• Ansökningen om älglicens flyttar ut på webben Forskningen behöver sälprover Jä g ar en 2 l 2017
• 2 l Jägaren 2 l 2017 Jaktkortsärenden och adressändringar Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22 tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen och Petri Vartiainen. Jägaren Nr. 2/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.5.2017. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_02 Pärmfoto: Finlands jaktmuseum Medlem i Tidningarnas Förbund
• Innehåll 2 l 2017 5 Ledaren: Förvaltningsplaner inne på andra varvet 6 Den nya björnförvaltningsplanen: Vad innebär den för jägarna? 8 Björnen sover 12 Vilken jägartyp är du, del 2: Många trösklar på vägen 14 Ordförandens spalt: Jägarkåren förändras – statistiken berättar 15 Ministeriet informerar: I mångt och mycket är vi föregångare 16 Oma Riista: Ungefär 90 000 älgar 18 Oma Riista: Ansökningarna om hjortdjurslicens flyttar ut på webben 19 Oma Riista: Gör ansökningen om hjortdjurslicens på webben så här 23 Oriktiga uppgifter kan leda till polisanmälan 24 Mera vitsvans måste fällas i kärnområdena 25 Ändringar i avskjutningsplaneringen för hjortdjur 26 25 år av rådjursjakt, del 3: Jaktens avkastning 30 Aktörerna som sköter viltet 32 Plansch: Finland 100 år 34 För havsfågeljägaren Munter är traditionerna viktiga 36 Viltet i konsten: I ”Annan konst” är naturen närvarande 38 Viltdagarna 2017: Välmående vilt – hållbar vilthushållning 40 Handbok för jägare på nätet 44 En jägares utrustning: Gevärspatroner för små rovdjur 46 Sportskytteforumets seminarium 2017 47 Här trivs vildsvinen 48 Gagnar vilthushållningen även jordbrukarna? 50 Viltåkern blir allt viktigare 52 Kommentar om fästingarna: Antalet hjortdjur ÄR viktigt! 54 Aleutiska sjukdomen vanlig bland mårddjur 56 Fjällräven återhämtar sig 57 Matsäck för jägare: Brödknyten 58 Nyhetsmagasinet 60 Brunand 61 Jakt och jägare 62 Åland 56 Fjällräven återhämtar sig 40 Jägarhandboken nu på nätet – film, läten… 6 Den nya björnförvaltningsplanen HA N N U HU TT U VA ST AV AL O Jägaren 2 l 2017 l 3 ÄLG 16 Rykande färsk uppskattning av stammen 18 Licensansökningen flyttar ut på webben 19 Årets licensansökning – gör så här
• TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9-17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu, Avoinna ark. 9-18 ja La 10-15 KASVATTAJILLE! KOIRATARHAT 60 KG 2 SÄKIN HINNALLA! SUPER TARJOUS! yht. 60 kg 8 1 80 (177,20) Suome? mestari? Valitse Valio Puppy, Valio Puriste Puppy tai Valio Puppy Large Breed -tarjouspaketti. ILMAINEN TOIMITUS! 45 kg 15 kg + (3 x 15kg) (5 x 3kg) € ILMAINEN KOTIINTOIMITUS 549,alk. € ROSTERINEN SANKO KAUPAN PÄÄLLE! KOIRATARHAN TILAAJALLE € ILMAINEN TOIMITUS VÄHINTÄÄN 2 SÄKIN TILAAJALLE VALIO-KOIRANRUOAT alk. 26 90 /15 kg OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! Tarjoukset voimassa 31.3.2017 asti tai niin kauan kuin tavaraa riittää. TILAVUUS 4L Arvo 14,90€ 39,ALK. TARJOUS! HAUKUNESTOLAITTEET ultraäänellä sisäja ulkotiloihin. 34 90 ALK. TARJOUS! HAUKUNESTOPANNAT Katso kaikki mallit verkkokaupasta. 179,ALK. TARJOUS! HUIPPUSUOSITUT PIHAVAHDIT kaikille koiraroduille. • PETSAFE HAUKUNESTOPANTA • 2 X PETSAFE TÄYTTÖPULLO, SITRUUNA • 2 X PETSAFE PARISTO RFA-18 69 90 SHOKKITARJOUS! VÄHINTÄÄN KAHDEN ROKKA KOIRANRUOKASÄKIN TILAAJALLE € KOLARI-HUOMIOLIIVI JA ILMAINEN TOIMITUS KAUPAN PÄÄLLE! Arvo 19,90€ 100:LLE NOPEIMMALLE! 29 50 TARJOUS! /15 KG ALK.
• F örvaltningsplanerna för viltstammarna är viktiga verktyg, med vilka vi styr målsättningar och åtgärder så, att det går framåt i viltbranschen. I det här numret av tidningen berättar vi om den nya förvaltningsplanen för björnen. Jag tycker att vi kan kalla realiserandet av den föregående planen och riktlinjerna för den nya planen en prestation. Björnen har befäst sin ställning som ett uppskattat vilt och det går bra för björnstammen. Naturligtvis finns det också problem – björnarna orsakar skador för exempelvis biodlare. De här problemen måste vi åtgärda så att de inte blir orimliga för någon. Ett av syftena med förvaltningsplanerna är ju att jämka ihop olika intressen. Planerna har inte stannat på pappret utan de har haft en faktisk inverkan på förvaltningen av björnstammen. Vi ska hålla i minnet att det har varit en lång och krokig resa, vilket är lätt att förbise när vi betraktar dagsläget på björnfronten. Vi har jobbat med förvaltningsplanerna i många år redan, med både viltet och livsmiljöerna, bland annat våtmarkerna. Målen och resultaten har till en början känts anspråkslösa, problemen väldiga, resan lång och allt emellanåt har aktörerna på fältet känt sig frustrerade. Beträffande förvaltningsplanerna har vi ändå lyckats förena målsättningarna och kraven till åtgärder, och under årens lopp har resultaten börjar visa sig. Det har uppstått en dialog och en mängd frivilligarbete som har lett till resultat. Det här ser vi särskilt tydligt på det, att flera förvaltningsplaner redan är förverkligade i sin helhet och har börjat på andra varvet! Hur ser då framtiden ut? Det råder ingen brist på arbete att uträtta och för enskilda viltarter och livsmiljöer finns det mer än nog att göra. Det har fått oss att undra om förvaltningsplanerna i framtiden kan omfatta större helheter? Borde vi betrakta flera djurarter eller livsmiljöer och områden som en helhet? Kan viltbranschen gemensamt kraftsamla till någonting sådant? Det här gör självfallet jobbet ännu mer krävande. Om planerna som omfattar flera arter lyckas så kan det öppna nya vägar framåt för både viltvården och bevarandet och utvecklandet av jaktmöjligheterna – och inte minst för hanterandet av problemen. Viltvården kräver långsiktigt arbete och för att lyckas krävs det att aktörerna engagerar sig på lång sikt. Vi måste ställa upp målen på ett sådant sätt att våra frivilliga, markägarna och företagarna kan omfatta dem. Att fortsätta på vägen som björnen har stakat ut är förnuftigt. Än en gång får vi tacka för det frivilligarbete som viltfolket uträttar när de omsätter förvaltningsplanerna i handling utöver alla sina andra uppgifter! Jag har en känsla av att långt ifrån alla här i landet inser hur viktigt det här jobbet är för hela vårt samhälle, och hur viktigt det är att arbetet kan fortsätta. Följande i kön är den nya förvaltningsplanen för lodjuret. Mera därom redan i sommar! Förvaltningsplaner inne på andra varvet! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 2 l 2017 l 5
• 6 l Jägaren 2 l 2017 MARKO PAASIMAA , specialplanerare, Finlands viltcentral Den nya björnförvaltningsplanen: Vad innebär den för jägarna? I fjol bereddes utkastet till den nya förvaltningsplanen för björnstammen. Åtgärderna som föreslås i utkastet och ändringarna i förnyelsen av jaktlagen skulle om de blir verklighet innebära att björnjakten blir en mera organiserad verksamhet än den är idag. U tkastet har inte ännu blivit godkänt eller ersatt den gällande förvaltningsplanen eftersom det i skrivande stund befinner sig på jordoch skogsbruksministeriet för fortsatt beHA N N U HU TT U
• Jägaren 2 l 2017 l 7 redning. Enligt etablerad praxis finslipas förvaltningsplanen på ministeriet, där man bland annat väger in kommentarerna från remissrundan. Två stamförvaltningsområden I utkastet föreslås flera konkreta åtgärder, vilka även skulle påverka björnjakten. Det föreslås att landet ska delas in i två stamförvaltningsområden: renskötselområdet och övriga Finland. I renskötselområdet skulle det knappt alls bli några förändringar. Däremot skulle man i övriga Finland, vid styrningen av de stamvårdande dispenserna, lägga mera vikt vid de skador och problem som björnarna orsakar. Av björnjägarna förväntas det att jakten ska riktas mot individer som orsakar skador och problem. Men björnjakten ska inte bedrivas enbart för att minimera skador. I exempelvis områden där det finns mycket björn kan syftet med jakten vara att främst reglera björnpopulationens storlek. I den nuvarande förvaltningsplanen finns det fyra olika stamförvaltningsområden. Eftersom de årliga kvoterna för björnjakten fastställs förvaltningsområdesvis så har några samlicenser för björnjakt haft svårigheter med att organisera jakten eftersom jaktområdet ligger i två olika förvaltningsområden. Med den nya indelningen som föreslås i utkastet skulle också det här problemet minska. Ledarskap , utbildning och rådgivning Medan beredningen av förvaltningsplanen pågick gjordes en enkät riktad till dem som beviljades stamvårdande dispens för björn. De svarande ansåg att det var nödvändigt med mera utbildning för björnjägarna än vad som idag är fallet. Utbildningen borde vara av samma typ som för älgjägare och älgjaktsledare, och alltså lägga större vikt vid organiserandet av jakten. Björnjakten är ingärdad med ett stort antal lagar och förordningar. Det vore därför befogat med en repetition av lagstiftningen före jakten. Det vore också bra med en återkommande uppfriskning av konsten att känna igen ungar och ettåringar. Förnyelsen av jaktlagen kan redan i höst medföra en skyldighet att utse en jaktledare även för jakter efter stora rovdjur utanför renskötselområdet. Det vore därför viktigt med utbildning och rådgivning för både deltagande jägare och jaktledare om hur en jakt ska organiseras för att vara säker och laglig. Det är klart färre personer som sysslar med björnjakt än älgjakt. Tyngdpunkten i utbildningen och rådgivningen kan därför läggas på att ta fram webbaserade och tryckta guider och material för jägare och jaktledare. Övervakningen av björnstammen Uppskattningarna av björnstammens storlek bildar underlag för en riktig dimensionering av jakten. I utkastet till förvaltningsplan föreslås flera åtgärder som ska utveckla övervakningen av björnstammen. Till de viktigaste hör att vidareutveckla nätverket av rovdjurskontaktpersoner och att börja stöda de okulära observationerna med genetisk övervakning. Under pågående älgjakt är det självklart att varje medlem i jaktlaget också antecknar sina observationer av älgar. På björnjaktsfronten är det tyvärr sämre ställt beträffande observationerna av björnar. I vissa områden är det inga problem med att vidarebefordra observationerna till forskningen som underlag för uppskattningen av björnstammens storlek medan det i andra områden inte blir nämnvärt fler björnobservationer under jakten. I de här områdena är det rovdjurskontaktpersonerna som gör jobbet medan björnjägarna kan så att säga sätta sig vid dukat bord. Att anmäla observationer av björnkullar under pågående björnjakt till rovdjurskontaktpersonerna och att delta i eventuella insamlingar av avföring är det bästa tänkbara som en björnjägare kan göra för att bidra till jaktens hållbarhet. Begränsningar i åtlandet? Åtlar används lagstridigt som hjälpmedel vid björnjakt. Beklagligtvis är situationen i vissa områden sådan att björnjägare som jagar lagligt och ärligt har slutat jaga i de värsta trakterna eftersom de inte vill riskera att hunden börjar skälla på en björn vid en åtel. Vid förnyelsen av jaktlagen har det därför föreslagits att det ska införas stränga begränsningar i användningen av föda som lockmedel. Det skulle bli totalt förbjudet att locka stora rovdjur med föda utom för kommersiella företag som jobbar med björnskådning och björnfotografering. Ett sätt att förhindra att personer kringgår åtelförbudet för stora rovdjur med åtlar för små rovdjur vore att stadga att åtlar för små rovdjur inte får anläggas förrän i mitten av september. Då är björnjakten på de flesta håll redan avslutad eller inne på slutrakan. En precisering av bestämmelserna för användningen av föda som lockmedel träder eventuellt i kraft redan i höst. I utkastet till förvaltningsplan föreslås dock att regleringen ska kunna preciseras ännu mer om det uppstår ett sådant behov. Av björnjägarna förväntas det att jakten ska riktas mot individer som orsakar skador och problem
• 8 l Jägaren 2 l 2017 HARRI NORBERG , specialplanerare, Finlands viltcentral Björnen sover, Björnen sover... Skoleleverna är intresserade av viltet. Den här tiden på året är det aktuellt med frågor om björnens vintersömn. Det är elever i klass tre i Hanhijokiskolan i Pemar som ställer frågorna. Aino frågar: Drömmer björnen i idet? Flera däggdjur, bland annat katter och hundar, tycks drömma när de sover, så varför skulle inte björnen kunna drömma under sin långa vintersömn. Det går förstås inte att säga hurdana drömmar björnen drömmer, men kanske handlar drömmarna om sådant som björnar gör när de lever sitt liv. Björnens sömn är inte lika djup under hela den långa vintern utan den kan vakna emellanåt och somna om på andra örat. Hugo och Anni frågar: Vad händer om något djur väcker björnen när den sover? Det är osannolikt att något djur skulle kunna väcka björnen när den sover. Luktsinnet och hörseln är mycket skarpa hos djuren, så de skulle få korn på björnen i god tid innan de trillar ner i idet, och de skulle inte med vett och vilja väcka en björn. Om det ändå skulle hända att något djur kommer så nära idet att björnen vaknar av det så skulle den troligen börja med att lyssna på ljuden där utanför, och om djuret som störde björnen går därifrån så vänder sig björnen på andra örat och somnar om. Men om björnen av någon orsak skulle känna sig så störd att den känner sig hotad så kan den lämna idet och köra iväg inkräktaren. Då kan det också hända att björnen lufsar iväg till ett annat ide där den får vara i fred. Elli frågar: Kan björnen sova gott på vintern om den inte har fått tillräckligt med mat på sommaren? Björnens kropp går under vintersömnen på sparlåga och lever på fettförråden. Om en björn inte har ätit upp sig tillräckligt under sommaren så kan energiförråden ta slut medan det fortfarande är vinter och då kan björnen bli tvungen att lämna idet för att leta efter föda. Men i vårt land är det på vintern svårt för en björn att hitta någonting att äta, så i praktiken har björnen inget annat val än att sova vidare på sparlåga och försöka klara sig med de förråd som den fortfarande har kvar. Längre söderut i Europa är det lättare för björnarna att hitta föda året om och där finns björnar som inte sover någon vintersömn alls Under sommaren och hösten lever björnen främst på bär och bygger upp sina fettförråd, men under vintern hämtar den också energi från sitt proteinförråd, det vill säga musklerna. Plan A, så att säga, är att björnen under sommaren och hösten tankar så mycket mat att den klarar sig över vintern på sina förråd. Om en björn ändå inte har hunnit äta upp sig under sommaren så kan den skjuta upp vintersömnen och fortsätta längre in på hösten med letandet efter föda och ätandet. Av den orsaken brukar större björnar gå i ide tidigare än mindre björnar. Svaret på frågan är alltså att en björn knappast sover lika gott på vintern om näringsförråden i kroppen börjar ta slut för tidigt. Elsa frågar: Tänk om björnens ide rasar ihop under vintern? Om det skulle hända att idet rasar ihop så byter björnen till ett annat ide. Också mitt i vintern kan den utan besvär göra sig ett nytt ide, till exempel under grenarna på en gran, och fortsätta sin vintersömn. Den börjar alltså inte gräva ut en ny håla i den frusna marken eller under en myrstack utan letar upp någon skyddad plats där den somnar om. Björnar gör inte alltid något ordentligt ide åt sig utan de kan lägga sig under en tät gran redan i oktobernovember för att börja sova sin vintersömn. När det blir vinter sveper snön in legan och isolerar den samtidigt mot kölden. . Isella frågar: Vaknar björnmamman när hon får ungar? Visst vaknar björnmamman när hon får ungar eller kanske redan tidigare. Under perioden före ungarna föds sover inte björnhonan lika djupt som björnhanarna och de yngre björnarna. Inte heller sjunker björnmammans kroppstemperatur i idet före födseln, vilket den gör hos björnar som inte får ungar. Ungarna föds i januari-februari och honan styr varsamt med nosen ungarna till spenarna. Därefter börjar också björnmammans kroppstemperatur sjunka (från 37 grader till cirka 33 grader) och hon sjunker djupare i dvalan för återstoden av vintern. Men även nu vaknar honan emellanåt, som björnar brukar göra, för att lyssna på ljuden utanför idet och se efter att ungarna har det bra. Ossi frågar: Hur är det möjligt att björnen inte kissar eller bajsar medan den sover i idet? Det här är en mycket bra fråga och det har forskats en hel del i saken. För det första: när björnen har ätit upp sig på hösten så tömmer den hela tarmen innan den går i ide. Under vintern bildas det i ändtarmen en tapp av död cellvävnad som björnen bajsar ut när den har Mera kunskap om viltet På undervisningssidan riistakoulu.com finns färdigt material för lärare som kan användas i undervisningen i flera ämnen.
• Jägaren 2 l 2017 l 9 vaknat på våren och matsmältningskanalen kommer i gång igen. Eftersom björnen inte äter någonting på vintern så lever den på förråden av näring, främst fett, som den har lagt upp under sommaren och hösten. När björnen går i ide kan den ha tiotals kilo sådana förråd i kroppen. Eftersom björnen inte behöver äta under vintern så uppstår det inte heller tillräckligt med innehåll i tarmkanalen för att den ska behöva bajsa under vintersömnen. Björnen behöver inte heller dricka någonting under vintern eftersom den får all vätska som den behöver när den bränner fett. I processen där fett förvandlas till energi frigörs alltså också vatten, men inte i sådana mängder att björnen skulle behöva kissa medan den ligger och sover. På tal om behovet att kissa så finns här också en annan sak att berätta om. Eftersom björnen under sin vintersömn också tär på sina förråd av proteiner, som bland annat finns i musklerna, så bildas det som slutprodukt i kroppen ett kvävehaltigt urinämne, urea, som i normala fall skulle lämna kroppen med urinen. På den här punkten har björnen utvecklat ett genialiskt system där kvävet i urean förs med blodomloppet till tarmkanalen. Där förvandlar mikrober kvävet till aminosyror, det vill säga till byggklossar för nya proteiner. Under vintern använder björnen de här byggklossarna till att ersätta proteinförlusterna i musklerna och därför är björnen när den vaknar på våren i nästan lika god muskelkondition som när den gick och lade sig på hösten. Tack vare det här specialarrangemanget behöver björnen inte kissa eller bajsa medan den sover sin vintersömn. Topi frågar: Är björnungarna vakna i idet? Liksom alla andra däggdjursungar gör björnungarna under sina första månader inte just annat än äter och sover. Ungarna öppnar ögonen när de är tre till fem veckor gamla och de första tänderna spricker fram kort därefter. Under sin första månad i idet är björnungarna inte vakna annat än när de diar sin mamma och dricker hennes feta och näringsrika mjölk. På den dieten växer de under vintern och våren och väger mellan tre och fem kilo när de lämnar idet. Ju längre våren lider och ju närmare uppbrottet från idet kommer, desto mer är björnungarna sannolikt vakna i idet. Men de sover ändå fortsättningsvis väldigt mycket. När ungarna äntligen lämnar idet är det härligt att få tumla omkring ute i våren och naturen! VA ST AV AL O/ M AT TI A. N IE M IN EN
• -50% -70% -40% -30% -20% EDGE SÄNDANDE ÅTELKAMERA Nya Burrel Edge-modellen tar åtelkamerorna till en helt ny nivå. Kameran använder sig av ny åtelkamerateknik vilket möjliggör bättre bildkvalitet, snabbare sändningshastighet och bästa möjliga driftsäkerhet. Pro-modellen har upp till 10 gånger snabbare bildöverföring och kan sända videoklipp i HD-kvalitet. EDGE PRO SECURITY EDITION SÄNDANDE ÅTELKAMERA Nya Burrel Edge-modellen tar åtelkamerorna till en helt ny nivå. Kameran använder sig av ny åtelkamerateknik vilket möjliggör bättre bildkvalitet, snabbare sändningshastighet och bästa möjliga driftsäkerhet. Pro-modellen har upp till 10 gånger snabbare bildöverföring och kan sända videoklipp i HD-kvalitet. TOPPNYHET! 349 00 TOPPNYHET! 399 00 CHEVAK OVERALL Täckoverall med egenskaper i toppklass. Mycket varm och snygg overall för en aktiv livsstil. T1 LASERMARKÖR Burrel Boresighter T1 lasermarkör är menad för att lättare och snabbare rikta in vapnet. Boresighter fästs enkelt i pipans mynning och justeringen av kikaren kan påbörjas. MASTER PRO STOLSRYGGSÄCK Master PRO stolsryggsäcken är ett utmärkt val för isfiske och jaktresor! Sätet är av varmt teddy tyg och kommer att hålla dig varm i kalla väder. R8 Plats för 5-8 vapen. Hylla och fack på dörr med plats för patroner och tillbehör. Yttermått (mm): 1250 x 500 x 300 Innermått: (mm): 1240 x 490 x 230 Väger tomt ca. 90kg. R8 MAXI Plats för hela 8 vapen. Plats för patroner och tillbehör på dörr och hylla. Yttermått (mm): 1500 x 500 x 300 Innermått: (mm): 1490 x 490 x 230 Väger tomt ca. 130g. R16 Robust vapenskåp, för 16 vapen, som är godkänt enligt nya SIS vapenlagen. Yttermått (mm): 1500 x 550 x 400 Innermått (mm): 1490 x 540 x 330 Väger tomt ca. 152kg. JÄTTEPOPULÄR! 150 00 (249,-) STOR VINTERUTFÖRSÄLJNING KÖP NU BETALA SEN! BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller VIA TELEFON 040 710 8706 vard. kl 9-17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BLINDTECH SNOW™ SNÖCAMOSTÄLL BlindTech Invisible™ -snöcamomönstret passar mycket bra till småviltsjakt. Det digitaliska snöcamomönstret camouflerar mycket effektivt. SEWARD TÄCKBYXA Högkvalitativa täckbyxor. Utmärkt passform med högre rygg samt figursydda knän för extra komfort. SEWARD TÄCKJACKA Alaskas högkvalitativa Seward-täckjacka med noggrant utplaccerade detaljer. SE HELA VÅRT UTBUD PÅ NÄTET! SLIM FIT JACKA ELLER BYXOR! 60 00 (119,90) COATS PARKAS Alaskas höftlånga, varma parkasjacka i unisexmodell för vinterns snöoväder. POWERFLEECE teknisk huvtröja med mjukt räfflat foder. ThermoDry-material flyttar fukten från de underliggande klädlagren. THERMODRY 260G MELLANSTÄLL Toppentekniska mellanlager till kyliga förhållanden. Mellanlagret har fuktförflyttande ThermoDry -material som andas. GOLIATH1 VÄRMESTÖVLAR -60°C värmestövlar är framtagna för extremt kalla förhållanden, till personer som arbetar långa stunder utomhus i mycket kalla väder, ända ner till -60°C. ICECRUSHER VÄRMESTÖVLAR Värmestövlar håller dina fötter varma och torra i kyliga förhållanden. Zylex® Liner-foder och Zylex Performance uppgyggnad. ERBJUDANDE! 80 00 (179,90) SLUTPARTI! 89 00 (129,-) SLUTPARTI! 99 00 (149,90) SLUTPARTI! 30 00 (49,90) ERBJUDANDE! 30 00 (59,90) FAVORIT! 220 00 (299,-) MÅNADENS ERBJUDANDE! 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 429 00 POPULÄR! 34 90 LITET PARTI! 49 90 479 00 599 00 FÖRMÅNLIG FRAKT • från 2,90€ VAPENSKÅP SOM UPPFYLLER DEN NYA VAPENLAGEN FÖRMÅNLIG HEMLEVERANS ENDAST 29,90€ Alla erbjudande gäller t.o.m. 31.3.2017 eller så långt lagret räcker. SPARA 40 € 3G UPPKOPPLING SKICKAR VIDEO OCH FOTO TÄCKVANTAR ELLER -HANDSKAR Begränsat parti! ERBJUDANDE! 19 90 (59,90) -30% -20% -40% -50%
• -50% -70% -40% -30% -20% EDGE SÄNDANDE ÅTELKAMERA Nya Burrel Edge-modellen tar åtelkamerorna till en helt ny nivå. Kameran använder sig av ny åtelkamerateknik vilket möjliggör bättre bildkvalitet, snabbare sändningshastighet och bästa möjliga driftsäkerhet. Pro-modellen har upp till 10 gånger snabbare bildöverföring och kan sända videoklipp i HD-kvalitet. EDGE PRO SECURITY EDITION SÄNDANDE ÅTELKAMERA Nya Burrel Edge-modellen tar åtelkamerorna till en helt ny nivå. Kameran använder sig av ny åtelkamerateknik vilket möjliggör bättre bildkvalitet, snabbare sändningshastighet och bästa möjliga driftsäkerhet. Pro-modellen har upp till 10 gånger snabbare bildöverföring och kan sända videoklipp i HD-kvalitet. TOPPNYHET! 349 00 TOPPNYHET! 399 00 CHEVAK OVERALL Täckoverall med egenskaper i toppklass. Mycket varm och snygg overall för en aktiv livsstil. T1 LASERMARKÖR Burrel Boresighter T1 lasermarkör är menad för att lättare och snabbare rikta in vapnet. Boresighter fästs enkelt i pipans mynning och justeringen av kikaren kan påbörjas. MASTER PRO STOLSRYGGSÄCK Master PRO stolsryggsäcken är ett utmärkt val för isfiske och jaktresor! Sätet är av varmt teddy tyg och kommer att hålla dig varm i kalla väder. R8 Plats för 5-8 vapen. Hylla och fack på dörr med plats för patroner och tillbehör. Yttermått (mm): 1250 x 500 x 300 Innermått: (mm): 1240 x 490 x 230 Väger tomt ca. 90kg. R8 MAXI Plats för hela 8 vapen. Plats för patroner och tillbehör på dörr och hylla. Yttermått (mm): 1500 x 500 x 300 Innermått: (mm): 1490 x 490 x 230 Väger tomt ca. 130g. R16 Robust vapenskåp, för 16 vapen, som är godkänt enligt nya SIS vapenlagen. Yttermått (mm): 1500 x 550 x 400 Innermått (mm): 1490 x 540 x 330 Väger tomt ca. 152kg. JÄTTEPOPULÄR! 150 00 (249,-) STOR VINTERUTFÖRSÄLJNING KÖP NU BETALA SEN! BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller VIA TELEFON 040 710 8706 vard. kl 9-17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BLINDTECH SNOW™ SNÖCAMOSTÄLL BlindTech Invisible™ -snöcamomönstret passar mycket bra till småviltsjakt. Det digitaliska snöcamomönstret camouflerar mycket effektivt. SEWARD TÄCKBYXA Högkvalitativa täckbyxor. Utmärkt passform med högre rygg samt figursydda knän för extra komfort. SEWARD TÄCKJACKA Alaskas högkvalitativa Seward-täckjacka med noggrant utplaccerade detaljer. SE HELA VÅRT UTBUD PÅ NÄTET! SLIM FIT JACKA ELLER BYXOR! 60 00 (119,90) COATS PARKAS Alaskas höftlånga, varma parkasjacka i unisexmodell för vinterns snöoväder. POWERFLEECE teknisk huvtröja med mjukt räfflat foder. ThermoDry-material flyttar fukten från de underliggande klädlagren. THERMODRY 260G MELLANSTÄLL Toppentekniska mellanlager till kyliga förhållanden. Mellanlagret har fuktförflyttande ThermoDry -material som andas. GOLIATH1 VÄRMESTÖVLAR -60°C värmestövlar är framtagna för extremt kalla förhållanden, till personer som arbetar långa stunder utomhus i mycket kalla väder, ända ner till -60°C. ICECRUSHER VÄRMESTÖVLAR Värmestövlar håller dina fötter varma och torra i kyliga förhållanden. Zylex® Liner-foder och Zylex Performance uppgyggnad. ERBJUDANDE! 80 00 (179,90) SLUTPARTI! 89 00 (129,-) SLUTPARTI! 99 00 (149,90) SLUTPARTI! 30 00 (49,90) ERBJUDANDE! 30 00 (59,90) FAVORIT! 220 00 (299,-) MÅNADENS ERBJUDANDE! 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 10 år INBROTTSSKYDDSGARANTI 429 00 POPULÄR! 34 90 LITET PARTI! 49 90 479 00 599 00 FÖRMÅNLIG FRAKT • från 2,90€ VAPENSKÅP SOM UPPFYLLER DEN NYA VAPENLAGEN FÖRMÅNLIG HEMLEVERANS ENDAST 29,90€ Alla erbjudande gäller t.o.m. 31.3.2017 eller så långt lagret räcker. SPARA 40 € 3G UPPKOPPLING SKICKAR VIDEO OCH FOTO TÄCKVANTAR ELLER -HANDSKAR Begränsat parti! ERBJUDANDE! 19 90 (59,90) -30% -20% -40% -50%
• 12 l Jägaren 2 l 2017 KAISA HUTTUNEN Vilken jägartyp är du? Populär enkät fick många svar – del 2 Finlands viltcentrals enkät om jägarprofiler avslutades vid årsskiftet. Där frågades bland annat efter faktorer som begränsar jägarnas möjligheter att jaga. E nkäten gjordes på nätet och besvarades av drygt 23 000 jägare. Med frågan ”Jag skulle gärna jaga oftare om…” samlade vi in fakta om utmaningar och svårigheter som jägarna möter. Det gavs tio svarsalternativ och av dem fick jägarna välja mellan ett och tre svar. Svaren visade på skillnaderna i upplevda svårigheter beroende på bland annat personens ålder och boningsort. Jobbet en tröskel En fjärdedel av svararna uppgav att de hade lagom eller nästan obegränsat med möjligheter att jaga (Diagram 1, punkterna 2 och 7). Nästan 30 procent av svararna uppgav att de skulle jaga oftare om det gick för jobbet. Diagram 2 visar att nästan var annan svarande i åldersgruppen 20-59 år, det vill säga personer som är aktiva i arbetslivet, upplevde att arbetet begränsade jagandet. Med svarsalternativet ”Jag skulle jaga oftare om hustrun/sambon lät mig” sökte vi information om familjelivets inverkan på jaktmöjligheterna. Ungefär sju procent av svararna kryssade i här. I åldersgruppen 30-39 år upplevde hela 15,2 procent att hustrun/sambon begränsade jagandet (se Diagram 2). Den naturliga förklaringen på detta är väl att personer i den här ålderklassen sannolikt har barn. För föräldrar kan det vara knepigare att få loss egen fritid än för singlar och barnlösa par. Kvinnorna (3,2 %) upplevde inte lika ofta som männen att maken/sambon begränsade jagande (10,4 %). Det här kan bero på att kvinnor som jagar ofta har en Många trösklar på vägen Diagram 1 Diagram 2 Diagram 3 Jag skulle gärna jaga oftare om jag hade kamrater Under 20 20-29 30-39 40-49 50-59 60-70 Över 70 Män Pr o ce n t Kvinnor 1. jag kunde för jobbet 2. jag jagar lagom ofta 3. jaktmarkerna låg närmare 4. jag hade råd 5. jag hade kamrater att jaga med 6. hustrun/sambon lät mig 7. tja, går det att jaga mer än så här? 8. jag inte behövde oroa mig för att vargen ska ta hunden 9. jag kunde bli medlem i någon jaktförening 10. min hälsa var bättre Pr o ce n t av ål d er sg ru p p en Faktorer som begränsar jakten, åldersgruppsvis Jobbet Familjen Kostnaderna Problem med hälsan Saknar kamrater Jag skulle gärna jaga mera om…
• Jägaren 2 l 2017 l 13 make/sambo som också jagar och då jagar paret ofta tillsammans. Bland männen som jagar är det vanligare med en hustru /sambo som inte delar intresset. Kostnaderna svider i synnerhet för unga vuxna Ungefär var tionde svarande uppgav att (bristen på) pengar påverkade jagandet. Kostnaderna minskade på jagandet för i synnerhet unga vuxna i gruppen 20-29 år (se Diagram 2). I den här åldern är det vanligt att man studerar eller precis har börjat jobba, vilket kan innebära att inkomsterna är rätt små. Men efter hand som svararna blir äldre så minskar pengarnas inverkan. Hos äldre krånglar hälsan, yngre saknar kamrater 3,6 procent av svararna uppgav att de skulle jaga oftare om hälsan det tillät. Efter 60-strecket började hälsoproblemen ha en tydlig inverkan på jagandet. Hos ungdomar och unga vuxna var det däremot bristen på jämnåriga kamrater som dämpade lusten att jaga (se Diagram 2). För damerna var det en smula svårare att hitta jaktkamrater än för herrarna (se Diagram 3). Diagram 4 Diagram 5 Jag oroar mig för att jakthunden ska bli attackerad av varg Diagram 6 Pr o ce n t Jag skulle gärna jaga mera om jag inte behövde oroa mig för att hunden ska bli attackerad av varg Jag skulle gärna jaga mera om jag kunde bli medlem i en jaktförening, i jämförelse med tidpunkten för jägarexamen Pågår Mindre Mindre Mindre Mer än som bäst än 2 år än 5 år än 10 år sedan sedan sedan 10 år sedan Jag skulle gärna jaga mera om… Variationerna i jaktmöjligheter landskapsvis …om jag fick bli medlem i en jaktförening Pr o ce n t …om jag hade närmare till jaktmarkerna Skrala jaktmöjligheter i syd, vargproblem i öst Alla har inte lika goda möjligheter att jaga här i landet. I synnerhet i Nyland, men också i Birkaland, Päijänne-Tavastland och Egentliga Tavastland är jaktmöjligheterna, av svaren att döma, sämre än i de övriga delarna av landet. 11,3 procent av svararna uppgav att de skulle jaga oftare om de hade kortare väg till sina jaktmarker. Invånarna i Nyland, Birkaland, Päijänne-Tavastland och Egentliga Tavastland hade de största problemen med jaktmarkernas belägenhet. De här svararna hade också de största problemen med att bli antagna som medlemmar i en jaktförening (se Diagram 4). Av enkäten att döma var invånarna i Sydösterbotten de lyckligast lottade. De hade nära till jaktmarkerna och lättast att bli antagna som medlemmar i en jaktförening. Könet eller åldern hade enligt enkäten inte någon nämnvärd betydelse för möjligheterna att bli medlem i en jaktförening medan däremot tidpunkten då personen skrev jägarexamen hade en viss betydelse. Ju längre tid som hade gått sedan personen skrev jägarexamen desto mindre påverkades jagandet av att personen inte hade blivit antagen som medlem i någon jaktförening (se Diagram 5). Även oron för att jakthunden ska bli attackerad av varg varierar i landskapen. På riksnivå uppgav 4,8 procent att de skulle jaga mera om de inte behövde oroa sig för hundens säkerhet. De regionala skillnaderna var dock stora: hela 16,3 procent av svararna i Norra Karelen uppgav att de jagade mindre på grund av vargfaran. Även Norra Savolax och Kajanaland placerade sig i toppen (se Diagram 6). Trots att svarsalternativen var lekfullt ställda så ger resultaten oss värdefull information om hur olika bakgrundsfaktorer – som ålder, kön, boningsort och tidpunkten för jägarexamen påverkar möjligheterna att jaga. Inom viltförvaltningen och jaktföreningarna – men också varje enskild jägare – ska vi fundera på vad vi kan göra för att sänka de här trösklarna för jakten.
• I föregående nummer av tidningen Jägaren publicerade vi resultat från enkäten Vilken jägartyp är du? . Utifrån svaren sorterades jägarna in i följande fem kategorier: den traditionella landsbygdsbon som är föreningens ryggrad, den urbana jägaren, överklassjägaren, livsstilsjägaren och söndagsjägaren. De humoristiska benämningarna på jägarprofilerna ger också klart besked om de förändringar som har inträffat i vårt samhälle och som obönhörligt också avspeglar sig i jägarkåren och jakten som fritidsintresse. Av allt att döma är en betydelsefull förändring på gång i jägarkåren: andelen kvinnor pekar stadigt uppåt. I fjol utgjorde damernas andel av de nya jägare som hade skrivit godkänt i jägarexamen redan cirka 25 procent. Medelåldern för damerna var 33 år medan den för herrarna var 30 år. På herrsidan finns de nya jägarna främst i åldersgruppen 15-19 år medan majoriteten av damerna finns i gruppen 25-29 år. Damerna börjar alltså jaga klart senare än herrarna. Proportionellt sett är andelen damer av alla nya jägare störst i Lappland, Kajanaland, Norra Savolax och Norra Karelen. Där uppgick andelen damer till ungefär en tredjedel av dem som klarade sin examen. Under perioden 1992 till 2016 ökade antalet damer som jagar från sex tusen till cirka tjugotvå tusen. Under samma period minskade antalet herrar som jagar med drygt tre tusen. I fjol uppgick damernas andel av alla jägare till cirka 7,4 %. I Sverige ligger de jagande damernas relativa andel av alla jägare och av de nya jägare som har skrivit jägarexamen på i stort sett samma nivå. Att de jaktintresserade damerna blir fler är en positiv riktning på utvecklingen. Jag skulle tro att detta också leder till mera fokus på jaktens etiska värderingar. Det är vanligt att damernas väg till jakten går via hundar som fritidsintresse. Jag är övertygad om att jaktföreningarna i sin verksamhet får både nytta och glädje av damernas synvinklar och energi, och att de kommer att bli erbjudna ansvarsuppgifter. Likaså vore det bra att utnämna damer till förtroendeuppdrag inom viltförvaltningen. Med tiden kommer detta sannolikt också att hända när förtroendeuppdrag ska besättas. Vi kan med stolthet framhålla att en finländsk dam som jagar, FD Heli Siitari, med framgång har verkat i ett år som ordförande för det internationella viltskyddsrådet CIC:s lagoch politikavdelning. Det finns alltså föredömen ända uppe i toppen! Ett faktum av största betydelse är också det, att det totala antalet jägare i vårt land skulle ha minskat mycket kraftigare utan den rejäla ökningen av antalet jaktintresserade damer. År 1992 var det sammanlagt cirka 294 000 personer som betalade jaktvårdsavgiften och i fjol cirka 304 000. Antalet jägare nådde sin topp 2011 då cirka 312 000 personer löste jaktkort. I likhet med många andra länder har jägarkåren börjat krympa också hos oss, men den positiva trenden på damsidan har haft en klart mildrande effekt på nedgången. En annan tydlig trend är att befolkningen i accelererande takt koncentreras till tillväxtcentra. Under de senaste åren har Nyland fått klart mest nya jägare samtidigt som Nyland har stigit till en tredje plats i viltcentralens uppställning över antalet jägare i regionerna. Trenden är den samma i hela landet; jägarna blir klart och tydligt fler i landets tillväxtcentra. Den kanske största av alla utmaningar som jägarorganisationen står inför är att säkra frivilligarbetets omfattning. Jägarna av typen Föreningens ryggrad, som bor nära jaktmarkerna, blir allt färre, vilket leder till att arbetsbördan tenderar att koncentreras till samma, överbelastade personer. Det här fenomenet borde tas på största allvar och sättas under lupp på alla nivåer i branschen både de frivilliga och de lagstadgade! Jägarkåren förändras – statistiken berättar TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt 14 l Jägaren 2 l 2017
• Å r 2009 ställde viltkoncernen upp följande strategiska vision: Vårt land ska bli en föregångare när det gäller det hållbara nyttjandet, vården och skyddandet av viltet som en resurs. Att sträva efter positionen som föregångare kändes då som ett rätt högtflygande mål. Det finns ju tätare viltstammar i många andra länder än hos oss. Nu åtta år senare håller vi på med en uppdatering av viltkoncernens strategi. Till vår glädje kan vi konstatera att vi i mångt och mycket är föregångare. 2012 hotade jakten efter sädgås att upphöra på grund av avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien (AEWA). På initiativ av Finland beslöts dock att jakten kan fortsätta inom den internationella förvaltningsplanen bara jakttrycket regleras utmed hela flyttvägen och anpassas till stammens utveckling. Finlands viltcentral spelade en framträdande roll vid beredningen av den internationella förvaltningsplanen. Nu är det dags att börja avtala med de andra staterna utmed flyttvägen om hållbar avskjutning för att sädgåsens utveckling ska vända uppåt. Vi arbetar för en sådan här reglering av jakten som omfattar hela flyttvägen och anpassas till stammens utveckling, och vi vill också göra det för andra arter med en negativ utveckling. Vi betraktar det här som ett bättre alternativ än att förbjuda jakten helt och hållet. Över lag har jakten här i landet omfattat en kraftfull princip om att trygga jaktens hållbarhet genom begränsningar under svaga år för viltet. Angus Middleton, tidigare verkställande direktör för den europeiska jägarorganisationen FACE, konstaterade nyligen att man aldrig behöver stryka viltarter ur den finländska jaktlagen eftersom vi vid behov kan begränsa jakten med en förordning utfärdad av ministeriet så att stammen kan återhämta sig och bli jaktbar igen. I många andra länder saknas det ett motsvarande smidigt verktyg. Jag är övertygad om att vi med en omfattande inhämtning av färska viltdata också kan ge jakten ett större utrymme under goda år. På det viset skulle vilthushållningen skapa ännu mer välfärd, det vill säga fler jaktdagar. Allt fler europeiska länder berörs av vargen; vargskydd, vargskador och jaktrelaterade vargkonflikter när vargen nu återerövrar Centraleuropa. I flera centraleuropeiska länder förekommer det knappt alls någon vargjakt i detta nu. I vår uppdaterade förvaltningsplan för vargstammen beslöts det att inleda ett två-årigt försök med jakt. Detta väckte ett starkt intresse nere på kontinenten. Utifrån resultaten av försöket beslöt vi att fortsätta med jakten, men i en vidareutvecklad form. Försöket visade nämligen att det är nödvändigt med vargjakt, inte minst av tvingande skäl för det allmänna bästa, inräknat de ekonomiska och sociala skälen. I det här avseendet är vi föregångare och i många länder följer man med stort intresse med även detta. Vi är dessutom föregångare när det gäller viltinformationens tillgänglighet. Naturresursinstitutet publicerar data i tjänsten riistahavainnot.fi. I fjol registrerades där hela 2,2 miljoner besökare, och av detta stod sidorna om de stora rovdjuren för ungefär 700 000 besök. Webbplatsen riistakolmiot.fi hade ungefär 300 000 besökare. Det är inte bara jägarna utan också allmänheten som är väldigt intresserad av den öppna viltinformationen. Älgjakten blev nästan över en natt digitaliserad i höstas när över 90 procent av älgjaktlagen registrerade sig i tjänsten Oma riista! Självfallet har vi inte blivit föregångare genom att tjata om vår vision, utan genom att viltkoncernens ”komponenter” har samarbetat och gjort sitt allra bästa för viltet: ministeriet, Finlands viltcentral, jaktvårdsföreningarna, Naturresursinstitutet, Forststyrelsen och Evira. De verkliga föregångarna är i alla fall de som har gjort allt detta möjligt. Den första fredningen av sädgås gjordes 2009 på initiativ av Pelkosenniemi jaktvårdsförening. I fjol skrev kontaktpersonerna för de stora rovdjuren in 58 647 observationer i databasen TASSEN! De som inventerar vilttrianglar räknade i somras och höstas 968 trianglar och traskade alltså sammanlagt 11 616 kilometer inventeringslinjer! Sedan 2010 har antalet inventerade trianglar ökat med 245 stycken! Drygt 4 800 älgjaktlag började i höstas använda Oma riistas älgfunktion! Ett stort tack till er föregångare för allt detta! I mångt och mycket är vi föregångare Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Överinspektör Jordoch skogsbruksministeriet naturresursavdelningen enheten för vilt och fiske Jägaren 2 l 2017 l 15
• 16 l Jägaren 2 l 2017 Ungefär 90 000 älgar JYRKI PUSENIUS , TUOMAS KUKKO , Naturresursinstitutet H ela 87 % av älgjaktlagen använde tjänsten Oma riista och bara 680 jaktlag skickade in den gamla vanliga pappersblanketten för älgdata. Älgjaktlagen antecknade varje dag sina observationer och fällningar medan jakten pågick och uppskattade därefter storleken på det älgbestånd som blev kvar. 5202 jaktlag gjorde lagstadgad fällningsanmälan medan 5032 jaktlag, det vill säga 97 %, bokförde sina älgobservationer. 2015, då avskjutningsanmälningen och obskortet fortfarande var separata, var det cirka 85 % av jaktlagen som anmälde sina älgobservationer. Tjänsten Oma riista har gjort sparandet av uppgifterna klart snabbare och uppskattningen av älgstammens storlek per älghushållningsområde kunde publiceras på www.riistahavainnot. fi/ajankohtaista en vecka tidigare än året innan. Kärnan i arbetet med att uppskatta stammens storlek är observationsoch avskjutningsmaterialet som samlas in i Oma riista, men dessutom använder vi resultaten från flygoch terränginventeringar, uppskattningarna av de stora rovdjurens stammar och uppgifterna om trafikolyckor med älgar. Storleken på den kvarstående stammen får vi fram genom att till föregående års stam lägga kalvproduktionen (som framgår av älgobservationerna) och dra ifrån avskjutningen (som vi har siffror på) och avgången som orsakas av de stora rovdjuren och trafik-olyckorna (se faktarutan för ytterligare information). Med den statistiska modell (Bayes) som vi använder är det enkelt att tolka konfidensintervallet: den faktiska mängden älgar i ett område ligger med 95 % sannolikhet inom de angivna gränserna. Sedan 2011 har älgstammen vuxit rätt måttligt i hela landet. Nu verkar stammen ha minskat en aning i alla storområden jämfört med stammen efter älgjakten 2015. Dock, vilket framgår av tidsseriernas felmarginaler, är den senaste uppskattningen av stammen behäftad med en rätt stor osäkerhet. Delvis beror detta på att resultaten i mitten av tidsserien påverkar resultaten för både året innan och året efter medan det senaste året enbart påverkar resultatet för det föregående året. Förändringen hos den senaste uppskattningen av stammen i förhållande till året innan ger i alla händelser upphov till frågor. Antalet älgar i kvarstående stam som jägarna anmälde efter jakten växte rätt mycket i de flesta regioner – se resultaten på webbplatsen riistaweb. riista.fi. Dessutom ökade antalet älgolyckor i trafiken i flera regioner, även om ökningen var rätt liten i förhållande till trafikmängden i hela landet. Å andra sidan minskade antalet älgobservationer per dag, vilket vi har vant oss vid att betrakta som ett pålitligt index för förändringarna i stammen, i synnerhet i landets norra delar. Beräkningsmodellen beaktar trenderna hos alla de här faktorerna och därför utgör resultatet för förändringens del ett slags kompromiss i förhållande till förändringarna i den kvarstående stam som jägarna rapporterar, indexet för observationer per dag och antalet Bild 1. Älgtätheten i landets älghushållningsområden efter älgjakten i fjol. Värdena är uträknade med en modell för uppskattning av stammens storlek. Älgtäthet 2016 (älgar/1000 ha) I höstas kunde älgjaktlagen rapportera sina fällningar och observationer i den nya tjänsten Oma riista. Utifrån det här materialet räknade forskarna på Naturresursinstitutet ut storleken och strukturen på älgstammen i vårt land.
• Jägaren 2 l 2017 l 17 älgolyckor i trafiken. Inkonsekvensen hos indexen som beskriver de här trenderna bidrar till att skapa osäkerhet i den slutliga uppskattningen av stammens storlek. Det är möjligt att brister i anvisningarna för hur observationer ska skrivas in i det nya systemet har lett till att det nya materialet är behäftat med onödigt brus. Bokför observationerna varje dag Älgobservationerna utgör kärnan i materialet som modellen för uppskattning av stammen bygger på. Indexet för antalet observationer per jaktdag visar förändringarna i Faktaruta D et händer ofta att älgtätheterna som institutets modell ger är större än de uppskattningar av den kvarstående stammen som älgjägarna anmäler för samma område efter jakten. Alltså frågar man sig ibland vilkendera uppskattningen som ligger närmare sanningen. Vår metod för att uppskatta stammens storlek fungerar så, att vi beräknar den stam som måste ha funnits i området för att avskjutningen (som vi har siffror på) ska vara möjlig. Vi utökar ekvationen med den uppskattade produktionen och den övriga dödligheten. Den här populationsmodellen fungerar bäst på tämligen stora områden där invandringen och utvandringen saknar nämnvärd betydelse och i stort sett balanserar varandra. När de nya älgförvaltningsområdena fastställdes var en av principerna att skapa områden där de här villkoren är acceptabelt uppfyllda. Om den här idén om en ”tillräcklig stam” tillämpas på den kvarstående stammen som jägarna har fastställt för Bild 2. Den beräknade älgtätheten, avskjutningen och indexet för observationer /dag i Lappland, Uleåborgs län och landet söder om Uleåborgs län (södra Finland) åren 2000-2016. Ovanför diagrammen anges älgstammens storlek hösten 2016 efter älgjakten. Mera information om älgbestånden i älghushållningsområdena och jv-föreningarna finns på webbplatsen www.riistahavainnot.fi/ajankohtaista. hushållningsområdena, så drar vi ifrån den övriga dödligheten (exempelvis 5 %) och lägger till produktionen (exempelvis 60-65 %). Därefter drar vi ifrån avskjutningen och landar utan undantag i läget enligt diagrammet. Med andra ord är den angivna kvarstående stammen inte tillräcklig för att producera älgarna som har fällts och älgbestånden skulle enligt beräkningen dö ut efter några år. Vi kan naturligtvis tänka oss att älghushållningsområdet mottar ett tillskott av älgar utifrån, men läget är tyvärr det samma i varje älghushållningsområde i landet. Vi kan också tänka oss att den uppskattade produktionen är tilltagen i underkant. Men älgproduktionen i vårt land håller världsrekordklass, så det skulle behövas orealistiskt stora produktionssiffror för att få dynamiken att fungera. Den övriga dödligheten är knappast heller övervärderad eftersom en stor del av den består av kända dödsfall. Försök har visat att situationen inte blir nämnvärt bättre ens om vi nollställer den övriga dödligheten. stammens storlek, men kräver att materialet ska vara komplett på regional nivå för att fungera tillförlitligt. Med hjälp av observationerna beräknar vi också kalvproduktionen, som är en oerhört viktig faktor för uppskattningen av stammens storlek och avskjutningsplaneringen. Observationerna behövs också för att vi ska kunna följa med förhållandet mellan älgkor och tjurar i den vuxna stammen, och för att få fram andelen kalvar i den kvarstående stammen efter jakten. Före jaktsäsongen kommer vi att ge detaljerade anvisningar för hur älgobservationerna ska bokföras, bland annat i tidningen Jägaren. Tack! Institutets älgforskare riktar ett stort tack till älgjägarna för deras enorma arbetsinsats och för att de så aktivt använder tjänsten Oma riista. Med det nya systemet för älgdata kan informationen som vi producerar av det här materialet effektivt användas av jägarna även under pågående jakt. Även den egentliga processen med att uppskatta stammens storlek och struktur går snabbare. På det här viset kan vi sköta älgstammen i enlighet med våra gemensamt överenskomna mål. 500 1000 1500 2000 2500 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 Jä äv ä kn at a 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 K va rs tå en d e st am Södra Finland 54800 älgar äl g tä th et (ä lg ar /1 00 h a) år Sannolik täthet Felmarginal Fälln täthet Obs/dag Naturresursinstitutet Uleåborg & Kajanaland 18400 älgar äl g tä th et (ä lg ar /1 00 h a) äl g tä th et (ä lg ar /1 00 h a) år Lappland 17100 älgar
• 18 l Jägaren 2 l 2017 VILLE HOKKANEN, TEEMU LAMBERG, PETRI VARTIAINEN , Finlands viltcentral Ansökningarna om hjortdjurslicens flyttar ut på webben Tjänsten Oma riista har kompletterats med en funktion som visar licensområdena och deltagarna i en licens. När det i vår blir dags att ansöka om jaktlicens för hjortdjur behöver du varken fylla i pappersblanketter eller rita kartor över licensområdet. D en nya funktionen underlättar för licensdeltagarna, för dem som ansöker om licens och för viltförvaltningen. Dessutom blir det enklare att informera inom jaktvårdsföreningarna, jaktföreningarna och samlicenserna, ända ner till den enskilda jägaren. En av drivkrafterna bakom utflyttningen av insamlingen av älgdata till nätet var att åtgärden stöder målen i förvaltningsplanen för älgstammen. Licensförfarandet för hjortdjuren kommer att fungera bättre när ansökningarna med tillhörande bilagor görs på nätet. Möjligheten att göra ansökningen på papper kommer ändå att finnas kvar. Det webbaserade systemet underlättar bland annat tolkningen av kartor över licensområden och förenklar handläggningen av ansökningar, vilket minskar på behovet av kompletterande utredningar. Möjligheten att på nätet ansöka om områdestillstånd för älgjakt hos Forststyrelsen har funnits sedan 2010. När nu också ansökningarna om jaktlicenser blir webbaserade kan hela proceduren klaras av med en enda ansökan. Kontrollera och uppdatera föreningens jaktområde För att förenkla insamlingen av älgdata införde över 90 procent av jaktföreningarna och jaktlagen här i landet i höstas sina älgjaktsområden i Oma riista. Genom att kopiera föregående säsongs jaktområde och ge det ett nytt namn skapar kontaktpersonen en ny områdeskod för jaktområdet. Den som sammanställer licensområdet samlar in koderna från deltagarna när han skapar licensområdet i tjänsten. Självfallet går det att göra ändringar i den uppdaterade kartan om det skulle inträffa sådana i terrängen. Finlands viltcentral rekommenderar att varje deltagare i licensen fastställer sitt jaktområde enligt arrendeavtalet för hjortdjur. Likaså ska områdestillstånd som är beviljade av Forststyrelsen och områdena där kommuninvånare har rätt till fri jakt införas i tjänsten. Fastställ licensområdet och deltagarna Vi rekommenderar att den som ansöker om jaktlicens själv sammanställer föreningarnas områden till ett licensområde. Den som sköter sammanställningen ska vara registrerad i Oma riista med uppdraget som kontaktperson för föreningen eller jaktlaget. Den här personen skriver in föreningarnas områdeskoder i tjänsten. När Oma riista har deltagarnas områdeskoder skapar tjänsten automatiskt en förteckning över deltagarna i samlicensen och en karta. Därefter räknar tjänsten ut områdets landareal, vattenareal och totalareal. Koden för licensområdet fungerar också i andra Oma riista-kompatibla elektroniska tjänster, som exempelvis program för hundpejlar. Licensansökningen Fyll i ansökningen om jaktlicens för hjortdjur på webbplatsen luvat.riista.fi. Logga in med ditt Oma riista-lösenord eller med bankkoder. Personen som gör ansökningen ska vara en fysisk person eller en juridisk person, exempelvis en registrerad förening. Om den som ansöker är exempelvis ett oregistrerat jaktlag ska en person utses som gör ansökningen. Om licensområdet är det samma går det att ansöka om licens för olika hjortdjur i samma ansökan. Om jaktområdena däremot avviker från varandra måste ansökningarna göras separat. Licensområdets markareal, vattenareal och totalareal, liksom även förteckningen över deltagarna, hämtas automatiskt från Oma riista med licensområdets kod. Det är inte heller längre nödvändigt att bifoga några kartor eftersom dessa redan finns i elektronisk form. I en ansökan som gäller området i norra Finland med fri jakträtt enligt 8 § i jaktlagen ska personen som ansöker separat uppge andelen privata marker samt bifoga en förteckning över skyttarna och Forststyrelsens beslut om områdestillstånd. När ansökningen väl är inskickad går det inte längre att göra några ändringar. Ansökningarna om hjortdjur ska skickas in senast den 30 april. Finlands viltcentral fattar besluten senast den 25 juli. Beslutet om jaktlicens skickas som en fil till vyn Tillstånd i Oma riista. På adressen riista.fi/sv/viltforvaltningen/ elektroniska-tjanster/ finns anvisningar för hur man använder tjänsten. Det går också att vända sig till Oma riistas helpdesk; mejla oma@riista.fi eller ring 029 431 2111, vardagar kl 12-16. Ansökningen om jaktlicens för hjortdjur 2017 1. Skapa licensområdet och, om det finns en sådan, förteckningen över deltagarna. Detta kan göras från 17 mars i tjänsten Oma riista, oma.riista.fi. Markera att licensområdet är klart. Tjänsten skapar nu en områdeskod med tio tecken. 2. Skriv ansökningen om jaktlicens för hjortdjur. Detta kan göras från 8 april på http://luvat.riista.fi Skriv in uppgifterna som efterfrågas och licensområdets kod. Bifoga skytteförteckningen och beslutet om områdestillstånd. Skicka in ansökningen senast den 30 april. Faktlåda: Oma riista skapar en kod för jaktområdet som du använder när du ansöker om jaktlicens på webbplatsen http://luvat.riista.fi
• Jägaren 2 l 2017 l 19 Ansök om hjortdjurslicens på nätet 1. Skapa licensområdet från 17 mars 1. I tjänsten Oma riista, oma.riista.fi, från den 17 mars l Skapa licensområdet och eventuell deltagarförteckning l Klicka Färdigställ när jaktområdet är klart. Det får då en områdeskod med tio tecken STEG 1. Lägg till licensområde 1. Logga in i Oma riista som Föreningens kontaktperson. 2. Gå till vyn Områden och välj Licensområde. Klicka på Lägg till licensområde. Kontaktpersonen för föreningen/jaktlaget sammanställer i Oma riista deltagarnas jaktområden för den elektroniska ansökningen om hjortdjurslicens. Vi rekommenderar att ansökaren själv sammanställer licensområdet av föreningarnas jaktområden. Sammanställ licensområdet genom att skriva in områdeskoderna för deltagarnas jaktområden, som deltagarna själva har skapat. 3. Jaktåret blir automatiskt det rätta. Ge licensområdet ett beskrivande namn och spara det. 4. Du kommer nu till sidan Halvfärdig. Licensområdets kod, kartan och arealerna visas inte ännu. Den som gör ansökningen om hjortdjurslicens på papper ska skicka in den, med bilagor, till viltcentralens regionkontor senast den 30 april. Skicka en kopia till den jv-förening inom vars verksamhetsområde större delen av jaktområdet ligger Översättningen avden här webbsidan pågår men är tyvärr ännu inte färdig. Vi beklagar detta.
• 20 l Jägaren 2 l 2017 STEG 2. Lägg till deltagarnas områden i licensområdet 1. Lägg till deltagarnas jaktområden i licensområdet med knappen Lägg till område i högra kanten. 2. Lägg till de deltagande föreningarna en i taget. Skriv in föreningens områdeskod (tio tecken) och godkänn. Glöm inte områdeskoden för din egen förening. 3. Om en deltagare gör en ändring i sitt område när området redan är inskrivet visas en ikon för uppdatering efter deltagarens namn. Du uppdaterar deltagarens område eller raderar det genom att klicka på Funktioner. 4. När alla deltagare är införda: klicka på Funktioner och Färdigställ. 5. På sidan Färdig har licensområdet nu en kod, som du behöver när du ansöker om licens på sidan luvat.riista.fi. Kopiera eller anteckna koden och fortsätt till luvat.riista.fi. Följ anvisningarna på de följande sidorna i tidningen. 6. Med knappen Funktioner och Ställ som halvfärdigt kan du gå tillbaka till sidan Halvfärdig och göra ändringar hos deltagarna. Du kan också skriva ut kartan och göra ett Excel-dokument av deltagarförteckningen. Den färdiga kartan över licensområdet finns under fliken Karta.
• Jägaren 2 l 2017 l 21 2. Ansökningen om hjortdjurslicens fortsätter N är licensområdet är färdigt i Oma riista fortsätter du till webbplatsen luvat.riista.fi och slutför ansökningen om hjortdjurslicens. Du hittar ditt kundnummer i Oma riista under fliken Allmänt eller i ett tidigare beslut om jaktlicens. Om du är ny som ansökare – se anvisningarna för att bilda en ny förening / jaktlag på adressen riista.fi/sv/viltforvaltningen/elektroniska-tjanster/. STEG 1. Logga in i tjänsten 1. Logga in med ditt Oma riista-lösenord eller med bankkoder. 2. Gör de ändringar som behövs och spara uppgifterna. Om du har loggat in med ditt Oma riista-lösenord går det inte att ändra på personuppgifterna. STEG 2. Gör en ny licensansökning 1. Klicka på fliken Uusi lupahakemus och välj ansökningstypen Hirvieläimet-Pyyntilupa. Uppgifterna på varje sida sparas när du klickar Seuraava för att gå vidare. 2. Markera rutan om du ansöker om jaktlicens för området i Jaktlagen § 8. Klicka Seuraava om du inte gör det. STEG 3. Ansökarens uppgifter och hur beslutet ska skickas 1. Om personen, föreningen eller jaktlaget har ansökt om licens tidigare så finns kundnumret i Oma riista under fliken Allmänt eller i ett tidigare licensbeslut. 2. Ansök om hjortdjurslicens på luvat.riista.fi, från den 8 april l Skriv in uppgifterna som efterfrågas, licensområdets kod och eventuella bilagor om skyttar och områdestillstånd. l Skicka in ansökningen senast den 30 april enligt anvisningarna på s 21-23.
• 22 l Jägaren 2 l 2017 2. Hämta uppgifterna om ansökaren med kundnumret. Skriv in ansökarens namn och uppgifter om det inte finns något nummer. 3. Välj hur beslutet ska skickas; antingen genom den här tjänsten (rekommenderas) eller som brev mot postförskott. STEG 4. Jaktområdet och deltagarna 1. Hämta jaktområdets kod från Oma riista och skriv in det. Uppdatera uppgifterna. 2. Tjänsten hämtar jaktområdet och dess areal. Licensområdet på bilden ligger utanför området som avses i JL § 8. 3. Om ansökningen gäller ett område som avses i JL § 8 ska du dessutom uppge arealen på de privata områdena, med en hektars noggrannhet. 4. Kontrollera deltagarna i licensen och klicka Seuraava. STEG 5. Arterna och antalet licenser 1. Välj art i menyn och antalet licenser. Spara viltarten. Vid behov kan du bifoga motiveringar. 2. Om jaktområdet är det samma kan du ändra antalet licenser eller lägga till ett nytt hjortdjur. STEG 6. Antalet skyttar och bilagor i ett JL § 8-område 1. Om du ansöker om jaktlicens i ett § 8-område ska du uppge antalet skyttar som saknar andra möjligheter till älgjakt eller som inte använder sådana möjligheter.
• Jägaren 2 l 2017 l 23 2. Hämta bilagorna (skytteförteckningen och Forststyrelsens områdestillstånd) från din dator och foga dem till ansökningen, en i taget. STEG 7. Övriga bilagor 1. Om du vill kan du bifoga dokument som styrker ansökningen. Om uppgifterna är hämtade med områdeskoden i Oma riista så behöver du inte bifoga kartan eller förteckningen över deltagarna. STEG 8. Sammanfattning av uppgifterna. Skicka ansökningen 1. Kontrollera sammanfattningen. Klicka Edelleen om du vill gå tillbaka och ändra på någonting. 2. Om du inte skickar in ansökningen nu så visas detta i vyn Avoin under mellanbladet Lupahakemukset. Du kan fortfarande göra ändringar i ansökningen eller radera den. 3. När ansökningen är klar klickar du Lähetä hakemus. Efter den sista inlämningsdagen (30 april) går det inte längre att komplettera ansökningen. 4. Uppgifterna i ansökningen skickas till den e-postadress som du har uppgett. När viltcentralen har fattat sitt beslut mejlas ett meddelande till denna adress. Där finns en länk för betalningen av handläggningsavgiften på nätet. Finlands viltcentral kommer i år att i större omfattning än förut granska ansökningarna vid licensprövningen och uppmanar därför dem som ansöker om jaktlicens att fylla i sin ansökning med omsorg. Oriktiga uppgifter i ansökningen kan leda till att ansökningen avslås, att en felaktig uppgift rättas till i beslutet eller till en polisanmälan. Personen som undertecknar en ansökan alltid är primärt ansvarig för att uppgifterna i ansökningen är riktiga. Besluten om jaktlicenser för hjortdjur fattas i enlighet med viltförvaltningslagen, jaktlagen och jaktförordningen. Här fungerar viltcentralen som en myndighet. Att uppge oriktiga uppgifter till en myndighet är straffbart. I fjol trappades granskningen av licensansökningar upp i synnerhet i Lappland, även i efterhand. Detta ledde i flera fall till en polisanmälan eftersom det förekom oriktiga uppgifter i skytteförteckningen. Utgångspunkten för granskningen av jaktlicensansökningar är Finlands viltcentrals skyldighet att iaktta god förvaltningssed och därmed även kravet på att behandla alla ansökningar absolut jämlikt. Mera information om licensansökningarna och ansökningsprocessen, och om minimikravet på antalet skyttar i området som fastställs i 8 § i jaktlagen, finns på Forststyrelsens webbsida eraluvat.fi och på viltcentralens webbsida riista.fi. Oriktiga uppgifter i jaktlicensansökningen kan leda till polisanmälan
• 24 l Jägaren 2 l 2017 Vitsvanshjorten: Den uppskattade stammen och avskjutningen 1991-2015, Finlands viltcentral, Södra Tavastland 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 19 91 19 93 19 95 19 97 19 99 20 01 20 03 20 05 20 07 20 09 20 11 20 13 20 15 In d iv id er Vinterstam Fällda hjortar JYRI RAUHALA , jaktchef, Finlands viltcentral Mera vitsvans måste fällas i kärnområdena K ommunicerandet om vitsvanshjorten har ibland gått en smula knaggligt i viltcentralsregionerna med täta populationer. Hjortbestånden är väldigt ojämnt fördelade. I exempelvis Södra Tavastland är läget sådant, att stammen fortsättningsvis är rätt gles i regionens östra del medan det i den västra delen handlar om alldeles andra siffror. Litet förenklat kan vi säga att det på en hundra kilometer lång öst-västlig sträcka finns nästan tiofaldiga skillnader i täthet. I Norra Tavastland råder ett motsvarande läge med skillnader mellan de sydvästra delarna och de norra. I detta nu kan vi åtminstone i Tavastland notera att tätheterna har börjat växa i områden som tidigare hade en mycket gles stam. Ur vilthushållningens synvinkel sett har en måttlig uppgång naturligtvis varit bra och eftersträvansvärt i de här områdena. Under samma tidsperiod har de starka bestånden i vitsvanshjortens kärnområde blivit ännu starkare. Antalet trafikolyckor har ökat och tydligen har också skadorna på odlingar börjat öka i vissa trakter. I skrivande stund är den slutliga uppskattningen av stammens vinterstorlek ännu inte riktigt klar. Mycket tyder på att det blir rekordartade eller nästan rekordhöga siffror. Bilden här invid visar utvecklingen i Södra Tavastland fram till fjolåret. Utvecklingstrenden blir ännu svårare att bedöma eftersom det i det sydtavastländska vargområdet finns trakter där hjortarna utvecklas i en avvikande riktning. Vi har redan kunnat konstatera att de här vargarna gärna jagar vitsvanshjort. Behövs många fler jaktlicenser Vi befinner oss med andra ord i en situation där utvecklingen är positiv i området med gles hjortstam samtidigt som jakten borde intensifieras i stora delar av området med tät stam. Vilka volymer och begränsningar det ska handla om blir ett rykande aktuellt samtalsämne på våren för älghushållningsområdena. Med tanke på styrningen av jakten vore det synnerligen önskvärt att jaktvårdsföreningarna skulle fastställa målen för nästa hjortjaktssäsong på älghushållningsområdesmötena. Det råder naturligtvis olika uppfattningar om saken, men det är ändå svårt att tänka sig att någon skulle komma med invändningar om vi som minimimål för nästa jaktsäsong bestämmer att vi ska hejda hjortstammens tillväxt i områdena med tät stam. Vilka är då de här områdena? I Södra Tavastland handlar det odiskutabelt om älghushållningsområde 1 och i Norra Tavastland om de sydvästra delarna. Bara mötesdeltagarna kan enas om ett gemensamt mål så torde det gå friktionsfritt att fastställa områdena. För att uppnå det här målet måste betydligt fler jaktlicenser beviljas utan att oroa sig för om det skulle bli för mycket. Här ska vi hålla i minnet att antalet jaktlicenser inte är annat än en siffra på papper som realiseras i takt med att jägarna kramar avtryckaren. Om det under jaktsäsongen uppstår betänkligheter så går det ju alltid att avbryta jakten. Vaktjakt redan i början av september I och med fjolårets ändring i jaktförordningen så fick jakten efter vitsvansvilt ett utomordentligt tillskott i verktygsbacken. Ändringen innebär att vaktjakten efter vitsvanshjort kan inledas redan den första september. Det handlar om en förnyelse som jaktvårdsdistrikten inom vitsvansens utbredningsområde föreslog redan efter millennieskiftet. Vi känner till att trafikolyckorna med hjortar når sin kulmen år efter år på senhösten, i november. En drastisk reducering av hjortarna vid de värst drabbade vägavsnitten före olyckstoppen skulle säkerligen ge ett välkommet resultat. I det här läget vore det även i övrigt förnuftigt att koncentrera jakten till början av säsongen eftersom väderleken kan vara erkänt besvärlig i slutet av säsongen, jaktligt sett. Vid tiden då Finlands viltcentral grundades var åtminstone vi här i södra Tavastland oroliga för vitsvanshjortens framtid. På grund av jaktens, lodjurens och trafikens sammanlagda effekt verkade stammens utveckling ha börjat slutta utför. Oron var förståelig eftersom det handlade om det populäraste viltet i det sydvästra hörnet av landet. Men oron visade sig vara obefogad; nu finns det tvärtom så mycket hjort på sina håll att vi borde hejda tillväxten i områdena med de största tätheterna.
• JANI KÖRHÄMÖ , jaktchef, Finlands viltcentral Ändringar i avskjutningsplaneringen för hjortdjur och ansökningen om jaktlicenser V årens avskjutningsplanering för hjortdjur börjar med att jaktvårdsföreningarna tar fram avskjutningsplaner för älghushållningsområdena. Härifrån går arbetet vidare till planeringen av den totala avskjutningen, som ska omfatta tillräckligt stora arealmässiga helheter. För älghushållningsområdena bestäms ett önskat avskjutningsspann som fördelas i samråd mellan jaktvårdsföreningarna. På det här viset får man fram en preliminär avskjutningsplan för varje jaktvårdsförening. För älghushållningsområdet planeras dessutom en önskad struktur på avskjutningen med eventuella rekommendationer. Det primära är att ta fram avskjutningsplaner för älgen, men som en rekommendation kan en jaktvårdsförening också ta fram ett önskat spann för jakten efter vitsvanshjort samt eventuella strukturella rekommendationer. Uppskattningen av de små hjortdjurens stammar och planeringsprocessen för avskjutningen är som bäst under utveckling. I detta nu är det inte möjligt att ställa upp mål och planera avskjutningen med samma exakthet som för älgen. Finlands viltcentral har gett enhetliga instruktioner för avskjutningsplaneringen, för att planeringen ska följa samma tidtabell i hela landet, men framför allt för att planerarna ska ha tillgång till den bakgrundsinformation som behövs. De som gör planerandet ska kunna använda sig av färsk viltinformation. Det viktigaste bakgrundsmaterialet är Naturresursinstitutets uppskattning av älgstammen. Uppskattningarna av älgstammens storlek och struktur på jaktvårdsföreningsnivå samt avskjutningsrekommendationerna publiceras i år senast under vecka 11. Älghushållningsområdena och jaktvårdsföreningarna kan alltså inleda arbetet med avskjutningsplaneringen vecka 12. Naturresursinstitutet publicerar materialet om stamuppskattningarna i sin tjänst riistahavainnot.fi. Enligt viltcentralens riktlinjer ska jaktvårdsföreningarna inte längre ta fram avskjutningsplaner för enskilda ansökningar om jaktlicens. De ska enbart planera för avskjutningsbehovet inom föreningens område och för delområden som hör till olika älghushållningsområden samt för eventuella avskjutningsskiften. När avskjutningsplaneringen för älghushållningsområdet är gjord rekommenderas det att jaktvårdsföreningen håller en överläggning med dem som ansöker om jaktlicens inom föreningens område. Syftet med överläggningen är att presentera avskjutningsplanen med bakgrundsinformation och höra vad licensansökarna anser om avskjutningsbehovet. Om det behövs kan jaktvårdsföreningen därefter precisera sin avskjutningsplan, med hänsyn till avskjutningsplanen för älghushållningsområdet. Ändringen i jaktförordningen i somras innebar att uppgörandet av avskjutningsplaner blev en uppgift för jaktvårdsföreningarna. En tidsfrist blev också fastställd; avskjutningsplanen för jaktvårdsföreningen ska vara klar senast den 15 april. I praktiken blir planerna fastslagna på jaktvårdsföreningarnas styrelsemöten innan tiden går ut. Ansökningarna om jaktlicens ska som förut skickas in senast den 30 april. Det är licensansökarna som besluter om antalet ansökta licenser och i sinom tid även om hur licenserna ska användas. Finlands viltcentral fattar besluten om licensansökningarna och dessa är myndighetsbeslut som kan överklagas. I enlighet med ändringen i jaktförordningen ger jaktvårdsföreningarna inte längre utlåtanden som kan fogas till en licensansökning. Ansökningarna skickas inom utsatt tid till Finlands viltcentral och till jaktvårdsföreningen för kännedom. Mera vitsvans måste fällas i kärnområdena POHJOISEN YHTEISMETSIEN HIRVILUVAT TULOSSA HUUTOKAUPPAAN Lähde hirvijahtiin POHJOISEN YHTEISMETSIIN Hirvenpyyntioikeuden syksylle saat ostettua Eräverkon huutokaupoista. Tutustu kohteisiin jo nyt! HUUTO ALKAA 20.3.2017 KUUSAMON YHTEISMETSÄ KEMIJÄRVEN YHTEISMETSÄ POSION YHTEISMETSÄ SALLAN YHTEISMETSÄ ERÄVERKKO.FI/HIRVILUVAT EV_hirvihuutokaupat_metsastaja-lehti_103x297_ver4.indd 1 2.1.2017 11.15
• 26 l Jägaren 2 l 2017 MIKAEL WIKSTRÖM , Finlands viltcentral Jaktens avkastning Del 3: Enligt tidigare prognoser borde rådjuret idag vara sydvästra Finlands viktigaste viltart. Bytesmängderna har dock på de flesta håll varit mycket små. Det är endast på västra kusten som jakten ger utdelning av större betydelse. Goda förutsättningar att utveckla jaktmöjligheterna finns däremot även på andra håll i landet. R ådjuret hade varit fridlyst på det finländska fastlandet sedan 1948, men 1991 ansågs stammen ställvis vara så pass livskraftig att en försiktig jakt kunde inledas. Mest rådjur fanns det då i Lappland där fyra jaktlicenser beviljades. Resultatet av det första årets jakt blev en bock och två getter. Lappland var ensamt om jakt på rådjur ännu 1992 och 1993, men 1994 inleddes rådjursjakt även i Egentliga Finland, Nyland och Södra Tavastland. Rådjuret förväntades bli viktigaste jaktbytet Under andra halvan av 1990-talet växte rådjursbestånden snabbt. I Nyland var stamtillväxten omkring 30 procent per år, trots en årligen ökande jakt. Det ledde till att rådjuret förväntades bli sydvästra Finlands rikligaste jaktbyte, framom älg och vitsvansvilt. I Jägaren nr 4-2000 presenterades en prognos enligt vilken rådjursbytet i Finland skulle överstiga 20 000 djur år 2010. Om trenden i samma prognos skulle förlängas med några år, skulle jaktåret 2015-2016 ha gett omkring 50 000 fällda rådjur. I början av 2000-talet ökade rådjuren också i verk25 år av rådjursjakt
• Jägaren 2 l 2017 l 27 ligheten. 2003 var första året då det fälldes rådjur inom alla dåvarande jaktvårdsdistrikt i Finland. Den organiserade jakten avskaffades Fram till och med jaktåret 2004 hade kraven för jaktlicens på rådjur varit de samma som för vitsvansvilt, alltså bland annat 500 hektar sammanhängande jaktområde. Jaktlicenserna, arealkravet och jaktledarkravet avskaffades däremot från och med jaktsäsongen 2005. I och med att jaktlicenserna föll bort, försvann också möjligheterna att systematiskt få in jaktföreningarnas årliga uppskattning över antalet rådjur som blivit kvar efter avslutad jakt. Varje jägare som fällt ett rådjur är däremot enligt Jaktförordningen (44 §) skyldig att anmäla det fällda djuret till Finlands viltcentral inom sju dagar. Rådjurens bytesstatistik är alltså fortfarande tillförlitlig, även om inte uppgifterna om stammens storlek nödvändigtvis alltid är det. Resultatet långt under förväntningarna Jaktåret 2010-2011 fälldes totalt 3 536 rådjur i Finland och 2015-2016 var bytet 4 922. Det är endast knappa tjugo procent respektive tio procent jämfört med prognosen från år 2000. Det är det facto idag endast några få jaktmarker i Finland som kan erbjuda mera omfattande rådjursjakt. På de flesta håll skjuts endast enstaka rådjur sporadiskt. Under de två senaste jaktsäsongerna 2014-2015 och 2015-2016 (jaktsäsongen 2016-2017 pågår ännu i vår) fälldes visserligen rådjur i 89 procent av alla jaktvårdsföreningar på en yta omfattande 80 procent av landets areal. Men bytesmängden var i genomsnitt mycket obetydlig. I de områden där rådjur fälldes, var bytet i genomsnitt 0,35 rådjur per tusen hektar markyta. Över 50 procent av alla rådjur som fälldes i Finland, fälldes på fyra procent av landets yta inom åtta procent av landets jaktvårdsföreningar. Det är endast inom sju jaktvårdsföreningar där fortlöpande rådjursjakt av större
• 28 l Jägaren 2 l 2017 betydelse kunnat bedrivas, alltså att man kunnat fälla mera än i genomsnitt två rådjur per tusen hektar. På den här arealen som motsvarar en procent av landets yta, fälldes nästan en tredjedel av hela landets rådjur. Av viltcentralsområdena var Egentliga Finland det där bytestätheten var störst, där fälldes i medeltal 1,69 rådjur per tusen hektar. På andra plats kom Kust-Österbotten med 0,53 fällda rådjur per tusen hektar och på tredje plats Satakunda med 0,48 rådjur per tusen hektar. Då rådjursjakten i södra Finland inleddes låg Nyland i täten för stamutvecklingen och bytesstatistiken, men av någon anledning har rådjursstammens utveckling i Nyland hamnat på efterkälken. Den genomsnittliga bytestätheten i Nyland var endast 0,39 rådjur per tusen hektar för jaktåren 2014-2015 och 2015-2016. Låg nettotillväxt Så här med facit på hand är det lätt att förstå prognosen gällande rådjursstammens utveckling från år 2000. 1990-talet präglades av många milda vintrar samtidigt som lodjursstammens storlek år 2000 var endast en tredjedel av vad den är idag. Rådjursbeskattningen var dessutom lättare att planera och genomföra, då jakten alltid var organiserad över större och sammanGenomsnittligt antal fällda rådjur per tusen hektar under jaktsäsongerna 2014 och 2015, fördelat enligt jaktvårdsförening. (Material: riistaweb.fi) Sedan rådjursjakten inleddes har sammanlagt 50 900 rådjur fällts i Finland under åren 1991-2015. (Källa: riistaweb.fi) hängande markområden, oftast av jaktföreningarna. Den nettoproduktivitet som rådjursbestånden hade på 1990-talet och i början av 2000-talet har inte varit möjlig under de senaste tio åren. Då man jämför jaktbytet av rådjur med de staminventeringar som jägarna gjort i mars, kan man dra slutsatsen att rådjursstammen i Egentliga Finland tycks har klarat ett jakttryck på i genomsnitt omkring 20 – 25 procent. I Nyland har rådjuren klarat ett ännu mindre jakttryck. Där verkar ett jakttryck på omkring 10 – 15 procent ha hållit stammen på i stort sett oförändrad nivå. Det här betyder med andra ord att ett område i Nyland som har 100 rådjur i vinterstam i mars, kan fälla omkring 10 – 15 rådjur för att hålla stammen på samma nivå följande år. Nettoproduktiviteten kan sannolikt vara lägre längre norrut i landet. Jaktliga betydelsen kan växa Det har visat sig vara svårt att göra tillförlitliga prognoser. Men då man jämför med situationen i mellersta och norra Sverige, kan man dra slutsatsen att rådjuret borde kunna ha en mycket viktigare jaktlig betydelse i så gott som hela Finland. Västerbottens län i norra Sverige producerar flera fällda rådjur per tusen hektar, än alla viltcentralsområden i Finland förutom Egentliga Finland. Genom att sätta upp tydliga målsättningar, planera beskattningen väl med god kunskap om stammen, för att sedan tillämpa planerna vid praktisk jakt, kan rådjuren i framtiden få en mycket viktigare roll som jaktligt byte. Väl genomförd predatorkontroll och vinterutfodring är förstås också viktiga ingredienser i uppbyggandet av Finlands framtida rådjursbestånd.
• Säsongstillstånd för jakt av hönsfåglar kan ansökas om under april månad. Bekanta dig med områden för säsongstillstånd: www.eraluvat.fi Lämna in ansökan före den 2.5.2017 kl. 16 på adressen: lupahaku.eraluvat.fi Bäverjakten fortsätter ända tills den 30.4. Skaffa ditt bävertillstånd från Eräluvat-webbutiken eller via tjänstnummer 020 69 2424 ! Korta tillstånd samt säsongstillstånd för jakt av harar och sjöfåglar kan köpas från och med juni. Ansök om ett tillstånd för hela säsöngen! Sä so ng still stånd, höns fåg lar Bäv ertillstånd Säsongstillstånd för jakt med båge: 65 € 130 € /säsong 20 € /säsong
• 30 l Jägaren 2 l 2017 AKTÖRERNA SOM SKÖTER VILTET Jordoch skogsbruksministeriet Leder politiken för hållbart nyttjande av de förnybara naturresurserna Bereder lagstiftning och utgör en del av statsrådet och EU:s beslutsfattande Leder myndigheter och inrättningar som hör till den offentliga viltkoncernen Beviljar anslaget i statsbudgeten Besluter med en förordning om största tillåtna avskjutning och begränsningar i jakttiderna Internationellt samarbete med andra länder och organisationer, internationella avtal www.mmm.fi Finlands viltcentral Självständig offentligrättslig inrättning 15 regionkontor Realiserar viltpolitiken och arbetar för hållbar vilthushållning Stöder jaktvårdsföreningarnas verksamhet Besluter om dispenser och jaktlicenser Upprätthåller jägarregistret med samtliga drygt 370 000 jägare Jaktkort och jägarförsäkringen Ger ut tidningarna Jägaren och Metsästäjä tillsammans med tidningen För viltet Tjänsten Oma riista www.riista.fi Jaktvårdsföreningen Sköter viltförvaltningen på lokal nivå Ansvarar och arbetar för hållbar vilthushållning inom sitt verksamhetsområde Sköter lagstadgade offentliga förvaltningsuppgifter Storviltsassistansen, jägarexamen, skjutprov Forststyrelsens jaktoch fisketjänster Verkar i statsägda marker Hör till Forststyrelsens enhet för offentliga förvaltningsuppgifter Säljer jakttillstånd och planerar tillståndskvoter Arrenderar ut jaktområden, viltvård Jaktövervakningsmyndighet Ger ut tidningen Kieppi www.eraluvat.fi Den offentliga viltkoncernen Ansökningen om älglicens flyttar ut på webben Tutustu Blaser Tour -tapahtumiin www.nordis.? sekä Facebook Blaser Suomi. Blaserin menestysmalli, synteettinen Blaser Success on saanut rinnalleen uutuuden. Blaser Success Wood Edition on valmistettu kauniista pähkinäpuusta, alkaen laatuluokasta 4. Ergonomisesti täydellisen kivääritukin valmistaminen on mahdollista hyödyntäen viimeisintä korkealaatuista valmistustekniikkaa. Lisäksi tukin herkimmät osat on vahvistettu teräksellä, joten Blaser R8 Success Wood Edition kestää metsästysmatkasta toiseen. R8 Success Täydellistä muotoilua Ri ? es ca n on ly be so ld to pe rm it ho ld er s. © 20 17 BR AN DM AR K BLA_ANZ_R8_Succ_210x267.indd 1 23.02.17 16:52 Forskningen behöver sälprover Jä g ar en 2 l 2017 FÖR VILTET November 2016
• Jägaren 2 l 2017 l 31 AKTÖRERNA SOM SKÖTER VILTET Naturresursinstitutet Nationell forskningsoch expertorganisation Bedriver forskning och sköter lagstadgade myndighetsuppgifter Publicerar nyheter, en kundtidning, nyhetsbrev, bloggar, artiklar och viltinformation Gör uppskattningar av viltstammarnas storlek Flyginventeringar, vilttrianglar, paroch kullräkningar av sjöfåglar, sälövervakningar mm Avskjutningsstatistik Organiserar insamlingar av prover, ofta i samarbete med Viltcentralen eller Evira www.luke.fi, www.riistakolmiot.fi, www.riistahavainnot.fi Livsmedelssäkerhetsverket Evira Övervakar och forskar i livsmedelssäkerhet och -kvalitet samt växtoch djurhälsa Publicerar forskningsoch uppföljningsrapporter Övervakar viltsjukdomar Övervakar sjukdomar hos de stora rovdjuren i samarbete med Luke Undersöker dödsorsakerna hos vilt och misstänkta sjukdomsfall www.evira.fi Jägarförbundet Frivilligorganisation som bevakar jägarnas intressen 16 självständiga distrikt Medlemsföreningar och personmedlemmar Över 150 000 medlemmar Ger ut tidningarna Jahti-Jakt och Digi-Jakt Tjäderläger och annan ungdomsverksamhet Svarar för jaktskyttetävlingar Utbildningen ABC för jaktskytte Tjänsten Revir för hanteringen av jaktarrendeavtal www.metsastajaliitto.fi Den offentliga viltkoncernen Frivilligorganisationen
• Jakt med fällor efter skogshöns i Rovaniemi 1934. Att vittja alla fällorna kunde ta flera dagar och om jaktlyckan var god kunde bördan bli tung. Bilden visar en fälla med snara som har ett staket och ett tak av grangrenar. Av spetsen i bilden kan vi dra slutsatsen att jägarna också sköt fåglar när tillfälle gavs. Jakten med olika fällor förbjöds i jaktlagen redan 1889, men blev tillåten igen i norra Finland vid tiden då denna bild togs. 1951 förbjöds de passiva fällorna igen, utom för snarfångsten av ripor i nordligaste Lappland. FINLANDS JAKTMUSEUM
• 34 l Jägaren 2 l 2017 PERTTU MATERO , Finlands jaktmuseum För havsfågeljägaren Munter är traditionerna viktiga Åtminstone sedan 1500-talet och 1600-talet har man jagat havsfåglar med vettar på skären i den yttre skärgården. Jakten pågick på vårarna och höstarna och man jagade främst alfågel och ejder. Havet och fåglarna är än i denna dag de samma även om utrustningen och jaktens betydelse har förändrats, funderar helsingforsbon Georg Munter som jagar havsfågel. –D et är en fin stund då vettarna är utlagda och man väntar på gryningen. Först blir horisonten orange och sedan börjar det blåa breda ut sig och man börjar höra fåglarna. Det är stunder man inte glömmer, beskriver Munter sina första jakter efter havsfågel på 70-talet. Han berättar om forna tiders fågeljägare då fåglarna behövdes för att få mat på bordet, och om jägarnas kunskaper om jaktställen och omsorg om detaljer. I början av februari öppnades på Finlands jaktmuseum en utställning som för första gången presenterar jakten efter havsfågel som en tematisk helhet. Lejonparten av de utställda föremålen är donerade av Munter. Enligt museets intendent Jukka Peltonen är museer sällan så lyckligt lottade att de får en så här betydande och enhetlig donation, som dessutom kan fogas till museets basutställning. Informationen om föremålen är omsorgsfullt dokumenterad, vilket visar donatorns exceptionella känsla för historia, berättar Peltonen. – Jag har lagt märke till att museer i allmänhet har väldigt knappt om vettar, förklarar Munter. – För mig representerar vettarna någonting speciellt eftersom gamla tiders målade vettar av trä också är folkkonst. Dessutom ingår där kunskaperna och kunnandet hos den tidens jägare, som jag vill hedra. Med de här vettarna önskar jag också bevara minnet av dem. Utställningen inkluderar också nyare föremål. Antti Saraja har byggt ett diorama där jollen som Munter jagade med är centralt placerad och utrustad för jakt. Han använde den fortfarande under föregående decennium. Man kan alltså fråga sig varför Munter har donerat sin värdefulla samling av vettar till museet och dessutom sin fullt funktionsdugliga båt, med motor och allt. FI N LA N DS JA KT M US EU M
• Jägaren 2 l 2017 l 35 – Jag ville ge grejerna en trygg hamn här på museet. Jag gillar tanken att vettarna och båten blir bevarade här och att folk fortfarande kommer att titta på dem om 200 och 300 år. – Även vår nutid är historia, instämmer Peltonen. Ett föremål behöver inte vara gammalt för att passa på museum. Det är också viktigt att komplettera samlingarna med föremål från vårt närmaste förflutna, som är använda men fortfarande fullt fungerande. Enligt Munter har jakten efter havsfågel förändrats under decenniernas lopp, och mest på det viset att det som förr var matanskaffning numera är en renodlad hobby. Det är en total naturupplevelse och samvaro med jaktkamrater, matlagning, fotografering. Hur många fåglar man kniper är inte längre särskilt viktigt, men de fåglar som man fäller ska hanteras med största respekt, både ute på havet och hemma. Utrustningen har självfallet förändrats. Förr måste man tillverka allting själv, isskorna medräknade. De yttre förhållandena är de samma även om de tekniska apparaterna har gjort navigerandet enklare. Man ger sig inte ut på sjön så där bara eftersom man aldrig kan veta vad som kommer emot. Den här traditionella jaktformen som bedrivs under besvärliga förhållanden lider av samma problem som många andra former av jakt; jägarna blir äldre och de yngre åldersklasserna lyser med sin frånvaro. Den här jaktformen kräver utrustning och en oförskräckt inställning. Till jaktformens fördelar hör enligt Munter jaktställenas belägenhet i havsområdena utanför huvudstadsregionen och andra större kuststäder, och att det finns plats för nya jägare. – Det är ingen rusning ut till kobbarna. Munter ser också möjligheter att utveckla samarbetet med olika grupper av naturintresserade. – Tillsammans med naturskyddarna och ornitologerna har vi helt klart ett gemensamt intresse och en skyldighet att sköta om fågelstammarna och Östersjön. Att kryssningsfartyg släpper ut sitt slagvatten direkt i havet utgör ett hot mot blåmusslorna, som många fåglar livnär sig på. Munter fortsätter med jagandet, men överlåter det våghalsigaste klängandet på hala klippor åt de yngre. – Jag har jagat i 40 år och förr i tiden, när jag ännu jobbade, hände det att jag reste hit ända från Kina för att jaga. Den första juni och den tionde september varje år bara måste jag få ta mig ut till havsbandet, understryker han. Havsfågeljägarna Ekberg, Åkerlund och Kollin håller matpaus på Söderskär någon gång på 1910-talet eller 20-talet. Vettarna av trä är både bruksföremål och prov på hantverksskicklighet. FI N LA N DS JA KT M US EU M /J UK KA PE LT ON EN För jägaren Georg Munter är det viktigt att bevara historien. Om detta vittnar hans betydande donation av föremål till Jaktmuseet. FI N LA N DS JA KT M US EU M /J UK KA PE LT ON EN
• 36 l Jägaren 2 l 2017 Text och bilder: HENNA VÄYRYNEN I ”annan konst” är naturen närvarande Viltet i konsten K H Renlunds museum i Karleby presenterar några utställningar med modern finsk folkkonst. Den här djärva konstgenren av självlärda konstnärer, som även kallas ”annan konst”, tar sats i naturen och fantasin. M etall, smält plast, snidat trä och starka färger. Djurverken gjorda i många olika material ingår i en utställning om skog och savann som i somras lockade rekordartade drygt 10 000 besökare till Finlands jaktmuseum i Riihimäki. I Karleby kunde utställningen ses till den 26 februari i år. Amanuens Elina Vuorimies på museet i Karleby berättar att man till utställningen har samlat verk med djuroch naturmotiv, och även säljakt, som tematiskt hör till ämnet eftersom man i århundraden har bedrivit säljakt här i de nordliga vattnen. Enligt Vuorimies är naturen och djuren väldigt närvarande bland de självlärda konstnärerna. Flera av dem har bedrivit sitt konstnärskap vid sidan av arbetet som jordbrukare eller skogsarbetare, eller så har de fått gnistan att skapa konst efter pensioneringen. – De här konstnärer bor ofta på landsbygden, vilket också visar sig i deras verk. Det är också vanligt att de strövar i naturen, hämtar inspiration och observerar sådant som nerfallna grenar och masurknölar, som de kan använda i sin konst, berättar Vuorimies. Det är inte ovanligt att konstnärerna pryder gården kring huset eller till och med den omgivande skogen med skulpturer av olika fason som livar upp landskapet. Utställningen i Karleby visade hur man med motorsåg skapar bland annat detaljrika björnoch uggleskulpturer, och hur återvinningsmaterial kan återuppstå i djurskepnad. Självlärda konstnärer Denna ”Annan konst” nådde över nyhetströsklarna när Landsbygdens bildningsförbund 1998 började kartlägga konstnärerna, lyfta fram konstformen och publicera material. – Den här konstformen av självlärda konstnärerna är visuellt intressant och äkta folkkonst. Den finska förkortningen ITE kommer från ”itse tehty elämä”, ungefär egenhändigt skapat liv, förklarar Vuorimies. På svenska kallas den Annan konst eller konst av självlärda konstnärer. Genren ska inte förväxlas med amatörkonst, utan vi talar om finsk nutida folkkonst. Vi kunde också beskriva den som en ofiltrerad konst där konstnärerna inte fjättras av kunskap om konsthistorien. De skapar sin konst med passionen som drivkraft, av ett tvång att skapa. Skrot blir konst På utställningen i Karleby fanns också skulpturer av en av genrens kändaste konstnärer i landet, Alpo Koivumäki; fåglar och djur som gamar, en kungskobra och en I förgrunden Kalle Aholas älghuvud och i bakgrunden Urpo Koskelas björnar.
• Jägaren 2 l 2017 l 37 vildkatt. Redan som barn var Koivumäki intresserad av konst, men i tonåren blev han i stället intresserad av språk. I mitten av 90-talet hann konsten ändå fatt honom och han blev intresserad av att skulptera sedan han avvecklat jordbruket med nedläggningsstöd. – Mitt första verk var en trana som flyger upp. Därefter gjorde jag en kungsörn som hade den finessen att huvudet rörde sig när det blåste. Mitt tredje verk var en älg som till och med har stått i Finlandiahuset och blivit beundrad, berättar Koivumäki. Sedan dess har Koivumäki gjort ungefär 130 skulpturer, men då räknar vi inte med palmträden som han också har gjort. Dessutom har han skulpterat en hel del afrikanska djur, som en flodhäst, elefanter och utdöda sabeltandade tigrar. De här djuren finns utställda på hans gård i Kauhajoki och kallas ”Alpos savann”. Sommartid är den här savannen ett populärt utflyktsmål. Konstnären öser sitt kunnande om djuren ur både böcker och naturprogram. – Innan jag sätter igång med ett djur kollar jag proportionerna i någon bok med bilder och ritar av djuret på papper som modell. Just nu håller jag på med en grågam och en harpya, berättar Koivumäki och tillägger entusiastiskt att han nyligen har kommit på hur man enkelt förvandlar ölburkar till örnklor. Återvinningsskrot är vad Koivumäki får inspiration av och använder när han skulpterar; däck, metallrör, burkar och plast. En del av materialet får han som donationer av folk. Materialet visar honom vägen. – Med händighet och fantasi klarar man det. Dessutom ska det finnas utrymme för insikter. Skapandet känns meningsfullt när bortkastade grejer blir någonting nytt. Konstutövandet har, berättar Koivumäki, varit oerhört givande och har till och med lett till utställningar utomlands. – Jag är en blyg sorts människa, men när jag skapar är jag det inte! utbrister Koivumäki. Broderar charmen med Lappland I kemibon Mirjami Rautios färgglada och detaljerade broderier syns hennes starka band till den lappländska naturen. Väggbonaderna är som ett bildverk om Lappland med fiske, björnar och rävar. Rautio sysslar med jakt och fiske i föreningen Kemin jahtija kalamiehet och fotvandrar med sin syster. – Varje vår bara måste vi till sjön Martimojärvi när Simo älv svämmar över för att se när svanarna kommer. En gång såg jag en björn där, men den la hastigt benen på ryggen ut på en myr när vi hojtade, berättar Mirjami Rautio med ett litet leende. I sina verk skildrar Rautio det som hon ser på sina utfärder i naturen och händelser som gör intryck på henne. – En gång var vi på en holme i Bottenviken när jag fick syn på en stock som kom drivande mot stranden. Men de andra upptäckte att det inte var någon stock utan en älg. Och jag i min tur insåg att här har jag ett motiv, som blev ett verk med en älg som steg ur havet. Rautio blev intresserad på allvar av brodererandet när hon blev arbetslös. Sedan dess har hon brunnit intensivt för handarbetet. – Jag började med att brodera på gamla kläder och yllerockar. Jag broderar med silkesoch ylletråd, och fyndar också material på loppisar. Jag är självlärd och ser i böcker hur stygnen ska läggas, förklarar Rautio. Mirjami Rautio har deltagit i utställningar med sina arbeten och mera är på gång. Hon tycker att det är fint att genren Annan konst av självlärda konstnärer har lyft fram vanligt folks konst. Hennes planer för våren är redan spikade: – Sista veckan i april sticker jag till fjällen och vandrar. På webbsidan itenet.fi finns mera information (på finska) om den här konstgenren och museet i Karleby. I sommar visas där en utställning kallad ”ITEpäisyys” med Veikko Halmetoja som kurator. Vad den kallas på svenska återstår att se. Sommartid är den här savannen ett populärt utflyktsmål Mirjami Rautio upplever naturen som respektingivande. Den får henne att tystna och stillna. På bilden hennes verk Kotka (Örnen). I sina verk skildrar Rautio händelser som gör intryck på henne Alpo Koivumäki använde bland annat ölburkar och virke när han skapade sin grågam.
• 38 l Jägaren 2 l 2017 Text och bilder: TERO KUITUNEN Välmående vilt – hållbar vilthushållning Viltdagarna 2017 Viltbranschens årliga evenemang Viltdagarna arrangerades 18-19 januari i Kuopio. Under de båda dagarna bjöds det på intressanta föredrag om aktuella teman och talades om planerna för framtiden. F örst ut var Sakari Mykrä på Forststyrelsen som berättade om projektet Skogsvildren LIFE. Renbeståndet i Kajanaland har minskat med alarmerande fart och därför görs det nu två nya återutsättningar i västra Finland. Dessutom stärks den lilla delpopulationen i Suomenselkä som lever avskilt från huvudgruppen. Juho Matala på Naturresursinstitutet berättade om sambandet mellan älgen och skogsbruket. Älgstammens storlek har varierat kraftigt under de senaste decennierna, men detta har inte avsatt några spår i skadeutvecklingen. Däremot har de besiktade skadornas omfattning och intensitet fortlöpande ökat. Vi har alltså inte någon särskilt tydlig uppfattning om det kvantitativa sambandet mellan älgstammen och älgskadorna på skog. Genom modellering har man kunnat klarlägga med klart större exakthet än förut hur antalet älgar och antalet planteringar visar sig i antalet älgskador. Det går att utnyttja analysresultaten vid uppskattningen av älgstammens konsekvenser för skogen. Näringsrika vattendrag bra – övergödda dåliga Sari Holopainen på Helsingfors universitet belyste de finländska vattendragens betydelse för ändernas häckning och de oroväckande förändringar som har skett i vattendragen. Hos många arter minskar häckningsstammen och produktionen av ungar, och i synnerhet arterna som lever i näringsrika vatten ligger illa till. Vi känner inte till de exakta orsakerna till nedgången, men sannolikt döljer de sig i häckningsområdena. Minkarna och mårdhundarna blir fler, måskolonierna blir färre och vattendragen eutrofieras. Vargen anpassar sig Ilpo Kojola på Naturresursinstitutet höll ett intressant föredrag om vargen i människans landskap. Vargen bildar revir också i trakter där människan har format landskapet, bara det finns tillräckligt med föda där. Dessutom har vargen lärt sig att utnyttja skogsbruket; majoriteten av vargflockarna i vårt land följer skogsbilvägar när de vandrar. Det finns ett samband mellan besöken vid hus och bebyggelsens täthet; påhälsningarna sker oftast på platser där reviren splittras av bebyggelse. Arbetet med att kartlägga vargarnas motiv för påhälsningar vid hus pågår. Mari Tikkunen på Uleåborgs universitet har forskat i vargens attacker mot hundar. Flockarna som anfaller jakthundar håller sig med avsevärt större revir än flockarna som inte skadar hundar. I allmänhet inträffar attackerna i kanten av reviret. Sändarhalsbanden minskar på attackerna mot hundar. I revir där ingen av vargarna har halsband sker det klart fler attacker på hundar. Viltvårdsaktiviteten minskar Jani Pellikka på Naturresursinstitutet berättade att det pågår en klar nedgång i viltvårdsarbetet som jägarna gör. Av dem som Sakari Mykrä och projektet Skogsvildren LIFE.
• Jägaren 2 l 2017 l 39 1993 hade betalat jaktvårdsavgiften deltog 78 % åtminstone en gång i en viltvårdande aktivitet. År 2008 hade andelen minskat till 67 % för att i fjol ha krympt till 55 %. Å andra sidan gav utgifterna för viltvården upphov till avsevärda ekonomiska konsekvenser. Ett exempel: resekostnaderna för transporten av foder och salt ut i terrängen uppgick till drygt åtta miljoner euro. Markus Melin på Östra Finlands universitet belyste resultaten som man har fått med laserskanning för att klarlägga vilka skogstyper som skogshönskullarna helst håller till i. Resultaten visade klart och tydligt att hönskullarna, oavsett art, trivs på platser där det finns klart mera vegetation i skiktena under trädkronorna och där kronskiktet var tätare. Sjukdomen CWD hos hjortdjur Marja Isomursu på Evira berättade om sjukdomen CWD (chronic wasting desease) hos hjortdjur. Sjukdomen hör till samma grupp av prionsjukdomar som galna kosjukan, BSE. I somras påträffades de första fallen av CWD i Europa, närmare bestämt i Norge. Där påträffades två drabbade älgar och tre fjällrenar, alla vildlevande. Sjukdomen leder alltid till döden och det finns inget botemedel. Så vitt känt smittar den inte människor. Jyrki Pusenius på Naturresursinstitutet kompletterade CWD-informationen med en riskkalkyl. För närvarande verkar sjukdomen enbart förekomma i fjällen i södra och mellersta Norge. Från det senare området skulle sjukdomen kunna sprida sig rätt fort längs kända vägar som älgen vandrar till landgränsen mellan Sverige och Finland. Men det är inte bara genom djurens vandringar som sjukdomen hastigt kan nå vårt land. En annan risk är lockmedelsurin skaffad från Nordamerika och utrustning som har blivit kontaminerad under en jaktresa utomlands. Afrikanska svinpesten Taina Aaltonen på Jordoch skogsbruksministeriet berättade om bekämpningen av den afrikanska svinpesten (ASF) ur ett politiskt perspektiv. Om sjukdomen skulle nå vårt land skulle det resultera i förluster på tiotals eller kanske mer än hundra miljoner euro för svinuppfödarna. Det är oerhört mycket kostnadseffektivare att förebygga sjukdomen än att utrota den om den når landet. Till de viktigaste åtgärderna hör att reducera vildsvinsstammen till högst 500 djur. Arvo Viltrop från Estland höll ett väldigt intressant, men också rätt skrämmande föredrag om hur sjukdomen sprider sig bland vildsvinen i Estland. I juli 2014 spred sig sjukdomen ”med mänsklig hjälp” till norra Lettland och i augusti upptäcktes de första fallen nära den lettiska gränsen. Vid samma tid observerades sjukdomen också i landets nordöstra del, men sjukdomsförloppet var där av en alldeles annan typ. Vid den lettiska gränsen dog djuren, medan man upptäckte antikroppar hos djuren som fälldes i nordost. Sjukdomen hade alltså nått den nordöstra delen redan flera månader tidigare, sannolikt på grund av mänsklig aktivitet. Det har inte gått att hejda spridningen av ASF, utan sjukdomen har spritt sig över nästan hela Estland trots bekämpningsinsatser. Även Ösel är drabbat, likaså genom mänsklig förmedling. Bara Dagö är fortfarande fritt från sjukdomen. Per-Arne Åhlen från Sverige berättade om vildsvinsläget i sitt hemland och om finländarnas möjligheter att hålla stammen under kontroll. Vildsvinet återvände till Sverige på 70-talet och stammen fördubblas vart tredje år. Men på den tiden fattades ett beslut om att vildsvinen skulle få bli fler. Under historisk tid har den svenska vildsvinsstammen utrotats hela fyra gånger! Förr i världen bestod utrustningen av spjut och pilbågar, vilket betyder att finländarna, som är skickliga och utrustade med moderna grejor, garanterat kan fälla vart enda ett svin bara viljan finns. Mera läsning om de här ämnena i detta nummer av Jägaren! Marko Paasimaa på Finlands viltcentral skriver om den nya björnförvaltningsplanen. Tuomas Kukko på Naturresursinstitutet och Jani Körhämö på viltcentralen skriver om tjänsten Oma riistas möjligheter att skapa ett bättre faktaunderlag för förvaltningen av hjortdjuren och om hur tjänsten hjälper forskningen. Marko Mikkola på Finlands viltcentral skriver om jägarhandboken på nätet.
• 40 l Jägaren 2 l 2017 MARKO MIKKOLA Handbok för jägare på nätet Videor, ljud och övningsuppgifter Finlands viltcentral publicerar på nätet utbildningsmaterial om jakt och vilthushållning för alla intresserade. U tbildningsportalen öppnades i somras och kompletteras nu med mera material, bland annat med öppet material som hör till jägarexamen, jägarhandbokens webbkurs och undervisningsvideor. Portalens innehåll kommer att vidareutvecklas och breddas under innevarande år. Handbok för jägare kan också läsas på nätet. I portalen går det att köpa undervisningsmaterial med större omfattning än i den tryckta boken, med ett års användningsrätt. Webbmaterialet kostar 25 euro. Du loggar in till kursen med ditt Oma riista-lösenord. Det krävs inloggning för att du ska kunna återvända till materialet och läsa vidare under de tolv månaderna som följer efter köpet. Vid köpet ska I jägarhandbokens nätkurs finns korta videor av vissa arter, med film, textning och speaker. Videorna visar också hur arterna låter. Videorna publiceras i både webbkursen och utbildningsportalens öppna videovy, i kategorin Jägarexamen. I utbildningsportalens öppna vy publiceras ljudfiler för ett antal arter, integrerade i bilderna. Du kan alltså lyssna på arten samtidigt som du tittar på den. Jägarhandbokens webbkurs innehåller ljudfiler med flera arters läten. De är inbäddade i slutet av stycket om respektive arts kännetecken. Se demovideon om webbkursen.
• Jägaren 2 l 2017 l 41 du vara medveten om att det krävs nätbankskoder eller ett mobilt bank-id för att kunna registrera sig i Oma riista. De flesta banker beviljar inte nätbankskoder till personer som är yngre än femton och därför jobbar Finlands viltcentral med att skapa en lösning för de yngre. När den är klar kan en person som är yngre än femton registrera sig på Oma riista, med sin förmyndares medgivande. Viltcentralens videor tillgängliga i utbildningsportalen Viltcentralen publicerar egna videor i utbildningsportalen; se vyn Video. Där kan du leta dig fram till videor som intresserar dig. Videokategorin Jägarexamen innehåller videor som är gjorda av viltcentralen och inbäddade i jägarhandbokens nätkurs. I kategorin Oma riista kan du titta på videor som riktar sig till personer med olika uppdrag. I kategorin Jakt och stamförvaltning av viltarter finns videor som berättar om olika fångstmetoder och hur du tar vara på det fällda viltet. Videoutbudet kommer vid behov att byggas ut under de närmaste åren. Jägarhandbokens webbkurs finns till salu i utbildningsportalens webbshop på adressen koulutus.riista.fi /kauppa. Videorna är på finska med svensk text och blir klara under våren. Du kan ta en titt på jägarexamen i kategorin Jägarexamen i utbildningsportalen. Kursen är gratis och ger dig en uppfattning om de olika ämnesområdena i jägarexamen. Lektionerna inom de olika ämnesområdena innehåller bland annat öppna övningsuppgifter och länkar till videor i ämnet som är gjorda av andra. Med hjälp av menyn till vänster kan du leta efter videor från olika ämnesområden i utbildningsportalens videovy. I exempelvis kategorin Jakt och stamförvaltning av viltarter finns underkategorierna Fångstredskap och fångstmetoder, och Hantering av bytet. I underkategorin Hantering av bytet kan du gå vidare till videor om exempelvis Hantering av viltfågel. Finlands viltcentrals webbaserade utbildningsmaterial finns på adressen https://koulutus.riista.fi/ På ingångssidan kan du skapa ett eget Oma riista-lösenord, vilket krävs för att få tillgång till jägarhandbokens webbkurs och repetitionskurserna för offentliga förvaltningsuppgifter. Repetitionskurserna riktar sig till examinatorer för skjutprov och jägarexamen, och jaktövervakare. De här personernas uppdrag ska pågå när de loggar in och det ska återstå sex månader tills uppdraget löper ut. Om uppdraget har löpt ut är repetitionskursen inte längre tillgänglig och personen måste delta i en utbildning som ordnas av viltcentralen för att bli utsedd på nytt.
• AMMATTILAISELTA laatua saksasta Blaser on saksalainen vaatteiden ja aseiden laatumerkki. Vaatteet ovat laadukkaita ja normaalisti myös hintavia, Tarjoukset voimassa 15.4.2017 saakka 1495,2049,1390,895,2090,M2 Comfortech 12/76 puoliautomaatti haulikko 26” tai 28” Z6i 1,7-10 x 42L4A Affinity synteettinen puoliautomaatti haulikko 12/76 26”, 28” tai 30” Tac A1 308 Win kivääri Benelli Montefeltro synteettinen 12/76 26” tai 28” A400 Shadow 12/76 26”, 28” tai 30” IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE www.HHsport.fi Tarjoukset voimassa 15.4.2017 saakka 139 95 1295,SISÄLTÄÄ Tikka T3X Lite 308 tai 6,5 x 55 kiväärin • Burris 2-7x35 Fullfield kiikarin • Sako rengasjalat • Sako kantohihnan • Tikka asepussin 308 tai 6,5x55 kivääri nyt kick´s full supistin (arvo 74,90) kaupan päälle! 1199,249,Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Conquest HD 5-25 x 50 +ASV Meopro 6-18 x 50 Z-plexii 1049,579,78,Blaser Neapel housut Blaser naisten Active Helen untuvatakki Blaser miesten Prift Peter takki Micro 5+ paketti keväthintaan! yhteishintaan! Blaser Spring kengät 99,ASEKAUPAN nyt kick´s full supistin (arvo 74,90) kaupan päälle! musta, camo tai puu SX3 puoliautomaatti haulikko 12/89 28” tiputimme z6 hintoja! ASV torni kaupan päälle! säästä yli 200€! paitsi nyt! hyvä hinta/laatu -suhde säästä yli 189,50! säästä -50% Blaser-tuotteet vain verkosta 100,Nyt kaikki Blaser kauluspaidat 3 kpl säästä yli 120€! beretta asepussi (arvo 39,90) kaupan päälle! Kuukauden veto! 12/89 pesällä TIKKA T3X lite ss kampanjapaketti 2017 Saapuu lähipäivinä varastoomme! tikka asepussi kaupan päälle! Saapuu lähipäivinä varastoom me! 849,
• AMMATTILAISELTA laatua saksasta Blaser on saksalainen vaatteiden ja aseiden laatumerkki. Vaatteet ovat laadukkaita ja normaalisti myös hintavia, Tarjoukset voimassa 15.4.2017 saakka 1495,2049,1390,895,2090,M2 Comfortech 12/76 puoliautomaatti haulikko 26” tai 28” Z6i 1,7-10 x 42L4A Affinity synteettinen puoliautomaatti haulikko 12/76 26”, 28” tai 30” Tac A1 308 Win kivääri Benelli Montefeltro synteettinen 12/76 26” tai 28” A400 Shadow 12/76 26”, 28” tai 30” IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE www.HHsport.fi Tarjoukset voimassa 15.4.2017 saakka 139 95 1295,SISÄLTÄÄ Tikka T3X Lite 308 tai 6,5 x 55 kiväärin • Burris 2-7x35 Fullfield kiikarin • Sako rengasjalat • Sako kantohihnan • Tikka asepussin 308 tai 6,5x55 kivääri nyt kick´s full supistin (arvo 74,90) kaupan päälle! 1199,249,Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Conquest HD 5-25 x 50 +ASV Meopro 6-18 x 50 Z-plexii 1049,579,78,Blaser Neapel housut Blaser naisten Active Helen untuvatakki Blaser miesten Prift Peter takki Micro 5+ paketti keväthintaan! yhteishintaan! Blaser Spring kengät 99,ASEKAUPAN nyt kick´s full supistin (arvo 74,90) kaupan päälle! musta, camo tai puu SX3 puoliautomaatti haulikko 12/89 28” tiputimme z6 hintoja! ASV torni kaupan päälle! säästä yli 200€! paitsi nyt! hyvä hinta/laatu -suhde säästä yli 189,50! säästä -50% Blaser-tuotteet vain verkosta 100,Nyt kaikki Blaser kauluspaidat 3 kpl säästä yli 120€! beretta asepussi (arvo 39,90) kaupan päälle! Kuukauden veto! 12/89 pesällä TIKKA T3X lite ss kampanjapaketti 2017 Saapuu lähipäivinä varastoomme! tikka asepussi kaupan päälle! Saapuu lähipäivinä varastoom me! 849,
• 44 l Jägaren 2 l 2017 Gevärspatroner för små rovdjur Text och bilde: ARTO MÄÄTTÄ En jägares utrustning Lockjakt och vaktjakt på små rovdjur blir allt populärare. Detta märks också i handeln med jaktvapen och utvecklingen hos patronutbudet. J akten efter små rovdjur betraktas inte längre som en sidogren till annan jakt utan utgör numera en helt egen jaktform. Vi kan alltså numera tala om kalibrer och patroner ur ett renodlat smårovdjursperspektiv. Räknat i antal fällda djur utgör mårdhunden utan konkurrens det främsta objektet för vaktjakt och lockjakt. Även räven är eftertraktad, men i områden med mycket mårdhund kommer räven som klar tvåa för jägare med gevär. Jaktens fokus på mårdhund har också påverkat valet av ammunition. Väldigt få jägare tänker i första hand på pälsens kvalitet utan prioriterar största möjliga effekt vid anslaget. De helmantlade kulornas tid börjar mycket riktigt vara förbi vid jakt efter små rovdjur. Dessutom är jägarna ofta tvungna att ta hänsyn till hus i närheten och riskerna som detta innebär vid skott. Kulor som öppnar sig hastigt vid anslaget är ett klart säkrare alternativ än helmantlade kulor eller kulor för storvilt som håller formen mycket längre. Tre grupper kulor för små rovdjur Den till sin funktion absolut mest förutsägbara kultypen är varmintkulorna med plastspets. De öppnar sig med stor tillförlitlighet och anslagseffekten är dramatisk. Kulorna öppnar sig så snabbt att det till och med kan hända att de lättaste versionerna stannar i djurkroppen utan att passera igenom. Här finns dessutom den fördelen att skottverkan inte är beroende av kulans hastighet vid träff: resultatet blir det samma också vid skott på litet längre håll. Traditionella halvmantlade kulor fungerar inte lika förutsägbart. Somliga öppnar sig mycket hastigt medan andra gör det mera behärskat. Fördelen med de traditionella kulmodellerna är den, att somliga gevär lik
• Jägaren 2 l 2017 l 45 som föredrar de här kulornas mera traditionella form och därför skjuter dem med större precision. Nackdelen är oftast kulans sämre yttre ballistik, som leder till att den snabbare tappar hastighet på längre skjutavstånd. Hastighetstappet gör kulbanan mindre flack och försvagar effekten vid anslaget. Även precisionskulor med hålspets för småvilt kräver att skytten sätter sig in i ammunitionens egenskaper eftersom kulorna kan vara konstruerade för att öppna sig väldigt fort eller långsamt och behärskat. Fördelen med de här kulorna är att de har en precisionspotential i klass med precisionskulorna. Nackdelen är den samma som för de traditionella halvmantlade kulorna att funktionen varierar kraftigt med anslagshastigheten. I synnerhet klena kalibrer börjar vid någon punkt på flyktbanan hastigt tappa fart. De lämpligaste kalibrerna Ohotad kung på smårovdjursfronten är kalibrerna med en kula på 5,7 mm (.224”). Klassikern är .222 Remington. Som modern standardkula fungerar .223 RemingDe viktigaste skillnaderna mellan gevären för små rovdjur och gevären för större vilt ligger i kalibrerna. Jägarna föredrar de klenare kalibrerna för att rekylen är svagare, flyktbanan flackare, patronerna är billigare och kulorna passar bättre för uppgiften. Det finns både lätta gevär för små rovdjur och tjockpipiga varmintmodeller. I regel föredrar lockjägare lättare gevär medan vaktjägare väljer tyngre. Dagens jägare som jagar små rovdjur väljer i första hand varmintkulor med plastspets och precisionskulor med hålspets och tunn mantel. Utbudet av traditionella halvmantlade kulor har mycket riktigt minskat drastiskt. Kulorna med plastspets har den fördelen att de öppnar sig hastigt och att anslaget har ett klart hörbart ljud. Kulorna som är baserade på precisionskulor har igen den fördelen att de i flertalet gevär träffar med en oerhörd precision. I dagsläget är kalibern .223 Remington (till vänster) den vanligaste vid jakt efter små rovdjur. .243 Winchester är grövre och har den fördelen att användningsområdet är större, ända upp till hjort. Bilden visar tre olika kultyper för små rovdjur. Till vänster tre kulor med polymerspets. Typiskt för sådana är att expansionen startar omedelbart vid träff. I mitten tre patroner med hålspetskulor för jakt och precisionsskytte. Till höger tre patroner med traditionella halvmantlade kulor. ton och hastighetskungen .22-250 Remington, som har en egen hängiven fanklubb. I synnerhet vid jakt på dagtid är .22-250 Remington svårslagen. De mindre kalibrerna, femkommasjuan och .223 Remington, visar framfötterna vid vaktjakt i skymning. Tack vare den svagare rekylen går det nämligen att följa viltet i kikarsiktet utan avbrott före, vid och efter skottet, vilket gör det lättare för skytten att bedöma om det blev en bra träff, skadskjutning eller bom. När det gäller gevär för små rovdjur representerar kalibrerna med en 6 mm (.243”) kula en förnuftig övre gräns eftersom det finns ett stort utbud på varmint-kulor för sådana. Går vi till kulor med en större diameter så krymper utbudet hastigt eftersom större delen av kulorna som är grövre än 6 mm är avsedda för klart större vilt. .243 Winchester är den populäraste sexmillimeterskalibern, men sortimentet växer hela tiden. Problemet med kulor som är grövre än sex millimeter är nästan undantagslöst det, att rekylen är kraftigare, också i tyngre gevär. Det är ändå inte rekylen i sig som är problemet här utan det som jag nämnde tidigare, att det på grund av rekylen inte går att följa viltet utan avbrott före, vid och efter skottet. Jägarna föredrar klenare kalibrer
• 46 l Jägaren 2 l 2017 Sportskytteforumets seminarium På årets sportskytteseminarium behandlades i synnerhet EU:s kommande vapendirektiv och moderniseringen av vapentillståndsprocessen. D irektivets konsekvenser för jägarna blir av allt att döma väldigt lindriga. Inte heller drabbas några andra grupper av skyttar av något totalförbud. Den största förändringen kommer att röra automatgevär med ”militär bakgrund”. Gevär där magasinet rymmer FLER än tio patroner skulle bli förbjudna (EU-klasserna A6 och A7), men kan beviljas dispens om de används för sportskytte eller av reservister. Automatgevär där magasinet rymmer FÄRRE än tio patroner skulle hänföras till klasserna B6 och B7 och därmed vara tillåtna. Preliminärt skulle tillståndet dras in för en person som har ett gevär i klass B6 eller B7 om det i hans ägo påträffas ett magasin, vilket magasin som helst, som rymmer fler än tio patroner. Det här är någonting att notera för bland annat den som äger ett jaktgevär av modellen Valmet Petra. I det här sammanhanget kan också nämnas att magasinen till automatpistoler skulle begränsas till 20 patroner. Direktivet skulle sannolikt också förpliktiga EU-länderna att fortlöpande övervaka dem som har vapenlicens, med minst fem års mellanrum. Direktivet skulle alltså fastställa en miniminivå för övervakningen eftersom medlemsländerna i dagsläget har olika praxis och nivåer på övervakningen. I vårt land är övervakningen redan ordnad. Farhågorna för att innehavstillstånden måste förnyas vart femte år besannas uppenbarligen inte. Direktivet är tänkt att träda i kraft i mars. Därefter har medlemsländerna femton månader på sig att anpassa sin lagstiftning. Skjutvapenlagen blir flexiblare Lämplighetstestet som krävs för en ansökan om vapenlicens kommer troligen att slopas. Likaså ska hemortskravet slopas och antalet besök på polisstationen minskas. Hädanefter ansöker man om ett elektroniskt vapentillstånd som ersätter dagens anskaffningsoch innehavstillstånd. När tillståndet är beviljat och personen köper vapnet så går informationen elektroniskt direkt till polisen. Inte heller behöver vapnet visas upp om det är inköpt i en affär eller om den föregående ägarens tillstånd är beviljat år 2000 eller senare. Lämplighetstestet kommer att slopas så fort som möjligt medan den elektroniska ansökningen om tillstånd troligen blir verklighet 2018. Anmäl de skjutbaneansvariga och ordningsreglerna! Skjutbanefunktionärerna har hittills gjort väldigt få anmälningar enligt skjutbanelagen vad gäller de skjutbaneansvariga och banornas ordningsregler. De här anmälningarna ska lämnas in till polisstyrelsen senast den 30 november. Mera information på sidan 59. Finlands viltcentral är med i Sportskytteforumet som är en sammanslutning för organisationer i branschen. Syftet är att säkra de framtida möjligheterna till sportskytte i vårt land. För ytterligare information se www.ampumaharrastusfoorumi.fi. Huvudtalaren på forumet, inrikesminister Paula Risikko, talade under rubriken Aseet ja sisäinen turvallisuus, det vill säga Vapnen och den inre säkerheten. Hon uppmanade forumet att fortsätta med det goda samarbetet. REIJO SOLANTIE , FD, övermeteorolog, pensionär Vildsvinen blir allt fler i vårt land och det är hög tid att börja diskutera om det är meningsfullt att ha en vildsvinsstam här i landet och var den i så fall ska vara. Text och bild: TERO KUITUNEN HA N N U HU TT U
• Jägaren 2 l 2017 l 47 Här trivs vildsvinen O mrådena där vildsvinet trivs och mår bäst avgörs av de regionala huvuddragen i skogsekologin, som i sin tur avgörs främst av klimatet. Områdena där vildsvinet trivs bäst är sådana där klimatet är så milt att det finns gott om lundartade skogar. Dessutom ska tjälen vara tunn och får inte bilda ett sammanhängande täcke. Marken får inte heller vara frusen längre än fyra månader i genomsnitt. I sådana här marker är markfaunan och gräsväxtligheten rik och det går att böka i marken också på vintern utan att trynet tar stryk. I den södra halvan av landet utgör Södra Österbotten det oginaste området för vildsvin. Regionen hör klimatmässigt till den stränga mellanboreala ekologiska zonen. I Södra Österbotten går tjälen på tok för djupt för vildsvinet, marken är frusen i fem månader och lundarna och de lundartade skogarna utgör bara 8 % av arealen moskog. I den sydboreala zonen utgör lundarna och de lundartade skogarna däremot ungefär en tredjedel av moskogarna, i genomsnitt 36 procent. I den sydboreala zonen håller vildsvinen helst till i områdena med minst tjäle: Nyland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen och Södra Savolax samt de södra delarna av Norra Savolax och Norra Karelen till Siilinjärvi, Kaavi och Polvijärvi. I de här områdena klarar sig vildsvinet utan hjälp av människan, utom under stränga vintrar. På övriga håll i landet, där bestånden utgörs av enstaka ditirrade individer, ska vildsvinen skjutas bort så det inte uppstår populationer som är beroende av utfodring och för att hindra svinpesten från att sprida sig. Lyckligtvis befinner sig nästan samtliga svingårdar i landet utanför området som passar vildsvinet bäst. På så vis uppstår det en cirka 100 km bred säkerhetszon mellan de tama svinen och de vilda.
• 48 l Jägaren 2 l 2017 -0,0005 0,0005 0,001 0,0015 0,002 0,0025 0,003 0,0035 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 Hi rv en ru ho ja m yy ty /k m 2 Hirvisaalis hirveä/km2 Hirvisaaliin ja myytyjen hirven ruhojen välinen korrelaatio Text och bild: EEROJUHANI LAINE Gagnar vilthushållningen även jordbrukarna? I synnerhet i södra Finland spelar utfodringen av viltet en betydande roll i viltvården för att hjälpa klövdjuren över vintern. Viltutfodringen bedrivs ofta på eget initiativ och på talko, men den har också kommersiella drag. I undersökningen som presenterades på sidan 52 i Jägaren nummer 1/2017 undersöktes också aktörerna som jobbar kommersiellt med viltfoder och viltåkrar. Beträffande antalet producenter av viltfoder fanns det statistiskt signifikanta skillnader på så vis att Södra Tavastland, Satakunta och Egentliga Finland skiljde sig från Lappland, Uleåborg och Norra Karelen. Nyland stack inte ut på något vis, vilket säkerligen förklaras av den låga svarsprocenten. Vad är det då som ger upphov till de regionala skillnaderna i antalet viltfoderproducenter? Man skulle ju kunna tro att det i regioner med ett starkt jordbruk borde finnas gott om foderproducenter. Men av allt att döma är det ändå inte så. Jordbruksarealen i viltcentralsregionerna korrelerade nämligen inte alls med antalet producenter av viltfoder. Med undantag av älgen och skogsvildrenen är alla jaktbara klövdjur i vårt land föremål för en rätt aktiv utfodring. När vi granskar avskjutningen av klövdjur (utom älg och skogsvildren) och jämför den med antalet viltfoderproducenter så noterar vi en väldigt kraftig positiv korrelation. Ju större avskjutning av klövdjur i en region, desto Utfodringen av viltet ger inte bara friskare och större bestånd av klövdjur utan också inkomster för jordbrukarna. fler producenter av viltfoder finns där. Det samma gällde korrelationen mellan den uppskattade storleken på vitsvansbestånden och antalet producenter av viltfoder. Även i Sydöstra Finland fanns det rätt många foderproducenter trots att klövdjursbestånden är små i jämförelse med de ovannämnda regionerna. Där kan det växande vildsvinsbeståndet vara en delförklaring till den ökande handeln med viltfoder. Korrelationen mellan antalet viltåkerentrepenörer och bestånden av klövdjur var inte lika stark, vilket beror på att det i Österbotten finns väldigt många entrepenörer medan klövdjursbestånden är rätt små. Viltåkrar anläggs också för fälthönsens skull, vilket kan förklara skillnaden. Större klövdjursbestånd kan gagna jordbrukarna som en tänkbar inkomstkälla, vilket de redan är. Om vi beräknar andelen gårdar som säljer viltfoder av alla gårdar som odlar spannmål eller någon annan gröda så kommer vi fram till följande siffror. I Södra Tavastland säljer 8 procent viltfoder, i Mellersta Finland 7 procent, i Satakunta 6 procent och i Egentliga Finland drygt 2 procent. Avskjutningen älgar/km 2 Korrelationen mellan antalet fällda älgar och sålda älgkroppar S ål d a äl g kr o p p ar /k m 2
• Jägaren 2 l 2017 l 49 Riista-alan ammattilaiseksi? Metsästysopas? Riistanhoitaja? Riistayrittäjä? Ruukin maaseutuopisto kouluttaa toimijoita riista-alan vaativiin tehtäviin. Haku elokuussa alkavaan riistapainotteiseen luonto-ohjaajakoulutukseen suoraan oppilaitokseen 31.5.2017 mennessä. Lisätietoja: Teemu Keränen p. 040 747 7234 tai teemu.keranen@raahenedu.? www.riistalinja.info EEROJUHANI LAINE Försäljningen av viltkött ökar när viltstammarna växer T ill de äldsta formerna av vilthushållning hör att byta kött mot andra nyttigheter. Nuförtiden förekommer det också en viss försäljning av viltkött. Omfattningen av försäljningen är klart större i områden med stora viltstammar. I den här artikeln ska vi ta en närmare titt på de regionala skillnaderna i köttförsäljningen och prissättningen. Om detta handlade en undersökning som presenterades på sidan 52 i Jägaren nummer 1/2017. Det fanns en positiv korrelation av statistisk betydelse mellan älgavskjutningen och antalet sålda älgkroppar. Det här innebär att det såldes fler älgkroppar i regioner där avskjutningen per km² var större. I exempelvis Österbotten såldes uppskattningsvis åtta procent av de fällda älgarna medan andelen i Mellersta Finland och Kust-Österbotten var fyra procent. Av den totala avskjutningen i landet såldes ungefär två procent, vilket stämmer överens med en tidigare gjord undersökning i ämnet. Beträffande prissättningen på älgkropparna fanns det stora skillnader mellan regionerna, men ingenting som mättes i enkäten förklarade skillnaderna. I genomsnitt kostar älgkött 9,10 euro per kilo. Kilopriset på älgkött verkar vara högst i Södra Tavastland och lägst i Uleåborgstrakten. I Österbotten sammanföll ett tämligen högt pris (10,7 €/kg) med den största mängden sålt kött. Där ligger alltså värdet på köttförsäljningen allra högst. Beträffande försäljningen av kött av vitsvanshjort så följde de regionala skillnaderna artens utbredning. Vitsvanskött såldes främst i de södra och sydvästra delarna av landet. Även för vitsvanshjortarna gällde korrelationen att ju fler fällda djur desto större mängd sålda kroppar. Enligt genomsnittet för hela landet såldes tre procent av avskjutningen medan genomsnittspriset låg på 7,70 euro per kilo. För vitsvanshjorten är dock uppgifterna osäkra eftersom svarsprocenten för Nyland blev så låg. Försäljningen av skinn följer samma mönster. Försäljningen är livligast i de västra och mellersta delarna av landet. Ju fler älgar som fälls desto större blir andelen skinn som säljs. Det känns uppenbarligen trevligare att sälja en litet större trave skinn än enstaka sådana. Dessutom spelar storleken på jaktföreningen eller jaktlaget en avgörande roll för skinnförsäljningen och storleken är säkert mindre på statsmarker i norra och östra Finland. Ju fler älgar som fälls desto fler kroppar blir sålda. På det viset blir viltköttet tillgängligt också för dem som inte jagar och fler personer får ta del av nyttan med jakten.
• 50 l Jägaren 2 l 2017 MARKUS VON WEISSENBERG Viltåkern blir allt viktigare Syftet med viltåkrar är inte längre enbart att bädda för en lyckad jakt utan de har utvecklats till ett utomordentligt verktyg för vården och regleringen av viltet. hus och behöver inte slösa bort dygnets ljusa timmar på att leta efter dem. Viltets välfärd är dagens melodi Vi lever inte längre i nödtider, som under republiken Finlands tidigaste år då folk var illa tvungna att fälla skogens sista älg för att föda familjen. Dagens jägare drivs av en önskan att lära känna viltet och sörja för att djuren har det bra. Med viltåkrar och modern teknik går det att övervaka viltet effektivt. Viltkamerorna har blivit vanliga, tekniken har utvecklats och vi får nya kunskaper. I början av februari hände det sig på Kirjalaön i Pargas, där det finns gott om rådjur, att en kamera fångade en storvuxen varg på bild. Utan den här kameran vid en utfodringsplats i kanten av en viltåker hade observationen blivit ogjord och ingen skulle ha trott på vargen. I stället spred sig bilden hastigt från mobil till mobil och till och med till lokaltidningen, och situationen blev tagen på allvar. Liknande observationer av ätligt vilt och rovdjur får vi dagligen på olika håll i landet och de är mycket viktiga för viltvården. Dagens jägare vill veta vad slags vilt som faktiskt rör sig i skogen och han vill planera avM AR KU S VO N W EI SS EN BE RG V arje år anläggs det en avsevärd mängd viltåkrar här i landet. Det främsta skälet är fortsättningsvis att hålla kvar viltet i ens egna jaktmarker. Viltet håller gärna till i närheten av en viltåker och när jakten börjar på hösten så vet jägarna var djuren håller skjutningen så, att det finns vilt att jaga också under kommande år. Tack vare ihärdigt informationsspridande behöver ingen längre vara okunnig om det rätta sättet att beskatta viltbestånden. En välanlagd viltåker och en välskött utfodringsplats med modernt viltfoder är till stor hjälp för planeringen av viltbestånden. Mera mångfald i naturen Hur anläggandet av en viltåker går till beror förstås på vilka grödor man tänker så, vilket i sin tur avgör vilken avkastning som åkern kommer att ge. Den som odlar havre eller korn på en åker med svag produktionsförmåga – kanske på grund av jordkvaliteten, väta eller brist på näring får under ett dåligt år ingenting. Av vårt lands åkerareal består säkert en dryg halv miljon hektar av sådana här svagproducerande jordar som snarare kostar än avkastar. Ett av de få sätten att få de här åkrarna att åtminstone avkasta en smula vinst är att göra dem till viltåkrar, närmare bestämt sådana som EU kallar mångfaldsåkrar. Då spelar det ingen roll om det vid skörde
• Jägaren 2 l 2017 l 51 Laadukkaat Dianariistapeltoseokset Eräkontista! Hirvi-Diana 1kg 18€ / 10kg 159€ Peura-Kauris –Diana 3kg 41€ / 10kg 126€ Fasaani-Peltopyy –Diana 3kg 38€ Diana-Aurinngonkukka 2kg 28€ / 10kg 129€ Diana-Rehukaali 1kg 25€ / 10kg 235€ Diana-Rehurapsi 1kg 9,90€ / 10kg 96€ Diana-Rehunauris 1kg 14€ Diana-Talvirehurapsi 1kg 9,90€ / 10kg 82€ Diana-Öljyretikka 3kg 35€ / 25kg 210€ Diana-turnipsi 1kg 22€ Diana-Rehusokerijuurikas 1kg 53€, PILLERÖITY Diana-Naattinauris 1kg 19€ Diana-Lehtisikuri 1kg 25€ Koristekukka-Diana 25€ 250g / 1kg 69€ Riistalaidun-Diana 10kg / 128€ Mesija perhospelto-Diana 10kg 92€ Syyskylvö-Diana 10kg 89€ Diana-Metsästäjän maissi 3kg 41€ Diana Solo 421kylvölaite 120€ Tarkemmat tuotetiedot kylvömäärineen verkkokaupastamme: www.erakontti.fi Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi Dagens jägare vill veta vad som pågår i hans skog för att kunna planera avskjutningen på rätt sätt. Viltåkern är här ett utmärkt verktyg. På bilden har en hane med ståtlig krona tagit sitt harem med sig till en åker med fodersockerbetor i Sjundeå. Stöd beviljas för anläggandet av fleråriga ängar och fågelåkrar, vilket gynnar mångfalden i naturen. Man kan till exempel så prydnadsblommor eller fjärilsoch nektarväxter, och på det viset skapa en skyddad miljö där småviltet trivs. tiden regnar veckor i sträck eftersom skörden inte ska bärgas, torkas eller lagras, och ersättningen är alltid den samma. När man sår en åker med en blandning av minst två viltåkergrödor så blir det en mångfaldsåker som får 300 euro per hektar i stöd. Om man dessutom lovar jordbrukaren att jaktlaget fixar fröna och gödslet och sådden medan han M AR KU S VO N W EI SS EN BE RG själv får behålla det garanterade stödet så månne det inte börjar dyka upp viltåkerkandidater? Dagens stödsystem gynnar en fortsatt ökning av mångfalden i naturen genom att också inkludera så kallade fågeloch fjärilsåkrar med ett stort inslag av nektarväxter som lockar till sig fjärilar, humlor och andra insekter samt småfåglar. Detta är framtidens melodi!
• 52 l Jägaren 2 l 2017 Kommentar till artikeln om fästingar: Antalet hjortdjur ÄR viktigt! Text och bilder: HEIKKI HENTTONEN , professor i skogszoologi, Naturresursinstitutet I Jägaren nummer 5/2016 fanns en artikel som kan ge läsarna missuppfattningar om fästingarnas livscykel och hjortdjurens roll i denna cykel. Om jägarna försöker förneka hjortdjurens betydelse för fästingarnas livscykel och mängden fästingar så skjuter de nämligen sig själva i foten. M en först en repetition av fakta. Vilket med all tydlighet är av nöden eftersom bland annat parasitologen emerita Margaretha Gustafsson i somras föreslog att rådjuren och hjortarna skulle skjutas bort på grund av fästingfaran. Att ”experterna” som intervjuades i kvällspressen var desto fler ägg lägger den. Oftast parasiterar den vuxna honan på hjortdjur och i synnerhet på rådjur och vitsvanshjort. Det säger sig självt att det på ett stort däggdjur också finns en större mängd blodsugande fästingar än på ett litet. Vuxna fästinghonor suger dessutom också blod från mindre däggdjur som rävar, harar, ekorrar och igelkottar, men dessa står för färre blodmåltider och producerar därmed också färre fästingar. Det kan med andra ord förekomma fästingar också utan rådjur och hjortar, men det råder inget tvivel om hjortdjurens betydelse för förekomsten av fästingar. På olika håll i Europa har det gjorts försök med inhägnader för att utestänga rådjuren från försöksbestånd. På några år minskade mängden fästingar klart och tydligt. Därtill kommer att hjortdjuren, eftersom de strövar omkring, transporterar vuxna fästingar till nya områden. Larv, nymf och vuxen – med olika värdar Ur äggen kläcks larver, som följande år utvecklas till nästa stadium, nymfer, som året därpå utvecklas till vuxna. Varje stadium behöver en blodmåltid för att utvecklas till följande stadium. Larverna parasiterar huvudsakligen på små däggdjur, av vilka de får patogener som borrelia och hjärninflammation. Skogsmusen och skogssorken hör till patogenernas främsta värdar. Vid övergången till följande stadium – från larv till nymf och från nymf till vuxen följer patogenerna med. Blodet hos hjortdjur innehåller ämnen som är skadliga för patogenerna och därför bär inte hjortdjuren på de här sjukdomarna. Det här har ibland felaktigt tolkats så, att det är nyttigt med rådjur och hjortar eftersom blodet som honan suger av dem kan eliminera borrelian hos de vuxna honorna och göra dem En vuxen 3-4 mm stor taigafästinghona på jakt efter byte. Det handlar ännu inte om blod. ofarliga för människan. Men detta är en illusion eftersom den vuxna fästinghonan bara suger blod en enda gång! Om den har parasiterat på exempelvis ett rådjur så parasiterar den aldrig mer på något djur alls utan producerar en stor mängd ägg och nya fästingar med hjälp av rådjursblodet. Nymferna de värsta spridarna Den värsta bristen i artikeln i tidningen Jägaren var den, att författaren skrev om fästingar rent generellt utan att belysa betydelsen av de olika stadierna. I själva verket spelar nymferna en större roll som sjukdomsspridare än de vuxna eftersom det finns så mycket mera av dem. För oss människor är fästingen en blodstinn vuxen hona, nästan lika stor som en nagel, medan vi sällan lägger märke till de mindre larverna och nymferna. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att larverna tar emot sjukdomsalstrare från små däggdjur medan nymferna är det stadium som främst sprider sjukdomar. Fästingbeståndets storlek avgörs däremot av ute och cyklade kan man lugnt säga. Fästingarnas livscykel genomgår flera stadier med olika värddjur, men stadierna och deras betydelse togs inte heller upp i artikeln i tidningen Jägaren. Den vuxna fästinghonan lägger en stor mängd ägg. Ju mera blod den vuxna honan har kommit åt att suga vid sin blodmåltid En nymf av vanlig fästing på underkäken på en skogssork. Nymferna suger blod på både mindre och större däggdjur, och även på fåglar.
• Jägaren 2 l 2017 l 53 de vuxna honornas tillgång till generösa blodmåltider på stora däggdjur. Övriga observationer Det är likaså vilseledande att hänvisa till prevalensen, det vill säga andelen individer i en population som bär på en given sjukdom, eftersom prevalensen kan vara hög även om mängden fästingar är väldigt liten. I sådana fall är risken för människor minimal. Å andra sidan kan en låg prevalens i ett tätt fästingbestånd innebära en avsevärd mängd fästingar som sprider infektionen, vilket självfallet innebär en mycket större risk. Jag avstår här från att ta upp några felaktiga sifferuppgifter, men bilden av den termiska sommarens längd i förhållande till antalet borreliapatienter är vilseledande. Rådjurens utbredning och mängd begränsas av klimatet och jag misstänker därför att vi skulle få en närapå likadan kurva om vi bytte ut borreliafallen mot antalet rådjur eller vinterns längd. Men om vi ändå ska göra mallar av den här typen så borde vi naturligtvis inkludera de patogenbärande små däggdjuren och variationerna hos deras stammar eftersom det ju är där som skogsbässarna hämtar sina bobbor. Mycket riktigt håller vi på med sådan här forskning! Ibland hör man lekmän, men även företrädare för läkarvetenskapen, påstå att ett gott sorkår är ett gott fästingsår. Det här är struntprat. Vilket av fästingens stadier avser man? Visserligen är det sant att larverna har gott om blodgivare under ett gott sorkår, men den stora skaran larver utvecklas först året därpå till nymfer och då har sorkstammen redan kraschat. Därpå följande år parasiterar de vuxna honorna främst på större däggdjur. Jag betvivlar inte alls klimatets och i synnerhet det lokala mikroklimatets betydelse för fästingarna. Dessutom kan extrem väderlek påverka fästingarnas aktivitet och mängder. Den varma torra sensommaren för ett par år sedan tvingade ner fästingarna i marken medan den hårda januarikölden i fjol vintras utan något skyddande snötäcke uppenbarligen decimerade fästingarna rejält, åtminstone i Mellersta Finland. En vanlig fästing som suger blod ur örat på en skogssork. MIKAEL WIKSTRÖM , Finlands viltcentral Hjortdjursförekomsten kan ha stor betydelse för fästingförekomsten, men väldigt liten betydelse för förekomsten av fästingburen borrelios A rtikeln om hjortdjur, fästingar och fästingburna sjukdomar i Jägaren 5/2016 har väckt mycket intresse bland läsarna. Artikelns budskap att hjortdjurens roll i förekomsten av borrelios och TBE inte är svartvit har uppenbarligen nått väl fram. Angenämt att även skogszoologiprofessor Heikki Henttonen som specialiserat sig på fästingar blev intresserad av artikeln och var villig att komplettera artikeln genom att förklara fästingarnas olika åldersskeden. I Jägaren 5/2016 fanns tyvärr inte plats att beskriva fästingarnas livscykel. Som professor Henttonen konstaterar, kan hjortdjuren ha en stor betydelse för fästingarnas riklighet. Hjortdjurens relativa betydelse kan vara särskilt stor om det i ifrågavarande område finns endast lite andra för fästingarna potentiella stora värddjur. I Finland är hjortdjurens andel av de potentiella stora och mellanstora värddjuren oftast ändå förhållandevis liten. Om Naturresursinstitutets jaktbytesstatistik skulle motsvara viltarternas andelar i naturen, skulle hjortdjurens andel av de stora och mellanstora potentiella värddjuren vara cirka 15 %. Hararnas, mårdhundarnas, rävarnas och de andra stora och medelstora för fästingarna potentiella värddjurens andel skulle vara cirka 85 %. Enligt Thomas Jaenson som är professor vid Uppsala universitet, kan harar ha 2 500 fästingar på sig och rådjur kan bära 2 000. Fästingarna i Finland skulle sannolikt ha god tillgång på värddjur även om hjortdjursmängden skulle begränsas rejält. I Jägaren 5/2016 behandlades dock inte hjortdjurens betydelse för förekomsten av fästingar, utan hjortdjurens betydelse för förekomsten av fästingburna sjukdomar. Det handlar alltså om två skilda saker. I artikeln nämndes inte de statistiska siffrorna, så här kan kompletteras att till exempel stamtätheten av vitsvansvilt som blev kvar efter avslutad jakt, påverkade förekomsten av borrelios inom de olika sjukvårdsdistrikten med R2 = 0,0869 under åren 20112015 och sampelstorlek 100. Den av jägarna meddelade vitsvanstätheten förklarade alltså 8,7 % av borreliosfallen. 91,3 % av borreliosfallen berodde alltså på andra faktorer än vitsvansstammens täthet. I och med att fästingförekomsten och förekomsten av fästingburna sjukdomar är beroende av alla värddjur av olika storlek, alltså av den funktionella massan och av värddjurets förmåga att bära till exempel borrelios, skulle det vara viktigt att inkludera samtliga värddjursarter i jämförelsen. Det skulle vara mycket intressant att se forskning i vilken samtliga faktorer tas i beaktande. Också faktumet att även larver och nymfer kan använda stora värddjur, inte endast de vuxna honorna, bör hållas i tankarna.
• 54 l Jägaren 2 l 2017 HA N N U HU TT U
• Jägaren 2 l 2017 l 55 ANNA KNUUTTILA , veterinärmedicine doktor VMD Aleutiska minksjukdomsviruset: Vanligt bland våra vildlevande mårddjur H os vuxna minkar kan AMVD orsaka en kronisk immunförmedlad sjukdom (aleutisk minksjukdom, plasmacytos) och hos ungar akut sjukdom i andningsvägarna som leder till döden. Viruset har en stor geografisk utbredning och påträffas hos både uppfödda och vildlevande minkar. Till de typiska symptomen hos minkar som har drabbats av aleutisk minksjukdom hör bland annat att djuren magrar, anemi, blödningar ur mun och näsborrar samt blodig avföring. Om sjukdomen drabbar djuret milt eller hårt beror både på virusstammen och på faktorer hos värddjuret. En infektion kan vara symptomfri, men leda till döden för känsliga individer. Det finns varken vård för eller vaccin mot sjukdomen. Hos vildlevande mårddjur (mink, flodiller, utter, iller, hermelin och mård) har viruset påträffats i bland annat Frankrike, Spanien, England och Kanada. Sjukdomen har också rapporterats hos tamillrar (fretter). Det råder osäkerhet om hur sjukdomsbilden ser ut för de övriga mårddjuren, men troligen är den inte lika allvarlig som för minken. Eventuellt har sjukdomen bidragit till att stammarna av bland annat flodiller och iller har minskat. De vildlevande mårddjuren i vårt land har inte tidigare undersökts med avseende på den aleutiska sjukdomen. Med hjälp av organprover som hade samlats in av jägare och andra samarbetspartners skulle förekomsterna av viruset hos mårddjuren här i landet undersökas, och dessutom även likheterna och skillnaderna i virusets DNA för att bland annat klarlägga om viruset eventuellt härstammar från uppfödda minkar. Grävlingar ofta infekterade Vid undersökningen påträffades den aleutiska sjukdomen för första gången hos grävlingar. 27 procent av dem konstaterades vara infekterade. Vid undersökningen kontrollerades också estniska prover av mårddjur och hos de estniska grävlingarna påträffades en markant avvikande virusstam som eventuellt hör till en helt ny art av parvovirus. I de inhemska proverna påträffades infektioner hos 54 procent av de vilda minkarna och hos en iller. Däremot var proverna av uttrar, mårdar, småvesslor, hermeliner och mårdar negativa. Smittan var spridd över ett geografiskt sett stort område och positiva djur påträffades i de västra, södra och östra delarna av landet. Till faktorerna som exponerar en individ för smitta hör djurarten och tidpunkten då provet tas. De vilda minkarna och grävlingarna löpte den största risken för att bli infekterade. Åren 2006 till 2009 var det vanligare med infektioner än åren 2010 till 2014. Däremot hade djurets ålder, kön eller geografiska placering ingen betydelse för hur utsatt djuret var för infektion. Minkfarmerna ingen betydande infektionskälla För de vildlevande mårddjuren verkar minkfarmerna inte vara någon smittkälla av betydelse, åtminstone inte på kommunoch landskapsnivå. Dessutom verkar farmminkarna och de vildlevande mårddjuren ha infektionskedjor som i det stora hela är separata. Sannolikt inträffar det ändå slumpartade infektioner mellan kedjorna. De inhemska virusstammarnas ursprung förblev dock oklart. Det är tänkbart att viruset har nått vårt land med avelsdjur från minkuppfödare i andra länder, men å andra sidan är det också möjligt att våra inhemska mårddjur har burit på viruset redan innan minkfarmningen kom i gång. Fortsatt forskning nödvändigt Även om flera arter av mårddjur kan smittas av det aleutiska viruset så är det enbart för minkar som sjukdomsfall med egentliga symptom har rapporterats. Hos andra arter kan en infektion vara övergående och/eller symptomfri, men forskningsläget är otillräckligt. I vårt lands natur är det vanligt med infektioner hos både minkar och grävlingar. Ändå är det osannolikt att viruset skulle orsaka något sjukdomsutbrott i stor skala med allvarliga symptom hos dessa två eftersom populationerna är livskraftiga. För skyddet av mårddjuren vore det viktigt med mera kunskap om sjukdomsbilden och organförändringarna, i synnerhet hos järven, illern och flodillern. Vår forskningsgrupp önskar rikta ett tack till alla jägare som har deltagit i undersökningen. Proverna som jägarna och våra övriga samarbetspartners har skickat in ligger till grund för två internationellt publicerade vetenskapliga artiklar (2015) och en del av en doktorsavhandling (se informationen nedan). Till alla jägare som har uppgett sin adress har vi postat resultaten för de inskickade proverna. Övriga jägare som har deltagit i undersökningen kan höra sig för om resultaten genom att mejla adressen här nedan. Artiklar: Knuuttila A., Aaltonen K., Virtala A.-M.K., Henttonen H., Isomursu M., Leimann A., Maran T., Saarma U., Timonen P., Vapalahti O., Sironen T. Aleutian mink disease virus in free-ranging mustelids in Finland – a cross-sectional epidemiological and phylogenetic study. Journal of General Virology 2015;96:1423-1435. Leimann A., Knuuttila A., Maran T., Vapalahti O., Saarma U. Molecular epidemiology of Aleutian mink disease virus (AMDV) in Estonia, and a global phylogeny of AMDV. Virus Research 2015, doi: 10.1016/j.virusres.2015.01.011. Doktorsavhandlingen: Knuuttila A. Diagnostics and epidemiology of Aleutian mink disease virus. Doktorsavhandling 2015. Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Det aleutiska minksjukdomsviruset (AMDV, plasmacytosvirus) är ett parvovirus som förekommer allmänt hos minkar. Vid en undersökning gjord av den veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet med samarbetspartners undersöktes förekomsten av aleutiskt minksjukdomsvirus hos vildlevande mårddjur i vårt land. Undersökningen byggde på organprover som jägare hade skickat in under åren 2006 till 2014.
• 56 l Jägaren 2 l 2017 TUOMO OLLILA , Forststyrelsen Fjällräven återhämtar sig D en senaste bekräftade föryngringen i Finland var 1996 i Utsjoki. Sedan dess har fjällrävar blivit observerade och det uppskattade antalet fjällrävar som rör sig inom landets gränser uppgår till mellan fem och tio individer i fjällområdena i Enontekis och Utsjoki. Det är inte otänkbart att arten skulle ha fått ungar efter 1996 på okänd ort någonstans i fjällen, men några bevis för detta finns inte. I Norge och Sverige har fjällräven fått ungar nästan varje år och de närmaste kullarna har befunnit sig bara några mil från gränsen till Finland. Under de goda sorkoch lämmelåren 2011 och 2015 noterades drygt 70 kullar. Uppenbarligen som en följd av de här toppåren har vi i vårt land i år gjort fler observationer av fjällräv än på många år. Vid två lyor kunde det konstateras att fjällrävar har bott där, även om det inte fanns några tecken på ungar. Rävjakt gynnar fjällräven För fjällräven är rödräven en konkurrent. Efter hand som vintrarna har blivit mildare har rödrävens möjligheter att överleva i fjällområdet ökat. I människans närhet finns föda för rödräven, som också vandrar i fjällen. Under goda sorkoch lämmelår föds det många rödrävskullar, även uppe på de högsta fjällen, vilket tränger undan fjällräven från artens levnadsområden. För att minska på rävarna i fjällområdet har Forststyrelsen sedan 2003 ordnat med dispenser för rävjakt i fjällen. Med dispens har det varit tillåtet att skjuta räv med hjälp av snöskoter. Jägare som bor på de berörda orterna och renskötare har verkställt dispenserna och en liten ersättning har betalats ut för varje fälld rödräv. I år har det i vårt land gjorts fler observationer av fjällräv än på många år Så sent som för hundra år sedan förekom fjällräven allmänt i hela det norra fjällområdet, men redan på 20-talet började arten minska kraftigt. Fjällräven var ett eftertraktat pälsvilt och jakten var mycket riktigt den främsta orsaken till nedgången. Fjällräven fredades 1940 och nu kan vi äntligen skönja tecken på att stammen har börjat återhämta sig även i vårt land. Ungefär 25 personer har årligen fällt mellan 100 och 500 rävar. Det är meningen att antalet jägare ska hållas konstant också i fortsättningen. Problemet har varit att jakten inte alltid har skett i de områden som är viktigast för skyddet av fjällräven och att effekten därför inte har blivit den bästa möjliga. Framledes ska vi därför koncentrera jakten till de områden som är viktiga för fjällräven. Det är också viktigt att vi trappar upp den normala rävjakten kring byar, renskiljningsplatser och andra ställen där rödräven kan finna föda. Va st av al o
• Jägaren 2 l 2017 l 57 Matsäck för jägare: Brödknyten 100 år med samma hjärta Gör brödknytena färdiga hemma, men sätt dem inte i ugnen utan värm dem senare vid brasan. Portioner: 4 Portionsstorlek: 100g Aktiv tillagningstid: 15 min Passiv tillagningstid: 0 min Ingredienser: 8 skivor bröd 8 tsk bordsmargarin 4 skivor kött efter tycke och smak 4 skivor ost ½ röd paprika Tillagning 1. Bred margarinet på brödskivorna. Lägg en skiva kött och en skiva ost på fyra av brödskivorna. Skär paprikan i strimlor och lägg ovanpå. Lägg de fyra återstående brödskivorna ovanpå så det blir fyra dubbelmackor. 2. Veckla in varje dubbelmacka för sig i bakplåtspapper och därefter i aluminiumfolie. Värm knytena långsamt vid brasan.
• 58 l Jägaren 2 l 2017 Nyhetsmagasinet Det digitala viltskogsprojektet ? Ett nytt digitalt projekt för vården av viltskog inleder verksamheten under våren. Det handlar om att med positionsinformation uppskatta skogens lämplighet som livsmiljö för skogshönsen. Projektet kommer dessutom att bedriva medborgarforskning, det vill säga att insamling av skogsdata görs med hjälp av jägarna och skogsfackmän som utbildas för uppgiften. Den digitala viltskogen är ett samprojekt som drivs av Finlands viltcentral och Finlands skogscentral och finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet. Projektet ingår i METSO, programmet för mångfalden i skogarna i södra Finland. Projektet är två-årigt och avslutas vid utgången av nästa år. Mera om hur projektet framskrider i kommande nummer av tidningen Jägaren! ? Välkommen till ett veckoslut med andra jaktintresserade ungdomar! Plats: Siiponkoski byoch åcenter i Haapajärvi Deltagare: Pojkar och flickor i åldern 11-16 år, även föräldrar kan delta Pris: 100 € / person, för jägarexamen tillkommer 20 euro På programmet bland annat: ? Prepkurs för jägarexamen ? Jägarexamen ? Skytteutbildning, skjutvapen och pilbågar (på skjutbana) Illustratören Seppo Polameri har avlidit Polameri var särskilt känd för sina bilder med naturoch jaktmotiv. ? Plats: Virrat, Ungdomscentret Marttinen Målgrupp: 12-15-åringar På lägerprogrammet bland annat: ? Jägarfärdigheter; handledning och övningar. ? Skytteutbildning på skjutbana, även bågskytte ? Utfärd till en våtmark. ? Matlagning i terrängen och hur man reser ett tält. ? Terrängbana om jakt och fiske. ? Hunden som jaktkamrat. Trevlig samvaro och lägereld. Jaktläger för ungdomar i Haapajärvi 8-11 juni Tjäderlägret i Virrat 19-21 juni ? Hur man hittar i terrängen med karta och kompass ? Jakthundsdemo ? Jakt efter små rovdjur, tillverkning av fällor ? Trolling ? På fritiden lägertävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 22 maj! Förfrågningar och anmälningar Miika Niskala, tfn: 044 445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 50 deltagare i anmälningsordning, inkvartering i egna tält. Till deltagarna postas ett lägerbrev med lägerprogrammet och närmare anvisningar. Pris: 120 € Anmälningar: Jägarförbundets distrikt Norra Tavastland, webbsidan, senast den 28 maj. Lägret tar emot de 38 första ungdomarna i anmälningsordning. Lägret arrangeras av Jägarförbundets distrikt Norra Tavastland och Virrats jv-förening. För ytterligare information kontakta: Keijo Kivimäki, 0400 799 823 och Tapio Luuri, 044 083 0623 IL JA KO IV IS TO
• Jägaren 2 l 2017 l 59 Forskningen behöver sälprover Du som är skjutbaneansvarig är anmälningarna gjorda? ? Enligt skjutbanelagen ska de som driver en skjutbana göra en anmälan till polisstyrelsen om vilka personer som ansvarar för verksamheten och säkerheten på banan. Tiden för anmälningen går ut den 30 november då det har gått två år sedan lagen trädde i kraft. Av ansvarspersonen krävs att han eller hon är myndig och frivillig till uppdraget. Dessutom krävs: ? Att ansvarspersonen är fullt kapabel och inte har gjort konkurs. ? Att ansvarspersonen är känd som ärlig och pålitlig, och är till sina personliga egenskaper lämplig för uppgiften. Polisstyrelsen kan kräva officiella dokument som styrker detta! Ny verksamhetsledare ? Keminmaa jaktvårdsförening har fått en ny verksamhetsledare, Ville Matias Keloneva, keminmaa@rhy.riista.fi, 040 778 5275. ? Veckelax-Fredrikshamn jaktvårdsförening har fått en ny verksamhetsledare, Jari Posti. Paijärventie 94, 49640 Paijärvi, vehkalahti-hamina@rhy.riista.fi , 050 524 0659 KA AR IN A KA UH AL A (L UK E) ? Vi ber jägare och fiskare att skicka in sälprover. Vi betalar en ersättning för försändelser som innehåller samtliga prover och uppgifter om späcklagrets tjocklek (100 euro/ säl). Ersättningen gäller sälar som har fällts i år. Naturresursinstitutet inleder ett nytt sälprojekt i samarbete med de övriga Östersjöländerna. Projektet syftar bland annat till att klarlägga förekomsterna av miljögifter i sälarna och deras bytesfiskar. Därför behöver vi prover av både fällda sälar och sälar som bifångst vid fiske. Vi behöver späck-, leveroch muskelprover för analys av bland annat gifthalterna. Vi undersöker också innehållet i mage och tarmar. Dessutom bestämmer vi sälarnas ålder och fortplantningskapacitet. Tjockleken på späcket under huden är dessutom ett viktigt mått på sälens hälsotillstånd. Följande prover och mått ska tas på varje fälld säl: 1. Underkäken 2. Livmoder och äggstockar från honor / penisben och testiklar från hanar 3. Lever (hel) 4. Två bitar späck (ca 7 x 7 x 3-9 cm, dvs från huden ner till underliggande muskel) 5. En bit axelmuskel (5 x 5 x 5 cm, ska inte innehålla späck) 6. Mage och tarmkanal 7. Späcktjocklek (mm) 8. Kroppslängd och vikt (om möjligt) Prover av späck och muskel skärs ut med en ren kniv, packas i aluminiumfolie och läggs sedan i en plastpåse. Övriga prover läggs i en egen plastpåse och alla prover från ett djur packas i en stor plastsäck. Proverna läggs så snart som möjligt i frysskåp. I säcken packas även en ifylld bytesuppgiftsblankett: anteckna namn, datum, fångstplats (havområde och ETRS-TM35FIN-koordinater), sälens art (gråsäl/vikare), kön, kroppslängd (mellan nosspets och svansspets), vikt (om möjligt) och späcktjocklek (mm). Späcktjockleken mäts vid bröstkorgens bakre del. Om sälen fångats i, eller i närheten av, fiskeredskap, ange även vilken typ av redskap (t.ex. fälla, nät, trål) samt vilken fisk redskapet har använts för. Proverna bevaras nedfrysta (-20 °C) och skickas via Matkahuolto helst på morgonen i början av veckan till: Luonnonvarakeskus, Ohtaojantie, 19 93400 Taivalkoski, tfn 040 6621490. Märk paketet ’HYLJE’ och kundnummer 53040003 för kostnadsfri försändelse. Vi betalar 100 € per säl, om vi får alla prover (1–6 och späcktjocklek). På institutets webbplats luke.fi finns ytterligare anvisningar och blanketterna för bytesuppgifterna:: Tietoa luonnonvaroista/Riista ja metsästys/Hylkeet/Ohjeet näytteenottoon saalishylkeistä För ytterligare information kontakta Petri Timonen (0295 327 427, petri.timonen@luke.fi) tai Kaarina Kauhala (0295 327 692, kaarina.kauhala@luke.fi) På nya poster ? I december började Mirja Rantala och Tero Kuitunen jobba med kommunikation på Finlands viltcentral. Rantala, AFM och SVM, har tidigare jobbat med bland annat olika viltskogsprojekt. Tero Kuitunen, AFM, är sedan tidigare känd av tidningen Riistas läsare. Han arbetar nu även som redaktionssekreterare för tidningen Jägaren. ? Janne Miettinen, AFD, började den första mars på projektet Digiviltskog.
• Brunanden är en medelstor dykand. Huvudet är kilformat med sluttande panna. I flykten känns arten igen på sitt gråa vingband. En hane i praktdräkt har rödbrunt huvud och hals, bröstet och akterspegeln är svarta, kroppen ljusgrå. Honans huvud och hals är bruna, med ett svagt, ljust ögonstreck. I övrigt gråbrun. På hösten liknar både ungfåglarna och hanarna honor. Förekommer i havsvikar och fågelsjöar i landets södra och mellersta delar. Honan lägger 6–9 gröna eller mörkgrå ägg i maj. Ibland så många som 14 ägg. Boet är stabilt och byggs i vass eller gräs vid vattenbrynet, ibland i en skrattmåskoloni. Flyttar i september och övervintrar i västra och södra Europa. Jakten efter brunand går i år från 20 augusti kl 12 till sista december. Arten är inte ett betydande fågelvilt. Brunand Aythya ferina Common pochard/Punasotka Dykänderna i Finland i storleksordning Vinge Ägg 6–9 (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (vår) Den årliga avskjutningen Föda Undervattensväxter och bottenlevande smådjur Kilformat rödbrunt huvud Honan gråbrun fjäderdräkt Trivs i näringsrika fågelvatten Snäckor Vatteninsekter Röda ögon Källa: Lintuatlas.? (vår) Svart bröst Ljusgrå rygg och buk Ljus vattrad buk Gråa fötter med svart teckning Brunt huvud och hals Svart akterspegel Svart och blågrå näbb Stammen består av klart fler hanar än honor Tusental 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 0,5 1 1,5 2 2,5 700–950 g 65 –7 5 cm 42–49 cm g Grått vingband Små musslor Knipa Alfågel Brunand Vigg Storskrake Ejder Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig C M Y CM MY CY CMY K brunand_sivu.pdf 1 03/03/17 23:48 60 l Jägaren 2 l 2017
• Jägaren 2 l 2017 l 61 OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons på adressen www.eraverkko. fi/ilmoitukset och väljer vilket nummer annonsen ska införas i. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2017 är priset 20 euro/rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2017 utkommer den 22 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 26 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Jakt och jägare KÖPES Räv mm skinn samt horn. R Pentinmäki, Jäpintie 344c, 60800 Ilmajoki, 050 554 6852. Vi köper fortlöpande pälsskinn till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. Boken Karhunmetsästys, Y&T Eronen, A Komulainen, tfn 0400 488 452. Köper ett vattenområde i Ingå Raseborg – Hangö och/eller mark / våtmark för jakt. 050 302 7043. Köper älghorn med brun yta för hobby, bla pryda kåsa. Tfn 040 5518 695 eller ae.kuksa@hotmail.com. JAKT Björnoch hönsjakt i Suomussalmi. 050 3258 966, www.erapalvelu.net. Björnjakt i Ryssland, i april på våren. I augokt på hösten. Fiskeresor på sommaren. Med 23 års erfarenhet. 0400 199 470, Unto Myllyvirta, www.taigaeräpalvelut.fi. Följ med mig till björnmarker och laxvatten i Kanadan. Anmäl dig genast för att hinna med! www.paulpalmu.fi. Sydafrika. € 1430 + flyg, inkl gevär. 0500 383 078, www.stormbergsafaris.co.za. Säljakt, seanature.net, 0400 154 600. Drevjakt efter vildsvin Rumänien, från 1500 € /pers. Mera info på www.wildexperience.fi, 0400 570 342. I Namibia kostar inte jakten för mycket. Åk på safari i Afrika. Mera info på www.goodhopehuntingsafaris.com. Finska rekommendationer, mejla rtuominen@unam.na. KONSERVATORER Markku Haapaniemi, 0500 360 962, Teuva, m.a.haapaniemi@gmail.com. Marko Väkiparta, 050 3245 390. Pertti Siipola, 0400 177 588, Kuopio. Jag preparerar fåglar och gör troféer. Fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, Liperi, tfn 045 330 3417. SÄLJES Jägare! Spana in Elorantas vintererbjudanden på www.eloranta.fi, tfn 0440 883 044. Fotsnaror, slagjärn, fällor för små rovdjur och bäver. taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net, 0400 181 498. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 5401 182. Fina beg drillingar, studsare mm jaktvapen. Kempeleen Ase ja Retkeily, 044 7316 055, www.asejaretkeily.fi. Vapen och tillbehör, porinase.fi. Säljer skogsskiften i Pudasjärvi, passar fint till exvis jakt. Förfrågn tfn 0400 285 409. 1,5 år tik, finsk spets, tfn 0400 214 599. 7.62/39 patroner, 1000 st, 1000 e. 045 8527 134. Strandtomt i Koillismaa. Fiskrik sjö och statsmarker. Söderstrand, tallmo, väg och el. 050 5401 126. Fasaner som lägger ägg för vårens utsättningar. Senare även kycklingar och ungfåglar. Lintumies, norra Finland, tfn 044 9724 634. Två skogsskiften i Lappland: Naruska i Salla, 29 ha med bäck, 22.000 €. I Tanhua 29 ha, 15.000 €. Medlemskap i jaktförening, tfn 040 8320 190. Säljer gräsandsungar för våtmarker etc. Änderna livar upp landskapet och lockar vilda fåglar. Leveranser i hela landet. Tfn 0400 930 690. Majs, ärter och säd. Stenmalet rågoch kornmjöl, gryn. www.siilinmylly.fi, 050 3870 505, 0400 610 491. Drilling Merkell 12/222 +Zeiss i nyskick, ring 0400 461 913, Hannu. Förmånliga erbjudanden i nätbutiken: www.asetarvike.fi. Ruger American 308win+AimZonic dämpare 750 €. Guerini Figura 12/7, 5-choke, 1950 €. Inhemsk studsare Lynx från 2490 €. Sako, Tikka, Beretta, Blaser, Zeiss, Ylöjärven asetarvike, tfn 050 3791 040. Utmärkt expeditionsbil för jägare! Merca Sprinter 2005, 4x4, 313 cdi. Utrustad med tv, cd, dragkrok, wepasto. Reg för 5 pers. Separat bagageutrymme 250 cm. Byte till terrängbil tänkbart. Tfn 040 7188 170. Inhemska Erätapio burkförslutare av tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. Transporter 2012, 360 tkm, 103kw, fd polisbil. Fynd för hundägare! 13.000 €, tfn 05 909 219 631. Fritidsbostad i Tulppio-Sorvorta på gränsen Kemi/Kairi, tfn 040 7433 790. WWW.HOUKUTUSPILLIT.NET, tfn 0400 835 511. Vapen, jakt, hundgrejer förmånligt på nätet eller i butiken, 0400 384 118, WWW.ANONASE.COM, Anon Ase ja Tukku Ay. Guerini Summit 2790 euro, Temper 1890 euro, Lynx 2390 euro, Docter Sight 289 euro, Leupold 2-7x33 299 euro, T3 Sporter 1540 euro mm. Även kvalitetsurval beg gevär. www.euroase.fi, 050 465 4695. Även byte. Fridfullt drömställe för naturvänner: Ilomants, Naarvanjärvenniemi, fastigh på 8,37 ha.Egen strand 1 km. Nära till skogar, sjöar, åar och forsar för olika aktiviteter. Färdig byggareal 78 m 2 . Solel + aggregat. C 500 m till stugan från båtstrand eller vägända. Bp 59.000 €. www.tilitalo.fi, Tili-Talo Oy, Ilomants, 040 300 0722. HUNTING1 jaktsimulatorer. Från 595 €. www.hunting1.net, 045 6797 721. TILL ER TJÄNST Jag syr hattar, handskar, västar mm av skinn. www.turkisjanahka-asu.com. Tfn 040 5090 691. Bearbetning av pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. 02 7287 503, 050 4625 938. OBS!!!!!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. Tfn 040 7188 170. Lägg dina planer i blöt! Våtmarksplanerare Juha Siekkinen, www.kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. Optifocus, Suomen kiikarihuolto, vi servar och reparerar kikarsikten. Hirsimetsäntie 21, Pb 12, 15101 Lahtis, 040 015 0356, optifocus.fi. Vi bereder pälsskinn. FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010 3873 090, www.taljatukku.fi. UTHYRES Stuga uthyres i Simojärvi, 0400-193 351. FÖRENINGAR OCH ORGANISATIONER www.dreeveri.fi, valpförmedling 040 5470 448. HUNDAR Valpar av finsk spets, födda 4.1.2017. Tfn 044 328 1722. Valpar av posavinastövare, tfn 050 4684 469. Valpar av strh vorsteh kan reserveras. Föds i början av maj. 044 3288 109. Valpar av strh ungersk vizsla, en stående fågelhund. www.ripenrannan.fi, 040 9030 791. Jämthundsvalpar, föds v 13. Mor Bch&uch. Far bch + Karh1. Tfn 040 5268 571. ÖVRIGT Jaktoch fiskemässan i Närpes 17-18/6. Så alla utställare/försäljare mm, dags att anmäla sej till årets mässa före den 8/5, till mh.show@outlook.com. MH Show Promotion. Follow us on FB. KYLCONTAINERNA ÄR HÖGKLASSIGA 25 GRADER Detaljer / försäljning: 020 769 9899 www.scandiccontainer.fi Kontaine r modifier ing m.m lagring av rådjur! Taukopaikaksi hirvimiehille, ampumaradalle tai vaikkapa kalamajaksi! Mahdollisuus varustaa kamiinalla, jolloin saat iglusta lämpimän ja viihtyisän. Iglun halkaisija on 4,2 m, korkeus 2,1 m ja kokonaispaino n. 150 kg. Iglu on kuusiosainen. TARJOUS! Huhtikuun aikana tilatut iglut 2 450,(Ovh 2 650,-) Toimitus sopimuksen mukaan. Tutustu tarkemmin www.saanatuote.com Lisätietoja puhelimitse 040 583 7340 UUTUUS! LASIKUITUINEN KOOTTAVA IGLU.
• 62 l Jägaren 2 l 2017 Ålandsnytt Älgjakten 2016 ? Under älgjakten 2016 fälldes 170 älgar fördelat på 40 tjurar, 45 kor och 85 kalvar. Det är något färre än 2015 då 179 älgar fälldes fördelat på 46 tjurar, 51 kor och 82 kalvar. Överlag är fördelningen mellan vuxna och kalvar godkänd, med 50 % kalv i avskjutningen, vilket är en förbättring från ifjol. Tre av de fyra senaste åren har kalvandelen uppgått till 50 % eller mer, vilket är en glädjande trend. Det finns dock enskilda jakträttsområden som bör se över kalvfördelningen inför det sista året i treårsperioden. Den positiva trenden för kalvvikterna som varit rådande sedan 2012 bröts detta år. Det är inte helt oväntat att kalvvikterna var sämre i år eftersom försommaren var relativt varm och torr så ett enskilt år ska man inte dra för stora slutsatser av. Kalvvikterna i skärgården var dock oroväckande låga och faktiskt de sämsta som någonsin registrerats. Kalvvikterna i skärgården har tidigare alltid legat 5-10 kg högre än på fasta Åland, men årets kalvvikter var till och med sämre än de har varit som lägst på fasta Åland. Kalvvikterna på fasta Åland sjönk också men var ändå relativt höga sett till de senaste åren. Antalet älgar som uppskattas vara kvar efter jakten sjönk något på fasta Åland från 322 till 308 och var oförändrat i skärgården. Under året inträffade sju trafikolyckor med älg, en mer än 2015. RJ Kommun Fällda älgar TOTALT Kvar efter jakten TOTALT KVAR Tjur Ko Kalv Tjur Ko Kalv Obestämd BRÄNDÖ 9 11 17 37 36 51 20 6 113 FÖGLÖ 5 3 6 14 16 14 8 5 43 KUMLINGE 6 8 13 27 24 21 13 4 62 KÖKAR 4 4 8 16 12 18 6 36 SOTTUNGA 1 1 2 5 5 5 3 18 VÅRDÖ 3 3 7 13 14 17 6 2 39 SKÄRGÅRDEN 28 29 52 109 107 126 58 20 311 ECKERÖ 2 2 2 6 20 16 8 1 45 FINSTRÖM 1 1 3 5 10 10 8 1 29 GETA 2 2 3 7 10 12 3 25 HAMMARLAND 4 4 8 18 24 10 52 JOMALA 2 1 4 7 12 13 8 33 LEMLAND 2 3 7 12 21 19 6 46 LUMPARLAND 1 1 4 4 5 10 SALTVIK 3 2 4 9 10 11 7 5 33 SUND 1 5 6 9 14 10 2 35 FASTA ÅLAND 12 16 33 61 114 123 60 14 308 TOTALT 40 45 85 170 221 249 118 34 619 FÄLLDA ÄLGAR OCH ÄLGAR KVAR EFTER JAKTEN ÅR: 2016
• Jägaren 2 l 2017 l 63 Säloch skarvjakten 2016 ? Även säloch skarvjakten är avslutad för den här säsongen. Totalt fälldes 73 gråsälar år 2016-17 vilket är lite lägre än föregående åren då avskjutningen legat runt ca 120 gråsälar varje år. Nytt för året var att man ej behövde personliga tillstånd för skyddsjakten men kvoten om 450 gråsälar finns kvar och så även naturligtvis rapporteringskyldigheten över fällda gråsälar. Mer information finns på hemsidan www.regeringen. ax . För storskarvens del är kravet på personliga tillstånd kvar samt även här rapporteringsskyldigheten. Nytt för i år var att vi liksom för säljakten införde ett digitalt rapporteringssystem på vår hemsida. Resultatet frånskarvjakten var 1002 fällda skarvar jämfört med 542 st. år 2015, vilket också är lika med alla tiders rekord på Åland. RG Vitsvanshjortsjakten 2016 ? Under hösten fälldes för första gången 100 hjortar på Åland under en säsong jämför med fjolårets 79. Avskjutningen ökade starkt på Kumlinge i år där man fällde 52 hjortar jämfört med 23 året före, medan man på Brändö sköt lite mindre än tidigare nämligen 48 år 2016 och 52 år 2015. Det är inte rapporterat några fällda hjortar från övriga kommuner. En hjort har varit inblandat i trafikolycka under året detta på Brändö. RG Rådjursjakten 2016 ? Resultatet från rådjursjakten 2016 visar att stammen har fortsatt öka. Årets resultat blev 4 066 fällda djur totalt, fördelat på 1 442 bockar, 880 getter och 1 744 killingar. Detta är en ökning med ca 15 % jämfört med föregående år (3 653 st.). I jämförelse med säsongen 2014 (2 949 st.) är ökningen hela 38 %. Samtidigt som stammen har repat sig på fasta Åland så kan vi konstatera att det sattes nya rekord i de flesta skärgårdskommuner vad gäller avskjutningen genom alla tider. Flest sköts det i Föglö där det nu fälldes 277 rådjur, en ökning från föregående år på 35 %. Även Brändö (76), Kumlinge (76) och Sottunga (13) hade det största antalet fällda rådjur hittills. Kökar tangerade nästan sitt rekord på 39 genom 37 fällda rådjur. Däremot på Vårdö, som tidigare hade den största rådjursstammen i skärgården, har man en bit kvar till rekordåren men även där ökade årets bytesmängd med 19 % till 126 från 106 föregående år. Vad gäller trafikolyckor med rådjur inblandade så minskade dessa till 181 från 201 stycken. Dessa siffror gäller olyckor inrapporterade till polisen. RG Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö 5 (5) 27 (28) 17 (20) 32 (24) 76 (71) Eckerö 13 (13) 94 (82) 53 (40) 128 (109) 275 (231) Finström 16 (16) 191 (192) 113 (107) 198 (185) 502 (484) Föglö 22 (22) 86 (76) 65 (36) 126 (93) 277 (205) Geta 15 (15) 82 (68) 56 (50) 94 (85) 232 (203) Hammarland 19 (19) 188 (152) 89 (76) 201 (199) 477 (427) Jomala 21 (21) 201 (202) 153 (107) 248 (220) 602 (529) Kumlinge 4 (4) 26 (28) 23 (13) 27 (26) 76 (67) Kökar 5 (5) 23 (15) 6 (7) 8 (5) 37 (27) Lemland 13 (13) 165 (145) 96 (93) 220 (184) 481 (422) Lumparland 5 (5) 56 (52) 28 (30) 34 (39) 118 (121) Mariehamn 1 (1) 3 (8) 7 (2) 10 (3) 20 (13) Saltvik 22 (22) 110 (101) 69 (64) 148 (153) 327 (318) Sottunga 1 (1) 4 (1) 4 (2) 5 (4) 13 (7) Sund 23 (23) 144 (118) 71 (59) 211 (155) 426 (332) Vårdö 15 (15) 42 (35) 30 (23) 54 (48) 126 (106) 200 (200) 1442 (1303) 880 (729) 1744 (1531) 4066 (3563) FÄLLDA RÅDJUR 2016 (fjolåret inom parentes)
• Tutustu Blaser Tour -tapahtumiin www.nordis.? sekä Facebook Blaser Suomi. Blaserin menestysmalli, synteettinen Blaser Success on saanut rinnalleen uutuuden. Blaser Success Wood Edition on valmistettu kauniista pähkinäpuusta, alkaen laatuluokasta 4. Ergonomisesti täydellisen kivääritukin valmistaminen on mahdollista hyödyntäen viimeisintä korkealaatuista valmistustekniikkaa. Lisäksi tukin herkimmät osat on vahvistettu teräksellä, joten Blaser R8 Success Wood Edition kestää metsästysmatkasta toiseen. R8 Success Täydellistä muotoilua Ri ? es ca n on ly be so ld to pe rm it ho ld er s. © 20 17 BR AN DM AR K BLA_ANZ_R8_Succ_210x267.indd 1 23.02.17 16:52