Jä g ar en ANSÖKNINGSTIDEN FÖR HJORTDJURSLICENS BÖRJAR 3.4 EFFEKT I MÅRDHUNDSJAKTEN! 2 l 2019
2 l Jägaren 2 l 2019 Jaktkortsärenden och adressändringar ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. klo 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 ( Ratatie 11 ), 01301 Vanda, www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Ladugårdsbågen 9, 00790 Helsingfors, postadress: PB 2, 00791 Helsingfors tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Livsmedelsverket / Avdelningen för vilda och vattenlevande djur, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5) tfn. 029 530 0400 (växel) Sticka djurprover till: Livsmedelsverket, Matkahuolto, Uleåborg www.ruokavirasto.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2019/Jag19_02 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Jägaren Nr. 2/2019 68. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 21 maj 2019. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen.
77 Innehåll 2 l 2019 5 Ledaren: Några plock ur den avslutade jaktsäsongen 6 Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april! 8 Naturskyddsområden grundas i Nyland – miljöministeriet finslipar riktlinjerna 10 Fler älgar fälldes än året innan 14 Hedersomnämnandena i tävlingen För viltet 18 Viltdagarna 2019 21 Ordförandens spalt: Vi behöver spelsinne! 22 De traditionella pilbågarna är effektiva vapen för storviltsjakt 24 En jägares utrustning: Montering av kikarsikte på studsare – Sako, Tikka, Weaver, Picatinny, Stanag 27 Ministeriet informerar: I väntan på bokslutet för valperioden 28 Vårda ditt jaktgevär, del 2 Demontering av ett halvautomatiskt hagelgevär och vapenvård 30 English sporting – Bästa träningsgrenen för jägare? 32 Den offentliga förvaltningens anseende undersöktes 34 Järpjakt i de nordamerikanska snåren 38 Bäver – en jaktform att fastna för 42 Våra favoritjaktformer: Mårdhundsjakt med ställande hund 44 Mårdhundsjakt med fällor – effekt utan besvär 46 Kampen mot mårdhunden trappas upp på Åland 49 Ministeriet informerar: Flerartsförvaltningen tema för arbetsgruppen som uppdaterar förvaltningsplanen för vargstammen 50 Synpunkten: En jaktförening ska följa med sin tid 52 Jaktföreningen och beskattningen: Försäljning av jakt och kött, del 2 54 Vilthushållning i utveckling, del 7: Jaktföreningen och kommunikationen 56 Recept ála Akseli Herlevi 58 Nyhetsmagasinet 60 Ekorren 61 Jakt och jägare 62 Åland 22 De traditionella pilbågarna är effektiva vapen för storviltsjakt Jägaren 2 l 2019 l 3 6 Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april! 38 Bäver – en jaktform att fastna för 28 Vårda ditt jaktgevär, del 2 Demontering av ett halvautomatiskt hagelgevär och vapenvård 42-48 Ökad effekt i mårdhundsjakten
M ET SÄ STÄ JÄ N OP AS 67 .6 1 ISB N 97 895 270 31 -1 24 Su om en riis ta ke sk us ht tp s:/ /ko ulu tu s.r iis ta .fi/ ww w. riis ta .fi M ET SÄ ST ÄJ ÄN OP AS Ki rja va lm en ta a lu ki ja an sa m et sä st äj ät ut ki nn on su or itt am ise en . Uu di st et un tu tk in no n su or itt an ut m et sä st äj ä on ak tii vi se st i tie to ja an ja ta ito ja an ke hi tt äv ä, va st uu lli ne n rii st av ar oj en hy öd yn tä jä ja ho ita ja . H än tu nt ee su om al ai se n elä im ist ön , er ity ise st i m et sä st äm än sä ja ni itä lä he ise st i m ui st ut ta va t la jit . H än ha lli ts ee m et sä st ys tä ko sk ev an la in sä äd än nö n pe ru sa sia t. M et sä st äj ä tie tä ä, m itk ä py yn tim en et elm ät so ve ltu va t ju ur i ky se ise n rii st al aj in m et sä st äm ise en , ja os aa m et sä st ää va lik oi de n. H än os aa am pu a ha rk itt uj a rii st al au ka uk sia ja tie tä ä, m ite n as et ta kä sit ell ää n tu rv al lis es ti ja sä ily te tä än oi ke in . M et sä st äj ä ym m är tä ä rii st ak an to je n se ur an na n ja rii st at ied on m er ki ty ks en ja tu nt ee ke st äv än kä yt ön pe ria at te et se kä m et sä st yk se n va ik ut uk se t rii st a ka nt oi hi n. H än tu nt ee rii st an ja eli ny m pä ris tö je n ho id on pä äp er ia at te et . M et sä st äj ä os aa kä yt tä yt yä hy vi n to isi a m et sä st äj iä ja m ui ta lu on no ss a lii kk uj ia ko ht aa n. H än ku nn io itt aa sa al iik si sa am aa ns a rii st ae lä in tä ja os aa hy öd yn tä ä ja kä sit ell ä se n ru ua ks i as ti. 9 78 95 27 03 11 24 Du behöver ett Oma riista-lösenord för att kunna läsa Handbok för jägare som nätkurs Viltinfo.fi är avsedd för alla som är intresserade av vilt och jakt: : l Handbok för jägare på nätet l Lagar och förordningar l Oma riista-anvisningar l Artigenkänningsvideor l Spår och spillning l Fakta om vilt och jakt Köp en nätkurs
H östens och vinterns jakt på vitsvanshjort och älg avlöpte under hyfsat goda förhållanden. Det här gynnade oss alla eftersom hjortstammen måste skäras ned i områdena med de tätaste bestånden. I flera områden nådde avskjutningen och till och med översteg tröskelvärdet som Naturresursinstitutet har beräknat för att hjortstammens utveckling ska vända nedåt. Alla som deltog i jakten och arrangemangen kring jakten är därför väl värda ett tack. Även för älgens del ökade avskjutningen en aning jämfört med året innan, men de lokala variationerna är ändå stora för både hjorten och älgen. En annan fråga väckte också livlig debatt: hade jägarna i alla regioner med täta hjortstammar blivit beviljade tillräckligt många licenser? För förvaltningen av stammen är det avgörande att tillräckligt många licensansökningar lämnas in. Hädanefter ska vi puffa för de goda vanor och bruk som har utvecklats kring hjortjakten i föreningarna, till exempel praxis att i slutet av jaktsäsongen omfördela de oanvända licenserna. I början av året inleddes faktiskt ett par nya projekt som handlar om just det här. Där ska där parterna tillsammans utveckla praxis kring jakten på hjortdjur. Hur ser då situationen ut för vitsvanshjortarna i den kvarstående stammen? På många orter berättar skadorna och trafikolyckorna om att stammen fortsättningsvis är tät och att det alltjämt krävs åtgärder. Det finns arbete mer än nog med att hålla stammen under kontroll och följande fas, ansökningarna om jaktlicens för nästa jaktår, är nära förestående. I skrivande stund väntar vi på beräkningarna av storleken på den kvarstående stammen, som bildar underlag för planeringen av nästa jaktsäsong. Tidtabellen är snäv och det vore därför bra om jägarna inte ansöker i underkant utan drar till så licenserna säkert räcker. Dessutom behöver vi engagera nya jägare i hjortdjursjakten. Det är osäkert om de befintliga gubbarna räcker till för att öka avskjutningen i de tätaste trakterna. I Trängselfinland råder det ingen brist på jaktintresse, i synnerhet för vitsvans, men bristen på folk börjar tära på dem som arrangerar jagandet. Även om vi skulle kunna skrapa ihop tillräckligt med skyttar så kräver arrangemangen för jagandet mycket jobb och därför behöver vi. Det krävs faktiskt massor med händer både före och efter skottet! Först har vi ruljangsen med uppskattningarna av stammen och jaktlicenserna för att vi ska kunna jobba planmässigt och målmedvetet. Dessutom ska jaktföreningarna, jaktlagen och jaktmarkerna hållas i trim och utrustningen skötas. Därtill kommer att vi ska ta hand om både hundarna och varandra för att jakten ska få en bra start när den nya säsongen börjar. Inte heller tar jobbet slut när skottet är skjutet och viltet har fallit. För hjortdjurens del måste vi dessutom alltid räkna med att det kan bli ett eftersök. Det är lätt hänt att vi förbiser de här jobben och den expertis och arbetsmängd som de kräver när vi bollar med idéer om hur vi ska lägga upp jakten under nästa säsong. Några plock ur den avslutade jaktsäsongen Jägaren 2 l 2019 l 5 JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren M ET SÄ STÄ JÄ N OP AS 67 .6 1 ISB N 97 895 270 31 -1 24 Su om en riis ta ke sk us ht tp s:/ /ko ulu tu s.r iis ta .fi/ ww w. riis ta .fi M ET SÄ ST ÄJ ÄN OP AS Ki rja va lm en ta a lu ki ja an sa m et sä st äj ät ut ki nn on su or itt am ise en . Uu di st et un tu tk in no n su or itt an ut m et sä st äj ä on ak tii vi se st i tie to ja an ja ta ito ja an ke hi tt äv ä, va st uu lli ne n rii st av ar oj en hy öd yn tä jä ja ho ita ja . H än tu nt ee su om al ai se n elä im ist ön , er ity ise st i m et sä st äm än sä ja ni itä lä he ise st i m ui st ut ta va t la jit . H än ha lli ts ee m et sä st ys tä ko sk ev an la in sä äd än nö n pe ru sa sia t. M et sä st äj ä tie tä ä, m itk ä py yn tim en et elm ät so ve ltu va t ju ur i ky se ise n rii st al aj in m et sä st äm ise en , ja os aa m et sä st ää va lik oi de n. H än os aa am pu a ha rk itt uj a rii st al au ka uk sia ja tie tä ä, m ite n as et ta kä sit ell ää n tu rv al lis es ti ja sä ily te tä än oi ke in . M et sä st äj ä ym m är tä ä rii st ak an to je n se ur an na n ja rii st at ied on m er ki ty ks en ja tu nt ee ke st äv än kä yt ön pe ria at te et se kä m et sä st yk se n va ik ut uk se t rii st a ka nt oi hi n. H än tu nt ee rii st an ja eli ny m pä ris tö je n ho id on pä äp er ia at te et . M et sä st äj ä os aa kä yt tä yt yä hy vi n to isi a m et sä st äj iä ja m ui ta lu on no ss a lii kk uj ia ko ht aa n. H än ku nn io itt aa sa al iik si sa am aa ns a rii st ae lä in tä ja os aa hy öd yn tä ä ja kä sit ell ä se n ru ua ks i as ti. 9 78 95 27 03 11 24
6 l Jägaren 2 l 2019 Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april! Jakten på älg, vitsvanshjort, kronhjort, skogsren, dovhjort och sikahjort kräver jaktlicens beviljad av Finlands viltcentral. Ansökningsanvisningarna för nästa jaktsäsong hittar du på viltcentralens webbplats, riista.fi. Den nätbaserade ansökningen finns i tjänsten Oma riista och börjar den tredje april. S ista ansökningsdagen är den 30 april och ansökningen skickas till Finlands viltcentral. Villkoren för att jaktlicens beviljas ska vara uppfyllda när ansökningstiden går ut. Viltcentralen behandlar inte ansökningar som har lämnats in för sent. Läs igenom de allmänna anvisningarna och anvisningarna för Oma riista omsorgsfullt innan du skickar in ansökningen. Kontrollera att ansökningsområdet är enhetligt och att du har jakträtt för hjortdjur i området. Att uppge felaktiga uppgifter är en straffbar handling! I området som avses i jaktlagens 8 § ska den som ansöker dessutom vara uppmärksam på att deltagarna i jakten (skytteförteckningen) ska anges med omsorg och korrekt enligt anvisningarna (ansökaren ska personligen kontrollera uppgifterna för var och en). Om ansökningen om jaktlicens görs med ett områdestillstånd av Forststyrelsen så ska den som ansöker dessutom foga en kopia av beslutet om områdestillstånd till ansökningen. Splitterområdena faller utanför jakten och ansökningen I lagstiftningen har införts betydande ändringar som gäller ansökningarna om jaktlicens för hjortdjur. Ändringarna träder i sin helhet i kraft när ansökningstiden börjar i april. I den förnyade lagstiftningen stadgas klart och tydligt att ett separat markområde som är mindre än 1000 hektar, det vill säga ett så kallat splitterområde, enligt jaktlagens 27 § 1 moment inte får utnyttjas för älgjakt (för de övriga hjortdjuren gäller minst 500 ha). Det är med andra ord inte tillåtet att jaga licensbelagda hjortdjur i splitterområden. Ansökaren ska därför vara uppmärksam på att han faktiskt har strukit splitterområdena från ansökningsområdet, även för statsmarkernas del, innan han skickar in ansökningen. En jaktförenings kontaktperson kan stryka områdena från föreningens jaktområde i funktionen där han fastställer jaktområdet. Anvisningarna för hur man fastställer ett jaktområde hittar du på webbplatsen riista.fi. I området som avses i Jaktlagens 8 § har en jaktförening eller ett jaktlag, utgående från sina privatägda marker, kunnat ansöka om jaktlicens i splitterområden eller separata områden på statsmark som är mindre än 1000 ha. I år tar Forststyrelsen för första Den nätbaserade ansökningen i tjänsten Oma riista börjar den 3 april
Jägaren 2 l 2019 l 7 Områdena som inte har beaktats i licensövervägandet stryks således från licensen. En jaktlicens får enbart användas i det område som är angivet. Viltcentralen antecknar i licensen vilka fastigheter som inte hör till licensområdet. Innan jakten inleds ska kontaktpersonen för varje licensdeltagare uppdatera sitt område enligt licensbeslutet. Dessutom kan viltcentralen i enlighet med jaktförordningens 7 § besluta om kön och ålder på de beviljade hjortdjuren och om hur ansökaren ska fördela jaktlicenserna i jaktområdet. Avskjutningsplanerna stöder dimensioneringen av jakten Jaktvårdsföreningarna gör tillsammans upp avskjutningsplanerna för hjortdjuren för sitt älghushållningsområde och utgående från dem planerna för sina egna områden. Planerna bygger på målsättningarna för älghushållningsområdena och på de färskaste tillgängliga uppgifterna om stammarnas storlek och struktur. Jaktvårdsföreningarna presenterar därefter sina avskjutningsplaner för liLicensansökningen görs även i år i tjänsten Oma riista: oma.riista.fi. Anvisningarna hittar du på adressen www.riista.fi . Oma riista -rådgivningen hjälper dig med ansökningen vardagar kl 12-16 på tfn 029 431 2111, e-post oma@riista.fi. För ytterligare information kontakta Finlands viltcentrals jaktchefer och viltplanerare på adressen riista.fi > svenska > kontaktuppgifter. Licensdeltagarna ska stryka splitterområdena från ansökningskartan, det vill säga de områden som inte ingår i det enhetliga ansökningsområdet på minst 1000 hektar (för älg 1000 ha och de övriga hjortdjuren 500 ha). Stryk även de vägområdesfastigheter (markerade med rött) där ansökaren saknar jakträtt eller jaktlicens. Ett enda gemensamt gränsmärke förenar områdena. I en samlicens får markområden som tillhör jaktföreningar eller jaktlag (markerade med blått) och som befinner sig inom en annan licensdeltagares område godkännas som lösa områden som är mindre än 1000 ha bara de hänger ihop med samlicensområdet. Avtala med de övriga deltagarna i samlicensen om hur de här områdena ska användas. censansökarna på lokalt arrangerade möten. Vi rekommenderar att de som ansöker om jaktlicens studerar avskjutningsplanerna och siffrorna på stammarnas storlek och struktur som Naturresursinstitutet har tagit fram innan de skickar in sina ansökningar. Om du gör din ansökan på en pappersblankett ska du bifoga en karta och en förteckning över de enheter eller delar av enheter i fastighetsregistret där hjortdjursjakten ska äga rum. Finlands viltcentral kräver att fastighetsbeteckningarna i fastighetsförteckningen ska vara fullständiga eftersom ansökningsområdet överförs till det nätbaserade systemet när vi kontrollerar arealer, eventuella överlappningar och splitterområden. gången fram jaktområdet för varje enskild ansökare och visar det på en karta i Oma riista. Området fungerar i tjänsten Oma riista på samma sätt som ett vanligt jaktområde för älg. Forststyrelsen namnger i sitt beslut det separata området för varje ansökare och ger det en sexsiffrig kod, till exempel Sven Svensson, jaktlag 123456. Ansökaren hittar det separata området under fliken Forststyrelsen och vyn där jaktområdet är fastställt. Innan ansökningen skickas in ska jaktlagets kontaktperson se till att deltagarna i jaktlicensen fogar de separata områdena till ansökningsområdet. I sitt licensövervägande gör Finlands viltcentral utredningar och kontroller av uppgifterna som ansökarna har angett i sina ansökningar. Om det påträffas oklarheter eller brister så ber viltcentralen ansökaren inkomma med kompetteringar. Om handläggaren upptäcker att två ansökningar delvis överlappar varandra eller att det förekommer andra oklarheter beträffande områdena så leder detta alltid till en grundligare tilläggsutredning. Jaktlicensen får enbart användas i området som licensen avser Finlands viltcentral måste från licensområdet stryka sådana områden som inte uppfyller villkoren för areal och enhetlighet. Dessutom måste viltcentralen stryka områden där ansökaren inte har kunnat styrka sin jakträtt eller som är omstridda. % V V
10 l Jägaren 2 l 2019 JANI KÖRHÄMÖ , Finlands viltcentral Fler älgar fälldes än året innan Under fjolårets älgjakt var målet på många håll att minska på älgarna. Jakten avkastade drygt 58 000 älgar, vilket är ungefär 1 500 fler än året innan. Naturresursinstitutet publicerar siffrorna för älgstammen i mars. F inlands viltcentral beviljade totalt cirka 55 000 jaktlicenser för föregående älgjaktssäsong, vilket är ungefär fyra procent mera än året innan. Ungefär 82 procent av de beviljade licenserna blev använda. Varje licens gav i regel tillstånd att fälla en vuxen älg eller två kalvar. Ungefär 54 procent av de fällda älgarna var vuxna och de övriga kalvar. Av de fällda vuxna älgarna var hälften honor och hälften hanar. I förhållande till året innan ökade älgavskjutningen i de flesta viltcentralsregioner, relativt sett mest i Lappland och Satakunta. Relativt sett minskade avskjutningen mest i Kajanaland och Norra Karelen. Räknat i antal fälldes flest älgar även denna gång i de stora viltcentralsregionerna Lappland och Uleåborg 18 500 älgar. Under den senaste (och avslutade) säsongen var det för första gången möjligt att fortsätta älgjakten till mitten av januari. Dock var det förbjudet att jaga med hund efter nyåret. I januari fälldes sammanlagt drygt 500 älgar i hela landet. Med siktet på målen för älghushållningsområdena De regionala viltråden har för samtliga 59 älghushållningsområden i landet ställt upp ett spann för älgtätheterna för de närmaste åren och mål för stammens struktur, vilket sätter ramarna JE SS IC A SN OE K, UN SP LA SH
Jägaren 2 l 2019 l 11 för älgförvaltningen. De uppställda målen för älgen innebär för landet som helhet betraktat att vinterstammen ska hållas i spannet 68 000 till 85 000 älgar. Täthetsmålen varierar mellan älghushållningsområdena och ligger på många håll i mellersta och södra Finland på nästan tre älgar per tusen hektar medan målen i norra Finland är lägre. De högsta täthetsmålen finner vi i Egentliga Finland, Nyland och Österbotten. De lägsta täthetsmålen finner vi självfallet i de nordligaste älghushållningsområdena i Lappland. Beträffande stammens struktur följer vi i huvudsak de uppställda målen i förvaltningsplanen. Enligt dem ska det finnas högst 1,5 honor per hane. I kvarstående stam efter jakten ska det enligt målen finnas 20 till 30 procent kalvar kvar. De enskilda hushållningsområdena har kunnat precisera målen. Siffrorna på stammen bildar underlag för avskjutningsplanerna Naturresursinstitutet tar varje år fram en uppskattning av älgstammens storlek och struktur. Enligt uppskattningen som publicerades i fjol våras hade älgstammen minskat till mellan 76 500 och 101 000 älgar. I de flesta älghushållningsområden översteg dock tätheten målen, vilket krävde att beskattningen skulle minska på antalet älgar. Jaktvårdsföreningarna gör upp avskjutningsplanerna för älghushållningsområdena tillsammans med de övriga jv-föreningarna som hör till samma älghushållningsområde. Därefter gör de upp planerna för sina egna områden. Jaktvårdsföreningarna ordnar möten och presenterar avskjutningsplanerna för dem som ansöker om jaktlicens. Siffrorna på älgstammens storlek och struktur som Naturresursinstitutet tar fram bildar underlag för avskjutningsplanerna. I år publicerar institutet sina siffror på älgstammen för älghushållningsområdena vecka 9. Jaktvårdsföreningarnas uppskattningar och avskjutningsrekommendationerna för älghushållningsområdena publiceras vecka 11. Siffrorna för vitsvanshjortarna publiceras vecka 13. Hela materialet finns öppet och tillgängligt på Naturresursinstitutets tjänst Riistahavainnot.fi S Sa vo la x Ta va st la nd Sy dö st ra F M Fi nl an d U le åb or g La pp la nd N Ta va st la nd Ö st er bo tte n N Sa vo la x N Ka re le n Sa ta ku nt a Ku st -Ö st er bo tte n Eg Fi nl an d N yl an d Ka ja na la nd H el a la nd et Antalet fällda älgar per viltcentralsregion Andelen hanar av de fällda vuxna älgarna % S Sa vo la x Ta va st la nd Sy dö st ra F M Fi nl an d U le åb or g La pp la nd N Ta va st la nd Ö st er bo tte n N Sa vo la x N Ka re le n Sa ta ku nt a Ku st -Ö st er bo tte n Eg Fi nl an d N yl an d Ka ja na la nd H el a la nd et Andelen fällda kalvar % S Sa vo la x Ta va st la nd Sy dö st ra F M Fi nl an d U le åb or g La pp la nd N Ta va st la nd Ö st er bo tte n N Sa vo la x N Ka re le n Sa ta ku nt a Ku st -Ö st er bo tte n Eg Fi nl an d N yl an d Ka ja na la nd
KEVÄÄN HUIPPU-UUTUKSIA RETKITUKUSTA! TUOTTEITA POISTOHINNOIN KEVÄTHANGILLE! RETKITUKUSTA KEVÄÄN AKTIVITEETTEIHIN! TREKKING LITE HOUSUT Uudistettu malli erittäin suosituista ulkoiluhousuista. Mallit miehille ja naisille. Useita värivaihtoehtoja. Sopii jokapäiväiseen käyttöön. TREKKING LITE TAKKI Uusi 2018-malli huippusuositusta ulkoilutakista. Kevyt, istuva ja hyvin hengittävä takki sopii erinomaisesti jokapäiväiseen käyttöön. S12 HD+SMS TEHOPAKETTI AKULLA S12 HD+SMS II riistakamera, lyijyhyytelöakku 6 V 10 Ah, akkujohto, 16 GB:n muistikortti, 12 kpl AA-paristoja ja asennuspalvelu. VÄINÖ BUNKER THERMAL XL JA XXL PILKKITELTAT Telttakangas on erikois-Thermal Fabric-3Layeria eli kolmikerroksista 300D Oxford-kangasta, jossa on PVC-pinnoitettu pinta, välissä eristyskerros ja sisällä vuorikangas. Teltta on 1000 mm vedenpitävä. STRIKER 4 -KAIKULUOTAINPAKETTI Merkitse parhaat kalapaikat, venerampit ja satamalaiturit, jotta osaat palata niihin. Lisäksi voit jakaa reittipisteitä ja reittejä muiden STRIKERja echoMAP™-karttaplotteriyhdistelmien kanssa. OZOOM MYHKYRI METSÄSUKSET 160 CM + TEGSNÄS EPOK -ERÄSITEET Pitopohja. Siteet valmiiksi asennettuna. TSL SEMNOZ XL ALUSAUVAT, 2-OSAINEN Vahvaa 7075-alumiinia. Säädettävissä portaattomasti sauvan yläosassa olevalla Clamper Lock -pikalukolla 130–155 cm. 120 mm sommat. Volframikärki. RETKITUKKU-HINTA 59,00 € TSL LUMIKENGÄT Kaikenlaiseen maastoon sekä kaikenlaisiin lumija jääolosuhteisiin soveltuvia lumikenkiä. Useita eri malleja. Katso kaikki mallit verkkokaupasta! CONIBEAR 120-2 PYYNTIRAUDAT 12 KPL Metsästysasetuksen mukaiset. Yksittäin 14,90 €/kpl. CONIBEAR 120-2 RST PYYNTIRAUDAT 12 KPL Rosteriset pyyntiraudat. Yksittäin 19,90 €/kpl. JALMARIN LAATIKKORAUTA Kotimainen loukku on helppokäyttöinen ja hetitappava pienpetopyydys. Loukku viritetään kyljessä olevasta kammesta kääntämällä. SEWARD TOPPATAKKI Alaskan laadukas Seward -toppatakki tarkoin mietityillä yksityiskohdilla. Vedenja tuulenpitävä sekä hengittävä Rain-Stop® -kalvo. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € GLACIER SOFTSHELLTAKKI Metsästykseen ja vapaa-aikaan lämmin softshell -takki. Kaksi eri väriä. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € VAPOR METSÄSTYSPUKU Erittäin kevyt, hengittävä ja joustava puku sopii erinomaisesti liikkuvalle metsästäjälle. Ruskea tai BlindTech Invisible. WAVE KELLUNTAHAALARI 1-osainen, erittäin kevyt vain alle 2kg painava kelluntahaalari. EPE kelluntamateriaali. Vedenpitävä pintakangas ja lämmin sisävuori. RETKITUKKUHINTA 139,00 € CHEVAK 2.0 TOPPAHAALARI Erittäin lämmin ja monipuolisilla ominaisuuksilla varustettu toppahaalari. Hengittävä sekä vedenja tuulenpitävä RainStop®-kalvo. RETKITUKKUHINTA 199,90 € TUNDRA TOPATTU METSÄSTYSPUKU Extralämmin SuperLoft-kuitutäyte. Vedenja tuulenpitävä, hengittävä RainStop®-erikoiskalvo. Llikaa ja vettä hylkivä Hi-Dry™-pintakäsittely. MERINO FLEECETAKKI Hyvin lämpöä eristävä mutta nopeasti kuivuva ja hengittävä materiaali tekee takista sopivan monenlaiseen käyttöön. RETKITUKKU-HINTA 129,90 € BUFFALO 2.0 SARKATAKKI Fleecellä viimeistelty suojaava kaulus, vetoketjulliset sivutaskut ja peukalolenkit. Soveltuu ympärivuotiseen käyttöön. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € ALKAEN 349,ALKAEN 139,UUTUUS! 259,ALK. 139,49 90 PAKETTIHINTA! 134 90 SUOSITTU! 69 90 NYT VAIN 229,KATSO HINTAA! 99,KATSO HINTAA! 79,POISTOHINTA! 175,KATSO HINTAA! 119,KÄYTTÖVALMIINA! 224,54 90 12 KPL 159,12 KPL 219,LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreeni-saappaat. Lämmin 8 mm neopreenivarsi, alaosa luonnonkumia. VALTAVA VALIKOIMA ASEKAAPPEJA! Raskaat Suomi Rja RS -asekaapit ovat uusimman asetuksen mukaisia yli viiden aseen säilytykseen. KATSO HINTAA! 79,KATSO HINTAA! 69,ULKOILUUN! 99 90 ULKOILUUN! 79 90 ALKAEN 179 90 HOUSUT+TAKKI 149 90 12 kpl 12 kpl Hinnat voimassa vähintään 31.1.2019 asti tai niin kauan kun tavaraa riittää. POLAR SKI STUMPY 145 CM + ARCTIC LIUKULUMIKENGÄT Yhdistää lumikenkien ja suksien parhaat ominaisuudet. Sisältää yleismallin siteet, jotka soveltuvat yleisimmille kengille. PAKETTIHINTA! 189,TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-19, La 10-16 Toimitamme ostoksesi nopeasti ja edullisesti. NOPEAT TOIMITUKSET – TOIMITUSAIKA 1-3 ARKIPÄIVÄÄ
KEVÄÄN HUIPPU-UUTUKSIA RETKITUKUSTA! TUOTTEITA POISTOHINNOIN KEVÄTHANGILLE! RETKITUKUSTA KEVÄÄN AKTIVITEETTEIHIN! TREKKING LITE HOUSUT Uudistettu malli erittäin suosituista ulkoiluhousuista. Mallit miehille ja naisille. Useita värivaihtoehtoja. Sopii jokapäiväiseen käyttöön. TREKKING LITE TAKKI Uusi 2018-malli huippusuositusta ulkoilutakista. Kevyt, istuva ja hyvin hengittävä takki sopii erinomaisesti jokapäiväiseen käyttöön. S12 HD+SMS TEHOPAKETTI AKULLA S12 HD+SMS II riistakamera, lyijyhyytelöakku 6 V 10 Ah, akkujohto, 16 GB:n muistikortti, 12 kpl AA-paristoja ja asennuspalvelu. VÄINÖ BUNKER THERMAL XL JA XXL PILKKITELTAT Telttakangas on erikois-Thermal Fabric-3Layeria eli kolmikerroksista 300D Oxford-kangasta, jossa on PVC-pinnoitettu pinta, välissä eristyskerros ja sisällä vuorikangas. Teltta on 1000 mm vedenpitävä. STRIKER 4 -KAIKULUOTAINPAKETTI Merkitse parhaat kalapaikat, venerampit ja satamalaiturit, jotta osaat palata niihin. Lisäksi voit jakaa reittipisteitä ja reittejä muiden STRIKERja echoMAP™-karttaplotteriyhdistelmien kanssa. OZOOM MYHKYRI METSÄSUKSET 160 CM + TEGSNÄS EPOK -ERÄSITEET Pitopohja. Siteet valmiiksi asennettuna. TSL SEMNOZ XL ALUSAUVAT, 2-OSAINEN Vahvaa 7075-alumiinia. Säädettävissä portaattomasti sauvan yläosassa olevalla Clamper Lock -pikalukolla 130–155 cm. 120 mm sommat. Volframikärki. RETKITUKKU-HINTA 59,00 € TSL LUMIKENGÄT Kaikenlaiseen maastoon sekä kaikenlaisiin lumija jääolosuhteisiin soveltuvia lumikenkiä. Useita eri malleja. Katso kaikki mallit verkkokaupasta! CONIBEAR 120-2 PYYNTIRAUDAT 12 KPL Metsästysasetuksen mukaiset. Yksittäin 14,90 €/kpl. CONIBEAR 120-2 RST PYYNTIRAUDAT 12 KPL Rosteriset pyyntiraudat. Yksittäin 19,90 €/kpl. JALMARIN LAATIKKORAUTA Kotimainen loukku on helppokäyttöinen ja hetitappava pienpetopyydys. Loukku viritetään kyljessä olevasta kammesta kääntämällä. SEWARD TOPPATAKKI Alaskan laadukas Seward -toppatakki tarkoin mietityillä yksityiskohdilla. Vedenja tuulenpitävä sekä hengittävä Rain-Stop® -kalvo. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € GLACIER SOFTSHELLTAKKI Metsästykseen ja vapaa-aikaan lämmin softshell -takki. Kaksi eri väriä. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € VAPOR METSÄSTYSPUKU Erittäin kevyt, hengittävä ja joustava puku sopii erinomaisesti liikkuvalle metsästäjälle. Ruskea tai BlindTech Invisible. WAVE KELLUNTAHAALARI 1-osainen, erittäin kevyt vain alle 2kg painava kelluntahaalari. EPE kelluntamateriaali. Vedenpitävä pintakangas ja lämmin sisävuori. RETKITUKKUHINTA 139,00 € CHEVAK 2.0 TOPPAHAALARI Erittäin lämmin ja monipuolisilla ominaisuuksilla varustettu toppahaalari. Hengittävä sekä vedenja tuulenpitävä RainStop®-kalvo. RETKITUKKUHINTA 199,90 € TUNDRA TOPATTU METSÄSTYSPUKU Extralämmin SuperLoft-kuitutäyte. Vedenja tuulenpitävä, hengittävä RainStop®-erikoiskalvo. Llikaa ja vettä hylkivä Hi-Dry™-pintakäsittely. MERINO FLEECETAKKI Hyvin lämpöä eristävä mutta nopeasti kuivuva ja hengittävä materiaali tekee takista sopivan monenlaiseen käyttöön. RETKITUKKU-HINTA 129,90 € BUFFALO 2.0 SARKATAKKI Fleecellä viimeistelty suojaava kaulus, vetoketjulliset sivutaskut ja peukalolenkit. Soveltuu ympärivuotiseen käyttöön. RETKITUKKU-HINTA 99,90 € ALKAEN 349,ALKAEN 139,UUTUUS! 259,ALK. 139,49 90 PAKETTIHINTA! 134 90 SUOSITTU! 69 90 NYT VAIN 229,KATSO HINTAA! 99,KATSO HINTAA! 79,POISTOHINTA! 175,KATSO HINTAA! 119,KÄYTTÖVALMIINA! 224,54 90 12 KPL 159,12 KPL 219,LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreeni-saappaat. Lämmin 8 mm neopreenivarsi, alaosa luonnonkumia. VALTAVA VALIKOIMA ASEKAAPPEJA! Raskaat Suomi Rja RS -asekaapit ovat uusimman asetuksen mukaisia yli viiden aseen säilytykseen. KATSO HINTAA! 79,KATSO HINTAA! 69,ULKOILUUN! 99 90 ULKOILUUN! 79 90 ALKAEN 179 90 HOUSUT+TAKKI 149 90 12 kpl 12 kpl Hinnat voimassa vähintään 31.1.2019 asti tai niin kauan kun tavaraa riittää. POLAR SKI STUMPY 145 CM + ARCTIC LIUKULUMIKENGÄT Yhdistää lumikenkien ja suksien parhaat ominaisuudet. Sisältää yleismallin siteet, jotka soveltuvat yleisimmille kengille. PAKETTIHINTA! 189,TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-19, La 10-16 Toimitamme ostoksesi nopeasti ja edullisesti. NOPEAT TOIMITUKSET – TOIMITUSAIKA 1-3 ARKIPÄIVÄÄ
14 l Jägaren 2 l 2019 MIKKO ALHAINEN, JARKKO NURMI Hedersomnämnandena i tävlingen För viltet Välmående viltstammar skapar välmående landsbygd D e sju kamraterna som utgör sammanslutningen hade redan länge haft ögonen på det nedlagda kiselgurbrottet, med en våtmark i tankarna. Den torrlagda före detta sjön var igenslyad och genomkorsad av kanaler, men verkade vara värd ett närmare studium. Den kunde ju gott vara en oslipad diamant för viltvård! Med talkoarbete, ihärdighet och intresse för viltvård banade kamraterna väg för iståndsättningen av våtmarken Vähä-Komu och det viltvänliga skogsbruket i de omgivande skogarna. Iståndsättningen av den nästan 20 hektar stora våtmarken tog ett par år och var inget litet projekt! – Sedan anläggningsarbetena blev klara har vi pustat ut och njutit av arbetets frukter. Vi har förstås skött underhållsarbetena som att röja slyet och hålla dammvallen i skick, snickra bon åt änderna och fånga mink och mårdhund. I synnerhet under den här säsongen har det dykt upp minkar AA PO TI KK A Sjöfåglarna mår bra i Vähä-Komu. Jouko Tikka vid den nybyggda dammen. – Det var inget litet jobb att bygga dammen, men nu kan vi se fram emot trevliga jakter och talkojobb för att hålla stället i skick. M IK KO AL HA IN EN HEDERSOMNÄMNANDE Den skogliga sammanslutningen Metsäyhtymä Vähä-Komu belönades med ett hedersomnämnande i tävlingen För viltet. Sammanslutningens verksamhet utgör ett modellexempel på lokalt förankrad skötsel av sjöfåglar.
Jägaren 2 l 2019 l 15 och vi har jagat dem, berättar Jouko Tikka som hör till sammanslutningen. Ett vimmel av sjöfåglar Våtmarken är stor till arealen men småskalig i detaljerna, vilket skapar skydd och gömslen. Den har blivit en oas för mångfalden i naturen här i trakten. Den har en glädjande artrik sjöfågelfauna för att vara en våtmark i vardagsnaturen. Som väntat finns där gräsand, kricka och knipa. – Andpopulationernas variationer visar sig naturligtvis också här i Vähä-Komu, men här häckar också arter med negativ utveckling regelbundet, som stjärtand, skedand och bläsand. Också svarthakedoppingen utgör ett välkommet tillskott. Några brunänder och viggar brukar visa sig på våren, men det är osäkert om de häckar här, förklarar Juha Rautiala som gör punktinventeringar av sjöfåglar i trakten. Jouko Tikka tillägger att även däggdjuren uppskattar våtmarken. – Jag tror att nästan varenda däggdjursart har visat sig här vid våtmarken och till och med bävrarna har byggt en damm. Vi försöker variera vattennivån för att ta kål på slyet och skapa vattenväxtlighet, och bävrarna hjälper till på sitt sätt. Måttfull jakt och talkojobb Det var sjöfågeljakten som gav inspiration att börja iståndsätta våtmarken och grabbarna har redan kunnat skörda frukterna av sitt arbete. Men de jagar med sans och måtta, och i lämpliga perioder för att änderna ska trivas kring våtmarken under hela säsongen. – Det föds betydligt fler ungar här i våtmarken än vi skjuter, vilket betyder att nyttan JU HA SI EK KI N EN M IK KO AL HA IN EN Paus med korvgrillning: Risto Ruotoistenmäki, Seppo S. Ruotoistenmäki, Jouko Tikka samt nästa jägargeneration. JU HA RA UT IA LA sprider sig över ett större område. Vi jagar tillsammans och den som har jobbat mest på talko får välja den bästa platsen, förklarar Jouko Tikka. ”Aktivisterna” i Vähä-Komu har dessutom åstadkommit en hel del till. Som väntat tillbringar grabbarna en stor del av sin fritid vid fågelsjön. De har byggt broar och två vindskydd där man kan koka kaffe även om det skulle regna. Varje år anlägger de viltåkrar på dammvallarna tillsammans med älgjaktlaget på orten. Dem har också sjöfåglarna och hararna glädje av. I kantskogarna bedriver grabbarna skogsbruk enligt viltvänliga principer och som helhet betraktat visar sig resultatet på det viset att viltet trivs kring sjön. Arbetet fortsätter och belönar dem som jobbar. R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Området har ägts av Nordkalk Ab som bröt kiselgur här, vilket betyder att platsen utgör ett intressant stycke inhemsk historia under föregående sekel, närmare bestämt för byggnadsskivor. Sjön Vähä-Komu fick ett nytt liv som en levande våtmark när en grupp ortsbor bildade VähäKomu skogliga sammanslutning, köpte området och började utveckla det enligt viltvårdande principer. Tack vare projektstödet kunde de aktiva skapa en restaurerad helhet under åren 2011 och 2012. Kostnaderna för maskinarbetena och fördämningsmaterialet landade på knappa 1000 euro per hektar. Arbetet med att fälla, röja och gallra i trädbestånden gjordes på talko; drygt tusen timmar blev det. Även vattenskyddsaspekten fungerar. Vattnet från tillrinningsområdet, som är 2200 hektar stort och till stor del består av dikad torvmark, filtreras genom våtmarken. Vi har skrivit om restaureringen av Vähä-Komu också tidigare, bland annat i nummer 5/2012.
16 l Jägaren 2 l 2019 JARKKO NURMI Kytäjä gård – viltföretagare och pionjär Namnet Kytäjä gård (på svenska Nääs) torde vara bekant för en majoritet av oss finländare. Gården som ligger i Hyvinge har skrivit in sig i vårt lands vilthistoria och i viltföretagandets evolution spelar den fortsättningsvis en aktiv roll. Här handlar det fullt ut om viltet! T vå passionerade jägare träffade varandra på en viltkurs. Ingendera kunde ens tänka sig något annat yrke än viltvård och jakt i skog och mark. De grundade ett företag, arrenderade jakträtten i Kytäjä gårds marker och började sälja jaktmöjligheter. Viltstammarna växte, mångfalden ökade efter hand som arbetet med livsmiljöerna framskred och även företaget växte och anställde folk. Hela trakten gynnades. Berättelsen om Antti Eklund och Niko Hytönen handlar om möjligheterna som landsbygden ruvar på. Sådana finns på de flesta håll bara man hellre betraktar viltet som en resurs än som ett bekymmer. Gårdens marker är kända för sin viltrikedom. De två kompanjonerna har kunnat sköta de täta bestånden av klövdjur i samarbete med intressegrupperna utan några nämnvärda konflikter eller viltskador. Grannarna – markägare och jaktföreningar – deltar i det storskaliga samarbetet. – Vi inledde verksamheten 1999, i praktiken från noll. En påse havre var i stort sett allt vi hade när vi kom hit, berättar Antti Eklund, den ena chefsviltvårdaren. Intresset var det däremot inget fel på och det var vår främsta resurs i början; det är jag övertygad om. I dag vajar företagets flagga i stången på gården till nybygget för jaktgäster, hundgården är full med jakthundar och flera anställda jobbar på olika håll med att förbereda jakter. Dovhjort i markerna Gårdens specialitet är en population med dovhjortar – en sällsynhet här i inlandet som härleder sitt ursprung till utsättningar på 50-talet. Hjortarna finns i Hyvinge med omland, men har varierat enormt i antal eftersom de har jagats intensivt av både lodjur och människor. Numera vet kompanjonerna hur slipstenen ska dras och dovhjortarna orsakar inga skador i trakten. I detta nu är hjortpopulationen stadd i tillväxt. Även stammarna av övriga klövdjur är väldigt täta i de här trakterna. I gränstrakterna mellan Nyland och Södra Tavastland verkar det ha etablerat sig en kultur där viltresurserna betraktas som en delfaktor i jordoch skogsbrukets totalvärde, och viltet betraktas som en del av avkastningen. Det här fenomenet når utanför företagets marker och präglar verksamheten i de närM AR I VE LA M A Antti Eklund mitt i viltvården. Vete, granar och rosor. Viltåkern är slagen i stråk enligt rapphönornas önskemål. JA RK KO N UR M I HEDERSOMNÄMNANDE
Jägaren 2 l 2019 l 17 liggande jaktföreningarna. Markägarna har tagit till sig det nya tänkesättet och man har utvecklat olika former för samarbete och intäktsfördelning. Viltföretaget har jaktområden också i Ingå skärgård. Vårdar fältviltets miljöer I början av viltverksamheten på gården tog viltvårdarna vara på möjligheterna hos specialstöden i lantbrukets miljöprogram när de skötte åkernaturen. Inom dåvarande Nylands jaktvårdsdistrikt gjorde de upp en skötselplan för åkerholmar, dikesrenar och våtmarksobjekt. Planen innebar en avsevärd höjning av kvaliteten på livsmiljöerna. Kompanjonerna har fortsatt med arbetet och de har utvecklat flera nya tillämpningar för viltet. – Sommartid ser ju alla områden fina ut med mycket gömslen, men det är bättre att börja planera viltvården för fältviltet mitt i vintern. Då ser man klart och tydligt hur många åkrar som saknar gömslen helt och hållet. Buskarna, åkerholmarna och snåren utmed dikena är viktiga och vi har försökt öka skyddsfaktorn under alla årstider, berättar Eklund. På Kytäjä skapar man skydd och gömslen med viltåkrar, växelbruk och skyddsplanteringar. Man har omskapat i synnerhet dikesrenarna och renarna utmed åkervägar till viltstråk genom att plantera låga mångåriga buskar som inte stör jordbruket. – Rapphönan är ett vilt som vi har velat satsa på och sköta om. Det krävs som känt aktiva insatser för att arten ska trivas. När rapphönorna flyger upp landar de igen efter en spurt på ungefär hundra meter och därför är det viktigt att det alltid finns gömslen för flocken inom räckhåll i åkerlandskapet. På Kytäjä finns det alltså planterade och omskötta tillflyktsplatser för rapphönsen. Kompanjonerna har planterat inhemska rosor och granar, som hålls låga, på små åkerholmar, kring stenhögar och i låglänta övergångszoner mellan åker och skog. De stöder rapphönorna och fasanerna med planteringar eftersom landskapets struktur måste vara gynnsam för att fåglarna ska stanna kvar. Med hjälp av specialstöden i lantbrukets miljöprogram iståndsatte viltvårdarna också tillandningen i sjön Kytäjärvi med tanke på fåglarna. Naturvårdsarbetet på gården har med andra ord gynnat en brokig skara olika djurarter. Viltbruket och jordbruket går hand i hand Om så krävs hoppar Antti Eklund och Niko Hytönen in i jordbruket och kör traktor trots att de är jaktarrendatorer bägge två. När det gäller skötseln av gårdens jaktmarker går det inte att nöja sig med enbart rollen som jaktarrangör eftersom deras aktiva grepp och goda handalag med lantbruket ofta avkastar nya idéer. För den som känner bägge branscherna är det inte svårt att förena viltbrukets och jordbrukets behov och styrkor. Ofta lyckas det här utan några som helst kostnader och kan tvärtom spara in onödiga arbeten. I regel är det meningslöst att sopa i vartenda hörn. Rapphönsåkern utgör en intressant tilllämpning av den här filosofin; på Kytäjä nöjer man sig inte med att enbart så och därefter invänta spirandets mirakel. På hösten ser kompanjorna dessutom till att åkern förblir trivsam för rapphönsen. På naturvårdsåkern sår de en blandning med vete, foderraps och foderkål, och på hösten kör de upp stråk med slåttermaskin. På det viset får rapphönsflocken tillgång till torra öppna platser där fåglarna kan hålla ett öga på omgivningarna, men ändå ha nära till gömslen där de kan gömma sig bland stråna. Fåglarna håller till på åkern ända tills snödjupet tilltar, då de flyttar till dikesrenarna och åkerholmarna som bjuder på buskigare och robustare gömslen. Kytäjä gård spelar en framträdande roll i vårt lands vilthistoria. Ända sedan 50-talet har den varit en försökgård och scen för professionell viltvård. Antti Eklund och Niko Hytönen har som företagare fört viltstafettens budkavel vidare och de tar fortsättningsvis emot studiebesök av grupper som är intresserade av viltvård. Gården ligger i närheten av huvudstadsregionen och därför är öppenheten ett villkor för verksamheten. Det är förnuftigt att marknadsföra goda naturvårdsmodeller. Viltvården på Kytäjä gård utgör ett föredöme för framtidens lantbruk, där man utöver den sedvanliga produktionen även skapar konkret mångfald. ”Sjöfågellabyrinten” i sjön Kytäjärvi. M AR I VE LA M A R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
18 l Jägaren 2 l 2019 Viltdagarna 2019 Viltbranschen i förändring För arrangerandet av årets Viltdagar stod Forststyrelsen som i år firar 160-årsjubileum. Årets tema var Viltbranschen i förändring. K limatförändringen påverkar jakten och viltfaunan med kraft. Aleksi Lehikoinen på Naturhistoriska centralmuseet höll ett föredrag om fågelfaunan och klimatförändringen där han slog fast att arterna ställs inför tre alternativ när klimatet som de är anpassade till flyttar norrut. De kan anpassa sig genom evolution, flytta på sitt utbredningsområde eller dö ut. Vissa arter har redan börjat ändra på sitt utbredningsområde på grund av förändringarna i klimat och livsmiljö. Den pågående klimatförändringen visar sig genom att fåglarna börjar flytta och häcka tidigare på våren och genom att de ändrar på sina övervintringsoch häckningsområden. Även tidpunkten för höstflyttningen kan beroende på arten tidigareläggas eller senareläggas. Arter som ringduva och kaja gynnas av uppvärmningen. Anmärkningsvärt är att livsmiljöer i naturtillstånd kan dämpa förskjutningen norrut, vilket innebär att vi genom att iståndsätta våtmarker och bedriva ett kontinuerligt skogsbruk kan (förhoppningsvis) mildra konsekvenserna av uppvärmningen. Markus Melin på Naturresursinstitutet höll ett föredrag om klimatförändringen, den mänskliga aktiviteten och viltstammarna. Enligt Melin ser framtiden ljus ut för vildsvinet, som kommer att fortsätta breda ut sig eftersom både snötäcket och tjälen kommer (enligt prognoserna) att minska, i synnerhet i landets södra och mellersta delar. Dessutom finns det hos oss gott om ställen där hjortar och rådjur blir utfodrade, vilket också gynnar vildsvinet. Det här måste vi ta med i beräkningarna eftersom det har visat sig att dödligheten bland vildsvinen är hög under vintern, till och med så långt söderut som i Polen, om det inte finns vinterutfodring att tillgå. I trakter där det förekommer vinterutfodring är dödligheten till och med lägre än under de övriga årstiderna. Markus Melin Aleksi Lehikoinen TERO KUITUNEN
Metsästäjä 2 l 2019 l 19 Skogsharen hör till förlorarna, uppenbarligen för att snötäcket uteblir på hösten. En undersökning av detta pågår där forskarna använder data från Meteorologiska institutet och triangelinventeringarna av spår i snön. Enligt de preliminära resultaten påverkas skogsharen negativt av mängden regn i oktober och november och antalet dagar med plusgrader. Snödjupet i december har däremot en positiv effekt. Även ripans situation pekar på problematiken med en vit skyddsfärg. Trots att dikningarna har upphört och jakten begränsats så blir riporna fortsättningsvis färre i landets södra delar. En likadan undersökning av kopplingen mellan en arts utveckling och vädret pågår för ripan som för haren. Enligt de preliminära resultaten noterades den tydligaste negativa effekten hos vädervariablerna med en koppling till bristen på snö. Mera forskningsresultat från bägge undersökningarna väntas senare i år. Professor Göran Ericsson på Sveriges lantbruksuniversitet berättade om utmaningarna som klimatförändringen innebär ur ett svenskt perspektiv för vården och förvaltningen av viltstammarna. För klövdjurens del förutspås förändringen bli avsevärd. Våra gamla vanliga arter som älg och rådjur får sällskap av helt nya arter som mufflonfår och dovhjort. Även ursprungliga arter som vildsvin och kronhjort sprider sig till nya områden. Att en brokig skara arter får det bättre och sprider sig kan till och med leda till att klövdjur som i dagsläget är väldigt fåtaliga kan förvandlas till talrika skadedjur. Det här skulle innebära en grundlig förändring av hur de förvaltas. En liknande utveckling kan också bli aktuell för gässen om det sker förändringar i deras övervintringsområden. Hönsfågelmodell synliggör förändringar hos viltstammarna M atti Kervinen på Finlands viltcentral presenterade en hönsfågelmodell som i somras användes för första gången. Det är en statistisk modell som underlättar fastställandet av jakttiderna för skogshönsen genom en analys av vilttriangeldata. Det finns ett behov av den här modellen eftersom jakttiderna bestäms med en snäv tidtabell utifrån viltdata som har inhämtats samma sommar. Modellen analyserar en stor mängd data och samkör informationen från enskilda vilttrianglar med informationen från de omgivande trianglarna. Tillämpningen som har konstruerats utifrån modellen visualiserar de regionala och tidsrelaterade förändringarna hos fågelstammarna. Modellen minskar på det manuella arbetet och subjektiviteten i tolkningen. Så småningom kommer modelltillämpningen att automatiseras på det viset att triangelmaterialet dagligen uppdaterar modellen under inventeringsperioden medan tillämpningen skapar representationer av området och jakttiderna. Ökar möjligheterna till viltvänligt skogsbruk Det viltvänliga skogsbruket går att kombinera med normalt ekonomiskogsbruk och kan bedrivas oavsett vilket utvecklingsstadium som skogen befinner sig i, underströk Janne Miettinen på Finlands viltcentral när han berättade om projektet Digiviltskog. I projektet blev skogsägarna i tjänsten MinSkog.fi informerade om objekt som var särskilt lämpliga för viltvänligt skogsbruk. Objekten hade tagits fram ur ett laserskanningsmaterial som omfattar nästan hela landet. Skogsägare som loggar in i tjänsten Minskog.fi hittar uppgifterna under fliken ”Fastigheter och kartor”. Fortsätt till ”Övrigt material” och ”Viltskog”. Aleksi Lehikoinen Göran Ericsson Matti Kervinen Janne Miettinen Uppmärksam publik.
26 l Jägaren 1 l 2019 Jägaren 1 l 2019 l 27 ARTO MÄÄTTÄ Jaktens framtid kan inte längre byggas enbart på karlfolket på landsbygden. Det glesnar på landsbygden och de potentiella jägarna befinner sig allt längre bort från jaktmarkerna. Vi måste rekrytera nytt folk för att säkra föreningsverksam hetens framtid och jaktens skyldigheter. D en största dolda tillgången på nya jägare och föreningsaktiva döljer sig närmare än mången ens kan föreställa sig. I de flesta jägarfamiljer är det enbart herrsidan som jagar. Ungdomarna flyttar efter hand till tillväxtcentra för att utbilda sig och skaffa jobb, men kvinnorna stannar kvar på landsbygden. Sänk tröskeln till jakten Det faller sig naturligt att börja jaga om jakten ingår i familjens vardag eller om jakten spelar en framträdande roll i ens hemtrakter. Numera är omständigheterna ogynnsamma för rekryteringen av nya medlemmar eftersom jakten inte längre går i arv från far till son. Befolkningen bor ju i allt högre grad i tätorter. Den enda naturliga lösning som återstår är att stärka jaktföreningarnas ställning bland ungdomarna och kvinnorna. De jaktintresserade kvinnorna ställs inför två utmaningar. För det första har kvinnorna av tradition inte betraktats som personer som för jakten vidare, vilket betyder att de inte introduceras i jakten på samma sätt som pojkarna i familjen. För det andra upplever kvinnor ofta att de är ensamma i en manlig värld när de går med i en jaktförening. Ofta tänds intresset för jakt för att sambon eller maken jagar, men också här kan det bli problem med gammalmodiga attityder i jaktföreningen. Bland de jaktintresserade kvinnorna har jakter och skytteutbildningar som riktar sig till kvinnor visat sig vara väldigt uppskattade. Kvinnorna som kommer till evenemangen har ofta en liknande bakgrund och historia. Det här skapar en känsla av samhörighet och en avslappnad och inspirerande atmosfär. Samarbete med jaktvårdsförening arna Det är inte svårt att arrangera jaktläger och skyttedagar, men det kräver insatser av föreningens aktiva medlemmar och samarbete med jaktvårdsföreninge n på orten. Jaktvårdsföreningar na är en kraftresurs vars betydelse inte nog kan understrykas. Ett av syftena med jv-föreningarnas verksamhet är att stöda arrangemang av det här slaget och ordna kurser. Därför är jv-föreningarna i regel positivt inställda till sådana här initiativ till samarbete från jaktföreningarna. Jv-föreningarna bistår med både undervisningsmateria l och finansiering. En del av jv-föreningarnas finansiering kommer uttryckligen att bygga på de kurser och utbildningar som de erbjuder, vilket betyder att det också bland dem som intresserar sig för jv-föreningarnas intäkter finns ett intresse för kurser och utbildningar. Arrangera som vanligt För dem som ordnar kurser och jakter riktade till kvinnor är det lätt hänt att de gör för mycket. En jakt fungerar för det mesta bäst om kvinnorna inkluderas på jämställd fot och jakten arrangeras så som jakterna brukar arrangeras. Då blir det enkelt och naturligt för arrangörerna och arrangemangen får flyt. Vid undervisning i skytte är det förnuftigt att lägga ansvaret på dem som har undervisat i skytte förut och är vana vid att handleda nybörjare. Numera finns det hjälp att få också från den kommersiella sidan, vilket betyder att det finns professionell hjälp att tillgå. Till exempel gevärsskolan och hagelskolan kan ställa upp på kurser och lära ut skytte. En bra och inspirerande inledning sporrar deltagarna att fortsätta med skyttet. Däremot får en allt för svår och krånglig början deltagarna att tappa både sugen och intresset. Lägren och skyttedagarna har dessutom bekräftat att separata skjutbanekvällar för kvinnor sänker tröskeln för att öva vidare på det som man har lärt sig och upprätthålla skjutskickligheten. Det får kvinnorna att fortsätta med jakten. Med tanke på skytteundervisning en är det också bra om flera deltagare befinner sig på samma nivå. Då går det att behandla problem gemensamt och effektivt. Tjäderhönorna som jagar I Rovaniemi har det två gånger arrangerats ett årligt jaktläger för damer kallat Eräkoppelot, tjäderhönorna som jagar. Deltagarna får inte bara jaga utan tränar också skytte med studsare och hagelgevär. Som kronan på verket har Rovaniemi jv-förening som avslutning på lägret ordnat ett tillfälle att skriva jägarexamen och avlägga skjutprov. Flera av lägerdeltagarna har sagt att lägret har varit väldigt givande och lärorikt både vad jakten och undervisningen beträffar. I jämförelse med jägarkurserna har det funnits större möjligheter att anpassa lägrets innehåll efter personliga önskemål. Det går att fördjupa sig i frågor som deltagarna grunnar på. Lägerdeltagarna har uppskattat möjligheten att delta i jakter utan förutfattade meningar. Under årets älgjakt lyckades en av deltagarna till och med fälla en älg. För de arrangerande föreningarna innebär det en vitaminspruta att ordna läger och skjutbanedagar. Det gjuter nytt liv i verksamheten hos föreningar som har fastnat i gamla hjulspår. De positiva kommentarerna har inspirerat arrangörsförenin garna att fortsätta med verksamheten. Jaktföreningarna Sierijärven metsästysseura ry och Oikaraisen eräja kalamiehet ry kommer att fortsätta arrangera jaktlägret och hoppas på att de jagande tjäderhönorna ska bli ett årligen återkommande jaktoch skytteläger. De ovannämnda föreningarna är dock inte de enda i Rovaniemitrakte n som arrangerar jakt och kurser för kvinnor. Även föreningen Narkaus-Kämän erä ry har ordnat en skyttedag för damer som lockade skytteintressera de kvinnor i trakterna kring Ranuantie. Förhoppningsvis kommer fler föreningar runt om i landet att arrangera kurser och jakter för damer under nästa år. Kvinnorna är jaktens outnyttjade kraftresurs Studsarskyttet intresserar eftersom en stor del av de jagande damerna har siktet inställt på älgjakten redan från början. För nybörjare kräver hagelskyttet handledning och tålamod. På läger och skjutbanedagar går det att ge individuell handledning. Gruppfoto på deltagarna i det andra jaktlägret för damer. En lyckad älgjakt kröner jaktlägret. Här visade karlarna bara riktningen medan lägerdeltagarna med egna krafter släpade iväg med älgen. Att hålla paus i jakten vid en brasa är en jaktkulturell upplevelse. Jägaren 2 l 2019 l 20 En hurdan tidning vill DU läsa? Nästa år förnyar vi tidningen Jägaren. Därför kommer vi i varje nummer under detta år att fråga läsarna vad ni tyckte om tidningen. Gå in på www.riista.fi och berätta vad du tyckte om det här numret (2/2019) av tidningen Jägaren Ett stort tack till alla som redan har deltagit i enkäten! Läsarna tyckte att de här artiklarna i föregående nummer av tidningen Jägaren (1/2019) var de intressantaste: Jä g ar en Du åker väl till jaktvårdsföreninge ns årsmöte? Jä g ar en SKJUTPROVEN NU I OMA RIISTA H U I P P U M E R K K I M M E Ruutia, ruutia, ruutia erikoishintaan tammikuusta maaliskuuhun ! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis. fi Vihtavuori-ru utia tammikuussa • ostaessasi Lapua® .224tai .30-kaliiperisi a latauskompone tteja yhden myyntierän, tarjoamme kilon Vihtavuoren N133-jälleenla tausruutia erikoishintaa n 79,00 €/kg Vihtavuori-ru utia helmikuussa • ostaessasi Lapua® .224tai .30-kaliiperisi a latauskompone tteja yhden myyntierän, tarjoamme kilon Vihtavuoren N135-jälleenla tausruutia erikoishintaa n 79,00 €/kg Vihtavuori-ru utia maaliskuussa • ostaessasi Lapua® 6,5 mmtai 9,3 mm-kaliiperis ia latauskompone tteja yhden myyntierän, tarjoamme kilon Vihtavuoren N140-jälleenla tausruutia erikoishintaa n 79,00 €/kg Tarjoukset ovat voimassa mainitun kuukauden tai niin kauan kuin tarjoustuott eita riittää. Nordis Oy Lapua ja Vihtavuori Metsästäjä nro1 2019_210x267m m.indd 1 19.12.2018 9:59:26 1 l 2019 44 l Jägaren 1 l 2019 Jägaren 1 l 2019 l 45 TERO KUITUNEN Slutstycket på en cylinderstudsare Vårda ditt jaktgevär DEL 1 Artikeln Grundläggande vapenvård i föregående nummer gav inspiration till en mera ingående behandling av ämnet. Läsarna skickade in frågor till redaktionen och oftast handlade de om isärtagningen av ett cylinderlås. Därför ska den första delen i den här nya artikelserien handla om just detta. För att rengöra och serva ett cylinderlås behöver man i allmänhet inte plocka isär låset i sina minsta beståndsdelar. Eftersom det finns en mängd varianter av den här låstypen så nöjer vi oss med att visa bilder på en handfull exempel. Om du inte hittar ditt eget gevär bland bilderna så kan du söka på nätet med sökorden ”Gevärets märke och modell och bolt disassembly”. Anvisningarna ges ofta som en video. Sako Bilder TERO KUITUNEN Även bland Sakos gevär förekommer det flera olika låskonstruktioner. Låset i vårt exempel är av en litet äldre modell från tiden före dagens modell 85 och föregångaren modell 75. Isärtagningen av det här Sakolåset är väldigt enkel. Vrid den bakre delen medsols ? (bakifrån sett) tills den öppnar sig och du kan plocka ut delarna som finns innanför. Hopsättningen går i omvänd Tikka LSA-55 (M55) Bilder TERO KUITUNEN För isärtagningen av låset på äldre Tikka-gevär gäller samma anvisningar som för Sako ovan. ?? Vid hopsättningen finns det dock en liten skillnad: för att trycka ihop slagstiftsfjädern ska du trycka på det holkformade bakstycket, men det kräver kraft i nyporna. Alternativt kan du använda ett skruvstäd som du vadderar med tejp. ? Mosin Nagant Låset på det här så kallade militärgeväret ser komplicerat ut men är enkelt att ta isär. Lösgör slagstiftspaketet genom att vrida bakstycket ett fjärdedels varv motsols; då lossnar den listliknande delen på sidan av låset och låsets främre del. ? Därefter trycker du slagstiftets spets mot ett lämpligt hårt underlag och vrider loss bakstycket; nu kan du plocka ut slagstiftet och fjädern. ? Ihopsättningen går i motsatt ordning. Observera att det baktill på låset finns linjer för uppriktning som visar när bakstycket är vridet tillbaka i rätt ställning. Isärtagningen av låset på en Remington kräver ett par hjälpmedel, men i övrigt är det väldigt enkelt. Med exempelvis ett skosnöre ? drar du Bilder MARKUS FORSSTRÖM Bilder TERO KUITUNEN ordning. Nu måste du trycka ihop slagstiftsfjädern ? , men det är också det enda som är litet knepigare under hela operationen. Remington M700 slagstiftet bakåt tills urtaget på sidan av stiftet blir synligt. Där passar exempelvis ett fem cents mynt, som hindrar slagstiftet från att slå framåt igen. Nu går det att vrida loss den bakre delen av låset från stommen ? . Ihopsättningen går i omvänd ordning. ? ? ? ? Tikka T3 och T3x Bilder ARTO MÄÄTTÄ Låset på det här så kallade militärgeväret ser komplicerat ut men är enkelt att ta isär. Lösgör slagstiftspaketet genom att vrida bakstycket ett fjärdedels varv motsols; ? då lossnar den listliknande delen på sidan av låset och låsets främre del. ? Därefter trycker du slagstiftets spets mot ett lämpligt hårt underlag och vrider loss bakstycket; nu kan du plocka ut slagstiftet och fjädern. Ihopsättningen går i motsatt ordning. Observera att det baktill på låset finns linjer för uppriktning som visar när bakstycket är ? vridet tillbaka i rätt ställning ? . ? ? ? ? ? ? ? ? ? 8 l Jägare n 1 l 2019 Jägare n 1 l 2019 l 9 Finsk våtmarks skötsel nu på världska rtan Finlands viltcentr als projekt Hembyg dsvåtma rk Life+ har belönats med det internat ionella viltvårds rådet CIC:s Markhor -pris. Det delas ut vart annat år till en person eller organisa tion, eller ett projekt som har gjort en berömlig insats för naturvår den och natursky ddet. Enligt kriterier na ska mottaga ren i sin naturvår d säkerstä lla mångfal den i naturen, välfärde n för invånarn a på orten och den hållbara jaktens princip. Det var första gången som priset gick till en europeis k mottaga re. P rojektet Hembygd svåtmark var en gemensam kraftsaml ing som engagera de markägar e, jägare, jaktfören ingar och Finlands viltcentra l. Genom projektet iståndsat te vi eller anlade 48 modellvåtma rker på olika håll i landet. Sammantage t uppgick projektar ealen till ungefär 340 hektar. Projektet ökade våra kunskape r om sjöfåglarn as och våtmarke rnas betydelse medan de praktiskt upplagda modellpla nerna hjälpte markägar na vid planering en av deras objekt, både under projekttiden och efter den. Tack vare fortsatt rådgivnin g och planering shjälp har vi dessutom realiserat ett stort antal iståndsättninga r även efter projektet eftersom jägarna och markägar na är intressera de och fortsätter med uppgiften . – Arbetet med att iståndsätta, anlägga och sköta våtmarke r är vård av livsmiljöe r i elitserien ! Jaktfören ingarnas och markägar nas långa traditione r beträffan de viltvård och talkojobb skapade ett fundamen t för det här projektet, berättar vilthushå llningsch ef Jarkko Nurmi. – Jägarnas roll som naturvård are blev synlig och det inspirera de folk på landsbygden att börja sköta om våtmarke rna. Under de senaste åren har rekordmå nga våtmarke r blivit anlagda med hjälp av stöden för jordoch skogsbru k och med talkokrafter . Iståndsät tningen av våtmarke r på det nya och kundnära sättet ledde också till ett tätare samarbet e mellan olika förvaltningsomr åden. Som bäst bereder jordoch skogsbru ksministe riet tillsamm ans med miljömin isteriet en gemensam fortsättni ng på projektet med sjöfåglarn a och våtmarkerna som målgrupp . Sjöfåglar nas framtid är beroende av livsmiljöe rnas kvalitet och kvantitet , och jaktens hållbarhe t. Detta är faktorer som markägar na och jägarna kan påverka direkt i sina marker. Vi skapar förutsättn ingar för sjöfågelst ammarna att växa genom att anlägga, iståndsätt a och sköta våtmarke r, jaga återhållsa mt och bedriva effektiv jakt efter små rovdjur och kråkfågla r. Förhoppn ingsvis kommer markhorp riset att ytterligar e stärka motivatio nen att vårda sjöfåglarn as livsmiljöe r. Dessutom kan priset förhoppn ingsvis öppna fler internation ella kanaler för finansieri ngen. Att sjöfåglarn a får mycket ungar är någontin g som gynnar samtliga jägare i Europa, påpekar specialpla nerare Mikko Alhainen . Projektet Hembygd svåtmark pågick åren 2010 till 2015 och finansiera des av EU Life+, Finlands viltcentra l och jordoch skogsbru ksministe riet. Ytterlig are informa tion om projekt et hittar du på adresse n www.k osteikko .fi/sv/. International Council for Game and Wildlife Conservation CIC Markhor Award for Outstanding Conservation Performance George Aman President of the CIC George Aman Return of Rural Wetlands LIFE+ Coordinated by Finnish Wildlife Agency Co-fi nanced by Ministry of Agriculture and Forestry and EU LIFE+ JU HA SI EK KI N EN Jä g ar en ANSÖKNINGSTIDEN FÖR HJORTDJURSLICENS BÖRJAR 3.4. Pvm Paikkakun ta Yhteistyöss ä 4.4. Salo Metsästäjä liitto 11.4. Hyvinkää J. Kärkkäine n Oy 16.4. Nakkila Sissos-myy mälä Oy 10.5. Nokia Häijään Urheilutarv ike Ky 15.5. Ylistaro Asepaja M. Vuorela 21.5. Iisalmi Pohjois-Sa von Luontovaru ste Oy 5.6. Haapajärv i Raimo Olkkonen Oy 7.6. Leppävirta Green Trail Oy 13.6. Kajaani Aseja Optiikkahu olto H. Korhonen Oy Pvm Paikkakun ta Yhteistyöss ä 4.4. Salo Metsästäjä liitto 11.4. Hyvinkää J. Kärkkäine n Oy 16.4. Nakkila Sissos-myy mälä Oy 10.5. Nokia Häijään Urheilutarv ike Ky 15.5. Ylistaro Asepaja M. Vuorela 21.5. Iisalmi Pohjois-Sa von Luontovaru ste Oy 5.6. Haapajärv i Raimo Olkkonen Oy 7.6. Leppävirta Green Trail Oy 13.6. Kajaani Aseja Optiikkahu olto H. Korhonen Oy Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www. teuvolouhiso la.fi Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www. teuvolouhiso la.fi Premium Tour 2019 Premium Tour 2019 Menossa mukana myös: Team Karhukopla FinnHunting Oy Mitsubishi Delta Auto Oy Continental Rengas Oy Chipsters Food Oy Menossa mukana myös: Team Karhukopla FinnHunting Oy Mitsubishi Delta Auto Oy Continental Rengas Oy Chipsters Food Oy Nordis Oy Premium Tour 2019 VE Metsästäjä nro 2 210x267.indd 1 25.2.2019 10:34:42 EFFEKT I MÅRDHUNDSJAKT EN! 2 l 2019 Jägaren 1 l 2019 l 17 16 l Jägaren 1 l 2019 På tredje plats i tävlingen För viltet: Hundratals timmar på gåsmyrar, tiotusen kilometer med bil och ansökningar om ringmärkningstillstånd. Dessutom ska gässen hittas, fångas och ringmärkas! Jobbet med att ta fram information som stöd för förvaltningen av sädgåsen kräver svett, tålamod och stenhård kondition. Det har de här gubbarna som kallar sig Metsähanhimiehet, sädgåsgrabbarna. METSÄHANHIMIEHET SKJUTPROVEN nu i tjänsten Oma riista D et elektroniska mottagandet av skjutprovet testades under fjolåret i sexton jaktvårdsföreningar och vidareutvecklades enligt de synpunkter och kommentarer som vi fick. Syftet var att underlätta och försnabba provmottagarnas och verksamhetsledarnas arbete och att på ett enklare sätt än hittills få fram skjutprovsstatistik för jv-föreningarna och intygen över avlagt skjutprov för jägarna. Responsen på pilotförsöket var konstruktiv och testarna entusiastiska; ett stort tack till deltagarna för er medverkan! Från början av innevarande år (2019) har de här funktionerna utvidgats till att omfatta hela landet. Hädanefter ska varje jaktvårdsförening sköta skjutprovet och intyget över avlagt skjutprov elektroniskt. Från och med i år kommer skjutprovsresultaten att visas i tjänsten Oma riista. Det elektroniska intyget över avlagt skjutprov är lika giltigt som intyget på papper, som inte kommer att avskaffas. För att ett skjutprov ska avlöpa smidigt krävs det att minst två men helst tre provmottagare behärskar det elektroniska. För att garantera det här gör vi detaljerade anvisningar för provmottagarna, öppnar en testbana på nätet och ordnar utbildningar under våren. Erfarenheterna visar att mottagandet av skjutprov går smidigast med appen i provmottagarens egen telefon eller surfplatta. De försvunna skjutprovsintygen blir historia I år kommer således intyget över avlagt skjutprov att omedelbart efter betalningen överföras till Oma riista, både på nätet och i appen. Intyget landar i vyn för egna uppgifter tillsammans med jaktkortet. Därefter kan jägaren skriva ut jaktkortet inklusive hans gällande skjutprov. Anteckningarna om godkända prov överförs från Oma riista till det lagstadgade jägarregistret. Det går fortsättningsvis att få ett utskrivet pappersintyg för ett godkänt skjutprov, men tack vare den elektroniska anteckningen är en jägare inte längre tvungen att betala jv-föreningen för ett nytt intyg på papper om han skulle ha tappat originalet. Skjutprovsinformationen kan dessutom användas i andra tjänster. Så småningom ska jaktföreningar och jaktlag också kunna använda de elektroniska uppgifterna om avlagda skjutprov när de gör en ansökan till Forststyrelsen om områdestillstånd. Asiakaspalvelu p. 029 431 2001 asiakaspalvelu@ riista.fi Verkkosivut www.riista.fi Sähköinen asiointi oma.riista.fi Kirjaamo Sompiontie 1, 00730 Helsinki kirjaamo@riista.f i Lupahallinto Sompiontie 1, 00730 Helsinki lupahallinto.kirja amo@riista.fi Y-tunnus 0201724-4 Verkkolaskut 003702017244 laskut@riista.fi Metsästäjän nimi: Pentti Mujunen Jakeluosoite: Mujunenkatu 33720 Mujunenkaupunki Kotipaikka: 203 Maksupäivä: 02.06.2018 Metsästäjänumero : 88888888 Syntymäaika: 11.11.1911 Riistanhoitoyhdist ys ja nro: Nokian seudun riistanhoitoyhdistys (368) TODISTUS RIISTANHOITO MAKSUN SUORITTAMISE STA METSÄSTYSKOR TTI 01.08.2018 ? 31.07.2019 TEHTÄVÄT RIISTANHOITOY HDISTYKSESSÄ: Ampumakokeen vastaanottaja Nokian seudun riistanhoitoyhdisty s (368) 1.8.2018 ? 31.7.2023 AMPUMAKOKEE T: Metsäkauris Nokian seudun riistanhoitoyhdisty s (368) Voimassa 6.11.2018 ? 6.11.2021 Hirvi / Peura Nokian seudun riistanhoitoyhdisty s (368) Voimassa 5.4.2018 ? 5.4.2021 Karhu Tampereen riistanhoitoyhdisty s (376) Voimassa 19.9.2017 ? 19.9.2020 Jousi Tampereen riistanhoitoyhdisty s (376) Voimassa 19.9.2017 ? 19.9.2020 HUOM! Tässä kuitissa mainittu metsästäjä on vastuuvakuutettu maksupäivästä lukien kuitin voimassaolon loppuun. Vakuutus kattaa ampuma-aseella toiselle aiheutetut vahingot ei kuitenkaan esinevahinkoja. Vakuutukseen liittyvä metsästäjän yksityistapaturmav akuutus kattaa aseen laukeamisesta tai räjähtämisestä metsästäjälle itselleen aiheutuneet vahingot. Vakuutus on näiltä osin voimassa myös Pohjoismaissa ja EU-maissa. Vahingoittunutta eläintä poliisin toimeksiannosta Suomessa jäljittävä riistanhoitomaksu n maksanut metsästäjä kuuluu vakuutuksen piiriin samoin kuin hänen jäljitystehtävää suorittava koiransa. Vahingon tapahduttua ottakaa viipymättä yhteys LähiTapiolaan, puh. 010 19 5105 Jos haluatte vaihtaa riistanhoitoyhdisty stä, on siitä ilmoitettava metsästäjärekisteri in sähköpostilla, faksilla tai postitse. Kaikissa metsästyskorttiin ja Metsästäjä-lehden postitukseen liittyvissä asioissa Teitä palvelee: Metsästäjärekister i PL 22 00331 Helsinki puh 029 431 2002 (arkisin 8-18) e-mail: metsastajarekisteri @innofactor.com TULOSTETTU OMA RIISTA -PALVELUSTA 18.12.2018 1 / 1 Dokumenten som krävs vid skjutprov Den som anmäler sig till ett skjutprov ska förete ett giltigt jaktkort eller ett jaktkort som är betalt för följande jaktår. Det här fungerar smidigt med Oma riista-appen. Det går också att anmäla sig med dagens officiella ID eller ett körkort med streckkod. Det är säkrast att betala jaktkortet i god tid före skjutprovet eftersom det tar ungefär en vecka för informationen om betalningen att överföras till Oma riista. Dessutom ska skytten innan han inleder provet förete för skjutprovsövervakaren ett giltigt innehavstillstånd eller parallelltillstånd för geväret som han ska skjuta med. På övervakarens uppmaning ska han också kunna styrka sin identitet. Jägaren 1 l 2019 l 13 12 l Jägaren 1 l 2019 34 l Jägaren 1 l 2019 Jägaren 1 l 2019 l 35 ARTO MÄÄTTÄ Klä dig löst och ledigt vid vaktjakt Kylan är en gammal bekant för den som ägnar sig åt vaktjakt på vintern. Klädseln spelar en viktig roll när det är kallt, men också vid mildare väder om jägaren tänker sitta länge på passet. N uförtiden rekommenderas att man klär sig i flera lager, men för en vaktjägare är detta inte det mest praktiska sättet att klä sig om han (eller hon) inte anpassar klädseln efter hur jakten framskrider. Men att jämt och ständigt justera klädseln är segt, jobbigt och snart också otrevligt. Vid vaktjakt är därför de enklaste lösningarna vad klädseln beträffar oftast också de som fungerar bäst. Bylta inte på dig för tidigt En typisk vaktjakt börjar med att jägaren klär på sig jaktkläderna. Därefter kör han bil till platsen där jakten ska äga rum och sedan promenerar han till gömslet. Men i den här tågordningen ingår alla förutsättningar för att han inom kort ska bli överraskad av kylan och att vaktjakten blir lika kort som otrevlig. Det här beror på att jägaren har byltat på sig allt för tidigt och att kläderna hinner bli fuktiga på vägen till gömslet. Om vi plockar isär vaktjakten i sina beståndsdelar så lägger vi märke till just detta, att förflyttningen till gömslet ska göras så, att man inte börjar svettas. Det enklaste knepet är att köra hemifrån i lätta och svala kläder, och dra på sig mera först när man ska promenera till gömslet. På det här viset börjar du inte svettas och varken underkläderna eller strumporna blir fuktiga. Kroppsvärmen håller kläderna lagom varma under förflyttningen. Justera klädseln Ett av de bästa sätten att klä sig för vaktjakt är att ovanpå understället ha ett lätt jaktställ och göra förflyttningarna klädd på det viset. Klädseln räcker till för körningen och eventuellt också för förflyttningen från bilen till gömslet. Först när du är framme vid gömslet drar du på dig det yttersta lagret, fodrade byxor och jacka, eller en overall. Det samma gäller för skodonen; byt de lätta kängorna som sista punkt på programmet. Ett gammalt knep som snöskoterguider använder är att ta på sig de torra och kalla kängorna allra sist; då håller sig fötterna torra. Det är uttryckligen fukten som är den värsta fienden vid kallt väder och det går inte att effektivt vädra ut fukten ur kängorna. Det kan kännas ruggigt att dra på sig ”köldkläderna” vid bakluckan på bilen eller vid gömslet, men bara det yttersta lagret sitter tillräckligt löst och ledigt så är det inga problem att dra det ovanpå kläderna. I synnerhet overaller går snabbt och enkelt att dra på sig. Om promenaden är kort så går det självfallet att dra på sig overallen tidigare, men håll då dragkeden öppen ända tills kläderna känns varma. På det viset undviker du att bli svettig. Dra upp dragkeden först när du tycker att det behövs. Att tänka på när du klär dig för vaktjakt Vid vaktjakt är egenskaperna hos det yttersta lagret kläder avgörande för både komforten och värmeisoleringen. Kläderna får absolut inte strama när du sitter och de ska kännas luftiga också i de ställningar som du använder dem i. Därför kan en inbiten vaktjägares klädsel beskrivas som lös och ledig. Det viktigaste beträffande byxorna eller overallen är isoleringen på baken, knäna, axlarna och armbågarna. På de här ställena ligger tyget i det yttersta klädlagret – oavsett om det är en overall eller ett tvådelat ställ – närmast huden, så det är här som kylan kryper in. Vid vaktjakt är det alltså bara bra om baken och knäna på byxorna är isolerade och styva. Styvheten hos isoleringen på knäna höjer ofta det yttersta skiktet från huden, vilket ger ett generösare skikt med luft. Beträffande kängorna så spelar sulans isolerande egenskaper en avgörande roll. Ju fortare kylan tränger från skosulorna till fotsulorna desto snabbare börjar jägaren frysa om fötterna. När du sitter försvagas blodcirkulationen i benen och kroppen reglerar temperaturen genom att i första hand strama åt blodcirkulationen i armarna och benen. Kroppen prioriterar alltså värmen i bålen och därför börjar man först frysa om händerna och fötterna. Nedkylningen tilltar om skosulorna inte isolerar. Skydda halsen och huvudet Människans huvud och hals är som en vidöppen dörr för värmeförluster. Därför ska det man har på huvudet vara varmt och täcka en så stor del av huvudet som möjligt. En pälsmössa, det vill säga en ludiskuffare, är ett bra val. Kompletterad med krage eller halsduk förhindrar du värmeläckage och gör timmarna i gömslet trivsammare. Ett beprövat knep är att tidigt i proceduren ta på sig en hjälmmössa även kallad balaklava eller rånarluva som täcker halsen och ta på sig ludiskuffaren först när det börjar kännas kallt om huvudet. Då blir du inte svettig om huvudet. Vid köldgrader är torrt det samma som varmt och behagligt! Efter det fällande skottet En tung och bylsig klädsel är inte bara svettframkallande utan blir dessutom ett problem när jägaren har avlossat det fällande skottet. Det går lättare att hämta det fällda bytet eller följa ett skadat djur om du först tar av dig det tjocka yttersta lagret kläder. Det gör den delen av jakten som kräver rörlighet lättare, trevligare och effektivare. Om du rör dig med alla vaktjaktskläder på så stiger kroppstemperaturen hastigt och det börjar kännas kvavt och hett. En jägares utrustning Skodonen är avgörande för att jägaren ska ha det varmt och bekvämt om fötterna. Lyckad vaktjakt kräver kängor som har rejäla sulor och är lätta att torka. Om du tar på dig kängorna när de är kalla så slipper du svettiga och kalla fötter. Vid vaktjakt är det inte alltid så kallt att det knäpper i knutarna. Det kan också vara tiden som jägaren tillbringar i gömslet som är det besvärliga. Men klädseln avviker ändå inte det minsta från dagarna med sträng kyla. Med en lös och ledig overall ovanpå mellanskiktet, huvudet och halsen omsorgsfullt skyddade och varma känger blir jakten alldeles säkert angenäm. Det blir enklare att hämta det fällda bytet om du först skalar av dig det yttersta skiktet. Det är tungt att plumsa i snön med alla kläder på! Ett komihåg Lätta på klädseln när du ska röra på dig och förflytta dig Ta på dig vaktjaktskläderna först när du behöver dem och kläderna känns svala Klä dig i lager; ett underställ, ett mellanlager och ett fodrat ytterskikt Täck huvudet och halsen med omsorg Undvik att svettas Luft isolerar bäst; klä dig därför löst och ledigt
Jägaren 2 l 2019 l 21 I höstas kunde hönsjägarna njuta av jakttider som var klart längre än de brukar vara. I större delen av vårt land gick det att jaga orre och järpe så sent som i november och i delar av Lappland fick tjäder jagas ända till början av december. I synnerhet de som jagar med spets kunde konstatera att ”den gamla goda tiden” hade kommit tillbaka. Förlängningen var möjlig tack vare de tillräckligt omfattande och färska triangelinventeringarna och analyserna av resultaten som hade gjorts med en ny metod. Med anledning av detta skickade Finska spetsklubben ett brev till Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet och tackade för den omsorgsfulla beredningen av jakttiderna för hönsfåglarna. Ministeriet fastställde jakttiderna i skyndsam ordning utan några ändringar. Även för hjortdjursjakten infördes – på försök och för första gången en förlängning på ett par veckor, utan hund. Under förlängningen fälldes ungefär 500 älgar, vilket som helhet betraktat inte var särskilt mycket, men det anade vi ju redan på förhand. Däremot fälldes det cirka 4300 hjortar under de båda förlängningsveckorna. Det betyder att åtminstone detta år och tack vare de gynnsamma snöförhållandena så innebar förlängningen en förbättring av utsikterna att nå målen för jakten. Värt att notera i sammanhanget är dessutom att under vaktjakten som för ett par år sedan infördes i september också fälldes ungefär 4300 hjortar. Under den senaste säsongen fälldes sammanlagt cirka 8600 hjortar, om vi också räknar med förlängningen som infördes för några år sedan. Dessutom ökade andelen honor i avskjutningen avsevärt i de tätaste hjortområdena och på det viset kunde vi minska på stammen. Utan de här ändringarna i jakttiderna skulle läget i de tätaste hjortområdena säkerligen ha blivit outhärdligt för markägarna och trafiken. Somliga jägare har väldigt högljutt dömt ut de förlängda jakttiderna för både hönsfåglarna och hjortdjuren bland dem till och med sådana som påstår sig syssla med intressebevakning för jägarna! Reaktionen är obegriplig. På det här viset bereder vi ju jägarna tillfälle att ägna sig åt sitt intresse ännu friare än förut och när viltstammarna det tillåter eller till och med kräver. Vem skulle förlora på att vi förlänger jakttiden när det finns möjigheter? För hjortdjurens del varierar de regionala förhållandena i så hög grad att det rent av krävs nya regleringsmetoder för stammarna för att vi ska nå målen. Visserligen kan en älgjakt i januaridunkel och snöig skog vara väldigt krävande, men för somliga kan det bli ett minne för livet. Håll i minnet att ingen blir tvingad ut i skogen utan jakten är fullkomligt frivillig. I vissa övervintringsområden kan förlängningen innebära en chans till att få jaga. I mars publicerar Naturresursinstitutet sina nya uppskattningar av älgoch hjortstammens storlek och struktur. Utvecklingsprojektet för älghushållningsområdena kommer att ge viltcentralen mera resurser att öka jägarkårens kunskaper om hur man använder den uppdaterade viltinformationen och utvecklar avskjutningsplaneringen för älghushållningsområdena och jaktvårdsföreningarna. Dessutom pågår ett utvecklingsprojekt för förvaltningen och uppskattningen av de små hjortdjurens stammar. Projektet ska också göra det möjligt att anteckna observationer av små hjortdjur i Oma riista. I de tätaste hjortregionerna har vi inlett ett NTM-finansierat projekt för välmående av vilt. Det handlar om att öka jakten på vitsvanshjort via jaktföreningarna genom att erbjuda utomstående jaktmöjligheter, möjliggöra kommersiell hjortjakt och göra det lättare för hjortköttet att komma ut i handeln. Det är viktigt att vi jägare har spelsinne för att fördomsfritt kunna spana in i framtiden eftersom vår omvärld förändras i en överraskande snabb takt. Särskilt viktigt är det att vi inte riktar spelsinnet bakåt utan framåt! Vi behöver spelsinne! TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt
22 l Jägaren 2 l 2019 SINIKKA och JUHANI UUSITALO 2017 gav bågjägarförbundet för traditionella bågars, Finlands jägarförbunds och Finska bågjägarförbundets gemensamma förslag resultat. Då inkluderades nämligen de små hjortdjuren, mufflonfåret och vildsvinet i jaktförordningen, med skjutprov. A rbetet med att inkludera älgen i förordningen pågår som bäst. På några år har vi således tagit steget från småviltsjakt till jakt på storvilt. Det här om någonting har ökat bågjaktens popularitet! Med en traditionell båge – långbåge eller recurve – använder skytten inga hjälpmedel vid draget; varken när han (eller hon) siktar eller släpper. Det handlar om ett samarbete mellan skyttens muskler och hjärna. Med en traditionell pilbåge skjuter man instinktivt, på samma sätt som med ett hagelgevär vid snabba lägen; anläggning och skott. Muskelminnet och avståndsbedömningen är avgörande. ”Siktandet” sker genom att skytten ankrar draghandens pekfinger eller långfinger under sitt dominerande öga eller vid mungipan. Pilen ska då ligga i rät linje i förhållande till målet. Skytten fäster blicken på punkten på den bruna älgen som han vill träffa. Om han flackar med blicken eller slarvar med ankringen vid släppet blir det bom. Med tanke på jakten är det viktigt att öva med precis de pilar och spetsar som man tänker jaga med. Flygbanan för en tung jaktpil kan nämligen avvika en hel del från en lätt tavelpil. Öva iklädd de jaktkläder som du tänker jaga i och öva på skytte från torn, sittande skytte, skytte på fågel i träd och skytte på fågel i flykten. Här ligger instinktivskyttets sälta och svårighet! Pilarna Pilen är det allra viktigaste i en bågjägares utrustning. Den måste flyga absolut rakt eftersom den bara då kan uppnå en tillräcklig inträngning i målet. Därför lönar det sig att lägga tid och även pengar på att hitta en fungerande kombination. Träpilar görs av furu, ceder, lönn och hickory. Kolfiber är det vanligaste pilmaterialet, tack vare att materialet är hållfast och homogent. Pilarna av aluminium är på väg att fasas ut. Eftersom pilens hastighet är ganska låg så ökar man inträngningsförmågan genom att öka pilens massa. Det finns hickorypilar som väger så mycket som 800 grain eller 51 gram. Det går också att öka vikten på pilen De traditionella pilbågarna är effektiva vapen för STORVILTSJAKT Timo Ryynänen och buffeln som han fällde med en 80 pounds långbåge. Pilvikten var 1050 grain eller 68 gram. TI M O RY YN ÄN EN Till vänster ett urval jaktspetsar för storvilt: en trebladig Woodsman 125 grain (8 g), en Woodsman Elite 190 grain (12,3 g), en Grizzly 140 grain (9 g) och en Stos 160 grain (10,4 g). Till höger två kolfiberpilar och två träpilar.
Jägaren 2 l 2019 l 23 med en tilläggsvikt som fästs vid den gängade holken. Om du använder en pil som väger minst 600 grain (38,8 gram) så blir det inga problem med inträngningen. Spetsarna För att bytet ska dö fort måste pilen ha en skärande spets som orsakar en ymnig inre blödning. Pilen ska tränga igenom huden, sega blodkärl och senor, revben och muskler. Spetsar som är rätt långa och smala anses vara de bästa för storvilt eftersom inträngningen ska vara så djup som möjligt. Numera finns det i handeln skärande spetsar gjorda i ett stycke som är hållbara och av hög kvalitet. Det är synnerligen viktigt att spetsen är rakbladsvass och dessutom ska den rotera exakt i förhållande till pilens längdaxel, annars börjar pilen vispa i flykten. Att trimma bågen En spänd jaktbåge lagrar en stor mängd energi och därför måste helheten trimmas så att bågen, pilen och skyttens teknik tillsammans ger önskat resultat på storviltsjakten. De här justeringarna kan inte någon annan göra för dig eftersom greppet, draglängden och släppet är individuella. Jakten med traditionell båge Eftersom skjutavstånden är korta, i regel under 18 meter, så använder man tredimensionella camouflagedräkter, lock, dolda kojor och trädpass för att komma tillräckligt nära det tilltänkta bytet. Det är synnerligen viktigt att jägaren eliminerar sina dofter eftersom djuren har känsligt väderkorn. Det betyder att jägaren prioriterar att passet ska ligga i lä om viltet och att han inte avger några lukter. Jägaren ska dessutom känna viltets anatomi för att kunna fästa blicken på rätt träffpunkt och styra pilen dit. Skjut aldrig på ett storvilt i rörelse eller när djuret tittar mot dig! Inte heller får du skjuta på ett djur framifrån eller när djuret är oroligt. På exempelvis en älg är den rätta träffpunkten sett från sidan ovanför djurets framben. Det idealiska är att älgen har flyttat fram frambenet närmast dig och öppnat för träff i lungorna och hjärtat. Då ska du sikta enligt det bortre frambenet. Det här gäller allt storvilt. Jägarkåren växer E n ändring i förordningen skulle i hög grad stärka jakten med traditionella pilbågar. Dessutom vore det välkommet för älgjakten i tätorter och områden med mycket trafik. Av de här skälen och för att jaktformen bjuder på intressanta utmaningar har många jägare med studsare övergått till bågjakten. Bågjägarförbundet för traditionella bågar har medlemmar i utlandet som hellre ser en ändring i förordningen än en lottovinst. Jägare i stora bågjaktsnationer som Frankrike och Spanien styr hellre sina jaktresor till Finland än till exempelvis Afrika. Jaktturismföretagen i vårt land har här en chans att höja aktivitetsnivån i firman, men utfallet beror självfallet på förhandlingarna med jaktföreningarna om licenspolitiken. Det här vildsvinet på 90 kg fälldes med en Stos jaktspets på 160 grain, det vill säga 10,4 gram. Bågen som fällde den här vitsvanshjorten är gjord av rödek med en dragvikt på 60 pounds. Pilen väger 45 gram, det vill säga 694 grain. IL KK A SE IK KU En oryxantilop på 300 kg som fälldes av Sinikka Uusitalo. Bågen var en recurve med en dragvikt på 54 pounds.
24 l Jägaren 2 l 2019 Montering av kikarsikte på studsare – Sako, Tikka ARTO MÄÄTTÄ Jägare gör förvånansvärt mycket fel när de monterar ett kikarsikte, nästan oberoende av vilket studsarmärke det handlar om. Sako och Tikka är gamla bekanta för nästan samtliga jägare, men också med dem blir monteringen av kikarsiktet emellanåt onödigt krånglig. Ä ven om både Sakooch Tikkagevären numera tillverkas i Sakos fabrik så är monteringsskenorna fortfarande olika och kräver montering på olika sätt. Sako På 40-talet införde Sako en kilformig monteringsskena som var bredare framtill på modellen L46. Det här berodde på den tidens kikarsikten, för vilka det var typiskt att de bara kunde justeras i höjdled. Det fanns inga möjligheter alls att justera i sidled. Med den kilformiga monteringsskenan gick det att justera kikarfästet i sidled. Man ändrade på siktets inställning i sidled genom att flytta kikarfästet framåt eller bakåt. På den tiden krävdes det alltså att jägaren begrep hur det här fungerade för att kunna montera kikarsiktet rätt. Det fanns en risk för att monteringsringarna inte längre skulle ligga i linje med varandra, vilket medförde en belastning på siktets stomme. I praktiken blev man tvungen att rikta ringarna så att de låg i linje eller slipa dem innan det gick att montera siktet. Tyvärr slarvade jägarna ofta med det här och kikarsiktena blev misshandlade vid monteringen. Ett av skälen till att Optilockringarna togs fram var uttryckligen för att eliminera det här uppriktningsfelet. Tikka M65 företräder de gamla men vanliga Tikkamodellerna. På de här gevären fungerar den främre skenans bakre del som rekylstopp som håller kikarsiktet på plats vid rekylen. Kikarsiktet på bilden har ett modernt Optilockfäste med ett likaså modernt rekylstopp. En jägares utrustning Bakre fäste Rekylstopp Ring Främre fäste
Jägaren 2 l 2019 l 25 Eftersom den här typen av kilform har använts ända till dags dato, på några undantag när, i alla Sakogevär så ska man fortsättningsvis vara uppmärksam på sidlinjen. Börja med att montera det bakre fästet mot rekylstoppet. Bestäm därefter läget för det främre fästet genom att hålla koll på operationen i sidled. När ringarna ligger i linje med pipan, i sidled betraktat, så drar man åt skruvarna så den främre sitter fast. Då lägger sig kikarsiktet i linje med pipan som det ska. Sakos fästen säljs nufötiden till både långa och korta lådor. För långa lådor finns det dessutom förlängda modeller (extended) där den främre monteringsringen kan flyttas bakåt längs vapnets längdaxel. Arrangemanget gör det möjigt att montera sikten med kort avstånd mellan fästena på gevär med lång låda (exempelvis Sako L61R, AIII, AV med flera). Med kort avser jag gevär som femkommasjuor, L579 och AII-modellerna. Tikka Tikkagevären har i alla tider haft en jämnbred monteringsskena. Till fördelarna hör att monteringen är enkel och konstruktionen robust. Fästets placering påverkar inte kikarsiktet i sidled, vilket gör det enklare att montera ringarna i linje. Av det här skälet är det inte lika vanligt med felaktigt monterade kikarsikten på Tikka som på Sako. Dessutom har Tikka ett mindre sortiment fästen. Beträffande monteringen av kikarsikten kan Tikkagevären delas in i två huvudklasser. På modellerna M55 och M65 användes som rekylstopp en utskjutande del på fästet som ligger mot den främre skenan. Modellerna 595 och 695 har i stället en rund skåra och rekylstoppet flyttades till undersidan av det främre fästet. Även Tikka T3 använder samma princip. Övriga modeller av Tikka och Sako Självfallet finns det undantag från de vanligaste skenmodellerna. Både Sako och Tikka har gjort modeller med rund ram, men sådana stöter man sällan på här i vårt land. Tidigare har det också gjorts Sakomodeller med låssystem från den belgiska vapentillverkaren FN, vilket innebär att ”Sako” inte alltid betyder att skenorna för kikarmonteringen är Sakos egna. Sako och Tikka har också gjort försök med gemensamma modeller. Här användes Tikkas skenor, vilket betyder att man kan stöta på en Sako med Tikkas jämnbreda skenor. De här gevären är dock rätt sällsynta. Sako L 461 är en av de vanligaste lätta fågelstudsarna i vårt land. Sakos skenor är laxade och kräver exakt rätt fästen som tar hänsyn till längden på lådan. Vid monteringen av kikarsiktet kan man justera siktet i sidled genom att flytta på det främre fästet. Numera har Tikkagevären ett rekylstopp som är borrat i lådan. Tappen på vänster sida av fästet passar in i hålet. På äldre modeller var rekylstoppet antingen en fast del av fästet (bilden) eller en bricka som fästes baktill på det främre fästet med en skruv. Fortsätter på nästa sida Främre Bakre Monteringsskena
26 l Jägaren 2 l 2019 En jägares utrustning ARTO MÄÄTTÄ Det här monteringssystemet för gevär har – när barnsjukdomarna väl var avklarade börjat bli vanligt på jaktvapen. Här ska vi gå igenom vad som menas med Weaver, Picatinny och Stanag. J ägare talar om Weaverskena eller Picatinnyskena och menar oftast samma sak. Men det finns de facto en principiell skillnad mellan dem. ”MIL-STD 1913 Picatinny rail” är en standard där måtten på skenan ska hålla sig inom en given tolerans. Weaver är i sin tur en underleverantör som har använt den här typen av skena utan standardenliga dimensioner. Weaver är alltså namnet på en tillverkare som har blivit en talspråklig generell benämning. Som en förvärrande faktor i Weaver-, Picatinnyoch Stanagröran tillkommer att de flesta delar passar utmärkt väl ihop med varandra. Problemen uppstår när någon del inte uppfyller standarden. Därför använder ansvarsfulla aktörer uttryck som ”av Picatinny-typ” om sina produkter. Därmed kan vi läsa mellan raderna att varan inte uppfyller kraven för Picatinnystandard. ”Stanag 4694” är det senaste utvecklingssteget på Picatinny-vägen och ordet Stanag kommer från termen ”standardisation agreement”. Skillnaden gentemot Picatinny utgörs av de millimeterbaserade måtten, de preciserade toleranserna och de små mätningsdifferenserna. I praktiken innebär Stanag större exakthet när man monterar på och av kikarsiktet. Från soldater till jägare Innovationerna i vapenbranschen börjar ofta med militära vapen och därefter gör lösningarna som fungerar bäst även en civil karriär. Men det dröjde länge innan Picatinnyskenan blev allmän eftersom konservativa jägare tyckte att den var för ful och rivjärnsaktig för att monteras på fina jaktgevär. Den här subjektiva åsikten höll kvar Picatinny på den militära sidan under en lång tid, trots att Weaver hade börjat utveckla sitt liknande system för bland annat jägare. I stället för en skena av full längd tillverkade Weaver kortare skenor som såg aningen snyggare ut. Tillverkarna i vapenoch optikbranschen har redan länge varit medvetna om fördelarna med Picatinnyskenan. Fogen mellan skenan och ringen är stark eftersom Picatinnyn har rekylstopp och skenan har tvärgående skåror utmed hela sin längd där rekylstoppet kan monteras. Skenan underlättar monteringen eftersom placeringen av fästena kan anpassas efter kikarsiktet. Tikka T3x Deerhunter är en av Tikkas nyaste modeller. Den har Picatinnyskena som standardutrustning. Weaverdelar uppfyller inte alltid Picatinnystandard. Rekylstopparnas skåror är ofta för trånga eller så har de rund botten. Det finns ett stort urval ringar till Picatinnyskenan. Snabbfästena på bilden har rekylstoppare undertill, vilket är karaktäristiskt för den här typen. Till Picatinnys starka sidor hör att kikarmonteringen är enkel. Det är okomplicerat att ställa in avståndet till ögat och fästena kan placeras där de passar bäst på skenan. Weaver, Picatinny, STANAG – olika men likartade monteringssystem MERA OM DETTA I NÄSTA NUMMER
Weaver, Picatinny, STANAG – olika men likartade monteringssystem 27 l Jägaren 2 l 2019 E tt av målen i regeringen Sipiläs program var att vårda förutsättningarna för jakten och fisket, som ju utgör en omistlig del av livsstilen i vårt land. Men i dagens värld lyckas det här inte enbart genom att hejda förändringarna utan tvärtom genom att aktivt själv förnya. Det här jobbar vi med genom att realisera viltkoncernens strategi. Förändringarna är så många att de inte får plats på en enda sida, men det här känns som ett bra tillfälle att sammanfatta de viktigaste lagändringarna under valperioden. Vi har utgått från att viltbruket ska skapa välfärd. Under den här valperioden har intressanta nya möjligheter öppnat sig för jakten. Vi har kunnat skära bort onödiga begränsningar av jakten tack vare informationen från de färska viltinventeringarna. Därför kan vi nu under goda år förlänga jakttiderna för skogshönsen ända till den tionde december. Under särskilt goda år är det till och med möjligt att tillåta vinterjakt på tjädertuppar och orrtuppar från den 10 till den 31 januari. Besluten om jakttiderna fattas i månadsskiftet augusti-september och bygger på informationen från de inventerade vilttrianglarna. Förbudet mot att transportera jaktvapen i terrängen har mildrats för att minska på den administrativa byråkratin. 2017 blev det tillåtet att jaga vitsvanshjort, dovhjort, skogsren och vildsvin med pilbåge, förutsatt att jägaren klarar skjutprovet för jaktbåge. Ett förslag om att även tillåta bågjakt på älg är under beredning. Viltstammarna ska bevaras livskraftiga. Därför kan jakten vid behov begränsas ännu exaktare än förut, exempelvis genom personliga kvoter för jägarna. Jakten på brunand och småskrake, som båda har minskat kraftigt, totalförbjöds för perioden 2018 till 2020, alltså för tre år. Jakten på alfågel, som också har minskat, är totalförbjuden i inlandet medan jägare i havsområdet får fälla högst fem alfåglar per dygn. Vi har utvidgat skyldigheten att göra en fällningsanmälan. För rådjur, vildsvin, iller och sädgås ska en fällningsanmälan göras till Finlands viltcentral inom sju dygn efter fällningen. Nästa år (2020) utvidgas anmälningsskyldigheten så att den även omfattar bläsand, stjärtand, årta, skedand, brunand, vigg, ejder, alfågel, småskrake, storskrake och sothöna. Jakten ska vara etisk och ansvarsfull. Det så kalllade kalvskyddet som gällde under den egentliga älgjakten som börjar den andra lördagen i oktober och som har dragit laglydiga älgjägare inför rätta överfördes från lagboken till de etiska anvisningarna för jägare. Vid jakt på stora rovdjur ska det numera finnas en jaktledare. Jakttiderna för älg har ändrats ett par gånger, både för att låta älgarna brunsta i fred och för att minska på skadorna. Arealkravet, som utgör ett villkor för att en jaktlicens för hjortdjur ska beviljas, preciserades med ett förbud mot jakt i splitterområden. Ändringen trädde i sin helhet i kraft i år. Jaktvårdsavgiften har höjts till 39 euro, men den sänktes till 20 euro för ungdomar under 18 för nästa jaktår. Fördelningsgrunderna för statsbidraget till jaktvårdsföreningarna har förnyats så att de bland annat stöder kurserna för ungdomar, jaktövervakningen och viltinventeringarna. De viltrelaterade skadorna och konflikterna är under kontroll. En principiellt synnerligen betydelsefull ändring infördes i fjol då kajan, som tidigare var fredad i naturvårdslagen, överfördes till jaktlagen och blev icke fredad. Vi har jobbat med att göra vildsvinsjakten effektivare för att hindra den afrikanska svinpesten från att sprida sig. 2016 blev det tillåtet att använda en fast ljuskälla vid jakt på vildsvin och mårdhund vid en utfodringsplats för vildsvin. Bara en sugga med årsunge är fredad; från första mars till sista juli. I fjol blev det också tillåtet att jaga grågås på åkrar från den tionde augusti, men i inlandet är arten fredad. Den administrativa bördan som dispenserna för de icke fredade fåglarna utgör lindrades med ett nytt anmälningsförfarande som gäller tills vidare, bland annat för bäroch grönsaksodlingar som är större än en hektar. Den som tänker använda sig av anmälningsförfarandet ska skaffa ett godkännande från Finlands viltcentral. Redan 2015 stiftades en separat lag för hanterandet av riskerna som de skadliga främmande arterna innebär. I bakgrunden finner vi en EU-förordning om saken. På EU-nivå har listan över skadliga främmande arter utökats med bland annat mårdhund, bisamråtta, tvättbjörn och sumpbäver. Under den här regeringen har till dags dato 29 paragrafer ändrats enbart i jaktlagen. Riksdagen sitter i skrivande stund sina sista veckor under valperioden. Arbetet pågår för fullt ända till slutet. Riksdagen behandlar i detta nu ett förslag från regeringen om att överföra bestämmelserna som gäller jakten på främmande arter till lagen om främmande arter, för att effektivera jakten. Riksdagen behandlar också ett förslag om att klassa guldschakalen, som i detta nu sprider sig i Europa, som ett jaktbart vilt. Likaså pågår behandlingen av regeringens förslag om en ändring i viltskadelagen, som går ut på att skador på husdjur som hund och bin hädanefter alltid ska ersättas till sitt fulla belopp. Ministeriet föreslår att full ersättning ska betalas för skador på husdjur orsakade av stora rovdjur samt en lika stor ersättning för dem som har lidit renskador. Detta innebär att det så kallade Lex Halla-ersättningselementet upphävs. I väntan på bokslutet för valperioden Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske
28 l Jägaren 2 l 2019 TERO KUITUNEN Demontering av ett halvautomatiskt hagelgevär och vapenvård Moderna halvautomatiska hagelgevär, det vill säga sådana som är tillverkade under de senaste decennierna, är lätta att demontera för vapenvård. Även om det finns flera tillverkare och funktionsprinciperna varierar så går demonteringen och hopsättningen i princip till på samma sätt. D e flesta som äger ett halvautomatiskt hagelgevär tar i sär det och sätter ihop det utan några nämnvärda bekymmer. I den här artikeln tar vi ett litet steg till eftersom det är det här lilla steget som gör att vi undviker överraskande funktionsstörningar. Du kan leta efter anvisningarna för just ditt gevär genom att söka på nätet på ”Hagelgevärets märke och modell disassembly”. Vårda ditt jaktgevär Del 2 I likhet med de flesta halvautomatiska hagelgevär inleder vi isärtagningen av vårt modellgevär genom att lossa muttern framtill på framstocken. Därefter går det på de flesta gevär att lösgöra framstocken genom att trycka på den. Lossa därefter pipan genom att dra den framåt. På somliga modeller måste man dra låset en aning bakåt för att pipan ska komma loss. ? ?
Jägaren 2 l 2019 l 29 På flera modeller lossar slutstyckshandtaget på sidan av låset när man skjuter låset framåt så långt det går. När slutstyckshandtaget inte längre ligger i vägen så kan låset plockas ur lådan. Vårt exempelgevär är gasomladdat, vilket betyder att stötstången lossnar med låset. Det är den som gascylindern sparkar bakåt vid skott. (Observera ”svansen” baktill på låset!) När du sätter ihop ett gevär av den här typen så ska ”svansen” träffa rätt plats. Se bild 5 som visar hur lådan ser ut inuti. I dagens hagelgevär är avfyrningsmekanismen en separat modul som sitter fäst i lådan, ofta med en enda tapp på tvären. När du har avlägsnat tappen så lossnar mekanismen bara du vickar på den lite grann. Putsa avfyrningsmekanismen grundligt men försiktigt. Om du hanterar avfyringsmekanismen på vårt exempelgevär oförsiktigt så kan (bland annat) avtryckaraxeln lossna. Detta är ändå inte någon katastrof eftersom du kan sätta den tillbaka bara du är lätt på handen. Du klarar dig dock med mindre hjärtklappning om du ser efter att axlarna inte rubbas från sina platser. En så här illa försummad mekanism kräver en grundlig rengörning. Eftersom det inte finns några plastdelar i mekanismen så kan du använda en lösning av något slag, i det här fallet en spray som används för att rengöra bromsar. Det fanns så mycket gammal olja som hade beckat sig och annan skit att det krävdes två behandlingar för att bli kvitt smeten. Därefter oljade jag (sparsamt!) in den rena mekanismen med kvalitetsolja för vapen och efter det fungerade geväret igen som det skulle. När du har lossat avfyrningsmekanismen kommer du också åt att putsa lådan ordentligt. Ägaren till det här vapnet har tagit väldigt väl hand om det och inuti lådan finns bara lite skräp och förbränt krut. (Obs! När du sätter ihop geväret igen ska ”svansen” på låset passa in i det skålformade urtaget. Bakom det, det vill säga innanför, finns låsets returfjäder.) ? ? ? ”Svansen” Axlarna Stötstång
30 l Jägaren 2 l 2019 Bästa träningsgrenen för jägare? English sporting (eller engelsk sporting) är en hagelgren som få jägare i vårt land ens har hört talas om. Vilket är tråkigt eftersom den här grenen, som britterna har utvecklat på sin ö, har alla de egenskaper som en jägare ska träna på. S jälv blev jag intresserad av grenen redan när vi förberedde tävlingarna, berättar Konsta Kangaskorte som är aktiv i hagelsektionen i skytteföreningen Salon Seudun Ampujat. – Som typ är jag en jägare som sysslar mera med hagelskytte än genomsnittsjägaren och när min förening Salon Seudun ampujat ordnade sin första tävling i english sporting så insåg jag att det här är en gren som vi måste slå på djungeltrumman för, så jägarna får veta! – I jämförelse med de övriga sportinggrenarna krävs det rätt lite utrustning, grenen är mångsidig och varierad, och skytten lär sig sådant som han eller hon bör behärska, som bedömning av avstånd och flygbana, och förändringar i rytmen. Dessutom känns grenen ”jaktlig”, sammanfattar Kangaskorte. ENGLISH SPORTING TERO KUITUNEN l Bilder: JARMO TUOMELA
Jägaren 2 l 2019 l 31 Ett par kastare räcker till I english sporting skjuter man två olika lerduvor på en skjutstation, vilket betyder att det räcker till med bara två kastare. I regel skjuter man tre, fyra, fem omgångar med likadana lerduvepar. Det går bra att skjuta på en vanlig hagelbana eller älgbana eller egentligen var som helst där det överhuvudtaget är tilllåtet att skjuta med hagelgevär. Man kan skapa utmaningar och en känsla av jakt på riktigt genom att välja en plats där det växer några lämpligt placerade träd eller buskar. När det gäller placeringen av kastarna och lerduvornas flyghastighet, bana och vinkel så är det bara fantasin som sätter gränser. Enbart ”doubleer” Ett särdrag i english sporting är det, att man skjuter enbart doubleer, det vill säga att en omgång består av två lerduvor och man skjuter ett skott på vardera. Men det här är ingenting att bli avskräckt av. Lerduvorna kan kastas samtidigt eller så åker den andra lerduvan iväg först när det första skottet smäller. Idén med grenen är inte att lära skytten att fälla två fåglar, utan att hantera de för jakten så typiska ändringarna i rytmen. Den ena lerduvan kan vara långsam och Engelsk sporting är en skyttegren som kan utövas överallt där det är tillåtet att skjuta med hagelgevär. Dessutom behövs det två lerduvekastare. den andra snabb, vilket betyder att jägaren mitt i omgången måste ändra på svingens hastighet och framförhållningen. Alternativt kan flygbanorna göras alldeles olika. Det här tvingar skytten att tänka efter och lära sig fatta riktiga beslut hastigt. Eftersom jägaren skjuter samma omgång flera gånger så kan han lära sig av sina misstag. Men skyttet hinner aldrig bli rutinartat eftersom det fortlöpande blir ändringar i uppställningen. Det räcker med att skytten flyttar på sig så blir lerduvorna annorlunda. Dessutom hör det till grenen att man allt emellanåt ändrar på lerduvornas hastighet och flygriktning. Vid behov flyttar man också på kastarna. Finslipning av skickligheten För den som ska lära sig hagelskyttets grunder är english sporting en allt för krävande gren. I värsta fall blir skytten bara stressad, bommar och blir frustrerad. Däremot passar grenen jägare som behärskar hagelskyttets grunder och som vill utvecklas till tänkande och bättre skyttar. Kom gärna och prova på! – Vi har planer på att ordna övningskvällar för english sporting redan i sommar i sportskyttecentret i Salo, berättar Kangaskorte. Han ser gärna att också andra skjutbanor tar sig en funderare på det här. – Jägarnas intresse för att öva hagelskytte ökar om övningarna känns autentiska. Man ledsnar fort om det är samma tjat hela tiden medan träning med växlande situationer håller intresset uppe. Lättare situationer ska variera med mera krävande, precis som det är på jakt. Det skadar inte heller om skytten skjuter med geväret som han eller hon jagar med, och med samma choke. – Liksom i de övriga sporting-grenarna ingår det också i english sporting att det blir bommar. Ända upp till tävlingsnivå, inflikar Marko Laine som redan har avverkat några tävlingar i grenen. – När man tränar english sporting och bommar så är det inte något misslyckande utan en chans att lära sig någonting nytt! Skytteföreningen Salon Seudun Ampujat ry (SaSA) – Grundad 1965 – Cirka 850 medlemmar – Skjutbana i Hevonpää i Halikko – Bland annat hagelskytte, luftvapen, studsare, miniatyrgevär och grenar med viltmål För ytterligare information: www.sasa.fi TERO KUITUNEN l Bilder: JARMO TUOMELA
32 l Jägaren 2 l 2019 Den offentliga förvaltningens anseende undersöktes: Citatet i rubriken är gammalt men lever envist kvar än i denna dag. Att mäta anseendet är ett sätt att mäta värderingarna och kundnöjdheten som folk förknippar med en organisation. Det här var första gången som Finlands viltcentrals anseende blev undersökt. U ndersökningen av ett antal offentliga organisationers förtroende och anseende gjordes av företaget T-Media. Resultatet av undersökningen var för viltcentralens del, som är en mycket ung organisation, väldigt positivt och avslöjade flera missuppfattningar. Finlands viltcentral, som är en självständig offentligrättslig inrättning, bildades 2011 genom en fusion av Jägarnas Centralorganisation och har drivit omfattande projekt, från Oma riista till viltvänligt skogsbruk, men den offentliga debatten om och kring viltcentralen har dock ofta handlat enbart om dispensärenden. Besluten som den offentliga förvaltningen fattar styrs av nationell och internationell lagstiftning, internationella avtal och av besluten som fattas av förvaltningsrätterna, den högsta förvaltningsdomstolen och EU-domstolen. Således kan dispens för jakt på eller avlivning av ett stort rovdjur som en varg beviljas efter ett separat övervägande i varje enskilt fall, men enbart när samtliga villkor för dispens är uppfyllda. Ett av skälen till att låta undersöka viltcentralens anseende var mycket riktigt debatten om och kring vargen. Vårt anseende ligger stabilt på medelnivå I T-Medias undersökning bedömdes 51 aktörer inom den offentliga förvaltningen. Viltcentralen placerade sig på 26 plats, tätt efter Forststyrelsen och med Jordoch skogsbruksministeriet tätt i hälarna. De tre bästa organisationerna i undersökningen, det vill säga med den högsta anseendefaktorn inom den offentliga förvaltningen, var Nödcentralsverket, Meteorologiska institutet och Gränsbevakningsväsendet. Relativt sett klarade sig viltcentralen bäst beträffande ansvar, öppenhet och transparens. Att organisationen är platt och liten torde förklara de goda vitsorTrots att debatten tidvis går mycket het i de sociala medierna så har viltcentralens anseende inte polariserats i någon nämnvärd grad. Det är bara ungefär fem procent av svararna som har en väldigt negativ åsikt om viltcentralen medan drygt tio procent har en väldigt positiv åsikt. jaktvårdsdistrikten. Fusionen genomfördes med stöd av den nya viltförvaltningslagen. Jordoch skogsbruksministeriet leder och övervakar viltcentralens verksamhet. Samtidigt avskiljdes de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till viltcentralen, som till exempel licensärendena, från den övriga verksamheten och placerades bakom en brandmur. För att sköta dem tillsatte statsrådet en chef för de offentliga förvaltningsuppgifterna som arbetar oberoende av den övriga viltförvaltningen. På det här viset kan inte viltcentralens uppgift att främja jakten och viltvården påverka skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna, vilket ska göras opartiskt och självständigt. Gott om missuppfattningar Under sina åtta verksamhetsår har Finlands viltcentral etablerat sin ställning i landets vilthushållning. Viltcentralen KLAUS EKMAN ”Vi förlorade hedern men anseendet bara växer”
34 l Jägaren 2 l 2019 MIKKO TOIVOLA Järpjakt i de nordamerikanska snåren Här hos oss händer det emellanåt när jägarna pratar om jakt att järpen blir överskuggad av de övriga och större hönsfåglarna. I Nordamerika är kragjärpen däremot den populäraste jaktbara fågeln och det rör sig mycket pengar kring jakten. V i hade glädjen att få stifta bekantskap med järpjakten tillsammans med kunniga guider och välutbildade stående hundar. Och visst blev det några fällningar trots att terrängen på sina håll kändes som en djungel. Den här artikeln är en fortsättning på artikeln om jakt på vildkalkon som var införd i Jägaren 6/2018. Trumslagaren i ungskogen Kragjärpen är en liten hönsfågel i samma storleksklass som vår egen järpe. Till utseendet är de båda arterna också väldigt lika varandra. Kragjärpen har fått sitt namn av den svarta och yviga kragen om halsen som är framträdande i synnerhet på hanarna. Medan vår finländska järphane visslar på våren för att markera sitt revir så trummar hans amerikanska kusin med vingarna och åstadkommer ett ljud som kan höras på upp till 400 meters håll. Med ljudet annonserar hanen ut sitt revir och försöker locka till sig en hona. Även beträffande matvanorna påminner kragjärpen om våra hönsfåglar. När ungarna är små lever de på insekter för att så småningom övergå till en varierad växtdiet. Järpstammarna har minskat i Nordamerika Kragjärpen har ett stort utbredningsområde i Nordamerika och är ett eftertraktat vilt. Arten håller helst till i miljöer med unga lövträd, i synnerhet asp. Enligt forskarna finns de största järptätheterna i aspbestånd som är mellan fem och femton år gamla. Att skogarna har blivit äldre och homogenare anses vara den främsta orsaken till att järptätheterna har minskat. När skogarna blir ensidigare till strukturen förlorar järparna gömslena som de så väl behöver och blir mera utsatta för jagande hökar, ugglor och marklevande rovdjur. Dessutom är tillgången på föda sämre i likformiga skogar. I delstaten Wisconsin följer man med järpstammen genom inventeringar på våren. De går till så, att inventerarna ställer sig på fasta platser och lyssnar efter hanar som trummar. Under de senaste decennierna har kragjärparna råkat ut för ett fenomen som vi också ser hos oss. De genomsnittliga tätheterna har minskat och cyklerna har planat ut. I Wisconsin förekommer järparna främst i delstatens norra delar eftersom de södra delarna präglas av ett intensivt lantbruk. Amerikanerna gillar att jaga järpe Kragjärpen är det populäraste jaktbara skogshönset i Nordamerika. Exakta siffror finns inte att tillgå, men uppskattningsvis en dryg miljon jägare fäller årligen mellan 2,2 och 2,8 miljoner järpar. Enligt beräkningar som gjordes 2006 rör det sig om ungefär 500 miljoner dollar som cirkulerar kring jakten. Wisconsin hör tillsammans med MiTO M M Y AR FM AN
Jägaren 2 l 2019 l 35 chigan och Minnesota till de populäraste områdena för järpjakt. I Wisconsin är det uppskattningsvis 120 000 jägare som årligen jagar kragjärpe och varje år fälls i genomsnitt 650 000 fåglar. Den normala jaktmetoden är att jägaren strövar i lämpliga järpmarker med en stående hund eller utan hund, med hagelgeväret i beredskap. Vi hade tillfälle att prova på bägge metoderna. Utan hund inget byte För att lyckas med järpjakten måste man hitta en lämplig järpmiljö att ströva i. Därför har det i Wisconsin till och med utvecklats en app för jägarna (https://dnr.wi.gov/ topic/lands/FFLIGHT.html). Lyckligtvis hade vi inte något behov av appen. Det första försöket gjorde vi utan hundassistans i närheten av vår guide Kevin Wallenfangs stuga i norra Wisconsin, i terräng med unga lövträd. Värmeböljan i september hade höjt kvicksilvret till rejält över tjugo grader celsius och vår guide rekommenderade oss att smeta duktigt med myggolja i ansiktet. När vi hade strövat i några timmar längs igenvuxna skogsvägar så flödade svetten och jag började oroa mig för hur det skulle gå med den här jaktdagen som i sin helhet var bokad för järpjakt med hundar. Vi hade dock fått syn på några järpar och skjutit ett par bommar så vi hade skaffat oss en ungefärlig uppfattning om hur jakten gick till. Intressant jakt med setter Med hundarna jagade vi nära en stad som heter Park Falls tillsammans med yrkesguiderna Ed Zydzik och Sherman Bishop. Vi satte kurs på terräng som bestod av ung lövskog i sina bästa år. Vi släppte hunden, en ivrig och rutinerad engelsk setter, och avancerade längs slagna skogsvägar. Hunden hade ett halsband som pep och av pipen kunde vi avgöra när hunden stod för fågel. Den här finessen behövdes verkligen, för när hunden lämnade vägen blev den praktiskt taget uppslukad av snåren. TO M M Y AR FM AN På sina håll bestod jaktmarkerna av ogenomtränglig ung lövskog. Skottchanserna begränsade sig i praktiken till de slagna skogsbilvägarna. Park Falls har utsetts till kragjärpens huvudstad. Orten är känd för sina starka järpbestånd och under jaktsäsongen söker sig en mängd jägare dit, också från andra delstater.
36 l Jägaren 2 l 2019 Kragjärpens utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Staterna och Kanada (grönt). I somliga områden har arten dock försvunnit (grått), vilket främst beror på förändringar i livsmiljöerna. Myndigheterna följer med järpstammens utveckling genom inventeringar på våren som ger ett årligt index. Enligt vårinventeringarna i Wisconsin befann sig stammen i fjol nere i en vågdal. Färgbytet från blått till grönt beror på en ändring i inventeringsrutten. Det fanns hyfsat med fågel i markerna och det dröjde inte länge förrän hunden hade stått för fågel några gånger. Att komma till skott var däremot en annan femma. Till slut lyckades det, hunden stod för fågel i aningen öppnare terräng och vi kunde fälla dagens enda järpe och beundra den handgripligen. Sammanlagt stod hunden för fågel ungefär femton gånger och fem gånger hade vi skottchans. Det hela blev inte enklare av att hunden också stod för några morkullor, som inte var lovliga ännu. När en fågel flög upp gällde det att vara kvick med identifieringen. Jag började förstå varför järpjakten var så populär. Den bjuder generöst på både upplevelser och utmaningar. Livsmiljöerna avgör på båda kontinenterna På båda sidorna av Atlanten avgörs läget Olika raser av stående hundar är väldigt populära bland järpjägarna i Wisconsin. Vår guide jagade med engelska settrar. Det går att bestämma könet på en kragjärpe utifrån fjädrarna på ryggen. Fågeln vi fällde hade en enda punkt på fjädern och var alltså en hona. Två punkter hade betytt en hane. för järparna i hög grad av livsmiljön som fåglarna lever i. På bägge kontinenterna är det avgörande med en varierad struktur på skogen som ger både gömslen och föda. Skogsbrukets roll vid förvaltningen av arten är särskilt intressant. Det amerikanska skogsbruket skapar ofta nya livsmiljöer för järpen med lövskogar som förnyar sig hastigt medan skogsbruket hos oss försvagar livsmiljöerna med barrskog som förnyar sig långsamt. I synnerhet förhandsröjningarna som tar bort skyddande snår utgör en skadlig åtgärd för järparna. Å andra sidan kan vi göra livet lättare för järparna genom att bedriva ett viltvänligt skogsbruk. I Staterna finns en förening för kragjärpen som jobbar för järpen och artens krav på livsmiljö (www.ruffedgrousesociety.org/). Anvisningarna för viltvänligt skogsbruk som nyligen har publicerats hos oss utgör ett steg i rätt riktning för vården av livsmiljöer i våra skogar, inklusive järpen.
Jägaren 2 l 2019 l 37 Ruukin maaseutuopisto kouluttaa toimijoita riistaalan vaativiin tehtäviin. Haku elokuussa alkavaan riistapainotteiseen luontoohjaajakoulutukseen suoraan oppilaitokseen 31.5.2019 mennessä. Koulu alkaa 13.8.2019. Lisätietoja: Teemu Keränen p. 040 747 7234 tai teemu.keranen@raahenedu.? www.riistalinja.info Riista-alan ammattilaiseksi? Metsästysopas? Riistanhoitaja? Riistayrittäjä? Små steg för viltet Ny guide på nätet: www.riistametsa.fi Janne Miettinen, Mirja Rantala ja Marko Svensberg GRAAFINEN OHJEISTUS 2015 RIISTAMETSÄNHOIDON OPAS GRAAFINEN OHJEISTUS 2015
38 l Jägaren 2 l 2019 MISKA KOPPONEN Bäver – en jaktform att fastna för När en bäver som befinner sig på land upptäcker en hotfull jägare eller ett rovdjur så flyr den omedelbart till vattnet. Men en jägare med tålamod kan oftast knipa bävern ändå eftersom han inte skjuter förrän den befinner sig en bit från stranden. D et är enkelt att börja jaga bäver aktivt eftersom licenstvånget för jakt på kanadensisk bäver avskaffades 2001. Själv blev jag inspirerad att prova på bäverjakt när jag lyssnade på två medlemmar i vårt älgjaktlag som pratade om sina erfarenheter av bäverjakt. Dessutom är vår
Jägaren 2 l 2019 l 39 jaktledare en väldigt erfaren bäverjägare. Jag följde hans råd och en kväll i slutet av april 2012 ställde jag mig på pass på en plats där bävrar nyss hade ätit. Precis innan det började skymma uppenbarade sig en stor bäver vid en fälld björk, men jakten slutade med en väldig besvikelse. Jag sköt på bävern med hagelgevär på ungefär femton meters håll, men den blev bara skadad och flydde till sitt bo. Följande morgon hade en björn rivit upp bäverboet och lagt tassarna på steken. Jag återvände till platsen i september samma år och den gången lyckades jakten. På kvällspasset sköt jag med hagelgevär en bäver på 20 kilo och nej, den smet inte! Detta mitt första bäverbyte inspirerade mig att fortsätta med den här intressanta jaktformen och sedan dess har jag fällt femton bävrar, som har vägt mellan 4,5 och 21 kilo. Värt att notera är att jag efter min första fällda bäver enbart har jagat med studsare. Bävern är ett överraskande kraftigt djur och enligt min erfarenhet är studsaren ett säkrare sätt att fälla bytet på. Hagelgeväret är ändå ett fullgott alternativ på bäverjakt bara avståndet är kortare än 15 meter och hagelladdningen är tillräckligt effektiv. Jag jagar bäver på våren och hösten. Under de senaste åren har jag gjort två bäverjakter på våren som sträcker sig över flera dagar. De här resorna betraktar jag som höjdpunkter på året. På hösten blir det vaktjakt efter bäver på kvällen, efter dagens ”vanliga” jakt. Jag jagar bäver i markerna som mitt älgjaktlag och min jaktförening för småvilt arrenderar. Dessutom finns det några privata markägare som gärna ser att jag jagar i deras marker. Rekognoscera med omsorg på förhand Bäverjakt är ingenting som man impulsivt åker iväg på för att man plötsligt känner för det. Utsikterna till att knipa en bäver ökar rejält för den som förbereder sig på förhand. Det absolut viktigaste, som jag ser det, är att rekognoscera bäverställena med omsorg och bara åka till platser med färska spår efter bäver. Det enklaste sättet att få syn på bävrar brukar vara att åka till platser där det har funnits bävrar förut. Undersök strandkanten särskilt noga där du misstänker att det finns bäver. Ibland händer det till och med att den som spanar får se en bäver! Om inte annat så avslöjar färska gnagspår och avgnagda träd att det finns bävrar i närheten. På platsen brukar det ligga kvistar och stammar av lövträd som bävern har gnagt barken av. Dessutom kan det finnas vattenväxter där och i synnerhet rötter av sådana. Det enda sättet att lära sig bedöma åldern på gnagspåren är i praktiken att besöka olika bäverställen. Bäverdammen och släpspåren har också mycket att berätta om hur bävrarna på platsen beter sig. Släpspåren uppstår när bävrarna transporterar de fällda träden till stranden. Vid strandbrinken kan man också påträffa lerhögar som utgör bävrarnas revirmarkörer. Sommartid är det som om bävrarna skulle hålla sig undan. Då finns det också överraskande lite gnagspår. Om spaningarna har lett dig till en bebodd bäverplats så är följande steg att lokalisera själva boet, bäverhyddan. Bona som liknar enorma rishögar är lätta att få syn på medan bona som är utgrävda i strandbrinken är svårare att hitta. På hösten samlar bävrarna ett vinterförråd som flyter som en flotte vid boet och det är den här flytande rishögen som avslöjar boet i strandbrinken. Så fort jägaren vet varifrån bävern startar sina simturer kan han börja planera jakten på allvar. Om jägaren vaktar för nära boet finns det en risk för att bävrarna ska upptäcka honom. Ställ i ordning passen Till jaktförberedelserna hör också att ställa i ordning passen. Oftast lägger jag passet där som bävern äter, men det händer att jag vaktar vid släpspåret. Helst väljer jag gnagplatser med låglänt strand och massor av färska gnagspår. Beroende på terrängen och träden lägger jag passet på mellan 15 och 50 meters håll från gnagplatsen. Jag jagar enbart med studsare, vilket betyder att skjutsektorn måste vara fri från ris och gräs. Sådant röjer jag med röjkniv och ställer sedan i ordning en bra plats för mitt trebenta skjutstöd. Alltid På våren är bävrarna rätt aktiva också under den ljusa tiden på dygnet. När jag hade fällt min första bäver visste jag att det här är min grej.
40 l Jägaren 2 l 2019 går det inte att lägga passet vid gnagplatsen eftersom trädbeståndet kan vara för grovt och slutet. På en sådan plats går det klart bättre att jaga med hagelgevär. Bävern har ett utmärkt luktsinne och därför ska passet alltid läggas under vinden. Om du har ställt i ordning pass på flera bebodda bäverställen så går det nästan alltid att jaga. Se efter varifrån vinden blåser och välj därefter det lämpligaste passet. En smal sjö eller vik är idealisk för bäverjakt eftersom det går att vakta på bägge stränderna. Det samma gäller om bävrarna har gnagplatser i brinken till en å eller ett dike. På våren yppar sig ibland en möjlighet att vakta på bäver på isen när det finns öppet vatten i strandkanten men isen i övrigt fortfarande bär. Den som vaktar på isen har gott om plats för passet och behöver inte röja någon skjutsektor. Det är ett välkänt faktum att bävrar älskar asp. Ofta går det att öka utsikterna till en fällning genom inmatning med asp, och det här fungerar på både hösten och våren. Lägg tunna aspkvistar eller grövre bitar på gnagplatsen. Större bitar av aspstammar kan du fästa med järntråd i strandträden så inte bävrarna far iväg med dem. Tanken är ju att bävrarna ska stanna kvar på gnagplatsen och äta asp där. Om bävrarna gillar godbitarna så kan du också ställa upp en viltkamera där. Med den ser du vilka tider på dygnet som bävrarna kommer till gnagplatsen för att äta. Rörelsedetektorn på mina egna kameror verkar dock reagera dåligt på bävrar. Eventuellt blir det bättre bilder om du ställer in viltkameran så att den tar bilder med bestämda mellanrum. Tappa inte fattningen vid skottchans Vanligen vaktar man på bäver på kvällen, men också en morgonjakt kan ge resultat. Bemanna passet ett par tre timmar före solnedgången. På våren ska jägaren helst bemanna passet ännu tidigare. I regel är det de mindre bävrarna som först lämnar boet medan de större är erfarnare och försiktigare. När en bäver simmar till gnagplatsen ska jägaren ha tålamod och vänta tills den har klivit i land och börjat äta. Det bästa ögonblicket att skjuta är när djuret vänder sidan mot dig. Känn efter att studsaren har gott stöd, sikta ovanför frambenet och krama lugnt och sansat av skottet. I höjdled ligger siktpunkten ungefär halvvägs upp på bäverkroppen. För siktandet i sidled finns det en bra tumregel: uppskatta med blicken avståndet mellan bäverns nos och öra, och fortsätt en lika lång bit till i riktning mot svansen. Där har du siktpunkten i sidled. Själv har jag aldrig förlorat en enda bäver när skottet träffar precis i den punkten. Alternativt kan du skjuta när bävern befinner sig på land och vänder huvudet eller ryggen till. En träff i ryggraden och bävern stupar knall och fall. Men som jag ser det ska man avstå från skott mot huvudet. Visserligen dör bävern av träffen, men den kan reflexmässigt hoppa i vattnet och försvinna. Ta ur den fällda bävern omedelbart. Avlägsna doftkörtlarna kring analöppningen utan att skada dem. På det viset skadar du inte köttet, som är av högsta kvalitet. Bäverskinnet och skallen utgör dessutom värdefulla minnen från jakten. Viltkameran avslöjar bävrarna som har lockats till platsen av aspkvistarna. Bäverskador i Karhunkoski i Savonranta.
Jägaren 2 l 2019 l 41 D en viktigaste biten i en bäverjägares utrustning är en effektiv och utprovad (så den säkert fungerar) kombination av gevär och patron. Kravet gäller för både studsare och hagelgevär. Det vitala området på en bäver är inte särskilt stort, vilket betyder att geväret måste träffa exakt. Själv jagar jag bäver med en studsare i kalibern .308 Win och en 11,9 grams halvmantlad kula. Att ladda med en älgpatron är inte att gå till överdrift. Det behövs effekt för att bävern efter träffan ska stupa knall och fall, utan att släpa sig till vattnet och försvinna. Jägaren ska känna kulbanan för patronen han använder så exakt som möjligt eftersom skjutavstånden kan variera en hel del. Jag skjuter in mitt gevär så att det träffar exakt på 60 till 75 meters håll. Men var träffar kulan i såfall om avståndet är mellan 15 och 25 meter? Då hamnar träffen ett par tre centimeter under tavlans mittpunkt. Så jag håller detta i minnet och siktar en aning över träffpunkten på bävern så inte träffen riskerar att bli för låg. På en vårjakt kommer skottchansen ofta medan det ännu är ljust, men på en höstjakt behöver geväret ett ljusstarkt kikarsikte med ljuspunkt eller belyst hårkors. I synnerhet under höstkvällar sätts kikarsiktets skymningsegenskaper på prov när bävrarna lämnar boet i skydd av mörkret. Med hjälp av kvalitetsoptik kan en jägare stanna längre på passet och ha större chanser till byte. Vaktjakt på bäver kräver ett rejält skjutstöd. Numera finns det ett brett urval skjutkäppar i handeln; ett hjälpmedel som bäverjägaren absolut ska använda. I början använde jag ett tvåbent skjutstöd, men så småningom skaffade jag mig en tripod, det vill säga ett trebent stöd. Ett sådant ger ett utomordentligt stöd och dessutom går det att justera från mycket högt till mycket lågt. En pannlampa hör till standardutrustningen på bäverjakt. Dessutom behöver jägaren en stark ficklampa, bland annat för att leta efter bävern efter skottet. En dragg eller krok i ändan på ett metspö är ett utmärkt hjälpmedel för bärgandet av bytet i knepiga situationer. Om jakten äger rum tidigt på våren kan det bli nödvändigt med snöskor. Den fällda bävern fraktar du enklast från platsen med pulka. Kontrollera vindriktningen med en tändare eller tändsticka. Du behöver också en våg för att väga bävern. Dessutom ska kniven vara riktigt vass för att flåningen och urtagningen ska fungera. Bäverjägarens utrustning Den här gången behövdes det inget draggande efter bävern.
42 l Metsästäjä 2 l 2019 MIKA NYMAN Våra favoritjaktformer L yckligtvis är en lagändring på gång och mårdhunden blir laglös. Vi har jobbat hårt för att bli kvitt mårdhundarna i våra jaktmarker och vi har sträckt en hel trave med skinn på tana. Mårdhund jagar vi främst med ställande hundar. Det är en verkligt effektiv jaktform bara hunden kan sitt jobb. Den här typen av mårdhundsjakt ägnar vi oss åt främst på hösten och i början av vintern. En typisk jakt börjar med att viltkameran skickar en bild och det plingar till i telefonen. Då blir det inte mycket sömn den natten. Bara att kravla sig upp, dra på sig kläderna och sätta pejlen på hunden. Iväg till kameran och släppa hunden. Jycken spårar upp mårdhunden och ställer den. Jägaren hinner fatt hunden och avlivar mårdhunden så fort det kan göras utan risk för hunden. Det är aldrig fel att åka iväg om det finns utsikter att knipa en mårdhund. Vi återvänder hem, jycken och jag, sover några timmar och åker sen till jobbet. Det är alltså förnuftigt att ställa upp sändande viltkameror vid åtlar. På det viset får man rätt fort klarhet i hur mårdhundarna kommer och går. Om det låter sej göras och man har jakträtt i området så lönar det sej att anlägga flera åtlar med kamera. En jägare som inte har hund kan i stället satsa på att vakta vid åteln. Det är ett bra sätt att hålla tummen på mårdhundarna. Fälla med kamera – där börjar maxjakten I synnerhet i början av hösten fungerar fällorna som fångar levande verkligen bra och en jägare utan hund får fångst utan problem. Placera fällorna så att de är lätta att kontrollera. Häng upp en kamera som bevakar fällan om det bara är möjligt. Om mårdhunden inte vågar sej in i fällan, men har blivit upptäckt av kameran så kan jägaren ställa sej på pass där. Även här skulle en assisterande hund vara till enorm hjälp! Effektivt! Mårdhundsjakt med STÄLLANDE HUND
Metsästäjä 2 l 2019 l 43 Småkryp som jagar smådjur F ör en tid sen beslöt jag med en kompis att starta ett eget jaktgäng för små rovdjur, som vi kallar Öttiäiset(kö), alltså Småkryp?. Tidigare hade vi ställt upp i tävlingar för att stöda ett annat gäng med smårovdjursjägare, men i våra egna jägargäng fanns också killar som var intresserade av att rensa mårdhundarna från prima jaktmarker. Så jag ringde runt och kollade om det fanns intresse att hänga med och så var vårt åttamannagäng grundat. Gängets hundavdelning består huvudsakligen av amerikansk rävhund som det i detta nu finns sju stycken av. Dessutom har vi en korthårig vorsteh, en plotthund, en tax, en tysk jaktterrier och en finsk stövare. I fjol ställde vi upp i lag-VM i smårovdjurjakt och placerade oss på silverplats. Det gav oss en plats i årets FMoch VM-tävlingar. Det vore fint om det skulle ordnas mera smårovdjurstävlingar på olika håll här i landet. Det blir garanterat ingen brist på deltagare bara det finns mårdhundar och andra små rovdjur i tävlingsmarkerna. Tävlingarna är ju effektiva och exakta tillslag i trakter där rovdjuren har störtat iväg och blivit för många. Det skulle vara fint om jaktföreningarna runt om i landet kunde diskutera ärendet på sina möten. Du kan följa med vårt småkrypsgäng på facebook: www.facebook.com/ pienpetojoukkue/ Vill du berätta om din egen favoritjaktform? Mejla redaktionssekreteraren på tero.kuitunen@riista.fi Ett mårdhundsspår hade uppenbarat sig i terrängen. Vi följde det och kammade hem full pott. Ett eliminerat mårdhundspar. Jägaren
44 l Jägaren 2 l 2019 MARKO MUUTTOLA Mårdhundsjakt med fällor – effekt utan besvär Förhösten är den tid på året då jakten på små rovdjur ger det bästa resultatet. Även jakten med fällor. Årets ungdjur är på språng i stora skaror. Vill man däremot påverka smårovdjurens produktion av ungar i jaktområdet så är det vårjakt som gäller eftersom det är då som man plockar bort individerna som får ungar. B örja mata in fällorna med godbitar som kittlar smaklökarna när vintern har börjat gå mot vår och gillra dem när mårdhundarna blir aktiva på våren med hungern kurrande i magen. Ställ fällorna där det är sannolikt att djuren har sin gång; utmed stränder och på öar så länge isen bär, utmed diken och under lador. Använd till exempel fisk och slaktavfall från vilt som bete. Det är meningslöst att flytta omkring på fällorna i onödan eftersom det kan ta en lång tid på en ny plats innan djuren vågar sig fram till fällan. Inte heller ska du flytta fällan från en plats där du har fått byte eftersom fällans effektivitet brukar bli bättre med tiden, i synnerhet på platser där du redan har knipit rovdjur. Visserligen går det att använda små universalfällor för ett riktat tillslag på någon speciell plats, men huvudregeln är den att en fälla fångar bäst när den har fått stå länge på samma plats i terrängen. Om du maskerar fällan fångar den ännu bättre och dessutom blir det fångade djuret mindre stressat i en kamouflerad fälla. Det gäller inte bara att välja platsen med omsorg; tänk också på att fällan ska vara enkel att underhålla och framför allt ska det vara lätt att kontrollera den. Enligt jaktförordningen ska en fälla som fångar levande kontrolleras minst en gång i dygnet. Märkband och teknik De små rovdjuren är aktiva främst i skymning och mörker, vilket betyder att det är förnuftigt att granska fällor som fångar levande på morgonen; det minimerar tiden som djuret tillbringar i fällan. Gör det så enkelt som möjligt att kontrollera fällan, det vill säga att du kan kolla den utan att behöva gå ända fram. Du kan använda en kikare för att kontrollera den på håll eller förse fällan med ett synligt band eller en reflex som visar om den har slagit igen. Enligt jaktförordningen ska en fälla som fångar levande kontrolleras minst en gång i dygnet. Jägaren ska alltså se efter om något djur har gått i fällan och det här kan också göras med elektroniska hjälpmedel. Det finns fällvakter på marknaden som skickar ett meddelande till ägarens mobiltelefon när fällan har slagit igen. Apparaten fungerar Med en sändande vilteller övervakningskamera slipper jägaren det dagliga körandet till fällan.
Jägaren 2 l 2019 l 45 med en enkel magnetisk brytare som aktiverar ett larm när fällan slår igen. Dessutom skickar fällvakten varje dag en kontrollanmälan om sitt tillstånd som en bekräftelse på att allting är som det ska. Om den dagliga anmälningen uteblir ska du – i enlighet med jaktförordningen – åka ut till fällan och kontrollera den. Ett annat bra elektroniskt alternativ för att hålla koll på fällorna är en viltkamera som kan fjärrstyras och som skickar bilder från platsen. Det normala är att en viltkamera tar en bild när den känner av en rörelse, men för det här ändamålet ska du programmera den att skicka en bild vid vissa klockslag. Alternativt kan du med ett textmeddelande till kameran begära en bild varje dag. På det viset har du koll på både fällan och kameran. Bägge apparaterna gör det lättare att kontrollera fällorna och sparar in onödiga besök i terrängen, i synnerhet om fällorna ligger en bit från dina vanliga vardagsvägar. Dessutom har apparaterna den fördelen att bägge kan förses med flera mottagare, vilket betyder att en grupp kan dela på jakten. För att fungera behöver bägge apparaterna ett simkort för mobiltelefoner; kostnaden för användningen ligger alltså på en operatör. Med ett separat batteri fungerar de här apparaterna länge. Användningen av ljuskällor Enligt gällande jaktförordning är det tillåtet att använda en konstgjord ljuskälla bland annat i gryt, fällor, stenrösen och byggnader, och under en byggnad eller virkestrave, och även i övrigt när det gäller att avliva ett djur i hjälplöst tillstånd. Enligt en proposition som regeringen lämnade till riksdagen i december ska bland andra mårdhunden och minken inte längre omfattas av jaktlagens bestämmelser om begränsningar. Det här kommer sannolikt att slopa begränsningarna i användningen av konstgjorda ljuskällor vid jakt på mårdhund. Följ med utvecklingen på den här kanten! Jakten på små rovdjur i statsmarker Vem som helst kan köpa ett säsongtillstånd av Forststyrelsen för jakt på små rovdjur i statens marker. Forststyrelsen säljer smårovdjurstillstånd till sina tillståndsområden för blygsamma tio euro för en hel säsong. Med tillståndet får du jaga samtliga små rovdjur utan kvoter och du kan köpa tillstånd för ett eller flera tillståndsområden. Du finner tillstånden för jakt på små rovdjur på adressen Eräluvat.fi. Du finner tillstånden för jakt på små rovdjur på adressen: Eräluvat.fi Så fort fällan har slagit igen skickar fällvakten ett sms till mobilen Rovdjuret som har gått i fällan avlivas med ett skott i huvudet.
46 l Jägaren 2 l 2019 TOMMY ARFMAN Kampen mot mårdhunden trappas upp på Åland Den effektiverade jakten på mårdhund som inleddes 2017 på Åland visar redan positiva resultat. Mårdhundspopulationerna minskar i områdena med effektiverad jakt och fler områden har fogats till projektet. Syftet med projektet är att utrota den här skadliga främmande arten i den åländska skärgården, som är känd för sin omväxlingsrika natur. D en åländska avskjutningsstatistiken talar sitt dystra språk om mårdhundsläget i landskapet. Sedan flera år tillbaka ligger den årliga avskjutningen på drygt 5000 mårdhundar. Om den årliga avskjutningen ligger på den här nivån, men utan att mårdhundarna blir färre så betyder det ju att mårdhundarna får 5000 ungar per år. Avskjutningen räcker alltså inte till för att minska på kapitalet, det vill säga den produktiva delen av stammen. Om produktionen ligger på 5000 djur om året så måste kapitalet röra sig i storleksklassen 1000 fertila honor. Det betyder att i genomsnitt fem ungar per hona är i livet i början av september. Den åländska rådjursjakten omfattar ungefär 120 000 hektar jaktmark. Om vi tänker oss att mårdhundarna bebor en ungefär lika stor areal så innebär det ungefär åtta produktiva mårdhundsrevir per tusen hektar. Själv betraktar jag de här siffrorna som fullt realistiska. I landskapet fälls ju varje år mellan 4000 och 5000 rådjur! Den färskaste avskjutningsstatistiken visar dock att antalet fällda mårdhundar har börjat minska. I fjol landade avskjutningen på cirka 4400 mårdhundar. Det här kan Den högeffektiva mårdhundsjakten bygger på en stark jaktkultur med hundar. Stötande wachtelhundar som används vid rådjurjakt passar utmärkt till ändamålet.
Jägaren 2 l 2019 l 47 innebära att ålänningarna har hejdat stammens tillväxt och kommit åt kapitalet. Det här stämmer med jägarnas observationer på fältet om minskande mängder mårdhund. Lemland Det första området med effektiverad mårdhundsjakt bildades i Lemlands kommun som ligger på södra Åland, öster om Mariehamn. Området omfattar hela den delen av kommunen som ligger på fasta Åland och är cirka 9000 hektar stort. Det utsågs till pionjärområde eftersom där redan fanns kunniga hundar och jägare som kunde ägna sig åt mårdhundsjakt. Projektet stödde jägarna med resurser, bland annat för skaffandet av viltkameror. Med kamerorna följer jägarna med tio utfodringsplatser där mårdhundarna fälls efter hand som de uppenbarar sig. Kamerorna innebar en klar höjning av jaktens effekt och under det första effektiverade jaktåret fälldes 159 mårdhundar. Jaktresultatet nästan fördubblades. Dessutom skedde en markant minskning av tidsåtgången per fällning, berättar en av eldsjälarna i projektet, Robin Förbom. Han jagar med en norsk gråhund som är specialiserad på mårdhund. Färre fällningar redan andra året Stolpdiagrammet visar också antalet fällda mårdhundar under det andra projektåret i Lemland. Vi kan redan se en klar nedgång i fällningarna. Det är ett tydligt tecken på att produktionen av mårdhundsungar har minskat i området. Det större antalet fällningar i oktober beror sannolikt på att det i september finns färre lättjagade ungdjur. I oktober skymmer det redan tidigt och det känns mera meningsfullt att satsa på jakten. Dessutom börjar rådjursjakten med hund i oktober och då fäller jägarna ofta mårdhundar vid sidan om. I synnerhet det allt populärare sättet att jaga rådjur med stötande hundraser har infört hundar som klarar av att fånga mårdhunden. Nya områden har tillkommit Mårdhundsprojektet har spritt sig i landskapet. Den totala ytan på vilken ålänningarna i detta nu systematiskt eliminerar mårdhundar uppgår redan till 47 000 hektar, vilket motsvarar hela 40 procent av fasta Ålands areal. Vi kan utan tvekan hävda att jägarna har tagit väl emot den här utmaningen. Enheten för jaktoch viltvårdsfrågor vid den åländska landskapsregeringen har hittills beviljat jaktvårdsföreningarna 53 000 euro. Pengarna har använts till att skaffa viltkameror, abonnemang och batterier. I Sept Okt Nov Dec Jan Febr Mars April (1-15) Antalet fällda mårdhundar vid den högeffektiva jakten i Lemland 2017-2018 2018-2019 45 40 35 30 25 20 15 10 5 Mårdhundsprojektet har blivit väl emottaget bland de åländska jägarna. En stor del av landskapets areal hör redan till avtalet mellan jägare och myndigheter. Den högeffektiva jakten i Lemland har redan gett resultat. Under det andra året, 2018 till 2019, minskade antalet fällda mårdhundar klart och tydligt. Kamerorna på utfodringsplatserna bekräftar detta. Numera får projektet in klart färre bilder på mårdhundar. Det krävs mycket jobb för att hålla igång utfodringsplatserna. Erik Berglund på projektområdet i Jomala lägger ut slaktavfall från ett rådjur på en utfodringsplats där det också finns en viltkamera.
48 l Jägaren 2 l 2019 skrivande stund är 81 kameror i gång för att hålla effekten på topp i mårdhundsjakten. Flera områden inledde verksamheten i höstas, vilket betyder att vi får vänta på resultaten tills nästa jaktsäsong är avslutad. Nya områden har satt sig vid förhandlingsbordet och sannolikt kommer fler projektområden att godkännas under innevarande år. Verksamheten bygger på stark jaktkultur med hund Elimineringen av mårdhundar står och faller med tillgången på kunniga jakthundar och jägare som kan jobbet. Ålänningarna har till fullo insett detta faktum. I stället för att mobilisera hela befolkningen till ett mårdhundstalko så styr man resurserna till kunniga jägare. Då sköts också avlivningen enligt lagens bokstav och med de rätta redskapen. På det här viset undviker man oetiska avlivningar och ser till att djurkroppen blir omhändertagen på rätt sätt. Klövdjursstammarna i landskapet är mycket starka och består främst av rådjur och i någon mån av älg. Vitsvanshjort förekommer sporadiskt. Jägarna jagar ofta mårdhund med rådjurshundar. I mindre utsträckning förekommer också spetsar för rovdjursjakt och drivande hundar som är specialiserade på mårdhund. Rådjurshundarna är inte alldeles oproblematiska, i synnerhet vid mårdhundsjakt på öarna på dagen. De täta rådjursbestånden gör det omöjligt att använda sådana hundar på dagen och i synnerhet på våren. Men hundarna lär sig ändå ofta att när det är mörkt så jagar man rovdjur. När hunden släpps på det färska spåret efter en mårdhund som har fastnat på bild så är risken för misstag minimal. Utmaningar inför framtiden Resultaten från Lemland visar att avskjutningen minskade under det andra året och kommer att fortsätta minska under det tredje året. Det kommer alltså att bli en utmaning att hålla motivationen uppe bland de kunniga jägarna när fällningarna minskar. Utfodringarna och kamerorna måste fortsättningsvis hållas i gång för att övervakningen ska fungera. Om det uppstår luckor så kommer mårdhundarna med säkerhet att återhämta sig kvickt. Som jag ser det skulle man i områdena med en utglesad population kunna använda sig av judasindivider. Det här innebär att man förser mårdhundar med gps-halsband och låter dem spåra upp de återstående individerna i området. Om ålänningarna väljer den här lösningen så måste de säkerligen också ta sig en funderare på en ekonomisk kompensation för jägarna som gör jobbet. De kunde också överväga en ändring i lagstiftningen på så vis att jägarna i den här fasen av jakten, när de eliminerar mårdhundar som angivardjuret har spårat upp, kan göra det utan jakträtt i området. Själv har jag goda erfarenheter av effektiviteten hos vårjakten med judasdjur. En hane med sändarhalsband leder oss till de fertila honorna i området och deras bon. Halsbandsdjuret avslöjar också områdets ”hotspots”, vilket gör att vi kan placera utfodringsplatserna effektivare. En fungerande modell Själv är jag övertygad om att den åländska modellen pekar i rätt riktning; att vi med den äntligen kan få mårdhundarna under kontroll till en rimlig kostnad. Det är däremot inte realistiskt att på en och samma gång eliminera rovdjuren i hela området utan vi ska koncentrera oss på smärre enheter med hög effekt. Med hjälp av en skara kunniga jägare kan vi eliminera också starka rovdjurspopulationer genom att stöda jägarna ekonomiskt med bland annat viltkameror och bilersättningar. När vi har glesat ut rovdjursbeståndet efter några år med effektiv jakt så fortsätter vi arbetet målmedvetet med en mindre men oerhört kunnig grupp jägare. Projektet har förstås en prislapp, men betraktat som en insats för naturskyddet är det ändå ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att åstadkomma betydande resultat i en känslig miljö, det vill säga i den åländska skärgården. Det dummaste som vi kan göra är att halka tillbaka till ett läge där rovdjuren kan börja föröka sig på nytt. När beståndet glesnar måste vi tvärtom satsa ännu mer på jakt med maxeffekt för att kunna fälla också den sista mårdhunden! En mårdhund mindre i Lemland! Jan-Olof Viktorsson avslutar korrekt med revolver en mårdhund som wachtelhunden Sakke har fångat. Yrkeskunna jägare vet hur man avlivar bytet enligt lagens bokstav.
Jägaren 2 l 2019 l 49 P å sitt senaste möte diskuterade arbetsgruppen för förvaltningsplanen för vargstammen flerartsförvaltningen av de stora rovdjurens och hjortdjurens stammar. Förvaltningsformen innebär att man tar hänsyn till beroendet och växelverkan mellan arterna. Frågan analyserades också ur sociala och ekonomiska perspektiv. Flerartsförvaltning innebär att man undersöker hur de olika arterna påverkar varandra, till exempel hur stammarna av stora rovdjur påverkar stammarna av hjortdjur, som är deras bytesdjur. Vid regleringen av älgstammen sker flerartsförvaltningen i dag så att effekterna av predationen tas upp i avskjutningsplanerna för hjortdjuren. Flerartsförvaltningen förutsätter att man fäster vikt vid de regionala skillnaderna i ekosystemen och landskapsstrukturen. Till exempel mellan Egentliga Finland och Östra Finland varierar populationerna och arterna av stora rovdjur och hjortdjur stort. Enligt arbetsgruppen är flerartsförvaltningen en viktig sak som måste utvecklas, både för de stora rovdjuren och för hjortdjuren. Förutom viltarternas påverkan på varandra ska man vid flerartsförvaltningen också se på till exempel vilka positiva och negativa effekter som rovdjuren och hjortdjuren har för människor och mänsklig aktivitet. Som negativa effekter kan betraktas till exempel att stora rovdjur och hjortdjur orsakar skador, och som positiva att arterna gynnar till exempel jakten och fisket. Vi behöver forskningsdata Flerartsförvaltning innebär att man undersöker flera påverkande faktorer och hur de hänger ihop. För forskningen kring flerartsförvaltningen, som används som stöd när man till exempel fattar beslut om avskjutningsplanerna för älgstammen, ska reserveras resurser. På detta sätt kan vi utveckla förvaltningen av djurstammarna i en riktning som beaktar regionala särdrag bättre än hittills. Studier visar bland annat att vargen påverkar en lång rad arter i ekosystemet. Effekterna kan indelas i direkta effekter som vargen åstadkommer genom predation (till exempel antalet hjortdjur) och i indirekta effekter som följer av vargens närvaro. Sådana effekter är förändrat beteende hos andra arter och effekterna på miljön och näringsväven. När vi ökar kunskaperna om vargens roll i ekosystemet kan vi också försöka förbättra acceptansen för varg. Arbetsgruppen diskuterade också vargens och de övriga stora rovdjurens effekter på skogsvildrenarna, som är skyddade. Enligt studierna av populationen av skogsvildren i Kajanaland har de stora rovdjurens och i synnerhet vargens predation minskat renbeståndet. Orsaken till detta är delvis att skogsvildrenarna har annorlunda beteende och reproduktionsförmåga än älgar och vitsvanshjortar. Arbetsgruppen ansåg att vi i skogsvildrensfrågan ska fundera på alternativa lösningar och därmed också på hur vi ska kunna trygga livskraftiga populationer av både varg och vildren. Mera information om skogsvildrenarna i vårt land finns på Naturresursinstitutets webbplats, www.luke.fi/sv/om-naturresurser/ villebrad-och-jakt/skogsren/ . Ministeriet informerar Jägaren 2 l 2019 l 49 FLERARTSFÖRVALTNINGEN TEMA för arbetsgruppen som uppdaterar förvaltningsplanen för vargstammen LA N CE AN DE RS ON , UN SP LA SH
50 l Jägaren 2 l 2019 En jaktförening ska följa med sin tid ARTO MÄÄTTÄ TU OM O TU RU N EN Perspektivet:
Jägaren 2 l 2019 l 51 S å sent som för några årtionden sedan fanns det inte mycket som man kunde syssla med i avkrokarna på landsbygden och då var verksamheten i jaktföreningarna livlig. Alla gånger handlade det inte ens om jakt. Nuförtiden kämpar jaktföreningarna med problemet att befolkningen på landsbygden flyttar till tillväxtcentra. Jakten har bibehållit sin framträdande roll som ett fritidsintresse, men den övriga verksamheten i jaktföreningarna känns inte längre lockande. Föreningen erbjuder sina medlemmar det väsentliga, jaktmöjligheterna. Kärnverksamheten Kärnverksamheten i en jaktförening består av skötseln av arrendeavtalen och ordnandet av möten. Kärnfunktionernas uppgift är att sörja för att jaktföreningen bevarar sin förmåga att erbjuda medlemmarna jaktmöjligheter. Arrendeavtalen och licensansökningarna för jakten på hjortdjur utgör nuförtiden den största administrativa bördan för jaktföreningarna. De binder således också flest aktiva medlemmar till föreningens verksamhet. Skötseln av arrendeavtalen kräver i praktiken att man använder dator och internet och i realtid följer med skiftesfördelningen i föreningens jaktmarker. Ständiga förändringar i ägoförhållandena och splittringen av skiften i mindre delar hör vår nutid till. Licensansökningarna har flyttat ut på nätet, vilket betyder att allt annat måste följa efter. Den övriga verksamheten De övriga funktionerna är ofta kvarlevor från tiderna då jaktföreningen var en viktig sysselsättningsproducent på sin hemort. Ofta handlade det om tävlingar och skytte, om att arrangera tillställningar i byn och om insatser för jakten. Jaktstugan utgör en typisk ekonomisk belastning för jaktföreningarna som kräver att medlemmarna ska skaffa extraintäkter. För en utomstående kan det här verka som föreningens huvudsakliga verksamhet, men oftast är uppgifterna de facto extra och frivilliga. Viktiga men inte nödvändiga. Föreningens geografiska utmaningar Det är främst jaktföreningarna i avfolkningsbygder som står inför utmaningar. Där hopar sig det administrativa och det praktiska på några få aktiva medlemmars axlar. Det handlar inte nödvändigtvis ens om aktiva medlemmar utan om personer som av tvingande omständigheter har fått åta sig uppgifter. På många orter har den synliga verksamheten i föreningen redan tynat. Skytteverksamheten är en skugga blott av sitt forna jag medan skjutbanorna förfaller. Den organiska verksamheten trappas ner och bygemenskapen har lämnat de levandes skara. Å andra sidan finns det en enorm efterfrågan på jaktmöjligheter kring våra tillväxtcentra. Jägarna har blivit stadsbor och det är bara under jaktsäsongen som orter långt borta har dragningskraft. Lösningar och möjligheter Nuförtiden, efter millennieskiftet, bygger en förenings förmåga att fungera smidigt på att administrationen moderniseras. Ofta räcker det med en uppdatering av de tekniska verktygen för administrationen och att medlemmarna utser sådana personer att sköta uppgifterna som kan göra det utan orimligt besvär. Det handlar om samma sak som den nutida jaktledarens roll vid älgjakten: om att i allt högre grad sköta anmälningar på nätet. Beroende på personen kan jobbet gå lekande lätt eller upplevas som en orimlig belastning. Rent generellt gäller det i föreningarna att inse faktum och svara på utmaningarna i vår föränderliga värld. Det hjälper inte att längta tillbaka till flydda tider i en nutid där bygemenskapen aldrig mer blir lika livlig som den var på 80-talet. Det hör inte till en jaktförenings uppgifter att erbjuda verksamhet när det inte finns någon att erbjuda den till! Onödiga talkojobb, att klamra sig fast vid egendom som inte längre behövs, förstelnade traditioner och motstånd mot förändringar garanterar att föreningen tappar medlemmar. Det är inte ovanligt att somliga – felaktigt föreställer sig sin jaktförening som en automat som betalar så de kan jaga gratis. Det är ett bakvänt sätt att tänka där en del medlemmar försöker få föreningens passiva medlemmar att stå för fiolerna; det vill säga att ”nån annan betalar”. Om föreningen lyckas skaka av sig det här tänkesättet och ändra sitt sätt att fungera så att jakten finansieras utan att belasta de övriga medlemmarna så får föreningen fastare mark under fötterna. Det här minskar också risken för att verksamheter som är viktiga för somliga medlemmar slopas med ett styrelsebeslut, för att de ”belastar föreningens ekonomi”. Nytt blod Det har talats om en förgubbning av jakten lika länge som jag själv har sysslat med jakt. Om processen faktiskt skulle framskrida lika fort som det en gång i tiden hävdades så skulle det nuförtiden inte finnas annat än pensionärer i jaktmarkerna. Sanningen är emellertid en annan. Åldersstrukturen hos de aktiva jägarna har i stort sett förblivit oförändrad, även om antalet passiva i den övre ändan av åldersspannet tenderar att öka. Som jag ser det handlar förgubbningen snarare om verksamheten i jaktföreningarna än om själva jakten. Det här beror oftast på att de yngre jägarna upplever ”den övriga verksamheten” i föreningen som betungande och överflödig. För dagens jägare är en jaktförening till för jakten och när man inte jagar så sysslar man med andra hobbyer. Inget fel i detta, men man borde inse faktum i föreningarna och anpassa verksamheten så, att den inte skrämmer bort yngre medlemmar. Likaså kan oöverlagda beslut skada föreningen. Ett exempel: ett möte kan besluta att freda skogshönsen och förbjuda jakten, även om det inte skulle föreligga något omedelbart behov. Det säger sig självt att föreningar av det här slaget inte på sikt inte lockar till medlemskap. Gallra om det saknas intresse I min egen förening uppstod på 90-talet ett nytt fenomen. Medlemmarna uteblev från mötena för att slippa bli utsedda att leda någon del av verksamheten. Till slut insåg vi vad som pågick och styrelsen beslöt att gallra bland verksamheterna. En del av medlemmarna befarade att föreningsverksamheten skulle upphöra medan andra uppskattade att talkojobben minskade. Oavsett effekterna så påverkades inte kärnverksamheten i föreningen. Vi fortsatte med jakten, arrendeavtalen, festerna och det övriga obligatoriska. I vårt land utgör jaktföreningarna en hörnsten i jakten på privatmark. Men vår nutid innebär nya utmaningar för verksamheten i föreningarna och har bidragit till förgubbningen av både föreningarna och verksamheten.
52 l Jägaren 2 l 2019 PANU HIIDENMIES Försäljning av jakt och kött I föregående artikel beslöt jaktföreningen X att ta reda på beskattarens syn på saken om föreningen skaffar sig intäkter för att rusta upp sitt slaktskjul. I den här artikeln ska vi se hur det hade gått om föreningen hade bestämt sig för en mera omfattande verksamhet. Jaktföreningen och beskattningen Del 2 S yftet med verksamheten i en jaktförening är inte att skaffa resurser åt medlemmarna eller ens åt föreningen, utan pengarna ska enligt den generella principen för allmännyttiga och ideella föreningar gå till verksamheten. Denna kan visserligen definieras väldigt generellt och i synnerhet resursstarka jaktföreningar kan ha en mångsidig och omfattande verksamhet som mindre föreningar bara kan drömma om. Små aktörer klarar sig utan skattepåföljder oftast Föreningen X i föregående artikel hade dimensionerat sina intäkter från försäljningen av jakt och kött till sammanlagt 8000 euro om året. Beskattaren ansåg i momshandledningen att inkomster i den här storleksklassen inte ska betraktas som intäkter av näringsverksamhet. Då behöver inte föreningen heller betala inkomstskatt eller moms på försäljningen. Effekterna av de båda skatterna skulle ha varit avsevärda för den lilla föreningens intäkter. Å andra sidan hade föreningen kunnat dra av momsen från sina anskaffningar. Den lilla föreningen X handlade alldeles riktigt när den beslöt att ansöka om kostnadsfri momshandledning. Om en
Jägaren 2 l 2019 l 53 F ör momsbeskattningen kan man av Skatteförvaltningen ansöka om ett förhandsavgörande för hur lagen ska tillämpas på ansökarens näringsverksamhet. Det går också att ansöka om avgiftsfri skriftlig momshandledning. Man kan ansöka om en ändring i det avgiftsbelagda förhandsavgörandet genom att överklaga. Den skriftliga handledningen saknar den här möjligheten. Hur gör jag en ansökning? Du kan ansöka om skriftlig handledning på nätet i MinSkatt. Du kan också göra en fritt formulerad skriftlig ansökan som du undertecknar och postar. Den som undertecknar ska ha behörighet att underteckna för föreningen (eller en stiftelse) eller rätt att med exempelvis en fullmakt företräda ansökaren. Fullmakten ska bifogas ansökningen. Av ansökningen ska framgå n Den ansökande föreningens eller stiftelsens namn och FO-nummer n En kort presentation av föreningen eller stiftelsen och verksamheten n En detaljerad beskrivning av skattefrågan som ansökningen handlar om n Samtliga relevanta utredningar i ärendet, som avtal eller beskrivningar av fakta (exempelvis bakgrunden till åtgärden, deltagarna och syftet med åtgärden) n För vilka år förhandsavgörandet söks n Namnet på och kontaktuppgifterna till den person som kan ge ytterligare information jaktföreningen överväger någon form av verksamhet för att skaffa sig intäkter så är momshandledningen en väldigt smidig tjänst hos beskattaren, som dessutom är alldeles avgiftsfri. Ansökningen kräver förstås en smula arbete. Nyttan består inte enbart av beslutet utan dessutom måste jaktföreningen göra upp en exakt och regelrätt ekonomisk plan, som i det långa loppet kan ha positiva effekter på skötseln av föreningens totala ekonomi. Den lilla föreningens ekonomiska planering utgick från en ändamålsenlighetsprövning. Det vill säga att medlemmarna tog sig en grundlig funderare på behovet av finansiering och efter ett samtal med markägarna beslöt medlemmarna att erbjuda utomstående jägare möjligheter att delta i jakter och köpa kött. Verksamheten lades upp så att föreningen skulle få sitt finansieringsbehov för kommande anskaffningar täckt. Stor förening arrangerar stora jakter Vårt andra fall är fiktivt. Här besluter den stora jaktföreningen Y att skaffa sig intäkter genom att sälja jakter och kött i stor omfattning. Men på kuppen glömmer medlemmarna att en ideell förening inte lämpar sig för affärsverksamhet. Åtminstone inte utan skattepåföljder. Den stora föreningen Y siktar på en årlig försäljning på totalt 30 000 euro. Planen är att sälja hjortdjursjakter för 15 000 euro och kött för lika mycket. Beskattaren har inte gett några gränser i euro i sitt övervägande om när föreningens inkomster ska bedömas som intäkter av näringsverksamhet. Varje fall bedöms separat för sig. Den stora föreningen Y marknadsför dessutom sina jakter i jakttidningar och uppger att föreningen bjuder ut jakter under hela säsongen och även följande höst. Föreningen prissätter jakterna och köttet efter gängse marknadspris och konkurrerar därmed också med företagare i branschen. I jaktpaketen ingår också boende som tillval och föreningen avlönar folk för att sköta matlagningen. Om planen var att hålla jaktföreningens intäktsanskaffning som en allmännyttig skattefri verksamhet så gäller det nu att vara uppmärksam. Beskattaren konstaterade alltså att föreningen X:s årliga intäkter på 8000 euro var av en sådan storleksklass att de inte kunde betraktas som intäkt av näringsverksamhet. Men föreningen Y:s verksamhet var dock till omfattningen av en helt annan klass. Även om beskattaren gör sin bedömning från fall till fall och ser till helheten, och intäkterna bara utgör ett kriterium av flera, så kan beslutet mycket väl bli att föreningen Y ska betala skatt. På vero.fi har det nyligen gjorts en uppdatering i anvisningarna för beskattningen av allmännyttiga samfund. I punkten 1.4.7 har det gjorts ett tillägg för jaktföreningar. Du hittar detta på adressen . www.vero.fi/sv/Detaljerade_skatteanvisningar/anvisningar/ 47999/verotusohje-yleishyödyllisille-yhteisöille/
54 l Jägaren 2 l 2019 Artikeln är den sjunde i tidningen Jägarens artikelserie Vilthushållning i utveckling där vi behandlar jaktföreningarnas möjligheter och olika verksamhetsformer för att bevara föreningsverksamheten som en del av vilthushållningens kärnfunktioner. Skribenten, jur.kand. och vicehäradshövding Panu Hiidenmies, är expert på jaktföreningsverksamhet. Vilthushållning i utveckling, del 7 PANU HIIDENMIES Enligt den senaste undersökningen som Finlands viltcentral har beställt av Taloustutkimus ligger acceptansen för jakten högre än någonsin förut sedan de här undersökningarna inleddes. Det här är ingen slump. Det är jägarna själva som fungerar som den främsta informationskällan för det omgivande samhället. Likaså understryks jaktföreningarnas roll som informatörer på lokalnivå. Både föreningarnas medlemmar, markägarna och de utomstående parterna behöver ett utbyte av information. Jaktföreningen och kommunikationen Ett meddelande i Oma riista är det effektivaste sättet att informera medlemmarna i jaktföreningen.
Jägaren 2 l 2019 l 55 J aktföreningarna kan inte längre vara slutna sällskap, avskilda från det omgivande samhället. Kommunikationen och dialogen med intressegrupperna är ännu viktigare än förut. På det här viset skapas jaktens ansikte utåt, både lokalt och nationellt. Det traditionella samtalet ansikte mot ansikte och på älghippan har inte förlorat sin betydelse, men vi ska inte heller förringa betydelsen av de nya kommunikationsmöjligheterna. Med välskött kommunikation stärker en jaktförening sin ställning gentemot både markägarna och de egna medlemmarna. En jaktförenings ansikte utåt bildas av kvaliteten på verksamheten inom föreningen och av hur väl föreningen förmår berätta om sin verksamhet. Dessutom ska föreningen kommunicera i samma kanaler där de tilltänkta mottagarna lyssnar! Markägarna den viktigaste intressegruppen På landsbygden består medlemskåren i en jaktförening traditionellt av markägarna och personer som markägarna personligen känner. Kommunikationen är okomplicerad och rak och fungerar. När älgjakten pågår ger man sig tid att snacka med varandra och komma överens om detaljer i jakten. I den trevliga stämningen på älghippan med vilträtter på bordet lyssnar jägarna på markägarnas önskemål och parterna lär känna varandra ordentligt. Bättre än så här blir inte en dialog! Det är inte ovanligt att man i jaktföreningar har för sed att en eller två gånger om året skicka ut ett brev till markägarna där man berättar om verksamheten och om planerna för följande jaktsäsong. Markägarna är garanterat intresserade av det som pågår i deras marker. Ett brev till markägarna är aningen annorlunda upplagt än ett brev till medlemmarna. Men å andra sidan är det inte ovanligt att markägare som inte själva jagar ändå är intresserade av verksamheten i föreningen. I somliga föreningar är det tradition att ge markägarna en del av det fällda viltet. Ett köttpaket som på julen levereras ända hem och komberas med en pratstund kan likaså betecknas som en utmärkt dialog mellan parterna. Ansikte mot ansikte går det fint att lyssna på varandra och berätta om viltstammarna och om hur det går med jagandet. Av det här finns det goda erfarenheter. I kommunikationen med markägarna är det viktigt att både lyssna och förutse. I föreningsverksamheten inträffar det allt emellanåt knepiga situationer. Det är mycket enklare för en jaktförening att hantera kriser om den regelbundet och under en lång tid för intern och extern kommunikation, förutsatt att de hålls uppdaterade. Sidor som aldrig blir uppdaterade ger ett intryck av en stillastående och ointressant jaktförening. Dessutom ska materialet som publiceras på nätet och i sociala medier vara sakligt. Det är ju precis det här materialet som skapar föreningens ansiktet utåt och därmed också bilden av medlemmarna. Kommunikationen till medlemmarna ska aldrig handla om enkelriktade skriverier från styrelsen till medlemmarna. I bästa fall är kommunikationen inom föreningen en öppen dialog som uppmärksammar medlemmarnas behov. Ett exempel på det här kan vara en egen WhatsApp-grupp för föreningen där medlemmarna kan dela bilder på fällt vilt och ställa frågor till styrelsen och få snabba svar. Det är inte ovanligt att föreningar använder sig av den här kanalen också på jakt. Vid planeringen av verksamheten i föreningen är det också skäl att tänka på att medlemmarna kan ha vant sig vid snabb och uttömmande kommunikation på jobbet och på sin övriga fritid. Alltså väntar de sig samma sak av föreningen. Välfungerande kommunikation skapar nöjda medlemmar! Kommunikationens nya behov Det är uppenbart att både jaktföreningens medlemmar och markägarna framledes behöver ännu mer välskött kommunikation. Tiden som parterna tillbringar ansikte mot ansikte minskar och det händer att bägge målgrupperna för kommunikationen bor långt borta från jaktområdet. Digitaliseringen vinner mark också i föreningslivet och folk har vant sig vid att det ska gå fort. Men spelet är inte alls förlorat även om föreningen knappt alls skulle ha satsat på kommunikationen. Diskutera gärna ärendet på ett möte i jaktföreningen och grunna tillsammans på det bästa sättet för föreningen att utveckla kommunikationen. Kommunikationen inåt och utåt avgör hur det går i följande undersökning av finländarnas inställning till jakten, som görs igen om några år. Sköt kommunikationen så här: Samtal ansikte mot ansikte fungerar allra bäst. Kommunikationen utgör en viktig del av föreningsverksamheten. Håll medlemmarna nöjda och uppdaterade om verksamheten. Markägarna är en viktig målgrupp att informera på förhand. Kommunikationen skapar jaktföreningens ansikte utåt. Kom ihåg att informera jämlikt! Utnyttja de digitala möjligheterna och var aktiv. har hållit kontakt med markägarna i en positiv anda. Informera medlemmarna öppet och aktivt Det hör till god föreningsverksamhet att aktivt hålla medlemmarna informerade. De ska få veta vad styrelsen besluter, hur gränserna går för jaktområdena och när det blir talko. Dessutom ska kommunikationen vara jämlik. Om bara en del av medlemmarna hålls underrättade så blir det fort problem. Det är synnerligen önskvärt att föreningen använder de nya elektroniska och sociala medierna, bara det görs med hänsyn till de äldre medlemmarna. E-posten är en informationskanal utan kostnader, men trots att vi lever i den digitala kommunikationens tidsålder så har ”riktiga” brev på papper fortsättningsvis sina fördelar. Ett snyggt uppställt pappersbrev kan tejpas upp på köksskåpet och fungera som ett komihåg. En jaktförenings egen hemsida eller Facebooksida utgör en utomordentlig kanal EC HO GR ID , UN SP LA SH
56 l Jägaren 2 l 2019 AKSELI HERLEVI Ripa Akseli Herlevi, Top Chef-segrare och ”Mister naughty brgr” kommer under det här året att husera som viltkock i tidningen Jägaren. Akseli är inbiten jägare och i varje nummer kommer han att trolla fram recept för oss som får snålvattnet att rinna. I detta nummer spelar ripan huvudrollen, vilket ju passar bra med årstiden. Vi önskar läsarna njutningsfulla stunder både i köket och vid middagsbordet! Blanda majonnäsen, lingonen och den finfördelade timjamen i en skål. Krydda generöst med svartpeppar och vid behov även med salt. Ställ in skålen i kylen och låt dra. Skär med en skalkniv gurkan i skivor på längden och lägg skivorna i skålen. Tillsätt sockret och ättiksspriten. Krydda med salt och skaka ihop ingredienserna. Ställ in skålen i kylen igen. Strö på den finfördelade persiljan precis innan serveringen. Bred ut ett bakplåtspapper på skärbrädet och lägg bröstfiléerna mitt på pappret, en i taget. Lägg ett annat ark Följ Akseli Herlevi på Instagram: @akseliherlevi bakplåtspapper på bröstfilén och bulta den varsamt till en schnitzel med en köttklubba eller motsvarande. Upprepa operationen med samtliga bröstbitar. Krydda därefter köttbitarna lätt med salt och peppar. Vänd schnitzlarna i vetemjölet, därefter i äggvispet och slutligen i skorpsmulorna. Stek schnitzlarna i het panna med smör så de blir frasiga. Värm semlorna i ugnen på 180 grader i fem minuter eller i stekpanna med snittytan nedåt tills de ser lagom rostade ut. Komponera burgarna med ingredienserna i receptet och hugg in! Jag rekommenderar läsarna att prova recepten även om de verkar rätt moderna. I burgerreceptet går det att ersätta ripan med annan fågel och schnitzeln kan också serveras som sådan. Såsen till ripan som är smaksatt med choklad är ett lysande recept även om det låter litet udda. Tack vare den rostade smaken och lätta bitterheten används mörk choklad ute i stora världen som krydda i matlagningen. Jag skulle inte ens själv ha kommit på tanken om inte min vän Henri Orre (en strålande jägare!) en gång hade gett mig det här tipset. Det var i Kaldoaivistugan efter en vintrig dag på jakt. Recepten är för fyra personer Ripburgare:: 4 st Vasa The BRGR-semlor 4 st ripbröst 2 st ägg, hopvispade i en skål 1 dl vetemjöl 2 dl skorpsmulor 50 g smör 2 dl majonäs 1 dl lingon 1 msk färsk finfördelad timjam ½ gurka 1 msk färsk finfördelad persilja 2 msk ättikssprit 1 msk socker 2 skivade tomater salt och peppar
Jägaren 2 l 2019 l 57 Ripbröst med chokladkryddad sås 4 st ripbröstfiléer 2 msk smör 1 msk rapsolja 1 skalad morot 1 gul lök 1 skalad palsternacka 1 msk auraost 1 dl rödvinsättika 2 dl rödvin 4 dl Demi-Glace-sås 1 dl vispgrädde 1 msk riven mörk choklad Salt och peppar Några timjamkvistar och en vitlöksklyfta till stekningen Tärna grönsakerna till storleken ungefär en kubikcentimeter. Fräs grönsakskuberna i en kastrull med rapsolja på medelvärme i ungefär fem minuter, tillsätt auraosten. Rör om och låt osten smälta. Tillsätt därefter rödvinsättikan. Koka upp och låt ättikan avdunsta nästan helt. Tillsätt därefter rödvinet. Koka ner rödvinet till ungefär hälften och tillsätt demi-glacesåsen. Koka igen ner såsen till ungefär hälften och filtrera den. Häll tillbaka vätskan i kastrullen, tillsätt grädden och koka på medelvärme i cirka fem minuter. Tillsätt den rivna chokladen och krydda vid behov med salt och peppar. Krydda ripbrösten med salt och peppar. Stek bröstbitarna i smör i het panna. Lägg några timjamkvistar i pannan i början av stekningen samt vitlöksklyftan, som du har krossat för hand mot bordet. Stek bröstbitarna i två-tre minuter på vardera sidan och låt dem därefter vila på skärbrädet. Servera dem med såsen och tillbehör efter tycke och smak.
Uutismakasiini 58 l Jägaren 2 l 2019 Projektet för utveckling av älghushållningsområdena startar! ? Finlands viltcentral inleder ett omfattande projekt för att stöda jägarnas och jaktföreningarnas verksamhet på lokal nivå vid skötseln av hjortdjursstammarna. Med projektet stöder viltcentralen det livsviktiga arbete som jägarna uträttar lokalt och användningen av viltdata vid förvaltningen av hjortdjuren. För projektet visstidsanställer vi nio planerare för tre år i viltcentralsregionerna. Projektet har beviljats finansiering av Jordoch skogsbruksministeriet och pågår till utgången av 2021. Till planerarnas huvuduppgifter hör: ? att sköta utbildningen om hur man använder älgdata och data om det övriga viltet i jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna samt utbildningen i selektiv avskjutning ? att utveckla samlicenspraxis och banktillståndsmodeller som ett verksamhetssätt i jaktföreningarna ? att delta i uppdateringen av nätverket av älghushållningsområden ? att öka och utveckla samarbetet med intressegrupperna i viltcentralsregionerna och jaktvårdsföreningarna ? att utveckla arbetet med att förebygga skador ? att utveckla uppföljningen av de små hjortdjurens stammar och utveckla avskjutningsplaneringen på lokal nivå Följande personer inleder sitt arbete med projektet i mitten av mars. Lappland. Ville Viitanen, skogsbruksingenjör, agronomieoch forstmagister Uleåborg. Risto Paakkonen, kandidatexamen i djurekologi Kajanaland. Timo Toivonen, verksamhetsledare, byggmästare Mellersta Finland/Södra Savolax. Esko Paananen, kandidatexamen i ekologi Norra Savolax/Norra Karelen. Lauri Itkonen, agronomieoch forstmagister, verksamhetsledare Nyland/Sydöstra Finland. Valto Kontro, Agronomieoch forstkandidat Egentliga Finland/Satakunta. Antti Rinne, Filosofie magister Österbotten/Kust-Österbotten. Joni Saunaluoma, agronomieoch forstkandidat Norra Tavastland/Södra Tavastland. Timo Ruuska, skogsbruksingenjör, agronomieoch forstmagister Lasse Heimo visstidsanställd som expert på viltcentralen ? Lasse Heimo sköter projektuppgifter som stöder jaktvårdsföreningarna samt särskilt specificerade offentliga förvaltningsuppgifter. Till hans uppgifter hör också rådgivnings-, utvecklingsoch utbildningsuppgifter i anslutning till Oma riista. Dessutom ska han jobba med att utveckla samarbetet med ungdomar och skolor. Hans stationeringsort är viltcentralens regionkontor i Åbo. Kimmo Tervonen ny IT-expert på viltcentralen ? Forstmästare Kimmo Tervonen började den första februari jobba med att utveckla tjänsten Oma riista. Hans stationeringsort är regionkontoret i Kajanaland. ? Tillbringa ett veckoslut tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar – välkommen! Tid: 6-9 juni Plats: Siiponkoski byoch åcenter, HAAPAJÄRVI Målgrupp: 11-16 åriga flickor och pojkar, även föräldrarna kan delta Pris: 100 € / person, för dem som skriver jägarexamen tillkommer en avgift på 20 euro På programmet bland annat: ? Prepkurs för jägarexamen ? Jägarexamen ? Skytteutbildning, skjutvapen och pilbåge (på skjutbana) ? Terrängkunskap (karta och kompass) ? Jakthundsdemo ? Jakt på små rovdjur, vi tillverkar fällor ? Trolling ? På fritiden SimWay simulatorskytte, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 20 maj Förfrågningar och anmälningar Miika Niskala, tfn: 044-445 6404 miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 45 lägerdeltagare i anmälningsordning, inkvartering i egna tält. Deltagarna får ett separat lägerbrev med närmare anvisningar och lägerprogrammet. Jaktläger för ungdomar
Jägaren 2 l 2019 l 59 Veckelax-Fredrikshamn jvf söker verksamhetsledare på deltid ? Vi söker en verksamhetsledare på deltid till Veckelax-Fredrikshamns jaktvårdsförening. Du är öppen och kommer bra överens med folk. Till verksamhetsledarens uppgifter hör att sköta den praktiska verksamheten i föreningen. Hit hör bland annat kommunikationen, samarbetet med intressegrupperna och uppföljningen av ekonomin tillsammans med redovisningsbyrån som sköter bokföringen. Verksamhetsledarens månadslön: 200 € Ytterligare information om jobbet: Juha Posti tfn 050 5240 659, Verksamhetsledare, Veckelax-Fredrikshamn jaktvårdsförening Antalet lösta jaktkort sjönk en aning ? I fjol (2018) betalade 302 988 jägare jaktvårdsavgiften, det vill säga 3032 färre än året innan. 91,9 procent av personerna som löste jaktkort var män och 8,1 procent kvinnor. I Lappland var kvinnornas andel klart störst, 12,5 procent, medan den var minst i Satakunta (6,6 %) och Uleåborg (6,7 %). Jägarkåren fick ett tillskott på 6475 nya medlemmar. Av dem var 73 % män och 27 % kvinnor. Flest nya jägare (1116) fick Nyland. Andelen kvinnor av de nya jägarna var störst i Lappland (42 %) och minst i Södra Tavastland (19 %). Antalet jägare 1962 2018 Ändringar att vänta i lagstiftningen för jakt på mårdhund och övriga främmande arter ? Regeringen lade den 5 december fram en proposition för riksdagen (HE 286/2018), enligt vilken jaktlagen inte längre ska tillämpas på mårdhund, mink, bisamråtta, sumpbäver och tvättbjörn, som definieras som invasiva, främmande arter. I propositionen föreslås också att guldschakalen ska fogas till jaktlagen som vilt om arten invandrar till vårt land. Ändringarna föreslås träda i kraft redan denna vår. Mårdhund, bisamråtta, sumpbäver, tvättbjörn och mink definieras i EU:s lagstiftning som invasiva främmande arter. Mink definieras också nationellt som en sådan. Vi behöver effektiva metoder för bekämpningen av de här arterna. Om propositionen godkänns blir det tillåtet att använda metoderna med vilka man i enlighet med jaktlagen får fånga och avliva icke fredade djur. Om propositionen antas krävs det inte heller längre jaktkort för jakten, som dessutom underlättas genom att metoder som är förbjudna vid jakt blir tillåtna. Enligt propositionen skulle det bli tillåtet att använda siktanordningar för nattskytte, artificiella ljuskällor och mekaniska anordningar som åstadkommer ljud (JL 33 § 1 mom punkterna 4, 5 och 15). I början av mars befinner sig statsrådets förordning om nationellt betydelsefulla skadliga främmande arter fortfarande ute på remiss och kan påverka ärendet. Syftet med förordningen är att exaktare än lagen reglera jakten på de främmande arterna. Det viktigaste förslaget i utkastet till förordning är förbudet mot användning av gift (JL 33 § 1 mom 2 punkt) vid jakt på främmande arter och att tillåta avlivning i fälla närmare än 150 meter från bebott hus. Vi återkommer med ytterligare information om de ovannämnda ändringarna när lagen och förordningen är fastställda.
60 l Jägaren 2 l 2019
Jägaren 2 l 2019 l 61 Pasi Ahopelto, 040 056 7078, lehonpaja.net. Soini Kinisjärvi; fåglar, däggdjur, fiskar, 040 831 2566. SÄLJES ERÄTAPIO burkförslutare direkt av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Isolerade inhemska hundkojor, 1-delad 310,och 2-delad 390,-. Tfn 06 453 4333 eller www.koirankoppi.fi. Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 541 7308 www.porinase.fi. Tikka-gevär T3 A03450, kaliber 222 + kikarsikte Burris 3X-9X-40 mm. BP 1000 € . Tfn 040 839 7733. Hagelgevär AngeloZoli 12/70 årsm 1989, miniatyrg Toz cal 22 med kikarsikte årsm 1989. Pris tillsammans 450 € , tfn +358 50 434 4173, Markku. ATV-däck, www.monkijan-renkaat.com. Säljer gräsandsungar för våtmarker mm. Änderna livar upp landskapet och lockar vilda artfränder. Leveranser i hela landet. Tfn 040 093 0690. Jaga och fiska vid hemknutarna i Kitka i Kuusamo, se etuovi.com, f69868. Håll dig uppdaterad – följ Finlands viltcentral i de sociala medierna! facebook.com/riistakeskus twitter.com/riistakeskus Jakt och jägare OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2019 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2019 utkommer den 21 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 19 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. KÖPES Pälsskinn, O.Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, tfn 040 027 1291. Pälsskinn och horn, R Pentinmäki, Jäpintie 344 c, 60800 Ilmajoki, 050 554 6852. TILL ER TJÄNST Hallå jägare! Jag syr hattar, handskar, västar mm av era skinn. Pälsarbeten av alla de slag med yrkeskunskap. Tfn 050 500 4233. Lägg dina planer under vatten och anlägg en våtmark! Våtmarksplanering, Juha Siekkinen, kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. OBS!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE, tfn 040 718 8170. SATAKUNNAN ASE. Alla vapensmedsoch kolvarbeten. www.asesepat.fi, 044 241 6987. Kylrum för vilt och slaktskjul enligt kundens önskemål. Även service och reparationer på befintliga kylrum. Risto Pitkänen Oy, tfn 040 073 3992, www.ristopitkanenoy.fi. JAKT Säljakt, seanature.net, 040 015 4600. Less på att jaga på kalhyggen? I Suomussalmi grundar vi en samfälld skog med kontinuerligt skogsbruk. Vi bildar ett skogsområde där delägarna har jakträtt. Info: www.suomenhiilinielu.fi, tfn 040 030 0552. Häng med! Björnoch hönsjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu.net, tfn 050 325 8966. Vårt älgjaktlag söker nya medlemmar, gärna ungdomar. Jaktområdet ligger i M Finland. Skicka din fritt formulerade ansökan till ismo.orjala@stark-suomi.fi. Kombinerad björnoch älgjakt i Kamtjatka. Sannolikheten för fällning: björn 99%, älg 89%. Tid: 29.09-16.10 2019. Grupp-4 jägare. Taiga Delight Oy, +358 445 258 695. Kolla vårt sortiment på eräkolmio.fi! Ripjakt och rödingfiske i Övre Lappland. Topin kalajahti, tfn 050 322 1377. KONSERVATORER Esa Kemppainen, 050 563 0169, www trofeet.fi. www.studionaturalia.fi, Nyland. Markku Haapaniemi, 050 036 0962, Teuva. Alla arbeten 24 h/7dygn, tfn 040 501 5166, Vanda. Specialiserad på fiskar. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 040 071 2149. Ödemarkstomt i Enare, lämplig för fiske, jakt och fritid. Vid stranden av Ronkajärvi, 2 ha, giltigt byggnadstillstånd, se annons i eräverkko. fi, bp 18000 e, tfn +358 40 030 6510. Specialaffären för knivar, www.brisa.fi. Strandtomter invid varann i Koillismaa, tillsammans eller separat. 040 826 1057. Säljer huset med tomten på jordbruk i Sydänmaakylä i Kärsämäki. Lämplig som bostad för jakt och fritid. 040 715 1991. Winchestergevär 1892 kal.32, Manner-Hannes gamla. Oulainen frågor, 040 530 0989. Jaktgevär 308 Tikka Sporter, m 65+kikarsikte, tfn 040 029 5279. LAADUKKAAT DIANA – RIISTAPELTOSEOKSET ENNAKKOON ERÄKONTISTA! Hirvi-Diana 1kg 14,90 € / 3kg 39,90 € / 10kg 119,90 € Peura-Kauris –Diana 1kg 14,90 € / 3kg 39,90 € / 10kg 126,90 € Fasaani-Peltopyy –Diana 1kg 13,90 € / 3kg 39,90 € / 10kg 99,90 € Diana-Aurinngonkukka 1kg 12,90 € / 3kg 36,90 € / 10kg 119,90 € Diana-Rehukaali 1kg 18,90 € / 3kg 54,90 € / 10kg 179,90 € Diana-Rehurapsi 1kg 8,90 € / 3kg 25,90 € / 10kg 79,90 € Diana-Rehunauris 1kg 13,90 € / 3kg 34,90 € Diana-Talvirehurapsi 1kg 9,90 € / 3kg 27,90 € / 10kg 79,90 € Diana-Öljyretikka 3kg 29,90 € / 10kg 79,90 € / 25kg 159,90 € Diana-turnipsi 1kg 19,90 € Diana-Rehujuurikas 1kg 14,90 € Diana-Naattinauris 1kg 19,90 € / 3kg 49,90 € Peltopyy Diana 3kg 44,90 € / 10kg 129,90 € Koristekukka-Diana 250g 24,90 € / 1kg 69,90 € Riistalaidun-Diana 3kg 39,90 € / 10kg 119,90 € Mesija perhospelto-Diana 3kg 29,90 € / 10kg 84,90 € Syyskylvö-Diana 3kg 29,90 € / 10kg 94,90 € Maanparannus-Diana 3kg 39,90 € / 10kg 119,90 € Riista-Diana 3kg 24,90 € / 10kg 75,90 € Diana-Tähkämaissi 3kg 79,90 € Diana-Hunajakukka 1kg 14,90 € Diana Solo 421kylvölaite 109,90 € Katso muut lisäedut www.erakontti.fi Tarkemmat tuotetiedot kylvömäärineen verkkokaupastamme. Yli 150€:n toimitus rahtivapaasti. Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410 FORP! Världens snabbaste snabbfäste, www.forpgun.com, 040 809 5990. Jaktstuga 20 km från Tammerfors. Stuga, kokvrå, bastu och terrass. Kamin, gasbelysning och -spis. 0,5 ha tomt. 040 801 2781. Kvalitetsurval beg och nya Guerini/Howa/ Leupold/Docter erbjudanden! Specialaffär, www.euroase.fi, 050 465 4695. Laddnings-, skytteoch jaktgrejer, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Avgillringsmekanismer för kanufällor och färdiga fällor mm, 050 566 2691, PH-Riista.fi. För jägare: utmärkt objekt också för större grupper. Etuovi.com, 622874. UTHYRES Stuga med el i Sotkamo, vid statsmarker. För 4-6 personer. Tfn 044 266 3203. I östra Kuhmo stugor för jägare och fiskare. 050 025 3563. Timonens samfällda skog arrenderar ut ca 4400 ha till älgjakt i Viinivaara i Utajärvi. Offerter och info: timosenyhteismetsa@gmail.com. HUNDAR Säljer labradorvalpar med prima jagande härstamning! Tfn 050 336 3474. Jämtvalpar: far XXX Rusmosan Weeti, mor XX Kuirinmäen Helmi, Kruunupään Kennel, tfn 040 913 8660, Jarmo Nummijärvi. Valpar av engelsk springer spaniel, ren engelsk jagande härstamning. Tuomo Kotasaari, 040 028 7465. ÖVRIGT En fin uvbulvan för kråkjakt, 040 040 7109.
62 l Jägaren 2 l 2019 Åland Älgjakten 2018 Under älgjakten 2018 fälldes 128 älgar fördelat på 36 tjurar, 32 kor och 60 kalvar. Det är igen en nedgång jämfört med 2017 då 162 älgar fälldes (38 tjurar, 37 kor och 87 kalvar). Kalvandelen i avskjutningen var också något lägre, 47 %. Att tillgången på kalv har varit sämre ses också i uppskattningen av antal älgar kvar efter jakten där man uppskattar att 86 kalvar fanns kvar i markerna jämfört med 2017 då antalet var 117. Kalvvikterna var också betydligt sämre vilket var väntat efter sommarens extrema torka. Följaktligen var andelen dåliga kalvar också högre och 37 % av kalvarna hade en slaktvikt på 50 kg eller lägre. Antalet älgar som uppskattas vara kvar efter jakten var i stort sett oförändrat på fasta Åland, 321 jämfört med 325 år 2017, och ökade något i skärgården från 283 till 305. Avskjutningen i skärgården har dock minskat kraftigt de senaste åren, nästan en halvering sedan 2014. Orsakerna bakom detta kan säkert vara flera men det finns skäl att diskutera detta inom föreningarna inför nästa jakt. RJ Fällda älgar Kvar efter jakten Kommun Tjur Ko Kalv TOTALT Tjur Ko Kalv Obestämd TOTALT KVAR BRÄNDÖ 7 6 8 21 26 43 4 10 83 FÖGLÖ 3 3 11 17 23 36 9 11 79 KUMLINGE 5 5 4 14 27 38 8 2 75 KÖKAR 2 1 2 5 10 13 4 2 29 SOTTUNGA 1 1 2 4 2 1 1 8 VÅRDÖ 1 4 6 11 9 13 7 2 31 SKÄRGÅRDEN 18 20 32 70 99 145 33 28 305 ECKERÖ 2 3 4 9 16 12 4 13 45 FINSTRÖM 2 4 6 6 15 8 3 32 GETA 2 1 4 7 10 10 3 23 HAMMARLAND 2 1 4 7 20 22 11 2 55 JOMALA 3 3 3 9 12 14 9 6 41 LEMLAND 2 2 3 7 20 20 6 46 LUMPARLAND 1 1 4 5 2 11 SALTVIK 3 1 1 5 13 11 3 3 30 SUND 2 1 4 7 13 15 7 3 38 FASTA ÅLAND 18 12 28 58 114 124 53 30 321 TOTALT 36 32 60 128 213 269 86 58 626 Slaktvikt kalvar 2000-2018 Älgavskjutning fasta Åland och skärgården Fällda älgar och älgar kvar efter jakten år: 2018
Jägaren 2 l 2019 l 63 FÄLLDA RÅDJUR 2018 (fjolåret inom parentes) Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö 6 (5) 47 (28) 23 (18) 42 (27) 112 (73) Eckerö 13 (13) 98 (95) 58 (54) 97 (86) 253 (235) Finström 16 (16) 198 (191) 152 (132) 236 (238) 586 (561) Föglö 23 (22) 107 (94) 92 (68) 158 (123) 357 (285) Geta 14 (15) 96 (80) 72 (66) 95 (108) 263 (254) Hammarland 19 (19) 175 (176) 117 (106) 189 (171) 481 (453) Jomala 22 (21) 223 (202) 161 (137) 227 (260) 611 (599) Kumlinge 4 (4) 23 (23) 29 (18) 41 (37) 93 (78) Kökar 5 (5) 21 (24) 20 (21) 17 (24) 58 (69) Lemland 13 (13) 186 (174) 97 (109) 183 (203) 466 (486) Lumparland 5 (5) 63 (55) 43 (30) 48 (41) 154 (126) Mariehamn 1 (1) 7 (5) 8 (7) 6 (8) 21 (20) Saltvik 21 (22) 149 (121) 91 (77) 209 (142) 449 (340) Sottunga 1 (1) 5 (2) 4 (3) 6 (2) 15 (7) Sund 23 (23) 159 (155) 69 (57) 228 (171) 456 (383) Vårdö 15 (15) 65 (57) 45 (41) 87 (50) 197 (148) 201 (200) 1622 (1482) 1081 (944) 1869 (1691) 4572 (4117) Rådjursjakten 2018 Resultatet från rådjursjakten 2018 blev 4 572 rådjur vilket är en tydlig ökning jämfört med föregående år då resultatet var 4 117 fällda rådjur. Fördelningen var 1 622 bockar, 1 081 getter och 1 869 killingar. Ökningen är 10 % jämfört med föregående år. Rådjursstammen är nu åter stabil och kraftig på fasta Åland och i skärgården är den på rekordnivåer. Kumlinge satte nytt avskjutningsrekord igen med 93 rådjur tidigare rekordet var 78 från 2017, på Brändö ökade det desto mera från 76 år 2017 till 112 ifjol. På Föglö så ökade avskjutningen med hela 20 % och man nedlade hela 357 rådjur jämfört med det tidigare rekordåret 2017 då 285 rådjur fälldes. På fasta Åland var det framför allt i Saltvik + 25% och Sund + 16% som det märktes en ökning i avskjutningen. Vad gäller trafikolyckor med rådjur inblandade så ökade dessa till 311 stycken från 224 stycken. Dessa siffror gäller olyckor inrapporterade till polisen. Landskapsregeringen har under året fortsatt med annonser ute i tidningarna om vad man skall göra om man råkar ut för en hjortdjursolycka, så det är möjligt att ökningen av antalet anmälda olyckor till viss del är en effekt av detta. RG Vitsvanshjortsjakten 2018 Under hösten fälldes 113 hjortar på Åland vilket är en ökning från fjolåret då 107 stycken fälldes. Hjortarna fälldes i fyra kommuner nämligen Brändö 58, Kumlinge 46, Lemland 5 och Föglö 4 stycken. Från övriga kommuner har det inte rapporters några fällda hjortar. Iakttagelser av vitsvansvilt har dock gjorts i flera kommuner i framför allt övriga skärgården. En hjort har varit inblandad i trafikolycka under året. RG Säloch skarvjakten 2018 Även säloch skarvjakten är avslutad för den här säsongen. Totalt fälldes 128 gråsälar år 2018–19 vilket var lite högre än senaste två åren då bara ca 70 sälar inrapporterats som fällda. Det var nu tredje året med det nya systemet, nämligen att man ej behöver personliga tillstånd för skyddsjakten men kvoten om 450 gråsälar finns kvar och så även naturligtvis rapporteringsskyldigheten över fällda gråsälar. Här skulle det vara av största vikt att man verkligen rapporterar de gråsälar man fäller för att vi ska kunna följa med utvecklingen och också utveckla jakten. Mer information finns på hemsidan www.regeringen.ax. För storskarvens del är kravet på personliga tillstånd kvar samt även här rapporteringsskyldigheten. Resultatet från skarvjakten var 938 fällda skarvar jämfört med 841 st. år 2017. RG Rodjursavskjutning och trafikolyckor rapporterade till polisen Fallda algar 1971-2018
Pvm Paikkakunta Yhteistyössä 4.4. Salo Metsästäjäliitto 11.4. Hyvinkää J. Kärkkäinen Oy 16.4. Nakkila Sissos-myymälä Oy 10.5. Nokia Häijään Urheilutarvike Ky 15.5. Ylistaro Asepaja M. Vuorela 21.5. Iisalmi Pohjois-Savon Luontovaruste Oy 5.6. Haapajärvi Raimo Olkkonen Oy 7.6. Leppävirta Green Trail Oy 13.6. Kajaani Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen Oy Pvm Paikkakunta Yhteistyössä 4.4. Salo Metsästäjäliitto 11.4. Hyvinkää J. Kärkkäinen Oy 16.4. Nakkila Sissos-myymälä Oy 10.5. Nokia Häijään Urheilutarvike Ky 15.5. Ylistaro Asepaja M. Vuorela 21.5. Iisalmi Pohjois-Savon Luontovaruste Oy 5.6. Haapajärvi Raimo Olkkonen Oy 7.6. Leppävirta Green Trail Oy 13.6. Kajaani Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen Oy Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Lisätietoja: Nordic Distribution Oy Nordis Teuvo Louhisola Oy www.nordis.fi www.teuvolouhisola.fi Premium Tour 2019 Premium Tour 2019 Menossa mukana myös: Team Karhukopla FinnHunting Oy Mitsubishi Delta Auto Oy Continental Rengas Oy Chipsters Food Oy Menossa mukana myös: Team Karhukopla FinnHunting Oy Mitsubishi Delta Auto Oy Continental Rengas Oy Chipsters Food Oy Nordis Oy Premium Tour 2019 VE Metsästäjä nro 2 210x267.indd 1 25.2.2019 10:34:42