• Jä g ar en Jaktvårdsföreningarnas årsmöten välkommen! Vihtavuori Metsästäjä 2018 210x2267 Reload N565 conv2.indd 1 29.12.2017 15:30:32 2017 11 000 uppdrag 23 000 frivilliga 43 000 timmar 1 l 2018
• 2 l Jägaren 1 l 2018 Jaktkortsärenden och adressändringar Jägaren Nr. 1/2018 67. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 26.3.2018. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2018/Jag18_01 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax
• Jägaren 6 l 2017 l 3 77 Innehåll 1 l 2018 5 Ledaren: Framtidens jaktvårdsförening 6 Utveckla jv-föreningarna och bevara frivilligarbetet! 8 Tre år på gemensam väg i Nyslott 10 Ministeriet informerar: Samgång skapar resurser 12 SRVA producerar numera också information 16 EU bereder begränsningar för användningen av bly 18 Åteljakt på små rovdjur: Från tur till taktik 22 Mink och mårdhund; vinterjakt med slagfälla 24 Ta med fältkikaren på jakten! 27 Ordförandens spalt: Besvärligt väder och färska forskningsresultat 28 Jaktföreningarna samarbetar om vildsvinet 30 Tävlingen För viltet: Tävlingstiden förlängdes! 32 Plansch: Jaktvårdsföreningarna utför ett värdefullt arbete 34 Certifieringen stöder viltets livsmiljöer 36 DNA-analysen individualiserar vargarna 38 Projektet Skogsvildren LIFE avancerar raskt 40 Jaktförening följde älgarnas åldersstruktur i 14 år 42 Hjortdjursbytets värde, del 2: Hur förvandla viltets upplevelsevärde till inkomst? 44 Jaktens effekter på hälsa och välfärd 46 Seniorjakt: Även jakten kan vara publiksport 48 Vilthushållning i utveckling, del 3: En jaktförenings kommersiella jakter och beskattningen 50 Jaktföreningsundersökningen 2017, del 3: Regleringen av jakten i jaktföreningarna 52 Viltet i konsten: Bröderna von Wright: Stor utställning på Ateneum i Helsingfors 54 Kallelse till jaktvårdsföreningens årsmöte 58 Nyhetsmagasinet 60 Varg 61 Jakt och jägare 78 Suoerämaa – sädgåsjägaren som började filma 16 EU bereder begränsningar för användningen av bly Jägaren 1 l 2018 l 3 28 Jaktföreningarna samarbetar om vildsvinet 38 Projektet Skogsvildren LIFE avancerar raskt 6 Utveckla jv-föreningarna och bevara frivilligarbetet! Galt
• 4 l Metsästäjä 1 l 2018 VALIO-VILKKUVALO KAUPAN PÄÄLLE! Valio-koiranruokasäkin tilaajalle 129 90 129 90 LAADUKAS! 95,95,PAKKASIIN! 26 90 26 90 ALK. / 15 KG VALIO-PENTUPAKETTI KASVATTAJILLE! Kun tilaat 3 x 15 kg säkkiä saat 15 KG KAUPAN PÄÄLLE! TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9–17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9–18, la 10–15 JÄMPTI ERISTETTY KOIRANKOPPI Huippusuosittu, lämpöeristetty koppi ympärivuotiseen asumiseen. Tuplaseinämät ja 50 mm styreenieristys. KOIRANKOPIN LÄMMITIN Teho 200W, suojattu rakenne – pinta lämpenee max. 45°C asti. Lämpötilaa voi säätää portaattomasti. 81 80 81 80 Yht. 60 kg € € 699,699,3 ERI VÄRIÄ! JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Pitää koiran juomaveden sulana. Ruostumatonta terästä. Tilavuus 2,8 l. 1 etutuote/tilaus. Arvo 9,90€ Valio-vilkkuvalo takaa lemmikin näkyvyyden pimeällä! Kirkas vilkkuvalo näkyy kauas ja valon voi säätää jatkuvaksi tai vilkkumaan hitaasti tai nopeasti. Saatavana on neljä väriä: punainen, sininen, vihreä ja oranssi. PIENI ERÄ NOPEILLE! heti varastosta Kaupan päälle lämpömittari asennettuna! sis. rahdin PEHMUSTI KUIVIKE Materiaalina kuusipuukuitu. Pitää kopin kuivana ja raikkaana. Kotimainen. Ta rj ou ks et vo im as sa 4. 2. 20 18 as ti ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri it tä ä. RUTI-REX KUIVIKE Luonnollinen mäntykuitupehmuste koirankoppiin. Kotimainen. OSTA 2 – MAKSA VAIN 44,90€ VOITA KOTIMAINEN SUOMI-KOIRATARHA! » Katso lisää ja osallistu arvontaan koiravaruste.fi Suome? mestari? Valitse Valio Puppy, Valio Puriste Puppy tai Valio Puppy Large Breed -pentupaketti. Erikseen ostettuna 177,20€ 45 kg 3 x 15 kg 15 kg 5 x 3 kg + Ilmainen toimitus! 24 90 24 90 24 90 24 90 ILMAINEN TOIMITUS JA ROKKAKANAMAKKARA KAUPAN PÄÄLLE! Vähintään kahden Rokka-koiranruokasäkin tilaajalle Etutuotteen arvo 2,90€ € € 29 50 29 50 ALK. / 15 KG
• H öjningen av jaktvårdsavgiften innebar en ny tyngdpunkt i vårt arbete, även om vi känner till det här från förut. Jaktvårdsföreningarnas framtid oroar både på fältet och på jordoch skogsbruksministeriet. Jaktvårdsföreningarna har i årtionden utgjort ryggraden i skötseln av många frågor som handlar om jakt och vilt. Nu har jägarna börjat fråga sig om tiden springer ifrån den här hörnstenen för viltbruket. Ja och nej – jaktvårdsföreningarna sköter på frivillig basis uppgifter som är nödvändiga för jakten och samhället, och som ofta har myndighetskaraktär. Många små föreningar klarar också fortsättningsvis av det här. Vi är skyldiga dem ett tack, alla de aktiva verksamhetsledare, styrelser och andra frivilliga som jobbar på utan att spara på sig själva. Det är ändå befogat att fråga sig om vi kan fortsätta med den här strukturen under kommande årtionden. Generationsväxlingen ser fortfarande ut att lyckas i de flesta fall, men samtidigt borde vi kunna vara säkra på att den kommer att lyckas också vid följande omgång om tio, femton år. Om vi inte är säkra på det här så bör vi tillsammans klura ut hur vi säkrar verksamheten på lång sikt. Även i fortsättningen kommer det att vara livsviktigt att bevara det frivilliga arbetet. Men om det inte längre finns tillräckligt med frivilliga för att ersätta alla grånande aktiva så måste vi angripa problemet ur nya vinklar. Det här måste göras nu, medan våra organisationer fortfarande fungerar och har krafterna i behåll! Vi måste alltså förskjuta tyngdpunkten i vårt arbete i en riktning som bevarar framtiden för det arbete som jaktvårdsföreningarna uträttar. Hur ser de då ut, lösningarna som vi kommer att behöva i framtiden? Det beror säkerligen på var någonstans i landet man befinner sig, hurdana traditioner frivilligarbetet på orten har och hur jägarkåren ser ut. Vi måste slå våra kloka huvuden ihop och grunna på alternativ! Ministeriet avsätter medel för att snabba på de frivilliga samgångarna bland jv-föreningarna. En samgång är en bra väg framåt som det lönar sig att överväga på orter där parterna känner att en större helhet skulle vara till nytta och framtidssäkra verksamheten. Samtidigt måste parterna i en samgång kunna bevara lokalkännedomen och framför allt sina frivilliga. Här har vi mer än nog att bita i! Det är viktigt att vi lyfter ärendet på bordet och diskuterar det, och funderar på hur vi ska göra för att framtidssäkra verksamheten för kommande decennier. Från ett skrivbordsperspektiv kan vi garanterat inte ana oss till alla problem eller tänkbara goda lösningar som vi kommer att möta. Detta måste göras på ort och ställe medan viltcentralens uppgift är att efter bästa förmåga stöda verksamhetsmodeller som har visat sig vara bra. Det viktigaste är att jägarna själva engagerar sig i frågan och grunnar på sin framtid och på hur jv-föreningarnas verksamhet ska utvecklas.. Framtidens jaktvårdsförening JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 1 l 2018 l 5
• 6 l Jägaren 1 l 2018 MIRJA RANTALA Utveckla jaktvårdsföreningarna och bevara frivilligarbetet! Det nationella viltrådet anser att det är viktigt att vi bevarar jaktvårdsföreningarnas livskraft. Föreningarna utgör kärnan i frivilligarbetet och utan dem vore det omöjligt att sköta samhälleligt viktiga uppgifter i viltbranschen. D et nya nationella viltrådet inledde sin verksamhetsperiod i augusti i fjol och samlades för andra gången i november i Helsingfors. Till det viktigaste på föredragningslistan hörde att stöda och utveckla jaktvårdsföreningarna. Det nya nationella viltrådet inledde sin verksamhetsperiod i augusti i fjol och samlades för andra gången i november i Helsingfors. Till det viktigaste på föredragningslistan hörde att stöda och utveckla jaktvårdsföreningarna. Medlemmarna i viltrådet var synnerligen eniga om utmaningarna som viltbranschen står inför. Antalet jägare visar en nedåtgående trend. Vi måste rekrytera nya unga jägare om vi vill bevara det för branschen så viktiga frivilligarbetet. Medlemmarna i viltrådet underströk att det är dags att skrida till handling. Jaktvårdsföreningarna befinner sig i nyckelställning och behöver stöd av den övriga viltförvaltningen. Sammanslagning gav ekonomisk stabilitet I Österbotten har förändringarna på föreningsfältet redan börjat. Jv-föreningarna Nurmo och Seinäjoki har gått ihop och bildat föreningen Lakeuden riistanhoitoyhdistys. Verksamhetsledare Pertti Rinta-Nikkola på Lakeudens jaktvårdsförening.
• Jägaren 1 l 2018 l 7 Verksamhetsledaren Pertti RintaNikkola på den nya jv-föreningen höll ett expertanförande på mötet och förklarade att man med samgången hade eliminerat överlappande administrativa uppgifter och stabiliserat föreningens ekonomi. Ur medlemmarnas synvinkel innebar samgången just inga förändringar. Den största förändringen syns i utgifterna för administrationen och ledningen av verksamheten, där inbesparingarna är avsevärda. – Det blev färre papper och ordning på ekonomin, vilket betyder att vi kan ge jägarna mera stöd. Men medlemmarna ser knappt någonting av samgången eftersom vi har lyckats bevara närheten till tjänsterna. Bland annat skjutproven kommer att arrangeras som förut, summerar RintaNikkola. Förnyelsen skapar möjligheter Mathias Lindström som representerar KustÖsterbotten i viltrådet anser att sammanslagningarna av jv-föreningar skapar stora möjligheter. Enligt honom kan föreningarna, om de vore större än de är idag, få en starkare närvaro på fältet när de frivilliga lägger ner mindre tid på obligatoriska myndighetsuppgifter. – Vi får inte fastna i det gamla. Vår frivilliga verksamhet är unik och vi måste se till att den fortsätter, betonar Lindström. Lindström är övertygad om att starka jv-föreningar öppnar nya möjligheter. Med större föreningar än vi har idag kan deltidsoch heltidsanställda verksamhetsledare skapa mera viltförvaltningsresurser för fältet. – Här öppnar sig en möjlighet att öka viltbranschens samhälleliga betydelse och synlighet. Vi ska informera om det viktiga arbete som jägarna uträttar. Genom olika projekt kan vi ge verksamheten på lokal nivå resurser, aktivitet och synlighet, skissar Lindström. Ungdomarna håller liv i verksamheten Flera av medlemmarna i viltrådet oroade sig för den frivilliga verksamhetens framtid. Vesa Luhta som företräder Finlands naturskyddsförbund såg i sammanslagningen av jv-föreningar en möjlighet att bevara verksamhetens livskraft. Enligt Luhta blir det liv i verksamheten om den engagerar unga initiativrika personer. – Ingen vill ha en jaktvårdsförening som fungerar dåligt, sammanfattade han. Luhta berättade att Finlands naturskyddsförbund möter samma utmaningar som jaktvårdsföreningarna i sin verksamhet på lokalplanet. I synnerhet i avsides belägna trakter är det svårt att engagera nya ungdomar. – Jag skulle tro att det här gäller all föreningsverksamhet, fortsätter han. Stöd för frivillig samgång Det nationella viltrådets ordförande Juhani Kukkonen bekymrade sig för både mängden ungdomar och jägarnas och jaktens ställning i samhället. Vi är ungefär trehundratusen. Det är mycket, men i samhället som helhet betraktat är vi en rätt liten grupp. Ju större och starkare grupp, desto större inflytande, förklarar han. Enligt mötesanteckningarna anser det nationella viltrådet det vara viktigt att vi utreder jv-föreningarnas villighet till samgång och stöder samgångsprojekt under hela processen. AN N E TU RU N EN Det nationella viltrådet l Det nationella viltrådet är ett strategiskt organ som stöder viltpolitiken och deltar i beredningen av denna. l I rådet sitter företrädare för varje verksamhetsområde inom Finlands viltcentral och för intressegrupper som är viktiga för viltbranschen. l Ordförandeklubban i det nationella viltrådet svingas av Juhani Kukkonen. Jaktvårdsföreningarna uträttar ett viktigt ungdomsarbete som framtidssäkrar jakten för kommande decennier. Helsingfors jv-förening deltog i våras i en tävling i jaktkunskap för elever i årskurs 7 i huvudstadsregionen.
• 8 l Jägaren 1 l 2018 PETRI VARTIAINEN , Finlands viltcentral Tre år på gemensam väg i Nyslott Jag sitter med ett älgjaktlag vid en jägarbrasa i Nyslott och får frågan ”Vad då sammanslagning?” när jag undrar hur sammanslagningen har påverkat jägarnas vardag. Det är ju så här det ska se ut när jv-föreningar slår ihop sig; för den som sitter på älgpasset behöver det inte alls synas att det har skett förändringar i det administrativa. D et var redan 2003 som jaktvårdsföreningarna Nyslott och Punkaharju tog sina första steg på den gemensamma vägen. De dåvarande verksamhetsledarna grunnade på om man kunde sköta flera jv-föreningar med en enda verksamhetsledare. För detta var tiden ännu inte mogen, men tanken på att utveckla en gemensam verksamhet grodde och började med ett samarbete om arrangerandet av den förberedande kursen för jägarexamen. Jaktvårdsföreningarnas gränser kontrollerades och bekräftades enligt viltförvaltningslagen (2011) som stadgar att en jaktvårdsförenings verksamhetsområde omfattar en eller flera kommuner. Om särskilda skäl föreligger kan verksamhetsområdet dock avvika från kommunens gränser. På inbjudan av Nyslotts jv-förening samlades stadens och de angränsande kommunernas föreningar för att diskutera möjligheterna att bilda en större förening. Det fanns alltså ett intresse för att sköta ett större område med en enda verksamhetsledare. – Vid förhandlingarna ställdes också frågan om hur det skulle gå för föreningarnas egna skjutbanor deltagarna befarade att bara de större banorna skulle finnas kvar. Deltagarna befarade också att de skulle få mindre möjligheter att påverSkjutproven och träningsmöjligheterna är viktiga tjänster som en jaktvårdsförening tillhandahåller på lokalplanet. ka älglicenserna, minns Esa Hinkkanen, mångårig verksamhetsledare i Nyslott. Det var nio jaktvårdsföreningar som deltog i förhandlingarna och av dessa var det två som fann en gemensam melodi; Nyslott och Punkaharju. På ett separat samgångsmöte den 29 oktober 2013 bestämdes det att den nya föreningen skulle inleda sin verksamhet 2014. Skjutbanorna blir kvar – Det var ända från början meningen att skjutbanorna på den nya föreningens område skulle bli kvar. Vi anser att vi på det viset sköter jaktvårdsföreningens uppgift att ordna skjutprov och erbjuda medlemmarna träningsmöjligheter, sammanfattar Hinkkanen. I dagsläget är bland annat miljötillståndsprocessen för skjutbanor väldigt
• Jägaren 1 l 2018 l 9 krånglig och ibland övermäktigt dyr för en liten jv-förening. Dessutom lär en kommuns miljöförvaltning nog hellre slå sig ner vid förhandlingsbordet med en jv-förening än med fem. Inom Nyslotts jv-förenings område finns det två större skjutbanor och två mindre som drivs av föreningar. Jägarexamenskursen på en enda plats Kurserna för jägarexamen har fortsatt som förut. I Nyslott ordnas det en kurs per år och mellan åtta och tio examenstillfällen, enligt behov. I Punkaharju ordnas ett examenstillfälle för att uppfylla närhetsprincipen medan de övriga ordnas i Nyslott. Styrelseplatserna och den viktiga älgen Styrelsen för Nyslotts jaktvårdsförening har åtta medlemmar. Vid samgångsförhandlingarna avtalades att det till en början skulle utses tre styrelsemedlemmar från den gamla Punkaharjuföreningen och detta har man hållit fast vid. Årsmötena ordnas vart annat år i det ena området och vart annat i det andra. Vid tiden då samgångsförhandlingarna pågick gav styrelsen i föreningarna ett utlåtande om älglicenserna. – Utlåtandegivarens roll upplevdes som stark och man befarade att man genom samgången skulle förlora möjligheterna att påverka. Tydligen var inte alla för en samgång som i början deltog i förhandlingarna, minns Hinkkanen. – Troligen blir de framtida förhandlingarna lättare eftersom jv-föreningens jektet i Nyslott, har det här rådet att ge dem som överväger att förena sina krafter: Tänk omsorgsfullt igenom allt möjligt och omöjligt på förhand. Avtala gemensamt hur saker och ting ska skötas och följ avtalet. Med tanke på framtiden är samgångarna säkerligen en lönsam investering. Projektet för frivillig samgång Under 2018: Sondera jv-föreningarnas beredskap till samgång Stöda föreningarna vid samgångsförhandlingarna Stöda föreningarna i samgångsprocessen utlåtande i älgfrågan föll bort helt och hållet och påverkandet kommer att göras via avskjutningsplanen. Även om vi vid planeringen använder vetenskaplig information så har jv-föreningen fortsättningsvis en viktig roll när det gäller att lyfta fram kunskapen på lokal nivå, bland annat om vägnätet och älgarnas vinterbeten. Lönade det sig? – Nyslotts jv-förening skulle ha klarat sig också utan samgången, men den har inte heller medfört någonting negativt, slår Hinkkanen fast. Punkaharjus svårigheter med ledningen av verksamheten och viljan att höra till samma stad var de främsta drivkrafterna bakom samgången. Även för andra jaktvårdsföreningar som i detta nu överväger en samgång handlar det troligtvis om svårigheterna med att hitta nya verksamhetsledare, viltförvaltningslagens bestämmelser om att följa kommungränser och skjutbanefrågorna. Hinkkanen, som ledde samgångsproNyslotts jvf 2016 1514 medlemmar Areal 129 134 ha, av vilket cirka 80 000 ha är vatten 19 jaktföreningar och 36 jaktlag 12 tillfällen av avlägga skjutprov och 256 skjutningar En förberedande kurs för jägarexamen med 19 deltagare 11 examenstillfällen med 99 deltagare 24 SRVA-uppdrag, tre av dem med stora rovdjur ”Här i Nyslott tog diskussionerna och förhandlingarna flera år, men de ledde till ett resultat som fungerar. Verksamhetsmodellen som vi använder kan hjälpa andra föreningar som tänker gå ihop med varandra”, småler Esa Hinkkanen.
• V i har vant oss vid att glädja oss åt att det finns över 300 000 jägare här i landet. Så var det alltså förr, men under de senaste åren har jägarkåren börjat krympa. Enligt prognosen kommer vi år 2040 att vara nere i 250 000 jägare. Det minskande antalet jägare i kombination med urbaniseringen skapar en ny situation för jägarna och viltförvaltningen. På ett år märks knappt någonting i ens egen bekantskapskrets, men nationellt glesnar leden och processen framskrider obönhörligt. Vi står inför en utveckling där vi långsamt förtvinar. Men jakten intresserar ungdomar och i allt högre grad även kvinnor. Till viltkoncernens målsättningar hör att jobba för människors möjligheter att bevara och utveckla sitt förhållande till naturen. Jakten befinner sig i kärnan av människans relation till naturen. Alla behöver inte bli jägare, men vi borde nå alla ungdomar med information; en positiv upplevelse av etisk och ansvarsfull jakt och viltvård. Det skapar välfärd. Enligt jv-föreningarnas egna uppgifter för året 2016 var det så många som 196 jv-föreningar (66 %) som inte arrangerade någonting alls för skolor. Utvecklandet av jv-föreningarna utreddes grundligt åren 2015 och 2016 med ett projekt som drevs av Finlands viltcentral. Ordförandena för de regionala viltråden deltog i den grundliga analysen av föreningarnas styrkor, svagheter och möjligheter, och hoten mot dem. Genom frivilliga samgångar kan föreningarna lätta på administrationen så att frivilligarbetet kan riktas till kärnuppgifterna, som utbildning och samarbete med skolor, i stället för att ägna sig åt den administrativa bördan. När finansieringen av jv-föreningarna förnyades fördes det en hel del diskussioner. Vi sammankallade föreningarna till workshoppar. I workshopparna som jag själv höll hade jag tillfälle att diskuterade med företrädarna för 154 föreningar. De här samtalen gjorde mig på gott humör; jag träffade en mängd engagerade personer som vill jobba med viltfrågor! Somliga föreningar har tyvärr redan svårigheter med att hitta en verksamhetsledare. Den internetbaserade enkäten avkastade också en rik skörd av tankar och funderingar. Från föreningshåll framfördes krav på förnyelse, till och med i skarpa ordalag; bland annat så här: ”Dagens jaktvårdsföreningar har passerat sitt bäst föredatum. Om det är meningen att vi också hädanefter ska hålla oss med föreningar av dagens modell, så finns det inga andra alternativ än att betala verksamhetsledaren lön enligt jobbet han gör och ge honom vettiga arbetstider. Antalet jaktvårdsföreningar måste också skäras ner radikalt. I föreningarnas styrelser har ett kraftigt motstånd mot förändringar förskansat sig, med en tankevärld från flydda tider. Det enda sättet att banka in förnuft i viltförvaltningen är att göra en helrenovering, börjande i toppen. Flera av förslagen var konstruktiva i en frivillig och uppmuntrande anda: ”Dessutom skulle jag gärna se morötter för samgångar.” Det som vi nu vill höra är jv-föreningarnas egen röst så att Finlands viltcentral kan börja stöda och uppmuntra föreningarna till frivilliga samgångar. Det här kräver dock att vi utvecklar nya verksamhetsmodeller där vi framtidssäkrar lokalkännedomen och informationsflödet inuti de nya stora föreningarna i det administrativa arbetet och de övriga offentliga förvaltningsuppgifterna. En sammanslagen jv-förening skulle fortsättningsvis kunna fungera med de ingående gamla föreningarna som delområden där verksamhetsledarna fortsätter som ledare för det frivilliga arbetet. Då behöver pappersexercisen och de administrativa uppgifterna bara göras en enda gång för ett större område. Men en och samma mall fungerar inte nödvändigtvis över allt, så vi måste ge föreningarna utrymme att utveckla olika modeller så att tjänsterna fortsätter fungera. Det bästa med en frivillig samgång är att föreningarna själva får ta fram en verksamhetsmodell som passar till de förändrade förhållandena. På jaktvårdsföreningarnas årsmöten i februari är det hög tid att diskutera vilket utbud av tjänster som ens egen förening ska hålla sig med. Jag uppmanar därför varje medlem i en jv-förening att åka till årsmötet och ta reda på hur föreningen ordnar sådant som kurser och samarbete med skolor. Det är i högsta grad en skyldighet för etiska och ansvarsfulla jägare! Går det att lätta på den administrativa bördan genom att samarbeta med grannföreningarna eller gå ihop med dem? Det här skulle ge också de kommande generationerna möjligheter att genom jakt och viltvård bevara sin relation till naturen! Jaktvårdsföreningarna: Samgångar skapar resurser till utbildning och skolsamarbete Ministeriet informerar: JANNE PITKÄNEN Överinspektör Jordoch skogsbruksministeriet Jägaren 1 l 2018 l 10
• Jägaren 1 l 2018 l 11 SAKO OY | PL 149 | 11101 Riihimäki | Puh. 010 830 5200 | www.sakosuomi.fi Sakon suunnitteleman komposiittitukin Soft Touch -otepinnat takaavat tukevan otteen huonommillakin keleillä. Näyttävä uritettu piippu tulee 15x1 -vaimenninkierteellä. Sako Wild Boar -kivääri on vaativan metsästäjän työkalu niin ajokuin kyttäysjahteihin. Varsin kompaktin koonsa puolesta se on suunniteltu monipuoliseksi aseeksi joka palvelee metsästäjiä ikään, kokoon tai maastoon katsomatta. 1990 € SUOSITUSHINTA
• 12 l Jägaren 1 l 2018 REIMA LAAJA , Finlands viltcentral SRVA producerar numera också INFORMATION För storviltsassistansen SRVA var fjolåret, det vill säga 2017, händelserikt. I början av året började SRVA använda tjänsten Oma riista i hela landet, och under årets lopp började också larmtelefonen för SRVA användas i hela landet. SRVA-personalen har med andra ord skapat en informationsbank som är till stor praktisk nytta. Ä ven om täckningsgraden ännu inte är heltäckande så är den här banken i detta nu den bästa tillgängliga i landet. Nu får vi besked inte bara om antalet SRVA-fall utan också exakt information om bland annat var någonstans trafikolyckorna med hjortdjur inträffar, den nedlagda talkoarbetstiden och de döda djurens art, mängd och kön. Till vårt förfogande står nu för första gången statistik över trafikolyckor som skiljer på rådjur, dovhjort, skogsvildren och vitsvanshjort. I statistiken för hela landet har de här arterna hittills varit sammanslagna till kategorin små hjortdjur. Vid arbetet med att följa med hjortdjursstammarna hör antalet olyckor till det viktigaste. Förenklat uttryckt innebär en ökande mängd trafikolyckor att stammen ökar medan en minskande mängd innebär att stammen minskar. Nu går det att använda positionsinformationen för olycksplatserna till att höja säkerheten i trafiken. Väghållaren kan rikta effektiverade åtgärder till riskområdena för att minska på olyckorna. Jägarna kan i sin tur rikta jakten till de här problematiska områdena och navigatortillverkarna kan skapa program där bilförare varnas för områden med förhöjd risk för olyckor med hjortdjur. Statistiken preciseras och olyckorna ökar Den uppföljning av antalet trafikolyckor med hjortdjur som myndigheterna har gjort under de senaste åren har inte legat på någon särskilt tillförlitlig nivå. Det här har varit särskilt tydligt för de små hjortdjurens del. I regel åker ju inte polisen längre ut till olyckor med hjort och rådjur, och har därför inte heller fört in alla olyckor i sina egna system. Informationen som SRVA skriver in har högre täckningsgrad och siffrorna visar att antalet trafikolyckor ökar. Hur mycket i ökningens utveckling som är systematiska fel och hur mycket som är verklig tillväxt får framtiden utvisa och de övriga systemen som vi använder för att följa med stammarna.
• Jägaren 1 l 2018 l 13 SRVA Storviltsassistansen SRVA är en i viltförvaltningslagen stadgad uppgift för jaktvårdsföreningarna. SRVA är en frivillig organisation som upprätthålls av jv-föreningarna och förmedlar sakkunnig tjänstehjälp vid bland annat rovdjurskonflikter och viltolyckor i trafiken. Finlands viltcentral tackar alla medverkande! Larmtelefonen går från polisen till SRVA-kontaktpersonen Toppen i årets olycksstatistik med hjortdjur infaller sedan gammalt i november. Statistiken fördystras ytterligare av att gryningen och skymningen infaller samtidigt som folk åker till och från jobbet. I synnerhet i trakter där det finns vitsvansvilt kan jaktvårdsföreningarna få flera påringningar under en och samma novemberdag. Under senaste november fick 217 jv-föreningar sammanlagt 1765 SRVA-samtal genom systemet. Den genomsnittliga svarstiden för samtalen var cirka 30 sekunder.
• LITE NEOPRENSTÖVLAR TESTFRAMGÅNG! Lätta neoprenstövlar för åretrunt bruk. Vattentäta hela vägen upp på skaftet. Bra passform och grepp på alla typer av underlag. POPULÄR! 89 90 POPULÄR! 69 90 NY MODELL! 139 90 DAMMODELL! 139 90 VILTOCH ÖVERVAKNINGSKAMEROR Hitta alla modeller i webbshoppen! BELLMAN & FLINT GRYTPEJL Grytpejl med en digital mottagare. Mottagaren är vattentät och kan göra mätningar på mellan 10 cm 60 meter. P10 POWERBANK Powerbanken har en kapacitet på 10 000 mAh och är kompatibel med de flesta USB och microUSB enheterna. RETKITUKKU-PRIS 49,90 FRÅN 569,FRÅN 159 90 KOLLA PRISET! 24 90 -50% ARCTIC OUTPOST TALL VÄRMESTÖVLAR Perfekt för dig som är ute när det är riktigt kallt. Håller värmen ned till -40°C. ARCTIC SPORT II TALL VÄRMESTÖVLAR FÖR KVINNOR Perfekt för dig som är ute när det är riktigt kallt. Håller värmen ned till -40°C. TERMO++ VÄRMESTÖVLAR -60°C Med Thermo++ på fötterna slipper du frysa i vinter! Stöveln har en komforttemperatur ned till -60°C. COATS PARKA Parkas jackan är en längre modell som skyddar effektivt mot vinterns snöstormar. Jackans membran och yttertyg skyddar även effektivt mot regn och vatten. Tejpade sömmar och tvåvägs dragkedja. Många snygga detaljer och smarta justeringsmöjligheter. Fickornas innerdelar har behagligt material. Storlek: XS–2XL. CHEVAK OVERALL Otroligt varm och snygg overall för tuffa aktiviteter. Vattenoch vindtätt Rain-Stop membran, tejpade sömmar, långa ventilationer, förstärkta ärmslut och Bootlock i benslut. Väl tilltaget med fickor bl.a telefonficka med tochscreen membran. Justerbar midja och löstagbara hängslen för ökad komfort och passform. Storlek: 2XS–4XL BLINDTECH SNOW SNÖCAMOSTÄLL Digitaliskt snöcamomönster camouflerar mycket effektivt. Otroligt lätt och sitter mycket bra. 100% vattentätt Rain-Stop® -membran med andningsförmåga. Storlek: 2XS-4XL. SEWARD TÄCKBYXA Lätt termobyxa med utmärkt passform och vindoch vattentätt Rain-Stop membran. Formsydda knäpartier med noggrant utplacerade reflexer samt stänksäkra dragkedjor. Tillhörande Alaska hängslen finns som tillval. Storlek: 2XS–4XL SEWARD TÄCKJACKA Stilig täckjacka med snygga detaljer. Yttertyg och foder i flexibelt och mjukt material. Rain-Stop membran som gör jackan vindoch vattentät. Stänksäkra dragkedjor och ärmslut i lycra. Ventilationer i sidorna samt goda justeringsmöjligheter. Storlek: 2XS–4XL. HITTA VINTERNS TUFFASTE ERBJUDANDEN I RETKITUKKU.FI SLIM FIT MERINO 200G UNDERSTÄLL Snabbtorkande, fuktförflyttande och ventilerande underställ i 100% merinoull. God passform. Modeller för män och kvinnor. UNUK MERINOULLSTRÖJA Den mycket mjuka Alaska Unuk merinoullströjan är mycket varm och av hög kvalitet. God passform, halvhög krage och 1/4 dragkedja. Finns i mörkgrå och skogsgrön. Storlek: XXS-4XL POPULÄR! 99 90 LITET PARTI! 89 90 JACKA+BYXA! 149 90 Köpt separat 189,80 SPARA 39,90! KOLLA PRISET! 74 95 Retkitukku-pris 149,90 POPULÄR! 199 90 TUNDRA TERMOSTÄLL FÖR ÄLGJÄGARE Nu behöver du aldrig mer frysa på passet! Det detaljrika Alaska Tundra stället är det perfekta valet för älgjaktens kalla dagar. Rain-Stop membrane som gör stället helt vindoch vattentätt. Vadderad jacka av längre modell och byxr med förhöjd ryggdel. Se mer information i webbshoppen. Storlek: 2XS-4XL. ISOLERING EXTRA-VARM POPULÄR! 79 90 100% MERINO! 59 90 -50% BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 JACKA+BYXA! 299 00 Köpt separat 379,80 SPARA 80,80! JACKA+BYXA! 299 00 Gratis vapenskåps led-lampa vid köp av vapenskåp! Värde 19,90 BRETT SORTIMENT AV VAPENSKÅP! Erbjudandet gäller till och med den 12 februari 2018.
• LITE NEOPRENSTÖVLAR TESTFRAMGÅNG! Lätta neoprenstövlar för åretrunt bruk. Vattentäta hela vägen upp på skaftet. Bra passform och grepp på alla typer av underlag. POPULÄR! 89 90 POPULÄR! 69 90 NY MODELL! 139 90 DAMMODELL! 139 90 VILTOCH ÖVERVAKNINGSKAMEROR Hitta alla modeller i webbshoppen! BELLMAN & FLINT GRYTPEJL Grytpejl med en digital mottagare. Mottagaren är vattentät och kan göra mätningar på mellan 10 cm 60 meter. P10 POWERBANK Powerbanken har en kapacitet på 10 000 mAh och är kompatibel med de flesta USB och microUSB enheterna. RETKITUKKU-PRIS 49,90 FRÅN 569,FRÅN 159 90 KOLLA PRISET! 24 90 -50% ARCTIC OUTPOST TALL VÄRMESTÖVLAR Perfekt för dig som är ute när det är riktigt kallt. Håller värmen ned till -40°C. ARCTIC SPORT II TALL VÄRMESTÖVLAR FÖR KVINNOR Perfekt för dig som är ute när det är riktigt kallt. Håller värmen ned till -40°C. TERMO++ VÄRMESTÖVLAR -60°C Med Thermo++ på fötterna slipper du frysa i vinter! Stöveln har en komforttemperatur ned till -60°C. COATS PARKA Parkas jackan är en längre modell som skyddar effektivt mot vinterns snöstormar. Jackans membran och yttertyg skyddar även effektivt mot regn och vatten. Tejpade sömmar och tvåvägs dragkedja. Många snygga detaljer och smarta justeringsmöjligheter. Fickornas innerdelar har behagligt material. Storlek: XS–2XL. CHEVAK OVERALL Otroligt varm och snygg overall för tuffa aktiviteter. Vattenoch vindtätt Rain-Stop membran, tejpade sömmar, långa ventilationer, förstärkta ärmslut och Bootlock i benslut. Väl tilltaget med fickor bl.a telefonficka med tochscreen membran. Justerbar midja och löstagbara hängslen för ökad komfort och passform. Storlek: 2XS–4XL BLINDTECH SNOW SNÖCAMOSTÄLL Digitaliskt snöcamomönster camouflerar mycket effektivt. Otroligt lätt och sitter mycket bra. 100% vattentätt Rain-Stop® -membran med andningsförmåga. Storlek: 2XS-4XL. SEWARD TÄCKBYXA Lätt termobyxa med utmärkt passform och vindoch vattentätt Rain-Stop membran. Formsydda knäpartier med noggrant utplacerade reflexer samt stänksäkra dragkedjor. Tillhörande Alaska hängslen finns som tillval. Storlek: 2XS–4XL SEWARD TÄCKJACKA Stilig täckjacka med snygga detaljer. Yttertyg och foder i flexibelt och mjukt material. Rain-Stop membran som gör jackan vindoch vattentät. Stänksäkra dragkedjor och ärmslut i lycra. Ventilationer i sidorna samt goda justeringsmöjligheter. Storlek: 2XS–4XL. HITTA VINTERNS TUFFASTE ERBJUDANDEN I RETKITUKKU.FI SLIM FIT MERINO 200G UNDERSTÄLL Snabbtorkande, fuktförflyttande och ventilerande underställ i 100% merinoull. God passform. Modeller för män och kvinnor. UNUK MERINOULLSTRÖJA Den mycket mjuka Alaska Unuk merinoullströjan är mycket varm och av hög kvalitet. God passform, halvhög krage och 1/4 dragkedja. Finns i mörkgrå och skogsgrön. Storlek: XXS-4XL POPULÄR! 99 90 LITET PARTI! 89 90 JACKA+BYXA! 149 90 Köpt separat 189,80 SPARA 39,90! KOLLA PRISET! 74 95 Retkitukku-pris 149,90 POPULÄR! 199 90 TUNDRA TERMOSTÄLL FÖR ÄLGJÄGARE Nu behöver du aldrig mer frysa på passet! Det detaljrika Alaska Tundra stället är det perfekta valet för älgjaktens kalla dagar. Rain-Stop membrane som gör stället helt vindoch vattentätt. Vadderad jacka av längre modell och byxr med förhöjd ryggdel. Se mer information i webbshoppen. Storlek: 2XS-4XL. ISOLERING EXTRA-VARM POPULÄR! 79 90 100% MERINO! 59 90 -50% BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 JACKA+BYXA! 299 00 Köpt separat 379,80 SPARA 80,80! JACKA+BYXA! 299 00 Gratis vapenskåps led-lampa vid köp av vapenskåp! Värde 19,90 BRETT SORTIMENT AV VAPENSKÅP! Erbjudandet gäller till och med den 12 februari 2018.
• 16 l Jägaren 1 l 2018 KAI TIKKUNEN , Informatör på Finlands jägarförbund EU bereder begränsningar för ANVÄNDNINGEN AV BLY E U-kommissionen har gett den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA i uppdrag att utreda blyets skadlighet för sjöfåglar och ta fram lösningar som förebygger eventuella skadeverkningar. ECHA har gjort en omfattande utredning av ärendet där myndigheten föreslår lösningen att förbjuda användning och innehav av blyhagel i våtmarker enligt den internationella våtmarkskonventionen Ramsar för bevarande och hållbart nyttjande av våtmarker. Hit räknas också torvmarker. Förbudet skulle också gälla skjutbanor som ligger i en våtmark eller där hagel kan hamna i en våtmark. Ingen lätt situation för Finland I Centraleuropa skulle begränsningarna inte innebära några oöverstigliga hinder eftersom våtmarkerna där är tämligen lätta att skilja från områden som används för jakt efter annat vilt. Dessutom är användningen av stålhagel allmänt accepterad. I vårt land är läget ett annat eftersom vi har ett sexsiffrigt antal större och mindre sjöar, åar och myrar. Dessutom inkluderar förslagets definition av våtmark skogar som står på torv samt den diffusa termen ”tillfälliga våtmarker”, det vill säga bland annat åkrar som översvämmas. De här skulle, i kombination med innehavsförbudet för blyhagel, leda till omfattande begränsningar i jakten efter skogsvilt och fältvilt med blyhagel. Att i likhet med Danmark övergå till stålhagel vore i det här fallet det mest logiska alternativet. I ECHA:s utredning bedöms stålhaglen vara det bästa alternativet eftersom de är ogiftiga, fungerar på jakt, finns i handeln och inte är dyra. I vårt land ställer sig emellertid skogsindustrin avvisande till stålhaglen och de hårda volframhaglen. Zink, tenn och koppar är enligt ECHA uteslutna eftersom de är giftiga, vilket i stort sett lämnar oss med vismut som enda alternativ. Men eftersom metallen är sällsynt så är den främst en biprodukt vid anrikningen av andra metaller. Produktionsmängderna går inte just att öka, vilket betyder att priset förblir högt och tillgången på patroner kommer aldrig att bli lika god som för bly och stål. Blyet har få vänner Behovet av begränsningar motiveras med vetenskapliga undersökningar; blyet är ett konstaterat miljögift och särskilt skadligt för barn och sjöfåglar, och för rovdjur som äter sjöfåglar. Det dör uppskattningsvis hundratusentals sjöfåglar i Europa varje år på grund av förgiftning sedan de ätit blyhagel. Blyet anses vara en av de främsta orsakerna till att många sjöfågelstammar minskar, vilket leder till begränsningar av jakten. Dessutom betonas risken för att miljö och dricksvatten fördärvas. När vi i den ena vågskålen lägger miljön och barnens hälsa, så finns det inget försvar för blyet att lägga i den andra vågskålen som vore så tungt att EU skulle godkänna det. Detta i synnerhet som det knappt alls finns någon forskning som skulle stöda blyet och ECHA har förklarat att organisationen enbart beaktar vetenskapliga fakta i sin rapport. I skenet av kalla fakta är det svårt att försvara användningen av blyhagel i våtmarker utan att jaktens image skulle få sig en törn. Användningen av bly vid jakt på sjöfågel och i bensin blev redan tidigare begränsad av miljöoch hälsoskäl. Nya begränsningar är på gång inte bara för patronerna utan också för andra användningssyften. En del av jägarna förespråkar också förbud. Ett av de främsta länderna i Europa när det gäller fågeljakt Danmark förbjöd för flera år sedan blyet i all slags ammunition. Förbudet mötte till en början hårt motstånd, men jägarna har sedan dess accepterat stålhaglen och numera ställer sig danskarna väldigt negativt till blyet. Beträffande jaktPlaner är på gång för ytterligare begränsningar i användningen av blyhagel, den här gången på EU-nivå. Starka krafter jobbar på ett förbud, som stöder sig på blyets skadliga effekter för miljön och hälsan.
• Jägaren 1 l 2018 l 17 EU bereder begränsningar för ANVÄNDNINGEN AV BLY kulturen och naturen är Danmark väldigt annorlunda än Finland, men landet får ändå tjäna som ett exempel på att det inte är svårt att få begränsningar att fungera också på andra håll i Europa. Processen går som tåget Om förslaget går igenom enligt den framlagda tidtabellen så har begränsningarna sannolikt trätt i kraft till jaktåret 2020/2021. Om blyet blir förbjudet enligt det nuvarande förslaget och om skogsindustrin inte avstår från begränsningarna för hårda hagel så står vi inför omfattande problem för bland annat hönsjakten i Forststyrelsens marker. Jägarförbundet har under processens gång energiskt lyft fram problematiska punkter och försökt begränsa förbuden till de rätta våtmarkerna. Med tanke på jaktens framtid måste vi jägare kunna visa att vi bryr oss om miljön. Vi ska inte heller införa förbud som saknar miljöaspekter. ECHA: s arbete åtnjuter ett så brett stöd och är så väl underbyggt att det är omöjligt att helt komma undan begränsningar. Det är snarare en fråga om i vilken form och med vilken tidtabell de införs. I dagsläget är det i alla fulla fall oerhört viktigt att vi eliminerar hindren för användningen av det enda realistiska hagelmaterialet, det vill säga stålet, och utvecklar fler ersättande material så att jakten med hagel kan fortsätta. EU har nämligen gjort det fullkomligt klart att blyet steg för steg ska bort. Samtidigt som kampanjen för ett blyhagelförbud framskrider så samlar ECHA in material om blyet i övriga typer av ammunition, vilket med tiden kan innebära begränsningar också på studsarsidan. KA I TI KK UN EN ER E GR EN FO RS TE RO KU IT UN EN Om ECHA:s förslag går igenom så kommer det också att bli förbjudet att använda blyhagel på skjutbanor som ligger på en våtmark. Det planerade blyförbudet skulle i sin nuvarande form beröra all jakt med hagelgevär, också i terräng med torvbotten.
• 18 l Jägaren 1 l 2018 ARTO MÄÄTTÄ ? Foto: ARTO MÄÄTTÄ och VILLE MAUNUNIEMI Åteljakt på små rovdjur: Från tur till taktik Åteljakt på små rovdjur är en skenbart enkel jaktform som består av två komponenter; åteln och jägaren. Men för att jakten ska bli effektiv krävs det att metoderna är taktiskt riktiga. A tt träffa exakt rätt med skottet är en teknikgren som var och en på sitt håll kan slipa med övning och erfarenhet. Men förargligt ofta slarvar skytten när han väljer skjutplatserna eftersom han inte planerar åteljakten med tillräcklig omsorg. I sådana fall hjälper det inte ens att vara skytt i toppklass för att få effekt i jakten. Valet av plats Ofta äger åteljakten rum på en plats där skjutsektorn är öppen och hinderfri. Men det här är fortfarande ingen garanti för att åteln ska ha dragningskraft, utan platsen ska också i övrigt stöda jakten. Ett av de bästa sätten att få effekt i åteljakten är att utse en öppen plats i terrängen där de små rovdjuren brukar röra sig. Det kan till exempel vara en plats vid en sjö eller ett vattendrag med en liten åker eller myr mellan skogspartier. Där korsar djuren gärna den öppna terrängen och det hänger inte enbart på åtelns dragningskraft för att räven ska dyka upp. Placeringen av åteln och skjutplatsen Det grundläggande misstaget som jägare gör är att de inte utnyttjar studsarens möjligheter fullt ut utan jagar på hagelhåll. Jakten tappar effekt eftersom åteln lockar rovdjuren för nära skytten samtidigt som skjutsektorn blir alldeles för bred. Jägaren befinner sig redan från start i bytets närområde. Med närområde avser jag här området närmast det tilltänkta bytet där djuret alltid tolkar allting som händer som en fara. Djuret stannar inte för att se efter utan flyr direkt och instinktivt. Om jägaren däremot placerar åteln eller åtlarna på förslagsvis hundra meters håll så blir skjutsektorn avsevärt smalare medan det potentiella skjutfältet blir större. Med andra ord kan skytten med en smalare skjutsektor behärska ett större område kring åteln utan att det tilltänkta bytet genast reagerar på eventuella störningar. Mindre störning, mera tid och mera utrymme för tabbar alltså. Valet av skjutplats för åteljakten ingår i helhetsplaneringen av jakten. Med tanke på den effektiva skjutsektorn är det oerhört viktigt att vara realist vid placeringen av skjutkojan. Hörnet på en åker eller en glänta är en bra plats där skogbevuxen terräng naturligt avgränsar skjutsektorn och begränsar studsarens rörelser i sidled. En kort och lätt väg till skjutplatsen ger också jakten klart mera effekt eftersom jägaren inte lämnar onödigt mycket doftspår efter sig i terrängen. Om det dessutom finns bebyggelse bakom skjutplatsen så blir inte rovdjuren misstänksamma mot skjutkojan eftersom de är vana vid människors lukter och ljud. Om gömslet är välplacerat så kommer jägaren undan med smärre tabbar enbart för att djuren inte fäster lika mycket uppmärksamhet vid mänsklig närvaro som inne i skogen. ÅtelKoja område
• Jägaren 1 l 2018 l 19 Sprid ut åteln Ofta uppfattar jägarna åteljakten som jakt med en enda åtel med en enda sorts material i. Men en sådan åtel är inte lika effektiv vid jakt på små rovdjur som ett några ar stort område med flera olika åtlar. Om jägaren sprider ut åteln över en större yta så ökar dofteffekten i omgivningen samtidigt som platsen bjuder på godbitar för en mera varierad kundkrets. I synnerhet räven är patologiskt misstänksam mot uppenbara åtlar och det händer att den spanar väldigt uppmärksamt innan den vågar sig fram. Med sådana här individer fungerar jakten klart bättre med ett åtelfält där det finns godbitar utspridda över tiotals meter. När en del av åtlarna dessutom kräver grävarbete och en del är tänkt för asätande fåglar så bildas det en plats som drar till sig också de mest misstrogna kunderna. För rävens del är det särskilt viktigt att komma ihåg att rävar oftast skjuts i närheten av en åtel medan de kollar läget. Även mårdhundarna har blivit misstänksammare än de var för några decennier sedan. Men trots att de har blivit misstänksammare så går de ändå mera ”raka spåret” till en åtel än rävarna. Vid jakt på mårdhund fungerar det med en åtel som består av en enda sorts material medan en räv som blir fälld vid en sådan verkligen kan kallas en lyckträff. Vaktjaktskojan är främst ett skjutstöd Vid effektiv åteljakt på små rovdjur ställs det stora krav på skjutskickligheten eftersom det handlar om så små djur. Skyttens roll ska minimeras för att studsarens precisionspotential ska komma till sin rätt. Vaktjaktskojan ska alltså betraktas som ett fångstredskap som först och främst ska ge skytten ett gott stöd i hela skjutsektorn. Här vill jag understryka att jag med ett gott skjutstöd menar ett tvåpunktsstöd som gör det möjligt att skjuta med gevärets fulla precision. Tro det om ni vill, men även här kan en jägare göra grova tabbar i sitt skytte. Den här flygbilden visar ett skolexempel på ett pass för åteljakt med alla element som behövs för att få framgång med jakten. Promenaden från bilen till passet är kort och lämnar inte doftspår i terrängen eller stör viltet. Kojan står på samma sida som bebyggelsen, vilket ger mera spelrum med ljud och dofter. Åtelområdet ligger på ett tillräckligt stort avstånd från jägaren, vilket betyder att viltet hålls i skjutsektorn och skjutsektorn är smal tack vare avståndet, men räcker ändå till för att täcka ett stort område. Dessutom finns här en viltstig som djuren brukar använda för att korsa öppningen, vilket innebär att jakten inte står och faller med åtelns dragningskraft. En lyckad åteljakt är verkligen givande. Att skyttet är krävande ger jaktformen dess speciella charm trots att det handlar om passiv jakt. Dessutom utvecklar rovdjursjakten i mörker och på långa avstånd skjutskickligheten och ställer krav på utrustningen. De här lärdomarna kommer helt klart till nytta också vid andra jaktformer! By Koja
• 20 l Jägaren 1 l 2018 För att jakten ska vara effektiv och framgångsrik krävs det en koja där geväret kan röra sig ganska fritt och där det inte finns några sikthinder som hindrar jägaren från att hålla span på målområdet. I praktiken betyder det här en rätt bred skjutöppning och dessutom minst ett fönster där det går att avspana målområdet med fältkikare. En sådan skjutglugg utestänger inte möjligheten att värma upp kojan, men i praktiken är skjutgluggarna på en uppvärmningsbar koja trängre. Kojor utrustade med skjutbord och en bred skjutglugg lider alltid – i lägre eller högre grad – av värmesvinn. Vid sträng kyla handlar det i sådana kojor om att med uppvärmning hålla temperaturen på en uthärdlig nivå för några timmar på pass. Men om kojan är isolerad och skyddad mot blåst så behövs det inte alltid uppvärmning för att hålla en rimlig temperatur även vid sträng kyla. Extravärmen ska man i första hand ordna med kläder, till exempel handvärmare eller plagg med uppvärmning. Tumregeln för skjutkojor är den, att kojan i första hand är ett skjutstöd för geväret, med väggar och tak som skydd. Kojan är alltså inte i första hand en byggnad för jägaren. Med andra ord ska skjutkojan planeras på ett annat sätt än en normal byggnad. Vaktjakt på små rovdjur är en jaktform som kräver optik. En bra fältkikare är ett måste för att få effekt i jakten; i praktiken jagar ju jägaren bara när han spanar av terrängen framför sig. I mörker förblir ett djur ofta oupptäckt för blotta ögat och skottchansen går förlorad. Jag avråder från att spana genom studsarens kikarsikte; det är dessutom varken enkelt eller praktiskt. Lyckligtvis har kvaliteten på optiken gått framåt med väldiga kliv så vaktjakten på små rovdjur med långa skjutavstånd kräver inte längre det allra dyraste kikarsiktet. Även om du skulle ha träffat rovdjuret så måste du spåra upp det om träffen inte har fällt det direkt. I mörker ska jägaren absolut ha en kraftig lampa för att kunna hitta blodspåren. Flyktspåret är ofta svårt att hitta eftersom det inte är lätt att bedöma avstånd exakt på öppna platser.
• Utrustningen Hur tråkigt det än är att ta upp den här saken så råder det bland jägarna här i landet en högst bristfällig kultur beträffande användningen av fältkikare. Vid åteljakt på små rovdjur är det nödvändigt med en fältkikare eftersom den gör jakten enklare och effektivare. Att spana med kikarsiktet är oetiskt, farligt, ineffektivt och sällan ljudlöst, vilket betyder att fältkikaren är det enda rätta alternativet för avspaning av terrängen. Också en hyfsat bra fältkikare ger en bild av terrängen som det är klart lättare att få grepp om än bilden i ett kikarsikte, oavsett hur hög kvalitet det är på kikarsiktets optik. Grundprincipen är den, att jägaren inte rör vid geväret förrän målet är observerat, identifierat och lokaliserat. Därefter kan han (eller hon) ta geväret och fälla djuret vid lämpligt tillfälle. Sammanfattningsvis är åteljakten en oerhört optikberoende form av jakt. När snön ligger så uppstår det med kvalitetsoptik på geväret aldrig en sådan situation att det skulle bli helt stopp i jakten, utan åteljakten rullar dygnet runt. Det är bara det möjliga skjutavståndet som varierar med ljusförhållandena. Lyckligtvis kan man nuförtiden ägna sig åt krävande åteljakt med god optik till ett pris som är överkomligt i jämförelse med läget för bara ett tiotal år sedan. Det här beror på den allmänna utvecklingen i branschen och ändringar i prisnivåerna. Den enda egenskapen som är ett måste hos en jägares vapen är precisionen, men önskvärda egenskaper finns det självfallet desto mera av. En avgörande faktor är att kulan fungerar på rätt sätt, men i princip är också detta om vi enbart betraktar slutresultatet – en finjustering. Däremot ska jägaren fästa uppmärksamhet vid säkerheten (minimal risk för rikoschetter och säkert kulfång bakom åtlarna), kulans skottverkan och att geväret är lättskjutet. Här talar vi om kalibrer med flack kulbana, svag rekyl och god skottverkan. Vi riktar alltså blicken mot kalibrerna mellan 5,7 och 6 mm om geväret huvudsakligen ska användas till åteljakt på små rovdjur. Det optimala geväret för den här jaktformen är tungt med flack kulbana och svag rekyl. Skottchansen För att jakten efter små rovdjur ska vara effektiv så ska jägaren ta vara på skottchanserna. I praktiken betyder det här att vi låter så få rovdjur som möjligt komma undan. Ju oftare djuren befinner sig utanför skjutsektorn desto fler förlorade skottchanser blir det. Det här blir särskilt tydligt när det tilltänkta bytet kommer till åteln för nära jägaren. Det här beror oftast på att åteln ligger för nära skytten. Djuren som rör sig för långt borta är ofta sådana som för tillfället inte är intresserade av åteln, men som ändå kollar läget i sina dagliga rutiner. I synnerhet på vintern går det att styra de här ”kunderna” till skjutsektorn genom att köra upp gångar som djuren gärna följer när de tassar genom skjutsektorn; nu på lämpligt avstånd. En granskning av exempelvis rävens vägval visar övertygande att mickel föredrar rutter som är lätta att tassa. Därför är snöskoterspår ett effektivt sätt att styra rävens vägar. När åteln är rätt placerad och rovdjuren går att styra till rätt avstånd och till rätt sektor, så gäller det som jag kallar sjuttifemprocentsregeln. Den innebär att ungefär ¾ av de avlossade skotten ska träffa viltet på önskat sätt. Då är skottchansernas genomsnittliga svårighetsgrad lagom, men inte för stor. Principen ”Knall och fall” är vacker, men innebär i praktiken förlorade skottchanser och tappad effekt. Om precisionen i träffarna däremot faller till nivån 50 procent så är det jägaren som överskattar sin egen skjutskicklighet. JAHTI&VAHTI MAKUPALAT NYT KAUPOISSA! Herkulliset jahtivahti.fi Uudet lihaisat, viljattomat ja kotimaiset makupalat täydentävät Jahti&Vahti-sarjaa. Valittavissa neljä eri vaihtoehtoa: kalkkuna, nauta, sika ja naudanmaha. Löydä koirasi suosikki! UUTUUS! KAUPAN PÄÄLLE Jahti&Vahti -makupalapussi Jahti&Vahti-koiranruokasäkin ostajalle! (10 tai 15 kg) Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt | Lammas ja Riisi | Pentu | Liha-ateria Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. Tarjous voimassa 28.2.2018 saakka
• 22 l Jägaren 1 l 2018 MARKO MUUTTOLA , Finlands viltcentral Mink och mård: Vinterjakt med slagfälla Jakt med slagfälla är en trevlig sysselsättning under vintern. Från och med december är pälsarna allra finast och vid köldgrader kan tiden mellan rundorna förlängas till en vecka utan att bytet fördärvas. J akten med slagfällor handlar främst om mink och mård, men också bäver och bisam jagas i viss utsträckning. Jaktförordningen tillåter också ekorrjakt med slagfälla, men då handlar det oftast om problemindivider vid bebyggelse. Med ändringen som infördes 2012 i jaktförordningen blev det förbjudet att jaga räv och mårdhund med slagfälla. Mekanismen skyddad i låda Den som placerar saxen på marken måste alltid ha den inuti en låda eller ett rör. Saxarna för bäver, bisam och mink utgör ett undantag eftersom de kan läggas under vatten utan en skyddande låda. Denna är först och främst till för att hindra andra djur än det tilltänkta bytet från att råka illa ut, men den skyddar också mekanismen mot väder och vind, och håller den funktionsduglig. Lådan skyddar också bytet som har gått i fällan. Om det vore fullt synligt skulle det inom kort bli angripet av andra djur. Av saxarna av conibear-typ är det bara modellerna med två bågar som har tillräckligt med kraft och är lämpliga. För att mekanismen ska fungera som den ska så är det viktigt att putsa den med omsorg och kontrollera funktionen innan den gillras. Effektiva så kallade svenska modeller finns i handeln som färdiga paket med både sax och låda. Lådans viktigaste uppgift är att hindra ”obehöriga” från att gå i fällan och detta lyckas om man minskar ingången till 60-70 mm. Då lyckas inte ens den fredade uttern tränga sig in i lådan. Ett låsbart lock hindrar också utomstående människor och i viss mån även stora rovdjur från att komma åt mekanismen. Dessutom är det klokt att också fästa saxen i lådan, till exempel med en tunn vajer. Aktiv inmatning ger resultat Om man inleder inmatningen och invittringen före den egentliga jaktsäsongen så lär sig djuren att det finns lättfången föda att hämta i lådan. På köpet fastnar doften av olika djurindivider på fällan, vilket gör den mycket effektivare, i synnerhet för minkfångst. Som bete duger nästan vad JA RI N IS KA N EN Mård 1.11-31.3 Mink 1.8-31.7 (Hona med ungar får inte jagas 1.5–31.7) Iller 1.8. 31.7. (Hona med ungar får inte jagas 1.5–31.7) Hermelin 1.11-31.3 Ekorre 1.1231.1 Bäver 20.8-30.4 Bisam 1.10-19.5 Jakttiderna för viltet i jaktförordningens 10 §:
• Jägaren 1 l 2018 l 23 som helst, från mänskliga livsmedel till hundoch kattmat, fiskrens och slaktavfall av vilt. Börja inmatningen i augustiseptember med slaktavfall, som vid behov också kan frysas in för vintern i lämpliga portioner. Lägg godbitarna både inuti lådan och omkring den. Efterhand som godbitarna går åt så övergår man till att mata enbart inne i lådan. Med tiden vänjer sig de små rovdjuren vid att söka sin föda där. Gillra saxarna först när den egentliga jaktsäsongen börjar. Minkfällor placeras på marken vid vattenbrynet och maskeras. Typiskt för minken är att den hellre går runt ett hinder än klättrar över det. Det här kan jägaren utnyttja genom att lägga ut lämpliga ”vägledare” utmed rutten som minken sannolikt följer och på det viset styra den till fällan. Bra fångstplatser är konstruktioner vid vatten, under bryggor, brotrummor och skyddstak över båtar. Där får man ofta syn på avslöjande avföring och matrester. När det gäller terrängformer är minken intresserad av öar och uddar, vilka därför är goda ställen att placera fällor på. På vintern när isen ligger håller minken gärna till vid öppet strömmande vatten. Då ska jägaren också hålla ögonen öppna efter tomrum under isen vid strandstenar, om vatJaktförordningen 10 § (11.4.2013/270) Jakt med slagfälla För viltfångst får enbart sådan sax användas som dödar viltet omedelbart när den slår igen. Saxen ska underhållas regelbundet. Saxen ska placeras så att den inte medför fara för människor eller andra djur än de som får fångas. På land får sax användas för jakt på iller, hermelin, mink, skogsmård och ekorre samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 20 centimeter. Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, mink och bisamråtta samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 30 centimeter. Vid mårdjakt ska fällan inte ligga på marken utan placeras på ungefär en meters höjd. På bilden en Gävleborgsfälla med uppklättringshjälp. Gävleborgsfällan säljs som ett komplett paket och är effektiv. Baktill i lådan finns ett fack för betet. Locket har gångjärn och ger ett gott skydd åt saxen. Lådan skulle gärna få vara längre så att den också skulle ge det fångade rovdjuret ett bättre skydd mot andra djur. tennivån skulle ha sjunkit. Gör ett hål i isen vid en sten och stoppa ner lådan med fällan. Där fångar den sedan minkar som tassar omkring i hålorna under isen. Täck inspektionshålet i isen med en grankvist så ligger fällan skyddad mot väder och vind. De bästa tipsen om var mården håller till och har sin gång får man när snön ligger. Anteckna på kartan var du har sett mårdens språngspår och placera fällan där. När du har hittat en spårlöpa efter mård är det bäst att låta lådan med saxen stanna där, för när den första har gått i fällan så kan du vänta dig fler. På sådana här platser fångar man mård år efter år. Slagfällor för mård ska inte ligga på marken utan placeras på en till halvannan meters höjd. Vid behov kan man lägga en slana eller liknande som klätterhjälp, men eftersom mården klättrar vigt så klarar den sig också utan. Eftersom lådan med saxen inte ligger på marken så slipper man betessvinn på grund av gnagare. Likaså slipper man gnagspår på den fångade mården, eftersom gnagarna inte heller tackar nej till sådan föda. På lådans botten kan man lägga förna eller mossa för att skingra mårdens misstankar. Man kan också dölja saxens konturer med tunna grankvistar. Keski-Pohjanmaan ammattiopisto, Perhon toimipaikka, Haanentie 26, 69950 Perho Riistapainotteiseksi luonto-ohjaajaksi Perhossa Lisätietoja: www.kpedu.fi/perho hakijapalvelut@kpedu.fi 040 808 5010 Henkilökohtaistamme opintopolkusi Monimuotokoulutusta, joka soveltuu mainiosti myös työn ohella suoritettavaksi luonnosta ja eränkäynnistä kiinnostuneille, luontoyrittäjyyttä suunnitteleville. Oppilaitoksella on käytettävissä oma riistankäsittelylaitos sekä laaja työssäoppimispaikkojen luontoyrittäjäverkosto kotimaassa ja ulkomailla. Lukion Luontolinja Hakemal la Perhon lukion Luontolin jalle mahdollis tat itsellesi yhdistelm ätutkinno n suorittam isen, joka avaa erinomai set mahdollis uudet sinulle yliopistoopintoihi n luonto-ja ympärist öalalle. Lisätietoj a: Marika Riihimäki marika.ri ihimaki@ perho.co m 040 352 3360
• 24 l Jägaren 1 l 2018 ARTO MÄÄTTÄ B äst till sin rätt kommer fältkikaren vid vaktjakt där jägaren i svag belysning ska urskilja objekt i terrängen och bedöma dem innan han skjuter. Med en fältkikare går det här effektivare, snabbare och exaktare än med gevärets kikarsikte, för att inte tala om riskfriare! Även vid traditionell fågeljakt med skällande hund går det klart bättre att lokalisera en fågel i ett träd med en fältkikare än genom att kika genom studsarens optik. Fältkikare är numera oftast av en kompakt konstruktion med takkantsprisma. Storleken 8x42 är en bra universalkikare att utgå från. Ta med fältkikaren på jakten! Bland jägarna i vårt land är det inte rutin att använda fältkikare på samma sätt som bland kollegerna nere på kontinenten och i USA. Det här är ett beklagligt faktum eftersom fältkikaren ökar säkerheten och underlättar jakten, oavsett vad man jagar. En jägares utrustning
• Jägaren 1 l 2018 l 25 På dagens fältkikare går det så gott som alltid att ställa avståndet mellan ögonen. Personer med glasögon kan låta ögonmusslorna vara nerfällda medan personer utan glasögon kan justera dem till lagom höjd. Det pratas en hel del om säkerheten, men ändå är det oerhört sällan som jägare i det här sammanhanget kommer att tänka på fältkikaren. En väldigt stor del av jägarna observerar under jaktens gång terrängen och viltet genom kikarsiktet och den här ovanan bryter klart och tydligt mot en av grundprinciperna för säker vapenhantering; vapnet får aldrig någonsin riktas mot någonting som man inte tänker skjuta på. Att avspana terrängen och välja ut målet är fältkikarens avdelning medan kikarsiktet ska användas först när målet är utsett. Det grundläggande problemet vid marknadsföringen av fältkikare till jägarna är närmast det att jägarna inte kan föreställa sig den enorma förbättring som en kikare innebär eftersom de saknar erfarenhet. Att spana med kikarsiktet är Akkuporakone + KAIRA DD F45 8K AIR A 39 9,DD F48 1K AIR A 49 9,Akkuporakone + KAIRA Rap ala n UR Ma kita EDT 155 mm Akkuporakone + KAIRA Rap ala n UR Ma kita EDT 155 mm DD F45 8K AIR A KA IRA 39 9,39 9,39 9,DD F48 1 DD F48 1K AIR A KA IRA KA IRA 49 9,49 9,49 9,49 9,Uutta: konekäyttöön kehitetyt EZ CUT teräpalat. Akkuporakoneeseen adapterilla kiinnitettävä jääkaira on monen pilkkijän toivelistalla. Kun reikiä yhdellä akulla syntyy n. 30-50 kpl 40-60 senttiseen jäähän, pystyy karannutta kalaparvea etsimään varsin pitkään. Jälleenmyyjät: www.makita. Yllätä kaverisi pilkkireissulla! Kairaat yhdellä akulla jopa 50 kpl reikiä 40 senttiseen jäähän! Mukana myös Rapalan naskalit. Kaksi versiota: VOIMAKAS DDF458RMJ 58/91 Nm, akut 2x 4,0Ah TOSI VOIMAKAS DDF481RTJ 60/115 Nm, akut 2x 5,0Ah Porakoneen mukana toimitettavat akut toimivat virtalähteenä jo yli 160 Makitan akkukoneelle. Kun omistat akut ja laturin, voit ostaa pelkkiä runkoversioita edullisemmin. 39 9,39 9,Akkuporakoneeseen adapterilla kiinnitettävä jääkaira on
• 26 l Jägaren 1 l 2018 Med en enkel bärsele blir kikaren mycket bekvämare att bära eftersom den inte längre belastar nacken. Om kikaren är fäst med flexibla remmar så hålls den på plats när man rör sig och kan enkelt lyftas till ögonhöjd för spaning. dessutom, utöver säkerhetsriskerna, verkligen klumpigt och omständligt. I motsats till fältkikaren saknar kikarsiktet dessutom fördelen med att kunna se med båda ögonen. Med kikarsiktet som är monterat på geväret går det att avspana terrängen allt emellanåt medan det med fältkikaren i princip går att spana efter vilt kontinuerligt. Det finns i handeln hur mycket fältkikare som helst som passar jägare eftersom en fältkikare i regel sopar banan med kikarsiktet, bland annat när det gäller mörkeregenskaperna. Det här beror på att synfältet är bredare och att man använder båda ögonen, vilket skapar en större mängd information som skickas till hjärnan. Dessutom har fältkikare av basmodell en plånboksvänlig prislapp! Välj fältkikarens förstoring efter det som du ska använda den till. För fågeljägare är den optimala förstoringen ofta större än för storviltsjägare. En förstoring på 10 till 12 gånger fungerar bäst när du letar efter en fågel som sitter någonstans i ett träd. Vid vaktjakt, då du kan stöda armbågarna mot ett skjutbord, kan en förstoring på mellan 8 och 10 gånger vara lagom utan att det börjar kännas jobbigt. Om du däremot ska använda kikaren utan stöd så ligger den bästa förstoringen på 7 till 8 gånger. Då slipper du skakningsoskärpa. Det händer att folk fäster för stor uppmärksamhet vid diametern på fältkikarens frontlins. På fågeljakt räcker en linsdiameter på 32 till 36 millimeter alldeles utmärkt för typiska situationer, förutsatt att det är på dagen. Vid vaktjakt på små rovdjur ger en diameter på 36 till 42 millimeter tillräckligt med ljus för att jägaren ska kunna identifiera målet också under besvärliga förhållanden. Kraftigare optik kommer egentligen till sin rätt först när det gäller att detaljstudera målet innan man bestämmer sig för att skjuta. Ska jägaren studera hornen på en vitsvanshjort så gör han det bäst med ljusstark kvalitetsoptik som har en linsdiameter på 50 till 56 millimeter. Välj alltså alltid fältkikaren efter vad du ska ha den till. Om kikaren är för otymplig och tung så har den en tendens att stanna hemma, i synnerhet vid rörlig jakt. Det går att göra kikaren avsevärt bekvämare att bära genom olika arrangemang, som exempelvis en sele, så att den hålls på plats utan att tynga och skava i nacken.
• D en gångna hösten var för vädrets del exceptionell och ställde även jägarna inför överraskande besvärligheter. I de västra och södra delarna av landet regnade det sällsynt ihärdigt medan det i landets östra och norra delar blev nästan omöjligt att ta sig fram på oplogade skogsbilvägar redan i början av december. Dessutom knäppte kölden i knutarna i Lappland i december och kvicksilvret sjönk rejält, vilket gjorde det ännu besvärligare för älgjägarna. Vad regnmängden beträffar var den gångna hösten på många mätstationer klart blötare än långtidsmedelvärdet. I hjortmarkerna försvårade mörkret och bristen på snö jakten och drog ner tempot, trots att jakten tack vare en ändring i förordningen kunde inledas tidigare. I större delen av landet kunde älgjakten inledas i mitten av oktober. På grund av snöläget blev den faktiska jakttiden ändå på sina håll ungefär en månad kortare än under tidigare år. På grund av snön blev det också i många hörn av landet svårare att använda hundar. För att spä på den problematiska vargsituationen blev dessutom flera älghundar ihjältrampade av älgar i snön. Väderleken påverkade utan tvivel andelen licenser som blev använda, men i skrivande stund har vi ännu inte några siffror på det här. Dessutom rapporterades det från väldigt många regioner att det fanns klart färre kalvar än förut. Att döma av observationsmaterialet i Oma riista observerades klart färre älgkor med tvillingkalvar än vid samma tid föregående år. Berodde minskningen i antalet älgkor med tvillingkalvar på en snedvridning i älgstammens struktur eller har det skett en förändring i älgkornas åldersstruktur? Det går knappast att skylla hela förändringen på de stora rovdjuren eftersom fenomenet förekom också i regioner där det knappt alls förekommer några rovdjur. Visserligen framgår det tydligt av observationsmaterialet att det förekom en brist på kalvar i synnerhet i de områden i östra Finland där det fälldes flest björnar under höstens stamvårdande jakt. Förhoppningsvis kommer inte markägarna att beskylla jägarna för att ha lämnat en mängd licenser oanvända eftersom förhållandena var verkligen besvärliga på många orter. Jägarna har garanterat inte gjort sämre än sitt bästa! Det ser vi tydligt på det faktum att jägarna hade skrivit in en aning fler älgjaktsdagar i Oma riista än vid samma tid året innan. Vi har nyligen kunnat läsa resultaten av två olika undersökningar som styrker jägarnas egna observationer. Sakari Mykrä avrundade sin avhandling med att slå fast att nyckeln till lösningen ligger hos ortsborna när det gäller förvaltandet och skyddandet av arter som upplevs som skadliga för människan. Han fastslog att de som bor intill skyddade arter har mera att säga till om, och detta måste alla övriga acceptera. Dessutom konstaterade Mykrä att för att samexistensen med exempelvis vargen ska fungera och vara socialt hållbar så måste ortsborna få tillräckligt med beslutanderätt och stöd. Jägarna har enligt min uppfattning nästan mangrant och under en lång tid varit av samma åsikt, men visst är det bra att detta faktum äntligen är vetenskapligt verifierat. Den andra undersökningen är gjord av forskarstuderande Heidi Krüger vid Helsingfors universitets forstvetenskapliga fakultet. Hon kom fram till att mårdhunden av allt att döma spelar en större roll än vi har trott i den predation som riktar sig mot markhäckande fåglars bon. De facto är arten en boplundrare som borde utrotas i vårt land. Undersökningen gjordes i Västnyland med konstgjorda bon, riktiga fasanägg och viltkameror. Särskilt intressant var upptäckten att det hände några gånger att ett rådjur blev fångat på bild när det trampade på boet eller åt av äggen! Det här var åtminstone för undertecknad någonting alldeles nytt. Jägarna har förbryllats av en tidigare undersökning som kom fram till slutsatsen att mårdhunden är en främmande art som är utpräglat harmlös för viltet. Men det är den sannerligen inte, utan lagstiftaren måste göra sitt yttersta för att decimera mårdhundarna när arten våren 2019 efter en övergångstid klassas som en skadlig främmande art inom EU. Besvärligt väder och färska forskningsresultat TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Jägaren 1 l 2018 l 27
• 28 l Jägaren 1 l 2018 OHTO SALO , Finlands viltcentral ? Bild: ASMO RAIMONAHO Målsättningarna som har fastställts för förvaltningen av vildsvinsstammen är entydiga. Stammen ska halveras i kärnan av artens förekomstområde och vi ska hindra arten från att sprida sig till övriga delar av landet så länge som svinpesten ASF utgör ett reellt hot. E nligt de vildsvinsobservationer som har samlats in elektroniskt fanns det vid utgången av 2016 drygt 3000 vildsvin här i landet. Uppskattningen är säkerligen behäftad med en viss osäkerhet, men vi kan vara överens om att vildsvinsstammen i vårt land har vuxit relativt fort under de senaste åren trots den ökade avskjutningen och jägarnas stora intresse för jakten. Hädanefter kommer uppskattningarna av stammens storlek och struktur för första gången att vara jämförbara med den information som älgjaktlagen samlade in under fjolåret. Skyldigheten att anmäla fällningar och jaktlagens uppskattningar av vildsvinsstammens storlek kommer hädanefter att ge oss en exaktare bild av hur vildsvinsstammen i vårt land utvecklas. Utifrån den här insamlande informationen utvecklar Naturresursinstitutet som bäst en systematisk metod för uppskattning av stammen. Regleringen av vildsvinsstammen kräver ett öppet samarbete över ett tillräckligt stort område. Det här är ett grundläggande krav oavsett vilka mål vi ställer upp för regleringen. På regionnivå måste vi följa med stammen året om. Dagens metoder, som de sändande viltkamerorna, utgör ett gott verktyg för uppgiften. Men vi ska inte glömma de traditionella metoderna, som räkningarna av spår i snön och de separata inventeringarna, om det går att ordna sådana i ett område. Men uppföljningen av stammen förlorar sin betydelse och effekt om den inte görs öppet och som ett samarbete mellan jaktföreningarna. Gemensam uppföljning leder dessutom till att jaktlag ordnar gemensamma jakter. De gemensamt arrangerade Stammen tål jakt Jaktföreningarna samarbetar om vildsvinet Vildsvinsstammen växer och att med nuvarande jaktliga resurser halvera den i området med en etablerad stam, det vill säga i sydöstra Finland och östra Nyland, är knappast möjligt, även om viljan skulle finnas. Däremot går det att påverka stammens storlek med jakt i områdena där svinen fortfarande påträffas relativt sällan. Den aktiva jakten och den stora avskjutningen ger upphov till blandade känslor, men faktum är att arten kan fällas också i stora mängder utan att vi behöver oroa oss för att den skulle dö ut. Självfallet ska jakten bedrivas på ett etiskt sätt, men det begriper jägarna i vårt land själva. Förening 1 Viltkamera Utfodring Svinflockens väg Föreningarnas gemensamma informationskanal Förening 2 Förening 3
• Jägaren 1 l 2018 l 29 De viktigaste paragraferna Enligt en rekommendation ska vildsvinsjakten med hund avslutas den sista februari, även om lagen inte uttryckligen förbjuder det. Även utanför den aktiva jaktsäsongen med hund ska vi följa med hur vildsvinsstammen utvecklas. Under sommaren går det också att ägna sig åt åteljakt, men även här ska jägarna komma ihåg att hålla informationskanalerna mellan föreningarna öppna. Smarttelefonernas meddelandefunktioner fungerar utmärkt för informerandet och med bifogade bilder håller vi intresset för meddelandekedjorna uppe. I trakter med en glesare vildsvinsstam är vaktjakten dock inte en jaktform som ensam räcker till för att hålla stammen under kontroll, men icke desto mindre så är den en intressant jaktform som kan kombineras med uppföljningen av stammen. Dessutom ger vaktjakten jägaren en möjlighet att jaga selektivt och välja individerna som han fäller. Oavsett jaktformen så är vildsvinsjakten och regleringen en både effektiv och trevlig sysselsättning när den görs i gott samförstånd med grannföreningarna. jakterna är avgörande för regleringen av vildsvinsstammen. Vildsvinsjakt med jaktlag är utmärkt sällskapsjakt Sällskapsjakt på vildsvin, som sker samtidigt som en älgjakt eller efter älgjakten, är en intressant jaktform. Ofta krävs det snö för att hitta svinflocken, men älgjakt på barmark kan mycket väl inspirera till grisjakt. Vildsvinet väljer ofta andra vägar än de övriga klövdjuren brukar ta – men kan också följa precis samma viltväxlar. Vid jakt med hund rör sig vildsvinet oberäkneligt, vilket gör jakten både utmanande och intressant. Hundar som jagar vildsvin är ännu inte någonting som man hittar i varje by här i landet, men under de senaste åren har vi fått mera erfarenheter av vildsvinsjakt med hund och förmodligen blir det ännu mer. Hundrasen spelar däremot inte någon roll – vilket den ju i normala fall brukar göra utan det avgörande är att hunden visar intresse för vildsvin. Det är ”personkemin” mellan hund och gris som avgör om hunden ställer svinet eller om svinflocken smiter, vilket oftast är fallet. Avgörande i sådana fall är hur passkedjan är utplacerad på förhand. Ofta får man syn på någon av grisarna i en inringad svinflock, vilket bäddar för skottchans för någon av passkyttarna, och ibland blir fler svin än ett fällda. På grund av vildsvinets stora rörlighet kräver en sällskapsjakt ett tillräckligt stort och sammanhängande jaktområde för att jakten ska vara effektiv. Det vore fint om vi kunde få gemenskapskänslan vid exempelvis rävjakt att färga av sig på vildsvinsjakten. Så har det redan gått på många orter. Jaktlagen gör klokt i att komma överens om gemensamma spelregler för vildsvinsjakten så att jakten och uppföljningen av stammen kan göras effektivt och öppet, utan att hindras av förvaltningsgränser. Med förvaltningsgränser avser jag här inte bara jaktföreningarnas gränser utan också jaktvårdsföreningarnas och till och med viltcentralsregionernas gränser. Vildsvinet varken respekterar eller begriper sig på gränser av det här slaget. Trots att jakten är aktiv och mängden svin som fälls känns stor så finns det plats för alla som vill vara med; grisar kommer det att finnas mer än nog. Anmäl dig till den gemensamma jakten 23-25.2! Mera info på s 58. Samarbete också vid uppföljning och vaktjakt Vildsvinet kräver inte licens, men är i övrigt ett vilt i enlighet med Jaktlagens 5 § som kräver jakträtt i området och jaktkort. Vildsvinet får jagas året om, utom suggor med ungar som är fredade från 1.3 till 31.7. Vildsvinet får jagas med inhägnad som fångar levande, med jaktbåge, med hagelgevär och slugpatron, och med studsare. Den som jagar vildsvin med studsare ska avlägga ett skjutprov för älg och rådjur eller björn. Den som jagar med jaktbåge ska avlägga ett skjutprov för jaktbåge. Årsunge Galt Sugga Kulting
• 30 l Jägaren 1 l 2018 Tävlingstiden förlängdes! Anmälningstiden för tävlingen För viltet, som ordnas för att fira Finlands hundraårsjubileum, har på jaktföreningarnas begäran förlängts med två månader. I många föreningar returneras viltvårdskortet först i januari-februari och därför har den sista anmälningsdagen flyttats fram till den 15 mars. Vi samarbetar: 1. 3000 € presentkort på Retkitukku och diplom 2. 2000 € presentkort på Retkitukku och diplom 3. 1000 € presentkort på Retkitukku och diplom Värdefulla priser: I klassen för föreningar belönas de tre bästa och de belönade presenteras i tidningen Jägaren. Priserna består av diplom och presentkort på Retkitukku: ANMÄL DIG senast den 15 mars på adressen RIISTANVUOKSI.FI R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta * Gäller ej Garmin Bland deltagarna i bägge klasserna lottar vi dessutom ut sex presentkort á 500 € på Retkitukku. Finlands populäraste viltkamera Även enskilda jägare som har gjort en insats för viltet kan ställa upp i LOTTERI – det räcker med ett enda projekt! Vi prioriterar insatser för viltet som har gjorts under fjolåret, 2017. För mera information om tävlingen se www.riistanvuoksi.fi
• www.franchi.com UUSI HORISONTTI KUTSUU – FRANCHI HORIZON Laadukas pulttilukkoinen Horizon-kiväärimme on syntynyt halusta kehittää kevyt ja aidosti uuden sukupolven modernia suunnittelua edustava ase. Alle kolmen kilon paino takaa optimoidun kannettavuuden kaikissa maastoissa ja Franchin maineikas nimi on lupaus luotettavuudesta. Saatavilla kaliiperissa .308 WIN. Jälleenmyyjä: Sako Oy | PL 149 | 11101 Riihimäki | Puh 010 830 5200 | www.sakosuomi.fi
• Jaktvårdsföreningarna utför ett värdefullt arbete Storviltsassistansen SRVA utgör troligen den synligaste delen av det frivilligarbete som jaktvårdsföreningarna utför. SRVA-uppdrag initieras av polisen och förmedlas till jv-föreningens SRVA-kontaktperson genom ett arrangemang med larmtelefon. Föreningen förmedlar därefter på avtalat sätt uppdraget vidare till sina frivilliga på fältet. Under fjolåret (2017) utförde storviltsassistansens 23 000 frivilliga nästan 11 000 uppdrag. Antalet arbetstimmar uppgick till svindlande 43 000! VI LL E HO KK AN EN
• 34 l Jägaren 1 l 2018 MIRJA RANTALA Certifieringen stöder viltets livsmiljöer I byn Jahkola i Lammi i Tavastland sköts skogen med eftertanke och noggrann planering. Skogsägaren Juhana Koskue uppskattar både intäkterna från avverkningarna och viltet, och planerar alla skogliga åtgärder utgående från det här. Hans gård är FSCcertifierad (Forest Stewardship Council) och han bedriver ett viltvänligt skogsbruk. S nön skyler spåren efter markberedningen i byn Jahkolas skogar. Det är en morgon i november. Jag står vid kanten av ett kalhygge tillsammans med skogsägaren Juhana Koskue och UPM:s skogsfackman Timo Lassila. Vi betraktar tillsammans spåren efter förnyelsen. Små granar har lämnats kvar, oröjda och glest utspridda över kalytan. Dessutom finns där grupper av sparade träd som berikar bilden. Den som formulerade kriterierna för certifieringen skulle uppskatta synen. – Jag funderar grundligt på hur trädgrupperna ska vara placerade eftersom jag med dem kan påverka landskapet, förklarar Lassila. Måttlig röjning gynnar viltet De låga granarna och grupperna med sparade träd står inte där enbart för landskapets skull. De ger planteringen variation och bjuder på en aning skydd för dem som behöver det. Tanken bakom arrangemanget är att trygga viltets livsmiljöer och FSC-certifieringen stöder den här tanken. – Variationen blir ännu tydligare när planteringen växer. Om vi hade röjt hela förnyelseytan så skulle vi få ett alldeles likåldrigt bestånd, preciserar Lassila. Vi fortsätter vår runda och kommer till ett annat kalhygge som är röjt intill sista snåret. Utöver en enda ensam trädklunga finns det inga buskar kvar. – Det är då för väl att inte min skog ser ut på det här viset! utbrister Juhana Koskue och skrattar till. Och det gör den ju inte eftersom min skog är min och det är jag som bestämmer. Skogen sköts enligt ägarens önskemål Det hörs på Juhana Koskue att han är en markägare som vet vad han vill, men så är UPM:s skogsfackman Timo Lassila och skogsägaren Juhana Koskue är nöjda med resultatet på förnyelseytan.
• Jägaren 1 l 2018 l 35 det ju också en jaktintresserad skogsbruksingenjör som för ordet här. I sitt skogsbruk förenar han viltvård, mångfald och ekonomisk lönsamhet. – Det går att förena alla de här målsättningarna, försäkrar Koskue. Koskue har skaffat FSC-certifikat. Övergången gick utan problem eftersom det mesta av gården var skött enligt kriterierna redan före certifieringen. Bland annat preciseringen av skyddsobjekt och specialavverkningar krävde en finslipning vid övergången, men Koskue lät UPM:s fackmän sköta pappersjobbet. Att fatta beslutet tog också sin tid, men det blev fattat. Till slut var det bara skogsägarens underskrift som saknades. – Vi lever i moderna tider. Jag vill inte bromsa utvecklingen, men jag är inte någon övertygad förespråkare heller, påpekar Koskue. I sina skogar sparar Koskue på lövträden; han låter lövträden dominera utmed dikena och sparar på undervegetationen. Sammantaget bjuder allt detta viltet på föda och gömslen. Bland lövträden finner vi alar för järpen, aspar för tjädern och björkar för orren. Kraven i certifieringen och anvisningarna för viltvänligt skogsbruk går alltså hand i hand. Skogen får se ut som skog Vi fortsätter vår runda och stannar i ett äldre granbestånd som gränsar till ett kärr. Det är skyddat och ingår i den skyddade areal som certifieringen kräver. I kärrkanten har Koskue lämnat en orörd skyddszon. – Zonen utgör en livsmiljö för skogshönsen, understryker Koskue. Tydligen står vi precis på en stig som hjortarna använder. Hjortstammen i området är stark. Koskue berättar att han gärna jagar älg och att det för hans del gärna skulle få finnas fler krönta huvuden här i markerna. – De hjälper mig med röjningen i planteringarna, konstaterar Koskue som sköter allt motorsågsjobb på gården själv. Jag betraktar den orörda zonen utmed kärrkanten. Någon annan skulle kanske tycka att den ser ovårdad ut. – Den som tycker att det ser oskött ut kan ju vända ryggen till, skämtar Lassila och vänder sig om. Bägge karlarna är överens om att skog ska se ut som skog. Ett överdrivet städande är inte bara ett bortkastat arbete utan också negativt för viltet och skogens övriga invånare. Bägge två är också överens om prislappen på FSC. Certifieringen inverkar inte på skogsbrukets lönsamhet utan höjer priset på virket. De försäkrar att det på varje gård helt säkert finns specialobjekt och lämpliga ställen att skydda. När det kommer till kritan är det ofta en fråga om yrkeskunnig planering. Samtalet glider över till priset på grupperna med sparade träd. I skogen kan också det billiga vara värde fullt. – Ofta är det så, att det är virket med det lägsta ekonomiska värdet som är det värdefullaste för viltet, sammanfattar Lassila. En tjäderspelplats och andra specialobjekt I Jahkola finns det skog mer än nog. Vi fortsätter in i ett tallbestånd som är delvis angripet av röta. Koskue förnyar det här beståndet i etapper. Det finns en tjäderspelplats där och han vill inte störa tupparna i parningstagen. Det är viktigt att skogen är tillräckligt sluten på spelplatsen. Det finns också andra specialobjekt för viltet på gården. Husbonden har grävt dammar för änderna, sått viltåkrar och anlagt utfodringsplatser för rådjuren. I planerna ingår också en iståndsättning av en myr i underproduktion. Eftersom husbonden på gården är skogsfackman så faller det sig naturligt att bedriva ett viltvänligt skogsbruk. Certifieringen stöder, men det är husbonden som fattar besluten. Det blir lunchtid. Vi är klara med rundturen i skogen och sätter kurs på Lammi centrum för att äta. I bilen pratar vi om vilken betydelse storleken på gården har för certifieringen. Koskue medger att specialobjekten kan innebära en utmaning för väldigt små gårdar, men med god planering går det att hantera också den svårigheten. Vid lunchbordet glömmer vi certifieringen för en stund. Samtalsämnet glider in på någonting aktuellt. Koskue har varit på älgjakt och visst blev det en fällning också. På veckoslutet bär det av igen ut i älgskogen. Det är helt klart november! På Harviala gård är skogarna FSC-certifierade Harviala gård i Janakkala ägs av UPM och är FSC-certifierad. Gården har sammanlagt 6 000 hektar skogsmark som sköts som ekonomiskog. Det handlar alltså om att producera virke. I gårdens skogsbruk visar sig certifieringen bland annat i bredden på skyddszonerna utmed vattendrag och våtmarker, i mängden sparade träd och att fuktiga sänkor lämnas i fred, och i satsningen på blandbestånd. Allt detta är viktiga element för viltet. Enligt UPM:s skogsfackman Mikko Pirilä harmonierar certifieringskriterierna med principerna för viltvänligt skogsbruk. Han är övertygad om att FSC-certifieringen är ett bra alternativ för jaktintresserade markägare som vill satsa på både virkesproduktionen och viltet i sina marker. I Harviala lämnas övergångszonerna mellan myr och mo utanför skogsbruket, liksom även strandskogarna.
• 36 l Jägaren 1 l 2018 SE PP O RO N KA IN EN © DNA-analysen individualiserar vargarna ILPO KOJOLA , SAMULI HEIKKINEN och KATJA HOLMALA , Naturresursinstitutet I vintras trädde de genetiska analyserna fram som en betydelsefull komponent i arbetet med att fastställa vargstammens storlek. Området för frivillig insamling i västra Finland utvidgades och i östra Finland inleddes ett pilotprojekt där anställda personer svarade för insamlingen av prover. D et europeiska arbetet med att följa med vargstammarnas storlek bygger för varje år i allt högre grad på genetiska metoder. Landsomfattande DNAundersökningar är praxis i Norge, Sverige, Frankrike och Tyskland och självfallett också i Österrike, Schweiz och Danmark, där det i detta nu bara finns en enda familjeflock. Efter svensk modell Av den gemensamma svenska och norska vargstammen samlades i vintras in ungefär 2500 prover. Av dessa stod jägare för 300 och övriga frivilliga för 100. Så fort den första snön har fallit rör sig ungefär 100 avlönade terrängarbetare i de skandinaviska vargarnas revir. De följer vargspår och samlar in avföringsoch urinprover för analys enligt en systematisk plan. Här i Finland har vi inte haft råd med en liknande yrkesmässig insamling i varje känt revir, men i vintras fick vi ändå in ett betydande parallellmaterial för DNAanalys. Materialet omfattade 970 prover. Av dessa samlades 233 in av de frivilliga medan den avlönade terrängpersonalen i det östfinska pilotprojektet samlade in 737 prover. Avföringsproverna ger säkrast DNA Naturresursinstitutet lät göra DNA-analyserna på Åbo universitets evolutionsbiologiska tillämpningscenter. Identifieringen av individer byggde på sjutton så kallade mikrosatellitlokusar, vilket räcker till för att separera vargindivider. Av proverna som togs under jaktåret 2017/2017 lyckades DNAanalysen för 57 procent av proverna. För avföringsproverna lyckades 72 procent av analyserna medan bara 43 procent av urinproverna lyckades. De frivilliga samlade i första hand in avföringsprover. Andelarna var i samma storleksklass som för de genetiska undersökningarna i Sverige. Vid analyserna framkom inte en enda korsning mellan varg och hund.
• Jägaren 1 l 2018 l 37 DNA-analysen individualiserar vargarna Urinproverna är problematiska bland annat därför att vargarna, när de markerar revir, brukar pinka ovanpå en tidigare markering som någon annan varg har gjort, medan proverna måste komma från en enda individ. Av urinprovernas biokemiska sammansättning kan vi också bedöma vargens fortplantningsbiologiska situation. Därför anses det i Sverige vara viktigt att samla in urinprover. Korrelationen mellan DNA-analyserna och observationerna Insamlingen av prover under vintern 2016/2017 omfattade 22 revir, och 56 % av observationsmaterialet bedömdes som separata revir. De frivilliga samlade in prover från elva olika revir. Vid den genetiska analysen av proverna kunde vi individualisera 99 vargar. Av dessa var 86 stycken vid liv i början av mars. I de övriga reviren fanns det uppskattningsvis mellan 57 och 59 vargar kvar efter jakten. Vi kom fram till det här värdet genom att gå igenom observationerna av flockar och par som fanns införda i TASSEN och samköra med digitala kartor och observationsdatum. Den totala storleken på stammen, mellan 150 och 180 vargar, inkluderar andelen ensamströvande individer, som brukar variera mellan tio och tjugo procent i olika stammar. Ur observationsmaterialet framträder reviren som kontrolleras av flockar och sannolika par. För de revir där prover samlades in för DNA-analys fanns det också ett observationsmaterial med högre täckningsgrad än genomsnittet. I de här reviren var korrelationen mellan observationerna och DNA-analyserna i genomsnitt mycket god och de större flockarna framträdde i både observationsmaterialet och DNAanalyserna Observationerna är också oumbärliga Den genetiska identifieringen av individer borde etableras som en integrerad del av arbetet med att följa med vargstammen i vårt land eftersom observationsmaterialet alltid är behäftat med tolkningsmån. Problemet blir särskilt tydligt på platser där vargrevir gränsar till varandra utan tydliga mellanrum. Lösningen ligger i DNA-materialet som har samlats in i närheten av revirgränserna och ger oss en uppfattning om var gränserna går. Observationerna kan inte specificera individer, men de bildar ett oumbärligt bakgrundsmaterial som styr insamlingen av prover dit där vargarna rör sig. Styrkan hos observationerna som rovdjurskontaktpersonerna skriver in är att detta sker i realtid, vilket stöder förvaltningen vid fall med problemindivider. DNA-analyserna kräver däremot flera veckors arbete i laboratorium. Metoder för uppskattningen av läget på hösten Höstens och vinterns genetiska provmaterial och bokförda observationer bildar det Vargflockarna och vargparen i början av mars 2017. Sydväst om den röda linjen var det frivilliga som samlade in prover för DNA-analys medan det på den nordöstra sidan var anställda personer. Kartan visar också reviren (7) med minst en varg som har GPS-halsband. IL PO KO JO LA TASSEN ska kompletteras med möjligheten att skriva in löpblod av varghonor. bästa utgångsmaterialet för en tillförlitlig uppskattning av stammens storlek. Men det inträffar förändringar i stammen under året som följer. På våren ser nya kullar dagens ljus och nya par stakar ut revir. Från och med 2018 ska vi försöka uppskatta vargstammens storlek och struktur på senhösten med en matematisk prognosmodell. Denna utgår från siffrorna för föregående vårvinter ochvetenskapliga data om bland annat vargstammens fortplantning. Som stöd för prognosen för antalet kullar som föds på våren kompletteras TASSEN med en separat del om varghonans löpblod, som med stor sannolikhet visar att en kull är på gång. . Tack! Vi riktar ett varmt tack till alla frivilliga som har samlat in prover och till institutets avlönade terrängpersonal för ett väl uträttat vargarbete. Vintern 2016/2017 Observationer
• 38 l Jägaren 1 l 2018 MILLA NIEMI och SAKARI MYKRÄ , Forststyrelsen Projektet Skogsvildren Life avancerar raskt För ett drygt år sedan inleddes ett Life-projekt för att skydda och sköta skogsvildrenen. I november tog arbetet ett konkret kliv framåt när de första renarna fördes till tillvänjningshägnen som byggdes i somras. Projektet handlar om att återinföra arten i sina tidigare områden i Birkaland och Södra Österbotten. U nder de senaste tio åren har utvecklingen för skogsvildrenen varit oroväckande. Populationen i Kajanaland har minskat medan populationen i Suomenselkä, som skapades med återutsättningar i början av 80-talet, växer klart långsammare än förut. Med det här Life-projektet skapar vi en bättre framtid för skogsvildrenen! Återkomst till forna marker Den synligaste delen av det sjuåriga projektet är återutsättningarna i nationalparkerna Seitseminen och Lauhanvuori. Det är mindre än tvåhundra år sedan skogsvildrenen fortfarande hörde till djurlivet i de här trakterna. En av de viktigaste faktorerna vid valet av platser för återutsättningen var tillgången på lämpliga livsmiljöer för arten. I Lauhanvuoritrakten finns i detta nu landets bästa vinterbeten. Kring Seitseminen består miljön snarare av sommarbeten, men det finns lämpliga lavmoar även där. Tillvänjningshägnen som byggdes där som renarna ska släppas ut fick sina första inhysingar i november. Under de närmaste åren kommer vi att släppa ut individer som M IL LA N IE M I En vild skogsrensvaja som har fångats i Kuhmo släpps ut i tillvänjningshägnet i Seitseminen. Det behövs ett tillskott av vilda skogsvildrenar för att bredda de framtida kalvarnas genetiska bas.
• Jägaren 1 l 2018 l 39 har fötts i hägnen. Om projektet framskrider enligt planerna så släpps de första renarna ut 2019. När projektet avslutas ska det enligt planerna finnas en etablerad och växande population på några tiotal skogsvildrenar i trakterna där de har satts ut. Sannolikt kommer de utsläppta djuren till en början att stanna i närheten av tillvänjningshägnen, men säkert är det inte; det är ju renarna själva som avgör kursen och takten. Vi hoppas ändå att de utsläppta djuren och deras avkomlingar ska utvidga den nuvarande, etablerade renstammens utbredningsområde. I tillvänjningshägnet i Seitseminen finns i detta nu sex renar: fyra vajor som är födda i djurpark, en vild rentjur som har fångats i Kuhmo och en vaja som likaså kommer från Kuhmo. I Lauhanvuori finns fem vajor som är födda i djurpark, en kalv som föddes i våras av en av vajorna, och en vild rentjur som är fångad i Kuhmo. Under de närmaste åren kommer fler vajor födda i djurparker att föras till tillvänjningshägnen. Det är också tänkbart att fånga vilda skogsvildrenar. Arbetet får inte gå till spillo Det går inte att tala om återutsättningar av skogsvildrenar utan att nämna de stora rovdjuren. Oron för att renarna i Seitseminen och Lauhanvuori ska hamna på rovdjurens meny är inte tagen ur luften. Vi vet att i Kajanaland utgör vargarna den främsta dödlighetsfaktorn för vajorna och att det finns en tydlig negativ koppling mellan antalet vargar och skogsvildrenens produktion av kalvar. Björnen jagar däremot helst små kalvar och under lämpliga förhållanden tackar inte heller lodjuret eller järven nej till renstek. I tillvänjningshägnen befinner sig skogsvildrenarna i fullkomlig säkerhet, men efter utsläppet förändras situationen naturligtvis. Det går inte att göra områdena för återutsättningar rovdjursfria, men de uppdaterade förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren ger oss möjligheter till effektiv reglering i områdena där skogsvildrenarna sätts ut. Tillvänjningshägnen och vardagen Tillvänjningshägnen har inte några direkta konsekvenser för användningen av trakterna runt omkring. Jakten kan fortsätta som förut i de omgivande markerna. Allmänheten får också besöka hägnen och titta på renarna; om renarna ledsnar på sina nyfikna åskådare så kan de dra sig tillbaka till de inre delarna av hägnet. Servicevägarna till hägnen är spärrade med bommar, så besökare ska rusta sig för att avverka den sista etappen till fots. De framtida utsläppen av renar kommer inte heller att innebära några begränsningar i användningen av de omliggande markerna. De frisläppta djuren ska ju lära sig leva i ett landskap präglat av människan. Inget litet projekt Lifeprojektet för skogsvildrenen är det hittills största EU-finansierade viltprojektet i vårt land. I projektet, som koordineras av Forststyrelsens jaktoch fisketjänster, deltar inalles tio inhemska samarbetsparter. Budgeten går på sammanlagt drygt fem miljoner euro och av detta står EU för 60 procent. För den inhemska finansieringen står jordoch skogsbruksministeriet, miljöministeriet och de övriga parterna. Finlands Jägarförbund stöder projektet. Återutsättningarna slukar ungefär en miljon euro av budgeten. Merparten av projektfinansieringen går alltså till andra utgiftsposter, som iståndsättningen av livsmiljöer och vidareutvecklingen av metoderna för uppföljningen av renstammen. Ytterligare information om skogsvildrenen och Life-projektet http://www.suomenpeura.fi/fi /metsapeuralife.html Facebook: Metsäpeura Forest Reindeer Anmäl dig till nyhetsbrevet på http://eraluvat.mailpv.net/ Stängslet kring tillvänjningshägnen är 2,5 meter högt och har tredubbel eltråd. Det gula älgbandet är där för att bland annat skogshönsen inte ska kollidera med stängslet.
• 40 l Jägaren 1 l 2018 MISKA KOPPONEN Jaktförening följde älgarnas åldersstruktur i 14 år Jaktföreningen Matkon Metsästysseura i Savonranta i Södra Savolax bestämde under åren 2003 till 2016 åldern på nästan var enda vuxen älg som föreningen fällde. Materialet omfattar 110 älgar och många år, och ger värdefull information om älgpopulationens åldersstruktur. A rbetet med att följa älgarnas åldersstruktur inleddes 2003 när undertecknad, som är medlem i föreningen, samlade in material för sin avhandling med älgjägarnas hjälp. Med avhandlingen undersökte jag vilken inverkan andelen kalvar i avskjutningen har på älgpopulationens åldersstruktur och produktion av kalvar i jaktvårdsföreningarna Savonrantas och Sodankyläs område. Materialet som samlades in åren 2003 och 2004 för åldersbestämning omfattade 244 älgar. Under de här åren tog jaktföreningen Matkon Metsästysseura prover av 13 älgar. Året 2003 var älgstammen i vårt land nästan rekordstor. Den skulle minskas rejält och därför hade föreningen den hösten licenser för 34 älgar. Hösten 2016 fälldes 11 älgar. Älgstammen på orten befann sig klart och tydligt på uppgång. Så här häftiga variationer hos en stam har dock konsekvenser för åldersstrukturen. Hanarna klart yngre än honorna Älgkornas medelålder för hela uppföljningsperioden var 6,13 år medan älgtjurarnas var 4,27 år (tabell 1). Resultatet stämde med älgforskningens riksomfattande undersökningar av åldersstrukturen. Älgtjurarnas låga ålder har i många år varit ett problem för älgstammen i vårt land. Åldersbestämningsmaterialet delades i två sjuårsperioder, 2003 till 2009 och 2010 till 2016. Vi letade efter förändringar på lång sikt i älgarnas medelålder. Under den första perioden var honornas (32 stycken) medelålder 6,25 år och under den andra perioden låg medelåldern (38 stycken) på 6,03 år. Med andra ord hade det inte inträffat några nämnvärda förändringar i älgkornas åldersstruktur. I älgkornas årliga medelålder fanns det däremot mera variation. Den lägsta inträffade 2005, då de fem älgkornas medelålder låg på 4,70 år, och den högsta inträffade 2006 då de fyra älgkornas medelålder var 8,25 år. Beträffande medelåldern för älgtjurarna noterade vi en klar skillnad. Åren 2003 till 2009 låg tjurarnas medelålder på 5,35 år medan den under den senare perioden låg på bara 3,20 år (tabell 1). För bägge perioderna hade vi prover från 20 tjurar, det vill säga två till fyra stycken per år. Kanske var antal prover för litet för att vi skulle kunna dra några tillförlitliga slutsatser, men vi fick fram åldersstrukturen hos de fällda djuren. För att klarlägga åldersstrukturen hos den levande älgpopulationen behöver vi ett tillräckligt omfattande material från minst tre år i följd. För honornas del uppfylldes troligen det här kravet eftersom proverna från älgkor var 30 fler än proverna från tjurar. Att medelåldern hos tjurarna var drygt två år lägre under den senare perioden kan dock vara ett tecken på att tjurstammen i jaktföreningens marker föryngrar sig. Vad kan den här eventuella förändringen i åldersstrukturen bero på? Den relativa andelen kalvar i vinterstammen efter jakten är en av de viktigaste faktorerna. Kalvarnas relativa andel i vinterstammen kan ha blivit större när jakttrycket fortsatte vara måttligt och därför har älgstammen vänt uppåt under den senare perioden. Detta ledde till att åldersklasserna med tjurar som höll på att bli vuxna kanske blev stora relativt sett. Äldsta älgarna 15,5 år gamla Utifrån åldersfördelningen kan vi dra slutDen här niotaggaren som fälldes hösten 2011 tillsammans med en hundförare från grannföreningen var 5,5 år gammal.
• Jägaren 1 l 2018 l 41 satser om åldersstrukturens stabilitet. Åldersstrukturen är normal när de unga åldersklasserna är i majoritet. Den vanligaste åldersklassen är då 1,5 år medan de äldre älgarnas andelar borde minska steg för steg. De unga åldersklasserna kan vara underrepresenterade i materialet i synnerhet om älgstammen ska minskas. Åldersstrukturen är då instabil. Den skeva åldersstrukturen kan rättas till om man minskar på andelen kalvar i de följande årens avskjutning. Åldersfördelningen hos jaktföreningens älgkor åren 2003 till 2016 var inte alldeles lätt att tolka (bild 1). Med sin andel på 21,4 procent var 1,5-åringarna den vanligaste åldersklassen (15 honor). Den nästvanligaste åldersklassen var till vår överraskning 4,5-åringarna med en andel på 15,7 procent (11 honor). I materialet fanns bara fyra älgkor i åldersklassen 2,5 år. Slutsatsen var att åldersstrukturen för älgkorna var en aning skev och att skevheten var kraftigare i början av projektperioden eftersom det inte fanns några älgkor alls som var 1,5 år och 2,5 år gamla i materialet för åren 2003 och 2004. Det här berodde troligen på att Savonranta jv-förening noterade sin största älgavskjutning någonsin året 2002 och att andelen kalvar var stor. I jaktföreningens jaktmarker lever en Åldersbestämning Undertecknad gjorde åldersbestämningen på de fällda älgarna med en metod som bygger på att man räknar årsringarna i tandcementet. I ett tvärsnitt som har sågats ur älgens första framtand (I1) syns med mikroskop eller lupp årsringarna som har bildats i tandcementet runt tandroten. Man får fram åldern genom att räkna årsringarna i tandcementet. I tidningen Jägaren 6/2008 har jag beskrivit metoden i detalj. 1,5 2,5 3,5 4,5 5,5 6,5 7,5 8,5 9,5 10,5 11,5 12,5 13,5 14,5 15,5 12 10 8 6 4 2 5 6 6 4 Tjurarnas åldersfördelning åren 2003 2006 1,5 2,5 3,5 4,5 5,5 6,5 7,5 8,5 9,5 10,5 11,5 12,5 13,5 14,5 15,5 20 15 10 5 15 5 11 6 3 5 4 3 1 Älgkornas åldersfördelning åren 2003 2006 1 4 2 7 Älgkornas (70 st) åldersfördelning åren 2003 till 2016, medelålder 6,13 år. Tjurarnas (40 st) åldersfördelning åren 2003 till 2016, medelålder 4,27 år. En älgko är i sin bästa kalvproduktionsålder när den är mellan fem och åtta år gammal. brokig skara älgkor i varierande ålder. Åldersfördelningens fjorton åldersklasser är ett gott bevis på detta. Det verkar också finnas tillräckligt med älgkor i bästa kalvproduktionsålder. De tre äldsta honorna i materialet var 15,5 år gamla. Två av dem hade dessutom en kalv. Den tredje älgkon var i väldigt dålig kondition. Åldersfördelningen hos älgtjurarna var normal (bild 2). Andelen 1,5-åriga tjurar var hela 27,5 % (11 hanar). Andelarna äldre tjurar än 1,5 år minskade så gott som steg för steg. Åldersfördelningen för tjurarna omfattade tio åldersklasser, vilket är klart färre än för älgkorna. Vad kan en så betydande skillnad bero på? Kalvskyddet för älgkorna är säkerligen den viktigaste faktorn som ofta hjälper honan att bli över tio år gammal. Under åren 2003 till 2016 fällde jaktföreningen sju dominanta tjurar. De mäktigaste av dem hade femton taggar. Åldern varierade mellan 6,5 och 7,5 år. Medelålder åren 2003-2016 (individer) år älgkor tjurar 2003 8,10 (5) 6,00 (2) 2004 7,17 (3) 3,50 (3) 2005 4,70 (5) 8,50 (3) 2006 8,25 (4) 7,50 (3) 2007 5,00 (6) 3,50 (3) 2008 5,17 (3) 5,17 (3) 2009 6,00 (6) 3,50 (3) 2003-2009 6,25 (32) 5,35 (20) 2010 5,50 (6) 1,50 (2) 2011 6,00 (8) 3,50 (2) 2012 5,00 (4) 2,25 (4) 2013 7,50 (5) 5,00 (2) 2014 6,10 (5) 2,83 (3) 2015 6,50 (6) 3,25 (4) 2016 5,25 (4) 4,50 (3) 2010-2016 6,03 (38) 3,20 (20) 2003-2016 6,13 (70) 4,27 (40) Älgkornas och tjurarnas medelålder år för år under perioden 2003 till 2016 (år). 11 1 2 3 1 1 S T 3 S T ÅLDER ÅLDER
• 42 l Jägaren 1 l 2018 Hjortdjursbytets värde Del 2: Hur förvandla viltets upplevelsevärde till inkomst? TOMMI HÄYRYNEN , Jyväskylä yrkeshögskola, enheten för affärsverksamhet ? Bild: ANU RAULO , Jyväskylä yrkeshögskola, enheten för affärsverksamhet Bland markägare, jaktföreningar och tjänsteproducenter, det vill säga bland företagare i viltbranschen och personer som gärna vill bli det, är det numera många som funderar på ett mera omfattande ekonomiskt utnyttjande av viltet. M otiven för ett ekonomiskt nyttjande är för markägarnas del knutet till en kompensation för viltskador och en strävan att hitta nya sätt att få avkastning på skogskapitalet genom mångbruk av skog. Jaktföreningarna önskar å sin sida bevara jaktens nuvarande infrastruktur och fortsätta med sin högklassiga viltvård i sina jaktmarker. Detta kräver även ekonomiska resurser av jaktföreningarna. Bevarandet av landsbygdens livskraft kräver att vi ”vänder på nya stenar” för att hitta inkomstkällor. Vi önskar oss inkomster av viltet som stöder den företagsverksamhet som redan finns och för att inleda ny företagsverksamhet. Det här är faktorer som företagare, jaktföreningar, markägare och offentliga organisationer har lyft fram i projektet för aktivering av affärsmodeller för viltbruket, Riistatalouden liiketoimintamallien aktivointihanke. Projektet drivs av enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola tillsammans med Finlands viltcentral och finansieras av fonden för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Bedömningen av möjligheterna att realisera kommersiell jakt I föregående nummer av tidningen Jägaren (6/2017) skrev vi om hjortdjurens ekonomiska värde i vårt land. Hjortdjurens totala värde beräknades till 166 miljoner euro för jaktsäsongen 2016. Värdet fördelade sig på köttvärdet (66 miljoner euro) och upplevelsevärdet (100 miljoner euro). Hur ska vi då göra för att förvandla viltets upplevelsevärde till inkomst? Jägare frågar sig om deras jaktområden är sådana att upplevelsevärdet över huvud taget kan förvandlas till inkomster. Det här är frågor som ofta återkommer eftersom de bildar utgångspunkten för den som vill inleda en verksamhet. Via kommersiella jakter där kunderna betalar för sin jaktupplevelse går det att förvandla en del av viltets upplevelsevärde till inkomst. I projektet för aktivering av affärsmodeller för viltbruket har vi skapat en modell med vilken vi kan bedöma de praktiska möjligheterna att realisera kommersiell jakt. Med hjälp av olika kriterier kan parterna granska om ett område över huvud taget är lämpligt för kommersiell jakt, och i hur hög grad i så fall. Modellen ska också belysa de faktorer som kräver justeringar om de intresserade personerna tänker göra verklighet av planerna. Observera att det inte är mer än del av jaktområdena här i landet som uppfyller kriterierna för en kommersiell jakt med hög standard, även om de skulle vara fullt dugliga för normal fritidsjakt. När vi skapade modellen hörde vi kunder som är intresserade av jakttjänster, markägare, jägare och tjänsteproducenter. Kriterierna för möjligheterna att realisera jakt Vi har utvecklat en modell med sju olika delområden för be
• Jägaren 1 l 2018 l 43 dömningen av möjligheterna att realisera kommersiell jakt. Varje delområde bedöms separat på en skala i tre steg; går att realisera fullt ut, kräver utveckling, går inte att realisera. Delområdena är som följer: 1. Jaktområdet Det som bedöms är jaktområdets storlek, belägenhet, tillgänglighet och form. Området ska vara tillräckligt stort för att antalet licenser ska räcka till. Dessutom ska det rent praktiskt gå att arrangera en jakt smidigt. Området ska vara så beläget att det med avseende på vägförbindelser och förflyttningar är lätt att nå. Om ett samlicensområde kan användas även när det pågår en kommersiell jakt så ger det bättre förutsättningar för en fungerande helhet. Beträffande områdets form bedömer vi både formen (smalt eller brett?) och enhetligheten hos det område som står till jaktens förfogande. Vi inspekterar området i terrängen och kontrollerar observationerna med lämpliga dokument. 2. Viltstammen i området Vid bedömningen av viltstammen fokuserar vi på viltfaunan i området och fastställer kvantiteten och kvaliteten på den art som ska jagas. Vi bedömer också tätheten, åldersfördelningen och könsfördelningen, och gör det utifrån principerna för hållbar och etisk jakt. Vi fäster särskild uppmärksamhet vid sammanjämkningen av jaktföreningsjakten och den kommersiella jakten, och tar hänsyn till viltets välfärd. Vi bedömer också den viltvård som bedrivs i området eftersom den bidrar till att bilda underlaget för avskjutningen på lång sikt. De här faktorerna fastställs med lämpliga dokument. Hit hör viltvårdsplanen och hur den verkställs, inventeringarna av vilt, uppföljningen av viltet, avskjutningsplanen och avskjutningsstatistiken. 3. Terrängen För terrängens del bedömer vi beståndsfigurerna, skogstyperna, typen av jordbruksmark och höjdskillnaderna. Vi lägger särskild vikt vid bedömningen av mångfalden i viltets livsmiljö. Där granskar vi viltets beten sommartid och vintertid, och kvantiteten och kvaliteten på gömslen och legor. Vi bedömer också jaktens tekniska möjligheter beträffande passen och eventuella höjdskillnader. 4. Jaktens infrastruktur I det här delområdet bedömer vi jaktområdets vägnät, passen, lokalerna för hanteringen av fällt vilt och möjligheterna att transportera djurkroppar. Vägnätet och passen bedömer vi med tanke på säkerheten och förflyttningarna i området. Beträffande lokalerna för hanteringen av fällt vilt bedömer vi användarvänligheten, kvaliteten och tillgängligheten i förhållande till det vilt som ska jagas. I det här delområdet noterar vi också faktorer som begränsar rörligheten och därmed jaktens smidighet och snabbheten i förflyttningarna. 5. Kringtjänsternas infrastruktur Bedömningen av kringtjänsterna riktar sig mot boendeoch cateringtjänsterna, transporttjänsterna samt eventuella övriga tjänster som skapar ett mervärde för kunderna. Hit räknar vi bland annat skogskyrkor, troféutställningar, jaktmuseer, aktörer som lagar vilträtter och skjutbanor. Kringtjänsterna bedöms alltid i förhållande till kundgruppen eftersom olika kundkategorier har olika förväntningar på exempelvis tjänsternas kvalitet. 6. Samarbetet Eftersom en lyckad jakt kräver en gemensam vilja hos markägarna, jaktföreningen och tjänsteproducenterna så är det avgörande att samförståndet är reellt. Det här betyder inte att vi reagerar på minsta gnissel utan att vi skapar en samsyn där alla har samma uppfattning om vad man sysslar med och på vilka villkor. Bedömningen granskar bland annat enhetligheten i beslutsfattandet, användningen av samlicensområdet, beredskapen för långsiktigt samarbete och om alla parter är nöjda med verksamheten. Det är inte ovanligt att parterna måste investera i exempelvis viltvårdsåtgärder eller jaktens infrastruktur. Det är självfallet sällan motiverat med investeringar av engångsnatur med korta intervaller. 7. Kundupplevelsen I delområdet Kundupplevelsen bedömer vi de ovannämnda delområdena ur kundens perspektiv. För jaktområdets del bedömer vi bland annat det allmänna intrycket, naturligheten och hur väl området motsvarar kundens förväntningar. För viltstammens del bedömer vi mängden skottchanser och den helhetsupplevelse som kunden får när han eller hon ser viltet. Här betonas också kringtjänsternas infrastruktur och kvaliteten på tjänsterna. Med hjälp av den här modellen kan vi således bedöma möjligheterna att realisera kommersiell jakt i ett område. Demoversionens användarvänlighet testas som bäst med en jämförande bedömning av skogsområden av olika typ. På det viset förvissar vi oss om att modellen är tillförlitlig oavsett vem som gör bedömningen. Demoversionen kommer att publiceras i början av innevarande år. Den ska strukturera förutsättningarna för kommersiell jakt och sänka tröskeln för intresserade personer att börja med kommersiell jakt.
• 44 l Jägaren 1 l 2018 KATI HEINONEN , verksamhetsledare, Lammi jvf Jaktens effekter på hälsa och välfärd Jakten är ett fritidsintresse med långa traditioner i vårt land. Året 2015 var det 306 277 personer som löste jaktkort, eller med andra ord cirka sex procent av befolkningen. Trots det har jaktens upplevda välfärdseffekter undersökts i en väldigt liten omfattning. Här presenterar vi resultatet av en avhandling som gjordes i form av en enkät med frågor om hälsan hos jägare och jägarnas upplevda välfärdseffekter. F orskningsmaterialet samlades in med ett frågeformulär på nätet som i juni i fjol skickades till alla jaktvårdsföreningar i landet för att vidarebefordras till medlemmarna. 1817 personer svarade på enkäten och av dessa var 89 procent män och 11 procent kvinnor. Åldern på de svarande varierade mellan 12 och 83 år. Tre fjärdedelar av svararna jagade mer än tio dagar om året (omräknat till åtta timmars dagar). I genomsnitt tillbringade svararna 29 dagar på jakt. Hälften av svararna uppgav att de jagade med en förening eller ett jaktlag. Jägarnas upplevda hälsa Hur upplevde då de svarande sin hälsa? 49 procent uppgav att den var god, 35 procent att den var ganska god, 15 procent att den var hyfsad och en procent att hälsan var rätt dålig. Damerna upplevde att hälsan var bättre än herrarna. Den upplevda hälsan försvagades med åldern. En dryg tredjedel av svararna uppgav att de led av en diagnostiserad sjukdom. Den vanligaste sjukdomen var förhöjt blodtryck eller en blodtryckssjukdom (68 %). 46 % av svararna led av förhöjt kolesterol, 19 % av diabetes typ 2 och 11 % av en kranskärlssjukdom. Herrarna led i högre grad än damerna av diagnostiserade sjukdomar. Hälften av svararna var överviktiga (BMIindex 25 eller mer) medan 23 % var feta (BMI-index 30 eller över). Jaktens upplevda välfärdseffekter Jägarnas upplevda välfärdseffekter kartlades med frågor där svararna kunde kryssa för flera alternativ. Beträffande jaktens positiva effekter fördelade sig svaren som följer: höjer humöret (88 %), gör mig nöjdare med livet (81 %), knyter sociala kontakter (77 %). Diagram 1 visar hur resultaten fördelade sig. Frågan hade också ett öppet svarsalternativ. Här fördelade sig svaren så här: fysisk kondition, psykiskt välbefinnande och sociala kontakter. Damerna och ungdomarna upplevde oftare än herrarna att jakten höjer humöret. Herrarna igen upplevde oftare än damerna att jakten gör dem nöjda med livet. En majoritet av svararna jagade med en förening eller ett jaktlag, eller med en kamrat, vilket visar jaktens förmåga att skapa sociala kontakter. Enkäten tog också upp faktorer som minskar jagandet; minskad fritid och rovdjurssituationen var de två vanligaste. Damerna upplevde oftare än herrarna att den minskade fritiden och rovdjursläget påverkade jagandet. Diagram 2 visar hur svaren fördelar sig. Sammanfattning Det är ett faktum att den upplevda hälsan är avgörande för en persons framtida hälsoproblem och risk för att avlida. Bedömningen av den upplevda hälsan i underEnkäten tog också upp faktorer som minskar jagandet; minskad fritid och rovdjurssituationen var de två vanligaste. Damerna upplevde oftare än herrarna att den minskade fritiden och rovdjursläget påverkade jagandet. Diagram 2 visar hur svaren fördelar sig. Diagram 1. Hur jägarna upplever jaktens positiva effekter (n = 1809). Del 1. Kvinnor Män Alla Höjer humöret Gör mig nöjdare med livet Skapar sociala kontakter Höjer arbetsförmågan, mera ork på jobbet Återhämtning från utmattning Någonting annat Ingenting
• Jägaren 1 l 2018 l 45 Diagram 2. Faktorer som minskar jagandet (n = 1809). sökningen Hälsa 2011 gav ett resultat som stämmer väl överens med resultaten i den här undersökningen. I den här undersökningen förekom det fler fall av förhöjt blodtryck och blodtryckssjukdomar än i undersökningen Hälsa 2011. Däremot fanns det inte några skillnader i förekomsten av kranskärlssjukdomar. Det förekom färre fall av diabetes typ 2 och förhöjda värden av LDL-kolesterol i den här undersökningen än i undersökningen Hälsa 2011 och den regionala hälsooch välfärdsundersökningen 2016. Det är ett faktum att fetman är ett av de allvarligaste problemen för folkhälsan och nationalekonomin (undersökningen Hälsa 2011). I den här undersökningen fanns det färre överviktiga. Av allt att döma finns det klart fler normalviktiga bland damerna som jagar än bland damerna i undersökningen Hälsa 2011. Det är också ett faktum att den fysiska aktiviteten bland finländarna är för låg med tanke på hälsan. Jakten upplevdes ha en avsevärd inverkan på den fysiska aktiviteten, vilket främjar hälsan och välfärden. Jakten är inte bara en trevlig hobby för jägarna utan den verkar också ha en mycket gynnsam effekt på jägarnas välfärd som helhet betraktat, och därmed har den till och med en nationalekonomisk betydelse! Källor Kaikkonen, R., Murto, J., Pentala, O., Koskela, T., Virtala, E., Härkänen, T., Koskenniemi, T., Ahonen, J., Vartiainen, E. & Koskinen, S. 2016. Alueellisen terveysja hyvinvointitutkimuksen perustulokset 2010-2015. https://www.thl.fi/ath Koskinen, S., Lundqvist, A. & Ristiluoma, N. (toim.) 2012. Terveys, toimintakyky ja hyvinvointi Suomessa 2011. Terveyden ja hyvinvoinninlaitoksen raportti 68/2012. Tammerfors: Suomen Yliopistopaino Oy Kvinnor Män Alla Minskad fritid Rovdjurssituationen Ingenting Försvagad hälsa Försämrade jaktmöjligheter Någonting annat
• 46 l Jägaren 1 l 2018 TERO KUITUNEN Seniorjakt: Även jakten kan vara publiksport Taxens skall närmar sig åkern där jag står på pass i ett hörn. Så dyker hjortarna upp och jägaren på grannpasset fäller den ena. En typisk jaktsituation med andra ord, bortsett från att vi hade publik, en grupp seniorgäster inbjudna av jaktföreningen. J ägarna inledde sin morgon på välbekant vis med ”ordergivning”. När gästerna anlände till vindskyddet bjöd vi dem på kaffe med tilltugg och informerade om dagens jakt. Gästerna försågs också med de obligatoriska varselplaggen. Skyttarna begav sig till passen och hundförarna till sina utgångsplatser. Seniorerna transporterades till sina ”läktare”. När hundarna släpptes lös rullade jakten i gång som en alldeles vanlig jakt, bortsett från att den skulle vara kortare så att gästerna inte skulle börja frysa. Efter jakten var det återsamling för parad och hjortsoppa. Seniorerna var uppenbart nöjda med sin upplevelse och sade att det hade varit trevligt, även om det mot slutet hade blivit litet kallt på läktaren. Men hutten och den heta soppan som serverades vid paraden satte fart på blodomloppet igen. Gästerna fick njuta av jakten på ”läktare” som var utsedda så, att de var lätta att nå och ägde jaktlig potential.
• Jägaren 1 l 2018 l 47 Började med en avhandling Viivi Skogsberg berättar om hur seniorjakten kom till: Hösten 2016 började vi, min partner Jenni Greijula och jag, jobba på vår avhandling. Tanken var att arrangera någonting med anknytning till jakt och natur för äldre män, och det blev älgjakt eftersom det var rätt årstid och jag själv också jagar. Vi tänkte också att älgjakten är en väldigt maskulin jaktform med gemenskap. När iden var kläckt kontaktade jag min egen jaktförening Etelä-Lopen Eränkävijät och presenterade idén. Föreningen gav grönt ljus och ställde upp som samarbetspartner. Därefter fick vi ett tips om att dagcentret Pihlaja i Loppi i södra Tavastland hade en mansgrupp som samlades på fredagarna. Samma dag pratade vi med personalen på Pihljaja och de blev väldigt intresserade av idén. Det hela gick väldigt fort och från idékläckning till älgjakt tog det ungefär en månad. Vi planerade älgjakten tillsammans med personalen på dagcentret. Det viktigaste var att anpassa jakten till de enskilda seniorernas fysiska förmåga och förstås till säkerheten rent generellt under dagen. Några av seniorerna rörde sig med ett stöd av något slag, som en promenadkäpp, rollator eller rullstol. Jaktchefen planerade jakten så, att passen skulle vara lätta att nå för både seniorerna och – i värsta fall – en ambulans. Själva jakten lades upp så, att varje jägare tog med sig en senior som sällskap till passet och om det behövdes en av de anställda på dagcentret. Dessutom fick varje senior med sig en stol med ryggstöd till passet. I vår avhandling och seniorjakt deltog nio män som var dagcentrets klienter. Några av dem hade jagat tidigare, men varit tvungna att sluta på grund av begränsningar i rörligheten. Seniorjakten blev en väldigt positiv upplevelse för alla medverkande. I Loppi ska samarbetet mellan dagcentret Pihlaja och jaktföreningen Etelä-Lopen Eränkävijät fortsätta. Det har varit tal om att föreningen ska arrangera en seniorjakt vart annat år, omväxlande med en älgjakt för skolelever. Vi har också diskuterat olika alternativ för att kunna fortsätta med verksamheten, som att jakten skulle kunna bli ett cirkulerande evenemang i Loppi. Jakten har väckt intresse och livlig diskussion också i andra föreningar. Därför var det fantastiskt att jaktföreningen Kormu-Launonen Metsäveikot ry arrangerade en seniorjaktdag 2017. Jag hoppas att jaktföreningar på olika håll i landet fattar intresse för saken och inte tvekar utan hakar på och skapar välfärd för de gamla. Det är inte mycket som krävs, men det är väldigt givande för alla som deltar. Det går utmärkt att kontakta mig i ärendet och jag hjälper gärna till med planeringen och utformningen av en seniordag. viivi.skogberg@gmail.com Avhandlingen finns på adressen: http://www.urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201705178624 Seniorjakten 2017 i Loppi arrangerades av jaktföreningen Kormu-Launonen Metsäveikot ry Jaktledare för seniorjakten var Toni Ikävalko. Vår förening ställde sig väldigt positivt till att arrangera en seniorjakt. Vi tänkte, att alla blir vi ju gamla, så när vi själva har blivit seniorer så skulle vi också uppskatta en sådan jakt. Dessutom ville vi skapa en kontinuitet i det här fina arrangemanget. Arrangemangen för hjortjakten gick på rutin i vår förening, men vid valet av jaktområde gällde det att uppmärksamt ta hänsyn till seniorernas begränsade rörlighet. I praktiken innebar detta att seniorerna skulle kunna ta sig obehindrat till och från bilarna. Utöver de normala arrangemangen planerade vi också för ett eventuellt behov av sjuktransport. I övrigt räcker det med att kunna skrapa ihop tillräckligt många av föreningens eget folk. De yttre ramarna för vår förening är i det närmaste perfekta. Sammanfattningsvis blev dagen en väldigt positiv upplevelse för arrangören! . 2017 års seniorjakt i Loppi arrangerades som en hjortjakt.
• 48 l Jägaren 1 l 2018 PANU HIIDENMIES Artikeln är den tredje i tidningen Jägarens artikelserie Vilthushållning i utveckling där vi behandlar jaktföreningarnas möjligheter och olika verksamhetsformer för att bevara föreningsverksamheten som en del av vilthushållningens kärnfunktioner. Skribenten, jur.kand. och vicehäradshövding Panu Hiidenmies, är expert på jaktföreningsverksamhet Vilthushållning i utveckling, del 3 En jaktförenings kommersiella jakter och beskattningen I jaktföreningarna vet medlemmarna ofta hur man arrangerar jakter för utomstående. Men det räcker inte med själva jakten utan det behövs också annat kunnande. En jaktförening är ju ett allmännyttigt samfund och befinner sig därför skattemässigt i en speciell ställning. När verksamheten förändras är det skäl att studera principerna för hur en förening håller beskattningen rimlig. I princip är alla jaktföreningar som fungerar normalt allmännyttiga till sin natur. Det gäller att göra klart för sig exakt vad det allmännyttiga innebär eftersom en ändring i status får konsekvenser. Enligt inkomstskattelagens 22 § är ett samfund allmännyttigt då • det verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse, • dess verksamhet inte enbart gäller begränsade personkategorier, • det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt. Alla förutsättningar som räknas upp i inkomstskattelagens 22 § ska vara samtidigt uppfyllda för att en jaktförening ska betraktas som allmännyttig. Både stadgarna och verksamheten ska uppfylla kraven på allmännyttighet. I princip är en jaktförening alltså inte, med anledning av sin allmännyttiga status, tänkt att bedriva affärsverksamhet. Beslutet om allmännyttighet är bundet till ett skatteår, och gäller det skatteår under vilket beskattningen sker. Beslutet om allmännyttigheten görs alltid utifrån en helhetsbedömning. Om verksamheten mot vederlag i en förening är betydande, regelbunden och omfattande så ökar också sannolikheten för att föreningen ska betraktas som någonting annat än allmännyttig. I så fall är verksamheten skattepliktig. Allmännyttigheten kan gå förlorad Skattemyndigheterna har, enligt rådande rättspraxis, i åtminstone två fall fastställt att ett samfund som är allmännyttigt enligt sina stadgar (KHO 1980 T 6049, en stiftelse, och KHO 1976 T 34, en förening) ändå inte är det, enligt sin faktiska verksamhet. Fallen är gamla, men visar skattemyndigheternas
• Jägaren 1 l 2018 l 49 bedömning av gränsen mellan allmännyttig skattebefriad verksamhet och beskattningsbar verksamhet med intäkter. I bägge fallen var samfundens faktiska verksamhet ekonomisk och handlade om att erbjuda tjänster mot vederlag. Ett jaktlag är inte allmännyttigt Observera, att en oregistrerad förening inte är ett samfund. Det kan därför inte vara ett allmännyttigt samfund i enlighet med § 22 i inkomstskattelagen. En oregistrerad förening betraktas i beskattningen som en sammanslutning vars inkomst beskattas hos dess delägare (inkomstskattelagen 15-16 §). Om det ändå är meningen att föreningen ska registreras och pappren har skickats in före skatteårets utgång så kan en sådan oregistrerad förening skattemässigt betraktas som ett samfund i enlighet med § 3 och 22 i inkomstskattelagen. Enbart och omedelbart för allmän fördel Vid bedömningen av huruvida ett samfund verkar till allmän fördel ska man fråga sig vilka intressen jaktföreningen driver. Ett samfund kan inte vara allmännyttigt om syftet med verksamheten är exempelvis att tjäna pengar. Här tangerar vi frågan huruvida en jaktförening kan börja med jakt mot vederlag för utomstående och om det lönar sig, och i vilken omfattning. Frågan är intressant närmast ur synvinkeln när tröskeln för beskattning överträds. Om verksamheten bedrivs i större omfattning kan jaktföreningen naturligtvis registrera sig som skattskyldig. Hos en majoritet av jaktföreningarna är den kommersiella verksamheten dock relativt liten och det är uppenbart att verksamheten till sin natur är allmännyttig. Det här är generellt också tanken bakom föreningarnas stadgar och skattemyndigheternas tolkningspraxis. Den allmänna fördelen kan i regel motiveras med skötsel av viltstammar, SRVAverksamhet och andra liknande aktiviteter. Om en jaktförening samlar in pengar med sin verksamhet så ska medlen gå till allmännyttig föreningsverksamhet. En jaktförening kan inte ägna sig åt att samla in pengar och dela ut dem till medlemmarna. Det här har man i regel också varit medveten om i föreningarna. Syftet med verksamheten kan inte heller vara att minimera utgifterna för en viss krets av personer. Skattemyndigheterna har hittills inte fäst uppmärksamhet vid minimerandet av utgifter eller den kultur som råder i många jaktföreningar där de involverade personerna utgör en liten och sluten krets. Det kan dock bli aktuellt med en granskning om en jaktförening med sin kommersiella verksamhet skulle bidra ekonomiskt till jakter av högre standard än normalt för sina medlemmar. Hädanefter blir de här faktorerna kanske beaktade vid bedömningen av en jaktförenings allmännyttighet och därmed även föreningens skattemässiga ställning. Den kommersiella jaktens konsekvenser för allmännyttigheten Om ett samfund bedriver näringsverksamhet bedöms verksamhetens inverkan på allmännyttigheten alltid från fall till fall och utifrån en prövning av helheten. Även om en jaktförening skulle ha utökat sin kommersiella verksamhet så att den utgör en betydande del av föreningens verksamhet så kan föreningen ändå i vissa avseenden fortsättningsvis betraktas som allmännyttig. En allmännyttig verksamhet i tillräcklig omfattning är i sådana här fall i regel etablerad inom den verksamhet som samfundet bedriver och denna vänder sig till andra kunder än de som anlitar den kommersiella näringsverksamheten. Den allmännyttiga verksamheten inkluderar bland annat tävlingsoch hobbyverksamhet, intressebevakning, informationsspridning, kurser, kamratstöd och forskning. Med tiden kommer säkerligen också de här verksamheterna att beaktas när det blir vanligare med kommersiella jakter och evenemang. Med obegränsad målgrupp Ett allmännyttigt samfund måste i sin verksamhet vända sig till en obegränsad målgrupp. I princip ska medlemskap i samfundet och den faktiska allmännyttiga verksamheten vara öppna för alla. För att räknas som allmännyttig räcker det inte med att den näringsverksamhet som samfundet bedriver riktar sig till en obegränsad målgrupp. Ett samfund kan vara allmännyttigt även om medlemskåren är liten, om verksamheten de facto är utåtriktad och om samfundet är öppet för alla eller åtminstone för en stor grupp. Kraven för medlemskap får inte vara för skarpt begränsande utan samfundet måste visa vilja att hålla verksamheten öppen och rekrytera nya medlemmar. Hos en del av jaktföreningarna riktar sig verksamheten till en väldigt begränsad krets. Det vore därför intressant att granska vilken effekt föreningens jakter för utomstående har på bibehållandet av allmännyttigheten. I sådana fall är ju verksamheten öppnare, även om alla intresserade inte antas som medlemmar, utan föreningen begränsar sig till att sälja gästlicenser eller gästjakter. Det här innebär att den utveckling som pågår i föreningarna också stöder tanken på en modell som kombinerar allmännyttighet med skattemässigt förnuft.
• 50 l Jägaren 1 l 2018 JANI PELLIKKA , Naturresursinstitutet och MARKO SVENSBERG , Finlands viltcentral Regleringen av jakten i jaktföreningarna Del 3: Jaktföreningsundersökningen 2017 Drygt 80 procent av dem som har betalat jaktvårdsavgiften jagar enligt stadgarna för en jaktförening eller ett jaktlag. Hurdana är de då, de här stadgarna som både tillåter och begränsar jakten? I den här artikeln ska vi se närmare på hur 410 föreningar och jaktlag reglerade jakten under 2016 enligt jaktföreningsundersökningen 2017, och göra en jämförelse med regleringen ett decennium tidigare. Ungefär ¾ av jaktföreningarna och jaktlagen i vårt land införde 2016 begränsningar av något slag i jakten. De mest tillåtande föreningarna och jaktlagen finner vi i landets nordliga delar. I Lappland införde 32 % av svararna begränsningar, i Kajanaland 54 % och i Uleåborg 65 %. Vanligast med begränsningar var det i Norra Tavastland (95 % av de svarande) och i Egentliga Finland (93 %). Det populäraste är att styra den maximala avskjutningen med kvoter för de enskilda arterna (bild 1). Året 2016 införde 69 procent av svararna kvoter och fredningar. Parallellt med de personliga kvoterna använde en del av jaktlagen också ett system med utlottning till medlemmarna. Kvoterna räcker inte alltid till för alla medlemmar så det behövs ett rättvist sätt att fördela dem utan att tumma på jaktens hållbarhet. I somliga jaktlag omfattade kvoten flera arter till exempel ett visst antal orrar och tjädrar per medlem. I några fall bestämdes kvoten som en maximal summa där varje ingående art hade ett visst antal poäng. Det var nästan lika vanligt att indirekt styra jakten med geografiska begränsningar och fredningar (67 % av svararna). Undersökningen berörde inte storleken på områdena som hade fredats på eget initiativ, skälen till fredningarna eller eventuella övriga begränsningar i anslutning till de fredade områdena (som jaktmetoden eller tiden). Det framgår dock av svaren att begränsningarna oftast riktades till samma småviltsarter som de införda avskjutningskvoterna. Alla andra regleringssätt var klart sällsyntare. Ungefär 40 % av svararna påverkar avskjutningens struktur med regleringar. Oftast handlar det om tuppar eller hönor vid jakt på tjäder och orre. Ännu sällsyntare är det att en förening eller ett jaktlag ytterligare begränsar den längd på jaktsäsongen som stadgas i jaktförordningen, det vill säga kortar av den i början eller slutet. Somliga jaktlag slår fast veckodagar då det är tillåtet att jaga – jakt i alla former eller bara vissa former. Inalles var det cirka 20 % av svararna som införde tidsmässiga begränsningar i Det har blivit etablerad praxis med kvoter för avskjutningen. Hela 89 procent av svararna som 2005 hade infört kvoter eller fredningar gjorde det också 2016. Av allt att döma prioriterar föreningarna att jakten på skogshöns ska vara hållbar. Slopandet av jaktlicenserna för rådjur 2005 har i allt högre grad gjort arten till föremål för lokala kvoter och fredningar (2005 var andelen 8 %).
• Jägaren 1 l 2018 l 51 småviltsjakten. De översta arterna på listan känner vi igen – skogshönsen och rådjuret. Arten saknar inte betydelse Utöver arterna som nämns i Bild 1 är också fasan, kanadagås och kanadensisk bäver kvotbelagda eller totalfredade i en handfull föreningar och jaktlag. I 2005 års undersökning nämndes också ekorren i några svar. Andelen (%) jaktföreningar och jaktlag som 2016 införde begränsningar i jakten på icke licensbelagda viltarter i sina jaktmarker. Svaret ”Inte alls” betyder att inga begränsningar av de nämnda typerna infördes för någon enda art. Diagrammet bygger på svaren från 411 föreningar och jaktlag. Å andra sidan finns det flera arter som saknas helt och hållet i regleringen på lokal nivå. Det anses inte befogat med begränsningar i jakten på små rovdjur, utan snarare uppmuntras den. Våra internationella viltarter – sjöfåglarna – är väldigt sällan föremål för regleringar. I somliga föreningar och jaktlag begränsas jakten på skogshare, men inte på fälthare. Oron för skogsharen verkar ha sina rötter på fältet, eftersom det på en högre nivå i regleringen av jakten inte görs någon skillnad mellan arterna och det har varit tillåtet att jaga bägge rätt fritt under en lång säsong. Principerna för lokal reglering I undersökningen gav svararna flera skäl till att tillåta jakt; jakten är slumpartad, starka viltstammar i trakten, ett litet antal medlemmar, förtroende för jägarnas bondförnuft, betydelselöst med reglering i ett (allt för) litet område och att man litar på att den statliga förvaltningens reglering räcker till. Svararna motiverade begränsningarna med få observationer av vilt och att viltstammarna är svaga enligt triangelinventeringarna. Somliga svarande motiverade begränsningarna så här; för att få en viltstam att växa (rådjur), rekommendationer från högre ort (jägarförbundet, jv-föreningen), högt jakttryck, utsättningar (fasan) och ett behov av att ta hänsyn till rovdjurens predation. Sammanfattningsvis har föreningarna utvecklat en mångfald olika sätt att bevara de viktigaste viltstammarna på lång sikt. Jägarna har också hittat på många olika sätt att fördela jaktmöjligheterna mellan medlemmarna. Effekterna av regleringarna är dock svåra att mäta eftersom det finns så många faktorer som påverkar viltets välfärd. Men det är ändå viktigt att jägarna försöker. Att ledningen av verksamheten utgår från stammarnas tillstånd och utveckling visar ju att jägarna tar ansvar. Jaktbegränsningar (% av svararna) Avskjutningskvoter (maximal avskjutning > eller = 0) Geografiska (fredade områden) Strukturella (ålder eller kön) Tid (förkortad jaktsäsong) Tjäder Orre Rådjur Ripa Järpe Skogshare Rapphöna Sjöfåglar Annat vilt Inte alls
• 52 l Jägaren 1 l 2018 HENNA VÄYRYNEN Bröderna von Wright: Stor utställning på Ateneum i Helsingfors Viltet i konsten Finlands hundraårsjubileum kulminerade på Ateneum i Helsingfors med en stor utställning om konstnärsbröderna von Wright. Utställningen pågår till den 25 februari och omfattar ett stort antal verk av konstnärsbröderna med naturoch fågelmotiv. För det moderna inslaget på utställningen står konstnärerna Sanna Kannisto och Jussi Heikkilä. B röderna Magnus (1805–1868), Wilhelm (1810–1887) och Ferdinand (1822–1906) von Wright är särskilt kända för sina målningar och sin grafik med fågelmotiv. Men brödernas produktion omfattade också landskapsmålningar från stad och landsbygd, folklivsskildringar och stilleben. Konstnärsbrödernas produktion blev väldigt omfattande; till utställningen på Ateneum valdes 329 verk. Utställningen inkluderar också litografier av bland annat skaldjur och fåglar, och målningar som omspänner motiv från landsbygd till skogsnatur till stadslandskap, samt några fåglar som Magnus von Wright har stoppat upp. Bland målningarna och grafiken finns viltfåglar, ugglor och örnar. Utställningens chefskurator, amanuens Anne-Maria Pennonen, berättar att sammanställandet av utställningen var ett stort projekt som tog två och ett halvt år. – Utställningen är tematiskt ordnad för att lyfta fram bröderna som individuella konstnärer, fortsätter Pennonen. Konstnärer och vetenskapliga illustratörer Bröderna föddes i början av 1800-talet på godset Haminanlax en knapp mil från Kuopio. Släkten är adlig. Bröderna följde med sin far på vandringar i naturen och på jakt, vilket väckte deras intresse för att skildra naturen. Bröderna har också beskrivits som skickliga jägare. Fåglarna som de hade fällt använde de som modeller för sina illustrationer och undersökningar. Anne-Maria Pennonen understryker att brödernas gärning som konstnärer och illustratörer kan granskas i sitt 1800-talssammanhang ur både konstnärlig, vetenskaplig och samhällelig synvinkel. Wilhelm flyttade till Sverige och blev känd för sina naturvetenskapliga illustrationer för Kungliga vetenskapsakademien. Magnus blev en landskapsmålare av rang, men hans produktion omfattade också stadsvyer, kartor och ornitologiska illustrationer. – Den yngsta av bröderna, Ferdinand, blev en av de första konstnärerna här i landet som kunde livnära sig på sin konst, upplyser Anne-Maria Pennonen. Tack vare fågelstudierna och bildskapandet utvecklade bröderna ett omfattande kunnande om fåglar. Magnus von Wright betraktas också som den första ornitologen här i landet. Enligt Anne-Maria Pennonen håller brödernas ornitologiska illustrationer fortsättningsvis högsta kvalitet. Bröderna verkade i en tid då fotograferingen ännu inte hade slagit igenom och därför var tecknandet och målandet det enda sättet att dokumentera naturen. Det vetenskapliga observerandet visar sig också i målningarna. – Målningarna är minutiöst gjorda med Wilhelm von Wright: Ett par änder hängande på en köksvägg (1851). FI N LA N DS N AT IO N AL GA LL ER I/K ON ST M US EE T AT EN EU M . BI LD : FI N LA N DS N AT IO N AL GA LL ER I/H AN N U AA LT ON EN .
• Jägaren 1 l 2018 l 53 Bröderna von Wright: Stor utställning på Ateneum i Helsingfors exakta detaljer i landskapet. Flyger där en fågel så kan man känna igen arten, beskriver Pennonen. Självfallet inkluderar utställningen det mest kopierade verket i vårt land, Ferdinand von Wrights målning Stridande tjädertuppar (1886). – Folk frågar mig ofta varför Stridande tjädertuppar är så populär. Personligen tror jag att det åtminstone delvis beror på att målningen är så stor och att naturen är skildrad med en väldig kraft och att den är lätt att ta till sig. Den blev populär redan på sin egen tid och spreds också i tryckt form, berättar Pennonen. Konceptuell fågelkonst Jussi Heikkilä, som är känd för sin konceptuella konst, deltar i utställningen Bröderna von Wright med två verk. Det ena verket är en imponerande installation där 15 000 ringmärkningsringar för fåglar är snyggt upphängda i taket. På väggen har han fäst kuvert från olika länder därifrån ringarna är skickade. Det andra verket är en skärm som visar flyttfåglar och som konstnären kontinuerligt uppdaterar. –Jag brukar göra omfattande bakgrundsforskning för mina verk och då kommer det ofta fram intressanta saker, till exempel om fågeln som jag undersöker. Jag utgår från verkets innehåll, som i sin tur avgör materialet och tekniken, förklarar Heikkilä. Jussi Heikkilä är känd inte bara för sina fågelmotiv utan också för sina mångtydiga verk om nedsmutsningen av haven och ekosystemens tillstånd. Han berättar att han redan för länge sedan lärde känna bröderna von Wright. – Jag beundrar deras arbeten och är imponerad. Jag har också studerat deras dagböcker, berättar konstnären. Heikkilä upplever att han i likhet med bröderna von Wright hör hemma i facket med fågelskildrande konstnärer. Han identifierar sig med viljan att återge en fågel artspecifikt. Hans allsidiga fågelintresse går hand i hand med det konstnärliga skapandet. – För mig betyder fågelintresset att jag inte bara kikar på fåglar utan också fördjupar mig i ämnet genom litteraturen, och jag frågar mig hur människan i olika tider har förhållit sig till fåglarna. Heikkilä betonar att det inte finns något enda rätta sättet att ha fåglar som intresse. – Man behöver inte kunna namnet på var enda fågel för att ha fåglar som intresse, utan man kan njuta av deras skönhet som de går och står. Jakten är också ett sätt, förklarar Heikkilä och understryker betydelsen av samarbete mellan amatörornitologer och jägare för fågelstammarnas bästa. Fotostudio i naturen Bland verken av bröderna von Wright finns också fotografier av den i nutid verksamma konstnären och fotografen Sanna Kannisto. Den som betraktar hennes bilder fäster sig vid de uppmärksamma fåglarna. Bland verken finns bland annat en sidensvans och riddarfjärilar som hon har fotograferat mot en vit bakgrund med en genomtänkt komposition. Kannisto ställer också ut landskapsfoton. Mycket riktigt uppstår det en dialog mellan Kannistos och brödernas verk! Små djur fotograferar Kannisto ute i naturen med hjälp av sin portabla fotostudio. Fåglarna som hon fotograferar är i regel fångade för att ringmärkas. – Jag fotograferar inte djur i naturen som traditionella naturfotografer. För mig är det viktigt att komma nära. Oftast har jag fågeln som jag ska fotografera i min studio i 15 till 20 minuter och därefter släpper jag den fri. Jag fotograferar enbart fåglar som är starka och mår bra, poängterar Kannisto. Kannisto berättar att hon är intresserad av förhållandet mellan människan och naturen, och mellan naturen och kulturen. Ofta fotograferar hon djur för ett vetenskapligt syfte, som till exempel under fotoprojektet på forskningsstationer i de sydamerikanska regnskogarna. På den senaste tiden har hon fotograferat en hel del på fågelstationen i Hangö. På bilderna får fåglarna ha en ring på foten. – Att ringen syns på bilden visar den mänskliga närvaron. Den antyder att det handlar om forskning och ger fotot ett sammanhang. Mina bilder är dokumenterande, men de är också sällsamma och drömska, förklarar konstnären. Utställningen Bröderna von Wright på Ateneum i Helsingfors pågår till den 25 februari. Därefter flyttar den till Kuopio och efter det till Vasa. Artikeln bygger delvis på publikationen Bröderna von Wright som publicerades till utställningen. Bokens redaktörer är amanuens Anne-Maria Pennonen och specialforskare Erkki Anttonen. FI N LA N DS N AT IO N AL GA LL ER I/K ON ST M US EE T AT EN EU M . BI LD : FI N LA N DS N AT IO N AL GA LL ER I/H AN N U AA LT ON EN . Sanna Kannisto: Sidensvans (2017). I KO N ST N ÄR EN S ÄG O. BI LD :: SA N N A KA N N IS TO . I KO N ST N ÄR EN S ÄG O. BI LD : FI N LA N DS N AT IO N AL GA LL ER I / HA N N U AA LT ON EN . Jussi Heikkilä: Ankomster och avgångar (2017). Jussi Heikkilä: Ankomster och avgångar (2017), detalj.
• 54 l Jägaren 1 l 2018 På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna. På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna. Där väljs en ordförande för föreningens styrelse och nya styrelsemedlemmar i stället för dem som står i tur att avgå. Jag ____________________ ____________________________________ befullmäktigar ____________________ _________________________________ att presentera mig på ______________________________________________________ jvf:s årmöte ______ / ______ 2018 ________________________________________________ Datum ______________ Underskrift _____________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: _______________________________________________ _______________________________________________ _______________________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) förnamn efternamn förnamn efternamn ort JVF-nummer Jägarnummer Födelsetid D en som vill vara med och sköta jaktoch viltfrågor ska börja med att delta i sin egen jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde den kommun ligger där han bor. En person kan inte vara medlem i flera jaktvårdsföreningar samtidigt. Medlemskapet är antecknat på jaktkortet och varar ett jaktår i sänder. Medlemskapet kan inte bytas under ett jaktår sedan jaktvårdsavgiften blivit betald. Den som inte är medlem i en jaktvårdsförening ska antecknas i jägarregistret utifrån sin hemkommun, men han kan inte delta i föreningens möte. Den som deltar i mötet ska för att styrka sitt medlemskap ta med sig sitt gällande jaktkort, det vill säga direktdebiteringskortet eller ett inbetalningskort med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jaktvårdsavgift. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. För fullmakten finns en blankett nedtill på denna sida som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Ibland har det rått oklarhet om en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att företräda jaktföreningen på jaktvårdsföreningens årsmöte. Enligt stadgarna kan en medlem inte företräda sin jaktförening, utan var och en företräder enbart sig själv och kan därutöver företräda högst fem frånvarande medlemmar i samma jaktvårdsförening, som har gett honom skriftlig fullmakt. KALLELSE Fullmakt till jaktvårdsföreningens årsmöte Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet!
• Jägaren 1 l 2018 l 55 Södra Tavastland 2018.02.21 18.00 Asikkala jvf Asikkala kommuns fullmäktigesal, Rusthollintie 2, Vääksy 2018.02.23 18.30 Forssa-Tammela jvf Lounaismaan Op, Forssakontoret, Sibeliuksenkatu 3, Forssa 2018.02.20 18.00 Hattula-Kalvola jvf Parolannummi soldathem 2, Vaakunasalen, Parolannummentie 236, Parolannummi 2018.02.13 18.30 Hauho-Tuulos jvf Oma Säästöpankki, klubbrummet i Hauho, Hauhontie 19 2018.02.15 18.00 Hausjärvi-Riihimäki jvf Riihimäki garnison, officersklubben, Viestikatu, Rak 40, Riihimäki 2018.02.22 18.00 Tavastehus jvf Museet Militaria, Pohjola-salen, Tavastehus 2018.02.13 18.00 Janakkala jvf Lounaskellari Emmi, Turenki 2018.02.15 18.30 Jokilääni jvf Kommunens fullmäktigesal, Jokioinen 2018.02.23 18.30 Lahtisnejdens jvf Hollolan hirvi, Aikkalantie 37, Hollola 2018.02.19 18.30 Lammi jvf Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Mommilantie 2, Lammi 2018.02.20 18.30 Loppi jvf Sportskyttecentret, Nummenrannantie 769, Loppi 2018.02.28 18.00 Padasjoki jvf Kullasvuoriskolan, Koulukuja 1, Padasjoki 2018.02.27 18.30 Renko jvf Tulinummi, Renko 2018.02.14 18.30 Urjala jvf Urjalan Eräs stuga, Mieliöntie 118, Urjala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Forssa och Lahtisnejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Södra Savolax 2018.02.14 19.00 Anttola jvf Ollinmäki vingård, Anttola 2018.02.28 18.00 Enonkoski jvf Kievari Enonhovi, Enonkoski 2018.02.15 18.30 Hartola jvf Gasthaus Koskenniemi 2018.02.08 18.00 Haukivuori-Virtasalmi jvf Haukivuoren Riistamiehets stuga, Taulumäentie 494, S:t Michel 2018.02.06 18.00 Heinolanejdens jvf Hotell Kumpeli, Muonamiehenkatu 3, Heinola 2018.02.01 18.00 Heinävesi jvf Yläasteen koulukeskus, Heinävesi 2018.02.20 18.00 Joroinens jvf Rantatupa, Tahkorannantie 32, Tahkoranta 2018.02.08 19.00 Juva jvf Högstadiet, Juvantie 20, Juva 2018.02.20 19.00 Jäppilä jvf Jäppilä-huset 2018.02.01 18.00 Kangaslampi jvf Församlingssalen, Kangaslampi 2018.02.27 18.00 Kangasniemi jvf Restaurang Gastro pub 13 (fd Hymykuoppa), Keskustie 2, Kangasniemi 2018.02.07 19.00 Kerimäki jvf Kerimäen osuuspankki, klubbrummet 2 vån, Hälväntie 2 2018.02.14 18.00 S:t Michels jvf Otavan Erämiehets stuga, Syväsmäentie 82, Hirvensalmi 2018.02.21 18.00 Mäntyharju-Hirvensalmi jvf Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52, Mäntyharju 2018.02.06 19.00 Pertunmaa jvf Fullmäktigesalen, Pertuntie, Pertunmaa 2018.02.27 18.00 Pieksämäki jvf Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksämäki 2018.02.22 19.00 Puumala jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Keskustie 14, Puumala 2018.02.13 19.00 Rantasalmi jvf Andelsbankens mötesrum, Kylätie 28, Rantasalmi 2018.02.21 19.00 Ristiina jvf Metsälinna, Kitereentie, Ristiina 2018.02.28 19.00 Nyslotts jvf Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, Nyslott 2018.02.07 17.30 Savonranta jvf Lunchkafé Sara, Kolmatähkäntie 3, Savonranta 2018.02.22 18.00 Sulkava jvf Muikkukukko, Alanteentie 40, Sulkava 2018.02.15 18.00 Sysmä jvf Restaurang Uoti, Sysmä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Heinävesi, Kangaslampi, Kangasniemi, Kerimäki, Pieksänmäki, Nyslotts, Sulkava och Sysmä jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Sydöstra Finland 2018.02.07 18.00 Anjala jvf Korpiskolan, Korventie 703, Kouvola 2018.02.22 18.00 Elimäki jvf Länsi-Kymen Osuuspankki, klubbrummet, Vanhamaantie 9, Elimäki 2018.02.14 18.00 Etelä-Saimaa jvf Jängyn Erämiehets stuga, Nyrhiläntie 57, Villmanstrand 2018.02.06 18.00 Itis jvf Kommunhuset, Rautatienkatu 20, Kausala 2018.02.08 18.00 Jaala-Kuusankoski jvf Natur och jaktcentret, Voikkaantie 2, Voikkaa, Kouvola 2018.02.08 18.00 Joutseno jvf Kafé Joutsen, Keskuskatu 7, Joutseno 2018.02.05 18.00 Kymmene-Karhula jvf Laajakoski bystuga, Pekanojantie, Laajakoski 2018.02.13 18.00 Lemi-Taipalsaari jvf Gamla prästgården, Toukkalantie 5, Lemi 2018.02.15 18.00 Luumäki jvf Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, Taavetti 2018.02.13 18.00 Miehikkälä jvf Restaurang Susihukkanen, Muurikkalantie 1, Miehikkälä 2018.02.09 18.00 Parikkala jvf Kirjavalan Erämiehets stuga, Koivuvaarantie 55, Kirjavala 2018.02.22 18.00 Pyttis jvf Huutjärviskolan, Huutjärvivägen 56, Huutjärvi 2018.02.12 18.00 Rautjärvi jvf Kommunens ämbetshus, Simpele, Simpeleentie 2018.02.20 18.00 Ruokolax-Imatra jvf Jaakkiman seurakuntaopisto, Opistontie 21, Ruokolahti 2018.02.19 18.00 Savitaipale-Suomenniemi jvf Restaurang Sahrami, Torikatu 5-7, Savitaipale 2018.02.21 18.00 Sippola jvf Restaurang Viljamaa, Alaportintie 226, Liikkala 2018.02.20 18.00 Valkeala-Kouvola jvf Naturoch jaktcentret, Voikkaantie 2, Voikkaa 2018.02.12 18.00 Veckelax-Fredrikshamn jvf TOK-huset, Kannusjärvi, Lahdenmäentie, Fredrikshamn, Kannusjärvi by 2018.02.15 18.00 Vederlax jvf Sockenstugan, Kirkontie 480, Virolahti 2018.02.21 18.00 Ylämaa jvf Tervajoen Metsästäjäts stuga, Rummuntie 174, Ylämaa Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Ruokolax-Imatra och VeckelaxFredrikshamn jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Kajanaland 2018.02.22 18.00 Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf Ristijärvi, Keskuskoulu, Aholantie 28 2018.02.20 18.00 Kajana jvf Gymnasiets auditorium, Vuorikatu 2, Kajana 2018.02.19 18.00 Kuhmo jvf Kuhmohuset, Koulukatu 1, Kuhmo 2018.02.12 18.00 Paltamo jvf Paltamon Paltalinna 2018.02.15 18.00 Puolanka jvf Puolankajärvi skolcenter, auditoriet 2018.02.13 18.00 Sotkamo jvf Vuokatti idrottsinstitut, Opistontie 4, Vuokatti 2018.02.14 18.00 Suomussalmi jvf Suomussalmi ungdomsföreningsgård 2018.02.21 18.00 Vuolijoki jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Tynnyrikankaantie 3, Vuolijoki Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana jvf där granskningen börjar två timmar före mötet. I Suomussalmi jvf börjar granskningen en halv timme före mötet. Mellersta Finland 2018.02.06 18.00 Ala-Keitele jvf Stadshusets kafé, Hallintokatu 4, Äänekoski 2018.02.08 19.00 Hankasalmi jvf Högstadiet, Kirkkotie 3 B-C, Hankasalmi 2018.02.14 18.00 Itä-Päijänne jvf Församlingshemmet, Jousitie 42, Joutsa 2018.02.13 18.00 Jyväskylänejdens jvf Vesala kurscenter, Vesalantie 136, Vesanka 2018.02.13 18.00 Jämsänejdens jvf Yrkesskolan, auditoriet, Koulutie 11, Jämsänkoski 2018.02.07 19.00 Kannonkoski-Kivijärvi jvf Piispala, Kannonkoski 2018.02.08 18.00 Karstula-Kyyjärvi jvf Eräkartano, Nurmijoentie 296, Kyyjärvi 2018.02.07 18.00 Keuruu jvf Veikkola, Jukojärvi, Veikkolantie 20, Keuruu 2018.02.07 18.00 Kinnula jvf Kinnula, Församlingshemmet 2018.02.08 18.00 Konnevesi jvf Restaurang Mierontie 2018.02.13 19.00 Korpilahti jvf Eräriihelä, Riihelänpisto, Korpilahti 2018.02.20 19.00 Laukaa jvf Vihtavuori kapell, Haavistontie 3, Laukaa 2018.02.15 18.00 Multia jvf Andelsbankens klubbrum, Keskustie 29 A, Multia 2018.02.07 19.00 Petäjävesi jvf Lemettilän Kahvilanavetta, Petäjävesi 2018.02.21 18.00 Pihtipudas jvf Idrottshuset Jukola, Kirkkotie 2, Pihtipudas 2018.02.15 19.00 Pylkönmäki jvf Evästupa, Keskustie 28, Pylkönmäki 2018.02.08 19.00 Saarijärvi jvf Stugan på Pyssylä skjutbana, Ampumaradantie 48, Saarijärvi 2018.02.20 18.00 Suolahti-Sumiainens jvf Kuntala, Sumiaisraitti 19, Sumiainen 2018.02.14 19.00 Toivakka jvf Toivakkahuset, Iltaruskontie 2, Toivakka 2018.02.06 18.00 Uurainens jvf Uurainen, Teivaalastugan, Teivaalantie 135, Kyynämöinen 2018.02.21 18.00 Viitasaari jvf Stadshusets fullmäktigesal, Keskitie 10, Viitasaari Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Ala-Keitele, Korpilahti, Saarijärvi och Viitasaari jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Lappland 2018.02.20 18.00 Enontekis jvf Naturcentret Skierri, Peuratie 15, Enontekis 2018.02.25 12.00 Enare jvf Törmäsen Keidas, Rovaniementie 671 a, Ivalo 2018.02.08 18.00 Kemijärvi jvf Kemijärvi kulturcentrum, Hietaniemenkatu 5, Kemijärvi 2018.02.21 18.00 Keminmaa jvf Kommunkansliet, fullmäktigesalen, Kunnantie 3, Keminmaa 2018.02.23 18.00 Kittilä jvf Ämbetshuset 2018.02.23 19.00 Kolari jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen 2018.02.23 18.00 Muonio jvf Yrkesinstitutet Lappia 2018.02.16 18.00 Pelkosenniemi jvf Församlingssalen, Kirkkotie 10, Pelkosenniemi 2018.02.16 18.00 Pello jvf Kommunens fullmäktigesal, Kunnantie 4, Pello 2018.02.15 18.00 Posio jvf Kommunens fullmäktigesal, Kirkkotie 1, Posio 2018.02.19 18.00 Ranua jvf Kommunens fullmäktigesal, Aapiskuja 6 B, Ranua 2018.02.26 18.00 Rovaniemi jvf Ala-Ounasjoen Erästäjäts hus, Erästäjänpolku 1, Rovaniemi 2018.02.12 18.00 Salla jvf Kommunens fullmäktigesal, Postipolku 3, Salla 2018.02.27 17.00 Savukoski jvf Naturcentret, Samperintie 32, 98000 Savukoski
• 56 l Jägaren 1 l 2018 2018.02.27 18.00 Simo jvf Högstadiets matsal 2018.02.26 18.00 Sodankylä jvf Sompioskolan, Paarmansalen, Kaarrostie 10-12, 99600 Sodankylä 2018.02.22 18.00 Tervola jvf Tervolahuset, Museotie 13, Tervola 2018.02.15 18.00 Torneå jvf Alatornion metsästysseuras stuga, Laivakangas. 2018.02.24 12.00 Utsjoki jvf Karigasniemi, bygården, Saivu 2018.02.20 18.00 Övertorneå jvf Semestercentret Karemajat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Enare, Keminmaa, Kittilä, Kolari, Posio, Rovaniemi, Salla, Sodankylä och Övertorneå jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Uleåborg 2018.02.12 19.00 Haapajärvi-Reisjärvi jvf Siiponkoski byoch åcenter, Siiponkoskentie 220, Haapajärvi 2018.02.15 19.00 Haapavesi jvf Haapaveden Opisto, Vanhatie 45, Haapavesi 2018.02.05 19.00 Karlö jvf Skjutbanestugan, Kottaintie 87, Karlö 2018.02.05 18.00 Haukipudas jvf Kello skolcenter, Kylätie 6, Kello 2018.02.26 18.00 Ijonejdens jvf Yli-Olhavan Maanmiesseuras hus, Oijärventie 1091, Ijo 2018.02.22 19.00 Kalajoki-Alavieska jvf Jaktstugan, Alavieska 2018.02.26 19.00 Kempele-Oulunsalo jvf Paukkustugan, Oulunsalo 2018.02.07 19.00 Kiminge-Överkiminge jvf Högstadiet, Jaarantie 4, Kiminge 2018.02.15 18.00 Kuusamo jvf Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, Kuusamo 2018.02.20 19.00 Kärsämäki jvf Kärsämäki trafikstation, Neste, Haapajärventie 1, Kärsämäki 2018.02.06 18.30 Limingonejdens jvf Limingovikens naturcenter, Rantakurvi 6, Limingo 2018.02.13 18.00 Muhos jvf Skjutbanan, Lummelammentie, Muhos 2018.02.07 19.00 Nivala jvf Nivalan Eränkävijäts hus, Pyssymäentie 76, Nivala 2018.02.08 19.00 Oulainens jvf Honkamaja, Hietalantie 91, Oulainen 2018.02.19 19.00 Uleåborgs jvf Sanginsuuskolan, Sanginsuuntie 56, Uleåborg 2018.02.27 19.00 Piippolanejdens jvf Kommunhuset, Keskustie 9, Piippola 2018.02.21 18.00 Pudasjärvi jvf Medborgarinstitutet, Lukiontie 4, Pudasjärvi 2018.02.14 19.00 Pyhäjärvi jvf Hiisistugan, Jyväskyläntie, Pyhäsalmi 2018.02.22 18.30 Brahestadsnejdens jvf Yrkesinstitutets auditorium, Tervahovinkatu 2, Brahestad 2018.02.14 19.00 Sievi jvf Kommunens fullmäktigesal, Haikolantie 16, Sievi 2018.02.19 18.00 Siikajokidalens jvf Kommunhuset, Siikasavontie 1 A, Ruukki 2018.02.06 18.00 Taivalkoski jvf OSAO Taivalkoskienheten (forstinstitutet), Jokijärventie 2 2018.02.12 19.00 Tyrnävä jvf Skjutbanestugan Riistala, Muhostie 88, Tyrnävä 2018.02.20 18.00 Utajärvi jvf Högstadiets auditorium, Utajärvi 2018.02.21 18.00 Vaala jvf Skidstugan i Kurikkavaara, Laajantie, Vaala 2018.02.13 19.00 Ylivieska jvf Teikkostugan, Rahkalantie 542, Ylivieska Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Haukipudas, Kempele-Oulunsalo, KimingeÖverkiminge, Limingonejdens, Nivala, Oulainens, Uleåborgs och Sikajokidalens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Österbotten 2018.02.20 18.00 Alajärvi jvf Stadshuset, Alvar Aallontie 1, Alajärvi 2018.02.26 19.00 Alavus-Töysä jvf Stadshuset, fullmäktigesalen, Alavus 2018.02.19 18.00 Evijärvi-Kortesjärvi jvf POP Kortesjärvi, Kortesjärvi 2018.02.27 19.00 Halsua jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kauppisentie 5, Halsua 2018.02.06 19.00 Himanka jvf Koski-Hovi, Uunilanrantatie, Himanka 2018.02.12 18.00 Härmä jvf Haarusstugan, Haaruskankaan tie 199, Härmä 2018.02.14 19.00 Ilmajoki jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Ilmajoki 2018.02.07 19.00 Isojoki-Karijoki jvf Skjutbanestugan, Luovankyläntie 202, Karijoki 2018.02.22 19.00 Jalasjärvi jvf Riistastugan, Mantila, Jalasjärvi 2018.02.23 18.00 Jurva jvf Suupohja andelsbank, mötesrummet, Kauppatie 3, Jurva 2018.02.06 18.00 Kannus jvf Stadens fullmäktigesal, Kannus 2018.02.07 18.00 Kauhajoki jvf Erähovi, Kauhajoki 2018.02.12 19.00 Kauhava jvf Soldathemmet, Sotakouluntie, Kauhava 2018.02.01 18.00 Kaustby jvf Evangeliska institutet, Kaustby 2018.02.08 19.00 Kuortane jvf Kommunhuset, Kuortane 2018.02.22 18.00 Kurikka jvf POP Kurikka, mötesrummet 2018.02.15 19.00 Kyrönmaa jvf Toukola ungdomsförening, Tervajoki 2018.02.13 19.00 Kälviä-Ullava jvf Regionkontoret i Kälviä, Kälviäntie 24, Kälviä 2018.02.15 18.00 Laihia jvf Servicebyggnaden på skjutbanan i Jakkula, Allisentie 165, Jakkula 2018.02.05 19.00 Lakeudens jvf Nurmohuset, Nurmosalen 2018.02.19 18.00 Lappajärvi-Vimpeli jvf Ämbetshuset, Kärnäntie 11, Lappajärvi 2018.02.20 19.00 Lappo jvf Högstadiet, Lappo 2018.02.08 18.00 Lehtimäki-Soini jvf Mötesrummet, OP Soini, Alajärventie 2, Soini 2018.02.21 19.00 Lestijärvi jvf Lestiskolan, Lestintie 40 2018.02.13 18.00 Lochteå jvf Lohtajan Ms:s stuga, Houraati 2018.02.27 18.00 Perho jvf Kommunhuset, Keskustie 2, Perho 2018.02.05 18.00 Peräseinäjoki jvf Näätästugan, Näätämajantie, Peräseinäjoki 2018.02.28 18.00 Teuva jvf Andelsbankens klubbrum, Porvarintie 16, Teuva 2018.02.21 18.00 Toholampi jvf Kommunhuset, Toholampi 2018.02.01 19.00 Veteli jvf Pulkkisen Nuorisoseuras hus, Haukilahdentie 144, Veteli 2018.02.14 18.00 Ylistaro jvf Ylistarohuset, auditoriet 2018.02.26 18.00 Ähtäri jvf Tuomarniemi, Tuomarniementie 55, Ähtäri Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Kauhava jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Tavastland 2018.02.12 17.30 Jalanti jvf Kaféet Varmiolan kahvila (Nina´s Cafe Place), Valtatie 5, Akaa 2018.02.27 18.30 Kangasala jvf Gymnasiet, Finnentie 42, Kangasala 2018.02.15 18.30 Kuhmalahti-Sahalahti jvf FBK:s hus, Taidetie 2, Kuhmalahti 2018.02.20 18.00 Kuhmoinens jvf Skolcentret, Länkipohjantie 64, Kuhmoinen 2018.02.19 17.30 Kuru jvf Föreningsgården i Kuru 2018.02.14 17.30 Lempäälänejdens jvf Manttaalihuset, Manttaalintie 1, Lempäälä 2018.02.15 17.30 Längelmävesi jvf Hyytiälä skogsstation, Hyytiäläntie 124, Korkeakoski 2018.02.13 18.30 Mänttänejdens jvf Mänttänejdens utbildningscenter, Koskela-salen, Koskelankatu 2, Mänttä 2018.02.19 18.30 Nokianejdens jvf Kolmenkulman ABC, mötesrummen Kontio, Kuoma och Hai, Rounionkatu 140, Nokia 2018.02.27 17.30 Pälkäne och Luopioinens jvf Fullmäktigesalen, Museotie 1, Luopioinen 2018.02.22 17.30 Ruovesi jvf Ruovesi andelsbank, mötesrummet 2018.02.12 18.30 Sääksmäki-Valkeakoski jvf Juhasalen, Suutarinlahti 21, Tarttila 2018.02.14 18.30 Tammerfors jvf ABC Lahdesjärvi, Mötesrummet Amuri, Automiehenkatu 39, Tammerfors 2018.02.22 18.30 Teisko jvf Kanta-Teiskon Nuorisoseuras stuga, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi 2018.02.13 17.30 Virrats jvf Ungdomscentret Marttinen, Vanha Pappila, Herrasentie 16, Virrat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lempäälänejdens och SääksmäkiValkeakoski jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Karelen 2018.02.27 18.00 Eno jvf Servicehuset Kotiranta, Välskärintie 9, Eno 2018.02.26 18.00 Ilomants jvf Parppeinpirtti, Parppeintie 4, Ilomants 2018.02.22 18.00 Joensuunejdens jvf Hotell Julie, Valimontie 3, Lehmo 2018.02.12 18.00 Juga jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Poikolantie 1, Juuka 2018.02.20 18.00 Kesälahti jvf Pivanka, Kesälahdentie 1, Kesälahti 2018.02.20 18.00 Kitee jvf Stadshuset, Kiteentie 25, Kitee 2018.02.21 18.00 Lieksa jvf Kulturcentret, Pielisentie 9, Lieksa 2018.02.28 18.00 Libelits jvf Liperiskolan, Opintie 1, Liperi 2018.02.01 18.00 Nurmes jvf Hyvärilä resecenter, auditoriet, Lomatie 12, Nurmes 2018.02.13 18.00 Outokumpu jvf Stadshusets fullmäktigesal, Hovilankatu 2, Outokumpu 2018.02.19 18.00 Polvijärvi jvf Skolcentret, B-huset, auditoriet, Polvijärventie 14, Polvijärvi 2018.02.07 18.00 Rääkkylä jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kinnulantie 1, Rääkkylä 2018.02.06 18.00 Tohmajärvi-Värtsilä jvf Restaurang Kotipirtti, Talluksentie 26, Tohmajärvi 2018.02.05 18.00 Tuupovaara jvf Erälä, Öllöläntie 197, Öllölä 2018.02.14 18.00 Valtimo jvf Kuntalaisten Talo, fullmäktigesalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Norra Savolax 2018.02.13 18.00 Idensalmi jvf Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A, Idensalmi 2018.02.08 18.00 Juankoski jvf Pohjois-Savon Osuuspankki, klubbrummet, Juankoskentie 18, Juankoski 2018.02.05 18.00 Kaavi jvf Juha Kuittinens festvåning, Rantatie 6 2018.02.21 18.00 Karttula jvf Fd fullmäktigesalen, Kissakuusentie 6, Karttula 2018.02.15 18.00 Keitele jvf Nilakan yhtenäiskoulu, Suvanto, Koulutie 4, Keitele 2018.02.13 18.00 Kiuruvesi jvf Puistonkulma, Asematie 16, Kiuruvesi 2018.02.20 18.00 Kuopio jvf Hotell Iso Valkeinen, Majaniementie 2, Kuopio
• Jägaren 1 l 2018 l 57 2018.02.14 19.00 Vasanejdens jvf UF Havsbandet, Sommarösundvägen 335, Södra Vallgrund 2018.02.15 19.00 Vörånejdens jvf Bertby Ut, Bertby-Lålaxv. 771 Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Lappfjärdsnejdens, Malaxnejdens och Pedersörenejdens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Satakunta 2018.02.13 18.00 Ala-Satakunnan jvf Pellonpuistoskolans auditorium, Opintie 4, Huittinen 2018.02.07 18.00 Euranejdens jvf Bygården Kirjala, Kirjakuja 4, Kauttua 2018.02.15 18.00 Harjavalta jvf Restaurang Hakuninmäki, Pyydyskatu 1, Harjavalta 2018.02.14 18.00 Tavastkyrö-Viljakkala jvf Restaurang Kultacasino, Haverintie 16, Viljakkala 2018.02.12 18.00 Ikalis-Jämijärvi jvf Bygården Toimela, Pukarantie 505, Ikalis 2018.02.20 18.00 Kihniö jvf Jaktstugan, Palolahdentie 100-28, Kihniö 2018.02.08 18.00 Kumo-Kauvatsa jvf Föreningsgården, Seuratalonrinne 7, Kokemäki 2018.02.28 18.00 Lavianejdens jvf Lavian Metsästysseuras stuga, Susikoskentie 140, Lavia 2018.02.27 18.00 Lounais-Satakunta jvf Organisationshuset, Siikapolku 1, Raumo 2018.02.06 18.00 Sastmola jvf Kommunhuset, Kauppatie 40, Merikarvia 2018.02.21 18.00 Mouhijärvidistriktets jvf Hotel Ellivuori, Ellivuorentie 131, Sastamala 2018.02.27 18.00 Norrmarksnejdens jvf Lantmannaföreningens hus, Heiängintie 1, Lassila 2018.02.22 18.00 Parkano-Karvia jvf Keskustan koulu, Koulukatu 14, Parkano 2018.02.26 19.00 Pohjois-Satakunta jvf Kekkerikeittiö, Toimenkatu 2, Kankaanpää 2018.02.26 18.00 Björneborgs jvf Restaurang Liisanpuisto, auditoriet, Liisankatu 20, Björneborg 2018.02.05 18.30 Punkalaiduns jvf Koulutintti Oy, Lauttakyläntie 21, Punkalaidun 2018.02.14 18.00 Sastamala jvf Vammala yrkesskola, auditoriet, Ratakatu 36, Sastamala 2018.02.08 18.00 Siikainens jvf Ämbetshusets fullmäktigesal, Kankaanpääntie 1 B, Siikainen 2018.02.15 18.00 Säkylä-Kjulo jvf Upalan hovi, Jussilantie 1, Säkylä 2018.02.13 18.00 Ulfsbydistriktets jvf Kokkikaksikko, Peltotie 39 B, Ulfsby Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Nyland 2018.02.07 18.00 Askola-Pukkila jvf Ruokapaikka Kohiseva, Keskustie 19, Pukkila 2018.02.12 18.00 Esbo-Grankulla jvf Spektri Business Park, Skogsjungfrugränden 4, Pilottihuset, Esbo 2018.02.22 18.00 Hangöudds jvf Centralskolan, Halmstadsgatan 2, Hangö 2018.02.28 18.00 Helsingfors jvf Sompiovägen 1, Helsingfors 2018.02.08 18.00 Hyvinge jvf Solttilan alamaja, Korpiharjuntie 241, Hyvinge 2018.02.26 18.00 Ingå-Snappertuna jvf Fagerviks Uf-lokal, Bruksgatan, Fagervik 2018.02.06 18.00 Karis jvf Lärkkulla, Lärkullavägen 22, Karis 2018.02.06 19.00 Karislojo jvf Spahotell Päiväkumpu, Keskustie 121, Karislojo 2018.02.20 18.00 Mellersta Nylands jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Hyryläntie 16, Tusby 2018.02.26 18.00 Kyrkslätts jvf Kyrkslätts servicecentral, Rågränden 3, Kyrkslätt 2018.02.27 18.00 Lappträsks jvf Lukkos skidstuga, Sanatorievägen 76, Lappträsk 2018.02.13 18.00 Liljendals jvf Liljendalgården, Sävträsk 2018.02.19 18.00 Lojo jvf ABC Lojo, Hossanmäkivägen 1, Lojo 2018.02.13 18.00 Lovisa jvf Byahemmet, Byahemsvägen 16, Lovisa, Gammelby 2018.02.12 18.30 Mörskom-Artsjö jvf Brandstationen, Paloasemantie 3, Mörskom 2018.02.15 19.00 Mäntsälä jvf Sportskyttecentret, Hirvihaarantie 725, Hirvihaara 2018.02.05 18.30 Nummi-Pusula jvf Oinola skolcenter, Tiedonpolku 4, Byggnad 9, Nummi 2018.02.15 18.00 Nurmijärvi jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Keskustie 2 B, Nurmijärvi 2018.02.21 18.00 Orimattila jvf Wanha Amis, D-byggnaden, Koulutie 19, Orimattila 2018.02.06 19.00 Pojo jvf Hotel Tegel, Fiskarsvägen 335, Fiskars 2018.02.14 18.00 Borgnäs jvf Mika Waltariskolan, Anttilantie 9, Laukkoski 2018.02.13 18.00 Borgå jvf Restaurang Iris, Borgå 2018.02.15 18.00 Strömfors jvf Lantmannaföreningens hus, Elimäkivägen 1520, Svenskby 2018.02.05 18.30 Sammatti jvf Sammattiskolan, Lohilammentie 5, Sammatti 2018.02.08 18.00 Sibbo jvf Byagården, Martisvägen 66, Hindsby 2018.02.19 18.00 Sjundeå jvf Gårdskulla Café, Sjundeå 2018.02.22 19.00 Ekenäs jvf Lunchrestaurang Piazza, Stationsvägen 6, III våningen, Ekenäs 2018.02.01 18.00 Tenala jvf Hembygdens Väl, Bromarv 2018.02.21 18.00 Vanda jvf Helsinge skola, Övitsbölevägen 3, Vanda 2018.02.07 18.00 Vichtis och Högfors jvf Församlingshemmet, Huhdintie 9, Karkkila Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lojo och Mäntsälä jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Egentliga Finland 2018.02.15 17.30 Alastaro jvf Virttaan metsästysseuras stuga 2018.02.15 19.00 Kalandnejdens jvf Kalannin Erämiehets stuga, Jahtipolku 53, Kaland 2018.02.06 18.30 Kimitoöns jvf Westankärr gård, Mjösundsvägen 726, Kimito 2018.02.13 18.00 Kiskodistriktets jvf Kafé-restaurang Helarinne, Kirkkotie 15 b, Kiikala 2018.02.27 19.00 Laitilanejdens jvf Suontaka, Laitila 2018.02.12 18.00 Loimaanejdens jvf Lantbruksmuseet Sarka, Vanhankirkontie 383, Loimaa 2018.02.26 18.00 Marttilanejdens jvf Tarvasjoen Osuuspankkis mötesrum, Hämeen Härkätie 638 B, Tarvasjoki 2018.02.13 18.30 Maskunejdens jvf Stadshusets fullmäktigesal, Nallinkatu 2, Reso 2018.02.06 18.30 Mynämäkiregionens jvf Mynämäen OP, klubbrummet, Virastotie 2, Mynämäki 2018.02.12 19.00 Pemarvikens jvf Paimion Metsästysseuras stuga, Saustilantie 153, Pemar 2018.02.05 18.00 Pargas jvf Fiskerioch miljöinstitutet, Fiskeriskolvägen 72, Kirjais 2018.02.07 18.30 Bjärnånejdens jvf Lounaismaan Op, Bjärnåkontoret, Salontie 4, Bjärnå 2018.02.14 18.00 Pöytyänejdens jvf Haukkavuori skidstuga, Pöytyä 2018.02.05 18.00 Rymättylä-Merimasku jvf Lägercentret Viherlahti, Merimaskuntie 530, Merimasku 2018.02.28 18.00 Salonejdens jvf Gymnasiet, Kaherinkatu 2, Salo 2018.02.14 18.00 Somero jvf Torgstugan, Joensuuntie 10, Somero 2018.02.07 18.00 Åbolands skärgårds jvf Korpo Kommunalgården, Korpovägen 124, Korpo 2018.02.26 19.00 Åbonejdens jvf Auran Kettulinna, Rävbergsvägen 625, Pitkäniitty, Aura 2018.02.08 18.00 Vakka-Suomi jvf Kelokalliostugan, Tirkkalantie 170, Lokalahti (Nystad) Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Alastaro jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 2018.02.20 18.00 Lapinlahti jvf Lapinlahti-salen, Kivistöntie 2, Lapinlahti 2018.02.15 18.00 Leppävirta-Varkaus jvf Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, Leppävirta 2018.02.01 18.00 Maaninka jvf Maaninkajärviskolan, auditoriet, Maaninka 2018.02.27 18.00 Nilsiä jvf Siikajärvi ungdomsföreningshus, Karintie 103, Kuopio 2018.02.01 18.00 Pielavesi jvf Beställningsrestaurang Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Säviä 2018.02.14 18.00 Rautalampi jvf Rautalammin Osuuspankki, klubbrummet, Kuopiontie 30, Rautalampi 2018.02.07 18.00 Rautavaara jvf Fullmäktigesalen, kommunhuset, Koulutie 1, Rautavaara 2018.02.08 18.00 Riistavesi jvf Riistaveden OP, klubbrummet, Keskustie 20, Riistavesi 2018.02.27 18.00 Siilinjärvi jvf Aktivitetscentret Kirsu, fd Kumpunenskolan, Kumpusentie 304, Siilinjärvi 2018.02.22 18.00 Sonkajärvi jvf Kangaslampi skidcenter, Sonkakoskentie 205, Sonkajärvi 2018.02.14 18.00 Suonenjoki jvf Pitäjän Tupa, Asemakatu 12, Suonenjoki 2018.02.28 18.00 Tervo jvf Ämbetshusets mötesrum, Tervontie 4, Tervo 2018.02.12 18.00 Tuusniemi jvf Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, Keskitie 26, Tuusniemi 2018.02.07 18.00 Varpaisjärvi jvf Varpaisjärvi grundskola, auditoriet 2018.02.21 18.00 Vehmersalmi jvf Vehmersalmen Osuuspankki, klubbrummet, Vehmersalmentie 34, Vehmersalmi 2018.02.28 18.00 Vesanto jvf Ruusuke, Strandmanintie 2, Vesanto 2018.02.22 18.00 Vieremä jvf Huvitorppa, Torpantie 8, Vieremä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Idensalmi, Kiuruvesi, Kuopio, Lapinlahti, Leppävirta-Varkaus, Rautavaara, Sonkajärvi, Tuusniemi, Varpaisjärvi och Vieremä jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Kust-Österbotten 2018.02.21 19.00 Karlebynejdens jvf Ådalsskolan, Kronoby 2018.02.20 18.00 Lappfjärdsnejdens jvf Brandstationen i Lappfjärd, Södra Lappfjärdsvägen 71, Lappfjärd 2018.02.13 18.00 Malaxnejdens jvf Kommungården i Malax, Malmgatan 5, Malax 2018.02.19 19.00 Närpesnejdens jvf Yrkesakademin i Österbotten, Ängskullvägen 1, Närpes 2018.02.21 18.30 Pedersörenejdens jvf Sursik skola, Sursikvägen 43, Bennäs 2018.02.22 19.00 Nykarlebynejdens jvf Juthbacka Hotell och Restaurang, Jutasvägen 34, Nykarleby
• 58 l Jägaren 1 l 2018 Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral lediganslår tjänsten som JAKTCHEF Verksamhetsområdet omfattar viltcentralsregionen Uleåborg med 26 jaktvårdsföreningar. ? Jaktchefen ansvarar för verkställandet av en hållbar vilthushållning inom verksamhetsområdet, stöder jaktvårdsföreningarna i deras verksamhet, verkställer viltpolitiken, samarbetar med intressegrupperna och sköter vissa offentliga förvaltningsuppgifter. Dessutom fungerar jaktchefen som föredragande för Uleåborgs regionala viltråd. Utöver uppgifterna som hör till Uleåborgs verksamhetsområde hör det till jaktchefens uppgifter att delta i uppgifter och projekt som främjar vilthushållningen på riksnivå. Tjänstens placeringsort är Finlands viltcentrals regionkontor i Muhos. Tjänsten förutsätter följande • Högre högskoleexamen, helst inom naturresursområdet, eller annan lämplig examen i kombination med ådagalagd praktisk lämplighet för tjänsten • God kännedom om vilthushållning och jakt. Kännedom om vilthushållningen i Uleåborg och samarbetsparterna där räknas som merit • Utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i svenska • Kunskaper i engelska • Förhandlings-, samarbetsoch kommunikationsförmåga • Praktisk ledarförmåga • Beredskap för flexibla arbetstider och resor inom landet, eventuellt även utomlands • Beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder enligt avtal. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 16.2 2018 kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi och i andra hand med brev adresserat till Finlands viltcentral/Registraturen, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Märk kuvertet: Jaktchef, Uleåborg. Ytterligare information: Chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, sauli.harkonen@riista.fi tfn 029 431 21 04 och direktör Jari Varjo, jari.varjo@riista.fi tfn 029 431 21 12 Delta i den gemensamma vildsvinsjakten 23-25 februari! ? Vildsvinen blir allt fler och detta har på många håll i landet inneburit nya och intressanta jaktmöjligheter. Vildsvinet är ett svårjagat vilt som kan jagas på flera olika sätt; som vaktjakt, med drev eller med hundar. Av svinet kan vi också laga härliga vilträtter! Jordoch skogsbruksministeriet koordinerar tillsammans med Jägarförbundet och ett antal andra aktörer i branschen ett nationellt vildsvinsveckoslut 23-25 februari. Tanken är att vi ska jaga vildsvin runt om i landet under samma veckoslut. Dessutom bjuder vi på information om vildsvinet och jakten, vilträtter och hur man tar prover. Det är viktigt med informationsspridning eftersom vildsvinet är en nykomling på många orter. På grund av hotet från den afrikanska svinpesten är det i detta nu oerhört viktigt att vi har stammen under kontroll. ? Den afrikanska svinpesten sprider sig i vårt närområde och detta innebär en avsevärd risk för att sjukdomen ska nå också vårt land. Detta vore katastrofalt för svinnäringen och möjligheterna att exportera till i synnerhet Asien. ? Om sjukdomen når vårt land skulle det innebära begränsningar och skyldigheter också för jägarna. ? För att minska på risken föreslog den nationella vildsvinsgruppen redan 2015 att stammen skulle halveras. Om det förekommer vildsvin i era marker, så häng med och tillbringa ett trevligt veckoslut på jakt i en landsomfattande gemenskap!
• Jägaren 1 l 2018 l 59 Nu är det ännu enklare att göra lagstadgad fällningsanmälan i Oma riista ? Från och med nu fungerar Oma riista så, att när du skriver in fällda rådjur, vildsvin, illrar, sädgäss eller något kvotbelagt vilt i din viltlogg så förvandlar tjänsten automatiskt anteckningen till en lagstadgad avskjutningsanmälan. Oma riistas mobilapp ska också få den här funktionen, men det sker först i vår. Det här betyder att du fortfarande måste göra en fällningsanmälan på nätet för rådjur, vildsvin, illrar och sädgäss, och kvotbelagda björnar och sälar, om du har antecknat dem i mobilappen. Ytterligare information och anvisningar finns på webbplatsen riista.fi och Oma riistas helpdesk oma@riista.fi Rättelse ? I artikeln ”Korsningar mellan fälthare och skogshare också i Finland” (s 18-19) har färgerna på kartan blivit omkastade. Vi beklagar missödet. Här den korrekta kartan. & Liity yli 30 000 lukijan joukkoon! jahdissakalassa.fi P ää se t si nn e, m is sä ha lu ai si t ol la . Ilmainen erälehtesi verkossa. 1002 vilttrianglar blev inventerade ? Trots de senaste svaga hönsåren blev 1002 vilttrianglar inventerade i somras. Ungefär 90 procent av inventeringsresultaten skickades in genom tjänsten riistakolmiot.fi. Inventeringarna av spår i snön pågår Räkningen av spår i snön i fälttrianglarna pågår 1.1-28.2. I vilttrianglarna räknas spåren i snön 15.1-28.2 i södra och mellersta Finland och 15.1-15.3 i norra Finland. Det är säkrast att göra inventeringen så fort snöförhållandena tillåter. Under de senaste åren har det varit väldigt sparsamt med gynnsamma väderförhållanden. Även vinterinventeringens resultat är viktiga. Resultaten av vinterinventeringen används inte lika direkt för regleringen av jakten som resultaten av sommarinventeringen, men de ger ändå oerhört viktig information om förändringarna på lång sikt hos många arter. Ett stort tack till er alla som har inventerat trianglar under det gångna året! Fälthare Skogshare Gör avtalet om e-faktura för jaktvårdsavgiften SENAST 20 maj! Gör ett avtal om e-faktura för jaktvårdsavgiften med din bank så skickas fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2018-19 till din nätbank. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du ditt jaktkort som en bilaga i nummer fyra av tidningen Jägaren. Gör så här: 1. Logga in på din nätbank. 2. Gör ett avtal (ny e-faktura) och välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare. Skriv in Jaktvårdsavgift i meddelandefältet. 3. Fyll i din personbeteckning. Jaktkortet är stort som ett bankkort och inplastat för att hålla längre och klara väta och jägarlivets strapatser. Avtalet om e-faktura behöver inte förnyas årligen.
• Vargens grundfärg är grågul. Svarta täckhår förekommer på främre delen av ryggen, skuldrorna och svansspetsen. Buken är ljusare. Färgen varierar och i synnerhet sommarpälsen kan skifta i rött eller rostbrunt. Öronen är upprättstående. Vargen påminner om spetshundar. Förekommer i sydväst, väst, norra och östra Finland. Stammen är tätast vid östgränsen. Vandrande vargar kan påträffas i hela landet. Brunsten infaller i februari– mars. Honan är dräktig i 60–63 dygn och föder vanligen 4–6 ungar. Gräver ut en lya i en sandig brant eller på liknande plats. Jagar främst i flock men även en ensam varg kan fälla en älg. Täcker inte kadavret som björnen gör. Vargen rör sig oerhört uthålligt och snabbt. Hörseln och luktsinnet är synnerligen skarpa. Observationer av varg kräver därför tur eftersom arten undviker människor. Vargjakt kräver erfarenhet och kunnande. Vargen är fridlyst året om. Jakten kräver dispens av Finlands viltcentral. (vinter) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Varg Canis lupus Gray wolf/Susi De stora rovdjuren och sälarna i Finland Lodjur Järv Björn Varg Vikare Gråsäl (sommar) 20–75 kg kg Grågul päls Spillning Föda Födan avgörs i hög grad av vilka bytesdjur som finns att tillgå. Sorkar, lämlar, harar, fåglar, hjortar, renar, älgar och kadaver. Upprättstående öron Sneda ögon Ljus buk Vargens svans hänger ofta rakt ne Unge Skicklig jägare Svarta täckhår Den årliga avskjutningen 2017 Individer Vargobservationer Källa: Naturresursinstitutet St St 1–5 6–10 11–20 21– Framtass 10 –1 1 cm Sorkar Älgar Skalle Harar 35 –5 cm 100–140 cm 2,5–3 m <1 m Skritt Språng 11 14 13 15 17 12 16 10 20 30 40 50 60 Renskötselområdet Övrig i Finland C M Y CM MY CY CMY K varg_sidan.pdf 1 05/01/2018 21.19 60 l Jägaren 1 l 2018 r
• Jägaren 1 l 2018 l 61 Köpes Pälsskinn, även horn. R Pentinmäki, Jäpintie 344 c, 60800 Ilmajoki, 050 5546 852. Vi köper fortlöpande pälsskinn av alla arter. O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. Jakt Taiga Eräpalvelut, årets jakter i Ryssland. Vargjakt 20-24.2 och 25.2-1.3. Björnjakt 19-24.4 och 25-30.4. Spelande fågel 6-10.5 och 1-15.5. Mera info Unto Myllyvirta, 0400 199 470, www.taigaeräpalvelut.fi. Fasanjakt och hundträning i Hauho. Fråga också på övriga tjänster. Ulla Kokkala, 050 5889 593, www.ellilänfasaanitila.net. Björnoch hönsjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu.net, tfn 050 3258 966. Är du utan förening, med eller utan hund, intresserad av älgoch börnjakt i Lappland? Mejla ketunhirvi@gmail.com. Jaktresor till Kanada i 30 år redan! Björn-älg– varg. Komb björnjakt och laxsafari 16 dagar från 3400 € (exkl flyget), www.paulpalmu.fi. Säljes Sako 458 win. mag, rödpunktsikte, dämpare, hylsor. 040 7241 259, Södra Savolax. Miroku 30”, 12/70. Pris 450, tfn 041 4479 516, Lovisa. ERÄKONTIN PYYNTILAITEVALIKOIMA 2018 KANU-loukku 201x120x60cm 219,00 € Jalmarin laatikkorauta 59,90 € Jalmarin keinulautaloukku 44,90 € Yleisloukku suopikoiralle 79,90 € Minkkiloukku, verkkoa 35,90 € Fenn MK6 –hetitappavat raudat 16,90 € Duke 120/2 raudat 12,90 € Conibear 120/2 16,90 € Conibear 120/2/ruostumaton 26,90 € Conibear 160/2 36,90 € Duke 160/2, näädälle 19,90 € Duke 330, majavalle 39,90 € Repo-jalkanaru 29,90 € Kani/minkkiloukku, kasattava 17,90 € KANU-loukun laukaisulaite, PH-riista 32,50 € KANU-loukun laukaisulaite, Granlunds 20,00 € Rautojen virityspihdit (120, 220, 330) 14,90 € Finntrapbox suojakotelo raudoille 39,00 € J Granlunds mäyräloukku 139,00 € Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi Vargens grundfärg är grågul. Svarta täckhår förekommer på främre delen av ryggen, skuldrorna och svansspetsen. Buken är ljusare. Färgen varierar och i synnerhet sommarpälsen kan skifta i rött eller rostbrunt. Öronen är upprättstående. Vargen påminner om spetshundar. Förekommer i sydväst, väst, norra och östra Finland. Stammen är tätast vid östgränsen. Vandrande vargar kan påträffas i hela landet. Brunsten infaller i februari– mars. Honan är dräktig i 60–63 dygn och föder vanligen 4–6 ungar. Gräver ut en lya i en sandig brant eller på liknande plats. Jagar främst i flock men även en ensam varg kan fälla en älg. Täcker inte kadavret som björnen gör. Vargen rör sig oerhört uthålligt och snabbt. Hörseln och luktsinnet är synnerligen skarpa. Observationer av varg kräver därför tur eftersom arten undviker människor. Vargjakt kräver erfarenhet och kunnande. Vargen är fridlyst året om. Jakten kräver dispens av Finlands viltcentral. (vinter) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Varg Canis lupus Gray wolf/Susi De stora rovdjuren och sälarna i Finland Lodjur Järv Björn Varg Vikare Gråsäl (sommar) 20–75 kg kg Grågul päls Spillning Föda Födan avgörs i hög grad av vilka bytesdjur som finns att tillgå. Sorkar, lämlar, harar, fåglar, hjortar, renar, älgar och kadaver. Upprättstående öron Sneda ögon Ljus buk Vargens svans hänger ofta rakt ne Unge Skicklig jägare Svarta täckhår Den årliga avskjutningen 2017 Individer Vargobservationer Källa: Naturresursinstitutet St St 1–5 6–10 11–20 21– Framtass 10 –1 1 cm Sorkar Älgar Skalle Harar 35 –5 cm 100–140 cm 2,5–3 m <1 m Skritt Språng 11 14 13 15 17 12 16 10 20 30 40 50 60 Renskötselområdet Övrig i Finland C M Y CM MY CY CMY K varg_sidan.pdf 1 05/01/2018 21.19 Håll dig uppdaterad – följ Finlands viltcentral i de sociala medierna! facebook.com/riistakeskus twitter.com/riistakeskus Till salu lösöret från företag som tillv fällor för små rovdjur. Utg pris 3000 e. Skriftliga anbud senast till airi.hietala@gmail.com. Katalog på www.kesavaylan.net. Fasaner för utsättning i naturen. Ungar för våren och sommaren kan reserveras. Även ungar av bronskalkon. Utajärvi, tfn 050 5225 178. Prisvärda erbjudanden i nätbutiken: www.asetarvike.fi. Nikko Stirling Diamond m ljuspunkt 1-4x24mm, 229 €, 1,5-6x44mm, 249 €, 3-9x42mm, 259 €. Guerini Figura 12/76 5-choke 1950 €. Inhemsk studsare Lynx från 2400 €. Sako, Tikka, Beretta, Blaser, Sauer, Zeiss. Ylöjärven asetarvike, 050 3791 040. Valmet 512S med tre par pipor, justerbart stöd. Hagelp 12/76 ejekt. Kombi 12-3”/7, 62x53R, 9,3x74R + utrustning. Koffert, patroner. Dessutom Fabarm hagelpump, Sako P94S, 22LR + mycket mer. Fråga Nisse, 040 5749 534. Fina horntrofésköldar; älg 15 e, hjort 12 e, rådjur 10 e, 050 5616 493. Hundar Jeppe (stambokförd), finsk spets hane, uch, efterlyser matchande tik för valpar. Svar till vesa1.jaaskelainen@hotmail.com. Valpar av finsk spets, 050 5988 158. Valpar av stor munsterländer födda 23.12, föräldrarna premierade på prov och utst. 040 5800 298. Hanvalp av engelsk springer spaniel med ren brukshärstamning. 0400 287 465. Konservatorer Pertti Siipola, 040 0177 588 Kuopio. Preparerar fåglar och gör troféer. Stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045 3303 417. Till er tjänst Obs!!! Servar och reparerar vapen! Ylöjärven asetarvike. Tfn 040 7188 170. Satakunnan ase. Alla vapensmedsoch kolvarbeten. www.asesepat.fi, 044 2416 987. Hallå jägare! Vi gör hattar, handskar, västar mm pälsarbeten av era skinn, tfn 050 5004 233. Jakt och jägare OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2017 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 2/2018 utkommer den 26 mars. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 26 februari. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi.
• 62 l Jägaren 1 l 2018 TERO KUITUNEN ? Bild: MARKO GOLA Suoerämaa Sädgåsjägaren som började filma M arko Gola bor i Äänekoski i Mellersta Finland och blev intresserad av att göra film när han under 00-talet var ”filmstjärna” i Arttu Kotisaras jaktfilmer. När han inledde sitt sädgåsprojekt år 2013 skaffade han egen utrustning och satte igång. Det fanns en hel del som han fick lära sig genom försök och misstag. Dårkörning i tre år Suget ut till myrarna var så stort att Gola ägnade det mesta av våren, sommaren och hösten under åren 2013 till 2016 åt filmandet. Hemmet var närmast en plats för mellanlandning, vilket prövade familjens förmåga att uthärda hans frånvaro. Efter ett par års filmande visade han sitt material för naturfotografen Kari Kemppainen, och där började samarbetet. Under de första åren betalade Gola allting ur egen ficka, i hopp om att så småningom hitta en finansiär för sin film. I Finland var Yle, det vill säga Rundradion, den självskrivna finansiären, men där ställde Marko Gola, som är passionerad småviltsoch sädgåsjägare, hade redan länge drömt om att få göra en dokumentär med sädgåsen i huvudrollen. När sädgåsen blev fredad bytte han geväret till en kamera.
• Jägaren 1 l 2018 l 63 man sig till en början skeptiskt till denna okända filmmakares förmåga. Numera är utbudet klart större. Det dröjde ända tills våren i fjol innan det blev ett avtal med Yle. – Visst var jag nära att brista i gråt emellanåt när jag tänkte på hur flera års hårt arbete riskerade att gå i stöpet, berättar Marko Gola. Med sädgåsen i huvudrollen Ursprungligen var det tänkt att filmen bara skulle vara en halvtimmes dokumentär om sädgåsen, med ett minimum av andra djurarter. Men under resans gång bytte berättelsen ändå skepnad flera gånger. För att dokumentären skulle passa in i Yles programtablå måste den bearbetas till en längd på 50 minuter och inkludera så gott som samtliga djurarter på myren. Men sädgåsen var och förblev filmens huvudrollsinnehavare. – Sädgåsen är mycket svår att filma eftersom den är så skygg och vaksam, i synnerhet när avstånden är korta, helst mellan fem och tjugo meter, berättar Gola. Det hände ibland när jag filmade sädgässen att det gick flera dagar då jag inte kunde lämna gömslet. De heta dagarna var värst, det var så hett att jag på kvällarna, när det blev svalare, alltid tänkte att bara jag överlever det här. Jag vågade inte vädra tältet eftersom gässen är så oerhört vaksamma att minsta störning hade skrämt iväg dem och de skulle inte heller komma tillbaka. – Till och med förflyttningen till inspelningsplatserna var ett kapitel för sig. När gässen ruggar är det en säkerhetszon på 300 till 500 meter som gäller och om de då blir störda så flyttar de till någon annan plats. Gola fick flera gånger bevittna hur gässen bokstavligen lade benen på ryggen. Filmandet av sädgässen prövade självförtroendet. I värsta fall kunde det gå nästan en månad utan ens en sekund användbart material på minneskortet. Situationerna bara rann mellan fingrarna eller så gjorde fotografen någon blunder precis vid det avgörande ögonblicket. Gola ville också inkludera sädgässens häckning i sin film och efter flera misslyckanden lyckades han också med det. I filmen – När jag gjorde filmen och följde med hur gässen levde och såg hur de tog hand om varandra, så tänkte jag att jag inte längre har hjärta att jaga gås, men nu är jaktintresset på topp igen. Att jaga gås är verkligen toppen! finns en scen där två kråkor försöker sjasa en ruvande gås från boet. – Jag tänkte att vad ska jag ta mig till?! Tänk om kråkorna plundrar boet och tvingar mig att börja om på nytt någon annanstans! Men lyckligtvis stod gåshonan på sig och till slut gav kråkorna upp, berättar Gola. En film värdig sin stjärna Filmen Suoerämaa är en oerhört fin naturdokumentär. Den vänder sig till en bred publik och blir eventuellt också internationellt distribuerad, och därför är den inspelad på det sättet som naturdokumentärer av högsta klass görs: under autentiska förhållanden och utan att snåla med arbetet eller tiden. Det finns inte en enda scen i filmen som inte skulle hålla måttet. För jägare och alla andra som är intresserade av viltet öppnar filmen dörren till en värld som det är få förunnat att uppleva. Filmen Suoerämaa Fotografer: Marko Gola och Kari Kemppainen Längd: 51 minuter Premiär: 27.1.2018 Yle TV1 och Yle Areena Trailer: Youtube (sök på ”Suoerämaa”)
• Vihtavuori Metsästäjä 2018 210x2267 Reload N565 conv2.indd 1 29.12.2017 15:30:32