ÄLGLICENSERNA nu i Oma riista Jä g ar en Stopp för mårdhunden! Premium Tour 2018 Premium Tour 2018 Pvm Paikkakunta Yhteistyökauppias 19.4. Salo Forssan Ase ja Retkeily 26.4. Sipoo Varuste.net 4.5. Heinola J. Kärkkäinen Oy 11.5. Nokia Häijään Urheilutarvike Ky 17.5. Nakkila Sissos-myymälä Oy 18.5. Alajärvi Ahti Huvila Oy 19.5. Haapajärvi Raimo Olkkonen Oy 24.5. Siilinjärvi Oy Carlson 25.5. Outokumpu Joensuun SAR 1.6. Leppävirta Green Trail Oy 19.6. Kajaani Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen Oy Menossa mukana myös: 3HGR Sasta Subaru Team Karhukopla Haulikkokoulu Hyötyajoneuvokeskus Continental / Rengasmarket Menossa mukana myös: 3HGR Sasta Subaru Team Karhukopla Haulikkokoulu Hyötyajoneuvokeskus Continental / Rengasmarket Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Nordis Oy Premium Tour 2018 Metsästäjä nro 2 210x267_kuksa.indd 1 28.2.2018 11:50:07 2 l 2018
2 l Jägaren 2 l 2018 Jaktkortsärenden och adressändringar ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Ladugårdsbågen 9, 00790 Helsingfors, postadress: PB 2, 00791 Helsingfors tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2018/Jag18_02 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Jägaren Nr. 2/2018 67. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 21 maj 2018. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen.
77 Innehåll 2 l 2018 4 Järv 5 Ledaren: Jaktvårdsföreningarna och jägarna i samhällets tjänst 6 Frågestund med ordförandena: Frivilligarbetet måste fortsätta trots vargen 8 Viltdagarna 2018: Med blyet, inventeringarna och vargen i huvudrollerna 11 Ministeriet informerar: Jakten som generationsupplevelse 12 Vildsvinsveckoslutet – jägarsamarbete mot afrikanska svinpesten 16 Oma riista-anvisningar: Elektronisk licensansökan för hjortdjur 2018 22 Älgens ålder och horn 26 Svensk undersökning visar: Lönsamt beaktahjortdjuren i skogsbruket 28 Projektet Skogsvildren Life: Viltforskningen följer med renarna 30 Identifiering av vitsvansars ålder Del 1: Kalvar och vuxna hondjur 31 Plansch: Identifiering av vitsvanshjortars ålder 36 Digiviltskog: Laserskannade viltmiljöer i tjänsten MinSkog.fi 38 Intresset för viltvänligt skogsbruk överraskade 40 En jägares utrustning: När geväret tappar precisionen 44 Jaktens effekter på hälsa och välfärd, del 2: En jakthund är bra för hälsan och välbefinnandet 46 Hjortdjursbytets värde, Del 3: Hur fördela värdena rättvist? 48 Vilthushållning i utveckling, del 4: En jaktförenings intäkter och skatter 50 Jaktföreningsundersökningen 2017, del 4: För en tredjedel har jaktmarkerna blivit mindre 52 Tröskelprojekt gav anvisningar för vargar vid hus 54 Sädgåsjakten 2017 56 Uppifrån och ned eller tvärtom? – Vad kan vi göra för naturens bästa? 58 Nyhetsmagasinet 61 Jakt och jägare 62 Åland 30 Identifiering av vitsvansars ålder, del 1: Kalvar och vuxna hondjur 40 En jägares utrustning: När geväret tappar precisionen PA N U HI ID EN M IE S N IK O PE KO N EN 52 Tröskelprojekt gav anvisningar för vargar vid hus 48 Vilthushållning i utveckling, del 4: En jaktförenings intäkter och skatter ARTO MÄÄTTÄ M IK AE L W IK ST RÖ M ANVISNINGAR: för licensansökan för hjortdjur 2018 16 Jägaren 2 l 2018 l 3
80–12 0cm Järven är ett bastant rovdjur med glansig päls. Helhetsintrycket är mörkbrunt. Brun eller gulaktig på sidorna. Pannan och kinderna är ljusare. Nosen, svansen och benen är svarta. Öronen har gulbruna kanter och är nästan inbäddade i pälsen. Järven rör sig i språng (parspår) eller i galopp. Järven förekommer fåtaligt i landets obebyggda norra och östra delar, sporadiskt även i landets mellersta delar. Undviker bebyggelse och kräver ett stort revir. Brunsten infaller mitt i sommaren, men honan har fördröjd fosterutveckling och föder de 2–4 ungarna i mars–april i ett bo utgrävt under snön. Om honan blir störd flyttar hon ungarna till en annan plats. Järven jagar tamrenar och skogsvildrenar. Den sliter av senorna i halsen på bytet utan att lämna klösmärken. Huvudet på bytet påträffas ofta avskilt från kroppen. Järven utnyttjar också älgkadaver. I likhet med björnen återvänder den till kroppen. Järven är fredad året om. Jakten kräver dispens av Finlands viltcentral. (vinter) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Järv Gulo gulo Wolverine/Ahma De stora rovdjuren och sälarna i Finland 8–28 kg kg Pannan och kinderna ljusa Spillning Föda Jagar tamrenar och skogsvildrenar. Äter även fåglar, harar, rävar, små däggdjur, grodor och bär. Öronen nästan inbäddade i pälsen Svart nos Svarta tassar Brun eller gulaktig på sidorna Svart svans Helhetsintrycket mörkbrunt Framtass 10 –1 6 cm Fåglar Hare Skogsvildren Skalle 16– 25 cm 69–83 cm Galopp Språng 60–10 0cm Ibland ljusa fläckar på hals och bröst Klättrar vigt 2017 Järvobservationer Källa: Naturresursinstitutet St St 1–5 6–10 11–20 21– Lodjur Järv Björn Varg Vikare Gråsäl (sommar) C M Y CM MY CY CMY K jarv_sidan.pdf 1 28/02/2018 7.52 4 l Jägaren 2 l 2018
I skrivande stund pågår förberedelserna i jaktvårdsföreningarna för årsmötet, där viktiga ärenden ska behandlas, allt från praktiska problem till föreningarnas behov av utveckling inför framtiden. Utvecklandet av verksamheten i jv-föreningarna och arbetet med att framtidssäkra verksamheten utgör en betydelsefull helhet, inte bara för viltbranschen utan också för samhället i sin helhet. Trots en rad praktiska svårigheter är vår situation positiv eftersom jordoch skogsbruksministeriet beviljar tilläggsfinansiering för utvecklingen av föreningsfältet genom stöd till frivilliga samgångar. Ärendet ligger alltså i våra egna händer och vi ska se till att det också stannar hos oss jägare. Vi är ju alla fullvärdiga medlemmar i vår egen jv-förening! Samhällets och våra medmänniskors förtroende för oss bygger på de uppgifter som vi i huvudsak sköter med frivilliga krafter. En stor del av uppgifterna är lagstadgade och för att organisera dem på lokalnivå krävs det en oberoende, geografiskt heltäckande och opartisk aktör, nämligen en jaktvårdsförening. För verkställandet av uppgifterna förlitar vi oss självfallet på jägarna och jaktföreningarna, och för detta är de värda ett hjärtligt tack. I det här talkoarbetet är samtliga aktörer nödvändiga, nu och i framtiden. Här är det skäl att minnas att viltpolitiken skapas av riksdagen, ministeriet och viltråden, och i de här organen är det tjänstemännen och våra representanter som gör jobbet. Därefter ska Finlands viltcentral och jv-föreningarna omsätta den här politiken i handling inom ramarna för lagar och förordningar. Föreningarna och jaktlagen har däremot en större frihet att organisera sig enligt verksamhet och intressen. Det här systemet fungerar i det stora hela väldigt bra, men självfallet får vi också kritik eftersom det hör till spelreglerna i en demokrati. På den verkställande sidan sköter aktörerna om utbildningen av nya jägare, ordnar skjutprov, inventerar vilt, rapporterar fällt vilt och hanterar skador orsakade av högvilt. Dessutom stöder aktörerna polisen, andra myndigheter och den stora allmänheten, för att ta några plock ur högen. Det här praktiska maskineriet ska vi inte förstöra även om det ibland kan kännas som om viltpolitiken inte skulle motsvara ens egen syn på saken eller läget på ens hemort. Politiken ska förändras med politikens egna metoder, inte genom att slå sönder ett fungerande samarbete på fältet. Det finns säkerligen ett behov av utveckling på många fronter för att vi ska få jobbet gjort också i fortsättningen. Det är ett glädjande faktum att när statistiken för fjolåret blev klar kunde vi notera att antalet personer som hade löst jaktkort hade stigit en aning sedan året innan. För detta önskar jag rikta ett stort tack till alla som har rekryterat och utbildat nya jägare, och framför allt till alla nya jägare och jägare som har återvänt till jakten. Välkomna! De samhälleliga effekterna av det frivilligarbete som jägarna uträttar bedöms ofta enbart utifrån de direkta kostnaderna, viltköttet, resorna och inköpen av tillbehör och utrustning. Jag skulle gärna se att effekterna bedöms med ett vidare perspektiv. Jag drömmer om ett Finland där jägarna med sina frivilliga insatser bidrar till att bevara hela landet i ett fungerande skick med grannhjälp, vägar och stigar, grundläggande tjänster. Även här behöver vi nya tankebanor och synvinklar. De tiderna är förbi då alla bodde nära sina jaktmarker. Många kan därför inte heller delta i talkoarbeten på samma sätt som ortsborna. Vi måste alltså tillsammans fundera på hur vi får jobbet gjort och engagerar jägarna i verksamheten oberoende av var de bor. Jaktvårdsföreningarna och jägarna i samhällets tjänst Jägaren 2 l 2018 l 5 JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Jägaren 2 l 2018 Frågestund med ordförandena Frivilligarbetet måste fortsätta trots vargen Juhani Kukkonen, ordförande för det nationella viltrådet, och Tauno Partanen, ordförande för Finlands viltcentrals styrelse, diskuterar rykande aktuella frågor i viltbranschen. Vi måste bevara frivilligarbetet med alla medel! Annars går det inte att bevara viltbranschens tjänster på lokal nivå. För att inte tala om arbetet med att ta fram uppdaterad och tillförlitlig viltinformation! dundrar bägge ordförandena. D et är intensiva tider i viltbranschen. Snöläget har skapat rubriker av samtalsämnet som dyker upp varje vinter, det vill säga vargen. Det är ett faktum att många är frustrerade över de snäva villkoren för dispenser, men beviljandet måste bygga på gällande författningar. Och eftersom varje beviljad dispens blir överklagad till en förvaltningsrätt så blir viltcentralen tvungen att ta hänsyn till förvaltningsrätternas praxis vid beviljandet av nya dispenser. Dessutom har förvaltningsrätterna lagt verkställighetsförbud mot dispenserna. – Att vargläget drivs till sin spets hotar att äventyra verksamhetsförutsättningarna för hela viltförvaltningen. När den stamvårdande jakten enligt gällande förvaltningsplan för vargen upphörde och ersattes med ett skadebaserat dispensförfarande tog frustationen överhanden, kommenterar Tauno Partanen situationen. – Viltcentralen har blivit syndabock och stolpen som man pinkar på, trots att den bara följer lagen vid beviljandet av dispenser. Det har redan gått sju år sedan viltcentralen grundades, men fortfarande finns det många jägare som tror att den är en intresseorganisation för jägare, utbrister Partanen med förundran och påpekar att det är inte viltcentralen som skapar viltpolitiken utan den verkställer den viltpolitik som riksdagen och jordoch skogsbruksministeriet stakar ut. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet måste fortsätta Samhället förändras i snabb takt, vilket självfallet har konsekvenser för jaktens och viltbrukets verksamhetsförutsättningar. Den generella flyttningsrörelsen till tätorter och tillväxtcentra i synnerhet bland unga och medelålders har redan avsatt tydliga spår i jakten. – De långa resorna till jaktmarkerna, det uppskruvade tempot i tillvaron och de begränsade möjligheterna att delta i annan frivillig föreningsverksamhet än själva jagandet visar sig redan i många jaktföreningar och jaktvårdsföreningar, konstaterar Juhani Kukkonen. – Vi har stött på problematiken i viltråden, där vi behandlar viltoch jaktfrågor med bredd på greppet. Frivilligarbetet är De båda ordförandena Juhani Kukkonen och Tauno Partanen stöder jaktvårdsföreningarna i arbetet med att utveckla verksamheten. Text och bild: KLAUS EKMAN
Jägaren 2 l 2018 l 7 livsviktigt för jakten, men vilka åtgärder ska vi vidta för att det inte ska upphöra, frågar sig Kukkonen. Tjänsterna för jägare ingår i begreppet levande landsbygd På landsbygden har utvecklingen lett till det, att servicen smiter iväg till centra och tätorter. Byarna har förlorat både banken, posten och hälsovården. Nästan det enda i serviceväg som finns kvar är tjänsterna som jaktvårdsföreningen tillhandahåller; jägarexamen och skjutprov, storviltsassistansen SRVA och samordnandet av frivilligarbetet. Men även den här verksamheten hotar att tyna bort. Det är hög tid att börja diskutera åtgärder för att bevara de här tjänsterna. Jordoch skogsbruksministeriet har i årets anslag reserverat en avsevärd summa för utvecklandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Fokus ligger på en upplättning av byråkratin och en styrning av jaktvårdsföreningarnas frivilliga verksamhet till skötseln av viltfrågor. Projektet inleddes vid årsskiftet och ska främja och stöda frivilliga samgångar bland jaktvårdsföreningarna. Projektet leds av jaktchef Petri Vartiainen på Södra Savolax. – Här i Södra Savolax har vi erfarenhet av att slå ihop jaktvårdsföreningar. Vanligtvis kretsar samgångsförhandlingarna kring föreningarnas egendom och frågor av typen ansvaret för en skjutbana, påpekar Juhani Kukkonen som själv kommer från Södra Savolax. – Visserligen letar viltförvaltningen med ljus och lykta, men också det här utvecklingsarbetet bygger på frivillighet. Parterna måste själva inse sitt behov och konstatera faktum, och därefter driva ärendet framåt tillsammans – av egen fri vilja. Även ministeriet konstaterar detta faktum i motiveringarna till anslaget, betonar Tauno Partanen som talar för viltcentralens styrelse. Vargkonflikten äventyrar trovärdigheten Varje vinter när snön har lagt sig blossar debatten upp om antalet vargar. När jordoch skogsbruksministeriets försök med stamvårdande vargjakt avslutades och vargjakten upphörde och ersattes med ett strikt skadebaserat dispensförfarande lyckades inte detta desarmera vargproblemen på lokal nivå. I synnerhet i landets västra delar har viltcentralen varit tvungen att avslå ansökningar på grund av brister i dem. Det här har fått drabbade jägare att ge utlopp för sina frustrationer i medierna och hota med att lägga ner SRVA-verksamheten och sluta rapportera observationer av stora rovdjur i systemet Tassen. Det är verkligen inte svårt att förstå att de som ansöker om dispens blir frustrerade. Men viltcentralen kan inte göra annat än följa lagstiftningen och specialvillkoren för beviljande av dispens i ministeriets förordning. – Att hota med bojkott av SRVA och Tassen är ändå i det här läget fel sätt att ge utlopp för sina frustrationer över vargpolitiken. Det är att sätta vapen i händerna på vargjaktens motståndare. Det är ett slag i luften att ifrågasätta jaktvårdsföreningarnas förmåga att sköta sina lagstadgade uppgifter. Jaktens synligaste och viktigaste PR-uppgift gentemot samhället är ju uttryckligen SRVA-uppdragen, påminner Kukkonen. Vidsynthet är en dygd För jaktens och viltbrukets del lever vi i takt med förändringarna i samhället och det innebär redan nu på många håll ett förändringstryck på jägarnas traditionella talkoarbete. – Varifrån ska jaktvårdsföreningarna i avsidesbygder skaffa fram personer till de frivilliga uppgifterna när leden glesnar, för att inte tala om skötseln av den byråkrati som krävs för organiserandet? Nu gäller det att med öppet sinne diskutera de här frågorna och agera så länge ärendet fortfarande ligger i våra egna händer, sammanfattar Partanen. Två glada ordförande och jaktvärden Mikko Halla; jakten gör gott för hälsan och välbefinnandet!
8 l Jägaren 2 l 2018 TERO KUITUNEN Viltdagarna 2018 Med blyet, inventeringarna och vargen i huvudrollerna Årets viltdagar hölls den 17 och 18 januari i Rovaniemi. Under de två dagarna diskuterade deltagarna olika utvecklingsriktningar för viltbranschens framtid. B lyet i patronerna – både gevärspatronerna och hagelpatronerna – har än en gång blivit ett samtalsämne. På EU-nivå diskuteras ett förbud mot blyhagel i våtmarker för att förhindra att sjöfåglar sväljer hagel. Den europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) förslag skulle dock innebära enorma problem för Finland. Enligt planerna ska Ramsarkonventionen inkludera alla områden som uppfyller definitionen på våtmark och dit räknas även myrar. I praktiken skulle detta innebära omfattande begränsningar i användningen av blyhagel och kanske till och med ett totalförbud mot blyhagel vid jakt. Teemu Simenius på Finlands jägarförbund lyfte mycket riktigt fram oron för hageljaktens framtid eftersom skogsbruket i vårt land ställer sig avvisande till det enda prismässigt förnuftiga och fungerande alternativet, stålhagel. En annan aspekt på blyet är att det innebär en fara för dem som äter vilt. Arja Helena Kautto på svenska Livsmedelsverket berättade om en riskanalys som hade gjorts i Sverige. Vid en kartläggning som gjordes 2012 av blyhalterna i malet älgkött låg 33 procent över gränsvärdet för nötkött (0,1 mg/kg). Hos nästan hälften av de barn som äter viltkött överskred blyhalten i blodet 12 mikrogram per liter, vilket kan resultera i en sänkning om en IQ-enhet (intelligenskvot) på populationsnivå. För att nå säkerhetsgränsen har man i Sverige gett följande rekommendationer. Sårkanalen som en kula orsakar (skadad vävnad och vävnad med blodiga prickar) ska skäras bort, liksom även minst tio cm vävnad utan synliga förändringar runt sårkanalen, och destrueras vid slakten. På ett vilt som har fällts med hagelgevär avlägsnar man skadad vävnad, blodutgjutningar och synliga hagel. Eija-Riitta Venäläinen på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras forskningsstation i Kemi berättade om blyhalten i vilt här i vårt land. Blyhalterna har sjunkit avsevärt sedan övergången till blyfri bensin och industrins övergång till effektivare separationsmetoder och förbränningsteknik. 2013 inledde Evira och Östra Finlands universitet en undersökning för att klarlägga hur mycket blykulorna höjer blyProjektet Digiviltskog visar skogsägarna var det finns viltmiljöer så att de kan ta hänsyn till livsmiljöerna i sitt skogsbruk.
Jägaren 2 l 2018 l 9 halterna i älgkött. Enligt resultaten ska köttet kasseras inom en radie på minst 10 cm runt sårkanalen, men detta får avgöras från fall till fall. Om kulan träffar ben och splittras kan det leda till omfattande vävnadsskador och köttet måste kasseras från ett större område. Förhöjda blyvärden påträffades på ett så långt avstånd som 45 cm från sårkanalen. Jägarna vill fortsätta jaga Utan säkra siffror på en viltstams storlek måste besluten om jaktlicenser och begränsningar fattas enligt säkerhetsprincipen. Därför behöver vi information, som vi får genom inventeringar av viltet. Mikko Alhainen på Finlands viltcentral gav ett utomordentligt exempel på det här. Enligt honom befinner sig den europeiska förvaltningen av sjöfågelstammar nu vid en vändpunkt. Ett exempel som redan har realiserats är att jakten på sädgås har blivit tillåten igen. Företrädarna för staterna utmed flyttvägen beslöt i somras att tillåta jakt på taigasädgås i det mellersta förvaltningsområdet. De avtalade en kvot som gör det möjligt att jaga utan att äventyra stammens tillväxt. Det här lät sig göras eftersom vi hade tillförlitlig information. Samma tillvägagångssätt ska hädanefter tillämpas också på andra flyttande jaktbara fåglar. Antti Paasivaara på Naturresursinstitutet berättade om ripinventeringarna med hönshund i Övre Lappland. Det är fråga om en metod som kompletterar triangelinventeringarna och som även används i Sverige och Norge. Den hundassisterade inventeringen ger oss siffror på antalet ripor, den geografiska fördelningen kommunvis och produktionen av ungar. Hänsyn till viltmiljöerna vid avverkningar Skogsbrukets konsekvenser för viltets livsmiljöer är erkänt kraftiga. Janne Miettinen på Finlands viltcentral och Mikko Kesälä på Finlands skogscentral invigde projektet Digiviltskog under viltdagarna. Projektet handlar om att laserskanna viltmiljöer för tjänsten MinSkog.fi så att skogsägarna kan ta hänsyn till sådana vid planeringen av sitt skogsbruk. Lauri Karvonen på Forststyrelsen var inne på samma ämne. I statens marker har man kartlagt viltmiljöer av olika typer och har sparat dem i ett positionsinformationssystem. På det viset blir informationen tillgänglig för skogsbruket. Forststyrelsen har bevarat hönsfåglars spelplatser, gåsmyrar och andra sjöfågelmiljöer. Börjande från plantskogsstadiet lämnar man i statens skogar viltsnår, enstaka träd och andra Snorre Hagen på Nibio (Norwegian Institute of Bioeconomy Research) presenterade arbetet med att följa den norska björnstammen, som bygger på genetiska prover. Sådana samlas in bland annat med särskilda ”pälsfällor”. Tack vare det här arbetet har man i Norge väldigt omfattande kunskaper om björnarnas förekomstområden och om deras vandringar mellan olika områden. I Sverige har det gjorts en riskanalys av blyets farlighet för personer som äter vilt.
objekt med liten area. För skötseln av gallringsskog har Forststyrelsen dessutom utvecklat en viltvänlig gallringsmetod som på finska kallas ”rinkelihakkuut”. Vargen hatad, björnen respekterad Den första jaktlagen som berörde Finland stiftades 1347. Redan då delades de vildlevande djuren in i nyttiga och onyttiga. Den här uppdelningen har hängt med ända in i nutid, visserligen med ett antal kategoribyten efter hand som attityderna har skiftat. Sakari Mykrä på Forststyrelsen har undersökt ämnet i sin avhandling. I fråga om vissa arter har det enligt honom samtidigt skett iögonenfallande få förändringar; inställningen till arten har förblivit oförändrad århundrade efter århundrade. Björnen har, trots problemen som den orsakar, varit och är fortsättningsvis respekterad och uppskattad. Vargen däremot varken är det eller har varit det. Den här skillnaden mellan arterna är synlig i det förflutna, i nutiden och troligen även i framtiden. För att underlätta samexistensen mellan människa och varg har det här i landet grundats 23 revirsamarbetsgrupper som består av ortsbor. Mari Lyly på Finlands viltcentral berättade om det här på Viltdagarna. Den viktigaste uppgiften för arbetsgrupperna är att ge dem som bor inom ett vargrevir en kanal att påverka genom. Lyly nämnde också tröskelprojektet för vargar som upprepade gånger rör sig kring hus. Mer om detta på annan plats i detta nummer av Jägaren. KASVATTAJAKERHO JAHTI&VAHTI Kasvattajakerhoon! jahtivahti.fi Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. Toivottu Jahti&Vahti-kasvattajakerho käynnistää toimintansa. Liity mukaan koirankasvattajien yhteisöön osoitteessa www.jahtivahti.fi. Jäsenenä saat vaihtuvia etuja, pentupaketit kasvateillesi sekä tietoa ruokinnasta. Tervetuloa mukaan! Liity sinäkin Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt | Lammas ja Riisi | Pentu | Liha-ateria Asiantuntijoiden kehittämät täysravinnot jokaiseen elämänvaiheeseen ja erilaisiin tarpeisiin. Det finns alternativ till blyet, men inget av dem saknar problem. Harri-Pekka Pohjolainen på polisinrättningen i Östra Finland presenterade polisens nationella instruktioner för konflikter med stora rovdjur.
I år har det gått 25 år sedan jaktlagen förnyades i grunden. Det är de facto en hel generation! Behandlingen av 1993 års jaktlag i riksdagen var dramatisk. På regeringens förslag gjorde riksdagen flera jaktbara arter fredade i enlighet med naturvårdslagen: prutgås, sjöorre, svärta, uppfödd vaktel, enkelbeckasin och skogsduva. Begreppet skadedjur hängde med ända till slutspurten, men omformulerades till icke fridlysta arter. Följande arter blev fridlysta: kaja, nötskrika, skrattmås, fiskmås, koltrast och gråsparv. I början av 90-talet undergick vårt samhälle en omvälvande förändring. Den här erfarenheten påverkade av allt att döma lagberedningen i många år efteråt. Under drygt femton år infördes knappt några ändringar alls i jaktlagen, utom obligatoriska sådana på grund av EU-kommissionen övervakningsförfarande. Eftersom jag själv skrev jägarexamen 1994 så har jag inga minnesbilder av jakt på svärta eller nötskrika, men jag kände ändå av samhällsförändringens konsekvenser för jakten, vilket slutligen fick mig att börja studera viltbiologi. När jag kom till ministeriet för tio år sedan rådde här en reserverad inställning till minsta ändring i jaktlagen. Rent praktiskt började det emellertid allt oftare dyka upp bestämmelser som krånglade till eller som var svåra att motivera. Jaktlagen hade börjat samla på sig en lista på saker som måste rättas till. Samhället förändras i accelererande takt. Jägarna måste förstå att ta hänsyn till värderingarna och attityderna i hela samhället. Viltpolitiken förnyades i och med viltkoncernens strategiska process som inleddes 2008. Hur ser den då ut, den generationsupplevelse som vi vill förmedla till dagens nya jägare? 2010 befann sig antalet vilttrianglar i ett ständigt utförslut. Året därpå grundades Finlands viltcentral. Samtidigt ändrades jaktlagen så, att jordoch skogsbruksministeriet kan begränsa jakten exakt med en förordning som bygger på färsk viltinformation. Sedan dess pekar inventeringarna stadigt uppåt och i somras inventerades drygt tusen trianglar! Viltcentralens team för hållbar jakt bereder förslagen om lämpliga jakttider för ministeriet. Jaktlagens paragrafer 38 och 38 a utgör med europeiska mått mätt modern lagstiftning. Vårt sätt att reglera jakttiderna för skogshönsen är en god modell för en reglering som följer stammarnas variationer, och vi exporterar den till medlemsstaterna i AEWA, avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien. Den europeiska jägarorganisationen FACE:s tidigare generalsekreterare Angus Middleton sade en gång till mig att vi i Finland aldrig mer behöver avföra viltarter från jaktlagen eftersom vi med en förordning utfärdad av ministeriet kan begränsa jakten efter behov. Jakten kan återupptas när stammen har återhämtat sig. För fyra år sedan förbjöd Finland jakt på sädgås för en viss tid. Finlands viltcentral spelade en framträdande roll vid uppgörandet av den internationella förvaltningsplanen och sedan dess avtalar staterna utmed flyttvägen gemensamt om jakten. I höstas kunde jakt på sädgås tillåtas i begränsad omfattning i landets sydöstra hörn. Likaså har vikaren repat sig och blivit jaktbar igen i Bottenviken. Under de senaste åren har jaktlagstiftningen förnyats med flera förordningspaket. Fredningen av älgkor med kalv som har dragit laglydiga älgjägare inför rätta flyttades från lagen till jägarnas etiska regler. Transporten av vapen med motordrivet fordon i terräng och på is har gjorts mera tillåtande genom en förnyelse av jaktlagens 35 §. Även problem som känns svårlösta kan således lösas bara vi vågar ifrågasätta gamla föreställningar. Viltkoncernens målsättning är att viltet ska skapar välfärd. Vi vågar tala högt om jaktens positiva effekter för välbefinnandet och till och med sträva efter mera. När det blev tillåtet att jaga vitsvansvilt med jaktbåge öppnade sig nya jaktmöjligheter. Arbetet som utförs av de tusentals triangelinventerarna och viltcentralens team för hållbar jakt gör det också möjligt att förlänga jakttiderna för hönsfåglarna under goda fågelår, förutsatt att vi under dåliga år begränsar jakten som förut. Ministeriet har skickat ett förslag på remiss, enligt vilket jakttiden för tjäder, orre och järpe skulle fortsätta ända till den 10 december under goda år. Under exceptionellt goda år skulle enligt förslaget tjädertuppar och orrtuppar få jagas också i januari. Jag vågar påstå att detta inte hade varit möjligt om vi inte hade grundat Finlands viltcentral. Svindlande 118 000 jägare har redan trätt in i den digitala tidsåldern genom att börja använda tjänsten Oma riista. Riistakolmiot.fi, riistahavainnot.fi och viltskaderegistret ger viltförvaltningen bättre möjligheter att öka antalet jaktdagar och bevara jaktens hållbarhet. Varje jägare kan bidra genom att registrera sig i Oma riista och delta i inventeringarna. Arbete finns det mer än nog. Nyligen har det framförts krav på en fredning av sjöfåglar med negativ trend. Arbetet som görs för livsmiljöerna och bevarandet av jaktens hållbarhet genom att ta fram ännu mer information om viltet är effektivare metoder än ett kategoriskt skyddande. Därför föreslås en obligatorisk fällningsanmälan för jakten på sjöfåglar med negativ trend. Jakten som generationsupplevelse Jägaren 2 l 2018 l 11 Ministeriet informerar: JANNE PITKÄNEN Överinspektör Jordoch skogsbruksministeriet
12 l Jägaren 2 l 2018 SAARA KEMILÄINEN Vildsvinsveckoslutet – jägarsamarbete mot afrikanska svinpesten Vildsvinsveckoslutet gick av stapeln den 23 till 25 februari på olika håll i landet där det förekommer vildsvin. Startskottet gick i Kouvola med en gemensam jakt och presskonferens. Bland deltagarna noterades bland annat jordoch skogsbruksminister Jari Leppä och kanslichef Jaana Husu-Kallio. S yftet med evenemanget var att öka kunskaperna om möjligheterna till vildsvinsjakt och den afrikanska svinpesten (ASF), som kan drabba också vårt land. Veckoslutet utgjorde ett övertygande bevis för jägarnas förmåga att samarbeta och hålla vildsvinet under kontroll. Vildsvinsveckoslutet arrangerades av jordoch skogsbruksministeriet i samarbete med Finlands Jägarförbund. I Kouvola startade evenemanget i frisk vinterkyla på fredagsmorgonen på naturoch jaktcentret i Voikkaa med ett gemensamt morgonkaffe och instruktioner för dagen. Erkki Pentinniemi, verksamhetsledare på jägarförbundets Kymmenedistrikt, öppnade evenemanget och berättade om vildsvinsstammen i området och jakten. Vildsvinsstammen i vårt land har vuxit under de senaste åren och enligt Naturresursinstitutets senaste uppskattning finns det bortåt 3200 svin. Stammen har vuxit hastigt. Sannolikt beror den snabba tillväxten på att vintrarna har blivit mildare och på den viltvårdande utfodringen, i synnerhet vid gränsen i sydost. Arten är koncentrerad till östra Nyland och Sydöstra Finland. – Som mest fanns det nästan tusen vildsvin i sydost, och de flesta av dem nära gränsen till Ryssland. Men vi har varit effektiva och har lyckats halvera stammen, så nu finns det ungefär femhundra svin, berättade Pentinniemi. Vädret gynnade jägarna Vildsvin kan jagas som vaktjakt och drevjakt. Enligt Pentinniemi föll valet på drevjakt på fredagen eftersom det fanns så SA AR A KE M IL ÄI N EN Jordoch skogsbruksminister Jari Leppä (till vänster) uppmuntrade jaktföreningarna till vildsvinsjakt. På bilden även Jaana Husu-Kallio och Ari Berg (i mitten), verksamhetsledare för Finlands svinföretagare, samt Sirpa Kiviruusu på Evira.
Jägaren 2 l 2018 l 13 mycket folk och hundar. Det dröjde inte länge förrän hundarna hade fått upp spåret och satte fart på svinen. – Även om ingen säger det högt så har vi världens bästa jakthundar här i landet, konstaterade Pentinniemi. Själva jakten ägde rum i Metsäkylä i Jaala och det bjöds på en solig och vacker februaridag. Det blev inga fällningar den här inledande jaktdagen, vilket ändå inte kom som någon större överraskning för deltagarna. Vildsvinsjakten kräver tid, kunnande och emellanåt också tur. Dagen blev ändå givande tack vare vädret och det trevliga sällskapet! Kanslichef Jaana Husu-Kallio på jordoch skogsbruksministeriet var nöjd med dagen. – Jagandet är inte alla gånger enkelt, men lyckligtvis var dagen vacker och stämningen god. Effektivt mot ASF Syftet med evenemanget var inte bara att åstadkomma en trevlig sällskapsjakt utan också att lyfta fram jägarnas insatser när det gäller att glesa ut vildsvinsstammen och därigenom förhindra att den afrikanska svinpesten (ASF) sprider sig i landet. Sjukdomen har påträffats i våra grannländer Estland och Ryssland. Om den kommer åt att sprida sig också hos oss så skulle det äventyra produktionen och exporten av svinkött, vilket bland annat skulle innebära miljonförluster för svinnäringen. Dessutom skulle sjukdomen också ställa till det för jakten. Minister Leppä påminde om att jägarna befinner sig i en avgörande ställning när det gäller förvaltningen av vildsvinet. Han önskade att varje part i vildsvinsfrågan skulle göra sitt yttersta för att hålla den afrikanska svinpesten utanför landets gränser. – På ministeriet jobbar vi för att förenkla jakten och stöda jägarna. Det är vår förhoppning att den här frågan ska tas på allvar också i fortsättningen. Även Jaana Husu-Kallio berömde i sitt anförande jägarnas värdefulla insatser för regleringen av vildsvinsstammen. Enligt Husu-Kallio är den afrikanska svinpesten den främsta orsaken till att myndigheterna försöker begränsa och decimera vildsvinsstammen här i landet. Samtidigt minskar det här också på skadorna som svinen vållar jordoch skogsbruket. – Det enda sättet att reglera och decimera vildsvinen är att föreningarna fortsätter ordna jakter och skicka prover av fällda svin till Evira för undersökning så vi kan följa med sjukdomen. Jag tackar er för det! Även Priit Vahtramäe från det estniska jägarförbundet deltog i evenemanget. Han berättade om läget i Estland beträffande svinpesten och enligt honom får vi inte underskatta vildsvinens kapacitet att föröka sig. Enligt hans erfarenhet är det viktigaste att vi reagerar snabbt och effektivt när stammen växer. PE KK A VÄ IS ÄN EN Hundförarna och deras hundar spelade en nyckelroll på jakten. Markus Hanski (till vänster) och Hannu Laine jobbade tillsammans med hundarna. I en drevjakt ingår också att stå på pass och vänta in vildsvinen. Matti Viialainen (till vänster), landskapsdirektör för Södra Karelen, och Oskari Virtanen njuter av februarisolen. Jaana Husu-Kallio och verksamhetsledaren Erkki Pentinniemi på Finlands jägarförbunds Kymmenedistrikt anser att det är viktigt att decimera vildsvinsstammen när den växer. Brett samarbete gav resultat I jakterna under vildsvinsveckoslutet deltog jaktföreningar från områdena där det förekommer vildsvin här i landet; uppskattningsvis 25 föreningar. På lördagen jagades det vildsvin i bland annat Egentliga Finland där bortåt tjugo föreningar sammanstrålade för att jaga tillsammans. Enligt tjänsten Oma riista fälldes sammanlagt sju vildsvin under veckoslutet, men siffran är saldot omedelbart efter veckoslutet och kan bli större eftersom anmälningen ska göras inom en vecka efter fällningen. Framför allt gav veckoslutet värdefull kunskap och synlighet åt vildsvinsjakten och den afrikanska svinpesten. Även samarbetet mellan föreningarna fungerade utmärkt och kommer förhoppningsvis att bära långt in i framtiden. SA AR A KE M IL ÄI N EN SA AR A KE M IL ÄI N EN VI OL ET TA N OW AK , CI C
ERBJUDANDEN I RETKITUKKU.FI VALIO MAINTENANCE OCH SUPER TILL KAMPANJPRIS! ERBJUDANDE! 39 90 COMMANDER STOLSRYGGSÄCK Praktisk stolsryggsäck till jakten och isfisket. Tyst material, bra med fickor och sittdel i teddyfleece. Volym ca. 40L. RETKITUKKU-PRIS 49,90 KRÅKPAKET 1 Nordic Crow lockpipa för kråka och 5 stk Live Crow fullbody kråksbulvaner. Köpt separat 69,40 KRÅKPAKET 2 Nordic Barrborn Pro Crow lockpipa för kråka ja Flambeau berguvsbulvan. Köpt separat 45,80 CONTROL SÄNDANDE ÅTELKAMERA En lättanvänd videokamera med infraröd blixt. Tar bilder i 8 MPx och video i Full HD 1080p. RETKITUKKU-PRIS 199,90 S12 HD+SMS SÄNDANDE ÅTELKAMERA Tvåfaldig testvinnare. Mångsidig viltoch övervakningskamera från Burrel försedd med infrasvart blixt. RETKITUKKU-PRIS 279,00 LÄGRE PRIS! 179 90 LÄGRE PRIS! 199 90 SÄNDANDE BURREL ÅTELKAMEROR NYTT LÄGRE PRIS! VAPOR JAKTSTÄLL Kombination av extra lätthet, flexibilitet och utmärkt andningsförmåga. Nytt flexibelt stretch-material med utsatta partier med Rain-Stop® -förstärkningar. Färg: brun. VAPOR CAMOSTÄLL Ställ i bekvämt stretchmaterial och Rain-Stop® -förstärkningar på utsatta ställen. Det bästa valet till försäsongen och varmare väder. Färg: BlindTech Invisible. SISTA STORLEKEN! 179 90 SISTA STORLEKEN! 199 90 40 L x5 15 KG 24 90 15 KG 29 90 PAKETERBJUDAND E! 59 90 PAKETERBJUDAND E! 39 90 PÅ KÖPET! BRETT SORTIMENT AV VAPENSKÅP! VID KÖP AV VAPENSKÅP BURREL P10 POWERBANK Värde 24,90 FRÅN 149 90 NY FÖRORDNING 1.3.2018! TVÅFALDIG TESTVINNARE! COATS PARKA Jackans membran och yttertyg skyddar även effektivt mot regn och vatten. Tejpade sömmar och tvåvägs dragkedja. Fickornas innerdelar har behagligt material. BLINDTECH SNOW SNÖCAMOSTÄLL Otroligt lätt och sitter mycket bra. 100% vattentätt Rain-Stop® -membran med andningsförmåga. SEWARD TÄCKJACKA ELLER TÄCKBYXA Yttertyg och foder i flexibelt och mjukt material. Vindoch vattentät Rain-Stop -membran. KOLLA PRISET! 50 00 SISTA STORLEKEN! 250 00 JACKA ELLER BYXA 60 00 HITTA VINTERNS TUFFASTE BLAZE 3D NEOPRENSTÖVLAR Vattentät hela vägenupppåskaftet. Stövelns yttersula garanterar utmärkt vridstyvhet samt ett följsamt steg. TÄCKHANDSKAR OCH -VANTAR Mycket varma täckhandskar och -vantar till vinterkylan. Mjukt borstat foder. RETKITUKKU-PRIS 29,90 POPULÄR! 70 00 ERBJUDANDE! 20 00 TUNDRA VÄNDBAR VÄST Den vadderade Alaska Tundra västen har en orange sida som uppfyller jaktlagens säkerhetskrav. Västens andra sida har effektiv camouflage. RETKITUKKU-PRIS 39,90 HALF-ZIP 225G VÄRMETRÖJA Den populära tekniska Half-zip tröjan passar lika bra som värmelager som det yttersta plagget. God andningsförmåga, fuktförflyttande och flexibelt ThermoDry material. ARVIK VÄNDBAR JACKA Vändbar jaktjacka med en sida i jaktgrönt och en sida i Gore Optifade™ Ground forest kamouflagemönster. Med extremt isolerande PrimaLoft®-vaddering. KOLLA PRISET! 30 00 EN LITEN PARTI! 20 00 KOLLA PRISET! 150 00 SLUTPARTI! MUCK BOOT -20% SUPERERBJUDAND E! 64 50 -50% TRAPPER Lätt, tålig och slitstark gummistövel för jakt och hårt bruk. RETKITUKKUPRIS 129,Erbjudandet gäller till och med den 31 mars 2018. BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15
ERBJUDANDEN I RETKITUKKU.FI VALIO MAINTENANCE OCH SUPER TILL KAMPANJPRIS! ERBJUDANDE! 39 90 COMMANDER STOLSRYGGSÄCK Praktisk stolsryggsäck till jakten och isfisket. Tyst material, bra med fickor och sittdel i teddyfleece. Volym ca. 40L. RETKITUKKU-PRIS 49,90 KRÅKPAKET 1 Nordic Crow lockpipa för kråka och 5 stk Live Crow fullbody kråksbulvaner. Köpt separat 69,40 KRÅKPAKET 2 Nordic Barrborn Pro Crow lockpipa för kråka ja Flambeau berguvsbulvan. Köpt separat 45,80 CONTROL SÄNDANDE ÅTELKAMERA En lättanvänd videokamera med infraröd blixt. Tar bilder i 8 MPx och video i Full HD 1080p. RETKITUKKU-PRIS 199,90 S12 HD+SMS SÄNDANDE ÅTELKAMERA Tvåfaldig testvinnare. Mångsidig viltoch övervakningskamera från Burrel försedd med infrasvart blixt. RETKITUKKU-PRIS 279,00 LÄGRE PRIS! 179 90 LÄGRE PRIS! 199 90 SÄNDANDE BURREL ÅTELKAMEROR NYTT LÄGRE PRIS! VAPOR JAKTSTÄLL Kombination av extra lätthet, flexibilitet och utmärkt andningsförmåga. Nytt flexibelt stretch-material med utsatta partier med Rain-Stop® -förstärkningar. Färg: brun. VAPOR CAMOSTÄLL Ställ i bekvämt stretchmaterial och Rain-Stop® -förstärkningar på utsatta ställen. Det bästa valet till försäsongen och varmare väder. Färg: BlindTech Invisible. SISTA STORLEKEN! 179 90 SISTA STORLEKEN! 199 90 40 L x5 15 KG 24 90 15 KG 29 90 PAKETERBJUDAND E! 59 90 PAKETERBJUDAND E! 39 90 PÅ KÖPET! BRETT SORTIMENT AV VAPENSKÅP! VID KÖP AV VAPENSKÅP BURREL P10 POWERBANK Värde 24,90 FRÅN 149 90 NY FÖRORDNING 1.3.2018! TVÅFALDIG TESTVINNARE! COATS PARKA Jackans membran och yttertyg skyddar även effektivt mot regn och vatten. Tejpade sömmar och tvåvägs dragkedja. Fickornas innerdelar har behagligt material. BLINDTECH SNOW SNÖCAMOSTÄLL Otroligt lätt och sitter mycket bra. 100% vattentätt Rain-Stop® -membran med andningsförmåga. SEWARD TÄCKJACKA ELLER TÄCKBYXA Yttertyg och foder i flexibelt och mjukt material. Vindoch vattentät Rain-Stop -membran. KOLLA PRISET! 50 00 SISTA STORLEKEN! 250 00 JACKA ELLER BYXA 60 00 HITTA VINTERNS TUFFASTE BLAZE 3D NEOPRENSTÖVLAR Vattentät hela vägenupppåskaftet. Stövelns yttersula garanterar utmärkt vridstyvhet samt ett följsamt steg. TÄCKHANDSKAR OCH -VANTAR Mycket varma täckhandskar och -vantar till vinterkylan. Mjukt borstat foder. RETKITUKKU-PRIS 29,90 POPULÄR! 70 00 ERBJUDANDE! 20 00 TUNDRA VÄNDBAR VÄST Den vadderade Alaska Tundra västen har en orange sida som uppfyller jaktlagens säkerhetskrav. Västens andra sida har effektiv camouflage. RETKITUKKU-PRIS 39,90 HALF-ZIP 225G VÄRMETRÖJA Den populära tekniska Half-zip tröjan passar lika bra som värmelager som det yttersta plagget. God andningsförmåga, fuktförflyttande och flexibelt ThermoDry material. ARVIK VÄNDBAR JACKA Vändbar jaktjacka med en sida i jaktgrönt och en sida i Gore Optifade™ Ground forest kamouflagemönster. Med extremt isolerande PrimaLoft®-vaddering. KOLLA PRISET! 30 00 EN LITEN PARTI! 20 00 KOLLA PRISET! 150 00 SLUTPARTI! MUCK BOOT -20% SUPERERBJUDAND E! 64 50 -50% TRAPPER Lätt, tålig och slitstark gummistövel för jakt och hårt bruk. RETKITUKKUPRIS 129,Erbjudandet gäller till och med den 31 mars 2018. BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BESTÄLLNINGAR 24/7 www.retkitukku.fi eller via TELEFON 040 828 1000 vard. kl. 9–17 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15 BUTIK Rautionkatu 2 C, Oulu Vard. 9-18, Lö 10-15
16 l Jägaren 2 l 2018 Kopiera, namnge och redigera ett jaktområde som redan finns 1. Logga in i tjänsten Oma riista som Föreningens kontaktperson. 2. Välj OMRÅDEN och klicka jaktåret 2017-18 (Hjortdjursområde 2017). Fortsätt till Funktioner och välj Kopiera. Elektronisk licensansökan för hjortdjur 2018 Anvisningar för föreningens kontaktperson Vid ansökan om jaktlicens för hjortdjur ska alla deltagare i en samlicens använda områdeskoderna för jaktåret 2018-19. Föreningens /jaktlagets kontaktperson kan kopiera innevarande jaktårs (2017-2018) hjortdjursområden och jaktgrupper, överföra dem till nästa jaktår (2018-2019) och införa ändringar. Om jaktområdena för olika hjortdjur avviker från varandra krävs det ett separat område för varje art. Anmäl områdeskoden för jaktåret 2018-2019 till den som ansöker om licensen. 3. Fortsätt till rullgardinsmenyn och välj nästa jaktår. Här kan du också kopiera till området anslutna jägargrupper och redigera dem senare. 4. I Funktioner kan du redigera det kopierade områdets namn. Klicka Deaktivera för att dölja ett felaktigt område för föreningens medlemmar. Du återställer området genom att klicka Visa också deaktiverade. Kopiera ansökningsområdet så här
Jägaren 2 l 2018 l 17 8. Om ni jagar i Forststyrelsens marker, kontrollera under fliken Forststyrelsen att älgområdet är uppdaterat (2018). Korrigera vid behov. Med Sök kan du leta efter FS-områden med namnet eller numret 9. Stryk splittrade områden från kartan som används vid ansökningen om älglicens, dvs områden som inte ansluter till ansökningens enhetliga område om minst 1000 ha. Om det är fråga om en samlicens ska deltagarna stryka motsvarande områden om de inte tillsammans med övriga deltagares områden bildar ett enhetligt område om minst 1000 ha. För övriga licensbelagda hjortdjur krävs det ett enhetligt område på minst 500 ha. Även vägområden där jakträtt eller tillstånd saknas ska räknas bort. 10. Använd föreningens områdeskod vid redigeringen av licensområdet. Meddela områdets kod till ansökaren när föreningens område är klart. 5. Ge området ett nytt beskrivande namn, tex Hjortdjursområde 2018, och klicka OK. 6. I vyn OMRÅDEN kan du redigera kartan över föreningens område. Klicka Redigera området. 7. I Redigera området uppdaterar du fastigheter och inför ändringar. Klicka Korrigera.
18 l Jägaren 2 l 2018 1. Logga in i tjänsten Oma riista som Privatperson. 2. Välj vyn Licenser/dispenser och klicka Skapa ny tillståndsansökan. 3. Skapa ny ansökan. Ansökningen sparas som ett utkast när du går vidare. Elektronisk licensansökan för hjortdjur 2018 – anvisningar för sökande Läs noggrant igenom anvisningarna för ansökan om jaktlicens för hjortdjur på adressen från 3.4.2018. https://oma.riista.fi/sv/jakt/blanketter/blanketter-for-jaktlicens/hjortdjur/ innan du börjar fylla i den elektroniska ansökningen. Där finns också anvisningar ansökningar riktade till JL 8 §-området. Från 3.4 går det att ansöka om licens för hjortdjur i tjänsten Oma riista på adressen oma.riista.fi. Skapa en ny licensansökan Fyll i uppgifterna och föreningens områdeskod, och (för områden i enlighet med JL 8 §) bifoga skytteförteckningen och beslutet om områdestillstånd Skicka in ansökningen senast 30.4.2018 4. Ändra vid behov ansökningens namn. 5. Läs informationen noggrant och Välj sökande för tillståndet. OBS! Bestäm föreningens område innan du ansöker om licens. Se sidorna 16-17.
Jägaren 2 l 2018 l 19 6. Välj sökande för tilltåndet. 7. I exemplet är den sökande en registrerad förening och som kontaktperson anges den person som enligt föreningens stadgar har rätt att underteckna. 8. Välj djurarter för vilka tillstånd söks samt antal. Motivera vid behov ansökningen, separat för varje art. Det går att välja flera djurarter om ansökningsområdet är det samma. 9. Gå till vyn Delägare och välj Lägg till område. 10. Lägg till området för 2018 som din förenings kontaktperson har infört i Oma riista. Klicka OK. 11. Lägg till de övriga delägarnas (samlicens) områden med områdeskoderna för 2018. Se bild 10 nedtill. Stryk felaktiga områden.
20 l Jägaren 2 l 2018 12. Välj vyn Ansökningsområde. Kontrollera kartan och arealerna. Du kan också kontrollera området separat för varje delägare i en samlicens. 13. Välj vyn Bilagor och bifoga eventuella bilagor. Klicka Ange den fil som ska laddas ner för att hämta filerna. 14. Om ansökningen gäller ett 8§-område, klicka Importera Forststyrelsens områdeslicens och skytteförteckningen. Alternativt klicka Områdeslicens JL 8 § och Skytteförteckningar JL 8 § och bifoga bilagorna från din dator. 15. Om du klickade Importera Forststyrelsens områdeslicens och skytteförteckning ska du fylla i områdeslicensens ansökningsnummer och beslutsnummer. Oma riista-rådgivning vardagar 12.00– 16.00, tfn 029 431 2111, e-post oma@riista.fi
16. Fyll i antalet skyttar enligt skytteförteckningen om ansökningen gäller ett JL 8 §-område. 17. Välj vyn Skicka ansökan och kontrollera uppgifterna genom att klicka dem. Välj hur tillståndsbeslutet ska levereras och fyll i e-postadressen om beslutet ska mejlas. Klicka Avbryt om du vill spara ansökningen som utkast och fortsätta senare. Gå då till vyn Licenser /dispenser. Skicka in ansökningen senast 30.4.2018. Den kan inte mera redigeras när den har blivit inskickad. JAHTI & VAHTI KANA JA RIISI 12 90 4 KG 2,73 €/KG 32 50 15 KG 1,84 €/KG HINNAT VOIMASSA 3.4. SAAKKA TAI NIIN KAUAN KUIN TAVARAA RIITTÄÄ. VALIKOIMAT VAIHTELEVAT MYYMÄLÖITTÄIN LISÄTIEDOT JA VERKKOKAUPPA: HANKKIJA.FI PURINA DENTALIFE 3 90 LARGE BIG PACK 426 G NORM. 4,95 9,15 €/KG MEDIUM BIG PACK 345 G NORM. 4,95 11,30 €/KG Puhdistaa koiran hampaat tehokkaasti. Kaikille koirille, erityisesti herkkävatsaisten tarpeisiin. FORTHGLADE COMPLETE JA JUST KOIRIEN MÄRKÄRUOAT 3 50 Maistuva viljaton uutuus! UUTUUS! OSTA 3 MUSH VAISTO 800 G TAI 3 KG PUSSIA, SAAT 4 SAMANKOKOISTA. OSTA 3 SAAT 4 ETUSI 25% Hankkija_Metsastaja_103x297.indd 1 28.2.2018 14.32
22 l Jägaren 2 l 2018 MISKA KOPPONEN Älgens ålder och horn En stor och ståtlig älgtjur med mäktiga horn som löper i skogen är en imponerande syn. En sådan avelstjur i sina bästa år har en enorm betydelse för älgstammens genetiska bas. Hornen utgör en sinnebild för livskraft och tjurens ställning i älgarnas hierarki. TA PI O KU KK OL A M IS KA KO PP ON EN Det går inte att bestämma åldern på en tjur genom att räkna taggarna. Beroende på horntyp blir variationerna i taggantal stora. Tjuren med skovelhorn och 18 taggar som fälldes i Sodankylä var bara 4,5 år gammal. Tjuren med stånghorn och fyra taggar som fälldes i Savonranta var överraskande nog 7,5 år gammal.
Jägaren 2 l 2018 l 23 Älgens ålder och horn Ä lgtjurarna fäller hornen på senhösten och de nya växer ut följande sommar. De nya hornen får samma form som de fällda, men storleken blir en annan. Om det är fråga om en tjur som fortfarande växer så gör hornen det också. På en gammal tjur med tynande livskraft blir hornen däremot mindre. Åldern är den faktor som främst påverkar förändringarna i hornens taggantal, bredd och massa. I den här artikeln ska jag, med hjälp av åldersbestämningsmaterialet som under åren 2002 till 2017 samlades in från 134 älgtjurar, granska de förändringar som med åldern påverkar hornens taggantal och bredd. Undertecknad bestämde tjurarnas ålder med ett tvärsnitt som sågades ur roten på en framtand. Med mikroskop eller lupp går det därefter att räkna årsringarna som har bildats i tandcementet. Hornen störst i åldern 7,5 till 8,5 år De första hornen är i regel rätt anspråkslösa. En 1,5-årig tjur har i regel två till fem taggar, men det händer att individer med upp till tio taggar blir fällda. I mitt material låg antalet taggar i genomsnitt på 3,4 och bredden på 54,9 cm (bild 1). En 2,5-årig tjur har redan klart och tydligt börjat växa. Kroppsvikten ökar och hornen får fler taggar och mera bredd. Skillnaderna mellan tjurarna är ändå avsevärda; somliga växande individer får med stigande ålder inte nödvändigtvis fler taggar, men hornens bredd och massa kan fortsätta att växa. Det här är i synnerhet fallet med tjurar som har stånghorn. Enligt de landsomfattande undersökningarna av åldersstrukturen når älghornen sitt maximum i åldern 7,5 till 8,5 år. I exempelmaterialet utgör de 6,5-åriga tjurarna taggkurvans topp med i medeltal 13,8 taggar. Materialet omfattade 20 tjurar i åldern 6,5 år och av dessa hade hela 14 stycken skovelhorn. I det här läget, med ett litet material, blir det tydligt att horntypen påverkar antalet taggar. Till sina övriga delar stämde taggkurvans form och siffror mycket väl överens med älgforskningens resultat med ett omfattande material. Eftersom materialet inkluderade så få älgar i åldern 8,5 år och äldre så blev jag tvungen att slå ihop några åldersklasser till åldersgrupper. Tjuren med de största hornen i materialet fälldes hösten 2004 i Sodankylä. Den var en 6,5 år gammal 21-taggare med 115 cm breda skovelhorn. Med tilltagande ålder förändras hornens bredd i nästan samma proportioner som antalet taggar (bild 1). Hornen på en tjur i sin bästa ålder är i genomsnitt drygt 100 cm breda medan horn som överskrider 120 Ålder Taggantal (st) Hornbredd (cm) 1,5 2-6 (12) 36-74 (8) 2,5 2-9 (9) 48-104 (8) 3,5 4-10 (19) 61-88 (14) 4,5 4-18 (18) 67-113 (17) 5,5 4-17 (32) 65-107 (27) 6,5 7-21 (20) 75-119 (17) 7,5 4-18 (13) 70-108 (13) 8,5-9,5 9-17 (6) 97-112 (6) 10,5+ 6-17 (5) 80-116 (5) Variationerna i taggantal och hornbredd åldersklassvis enligt materialet för åren 2002 till 2017, antalet inom parentes. Det genomsnittliga taggantalet hos älghornen och bredden per åldersklass enligt materialet för åren 2002 till 2017 (134 tjurar). TA PI O KU KK OL A cm mellan spetsarna är rätt sällsynta. De bredaste dokumenterade hornen i vårt land var stånghorn med en bredd på 151 cm. De bredaste hornen i materialet tillhörde en 6,5-årig tjur som fälldes hösten 2003 i Sodankylä; den var en 17-taggare med 119 cm breda skovelhorn. I genomsnitt nådde hornen en maximal bredd på 102 cm; tjurarna befann sig då i åldersklassen 6,5 år och åldersgrupperna 8,5 till 9,5 år och 10+. Variationen i hornbredd är stor mellan tjurar i samma ålder och skillnaderna i bredden mellan spetsarna kan uppgå till så mycket som en halv meter (tabell 1). Livskraften hos en älgtjur börjar så sakta falna när den har passerat tioårsstrecket. M IS KA KO PP ON EN 54,9 70,8 77,9 89,7 89,2 102,1 94,8 102,3 102,4 11,9 11,7 11,6 3,4 5,3 7 9,6 9,9 13,8 16 14 12 10 8 6 4 2 Ta g ga n ta l H o rn b re d d (c m ) 120 100 80 60 40 20 1,5 2,5 3,5 4,5 5,5 6,5 7,5 8,5-9,5 10,5+ Ålder (år) Bredd (cm) Taggantal Vem står högre i rang? Hornens viktigaste uppgift är att visa tjurens styrka och livskraft. Den mindre tjuren fälldes ett par dagar senare. Den var 3,5 år och hade tio taggar. SE PP O M ÄK IN EN
24 l Jägaren 2 l 2018 Bägge tjurarna var 1,5 år gamla och fälldes i Savonranta. Tretaggaren med stånghorn var en svag individ som kanske hade blivit född senare än normalt. Det går ofta så, att en sådan tjur växer dåligt i hela sitt liv. Sextaggaren var däremot en sällsynt stark tjur. Den skulle ha blivit en bra avelstjur. M IS KA KO PP ON EN Då börjar också hornen krympa. Den här minskningen i livskraft beror på slitaget på tänderna; slitna tänder försämrar förmågan att finfördela födan. Den äldsta tjuren i materialet var 15,5 år gammal. Den fälldes 2006 i Savonranta och hade 103 cm breda stånghorn med nio taggar. I allmänhet har en så här gammal tjur väldigt anspråkslösa horn. Horntypens inverkan på antalet taggar Taggantalet beror på horntypen. Stånghorn har sällan fler taggar än tolv medan skovelhorn till och med kan ha fler än tjugo taggar. Det finns en tredje horntyp, en blandform som inte kan klassas som vare sig stångeller skoveltyp. Beträffande taggantalet rör sig den här typen någonstans mellan de båda typerna. Horntypens inverkan på taggantalet blir särskilt tydlig hos de dominanta tjurarna i åldersspannet 6,6 till 10,5 år. De här tjurarna befinner sig i sin bästa ålder och hornen är nära sitt maximum. I undertecknads material är variationerna i taggantal inom åldersklasserna väldigt stora (tabell 1). Ett exempel: hos de 7,5-åriga tjurarna varierade taggantalet mellan fyra och aderton. Skovelhorn fanns det mest av i materialet, 47,3 %. Stånghornen utgjorde 18,7 % och blandformerna 34 %. Vid klassificeringen av horntyp beaktades alla tjurar med minst sju taggar, vilket innebar 91 tjurar i materialet. Av älgtjurarna i Sodankylä hade hela 57 % skovelhorn. Det här har en avsevärd inverkan på bland annat taggkurvan eftersom drygt hälften av åldersproverna kom från Sodankylä. Det är allmänt känt att andelen tjurar med skovelhorn ökar ju längre norrut vi går. Levnadsvillkoren inverkar också på älgens horn. Tillgången på föda under sommaren avspeglar sig i viss utsträckning i hornens utveckling. En regnig och rätt sval sommar är bättre för älgarna än en torr och het.
Jägaren 2 l 2018 l 25 M IS KA KO PP ON EN Riista-alan ammattilaiseksi? Metsästysopas? Riistanhoitaja? Riistayrittäjä? Ruukin maaseutuopisto kouluttaa toimijoita riista-alan vaativiin tehtäviin. Haku elokuussa alkavaan riistapainotteiseen luontoohjaajakoulutukseen suoraan oppilaitokseen 31.5.2018 mennessä. Koulu alkaa 14.8.2018. Lisätietoja: Teemu Keränen p. 040 747 7234 tai teemu.keranen@raahenedu.? www.riistalinja.info Gör ett avtal om e-faktura för jaktvårdsavgiften med din bank så skickas fakturan för avgiften för jaktåret 2018-2019 till din nätbank. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du ditt jaktkort som en bilaga i nummer fyra av tidningen Jägaren. Jaktkortet är inplastat för att klara väta och uteliv. Gör så här: 1. Logga in på nätbanken. 2. Gör ett avtal (ny e-faktura) och välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare. Skriv in Jaktvårdsavgift i meddelandefältet. 3. Fyll i din personbeteckning. Avtalet om e-faktura behöver inte förnyas varje år. Gör avtalet om e-faktura för jaktvårdsavgiften senast 20 april! FIN D en på de tta ko rt nä m nd a jä ga re n ha r en jä ga rfö rs äk rin g, so m är i kr aft i he la N or de n oc h all a EU -lä nd er. Nam n Utd eln ing sad ress Pos tnu mm er och -ko nto r Hem ort Föd else tid Jäg arn um me r Före nin gsn um me r och JVF 1.8 .2 01 731 .7.2 01 8 Be ta lt, M ak se ttu , Pa id Be za hlt , 30 .5 .2 01 7 1.8.2017 31.7.2018 Jaktkort Metsästyskortti Hunting Card Jagdschein Jaktkortet i mobilen! Aktivera: FI N Den på detta kort nämn da jägare n har en jägarf örsäk ring, som är i kraft i hela Norde n och alla EU-län der. Namn Utdelnin gsadres s Postnum mer och -kontor Hemort Födelset id Jägarnu mmer Förening snumme r och JVF 1.8.20 1731.7.2 018 Betalt , Makse ttu, Paid Bezah lt, 30.5.2 017 1. 8. 20 17 31 .7 .2 01 8 Ja k tk o rt M et sä st ys k o rt ti H u n ti n g C ar d Ja g d sc h ei n Ja k tk o rt et i m o b il en ! A k ti ve ra : Bilderna är från pågående jaktårs jaktkort
26 l Jägaren 2 l 2018 MIKAEL WIKSTRÖM , Finlands viltcentral Lönsamt beakta hjortdjuren i skogsbruket Svensk undersökning visar: Diskussionen om älgskador i skogsbruket går tidvis het och krav på lägre älgtätheter framförs som lösning. Men är frågan så enkel? Forskning i Sverige visar att mängden foder för älgarna har mycket större betydelse än mängden älgar. Lösningen kan alltså vara foderskapande åtgärder i skogsbruket. S killnaderna i älgens foderkonsumtion kan till en stor del förklaras med fodertillgång, markens bonitet, mångfald av foderarter samt älgtäthet. Av dessa fyra har fodertillgången visat sig ha störst betydelse, oberoende om man studerar en enskild provyta (20 m2) eller en älgs hela hemområde (2 500 ha). På hemområdesnivån har de fyra nämnda faktorerna kunnat förklara cirka hälften av variationen i foderkonsumtion. Av denna variation har fodertillgången stått för cirka 64 procent, boniteten för cirka 22 procent, älgtätheten för cirka 12 procent och foderdiversiteten för ett par procent. Vad är då älgfoder? I mån av tillgång väljer älgen i första hand att beta på rönn, asp, och viden/sälg under vintern. I andra hand kommer vårtbjörk och en, och på tredje plats tall och glasbjörk. Forskning i Sverige visar att rönn, asp och viden äts 14 gånger hellre än tall och glasbjörk medan vårtbjörk och en äts 3,5 gånger hellre än tall och glasbjörk. Gran äts knappt alls. Ungskogar med träd i höjden 3,5 – 4 meter har mest kvistfoder som älgarna kan tillgodogöra sig, men älgar har vanligen gott om mat i skogsbestånd upp till omkring tjugo års ålder. Även ris av blåbär, lingon och ljung är viktig föda vintertid och de hittas främst i äldre skogsbestånd. Fodertillgången kan förenklat sett mätas exempelvis i form av arealen ungskog med tall och lövsly i förhållande till hela markarealen. Rena granplanteringar ger däremot inte älgfoder. Även sly längs skogsbilvägar och i kantzoner mellan till exempel åkermark och skogsmark har betydelse, liksom även det som hittas under kraftlinjer. För en mera noggrann mätning borde även fältskiktet beaktas. Betestrycket kan förutspås Betestryck är ett sätt att beskriva hjortdjurens inverkan på ungskog. Det kan definieras exempelvis som andelen årsskott som är betade under en vinter i det höjdintervall som hjortdjuren når, ofta 0,3 – 3,0 meter. Betestrycket på tall kan förutspås utgående från fodertillgång, älgtäthet och snöförhållanden. Älgarna utnyttjar helst ungskog jämfört med myrmark och äldre skog. Ju flera dagar med mycket snö, desto hellre vistas de i ungskog. Det kan bland annat hänga ihop med att risen som finns i äldre skog då är insnöade medan det i ungskogarna finns gott om mat ovanom snön. Under vintrar med lite snö kan man förvänta sig ett lägre betestryck på tallungskog jämfört med vintrar med långa perioder av mycket snö. Älgarna äter allra helst rönn, hela 14 gånger hellre än tall.
Jägaren 2 l 2018 l 27 Allt mindre älgfoder i Finland Resultaten från Sverige visar att andelen skadade tallar ökar med minskande andel tallungskog i landskapet. I Finland har arealen tallungskog halverats under de senaste tjugo åren och trenden är sjunkande. Det finns med andra ord allt mindre foder för älgarna. Vissa väljer att förnya med gran även på tallmark, i rädsla för älgskador. Om många gör så, kan det leda till att trycket på befintliga tallplanteringar ökar. Enligt riksskogstaxeringen 11 (VMI 11) stod hjortdjuren för 11,5 procent av de kvalitetsnedsättande skogsskadorna 2009–2013. Med hjortdjursförvaltningen kunde man alltså påverka drygt en tiondel av skogsskadorna. Snö, stormar och svampar är de största orsakerna till skogsskador. Älgstammen har reducerats kraftigt sedan början av 2000–talet för att minska på skadorna. Men att minska älgstammen ytterligare är enligt forskning i Sverige inte alls lika effektivt med tanke på betestrycket, jämfört med att öka fodertillgången i skogsbruket. Metoder för att öka fodertillgången Fodertillgången kan förbättras genom att gynna de växter som är viktiga för hjortdjuren. För det finns många alternativ. Enklast är att över stora arealer öka andelen blandskog med tillräckligt inslag av löv. Då får hjortdjuren en jämnt utspridd fodertillgång och koncentreras inte till enskilda bestånd. Och som redan nämnts borde föryngring på tallmark ske med tall. Planttätheten är förstås också väsentlig. Naturlig föryngring är tacksam i och med att det ofta ger ett tätt plantuppslag. Då finns mycket foder, samtidigt som beståndet klarar en hel del älgbete utan att antalet oskadade stammar som ska bli virke blir för litet. Röjningsintensiteten i planteringar har motsvarande inverkan. Det gäller att inte ta ner planttätheten för mycket. Även röjningstidpunkten är viktig. En allt för tidig röjning i en tallplantering kan leda till att älgarna snabbt glesar ut plantbeståndet. Röjningen bör ändå göras innan lövträden börjar beskugga plantorna. Vid röjningen kan olika tekniker tillämpas, där punktröjning eller brunnsröjning kan vara att föredra med tanke på fodertillgången. Istället för att avlägsna stammar vid roten, kan tallar toppas så att ett par kvistvarv återstår. Tallar som förbuskas på det sättet blir smakliga för älgar, medan andra tallar får vara i fred. Det lönar sig även att effektivt använda områden utanför den produktiva skogsarealen. Skogsbilvägar kan användas för produktion av viltbete om man röjer till exempel fem meter på var sida av vägen. Det ger snabbt stora arealer foder. Även kantzoner mot åkrar och vattendrag är lämpliga ställen för produktion av viltfoder. Vid all skogsavverkning vintertid är det bra att samla talltopparna i högar så att älgarna kommer åt dem. Så gör de större nytta än som nerkörda i hjulspår. Skogsbruksåtgärderna som gynnar hjortdjurens fodertillgång är alltså långt de samma som även gynnar skogshönsfåglar. Ingen förlorar på att beakta viltet i skogsbruket. Erfarenheter från Sverige Hjortdjurstätheterna i Sverige har länge varit av en helt annan klass än i Finland. Med samtliga hjortdjursarter medräknade, ligger tätheterna ofta på många tiotal hjortdjur till flera hundratal hjortdjur per tusen hektar i mellersta Sverige. Det innebär lätt ett högt betestryck. Problematiken kring foderskapande åtgärder är därför välbekant och omfattande åtgärder ingår i det vardagliga skogsbruket. Precis som i Finland sjönk andelen tall vid förnyelse under många år, men genom rådgivning kunde trenden svängas för ungefär tio år sedan. Användningen av tallplantor har ökat med drygt 34 procent sedan dess och nu är vartannat planterat träd en tall. Vi har en hel del att lära oss av de här erfarenheterna. I tallbestånd med lövinslag kan älgarna beta utan att orsaka skador. En tallplantering med rikligt inslag av rönn, vide och björk innebär mycket foder och därmed lägre betestryck och mindre risk för skador. Ett område med enbart gran innebär ett område utan älgfoder. Spara alltid en del av lövträden som foder. Plantskogen borde röjas innan lövträden börjar beskugga tallplantorna. Allt för intensiv röjning hämmar däremot fodertillgången.
28 l Jägaren 2 l 2018 ANTTI PAASIVAARA , Naturresursinstitutet Projektet Skogsvildren Life: Viltforskningen följer med renarna Skogsvildrenen (Rangifer tarandus fennicus) är den sista underarten av ren som lever vilt i de nordeuropeiska skogarna. Under perioden 2016 till 2023 följer vi på Naturresursinstitutet intensivt med arten och det här arbetet ingår i projektet Skogsvildren Life som koordineras av Forststyrelsen. I nstitutet (Luke) tar fram data för projektet med flyginventeringar på vintern och terränginventeringar på sommaren och hösten. Dessutom förser vi vajor, det vill säga renkor, med sändarhalsband för att kunna följa dem på avstånd. GPS-halsbanden utgör själva grunden för inhämtningen av data för både Life-projektet och uppskattningen av stammens tillstånd. I detta nu finns det inte någon annan metod som är lika kostnadseffektiv eller som fyller vårt behov av information lika väl. De skogslevande vilda renarnas kris: ett gemensamt problem för Kajanaland och Ryska Karelen Nästan alla kända skogslevande vildrenspopulationer i världen har under de senaste årtiondena haft en negativ utveckling. Mest undersökt är den nordamerikanska cariboun (Rangifer tarandus caribou), men vi har också rätt exakta siffror på skogsvildrenen på bägge sidorna av östgränsen. I ryska Karelen har renstammen efter Sovjetunionens kollaps minskat till en tredjedel av vad den var under toppåren och kontakten mellan den ryska stammen och våra renar verkar ha brutits. Vildrensstammen i Kajanaland, som uppstod på naturlig väg efter krigen av de två delpopulationerna i vårt land, kraschade efter uppgången på 90-talet. Dessutom har vildrenspopulationen i Norra Karelen minskat till en handfull djur medan de utsatta djuren (ett tjog ungefär) i Södra Österbotten inte har blivit fler. Kajanalandsrenarnas förekomstområde har även det varit statt i förändring. De gamla kalvningsområdena vid östgränsen har blivit stillsammare. Vintertid ser vi knappt någonsin renar som letar efter nya vinterbeten, exempelvis åt Paltamohållet. Stammen i Kajanaland har redan i flera års tid övervintrat i Sotkamo på ett rätt litet område. Å andra sidan har stammen inte blivit mindre under de två, tre senaste åren och kalvproduktionen verkar ha ökat en aning. AR TO JU N TU N EN En skogsvildren i Kuhmo förses med sändarhalsband. Vajorna får ett GPS-IRIDIUM-band och samtidigt tas ett blodprov och ett salivprov. Fältpersonalen bestämmer också åldern utifrån slitaget på tänderna.
Jägaren 2 l 2018 l 29 Detta beror sannolikt på reduceringen av stora rovdjur i Kajanaland. Livlig trafik utmed Suomenselkä Den utsatta populationen i Suomenselkä har sedan uppgångsfasen på 90-talet stått stabilt på ungefär tusen individer. Å andra sidan kunde vi vid flyginventeringen år 2015 skönja en liten tillväxt. Skogsvildrenarna som sattes ut i Salamaperä på 80-talet har under de senaste dryga tio åren även spritt sig från kärnområdena i Mellersta Österbotten för att kalva i ett vidsträckt område som sträcker sig från sydligaste Österbotten via Mellersta Finland och Bottenvikens kust ända till Norra Österbotten. I Suomenselkä, liksom i Kajanaland, håller renarna till i de myrdominerade ödemarkerna, utspridda över stora områden. Enstaka strövande skogsvildrenar kan också påträffas relativt långt borta från kärnområdena, bland annat i de mellersta delarna av Mellersta Finland och i Norra Savolax. Som längst handlar skogsvildrenarnas årstidsvandringar om ungefär 250 km, från myrarna i norra Vaala till Lappajärvitrakterna, där nästan hela Suomenselkäpopulationen numera övervintrar. Varför blir renarna inte fler? Trots att nedgången har upphört blir skogsvildrenarna i vårt ändå inte fler än ungefär 2000 individer. Dessutom håller artens fortplantning ett långsammare tempo än de övriga vildlevande hjortdjuren: vajan föder nämligen bara en kalv i taget. Kombinationer av obebodda myrmarker och lavmoar som är lämpliga för arten förekommer främst i de karga vattendelarområdena, där den mänskliga belastningen ökar på grund av skogsbruk och övrig markanvändning, som exempelvis vindkraftverk. Den kanske största potentialen för tillväxt finner vi i Norra Österbotten där det finns vidsträckta obebyggda myrmarker och lavmoar, dit Suomenselkäpopulationen har sökt sig på naturlig väg för att kalva. Forskarna har funnit att det faktiska skälet till den nordamerikanska caribouns tillbakagång är de storskaliga förändringar i livsmiljön som människan har orsakat. Som en konsekvens av den här processen har populationerna av älg, vitsvanshjort och stora rovdjur ökat i synnerhet vargen som är flexibel med vad den äter medan caribuerna har blivit färre. Det här är en påtaglig utvecklingsriktning också i vår boreala skog, som även den påverkas av klimatförändringen. Samtidigt som skogsvildrenens livsmiljöer förändras på grund av avverkningar och byggande så ökar risken för att renar ska bli fällda som bifångst av rovdjur. I vårt land har den här utvecklingen redan hunnit bli vardag: i dagsläget är de övriga vildlevande hjortdjuren i runda slängar hundra gånger fler än skogsvildrenarna. Det här skapar en stabil tillgång på föda för de stora rovdjuren så att de snabbt kan bli fler. Vi har redan en klar uppfattning om vargens roll för renstammens utveckling eftersom vargen utgör den främsta mortalitetsfaktorn bland de vuxna renarna med sändarhalsband i Kajanaland. Dessutom finns det i Kajanaland en klar koppling mellan vargstammens utveckling och produktionen av kalvar. De övriga stora rovdjuren spelar sannolikt också en viktig roll för variationerna i kalvproduktionen, men i det här avseendet är forskningen med sändarhalsband ännu inte slutförd. Här i Finland innebär således förvaltningen av vildrensstammen en balansgång mellan bevarandet av de myrdominerade ödemarkerna söder om renskötselområdet och regleringen av hjortdjuren och rovdjuren. I Kajanaland kompliceras balanseringen genom åtelutfodringen av björnar, som redan en längre tid har bjudit rovdjuren vid östgränsen på ett tillskott i födan. Dessutom är renarna utsatta för olyckor i trafiken eftersom det ofta går livligt trafikerade vägar genom områdena där renarna vandrar och övervintrar. Därtill kommer att renarna ofta lider av parasiter och olika sjukdomar, men det är svårt att fastställa deras inverkan på dödligheten och produktionen av kalvar. I ryska Karelen är dessutom tjuvjakten ett bekymmer. Utmaningar mer än nog för forskningen och förvaltningen Även om institutets renforskning har ångan uppe genom projektet Skogsvildren Life så är bland annat utredningen av dödsorsakerna för halsbandsrenarnas kalvar oerhört krävande eftersom de fällda kalvarna i regel försvinner spårlöst. Mera resurser borde tillföras märkandet av stora rovdjur och undersökandet av deras matvanor, för att vi i de relativt begränsade områdena där skogsrenarna håller till ska hitta en långsiktigt hållbar nivå och goda metoder för alla de ursprungliga arterna i högviltsfaunan. Utan särskilda insatser kommer skogsvildrenen knappast att ha någon framtid!. Vi önskar rikta ett varmt tack till institutets anställda fältpersonal, det vill säga till Arto Juntunen, Petri Timonen, Markku Gavrilov, Sanna Kokko, Reima Ovaskainen och Leo Korhonen för deras långsiktiga och fantastiska arbete för renprojektet. Ett särskilt tack till Pekka Helle för slipningarna av texten! AR TO JU N TU N EN Renstammens utveckling enligt flyginventeringarna i Suomenselkä och Kajanaland. Varje stapel visar antalet renar som observerades vid inventeringen. Populationen i Kajanaland uppgår i detta nu till cirka 750 renar medan populationen i Suomenselkä uppskattades till 1250-1300 renar år 2015. I Suomenselkä har inventeringarna i regel gjorts vart annat år medan de i Kajanaland har gjorts varje år under de senaste åren. 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 År In d iv id er Kajanaland 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 År In d iv id er Suomenselkä
30 l Jägaren 2 l 2018 MIKAEL WIKSTRÖM , Finlands viltcentral Kalvar och vuxna hondjur Identifiering av vitsvansars ålder Del 1: Förvaltandet av ett vitsvansbestånd innebär att jägarna måste kunna identifiera till vilken ålderskategori ett djur hör innan ett jaktskott kan avlossas. På basen av identifieringen kan jägaren sedan avgöra om en vitsvans är lämplig att fälla eller om den borde få bli äldre, med tanke på uppfyllandet av områdets långsiktiga målsättningar och årliga beskattningsplan. I den här artikelserien visas några indikatorer som kan vara nyttiga vid åldersbestämning av levande vitsvansar och hur åldern kan kontrolleras efter skottet. V itsvansviltets kroppsstorlek växer med stigande ålder vilket underlättar identifieringen av åldern. I vissa situationer kan det ändå vara svårt att avgöra hur stor kropp en vitsvans har, ifall avståndet till djuret är långt eller om det inte finns referenser att jämföra med. En vitsvans utseende kan även variera beroende av bland annat årstid och väderlek. Oberoende av omständigheterna hör handkikare av god kvalitet till jägarens viktigaste verktyg. Ett bra kikarsikte kan aldrig mäta sig med en bra handkikare. Dessutom kan inte ett kikarsikte riktas vart som helst, då det sitter på ett laddat vapen. Det allmänna intrycket Kalvar ser oftast spänstiga ut i början av jaktsäsongen, men till vintern har de dels ökat i vikt och dels fått en tjock päls som ger dem ett lite tyngre intryck. Det samma gäller unga hondjur. Hondjur i åldern 1½ år har en lätt kropp och benen kan se förhållandevis långa ut. En hind i åldern ? 2½ år har en tyngre och förhållandevis kraftig kropp. Hos åldersgruppens yngre djur är magoch rygglinjerna oftast ännu raka, men de blir med tiden svankiga. Med stigande ålder uppstår också en del löst hängande skinn vid ansikte och hals. Under hösten kan kalvförande hindar som diar, kännas igen på ett bakifrån sett framträdande juver. Förhållandet mellan huvudlängd och halsbredd En kalv känns igen på ett kort huvud som kan se mera triangelformat ut än hos äldre djur, särskilt under vintern. Om huvudets längd mätt från nosens spets längs käken till halsen är ungefär lika lång som halsen är bred då man ser huvudet rakt från sidan, är djuret ofta en kalv. Huvudets längd växer med åren så att gamla hindar kan ha ett huvud som är mycket långt i förhållande till dess höjd. Om huvudets längd (från nosspets till hals) är längre än halsen och nackens bredd är djuret ofta vuxet (? 1½ år). Fjolåriga hondjurs huvud är vanligen aningen kortare än hos äldre hondjur. Mot slutet av året blir det oftast svårare att skilja hondjur i åldern 1½ år från äldre hondjur Vitsvanskalv till vänster och fullvuxen hind till höger. Jämför längden på huvudet (från nosspets till hals) med halsens bredd. Jämför halsens längd med huvudets höjd då vitsvansen står vänd med sidan mot åskådaren och tittar på denna. Halsen är kortare än huvudets höjd, vilket är en indikator för kalv.
36 l Jägaren 2 l 2018 MIKKO KESÄLÄ , Finlands skogscentral, JANNE MIETTINEN, MIRJA RANTALA och MARKO SVENSBERG , Finlands viltcentral I projektet Digiviltskog skapar vi positionsdatabaser för skogsägarna som stöder det viltvänliga skogsbruket. Med dem kan vi bedöma ett skogsområdes lämplighet som livsmiljö för hönsfåglar. Laserskanningsmaterialet bildar underlag för granskningarna. Projektet Digiviltskog P rojektet Digiviltskog är ett utvecklingsprojekt för naturvård som ingår i Metso-programmet. Projektet drivs gemensamt av Finlands viltcentral och Finlands skogscentral. Navet i projektet utgörs av positionsinformation som ett verktyg för viltvänligt skogsbruk. Projektet ökar skogsfackmännens kunnande och vetande om viltvänligt skogsbruk och om informationssystemens användningsmöjligheter. Det ska också testa insamling av skogsdata som medborgarforskning genom att engagera jägarna. Tjänsten Oma riista byggs ut med funktioner där jägare kan rapportera sina egna bedömningar av viltmiljöer och skogsskador. F inlands skogscentrals och Finlands viltcentrals gemensamma projekt Digiviltskog lokaliserar viltmiljöer genom fjärrkartering. Syftet med projektet är att öka vårt vetande om viltmiljöer och dra nytta av informationen. Vår kännedom om viktiga viltmiljöer ökar när skogsägarna i systemet MinSkog.fi ser potentiella objekt i sina marker. Livsmiljöerna blir till nytta när skogsägare tar hänsyn till identifierade ”vilthotspottar” i sitt skogsbruk. På det här viset underlättar informationen som projektet tar fram omställningen till ett viltvänligt skogsbruk som gynnar skogshönsen och därmed även till ett hållbart skogsbruk i vårt land. Projektresultaten ökar skogsägarnas och skogsfackmännens kunskaper om viltets livsmiljöer och får dem att börja överväga nya alternativ i skogsskötseln. Förhoppningsvis kommer informationen i systemet MinSkog.fi att sporra skogsägarna att göra egna val som stämmer överens med deras värderingar och syften. Om en del av skogsägarna väljer skogsbruksalternativ som gynnar viltet på de markerade platserna så innebär detta en avsevärd miljöförbättring för skogshönsen. En stor del av objekten är synnerligen viktiga för skogshönsen; nyckelbiotoper. Vi skulle kunna säkra de här strukturella dragen på tiotusentals om inte hundratusentals hektar. Låga ekon vid laserskanning Som basmaterial vid analyserna använder vi ett rutmaterial för virkesförrådet som har kompletterats med bland annat trädslagsfördelningen genom en samkörning av laserskanningen och tolkningen av flygbilder. Ett annat basmaterial består av punktmolnet av obearbetat laserDe bästa 16 m x 16 m rutorna för viltet har ett skiktat trädbestånd med flera trädslag. Sådana är typiska vid åar, bäckar och diken, vid sjöstränder och i övergångszoner mellan myr och mo. Bakgrundskarta (C), Lantmäteriverket 2017. Digiviltskog Laserskannade viltmiljöer i tjänsten MinSkog.fi Ingen viltmiljö Eventuell viltmiljö Utmärkt viltmiljö Vilthotspottar (16cm x 16 cm) Eventuell viltmiljö Sannolik viltmiljö God viltmiljö Utmärkt viltmiljö
Jägaren 2 l 2018 l 37 U nder fjolåret kompletterades Oma riista med funktioner för skogshönsens livsmiljöer. Jägarna kan nu skriva in sina observationer av exempelvis miljöer med hönskullar och blandskogar med varierad struktur som är viktiga för skogshönsen. Dessutom går det att skriva in data om platser där skogshönsen finner föda, som tjädertallar och björkar eller björkdungar där orrar betar. Anteckningarna görs alltid separat för varje art, det vill säga att fälten för livsmiljöer finns i menyn under tjäder, orre, järpe och ripa. Om du känner till en plats där både tjäderoch orrkullar har hållit till i många år så kan du markera platsen för bägge arterna. På de markerade platserna ska det råda gynnsamma betingelser för skogshönsen och kullar ska ha blivit observerade där mer än en gång. Handlar det om en enda observation kan du skriva in positionen som en normal observation. Platser som har varit ett bra ställe för viltet, men som på grund av exempelvis avverkningar har förlorat sin dragningskraft, har fortfarande ett forskningsmässigt värde, men skrivs i det här skedet ännu inte in i systemet. Vi använder de inskrivna positionerna i forskningen om skogshönsens livsmiljöer. Dessutom samkör vi den här informationen med laserskanningsmaterialet. Med tiden kan informationen om livsmiljöer som jägarna skriver in i Oma riista bilda ett användbart komplement till både forskningen om livsmiljöer och uppskattningen av skogshönsens stammar. En bra miljö för viltet kan exempelvis vara en liten sänka eller en myrkant där det finns flera trädslag och frodigt blåbärsris. JA RI KO ST ET skanningsmaterial. Där analyserar vi bland annat undervegetationen (0,5-5 meters höjd) och krontakets slutenhet. Genom att behandla positionsinformationen i basmaterialet får vi fram tänkbara ”hotspottar” för viltet där trädbeståndet är skiktat och består av flera trädslag. Utöver granskningen på beståndsnivå gör vi också zonationanalyser som tar hänsyn till i hur hög grad livsmiljöerna är förbundna med varandra. Det här materialet produceras i alla laserskannade områden i hela landet. De här områdena utgör cirka 60 procent av Finlands areal. Hotspottarnas andel av den totala arealen varierar från region till region mellan ungefär fem och tjugo procent. Resultaten från pilotområdena publiceras Resultaten från pilotområdena publiceras i systemet MinSkog.fi i två omgångar. I mars publicerar vi informationen om viltobjekten i pilotområdena och dit hör stora delar av kommunerna Björneborg, Kuopio, Pudasjärvi och Sodankylä. Återstoden av de laserskannade områdena i vårt land publiceras i september-oktober. Efter publiceringen av resultaten för pilotområdena samlar vi in kommentarer och åsikter från dem som använder systemet MinSkog.fi och inför nödvändiga förändringar. Data om skogshönsens livsmiljöer kan införas i Oma riista
38 l Jägaren 2 l 2018 PIIA IKONEN Intresset för VILTVÄNLIGT SKOGSBRUK överraskade Skogsägarnas inställning till viltvänligt skogsbruk har undersökts med en enkät med frågor om svararnas intresse och aktivitet i praktiken. Dessutom kartlade enkäten svararnas erfarenheter av tillgången på information och utbudet av tjänster med anknytning till viltvänligt skogsbruk. Det viltvänliga skogsbruket består av situationer där man väljer att skapa skydd och föda åt viltet. Skogsharen på bilden har hittat till snåret med blandade trädslag som skogsägaren har lämnat kvar. N ästan 61 procent av skogsägarna svarade att de var intresserade av att bedriva viltvänligt skogsbruk i sin egen skog. Det viltvänliga skogsbruket har av allt att döma blivit populärare Skogsägare har sällan någonting emot det viltvänliga skogsbruket. En majoritet av skogsägarna önskar sig säkerligen att viltfaunan ska bevaras så artrik och stark som möjligt. Man, Nyland Osäkert faktaunderlag sår tvivel Trots intresset för viltvänligt skogsbruk och de positiva attityderna så upplevde ungefär hälften av de skogsägare som svarade att deras bristfälliga kunskaper påverkade benägenheten att bedriva ett viltvänligt skogsbruk. Det är fortfarande vanligt med oklarheter och okunskap om det viltvänliga skogsbruket, vilket helt klart påverkar benägenheten att ta hänsyn till viltet. Drygt hälften av svararna önskade sig mera kunskap om viltvänligt skogsbruk. För många är den här inriktningen på skogsbruket fortfarande en fullkomligt okänd metod trots att det viltvänliga syftet verkar gå väl hop med svararnas egna föreställningar. Det här är någonting nytt och okänt för mig, men enkäten har väckt mitt intresse. Jag kommer helt säkert att leta efter mera information. Kvinna, Egentliga Finland Begränsat informationsutbud? Det begränsade utbudet av information om viltvänligt skogsbruk och tjänster förklarar sannolikt skogsägarnas upplevda brist på kunskap. Ungefär 40 procent av svararna antog att det finns information om viltvänligt skogbruk medan bara 26 procent antog att det finns tjänster att tillgå. En majoritet av skogsägarna kunde inte uttala sig om utbudet av information och en tämligen stor del av svararna hade dessutom tidigare erfarenheter av detta skogsbruk. Ungefär 40 procent uppgav att de tidigare hade gjort insatser för viltet i sitt skogsbruk.
Jägaren 2 l 2018 l 39 Skogsfackmännens syn på viltvänligt skogsbruk U ndersökningen utredde också svararnas åsikter och erfarenheter av viltvänligt skogsbruk i jobbet, samt omfattningen på utbudet av information och utbildning. Så gott som samtliga svarare uppgav att de ville gynna det viltvänliga skogsbruket i sitt arbete. Över 88 procent ansåg att det viltvänliga skogsbruket ingick i deras nuvarande arbetsuppgifter. Inställningen till viltvänligt skogsbruk var således över lag positiv. Å andra sidan ansåg de svarande att omfattningen av viltvänliga tjänster riktade till skogsägare var begränsad. En fördjupad integrering av det viltvänliga skogsbruket i utbudet av skogstjänster skulle kunna öka tillgången på utbildning i viltvänligt skogsbruk och skapa en större bredd i kunnandet. Nästan 56 procent av aktörerna i skogsbranschen efterlyste mycket riktigt mera information, utbildning och rådgivning i ämnet medan drygt 68 procent av fackmännen uppgav att de inte hade fått någon utbildning ordnad av arbetsgivaren. Bristen på utbildning uppvägs av att drygt hälften av skogsfackmännen själva hade letat fram information om viltvänligt skogsbruk genom kurser och material på nätet. Andelen skogsägare som har /inte har fått utbildning och rådgivning om viltvänligt skogsbruk. Andelen skogsägare som uppger att de har /inte har tillgång till viltvänliga tjänster. Hit hör bland annat planering, rådgivning och det praktiska utförandet. Hög tid att handla? Av allt att döma finns det rum för förbättringar av skogsbranschens tjänster beträffande viltvänligt skogsbruk. Det går att utveckla tjänsterna genom utbildningar för skogsfackmän, men det är också hög tid för skogsägarna att vakna och kräva tjänster! Var inte blyg utan diskutera med ”din” skogsfackman om vad du behöver och önskar dig! och tjänster, eller antog att det inte finns något utbud. En majoritet av skogsägarna, hela 84 procent, uppgav att de inte hade fått utbildning eller rådgivning om viltvänligt skogsbruk. Åsikterna om ett begränsat utbud kan peka på den faktiska omfattningen av utbudet eller på utbudets bristfälliga synlighet. Utbildningens och rådgivningens resultat pekar dock på det förstnämnda alternativet. För att rätta till situationen borde vi av allt att döma börja med ett mera komplett utbud av tjänster: skogsägarna nappar bara tjänsterna finns. Hur enkäten gick till Undersökningen ingick i en avhandling pro gradu som gjordes i fjol på den forstvetenskapliga fakulteten vid Östra Finlands universitet. Undersökningen undersökte vilka faktorer som begränsar skogsägarnas och skogsbranschens möjligheter att bedriva ett viltvänligt skogsbruk. Samtidigt skapade avhandlingen ny information för fakultetens kurs i viltvänligt skogsbruk. Undersökningen delades upp i två etapper. I den första etappen intervjuades sex skogsfackmän som är insatta i viltvänligt skogsbruk för att kartlägga vilka faktorer som begränsar den här typen av skogsbruk. De intervjuade hade tidigare deltagit i Finlands viltcentrals projekt Föregångare i viltvänligt skogsbruk. Den andra etappen bestod av en enkät riktad till skogsägare och skogsfackmän. Den gick ut på att klarlägga omfattningen av de faktorer som hade framkommit under den första etappen. Finlands skogscentral tog fram kontaktuppgifterna för enkäten och 425 skogsägare och 480 aktörer i skogsbranschen svarade på enkäten. Nej Ja Nej Ja Kan inte säga
40 l Jägaren 2 l 2018 ARTO MÄÄTTÄ En jägares utrustning Det är ett vanligt problem att studsare med tiden tappar sin precision. Det här ställer till det för i synnerhet sådana jägare som ställer höga krav på precisionen. P recisionen är inte det samma som kulans träffpunkt och även en studsare med svag träffsäkerhet kan vara exakt inskjuten. I det här sammanhanget avser jag med precision att träffpunkten är den samma skott efter skott. Det handlar alltså om vapnets mekaniska precision, som kan mätas på måltavlan. Om skytten inte ändrar på geväret, patronen, skjutstödet, sig själv eller (i mån av möjlighet) de yttre omständigheterna så går det emellanåt att upptäcka en försämring av gevärets precision vid en jämförelse med tidigare resultat. Det normala är att ett gevär har hög precision när det är nytt, men tappar i precision efter några hundra skott. Då krävs det åtgärder för att återställa precisionen. Misstänkt nummer ett: pipan En jämn försvagning av precisionen utan någon förskjutning av träffpunkten är i regel ett tecken på att pipan är smutsig. Det här kan inträffa trots att pipan har blivit När geväret tappar precisionen Beträffande krutavlagringarna ligger det besvärligaste området att putsa strax framför patronläget där räfflorna börjar (inringat med rött). En försämring av precisionen beror ofta på avlagringar på det här stället, men eftersom avlagringarna är svåra att få syn på så framskrider försämringen försåtligt. På det här stället på pipan, som är inringat med rött, uppstår det mycket lätt krutavlagringar som i sin tur ofta leder till att geväret tappar precision. Den här pipan har skjutits tills den blev igentäppt. Bildparet visar klart och tydligt skillnaden före och efter en putsning med diamantpasta. Krutavlagringarna i bottnen på räfflorna är i praktiken synliga enbart med boroskop; med blotta ögat är de inte synliga. Om variationerna i precision är avsevärda så beror det väldigt ofta på att skruvarna som håller stocken och metalldelarna inte är tillräckligt åtdragna. I synnerhet den torra luften när vapnet står i vinterförvaring torkar ut stocken och får den att krympa och då blir skruvarna ofta lösa. Observera att om skruvarna är för hårt åtdragna så försämrar även det precisionen eftersom det kan ge upphov till spänningar.
Jägaren 2 l 2018 l 41 väl emottagna av jägarna. Men att avlägsna kopparavlagringarna utgör bara ett delmoment i jobbet med att putsa pipan. Krutavlagringarna i pipan är ett klart värre bekymmer än kopparavlagringarna. Sådana uppstår i pipan trots att man putsar den eftersom ytterst få rengöringsmedel klarar av att på egen hand avlägsna ett tjockt och ingrott lager krut. Det problematiska med krutavlagringarna är att det är väldigt svår att få syn på dem med blotta ögat och därför är det lätt hänt att de blir kvar. Det är typiskt att jägaren börjar tänka på putsningen först när kopparavlagringarna har blivit synliga vid pipans mynning. Vid det här laget finns det redan rejält med krutavlagringar i pipan. Det enda som hjälper för att få syn på avlagringarna är att föra in ett boroskop, alltså en kamera, i pipan, men det är fortfarande oerhört sällsynt att jägare håller sig med en sådan. De värsta krutavlagringarna förekommer i regel i botten på räfflorna i början av pipan, strax framför patronläget. Pipan blir alltså trängre vid de här avlagringarna och konsekvenserna för precisionen blir därför avsevärda. Om pipan är väldigt smutsig så känner man den här punkten vid putsningen eftersom läskstången med draglapp kärvar för att sedan löpa normalt igen. När geväret tappar precisionen Håll springan mellan framstocken och pipan öppen. Om stocken ligger an mot pipan blir precisionen hastigt lidande. Om det behövs kan skåran som pipan löper i vidgas så att pipan får plats att vibrera obehindrat. putsad. Det avgörande är att pipan har blivit putsad på rätt sätt. Att pipan är smutsig beror på krutavlagringar från patronen och kopparavlagringar från kulan, och en kombination av båda två. Numera finns det lättanvända och effektiva medel att avlägsna kopparavlagringarna med, som dessutom har blivit
42 l Jägaren 2 l 2018 För att få bort krutavlagringarna finns det lösande medel, krutlösarsolvent, som underlättar jobbet. Men även då krävs det en bronsborste och flera omgångar. En allvarligt täppt pipa kräver i regel diamantpasta för att pipan ska bli ren. Värt att notera i sammanhanget är att förebyggande åtgärder gör det oerhört mycket lättare att hålla pipan ren. Regelbunden och grundlig vapenvård förebygger eller dämpar bildandet av krutavlagringar som försämrar precisionen. De bästa anvisningarna för vapenvård hittar man i tillverkarnas (av putsmedel och tillbehör) bruksanvisningar. De flesta har inte bara skriftliga anvisningar utan också instruktionsvideor. Misstänkt nummer 2: mekaniska problem Mekaniska problem hos ett gevär visar sig ofta i form av slumpartade och varierande träffar. Varierande träffpunkter, kulor som träffar klart utanför klungan och träffpunkter som varierar med gevärets temperatur skvallrar om mekaniska problem med vapnet. I motsats till precisionsproblemen som beror på pipan handlar det alltså här (oftast) om att träffarna varierar och det förekommer träffar som klart avviker från gevärets normala precision. I typiska fall beror ett mekaniskt problem hos ett gevär på hur stocken och metalldelarna är fästa. Det normala för gevär med bultlås är att pipan och stocken inte får röra vid varandra. Vid skott ska pipan ha utrymme att vibrera fritt utan att hindras av stocken. Punkt ett på checklistan är därför att kolla att skruvarna som fäster metalldelarna är lagom åtdragna och att det finns en springa mellan stock och pipa. Om stocken är av trä är det mycket vanligt att skruvarna blir lösare och spändare beroende på fuktighetsgraden i träet (den torra luften inomhus på vintern torkar ut stocken och får den att krympa). Variationerna i fuktighet visar sig ofta också på det viset att trädelarna lever och då kan framstocken i värsta fall slå sig så att den trycker mot pipan på ena sidan. Kikarfästet är ett annat betydande problemområde. Det handlar om den livsviktiga förbindelsen mellan vapnet och riktmedlet, vilket innebär att även små fel orsakar stora problem med precisionen. Oftast beror problemen med fästet på att det är av dålig kvalitet från början eller på felaktig montering eller på att fästet har lossnat eller gått sönder. Börja med att kontrollera kikarfästet om geväret i övrigt verkar vara i skick. Att kikarsiktet är trasigt är den tredje punkten för mekaniska fel som resulterar i att precisionen går förlorad. I regel är det uppenbart att det är kikarsiktet som har gått sönder eftersom följderna är dramatiska och därför iögonenfallande. Fel som det är svårare att få syn på är sådana som påverkar träffarna, men som inte är tydliga i kikarsiktet. De här felen klarnar i regel först när alla andra fel är uteslutna och man testar geväret med olika sikten. Felaktig montering av kikarsiktet på geväret hör till de vanligaste felen när optiken krånglar. Ofta är vridningar, spänningar och alltför starkt tryck skälet till att ett kikarsikte inte fungerar som det ska. Till symptomen hör bland annat att variationer i temperaturen förskjuter träffpunkten, att reglerskruvarna inte löper jämnt eller kärvar, och att det förekommer en fördröjning mellan det att man gör en justeringar och att siktet reagerar.
Om pipan är rejält smutsig och det finns gott om krutavlagringar så får man ta i med hårdhandskarna. Kombinationen diamantpasta och en boreguide är ett snabbt och enkelt sätt att få bukt med avlagringar, även envisa sådana. För att klarlägga pipans faktiska tillstånd behöver man ett endoskop, även kallat boroskop i vapenterminologin. Med ett sådant avslöjar man fördolda ting i pipans inre som det är omöjligt att se med blotta ögat. L ÄHDE HIRVIJAHTIIN POHJOISEN YHTEISMETSIIN! Hirvenpyyntioikeuden syksylle saat ostettua Eräverkon huutokaupoista. Tutustu kohteisiin: KUUSAMON YHTEISMETSÄ KEMIJÄRVEN YHTEISMETSÄ POSION YHTEISMETSÄ SALLAN YHTEISMETSÄ ERÄVERKKO.FI/HIRVILUVAT EV_hirvihuutokaupat_metsastaja-lehti_103x297_2-2018_FINAL.indd 1 23.2.2018 18.38
44 l Jägaren 2 l 2018 KATI HEINONEN , verksamhetsledare, Lammi jvf Jaktens effekter på hälsa och välfärd Del 2. En jakthund är bra för hälsan och välbefinnandet I föregående nummer presenterade jag resultaten av min avhandling vid Jyväskylä universitet om jägarnas hälsa och de upplevda välfärdseffekterna. Den här gången ska jag berätta om det välbefinnande som jakthunden skapar och om jägarnas upplevelser av psykiskt välbefinnande och livskvalitet. 5 9 procent av personerna som svarade på enkäten (n=1817) ägde en jakthund (75 % av kvinnorna och 57 % av männen). De här personerna upplevde klart och tydligt att jakthunden ökar känslan av välbefinnande. De kände att jakthunden ökade den fysiska aktiviteten, höjde humöret och gjorde dem nöjdare med livet. Damerna upplevde i högre grad än herrarna att jakthunden ökar välbefinnandet. Inte bara själva jagandet utan också ägandet av en jakthund tycks ha en gynnsam effekt på mängden fysisk aktivitet och därmed också på hälsan och välbefinnandet. Det psykiska välbefinnande som en jakthund skapar är uppenbarligen knutet till jägarnas starka upplevelse av psykiskt välbefinnande och livskvalitet. Psykiskt välbefinnande och livskvalitet Undersökningen bedömde det psykiska välbefinnandet hos de svarande med en mätare för positiv mental hälsa. Mätningen var begränsad till de två senaste veckorna före enkäten. 92 % av svararna hade kunnat fatta egna beslut om sitt liv ofta eller hela tiden. 86 % hade kunnat tänka klart ofta eller hela tiden. Tre fjärdedelar av svararna hade, ofta eller hela tiden, känt sig hoppfulla inför framtiden, känt sig nyttiga och hade upplevt närhet till andra människor. De äldre svararna, de som hade passerat 65, upplevde sitt psykis
Jägaren 2 l 2018 l 45 ka välbefinnande som svagare än de yngre svararna. Svaren på frågorna i mätaren stämde sinsemellan väl överens. Jägarna som svarade på enkäten upplevde ett starkt psykiskt välbefinnande. Det här visar sig också på så vis, att det knappt alls förekommer några psykiska sjukdomar i materialet, vilket pekar på att naturen har en återställande och stimulerande effekt. Detta har också noterats i tidigare undersökningar. Av svararna upplevde 30 % att livskvaliteten var synnerligen god och 62 % god. Det här är klart bättre än hur finländarna över 30 upplevde sin livskvalitet i undersökningen Hälsa 2011. Damernas upplevda livskvalitet var bättre än herrarnas. Livskvaliteten sjönk med tilltagande ålder. Den upplevda livskvaliteten var bäst i åldersgruppen 45 till 55 år och sämst i gruppen äldre än 65. Enligt den regionala hälsooch välfärdsundersökningen minskade den upplevda livskvaliteten och lyckan bland finländarna under perioden 2013 till 2016. Jägarna anser att jakten inverkar gynnsamt på det upplevda välbefinnandet redan vid en liten omfattning. I den här undersökningen mätte jag den jaktliga aktiviteten i antalet jaktdagar per år. Även om den jaktliga aktiviteten inte var knuten till den upplevda hälsan, det psyHur svararna upplevde att jakthunden ökar välbefinnandet (n=1111). Svararna upplever att jakthunden har en väldigt positiv inverkan på välbefinnandet. kiska välbefinnandet eller livskvaliteten så upplevde jägarna att jakten har positiva effekter. Sammanfattning Jägarnas upplevelser av jaktens och jakthundens effekter liksom även den fysiska och psykiska hälsan, det psykiska välbefinnandet och livskvaliteten är fullt synliga. I synnerhet de psykiska effekterna verkar vara betydande. Med tanke på framtiden för jägarna och hunden som hobby, och de fortsatta jaktmöjligheterna, så bör vi alltså räkna med de här hälsooch välfärdseffekterna! De upplevda välfärdseffekterna av jakten har knappt alls undersökts tidigare trots att ungefär sex procent av befolkningen i vårt land jagar. Min pro gradu-avhandling Metsästyksen koetut hyvinvointivaikutukset ”Elämyksiä ja onnistumisia” är i sin helhet publicerad på https://jyx.jyu.fi/ dspace/handle/123456789/56598 Källor: Kaikkonen, R., Murto, J., Pentala, O., Koskela, T., Virtala, E., Härkänen, T., Koskenniemi, T., Ahonen, J., Vartiainen, E. & Koskinen, S. 2016. Alueellisen terveysja hyvinvointitutkimuksen perustulokset 2010-2015. https://www.thl.fi/ath Koskinen, S., Lundqvist, A. & Ristiluoma, N. (toim.) 2012. Terveys, toimintakyky ja hyvinvointi Suomessa 2011. Terveyden ja hyvinvoinninlaitoksen raportti 68/2012. Tampere: Suomen Yliopistopaino Oy. Gör mig fysiskt aktivare Höjer humöret Gör mig nöjdare med livet Någonting annat Ingenting Kvinnor Män Alla
46 l Jägaren 2 l 2018 Hjortdjursbytets värde, 2016 Del 3: MIKAEL WIKSTRÖM, Finlands viltcentral och TOMMI HÄYRYNEN , Jyväskylä yrkeshögskola Hur fördela värdena rättvist? I en situation där en markägare själv skapar förutsättningarna för viltet och jakten, själv jagar på sin mark och själv tar vara på bytet, är fördelningen av värdena mellan olika parter naturligtvis inget problem. Men hur ska fördelningen av värdena göras rättvist om det är olika parter som skapar förutsättningarna och olika parter som skördar frukten? D et här är en fråga som berör bland annat alla jaktföreningar som arrenderar jaktmark, alla markägare som utarrenderar jaktmark och en hel del viltföretagare som till exempel köper kött eller jaktmöjligheter av jaktföreningar. För det är stora värden det rör sig om. För jaktsäsongen 2016–2017 var hjortdjursjaktens beräknade köttoch upplevelsevärde totalt cirka 166 miljoner euro (se del 1 i Jägaren 6/2017). De här frågorna har utretts av Finlands viltcentral och Jyväskylä yrkeshögskola i ett gemensamt projekt. Insatser för att möjliggöra jakten En tydlig definiering av dels de behövliga insatserna för jaktens möjliggörande och dels av jaktens totala ekonomiska värde, är en förutsättning för en rättvis fördelning. Till insatserna hör förstås att upprätthålla välmående viltbestånd. Det kan innebära foderskapande åtgärder så som till exempel vinterutfodring och viltåkrar, men även åtgärder i skogsbruket. Byggandet och upprätthållandet av infrastruktur så som jakttorn, foderautomater, slakthus och pausplatser är även de behövliga insatser. Hit hör även insamling och rapportering av information gällande viltbeståndens storlek och struktur. Även andra former av insatser är ofta behövliga. Ägandet av jaktmarken är i sig en insats som beror på hurdana egenskaper marken har (se del 2 i Jägaren 1/2018). Värdet på sådana insatser som inte har en fungerande marknad kan vara svårt att mäta. Men till exempel jakttorn och utfodringsfoder säljs i sådana mängder att aktuella priser är lätta att hitta. När man väl har definierat värdet på samtliga insatser återstår att klargöra de olika insatsernas andel av helheten och vem det är som står för dem. I vissa fall kan det vara jaktområdets markägare som sköter om produktion och leverans av behövligt foder så som havre, klöverensilage och betor. I andra fall kan det vara en jaktförening som köper in allt detta utifrån. Avkastning från jakten Köttet och upplevelserna hör till det ekonomiska värdet i alla sammanhang, oberoende om det handlar om en jaktförening som arrenderar mark eller om en viltföretagare som köper ”råvara” för köttförädling eller jaktförsäljning. Köttets värde är lättare att mäta i och med att handeln med viltkött är allmännare och det finns en öppen marknad med synliga prislistor. Upplevelsevärdet är lite svårare att mäta. Det finns visserligen en allt aktivare marknad kring jaktupplevelser och delvis även synliga prislistor. Men efterfrågan är så mycket större än utbudet att regelrätt marknadsföring sällan behövs, vilket gör det svårare att få ett grepp om marknaden. Dessutom gör stora variationer i kvalitet det besvärligt att få en bild av vad man egentligen får för pengarna. Exempel på hjortdjursjaktens värde i förhållande till bytestätheten i sydligaste Finland. Vid 15 fällda hjortdjur per tusen hektar är det beräknade helhetsvärdet nästan 15 euro per hektar. Ju mera byte, desto högre värde. En älg har ett genomsnittligt helhetsvärde på omkring 2 700 euro.
Jägaren 2 l 2018 l 47 Ett schablonmässigt sätt att mäta upplevelsevärdet är att räkna köttvärdet gånger en viss koefficient. För fem år sedan kunde 1,5 användas medan färsk forskning i Sverige visar att siffran där nu ligger vid cirka 2. Jaktens upplevelsevärde är alltså 1,5–2 gånger högre än köttvärdet eller med andra ord 60–66 % av det totala värdet. Många aktörer inom viltbruket Kedjan inom viltbruket kan se ut till exempel så att ett antal markägare överlåter jakträtten till en jaktförening, som säljer till exempel älgkött till en köttförädlingsföretagare, som i sin tur säljer korv till en konsument. Konsumenten betalar då köttförädlingsföretagaren, som betalar jaktföreningen, som i sin tur betalar markägarna. I ett annat fall kan markägare överlåta jakträtten till en jaktförening som ger tillfälligt jakttillstånd åt en jaktföretagare, som säljer till exempel ett jakttillfälle för älg åt en konsument. Konsumenten betalar jaktföretagaren som betalar jaktföreningen som slutligen betalar markägarna. Inga juridiska hinder Viltcentralens modell för jaktarrendeavtal möjliggör försäljning av kött och jakttillfällen, så jaktföreningar som har dessa i användning kan enkelt bedriva sådan verksamhet. I avtalsmodellen finns även flexibla alternativ för hur markägaren ska ersättas. Det finns inga juridiska hinder för affärsmässig verksamhet kring hjortdjursjakt, så länge verksamheten bygger på principen om hållbart nyttjande av viltbestånden. Större vinterstammar ger i regel större jaktbyte. Ju mer vilt det kan fällas inom ett jaktområde, desto högre blir den ekonomiska avkastningen. Det är därför naturligt att till exempel jaktarrendet till markägare är knutet till bytestätheten. Arrendatorn får ju mera kött och upplevelser vid högre bytestäthet vilket motiverar ett högre arrende. Samtidigt är det naturligtvis inte motiverat med ett högt arrende om arrendatorn inte kan fälla så många djur i området. Vad är lämpligast som ersättning? Formen på jaktarrendet kan variera en hel del. I vissa fall är reda pengar lämpligast, medan kött eller talkoarbete förekommer i andra sammanhang. Det finns ju vanligen många arbeten som markägare behöver få utförda, så en jaktförening kan ersätta en markägare till exempel genom att sköta slyröjningen längs med skogsbilvägar. Väsentligt är naturligtvis att penningtrafiken redovisas för skattemyndigheten. Varje enskilt jaktarrendekontrakt är ju ett avtal mellan markägaren och arrendatorn. Bland annat skillnader i markernas egenskaper gör att det kan förekomma skillnader i avtalen inom till exempel en jaktförening. En lämplig enhet för vilken insatserna och avkastningen uträknas, är dock ofta en jaktförening i och med att det oftast är inom den enheten hela verksamheten styrs. Principerna för fördelningen av de ekonomiska värdena fastställs därför lämpligast på jaktföreningsnivå. Exempelförening i sydligaste Finland Situationen i varje jaktförening är naturligtvis unik, men här ges ett mycket förenklat exempel på hur det kan se ut i en jaktförening med 3 000 hektar jaktmark och 20 medlemmar i sydligaste Finland. Hjortdjursjaktens helhetsvärde är beräknat utgående från principerna som beskrevs i Jägaren 6/2016. Jaktbytet var totalt 46 hjortdjur, alltså 15,5 hjortdjur per tusen hektar. Av dessa var 77 procent vitsvansar, 17 procent älgar och 6 procent rådjur. Jaktens beräknade helhetsvärde var totalt nästan 44 000 euro eller nästan 15 euro per hektar. Det är ungefär 950 euro per fällt hjortdjur. Varje älgs genomsnittliga helhetsvärde var drygt 2 700 euro, vitsvansarnas drygt 600 euro och rådjurens drygt 400 euro. Insatserna som behövs för viltet och möjliggörandet av jakten är uppskattade till 40 procent av helhetsvärdet. Jaktföreningen har avtalat med markägarna att de får 30 procent av helhetsvärdet i jaktarrende varje år i och med att markerna är mycket lämpliga. Insatserna för viltet och jakten är alltså värda drygt 17 000 euro medan jaktarrendets värde är drygt 13 000 euro. Jaktföreningen kan välja att finansiera kostnaderna med antingen medlemsavgifter, försäljning av kött, försäljning av jakttillfällen eller en kombination av dessa. Jaktarrendet kan även ersättas med kött eller talkoarbete. Många olika alternativ för exempelföreningen Om jaktföreningens medlemmar väljer att fälla alla hjortdjur själva och ersätta alla markägare med kött, behövs 0,53 kilogram per hektar eller totalt nästan 1 600 kilogram inklusive ben. Då återstår drygt 500 kilogram för jägarna vilket är drygt 25 kilogram kött per jägare. Medlemmarna sköter i det här fallet alla insatser för viltet och jakten genom talkoarbete. Ifall medlemmarna väljer att behålla allt kött själva, kan de sälja jakt på 21 hjortdjur och fälla 25 själva. De betalar då alla markägare 4,39 euro per hektar i jaktarrende och får drygt 104 kilogram kött per medlem. Även i det här fallet sköter medlemmarna alla insatser för viltet och jakten på talko. Om medlemmarna inte är intresserade av talkoarbete kan de sälja jakt på 31 hjortdjur och fälla 15 själva. De ersätter jaktarrendet till alla markägare med 0,53 kilogram per hektar och får själva drygt 25 kilogram kött per jägare. Alla insatser för viltet och jakten köps alltså in. Jaktföreningen kan förstås även sälja den mängd kött som markägarna skulle ha fått, för att kunna betala jaktarrendet till markägarna i euro. Alternativen är många och behöver inte betyda att varje enskild föreningsmedlem måste punga ut med stora summor. Genom lämpliga medlemsavgifter får jägarna förstås mera kött att dela på eller flera djur att fälla själva. Det väsentligaste i fördelningen är naturligtvis transparens och rättvisa mellan de olika parterna. En jakt med många deltagare kräver mycket insatser, bland annat beträffande säkerheten.
48 l Jägaren 2 l 2018 PANU HIIDENMIES Artikeln är den fjärde i tidningen Jägarens artikelserie Vilthushållning i utveckling där vi behandlar jaktföreningarnas möjligheter och olika verksamhetsformer för att bevara föreningsverksamheten som en del av vilthushållningens kärnfunktioner. Skribenten, jur.kand. och vicehäradshövding Panu Hiidenmies, är expert på jaktföreningsverksamhet. Vilthushållning i utveckling, del 4 En jaktförenings intäkter och skatter En jaktförening kan skaffa sig intäkter på många olika sätt. Föreningen är skyldig att föra bok över sina intäkter och i vissa fall även betala skatt. I en välfungerande jaktförening är andan, det vill säga dynamiken mellan medlemmarna, god och föreningen har ett gott förhållande till markägarna. Dessutom ska det vara ordning på föreningens ekonomi. För en ideell förening är det främsta sättet att finansiera verksamhet så gott som alltid med medlemsavgifter. Så ska det också vara; meningen med föreningens verksamhet är ju uttryckligen att stöda medlemmarnas jaktintresse och ideella syften. Det är därför önskvärt att medlemmarna är beredda att betala för det här. Nuförtiden bygger jaktföreningarnas ekonomi på medlemsavgifterna som ofta kompletteras med separata jaktavgifter. Enskilda föreningar kan hålla sig med varierande faktureringsgrunder som bygger på föreningens stadgar och vilka verksamheter medlemmarna deltar i. Den här finansieringen i form av medlemsavgifter är i normala fall ett skattefritt kassaflöde för att hålla i gång verksamheten. Skattefriheten grundar sig på allmännyttigheten. Verksamheten finansieras i allt högre grad på andra sätt än med medlemsavgifterna. Om föreningen säljer produkter eller tjänster uppstår ett intäktsflöde. Det är positivt att en jaktförening skaffar sig intäkter, men samtidigt ska vi minnas att intäkterna ger upphov till ekonomiska skyldigheter. Rent generellt kan vi konstatera att en förening på grund av sina ideella verksamhetsprinciper inte är lämpad för egentlig affärsverksamhet. En förening kan inte heller dela ut eventuella vinster av affärsverksamheten till sina medlemmar. Skattepliktiga intäkter I motsats till vad många tror är en ideell förening inte helt och hållet befriad från skyldigheten att betala inkomstskatt. Om det uppstår näringsintäkter blir föreningen tvungen att betala skatt. Skyldighet att betala skatt kan inträda under vissa omständigheter om en fastighet, närmast då jaktstugan, skapar hyresintäkter. Om en jaktförening säljer jakter eller jakttillstånd uppstår ett intäktsflöde. Ju större och regelbundnare intäktsflödet från försäljningen är, och ju betydelsefullare flödet är i förhållande till föreningsverksamhetens totalvolym, desto större blir risken för att föreningen ska överträda tröskeln för beskattning. Eventuell skattskyldighet bedöms alltid från fall till fall. I sådana fall väger skattemyndigheterna säkerligen också in i hur hög grad verksamheten som föreningen driver konkurrerar med företagare i branschen. En jaktförening kan också hålla sig med ett upplägg där en del av verksamheten utgörs av skattepliktiga näringsintäkter och en del består av allmännyttiga skattefria intäkter. Här är det viktigt att observera att utgifterna för den allmännyttiga delen inte kan dras av från intäkterna från exempelvis försäljningen av jakter. Lönar sig att värva nya medlemmar En jaktförening är ett allmännyttigt samfund om den verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse. I en bra jaktföreningsverksamhet av traditionellt snitt uppfylls en stor del av kraven i definitionen. Emellertid krävs det dessutom att verksamheten inte enbart riktar sig till ett begränsat antal personer, men i traditionell föreningsverksamhet förhåller det sig ju just så. Av allt att döma har skattemyndigheterna inte hittills tagit ställning i frågan för jaktföreningarnas del.
Å andra sidan har föreningarnas verksamhet, som riktar sig till en strikt begränsad personkrets (medlemmarna), hittills inte heller avkastat någon nämnvärd materiell nytta, utan man har alltid uppfattat jaktföreningsverksamheten som ett (i det närmaste) gratisarbete som uppfyller samhällets och markägarnas strävanden. När jakten, avskjutningen och de eventuella intäkterna ökar i omfattning är det skäl för medlemmarna att på förhand också sätta sig in i hur skattemyndigheterna ställer sig till värdet på en verksamhet som riktar sig till en begränsad krets av personer. För att undgå problematiken med en begränsad krets personer borde en jaktförening bedriva en aktiv, öppen och faktisk medlemsrekrytering. För att räknas som ett allmännyttigt samfund får en jaktförening inte heller genom sin verksamhet bereda dem som är delaktiga i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt. Det här är inte bara en skatterättslig utan också en föreningsrättslig grundprincip. En förening är i princip inte lämplig som ett organ för utdelning av intäkter. Näringsintäkter – ja eller nej? Inkomstskattelagens 23 §, Skattskyldighet för allmännyttiga samfund, stadgar följande: 1) inkomst som samfundet för finansiering av sin verksamhet har fått genom att anordna lotterier, basarer, idrottstävlingar, dansoch andra nöjestillställningar, varuinsamlingar och annan därmed jämförbar verksamhet, inte heller inkomst som erhållits genom serverings-, försäljningsoch annan sådan verksamhet i samband med ovan nämnda tillställningar, Det torde vara en etablerad tolkning att skyttetävlingar som en jaktförening arrangerar och intäkterna av sådana inte är skattepliktiga eftersom de är idrottstävlingar och därför inte utgör intäkt av näringsverksamhet i enlighet med inkomstskattelagen. Däremot nämner den här punkten i lagen inte intäkter från försäljning av jakter eller jakttillstånd. Beträffande rättsoch beskattningspraxis har inkomstskattelagen i det här avseendet tolkats snävt. Ett allmännyttigt samfunds anskaffning av intäkter kan enbart i undantagsfall betraktas som en i lagen avsedd annan jämförbar verksamhet eller som försäljning av annan sådan nytta. Syftet med de här punkterna i lagen har inte varit att generellt befria (bland annat) arrangerandet av evenemang eller försäljning. Med tanke på framtiden så är det här någonting att grunna på. Borde verksamheter som en jaktförening säljer till utomstående under vissa förutsättningar göras skattefri för att gynna viltbruket? XXIII Den Internationella Jaktoch Fiskemässan i Riihimäki 7.-10.6.2018 Entrébiljetter: Vuxna 18 € Barn 7–17 år 8 € Familjebiljett 36 € (2 vuxna och under 18-åriga barn) Gruppbiljett 13 € (minst 10 personer, endast förhandsbeställning) Studerande, värnpliktiga, invalider eller pensionärer 13 € (biljetter säljs endast vid dörren, kort som berättigar till rabatt bör uppvisas i samband med köpet) Du kan köpa biljetter på förhand i vår webbutik www.erämessut.fi Öppettider: Tors 7.6 –fre 8.6 kl. 11–19 Lör 9.6 –sön 10.6 kl. 10–18
50 l Jägaren 2 l 2018 JANI PELLIKKA , Naturresursinstitutet och MARKO SVENSBERG , Finlands viltcentral För en tredjedel har jaktmarkerna blivit mindre – För de flesta är läget stabilt Jaktföreningsundersökningen 2017: Del 4 Tillräckligt stora jaktmarker av tillräckligt god kvalitet är avgörande för jakten. Jaktföreningarna och jaktlagen jobbar på för att bevara kvaliteten och kvantiteten, och gör sitt bästa för att reagera på förändringar. I den här artikeln behandlar vi dagsläget enligt den landsomfattande enkäten som gjordes i fjol våras och tittar på vilka förändringar som har inträffat under de senaste decennierna. 4 44 jaktföreningar och jaktlag gjorde en bedömning av jaktmarkernas utveckling. Ungefär en tredjedel (34 %) uppgav att arealen hade minskat under de senaste fem åren. En dryg fjärdedel (26 %) uppgav att arealen hade ökat medan resterande 40 % inte hade upplevt någon förändring alls. För jämförelsens skull kan vi här nämna vad samma föreningar och jaktlag uppgav för ett årtionde sedan: för 19 % hade jaktmarkerna minskat under de föregående fem åren och för 16 % hade de ökat. Av allt att döma pågår det hos en allt större del av föreningarna och jaktlagen en förändring åt någotdera hållet. Materialet för året 2016 är rätt knappt på regional nivå, men trots det kan vi se att Nyland avviker från de övriga. Där uppgav hela 59 % att jaktmarkerna hade blivit mindre. Motsvarande andel för ett årtionde sedan var 33 %. För den minsta andelen negativ utveckling (bild 1) stod svararna i Södra Tavastland. Utvecklingens riktningar under innevarande årtionde avviker i det stora hela knappt alls vad beträffar föreningarnas och jaktlagens storleksklass eller typ av markägare (privatpersoner, skogsbolag etc). Bakom utvecklingen ligger en brokig skara händelsekedjor. Den vanligaste (64 %) delorsaken till att arealen hade minskat var att förhållandet till en markägare hade svalnat, vilket hade lett till en uppsägning av arrendeavtalet. Den här utvecklingen har möjligtvis blivit en aning vanligare eftersom motsvarande andel för ett årtionde sedan var 55 %. I somliga fall hade fastigheten fått en ny ägare med en negativ inställning till jakt. Vid förnyelsen av arrendeavtalet, även 38 % av jaktföreningarna uppgav att kvaliteten på jaktmarkerna hade försämrats under 10-talet. Konsekvenserna av skogsbruket (73 % av motiveringarna) utgjorde det främsta skälet till den negativa utvecklingen. HA N N U HU TT U
Jägaren 2 l 2018 l 51 ett gammalt sådant, kan markerna för småviltsjakt ha blivit utelämnade. I några fall kunde parterna inte komma överens om syftet med älgjakten, kanske för att jaktlaget inte gick med på markägarens höjda krav på ersättning. Från förening till förening En dryg fjärdedel (27 %) av föreningarna och jaktlagen som hade fått sin areal minskad uppgav som delorsak konkurrensen mellan jägare om jaktmarker. I vissa fall hade en intern konflikt i en förening eller ett jaktlag lett till en klyvning. I andra fall hade en markägare försökt göra plats för ett nytt jaktlag eller förening genom att minska på utrymmet för de redan befintliga föreningarna och jaktlagen. Jaktmarker övergår till annat I synnerhet för jaktlag och föreningar som jagar i områden med tät bebyggelse eller i populära områden med fritidsbostäder skapar ändringarna i markanvändningen svårigheter. Under innevarande årtionde har 28 % upplevt en minskning av arealen på grund av ny bebyggelse och 24 % på grund av fritidsbostäder. Dessutom har jaktmarker naggats i kanterna av vägoch järnvägsnätet (7 %) och av vindkraftsparker (2 %). Därtill kommer (i en handfull svar) nya industrioch serviceområden, golfbanor och gruvor. De nya skyddsområdena, som allt emellanåt rör upp känslorna bland jägarna, nämndes som en delorsak i 10 % av svaren medan 2 % nämnde grundandet eller utvidgandet av nationalparker. Vilka faktorer gör jaktmarkerna större? Föreningarna och jaktlagen som hade fått större jaktmarker förklarade oftast utvecklingen med en ny markägare som har en positivare inställning till jagandet, med att de hade lyckats bevara ett gott förhållande till markägarna och med aktiv anskaffning av arrendemarker. Det här sammanföll med att de här föreningarna sällan var utsatta för faktorer (se ovan) som minskade på arealerna. Varannan förening har upplevt förändringar i kvaliteten En majoritet av svararna (49 %) upplevde att kvaliteten på jaktmarkerna hade hållits i stort sett oförändrad under 10-talet. 38 % upplevde att kvaliteten på jaktmarkerna hade blivit sämre medan 11 % ansåg att den hade blivit bättre. Av dem som upplevde en förändring var andelen ”förändring till det sämre” störst i regionerna Nyland, Egentliga Finland, Sydöstra Finland, Österbotten, Norra Karelen, Uleåborg och Lappland. Den minsta andelen ”till det sämre” fanns i regionerna Satakunta och Södra Tavastland (karta 1). Föreningarna och jaktlagen som ansåg att kvaliteten på jaktmarkerna hade förbättrats uppgav oftast (65 % av motiveringarna) sin egen starka satsning på viltvården som orsak till förändringen. Ungefär en tredjedel (29-33 %) av svararna uppgav att viltfaunan och jaktmöjligheterna hade blivit mångsidigare (vitsvanshjort eller lodjur hade tillkommit), eller att ett betydelsefullt vilt hade ökat (älg, rådjur). I ungefär en tredjedel (33 %) av motiveringarna nämndes att ekonomiskogen i jaktområdet och skogsbruksmetoderna hade gynnat skogshönsen. Bakom försämringen av kvaliteten fanns flera samverkande faktorer som de svarande hade begränsat inflytande över. De föreningar och jaktlag som hade uppgett en försämring i sina marker betonade särskilt skogsbrukets roll för den negativa utvecklingen (73 % av motiveringarna). I kommentarerna nämndes ofta stora kalhyggen och byggandet av skogsbilvägar. Ungefär 20 % av föreningarna och jaktlagen uppgav som en delorsak till kvalitetsförsämringen markanvändningen nära jaktområdet (bland annat torvproduktion och grustäkt) medan nästan samma andel uppgav att jaktområdet var splittrat. I förhållande till de ovannämnda orsakerna uppgav svararna mera sällan faktorer som förändringar i en viltpopulations storlek eller förändringar i viltfaunan (exempelvis på grund av stora rovdjur), friluftsliv i jaktområdet eller utomstående jägare (älgjaktlagen i statsmarkerna i norra Finland). Kan kvantitet ersätta kvalitet? Vi ska hålla i minnet att nästan hälften (45 %) av föreningarna och jaktlagen i enkäten ansåg att storleken och kvaliteten på jaktmarkerna var oförändrade eller hade blivit bättre. 6 % av svararna ansåg att både arealen och kvaliteten hade ökat under 10-talet. 17 % av svararna representerade den motsatta ytterligheten; där hade arealen minskat och kvaliteten försämrats. Av svaren att döma finns det ett svagt men dock positivt samband mellan kvaliteten och kvantiteten; ett större område upplevs som aningen bättre. Å andra sidan kan markanvändning som minskar jaktområdets areal innebära en störning för det återstående området och försämra den upplevda kvaliteten. Resultaten åskådliggör även det faktum att det ibland, med egen aktivitet, går att påverka hur jaktmarkernas kvantitet och kvalitet utvecklas liksom det även går att med tiden anpassa sig till störningar. Diagrammet visar hur jaktområdenas kvantitet (areal) och kvalitet har utvecklats under 10-talet enligt enkätsvaren. För somliga svarare har jaktmöjligheterna förbättrats och för andra försämrats. Uppgifterna bygger på enkäten som gjordes i fjol våras och svaren från drygt 440 föreningar och jaktlag. På regional nivå är de procentuella andelarna närmast riktgivande. Minskat Oförändrad Ökat Arealens utveckling Kvalitetens utveckling Minskat Oförändrad Ökat
52 l Jägaren 2 l 2018 MARI LYLY , Finlands viltcentral Tröskelprojekt gav anvisningar för vargar i bebyggelse I nummer 2/2016 av tidningen Jägaren presenterades ett projekt som drevs av Finlands viltcentral. Projektet gick ut på ett samarbete där viltförvaltningen, polisen och SRVA-personalen på en ort skulle skapa ett tröskelvärde för när man ska ingripa mot vargar som rör sig vid hus. Projektet ägde rum i Norra Savolax och Egentliga Finland och skulle även informera dem som bor inom ett vargrevir om när och hur de ska reagera på ett vargbesök. P rojektet inleddes i december 2015 och byggde på förvaltningsplanen för vargstammen. Där avtalades att om det under en och samma vecka inträffar minst tre separata vargbesök vid hus inom en by ska rovdjurskontaktpersonen som styrker observationerna göra en anmälan till polisen. Om det under en och samma månad inträffar minst tio vargbesök vid hus ska en anmälan göras till Finlands viltcentral. Om det bedöms som befogat vidtar polisen och viltcentralen därefter åtgärder för att sätta stopp för besöken. Det här konceptet med ett tröskelvärde testades i fyra jv-föreningar fram till maj i fjol. Utifrån de kunskaper och erfarenheter som projektet har gett oss har vi nu tagit fram en ny verksamhetsmodell. Preciserad informationsinhämtning Som beslutsunderlag använder polisen och Finlands viltcentral den information som skrivs in i systemet Tassen via viltskaderegistret. Under projekttiden samlade aktörerna så preciserade observationer som möjligt i Tassen om bland annat vargarnas beteende. Den här detaljerade bakgrundsinformationen hjälpte under projekttiden polisen och viltförvaltningen att bedöma om det fanns något konkret skäl till vargbesöken eller om det förelåg någon risk för skador. Informationen om vargbesöken var viktig och blev ännu viktigare i områden med tät bebyggelse där det är svårare för vargarna att undvika att röra sig nära hus och husdjur. I hela landet instrueras nu rovdjurskontaktpersonerna att skriva in
Jägaren 2 l 2018 l 53 exaktare information än förut om vargbesök vid hus. Ny verksamhetsmodell för ingripande mot vargbesök vid hus Den fastslagna verksamhetströskeln ansågs rimlig och invånarna i vargreviren tyckte det var positivt att på förhand få veta hur den som ser en varg, rovdjurskontaktpersonerna, SRVA-personalen och myndigheterna ska agera när ett vargbesök inträffar. Utifrån projekterfarenheterna har Finlands viltcentral och polisen tagit fram en ny landsomfattande verksamhetsmodell för vargbesök vid hus. Modellen tar också hänsyn till polisens interna direktiv för rovdjursoch vildsvinssituationer (POL-2017-36246), som under våren träder i kraft i hela landet. Som vargbesök vid hus definieras även i fortsättningen observationer där en eller flera vargar rör sig högst 100 meter från ett bebott hus eller en byggnad med husdjur. I situationer som inte är akuta fungerar verksamhetsmodellen så här: 1. Någon anmäler en vargobservation till rovdjurskontaktpersonen i området om en varg under natten har visat sig vid huset och/eller har vållat skada på ett husdjur. 2. Rovdjurskontaktpersonen styrker observationen och skriver in den i Tassen. För skada på egendom ska ägaren göra en anmälan till landsbygdsmyndigheten på orten där skadan har inträffat. Om rovdjurskontaktpersonen noterar någonting ätbart som lockar vargar ger han eller hon anvisningar för hur det ska avlägsnas. 3. Om det under en och samma vecka inträffar minst tre separata vargbesök vid hus inom en by ska rovdjurskontaktpersonen informera både Finlands viltcentral och polisen. 4. När tröskelvärdet överskrids gör Finlands viltcentral och polisen en utvärdering av situationen. Utifrån denna kan polisen fatta ett beslut om avskräckning eller avlivning, alternativt kan viltcentralen bevilja dispens, vilket kräver en ansökan. Beslutet eller dispensen gäller i högst tre veckor och där fastställs deltagarna, metoderna och området specifikt för varje fall. Vanligen inleds avskräckningen när följande vargbesök inträffar och den riktas mot problemindividerna. Avskräckning på polisens order kan göras högst två gånger. Utförda SRVA-uppdrag rapporteras genom tjänsten Oma riista. Vid akuta situationer ska man omedelbart ringa nödcentralen och då fattar polisen beslut om hur just den här situationen ska lösas. Som akut kan en situation betraktas där vargen inte är rädd för människor, skadad eller sjuk, eller där vargen rör sig i bebyggelse eller har vållat en betydande skada på husdjur. Avskräckningarna måste bli effektivare Vid avskräckningar är det viktigt att agera fort eftersom de är effektivast när vargen ertappas på bar gärning vid huset. Besöket ska göras till en negativ upplevelse för vargen, exempelvis med ljud (lösa patroner), skott som inte skadar men orsakar smärta, ljus och mänsklig närvaro. Men att skapa en sådan situation kan kräva flera veckors arbete, vilket innebär att jobbet kräver avsevärd uthållighet av de frivilliga SRVA-aktörerna. Drivande hundar kan inte rekommenderas utom när det handlar om en enstaka varg; om det handlar om flera vargar riskerar man att hunden blir dödad av dem. Medan projektet pågick gav SRVA-personalens avskräckningsrapporter värdefull erfarenhetsbaserad kunskap om vargarnas beteende vid avskräckning. Utifrån rapporterna gick det också att bedöma hur väl de olika avskräckningsåtgärderna uppnådde sitt syfte. Det svåra var att aktörerna inte alltid lyckades få kontakt med vargarna eller att vargarna redan hade hunnit en lång väg från bebyggelsen. Under projekttiden var det därför bara sex avskräckningar som lyckades. De verkställda avskräckningarna tycktes inte alltid ha önskad effekt eftersom vargarna ofta fortsatte stryka kring huset även efter avskräckningen. Avskräckningarna måste rapporteras i hela landet för att de i fortsättningen ska lyckas ännu bättre än förut. Genom kartläggning av erfarenheterna och test av nya metoder kan vi utveckla instruktionerna för verksamheten och effektivera avskräckningarna som en metod för förebyggande av skador. I hela landet instrueras nu rovdjurskontaktpersonerna att skriva in exaktare information än förut om vargbesök vid hus. Ändringen i jaktlagen (1.8.2017) innebär att även Finlands viltcentral hädanefter kan bevilja dispens i enlighet med 41 § för att störa och avskräcka varg. En avskräckning på polisens order ålägger SRVA-aktörerna att agera i enlighet med avtalet mellan polisen och jv-föreningen. Där ingår även SRVA-försäkringen och eventuella ersättningar för uppdraget. Däremot kan Finlands viltcentral bevilja störningstillstånd enbart efter ansökan, men ett beviljat tillstånd innebär inte någon skyldighet att använda tillståndet. En annan viktig skillnad är den, att i motsats till SRVA-uppdragen sorterar åtgärderna i anslutning till ett störningstillstånd under jaktlagen, vilket innebär att aktörerna ska ha jakträtt i det aktuella området. Pöytyänejdens, Rautavaara, Sonkajärvi och Varpaisjärvi jvf deltog i projektet för att ta fram tröskelvärden för åtgärder mot vargbesök vid hus.
Sädgåsjakten 2017 HA N N U HU TT U 54 l Jägaren 2 l 2018
Jägaren 2 l 2018 l 55 MIKKO ALHAINEN och ANTTI PIIRONEN , Finlands viltcentral Sädgåsjakten 2017 Tack vare den internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen har det efter flera års totalfredning blivit tillåtet igen att jaga sädgås i vårt land. Det är således dags för en sammanfattning av jaktens resultat. H är i Finland inleder vi jakten försiktigt och steg för steg. I höstas styrdes jakten till tundrasädgåsen, som förekommer i stort antal, genom en avgränsning av jaktområdet till landets sydöstra hörn. Förhoppningsvis kan vi under de närmaste åren också tillåta den traditionella gåsjakten i Lappland. Under tiden repar sig den häckande stammen i vårt land och kommer i sinom tid att tåla jakten bättre Sädgåsens två underarter Tundrasädgåsen häckar i stort antal på tundran i Ryssland och snuddar under flyttningen regelbundet vid Finland. Beroende på vinden kan det röra sig om stora mängder tundrasädgäss som rastar i vårt land, och de gör det huvudsakligen och regelbundet i landets sydöstra hörn. Vinterstammen uppgår till uppskattningsvis cirka 600 000 gäss, vilket är tio gånger fler än taigasädgässen i förvaltningsområdets mellersta del. Dessutom flyttar tundrasädgässen senare än taigasädgässen som huvudsakligen gör det i september. Taigasädgåsen häckar på stora områden i barrskogsbältet i Sverige, Norge, Finland och nordvästra Ryssland. Taigasädgässen som häckar i vårt land flyttar så gott som raka spåret till södra Sverige och Danmark för att övervintra. Så vitt känt gör gässen som häckar i vårt land ingen avstickare via jordbruksområdena i sydöstra Finland, vilket betyder att taigasädgässen som rastar där är sådana som häckar i Ryssland. Gässen som fälls på sädgåsjakten i landets sydöstra hörn är således inte sådana som häckar hos oss. Sädgåsjakten och avskjutningen I oktober och november var det tillåtet att jaga i vissa namngivna kommuner i Nyland och Sydöstra Finland. För sädgåsen infördes i fjol en skyldighet att anmäla fällda gäss; för varje fälld sädgås ska det göras en lagstadgad anmälning till viltcentralen. Dessutom uppmanades jägarna att skicka in en bild på varje fälld gås till Naturresursinstitutet för en bedömning av underarternas andelar av avskjutningen. Vi fick in sammanlagt 157 anmälningar om sädgäss. 21 av dem sköts i Nyland och 136 i Sydöstra Finland. Merparten av gässen fälldes under de två första veckorna i oktober. Taigaoch tundrasädgässens andelar Insamlingen av bilder lyckades fint. Vi fick in ett ansenligt antal foton i förhållande till antalet fällda gäss och merparten av bilderna höll god kvalitet. Sammanlagt mejlade jägarna bilder på 46 sädgäss. Utgående från färgen på näbben och huvudets form bestämdes andelen tundrasädgäss till cirka 85 %. I anmälningen ingick en frivillig fråga om gåsen i fråga var en taigasädgås. Enligt jägarnas egen uppfattning var cirka 90 % av bytet tundrasädgäss. Enligt de inskickade bilderna uppgick andelen unga fåglar till cirka 10 %. Av allt att döma kommer jakten på tundrasädgås att fortsätta i oktober-november i samma område som i höstas. Insamlingen av bilder fortsätter också. Vi uppmanar alla sädgåsjägare att skicka in foton för bestämning av underart och ålder. Ju noggrannare information vi har om viltet, desto stabilare är grunden som regleringen av jakten står på, och vi slipper begränsningar ”för säkerhets skull”. Ett stort tack till alla jägare som har skickat in foton och till dem som har deltagit i analyserandet av bilderna! Institutet fick in ett ansenligt antal foton i förhållande till antalet fällda gäss och de flesta bilderna höll god kvalitet. På fotot en vuxen tundrasädgås. Hög kvalitet på viltinformationen gynnar jägarna. Alla och envar kan bidra med information som säkrar jaktens hållbarhet. AN TT I PI IR ON EN Ett stort tack till alla jägare som har skickat in foton på fällda sädgäss! Vi fortsätter i höst, häng med!
56 l Jägaren 2 l 2018 MARKO SVENSBERG och EEROJUHANI LAINE , Finlands viltcentral Uppifrån och ned eller tvärtom? – Vad kan vi göra för naturens bästa? Enligt Alhainen är mårdhundsstammen synnerligen tät i de södra delarna av vårt land. Enligt Naturresursinstitutets statistik var mårdhunden år 2016 det nästvanligaste bytesdjuret i vårt land, överträffad enbart av ringduvan. Nya undersökningar visar att mårdhunden är en betydande plundrare av fågelbon, i synnerhet i skärgården, i våtmarker och i lantbruksmiljöer. Steg nedifrån och uppåt IUCN:s generaldirektör Inger Andersen nämnde en intressant aspekt på proceduren när klimatavtalet i Paris, som till och med har betecknats som historiskt, kom till i december 2015. De deltagande staterna fick på nationell nivå skapa målsättningar för nedskärningarna av utsläppen. När sedan stat efter stat ställde upp sina målsättningar så drog det med sig nästan samtliga stater i avtalet. Innan dess hade målsättningarna formulerats för övernationella organisationer och det verkade nästan hopplöst att få till stånd ett klimatavtal. Generaldirektör Andersen uppmuntrade till liknande verksamhet även för att bevara mångfalden i naturen. Med den skillnaden att den här tankemodellen borde tillämpas Med naturens och världens bästa som motto firade Finland sina 50 år som medlem i den internationella naturvårdsunionen IUCN. På seminariet lyfte Finlands viltcentral fram det nordiska mårdhundsprojektet och jägarnas insatser. Naturvården och naturskyddet nedifrån och uppåt var ett bärande tema i anförandet som hölls av unionens generaldirektör Inger Andersen. D et nordiska mårdhundsprojektet är en framgångssaga. Tack vare de frivilliga jägarna, tipsen från allmänheten och den hängivna personalen, och bredden på fångstmetoderna har vi kunnat hejda mårdhundens utbredning i Skandinavien, berättade specialplanerare Mikko Alhainen på Finlands viltcentral. Den spirande mårdhundsstammen i Sverige är i det närmaste utplånad. I finska Lappland har stammen minskat klart sedan början av innevarande decennium och Norge är fortsättningsvis i praktiken mårdhundsfritt. Men för att bevara det här positiva tillståndet, som vi har uppnått genom samarbete, krävs det ett fortlöpande arbete. Vilken är din insats för viltets och naturens bästa? Som skogsägare kan du välja mellan ett viltvänligt skogsbruk som bevarar gömslen och föda, och ett skogsbruk som är enbart inriktat på virkesproduktion. Vad lönsamheten beträffar finns det ingen nämnvärd skillnad mellan metoderna. – Förhoppningsvis får vi under de närmaste åren tillgång till nya verktyg så att vi kan lyfta regleringen av mårdhundsstammen till en ny nivå, sammanfattade Alhainen. Arbetet som jägarna gör när de eliminerar mårdhundar är samtidigt en insats för fåglarnas bästa och för mångfalden i naturen.
i en aningen mindre skala, som exempelvis en enskild markägare och mångfalden i hans (eller hennes) marker. Andersen poängterade att det inte går att öka mångfalden i naturen enbart genom att öka arealen skyddsområden. Alla måste vi äta och vi är beroende av många produkter som kommer från skogen. Med andra ord är det vardagsnaturen som är den bästa platsen för ökad mångfald i naturen; den har stor volym och vi kan åstadkomma betydande förändringar genom att sköta om naturen där. Andersen efterlyste en dämpning av konflikterna mellan naturskyddet och den övriga markanvändningen, och underströk vikten av samarbete. Steg för naturens bästa? Ny forskning visar att mårdhunden är en skoningslös fågelboplundrare. D et finns planer på att höja avverkningsmängderna i vårt land med 20 procent. Konsekvenserna för mångfalden i naturen av ökande avverkningsvolymer har väckt livlig debatt. I en omfattande enkät riktad till jaktföreningar (se sidan 50-51 i detta nummer) uppgav 38 % av föreningarna att kvaliteten på deras jaktmarker hade försvagats under innevarande decennium och att den överlägset främsta orsaken var skogsbrukets negativa konsekvenser. Vad kan vi då göra här i vårt land för att gynna viltoch naturvård som sker nedifrån och uppåt, och slå vakt om mångfalden i naturen? Vi har redan tagit de första stegen i den här riktningen, bland annat genom skötseln av viltets livsmiljöer. Vi har drivit det viltvänliga skogsbruket på en fullkomligt frivillig basis genom att väcka markägarnas intresse. Viltcentralen har erbjudit verksamhetsmodeller och uppmuntrat branschen att använda dem. Dock får varje skogsägare själv fatta besluten om hur han eller hon tillämpar modellerna, vilka metoder han använder och i vilken omfattning han gör det. Även projektet Hembygdsvåtmark Life byggde på samma tanke. Anläggandet av våtmarker skedde inte genom hot om sanktioner utan projektet fungerade med frivillighet och stöd. Hur kan vi då stöda det här tänkesättet i fortsättningen? Efter hand som avverkningarna blir fler inställer sig frågan om det inte är dags för aktörerna i skogsbranschen och markägarna att lägga korten på bordet? Vad är ni beredda att göra för naturens och därmed även viltets bästa i skogsbruket? Vad kan vi göra för att öka mångfalden i vardagsnaturen i stället för att skapa fler skyddsområden? Enligt vår egen syn på saken skulle det viltvänliga skogsbrukets metoder kunna vara ett beaktansvärt sätt att kompensera för de ökande avverkningarna. JA RI KO ST ET HE ID I KR ÜG ER Jägaren 2 l 2018 l 57
58 l Jägaren 2 l 2018 Jaktläger för ungdomar 2018 11—15 juni ? Lägret arrangeras i Taipalsaari på adressen Korholantie 2, 54940 Solkei ? Naturen, fiske och jakt på programmet. ? Du kan också skriva jägarexamen! ? Vi tar emot trettiotvå pojkar och flickor i åldern 10 till 15 år. ? Deltagaravgift 150,Häng med och ha det kul! Anmäl dig senast 31 maj. Ytterligare information: Lemi-Taipalsaari jaktvårdsförening, Petteri Saarnia tfn. 050 336 2293 Savitaipale, Suomenniemi och Luumäki jaktvårdsförening, Pasi Laari. tfn. 0400 298 308 ? Placeringsorten för tjänsten är Finlands viltcentrals regionkontor i Seinäjoki. Tjänsten förutsätter följande: • Högskoleexamen, helst inom naturresursområdet • God kännedom om vilthushållning och jakt • Utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i svenska • Kunskaper i engelska • Förhandlings-, samarbetsoch kommunikationsförmåga • Kännedom om vargpolitiken och geografiska informationssystem • Beredskap för flexibla arbetstider och resor inom landet Finlands viltcentral lediganslår tjänsten som REVIRSAMARBETSUTVECKLARE Finlands viltcentral söker en medarbetare till projektet för utveckling av vargrevirsamarbetet som finansieras av jordoch skogsbruksministeriet. Till de viktigaste uppgifterna hör att utveckla och koordinera det revirsamarbete som ingår i förvaltningsplanen för vargstammen, att ta fram utbildningsmaterial och att jobba med övriga åtgärder i förvaltningsplanen. Det är fråga om ett moderskapsvikariat för tiden april till oktober i år. Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder helst i april 2018. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 6.4.2018 kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi och i andra hand med brev adresserat till: Finlands viltcentral/Registraturen, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Märk kuvertet: Projektet för utveckling av vargrevirsamarbetet. Ytterligare information: vilthushållningschef Jarkko Nurmi, jarkko.nurmi@riista.fi telefon 029 431 21 05 Finlands viltcentral lediganslår tjänsten som fast anställd VILTPLANERARE Verksamhetsområdet omfattar landskapet Lappland med 20 jaktvårdsföreningar. Till viltplanerarens uppgifter hör rådgivning och planering av vilthushållningen, att stöda jv-föreningarna, att samarbeta med intressegrupperna och att sköta separat specificerade offentliga förvaltningsuppgifter. ? Tjänstens placeringsort är Finlands viltcentrals regionkontor i Rovaniemi. Tjänsten förutsätter följande: • För branschen lämplig yrkeshögskoleeller högskoleexamen • Kännedom om vilthushållning och jakt • Utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska • Kunskaper i svenska och engelska • Förhandlings-, samarbetsoch kommunikationsförmåga • Beredskap för flexibla arbetstider och resor • Beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Kännedom om särdragen hos JL 8 §-området räknas som merit. Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder den 1.5.2018 eller enligt avtal. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 29.3.2018 kl 16.00 elektroniskt på adressen: kirjaamo@riista.fi. Ytterligare information: Chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, tfn 029 431 2104, sauli.harkonen@riista.fi. Vilthushållningschef Jarkko Nurmi, tfn 029 431 2105, jarkko.nurmi@riista.fi. Nyhetsmagasinet SRVA-kväll på Kimitoön ? Den 18 april kl 17.30 arrangeras en kväll på temat storviltsassistansen och skadade hjortdjur. Temat presenteras av Jyrki Savolainen från Vesilahti, en synnerligen erfaren eftersöksjägare. Dessutom utlovas bland annat enastående videomaterial om autentiska fall. Plats: Villa Lande på Kimitoön. Presentationen tar ungefär halvannan timme
Jägaren 2 l 2018 l 59 PÅ NYA POSTER Janne-Pekka Surakka, specialplanerare för informationssystem. Saana Harju, specialplanerare på regionkontoret i Lappland. Handlägger licensärenden i enlighet med jaktlagen och sköter separat specificerade offentliga förvaltningsuppgifter. Nu finns också kartorna i Oma riista-mobilen! ? Nu kan du hämta kartorna över föreningens eller jaktlagets jaktområden genom att klicka på KARTOR i menyn i nedre kanten. Områden som inte ingår i jaktområdet är markerade med rött. Om föreningen har olika jaktområden för till exempel småvilt och älg så kan du välja vilket område du hämtar. En jaktgäst kan hämta föreningens jaktområde genom att skriva in områdets kod. JAKTLÄGER FÖR UNGDOMAR Tillbringa ett veckoslut tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar – välkommen! Tid: 14 -17 juni Plats: Siiponkoski byoch åcenter, HAAPAJÄRVI Målgrupp: 11-16–flickor och pojkar, även föräldrarna kan delta Pris: 100 € / person, för dem som skriver jägarexamen tillkommer en avgift på 20 euro På programmet bland annat: ? Prepkurs för jägarexamen ? Jägarexamen ? Skytteutbildning; skjutvapen och pilbåge (på skjutbana) ? Terrängkunskap (karta och kompass) ? Jakthundsdemo ? Jakt på små rovdjur, vi tillverkar fällor ? Trolling ? På fritiden lägertävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 30 maj Förfrågningar och anmälningar Miika Niskala tfn: 044-445 6404 miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 45 lägerdeltagare i anmälningsordning, inkvartering i egna tält. Deltagarna får ett separat lägerbrev med närmare anvisningar och lägerprogrammet. Sädgässen inventeras i sommar ? Sädgåsen undgår alla pågående inventeringar av vilt och fåglar. Jordoch skogsbruksministeriet har därför gett Naturresursinstitutet i uppdrag att uppskatta antalet sädgåskullar och börja följa med arten. I första hand ska det här göras som en helikopterinventering när gåshonorna ruggar i juli eftersom metoden har visat sig lovande vid försök gjorda av Finlands viltcentral. På våren ska det också göras försök med inventeringar av gåspar på häckningsmyrar. Mejla hanhi@luke.fi om du är intresserad av att delta i inventeringsförsöken där gässen häckar. N y a d r e s s ? Ny verksamhetsledare på Mänttänejdens jv-förening är Antti Hietanen, Soutuantie 98, 35700 Vilppula, mantta@rhy.riista.fi, 050 584 7247.
60 l Jägaren 2 l 2018 Jari Niskanen inleder utställningssäsongen på Jaktmuseet med Tilanteita ? Jari Niskanen har jagat sedan han var femton och för drygt trettio år sedan började han fotografera. Med tiden blev kameran viktigare än geväret och han började dokumentera sina jaktkamrater. Niskanen har fått ett flertal bilder publicerade i bland annat tidningen Metsästys & Kalastus och i kalendrar. Jaktfotografering är allt annat än lätt. Som alla jägare vet så består det mesta av en jaktdag av annat än ”snabba ryck”. När någonting väl händer så är situationen lika fort förbi som den kom och det finns inga garantier för chanser till en lyckad bild. I den svåra grenen Jaktfotografering har Niskanen ofta lyckats få med både jägaren, viltet och hunden på samma bild i rätt ögonblick. Framgången bygger på hundratals timmar i terrängen och förtroende mellan fotografen och kunniga jägare. På utställningen finns också bilder av djur som stöter på varandra och djur med ungar i sin rätta miljö. Den 22 mars kl 19 ordnar museet en fotoafton där Niskanen berättar om sina foton och sitt fotograferande. Tilanteita Jari Niskanens jaktfotografier 1.2-6.5 2018 Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki www.metsastysmuseo.fi Årets första utställare är Jari Niskanen som ställer ut autentiska fotografier tagna på jakt, där jägaren och viltet möter varandra. Att fånga skottögonblicket på bild kräver tajming. JA RI N IS KA N EN Niskanen har också tagit bilder där rovdjur jagar bytesdjur. JA RI N IS KA N EN
Jägaren 2 l 2018 l 61 KÖPES Pälsskinn, även horn, R Pentinmäki, Jäpintie 344c, 60800 Ilmajoki, 050 5546 852. Vi köper fortlöpande pälsskinn. O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi. 040 027 1291. Köper valmet 412s 12/76-223 studsarpipa. Älgoch renhorn, 050 586 2157. KONSERVATORER Pertti Siipola, 040 0177 588 Kuopio. Preparerar fåglar och gör troféer. Stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045 330 3417. Marko Väkiparta. Björneborg. 050 324 5390. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, Lehonpaja.net. Esa Kemppainen, 050 563 0169, trofeet.fi. JAKT Björnoch hönsjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu.net, tfn 050 325 8966. Vildmarksjakt i Kanada, BC. Björn, älg, mountain goat, varg, järv. 040547 7056. www.atnaoutfitters.com. Säljakt i Bottenviken! Några platser kvar på vårens sälsafari. Förfrågningar: 050 434 6340 /meriraahe.fi. Björnoch fågeljakter i Ryssland, på våren och hösten. Även Kamchatka. Över 20 års erfarenhet och pålitliga guider. Taiga Delight Oy, 044 525 8695. Säljakt, seanature.net, 0400 154 600. Kuusamo, stuga + tillstånd, 040 028 1229. Ännu hinner du följa med på höstens björnjakt i Kanada. Avgång 6.9, 11 dagar. Boka genast! www.paulpalmu.fi. Ripjakt med setter i Övre Lappland. Topin kalajahti, tfn 050 322 1377. TILL ER TJÄNST Satakunnan ase. Alla vapensmedsoch kolvarbeten. www.asesepat.fi, 044 241 6987. Etelä-Suomen asekorjaamo, ASE-Team, 044 388 1231, www.asekorjaamo.fi. OBS !!! Vi servar och reparerar vapen! Ylöjärven asetarvike, tfn 040 718 8170. Oulun asepaja ky. Vi reparerar och modifierar vapen. Tfn 0500 435 703, oulunasepaja.fi. Jag syr pälsar, västar, hattar, handskar mm. Tfn 040 509 0691. www.turkisjanahka-asu.com. Lägg dina planer i blöt och anlägg en våtmark! Våtmarksplanering, Juha Siekkinen, kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. Vi tar hand om pälsskinnen. Kiikalan Raktur Oy. Takamaantie 10, 25390 Kiikala, 027 287 503, 050 4625 938. SÄLJES Affären med komplett service: www.jahtiaitta.fi. Titta in! Vi säljer, byter och köper begagnade vapen, www.ace-gun.com, 050 367 6856. Inhemska Erätapio burkförslutare av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. www.houkutuspillit.net, tfn 040 083 5511. Vi säljer gräsandsungar till våtmarker mm. Änderna livar upp landskapet och lockar vilda änder till sig. Leveranser i hela landet. Tfn 040 093 0690. Säljer hagelgevär 16/70, ge ett bud! Tfn 040 034 3364. Förmånliga erbjudanden i nätbutiken: www.asetarvike.fi. Nikko Stirling Diamond ljuspunkt 1-4x24mm 229 €, 1,5-6x44mm 249 €, 3-9x42mm 259 €. Ylöjärven asetarvike, 050 379 1040. Hämmerli signalpistol, 150 €. 040 572 6254. Tikka-Howa-Guerini-Ruger-Bergada erbjudande! Leupold-Docter-Meopta-Nikko-Geco erbjudande! GRS-KKC-Beretta-Valmet 412/Petra mfl kolvar, www.euroase.fi, 050 465 4695. Även värderingar /köp/ bytesvapen/ installeringar. Säljer skogsfastighet i södra Lappland. Areal drygt 200 ha inkl vattenområden. Egh vid sjöstrand, lysande möjlighet till jakt och fiske! Tfn 040 029 9699. Avgillringsmekanismer till kanufällor av tillverkaren, mm, pentti.holla@ph-riista.fi, 050 566 2691. Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 541 7308, porinase.fi. Wachtelhundsvalpar med garanti, födda 26.2, för hjortdjursoch grisjakt. Jagar redan i höst! 040 701 8999. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike. com, tfn 040 540 1182. HUNDAR Strh vorstehvalpar, reg, chippade, veterinärgranskade. Överlåtelsegamla, förfr 040 050 1842. Beaglevalpar, far BCH, tfn 050 360 6986. Valpar med tuff jaktlig stamtavla, tfn 040 054 2472, www.gordoninsetteri.fi. Valpar av röd irländsk setter, föds cirka vecka 16, överlåts i början av juni. Mera info på Fb: Peltolintu eller 040 031 4808. Valpar av stor munsterländer efter provoch utst-premierade föräldrar. 040 580 0298. Valpar av karelsk björnhund med fin stamtavla, tfn 040 013 9144. ÖVRIGT Fasanhönor, 050 522 5178, 91600 Utajärvi. Från juni kycklingar och ungfåglar. Även bronskalkoner. UTHYRES Portin Majatalo i Suomussalmi för grupper som jagar eller åker snöskoter. Trivsamt boende. Fina marker runt omkring. Fråga på tjänster: 040 546 9891. Jakt och jägare OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2017 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2018 utkommer den 21 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 5 maj. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. LAADUKKAAT DIANA -RIISTAPELTOSEOKSET ERÄKONTISTA! Hirvi-Diana 1kg 18,95 € / 3kg 47,95 € / 10kg 149,95 € Peura-Kauris –Diana 1kg 13,95 € / 3kg 39,95 € / 10kg 126,95 € Fasaani-Peltopyy –Diana 1kg 13,95 € / 3kg 39,95 € / 10kg 99,95 € Diana-Aurinngonkukka 1kg 13,95 € / 3kg 36,95 € / 10 kg 119,95 € Diana-Rehukaali 1kg 19,95 € / 3kg 59,95 € / 10kg 229,95 € Diana-Rehurapsi 1kg 9,95 € / 3kg 29,95 € / 10kg 96,95 € Diana-Rehunauris 1kg 13,95 € / 3kg 34,95 € Diana-Talvirehurapsi 1kg 9,95 € / 3kg 27,95 € / 10kg 79,95 € Diana-Öljyretikka 3kg 29,95 € / 10kg 109,95 € Diana-turnipsi 1kg 19,95 € Diana-Rehujuurikas 1kg 14,95 € Diana-Naattinauris 1kg 19,95 € / 3kg 49,95 € Diana-Metsästäjän nauris 0,5 kg 17,95 € Koristekukka-Diana 250g 24,95 € / 1kg 69,95 € / 10kg 529,95 € Riistalaidun-Diana 3kg 44,95 € / 10kg 119,95 € Mesija perhospelto-Diana 3kg 29,95 € / 10kg 99,95 € Syyskylvö-Diana 3kg 29,95 € / 10kg 94,95 € Maisema-Diana 3kg 29,95 € / 10kg 89,95 € Riista-Diana 3kg 24,95 € / 10kg 79,95 € Diana-Metsästäjän maissi 3kg 39,95 € Diana-Tähkämaissi 3kg 97,95 € Diana-Hunajakukka 1kg 14,95 € / 3kg 39,95 € / 10kg 129,95 € Diana Solo 421kylvölaite 119,95 € Tarkemmat tuotetiedot kylvömäärineen verkkokaupastamme: www.erakontti.fi Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi Omasta kontista Verkk okaup pa 24 h www. erako ntti. Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. ERÄKONTTI, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti. Eräkontti Fenix TK21 SRVA valaisinpaketti valoteho 468 lumenia tarjous 129 € sis. valaisin, piippukiinnike ja etäkytkin Akut ja laturit myydään erikseen! www.erakontti. Nahkainen reppujakkara metso brodeerauksella, puujalat tarjous 199 € (249€). Hirvikärpäs STOP 50 ml 13,90 € Uutuussuihke hirvikärpästen torjuntaan. UUTUU S! Kanu -loukku mitat 180x120 tarjous 199 € (229€) Håll dig uppdaterad – följ Finlands viltcentral i de sociala medierna! facebook.com/riistakeskus twitter.com/riistakeskus
62 l Jägaren 2 l 2018 Åland Älgjakten 2017 Under älgjakten 2017 fälldes 162 älgar fördelat på 38 tjurar, 37 kor och 87 kalvar. Det är något färre än 2016 då 170 älgar fälldes. Det är dock fler kalvar skjutna än föregående år och några färre vuxna i stället så det tyder på ett bättre urval ur älgstammen. Kalvandelen i avskjutningen är därmed också mycket bra på 54 %. Den positiva trenden för kalvvikterna håller i sig med undantaget att 2016 var ett något sämre år. 2016 års sämre kalvvikter kan antagligen till stor del förklaras av den varma och torra försommaren och 2017 års försommarväder var gynnsammare för kalvarnas utveckling vilket återspeglas i kalvvikterna. Vi har i alla fall en tydligt uppåtgående trend sedan bottenåret 2011, även om skärgårdens kalvvikter väcker en del frågor eftersom kalvvikterna alltid varit något högre i skärgården jämfört med fasta Åland och förhållandet nu har varit det motsatta i två år. Antalet älgar som uppskattas vara kvar efter jakten steg något på fasta Åland från 308 till 325 medan antalet sjönk något i skärgården från 311 till 283. Detta år markerar även det sista året på treårsperioden 2015–2017. Det betyder att det är två fulla treårsperioder med en gemensam modell för tjuravskjutningen för stora delar av Åland. Hur detta har påverkat älgstammen kommer att diskuteras på ett kommande stormöte om älgjakten men vi kan i alla fall konstatera att det fälldes 58 tjurar färre denna treårsperiod än perioden 2009–2011, alltså perioden före modellen för tjuravskjutning infördes. Det är tydligt att ett stort antal tjurar har sparats under jakten och därmed fått chansen att bli äldre. Den nya älgförvaltningen har inte bara fokuserat på tjurarna utan även försökt öka andelen kalv i avskjutningen. Detta har också haft uppfyllts väl eftersom kalvandelen under denna treårsperiod var 50 %, och 49 % under perioden 2012–2014. Tidigare treårsperioder har andelen legat kring 45 %. RJ FÄLLDA ÄLGAR OCH ÄLGAR KVAR EFTER JAKTEN ÅR: 2017 Fällda älgar TOTALT Kvar efter jakten TOTALT KVAR Kommun Tjur Ko Kalv Tjur Ko Kalv Obestämd Brändö 9 12 19 40 26 35 19 4 84 Föglö 4 3 10 17 14 23 10 8 55 Kumlinge 5 5 11 21 21 28 12 2 63 Kökar 3 2 2 7 11 15 5 4 35 Sottunga 1 2 3 7 5 3 4 19 Vårdö 3 2 7 12 10 10 3 4 27 SKÄRGÅRDEN 24 25 51 100 89 116 52 26 283 ECKERÖ 4 2 6 12 18 21 11 8 58 FINSTRÖM 1 2 4 7 9 15 8 6 38 GETA 1 2 5 8 11 10 6 2 29 HAMMARLAND 2 3 5 19 24 11 2 56 JOMALA 2 1 2 5 11 10 5 26 LEMLAND 1 2 6 9 21 19 6 46 SALTVIK 2 3 5 10 11 12 8 6 37 SUND 1 5 6 9 14 10 2 35 FASTA ÅLAND 14 12 36 62 109 125 65 26 325 TOTALT 38 37 87 162 198 241 117 52 608 År Tjur Ko Kalv Totalt 2009 59 46 81 186 2010 62 42 87 191 2011 61 39 79 179 2009-2011 182 127 247 556 % 33 % 23 % 44 % 2012 54 43 80 177 2013 53 39 92 184 2014 48 45 97 190 2012-2014 155 127 269 551 % 28 % 23 % 49 % 2015 46 51 82 179 2016 40 45 85 170 2017 38 37 87 162 2015-2017 124 133 254 511 % 24 % 26 % 50 % Skärgården Fasta Åland 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 75 70 65 60 55 50 45 40 Kg Slaktvikt kalvar 2000-2017 Jaktens dag 2018 Jakt& fiskemuseet tillsammans med jaktförvaltningen anordnar jaktens dag ute på museet i Käringsund lördagen den 21 april kl. 12.00-16.00. Årets tema är eftersök och inbjuden föredragshållare är Per ”Bula” Kristoffersson från PK-eftersök i Katrineholm, Sverige. Bland övriga programpunkter finns: Troféutställning med rådjur-, älgoch vitsvanshjortstroféer som håller medaljkvalité. En inbjudan har skickats ut till de troféinnehavare som finns i vårt register och ej ännu erhållit medalj. Men är det så att du ej fått någon inbjudan i mars trots att du har ett poängbedömt horn så kontakta jaktförvaltningen. Det går även att kontakta någon av trofébedömarna i början av april så hinner trofén komma med i årets utställning. För kontaktuppgifter se regeringens hemsida www.regeringen.ax . Jaktförvaltningen kommer även att presentera det viltvårdsarbete som gjorts/görs inom åtgärdsplanen för ejder som landskapsregeringen fastställt. RG
Jägaren 2 l 2018 l 63 Vitsvanshjortsjakten 2017 Under hösten fälldes 107 hjortar på Åland vilket är en ökning från fjolåret då 95 stycken fälldes. Hjortarna fälldes alla i tre kommuner nämligen Kumlinge 56, Brändö 45 och Föglö 6 stycken. Från övriga kommuner har det inte rapporters några fällda hjortar. Iakttagelser av vitsvansvilt har dock gjorts i flera kommuner i framför allt övriga skärgården inklusive Lemlands skärgård. Två hjortar har varit inblandade i trafikolyckor under året. RG Rådjursjakten 2017 Resultatet från rådjursjakten 2017 blev 4 117 rådjur vilket är i nästan samma som föregående års resultat 4 066 fällda rådjur. Fördelningen var 1 482 bockar, 944 getter och 1 691 killingar. Skillnaden är blott 1 % jämfört med föregående år. Vi kan därmed konstatera att trenden från 2016 håller i sig. Rådjursstammen är nu åter stabil och kraftig på fasta Åland och i skärgården är den på rekordnivåer. Kumlinge satte nytt avskjutningsrekord igen med 78 rådjur tidigare rekordet var 76 från 2016, på Kökar ökade det desto mera från 37 år 2016 till 67 ifjol. Vad gäller trafikolyckor med rådjur inblandade så ökade dessa till 224 stycken från 181 stycken. Dessa siffror gäller olyckor inrapporterade till polisen. Här kan nämnas att landskapsregeringen hade annonser ute i tidningarna om vad man skall göra om man råkar ut för en hjordtjursolycka, så det är möjligt att ökningen av antalet anmälda olyckor till viss del är en effekt av detta. RG FÄLLDA RÅDJUR 2017 (fjolåret inom parentes) Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö 5 (5) 28 (27) 18 (17) 27 (32) 73 (76) Eckerö 13 (13) 95 (94) 54 (53) 86 (128) 235 (275) Finström 16 (16) 191 (191) 132 (113) 238 (198) 561 (502) Föglö 22 (22) 94 (86) 68 (65) 123 (126) 285 (277) Geta 15 (15) 80 (82) 66 (56) 108 (94) 254 (232) Hammarland 19 (19) 176 (188) 106 (89) 171 (201) 453 (478) Jomala 21 (21) 202 (201) 137 (153) 260 (248) 599 (602) Kumlinge 4 (4) 23 (26) 18 (23) 37 (27) 78 (76) Kökar 5 (5) 24 (23) 21 (6) 24 (8) 69 (37) Lemland 13 (13) 174 (165) 109 (96) 203 (220) 486 (481) Lumparland 5 (5) 55 (56) 30 (28) 41 (34) 126 (118) Mariehamn 1 (1) 5 (3) 7 (7) 8 (10) 20 (20) Saltvik 22 (22) 121 (110) 77 (69) 142 (148) 340 (327) Sottunga 1 (1) 2 (4) 3 (4) 2 (5) 7 (13) Sund 23 (23) 155 (144) 57 (71) 171 (211) 383 (426) Vårdö 15 (15) 57 (42) 41 (30) 50 (54) 148 (126) 200 (200) 1482 (1442) 944 (880) 1691 (1744) 4117 (4066) Säloch skarvjakten 2017 Även säloch skarvjakten är avslutad för den här säsongen. Totalt fälldes 72 gråsälar år 2017–18 vilket är lite lägre än föregående åren då avskjutningen legat runt ca 120 gråsälar varje år. Detta var andra året med det nya systemet, nämligen att man ej behöver personliga tillstånd för skyddsjakten men kvoten om 450 gråsälar finns kvar och så även naturligtvis rapporteringsskyldigheten över fällda gråsälar. Här skulle det vara av största vikt att man verkligen rapportera de gråsälar man fäller för att vi ska kunna följa med utvecklingen och också utveckla jakten. Mer information finns på hemsidan www.regeringen.ax. För storskarvens del är kravet på personliga tillstånd kvar samt även här rapporteringsskyldigheten. Resultatet från skarvjakten var 841 fällda skarvar jämfört med 1 002 st. år 2016. RG 1975 1985 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 350 300 250 200 150 100 50 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 Fällda rådjur Trafikolyckor Rådjursavskjutning och trafikolyckor rapporterade till polisen. Tr afi ko ly ck o r Fä lld a rå d ju r År
Premium Tour 2018 Premium Tour 2018 Pvm Paikkakunta Yhteistyökauppias 19.4. Salo Forssan Ase ja Retkeily 26.4. Sipoo Varuste.net 4.5. Heinola J. Kärkkäinen Oy 11.5. Nokia Häijään Urheilutarvike Ky 17.5. Nakkila Sissos-myymälä Oy 18.5. Alajärvi Ahti Huvila Oy 19.5. Haapajärvi Raimo Olkkonen Oy 24.5. Siilinjärvi Oy Carlson 25.5. Outokumpu Joensuun SAR 1.6. Leppävirta Green Trail Oy 19.6. Kajaani Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen Oy Menossa mukana myös: 3HGR Sasta Subaru Team Karhukopla Haulikkokoulu Hyötyajoneuvokeskus Continental / Rengasmarket Menossa mukana myös: 3HGR Sasta Subaru Team Karhukopla Haulikkokoulu Hyötyajoneuvokeskus Continental / Rengasmarket Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Nordis Oy Premium Tour 2018 Metsästäjä nro 2 210x267_kuksa.indd 1 28.2.2018 11:50:07