Jä g ar en 1 l 2016 Kom ihåg jv-föreningens årsmöte! NATURDAGAR INTRESSERAR SKOLORNA Vad lodjuren äter på vintern
2 l Jägaren 1 l 2016 Egentliga Finland: Kuralagatan 2, 20540 Åbo tf jaktchef Jörgen Hermansson, tel. 029 431 2342 tf viltplanerare Heli Paavola, tel. 029 431 2343 Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi jaktchef Jukka Keränen, tel. 029 431 2231 tf. viltplanerare Janne Miettinen, tel. 029 431 2264 förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tel. 029 431 2233 Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax jaktchef Stefan Pellas, tel. 029 431 2311 förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tel. 029 431 2313 Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi jaktchef Sami Tossavainen, tel. 029 431 2304 viltplanerare Urpo Kainulainen, tel. 029 431 2252 Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä tf. jaktchef Olli Kursula, tel. 029 431 2242 tf. viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212 förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tel. 029 431 2243 Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu jaktchef Juha Kuittinen, tel. 029 431 2291 viltplanerare Reijo Kotilainen, tel. 029 431 2292 Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 029 431 2301 tf. viltplanerare Ohto Salo, tel. 029 431 2305 förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tel. 029 431 2303 Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala jaktchef Jani Körhämö, tel. 029 431 2281 viltplanerare Otto Hölli, tel. 029 431 2284 förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283 Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors jaktchef Visa Eronen, tel. 029 431 2331 viltplanerare Antti Piironen, tel. 029 431 2332 förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333 Satakunda: Porintie 9 B 6, 29250 Nakkila jaktchef Antti Impola, tel. 029 431 2321 viltplanerare Reima Laaja, tel. 029 431 2322 förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323 Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn jaktchef Erkki Kiukas, tel. 029 431 2221 viltplanerare Jouni Tolvanen, tel. 029 431 2222 förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tel. 029 431 2223 Södra Savolax: Virastotie 3 bost 2, 51900 Juva jaktchef Petri Vartiainen, tel. 029 431 2211 tf. viltplanerare Ohto Salo, tel. 029 431 2305 viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212 förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tel. 029 431 2213 Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus jaktchef Jyri Rauhala, tel. 029 431 2201 viltplanerare Sirpa Kuhlström, tel. 029 431 2203 viltplanerare Marko Muuttola, tel. 029 431 2116 Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 029 431 2261 viltplanerare Harri Hepo-oja, tel. 029 431 2262 förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263 Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki jaktchef Mikael Luoma, tel. 029 431 2271 viltplanerare Juha Heikkilä, tel. 029 431 2272 förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tel. 029 431 2273 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 050 347 2400 REGIONKONTOR Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Internetbutik tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Henna Väyrynen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen Jägaren Nr. 1/2016 65. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 29.3.2016. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2016/Jag16_01 Pärmfoto : Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund
Jägaren 1 l 2016 l 3 Innehåll l 1 l 2016 4 Skapa ett Oma riista-användarnamn 5 Ledaren: Jägarbild i förändring 6 Jägarna viktiga för naturskyddet 9 Ordförandens spalt: Jaktvårdsföreningarnas årsmöte närmar sig 12 Små insatser skapar livsmiljöer för viltet 14 Stadiga steg mot viltvänligt skogsbruk 16 Reijo Orava i pension: ”Äntligen hinner jag jaga!” 18 Välstånd av klövviltet 20 Utbildade jägare betraktar viltet som närmat 24 Hur går det för jakthandeln? 28 Damer jagade hjort i Sastamala 30 Succé med jakt och fiske på schemat 32 Plansch: Räv 34 Vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern 36 Svårt bestämma ålder och kön på lodjur 38 Finlands aktivitet räddade jakten efter sädgås 40 Positivt pilotprojekt för älgdata 42 Jägarexamen förnyas: Viltet kan användas till mycket 44 Nationalparkerna i havsområdena: Jakten efter små rovdjur viktig! 47 Vitsvanshjorten 48 Dovviltet 125 år i Finland: Spridning i Finland 50 Vitsvansviltets gåva till hjortdjuren i vårt land 51 Jakttidningarna digitaliseras 52 Beredskap även för svåra frågor 54 Kallelse till jv-föreningens årsmöte 58 Nyhetsmagasinet 60 Viltvårdens årsklocka 61 Jakt och jägare 62 Åland Vaktombyte s. 16 Klövdjuren nyttiga för markägarna s. 18 H en na V äy ry n rn Uppåt för jakthand eln s. 24 Viltvänligt skogsbruk i medvind s. 14 M ik ae l W ik st rö m Ja ri Ko st et
4 l Jägaren 1 l 2016 Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Det elektroniska jaktkortet Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 1 Gå in på oma.riista.fi > Svenska. Klicka ”Skapa Oma riista -användarsignum” och fyll i din e-postadress. Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Så här registrerar du dig Så här använder du Oma riista Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! Betalt jaktvårdsavgiften? Tjänsten laddar upp ditt elektroniska jaktkort. Ladda ner gratisappen i Googles, Apples eller Microsofts appbutik. Nu har du jaktkortet i din smarttelefon! Lika giltigt som ett jaktkort av papper! I tjänsten Oma riista kan du också skrivaut ett intyg på betald jaktvårdsavgift och ett certifikat för jaktresan till utlandet. 1 5 2 3 4 I tjänsten Oma riista är det enkelt att skriva in vilt som du har observerat eller fällt, och att göra avskjutningsanmälan. 6 LADDA NER – DET ÄR GRATIS! 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet 3 4 Nytt lösenord Bekräftelse lösenord 1 C M Y CM MY CY CMY K omariista_metsastyskortti_sve.pdf 1 23/08/15 00:32
Jägaren 1 l 2016 l 5 Samhället förändras och folk flyttar till städer och tätorter samtidigt som befolkningen på landsbygden blir allt glesare och äldre. Stereotypen för den finländska jägaren har varit en viltvårdande jägare som inte bara jagar utan dessutom är aktiv i jaktföreningen, gör viltvårdsarbeten och inventerar vilt. Med sin aktivitet har han skapat jaktmöjligheter för medlemmarna i jaktföreningen och socialt välbefinnande i bysamhället. När de stora åldersklasserna blir äldre krymper det här fundamentet oroväckande i jaktföreningarna, som förgubbas. Vem ska sedan släpa ut älgarna från skogen? Vem träder till när talkogänget krymper? Visserligen ger föreningarnas ungdomsarbete resultat, men bara i den närmsta kretsen kusinerna som bor i stan når man inte. I de flesta föreningar är avgången på grund av ålder större än tillskottet av ungdomar. Men även de urbaniserade finländarna är intresserade av jakt. Om det i bekantskapskretsen inte finns någon som tar en med på jakt när man är barn så kan intresset tända till senare, i vuxen ålder. Jobbet och familjen binder dagens finländare, men också boningsorten kan göra det så gott som omöjligt att vara med fullt ut i en jaktförenings verksamhet. Vi kan därför säga att det parallellt med den traditionella finländska jägartypen har uppstått en ny urban jägarstereotyp. Karaktäristiskt för den nya typen av jägare är att han önskar sig kortvariga och varierande jaktmöjligheter med ett fritt sammansatt gäng kamrater. Den här jägaren är medveten om sina brister i jägarkunskaper och letar på nätet efter goda råd av erfarna jägare. Och han tränar skytte med en ödmjuk inställning på skjutbanan. Som guide och mentor för sitt jagande godkänner han beredvilligt en jägare med större erfarenhet. Den nya typen av jägare satsar också ekonomiskt på sin hobby. Han skaffar sig utrustning och är beredd att betala för att delta i jakter eller ersätta en jaktförening för kostnader när han inte kan ställa upp på talko. Han köper också kompletta tjänster och jaktpaket. Den nya typen av jägare skapar en efterfrågan på jakttjänster. Under de senaste åren har det i vårt land uppstått ett utbud av jakttjänster riktade till företagskunder, men utbudet riktat till privatpersoner är tills vidare nästan synonymt med Forststyrelsens tillståndstjänster. På många håll sitter gubbarna vid jägarbrasan och grunnar på nya verksamhetsmodeller. Det är jaktföreningarna som driver vilthushållningen i vårt land, men det går inte över en natt att förvandla den talkobaserade verksamhetskulturen i bysamhällena till en tjänsteproducent. När verksamheten börjar handla om pengar inställer sig dessutom genast frågan om hur nyttan som jakten avkastar ska fördelas rättvist mellan markägarna och jaktföreningen. Vem ska alltså svara på den växande efterfrågan på jakttjänster? Det ligger också andra förväntningar i luften: Jaktintresserade företagare på landsbygden letar efter möjligheter till jakt och friluftstjänster i företagsform. Markägarna både de som bor på landsbygden och de som bor i städer är intresserade av det mervärde som vilthushållningen skapar för markägandet. Även intresset för vildmat skapar förväntningar på en förändring. Konsumenterna är intresserade av vilt på matbordet, men med de nuvarande verksamhetsmodellerna stannar så gott som allt i jägarnas egna hushåll. Viltet skapar välfärd. Men viltet skulle skapa ännu mera välfärd om det kunde fördelas i vidare cirklar utanför de aktiva jägarnas krets, till jaktintresserade som bor i städer, till konsumenterna och till markägarna. Den samhälleliga acceptansen av jakten är en ödesfråga. Därför får vi inte utestänga den jaktintresserade urbaniserade delen av befolkningen. Jägarbild i förändring Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Jägaren 1 l 2016 Jarkko Nurmi , Finlands viltcentral Jägarna viktiga för naturskyddet trategin betonar särskilt engagerandet av markägarna och ett gott samarbete med dem, och på den punkten har jägarna långa traditioner. Hos oss uppfattas jaktens och naturskyddets syften ofta som motsatser och i regel råder det totalförbud mot jakt i naturskyddsområden. Ute i världen är det här tänkesättet historia och naturskyddsområden sköts tillsammans med jägarna. För att naturskyddet ska vara framgångsrikt är det absolut nödvändigt med samarbete eftersom det – bland annat – är svårt att skydda sjöfåglarna om det vimlar av mink och mårdhund där de häckar. Viktig roll för ökad mångfald i naturen För ökad mångfald i naturen är det avgörande att skötseln av vardagsnaturen är integrerad i jordoch skogsbruket. Nätverket av naturskyddsområden är alltid splittrat och områdena är ofta avsedda för vissa speciella arter. Jordoch skogsbruket omfattar däremot stora arealer, vilket innebär att den viltvård och iståndsättning av livsmiljöer som görs där är viktig för en stor och brokig skara arter, och för ökad mångfald i hela landet. Dessutom är flera viltarter så kallade nyckelarter. En stark tjäderstam är ett tecken på att hela skogsnaturen mår bra. En stark population av rapphöns visar att det står väl till med lantbruksmiljön. Genom att sköta väl om viltet stöder vi djurlivet i sin helhet. Stor potential hos markägarna som jagar Den hållbara jakten bygger alltid på att viltstammarna ska må bra, och det här tillståndet ska vi försöka trygga effektivt och på lång sikt. Flera arter av vilt är försvagade för att människan har splittrat och försämrat deras livsmiljöer. Konsekvenserna av klimatförändringarna är däremot ett globalt problem som drabbar alla. Människan har förändrat landskapet i stor skala och det traditionella naturskyddets metoder räcker inte till för att bevara ekosystemtjänsterna, arterna och livsmiljöerna. Avgörande för att vi ska nå ett bättre tillstånd i naturen är att vi bedriver en förnuftig, effektiv och anpassad naturvård och dito naturskydd som verkställs på landskapsnivå. Här kan vi urskilja tre element: naturvård som bedrivs integrerat i jordoch skogsbruket, aktiv viltvård och iståndsättning samt traditionell skötsel av naturskyddsområden. Med sin nya strategi bidrar Finlands viltcentral till naturskyddet, med förhoppningen att detta ska öka uppskattningen för den naturvård som jägarna bedriver. Viltförvaltningen och jägarna önskar dra sitt strå till stacken för att vardagsnaturen och naturskyddsområdena ska må bättre. Markägarna som jagar äger nästan hälften av arealen privatskog i vårt land. Om vi kan engagera den här gruppen och få den att S Finlands viltcentral beredde i höstas sin strategi för naturskydd och naturvård. Syftet är att förbättra vilthushållningens ställning vid skötseln av naturskyddsområden och att lyfta fram det arbete som jägare och markägare gör för naturen. Skötseln av våtmarker, det viltvänliga skogsbruket och den skötsel av jordbruksnaturen som görs inom lantbruket kommer i framtiden att utgöra allt viktigare komponenter i den etiska kedjan av näringar.
Jägaren 1 l 2016 l 7 Ju ha Si ek ki n en VISION FÖR NATURVÅRDEN lll Syftet med Finlands viltcentrals skötselplan och de tillhörande utvecklingsprojekten är att förbättra tillståndet för viltets livsmiljöer i jordoch skogsbruksområden. Det här görs alltid i samarbete med företrädare för jordbruket, skogsbruket och miljöbranschen, och med dem som bor på de berörda orterna. Jaktföreningen på orten iståndsatte på talko den igenvuxna sjön Pyhäjärvi i VähäKomu och skapade en cirka 20 hektar stor, idealisk miljö för sjöfåglar. Även krävande och fredade arter som svarthakedopping häckar numera där. VISION FÖR NATURSKYDDET lll Finlands viltcentral är ingen motståndare till skyddandet utan önskar dra sitt strå till stacken för naturvården i skyddsområdena. Också skyddsområdena behöver jakt och skötseln blir mycket effektivare om vi kan engagera ortsborna i verksamheten. Det här sparar samtidigt på statens resurser och lindrar konflikterna som skyddandet kan ge upphov till. Det är inte ovanligt att naturen i skyddsområden lider av det kategoriska jaktförbudet och bristen på alternativ.
8 l Jägaren 1 l 2016 ”Viltvårdsarbetet gynnar också den övriga mångfalden i naturen”, sammanfattade jordbruksoch miljöminister Kimmo Tiilikainen sitt anförande på Miljöakademins seminarium om jakten och den hållbara skötseln av viltet. Seminariet var en fortsättning på terrängseminariet som arrangerades 3-4 september i höstas. lll Globalt pågår en omfattande försvagning av mångfalden i naturen. Syftet med strategin för den globala mångfalden i naturen är att minst femton procent av de försvagade ekosystemen ska iståndsättas till år 2020. Även om målsättningen är viktig så uppmanade professor Janne Kotiaho vid Jyväskylä universitet efter sitt anförande deltagarna att erkänna faktum: – Vi kommer inte att nå målsättningen. Men Kotiaho underströk att vi inte heller får ge upp. I arbetsgruppen ELITE:s rapport som publicerades under fjolåret presenterar Kotiaho och hans grupp en lösning som bygger på bättre planering av markanvändning och avverkningar, och ett system för kompensationer (Habitat Bank of Finland). Med detta kan företag betala kompensation för skador som de har vållat mångfalden. Medlen skulle sedan kunna användas på annat håll för iståndsättning av livsmiljöer. Mjukare skogsbruk till heders Både Naturoch viltvårdsstiftelsens representant Fredrik von Limburg Stirum och minister Tiilikainen underströk skogsskötselns konsekvenser för mångfalden i naturen. Som ett exempel på detta nämnde båda Tapios handbok för skötsel av viltskog och Finlands viltcentrals kampanj Kiri för viltvänligt skogsbruk. På seminariet framfördes också klart och tydligt förhoppningen om att vilthushållningen ska bli en integrerad del av biohushållningen och en vitamininjektion för ekonomin. – Att kalla Finland för ett stort viltland är både vilseledande och tomma ord. Men med bättre skötsel av viltstammarna kan vi locka potentiella utländska jägare och deras pengar till Finland, skissade von Limburg Stirum. Gemensamma mål Seminariedeltagarna utstrålade en klar vilja till ett närmare samarbete. I paneldebatten underströk Panu Hiidenmies (Finlands Jägarförbund), Risto Sulkava (Finlands naturskyddsförbund) och Jarkko Nurmi (Finlands viltcentral) att de alla har som gemensamt mål att förbättra tillståndet för livsmiljöerna. – Det förhåller sig ofta så, att samarbetet mellan våra organisationer är bättre och mera mångfacetterat än medierna låter förstå, konstaterade Risto Sulkava som är ordförande för Finlands naturskyddsförbund. Jordbruksoch miljöminister Kimmo Tiilikainen. Text och bild: Annamari Alanne Miljöakademin diskuterade mångfalden i naturen ställa upp i ännu större omfattning än förut vid skötseln av livsmiljöer som en integrerad del av jordoch skogsbruket så kommer det att ge synliga resultat i stor skala för naturen i vårt land. Samarbete ger resultat och löser konflikter Vi har kunnat konstatera att skyddsideologin av äldre modell inte fungerar eftersom mångfalden fortsättningsvis minskar och en rad utredningar har slagit fast att tillståndet för naturskyddsområdena är skralt. Det behövs alltså nya metoder som ger resultat. Metoder som stärker jaktens och vilthushållningens ställning som ett delområde inom naturskyddet. Det förekommer fortfarande en svartvit inställning till jakten, och användningen av vilthushållningens metoder i naturskyddsområden försvåras av byråkrati. Miljömyndigheternas inställning till jakten som en del av det praktiska skyddsarbetet i områdena har blivit tolerantare. I skötseloch nyttjandeplanerna för naturskyddsområden har det på senare tid flaggats för möjligheter till samarbete. Styrningen av finansieringen befinner sig dock fortfarande på ruta ett trots att exempelvis jakten efter mink och mårdhund i naturskyddsområden innebär en avsevärd höjning av ett områdes naturvärden. Praktiska exempel visar mycket riktigt att arbetet med att bevara skyddsområdenas värdefulla särdrag behöver hjälp av jägare och ortsbor. För att engagera ortsbor i skötseln av skyddsområden krävs det att vi gynnar det frivilliga skyddandet och att planeringen av skötseln och nyttjandet ges ännu mer utrymme för mångfald och skräddarsydda lösningar. På samma gång skulle vi mildra konflikterna mellan jakten och naturskyddet, och förbättra naturskyddspolitikens socio-ekonomiska hållbarhet. Praktisk kunskap engagerar Som en del av sin strategi har Finlands viltcentral producerat ett informationspaket för jakträttsinnehavare för att engagera dem vid de informationsmöten om nyttjandet och skötseln av naturskyddsområden som kommer att arrangeras runt om i landet under de närmaste åren. Materialet delas ut till jakträttsinnehavarna på orterna efter hand som mötena hålls. Infopaketet pekar med praktiska exempel på samarbetsalternativ och nyttan av dem vid skötseln av naturskyddsområden. Ett av syftena med naturvårdsoch naturskyddsstrategin är att visa att jägarna inte motsätter sig naturskyddet utan vill vara delaktiga i den allt mer praktiskt inriktade verksamheten och dra sitt strå till stacken för naturens framtid
Jägaren 1 l 2016 l 9 Asko Keski-Nisula Viceordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Enligt arbetsordningen ska jaktvårdsföreningarna hålla sitt årsmöte i februari. Här i landet finns det bortåt trehundra jaktvårdsföreningar, med en stor variation i antalet medlemmar. När viltcentralen grundades diskuterades frågan om hur föreningarna skulle utvecklas, bland annat och eventuellt genom sammanslagningar. Då var frågan känslig och väckte en smula motstånd, men det stannade inte där. Sedan dess har några jaktvårdsföreningar gått ihop på eget initiativ. Skälet till samgången har ofta varit svårigheter att rekrytera en ny verksamhetsledare eller att föreningens egna krafter inte räcker till för att sköta de lagstadgade uppgifterna. Hos de föreningar som har gått igenom en sammanslagning har erfarenheterna i det stora hela varit positiva och de har uppmuntrat andra föreningar som överväger en samgång att börja diskutera saken. Det är inte ovanligt att jaktvårdsföreningar oroar sig för framtiden. Hur kan vi med de frivilliga krafterna som bas se till att den här samhällsviktiga verksamheten fortsätter? Jag är övertygad om att det blir diskussioner om nya sammanslagningar på de stundande årsmötena! Styrelsen för Finlands viltcentral föreslår i den kommande verksamhetsplanen åtgärder för att utveckla och stöda jaktvårdsföreningarna. En av åtgärderna är ett projekt för utvecklandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Där ska möjligheterna till utökat samarbete mellan föreningar utredas. Projektet ska undersöka hur vi kan minska på hindren för sammanslagningar genom att skapa sporrar för samgångar. Även möjligheterna att anställa verksamhetsledare på heltid ska utredas och verksamhetsledarens arbete ska utvecklas. Evalueringen av jaktvårdsföreningarna ska göras enligt de tidigare planerna. Evalueringsprojektet planeras i samarbete med jordoch skogsbruksministeriet. Syftet med det utvecklingsarbete som ska göras utifrån evalueringen av verksamheten är att minska på byråkratin och den administrativa bördan och att därefter koncentrera frivilligarbetarnas resurser till kärnuppgifterna. I skrivande stund är älgjakten redan inne på slutrakan. Kraven på en flyttning av startdatumet för älgjakten ökar. Från södra Finland upp till axeln Uleåborg-Kajanaland skulle mången jägare gärna ge grönt ljus för en framflyttning av startdatumet till mitten av oktober för att låta älgarna brunsta i fred. Även utbildandet av älghundar har väckt frågor. Borde även det vara förbjudet under brunsten? Det borde det inte, tycker jag, eftersom situationen skulle bli verkligt knepig för jaktövervakningen eftersom björnjakten pågår under samma tid. Det kan bli ståndskall på älg i stället för ståndskall på björn. Projektet Hyvä mehtäkaveri för gott kamratskap fick i fjol rejält med positiv publicitet. Verksamheten presenterades på de nationella viltdagarna och på jaktmässan i Uleåborg. Flera organisationer har visat intresse för verksamhet i den här formen. Jägarna som deltar i projektets utbildning har fått beredskap att hjälpa exempelvis en kamrat som har råkat i svårigheter på grund av mentala problem. I Kajanaland har det utbildats goda jaktkamrater ända sedan 2012. Verksamheten är väldigt väl lämpad för jägare. Jag rekommenderar jaktvårdsföreningarna på olika håll i landet att kontakta yrkesfolk i den sociala branschen på hemorten om den här kamratstödande verksamheten. Jägarna i Kajanaland ger gärna intresserade ett handtag. Inte lämnar vi ju en kamrat i sticket! I början av december utnämndes agronomieoch forstdoktor, AFD Jari Varjo till ny direktör för Finlands viltcentral. Han tillträder den första februari. Vi gratulerar Jari Varjo till utnämningen! God fortsättning på det nya året 2016! Jaktvårdsföreningarnas årsmöte närmar sig
BlindTECH INVISIBLE ™ camopuku BlindTech Invisible TM camo SLIM -mitoitus Harmaa/oranssi BlindTech Invisible TM BlindTECH SNOW ™ lumicamopuku BlindTech Snow Colours: 1. Bright white 11-0601 TPX Bright white 2. Dark white 11-4601 TPX Bit of Blue 3. Grey 18-4005 TPX Steel Grey 4. Dark Brown 19-0814 TPX Slate Black Please note! The pattern below is NOT in scale. This is only for illustrating the printing colours BlindTech Snow TM camo SLIM -mitoitus Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! TESTIVOITTAJA! NYT LISÄETU! Burrel kameran ostajalle kaupan päälle muistikortti, paristot ja asennus 0€! (arvo yht. 39,90€) BURREL S10 HD Huomaamaton ja erittäin tehokas liiketunnistin. Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. 159 90 TARJOUS! ALK. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 299,255,-15% EXTRA ALENNUS ASELAKI MUUTTUI! RASKAAT SUOMI-ASEKAAPIT NETTOHINTAAN! SUOMI R8 asekaappi Mitat: K 1250 x L 500 x S 300 mm Paino tyhjänä n. 90 kg Katso tarkemmat tiedot ja koko asekaappimallisto verkkokaupasta! SUOMI R8 MAXI 499 € SUOMI R16 629 € SUOMI R20 899 € Tarjoushinta 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU OSTA NYT – MAKSA HUHTIKUUSSA! KORKO 0% TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 HURJA TALVIKAMPANJA: -15% EXTRA -ALENNUS YLI 100€ OSTOKSESTA! * PIENI ERÄ HUIPPULAADUKKAITA ALASKA UNTUVATAKKEJA! ALASKA MOUNT HUNTER PRO untuvatakit Korkealaatuiset untuvatakit metsälle tai vapaa-aikaan. Vettähylkivä ja kestävä Ripstop-kangas. Blind Max HD TM Snow camo Musta/vihreä Musta/sininen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Alaska LIGHT untuvatakit Kevyet Light-untuvat aktiiviseen ympärivuotiseen käyttöön. Huippuominaisuudet ja istuva mitoitus. Koot: XXS-4XL *Koskee kaikkia vaatteita ja jalkineita poislukien Outlet-tuotteet ja erikoistarjoukset. Alennus lasketaan automaattisesti verkkokaupan ostoskorissa tai puhelimessa tilausta tehdessäsi. Tarjous voimassa 15.2.2016 asti. KATSO KOKO VALIKOIMA JA TARJOUKSET ALASKA POLAR TALVIHUPPARIT JA GLACIER TALVITAKIT Istuvat ja miellyttävän lämpimät talvihupparit ja -takit vapaa-aikaan. Lämmin teddyvuori! 100% merinovilla! FISHPOINT PILKKITUTKA JÄTTISUOSIO! 50kpl ERÄ vain 79 90 (99,90) KATSO HINTAA! 40kpl ERÄ vain 429,ALASKA LITE NEOPREENISAAPPAAT Laadukas ja lämmin lämpösaapas 8mm neopreenivarrella talvikäyttöön. Pitävä urakuviointi ja hyvä istuvuus. KAMIK ICEBREAKER LÄMPÖSAAPPAAT Erinomaisen lämmin rakenne -40°C asti! Varustettu 8mm irroitettavalla huopavuorella. BAFFIN CONTROL MAX TALVIKENGÄT Huippulämmin ja kevyt talvikenkä ääriolosuhteisiin. Pakkasenkesto -70°C. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 249,212,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 129,90 111,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 149,90 128,-15% EXTRA ALENNUS Aito untuva 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 204,TALVIKAMPA NJA! (239,-) ALASKA THERMODRY 220G lämpökerrasto Huipputekninen lämpökerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja jaoustava THERMODRY -materiaali. Koot: XXS-XXL ALASKA 100% MERINOVILLA 200G aluskerrasto Lämmin aito merinovilla 200G aluskerrasto kylmiin olosuhteisiin. Erinomainen valinta metsästykseen, harrastuksiin ja vapaa-aikaan. Koot: XS-XXL TALVITARJOUS! 69 90 Normaalihinta 79,90 ALK. TALVITARJOUS! 39 90 Normaalihinta 49,90 VAIN TALVITARJOUS! 79 90 Normaalihinta 89,90 VAIN
BlindTECH INVISIBLE ™ camopuku BlindTech Invisible TM camo SLIM -mitoitus Harmaa/oranssi BlindTech Invisible TM BlindTECH SNOW ™ lumicamopuku BlindTech Snow Colours: 1. Bright white 11-0601 TPX Bright white 2. Dark white 11-4601 TPX Bit of Blue 3. Grey 18-4005 TPX Steel Grey 4. Dark Brown 19-0814 TPX Slate Black Please note! The pattern below is NOT in scale. This is only for illustrating the printing colours BlindTech Snow TM camo SLIM -mitoitus Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! TESTIVOITTAJA! NYT LISÄETU! Burrel kameran ostajalle kaupan päälle muistikortti, paristot ja asennus 0€! (arvo yht. 39,90€) BURREL S10 HD Huomaamaton ja erittäin tehokas liiketunnistin. Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. 159 90 TARJOUS! ALK. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 299,255,-15% EXTRA ALENNUS ASELAKI MUUTTUI! RASKAAT SUOMI-ASEKAAPIT NETTOHINTAAN! SUOMI R8 asekaappi Mitat: K 1250 x L 500 x S 300 mm Paino tyhjänä n. 90 kg Katso tarkemmat tiedot ja koko asekaappimallisto verkkokaupasta! SUOMI R8 MAXI 499 € SUOMI R16 629 € SUOMI R20 899 € Tarjoushinta 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU OSTA NYT – MAKSA HUHTIKUUSSA! KORKO 0% TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 HURJA TALVIKAMPANJA: -15% EXTRA -ALENNUS YLI 100€ OSTOKSESTA! * PIENI ERÄ HUIPPULAADUKKAITA ALASKA UNTUVATAKKEJA! ALASKA MOUNT HUNTER PRO untuvatakit Korkealaatuiset untuvatakit metsälle tai vapaa-aikaan. Vettähylkivä ja kestävä Ripstop-kangas. Blind Max HD TM Snow camo Musta/vihreä Musta/sininen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Alaska LIGHT untuvatakit Kevyet Light-untuvat aktiiviseen ympärivuotiseen käyttöön. Huippuominaisuudet ja istuva mitoitus. Koot: XXS-4XL *Koskee kaikkia vaatteita ja jalkineita poislukien Outlet-tuotteet ja erikoistarjoukset. Alennus lasketaan automaattisesti verkkokaupan ostoskorissa tai puhelimessa tilausta tehdessäsi. Tarjous voimassa 15.2.2016 asti. KATSO KOKO VALIKOIMA JA TARJOUKSET ALASKA POLAR TALVIHUPPARIT JA GLACIER TALVITAKIT Istuvat ja miellyttävän lämpimät talvihupparit ja -takit vapaa-aikaan. Lämmin teddyvuori! 100% merinovilla! FISHPOINT PILKKITUTKA JÄTTISUOSIO! 50kpl ERÄ vain 79 90 (99,90) KATSO HINTAA! 40kpl ERÄ vain 429,ALASKA LITE NEOPREENISAAPPAAT Laadukas ja lämmin lämpösaapas 8mm neopreenivarrella talvikäyttöön. Pitävä urakuviointi ja hyvä istuvuus. KAMIK ICEBREAKER LÄMPÖSAAPPAAT Erinomaisen lämmin rakenne -40°C asti! Varustettu 8mm irroitettavalla huopavuorella. BAFFIN CONTROL MAX TALVIKENGÄT Huippulämmin ja kevyt talvikenkä ääriolosuhteisiin. Pakkasenkesto -70°C. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 249,212,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 129,90 111,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 149,90 128,-15% EXTRA ALENNUS Aito untuva 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 204,TALVIKAMPA NJA! (239,-) ALASKA THERMODRY 220G lämpökerrasto Huipputekninen lämpökerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja jaoustava THERMODRY -materiaali. Koot: XXS-XXL ALASKA 100% MERINOVILLA 200G aluskerrasto Lämmin aito merinovilla 200G aluskerrasto kylmiin olosuhteisiin. Erinomainen valinta metsästykseen, harrastuksiin ja vapaa-aikaan. Koot: XS-XXL TALVITARJOUS! 69 90 Normaalihinta 79,90 ALK. TALVITARJOUS! 39 90 Normaalihinta 49,90 VAIN TALVITARJOUS! 79 90 Normaalihinta 89,90 VAIN
12 l Jägaren 1 l 2016 Mirja Rantala , Finlands viltcentral Små insatser skapar livsmiljöer för viltet Jaakko Toijala driver skogsbruket på sin hemgård i Birkaland och har tagit hänsyn till viltet i nästan femton års tid. Idén till och kunskaperna om det viltvänliga skogsbruket fick han under sina skogliga studier vid millennieskiftet. et behövs inga stora pengar eller insatser för att göra resultat, och man behöver inte tumma på inkomsterna, konstaterar Jaakko Toijala. När Toijala rör sig ute i skogarna är det inte bara som skogsbrukare utan också i jobbet som skogsfackman på skogsvårdsföreningen Pohjois-Pirkka. Dessutom är han intresserad av jakt. I sitt eget skogsbruk tar han hänsyn till viltet bland annat vid förhandsröjningarna och plantskogsskötseln. Det faller sig naturligt eftersom jag jagar skogshöns. I gengäld får jag gott humör och för varje år fler höns eller åtminstone hoppas jag på det, småler Toijala. Sparar på albuskage Toijala anser att det grundläggande syftet med skogsbruket är ekonomisk lönsamhet. Vilket inte står i något motsatsförhållande till insatserna för mångfald och viltets trivsel. Att lämna kvar enstaka albuskage innebär just inga kostnader eller intäktsförluster, påpekar han. För andra viltintresserade skogsägare har Toijala ett par tips att bjuda på: när ni röjer med röjsåg så lämna generöst med lövträd och be vid behov en skogsfackman om råd. När man sköter plantskog kan man på förhand märka ut några buskage som ska lämnas kvar. Med en smula förhandsplanering går det bra att lämna kvar buskage utan risk för att tappa fart i jobbet, säger han. Det viltvänliga skogsbruket bygger på att markägarna ställer upp frivilligt. Det finns inga avtal eller skyldigheter. Skogsägaren behöver inte kunna eller veta en massa för att komma i gång. För mera tips och råd kan han vända sig till Finlands viltcentrals webbsida riistametsa.fi och klicka Svenska. lll Finlands viltcentral har utvecklat det viltvänliga skogsbruket och testat det i praktiken, bland annat i projektet Ut i viltskogen. Medan projektet pågick uppmuntrades skogsägare att betrakta skogsskötseln och skogsägandet ur en ny synvinkel. Löftet om kommande avverkningsintäkter är oftast det som motiverar markägare till skogsvårdsarbeten, men den som sköter sin skog med eftertanke påverkar inte bara skogens virkesproduktion utan även livsmiljöerna för viltet, exempelvis hönsfåglarna. Det går att ta hänsyn till viltet i konventionellt skogsbruk, som sedan kompletteras med insatser för viltet. Ofta räcker det till med små åtgärder. Det handlar främst om att lära sig tänka i nya banor, säger projektchef Janne Miettinen på Finlands viltcentral. Till nyckelfaktorerna för att viltet ska må bra hör blandskog, skogens slutenhet och varsam skötsel av övergångszoner. Genom att spara på fältskiktet och buskskiktet skapar vi ännu bättre möjligheter till hönsjakt. Om det viltvänliga skogsbruket görs på rätt sätt innebär det klara inbesparingar för ägaren och han slipper onödiga arbeten. Förnuftig förhandsröjning är ett bra sätt att förbättra viltets levnadsförhållanden. Miettinen betonar att skogsägaren, om han röjer förnuftigt, slipper onödiga arbeten samtidigt som han skapar gömslen och skydd för fåglarna. I en viltskog röjer man enbart där som det verkligen behövs. Det händer att samvetsgranna skogsägare gör förhandsröjningarna onödigt omsorgsfullt för att inte maskinföraren ska bli missnöjd, säger Janne Miettinen. D Enligt Jaakko Toijalas bedömning har järparna i trakten blivit fler under de senaste åren. Han är övertygad om att det viltvänliga skogsbruket har bidragit till skogshönsens uppgång. Nytt tänkande i skogsskötseln Man behöver inte tumma på inkomsterna, Jaakko Toijala Ja ri R au ha m ak i
Jägaren 1 l 2016 l 13 Upptäck viltvänligt skogsbrUk! www.riistametsa.fi
14 l Jägaren 1 l 2016 Janne Miettinen , Finlands viltcentral Stadiga steg mot viltvänligt skogsbruk Med projektet Ut i viltskogen har vi fullbordat den första etappen på vägen till ett viltvänligt skogsbruk i allmän och storskalig användning. I projektet realiserades tjugo modellobjekt med en sammanlagd areal på cirka 100 hektar. Dessutom sammanställde vi anvisningar för det viltvänliga skogsbruket, höll kurser i hur anvisningarna skulle användas, analyserade rumslig information och informerade på bred front om projektet. rojektet pågick under åren 2014 och 2015 och blev mycket lyckat. Vi vill därför rikta ett stort tack till alla de skogsägare och personer i skogsbranschen som har deltagit i arbetet med att förverkliga modellobjekten. Flera av dem deltog i både anläggandet av modellobjekten och i skapandet av arbetsanvisningarna. Under projekttiden ningen att farten så småningom ska bli mycket högre. För projektet Taiga Grouse, det vill säga Viltskog Life, som väntar på EU-kommissionens beslut om finansiering, är målet satt till flera hundra objekt och minst 3500 hektar. Integrerat i skogsbrukets vardag Målet är att vi redan under nästa decennium ska kunna lyfta det viltvänliga skogsbruket till en popularitet i miljonhektarsklassen. Detta förutsätter att det viltvänliga skogsbruket, parallellt med projektens modellobjekt, blir integrerat i skogsbrukets vardag. I vårt land finns det totalt drygt 20 miljoner hektar skogsmark. Av detta äger jägarna med sina familjer cirka 6 miljoner hektar och staten drygt 5 miljoner. Årligen görs det plantskogsvård och gallViltsnår som lämnas kvar ger skydd åt viltet. Bilden är från modellobjektet i Limingo. M ir ja R an ta la En viltskog producerar både ekologisk och ekonomisk nytta märkte vi att det i skogsbranschen finns en genuin vilja att utveckla skogsbruket i en viltvänligare riktning. Den målsatta mängden för projektet Ut i viltskogen är liten i förhållande till den areal som ägs av de över 100 000 jagande markägarna i vårt land, men vi har kommit lovande i gång och riktningen är den rätta. Det är meP M ET SÄ ST ÄJ ÄT HOITAVAT LU ON TO A JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN
Jägaren 1 l 2016 l 15 ringar på cirka 750 000 hektar. Om vi under tio års tid tar hänsyn till viltet på en fjärdedel av den här arealen så skapar vi livsmiljöer med högre kvalitet på totalt nästan två miljoner hektar. Arealen är enorm och likaså potentialen för välfärd åt viltet. Och som socker på botten producerar viltskogen inte bara ekologisk nytta utan även ekonomisk sådan, precis som den vanliga ekonomiskogen. Riktningen den rätta Här ska vi också notera de positiva effekterna som skogscertifikaten PEFC och FSC har för viltet och att det utöver Forststyrelsen som förvaltar statens marker också finns flera andra stora skogsägare som i allt högre grad tar hänsyn till viltet i sin verksamhet. När vi räknar ihop effekten av det framtida viltvänliga skogsbruket, naturvården i de övriga ekonomiskogarna och skyddsområdena, så kommer totaleffekten för viltet och många andra skogslevande arter att vara utmärkt. Förhoppningsvis kommer kedjan av goda ting även att leda till fria jakttider och rikliga tillfällen till jakt. Självfallet behövs det både skyddsområden och naturvård i ekonomiskogarna. För många växter, djur och organismer är nätverket av skyddsområden livsviktigt, men för viltet ligger den största potentialen utan tvekan i de vanliga ekonomiskogarna och i de små men väldigt viktiga utvecklingssteg som tas där. Vi på Finlands viltcentral och projektet Ut i viltskogen riktar ett varmt tack till alla som har deltagit i arbetet med att skapa modellobjekten och som har stött projektet. Ett särskilt tack går till Metsä Group, skogsvårdsföreningarna Päijänteen Metsänhoitoyhdistys och Lakeuden Metsänhoitoyhdistys, Biowat, Tornator, Metsä-Multia och stiftelsen vid Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter. Dagens lagstiftning stöder lll Tidigare gjorde lagen om finansiering av hållbart skogsbruk det nästan omöjligt att ta hänsyn till viltets livsmiljöer, men numera går det alldeles utmärkt – tack vare den lyckade revideringen. Betraktat ur viltets synvinkel är dagens lagstiftning till sin styrande effekt neutral eller aningen positiv: det får finnas viltsnår på så mycket som tio procent av den totala arealen vid plantskogsskötsel och i ungskog. Det vore en god målsättning för framtiden att premiera lösningar som är goda för viltet. Det viltvänliga skogsbruket skapar ett mervärde i skogen. Det innebär nästan aldrig några merkostnader och det begränsar knappt någonsin möjligheterna till virkesproduktion eller andra nyttjandeformer. Nationalekonomiskt sett vore det väldigt smart och resurseffektivt att utveckla lagen om finansiering av hållbart skogsbruk så, att skogsägare skulle beviljas stöd för att skapa önskvärda strukturella drag hos skogen. Avgörande vore att vi i stället för begränsande lagar skulle använda sporrar, som i Metso-programmet. Önskvärda strukturdrag i en viltskog är bland annat viltsnår, blandskog och tillräcklig slutenhet. Till strukturdragen som är viktiga för naturvården hör bland annat murkna träd, brända träd, grova träd och vissa trädslag som asp och rönn. Det här vore ett bra sätt att använda de knappa naturresurserna i vårt land maximalt förnuftigt. Genom att skapa sporrar för skogsägarna skulle det viltvänliga skogsbruket och den övriga naturvården i ekonomiskogarna ta ett stort kliv framåt – ända upp i miljonklassen! I projektet Ut i viltskogen realiserades modellobjekt främst i Norra Österbotten, Mellersta Finland och Birkaland (röda stjärnor). Beroende på om projektet Viltskog Life beviljas finansiering kan Finlands viltcentral i år komma igång med att tillsammans med sina projektpartners realisera ett flertal nya objekt runt om i landet. Någon brist på efterfrågan råder det inte: det gav nätenkäten i höstas besked om. Där kunde intresserade föreslå skogsskiften som modellobjekt. Av dem sammanställde vi en objektbank som sträcker sig över hela landet (gröna markeringar). Kartan visar bara objekten med exakta positionsuppgifter. En viltskog producerar både ekologisk och ekonomisk nytta
16 l Jägaren 1 l 2016 Annamari Alanne ”Äntligen hinner jag jaga!” Det är med blandade känslor som direktören för Finlands viltcentral, Reijo Orava, konstaterar att han i oktober hade jobbat 30 år i viltförvaltningens tjänst och den sista januari går i pension. Särskilt stolt är han över att han under sin långa karriär har bidragit till att göra jaktens image allt positivare i samhället. Acceptansen för jakten som fritidsintresse har ökat. Orava började jaga som femtonåring och ser fram emot att som pensionär ha tid igen för jakten. är Reijo Orava tillträdde som direktör för Finlands viltcentral för drygt fyra år sedan (se Jägaren 6/2011) sade han att han skulle lotsa viltcentralen till en kundnära serviceorganisation. Han upplever att den inslagna vägen har varit den rätta. – Den viktigaste kunden, den vanliga jägaren, har stått i centrum för utvecklingsarbetet. Som jag ser det har våra tjänster utvecklats och i synnerhet kvaliteten på tjänsterna har ökat under de senaste åren. Året var 1986 då Orava, som var informationschef på dåvarande Jägarnas Centralorganisation, skapade den första undersökningen av åsikterna om jakten. Undersökningen har nu upprepats fyra decennier i sträck. De första resultaten var inte smickrande för jägarkåren. Orava berättar att han redan då betonade jägarnas eget ansvar och betydelsen av öppen information för att bättra på jaktens image. Visionen har visat sig fungera. Den senaste undersökningen gjordes 2013 och en av de viktigaste upptäckterna var att acceptansen för jakten hade ökat i samhället. Reijo Orava betraktar serien av undersökningar och förändringen i Det glädjer ödemarksrådet Reijo Orava att acceptansen för jakten har ökat i samhället. H en na V äy ry n en N
Jägaren 1 l 2016 l 17 M ar it ta O ra va attityderna som någonting av det bästa han har åstadkommit. – Resultaten visar att jägarna sköter sig. Men vi ska ändå hålla i minnet att en samhällelig förändring av det här slaget inte är enbart viltorganisationernas förtjänst utan det är hela jägarkåren som har utvecklats i sin verksamhet. Varje jägare är en annons för jakten. ”Framtiden inte lätt men ljus” Som Reijo Orava ser det är framtiden för viltcentralens verksamhet inte lätt, men ljus. De gamla vanliga uppgifterna, som den offentliga förvaltningen, den hållbara vilthushållningen, licensförvaltningen och servicen kommer med all säkerhet att fortsätta vara viktiga. Den största utmaningen handlar om att konkretisera viltoch vildmarkshushållningens möjligheter och välfärdskonsekvenserna för samhället. – I vårt land har vi ett fint djurliv, fridfull natur och ödemarker som kan bjuda på både upplevelser och vildmat. Utnyttjandet av dem som en näring och som en del av biohushållningen kräver fortsättningsvis mycket arbete. Det har också äntligen blivit tid att diskutera hur nyttan av vilthushållningen ska fördelas rättvist mellan markägare och jägare, understryker Orava. Orava berömmer viltförvaltningens unikhet som en självständig förvaltningsgren som finansierar sin egen verksamhet. – Det mesta av arbetet som görs inom viltförvaltningen är frivilligjobb och talkojobb. En mänsklig resurs av det här slaget är viktig i statens nuvarande ekonomiska situation och det vore allt annat än enkelt att ersätta det. Urbaniserad befolkning behöver jakttjänster I sin nuvarande form står jakten inför utmaningar eftersom urbaniseringen inte avtar och samhället förändras. Reijo Orava tror att vildmarkshushållningen i sin helhet behöver allt fler stadsbor som jagar för att den ska kunna fortsätta. Han hoppas att jaktföreningsverksamheten ska utvecklas i sina olika former eftersom det i dagsläget är så, att de aktiva föreningsmänniskorna blir allt äldre och färre med accelerande hastighet. – Som fritidsintresse har jakten fortsättningsvis dragningskraft och upplevs som intressant. Men vi måste bli bättre på att jämka ihop jakten med den allt mer urbaniserade befolkningen. Det håller så sakta på att uppstå en jägargrupp där personerna i allt högre grad anlitar jakttjänster. Därför krävs det också att vildmarkstjänsterna utvecklas och professionaliseras, visionerar Orava. Reijo Orava Agronom (1977) I viltförvaltningens tjänst de senaste 30 åren Informationschef på Jägarnas Centralorganisation (1985–1988) Jaktchef för Nyland (1988–2010) Chef för projektet att grunda Finlands viltcentral (2010–2011) Direktör för Finlands viltcentral (2011–2016) Republikens president beviljade i fjol Reijo Orava titeln ödemarksråd. Taxen Kamu ska ut och jaga hjort med husse. Vorstehn Lili tittar avundsjukt på; den här gången måste hon stanna hemma. Aktiva pensionärsdagar väntar Finlands viltcentrals första år var för Orava en hektisk tid. Det fanns inte så mycket tid för eget jagande som han hade önskat sig. Som pensionär tänker han engagera sig i föreningslivet ännu aktivare än förut. Han tänker också använda sig av nya forum för att göra en insats för den välfärd som vilthushållningen avkastar. För Reijo Orava är jakt utan hundar ingen jakt. Hemma finns mycket riktigt två jakthundar som han kommer att tillbringa mycket tid med på jakt. Han har också beställt en taxvalp som han ska börja utbilda i höst. Återstående fritidsproblem kan Orava bota med sina fyra barnbarn; det äldsta har i skrivande stund fyllt åtta. Även för dem har Orava en klar vision för sina pensionärsdagar: Jag hoppas att de flesta av barnbarnen ska bli jaktintresserade en bit upp i tonåren.
18 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral Välstånd av klövviltet – En jämförelse mellan Finland och Sverige En av de stora skillnaderna mellan Finland och Sverige är att man i Sverige ser klövviltet som en stor resurs för markägarna. Ju mera vilt markerna avkastar, desto mera inkomster kan markägarna få av viltet. I Finland är det ofta eventuella skador som fokus riktas mot. Det här trots att jakträtten ägs av markägarna i både Finland och i Sverige. en största klövviltavkastningen i Sverige, mätt i antal fällda djur per tusen hektar fås i Skåne. På många ställen producerar markerna där över hundra fällda klövvilt per tusen hektar. Markerna i till exempel Skåne är dock bördigare än vad vi har i Finland, så sydligaste Sverige går inte direkt att jämföra med. I sydligaste Finland är vegetationszonen hemiboreal. En jämförelse kan alltså göras mellan till exempel hemiboreala, sydligt boreala och mellanboreala områden i Finland och i Sverige. För att belysa skillnaderna presenteras här resultat av klövviltjakten 2013-2014 i Sverige och Finland. Finlands rekord 1 kilogram kött per hektar Av alla jaktvårdsföreningar i Finland hade Loimaanejden i Egentliga Finland det största uttaget av klövvilt, drygt 1 000 kilogram kött eller nästan 30 fällda djur per tusen hektar. Det viktigaste bytesdjuret var vitsvansvilt. Av alla fällda djur var cirka 96 procent vitsvansvilt och deras andel av totala köttmängden var närmare 90 procent. Älgen var nästviktigast med knappt 4 procent av de fällda djuren och drygt 10 procent av köttet. Rådjuren utgjorde en mycket liten del av bytet. Om man räknar med ett genomsnittligt partipris på 7 euro per kilogram kött, innebär det ett köttvärde på drygt 7 euro per hektar. Tenala i Nyland kom på andra plats vad gäller uttagen köttmängd, lite under 1 000 kilogram per tusen hektar. Här utgjorde vitsvansvilt cirka 55 procent av köttet och älg cirka 45 procent. Av de fällda djuren omfattande drygt 20 djur per tusen hektar, utgjorde vitsvansarna 81 procent och älgarna 19 procent. I Sverige motsvaras jaktvårdsföreningsnivån av jaktvårdskretsar. Öster-Malma jaktvårdskrets i Södermanland var den krets inom hemiboreal vegetationszon som hade största klövviltavkastningen. Här fälldes nästan 80 klövvilt per tusen hektar, vilket gav omkring 2 200 kilogram kött per tusen hektar. Dovviltet var viktigast med ungefär 68 procent av antalet fällda djur och nästan 55 procent av köttmängden. Ungefär 16 procent av de fällda djuren var vildsvin, cirka 7 procent var rådjur, cirka 5 procent var kronvilt och cirka 4 procent var älg. Sverige långt ifrån även på områdesnivå På länseller viltcentralområdesnivå var det Södermanland i Sverige som hade högsta siffrorna. I genomsnitt 43 klövvilt fälldes per tusen hektar och deras köttmängd var drygt 1 400 kilogram. I Finland stod Egentliga Finland för de högsta siffrorna. Här fälldes i genomsnitt cirka 10 klövvilt per tusen hektar och deras vikt var drygt 400 kilogram. Intressant i jämförelsen är att Finlands högsta nivå ligger i samma klass som Jämtlands karga höglandsområde i Sverige, och Sveriges lägsta nivå ligger i samma klass som Sydöstra Finlands bördiga skogar med stort inslag av blåbärsoch lundtyp. I hela mellersta och norra Sverige fälldes i genomsnitt 5 klövvilt per tusen hektar, omfatD
Jägaren 1 l 2016 l 19 tande ungefär 400 kilogram. Med motsvarande vilttäthet i Finland, skulle man kunna fälla omkring 150 000 klövvilt per år. Viltets ekonomiska betydelse Mängden vilt som kan tas ut från en mark i Sverige har stor betydelse för markägarens möjligheter till intäkter. Det ses bland annat i att försäljningspriset på skogsfastigheter tycks korrelera starkare med mängden uttaget kött än med mängden uttaget virke. Ju mera vilt det finns, desto mera kostar fastigheterna i Sverige. I Sverige betalar jägarna ofta ett förhållandevis högt jaktarrende som är beroende av hur goda jaktmöjligheterna är. Ju flera viltarter som kan jagas och ju större antal djur som kan fällas, desto högre är arrendet per hektar. Arrendet i mellersta Sverige ligger ofta kring 70 kronor per hektar men kan ställvis vara upp till 250 kronor per hektar. I och med att jakten ofta ger stora mängder kött, kan jägarna finansiera jaktarrendekostnaderna genom att sälja en del av köttet. Det här leder också till att det i Sverige finns viltkött tillgängligt i väldigt många vanliga mataffärer. I och med att det produceras så mycket kött att jägarna får ett överskott som kan säljas, kommer alltså en stor del av viltköttet ut på marknaden till icke-jägare. De stora mängderna klövvilt i Sverige förorsakar förstås en hel del utmaningar i trafiken och i jordoch skogsbruket. I förhållande till vägnätets längd har man mycket mera viltstängsel än i Finland. I skogsbruket jobbar man mycket med foderskapande åtgärder för att hålla betestrycket, alltså balansen mellan tillgängligt foder och antalet foderätare på en lämplig nivå. Brist på klövviltkött i Finland I Finland räcker klövviltköttet i princip endast för jägarna och deras närmaste krets. Endast omkring ett par procent kommer ut på marknaden. Istället importeras stora mängder hjortdjurskött bland annat från Sverige, EstPriset på skogsfastigheter i Sverige korrelerar starkt med hur mycket klövvilt marken avkastar. (Källa: viltdata.se, algdata.se, Skogsstatistisk årsbok 2014) Jaktarrendepriserna i Sverige beror på hur mycket klövvilt jägarna kan fälla. (Källa: viltdata.se, algdata.se, Lönnqvist 2011) Vegetationszonerna visar en kombination av klimatets och jordmånens inverkan på områdets produktivitet. Grundförutsättningarna för klövvilt är likadana i stora delar av Finland och Sverige. (Källa: Moen 1998) Sverige har tätare klövviltbestånd som producerar mera kött. (Källa: Riistaweb, viltdata.se, algdata.se) land och Nya Zealand. Biologiskt sett skulle Finland ha goda möjligheter att producera avsevärt mycket mera viltkött. Vi skulle kunna exportera istället för att importera. Under jaktsäsongen 2013 – 2014 fälldes totalt cirka 63 000 klövvilt i Finland, vilket i genomsnitt var cirka 2 klövvilt per tusen hektar eller omkring 180 kilogram kött per tusen hektar. Bytets köttvärde var ungefär 35 – 40 miljoner euro som oförädlat i partihandeln. Genom att utöka klövviltbestånden till en nivå närmare Sveriges, kunde markägarna i Finland varje år få många miljoner euro i jaktarrende. Samtidigt skulle jägarna få mera jakt och ickejägarna tillgång till högkvalitativt viltkött. Även möjligheterna till företagsamhet kring till exempel kötthantering och jaktarrangemang skulle förbättras på landsbygden.
20 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Kirsi-Marja Kasteenpohja Utbildade jägare betraktar viltet som närmat n majoritet (82 procent av alla som svarade) av de jägare som har gått utbildningen i hälsa och hygien anser att viltet som fälls i vårt land ska betraktas som närmat. Även om viltet inte klassas som egentlig närmat så uppfyller det flera av kriterierna för närmat: det går (med finska mått mätt) att jaga nära, transportsträckorna är korta, det finns efterfrågan och viltet är säsongmat. De utbildade jägarnas uppfattningar om viltet som närmat har inte undersökts förut, eller jägarnas tankar om tillgången på viltkött för allmän konsumtion. Undersökningen gjordes på nätet i form av ett frågeformulär. 266 svar skickades in, vilket ger en svarsandel på 39 %. 22 av de svarande var kvinnor, det vill säga åtta procent. Vi kan alltså anse att de utbildade jägarna representerar ett tvärsnitt av jägarkåren i landet. Närmaten uppskattas I de landsomfattande undersökningar som har gjorts under de senaste åren betecknas viltet egentligen inte som närmat. Trots det kan viltköttet betraktas som närproducerat, som en lokal råvara och som mat som uppfyller konsumenternas önskemål. Lebetonade också de korta anskaffningsoch leveranskedjorna, och de minimala lagringstiderna. De utbildade jägarnas uppfattningar om närmat var väntade och sammanföll med de allmänna uppfattningarna om närmat. Inställningen till närmat är positiv och närmaten uppskattas. Folk föreställer sig närmaten som färsk, ren och säker mat av god kvalitet som dessutom har en sysselsättande effekt. Enligt undersökningen är de utbildade jägarna aktiva konsumenter av närmat som också vill ha information om matens ursprung. Viltköttet konsumeras hemma Det allra mesta av viltköttet konsumeras hemma hos jägarna eller i deras närmaste bekantskapskrets. Så gott som samtliga svarande konsumerade kött av hjortdjur. Tre av fyra lagade viltmat av fågel och över hälften av hare. Undersökningen visar att de utbildade jägarna använder viltet E veranssträckorna är korta, vilket stärker livsmedelssäkerheten för köttet. Definitionerna på närmat har varit väldigt varierande: det första omnämnandet av närmat är belagt på 90-talet, men den egentliga definitionen gjordes först år 2000 av Arbetsgruppen för närmat. Kirsi-Marja Kasteenpohja studerade till restonom vid Jyväskylä yrkeshögskola, på programmet för turism, kosthåll och konsumenttjänster, och hennes slutarbete som blev klart i fjol visar att de flesta utbildade jägare betraktar viltet som närmat. Kasteenpohja undersökte också vad de utbildade jägarna anser att kan göras för att öka försäljningen av viltkött. Enligt Kasteenpohjas undersökning har jägarna en väldigt likartad uppfattning om begreppet närmat. Termer som närproducerad, producerat i eget landskap, inhemsk mat, odlad i Finland, odlad inom 100 kilometer och självodlad förekom i nästan varje svar. 89 av svaren nämner vilt, viltkött eller har fällt viltet själv. De svarande Närmat.
Jägaren 1 l 2016 l 21 med stor variation; utöver de ovannämnda viltarterna lagar de också mat av bäver, säl, björn och vildsvin. De utbildade manliga jägarna svarar i regel själva för tillagningen av viltköttet hemma hos sig. De utbildade jägarna fick också svara på frågor om hur mycket och vilken sorts viltkött de vore beredda att mot ersättning leverera till hushåll som inte jagar. Nästan 40 procent var inte beredda att sälja något vilt alls som de själva hade fällt. Den ekonomiska nyttan vid försäljning av små viltmängder betraktades som så liten att det inte var värt besväret att sälja viltkött. Av de utbildade jägarna uppgav 65 personer att de kunde leverera en liten mängd mot ersättning, det vill säga högst cirka 50 kg till allmän konsumtion. 21 personer var beredda att sälja cirka 200 kg kött medan 22 personer kunde tänka sig att tillsammans med sitt jaktlag sälja mellan 300 och 2000 kg kött. Hur förenkla vägen ut i handeln? I enkäten undersökte Kasteenpohja också olika sätt att förenkla viltköttets väg till allmän konsumtion. Flera svarande tyckte att det måste skapas större klarhet i försäljningen och bättre logistik för viltköttets väg till handeln. De svarande hoppades dessutom också på skäliga ersättningar för det sålda viltköttet. De önskade sig regionala uppsamlingsställen och partiaffärer, vilket skulle underlätta försäljningen. Utan tillräckliga volymer rör sig inte viltet tillräckligt kostnadseffektivt. I beskattningshänseende önskade de svarande att viltköttet skulle jämställas med svamp och bär, det vill säga vara en skattefri inkomst. I vart tredje svar framfördes önskemål om minskad byråkrati, lättnader i kraven för slaktskjul och lindringar i bestämmelserna för hanteringen av köttet. Åtta personer tyckte att ansvaret i högre grad skulle ligga på konsumenten. I vart sjätte svar föreslogs ändringar i viltstammarna, uppfödning i hägn och kännbara reduceringar av de stora rovdjuren. Nästan tio procent av de svarande ansåg att det behövs attitydförändringar hos jägarna och mera information för att få ut mera viltkött till allmän konsumtion. Fem utbildade jägare tyckte att det borde vara enklare att bli medlem i en jaktförening. lll Även om några utbildade jägare ansåg att det inte var nödvändigt att öka på mängderna viltkött som går ut till allmän konsumtion så skulle det sannolikt öka jaktens samhälleliga status och acceptans. Allmänheten skulle betrakta jägarna som primärproducenter; som personer som sköter om vår gemensamma naturresurs, viltet. Dessutom gynnas det värdefulla viltköttets kvalitet och säkerhet av att jägarna är medvetna om god hygien vid jakt och de potentiella riskerna med viltköttet. Utbildning och ökad status skulle vara av stor betydelse. Av allt att döma kommer den yngre jägargenerationen att vara mera benägen under de närmaste åren än tidigare generationer att överlåta vilt mot ersättning till allmän konsumtion. Satsa på högre status för jagandet De utbildade jägarna använder viltet med stor variation Ansvarsfulla konsumenter frågar efter närmat. Trenden är på uppgående och konsumenternas medvetenhet har ökat tack vare den fria informationen och den offentliga debatten. Bilden är tagen på en kurs i viltmat. De utbildade jägarnas uppfattningar om närmat (n = 266) 251 50 100 150 200 250 300 Enbart självodlade grönsaker, rotfrukter etc Viltkött av grannen etc Vilt som jägaren fällt själv i tex Estland Vilt som fällts i Finland Mat som köpts nära hemmet Grönsaker, rotfrukter etc som odlats på hemorten Antalet utbildade jägare N är m at sa lte rn at iv 20% 66 11% 82% 25% 94% 54 175 30 219 66%
IISALMI • JOENSUU • JYVÄSKYLÄ • KAJAANI • KOKKOLA • KOUVOLA • KUOPIO • LAPPEENRANTA • OULU • PORI • PORVOO • RAAHE • ROVANIEMI • SEINÄJOKI • TAMPERE • TORNIO • VANTAA • YLIVIESKA JAHTIJAKT VALLE TOPPATAKKI JA -HOUSUT Lämpimät, topatut takki ja housut hirvipassiin, kettujahtiin tai peurankyttäykseen. Suunniteltu yhteistyössä suomalaisten aktiivimetsästäjien kanssa. Tyylikäs, lämmin ja äänetön takki vaativaan makuun! 179 90 (norm.takki 169,00, housut 129,90) TAKKI JA HOUSUT YHTEISHINTA AN TYYLIKÄS, KEVYT JA ÄÄNETÖN MATERIAALI 100% VEDEN JA TULENPITÄVÄ IRROTETTAVA EVA-TOPPAUS TAKANA JA POLVISSA VUORESSA LÄMPÖÄ HEIJASTAVA ERIKOISMATERIAALI KESTÄVÄT YKK VETOKETJUT VAHVAT LUMILUKOT LAHKEENSUISSA HUIPPULÄMMIN JA KESTÄVÄ Erinomainen takki! Kevyt ja varmasti pakkasillakin lämmin. Paljon toimivia yksityiskohtia. Suosittelen metsästäjille ja luonnossa talvella liikkuville!” Kari Tiainen 24.10.2015 ” SUUNNITELTU SUOMEEN! 16 90 (24,90) BRUNO-LAKKI TAI NEWISKÄSINEET Lumikengät metsästäjälle tai ulkoilijalle. polypropeenimuovia. Testattu -20 C asteessa. Pituus 64 cm, max leveys 22 cm, paino 1 kg, kantavuus 45-95 kg. Metallinen kantapääkorotus mäkiosuuksille ja siteen lukitus. PLASTIC SNOW SHOES 24” Laadukkaat testivoittajalumikengät (Retki-lehti 1/2012). Joustava kansi, iskunvaimennus ja metallinen kantapääkorotus nousuja laskuosuuksia varten. Kantavuus max. 140 kg. TSL 227 ESCAPE LUMIKENGÄT SNOW CAMO ASUSTEET NEOPREENISAAPPAAT 89 90 (129,90) NEOPREENISAAPAS Superlämpimät ja hengittävät neopreenisaappaat suomalaisiin olosuhteisiin. Hengittävä AirMesh-kerros. Irrotettava foam-pohjallinen. 69 90 (89,90) 169 90 (229,90) www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min SINUSTAKO SUOMEN MESTARI? SM-karsinnat käydään Erätukun myymälöissä helmikuun 2016 aikana ja SM-finaali ammutaan Riihimäen Erämessuilla lauantaina 11.6.2016. SM-kilpailu suoritetaan Simwayhuntin ampumasimulaattorilla. Kilpailumuotona on villisian riistamaaliammunta. Lisäksi palkitaan karsintojen parhaat JahtiJakt 501 -etäisyysmittarilla (arvo 99,90€). Kaikkien osallistujien kesken arvotaan 3kpl 100€ lahjakorttia Erätukkuun. Karsintojen voittajille SM-FINAALI LAUANTAINA 11.6. Riihimäen Erämessuilla. Karsinnoissa ilmainen makkara tai kahvitarjoilu sekä kovia tuotetarjouksia! Lisätietoa kilpailusta ja säännöistä www.eratukku.fi/simulaattoriammunta ja facebookista tapahtumanimellä simulaattoriammunnan SM-kilpailut 2016! SUPIKOIRALOUKKU MINKKILOUKKU 39 90 79 90 149 90 TALLENTAVA RIISTAKAMER A U.C.M TRAIL CAMERA U.C.M Riistakameralla kuvaat jopa 12 Mpx kuvaresoluutiolla, helppokäyttöiset painikkeet, videokuvan äänen valinta päällä/poissa,toimintaetäisyys 20m, säädettävä liiketunnistimen herkkyys, värikuvat päivällä ja mustavalkokuvat yöllä. Kamera voidaan ohjelmoida toimimaan päivittäin ennalta asetettuna aikana. Kuvassa näkyy päivämäärä, kellonaika, lämpötila ja kuun vaihe. Jokaisen kuvan avulla voit tunnistaa, missä ja milloin kamera on kuvan ottanut. TV OUT asetusten avulla voit tarkastella kuvia /videoita television kautta. SIM UL AA tto riammunnan 2016 SM-KILP AILUT SM KARSINNAT ERÄTUKUN MYYMÄLÖISSÄ (ammunta tapahtuu osallistujien saapumisjärjestyk sessä) Rovaniemi pe 5.2. 15-19 Oulu su 7.2. 12-16 Jyväskylä ti 9.2. 15-19 Kuopio to 11.2. 15-19 Joensuu la 13.2. 12-16 Kouvola ma 15.2. 15-19 Vantaa ke 17.2. 15-19 Tampere (Turtola) pe 19.2. 15-19 SM-FINAALI Erämessut/Riihim äki la 11.6. Browning AB3 -kivääripaketti (arvo 990€) SM-KULT A SM-hopea: Garmin Alpha + T5 -koiran tutkapanta (arvo 608€) SM-pronssi: Otso 5 Pro asekaappi (arvo 249€) HUIPPULUOKAN PALKINNOT ERÄTUKKU JÄRJESTÄÄ YHDESSÄ SUOMEN METSÄSTÄJÄLIITON KANSSA SUOMEN ENSIMMÄISET SIMULAATTORIAMMUNNAN SM-KILPAILUT. 199 00 (269,00) LÄHETTÄVÄ/ ETÄOHJATTAV A RIISTAKAMER A
www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min SINUSTAKO SUOMEN MESTARI? SM-karsinnat käydään Erätukun myymälöissä helmikuun 2016 aikana ja SM-finaali ammutaan Riihimäen Erämessuilla lauantaina 11.6.2016. SM-kilpailu suoritetaan Simwayhuntin ampumasimulaattorilla. Kilpailumuotona on villisian riistamaaliammunta. Lisäksi palkitaan karsintojen parhaat JahtiJakt 501 -etäisyysmittarilla (arvo 99,90€). Kaikkien osallistujien kesken arvotaan 3kpl 100€ lahjakorttia Erätukkuun. Karsintojen voittajille SM-FINAALI LAUANTAINA 11.6. Riihimäen Erämessuilla. Karsinnoissa ilmainen makkara tai kahvitarjoilu sekä kovia tuotetarjouksia! Lisätietoa kilpailusta ja säännöistä www.eratukku.fi/simulaattoriammunta ja facebookista tapahtumanimellä simulaattoriammunnan SM-kilpailut 2016! SUPIKOIRALOUKKU MINKKILOUKKU 39 90 79 90 149 90 TALLENTAVA RIISTAKAMER A U.C.M TRAIL CAMERA U.C.M Riistakameralla kuvaat jopa 12 Mpx kuvaresoluutiolla, helppokäyttöiset painikkeet, videokuvan äänen valinta päällä/poissa,toimintaetäisyys 20m, säädettävä liiketunnistimen herkkyys, värikuvat päivällä ja mustavalkokuvat yöllä. Kamera voidaan ohjelmoida toimimaan päivittäin ennalta asetettuna aikana. Kuvassa näkyy päivämäärä, kellonaika, lämpötila ja kuun vaihe. Jokaisen kuvan avulla voit tunnistaa, missä ja milloin kamera on kuvan ottanut. TV OUT asetusten avulla voit tarkastella kuvia /videoita television kautta. SIM UL AA tto riammunnan 2016 SM-KILP AILUT SM KARSINNAT ERÄTUKUN MYYMÄLÖISSÄ (ammunta tapahtuu osallistujien saapumisjärjestyk sessä) Rovaniemi pe 5.2. 15-19 Oulu su 7.2. 12-16 Jyväskylä ti 9.2. 15-19 Kuopio to 11.2. 15-19 Joensuu la 13.2. 12-16 Kouvola ma 15.2. 15-19 Vantaa ke 17.2. 15-19 Tampere (Turtola) pe 19.2. 15-19 SM-FINAALI Erämessut/Riihim äki la 11.6. Browning AB3 -kivääripaketti (arvo 990€) SM-KULT A SM-hopea: Garmin Alpha + T5 -koiran tutkapanta (arvo 608€) SM-pronssi: Otso 5 Pro asekaappi (arvo 249€) HUIPPULUOKAN PALKINNOT ERÄTUKKU JÄRJESTÄÄ YHDESSÄ SUOMEN METSÄSTÄJÄLIITON KANSSA SUOMEN ENSIMMÄISET SIMULAATTORIAMMUNNAN SM-KILPAILUT. 199 00 (269,00) LÄHETTÄVÄ/ ETÄOHJATTAV A RIISTAKAMER A
24 l Jägaren 1 l 2016 Henna Väyrynen och Annamari Alanne Hur går det för jakthandeln? Erätukku Oy lll Erätukku Oy grundades i början av 2000-talet och i detta nu 18 butiker i Finland och en i Sverige. Nätbutiken finns på adressen eratukku.fi. Företaget säljer artiklar för friluftsliv, camping, jakt och Det går helt klart uppåt för jakten och den kommersiella verksamheten. Jakthandeln blomstrar och numera finns det flera jaktaffärer och dito affärskedjor i landet. Kunderna handlar allt oftare på nätet. Vi frågade ett antal affärer vad de säljer mest av och om det har skett förändringar i branschen under det senaste decenniet. Sju jaktaffärer svarade på våra frågor och vi ställde samma frågor till dem alla. Frågorna som vi ställde till jaktaffärerna 1. Vilken produkt eller produktgrupp säljer ni mest av? 2. Har kundernas konsumtionsvanor och penninganvändning förändrats under de senaste tio åren? 3. Hur har nätförsäljningens andel utvecklats enligt er uppfattning? 4. Påverkar ändringarna i jaktlagstiftningen er verksamhet? Och, om de gör det, hur? fiske. Företaget har också en butik i Uleåborg där beställda varor kan hämtas ut. VD Markku Lampela svarade på frågorna. 1. På jaktsidan är kläderna och skodonen de största produktgrupperna. 2. Enligt vår uppfattning har kundernas köpbeteende blivit mera genomtänkt under de senaste åren och de fattar köpbesluten med större eftertanke än förut. 3. På jaktsidan växer näthandelns andel snabbare än för de övriga bruksvarorna. 4. All reglering påverkar handeln. Svårigheterna med att beviljas vapenlicens har i åratal påverkat vapenhandeln. De strängare kraven på vapenskåp och bestämmelserna om varselfärgen på utrustningen för älgjakt tvingade en del av jägarna till inköp, vilket påverkade handelns volym positivt. Processen för patronsförsäljningstillstånd är verkligen långsam och komplicerad. Även jakttiderna och avskjutningskvoterna inverkar.
Jägaren 1 l 2016 l 25 Retkitukku lll Nätbutiken Retkitukku grundades 2011. Den är inriktad på friluftsliv, jakt och produkter och utrustning för hundar. Nätbutiken finns på adressen retkitukku.fi. Kari Impiö, VD för Retkitukku, svarade på våra frågor. 1. Till de artiklar som säljer bäst hör jägarkläder, skodon och jaktelektronik. 2. Även under ekonomiskt sämre tider betraktar folk tjänster och produkter som hör till hobby och fritid som viktiga. Den summa pengar som spenderas på anskaffning av fritidsutrustning, i synnerhet kläder och skodon, har ökat under de senaste tio åren även om underhållningselektroniken konkurrerar hårt om slantarna. Jakten och naturhobbyerna har stigit i status och genom nätbutikerna har det blivit lättare att få tag på sådana produkter. Handeln har förändrats och går från fysiska affärer till nätbutiker. I en nätbutik är det lätt XXL lll XXL Sports & Outdoor är en kedja specialiserad på idrott, friluftsliv, camping och jakt. Den har 24 varuhus i Norge och 20 i Sverige. I Finland finns det i detta nu åtta varuhus. Nätbutiken finns på adressen xxl.fi. Försäljningschef Tommi Kivelä svarade på våra frågor. 1. Jaktläder och skodon är den produktgrupp som vi säljer mest av. 2. Vi har varit i branschen i mindre än åtta år, men kan redan av erfarenhet säga att konsumenternas medvetenhet om produkternas och materialens kvalitet och hållbarhet har ökat och att konsumenterna är beredda att lägga ner mera pengar på produkterna. 3. Näthandelns andel har vuxit rejält under de senaste åren och kommer att fortsätta göra det. 4. Vi har beaktat förändringarna i vår verksamhet både vad personalen och lokalerna beträffar, och gör det redan vid planeringen och byggandet av nya varuhus. Vi arbetar alltid i enlighet med gällande lagar och bestämmelser. Förändringarna har inte haft någon större inverkan på verksamheten, tycker vi. Varuste.net lll Företaget Varuste.net grundades 2004. Det har en affär i Kånala i Helsingfors och adressen till nätbutiken är varuste.net. Företaget är specialiserat på försäljning av utrustning för olika slag av friluftsintressen. Jaktexperten och jaktförsäljaren Kalle Hedberg svarade på våra frågor. 1. Av våra mest sålda produktgrupper är patronerna kvantitativt helt klart den största. På vapensidan är det hagelgevären som vi säljer mest av. 2. Vad konsumentvanorna beträffar visar de senaste tio åren en klar trend; att kunderna i allt högre grad väljer kvalitet. Kvaliteten och specialegenskaperna går före priset. 3. Vad näthandeln med jakttillbehör beträffar så finns det ju begränsningar för postning och leveranser av sådant som patroner, men näthandeln med kringprodukter och jaktkläder går fint. Att näthandeln går uppåt syns alltså i försäljningen av artiklar för jakt. 4. Ändringarna i lagstiftningen för branschen påverkar inte försäljningen av jakttillbehör. Våra kunder och jaktförsäljare är väl insatta i förändringarna, vilket minimerar risken för missuppfattningar och leder kunden rätt vid valet av produkt.
26 l Jägaren 1 l 2016 HHSport lll HHSport är en specialaffär för jakt, fiske och friluftsliv som hör till Halpa Hallikedjan. Den har affärer på sex orter i landet och en nätbutik på adressen hhsport.fi. Kedjechef Matti Löytynoja på HH Sport i Karleby svarade på våra frågor. 1. Vapen, optik och patroner är de produktgrupper som säljer bäst. Dessutom har vi alltid varit starka inom jaktkläder och skodon för jägare. 2. Kundernas konsumtionsvanor har förändrats. Nuförtiden drar sig inte kunderna för att köpa varor som är dyrare, men av högre kvalitet. Likaså spenderar de mera pengar på kringprodukter som pipor och andra jakttillbehör. När man en gång köper så ska det vara kvalitet! 3. Näthandelns betydelse är stor och kommer av allt att döma att fortsätta växa. Även mera speciella artiklar har åtgång på nätet eftersom vi säljer i hela landet. 4. Det beror på lagar och författningar. Handeln med vapenskåp går just nu bra eftersom det blir en ändring i lagen. Vi avvaktar och ser om det blir fler nyheter på den kanten. Eräkontti lll Oy Eräkontti Ab är ett bolag som ägs av Finlands jägarförbund med medlemsdistrikt. Företaget saluför olika jaktartiklar och produkter för medlemmarna. Eräkontti har en affär i Riihimäki och en nätbutik på adressen erakontti.fi. Butikschef Veli-Pekka Seppänen svarade på våra frågor. 1. Till våra mest sålda produkter hör sådant som handlar om viltvård; fällor, viltåkerfröer och viltkameror. 2. Konsumtionsvanorna har förändrats på så vis, att folk köper där det är billigast. För somliga har priset ingen större betydelse bara de får varan genast. Nuförtiden orkar folk inte vänta på en leverans. Beställningarna i nätbutiken ska helst levereras redan ”igår”. Men eftersom det är ekonomiskt kärva tider så funderar folk i regel längre än tidigare på sina anskaffningar. 3. Näthandeln utvecklas med hög fart och tar marknadsandelar av de fysiska butikerna. På nätet går det lekande lätt att jämföra priser. Näthandeln ökar konkurrensen, men det är lätt hänt att den också försvagar lönsamheten. Det finns en fara för att marknaden ska koncentreras till några få affärer med stora volymer och låga priser, vilket kan glesa ut nätverket av affärer så att jägarna blir tvungna att åka långa vägar för att handla patroner. Enligt myndigheterna är det ju inte tillrådligt att sälja patroner på nätet. 4. De skärpta kraven i vapenlagen, för att ta ett exempel, har ökat efterfrågan på vapenskåp. Om det blir tillåtet att jaga vitsvanshjort med båge så ökar det garanterat handeln med bågskyttetillbehör. EU-stöden påverkar i varierande grad också försäljningen av viltåkerfrö. Blandningar som får ett generöst stöd säljer bra. att handla och urvalet är stort, vilket ökar mängden kunder som köper. I kläderna för jakt och friluftsliv på medelprisnivå är materialet allt mer tekniskt och passformen god, vilket gör produkterna intressantare och gör det lättare för kunden att fatta köpbeslut. 3. Näthandeln befinner sig i konstant och kraftig tillväxt. Det är enkelt att jämföra varor och köpa, priserna är rimliga och kollektionerna stora, vilket ökar intresset för att handla på nätet. 4. Ändringarna i jaktlagstiftningen påverkar egentligen inte jaktutrustningen utan snarare utbudet på vapen och vapenskåp. Ändringen i jaktförordningen ger klara besked om hur älgjägare ska klä sig. Två tredjedelar av klädselns synliga yta ska vara orange. Ändringen påverkar naturligtvis försäljningen av kläder. Ändringen i vapenlagen påverkar försäljningen av vapen och i synnerhet förvaringen av sådana. Kravnivån på vapenskåp stiger.
Jägaren 1 l 2016 l 27 Ase ja erä lll Företaget Ase ja erä har en affär i Åbo och en nätbutik på adressen asejaera.fi. Företaget säljer bland annat produkter för jakt, vapen och hundar, och artiklar och kläder för fritid och friluftsliv. Företagaren Matias Dahlberg svarade på våra frågor. 1. Patronerna är vår mest sålda produktgrupp, men under de senaste åren har vi breddat sortimentet för att kompensera för förlusterna på vapensidan. 2. Kundernas konsumtionsvanor och penninganvändning har förändrats. De köper inte längre vapen på impuls och numera köper man allt i sista minuten. 3. Näthandelns andel växer, men totalt sett utgör den bara ungefär 20 procent eftersom de flesta vill känna på varan innan de köper den. Konsumenterna vill också få varan genast med sig när köpbeslutet väl är fattat. 4. Försäljningen av vapen har minskat och i synnerhet efterfrågan på begagnade vapen har minskat avsevärt. Samtidigt har försäljningen av luftvapen med hög effekt vuxit medan försäljningen av handeldvapen har minskat till nästan noll. Likaså minskar försäljningen av vapen för sportskytte och reservistverksamhet eftersom folk tycker att tillståndsprocessen är rent myndighetsgodtycke. Många upplever att vapenägare betraktas som andra klassens medborgare. Dessutom har variationerna mellan olika orter ökat. TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 VERKKOKAUPAN MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Tilaa enemmän maksa vähemmän! Katso määräalennukset verkkokaupasta. ENERGY 15 KG • Jahtija ylläpitokaudelle • 24% proteiineja • 10% rasvaa 35 90 TARJOUS! PUPPY PRESSED 15 KG • Pennuille • 28% proteiineja • 15% rasvaa 41 90 TARJOUS! MAINTENANCE 15 KG • Ylläpitokaudelle • 21% proteiineja • 8% rasvaa • Kaikille roduille 26 90 TARJOUS! SUPER 15 KG • Jahtija ylläpitokaudelle • 25% proteiineja • 15% rasvaa 31 90 TARJOUS! PUPPY 15 KG • Pennuille • 30% proteiineja • 19% rasvaa 40 90 TARJOUS! PUPPY LARGE BREED 15 KG • Suurien rotujen pennuille • 28% proteiineja • 16% rasvaa 40 90 TARJOUS! PIENEMMÄLLÄ RUOKAMÄÄRÄLLÄ PAREMPI TEHO ERINOMAISET RAVINTOPITOISUUDET IMEYTYY NOPEAMMIN • VALMISTETTU EKOLOGISESTI Valio huippu-uutuus! Suome? mestari? SUOSITUT VALIO-KOIRANRUOAT SUORAAN KOTIOVELLE 0€ PURISTERUOKA VAATIVAAN KÄYTTÖÖN! JÄMPTI LÄMPÖERISTETTY KOIRANKOPPI Huippusuosittu lämpöeristetty koirankoppi ympärivuotiseen asumiseen! Tuplaseinämät, 50 mm styreenieristys. Irrotettava koppiosa. KOIRANKOPIN LÄMMITIN Turvallinen ja suosittu! Teho 200W. LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Teräksinen laatutuote. Sisäänrakennettu termostaatti. Tilavuus 2,8 L. 679,TARJOUS! 129,TARJOUS! 99,TARJOUS!
28 l Jägaren 1 l 2016 Damer jagade hjort i Sastamala Text och bilder: Kaisa Huttunen Ett trettiotal jägare samlades i Sastamala för att jaga hjort. Det var andra året som jaktföreningarna Lopen-Perän Metsästysseura och Etelä-Tyrvään Erämiehet arrangerade Leidit Tyrväällä. I jakten deltog både nybörjare och rutinerade jägardamer från hela landet. Som guider för damerna fungerade erfarna hjortjägare från jaktföreningarna Lopen-Perän Metsästysseura och Etelä-Tyrvään Erämiehet.
Jägaren 1 l 2016 l 29 ör kvinnor som bor i stan och inte äger jaktmark kan det vara knepigt att komma igång med jagandet. Sirpa Auvinen från Kervo sysslar med hundar och blev den vägen intresserad av jakt och skrev jägarexamen. Hon berättar att de första gångerna på skjutbanan kändes det som om hon hade klivit in på herrarnas toalett. – Vilka kommentarer och blickar jag fick! Det var helt klart att jag inte var välkommen, berättar Auvinen. Men Auvinen lät sig inte avskräckas utan fortsatte med skytteträningen. I höstas jagade hon fågel på statsmark med sin cockerspaniel. Hon deltog nu i hjortjakten för damer för första gången. Hon tycker att det finns ett behov av jakter för damer. Där kan deltagarna koncentrera sig på det väsentliga, det vill säga jakten. Nya bekantskaper och mångsidig jakt Marjatta Pyhälammi som bor i Karstula och Laura Numminen som bor i Hangö deltog för andra gången i jakten Leidit Tyrväällä. Pyhälammi har jagat i elva år och Numminen i sex år. Nuförtiden är Pyhälammi särskilt intresserad av att jaga små rovdjur för att det på höstarna ska finnas fågel för hennes norrbottenspets. Som medlem i jaktföreningen Akkainjahti har hon deltagit i flera jakter enbart för damer. Där kan hon dessutom hitta nya jaktkamrater, vilket hon uppskattar. – Med nya bekantskaper kan det öppna sig möjligheter att jaga vilt som inte finns där man själv bor, konstaterar Pyhälammi. Där Numminen jagar är majoriteten män, men hon tycker att det har sina fördelar med att vara kvinna. – På skjutbanan har jag fått goda råd. Bara en kvinna uppträder schysst på jakter så kan hon lättare än män bli inbjuden till fler jakter. Man ska inte vara blyg utan fråga rakt av om möjligheterna att jaga, tipsar Numminen. Lyckad jakt för damer Deltagarna i Leidit Tyrväällä tyckte att det var en lyckad jakt. Den avslappnade atmosfären och de tydliga anvisningarna fick beröm. – Arrangemangen fungerade fint och guiderna gav klara besked om skjutsektorerna och startplatserna för dreven. Det här gav skyttarna säkerhet, berömde Numminen som fällde tre kalvar på jakten. För Auvinen var det bästa att hon fick följa med när en skadskjuten hjort spårades upp och avlivades. Det gläder henne också att nybörjare får komma med. – Om bara erfarna jägare fick vara med så skulle vi som är oerfarna aldrig komma framåt med vår hobby. Det fungerar lite grann som på arbetsmarknaden; utan jobb ingen erfarenhet. Pyhälammis dröm var att fälla en hjort med horn. Det lyckades inte den här gången, men hon är ändå nöjd med jakten. Hon såg en hel del hjortar, så tiden blev inte lång på passet. – Jag kommer tillbaka, på nytt och på nytt ända tills jag får en trofé att hänga på väggen, säger hon med ett skratt. Vill utvecklas som jägare Numera finns det ett blygsamt utbud av kommersiella jaktresor för damer. Somliga marknadsförs med uppvärmda kojor för vakjakt eller damkläder och kosmetik, men deltagarna i Leidit Tyrväällä är inte ute efter sådana krusiduller. För dem räcker det med att maten är varm och portionerna generösa. – På till exempel en kurs i hur man lockar på djur är det okej om det finns pipor till salu, men att sälja underkläder eller läppstift på en jaktresa, det begriper jag inte. Vad i hela friden gör man med ljusrött läppstift på en jakt? skrattar Pyhälammi. Alla är överens om att de inte behöver någon särbehandling. – Man behöver inte promenera långsammare bara för att det finns en kvinna med i sällskapet, och guiderna behöver inte stanna kvar på passet som barnvakter! utbrister Auvinen och Pyhälammi. Särbehandling hindrar en att utvecklas som jägare, anser de. – Om någon står bakom en och delar ut goda råd så känner man sig pressad och schabblar. På jakt ska var och en få fatta sina beslut själv. De första gångerna kan det räcka till med att bara titta på när hjortarna springer förbi, men efter hand som man samlar på sig erfarenhet och självförtroende så blir det också framgångar, konstaterar Numminen. Damerna önskar sig fler kurser om jakt och är även beredda att betala för dem. Auvinen är intresserad av bland annat kurser om viltvård och hantering av vilt medan Pyhälammi är intresserad av kurser om lockjakt och hur man gör fällor. Men det är inte bara på kurser som man lär sig. Det gör man också genom att lyssna på jägare med mera erfarenhet och följa med hur de gör. Skytteövningarna skapar självförtroende. Numminen uppmuntrar nybörjare att inte vara blyga utan åka på kurser, till skjutbanan och delta i jakter. Hon ger rådet att inte vara rädd för att misslyckas, och önskar att folk inte skulle vara så snara att jämföra sina egna prestationer med andra som har mera erfarenhet. Man ska kunna uppskatta sin egen utveckling. Deltagarna tycker att jagandet är ett fint fritidsintresse. Risken finns förstås att man blir slukad med hull och hår! . F På hjortjakten användes flera taxar. Sirpa Auvinen (till vänster) som följde med hundförarna lärde sig känna igen taxarnas olika skall vid drev och upptag.
30 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Aku Ahlholm , Forststyrelsen I flera skolor har Vildmarkspasset redan hunnit bli en etablerad del av undervisningen. Följande steg är att stärka nätverket av frivilliga genom jaktfadderprojektet. et kryllar av myror på grabbens händer. Flickorna i klassen tjuter medan pojkarna skrattar och tycker att det är skojigt. Ett av barnen steker en mört på en pinne över brasan. Det verkar vara så, att man lär känna naturen först när man får känna på den handgripligen. Det pågår en skoldag vid Iso-Hirvastugan i Peurajärvi i Nurmes. Vi räknar in 20 elever från lågstadiet i Porokylä, med sina lärare. Det blir allt vanligare att se lågstadieelever som tillbringar sin skoldag ute i naturen där de fiskar och lever uteliv. Som guider fungerar frivilliga och personal från Forststyrelsen. Naturundervisning redan i lågstadiet Forststyrelsens jaktfadderprojekt fortsätter under innevarande år. Vi har också tagit fram en undervisningshelhet för Vildmarkspasset. Med den kan naturundervisningen inledas i olika klasser i grundskolan eller gymnasiet som en integrerad del av den normala undervisningen. Syftet med projektet är att etablera naturundervisningen i skolorna och hjälpa intresserade barn och ungdomar att göra naturen till en hobby. Jaktoch fiskeplanerare Madeleine Nyman säger att fackmännen i branschen så sakta har insett att vi inte behöver stå och se på när naturen blir en främling för barnen och ungdomarna. Projektet drivs av Forststyrelsen och låter barnen och ungdomarna lära sig det grundläggande: jaktkulturen och dess historia, naturen, allemansrätten, fisket, jakten och annat man kan göra i naturen. Om ett barn vill veta mera om jakt så kan vi informera barnet och föräldrarna om bland annat Jägarförbundets Tjäderläger med experter som handledare. På lägren kan deltagarna också skriva jägarexamen. De som är intresserade av fiske kan hjälpas vidare till fiskeorganisationernas arrangemang och läger. Frivilliga stöder undervisningen I detta nu efterlyser jaktfadderprojektet fler frivilliga, både jaktrådgivare och jaktfaddrar. Det ska finnas några jaktrådgivare på olika håll i landet. De kommer att samarbeta med projektarbetarna och handleda jaktfaddrarna på fältet. De frivilliga behövs bland annat som stöd i Succé med jakt och fiske på schemat D Visst blev fisken stekt, men inte äten.
Jägaren 1 l 2016 l 31 undervisningen för Vildmarkspasset i skolorna. Lärarna klarar till stor del själva av undervisningen för vildmarkspasset eftersom det finns färdigt material på webbsidan erapassi. fi. Men lärarna behöver ofta stöd för den del av undervisningen som sker ute i naturen. Materialet stöder i sin helhet läroplanen. Tanken är alltså att vi hjälper lärarna med undervisningen genom att producera material och vi kan undervisa barnen om inte läraren vill göra det själv eller behöver expertstöd, förklarar Madeleine Nyman. Det behövs frivilliga inte bara för undervisningen i skolorna utan också för bland annat jaktklubbar och friluftsdagar. Det behöver inte vara särskilt krävande att ordna en friluftsdag: ofta räcker det med metspön och korvgrillning som rekvisita. I Peurajärvi har man satsat lite mera. Jaktoch fiskeplanerarna Kalevo Timonen och Mikko Malin har kvällen innan lagt ut nät invid lll Somliga barn här i landet får följa med på jakt och fiske eftersom det i familjen eller bekantskapskretsen finns någon som sysslar med det. Men allt färre barn får den chansen. Syftet med jaktfadderprojektet är att ge också de här barnen tillgång till naturen. I detta nu pågår Vildmarkspasset i många lågstadier på olika håll i landet. Dessutom finns jakt och fiske som tillvalsämne i flera högstadier. Jaktfadderprojektets ambitiösa mål är att etablera naturundervisningen runt om i landet så att de allra flesta barnen skulle få en rimlig chans att prova på jakt, fiske och friluftsliv. Och, om de blir intresserade, kunna gå vidare och odla intresset som en hobby, bland annat med hjälp av olika organisationers tjänster. Jakten tillgänglig för alla Man lär känna naturen när man får känna på den handgripligen stranden så att barnen kan stå på stranden och följa med när de vittjar näten. Även Markku Naasko (teamledare för skogsteamet i Nurmes) och planerare Kari Sormunen är på plats. En dag i naturen är värdefullt Skolelevernas naturdag intresserade också lokaltidningen. En journalist på tidningen YläKarjala följde eleverna från Porokyläskolan tätt i hälarna under deras dag i Peurajärvi. Journalisten intervjuade barnen, lärarna och Forststyrelsens folk. Två dagar senare blev det en stort uppslagen artikel i tidningen med en rubrik om elever som utforskar naturens hemligheter. På en av bilderna begrundar en av eleverna en mask som krälar på metkroken och säger att hon gillar maskar eftersom de är så gulliga. Ledarna tar hänsyn till barnens känslor. Den som inte vill trä en mask på kroken behöver inte heller göra det. Och innan Mikko Malin visar hur man rensar en fisk är det somliga barn som går därifrån. Ändå är det en givande dag ute i naturen. Enligt barnens lärare har det en mycket starkare effekt på inlärningen när barnen får prova på själva, röra vid det fällda viltet och titta på när jägarna hanterar det. Under naturdagen i Peurajärvi fick barnen både se och prova på fiske och hur man rensar fisk, grilla korv och pumpa upp dricksvatten ur en gammal brunn. Dessutom ingick dagen i vildmarkspasset. Mikko Malin på Forststyrelsen visar eleverna från Porokyläskolan i Nurmes hur man hanterar ett metspö. Vildmarkspasset ingår i undervisningen. Egenhändigt pumpat vatten smakar bäst! Jaktfadderprojektet lll Drivs av Forststyrelsen, som utbildar jaktrådgivare och jaktfaddrar. Frivilliga stöder undervisningen i skolorna och kan ställa upp för jaktoch fiskeläger. Barn som blir intresserade av jakt eller fiske får hjälp med att gå vidare till olika organisationers läger och arrangemang. Mera information (på finska) på: www.erakummit.fi Vildmarkspasset lll Vildmarkspasset är en undervisningshelhet för grundskolorna och gymnasierna som kan integreras i den normala undervisningen. Lärarna hittar allt material de behöver på webbplatserna erapassi.fi och eraluvat.fi. Mera information på: www.erapassi.fi > På svenska
Räv Vulpes vulpes
Va st av al o
34 l Jägaren 1 l 2016 Text och diagram: Ville Viitanen Vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern En avhandling som blev klar 2014 visar att lodjuren i renskötselområdet vintertid lever huvudsakligen på skogshare, tamren och skogshöns. Det finns tydliga skillnader mellan hanarnas och honornas matvanor. ille Viitanen, som studerade till skogsbruksingenjör på Tavastlands yrkeshögskola, undersökte i sitt slutarbete vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern. Som handledare fungerade lodjursforskare Katja Holmala vid Naturresursinstitutet (Luke). I sin avhandling undersökte Viitanen vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern, och skillnaderna i matvanor mellan hanar och honor. Materialet bestod av prover från lodjur som hade fällts inom renskötselområdet under åren 2008 till 2014, sammanlagt 172 lodjursprover. Majoriteten av lodjuren hade fällts vid jakt, men materialet inkluderade också tre individer som hade blivit överkörda. Av lodjuren som hade fällts på jakt var 99 fällda med beståndsvårdande dispens och 70 med skadebaserad dispens. De allra flesta var fällda under perioden december till februari. Viitanen önskade sig färsk information och tillräckligt många lodjur. Undersökningen tog inte hänsyn till antalet renar som renbeteslagen hade eller till variationerna hos de olika arterna av vilt. Hanarna äter tamren, honorna skogshare Undersökningen visar att lodjuren inom renskötselområdet äter främst skogshare på vintern. Därefter följer tamren och skogshöns. Bland proverna påträffades också andra arter, som räv och rådjur, men deras andel av födan var liten. Undersökningens resultat visar att det finns klara skillnader mellan hanarnas och honornas matvanor. Hanarna äter mera tamren än honorna. Nästan hälften av hanarnas föda bestod av tamren medan andelen för honorna var bara en femtedel. På motsvarande sätt konsumerade honorna drygt halvannan gång mera skogshare än hanarna. Magoch tarmprover analyserades Lodjursproverna var koncentrerade till Salla i östra Lappland, Hyrynsalmi i den södra delen av renskötselområdet och Tervola i sydvästra Lappland. Lodjuren från Salla hade ätit mera tamren än lodjuren från de andra orterna. Lodjursproverna analyserades på NaturV H an nu H ut tu
Jägaren 1 l 2016 l 35 Vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern resursinstitutets laboratorium för stora rovdjur i Taivalkoski. Där togs en mängd prover för att bland annat klarlägga lodjursstammens struktur. Vid den här undersökningen användes magoch tarmprover. Till materialet hörde både tidigare analyserade prover och helt nya. Med magoch tarmproverna undersöktes vad lodjuren hade ätit just då. Päls, fjädrar, tänder och andra rester separerades för att forskarna skulle kunna göra en säker identifiering av lodjurens bytesdjur. Där fanns också några tomma prover, det vill säga att lodjuren inte hade ätit någonting alls. Magoch tarminnehållet analyserades med mikroskop och jämförelsematerial. För att bekräfta undersökningens resultat och hypoteser användes bland annat chi-kvadrattestet och MannWhitneys U-test. De statistiska testerna bekräftade forskningsresultaten. Dispenserna en framgång Skadebaserade dispenser kan beviljas bland annat för stora rovdjur som orsakar avsevärd ekonomisk skada. De skadebaserade dispenserna var enligt materialet huvudsakligen beviljade för vuxna individer (86 %), av vilka 39 stycken var hanar och 31 stycken honor. Eftersom det i magoch tarmproverna från lodjuren som hade fällts med skadebaserade dispenser fanns aningen mera tamren än i proverna från lodjur som hade fällts med beståndsvårdande dispenser så kan vi hävda att användningen av skadebaserade dispenser har fallit väl ut. Resultaten ger vid handen att vi i fortsättning kan förbättra användningen av lodjursdispenser och planeringen av förvaltningen. När jakten och förvaltningen är ställda på rätt köl så borgar det för en frisk och stark lodjursstam. Avhandlingen kan läsas på adressen http://urn.fi/ URN:NBN:fi:amk-2014120718834 Lodjuret lever främst på skogshare. Vuxna honor lever främst på skogshare. Hos vuxna hanar består födan till nästan hälften av tamren.
36 l Jägaren 1 l 2016 Text och bilder: Katja Holmala , Naturresursinstitutet Svårt bestämma ålder och kön på lodjur När jägare rapporterar fällda lodjur får vi ofta frågan om den skjutna individen är vuxen eller unge, hane eller hona. Identifieringen kan vara besvärlig, i synnerhet om det är jägarens första lodjur och han inte har någonting att jämföra med. Men av bland annat lodjurets storlek kan vi ändå dra några slutsatser. Det bästa sättet att få klarhet i könet är att känna efter med fingrarna. ven om det är typiskt för lodjuret att hanarna är klart större än honorna så går det inte att enbart med de yttre måtten göra någon säker bestämning av könet. Ett litet lodjur är inte alltid en hona eller en unge eftersom det också förekommer små hanar. Det är inte bara de individuella variationerna som påverkar storleken utan också lodjurets ålder, kön och – faktiskt även förekomstområdet. Det händer att könsbestämningen av ett fällt lodjur i terrängen blir fel eftersom det som känt är svårare att avgöra könet på kattdjur än på hunddjur. Det geografiska området påverkar lodjurets kroppsstorlek främst genom bytesdjuren som lodjuren jagar. Även i vårt land har det påvisats att lodjuren (i synnerhet hanarna) i rådjursbältet har större fettdepåer i kroppen än lodjuren i de övriga delarna av landet. Vikten ger en vink om ålder och kön Den genomsnittliga vikten hos fällda lodjur är tydligt knuten till kön och ålder. Vi kan använda vikten för en grov indelning av individerna i åldersklasser, men variationerna i vikt mellan individer är så pass stor att en åldersbestämning på den grunden bara är riktgivande. Med en generalisering kan vi säga att lodjur som har skjutits under jaktsäsongen och före nyår, och som väger högst tio kilo, är ungar födda under våren och alltså yngre än ett år. Lodjur som har skjutits mellan nyår och sista februari, och som väger högst cirka 11 kilo, också är typiska ungar från våren innan. Ungarnas viktutveckling påverkas av ärftliga faktorer, tillgången på föda och helt klart också av könet; redan nu väger hanarna i samma kull ett eller två kilo mera än honorna. Vad beträffar ettåriga honor och äldre så är det väldigt svårt att skilja dem från varanÄ Könsbestämningen ska göras innan djuret avpälsas Pentujen painonkehitys on myös hitaampaa usean pennun pentueessa verrattuna yksöispentuun. Alueellista ja yksilöiden välistä vaihtelua esiintyy kuitenkin paljon. I en kull med flera ungar går viktutvecklingen långsammare än i en kull med en enda unge. Det är dessutom vanligt med regionala och individuella skillnader.
Jägaren 1 l 2016 l 37 dra enbart utifrån vikten eftersom det i de här åldersklasserna inte finns några tydliga skillnader i viktutvecklingen. Hos hanarna pågår det däremot en årlig viktökning ända tills fyraårsåldern. Viktskillnaden mellan hanar i samma åldersklass varierar i genomsnitt från cirka ett kilo för ungar till drygt 5,5 kilo för fyraåringar och äldre. Könsbestämning genom palpation I terrängen får man absolut visshet om ett lodjurs kön bara genom en närmare undersökning av djurets yttre könsorgan. Vid ett ytligt betraktande ser honans och de unga hanarnas yttre könsorgan likadana ut. På honorna är avståndet mellan analöppningen och de yttre könsorganen aningen kortare än på hanarna, men det tillförlitligaste sättet att få visshet är genom palpation, det vill säga att med fingrarna känna efter om individen har en pung med testiklar. Det är egentligen bara under brunsten som testiklarna hos vuxna hanar har svullit upp såpass mycket att man kan se dem. På unga lodjurshanar går testiklarna inte alltid att urskilja i den täta pälsen, och detta gäller ofta även vuxna hanar utanför brunsten. Pungen finns omedelbart under analöppningen. Hos kattdjur syns inte penisen utanpå, utan hos lodjurshanarna finns penisen inuti bukhålan och framför testiklarna. På unga hanar är testiklarna som små lösa ärter inuti pungen, som känns tom. När hanarna närmar sig könsmognad blir testiklarna stora som plommonkärnor. Könsbestämningen ska göras innan djuret avpälsas eftersom det annars kan hända att testiklarna följer med skinnet. Vilket kan leda till att djuret räknas som en hona. Den som skickar in prover av ett lodjur ska också bifoga åtminstone den ena testikeln, men helst båda eftersom proverna som forskarna tar på bitestiklarna visar hur hanarna når könsmognad, produktionen av spermier och eventuella förändringar. Av de lodjur som fälls med beståndsvårdande dispenser är det bara honorna som ska skickas in till Naturresursinstitutet i Taivalkoski. Lodjuren som fälls med skadebaserade dispenser tillfaller i sin helhet staten och ska skickas oflådda till Naturresursinstitutet. Tandprov ger exakt ålder lll Det enda sättet att göra en exakt åldersbestämning på lodjur är att räkna ”årsringarna” på ett tandprov. På ungar som är yngre än ett år går det också att bestämma åldern med hörntänderna i underkäken. Koka skallen, ta loss den ena hörntanden i underkäken och undersök roten. På lodjursungar sluter sig rotkanalen i spetsen vid ungefär 11 månaders ålder. Det betyder att en individ alltid är en unge från i våras om den har fällts under jaktsäsongen och hörntandens rotkanal fortfarande är öppen. Diagrammet visar lodjurens medelvikt åldersklassvis hos hanar och honor för alla åldersbestämda lodjur i avskjutningsstatistiken för hela landet åren 1997 till 2012. Antalet lodjur är sammanlagt 989, av vilket 601 är hanar. Under brunsten kan man på en vuxen lodjurshane urskilja testiklarna med ögat även om pälsen är tjock. Könsbestämningen ska göras innan djuret avpälsas På en lodjurshona är de yttre könsorganen nätt och jämnt synliga utanpå. I praktiken är det omöjligt att med blotta ögat skilja honor från unga hanar. 1 2 3 4 Åldersklasser M ed el vi kt (k g) 25 20 15 10 5 hona hane
38 l Jägaren 1 l 2016 Arto Marjakangas och Mikko Alhainen , Finlands viltcentral Finlands aktivitet räddade jakten efter sädgås Avtalet om bevarandet av de flyttande sjöfåglarna i Afrika och Asien, det vill säga AEWA, arrangerade sitt sjätte partsmöte och firade samtidigt sitt tjugoårsjubileum. Besluten som mötet fattar har konsekvenser också för den finländska sjöfågeljakten. Förvaltningsplanen för taigasädgåsen godkändes, vilket betyder att jakten efter sädgås kan fortsätta. EWA:s partsmöte hölls i november i Bonn i Tyskland med nästan 250 deltagare. Partsmötet är AEWA:s beslutande organ. Sju internationella förvaltningsplaner lades fram för godkännande, bland annat planerna för taigasädgåsen och alfågeln. Taigasädgåsen roddes i land Att förvaltningsplanen för taigasädgåsen godkändes var oerhört viktigt för Finland eftersom sädgåsen är ett väldigt uppskattat vilt i vårt land. Det var Finlands viltcentral som ledde beredningen av den internationella förvaltningsplanen. Godkännandet klubbades igenom, men inte utan problem, eftersom ett land där taigasädgåsen övervintrar yrkade på ett minst femårigt totalt jaktförbud och omfattande ändringar i planen. Det här hade inneburit att förvaltningsplanen skulle ha skjutits upp med tre år. Ett formellt tillägg till texten i planen löste dock problemet, så att vi nu kan verkställa förvaltningsplanen under den internationella arbetsgruppens ledning. En nyhet beträffande förvaltningen av gässen var möjligheten att bereda ett verksamhetsprogram för förvaltningen av de europeiska gåsstammarna och den hållbara jakten. I följande steg skulle vi inkludera taigasädgåsen och spetsbergsgåsen, som har fått internationella förvaltningsplaner, och den vitkindade gåsen och grågåsen, som ska få förvaltningsplaner. De tre sistnämnda arterna förekommer i stort antal i Europa och ställer till med problem. Nya direktiv för hållbar jakt Partsmötet godkände de uppdaterade direktiven för jakten efter flyttande sjöfåglar. Direktiven uppmuntrar bland annat medlemmarna att tillämpa en anpassad reglering av jakten, vilket verkar bli normal praxis inom AEWA. Avskjutningen anpassas alltså strikt efter tillståndet för den fågelart som jagas. Det här ska också tillämpas i förvaltningen av taigasädgåsen. Förändringarna i markanvändningen och miljön försvagar levnadsförhållandena för många arter av flyttande sjöfågel. Det här innebär att många sjöfågelstammars förmåga att tåla jakt inte längre ligger på samma nivå som under tidigare decennier. En reglering av jakten som är gränsöverskridande och som reagerar fort på förändringar hos stammarna är det bästa sättet att bevara jaktens hållbarhet utmed hela flyttvägen. A
Jägaren 1 l 2016 l 39 nt er na ti o na l In st it ut e fo r Su st ai na bl e D ev el o pm en t Alfågeln blir strikt skyddad I AEWA-avtalet klassificeras sjöfågelpopulationerna bland annat efter hur hotade de är och efter stammens utveckling över en längre tid. Om partsmötet anser det vara påkallat så kan det ändra klassificeringen utifrån färsk information. Den internationella naturvårdsunionen IUCN klassificerar alfågeln som globalt hotad på grund av artens snabba nedgång. Enligt AEWA:s kriterier innebär det en skärpning av klassificeringen och därmed är det inte längre tillåtet att jaga alfågel. Finland hade velat bevara jakten efter alfågel enligt den anpassade jaktens princip eftersom alfåglarna som övervintrar i Östersjön fortsättningsvis är talrika trots att de har blivit färre och eftersom jakttrycket som de utsätts för är litet, som helhet betraktat. Men det här hade krävt en ändring av klassificeringskriterierna, och det får partsmötet år 2018 besluta om. Klassificeringen av småskrake skärptes också, så att arten inte är jaktbar. Ändringarna i klassificeringen är bindande för medlemmarna, men ett land kan reservera sig och alltså låta bli att följa klassificeringen. EU anmälde att unionen reserverar sig mot bland annat ändringarna i klassificeringen av alfågel och småskrake eftersom de strider mot fågeldirektivet. Det inte är möjligt att i snabb ordning införa ändringarna i direktivet så att de motsvarar den nya AEWA-klassificeringen. Även medlemsstater kan reservera sig, men EU förväntar sig av sina medlemsländer att de ska beakta gällande AEWA-klassificeringar i jakten. Skyddet av ejder och brunand skärps Ejdern omklassificerades i fjol på IUCN:s rödlista från livskraftig till globalt svag och brunanden till sårbar. Ändringarna hann inte till partsmötets föredragningslista, men de tas upp på följande möte 2018. Det här skulle innebära att jakten efter ejder fortsätter enbart inom ramarna för den internationella förvaltningsplanen, enligt principerna för anpassad jakt, medan brunanden inte får jagas alls. Med tanke på det här föreslog Finland att det för ejdern skulle göras upp en förvaltningsplan som godkänns på partsmötet. Planen kunde ingå i den förvaltningsplan som bereds för flera arter av havslevande änder i Östersjön och Nordsjön. Ärendet ska nu börja drivas i AEWA:s tekniska kommitté, som sköter beredningar. Inom ramarna för AEWA-avtalet mildrades klassificeringen av årtan eftersom nya uppskattningar visar att arten snarare varierar häftigt än minskar. AEWA l The Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds l Till organisationen hör 74 länder i Europa, sydvästra Asien och Afrika samt EU. l AEWA övervakar förvaltningen av sjöfåglar och skyddar populationer. l Nyckelordet är flyttväg (flyway), vilket omfattar populationernas häckningsoch övervintringsområden under hela året och flyttvägarna med rastplatser. l Till avtalet hör 555 populationer av 255 sjöfågelarter. l Till den finländska delegationen på partsmötet hörde Sami Niemi (JSM), Matti Osara (Miljöministeriet) och Mikko Alhainen (Finlands viltcentral). Som medlem i AEWA:s tekniska kommitté representerade Arto Marjakangas det internationella rådet för jakt och viltvård (CIC). Arto Marjakangas presenterade förvaltningsplanen för taigasädgåsen på AEWA:s partsmöte i Bonn. M at ti Su o pa jä rv i, Va st av al o
40 l Jägaren 1 l 2016 Ari Kontiainen , Henna Väyrynen , Finlands viltcentral Positivt pilotprojekt för älgdata Jouni Könönen som är jaktledare på föreningen Näädänmaan eränkävijät och Asko Keski-Nisula på föreningen Saapaskosken Erä deltog i höstas i pilotprojektet för älgdata och testade den elektroniska insamlingen av älginformation. Bägge berömmer tjänsten, som fungerar med både dator och mobiltelefon. Den kommer att underlätta arbetet för både jaktledare och ansvarspersoner för samlicenser. eppävirta och Varkaus jaktvårdsförening med 33 jaktföreningar, inklusive Näädänmaan eränkävijät, beslöt enhälligt att delta i pilotprojektet. Föreningens jaktledare Jouni Könönen berömmer arrangemangen kring pilotprojektet och egenskaperna hos tjänsten Oma riista som testades. Det hördes inget knorr när vi beslöt att gå med i pilotprojektet. På köpet fick vi ju möjligheter att påverka systemets utveckling, berättar Könönen. Som första åtgärd bjöd jaktledaren in föreningens medlemmar till tjänsten och märkte ut jaktområdena på kartan. Kartan fungerade verkligen fint, så jag väntar mig att det utöver älgområdena också ska gå att märka ut exempelvis en förenings jaktmarker för småvilt. Det vore jättebra om det också skulle gå att skriva ut kartorna med markeringar. Medan pilotprojektet pågick kunde medlemmarna i Näädänmaan eränkävijät hålla koll på markerna som föreningen arrenderar för älgjakt och följa med noteringarna om fällningar och observationer som gjordes medan älgjakten pågick. Medlemmarna testade också funktionen där man skriver in fällningar och observationer. Dessutom underlättar tjänsten jobbet för samlicensens ansvarsperson. Med det elektroniska älgsystemet är det lättare för samlicensens ansvarsperson att få ett helhetsgrepp. Han behöver inte längre ringa till delägarna i samlicensen eftersom deras anteckningar införs automatiskt i Oma riista, förklarar Könönen. Jouni Könönen väntar redan ivrigt på att tjänsten ska tas i bruk. Den kommer att underlätta pappersexercisen och göra det enklare att införa ändringar i noteringarna. – Man behöver inte vara något datorgeni för att använda tjänsten, utan det avgörande är en positiv inställning. Den första gången som jag använde egenskaperna i pilotprojektet så var det jobbigt, men sedan dess är tjänsten lätt att använda, berömmer Könönen entusiastiskt. Test vid östgränsen I pilotprojektet för älgdata deltog också jaktföreningar i nordligaste Kajanaland. Saapaskosken Erä som hör till samlicensen Vuokki deltog i pilotprojektet tillsammans med tre andra föreningar som också hör till samlicensen. Föreningen jagar i Yli-Vuokki i det sydöstra hörnet av Suomussalmi kommun, alldeles intill östgränsen. Asko Keski-Nisula som är föreningens jaktledare, ordförande för Suomussalmi – Jag blev särskilt förtjust i möjligheten att anteckna en fälld älg i telefonen på plats. Det gick behändigt att spara alla koordinater och den exakta platsen, och på kvällen behövde jag bara godkänna fällningen, förklarar Könönen. L jaktvårdsförening och viceordförande för Finlands viltcentrals styrelse berättar att det till pilotprojektet för älgdata efterlystes jaktföreningar från området med fri jakträtt, det vill säga från åttonde paragrafen-områden. Och så fattades beslutet att ställa upp. Varje version testades under några dagar. Utifrån våra synpunkter fick vi i rask takt förslag på förbättringar för just den detaljen. Medan pilotprojektet pågick hade jaktledaren i uppgift att se till att informationen för varje jaktdag skrevs in. Enligt Keski-Nisula skulle den elektroniska insamlingen av älgdata underlätta för föreningarnas funktionärer, i synnerhet när det gäller arrendeärenden. – Medlemmarna skulle ha direkt tillgång till informationen om de områden som föreningen arrenderar. De skulle se förändringarna i realtid och avskjutningen per viltart på föreningens marker. Stöder planeringen av älgavskjutningen Som Asko Keski-Nisula ser det skulle älgdatasystemet göra det möjligt för ansvarspersonerna för samlicenser och för föreningarna och jaktlagen i samlicenser att i realtid vara
Jägaren 1 l 2016 l 41 informerade om älgstammens struktur. Det skulle underlätta regleringen av stammen och arbetet med att jaga hållbart. Ansvarspersonen för en samlicens kan i tjänsten fortlöpande följa med hur jakten framskrider. Det underlättar för ansvarspersonen om det finns banklicenser att dela ut. Keski-Nisula som jagar i Kajanaland anser också att det elektroniska systemet skulle vara till nytta i områdena med fri jakträtt. Det är önskvärt att systemet skulle utvecklas så, att det avslöjar personer som har ansökt om områdeslicens på felaktiga grunder för ett område med fri jakträtt. I likhet med Könönen så flaggar också Keski-Nisula för älgdatasystemet. Tjänsten Oma riistas elektroniska älgdatasystem borde tas i bruk så fort som möjligt i hela landet och samtidigt borde vi sluta med pappersversionerna. Med en övergång till den elektroniska versionen skulle vi få maximal nytta av systemet samtidigt som arbetsbördan blir avsevärt lättare än med dagens system för insamling av älgdata. – Jag är övertygad om att det nuförtiden finns personer i varje älgjaktlag som har kunskaper och intresse, och är beredda att börja använda tjänsten, säger Keski-Nisula. Frigör tid för ansvarspersonerna lll Älgdatasystemet i tjänsten Oma riista kommer att förenkla jakten inte bara för enskilda föreningar. Det kommer också att göra det enklare för samlicenser med flera föreningar att följa med hur jakten framskrider. För mången ansvarsperson går söndagskvällen till att sitta i telefon och samla in uppgifter och informera delägarna om läget. Tjänsten är tänkt att råda bot på det här. Älglicenserna överförs automatiskt till tjänsten och där kan licensinnehavaren dokumentera den överenskomna avskjutningsplanen; hur många vuxna tjurar och kor, och hur många kalvar som varje delägare under hösten tänker sig. Alla kan se antalet licenser på banken. Det fällda vilt som delägarna i en samlicens skriver in visas för alla delägare. På det viset hålls alla som jagar med samma licens ajour om läget och kan följa med hur avskjutningsplanen framskrider. När informationen skrivs in i tjänsten frigörs tid för licensinnehavaren och jaktledaren att sköta sina egentliga uppgifter, det vill säga att planera avskjutningen, följa med jakten och ge anvisningar. Om alla delägare i en licens använder tjänsten så får man ut full nytta av den. Tjänsten är lätt att använda och i varje förening finns det säkert en jaktledare som vill lära sig använda den, eller någon som kan hjälpa honom. Under pilotprojektets gång kunde delägarna i en samlicens se både tabeller och kartor som visar var och när vilt har fällts på licensen. Med det elektroniska älgsystemet är det lättare för samlicensens ansvarsperson att få ett grepp om helheten. Jouni Könönen
42 l Jägaren 1 l 2016 Marko Mikkola Finlands viltcentral H an nu H ut tu Jägarexamen förnyas Viltet kan användas till mycket För en jägare är det en hederssak att ta vara på det fällda viltet så omsorgsfullt som han bara kan. Omsorgsfullt hanterat viltkött är ren vildmat att ställa på bordet där hemma, att bjuda gäster på eller att sälja. På det viset skapar viltet välfärd även för dem som inte jagar själva. ägarexamen förnyas. I avsnittet om tillvaratagande av vilt får nybörjare lära sig att ta vara på viltet på olika sätt. I början av jägarbanan handlar det ofta om fåglar eller små däggdjur som harar. Köttet hanteras, förvaras och tillagas i regel hemma hos jägaren, och där finns sällan någon erfaren jägare som visar och förklarar. Utbildningen för jägarexamen lägger stor vikt vid hanteringen av småvilt. Jägaren bör kunna passa djuret, flå eller plocka det, och ta vara på köttet och pälsen. Be om hjälp och öva Med tiden och med övning lär man sig hantera viltet. Ingen blir köttmästare efter sin första fällning. Genom att delta i utbildningen, läsa den nya handboken för jägare och titta på undervisningsvideor lär man sig sådant som är bra att veta om de olika momenten vid tillvaratagandet. Den nya läroboken och det nätbaserade läromaterialet fungerar som en utmärkt kunskapskälla som man kan återkomma till för att repetera. Med storvilt är det viktigaste att känna till vad man ska göra omedelbart efter skottet. Om skottet inte träffar i lungorna så är det bäst att sticka djuret i terrängen. Det är också viktigt att kunna passa djuret. Älgar, hjortar och andra stora djur forslas ofta till jaktföreningens slaktskjul för fortsatt behandling. Senast på det här stadiet brukar det finnas erfarna jägare på plats som visar hur jobbet ska göras. Det brådskar inte vid den fortsatta hanteringen av storvilt, så det finns tid att repetera innan flåningen – i synnerhet om det är första gången som jägaren hanterar ett vilt själv utan hjälp av någon erfaren. De kritiska momenten vid tillvaratagandet Köttet börjar hastigt fördärvas om finns blod kvar i musklerna, i bukhålan eller i brösthålan, eller om skottet har trasat sönder tarmarna och jägaren dröjer med passningen. Det är alltid värt mödan att noggrant putsa blodet från ett flått och ätligt vilt innan man låter kroppen vänta på följande moment. Använd helst engångshandskar vid hanteringen av viltet och en ren kniv. Möra gärna köttet genom att låta det hänga i en temperatur på till 5 grader. Lägg kroppen i en viltsäck om den inte kan hänga i fred för flugor och andra insekter. Hängningstiden varierar beroende på temperaturen och kroppens storlek. Ju högre temperatur och ju mindre kropp, desto kortare tid behöver köttet för att bli mört. Tillvaratagandet av fåglar och harar Tillvaratagandet av en fälld fågel börjar alltid med urtagningen. Eftersom fåglar är relativt små så går urtagningen i allmänhet snabbt och enkelt. Den som har fällt sin första fågel gör klokt i att repetera stoffet från jägarexamenskursen, men efter det går urtagningen utan problem. Följande moment hänger på jägarens tycke och smak, och i viss mån på fågeln. Dykänder flås i allmänhet medan simänder och hönsfåglar helst plockas. Skogsharen och fältharen hör ofta till nyJ Behandla fällda djur med respekt och uppskattning.
Jägaren 1 l 2016 l 43 Behandla det fällda viltet med respekt! l Låt inte hunden riva i djuret. l Tvätta bort blodet från djuret och transportera det med värdighet. l Små djur kan viras in i tidningspapper innan de stoppas i ryggsäcken. l Du kan sätta en grankvist i näbben på ett skogshöns. l Sätt en granriskvist i bukhålan på harar och fåglar. l Använd helst en dragskiva när hjortdjur släpas ut från skottplatsen. l Fällda fåglar och däggdjur ska förvaras snyggt i ett torrt utrymme. Juha-Pekka Tuomisto , verksamhetsledare på Renko jaktvårdsförening lll Den förberedande utbildningen för den nya jägarexamen och den interaktiva undervisningen kommer att lära de nya jägarna att jaga med ansvar ända från ruta ett på jägarbanan. Det nya läromaterialet ger också lärarna bättre möjligheter att visa kursdeltagarna hur man passar, flår, styckar och hanterar pälsar. Även erfarna jägare kan repetera stoffet med hjälp av undervisningsvideorna och det övriga läromaterialet som finns utlagt på nätet för fri användning. Vid hanteringen av det fällda viltet är det oerhört viktigt att prioritera ansvar och etik. På det viset får jägaren ut mera av viltet, både kvantitativt och kvalitativt, och dessutom ökar även det ekonomiska värdet. I kunniga händer förvandlas viltet till ren vildmat, pälsar, uppstoppade djur och troféer. börjarjägarens första byten. Börja med att tömma urinblåsan genom att trycka på den och fortsätt sedan med passningen. Båda hararna flås så, att skinnet dras av helt. Viltet är även päls Pälsviltet jagas för pälsens skull och av viltvårdsmässiga orsaker. Hanteringen av ett fällt pälsvilt kräver mera tid och arbete än hanteringen av ett ätligt vilt. Från början av november går det att ta vara på pälsen. Av ett pälsvilt som fälls tidigare på hösten kan man göra en huvudtrofé eller ta vara på fettet som vinterföda för småfåglarna. Undervisningsmaterialet för den nya jägarexamen behandlar metoderna för flåning av pälsvilt, den fortsatta behandlingen av skinnen och den numera så populära metoden med salt. Med den går arbetet med skinn av mårdhund och räv fortare och enklare än med den traditionella tanan. Uppstoppade djur och troféer Uppstoppade djur och troféer av olika slag är även de olika sätt att ta vara på det fällda viltet. Uppstoppning av djur är ett yrke som kräver kunskap och erfarenhet. En nybörjarjägare bör veta hur han tar vara på det fällda viltet så det inte fördärvas innan det når konservatorn. Tvätta bort blodet och skicka djuret så fort som möjligt. Det ska i regel inte passas eller flås. Kontakta konservatorn för närmare anvisningar och information. På väggarna i jaktstugor och hemma hos jägare hänger det ofta hornoch huvudtroféer. Däggdjursskallar kan också kokas och putsas, och sedan behandlas och blekas med en väteperoxidlösning. På den förberedande kursen för jägarexamen får man lära sig ta vara på fällt vilt, eller så studerar man på egen hand läroboken som utkommer i slutet av detta år. Man kan också titta på undervisningsvideorna som Finlands viltcentral och Jägarförbundet producerar. Viltet är inte bara kött. Ofta kan även skinnet tas till vara. H an nu H ut tu En video om tillvaratagande av fågel moment för moment. Tillvaratagande av hare. Den som börjar jaga storvilt bör veta hur han (eller hon) ska hantera det fällda viltet i terrängen. Se Finlands jägarförbunds video om urtagning av älg. Se Finlands jägarförbunds video om flåning av räv. Se Finlands jägarförbunds video om flåning av pälsvilt och saltmetoden.
44 l Jägaren 1 l 2016 Text och bilder: Tommy Arffman Jakten efter små rovdjur viktig! De små rovdjuren hotar mångfalden i nationalparkerna i havsområdet. Jakten efter rovdjuren är ett värdefullt naturvårdsarbete som kräver resurser och kunniga jägare. I havsområdena finns fem nationalparker, med en artrik natur som måste skötas om. yftet med nationalparkerna i havsområdena är att bevara skärgårdsnaturens mångfald, skydda kulturarv, stöda forskningen och bevara yrkesfisket i Bottenhavet. Naturens mångfald är till för naturen själv, men ger också människan möjligheter till friluftsliv. Att värna naturvärdena är att ta ansvar för kommande generationer, så att även de får möjligheter att njuta av en artrik natur. Stora rovdjursstammar hotar mångfalden Rävar, minkar och mårdhundar som förekommer i skärgården när fåglarna häckar ställer till med förödelse i nationalparkerna i havsområdena eftersom de plundrar bon och äter ungar och ruvande honor. De här rovdjuren är särskilt skadliga för de markhäckande fåglarna som på sina håll har försvunnit i skärgården. Även grodorna, sorkarna och ormarna blir lidande. Rovdjuren innebär en avsevärd försvagning av mångfalden i den ursprungliga naturen. Finland har i sina nationella skyddsmål förbundit sig till att försöka hejda försvagningen av mångfalden. Naturen förfogar inte över någon motkraft som skulle kunna eliminera de invandrade rovdjuren eller rävarna, som gynnas av att människan ger dem extra tillgång till föda. Därför måste människan själv ta hand om jakten efter de små rovdjuren. Ute i havsbandet finns det några platser dit rovdjuren ännu inte har nått. Men tyvärr finns det också öar i ytterskärgården som rovdjuren har tagit över och där de förökar sig och klarar sig året om. S Populationer av små rovdjur som har vuxit sig allt för stora plågar nationalparkerna i havsområdena. Bilden är tagen på Örö i Skärgårdshavets nationalpark. Nationalparkerna i havsområdena:
Jägaren 1 l 2016 l 45 Nationalparkerna i havsområdena Här i landet finns det fem nationalparker i havsområdena, grundade för att skydda den ursprungliga naturen. Dessutom finns det flera skyddsområden utmed kusten. 1. Östra Finska vikens nationalpark: 656 ha, grundad 1982. I parken ingår inga vattenområden. 2. Ekenäs skärgårds nationalpark: 5488 ha (land 829 ha och vatten 4659 ha), grundad 1989. 3. Bottenvikens nationalpark: 14 894 ha (land 128 ha och vatten 14 602 ha), grundad 1991. 4. Skärgårdshavets nationalpark: 51 169 ha (land 3431 ha och vatten 47 738 ha), grundad 1983. 5. Bottenhavets nationalpark: 91 578 ha (land 1590 ha och vatten 89 957 ha), grundad 2011. Knappa summor för rovdjursjakten I förhållande till områdenas storlek och jobbets svårighetsgrad lägger Forststyrelsen ut knappa summor på eliminerandet av rovdjur. Summan som avsätts för arbetet rör sig mellan noll och 5000 euro om året och enligt färsk information blir det ännu knappare. För övriga naturvårdsarbeten som iståndsättning av traditionella landskap och eliminering av främmande växter är resurserna flera gånger större. Där handlar det ofta om projekt medan någon projektfinansiering inte har beviljats för eliminerandet av rovdjur. Rovdjursjakten ligger i sin helhet på frivilliga skuldror och i praktiken är det jägare som gör jobbet. Därför är det inte heller särskilt effektivt. Dessutom är det svårt att övervaka effektiviteten i rovdjursjakten. Det går ju inte att kräva resultat när det inte betalas några ersättningar! Om eliminerandet skulle belönas med förslagsvis jakträtt för annat vilt så kunde vi ställa skarpare krav på resultat. Forststyrelsen förfogar inte över något fungerande system för utvärdering av arbetets effektivitet, vilket betyder att jägarnas rapporter utgör den enda informationen om jakten. Ett artrikt häckande fågelbestånd vore en indikator för utvärderingen. En annan tänkbar rapporteringskanal vore tjänsten Oma riista, där den rapporterade avskjutningen kunde bilda underlag för ersättningar. lll Om vi frågar folk i allmänhet och i synnerhet dem som bor i skärgården och rör sig där, så kan vi vara säkra på att de vill se en variationsrik natur och ett rikt fågelliv i skärgården. Det här förpliktar den som förvaltar områdena, det vill säga Forststyrelsen, att sköta om dem. Nationalparkerna är nationalegendom som det har satsats mycket skattepengar på. Eliminerandet av rovdjur måste räknas som en del av arbetet med att sköta naturen i naturskyddsområdena. Områdenas storlek och skötselarbetets svårigheter, som tillgängligheten och engagerandet av kunniga jägare med hundar, kräver resurser som borde vara mångdubbelt större än de är i dag. Tidigare rovdjursprojekt har visat att elimineringarna fungerar och är genomförbara. Som bäst diskuteras en utvidgning av nätverket av skyddsområden i havsområdena och till och med grundandet av nya nationalparker. Men innan det görs satsningar i den riktningen bör vi se till att det anvisas tillräckligt med naturvårdsresurser för de befintliga skyddsområdena. Räven och de främmande rovdjuren mink och mårdhund ställer till med förödelse i nationalparkerna i havsområdena Det behövs naturvård Den vårliga intensivjakten efter rovdjur ska göras före häckningen. Drivande hund kräver dispens av Finlands viltcentral, och kan i regel beviljas åtminstone för mars månad.
46 l Jägaren 1 l 2016 lll Nationalparkerna förvaltas av Forststyrelsen, vars enhet Naturtjänster ansvarar för skötseln av skyddsområdena. Specialplanerare Mikael Nordström på Forststyrelsens Naturtjänster har bland annat gjort en undersökning av vilka konsekvenser som minkpopulationen i Skärgårdshavet har för det häckande fågelbeståndet. Nordström berättar här vilka åtgärder som Forststyrelsen har vidtagit mot de små rovdjuren i nationalparkerna: 1. Hur har elimineringen av rovdjur verkställts och på hur stora arealer? Östra Finska viken: Tidsbestämda licenser har beviljats under årens lopp, men trots försök har ingen fortlöpande eller omfattande rovdjursjakt kunnat organiseras. Ekenäs skärgård: Jakt bedrivs på ett 4400 hektar stort område, med undantag av Älgö inre skärgård och Jussarö. En person har beviljats dispens. Skärgårdshavet: Tre privatpersoner och ett jaktlag har beviljats dispens. Dessutom kan rovdjursjakten vara inkluderad i jaktarrendeavtal. Området med effektiverad jakt omfattar nationalparkens södra kant, i stort sett utmed linjen Utö-Örö. Jakten inkluderar även privata områden där markägarna har gett tillstånd. Sammanlagt bedrivs rovdjursjakt på ungefär 15 procent av nationalparkens samarbetsområde. Bottenhavet: Sammanlagt tio dispenser har beviljats i nationalparken för jakt efter mink, mårdhund och räv. Dispenserna inkluderar i flera fall vitsvanshjort och drevjakt efter älg. Dispensinnehavarna är privatpersoner, en förening och några jaktlag. Områdena omfattar stora delar av de viktigaste fåglarnas häckningsområden i nationalparken. Licenserna för små rovdjur omfattar i stort sett drygt hälften av landarealen i Bottenhavets nationalpark. Det jagas också på privata marker där markägarna har gett tillstånd. Om jaktens effekter har vi ingen information. Bottenviken: I detta nu förekommer ingen jakt efter rovdjur. I dagsläget är Skärgårdshavet rovdjursfritt i området Vänö–Trunsö–Jurmo–Utö i den yttre skärgården. 2. Tillåter ordningsreglerna för nationalparkerna jakt? Östra Finska viken: Med undantag för gäss och svärta är sjöfågeljakt tillåtet utmed stränderna på vissa öar för fast bosatta på öarna och i kustbyarna. Jaktlicenser beviljas inte för öarna. Ekenäs skärgård: Ortsbor kan ansöka om licens för sjöfågeljakt för tiden 10 september till 30 november på vissa skär i nationalparkens södra delar. Skärgårdshavet: Ortsbor som bor inom nationalparkens samarbetsområde kan ansöka om jaktlicens. Bottenhavet: Fortfarande ingen ordningsstadga, men lagen om nationalparker tillåter jakt enligt följande: I området finns fyra områden för licensjakt efter sjöfågel medan jakt efter gråsäl är tillåtet i hela nationalparken. Bottenviken: Det är förbjudet att jaga. Forststyrelsen ansvarar för parkerna Rävpopulationerna i skärgården har vuxit, vilket bland annat beror på att människan bjuder på extra föda och på att jaktkulturen för småvilt tynar.
Arten är ett h j o r t djur, klart mindre och smäckrare än älg. Mankhöjden 90-110 cm. Bocken väger upp till 130 kg, hinden 40-80 kg. Karaktäristisk, rätt lång svans som är ljus undertill och lyfts som varningssignal när djuret blir stört. Pälsen är på sommaren rödbrun, på hösten ljusgrå, buken ljus. Kalven är satt, kvadratisk. Bocken har inåtsvängda horn, ofta sk tulpanhorn. Arten förekommer rätt allmänt i Tavastland, Satakunta, Egentliga Finland och Nyland. I övriga delar av landet kan e n s t a k a populationer påträffas. Lever nära odlingsmarker i bördiga skogar. På vintern ofta i granskogar med mindre snö. Brunsten infaller i november. Föder i maj en till två, ibland tre kalvar. Arten är ett nordamerikanskt hjortdjur som infördes till Finland på 1930-talet. Den årliga avskjutningen rör sig nuförtiden kring 23 000 djur. Toppnoteringen 25 400 djur inföll 2010. Vinterutfodring nödvändigt, speciellt under snörika vintrar. Vitsvanshjort Odocoileus virginianus Valkohäntäpeura White-tailed deer Klövdjuren i vårt land Rådjur Dovhjort Vitsvanshjort Skogsvildren Älg Vildsvin Klövspår (vinter) (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Den årliga avskjutningen Källa: Luke & riistakolmiot.? Föda Beroende på årstid äter den örter, brodd, skott på träd och buskar, ris. På vintern bla blåbär och en. Vit svansundersida Prickig päls Blåbärsris Brodd Täthet Täthet (förvinter) Kalv Tusen stycken Snöspårsindex 2015 00 98 96 02 04 06 08 10 12 14 5 10 15 20 25 30 7– 12 cm <130 kg kg <11 cm <180 cm På sommaren Skritt Galopp På vintern Framben 40–80 kg kg <10 cm <150 cm Inåtsvängda horn Ljus hals Lyfter på svansen som varningssignal På sommaren rödbrun Gråbrun till färgen Ljus buk Uppskattar vinterutfodring 45 cm Bägge hornen förgrenade, men inre bredden mindre än öronbredden. Sparas! Rätt lång svans >2,0 1,0–2,0 0,5–1,0 0,3–0,5 Spårs/10km/ dag C M Y CM MY CY CMY K vitsvanshjort_sivu.pdf 1 07/01/16 22:06 Jägaren 1 l 2016 l 47
48 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral DOVVILTET 125 år i Finland Del 2: Spridning i Finland Intresset för dovvilt vaknade i Finland efter att avelsdjur från Högholmens djurpark hade marknadsförts i tidningen Metsästys ja Kalastus år 1933. Sedan dess har många markägare byggt inhägnader och fött upp djur för att etablera jaktbara bestånd. Idag finns omkring 500 frilevande djur i Finland. aaris gård i Tammela, Tavastland var av de första som intresserade sig för dovvilt. År 1935 köptes två hjortar och två hindar från Högholmen. Djuren klarade sig bra och den första kalven föddes 1936 och följande kalv året därefter. Dovvilt introducerades även på Parkku gård i Kankainen i Tavastland, Karhula gård i Kymmenedalen, Koli i Lieksa i Norra Karelen, på ön Hättö i Ingå i Nyland och sedan på Niemenkylä gård i Vichtis i Nyland. Krigsåren och därpå följande perioder innebar utmaningar som förflyttade fokus från skötseln av de små men växande dovviltbestånden så att enbart djuren i hägnet på Hättö överlevde. Äldsta beståndet 80 år Dovviltet till Hättö köptes 1936 från Högholmen av Ragnar Kreuger, som ägde ett antal holmar i Ingå skärgård. Han skaffade först en hjort och en hind som placerades i en inhägnad. 1937 föddes den första kalven och samma år införskaffade Kreuger ytterligare en hjort och tre hindar från Sverige. De första djuren släpptes fria hösten 1938 och småskalig jakt inleddes i början av 1940-talet när vinterstammens täthet hade passerat 200 djur per tusen hektar. Sedan 1950-talet har stammen vintertid hållits på en täthet kring 300 djur per tusen hektar på Hättö. Dovviltet spred sig också till omkringliggande holmar och kom att utgöra grunden för det bestånd som nu finns i Ekenäs-Snappertuna-Ingå. Det här beståndet som alltså fick sin början för 80 år sedan är Finlands äldsta frilevande. Beståndet fick förstärkning åren 1983 S
Jägaren 1 l 2016 l 49 – 1986 då 14 djur flyttades till Strömsö i Ekenäs. Ytterligare förstärkning kom år 2003 då ett 40-tal djur från ett 100 hektars hägn på Ängö i Ingå släpptes fria. De här djuren hade sitt ursprung i Sverige därifrån ett 15-tal djur togs i början av 1970-talet. Dovbeståndet i Ekenäs-Snappertuna-Ingå var som störst 2008 då man uppskattade vinterstammen till omkring 350 djur. Nu ligger stammen på uppskattningsvis 200 djur. Hyvingetraktens bestånd från 1950-talet Dovvilt skaffades även till Nääs gård (Kytäjä) i Hyvinge i Nyland. Det började med en liten inhägnad som byggdes 1953 och som sedan förstorades till 450 hektar. På grund av snöskador rymde en hel del djur och efter vintern 1958 – 1959 släpptes alla fria. Dovviltet till inhägnaden togs från Sverige och från Danmark och växte till omkring 50 djur i mitten av 1960-talet. I mitten av 1970-talet bestod stammen av omkring 300 djur och idag uppskattas antalet djur i Hyvinge-Loppis-trakten till ungefär 80 stycken. Under senare år har nya avelsdjur skaffats till Nääs för att förstärka det befintliga beståndet. Också i Hausjärvi på östra sidan av motorvägen finns ett litet antal dovvilt som har sitt ursprung i tio djur som placerades i en inhägnad på Erkylä gårds mark under åren 1987 – 1991. Beståndet växte bra och var som mest omkring 100 djur, men har sedan beskattats så att ungefär en handfull djur återstår. Dovviltet i Åbolands skärgård minskar i antal Till Åbolands yttre skärgård kom de första djuren i början av 1970-talet då två djur sattes ut på Mjoö. 1977 köptes ytterligare två djur från Sverige och lite senare kunde jakt inledas. Först när beståndet på Mjoö hade vuxit till omkring 300 djur per tusen hektar tog sig de första djuren över till grannholmen Nötö, trots att avståndet endast är 60 – 80 meter. I början av 2000-talet fanns ett 50-tal djur i området, men numera återstår endast en handfull. Till Högsar i Nagu kom dovvilt i mitten av 1980-talet då sju avelsdjur skaffades. Stammen växte bra och spred sig småningom också norrut till Nagu. I början av millenniet uppgick vinterstammen i området till omkring 150 djur och tätheten på Högsar var då omkring 100 djur per tusen hektar. Sedan dess har stammen decimerats till några tiotal djur i vinterstam. Björneborgstraktens bestånd växer Även Bogaskär gård i Satakunta skaffade dovvilt på 1970-talet. Totalt 14 djur köptes från Sverige åren 1975 och 1977. I början av 1980-talet fick älgar hål på hägnet och några djur rymde. Inhägnaden förnyades och förstorades till cirka 100 hektar år 2002 då där fanns ett 30tal djur innanför och ett 50-tal utanför. En del av djuren utanför hägnet höll till på Bogaskär, medan andra gick långa sträckor in mot fastlandet. Inhägnaden på Bogaskär monterades ner för ett par år sedan och den frilevande dovstammen i området har ökat en aning med åren. Den uppskattas idag till drygt 100 djur. Framtiden Även under de senaste åren har dovvilt inhägnats och släppts ut för att etablera nya jaktbara bestånd. I Nyland finns två sådana i Lojo och i Kyrkslätt. Båda bestånden ligger för tillfället på grovt 50 djur i vinterstam. I Kyrkslätt kunde jakt inledas 2013 och i Lojo 2014. Också i Rantasalmi i Södra Savolax har ett nytt hägn där man föder upp dovvilt skapats. Målet är att släppa ut över 50 djur om några år för att sedan kunna inleda jakt. Hittills har närmare 200 dovvilt satts ut i Finland. Som trenden nu ser ut kan man anta att det bildas nya bestånd på olika platser i landet också framöver. På vissa håll, som till exempel i sydvästra Nyland, kan man anta att de ännu delvis åtskilda dovgrupperna i Kyrkslätt och i Lojo kan komma att växa ihop med beståndet i Ekenäs-Snappertuna-Ingå. Hur framtidens dovbestånd kommer att se ut i Finland, är till stor del upp till hur bra koordineringen med grannarna lyckas. Även om dovviltet är mycket ortstroget och mestadels håller till där det satts ut, kan inte enskilda gårUtsättning av dovvilt i Finland under åren 1935 – 2015. Vid de röda punkterna finns idag levande djur. Om hjortar med goda hornanlag får bli fullvuxna fås stora troféer. Den här hjorten med en slaktvikt på 71 kilogram bar guldhorn med en vikt på 3,89 kg och 180,9 poäng.
50 l Jägaren 1 l 2016 Sauli Laaksonen och Antti Oksanen Vitsvansviltets gåva till hjortdjuren i vårt land 006 påträffades hos renar en vuxen parasitmask av ett slag som inte har observerats förut i Europa. De fortsatta undersökningarna i USA visade att parasiten som hade spritt sig i vårt land härstammade från de vitsvanshjortar som hade importerats från Nordamerika. Parasitens effekter på hjortdjur är fortfarande okända. Parasiten som har spritt sig här i landet är en rundmask som kallas Rumenfilaria andersoni. Den lever i lymfsystemet på hjortdjur, sprider sig med insekter och hör till överfamiljen Filarioidea. Rundmaskarna Filarioidea är globalt sett den största gruppen av parasiter som påverkar hälsan hos människor och djur. Parasiten förekommer numera hos alla våra arter av hjortdjur och har även spritt sig till renarna i Övre Lappland. Den förekommer också hos vitsvanshjortarna i Minnesota. Vi känner inte till vilka insekter som överför parasiten. hjärnhinnemask hjälper sitt värddjur i konkurrensen om betesmark genom att vara skadlig för andra hjortdjur. För älgen får en infektion ofta dödlig utgång och man antar att parasiten är en bidragande orsak till att älgstammen har minskat på stora områden i USA. 2 Vid undersökningar som Evira gjorde 2004 upptäcktes i blodomloppet på flera arter av hjortdjur en okänd larv i stora mängder. dar eller jaktsällskap ensamma förvalta dovbestånd. Det krävs samarbete och koordinering med alla de jakträttsinnehavare där djuren rör sig. Om koordineringen fungerar är dovviltet däremot en art som relativt lätt kan förvaltas genom jakt. Om vårarna exponerar sig djuren nämligen bra på fält vilket underlättar inventerandet. I och med att i princip alla vuxna hindar varje år får endast en kalv, är tillväxten förhållandevis lätt att förutspå. Bara förarbetet gjorts väl, blir det sällan några större överraskningar i beståndsutvecklingen. Det gäller förstås att komma överens med de involverade om målsättningar och hur beskattningen ska fördelas. Ifall detta inte görs är det mycket lätt hänt att ett dovbestånd överbeskattas, exempelvis i tron att ”de egna” djurens tillväxttakt är lika hög som vitsvansviltets. Som här framgår finns flera sådana exempel. 200 175 150 125 100 75 50 25 19 8 19 8 2 19 8 4 19 8 6 19 8 8 19 9 19 9 2 19 94 19 9 6 19 9 8 2 2 2 2 04 2 6 2 8 2 01 2 01 2 2 01 4 Det största årliga jaktbytet i Finland är hittills 199 dovvilt. Senaste jaktsäsong var bytet endast 50 djur. Den vuxna masken, som kan bli upp till 20 cm lång, lever i lymfsystemet på hjortdjur och kan producera tiotals tusen larver som går ut i värddjurets blodomlopp. Dovviltsavskjutningen i Finland 1980-2014 Effekterna fortfarande okända Parasitens konsekvenser för hjortdjurens hälsa är för närvarande okända. Men det är uppenbart att det sannolikt blir konsekvenser eftersom det uppstår förändringar som är synliga för blotta ögat kring lymfkärlen där parasiten förekommer. Det återstår att se vilka konsekvenser den här masken, som lever i lymfsystemet, har för våra hjortdjur. Hos renarna är parasiten problematisk eftersom de vanliga parasitmedlen inte biter på den. Sannolikt kommer parasiten att sprida sig till våra grannländer och därifrån vidare. Vi kan bromsa spridningen genom att vara återhållsamma med att flytta hjortdjur mellan olika delar av landet och i Europa. Ingen hjärnhinnemask i Finland Den fruktade hjärnhinnemasken hos vitsvanshjort (Parelaphostrongylus tenuis) har inte konstaterats i vårt land trots decennier av observation. Masken parasiterar på vitsvanshjort och är tämligen ofarlig för sin värd. Den lever på hjärnhinnan och orsakar i regel inga men för sitt egentliga värddjur. Om larver av den här parasiten däremot infekterar något annat djur än sitt egentliga värddjur kan följderna bli allvarliga. Hjortens hjärnhinnemask ger allvarliga symptom hos bland annat ren och älg. Vitsvanshjortens
Jägaren 1 l 2016 l 51 Klaus Ekman Jakttidningarna digitaliseras Det digitala genombrottet i medievärlden har nu också nått jakten. De traditionsrika jakttidningarna i vårt land lanserar digitala versioner, dels för att nå nya läsare, dels för att göra tidningarnas innehåll tillgängligare. idningen Jägaren har sedan 2006 publicerats i en digital version på nätet och arbetet pågår med att skapa en självständig webbtidning. Den senaste att flytta ut på nätet var tidningen Jahti-Jakt, vars digitalversion började publiceras i höstas. Vi frågade redaktionssekreteraren på Digi-Jakt, Sara Seppälä, om bakgrunden till den digitala tidningen och hur den har tagits emot. Varför en digitaltidning, Sara Seppälä? Jägarförbundet får allt fler medlemmar och tidningen Jahti-Jakt är en väldigt viktig kommunikationskanal och medlemsförmån. Världen förändras och även vi måste hänga med i utvecklingen. I synnerhet ungdomarna kräver mer och mer digitala tjänster. Vi satsar ju också i övrigt rejält på ungdomsverksamheten, så tidningen passar bra in där. Dessutom öppnar den digitala versionen nya möjligheter till kommunikation och läsaraktivitet. Nyttan med digitaltidningen? – Vi ökar på utgivningstakten och kan alltså leverera färskare information. I den tryckta tidningen har det varit knappt om utrymme, så nu får vi mera av den varan – och alltså mera innehåll åt läsarna och medlemmarna. Och som sagt, den digitala versionen öppnar också möjligheter att publicera bland annat videor. Eftersom det går utmärkt att läsa den digitala tidningen i mobilen så hänger den alltid med, också på jakt. Det här ska vi tänka på när vi skapar innehållet. Tidningen Jahti har inte funnits på svenska, men webbversionen gör det. Hur har den tagits emot? – Det har i långa tider funnits en önskan om svenskt innehåll i Jahti, så nu kan vi äntligen svara på efterfrågan. Mottagandet bland de svenskspråkiga medlemmarna har varit positivt. På ingångssidan väljer man om man vill läsa webbtidningen på svenska eller finska och innehållet är åtminstone tills vidare det samma. Den tryckta tidningen förblir av kostnadsskäl främst finskspråkig. Läggs den tryckta tidningen ner? Den tryckta tidningen upphör inte utan fortsätter att utkomma fem gånger om året, fyra gånger som tidskrift och en gång som tabloid. Den fortsätter att utvecklas som förut. Vi kommer inte heller att dra ner på antalet sidor i den tryckta tidningen. Den digitala tidningen är alltså en extra förmån för medlemmarna. I år utkommer sju nummer av Digi-Jakt, alltså under månaderna då den tryckta tidningen inte gör det. Hur kommer Digi-Jakt att utvecklas? Vi befinner oss ju fortfarande i början av den digitala tidsåldern så läsarna får väldigt gärna höra av sig och tycka till. Den digitala tidningen öppnar nya dimensioner för produktionen av innehåll, så tanken är att vi bland annat ska lägga ut läsarnas videor om jakt och vilt. Nuförtiden är det ju inte ovanligt att jägarna tar med videokameran på jakten och fäster den på geväret eller hunden. Hur läser man tidningen? Du kan läsa Digi-Jakt på adressen digijahti.fi. Även om tidningen är en medlemstidning så håller vi den öppen för alla under innevarande år. Därefter ska man logga in, vilket betyder att bara Jägarförbundets medlemmar kan läsa den. Det gäller alltså att bli medlem, som förening eller som privatperson. Hur ska man veta när Digi-Jakt kommer ut? Jägarförbundets medlemmar informeras per mejl när ett nytt nummer av Digi-Jakt kommer ut. Alltså gäller det för jaktföreningarna att hålla medlemmarnas e-postadresser i Jägarförbundets medlemsregister uppdaterade, så medlemmarna får veta när digitidningen kommer ut. Även enskilda medlemmar kan göra ändringar i sina uppgifter och lägga till sin mejladress i medlemsregistret. Användarnamnet är medlemmens fullständiga namn, typ Sven Svensson. Lösenordet skapar man genom att kombinera sitt medlemsnummer i Jägarförbundet (står på framsidan av medlemskortet) och sitt postnummer, skrivna efter varandra utan mellanslag. Byt helst lösenordet när du har loggat in första gången. Om lösenordet av någon orsak inte fungerar så kontakta Jägarförbundet på suomen@metsastajaliitto.fi eller 010 841 0050. T Du kan kika på tidningen i mobilen med QR-koden här invid.
52 l Jägaren 1 l 2016 Hannu S. Laine, nationella viltrådet: Beredskap finns att behandla även svåra frågor Det nationella viltrådet grundades när viltförvaltningslagen hade stiftats och rådet har nu inlett sin andra verksamhetsperiod. Ordförande Hannu S. Laine anser att verksamhetsberedskapen är god, men han önskar att rådet skulle anlitas oftare vid behandlingen av strategiska frågor. Vi bad därför ordföranden svara på några frågor. Viltförvaltningslagen har snart varit i kraft i fem år och det nationella viltrådet har fungerat under en lika lång tid. Hur tycker du att den första perioden har gått och vilka lärdomar har den gett för följande period? Viltrådet sammanträder bara tre gånger om året. Det här innebär att de två första åren delvis gick till inkörningen av det nya verksamhetssättet, även om vi ända från starten har jobbat med innehållsfrågor. Vi befinner oss nu i det läget att verksamhetsprocesserna fungerar och rådet har beredskap att behandla även svåra viltförvaltningsfrågor. Vad innehållsfrågorna beträffar finns det fortfarande mycket som kunde vara bättre. I regeringens förslag till viltförvaltningslag konstateras att viltrådet är ett organ som planerar den viltpolitiska strategin. Det har rådet ännu inte varit fullt ut. Enligt den information som jag har fått så har jordoch skogsbruksministeriet använt det nationella skogsrådet mycket effektivare än viltrådet. Arbetet med förvaltningsplanen för älgstammen är ett gott exempel på en riktig uppfattning av viltrådets roll. När planeringsprocessen pågick behandlade vi förvaltningsplanen på varje viltrådsmöte och formulerade huvudprinciperna för planen. Jag tycker att det blev en alldeles utmärkt plan! Den innebär en radikal förändring av förvaltningens verksamhetsmodell till det bättre. Beslutsfattandet har i sin helhet flyttats till regionerna och jaktvårdsföreningarna ska samarbeta med varandra inom älghushållningsområdena för att sköta och beskatta den gemensamma älgstammen. Visst har det förekommit kritik, men jag tror att det bara beror på att man ännu inte är helt på det klara med den nya modellen. Flera intressegrupper har i enkäter berömt viltcentralens expertis. Vilken är din uppfattning om det nationella viltrådets sakkunskap? Medlemmarna i det nationella viltrådet är toppförmågor i de organisationer som har utsett dem. Någon brist på sakkunskap kan man sannerligen inte beskylla rådet för! Eftersom medlemmarna har olika bakgrund så besitter rådet en omfattande kunskap om det mesta. Jag har lagt märke till att närvaroprocenten på rådets möten är väldigt hög, vilket talar sitt tydliga språk om engagemanget. Har det nationella viltrådet makt, och hurdan makt i såfall? Det nationella viltrådet behandlar oftast ärenden som är stadgade i lagar och förordningar, vilket betyder att rådet har väldigt begränsat med faktisk beslutanderätt. Jag har insett att rådets makt är expertmakt. I vissa fall har jag haft en känsla av att lagstiftarna faktiskt har tagit viltrådets åsikter ad notam. Men visst har vi ibland också känt oss nästan frustrerade. Som jag ser det är det viktigaste inte vem som använder makten utan att besluten fattas med sakkunskap. Till det nationella viltrådets uppgifter hör behandlingen av omfattande strategiska frågor, som förvaltningsplanerna; från älg och sädgås till varg, och det mesta där emellan. Är behandlingen av så här omfattande frågor det rätta sättet att gripa sig an saken eller borde viltrådet snarare ägna sig åt mera konkreta ärenden? I viltrådet behandlar vi riktlinjer på nationell nivå. Till det viktigaste hör förvaltningsplanerna och verkställandet av dem, och lagstiftningsfrågor. I de regionala råden handlar arbetet i högre grad om konkreta specialfrågor som berör regionen. Hit hör, tycker jag, frågan om liv och död för viltrådets framtid: om myndigheterna vid beredningen av ärenden tillgodogör sig hela omfattningen av rådets kunnande, som omfattar alla regioner i landet och många intressegrupper, så blir förutsättningarna för bra förvaltningsplaner och ett förnuftigt realiserande av dem så mycket bättre än det var förr. Råder det i nationella viltrådet konsensus om exempelvis vargdebatten eller jakten i naturskyddsområden? Utgångsläget är det, att våra rekommendationer och förslag ska vara enhälliga. Men medlemmarna i det nationella rådet har så varierande bakgrund att det inte alltid är möjligt att nå konsensus. Beträffande förvaltningen av vargstammen och jakten i naturskyddsområdena så har vi fattat besluten på det viset, att majoritetens åsikt har antecknats som rådets åsikt medan minoritetens avvikande åsikt har noterats. Hur har ni i viltrådet behandlat vargförvaltningsplanen och den beståndsvårdande vargjakten som utgår från planen? Vi har betraktat förnyelsen av vargförvaltningsplanen som en positiv sak. Däremot har vi betraktat tillförlitligheten i uppskattningarna av vargstammens storlek som ett allvarligt problem. Vi välkomnar den nya uppskattningsmetoden som bygger på DNA-analyser av prover. I sina inlägg på det nationella rådets möten har medlemmarna betonat att vi måste ta hänsyn till den sociala hållbarheten vid planerandet och verkställandet. Vi måste i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till dem som bor inom vargrevir och lyssna på deras åsikter och önskemål. Den beståndsvårdande jakten som har inletts som ett tvåårigt försök har fått ett poKlaus Ekman
Jägaren 1 l 2016 l 53 sitivt mottagande, även om antalet licenser anses vara för litet. Däremot väckte det väldig förargelse att alla beståndsvårdande licenser som beviljades i vintras blev överklagade. Och förargelsen blev inte mindre av att två förvaltningsdomstolar utfärdade verkställighetsförbud. Har viltråden en framtid? Vi kan också vända på frågan. Hur skulle vi sköta viltpolitiken på riksnivå och på regional nivå om det inte fanns viltråd? Skulle alternativet vara Regionförvaltningsverket och/eller Närings-, trafikoch miljöcentralen? Valet står väl mellan en självständig viltpolitik och en viltpolitik som ingår i den allmänna statsförvaltningen. Ur jaktlig synvinkel är det – anser jag den självständiga viltförvaltningen med viltråd som gör det möjligt att bedriva en förnuftig viltpolitik. Viltrådens verksamhet, inklusive det nationella viltrådet, kommer att utvärderas under året. Vilka utvecklingsidéer har du själv för rådens verksamhet? Jag ser två slag av förbättringar som kan göras i det nationella rådets verksamhet. För det första ska Jordoch skogsbruksministeriet lära sig att utnyttja viltrådets kunnande i mycket större utsträckning än vad som är fallet idag vid beredningen av förvaltningsplaner och ändringar i lagstiftningen. Det nationella rådet kan bidra med synpunkter från hela landet och dessutom också från många intressegrupper. Det andra handlar om realiserandet av förvaltningsplanerna. Som jag ser det borde vi skapa något slag av systematisk metod som gör det möjligt för viltrådet att med en rimlig arbetsinsats följa med hur förvaltningsplanerna omsätts i praktiken. För de regionala viltråden vore den viktigaste förbättringen av verksamheten att de lägger mera krut på behandlingen av specialfrågor i sin region. Det här kan innebära rekommendationer för förvaltningen och beskattningen av viltstammar, och då uttryckligen med utgångspunkt i läget i den egna regionen. Under de närmaste åren kommer de regionala viltrådens mest handgripliga uppgift att vara förvaltningsplanen för älgstammen; att få den att fungera i praktiken med de nya metoderna för planering och styrning. Dessutom efterlyser jag en större roll i rovdjursfrågor för de regionala viltråden. Varje år får de regionala råden frågor om deras syn i olika frågor, bland annat om det regionala behovet av dispenser. Men rådens förslag noteras knappt någonsin i beslutsprocessen. Det nationella viltrådet är ett strategiskt organ som stöder viltpolitiken och deltar i beredningen av den. Om det nationella viltrådets uppgifter stadgas i viltförvaltningslagen och –förordningen. Jordoch skogsbruksministeriet utser medlemmarna i det nationella viltrådet utifrån förslagen från jaktvårdsföreningarnas regionmöten och intressegrupperna. Verksamhetsperioden är tre år.
54 l Jägaren 1 l 2016 På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna. På mötet väljs ordförande för jaktvårdsföreningarna, nya styrelsemedlemmar i stället för dem som står i tur att avgå och styrelsemedlemmar som representerar markägarorganisationerna inom verksamhetsområdet. en som vill vara med och sköta jaktoch viltfrågor ska börja med att delta i sin egen jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde den kommun ligger där han bor. En person kan inte vara medlem i flera jaktvårdsföreningar samtidigt. Medlemskapet är antecknat på jaktkortet och varar ett jaktår i sänder. Medlemskapet kan inte bytas under ett jaktår sedan jaktvårdsavgiften blivit betald. Den som inte är medlem i en jaktvårdsförening ska antecknas i jägarregistret utifrån sin hemkommun, men han kan inte delta i föreningens möte. Den som deltar i mötet ska för att styrka sitt medlemskap ta med sig sitt gällande jaktkort, det vill säga direktdebiteringskortet eller ett inbetalningskort med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jaktvårdsavgift. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. För fullmakten finns en blankett nedtill på denna sida som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Ibland har det rått oklarhet om en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att företräda jaktföreningen på jaktvårdsföreningens årsmöte. Enligt stadgarna kan en medlem inte företräda sin jaktförening, utan var och en företräder enbart sig själv och kan därutöver företräda högst fem frånvarande medlemmar i samma jaktvårdsförening, som har gett honom skriftlig fullmakt. KALLELSE D Fullmakt till jaktvårdsföreningens årsmöte Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! Jag ____________________ _____________________________________ befullmäktigar ____________________ ________________________________ att representera mig på _________________________________________________________________ jvf:s årmöte ______ / ______ 2016 _______________________________________________________ Datum _________________ Underskrift ________________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: _______________________________________________ _______________________________________________ _______________________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) förnamn efternamn förnamn efternamn ort JVF-nummer Jägarnummer Födelsetid
58 l Jägaren 1 l 2016 Nyhetsmagasinet Personnytt l Teemu Lamberg har övergått till Mellersta Finland som tf viltplanerare till 31 augusti 2017. Mirja Rantala arbetar med projektet Viltvänligt skogsbruk till sista december i år. Janne Miettinen har utsetts till viltplanerare på visstid i Kajanaland till den sista december i år. Ohto Salo övergår till Södra Savolax som tf viltplanerare. Matti Kervinen har utnämnts till viltplanerare i Norra Savolax. Lamberg Rantala Miettinen Salo Jari Varjo ny direktör för Finlands viltcentral lll Regering har 3.12.2015 utnämnt agronomieoch forstdoktor Jari Varjo till direktör för Finlands viltcentral. Han tillträder den första februari. Den nuvarande direktören Reijo Orava går i pension i januari. Jari Varjo arbetar som direktör för forskning och kundrelationer på Naturresursinstitutet och hör till institutets ledningsgrupp. Tidigare har Varjo arbetat bland annat som regiondirektör för Skogsforskningsinstitutets regionenhet i Södra Finland, som direktör för Vanda verksamhetsenhet och forskningscentral samt som direktör för Skogsforskningsinstitutets internationella verksamhet. Han har också arbetat för Europeiska unionen och FN. Direktören ska leda och utveckla viltcentralens operativa verksamhet, svara för verksamhetsresultatet, bereda ärenden som styrelsen behandlar och svara för att besluten verkställs. Ny verksamhetsledare Kajanaland lll Kajana jvf: Matti Kulju, Rekitie 2 A, 87250 Kajaani, kajaani@rhy.riista.fi, 040-5743719. Kontoret öppet måndagar16–18. Kundnummer på licensbesluten lll Finlands viltcentral förenhetligar praxis för specificerandet av licensansökningar och jaktlag i sina tjänster. Det sjusiffriga kundnumret står på licensbeslutet framför namnet på den som ansöker och delägarna i en licens. Kundnumret används också i de elektroniska tjänsterna. Nyheten kräver inga åtgärder från kundernas sida. Inventeringarna av spår i snön har börjat lll Inventeringarna av viltoch fälttrianglar har börjat. Inventeringsperioden för vilttrianglar är i södra och mellersta Finland 15.1–28.2 och i norra Finland 15.1–15.3. Inventeringsperioden för fälttrianglar är 1.1-28.2. Nu går det också att skriva in resultaten för fälttrianglarna i tjänsten riistakolmiot.fi. På tjänsten riistakolmiot.fi finns inventeringsresultaten för 27 år, specificerade rapporter för ens egen triangel och mycket mer. Man loggar in med samma användarnamn som för Oma riista. Ta vara på pälsarna! lll Naturpälsföreningen jobbar vidare med att skapa fortsatt användning för pälsarna av vilt som medlemmarna har fällt och även för bland annat trafikdödade djur. Föreningen följer principerna för etisk jakt och hållbart nyttjande. På det viset kommer också pälsen av djuren som blir fällda under kampanjerna för jakt efter små rovdjur till nytta. Föreningen organiserar direktförsäljning från jägare till konsument och vidareförädling, och auktioner på jaktmässor. Du kan leverera dina pälsar till försäljning traditionellt tanade och torkade eller exempelvis saltade. Det finns efterfrågan på räv, mård, mårdhund, mink, skogshare och fälthare. Mera information om hur man behandlar päls finns på föreningens hemsida luonnonturkisry.fi. Du kan avtala med sekreteraren om det lämpligaste sättet att leverera, på tfn 050 5780651 och e-post s-posti rhuurinainen@suomi24.fi. M ar cu s W ik m an Spåren efter en mårdhund Kervinen
Jägaren 1 l 2016 l 59 Spara viltobservationerna också i mobilen lll Nu finns Oma riista-appen även för Android. Där kan jägaren skriva in sina observationer av vilt och kompletterande information om älgar som han har sett under jakten. Det går att skriva in flera typer av observationer, beroende på djurart, som djur man har sett, spår, spillning, viltkamerabilder och ljud. Det går också att skriva in hundarnas arbete i Oma riista. Med appen kan den som använder tjänsten Oma riista spara sina egna bilder och observationer av vilt och på samma gång göra viltforskningen en tjänst. Appen kan laddas ner till androidmobiler. Apparna för Windows Phone och iOS är på gång och kommer längre fram. Observationerna av stora rovdjur som har bokförts med Oma riistas mobilapp kan ännu inte överföras till Naturresursinstitutets (Luke) rovdjurstjänst Tassen. Kontaktpersonerna för stora rovdjur ska alltså fortsättningsvis skriva in sina observationer i Tassen. Fördelarna med förenad verksamhetsledning undersöktes lll I Södra Tavastland drevs ett nyckelprojekt där jaktvårdsföreningarna Hausjärvi-Riihimäki, Janakkala och Loppi förenade verksamhetsledningen. Kari Sankala jobbade som verksamhetsledare för de tre självständiga jaktvårdsföreningarna. Under projekttiden undersöktes fördelarna med att förena verksamhetsledningen för föreningarna. Projektet resulterade i en rapport om jaktvårdsföreningarnas samarbete och möjligheterna att rationalisera verksamhetsledarens uppgifter. Medan nyckelprojektet pågick följde man med och dokumenterade för första gången även den totala arbetstiden för verksamhetsledningen och hur den fördelade sig på olika uppgifter. Finlands viltcentrals styrelse beviljade projektet ett understöd på 5 000 euro. Finlands viltcentral tackar Kari Sankala och jaktvårdsföreningarnas ordförande och styrelser för ett utmärkt arbete! Informationen om vargarnas DNA läggs ut på tjänsten Riistahavainnot.fi lll Naturresursinstitutet (Luke) publicerar resultaten från analyserna av varg-DNA på sin webbtjänst. Tjänsten är öppen för alla och observationerna och vargreviren visas på en karta. Tjänsten riistahavainnot.fi har förnyats. Där presenteras de vargar som har identifierats med kön och art (varg, hund eller hybrid). DNA-analyserna görs på avföringsprover som varje år samlas in i vissa regioner. Dessutom görs DNA-analyser på prover som har tagits på vargar som har fällts på jakt, som har skjutits med tillstånd av polisen, som har påträffats döda och som har sändarhalsband. Till en början publicerades resultaten av de avföringsprover som samlades in i sydvästra Finland åren 2013 till 2015. Hädanefter kommer resultaten att publiceras efter hand som de blir klara, med början i januari detta år. Ki m m o Pö ri Vildmarkseldarna i Åbo 7.2 lll Egentliga Finlands vildmarkseldar ordnas söndagen den 7 februari i Runsala i Åbo. Evenemanget är öppet för alla och barnfamiljer är särskilt välkomna. På programmet står en viltoch naturstig, åkning med hundspann, bågskytte, korvgrillning, kaffe kokat över öppen eld och trevlig samvaro i jägaranda. Arrangörer är Åbonejdens, Masku och Pemarvikens jvf tillsammans med Mannerheims barnskyddsförbund och ett antal jägaroch naturorganisationer. Välkommen! Tid: söndagen 7 februari kl 12–17. Plats: Runsala folkpark i Åbo.
Dags igen att inventera viltoch fälttrianglarna! Du ställer väl upp? 2 km 2 km 2 km ILLUSTRATIONER: ASMO R AIMOAHO Vinterutfodringen går nu på högvarv. Kom ihåg att fylla på tillräckligt ofta med mat åt viltet. Kontrollera fällorna för små rovdjur varje dag och se efter att inte snö och is får avgillringsmekanismen att krångla. C M Y CM MY CY CMY K riistakalenteri6_sve.pdf 1 07/01/16 22:04 60 l Jägaren 1 l 2016
Jägaren 1 l 2016 l 61 JAKT OCH JÄGARE Tidningen Jägarens försäljning av annonser till spalten Affärer har övergått till tjänsten Eräverkko. Samtidigt bytte spalten namn till Jakt och jägare. Du lämnar in din annons elektroniskt till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor . På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag . Under 2016 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Jägaren nummer 2 utkommer den 29 mars. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 11 februari. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Säljes Basset fauve de bretagne för jakt, utställningar och som sällskap. Två små kennlar föder upp; Meccala, tfn 040 8674517 och Tikotassu, tfn 044 3322033. Foderärter i storsäck. Mikko Tikkala, Asikkala, 050-5614134. Se vilka erbjudanden i Elorantas nätbutik! www.eloranta.fi, tfn 050-3418 688. Inhemska Erätapio burkförslutare. Tfn 040 5858133, www.eratapio.fi. Fotsnaror, slagjärn och fällor för små rovdjur, även bäver. taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net, 0400 181 498. Tikka T3 paketspecial från 1099 € Sako A7.308/30-06 paket från 1590 € Beretta, Guerini, Zeiss, Blaser, Leica. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7 Ylöjärvi, tfn 033 484 004, www.asetarvike.fi. Kanufällor, avgillringsmekanismer, stativ för viltkameror, batterihöljen mm. Tfn 050-5662 691 eller www.ph-riista.fi. Vapen Optik Reservdelar – Tillbehör Kvalitetsurval nytt och begagnat Specialaffär, www.euroase.fi, 050-465 4695. Vapnen finns hos Rantanen i Humppila! www.aseliikerantanen.fi. www.sissos.fi Vi förnyade nätbutiken och utökade vår outlet med tiotals utgående prylar. www.sissos.fi WWW.houkutuspillit.net, tfn 0400 835 511. Terrängfordon: Amfibio.fi, tfn 0400 835 511. Stuga i Kittilä, tfn 050-4919 900 / Kauko. Nyhet, snabbfästen till kikarsikten! Bäst och snabbast i världen! Även för återförsäljare. www.forpgun.com, tfn 040 8095 990. Fotsnaror för räv. Tfn 044 5230 554. Uthyres Boende för friluftsfolk i Pyhäjoki, fotografering vid åtel. www.erapalvelut.net, 044 0281 792. Välutrustad stuga vid Piispajärvi i Suomussalmi. Fina möjl jaga, fiska, vandra. Tfn 0400 283 283. Konservatorer Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo, 0400-363 345, markku@markkunatri.fi. Konsult för jakter i Afrika! MARKKU HAAPANIEMI, 0500 360 962, Teuva, m.a.haapaniemi@gmail.com. Specialist på fiskar. Studio Antti Saraja Oy, tfn 0400 712 149. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, Lehonpaja.net. Snabb service och toppjobb till gott pris! Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä. 050 5630 169. Mera info på trofeet.fi. Jag preparerar fåglar, däggdjur och gör troféer. Kuopio, Pertti Siipola, 0400-177 588. Organisationer och föreningar www.dreeveri.fi. Valpförmedling 040 5470 448. Vill du ha en bra älghund? Kontakta finska jämtoch gråhundsklubben för info om raser och verksamhet, www.shhj.info. Medlemsansökan på nätet, tfn 050-5727 010 eller marja.ilvonen@elisanet.fi. Tänker du skaffa en retriever att jaga med? Kontakta Finlands jaktretrievers rf. Valpförmedlingen 0400-176 934, medlemsärenden 0500-562 679. www.metsastysnoutajat.com. Till er tjänst Optifocus, Suomen kiikarihuolto. Vi servar och reparerar kikarsikten. Hirsimetsäntie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. 0400-150 356, www.optifocus.fi. Vi bereder pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy. Takamaantie 10, 25390 Kiikala, 02 7287 503, 050 4625 938. Jag syr hattar, västar, vantar mm av päls. www.turkisjanahka-asu.com. Tfn 040-5090 691. Vi reparerar och servar vapen! Ylöjärven asetarvike, tfn 040 7188 170. Pälsberedning. FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010-3873 090, www.taljatukku.fi. Jakt Namibia, bara 1 h från Windhoek. www.onjona.com eller ring tfn 040 5068 277. Korpimaa: www.fasaanitila.net. Ostörd terräng för jakt och hundutbildning. Strålande område även för valpar. 045-3496 096, Forssa. Björnjakt i Suomussalmi. www.erapalvelu.net, tfn 050 3258 966. Köpes Alla slags pälsskinn till konkurrenskraftiga priser. Fortlöpande. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä, 0400 271 291. Skinn av räv, mårdhund mm, även horn. R. Pentinmäki, 050 5546 852. Hundar Valpar av estnisk stövare, födda 3 dec. Mor B&Uch. Ny kombination. Föregående kull B&Uch och Uch. Tfn 050-3099 493. Valpar av finsk spets, 050 5988 158. Labradorvalpar födda 20.10. Framgångsrika föräldrar. Tfn 040 7789 305. Gordonsettervalpar, föräldrarna toppenhärstamning. 050 5996 469. Norra Karelen. Övrigt Bo i lägenhet på Möhkön Rajakartano. Mera info på www.rajakartano.com. Mera information på www.axxell.fi/jagarens-halsoutbildning JÄGARENS HÄLSOOCH HYGIENUTBILDNING 19 20.3 Finlands Jägarförbund och Axxell ordnar en hälsooch hygienutbildning för jägare på svenska i Axxell Brusaby i Kimito. I kursen ingår föreläsningar samt demonstration i första granskning, hygienisk slakt och styckning. För medlem i Finlands Jägarförbund kostar kursen 100 €, för övriga 150 €. Anmäl dig till kursen senast den 29 februari per e-post till svante.wistbacka@axxell.fi. Mera information ger Svante Wistbacka, tfn 044-739 7277. Medlemsprodukter för jägare Sortimentet fällor 2015: Kanu-fälla 201x120x60cm 219,00 € Gävleborg minkfälla 64,90 € Jalmar slagjärn 59,90 € Jalmar vippfälla 44,90 € Universalfälla för mårdhund 79,90 € Minkfälla, nät 34,90 € Sax 120 mm rund 59,90 € (5 st/låda) Duke 120/2 12,00 € Conibear 120/2 18,9 € Conibear 120/2 rostfri 26,90 € Duke 160/2 för mård 19,90 € Duke 330 för bäver 39,90 € Repo fotsnara 29,90 € Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410 www.erakontti.fi
62 l Jägaren 1 l 2016 Ålandsnytt Viltvård lll När man tänker på viltvård den här årstiden tänker man oftast på stödutfodring. Det är en viktig del av framför allt rådjursförvaltningen som förbättrar djurens kondition vilket leder till lägre vinterdödlighet men även högre produktion och bättre troféer. Getter i god kondition producerar fler och större killingar och bockarna får mer resurser över att satsa på horntillväxt. När detta nummer kommer ut bör utfodringen redan pågått ett tag men det är minst lika viktigt att fortsätta utfodringen ända till våren när växtsäsongen startar igen och rådjuren kan hitta näringsrik föda naturligt. De första spirande växtdelarna äts nästan urskiljningslöst och vid den tidpunkten slutar rådjuren oftast självmant att besöka utfodringsplatserna. Veckorna före kan dock dödligheten vara som störst om stödutfodringen avslutats i förtid. Oftast samlas ett större antal djur runt utfodringsplatserna och då kan plötsligt konkurrensen om den lilla naturliga föda som finns bli väldigt hög. En annan typ av viltvård man kan ägna sig åt under denna årstid är skötsel av kantzonen mellan skog och åker. Ofta avslutas åkern med ett dike och på andra sidan börjar högstammig skog. Kantzonen är i det fallet obefintlig och värdet för viltet är lika med noll. Genom att eftersträva en gradvis övergång mellan åker och skog kan man dock skapa en mycket värdefull biotop för många viltarter. Målsättningen är att skapa variation genom att den öppna marken gradvis övergår till skog. Närmast åkern kan man hugga ganska hårt och endast spara buskar (t.ex. en, slån, måbär, olvon) och bärande lövträd (t.ex. ek, rönn, oxel, vildapel, hägg, hassel, brakved) och satsa på att få fram öppna ytor. Längre in mot skogen sparar man mer och mer lövträd som till exempel rönn, ek, lönn, ask, asp och sälg. Eftersträva en stegvis övergång från mycket öppna ytor med buskar till mer och mer sluten lövskog. Gamla lövträd är dock alltid värdefulla så dessa ska sparas. Arbetet är långsiktigt och i första hand får man utgå från det som växer på plats men på sikt kan man förbättra kantzonen genom att plantera in buskar och bärande träd. I början kan dock avsaknad av buskar kompenseras genom att släpa ihop riset i högar i stället för att elda upp det. På detta sätt skapar man en mycket värdefull biotop för viltet samtidigt som man får ihop vinterns ved och förbättrar klimatet på åkern. RJ
Jägaren 1 l 2016 l 63 Ju ha R ei m an Svar från älgprovtagning lll Jaktenheten skickade prover från tre sjuka älgar som påträffades under hösten. Nu har svaren kommit från Evira men tyvärr kunde de inte dra några slutsatser om orsaken till älgarnas tillstånd. Den hårlösa, utmärglade tjur som fälldes under jakt i Lemland konstaterades vara i mycket dålig kondition, men några sjukdomar eller andra infektioner kunde inte upptäckas. Hårlösheten kan vara en följd av det dåliga allmäntillståndet vilket kan göra att hårsäckarna går i vila och älgen tappar päls. Ingen infektion av hjärnhinnemask kunde konstateras. Två sjuka kalvar hittades i Kumlinge. En som var i så dåligt skick att den avlivades och en som påträffades död men fortfarande färsk. Kalven som avlivades var till synes i normal kondition, den kunde tyvärr inte undersökas för hjärnhinnemask för tarmbiten var tom och ryggraden kom inte med i provtagningen. Den självdöda kalven kunde dock undersökas noggrannare och även hjärnan undersöktes eftersom hela huvudet skickades med. Ett flertal olika inälvsparasiter i måttliga mängder konstaterades men dessa är vanligen väl tolererade och förekommer även i friska djur. Ryggraden och avföringen undersöktes för hjärnhinnemask men inga maskar påträffades. Vad som gjorde dessa djur sjuka kan vi alltså inte veta och så är det ofta när det gäller vilda djur. Parasiter och andra sjukdomar får lättare fäste när djurets kondition försämras och det är svårt att avgöra vad som orsakat djurets tillstånd från början. Ofta är det antagligen en del av den naturliga selektionen och en påminnelse om att viltet utsätts för en ständig kamp för överlevnad. Ett ökande antal sjuka djur kan dock tyda på att djuren är stressade fysiskt av någon större bakomliggande orsak, t.ex. förändringar i miljön och det är därför viktigt att följa med hälsoläget i viltstammarna. Alla prover vi skickar in förbättrar också kunskaperna om viltsjukdomar på sikt så vi fortsätter skicka även om man inte alltid får reda på så mycket som man skulle vilja. Vi skickar förresten gärna också prover från andra vilt än älg. Om ni stöter på något misstänkt är det bara att spara ett prov (t.ex. det organ som såg onormalt ut) eller hela djuret och kontakta jaktenheten så tar vi hand om det. RJ
H U I P P U M E R K K I M M E Lapua ® ja Vihtavuori osta yhdessä edullisemmin! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Ostaessasi • 1000 kpl Lapua®-luoteja tai Lapua®-hylsyjä ja • 2 kg Vihtavuori Premium -jälleenlatausruutia, tarjoamme edullisemman ruutikilon puoleen hintaan! *) *) Suositusvähittäishinnasta. Tarjous on voimassa 31.3.2016 saakka. -50 % Nordis Oy Lapua ja Vihtavuori Metsästäjä nro1 2016_210x297mm.indd 1 10.12.2015 14:33:58