Jä g ar en 2 l 2016 Intervju med nya direktören Jari Varjo En bäver för mycket? Finlands viltcentral 5 år
2 l Jägaren 2 l 2016 Kontaktuppgifter Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi 1. Adressändring via Posten Finland FlyttningsanmälansomgjortsmedPostensofficiellablankettuppdaterar adressändringenidetriksomfattandebefolkningsregistret(ävenhos magistraten)ochpostensadressregister.Postensänderdensomgjort anmälanettbekräftelsebrevivilketpostensamtidigtmeddelartillvilka företagochsamfunddennyaadressenförmedlas. Adressändring via Posten Finland FlyttningsanmälansomgjortsmedPostensofficiellablankettuppdaterar adressändringenäveniFinlandsviltcentralensjägarregister. AdressändringentillPostenochflyttanmälantillmagistratengörs a) iPostenswebbtjänstwww.muuttoilmoitus.fi(24h/dygn)meddina webbankkoder,Postensbehörighetskodellermedettchipförsettid-kort. Postensbehörighetskodärgratis.Dufårdenfrånpostkontoret. b) pertelefonpånumret0295535 536(lna/msa)måndagtillfredag kl.8—16.Kötidenäravgiftsbelagd. c) medblankettensomfinnspåPostenochhosmagistraten. Jaktkortsärenden och adressändringar 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Entillpostenlämnadflyttningsanmälanändrartidningen JägarensellerMetsästäjäsadressuppgifter.Omenpersons adressbyts,menhan/honinteflyttar,görsändringsanmälan direkttilljägarregistret. SåvälJägarenellerMetsästäjäsomjaktkortetdistribueras utgåendefrånuppgifternaijägarregistret.Jaktkortet distribuerasidenextrapärmentillJägarennr4. 3. Anmälningaromändradjaktvårdsförening görsskriftligttilladressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB22 tfn0294312002 fax0306002302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB30,00023Statsrådet, tfnStatsrådetsväxel029516001. www.mmm.fi Enhetenförfriluftsliv Besöksadress,Regeringsgatan3A, 00170Helsingfors. Postadress,PB30,00023Statsrådet Forststyrelsen PB94(Fernissagatan4),01301Vanda, Växel020564100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumretförjakttillstånd020692424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen4,00790Helsingfors, tfn+358295326000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker LivsmedelssäkerhetsverketEVIRA, Forskningsenhetenför produktions-ochvilddjurshälsa, Elektroniikkatie3, 90590Uleåborg (besöksadress:Elektroniikkatie5), tfn0295304924. Djurprover,adress: EVIRA,Matkahuolto,Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja4,PB91, 11101Riihimäki. tfnväxel0108410050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB60,22101Mariehamn, tfnväxel(018)25000, www.regeringen.ax Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB22 00331 Helsingfors tfn0294312002 fax0306002302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn029 4312001, vardagarkl.9–15, asiakaspalvelu@riista.fi Butik och beställningar: Tfn020331515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi ISSN-L0047-6986 ISSN0047-6986 ISSN2323-1475 Annonser RadannonsertillspaltenJaktochjägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: KlausEkman,tfn029 4312103 Adressändringar: Tfn0294312002, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri :Hansaprint2016/Jag16_02 Pärmfoto : Vastavalo,PerttiHarstela MedlemiTidningarnasFörbund Jägaren Nr.2/201665.årgången Jägaren är Finlands viltcentralsupplysningsblad,somsändstillalla somerlagtjaktvårdsavgift. Jägarenutkommer sexgångeriåret, nästagång30.5.2016. Tidningen svarar inte för texterochbildersom säntstillredaktionen utanavtaldärom. Redaktionens adress : Jägaren,Finlandsviltcentral,Sompiovägen1, 00730Helsingfors,E-post:förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Ansvarigchefredaktör:JariVarjo Chefredaktör:KlausEkman,tfn029 4312103 Redaktionssekreterare: HennaVäyrynen,tfn0294312121 Layout:IlkkaEskola(HansaprintAb) Översättning: BerndtZilliacus Redaktionsråd: KlausEkman, IlkkaEskola, ErkkiKiukas, JouniTanskanen, Annamari Alanne, MarkoSvensberg, PetriVartiainen ochHennaVäyrynen.
Jägaren 2 l 2016 l 3 Innehåll l 2 l 2016 5 Ledaren: Traditioner och framtid 6 Finlands viltcentral 5 år 12 Viltdagarna: Jägarna sköter om naturen och sig själva 15 Ordförandens spalt: Hur offentlig ska rovdjursinformationen vara? 16 Ny serviceaffärsverksamhet för vilthushållningen 18 Smårovdjursjägare på flåningskurs 24 Taste of Game: Viltmiddagar i Jyväskylä 26 En bäver för mycket? 28 Våren är bäverjaktens tid 32 Plansch: Fjällripa 34 Jari Varjo: Jakten i vårt land hänger på frivilligjobbarna 36 Tips för viltvården i odlingslandskapet 40 I Kainasto vårdar jägarna viltet med kärlek 41 Med 50 års perspektiv på verksamhetsledning 42 Oma riista revolutionerar viltinformationen 44 Oma riista för effektivare sjöfågelförvaltning 45 Skapa ett Oma riista-användarnamn 46 Sädgässen inventerades i terrängen och från luften 49 Tipshörnan 50 Jägarexamen förnyas: Fångstredskap och jaktmetoder 52 Jaktmuseet efterlyser information om jaktstugor 54 Med vargar kring huset 56 Skogshönsens kullar behöver skydd 58 Nyhetsmagasinet 60 Dovhjorten 61 Jakt och jägare 62 Åland Viltdelikatesser i Jyväskylä, s. 24 Viltdagarna i Tammerfors, s. 12 Viltvård splaneri ng i odlingsl andskape t s. 36 När vargarna stryker kring huset, s. 54 H ia Sj ö bl o m H an nu H ut tu A n na m ar i A la n n e
BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu BESTÄLLNINGAR www.koiravaruste.fi eller TELEFON 040 710 8706 (var. kl 9-17) KÖP NU BETALA I JUNI! RÄNTA 0% ÅT UPPFÖDARE! EXTRA ENERGY 15 KG • Under aktiva perioden • 28% protein • 16% fett ENERGY 15 KG • För aktivoch viloperioden • 24% protein • 10% fett MAINTENANCE 15 KG • Under viloperioden • 21% protein • 8% fett SUPER 15 KG • För aktivoch viloperioden • 25% protein • 15% fett ACTIVE 15 KG • Under aktiva perioden • 30% protein • 20% fett POPULÄRA VALIO-HUNDFODER LEVERERAS ÄNDA HEM TILL DÖRREN! 31 90 ERBJUDANDE! 26 90 ERBJUDANDE! 33 90 ERBJUDANDE! 35 90 ERBJUDANDE! 37 90 ERBJUDANDE! Beställ mer betala mindre! Se mängdrabatterna i internetbutiken. PRESSAT FODER! PRESSAT FODER! PUPPY PRESSED 15 KG • Åt valpen • 28% protein • 15% fett 40 90 ERBJUDANDE! PUPPY JUNIOR 15 KG • Åt valpar av större raser • 28% protein • 16% fett 40 90 ERBJUDANDE! PUPPY 15 KG • Åt valpen • 30% protein • 19% fett 40 90 ERBJUDANDE! BESTÄLL GENAST BEGRÄNSAT PARTI! PRESSAT FODER! KÖP 3 BETALA 2 VALIO-VALPFODERSÄCKAR DESSUTOM PÅ KÖPET 5 X 3KG SÄCKAR! VÄRDE 759,SE MER INFO PÅ WWW.KOIRAVARUSTE.FI Delta i lotteriet! VÄLJ EN PRODUKT KUNDBONUS NÄR DU KÖPER FÖR ÖVER 120€! 0€ 0€ SUPERERBJUDANDE SUPERERBJUDANDE PÅ KÖPET 5 X 3KG VALIO VALPFODER SE MER INFO KOIRAVARUSTE.FI VINN EN IPHONE 6S
Jägaren 2 l 2016 l 5 Vårtsättattjagaochvårjaktkulturär resultatetavenlångutvecklingsprocess. Äveninomvårtlandsgränserärvariationerna betydande:frånfjälleniLapplandtillkusteni söder,fråndeösterbottniskaslätternatillde karelskaskogarna.Vårrikaochmångfacetteradejaktkulturharskapatsutifråndehärförutsättningarnaochgenomaktivajägaresidoga arbete,ochdenlevermedsintid. Minföreträdareharförtjänstfullthanteratde härförändringarnasombådejägarkårenoch jaktenharundergått.Tilldeprioriteradefrågornahörhurjaktenaccepterasochvärderas, bådenationelltochinternationellt.Värderingenochacceptansenberorförståsisinturpå denbildavjaktensomvijägaresjälvaskapar genomvårverksamhet. Jaktensträckersigfrånviltetochnaturvården tillettheltspektrum;jaktformer,föreningsverksamhet,jaktminnenochberättelser,skönlitteratur,matlagning,utrustningsutvecklingoch handelmedutrustning.Sistmeninteminst omfattarspektretävenföretagsverksamheten, somävendenärstaddiständigutveckling. Alltdettalevermedsintid;gamlafångstmetoderförvandlastillminnenmedannyaimpulser ochkunskaperuppstårbådehärhemmaoch blandkollegeruteivärlden. Iblandärdetdocknyttigtattstannauppoch reflekteraöverpåvilkavillkorsomjakten accepterasochhurdenkommerattvärderasi framtiden.Värderarvijägaresjälvavårhobbyi dessolikaformer?Varochenavossharsjälvfalletsinfavoritjaktellernågrajaktformersom hanellerhongillarbäst.Omvivillattjakten skavärderasochaccepterasividarekretsarän blandjägarnasjälvasåmåstevisjälvauppskattajaktenialladessformer.Kanskekanvitill ochmedtänkaosssakenså,attallverksamhet medanknytningtilljaktsomförverkligarden offentligaviltkoncernensmålförtjänarvår respekt? Dethärkanlåtaöverdrivethögtidligt,mentill degoda,beprövadeochaccepterademålen hörattjaktenochviltvårdenbedrivsetiskt ochansvarsfullt,attviltstammarnabevaras livskraftiga,attvilthushållningenskaparvälfärd ochvälbefinnande,ochattviförmårhantera viltskadorochkonflikter. Jagärövertygadomattvi,genomattuppskattajaktenshelaspektrum,skaparettfundament sombevararenallmänacceptansförjakten,nu ochiframtiden.Låtosstillsammansösaur våravärdefullatraditioner-medanviföljer medvårtidochbyggerförframtiden! Låt oss ösa ur traditionerna och bygga för framtiden! Jari Varjo Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Jägaren 2 l 2016 Finlands viltcentral 5 år Finlands viltcentral inledde sin verksamhet den första mars 2011. Den tidigare organisationsmodellen, Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten, hade då tjänat finländarna i nästan femtio år. På fem år har Finlands viltcentral befäst sin ställning i viltförvaltningen. Här berättar cheferna för viltcentralens processer vad de har åstadkommit under dessa fem år och vartåt utvecklingen är på väg. Grundandet av viltcentralen föregicks av en omsorgsfull beredning av viltförvaltningslagen, en utvärdering av viltförvaltningen och den egentliga startprocessen. Grundläggningsprojektet inleddes i april 2010 och den nya processorganisationen grundades i två steg. När viltcentralen startade i början av mars överfördes ledningsprocesserna, de interna stödtjänsterna och de offentliga förvaltningsuppgifterna genast till processorganisationen. Centralens övriga kärnverksamheter, processerna för hållbar vilthushållning och tjänster, startade i sin nya form i början av 2012. Förnyelsen innebar också att jaktvårdsdistrikten blev viltcentralsregioner. Den första februari i år firade vi vaktombyte på viltcentralens centralkontor när direktör Reijo Orava gick i pension och vår nya direktör Jari Varjo tillträdde. Innan viltcentralen grundades var Reijo Orava chef för projektet att grunda Finlands viltcentral.
Jägaren 2 l 2016 l 7 Strategiarbete och tjänsteinriktat ledande lll Som organisationsmodell för Finlands viltcentral valdes från början en processorganisation. Modellen har inga verksamhetsenheter eller avdelningar alls utan arbetet bygger på processer. Med kärnprocesserna avses verksamhetslinjerna, som i viltcentralens nuvarande organisation är hållbar vilthushållning, tjänster, välfärd av vilthushållningen och offentliga förvaltningsuppgifter. Verksamhetslinjerna utgör samtidigt mål för samhällelig påverkan. Det viktigaste målet är att viltet och vilthushållningen ska producera maximalt med välfärd för invånarna i landet. Målet ska dock realiseras på ett sådant sätt att viltstammarna bevarar sin livskraft, att verksamheten är samhälleligt acceptabel, etisk och ansvarsfull samt å andra sidan så att de skador och konflikter som viltet orsakar minimeras eller åtminstone hålls under kontroll. Målen för verksamhetsprocesserna, utvecklingsprojekten och förvaltningsplanerna fastställs utgående från de här målen för påverkan. Varje anställd på viltcentralen ska försäkra sig om att den verksamhet som planeras överensstämmer med ett eller flera strategiska mål, utan att strida mot något av dem. Vilthushållningen skapar välfärd Efter att ha tänkt igenom målet Vilthushållningen skapar välfärd har vi på Finlands viltcentral grundat en ny process. Viltets välfärdseffekter för jägare och jaktföreningsmedlemmar är obestridliga. Den som strävar efter storskalig samhällelig påverkan bör fråga sig vilka värden och vilken välfärd som vilthushållningen producerar för markägare och företagare på landsbygden. Dessutom bör vi se till att invånarna i vårt land, som i allt högre grad urbaniseras, även i framtiden blir delaktiga av vilthushållningens välfärdseffekter. Hur kan vi öka konsumenternas välfärd genom att öka tillgången på viltkött? Hur kan vi förbättra de jaktintresserade urbaniserade finländarnas möjligheter att jaga? Reijo Orava Ödemarksråd Finlands viltcentrals direktör 2011–2015 Tjänster för jägare lll Till Finlands viltcentrals tjänster hör kundbetjäning och rådgivning, tjänster för nya jägare, jägartjänster, stöd till jaktvårdsföreningarna samt experttjänster av olika slag med anknytning till vilthushållningens olika delområden. Främjandet av etiken i jakten går som en röd tråd genom jägartjänsterna. Kundbetjäningens och rådgivningens kunder är alla personer med frågor som rör viltet, jakten eller vilthushållningen. Rådgivningen sköts huvudsakligen per telefon, men under de senaste åren har det blivit allt vanligare med frågor per mejl. Tidigare producerade vi olika handböcker och annat tryckt material, men numera publiceras materialet i första hand på nätet. I tidningen och på nätet informerar vi jägarna om aktuella frågor och exempelvis lagändringar. Tjänster för nya jägare Under 2015 skrev drygt 6500 personer godkänt i jägarexamen. Nästan 26 procent av dem var kvinnor, vilket ger en god bild av den breda popularitet som jakten åtnjuter i vårt samhälle. Tjänsterna för nya jägare inkluderar också uppgifter med anknytning till undervisningsmaterialet och kurserna som förbereder för jägarexamen. Bland jägarna är Handbok för jägare ett välkänt standardverk om jakten i vårt land. Nästa år förnyas jägarexamen med tillhörande läromedel och undervisningsmaterial i sin helhet och den nuvarande handboken och examen ersätts med en ny. Till tjänsterna för nya jägare hör också arbetet med ungdomsverksamheten, som görs i samarbete med andra aktörer i jaktoch naturbranschen. Stöder jaktvårdsföreningarna Till viltcentralens särskilda uppgifter hör också att stöda jaktvårdsföreningarna, vilket bland annat inkluderar stöd för administration, ekonomi, jakt och vilthushållning. För regionkontoren finns en särskild funktionär som bistår med hjälp och anvisningar. Dessutom arrangerar vi utbildning för verksamhetsledarna och ordförandena. Viltcentralen har under sina fem år kunnat göra jaktvårdsföreningarnas ekonomi avsevärt starkare. Även informationssystemen har utvecklats så att de också underlättar verksamhetsledarens arbete. Jari Pigg biträdande direktör 1.2.2016 juhlittiin Suomen riistakeskuksen keskustoimistolla vahdinvaihtoa, kun johtaja Reijo Orava jäi eläkkeelle ja uusi johtaja Jari Varjo aloitti työnsä. Reijo Orava oli ennen riistakeskuksen perustamista projektipäällikkönä Suomen riistakeskuksen käynnistyshankkeessa.
8 l Jägaren 2 l 2016 F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N K O N T O R E N h ål lb ar vi lt h u sh ål ln in g tj än st er o ff en tl ig a fö rv al tn in g su p p g ift er I N T R E S S E G R U P P E R regionala viltvårdsråd (15) riksviltvårdsråd V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E L E D N I N G O C H S T Ö D TJ Ä N S T E R Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) M I N I S T E R I E T INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER Jaktvårdsföreningar (298) Viltpolitikens två verksamhetslinjer Viltpolitisk påverkan Verkställande av viltpolitiken Fem förvaltningsplaner på fem år lll Inom Finlands viltcentrals process Hållbar vilthushållning har vi under de fem första åren producerat och fastställt fem förvaltningsplaner för vilt. Genom lagstiftning och projekt har åtgärderna i planerna förankrats i praktiken och de har haft en reell effekt på vilthushållningen. I synnerhet arbetet för livsmiljöerna har gett jägarnas naturvårdsarbete goodwill. I planerna ingår att vidga cirklarna eftersom det ute i Europa finns en efterfrågan på de finska verksamhetsmodellerna. Under de här verksamhetsåren har vi fastställt förvaltningsplanerna för älgstammen, skogshönsen och vargstammen. Dessutom har vi fastställt förvaltningsplanen för taigasädgåsen och den nationella våtmarksstrategin. Åtgärderna har förankrats genom projekt och verksamhet i regionerna. Vi följer med implementeringsgraden för planerna, och för älgstammen och skogshönsen är 70-80 procent av åtgärderna verkställda. När de projekt som inleds i år blir slutförda kan vi betrakta bägge förvaltningsplanerna som förankrade. Projektarbete och internationell verksamhet Viltcentralen har utvecklat projektarbetet till ett verktyg som på årsnivå producerar upp till 25 procent mervärde på den initiala finansieringen. Projektet Hembygdsvåtmark, som har fått Life-finansiering av EU, kan betraktas som juvelen i kronan. Projektarbetet med förvaltningsplanen för skogshönsen har haft stor spännvidd. Jakttiderna fastställs utifrån färsk information från vilttrianglarna, och i samarbete med skogsbranschens aktörer har vi redan förverkligat över tio projekt som gynnar det viltvänliga skogsbruket. Finlands viltcentral har ansvarat för arbetet med att ta fram och koordinera den internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen. Planen fastställdes på AEWA:s partsmöte i november. Tack vare aktiviteten från finländsk sida bevarades möjligheten att jaga taigasädgås. Det talas ofta om att talkoaktiviteten tynar, men de facto har vi lyckats höja täckningsgraden hos triangelinventeringarna och informationen om de stora rovdjuren. Den hållbara vilthushållningens aktörer deltar aktivt i utvecklandet av datasystemet Oma riista. Funktionärerna i regionerna, jägarna som deltar i inventeringar, de fördomsfria markägarna och intressegrupperna är väl förtjänta av ett varmt tack för sitt engagemang! Jarkko Nurmi vilthushållningschef Finlands viltcentral har femton regionkontor på olika håll i landet samt ett centralkontor i Helsingfors. Det nationella viltrådet, de regionala viltråden och jaktvårdsföreningarna stöder viltpolitiken som viltcentralen bedriver. Jägaren l 1 l 2011 l 7 6 l Jägaren l 1 l 2011 L För cirka två år sedan fick utvärderingen av viltförvaltningen, dvs den av nuvarande Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna bildade helheten och omorganisationen sin början. Nu har vi kommit till en situation där den nya organisationen redan kör igång för fullt. l Lagen om viltförvaltning har beretts hela senaste år och behandlingen i riksdagen är på slutrakan. På grund av summan av många olika sammanträffanden blev den ursprungligen planerade starttidpunkten för den nya organisationen vid årsskiftet framskjuten. Som det traditionellt brukar vara när den sittande riksdagen står i beråd att avsluta valperiodens arbete, har det hopat sig ärenden som man försöker klara av. Viltförvaltningslagens ”öde” blev att den svenska översättningen på grund av nämnda anhopning fördröjdes på statsrådets översättningsbyrå samt på grundlagsutskottets grundliga behandling. Viltfrågornas vikt ökar Tiden är förbi för Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten efter att ha verkat ända sedan 1962. Den huvudsakliga uppgiften för dessa organisationer som grundades med stöd av 1962 års jaktlag har varit att främja den organiserade jakten och bedriva upplysningsverksamhet som i huvudsak riktats till den finländska jägaren. Idag är situationen i hög grad en annan: vid sidan av jägaren har även det övriga samhället och t.ex. EU blivit ”kunder”.Även andra än jägarna är intresserade av hur våra viltresurser förvaltas. Det samhälleliga intresset för viltfrågor ökar starkt. Redan på grundvalen av mediernas uppföljning av jaktfrågor kunde man tro att dessa hör till rikets viktigaste frågor. Det är således helt klart att en organisationsmodell som för fem decennier sedan ansågs vara bra inte mera nödvändigtvis är den bästa möjliga för att svara på framtida utmaningar. Jaktvårdsföreningarna är verksamhetens stenfot Vid planeringen av den nya organisationen stärktes uppfattningen att hela den finländska jaktens, dvs vilthushållningens grundpelare är det av jägarna utförda frivilligarbetet. Det bör man alltid komma ihåg då det är fråga om den finländska vilthushållningen. 380 årsverken frivilligarbete är en så ansenlig insats att en ersättning av den med tjänstearbete eller annars med skattemedel skulle visa sig vara helt omöjligt. Enligt den nya viltförvaltningslagen fortsätter jaktvårdsföreningarna nästan helt i sin tidigare sammmansättning. Till de viktigaste uppgifterna i fortsättningen för Finlands viltcentral,som snart inleder sin verksamhet, blir därför att stöda jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Till de få ändringarna för jaktvårdsföreningarnas del hör att det i fortsättningen också ska väljas en representant för en lokalt betydande markägaraktör till jaktvårdsföreningens styrelse. Eftersom viltförvaltningslagen inte kommer att träda i kraft före jaktvårdsföreningarnas årsmöten i februari genomförs mötena helt enligt välkänt mönster, dvs på dem behandlas i reglementets 22 § nämnda ärenden. Mötesplatserna ooh tiderna samt fullmaktssblankett finns på sidorna 64–67 i denna tidning. Från trasttillstånd till strategiarbete När Finlands viltcentral inleder sitt arbete går det första året till att bygga upp strukturer och startande samt till inlärning av rutinerna i den nya processorganisationen. Till reformen hör också att de så kallade offentliga förvaltningsuppgifterna, dvs. bland annat beviljandet av jaktlicenser och andra tillstånd överförs i skydd av en brandmur. Trots att alla licensärenden också hittills har skötts klanderfritt och jämfört med många andra licensmyndigheter snabbt och förmånligt, har inte allting nödvändigtvis varit genomskinligt i en utomståendes ögon: ofrånkomligt har det i någons ögon verkat underligt att förtroendevalda med jägarbakgrund i jaktvårdsdistriktets styrelse har varit med och fattat beslut om jaktlicenser, dvs det har varit fråga om ett fenomen, som av elaka tungor sägs vara ”att sätta bocken att vakta trädgårdslandet”. Upprättandet av den här brandmuren ökar licensförvaltningen oberoende och trovärdighet och å andra sidan frigörs det resurser bland organisationens förtroendevalda till för Finlands vilthushållning betydligt större och viktigare strategifrågor. Till den nya viltcentralens viktiga strategiska uppgifter kommer bl.a. att höra beredning av olika förvaltningsplaner. Vi har ju redan förvaltningsplaner för alla stora rovdjur, sälarna, rapphönan och förvaltningsplanen för skogsfåglar håller på att bli färdig. Våtmarksstrategin är redan nästan färdig och arbetet med en älghushållningsstrategi håller på att inledas,så det finns nog jobb. Tidningen Jägaren och hornlogon fortsätter I och med revideringen av organisationen kommer nästan alla för jägarna bekanta symboleratt fortsätta som förut. Den för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna gemensamma av Aarno Liuksiala designade logon med älghorn och orrlyra kommer att vara också den nya viltcentralens logo och även behållas för jaktvårdsföreningarna. Även tidningarna Metsästäjä och Jägaren bevaras i sin nuvarande form och sprida aktuell information om viltbranschen, nya vindar, gamla traditioner och, inte attt förglömma, vår jakts historia till jägare och andra intresserade. Och till slut: verksamhetsområdena bibehålls Mycket annat fungerande bibehålls i samband med förnyelsen av organisationen. Av dessa har jaktvårdsdistriktens förändring till Finlands viltcentrals regionkontor väckt mest diskussion. Just så kommer att ske och det innebär att samma kontor förblir på samma orter med samma bekanta personal. Dvs att t.ex. älglicensärenden även i fortsättningen sköts vid det egna regionkontoret och att de i offentligheten publicerade påståendena att licensärendena skulle koncentreras till Helsingfors inte håller streck. l Förnyelsen av viltförvaltningen på slutrakan Klaus Ekman Den gamla organisationens bäst kända kännetecken som t.ex. logon och tidningen Jägaren förblir vid revideringen av viltförvaltningen också symboler för den nya Finlands viltcentral. Finlands viltcentral torde inleda sin verksamhet i mars JÄGAREN 1/2011
Jägaren 2 l 2016 l 9 Kommunikationens betydelse framhävs vid förändringar lll Den nya viltförvaltningslagen och Finlands viltcentrals tillkomst för fem år sedan var en milstolpe för jakten i vårt land. Viltförvaltningen bevarade sin självständighet och vi bevarade frivilligarbetet, som ju betraktas som själva fundamentet för viltförvaltningen. Vid förändringar är och förblir kommunikationen avgörande. Vi grunnade på och planerade en ny logo, vi grubblade på tidningen Jägarens öde, vi lanserade nya webbsidor, skickade ut nyhetsbrev och försökte sammanfatta vårt nya sätt att jobba i en så begriplig form som möjligt. Den nya processorganisationen var en okänd organisationsmodell för både funktionärer och förtroendemän. För tidningarna Jägaren och Metsästäjä kunde vi direkt konstatera att de hänger med som de går och står till den nya organisationen och fortsätter som förut. Och sålunda blev Finlands viltcentral tidningarnas tredje utgivare. Den första utgivaren var Finlands allmänna jägarförbund. Från förbundet övergick tidningen 1962 till den nygrundade Jägarnas Centralorganisation. Tidningen Jägaren hängde med I tidningen Jägarens spalter försökte vi med stort uppslagna artiklar informera jägarkåren om vad organisationsomläggningen handlade om. Så här i efterhand betraktat var artiklarna oftast detaljerade och det vimlade av facktermer för att budskapet skulle gå hem i stugorna. Vi har hunnit lära oss och nu fem år senare kan vi konstatera att flera av verksamheter har kommit för att stanna. Tidningen Jägaren publiceras på nätet i samma form som pappersupplagan och kan läsas gratis av vem som helst. Vi håller på och gör en egentlig webbtidning, vilket kommer att göra det mycket enklare att använda tidningens omfattande samling av expertartiklar i bland annat de sociala medierna. Sociala medier och medier på nätet Elektronisk kommunikation och digitalisering är dagens melodi och vår nya organisation har lagt mycket krut på dem. Idag är Finlands viltcentrals webbplats en av de viktigaste nyhetskanalerna i branschen. Där publiceras alla nyheter och meddelanden från offentliga aktörer som tangerar viltbranschen, liksom även en stor mängd annat material som gynnar viltbranschen. Debatten och kommentarerna har flyttat till de sociala medierna och det har varit trevligt att se att tonen har hållits relativt saklig i viltcentralens kanaler, trots att inläggen ofta tangerar den rykande aktuella vargen. Vi passerar i dagarna 7000 gillare på Facebook och nästan 2000 intresserade följer oss på Twitter. Finlands viltcentral lever med sin tid, också på kommunikationssidan. Vi måste hänga med när samhället förändras och på viltfronten måste vi förstås befinna oss i främsta linjen.. Klaus Ekman kommunikationschef 2011 lät vi Taloustutkimus göra en enkät om Finlands viltcentrals logo och på basen av resultatet beslöt vi att fortsätta med den kända konstnären Aarno Liuksialas hornlogo som han skapade redan på 60-talet. Vi tillfogade bara den nya organisationens namn. De offentliga förvaltningsuppgifterna är kundvänliga lll När Finlands viltcentral grundades blev jaktlicensförvaltningen som tidigare hade skötts av jordoch skogsbruksministeriet och jaktvårdsdistrikten en så kallad offentlig förvaltningsuppgift. Till de offentliga förvaltningsuppgifterna hör också jägarregistret, gruppförsäkringen som ingår i jaktkortet och försäkringsskyddet för jaktvårdsföreningarnas funktionärer. Till de offentliga förvaltningsuppgifterna hör också att utse, leda och övervaka jaktvårdsföreningarnas examinatorer för jägarexamen och skjutprov, jaktövervakare och sådana representanter för jaktvårdsföreningar vid besiktningar i terrängen som avses i viltskadelagen. De offentliga förvaltningsuppgifterna är i enlighet med viltförvaltningslagen avskilda från viltcentralens övriga verksamhet och underställda chefen för offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt viltförvaltningslagen sköter chefen sina uppgifter självständigt. Trots omläggningen av organisationen går licensförvaltningsärendena fortsättningsvis via regionkontoren. På årsnivå uppgår antalet ärenden som behandlas till cirka 3500. Trots det stora antalet har vi kunnat hålla handläggningstiderna på en nivå som är rimlig för kunderna. I bästa fall kan ett beslut fattas till följande dag. Mera elektronisk ärendehantering På webbsidan riista.fi finns utförlig information om vad som räknas till de offentliga förvaltningsuppgifterna. På sidorna för licensförvaltning går det också att ladda ner licensansökningsblanketter. Via sidan når kunden det elektroniska licensansökningssystemet, som fortlöpande kompletteras med nya elektroniska ansökningsformer. I tjänsten Oma riista, som har blivit väldigt populär, går det att göra lagstadgade avskjutningsanmälningar (utom för de licensbelagda hjortdjuren) och ladda ner sitt jaktkort i elektronisk form. Med älgdatasystemet som är under utveckling för Oma riista blir det möjligt att göra avskjutningsanmälningar för licensbelagda hjortdjur och att ansöka om jaktlicens. För kunderna Även om många tycker att de offentliga förvaltningsuppgifterna är en byråkratisk papperskvarn så är verksamheten avsedd för kunderna. Syftet är att klä även de svårbegripliga paragraferna i en begriplig och ändamålsenlig form. Dessutom är de licensärenden som handläggs, som dispenserna för stora rovdjur, av stort allmänt intresse. I synnerhet på den kanten går det inte att fatta beslut som alla är nöjda med. Licensförvaltningen är öppen för respons och kommentarer av alla de slag och vi utvecklar verksamheten fortlöpande. Till jobbet hör också att lyfta fram utvecklingsbehov hos lagstiftningen för att lätta upp förvaltningspraxis. Sauli Härkönen Chef för offentliga förvaltningsuppgifter Jägaren l 1 l 2011 l 7 6 l Jägaren l 1 l 2011 L För cirka två år sedan fick utvärderingen av viltförvaltningen, dvs den av nuvarande Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna bildade helheten och omorganisationen sin början. Nu har vi kommit till en situation där den nya organisationen redan kör igång för fullt. l Lagen om viltförvaltning har beretts hela senaste år och behandlingen i riksdagen är på slutrakan. På grund av summan av många olika sammanträffanden blev den ursprungligen planerade starttidpunkten för den nya organisationen vid årsskiftet framskjuten. Som det traditionellt brukar vara när den sittande riksdagen står i beråd att avsluta valperiodens arbete, har det hopat sig ärenden som man försöker klara av. Viltförvaltningslagens ”öde” blev att den svenska översättningen på grund av nämnda anhopning fördröjdes på statsrådets översättningsbyrå samt på grundlagsutskottets grundliga behandling. Viltfrågornas vikt ökar Tiden är förbi för Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten efter att ha verkat ända sedan 1962. Den huvudsakliga uppgiften för dessa organisationer som grundades med stöd av 1962 års jaktlag har varit att främja den organiserade jakten och bedriva upplysningsverksamhet som i huvudsak riktats till den finländska jägaren. Idag är situationen i hög grad en annan: vid sidan av jägaren har även det övriga samhället och t.ex. EU blivit ”kunder”.Även andra än jägarna är intresserade av hur våra viltresurser förvaltas. Det samhälleliga intresset för viltfrågor ökar starkt. Redan på grundvalen av mediernas uppföljning av jaktfrågor kunde man tro att dessa hör till rikets viktigaste frågor. Det är således helt klart att en organisationsmodell som för fem decennier sedan ansågs vara bra inte mera nödvändigtvis är den bästa möjliga för att svara på framtida utmaningar. Jaktvårdsföreningarna är verksamhetens stenfot Vid planeringen av den nya organisationen stärktes uppfattningen att hela den finländska jaktens, dvs vilthushållningens grundpelare är det av jägarna utförda frivilligarbetet. Det bör man alltid komma ihåg då det är fråga om den finländska vilthushållningen. 380 årsverken frivilligarbete är en så ansenlig insats att en ersättning av den med tjänstearbete eller annars med skattemedel skulle visa sig vara helt omöjligt. Enligt den nya viltförvaltningslagen fortsätter jaktvårdsföreningarna nästan helt i sin tidigare sammmansättning. Till de viktigaste uppgifterna i fortsättningen för Finlands viltcentral,som snart inleder sin verksamhet, blir därför att stöda jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Till de få ändringarna för jaktvårdsföreningarnas del hör att det i fortsättningen också ska väljas en representant för en lokalt betydande markägaraktör till jaktvårdsföreningens styrelse. Eftersom viltförvaltningslagen inte kommer att träda i kraft före jaktvårdsföreningarnas årsmöten i februari genomförs mötena helt enligt välkänt mönster, dvs på dem behandlas i reglementets 22 § nämnda ärenden. Mötesplatserna ooh tiderna samt fullmaktssblankett finns på sidorna 64–67 i denna tidning. Från trasttillstånd till strategiarbete När Finlands viltcentral inleder sitt arbete går det första året till att bygga upp strukturer och startande samt till inlärning av rutinerna i den nya processorganisationen. Till reformen hör också att de så kallade offentliga förvaltningsuppgifterna, dvs. bland annat beviljandet av jaktlicenser och andra tillstånd överförs i skydd av en brandmur. Trots att alla licensärenden också hittills har skötts klanderfritt och jämfört med många andra licensmyndigheter snabbt och förmånligt, har inte allting nödvändigtvis varit genomskinligt i en utomståendes ögon: ofrånkomligt har det i någons ögon verkat underligt att förtroendevalda med jägarbakgrund i jaktvårdsdistriktets styrelse har varit med och fattat beslut om jaktlicenser, dvs det har varit fråga om ett fenomen, som av elaka tungor sägs vara ”att sätta bocken att vakta trädgårdslandet”. Upprättandet av den här brandmuren ökar licensförvaltningen oberoende och trovärdighet och å andra sidan frigörs det resurser bland organisationens förtroendevalda till för Finlands vilthushållning betydligt större och viktigare strategifrågor. Till den nya viltcentralens viktiga strategiska uppgifter kommer bl.a. att höra beredning av olika förvaltningsplaner. Vi har ju redan förvaltningsplaner för alla stora rovdjur, sälarna, rapphönan och förvaltningsplanen för skogsfåglar håller på att bli färdig. Våtmarksstrategin är redan nästan färdig och arbetet med en älghushållningsstrategi håller på att inledas,så det finns nog jobb. Tidningen Jägaren och hornlogon fortsätter I och med revideringen av organisationen kommer nästan alla för jägarna bekanta symboleratt fortsätta som förut. Den för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna gemensamma av Aarno Liuksiala designade logon med älghorn och orrlyra kommer att vara också den nya viltcentralens logo och även behållas för jaktvårdsföreningarna. Även tidningarna Metsästäjä och Jägaren bevaras i sin nuvarande form och sprida aktuell information om viltbranschen, nya vindar, gamla traditioner och, inte attt förglömma, vår jakts historia till jägare och andra intresserade. Och till slut: verksamhetsområdena bibehålls Mycket annat fungerande bibehålls i samband med förnyelsen av organisationen. Av dessa har jaktvårdsdistriktens förändring till Finlands viltcentrals regionkontor väckt mest diskussion. Just så kommer att ske och det innebär att samma kontor förblir på samma orter med samma bekanta personal. Dvs att t.ex. älglicensärenden även i fortsättningen sköts vid det egna regionkontoret och att de i offentligheten publicerade påståendena att licensärendena skulle koncentreras till Helsingfors inte håller streck. l Förnyelsen av viltförvaltningen på slutrakan Klaus Ekman Den gamla organisationens bäst kända kännetecken som t.ex. logon och tidningen Jägaren förblir vid revideringen av viltförvaltningen också symboler för den nya Finlands viltcentral. Finlands viltcentral torde inleda sin verksamhet i mars
10 l Jägaren 2 l 2016 BURREL S10 HD sparande viltoch åtelkamera Nästan helt osynlig infrarödblixt och mycket effektiv rörelsedetektor. Tar kort när den känner av rörelse och sparar bilderna på minneskortet. Utmärkt bildkvalité och FullHD -videofilmning. BURREL S10 HD+SMS sparande viltoch åtelkamera Sändande modellen har dessutom: Sänder bilderna till din telefon eller e-post (MMS/GPRS). Mångsidiga egenskaper och fjärrstyrning med telefonen t.ex bildbegäran Finlands populäraste åtelkamera! 17/2014 TESTVINNARE ERINOMAINEN HINTA/LAATUSUHDE! TESTVINNARKAMEROR TILL TERRÄNGEN, HEMMET, VILLAN... minneskort, batterier och installation NU PÅ KÖPET! € € ALLA SOM KÖPER EN BURREL-KAMERA EXTREME LITE PRO jaktställ Extreme Lite -modellen kombinerar toppegenskaper, lätthet och otrolig prestanda. Mångsidiga egenskaper samt bästa materialen garanterar en fullständig användningsfunktion i alla förhållanden. 100% vattenoch vindtät samt med andande Rain-Stop ® -membran. Extreme Lite Pro-ställets egenskaper: • Mycket lätt (upp till 35% lättare) • Bästa materialen och Hi-Dry™-ytbehandling • Byxorna går att dra åt i midjan och har neoprenförstärkning • Varm Pritex-foder i jackans krage och i midjan på byxorna • Rain-Stop® -specialmembran gör stället 100% vattenoch vindtät • Löstagbar huva och meshfoder med god andningsförmåga • Extrastarka. vattentäta och hållbara YKK-dragkedjor • Mångsidigt ställ för aktivva jägare STORLEKAR: XXS-4XL VAPENLAGEN ÄNDRADE! TUNGA SUOMI-VAPENSKÅPEN TILL NETTOPRISER! 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU KÖP NU BETALA I JUNI! RÄNTA 0% ALASKA LITE NEOPRENSTÖVLAR Högkvalitativa och varma stövlar med 8mm neoprenskaft för vinterbruk. Bra passform och greppande sula. KAMIK ICEBREAKER VÄRMESTÖVLAR Otroligt varm uppbyggnad klarar ända ner till -40’C! Utrustad med 8mm filtfoder innersula. IGLOO TERMO ++ VÄRMESTÖVEL -60°C Värmestövlar för mycket kalla väder. Med dessa klarar du dig när du fiskar, jagar eller kör med skoter i extrem kyla! 79 90 (89,90) 429,499,629,199 90 79 90 (89,90) 69 90 (89,90) 159 90 259,BESTÄLLNINGAR www.retkitukku.fi eller TELEFON 040 710 8706 vardagar kl. 9-17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 KUNDBONUS VID KÖP ÖVER 100€! Välj en kundbonus i internetbutiken eller när du beställer via telefonen: SE HELA UTBUDET OCH ALLA ERBJUDANDEN FISHPOINT FISHFINDER PIMPELEKOLOD Med pimpelekolodet ser du vad som händer under isen. Givaren är lätt att sänka ner i vaken och hålls flytande. R8 Rymmer 5-8 vapen. Yttermått (mm): 1250 x 500 x 300 Innermått (mm): 1240 x 490 x 230 Vikt tom: ca. 90kg R8 MAXI Rymmer 8-10 Vapen Yttermått (mm): 1500 x 500 x 300 Innermått (mm): 1490 x 490 x 230 Vikt tom: ca. 130 kg R16 Rymmer 5-8 vapen. Godkänt för 20 vapen Yttermått (mm): 1500 x 550 x 400 Innermått (mm): 1490 x 540 x 330 Vikt tom: ca. 152kg 79 90 (99,90) 59 90 (79,90) BURREL T1 LASERMARKÖR FÖR VAPEN Jättepopulär! Passar till de vanligaste kalibrarna (.22-.50). Effektiv 3R-laser. BURREL X10 POWER BANK 10000MAH X10 Power Bank har en stor kapacitet och är utmärkt för att ladda din telefon eller tablett. 59 90 ALASKA Blaze termos 0,5 L VÄRDE 19,90 € O € ALASKA Stickad mössa VÄRDE 19,90 € O € VÄRDE 29,90 € ALASKA BlindTech™ Blaze Fällkniv med hölster O €
Jägaren 2 l 2016 l 11 BURREL S10 HD sparande viltoch åtelkamera Nästan helt osynlig infrarödblixt och mycket effektiv rörelsedetektor. Tar kort när den känner av rörelse och sparar bilderna på minneskortet. Utmärkt bildkvalité och FullHD -videofilmning. BURREL S10 HD+SMS sparande viltoch åtelkamera Sändande modellen har dessutom: Sänder bilderna till din telefon eller e-post (MMS/GPRS). Mångsidiga egenskaper och fjärrstyrning med telefonen t.ex bildbegäran Finlands populäraste åtelkamera! 17/2014 TESTVINNARE ERINOMAINEN HINTA/LAATUSUHDE! TESTVINNARKAMEROR TILL TERRÄNGEN, HEMMET, VILLAN... minneskort, batterier och installation NU PÅ KÖPET! € € ALLA SOM KÖPER EN BURREL-KAMERA EXTREME LITE PRO jaktställ Extreme Lite -modellen kombinerar toppegenskaper, lätthet och otrolig prestanda. Mångsidiga egenskaper samt bästa materialen garanterar en fullständig användningsfunktion i alla förhållanden. 100% vattenoch vindtät samt med andande Rain-Stop ® -membran. Extreme Lite Pro-ställets egenskaper: • Mycket lätt (upp till 35% lättare) • Bästa materialen och Hi-Dry™-ytbehandling • Byxorna går att dra åt i midjan och har neoprenförstärkning • Varm Pritex-foder i jackans krage och i midjan på byxorna • Rain-Stop® -specialmembran gör stället 100% vattenoch vindtät • Löstagbar huva och meshfoder med god andningsförmåga • Extrastarka. vattentäta och hållbara YKK-dragkedjor • Mångsidigt ställ för aktivva jägare STORLEKAR: XXS-4XL VAPENLAGEN ÄNDRADE! TUNGA SUOMI-VAPENSKÅPEN TILL NETTOPRISER! 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU KÖP NU BETALA I JUNI! RÄNTA 0% ALASKA LITE NEOPRENSTÖVLAR Högkvalitativa och varma stövlar med 8mm neoprenskaft för vinterbruk. Bra passform och greppande sula. KAMIK ICEBREAKER VÄRMESTÖVLAR Otroligt varm uppbyggnad klarar ända ner till -40’C! Utrustad med 8mm filtfoder innersula. IGLOO TERMO ++ VÄRMESTÖVEL -60°C Värmestövlar för mycket kalla väder. Med dessa klarar du dig när du fiskar, jagar eller kör med skoter i extrem kyla! 79 90 (89,90) 429,499,629,199 90 79 90 (89,90) 69 90 (89,90) 159 90 259,BESTÄLLNINGAR www.retkitukku.fi eller TELEFON 040 710 8706 vardagar kl. 9-17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 KUNDBONUS VID KÖP ÖVER 100€! Välj en kundbonus i internetbutiken eller när du beställer via telefonen: SE HELA UTBUDET OCH ALLA ERBJUDANDEN FISHPOINT FISHFINDER PIMPELEKOLOD Med pimpelekolodet ser du vad som händer under isen. Givaren är lätt att sänka ner i vaken och hålls flytande. R8 Rymmer 5-8 vapen. Yttermått (mm): 1250 x 500 x 300 Innermått (mm): 1240 x 490 x 230 Vikt tom: ca. 90kg R8 MAXI Rymmer 8-10 Vapen Yttermått (mm): 1500 x 500 x 300 Innermått (mm): 1490 x 490 x 230 Vikt tom: ca. 130 kg R16 Rymmer 5-8 vapen. Godkänt för 20 vapen Yttermått (mm): 1500 x 550 x 400 Innermått (mm): 1490 x 540 x 330 Vikt tom: ca. 152kg 79 90 (99,90) 59 90 (79,90) BURREL T1 LASERMARKÖR FÖR VAPEN Jättepopulär! Passar till de vanligaste kalibrarna (.22-.50). Effektiv 3R-laser. BURREL X10 POWER BANK 10000MAH X10 Power Bank har en stor kapacitet och är utmärkt för att ladda din telefon eller tablett. 59 90 ALASKA Blaze termos 0,5 L VÄRDE 19,90 € O € ALASKA Stickad mössa VÄRDE 19,90 € O € VÄRDE 29,90 € ALASKA BlindTech™ Blaze Fällkniv med hölster O €
12 l Jägaren 2 l 2016 Text: Annamari Alanne l Bilder: Henna Väyrynen Jägarna sköter om naturen och sig själva Årets viltdagar arrangerades den 19 och 20 januari på Komediteatern i Tammerfors. Där avhandlades olika aspekter av viltet som en resurs för biohushållningen. En av de viktigaste synvinklarna på ämnet under Viltdagarna var välfärden och välbefinnandet som viltet producerar och i synnerhet kopplingen till det ekonomiska. likhet med tidigare år lockade årets viltdagar i Tammerfors en stor skara viltfolk från hela landet. Under de två dagarna avhandlades vilthushållningen ur många olika vinklar. Under den första dagen låg fokus på den välfärd som vilthushållningen skapar och på det tekniska. Den andra dagen bjöd på en genomgång av förändringarna i viltfaunan och hur de jaktbara fåglarnas och däggdjurens stammar utvecklas. Forskarna Marjo Neuvonen och Jani Pellikka på Naturresursinstitutet föreläste om sambanden mellan viltet, välfärden och ekonomin. De lyfte fram svårigheterna med att göra jämförelser eftersom det inte är vetenskapligt möjligt att jämföra personliga upplevelser. Det går inte att göra värderingar utan ett gemensamt mått. I det här fallet är det tänkbart att göra mätningarna i euro, menade Neuvonen. Pellikka påpekade dock att även om det är viktigt med ett gemensamt mått så kan inte viltets alla välfärdseffekter mätas i euro. Naturen vårdar både kropp och själ Naturen som en källa till välbefinnande och hälsa har väckt ett omfattande intresse. Neuvonen invigde tre undersökningar om effekterna som grönområden har på människans välbefinnande och hälsa, där naturresursinstitutet Luke deltar. Några projekt pågår redan på olika håll i landet där vetenskaplig information omsätts i praktiken. På hälsocentralen i Sibbo pågår ett försök där vistelse i naturen ingår i den psykiska rehabiliteringen och i vården av patienter med diabetes typ två. I Levi pågår åren 2015 till 2017 ett projekt kallat Voimametsähanke där syftet är att skapa möjligheter för nya närmats-, turism-, miljöoch I H an nu H ut tu Viltdagarna:
Jägaren 2 l 2016 l 13 Finlands viltcentrals pensionerade direktör Reijo Orava talade på Viltdagarna om jägarbilden i förändring och om de svårigheter som urbana jägare ställs inför. ”Vilthushållning sen urminnes tider” lll För många av deltagarna i Viltdagarna är jakten med tillhörande fenomen ett naturligt sätt att leva. För dem är det självklart att vilthushållningen i sigäven utan fällt vilt eller materiella ting – skapar välbefinnande. Syftet med Naturresursinstitutets undersökningar och den nästan färdiga förundersökningen om vilthushållningens värde är att konkretisera den välfärd och det välbefinnande som vilthushållningen skapar och hitta metoder för att så många som möjligt ska ha social, hälsomässig och ekonomisk nytta av vilthushållningen. GALLUP 1. Hurdant är det välbefinnande som du upplever att jakten ger dig? 2. Till vilket belopp i euro uppskattar du det välbefinnande som jakten ger dig under ett år? Jaana Husu-Kallio , kanslichef på Jordoch skogsbruksministeriet. 1. Det är ett totalt välbefinnande som inkluderar frid och spänning. Att skaffa vildmat är A och O, men ännu viktigare är jaktens sociala betydelse. 2. Jag skulle jämföra summan med exempelvis ett besök i månaden hos en kosmetolog. Dessutom skulle jag lägga till de inbesparade utgifterna för hälsovården och sen fördubbla summan. Alltså skulle 10 000 euro om året kunna vara en lämplig summa. Erkki Kallio , regionala viltrådet i Satakunta. 1. Jag känner mej piggare och njuter av friden. Dessutom är det viktigt att jaga med hunden. 2. Det går ju inte att mäta i pengar. Svaret beror förstås på ens inkomster, men några tusen euro skulle jag säga. Men inte mer än 5000 euro. Sinikka Uusitalo , förbundet för jägare med traditionella bågar, Perinnejousimetsästäjäin liitto. 1. Ett fysiskt välbefinnande som också påverkar både huvudet och humöret. 2. Om jag måste betala för varje gång jag jagar med hundarna så vore 1000 euro om året en struntsumma. Grönområdena höjer humöret och prestationsförmågan, minskar stressen och sänker både blodtrycket och pulsen vårdtjänster. Syftet med undersökningarna är att integrera naturen som en naturlig del av hälsotjänsterna. Marjo Neuvonen betonade vikten av egna upplevelser och självkännedom för välbefinnandet. Undersökningarna visar att en människas upplevelse av återhämtning och välbefinnande påverkas av hur mycket tid han eller hon använder till friluftsliv och av kvaliteten och kvantiteten på grönområdena exempelvis skogar och parker och avståndet till dem. Undersökningarna visar att grönområdenas hälsoeffekter är obestridliga. Det har påvisats att grönområdena höjer humöret och prestationsförmågan, minskar stressen och sänker både blodtrycket och pulsen. Eftersom nästan alla i arbetsför ålder (96 %) sysslar med friluftsliv i någon form och var tredje gör det varje dag så är effekten på finländarnas hälsa storskalig. Undersökningarna visar att tillgång till skog höjer den fysiska aktiviteten i naturen. I jämförelse med dem som rör sig utomhus mera sällan så upplever dessutom de som rör sig utomhus mycket att varje enskild gång är mera uppfriskande. Värt att notera är att också virtuella naturmiljöer verkar ha en dämpande effekt på stress. Välfärd + vilthushållning = oersättligt? Enligt Neuvonen uppgår det ekonomiska välfärdsvärdet på de områden som hör till allemansrätten till 2,6 miljarder euro per år. Det
14 l Jägaren 2 l 2016 här har börjat väcka intresse också på viltsidan. Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet ska i ett gemensamt projekt utreda vilthushållningens nuvarande och potentiella välfärdseffekter samt vilthushållningens värde i euro. Förundersökningen blir klar i vår. Det säger sig självt att jakten och viltvården är givande för sina utövare, inte minst tack vare köttet som viltet avkastar. Jani Pellikka understryker dock särskilt jaktens andra sida: att jägaren vårdar både sig själv och naturen. Begreppet välbefinnande är mångfacetterat och enligt Pellikka ingår en social, en fysiologisk, en ekonomisk och en psykologisk dimension. Förundersökningen visar att konsumtionen i anslutning till jakt har blivit halvannan gång större under det senaste decenniet. År 2008 spenderade en genomsnittlig jägare sammanlagt 950 euro om året på utrustning, tjänster och resor. Idag är beloppet ännu större. Beräknat utifrån olika antaganden ligger effekten på den ekonomiska avkastningen i storleksordningen 279 till 359 miljoner euro och sysselsättningseffekten på hela 2245 till 2986 årsverken. Förundersökningen ska stöda undersökningen av hur vilthushållningen skulle kunna producera mera välfärd och välbefinnande. Vi ska dock hålla i minnet att vilthushållningen redan nu producerar en stor kvantitet ekonomisk och hälsorelaterad nytta – problemet är bara det, att vi inte vet hur mycket! . 2008 1993 Fångstredskap GPS-utrustning Föreningens medlemsavgifter Jakttillstånd Patroner Utrustning, ryggsäckar Vapen Kläder och skodon Resor 100 200 300 400 Euro (2014 års nivå) Viltfolk från hela landet samlades på komediteatern i Tammerfors. Jägarna spenderar mycket mera pengar på sin hobby än de gjorde förut.
Jägaren 2 l 2016 l 15 Ordförandens spalt När detta nummer av tidningen Jägaren kommer ut är den andra säsongen med beståndsvårdande jakt efter varg redan avslutad. I nästan hela landet framskred årets jakt med god fart. I skrivande stund fanns det kvar bara ungefär fem stycken av de beståndsvårdande dispenser som Finlands viltcentral hade beviljat. Att jakten framskred så fort visar att vår vargstam växer med rask fart. Till de cirka fyrtio vargar som fälldes med beståndsvårdande licenser kommer de sammanlagt drygt tio vargar som fälldes med polisens tillstånd i Norra Karelen och Norra Savolax under det pågående jaktåret. Det här handlar om individer som har gjort upprepade påhälsningar vid hus utan att låta sig skrämmas av några avskräckningsåtgärder. Under de senaste åren har det blivit klart vanligare med vargbesök vid hus. En orsak är självfallet att vargarna har blivit fler, men även den försämrade tillgången på föda i vissa områden kan tänkas ha lockat vargarna till bebyggelse i hopp om lättare byte. I östra Finland har samarbetet mellan polisen och jägarna fungerat utmärkt och man har lyckats eliminera de här ”husvargarna” fort. Vi väntar därför med spänning på Naturresursinstitutets preciserade uppskattning av vargstammens storlek som är utlovad till slutet av februari. Den beståndsvårdande vargjakten har fått mycket publicitet i massmedierna. Även internationella nyhetsbyråer har intresserat sig för vargjakten och artiklar har publicerats i många internationellt ansedda dagstidningar. Trots det stora mediapådraget har vargdebatten i vårt land ändå lugnat ner sig och blivit snäppet sakligare. De beståndsvårdande licenserna har i hög grad bidragit till den här förändringen. Visserligen överklagades alla beviljade dispenser till förvaltningsdomstol, men det kom väl inte som en överraskning för någon? I år ledde överklagandena lyckligtvis inte till verkställighetsförbud i någon region. Försöket med den beståndsvårdande jakten pågår i två år. Därefter ska det under jordoch skogsbruksministeriets ledning göras en analys av resultaten. Vid utvärderingen kommer man att höra åtminstone dem som har beviljats licenser, Naturresursinstitutet och de viktigaste intressegrupperna. Till det viktigaste torde höra att vi följer licensvillkoren och rekommendationerna, de fällda individernas åldersoch könsfördelning, och deras ställning i flockens hierarki. Strategin för den fortsatta beståndsvårdande vargjakten bestäms utifrån uppskattningarna och kommer garanterat att ha hög prioritet i vår viltpolitik under den närmaste framtiden. Bland jägarna väcker det också starka känslor att rovdjursinformation i Tassen-systemet överlåts till självkostnadspris till bland annat naturorganisationer. Irritationen är förståelig eftersom informationen är insamlad på talko av rovdjurskontakpersonerna. Det är därför oerhört viktigt att vi formulerar klara spelregler för hur offentlig viltinformationen ska vara. Frågan är rykande aktuell eftersom tjänsten Oma riista, som har utvecklats av Finlands viltcentral, fortlöpande får allt fler användare bland jägarna. Vi bör också ta oss en funderare på vilka fördelar det kunde ha om vi för exempelvis rovdjuren skulle övergå till en maximalt öppen och transparent praxis självfallet med undantag för den personliga informationen. Eftersom den sparade informationen består av fakta så borde där inte finnas någonting att dölja. En möjlighet är att informationen sparas på överenskommet sätt och med en viss fördröjning, vilket skulle ha en klart dämpande effekt på de eventuella utomstående som försöker följa efter rovdjursobservationerna. Det är många fler än jägarna som är intresserade av viltet och informationen om djuren. Tänk om vi den här gången skulle låta bli att betrakta det som ett hot och i stället se en möjlighet? Hur offentlig ska rovdjursinformationen vara? Tauno Partanen Ordförande Finlands viltcentral
16 l Jägaren 2 l 2016 Tommi Häyrynen och Hanna Hauvala , Jyväskylä yrkeshögskola, enheten för affärsverksamhet Ny serviceaffärsverksamhet för vilthushållningen Viltet är en naturresurs som kan utnyttjas på många olika sätt. Jakten är inte bara en hobby utan kring viltet kan det byggas en serviceaffärsverksamhet som öppnar intressanta möjligheter. På Jyväskylä yrkeshögskola inleds i vår ett projekt som går ut på att skapa ny affärsverksamhet kring vilthushållningen. iltet är en naturresurs som kan utnyttjas på många olika sätt. Jakten är inte bara en hobby utan kring viltet kan det byggas en serviceaffärsverksamhet som öppnar intressanta möjligheter. På Jyväskylä yrkeshögskola inleds i vår ett projekt som går ut på att skapa ny affärsverksamhet kring vilthushållningen. Det har uppstått en livlig diskussion om vilthushållningens potential bland de olika aktörerna. Planmässigt realiserat finns det potential att producera ett avsevärt ekonomiskt värde för både företagare, markägare och jaktföreningar. I synnerhet företagen på landsbygden letar intensivt efter nya möjligheter till affärsverksamhet efter hand som lönsamheten hos de traditionella näringarna försvagas. De letar också efter ytterligare avkastning på sitt skogskapital genom mångbruk av skogen. Vid enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola har man tagit fram två olika affärsmodeller för att strukturera vilthushållningens helhet av tjänster och för att tydliggöra aktörernas roller. Dessutom har man inlett arbetet med att bestämma viltets ekonomiska värde. Vid den här värdebildningen ligger huvudvikten uttryckligen vid produktionen av säljbara jaktupplevelser. H an nu H ut tu V
Jägaren 2 l 2016 l 17 Aktörer aktiveras I vår verkställs ett projekt med syftet att rent praktiskt skapa ny affärsverksamhet kring viltet. I projektet deltar utöver enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola också Finlands viltcentral, Naturoch viltvårdsstiftelsen, Finnhunting Oy och gården Ylä-Tihtari. Verksamheten har sin tyngdpunkt i Mellersta Finland, men resultaten blir användbara även på riksnivå. Under de följande två åren ska projektet aktivera aktörer så att de realiserar praktiska åtgärder som gynnar vilthushållningens möjligheter till affärsverksamhet. Vilthushållningens helhet av tjänster struktureras efter verksamhetens nivå med en modell där man på ett åskådligt sätt kan avläsa bland annat fördelningsprinciperna för en jakts kommersiella värde samt nyttan av verksamheten för de olika intressegrupperna. Utnyttjandet av möjligheterna till affärsverksamhet förutsätter ett nära samarbete mellan de intressegrupper som deltar i verkOutnyttjad potential lll På riksnivå är vilthushållningens totala potential nästan helt outnyttjad. En viktig orsak är att vi vid arbetet med att utveckla vilthushållningen blir tvungna att granska gamla inkörda verksamhetsmetoder på ett nytt sätt när det gäller de traditionella sätten att utnyttja viltet. Visserligen finns det verksamheter som anknyter till det kommersiella utnyttjandet av viltet, men ur serviceaffärsverksamhetens synvinkel verkar helheten ostrukturerad. En ekonomisk granskning av viltet förutsätter att vi bestämmer viltets värde och dessutom aktiverar och konceptualiserar vilthushållningens serviceaffärsverksamhet. Nu är tiden inne att börja realisera praktiska åtgärder för att utnyttja möjligheterna till affärsverksamhet. Enligt en utredning som gjordes 2014 om vilthushållningens möjligheter till yrkesmässig affärsverksamhet är attityderna i huvudsak positiva till en utveckling av affärsverksamheten kring viltet. Både markägarna och producenterna av jaktliga kringtjänster och kärntjänster har visat ett stort intresse för att driva ärendet vidare. Likaså letar många jaktföreningar aktivt efter nya sätt att finansiera viltvårdsarbetet i sina marker och jaktens infrastruktur. samheten och en transparent och lättfattlig avtalspraxis. Det här samarbetet uppstår inte om inte den kommersiella verksamheten är transparent eller om den kommersiella verksamhetens mervärde inte är påvisbart för alla parter. Det här är absoluta villkor för affärsverksamhet. Jaktupplevelsen ett trumfkort för försäljningen Hittills har viltets värde i regel varit synonymt med köttvärdet medan den köpta jaktupplevelsen oftast har lämnats obeaktad. Enligt det material som enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola har samlat in uppgick värdet på en kommersiellt utnyttjad älglicens till cirka 4500 euro. I kalkylen ingick själva jakten, fällningsavgiften, boendet och maten. Köttets värde var däremot utelämnat. Jakterna som ingick i materialet höll hög standard, var professionellt ledda och hade lämpliga alternativ för boende och mat. Kunnandet hos företagen som arrangerade jakterna och det goda samarbetet med jaktföreningarna, markägarna och producenterna av kringtjänster var avgörande för att jakterna skulle upplevas som lyckade. Ekonomisk nytta för alla parter Det kommersiella utnyttjandet av viltet kan utvecklas parallellt med den traditionella inhemska jaktkulturen bara mervärdet kan visas konkret för alla parter och verksamheten inte utesluter möjligheterna till hobbyjakt. Det här gör det lättare för aktörerna att förstå viltets mångfacetterade värdepotential samtidigt som det gör det lättare för parterna att samarbeta konkret sinsemellan. Jaktföreningarna önskar satsa allt mer på att viltet mår bra och på att skapa en fungerande infrastruktur för jakten. Dessutom är arrendet för jaktmarkerna utsatt för ett tryck eftersom belastningen på markägarnas kapital har ökat med åren. Även jägarna som saknar mark behöver möjligheter att åtminstone nu och då få uppleva en jaktdag. Om vi kan utnyttja en del av viltet kommersiellt så blir det möjligt att fördela en del av avkastningen mellan alla parter. På samma gång kan vi också förbättra de marklösa jägarnas möjligheter att ägna sig åt sitt intresse. Den som åskådliggör det kommersiella värdet för de deltagande aktörerna ställer också granskningen av eventuella viltskador på skogen i en ny belysning. Om detta realiseras på ett riktigt sätt så styrs inkomsten som det kommersiella utnyttjandet av viltet skapar även till åtgärder som höjer viltets välfärd, bevarar viltstammarnas livskraft samt bygger och underhåller en infrastruktur för jakten. Betraktat ur den traditionella jaktens synvinkel ökar det här hobbyjaktens kontinuitet in i framtiden. På motsvarande sätt borde viltstammar som håller hög kvalitet öka värdet på det skogliga kapitalet. Värdet på en kommersiellt utnyttjad älglicens uppgick till cirka 4500 euro
18 l Jägaren 2 l 2016 Text och bild: Kaisa Huttunen Smårovdjursjägare på flåningsku aijo Korkeela som skrev jägarexamen för ett par år sedan jagar småvilt och är intresserad av viltvårdsaspekterna. Korkeela bor i Helsingfors men hennes jaktmarker ligger så pass långt borta att det inte går att jaga med fällor. Det finns knappast någon jägare här i landet som ifrågasätter att jakten efter små rovdjur är viktig för viltvården, men de flesta är ändå främst intresserade av vilt som går att äta. Också jakthundar kan tända gnistan till jakt efter små rovdjur. Så gick det för Essi Heimo från S:t Karins som för ett par år sedan hade tillfälle att följa med grythundar i arbete. – Min pojkvän har grythundar och på det viset blev jag på allvar intresserad av rovdjursjakt. Tidigare tänkte jag att när man jagar med grythundar så måste man jämt lokalisera dem och att de lätt fastnar nere i gryt. Men jag kom på andra tankar när jag såg att det inte alls var särskilt blodigt, kommenterar Heimo. Heimo och Korkeela deltog i höstas i en kurs för damer om flåning av små rovdjur. Det var inte bara jakthundarna och viltvården som förenade deltagarna utan också viljan att ta vara på det fällda viltet både det ätliga viltet och skadedjuren – med ett helhetsgrepp. M Essi Heimo använde skrapstocken när hon skar upp mårdhunden som hon hade flått. Läsarönskemål Jakthundarna och vildmaten har inspirerat många att börja jaga. Det handlar inte bara om det ätliga viltet utan också om att ta vara på pälsviltet. På flåningskursen som ordnades i höstas fick deltagarna lära sig att flå småvilt. På plats fanns även garveriet Modifur som köper vildpäls av jägare och säljer skinn både inrikes och utrikes. Enkel flåningsteknik Rovdjurskursen hölls i Eura i Satakunta och leddes av Jägarförbundets distriktsutbildare Rauli Helin. Syftet med kursen var att lära ut en enkel och snabb teknik för flåning och tillvaratagande, och att informera om pälsuppköparnas kvalitetskrav. Av tradition har jägare tanat skinnen, vilket är en arbetskrävande metod, berättar Helin. Dessutom ska de torkade skinnen förvaras inomhus vid en jämn temperatur. – Den alternativa flåningsmetod som jag visar tar bara ungefär tio minuter. Därefter saltas skinnet och får ligga i ungefär fem dagar, och efter det håller skinnet otroligt bra. Dessutom är det ekologiskt att salta, vilket är en fördel. Det går ingen energi till torkningen och det behövs inte heller vatten för att göra skinnet mjukt på samma sätt som efter taningen, förklarar Helin. Flå mårdhunden steg för steg På kursen visar Rauli Helin hur man flår en mårdhund och därefter får kursdeltagarna prova på. Börja flåningen med ett öppningssnitt från trampdynan till analöppningen. Skär sedan loss
Jägaren 2 l 2016 l 19 analöppningen så att den stannar kvar på kroppen. Dra loss skinnet från foten och upprepa med det andra benet. Efter bakbenen är det svansens tur. Gör ett snitt från halva svansen till svansroten och lossa försiktigt kotorna från skinnet. Fortsätt därefter snittet ända ut i svansspetsen. När svansen och bakbenen är avpälsade drar man av skinnet som en strumpa ända till frambenen. Helin ger tipset att man med sågspån får ett bättre grepp om den hala kroppen. Om skinnet är varmt så lossnar det lätt. – Det är bäst att flå djuret så fort som möjligt efter avlivningen. Då kommer inte heller magsafterna åt att fördärva pälsen, instruerar Helin. När skinnet är draget ända till frambenen så är det deras tur. Dra av skinnet ända ut till ”handlederna” och skär sedan av ”ärmarna” med kniv. Därefter är det huvudets tur: öronbrosket, ögonlocken och läpparna får bli kvar i skinnet. – När man tanar borde man ta bort öronbrosket, men när man saltar så behöver man inte göra det på skinn som ska säljas. Den som bereder ett skinn för eget bruk ska ändå skära bort brosket, annars kan öronen kännas sneda. Lämna också kvar nosen i skinnet. På pälsmarknaderna avgörs ju priset av längden, tipsar Helin. När skinnet är avdraget som en strumpa skär man upp det för att underlätta saltningen. En skrapstock underlättar momentet. – Börja med att göra en riktlinje längs mittlinjen med kniven så går det sedan lättare att skära upp skinnet på rätt ställe, instruerar Helin. Kursdeltagarna upplever tekniken som överraskade enkel. – Jag hade föreställt mig att det skulle vara svårare att flå en mårdhund än ett hjortdjur eftersom den är så liten, berättar Heimo. Det är inte alls så kletigt att flå som jag hade trott. Att salta skinnet var också enkelt, instämmer Korkeela. Kursdeltagarna fick öva på att flå mårdhund. Med sågspån får man bättre tag om den hala kroppen. Den bästa tiden för jakt efter pälsvilt är november till mars metsästäjä59x297.indd 1 2.3.2016 9.51 Salta skinnen, fettet blir bränsle Efter flåningen ska skinnet saltas. Strö jämnt med salt över det. Glöm inte att öppna svansen och salta rejält. Det går att stapla flera skinn på varandra på samma underlag. Havssalt i granulatform kan användas flera gånger. – De saltade skinnen ska ligga i minst fem dagar på ett jämnt underlag och med pälssidan nedåt. Därefter skakar man av saltet och lägger skinnen i en tunna. Det går ungefär 35 skinn i en tunna. Efter saltningen fördärvas inte skinnen längre av temperaturväxlingar, så tunnorna kan alldeles bra stå ute, förklarar Helin. Enligt Helin kan man lämna kvar fett på skinnet, men om man vill packa fler mårdhundsskinn i tunnan så ska man skrapa bort fettet med exempelvis en isskrapa av plast. Fettet som följer med pälsarna tas till vara i förädlingspro
20 l Jägaren 2 l 2016 cessen och förvandlas till biodiesel, berättar Helin. ”Mårdhundsdieseln” får kursdeltagarna att grunna på vad allt fällda små rovdjur kan användas till. – Kan man ge mårdhundskött åt hundar? är det en som undrar. Enligt Helin ska man inte mata hundar med mårdhund eller räv eftersom ungefär var annan mårdhund och var tredje räv har trikiner. Däremot kan man använda mårdhundar som åtelmaterial, eftersom mårdhundar gärna äter varandra. – Om någon blir riktigt intresserad av återanvändning så kan den plocka hela krockdödade djur från vägkanten och flå dem för garveriet, tipsar Helin. Granska pälsens kvalitet På kursen behandlades också faktorer som inverkar på pälsens kvalitet och användbarhet. Den bästa tiden för jakt efter pälsvilt är november till mars. De finaste pälsarna kniper man ofta i början av december. Jakttiden varierar med geografin: ju längre norrut vi går desto tidigare får de små rovdjuren en fin päls. – Om skinnet skiftar i blått på insidan så är hårsäckarna inte färdiga. Ett sådant mårdhundsskinn lossar hår vid beredningen. Blårävar har förstås inte samma problem, småler Helin. Kursdeltagarna får rådet att låta bli skinn som har fördärvats av skabb eller löss. Skabb är lätt att känna igen, men lössen är sämre kända. – Lusen åstadkommer en bar fläck som ser liksom bränd ut. Oftast finns sådana bakom bogarna, berättar Helin. Även slitage, lockighet och glanslöshet påverkar pälsens kvalitet. Pälsar med kulhål eller andra skador, eller som har blivit rivna av en hund kan vara alldeles värdelösa. Tovighet är det vanligaste skälet till att mårdhundsskinn De största köparna av vildpäls finns i Asien Rauli Helin lägger ett skinn på ett jämnt underlag för saltningen. Var noga med att öppna svansen och salta rejält! Seija och Reijo Halkola på Modifur berättade om vilka kvalitetskrav som de ställer när de köper pälsar. GYTTORP VAPENSKÅP Gyttorp Finland Oy Återförsäljare och mera info: www.gyttorp.fi • IMPoch EN 14450 -certifiering (uppfyller den nya vapenlagens krav) • 4-tappars bultlåsning (2 stående och 2 liggande) • Godkännt ”double bit”-säkerhetslås • Standardfärg, RAL 9002 -vit • leveransavgift: 49€ (till adressen fraktat) RP: 490€ RP: 590€ RP: 570€ RP: 720€ KAMPANJ : 429€ + leveransavgift KAMPANJ : 649€ + leveransavgift G3/S1/3/350/U Höjd = 1500mm Bredd = 280mm Djup = 350mm Vikt = 66kg 4 vapen 50000-04 G3/S1/6/350 Höjd = 1500mm Bredd = 380mm Djup = 350mm Vikt = 79kg 6 aseelle 50000-05 G3/S1/8NT Höjd = 1500mm Bredd = 550mm Djup = 350mm Vikt = 98kg 4 vapen 50000-10 G3/S1/8/D Höjd = 1500mm Bredd = 550mm Djup = 350mm Vikt = 95kg 8 vapen 50000-15 G3/S1/14/D Höjd = 1500mm Bredd = 800mm Djup = 350mm Vikt = 123kg 14 vapen 50000-20 RP: 440€ KAMPANJ : 389€ +leveransavgift KAMPANJ : 519€ + leveransavgift KAMPANJ : 499€ + leveransavgift
Jägaren 2 l 2016 l 21 lll Smårovdjursjägare lämnar varje år pälsar för flera miljoner euro i skogen eftersom det är svårt att få pälsarna sålda. För ungefär tre år sedan utvecklade Reijo och Seija Halkola på garveriet Modifur Oy en metod för hämtning av vildpälsar för att råda bot på det här problemet. De båda företagarna hade kommit till kursen för att presentera sin innovation. – Allra först ska leverantören av vildpäls, det vill säga en jägare eller ett jaktlag, ta kontakt med oss så att vi kan ge instruktioner och skriva in personuppgifterna i systemet. Därefter skickar vi salt och tunnor till leverantören och när en tunna är full så kommer vi efter den. När vi packar upp en tunna så räknar vi skinnen och granskar kvaliteten okulärt. Vid det här momentet kasserar vi klara fall. Därefter stämplar vi varje skinn så att vi kan följa med kvaliteten för varje skinn och leverantör. I slutändan av processen gör vi en slutgranskning och kasserar skinnen som är odugliga till försäljning. Alla kvalitetsfel leder inte till kassering. Leverantörerna välkomnar rapporten från kvalitetskontrollen eftersom de vill utveckla sitt kunnande. – Efter slutgranskningen betalar vi leverantören för de skinn som går till försäljning, förklarar Seija Halkola För godkända mårdhundsskinn betalade Modifur sjutton euro stycket under senaste säsong. För leveranserna av tunnor, saltet och avhämtningarna debiterades ingenting. För jägarna är inkomsterna av skinnen skattefri. I detta nu köper Modifur Oy skinn av räv, mårdhund, mink och mård Mårdhundsskinn färgade på Modifur Oy Modifur tar emot pälsar blir ratade. Tvätta bort smuts och modd. – I synnerhet på vårarna har mårdhundarna jordklumpar i botten på pälsen efter allt krypande i gryt. Några klumpar kan man fixa genom att fukta pälsen och kamma den, men väldigt toviga individer lönar det sig inte att flå, fortsätter Helin. Vildpäls efterfrågat Kursdeltagarna var särskilt imponerade av flåningstekniken som Helin demonstrerade, av Modifurs innovation och av de stiligt färgade mårdhundspälsarna. – Enklare kan det knappast bli för jägarna att flå, salta och skicka till garveriet, kommenterar Heimo. Maijo Korkeela är överraskad av hur liten andel av de mårdhundar som fälls varje år som skickas till ett garveri för vidareförädling. – De inhemska vildpälsarna skulle bli en strålande exportvara för världens lyxmarknad, spinner Korkeela vidare. Enligt Modifur är den finska naturpälsen efterfrågad ute i världen. I synnerhet i Italien är vildpäls mode. – Den finska vildpälsen är ett så starkt varumärke på marknaden att det till och med har dykt upp förfalskningar. Bland annat har uppfödda kinesiska mårdhundar sålts som vilda finska, berättar Reijo Halkola. De största köparna av vildpäls finns i Asien. –Nyligen ville en kund i Korea beställa 15 000 mårdhundsskinn, men vi kunde inte förbinda oss till en så stor order. Under den senaste säsongen levererade jägarna 8000 skinn till oss, fortsätter Reijo Halkola. Seija Halkola påpekar mycket riktigt att inhemska formgivare visar ett överraskande svalt intresse för vildpäls trots uppgången. Enligt henne skulle det behövas fler formgivare och företagare med mod att börja tillverka, marknadsföra och exportera vildpälsprodukter på världsmarknaden. Pälsarna är inte bara vackra utan också praktiska och varma. Vad skyddar väl huvudet och händerna bättre mot kylan på passet än plagg av naturpäls? » luonto » metsästys » koirat » haasteet » seikkailu Kpedu Perho www.kpedu.fi/perho Opiskele riista-alan ammattilaiseksi Luontoja ympäristöalan koulutuksessa opiskelet muun muassa ympäristönhoitoa, metsästystapoja ja -tekniikkaa, riistanhoitoa, riistapeltotöitä, talviruokintaa, erätaitoja, koirien koulutusta, eläinkantojen arviointia ja hoitoa. Koulutuksen kautta sinulla on tulevaisuudessa mahdollisuus toimia ammattiriistanhoitajana, eräalan yrittäjänä tai metsästysoppaana. Kpedun Perhon toimipaikassa on viihtyisä riistaluokka, ainutlaatuinen riistateurastamo ja metsästyskoirien koulutustarha. Oppilaitos sijaitsee Salamajärven kansallispuiston läheisyydessä ja ympäristön jahtimaat ovat erinomaiset. @kpedufi Kpedu Perho Opiskele luonto-ohjaajaksi riistapainotteisella linjalla Luonnosta työpaikka Luontoja ympäristöalan perustutkinto LUONTO-OHJAAJA www.kpedu.fi/nuortenluonto Nuorten koulutus yhteishaussa 23.2.-15.3. www.kpedu.fi/luonto Aikuisille sekä päiväkoulutuksena että monimuotoisena iltaisin ja viikonloppuisin. Haku 20.5. saakka. Näin haet!
IISALMI • JOENSUU • JYVÄSKYLÄ • KAJAANI • KOKKOLA • KOUVOLA • KUOPIO • KUUSAMO • LAHTI • LAPPEENRANTA • OULU • PORI • PORVOO • RAAHE • ROVANIEMI • SALO • SEINÄJOKI • TAMPERE • TORNIO • VANTAA • YLIVIESKA INVENTAARIPOISTO Teemme tilaa uudelle mallistolle. Nyt edellisen kauden mallit uloskantohinnoin! 16.3.–22.3.2016 100 € (139,9 0-369, 00) 150 € Tarjoukset voimassa 16.3.-22.3.2016 myymälöissä ja verkkokaupassa. Tuotteiden saatavuus vaihtelee myymälöittäin. (199,9 0-299, 00) LUMIKENG ÄT 2 PARIA YHT. 100€! NYT JO 23 MYYMÄLÄÄ SUOMESSA, TERVETULOA HIRVEEN HYVILLE OSTOKSILLE! www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min INVENTAARIPOISTO 25 € 10 € 5 € 50 € (79,90 -99,90 ) (34,90 -59,90 ) (19,90 -34,90 ) (6,90-1 3,90)
IISALMI • JOENSUU • JYVÄSKYLÄ • KAJAANI • KOKKOLA • KOUVOLA • KUOPIO • KUUSAMO • LAHTI • LAPPEENRANTA • OULU • PORI • PORVOO • RAAHE • ROVANIEMI • SALO • SEINÄJOKI • TAMPERE • TORNIO • VANTAA • YLIVIESKA INVENTAARIPOISTO Teemme tilaa uudelle mallistolle. Nyt edellisen kauden mallit uloskantohinnoin! 16.3.–22.3.2016 100 € (139,9 0-369, 00) 150 € Tarjoukset voimassa 16.3.-22.3.2016 myymälöissä ja verkkokaupassa. Tuotteiden saatavuus vaihtelee myymälöittäin. (199,9 0-299, 00) LUMIKENG ÄT 2 PARIA YHT. 100€! NYT JO 23 MYYMÄLÄÄ SUOMESSA, TERVETULOA HIRVEEN HYVILLE OSTOKSILLE! www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min INVENTAARIPOISTO 25 € 10 € 5 € 50 € (79,90 -99,90 ) (34,90 -59,90 ) (19,90 -34,90 ) (6,90-1 3,90)
24 l Jägaren 2 l 2016 Text och bild: Hia Sjöblom I Jyväskylä lyfte jägare och tre topprestauranger sitt samarbete till nya höjder. Av viltet i närnaturen skapade de ett kulinariskt evenemang. Resultatet blev en viltmiddag med utsökta viner på tre olika restauranger, tre olika kvällar med tre olika menyer. å ett informationsmöte gavs det en försmak av kommande delikatesser. Vid alla bord pratade man om jakt och aktualiteter. Vad är då det fantastiska med viltmaten? Den är hälsosam och naturligare än ekologiskt. Den är närmat och vildmat av bästa märke, säger mannen bakom idén, Jani Nuijanmaa som är verksamhetsledare för Jägarförbundets distrikt Mellersta Finland. – Vi fyllde frysarna i god tid för det här evenemanget. Evenemanget kallas alltså Taste of Game och på de tre deltagande restaurangernas menyer hittar vi björn, vildsvin, grågås, hjort, hare och gräsand. En del är fällt i Jyväskylätrakten medan björnköttet skaffades i Norra Karelen och grågåsen kommer från Hangö udd. Allt kött på menyerna kommer från den finländska naturen. På informationsmötet fick deltagarna provsmaka grillat grågåsbröst. – Ett fantastiskt kött! berömmer Jani Nuijanmaa. Vid tillagningen av grågås ska man vara uppmärksam så att fettet på köttets yta inte hinner torka, eftersom det ska ge en saftig smak åt anrättningen. Nuijanmaa har själv hållit kurser i matlagning med vilt, där deltagarna lär sig laga god mat av den finska naturens håvor. Kanske en ny tradition? Evenemanget där tre restauranger dukar upp en viltmiddag är historiskt, men förberedelP Taste of Game Viltmiddagar i Jyväskylä
Jägaren 2 l 2016 l 25 Det vore fantastiskt att kunna ordna viltmiddagar oftare. Janne Muuronen serna inleddes faktiskt redan för ett år sedan. Köksmästare Jari Rajaranta som driver restaurangen Naissaaren Kahvija Juhlahuone var inkopplad redan då. – Det blev en så lyckad tillställning att jag Jari Rajaranta, Janne Muuronen, Jukka Kyllönen och evenemangets ”pappa” Jani Nuijanmaa förenade sitt kunnande och vetande. Resultatet blev mycket lyckat. Restaurang Pöllöwaari 26 februari l På menyn bland annat rillette på skogshare, carpaccio på hjort, laksoppa, gräsandsbröst och havtornspannacotta. Restaurang Naissaaren Kahvija Juhlahuone 5 mars l På menyn bland annat grillad gås, viltkorv, skogssallad, hjortfilé och hallonbakelse. Restaurang Figaro skärtorsdagen 24 mars l På menyn bland annat fänkålssoppa, rillette på vildsvin, björnragu och björnbärspirog. på stående fot var beredd att fortsätta och vidareutveckla konceptet. Rajaranta gillar vilt och sticker ut på jakt så fort han hinner för restaurangjobbet. Efter tillställningen i fjol på sin egen restaurang delade han ut recepten till alla intresserade. Till Rajarantas koncept hör också provsmakning av viner. På informationsmötet bjöds det på roségrillad gås som han hade lagat. Smaknjutningarna fullkomnades med lökkräm och tranbärsportvinssirap. Viltkorvens aromer framhävdes med whisky-honungsgele. – Ett gott vin tar fram de rätta aromerna vid rätt tillfälle, poängterar Rajaranta. Denna vår ambassadör för god viltmat berättade för sina gäster om rätternas finesser utan att göra hemligheter av recepten. Men recepten är ändå bara instruktioner; för att lyckas krävs det fingertoppskänsla och sinne för smaker. Sista viltmiddagen 24 mars Vid tillagningen av vilträtter fylls köket med härliga dofter och aromer! Jukka Kyllönen som är köksmästare på Pöllöwaari och jagar på sin fritid inledde evenemanget Taste of Game. I år hittar vi skogshare, hjort, gräsand och laksoppa på menyn. Den tredje och sista delen av evenemanget Taste of Game äger rum på skärtorsdagen den 24 mars på restaurang Figaro. Köksmästare Janne Muuronen serverar då bland annat björnragu och vildsvinsrillette. – Det vore fantastiskt att ordna viltmiddagar oftare, men råvarorna är dyra och svåra att få tag på, konstaterar Muuronen. Jukka Kyllönen påpekar att även om hönsfåglar knappt alls finns i handeln så får man ändå ibland tag på ripa. Vårda viltet och naturen I klirret av knivar och gafflar berättar Jani Nuijanmaa som är organisatören bakom evenemanget att han ända sedan har var en liten grabb har haft naturen som hobby. På den vägen är han fortfarande, jobbar för mångfalden, vårdar viltet och jagar. Intresset för att laga vildmat håller motivationen uppe. – Allt detta handlar om att naturen, viltet och jakten behöver omsorg. Jag gör det här av kärlek till viltet, som förtjänar att behandlas väl. Naturligtvis kan man alltid fråga sig om det finns någonting som kan göras ännu bättre. Några plock i menyerna Grågåsbrösten är rena drömmen.
26 l Jägaren 2 l 2016 ARTO MARJAKANGAS , Finlands viltcentral Finlands viltcentral har berett ett åtgärdsprogram för skötseln och förvaltningen av bäverstammarna. Syftet med programmet är att göra den europeiska bävern mera livskraftig och jaktbar. Det här kräver att vi begränsar den kanadensiska bäverns utbredning och eventuellt även skapar nya bestånd av europeisk bäver. Under de närmaste decennierna kan sedan de kanadensiska bävrarna steg för steg ersättas med europeiska bävrar.. nder den senare hälften av 1800-talet krympte stammen av europeisk bäver på grund av allt för intensiv jakt så att den nästan utrotades i Eurasien. I Sverige och Finland dog arten ut helt och hållet. I vårt land hamnade vi sedermera i en besvärlig situation eftersom vi gick från noll bävrar U till två arter! Detta eftersom det på 1930-talet planterades ut både europeisk och kanadensisk bäver. Det dröjde ända till 1973 innan det stod klart att den europeiska och den kanadensiska bävern är två olika arter som inte parar sig med varandra. I vårt land klassas den kanadensiska bävern numera som en skadlig främmande art. Fortfarande luckor i kunskaperna om utbredningen Tack vare inventeringarna av bon och artbestämningen av skallar har vi relativt god kunskap om bävrarnas nuvarande utbredning i landets södra och mellersta delar (se Jägaren 3/2015). Beståndet av europeisk bäver i Satakunta med närliggande områden omfattar cirka 3 000 individer medan den kanadensiska bävern har brett ut sig över ett mycket större område. Mest kanadensare finns det i östra Finland. I väster har den kanadensiska bävern kommit oroväckande nära den europeiska bäverns områden. Utifrån inventeringen som gjordes hösten 2013 uppskattades antalet kanadensiska bävrar till mellan 4 000 och 7 000 djur. Från noll bävrar till två arter! Va st av al o, Pe rt ti H ar st el a
Jägaren 2 l 2016 l 27 Lappland idealiskt för vår inhemska bäver I vårt land har den europeiska bävern såvitt känt kunnat breda ut sig enbart till platser där det inte finns kanadensiska bävrar. För att gynna den europeiska bävern måste vi alltså begränsa den kanadensiska arten. I Ryska Karelen har den europeiska bävern däremot på sina håll till och med trängt undan den kanadensiska. Men den europeiska bävern i Ryska Karelen representerar huvudpopulationen, som troligen har en bredare genetisk bas och därmed större livskraft än bestånden hos oss. Även om arten ur jaktlig synvinkel är av liten betydelse så innebär den ett särskilt ansvar eftersom den är en ursprunglig art. I åtgärdsprogrammet för skötseln och förvaltningen av bäverstammarna föreslås att de kanadensiska bävrarna ska elimineras genom jakt i västra Lappland och eventuellt också i övriga delar av Lappland. Likaså föreslås det att vi i det södra förekomstområdet ska skapa buffertzoner utan kanadensiska bävrar kring de europeiska bävrarna. Vid enkäten som ordnades medan programmet bereddes understödde en majoritet i alla intressegrupper en eliminering av de kanadensiska bävrarna för att göra det lättare för de europeiska bävrarna att breda ut sig. De bästa förutsättningarna för att stärka den europeiska bävern finns uttryckligen i Lappland, där staten i stora områden är den enda markägaren. Där finns inte bara skyddsområden och vildmarker utan också den svenska stammen med 100 000 bävrar, vilket gör Lappland ännu attraktivare. Innan vi vidtar några radikala åtgärder måste vi dock ta reda på arternas exakta utbredningsområden. Hittills har det krävts skallar insamlade av jägare för tillförlitliga artbestämningar, men det kan bli möjligt att klarlägga utbredningsområdena genom DNA-analyser av vatteneller sedimentprover. Målet en stark europeisk stam Med tiden kan det bli nödvändigt med utplanteringar av europeiska bävrar. På det viset kan vi stöda bäverns naturliga expansion och eventuellt också bredda stammens genetiska bas med individer hämtade från huvudpopulationen. Bävrarna i Satakunta med närliggande områden är ättlingar till en hona som importerades från Norge, och när läget var som värst i Norge var stammen nere i ungefär hundra djur. Beståndet i Satakunta har alltså passerat genom två genetiska flaskhalsar. Det problematiska för de europeiska bävrarna i de nordiska länderna är att de är isolerade från artens huvudpopulation, vars närmaste områden ligger i Ryska Karelen och Estland. Dessutom ska vi alltså överväga att skapa nya populationer i Lappland genom utsättningar i de stora skyddsområdena och ödemarkerna. Under pågående jaktår är det för första gången möjligt att bevilja jaktlicenser för europeisk bäver även i de södra delarna av viltcentralsregionerna Österbotten och KustÖsterbotten. På förslag är också att tillämpa praxis med jaktlicenser även i nya områden med europeisk bäver som har skapats med hjälp av beståndsvårdande åtgärder. Syftet för skötseln och förvaltningen av bäverstammarna är att skapa en starkare stam av europeisk bäver som efter hand kan ersätta den kanadensiska bävern. Processen kommer sannolikt att ta flera decennier. Det långsiktiga målet kan vara att den europeiska bävern i vårt land ska expandera så den får kontakt med huvudpopulationen. Med andra ord kommer viltpolitiken i vårt land med all sannolikhet att få leva med två bäverarter under en lång tid framöver. Vår kännedom om bäverläget i Lappland är synnerligen bristfällig eftersom vi saknar inventeringsresultat. I området mellan Torneå och Muonio i västra Lappland finns det dock troligen ett litet bestånd av europeiska bävrar som har invandrat från norra Sverige. Troligen finns det också kanadensiska bävrar på olika håll i Lappland. Bävrarna ökar mångfalden i sin miljö och de jaktbara änderna i synnerhet krickan gillar bäverdammar. Å andra sidan orsakar bäverdammar översvämningar, vilket innebär ekonomiska förluster för markägarna. Europeiska bävrar får jagas enbart med beståndsvårdande licenser eller skadebaserade dispenser. De kanadensiska bävrarna får däremot jagas fritt sedan 2001. Den europeiska bävern innebär ett särskilt ansvar eftersom den är en ursprunglig art Läsarönskemål
28 l Jägaren 2 l 2016 Text: Kaisa Huttunen I Norra Karelen finns det gott om kanadensiska bävrar och i Lieksa är både ortsbor och jaktturister intresserade av bäverjakt. åren är den bästa tiden för bäverjakt. Men djuren är skygga och tidigt på våren väntar de ofta tills det har mörknat innan de beger sig ut för att söka föda. Senare på våren, när det finns mera öppet vatten som ger skydd, vågar de sig ut också på dagen. I Lieksa väntar folk otåligt på lämpligt väder för bäverjakt. – Under de senaste åren har våren varit tidig och vi har kommit igång med jakten redan i mars! utbrister Jarkko Peltola och Pekka Lavikainen förväntansfullt. Peltola har jagat bäver i ungefär 25 år. När han var åtta fick han följa med sin pappa på jakt och det var då som intresset tändes. Lavikainen började jaga bäver för åtta år sedan, till en början med Peltola som handledare. Sedan dess har bäverjakten varit ett måste varje vår. Lokalkännedom underlättar – När licenstvånget för kanadabäver slopades 2001 blev ortsborna intresserade av jakten, men när den första entusiasmen hade lagt sig fanns det bara en handfull andra bäverjägare kvar utöver oss. Men under de senaste åren har några ungdomar blivit intresserade av bävrarna, berättar de två kamraterna. Det finns flera jaktföreningar i trakten, men också jaktturister har utmärkta möjligheter till jakt. – Här i Lieksa finns det drygt 100 000 hektar statsmarker. På tjänsten eräluvat.fi kan man för tjugo euro köpa en bäverlicens för hela säsongen och med en sådan får man fälla två bävrar, upplyser Lavikainen. I statsmarkerna har det förekommit jägare ända från landets södra ända, men lokalkännedom ger ändå ett försprång vid jakten. Jägarna som bor i trakten vet var bona finns och hur jakten framskrider för varje enskilt bo. Peltola driver företaget Ruunaan Matkailu där han guidar jägare och ordnar med boende för dem. För ett par år sedan fick han tillfälle att presentera bäverjakten för en fransk kameragrupp som också fick chansen att filma en fällning trots att bävrar är så skygga. – Vi hade gått fram till den fällda bävern när det 70 meter bort kom en annan bäver simmande mot oss. Den klev i land ett tiotal meter ifrån oss så vi sköt den också, minns Peltola. Från skadedjur till päls och vilt Bävrarna orsakar skador för markägare när de fäller träd och dämmer upp vattendrag. Därför uppmanas jaktföreningar att eliminera bävrar i områden där de ställer till med skador. Enligt Lavikainen är det i synnerhet skogsbolagen som ställer krav på föreningarna om jakt. Han påpekar dock att det på våren är för/kuva 1// Loppukeväästä majavat liikkuvat myös valoisan aikaan. (Jarkko Peltola) //kuva 2// Tuoretta ja vanhaa majavasyönnöstä. (Kaisa Huttunen) //kuva 3// Passipaikka valitaan tuulen alapuolelta. (Jarkko Peltola) V Våren är bäverjaktens tid Ja rk ko Pe lt o la
Jägaren 2 l 2016 l 29 bjudet att riva konstruktioner i anslutning till ett bebott bo; man måste vänta till sommaren eller början på hösten. På sina håll kan dammarna också vara till nytta när vattennivån stiger och det uppstår värdefulla viltvatten. Bävern jagas för köttet, den vackra pälsen och den fina trofén. Av pälsen kan man låta göra exempelvis sittunderlag, hattar och handskar, men skinnet är efterfrågat också bland flugfiskare. Av köttet kan man laga delikata vilträtter. Jarkko Peltola gillar bäverkött, som skav eller rökt. Pekka Lavikainen har gjort konserver av bäverkött och tipsar att det inte är dumt alls att blanda i svinkött. Av kött på burk är det enkelt att laga mat eller att äta som det går och står ute på jakt. Fötterna, benen och svansen tar man vara på som delikatesser för hunden. Utmanande och givande Att jaga bäver på våren kan låta avkopplande, men det är det inte alltid. Sent på våren är skogsbilvägarna ofta en lervälling där det på sina ställen är omöjligt att ta sig fram med bil. Bävrarna nära vägar blir ofta skjutna tidigt, så man måste söka sig till bon längre bort. Rekognosceringarna görs främst på skidor utmed åar och bäckar. Tidigt på våren är skidföret gott när skaren bär, men senare blir det ett plumsande som kräver kondition. Färska gnagspår är vad man letar efter. Ett gammalt gnagspår har grå yta medan ett nytt ser färskt ut. Pinnar som kommer drivande med strömmen kan vara ett tecken på bävrar som håller till uppströms. Att man hittar ett bo är ändå ingen garanti för att där finns bävrar. – Också gnagspår från hösten kan se färska ut. Det är därför ett bättre tecken om det ligger spån på snön. Med asp som lockbete kan man kontrollera om det finns någon i boet. Om betet försvinner så finns det uppenbarligen liv där, tipsar Lavikainen. Vindriktningen avgörande Vid jakt efter bäver är det viktigt att ta hänsyn till vindriktningen eftersom bävern har ett utmärkt luktsinne. Lägg passet så, att vinden inte blåser från jägaren mot området där bävern rör sig. Om du på rekognosceringen har fått bekräftelse på bäver så kan du på samma gång förbereda några passplatser för olika vindriktningar. – Själv är jag inte mycket för att sitta på pass utan gillar att vara i gång, så jag skidar under vinden längs vattendrag. När jag hör eller ser en bäver i vattnet stannar jag och väntar på att den ska kliva i land, berättar Lavikainen. Vid hård vind är bävrarna skyggare. Det bästa är en svag vind som blåser stadigt från ett håll. När solen går ner vid lugnt väder kan det hända att vinden kantrar i riktning mot solen och då är det lätt hänt att jägaren blir upptäckt. Om detta händer så hör jägaren det säkert: bävern smäller högljutt med svansen i vattnet för att varna sina artfränder. Vid bäverjakt ska jägaren röra sig tyst och undvika rörelser i sidled för att inte bli upptäckt av bävern. /kuva 1// Loppukeväästä majavat liikkuvat myös valoisan aikaan. (Jarkko Peltola) //kuva 2// Tuoretta ja vanhaa majavasyönnöstä. (Kaisa Huttunen) //kuva 3// Passipaikka valitaan tuulen alapuolelta. (Jarkko Peltola) Våren är bäverjaktens tid Välj passet så, att det ligger under vinden. Ja rk ko Pe lt o la Senare på våren rör sig bävrarna också på dagen. Aku Ahlholm Särskild licens för bäverjakt lll Den nya betalningsförordningen förde också med sig en ny licenstyp; bäverlicensen. Den kostar 20 euro för en säsong och berättigar till två bävrar. Tidigare fick man jaga bäver på Forststyrelsens marker med antingen en licens för småvilt eller en licens för små rovdjur. Nu ingår inte bävern längre i de här licenserna. – Önskemålet om en särskild bäverlicens kom från jägarna. Med det nya systemet får vi dessutom noggrannare information om bäverjakten och avskjutningen på statens marker, uppger överinspektör Ahti Putaala på Forststyrelsen. Bäverlicensen gäller från 20.8 till 30.4 och i regel är det kanadensisk bäver som jagas. Jakten efter europeisk bäver kräver en dispens beviljad av Finlands viltcentral (jaktlagen 41a §). En bäverlicens köps alltid för ett bestämt område bland Forststyrelsens jaktområden för småvilt. Det finns inte bävrar i alla områden, men det går att kolla upp bäverområdena på webbplatsen eraluvat.fi. Bäverlicensens förmånliga pris på 20 euro för en säsong beror på att den kanadensiska bävern är en främmande art som på sina håll betraktas som ett skadedjur.
30 l Jägaren 2 l 2016 l 2013 fanns det mellan 3900 och 7200 kanadensiska bävrar i landet. l Mest bävrar finns det i Norra Karelen och i Södra och Norra Savolax. l Jakttiden för bäver är 20.8 2015–30.4 2016. l I den nationella strategin för främmande arter klassas den kanadensiska bävern som ett skadligt, jaktbart djur. Jakten kräver inte licens. l För jakt efter europeisk bäver krävs det licens av Finlands viltcentral. En damm eller annan konstruktion i anslutning till ett bebott bo får under följande tider rivas med markägarens tillstånd för att förhindra skador: l 15.6–15.9 i landskapet Lappland l 15.6–30.9 i landskapen Norra Österbotten och Kajanaland l 15.6–15.10 i landskapen Österbotten, Mellersta och Södra Öster botten, Mellersta Finland, Norra och Södra Savolax och Norra Karelen l 15.6–31.10 i övriga delar av landet Gevär fortfarande vanligaste vapnet De flesta som jagar bäver gör det med gevär. Vid vaktjakt i skymningen är det nödvändigt med ett ljusstarkt kikarsikte med rödpunkt. Den bästa platsen är i allmänhet uppe på en höjd eftersom man därifrån kan se bävern avteckna sig mot snön också på längre håll. På plan mark måste jägaren ta sig närmare, vilket ökar risken för upptäckt. Med hagelgevär får avståndet vara högst femton meter. Den som tänker ta vara på köttet och pälsen ska inte skjuta bäver i vattnet eller vid iskanten. – Bävern är ett oerhört seglivat djur. Även efter en bra träff kan en bäver som befinner sig vid iskanten reflexmässigt dyka in under strandbrinken och därifrån är det nästan hopplöst att gräva fram den, förklarar Peltola. På grund av den här risken bytte Lavikainen för fem år sedan till halvmantlad ammunition. Med sådan skjuter han i bogen eller ryggraden för att djuret ska stupa på fläcken. På det viset minimerar han också köttförlusterna eftersom det mesta av köttet finns på bakkroppen. Bäverjakt med pil och båge har blivit vanligare. Då kan jägaren också skjuta en bäver i vattnet eftersom pilen har en lina. Var försiktig! Ofta är det först efter skottet som det egentliga jobbet börjar. Om bävern fälls på stranden mitt emot kan jägaren bli tvungen att gå en omväg på flera kilometer. Den som rör sig på våris ska tänka på säkerheten. – Vid en strandbrink kan isen på en å se tjock ut, men strömmen kan ha frätt den undertill. Se till att isdubbarna är med, råder Peltola. Måste man ta sig över ett vattendrag är det bäst att ha en kamrat med sig, med tanke på säkerheten. Det är också viktigt med hjälpmedel för tillvaratagandet av bytet. Lavikainen har alltid med sig en krok som är fäst i en skidstav. – Det hände en gång att kroken brast, så jag fick slita i en och en halv timme för att bärga bävern. Jag hade ingen matsäck med mig och när jag sen i mörkret skulle släpa på en tjugo kilos bäver till bilen så började energin ta slut. Fågelvägen var det inte mer än 200 meter, men där fanns alldeles huvudlöst med diken. Sedan dess har jag alltid matsäck med mig, ombyteskläder, buntband, järntråd, en hopfällbar såg och ett rep. Dessutom har jag också en reservkrok i bilen, skrattar Lavikainen. Färska och gamla gnagspår. Ka is a H ut tu n en Glöm inte isdubbarna!
Jägaren 2 l 2016 l 31 Vielä ehdit majavametsälle! Majavan metsästykseen on nyt oma lupa. Majavalupa maksaa 20 euroa ja sillä saa metsästää kaksi majavaa. Tutustu lupa-alueisiin Eräluvat-sivustolla! Hanki lupasi: Netistä: www.eraluvat.fi/majava Puhelimitse: 020 69 2424 (arkisin 8–16) Hae lupaa koko kaudeksi! Metsästyksen kausiluvat Metsähallituksen alueille ovat haettavana huhtikuussa. Hakuaika umpeutuu 2. toukokuuta kello 16 . Kausilupaa voi hakea alueesta riippuen kaikelle pienriistalle tai muulle pienriistalle kuin kanalinnuille. Jousimetsästäjille on oma kausilupansa! Täytä hakemuksesi sähköisesti: lupahaku.eraluvat.fi Lue lisää aiheesta osoitteessa Eräluvat.fi
Fjällripa Lagopus muta Va st av ao , M at ti A . N ie m in en
34 l Jägaren 2 l 2016 Text: Klaus Ekman l Bilder: Henna Väyrynen Jari Varjo: Jakten i vårt land hänger på frivilligjobbarna AFD Jari Varjo som den första februari tillträdde som direktör för Finlands viltcentral litar på vilthushållningens förmåga att klara av framtida utmaningar. Vår starka tradition av frivilligarbete och smidiga organisation skapar goda förutsättningar. ari Varjo är född i Kangasniemi i Södra Savolax och har bakom sig en lång bana i skogsbranschen. Under skolåren jobbade Jari på Kangasniemi skogsvårdsförening. Universitetsstudierna på den forstvetenskapliga fakulteten vid Joensuu universitet finansierade han med att jobba som biträdande arbetsledare på Gutzeit, mest i Polvijärvi. Varjo blev forstmästare 1991, licensiat 1994 och doktor 1997. Jägarbanan tog fart redan i fjortonårsåldern då Varjo skrev jägarexamen. Så fort han hade fyllt femton skaffade han sig vapenlicenser. – Pappa bekostade hagelgeväret och miniatyrgeväret, men fågelstudsaren köpte jag begagnad för egna pengar som jag hade tjänat på att plantera träd. Jag använder fortfarande de här gevären, berättar Jari Varjo om sina första år på jägarbanan. – Mitt första byte var en bisamråtta som jag tog med mjärde och som en kompis flådde. Jag lärde mig genom att titta på. Efter det snickrade jag till en bulvan för kråkjakt, men kråkorna lät sig inte luras av mitt skrälle till uv. Däremot verkade åbäket reta nötskrikorna – arten var ju inte fredad på den tiden. Den första fågeln som jag fällde var en ringduva, berättar Varjo. För mig liksom för så många andra unga jägare. ”Jakt är typiskt finskt” Jari Varjos bana har gjort en lång avstickare till utlandet med jobb för både FN och EU. På frågan hur det står till med jakten i Finland svarar han kort och kärnfullt; Tack bra! – När jag var i Italien var det knappt så jag vågade mig ut i terrängen när det var jaktsäsong, konstaterar Varjo med en mild överdrift. – I Schweiz var jakten däremot i mycket hög grad beroende av personens ekonomiska resurser. Tack vare mina uppdrag utomlands har jag insett att jakten är inbyggd i vår finländska identitet. Här är det på ett helt annat sätt en självklarhet att kunna jaga eller fiska eller åka till sommarstugan, än i det tätt befolkade Centraleuropa. Jakten hänger på frivilligjobbarna Varjo är övertygad om att frivilligarbetet har spelat och spelar en avgörande roll för jaktens utveckling i vårt land. – Allting fungerar fortsättningsvis med frivilliga krafter. Utan dem vore vi verkligen illa ute. Enbart jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete beräknas i detta nu till cirka 360 årsverken. Det är en väldig mängd, och när vi till den lägger allt det arbete som görs av jaktföreningarna och enskilda jägare så handlar det helt klart om själva fundamentet för jakten. – På många håll på landsbygden har jaktföreningarna bevarats som fungerande gemenskaper, och som sådana har de ofta en betydelse som är betydligt större än själva jakten, filosoferar Jari Varjo. Viltcentralen en fungerande helhet Med några veckors erfarenhet av jobbet som direktör på Finlands viltcentral uppger Varjo att viltcentralen motsvarar den bild han hade innan han tillträdde. Han är övertygad om att vi har alla förutsättningar att lyckas med våra uppgifter. Organisationen fungerar och är flexibel och lagom stor. Varjo understryker att Finlands viltcentral är närvarande i hela landet och att regionkontoren ska vara kompatibla med sina regioner och jägare, och med det som utgångspunkt verkställa en gemensam viltpolitik. – Vi har internt inom viltkoncernen och viltcentralen lyckats med vårt utvecklingsarbete och fungerar i takt med tiden. Vår fungerande organisation och våra öppna IT-lösningar och expertis är faktorer som bäddar för fortsatt framgång. Villkoret är att vi fortsätter vårt arbete med detta som fundament. Enligt Jari Varjo kommer en av de framtida utmaningarna sannolikt att vara en ökad arbetsbörda. Detta kräver förstås att tidigare uppgifter lämnas bort, eller att arbetet effektiveras, eller att mera resurser beviljas. Det sistnämnda verkar i dagsläget inte särskilt sannolikt. – På flera håll skulle man gärna se att viltcentralen åläggs ännu mer ansvar, men i dagsJ Om vi däremot sköter om viltet på rätt sätt så får vi en betydande resurs till vårt förfogande. Jari Varjo
Jägaren 2 l 2016 l 35 läget måste vi se till att resurserna och arbetsuppgifterna ligger i balans, menar Varjo med allvar. Viltet är en resurs Varjo anser att debatten om viltet som en resurs eller en olägenhet måste sättas in i rätt referensram. Viltet hör hemma i skogen, anser han, och förvandlas till en olägenhet om vi sköter det fel. – Om vi däremot sköter om viltet på rätt sätt så får vi en betydande resurs till vårt förfogande, hävdar han. Konflikten försvinner dock inte genom att blunda för den. Varjo anser att skogsbruket spelar en betydande roll för nationalekonomin, både i dag och i morgon. Vi får inte glömma att viltskogen och skötseln av den utgör en integrerad del av den här helheten, som vi måste kunna utveckla balanserat. – Finlands viltcentrals olika viltskogsprojekt har åstadkommit en hel del god och konstruktiv kontakt mellan skogsfackmän och viltfolk. Det senaste informationsprojektet är Kiri upptäck det viltvänliga skogsbruket som viltcentralen driver tillsammans med Finlands skogsstiftelse. Ett nytt projekt, Riistametsänhoidon edelläkävijät, som i skrivande stund saknar namn på svenska, har till och med blivit inkluderat i Metso-programmet. Allt detta bäddar för en lovande fortsättning, menar Jari Varjo. – Jag är säker på att vi tillsammans kan utveckla metoder som kan vara kostnadseffektiva i skogsbruket samtidigt som de tar hänsyn till bland annat hönsfåglarna. ”Framtiden hänger på de nya jägarna” Även den förändring av jägarbilden som pågår engagerar Jari Varjo. De urbana jägarna blir allt fler och det kommer att bli allt viktigare för vilthushållningen att vi kan erbjuda dem jaktmöjligheter. Det är Varjos förhoppning att jakten även i fortsättning ska vara en hobby för hela folket. – Om vi vill att vi också i framtiden ska kunna sköta viltfrågorna på nuvarande nivå så krävs det att ungdomarna ska upptäcka att jakten är ett intressant fritidsintresse. Det är synnerligen positivt att allt fler kvinnor har gjort jakten till sin hobby och att antalet kvinnor som skaffar sig jaktkort ökar, konstaterar Varjo. – Till våra viktigaste uppgifter hör nu att se till att alla känner sig välkomna att börja jaga. Vi ska komma ihåg att det inte är ett nollsummespel där den enas vinst är den andras förlust! I vår verksamhet ska vi följa med vår tid, men med respekt för traditionerna, samtidigt som vi låter nya grupper berika jakten med sina åsikter och erfarenheter. Att koka kaffe över öppen eld hör till det fina med jagandet, anser Jari Varjo. I Finland är det på ett helt annat sätt en självklarhet att kunna jaga eller fiska eller åka till sommarstugan, än i det tätt befolkade Centraleuropa. Jari Varjo
36 l Jägaren 2 l 2016 Marko Svensberg , Mikko Alhainen , Finlands viltcentral Tips för viltvården i odlingslandskapet Lantbrukets miljöersättningsprogram förnyades i fjol, vilket öppnade utmärkta möjligheter till viltvård. Det är dags att planera åkrarna med viltets ögon! antbrukets miljöersättningsprogram styr odlingspraxis för de följande fem åren. Dagens möjligheter till viltvård är utomordentliga och den som tar vara på möjligheterna kan åstadkomma livskraftiga populationer. Bland annat rapphönan, fasanen och fältharen håller gärna till på öppna platser med varierade odlingar där det finns föda och skydd. Viltåkrar, skogsholmar, naturbeten, våtmarker, bäckoch dikesfåror, och kantzoner lockar även klövdjur och sjöfåglar. Även orrarna landar gärna på viltåkrarna och i de tre meter breda mångfaldsrenarna utmed åkern. Nätverket av gömslen och föda utgör grunden för en rik viltfauna på landsbygden. Det är förstås sällan som vi hittar allt detta på en och samma plats i odlingslandskapet. Det gäller att ta vara på styrkorna där man jagar och anpassa viltvården till sina egna förhållanden. Den som gör upp odlingsplaner och studerar skifteskartor ska ta sig tid att grunna på vad som kan göras för viltets framtid. En del av miljöstöden kräver en separat plan medan andra inkluderas i huvudansökan som skiftesspecifika åtgärder. M ik ko A lh ai n en L Jari Kostet
Jägaren 2 l 2016 l 37 To m B jö rk lu n d 1. 1. 5. 1. 3. 3. 4. 4. 7. 5. 7. 7. 1. 7. 3. Tips för viltvården i odlingslandskapet Viltvårdens byggklossar I miljöersättningssystemet görs åtgärderna på tre nivåer: förbindelser, avtal och investeringar. Förbindelserna för konventionell odling och åkeranvändning är närmast att betrakta som varmans viltvård. Man sköter det praktiska jordbruksarbetet, inklusive viltåkrarna, och förbinder sig att sköta tidigare specialstödsobjekt. Investeringarna och avtalen som kräver en plan är lämpliga för traditionella biotoper, naturbeten, våtmarker och iståndsättningar av bäckoch dikesfåror. Från viltåkrar till skyddsrenar Viltåkrarna utgör det grundläggande verktyget för varje jordbrukare som vill skapa ett viltrikt landskap som ger fåglar och däggdjur föda året om, gömslen och platser för fortplantning. Åkrarna för viltet kan anläggas som ettåriga med vilteller landskapsväxtblandningar, eller för minst två växtperioder som en fågeläng med en ängseller fältfågelblandning. Det är tillåtet att bearbeta jorden och använda växtskyddsmedel när växtligheten anläggs och när den avslutas. 1. Viltrenar En viltren, dvs en mångfaldsren, kan också bestå av en kommersiell gröda som lämnas oskördad. 2. Skyddszoner Passar bra som bete, alternativt ska växterna forslas bort efter slåttern. 3. Viltåkrar Viltvårdsåtgärder på landsbygden 4. Fånggrödor 5. Anläggning och skötsel av våtmarker och svämängar 6. Iståndsättning och skötsel av bäckar och utfallsdiken. 7. Skötsel av skogsholmar, kantzoner och traditionella biotoper med röjning eller betesgång. M ik ko A lh ai n en Fånggrödorna bildar en utmärkt växtlighet på hösten och tidigt på våren. Klövern eller vallväxterna som spirar i stubben efter säden dukar till fest för viltet samtidigt som de håller kvar viktiga näringsämnen för nästa odlingssäsong och förbättrar jordens kvalitet. En viltren utmed ett dike. En viltren som löper utmed kanten på en åker kan skötas som en viltåker, som en fältfågelåker, som en vall eller genom att helt enkelt lämna en remsa av den kommersiella grödan oskördad. Fånggrödorna har flera funktioner lll Efter skörden är åkrarna så gott som nakna och regnskurar sköljer ut värdefull näring ur ytjorden.Fånggrödorna är räddaren i nöden. De sås i den befintliga grödan som följeslagare. De binder näringsämnen, förbättrar jordens struktur och höjer på så vis åkerns avkastning. Till de populäraste fånggrödorna hör klöver och raigräs av olika slag, timotej, ängssvingel och humlelusern. Det är klokt att också satsa på ett växttäcke för vintern. Ett nätverk av viltåkrar skapas genom samarbete jordbrukare emellan 3. 6. 2.
38 l Jägaren 2 l 2016 Numera är det också tillåtet att lämna kvar en ren utmed åkerkanten otröskad, oslagen eller oskördad. Även bredden får variera bara den inte överstiger ett genomsnitt på tre meter. I kantzonen är det också tillåtet att odla viltåkerväxter eller vall. Viltåkrarna behövs för att bevara viltstammarna stora och livskraftiga i odlingslandskapet. Ett täckande nätverk av viltåkrar med gömslen och föda skapas genom samarbete jordbrukare emellan. Viltrenen, officiellt kallad mångfaldsren, räknas in i skiftets odlade areal och får samma stöd. Mångfaldsrenarna är enkla att anlägga och ger viltet och småfåglarna föda och gömslen. Mångfaldsrenarna räknas till den kommersiellt odlade arealen och får anläggas utmed skiftets alla kanter som inte gränsar till ett vattendrag. Utmed vattendrag anlägger man i stället en vall som skyddszon. När ska en viltåker sås? En viltåker med ettårig växtlighet ska anläggas på nytt för varje växtperiod. En viltåker kan sås föregående höst med växter som ska sås på hösten eller som en traditionell viltåker senast den 30 juni. Växtligheten som sås på hösten övervintrar till följande växtperiod och därpå följande vinter, vilket alltså betyder att viltåkern efter sådden klarar sig själv i två vintrar och en sommar. Växtligheten som sås på våren övervintrar till följande vår. Växtligheten på en viltåker kan användas som foder för viltet antingen på åkern, i åkerns närhet eller på en separat utfodringsplats. Det är inte tillåtet att anlägga en viltåker i närheten av en väg med livlig trafik. Med tanke på naturvården är det bäst att låta växtligheten stanna kvar på åkern. Balanserat växelbruk Med viltåkrar för fältfågel och viltåkrar som sås på hösten går det att skapa ett upplägg där hälften av arealen med mångfaldsåker är orörd på våren. Det skapar en utmärkt miljö med skydd för bon och ungar mitt i vårbruket Med fyra skiften går det att skapa ett balanserat kretslopp. Placera gärna skiftena på olika håll på fältet. Det går också att dela en större viltåker i fyra skiften. Under den första växtperioden är det en fördel att odla snabbväxande grödor som korn eller ärter på ett av skiftena och efter det anlägga en viltåker som sås på hösten för följande växtperiod. Två skiften sås som normala viltåkrar och ett skifte blir för två växtperioder en viltåker för fältfågel. Under den andra växtperioden kommer växelbruket i gång. Viltåkern som såddes hösten innan växer för fullt och fjolsommarens åker för fältfågel skapar en miljö för häckningen. På våren sår man en vanlig viltåker och en ny åker för fältfågel. Bekämpningen av skadegörare lll Det är tillåtet att bearbeta jorden och använda växtskyddsmedel när växtligheten anläggs och avslutas. Det här innebär en avgörande förändring från tidigare stödperioder och kommer säkert att öka jordbrukarnas intresse för viltåkrar. Det är tillåtet att gödsla åkrarna för att växttäcket ska bli helt. Gödslingen ska följa gödslingstabellerna för miljöersättningsprogrammet. Visserligen kan en viltåker sås på samma skifte år efter år, men de femåriga växelbruksplanerna är bättre för jorden och bidrar till bekämpningen av skadegörare. Det är tillåtet att bekämpa ogräs med roundup före eller vid sådd. Jari Kostet
Jägaren 2 l 2016 l 39 Viltåkerns skiften i augusti från vänster: l Efter två växtperioder är fågelängen avslutad och jorden bearbetad för att sås till viltåker på hösten. Det blir välsmakande brodd för vintern. l Blandningen av höstsäd och oljeväxter som såddes på hösten har gett föda hela våren och sommaren. Det finns skydd och föda under hösten och vintern ända till våren, då skiftet sås på nytt till viltåker eller fågeläng för två växtperioder. l Viltåkern alternativt fågelängen som såddes på våren blommar för fullt. En viltåker som sås på hösten och en minst tvåårig växtlighet för fältfågel i kombination med en traditionell viltåker dukar till kalas för viltet samtidigt som växelbruket minskar på arbetsinsatsen. En viltåker kan delas upp i flera skiften som befinner sig på olika stadier och de olika växterna kan sås i stråk. Med den här växelbruksmodellen med fyra skiften är hälften av mångfaldsåkrarna orörd växtlighet som ger skydd när fåglarna häckar och har ungar. Mitt på sommaren ger all växtlighet skydd. På hösten och vintern ger ¾ av växtligheten skydd och föda medan ¼ är brodd som smakar gott. Fågelängar lll En fältfågelåker avsedd för jaktbara fåglar och för minst två växtperioder ska sås senast den 30 juni. Växtligheten får sås på nytt från den första september därpå följande år eller från den 15 juli om skiftet ska bli exempelvis en viltåker som sås på hösten. Om skiftet inte sås på hösten med ny växtlighet så rekommenderas att den lämnas över vintern till följande vår. Om odlaren så önskar kan han lämna växtligheten som en flerårig äng som slås vid behov. Hjortdjur och harar lll Målet är ett kraftigt växtbestånd som ger föda långt in på vintern. Viltåkrarna placeras på skiften mitt i skogen och utmed kanter så att djuren lockas bort från livligt trafikerade vägar och känsliga kommersiella grödor. Fältvilt lll Målet är ett växtbestånd med stor variation som ger skydd och föda under hela vintern. Skapa ett lapptäcke av viltåkrar och placera dem på mitten där faran för duvhök och andra rovdjur är mindre och växtligheten ger ett optimalt skydd. VILTÅKERSKIFTENA med en femårig odlingsplan VÄXTPERIOD 2015 2016 2017 2018 2019 2020 Viltåker, vår Skifte 1 Viltåker, höst Skifte 2 Fältfågel, tvåårig Skifte 3 Höstsådd av viltåker Skifte 4 Marko Svensberg
40 l Jägaren 2 l 2016 Hia Sjöblom I Kainasto vårdar jägarna viltet med kärlek I Kainasto i Kauhajoki har jägarna satsat energiskt på viltvården utan att räkna arbetstimmarna. Resultaten har inte heller låtit vänta på sig. Jägarna och jordbrukarna kan beundra odlingslandskapet och känna sig nöjda. Det vimlar av liv i skyddszonerna och viltrenarna, och det finns rapphöns så det räcker till för jakt. uhani Toivakka, som är ordförande för Kauhajoki jaktförenings avdelning i byn Kainasto, har jagat ”ända sen jag var stor nog att hålla i en bössa”. Han ställer upp för jaktens framtid och är medveten om att ett gott samarbete är det enda sättet att få jobbet gjort. Jordbruket, jakten, viltoch naturvården och företagandet bildar tillsammans en helhet. – Vi befinner oss ju i Österbotten och här är vi vana vid att ställa upp utan tanke på någon ersättning för jobb som hör ihop med jakten, påpekar Toivakka. – Alla gillar inte allt, men var enda en vill bevara ett livskraftigt växt och djurliv här på slätten. I Kauhajoki har vi redan i åratal skött om viltets livsmiljöer. Gubbarna har anlagt våtmarker och skött om skyddszoner. Tanken är att det ska finnas föda och skydd för viltet. Ingen har räknat arbetstimmarna. Alltså har Toivakka ställt upp på oräkneliga talkojobb. – På åkrarna här i Kainasto har vi bland annat testat olika viltväxter för att ta fram det bästa alternativet att utfodra viltet med. Använd stöden – Vi har tagit hand om viltet med kärlek, men pengar är också bra att ha! utbrister Juhani Toivakka med ett skratt och berömmer den nya programperiodens möjligheter. Lantbruksstöden är avsedda för växttäcke, viltzoner och viltrenar. Toivakka uppmanar läsarna att ta vara på de här möjligheterna. – Där finns fina verktyg för markägare och jordbrukare. En åker kan vara till nytta på andra sätt än konventionellt jordbruk. Inte bara viltet utan också miljön uppskattar omsorgen. Växttäcket på åkern och kantzonerna utmed vattendragen håller kvar näringsämnena. Avrinningen ut i vattendragen minskar, Östersjön blir renare och åkerjordens struktur blir bättre, förklarar Toivakka och pekar mot ån Kainastonjoki som flyter genom landskapet. Den rinner ut i Kyrö älv. Europeisk föregångare I fjol skrev Kauhajoki jaktförening historia när den beviljades det europeiska markägarförbundet ELO:s (European Landowners´ Organization) certifikat Wildlife Estates. Utmärkelsen beviljas gårdar för aktiv och föredömlig skötsel av natur och livsmiljöer, men har inte tidigare getts till någon jaktförening i Europa. I Kauhajoki har jägarna gjort ett stort och framgångsrikt jobb med bland annat den östliga stammen av rapphöna. Stammen har återhämtat sig och tillväxten pekar numera uppåt. – Vi har gjort ett väldigt jobb och vi har arbetat på bred front, småler jaktföreningens ordförande Pauli Kiviluoma. Ansökningen om Wildlife Estate-certifikatet gjordes i samarbete med Skogscentralen, lantbruksproducenterna och några ornitologiska organisationer. Certifikatet omfattar ett område på drygt 20 000 hektar. – Certifikatet beviljas för fem år i taget. Därefter följer en ny ansökan och utvärdering. Certifikatet fungerar som en vitaminspruta för Kauhajoki. Jakten får medvind, vilket skapar intäkter för byarna. Kiviluoma uppger att utvärderingen tar tid, men den som sätter sig in i pappren lär sig att se sitt område med nya ögon. Wildlife Estates-programmet bygger upp ett nätverk av modellgårdar för viltoch naturvård som omfattar hela Europa. Det omfattar drygt 130 områden eller gårdar i tretton europeiska länder. Utöver Kauhajoki jaktförening har åtta gårdar beviljats WE-certifikat i Finland. Varför skulle det inte vara en god idé att satsa på viltåkrar och växttäcke på åkrarna när det beviljas stöd för sådant samtidigt som avrinningen av näringsämnen minskar? Sa ka ri M yk rä J
Jägaren 2 l 2016 l 41 Henna Väyrynen Med 50 års perspektiv på verksamhetsledning Efter femtio år som verksamhetsledare för Bjärnånejdens jaktvårdsförening är tiden nu inne för Esko Lehti att lämna över till sin efterträdare. Tekniken och viltstammarna har förändrats under det halvsekel som gått, men de grundläggande uppgifterna för en verksamhetsledare har knappt förändrats alls. å 60-talet började Esko Lehti som 26-åring jobba som byggnadsinspektör i kommunerna Bjärnå och Finby. Det var ordföranden för Bjärnånejdens jaktvårdsförening som frågade om Lehti var intresserad av att leda verksamheten. Det var Lehti, som hade jagat sedan barnsben, och den 16 mars 1966 utsågs han till verksamhetsledare. Jobbet som verksamhetsledare görs på talko och innebär att driva allt det praktiska med jaktvårdsföreningen, som jägarexamen och skjutprov, och att verkställa styrelsens beslut. Lehti beskriver jobbet som en livsstil. –Jag är hela tiden anträffbar på telefon. Kundernas frågor varierar med jakttiderna och emellanåt är det stillsammare. Jag är omgiven av trevliga personer och det har varit intressant att ta hand om våra gemensamma saker. Jobbet har alltså inte varit någon börda. Enligt Lehti har det grundläggande inte förändrats nämnvärt under åren, det är bara det ekonomiska som har blivit litet mer komplicerat. I början skrevs protokollen och avskjutningsstatistiken med kulspetspenna och kopiorna fick man med karbonpapper. – Datorn har varit till en enorm hjälp. Tjänster som Oma riista gör också jobbet lättare. På det viset blir det mera tid för det viktiga, som ungdomsarbetet. På de fasta telefonernas tid gick det åt massor med tid också för korta meddelanden, minns Lehti. ”Det har varit ett angenämt jobb” Under sina år i arbetslivet har Lehti hunnit uppleva fyra ordförande för jaktvårdsföreningen och fyra jaktchefer för regionen. – Samarbetet har löpt fint på alla sätt, även om det har förekommit smärre konflikter. Regionkontoret har alltid bistått med råd när det har behövts, berömmer Lehti. Apropå kommande utmaningar nämner Lehti uppgiften att hitta nya förmågor för olika poster. Han är mycket nöjd med att hans efterträdare är en person som behärskar de tekniska finesserna: Matti Oksanen tillträder i slutet av mars. Ett alldeles speciellt minne för Lehti är när jordoch skogsbruksutskottet hörde honom som sakkunnig vid grundandet av Teijo nationalpark. – Det var en hård kamp för att bevara jakten i området. Resultatet blev tillfredsställande och jakten har kunnat fortsätta i stort sett oförändrad. Bjärnånejdens jaktvårdsförening grundades 1959 och har 502 medlemmar. lll På 60-talet fanns det i Bjärnå älg, skogshare, fälthare, räv, sjöfågel och skogshöns till och med tjädrar kunde man råka på, minns Lehti. Men med dagens mått mätt var viltfaunan ändå rätt begränsad. – Vid Wihuri-bolagets fabrik i Teijo gjordes det ett intensivt viltvårdsarbete och området lockade till sig rådjur och hjort. Senare kom dit också kanadagäss och mårdhundar. Numera finns det en stark lodjurspopulation där och ett vargrevir i området RaseborgSalo. Under Esko Lehtis ledning började man 1983 med flyginventeringar av älg i Bjärnå och fick på så vis fram en precisering av stammens storlek. Det var de observerade älgarna som räknades och jakten kunde bedrivas så, att stammen bevarades rätt stabil och produktiv. Inte bara viltfaunan och älginventeringarna har förändrats på 50 år; det har också jakten gjort. – Förr jagade man med karlar i drevet medan det numera är vanligare med hundar. Tekniken har tagit ett jättekliv som till och med är för stort, tycker jag. Det är viktigt att kunna välja bland allt det tekniska och inte ta mer än det som jakten faktiskt behöver. Lehti, en veteran till verksamhetsledare, är övertygad om att jakten har en framtid i vårt land. Men fler ungdomar borde börja jaga. – I det avseendet borde föreningarna vara öppnare, sammanfattare Lehti. Esko Lahti är särskilt intresserad av älgjakt, men också jakthundarna utgör en betydande del av hans jaktintresse. Lehti är hedersordförande för både kennelklubben i Salo och jaktföreningen Perniön Ylikulman Metsästysyhdistys. För sin förtjänstfulla och mångåriga verksamhet har Lehti belönats med förtjänsttecknet i guld av Finlands viltcentrals föregångare Jägarnas centralorganisation. På bilden från vänster Jörgen Hermansson, Heikki Uotila och Esko Lehti. P Viltet och jakten har förändrats Sa ka ri M yk rä M at ti O ks an en
42 l Jägaren 2 l 2016 Jarkko Nurmi , Ohto Salo , Ville Hokkanen och Ari Kontiainen , Finlands viltcentral Viltkunnandet i vårt land är ett begrepp också ute i världen. Med sitt talkoarbete producerar jägarna stora mängder information för viltförvaltningen och viltforskningen. Tjänsten Oma riista har varit i bruk i snart två år, vilket innebär att insamlingen av viltdata blir allt enklare medan informationen blir allt färskare. Jägare kan enkelt föra en viltlogg i tjänsten samtidigt som Oma riista förser viltforskningen med kvalitetsinformation. et är vanligt att jägare för jaktdagbok och på det viset sparar information om sina dagar på jakt. En jaktdagbok som är kompletterad med bilder blir decennier senare en skattkista med trevliga minnen för den som har antecknat allt han har fällt och gjort. Oma riista är ett förträffligt verktyg för jägare när det gäller att spara information, samtidigt som tjänsten är en jaktdagbok där det är enkelt att både spara och ta fram uppgifter. Jägaren kan direkt på plats spara de exakta uppgifterna om det fällda viltet, inklusive positionen och foton. Den som inte vill använda en mobilapp kan skriva in informationen hemma på datorn. Informationen som skrivs in i webbtjänsten sparas och finns kvar medan åren går, även om man skulle skaffa en ny telefon eller dator. Det som en jägare skriver in i sin viltlogg är i sin helhet tillgängligt bara för personen själv. Tjänsten är uppbyggd så, att den inskrivna informationen inte kan spåras till användaren, med undantag för de lagstadgade avskjutningsanmälningarna. Det är bara användaren själv som har tillgång till det som han har skrivit. Avskjutningsinformationen från alla användare sammanställs automatiskt till rapporter i sammanräknad form för viltplaneringssyften på jv-föreningsnivå och regionnivå. Rapporten om avskjutningen per region på sidan riista.fi är ett exempel på detta. Rapporterna visar alltså inte platsen där en enskild jägare har fällt sitt vilt eller någon annan detaljerad information som kan spåras till jägaren. Uppgifterna i de lagstadgade avskjutningsanmälningarna är offentliga och får visas i detalj. Ett exempel på detta är kartan som visar hur den beståndsvårdande vargjakten framskrider. Kartan har redan funnits i två år på sidan riista. fi och har många följare bland både jägare och massmedier. Skriv in viltobservationerna i mobilen Sedan december kan den som har en androideller windowstelefon skriva in observationer av vilt i Oma riistas mobilapp. Appen för IOSTjänsten Oma riista lll Oma riista som fungerar i både mobil och dator är en kundorienterad och användarvänlig tjänst som producerar uppdaterad viltinformation och ger användaren tillgång till sin egen information. I detta nu har tjänsten drygt 43 000 användare. Tjänsten finns på adressen oma.riista.fi medan mobilversionerna finns för nyare smarttelefoner av märkena Android, Windows Phone och IOS. Tjänsten är avgiftsfri. För registrering i tjänsten krävs finska nätbankkoder eller ett mobil-id, en personlig e-postadress och ett mobilnummer. För närvarande är tjänsten inte tillgänglig för personer under femton år, men en yngre jägare kan använda sitt jägarnummer för att skriva in sina fällningar. Tjänsten Oma riista inkluderar även ett elektroniskt jaktkort som är lika giltigt som kortet av papper. Användaren kan föra en egen viltlogg i tjänsten, det vill säga skriva in sina observationer och fällningar. Med en smarttelefon går det enkelt att skriva in informationen på plats i terrängen, även om telefonen inte skulle ha nätkontakt just då. Telefonen sparar automatiskt tiden och platsen. Informationen kan också skrivas in på en dator, och telefonen och nättjänsten stämmer automatiskt av med varandra. De lagstadgade avskjutningsanmälningarna kan också göras i tjänsten på nätet, som meddelar när anmälningarna har godkänts. D revolutionerar viltinformationen
Jägaren 2 l 2016 l 43 Stöder uppskattningarna av vildsvinsstammen lll Tjänsten Oma riista ökar också exaktheten i uppskattningarna av antalet vildsvin och håller informationen uppdaterad. På basen av den information om fällda och observerade vildsvin som jägarna skriver in på plats går det att uppskatta vildsvinsstammens storlek samt åldersoch könsfördelningen. Det är därför Finlands viltcentrals förhoppning att alla fällda och observerade vildsvin blir inskrivna i tjänsten. Kärnan i den finska vildsvinsstammens utbredningsområde ligger i Sydöstra Finland och Östnyland. I synnerhet i de här områdena är det skäl att uppmärksamt följa med förändringarna i stammen och utbredningen. Så småningom blir det möjligt att komplettera tjänsten med funktioner för föreningar. Då blir det möjligt att i realtid följa med avskjutningen och observationerna i sin egen jaktförening. Den exakta informationen om fällningarna och observationerna skulle bara vara tillgänglig för medlemmarna i föreningen medan uppgifterna i generellare form kunde användas för regionala uppskattningar av stammens storlek och för att följa med läget. Liknande funktioner har redan testats i ett älgpilotprojekt och erfarenheterna är lovande. Den fullständiga informationen om vildsvinen visas bara för användaren själv. telefoner kommer inom kort. Den som jagar eller rör sig i naturen av andra orsaker gör ofta intressanta iakttagelser som ökar vår kännedom om naturen och regionen. Användaren kan – beroende på djurart skriva in flera olika typer av iakttagelser, som synobservation, spårobservation, exkrement, viltkamera och ljud. Jägaren kan till exempel skriva in att han såg en fälthare och lägga till ”här smet den”. Möjligheten att skriva in observationer av vilt blir alltså till nytta för planeringen av kommande jakter och placeringar av pass. ObserDe regionala avskjutningsrapporterna visar informationen om vildsvinen i sammanräknad form. vationstypen ”Hundens viltarbete” kan användas för att spara uppgifter om hur ens hund arbetade på en jakt. Likaså går det behändigt att spara en skärmdump från hundpejlen och koordinaterna för stället där spetsen skällde på en tjäder. Som komplettering kan man till exempel skriva in uppgifter om upptaget eller hur länge ett skall pågick. Den sparade informationen om hur hunden arbetar hjälper också jägaren att följa med hur hunden utvecklas. Glöm inte att använda den nya observationstypen ”Viltkamera”. Du kan lägga till en viltkamerabild, antalet djur och uppgifter om de enskilda djuren. På det här viset skriver du lokal vilthistoria som stöder planeringen av avskjutningen och arbetet med att följa med stammens struktur. Underlag för viltforskningen Tjänsten Oma riista revolutionerar insamlingen och användningen av viltdata. Arbetsmomenten med papper faller bort och informationen hålls kontinuerligt uppdaterad. Tjänsten genomgår en lång evolutionsprocess i samråd med kunderna. Med en effektivare produktion av information ökar vår förmåga att svara på jaktens utmaningar på en internationell nivå. Efter hand som viltinformationen blir exaktare står också den inhemska jaktens hållbarhet på en allt stabilare grund.
44 l Jägaren 2 l 2016 Mikko Alhainen , Finlands viltcentral för effektivare sjöfågelförvaltning Vi behöver mera kunskap om de sjöfågelarter som minskar för att kunna planera förvaltningen av dem bättre. En täckande rapportering av sjöfåglar – av både observationer och avskjutning – skulle effektivera arbetet med att uppskatta nivån för uthållighet i sjöfågeljakten. Med hjälp av Oma riista kan det så småningom också bli möjligt att jaga taigasädgås. vårt land bygger uppskattningarna av hur sjöfågelstammarna utvecklas på inventeringar vid fasta punkter. Men våtmarker förändras med tiden och en del av fåglarna flyttar till andra platser, vilket innebär en försvagning av inventeringsinformationens täckning och representativitet. Dagens siffror på avskjutningen bygger på Naturresursinstitutets enkät, som i sin tur bygger på ett slumpartat urval. Systemet fungerar bra för arter som förekommer i stort antal, men för sällsyntare jaktbara sjöfåglar är noggrannheten svag. Brunand, vigg, bläsand, stjärtand och sädgås har klassats som sårbara eller nära hotade arter. För de här arterna behöver viltförvaltningen därför exaktare information om var de har kullar och var de rastar, och om avskjutningen. Tjänsten Oma riista är ett utomordentligt verktyg för inhämtning av viltdata med större noggrannhet än vad som är fallet idag. En täckande rapportering av observationer skulle ge oss en tydligare uppfattning om bland annat tidpunkten för flyttningen i de olika regionerna och om platserna som är viktiga när fåglarna har ungar och när de rastar. Då skulle vården av livsmiljöer kunna fokuseras till exempelvis områden som är viktiga för stjärtanden. Exaktare avskjutningsdata I hela Europa visar inventeringarna att flera sjöfågelarter minskar. Stammarnas faktiska storlek och den faktiska avskjutningen är nyckelfakTaigasädgåsen jaktbar i vårt land? lll Taigasädgåsen jagas inte bara i de nordiska länderna, i ryska Karelen och på Kolahalvön utan också utmed flyttvägarna. Arten fortplantar sig långsamt och är särskilt känslig för kraftig avskjutning av vuxna. Med en reglering av jakten utmed flyttvägarna fördelas kvoterna för hållbar gåsjakt mellan jägarna i de olika länderna och på det viset är den totala avskjutningen under kontroll. Med tjänsten Oma riista skulle det bli möjligt att bedriva en uppdaterad jakt efter sädgås med kvoter, på samma sätt som med björnjakten i Lappland. Obligatoriska avskjutningsanmälningar och informationsinhämtning i realtid skulle skapa förutsättningar för att börja jaga igen, inom ramarna för den internationella regleringen. I A nt ti Pi ir o n en Om jägaren skulle ta en bild av sädgåsen han fällt och via Oma riista skicka den till viltförvaltningen så vore det möjligt att bestämma åldern och underarten med tillräcklig noggrannhet. Ett annat alternativ vore att posta ett vingoch huvudprov. I tjänsten Oma riista skulle inhämtningen av bilder och material fungera användarvänligt. torer vid uppskattningen av jaktens hållbarhet. Med exaktare avskjutningsdata än vi har idag skulle vi slippa onödiga begränsningar för den händelse att den faktiska avskjutningen är mindre än vad uppskattningarna med stickprovsmetoden visar. Ejderjakten låg i vågskålen, men den exaktare informationen som vi inhämtade genom Oma riista gjorde det möjligt att fortsätta jakten, om än noggrannare reglerad än förut. En effektiv användning av Oma riista skulle till och med kunna ersätta det glesa nätverket av inventeringspunkter för räkningen av sjöfågelungar. Det är hög tid för jägarna att börja använda tjänsten Oma riista och bokföra alla observationer och fällningar av arter som minskar. Redan i sommar skulle observationer av fågelkullar bli till stor nytta för planeringen av kommande livsmiljöprojekt.
Jägaren 2 l 2016 l 45 Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 1 Gå in på oma.riista.fi > Svenska. Klicka ”Skapa Oma riista -användarsignum” och fyll i din e-postadress. Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Så här registrerar du dig 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet 3 4 Nytt lösenord Bekräftelse lösenord 1 Skriv in dina observationer Så här använder du Oma riista Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! LADDA NER – DET ÄR GRATIS! Ladda ner gratisappen från Googles, Apples eller Microsofts appbutik. Den exakta tiden och platsen sparas i viltloggen. Hjälp jaktledaren: skriv in älgar och rovdjur medan jakten pågår. Rovdjuren ska också anmälas till kontaktpersonen för stora rovdjur. 1 5 3 4 Skriv in din observation. Viltkamerabilder går också. 2 Oj, ett lodjur! C M Y CM MY CY CMY K berndt.pdf 1 01/03/16 19:29
46 l Jägaren 2 l 2016 Antti Siira , Finlands viltcentral ör närvarande bygger vår kunskap om sädgåsens häckningsområden och häckningsstam på Finlands fågelatlas, som dock bara ger en generell bild av läget för arten. I de flesta regioner är atlasrutornas upplösningsgrad svag eller nöjaktig. Tack vare den frivilliga inventeringsorganisationen, arbetet med att utreda kraven som sädgåsen ställer på sina häckningsområden och de systematiska stickproven har vi fått fram de hittills noggrannaste regionala uppskattningarna av häckningsstammen. Inventeringarna bygger på klassificering av häckningsområden Områdena där gässen eventuellt häckar delades in i kategorier enligt sin lämplighet. Bland våtmarkerna i de olika kategorierna valde vi slumpartat ut ett statistiskt sett tillräckligt stort antal områden, som sedan skulle granskas med en kartläggning i terrängen. Observationsresultaten från de utvalda våtmarkerna jämfördes sedan med våtmarkerna i samma kategori som inte hade blivit kartlagda. Det är inte möjligt eller ens ändamålsenligt att kartlägga alla häckningsområden. Häckningsområdena klassificerades enligt de observationer av häckande par som hade rapporterats till Finlands viltcentral åren 1980 till 2015 och enligt rutinformationen i fågelatlasen. Vid analyserna av terrängkartorna och tolkningarna av flygbilderna utnyttjade vi dessutom också rutinformationen för indikatorarter som smålom, svartsnäppa, myrsnäppa och dvärgbeckasin. Vi tog även hänsyn till våtmarkernas frodighet, vattennivå, växtlighet och trädbestånd. De positiva och negativa kriterierna för häckningsoch ruggningsområdena samt de övriga miljöfaktorerna inverkade på det slutliga resultatet för klassificeringen. I klassificeringen beaktades bland annat torvmossar, odlingar, avverkningar, mängden kullmiljöer i början och slutet av sommaren, platsens fridfullhet och grannar som påverkar häckningen, exempelvis svanar, örnar och människor. Kraven på ruggningsplatserna utreddes mera ingående, bland annat genom intervjuer med experter. Planen var att koncentrera observerandet till de troliga ruggningsplatserna under ruggningstiden (10.7-10.8) då det är lättast att få syn på fåglarna. På försommaren är sädgässen svåra att observera och på sensommaren är kullarna flygga och rör sig över stora områden. Vi letade efter gässen främst med metoden som beskrivs mera ingående i nummer 1/2015 av tidningen Jägaren. Dessutom fick den här metoden stöd av bland annat vårobservationerna av häckande par, I landskapet Mellersta Österbotten gjordes i fjol för första gången inventeringar i terrängen som byggde på systematiska stickprov. Syftet var att uppskatta sädgåsens häckningsstam. Orsaken till inventeringarna var den nationella och internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen som förutsätter att vi följer med stammen. För att jakten ska kunna fortsätta i Finland behöver vi uppskattningar av häckningsområdena, den häckande stammens storlek och produktionen av ungar. Den här informationen är nödvändig också för regleringen av jakten, både nationellt och internationellt. Sädgässen inventerades i terrängen och från luften F
Jägaren 2 l 2016 l 47 kvällsobservationerna på häckningsmyrar och senare på hösten av letandet efter spår av ruggningen i terrängen. Sådana spår ligger länge kvar. Resultatet bättre än väntat Ungefär en femtedel av alla klassificerade objekt kartlades. Fokus låg på kategorierna som var lämpligast för gässen. På de kartlagda objekten påträffades sammanlagt 22 häckande par och parens genomsnittliga storlek på kullen var 3,3 ungar. Uppskattningsvis häckade cirka 80 par i Mellersta Österbotten under 2015 (tabell 1). En del av de observerade fåglarna har eventuellt varit unga, ännu inte könsmogna individer i åldern ett till två år. Dessutom vet vi idag att merparten av de fåglar som hade misslyckats med häckningen eller som ännu inte var könsmogna hade flyttat före kartläggningen till Novaja Zemlja för att rugga, och syntes alltså inte i inventeringsresultaten. Alla kullar i de kartlagda områdena blev knappast observerade och dessutom kan det ha funnits gäss som häckade utanför de kartlagda områdena. I relation till de uppskattningar som har presenterats om nedgången för den häckande stammen i Finland och till förhandsförväntningarna måste de här resultaten betraktas som goda. Värt att notera är dessutom att landskapet Mellersta Österbotten inte hör till den finska taigasädgåsens kärnområde och att där inte finns tillräckligt med lämpliga häckningsmiljöer för arten. Kartläggning med helikopter Vid inventeringarna testade vi helikopter för observerandet av gåskullar. Med helikopter kan man nå otillgänglig terräng, det går fort att kartlägga stora arealer med häckningsområden och man ser också majoriteten av de mindre sjöfåglarna. Det går alltså att på samma gång samla in värdefull information också om andra sjöfåglar. Vid provflygningarna var taktiken att unSädgässen inventerades i terrängen och från luften M ar ko Pa lo m aa Med helikopter når man stora och otillgängliga områden
48 l Jägaren 2 l 2016 Häckn omr kategori Häckn områden st km 2 Kartlagda områden st km 2 % av arealen Observ par Uppsk antal par Säkra 3 25 3 18 73 4 5 Sannolika 6 185 5 50 27* 12 44 Potentiella 10 117 3 24 21 5 24 Möjliga 65 219 6 28 12 1 8 Torvmosse 23 111 3 4 4 Totalt: 107 657 20 124 19 22 81 der ruggningstiden flyga ovanför det antagna ruggningsområdet, överraska sädgässen och orsaka en flyktreaktion som underlättar observerandet. När vi hade finkammat ruggningsområdet på låg höjd gjorde vi en vända utmed häckningsmyrens kanter, på låg höjd och ganska långsamt. På grund av problem med tidtabellen gjordes helikopterförsöket för sent och gässen hade redan lämnat ruggningsområdena, bildat flockar och börjat röra sig över ett allt för stort område. Under den rätt korta flygningen såg vi en flock om cirka trettio gäss som på ungefär en halv kilometers håll tog till vingarna för att fly undan helikoptern. Flygningarna och kartläggningsförsöken fortsätter Efter flygningarna kunde vi konstatera att helikoptern orsakar en tydlig flyktreaktion hos alla fågelarter. Somliga flyr på långt håll, som tranorna, somliga på närmare håll, som vadarna, och somliga dyker, försöker gömma sig eller trycker. När det är vindstilla syns sjöfåglarna eller deras spår i vattenytan på långt håll uppifrån en helikopter. Lättast att få syn på är fåglar stora som gäss och svanar, och deras kullar. Det går att räkna ut ett observationsindex för de häckningar som upptäcks med helikopter. Indexet räknas ut genom att man från helikoptern försöker upptäcka en tillräckligt stor del av samma gåskullar som inventerarna på marken strax innan har observerat och verifierat på samma ruggningsplats. Det är meningen att vi i sommar ska fortsätta försöken med helikopterinventeringar och kartläggningar i terrängen, och vidareutveckla metoden. Det här förutsätter dock ett försöksområde av lämplig storlek, ett tillräckligt antal förhandsanmälda och frivilliga observatörer samt så mycket förhandsobservationer av häckningar och ruggningar som möjligt. Finlands viltcentral tackar alla som har rapporterat gåsobservationer samt följande personer i Mellersta Österbotten som har deltagit i inventeringarna i terrängen: Marko Palomaata, Juha Salovaaraa, Reijo Vilppolaa, Timo Sipilää, Timo Akolahtea, Tuomas Annalaa, Jorma Tuikkaa, Toni Hannulaa och Erja Kukkosta. Gässen har upptäckt observatören! Fjädrar och avföring av varierande ålder indikerar att grågäss har ruggat i trakten. Tabell 1. Tabellen visar områdena i Mellersta Österbotten där sädgåsen häckar. Områdena är indelade i kategorier enligt sin kvalitet. Kartläggningen gjordes i fjol 20.7-10.8 i terrängen. Tabellen visar också antalet observationer av häckande par och det uppskattade totala antalet par. Salamajärvi nationalpark ingick inte i kartläggningen. M ar ko Pa lo m aa R ei jo Vi lp po la
M ar ko Pa lo m aa TIPSHÖRNAN TIPSHÖRNAN Du behöver 1 2 3 4 5 6 Publicerat i Jägaren 2/1976. GRAFIK: ASMO RAIMOAHO Du behöver ett fyra tum tjockt stycke styrox. Rita konturerna av en stor uv (cirka en halv meter hög) och skär ut den. Forma stycket på ena sidan och använd det som mall för ett lika stort stycke till. Forma också det andra stycket. Gör hål för tappar att fästa halvorna med och för ögonen. Limma ihop styckena med tex Eri-Keeper. Måla ryggen och teckningen på bröstet och ansiktet med mörkbrun latexfärg. Använd matt färg. Klipp till örontofsarna av fjädrar. Tälj näbben av en träbit. Kråkbulvanen är klar och ser övertygande ut! Bind ihop halvorna med tråd och måla uven framtill med gulbrun latexfärg. Så gör du en kråkbulvan C M Y CM MY CY CMY K tipshoran.pdf 1 03/03/16 02:01 Jägaren 2 l 2016 l 49
50 l Jägaren 2 l 2016 Text: Marko Mikkola , Finlands viltcentral Någonting för var och en fångstredskap och jaktmetoder av alla de slag Jägarexamen förnyas nvändningen av fångstredskap och jaktmetoder går hand i hand med kännedomen om lagstiftningen. Jägaren måste alltid vara klar över vilka metoder och redskap som passar för vilket vilt. Det finns fångstredskap som är tillåtna i andra länder, men förbjudna hos oss. Exempelvis sprängämnen är förbjudna, och halvautomatiska hagelgevär och studsare där det går fler än tre patroner i magasinet är totalt förbjudna. Med slagjärn som dödar omedelbart är det tillåtet att jaga vissa vilt och med fällor som fångar levande får man inte jaga vilka arter som helst. Med kunskaper om hur olika jaktmetoder och fångstredskap passar för de viltarter som man själv är intresserad av ökar utsikterna till lyckade jakter. Hjälp vid valet av jakthund Jakt med hund är väldigt vanligt här i landet och här finns goda möjligheter till olika former av jakt med hund. Dessutom finns det väldigt många hundraser som kan användas vid jakt. I materialet som förbereder för jägarexamen presenteras jakthundar som fungerar på olika sätt, i rasgrupper. Det avgörande är alltså inte rasen utan hur hunden ska användas, med tillhörande lagstiftning. Det är oerhört viktigt att lära sig jaga på ett säkert sätt med hundar. Fotografier och videor av hög kvalitet hjälper också den som är intresserad av att jaga med hund vid valet av en lämplig jakthund. Med tillräcklig kunskap om raser går det att klara ut vilka raser som skulle passa där man kommer att jaga, med hänsyn till viltet och terrängen. Fotografier och videor som hjälpmedel I kursen för jägarexamen ingår en genomgång av fångstredskap och jaktmetoder med fotografier och videor som hjälpmedel. Den som pluggar för examen kan läsa även om detta tema i läroboken eller titta på videor som berättar om olika jaktformer, och han (eller hon) kan göra det redan innan kursen börjar. Under närstudieavsnittet kan en erfaren instruktör berätta utförligt om ämnet, och på det viset lär man sig ofta bättre än genom att enbart läsa på egen hand. Med åskådningsmaterial som fällor, slagjärn och fotsnaror går det ofta lättare att förstå hur olika fångstredskap fungerar och hur man använder dem på ett riskfritt sätt. A Den som vill börja jaga behöver veta hurdana fångstredskap och jaktmetoder det finns. Med läroboken för jägarexamen, kurserna och videorna som visar olika jaktmetoder får den som förbereder sig för jägarexamen den grundläggande kunskap som han eller hon behöver och eventuellt också gnistan att prova på någon viss jaktmetod. Bara den som har provat på olika jaktmetoder i praktiken kan hitta sina egna favoriter. H il kk a M äk it al o En hund som kan spåra är till god hjälp vid jakt eftersom viltet efter träff kan fortsätta i flera hundra meter från skottplatsen.
Jägaren 2 l 2016 l 51 Anvisningar för sjöfågeljakt https://www.youtube.com/ playlist?list=PLUMOaUXhQT7F fvbHbb7w4bIxu1aiz-eTK Järpjakt med pipa https://www.youtube.com/watch?v =C-wvXNXIdNA&index =3&list=PLUMOaUXhQT7Ez Os9zLPL6Hgh_5NFDRp8c Jakt med stående fågelhund https://www.youtube.com/watch?v =dK7WBiHTg48&index=2&list =PLUMOaUXhQT7EzOs9z LPL6Hgh_5NFDRp8c Harjakt med drivande hund https://www.youtube.com/watch?v =c5yPVZgAI8I&index=1&list =PLUMOaUXhQT7EzOs9z LPL6Hgh_5NFDRp8c Med omsorgsfull maskering lyckas jakten med de flesta metoder. En gillrad fälla ska kontrolleras minst en gång om dygnet. Finlands viltcentral publicerar videor om olika jaktmetoder som är ett par minu ter långa. Där behandlas det viktigaste i den aktuella jaktformen. Videorna ger tittaren en uppfattning om säkerhetssynpunkterna och annat som jägare ska vara uppmärksamma på. Videorna ger också tips för själva jagandet. Kauko Karjalainen , utbildare för jägarexamen, Sodankylä jvf lll Fångstredskapen och jaktmetoderna utgör det kanske intressantaste temat på kursen för jägarexamen. Det finns redan nu videofilmer som kan användas som åskådningsmaterial vid undervisningen. För nya jägare klarnar det efter några års jagande vilken jaktform som är ”min grej”. Användningen av hundar vid jakt har inte minskat, åtminstone inte i Lappland, utan snarare har den ökat, bland annat vid älgjakt. Oavsett jaktmetod är syftet med jakten att döda ett jaktbart djur, vilket innebär ett stort ansvar för jägaren. För nybörjarjägare arrangerar jaktvårdsföreningarna, Finlands Jägarförbund och jaktföreningarna också kurser i jakt efter små rovdjur och tillvaratagande av skinn. Det lönar sig att gå en sådan kurs. Den som jagar med slagjärn, som ju dödar omedelbart, ska hålla i minnet att fällan jagar också när jägaren är hemma. På kursen lär man sig det grundläggande, men de egentliga jägarfärdigheterna får man komma underfund med själv eller med en erfaren jägare som handledare under kommande jakter. Kurserna ger bättre beredskap för att skriva godkänt i provet, men det är de följande åren som visar om det blir jägare av dig! Komment H an nu H ut tu H an nu H ut tu
52 l Jägaren 2 l 2016 Pekka Allonen , Finlands jaktmuseum l Bilder: Reijo Vesterinen Jaktmuseet efterlyser information om jaktstugor För ett år sedan vaknade på Finlands jaktmuseum tanken att vända sig till jaktföreningarna och samla in information om deras jaktstugor. Nuförtiden är ju jaktstugan den finländska jaktföreningens hem. Med insamlingen önskar vi få in all slags information om jaktstugor i hela landet, börjande med byggandet. et är i jaktstugan som medlemmarna planerar jakterna, håller årsmötena och firar sina älghippor. Många stugor är byggda på talko medan andra är gamla byggnader av varierande ursprung som har köpts, reparerats och inretts för det nya livet som jaktstuga. Det finns stugor av alla de slag, liksom förenD Stugan är färdig. Det finns stugor av alla de slag, liksom föreningar
Jägaren 2 l 2016 l 53 Jaktföreningen Mannilan Jahtis jaktstuga lll Mannilankylä ligger i Kannonkoski i Mellersta Finland. Där byggde jaktföreningen Mannilan Jahti sin jaktstuga på talko av virket från en gammal ria. Bygget pågick åren 2005 till 2008. Alla arbeten kunde göras med egna krafter eftersom medlemmarna i föreningen representerar många yrken. Det blev ungefär 1900 timmar talkojobb! För inköp av byggnadsmaterial stärkte medlemmarna finanserna genom att sälja älgkroppar. Byggandet av jaktstugan dokumenterades med omsorg ända från start när den gamla rian revs. En namntävling utlystes och stugan gavs namnet Jahtiriihi. ingar. Somliga stugor håller en hög utrustningsnivå med moderna bekvämligheter, bastu och mycket utrymme medan andra föreningar nöjer sig med en anspråkslösare stuga för att driva sin verksamhet. Således har jaktstugorna en egen nisch i dagens finländska byggnadskultur! Kampanjen för att ta vara på jaktstugans historia och traditioner fick namnet ”Meidän majamme”, det vill säga ”Vår stuga”. Insamlingen görs i samarbete med Finlands Jägarförbund. Vi samlar in all tänkbar information om jaktstugorna, inklusive ritningar och bilder. Insamlingen inleddes i februari i fjol och var tänkt att pågå året ut, men vi beslöt att låta den fortsätta tillsvidare. Till beslutet bidrog gensvaret från jaktföreningarna, som önskade sig mera tid att samla ihop bilder och information. Det handlar ju inte om någon tävling. Under detta decennium har jaktmuseet utvidgat sin verksamhet och gått utanför gränserna för traditionell museiverksamhet; vi samlar nu in minnen och kunskaper med anknytning till jakt direkt från jägarna själva. Insamlingen har gjorts i form av intervjuer och genom att ordna olika riktade insamlingsprojekt i samarbete med lämpliga partners som Finlands Jägarförbund och Finlands viltcentral. Fler svar önskas Hittills har vi bara fått in sjutton svar. Ett särskilt omnämnande förtjänar Reijo Vesterinen som har skickat in svaret från föreningen Mannilan Jahti i Kannonkoski. Försändelsen innehöll 159 fotografier från tiden då jaktstugan byggdes, och ritningarna. Vi har också fått fina svar av Pentti Pere (Eurajoen Metsästysseura) och Pekka Lahdenperä (Myllymaan Erämiehet i Sastamala). Aktivast har föreningarna i Satakunta varit. Från östra Finland har vi hittills bara fått ett enda svar trots att det är välkänt att det finns gott om jaktstugor där. I fjol uppgraderade museet insamlingen på så vis att vi på museets hemsida lade ut separata svarsblanketter för text och bilder. Insamlingsformuläret innehåller en serie frågor i flera delar som det också går att skriva ut och posta. Vi har också fått in fritt formulerade svar i berättande form. Svaren på insamlingen kan skickas in som brev, med e-post eller på svarsblanketten på museets hemsida (enbart på finska). Märk kuvertet eller mejlet ”Meidän majamme”. Närmare anvisningar för insamlingen finns på museets webbplats metsastysmuseo.fi. Det går också att skicka svaren och bilderna till Pekka Allonen, Finlands Jaktmuseum, Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. För mera information kontakta amanuens Pekka Allonen: pekka.allonen@metsastysmuseo.fi, tfn 019 723 751 eller 045 170 1585. Gruppbild på gubbarna som byggde stugan. Från vänster Eino Leppänen, Raimo Korkeaaho, Juho Muhonen, Veijo Kokkinen, Mikko Leppänen och Simo Leppänen. Bakre raden (börjande med honom bakom Mikko Leppänen) Kalle Reipsaari, Erkki Kinnunen, Raimo Kokkinen, Osmo Seppälä, Vesa Turpeinen, Mika Nuuhkarinen, Tuomo Turpeinen och Tapio Vesterinen. Taket på gång. Erkki Kokkinen sågar bräder. På taket från vänster Tuomo Turpeinen, Hannu Kinnunen, Mika Nuuhkarinen och Kalle Reipsaari. Tuomo Turpeinen fixar med linisoleringen mellan stockarna. Övriga byggkarlar är från vänster Erkki Kokkinen, Osmo Seppälä och Juho Muhonen.
54 l Jägaren 2 l 2016 HELI PAAVOLA , Finlands viltcentral Med vargar kring huset Ka ri K ö ss i Utifrån den nya förvaltningsplanen för vargstammen inleddes ett projekt för att ta fram gemensamt godkända verksamhetsmodeller för hur man ska ingripa när vargar upprepade gånger stryker kring hus. Projektet inleddes i mitten av december i Norra Savolax och Egentliga Finland, och ska fortsätta till maj nästa år. nom vargreviret som omfattar Sonkajärvi, Rautavaara och Varpaisjärvi jaktvårdsförening i Norra Savolax och Pöytyänejdens jaktvårdsförening i Egentliga Finland ska projektet ta fram fungerande metoder för att avskräcka vargar som upprepade gånger stryker kring hus. Till de viktigaste deltagarna i projektet hör kontaktpersonerna för stora rovdjur, storviltsassistansen SRVA, polisen och viltförvaltningen. Ett urbant vargrevir Projektreviret ligger i den sydvästra delen av landet, på en tättbebyggd landsbygd som domineras av jordbruk. Från tätorterna Oripää och Pöytyä är det fågelvägen ungefär fyrtio kilometer till Åbo. Där husen ligger som glesast är det ändå inte mer än några kilometer mellan dem. De här vargarna har vant sig vid mänsklig verksamhet och ljud. Flocken lever huvudsakligen på vitsvanshjort. Vargarna rör sig nära bebyggelse och kan inte undgå att bli sedda. Vargmötena mitt i vardagen upplevs som obehagliga av ortsborna. Reino Kallio, som är ordförande för Pöytyänejdens jaktvårdsförening, verksamhetsledare Hannu Aalto och rovdjurskontaktperson Mika Raatikainen deltar i det praktiska arbetet med projektet och vet vad ortsborna tänker och tycker. Innan startskottet gick för projektet i december hade en samarbetstrevare till polisen avkastat det första tillståndet att avskräcka vargar som upprepade gånger visade sig vid hus. – Vi har föreslagit saken nån gång tidigare, men bara fått avslag. Nu har vi gjort tre avskräckningar mot vargar som har legat och vilat hundra meter från bebodda hus. Första gången var det två vargar som vi föste iväg medan de två senare gångerna handlade om fyra vargar, minns gubbarna. Med polisens tillstånd Avskräckning av stora rovdjur är en uppgift för SRVA som görs på uppdrag av polisen. I tillståndet fastslås deltagarna, metoderna, utrustningen och giltighetstiden. Tidpunkten när avskräckningen inleds och avslutas ska anmälas till polisen, på samma sätt som vid en vargjakt. – Det drar ner tempot för jobbet lite grann, men med en tablettdator löper e-posten också i terrängen, förklarar Raatikainen och bläddrar igenom vargbilderna som viltkamerorna har skickat in till e-posten. För viltförvaltningen och polisen innebär projektet ett aktivt letande efter den rätta nivån där åtgärderna ska sättas in och hur åtgärderna ska se ut. Mika Raatikainen, Hannu Aalto och Reino Kallio diskuterar avskräckning av vargar som stryker kring hus. I ”Folk upplever vargbesöken som en kränkning av husfriden” Reino Kallio
Jägaren 2 l 2016 l 55 Sauli Härkönen Jordoch skogsbruksministeriet fastställde i januari den uppdaterade förvaltningsplanen för vargstammen. I planen ingår att den beståndsvårdande vargjakten ska inledas som ett tvåårigt försök. Det är en åtgärd som vi har sett fram emot. Beslutet om försöket fattades den 21 februari. lll Under årets jaktsäsong fälldes 43 vargar. 27 ansökningar om beståndsvårdande dispenser hade lämnats in för sammanlagt 116 vargar. Finlands viltcentral bedömde och utredde separat för varje ansökan hur väl den uppfyllde kraven och beviljade dispens för 46 vargar. Alla beviljade ansökningar och en avslagen överklagades till de regionala förvaltningsdomstolarna. I år ledde överklagandena dock inte till några verkställighetsförbud. De beviljade dispenserna gällde i 30 dygn från 23 januari till 21 februari. Ministeriet besluter om fortsättningen Det här var det tvååriga försökets andra jaktsäsong. Syftet med försöket är att få veta hur den beståndsvårdande jakten inverkar på vargarnas beteende, flockarnas livskraft och allmänhetens attityder. Under försökets första år beviljades 24 dispenser och 17 vargar blev fällda. På Finlands viltcentrals webbplats finns en tabell för den beståndsvårdande vargjakten där intresserade kunde följa med hur den framskred. Avskjutningsinformationen uppdaterades automatiskt i tabellen efter hand som avskjutningsrapporterna godkändes. När de fällda vargarna har undersökts på Naturresursinstitutet kompletteras tabellen med mera ingående information om alla de fällda vargarna. I höst gör Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet en utvärdering av bland annat hur jakten verkställdes rent praktiskt. Jordoch skogsbruksministeriet kommer vid en senare tidpunkt att formulera strategin för fortsättningen på den beståndsvårdande jakten om det blir en sådan. Ka ri K ö ss i Vargar och människor Projektet har nått över nyhetströskeln i dagstidningar och lokalnytt i teve, och Reino Kallio berättar att han har märkt att också allmänheten har blivit medveten om det. – Vi har fått stöd från många håll och attityden bland folk som bor på landsbygden har ändrats radikalt i positiv riktning för sådana här åtgärder. Folk upplever vargbesöken som en kränkning av husfriden, konstaterar Kallio. – Efter det första vargbesöket vid huset där man bor så förändras attityden till vargarna. Man börjar kika efter dem på vägen till och från postlådan. Man kollar om det finns vargspår på gårdsplanen. Och man håller noggrannare uppsikt över barnen och husdjuren, förklarar Mika Raatikainen processen när vargen har klivit in i vardagen. Under den här vintern har det blivit allt vanligare att vargarna rör sig på dagen. Kommunerna inom vargreviret har blivit tvungna att ordna med skolskjuts eftersom vargarna har visat sig nära skolor under pågående skoldag. Skolbarnens föräldrar oroar sig för barnens säkerhet. Gubbarna har också noterat att det har blivit glesare med joggare och personer som rör sig ute i naturen. Riktningen framåt? Projektdeltagarna är engagerade och tar projektet på allvar. De lagliga avskräckningsmetoderna gås noggrant igenom. Samarbetet med polisen har blivit tätare och ortsbor har hörts om bland annat gränserna för avskräckningsområdena. Finlands viltcentral har bidragit med smällpatroner för avskräckningen av vargarna och parterna har hunnit diskutera en eventuell användning av ett avskräckningsvapen som vållar smärta. – I många år sprang vi på informationsmöten om vargförvaltningsplanen och jobbade heltid som rovdjurskontaktpersoner, men ändå var det knappt nån som lyssnade på oss, minns Raatikainen. De avskräckningar som har gjorts visar att det inte är nödvändigt med snö för att kunna spåra vargar. Genom att sätta upp viltkameror vid hus som vargarna besöker kan avskräckningen rivstarta så fort en varg har dykt upp. Men det har också bjudits på frustration eftersom vargarna hittills inte har ändrat på sitt beteende trots avskräckningarna. För dem som bor i det utsatta området är det ändå betydelsefullt att arbetet med att ta fram konkreta lösningar äntligen är på gång, bland alla bekymmer och vargbesök. Projektjobbarna är dock realister och inser att vargarna inte blir skygga över en natt. Därför är riktningen framåt klar för alla: – Vi fortsätter fösa varg här i Pöytyä, som gubbarna uttrycker saken. En stor varghane på gång i landsbygdslandskapet. Beslutet om jaktförsöket är fattat
56 l Jägaren 2 l 2016 Markus Melin , Sami Tossavainen , Petteri Packalen Skogshönsens kullar behöver skydd – laserskanning ger information Enligt färsk forskning som använder sig av laserskanning trivs hönsfåglarnas kullar på platser där det finns gott om undervegetation samtidigt som krontaket är slutet och ger skydd. Resultaten bekräftar att anvisningarna för skötseln av viltskog gynnar sådana strukturella drag hos skogen som är positiva för hönsfåglarna kogshönsen betraktas allmänt som känsliga för förändringar i skogens struktur och därför har många betraktat skogsbrukets metoder som en bidragande orsak till stammarnas tillbakagång. För att vi ska förstå hur hönsfåglarnas livsmiljöer ska skötas så behöver vi exakt information om vad som är det viktigaste i skogens struktur för hönsfåglarna och i synnerhet för deras kullar. Naturoch forstvetenskapliga fakulteten vid Östra Finlands universitet (UEF) har tillsammans med Finlands viltcentral drivit ett forskningsprojekt i ämnet som ger klart besked: sannolikheten för skogshönskullar är avsevärt större på platser med tät undervegetation och större kronslutenhet. Skogens struktur har med andra ord en avgörande betydelse för hönskullarnas trivsel. Ny användning för öppen information Lantmäteriverket och Skogscentralen laserskannar regelbundet vårt land och det här materialet används för lantmäteriets och skogsbrukets behov. Finland är ett skogstäckt land och alltså ger laserskanningen information om både skogens och skogsmiljöns struktur. Som bild 1 visar så ger lasermetoden en exakt tredimensionell bild av skogens struktur. Materialet har redan använts både här i landet och utomlands för den praktiska viltforskningens och ekologins behov, bland annat genom undersökningar av vilka livsmiljöer som djuren S H an nu H ut tu
Jägaren 2 l 2016 l 57 använder under olika årstider och var älgarna helst håller till när de kalvar. För hönsfåglarnas del öppnade sig en möjlighet att effektivt undersöka saken när vilttriangelinformationen började sparas i digital form på ett sådant sätt att också enskilda observationer bildade separat punktinformation. Därigenom blev det möjligt att med hjälp av koordinaterna kombinera laserskanningsinformationen med hönsfåglarnas positioner (bild 2). Undersökningen gjordes med öppen information, dels med vilttriangeldata som jägare och andra frivilliga hade samlat in, och dels med laserdata som andra aktörer hade samlat in för sina egna behov. Den här undersökningen är ett gott exempel på effektivt och praktiskt utnyttjande av information som redan finns. Kullarna behöver skydd Undersökningen avgränsades till tjäder-, orroch järpkullar, och det fanns sammanlagt 157 stycken sådana. Laserinformationen kring de här kullarnas positioner bearbetades enligt bild 2 och vi räknade ut variablerna som beskrev krontakets höjd och täthet samt mängden vegetation på olika höjder. Detta gjordes också för områden där inga kullar hade observerats. Därefter jämförde vi skillnaderna i skogens struktur mellan platserna med kullar och platserna utan kullar och studerade vilka variabler som betydde mest för att kullar skulle påträffas på vissa platser. Analyserna gjordes separat för varje art, men resultaten pekade det oaktat i samma riktning. Den starkaste faktorn var mängden vegetation mellan markytan och fem meters höjd: ju mera vegetation desto större sannolikhet för hönskullar. Dessutom fanns det i regel klart mera undervegetation på platserna som kullarna gillade än på platserna utan kullar. Samma effekt gällde för krontakets slutenhet. När mängden vegetation högre upp än fem meter (kronslutenheten) ökade så ökade också sannolikheten för hönskullar. Likaså var kronskiktet klart tätare på platserna med kullar än på platserna utan. Av resultaten kan vi tillförlitligt dra slutsatsen att åtgärder som att röja bort undervegetation och minska på kronslutenheten avsevärt minskar på sannolikheten för hönskullar på platsen. Undersökningen ingick i Finlands viltcentrals projekt om användningen av vilttriangelinformation vid skogsplanering, Riistakolmiotieto metsäsuunnittelussa, och gjordes av forskningsdoktor Markus Melin och biträdande professor Petteri Packalen (UEF, naturoch forstvetenskapliga fakulteten), biträdande professor Lauri Mehtätalo (UEF), jaktchef Sami Tossavainen och viltplanerare Janne Miettinen (Finlands viltcentral) samt specialforskare Pekka Helle (Naturresursinstitutet). En internationell vetenskaplig artikel i ämnet kommer att publiceras där metoderna som användes beskrivs mera ingående. Bild 2. Bilden visar upplägget för undersökningen där vilttriangelinformationen samkördes med laserdata. lll Forskningsresultaten visar klart och tydligt att åtgärder som att lämna viltsnår och spara undervegetation i kantzoner skapar sådana strukturella egenskaper som hönskullarna uppskattar. Finlands viltcentral har deltagit aktivt i arbetet med att ta fram rekommendationerna för skötsel av viltskog. Ett exempel på det här är Anvisningar för skötseln av viltskog som togs fram inom projektet Ut i viltskogen. Målet är att skogsbruket ska stöda viltvården. Det här är oerhört viktigt i ett land där större delen av skogarna är ekonomiskog. Eftersom jägaren ofta också är skogsägare så är han intresserad av att både skogen och viltet sköts väl. En jagande skogsägare sätter ju värde på både viltets välfärd och avverkningsintäkterna. Genom ansvarsfull skötsel av viltskogen går det att nå bägge målen. Skogsvård och viltvård går hand i hand Bild 1. Laserskanningsdata i visuell form. Varje punkt i bilden har en XYZ-koordinat. På det viset går det att mäta bland annat krontakets höjd och täthet, och mängden vegetation på olika höjder. Höjd (m) tjäder orre vilttriangellinje grusväg dike/bäck vatten åker 32.88 Krongränsmodell Trädbeståndets höjd (m)
58 l Jägaren 2 l 2016 Nyhetsmagasinet Jägarförbundet söker distriktskoordinatorer för ABC för jaktskytte Finlands Jägarförbund r.f. söker 16 distriktskoordinatorer n En distriktskoordinator är distriktets kontaktperson för den frivilliga utbildningen ABC för jaktskytte och håller kontakt med projektarbetaren på Jägarförbundets huvudkontor. Till arbetsuppgifterna hör att inom sitt distrikt ta fram lämpliga skjutbanor för utbildningen och att rekrytera lämpliga föreningar. Till en början ligger fokus på aktiv kontakthållning med skjutbanorna i distriktet och med jaktvårdsföreningarna som har hand om dem, samt med jaktoch skytteföreningar. Uppgiften är inledningsvis tvåårig. Ersättningen som utgår är arvodesbaserad, reseersättningar tillkommer. Verksamhetsområdet är koordinatorns eget Jägarförbundsdistrikt. För närmare information om Jägarförbundets indelning i distrikt se metsastajaliitto.fi > piirit Till en distriktskoordinators uppgifter hör: 1. Att ta fram lämpliga skjutbanor för utbildningen i distriktet och att med hjälp av sitt kontaktnät rekrytera nya föreningar och företag för verksamheten. 2. Att i samarbete med Jägarförbundets huvudkontor skapa ett fungerande utbildningsnätverk för ABC för jaktskytte i distriktet. Av den sökande förutsätter vi gedigen kännedom om skjutbaneverksamheten i hans eller hennes distrikt. Det är nödvändigt att behärska de vanligaste Microsoft Office-programmen. En distriktskoordinator ska äga grundlig kännedom om jaktskytte och även kunna undervisa i jaktskytte, helst med både hagelgevär och studsare. Smidig kommunikationsförmåga, förmåga att uppträda och förmåga till självständigt arbete är nödvändiga. Ansökningen med meritförteckning, som inte returneras, skickas in senast den 1.4 till adressen suomen(at)metsastajaliitto.fi. Förfrågningar: utbildningsplanerare Jussi Partanen, 010 841 0065, eller utbildningschef Ere Grenfors 010 841 0057, www.metsastajaliitto.fi Besöksrekord på jaktmuseet lll På Finlands jaktmuseum sattes under fjolåret ett nytt besöksrekord. Inalles 19.378 personer besökte museet under fjolåret. Under sommaren var det utställningen med Seppo Polameris jaktkonst som drog folk och på hösten utställningen om vargens återkomst. I slutet av året öppnades dessutom den länge emotsedda vapensalen, vilket lockade ytterligare besökare. Jägarnas andel av besökarna ökade. Även museikortet som hade lanserats av museiförbundet hämtade besökare från nya målgrupper. Jaktmuseets utställningar 2016 LUONNON TAIDETTA – THE ART OF NATURE, naturbilder av Tapio Kaisla, 2.2–30.4 ITE METSÄLLÄ JA SAVANNILLA, 12.5–18.9. Djur i Norden och ute i världen, i samarbete med Maaseudun Sivistysliitto. NYKYSEPPIEN METSÄSTYSPUUKOT, Suomen Puukkoseura ry, jaktknivar, 28.5–11.9 ERÄMIEHEN VUOSI, Jägarens kalender genom tiderna, 27.9–31.12 VUODEN LUONTOKUVAT 2015, årets naturbilder, 11.10–13.11 Med reservation för ändringar. Seminarium i Riihimäki om jaktliga nätverk lll Under jaktmässan i Riihimäki ordnas på fredagen kl 13-16 ett seminarium om att bygga jaktliga nätverk. Seminariet vänder sig till personer som är intresserade av viltet som en ekonomisk resurs och av att utveckla jakttjänster. Seminariet ordnas av Finlands viltcentral och Riihimäen Erämessut. För mera information och intresseanmälan kontakta Henna Väyrynen: henna.vayrynen@riista.fi. lll I årets första nummer av tidningen Jägaren ingick den andra delen av serien om dovviltet. I artikeln finns emellertid en passus som kan ge upphov till missförstånd. På sidan 49 nämns hjortarna i Hyvinge och delpopulationen i Hausjärvi på östra sidan av motorvägen. För Hausjärvi lyder texten: Beståndet växte bra och var som mest omkring 100 djur, men har sedan beskattats så att ungefär en handfull djur återstår. Av detta kan läsaren få intrycket att populationen kollapsade på grund av allt för intensiv jakt, men dovhjortspopulationen i Hausjärvi kollapsade vid en tid då avskjutningen rörde sig mellan noll och ett fåtal individer per år medan lodjurspopulationen däremot ökade kraftigt. Det är således lodjuren som har stått för merdelen av beskattningen. Hannu S. Laine Kommentar till dovhjortsartikeln
Jägaren 2 l 2016 l 59 Nya verksamhetsledare SYDÖSTRA FINLAND l Savitaipaleen-Suomenniemen jvf : Ari Kylliäinen, Pien-Salajärventie 35b, 54770 Heituinlahti, ari.kylliainen@gmail.com, 040 015 0845 l Anjalan jvf : Antti Hellstén, Työväentalontie 9, 46810 Ummeljoki, antti.hellsten@helsinki.fi, 040 093 6045 EGENTLIGA FINLAND l Bjärnånejdens jvf : Matti Oksanen, Lintintie 64, 25520 Bjärnå st, matti.oksanen@gmail.com, 040 033 3995 l Åboland skärgårds jvf , Mickel Nyström, Hväsbyvägen 58, 21710 Korpo, mickel.nystom@gmail.com, 040 775 5830 NORRA KARELEN l Tuupovaaran jvf : Timo Hattunen, Poijutie 7, 80160 Joensuu, tuupovaara@rhy.riista.fi, 050 313 2666 JV-FÖRENING NY ADRESS l Björneborgs jv-förening och verksamhetsledare Mikko Jokinen har bytt adress: Mooskerintie 20, 28800 Björneborg. Troféutställning på jaktmässan i Riihimäki lll Troféutställningen som arrangeras på jaktmässan i Riihimäki i juni är i år det enda tillfället att få horn, tänder, skallar och skinn mätta. Trofédomarna bedömer troféerna under veckan före mässan och därefter kommer troféerna att vara utställda under mässveckoslutet. På jaktmässans webbplats eramessut.fi finns anvisningar för hur troféerna ska lämnas in. Mätningen och åldersbestämningen av troféer ingår i vården av viltstammarna. Troféerna bidrar till det hållbara nyttjandet av viltet som en naturresurs, sparar ett stycke natur och bevara mångfalden i naturen. En trofé som når ett visst antal poäng belönas med en medalj som erkänsla för selektiv jakt och en fällning enligt principerna för hållbar avskjutning. Antalet jägare oförändrat lll I fjol löste sammanlagt 306.277 personer jaktkort. I jämförelse med året innan är antalet så gott som oförändrat; 2015 var det 265 personer färre som löste jaktkort än 2014. I fjol var det 284.571 herrar som löste jaktkort och 21.706 damer. De senares intresse för jakt har vuxit och deras andel av alla jägare var i fjol 7,1 procent. Året innan utgjorde damerna med jaktkort 6,6 procent av alla som hade löst jaktkort. För hjortdjur gäller att den putsade underkäken, hela eller halva, ska bifogas trofén. Jaktläger för ungdomar i Haapajärvi Tid: 9–12 juni Plats: Siiponkoski byoch åcenter, Haapajärvi lll Välkommen till ett veckoslut för pojkar och flickor i åldern 11 till 16 år som är intresserade av jakt. Även föräldrarna kan vara med. På programmet står bland annat skytte med instruktör, prepkurs för jägarexamen, jakthundsdemo, jakt efter små rovdjur och förstås fritidsaktiviteter! Lägret kostar 100 euro per deltagare och för den som skriver jägarexamen tillkommer 20 euro. Anmäl dig senast den 23 maj. Vi fyller platserna i anmälningsordning. Ytterligare information: Miika Niskala, tfn. 044 445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi Hundförbud vid vildsvinsjakt 1.3–19.8 lll Finlands viltcentral uppmanar jägarna att avstå från vildsvinsjakt med lös hund under tiden första mars till 19 augusti då hundar ska hållas kopplade. Genom att hålla hundarna kopplade låter vi viltet och fåglarna vara i fred när de har ungar. Vildsvinets fredningstid slopades med en förordning utfärdad av statsrådet som trädde i kraft den första mars i år. Det är dock fortsättningsvis förbjudet att skjuta en sugga som följs av årsungar. Syftet med slopandet av fredningstiden är att minska på risken för spridning av afrikansk svinpest. Detta har lett till förfrågningar om huruvida det är tillåtet att använda hund vid vildsvinsjakt. Syftet med fredningsbestämmelserna i jaktlagen är att låta de jaktbara djuren vara i fred när de parar sig och har ungar. Finlands viltcentral understryker att vildsvinets beteende generellt vid jakt med jaktspets (vissa andra raser kan också komma på fråga) i praktiken inte skiljer sig nämnvärt från drev. Vid jakt med hund kan vildsvinet förflytta sig långa sträckor mycket snabbt, flera kilometer och mer. Även om det händer att hunden ställer ett vildsvin så anser Finlands viltcentral att jaktmetoden som helhet betraktat och med hänsyn till pågående fortplantningstid måste anses strida mot bestämmelsernas syfte. Åldersbestämningen utgår från slitaget på tänderna
Dovhjorten är ett hjortdjur, aningen mindre än vitsvanshjorten. På sommaren är pälsen rödbrun med vita prickar. På vintern mörkare brun, prickarna svårare att urskilja. Vit akterspegel med svarta kanter. Hanen har stora horn, upptill breda och skovelformade. Dovhjorten har införts i landet som vilt på samma sätt som vitsvanshjorten. Förekommer i Södra Tavastland, Nyland och Egentliga Finland i små isolerade populationer. Våra vildlevande dovhjortar härstammar från djur uppfödda i hägn. Brunsten infaller i oktober–november. Hinden får 1–2 kalvar som föds i juni–juli. Födan utgörs av gräs, kvistar och skott på träd och buskar, ris och brodd. Vinterutfodring nödvändigt. Eftersom stammen är så liten uppgår avskjutningen till bara 80200 djur per år. Avskjutningen har dock minskat eftersom lodjuren har blivit fler i artens förekomstområden. Dovhjort Dama dama Kuusipeura Fallow deer Klövdjuren i vårt land i storleksordning Rådjur Dovhjort Vitsvanshjort Skogsvildren Älg Vildsvin Klövspår (vinter) (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Källa: Viltcentralen Föda Gräs, kvistar och skott på träd och buskar, ris och brodd. Vinterutfodring nödvändigt. Rödbrun päls med vita prickar Ljung Brodd Utbredning Utbredning (senhöst) Kalv Lokala populationer 5– 8 cm <110 kg kg 85 –9 cm 140–160 cm På sommaren Skritt Galopp På vintern Framfot 30–50 kg kg 75 –8 5 cm 130–150 cm På sommaren rödbrun päls Vit buk Hanen klart större än hinden Hanen har stora horn, upptill skovelformade Den årliga avskjutningen Individer 00 98 96 02 04 06 08 10 12 14 100 50 150 200 Vit akterspegel med svarta kanter På vintern mörkare brun, prickarna svårare att urskilja Päls med vita prickar Skott på lövträd C M Y CM MY CY CMY K dovhjort.pdf 1 02/03/16 11:18 60 l Jägaren 2 l 2016
Jägaren 2 l 2016 l 61 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till spalten Affärer har övergått till tjänsten Eräverkko. Samtidigt bytte spalten namn till Jakt och jägare. Du lämnar in din annons elektroniskt till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor . På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag . Under 2016 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Jägaren nummer 3 utkommer den 30 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 13 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Köpes Alla slags pälsskinn till konkurrenskraftiga priser, fortlöpande. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä, 0400 271 291. Skinn av räv, mårdhund mm, även horn. R. Pentinmäki, 050 5546 852. Säljes Fotsnaror, slagjärn och fällor för små rovdjur, även bäver. taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net, 040 081 498. Se vilka erbjudanden i Elorantas nätbutik! www.eloranta.fi. Tfn 050 341 8688. Trofésköldar: älg 15 €, hjort 12 €, rådjur 10 €. Fällor: mink 20 €, mårdhund 60 €, Kanu 150 €. Fina beg drillingar, studsare mfl jaktvapen. Kempeleen Ase ja Retkeily, 044 731 6055, www.asejaretkeily.fi. Drevervalpar tfn 044 990 0668. Tikvalpar av östsibirisk laika, 040 099 0139. Inhemska Erätapio burkförslutare av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Stuga vid stranden av fiskrik skogssjö. Goda marker för jakt och bärpl. Toholampi i mellersta Österbotten, tfn 040 753 2098. Beaglevalpar! Tfn 050 352 3843 eller kuopusmaa@hotmail.com. Snabbfäste för kikarsikte nyhet! Bäst och snabbast i världen! www.forpgun.com, 040 809 5990. Godkända vapenskåp, www.corrosafe.fi. Www.houkutuspillit.net, tfn 040 083 5511. Terrängfordon: amfibio.fi, tfn 040 083 5511. Tikvalpar av karelsk björnhund. Far bch. Mor hirv 1. Tfn 040 521 1959. Töysä. Jaktstuga i Valtimo, 22m2, egen tomt. Vid statsmark. Tfn 050 494 1330. Sako 85M Finn Bear .30-06 + Emmebi läderkoffert 2990 €. Se bilder på www.sissos.fi. Laddnings-, skytteoch jaktgrejer, optik och hundpejlar förmånligt på nätet: www.asetarvike. com, tfn 040 540 1182. Kanufällor, avgillringsmekanismer, stativ för viltkameror, batterihöljen mm. Tfn 050 566 2691 eller www.ph-riista.fi. Gräsandsungar för utplantering. Som bulvaner för fågelvatten. Leveranser i hela landet. Tfn 040 093 0690. Vapen optik reservdelar – tillbehör. Kvalitetsurval nytt och begagnat. Speialaffär, www.euroase.fi, 050 465 4695. Tikka T3 paketerbjudanden från 1099 €. Sako A7 SS .308/30-06 paket från 1590 €. Beretta, Blaser, Guerini, Lynx, Zeiss, Leica. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi. ARMA FENNICA –böcker, se www.armafennica.fi, tfn 040 767 7038. Havre, ärter, vete och majs för viltet; siilinmylly.weebly.com, 050 3870 505, Siilinjärvi. Hus i gott skick med förråd/garage i övre Lappland nära fjällsjö. Fiskerätt och båtplats bla vid Tana älv. Möjl diskutera andel i samfälld skog och byggande vid strand. Förfr ari.leevi@gmail.com. Konservatorer Specialist på fiskar. Studio Antti Saraja Oy, tfn 0400 712 149. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Snabb service och toppjobb till gott pris! Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä. 050 5630 169. Mera info på trofeet.fi. Jag preparerar fåglar och däggdjur, gör trofeer. Kuopio, Pertti Siipola, 040 017 7588. Marko Väkiparta, Björneborg, tfn 050 324 5390, vakipartamarko@gmail.com. Alla uppdrag i branschen, snabba leveranser. Jakt Björnjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu.net, tfn 050 3258 966. Säljakt; seanature.net. Jaga björn i Pääjärvi i Ryssland. 20 års erfarenhet. Hundjakt med karelska björnhundar, möjl ta med egen hund. 040 019 9470, Unto Myllyvirta, www.taigaerapalvelut.fi Till er tjänst Pälsberedning, FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010 387 3090, www.taljatukku.fi. Vi bereder pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy. Takamaantie 10, 25390 Kiikala, 02 728 7503, 050 462 5938. Vi reparerar kolvar och stockar på gevär. Även andra träarbeten. info@puusepantyopehkonen. fi, 040 8518 298. Vi reparerar och servar vapen! Ylöjärven asetarvike tfn 040 718 8170. Hundar Valpar av engelsk springer spaniel, 040 1962 709. Tikvalpar av östsibirisk laika, födda 3 november. Björn/älgjagande härstamning. 044 293 5458. Valpar av östsibirisk laika. Födda 23 januari. Föräldrarna bch & uch. Tfn 040 087 8616. Gordonsettervalpar, tuff och jagande härstamning. 040 416 9123. Labradorkull planeras, jaktlig härstamning. www.metsänhengen.com, 040 913 8310. Jämthundsvalpar efter bch-föräldrar. Tfn 040 842 9689. Drevervalpar. Föds kring 8 april. Championföräldrar. Reserv tfn 040 024 1330. Jämthundsvalpar, 2 tikar, födda 29 januari efter bch, uch-föräldrar. Förfr 050 087 6716. Valpar av finsk spets. 050 598 8158. Uthyres Stort hus med alla bekvämligheter i Kuhmo, för 1-6 personer. Jaga och fiska! lentuankoski.fi. Organisationer och föreningar www.dreeveri.fi, valpförmedlingen 040 547 0448. Tänker du skaffa en retriever att jaga med? Kontakta Finlands jaktretrievers rf, valpförmedlingen 040 017 6934. Medlemsärenden 050 056 2679. www.metsastysnoutajat.com. Laadukkaat Dianariistapeltosiemenet Eräkontista! Maaliskuun loppuun mennessä tehtyihin, yli 150 euron ennakkotilauksiin tarjoamme maksuttoman toimituksen. Valikoimistamme löydät seuraavat lajikkeet: Hirvi-Diana 1 kg 19 € / 10 kg 159 € Peura-Kauris Diana 3 kg 41 € / 10 kg 119 € Fasaani-Peltopyy Diana 3 kg 39 € Auringonkukka Dwarf F1 2 kg 24 € / 10 kg 110 € Rehukaali Grampian 1 kg 26 € / 10 kg 240 € Rehurapsi Hobson 1 kg 12 € / 10 kg 90 € Rehunauris Samson 1 kg 16 € Talvirehurapsi Akela 1 kg 10 € / 10 kg 80 € Öljyretikka Apoll 3 kg 35 € / 25 kg 210 € Turnipsi Massif 1 kg 22 € Rehusokerijuurikas Zyrius, pilleröity 1 kg 53 € Naattinauris Tyfon 1 kg 22 € Metsästäjän maissi 3 kg 35 € Lehtisikuri Pain De Sucre 1 kg 66 € Viherlannoitus-Diana 10 kg 169 € Kerääjäkasvi-Diana 10 kg 98 € Lintupelto-Diana 10 kg 108 € Riista-Diana 10 kg 79 € Koristekukka-Diana 250 g 25 € Täydelliset tuotetiedot ja annosteluohjeet: www.erakontti.fi Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410 www.erakontti.fi Riistapeltopäivä Eräkontissa la 23.4.2016 klo 9-14! Paikalla riistapeltoasiantuntijoita, luentoja ja kuumia tarjouksia. Tarkemmat tiedot päivän sisällöstä: www.erakontti.fi/uutiset ja tiedotteet TERVETULOA!
62 l Jägaren 2 l 2016 Ålandsnytt Bågjakt lll Ett samarbete mellan de åländska bågjägarna och Finströms jaktvårdsförening har resulterat i att en bågskyttebana för inomhusskytte har öppnats på Breidablick. Tillsvidare är banan öppen måndagar kl. 18.00 – ca 20.00 och såväl inbitna bågjägare som nybörjare är välkomna. Verksamheten har kommit igång bra och samlar några ivriga skyttar varje måndag. Om du känner dig intresserad av att börja med bågjakt och bågskytte är det ett utmärkt tillfälle att komma och lära dig mer om det. Under våren kommer det också att arrangeras en kurs för bågjägarexamen, IBEP , på Breidablick. Denna bågjägarexamen tillsammans med ett årligt skjutprov är obligatorisk för att få jaga med pilbåge på Åland. Även om du inte ännu har bestämt dig för om du vill börja med bågjakt är det en mycket intressant kurs för att lära dig mer om jaktformen. Kursen hålls 9-10 april i Finströms jaktvårdsförenings lokaler på Breidablick. Tiderna är 09.00-16.00 på lördagen och 09.00 och framåt på söndagen. Kaffe, smörgås, lunch och Jaktens dag 2016 lll I vår är det återigen dags för Jaktens dag vid Ålands Jaktoch Fiskemuseum i Eckerö. Lördagen den 16 april är datumet ni ska reservera och temat för dagen är jakt på predatorer. Bland annat kommer Tommy Arfman från fastlandet att berätta om viltvårdsprojekt han deltagit i för att hjälpa sjöfågelstammarna i den finska skärgården. Vitsvansjakten 2015 lll Under hösten fälldes 79 vitsvanshjortar, nästan samma som förra säsongen då resultatet blev 82 stycken. Kumlinge och Brändö stod för nästan hela avskjutningen, 23 på Kumlinge och 55 på Brändö, men även på Föglö fälldes en vitsvanskalv denna höst. Totalt fälldes 33 bockar (hjortar) 19 hindar och 27 kalvar. Det tål att anmärkas på att de vuxna Bågskyttebanan i Bredablick FÄLLDA RÅDJUR 2015 (fjolåret inom parentes) Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö 5 (5) 28 (13) 20 (15) 23 (24) 71 (52) Eckerö 13 (12) 82 (61) 40 (34) 109 (79) 231 (174) Finström 16 (15) 192 (134) 107 (90) 185 (178) 484 (402) Föglö 22 (23) 76 (54) 36 (36) 93 (67) 205 (157) Geta 15 (15) 68 (59) 50 (44) 85 (89) 203 (192) Hammarland 19 (19) 152 (105) 76 (52) 199 (131) 427 (288) Jomala 21 (21) 202 (163) 107 (91) 220 (234) 529 (488) Kumlinge 4 (4) 28 (16) 13 (9) 26 (15) 67 (40) Kökar 5 (5) 15 (10) 7 (4) 5 (5) 27 (19) Lemland 13 (13) 145 (138) 93 (66) 184 (155) 422 (359) Lumparland 5 (5) 52 (44) 30 (21) 39 (40) 121 (105) Mariehamn 1 (1) 8 (0) 2 (1) 3 (2) 13 (3) Saltvik 22 (23) 101 (90) 64 (46) 153 (127) 318 (263) Sottunga 1 (1) 1 (1) 2 (6) 4 (0) 7 (7) Sund 23 (23) 118 (115) 59 (50) 155 (153) 332 (318) Vårdö 15 (15) 35 (34) 23 (15) 48 (33) 106 (82) 199 (200) 1303 (1037) 729 (580) 1531 (1332) 3563 (2949) Rådjursjakten 2015. 1975 1985 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 350 300 250 200 150 100 50 ’0 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 Sarake B Sarake C Rådjursavskjutning och trafikolyckor rapporterade till polisen Rådjur, avskjutning och olyckor. kursmaterial ingår i kursavgiften, lunchen är på Stallhagen. De som har pilbågar tar med sig till skjutprovet på söndagen. Kursavgift 120 € Anmälning senast den 4 april till: Roger Pettersson +358 40 3695233 Christofer Eriksson +358 457 5483039 Anders Gestberg +358 457 3134913 djuren står för en väldigt hög andel av avskjutningen, 66 %, och av dessa var två tredjedelar bock (hjort). Kaarlo Nygren som föreläste om hjortförvaltning på Brändö före säsongen 2014 försökte uppmärksamma jägarna på att inte göra om samma misstag som de gjorde i fastlandet, nämligen att skjuta en för hög andel vuxna handjur. Det förbättrade statistiken det året men tycks ha glömts bort i en del jaktlag till denna säsong. RJ Utförligare program kommer att annonseras i lokaltidningarna och på Ålands Jaktoch Fiskemuseums facebook-sida under våren. Årets viltvårdare kommer att utses under dagen och nomineringar med motivering tas nu emot på info@ jaktfiskemuseum.ax. Sista nomineringsdag den 8 april. Om en jaktvårdsförening eller någon annan vill delta under dagen med att visa upp sig och sin verksamhet, fällor, foderautomater, holkar eller annat är ni välkomna att kontakta museet.
Jägaren 2 l 2016 l 63 Rådjursjakten 2015 lll Säsongen 2015 var året då antalet fällda rådjur återgick till mera normala nivåer, för första gången på sex år fälldes nämligen mer än 3 500 rådjur eller närmare bestämt 3 563 stycken. Fördelat på 1 303 bockar, 729 getter och 1 531 kid. Vilket innebär en ökning på ca 21 % jämfört med föregående år då det fälldes totalt 2 949 stycken. Även antalet trafikolyckor med rådjur inblandade som inrapporterats till polisen antyder att rådjursstammen har ökat då dessa olyckor ökat Älgjakten 2015 lll Under älgjakten 2015 fälldes 179 älgar fördelat på 46 tjurar, 51 kor och 82 kalvar. Det är något färre än 2014 då 190 älgar fälldes fördelat på 48 tjurar, 45 kor och 97 kalvar. Det är glädjande att se att även skärgården har gått in för att skjuta färre tjurar. Den gemensamma målsättningen att sänka avskjutningen på tjur har resulterat i att det på hela Åland fälldes färre tjurar än kor, något som aldrig har hänt förut, i alla fall så långt tillbaka som vi har avskjutningsstatistik i digital form (1994). Tjurandelen i stammen efter jakt är fortfarande helt jämn på fasta Åland och har stigit från 37 % till 43 % i skärgården. Andelen kalv i avskjutningen är dock fortsättningsvis för låg (46 %) och det är uppenbart att många jaktlag måste införa någon form av broms för att minska risken att skjuta för många vuxna i förhållande till kalv. Kalvarnas slaktvikter visar i alla fall en fortsatt positiv trend. Medelvikten var 63,1 kg i skärgården och 60,4 kg på fasta Åland och utan den exceptionellt småväxta kalv som fälldes i Lumparland (17 kg slaktvikt) hade medelvikten varit 62 kg vilket skulle varit den högsta medelvikten på över 10 år. Antalet älgar kvar efter jakten sjönk något i skärgården från 331 år 2014 till 310 år 2015 och är i praktiken oförändrat på fasta Åland, 317 år 2014 och 322 år 2015. Under året inträffade sex trafikolyckor med älg. RJ FÄLLDA ÄLGAR OCH ÄLGAR KVAR EFTER JAKTEN ÅR: 2015 Fällda älgar TOTALT Kvar efter jakten TOTALT KVAR Kommun Tjur Ko Kalv Tjur Ko Kalv Obestämd BRÄNDÖ 9 11 19 39 26 38 19 2 85 FÖGLÖ 5 3 4 12 14 16 6 7 43 KUMLINGE 5 13 18 36 29 37 17 5 88 KÖKAR 4 4 8 16 12 15 6 5 38 SOTTUNGA 1 1 2 4 3 3 1 11 VÅRDÖ 4 3 5 12 13 21 6 5 45 SKÄRGÅRDEN 28 34 55 117 98 130 57 25 310 ECKERÖ 4 3 5 12 29 17 7 53 FINSTRÖM 1 1 4 6 11 15 9 4 39 GETA 1 3 3 7 11 19 4 34 HAMMARLAND 3 2 2 7 25 20 20 5 70 JOMALA 2 1 2 5 10 6 5 4 25 LEMLAND 3 2 3 8 16 16 7 39 LUMPARLAND 1 2 2 5 5 7 3 15 SALTVIK 2 2 2 6 10 11 9 5 35 SUND 1 1 4 6 2 6 3 1 12 FASTA ÅLAND 18 17 27 62 119 117 67 19 322 TOTALT 46 51 82 179 217 247 124 44 632 från 167 till 201 vilket även det är en ökning med ca 20 %. Se tabeller och diagram. Den största ökningen i avskjutningen har bestått av ett ökat uttag av vuxna djur, här gäller det för jaktlagen att komma ihåg att som med all klövviltsförvaltning är det av största vikt att stammarna balanseras genom att det största jakttrycket läggs på årsungar. Vad gäller rådjuren så är en mycket god regel att 50 % av den totala avskjutningen skall vara kid. År 2015 var kidens andel av den totala avskjutningen endast 43 procent, så utrymme för förbättring finns på många håll. RG Älgjakten 2015 75 70 65 50 45 40 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Skärgården Fasta Åland Slaktvikt kalvar 2000-2015 Kg Antal 300 250 200 150 100 50 5 4 2 47 2 45 7 20 38 65 93 98 11 2 12 1 12 6 14 2 22 6 25 8 23 5 22 6 23 6 2 42 21 5 20 3 19 7 16 1 18 3 20 6 23 1 2 40 23 9 23 9 23 7 23 9 22 5 19 9 16 1 17 16 3 18 2 18 6 19 1 17 9 17 7 18 4 19 17 9 FÄLLDA ÄLGAR 1971-2015
H U I P P U M E R K K I M M E Lapua ® ja Vihtavuori osta yhdessä edullisemmin! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Ostaessasi • 1000 kpl Lapua®-luoteja tai Lapua®-hylsyjä ja • 2 kg Vihtavuori Premium -jälleenlatausruutia, tarjoamme edullisemman ruutikilon puoleen hintaan! *) *) Suositusvähittäishinnasta. Tarjous on voimassa 31.3.2016 saakka. -50 % Tarjous voimassa vain maaliskuu n! Nordis Oy Lapua ja Vihtavuori Metsästäjä nro2 2016_210x267mm.indd 1 1.3.2016 7:50:46