• Jä g ar en Begränsningar i jakttiderna för skogshönsen 5 l 2016 Karelska björnhunden 80 år H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Osallistu ja voit voittaa upeita palkintoja! Kuvaa syksyn komein riistalintusaaliisi yhdessä Nordishaulikonpatruunarasian kanssa ja osallistu kilpailuun! Kilpailuaika 1.8.-1.11.2016. Lähetä kilpailukuvasi ja yhteystietosi osoitteeseen info@nordis.fi. Palkinnot: 250 kpl Nordis-haulikonpatruunoita, 3 kpl Riista-lehden vuosikertoja, 10 kpl Riistavisa-pelejä, 5 kpl Robust-metsästyspuukkoja. Palkitut kuvat julkaistaan 9.12. ilmestyvässä Riista-lehdessä ja kilpailun parhaimmat kuvat julkaistaan Nordis Oy:n ja Riista-lehden kotisivuilla. Onnea kilpailuun! Uudet Nordis-haulikonpatruunat nyt kauppiailla! Nordis Oy_N-haulikonpaukkukilpailu_Metsästäjä_210x267mm_nro 5_2016.indd 1 15.8.2016 8:26:18
• 2 l Jägaren 5 l 2016 Kontaktuppgifter Adresser Jägaren Nr. 5/2016 65. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 28.11.2016. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Annamari Alanne, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Laura Ticklén. Annonser Radannonser till spalten Jakt och jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar: Tfn 029 431 2002, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2016/Jag16_05 Pärmfoto : Vesa Seppänen Medlem i Tidningarnas Förbund Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. Jaktkortsärenden och adressändringar 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22 tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Oma riista –helpdesk Puh. 029 431 2111 (arkisin klo 12–16) oma@riista.fi”
• Jägaren 5 l 2016 l 3 Innehåll l 5 l 2016 5 Ledaren: Samarbete och hänsyn 6 Jakttiderna för skogshönsen 8 Skogshönsen minskar fortsättningsvis 12 Insamlingen av älgdata – Oma riista-anvisningar för jaktledare 16 Avskjutningsanmälan i Oma riista för licensinnehavare 18 Ordförandens spalt: Hönsjakt med sans och måtta 20 Älgdata av jägare för jägare 22 Lockjakt lär dig djurens beteende 26 Älgidentifiering med viltkameror 30 Fästingar allt större bekymmer 32 Hot mot hjortdjuren i de arktiska områdena 33 Älgens echinokock svår att upptäcka 34 Viltet lider av förgiftningar 36 Plansch: Tjäder 38 Jagande ”kärring” som inte fjäskar för gubbar 42 Älgen 44 Karelska björnhunden fyller jämna år 46 I Panelia trivs rapphönorna igen 50 En jägares väg 52 Jakt och natur intresserar eleverna i Kides 54 Skogsvildrenen utvidgar sitt revir 56 25 år av rådjursjakt 58 Jvf-verksamheten utvecklas 60 Jaktsäsongen börjar 62 Förhösten smakar vilt 65 Viltmatskurs inspirerade i Nyland 66 Nyhetsmagasinet 69 Jakt och jägare 70 Åland Oma riista-anvisningar för älgjakten, s. 12 Soili Järvelä fyller 80 år, s. 38 Fästingar och hjortdjur, s. 30 M ik ae l W ik st rö m N ee na Ku uk as jä rv i Viltmats tips för hösten, s.62
• 1298 € ALK. 1598 € ALK. 1798 € ALK. € +50 € +500 € Pakettihinta sisältää kiväärin, Burris Fullfield E1 3-9x40 valopisteellisen kiikaritähtäimen, Optilock -kiikarinjalat, asepussin sekä asehihnan. Aseissa 14x1 vaimenninkierre. Paketin ostajan on mahdollista hankkia AseUtra SL5i -uutuusvaimennin hintaan 269€. 269 € SAATAVANA MYÖS VASENKÄTISENÄ
• Jägaren 5 l 2016 l 5 Det nya jaktåret har kört igång och säsongen för hjortdjur närmar sig. I skrivande stund mals förordningarna fortfarande i byråkratins kvarnar och vi väntar på de slutliga besluten, i synnerhet om älgen men också om jakttiderna för hönsfåglarna. Beträffande hjortdjuren har speciellt kalvskyddet väckt debatt. Det är viktigt att observera att en eventuell ändring i straffpraxis bara skulle innebära ett ökat ansvar för jägarna. Det är självklart att alla jägare lämnar en hona med kalv i fred! Det gäller för oss alla att beslutsamt hålla fast vid god jägarsed. I den här debatten skulle jag hellre lyfta fram frågan om hur vi kan vidareutveckla viltstammarna och viltvården. Det talas mycket om huruvida det är köttet eller exempelvis hornen som är det viktiga, hur vi sköter samarbetet med markägarna och hur stor kvarvarande stam som är lagom för att bevara jaktmöjligheterna. Å andra sidan väcker också viltskadorna och viltolyckorna debatt, och hur vi ska göra för att hålla dem under kontroll. Även om debatten har en tendens att spetsas till, så skulle jag hellre se mera renhårigt samarbete. Guldmedaljhorn är visserligen fina, men hornen som hänger på väggen i jaktstugan borde snarare berätta om lyckat viltvårdsarbete och hållbar beskattning. Köttet är och förblir viktigt, bara vi hanterar djuren rätt hela vägen till middagsbordet. I verkligheten förhåller det sig väl ändå så, att de här frågorna lyckad viltvård och hållbar beskattning är olika aspekter av samma medalj? Den hållbara beskattningen och uppskattningarna av stammarnas storlek är särskilt aktuella just nu när vi väntar på besluten som bygger på triangelinventeringarna. Vi hoppas alla att sensommaren har varit gynnsam även för fågelstammarna, vilket skulle bädda för allsidiga möjligheter till fågeljakt. Beklagligtvis ser de preliminära resultaten inte lovande ut. Enligt naturresursinstitutet har skogshönsstammarna minskat i synnerhet i norra Finland medan fågelläget i södra och mellersta Finland är lika blygsamt som i fjol. I debatten är det allt emellanåt någon som förargar sig över att något jaktsätt begränsar eller stör personens egen favoritjakt. Det ställs till och med krav på att något jaktsätt borde totalförbjudas för att det kantänka stör favoritjakten! Här är det bäst att hålla i minnet att vi är markägarnas gäster och att vi jägare måste se till helheten: all laglig jakt är lika värdefull. Både småviltjägare och storviltjägare bär sitt strå till stacken, liksom även de som jagar skadedjur och håller hund. Det gynnar inte någon enda jägare att vi försvårar för några jaktsätt eller några former av jaktkultur så länge de står på hållbar grund. Samarbete och hänsyn är jaktens fundament. Samarbete och hänsyn Jari Varjo Direktör Finlands viltcentral Ledaren
• Jordoch skogsbruksministeriet har fastställt jakttiderna för tjäder, orre, järpe och dalripa för jaktsäsongen 2016 2017. Jakttiden är begränsad eftersom sommarens vilttriangelräkning visar att populationerna av skogshönsfåglar har försvagats. Med begränsningarna vill man se till att jakten är hållbar. Jakttiderna för skogshönsen jaktåret 1.8.2016–31.7.2017 Orre Jakttiden för orre 10.9– 10.10: I landskapen Södra Österbotten, Kajanaland, Mellersta Österbotten, Mellersta Finland, Lappland, Birkaland, Österbotten, Norra Karelen, Norra Österbotten, Norra Savolax och Satakunta. Jakttiden för orre 10.9– 31.10: De övriga delarna av landet. Ingen vinterjakt efter orrtupp i januari. Tjäder Tjädern är fredad: I landskapet Egentliga Finland och i landskapet Nyland, dock inte i kommunerna Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Mäntsälä och Pukkila. Jakttiden för tjäder 10.9–10.10: I landskapen Kajanaland, Egentliga Tavastland, Mellersta Österbotten, Birkaland, Österbotten, Norra Savolax, Päijänne-Tavastland och Satakunta, i landskapet Södra Österbotten, dock inte i kommunerna Alajärvi, Alavus, Kuortane, Soini och Etseri, i landskapet Mellersta Finland, dock inte i kommunerna Kannonkoski, Karstula, Keuruu, Kivijärvi, Kyyjärvi, Multia och Saarijärvi, i kommunerna Posio och Ranua i landskapet Lappland, i landskapet Norra Österbotten, dock inte i kommunerna Pudasjärvi och Taivalkoski, samt i kommunerna Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Mäntsälä och Pukkila i landskapet Nyland. Jakttiden för tjäder 10.9– 31.10: De övriga delarna av landet. 6 l Jägaren 5 l 2016 Jakttiden för orre 2016-2017 10.9-31.10 10.9-10.10 Jakttiden för tjäder 2016-2017 10.9-31.10 10.9-10.10 ingen jakt
• Jägaren 5 l 2016 l 7 Jakttiderna finns angivna på kartor på viltcentralens webbsida på adressen www.riista.fi. Kartbilderna ovan följer Lantmäteriverkets kommunindelning 1/2015. Järpe Järpen är fredad: I landskapet Lappland. Jakttiden för järpe 10.9– 10.10: I landskapen Södra Osterbotten, Kajanaland, Mellersta Österbotten, Mellersta Finland, Österbotten, Norra Karelen, Norra Österbotten och Norra Savolax. Jakttiden för järpe 10.9–31.10: De övriga delarna av landet. Kontrollera landskapens och kommunernas gränser på Lantmäteriverkets webbsida: www.maanmittauslaitos.fi ? Kartor ? Kartprodukter ? Statistisk baskarta Fjällripa Jakttiden för fjällripa 10.9–31.3: I landskapet Lappland i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki. Fjällripan är fredad: De övriga delarna av landet Dalripa Jakttiden för dalripa 10.9–31.3: I landskapet Lappland i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki. Dalripan är fredad: De övriga delarna av landet. Jakttiden för dalripa 2016-2017 Vinterdräkt Sommardräkt Sommardräkt 10.9-31.3 ingen jakt Jakttiden för järpe 2016-2017 10.9-31.10 10.9-10.10 ingen jakt
• 8 l Jägaren 5 l 2016 Pekka Helle och Katja Ikonen , Naturresursinstitutet Skogshönsen minskar fortsättningsvis I våras verkade naturen vara alldeles upp och ner. Våren var tidig, vädret var varmt och mängden dunungar väckte förhoppningar om ett gott hönsår. Men så gick det inte. Resultaten av triangelinventeringarna utgör för många av oss en tämligen tröstlös läsning. somras var det 28 gången som vilttrianglar inventerades i hela landet. Under den egentliga inventeringstiden från 22 juni till andra augusti fick vi in resultaten för 811 trianglar, vilket bildade underlag för beredningen av förordningen om jakttiderna. Vid mitten av augusti hade vi fått in resultaten från sammanlagt 930 vilttrianglar. Hönsfåglarnas magra år Hönsstammarna har minskat i flera års tid och nedgången har fortsatt i större delen av landet. Det fanns dock avsevärda regionala variationer. I de södra och mellersta delarna av landet var läget det samma som i fjol, det vill säga rätt anspråkslöst. För landets norra delar noterade vi en klar minskning i tätheterna. För alla arter gäller att de genomsnittliga tätheterna låg kännbart under medelvärdet för de senaste tio åren. Diagrammen för de fyra storområdena visar att arternas medeltätheter är väldigt låga i förhållande till triangelinventeringarnas 28-åriga historia. I Uleåborg-Kajanaland är tätheterna för orre, järpe och ripa de lägsta under hela triangelperioden. I storområdet Mellersta Finland är situationen den samma för orren och järpen. Nedgången har redan pågått i flera års tid. För nästan alla arter och i merparten av storområdena inföll den föregående täthetstoppen åren 2011 eller 2012, men de fyra storområdena är beträffande variationerna dock inte enhetliga utan det förekommer också variationer på viltcentralsregionernas nivå (tabell). Periodiska variationer? En granskning av andelen ungar avslöjar inga långtidsförändringar i större delen av landet. I söder har andelen ungar av alla arter (tjäder, orre, järpe) i ett längre perspektiv till och med vuxit. De årliga variationerna är emellertid stora och i storområdet Mellersta Finland är andelen ungar hos de här tre arterna den lägsta under triangelinventeringarnas hela historia. Resultaten för de senaste åren antyder att tidigare decenniers periodiska variationer hos fågelstammarna kanske är på väg tillbaka. De har varit mer eller mindre försvunna i drygt två decennier. I fjol gjorde vi bedömningen att utförsbacken som hade pågått i några år kunde vara ett typiskt drag för cykliska variationer. Men årets observationer passar inte riktigt in El is a Ro n ka in en I
• Jägaren 5 l 2016 l 9 Vi har inte någon klar uppfattning om hur den tidiga tidpunkten för inventeringarna och det på sina håll väldigt varma vädret under inventeringarna påverkade resultaten 1986 1991 1996 2001 2006 2011 2016 7 6 5 4 3 2 1 Tjäder 1986 1991 1996 2001 2006 2011 2016 14 12 10 8 6 4 2 Järpe 1986 1991 1996 2001 2006 2011 2016 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 Orre Skogshönsstammarnas utveckling åren 1989-2016 i landets fyra storområden. Lodaxeln : Tätheten som individer per kvadratkm skogsmark. LAPPI Lapplands viltcentralsregion OUKA Uleåborg och Kajanaland KESKI Norra Karelen, Norra Savolax, Mellersta Finland, Österbotten, Kust-Österbotten ETELÄ Sydöstra Finland, Södra Savolax, Nyland, Södra Tavastland, Norra Tavastland, Satakunta, Egentliga Finland 1986 1991 1996 2001 2006 2011 2016 7 6 5 4 3 2 1 Ripa V ilt ce nt ra ls re gi on In ve nt er ad e tr ia ng la r Tjäder Orre Järpe Ripa Tä th et (in d/ kv km ) Fö rä nd rin g % A nd el en un ga r % Tä th et (in d/ kv km ) Fö rä nd rin g % A nd el en un ga r % Tä th et (in d/ kv km ) Fö rä nd rin g % A nd el en un ga r % Tä th et (in d/ kv km ) Fö rä nd rin g % A nd el en un ga r % S Tavastland 27 2,1 ? ? 32 5,0 + 30 6,5 ? ? 42 S Savolax 69 3,0 ± 32 4,8 ± 39 5,9 ± 32 SÖ Finland 47 4,8 + 37 6,5 ++ 47 7,9 ++ 44 Kajanaland 98 3,4 ? 42 5,9 ? 56 2,9 ? ? 52 0,4 ? ? 72 M Finland 74 3,1 ++ 30 4,8 ? 45 5,4 ± 42 Lappland 136 3,7 ± 41 1,7 ? ? 40 0,8 ? ? 42 1,3 ± 60 Uleåborg 130 2,4 ? 34 5,6 ? 54 2,7 ± 51 0,3 ? ? 39 Österbotten 87 2,5 ± 37 6,1 ± 43 3,5 ++ 38 N Tavastland 28 1,9 ? ? 34 5,1 + 43 9,0 ± 56 N Karelen 76 4,9 46 5,8 ? 56 5,9 ± 48 N Savolax 57 2,1 ++ 41 5,9 ± 49 5,3 ± 35 Kust-Ö 17 0,7 ? ? 5,5 ± 54 3,4 ? ? 31 Satakunta 54 2,8 ± 26 4,2 ± 42 7,0 ± 44 Nyland 23 2,5 ± 41 7,1 ++ 38 7,3 ± 50 EgF 7 2,0 + 30 3,8 ? 32 9,5 ++ 47 Hela landet 930 3,1 ± 37 4,3 ± 45 3,9 ± 44 0,7 ? ? 57 Skogshönsens tätheter (individer per kvkm skogsmark) och andelen ungar (% av alla observerade individer) i juliaugusti 2016. Förändringarna i förekomsterna sedan fjolåret är uttryckta med plusoch minustecken: ± förändring < 15 % + och ? förändring 15–30 % ++ och ? ? förändring >30 % För ripan visas bara siffrorna för norra Finland, där materialet räcker till. i den här bilden även om det i vissa delar av landet syns tecken på en spirande uppgång. Det här berör i någon mån den totala tätheten, men främst ungarnas andel av stammen som i flera regioner har stigit en aning sedan i fjol. Vad kan fågelknappheten bero på? Det finns alltid flera faktorer som påverkar mängden skogshöns och deras betydelse varierar från region till region och från art till art. Dessutom gör de olika faktorernas komplicerade samverkan det svårare att upptäcka och förstå sambanden mellan orsak och verkan. En fortplantningssäsong börjar aldrig från ett rent bord utan har tidigare säsonger med sig i bagaget. Så kan till exempel en fågelstams åldersstruktur efter vintern påverka den följande sommarens produktion av ungar. Vi har inte någon klar uppfattning om hur den tidiga tidpunkten för inventeringarna och det på sina håll väldigt varma vädret under inventeringarna påverkade fåglarnas synlighet och därmed även resultaten. Kvalmigt väder och lokalt häftiga regnoch åskskurar försvårade dock inventeringarna. Fortplantningssäsongen började med påtagligt gynnsamt väder eftersom medeltemperaturen i maj och under hela våren ställvis var till och med rekordhög. Flera av tecknen i naturen som visade hur våren och sommaren framskred var klart tidigare än vanligt. Av medeltemperaturerna att döma låg temperaturerna i juni nära långtidsmedelvärdet. I juni var regnmängderna i många regioner större än genomsnittet och bättrades på av några dagar med ösregn. Juli var varmare än vanligt i större delen av landet och i norr var det till och med ovanligt varmt. Mängderna av små gnagare kan ha en avgörande inverkan på hönsfåglarnas häckning. En plötslig nedgång i mängden gnagare i terrängen ökar predationen som är riktad mot de markhäckande fåglarnas bon och ungar. Enligt Naturresursinstitutet är sorkstammarna i södra och östra Finland på väg uppåt mot en topp medan de i norr har kollapsat eller håller på och kollapsar efter fjolårets toppnoteringar. I mellersta och västra Finland har det varit rätt ont om sorkar. Enligt de här uppgifterna kan det hända att hönsfåglarnas produktion av ungar har varit svagare i norr än i söder. Åter en gång har jägarna på ett berömligt sätt ställt upp och inventerat trianglar! Under rådande förhållanden krävde terrängarbetet stora ansträngningar och en beundransvärd hängivenhet för uppgiften. Merparten av inventeringsresultaten skickades in elektroniskt, vilket underlättade och snabbade upp behandlingen av resultaten avsevärt. Viltförvaltningen har behandlat de färska inventeringsresultaten i skyndsam ordning och har på grund av fågelläget infört jaktbegränsningar i förordningen, på sina håll kännbart. Dessutom kan varje jägare själv påverka mängden fällda hönsfåglar.
• SUPRA: EN HUNDPEJL MED ÖVERLÄGSEN HÖRBARHET. DU HITTAR DIN ÅTERFÖRSÄLJARE PÅ WWW.TRACKER.FI. KÖP TRACKER PROGRAMMET HÄR: WWW.TRACKER.FI, PLAY.GOOGLE.COM/STORE ELLER AV EN ÅTERFÖRSÄLJARE! TILLSAMMANS UPLEVER DU MERA. DU ÄR I HJÄRTAT AV HÄNDELSERNA. ÖVERLÄ GSEN TÄCKNIN G MED SUPER ANTENN ! Suprans nya antennlösning ger överlägsen GSM-täckning i de mest utmanande förhållanden. Robust och ny design, bästa val av material och batteriet är avsedda för krävande användning. Äkta 3G-teknik försäkrar att pejlen funerar i realtid. Near Horizon Radiated Partial Power (NHRP+-30°), Verkotan 2016 00.0 100.0 200.0 300.0 400.0 N H R P (m W ) Supran är laboratorietestad mot de populäraste GSM/GPS hundpejlarna som finns på marknaden 500.0 600.0 660.7 275.4 SUPRA by Tracker Pejl A Pejl B Pejl C Pejl D Pejl E Pejl F 269.2 263.0 257.0 213.8 190.5 Den bästa möjliga jaktupplevelsen skapas när alla deltagare har möjlighet att kommunicera med varandra och följa jakten på sin egen telefon, via Tracker Gruppen. Alla Tracker medlemmar i gruppen kommer automatiskt att se samma information: gränser, pass platser , hundar och andra jägare. Gränser som ritats i Viltcentralens Oma Riista tjänst går at överföra till Tracker programmer mycket enkelt. KOMPATIBEL OBS! KONTAKTA OSS, FÖR MERA INFORMATION OM FÖRMÅNLIGA FÖRENINGS LICENSER! OBS! KONTAKTA OSS, FÖR MERA INFORMATION OM FÖRMÅNLIGA FÖRENINGS LICENSER!
• SUPRA: EN HUNDPEJL MED ÖVERLÄGSEN HÖRBARHET. DU HITTAR DIN ÅTERFÖRSÄLJARE PÅ WWW.TRACKER.FI. KÖP TRACKER PROGRAMMET HÄR: WWW.TRACKER.FI, PLAY.GOOGLE.COM/STORE ELLER AV EN ÅTERFÖRSÄLJARE! TILLSAMMANS UPLEVER DU MERA. DU ÄR I HJÄRTAT AV HÄNDELSERNA. ÖVERLÄ GSEN TÄCKNIN G MED SUPER ANTENN ! Suprans nya antennlösning ger överlägsen GSM-täckning i de mest utmanande förhållanden. Robust och ny design, bästa val av material och batteriet är avsedda för krävande användning. Äkta 3G-teknik försäkrar att pejlen funerar i realtid. Near Horizon Radiated Partial Power (NHRP+-30°), Verkotan 2016 00.0 100.0 200.0 300.0 400.0 N H R P (m W ) Supran är laboratorietestad mot de populäraste GSM/GPS hundpejlarna som finns på marknaden 500.0 600.0 660.7 275.4 SUPRA by Tracker Pejl A Pejl B Pejl C Pejl D Pejl E Pejl F 269.2 263.0 257.0 213.8 190.5 Den bästa möjliga jaktupplevelsen skapas när alla deltagare har möjlighet att kommunicera med varandra och följa jakten på sin egen telefon, via Tracker Gruppen. Alla Tracker medlemmar i gruppen kommer automatiskt att se samma information: gränser, pass platser , hundar och andra jägare. Gränser som ritats i Viltcentralens Oma Riista tjänst går at överföra till Tracker programmer mycket enkelt. KOMPATIBEL OBS! KONTAKTA OSS, FÖR MERA INFORMATION OM FÖRMÅNLIGA FÖRENINGS LICENSER! OBS! KONTAKTA OSS, FÖR MERA INFORMATION OM FÖRMÅNLIGA FÖRENINGS LICENSER!
• Lämnande av älginformation – anvisning till jaktledare STEG 1. Skapande av jaktdag STEG 2: Antecknande av älgobservation En älg som har setts flera gånger under dagen antecknas endast en gång. Även fällda älgar antecknas som observationer. 1. Logga in som jaktledare till tjänsten (ifall jaktdagen inte är skapad se steg 1 ). Gå till vyn Jakt och klicka på Anteckna observation . 2. Som antagande kommer älg och observationstyp synobservation . Flytta och zooma in kartan till observationsplatsen och klicka på den. En blå ikon dyker upp på kartan och koordinaterna syns under Plats . De skapade jaktdagarna öppnas vid pilen. Välj rätt jaktdag (eller skapa en ny jaktdag med plus-knappen) och fyll i uppgifterna. Till den skapta jaktdagen kan man skriva in eller godkänna medlemmarnas föreslagna byten eller observationer. 1. Logga in till Oma riista -tjänsten som jaktledare. 2. Gå till vyn Jakt . 3. Klicka på Skapa jaktdag och lägg till jaktdagens noggrannare uppgifter. De uppgifter som är markerade med stjärna är obligatoriska. Till jakttiden räknas inte resor till jaktområde, pauser, slakttid, fest för bybor osv. Snödjupet anges som noll om det jagats då marken är snöfri. OBS! Observationer av stora rovdjur som görs under en älgjakt antecknas på samma sätt som älgobservationer. 12 l Jägaren 5 l 2016 Lägg till observationens detaljerade uppgifter. Välj observatör från listan eller ge dennes jägarnummer. Observationer gjorda av utlänningar kan du skriva in på dig själv. Komplettera de enskilda uppgifterna om observationen. Ensamma kalvar antecknas också som okända. Spara observationen, då den överförs till föreningens uppgifter.
• STEG 3. Antecknande av älgbyte STEG 4: Godkännande av föreslagna observationer eller bytesanmälningar 1. Logga in som jaktledare till tjänsten. Gå till vyn Jakt och klicka på Anteckna byte -knappen. 2. Älgen kommer automatiskt som bytesdjur. Flytta och zooma in platsen där bytet fälldes och klicka på fällningsplatsen, då syns koordinaterna under Plats. Som jaktledare kan du skriva in bytet även utanför det gröna jaktområdet. Vid pilen öppnas de sparade jaktdagarna. Välj en jaktdag (eller skapa en ny med plus -knappen). Efter valet av jaktdag (eller sparandet) och klockslag kan du fylla i detaljerade uppgifter om bytet. Välj skytten bland medlemmarna som lagts till gruppen eller uppge dennes jägarnummer. Ifall skytten är utlänning skrivs bytet in på jaktledarens namn och i fältet tilläggsuppgifter kan man skriva in skytten. 3. Fyll i de obligatoriska fälten som är markerade med röd stjärna. Lägg ett kryss i rutan om bytet är mer än till hälften odugligt som människoföda och Finlands viltcentral har beviljat licensmottagaren en ny jaktlicens. Ifall bytet är en vuxen tjur, lägg till hornens detaljerade uppgifter. Till Slaktvikt = flått djur utan huvud, inälvor och klövar. Genom att spara överförs bytesanmälan till föreningens uppgifter samt till skyttens privata viltdagbok. Bytesmeddelandet kan redigeras ända till meddelandet om att jakten avslutats har gjorts. De föreningsmedlemmar som hör till älggruppen kan spara älgobservationer och -byten i terrängen via Oma riista -mobilapplikationen. Gruppens medlemmar kan även föreslå älgbyten och -observationer för godkännande via oma.riista.fi -internettjänsten. Förslagen kommer automatiskt till jaktledaren för godkännande då: 1. observationen har antecknats på älgjaktområdet som fastställts av föreningens kontaktperson och 2. förslaget har gjorts av någon som är medlem i älggruppen och 3. punkten I samband med älgjakt är ikryssad (endast observationer) Den föreslagna bytesanmälan bör fylla punkterna 1 och 2. En anmälan som gjorts på fällningsplatsen med mobilapplikation får automatsikt rätta koordinater via telefonens gps. De anmälningarna som gjorts utanför telefonnätet flyttas till nättjänsten först när mobilapplikationen öppnas nästa gång inom telefonnätets område. sist Spara , då den blåa ikonen på kartan ändras till grön. Jägaren 5 l 2016 l 13
• Jaktledaren kan vid jakten skriva in gjorda observationer och byten utanför jaktområdet. 1. Klicka på den röda kikar-ikonen på kartan under vyn Jakt och Gå för att godkänna . 2. Redigera observationsuppgifterna vid behov. Ensamma kalvar antecknas också som okänd 3. När man har Sparat överförs observationen till föreningens samt skyttens uppgifter och ikonen på kartan ändras till grön. Uppgifterna kan redigeras ända till man gjort anmälan om att jakten avslutats. Vid samlicens syns observationerna endast för den egna föreningens medlemmar. 4. Klicka på den röda sikte -ikonen på kartan under vyn Jakt och Godkänn föreslagna bytet. 5. Lägg till uppgifter som saknas och redigera dem vid behov. Du kan även ändra på föreslagen bytesplats (blåa ikonen) genom att klicka på kartan. Du kan lägga till bytets detaljerade uppgifter ännu efter kontroll av jaktdag eller sparandet. 14 l Jägaren 5 l 2016
• STEG 5. Avslutande av jakten 6. Vid godkännande överförs bytet till föreningens samt skyttens uppgifter och sikte-ikonen på kartan ändras till grön. Uppgifterna kan redigeras ända till man gjort anmälan om att jakten avslutats. Byten syns hos alla samlicensdeltagare förutom de uppgifter som gäller skytten. Varje licensdeltagare bör avsluta jakten, så att licensmottagaren kan bifoga betalningskvittot och stänga jaktlicensen. 1. Logga in som jaktledare eller föreningens kontaktperson till tjänsten. Gå till vyn Tillstånd . Klicka på Funktioner och sen på Deltagarens avslutande av jakt . 2. Komplettera uppgifterna om avslutande av jakten och Spara . De med röda stjärnor utmärkta uppgifterna är obligatoriska. Genom att skicka avslutar du jakten. Du kan även återta avslutandet och redigera uppgifterna tills dess att licensmottagaren har stängt jaktlicensen. Tilläggsuppgifter och anvisningar:: http://riista.fi/riistahallinto/ sahkoinen-asiointi/ Help Desk ger råd antingen på oma@riista.fi eller 029 431 2111. Jägaren 5 l 2016 l 15
• 1. Då du skapat koderna, logga in som privatperson till Oma riista -tjänsten på adressen oma.riista.fi. 2. Gå till vyn Licenser/dispenser och bytesmeddelanden och välj Älglicenser . 3. Klicka på Dela licenserna -knappen och gradera, i planeringstabellen licenserna som ska fördelas per samlicensdeltagare, i antal individer som ska skjutas. Anvisning till licensmottagaren för lämnande av bytesmeddelande i Oma riista-tjänsten Dela det planerade antalet licenser mellan deltagarna och spara. Licensmottagaren kan lämna in bytesmeddelandena i Oma riista-tjänsten till hösten. Finlands viltcentral rekommenderar, att samlicensdeltagarna antecknar bytesuppgifterna i Oma riista -tjänsten så fort som möjligt, för att licensmottagaren och samlicensdeltagarna kan följa med i realtid hur jakten framskrider. I tjänsten kan du också då licensbesluten blivit klara, genast fördela licenserna per individ enligt den planerade avskjutningen, till samlicensdeltagarna. Om licensdeltagaren använder älginformationskortet i pappersformat, så måste det omedelbart efter att jakten har avslutats skickas till jaktvårdsföreningen. De här uppgifterna uppdateras till Oma riista -tjänsten först då de har registrerats vid Naturresursinstitutet. Licensmottagaren eller licensens kontaktperson meddelar att jakten är avslutad genom att till tjänsten bifoga licensbetalningskvittot. Betalningskvittot kan bifogas och bytesmeddelandet lämnas först då, alla samlicensdeltagarnas jaktledare eller föreningens kontaktpersoner har markerat jakten som avslutad i tjänsten. 16 l Jägaren 5 l 2016
• 4. I sektionen Betalningsuppgifter syns licensbetalningarna. En röd varningstriangel meddelar, att licenser icke dugliga som människoföda och antal byten är felaktigt. Om de inte överensstämmer, går det inte att bifoga betalningskvittot och licensen kan inte stängas. Bifoga här nätbankens elektroniska kvitto. Du kan även bifoga en skannad fil eller ett foto av kvittot. Godkända format är tiff, prig, csv, txt, html, gif, pdf. 5. Klicka på Funktioner och välja Bifogande av betalkvitto och avslutande av jakt med licens . Betalningssektionen öppnas först då alla samlicensdeltagare har markerat jakten som avslutad och då både licenser samt byten icke dugliga till människoföda överensstämmer med licensbetalningarna. Klicka här för att öppna betalningsspecifikationen. 6. 6. Efter att sparandet av betalningskvittot lyckats öppnas en vy med texten Jakt med licensen har avslutats . Du kan granska betalningskvittot du har sparat via Ladda kvitto-knappen. Din bytesanmälning har nu blivit gjord och din licens har stängts, och inga andra åtgärder behöver göras. Jägaren 5 l 2016 l 17 Tilläggsuppgifter och anvisningar: http://riista.fi/riistahallinto/sahkoinen-asiointi/ Help Desk ger råd antingen på oma@riista.fi eller 029 431 2111.
• 18 l Jägaren 5 l 2016 Ordförandens spalt Jaktsäsongen för duva, sjöfågel och björn har redan rullat i gång. I skrivande stund har det knappt ens gått två dygn sedan björnjakten inleddes, men trots det har det redan blivit flera fällningar. Jägarnas stora talkoinsats, inventeringen av vilttrianglarna, ligger bakom oss. Den gav oss en rätt tillförlitlig bild av hönsfågelstammarna och resultatet är avgörande för besluten om jakttiderna för hönsfåglarna. En jämförelse med inventeringsresultaten för tidigare år visar att medeltätheten har sjunkit för alla hönsfåglar och ligger klart under medelvärdet för de senaste tio åren. Nedgången har varit särskilt kraftig i landets norra delar. I södra och mellersta Finland är fågelstammarna inte heller starka, men de har ändå stannat på samma nivå som i fjol. Enligt Naturresursinstitutet är arternas sammanlagda täthet i många regioner den lägsta under triangelinventeringarnas hela 28-åriga historia. Ministeriet har tagit hänsyn till det svaga läget för hönsfåglarna i sitt utkast till förordning. Rent generellt blir det en begränsning av jakttiderna. Utvecklingen ser inte positiv ut för någon av arterna, men för ripan är det särskilt illa ställt, utom i kommunerna Enontekis, Utsjoki och Enare längst upp i norr. Där är ripbestånden såpass starka att ministeriet inte föreslår några begränsningar. Ministeriet utfärdade i somras en förordning om dispenser för björn och begränsningar i jakten efter gås. Det har beviljats betydligt fler björndispenser i år än under tidigare år. Eftersom björnarna blir fler och vänjer sig vid människor får vi nästan varje vecka höra varningar i massmedierna om nallar som visar sig i trakter där de inte borde finnas. Om vi inte i skyndsam ordning gör någonting åt de förhållanden som gör att björnar vänjer sig vid människor så kan det leda till bekymmer – också stora sådana – under de närmaste åren. Arbetet med att uppdatera förvaltningsplanerna för björnen och lodjuret pågår. Åtminstone för lodjurets del är arbetet bara påbörjat. Nu gäller det att påverka beredningen eftersom uppdateringarna kommer att staka ut riktningen för de kommande årens rovdjurspolitik här i landet. Fredningen av sädgåsen fortsätter åtminstone till nästa höst. Då klarnar det hur det blir med jakten; kanske blir det tillåtet med jakt, men i mindre skala? Bland jägarna är förväntningarna i alla fall höga. Allt väl på Oma riista-fronten. Jägarna har tagit väl emot de nya verktygen som tjänsten erbjuder. Det finns redan drygt 60 000 registrerade användare och fler än 3000 föreningar har börjat lära sig hur man sparar älgdata i elektronisk form. I höst samlar vi för första gången in älgavskjutningen och älgobservationerna i Oma riista, vilket minskar på mängden överlappande arbete i flera led. Att skriva in fällningarna och observationerna går enkelt med några knapptryck. Appen har den fördelen att den inte behöver ett telefonnät för att fungera. Därefter kan man i nättjänsten följa med hur jakten framskrider och följa Naturresursinstitutets rapporter på en större skärm. Det har också införts en efterfrågad egenskap i tjänsten Oma riista. Den är nu kompatibel med Bbarks, Trackers och Ultrapoints hundpejlsappar. Från Oma riista går det att flytta de definierade gränserna för en jaktförenings marker till hundpejlen. På det viset ser medlemmarna i föreningen gränserna för sitt eget jaktområde i sina apparater. Före jakten gör varje jägare klokt i att repetera vad han eller hon ska vara uppmärksam på för att jakten ska vara etiskt och moraliskt hållbar. Inte låter vi väl jägarna bli en nagel i ögat på någon för de här frågornas skull? Hönsjakt med sans och måtta Asko Keski-Nisula Vice ordförande Finlands viltcentral
• TUTKAPANNAT 549,SUPERTARJOUS! (699,-) GARMIN ASTRO 320/ ALPHA 100 + T5 PANTA » Katso Garmin-tilaajaedut verkkokaupasta! ENSILUOKKAISTA TÄYSRAVINTOA KOIRILLE JO VUODESTA 1995 +ROYAL CANIN ENERGIALISÄ KAUPAN PÄÄLLE VÄHINTÄÄN 2 SÄKIN OSTAJALLE AGILITY 4100 TRAIL 4300 ENDURANCE 4800 -40% JOPA SPECIAL KAMPANJA! 49 90 TARJOUS! /15 KG 26 90 /15 KG ALK. TARJOUS! ILMAINEN TOIMITUS 0€ 8 SÄKKIÄ VALIO-KOIRANRUOKAA VALINTASI MUKAAN! KATSO KOIRAVARUSTE.FI VOITA VUODEN RUOAT KOIRALLESI! OSALLISTU ARVONTAAN! TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 ark. 9-17 TUTKAMYYNTI 0500 176 596 ark. 8-16 OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! KORKO 0% Ta rj ou ks et vo im as sa 30 .9 .2 01 6 sa ak ka ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri itt ää . TILAAJAETU Tracker, Ultracom, B-bark tai SportDog tutkapannan ostajalle € Alaska Barrow varustekassi, FoodMaster haudutuspata tai Burrel G10 LED-otsalamppu. Arvo jopa 99,90€. • AVIUS • KOIRA-GPS • NOVUS TRACKER SUPRA • Uusi GSM-antenniratkaisu, kuuluvuudeltaan ylivoimainen • Uudistettu haukkulaskuri • Uusi muotoilu ja parhaat materiaalivalinnat • Menestynyt tehotesteissä YLIVOIMAINEN KUULUVUUS! VHF-TUTKAUUTUUS! UUTUUS! GARMIN ALPHA 50 +T5 KOIRA-GPS HUIPPU-UUTUUS! NYT PIENI ERÄ SUORAAN VARASTOSTA! SUOMEN KOVIMMAT TUTKATARJOUKSET! TUTKATARJOUKSET www.koiravaruste.fi TAI PUHELIMITSE 0500 176 596 ark. 8-16 Suome? mestari? 0€ 2 SÄKIN OSTAJALLE (MIN. 30 KG) KOTIINTOIMITUS • Haukkulaskuri • Nopeusnäyttö • Tarkka GPS ja GLONASS-paikannus • Ennakkoon ladattu värillinen karttapohja • Täysin vesitiivis • Voit seurata jopa 21 koiraa tai metsästäjää samanaikaisesti TEK 2.0 50 KPL ERÄ NOPEILLE! KATSO TUTKATARJOUKSET VERKKOKAUPASTA! KYSY EDULLISTA TRACKERLISENSSIPAKETTIA SEUROILLE! HUOM. SEURAT!
• 20 l Jägaren 5 l 2016 Tuomas Kukko OCH Jyrki Pusenius , Naturresursinstitutet Älgdata av jägare för jägare lgobservationerna, fällningarna och de övriga uppgifterna om älgstammen som tidigare anmäldes separat med avskjutningsanmälan och älgobskort skrivs nu in elektroniskt i Oma riista och kan sparas, analyseras och rapporteras till jägarna i bästa fall som dagliga rapporter. Uppgifterna som returneras på älgobskort av papper av jägare med licens införs i rapporterna först efter avslutad jakt, när materialet är inskickat, skannat och sparat. För att informationen ska kunna användas dynamiskt och i realtid krävs det alltså att jaktlagen mangrant tar i bruk Oma riista. Detta har redan skett i bland annat Österbotten, vilket är berömvärt. Uppdaterad information under pågående jakt När jaktlagen skriver in informationen om jakten i smartelefonerna så styrs observationerna och fällningarna direkt till rätt jaktlag, jaktvårdsförening, älgförvaltningsområde och viltcentralsregion. Därmed blir det möjligt att i stor skala följa med avskjutningen medan jakten pågår. Det går att jämföra jaktens framskridande med målsättningarna och avskjutningen under tidigare jaktår. I tjänsten Oma riista kan jägarna följa med Sedan 70-talet har vi med inventeringar samlat in exceptionellt högklassig information om älgstammen i vårt land. Jägarnas talkoinsatser med älgobskort har år efter år skapat ett oerhört värdefullt material både för älgforskningen och för dem som ansvarar för förvaltningen av stammen, från jägare till viltråd. Tack vare den elektroniska insamlingen av älgdata genom tjänsten Oma riista och förnyelserna av analysmetoderna kan förvaltningen nu använda älginformationen bättre och snabbare än någonsin förut. Ä Ke ij o V ää n än en
• Jägaren 5 l 2016 l 21 När älgjägarna mangrant har övergått till Oma riista kan vi genom att kombinera den ackumulerade avskjutningen under jaktsäsongen med institutets (Lukes) regionala uppskattningar av stammen ta fram uppskattningar av stammens tillstånd nästan i realtid. Därmed blir det enklare att nå målen för förvaltningen i varje älgförvaltningsområde. Insamlad information återkopplas till jägarna Innevarande höst innebär ett elddop för metoderna för datainsamling och analys. Om älgjaktlagen runt om i landet blir intresserade och övergår till Oma riista så kan vi vara säkra på att kunskapstörsten fortsätter att växa under de kommande åren. Den här törsten kommer Naturresursinstitutets älgforskning att svara på, i samarbete med Finlands viltcentral, genom att kontinuerligt utveckla nya och ännu bättre sätt att producera inventeringsdata och prognoser för älgstammen i vårt land och för de kvantitativa, strukturella, tidsmässiga och regionala variationerna. På det här sättet återkopplas informationen till dem som har producerat den, i en form som är optimalt användbar. Älgobservationerna och fällningarna som skrivs in elektroniskt i Oma riista återkopplas till jägarna i bästa fall som dagliga rapporter. hur jakten framskrider, inte bara för sin egen förening utan också för jaktvårdsföreningen och för hela älgförvaltningsområdet. Även arbetet med att följa avskjutningens åldersoch könsfördelning bygger på automatiska rapporter med vilka det går att justera fördelningen i sitt eget område så den följer rekommendationerna. De riksomfattande och de regionala rapporterna är offentliga handlingar och finns under jaktsäsongen på adressen riistahavainnot.fi. Även observationsindexen som beskriver mängden älgar kan göras tillgängliga för jaktlagen under pågående säsong. Förändringarna i mängden observationer och fällningar per jakteller jägardag avspeglar förändringarna i älgstammens täthet lokalt: om indexets värde är större än det var vid samma tid året innan så är stammen sannolikt också större än den var då. Värmekartorna som bygger på observationernas och fällningarnas positioner och tas fram för jaktvårdsföreningar och större områden visar var älgarna har blivit observerade och fällda. Med värmekartor som bygger på observationsindexen kan vi få en uppfattning om variationerna i älgtäthet inom en jaktvårdsförening eller ett älgförvaltningsområde, och kan jämföra med läget i egna och grannarnas marker. Positionsinformationen som visar varje älg för sig är inte offentlig, men analyserna av det ackumulerade materialet skapar ett verktyg för styrningen av jakten och nya möjligheter att förutsäga bland annat riskerna för skogsskador och trafikolyckor. Ett verktyg som gör verklighet av målsättningarna I tjänsten riistahavainnot.fi finns statistik över älgjakten, uppställd i tidsserier som sträcker sig över flera år. Bland annat data om älgobservationerna, konditionsklassificeringen av fällda älgar, fördelningen av horntyper och taggar, och slaktvikterna visas i tabellform, per viltcentralsregion, från 1991 och framåt. Även uppgifterna om förhållandena under jakten, som antalet deltagande jägare och hundar, jaktmetoderna och snöläget finns uppställda i långa tidsserier. Uppgifterna om älgstammen på vårvintern som älgforskningen tar fram publiceras i tabellform i tjänsten riisthavainnot.fi, liksom även värmekartor som beskriver de regionala variationerna i älgtätheten. Det tas också fram kartor som bygger på nyckeltalen för stammens struktur, som förhållandet mellan älgtjurar och älgkor, och produktionen av kalvar. Uppskattningarna av älgstammens täthet och struktur beskrivs med åskådliga värmekartor.
• 22 l Jägaren 5 l 2016 kaisa Huttunen traditionell finsk musik kan vi höra ekon av lockrop efter älg och säl. Den kommersiella aspekten kom in i bilden mycket senare, i hög grad via grannen i väster. – En svensk kille, Gunnar Sundh, sålde på 80-talet C-kassetter där man lärde sig locka på djur. Ett tjugotal år senare var det Ulf Lindroths videor som stod för undervisningen. I tonåren fick jag själv nog ändå mest intryck av det som Jukka Saarinen skrev i tidningen Ase ja Erä, minns Aki S Perälä som undervisar i lockjakt. Den egentliga boomen för lockjakt i vårt land började vid millennieskiftet när svenska Nordik Predator började sälja de första rävpiporna av plast. Men intresset svalnade efter den inledande vurmen. Nu är intresset för lockjakt på uppgång igen, i synnerhet bland unga jägare. En bidragande orsak är säkerliMänniskan har säkerligen sysslat med lockjakt lika länge som hon har varit jägare. I sin nuvarande form anses lockjakten ha uppstått i mitten på 1900-talet i Nordamerika när prärievargarna (dvs coyoterna) blev fler och skapade ett behov av att utveckla redskap och ge dem kommersiell spridning. Lockjakt lär dig djurens beteende Aki S Perälä är populär som instruktör för lockjakt med läten. I ka is a H ut tu n en Vid lockjakt ska jägaren smälta in i terrängen
• Jägaren 5 l 2016 l 23 gen den Facebookgrupp som Perälä och två andra österbottningar har grundat; Houkuttelupyynti. fi. Den har i detta nu cirka 6000 medlemmar. Även på You Tube finns det filmer upplagda av flera talangfulla finska jägare. Jaktkunnandet viktigare än prylarna Lockjakten är en aktiv jaktform där jägaren försöker locka viltet till sig med ljud, vettar, bulvaner eller dofter; tillräckligt nära för att komma till skott. Men prylarna utgör ändå bara en liten del av jakten. För att lyckas krävs det jägarfärdigheter, som man skaffar sig genom att fördjupa sig i ämnet och få erfarenheter. En lockjägare måste känna det tilltänkta bytets beteende, veta hur djuret beter sig under olika årstider, när på dygnet det är aktivt, hur det reagerar på vädret, hur det väljer sin väg och vilka sinnen det främst använder. Bäst lyckas jakten då djuret är som aktivast och aktiviteten avgörs av djurets tre grundläggande behov: föda, trygghet och fortplantning. – Rovdjur jagar ofta i mörker. Därför är skymningen och gryningen den bästa tiden för lockjakt efter sådana. Vid fullmåne är många däggdjur försiktiga och undviker öppna platser. Det enklaste är att jaga när djuren brunstar. Då tänker hanarna bara på två saker; att leta efter en hona och att avhysa konkurrenter. Allt det här är baskunskaper om viltet som jägaren behöver vid lockjakt, förklarar Perälä. Vädret och terrängen inverkar Vid regn håller sig djuren mest stilla och dessutom hörs ljud sämre. Vinden påverkar både hur lukter rör sig och hur fåglar flyger. Fåglar flyger alltid upp och landar mot vinden. Änder ska man därför locka på en plats där det är enkelt för dem att landa. Däggdjur har ett skarpt luktsinne och närmar sig därför bytet eller det som ska undersökas med vinden från sidan eller helst i motvind. Därför ska den som lockar på räv välja en plats med sikt också i vindens riktning. Vid lockjakt ska jägaren smälta in i terrängen. Det gäller alltså att klä sig med eftertanke. – Djuren lägger märke till sådant som avviker i terrängen. På hösten undviker vi alltså ljusa kläder och när snön ligger undviker vi mörka. Tredimensionella kläder fungerar alldeles bra vid vanlig jakt, men vid jakt efter sjöfågel kan fladdrande fransar verka skrämmande. Jag avråder bestämt från 3D-snöcamodräkter på vintern eftersom snön ju av naturen ligger stilla. Mest är det gevärspipan, ansiktet och armarna som rör sig, så dem ska man kamouflera, fortsätter Perälä. En annan faktor som påverkar jaktens utgång är jägarens kännedom om viltstammen i jaktområdet. – Att röra sig i jaktmarkerna, studera spår och prata med andra jägare i trakten är bra sätt att få veta om exempelvis en viss åker är ett bra rävställe, förklarar Perälä.
• 24 l Jägaren 5 l 2016 Härma och lura Lockjakten handlar om att lura viltet. Detta kan jägaren göra till exempel genom att härma ett djurs eget läte. Numera finns det i handeln en uppsjö av lockpipor för det här ändamålet. Men om ljudet är fel eller för högt eller kommer för tätt så kan det skrämma djuret. På andjaktspasset är det bäst att hålla sig till grunduppsättningen läten och spela dem lågmält. Rovdjur kan man locka på med deras egna läten eller genom att låta som rovdjurets bytesdjur i nöd. – Här gäller det att få till ett ljud som låter som en gråtande djurunge. Volymen är avgörande: en museller fågelunge får inte lika mycket ljud ur sig som en hareller rådjursunge, påpekar Perälä. Det är inte alltid ens nödvändigt med en pipa. Det går att locka på räv med en pipande hundleksak eller genom att gnida styrox mot glas. – Lockandet är en upplevelse som kan lära en enormt mycket om djurens beteende. För naturfotografer och andra naturvänner är det inte heller någon dum idé att lära sig locka. Det fina i kråksången är att ingen någonsin blir mästare eftersom det alltid är djuren som är mästarna, fortsätter Perälä. Jy rk i N o rm aj a, Va st av al o Lockjakt på rådjur lll Det är en lugn junikväll i ett grönskande Taivassalo. Aki S Perälä går försiktigt längs åkerkanten mot passet i skogsbrynet. Den här kvällen handlar det om att locka på råbockar. Grundprincipen vid all lockjakt är att gå tyst och stilla mot vinden till passet. Sedan lyssnar man och bedömer läget i lugn och ro, instruerar Perälä. När vi har suttit i tio minuter klämmer han på Buttolo-lockpipan som han har i fickan, ett par korta och låga kontaktläten. Ljudet påminner om en vissling och ska väcka rådjurets intresse för nykomlingen. Igår kom det tre nyfikna bockar och kikade, berättar Perälä. Börja alltid lockandet försiktigt och öka efter hand på volymen. Håll pauser mellan serierna. Utöver kontaktlätet kan man med Buttolan också härma varningslätet som påminner om ett gläfs, och ett skrik. Ju närmare brunsten vid månadsskiftet juli-augusti vi kommer desto lättare blir det att locka råbockar med gläfs, fortsätter Perälä. I våras fällde Perälä inte en enda råbock trots att det fanns chanser. Den här tiden på året skjuter jag bara småbockar i dålig kondition eller stora bockar. I allmänhet varnas det ju för att fälla dominanta bockar, men här har vi en tät rådjurspopulation och det finns alltid vuxna efterträdare till gamla bockar. På våren är växtligheten låg, vilket gör det lättare att välja, tillägger han. Vid lockjakt är det enklare att jaga selektivt. Även om jag själv har en drivande tax så skulle jag gärna se att folk på vintern skulle låta bli att skjuta hornlösa bockar på drev. Det händer allt för lätt att man i misstag skjuter för goda individer och dessutom blir det ingen trofé. Men i övrigt kan man lugnt fälla bockkid på vintern eftersom de hur som helst kommer att lämna trakten. Lockjakt på vintern är ändå det allra svåraste, grunnar Perälä. Den här gången visar inga rådjur intresse för sina artfränders läten trots att vi byter plats ett par gånger. Det är överhuvudtaget stillsamt i skogen den här kvällen. Ett par timmar efter att vi slutade blåste det upp och började regna. Vi borde ha varit ute tidigare! utbrister Perälä förargat. Djuren kände av stormen och höll sig stilla. Bäst lyckas jakten då djuret är som aktivast
• METSÄLLE HANKKIJAN KAUTTA! Burrell S12 HD+SMS • Näkymättömällä inframustasalamalla varustettu uusi versio TM-testivoittajasta 17/2014 • Erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera lähettää kuvan puhelimeen tai sähköpostiin (MMS/GPRS) • Kuva tallentuu myös muistikortille • Etäohjaus puhelimella, esim. kuvapyyntö kesämökin säätilanteesta • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus 299,Burrell-riista kamerat tallentavat mitä maastossa tapahtuu! JAHTI&VAHTI LIHAISAA LAATUA KOIRALLESI! Jahti&Vahti Extra Energia 15 kg 26 ,30 (1,75/kg) (norm. 31,-) Palautusjuomajauhe 600 g Nesteyttää ja sisältää runsaasti maltodekstriiniä. Sisältää lisäksi mm. vitamiineja, magnesiumia, sinkkiä sekä karnitiinia, joka tehostaa rasvojen käyttöä energian-lähteenä. (24,83/kg) 14 ,90 (norm. 19,90) Tarjoukset voimassa 30.9. saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Valikoimat vaihtelevat myymälöittäin (tarkista myymäläkohtainen saatavuus hankk? a. ). Kaikki tuotteet saatavana myös verkkokaupasta www.hankkija.fi Liha-ateria 1 kg Maistuva kotimainen liha-ateria. Kätevä eväs mukaan luontoon ja metsästysretkille. Säilyy huoneenlämmössä. (norm. 3,-/kpl) KAIKKI JAHTI & VAHTI BARF TUOTTEET OSTA 4, MAKSA 3 Tarjous voimassa 30.9.2016 asti. Ei verkkokaupan valikoimassa. Jahti&Vahti Energia ja Extra Energia -koiranruuat -15 % 5 ,2 kpl 199 ,Koirien omegaöljy 1000 ml Sopii annettavaksi sekä energian lisälähteenä että ihon, turkin ja nivelten hyvinvoinnista huolehtimiseen. 19,90 Puhti-koiranruoka 20 kg Erittäin energiapitoinen ruoka kovaan rasitukseen. Sisältää siipikarjanlihaa ja lohta sekä luonnollisesti niveliä vahvistavaa simpukkaa. 20 % rasvaa ja 30 % valkuaista. (1,95/kg) 39,Metsästyspuku Alaska Extreme Light Pro Kevyt puku metsästäjälle ja luonnossa liikkujalle. HiDry™ -käsitelty pintakangas hylkii vettä ja likaa sekä kuivuu nopeasti. 100% vedenja tuulenpitävä sekä hengittävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. Kainaloventilaatiot ja hengittävä vuorimateriaali. Housuissa korotettu vyötärö joustavalla kiristyksellä. Metsästyspuku Alaska Blaze 3D Pro Täyttää uuden metsästysasetuksen vaatimukset hirvija karhujahtiin. Huomioväri takaa turvallisuuden ja kolmiulotteinen Blaze 3D ™ camokuvio maastouttaa erinomaisesti riistalta. 100% vedenja tuulenpitävä sekä erinomaisesti hengittävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. 229,Jahti&Vahti Energia 15 kg 23 ,60 (1,57/kg) (norm. 27,80) Monipuoliset ja energiapitoiset täysravinnot. Runsas E-vitamiini suojelee solujen toimintaa. Valmistuksessa ei ole käytetty säilöntä-, väritai aromiaineita. Energiaa aktiivisille koirille! Kaupan päälle Alaska Extreme Light Pro -maastolakk i, arvo 19,90. (Rajoitettu erä) Kaupan päälle Alaska asepussi, arvo 29,90. (Rajoitettu erä) Burrell S12 HD • Näkymätön inframustasalama ja erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera tallentaa kuvan muistikortille • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus 179,Hankkija_Metsästäjä5_A4_5.indd 1 25.8.2016 14:53:23
• 26 l Jägaren 5 l 2016 Marko Muuttola , Finlands viltcentral Älgidentifiering med viltkameror Södra Tavastland, huvudsakligen på Lammi jaktvårdsförenings område, inleddes i höstas en insamling av älgdata med viltkameror. Syftet med försöket var att nå ett gemensamt avtal om vilka avelstjurar som ska sparas. I Södra Tavastland har man sedan 2013 haft gemensamt avtalade hornregler för både älg och vitsvanshjort. Målet har varit att höja kvaliteten på avelstjurarna i stammen och samtidigt åstadkomma en avsevärd höjning av kvaliteten på horntroféerna. Det är inte meningen att hornreglerna ska bli permanenta, utan att de till en början ska fungera som ett slags anvisning för jägarna, så att de själva ska kunna bedöma och tillsammans komma överens om vilka individer som ska fällas. Uppföljning i tre veckor Vi har väl alla hört pratet om ”vår tjur” som allt emellanåt dyker upp på samma ställe. Tanken på att ställa upp viltkameror föddes under jaktsäsongen i fjol när en älgtjur blev igenkänd som samma individ som dök upp på olika platser med upp till tretton kilometer emellan. Skulle det gå att med viltkameror kartlägga hur en viss individ strövar omkring? Till försöksområde utsågs tolv jaktföreningars marker som hör till samma älgförvaltningsområde, sammanlagt cirka 20 000 hektar. Älgjägarna i jaktföreningarna ställde entusiastiskt upp på försöket och kamerorna sattes upp på slickstenar för att ta bilder under perioden 13 september till 4 oktober i fjol. Det vanliga var att föreningarna inledde jakten först i oktober, vilket betydde att jakten inte skulle påverka älgarnas vandringar. Kamerorna ställdes in för fotografering under den rätta perioden och programmerades att ta tre bilder i följd. Det här skulle ge möjligheter att också identifiera älgkor och se hur de vandrar. Varje jaktförening samlade in bilder med så många kameror som möjligt. Föreningarnas ansvarspersoner sammanställde sedan bildmaterialet från sina marker, som därefter jämfördes med de övriga områdena. Dagens viltkameror är ett utmärkt sätt att följa med viltstammarna i ett område. Kamerorna följer med djurlivet under dygnets alla timmar och skickar bilderna till ägaren, som ivrigt samlar in data om viltet. Kamerorna är självfallet inte fullkomliga, men på lång sikt överträffar de observationerna som görs under jakten. De senare är ju slumpartade i jämförelse med kamerornas fortlöpande bevakning. I Kamerorna ställdes in för fotografering under den rätta perioden och programmerades att ta tre bilder i följd H ei kk i Li uk ka la
• Jägaren 5 l 2016 l 27 Tjuren känns igen på hornen Man skulle kunna tro att det är enkelt att känna igen en älgtjur på hornen, men under försöksperioden fick vi ändå in en stor mängd bilder där det var svårt – eller till och med omöjligt att med säkerhet identifiera tjuren. Det visade sig vara viktigt att ställa in kamerorna så, att de tar så många bilder som möjligt av varje individ. Av bilderna kan vi sedan välja ut de bästa. Det är också viktigt att kameran placeras rätt på slickstenen för att bildvinkeln ska bli optimal. 24 viltkameror placerades ut i terrängen. Ur bildskörden valdes 340 bilder ut för granskning, vilket betydde 16 bilder för varje dygn. Vid granskningen identifierades sammanlagt 28 olika älgtjurar. Sannolikt fanns det fler tjurar, men dessa kunde inte identifieras med säkerhet på bilderna. Observationen får stöd även av det faktum att kamerorna efter försökstiden tog bilder av individer som inte hade identifierats medan försöket pågick. Kamerauppföljning ger tjurfakta Hornrekommendationen i Södra Tavastland utgår från att älgtjurar med 6 till10 taggar i regel utgör en mellangrupp som ska sparas. Däremot ska individer i den här gruppen som har dåliga horn fällas. Likaså ska individer som är tillräckligt gamla fällas. Bedömningen av sådana individer utgår från hornens storlek, tjockleken på stången och djurets ålder. Det här betyder att även tjurar med skovelhorn får skjutas bara kriterierna i övrigt är uppfyllda. Däremot ska en tjur som har fällt sina horn lämnas eftersom det är svårt att bedöma kvaliteten på djuret. Av de identifierade 28 älgtjurarna var 13 mindre än sextaggare medan fem tjurar hade tio taggar eller fler. Utifrån antalet taggar hänfördes alltså 13 älgtjurar till gruppen som ska sparas. Slickstenarna var utplacerade med ungefär tre kilometer emellan. Några tjurar visade sig vid kameror som stod över tio kilometer från varandra, och två av dessa var unga djur med 2+2 taggar. Det fanns också skillnader beträffande slickstenarnas popularitet. Några slickstenar besöktes av tre-fyra olika tjurar, men ofta var det en enda tjur som besökte en viss slicksten. Här inverkade sannolikt tiden då försöket pågick eftersom den sammanföll med brunsten. Försöket fortsätter Ett projekt med viltkameror som sträcker sig över ett tillräckligt stort område och pågår under flera år skulle hjälpa oss att identifiera älgtjurarna som individer och vi skulle även lära känna deras historia. Försöket med viltkameror kändes intressant. Vid den avstämning som hölls i höstas uttryckte företrädarna för jaktföreningarna mycket riktigt en vilja att fortsätta med projektet i höst. Med en kamerauppföljning och informationen som vi får fram kan vi både spara tjurar och producera tjurar av troféklass, och dessutom få fler dräktiga älgkor. Före jakten kan jägarna tillsammans komma överens om vilka av tjurarna i området som får fällas. Det torde vara klart, att man ska låta bli att fälla den enda avverkningsmogna tjuren i sina marker. Det ska ju också finnas andra tjurar där som håller minst mellanklass. Viltkameran är ett utmärkt sätt att inhämta information om älgstammen i ett område. Jy ri M er is al o Tanken var att identifiera älgtjurarna med ledning av hornen.
• IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE www.HHsport.fi Tarjoukset voimassa 30.9.2016 saakka Tarjoukset voimassa 10.9.2016 saakka Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi hirvenmestästyksen avaus ylivoimaisista valikoimistamme! pitkäikäinen viking Hunter GTX Kenkä Falk neopreenisaapas Trophy saapas Retki Pro Finland Camo Korkea, hyvin tukeva ja kaiken kestävä Viking Hunter on klassinen nahkainen metsästyssaapas, joka auttaa jaksamaan raskaimmankin kuorman kanssa pitkillä jahtikierroksilla. Retki Finland PRO Real Camo reppujakkarassa on hengittävä ja tukeva selkäosa, jossa pehmustettu ja erikoisvahvistettu istuin sekä korkeampi istuinkorkeus, n. 52 cm. aito Gore-tex puku! takki 219,50 housut 149,50 Kodiak Optifade camo puku 369,199 50 99,69 95 49 95 Vasama Blaze Puku 399,Blaze Lippis 119,Genzo Lasten Metsästyspuku www.HHsport.fi ruotsalaista laatua Royal 66XT VHF-puhelin 299,Micro5+ 269,alensimme hintaa SK 308 FMJ 8g 50kpl patruuna Lapualta Genzo Taittoveitsi Avausterällä ras 42 95 23 95 Geco Punapistetähtäin 2 Moa Weaver jalustaan. Piste 2MOA Paino: 137g 169,Nikko Stirling Diamond 1-4X24 Ill Leupold VX-3 1,5-5X20 Duplex 229,569,995,Tikka T3 X Hunter Kiväärit 308, 6,5 X 55, 9,3 X 62 Browning A-Bolt 3 308 Win Browning Bar MK3 Combo HX 308 tai 9,3 X 62 Lynx Td 15 Black Suoravetolukko 790,1695,2690,Sisältää Tikka asepussin ja asehihnan Kaupan päälle 20 Winchester-patruunaa, Weaver-palat, hihna, vaimenninkierre ja kova laukku Puoliautomaatti Suomalaista laatutyötä nopea 5 vuoden takuu hirvensurma halpaan hintaan 14 95
• IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE www.HHsport.fi Tarjoukset voimassa 30.9.2016 saakka Tarjoukset voimassa 10.9.2016 saakka Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi hirvenmestästyksen avaus ylivoimaisista valikoimistamme! pitkäikäinen viking Hunter GTX Kenkä Falk neopreenisaapas Trophy saapas Retki Pro Finland Camo Korkea, hyvin tukeva ja kaiken kestävä Viking Hunter on klassinen nahkainen metsästyssaapas, joka auttaa jaksamaan raskaimmankin kuorman kanssa pitkillä jahtikierroksilla. Retki Finland PRO Real Camo reppujakkarassa on hengittävä ja tukeva selkäosa, jossa pehmustettu ja erikoisvahvistettu istuin sekä korkeampi istuinkorkeus, n. 52 cm. aito Gore-tex puku! takki 219,50 housut 149,50 Kodiak Optifade camo puku 369,199 50 99,69 95 49 95 Vasama Blaze Puku 399,Blaze Lippis 119,Genzo Lasten Metsästyspuku www.HHsport.fi ruotsalaista laatua Royal 66XT VHF-puhelin 299,Micro5+ 269,alensimme hintaa SK 308 FMJ 8g 50kpl patruuna Lapualta Genzo Taittoveitsi Avausterällä ras 42 95 23 95 Geco Punapistetähtäin 2 Moa Weaver jalustaan. Piste 2MOA Paino: 137g 169,Nikko Stirling Diamond 1-4X24 Ill Leupold VX-3 1,5-5X20 Duplex 229,569,995,Tikka T3 X Hunter Kiväärit 308, 6,5 X 55, 9,3 X 62 Browning A-Bolt 3 308 Win Browning Bar MK3 Combo HX 308 tai 9,3 X 62 Lynx Td 15 Black Suoravetolukko 790,1695,2690,Sisältää Tikka asepussin ja asehihnan Kaupan päälle 20 Winchester-patruunaa, Weaver-palat, hihna, vaimenninkierre ja kova laukku Puoliautomaatti Suomalaista laatutyötä nopea 5 vuoden takuu hirvensurma halpaan hintaan 14 95
• 30 l Jägaren 5 l 2016 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral Fästingburna sjukdomar – ett allt större bekymmer även för jägare ästingarna är spindeldjur som är beroende av lämpligt väder, lämpligt klimat och tillgång på lämpliga värddjur av vilka de får sin näring i form av blod. Fästingarna är dåliga på att själv reglera sin fuktighet och temperatur. De kan nämligen inte dricka, utan får sin vätska genom att suga den från luften. De behöver därför en luftfuktighet på över 85 procent. För att kunna gästa värddjur behöver de en temperatur över 7 oC. Klimatet blivit gynnsammare Ett varmare och fuktigare klimat gynnar alltså fästingarna. Enligt Meteorologiska institutets statistik är årsmedeltemperaturen i hela landet nu cirka 1,5 grader högre än för fyrtio år sedan. Temperaturförändringen kanske inte verkar så stor, men den räcker möjligtvis för att försnabba fästingarnas livscykel, utöka fästingarnas äggproduktion, möjliggöra ett större geografiskt utbredningsområde samt möjliggöra högre täthet i fästingbeståndet. Många forskare förklarar de ökande fästingknutna problemen med att klimatet för fästingarna blivit gynnsammare. Även många av fästingarnas värddjur gynnas av ett mildare klimat. Fästingarna behöver beroende av kön två eller tre blodmåltider under sin livstid. Det betyder två eller tre värddjur per fästing. Små gnagare är de viktigaste värddjuren, men i princip alla djur och fåglar som kan erbjuda en portion blod duger. Hjortdjurstätheten tycks inte inverka Det har på senare tid framförts synpunkter i media om att minska fallen av fästingburna sjukdomar genom att reducera mängden hjortdjur. Tanken har varit att fästingarna skulle få färre värddjur och därför inte kunna reproducera sig. Då man jämför förekomsten av TBEoch borreliosfall på olika håll i Finland, med förekomsten av hjortdjur i samma område under Antalet fall av de fästingburna sjukdomarna borrelios och TBE har ökat dramatiskt i Europa under de senaste årtiondena. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att över 360 000 européer drabbas av borrelios årligen och siffran är stigande. Mest utsatta är människor som rör sig mycket i naturen, alltså bland annat jägare, fiskare och orienterare. Även i Finland ses en oroväckande ökning i både TBEoch borreliosfallen. Vad detta kan bero på är inte klarlagt, men bland annat väder och klimat ser ut att kunna inverka. F Hjortdjurstätheten inverkar inte
• Jägaren 5 l 2016 l 31 samma tid, tycks det däremot inte finnas något samband. Förekomsten av TBE eller borrelios är inte lägre i områden med glesa hjortdjursbestånd. Finlands största förekomst av borrelios är i Kymmenedalens sjukvårdsdistrikt. Där fick i genomsnitt drygt 55 av 100 000 personer borrelios under åren 2011– 2015. Men tätheten av hjortdjur i Kymmenedalen är mindre än hälften av hjortdjurstätheten i exempelvis Birkalands sjukvårdsdistrikt, där i genomsnitt mindre än 3 av 100 000 personer fick borrelios under de senaste fem åren. Det skulle uppenbarligen inte ha någon effekt på förekomsten av TBE eller borrelios, fast mängden hjortdjur skulle reduceras till ett minimum. Fästingarna skulle fortfarande ha ett gott utbud av värddjur bland alla andra djur och fåglar. Hjortdjur kan inte sprida TBE eller borrelia Forskning i andra länder visar att hjortdjuren tycks vara inkompetenta värdar för TBE och borrelia. De kan alltså inte sprida TBE eller borrelia. Det har istället visat sig att i områden med hög hjortdjurstäthet, är en avsevärt mindre andel av fästingarna smittade med borrelia. Fästingar som utnyttjar andra värddjur än hjortdjur, har en större risk att få borrelia samt att sprida den vidare, än de fästingar som tar blod av hjortdjur. De huvudsakliga värdarna i upprätthållandet av både TBE och borrelia anses vara olika arter av gnagare. Sommarens längd har betydelse Vid letandet efter möjliga orsaker till den stora variationen i förekomsten av fästingburna sjukdomar, kan man anta att sommarens längd inverkar. Då man jämför förekomsten av borrelios i de olika sjukvårdsdistrikten i Finland, med längden på respektive områdes termiska sommar, hittar man nämligen ett samband: ju längre sommaren är, desto flera fall av borrelios. Definitionen på termisk sommar är den period då dygnets medeltemperatur konstant hålls över tio grader. En orsak är säkert att människor har längre tid på sig att vistas ute och utsättas för fästingar i varmt och vackert väder. Men även fästingens krav på lämplig luftfuktighet och temperatur spelar in. Varje extra dag då dygnets medeltemperatur är över tio grader, tycks innebära omkring sex procent högre risk för människorna att få borrelios. Med sakta stigande årsmedeltemperaturer i Finland, kan vi anta att längden på den termiska sommaren kommer att växa i framtiden. Sannolikt kommer därmed också risken för att insjukna i borrelios att växa. Preventiva åtgärder För att minska riskerna för fästingburna sjukdomar, lönar det sig att skapa sådana miljöer i trädgården och på sommarstugan, att fästingarna inte trivs bättre än nödvändigt. Det betyder miljöer med ett torrt mikroklimat. Det kan åstadkommas genom att hålla gräsmattan kortklippt samt genom att hålla all annan onödig vegetation borta, så att sol och vind kommer åt att torka upp. Mot borrelios finns ännu inget vaccin för människor, utan den som smittas kan efteråt behandlas med antibiotika. För den som rör sig i trakter med risk för TBE, kan det löna sig att ta det vaccin som har utvecklats. Vaccinet tas i tre doser och är i kraft tre år åt gången. Även en daglig fästingkontroll av den egna kroppen kan minska risken för fästingburna sjukdomar. En vuxen fästinghona tar sin blodmåltid av en hinds spene. Även om vvi skulle reducera mängden hjortdjur kraftigt skulle det knappast minska på förekomsten av TBE och borrelios 60 50 40 30 20 10 50 100 150 200 B o rr el io sf al le n p er 10 00 p er so n er Den termiska sommaren, dagar Borreliosfall per sjukvårdsdistrikt. Smågnagarna hör till de viktigaste värddjuren Fallen av borrelios och TBE i Finland åren 1995– 2015. (Källa: Institutet för hälsa och välfärd)
• 32 l Jägaren 5 l 2016 Sauli Laaksonen , Helsingfors universitet, och Jyrki Pusenius , Naturresursinstitutet CWD: Hot mot hjortdjuren i de arktiska områdena Sjukdomen CWD (chronic wasting disease) är en smittsam neurologisk sjukdom som angriper hjärnan hos hjortdjur. Det drabbade djuret magrar och förtvinar tills det slutligen dör. Sjukdomen har förekommit i Nordamerika sedan 70-talet och har där på sina håll fått hjortdjursbestånd att minska. Epidemin drabbar både frilevande hjortdjur och hjortdjur i hägn, och visar inga tecken på att mattas av. våras påträffades CWD för första gången i Europa. Oroväckande nog var det i Sydnorge som sjukdomen konstaterades på en fjällren som hade dött i sjukdomen. Därefter påträffades två älgar cirka 500 kilometer längre norrut, i Selbu kommun nära den svenska gränsen. Det geografiska avståndet mellan orterna talar för att sjukdomsalstraren redan har förekommit i Norge en längre tid och på ett större område. Om sjukdomen sprider sig i Skandinavien och vidare till Finland vore det synnerligen illa för både renskötseln och jaktkulturen kring hjortdjuren. Sannolikt kommer de påträffade sjukdomsfallen också att få konsekvenser för den norska lagstiftningen. Smittar via både djur och miljö Sjukdomsalstraren är varken ett virus eller en bakterie utan en förändrad proteinmolekyl, en så kallad prion, som är synnerligen motståndskraftig mot yttre påverkan. Sjukdomen räknas till samma grupp som BSE, galna ko-sjukan, och framskrider långsamt. Det sjuka djuret magrar och börjar bete sig onormalt. Det visar symptom på störningar i det centrala nervsystemet och livsfunktionerna försvagas. Sjukdomsförloppet slutar alltid med att djuret dör. Det betraktas som synnerligen osannolikt att en människa kan infekteras genom att äta kött. Det har inte heller påträffats några infektioner hos människor där sjukdomen förekommer. Prionsjukdomen CWD smittar dels direkt Vi måste göra allt som står i vår makt för att hindra sjukdomen från att sprida sig! CWD är en neurologisk sjukdom som angriper hjärnan. Det drabbade djuret förtvinar och dör. Älgen på bilden blev aldrig undersökt, men led av kraftiga störningar i centrala nervsystemet och dog dagen efter att bilden hade tagits. I Pe tr i Ti m o n en Älgsjukdomar
• Jägaren 5 l 2016 l 33 Satu Lamberg , stadsveterinär i Kuusamo Älgens echinokock svår att upptäcka I östra Finland påträffas varje år renar och även älgar som är infekterade med älgens echinokock. Den här parasiten är en liten bandmask som har rovdjur som huvudvärd; i vårt land huvudsakligen vargar och hundar. Som mellanvärd fungerar älgar och renar. lgens echinokock (Echinococcus canadensis), tidigare E. granulosus, är i regel ofarlig för sin huvudvärd och orsakar inga synliga symptom. För sin livscykel behöver parasiten också en mellanvärd, vanligen en älg eller en ren. Människor kan dock bli infekterade och blir då allvarligt sjuka. Infekterar sällan människor I vårt land är det ovanligt att människor blir smittade. Sedan år 2000 har enstaka fall av echinokockinfektion hos en människa anmälts till det nationella sjukdomsregistret. Ett av fallen, som inträffade 2015, är av inhemskt ursprung. Även om antalet infektioner är litet så är echinokockos farligt för människor. Älgechinokocker ger upphov till vätskefyllda blåsor i de inre organen (vanligen lungorna, sällan levern) som innehåller en stor mängd larver, osynliga för blotta ögat. Echinokockblåsorna växer långsamt, till och med under flera år, utan att ge upphov till några allmänna symptom. Blåsorna måste avlägsnas kirurgiskt eftersom det inte går att medicinera bort parasiten från en mellanvärd. Människor kan smittas av infekterade hundar och därför är det viktigt att förhindra att hundar blir infekterade. Hundar blir infekterade om de äter blåsor som finns på lungorna hos ett hjortdjur. Ge därför aldrig rå lunga eller lever av hjortdjur åt din hund! Likaså ska slaktavfallet från ren och älg destrueras så, att hundar, rävar och vargar inte får tag på det. Dessutom ska jakthundar avmaskas mot bandmask både före och efter jaktsäsongen. Det finns flera olika preparat i handeln, både hos veterinären och receptfritt på apoteket. Förändringarna som echinokockerna ger upphov till i lungorna och levern hos en älg kan vara små och svåra att upptäcka. Om det på en fälld älg finns vätskefyllda blåsor på de inre organen eller andra blåsor som ser misstänkta ut så är det bäst att ta vara på organet eller organen och skicka det (eller dem) till Evira i Uleåborg för undersökning. Mera information i ämnet finns bland annat på Eviras webbplats på adressen www.evira.fi. Ge inte rå lunga eller lever av hjortdjur åt din hund! från djur till djur och dels indirekt via förorenad miljö. En hona kan infektera sin unge och ett smittat djur kan infektera beten och föda med sin avföring och sitt urin. Prionen kan där bevara sin infektionsförmåga i flera år. Platser där vilt utfodras bidrar sannolikt till att sprida sjukdomen. Hittills har alla försök att eliminera sjukdomen i infekterade miljöer misslyckats. Naturliga vandringar sprider sjukdomen Av hjortdjuren i vårt land löper åtminstone älgen, vitsvanshjorten och renarna risk att bli smittade. I teorin kan CWD nå vårt land längs flera olika vägar. Sjukdomen kan följa med skodon och jaktutrustning, även om den risken bedöms som minimal. Däremot kan risken vara större för jägare och personer som hanterar hjortdjur. Även djurfoder är en tänkbar smittbärare. En annan möjlighet är hundfoder som innehåller hjortdjurskött från områden där sjukdomen förekommer. Som ytterligare en risk betraktas lockmedel för hjortdjur som innehåller urin från vitsvanshjort. Den vägen kan CWDprionen hamna precis där hjortdjuren håller till. Den sannolikaste utbredningsvägen för sjukdomen är dock infekterade djur som vandrar, och vandrande rovdjur som har ätit infekterade djur. På det viset hamnar infektionen i marken. Även kött och jakttroféer som exempelvis horn kan sprida prionen. Eftersom sjukdomen bara kan konstateras på döda djur och det är så gott som omöjligt att eliminera den när den väl har etablerat sig i ett område så måste vi göra allt som står i vår makt för att hejda vidare spridning. Det är viktigt att vi aktivt följer med läget och kan konstatera sjukdomen på ett tidigt stadium. Prover av djur med sjukdomssymptom ska därför skickas till forskningen. Vi ska också vara återhållsamma med utsättningar av levande djur. Vi kan knappast minska på de vildlevande djurens vandringar i någon högre grad, men det vi kan göra är att hålla renstängslena utmed riksgränserna i skick. För att vi ska kunna bekämpa sjukdomen med full kraft krävs det att vi i skyndsam ordning gör en vetenskaplig riskbedömning för vårt land. I våra grannländer har man redan skridit till åtgärder. Till dess ska vi alla vara försiktiga! Veterinärmedicine doktor Sauli Laaksonen är docent i hjortdjurssjukdomar och forskningsdirektör för forskningsprojektet om renens hälsa i en föränderlig miljö, Poron terveys muuttuvassa ympäristössä. FD Jyrki Pusenius är älgforskare på Naturresursinstitutet Luke. Artikeln är ursprungligen publicerad i tidningen Poromies 3/2016. Evira uppmanar jägare och renskötare att skicka in prover av misstänkt sjuka hjortdjur. Vi behöver djurets huvud med underkäke och svalg. Undvik vid avlivningen metoder som skadar djurets hjärna baktill. Proverna skickas med buss. Evira står för frakten. Adressen är Evira, Matkahuolto, Uleåborg. Ä
• 34 l Jägaren 5 l 2016 Text och bilder: Sauli Laaksonen , Helsingfors universitet Viltet lider av förgiftningar – sällan risk för människor Halterna av miljögifter hos viltet berättar om tillståndet i naturen. De här ämnena förekommer i låga koncentrationer och de skadliga effekterna för djuren blir tydligare ju högre upp i näringskedjan vi går efter hand som gifterna ackumuleras. Gifterna kan orsaka både akuta och kroniska förgiftningar. Risken för att människor ska få i sig främmande ämnen i giftiga doser är dock liten, eftersom viltets andel av den totala konsumtionen är liten. I naturen kan vi dock ofta konstatera att dödsorsaken är förgiftning, även om giftet självt inte längre kan påvisas. Den strålning som människan utsätts för genom maten utgör bara en liten del av den årliga dosen Kemikaliseringen av miljön är först och främst människans verk och de negativa konsekvenserna yttrar sig först hos de vildlevande djuren. Älgsjukdomar
• Jägaren 5 l 2016 l 35 ndustrins och trafikens utsläpp leder till att tungmetaller kommer ut i naturen. Där ackumuleras de efter hand i växter, växtätare och rovdjur. Sedan 90-talet har dock utsläppen av tungmetaller i vårt land minskat med 90 procent. Blyförgiftningar som leder till döden påträffas oftast hos fåglar. Till sjukdomsbilden hör att djuren magrar, symptom i nervsystemet, grönaktig diarré och ibland blybitar i kroppen. Sjöfåglar får i sig bly genom hagel som har sjunkit till botten. Hos rovfåglarna ackumuleras blyet genom blyhaltig föda och slaktavfall från fåglar och annat vilt. I de inre organen hos harar, i levern hos vuxna hjortdjur och i njurarna hos älgar i alla åldrar är blyhalterna så höga att de inte är tjänliga som människoföda även om köttet är riskfritt att äta. Gifterna lagras i årtionden POP (persistent organic pollutant) är ett samlingsnamn för organiska miljögifter. Dessa är gifter som härstammar från industrin, motstår nedbrytning och ackumuleras i näringskedjan. Till gruppen räknas bland annat insektsgifter (DDT), mjukgörande medel och flamskyddsmedel. Dessa kan redan vid låga halter ge upphov till allvarliga hälsoproblem, försvagad motståndskraft, missbildningar, sterilitet och bestående förändringar i hjärnan. Även om användningen av flera kemikalier numera är förbjuden så har sådana deponerats i marken och frigörs ut i atmosfären i årtionden. Typiskt för POP-föreningar är att de kan föras med havsoch luftströmmar långa vägar ända till de arktiska områdena. Höga halter har konstaterats hos fiskar och hos däggdjur som äter fisk. Hos unga djur är halterna högre än hos vuxna eftersom fostret får sådana i sig först genom moderkakan och sedan med modersmjölken. Hos hjortdjur är halterna låga i köttet medan höga halter har konstaterats i levern. Barn och kvinnor i fruktsam ålder ska därför undvika lever. Strålningen påverkar även djuren Radioaktiva ämnen utsätter miljön för skadlig strålning. Strålningen i miljön kommer från radonet i marken, den kosmiska bakgrundsstrålningen och utsläpp vid kärnkraftverk. Radioaktiviteten ackumuleras i näringskedjan. Radioaktiviteten hos naturprodukter som vilt, svamp och vissa bär är högre än hos produktionsdjur och odlade växter. Hos älgen, haren och renarna förekommer det höga halter eftersom de lever på fleråriga växter som lagrar strålning. Våra kunskaper om strålningens långtidseffekter på viltets hälsa är dock bristfälliga. Effekterna drabbar generna och kan orsaka kancer och missbildningar. Den strålning som människan utsätts för genom maten utgör en liten del av den årliga dosen, bara omkring en procent. En stor andel vilt i kosthållningen innebär alltså ingen nämnvärd ökning av dosen. Behovsbedömning minskar skadorna av bekämpningsmedel Växtskyddsmedel används vid bekämpningen av skadedjur och skadeinsekter, växtsjukdomar och sly. Problemen uppstår när kemikalier hamnar på andra ställen än de avsedda. De vanliga insektgifterna hör till de skadligaste för djuren och kan orsaka förgiftningar. Pyretroiderna är bara lindrigt giftiga för däggdjur och fåglar, men oerhört giftiga för fiskar. BeI Den som jagar med hund tidigt på hösten vid varmt väder och det råder brist på friskt vatten ska hålla blåalgerna i minnet. Den som jagar med blypatroner ska avlägsna blodutgjutningarna omsorgsfullt från det fällda viltet för att få bort blyresterna. Ge inte renset åt hundarna eller lämna det i naturen åt de vilda djuren. kämpningsmedlen orsakar hormonstörningar, missbildningar hos foster och ofruktsamhet. Sannolikt har flera fågelarter blivit förgiftade av insektsgifter. Djuren utsätts för risker när de äter i eller nära förgiftade områden omedelbart efter en besprutning. Vi kan minska på skaderiskerna genom att bedöma behovet, följa bruksanvisningarna och välja väder och tidpunkt så, att viltet inte uppehåller sig på platsen just då. Det uppstår giftiga föreningar också i naturen, men det är sällsynt att vildlevande djur äter giftiga växter eftersom de undviker sådana och har en effektiv våm och lever som neutraliserar gifter. Om en djurstam är allt för tät och det råder brist på föda kan ändå omdömet svikta så att djuren äter vad som finns och löper risk att bli förgiftade. Svårt ställa diagnos Svampgifter produceras av svampar som lever i marken och i växter, och sådana kan följa med säd och gräs när ett djur äter. Under milda höstar kan det bildas svampgifter i undervegetationen. Symptomen varierar från akuta till kroniska förgiftningar; diarré, avmagring och störningar i fruktsamheten. Det är sällan som svampförgiftningar har kunnat konstateras hos vilt, troligen beroende på svårigheten att ställa diagnos. Mjöldrygesvampen förekommer på gräs och säd, i synnerhet under varma somrar. Hos hjortdjur förekommer förgiftningar allmänt. Mjöldrygan innehåller ett gift som får blodkärlen att dra sig samman. Det uppstår syrebrist i kapillärerna och kallbrand i vävnaderna. Vid akut förgiftning uppstår det symptom i nervsystemet. När förgiftningen observeras har giftet dock redan försvunnit. Undvik att äta kött av djur med symptom i det centrala nervsystemet tills orsaken är klarlagd. Även blåalger kan producera gifter. Förgiftningarna kan vara akuta eller kroniska och är svåra att diagnosticera. Deras konsekvenser för viltets hälsa är att svåra att bedöma, men massdöd har dokumenterats bland både vildlevande djur och produktionsdjur, och dödsfall hos hundar. Den som jagar med hund tidigt på hösten vid varmt väder och det råder brist på friskt vatten ska hålla blåalgerna i minnet. Även vid simning kan blåalgerna utgöra en risk.
• Ve sa Se pp än en
• Tjäder Tetrao urogallus
• Jagande ”kärring” N ee na Ku uk as jä rv i 38 l Jägaren 5 l 2016
• Neena Kuukasjärvi Soili Järvelä 80 år som inte fjäskar för gubbar För Soili Järvelä har stövare och drevjakt varit en hjärtesak ända sedan barndomen. Den här jagande ”kärringen mot strömmen” som strax fyller 80 har banat väg både som jägare och i arbetslivet. Fortsättningsvis finns det ingenting som gör henne gladare än en stövare med ett välklingande skall. Jagande ”kärring” Jägaren 5 l 2016 l 39
• 40 l Jägaren 5 l 2016 Både som jägare och i arbetslivet har Soili Järvelä fått riva gränser och jobba för jämlikhet. Ofta var hon den enda kvinnan i jaktlaget, men på 70-talet blev det en lyckospark när Tuula Suorsa började på samma jobb. Hon var en kvinna av samma skrot och korn som Soili, som också sysslade med jakt och hundar. På bilden är det Tuula som sitter på huk. Många minns Soili som en omutlig uppfödare, lugn och orubblig som hundförare, och aktiv i provverksamheten. Dessutom har hon handlett ett antal unga gossar i början på jägarbanan, som har saknat en egen hund. Det legendariska provet ”Helsingfors-Rovaniemi-Petäjäinen” var Soilis idé. född i Jaakkima som numera ligger i Ryska Karelen. Syskonskaran räknade tio barn och de fem äldsta var flickor. I brist på pojkar blev Soili som var nästäldst pappans jaktoch skyttekamrat redan vid mycket unga år. – På den tiden hade pappa en motorcykel och med den åkte vi, både på jakt och till skjutbanan. Jag satt i sidvagnen eller framför pappa medan hunden reste i en låda på pakethållaren, minns Soili. Sedan kom kriget och familjen måste bryta upp från hembygden. Fadern Pekka Ruotsi var underofficer och nästa stationering blev Luumäki nära Villmanstrand. Soili minns hur viktigt det var för pappan när flyttlasset packades att alla hans skyttemedaljer och pokaler skulle med, som han hade samlat på sig i pistolskytte, inräknat ett guld i nordiska mästerskapen. Så skedde också. – Pappa var inbiten jägare och höll sig med stövare. Långt efter att han hade fyllt 70 så åkte han varje höst för att jaga i Pessalompolo i Övertorneåtrakten i Lappland. Männens värld Jaktintresset fick Soili i arv hemifrån, men den egentliga vändpunkten i hennes liv berodde på hennes andra stora intresse, flink och fingerfärdig som hon var. – Jag var bra på att sy. Min faster bodde i början av 50-talet i Joensuu. Hon gjorde ofta sömnadsarbeten, bland annat för officersfruarna på garnisonen. En jul hade hon igen bråttom med beställningarna så jag åkte dit för att hjälpa henne. På den resan träffade Soili sin blivande make, Matti Järvelä. Det gemensamma hemmet grundades i norr, vid Kemi älv, där de stora kraftverksbyggena erbjöd arbete och utkomst. Familjen fick sju barn, men att nöja sig med rollen som hemmafru var ingenting att drömma om på den tiden. – Jag gick en tre månaders kurs för tornkransförare i Forssa. Det var brist på arbetskraft N ee na Ku uk as jä rv i Ko ti al bu m i ag har aldrig fött upp en kull för uppfödandets skull eller sålt en valp för säljandets skull. Det har alltid funnits folk som frågar efter mina hundar. De har sett att där har vi en fin hund och önskat sig valpar av den, berättar Soili Järvelä som fyller 80 i september. Hon är passionerad jägare och stövarmänniska. Numera är adressen Rovaniemi, men Järveläs jägarbana började redan i barnaåren. Hon är I familjen Järvelä för starka kvinnor vidare arvet efter Soili med jakt och hundar. Dotterdottern Julia Järvelä (till v) och dottern Sirpa Järvelä jagar flitigt medan dottern Pirjo Kunnari (till h) finner inspiration i uppdraget som drevprovsdomare. J
• Jägaren 5 l 2016 l 41 och omsorgsfulla och noggranna kvinnor utbildades gärna till sådana uppgifter. Byggbranschen var en bra arbetsgivare, lönen sattes efter ens kunnande, inte efter om man var man eller kvinna. Men att få vardagen med små barn att gå ihop var inte lätt. – Det fanns inte någon mammaledighet som det gör nuförtiden. Ett par veckor ledigt och sen tillbaka till jobbet. Jag jobbade treskift på kraftverket så ibland var jag tvungen att lämna barnen vind för våg hemma. Matti fick gå hem på lunchtimmen och kolla dem. På nätterna sydde jag kläder för att tjäna extra. Inte fanns det någon tid att fundera på om jag orkade. Man bara måste orka, minns Järvelä. Men inte ens då barnen var små höll den unga mamman upp med jagandet. Matti och hon jagade tillsammans. – Om vi hade en bebis med oss så fick jag emellanåt gå till bilen och amma! Soili Järvelä talar med värme om sina barn. Men denna kraftkvinna som har jobbat i hela sitt liv förstår också att sätta värde på sig själv. – Inte är jag någon struntkärring, inte! Jag har sju barn och alla har ett bra jobb och är yrkesmänniskor! Fjäskar inte för gubbar Både som jägare och i jobbet i en mansdominerad bransch har Soili Järvelä fått kämpa för jämlikheten. Men hon har aldrig någonsin fjäskat för gubbar! – Jag har alltid varit något av en främmande fågel, en utböling söderifrån. Kanske beror det på att jag är karelare. Jag har inte varit den som ränner ute på byn utan har hellre sysslat med mitt, även om jag kommer bra överens med folk. Det har krävts mycket jobb för att vi kvinnor som jagar ska bli tagna på allvar. Men visst har det funnits folk som är avundsjuka också, i synnerhet när det började gå bra för mina egna hundar. Soili som jagade med Matti och sina barn fick en riktig lyckospark på 70-talet när Tuula Suorsa började jobba på samma kraftverk. Även hon var inbiten jägare. – Tuula och jag började jaga tillsammans och med hundarna jobbade vi också mycket ihop, berättar Järvelä. Men på hundkanten dröjde det ändå till långt in på 80-talet innan det började förekomma kvinnor som exempelvis domare vid prov. Järvelä tycker att det gott kunde finnas fler kvinnor. På jakt är det viktigt med tålamod och lugn, som hon tycker faller sig naturligt för kvinnor. Jakten drar – Jakten drar. Det är så trevligt att sitta i skogen, menar Järvelä. Att ströva i skogen är gammalt och vant för Järvelä – i egna marker och kända skogar behövs det varken karta eller kompass. En konst, även det! – Den som går vilse gör bäst i att gå hem! skrattar vårt rutinerade intervjuobjekt. När visaren står på nästan 80 så är det bara att medge att takten inte längre är vad den har varit. Lyckligtvis går jaktintresset vidare i familjen och släkten. Svärsönerna har hon en gång i tiden lärt upp i konsten att jaga hare och numera finns det också barnbarn som fortsätter traditionen. Dotterdottern Julia Järvelä, 22 fyllda, har fått ärva mormors hagelgevär. Till sätt och gester är hon väldigt lik sin mormor, vet Julias mamma Sirpa Järvelä, passionerad jägare även hon. I den här familjen med flera generationer jägare vet man att det inte är något konstigt med att också flickor jagar. De som har sysslat länge med jakt och prov har sett förändringarna i kulturen; forna tiders alkoholovanor och stökande är lyckligtvis ett avslutat kapitel. – Att kvinnorna har kommit med har dämpat mycket av oskicket förr. I dag är jakten snarare en idrott, säger dottern Pirjo Kunnari uppskattande. Enbart goda hundar Den finska stövaren har alltid varit Soili Järveläs val – även det är ett arv från barndomshemmet och pappan. Uppfödningen i egen regi började 1989 under kennelnamnet Jahtiakka. På ett tjugotal år blev det tolv kullar och inalles 71 valpar. För sina insatser som uppfödare har Järvelä belönats med finska stövarklubbens förtjänsttecken i både silver och guld, och uppfödarpriset. En bra hund är alltid en gåva, också för erfarna uppfödare och stövarmänniskor. Men om kriterierna för att välja ut den bästa valpen tiger Soili Järvinen fortsättningsvis som muren. – Med dem kan man aldrig veta! skämtar Järvelä och fortsätter: Om jag håller valparna själv så tar jag den som ser bäst ut, men inte heller det är någon garanti för att den driver bäst. Det är också viktigt att hunden låter och skäller bra. Höjdpunkten på Järveläs bana som uppfödare inföll på 80-talet med det legendariska provet ”Helsingfors-Rovaniemi-Petäjäinen”. – Från Helsingfors kom det gubbar som såg ut som herrskap med sina hundar och jag fick ofta en känsla av att det viktigaste var att klå Soili, minns Järvelä. Av sina egna hundar minns hon med särskild värme den första hon födde upp, tiken Jahtiakan Pipsa (far Fin Bch Bopi, mor Jessica). Hon minns också Pipsas dotter med det välklingande skallet, Fin Bch Jahtiakan Tinja (far Fin Bch och Se Bch Kopon Kapu). – Om man vill pråla på en utställning så ska man ställa ut en jättestor och stilig hane, men på jakt är en tik ett bättre val, upplyser Järvelä. Järvelä har varit med länge och ger några tips på vad som gör en bra hund. – Ett överdrivet kommenderande gör bara hunden skygg och jag har aldrig haft några skygga hundar. Hunden blir bra bara man utbildar den och tar den med på jakt. Men det räcker inte med att kunna hunden utan man ska också förstå hur haren tänker. Man ska alltid ge hunden möjligheter och ha tålamod att låta den göra sitt jobb. Järvelä avstod från sin sista hund så sent som i fjol. Numera finns det alltid godbitar för barnfamiljernas jakthundar i mormor Soilis frys. Vilken hund som var hennes bästa kan Soili Järvelä inte säga, men glimten i ögat säger allt. – Jag har aldrig haft annat än bra hundar! Den 27 september fyller Soili Järvelä 80 år och firar bemärkelsedagen med familjen.
• Källa: Naturresursinstitutet & riistakolmiot.fi Täthet Täthet Snöspårsindex 2016 10–16 5–10 3–5 <3 >16 Spår/10 km/ dygn Den årliga avskjutningen Tusental individer 00 98 96 02 04 06 08 10 12 14 60 40 20 80 100 Älgen är vårt största hjortdjur. Pälsen är mörkgrå året om, benen ljusa. På älgkon går det ljusa upp i en kil under svansen. Kalven är till en början rödbrun, blir i september grå. Bägge könen har hakskägg. Vuxna älgar har hängande, bred mule medan kalvens mule är kort. Älgkons rygg verkar längre, med svank på mitten. Förekommer i hela landet, men tätheten varierar, främst beroende av tillgången på betesmark och beskattningens inriktning. Årstidsvandringar typiska. Lever på sommaren i frodiga låglänta marker, kan för vintern samlas i flockar i torrare marker, t.ex. i tallplantskog. Brunsten infaller i september-oktober. Dräktighetstiden c 8 månader. Unga kor föder vanligen en enda kalv, senare vanligt med tvillingar. Blir könsmogen vid 1,5-års ålder. Älgen är vårt ekonomiskt viktigaste vilt. Orsakar betydande skador på jordoch skogsbruket och i trafiken. Det är därför nödvändigt att reglera stammen. Den årliga avskjutningen c 58–85 000 älgar. Älg Alces alces Hirvi, Moose Klövdjuren i vårt land i storleksordning Rådjur Dovhjort Vitsvanshjort Skogsvildren Älg Vildsvin Klövspår (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Föda Varierar med årstiden: kvistar och skott på träd och buskar, bla asp, rönn, vide, björk. På vintern dessutom tall och en. Även ris och gräs. Rödbrun päls Asp (höst) Kalv 12 –1 6 cm På sommaren Trav På vintern Framfot Bred, hängande mule Nästan alla trafikolyckor med hjortdjur inträffar i skymning eller mörker. Långa ljusa ben Tjurens framparti kraftigt utvecklat Hakskägg Helhetsintrycket mörkbrunt Svart undertill Kort svans Tallskott Ris Skritt 300–600 kg kg 17 –2 10 cm 250–300 cm Bara tjurarna har horn. De kan vara breda skovelhorn (palmata) eller smala stånghorn (cervina). Mellanformer förekommer. 200–450 kg kg 16 –19 cm 190–250 cm C M Y CM MY CY CMY K Alg.pdf 1 26/08/16 01:11 42 l Jägaren 5 l 2016
• Jägaren 5 l 2016 l 43 ERBJUDANDENA GÄLLER TILL OCH MED 30.9.2016. I EN DEL AFFÄRER ÄR PRODUKTERNA BESTÄLLNINGSVAROR. WWW.K-RAUTA.FI WWW.RAUTIA.FI JÄGARENS KNIVSET IRONSIDE 24,95 VAPENOLJA CRC 5,95 HÖRSELSKYDD MED MEDHÖRNING PELTOR SPORTTAC 119,VINSCH FÖR BORRMASKIN WARN 227 KG 249,KÖTTLÅDA Tillverkad av livsmedelsplast. 9,95 KÄTTINGTALJA 2 000 KG Finns i affärerna senast vecka 37. 19,95 (norm. 29,95) MÖSSA POWERCAP MED LED-LAMPA Färger grön, orange och svart. Finns i affärerna senast vecka 37. 19,95 Allt för jakten VAPENSKÅP PROF FÖR 6 VAPEN EN14450:2006 S1-certifierad. 419,
• 44 l Jägaren 5 l 2016 Ira Kling , Finska spetsklubben Den karelska björnhunden, vår inhemska hund för storvilt, firar i år sitt 80-årsjubileum. Efter åtta decennier är rasen stark och livskraftig, och framtiden ser lovande ut. Ki m m o Ke m pp ai n en Den karelska björnhunden fyller jämna år
• Jägaren 5 l 2016 l 45 asens ursprung anses vara komihunden, som också kallas syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt och man kom överens om att rasens namn ska vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades för 70 år sedan, 1946. Den karelska björnhunden, med alla sina goda egenskaper, är ett stycke värdefull finsk kulturhistoria och omhuldandet av rasen är en hederssak för kennelklubben, spetsklubben och varje hundmänniska här i landet. Den karelska björnhunden är en mycket modig jakthund som inte ger tappt, känd för att vara uthållig, självsäker, intelligent och läraktig. Hunden är fysiskt mycket stark och har avlats för att arbeta självständigt. Den används främst till jakt efter storvilt, i synnerhet älg och björn. Den karelska björnhunden har av tradition ansetts vara en ras som på jakt håller god kontakt med sin förare. Lyckat avelsarbete Den karelska björnhunden är en frisk och långlivad ras. Under de senaste åren har mellan 600 och 700 valpar registrerats varje år. Till avel används enbart friska hundar som inte är för nära släkt med varandra. Tanken är att hålla avelsunderlaget maximalt med en stor mångfald och att bevara det genom vi har. Rasen hör till Finska kennelklubbens pevisa-program för motverkandet av ärftliga fel och sjukdomar. Namnet är en förkortning av programmets namn på finska. För registrering av en karelsk björnhund krävs att ägaren följer pevisa-programmet och uppfyller villkoren i programmet. Före parningen ska det skaffas ett höftledsutlåtande för föräldrarna och ett gällande utlåtande om ögonkontroll. Medelvärdet för föräldrarnas höftindex ska vid parningen vara minst 95. För en och samma hund kan högst 60 valpar registreras Allsidig jaktoch brukshund Som ras är den karelska björnhunden inte bara en allsidig jakthund utan också en anpassningsbar, trogen och tillgiven familjehund som är beredd att skydda sin familj. Den är lekfull och kommer väldigt bra överens med barn. Björnhundar hålls både inomhus och utomhus i hundgård. Tack vare sin tjocka päls klarar den sig vintertid i hundgård bara den har tillgång till en dragfri hundkoja. Det blir allt vanligare att björnhundar bor inomhus och delar vardagen med sin familj. Även om björnhunden är avlad till jakt efter storvilt så passar den, tack vare sin aktiva läggning, till det mesta från jaktoch skällprov till spårprov och agility. I synnerhet bland yngre jägare används björnhunden också vid jakt efter små rovdjur. En björnhund behöver allsidig motion och vi avråder därför från att hålla en sådan enbart som sällskapshund. På utställningar är björnhundar imponerande att se. Mycket riktigt är många björnhundsägare väldigt aktiva med att ställa ut. Uppskattad även utomlands En stor mängd björnhundar har exporterats till utlandet och avelsarbetet är aktivt. I Sverige finns det en stabil björnhundspopulation och samarbetet i hundfrågor fungerar. Det finns aktiva björnhundsmänniskor också i de övriga nordiska länderna samt i de baltiska länderna, Polen, Ryssland, Italien, Spanien, USA och Kanada. Rasens popularitet är grundmurad och framtiden ser utomordentligt lovande ut. Jubileumsåret 2016 Under innevarande jubileumsår kommer Finska spetsklubben att fira björnhunden riktigt ordentligt. Klubben har deltagit i avelsdagarna i Kuopio, vinterdagarna i Vanda, jaktmässor, tjäderläger och björnhundsfolkets egna dagar som i år arrangerades i Ranua 18-19 juni. När jaktoch provsäsongen börjar väntar mästerskapen för tikar (Kuningatarottelu) i Rovaniemi 2930 oktober. Därefter följer elitens finska mästerskap (Hirvenhaukutottelu) 1920 november i S:t Michel, seniorkampen i Ruovesi 25 november och Tappisarviottelu för unghundar i Lundo 10 december. Även om det inte går att följa med själva provet så kan besökare på plats träffa både hundar, hussar och mattar. Dessutom kan man se filmen om Kuohukorven Missi, femfaldig finsk mästare och kanske den allra bästa karelska björnhunden genom tiderna. R Den karelska björnhunden är en frisk och långlivad ras
• I Panelia några mil söder om Björneborg promenerar två karlar ute på en åker. De går jämsides med varandra och för bägge är rapphönan viktig. De ser belåtna ut båda två. Den östliga underarten av rapphöna har etablerat sig igen på de här åkrarna i Satakunta. Tu o m o Ka rs ik as 46 l Jägaren 5 l 2016
• Jägaren 5 l 2016 l 47 Hia Sjöblom I Panelia trivs rapphönorna igen Tapio Heikkilä och Martti Malmari tillsammans med hönshundarna Erkku och Ai-Hurja. Båda är engelsk setter och viktiga för inventeringen av rapphöns. H ia Sj ö bl o m apphönan varierar av naturen under årens lopp och gör det av flera skäl. Vädrets växlingar och jordbruket innebär utmaningar. Häftiga regn och milda perioder mitt i vintern innebär påfrestningar, liksom dikesgrävningar på åkrarna och röjningar. – Den ursprungliga stammen av rapphöna befinner sig här vid gränsen av sitt utbredningsområde. Stammen kan utan förvarning kollapsa, men i gengäld kan den under vissa år till och med tredubblas, förklarar jordbrukaren och biologen Tapio Heikkilä som är född och uppvuxen i trakten. Hundhjälp vid inventeringarna De båda karlarna skådar ut över åkerslätten som de skämtsamt kallar ett flygfält. I april sågs här igen fler rapphönor än under tidigare år och man hörde deras typiska läte. – Vi hittade ett rapphönsbo vid en stor gödselhög nära åkrarna och det kläcktes bortåt tjugo ungar. Det var en härlig överraskning! utbrister Martti Malmari. Malmari utbildar hundar och leder jaktföreningens kennelkommitté. Den engelska settern Ai-Hurja som är veteran och Ekku som tar sina första steg i fågelbranschen slickar husses hand och ser nöjda ut. De deltar i jaktföreningen Panelian Metsästysseuras årliga inventering av fältvilt. Hönshundarna är till ovärderlig hjälp vid inventeringen av rapphönsen. De nosar effektivt upp fåglarna ute på stubbåkern och i skyddszonerna. Indikatorfågel För Tapio Heikkilä är rapphönan en indikatorart. – Om det förekommer rapphönor i en trakt så betyder det att det står rätt väl till med miljön. Rapphönorna ska skötas och dessutom lönar det sig att sköta dem. Den är min favoritfågel, utmanande och intressant. Människan och hennes gärningar är och förblir däremot en gåta, filosoferar Heikkilä. Tapio Heikkilä tar tag i problematiken, funderar på orsakerna till förändringarna och letar efter praktiska lösningar. Han bor i huset där han föddes och har följt med hur landskapet utmed Eura å och åkrarna kring hans hem har förändrats under årens lopp. Det intensiva jordbruket och beslutet som fattades i fjol om arrangemanget av ägorna har förändrat landskapet för rapphönorna. Heikkilä berättar att rapphönan inte i första taget låter sig skrämmas iväg av förändringar, trots att den har vingar. De båda karlarna kan med rätta vara belåtna med läget här i Satakunta. Arbetet med R Genom samarbetet mellan markägare och jägare får vi fram viktig information om reviren
• 48 l Jägaren 5 l 2016 l Viltåkrar med växter som sticker upp ur snön l Täckta utfodringsplatser med korn, sand, aska och varför inte hönskalk l Stubbåkrar och otröskade hörn l Halm i kantzonerna l Ställen med barmark på åkrar och kanter l Betande djur som gödslar med sin spillning Mera information i ämnet hittar du bland annat i Sakari Mykräs och Veli-Matti Väänänens guide Peltopyyn kannanhoito – toimintaa peltoluonnon hyväksi (2008). Ladda ner den som pdf på adressen www.luontojariista.fi ? Julkaisija ? Oppaat Goda gärningar till glädje för rapphönan: att trygga det naturliga beståndet av rapphöna har krävt talkotimmar och uthållighet. Viktigt med regelbundna inventeringar – Rapphönsungarna äter småkryp, men övergår som vuxna till att äta frön, pratar Tapio Heikkilä på och berättar att han ibland har lagt halmhögar i kanten på sina egna åkrar för att locka dit rapphönor. Arten behöver föda och gömslen. Malmari och Heikkilä har ett gemensamt mål. Jaktföreningen Panelian metsästysseura gick 2008 med i Naturoch viltvårdsstiftelsens rapphönsprojekt. På jaktföreningens initiativ har arten varit fredad i decennier här i trakten. – Tack vare inventeringarna av de två fälttrianglar som Viltoch fiskeriforskningsinstitutet (numera Naturresursinstitutet) grundade 1999 hade vi en bra kunskapsbas för det 2000 hektar stora projektområdet, berättar Malmari. Åkerlandskapet i Panelia ingår i en större helhet och enligt Heikkiläs uppskattning uppgår det enhetliga åkerområdet till hela 3500 hektar. En betydande del av åkrarna ligger på gammal havsbotten, den forntida Paneliaviken. – Här i Panelia inventerar vi i februari. Jordbrukarnas kännedom om sina åkrar och de utbildade hönshundarna är till stor hjälp. 2011 inledde vi med tillstånd av Finlands viltcentral också en parräkning i april. Vid det laget har vinterflockarna löst upp sig, men häckningen har ännu inte börjat, berättar Martti Malmari. – Genom samarbetet mellan markägare och jägare får vi fram viktig information om reviren, som vi sedan ska vidareutveckla, fortsätter Malmari. Med öppna ögon Martti Malmari konstaterar att brist på gömslen och allt för stor öppenhet innebär att faran kommer uppifrån, när kajorna, korparna, hökarna och de övriga rovfåglarna blir fler. Han låter blicken glida över landskapet och pekar på åkerkanterna på andra sidan av den platta, väldiga åkerslätten, och ställer hoppet till kantzonerna mellan åker och skog. Dessa borde bevaras som gömslen för rapphönorna. – Rapphönan behöver inte nödvändigtvis ett dike att gömma sig i, instämmer Tapio Heikkilä, men något slag av skydd måste det finnas med två-trehundra meter emellan. Ingen konflikt – Vi ser ingen konflikt mellan lantbruket och skötseln av rapphönan, säger de båda karlarna. Som biolog säger Tapio Heikkilä att syftet med alla åtgärder och insatser är att hålla landskapet levande. Andelen stubbåker och åkrar med växttäcke har ökat under de senaste åren, vilket passar rapphönan utmärkt. – Det gynnar alla parter, instämmer Tapio Heikkilä Sa m i Ta pa n in en Rapphönan behöver gömslen och föda.
• Metsästäjä 5 l 2016 l 49 jahtivahti.fi TM Hankkija-myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. TÄYSRAVINNOT METSÄSTYSKAUTEEN ENERGIAPITOISET Jahti&Vahti Extra Energia ja Energia ovat asiantuntijoiden kehittämiä energiapitoisia erikoisruokia metsästys-, urheilu-, veto-, työja harrastekoirille. Ruoat vastaavat kovan rasituksen asettamiin vaatimuksiin; koira jaksaa paremmin ja sen hyvä kunto pysyy yllä pidempään. Jahti&Vahti-kuivamuonat ovat premiumlaatua, ja tarjoavat markkinoiden parhaan hinta-laatusuhteen. Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt | Lammas ja Riisi | Pentu | Liha-ateria kg 23,60 Norm. 27,80 kg Norm. 31,26,30 ENERGIA EXTRA ENERGIA 15 kg 15 kg -15% -15% Jälleenmyyjä: Sako Oy | PL 149, 11101 Riihimäki Puh. 010 830 5200 | www.sakosuomi.fi Beretta ACTIVE-vaatetus yhdistää kevyitä materiaaleja vedenpitäviin stretch-lisäkappaleisiin. Tällä helpotamme liikkumista etenkin metsissä estäen kompastumisia ja tarjoamalla täyden suojan myös rankkasateessa. Hengittävät materiaalit ja suuret tuuletusaukot auttavat poistamaan hikoilua myös nopeasti liikuttaessa. Saatavilla paikalliselta jälleenmyyjältäsi. DESIGNED ON YOUR BODY MOVEMENTS
• ILLUSTRATIONER: ASMO R AIMOAHO 1970-talet 2020-talet 201 0-ta let 1980-talet 1990-talet 2000-talet Riitta Pietikäinen med hundar. Åker allt oftare på utställningar med egna och andras hundar, både inom landet och utomlands. Åker allt oftare på utställningar med egna och andras hundar, både inom landet och utomlands. 2008: Familjen skaffar hunden Mietteen Masi, en finsk stövare som är lysande på harjakt, men inget för utställningar. Specialprovet för hönshundar (KAER) går fint med Max! 2000: Seger i tävlingen Naisten Kilpa med Sinkkiperän Kiri i Uurnainen, där Riitta tävlar för stövarföreningen i Norra Savolax. 2006: Blir medlem i en skytteförening i Kuopio, Kuopion Ampumaja Metsästysseura, KAMS ry. Skjuter älgmärket och blir antagen som medlem i jaktföreningen vid Kuopio universitetscentralsjukhus. Deltar i en jaktresa till Valtimo med föreningen. 2011: Familjen Pietikäinens hundbestånd utökas med vorstehen Metsäleimun Max. Barnen flyger ur boet. Riitta märker att hon får mycket mer egen tid. Jaktintresset skjuter fart och blir en ännu aktivare del av hennes liv. Blir medlem i vorstehföreningen Saksanseisojien Eräkoulutus ry. Börjar tävla i rally-lydnad med Metsäleimun Max och tävlar i skrivande stund i klassen VOI. Rally-lydnad förenar element från lydnad, agility och hunddans, och går ut på att trimm samarbetet mellan hund och förare. Samarbetet med Max har gjort fina framsteg tack vara rallylydnaden. Riitta åker också till utställningar med Max. Riitta gör en jaktresa till Kuusamo med en väninna. Fågelmarkerna är imponerande och Max får träning i att stå för fågel. Blir kassör i jaktföreningen Lapinmäen Erä ry. 2015: Skjuter älgmärket. Deltar i föreningen Akkain Jahtis skytteveckoslut i Leppävirta. Riitta njuter av nya jaktupplevelser och nya lärdomar. Under veckoslutet får hon skjuta på anfallande björn, snickra kanufällor och stycka en älg som har dött i en trafikolycka. Det blir höst och Riitta får chansen att fälla sin första tjäder för Max skall, men hon låter bli att skjuta eftersom det finns en risk för att träffa hunden med skottet. Hon skjuter bara när hon är alldeles säker och sikten är fri. Det är ändå en fantastisk upplevelse eftersom hunden jobbar precis som den ska. Det är stunder som denna som Riitta uppskattar. Drömmer om att jaga ripa i Lappland med Seppo och göra en jaktresa till Afrika. 2016: Året då Riitta jagar duva för första gången i sitt liv. Självfallet blir det andjakt också, så fort den börjar, 20 augusti. 1995–1996: En sällsynt period då familjen inte har någon hund alls. Riitta går med i jaktföreningen Kutemajärven metsästysseura, närmare bestämt i älgjaktlagets drev. Riitta börjar jobba på Kuopio universitetscentralsjukhus (KYS) som sjuksköterska. Hon jobbar främst med cancerpatienter och patienter med kvinnosjukdomar. Jakten bildar en välkommen motvikt till det krävande arbetet. Riitta träffar sin blivande make Seppo. De sällskapar och jagar fågel och hare tillsammans. Paret skaffar sin första gemensamma hund, beaglen Remo, som de börjar jaga hare med. 1988: Äktenskap. Det första barnet, Sami, föds. 1999: Seppo åker och tittar på en treårig finsk stövare, vilket leder till att Sinkkiperän Kiri blir familjemedlem. Kiri blir dubbelchampion, det vill säga både finsk utställningschampion och brukschampion. Familjen skaffar sin första vorsteh, Simba. Samma sommar skriver Riitta jägarexamen och skaffar parallelltillstånd för Seppos hagelgevär och fågelstudsare. Nu börjar jagandet på allvar! 1990: Det andra barnet, Sanna, föds. 1991: Det tredje barnet, Saara, föds. Utnämns till ordförande för damkommittén i stövarföreningen i Norra Savolax. 1999: Riitta fäller sin första hare i Maaninka. Riitta följde med sin pappa och bror i älgjaktlaget och gick i drevet. Intresset för jakt växte. Av en älg som fälldes på en drevjakt lät Riitta sy ett par skinnbyxor åt sig. Riittas pappa var en ivrig småviltsjägare. Som barn fick Riitta ofta följa med sina föräldrar ut i skogen, bland annat för att plocka bär. Hundintresset grundlades redan i barndomshemmet och genom scouterna blev naturen en viktig del av Riittas liv. En jägares väg Riitta Pietikäinen föddes 1959 i Virtasalmi. Som liten strövade hon ofta i skogen och naturen tillsammans med sina föräldrar. Redan som barn hade Riitta också alldeles klart för sig vad hon ville ha: en man som jagar. Mycket riktigt blev Riitta gift med en jägare och ?ck syssla med jakt och jakthundar i olika former. Det ?nns lika många berättelser om jägare som det ?nns jägare – om inte ?er! Så här blev Riitta Pietikäinens väg. 2004: Den finska stövaren Aatu landar i familjen. C M Y CM MY CY CMY K metsastajanpolku_sve.pdf 1 25/08/16 00:43 50 l Jägaren 5 l 2016 Annamari Alanne
• ILLUSTRATIONER: ASMO R AIMOAHO 1970-talet 2020-talet 201 0-ta let 1980-talet 1990-talet 2000-talet Riitta Pietikäinen med hundar. Åker allt oftare på utställningar med egna och andras hundar, både inom landet och utomlands. Åker allt oftare på utställningar med egna och andras hundar, både inom landet och utomlands. 2008: Familjen skaffar hunden Mietteen Masi, en finsk stövare som är lysande på harjakt, men inget för utställningar. Specialprovet för hönshundar (KAER) går fint med Max! 2000: Seger i tävlingen Naisten Kilpa med Sinkkiperän Kiri i Uurnainen, där Riitta tävlar för stövarföreningen i Norra Savolax. 2006: Blir medlem i en skytteförening i Kuopio, Kuopion Ampumaja Metsästysseura, KAMS ry. Skjuter älgmärket och blir antagen som medlem i jaktföreningen vid Kuopio universitetscentralsjukhus. Deltar i en jaktresa till Valtimo med föreningen. 2011: Familjen Pietikäinens hundbestånd utökas med vorstehen Metsäleimun Max. Barnen flyger ur boet. Riitta märker att hon får mycket mer egen tid. Jaktintresset skjuter fart och blir en ännu aktivare del av hennes liv. Blir medlem i vorstehföreningen Saksanseisojien Eräkoulutus ry. Börjar tävla i rally-lydnad med Metsäleimun Max och tävlar i skrivande stund i klassen VOI. Rally-lydnad förenar element från lydnad, agility och hunddans, och går ut på att trimm samarbetet mellan hund och förare. Samarbetet med Max har gjort fina framsteg tack vara rallylydnaden. Riitta åker också till utställningar med Max. Riitta gör en jaktresa till Kuusamo med en väninna. Fågelmarkerna är imponerande och Max får träning i att stå för fågel. Blir kassör i jaktföreningen Lapinmäen Erä ry. 2015: Skjuter älgmärket. Deltar i föreningen Akkain Jahtis skytteveckoslut i Leppävirta. Riitta njuter av nya jaktupplevelser och nya lärdomar. Under veckoslutet får hon skjuta på anfallande björn, snickra kanufällor och stycka en älg som har dött i en trafikolycka. Det blir höst och Riitta får chansen att fälla sin första tjäder för Max skall, men hon låter bli att skjuta eftersom det finns en risk för att träffa hunden med skottet. Hon skjuter bara när hon är alldeles säker och sikten är fri. Det är ändå en fantastisk upplevelse eftersom hunden jobbar precis som den ska. Det är stunder som denna som Riitta uppskattar. Drömmer om att jaga ripa i Lappland med Seppo och göra en jaktresa till Afrika. 2016: Året då Riitta jagar duva för första gången i sitt liv. Självfallet blir det andjakt också, så fort den börjar, 20 augusti. 1995–1996: En sällsynt period då familjen inte har någon hund alls. Riitta går med i jaktföreningen Kutemajärven metsästysseura, närmare bestämt i älgjaktlagets drev. Riitta börjar jobba på Kuopio universitetscentralsjukhus (KYS) som sjuksköterska. Hon jobbar främst med cancerpatienter och patienter med kvinnosjukdomar. Jakten bildar en välkommen motvikt till det krävande arbetet. Riitta träffar sin blivande make Seppo. De sällskapar och jagar fågel och hare tillsammans. Paret skaffar sin första gemensamma hund, beaglen Remo, som de börjar jaga hare med. 1988: Äktenskap. Det första barnet, Sami, föds. 1999: Seppo åker och tittar på en treårig finsk stövare, vilket leder till att Sinkkiperän Kiri blir familjemedlem. Kiri blir dubbelchampion, det vill säga både finsk utställningschampion och brukschampion. Familjen skaffar sin första vorsteh, Simba. Samma sommar skriver Riitta jägarexamen och skaffar parallelltillstånd för Seppos hagelgevär och fågelstudsare. Nu börjar jagandet på allvar! 1990: Det andra barnet, Sanna, föds. 1991: Det tredje barnet, Saara, föds. Utnämns till ordförande för damkommittén i stövarföreningen i Norra Savolax. 1999: Riitta fäller sin första hare i Maaninka. Riitta följde med sin pappa och bror i älgjaktlaget och gick i drevet. Intresset för jakt växte. Av en älg som fälldes på en drevjakt lät Riitta sy ett par skinnbyxor åt sig. Riittas pappa var en ivrig småviltsjägare. Som barn fick Riitta ofta följa med sina föräldrar ut i skogen, bland annat för att plocka bär. Hundintresset grundlades redan i barndomshemmet och genom scouterna blev naturen en viktig del av Riittas liv. En jägares väg Riitta Pietikäinen föddes 1959 i Virtasalmi. Som liten strövade hon ofta i skogen och naturen tillsammans med sina föräldrar. Redan som barn hade Riitta också alldeles klart för sig vad hon ville ha: en man som jagar. Mycket riktigt blev Riitta gift med en jägare och ?ck syssla med jakt och jakthundar i olika former. Det ?nns lika många berättelser om jägare som det ?nns jägare – om inte ?er! Så här blev Riitta Pietikäinens väg. 2004: Den finska stövaren Aatu landar i familjen. C M Y CM MY CY CMY K metsastajanpolku_sve.pdf 1 25/08/16 00:43 Jägaren 5 l 2016 l 51 M er ja Va lj ak ka
• 52 l Jägaren 5 l 2016 Text: Marjo Niskanen , Kides jaktvårdsförening l Bilder: Hannu Tahvanainen Jakt och natur intresserar eleverna i Kides I Arppeskolan i Kides i Norra Karelen ordnades en tillvalskurs om jakt och natur för årskurs fyra. Men kursen blev så populär att skolan beslöt att hålla två kurser; den ena på höstterminen och den andra på vårterminen. kurserna blev en utfärd där eleverna fick omsätta sina kunskaper i praktiken. Jakt som tillvalsämne Kursen om jakt och natur var alltså ett tillvalsämne som rullade med en timme i veckan. Enligt den nya läroplanen ska det finnas tillvalsämnen också i lågstadiet, vilket innebär att den här kursen sannolikt kommer att fortsätta som ett tillvalsämne. På lektionerna fick eleverna syssla med allt möjligt som handlade om jakten och naturen i vårt land. Eleverna fick nosa på hällmålningar och hällristningar, och till och med göra egna hällristningar på en bit täljsten. De fick också studera allemansrätten och knåpa med knopar. Medan kursen pågick jobbade skolgångsbiträdet Henna Hirvonen i skolan. Hon sysslar ivrigt med både scouting och orientering. Under hennes vägledning fick kursdeltagarna lära sig grunderna i scouting och orientering i terrängen kring skolan. Den finska stövaren Matti fick hjärtat att smälta på eleverna under utfärden på våren. rppeskolan har utmärkt sig för sin undervisning i jakt och natur. Som idékläckare och motor för den här tillvalskursen fungerar klasslärare Marjo Niskanen, som dessutom är ordförande för Kides jaktvårdsförening. Tanken med kursen är att ge eleverna baskunskaper om naturen och jakten i vårt land. Höjdpunkten på Utfärderna det bästa Under läsåret gick tillvalskursen om jakt och natur två gånger eftersom den blev så populär. Under kursen som gick på höstterminen var höjdpunkten en utfärd där jaktföreningen Puhoksen Erä tog hand om eleverna. De fick kånka ut en slicksten till älgarna i skogen, klättra upp i ett jakttorn, äta vid en brasa och smaka på älgköttbullar. Eleverna fick tända en brasa och smyga på varandra i skogen. Utfärden avslutades med att eleverna fick leta efter vattenkällor på traditionellt vis med slagruta. Enligt uppgift följde slagrutorna med hem till A
• Jägaren 5 l 2016 l 53 Jakt och natur intresserar eleverna i Kides eleverna för fortsatt letande efter vattenådror kring hemknutarna. Kursen på vårterminen avslutades med en utfärd till jaktföreningen Kiteenlahden Eräpojats jaktstuga. Medlemmarna i föreningen hade förberett dagen med omsorg så det fanns mer än nog för eleverna att göra! Vid jaktstugan fick eleverna tillverka bon för änder, skjuta på björnfigur med lasergevär och kika på fällor för små rovdjur. Den finska stövaren Matti fick en rejäl dos uppmärksamhet och mycket gos. Han charmade var enda elev med sin personlighet och sitt lugn, trots den stora skaran av beundrare. Som på beställ”Det behövs praktisk handling för att väcka ungdomarnas intresse!” lll Kides jaktvårdsförening har medverkat som samarbetspartner för att göra verklighet av skolornas önskan att låta eleverna uppleva jakt, viltvård, jakthundar och olika jaktformer. Utfärderna och de olika dagarna har arrangerats i samarbete med olika jaktföreningar i deras jaktmarker och vid deras jaktstugor, vid vindskydd, kåtor, skolor och bland annat i våtmarksområdet Koposensuo. Utfärderna ut i naturen, med jakt, fiske och viltvård bland annat genom att kånka ut slickstenar i terrängen och snickra fällor skapar en grund som gör det lättare för eleverna att senare börja med jakt eller friluftsliv som hobby. Utfärderna med grupper och skolklasser är trevliga och givande, och eleverna får tända brasor, tälja grillpinnar och grilla korv. I mån av möjlighet ingår olika former av viltvård i utfärderna, som att bygga bon för änder och kika på fällor för små rovdjur. Eleverna får också identifiera spår som de upptäcker. Under vårutfärden såg de björnspår, fågelfjädrar och spillning efter olika djur. Dessutom fick eleverna se hur man på våren tappar en björk på sav. Självfallet fick de också smaka på saven! Jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna borde alltså satsa ännu mer än förut på arbetet med ungdomar. Jakten behöver fler ungdomar om vi vill att den ska ha en framtid. Och för att fånga ungdomarnas intresse behövs det praktisk handling! Det räcker knappast längre med prat. Hannu Tahvanainen , verksamhetsledare, Kides jvf På höstens utfärd fick eleverna titta närmare på ett jakttorn. Roni Torni (till v) och Veeti Hakulinen spanar uppe i tornet. det var särskilt skojigt att rista i täljsten och bygga bo åt änder. Pyry Nenonen gav klart besked om vad hon gillade bäst på utfärden: Matti (stövaren alltså) var bäst! Men allt på kursen var intressant och kul. I synnerhet när vi lagade kakao på trangian! utbrast Nenonen entusiastiskt. ning hade en björn haft vägarna förbi jaktstugan och lämnat spår i sanden för eleverna att studera och mäta. Eftersom utfärden gjordes på bästa tid när saven rann fick eleverna smaka på och avnjuta savsaft. Eleverna på vårterminens kurs var eld och lågor på utfärden. Anni Toropainen tyckte att Kommentaren
• 54 l Jägaren 5 l 2016 Skogsvildrenen utvidgar sitt revir En stor rentjur satte kurs på fotografen och vek inte en tum. Det var ett märkligt beteende tyckte fotografen som fick en fin bild och retirerade godvilligt. Nästa dag upptäckte fotografen spåren efter två vargar i den finkorniga sanden och flocken visade sig inte mer på den platsen under hela hösten.
• Jägaren 5 l 2016 l 55 Text och bilder: Tuomo Karsikas I Mellersta och Norra Österbotten är det numera mycket vanligare att se skogvildsrenar än i Suomenselkä. Arten har utvidgat sitt revir och stammen har vuxit till sig. Men det krävs kunskaper om skogsvildrenens beteende för att kunna observera arten och en observatör ska närma sig tyst och stilla, och mot vinden. å sent som på 90-talet var skogsvildrenen fortfarande en rätt sällsynt syn i Mellersta och Norra Österbotten. Vid Salamajärvi i Perho kunde man med tur få se skogsrenar, i synnerhet på hösten. Under 00-talet blev stammen starkare och de första licenserna beviljades, till en början i Perho och Halsua, och senare även i Kaustby. I Perho börjar emellertid betet ta slut och det finns rovdjur i området. Därför vandrar inte alla skogsrenar längre tillbaka dit för vintern utan en majoritet övervintrar i Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten. Arten håller på och breder ut sig norrut och mot kusten där snötäcket är tunnare och det finns gott om lavmoar. Sommarbetena och kalvningsområdena har likaså spritt ut sig från Suomenselkä till ett vidsträckt område. Skogsvildrenarna expanderar i två riktningar. I Mellersta Finland betar uppskattningsvis 500 skogsvildrenar. Merparten betar i hela Mellersta Österbotten och även i Norra Österbotten ända till Pyhäntä. I de här trakterna är miljön och födan precis den rätta. I Kalajoki, Ullava och Veteli finns det gott om skogsvildren. I Sievi och i Rekilä i Kannus finns det också områden där man nästan dagligdags stöter på skogsvildrenar med kalvar. En skygg och vaksam art Skogsvildrenen är tämligen skygg. Den som S Skogsvildrenens utbredning lll Den första etablerade stammen av skogsvildren sedan arten dog ut bildades i Kuhmo på 40-talet. Den nya stammen härstammade från stammen i ryska Karelen. Renarna övervintrade i Kajanaland och kalvade i Ryssland. Stammen i Suomenselkä grundades åren 1979-80 i Salamajärvi i Perho med tio skogsvildrenar som flyttades dit från Kuhmo. Det handlade om ett skyddsprojekt som drevs av Världsnaturfonden WWF (Finlands fond), Forststyrelsen och Jägarnas Centralorganisation. Inventeringen i fjol gav resultatet 1300 skogsvildrenar i Suomenselkä. I Kajanaland har det som mest (2001) funnits 1700 renar. Enligt inventeringen som gjordes på vårvintern i fjol fanns det emellertid bara 700 renar kvar. Dessutom finns det i Mellersta Finland en flock på några tiotal djur. Den härstammar sannolikt från de femton renar som har släppts ut från djurparken i Ähtäri. Alla renar återvänder inte längre till sitt gamla vinterbete vill observera arten ska därför närma sig försiktigt och gå mot vinden för att inte bli upptäckt av djuren. Observatören ska också använda sig av det kamouflage som naturen bjuder på, som träd, buskar och diken. Skogsvildrenarna är lättare att observera på hösten när de samlar sig till flockar. Lokalkännedom och kunskaper om djurens beteende gör det enklare att hitta flockarna. Med tiden blir det sannolikt ännu vanligare att se skogsvildrenar eftersom djuren vandrar efter föda över allt större områden. Oftast är det bilister som får se djuren, men så fort bilen saktar av och stannar tar renarna till flykten. Likaså sätter klicket från en kamera genast fart på renarna. I synnerhet tjurar med stora horn är vaksamma. Naturfotografer och jägare får klä sig så de smälter in i terrängen och dölja ansiktet. Rovdjuren ett hot Enligt inventeringarna fanns det 2006 ungefär 1500 skogvildrenar i Suomenselkä, men därefter har de blivit färre. I nativiteten har det enligt forskarna inte inträffat någon förändring av betydelse och produktionen av kalvar har legat stabilt på 14 till 15,5 procent per år. Överdimensionerad jakt har ansetts vara en bidragande orsak till nedgången, men under fjolåret fälldes bara 18 djur i Suomenselkä. Antalet borde alltså inte ha någon nämnvärd inverkan på produktionen av kalvar. Samtidigt som skogsrenarna har minskat så har rovdjuren i området ökat och renarna har utvidgat sitt revir. Bägge processerna inverkar förmodligen på stammens storlek. I Suomenselkä har det satts ut både skogsvildrenar, järvar och vargar. Dessutom har björnstammen i området vuxit kraftigt. Vi känner till att björnarna och vargarna slår främst kalvar. Att stammen har börjat minska i artens traditionella områden torde alltså bero på naturlig avgång. Syftet med förvaltningsplanen för skogsvildrenen är att arten ska bevaras i vårt lands fauna och vara ett uppskattat och livskraftigt vilt. Efter hand som arten utvidgar sitt revir kan det bli möjligt för populationen i Suomenselkä och i Kuhmo att förenas. En skogsvildren med kalvar.
• 56 l Jägaren 5 l 2016 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral 25 år av rådjursjakt Rådjurets återkomst till Finland Del 1: Rådjuret är idag Europas vanligaste viltart med ett bestånd omfattande uppskattningsvis 15 miljoner djur. Men genom historien har arten fått uppleva stora svängningar i beståndsstorlek och utbredningsområde. I Finland är det 25 år sedan jakt på rådjur kunde inledas. ådjuret var allmänt utbrett i Europa under medeltiden. Enligt befintliga källor tycks utbredningen i Norden ha täckt åtminstone det område som vi idag betecknar den sydboreala vegetationszonen. Det framkommer av bland annat domböcker med olika fall av tjuvjakt på rådjur, enstaka arkeologiska fynd och diverse ortnamn. Rådjursbestånden försvann Rådjuret började minska under 1600-talet och trenden fortsatte under hela 1700-talet. En av orsakerna var ett bistrare klimat under slutet av 1500-talet till slutet av 1800-talet. Även rikligare förekomst av stora rovdjur och ökade mängder kor som gick på skogsbete inverkade. Rovdjuren decimerade rådjursbestånden, medan korna i allt större utsträckning konkurrerade om rådjurens föda. En annan avgörande orsak var oroligheterna i Europa på 1600och 1700-talen, vilka ledde till att rådjuret utrotades i merparten av sitt tidigare utbredningsområde. Särskilt den franska revolutionen år 1789 var ödesdiger för rådjuren. Före den var rådjuren i många länder skyddade från allmän jakt och utgjorde kungligt och adligt vilt. Men följden blev en förföljelse i stora delar av Europa. I Norge var rådjuret nästan utrotat redan på 1600-talet. Till exempel i ett historiskt verk skrivet år 1613, beskrivs hur rådjuren varit talrika på öarna utanför Namdalen i Trøndelag, men hur de där liksom annanstans, försvunnit. I början av 1600-talet fanns ännu ett och annat rådjur i mellersta Sverige. I Dalarna uppges de ha varit förhållandevis allmänna och även Hälsingland hade uppenbarligen en liten förekomst, för där sköts ett djur ännu år 1605. Från Estland och Lettland försvann rådjuren helt och hållet i slutet av 1700-talet. År 1830 var rådjuren utplånade även i Sverige, förutom på en enda stor gård i Skåne, nämligen Övedskloster. Antalet överlevande rådjur uppskattades då till endast 50 stycken. Gårdens ägare insåg hur illa det höll på att gå med rådjuren, så han och några grannar fridlyste dem inom några stora gårdars marker år 1844. Det gjorde att flera andra markägare följde exemplet. Ny blomstringstid Rådjuren var fredade i mellersta Skåne i åtminstone sju år vilket innebar att de kunde R
• Jägaren 5 l 2016 l 57 börja öka och återta delar av sitt förlorade utbredningsområde. Men spridningen påskyndades också genom återinplanteringar, till exempel till Göteborgstrakten under åren 1861–1865. Även på andra håll i Europa började rådjursbestånden repa sig i olika skeden av 1800-talet, dels genom fridlysning men till stor del även genom återinplanteringar. Under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet förflyttades stora mängder rådjur till nygamla utbredningsområden i bland annat Estland, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Schweiz, Portugal och Italien. Första finländska observationen Precis som från grannländerna, hade rådjuret i något skede försvunnit från Finland, även om det inte är klart när. Ortnamn som Tarvasjoki i Egentliga-Finland och Råbockkärr i Nyland lever kvar som minnen från gamla tider då rådjuret hörde till landets fauna. Trots att jordmånen i Finland är sådan att benrester snabbt försvinner, har ett rådjursben påträffats i en bronsåldersbosättning i Askola i Nyland. De första återinvandrande rådjuren sågs i sydöstra Finland under 1900-talets första decennium, i de delar som Finland sedan förlorade till Sovjetunionen år 1940. Under de följande decennierna invandrade nya djur österifrån, dels via Karelska näset men också norr om Ladoga. Fram till 1950-talet dokumenterades ett 15-tal säkra observationer österifrån och små sporadiska flockar bildades åtminstone i Nuijamaa, Miehikkälä och Sippola. Rådjuret hade hittills varit fredlöst i Finland, så många av de bekräftade rådjursobservationerna kom in via skjutna djur. Rådjuret fridlystes nämligen först år 1948. Etablerad viltart Från och med 1950 började rådjur invandra även västerifrån. Rådjur påträffades i Nedertorneå, Karunki, Kolari och Tervola i Lappland, men även längre söderut i Pudasjärvi, Uleåborgstrakten och i Pattijoki i Norra Österbotten. Den sydligaste observationen gjordes i Jakobstad. Rådjuren från Sverige ledde till att det bildades en liten bestående rådjursstam i Tornedalen i slutet av 1950-talet. Även i Tyrnävä och i Muhos samlade sig senare så många rådjur att de bildade en liten stam. 1972 hade det kommit så många rådjur österifrån att de bildade en liten flock i Simpele. Den höll till där i ett par års tid, men utplånades sedan av traktens lodjur. Vid slutet av 1970-talet uppskattades rådjuren i Finland vara omkring 200 stycken. Av dessa fanns ungefär 100 i gränstrakterna mot Sverige och de övriga var utspridda över resten av landet. I början av 1980-talet invandrade rådjur även från Norge. De kom till Enare och Utsjoki längs Nordnorges kust. Finland fick alltså allt flera rådjur från nordväst och även från norr, samtidigt som de redan etablerade rådjuren förökade sig. Vid början av 1980-talet stod det klart att rådjuret hade kommit för att stanna och att det i framtiden skulle kunna bli en viktig viltart. Vid gynnsamma förhållanden kan en råget ha två till tre killingar. Rådjurets ungefärliga utbredning i Nordeuropa 1500–1980. Kartan för 1500-talet är enbart riktgivande. Material: Haglund 1948, Kalela 1948, Siivonen 1953, Cederlund & Liberg 1995, Andersen et al. 2010, Andersone-Lilley et al. 2010 Oroligheterna i Europa utplånade rådjuret
• 58 l Jägaren 5 l 2016 Text och bilder: Sirpa Kuhlström , Finlands viltcentral Jvf-verksamheten utvecklas Vid beredningen av viltförvaltningslagen för drygt fem år sedan diskuterades jaktvårdsföreningarnas ställning och betydelse för viltförvaltningen grundligt. Jaktvårdsföreningarna utgör viltförvaltningens stenfot och har en alldeles särskild betydelse för främjandet av frivilligarbetet i anslutning till jakten och viltvården. kategorier för förteckningen över projektets utvecklingsmål: Utvecklandet av tjänsten Oma riista som ett verktyg för verksamhetsledaren, storviltsassistansen SRVA, mottagandet av avgifterna för skjutprov och jaktövervakningen. Utvecklingsförslagen blir verklighet Svaren från verksamhetsledarna har blivit beaktade i arbetet med att utveckla tjänsten Oma riista. Tjänsten är viltförvaltningens elektroniska ärendehanteringstjänst och är tänkt att bli ett verktyg som underlättar verksamhetsledarens arbete och ger ett helhetsgrepp. För SRVA-verksamhetens del handlade Verksamhetsledare Sisko Hakala på Urjala jvf ger jägarna råd både på telefon och på plats vid skjutprov. jaktvårdsföreningarnas verksamhetsmiljö har det skett och sker förändringar. Förnyelsen av den regionala förvaltningen och utvidgningen av fältet med intressegrupper, EU inte att förglömma, påverkar också jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Befolkningen i vårt land blir äldre och detta gäller även oss jägare. Allt fler jägare bor stan, långt borta från sina viltvårdsoch jaktmarker, och jaktföreningens och jaktvårdsföreningens talkojobb. Samtidigt har jaktföreningsverksamheten blivit en ännu viktigare källa än förut till välmående och gemenskap, både i stan, på landsbygden och i glesbygden. Med viltförvaltningslagen delades jaktvårdsföreningarnas uppgifter i offentliga förvaltningsuppgifter och övriga uppgifter. Verksamhetsledarens ställning som funktionär i en självständig jaktvårdsförening stärktes och jv-föreningens styrelse fick lagstadgade skyldigheter som arbetsgivare. Verksamhetsledarna tipsar om utvecklingsbehov I slutet av 2014 inledde Finlands viltcentral ett projekt för att utveckla jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Projektet pågick i ett och ett halvt år. Det inleddes med en enkät som skickades ut till jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare för att kartlägga deras åsikter om utvecklingsbehoven och kunskaper om fungerande verksamhetssätt som redan var i bruk och som kunde föras ut till övriga jaktvårdsföreningar. Frågorna om informationsteknik ställdes i syfte att få fram idéer som verksamhetsledarna ansåg att underlättade och effektiverade arbetet och som kunde utvecklas vidare. Utifrån enkäten utkristalliserade sig fyra I
• Jägaren 5 l 2016 l 59 verksamhetsledarnas utvecklingstankar om utmärkandet av olycksplatsen, telefonarrangemangen för larmandet, rapporteringen av uppdrag, säkerheten i arbetet och samarbetet mellan jaktvårdsföreningar vid situationer med stora rovdjur. Det var väntat att behovet av utveckling skulle lyftas fram så tydligt eftersom SRVA-verksamheten är en frivilligverksamhet av stor samhällelig betydelse som organiseras av jaktvårdsföreningarna. Vissa punkter har redan blivit verklighet: allt fler har i bilen märket för viltolycka som ska hängas upp på olycksplatsen, telefonarrangemangen för larm har testats och rapporteringen av uppdrag i en särskild funktion i tjänsten Oma riista testas på fältet under verkliga uppdrag. Verksamhetsledarna gav också synpunkter på byråkratin kring skjutproven och hanteringen av kontanter. Enligt enkäten upplevs det som besvärligt att på skjutbanan fylla i den ständigt ökande mängden papper. Likaså är det besvärligt att sätta in pengarna på banken eftersom bankkontoren blir allt färre. Under projekttiden testades därför en kortbetalningsterminal (kortläsaren iZettle) som visade sig fungera bra för betalandet av både skjutprovet och jägarexamen. Terminalen används redan för betalningen av jägarkurser och handböcker. Jaktövervakningen hör till jaktvårdsföreningarnas offentliga förvaltningsuppgifter. Det är jaktövervakarens uppgift att övervaka att jakten och viltvården i jaktvårdsföreningens område följer lagen. Uppgiften sköts i samarbete med polisen och övriga myndigheter. Projektet lyfte också fram det samarbete som jaktvårdsföreningarna redan bedriver med grannföreningarna, forststyrelsens jaktinspektörer och sjöbevakningen. Samarbete vägen till utveckling Det finns 295 jaktvårdsföreningar här i landet. I den minsta finns det färre än hundra jägare som har betalat jaktvårdsavgiften medan den största har över 8000 medlemmar. Likaså finns det avsevärda skillnader i arealen på föreningarnas verksamhetsområde och antalet jaktföreningar och jaktsällskap inom området. De lagstadgade uppgifterna är ändå de samma för alla, oavsett antalet medlemmar eller arealen. Planeringen enligt älgförvaltningsområdena, i enlighet med förvaltningsplanen för älgstammen, är inne på sitt andra år och har inneburit ett nytt sätt att arbeta där jaktvårdsföreningarna samarbetar kring avskjutningsplaneringen över sina gränser och delvis också över regiongränserna. Jaktvårdsföreningarna presenterar avskjutningsplanen för sitt område och informationen som planen bygger på för dem som ansöker om licens och gör detta innan ansökningarna lämnas in. Vi övergår alltså nu från utlåtandebyråkrati till en gemensamt avtalad och målsatt avskjutningsplanering. Sammanslagning av jaktvårdsföreningar är en möjlighet att effektivera verksamheten och samarbetet, men en samgång är också förenad med farhågor för att exempelvis förlora styrelseplatser, för att verksamheten ska bli för utspridd, för minskade egna möjligheter att påverka vid licensansökningar och för att förlora sin egen skjutbana. Arbetet med att utveckla jaktvårdsföreningarnas frivilliga verksamhet har gett resultat, i synnerhet beträffande samarbetet mellan föreningarna. Kurser, skjutprov och jägarexamenstillfällen arrangeras i samarbete med grannföreningarna. Genom denna samverkan har det skapats utmärkta kompetensnätverk där folk litar på varandra. Frivillig samgång en möjlighet Ett av syftena med arbetet för att utveckla jaktvårdsföreningarna var att identifiera och eliminera hindren för frivillig sammanslagning av jv-föreningar. De olika samarbetsformerna kan bereda vägen för en frivillig sammanslagning av jv-föreningar och leda till en fungerande verksamhetsform i en föränderlig värld. En verksamhetsform där vi kan minska på byråkratin kring förvaltning och ekonomi, och koncentrera kraftresurserna till jv-föreningens kärnuppgifter. Samtidigt säkrar vi kontinuiteten för jägarnas frivilligarbete och jvföreningarnas förtroendemannaförvaltning. Vi säkrar också viltförvaltningens ekonomiska verksamhetsförutsättningar och kostnadseffektivitet. Verksamhetsledarna utfrågades om behoven av utveckling och bra sätt att jobba på Projektet för utveckling av jaktvårdsföreningarnas verksamhet 1.11 2014–30.4 2016. Projektchef : Erkki Nyyssönen, verksamhetsledare på Mouhijärvidistriktets jvf. Styrgrupp : Jari Pigg, Sami Niemi (Jordoch skogsbruksministeriet), Sauli Härkönen, Tuomo Pispa, Sirpa Kuhlström.
• 60 l Jägaren 5 l 2016 åde lyckade jaktdagar och det nya jaktåret börjar med omsorgsfulla förberedelser under sommaren och förhösten. Jaktkortet, innehavstillstånden, skjutproven och jakträtten i jaktområdet ska vara i ordning. Dagens jägarkläder och kängor bidrar till att göra jakten säker. Serva gevären och skjut in dem innan jakten börjar för att minimera risken för bommar och skadskjutningar. Skjut bara när du är absolut säker! Förhandsplaneringen av jakten blir ännu viktigare när flera jägare jagar tillsammans. Förhandsplaneringen av passlinjerna, byggandet av jakttorn, röjningen och utmärkandet av skjutsektorerna i terrängen ökar säkerheten vid skott och höjer säkerheten avsevärt. VHFoch GPS-apparaterna och mobilerna underlättar kommunikationen både före och under jakten. Jaktledaren bär det juridiska ansvaret för planeringen av jakten och säkerheten under jakten. En bra tumregel för en lyckad jaktdag är att först se till säkerheten och därefter tänka på bytet. Den enskilda jägaren bär entydigt själv ansvaret för varje skott hen skjuter. Beklagligtvis inträffar det varje år jaktolyckor här i landet där ett skott avfyrat mot ett vilt i stället träffar en människa eller jakthund. Nästan undantagslöst har olyckan berott på att skottet har skjutits utanför den bestämda skjutsektorn eller för att skytten inte har vetat var jaktkamraten eller jakthunden befinner sig. I synnerhet vid vaktjakt som ju bedrivs främst på kvällar och nätter ställer ljusförhållandena och snöfattiga vintrar till med problem. Det svaga ljuset gör det svårare att identifiera viltet och därför är det livsviktigt att komma ihåg att det inte är tillåtet att skjuta förrän man har identifierat målet med absolut säkerhet. Nolltolerans för alkohol Några av jaktolyckorna som har inträffat under de senaste åren inkluderar dessutom alkohol. Promille i blodet och jaktvapen är en kombination som aldrig någonsin är acceptabel! Om föregående kväll blev munter och det på morronkvisten fortfarande finns promille i blodet så stannar gevären i sina fodral tills alkomätaren står på noll. En etisk jägare har alltså nolltolerans för alkohol! Jägarna bär också ett ansvar för jaktens goda namn och rykte. Jägarnas uppträdande och handlande på jakt och utanför jakten är avgörande för hur allmänheten uppfattar jakten och jägarna. Varje skott på jakt ska samtidigt vara hållbar viltvård. Säkerhet, riskhantering och förebyggande av olyckor borgar för minnesvärda jaktdagar, positiva upplevelser och fina dagar ute i naturen. Jag önskar läsarna ett härligt och säkert jaktår 2016! Finlands viltcentral och LokalTapio har i många år samarbetat för att främja trygghetskulturen bland jägarna. LokalTapio försäkrar alla jägare genom försäkringen som ingår i jaktkortet. Försäkringen gäller när jaktvårdsavgiften är betald. Den första augusti i år steg ansvarsförsäkringens försäkringsbelopp för en olycka från 500 000 euro till 1 200 000 euro. Ahti Haataja är utvecklingsdirektör på LokalTapio och sakkunnig vid Finlands viltcentrals samarbete med LokalTapio. B Vi har en lång vinter och en varm och vacker sommar bakom oss – och det nya jaktåret har börjat! Alla drygt 306 000 jägare har åter en gång möjligheter att njuta av vår rika natur och viltet i alla dess former. Varje jägare är försäkrade med LokalTapiolas jägarförsäkring, men ansvaret och etiken står jägarna själva för. Jaktsäsongen börjar Både ansvar och upplevelser Text och bild: Ahti Haataja , LokalTapiola Katso lähin kauppiaasi tai tilaa verkosta Metsästäjälle! AWD155 499,KO TIMAIN EN P E R H E Y R I T Y S Tarjoukset voimassa 31.10.2016 saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Hinnat sis. alv 24 %. Oikeudet muutoksiin pidätetään. XK8008 79,Koiran kuljetushäkki • P 90 x L 57 x K 62 cm • korkeus kokoon taitettuna 8 cm • paino 7,1 kg AK4 119,149,Asekaappi neljälle aseelle • L 25 x K 125 x S 25 cm PAT700 149 90 Metsästäjän takki+ housut • 100 % polyesteri • vedenja tuulenpitävät, hengittävät • teipatut saumat ja vedenpitävät vetoketjut • runsaasti taskuja, takissa lämmittelytaskut, • takissa irrotettava huppu, säädettävä sekä pidennetty helma takana • väri oranssi/harmaa • koot S-3XL Talvilakki • 100 % polyesteri • tuulenpitävä • yksi koko PAT128A-ONE 19 90 C E S IU M C A LI D U S CRX116 33 90 LED hakuvalo, vesitiivis • 500 lm • 4-toiminen kytkin: 100 % / 50 % / Flash / OFF • magneetilla • paristotyyppi 3 x 1,5 V D (ei sis.) DM5005 11 90 Lihalaatikko 45 l • elintarvikehyväksyttyä muovia • mahdollista pinota sisäkkäin tai päällekkäin • P 580, L 380, K 315 mm Hygieeniseen lihankäsittely yn! Avattavissa sekä päädystä että sivusta! Koiratutkaan! Sähkötalja • 1600 W / 230 V • 500 / 1000 kg • nostovara 11 m / 5,5 m Jahtilatoon! GP201062A 19 90 Ladattava akku NiMH 2600 mAh • AA Lämpötakki+ akku+ laturi • 100 % polyesteri, 320 g/m² • tuulenpitävä, vettähylkivä ja hengittävä softshellmateriaali • kolme lämmityselementtiä, kaksi edessä ja yksi takana • kolme lämmitystehoaluetta: matala, keskitaso ja korkea • Li-ion akku 12 V • akun latausaika 3 tuntia • akun kesto: alhaisimmalla lämmitysteholla 10 h, keskitason lämmitysteholla 6 h ja korkeimmalla lämmitysteholla 3 h • EN20471 luokka 3 • fl.oranssi/harmaa • koot S-2XL Pipo, • 100 % akryyli • alaosassa fleece vuori PAT156-ONE 9 90 A LB II T TI PAT900 199,H A F N IU M Mikrofleece • 100 % polyesteri microfleece, 200 g/m² • väri oranssi • koot: S-3XL PAT147O-S/3XL 29,
• Katso lähin kauppiaasi tai tilaa verkosta Metsästäjälle! AWD155 499,KO TIMAIN EN P E R H E Y R I T Y S Tarjoukset voimassa 31.10.2016 saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Hinnat sis. alv 24 %. Oikeudet muutoksiin pidätetään. XK8008 79,Koiran kuljetushäkki • P 90 x L 57 x K 62 cm • korkeus kokoon taitettuna 8 cm • paino 7,1 kg AK4 119,149,Asekaappi neljälle aseelle • L 25 x K 125 x S 25 cm PAT700 149 90 Metsästäjän takki+ housut • 100 % polyesteri • vedenja tuulenpitävät, hengittävät • teipatut saumat ja vedenpitävät vetoketjut • runsaasti taskuja, takissa lämmittelytaskut, • takissa irrotettava huppu, säädettävä sekä pidennetty helma takana • väri oranssi/harmaa • koot S-3XL Talvilakki • 100 % polyesteri • tuulenpitävä • yksi koko PAT128A-ONE 19 90 C E S IU M C A LI D U S CRX116 33 90 LED hakuvalo, vesitiivis • 500 lm • 4-toiminen kytkin: 100 % / 50 % / Flash / OFF • magneetilla • paristotyyppi 3 x 1,5 V D (ei sis.) DM5005 11 90 Lihalaatikko 45 l • elintarvikehyväksyttyä muovia • mahdollista pinota sisäkkäin tai päällekkäin • P 580, L 380, K 315 mm Hygieeniseen lihankäsittely yn! Avattavissa sekä päädystä että sivusta! Koiratutkaan! Sähkötalja • 1600 W / 230 V • 500 / 1000 kg • nostovara 11 m / 5,5 m Jahtilatoon! GP201062A 19 90 Ladattava akku NiMH 2600 mAh • AA Lämpötakki+ akku+ laturi • 100 % polyesteri, 320 g/m² • tuulenpitävä, vettähylkivä ja hengittävä softshellmateriaali • kolme lämmityselementtiä, kaksi edessä ja yksi takana • kolme lämmitystehoaluetta: matala, keskitaso ja korkea • Li-ion akku 12 V • akun latausaika 3 tuntia • akun kesto: alhaisimmalla lämmitysteholla 10 h, keskitason lämmitysteholla 6 h ja korkeimmalla lämmitysteholla 3 h • EN20471 luokka 3 • fl.oranssi/harmaa • koot S-2XL Pipo, • 100 % akryyli • alaosassa fleece vuori PAT156-ONE 9 90 A LB II T TI PAT900 199,H A F N IU M Mikrofleece • 100 % polyesteri microfleece, 200 g/m² • väri oranssi • koot: S-3XL PAT147O-S/3XL 29,
• 62 l Jägaren 5 l 2016 Förhösten smakar vilt Ju ha O ll il a, Va st av al o et bästa med skogshönsen och hararna är att allt kött kan användas, småler Jaakko Nuutila, som också har jobbat som köksmästare på bland annat Palace och Savoy. Det är viktigt att ta ur djuret genast efter fällningen för att kunna ta vara på allt kött. Nuutila rekommenderar nybörjare att be någon med erfarenhet om hjälp eftersom urtagningen ska göras med omsorg: tarmpaketet tas ur och kastas bort medan de inre organen tas till vara och förvandlas till mat. -– Om man slarvar med urtagningen så blir det en röra av de inre organen, magsäcken och tarmpaketet. Det räcker alltså inte med att skära en glugg på måfå och hala ut grejerna. För att bevara kvaliteten måste urtagningen göras rätt, upplyser Nuutila. Hängningstiden varierar Hängningen och köttets hållbarhet avgörs i hög grad av hur viltet är skjutet. Ju snyggare jobbat av jägaren desto bättre. Eller omvänt; ju sämre träff desto fortare blir köttet dåligt. När ett småvilt är urtaget sätter man ris eller en enkvist eller liknande i bukhålan. På det viset kan luften cirkulera i bukhålan, vilket förhindrar förruttnelseprocessen från att komma igång. Det gäller att vara särskilt noga med att inte flugor eller andra insekter kommer åt köttet. På frågan om hängningen suckar Jaakko Nuutila. – Det är otroligt svårt att säga hur länge kött ska hänga. Det är i synnerhet djurets ålder och luftens temperatur som påverkar hängningstiden. Om temperaturen ligger nära noll och skogshönset är gammalt så kan det få hänga i bortåt fem dagar. Vid normala septembertemperaturer och med yngre fåglar räcker det med ett par dagar. Viltets föda avgör smaken Varje djurart har sin egen speciella smak som i hög grad beror på vad djuret äter eftersom smaken lagras i fettet på djuret. Skogshöns har mindre kroppsfett än sjöfåglar, vilket visar sig i smaken på köttet. Det är födan som avgör om köttet får en stark eller mild smak. -– Ringduvan äter ärter och säd, vilket leder till att köttet blir rätt milt. Tjädern och ripan äter föda med kraftigare smak, som barr, skott och blad på ris, och därför får köttet en kraftigare smak, berättar Nuutila. Hemligheten med god buljong Buljong kan användas till mycket, men är en delikatess som ofta blir förbisedd. Jaakko Nuutila tycker att man ska koka buljong varje gång, oavsett vilket vilt det handlar om. – Buljongen kan användas till såser, soppor, geleer och risotto. Det finns oändligt med användningsmöjligheter! utbrister Nuutila entusiastiskt. Buljong på hare och skogshöns gör man genom att koka ryggraden. Om man vill ha mörk buljong så ska ben och kött rostas före kokningen. Stycka ryggraden och lägg den på en ugnsplåt. Tillsätt lök, morot och palsternacka i skivor, ungefär lika mycket som det finns ryggrad. Rosta ryggraden och rotfrukterna tills de har blivit ganska mörka och vänd på dem emellanåt. Nuutila påminner att man efter rostningen ska lägga ryggraden i en kastrull och hälla på kallt vatten, precis så mycket D Annamari Alanne
• Jägaren 5 l 2016 l 63 I början av september börjar jakten efter både skogshöns och hare. Fågelbröst och harstek är säkerligen gamla bekanta för alla jägare, men med bra recept kan också småvilt förvandlas till en rad olika delikatesser. Köksmästare Jaakko Nuutila ger här några tips och sina bästa recept för höstliga viltmiddagar. Nuutila rekommenderar nybörjare att be någon med erfarenhet om hjälp med urtagningen
• 64 l Jägaren 5 l 2016 Viltgräddsås 70 g smör 70 g mjöl 7 dl mörk viltbuljong 3 dl vispgrädde salt vitpeppar Smält smöret i en kastrull med tjock botten och tillsätt mjölet. Blanda väl och låt svälla, men inte brynas. Tillsätt hälften av buljongen och rör om. Tillsätt resten av buljongen och koka ihop. Tillsätt grädden och låt småkoka i cirka tio minuter. Krydda. För viltfågel kan du smaksätta med blåmögelost och för storvilt med exempelvis vinbärsgele. Ragu på skogshare 6 personer c 2 kg hare 200 g lök 200 g morot 50 g smör lagerblad vitpeppar persilja 30 g smör 30 g mjöl salt Stycka haren i 6-8 delar och bryn bitarna i smör. Lägg bitarna i grytan och tillsätt vatten. Koka upp och skumma. Skala och skär morötterna och lökarna i bitar. Lägg bitarna och kryddorna i grytan och lägg locket på. Låt småkoka i 1,5-2 timmar tills köttet lossnar från benen. Tiden beror på harens ålder och hängningen. Sila buljongen och koka ihop tills c 7 dl återstår. Lösgör köttet från benen. Blanda ihop mjölet och smöret och tillsätt blandningen i buljongen under omrörning. Låt såsen småkoka i c tio minuter, krydda med salt. Lägg harbitarna i såsen och låt dra en stund. att det täcker ryggraden. Öka temperaturen steg för steg till kokpunkten. På det viset avger köttet och benen maximalt med smak och proteiner. Buljongen får en bättre smak när temperaturen höjs långsamt och jämnt. Låt buljongen koka upp och skumma den med omsorg. Tillsätt de rostade rotfrukterna, persilja, vitpeppar och lagerblad. Låt buljongen därefter sjuda men inte koka i ungefär ett par timmar. Det behövs inte något lock eftersom buljongen inte ska koka. Sila den färdiga buljongen. En bra tumregel vid tillagningen av buljong är att ju större djur desto längre ska den sjuda. Ett av Nuutilas viktigaste tips gäller kryddningen av buljongen: – Tillsätt saltet först när buljongen är färdig och silad, och eventuellt också hopkokad. Om man tillsätter saltet tidigare under tillagningen, men senare vill ha mera kraft i buljongen och kokar ihop den så är det lätt hänt att den blir för salt. Viltmat över öppen eld Jaakko Nuutilas personliga favoriter bland viltet lll Ur jordoch skogsbrukets synvinkel kan viltet vara till både skada och nytta. En allt för stor älgstam försämrar skogarnas produktion medan en lagom stor älgstam producerar betydande nytta i form av kött och rekreation. Höstens veckoslutsjakter ger ett avbrott i jobbet för både lärare och jordbrukare. I synnerhet för älgjakten spelar medlemmarna som bor på orten en avgörande roll. Det verkar snarare vara regel än undantag att de fällda älgarna transporteras till slaktskjulet med maskiner som tillhör en jordbrukare som är ortsbo. Jordoch skogsbrukare är ofta medlemmar i en jaktförening. Men trots att de här personerna lever och bor i en trakt med skog så har de ofta ont om tid för jakt. Det här innebär få fällningar och att köttet så gott som alltid stannar i eget hushåll. Viltdelikatesser är sällan någonting man äter till vardags. Väldigt ofta läggs resultatet av fågeljakten i frysen och sparas till något speciellt tillfälle när man har gäster eller firar någonting. Viltet innebär en uppskattad variation i kosthållet där hemma. Alla jagar inte Alla har dock inte jakt som hobby. I sådana fall är ägorna ofta utarrenderade till en jaktförening. När en markägare arrenderar ut jakträtten väntar han sig att viltstammarna ska skötas och jagas ansvarsfullt. För många är det viktigaste att stammarna regleras så, att viltet inte orsakar skador på jordoch skogsbruket. För jägare är det viktigt att alltid minnas att inte trampa i odlade åkrar eller på något annat sätt väcka förargelse. Gårdsområdet kring hus tar man också en omväg kring. Jaktföreningen på en ort kan vara av stor betydelse för bysamhället. Ofta är jaktföreningen en av de få aktiviteter som är gemensam för hela byn. Jaktstugan som byborna har byggt tillsammans kan fungera som en mötesplats även i andra sammanhang än jakt. Älghippan på hösten är ofta en av årets höjdpunkter. Timo Leskinen , Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter, MTK Timo Leskinen: ”Jordoch skogsbrukare är ofta medlemmar i en jaktförening” Synpunkten är skogshare och tjädertupp. Det senaste han fällde och gjorde middag av var en gräsand som fick koka i gryta och serverades med tryffelgräddsås. I hans barndomshem serverades skickligt tillredd ragu på skogshare och tjäder med viltgräddsås. Där hemma krånglade föräldrarna inte till det i onödan med råvarorna. Kronan på verket var de fantastiska såserna. Men visst har Nuutila också gjort det komplicerat. På topprestaurangerna har han trollat fram delikatesser av hare som karré och ytterfilé. De bästa matminnena ligger dock fjärran från topprestaurangernas glans. Jag har några gånger lagat harfilé och harstek och fågelbröst över öppen eld, med bara en gnutta salt på ytan. Köttet blev fint i brasans värme. Naturen runt omkring, stjärnhimlen ovanför och vännerna skapade så fina stunder att till och med en karl som jag blev rörd. Recept : Jaakko Nuutila (2011). Riistakirja. Helsinki: förlaget Maahenki Oy.
• Jägaren 5 l 2016 l 65 Text och bild: Kaisa Huttunen Viltmatskurs inspirerade i Nyland I juli ordnades den populära nyländska viltmatskursen (på finska kallad Riistaruoka grillistä) för sjätte gången. Idén till kursen kläcktes när damkommittén vid Finlands jägarförbunds Nylandsdistrikt och förra verksamhetsledaren Pertti Oksanen grunnade på att arrangera en dag med vilttema under de stillsamma sommarmånaderna. Meronens klara viltsoppa 1. Ställ viltköttet i het ugn för ungefär en timme. Köttet kan vara av nästan vilket vilt och vilka kroppsdelar som helst. På kursen lagades soppan på älg, hjort, hare och orre. 2. Lägg köttet i en kastrull och koka i vatten i c tre timmar. Smaksätt med salt, peppar, lagerblad, lök och morot. 3. Servera soppan med kokta korngryn. Kursdeltagarna lät sig väl smaka. år deltog nästan hundra personer från olika hörn av Nyland i kursen. För somliga hade kursen blivit en årlig sommartradition. Många jägare och jaktlag hade också tagit familjen med sig. Viltgrillningsdagen hölls i Orimattila på företaget Maatila-Liha Meronen Oy:s gård. Kursledare var gårdens husbonde Juha Meronen. Deltagarna gavs också tillfälle att inhandla kött och köttprodukter. Viltsmaker av olika slag Dagens meny bestod av en klar viltsoppa, grillat vilt av olika slag, korv och paella på rotfrukter. Maten ingick i kursavgiften 20 euro. Syftet med kursen är att folk ska få prova på hur köttet av olika viltarter smakar och uppmuntra dem att ta vara på alla delar av viltet. – Vi låter inte köttet ligga i stark marinad före grillningen utan tanken är att låta viltsmaken komma fram, berättar Nihtilä. Meronens paella på rotfrukter 1. Tärna säsongens rotfrukter som kål, kålrot, lök, morot och kokt potatis. 2) Rör om i en het paellapanna i 10 till 20 minuter. Smaksätt med salt, honung och peppar. Meronens grillade viltkött 1. Låt köttet ligga i rumsvärme i ett par timmar före grillningen och krydda med citron, peppar och salt. Baskryddorna kan piffas upp med örter som rosmarin, timjam och dragon, torkad svamp och vitlök. 2) Grillning på kol ger viltmaten en speciell röksmak. Fördelen med gasgrill är att värmen kan regleras. I – Deltagaravgiften har varierat med priset på viltköttet, men tanken har hela tiden varit att prislappen ska passa vanligt folks börs. Och en sådan här dukning får man inte på en restaurang till det här priset, säger Tarja Nihtilä med ett skratt. Hon är ordförande för damkommittén.
• 66 l Jägaren 5 l 2016 Nyhetsmagasinet Inbetalningskortet för jaktvårdsavgiften nu i Oma riista! Nya verksamhetsledare SATAKUNTA lll Säkylä-Kjulo jvf : Rauli Helin, Taskutie 19, 27510 Eura, eura@rhy.riista.fi, 0400 727 649 (från 14 juli) lll Ett stort tack till alla jägare som har skickat in vildsvinsprover till Evira. I maj och juni skickades prover av 28 vildlevande vildsvin in. Av dessa var 14 suggor (4 grisar, 10 vuxna) och 14 galtar (3 grisar, 11 vuxna). Några virussjukdomar som ASF, CSF eller AD kunde inte konstateras. Eviras önskar att jägarna ska fortsätta skicka in prover. Mejla miia.kauremaa@ evira.fi för provtagningsmaterial. Tack till alla som har skickat in vildsvinsprover Jaktföreningar OBS föreningsregistret uppdateras lll Patentoch registerstyrelsen PRH som upprätthåller föreningsregistret kommer att stryka de föreningar som har avslutat sin verksamhet ur registret. Åtgärden berör cirka 40 000 föreningar på olika håll i landet som inte har gjort någon anmälan till registret sedan 1995. Patentoch registerstyrelsen har publicerat en lista över de berörda föreningarna och där verkar också finnas flera jaktföreningar. Om en förening som är upptagen på listan avser att fortsätta med sin verksamhet ska en skriftlig anmälan göras till PRH senast den 12 januari nästa år. De föreningar som trots uppmaningen inte lämnar in någon anmälan stryks i januari nästa år från föreningsregistret. För närmare anvisningar se patentoch registerstyrelsens webbplats på adressen prh.fi. Jaktföreningens områden nu i pejlappen lll De som använder tjänsten Oma riista kan nu överföra informationen om jaktområdena från tjänsten till hundpejlen. Överföringen görs med hjälp av en specifik signatur som skapas för varje område. Informationen är en sammanställning av alla skiften i jaktområdet som har definierats i tjänsten. Följande tjänster är i dagsläget kompatibla med Oma riista: Tracker for Android 3.0 mobilapp b-bark mobilapp för Android och Windows Phone Ultracom Oy:s Ultrapoint-app För mera information och anvisningar, kontakta din pejltillverkare. lll Nu går det att ladda ner inbetalningskortet för jaktvårdsavgiften i tjänsten Oma riista. Den som tappar bort sitt inbetalningskort har hittills varit tvungen att beställa ett nytt per telefon eller med e-post från Jägarregistret, vilket kostar tolv euro. Nu går det alltså att ladda ner inbetalningskortet för jaktkortet gratis och när som helst! Rättelse: Jägaren 4/2016 lll På sidan 7 i föregående nummer av Jägaren som handlar om jakttiderna finns ett fel vid punkten Sjöfåglar *2 som gäller alfågel, storoch småskrake. Dessa får i år jagas under tiden 1.9 till 31.12. lll Naturresursinstitutet ordnar i samarbete med Finlands viltcentral en Oma riista-nätutbildning för föreningarnas och jaktlagens kontaktpersoner, älgjaktsledare och älglicensinnehavare. Det går att delta i kurserna på sin hemdator genom att ladda ner programmet Lync Web App som finns på adressen https://ucc.vy-verkko.fi/luke/meet/kitta.suhonen/DWQKSDR2. Kurserna hålls onsdagarna 14.9, 21.9 och 28.9 kl 18.00–20 00. Oma riista-kurser för föreningarnas kontaktpersoner
• Jägaren 5 l 2016 l 67 Kurser för älgjaktsledare lll Kurserna behandlar säkerheten vid älgjakt, användningen av älginformationssystemet i Oma riista och avskjutningsrekommendationerna för älghushållningsområdena. Mellersta Finland 20.9 Vesanka, kurscentret Vesala (Vesalantie 136; Älghushållningsområde KS 2) 21.9 Toivakka, Toivakan keskuskoulu (Salomonintie 3: Älghushållningsområde KS-ES) 22.9 Keuruu, Rantakartano Pöyhölä (Pöyhöläntie 72; Älghushållningsområde KS 2) 27.9 Äänekoski, Suolahtisalen (Sirkanpolku 3; Älghushållningsområde KS 1) 28.9 Karstula, gymnasiet (Koulutie 13; Älghushållningsområde KS1) Kurserna börjar kl 18. Södra Savolax 13.9 Jorois, Kerisalon seurapirtti (Kerisalontie 716, kl 18) 14.9 Savonranta, Savonrannan metsästysseuras stuga (Suomäentie 95, kl 18) 15.9 Mäntyharju-Hirvensalmi, Tyllilän Hovi (Tylliläntie 52, kl 18) 16.9 Puumala, kommunens fullmäktigesal (Keskustie 14, kl 17:30) 23.9 Sulkava, restaurang Muikkukukko (Alanteentie 40, kl 17:00) Älgjaktsvideo lll Är 50/50 en lämplig avskjutningsfördelning för vuxna älgar? Vad sägs om 60 procent kalvar i avskjutningen? Se videon och räkna ut tjuravgången i dina marker på adressen: www.kauhajoenmetsastys.com. Till höstens jakter via vår webbaffär! lll Det är verkligen dags att börja öva på artidentifieringen och under mörka kvällar spela viltspelet och fräscha upp kunskaperna. I vår nätbutik hittar du en fågelhandbok för jägare med fina färgbilder och en handbok om att känna igen spår i snön. Beställ direkt på kauppa. riista.fi eller mejla beställningen till kauppa@riista.fi eller ring nätbutikens kundservice på 020 331 515. Samtalet kostar 88 cent i minuten. Välkommen till viltcentralens nätbutik på adressen kauppa.riista.fi!
• 68 l Jägaren 5 l 2016 Nyhetsmagasinet Hjortjakt för damer Tid: 18–20 november lll Hjortjakten för damer, Leidit Tyrväällä, i Satakunta kostar 60 € för lördagen och 50 € för söndagen. I priset ingår soppa till lunch i terrängen bägge dagarna och middag på lördagen. Jakten arrangeras i grupper på c tio personer i olika föreningars marker. Vi kan ta emot högst 40 damer. Ta med geväret, jaktkortet, innehavstillståndet och giltigt skjutprov. Boendet kan ordnas på www.tuomenojanlomamokit.fi För mera info och anmälningar senast 6.11 mejla katja.saari04@gmail.com eller ring 040 5135 527. Välkommen! ERÄKONTIN PYYNTILAITEVALKOIMA 2016 KANU-loukku 201x120x60cm 229,00 € Jalmarin laatikkorauta 59,90 € Jalmarin keinulautaloukku 44,90 € Gävleborg minkkiloukku 66,90 € Gävleborg näätäloukku 66,90 € Yleisloukku suopikoiralle 79,90 € Minkkiloukku, verkkoa 35,90 € Jahtiraudat 120mm, pyöreät/5kpl 62,00 € Jahtiraudat 120mm/5kpl 62,00 € Duke 120/2 raudat 12,90 € Conibear 120/2 19,90 € Conibear 120/2/ruostumaton 26,90 € Conibear 160/2 36,90 € Duke 160/2, näädälle 19,90 € Duke 330, majavalle 39,90 € Repo-jalkanaru 29,90 € Kani/minkkiloukku, kasattava 17,90 € KANU-loukun laukaisulaite, PH-riista 32,50 € KANU-loukun laukaisulaite, Granlunds 20,00 € Konnari laukaisulaite 20,00 € Minkinrautojen viritin 11,00 € Majavanrautojen viritin 15,00 € Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi N YT ERÄ AMMATTILAISTUOTTEITA LIHAN JA KALAN KÄSITTELYYN L EIKKUUALUSTAT PE 500 AMMATTILAISTEN KÄYTTÄMÄ SAKSALAINEN ELINTARVIKELAATU JOITA MYÖS SUURKEITTIÖT JA TEURASTAMOT KÄYTTÄVÄT Varastokoot 15mm ? 1m x 2m 190€ ? 99 x 99 110€ ? 49 x 99 64€ ? 59 x 74 61€ ? 49 x 74 52€ ? 39 x 74 43€ ? 49 x 59 43€ ? 39 x 59 36€ ? 49 x 39 31€ ? 49 x 32 29€ ? 39 x 32 26€ H INNAT SISÄLTÄVÄT ARVONLISÄVERON 24% K AIKKIIN TOIMITUKSIIN LISÄTÄÄN TOIMITUSKULUT Y HTEYSTILAUKSET 10 KPL TAI ENEMMÄN ALENNUS 10% Tilaukset ja tiedustelut info@ukmestarit.fi www.ukmestarit.fi Jägarbiografi om Jaakko Ojanperää lll Berättelsen om vår för närvarande internationellt kändaste jägare Jaakko Ojanperä har äntligen blivit bok. ”Eräpoluiltani Trofeekokoelma Jaakko Ojanperä” som ges ut av Finlands Jaktmuseum inkluderar en fin, illustrerad förteckning över Ojanperäs enastående trofésamling som är deponerad på jaktmuseet. Boken följer Ojanperäs fantastiska jägarbana från barndomen i Alastaro till jaktmarkerna i Amerika, Afrika och Asien. Trofésamlingen omfattar över hundra djurarter och 250 föremål. Jaakko Ojanperä vid en kafferbuffel som han har fällt, tillsammans med sin mångåriga assistent Vincent Ibrahim. Bäverinventeringen 2016 lll Naturresursinstitutet Luke kommer att göra en bäverinventering i höst. Anvisningarna för anmälningar av observerade bäverbon finns på adressen: https://www.luke.fi/tietoa-luonnonvaroista/ riista/majava/majavalaskennat/ Vi deltar i Skogsmässan lll Finlands viltcentral deltar i Skogsmässan på Mässcentrum i Helsingfors den 11-13 november. Titta in och språka en stund om vilt och jakt och skog! Välkommen!
• Jägaren 5 l 2016 l 69 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till spalten Affärer har övergått till tjänsten Eräverkko. Samtidigt bytte spalten namn till Jakt och jägare. Du lämnar in din annons elektroniskt till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor . På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag . Under 2016 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Jägaren nummer 6 utkommer den 28 november. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den första november. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Säljes Gevär, kikare, tillbehör. Fraktfritt med koden 668. Snabb leverans! www.sissos.fi. Vadmalsdräkter, anoraker mm direkt från Tuntsa. Allt inhemsk kvalitet. www.tuntsa.fi eller 040 522 3480. Se våra nyheter och erbjudandena i webbaffären på www.eloranta.fi. Tfn: 0440 883 044. Avgillringsmekanismer för kanufällor samt färdiga fällor mm. PH-Riista.fi, tfn 050 566 2691. Jaktstuga i Tanhua. 050 520 6369 / 044 520 6617. Se våra prima erbjudanden i webbutiken! www.asetarvike.fi. Tikka T3 paketspecial från 1290 €. Sako A7 308 paket från 1590 €. Beretta, Blaser, Guerini, Lynx, Zeiss. Ylöjärven Asetarvike. Tfn 033 484 004. Kvalitetsurval beg och nya gevär: Lynx / Howa / Leupold / Doctererbjudanden! Specialaffär. www.euroase.fi, 050 465 4695. Konservatorer Specialist på fiskar. Studio Antti Saraja Oy, tfn 0400 712 149. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, Lehonpaja.net. När du vill ha snabb service och kvalitet till rimligt pris! Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä. 050 563 0169. Mera info på trofeet.fi. Jouko Launonen, Siilinjärvi, tfn 0400 170 601. Markku Haapaniemi, 0500 360 962, Östermark, m.a.haapaniemi@gmail.com. Från mus till älg, från fågel till fisk. Mästarkvalitet, firma North Trofé t:mi, A-P Ormiskangas, tfn 040 417 0686. Jag stoppar upp fåglar, däggdjur, fiskar. Säljer fåglar, djur. Soini Kinisjärvi, 97420 Lohiniva, 040 8312 566. Marko Väkiparta. Björneborg, tfn 050 324 5390. Stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, Libelits, tfn 045 330 3417. Ilomants, tfn 0440 661 382, Jani Ikonen, se www.mantsinelaintentaytto.com. Preparerar fåglar och gör troféer. Esa Kemppainen, tfn 050 5630 169, trofeet.fi. Föreviga ditt jaktminne! Naturvetenskaplig expert på konservering gör jobbet enligt dina önskemål. Även reparation och putsning av gamla arbeten. Studio Naturalia Oy, netta.lempiainen@studionaturalia.fi, www.nettalempiainen.com, Helsingfors. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. 040 5584 019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo, markku@markkunatri.fi, 0400 363 345. Jari Niskanen, Laukas, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net. Till er tjänst Pälsberedning, FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010 387 3090, www.taljatukku.fi. Vantaan asekorjaamo, vi finns i södra Finland, www.aseteam.fi, tfn 044 388 1231. Optifocus, Suomen kiikarihuolto. Vi servar och reparerar kikarsikten. Hirsimetsäntie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. 040 015 0356, optifocus.fi. Jag syr västar, hattar, handskar mm. www.turkisjanahka-asu.com, tfn 040 509 0691. Oulun asepaja kb. Alla ändringsuppdrag och reparationer i branschen. Hagelgevärsskenor, blåneringar, pipbyten, kombivapen mm. Myyntimiehenkuja 6, 90410 Uleåborg. 0500 435 703. www.oulunasepaja.fi. Vi servar och reparerar gevär! Ylöjärven Asetarvike. Tfn 040 718 8170. Jaktintresserad dragspelare för älghippan! 044 567 2365, (Kuopio), www.hanuristi.fi. Organisationer och föreningar www.dreeveri.fi. Valpförmedlingen 040 547 0448. Om du tänker skaffa en retriever att jaga med så kontakta Finlands jaktretrievers rf. Valpförmedlingen 0400 176 934. Medlemsärenden 0500 562 679. www.metsastysnoutajat.com Jakt Lestijärvi; jakt, fiske, boende. 040 506 0340. www.lestipuu.fi. Jaga småvilt i Mellersta Finland, boende. tfn 040 564 7615. Jakt i Estland! www.huntingtourism.ee, tfn +372 50 68266. Www.fasaanitila.net, 045 349 6096, prima terräng för jakt och hundträning. Säljakt; seanature.net, 0400 154 600. Älgjägare! Överlåtelsegamla jämthundsvalpar efter BCH-föräldrar, 050 461 8479. Ripor, setterhundar, laxar och hundvänligt boende i norra Enare. Topin kalajahti, tfn 050 322 1377. Hjortoch andjakt i Sagu. www.prohunting.fi, 0400 708 570, pro.hunting@luukku.com. Småviltsjakt i Kuusamo. Stora jaktområden. Tillstånden på plats. Fina fiskevatten. Inkv i stugor. Tfn 040 773 0128. Häng med på vildsvinsjakt i östra Slovakien, bästa områdena i Karpaterna! Pga stor efterfrågan arr 3 jakter till för 15-20 pers grupper från Finland; C. 10-14.11, D. 17-21.11 och E. 24-28.11 i år. Priset (inkl flyg Hfrs-Budapest-Hfrs, buss till hotellet, måltider och jakträtt) bara 1585,-/pers. På drevpass 3-4 dygn får skjutas vildsvin i alla storlekar samt kronhjortshindar och kalvar till samma pris! Oy Woodcon Ltd, hannu.tyynela@woodcon.fi, 050 387 7000 ger mera info. Björnjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu. net, tfn 050 325 8966. Rapphönsoch fasanjakt. Terräng för hundutbildning. Säljer fasaner och gräsänder i olika åldrar. Tfn 040 587 7882 eller 044 056 4782. Haaralan Fasaanit. I Hauho i Tavastland möjl till hundträning, fasanjakt, försäljning av uppfödda fåglar. Fråga även på kringtjänster, www.ellilänfasaanitila.net, förfr Ulla Kokkala, 050 588 9593. Sydafrika. En vecka € 1430 + flyg. Inkl gevär och patroner. Tfn 0500 383 078. jokikoira@msn.com Stormberg Safaris. Uthyres Laattajan mökki & statsmarker i PuolankaHsalmi-Ssalmi: www.nettimokki.com/5968. www.posioneramokit.fi, tfn 040 732 1759. Stuga mitt i VP, (Jorois) med kåta mm vid sjöstrand. Tfn 050 559 8145. Hyr ut boende i Portin Majatalo i Suomussalmi, nära berömda Raatevägen. Vid viltrika statsmarker. Mera info: www.raatteenportti.fi, tfn 0400 892 192. Jaga i Kitkajärvi i Kuusamo. Semesterstugor att hyra, tillstånd för fiske och jakt på 60 000 ha, tillstånd av ägaren. www.taivallahti.fi. Tfn 0400 284 988. Lantgård eller stuga i Kätkävaara i Tervola. Precis vid verkligt fina hönsmarker. Tfn 0400 930 199. Roi, Meltaus: jakt, fiske, boende på lantgård. Goda harmarker. Tfn 040 709 0678. Porttipahta-Lokka-området i Vuotos. Utrustad stuga för 2-3 pers. Ledig v 39-43, 490 €/vecka lö-lö, 0400 632 548. Semesterstuga vid Piispajärvi i Suomussalmi, nära statens jaktmarker. Nettimokki.fi / suomussalmi / 7218, tfn 0400 283 283. Hundar Finska stövarvalpar tfn 0400 845 473. Om du önskar valpar av finsk spets, karelsk björnhund eller norrbottenspets, kontakta Finska spetsklubbens valpkonsulenter. Kontaktinfo på webben: http://www.spj.fi/pentueet. 2 björnhundstikar söker hem. Födda 6 maj i år. Tfn 040 465 3100. Plotthundsvalpar födda 24 juni för dig som jagar rovdjur. 040 911 0903. Beaglevalpar efter drivande föräldrar. Far 99 p i prov. Tfn 040 584 3751. Drivande beaglevalpar, far BCH. Föds vecka 36. Tfn 050 360 6986. Jämthundsvalpar, hanar födda 16 juni. Tfn 050 300 5869, Siilinjärvi. Jämthundsvalpar efter BCH-föräldrar. Tfn 040 842 9689, Mellersta Finland. Spinonevalpar för småviltsjakt med provpremierad brukshärstamning. Överlåts från 14 sept. Tfn 040 549 446, www.spinone.fi. Strh taxvalpar efter bch-föräldrar. Om det är en jakthund du letar efter. Tfn 0400 773 141, Tyrkkö. Beaglevalpar, tikar, födda 12.7. Eräsoinnun Kennel, championföräldrar, tfn 040 5803 709, mejl: vaatainen.eero@gmail.com. Jämthundsvalp, tik efter bch-föräldrar. Födda 1.3. Sarvilehdon kennel, 044 564 6431. Strh vorstehvalpar. Föräldrarna i avelsregistret. 040 368 7667, Torneå. Gordonsettervalpar med toppenhärstamning! Tfn 0400 542 472. www.gordoninsetteri.fi Övrigt Boende i lägenheter på Rajakartano i Möhkö. Mera info på www.rajakartano.com. Mera jaktannonser med bilder på eraverkko.fi; jakt, hundar, stugor.
• 70 l Jägaren 5 l 2016 Ålandsnytt Älgjakten 2016 lll En ny jaktsäsong står för dörren och många är inne i förberedelserna inför höstens jakt. Under älgprovet träffas många älgjägare och under väntetiderna diskuteras älgstammen och den kommande jaktsäsongen. Under fyra års tid har de flesta jaktlag på Åland tillämpat den gemensamma avskjutningsmodellen, senaste året i något förändrad variant enligt beslut på det stora älgmötet som arrangerades med jaktvårdsföreningarna och jaktledarna. När resultatet av förra höstens jakt summerades kunde också flera positiva trender utläsas. Kalvvikterna fortsätter att stiga, medelvikten var 63,1 kg i skärgården och 60,4 kg på fasta Åland. Faktum är att medelvikten för kalv på fasta Åland skulle ha varit den klart högsta på över 10 år om man skulle räkna bort en exceptionellt småväxt kalv som fälldes i Lumparland (17 kg), och nästan 10 kg högre än bottenåret 2011 (medelvikt 53,5 kg på fasta Åland). Slaktvikterna i skärgården visar en liknande trend och var de högsta sedan 2007. Fördelningen mellan kor och tjurar i stammen efter jakt håller sig på fasta Åland helt jämn (50 % tjur) och tog ett ordentligt kliv upp i skärgården tack vare ett återhållsamt tjurskytte och att fler anslöt sig till avskjutningsmodellen. Tjurandelen i skärgården ligger nu på 43 %. Kalvproduktionen sjönk dock något till 0,68 kalvar per ko (både skärgården och fasta Åland) från drygt 0,75 året tidigare, men trenden är ändå positiv sedan bottenåret 2011 (0,61). Andelen kalv i avskjutningen sjönk samtidigt till 43,5 % på fasta Åland och 47,0 % i skärgården. Det är naturligt att det är svårare att hålla en tillräckligt hög andel kalv om produktionen är lägre men det är därför det är så viktigt att ha någon slags broms i avskjutningen på vuxna djur så kalvtillgången får styra avskjutningen. Annars överskattas beståndet av vuxna djur och medelåldern i stammen sänks. Sammantaget är dock den övergripande trenden för älgs
• Jägaren 5 l 2016 l 71 Jaktkort 2015-2016 lll Den åländska jägarkåren är fortsättningsvis väldigt stabil och lite ökande. Föregående säsong ökade både antalet åländska jägare samt gästjägarna. Ålänningar som löste jaktkort var nu 3 460 stycken vilket motsvarar 12 procent av befolkningen och är 53 fler än året före medan gästernas antal ökade med 31 och var nu 1 027 stycken. Se tabell. Vi kan även konstatera att andelen helt nya jägare fortsättningsvis är på en jämn nivå, sedan 1999 fram till och med 2015 så är det 1 067 personer som skrivit jägarexamen med godkänt resultat. Se Diagram. ÅLÄNDSKA JAKTKORT ÅR 2015-2016 Kommun Antal jägare (föregående år inom parentes) Andel av alla jägare % Invånare (ÅSUB 2014) Andel jägare i kommun % Brändö 116 (118) 3 % 470 25 % Eckerö 184 (178) 4 % 935 20 % Finström 312 (316) 7 % 2522 12 % Föglö 175 (166) 4 % 554 32 % Geta 101 (99) 2 % 500 20 % Hammarland 233 (211) 5 % 1537 15 % Jomala 457 (438) 10 % 4648 10 % Kumlinge 107 (111) 2 % 317 34 % Kökar 67 (63) 1 % 250 27 % Lemland 313 (318) 7 % 1991 16 % Lumparland 69 (72) 2 % 398 17 % Mariehamn 751 (741) 17 % 11461 7 % Saltvik 261 (253) 6 % 1829 14 % Sottunga 39 (39) 1 % 99 39 % Sund 162 (168) 4 % 1031 16 % Vårdö 113 (116) 2 % 441 26 % 3460 (3407) 77 % 28983 12 % Icke ålänningar 1 027 (996) 23 % TOTALT 4 487 (4 403) 1 % 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 År A n ta l 250 200 150 100 50 Erlagad jägarexamen 1999-2005 Antal prov Godkända tammen positiv. Enskilda år kommer alltid att vara bättre eller sämre på olika punkter men trenden sedan 2011 är klart positiv och vi har goda förutsättningar att bygga upp en högkvalitativ och produktiv älgstam. Jag är övertygad om att vi är på rätt spår och min uppfattning är att de första resultaten börjar synas i skogarna i form av kapitala älgtjurar. Vi är därmed en god bit på väg och har alla förutsättningar att förvalta vår älgstam i den riktning vi vill om vi arbetar tillsammans för ett gemensamt mål. Inför höstens älgjakt hoppas jag därför att alla fortsätter tillämpa avskjutningsmodellen som rekommenderades vid älgmötet inför förra jaktsäsongen. Modellen går ut på att majoriteten av tjurarna får uppnå kapital ålder före de är jaktbara. Endast små, underutvecklade tjurar får fällas när de är yngre. Observera dock att en pinntjur inte nödvändigtvis är underutvecklad. En stor andel av de normalt utvecklade fjolingarna har endast pinnar första året så avskjutningen ska ske med viss försiktighet för att inte överskatta ålderskategorin. Följande rekommendation fastslogs på älgmötet: Fredade : Stångtjurar från tre till och med sju taggar och skoveltjurar från tre till och med 13 taggar är fredade. Får fällas : Pinntjurar med endast en hornstång på varje sida eller mindre. Stångtjurar med åtta taggar eller mer och skoveltjurar med 14 taggar eller mer. Förtydligande : Om tjuren har antydan till skovelbildning räknas den som skoveltjur i avskjutningsreglerna. För den som vill läsa mer om älgförvaltning kan rekommenderas ”Jaktledarens grundkunskaper: Älgens biologi” som finns publicerad på www.riista. fi/sv/publikationer/handbocker Jaktförvaltare Robin Juslin H äm äl äi n en A sk o
• H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Osallistu ja voit voittaa upeita palkintoja! Kuvaa syksyn komein riistalintusaaliisi yhdessä Nordishaulikonpatruunarasian kanssa ja osallistu kilpailuun! Kilpailuaika 1.8.-1.11.2016. Lähetä kilpailukuvasi ja yhteystietosi osoitteeseen info@nordis.fi. Palkinnot: 250 kpl Nordis-haulikonpatruunoita, 3 kpl Riista-lehden vuosikertoja, 10 kpl Riistavisa-pelejä, 5 kpl Robust-metsästyspuukkoja. Palkitut kuvat julkaistaan 9.12. ilmestyvässä Riista-lehdessä ja kilpailun parhaimmat kuvat julkaistaan Nordis Oy:n ja Riista-lehden kotisivuilla. Onnea kilpailuun! Uudet Nordis-haulikonpatruunat nyt kauppiailla! Nordis Oy_N-haulikonpaukkukilpailu_Metsästäjä_210x267mm_nro 5_2016.indd 1 15.8.2016 8:26:18