Jä g ar en 1 l 2017 Kom ihåg jv-föreningens årsmöte!
2 l Jägaren 1 l 2017 Norra Tavastland: Labkotie 2, 36240 Kangasala jaktchef Jani Körhämö, tfn 029 431 2281 viltplanerare Otto Hölli, tfn 029 431 2284 förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283 Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors jaktchef Visa Eronen, tfn 029 431 2331 viltplanerare Antti Piironen, tfn 029 431 2332 förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333 Satakunda: Porintie 9 B 6, 29250 Nakkila jaktchef Antti Impola, tfn 029 431 2321 viltplanerare Reima Laaja, tfn 029 431 2322 förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323 Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn jaktchef Erkki Kiukas, tfn 029 431 2221 viltplanerare Jouni Tolvanen, tfn 029 431 2222 förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tfn 029 431 2223 Södra Savolax: Virastotie 3 bost 2, 51900 Juva jaktchef Petri Vartiainen, tfn 029 431 2211 tf. viltplanerare Ohto Salo, tfn 029 431 2305 viltplanerare Teemu Lamberg, tfn 029 431 2212 förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tfn 029 431 2213 Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus jaktchef Jyri Rauhala, tfn 029 431 2201 viltplanerare Sirpa Kuhlström, tfn 029 431 2203 viltplanerare Marko Muuttola, tfn 029 431 2116 Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos jaktchef Keijo Kapiainen, tfn 029 431 2261 viltplanerare Harri Hepo-oja, tfn 029 431 2262 förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263 Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki jaktchef Mikael Luoma, tfn 029 431 2271 viltplanerare Juha Heikkilä, tfn 029 431 2272 förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tfn 029 431 2273 Egentliga Finland: Kuralagatan 2, 20540 Åbo tf jaktchef Jörgen Hermansson, tfn 029 431 2342 tf viltplanerare Heli Paavola, tfn 029 431 2343 Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi jaktchef Jukka Keränen, tfn 029 431 2231 tf. viltplanerare Janne Miettinen, tfn 029 431 2264 förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tfn 029 431 2233 Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax jaktchef Stefan Pellas, tfn 029 431 2311 förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tfn 029 431 2313 Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi jaktchef Sami Tossavainen, tfn 029 431 2304 viltplanerare Urpo Kainulainen, tfn 029 431 2252 Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä tf. jaktchef Olli Kursula, tfn 029 431 2242 tf. viltplanerare Teemu Lamberg, tfn 029 431 2212 förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tfn 029 431 2243 Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu jaktchef Juha Kuittinen, tfn 029 431 2291 viltplanerare Reijo Kotilainen, tfn 029 431 2292 Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio jaktchef Jouni Tanskanen, tfn 029 431 2301 viltplanerare Matti Kervinen, tfn 029 431 2234 förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tfn 029 431 2303 REGIONKONTOR Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_01 Pärmfoto: Finlands Jaktmuseum Medlem i Tidningarnas Förbund Jägaren Nr. 1/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 29.3.2017. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Tero Kuitunen, Mirja Rantala, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen och Petri Vartiainen. ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi
Innehåll 1 l 2017 Jägaren 1 l 2017 l 3 5 Ledaren: Tidningen Jägaren firar Finlands 100-årsjubileum 6 Tillsammans i naturen när Finland firar 100 år 7 Ordförandens spalt: Har vi tålamodet som digitaliseringen kräver? 8 Naturoch viltvårdsstiftelsen 10 år 10 25 år av rådjursjakt, del 2 14 Fågelinfluensa – ett uppdaterat komihåg 15 Jaktföreningarna kan bekämpa afrikansk svinpest 16 Nödförstahjälpen ökar hundens chanser 18 Utfodringsbetingade sjukdomar hos viltet 20 Resultatet av det tvååriga försöket med vargjakt 22 Med samarbete går det viltvänliga skogsbruket framåt 24 Skogens värde i en brytningstid 25 Hönsfåglarnas livsmiljöer i vågskålen i Rovaniemi 26 Vilken jägartyp är du? Populär enkät fick många svar 30 Vilthushållningen – nya krafter för jaktföreningar och markägare 32 Plansch: Finland 100 år 34 Viltet i konsten: Urban konst med vilda djur 36 Riistakoulu.com: Ny webbplats om viltet för lågstadiet 37 Ministeriet informerar 38 Nuijunjärvi: Sjö väcktes till liv 41 Korgbon för änder genom tiderna 44 Forststyrelsens fältprojekt: Eliminering av mink och mårdhund 46 Oma riistas SRVA-funktion 48 Oma riista förenklar för jägarna och ger läget i realtid 50 Oma riista: kompatibla tjänster gagnar jägarna 52 Jvf-enkätens resultat 54 Kallelse till jv-föreningarnas årsmöten 58 Nyhetsmagasinet 60 Vigg 61 Jakt och jägare 62 Åland 38 Sjö väcktes till liv 10 Rådjuret kom tillbaka 20 Det tvååriga försöket med vargjakt M IK AE L W IK ST RÖ M 46 SRVA -funktion 48 för älgjägare 50 Kompatibla tjänster gagnar jägarna HA N N U HU TT U KA UK O OL KK ON EN
Å rsskiftet var så till vida anmärkningsvärt att när jaktsäsongen led mot sitt slut så tog vårt lands hundraårsfirande vid. Här i tidningen kommer vi att synliggöra jubileet på flera sätt med teman och synvinklar som knyter an till märkesåret. Världen har förändrats under decenniernas gång. I början av självständigheten, under pågående världskrig, förbjöds jakt med räfflade vapen. Efter kriget var det länge svårt att få tag på hagelpatroner och laddningsutrustning. Dessutom rådde det brist på livsmedel för hundra år sedan. Därför släppte senaten 1917 jakten och fisket i statsmarker fria utan något särskilt tillstånd. När sedan hunger hotade urholkades rättsuppfattningen och den olovlig jakten grep omkring sig. Utvecklingen höll på att bli ödesdiger för älgstammen. Vid samma tid vaknade insikten om att viltstammarna måste bevaras. Bland annat bereddes begränsningar i användningen av gift. Behovet av att organisera sig blev allt tydligare, även om de första jaktföreningarna redan hade grundats tidigare. Utöver de ”vanliga jägarna” började man tala om yrkesjägare och sportjägare. Typiskt för jägarna på den tiden var en vilja att sköta gemensamma frågor för att åstadkomma en förbättring. Kanske bidrog också jakten till att steg för steg läka och ena det splittrade landet. När vi blickar tillbaka på decennierna som varit kan vi fråga oss vad som har förändrats. Å ena sidan precis allting – å andra sidan ingenting. Vi lever i ett samhälle som är väldigt annorlunda än det var för hundra år sedan. Numera får bara en bråkdel av befolkningen sin försörjning av naturen och primärproduktionen. Emellanåt känns det som att en del av finländarna håller på och förlorar det realistiska förhållandet till naturen. Även samhällsgemenskapen är stadd i förändring; från bysamhället flyttar gemenskapen ut till de sociala medierna eller till kortvariga samlingar kring något som engagerar. Samtidigt har konkurrensen om tiden ökat mellan olika hobbyer, kanske på bekostnad av långsiktigheten. Människan tycks jaga efter engångsupplevelser, vilket innebär framtida utmaningar. Hur ska vi få vilthushållningen, som bygger på frivilligt arbete, att fungera även i fortsättningen? Å andra sidan har jakten knappt förändrats alls under de senaste hundra åren, även om redskapen och utrustningen har utvecklats. Att uppleva jaktens spänning och stillheten i skogen, ensam eller tillsammans, kan kännas ungefär likadant som förr. Lyckligtvis har även ungdomarna kvar intresset för att växa och mogna med en ”riktig” hobby, som ett alternativ och en motvikt till den digitala världen. Det är viktigt för oss att engagera en ännu större del av dagens ungdomar. Jakten och viltvården ger dem möjligheter att lära sig frihet och ansvar i en trygg miljö med erfarna vuxna som handledare. Ungdomarna bildar ju ryggraden i kommande tiders frivilligarbete, som på föreningsnivå, jv-föreningsnivå och regionnivå bär ända upp till viltförvaltningen på riksnivå. För den här uppgiften behöver vi alla som är intresserade och hälsar dem välkomna! Jakten har alltid ingått i vår finländska identitet. Låt oss tillsammans se till att det också förblir så. Vi ska följa med i tidens gång och kunna hantera de förändringar som oundvikligen kommer. Tidningen Jägaren firar Finlands 100-årsjubileum JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 1 l 2017 l 5
6 l Jägaren 1 l 2017 LAURA TICKLÉN ”Tillsammans” är temat för jubileumsåret då vårt land firar hundra år av självständighet. Ett av jubileets största programprojekt är Naturdagarna 2017 med temat Tillsammans i naturen. Finlands viltcentral och jvföreningarna är utsedda till officiella samarbetsorganisationer för projektet. V i firar hundraåringen Finland och vår viltrika natur tillsammans med alla jägare. Vi hälsar i synnerhet nya jägare välkomna till frivilligarbetet, viltvården och jakten. Vilthushållningen har skänkt oss finländare ett rågat mått av välfärd och ett sådan Finland vill vi ge vidare i arv till kommande generationer. När de nya jägarna har skrivit jägarexamen så har de tillägnat sig den teoretiska grunden för sin nya hobby, men inte nödvändigtvis det praktiska kunnandet. Kanske har de inte heller i bekantskapskretsen någon som kan handleda dem. Under jubileumsåret får ni erfarna jägare därför gärna ge våra nya jägare möjligheten att byta klassrummet till äkta naturupplevelser. Tillsammans kan ni inventera vilttrianglar, serva utfodringsplatser eller till och med jaga. På det viset får våra nya jägare ta sina första steg på jägarbanan, de får självförtroende och får rent praktiskt se hur jägare tar ansvar för de val som de dagligdags gör. På det här viset visar vi alla finländare att jakten är en fin hobby. Gemenskapen är en viktig del av jagandet. Nya jägare är välkomna i gänget och jägarna uträttar ett värdefullt frivilligarbete för vårt samhälle. Under året ordnas det fyra Naturdagar: 4 februari, 20 maj, 17 juni och 26 augusti. En Tillsammans i naturendag för jägare äger rum den 26 augusti när det nya jaktåret börjar. Då beger sig jägarna i stora skaror ut på jakt. De som känner sig inspirerade att ordna ett öppet evenemang för intresserade kan anmäla sig till Naturdagarnas händelsekalender på webbadressen www.luonnonpaivat.fi. Mera info om kampanjen i kommande nummer av tidningen Jägaren. Gratulerar, Finland vi ses ute i naturen! Tillsammans i naturen när Finland firar 100 år
P å Finlands viltcentral gjordes för drygt två år sedan det strategiskt avgörande vägvalet att börja digitalisera tjänsterna för jägare genom tjänsten Oma riista. Beslutet innebar i praktiken en rejäl ekonomisk satsning, inräknat eget kapital, på nya elektroniska tjänster. Genom beslutet kunde vi sälja vårt mångåriga centralkontor och flytta verksamheten till en adress med klart bättre ekonomi. Det beslöts att inbesparingarna skulle placeras i en modernisering och en allmän höjning av servicenivån gentemot jägarna. Det var ett beslut som vi inte har behövt ångra eftersom projektet blev en framgång. Vid årsskiftet hade Oma riista cirka 90 000 användare, det vill säga nästan en tredjedel av alla jägare som varje år betalar jaktvårdsavgiften. Om en användare har laddat ner Oma riista-appen i sin mobil har han (eller hon) alltid sitt uppdaterade jaktkort med sig. Genom Oma riista har jaktkort laddats ner nästan 49 000 gånger! Den som i stället beställer kortet från jägarregistret får lägga ut tolv euro. Inbetalningskortet för jaktvårdsavgiften har laddats ner drygt 8 000 gånger. Dessutom har nästan 2 400 personer som är på väg till utlandet för att jaga laddat ner certifikatet eller intyget som är obligatoriskt i vissa länder. Allt detta har sparat tid, besvär och pengar för jägarna och i motsvarande grad lättat på belastningen för viltcentralens funktionärer. Jag är övertygad om att tjänsten också har räddat bra många jaktresor, när jägaren i sista stund har upptäckt att jaktkortet är obetalt eller borttappat. Oma riistas användningsmöjligheter utökades i höstas beträffande insamlingen av älgdata. Det var en betydelsefull komplettering som hade förberetts med omfattande kurser, rådgivning och användarstöd, och vi lyckades utomordentligt väl. Vid årsskiftet hade 90 % av jaktföreningarna och jaktlagen som jagar älg tagit i bruk Oma riistas älgfunktion. I en region faktiskt hela 100 %. Jägarna kunde nästan i realtid följa med hur jakten framskred och licenserna kunde styras i önskad riktning under pågående jakt. Vid jultiden hade drygt 46 000 fällda älgar bokförts i tjänsten, liksom drygt 213 000 älgobservationer och cirka 11 000 fällda vitsvanshjortar. Det nya systemet för inhämtning av älgdata inleder en ny era för samarbetet mellan jägarna, Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. I början av innevarande år utvidgades tjänsten Oma riista ännu mer när SRVA-rapporteringen togs i bruk efter en mycket lyckad landsomfattande inkörning. Som känt växer aptiten medan man äter och från flera håll har det framförts önskemål om en ännu snabbare utbyggnad av tjänsten. Här ska vi dock notera att vi, i förhållande till de resurser som vi förfogar över, har tagit ett digitalt jättesprång. Dessutom måste vi säkerställa att vi kan upprätthålla tjänsten Oma riistas funktionssäkerhet under alla förhållanden. Under innevarande år blir vi också, eftersom vi är en offentlig anskaffningsenhet, tvungna till konkurrensutsättning, vilket kan försvåra den fortsatta utvecklingen av Oma riista. Med tanke på den kommande konkurrensutsättningen har viltcentralen fattat beslutet att öppna tjänsten Oma riistas källkod eftersom det är viltcentralen som äger den. Vi kommer att gå framåt inom ramarna för de resurser som vi har och lyssna på jägarnas värdefulla kommentarer. Hittills har utvecklandet av Oma riista framskridit otroligt bra med tanke på att det är ett projekt för informationshantering. Jag vill därför rikta ett varmt tack till ledarna för projektet, till dem som har skapat inköpstjänsten, till funktionärerna som har deltagit i rådgivningen för nya användare och självfallet också till alla jägare som har använt Oma riista. Tack vare detta samarbete har vi lyckats utveckla en tjänst som med all önskvärd tydlighet uppfyller ett behov hos användargrupperna. Har vi tålamodet som digitaliseringen kräver? TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Jägaren 1 l 2017 l 7
8 l Jägaren 1 l 2017 Naturoch viltvårdsstiftelsen 10 år Från våtmarker till internationella arenor Text och bilder: HIA SJÖBLOM Naturoch viltvårdsstiftelsens tio första år kan beskrivas som så, att stiftelsen har flugit upp från våtmarkerna, passerat åkrar och skogar, och fortsatt ut i världen. Verksamhetsfältet har vuxit, men syftet har förblivit det ursprungliga. Arbetet för hållbar naturvård och god jaktkultur fortsätter. V ärlden har förändrats under dessa tio år. Numera vet vi mera om olika åtgärder och deras konsekvenser. Klimatförändringen och människans aktiviteter hotar livsmiljöer över allt i världen. Till stiftelsens grundprinciper hör hållbar skötsel av naturen och viltets livsmiljöer, och genom att följa sina principer har stiftelsen nått uppmuntrande resultat. – Genomtänkta insatser skapar en framtid för vår inhemska jaktkultur. Utan vilt ingen jakt. Utan hållbar skötsel av viltet och viltets livsmiljöer finns det inte heller någonting att jaga, sammanfattar stiftelsens ombudsman Heli Siitari. Sund konkurrens Ombudsmannen berättar att stiftelsen i dag verkar både här hemma och ute i världen som en katalysator av rang och som informationsförmedlare mellan olika ståndpunkter och grupper. Arbetet görs utan att pruta på stiftelsens syften. – Detta förutsätter ett konstruktivt samarbete mellan olika organisationer med inflytande. Optimal utveckling når vi när naturskyddare, viltvårdare, jägare och livsmedelsproducenter samarbetar för vårt gemensamma bästa. Om resurserna går till inbördes gnabb och grälande så är vi ute på villovägar. Enligt Siitari är konkurrensen sund om alla parter jobbar för hållbar naturvård, livsmiljöer och viltstammar. – Det skadar inte alls om någon knycker en god idé av en annan. Tvärtom. Det är effektivt. Miljöakademin (Ympäristöakatemia) som ordnades i fjol är ett gott exempel på stiftelsens sätt att bedriva samarbete. Där sammanstrålade beslutsfattare, jägare, viltfolk och naturskyddare. Den gången var det stiftelsen och Järki-projektet som bar ansvaret för arrangemangen med Miljöakademin. Intensivt lobbande Initiativtagaren till stiftelsen är eko-odlaren och boskapsuppfödaren Fredrik von Limburg Stirum i Salo som har jagat sedan barnsben. Han växte upp på Koski gård som han nu driver. Han är också, bland mycket annat, medlem i direktionen för Naturresursinstitutet. – Att viltet mår bra är en absolut förutsättning för jakten. Vi behöver effektiv vård av livsmiljöerna, utbyggda nätverk för samarbete och stark vilja, säger Limburg Stirum. – Finland är den främsta producenten av sjöfåglar i Europa, upplyser Limburg Stirum som för tjugotalet år sedan skrev sin pro gradu om fågelvattnens historia och tillstånd i vårt land. Ämnet slukade honom med hull och hår, så han började bygga upp ett samarbetsnätverk och påverka. Våtmarkerna måste räddas, de måste skötas och de måste bli fler. Han tog modell av goda exempel i Sverige. Tanken på en stiftelse låg och pyrde. Vid samma tid var det många som jobbade hårt för rapphönorna här i landet. På grund av det moderna och effektiva jordbruket hade deras livsmiljöer nästan utplånats. Rapphönorna och våtmarksfåglarna flaxade in i en gemensam stiftelse som fick namnet Naturoch viltvårdsstiftelsen. Fåglarnas framtid hängde på livsmiljöerna, naturvården och genomtänkta insatser för naturen. Under stiftelsens tak samlades också jägare med inflytande. Det gemenCarl von Numers ritade stiftelsens logo med en rapphöna. Ett beprövat sätt att förmedla information är att ta med beslutsfattare och påverkare på en exkursion och visa dem vad man kan åstadkomma för naturen med de rätta åtgärderna. Miljöakademin besökte Koski gård 2015.
Jägaren 1 l 2017 l 9 samma målet var att vårda naturen så, att viltets livsmöjligheter bevaras så att jakten i våra skogar och marker kan fortsätta. – Senare fogades också Järki-projektet till stiftelsen. Det jobbar för vattenskyddet och miljövården i jordoch skogsbruket, berättar Fredrik von Limburg Stirum. Till den här helheten anslöt sig också BSAG (Baltic Sea Action Group) med Ilkka Herlin vid rodret, som jobbar för Östersjön. – Under stiftelsens första år jobbade vi aktivt för att stärka rapphönsbestånden. Vi åstadkom en hel del, men fortfarande finns det att göra på den kanten, konstaterar Limburg Stirum. Levande landsbygd Det bekymrar Heli Siitari att finländarna urbaniseras och blir främlingar för landsbygden, naturen och livsmedelsproduktionen. Hon påpekar att en frisk viltfauna också utgör en viktig del av livsmedelsförsörjningen i vårt land. – Tidsandan och en bra landsbygdspolitik måste jämkas ihop. Då kan vi förvänta oss positiva effekter som sträcker sig in i framtiden. Siitari uppmanar till öppen diskussion, och samtalsämnen råder det ingen brist på. Hon påpekar att stiftelsen följer sina grundläggande principer och jobbar på för en livskraftig landsbygd. Även på landsbygden ska det finnas möjligheter att leva och försörja sig, men det kräver en livskraftig natur med mångfald, vilket förutsätter en välmående viltfauna. Konstruktiv dialog Både Siitari och Limburg Stirum uppmuntrar till konstruktiv dialog. De talar om de viktiga imagefaktorerna. Jakten ska vid varje steg på vägen vara lika med ansvarsfull skötsel av naturens mångfald. Hur detta ska gå till i praktiken kan dock bli ett eldfängt samtalsämne. När samtalet kommer in på beståndsvårdande och selektiv jakt eller rovdjurspolitik blir folk lätt osams. Siitari konstaterar att hon ibland till och med får intrycket att jägarna är värsta fiender med varandra. – Även om vår inhemska jaktkultur är värd att vårda så finns det inga skäl att isolera sig. Det är viktigt att utväxla information och avtala om gemensamma insatser, även Naturoch viltvårdsstiftelsen Arbetar för viltvården utgående från naturvården och ett hållbart nyttjande av naturen. Påverkar för att bevara och utveckla jakten. Vårdar vår jaktkultur och arbetar för att den ska vara internationellt accepterad. Styrelsen: Ordförande Jukka Härmälä, vice ordförande Björn Wahlroos, Antti Aarnio-Wihuri, Henrik Ehrnrooth, Jukka Koivisto, Markku Laulumaa, Fredrik von Limburg Stirum, Jorma Ollila. Expertgruppen: Ordförande Fredrik von Limburg Stirum, Albert Ehrnrooth, Juha Helenius, Panu Hiidenmies, Jukka Koivisto, Janne Kotiaho, Ahti Putaala, Heikki Sauvala, Risto Sulkava, Marko Svensberg, Veli-Matti Väänänen, Johan Åbe Stiftelsens ombudsman: FD Heli Siitari Tidigare ombudsmän: Fredrik von Limburg Stirum, Sakari Mykrä Det internationella arbetet: FD Heli Siitari är ordförande för det internationella viltskyddsrådet CIC:s Lagoch politikavdelning (International Council for Game and Wildlife Conservation CIC, the Policy and Law division). Fredrik von Limburg Stirum är medlem i CIC. Stiftelsen koordinerar arbetet med Europeiska jordägarnas förbund ELO:s Wildlife Estatescertifikat i Finland. – Klimatförändringen kommer inom en nära framtid att skapa stora problem för mångfalden i naturen. Sista ordet är ännu inte sagt om exempelvis skogarnas roll för kolabsorptionen. Hur ska naturen och viltet överleva? undrar Fredrik von Limburg Stirum. – Det gäller att öppna ögonen och tänka efter grundligt. När allt kommer omkring vill vi väl alla samma sak: god mat och rena skogar. Det är vad stiftelsen jobbar för, säger Heli Siitari. på europeisk och global nivå. Jordklotets ekosystem utgör en enda stor helhet. Vi ska ta lärdom av varandra samtidigt som vi exporterar vårt eget kunnande, tycker Siitari. Bägge är bekymrade över att människan och naturen blir främlingar för varandra. Alldeles för många mår dåligt i vårt samhälle. Det är allmänt känt att naturen stärker människans välbefinnande och att det gör gott att röra sig i naturen. Vi ska alltså fortsätta jobba för naturens mångfald! Att ströva i naturen gör gott för både kropp och själ. Vår inhemska jaktkultur är väl värd att vårda och kan gott exporteras ut i världen.
10 l Jägaren 1 l 2017 Text och bilder: MIKAEL WIKSTRÖM , specilaplanerare, Finlands viltcentral 25 år av rådjursjakt Rådjurets spridning i Finland Del 2: Trots att rådjuret återkom till Finland i början av 1900-talet efter en lång paus, var dess förekomst mycket sporadisk. För att trygga rådjurets framtid, återintroducerades rådjur till olika platser i södra Finland med start under 1970-talet. Förflyttningarna i kombination med rådjurets egna vandringar har lett till ett livskraftigt rådjursbestånd längs Finlands kust. R ådjuret som är en ursprunglig art i Finland stod i flera årtionden inför stora utmaningar, efter att de första djuren återinvandrat till Finland (se Jägaren 5-2016). I slutet av 1970-talet var beståndet fåtaligt och förekom främst i områden med mycket rovdjur eller bistert klimat. På grund av de ogynnsamma förhållandena där rådjuren fanns, väcktes tankar om att förflytta en del av rådjuren till områden med gynnsammare förhållanden i södra Finland, med hopp om att de skulle klara sig bättre där och föröka sig. Skogsvildrenar hade flyttats på motsvarande vis i början av 1980-talet med finansiering från Världsnaturfonden (WWF), Jägarnas Centralorganisation (JCO) och Forststyrelsen. Även skogsvildrenen försvann i tiden från Finland, men återinvandrade till trakterna kring Kuhmo i Kajanaland på 1950-talet. Där fångades djur in för att flyttas till nuvarande Salamajärvis nationalpark vid Suomenselkä. Det här inspirerade till att flytta även rådjur. Tidiga misslyckade försök Försök att införa rådjur till södra Finland hade visserligen gjorts redan tidigare, men utan resultat. Det första försöket gjordes redan 1902, då ägaren till Fagernäs gård i Lojo i Nyland införde nio rådjur från Ryssland. Även ägaren till Nääs gård (Kytäjä) i Hyvinge i Nyland försökte få rådjur att etablera sig genom att ta fyra rådjur från Sverige 1955, men inte heller de klarade sig. Även på Åland gjordes ett par försök att återinföra rådjur under 1950-talet, men båda gångerna dog avelsdjuren innan de
Jägaren 1 l 2017 l 11 hann föröka sig. Under åren 1961 – 1969 infördes 46 rådjur till Åland från olika delar av Sverige, bland annat från Örebro, Stockholmstrakten, Roslagentrakten och Skåne. Det gav resultat; 41 av rådjuren överlevde och började föröka sig. Vid det finländska fastlandet gjordes det första lyckade försöket 1971, då ägaren till Ängö i Ingå skärgård i Nyland hämtade tre rådjur från Södermanland i Sverige. Dessa utökades med ytterligare tre rådjur från Åland 1972. Djuren hölls till en början i en inhägnad och efter att de släppts ut, tog sig en del av dem till fastlandet. Många rådjur från Lappland och Åland Rådjuren i Lappland blev fler och fler, via invandring från bland annat Sverige. Flyttandet av dem söderut blev aktuellt första gången 1975 då två djur transporterades till en inhägnad i Tykö i Bjärnå i Egentliga Finland. De fick sällskap av tre rådjur från Åland följande år och 1977 släpptes alla fria. Sammanlagt drygt 100 rådjur fångades i Lappland och flyttades söderut under 1980och 1990-talen. Så gott som alla dessa fångades i Torneå och Kolari. Det gjordes i huvudsak med hjälp av lådfällor i vilka rådjuren lockades med foder. På samma sätt fångades rådjur i Eckerö, Jomala, Mariehamn och Saltvik på Åland. Därifrån har omkring 200 djur flyttats till det finländska fastlandet genom åren. De flesta flögs till Helsingfors, Åbo eller Vasa, men en del kom med båt. Ytterligare 37 djur har flyttats till södra Finland från djurparkerna Ranua och Ähtäri och något tiotal har kommit från Sverige. Betydande inverstering i rådjurets återetablering Fram till år 2005 flyttades åtminstone omkring 400 rådjur till olika platser i södra Finland, förutom de 46 som kom till Åland från Sverige. De flesta av dessa har införts på privat initiativ och med privat finansiering av markägare som velat berika sina markers mångfald. Vid sidan av de privata förflyttningarna genomförde Jägarnas Centralorganisation ett återintroduceringsprojekt under åren 1985 – 1993. Det medförde 168 flyttade rådjur från Lappland och Åland, till marker i södra Finland. Det projektet finansierades dels med statliga medel och dels med en donation från företaget Finn Enterprise som samlade in pengar för ändamålet. Kostnaden för flyttandet av ett rådjur Leif Wikström på Junkars gård i Kyrkslätt, Nyland, har satsat mycket resurser på rådjursstammens skötsel. Rådjurets ungefärliga utbredning i Finland 1985 – 2015; områden med etablerad stam (mörkbrun), sparsam förekomst (ljusbrun) och områden utan rådjur (beige). Material: Nummi 1986, Helle 1996, Kankaanpää 1999, Ruusila et al. 2005, riistakolmiot.fi, riistaweb.fi Återutsättning av rådjur i Finland. Vid de röda punkterna lyckades utsättningen. var cirka 3 000 mark i början av 1990-talet. Här ingick utgifter för infångandet och transporterandet. På många håll byggdes dessutom små inhägnader i vilka rådjuren först placerades. I andra fall släpptes rådjuren raka vägen ut i naturen. Avsikten med att först hålla rådjuren i inhägnader en tid, var att försöka vänja dem vid den nya trakten, för få dem att etablera sig där. Tacksamt vilt Leif Wikström på Junkars gård i Kyrkslätt i Nyland, är en av de många markägare som satt ut rådjur i sina marker. Under åren 1987–1993 skaffades 31 rådjur till en inhägnad som byggdes på gården. 25 av dem kom från Lappland och 6 från Åland. En av orsakerna till att Wikström ville ha rådjur, var att det byggdes så många nya bostadshus på olika håll att det påverkade älgarna och älgjakten negativt. Rådjuret som klarar sig bättre i splittrade miljöer sågs som framtidens vilt. Enligt Wikström var det många som var skeptiska till rådjuren i mitten av 1980-talet på grund av rädsla för skador. Men på Junkars välkomnades rådjuren. Nu med facit på hand säger Wikström att påståendena om skogskador var totalt överdrivna. – Man kan inte ens tala om skogsskador, säger Wikström. – I trädgårdar kan rådjuren visserligen förorsaka problem, men det går enkelt att åtgärda med staket. Wikström som aktivt följer med rådjuren i sina marker, bedömer att tätheten nu är 60–80 rådjur per tusen hektar. Jakten bedrivs omsorgsfullt och selektivt. Han tycker att återintroduktionen av rådjuren gett önskat resultat.
12 l Metsästäjä 1 l 2017 OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! KORKO 0% TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-18, La 10-15 COATS PARKA Pitkänmallinen lämmin parkatakki suojaa talven tuiskuilta. Vedenpitävä kangas tekee ryhdikkäästä takista erinomaisen jokasään vaatteen. Takissa teipatut saumat, kahteen suuntaan aukeava päävetoketju sekä runsaasti tyylikkäitä yksityiskohtia ja säätömahdollisuuksia. Taskujen sisäosat miellyttävää, nukkapintaista materiaalia. CHEVAK TOPPAHAALARI Mahtavan lämmin ja komea haalari talven kovimpiin keleihin ja aktiiviseen elämänmenoon. Vedenja tuulenpitävä Rain-Stop -kalvo, teipatut saumat, pitkät ventilaatiot, neulosrannekkeet ja bootlock-lahkeensuut. Runsas taskutus: muun muassa puhelintasku touch screen -kalvolla ja varustetasku. Vyötärökiristys ja irrotettavat henkselit parantavat istuvuutta ja käytettävyyttä. UNUK MERINOVILLANEULE UUTUUS! Erittäin miellyttävästä merinovillasta neulottu Alaska Unuk on erittäin laadukas ja ehdottomasti lämmin neule. Se istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. BLINDTECH SNOW™ CAMOPUKU BlindTech Invisible™ -lumicamokuviolla varustettu puku pienriistan metsästykseen. Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop® -kalvo. SEWARD TOPPAHOUSUT Hyvin istuvat toppahousut vedenja tuulenpitävällä Rain-Stop -kalvolla. Hyvä taskutus, roisketiiviit vetoketjut ja mukavasti säätömahdollisuuksia. Tyylin viimeistelevät muotoillut polvet ja tarkoin sijoitellut heijastinosiot. Housuihin on mahdollista ostaa lisäksi Alaska-henkselit. 89,90 (109,90) SEWARD TOPPATAKKI Tyylikäs toppatakki makeilla yksityiskohdilla. Sekä pintakangas että vuorikangas joustavaa ja pehmeää materiaalia. Rain-Stop -kalvo tekee takista vedenja tuulenpitävän. Roisketiiviit vetoketjut ja lycra-rannekkeet. Ventilaatiot kyljissä ja hyvät säätömahdollisuudet. 89,90 (119,90) TERMO++ LÄMPÖSAAPPAAT -60°C Erittäin kylmiin olosuhteisiin. RIISTAJA VALVONTAKAMERAT Tallentavat ja lähettävät. Katso kaikki mallit verkkokaupasta. LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreenisaappaat. Koot: 40, 42–44. GOLIATH1 LÄMPÖSAAPAS Äärimmäisiin pakkasiin suunniteltu lämpösaapas, jossa irrotettava huopavuori. BELLMAN & FLINT LUOLATUTKAT Huippusuosittu! Bellman & Flint on täysin digitaalinen vedenja iskunkestävä luolatutka. MOUNTAIN WOOL SUKAT Istuvat tekniset lämpösukat. 80% villaa, 15% polyesteriä, 5% elastaania. X10 MAASTOLATURI Suuri kapasiteetti. Suunniteltu ennen kaikkea tablettien ja puhelinten lataamiseen. TALVEN KOVIMMAT TARJOUKSET TUTUSTU LAAJAAN VALIKOIMAAMME VERKOSSA! RETKITUKKU.FI € ILMAINEN TOIMITUS SLIM FIT 3x 10 000 mAh PUKUTARJOUS! 129 90 (229,80) -40% TARJOUS! 98 90 (179,90) -45% TARJOUS! 169 90 (249,-) -30% TARJOUS! 249 00 (299,-) TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 79 90 (129,90) TARJOUS! 119 90 (149,90) Sääs tä 30€ TARJOUS! 159 90 alk. TARJOUS! 569 00 alk. 3 PARIA! 19 90 (44,70) TARJOUS! 16 95 (59,90) -70% THERMODRY 260G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Hihansuissa peukalolenkit, ¼ -pitkä vetoketju, puolikorkea kaulus ja pidennetty, suojaava helma. MERINO 200G LÄMPÖKERRASTO Passimies pysyy lämpimänä merinovillaisessa lämpökerrastossa. Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus, mukavasti joustava kangas. TARJOUS! 34 90 (49,90) -30% TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 47 90 (79,90) -40% KUUKAUDEN TARJOUS!
Metsästäjä 1 l 2017 l 13 OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! KORKO 0% TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-18, La 10-15 COATS PARKA Pitkänmallinen lämmin parkatakki suojaa talven tuiskuilta. Vedenpitävä kangas tekee ryhdikkäästä takista erinomaisen jokasään vaatteen. Takissa teipatut saumat, kahteen suuntaan aukeava päävetoketju sekä runsaasti tyylikkäitä yksityiskohtia ja säätömahdollisuuksia. Taskujen sisäosat miellyttävää, nukkapintaista materiaalia. CHEVAK TOPPAHAALARI Mahtavan lämmin ja komea haalari talven kovimpiin keleihin ja aktiiviseen elämänmenoon. Vedenja tuulenpitävä Rain-Stop -kalvo, teipatut saumat, pitkät ventilaatiot, neulosrannekkeet ja bootlock-lahkeensuut. Runsas taskutus: muun muassa puhelintasku touch screen -kalvolla ja varustetasku. Vyötärökiristys ja irrotettavat henkselit parantavat istuvuutta ja käytettävyyttä. UNUK MERINOVILLANEULE UUTUUS! Erittäin miellyttävästä merinovillasta neulottu Alaska Unuk on erittäin laadukas ja ehdottomasti lämmin neule. Se istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. BLINDTECH SNOW™ CAMOPUKU BlindTech Invisible™ -lumicamokuviolla varustettu puku pienriistan metsästykseen. Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop® -kalvo. SEWARD TOPPAHOUSUT Hyvin istuvat toppahousut vedenja tuulenpitävällä Rain-Stop -kalvolla. Hyvä taskutus, roisketiiviit vetoketjut ja mukavasti säätömahdollisuuksia. Tyylin viimeistelevät muotoillut polvet ja tarkoin sijoitellut heijastinosiot. Housuihin on mahdollista ostaa lisäksi Alaska-henkselit. 89,90 (109,90) SEWARD TOPPATAKKI Tyylikäs toppatakki makeilla yksityiskohdilla. Sekä pintakangas että vuorikangas joustavaa ja pehmeää materiaalia. Rain-Stop -kalvo tekee takista vedenja tuulenpitävän. Roisketiiviit vetoketjut ja lycra-rannekkeet. Ventilaatiot kyljissä ja hyvät säätömahdollisuudet. 89,90 (119,90) TERMO++ LÄMPÖSAAPPAAT -60°C Erittäin kylmiin olosuhteisiin. RIISTAJA VALVONTAKAMERAT Tallentavat ja lähettävät. Katso kaikki mallit verkkokaupasta. LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreenisaappaat. Koot: 40, 42–44. GOLIATH1 LÄMPÖSAAPAS Äärimmäisiin pakkasiin suunniteltu lämpösaapas, jossa irrotettava huopavuori. BELLMAN & FLINT LUOLATUTKAT Huippusuosittu! Bellman & Flint on täysin digitaalinen vedenja iskunkestävä luolatutka. MOUNTAIN WOOL SUKAT Istuvat tekniset lämpösukat. 80% villaa, 15% polyesteriä, 5% elastaania. X10 MAASTOLATURI Suuri kapasiteetti. Suunniteltu ennen kaikkea tablettien ja puhelinten lataamiseen. TALVEN KOVIMMAT TARJOUKSET TUTUSTU LAAJAAN VALIKOIMAAMME VERKOSSA! RETKITUKKU.FI € ILMAINEN TOIMITUS SLIM FIT 3x 10 000 mAh PUKUTARJOUS! 129 90 (229,80) -40% TARJOUS! 98 90 (179,90) -45% TARJOUS! 169 90 (249,-) -30% TARJOUS! 249 00 (299,-) TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 79 90 (129,90) TARJOUS! 119 90 (149,90) Sääs tä 30€ TARJOUS! 159 90 alk. TARJOUS! 569 00 alk. 3 PARIA! 19 90 (44,70) TARJOUS! 16 95 (59,90) -70% THERMODRY 260G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Hihansuissa peukalolenkit, ¼ -pitkä vetoketju, puolikorkea kaulus ja pidennetty, suojaava helma. MERINO 200G LÄMPÖKERRASTO Passimies pysyy lämpimänä merinovillaisessa lämpökerrastossa. Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus, mukavasti joustava kangas. TARJOUS! 34 90 (49,90) -30% TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 47 90 (79,90) -40% KUUKAUDEN TARJOUS!
Fågelinfluensa – ett uppdaterat komihåg PIRJO KORTESNIEMI 1. Fågelinfluensan sprider sig lätt genom direktkontakt mellan djur och genom kontaminerat vatten, foder, människor, redskap mm. 2. Smittade men symptomfria vilda fåglar, i synnerhet sjöfåglar, kan också sprida sjukdomen. 3. Hög infektionsrisk: vattendrag, våtmarker och platser där flyttfåglar rastar. 4. Viruset är långlivat utanför djuret, i synnerhet i sval och fuktig miljö. Har konstaterats överleva 105 dygn i dy, 30-35 dygn (4ºC) / 7 dygn (20ºC) i torrgödsel. Viruset har också påträffats i vattendrag, bla sjöar. 5. Viruset kan elimineras genom upphettning (56ºC i 3 timmar, 60ºC i 30 minuter) och desinficering med vanliga desinficeringsmedel. 6. Förhindra varje kontakt mellan fjäderfän och vildlevande fåglar: ingen matning av vilda fåglar i närheten av gård med fjäderfän! 7. Fjäderfäuppfödare ska undvika att jaga och hantera sjöfåglar. 8. Den som har hanterat vilt ska tvätta och desinficera händerna och utrustningen. Slaktavfall destrueras enligt föreskrifterna, tex genom att grävas ner. 9. Om du hittar döda vildlevande fåglar: massinsjuknande eller massdöd bland vildlevande sjöfåglar ska genast anmälas till kommuneller länsveterinären, som skickar in prover till Evira. 10. Sjukdomsläget och sjukdomsbeskrivnin: www.evira.fi eller www.ett.fi 14 l Jägaren 1 l 2017
Jaktföreningarna kan bekämpa afrikansk svinpest PIRJO KORTESNIEMI Ett komihåg i tio punkter för bekämpning av afrikansk svinpest, ASF. 1. Häv fredningen av vildsvinen. Det hinner ni göra på mötet i januari-februari. 2. Informera medlemmarna om ASF. Hygienen: den personliga, hundarna, jaktutrustningen och slaktplatsen. Följ med sjukdomsläget, proverna, anmälningarna om påträffade döda svin, inga jaktresor till ASF-områden, kontaktuppgifterna till de officiella veterinärerna (www.evira.fi/elaimet/elainlaakaripalvelut). 3. Kartlägg vildsvinsläget och informera svinuppfödarna (tamsvin, vildsvin i hägn) i närområdet. Varför inte bjuda in dem som gäster till föreningens möte? 4. Kontrollera att föreningen och medlemmarna har jakträtt eller jakttillstånd i området. Arrendeavtalen är väl i ordning? Avtala med grannarna om jaktarrangemangen. 5. Anlägg inga utfodringsplatser för att locka vildsvin nära svingårdar eller svinhägn. Avståndet till svingård minst 5 km, helst 10 km. Avtala om jaktarrangemangen vid utfodringarna. 6. Utfodra svinen enbart för jakt! Syftet får inte vara att öka svinbeståndet. Beakta detta i mängden foder som läggs ut. 7. Fällda vildsvin transporteras till slaktskjulet så, att kroppsvätskor inte rinner ut i terrängen eller transportmedlet. Lämna inte inälvor i terrängen. 8. För inte ut slaktavfall i terrängen! Destruera slaktavfallet, tex genom att gräva ner det och strö släckt kalk ovanpå. Täck gropen så, att inte hundar eller vilda djur kommer åt avfallet. 9. På slaktplatsen: rengörning och desinficering (tex Virkon S). Fällda vildsvin förvaras i separat kylrum. 10. Öva skytte. Ett skadskjutet svin kan vandra långa vägar och blodet sprider ASF effektivt. Det samma gäller döda kroppar eftersom viruset är smittsamt i månader. (För ytterligare information om ASF www.evira.fi och www.ett.fi ) Jägaren 1 l 2017 l 15
16 l Jägaren 1 l 2017 RAULI HELIN , Finlands jägarförbund Nödförstahjälpen ökar hundens chanser Jakthundar kan råka ut för olyckor av de mest varierande slag. Ute i terrängen går det inte att göra en allvarligt skadad hund frisk igen, men det går att stöda de grundläggande livsfunktionerna och lindra tillvaron för hunden under transporten till veterinären. N ågra timmars övning kan ge dig beredskapen att rädda livet på din jaktkamrat. Det finns förstås situationer där ingen första hjälpen i världen hjälper utan det enda som återstår att göra är att avsluta lidandet redan i terrängen, men detta är inte tillåtet utan hundägarens tillstånd. Den här artikeln handlar om grunderna i första hjälpen för hundar. Den som vill lära sig mera kan till exempel gå någon av Jägarförbundets kurser. Jourhavande veterinären i mobilen Beträffande första hjälpen för hundar fungerar samma kunskaper och första hjälpenväska som för människor med några undantag. En skadad hund känner inte alltid igen sin ägare och kan försöka fly eller bita. En hund kan inte heller förklara var det gör ont. I allvarliga fall räknas varje sekund; ta därför på förhand reda på närmaste jourhavande veterinär och spara numret. Berätta före transporten vilket tillstånd hunden befinner sig i så att veterinären är förberedd. Stabilisera de grundläggande livsfunktionerna Börja alltid med att stabilisera de grundläggande livsfunktionerna, det vill säga andningen och blodcirkulationen. Lägg hunden på sida med rak hals och kontrollera att tungan inte hindrar andningen. Ymniga blödningar ska stillas så fort som möjligt. Inre blödningar syns inte utanpå, men kan hastigt få hundens tillstånd att kollapsa och bli kritiskt. I sådana fall finns ingenting annat att göra än att förhindra chock. Detta är ett livshotande tillstånd med störningar i blodcirkulationen som på kort tid leder till syrebrist i cellerna. Till symptomen hör att hunden blir slö, pulsen blir väldigt snabb och slemhinnorna bleknar. En hund som JO HA N N A TI LL ON EN
Jägaren 1 l 2017 l 17 har råkat i chock ska läggas på sida. Öppna andningsvägarna, håll den varm och för den fort till veterinären. Anpassa vården efter skadorna Om hunden blir sparkad av en älg så beror skadan i hög grad på var klöven träffar. En spark i huvudet orsakar ofta allvarliga skallskador som kan leda till hjärnskador och döden. En spark i bröstkorgen kan bräcka revben och skada inre organ. Inre skador är svåra att upptäcka, men blodiga uppkastningar eller andningssvårigheter är vanliga symptom. Om lungorna har blivit skadade så svävar hunden i livsfara och behöver veterinärvård omedelbart. Första hjälpen begränsar sig till att hålla hunden lugn och varm. Om hunden blir påkörd av en bil leder det ofta till inre skador, benbrott och ryggskador. Om hunden är vid medvetande, men inte kan röra sig så kan ryggraden vara bruten. Inför transporten ska hunden fixeras och göras så orörlig som det bara är möjligt. Ett brutet ben kan spjälas med exempelvis käppar, papp, bandage eller silvertejp. Du ska inte fixera frakturen utan stabilisera det brutna stället så att det hålls orörligt! Spjäla stadigt men utan att hindra blodcirkulationen. Om benbrottet är öppet ska du hejda blödningen innan du spjälar. Ytliga sår och skråmor kräver i allmänhet inte vård i terrängen. Rengör såren hemma utan att snåla med vattnet och desinficera med exempelvis Betadine. Bitskador blir däremot ofta inflammerade och kan kräva veterinärvård. Om ett sår blöder ymnigt ska blödningen hejdas så fort som möjligt, till exempel med ett tryckförband av två bandagerullar. Lägg den ena rullen på det blödande såret och förbind med den andra. En skada på pulsådern i ett ben kräver ofta ett förband som hejdar blodcirkulationen i hela benet. Man måste därför emellanåt lätta på förbandet. Rivoch skottskador är svårare att förbinda och skador som blöder ymnigt kräver alltid veterinärvård. Ögonskador kräver alltid veterinärvård på grund av risken för att hunden ska bli blind. Första hjälpen består av att man täcker för båda ögonen för att hålla dem stilla och förhindra gnidning. Ett främmande föremål i ögat kan man försöka avlägsna genom att skölja med rikligt med vatten. Hetta och kyla också farliga Vid varmt väder kan en hund drabbas av värmeslag. Till symptomen hör kraftigt flåsande, rastlöshet, ymnigt dräglande, uppkastningar och diarré. I värsta fall kan tillståndet leda till hjärnskador och döden. I terrängen kan man svalka hunden i ett dike eller en sjö, och hemma i duschen. Blöt även huvudet. Fortsätt nedkylningen i 15 till 30 minuter, men obs, kyl inte ner hunden! På vintern kan hunden drabbas av hypotermi, det vill säga nedkylning. Höj temperaturen steg för steg genom att torka hunden om den är våt, svep in den i filtar och lägg den i ett varmt utrymme. Lämna aldrig en våt hund i en kall bil! Vid allvarliga fall är det bäst att ringa veterinären. Förgiftning en risk även på jakt Kontakta alltid veterinären om hunden har blivit förgiftad. Det är kakaohalten som avgör hur farligt det är med choklad för hundar. Ju mörkare desto giftigare. Mjölkchoklad kan en hund tugga i sig utan livsfara, men resultatet kan bli diarré. Xylitol är avsevärt farligare. Hundens matsmältning kan inte bryta ner xylitol, vilket leder till en akut sänkning av blodsockernivån. Första hjälpen består av att man ger hunden bordssalt för att få den att spy, men detta ska göras inom högst en halv timme. Därefter matas hunden med socker, ungefär en matsked per fem kilo kroppsvikt. Råttgift verkar med någon dags fördröjning. Till symptomen hör att hunden mår dåligt, spyr och har blod i avföringen. Om du märker att din hund har ätit råttgift ska du försöka få den att spy. Ett huggormsbett kan vara livsfarligt och kräver alltid veterinärvård. Medicineringen består av rehydrering, det vill säga vätsketillförsel, och vitamin K1. Beträffande huggormstabletterna råder det delade meningar. Det är skäl att ge hunden en tablett om bettet har tagit i nosen eller halsen eftersom det föreligger en fara för att andningsvägarna ska svullna. Under transporten till veterinären ska hunden hållas stilla och får inte röra sig mer än nödvändigt. Ketoprofen och disperin är lämpliga smärtstillande medel för hundar. Flera vanliga smärtstillande medel, som Burana och Ibusal, är däremot giftiga för hundar. Ge inte hunden någon annan antibiotika än den som veterinären har ordinerat! Gå en kurs och lär dig mer A tt gå en kurs i första hjälpen är en investering som man inte ångrar. Vi rekommenderar därför alla att gå till exempel någon av Röda Korsets kurser eftersom det som gäller för människor också kan tillämpas på hundar. På Jägarförbundets kurs om nödsituationer för jägare och hund, ”Metsästäjän ja koiran hätätilanteet”, ligger fokus mera på första hjälpen för hundar. Jämthunden Koitajoen Arttu blev så illa sparkad i huvudet av en älg att bihålan i pannbenet krossades. Tack vare rask transport till en skicklig veterinär och god eftervård tillfrisknade Arttu ändå helt och kunde jaga igen under följande säsong.
18 l Jägaren 1 l 2017 SAULI LAAKSONEN , Helsingfors universitet UTFODRINGSBETINGADE SJUKDOMAR HOS VILTET Det går att öka vilttätheten genom utfodring, men det bekymmersamma är att viltets inbördes kontakter blir fler, vilket ökar risken för att sjukdomar ska sprida sig. A tt mata viltet är en gammal tradition. Förr gjorde man det för att locka viltet inom räckhåll för jägaren eller för att öka vilttätheten. Senare tillkom nödutfodringen under stränga vintrar eller för att en art inte klarade sig på egen hand i ett område. Vi matar också viltet för att förebygga skador. Då lockar vi bort djuren från utsatta platser. Till nyheterna på utfodringskanten hör turismen där folk betalar för att få observera och fotografera vilda djur. Om fördelarna och nackdelarna med viltutfodring finns det däremot knappt alls några vetenskapliga undersökningar. Den som jagar vid en utfodringsplats kan göra det selektivt och lägga skottet exakt. Kvaliteten på köttet blir mycket bättre när djuret inte har stressats före fällningen. Dessutom kan transporten av kroppen beaktas redan när utfodringsplatsen planeras. Om ett viltbestånd är för tätt kan det leda till ökad inre konkurrens och stress, vilket påverkar både hälsan och reproduktionen. Stress kan också orsakas av fysiologiskt olämplig föda och sättet på vilket fodret läggs ut. Viltet har anpassat sig till att använda olika födokällor under olika årstider. Foder som avviker från den naturliga födan kan orsaka störningar i matsmältningen, försvaga djurets motståndskraft och göra det mottagligt för sjukdomar och parasiter. Fördärvat foder kan innehålla sjukdomsalstrande bakterier eller mögel. Sannolikt underskattar vi omfattningen av de hälsostörningar som är relaterade till utfodringen. Troligen får matandet också djuren att vänja sig vid människans närvaro, vilket kan göra det vanligare med beteendestörningar. Debatt väcker även fenomenet där gränsen mellan viltet och produktionsdjuren blir otydligare. Det har konstaterats att intensiv utfodring orsakar förändringar i viltköttets smak och sammansättning. Köttet börjar likna köttet av vanliga produktionsdjur. Proteinförgiftning Ammoniakoch nitrat-nitritförgiftningar kallas proteinförgiftning. En ammoniakförgiftning kan uppstå om fodret som ges åt viltet har höga halter av lättlösliga NPNföreningar (non protein nitrogen, kväveföreningar utan protein). Då bildas det hastigt ammoniak i våmmen och överskottet tas upp i blodet. Vid en akut förgiftning uppkommer symptom i centrala nervsystemet, ångest, tvångsrörelser och kramper. Slutligen dör djuret. En kronisk förgiftning SA UL I LA AK SO N EN Födan som bjuds åt viltet ska vara lämplig för djurarten i fråga och ska läggas ut så, att djuren inte kan förorena den med sin avföring. Älgsjukdomar
Jägaren 1 l 2017 l 19 leder till en sänkning av allmänkonditionen och diarré. Vi har inga säkra uppgifter om förekomsten av ammoniakförgiftning vid viltutfodring, även om det är vanligt med diarré hos djur som utfodras. Det finns höga halter av NPN-föreningar i ungt gräs, rotfrukter och ensilage av dålig kvalitet. Kraftig gödsling ökar nitrathalterna. I grön säd, kålväxter och rotfrukter (exempelvis rödbetor) och i blasten på sådana kan det förekomma höga halter av nitrater. Ogynnsamma väderleksförhållanden och kraftig kvävegödsling ökar nitrathalterna också hos vanliga vallväxter. Ensilage av dålig kvalitet, ett näringsrikt odlingsområde och förorenat vatten kan innehålla nitrater i farligt stora mängder. I våmmen förvandlas nitraterna hastigt till nitriter, som är giftiga. Symptomen på nitritförgiftning framträder efter några timmar. Förgiftningen leder till en akut sänkning av blodtrycket och det bildas methemoglobin som inte förmår binda syre. Djuret drabbas av syrebrist och kvävs. Blodet hos ett djur som har drabbats av nitritförgiftning är mörkt och koagulerar långsamt. Kolhydratförgiftning På vintern innehåller hjortdjurens föda i naturen mycket fiber men lite kolhydrater. Om födan plötsligt ändras genom utfodring till höga halter av kolhydrater så kan det leda till förgiftning. Detta kan också inträffa om fodret innehåller för mycket säd eller någon annan form av snabba kolhydrater, till exempel rotfrukter och frukt; det vill säga att utfodringen är för kraftig med för lite fiber. Lättlösliga kolhydrater bildar mjölksyra och fettsyror, vilket leder till en sänkning av pH-värdet i våmmen, som slutar fungera. Djurets kropp börjar hastigt försuras. Akuta former av den här störningen, med påföljande dödsfall bland hjortdjur, har konstaterats i samband med utfodring av vilt. Den kroniska formen, som sannolikt är allmännare vid viltutfodring, vållar djuret obehag, en försämring av allmänkonditionen och en inflammation i våmmen och förmagarna. Giftiga ämnen tas upp från matsmältningskanalen. Näringsämnena tas inte upp i våmmen och djuret magrar oavsett hur mycket det äter. Åtlar På lantgårdar används allmänt döda eller avlivade produktionsdjur vid utfodring med åtlar. Det här kan öka risken för att djursjukdomar eller antibiotikaresistenta mikrober ska sprida sig till viltet. Storskalig sommarutfodring av björnar med kötthaltig föda eller foder för sällskapsdjur, när björnarnas föda i naturen främst är växtbaserad, kan med tiden leda till förändringar i hälsan eller beteendet. Kvalitetsfoder, flera platser Det finns flera sätt att minska på de skadliga effekterna. Fodret som ges åt viltet ska minst hålla samma kvalitet som fodret man ger åt husdjuren. Fördärvat, gammalt ensilage är liksom möglig spannmål farligt. Utfodring med foder som har högt kolhydratinnehåll ska göras försiktigt: inled utfodringen varsamt så att mikroorganismerna i matsmältningsapparaten hinner vänja sig vid det nya fodret. Jag rekommenderar därför automater som portionerar fodermängden. Detta minskar risken för att djuren äter för mycket och drabbas av störningar i matsmältningen. Störst fara löper djur som är hungriga när de första gången kommer till utfodringen. Utfodringen ska vara fördelad på flera platser för att minska på de sociala konflikterna, de dominerande djurens dominans och riskerna för att sjukdomar och parasiter ska sprida sig. Fodret ska inte läggas på marken där det kan bli förorenat av parasiter och bakterier i djurens avföring. Det ska också gå att flytta på en utfodringsplats för att minimera risken för infektioner från förorenad mark. Den som matar björnar med åtlar ska så långt möjligt utfodra med djurens naturliga föda. Lägg ut kött och fisk enbart på våren och hösten, helst av vildlevande djur som trafikdödade älgar och hjortar. Sommartid är björnarna anpassade till att leva på bär och växter. Sötat med melassirap eller liknande är åtgången garanterad. Den som utfodrar med kroppar av produktionsdjur som har dött hemma på gården ska kontrollera att kropparna inte innehåller läkemedelsrester eller farliga eller smittsamma sjukdomsalstrare. För den som håller åtlar är det ingen lätt uppgift att hantera stora djurkroppar, kyla ner dem, transportera dem och förvara dem så att de håller kvaliteten tills de körs ut till en åtel. Animaliska rester som har fördärvats ska inte ges åt djur. Det finns flera bakterier som producerar kraftiga gifter, som botulin, när de förökar sig i muskelvävnad som bryts ner. Det kan också uppstå problem om åtlar ligger kvar på samma ställe år efter år. Äggen av ett flertal invärtesparasiter kan leva länge i marken, vilket gör risken för infektioner väldigt stor. På platser för björnfotografering läggs det bland annat ut grisar som har självdött eller blivit avlivade på någon gård. Det här kan öka risken för att djursjukdomar eller antibiotikaresistenta mikrober ska sprida sig till viltet och miljön. SAULI LAAKSONEN LI N DA LA AK SO N EN Fördärvade foderbalar som har lämnats kvar i terrängen utgör en hälsorisk för hjortdjuren eftersom de innehåller mögel och bakterier.
S yftet med den vargjakt som rekommenderas i förvaltningsplanen var att svara på de synpunkter som hade framförts från vargreviren och att skapa en laglig stamvårdande verksamhetsmodell för att kunna ingripa mot störande individer och på så vis förhindra det olagliga dödandet av vargar. Under försökstiden inträffade en markant förändring på det viset att acceptansen för olagligheter minskade avsevärt; på grund av vargens närvaro (före försöket 24 % vs. nu 14 %), pga faran för husdjuren (31 % vs. 14 %) och pga vargens predation riktad mot vårdat vilt (26 % vs. 23 %). Försöket förstärkte av allt att döma den sociala hållbarheten för skyddandet av vargstammen. Den bärande slutsatsen av försöket blev således att vargjakten ska fortsätta. Under den första försöksvintern fälldes 17 vargar. Dessutom känner vi till att 24 vargar dog av andra orsaker. Den totala avgången uppgick således till 41 vargar, vilket motsvarade cirka 18 % av stammen före jakten (220-245 individer). Som en följd av detta ökade stammen från beräknade 220-245 individer till 275-310 individer under det andra jaktåret. Stammens tillväxt var med andra ord cirka 18 % trots jakten – eller kanske tack vare den. Allmänt taget kan vi konstatera att jakten under vintern 2015 blev synnerligen lyckad. Enligt de här beräkningarna verkar det dessutom inte finnas några vargar som har försvunnit oförklarligt. Under det andra försöksåret med stamvårdande jakt fälldes 42 vargar. Dessutom dog 36 vargar på grund av annan mänsklig verksamhet, vilket gav en total avgång på 78 vargar. Detta utgjorde 25-28 % av den beräknade stammen före jaktsäsongen (275-310 vargar). På grund av den stora avgången orsakad av annan mänsklig verksamhet under det andra försöksåret blev dock den totala avgången väldigt stor. Det här kunde inte jordoch skogsbruksministeriet förutspå när taket för avskjutningen för den stamvårdande jakten bestämdes. Under den andra vintern fälldes med säkerhet åtta alfahonor och tretton sannolika alfahannar. Vi försökte förhindra fällandet av alfaindivider genom att rekommendera att jakten inriktas på unga individer. Men redan när försöket inleddes framhöll jägarna att detta i praktiken var mycket svårt. Valet av jaktmetod, som hund eller flagglina, verkade inte heller ha någon inverkan på om individen som blir fälld är en alfa. Att alfaindivider blir fällda är ett problem eftersom det uppstår en risk för att flocken ska splittras. Antalet livskraftiga flockar är avgörande för vargstammens livskraft. En undersökning som gjordes i Nordamerika visade att ju större flock desto större sannolikhet för att en alfaindivid ersätts med en annan och flocken förblir intakt. Enligt den nordamerikanska undersökningen är sannolikheten för att en flock som förlorar sin alfahona ska splittras cirka 50 %. Om flocken förlorar sin alfahane är risken mindre, cirka 25 %. Individerna i en splittrad flock kan orsaka större problem och konflikter eftersom de kan ha svårigheter med att jaga sin naturliga föda. Även om vi kan anse att den stamvårdande jakten under vintern 2015 blev mycket lyckad så leder jakten under vintern 2016 och den stora andelen fällda alfaindivider till slutsatsen Resultaten av det tvååriga försöket med vargjakt Ministeriet informerar SAMI NIEMI Konsultativ tjänsteman på Jordoch skogsbruksministeriets naturresursavdelning fiskeoch viltavdelningen HA N N U HU TT U 20 l Jägaren 1 l 2017
POHJOISEN YHTEISMETSIEN HIRVILUVAT TULOSSA HUUTOKAUPPAAN Lähde hirvijahtiin POHJOISEN YHTEISMETSIIN Hirvenpyyntioikeuden syksylle saat ostettua Eräverkon huutokaupoista. Tutustu kohteisiin jo nyt! HUUTO ALKAA 20.3.2017 KUUSAMON YHTEISMETSÄ KEMIJÄRVEN YHTEISMETSÄ POSION YHTEISMETSÄ SALLAN YHTEISMETSÄ ERÄVERKKO.FI/HIRVILUVAT EV_hirvihuutokaupat_metsastaja-lehti_103x297_ver4.indd 1 2.1.2017 11.15 att vi inte kan garantera den stamvårdande jaktens hållbarhet om den verkställs på det här sättet. Problemet ligger däri att Finlands viltcentral måste bevilja dispenserna mycket tidigt, redan i början av december, för att de, på grund av tidsfristen för överklagande, ska kunna verkställas i början av januari och för att jakten ska kunna avslutas före vargarnas fortplantningstid. Licenserna gällde alltså samtidigt i hela landet, men innan dess, under den månadslånga fristen för överklagande, hann vargarna ställa till med problem och skador också på alldeles andra orter. Det gick inte att flexibelt flytta licenser till orter med vargproblem och därför beviljade polisen fler licenser, vilket ledde till att den totala avgången blev överraskande stor. Med anledning av detta kommer vi att införa ändringar i grunderna för beviljandet av dispenser. Tack vare försöket upptäckte vi att § 41 a, punkt 3 i jaktlagen lämpar sig bättre för förvaltningen av vargstammen. Där stadgas det att dispenser kan beviljas av tvingande skäl för att trygga folkhälsan och den allmänna säkerheten, inbegripet ekonomiska och sociala skäl. Den andra slutsatsen av försöket var att vi hädanefter ska engagera revirsamarbetsgrupperna i beslutsfattandet vid bedömningen av dispensbehovet. En tredje viktig slutsats är att ministeriet hädanefter ska fastställa den maximala avskjutningen och när den är uppnådd ska inga fler dispenser beviljas. Här ska hänsyn också tas till de vargar som fälls på polisens initiativ samt övriga döda vargar som kommer till vår kännedom. Polisen har emellertid befogenheter att även efter detta besluta att en varg som orsakar fara för människor ska avskräckas eller skjutas. Den fjärde slutsatsen är en rekommendation att vi hädanefter inte behöver bevilja alla dispenser på samma gång. Vid den stamvårdande jakten var vi tvungna till detta, dels på grund av den långa fristen för överklagande och dels för att jakten måste avslutas före vargarnas fortplantningstid. På det här viset skulle det bli möjligt för Finlands viltcentral att under vinterns lopp inhämta information om vargstammen, antalet flockar, flockarnas storlek och flockarnas beteende. I fortsättningen kommer viltcentralen att följa med den ackumulerade avskjutningen och i synnerhet antalet fällda alfahonor och ta hänsyn till detta vid licensprövningen. SAMI NIEMI Konsultativ tjänsteman på Jordoch skogsbruksministeriets naturresursavdelning fiskeoch viltavdelningen
22 l Jägaren 1 l 2017 Föregångaren Med samarbete går det viltvänliga skogsbruket framåt MIRJA RANTALA , specilaplanerare, Finlands viltcentral Projektet Riistametsänhoidon edelläkävijät, som ännu väntar på sitt svenska namn, sammanför skogsfackmän med intresse för vilt. Tillsammans grunnar de här föregångarna på hur det viltvänliga skogsbruket ska integreras i skogsbranschens vardag. Å tta viltintresserade skogsfackmän gick med i projektet eftersom det är självklart för dem att ta hänsyn till viltet i skogsbrukets vardag. I gruppen ingick företrädare för skogsindustrin, skogsvårdsföreningar och intresseorganisationer samt personer som sköter stora markägares skogar. – Det var fint att jobba med ett gäng som har ett genuint intresse för saken. Skogsfackmän som jobbar på fältet med skogsbruk blir utmärkta sparringpartners, berömmer Marko Svensberg gruppens arbete. Svensberg är specialplanerare på Finlands viltcentral. Viltvänligt skogsbruk är naturvård Det var inte bara viltet som förenade dessa föregångare utan också övertygelsen om effektiviteten hos den vardagliga naturvården. Med detta menas att man i det vanliga skogsbruket gynnar mångfalden hos viltfaunan, eller snarare mångfalden i hela skogsnaturen. I sin grundläggande form innebär viltvänlig, vardaglig naturvård att man inte förvandlar naturen till en park utan gynnar blandbestånd, sparar viltsnår och undviker kraftig förhandsröjning. – Det viltvänliga skogsbruket ger markägaren möjligheter att öka värdet på sin skog. Metoderna gynnar trädbeståndets tillväxt, viltet, mångfalden och till och med kolbindningen, påpekar experten på skogstjänster, Jarkko Hokkanen på L & T Biowat, och låter entusiastisk. Webbkurs i viltvänligt skogsbruk Projektets huvudprodukt är en webbkurs i viltvänligt skogsbruk, som ger deltagarna grunderna i ämnet. Det finns ett behov av undervisningsmaterial eftersom det i hög grad hänger på skogsfackmännens attityder och kunnande om metoden ska slå igenom i skogsbruket. Eftersom tempot i arbetslivet är högt så blev lösningen en webbkurs. Men även sådan kursverksamhet där deltagarna möts på riktigt behöver kompletteras med material på webben, som inte är bundet till tid eller plats. Kursen har testats på skogsvårdsföreningen Lakeus, företaget Tornator Oyj och L & T Biowat. Kommentarerna har varit entusiastiska. Efter kursen ser även erfarna fackmän på skogen med litet andra ögon. – Så vitt jag kan se så passar kursen vem som helst och kan faktiskt rekommenderas för precis alla som jobbar i skogsbranschen. Det här är kunskap som ska finnas i varje fackmans verktygslåda, grunnar Jarkko Hokkanen. Mera information Kursen riktar sig till skogsfackmän, studerande och skogsägare, och finns på adressen https://koulutus.riista.fi/ kurssi/riistametsänhoito Projektet ingår i Metso, programmet för mångfalden i skogarna i södra Finland. Programmet har till syfte att trygga mångfalden i skogarna genom frivilligt skyddande och naturvård i ekonomiskogar. Mera information om Metso-programmet finns på metsonpolku.fi. En utförligare presentation (ännu inte på svenska) av föregångarprojektet finns på webbsidan http://riista.fi/riistatalous/riistakannat/ hoitosuunnitelmien-toimeenpano/ riistametsanhoidon-edellakavijat/ M AR KO SV EN SB ER G
Jägaren 1 l 2017 l 23 Viltet förenar Ett antal personer som aktivt vårdar viltets livsmiljöer ombads att gå med i projektet. Gruppen bestod av skogsfackmän med ett intresse för jakt. – Jag hänger med, absolut! svarade Ville Pasanen när han ombads gå med i projektet. Han är viltvårdschef på A. Ahlström Kiinteistöt Oy och för honom är skötseln av viltets livsmiljöer en hjärtesak, så han tvekade inte när han fick höra vad projektet handlar om. Det dröjde inte länge förrän de jaktintresserade skogsfackmännen var på samma våglängd. Inom gruppen fördes livliga diskussioner om naturvård i vardagen inom skogsbruket. Liksom de andra i gruppen är Pasanen övertygad om att en breddning av skogsbrukets metoder skulle ha en positiv inverkan på viltets livsmiljöer. Anvisningarna för skogsvården är avgörande för skogsviltets livsmiljöer. – Viltet förenar skogsfackmännen över organisationsgränserna, minns han att någon i gruppen träffande formulerade sig. Vad får då en skogsfackman med ett krävande arbete att lägga tid på ett samarbetsprojekt för viltvänligt skogsbruk? – Jag är intresserad av ämnet och vill lära mig mera. Att diskutera viltfrågor med andra fackmän är alltid berikande och tankeväckande, och dessutom viktigt för ens personliga utveckling, säger Pasanen. – Och lyckas vi få ens ett litet tankefrö att gro hos skogsägarna och skogsfackmännen om betydelsen av naturvården i vardagen så har vi lyckats med projektet, tycker jag. En kommentar: JA N N E M IE TT IN EN Viltet förenar skogsfackmän över organisationsgränserna LO TT A N IR KK ON EN
24 l Jägaren 1 l 2017 Text och bilder: ANNAMARI ALANNE Skogens värde i en brytningstid Det viltvänliga skogsbruket intresserar allt fler. Finlands viltcentral arrangerade tillsammans med Finlands skogscentral och företaget Metsäpalvelu Arvometsä Oy en pilotutbildning för organisationernas personal. I slutet av oktober var stämningen på topp i Jyväskylä när yrkesfolk från Finlands viltcentral och Finlands skogscentral sammanstrålade för en pilotutbildning i viltvänligt skogsbruk. Eljas Heikkinen på Finlands skogscentral uppskattar att pressen på senare tid har börjat intressera sig för skogshönsen. Han upplever att nyhetsrapporteringen om skogshönsen uppmuntrar både skogsfackmän och skogsägare att tänka igenom sina arbetsmetoder. – Vi hoppas att den här pilotutbildningen får en fortsättning. Då skulle det bli skogsägarnas och skogsfackmännens tur, funderar Heikkinen. Heikkinen sammanfattar vikten av ett viltvänligt skogsbruk: viltvård är det samma som naturvård. Viltvården bygger på vetenskaplig forskning som nyligen bekräftades av en undersökning som publicerades tillsammans med Östra Finlands universitet. Det finns fler hönsfågelkullar i områden med både undervegetation och ett tätare krontak. Tankarna sprider sig Jukka Ruutiainen och Timo Vesanto är skogsoch naturvårdskonsulenter på Finlands skogscentral. Under pilotutbildningen gladde sig bägge åt att Finlands viltcentral sprider kunskap om det viltvänliga skogsbruket, som ju stöder all annan naturvård. Enligt Vesanto har intresset för viltvänligt skogsbruk noterats också på Skogscentralen. Genom projekt, skogsvårdsrekommendationer och branschtidningar sprider sig tankarna ut på fältet. Även Ruutiainen är medveten om att han själv ofta har en alltför rosig bild av de faktiska förhållandena eftersom han fortlöpande jobbar med det viltvänliga skogsbruket. Bland skogsägarna är det inte heller särskilt många som aktivt för saken på tal. – De kan ju inte heller fråga om sådant som de inte ens vet om att finns. Men det råder inget tvivel om att kunskaperna når skogsägarna, bland annat genom jägare och intresserade skogsfackmän, understryker Ruutiainen. Hönsfåglarna trivs Under dagens lopp gjordes en exkursion till två olika objekt i terrängen där deltagarna diskuterade hur objekten skulle realiseras och vad det skulle kosta. Det första objektet var ett traditionellt bestånd med jämn ålderstruktur medan det andra objektet hade en varierad åldersstruktur. Jussi Saarinen på Metsäpalvelu Arvometsä Oy berättade om effekterna som kontinuerlig skogsodling har på viltet och hur man tar hänsyn till viltet i skogen. Skogshönsen trivs i en skog med ett kontinuerligt krontak. – För till exempel järpen utgör en sådan skog en trivsam livsmiljö, konstaterar Saarinen. Nöjda deltagare Utbildningen som ordnades i Jyväskylä var en pilotkurs för att inhämta erfarenheter för framtiden. Tanken är att arrangera utbildningar där deltagarna får studera ”autentiska” terrängobjekt och blir informerade om det senaste inom viltvänligt skogsbruk. Verksamheten ska inom kort byggas ut så den omfattar skogsfackmännen i olika organisationer. Specialplanerare Mirja Rantala på Finlands viltcentral är nöjd med kursen. Hennes uppgift var att förklara för deltagarna varför det är så viktigt med ett viltvänligt skogsbruk, varför det är bra att bli intresserad och var man kan hitta mera information. Deltagarnas kommentarer lyfte fram behovet av konkreta exempel i terrängen. Mirja Rantala betonar att arbetet med att sprida det viltvänliga skogsbruket är särskilt beroende av att fackmännen informerar och uppmuntrar skogsägarna. – Det handlar om acceptabiliteten för hela skogsbranschen. Genom att ta hänsyn till viltet svarar vi nämligen på mångfaldsutmaningarna hos de bioekonomiska målen, förklarar Rantala. Eljas Heikkinen från Finlands skogscentral och Mirja Rantala från Finlands viltcentral. Timo Vesanto och Jukka Ruutiainen från Finlands viltcentral.
Jägaren 1 l 2017 l 25 Hönsfåglarnas livsmiljöer i vågskålen i Rovaniemi SAMI TOSSAVAINEN , jaktchef, Finlands viltcentral På mötet som Lapplands regionala viltråd hade sammankallat för intressegrupperna diskuterades skötseln av hönsfåglarnas livsmiljöer. Deltagarna var överens om vikten av att ta hänsyn till viltet i skogsbruket. M ötet inleddes med en inblick i Finlands viltcentrals strategi för naturvård och projekt för viltvänligt skogsbruk. Vilthushållningschef Jarkko Nurmi presenterade viltcentralens sätt att arbeta för naturvården och naturskyddet som utgår från markägarna. Nurmi underströk att biohushållningen omfattar mer än virkesproduktionen och dess värde, även om denna ofta är det ekonomiskt mest lönsamma för en markägare. Forskningen och Kemera stöder Viltplanerare Janne Miettinen underbyggde de praktiska anvisningarna för viltvänligt skogsbruk genom att presentera undersökningsresultat om hönsfåglarnas livsmiljöer. Det viltvänliga skogsbrukets metoder är tätt knutna till de färskaste tillgängliga forskningsresultaten. Teemu Pulkkanen, finansieringsexpert på Finlands skogscentral, presenterade skogslagstiftningen och Kemerastödets villkor för det viltvänliga skogsbruket. Kemera tillåter att man lämnar 10 procent av ungskogsoch planteringsarealen som orörda viltsnår. Med tanke på ripans livsmiljöer konstaterade han att det är positivt att skyldigheten att förnya tas bort från myrar i underproduktion. Praxis presenterades Verksamhetsledare Matti Lappalainen på Övertorneå skogsvårdsförening, planeringschef Lauri Karvonen på Forststyrelsen och Sauli Kaltakari, expert på skogstjänster på L&T Biowat, berättade om hur de tar hänsyn till skogshönsen i det praktiska skogsbruket. Karvonen presenterade Forststyrelsens förvaltningsplan för hönsfåglarna och redogjorde för Forststyrelsens sätt att behandla tjäderspelplatser. Dessutom berättade han om det nya sättet att öka mångfalden genom gallringar. Lappalainen och Kaltakari lyfte fram skogsägarnas villighet att ta hänsyn till viltet i sitt skogsbruk. Åtgärderna för viltet är ofta positiva ekonomiskt sett, som till exempel viltsnår som lämnas i en sank svacka eller att man låter bli att röja kraftigt i undervegetationen. Kaltakari ansåg att det är viktigt att skogsfackmän kan presentera de viltvänliga metoderna på ett lättfattligt sätt för markägarna. Utbildning behövs Vid den avslutande diskussionen konstaterades att ledningen för organisationerna befinner sig i nyckelställning när det gäller att integrera viltvänligheten i verksamheten. Mötesdeltagarna ansåg att det föreligger ett klart behov av utbildning för skogsfackmän och studerande i branschen. Undertecknad nämnde i inledningsanförandet den oroväckande åldersklassfördelningen i de lappländska skogarna. Enligt den nationella skogsinventeringen ligger tyngdpunkten på yngre gallringsskog (47 %). Under det närmaste decenniet kommer det således att göras en stor mängd förstagallringar. Sättet som de görs på blir avgörande för hönsfåglarnas framtid i Lappland. Gallringarna i äldre skog utgör också en möjlighet, bara vi lämnar tillräckligt med undervegetation och strukturell variation. I sitt avslutningsanförande konstaterade Jari Huhtamella som är ordförande för det regionala viltrådet att mötet hade fyllt ett behov och varit konstruktivt. Enligt Huhtamella verkar skogsfackmännen ha både kunskaper och färdigheter, och insatser för hönsfåglarna pågår i detta nu. I samma andetag tillade ordföranden dock att mycket arbete återstår för att vända hönsfågelstammarna uppåt. Följande intressegrupper var representerade på mötet: Finlands viltcentral, Finlands skogscentral, Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK, Forststyrelsen, L&T Biowatt, Metsä Group, Stora Enso, Lapplands yrkeshögskola, de samfällda skogarna i Salla och Posio, Finlands jägarförbunds Lapplandsdistrikt rf, Finska spetsklubben, spetsklubben Rovaseudun pystykorvakerho, Uleåborgs regionala viltråd och flera jv-föreningar i Lappland. HA N N U HU OV IL A / VA ST AV AL O SA M I TO SS AV AI N EN
26 l Jägaren 1 l 2017 Vilken jägartyp är du? Populär enkät fick många svar ANNAKAISA HUTTUNEN Lagom till jaktmässan i Riihimäki i juni i fjol lanserade viltcentralen en enkät som ringar in din profil som jägare. När enkäten avslutades vid årsskiftet hade drygt 23 000 jägare svarat på den. Under innevarande år kommer vi i tidningen Jägaren att rapportera om resultaten. E nkäten om din jägarprofil gjordes med ett nätbaserat verktyg för profilering. Verktygets förmåga att nå folk bygger på de humoristiskt ställda frågorna och utifrån svaren bygger verktyget sedan en personlig profil för den som svarar. Trots det lekfulla greppet ger profileringsverktyget värdefull information om svararnas svårigheter, förhoppningar, värderingar och konsumtionsbeteende. Intressant vetenskaplig information utlovas För att kunna teckna en personlig bakgrund fick svararen också svara på frågor om kön, ålder, boningsort och tidpunkten för jägarexamen. Med de egentliga frågorna kartlades hur mycket tid och pengar som personen lägger ner på jagandet, jaktmöjligheterna, skytteträningen, begränsande faktorer och vilka vilt som svararen jagar. Därefter ska bakgrundsvariablerna jämföras med svaren på de egentliga frågorna. Testet innehöll också profileringsfrågor med vilka maskinen bestämde svararens jägarprofil. Livsstilsjägare eller urban? 1. Föreningens ryggrad är en landsbygdsbo av traditionellt snitt som sedan barnsben har hängt med släktingar på jakt. Han sitter på sin ränselpall på älgjakten, fraktar havre till utfodringsplatserna, sätter upp plogpinnar längs skogsbilvägarna och ställer alltid upp på viltinventeringar och föreningens årsmöten. Föreningens ryggrad jagar huvudsakligen i sin egen förenings marker och begriper sig inte på folk som slösar pengar på kommersiell jakt. Sånt betraktar han som dumheter för stadsbor, liksom alla slags nya tekniska prylar för jägare. Av allt att döma består majoriteten av jägarna här i landet av den här jägartypen, föreningens ryggrad, även om det har uppstått nya typer av jägare. 2. Den urbana jägaren är en jägartyp som blir allt vanligare efter hand som landet urbaniseras. Han eller hon är i flera avseenden den raka motsatsen till föreningens ryggrad. Jägaren som bor i betongdjungeln har börjat jaga som vuxen och hämtar sina kunskaper ur litteraturen, på kurser och från Youtube. Den urbana jägarens jaktmöjligheter begränsas av att han inte accepteras av jaktföreningar eller av att jaktmarkerna ligger hundratals kilometer från sommarstugan. Därför är han mera benägen än sin kusin på landet att acceptera det faktum att man ibland blir tvungen att betala för möjligheten att jaga. Utöver den kommersiella jakten är han också beredd att betala för kurser om jakt.
Jägaren 1 l 2017 l 27 3. Överklassjägaren bor liksom den urbana jägaren i stan. Åtminstone har han en bostad där. Eftersom tid är pengar för den här upptagna jägartypen så deltar han gärna i jakter där han inte behöver bekymra sig över stort mer än att trycka av. Dåliga redskap eller trög service får inte fördärva nöjet och därför duger bara det bästa som kan köpas för pengar. För överklassjägaren är jakten inte bara avkoppling utan också ett sätt att umgås och nätverka med kolleger i affärslivet eller politiken. Även om den här profilgruppen inte är särskilt stor här i landet så utgör den en betydande kundgrupp för kommersiella jakttjänster. 4. Livsstilsjägaren kan höra till flera jaktföreningar eller jaktlag, men han påträffas också strövande på egen hand i våra skogar. För livsstilsjägaren kretsar hela livet kring jakten, vilket också syns i hans almanacka och på kontoutdragen. Även yrket, boningsorten och hustrun är valda för att passa hans livsstil. Den här jägartypen jagar vilt av alla de slag och kan ibland till och med betala för att få jaga någonting nytt. På utrustningssidan är det viktigaste att grejerna fungerar bergsäkert också i skarpt läge. Alltså händer det att han fixar grejer själv. 5. Söndagsjägaren odlar inget passionerat förhållande till sin hobby och lägger därför inte ner mer än ett minimum av tid och pengar på sitt jagande. Jägarexamen fixade han främst för att grabbarna övertalade honom eller för att svärfar tvingade honom. Det fåtal gånger han ändå jagar handlar det snarare om ett avslappnat tidsfördriv än om att ha ihjäl nåt. Även om söndagsjägarna kommersiellt sett inte är någon intressant jägargrupp så är viltförvaltningen intresserad av att undersöka den här gruppen och aktivera den. Även om jägarprofilerna i viss mån är karikatyrer så är de användbara bland annat vid utvecklandet av tjänster för jägare. Jägare har sällan en klar och tydlig profil utan är ofta en blandning av flera. Under sin livstid kan en jägare också glida från en profil till en annan: en urban jägare kan efter hand, när erfarenheten och intresset växer, förvandlas till en livsstilsjägare. Efter pensioneringen kan han av hälsoskäl bli tvungen att trappa ner och blir då en söndagsjägare.
28 l Jägaren 1 l 2017 1. Jag har svårt att hitta… a) jaktkamrater och jaktmarker. b) plats för nya stekar eftersom frysen är proppfull med vilt jag sköt i fjol. c) jaktkortet längst ner i byrålådan när en vän vill ha mig med på jakt. d) högklassiga jaktresor och klämma in dem i kalendern. e) tid för släktingars bröllop, begravningar med flera kattdop under jaktsäsongen. 2. Jakten betyder för mig… a) att komma loss från stressen i betongdjungeln. b) en livsstil som påverkar nästan alla mina livsval. c) storartade upplevelser som jag kan njuta av i bästa tänkbara sällskap. d) förberedelser, älghippa, viltvårdsarbeten och talkojobb. e) ett utmärkt tillfälle att få grilla korv med grabbarna och snacka. Här följer två exempel på profilfrågor. Vilken profil tror du att de olika svarsalternativen representerar? Svar: 1: a) = urban jägare, b) = föreningens ryggrad, c) = söndagsjägare, d) = överklassjägare, e) = livsstilsjägare 2: a) = urban jägare, b) = livsstilsjägare, c) = överklassjägare, d) = föreningens ryggrad, e) = söndagsjägare
Jägaren 1 l 2017 l 29 Den valfria jaktresan värd 1500 euro vanns av Juhana Toiviainen, Helsingfors. Han får välja mellan en björnjakt i Ryssland, en gåsjakt i Sverige, en rådjursjakt i Estland och en jakt efter skogshöns i Sverige. Hagelgeväret Benelli Super Black Eagle II vanns av Marja Kemppainen, Klövskog. Kikarsiktet Swarovski Z4i 3-12x50 vanns av Norberto Martin-Nohrström, Masku. Hundpejlen Supra by Tracker vanns av Vesa Piirainen, Imatra. Vi gratulerar vinnarna! Kysy lisää: Opinto-ohjaaja Marika Riihimäki p. 040 352 3360, marika.riihimaki@perho.com LUE LISÄÄ: www.kpedu.fi/luontolukio Onko tähtäin suunnattu maatalousja metsätieteelliseen tiedekuntaan? Haaveiletko työskentelystä luonto-ohjaajana, riistanhoitajana tai eräalan toimijana? Tule meille! Me rakennamme polkusi! Lukio-opintojen ohessa voit suorittaa Luontoja ympäristöalan perustutkinnon tai tutkinnon osia oman mieltymyksen mukaan. Mahdollisuus asuntolapaikkaan viihtyisässä asuntolassa. Haku 21.2.–14.3.2017 www.opintopolku.fi. Hae: Perhon lukion luontolinja. Metsästä itsesi ylioppilaaksi Perhossa! @kpedufi #kpedu Kpedu Perho Keski-Pohjanmaan ammattiopisto & aikuiskoulutus, Perhon toimipaikka, www.kpedu.fi/perho LUE LISÄÄ JA HAE: www.kpedu.fi/riista Luontoja ympäristöalan koulutuksessa opiskelet erilaisia erätaitoja, eräruokia, metsästystapoja, riistanhoitoa, riistapeltotöitä sekä metsästyskoirien koulutusta. Koulutuksen kautta sinulla on tulevaisuudessa mahdollisuus toimia luonto-ohjaajana, eräalan toimijana tai riistanhoitajana toisen palveluksessa tai yrittäjänä. Koulutusta järjestetään lähiopetuksena tai monimuotototeutuksena (työn ohessa). LUONNOSTA TYÖPAIKKA! KO Nuori tai aikuinen! Koulutusta Keski-Pohjanmaalla Kysy lisää: Riistaopettaja Jorma Koivuniemi p. 044 7250659 jorma.koivuniemi@kpedu.fi tai riistaopettaja Seppo Tuunanen p. 044 7250657, seppo.tuunanen@kpedu.fi Riistalinja Perho Alla svarare som lämnade sina kontaktuppgifter deltog i utlottningen.
30 l Jägaren 1 l 2017 TOMMI HÄYRYNEN , Jyväskylä yrkeshögskola, enheten för affärsverksamhet ? Bilder: RIKA NAKAMURA Vilthushållningen – nya krafter för jaktföreningar och markägare Den ekonomiska välfärd som viltet producerar kan, om den kanaliseras rätt, lösa svårigheterna som markägare och jaktföreningar står inför, och stärka landsbygdens livskraft. E n del av jaktföreningarna här i landet kämpar redan nu med att medlemmarna blir allt äldre och färre, och detta är de klart medvetna om. Samtidigt har det uppstått en ny grupp med ivriga jägare som saknar jaktmöjligheter. Trots detta vill de här personerna satsa på sitt intresse, vilket utan undantag också innebär ekonomiska satsningar. En del av den här gruppen slipar aktivt sina färdigheter på skjutbanan, men upplever att de är noviser när det gäller skarpt läge på jakt. De inser att de behöver både jaktmöjligheter och yrkeskunnig handledning. Markägarna grubblar igen på inkomsterna från skogen och skadorna. I synnerhet skadorna som orsakas av klövdjur kan vara betydande, i synnerhet där som djuren uppehåller sig på vintern. Det är därför förståeligt att markägarna ibland kan ha mycket bestämda åsikter om viltstammarnas täthet. Med tiden kommer också beskattningen av hjortdjursstammarna att väcka debatt. Hur ska hjortdjursjakten realiseras när jaktföreningarna drabbas av ovanligt stora problem på grund av medlemsbortfallet och förgubbningen? I många progressiva jaktföreningar står den här problematiken redan på dagordningen för att bevara föreningens fortsatta handlingsförmåga.
Jägaren 1 l 2017 l 31 Det är i synnerhet den inhemska ökningen av efterfrågan på jakttjänster som skapar nya möjligheter för föreningar, tjänsteproducenter och företagare på landsbygden. Genom att svara på denna efterfrågan kan vi hitta inte bara ekonomiska möjligheter utan också nya resurser som stärker vår inhemska jaktföreningskultur och säkrar en framtid för den. Nya lösningar på gamla problem Kommersiell jakt som realiseras planmässigt, transparent och med tydliga spelregler kan stöda älgavskjutningen i områden där åldersstrukturen hos jaktföreningarna är problematisk. Samtidigt kan vi redovisa viltets ekonomiska värde för markägarna, tjänsteproducenterna och jaktföreningarna. Upplevelsen är den egentliga handelsvaran medan viltköttet spelar en underordnad roll. Nästan undantagslöst delas köttet fortsättningsvis mellan markägarna, jaktföreningen och ortsborna. Enligt markägarna skulle djuren gärna få betala för sig när de äter i skogen. Om intäkterna som viltet inbringar överstiger utgifterna (= viltskadorna) så kan vi tala om en avkastning av det skogliga mångbruket. Med hur mycket den här avkastningen överstiger utgifterna beror i synnerhet på jaktområdets lämplighet för den kommersiella jaktens behov och på storleken och kvaliteten på viltbestånden i området. Samarbete gynnar alla Tankarna kring viltets nya möjligheter som en del av vår inhemska jaktkultur kräver ansträngningar ur olika vinklar. Samarbetet utgör kärnan när vi diskuterar hur viltet kan utnyttjas, för utan en konstruktiv diskussion blir det inget samarbete. Samarbete betyder inte att vi vinglar hit och dit utan att parterna visar en gemensam vilja att utnyttja viltet mångsidigare. Det ekonomiska utnyttjandet handlar om att skapa en helhet av tjänster där nyttan fördelas mellan markägarna, tjänsteproducenterna och jaktföreningen. Utan en tydlig modell som beskriver verksamheten blir det svårt för parterna att få ett grepp om vad de egentligen sysslar med, på vilka villkor och vilka resultat som tillfredsställer alla parter. Beklagligt ofta är det just otillräcklig information och bristen på tydliga visioner som hindrar ett mångsidigt utnyttjande av viltet, även om verksamhetsmiljön skulle vara gynnsam. Men det händer allt oftare att ögonen öppnas för vilthushållningens möjligheter när helhetsbilden klarnar. Viltets nya roll i vår jaktkultur innebär utmaningar. Det handlar framför allt om att skapa utrymme för nya sätt att utnyttja viltet som svarar på förändringarna i samhället. Genom våra val får vi möjligheter att stöda vår jaktföreningskultur, som redan är stark, och bevara verksamhetsförutsättningarna. Värdet som viltet skapar och frågan hur detta värde kan redovisas på ett transparent sätt utvecklas i ett projekt som drivs av Jyväskylä yrkeshögskola, Finlands viltcentral och Naturoch viltvårdsstiftelsen. Projektet finansieras av fonden för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland.
32 l Jägaren 1 l 2017
Jägaren 1 l 2017 l 33 Året är 1913 och harjakten var lyckad. Platsen är Simola gård i Naaraskoski i Buckila i Nyland. Från vänster Einar Simolin, E. Lieso-Greijula, en okänd person och Arvi Simolin. Hunden till vänster heter Pomppa. Avelsarbetet som skulle leda till den finska stövaren befann sig fortfarande i början. I början av 1900-talet var jakten med drivande hund fortfarande ett herrskapsnöje, vilket ju framgår av herrarnas klädsel. Hagelgevären med piporna sida vid sida, patronbältena och jakthornet visar på influenser från den europeiska jaktkulturen. FINLANDS JAKTMUSEUM
34 l Jägaren 1 l 2017 Text och bilder: HENNA VÄYRYNEN Urban konst med vilda djur Viltet i konsten Den finska gatukonstens banbrytare Jussi TwoSeven hämtar ofta inspirationen till sina verk från naturen. Konstnärens muralmålningar skildrar vilda djur som björnar och hökar i stadsbilden. Hans målningar kan beundras i bland annat Esbo, Helsingfors och S:t Michel. I Esbo, i en tunnel under Åboleden, möts de som passerar av stora, svartvita och nästan livslevande hökhuvuden. Verket förenar på ett spännande sätt gatukonstens estetik med naturen. På plats vid sitt konstverk berättar konstnären, som är född 1983, att han blev intresserad av att skildra djur för två år sedan. Sedan dess har Jussi TwoSeven blivit känd för sina stora muralmålningar med djurmotiv, det vill säga gatukonstverk. Till de första hör ”Kraa!!”. I det offentliga rummet har TwoSeven till dags dato målat bland annat björnar, duvhökar, en uv, en hjort och lodjur. Impulserna till sina verk hämtar han bland annat från populärkulturen och Asien. Sammanräknat har Jussi TwoSeven gjort ett tjugotal gatukonstverk. Han har också hållit demonstrationer och ställt ut verk, både ensam och i grupp. TwoSeven berättar att han har varit intresserad av konst i hela sitt liv. Som femåring började han på en bildkonstskola och därefter har han lärt sig genom att göra. Det har visat sig vara det bästa sättet att lära sig, tycker konstnären. – Ritat har jag alltid gjort. I tonåren blev jag intresserad av graffiti och därifrån gick vägen vidare till gatukonsten. Dessutom har jag alltid varit intresserad av att sy egna kläder och trycka olika grejer. Enligt TwoSeven är gatukonsten också en utpräglad generationsfråga. – Vid samma tid som graffitin kom också hip– Det jag gillar mest är när jag får göra en målning på ett ställe där den passar in. Uven, för att ta ett exempel, passar som hand i handske, berättar TwoSeven om sitt verk Bubo bubo i Böle i Helsingfors. Vi ska ta hänsyn till naturen också i stadsmiljöer
Jägaren 1 l 2017 l 35 hopen och den övriga gatukulturen till vårt land. Och redan som ung blev jag helsåld på dem. Naturen ger gråa väggar liv Djurmotiven gjorde entre på TwoSevens repertoar när han 2014 började jobba med en naturutställning kallad Avara luonto på Galleri Heino i Helsingfors. Den senaste muralmålningen, med vargmotiv, blev klar i oktober i S:t Michel. – I mina arbeten har jag velat skildra de vilda djuren i vår natur eftersom de är så fina och imponerande. Dessutom ville jag i mitt arbete föra in naturoch djurmotiv i gatukonsten som ett komplement till de traditionella stadsbilderna. Det känns ju dumt att enbart måla stadsmotiv på stadsväggar, filosoferar TwoSeven. Samtidigt fungerar verken som en påminnelse om att det bor djur också i städerna. – I till exempel Alberga har man sett duvhökar. Naturligtvis traskar det inte omkring några björnar i stan, men vi ska hålla i minnet att vi människor inte är de enda här. Också i stadsmiljö ska vi ta hänsyn till naturen allt behöver inte bestå av enbart betong, betonar konstnären. Responsen på målningarna med djurmotiv har enligt TwoSeven varit positiv. Till exempel den stora muralmålningen med björnmotiv som finns i Esbo centrum har blivit väldigt populär bland esboborna trots att somliga tvivlade på verkets lämplighet när han ansökte om tillstånd. – En del av tjänstemännen befarade att en rytande björn med blottade tänder skulle vara väldigt skrämmande för barn, men lyckligtvis visade sig farhågorna vara obefogade. Jag har hört att just den här björnen i målningen är många barns favorit. En muralmålning växer fram steg för steg TwoSeven skapar sina verk med en stencilteknik där han målar med hjälp av schabloner. Stänk utmed kanterna ingår i hans stil, och färger som får rinna. Resultatet blir vackert. Planeringen och tillverkningen av schablonerna till ett verk som ska se livslevande ut är en lång process som börjar med att konstnären tar bilder av motivet och kombinerar dem i ett bildbehandlingsprogram. Därefter gör han schablonerna för målningen, en för varje färg. Varje färg målas ett skikt i taget med spray och rulle. – För arbetena med djurmotiv har jag åkt omkring till olika naturmuseer här i landet och tagit bilder av uppstoppade djur. I synnerhet jaktmuseet i Riihimäki har fina uppstoppade djur. Stenciltekniken som jag använder passar utmärkt till djurmotiv eftersom det går att göra detaljerade målningar. I september målade TwoSeven ett björnhuvud i Sandnes i Norge. – För jobbet gjorde jag 70 ark för varje färgskikt och målningen blev ungefär hundra kvadratmeter stor, berättar TwoSeven. – Tillverkningen av schabloner är det som tar mest tid med en muralmålning. Sammanlagt tar det ungefär en månad att göra en muralmålning i det offentliga rummet. Själva målandet går på ungefär en vecka. Vädret varierar och ibland målar jag uppe på tio, tjugo meters höjd, vilket gör arbetet rätt speciellt. Dessutom brukar det samla sig nyfikna åskådare när jag håller på och målar. – De som bor i grannskapet är ofta intresserade av det jag håller på med och det är trevligt att prata med folk som har vägarna förbi, tillägger TwoSeven. Efterfrågan på gatukonst På senare tid har det blivit mycket vanligare med muralmålningar och gatukonst här i landet, i synnerhet i huvudstadsregionen. Enligt enkäten som Konstnärsgillet i Finland gjorde i fjol så önskar sig finländarna konst i sin vardag. Enligt enkäten efterlyser cirka 75 procent av finländarna offentlig konst i sin vardagsmiljö medan 68 procent önskar sig gatukonst. TwoSeven är nöjd med utvecklingens riktning. – Det kan knappast finnas många som blir irriterade av målningar som livar upp gråa ytor. I mitten av 90-talet pågick en kampanj för att stoppa kluddet och då skulle också all graffiti bort. Där rök också fina målningar. I huvudstadsregionen var väggarna grå under en lång tid efteråt, minns TwoSeven. – När jag första gången ansökte om tillstånd hade det inte förekommit gatukonst på långa tider och det innebar förstås extra arbete för tjänstemännen. Till en början fanns det en handfull som tvivlade,men när målningen blev klar blev responsen odelat positiv. Målade väggar och möjligheterna till arbeten med tillstånd minskar enligt TwoSeven dessutom på den olovliga graffitin. – Den här tunneln har i alla fall förblivit snygg. Tidigare måste den städas ungefär var annan månad. Jussi TwoSevens arbeten i det offentliga rummet kan beundras på olika håll i landet. Mera information om konstnären, hans verk och kommande utställningar finns på webbplatsen www.jussitwoseven.com. I sina arbeten målar Jussi TwoSeven oftast djuren som porträtt rakt framifrån. Det är viktigt för honom att ha en egen karaktäristisk stil. På utställningen Avara luonto²? på Galleri Heino i augusti i fjol visades bland annat verk med björnar, hökar och lodjur. Verken var målade på stora dukar och exakta som fotografier, men ändå väldigt måleriska.
36 l Jägaren 1 l 2017 JANNE JAAKKOLA RIISTAKOULU.com Ny webbplats om viltet för lågstadiet Webbplatsen Riistakoulu är avgiftsfri och lättanvänd, och särskilt avsedd för att användas i undervisningen i årskurs fem och sex i grundskolan. J anne Jaakkola (agronomieoch forstmagister AFM, pedagogie magister PeM ) har skapat undervisningssidan Riistakoulu.com i samarbete med Finlands viltcentral. Utgångspunkten var hans omtanke om lågstadieelevernas förhållande till naturen och deras kunskaper om viltarterna i vårt land och deras livsmiljöer. Webbplatsen består av facktexter om viltarterna och uppgifter. Uppgifterna är planerade i enlighet med den undervisningsplan för grundutbildningen som trädde i kraft i höstas. Viltskolan ger lärarna ett färdigt material i enlighet med undervisningsplanen som kan användas i flera ämnen, som miljökunskap, modersmål och bildkonst. I detta nu omfattar sidan en uppgiftshelhet om cirka 16 timmar. Stoffet är upplagt så, att eleverna också kan studera på egen hand. Webbplatsen fungerar med både dator och mobila apparater. Webbplatsen riistakoulu.com öppnades i oktober och har tagits väl emot. Lärarna har varit särskilt nöjda med faktatexterna och att webbplatsen är lätt att använda. Faktatexterna finns också som inlästa ljudfiler. Utifrån kommentarerna kompletteras sidan i början av innevarande år med speciellt framtaget material och uppgifter för yngre elever. Finns ett kunskapsbehov Webbplatsens uppbyggnad bygger på Jaakkolas pro gradu-avhandling under de pedagogiska studierna. Där undersökte han femteklassarnas förhållande till naturen och deras kunskaper om viltet i vårt lands natur och de olika arternas livsmiljöer. Av resultaten framgår att eleverna i årskurs fem rent generellt har rätt klena kunskaper om de jaktbara djurarterna. Eleverna har kunskaper om djuren, naturen och årstidernas särdrag, men kunskaperna är behäftade med en hel del missuppfattningar. Enligt forskningsmaterialet känner eleverna bara till ett fåtal jaktbara däggdjursarter. Om de jaktbara fåglarna var kunskaperna synnerligen skrala. Avslutningsvis vill jag ändå understryka att majoriteten av eleverna i årskurs fem upplever naturen som en positiv plats som det är trevligt att återvända till. De respekterar och uppskattar skogen och skogens djur.
V id årsskiftet justerades avgifterna som fastställs av Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna. För jv-föreningarnas del gjordes dock inga ändringar i avgifterna. Viltcentralens licensförvaltning flyttar under de närmaste åren ut på webben. En del av licensansökningarna kan redan nu göras elektroniskt. Det här höjer servicenivån när den sökande inte längre behöver posta sin ansökning och viltcentralen inte längre behöver lägga ner arbetstid på att överföra ansökningarna till de elektroniska systemen. Övergången till ett elektroniskt system avlöper dock inte utan kostnader utan kräver finansiering. Licensförvaltningens programvara ger upphov till en tilläggskostnad på cirka 26 euro per beslut. Arbetskostnaden för några licenstyper på viltcentralen har dock redan minskat mer än så, vilket betyder att några avgifter redan kan sänkas. Förhoppningsvis kommer övergången till elektronisk licensansökning att sänka viltcentralens arbetskostnader så pass mycket att även avgifterna för övriga licenser kan sänkas. För de beslut som viltcentralen fattar om licenser och dispenser ska enligt lagen debiteras en avgift av den som ansöker och i princip ska avgiften täcka kostnaderna för beredningen av beslutet. Avsteg från det här kan göras bara av särskilda skäl. Under årens lopp har det på fältet riktats kritik mot att avgiften för skadebaserade dispenser och besluten om användning av förbjudna fångstredskap har uppgått till 120 euro. Dessa har hört till de dyraste avgifterna på viltcentralen. Däremot har en stamvårdande dispens, även om den är beviljad för samma djurart, hört till de billigaste avgifterna (60 euro). Hittills har alltså den som lider skada varit tvungen att betala mera för en dispens än den som deltar i en stamvårdande jakt. Enligt sunt bondförnuft är detta alldeles galet eftersom det är företagare som lider betydande skador som ansöker om skadebaserade dispenser för att skydda sin egendom och verksamhet. Dispensen är dock den sista utvägen för att förhindra skador och konflikter. Dessutom är det så, att ett stort rovdjur som har fällts med en skadebaserad dispens alltid tillfaller staten. Ett djur som har fällts med en stamvårdande dispens tillfaller däremot jägaren, och kan betinga ett högt värde. Stamvårdande jakt efter björn och lodjur är nuförtiden möjligt på stora områden och det är populärt och eftertraktat bland jägare att delta. Med samlicenser har stora skaror med jägare kunnat delta i sådan jakt. Enligt en ny förordning sänks avgiften för skadebaserade dispenser nu till 70 euro trots att den faktiska kostnaden för beslutet ligger på 250 euro. Sänkningen är nödvändig för att inte den skadelidande ska tvingas betala en orimligt hög avgift för den sista utvägen att skydda sin verksamhet och egendom. Även sådana dispenser för vargar, som beviljas av tvingande skäl för att trygga folkhälsan och den allmänna säkerheten, har hädanefter samma avgift. På motsvarande sätt stiger avgiften för stamvårdande dispenser för björn och lodjur till 200 euro. Höjningen kompenserar delvis för sänkningen av avgiften för skadebaserade dispenser. Dispenstyperna har alltså betraktats som en helhet eftersom de gäller vården och nyttjandet av samma viltstam. De olika licenstyperna och avgifterna för dem har för jägarna olika effekter och därmed också olika värde. Den stamvårdande jakten, det vill säga jakten efter björn och lodjur, är en populär jaktform som avkastar ett värdefullt byte. Eftersom det är tusentals jägare som deltar i jakten så är också betalarunderlaget större än för de skadebaserade dispenserna. Priset på stamvårdande dispenser höjdes medan de skadebaserade sänktes JANNE PITKÄNEN Överinspektör på Jordoch skogsbruksministeriets naturresursavdelning fiskeoch viltavdelningen Ministeriet informerar Jägaren 1 l 2017 l 37
38 l Jägaren 1 l 2017 Text: KLAUS EKMAN ? Bilder: KAUKO OLKKONEN Nuijunjärvi: Sjö väcktes till liv
Jägaren 1 l 2017 l 39 Sjön Nuijunjärvi i Haapajärvi kommun cirka 130 km söder om Uleåborg torrlades på 50-talet, men har återuppväckts till ett liv som fågelsjö. Jaktföreningen och markägarna drev tillsammans ett enormt projekt som blev en framgång. Nu går det att jaga änder där igen. S jön Nuijunjärvi råkade ut för samma öde som oräkneliga andra sjöar i jordbrukslandskapet under föregående sekel. Den torrlades för att skapa mera åkermark. Men torrläggningsförsöket på 50-talet blev ingen framgång. Visserligen försvann sjön, men i stället fick jordbrukarna en frosthåla som inte var några goda nyheter för odlingen på de omgivande åkrarna. Sedan gick det ungefär trettio år innan markägarna runt omkring började grunna på möjligheten att återskapa sjön. Jaktföreningen i trakten, Haapajärven pohjoinen metsästysseura som grundades 1965, fångade upp markägarnas önskedrömmar och satte i gång. Flera försök Det första försöket att återskapa Nuijunjärvi ägde rum i början av 90-talet. Den före detta sjön var gravt igenvuxen och igenslyad. Gubbarna grävde med grävmaskin och röjde snåren. I spetsen för ”aktivisterna” gick jv-föreningens ordförande Risto Hanhineva. Följande försök gjordes i början av 00-talet, men då uppfyllde iståndsättningsprojektet inte finansieringskriterierna, så det hela kom av sig. – Det dröjde ända till 2010 innan projektet kom igång på allvar. Då utredde Risto Hanhineva och viltvårdskonsulent Harri Hepo-oja på dåvarande jv-distriktet vilka finansieringsalternativ som stod till buds och vilket som skulle passa vårt projekt, berättar föreningens ordförande Jan Katvala. Slutligen beviljades projektet ersättning för icke-produktiva investeringar för anläggande av mångfunktionell våtmark. Avrinningsområdet räckte till och det rådde stor enighet och uppNuijunjärvi förr och nu…
40 l Jägaren 1 l 2017 Risto Hanhineva var en av initiativtagarna till iståndsättningen av sjön Nuijunjärvi. Han har bakom sig en lång karriär inom viltförvaltningen och sitter i dag i styrelsen för Finlands viltcentral som suppleant. Munkinspektion pågår. Juha Myllylahti, verksamhetsledare för Haapajärvi-Reisjärvi jv-förening (till v), Sami Varila och Jan Katvala, ordförande för jaktföreningen Haapajärven pohjoinen metsästysseura. Helt utan malörer avlöpte inte jobbet. En ”snökatt” sjönk i en av kanalerna när isen brast. Grävmaskinerna och schaktmaskinerna har fått jobba på allvar för att återställa den 40 hektar stora sjön Nuijunjärvi till sin forna glans. slutning kring projektet. NTM-centralen ställde sig synnerligen positivt till projektet. – Vi sammankallade alla markägare till föreningens vindskydd för en gemensam genomgång där vi presenterade projektet och bad allihop skriva under ett tjugoårigt arrendeavtal med Kuusaa samfällighet som största delägare. Markägarna skrev under och allting såg ljust ut, men så upptäcktes ett formfel i avtalet och alltihop måste göras om, minns Jan Katvala. Egna fackmän gör planen När arrendeavtalen slutligen var i ordning vidtog planeringsfasen. Harri Hepo-oja fungerade som konsult och åkte med de aktiva i föreningen till ett antal våtmarksobjekt för att studera dem och olika sätt att anlägga en våtmark. Planen gjordes upp av föreningens egna skogsfackmän, Jan Katvala och Heikki Huovinen. Den planerade våtmarksarealen uppgick till 40 hektar och det gick att få 11 500 euro per hektar i finansiering, det vill säga sammanlagt svindlande 460 000 euro! Finansieringsbeslutet fattades 2012 och arbetena inleddes i december samma år. – Visst var det ett projekt som emellanåt kändes omöjligt. NTM-centralen skulle betala ut pengarna mot kvitto, vilket betydde att föreningens styrelse måste skaffa en kontokredit i banken på 150 000 euro för att kunna betala räkningarna. Här krävdes personlig borgen eftersom föreningen i normala fall rör sig med en årsbudget på 5 000 euro. Men alla styrelsemedlemmar och även suppleanterna ställde enhälligt upp som borgensmän, minns Lauri Varila, styrelsemedlem och tidigare ordförande i föreningen. Vintern 2012-13 var lyckligtvis kall och isen bar maskinerna utan problem, även om projektet inte klarade sig helt utan missöden. Bland annat sjönk en ”snökatt” i en av kanalerna, men projektet skonades från allvarliga bakslag. Grävoch muddringsarbetena fortsatte hela vintern 201314 ända till början av april. Slutgranskningen gjordes i maj 2015. I projektet ingick också uppgörandet av en skötselplan och ett femårigt skötselåtagande. Jakten efter små rovdjur är livlig i trakten och även den övriga skötseln är ständigt aktiv. Årets goda gärning för miljön Projektet Nuijunjärvi har rönt stor uppskattning. Haapajärvi stad, Haapajärviföreningen och Haapajärvi församling delar tillsammans ut ett pris för årets goda miljögärning, som gick till jaktföreningen för återupplivandet av sjön. Projektet har också getts en framträdande plats på stadens webbplats. – För föreningens vidkommande har det här projektet avkastat en hel del gott. Projektet har svetsat samman föreningen och våra drygt hundra medlemmar har kunnat konstatera att också våra jaktmöjligheter har blivit klart bättre. Vi har ju jagat kring Nuijunjärvi under hela projekttiden och jakten kommer naturligtvis att fortsätta, konstaterar Jan Katvala. – Markägarnas inställning till jakten och jaktföreningen har blivit klart positivare och även de landskapsmässiga värdena har tagit ett rejält kliv uppåt, fortsätter Katvala. Sjön Nuijunjärvi är ett fulländat exempel på vad man kan åstadkomma bara det finns en tillräckligt stark uppslutning och vilja.
Jägaren 1 l 2017 l 41 JUKKA LAHTINEN KORGBON FÖR ÄNDER genom tiderna Viltvårdare har i alla tider varit intresserade av möjligheten att öka viltbestånden i sitt jaktområde. Insatser i terrängen har varit en möjlighet, som att bygga bon för änderna. V i kan öka viltbestånden genom att öka tillgången på föda och gömslen, och, vilket förtjänstfullt har gjorts på senare tid, genom skapa nya livsmiljöer, som våtmarker för sjöfåglarna. Tack vare de anlagda våtmarkerna har det också uppstått ett intresse för att skapa trygga boplatser. Knipholkar har det redan funnits i flera decennier. Ursprungligen var tanken med knipholkarna att efter en lång vinter ordna ett tillskott i kosthållningen genom insamling av ägg. Först senare blev holkarna viltvård. Numera bygger viltvårdarna också konstgjorda bon för änderna så att de kan häcka tryggt. Det är en glädjande syssla, men alls inte någonting nytt under solen. Första gången jag stötte på korgbon för änder i litteraturen var i ett nummer av tidningen Metsästys ja kalastus från 1916. Teckningarna (A och B) kommer från en artikel av E. Siegmund som frågar sig om det lönar sig att sköta gräsänderna. Han inleder artikeln med att konstatera att vi med säkerhet kan ge ett jakande svar på den här ofta ställda frågan. Han hade stött på korgmodellen här invid i Polen, när han deltog i en jakt på uppfödda fasaner och änder. Skribenten understryker ett väsentligt faktum som vi ofta glömmer hos oss, nämligen att vassen skyddar ruvande andhonor mot strövande rovdjur och upptill skyddar vasstaket mot solgass och rovfåglar. Mera därom längre fram. Följande gång som konstruerade bon för änder dyker upp är i V. Branders kortfattade handledning i viltvård som utkom 1925. Författaren skriver att där som det inte finns några naturliga platser för bon kan man bygga konstgjorda sådana. Bona placeras i Kuva 1 Bild B Bild A
42 l Jägaren 1 l 2017 vassen vid vattenbrynet såsom bild 1 och 2 visar, 25 till 30 cm ovanför vattenytan. Korgen döljs med vass och inreds likaså med vass och bröstfjädrar av and. Om det inte finns någon vass så placerar man häckningsholkar i träd enligt bild 3. Tilläggas kan att de ovannämnda åtgärderna huvudsakligen är avsedda för uppfödda fågelhonor. Författaren nämner dock att dessa bon även kan nyttjas för änder som lever i frihet. Några årtionden senare skriver svensken Karl Henning om bokorgar i sin bok ”Vi vårdar viltet” som utkom 1961, men nu har korgarna för änder fått ny fason. Materialet är mycket naturnära, det vill säga vide. Jag har själv testat den här modellen. Den var ganska lätt att göra och sätta ut i naturen. Som av teckningen (Bild 4) framgår ska bokorgen placeras 25-30 cm ovanför vattenytan, på ett sådant sätt att den smälter in i växtligheten. Understreckningarna är författarens och jag önskar med dem understryka några väsentliga punkter om placeringen av bokorgar. Dåvarande Jägarnas Centralorganisation importerade nämligen på 70-talet så kallade holländska bokorgar (bild 5). Jag jobbade då som viltvårdare vid sydkusten och visst provade också jag sådana. De ursprungliga holländska bokorgarna var dyra, medan man av minknät kunde tillverka rejält billigare bokorgar som liknar dagens modeller. Även jag övergick till att använda bokorgar av minknät. Fodret var av vass och invändigt lade jag gräs. Bilden här invid visar tydligt vilka fel folk i allmänhet gör. För det första är bokorgen onödigt högt placerad (kom ihåg anvisningen 25-30 cm ovanför vattenytan!) och för det andra smälter den inte in i omgivningen. Bilden är från en havsstrand där den årliga islossningen har glesat ut vassruggen. Noll poäng, det konstgjorda boet väckte just inget intresse. Jag beslöt att prova någonting mera naturenligt och övergick till risbon (bild 6). Den här botypen blev populärare och beläggningsgraden steg till 20-30 %. Bona var enkla att göra och att städa på våren. På bilden syns en väsentlig faktor; det här boet fanns på en holme på en mosse med litet högre vegetation än vanligt och på vårarna hölls änderna kvar med generös utfodring. Det ledde i sin Bild 3 Bild 4 Bild 5 Bild 6 Bild 2 Bild 1
Jägaren 1 l 2017 l 43 tur till en bostadsbrist, även om de skogiga stränderna erbjöd en miljö för häckningen. Det var inte bara gräsänderna som häckade i bona utan också några andra arter, som vigg och brunand. På följande bild kan vi konstatera att fågelvännerna har gjort ett naturnära jobb. I stället för ett tornhus har de byggt en bolåda som smälter bättre in i naturen. Det finns också andra sätt att skapa platser för bon. I grundare vatten, där simänderna i regel håller till, kan man skapa lämpliga boholmar av nätklädda rundbalar. Lägg till några granruskor som skydd eller ett risbo (bilder 7 och 8). Konstruktionen skyddar mot rovdäggdjur som stryker utmed stranden. Behovet av boplatser uppstår först när livsmiljön som vattendraget skapar uppfyller alla övriga krav som änderna ställer. Föda hittar de både i vegetationen och i insektvärlden under vattenytan, som är den viktigaste födokällan under ungarnas första veckor. Det ska finnas så pass mycket växtlighet att det skapas skydd och gömslen, men bostadsbrist uppstår först när fågelpopulationerna har blivit mycket stora. Bild 7 Bild 8
44 l Jägaren 1 l 2017 Text och bilder: MARKO HEININEN , Forststyrelsen Forststyrelsens fältprojekt: Eliminera mink och mårdhund i naturskyddsområden Våren 2016 beslöt Forststyrelsens jakttjänster och naturskyddet att förena sitt kunnande och inleda jakt efter mink och mårdhund med frivilliga jägare. S kyddsbiologerna Antti Below och Erkki Virolainen utredde tillståndet för fågelbestånden i skärgården och våtmarkerna utifrån informationen från fågelinventeringarna. De valde ut 37 områden i södra Finland som är de viktigaste för sjöfåglarnas häckning och dessutom utsatta för minkens och mårdhundens härjningar. Konsekvenserna av minkens och mårdhundens predation har varit särskilt förödande för sjöoch strandfåglarna. Under häckningen ödeläggs en stor mängd fågelbon på platser där fåglarna är koncentrerade, som fågelskär i skärgården och våtmarker på fastlandet. De här platserna hör till de viktigaste för produktionen av ungar och effekterna sprider sig i omgivningen som ringar på vattnet. Den stora produktionen av ungar i de bästa fågelområdena avkastar alltså nya fåglar som häckar på andra platser. I nuläget är det viktigt att bevara den här mekanismen eftersom bestånden av flera sjöfågelarter har vänt brant nedåt med god fart på kort tid. Det bestämdes att projektet ska drivas internt på Forststyrelsen och uppdraget att leda projektet gick till skyddsbiologen Antti Below och Madeleine Nyman på jakttjänster. Projektet står och faller med de frivilliga jägare som ställer upp eftersom de viktigaste fågelområdena är så många och så stora att ett samarbete är den enda vägen till resultat. I slutändan kommer projektet att gynna både fåglarna, naturskyddarna och jägarna. Var jagas det rovdjur just nu? Jakten efter små rovdjur (främst mink, mårdhund, mård och räv) utgör en viktig del av viltvården i skärgården. Jakten i skärgården har emellertid minskat drastiskt efter hand som den har avfolkats och jakten har begränsats. Skärgårdsborna jagar i områdena som de själva äger, men de är inte alla gånger intresserade av att jaga rovdjur i naturskyddsområdena, trots att det är där som fåglarna producerar nya individer som också kan jagas. I dagsläget jagas det mink och mårdhund i större delen av de viktiga fågelområdena i Finska viken, Bottenhavet och Skärgårdshavet, och verksamheten har nu fått en tydlig riktning, ett klart mål och en enhetlig, jämlik verksamhetsmodell. I Skärgårdshavet och Ekenäs skärgård har specialiserade jägare redan länge bedrivit effektiverad jakt. I Bottenhavet finns det jägare som fungerar självständigt vid sidan av sin övriga jakt eller som lokala smårovdjursjägare. I Finska vikens östra delar och i havsområdena kring Porkala har jakten efter rovdjuren främst styrts genom sjöbevakningen. Hur? Det effektivaste sättet att höja sjöfåglarnas produktion av ungar är att jaga precis innan häckningen börjar. Rovdjuren har då installerat sig i sina revir och rör sig inte lika mycket som på hösten. Jakten kan bedrivas både i det utsedda jaktområdet och i en buffertzon runt omkring. Idén är att hålla det utsedda jaktområdet så fritt från rovdjur som möjligt medan häckningen pågår. Idén med jakten i buffertzonen är att minska på antalet minkar och mårdhundar som kan vandra till det egentliga jaktområdet. Jakten i skärgården bygger på att jägarna går igenom det utsedda jaktområdet med hund och lövblåsare i mars-april, alltså före häckningen. Dessutom använder jägarna fällor för att decimera rovdjursbestånden. I skärgården ska jakten planeras Ungdomar bygger andbon och minkfällor.
Jägaren 1 l 2017 l 45 områdesvis på det sättet att det skapas ett rovdjursfritt utrymme för fåglarna under häckningen. I ytterskärgården är jakten främst inriktad på mink. I den inre skärgården och på de större öarna jagar man också mårdhund. Varför? Minken och mårdhunden livnär sig på vilt som hör till vår ursprungliga natur. Dessutom är de sjukdomsoch parasitbärare av rang. Det har gjorts undersökningar av hur minkarna och mårdhundarna rör sig i skärgården och det har påvisats att bägge arterna rör sig över områden som kan vara väldigt stora. I början av sommaren söker de sig ut till öarna där sjöfåglarna häckar. I synnerhet i östra Finska viken har det observerats att rovdjuren övervintrar på fastlandet för att på våren ta sig ut till den yttre skärgården för att utnyttja de produktivaste häckningsöarna. Sannolikt hyser mårdhundarna i sin muskulatur merparten av parasiterna trikiner (Trichinella spp) i vårt land. Den senaste rabiesepidemin i vårt land, som pågick åren 1988 till 99, drabbade främst mårdhundarna. Mårdhunden har vid infektionsförsök också visat sig vara värd för sorkechinokocker. Det är känt att de vildlevande minkarna är involverade i flera sjukdomsalstrares levnadscykel, bland annat virus (som aleutisk sjukdom) och rundmask i näshålan på mårddjur. En del av sjukdomarna som minken och mårdhunden sprider är mycket bristfälligt kända. Syftet För att rovdjursjakten ska vara effektiv krävs det organisering och fortlöpande finansiering. Miljöministeriet beviljar Forststyrelsen en årlig, smärre summa för verksamheten. På Forststyrelsen har vi gjort upp en verksamhetsmodell för rovdjursjakten i naturskyddsområdena som nu tillämpas på det här projektet. Projektet stöds också av inhemska företagare i branschen. Vid anskaffningen av utrustning använder Forststyrelsen enbart inhemska företag. Tack vare de frivilliga jägarnas engagemang och entusiasm kommer minkoch mårdhundspopulationerna förhoppningsvis att minska drastiskt i flera områden medan sjöfågelbestånden vänder uppåt. Det är också synnerligen viktigt att de frivilliga jägarna är kontinuerligt inkluderade i arbetet med att utveckla verksamhetens metoder. En gång om året håller vi ett möte med de ansvariga frivilligjägarna i varje område där vi diskuterar nya metoder och åtgärder för att vidareutveckla jakten. Viltcentralen och jv-föreningarna är aktivt med och stöder projektet för att skapa förutsättningar för en effektiv rovdjursjakt i tillräcklig omfattning även i och kring naturskyddsområden. Vi har insett skyddsområdenas betydelse för sjöfåglarna i hela landet. Anmäl och häng med! Om du upptäcker en mink eller en mårdhund i ett naturskyddsområde ska du anmäla din observation i tjänsten Oma riista. Till naturskyddsområdena söker vi i första hand personer som är markägare eller medlemmar i en jv-förening i närområdet. Du ska ha jaktkort, en lämplig hund och en båt. Ta gärna med dig en ungdom! Vi ordnar med dispenser för jakten efter små rovdjur och ger en introduktion i reglerna som gäller i skyddsområdena. Vi gör ett avtal för 2-3 år med varje jägare om den frivilliga verksamheten. Genom avtalet kan vi betala reseersättning och dagtraktamente, som betalas ut vid avskjutningsrapporteringen. Jägaren får behålla pälsen. Jägaren gör upp en plan för smårovdjursjakten (på ett färdigt underlag med anvisningar) och förbinder sig att åka till det avtalade jaktområdet 2-3 gånger om året. Enligt planen håller vi jägaren med utrustning och fällor. Intresserad? Tillsammans med jv-föreningarna söker vi jägare som är intresserade av den här verksamheten. Anmäl dig till verksamhetsledaren för en jv-föreningen som ligger i något av följande jaktområden. Under 2017 ska jakten effektiveras i Pisiområdet i Vederlax, i Medvastö i Kyrkslätt, vid Läppträsk (Karis) i Raseborg, på Jussarö, vid Koskeljärvi i Euraåminne, vid Sexmilaren i Gustavs, i Nystads skärgård, i Siikalahti i Parikkala, i Mietoistenlahti, i Bredvik i Björneborg och i Raumo skärgård. Synnerligen skadliga invandrade arter I den nationella strategin för främmande arter som jordoch skogsbruksministeriet publicerade våren 2012 konstateras att somliga av de skadliga främmande arterna är så skadliga att effektiva åtgärder omedelbart måste vidtas. Experterna som har tagit fram strategin identifierar fem särskilt skadliga arter. För de här arterna ska särskilt effektiva åtgärder vidtas å det snaraste för att hindra dem från att sprida sig och förhindra de skadliga konsekvenserna av dem. Vid sidan av några växtförstörare räknar experterna också mink och mårdhund till de synnerligen skadliga främmande arterna. En mårdhund har ätit den här ejdern En minkfälla placeras ut i ytterskärgården
46 l Jägaren 1 l 2017 REIMA LAAJA , viltplanerare, Finlands viltcentral SRVA-funktion Hittills har det inte funnits något enhetligt sätt att följa med uppdragen som jv-föreningarnas medlemmar utför för storviltsassistansen SRVA, eller uppdragens typ. Nu finns det! V id sammanställningen av årets SRVA-uppdrag har uppdragen bokförts på väldigt varierande sätt. Somliga jv-föreningar har fyllt i Excel-tabeller medan andra har plitat anteckningar i marginalen på sin pappersalmanacka. Arbete har det funnits mer än nog medan exaktheten har lämnat en del övrigt att önska. För att underlätta verksamheten började vi utveckla en ny funktion för Oma riista, för insamlingen av SRVA-data. Föreningarna i Mellersta Finland och Egentliga Finland testade tjänsten under perioden april till september i fjol och bokförde drygt 1300 uppdrag. I skrivande stund, i januari innevarande år, blir funktionen tillgänglig för alla jv-föreningars SRVApersonal. Trots detta nya hjälpmedel ligger verksamhetens fokus förstås även i fortsättningen på det praktiska planet, SRVAuppdragen. Principen är att det ska vara så lätt och enkelt som möjligt att skriva in informationen i Oma riista. Beträffande informationen som ska inhämtas har principen likaså varit att hålla fokus på det väsentliga, samtidigt som informationen ska vara maximalt användbar. Vi samlar in information om de döda hjortdjurens art-, könsoch åldersfördelning, och bakgrundsinformation för bland annat planeringen av viltstängsel och placeringen av varningsmärken. Till det som antecknas hör också den tid som SRVA-funktionärerna lägger ner på uppdragen. De ackumulerade mängderna talkotimmar kommer att bli rätt stora. SRVA-verksamheten är ett gott exempel på de positiva effekter som vår organisation har för samhället. I bruk på eget initiativ Alla jägare deltar inte i SRVA-verksamheten och behöver därför inte heller den här funktionen i Oma riista. En SRVA-funktionär ute på fältet aktiverar på eget initiativ funktionen i Oma riista. De tekniska hjälpmedlen räcker inte till och därför är det nödvändigt med en hund för att hitta trafikskadade djur. Oma riista är en välkommen nyhet för insamling och spridning av information.
Jägaren 1 l 2017 l 47 Därefter blir SRVA-funktionen tillgänglig också i mobilappen, som man laddar ner i appbutiken. Funktionen där jv-föreningarnas verksamhetsledare och SRVAkontaktpersoner godkänner händelser blir automatiskt tillgänglig i nättjänsten. En SRVA-funktionär, det vill säga en jägare som sköter ett uppdrag, kan skriva in informationen i sin telefon på plats eller senare på en dator eller tablettdator. Det är SRVA-kontaktpersonen eller jvföreningens verksamhetsledare som har befogenheten att godkänna uppdraget. Jägaren som sköter uppdraget kan bearbeta informationen ända tills den blir godkänd. SRVA-kontaktpersonerna och SRVA Storviltsassistansen kallas SRVA efter sitt finska namn suurristavirkaapu. Verksamheten bygger på ett avtal mellan polisen och jv-föreningarna. Det är alltid polisen som initierar ett uppdrag. En majoritet av uppdragen handlar om konsekvenserna efter trafikolyckor med hjortdjur. För de stora rovdjurens del handlar det om trafikolyckor och avskräckning från bebyggelse eller platser där rovdjuren söker mat. SRVA-alarmtelefonen I viltcentralsregionen Satakunta testades hösten 2015 ett arrangemang med alarmtelefon. Testet gjordes i samarbete med Sydvästra Finlands polisinrättning. Erfarenheterna av försöket var för bägge parter så goda att vi i januari i år tar i bruk systemet med larmtelefon i hela landet. Jordoch skogsbruksministeriet har beviljat finansiering för att driva systemet. För polisen innebär alarmtelefonen det absolut enklaste sättet att nå en jv-förenings SRVA-kontaktpersoner. Polisen har ett enda nationellt SRVA-telefonnummer. När en polis har ringt numret väljer han ett undernummer som är det samma som jv-föreningens nummer. Samtalet styrs då till den valda jv-föreningens telefonkedja för SRVA-kontaktpersoner. Om den första personen av någon orsak inte svarar så går samtalet automatiskt vidare till följande kontaktperson. Kedjan fortsätter tills någon av kontaktpersonerna svarar eller polisen avbryter uppringningen. Om en uppringning förbli obesvarad så skickas ett mejl till jv-föreningens verksamhetsledare. Alarmtelefonsystemet hämtar telefonnumren från den uppdragsförteckning i Oma riista som jv-föreningens verksamhetsledare upprätthåller. Arrangemanget gör det möjligt att smidigt växla kontaktpersoner i telefonkedjan och fördela arbetsbelastningen under säsongtoppar eller pausa en person om denna är bortrest. verksamhetsledarna kan dessutom också bearbeta eller underkänna rapporten. En bearbetning eller ett underkännande kan bli aktuellt till exempel om flera personer rapporterar om samma uppdrag. Fördelar för föreningen För en jv-förening är det enkelt att ta fram olika sammanfattningar av utförda uppdrag. Det går att söka på olika djurarter och på specifika uppdrag. Uppdragen kan också markeras på en karta. Därefter går det med några klick att införa SRVA-uppgifterna i jv-föreningens statistikbilaga. Jv-föreningen får också information om hur hjortdjursstammarna utvecklas, vilket är viktigt eftersom antalet hjortdjur ju är relaterat till antalet trafikolyckor. Rapporterna från uppdrag där ett stort rovdjur ska avskräckas kan nu äntligen också skrivas in i Oma riista. Polisen har allt mindre tid för viltolyckor i trafiken. Enligt ett direktiv från polisstyrelsen som skickades ut hösten 2015 är det inte längre regel att polisen ska åka ut till trafikolyckor med hjort och rådjur. Som en konsekvens av detta kan olycksanmälningen bli så ospecifik att det inte går att lokalisera olycksplatsen. I Oma riistas SRVAfunktion går också det här att anmäla. På det här viset kan vi också följa med hur ofta det inträffar sådana här olyckor. Ett djur kan vara väldigt illa skadat och därför är det oerhört viktigt att hitta det så fort som möjligt och avliva det.
48 l Jägaren 1 l 2017 VILLE HOKKANEN , projektchef, Finlands viltcentral I höstas fick vanliga jägare för första gången rapporter i realtid om hur älgjakten framskrider. Tack vare tjänsten Oma riista kunde jakten styras medan den fortfarande pågick. O ma riistas älgfunktion började användas under våren i fjol. Under den första veckan i april anslöt sig drygt 1000 föreningar och när älgjakten började hade drygt 4000 jaktföreningar och jaktlag tagit tjänsten i bruk. Premiären understöddes med undervisning i stor skala, vilket aktiverade jägarna. När jaktsäsongen avslutades hade drygt 4800 jaktföreningar och jaktlag som jagar älg tagit Oma riistas älgfunktion i bruk. Tiden var mogen för den här elektroniska tjänsten! Modern och effektiv Under pågående jakt kunde användarna tack vare älgfunktionen och mobilappen bokföra sina fällda älgar i telefonen på plats i terrängen. Jaktledarna hade i uppgift att på nätet, med dator eller tablett, anteckna uppgifterna kring jakten och godkänna ”sina” jägares anteckningar om fällningar och observationer. På det här viset blev det möjligt för alla medlemmar som hade godkänt inbjudningen att följa med hur jakten framskred, nästan i realtid. För första gången någonsin var informationen tillgänglig för alla, utan fördröjningar eller mellanhänder. Symbios mellan jägarna, viltcentralen och institutet Under påföljande natt förvandlades informationen kring jakten, observationerna och fällningarna på institutet automatiskt till diagram, värmekartor, sammanställningar och rapporter. Det var ett anmärkningsvärt faktum att informationen visades på jv-föreningsnivå, älgförvaltningsområdesnivå, viltcentralsregionnivå och riksnivå för varje föreningsmedlem som hade godkänt inbjudningen. De närmare uppgifterna om en förening visades dock bara inom föreningen. Tjänsten har fungerat utan avbrott trots att användarna i rask takt har blivit fler. Många befarade att tjänsten skulle krascha under de första veckosluten, men så gick det inte. I detta nu har tjänsten nästan 90 000 aktiva användare! Även fällda hjortar i Oma riista Vid månadsskiftet oktober-november blev det möjligt att göra de lagstadgade fällningsanmälningarna för alla arter av hjort i Oma riista. Under halvannan månads tid skrev jägarna elektroniskt in data för drygt 11 000 hjortar! Även denna funktion var med andra ord efterlängtad! Tjänsten Oma riista, oma.riista.fi Tjänsten Riistahavainnot, riistahavainnot.fi Videoanvisningar för hur man börjar använda föreningsegenskaperna och skriver in hjortdjursdata finns på http://riista.fi/sv/viltforvaltningen/ elektroniska-tjanster. Oma riista-helpdesk, 029 431 2111 (vardagar 12-16), oma@riista.fi Oma riista –tjänsten förenklar för jägarna ...
Jägaren 1 l 2017 l 49 JYRKI PUSENIUS och TUOMAS KUKKO , Naturresursinstitutet När vi i höstas tog i bruk tjänsten Oma riistas älgfunktioner så tog vi samtidigt ett digitalt jättesprång. M ed tjänsten Oma riista som har skapats av Finlands viltcentral kan vi bokföra informationen om fällda och observerade älgar i telefonen, på en tablettdator eller i en vanlig dator och skriva in den direkt i Naturresursinstitutets (LUKE) älgdatabas. Älgforskarna på institutet analyserar materialet omedelbart och producerar automatiskt tabeller, diagram och kartor för jägarna som visar hur jakten framskrider, avskjutningens och stammens struktur och de fällda djurens egenskaper. Informationens tillförlitlighet är i hög grad beroende av hur många jägare som bokför information. Om jägarna i en region sluter upp mangrant kring den elektroniska rapporteringen så blir det också möjligt att göra tillförlitliga mellanrapporter om hur jakten framskrider. Med hjälp av mellanrapporterna och kartorna som visar älgarnas regionala fördelning går det att rikta de återstående licenserna så, att jakten framskrider i rätt riktning i förhållande till de uppställda målen för älgstammen. I flera regioner har jägarna varit väldigt aktiva med att ta i bruk den nya tjänsten. I gengäld får de rapporter i realtid om hur jakten framskrider i sin egen region och tillståndet som älgstammen befinner sig i. Naturresursinstitutets rapporter kan läsas i Oma riista, men också i institutets tjänst riistahavainnot.fi. Där presenteras information för älgförvaltningsområdena och även större geografiska helheter. Redan nu visar erfarenheterna att det nya systemet faktiskt producerar information om älgstammen i realtid. Med hjälp av erfarenheterna och de positiva kommentarerna slipar vi vidare på systemet. Älgforskarna önskar rikta ett stort tack till jägarna för att de är aktiva, för de positiva kommentarerna och för visat tålamod med den nya tjänsten. HA N N U HU TT U Oma riista –tjänsten ...och ger läget i realtid Finland Observationer sammanlagt per 1000 ha, till 16.11 2016 Antalet observationer per areaenhet visar variationerna i älgtäthet på större geografiska områden. Vattendrag och ortnamn enligt Lantmäteriverket (872016)
50 l Jägaren 1 l 2017 ARI KONTIAINEN , projektchef, Finlands viltcentral Fungerande samarbete med Oma riista Användarna kan föra över information om sina jaktområden mellan tjänsten Oma riista och flera andra tjänster. Det här samarbetet gagnar oss alla. Flera jaktföreningar använder olika tjänster och program för hanteringen av sina jaktarrendeavtal. Flera kommersiella tjänster har en funktion där uppgifterna om jaktområdena kan överföras till Oma riista. På det viset slipper föreningarna göra dubbelt arbete. Reviiri var den första av hanteringstjänsterna för arrendeavtal som stödde överföringen av data. I skrivande stund tar också Jahtipaikat och Metsänpoika fram funktioner för kompabilitet. Reviiri och Jahtipaikat fungerar med webbläsare medan Metsäpoika är ett Windowsprogram som ska installeras. Reviiri fungerar med företagets andra produkt, hundpejlen B-bark. I programmet Metsänpoika kompletteras hanteringen av arrendeavtal med funktioner för medlemsregister. Enligt uppgift används de här tre tjänsterna av sammanlagt drygt tusen jaktföreningar här i landet. Beträffande överföringen av data om jaktområden finns det i skrivande stund några begränsningar. Områdesinformation som har överförts från hanteringstjänsterna för arrendeavtal kan inte bearbetas i Oma riista och därför är det bättre att hålla informationen på en enda plats. Man måste komma ihåg att överföra områdesinformationen på nytt efter varje uppdatering av avtalen eftersom det inte finns någon automatiskt informationsöverföring mellan tjänsterna. Dessutom fungerar överföringen av områdesdata till Oma riista enbart för jaktområden där man jagar antingen älg eller allt vilt. Funktionen kommer dock att utvidgas så det också omfattar övriga djurarter. Hanteringstjänster för arrendeavtal
Jägaren 1 l 2017 l 51 En lista på tjänster som är kompatibla med Oma riista finns på sidan http://riista.fi/riistahallinto/ sahkoinen-asiointi/ oma-riista-yhteensopiva Karttaselain Sammanfattning Användningen av mobiltelefoner har slagit igenom bland både jägare och andra som rör sig i naturen. Kommentarerna som vi har fått visar att både de som utvecklar tjänsterna och jägarna uppskattar tjänsten Oma riista och samarbetet mellan de olika företagen. Det gynnar oss alla att jägarna är utrustade med uppdaterade kartor över sina jaktområden. Det kostar ingenting att använda Oma riista. För prissättningen av de olika kommersiella tjänsterna och produkterna svarar företagen själva. För varje område i Oma riista, oavsett om det är hämtat från en hanteringstjänst för arrendeavtal eller infört i Oma riista skapas automatiskt en kod med tio tecken. Med koden går det att överföra jaktområdets yttre gränser från Oma riista till programmen för hundpejlar och terrängkartor. Man behöver alltså inte rita in gränserna en gång till i de här tjänsterna. Områdets kod visas i Oma riista för föreningens medlemmar. Föreningen kan, om man så önskar, ge koden till sina gäster så att de under pågående jakt vet var gränserna går. Tracker, Ultracom och B-bark släppte sina egna Oma riista-kompatibla versioner i fjol på våren och sommaren. Med dem går det att följa hundarnas arbete och dessutom andra jägare som använder samma tjänst. Det här ökar säkerheten på jakten. En del av tjänsterna har också kommunikationsfunktioner. Även Jahtikartta och Karttaselain är kompatibla med Oma riista, liksom Easyhunt som har expanderat verksamheten från Sverige till Finland. De två sistnämnda fungerar också med hundpejlar. Easyhunt fungerar dessutom också som ett socialt medium som förenar jägare. Utöver allt detta kan en föreningsmedlem också överföra gränserna för sitt jaktområde från Oma riista till de nyaste versionerna av Garmin GPS. Program för hundpejlar och terrängkartor Kompatibla tjänster och appar Reviiri, www.reviiri.org Jahtipaikat.fi, www.jahtipaikat.fi Metsänpoika, www.winsu.net Tracker, www.tracker.fi Ultracom, www.ultracom.fi Jahtikartta GPS maastokartta, sites.google.com/site/jahtikarttaapp Karttaselain, www.karttaselain.fi Easyhunt, easyhunt.com Garmin, www.garmin.fi b-bark, www.b-bark.fi
52 l Jägaren 1 l 2017 Verksamhetsledarnas tankar om vilthushållningen EEROJUHANI LAINE Verksamhetsledarnas åsikter om vilthushållningen var konsekventa både i de fritt formulerade svaren och i påståendena. Svararna som ansåg att pengar inte hör till vilthushållningen var oftare av den åsikten att inventeringarna av vilttrianglar är vilthushållning än svararna som ansåg att pengar hör till vilthushållningen. Motsvarande åsiktsfördelning kunde noteras också för de övriga påståendena. Skalan i bilden har förvandlats från sju steg till fem.
Jägaren 1 l 2017 l 53 Vilthushållningen har blivit ett samtalsämne bland jägarna och vi behöver mera kunskap som underlag för det viltpolitiska beslutsfattandet. I maj i fjol skickades en enkät om vilthushållning till verksamhetsledaren för varje jv-förening i landet. Syftet med enkäten var att kartlägga omfattningen av vilthushållningens verksamhet och ta reda på vad verksamhetsledarna tycker om vilthushållningen. G enom verksamhetsledarna kunde vi nå de aktiva jägarna i hela landet som känner sin jv-förenings område. Drygt hälften av verksamhetsledarna svarade på enkäten; tack för hjälpen! I det stora hela har verksamhetsledarna en positiv attityd till vilthushållningen. Fortfarande betraktas dock vilthushållningens betydelse för näringslivet i vårt land som tämligen blygsam. Nästan hälften av dem som svarade ansåg nämligen att vilthushållningens volym är liten eller mycket liten. Däremot finns det en stark övertygelse om att vilthushållningens betydelse kommer att öka eftersom 69 procent av de svarande anser att volymen kommer att växa, till och med avsevärt. Jaktturismen Jaktturismen utgör en betydande del av vilthushållningen. Här ställdes frågan om vad som bäst beskriver jaktturismens konsekvenser för de lokala jägarnas jaktmöjligheter. Svaren fördelade sig enligt följande: ”möjlighet” 32 %, ”hot och möjlighet” 40 %, ”hot” 23 % och ”någonting annat” 5 %. De svarande ombads komplettera sina svar i fältet för fritt formulerade svar och många tog vara på möjligheten. Frågeställningen är med andra ord tankeväckande. Till det intressantaste hörde de fritt formulerade svaren hos dem som svarat ”hot och möjlighet”. Här avgörs det ju om frågan ska uppfattas som ett hot eller en möjlighet. Som möjligheter betraktades föreningarnas utsikter att stärka finanserna och de ökade möjligheterna för näringslivet. Som hot uppfattades utsikterna till dyrare arrenden, dyrare jakt, sämre möjligheter för ortsborna att jaga och försvagade viltstammar. Ett typiskt svar kunde se ut så här: ”Det blir möjligt att driva firma och hålla landsbygden levande. Å andra sidan blir det dyrare för vanliga jägare att jaga.” Som helhet betraktat fördelade sig svaren så gott som jämnt mellan ”hot” och ”möjlighet”. Påståendena om vilthushållningen Verksamhetsledarna ombads också uppge vad de tycker om ordet ”vilthushållning” och hur de uppfattar det. Ingen av de svarande uppfattade ordet som synnerligen negativt och bara två svarande uppfattade det som negativt. Var femte svarande ställde sig neutralt till ordet medan de övriga uppfattade det som positivt eller synnerligen positivt. Enkäten försökte också ringa in verksamhetsledarnas uppfattning om vilthushållningen med påståenden som skulle besvaras på en skala från ett till sju (från ”inte alls” till ”i väldigt hög grad”). Som vilthushållning betraktades främst påståenden om vilthushållning i traditionell mening, som köttförsäljning, köttförädling, försäljning av jakttillstånd och jaktturism. En smula överraskande gick triangelinventeringarna in på tredje plats på topplistan. Flera av påståendena som ofta uppfattades som vilthushållning var rätt så direkt kopplade till jakt och situationer där pengar byter ägare. För triangelinventeringarnas del utgörs vederlaget däremot av data om viltstammarnas storlek som i sin tur bildar underlag för jakttiderna. De här faktorerna är med andra ord rätt så abstrakta i jämförelse med de mycket konkretare påståendena ovan, som köp och försäljning av kött. Å andra sidan betraktades också traditionen att betala jaktarrendet med älgkött som vilthushållning. Verksamhetsledarna fick också svara på flera frågor om hur de själva jagar och om deras bakgrund, men de här frågorna förklarade egentligen inte svaren på påståendena. En av de få skillnaderna påträffades bland dem som ställde sig negativt till vilthushållningen och jaktturismen. De här personerna bedömde nämligen kategoriskt alla påståenden som vilthushållning i lägre grad än de övriga svararna. Bara två personer svarade på det här viset. För påståendenas del var det med andra ord alldeles andra faktorer som påverkade åsikterna än det som mättes i den här enkäten. Trots detta fanns det mellan svaren på frågan ”Hur uppfattar du ordet vilthushållning” och ovannämnda påståenden en logisk korrelation, vilket betyder att de svarande alldeles uppenbart har tänkt igenom frågan och inte svarat slumpartat. Nej Inte alls 2 3 4 I högsta grad 50 % 45 % 40 % 35 % 30 % 25 % 20 % 15 % 10 % 5 % % Pengar hör till vilthushållningen Pengar hör inte till vilthushållningen Är triangelinventeringarna vilthushållning?
54 l Jägaren 1 l 2017 På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna. På mötet väljs nya styrelsemedlemmar i stället för dem som står i tur att avgå och kandidater till de regionala viltråden och det nationella viltrådet. Jag ____________________ ____________________________________ befullmäktigar ____________________ _________________________________ att presentera mig på ______________________________________________________ jvf:s årmöte ______ / ______ 2017 ________________________________________________ Datum ______________ Underskrift _____________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: _______________________________________________ _______________________________________________ _______________________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) förnamn efternamn förnamn efternamn ort JVF-nummer Jägarnummer Födelsetid D en som vill vara med och sköta jaktoch viltfrågor ska börja med att delta i sin egen jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde den kommun ligger där han bor. En person kan inte vara medlem i flera jaktvårdsföreningar samtidigt. Medlemskapet är antecknat på jaktkortet och varar ett jaktår i sänder. Medlemskapet kan inte bytas under ett jaktår sedan jaktvårdsavgiften blivit betald. Den som inte är medlem i en jaktvårdsförening ska antecknas i jägarregistret utifrån sin hemkommun, men han kan inte delta i föreningens möte. Den som deltar i mötet ska för att styrka sitt medlemskap ta med sig sitt gällande jaktkort, det vill säga direktdebiteringskortet eller ett inbetalningskort med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jaktvårdsavgift. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. För fullmakten finns en blankett nedtill på denna sida som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Ibland har det rått oklarhet om en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att företräda jaktföreningen på jaktvårdsföreningens årsmöte. Enligt stadgarna kan en medlem inte företräda sin jaktförening, utan var och en företräder enbart sig själv och kan därutöver företräda högst fem frånvarande medlemmar i samma jaktvårdsförening, som har gett honom skriftlig fullmakt. KALLELSE Fullmakt till jaktvårdsföreningens årsmöte Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet!
58 l Jägaren 1 l 2017 Evira rekommenderar begränsningar i utfodringen med åtlar pga fågelinfluensan ? Livsmedelssäkerhetsverket Evira rekommenderar att man vid kusten avstår från matning med åtlar till den sista mars för att hindra fågelinfluensan från att sprida sig. Havsörnar och andra fåglar kan bli smittade med fågelinfluensa när de äter av åtlar och sprida sjukdomen. Fågelinfluensan är av typen H5N8 med hög dödlighet för vildlevande fåglar och fjäderfä. Sjukdomen har påträffats hos vildlevande fåglar på Åland och Nagu och i Raumo. Till dags dato har sjukdomen påträffats hos bland annat havsörn och vigg. För att hejda fågelinfluensans spridning rekommenderar Evira att inga åtlar hålls i gång inom ett 75 km brett bälte utmed kusten från Karleby till Vaalimaa. Verket rekommenderar att stoppet i åtelutfodringen pågår till den sista mars. Havsörnar har sannolikt blivit smittade av sjöfåglar som de har tagit som byte. Viruset sprids inte bara genom direkta kontakter utan också genom fåglarnas avföring. Åtelutfodring av fåglar kan öka infektionerna eftersom åtlarna lockar till sig en stor mängd fåglar och bland dem kan det också finnas sådana som bär på smittan. Viruset kan transporteras långa vägar med fåglar. Exempelvis havsörnar som besöker olika åtlar kan tillryggalägga 50 kilometer på en dag. Längre fram på våren när häckningen har börjat minskar havsörnarna på åtelbesöken. Kråkfåglar som besöker åtlar och rör sig kring hus kan sprida smittan till fjäderfägårdar. Evira rekommenderar att man i övriga delar av landet täcker över åtlar som är populära bland havsörnarna med virke eller granris så att jakten efter små rovdjur ändå kan fortsätta. Jaktradior, hundpejlar och radiomikrofoner licensbefrias ? Kommunikationsverket befriar licensbelagda jaktradior, hundpejlar, radiomikrofoner och fasta radiolänkanläggningar i frekvensområdet 60 GHz från licenstvånget. Ändringen i bestämmelserna underlättar regleringen av användningen av radiosändare och gör det enklare att ta ovannämnda radiosändare i bruk. Ändringen trädde i kraft den första januari. Ytterligare information: www.viestintavirasto.fi Fick du ett brev från Luke? ? Under de senaste åren har det fällts allt färre skogshöns. Fjolårets jägarenkät, där det också frågas efter fällningar, pågår som bäst. Cirka 5000 jägare har fått enkäten. Naturresursinstitutets (Luke) statistiktjänst publicerar resultaten i sommar. Jaktstatistiken finns på: http://stat.luke.fi/metsastys Spårräkningen i snö i viltoch fälttrianglar ? Vinterinventeringen av vilttrianglar sker i södra och mellersta Finland 15.1–28.2 och i norra Finland 15.1-15.3. I södra Finland inventeras fälttrianglarna 1.1-28.2. Vid den senaste sommarinventeringen av vilttrianglar skickades nästan 90 procent av resultaten in elektroniskt på tjänsten riistakolmiot.fi. Tack! Nu hanterar tjänsten också fälttrianglarna och delar av resultaten för tidigare år har publicerats. Resultaten för den här vinterns inventeringar av fälttrianglar ska helst också rapporteras elektroniskt. Nettiaseet.fi ? Nettiaseet är en handelsplats för vapen och vapentillbehör. Privatpersoner annonserar både köp och sälj gratis. Många affärer lägger också ut annonser här, i synnerhet för begagnade vapen. Tjänsten finns på adressen www.nettiaseet.fi Orreantalet st 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Orre Individer (st) År Nyhetsmagasinet
Jägaren 1 l 2017 l 59 Avgifter för licenser och tillstånd 2017 ? Finlands viltcentral tar ut avgifter för licenser och tillstånd som hör till centralens offentliga förvaltningsuppgifter enligt vad som föreskrivs i jordoch skogsbruksministeriets förordning. 1. M1. 115 euro för beslut enligt 10 § (jaktlicenser) i jaktlagen (615/1993), 2. 90 euro för beslut enligt 26 § (jaktlicens för hjortdjur) i jaktlagen, 3. 100 euro för beslut enligt 40 § (tillstånd till vissa viltvårdsavgifter) i jaktlagen, 4. 140 euro för beslut enligt 42 § (införsel och utsättande i frihet av djur av främmande ursprung) i jaktlagen, 5. 110 euro för beslut enligt 52 § (hundprov och hunddressyr) i jaktlagen, 6. 70 euro för beslut enligt 41 § (dispens) och 41 a § 1 mom. (sk. skaderelaterade dispenser i fråga om vissa viltarter, dvs. järv, varg, brunbjörn, utter, lodjur, europeisk bäver, gråsäl, knubbsäl, östersjövikare, iller, mård och skogshare) eller 41 b § 1 mom. (sk. skaderelaterade dispenser ifråga om fågelvilt och icke fredade fåglar) eller 41 c § ( sk. skaderelaterad dispens i fråga om annat däggdjursvilt än vad som avses i 41 a §) eller 41 d § (dispens för förstöring av bon för vilt samt bon och ägg för icke fredade fåglar) i jaktlagen, 7. 70 euro för sådana beslut enligt 41 § 3 mom. (dispens från begränsningen av användningen av motordrivna fordon enligt 32 §, från bestämmelserna om fångstredskap och fångstmetoder i 33 §, från bestämmelserna om transport av jaktvapen i 35 § samt från bestämmelserna om skyldigheten att hålla hundar kopplade i 51 § 1 mom.) och 49 a § (dispens från förbud mot användning av vissa fångstredskap och fångstmetoder vid fångst av icke fredade däggdjur) i jaktlagen som gäller användning av förbjudna fångstredskap och fångstmetoder, 8. 200 euro för beslut enligt 41 a § 3 mom. (dispens i fråga om varg, brunbjörn, utter och lodjur) och 41 b § 2 mom. (dispens under strängt övervakade förhållanden och selektivt för att döda, fånga eller förvara ett mindre antal vissa andra än icke fredade fåglar eller för annan förnuftig användning av dem)i jaktlagen, 9. 125 euro för sådana beslut enligt 41 § 3 mom. i jaktlagen som gäller permanent eller långvarigt rörelsehämmade. Nya verksamhetsledare ? Suomussalmi jv-förening har fått en ny verksamhetsledare. Hans kontaktuppgifter är: Ale Seppänen, Hirvikatu 18, 89600 Suomussalmi 040-7359700, suomussalmi@rhy.riista.fi ? Savitaipaleen-Suomenniemen jfv har fått en ny verksamhetsledare. Hans kontaktuppgifter är: Pasi Juhani Laari, savitaipale-suomenniemi@rhy.riista.fi 0400 298 308 Vesa Ruusila chef för fiskeoch viltenheten ? Regeringen utnämnde 21.12.2016 filosofie doktor Vesa Ruusila till chef för jordoch skogsbruksministeriets enhet för vilt och fiske. Ruusila tillträder 1.2.2017. Ruusila kommer från Naturresursinstitutet, där han har arbetat som direktör för enheten för sakkunnigtjänster. Ruusila har arbetat på VFFI (Viltoch fiskeriforskningsinstitutet) som direktör för viltoch renforskningen sedan 2006. Dessutom har han bland annat arbetat som forskardoktor vid Finlands Akademi, forskare vid Åbo universitet och som älgforskare vid VFFI. Ruusila hör också till styrelsen för Finlands viltcentral. Ruusila efterträder Christian Krogell som chef för enheten för fiskeoch vilt. Krogell gick i pension i augusti. Jägarna blir aningen färre Mera om detta i nästa nummer av Jägaren 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 1934 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010 2016
Viggen är en medelstor dykand. Arten har ett karaktäristiskt vitt vingband utmed vingens bakkant. Grundfärgen är svart eller mörkbrun. Från oktober har hanen i praktdräkt en stor vit fläck på sidan som skiljer en simmande hane från honan. Fläcken syns även i flykten. Tidigt på hösten ser hanen ut som en hona. Vuxna individer har en tofs baktill på huvudet, som saknas hos unga. Unga individer ser på hösten ut som honor, men ovansidan är ljusare. Till utseendet liknar viggen en skedand, men denna är större och fredad. Skedanden har inte heller någon tofs. Viggen är vanlig och förekommer i hela landet, men häckar främst i norr. Övervintrar i stora flockar i Finska viken och Östersjön. I maj lägger honan 7-14 grågröna ägg. Boet ligger nära vatten, dolt i gräs eller vid en sten. Arten häckar ofta i måskolonier. I år börjar jakten kl. 12 den 20.8 och går till 31.12. Arten hör inte till våra främsta jaktbara fågelarter. Vigg Aythya fuligula Tufted duck/Tukkasotka Dykänderna i Finland i storleksordning Knipa Alfågel Brunand Vigg Storskrake Ejder Vinge 7–14 ägg (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (vinter) Den årliga avskjutningen Föda Typisk för en dykand: snäckor, musslor, småfisk och vattenväxter. Hängande nacktofs Honan har brunbrokig fjäderdräkt Trivs i frodiga fågelvatten Snäckor Vatteninsekter Små musslor Gula ögon Hanen svartvit praktdräkt Källa: Lintuatlas.? Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig (vår) Vit buk Ljus, vattrad buk Gråa fötter med svart teckning Liten ljus fläck vid näbbroten Vita kroppssidor Blågrå näbb Övervintrar i stora flockar Tusental 0001 02030405060708 10 09 11 12 13 14 15 2 4 6 8 10 500–850 g 65 –7 2 cm 40–47 cm g Vitt vingband C M Y CM MY CY CMY K vigg_sidan.pdf 1 05/01/17 12:42 60 l Jägaren 1 l 2017
Jägaren 1 l 2017 l 61 Obs! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer vilket nummer annonsen ska införas i. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2017 är priset 20 euro/rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 2/2017 utkommer den 27 mars. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 2 mars. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Jakt och jägare ERÄKONTIN PYYNTILAITEVALKOIMA 2017 KANU-loukku 201x120x60cm 229,00 € Jalmarin laatikkorauta 59,90 € Jalmarin keinulautaloukku 44,90 € Yleisloukku suopikoiralle 79,90 € Minkkiloukku, verkkoa 35,90 € Jahtiraudat 120mm, pyöreät/5kpl 69,00 € Jahtiraudat 120mm/5kpl 69,90 € Duke 120/2 raudat 12,90 € Conibear 120/2 19,90 € Conibear 120/2/ruostumaton 26,90 € Conibear 160/2 36,90 € Duke 160/2, näädälle 19,90 € Duke 330, majavalle 39,90 € Repo-jalkanaru 29,90 € Kani/minkkiloukku, kasattava 17,90 € KANU-loukun laukaisulaite, PH-riista 32,50 € KANU-loukun laukaisulaite, Granlunds 20,00 € Rautojen virityspihdit (120, 220, 330) 14,90 € Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi KÖPES Räv mm skinn samt horn. R Pentinmäki, Jäpintie 344c, 60800 Ilmajoki, 050 554 6852. Vi köper fortlöpande pälsskinn till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. SÄLJES Inhemska Erätapio burkförslutare av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Skogsskifte i Salla 23ha. Tfn 040 583 5155. Drilling Krieghoff 12/70+7x65R+Zeinz 10/54. Fin! Ge ett bud! Tfn 040 551 1623. Skogsstuga vid stranden av Kemijärvi i byn Räisälä. Rundstock, 70 m 2 . Vedlider. Tomt 1000 m 2 . Ingen väg fram. Ge ett bud. 0500 474 784, Anneli. Jägare! Spana in Elorantas vintererbjudanden, www.eloranta.fi, tfn 0440 883 044. Se våra förmånliga erbjudanden i nätbutiken: www.asetarvike.fi. Ruger American 308win. + AimZonic dämpare 750 €. Figura 12/76 5-choke 1950 €. Inhemska gevär Lynx från 2490 €. Sako, Tikka, Beretta, Blaser, Zeiss. Ylöjärven asetarvike, tfn 050 379 1040. Fotsnaror, slagjärn, fällor för små rovdjur och bäver, taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net, 0400 181 498. Kvalitetsurval beg och nya Ruger/ Howa/Lynx/Leupold/Tikka erbjudanden. Specialaffär. www.euroase.fi, 050 465 4695. Även värderingar, köp, installeringar, modifieringar. WWW.HOUKUTUSPILLIT.NET, tfn 0400 835 511. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på nätet. www.asetarvike.com, tfn 040 5401 182. Fina beg drillingar, studsare mm jaktvapen. Kempeleen Ase ja Retkeily, 044 731 6055, www.asejaretkeily.fi. Funktionssäkra avgillringsmekanismer till kanufällor samt färdiga fällor mm. PH-Riista.fi, tfn 050 566 2691. Vapen och tillbehör, porinase.fi. JAKT WWW.FASAANITILA.NET, marker för hundträning, fasaner till dina marker. 045 349 6096. Björnoch hönsjakt i Suomussalmi. 050 325 8966, www.erapalvelu.net. Följ med mig till jaktmarker och laxvatten i Kanada. Björn-Älg-Varg-Småvilt samt traditionell laxsafari. Med gevär eller jaktbåge. www.paulpalmu.fi. I Namibia kostar inte jakten för mycket. Åk på safari i Afrika; se www.goodhopehuntingsafaris.com. Finska rekommendationer, mejla rtuominen@unam.na. Björnjakt i Ryssland i april på våren, i augokt på hösten. Fiskeresor på sommaren. Med 23 års erfarenhet. 0400 199 470, Unto Myllyvirta, www.taigaeräpalvelut.fi. KONSERVATORER Bevara ditt jaktminne! Naturvetenskaplig professionell konservator sparar dina jaktminnen efter önskemål. Även reparationer och rengöring av gamla arbeten. Studio Naturalia Oy / netta.lempiainen@studionaturalia.fi / www.nettalempiainen.com / Helsingfors. MARKKU HAAPANIEMI, 0500 360 962, TEUVA, m.a.haapaniemi@gmail.com. Kuopio. Preparerar fåglar och gör troféer. Pertti Siipola, 0400 177 588. Ilomants, tfn 044 066 1382. Jani ikonen. Se www.mantsinelaintentaytto.com. Eläintäyttämö E. Kemppainen, Trofeet.fi. HUNDAR Gordonsettervalpar med toppenhärstamning. Tfn 0400 542 472. www.gordoninsetteri.fi. Valpar av rysk stövare, tfn 050 462 9589. TILL ER TJÄNST OBS!!!!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. Tfn 040 718 8170. Lägg dina planer i blöt – anlägg en våtmark! Våtmarksplanerare Juha Siekkinen, kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. Jag syr hattar, västar, handskar mm av skinn. www.turkisjanahka-asu.com, tfn 040 509 0691. Oulun asepaja. Alla reparationer och ändringar i vapenbranschen. 0500 435 703. Vantaan Asekorjaamo i södra ändan av landet, www.aseteam.fi, 044 388 1231. ÖVRIGT Jaktoch fiskemässa i ishallen i Närpes 17-18 juni. Mera info senare. mh.show@outlook.com, MH SHOW PROMOTION Suomen parhaat metsätilat. UPM BONVESTA www.bonvesta.? Halla-Sippolan metsästysalueen vuokraus UPM-Kymmene Oyj tarjoaa vuokrattavaksi n. 4200 ha:n suuruisen Halla-Sippolan metsästysalueen Kouvolassa. Lisätietoa: www.bonvesta.?
62 l Jägaren 1 l 2017 Áigeguovdilis ságat sámegillii Dá lea 10 ?uoggá muitolisttá praktihkalaš easttadanvugiin 1. Villaspiinni ráfáidahttima heaittiheapmi. Dan geargá vel dahkat o??ajagi-guovvamánu ?oahkkimis. 2. Searvvi lahtuide addojuvvo diehtu ASF birra. (persovnnalaš, beatnagiid, bivdobiergasiid ja njuovvansaji hygieniija, dávdadili ?uovvun, ?ájánasat, almmuheapmi spiinniin, mat leat gávdnon jábmán, eai bivdomátkkit ASF-guovlluide ja virgeeallidoaktáriid oktavuohtadie?ut (www.evira.fi/elaimet/elainlaakaripalvelut) 3. Váldet ?ielgasa villispiidnedilis ja die?ihehpet das iežadet guovllu spiidnebuvttadeddjiide ja villaspiidnešaddadeddjiide. Miige ii eastte bivdimis sin vaikkoba searvvi ?oahkkimii. 4. Fuolahehpet, ahte searvvis ja lahtuin lea meahcástanriekti ja -lohpi dihto guvlui. Ordnejehket láigosoahpamušaid ortnegii ja sohppet bivdoordnestallamiin ránnjáiguin. 5. Ii galgga vuo??udit villaspiinniid hohkaheami várás biebmanbáikkiid lahka spiidnedáluid (ja villaspiidnešaddadanbáikkiid). Biebmanbáikkit: Mátki spiidnedáluide unnimustá 5 km, mielas 10 km. Sohppet bivdoordnestallamiid biebmanbáikkiide. 6. Dušše meahcásteami várás biebmanhohkaheapmi! Biebman ii oa??o leat dakkár, mii lasiha villaspiidnenáli. Dán galgá muitit go addá borramuša. 7. Báh??ojuvvon villaspiinnit jo?ihuvvojit njuovvanvistái nu, ahte varra dahje sahppásat eai golgga eatnamii dahje fievrruid ala. ?oliid maid ii oa??o guo??it meahccái. 8. Ii oa??o doalvut njuovvanbázahusaid meahccái! Njuovvanbázahusaid galgá duššadit, ovdamearkka dihte bidjamiin roggái ja bidjamiin kalsiumhydroksida nappo gálkka ala. Rokki galgá bures gok?at amas beatnagat ja meahcceeallit goaivut dan rabas. 9. Njuovvanbáikki galgá buhtistit ja desinfieret (omd. Virkon S ) ja ordnet sálašin goddojuvvon villaspiinniide iežas galbmaseailluhanbáiki. 10. Hárjehallet báh?ima. Báh?asii báhcán villaspiidni sáhttá johtit váikko man guhkás. Varra lea okta daid vearrámus ASF njoammudeddjiin. Seammá guoská rá?uid, dasgo virus seailu dain má?ggaid mánuid ja sáhttá njoammut ovddos guovlluid. (Lasi die?uid ASF birra gávnnat www.evira.fi www.ett.fi ) Bivdosearvvit sáhttet easttadit afrihkkalaš spiidnerohtu (ASF) Loddeinfluensa – áigeguovdilis muitinlistu PIRJO KORTESNIEMI 1. Loddeinflueansá njoammu álkit elliid njuolggokontávtta, virusa duolvvidan ?ázi, fuo??ariid, olbmuid, bargoneavvuid dahje man nu eará sullasa??a bokte. 2. Lottit ja earenoamážit ?áhcelottit sáhttet njoammudit dávdda vaikko dain eai liv??ege dávdamearkkat. 3. Riskabáikkit leat ?ázádagat, sutnjot ja ?áhcelottiid vuoi??astanbáikkit. 4. Virus ceavzá guhkes áiggi elliid olggobealde, earenoamážit ?oaska ja lákta birrasis. Virusa leat gávnnahan ceavzit ovdamearkka dihte mo?is 105 jándora, goikebaikkas 30-35 jándora (4ºC) / 7 jándora (20ºC). Virusa leat gávdnan maid luonddu?áziin, dego jávrriin. 5. Virus duššá ovdamearkka dihte go dan báhkada (56ºC 3 diimmu, 60ºC 30 minuhta ja desinfiere dábálaš desinfierenávdnasiin. 6. Gárddis šaddaduvvon lottiid kontávttaid luonddu vi?a lottiide galgá eastit buot vejolaš vugiiguin: ii oa??o biebmat luonddu vi?a lottiid gárdelottiid šaddadanbáikkiid lahkosis! 7. Gárdelottiid šaddadeaddjit galget vealtit ?áhcelottiid bivdimis ja ?áhcelottiid gie?ahallama. 8. Fuo??u gie?ahallama ma??á gie?aid ja di?ggaid galgá bassat ja desinfieret, fuo??uid bázahusaid galgá duššadit áššála??at omd. hávdádemiin. 9. Juos gávnnat jábmán ?áhcelottiid: Luonddu vi?a ?áhcelottiid joavkobuohccámiin dahje -jápmimiin galgá almmuhit dalán gielddadahje leanaeallidoaktárii, mii fuolaha dárbbu mielde ?ájánasaid sáddemis Evirai. 10. Geah?a dávdadilis ja dávdagovvádusa: www.evira.fi dahje www.ett.fi
Jägaren 1 l 2017 l 63 LAURA TICKLÉN Vulgot ovttas lundui ?uo?ijahkásaš Suoma gudnin Suoma ieh?anasvuo?a ávvojagi temán lea Ovttas. Okta stuorimus ávvojagi prográmmain lea Luonddu beaivvit 2017. Dan temán lea Vulgot ovttas lundui. Suoma fuo??oguovddáš ja fuo??odikšunsearvvit leat fidnu virggálaš mielbargiorganisašuvnnat. M ii ávvudit ?uo?ijahkásaš Suoma ja dan fuo??oluonddu ovttas buot meahcásteddjiiguin. Earenoamážit mii háliidit bovdet o??a meahcásteddjiid fárrui eaktodáhtolašbargui, fuo??odikšumii ja meahcástit. Suopmela??at leat ožžon fuo??us buresbirgejumi, ja dakkár Suoma mii háliidit addit maiddái boahtte buolvvaide. Go o??a meahcásteaddjit leat ?a?ahan meahcásteaddjidutkosa, sis leat gal teoriijas die?ut o??a astoáiggedoaimmasteaset, muhto sis eai leat vel vealtameahttumit praktihkalaš dáiddut. Iige sis vealtameahttumit leat lagaš olbmuid siste oktage, gii oahpistiv??e sin. Ávvojagi gudnin dii hárjánan meahcásteaddjit sáhttibehtet fállat o??a meahcásteddjiide vejolašvuo?a vuolgit luohkkálanjas meahccái. Mannet ovttas rehkenastit fuo??ogolmma?iegagiid, dikšut biebmanbáikkiid dahje vaikkoba uhca bivdotuvrii. Ná o??a meahcásteaddjit ožžot vuosttas vásáhusaideaset bivddus, šaddet roahkkadabbon ja oidnet praktihkas, mo vásttolašvuohta boahtá ovdán juohke beaivválaš válljejumiin. Ná mii ?ájehit buot suopmela??aide, man buorre astoáiggedoaibma bivdu lea. Ovttastallan lea dehálaš oassi bivddus, o??a meahcásteaddjit leat bures boahtin fárrui ja meahcásteaddjit barget servodagas dehálaš eaktodáhtolaš barggu. Jagis 2017 ordnejit njeallje Luonddu beaivvi: 4.2., 20.5., 17.6. ja 26.8. Ovttas lundui – Vuosttas lávki meahccái – temábeaivi ordnejuvvo bivdobaji álggus 26.8. Borgemánus bivdit vulget stuorra joavkkuin meahccái. Juos movttiidehpet ordnet buot beroštuvvan olbmuide rabas dáhpáhusa, de dan sáhttá almmuhit Luonddu beaivvit -fidnu dáhpáhuskaleandarii neahtta?ujuhusas www.luonnonpaivat.fi. Lassedie?ut kámpanjas boahttevaš Meahcásteaddji-blá?iin. Buori Suoma ávvojagi – oaidnalit meahcis!