2 l Jägaren 5 l 2017 Jaktkortsärenden och adressändringar ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren Nr. 5/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 27.11.2017. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_05 Pärmfoto: SMM, Teppo Lampio Medlem i Tidningarnas Förbund
77 Innehåll 5 l 2017 Jägaren 5 l 2017 l 3 5 Ledaren: ”Odla och bevara” 6 Ministeriet informerar: Tjänster för jägarna och det övriga samhället 7 Ändringar i jaktförordningen 7.8.2017 9 Ordförandens spalt: På tröskeln till det nya jaktåret 12 Tävlingen För viltet: Några tips 14 Konstgjorda öar och bolådor för änderna 16 Oma riista: Anteckna älgobservationerna rätt 18 Klart fler jaktlicenser för hjortdjur 20 Vargfrågor diskuterades i Joensuu 22 Viltvård från björnriter till nutid 24 Använd rätt kniv i terrängen 26 Bättre träffar med skjutkäpp! 30 Den kungliga jaktparken öppnades för nya jägare 32 Jaktföreningarna kan stöda de rörelsehindrade jägarna 34 Rätt djur i sikte, del 2: Den selektiva jakten måste bygga på fakta 38 Skogsrenen lämnar spår i språket och på kartan 40 Plansch: Finland 100 år 42 Viltet i konsten: Överlevarna i norr 44 Skogshönsen fortsättningsvis nere i vågdal 46 Sjöfågelstammarna på ungefär samma nivå som i fjol 48 Sädgåsjakt i sydöstra Finland 52 Mårdhundsprojektet i Söderlångvik 56 Värdeundersökningen, del 2: Jaktresorna 58 Jaktföreningsundersökningen 2017, del 1: Hur blir man medlem? 60 Vilthushållning i utveckling, del 2: Jaktföreningen och jaktförsäljningen 64 Vilken jägartyp är du? Del 5: Vad jakten och bytet betyder för jägaren 68 På en lyckad jakt sker inga tillbud 70 Smårovdjurstest för spetsar 74 Nyhetsmagasinet 76 Storskrake 77 Jakt och jägare 78 Åland 34 Hornrekommendationer för älg 24 Knivar för storviltsjägare 48 Begränsad jakt efter sädgås M IK AE L W IK ST RÖ M JA RI PE LT OM ÄK I Ändringar i jaktförordningen, 7 AR TO M ÄÄ TT Ä Anteckna älgobservationerna rätt, 16
TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9-17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9-18 40 90 TARJOUS! 33 90 TARJOUS! 40 90 TARJOUS! 26 90 TARJOUS! 35 90 TARJOUS! 37 90 TARJOUS! Ta rj ou ks et vo im as sa 30 .9 .2 01 7 sa ak ka ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri itt ää . LOCATOR BEACON VILKKUVALO Kirkas, hyvin erottuva ja vesitiivis vilkkuvalo. Paristot kestävät jopa 250 h. Useita värivaihtoehtoja. JÄMPTI LÄMPÖERISTETTY KOIRANKOPPI Tuplaseinämät ja 50 mm styreenieristys. Irrotettava koppiosa. Helppo huoltaa ja pestä. Kolme väriä. JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Pitää koiran juomaveden sulana. Ruostumatonta terästä. Tilavuus 2,8 l. Lämpömittari KAUPAN PÄÄLLE! SIS. RAHDIN SIS. RAHDIN (arvo 19,90) VÄHINTÄÄN KAHDEN VALIO-SÄKIN (MIN. 30 KG) TILAAJALLE ILMAINEN TOIMITUS JA MUSTA VALIO-RUOKAKUPPI € ENSILUOKKAISTA TÄYSRAVINTOA KOIRILLE JO VUODESTA 1995 31 90 TARJOUS! 40 90 TARJOUS! Vähintään kahden Rokka-koiranruokasäkin tilaajalle (arvo 19,90) KAUPAN PÄÄLLE! € SUOMI KOIRATARHA 3M X 3M Kuumasinkitty. Elementin korkeus 180 cm ja leveys 150 cm. Helppo kasata ja purkaa. Toimitetaan täydellisenä pakettina. VÄHINTÄÄN KAHDEN SÄKIN TILAAJALLE ILMAINEN TOIMITUS JA ROYAL CANIN ENERGIALISÄ KAUPAN PÄÄLLE! € Etutuote lisätään ostoskoriin automaattisesti. ENERGIARUOAT KOVAAN KULUTUKSEEN! Endurance 4800, Trail 4300 ja Agility 4100 L 49 90 TARJOUS! 15 KG 29 50 TARJOUS! ALK. 15 KG ILMAINEN TOIMITUS JA VEDENPITÄVÄ ÄLYPUHELIMEN SUOJAKOTELO 599,UUTUUS! (699,-) 699,SUOSITTU! 135,TARJOUS! 19 90 TARJOUS! KATSO KOIRATUTKIEN HUIPPUTARJOUKSET VERKKOKAUPASTA » KOIRAVARUSTE.FI
I skrivande stund har det nya jaktåret precis kommit igång. För oss jägare innebär detta årets höjdpunkt en möjlighet att tillbringa stunder i egna tankar i naturens frid eller kanske att träffa gamla bekanta och tillbringa kvalitetstid med gänget medan man sysslar med trevliga saker. I den offentliga debatten träder beklagligtvis också helt andra tankar fram om vårt jaktintresse. Somliga betraktar jagandet som blott och bart dödande. Visst, man måste ta livet av djuret innan man kan sätta det i grytan eller klä sig i pälsen. Skjutandet ingår i jakten och måste övas flitigt på skjutbanan för att det fällande skottet ska vålla minimalt med lidande. Men jakten är så mycket mer än att skjuta djur. Vi följer med viltstammarna, inventerar viltet, tar hand om djur som har blivit påkörda i trafiken, utfodrar viltet, skyddar fågelbon vid avverkningar, anlägger viltåkrar, sköter viltförvaltningen och driver jaktföreningar året om för att ta några plock ur allt det som vi gör. För att citera en person som tidigare hade en hög ställning på Forststyrelsen så har vi ”odlat och bevarat”. Därmed innebär det nya jaktåret också skördetid för oss. Tiden är inne att koppla av och ladda batterierna ute i naturen, och i bästa fall skörda ingredienserna till hälsosam viltmat eller fantastiska naturmaterial för hantverk och souvenirer. Det är ofta så, att upplevelserna ute i naturen ger oss den bästa friskvården i vår hetsiga vardag. Jakten handlar i stor utsträckning om att sköta och reglera viltstammarna. Viltet måste må bra för att jakten ska ha en framtid. Å andra sidan har vi arter som måste regleras för att förebygga skador och sjukdomsrisker eller för att exempelvis skydda ursprungliga arter mot främmande invandrare. Samhället skulle inte klara av den mängd trafikolyckor och skador som hjortdjuren skulle orsaka om de fick leva och föröka sig utan reglering. Å andra sidan vore det inte heller acceptabelt att ha en rovdjursstam som beskattar hjortdjuren i tillräcklig omfattning på så att säga naturlig väg. Viltstammarna måste alltså regleras, samtidigt som variationerna ingår i naturens kretslopp. Stammar som överskrider smärtgränsen skärs ner genom avskjutning medan stammar med en negativ utveckling behöver viltvårdande insatser. Detta oavsett om det handlar om sädgåsen, där det långsiktiga internationella samarbetet visar spirande tecken på en ljusare framtid, eller om andra sjöfåglar som går back i utvecklingen. Jägarna uträttar samma arbete också för hönsfåglarna. I år har tiden för triangelinventeringarna förlängts för att vi ska få fram så tillförlitlig information som möjligt om stammarna innan ministeriet fastställer jaktoch fredningstiderna. Vi ska sköta om livsmiljöerna och hålla rovdjuren i styr för att vi också i framtiden ska kunna njuta av mångfalden av arter i vår natur. Jag önskar er alla ett gott och säkert jaktår! ”Odla och bevara” JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 5 l 2017 l 5
J aktvårdsföreningarna producerar ett stort antal tjänster för jägarna. De flesta nya jägare inleder sitt nya intresse med att gå en förberedande kurs som jaktvårdsföreningen ordnar för jägarexamen. Senast vid examenstillfället är alla nya jägare kunder hos jv-föreningen. För den som tänker jaga hjortdjur fortsätter jägarbanan till skjutprovet. Jägarexamen och skjutproven hör till jv-föreningarnas offentliga förvaltningsuppgifter. För många jägare kan dessa två ändå vara de enda gångerna som de personligen har med föreningen att göra. Jv-föreningarnas finansiering förnyas och i samma veva har föreningarnas verksamhet granskats. Tråkigt nog har det framkommit att verksamhetens aktivitetsnivå varierar väldigt mycket från förening till förening. En betydande del (28 %) av föreningarna ordnade inga förberedande kurser för jägarexamen i fjol. Det här gör det problematiskt för nya jägare att slussas in i jakten. Det hör till jv-föreningarnas uppgifter att tillhandahålla tjänster också för jägare som har jagat i många år, till exempel genom att ordna kurser för älgjaktsledare. Redan i fjol höstas infördes betydande ändringar i älgjakten, bland annat genom att kalvskyddet för älgkor förvandlades från lagstiftning till en etisk anvisning. Trots det var det bara 70 procent av jv-föreningarna som i fjol ordnade kurser för jaktledare. En överföring av mera ansvar till jägarna förutsätter att vi med utbildning säkrar att jakten är etisk och ansvarsfull. Jv-föreningarnas organisation och geografiska gränser har i stort sett haft sin nuvarande form åtminstone sedan 60-talet. Världen har emellertid förändrats i mångt och mycket sedan dess och jakten som hobby har fått uppleva nya positiva förändringens vindar. Rent viltkött är mat direkt från naturen och uppskattas också i städerna. För att inte tala om de hälsofrämjande effekterna av att röra sig i naturen och göra saker tillsammans med andra. Nuförtiden kommer inte de nya jägarna från landsbygden på samma sätt som förr, då de växte upp med jakten, utan det är också medelålders personer och stadsbor som börjar jaga. Det här är väldigt positivt! Att bibringa dessa nya jägare en etisk och ansvarsfull attityd till jagandet blir en utmaning för utbildningsverksamheten. I dagens samhälle ökar kraven på etik och ansvar ständigt. Från och med nästa år, för att ta ett exempel, ska det alltid finnas en jaktledare vid jakt på stora rovdjur. Men det blir inget problem bara de utbildningar som krävs blir arrangerade. Ungefär var tredje jv-förening har förmått ordna jaktliga arrangemang för skolor och läroanstalter. Det här är en oerhört viktigt uppgift med tanke på framtiden så att också andra än barn och ungdomar i jägarfamiljer får kunskaper om naturen, jakten och viltvården. Det måste ju gå att öka aktiviteten på den här kanten! Jv-föreningarnas verksamhet bygger till stor del på frivilligarbete. Men jobbet med att administrera dagens 295 jv-föreningar håller som helhet betraktat på att bli tungrott. Många små föreningar har i sina utlåtanden betraktat det som ett problem att hitta frivilliga funktionärer, bland annat för att medlemskåren blir allt äldre till sin struktur. Å andra sidan förhåller det sig så för de små föreningarna att en betydande del av statsbidraget går till de fasta kostnaderna. Eftersom en jv-förening ingår i den offentliga förvaltningen så går det inte att hoppa över årsmötet, bokföringen eller verksamhetsberättelsen. Det är uppenbart att en del av föreningarna redan länge har varit tvungna att pruta på både tjänsterna gentemot medlemmarna och andra tjänster eftersom det inte har funnits tid eller energi för den övriga verksamheten när administrationen har fått sitt. Tanken är nu att lätta på föreningarnas administrativa börda och uppmuntra dem att utreda frivilliga sammanslagningar. Om administrerandet inte skulle lägga beslag på en så stor del av de aktiva personernas tid så kunde de i stället koncentrera sig på att jobba med praktiska viltärenden. Med anställda verksamhetsledare kunde det ordnas fler kurser. Sammantaget innebär allt detta att jaktvårdsföreningarna hädanefter ska kunna tillhandahålla ett ännu större utbud av tjänster för både jägarna och det övriga samhället. Tjänster för jägarna och det övriga samhället Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Överinspektör Jordoch skogsbruksministeriet 6 l Jägaren 5 l 2017
Ändringar i jaktförordningen 7.8.2017 D en förnyade jaktlagen trädde i kraft den första augusti och de ändringar som förnyelsen förutsätter har införts i jaktförordningen. Fällningsanmälan obligatoriskt för vissa viltarter I jaktlagens paragraf 38 a stadgas att statsrådet med en förordning kan fastställa för vilka viltarter det ska göras en fångstanmälan, om jaktens hållbarhet för en viss viltart eller ett ändamålsenligt organiserande av jakten kräver det. Därför har till jaktförordningen fogats en ny paragraf 5 a, med bestämmelser om vilka viltarter det ska göras en anmälan för. Bestämmelsen omfattar arterna rådjur, vildsvin, iller och sädgås. Det här innebär att jägarna hädanefter ska göra en avskjutningsanmälan till Finlands viltcentral för fällt rådjur, vildsvin, iller och sädgås. För rådjurets och vildsvinets del handlar det om att säkerställa att jakten är ändamålsenlig utgående från avskjutningen och stammens beräknade storlek, som i sin tur bygger på avskjutningen. Illern är däremot en jaktbar art som har gått tillbaka, och det görs bara enstaka observationer. Sädgåsen är likaså en jaktbar art som har gått tillbaka och den internationella förvaltningsplanen kräver fällningsanmälan. Dessutom har det konstaterats att den enkät som Naturresursinstitutet varje år skickar ut till 5000 jägare inte ger tillräckligt exakt information om avskjutningen för de jaktbara arter som det finns väldigt litet av. För att vi ska kunna vara säkra på att jakten är hållbar så måste vi få exaktare och mera omfattande information om avskjutningen än vi har i dag. Avskjutningsanmälningen ska göras på Finlands viltcentrals särskilda blankett eller på nätet i tjänsten Oma riista inom sju dygn efter fällningen. I anmälningen ska man fylla i jägarens namn och jägarnummer, antalet fällda djur och arten, tidpunkten och platsen där djuret fälldes. För vildsvin och rådjur ska man dessutom fylla i djurets kön och uppskattade ålder. Dessutom kan jägaren komplettera sin obligatoriska fällningsanmälan med frivilliga uppgifter, som kan handla om hur han säkerställer att jakten är hållbar och ändamålsenligt organiserad. Det kan till exempel handla om en fälld sädgås; är den en taigasädgås eller tundrasädgås? Blev vildsvinet fällt vid en utfodringsplats? Blev rådjuret fällt på en jaktförenings marker? Anmälningsskyldigheten i anslutning till jaktlicens och jaktlicens för hjortdjur Avskjutningsanmälningarna i enlighet med jaktförordningens 9 § har tidigare skickats till jaktvårdsföreningarna. Hädanefter ska de i stället skickas till Finlands viltcentral och göras på viltcentralens särskilda blankett eller på nätet i tjänsten Oma riista. Bestämmelsen lättar på jv-föreningarnas administrativa börda. Enligt paragrafen gäller avskjutningsanmälningen rapphöna utanför landskapen Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten samt europeisk bäver och östersjövikare. Dessutom gäller bestämmelsen för de licensbelagda hjortdjuren. Dessutom preciseras innehållet i avskjutningsanmälningarna. Utöver de tidigare uppgifterna i anmälningen tillkommer skyldigheten att uppge skyttens namn och jägarnummer. Med det här tillägget förenhetligas uppgifterna som ska anges i anmälningen så att den stämmer överens med de övriga lagstadgade avskjutningsanmälningarna. Det här förenklar dessutom arbetet med att utveckla de elektroniska tjänsterna i viltförvaltningens ärendehanteringstjänst Oma riista. Rapphönan kommer av allt att döma att utgöra det enda undantaget vid licensbelagd jakt; där behöver skyttens namn och jägarnummer inte uppges utan det räcker med uppgifterna för licensinnehavaren. Användningen av inhägnad vid vildsvinsjakt Enligt jaktlagens 34 § preciseras användningen av inhägnader och inhägnadernas beskaffenhet med en förordning utfärdad av statsrådet. Det är alltså tillåtet att fånga vildsvin levande med en inhägnad. Den här jaktformen preciseras nu med ett tillägg som har fogats till jaktförordningens 11 §. Syftet med de preciserade bestämmelserna om inhägnaden är att säkerställa att jakten är etisk. Enligt paragrafen ska en inhägnad som fångar vildsvin levande vara tillräckligt stor så att ett vildsvin med ungar får plats i den. Enligt rekommendationerna ska inhägnaden vara minst 50 kvadratmeter. Dessutom ska den vara rund eller oval till formen så att vildsvinen inte kan bli inträngda i hörnen och klättra på varandra. Dessutom ska inhägnaden vara utan tak och det rekommenderas att väggarna är högst 150 centimeter höga så att hjortdjur som förirrar sig in i inhägnaden kan hoppa ut över väggarna. Utanför inhägnaden, men tätt intill den, ska det finnas en gång för avskiljning av vildsvin och denna ska gå att stänga. Jägaren 5 l 2017 l 7
En inhägnad som används vid vildsvinsjakt ska kontrolleras minst en gång per dygn, men helst morgon och kväll, så att ett vildsvin inte tvingas tillbringa mer än ett dygn där. För övriga arter som tas upp i paragrafen (lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, uppfödd fjällräv, räv, mårdhund, hermelin, mink, iller, mård, grävling, utter, vildkanin, ekorre, östersjövikare och gråsäl samt icke fredade däggdjur) ska användningen av jaktredskapet ordnas så, att man minst en gång per dygn kan kontrollera om ett djur har gått i fällan. Hädanefter är det också tillåtet att för en fälla som fångar levande, en inhägnad eller en fotsnara ordna övervakningen med en elektronisk övervakningsapparat, med vilken det går att kontrollera om ett djur har gått i fällan. Även här gäller tidsbegränsningarna ovan. Skjutprovet för vildsvinsjakt med gevär Enligt jaktlagens 21 § reglerar statsrådet med en förordning vilka jaktbara arter som kräver ett skjutprov av skytten. Om detta stadgas hädanefter i jaktförordningens 16 a § 4 moment. Med ändringen i jaktförordningen tillkommer en ny art; vildsvinet. Detta innebär att vid jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsren, björn eller vildsvin med räfflat kulvapen får som skytt fungera enbart en person som har avlagt skjutprov i enlighet med jaktlagens 21 §. Hjortjakt med jaktbåge Jaktförordningens 20 § fastställer vilka jaktbara djur som får jagas med jaktbåge. Förteckningen har nu utökats med vildsvin, små hjortdjur (dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort och skogsren) och mufflonfår. Jaktbåge får således användas vid jakt på vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, uppfödd fjällräv, räv, mårdhund, tvättbjörn, grävling, hermelin, iller, mård, mink, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår och vildsvin samt de jaktbara fåglarna liksom även icke fredade djur. Pilspetsen som jägaren använder för att skjuta ett djur ska vara sådan att en korrekt träff dödar omedelbart. Om jaktbåge används för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår eller vildsvin, ska pilen ha en skärande spets som är minst 22 millimeter bred. Den som jagar europeisk eller kanadensisk bäver med jaktbåge ska fästa pilen vid bågen med en lina. Vid jakt på rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår eller vildsvin med jaktbåge får som skytt fungera enbart en person som har avlagt skjutprovet för jaktbåge i enlighet med jaktlagens 21 §. Om bågskytteprovet stadgas närmare i en förordning utfärdad av jordoch skogsbruksministeriet. För rådjuret träder kravet på avlagt bågskytteprov i kraft 1.1.2018. Utrustningen för jakt efter hjortdjur Enligt 22 § i jaktförordningen ska deltagarna i en jakt efter dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsren ha på sig en rödorange eller orange huvudbonad eller ett sådant överdrag på huvudbonaden, och ett plagg i samma färg som täcker överkroppen. Den orange eller rödorange färgen ska utgöra minst två tredjedelar av plaggets och huvudbonadens synliga yta. Det ovannämnda kravet har inte berört en jägare som jagar från en konstruktion. Bestämmelsen har nu kompletterats på det viset att en jägare som jagar med jaktbåge inte behöver ha orange eller rödorange färg på sin huvudbonad eller sina kläder. Det här är motiverat eftersom en bågjägare jagar på korta avstånd och ett gott skott kräver att djuret står lugnt. Jaktformen är med andra ord så krävande att klädseln och camouflaget är särskilt viktiga för att jägaren ska kunna fälla viltet. I det här sammanhanget, när det handlar om att tillämpa undantag, ska vi notera att när ett jaktlag jagar hjortdjur ska det i regel finnas en jaktledare som ansvarar för säkerheten på jakten. I enskilda fall kan det vara motiverat att en jägare som jagar i skydd av en konstruktion eller en bågjägare använder orange plagg när han går till platsen och när han lämnar den, och i terrängen när han letar efter sitt byte och hanterar det. Finlands viltcentral tolkar bestämmelsen så, att när ett jaktlag jagar hjortdjur är det motiverat med orange klädsel även för en bågjägare – detta med tanke på säkerheten och de praktiska arrangemangen kring jakten. Dessutom kan en jaktledare med stöd av jaktförordningens 23 § kräva orange klädsel också av en bågjägare. Ändringar i anmälan om fällt rådjur Jaktförordningens 44 §, som stadgar om anmälan av fällt rådjur, har upphävts som obehövlig eftersom avskjutningsanmälningen hädanefter regleras i den nya paragrafen 5 a (se ovan). Renskötares rätt att transportera jaktvapen Jaktförordningens 45 §, som stadgar om renskötares rätt att transportera jaktvapen, har upphävts som obehövlig eftersom detta har överförts till jaktlagens 35 §. Med stöd av den här paragrafen kan Finlands viltcentral bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna om transport av vapen i terräng med motordrivet fordon. 8 l Jägaren 5 l 2017 Bågskytteprovet Förordningen om skjutprov för jaktbåge trädde i kraft den sjunde augusti. Vid det nya bågskytteprovet skjuter skytten tre pilar på 18 meters avstånd och har 180 sekunder tid på sig. Tiden börjar från den första pilen. Måltavlan är den samma som vid älgskytteprovet och målområdet har diametern 23 cm.
I skrivande stund ligger en av närhistoriens svalaste somrar bakom oss. Än en gång har jägarna uträttat ett synnerligen värdefullt frivilligt talkoarbete genom att inventera vilttrianglar. Sammanlagt blev det drygt niohundra inventerade trianglar; ett stort tack till er alla som ställde upp! Något liknande system där viltstammarna uppskattas i så gott som realtid finns inte i något annat land. Hos oss kan varje person med tillgång till internet enkelt följa med hur inventeringen framskrider, medan den pågår! En granskning av inventeringsresultatet visar att den kalla och på sina håll även regniga sommaren inte har gått spårlöst förbi. Trots det kan vi ana en svag uppgång för fågelstammarna i jämförelse med fjolåret. Det oaktat står fågeltätheterna fortsättningsvis på en väldigt låg nivå i jämförelse med medelvärdena för de fem senaste åren. För ripans del har den svaga utförsbacken ändå fortsatt, också i jämförelse med siffrorna för fjolåret och resultaten för triangeloch linjeinventeringarna. Det verkar vara typiskt för resultaten att de regionala skillnaderna är avsevärda. Uppenbarligen är det de kraftiga regionala variationerna i regnmängd och väderlek som började när ungarna hade kläckts, som förklarar det mesta av de stora regionala skillnaderna. I den norra delen av vårt land kraschade sorkstammarna, vilket sannolikt också bidrog till att dra ner täthetsindexen. Fortsatt sans och måtta är med andra ord vad som gäller under höstens hönsjakter. I det senaste numret av tidningen Jahti-Jakt finns en sällsynt intressant artikel om andbonas fiender. Den våtmarksekologiska gruppen vid Helsingfors universitet (Holopainen, Miettinen, Väänänen och Nummi) undersökte i somras med hjälp av konstgjorda bon och viltkameror hur gräsändernas häckning lyckas vid stränderna av näringsrika (eutrofa) och näringsfattiga (oligotrofa) vatten. Vid de näringsrika vattnen förstördes merparten av bona under ruvningen. Ungefär vart annat bo plundrades av skator, kråkor och nötskrikor. Att kråkfåglarna står för en så här betydande del av förödelsen kom åtminstone för mig som en överraskning. Förstörelsen fullbordades därefter av mårdhunden, trots att det hade bedrivits effektiverad mårdhundsjakt i området. Vid näringsfattiga vatten förstördes ungefär en fjärdedel av bona och mårdhunden var den värsta boplundraren. De bon som låg i skogen klarade sig klart bättre under ruvningen. Den här undersökningen ger oss jägare en synnerligen konkret bild av hur viktigt det är att hålla efter de små rovdjuren och kråkfåglarna för att andungarna ska överleva. Vi behöver helt klart fler undersökningar av den här typen i viltbranschen. Resultaten var entydiga och forskarna hade använt sig av modern teknik som inte lämnade några som helst tvivel om boplundrarnas identitet. EU har nyligen kompletterat listan över främmande arter som ska bekämpas och till den här listan har nu mårdhunden också fogats. Dock träder ändringen för mårdhundens del i kraft först på våren 2019 efter en övergångstid. Med främmande arter avses både växter, djur och andra organismer som människan avsiktligt eller oavsiktligt har infört från artens naturliga utbredningsområde. De skadliga främmande arterna är sådana som har konstaterats hota mångfalden i naturen. Vi väntar med intresse på hurdana de preciserande bestämmelserna för mårdhunden kommer att bli efter övergångstiden. Räknat i antal fällda individer var ju mårdhunden redan under föregående jaktår det främsta viltet här i landet. Ändringen kommer säkerligen att innebära ökad frihet för uppgiften att hålla mårdhundarna i schack. De nya regionala viltråden och riksviltrådet inledde i början av augusti sin treårsperiod. Ett stort antal personer avgick och nya tillträdde, vilket även bäddar för möjligheter att förnya verksamhetskulturen i råden. De regionala viltråden har fått en betydande roll vid planeringen och etableringen av hjortdjurspolitiken i sina respektive regioner. Beträffande politiken för de stora rovdjuren har viltrådens roll snarare handlat om etablering. Till rådens kärnuppgifter har hört att låta intressegrupperna föra fram sina synpunkter i frågor som berör vilthushållningen. Tack vare detta naturliga diskussionsforum har vi ofta kunnat avstyra konflikter. Jag önskar de nya råden framgång i deras viktiga uppdrag i främsta linjen för vilthushållningen i vårt land! På tröskeln till det nya jaktåret TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt 9 l Jägaren 5 l 2017
12 l Jägaren 5 l 2017 R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Tävlingen För viltet Några tips om vad du kan göra just nu Undvik höstplöjning – mera växttäcke vintertid Lämna ett stråk med otröskad säd åt viltet Anlägg våtmarker och iståndsätt utfallsdiken enligt principerna för naturenligt vattenbyggande Spara snår och undervegetation i skog av alla åldrar Gynna blandbestånd och variationer i trädstorlek och beståndstäthet Förhandsröj bara kring träden som ska sparas – undvik överdrivet städande Iståndsätt dikade torvmarker med glest trädbestånd så de blir lämpliga för viltet Spara träd i grupper Torrlägg dämda våtmarker med 6-8 års mellanrum för att stimulera näringsresurserna Ställ upp och hjälp forskningen Förbered vinterutfodringen Sätt upp slickstenar för viltet Jaga små rovdjur Mera information finns på: www.riistametsa.fi, www.kosteikko.fi, www.riista.fi Tävlingen För viltet går ut på att vaska fram den bästa naturvårdaren i landet. Tävlingen är avsedd för jaktföreningar och jakträttsinnehavare som aktivt sköter viltets livsmiljöer. Även enskilda jägare som har gjort en insats för viltet kan ställa upp i tävlingen – det räcker med ett projekt! För mera information se webbplatsen riistanvuoksi.fi TU OM O TU RU N EN Det görs enormt mycket talkoarbete för viltet. Omsorgen om sädgåsen har fått den här gruppen med jägare att börja med ringmärkning. Vilken är din insats för viltforskningen?
Jägaren 5 l 2017 l 13 Vi samarbetar: 1. 3000 € presentkort på Retkitukku och diplom 2. 2000 € presentkort på Retkitukku och diplom 3. 1000 € presentkort på Retkitukku och diplom Bland deltagarna i bägge klasserna lottar vi dessutom ut sex presentkort á 500 € på *Retkitukku. Värdefulla priser: I klassen för föreningar belönas de tre bästa och de belönade presenteras i tidningen Jägaren. Priserna består av diplom och presentkort på *Retkitukku: Anmäl dig på RIISTANVUOKSI.FI R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Suomen suosituin riistakamera * Gäller ej Garmin M AR KO SV EN SB ER G Är också din skog viltvänlig? Ända från planteringen är det viktigaste med plantskogsskötseln att styra utvecklingen till ett blandbestånd. Lämna de sparade grupperna av träd obehandlade och spara viltsnår. Spara lövträd åtminstone i luckor, svackor och skuggiga kanter.
14 l Jägaren 5 l 2017 ANTTI PIIRONEN , Finlands viltcentral och JUHO RISTIKANKARE ? Bilder: ANTTI PIIRONEN KONSTGJORDA ÖAR OCH BOLÅDOR skapar boplatser för änder Ruvningen är ett kritiskt skede för fåglarna, i synnerhet för dem som häckar på marken. Vid sjön Ahtialanjärvi i Lempäälä i Birkaland har fågelvänner skapat trygga och inbjudande boplatser för änderna genom att bygga konstgjorda öar med bolådor på. De trygga boplatserna har inneburit en klar och tydlig uppgång i antalet änder och små måsfåglar som häckar vid sjön. D en skyddande effekten som de små konstgjorda öarna har för änderna bygger på två faktorer. Dels ger öarna, där de flyter ute på öppet vatten, skydd mot landrovdjur och i synnerhet mot räv och mårdhund. Dels häckar små måsfåglar som fisktärnor och skrattmåsar också gärna på öarna. Måsfågelkolonierna försvarar ettrigt sina bon mot rovdjur, vilket innebär att också änderna som häckar där blir skyddade. Vi känner till att i synnerhet vigg och brunand gärna häckar i skydd av måskolonier. Vi kan göra de konstgjorda öarna ännu attraktivare som häckningsplats genom att bygga bolådor åt änderna. Vid sjön Ahtialanjärvi i Lempäälä bestämde sig fågelvännerna för enkla lådor av faner med tak och väggar baktill och på sidorna. Lådorna fylls med torrt hö eller halm. Konstruktionen ger änderna ett bo som också skyddar mot bevingade rovdjur. Taket på lådorna fungerar samtidigt som bounderlag för måsar och tärnor. Idén med att kombinera konstgjorda öar med bolådor är med andra ord nästan den samma som med de populära rörformiga andbona; de skyddar mot både landrovdjur och rovfåglar. Men av allt att döma verkar öarna med bolådor och måskolonier ändå upplevas som attraktivare av änderna än rörbona. Närbild av öppningen till en bolåda som är maskerad med jättegröe. Maskera lådan och fyll den med bomaterial så att bara öppningen syns utåt. Observera lådan av bräder ovanpå bolådan; den är ett bounderlag för tärnor och måsar.
Jägaren 5 l 2017 l 15 Uppåt för änderna tack vare bolådorna De konstgjorda öarna i sjön Ahtialanjärvi med sina bolådor har haft en fantastisk dragningskraft på sjöfåglarna. I fjol häckade sammanlagt 38 sjöfågelhonor på de 25 öarna! Av dem var 10 viggar och 11 brunänder! Viggen och brunanden har gått kraftigt tillbaka, men här vid Ahtialanjärvi har båda arterna ökat rejält tack vare öarna och bolådorna. Även gräsänder har flyttat in i lådorna. I dagsläget är det över 90 procent av sjöns gräsands-, brunandsoch vigghonor som häckar i bolådorna och de gör det tillsammans med tiotals par tärnor och skrattmåsar. En konstgjord ö eller ett skär är helt enkelt en ö som man har byggt i vattnet. Det lättaste sättet att bygga ett skär är med stenar stora som ett människohuvud, som man orkar kånka för hand. Den bästa metoden är att köra ut stenarna på sjön med lastbil på vintern, bara isen och tillstånden det tillåter. Det här fungerar bäst om öarna är små och ligger en god bit ut från stranden. Det räcker med en yta på några kvadratmeter. Avståndet från stranden är viktigt för att inte landlevande rovdjur ska känna sig frestade. Vad skären beträffar är det bäst att göra fler än man tror att man behöver eftersom en del av dem sannolikt ändå blir utan häckande par på grund av någon störande faktor. Gör inte kanterna på skären allt för branta eftersom måsungarna ska kunna ta sig upp på land igen när de har simmat omkring. På ett några kvadratmeter stort skär finns det plats för två-tre bolådor. För sjön Ahtialanjärvi har det visat sig fungera bäst med lådor som är 50 cm breda, 55 cm djupa och 25 cm höga. Ställ lådan med den öppna sidan mot vattnet och så nära vattenbrynet som möjligt, så inte måsungarna tar sig in och stör den häckande andhonan. På det här viset kan honorna också lämna boet och återvända utan att bli störda av måsarna och tärnorna. Byt materialet i bolådorna varje år före häckningen. Jättegröe har goda värmeisolerande egenskaper och utgör ett utomordentligt bomaterial, men det går också bra med halm och hö. För måsarnas och tärnornas häckning kan man lägga våtmarksgyttja på lådornas tak. Där kan de sedan göra sin bogrop. Konstgjorda öar med bolådor, som man bygger i fågelsjöar, skapar trygga och lockande boplatser för änder. Fåglar som häckar på en ö i en sjö är mindre utsatta för landrovdjurens predation och måsfåglarna som också gärna häckar på öar ökar skyddet för de häckande änderna ännu mer. Bolådorna ökar säkerheten på öarna och änderna häckar gärna i dem. Lådorna skyddar dessutom mot rovfåglar och kråkor. En konstgjord ö med bolådor på vårvintern. Ön på bilden är ungefär tio kvm stor och har tre bolådor. Observera bolådornas placering med öppningen mot vattnet och nära vattenbrynet.
16 l Jägaren 5 l 2017 JYRKI PUSENIUS , Naturresursinstitutet I drygt 40 år har älgjägarna i vårt land fyllt i älgobskort. Före databasen Oma riista togs i bruk var det fler än fyra älgjaktlag av fem som fyllde i älgobskort. Årligen gjordes i medeltal drygt 200 000 observationer. Med Oma riista blev jägarna ännu aktivare med att bokföra sina observationer. När man byter system är det viktigt att materialet som man har samlat in med olika system fortfarande är jämförbara sinsemellan. Därför gör vi älgforskare på Naturresursinstitutet här en genomgång av huvudprinciperna för bokföringen av älgobservationer. Antalet dagliga älgobservationer står i proportion till stammens täthet. Därför är indexet för observationer per dag en tillförlitlig indikator för förändringarna i älgstammens storlek. Förutsättningen är förstås att observationerna antecknas efter samma principer år efter år (bild 1). Utifrån antalet observerade vuxna hanar och honor, och kalvar kan vi beräkna förhållandet mellan tjurar och kor, och stammens produktivitet, som vi måste känna till för planeringen av beskattningen. Genom att samköra de dagliga observationerna med de dagliga fällningarna kan vi beräkna stammens struktur före jakten, det vill säga det som kan kallas den jaktbara stammen (bild 2). Huvudprinciperna för bokföringen av observationer För att observationsmaterialet ska vara användbart för de ovannämnda ändamålen måste vi följa vissa huvudprinciper vid insamlingen av materialet. Det är viktigt att vi enbart antecknar observationer gjorda under älgjakten. Detta framför allt för att vi ska kunna omvandla observationerna till olika index som beskriver stammens storlek, exempelvis observationer per jägardag. Indexet visar hur många observationer som görs med en viss insats, här en dag på jakt. För att kunna beskriva den här insatsen antecknar vi för varje dag på jakt uppgifter som datum, hur många timmar jakten varade, antalet deltagande jägare och hundar, jaktsättet (behövs för tolkningen av resultaten) och de yttre omständigheterna. Det är oerhört viktigt att jägarna antecknar uppgifterna om jaktdagen också sådana dagar då inga älgar blir observerade eller fällda. Naturligtvis ska observationerna och uppgifterna om jaktdagen antecknas också sådana dagar då jägarna ser älgar men inte fäller någon. Dagar då en eller flera älgar blir fällda ska de fällda älgarna också bokföras som observationer om de inte tidigare under samma dag har blivit observerade och bokförda. Härav följer den viktiga principen att varje observerad älg bara får antecknas som observerad en enda gång per jaktdag. Det här kräver att jaktledaren besitter förmågan att sålla i observationsmaterialet. En viktig orsak till att vi antecknar observationerna på det här sättet är att vi måste bevara observationsmaterialets jämförbarhet. Det här innebär att vi i rätt stor omfattning håller på traditionerna. Oma riista har inneburit en hel del nyheter som gör jakten lättare för jägarna, men ibland får vi intrycket att praxis inte alltid är så Anteckna älgobservationerna rätt 1 2 3 4 5 6 40 80 16 00 24 00 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Södra Finland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor 1 2 3 4 5 6 10 20 30 40 50 60 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Uleåborg-Kajanaland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor 1 2 3 4 50 10 15 20 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Lappland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor Bild 1 Indexen som beskriver älgstammens storlek i södra Finland samt i Uleåborgs och Lapplands län åren 2000-2016. Utvecklingen enligt indexet ”Observationer per jaktdag” och den kvarstående stammen efter jakten (enligt jägarnas uppgifter) avviker från varandra, i synnerhet åren 2015-16. Det här kan bero på att fällda älgar inte blev bokförda i Oma riista, bland annat på grund av brister i anvisningarna. Åren 2009-2012 bokfördes trafikolyckorna på ett annat sätt, vilket här anges med en bruten linje. Alla index som beskriver stammens utveckling används vid uppskattningen av älgstammens storlek, vilket görs med institutets uppskattningsmodell. F örvaltningen av älgstammen i vårt land bygger på målsättningarna för stammens täthet och struktur , vilka formuleras separat för varje älghushållningsområde. Tack vare älgobskortet som lanserades 1973 av Viltoch fiskeriforskningsinstitutet har vi kunnat följa med stammens storlek och struktur kostnadseffektivt. Älgobservationerna utgör fortsättningsvis kärnan i materialet när Naturresursinstitutet tar fram de årliga uppskattningarna av stammen med sin älgmodell (se http://riistahavainnot.fi/hirvielaimet/hirvikannanarviomenetelma).
Jägaren 5 l 2017 l 17 strömlinjeformad som den i teorin kunde vara. Det här beror ofta på att vi måste bevara jämförbarheten. Materialet inhämtas i Oma riista med bevarad jämförbarhet På den gamla goda tiden med älgobskort var idén den, att varje vuxen älg som hade blivit observerad under jaktdagen skulle rapporteras, en enda gång. Utöver tjurarna och älgkorna som klassades utifrån antalet kalvar antecknades också antalet oidentifierade individer. Till den här kategorin hänfördes också kalvar som observerades ensamma. Nytt för i år är att ensamma kalvar kan antecknas separat, vilket minskar på behovet att anteckna ytterligare uppgifter. I obskortets fält för antalet fällda älgar av de observerade antecknades den dagliga avskjutningen, uppdelad i vuxna tjurar, vuxna kor samt tjuroch kokalvar. På det här viset blev varje observerad älg antecknad på kortet och dessutom blev varje fälld individ antecknad i kolumnen för fällningar. För att bevara jämförbarheten hos älgmaterialet ska exakt samma information inhämtas genom Oma riista. Eftersom informationen nu består av observationer som varje jägare själv har skrivit in i tjänsten så kräver sammanfattningen av jaktdagen samma arbete av jaktledaren som förut: de observerade älgarna ska separeras så att varje vuxen individ blir bokförd en enda gång. Dessutom måste jaktledaren kontrollera att varje fälld älg också är bokförd som observerad. På det här viset stämmer loHA N N U HU TT U giken i informationen med anteckningarna för observationer och fällningar på älgobskortens tid. Vi har fått frågan om varför inte de digitaliserade jägarobservationernas flaggskepp, Oma riista (eller älgdatasystemet) automatiskt bokför de fällda älgarna också som observationer. Under arbetet med att utveckla tjänsten har vi de facto diskuterat en automatisk bokföring av fällningar som observationer, men det finns situationer där detta, om det genomförs rakt av, lätt kan ge upphov till felaktig information i databasen. Ett exempel: en observation kan bestå av en älgko med en kalv och en ko utan kalv, som befinner sig på samma plats. Jägarna fäller kalven och kon utan kalv, och antecknar ”kalv” och ”ko”. Om Oma riista skulle överföra de här fällningarna automatiskt till observationer så skulle det sannolikt bli en ”ko med en kalv”. Med andra ord skulle observationen av kon utan kalv falla bort om den inte bokfördes separat också som en observation. Det här skulle leda till ett fel i uppskattningen av kalvproduktionen eftersom andelen kor med kalv blir överskattad. Den här exempelsituationen skulle kunna klarläggas med några uppföljningsfrågor. Men å andra sidan, om observationen skulle handla om en ko utan kalv och två kor med två kalvar så skulle vi bli tvungna att fram ett helt paket med uppföljningsfrågor för varje fällningsalternativ. Det skulle inte dröja länge innan vi gick miste om nyttan med automatiseringen av observationsanteckningarna! Med tanke på utvecklandet av systemet och användarna är den tydligaste lösningen därför den, att användarna i älgobskortens anda antecknar varje observerad individ en gång, och dessutom antecknar varje älg som blir fälld. I år underlättar Oma riista-appen antecknandet för användarna genom att påminna dem om att också anteckna observationen när de bokför en fällning – om det inte redan är gjort. 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Södra Finland kor/tjurar kalvar/100 kor 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Uleåborg-Kajanaland kor/tjurar kalvar/100 kor 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Lappland kor/tjurar kalvar/100 kor Bild 2 Kalvproduktionen (kalvar/ko) och förhållandet kor/tjurar i den vuxna stammen i södra Finland samt i Uleåborgs och Lapplands län åren 2000 till 2016. Kalvproduktionen och stammens struktur används vid uppskattningen av älgstammens storlek, vilket görs med institutets uppskattningsmodell.
18 l Jägaren 5 l 2017 JANI KÖRHÄMÖ , Finlands viltcentral Klart fler jaktlicenser för hjortdjur Finlands viltcentral har beviljat jaktlicenserna för hjortdjur för det nya jaktåret; sammanlagt 52 771 licenser för älg, 36 191 licenser för vitsvanshjort, 169 licenser för dovhjort och 18 licenser för skogsren. För både älg och vitsvanshjort beviljades ungefär en fjärdedel fler jaktlicenser än i fjol. Hela 95 procent av ansökningarna gjordes på nätet. F ör både älg och vitsvanshjort beviljades i år totalt ungefär en fjärdedel fler jaktlicenser än i fjol. För älg beviljades fler licenser i alla viltcentralsregioner än i fjol. Sett till antalet beviljades flest älglicenser även i år i viltcentralsregionerna Lappland och Uleåborg, som båda är stora till arealen. I förhållande till arealen beviljades mest älglicenser i regionerna KustÖsterbotten, Sydöstra Finland och Nyland. I förhållande till fjolåret ökade antalet licenser relativt sett mest i regionerna Lappland, Österbotten, Norra Karelen och Södra Tavastland. Enligt Naturresursinstitutets beräkningar har älgstammen vuxit och i ungefär hälften av älghushållningsområdena överskrider älgtätheten den målsatta nivån. Enligt institutet fanns det mellan 79 000 och 103 000 älgar kvar efter jakten i fjol medan den målsatta nivån för hushållningsområdena ligger på mellan 65 000 och 89 000 älgar. I flera regioner är målet för de avskjutningsplaner som jv-föreningarna tog fram i våras att minska stammen till den målsatta nivån. I höstas fälldes ungefär 49 700 älgar och 32 200 vitsvanshjortar. I höst beräknas avskjutningen stiga till drygt 60 000 älgar och 40 000 vitsvanshjortar. Vitsvanshjortarna är utpräglat koncentrerade till viltcentralsregionerna Egentliga Finland, Satakunta, Nyland, Södra Tavastland och Norra Tavastland, och stammen har av allt att döma vuxit. Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av stammens storlek uppgick vitsvansstammen i landet som helhet till cirka 77 000 hjortar efter jakten i höstas. Flest jaktlicenser för vitsvanshjort beviljades i regionerna Egentliga FinJulskinka på älgjakten V ildsvinsstammen i vårt land har under de senaste åren vuxit och brett ut sig med god fart. Allt fler jaktföreningar stöter på arten i sina jaktmarker och då blir det också aktuellt med vildsvinsjakt. Stammens tillväxt måste begränsas, vilket kräver att jägarna lär sig hur arten ska jagas och hur man förbereder sig i jaktföreningarna. Det är ingenting ovanligt att vildsvin blir fällda på älgjakt och under de senaste höstarna hände det emellanåt att älgjakten övergick i grisjakt. Också i höst kan det hända att det dyker upp ett vildsvin på älgpasset och då är det viktigt att jaktlaget har kommit överens på förhand om vad som gäller. Jaktledaren gör därför klokt i att gardera sig och ge sitt jaktlag instruktioner för den händelse grisar skulle dyka upp. Jakten efter vildsvin är inte licensbelagd och säsongen är väldigt lång. Det är bara suggor med ungar som är yngre än ett år som är fredade, från början av mars till slutet av juli. Den färska ändringen i förordningen kräver dessutom att vildsvinsjägare ska avlägga ett skjutprov om de jagar med räfflat kulvapen. Provet är det samma som för licensbelagda hjortdjur, vilket betyder att älgjägare i regel har ärendet i ordning. Den som jagar vildsvin ska före jakten kontrollera att han faktiskt har rätt att jaga vildsvin i området. I arrendeavtal och jakttillstånd som inkluderar allt vilt ingår naturligtvis också vildsvinen. Avtal som gäller enbart hjortdjur inkluderar däremot inte vildsvin. I oklara fall är det bäst att uppdatera arrendeavtalet i tid. land och Satakunta. Syftet med höstens jakt är att minska på stammen, i synnerhet för att bryta den stigande trenden för trafikolyckorna med hjortar. Dovhjort jagas i blygsam omfattning i de södra och sydvästra delarna av landet. Likaså fälls enstaka individer av skogsren i regionerna Österbotten och Mellersta Finland. VIOLETTA NOWAK CIC
S H A R E T H E A D V E N T U R E ULTRACOM AVIUS VHF -koiratutka tuo seikkailun koko jahtiseurueen älypuhelimiin. Tarina todistaa koiran ja isännän menestyksekkään yhteistyön. Panta käy kaikenkokoisille koirille. Seisontahälytys, tarkka haukkulaskuri sekä huomiovalo turvaavat ja tehostavat jahtitilannetta. Ultratarkka Ultrapoint kartta-aineisto, kertalisenssi sekä mahdollisuus laajennuksiin tuovat seikkailun luoksesi. ultracom.fi VIE SEIKKAILUT JAHTISEURUEEN PUHELIMIIN. Kotimainen tehotiimi: Repe ja ULTRACOM AVIUS VHF-koiratutka Verkkokauppa: store.ultracom.fi Ei VUF – vaan VHF! ” Hyvä Repe, täydet pointit! ultracom_210x297mm_metsastaja-lehti.indd 1 23.8.2017 14.16.18
20 l Jägaren 5 l 2017 HARRI AHO , LokalTapiola På en lyckad jakt sker inga tillbud E n lyckad jakt utan tillbud är vad vi alla önskar oss. Till oss på LokalTapiola kommer varje år drygt tio olycksfall med ersättningskrav som har inträffat under jakt. I förhållande till antalet jägare är det här en relativt låg nivå. Antalet olycksfall har under de senaste åren stått på i stort sett samma nivå, trots att jaktdagarna har blivit fler. Oftast sker olyckorna under jaktårets första dagar när ivern är på topp. Den viktigaste säkerhetsfaktorn på jakt är jägarens attityd. Nästan alla olycksfall har som gemensam nämnare att någon har hanterat sitt gevär vårdslöst. Jägarna är väl insatta i säkerhetsreglerna, men man ska också komma ihåg dem och ha tålamod att följa dem. Jägaren är en levande annons för jakten. Hans (eller hennes) uppträdande påverkar allmänhetens inställning till jakten och därför måste varje jägare kunna det grundläggande och reglerna. God jakt önskar LokalTapiola! Kom ihåg de här reglerna på jakt: Skjut bara om du har identifierat djuret med säkerhet. Varje år inträffar det olycksfall i vårt land där ett skott oavsiktligt träffar en människa eller jakthund. Nästan undantagslöst har olyckan skett för att skytten har skjutit i en sektor där han inte får skjuta, för att skytten inte har identifierat målet eller för att han inte har hållit reda på var en jaktkamrat eller hund befinner sig. I en båt är arbetsfördelningen den, att den ena skjuter och den andra ror. Det enda sättet att hålla skjutskickligheten uppe är genom att träna. Därför rekommenderas att jägaren åker till skjutbanan både före och under jaktsäsongen. Hantera alltid ett vapen som om det vore laddat! På pauserna håller du hagelgeväret brutet och studsaren med slutstycket öppet. Lägg i patronerna först på passet och ta ur dem innan du lämnar passet. När du tar ur patronerna ska pipan vara riktad åt ett riskfritt håll, exempelvis mot marken. Jägaren själv och ingen annan ansvarar för varje skott han skjuter. Det säkraste är att transportera geväret oladdat i sitt fodral. Följ jaktledarens anvisningar: planera passlinjerna och rätta dig efter dem vid skottchans. Promille i blodet och jaktvapen är en olämplig kombination. Den som vill ta sig ett glas väntar tills jaktdagen är avslutad. Om det blev sent kvällen innan och det på morgonen fortfarande finns promille i blodet så stannar gevären i sina fodral tills alkomätaren visar noll. På jakt är det nolltolerans mot alkohol som gäller. Genom jaktkortet är varje jägare försäkrad i LokalTapiola Jägarförsäkringen täcker olycksfall som inträffar på jakt eller på en tävling eller övning med anknytning till jakt, förutsatt att olyckan beror på ett skott som brinner av. Försäkringen gäller enbart olyckor som orsakas av ett jaktvapen. Den gäller således inte andra slag av olyckor som inträffar på jakt. För att gardera sig mot sådana olyckor kan jägaren ta en olycksfallsförsäkring. Etiska regler för jägare: 1. Uppträd så att du främjar jaktens anseende. 2. Följ principen för hållbart nyttjande. 3. Respektera viltet. 4. Utveckla dina kunskaper och färdigheter. 5. Tänk på säkerheten. 6. Sköt om relationerna till markägarna. 7. Ta hänsyn till bebyggelse och andra som rör sig i naturen. 8. Respektera andra jägare. TE RO KU IT UN EN
Vaijeritalja 2000 kg Käsivinssin vetokyky 2000 kg. Kokometallinen rakenne. Vaijerin paksuus 4,8 mm, pituus 2,8 m. 501558498 Kuulosuojain 3M Sport Tac MT16H210F Kuuleva kuulosuojain metsästykseen, joka vaimentaa tehokkaasti voimakkaat äänet. Kokoontaittuva ja automaattinen virrankatkaisu. Toiminta-aika n. 600 h ja paristo AAA 2 x 1,5 V. 500729227 19 95 (29 95 ) 119 00 Aseja lukkoöljy CRC GUN140 100 ml Aseja lukkoöljy puhdistaa, suojaa ja voitelee. Pakkasenkestävyys -54 °C astetta. Erinomainen öljy myös erilaisiin lukkovoiteluihin. 500725157 Rataslukkovyö PROF EN-hyväksytty. 35 mm leveä, pituus 6 m. Maksimikuorma 1000/2000 kg. 500229148 Käsine Mechanix Fastfit Woodland Camo Metsästäjille ja erämiehille synteettisestä materiaalista valmistetut käsineet jotka pysyvät viileinä ja miellyttävinä TrekDry materiaalin johdosta. Helpot laittaa käteen ja ottaa kädestä avorannekkeen ansiosta. Konepestävät. Koot 8-11. 4 95 (5 95 ) 16 95 18 95 12 95 (16 95 ) Säilytyslaatikko Allibert Maxi Crownest Sopii elintarvikkeiden säilyttämiseen niin varastossa kuin sisätiloissa. Laatikkoon on saatavissa erillinen kansi. Laatikko on pinottava. Väri harmaa. L 39 cm, K 30 cm, pituus 59 cm. Tilavuus 52 l. 501593885 Metsästysveitsisarja Ironside Laadukas metsästysveitsisarja sisältää neljä erilaista veistä, nahanleikkuusakset, leikkuulaudan ja muovikotelon. 501570577 19 95 (29 95 ) Asekaappi PROF 6 aseelle EN14450:2006 S1 sertifioitu. Turvalukko varaavaimella. Seinän paksuus 3 mm, ovi 4 mm. Lukittava lokero ammuksille. Puhdistuspuikkoteline ovessa. Voidaan pultata seinään ja lattiaan. Koko 1490 x 350 x 350 mm. Paino: 74 kg. 501078594 Korvatulpat 3M Peltor LEP-100-EU kuulevat Kuulevat korvatulpat, joilla voit paikantaa ympäristön äänet, kuulla puheen ja varoitussignaalit ilman korvatulppien poistoa. Kevyet korvatulpat eivät haittaa päähineen käyttöä ja ovat mukavat käyttää kuumissakin olosuhteissa. 501568059 349 00 349 00 (419 00 ) Tarjoukset voimassa kaikissa K-Raudoissa 30.9.2017 asti niin kauan kuin varatut erät riittävät. Ei ennakkovarauksia, ei jälleenmyyjille. KATSO LÄHIN K-RAUTA JA LAAJA VALIKOIMA: k-rauta.fi · SUO MEN LUOTETU IN RA UT AK AU PP A · 2009 2012 2016 SYYSMETSÄLLE K-RAUDASTA! KATSO KOKO ASEKAAPPIVALIKOIMAMME k-rauta.fi
22 l Jägaren 5 l 2017 HEIKKI LEHIKOINEN Viltvård från björnriter till nutid Viltvården i vårt land fick upp farten när de första jaktföreningarna grundades mot slutet av 1800-talet. Det gemensamma syftet med föreningarna var att säkerställa att de krympande viltstammarna skulle vända uppåt igen. Även om den tidens viltvårdsmetoder var annorlunda än de är idag så var syftet det samma: att trygga viltstammarnas framtid. Syftet var det samma också i de lagar som hade stiftats under tidigare århundraden, och i ännu äldre tiders jaktritualer. F ör att hedra en fälld björn ordnade man en fest som avslutades med att den fällda björnens ben återbördades till skogen där den hade levt. Benen lades under ett särskilt träd och skallen hängdes upp i en gren på trädet. Nuförtiden tolkar vi ritualen så, att jägarna gav benen tillbaka till björnarnas urmoder, som byggnadsmaterial för en ny björn. Men ritualen kan också ges en vidare tolkning där björnen symboliserar skogen och representerar alla fällda djur. Björnens död och återbördandet av benen symboliserar en pånyttfödelse för allt vilt som människan fäller. Den tidens jägare tänkte sig att de på så vis kunde hindra djurstammarna från att dö ut. Även i den tidigmoderna lagstiftningen fanns det en strävan att skydda djurstammarna. I exempelvis skogslagen från 1664 fastslås att vissa djurarter skulle få fortplanta sig i fred. Med Guds välsignelse skulle djur och fåglar i fred och utan förhinder få föröka sig under tiden då de brunstar. Men med lagefterlevnaden blev det visserligen si och så på den tiden, eftersom övervakningen var otillräcklig och det fanns brister i tjänstemännens och allmogens kunskaper om lagarna. Den organiserade viltvårdens första steg I slutet av 1800-talet hade bävern försvunnit från naturen i vårt land och älgen var på väg att följa efter. Detta bekymrade en del av jägarna, som därför understödde bildandet av jaktföreningar och jaktlag för att inskärpa laglydighet i jägarna och radikalt decimera eller till och med utrota rovdjuren. Finska Jagtföreningen som hade hela det autonoma Finland som sitt verksamhetsområde lät 1868 trycka och distribuera ett häfte på både svenska och finska om den förnyade jaktlagen. Där informerades också om det honorar som föreningen utfäste sig att betala för fällda rovdjur. Den mest konkreta av de nygrundade jaktföreningarnas viltvårdsmetoder blev mycket riktigt decimeringen av rovdjuren. I den första paragrafen i stadgarna för Jaktföreningen i Tavastehus län från 1873 stadgas det att syftet med föreningen är att samvetsgrant följa jaktlagarna och övervaka deras efterlevnad, samt att bedriva jakt efter rovdjur och minska på de skador som rovdjuren åstadkommer, och därigenom gynna det nyttiga skogsviltet. Utrotandet av djur som betraktades som skadliga begränsade sig inte till de stora rovdjuren. Skottpeng betalades också för örnar och hökar, uvar, kråkor, skator och rävar. Man införde också fredningar som en viltvårdsmetod för hotade djurstammar. Så trädde till exempel en fredning av älgen i kraft 1868 och eftersom det förekom ett visst mått av övervakning av jaktförbudet så började älgstammen så sakta repa sig. År 1899 ansågs stammen ha vuxit till sig så pass mycket att jakten blev lovlig igen. Ett bättre bevis på den stora nyttan av och kraften hos viltvården eller snarare en respekterad fredning kan vi inte önska oss, än att en utrotad viltart har återvänt till landet, konstaterade fabrikören och viltvårdaren Karl Fazer som fällde den första lagliga älgen i Helsinge kommun sedan fredningen hade upphävts. Från rovdjursutrotning till viltvård med helhetssyn På 1920-talet inleddes emellertid en förändring i viltvården. Man började i allt högre grad betrakta naturen som en helhet och då började också attityderna till rovdjuren förändras. Vissa av dem gavs en begränsad plats i vår natur. Viltet betraktades som en ekonomisk nyttighet och man försökte forma djurens livsmiljöer efter djuren själva. På det här viset blev det möjligt att öka avkastningen av viltet. Långt in på 60-taEV AKR IS TI IN A HA KK AR AI N EN , SM M :N KU VA -A RK IS TO En iståndsatt våtmark för viltet i Kytäjä i Hyvinge.
Jägaren 5 l 2017 l 23 let betraktades viltet därför som en resurs som man kunde maximera med insatser av människan. Ett tänkesätt som detta måste dock stödas med kunskap och det ansågs därför nödvändigt att skaffa sig information. År 1925 grundades därför Kommittén för villebrådsbiologi för att åtgärda den här bristen. Under krigsåren utvidgades viltforskningen när man på jordbruksministeriet skissade på ett lyft för vilthushållningen.1942 grundades Finlands Viltvårdsstiftelse. Till stiftelsens uppgifter hörde att skapa en biologisk grund för en förnuftig beskattning av viltstammarna och produktiv viltvård. De här uppgifterna överfördes senare till Viltoch fiskeriforskningsinstitutet, som 2015 blev en del av Naturresursinstitutet. Viktigare än vad forskningsinstitutet heter är ändå det, att viltvårdsarbetet nu kunde stå på en vetenskaplig bas. Arbetet med att följa med förändringarna hos älgstammen utgör ett gott exempel på vad forskningsinformation kan användas till. Älgstammen växte och hade 1966 nått nivån 40 000 djur. Uppmuntrade av tillväxten beviljade myndigheterna för många licenser och åren 1969 till 1971 var älgen fredad igen i nästan hela landet. Forskningen visade att nedgången berodde på att avskjutningen hade fel struktur. Det borde ha sparats på de vuxna älgarna, men i stället fälldes många fler sådana än kalvar. Det här hade negativa konsekvenser för produktionen av kalvar. Efter de fredade åren bestämdes två nya principer för förvaltningen. För det första höjdes avskjutningen av kalvar medan avskjutningen av vuxna minskades. Den andra principen handlade om exaktare inventeringar än förut och ett samarbete mellan forskare och jägare för att följa med stammens åldersstruktur. På det här viset ökade produktionen av kalvar och älgstammen stabiliserade sig. Viltvården blir en del av naturvården Under 70-talet påverkades jakten och viltvården i allt högre grad av press utifrån. Och sålunda, som forskaren Pirjo Ilvesviita, uttryckte saken, började man värdera naturresurserna även ur ett annat perspektiv än det instrumentellt nyttiga. Detta hade konsekvenser också för viltvården. Syftet med viltvården var inte längre enbart att förbättra livsbetingelserna för enskilda viltarter utan man fäste uppmärksamhet även vid den övriga naturen och bevarandet av mångfalden; man värnade hellre naturen än formade den. En av de största förändringarna gällde förhållandet till de stora rovdjuren. Tidigare betraktades rovdjuren som någonting destruktivt för viltet, men nu fick de ny status som vilt och betraktades som en komponent i naturens balansmekanism. Systemet med skottpeng slopades och så småningom fick de stora rovdjuren förvaltningsplaner. Enligt principerna i planerna kan rovdjursstammarna vid behov också reduceras. Vinterutfodringen av viltet, jakten efter smårovdjur inklusive mink och mårdhund, och de övriga traditionella formerna av viltvård är fortsättningsvis i användning, men numera betraktas viltet som en del av naturens helhet och inte som separata bitar. Det ligger i jägarnas intresse att bevara mångfalden i naturen. Som forskaren Ilvesviita uttrycker saken: skötseln av den här helheten – naturvården – blev en del av jägarens vardag och är det fortsättningsvis. Enligt jordoch skogsbruksministeriets definition är viltvården en aktiv verksamhet för viltet och viltets livsbetingelser. Med viltvården strävar vi till att öka, bevara och förbättra viltstammarna och balansen mellan olika djurstammar. Till metoderna för att nå de här målen hör bland annat regleringen av viltstammar och insatser för att bevara och förbättra viltets livsbetingelser. Viltvårdsåtgärderna kan fortsättningsvis delas in i kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Källor: Hirvikannan hoitosuunnitelman taustaosio (Finlands Viltcentral) Ilvesviita, Pirjo 2005: Paaluraudoista kotkansuojeluun. Suomalainen metsästyspolitiikka 1865 – 1993. Lehikoinen, Heikki 2007: Tuo Hiisi hirviäsi. Metsästyksen kulttuurihistoria Suomessa. Mikkola, Marko 2016 (red): Handbok för jägare E. LA AK SO N EN , SM M :N KU VA -A RK IS TO . Herr Sillanpää och hans son Arvi hade i oktober 1933 skjutit 55 duvhökar i Harviala.
24 l Jägaren 5 l 2017 ARTO MÄÄTTÄ Ta vara på bytet Del 1 Använd rätt kniv i terrängen Det är ett känt faktum att på storviltsjakt så börjar jobbet först efter skottet. Lyckligtvis finns det proffsverktyg för uppgiften, så det går behändigt, effektivt och snyggt att ta vara på bytet. P å storviltsjakt hör stickningen och urtagningen till det grundläggande som varje jägare måste behärska. Med de rätta redskapen går de här momenten enklare och även här gäller den gamla sanningen om att använda rätt verktyg för uppgiften. Stickningen och snitten Tillvaratagandet av det fällda viltet börjar med stickningen, som i praktiken utgör en del av urtagningen. De första snitten i halshuden kan göras med vilken vass kniv som helst, men för det egentliga jobbet är det bäst att använda de rätta redskapen. Buköppnaren är ett smidigt verktyg och med den går det så mycket enklare att lägga de första snitten i skinnet, både lättare, snabbare och exaktare än med andra knivar. Med en buköppnare slipper man också risken för att eggen ska komma åt tarmsystemet. I synnerhet för den som jagar ensam eller med bara några få kamrater orsakar ett sådant missöde väldigt mycket onödigt jobb och kan i värsta fall fördärva köttet. Buköppnaren är alltså en kniv där knivbladet är böjt åt andra hållet än på en normal kniv och spetsen är rundad så att den inte kan punktera vävnad. Buköppnaren kommer till användning Artikelförfattaren har i åratal använt ett sådant här knivset för hanteringen av fällt vilt. Fodralet rymmer en slaktkniv (som har bytts ut flera gånger under årens lopp), en buköppnare och ett skärpstål. Med tanke på säkerheten har han dessutom alltid med sig en lätt snittskyddshandske.
Jägaren 5 l 2017 l 25 Från puukko till kniv S edan urminnes tider har den finska jägarens utrustning bestått av kniv och yxa, men att hålla fast vid det gamla är inte alltid klokt. Puukkon är ett universalverktyg som ska passa till det mesta, och den ska vara lätt att vässa och hålla i gott skick. Universalverktyg är alltid kompromisser som inte passar till specialiserade uppgifter, i det här fallet till att hantera det fällda viltet. Puukkons främsta nackdel vid kötthantering är att den är för styv; bladets form passar inte till ändamålet och spetsen ”tar” för bra. Visst får man jobbet gjort med en puukko, men det är skäl att fråga sig om knivtypen har ett så stort symbolvärde vid hanteringen av en djurkropp att det smäller högre än lämpligare verktyg. De som försvarar puukkon hävdar att ett set med slaktknivar utgör en onödig extrabörda att släpa på. Men faktum är att den extra vikten mer än väl uppvägs av nyttan. Ett skärpstål, en buköppnare och en slaktkniv väger inte mer än ett paket korv. Det kan också hända att jägaren tappar sin kniv för att slidans fäste har gett upp. Det är alltså hur som helst klokt att ta med sig en reserv, oavsett vilket verktyg det handlar om. Du behöver också det här: Snöre att binda det fällda viltet med för slakten (nödvändigt i synnerhet för älg). Ett koppel att förtöja hunden med medan husse hanterar djurkroppen. Plastpåsar för de inre organen. Engångshandskar för slakten. Sådana är hygieniska och gör det dessutom lättare att få tag i de inre organen. En påhittig inhemsk uppfinning är att fixa till en bit vattenledningsrör så, att slaktkniven sitter stadigt i röret. Det här skyddet är otroligt stabilt och hygieniskt. Tejpen är till för att göra ”fodralet” synligare i terrängen. Ett slaktset tar inte mycket plats och ryms också i en liten ryggsäck. Det här setet med två knivar och ett skärpstål väger bara 450 gram. också efter urtagningen när de följande snitten ska läggas. Den rundade spetsen skyddar tarmsystemet mot punkteringar och styr också bladet utmed benen så att det inte blir snitt i köttet. Rundningen skyddar också jägaren själv eftersom bladet inte slinter lika lätt som när man skär med en puukko. Den fortsatta slakten En slaktkniv är den moderna jägarens val när han behöver ett verktyg som sitter i handen och passar till jobbet. Det finns hur många modeller som helst, men alla har det gemensamt att bladets form och styvhet är anpassade till uppgiften att hantera kött. Tack vare slipvinkeln skär kniven oerhört bra och det räcker med en strigling för att hålla eggen vass medan jobbet pågår. Även handtaget är ergonomiskt och ger ett gott och säkert grepp. Flåningen går likaså bäst om man använder rätt kniv för jobbet. Oftast har flåknivar ett så böjt blad att spetsen inte kan ställa till med missöden. Dessutom har spetsen ofta en brantare och därmed mindre vass eggvinkel än den delen av eggen som man använder. Nuförtiden är flåkniven oftast ändå ett redskap som man snarare använder i slaktskjulet än bär med sig i skogen eftersom det under de senaste decennierna har blivit klart sällsyntare i hela landet att jägare flår kroppen i terrängen. Verktyg utan krusiduller Proffsknivarna utgår från funktionen medan det visuella är underordnat. Knivar som påstås vara tillverkade för jägare har beklagligt ofta ”egenskaper” som i värsta fall försämrar funktionen. Exempelvis har jag aldrig begripit varför somliga tillverkare placerar kroken på bladets ryggsida. Det är kanske bra tänkt, men kroken gör det oerhört mycket svårare att använda kniven. Dessutom innebär kroken att bladet blir styvare än det borde vara för kötthantering. Ett allt för styvt knivblad saknar känsla. Nuförtiden finns det också i handeln slaktset med hölster speciellt framtagna för jägare. Ett sådant är bra att utgå från när man sätter ihop sitt eget transportabla knivset. Var och en kan utifrån tycke och erfarenheter byta till lämpligare knivar eller fylla eventuella luckor i samlingen. Slaktknivar och buköppnare för proffs är ofta klart överkomligare i pris än knivar och puukkor som är avsedda för jägare.
26 l Jägaren 5 l 2017 TERO KUITUNEN Bättre träffar med skjutkäpp! Att spåra upp skadskjutet vilt känns inte särskilt trevligt. Lyckligtvis går det att minska rejält på skadskjutningarna genom att skjuta bättre skott. E n av de grundläggande sanningarna vid jakt med studsare är att man ska skjuta med ett så gott stöd som möjligt. Skytte på fri hand är förbehållet korta avstånd och snabba situationer där det helt enkelt inte finns tid att ordna med något stöd. Alltid när avståndet är lite längre och skytten har mera tid på sig så ska han (eller hon) ordna med ett stöd för geväret. Här i vårt land har jägarna begripit det här för exempelvis fågeljakt där skytten är tvungen att lägga skottet med omsorg om han vill ha något byte. Men av någon orsak tänker jägare i andra banor när det handlar om större vilt. Visserligen avviker situationerna från jakt efter småvilt (passet kan vara så beläget att det inte finns något naturligt stöd och skytten är tvungen att skjuta stående), men det tvingar inte honom att agera dumt. Ett annat problem med storviltet är det, att djuret är lättare att träffa, och på grund av vårdslöshet träffar skottet fel. Lyckligtvis finns det nu ett hjälpmedel inom räckhåll för varje jägare. Med modell från utlandet Vi finländare är inte utan orsak stolta över vår jaktkultur och vårt jaktkunnande. Men när det gäller att använda stöd så kan vi ta modell från utlandet. Kanske beror det på att jaktturistandet har blivit vanligare och på goda erfarenheter ute i världen, men skjutkäppar i olika versioner, som är lätta att bära med sig, har blivit en vanligare syn också här i vårt land. I sin enklaste form kan man göra sin skjutkäpp själv, men den som vill göra det bekvämare för sig inhandlar en lätt och teDet går också att öva skytte med skjutkäpp med ett miniatyrgevär. Tränandet kräver en hel del ammunition, men kostar på det här viset inte så fruktansvärt mycket. Naturligtvis är det inte fel att också skjuta med geväret som du använder på jakt. leskopisk modell som går att trycka ihop. Det spelar ingen roll vilketdera alternativet du väljer, för förbättringen av precision är i bägge fallen rent otrolig. Ute i stora världen skjuter skickliga jägare med käppstöd exakta fällande skott på sådana avstånd att de flesta finländare skulle avstå från att skjuta. Det här skriver jag inte för att uppmuntra någon till skott på väldigt stora avstånd utan för att understryka att käpparna faktiskt är ett stycke förnuftig och fungerande utrustning för jägare. Skaffa och träna! Full nytta av en skjutkäpp får en jägare först när han har lärt sig använda den på skjutbanan. Hur han gör käppen klar för skott, hur han stöder geväret mot käppen och hur han håller i den här helheten vid skott – allt detta kräver träning. Det finns också tydliga skillnader i användningsteknik mellan olika skjutkäppar, vilket man märker först när man skjuter och försöker träffa exakt. Jägaren ska också öva momentet snabb omladdning på banan. Det är inte det minsta ovanligt att en skjutställning som känns stabil och bra kollapsar fullständigt när skytten sträcker fram handen för att öppna slutstycket. Skjutkäppen alltid en kompromiss Skjutkäpparna är kompromisser beträf
fande transportegenskaperna, snabbheten och stabiliteten. Enbenta stöd är lätta och snabba, men kan svaja åt alla håll. Ett tvåbent stöd är aningen tyngre och långsammare, men svajar inte i sidled. Ett trebent stöd väger ännu mer och måste ställas upp för skott, men ger ett utomordentligt stöd. Det finns alltså skjutkäppar av många slag och de begränsar sig inte till de här tre typerna. Före du skaffar dig en skjutkäpp ska du alltså tänka igenom vilket stöd som passar bäst för just dina behov. Skytten en del av stödet Avslutningsvis vill jag betona ett faktum som ofta glöms bort, nämligen att skyttens roll är den primära, oavsett vilka hjälpmedel han använder. När du ställer geväret på skjutkäppen och lägger kolven mot kinden så förvandlas du till en del av en helhet. Stå stabilt med fötterna en bit i sär så minskar du ditt eget svajande och risken för ett dåligt skott. De enklaste skjutkäpparna fungerar så, att ju bredare du ställer stödbenen desto vidare blir gaffeln för geväret. Den som vill göra ett sådant skjutstöd själv behöver bara två stavar av samma längd som skytten själv och en bult med mutter. Placera bulten ungefär fem cm från käpparnas övre ändor. Ett enbent stöd är lätt och enkelt att bära med sig, men ger det sämsta stödet. Egentligen bär det bara gevärets vikt medan skytten får stå för stabiliteten. Många skyttar tycker att de får det bästa stödet med käppen bakåtlutad och geväret tryckt emot. Det uppstår en spänning som minskar svajet märkbart. jahtivahti.fi TM Jahti&Vahti Extra Energia ja Energia ovat asiantuntijoiden kehittämiä energiapitoisia erikoisruokia metsästys-, urheilu-, veto, työja harrastekoirille. Ruoat vastaavat kovan rasituksen asettamiin vaatimuksiin: koira jaksaa paremmin ja sen hyvä kunto pysyy yllä pidempään. Jahti&Vahti-kuivamuonat ovat premiumlaatua ja tarjoavat markkinoiden parhaan hinta-laatusuhteen. Lihaisaa laatua koirallesi. jahtivahti.fi ENERGIAPITOISET TÄYSRAVINNOT METSÄSTYSKAUTEEN NYT TARJOUSHINTAAN LIHA-ATERIA KAUPAN PÄÄLLE! Tarjoukset voimassa 30.9.2017 asti. 1 kg Ostaessasi Jahti&Vahti Energia tai Extra Energia-koiranruokasäkin. EXTRA ENERGIA ENERGIA
1999,Tikka T3X Hunter .308WIN kivääri 895,Affinity synteettinen puoliautomaattihaulikko 12/76 26”, 28” tai 30” musta, camo tai puu Haenel 810 12/76-6,5X55 yhdistelmäase Kahdella liipasimella, kaksoistoiminen varmistin, kumiperälevy, pistoolikahva. Aktiivikuulosuojaimet, jotka vaimentavat kovat ja korkeat äänet, vahvistavat heikot äänet. Mukana 2 x AA-paristoja. 599,Howa Lighting kivääri .308 WIN tai 6,5x55 Kuvan tähtäinkiikari ei kuulu hintaan! 1999,Sig Sauer 3000 Short .308 WIN sis. A-Tec Carbon03 vaimentimen, 2 lipasta ja bibodi kiskonkiinnikeadapterilla 94 90 Peltor ProTac P7991 Hunter kuulevat kuulosuojaimet jahtiHINTAAN HHsportista 1999,Merkel Helix EXP2 .308 WIN suoravetolukkoinen kivääri Synteettinen hyvin muotoiltu tukki. Vaihtopiippuase samalla aseella on helppo pyydystää sekä pientä että isompaa riistaa. sijoitus tulevaisuuteen! 129,Peltor SportTac kuulevat kuulosuojaimet pieni erä! pieni erä! pieni erä! pieni erä! 1399,Sako A7 Synthetic Stainless .308 WIN kivääri + Aimpoint micro H-1 jalusta sis. Sako asepussin ja hihnan sekä Sako vaimenninkierteen 47 90 Sako Range 308 8g 120A patruuna 50kpl/rasia rasia 1295,yhteishintaan! 308 tai 6,5x55 kivääri SISÄLTÄÄ Tikka T3X Lite 308 tai 6,5 x 55 kiväärin • Burris 2-7x35 Fullfield kiikarin • Sako rengasjalat • Sako kantohihnan • Tikka asepussin TIKKA T3X lite ss kampanjapaketti 2017 uusi tikka t3x stain less -mall i! uutuus! metsästykseen suunniteltu! metsästykseen suunniteltu! Pienikokoinen, paino 318g. Kokoontaitettavat. Toiminta-aika n. 600h. Paketissa kahdet kylkipalat. Toimii kahdella AAA paristolla. muutama kappale nopeimmille! muutama kappale nopeimmille! Tarjoukset voimassa 30.9.2017 saakka
1999,Tikka T3X Hunter .308WIN kivääri 895,Affinity synteettinen puoliautomaattihaulikko 12/76 26”, 28” tai 30” musta, camo tai puu Haenel 810 12/76-6,5X55 yhdistelmäase Kahdella liipasimella, kaksoistoiminen varmistin, kumiperälevy, pistoolikahva. Aktiivikuulosuojaimet, jotka vaimentavat kovat ja korkeat äänet, vahvistavat heikot äänet. Mukana 2 x AA-paristoja. 599,Howa Lighting kivääri .308 WIN tai 6,5x55 Kuvan tähtäinkiikari ei kuulu hintaan! 1999,Sig Sauer 3000 Short .308 WIN sis. A-Tec Carbon03 vaimentimen, 2 lipasta ja bibodi kiskonkiinnikeadapterilla 94 90 Peltor ProTac P7991 Hunter kuulevat kuulosuojaimet jahtiHINTAAN HHsportista 1999,Merkel Helix EXP2 .308 WIN suoravetolukkoinen kivääri Synteettinen hyvin muotoiltu tukki. Vaihtopiippuase samalla aseella on helppo pyydystää sekä pientä että isompaa riistaa. sijoitus tulevaisuuteen! 129,Peltor SportTac kuulevat kuulosuojaimet pieni erä! pieni erä! pieni erä! pieni erä! 1399,Sako A7 Synthetic Stainless .308 WIN kivääri + Aimpoint micro H-1 jalusta sis. Sako asepussin ja hihnan sekä Sako vaimenninkierteen 47 90 Sako Range 308 8g 120A patruuna 50kpl/rasia rasia 1295,yhteishintaan! 308 tai 6,5x55 kivääri SISÄLTÄÄ Tikka T3X Lite 308 tai 6,5 x 55 kiväärin • Burris 2-7x35 Fullfield kiikarin • Sako rengasjalat • Sako kantohihnan • Tikka asepussin TIKKA T3X lite ss kampanjapaketti 2017 uusi tikka t3x stain less -mall i! uutuus! metsästykseen suunniteltu! metsästykseen suunniteltu! Pienikokoinen, paino 318g. Kokoontaitettavat. Toiminta-aika n. 600h. Paketissa kahdet kylkipalat. Toimii kahdella AAA paristolla. muutama kappale nopeimmille! muutama kappale nopeimmille! Tarjoukset voimassa 30.9.2017 saakka Swarovski Z6i -mallin valopiste on suunniteltu päivä sekä hämäräkäyttöön. Portaaton valotehonsäätö ja pikavalitsin yötai päiväkäytölle. Champ 10x26 kiikari 89,Kevyt ja iskunkestävä laajalla kuvakulmalla verustettu kiikaritähtäin. Lyhyt yksiosainen runko. Loistava hämäräkäytössä. True 1x suurennos mahdollistaa ampumisen molemmat silmät avonaisina. Luotettava mekaaninen rakenne ja kestävät materiaalit takaavat optista suoritusta missä tahansa ympäristössä. Vedenpitävä jopa kahden metrin syvyyteen. Pöly-, likaja kosteustiivis. Toiminta-alue jopa -25°C asteesta +65°C asteeseen. 299,Royal 66XT VHF puhelin metsästyspuhelimet tästä! Pakkaus sisältää: radiopuhelimen, 50cm pitkän antennin, akun, verkkovirtalaturin, korvakuulokkeen sekä puhelimeen kiinnitettävän vyöklipsin. Micro 5+ VHF-puhelinpaketti 249,Steiner Champ kiikareilla kuvan tarkennus on nopea ja tuntumaltaan helppo. Kauttaaltaan kumipinnoitetusta rungosta saat aina hyvän otteen, vaikka kosteilla käsilläkin. Okulaarien kumit on muotoiltu hyvin istuviksi ja ne estävät tehokkaasti sivuhäikäisyt. Vesitiivis. 899,Conquest HD 3-15x50 kiikaritähtäin Monipuoliseen metsästykseen ja pitkiä etäisyykisä varten! Diamond 1-4x24 4D ILL kiikaritähtäin 1749,Swarovski Z6i 1-6x24 RET 4-1 kiikaritähtäin 890,Ranger 1-4x24 kiikaritähtäin 595,IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE Tarjoukset voimassa 30.9.2017 saakka www.HHsport.fi säästä 290,Tässä mallissa yhdistyvät uusi, nykyaikainen muotoilu ja monikäyttöisyys. Pienikokoinen ja kevyt kiikaritähtäin, jonka 50 mm:n etulinssi sopii hyvin kaikenlaiseen metsästykseen. Tähtäinristi toisella kuvatasolla. Lujatekoinen kiikaritähtäin, jossa on hyvä ergonomia. Linssissä vettä hylkivä LotuTec -pinnoite. Tunnettua saksalaisvalmisteista Zeiss -laatua. Vahva 1” lentokonealumiini takaa kestävyyden kovissakin oloissa. Korkealuokkaisilla linssipinnoitteilla saavutetaan kirkas kuva hämärissäkin olosuhteissa. Laaja näkökenttä pienillä suurennuksilla helpottaa ampumista lähietäisyyksille ja nopeissa tilanteissa.Meopro sarja sopii mainiosti yleiskiikariksi yhdistelmäaseisiin keveytensä takia. hyvä lintukiikari! hyvä lintukiikari! edullinen hirvikiikari! edullinen hirvikiikari! Meopro 6-18x50 BDC kiikaritähtäin Runkoputken Ø 30 mm. Paino 423g ja pituus 27cm. Ristikon keskellä valaistu piste, joka voidaan valita punaiseksi tai vihreäksi. huippulaatua! huippulaatua! Ranger Xtreme 8x56 kiikari 699,Laadukas katselukiikari, erittäin valovoimainen optiikka. Vesitiivis, kumipäällyste. Kiinteät linssinsuojat. kiikari huippuominaisuuksilla! kiikari huippuominaisuuksilla! Pakkaus sisältää: Genzo Royal 66XT VHF, 3000 mAh akun, maatasokaapelin, korvakuulokkeen, verkkovirtalaturin ja lyhyen antennin 199,
30 l Jägaren 5 l 2017 LASSE HEIMO , Åbonejdens jaktvårdsförening och EMMA KOSONEN ? Bilder: EMMA KOSONEN Den kungliga jaktparken öppnades för nya jägare När hertig Johan år 1556 blev slottsherre på Åbo slott och samtidigt också fick kungsgården så ombildades ön Runsala till en jaktpark för hertigen av Finland. 1562 utsattes de första kronhjortarna i parken. Ett rådjur i en eklund på Runsala.
Jägaren 5 l 2017 l 31 Vi kan alltså se fram emot en väldigt intressant och händelserik höst! Hur jakten lyckas får vi ett kvitto på senast vid inventeringarna nästa vår. Inventeringen 25.2.2017. Inventeringen 5.2.2017. H ertigen skötte av allt att döma även om ekskogen på Runsala. Under Gustav Vasas regeringstid började man ägna rikets ekskogar särskild omsorg eftersom det behövdes ekvirke för skeppsvarven, som befann sig under utveckling. Runsala är mycket riktigt en nationalklenod med synnerligen rik natur, och ön är särskilt känd för sina stora lundar med ädla lövträd. Rådjursoch vitsvansbestånden har under de senaste åren vuxit kraftigt utmed vårt lands sydvästkust. Bägge arterna förekommer i stort antal på öarna i Åboland, också på Runsala, där de inte har jagats eftersom ön ligger så nära staden. De små hjortdjurens betande kan enligt forskarna ha negativa konsekvenser för förnyelsen av både växter med förvedad stam, som ekar, och örtartade växter. På Runsala har det observerats unga ekar med störd tillväxt på grund av rådjurens och hjortarnas betande. Dessutom trampar hjortdjuren ner, gräver i skogsmarken efter föda och trampar upp nya stigar. Samarbete Hjortdjuren på Runsala räknades den 25 februari i år. I ett skogsområde på cirka 200 hektar observerades 234 rådjur och 11 vitsvanshjortar. Inventeringen gjordes med hjälp av nya jägare i Åbonejdens jaktvårdsförening och Åbo stads miljöskydd. För rådjurens del gick inventeringen ut på att räkna legor i nyfallen snö. Det beräknade antalet rådjur är självfallet inte exakt, men ger en god uppfattning om populationens täthet på ön. På ön finns sammanlagt cirka 450 hektar skogbevuxna livsmiljöer av den här typen som är lämpliga för små hjortdjur. Det betyder att antalet vuxna rådjur på Runsala kan ha varit drygt 400 eller mer på vårvintern. Enligt planerna börjar vi i höst jaga rådjur på Runsala. Syftet är att minska bestånden av rådjur och hjort till en hållbar nivå så att ekarna och de övriga värdefulla växterna i Runsalanaturen kan föröka sig. Det finns ett starkt intresse för jakt i Åbo, som det brukar vara i städer, och de traditionella jaktföreningarna lever under ett starkt tryck. Samarbetet mellan jv-föreningen på orten och Åbo stads miljöskydd har pågått länge, bland annat för eliminering av små rovdjur. Nu öppnar vi en möjlighet för sådana jägare i området, som saknar möjligheter att jaga rådjur med någon jaktförening, att delta i en kursartad beståndsvårdande jakt på ön. Jakt i hertig Johans jaktpark Den första september inleder en grupp på 50 personer jakten på ön. Personerna är sådana som har skrivit jägarexamen under de två-tre senare åren. Att skära ner stammen till en hållbar nivå är inget enkelt mål och det står och faller med deltagarnas aktivitet. Jakten utgör ett utomordentligt tillfälle att låta nya jägare prova på jakt i praktiken, beståndsvårdens målsättningar och hur man tar vara på det fällda viltet på rätt sätt. Jakten utgör samtidigt också ett tillfälle för den växande skaran hundpersoner som sysslar med eftersök och spårning. Enligt planen ska det på varje jakt finnas ett frivilligt hundekipage på ön. Men framför allt är detta ett gott exempel på att de lokala aktörernas mångåriga och goda samarbete har burit frukt!
32 l Jägaren 5 l 2017 Jaktföreningarna kan stöda de rörelsehindrade jägarna VEIJO NOTKOLA , professor För många seniorer är jakten ett viktigt intresse som bevarar och ökar välbefinnandet. Men hur ska de göra för att kunna fortsätta jaga trots sina begränsningar i rörligheten? L åt oss anta att det bland jägarna som har passerat 60 finns en lika stor andel personer med rörelsehinder som i åldersgruppen 55 till 64 år i hela befolkningen. Då har vi minst 10 000 jägare som inte klarar av att gå en halv kilometer och ungefär 20 000 som bara går med svårighet. Jaktföreningarna kan stöda de rörelsehindrade jägarna i deras intresse. Vaktjakt efter älg, hjort, rådjur och annat vilt är en utmärkt jaktform för jägare med begränsad rörlighet. Älgjakten passar alldeles utmärkt, men passen och jakttornen måste vara sådana att de här jägarna kan ta sig dit. För många kan det tyckas obegripligt att en jägare inte kan ta sig över ett grunt dike på vägen till passet, men för somliga är det helt enkelt så. Ibland har jaktföreningen gjort någonting åt saken: i Kervo finns det till och med en parkeringsplats för invalider vid slaktskjulet! För de rörelsehindrade jägarna är det synnerligen viktigt att det byggs jaktplat
Jägaren 5 l 2017 l 33 Finlands viltcentral beviljar dispenser för rörelsehindrade jägare F ör en rörelsehindrad innebär en dispens att personen får transportera sitt gevär i ett motordrivet fordon i terrängen och fälla ett vilt från ett markgående, motordrivet fordon. Han får befinna sig inuti det eller invid det. När motorn är i gång ska geväret vara oladdat och ligga i ett fodral eller stängt utrymme. Dispensen beviljas för högst fem år i taget. 2014 gjordes 26 ansökningar om dispens för rörelsehindrade, året därpå 29 stycken och i fjol 21 stycken. Enligt Finlands viltcentral blev ungefär 90 procent av ansökningarna beviljade, oftast för flera år (Jani Körhämö 20.1.2016, Finlands viltcentral). Större delen av dispenserna beviljades personer med förlamning eller gravt handikapp. I de här fallen är det inte bara personens förmåga att ta sig fram i terrängen som kräver ett hjälpmedel utan han (eller hon) behöver kanske också en rullstol eller rollator. Antalet beviljade tillstånd är med andra ord väldigt litet. Förmodligen är behovet av sådana här dispenser större här i landet. Men dispenserna löser inte problemen för de rörelsehindrade jägarna, även om de utgör en viktig del av helheten. Tabell 1. Jägarnas åldersstruktur i slutet av 2015 i jämförelse med åldersstrukturen för hela befolkningen vid samma tid. Källa: Statistikcentralen och Finlands viltcentral. Ålder Män Män Kvinnor Kvinnor Jägare Finland Jägare Finland 15-19 år 2,6 % 6,9 % 3,8 % 6,3 20-24 år 3,9 7,7 6,1 7,1 25-29 år 5,5 7,8 8,8 7,1 30-34 år 6,6 8,2 10,4 7,4 35-39 år 7,7 7,9 11,6 7,2 40-44 år 7,9 7,3 11,3 6,6 45-49 år 8,4 7,9 12,6 7,4 50-54 år 10,5 8,4 12,9 7,9 55-59 år 11,0 8,1 10,1 7,9 60-64 år 11,0 8,1 6,4 8,1 65-69 år 10,4 8,2 3,6 8,4 70-74 år 6,8 5,4 1,6 6,0 75-79 år 4,6 3,8 0,5 4,8 80+ 3,0 4,3 0,2 7,9 100,0 100,0 100,0 100,0 Tabell 2. Andelen personer (%) i vårt land som 2011 utan svårigheter klarade av aktiviteter som kräver rörelseförmåga. Källa: Seppo Koskinen, Annamari Lundqvist och Noora Ristiluoma (red): Terveys, toimintakyky ja hyvinvointi Suomessa 2011. Institutet för hälsa och välfärd. Ålder 30–44 45–54 55–64 65–74 75 + En halv km promenad Män 96,8% 97,0 90,9 87,5 65,1 Kvinnor 98,4 96,4 92,1 84,6 51,3 En våning upp i trappor Män 98,0 % 98,8 92,8 92,9 75,4 Kvinnor 99,0 98,2 92,1 87,3 55,1 Hälta /svårigheter att gå pga knät Män 12,6 % 18,5 19,2 28,4 34,6 Kvinnor 10,4 17,0 25,5 27,3 38,6 ser utan hinder. Några egentliga anvisningar finns det knappast, men de maximala lutningarna för rullstolsramper är väldigt krävande. Om det inte är möjligt att uppnå en lutning om maximalt 2 % (1:50) så rekommenderas en lutning om 5 % (1:20). Den absolut maximala lutningen är 8 % (1:12,5). I synnerhet utomhus uppgår lutningen på en funktionell ramp till högst 5 % (1:20). Se www.esteeton.fi. Men det är kanske ändå inte rimligt att sätta igång med så här krävande tillgänglighetsprojekt. Det är viktigare att öka tillgängligheten till vaktjaktskojor och jakttorn för personer med lindrigare begränsningar i rörligheten genom att snickra räcken och trappor. Placera passen på platser som också rörelsehindrade personer kan nå. Om det behövs en bro med räcke över diket så bygg en. Varför inte konstruera en plats till vid foten av tornet. Den kan vara förslagsvis halvannan meter hög och görs lättillgänglig med ett räcke. Det finns gott om lösningar av det här slaget och de är inte heller dyra. Jämlikhet på jakten I vårt land är det jämlikhet som gäller bland jägarna vid brasan. Där möts arbetaren och direktören på jämlik fot, liksom jordbrukaren och stadsbon. Det är viktigt att också handikappade och rörelsehindrade kan träffa fysiskt friska vid samma brasa. Ingen ska behöva ge upp ett så fint intresse som jakten på grund av begränsningar i rörligheten. Låt oss göra en insats för saken redan i vår!
34 l Jägaren 5 l 2017 Den selektiva jakten måste bygga på fakta MIKAEL WIKSTRÖM , Finlands viltcentral Under årens lopp har det gjorts många försök med selektiv jakt. Ibland har utgångsläget inte varit mera än ”goda idéer”, men genom decennierna har betydelsen av vetenskapliga fakta blivit mycket tydlig. I föregående del av den här artikelserien (Jägaren 4/2017) visades varför det måste finnas tillräckligt med fullvuxna handjur i en stam och enligt vilka principer man kan öka deras andel av stammen. I artikeln förklarades också vid vilken tid under jaktsäsongen det lönar sig att fälla olika djurkategorier och hur man kan identifiera fullvuxna älgtjurar på olika håll i landet. Nu är temat betydelsen av vetenskapliga fakta. Långa traditioner Ute i världen har jägare under en mycket lång tid följt varierande principer för selektiv avskjutning. I Tyskland började man med selektiv beskattning i slutet av 1800-talet, efter att klövviltbestånden till stor del hade försvunnit på grund av överbeskattning. Målet var att skapa välmående stammar. Metoderna för selektiv beskattning utvecklades och 1931 infördes i den tyska jaktlagen en bestämmelse som stadgade att jakten på klövvilt ska vara selektiv med avseende på de fällda djurens kön och åldersklass, för att det ska finnas tillräckligt med fullvuxna djur i stammen. Även i Finland har beskattningen av hjortdjur på olika sätt varit selektiv under en lång tid. Fram till 1933 var älgjakten koncentrerad till enbart vuxna tjurar, men 1934 blev det tillåtet att också fälla vuxna älgkor Älgstammens åldersstruktur när könsfördelningen är 1,5 kor per tjur, andelen kalvar i kvarvarande stam är 20 procent och rekommendationerna som nämndes i föregående del av artikelserien (Jägaren 4/2017) följs. Det finns en stor andel älgar i åldern 6½ – 10½ år i både stammen och i bytet, jämfört med om beskattningen av vuxna djur skulle vara helt slumpmässig. Av de fällda vuxna tjurarna är ungefär hälften fjolåringar och hälften fullvuxna. En välutvecklad 1½-årig tjur som sparas genom hela jaktsäsongen. I södra Finland är i allmänhet bara cirka 30 procent av de 1½-åriga tjurarna så här stora. I mellersta och norra Finland har cirka 40 procent av de 1½-åriga tjurarna fyra taggar eller fler. Rätt djur i sikte! Del 2:
Jägaren 5 l 2017 l 35 utan kalv. Enligt en förordning som utfärdades 1954 blev det tillåtet att fälla också årskalvar, men i praktiken ökade kalvarnas andel i bytet först på 60och 70-talen. De första hornrekommendationerna gavs i Egentliga Finland Den selektiva handjursbeskattningen inleddes i vårt land 1982 när man i Egentliga Finlands dåvarande jaktvårdsdistrikt införde en hornbegränsning för älgtjurar, för att freda tjurar med åtta till tio taggar. Även de övriga jaktvårdsdistrikten, med undantag för Kajanaland och Uleåborg, införde olika hornbegränsningar i början av 80-talet. I de flesta jaktvårdsdistrikt fredades tjurar med sex till tolv taggar eller alla tjurar som hade sex taggar eller mer. De här hornbegränsningarna som infördes på 80-talet byggde uppenbarligen inte på vetenskapliga biologiska fakta eftersom initiativen enligt tidningen Jägaren 5/1987 ofta härstammade från idéer av ”mannen i ledet”. När förslagen blötts och stötts tillräckligt, så utvecklades de enligt tidningsartikeln till användbara verksamhetsmodeller. Varningar från älgforskningen Älgforskningen konstaterade snart att hornbegränsningar av det här slaget inte är hållbara i längden, och följande stod att läsa i tidningen Jägaren: ”Ett kontinuerligt sparande av till exempel tjurar med sex eller fler taggar, innebär på längre sikt en alltför sträng beskattning av de yngre åldersklasserna. Följden blir att det om några år inte finns tillräckligt med medelålders tjurar, som kunde fylla tomrummet efter de överbeskyddade och överåriga tjurarna när den tiden är inne.” Trots älgforskarnas varningar fortsatte 80-talets hornbegränsningar. Begreppet selektiv beskattning började till och med uppfattas innebära det samma som begreppet taggselektion. Senare väcktes misstanken att ett sparande av 6 – 12 -taggare kan minska andelen skoveltjurar och öka andelen stånghornstjurar, eftersom tjurarna som då sparas är stånghornstjurar i bästa fortplantningsåldern eller skoveltjurar som ännu är i tillväxtskedet. Bland de fullvuxna tjurarna har mycket riktigt stånghornen ökat betydligt på skovelhornens bekostnad i hela landet. Trots älgforskningens varningar för 80-talets hornrekommendationer, så var många älgförvaltningsområdens rekommendationer ännu för några år sedan likadana som på 80-talet. På sina håll har man försökt förbättra tjurstammen genom att spara alla tjurar tills de har överskridit en viss gräns. Det vill säga man har rekommenderat att fälla endast tjurar med stora horn. Det här är inte heller bra för stammen eftersom man med en sådan beskattning i första hand fäller de tjurar som växer fort och redan i unga år utvecklar stora horn. Samtidigt sparar man mindre tjurar som växer långsamt. En beskattning av den här typen kan i det långa loppet försvaga stammen eftersom sämre utvecklade individer gynnas. Om det finns en övre gräns för fredade djur så bör det också finnas en nedre gräns. Det är mycket viktigt att fälla genomsnittligt små 1½-åringar för att kompensera för den systematiska beskattningen av tjurar som har överskridit en viss övre gräns. Tolkningsmöjligheter vållar konflikter Det har också förekommit sådana hornrekommendationer där man uppmanat att spara ”bra” tjurar och fälla ”dåliga” utan att definiera vad som är en ”dålig” respektive ”bra” tjur. Det ger utrymme för godtycke vid tillämpningen. För att en rekommendation ska fungera får det självfallet inte finnas utrymme för tolkningar. Varje jägare måste uppfatta rekommendationerna på exakt samma sätt eftersom ett hjortdjur rör sig över stora arealer och kan passera väldigt många jäEn stånghornstjur känns igen på helt runda hornstänger. Om det finns antydan till skovelbildning någonstans är tjuren en mellantypstjur. En tjur med renodlade stånghorn har i regel högst sammanlagt tio taggar. En mellantypstjur känns igen på smal skovelbildning, där skovelbildningens bredd är minst dubbelt så stor som dess tjocklek. Men skovelbildningens bredd är mindre än hälften av taggarnas längd. En vuxen mellantypstjur har ofta en skovelbildning som är cirka 16 cm bred, men variationen är stor, cirka 8 – 30 cm. En skovelhornstjur känns igen på breda hornskovlar. Horntaggarnas längd är högst två gånger större än skovelns bredd. En vuxen skovelhornstjur har ofta en skovelbildning som är cirka 22 cm bred, men den kan vara allt från 11 till 40 cm. Sådana här tjurar kan i regel fällas under hela jaktsäsongen förutsatt att tjurkvoten inte är fylld. Ungefär hälften av de 1½-åriga tjurarna har två taggar.
36 l Jägaren 5 l 2017 gare under en och samma jaktsäsong. Om någon jägare gör en annan tolkning av givna rekommendationer än de övriga jägarna, så kan det hända att ett hjortdjur som ska sparas ändå blir fällt trots att en stor skara jägare redan har låtit djuret passera. Det här ger lätt upphov till konflikter. Förutsättningarna för utveckling av hornrekommendationer En fungerande rekommendation bygger på vetenskapliga biologiska fakta, inte på åsikter. Då hornrekommendationer utvecklas, bör det finnas kunskap om hur hornen hos handjuren i det särskilda området utvecklas med stigande ålder. För älgens del ska också skillnaderna mellan de olika horntyperna tas i beaktande eftersom det annars är lätt hänt att stånghornstjurarna gynnas på skoveltjurarnas bekostnad. Enligt en undersökning som älgforskare har gjort, anser de flesta älgjägare att det utgående från horntypen går att välja vilka tjurar som ska fällas i jaktsituationer. Till det viktigaste när man utvecklar en rekommendation hör förstås syftet. Man bör också hålla i minnet att en hornrekommendation inte fungerar ensam som sådan, utan är alltid beroende av stammens könsfördelning och andelen kalvar i kvarvarande stam. Även stammens täthet ska tas i beaktande. Selektiv handjursbeskattning fungerar utomordentligt väl då ovannämnda faktorer har beaktats redan i utvecklingsskedet och alla jägare följer rekommendationerna. På det viset kan andelen fullvuxna handjur utökas betydligt i både den brunstande stammen och i bytet. Tjurarna i åldersgruppen 2½–5½ år sparas genom hela jaktsäsongen. Fällandet av sådana djur skulle äventyra de unga vuxnas möjligheter att bli fullvuxna. På bilden en ung vuxen skovelhornstjur. Det är viktigt att det finns tillräckligt många sådana här fullvuxna tjurar under brunsten. Efter brunsten kan sådana fällas. Beroende på könsfördelningsoch åldersfördelningsmålsättningen, kan ungefär hälften av de fällda vuxna handjuren vara fullvuxna tjurar. Då älgar fälls före den egentliga jakten som börjar i mitten av oktober, lönar det sig att rikta jakten mot kalvar.
W ith lo ve fro m H el lo an d Fr ie nd s Analog och digital radio. Analog för att kunna fungera med äldre jaktradio och digital för att använda de nya och smarta funktionerna. Lafayette Smart ger snabbare och säkrare kommunikation. Liten och kompakt med ett unikt skalskydd. Höljet är helt i metall samt 100% vattentät IP-68, vilket gör radion extremt stryktålig och driftsäker. SMS används för tyst och snabb kommunikation med textmeddelande till en mottagare eller till samtliga i jaktlaget. Namnge radion. Vid anrop visas namnet, praktiskt då man inte uppfattat vem som anropat. Vid en nödsituation visas vem som behöver hjälp. INFO-knappen. Den inbyggda manualen visar steg för steg alla radions knappfunktioner och beskriver dessutom varje funktion. Automatisk räckviddstest säkerställer att radion fungerar och att man når varandra. Lafayette Smart, vår nya jaktradio. Hitta din närmaste Lafayette Smart återförsäljare på www.hjorth.fi
38 l Jägaren 5 l 2017 PERTTU MATERO , Finlands jaktmuseum Skogsrenen lämnar spår i språket och på kartan Samuli Paulaharju skildrade jaktkulturen kring skogsrenen inte bara i skrift utan också i ett stort antal teckningar. Han strövade också omkring i svenska Lappland. Fälljakt med stängsel krävde mycket arbete.a Skogsrenens betydelse som bytesdjur för de jägare som har bebott vårt land sedan stenåldern är obestridlig, inte minst för alla de fångstgropar för ren som har påträffats på olika håll i landet. Skriftliga källor och minnesuppteckningar finns det däremot desto mindre av. Hur långt tillbaka i tiden går spåren efter skogsrenen i vår kultur? En mytisk eller arktisk ren? ”Peura peikoen pelätti, metsähiiden hiihattama, kaksi-saaranen kapitsa!” D et här stycket ur en trollformel i Matti Varonens bok Metsästystaikoja (1891) är upptecknat i Pistojärvi i Vitahavskarelen och är det enda omnämnandet av skogsren i verket. Boken innehåller inte heller mer än ett enda omnämnande av jakt efter älg. Den blygsamma omfattningen torde bero på att älgarna var så sällsynta på den tiden. I det äldsta dokumentet om jakttider i vårt land, den så kallade Hisingers tabell från 1868, nämns skogsrenen som ett jaktbart vilt med lagstadgade jakttider, men inte älgen. Samuli Paulaharju lappade några decennier senare denna gapande lucka i minnesuppteckningarna om renjaktens historia och metoder. I synnerhet i boken Sompio lyfte Paulaharju fram skogsrenen som ett centralt tema för livet förr i världen i mellersta Lappland, där vardagen i bysamhällena kretsade kring skogsrenen året om. Klippmålningarna anses ofta knyta an till viktiga fenomen i en kultur, både på ett praktiskt och ett mytologiskt plan. I vårt land är älgen det överlägset vanligaste motivet i klippmålningarna. Det är nästan bara i klippmålningarna i Värikallio i Hossa som vi kan identifiera renar. Beror knappheten på renbilder på att renen har varit ett vardagligare villebråd än älgen, utan några märkvärdigare mytologiska dimensioner? Eller förhöll det sig så, att det knappt alls fanns några renar när målningarna gjordes? Renstigar på kartorna Skogsrenen förekommer titt och tätt på kartor över Finland och upprepade gånger i terräng av likartad typ. Ett exempel: i Hirvaskangas som ligger på gränsen mellan Uurainen och Äänekoski och som numera klyvs av riksväg 4, kan vi lätt föreställa oss att här brunstade renarna på hösten i forna tider. Österut förekommer renen (peura) också i ortnamn, ofta i formen petra. Ordet peura förekommer också i släktnamn och gårdsnamn. I trakter där renarna gärna höll till byggde förstås den tidens finländare fällor och jagade. På många håll i landet finns det dessutom ortnamn som börjar med hangas eller hanka; mest FI N SK A LI TT ER AT UR SÄ LL SK AP ET S FO LK DI KT N IN GS AR KI V, N R 25 72 5A SM M :N KU VA -A RK IS TO , KU VA AJ A RE IJ O VE ST ER IN EN En jaktstuga i Kannonkoski dukad till fest år 2011. Också bybor som inte har deltagit i jagandet, som familjer och markägare, är inbjudna. Förr hade festen också mytologiska dimensioner, i synnerhet beträffande björnen.
Jägaren 5 l 2017 l 39 Så sent som 1916 fanns det, åtminstone enligt kalendern Työväen kalenteri, fastställda jakttider för skogsrenen (vita rutor) trots att arten fredades i lag redan 1913! förstås i norr. I Lappland påträffas också ortnamn med anknytning till jaktformen uurtopyynti som bedrevs till fots på hösten, och till moitapyynti som bedrevs med skidor på vintern. Likaså påträffas ortnamn som börjar med liitto och som indikerar en plats där jägarna samlades. För att hitta sådana här namn på platser brukar det vara bäst att titta på kartor i skalan 1:20 000. Elimyssalo i Kuhmo torde ha varit ett kärnområde för skogsrenarna i vårt land sedan urminnes tider. Enligt muntliga traditioner hänvisar ordet elimys uttryckligen till skogsrenar. Elo betyder i Kajanaland, Nordbotten och Lappland en hjord med tamrenar, men tidigare troligen också en flock med skogsrenar. Ordet elo ska troligen tolkas så, att djuren ger människan hennes försörjning, på finska elanto. Vildrenen har betraktats som ett så pass vilt och skyggt djur att ordet peura i olika dialekter har kommit att beteckna även annat som är vilt. I Lappland kallas en omärkt renkalv peurakorva och på de stora kalhyggenas tid, före motorsågen, var peura ett ostämplat träd som inte fick fällas. Från fångstlag till samfälligheter Ordet peura är troligen ett lånord; det baltiskt ordet b?ndras, som betyder delaktig, kompanjon eller någonting gemensamt – det vill säga ett djur som har fällts gemensamt. Skogsrenen har ända sedan stenåldern varit ett djur som bysamhället jagar tillsammans eftersom konstruktionerna och drevmetoderna krävde mycket arbete. Encyklopedin för samisk kultur upplyser att ordet goddi, som betyder skogsren, dels betyder ”döda, fälla som byte” och dels ”ett gemensamt fällt djur”. Dessutom motsvarar ordet goddi det finska ordet kunta, som ursprungligen har använts för just ett fångstlag. Skogsrenen verkar alltså i sin helhet ha definierats utifrån den fångstkultur och det levnadssätt som bildades kring djuret. Temat för naturdagarna under jubileumsåret, Tillsammans ut i naturen, har alltså varit en bärande tanke redan hos våra förfäder, på ett både direkt och praktiskt sätt. FI N LA N DS JA KT M US EU M /J UK KA PE LT ON EN FI N SK A LI TT ER AT UR SÄ LL SK AP ET S FO LK DI KT N IN GS AR KI V, N R 25 72 5A SM M :N KU VA -A RK IS TO , KU VA AJ A RE IJ O VE ST ER IN EN SM M :N KU VA -A RK IS TO , KU VA AJ A TA UN O V. M ÄK I Ett jaktlag med en fälld älg i Lappland på 40-talet. Djuret styckades i skogen och bars hem till byn. Traditionen med jaktlag har sina rötter i stenålderns jakt efter skogsren och pågår än i denna dag, om än i annan form.
40 l Jägaren 5 l 2017 Älgavskjutningen ökade från 50-talet till mitten av 60-talet från knappt åttahundra till drygt niotusen älgar. Toppnoteringen inföll året 1966 då avskjutningen steg till 9068 älgar. Därefter gick det brant utför för stammen. Hösten 1969 totalfredades älgen i Södra Savolax, Norra Karelen och Norra Savolax sedan avskjutningen hade stannat på nästan 40 procent av det föregående toppåret med cirka 3600 fällda älgar. Den här bilden är tagen av statens chefsjaktövervakare Tauno V. Mäki. På bilden jaktchef Tapio Lahti vid en ståtlig, fälld älg. Älgen, som fälldes i Hangö i början på 60-talet, var sällsynt reslig med stånghorn som hade 7 + 5 taggar. Hornbredden uppgick till 132 cm, vilket gjorde hornkronan till en av de bredaste i landet. FINLANDS JAKTMUSEUM
Jägaren 5 l 2017 l 41
42 l Jägaren 5 l 2017 HENNA VÄYRYNEN Överlevarna i norr Viltet i konsten Våra nordiska djur kan med skäl kallas överlevare. På Naturoch kulturhuset i Vuohijärvi i Kouvola, Vuohijärven luontoja kulttuuritalo, visades under sommaren en utställning om dessa överlevare, kallad Selviytyjät. Utställningen var inspirerad av naturen i vårt land och av djuren och fåglarna som har anpassat sig till de varierande förhållandena här. På utställningen visades verk av fågelfotografen Markus Varesvuo, bildkonstnären Minna Pyykkö och skulptören Jussi Mäntynen. V uohijärvi naturoch kulturhus öppnades 2015 i Kouvola. Med utställningen om överlevarna ville arrangörerna bidra till firandet av vårt lands hundraårsjubileum med en utställningshelhet som visar djuren och naturen i vårt land. Markus Varesvuo är en av våra internationellt mest kända naturfotografer. Han ställde ut bilder som glödde i fantastiska färger. Till motiven hörde bland annat övervintrande småfåglar, ugglor och skogshöns. Där fanns både fåglar i flykten, närbilder och fåglar i sitt landskap: bland annat en ripa med skärpa i blicken och en fjällripa i fjällen. – Jag koncentrerar mig främst på att fotografera europeiska fåglar. Jag började fotografera fåglar och följa med fågellivet som elvaåring och för drygt tio år sedan började jag fotografera på heltid, berättar Varesvuo om sin passion för fåglar. Tiden som Markus Varesvuo har tillbringat med fåglarna har varit lönsam. Han har vunnit de mest prestigefyllda priserna i branschen och har illustrerat flera böcker. I våras utkom han med ett praktverk kallat Valokuvia linnuista. – Som jag ser det ska ett vackert fågelfoto byggas upp med ljuset, kompositionen och renodlade element. Jag äger inte ens någon blixt utan använder enbart det ljus som råder i naturen. På fåglarnas villkor I Varesvuos utställning Selviytyjät är det de nordliga fåglarna och deras liv på vintern som spelar huvudrollen. Ljuset och snön som element gör vintern till en fascinerande årstid för naturfotografering, tycker han. Som värst har han upplevt och fotograferat i minus 37 grader! Den svinkalla temperaturen uppmättes i Kuusamo. – Den gången höll kamerabatterierna i bara en och en halv timme. Men med bra fotoutrustning och genomtänkt klädsel går det att fotografera också när kölden knäpper i knutarna. Det är rent häpnadsväckande att de små dunbollarna överlever också under sådana förhållanden, berättar Varesvuo. Skogshönsen gräver ner sig i snön och ugglorna kan fånga bytesdjur som gömmer sig i snön. Hönsfåglarna är stannfåglar och utgör goda exempel på arter som klarar av både den varierande väderleken och farorna i omgivningen. Varesvuo har lärt känna hönsfåglarna bland annat genom arbetet med fotoboken Metson suku som handlar om tjädrar. – Jag hoppas att utställningen väcker besökarnas intresse för fåglar och fågelskydd, berättar Markus Varesvuo. M AR KU S VA RE SV UO
Jägaren 5 l 2017 l 43 – Det enklaste är att fota orrarna och tjädrarna när de spelar. På vintern kan man också fotografera hönsfåglar från bilen. När man kör längs skogsbilvägar är det lätt att få syn på sådana och de är knappt alls rädda för bilar. Knepet med att ta bra bilder är enligt Varesvuo att man ska lära känna fågeln man fotograferar, miljön den lever i och hur den beter sig. Efter många års fågelskådande och identifierande räcker det med minsta ljud för att han ska veta vilken fågel det handlar om. Högsta prioritet vid fotograferingen är alltid fågeln bästa. – En gång väntade jag i fem dygn i en fotokoja vid ett tjäderbo på att ungarna skulle kläckas. Om jag hade märkt att fåglarna blev störda av min närvaro så skulle jag genast ha gått därifrån, understryker Varesvuo. Stämningar i skogen Konstnären och naturredaktören Minna Pyykkös målningar på utställningen om överlevare i vår natur återgav drömlika stämningar från skogarna i Mäntyharju och Repovesi och lät oss kika in i livet som djuren där lever. Bland verken fanns stora oljemålningar och akvareller där färgerna flödar och gör det med en viss slumpmässighet. – När jag var liten tänkte jag att det finaste i hela världen vore att få måla och att jag skulle bli konstnär på heltid, berättar Minna Pyykkö. Med tiden blev det fler strängar på Pyykkös lyra: psykolog, biolog och bildkonstnär. Så småningom blev Pyykkö också naturredaktör på Yle. Om sitt brödjobb berättar hon att det också ger henne konstnärliga impulser. – Som redaktör får jag höra om ny forskning och jag träffar inspirerande människor. Genom jobbet får jag en ström av nya tankar och kunskaper, vilket säkerligen också sätter sina spår i min konst, funderar Pyykkö. För utställningen om överlevarna i naturen målade Minna Pyykkö tavlor både i fjol och i år. Hon strövade i Mäntyharjuskogarna och i Repovesi nationalpark och samlade inspiration. Mäntyharju är en plats som hon känner sedan barndomen, då hon tillbringade flera somrar där hos sin farfar. – Jag minns att min farfar strövade barfota i skogarna. Det här barndomsminnet och frågan om människans förhållande till naturen fascinerar mig. Skogen har sedan urminnes tider varit viktig för människan och konstnärer har genom tiderna målat djur och natur. Med mina målningar vill jag visa uppskattning och respekt för skogen, förklarar konstnären. Närnaturen flödar av liv Med verken som hon ställer ut önskar Minna Pyykkö lyfta fram närnaturen och vad den betyder för oss. I målningarna skildrar hon bland annat ugglor, grävlingar, lommar och överraskande nog även paddor. Minna berättar också att hon med sina verk försöker återge den utstrålning som skogsnaturen har, från små daggmaskar till stora träd. – Det är intressant att betrakta exempelvis paddor och tänka på deras långa historia, och hur evolutionens kedja har fört dem till nutiden. Även paddorna är värda att titta på och måla av, understryker Pyykkö. I sin konst eftersträvar Pyykkö livfullhet, rörelse och ett allt abstraktare grepp. I bakgrunden rör sig också myter och folkdiktning med anknytning till djur. I exempelvis målningarna som visar lommar i en sjö anar vi också stundens flyktighet och en påtaglig känsla av att mötas. – Det är inte meningen att målningarna ska vara enbart planscher som visar en djurart utan att de ska förmedla mer än så. De ska visa en annan levande varelse, en medresenär, förklarar Pyykkö. Utställningen Selviytyjät pågick i Vuohijärvi från tredje juni till 27 augusti i år. Utöver Varesvuo och Pyykkö omfattade utställningen också skulpturer av framlidna konstnärsprofessorn Jussi Mäntynen (1886–1978). Fotografier av Markus Varesvuo finns på adressen www.lintukuva.fi och Minna Pyykkö presenterar sin konst på www.minnapyykko.fi . Minna Pyys målningar är drömlika och betraktaren anar stundens flyktighet. HE N N A VÄ YR YN EN Markus Varesvuo och Minna Pyykkö på utställningen Selviytyjät. TA ID EK ES KU S SA LM EL Nuori huimapää (Nuori hirviuros), brons, 19301945, Jussi Mäntynen HE N N A VÄ YR YN EN
44 l Jägaren 5 l 2017 PEKKA HELLE och KATJA IKONEN , Naturresursinstitutet Skogshönsen fortsättningsvis nere i vågdal Resultatet av sommarens inventering av vilttrianglar visar att skogshönsen liksom i fjol befinner sig på en svag nivå. Databasen riistakolmiot. fi har fått in resultaten från 930 trianglar, vilket är en beundransvärd insats av frivilliga jägare. D en kyliga försommaren var inte gynnsam för skogshönsens häckning. Efter de två föregående svaga åren skulle det ha behövts gynnsamma omständigheter för att hjälpa upp produktionen av ungar. Hönsfåglarnas häckningsresultat påverkades också av predationen riktad mot bon och ungar. I synnerhet i norr har det funnits gott om små rovdjur efter två goda sorkår i följd. Nu har sorkstammarna dock kraschat. Den kyliga sommaren påverkade häckningen Sommaren var kall ända från början. Redan i april var det kyligare än normalt i hela landet och maj var klart svalare (1-3 grader) än normalt. Enligt statistiken blir maj så här kylig bara några gånger per hundra år i Norra Österbotten och Kajanaland. Ändå trodde vi inte att den försenade våren skulle ha konsekvenser för fåglarnas häckning. Men det var ovanligt kallt också i juni och en så här kall juni har vi högst en gång vart tionde år. Kylan fortsatte i juli och någonting sådant upplever vi i landets södra och mellersta delar i genomsnitt en gång vart tionde år eller ännu mer sällan. I Övre Lappland fick vi i början av juli slask och snö, vilket likaså hade konsekvenser för fåglarna. De svaga åren ingår i de naturliga variationerna Hönsfåglarnas vågdalar ingår i stammarnas normala variationer och det är inte exceptionellt med två magra år efter varandra. Längre vågdalar är sällsynta, men på exempelvis 80-talet inträffade en seg, svag period Tjäder Orre Järpe Ripa In ve n te ra d e tr ia n g la r Tä th et (i n d /k vk m ) Fö rä n d ri n g % A n d el u n ga r % Tä th et (i n d /k vk m ) Fö rä n d ri n g % A n d el u n ga r % Tä th et (i n d /k vk m ) Fö rä n d ri n g % A n d el u n ga r % Tä th et (i n d /k vk m ) Fö rä n d ri n g % A n d el u n ga r % S Tavastland 20 1,4 ?? 2,8 ?? 34 7,2 ± 39 S Savolax 62 3,3 ± 36 5,5 ± 46 5,5 ± 40 SÖ Finland 40 4,4 ? 40 5,1 ? 48 6,7 ± 44 Kajanaland 92 3,4 + 50 7,1 + 68 3,2 ± 55 0,4 ?? 89 M Finland 71 2,7 ± 37 6,8 ++ 54 6,5 + 49 Lappland 145 3,4 ± 38 1,5 ? 55 1,2 ++ 49 0,8 ± 48 Uleåborg 142 2,8 + 38 6,8 + 57 3,8 ++ 60 0,4 ?? 64 Österbotten 86 3,3 + 44 6,2 ± 47 4,8 ++ 43 N Tavastland 28 2,9 ++ 32 5,3 ± 41 9,1 ± 34 N Karelen 81 3 ?? 49 4,2 ? 49 4,8 ? 56 N Savolax 60 1,9 ± 33 7,3 + 55 6,4 + 47 Kust-Österbotten 20 0,9 ?? 7,7 ++ 35 7 ++ 47 Satakunta 57 3 ± 27 3,8 ± 43 5,7 ? 31 Nyland 14 4,8 ++ 28 8,4 ++ 41 11 ++ 53 Eg Finland 12 1,7 ± 40 5,2 ++ 23 6 ?? 20 Hela landet 930 3,1 ± 4,7 ± 51 4,3 ± 48 0,5 ?? 57 som sträckte sig över flera år, och det samma hände också på 50-talet. Den normala cykliskheten har försvagats under inventeringarnas historia och den pågående bristen på stabilitet hos stammarna har redan varit rådande under en längre tid. Betraktat i ett längre tidsperspektiv går det inte bra för hönsen. För att utvecklingen ska vända uppåt hade vi framför allt behövt gynnsam väderlek. Någonting sådant syntes emellertid inte till utan vädret blev beklämmande. Begränsningar skapar tillväxt Bland jägarna var förhoppningarna höga om att hönsstammarna skulle vända uppåt. Men fågeljägarna får ge sig till tåls även i år. I fjol utfärdade ministeriet en förordning som innebar en kännbar begränsning och avskjutningen blev mycket riktigt en av de minsta på tjugo år: orravskjutningen halverades och tjäderavskjutningen blev en tredjedel av året innan. Åt vädret kan vi inte göra någonting, men mortaliteten bland fåglarna kan vi i viss mån påverka. Begränsningarna utgör en viktig del av den ansvarsfulla jakten och med dem kan vi bidra till att skapa möjligheter för stammarna att återhämta sig. Den största delen, cirka 90 procent, av inventeringsresultaten skickades in på institutets webbplats riistakolmiot.fi, där det gick att följa med inventeringsresultaten nästan i realtid. Med det här systemet som togs i bruk 2014 går observationerna direkt in i databasen utan någon arbetskrävande manuell inskrivning. Den landsomfattande sommarinventeringen av vilttrianglar gjordes nu för 29 gången. En vilttriangel är en tolv kilometer lång och triangelformad linje utlagd i skogig terräng. Den är permanent markerad. Inventeringen görs huvudsakligen av frivilliga jägare. I år räknades sammanlagt Förändringen i förekomst från fjolåret är uttryckt med plusoch minustecken. ± ändring < 15 % + och – ändring 15–30 % ++ och – – ändring >30 % För ripan har vi tillräckligt med material bara för norra Finland. Skogshönsens täthet (ind/kvkm) och andelen ungar (%) i juli-augusti i år.
Jägaren 5 l 2017 l 45 Ett stycke fågelinventeringshistoria I nventeringarna av vilt har gamla traditioner i vårt land. Skogshönsen inventerades redan på 40-talet. Till en början inventerades viltstammarna med enkäter och på 60-talet övergick vi till räkningar utmed linjer där tre personer gick utstakade linjer genom de bästa fågelmarkerna. Linjeinventeringarna hade sina svagheter eftersom de i regel var förlagda till de bästa fågelmarkerna. Av det här skälet övergick man till vilttrianglar med bestämda mått, som var mera slumpartade. De första trianglarna i vårt land inventerades 1988. Stammen dök efter toppen 1980 Det har förekommit svaga år för skogshönsen också tidigare i inventeringens historia. År 1985, för att ge ett exempel, omfattade inventeringen 780 linjer med en sammanlagd längd på nästan 26 700 kilometer. Vid inventeringen (ett 60 meter brett stråk) observerades inalles cirka 24 300 skogshöns, fördelat på 9500 orrar, 7000 järpar, 5800 tjädrar, 1800 ripor och 200 icke artbestämda skogshöns. Den gången var läget för skogshönsen svagare än man hade väntat sig. Enligt de naturliga variationerna och vädret under våren och sommaren borde fågelstammarna ha ökat i hela landet. Den sista vågtoppen för skogshönsens naturliga cykler inföll i största delen av landet 1980. På den här toppen följde en brant nedgång och åren 1982-84 en vågdal som var exceptionellt djup och enhetlig i hela landet. Lodräta axeln: Tätheten uttryckt som individer per kvkm skogsmark. Lapplands viltcentralsregion Uleåborg och Kajanaland Norra Karelen, Norra Savolax, Mellersta Finland, Österbotten och Kust-Österbotten Övriga viltcentralsregioner 11 000 kilometer inventeringslinjer! Institutet använder materialet för bland annat uppskattningarna av stammarnas storlek och ett flertal undersökningar. Ett stort tack till alla som har ställt upp och inventerat! Tjäder och orre Enligt triangelmaterialet stannade tjäderoch orrtätheterna på fjolårets anspråkslösa nivå. För tjädern ger förändringarna från fjolåret en splittrad bild; i vissa områden har tätheterna minskat medan de i andra har ökat en aning. Årets högsta tjädertätheter noterades längst nere i syd och sydost. För orren visar förändringsbilden inte heller några tydliga regionala drag. Tydligast har orren repat sig i Mellersta Finland och i delar av södra Finland, där vi nu finner de högsta tätheterna. I andra delar av landet befinner sig orren nere i nivå med de svagaste åren i inventeringens historia. Järpe och ripa Järptätheterna har stigit en aning sedan fjolåret i största delen av landet, relativt sett mest i landets norra delar. I landet som helhet är artens tätheter dock väldigt låga. De högsta medeltätheterna på regional nivå noterades i de mellersta delarna av landet. Enligt triangelmaterialet har ripan fortsatt att minska; i statistiken för norra Finland med nästan en tredjedel. Det här gäller så långt norrut som till och med Skogslappland. I Övre Lappland är det glest med vilttrianglar och där inhämtar vi informationen om ripan med hundassisterade inventeringar. Resultaten för dem föreligger inom kort. 7 6 5 4 3 2 1 1998 1993 1998 2003 2008 2013 2018 Tjäder 7 6 5 4 3 2 1 1998 1993 1998 2003 2008 2013 2018 Ripa 14 12 10 8 6 4 2 1998 1993 1998 2003 2008 2013 2018 Järpe 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 1998 1993 1998 2003 2008 2013 2018 Orre Skogshönsstammarnas utveckling åren 1989-2017 i de fyra områdena.
46 l Jägaren 5 l 2017 D en här gången presenterar vi förändringarna i totalstammen som par i stället för index. Antalet par (bild 1) visar stammens årliga relativa förändring, vilket samtidigt ger oss en uppfattning om skillnaderna mellan arterna. Antalet par visar den sammanlagda förändringen hos totalstammen. I jämförelse med fjolåret hade bläsanden, viggen och storskraken ökat mest medan krickan och brunanden hade minskat med ungefär femton procent. Även knipan och sothönan minskade en aning medan siffrorna för gräsanden stannade på samma nivå som i fjol (tabell 1, bild 1). Sammantaget visade årets resultat för sjöfågelstammarna (bild 1) inte några förändringar av betydelse. Storskrakens uppgång utgör en fortsättning på fjolårets uppgång. Betraktat över en längre tid har vigg, brunand och sothöna minskat mest. I synnerhet för brunanden och sothönan ligger parantalet i detta nu på en katastrofalt låg nivå. Bland våra vanligaste andfåglar har också bläsandens nedgång pågått sedan mitten av 90-talet. Det har gått utför även för knipan: dagens parantal är ungefär 30 % mindre än under toppåren på 90-talet. I det stora hela har de fiskätande sjöfåglarna, som skrakarna, inte minskat om vi betraktar utvecklingen över en längre tidsperiod. Däremot har flertalet änder som äter bottendjur och undervattensväxter gått tillbaka. Vi har i våra tidigare publikationer diskuterat orsakerna till nedgången, bland annat i sjöfågelrapporten som är publicerad på institutets webbplats. Däremot har antalet gräsandspar ökat stadigt under hela inventeringsperioden. Gräsanden är vår överlägset viktigaste jaktbara andfågel, vilket också framgår av avskjutningsstatistiken. Arten är en såkallad generalist som kan häcka vid både näringsrika och näringsfattiga vatten. Gräsanden är dessutom flexibel så till vida att den kan producera en andra kull om den första häckningen skulle misslyckas tidigt på säsongen. Är de hotade? Vid bedömningen av växters och djurs hotstatus hänförs de till olika klasser, med kriterier som är väldigt detaljerat fastställda. Enligt den senaste rödlistan (2015) klassades flera av våra änder som är typiska för insjöar som hotade eftersom stammarna minskar. Bläsanden klassificerades vid den senaste bedömningen som ”sårbar” eftersom sjöfågelinventeringen hade visat en drygt 30-procentig nedgång på tio år. På motsvarande sätt fick stjärtanden och årtan statusen ”starkt hotad” på grund av deras drygt 50-procentiga nedgång. Brunanden och viggen bedömdes som starkt hotade på samma grunder. De två föregående bedömningarna av hotstatus gjordes 2010 Förändringarna i antalet par för några sjöfåglar åren 1986 till 2017. Siffrorna på den lodräta axeln visar det totala antalet par för alla inventeringspunkter (observera att siffran inte visar den totala stammen i hela landet). Siffran efter artnamnet anger antalet inventeringspunkter där det har observerats minst ett häckande par under minst ett inventeringsår. Enskilda punkter blir inte alltid inventerade varje år. De uteblivna observationerna har fått ett realistiskt värde uträknat med en matematisk modell. På det här viset visar diagrammens årliga summor ändå förändringen hos den totala stammen med stor tillförlitlighet. Observera att skalan på den lodräta axeln varierar från art till art. och 2000. Hotbilden för de här arterna har gradvis förvärrats – så sent som år 2000 bedömdes alla arter som livskraftiga. Vid inventeringarna av sjöfåglar vid vattendrag i inlandet har jägarnas (Lukes material) och fågelskådarnas (museets material) arbete gjort det möjligt att få fram exakta värden på stammarnas förändringar och därmed också ett underlag för bedömningen av de viktigaste arternas hotstatus. Utifrån uppskattningarna kan vi styra skyddsåtgärderna för arterna förnuftigt till livsmiljöer som är avgörande för skyddet av de arter som har minskat kraftigt. Det kan vara frustrerande för dem som inventerar sjöfåglar att det inte längre finns lika mycket fågel att räkna som förut eftersom stammarna har minskat. Det är dock mer än önskvärt att inventeringarna fortsätter på så många platser som möjligt och att vi också kan engagera nya inventerare och grunda nya inventeringspunkter. På det viset säkrar vi kontinuiteten för vår högklassiga forskning som skapar ett vetenskapligt underlag för förvaltningen av hållbara andstammar och organiserandet av skyddande åtgärder. En inventering av sjöfåglar som omfattar hela landet är det enda sättet att visa att det lönar sig att iståndsätta livsmiljöer i stor skala för fåglarna. Lyckade skyddsåtgärder garanterar att det finns vilt att jaga också i framtiden. Art Fö rä n d ri n g (% ) 20 16 –2 01 7 Pa ra n ta le t vi d d e in ve n te ra d e p u n kte rn a sa m m an la g t år 20 17 Gräsand 3,0 1308 Kricka -13,8 707 Bläsand 17,7 343 Knipa -6,7 1176 Vigg 62,0 276 Brunand -16,0 16 Storskrake 13,9 183 Sothöna -7,7 263 JUKKA RINTALA och KATJA IKONEN , Naturresursinstitutet ALEKSI LEHIKOINEN och INA TIRRI , Naturhistoriska centralmuseet Sjöfågelstammarna på ungefär samma nivå som i fjol Naturresursinstitutet (Luke) och Naturhistoriska centralmuseet (Luomus) började inventera sjöfåglar år 1986. Inventeringarna i terrängen har alltså gjorts i hela 32 år med samma metoder. Än en gång är vi skyldiga inventerarna ett stort tack! Gräsand 2958 7500 7000 6500 6000 5500 5000 4500 6000 5500 5000 4500 4000 3500 Kricka 2624 4000 3500 3000 2500 2000 Bläsand 2006 10000 9000 8000 7000 Knipa 3213 7000 6000 5000 4000 3000 2000 Vigg 1262 2000 1500 1000 500 Brunand 473 1600 1400 1200 1000 800 Storskrake 1102 6000 5000 4000 3000 2000 Sothön 728 År 1990 2000 2010 A n ta l p ar År 1990 2000 2010 Tabell 1 Bild 1 Förändringarna hos stammarna och antalet observerade par år 2017.
Pipo • 100 % akryyli • alaosassa fleece-vuori PAT156-ONE 9 90 H A F N IU M Microfleece takki • 100 % polyesteri microfleece, 200 g/m² • koot: S-3XL PAT147O-S/3XL 29,A LB II T TI C E S IU M C A LI D U S Metsästäjälle! Asekaappi neljälle aseelle • L 25 x K 125 x S 25 cm AK4 119,149,Ladattava akku ReCyko 2600 mAh • R6/AA GP201146 19 90 PAT701-S/3XL 169,Metsästäjän takki+housut • 100 % polyesteri • vedenja tuulenpitävät, hengittävät • teipatut saumat ja vedenpitävät vetoketjut • takissa irrotettava huppu, säädettävä sekä pidennetty helma takana • värit: oranssi/ruskea ja ruskea/camo • koot S-3XL PAT700-S/3XL Talvilakki • 100 % polyesteri • tuulenpitävä • yksi koko PAT128A-ONE 19 90 KO TIMAIN EN P E R H E Y R I T Y S Katso lähin IKH-kauppiaasi tai tilaa verkosta Lämpötakki+akku+laturi • 100 % polyesteri, 320 g/m² • tuulenpitävä, vettähylkivä ja hengittävä softshell-materiaali • Li-ion akku 12 V • akun kesto: alhaisimmalla lämmitysteholla 10 h, keskitason lämmitysteholla 6 h ja korkeimmalla lämmitysteholla 3 h • EN20471 luokka 3 • fl.oranssi/harmaa • koot S-2XL PAT900-S/2XL 199,Hygieeniseen lihankäsittelyyn! Lihalaatikko 45 l • elintarvikehyväksyttyä muovia • mahdollista pinota sisäkkäin tai päällekkäin • P 580, L 380, K 315 mm DM5005 9 90 12,90 Tarjoukset voimassa 31.10.2017 saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Hinnat sis. alv 24 %. Oikeudet muutoksiin pidätetään. LED otsalamppu 10 W • 1 x CREE XM-L2-U2 • kirkas 350 lm/himmeä 250 lm • takapuolella punainen led • kantama 200 m • 4 moodinen kytkin • sis. 1 x ladattava 3,7 V 2000 mAh 18650 Li-ion akku, micro USB -kaapeli Kiikari, klassinen • suurennus x10 • objektiivi Ø 50 mm • näkökenttä 1000 m etäisyydessä 99 m • porroprisma • näkökenttä 5° CRX129 26 90 KI01 49,IKH • METSÄSTÄJÄ-lehti nro 5 • 210 x 297 mm (+ 4 mm leikkuuvarat) Ilmestyy: LA 9.9.2017 • Aineisto: TO 24.8.2017, https://riista.fi/wp-content/uploads/2013/03/Mets_mediakortti_2017_su.pdf
48 l Jägaren 5 l 2017 MIKKO ALHAINEN , Finlands viltcentral Sädgåsjakt i sydöstra Finland Efter tre års total fredning blir det nu tillåtet att jaga sädgås i begränsad omfattning. Jordoch skogsbruksministeriet tillåter jakt på sädgås i sydöstra Finland under perioden första oktober till sista november i ett antal namngivna kommuner. Beslutet är tvåårigt och gäller åren 2017 och 2018. I oktober-november består majoriteten av sädgässen i landets sydöstra hörn av underarten tundrasädgås, som det finns mycket av. Sädgåsens båda underarter, taigasädgåsen och tundrasädgåsen, får jagas. I terrängen är det svårt att se skillnaden mellan de två underarterna och därför bygger jaktregleringen på en stram begränsning både geografiskt och tidsmässigt för att inte taigasädgäss ska bli skjutna i några större mängder. I större delen av landet är det fortsättningsvis förbjudet att jaga sädgås för att taigasädgåsen och i synnerhet vår häckande stam ska fortsätta att återhämta sig. Jaktområdet för sädgås I följande kommuner är det tillåtet att jaga sädgås: Willmanstrand, Fredrikshamn, Itis, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Pyttis, Vederlax, Orimattila, Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Borgå och Buckila. Obligatorisk avskjutningsanmälan Sädgåsen är en av arterna med obligatorisk avskjutningsanmälan. Syftet med anmälningen är att få fram exaktare information än förut om den faktiska avskjutningen. Den som har fällt en sädgås ska göra en officiell anmälan på nätet i tjänsten Oma riista, på adressen https:// oma.riista.fi/, eller per post på viltcentralens särskilda blankett som kan skrivas ut på adressen https://riista.fi/metsastys/lomakkeet/saalislomakkeet/. Vi rekommenderar att jägaren gör anmälningen omeräcklig säkerhet bestämma underarten och åldern. Vi ber därför jägarna skicka in en bild enligt anvisningarna av varje fälld sädgås till Naturresursinstitutet på adressen hanhi@luke.fi. Anvisningarna finns i faktarutan här invid. Klokt öva identifiering före jakten Under höstflyttningen finns det gott om arktiska gäss i det sydöstra hörnet av landet. I synnerhet unga bläsgäss är förvillande lika sädgäss, liksom alla de övriga grå gässen. På jakt är det därför viktigt att lyssna och lära sig känna igen gässens läten. Gässen flyger ofta i blandade flockar. De vitkindade gässen uppträder i stora flockar och är lätta att känna igen. Bläsgåsen är talrik och flyger ofta i flock med sädgäss. Det kan också förekomma spetsbergsgås och grågås i flockar med grå gäss. Studera identifieringsmaterialet före jakten! delbart efter fällningen, i praktiken inom ett dygn. Den lagstadgade fristen är sju (7) dygn. Bildinsamling för underarterna Vid sädgåsjakt blir både tundrasädgäss och taigasädgäss fällda. I synnerhet på jakt är det allt annat än enkelt att se skillnaden mellan de två underarterna. Jakten efter taigasädgås regleras på internationell nivå och i vårt land har vi en egen nationell kvot. I sydost har jakten begränsats på ett sådant sätt att merdelen av de fällda gässen ska vara tundrasädgäss. Informationen om antalet fällda taigasädgäss är viktig för att vi ska få fram det totala antalet fällda taigasädgäss i stamförvaltningsområdet. För att få klarhet i taigasädgässens och tundrasädgässens andelar ordnar vi en bildinsamling. Med en bild av den fällda gåsens huvud och vinge kan vi med till
Jägaren 5 l 2017 l 49 Det går ännu inte att skicka bilder till institutet via Oma riista. Mejla därför bilden till hanhi@luke.fi. Skicka bilden med mobiltelefonen så här: Placera fågelns huvud ovanpå vingen så att näbben syns tydligt och i sin helhet mot en grå bakgrund. Ta bilden med mobilen. Belysningen ska vara tillräcklig och bilden skarp. Ta hellre bilden inomhus om det skymmer ute. Dåliga bilder har vi ingen glädje av! Öppna bilden. Välj Dela. Välj Mejl. Skriv in mottagaren: hanhi@luke.fi. Skriv i meddelandefältet datumet för fällningen och kommunen samt din egen uppfattning om underarten. Tex 15.10, Kouvola, tundrasädgås. Skriv antalet gäss i meddelandefältet om du har fällt flera, tex 3 sädgäss. Välj Skicka. Ett exempel på en bild som är tagen enligt anvisningarna. Ta en bild av varje gås och skicka bilderna till Naturresursinstitutet. Böj huvudet med näbben över vingen mot de grå täckfjädrarna. Underarten bestäms utifrån huvudets och näbbens form och färg, och åldern utifrån vingens täckfjädrar. AN TT I PI IR ON EN JÄGARE OBS! Insamling av bilder på fällda sädgäss S yftet med bildinsamlingen är att klarlägga tundrasädgässens och taigasädgässens andelar av sädgåsavskjutningen. Av bilderna – bara de är tagna enligt anvisningarna kan vi också bedöma fågelns ålder. Vi ber jägarna ta en bild av den fällda sädgåsen som visar fågelns huvud, näbb och vingöversida. Mejla bilden till Naturresursinstitutet och ange datumet då fågeln fälldes och kommunen. Skicka bara en bild av varje gås och skicka varje bild, om det finns flera gäss, i ett eget mejl. Om du har fällt flera gäss eller skickar foton också på jaktkamratens gäss, så ange i det första mejlet hur många gäss det handlar om. Be en jaktkamrat om hjälp om du inte har e-post eller en telefon med kamera. Bildinsamlingen är frivillig, men vi hoppas få en bild av varje fälld gås. Den här insamlingen av viltinformation gynnar jägarna och bidrar till att skapa en framtid för jakten. Insamlingen görs konfidentiellt. Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet tackar för samarbetet! Sädgässen flyger ofta i blandade flockar med andra gäss. I oktober-november är det i landets sydöstra hörn särskilt vanligt med bläsgäss i flockarna. På bilden fyra bläsgäss och fyra sädgäss. Unga bläsgäss är särskilt svåra att identifiera. Jaktområdet för sädgås åren 2017 och 2018. Jakten är tillåten i oktober och november. LA SS I KU JA LA Jakttiden för sädgås 2017-2018 1.10.-30.11. ingen jakt
50 l Jägaren 5 l 2017 Sädgåsen får jagas medan bläsgåsen är fredad. Det bästa sättet att skilja arterna åt är genom att lyssna på lätet. Sädgåsens bägge underarter, taigasädgåsen och tundrasädgåsen, får jagas i det sydöstra hörnet av landet. Den mindre bilden visar en taigasädgås. Identifiera gässen S ädgås, bläsgås, spetsbergsgås och grågås liknar väldigt mycket varandra och därför kallar man dem ofta ”grå gäss”. För att jakten ska lyckas krävs det god identifieringsförmåga av jägaren, i synnerhet när det förekommer olika gäss samtidigt i ett område. Det sydöstra hörnet av vårt land är en brännpunkt när det gäller gåsjakt och identifiering. Där finns gott om fridlysta gäss, som bläsgås, i oktober-november när jakten på sädgås pågår. Det är viktigt att jägaren repeterar kännetecknen för de olika arterna före jakten och har klart för sig vilka arter som förekommer i jaktområdet vid den tiden. På jakt är det väldigt viktigt att kunna känna igen gässen på lätet eftersom det kan vara svårt att känna igen dem enbart på silhuetten. Du kan lyssna på hur gässen låter på viltcentralens utbildningsportal, https://koulutus.riista.fi/dreambrokerkategoria/aanet-hanhet/ På webbplatsen riista.fi finns ett bra utbildningspaket om hur man känner igen gässen på färgerna och silhuetten: https://riista.fi/julkaisut/lajintunnistusmateriaalit/ Sädgåsens underarter, taigasädgåsen och tundrasädgåsen, är förvillande lika varandra. På jakt lyckas jägare sällan skilja dem åt. En skjuten gås går ofta att artbestämma, men det kräver att man sätter sig in i saken. En bra anvisning för hur man skiljer mellan tundrasädgås och taigasädgås finns på webbsidan https://tiedostot.birdlife.fi/maaritys/tundrametsahanhi.pdf Sädgåsforskningen behöver prover P å Uleåborgs universitet pågår en undersökning i syfte att klarlägga taigasädgåsens och tundrasädgåsens geografiska fördelning och den häckande stammens genetik. Universitetet ber därför jägarna i jaktområdet för sädgås att skicka in fjädrar, dun eller vingar av fällda gäss. Fjädrarna eller vingen av en fågel läggs i ett och samma papperskuvert. Provet ska vara torrt när det läggs i kuvertet och det får inte lindas in i plast. Skriv på kuvertet datumet, koordinaterna för platsen (eller åtminstone ortnamnet och kommunen) och avsändarens namn. Kontakta Johanna på johanna. honka@oulu.fi för närmare anvisningar, kuvert och papperspåsar för insamlingen av prover och postningen (mottagaren betalar). Skicka proverna till: Johanna Honka Enheten för ekologi och genetik Linnanmaa 90014-Uleåborgs universitet Tfn 050 327 0665 LA SS I KU JA LA J A RI PE L T O MÄ K I
LA SS I KU JA LA Ylivieska Ollilanojankatu 2 Oulu Alasintie 12 Ii Sorosentie 2 Lahti Pasaasi 2, Renkomäki Jyväskylä Sammontie 1 Voit shoppailla myös myymälöissämme: Kalastus-, metsästysja retkeilyn tuotemerkkejä jo yli 700! Se metsästäjän tavaratalo 49 00 -38 % 69 00 -22 % 99 00 Nitecore HC60 otsalamppu + 3400mAh akku Käteva otsalamppu, jonka voit ladata USB-kaapelilla. Huipputehokas jopa 1000 lumenin valoteho ja tasainen 100 asteen valokeila. Mukana 3400 mAhakku, joka kestää jopa tunnin 1000 lumenin turbotilassa tai 680 tuntia low-tilassa. Myymälät ja Karkkainen.com Norm. 79,00 Nitecore HC30 otsalamppu + 2300mAh akku Kaksi valaisinta samassa paketissa: voit irroittaa valaisimen pääpannasta ja käyttää taskulamppuna! Huipputehokas 1000 lumenin valoteho ja tasainen 100 asteen valokeila. Lamppu on valmistettu erittäin lujasta alumiinista ja se kestää kolhuja ja vettä. Sisältää Nitecore 2300mAh akun. Myymälät ja Karkkainen.com Norm. 89,00 Nitecore MH27 taskulamppu + 2300mAh akku Tehokas jopa 1000 lumenin, iskunja vedenkestävä taskulamppu monipuoliseen käyttöön. Normaalin valon lisäksi lampussa on kolme värilediä (punainen, vihreä ja sininen). Vihreä valo on näkymätön useimmille eläimille ja sinisellä valolla näkyy verijäljet helposti. Myymälät ja Karkkainen.com Lowa Z-11S GTX Z-11s korkeavartisessa Gore-Tex kengässä yhdistyy vankka askeleen tuki ja ennennäkemätön keveys. Materiaalina haljasnahka ja varren takaosa kestävää tekstiiliä, joka antaa kengän varrelle pehmeyttä. Erinomainen valinta metsästäjälle, joka haluaa tuntea maastonsa askelluksessa. Myymälät ja Karkkainen.com 349,Lafayette Smart VHF metsästysradio Ylivoimainen metsästysradio täysin uusilla ominaisuuksilla. RadioAkkuPöytälaturiVerkkoadapteriLyhyt metsäantenniNappikuulokeMaakaapeliLaukku Myymälät ja Karkkainen.com Anar Bivdu Premium metsästyspuku Anar Bivdu Premium puku on kehitetty yhteistyössä metsästäjien ja eränkävijöiden kanssa. Takissa yhdistyvät teknisyys ja hyvä hengittävyys. Harjatun pintakankaan ansiosta puku on äänetön luonnossa liikkuessa. Takkiin on lisätty hartiohin ja kyynärpäihin vahvikkeet kestävyyden varmistamiseksi. Sateen yllättäessä puvun PtriTex-kalvo pitää käyttäjän kuivana. Myymälät ja Karkkainen.com Anar Safety metsästysliivi Metsästysliivi turvacamo kuviolla, Liivissä korkea tuulelta suojaava kaulus, pehmeä kahisematon pintakangas, radiopuhelintasku antennipaikalla, selkätasku sekä vetoketjulla suljettavat lämmittely taskut kevyellä fleecevuorella. Myymälät ja Karkkainen.com 139,VAIN! 239,VAIN! VAIN! 24 90
52 l Jägaren 5 l 2017 TOMMY ARFMAN På Söderlångvik gård på Kimitoön började vi på hösten i fjol med effektiverad jakt på mårdhund. M årdhunden breder ut sig med god fart i skärgården. När det blir trångt på fastlandet så blir djuren tvungna att söka sig till nya områden allt längre ut i skärgården. Mårdhunden förekommer vid kusten i hela landet och till och med på kala skär i havsbandet. Arten simmar bra och är en allätare till opportunist, och överlever därför magra perioder tills det blir vår och tillgången på föda ökar. Jakten på den här skadliga och främmande arten måste trappas upp med besked vid kusterna för att fågelfaunan i skärgården, som redan är illa trängd, ska få en chans att återhämta sig. Strövar över stora områden Söderlångviks gård ligger i det sydvästra hörnet av Kimitoöns kommun. Gårdens marker gränsar i väster till Skärgårdshavets nationalpark och omfattar även några öar. Markområdet bildar liksom en passage för djuren ut till skärgården. Mårdhundarna kommer till två stora uddar och fortsätter därifrån till öarna. I samarbete med det nordiska mårdhundsprojektet följde vi med hur några mårdhundar med sändarhalsband strövade i området. Observationerna visar att de rör sig över stora områden och kan simma långa sträckor mellan öar. En hane med halsband hade en aktionsradie på upp till cirka åtta kilometer från sitt högkvarter på Purunpää udde. Arbetet med att följa mårdhunden gjordes på våren när fåglarna häckade. Hanen var ensam sedan honan hade blivit eliminerad och letade naturligtvis efter en ny hona. Under vårens lopp ledde den oss till fyra honor, som fälldes. Med ställande hundar har vi årligen fällt ungefär 20 mårdhundar per 1000 ha i området. Fällningarna har ändå inte avsatt några nämnvärda spår i mårdhundspopulationen, så det var klart att vi måste använda våra resurser effektivare. ”Resurserna” består ju av en enda man med två hundar. Projektet beviljades miljöfinansiering Jakten bedrevs främst efter skymningen och på det viset att hundarna fick söka fritt. Större delen av mårdhundarna fälldes vid de stora äppelodlingarna som finns nära gården. På hösten söker sig mårdhundarna gärna dit för att äta av äpplena som ligger på marken. De här observationerna i kombination med mårdhundarnas benägenhet att röra sig över stora områden och samlas där det finns föda gav 2015 upphov till idén att trappa upp jakten. På gårdens marker bildades ett projektområde på cirka 2500 hektar som även inkluderar flera intilliggande öar. Öarna ägs av gården eller hör till Skärgårdshavets nationalpark och förvaltas av Forststyrelsen. Det har funnits häckande Det är effektivt att jaga med två utbildade hundar. Nästan alla mårdhundspar som fastnade på bild blev eliminerade, oftast i närheten av utfodringsplatsen. MÅRDHUNDSPROJEKTET i Söderlångvik
Jägaren 5 l 2017 l 53 ejdrar på öarna, men flera rapporter har visat att bona har blivit förstörda av rovdjur. För projektet gjordes en ansökan riktad till miljöministeriet om understöd för miljövård i skärgården. Totalbudgeten beräknades till 6000 euro. Av detta stod ministeriet för hälften och Söderlångvik gård för hälften. Summan ska användas under tre års tid. Syftet med projektet var att skapa en buffertzon vid kusten där mårhundarna jagas intensivt under jakttiden första augusti till sista april. Dessutom ska de närmaste öarna tömmas på rovdjur på våren före häckningen. Effektiv utfodring I området anlades fem utfodringsstationer för mårdhundar. Som föda används främst slaktavfall från fällt klövvilt. Födan läggs i en specialbyggd låda med en ingång för rovdjuren, så att fåglar inte kommer åt materialet. Vi har också använt älgar, hjortar och rådjur som har dött i trafiken som föda. Kropparna har transporterats hela till platserna och täckts med jord. Vi har också gjort framgångsrika försök med torrfoder, närmare bestämt foder för uppfödd lax, som vi har serverat med ett slags automater. Utfodringsplatserna har placerats strategiskt för att dels med sin doft locka mårdhundar från skärgården och dels på vårvintern och våren hejda individer som är på väg till skärgården. Utfodringen är tänkt att pågå året om. Vid placeringen av utfodringsplatserna gäller det att beakta djurens vandringsvägar, rådande förhållanden beträffande dofterna (platsens höjd och vindens riktning), eventuella luktmässiga olägenheter för andra som rör sig i naturen och att platsen ska vara lätt att sköta. Mårdhundarna tassar gärna längs vägar och utnyttjar stränder, åkrar och våtmarker. Gryten i området ska också tas med i beräkningarna! Kameror och hundar Varje utfodringsplats är försedd med en kamera som sänder bilderna till en server och skickar ett meddelande till jägarens mobiltelefon. När jägaren har fått meddelandet om mårdhundsbesöket vid utfodringsplatsen så åker han dit med sina utbildade hundar för att fälla djuret. Mårdhundarna besöker ofta utfodringarna parvis. Därför använder vi två hundar för uppdraget. Den ställande hunden, i det här fallet en karelsk björnhund, ska spåra mårdhunden från utfodringen, ställa den och skälla ståndskall. Kommen så långt tar jägaren bilen så nära skallet som möjligt och släpper den andra hunden, i det här fallet en golden retriever med jaktlig härstamning. Den har i uppgift att hålla kvar mårdhunden. På det här viset frigörs den ställande hunden och kan ta upp jakten på den andra mårdhunden innan den går i gryt. Av det här skälet ska utfodringarna placeras tillräckligt långt från besvärliga gryt. Från smärre stenrösen går det ju alltid att driva ut djuret. Det här arrangemanget har den avgörande fördelen – utöver det ovannämnda att när jägaren närmar sig så försöker mårdhunden inte smita utan håller sig i stället stilla. Därmed kan också fångskottet skjutas riskfritt eftersom djuret står stilla. Dessutom får belysning enligt gällande lagstiftning användas först nu. Jaktens effektivitet fördubblad Med riktigt utförd utfodring och kameraövervakning har jakten blivit klart effektivare. Avskjutningen har ökat med hundra procent till fyrtio mårdhundar per tusen hektar. Själv har jag uppfattningen att siffran här vid kusten måste ligga i minst den här storleksklassen för att mårdhundspopulationen ska börja minska. Dessutom utgör arbetstiden per fällt djur nu en bråkdel av det tidigare. Med hjälp av kameran får hunden ett färskt spår att följa och mårdhunden kan i bästa fall ställas vid utfodringsplatsen. På samma gång kan man dessutom också jaga annat tillåtet vilt, vilket är särskilt värdefullt på våren. När hunden söker fritt kan den ju stöta på en grävling. Utfodringen har visat att den ger resultat. Kamerorna sattes upp i oktober och vid midsommaren var vi uppe i cirka tiotusen bilder på rovdjur. Bilderna har trillat in i jämn takt, även under vintern. Djurens aktivitet gick tydligt upp i mars-april. Projektområdet är avgränsat med en svart linje och de stora blå punkterna är utfodringsplatser. De små blå punkterna är mårdhundspositioner medan de röda linjerna visar djurens vandringar under två månader på våren när fåglarna häckar. De röda punkterna visar fällda mårdhundar under säsongen 2016-17. Man kan lätt föreställa sig hur kartan skulle se ut om vi ritade in hur varje fälld mårdhund har rört sig. Det ger oss en uppfattning om hur svårt de markhäckande fåglarna har det under rådande rovdjurstryck. Födan ska täckas över eller skyddas med en låda så att inte fåglarna kommer åt den. Lämna en ingång för mårdhundarna.
54 l Jägaren 5 l 2017 Området blev ändå inte tömt på mårdhundar; vid tre av kamerorna kommer det fortsättningsvis mårdhundspar på besök. I skrivande stund (26 juni) finns det ännu inga observationer av ungar. Även rävarna har besökt utfodringarna flitigt medan grävlingarna lyser med sin frånvaro. Det finns bara en bild av en grävling, vilket är mycket positivt. I det här skedet av projektet är det för tidigt att säga om häckningsresultatet för de markhäckande fåglarna kommer att bli bättre, men i våras påträffades inga mårdhundar på öarna, i motsats till tidigare år. Vi såg fler fågelkullar än i fjol, men för att kunna verifiera en uppgång så måste vi följa med läget under en längre tid. Vi väntar oss också att rovdjursjakten ska ha en gynnsam inverkan på orrarna, som har blivit färre i området. Elimineringen av mårdhundar gynnar naturligtvis också de övriga fåglarna, som tärnorna, fiskmåsarna och skrattmåsarna. Dessa ger ju i sin tur andra fåglar ett skydd mot rovfåglar under häckningen. Jakten bedrevs enbart med ställande hundar för att resultaten ska vara jämförbara med tidigare praxis. Även i år inleds jakten den första augusti. 59 uppdrag, hundra rovdjur, tusen kilometer Elimineringen av små rovdjur i allmänhet och mårdhundar i synnerhet är ingen svår gren. Jag vågar påstå att vi har världens bästa mårdhundsjägare i vårt land. Haken är att kunnandet inte utnyttjas fullt ut. Utfodringsplatserna ska placeras på ett tillräckligt långt avstånd från besvärliga gryt. En av fördelarna med att använda hundar är att vi får veta vilka gryt som mårdhundarna i området använder. I projektområdet finns cirka 60 stycken. Hundarna utgör fundamentet i mårdhundsjakten och våren är den viktigaste tiden. Med hjälp av hundar kan vi ta reda på om det finns mårdhundar på en ö eftersom hundarna markerar för alla landlevande rovdjur. Med det ovan beskrivna upplägget ökar vi effekten rejält i kampen mot mårdhundarna. Vi kan räkna ut kostnadseffektiviteten med hjälp av siffrorna i mellanrubriken här ovanför. Det blir 1,6 rovdjur per uppdrag och cirka tio körkilometer per rovdjur. Om slaktavfallet från klövvilt, som till stor del blir kvar i naturen, skulle organiseras systematiskt för utfodringen av små rovdjur och effektiverad jakt med kameraövervakning och välutbildade hundar, så skulle vi garanterat öka avskjutningen rejält. Det här vore särskilt viktigt vid känsliga naturområden. Själv är jag övertygad om att välplacerade utfodringsplatser som sköts effektivt lockar till sig mårdhundar från ett mycket stort område i skärgården. På utfodringsplatserna kan rovdjuren elimineras inte bara med hundar utan också med fällor och vaktjakt. Flera jägare kan samsas om en sådan plats, var och en på sitt eget sätt. Idealet vore att grunda motsvarande projektområden på lämpligt avstånd från varandra utmed hela kusten. Det gäller bara att rikta mera resurser till jägarna så att jobbet kan göras. Jakten måste vara effektiv för att det ska vara någon nytta med den.
Jägaren 5 l 2017 l 55 E jdern är något av en signaturart för skärgården. För ett par decennier sedan upplevde arten en guldålder och det häckade ejdrar över allt i skärgården. Sedan millennieskiftet har den häckande ejderstammen minskat brant. I de yttre delarna av Skärgårdshavet, men också på andra håll, kan man rent av tala om en kollaps. I stora områden i den yttre skärgården har antalet ruvande ådor minskat till under tio procent av de bästa åren. Det är nästan omöjligt för ungarna att överleva och bli flygga. Det främsta skälet till att ådor och ungar går under är den starka predationen. Havsörnarna har blivit fler och far hårt fram i den yttre skärgården genom att plocka honor och ungar ur boet. Det finns också andra boplundrare i skärgården med ett gott öga till ungarna, som kråka, korp, havstrut och gråtrut. Inte nog med att de bevingade rovdjuren sprider förödelse bland fåglarna; också minken, mårdhunden, räven och mården har börjat ta sig ut i skärgården. Utöver predationen är det sannolikt att också klimatförändringarna inverkar ogynnsamt på ejderns produktion av ungar. Även virussjukdomar och parasiter bidrar till dödligheten. Dessutom ökar båttrafiken och vårdslösa båtförare skingrar kullar. När ungarna skiljs från sin mor blir de lätta byten för bland annat måsar. Mänsklig aktivitet skyddar fåglarna Om ejderns häckningsresultat fortsätter i sin nuvarande utförsbacke så ser artens framtid i vår skärgård inte särskilt ljus ut. Ju färre ungar som kommer till världen desto större blir jakttrycket på de ungar som finns kvar förutsatt att det inte någonstans ifrån uppenbarar sig ersättande föda för rovdjuren. I skärgården har det också gjorts observationer som pekar på en utveckling i motsatt riktning. På exempelvis Bengtskär, ön med fyren utanför Hangö, har antalet häckande ejdrar mångdubblats från några ådor på 90-talet till drygt 300 ruvande honor i dagsläget. Det här beror helt enkelt på att ön öppnades för turism på 90-talet och de mänskliga aktiviteterna skyddar ådorna mot rovdjur. Påverka det som går att påverka Åt virus och parasiter kan vi inte göra någonting. Klimatförändringen beror på större faktorer och personligen tror jag inte att havsörnen inom en nära framtid plötsligt skulle kollapsa om inte arten drabbas av någon sjukdom. Åt de små rovdjuren kan vi däremot göra någonting! I skärgården har det fällts små rovdjur i stora mängder. På exempelvis Åland ligger den årliga avskjutningen på drygt 5000 mårdhundar och i den sydvästra skärgården har avskjutningen en gång nått upp till drygt 6000 mårdhundar. Siffrorna är nästan ofattbart stora, men ändå går det inte att tala om något tomrum utan rovdjur. I vissa projektområden har man lyckats eliminera rovdjuren, men områdena är små och ligger i den yttre skärgården där havsörnens predation drabbar värst. Elimineringen av rovdjur måste trappas upp rejält i den inre skärgården där havsörnens predation är lindrigare. Det här stöds också av fågelinventeringarna som visar att det inte har skett någon lika radikal nedgång i antalet ruvande ejdrar i innerskärgården. Det här syns tydligt också i praktiken: nära kusten kan man få syn på ejderkullar, men längre ut stöter man inte på några sådana. Ejderns nöd har flera orsaker Det går inte bra för ejdern i skärgården; i ytterskärgården närmar sig produktionen av ungar noll. På bilden den samlade produktionen på Utö år 2015. De sista ungarna håller ut vid förbindelsebåtens brygga där de söker skydd mot rovfåglar. Som bäst kläcktes det ungefär 1000 ejderungar på Utö.
56 l Jägaren 5 l 2017 JANI PELLIKKA , ARTTI JUUTINEN och PÄIVI ESKELINEN , Naturresursinstitutet Jaktresorna Värdet på jakten och viltvården Del 2 Jaktresorna E n jaktresa inom landet är längre än en endagsjakt och görs i synnerhet för att jaga skogshöns och älg. Men det finns också annat vilt som får jägarna att packa och åka. Jägarnas tidsoch penninganvändning för sådana här resor visar indirekt hur mycket jägarna uppskattar dem och vilket ekonomiskt värde de här resorna har. Ungefär 20 till 30 % av jägarna nöjer sig inte med endagsjakter utan gör också jaktresor, medan nästan en femtedel av jägarna inte gör några endagsjakter alls utan enbart jaktresor. Bild 1. Oftast reser de finländska jägarna så här för att jaga skogshöns (2008). Pilarna visar riktningen från de regioner där minst fem procent av skogshönsjägarna reste till någon annan region för att jaga skogshöns. Pilens tjocklek anger de här jägarnas andel. V år färska undersökning av den jaktliga aktiviteten under fjolåret visar hur viktiga resorna och bilkörandet är för jakten. Men det var färre än tio procent av dem som hade gjort en eller flera jaktresor som hade använt allmänna kommunikationsmedel för den senaste jaktresan före enkäten. Det är självfallet inte förvånande att jägarna föredrar att använda sin egen bil, med tanke på vart resan går och vilken framträdande roll hundarna och – beroende på jaktsättet – utrustningen spelar för dagens jakt. Transportmedlet spelar en avgörande roll för värdet på jakten eftersom utgifterna för användningen av egen bil utgör den största utgiftsposten för jaktresan. För ungefär 30 procent av dem som hade gjort en eller flera jaktresor uppgick enbart bilkostnaden för den föregående jaktresan till minst 100 euro. Totalkostnaden hundratals euro För de jägare som hade gjort en eller flera jaktresor under fjolåret uppgick den totala kostnaden för en resa till i genomsnitt mellan 208 och 242 euro. En del av jägarna lägHöstliga bilfärder D agens jaktturister är nutida ättlingar till forna tiders jägare. Våra förfäder begav sig varje år till sina jaktområden i ödemarkerna där de bodde enkelt. I synnerhet på hösten sätter sig dagens jägare i bilen och kör flera hundra kilometer hemifrån till mer eller mindre kända jaktmarker (bild 1) och stugor. Resan går ofta norrut eller österut till vidsträckta statsmarker med service och viltresurser. Enligt jaktstatistiken och forskningen är jakten efter skogshöns i Kajanaland en storfavorit år efter år.
Jägaren 5 l 2017 l 57 Bild 2. Penninganvändningen (fraktil) under den sista jaktresan under fjolåret. För användningskostnaderna för personbil (”egen bil”) och boendekostnaderna överskrider de maximala värdena för penninganvändningen i materialet skalan på x-axeln. en) minst 205 euro per resa, vilket är klart större än kostnaden (minst 82 euro) för en älgjaktsresa. Nationellt handlar det om betydande summor som jägarna lägger på sina jaktresor, med tanke på att de som gjorde jaktresor i fjol ofta gjorde två eller tre resor. Enligt försiktiga beräkningar uppgick de här personerna till minst 69 000 och eventuellt så många som drygt 100 000. Ytterligare en indikation på hur mycket jägarna uppskattar de här resorna får vi av det faktum att de är beredda att tillbringa några timmar i bil för att nå sitt resmål. Det här innebär bortåt 200 årsverken på årsnivå för jägarkåren. Få anlitar paketresor Enligt vår undersökning var det väldigt få jägare som på sin senaste jaktresa inom landet anlitade en paketresa. Även när det handlar om längre resor inom landet så sköter jägaren fortsättningsvis och i regel själv arrangemangen kring resan och boendet. Bara ett fåtal jägare betalar för programtjänster. Vid jaktresor till utlandet är läget dock ett annat i fjol var det sannolikt ungefär tre, fyra procent av dem som hade löst jaktkort som gjorde sådana resor. 100 200 300 400 500 1.0 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 0.4 0.3 0.2 0.1 0.0 100 200 300 400 500 1.0 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 0.4 0.3 0.2 0.1 0.0 Allmänt kommunikationsmedel Egen bil Inköp i matoch detaljhandelsbutik Kafé och restaurang Programoch rekreationstjänster Boende TOTALA PENNINGANVÄNDNINGEN (Eur) A N D E L A V S V A R A R N A (% ) ger avsevärda summor på sina jaktresor, vilket höjer medelvärdet för resorna. En typisk totalkostnad (medianen) för en genomsnittlig jägares resor ligger i vårt land på 130-140 euro, det vill säga under medelvärdet. Siffrorna blir större om vi enbart räknar med resorna som går till statsmarker. Dessutom finns det skillnader mellan olika vilt för exempelvis en resa för att jaga skogshöns uppgår den totala kostnaden till (medianHA N N U HU TT U
58 l Jägaren 5 l 2017 JANI PELLIKKA , Naturresursinstitutet och MARKO SVENSBERG , Finlands viltcentral JAKTFÖRENINGSUNDERSÖKNINGEN 2017 Del 1: Hur blir man antagen som medlem i en jaktförening? För ganska exakt tio år sedan presenterades i tidningen Jägaren resultaten av en landsomfattande jaktföreningsenkät och i nummer 2/2007 behandlades kriterierna för att bli antagen som medlem i en förening eller ett jaktlag. I våras gjordes en nästan identisk enkät riktad till samma mottagare. D et här var den fjärde enkäten i sitt slag. Jägarnas Centralorganisation kartlade föreningarnas och jaktlagens karaktär och verksamhet på samma sätt åren 1997, 2000 och 2005. Den här gången fick vi in svar från sammanlagt 577 föreningar och jaktlag på olika håll i landet. Nytt för den här gången var att enkäten gjordes så långt möjligt på webben. Vi försökte i första hand nå samma 882 föreningar och jaktlag som hade försett oss med detaljerad information även i föregående enkät, det vill säga 2005. Båda enkätåren var det 424 föreningar och jaktlag som berättade om sina kriterier för medlemsantagning. Föreningarna och jaktlagen befinner sig i långsam men ständig förändring, vilket visar sig i svaren. Av de grupper som svarade på föregående enkät hade drygt 30 upphört före innevarande år, vilket är ett talande faktum. Minst ett tjugotal grupper (med grupp avses här både förening och jaktlag) hade delat sig i två eller gått ihop till en. När vi granskar svaren ska vi hålla i minnet att de stora förändringarna ofta drabbar de små grupperna, och att insamlingen av uppgifter om dem kan vara särskilt besvärlig. Gamla utmaningar på föreningsfältet En lika känd som vanlig svårighet för sammanslutningar av typen jaktföreningar och jaktlag är att säkra verksamhetens kontinuitet och aktivitet, och en god anda. Omsorgen om detta framgick i artikeln för ett decennium sedan genom frågan om föreningarnas medlemskriterier har varit så strama under de senaste årtiondena att medlemskåren inte förnyas tillräcklig fort och om kontinuiteten äventyras. 2005 gav jaktföreningsenkäten intrycket att de medlemskriterier som betonade anknytningen till orten, det vill säga markägandet och att personen bor på orten, hade blivit mindre strikta i många föreningar sedan åren 1997 och 2000. Vid samma tid gjorde Skogsforskningsinstitutet en undersökning av älgjaktlagen här i landet som visade följande. Trots att de jaktlag som huvudsakligen bestod av markägare önskade sig i första hand markägare som medlemmar medan de jaktlag som bestod av ortsbor önskade sig i första hand ortsbor, så insåg de flesta att de i princip behövde få nya medlemmar, förutsatt att lämpliga kandidater anmälde sig. Mest ökade medlemsantalet i jaktlagen där det inte ställdes krav på anknytning till orten. Nya utmaningar? Mot den här bakgrunden är de färska resultaten intressanta. Huvudregeln verkar nu vara den, att listan på kriterier för medlemskap har förblivit den samma i många grupper eller så har den till och med blivit längre i vissa avseenden. Om listan har blivit längre på grund av alternativa krav, där åtminstone något eller några alternativ måste uppfyllas, så innebär det här goda nyheter för kandidaten. Det innebär ju att praxis för antagningen av medlemmar har blivit flexiblare. Det förhåller sig naturligtvis inte alltid på det här viset. Det var dock sällsynt (cirka 5 %) att kravet på markägande var absolut och enda kriterium för medlemskap. Däremot är det fortsättningsvis vanligt på många håll att det ingår i kraven (se bilden) att kandidaten ska äga mark eller bo på orten. De här kriterierna har hållit positionerna och på sina håll till och med blivit vanligare. Hos en del av jaktlagen är kravet på markägande för nya medlemmar en reaktion på att jaktmarkerna blir mindre. Medlemskraven blir ett sätt att bevara jaktmarkernas areal, vilket i sin tur påverkar förutsättningarna för verksamheten. Det här är en bidragande orsak till att somliga jaktlag i materialet inte accepterar tomten kring huset eller en smärre skogsfastighet som markägande. Å andra sidan finns det jaktlag som accepterar en liten areal mark, men i stället kräver högre avgifter. Sammantaget och av allt att döma har det kring markägandet och anknytningen till orten utvecklats och utvecklas fortsättningsvis – ett finmaskigt nät av principer och tillvägagångssätt med anknytning till prissättningen av medlemskapet. Utöver det ovannämnda kan jaktlagen som känt hålla sig med en mängd andra, varierande kriterier för medlemskap. Ett av kriterierna, en kvot för medlemsantalet, är inte knutet till kandidaten. Det här arrangemanget har också tidigare varit relativt sällsynt och det verkar bli ännu sällsyntare (i dagsläget hos cirka 5 procent av jaktlagen och föreningarna). Av allt att döma är det väldigt få grupper som upplever att inte viltet i området skulle räcka till för en större grupp eller att en kvot för medlemsantalet skulle vara det bästa regleringssättet. Ett annat kriterium för medlemskap som är sällsynt hos oss (6 %) och troligen blir allt sällsyntare är knutet till kandidatens arbetseller praktikplats. Ett kriterium som är vanligare än de ovannämnda och som har bevarat sin ställning (i detta nu hos 26 procent av de utfrågade grupperna) handlar om de sociala banden till exempel släktskap med en medlem eller en större markägare. Den största förändringen som materialet påvisar, och som förekommer i större delen av landet, är kravet på prövotid för nya medlemmar. Kravet var vanligt även tidigare (62 %) och har blivit ännu vanligare. I tolv procent av grupperna hade kravet på prövotid tagits bort efter 2005, men i hela 37 procent hade det införts som en nyhet. Utvecklingen är förståelig med tanke på exempelvis behovet av talkojobbare för olika sysslor och den förargelse som det väcker när ”fripassagerare” smiter från sina plikter. Vi tackar alla som har deltagit i vår enkät för ert värdefulla bidrag till forskningen. Åtta bokpriser har lottats ut bland deltagarna och har skickats till vinnarna. Vi gratulerar!
Jägaren 5 l 2017 l 59 Kriterierna för att antas som medlem i en jaktförening eller ett jaktlag, i procent av antalet grupper. Åren 2000 och 2005 med röda stolpar och 2016 med blå stolpar. För 2016 är informationen mindre exakt och bygger på svaren från 442 föreningar och jaktlag. MARKÄGANDE (%) PRÖVOTID (%) HEMORT (%) NÄSTAN ALLA ANTAS (%)
60 l Jägaren 5 l 2017 PANU HIIDENMIES Artikeln är den andra i tidningen Jägarens artikelserie Vilthushållning i utveckling där vi behandlar jaktföreningarnas möjligheter och olika verksamhetsformer för att bevara föreningsverksamheten som en del av vilthushållningens kärnfunktioner. Skribenten, jur.kand. och vicehäradshövding Panu Hiidenmies, är expert på jaktföreningsverksamhet. Vilthushållning i utveckling, del 2 Jaktföreningen och jaktförsäljningen Det är inte ovanligt att man i jaktföreningar grunnar på om man borde ta emot gästjägare eller börja sälja jaktmöjligheter. I väldigt många föreningar har man redan börjat göra det. I bästa fall ger en kommersiell jakt arrangerad av en jaktförening gästerna jaktmöjligheter och föreningen inkomster. När en förening arrangerar kommersiell verksamhet finns det mycket att tänka på, men det viktigaste är att vara öppen gentemot markägarna och skattemyndigheterna. En total kommersialisering av jakten är varken realistiskt eller ens nödvändigt, men förnuftigt arrangerad och småskalig kommersialism gynnar många parter. I jaktföreningarna grunnas det på hur man ska lösa ekvationen där verksamheten falnar och medlemmarnas aktivitet dalar. Det finns jaktföreningar där aktivitetsnivån har sjunkit rent alarmerande: i somliga fall har medlemmarna blivit väldigt gamla medan föreningens ekonomi har havererat och relationerna till markägarna är illa skötta. Detta samtidigt som det i vårt land finns en växande skara jägare som vill delta i jakt, viltvård och övrig verksamhet. Är det alltså dags att granska verksamheten ur en ny vinkel? Börja med en kartläggning av läget Medlemmarna i en jaktförening kan med fördel börja med att diskutera läget med varandra. I många föreningar är det ordning på torpet, men icke desto mindre är det klokt att planera verksamheten för flera år framåt eftersom det kan peka ut nya utvecklingsbehov. Det är ett faktum att en del av de nya jägarna inte är det minsta intresserade av att binda sig till någon föreningsverksamhet av traditionellt snitt. De här personerna upplever den organiserade jakten som allt för tung och inte heller känns andan i alla föreningar särskilt lockande. Medlemmarna i en jaktförening gör därför klokt i att syna verksamheten med ett helhetsgrepp. Medlemmarnas engagemang och åldersstrukturen nu och i framtiden är avgörande. Med en enkel analys klarnar det hur läget kommer att se ut om fem år och tio år. Hur många faller bort och hur många kommer till? Vad önskar sig de som stannar och vad kan de bidra med till föreningsverksamheten?
Jägaren 5 l 2017 l 61 På många orter har situationen förändrats sedan dagarna då jaktföreningsverksamheten fortfarande hade dragningskraft. Jägarna utan förening vill kanske ha ut annat av sitt jagande än ett medlemskap med tillhörande verksamhet. Prioriteringen kan mycket väl vara att personerna vill satsa sin tillgängliga tid på själva jagandet eller kanske på hundverksamhet och kanske även på en smula viltvård. Utöver analysen av medlemmarnas ålder är det också skäl att granska föreningens ekonomiska situation. Likaså är det skäl att sätta sig in i de möjligheter som erbjuds av viltförvaltningen och olika kommersiella aktörer, till exempel genom att börja använda olika system som underlättar vardagsrutinerna. Eventuella förändringar beträffande markägarna och deras önskningar rörande jakten är också någonting som kräver en uppdatering. En jaktförening som följer med sin tid ska ha en aktiv ungdomsverksamhet, kommunicera och värva medlemmar för att rusta sig för framtiden. För ändamålet finns färdiga metoder och verktyg. Om medlemmarna efter kartläggningen av läget kan konstatera att allting fungerar och framtiden är säkrad så kan de ägna sig åt att njuta av föreningslivets härlighet. Om det däremot visar sig att föreningen står inför utmaningar så är bäst att grunna på olika strategier för att möta dem. Vilthushållningens aktörer Även i fortsättningen är det jägarna som driver vilthushållningen. De betalar kostnaderna för förvaltningen och bidrar med en enorm arbetsinsats. Jaktföreningarna utgör en hörnsten i den organiserade verksamheten. På lokal nivå är det jaktvårdsföreningen som fungerar som en samlande aktör. Det är bra att viltförvaltningen förstärks ekonomiskt och funktionellt. Vi vill inte se vilthushållningen i vårt land arbeta utan stöd av den frivilliga verksamheten. Minst lika viktigt är det att jägarna gör sig hörda självständigt bredvid viltförvaltningen. Vi ska hålla i minnet att det är jägarna som skapar grunden, inte organisationerna. Jakten är inte avskild från den övriga samhällsutvecklingen. Nuförtiden är organisationerna ständigt tvungna att motivera sin existens och sina behov. Jaktföreningarna ser gärna nya personer i verksamheten, men de är inte nödvändigtvis beredda att släppa in nya medlemmar. I vissa fall kan det vara förnuftigt att gå ihop med grannföreningen för att skapa ett större område som fungerar bättre och ett större medlemsunderlag. Var och en som har deltagit i fören
62 l Jägaren 5 l 2017 ingsverksamhet vet att det är mycket som ska fungera. Likväl är det sant att det ofta skulle vara förnuftigt. Många möjligheter Jaktföreningarna har goda möjligheter att utveckla vilthushållningen i vårt land i den riktningen att också aktiva jägare som inte hör till någon förening får möjligheter att njuta av jaktens välfärdseffekter. Ett medlemskap är självfallet den första och ofta även bästa möjligheten. Men om en nykomling ändå inte vill bli medlem, när han får veta vad medlemskapet innebär ekonomiskt och praktiskt? Det kan exempelvis vara så, att personen tror att han kommer att flytta efter några år. Det kan också hända att han inte vill binda sig. Anslutningsavgiften kan vara dyr. Om medlemskåren består av markägare så kan det också förhålla sig så, att markägarna vill vara de som bestämmer i föreningen, trots att de gärna skulle se nya ansikten i föreningen. Medlemskap är inte alltid den bästa lösningen och det är aldrig den enda. Gästlicens Det traditionella tillvägagångssättet med gästlicenser fungerar fortsättningsvis. Många jaktföreningar har goda möjligheter att erbjuda gästlicenser till sina marker, men en gästlicens som säljs för en dag eller två inger betänkligheter. Om föreningen saknar erfarenheter av att sälja gästlicenser så upplever man lätt saken som besvärlig. Man tycker att försäljningen av ett par gästlicenser är jobbig och att den ekonomiska nyttan är obetydlig. Om gästlicenserna är någonting nytt i föreningen så aktar sig kanske medlemmarna för att släppa in främlingar i jaktmarkerna. Markägarna kan ha en tvivlande attityd och om jaktgästerna inte är kända från förut så går det ju inte att förutse deras beteende. Men det finns gott om lyckade exempel i vårt land på jaktföreningar som erbjuder långvariga gästlicenser. Säkerligen finns det också exempel där en gästlicens har ställt till det. Beträffande gästlicenserna ska vi hålla i minnet att markägarna alltid måste vara informerade. Säsonglicens för gästjägare Om man i en förening överväger att ta in fler medlemmar så kan en parallellösning till medlemskapet vara säsonglicenser. Arrangemanget kan vara lockande också för en person som kommer längre ifrån samtidigt som det erbjuder föreningen en flexibel möjlighet att lära känna den nya jägaren. Om föreningen lägger ut exempelvis fem säsonglicenser till försäljning så är det sannolikt att ett mindre kamratgäng fattar intresse. Efter några säsonger känner alla varandra och ett egentligt medlemskap via provmedlemskap kan vara ett lockande alternativ för både föreningen och de nya jägarna. Dessutom kan man sålla fram säsongjägarna med ett finmaskigare nät än köparna av dagslicens. Arrangemanget med säsonglicenser har klara fördelar. Det ger jaktföreningen inkomster och åt licensjägaren ger det ett okomplicerat sätt att bekanta sig med föreningsverksamheten, föreningens medlemmar och föreningens sätt att fungera. Nykomlingen behöver inte genast ställa upp på all verksamhet, men föreningen ska ge honom eller henne möjligheten. Nya friska tankar ruskar om inrutade vanor. Jag är övertygad om att det i vårt land finns många som vore intresserade av en säsonglicens. Den kan skräddarsys och den kan ha ett högre pris än den årliga medlemsavgiften eftersom säsongjägaren kommer till dukat bord utan skyldigheter. Delningen av köttet är knappast heller någonting att oroa sig för eftersom en stor skara jägare uppskattar själva jakten såpass mycket att de håller till godo också med en mindre tilldelning. Jaktpaket eller fällningstillstånd? En möjlighet att värva fler aktörer till jakten och samtidigt skaffa extrainkomster till jaktföreningen är att sälja jaktpaket. Man erbjuder en jakthelhet till sådana som saknar andra möjligheter att jaga. I många föreningar har detta redan utvecklats till en nivå där jaktpaketet innehåller inte bara jakten utan också boendet och maten samt guidning inklusive tillvaratagandet av viltet. Verksamheten ska dock alltid vara öppen gentemot markägarna. När det uppstår en omsättning så ska man också komma ihåg att en jaktförening, i likhet med övriga aktörer, är skattskyldig för sin affärsverksamhet. Här i Finland går det att köpa kompletta vitsvansoch älgjakter av en jaktförening, liksom även sjöfågeloch fasanjakter. Om det är föreningen själv som erbjuder kommersiell jakt så ska intäkterna uppges i bokföringen och skattedeklarationen. I en jaktförening ska man dessutom vara på det klara med att en ideell förening inte kan fungera enligt principen för inkomstfördelning. En förening varken kan eller får fördela eventuella vinster av sin verksamhet bland sina medlemmar. När en jaktförening bedriver kommersiell jakt som ger upphov till omsättning så är det klokt att använda intäkterna till att utveckla föreningens verksamhet. Ofta gör man så, att man rustar upp tillgångar som handhas av jaktföreningen, men som står till ortsbornas och markägarnas förfogande. På så vis får alla parter del i nyttan. Om verksamheten börjar gå med vinst så ska också markägarens behov uppfyllas. I synnerhet i regionerna där det förekommer vitsvanshjort är det mycket vanligt att jaktföreningarna säljer fällningstillstånd för vitsvanshjort. Om medlemsutvecklingen i föreningarna fortsätter på den inslagna vägen och hjortstammen blir ännu större så är sannolikheten stor för att förvaltningen av hjortstammen i allt högre grad kommer att bygga på gästjägare. Det är jaktföreningen, som ju är jakträttsinnehavare, som ansöker om och innehar tillstånden som den säljer till sina gäster. Även här måste föreningen komma ihåg att kontrollera arrendeavtalet om där finns eventuella begränsningar av försäljningsrätten. Själv skulle jag dessutom diskutera på förhand med markägaren om saken. Samarbete med företagare Om man i en jaktförening har grunnat på möjligheterna att trappa upp verksamheten och värva nya jägare så gör man klokt i att börja samarbeta med någon företagare på orten. I synnerhet på landsbygden finns det goda möjligheter att få draghjälp av något lokalt företag med boendeoch cateringtjänster, och utnyttja företagets marknadsföringskanaler. Medlemmarna i en jaktförening som planerar försäljning av jaktpaket ska hålla i minnet att det kan vara en trevlig upplevelse att sälja sådana paket, men att det också kan misslyckas. Överväg alltså att dra nytta av någon företagares kommersiella erfarenheter. På det viset kan jaktföreningen koncentrera sig på det väsentliga, det vill säga att organisera jakten. Fortsättningen? Vi ser att det här i landet finns en stigande efterfrågan på jakter som arrangeras av jaktföreningar. Det finns flera faktorer som bidrar till uppgången. När en kommersiell jakt lyckas så ger den svar på flera frågor. Den kan mildra den minskning av kraftresurserna som många föreningar står inför. Föreningarna får intäkter som kan användas till byggande och varför inte till att organisera ungdomsverksamhet. Även markägarna och företagarna på orten kan gynnas av gemensamt planerad och genomförd jakt. När aktörernas målsättningar sammanfaller så blir det också lättare att acceptera större viltstammar. Hållbart utnyttjat är ju viltet en modern, attraktiv och förnybar naturresurs!
Sako Wild Boar -kivääri on vaativan metsästäjän työkalu niin ajokuin kyttäysjahteihin. Varsin kompaktin koonsa puolesta se on suunniteltu monipuoliseksi aseeksi joka palvelee metsästäjiä ikään, kokoon tai maastoon katsomatta. SAKO OY | PL 149 | 11101 Riihimäki | Puh. 010 830 5200 | www.sakosuomi.fi 1890 € SUOSITUSHINTA Sakon suunnitteleman komposiittitukin Soft Touch -otepinnat takaavat tukevan otteen huonommillakin keleillä. Näyttävä uritettu piippu tulee 15x1 -vaimenninkierteellä.
64 l Jägaren 5 l 2017 KAISA HUTTUNEN V i kartlade jaktens och bytets betydelse med lekfulla färdiga svar där svararna fick välja det alternativ som kändes bäst. Svarsalternativen bygger på den intervju-undersökning som gjordes våren 2014. Jaktens sociala sida betonades i svarsalternativen 3 och 5 (diagram 1). För 37 procent av svararna innebar jakten ”fina upplevelser som jag får njuta av i bästa tänkbara sällskap”. För 13 procent av svararna innebar jakten däremot ”en bra orsak att ibland få grilla korv med en kamrat och prata”. I det första svarsalternativet betonas inte bara den sociala aspekten utan också jakten som upplevelse. En majoritet av dem som valde det här alternativet fanns i åldergruppen under 20 år (diagram 2, stapelgrupp 3). I det andra svarsalternativet är det viktigare att träffa vänner än att jaga. Ju äldre svararen var desto oftare valde han det här alternativet (diagram 2, stapelgrupp 5). Av allt att döma förhåller det sig så, att ju äldre en jägare blir desto oviktigare blir bytet medan jaktens sociala sida ökar i betydelse. En livsstil i norr, i söder ett avbrott i vardagen 29 procent av svararna uppgav att jakten för dem innebär ”en livsstil som påverkar nästan alla mina val i livet” (diagram 1). För 12 procent var jakten ett sätt att ”slippa stressen i betongdjungeln”. Vid tolkningen av resultaten ska vi komma ihåg att vid enkäter av den här typen som delas i de sociala medierna så är det ofta de allra ivrigaste jägarna som svarar. Därför var livsstilsjägarna överrepresenterade i enkäten. Vid en granskning landskap för landskap fann vi mest livsstilsjägare i Lappland (35 %) och Kajanaland (34 %). Minst sådana fanns det i Birkaland (12 %) och Nyland (19 %). Den största andelen jägare för vilka jakten innebar att ”slippa stressen i betongdjungeln” fann vi bland jägarna i Birkaland (18 %) och Nyland (19 %). Det är säkerligen storstäder som Tammerfors och Helsingfors som spelar in här. Mängden jagande stadsbor har där varit stadd i stadig tillväxt. Många urbana jägare saknar egna marker, vilket betyder att de är hänvisade till statsmarker, kommersiella jakter och gästjakter arrangerade av jaktföreningar. De här personerna använder naturen för att balansera sin hektiska vardag och kraven på jobbet. För de äldre betyder jakten föreningsverksamhet Trots urbaniseringen är jakten i vårt land fortsättningsvis en verksamhet som främst beDiagram 1: Diagram 2: Finlands viltcentrals enkät Vilken jägartyp är du? fick drygt 23 000 svar. De svarande fick också svara på frågor om vad jakten och bytet betyder för dem. Svararna förknippade oftast jakten med fin samvaro och en livsstil. Ju äldre jägare desto mindre viktigt var det att fälla ett vilt. Vilken jägartyp är du? Vad jakten och bytet betyder för jägaren , del 5
Jägaren 5 l 2017 l 65 drivs i jaktföreningar. För föreningsverksamheten består utmaningen av att det ofta är en liten grupp med aktiva som får dra hela lasset. I enkäten var det nio procent av svararna som företrädde den här gruppen. För dem innebar jakten ”förberedelser, fester, viltvårdsarbete och talkojobb” (diagram 1). I synnerhet bland jägarna som hade fyllt 60 fanns det gott om personer som hade valt det här svarsalternativet (diagram 2, stapelgrupp 4). Det här är av allt att döma inte en åldersfråga utan en generationsfråga. Traditionell jaktföreningsverksamhet intresserar inte de yngre generationerna. Det här är ett problem som man brottas med i de flesta jaktföreningar. Vildmat, frysfyllning och överdådiga middagar För 24 procent av svararna betydde ett fällt vilt etisk och hälsosam vildmat (diagram 4). Nuförtiden är det många som anser att vilt som har levt fritt i naturen är ett hälsosammare och mera ekologiskt alternativ än kött från produktionsdjur. Vildmatstanken förknippas i allmänhet med kvinnor som jagar. Av kvinnorna som svarade på enkäten var det dock bara 15 procent som valde det här alternativet. Bland männen var motsvarande andel 24 procent. Granskat åldersgruppsvis var vildmatstänkandet vanligast i spannet 30-49 år (diagram 4, stapelgrupp 2). Minst intresserade var de yngsta och de äldsta åldersgrupperna. Vildmatens etiska aspekt betonades i högre grad än dess mera traditionella ”köttekonomiska” betydelse för hushållen. 13 procent av svararna valde alternativet ”En lyckad jakt. Vi styckar kroppen och firar” (diagram 4). Bara 4 procent av svararna valde alternativet ” Nya kulinariska njutningar och en trofé på väggen” (se diagram 3). Det här centraleuropeiska tänkesättet har uppenbarligen inte slagit igenom hos oss. Med stigande ålder minskar bytet i betydelse För svararna var det uppenbarligen ingen självklarhet att knipa ett vilt. 30 procent av svararna valde nämligen alternativet ” En arbetsseger att minnas. Efter en lång och besvärlig jakt får man känna sig nöjd” (diagram 3). Här betonas insatsen som krävs för att jakten ska krönas med framgång. I synnerhet svararna som var yngre än 30 önskade understryka det här (diagram 4, stapelgrupp 4). Nästan lika många valde alternativet ” Det händer inte ofta, men visst får jag ibland nånting att stoppa i ränseln” (se diagram 3). Även här betonas att det inte är enkelt att knipa ett vilt. Intressant i sammanhanget är det faktum att det här alternativet blev vanligare högre upp i åldersgrupperna (diagram 4, stapelgrupp 5). Det här beror knappast på att de äldre jägarna skulle vara sämre än de yngre. En troligare förklaring är att de äldre kan jaga utan att känna prestationskrav. De har ju under sin livstid hunnit stoppa alldeles tillräckligt med vilt i ränseln. Diagram 3: Diagram 4:
Tarjoukset voimassa 30.9.2017 asti (ellei toisin mainita) tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Valikoimat vaihtelevat myymälöittäin, tarkista myymäläkohtainen saatavuus hankk? a. . Tuote tilattavissa myös verkkokaupasta www.hankkija.fi Housut Swedteam Lynx Erinomaisesti istuvat ja hyvin hengittävät housut työhön ja vapaa-aikaan. Polvien ja takamuksen stretch-materiaali mahdollistaa hyvän liikkuvuuden. Vetoketjuilla avattavat tuuletusaukot reisien sivuilla. Monipuoliset taskut. HWC9024048-58 59 ,90 Norm. 79,90 Kumisaapas Viking Trophy II Erityisesti metsästysja vaelluskäyttöön suunnitellut luonnonkumisaappaat. Hyvin jalkaan istuva ja nilkkaa tukeva muotoilu. Kiertojäykkä UGC-urapohja varmistaa pidon myös märässä ja vaikeakulkuisessa maastossa. VI142400437-47 79,90 Takki Swedteam Hamra Monikäyttöinen takki metsästykseen ja muihin luontoharrastuksiin. Covertex®-kalvo suojaa sateelle alttiita alueita: hartioita ja hihoja. Käytännölliset taskut, mm. radiopuhelintasku. Kahisematon materiaali. Irrotettava huppu. Värit ruskea ja tumman vihreä (vaihtelevat myymälöittäin). HWC3613048-58, HWC3513048-58 149 ,Norm. 189,Rajoitettu erä! Ilmakivääri Gamo Bull IGT MACH 1 Gamon Power-sarjan tehokas ilma-ase huippuominaisuuksin! Halkais? altaan 30 mm ilma sylinteri typpikaasumännällä. Bull Whisper vaimenninpiippu. Säädettävä CAT-liipaisinkoneisto. RRR-rekyylin vaimenninkisko. Mukana 4×32 mm kiikaritähtäin. Kaliiperi 5,5 mm, lähtönopeus ly? yluodilla 240 m/s (PBA-luodilla 315 m/s), teho 29 J. GAMOMACH1 299 ,Norm. 349,Tutustu Gamo-ilmakiv äärivalikoimaan www.hankkij a. Retkikirves koivuvarrella Laadukas kotimainen retkikirves koivuvarrella, erämiehen vakiovaruste! HARM104 47,90 Supiloukku Kotimainen. 36 x 31 x 107 cm. GRAOF20 79,Metsästyspuku Alaska Extreme Light Pro Kevyt ja monipuolinen puku aktiiviselle metsästäjälle ja luonnossa liikkujalle. HiDry™ -käsitelty pintakangas hylkii vettä ja likaa sekä kuivuu nopeasti. 100% vedenja tuulenpitävä sekä erinomaisesti hengittävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. Takissa kainaloventilaatiot ja hengittävä vuorimateriaali. Housuissa selästä korotettu vyötärö, jossa joustava kiristysmahdollisuus. RET000973-1000 199,KAUPAN PÄÄLLE Alaska Extreme Light Pro -maastolakki, arvo 19,90 (rajoitettu erä) Jahti&Vahti Energia tai Extra Energia Täysravinnot kaikille aktiivisille, paljon liikkuville koirille. Sisältävät tasapainoisessa suhteessa kaikki metsästysja urheilukoirasi tarvitsemat ravintoaineet, vitamiinit ja kivennäiset. Extra Energia 15 kg JO 4470 27,90 Norm. 31 € (1,67 €/kg) Energia 15 kg JO 4472 25,Norm. 27,80 € (1,67 €/kg) Burrell S12 HD+SMS • Näkymättömällä inframustasalamalla varustettu uusi versio TM-testivoittajasta 17/2014 • Erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera lähettää kuvan puhelimeen tai sähköpostiin (MMS/GPRS) • Kuva tallentuu myös muistikortille • Etäohjaus puhelimella, esim. kuvapyyntö kesämökin säätilanteesta • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus RETBR5020F 279 ,Norm. 299,Burrell S12 HD+SMS • Näkymättömällä inframustasalamalla varustettu • Erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera lähettää • Kuva tallentuu myös muistikortille • Etäohjaus puhelimella, esim. kuvapyyntö kesämökin • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus RETBR5020F 279 Norm. 299,Meidän Mökki 3/2016 Täydennä jahtikauden tarpeet Hankk? alla! Energia tai Extra Energia -säkin ostajalle Jahti &Vahti Liha-ateria 1 kg KAUPAN PÄÄLLE! Jahti&Vahti Liha-ateria 1 kg Laadukasta lihaa helppokäyttöisessä muodossa myös retkille. Sopii koirien kuivaruokien lisukkeeksi tai sellaisenaan. LEM4536 3,LEM4536 Uutuus! Viva RES Pihkavoide 50 g Antiseptinen pihkavoide eläinten ihohaavoille, haavaumille, ruhjeille ja hiertymille. Edistää haavojen paranemista. Luonnollinen ja tehokas, valmistetaan suomalaisesta kuusen pihkasta. VIVPIHKA50 19,90 (398 €/kg) Viva RES Haavasuihke Haavojen, ihovaurioiden ja ärtyneen ihon hellävaraiseen käsittelyyn eläimillä. Suihke muodostaa suotuisan ympäristön haavan ja vaurioituneen ihon paranemiselle. Sisältää kuusenpihkan antimikrobisia ainesosia. Jahti&Vahti Palautusjuoma 600 g Nesteyttää ja täydentää koiran hiilihydraattivarastot nopeasti rasituksen jälkeen. JV86123 15 ,90 Norm. 19,90 (33,17 €/kg) Jahti & Vahti Koirien Luomurypsiöljy 1 L Energiatäydennykseen sekä ihon, turkin ja nivelten hyvinvoinnista huolehtimiseen tarkoitettu kotimaisesta luomurypsistä valmistettu lisäravinne. JV86128 12 ,90 Norm. 14,90 Dagsmark Häme Suomessa valmistettu koiran kuivamuona, jonka maistuvat raaka-aineet ovat kotimaisia. Sisältää koiran hyvin hyödynnettävissä olevaa kauraa. 2 kg DPF102 10,90 (5,45 €/kg) 10 kg DPF110 39,90 (3,99 €/kg) Uusi kotimainen koiranruoka! 300 ml VIVHAAVA300 28,90 (96,33 €/l) 50 ml VIVHAAVA50 14,90 (298 €/l) Uutuus! Uutuus! Viva RES Korvahuuhde 100 ml Luonnollinen ja hellävarainen korvahuuhde koirille ja kissoille. Puhdistaa, rauhoittaa ja suojaa lemmikkien korvia. Sisältää kuusenpihkan antimikrobisia ainesosia. VIVKORVAH100 12,90 (129 €/kg) Uutuus!
Tarjoukset voimassa 30.9.2017 asti (ellei toisin mainita) tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Valikoimat vaihtelevat myymälöittäin, tarkista myymäläkohtainen saatavuus hankk? a. . Tuote tilattavissa myös verkkokaupasta www.hankkija.fi Housut Swedteam Lynx Erinomaisesti istuvat ja hyvin hengittävät housut työhön ja vapaa-aikaan. Polvien ja takamuksen stretch-materiaali mahdollistaa hyvän liikkuvuuden. Vetoketjuilla avattavat tuuletusaukot reisien sivuilla. Monipuoliset taskut. HWC9024048-58 59 ,90 Norm. 79,90 Kumisaapas Viking Trophy II Erityisesti metsästysja vaelluskäyttöön suunnitellut luonnonkumisaappaat. Hyvin jalkaan istuva ja nilkkaa tukeva muotoilu. Kiertojäykkä UGC-urapohja varmistaa pidon myös märässä ja vaikeakulkuisessa maastossa. VI142400437-47 79,90 Takki Swedteam Hamra Monikäyttöinen takki metsästykseen ja muihin luontoharrastuksiin. Covertex®-kalvo suojaa sateelle alttiita alueita: hartioita ja hihoja. Käytännölliset taskut, mm. radiopuhelintasku. Kahisematon materiaali. Irrotettava huppu. Värit ruskea ja tumman vihreä (vaihtelevat myymälöittäin). HWC3613048-58, HWC3513048-58 149 ,Norm. 189,Rajoitettu erä! Ilmakivääri Gamo Bull IGT MACH 1 Gamon Power-sarjan tehokas ilma-ase huippuominaisuuksin! Halkais? altaan 30 mm ilma sylinteri typpikaasumännällä. Bull Whisper vaimenninpiippu. Säädettävä CAT-liipaisinkoneisto. RRR-rekyylin vaimenninkisko. Mukana 4×32 mm kiikaritähtäin. Kaliiperi 5,5 mm, lähtönopeus ly? yluodilla 240 m/s (PBA-luodilla 315 m/s), teho 29 J. GAMOMACH1 299 ,Norm. 349,Tutustu Gamo-ilmakiv äärivalikoimaan www.hankkij a. Retkikirves koivuvarrella Laadukas kotimainen retkikirves koivuvarrella, erämiehen vakiovaruste! HARM104 47,90 Supiloukku Kotimainen. 36 x 31 x 107 cm. GRAOF20 79,Metsästyspuku Alaska Extreme Light Pro Kevyt ja monipuolinen puku aktiiviselle metsästäjälle ja luonnossa liikkujalle. HiDry™ -käsitelty pintakangas hylkii vettä ja likaa sekä kuivuu nopeasti. 100% vedenja tuulenpitävä sekä erinomaisesti hengittävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. Takissa kainaloventilaatiot ja hengittävä vuorimateriaali. Housuissa selästä korotettu vyötärö, jossa joustava kiristysmahdollisuus. RET000973-1000 199,KAUPAN PÄÄLLE Alaska Extreme Light Pro -maastolakki, arvo 19,90 (rajoitettu erä) Jahti&Vahti Energia tai Extra Energia Täysravinnot kaikille aktiivisille, paljon liikkuville koirille. Sisältävät tasapainoisessa suhteessa kaikki metsästysja urheilukoirasi tarvitsemat ravintoaineet, vitamiinit ja kivennäiset. Extra Energia 15 kg JO 4470 27,90 Norm. 31 € (1,67 €/kg) Energia 15 kg JO 4472 25,Norm. 27,80 € (1,67 €/kg) Burrell S12 HD+SMS • Näkymättömällä inframustasalamalla varustettu uusi versio TM-testivoittajasta 17/2014 • Erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera lähettää kuvan puhelimeen tai sähköpostiin (MMS/GPRS) • Kuva tallentuu myös muistikortille • Etäohjaus puhelimella, esim. kuvapyyntö kesämökin säätilanteesta • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus RETBR5020F 279 ,Norm. 299,Burrell S12 HD+SMS • Näkymättömällä inframustasalamalla varustettu • Erittäin tehokas liiketunnistin • Liikkuvan kohteen havaittuaan kamera lähettää • Kuva tallentuu myös muistikortille • Etäohjaus puhelimella, esim. kuvapyyntö kesämökin • Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus RETBR5020F 279 Norm. 299,Meidän Mökki 3/2016 Täydennä jahtikauden tarpeet Hankk? alla! Energia tai Extra Energia -säkin ostajalle Jahti &Vahti Liha-ateria 1 kg KAUPAN PÄÄLLE! Jahti&Vahti Liha-ateria 1 kg Laadukasta lihaa helppokäyttöisessä muodossa myös retkille. Sopii koirien kuivaruokien lisukkeeksi tai sellaisenaan. LEM4536 3,LEM4536 Uutuus! Viva RES Pihkavoide 50 g Antiseptinen pihkavoide eläinten ihohaavoille, haavaumille, ruhjeille ja hiertymille. Edistää haavojen paranemista. Luonnollinen ja tehokas, valmistetaan suomalaisesta kuusen pihkasta. VIVPIHKA50 19,90 (398 €/kg) Viva RES Haavasuihke Haavojen, ihovaurioiden ja ärtyneen ihon hellävaraiseen käsittelyyn eläimillä. Suihke muodostaa suotuisan ympäristön haavan ja vaurioituneen ihon paranemiselle. Sisältää kuusenpihkan antimikrobisia ainesosia. Jahti&Vahti Palautusjuoma 600 g Nesteyttää ja täydentää koiran hiilihydraattivarastot nopeasti rasituksen jälkeen. JV86123 15 ,90 Norm. 19,90 (33,17 €/kg) Jahti & Vahti Koirien Luomurypsiöljy 1 L Energiatäydennykseen sekä ihon, turkin ja nivelten hyvinvoinnista huolehtimiseen tarkoitettu kotimaisesta luomurypsistä valmistettu lisäravinne. JV86128 12 ,90 Norm. 14,90 Dagsmark Häme Suomessa valmistettu koiran kuivamuona, jonka maistuvat raaka-aineet ovat kotimaisia. Sisältää koiran hyvin hyödynnettävissä olevaa kauraa. 2 kg DPF102 10,90 (5,45 €/kg) 10 kg DPF110 39,90 (3,99 €/kg) Uusi kotimainen koiranruoka! 300 ml VIVHAAVA300 28,90 (96,33 €/l) 50 ml VIVHAAVA50 14,90 (298 €/l) Uutuus! Uutuus! Viva RES Korvahuuhde 100 ml Luonnollinen ja hellävarainen korvahuuhde koirille ja kissoille. Puhdistaa, rauhoittaa ja suojaa lemmikkien korvia. Sisältää kuusenpihkan antimikrobisia ainesosia. VIVKORVAH100 12,90 (129 €/kg) Uutuus!
68 l Jägaren 5 l 2017 S om arrangör för seminariet stod Norra Karelens landskapsförbund. Bland de inbjudna fanns forskare, representanter för viltförvaltningen, jägare och vargskyddare, som framförde sina åsikter om vargläget och hur vargen sköts i Norra Karelen. Sami Niemi på Jordoch skogsbruksministeriet belyste i klarspråk gränserna som EU och EU-direktiven sätter för vår nationella vargpolitik. Samuli Heikkinen på Naturresursinstitutet berättade synnerligen detaljerat om hur uppskattningarna av de stora rovdjurens stammar – i det här fallet vargens kommer till och hur det nya gpsoch dnamaterialet stöder och stärker observationerna som rovdjurskontaktpersonerna samlar in. Vid diskussionen konstaterades att processen för uppskattningarna av stammarnas storlek och struktur bör vara sådan, att vi kan göra en gemensam genomgång så att alla förstår och accepterar. Nolltolerans för tjuvjakt Antti Kuivalainen som är ordförande för Finlands Jägarförbunds distrikt Norra Karelen betonade i sitt anförande att Jägarförbundet inte godkänner någon som helst olaglig verksamhet och därmed inte heller tjuvjakt på varg. Han underströk även att också tjuvjakten på varg i allmänhet har kopplingar till annan brottslighet, även till den organiserade, och har en klar inriktning på bolagsoch statsmarker med stora arealer där jaktövervakningen är minimal. I privata marker fungerar markägarnas och jakträttsinnehavarnas egen övervakning klart bättre och risken för att åka fast är större. Diskussionerna tangerade också ”upproret” mot observationerna av stora rovdjur där jaktföreningar på olika håll i landet hade vägrat att skriva in rovdjursobservationer i databasen Tassen, i protest mot vargpolitiken här i landet. Kuivalainen framhöll att strejkandet var avslutat och att ”upprorsmakarna” i stället hade inlett ett aktivt samarbete med forskningen, det vill säga Naturresursinstitutet, för att tillsammans ta fram siffror på vargstammen. Polisen: riktad övervakning Harri-Pekka Pohjolainen på polisinrättningen i Östra Finland betonade den förebyggande övervakningens roll för de stora rovdjuren. Övervakningen riktas speciellt till områden där det har förekommit tjuvjakt på rovdjur eftersom dagens resurser inte förslår till en heltäckande allmän övervakning. Enligt Pohjolainen ska övervakningen vara regelbunden, systematisk, riktad och göras i samarbete med övriga myndigheter, det vill säga med gränsbevakningen, Forststyrelsen och jaktvårdsföreningarnas övervakare. Det finns tre variabler som vi kan påverka: den rätta platsen, den potentiella tjuvjägaren och övervakningen. Bara vi kommer åt att påverka någon av dessa tre så blir det ingen tjuvfällning, sammanfattar Pohjolainen. Polisen tänker öka den riktade övervakningen redan när björnjakten börjar. Harri-Pekka Pohjolainen konstaterade att övervakningen handlar om att kontrollera att dispensvillkor följs, övervaka snöskotrar och andra terrängfordon, och kontrollera fordons skick, transporten av vapen i fordon och patronbegränsningarna i halvautomatiska gevär. Dessutom är det förbjudet att störa laglig jakt, vilket också kommer att övervakas. Revirsamarbetsgrupperna påverkar lokalt Enligt förvaltningsplanen för vargstammen ska de som bor där det finns varg beredas möjlighet att delta i beslutsfattandet om vargstammen på hemorten. Mari Lyly på Finlands viltcentral koordinerar revirsamarbetsgruppernas verksamhet. På många orter har arbetsgrupperna kommit bra igång och man diskuterar aktivt om hur man ska dämpa de vargrelaterade intressekonflikterna i hemtrakten. Kunskap ökar i regel acceptabiliteten och attityderna blir tolerantare, även gentemot vargen. Det vill säga att folk lär sig leva med den. George Kopteff på Naturförbundet (LuontoLiitto) instämde och lyfte fram som ett belysande exempel våra välmående björnoch lodjursstammar. På den punkten har attitydförändringen helt klart inträffat tidigare. Gemensamt och accepterat är målet Seminariet avslutades med en paneldiskussion där deltagarna var överens om att vi till nästa vår måste ha en uppskattning av vargstammens storlek och struktur som är vetenskapligt underbyggd och som alla parter förbinder sig till. Databasen Tassen används aktivt och till det replikerade Pohjolainen på polisen att polisen enbart godkänner observationer i Tassen, exempelvis som underlag för ett beslut om eliminering av ett rovdjur. Tjuvjakten fördömdes i skarpa ordalag och alla parter deltar i bekämpningen av den. Jaktföreningarna bistår aktivt polisen, bekräftade Antti Kuivalainen på Jägarförbundet. I Joensuu arrangerades den 16 augusti ett seminarium om vargstammen och förvaltningsplanen, kallat Suden kantaarvio ja kannanhoitosuunnitelman toteutus. Diskussionerna var sakliga under hela seminariet och alla deltagare underströk vikten av samarbete vid hanteringen av vargkonflikter. Vargfrågor diskuterades i Joensuu KLAUS EKMAN Sauli Härkönen på Finlands viltcentral, Vesa Ruusila på Jordoch skogsbruksministeriet och Antti Kuivalainen på Finlands jägarförbund förbereder sig för paneldiskussionen. Tjuvjakten fördömdes skarpt
Jägaren 5 l 2017 l 69 NOLLTOLERANS MOT TJUVJAKT Tjuvjägaren förstör också ditt rykte! Member of RUAG Ammotec Group Gyttorp Finland Oy Återförsäljare och information: www.gyttorp.fi OBS ! € 19 € värde: Om du köper ett Gyttorp vapenskåp under tiden 1.9-30.10.2017 får du en vapenskåpsbelysning på köpet! GYTTORP VAPENSKÅPS ERBJUDANDE • IMPoch EN 14450 -certifiering (uppfyller den nya vapenlagens krav) 50000-21 elektroniskt kodlås G3/S1/14/D Höjd = 1500mm Bredd = 800mm Djup = 350mm Vikt = 123kg 14 vapen 50000-20 50000-16 elektroniskt kodlås KAMPANJ : 429€ + leveransavgift KAMPANJ : 389€ + leveransavgift KAMPANJ : 519€ + leveransavgift KAMPANJ : 499€ + leveransavgift KAMPANJ : 649€ + leveransavgift G3/S1/3/350/U Höjd = 1500mm Bredd = 280mm Djup = 350mm Vikt = 66kg 4 vapen 50000-04 G3/S1/6/350 Höjd = 1500mm Bredd = 380mm Djup = 350mm Vikt = 79kg 6 vapen 50000-05 G3/S1/8NT Höjd = 1500mm Bredd = 550mm Djup = 350mm Vikt = 98kg 4 vapen 50000-10 G3/S1/8/D Höjd = 1500mm Bredd = 550mm Djup = 350mm Vikt = 95kg 8 vapen 50000-15 KAMPANJ : 699€ +leveransa vgift KAMPANJ : 849€ +leveransa vgift • Godkännt ”double bit”-säkerhetslås • 4-tappars bultlåsning • Standardfärg, RAL 9002 -vit • leveransavgift: 49€ (till adressen fraktat) m
70 l Jägaren 5 l 2017 KAISA HUTTUNEN Smårovdjurstest för att hitta spetsar som fungerar Jakten efter pälsvilt med våra nordiska spetsar ingår i kulturarvet i vårt land och är invävd i vårt folks historia. I synnerhet mården har ofta utgjort en värdefull inkomstkälla för familjer som lever under knapphetens kalla stjärna. Under de bästa konjunkturerna kunde jägaren få bättre betalt för ett skinn än för en månads slit som skogshuggare. Efter krigsåren kunde det till och med gå att köpa en häst för mårdskinn! M en efter hand som pälsfarmningen tog över så sjönk priserna på skinn rejält. Även om efterfrågan på naturpäls har ökat under det senaste decenniet så täcker intäkterna inte ens bränslekostnaderna för jakten. Nuförtiden jagar vi små rovdjur främst av viltvårdsskäl. Genom att eliminera rovdjuren bevarar vi både det nyttiga viltets livskraft och jaktens framtid. De små rovdjuren förlänger jaktsäsongen för spetsarna Men inte bara pälsviltet utan också skogshönsen har utgjort en viktig del av vår inhemska jaktkultur och för många hushåll ett oersättligt sätt att skaffa sovel på brödet. För just det här syftet började man här i landet i slutet av 1800-talet avla fram en trädskällande fågelhund. Sedan dess har populariteten för vår nationalhund den finska spetsen i stort sett följt skogshönsstammarna i medoch motgång, även om spetsen och dess förfäder alltid har använts vid jakt på alla slags vilt. Under pågående decennium har antalet registrerade finska spetsar varit rekordlågt och rasens vara eller icke vara har legat i vågskålen på grund av de svaga skogshönsstammarna och den korta säsongen för fågeljakt. – Flera jägare har berättat för mig att de gärna skulle skaffa sig en spets, men att säVi har en stigande efterfrågan på spetsvalpar med anlag för att jaga mård. KA IS A HU TT UN EN PE KK A SA LO M ÄK I
Jägaren 5 l 2017 l 71 songen för dem är för kort. Det här stämmer ändå inte. Jakten på mink och mårdhund kan inledas redan i början av augusti och pågår ända till slutet av april. Mård får jagas från början av november ända till slutet av mars, förklarar Petri Siironen på Finska spetsklubben. Jägare har ofta den uppfattningen att jaktlagens 51 paragraf förbjuder användningen av hund från första mars till 20 augusti. Skyldigheten att hålla hunden kopplad gäller drivande hundar medan andra hundar får användas vid jakt, förutsatt att de inte stör fredat vilt. Men inte ens myndigheterna är alla gånger insatta i paragrafen. – Det hände mig senast i mars när jag jagade mink att jag fick läsa lagboken med sjöbevakarna. Det här var någonting nytt också för dem. Men det är klart att den som jagar med hund också ska ha sin hund under kontroll. Hunden ska hållas på det spår som den är satt att följa och den får inte hoppa av från exempelvis ett mårdspår för att börja följa en fredad älg, fortsätter Siironen. Efterfrågan på hundar som jagar mård Det svaga tillståndet för hönsfåglarna visar sig däri, att Finska spetsklubben under de senaste tio åren har fått en mängd förfrågningar om valpar med anlag för små rovdjur. Det frågas i synnerhet efter valpar som jagar mård. Även om nästan alla jagande spetsar också skäller på små rovdjur så finns det tydliga skillnaderna beträffande hur olika raser och individer arbetar. I synnerhet den finska spetsen har en naturlig dragning till mården. De bästa skäller på mård så ursinnigt att ögonen glöder. Förfrågningarna om valpar gav upphov till idén om ett smårovdjurstest som skulle lyfta fram skillnaderna mellan olika hundar och sålla fram spetsar som jagar små rovdjur för avel. Ofta är det ”lantisar långt ute på vischan” som äger sådana här prima spetsar. De här gossarna hänger sällan med i kennelverksamheten och därför får rasorganisationerna aldrig korn på deras hundar. Testidén ställdes dock på hyllan för några år på grund av andra och mera brådskande ärenden. Det egentliga startskottet för utvecklingsjobbet gick i januari i fjol. – På avelsdagarna i Kuopio kom Pekka Kuismi på Finska Laikaklubben fram till mig och frågade hur jobbet med att utveckla testet framskrider. På laikaklubben hade de ju ett särskilt behov av att få fram hundar som jagar mård. Vi beslöt då att tillsammans börja utveckla ett lämpligt gemensamt test för hundraserna som vi representerar den finska spetsen, norrbottenspetsen, den karelska björnhunden, den ryskeuropeiska laikan, den östsibiriska laikan och den västsibiriska laikan. Dessutom fick vi med oss Pertti Pasanen från laikaklubben och Siironen från vår klubb, berättar Pekka Salomäki på Finska spetsklubben. Testet blev klart på hösten i fjol. Det viktigaste är att fälla rovdjuret Redan under utvecklingsskedet fattades beslutet att testet skulle vara så enkelt och praktiskt som möjligt. Det krävs ingen utbildning för att vara domare. Det räcker med att personen förstår sig på jakt och har studerat KA IS A HU TT UN EN En fungerande spets spårar självständigt rovdjuret ända tills den hinner fatt det. PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 Kotisivumme: www.asetalo.com • E-mail: asetalo@asetalo.fi LIIKKEEMME AVOINNA MA-PE 9.00-17.00, LA 10.00-13.00 MAAHANTUONTI-, TUKKU-, POSTIJA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE ASETALOSTA! Henry kivääreitä mm; Henry WI45-70 Steel All weather H010AW ...1290,00 Henry 45-70 Brass Octago 22” with large loop H010B .........................1220,00 Henry 45-70 Lever Action vipulukkokivääri ................................................ 850,00 Henry Big Boy kivääri kal 38/357, 44 mag tai 45 LC ................................. 990,00 Henry 30-30 H009 peuravipulukko! ................................................................ 930,00 Marlin M1895SS 45-70 vipulukko kivääri ...................................................... 890,00 Ruger American 308 win piippu 22” synt tukki .......................................... 650,00 Henry vipulukko 22 Magnum, vipulukko, paketissa jalat + 4x32 kiikari ..................... 695,00 Henry 22WMR pumppu kivääri, Octagon piipulla .................................... 630,00 Henry .17 HMR Varmint express vipulukko .................................................. 650,00 Henry Golden Boy 22 WMR vipulukko ........................................................... 750,00 Haulikkotarjouksia mm: Riista lehden haulikkotestin voittaja! Webley & Scott 900 Game 26” tai 28” 12/76 vaihtosup. ............. 990,00 Webley & Scott 900 Sporting/Game 12/76 30”v-sup. ..............1090,00 Stefano Fausti Albion 12/76 28” vaihtosup. ...............................................1290,00 Stefano Fausti Inertia Progress 12/76 vaihtosup. puoliautom............1390,00 Armed TS870TM 12/76 pumppu 28” tai 22” synt, vaihtosup. ...NYT 295,00 Armed 12/89 Supermag 28” synt tukki 4x vaihtosup. ...................NYT 370,00 Haulikkorihlatarjous! Finnclassic 512 SD Combi kal 12/76-222 rem tai 12/76-308 win vain .................................................1090,00 HUOM! Sopii kaikki M412/512 sarjan vaihtopiiput! Harjoitteluun! FAS 6004ST 4,5mm tarkkuusilmapist. ............ 590,00 Vixen, japanilaiset huippukiikarit! 10-30 vuotta takuu mallista riippuen SUPERTARJOUS 2,5-10x50 30mm valopiste .... ovh 990,00 .....NYT 630,00 1-6x24 30mm,valopisteellä .............................. ovh 990,00 .....NYT 800,00 2-8x32 Duplex 1” ........................370,00 3-12x40 Duplex 1” ............... 430,00 4-16x44 Duplex 1” .....................470,00 1,5-6x42 30 valop. ................ 780,00 2,5-10x56 30mm, valop ............. 750,00 2,5-15x50 German 4 30mm .....750,00 6-24x58 30mm valopiste ....1150,00 5-20x50 30mm,valop .......1150,00 UUTUUS! 5-30x56 ED 34mm runkoputki UUTUUS! .............................1490,00 8x42 WP New Foresta katselukiikari ............ovh 390,....TARJOUS 290,00 8x56 WP New Foresta katselukiikari ............ovh 590,....TARJOUS 450,00 Flir lämpökamera! Nyt löydät riistan vaikka puskan takaa, niin yöllä kuin päivälläkin! Ergonomiset, helppokäyttöiset! Flir PS24 lämpökamera ......................................................................................2450,00 Flir Ocean Scout lämpökamera UUTUUS!..................................................... 650,00 UUDET KOTISIVUMME WWW.ASETALO.COM! Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys– ja urheiluaseita. Kysy tuotteistamme kauppiaaltasi tai meiltä tai vieraile sivuillamme www. asetalo.com.
72 l Jägaren 5 l 2017 bedömningsformuläret på förhand. Testet kan göras i samband med normal jakt eller hundutbildning, utan några särskilda åtgärder. Det kan också inledas om hunden hittar ett rovdjur på egen hand. I formuläret bedöms hundens sök och skall, och hur den följer ett flyende vilt. Bedömningen är maximalt förenklad. Rasorganisationerna har tydliga anvisningar för den. Hunden blir godkänd i testet om den får vitsordet ”god” eller ”berömlig” i två av delmomenten. Momentet där hunden ska följa ett flyende vilt är inte obligatoriskt, om hundföraren hellre vill vara säker på att knipa rovdjuret. Det ifyllda bedömningsformuläret skickas tillsammans med uppgifterna om hunden och en bild till klubben där det sparas för att kunna användas av avelskommittéerna. Rovdjurstestet omfattar de jaktbara arterna mård, mink, hermelin, mårdhund, räv och grävling. Det viktigaste är att rovdjuret blir fällt. – Meningen med testet är att uppmuntra folk att jaga små rovdjur och minska på rovdjursbestånden. Det vore ju meningslöst att börja freda rovdjuren för testernas skull. Så har det ju lite grann gått med exempelvis rävdrevproven för drivande hundar, grunnar Salomäki. Testet följer alltid jaktlagen och fredningstiderna för de små rovdjuren. För några rovdjursarter kan testet i detta nu i praktiken göras från början av augusti ända till slutet av april. – I juni konstaterade ju EU att mårdhunden är en skadlig främmande art, som utgör ett hot mot mångfalden i naturen. Därmed kommer mårdhunden att strykas från viltlistan våren 2019 och bli jaktbar året om. Det ska bli intressant att se vilka följder det får för mårdhundsjakten med hund och för testet, grunnar Salomäki. Smårovdjursjakten fördärvar inte en fågelhund Somliga jägare som jagar med spets befarar att hunden skulle sluta jaga fågel helt och hållet om man skjuter små rovdjur för den. Men Salomäki och Siironen ser ingen sådan fara. – För mina bästa finska spetsar har jag skjutit vilt av alla de slag ända sedan de var små utan några som helst negativa konsekvenser för deras fågelarbete. De har ju faktiskt fåglarna i blodet, förklarar Salomäki. – För egen del har jag försökt ordna det så för mina hundar att jag först fäller en fågel för dem. Ofta har hundarna fått hänga med på mårdjakt redan som ettåringar. Dessutom har det har hänt att jag har skjutit en mink eller en mårdhund för någon av unghundarna när vi är på fågeljakt. Och jag har inte märkt att det här skulle ha försvagat deras förmåga att skälla fågel, fortsätter Siironen. Bägge karlarna tycker också att det är varje jägares eller åtminstone fågeljägares skyldighet att jaga små rovdjur. Att eliminera boplundrarna har högsta prioritet för fågelstammarna. Även om testet lanserades så sent som under föregående jaktår så har det tagits väl emot. En majoritet av hundarna har varit finska spetsar, men även några norrbottenspetsar och laikor har gjort testet. Även hos de karelska björnhundarna finns det säkerligen anlag, men de har snarare profilerat sig på storviltskanten. Finska spetsklubben och Finska laikaklubben hoppas att också jägare som inte tidigare har deltagit i provverksamheten ska komma över blygheten och testa sina hundar. – Ungeför 80 procent av hundarna som sorterar under vår organisation förblir dolda eftersom de inte deltar i prov. Bland dem finns det säkerligen fina hundar med urgamla anlag för jakt på pälsvilt. Det gäller bara för ”lantisarna långt ute på vischan” att komma fram med dem, uppmuntrar både Siironen och Salomäki. Anvisningarna för smårovdjurstestet och formulären finns på Finska spetsklubbens och Finska laikaklubbens webbplats.. Testet lyckades och dessutom blev rovdjuret fällt. HA N N U HU TT U Syftet med provet är att fälla boplundrarna. AR I LE HT IM ÄK I En östsibirisk laika har lokaliserat en mink bland stenarna. AR I LE HT IM ÄK I IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE Tarjoukset voimassa 30.9.2017 saakka Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Primaloft®-eristetty lämmin takki, hihoissa Polartec Power Stretch®-jousto, ohut, kevyt ja hengittävä Kenkien GORE-TEX® Performance -kalvo takaa erinomaisen vedenpitävyyden ja hengittävyyden. Ainutlaatuinen patentoitu UGC® -pohjarakenne takaa hyvän kiertojäkyyyden ja pidon haastavissakin olosuhteissa pohja on moneen eri suuntiin uritettu ulkopohja, joka mahdollistaa täydelliseen pidon alustan muodosta riippumatta. Tukevien nauhalenkkien ansiosta kenkien kiristäminen on helppoa. Tukeva ja kestävä rakenne. GORE-TEX® Performance -kalvo äärimmäisiin olosuhteisiin. Erittäin pitävä ja hyvin rullaava UGC® -ulkopohja. Kaikilla alustoilla pitävä pohjan urakuviointi. EVA-välipohja tukee ja vaimentaa askelta. Kuminen kivisuoja tukee, vahvistaa ja suojaa kenkää kivikkoisessa maastossa. 79 95 Trophy Camo luonnonkumisaappaat Trophy luonnonkumisaappaat 99,uutuuksia! norjan testivoittaja! uutuus! uutuus! Viking Villrein Boa camo metsästyskengät 199,279,Viking Hunter GTX Gore-tex metsästyskengät www.HHsport.fi Fusion Primaloft välikerroshousut vain verkkokaupassa! huippu-uutuudet KERROSPUKEUTUMISEEN! 189 50 199,Fusion Primaloft välikerrostakki Kerrospukeutuminen on kätevä tapa ratkaista vaihtelevien sääolosuhteiden haasteet. 129,Housujen ulkopinta vettähylkivää ripstop-kangasta. Sisäpinnan ohut fleece-vuori tarjoaa mukavuutta uhraamatta liikkuvuutta. Hengittävät, kevyet sekä ennen kaikkea hiljaiset Sopii myös kylmiin olosuhteisiin. 469,yHteishintaan! Beretta Thorn Gore-tex takki 279,50 Beretta Thorn Gore-tex housut 189,50 3-kerroksinen vedenpitävä Gore-tex -kalvolla varustettu takki, avainalueilla kulutusta kestävät joustokankaat 3-kerroksinen vedenpitävä Gore-tex -kalvolla varustetut housut, avainalueilla kulutusta kestävät joustokankaat 379,Ridge Pro Veil takki 229,50 Pro Veil housut 149,50 yHteishintaa n! Berettan välikerrospukeutumiseen sopivat housut ovat lämpimät ja kevyet eivätkä paina 400 grammaa enempää. Housuissa on Primaloft®-lämpöeriste ja Polartec Power Stretch®-joustoneule, sopivat kaikkien Berettan kuorihousujen alle. 4 Way strech housut Tehty hiljaisesta materiaalista, jossa lisänä COVERTEX® -kalvo, joka suojaa vedeltä ja tuulelta. Takin kainalossa on vetoketjulliset tuuletusaukot. Hyvä tuuletusaukot myös takin selkäosassa. Tekniset housut DESOLVE® Veil -kankaasta. Hiljaista materiaalia, jossa COVERTEX® -kalvo Vetoketjulliset tuuletusaukot reisitaskujenja takataskun yläpuolella. Torne fleecetakki 59 95 Hyvin isuva fleece, jossa pile sisäpuoli. Takissa pidennetty selkä ja käytännölliset isot sivutaskut. norm. 124,90
AR I LE HT IM ÄK I IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA NIVALA • RAAHE Tarjoukset voimassa 30.9.2017 saakka Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Primaloft®-eristetty lämmin takki, hihoissa Polartec Power Stretch®-jousto, ohut, kevyt ja hengittävä Kenkien GORE-TEX® Performance -kalvo takaa erinomaisen vedenpitävyyden ja hengittävyyden. Ainutlaatuinen patentoitu UGC® -pohjarakenne takaa hyvän kiertojäkyyyden ja pidon haastavissakin olosuhteissa pohja on moneen eri suuntiin uritettu ulkopohja, joka mahdollistaa täydelliseen pidon alustan muodosta riippumatta. Tukevien nauhalenkkien ansiosta kenkien kiristäminen on helppoa. Tukeva ja kestävä rakenne. GORE-TEX® Performance -kalvo äärimmäisiin olosuhteisiin. Erittäin pitävä ja hyvin rullaava UGC® -ulkopohja. Kaikilla alustoilla pitävä pohjan urakuviointi. EVA-välipohja tukee ja vaimentaa askelta. Kuminen kivisuoja tukee, vahvistaa ja suojaa kenkää kivikkoisessa maastossa. 79 95 Trophy Camo luonnonkumisaappaat Trophy luonnonkumisaappaat 99,uutuuksia! norjan testivoittaja! uutuus! uutuus! Viking Villrein Boa camo metsästyskengät 199,279,Viking Hunter GTX Gore-tex metsästyskengät www.HHsport.fi Fusion Primaloft välikerroshousut vain verkkokaupassa! huippu-uutuudet KERROSPUKEUTUMISEEN! 189 50 199,Fusion Primaloft välikerrostakki Kerrospukeutuminen on kätevä tapa ratkaista vaihtelevien sääolosuhteiden haasteet. 129,Housujen ulkopinta vettähylkivää ripstop-kangasta. Sisäpinnan ohut fleece-vuori tarjoaa mukavuutta uhraamatta liikkuvuutta. Hengittävät, kevyet sekä ennen kaikkea hiljaiset Sopii myös kylmiin olosuhteisiin. 469,yHteishintaan! Beretta Thorn Gore-tex takki 279,50 Beretta Thorn Gore-tex housut 189,50 3-kerroksinen vedenpitävä Gore-tex -kalvolla varustettu takki, avainalueilla kulutusta kestävät joustokankaat 3-kerroksinen vedenpitävä Gore-tex -kalvolla varustetut housut, avainalueilla kulutusta kestävät joustokankaat 379,Ridge Pro Veil takki 229,50 Pro Veil housut 149,50 yHteishintaa n! Berettan välikerrospukeutumiseen sopivat housut ovat lämpimät ja kevyet eivätkä paina 400 grammaa enempää. Housuissa on Primaloft®-lämpöeriste ja Polartec Power Stretch®-joustoneule, sopivat kaikkien Berettan kuorihousujen alle. 4 Way strech housut Tehty hiljaisesta materiaalista, jossa lisänä COVERTEX® -kalvo, joka suojaa vedeltä ja tuulelta. Takin kainalossa on vetoketjulliset tuuletusaukot. Hyvä tuuletusaukot myös takin selkäosassa. Tekniset housut DESOLVE® Veil -kankaasta. Hiljaista materiaalia, jossa COVERTEX® -kalvo Vetoketjulliset tuuletusaukot reisitaskujenja takataskun yläpuolella. Torne fleecetakki 59 95 Hyvin isuva fleece, jossa pile sisäpuoli. Takissa pidennetty selkä ja käytännölliset isot sivutaskut. norm. 124,90
74 l Jägaren 5 l 2017 Nyhetsmagasinet Säljägare, yrkesfiskare och fritidsfiskare svara på enkäten och påverka! ? Forststyrelsen förverkligar under tiden augustioktober 2017 en enkätundersökning för fiskare och säljägare i Skärgårdshavet och Bottniska viken. Motsvarande enkät har genomförts för Finska viken år 2016. Enkäten strävar till att kartlägga viktiga säljaktsoch fiskeplatser inom våra havsområden. Till enkäten kommer man via länken (http://www. metsa.fi/tiedotteet). Enkätblanketten är öppen under tiden 15.8?15.10.2017. Avsikten med enkäten är att 1) utreda viktiga jaktoch fiskeområden, speciellt på statens allmänna vattenområden och inom Finlands ekonomiska zon, 2) få en uppfattning om användningens intensitet och 3) utreda eventuella utvecklingsbehov. Enkäten och svaren utgör ett viktigt underlag för planeringen av områdenas kommande användning och nyttjande. Speciellt viktigt är det att kunna påvisa områdenas stora betydelse för näringsoch rekreationsverksamhet. För det praktiska genomförandet svarar Antti Nykänen och Mia Vehkaoja från Insinööritoimisto K. Nykänen Oy. Arbetet leds av Forststyrelsens regionala viltoch fiskeplanerare samt Viltcentralens regionkontor. 40 år ? FACE är ett förbund för jägarorganisationerna i EU, med kontor i Bryssel. Medlemmar är jägarorganisationerna i EU:s alla 36 länder. Finland representeras i FACE av Finlands jägarförbund rf. FACE grundades 1977 och är en respekterad expertorganisation i jaktbranschen som fungerar som stöd för sina medlemsorganisationer och håller kontakt med EU:s alla organ. Du kan läsa mera om FACE på organisationens webbplats www.face.eu. JAKTLÄGER för damer i Jyrhämäjärvi i Rovaniemi 29.9-1.10 TA VARA PÅ ÄLGSKINNEN ? Ungefär 15 000 älgskinn om året tas aldrig till vara och mängden verkar öka trots att det vore mera etiskt och bättre för miljön att ta vara på skinnen. Dessutom skulle det ha en sysselsättande effekt. Företagen som bereder skinn, som Karleby läder Ab och Aristo Oy, informerar gärna. ? Äventyret väntar! Upplev jaktens njutningar och utmaningar. Lägret består av olika jaktövningar och jaktsituationer. Din anmälan träder i kraft när du har betalat lägeravgiften 150 € till jaktföreningen Sierijärven metsästysseuras konto FI90 5640 0220 1927 49. Märk betalningen ’Jyrhämäjärven metsästysleiri naisille’. Lägeravgiften inkluderar boendet, måltiderna, undervisningen och övningarna, bland annat patronerna till övningsskyttet. Vi tar emot 20 deltagare. Förfrågningar och anmälningar Anmäl dig senast den 17 september med mejl till: johanna.erholtz@gmail.com. OBSERVERA Vi använder hundar i undervisningen och därför kan du inte ta med din egen hund. Ta med dig sådant som en första hjälpenförpackning, jaktutrustning, hörselskydd eller öronproppar och sovsäck (lägret har madrasser). VÄLKOMMEN! Kurser för älgjaktsledare ? Nedan kurserna för jaktledare och licensinnehavare i Mellersta Finland, per älghushållningsområde. Vi går igenom säkerheten på älgjakt och visar hur man använder älgdatasystemet i Oma Riista. Avskjutningsrekommendationerna behandlas områdesvis. Alla kurser börjar kl 18. 13.9, Jämsänkoski, yrkesinstitutet (Koulutie19; älghushållningsområde KS2) 20.9, Konnevesi, Konnevesisalen (Kauppatie 25; älghushållningsområde KS1) 27.9, Pihtipudas, idrottshuset Jukola (Kirkkotie 2; älghushållningsområde KS-PS) 5.10, Saarijärvi, Saarijärvisalen (Sivulantie 11; älghushållningsområde KS1) 11.10, Laukaa, Vihtavuoren kappeli (Haavistontie 3; älghushållningsområde KS2)
Jägaren 5 l 2017 l 75 Ny adress ? Pihtipudas jv-förening har fått en ny verksamhetsledare, Kari Parkkonen. Elämäjärventie 329, 44910 Elämäjärvi, kari.parkkonen1@gmail.com, 040 554 9007. ? Juga jv-förening har fått en ny verksamhetsledare som tillträder 1.10; Sami Räsänen, Tervaskankaantie 16, 83900 Juga, 045 350 7820. Hjortjakt för damer i Tyrvää Tid: 2-3 december Plats: Sastamala ? Hjortjakten för damer, ”Leidit Tyrväällä”, i Birkaland. Jakten arrangeras med hund i grupper om cirka tio personer på olika föreningars marker. Vi tar emot cirka 40 deltagare och du kan komma från vilket hörn av landet som helst. Ta med geväret, jaktkortet, innehavstillståndet, ditt giltiga skjutprov och jakttelefon. Jakten kostar 60 euro på lördagen och 50 euro på söndagen. I priset ingår soppa till lunch i terrängen bägge dagarna och middag på lördag kväll. Anmäl dig senast 15.11. Kvällsjakt möjligt mot separat avgift. Ytterligare information och anmälningar:: Katja Saari, katja.saari04@gmail.com eller 040 5135 527. Ellit erätulilla Älgjakt för damer 20-22.10 i Tammela ? Den traditionella älgjakten för damer ordnas i år i jaktföreningen Pohjois-Tammelan metsästysseuras viltrika jaktmarker. Som högkvarter för oss fungerar Tammela församlings närbelägna lägercentrum Kaitalampi. Jakten arrangeras till största delen som drevjakt. Vi tar emot 20 damer på pass och 20 damer i drevet. Du kan delta i drevet utan tidigare erfarenhet av jakt. Deltagaravgiften är 320 € för pass och 300 € för drev. Avgiften inkluderar: 2 dagar på jakt, transporterna under jakten, inkvarteringen med sänglinne fre-sö, kvällste fre, frukostarna, bastu lö, jaktmiddag lö, bespisning i terrängen, lunch sö, matsäck i skogen, försäkringar och moms. Bindande anmälningar senast 15.9 till jaktsekreterare Mari Skogsberg, tfn 050 3254 559, Kalamajantie 1250, 12750 Pilpala, info@elliteratulilla.fi ANVISNINGAR FÖR ÅRETS INVENTERING AV BÄVERBON ? Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet (Luke) inleder en landsomfattande inventering av bävrar. Informationen används till en uppskattning av bäverstammarnas storlek och utbredning, och till undersökningar av hur bävrarna använder sin livsmiljö. Några exakta positioner kommer inte att offentliggöras. 1. Vi ber jaktföreningarna och älgjaktlagen utse en person som samlar in och rapporterar observationerna av bäverhyddor i jaktområdet under älgjakten denna höst. 2. Kontaktpersonen skriver in bäverobservationerna i Oma riista (europeisk eller kanadensisk) med information om boet. 3. När älgjakten avslutas frågar vi dessutom varje jaktförening om det förekommer bäver i området, om stammen har ökat /minskat /är oförändrad, om jakten, om eventuell förstörelse av mark och om storleken på områdena som har lagts under vatten. Den kompletterande informationen kan exempelvis vara faktorer som har inverkat på förändringarna i stammen. För mera information om inventeringen av bäverbon mejla majavapesa@luke.fi
Den årliga avskjutningen Tusental 03 04 06 08 10 12 05 07 09 11 13 16 15 14 4 2 6 8 10 S torskraken är en stor dykand. I flykten är de vita vingfälten klart synliga, stjärten är lång och huvudet framskjutet. Halsen är tjockare och nacktofsen inte lika upprätt som hos småskraken. Hos hane i praktdräkt är huvudet mörkgrönt och framryggen svart. Ryggen, övergumpen och stjärten är grå. I övrigt är kroppen vit. På honan är det vita vingfältet mindre än på hanen. Gränsen mellan det rödbruna huvudet och den grå halsen är skarp. Ungfåglar ser ut som honor, men är brunare på ryggen. Storskraken kan förväxlas med den fredade gravanden, men denna flyger med gåsliknande lugna vingslag. Arten förekommer i hela landet. Föredrar kusten och större näringsfattiga sjöar. Påträffas också vid åar. L ägger i slutet av april 6–12 gulvita ägg. Bygger boet i holkar, hålor, byggnader eller påmarken. Sammanlagt fälls cirka 4400–11100 storskrakar och småskrakar årligen. Storskrake Mergus merganser Common merganser/Isokoskelo Dykänderna i Finland i storleksordning Vinge Ägg 6–12 ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (sommar) (sommar) Föda Kräftdjur, insekter och fiskar. Dyker efter sin föda. Honan gråbrokig fjäderdräkt Kräftdjur Fiskar Svart framrygg Källa: Lintuatlas.? (vår) Vit hals och buk Vit buk Svart liten krok i spetsen på näbben Röda fötter Rödbrunt huvud Lång röd näbb Stort vitt vingfält Insekter Mörkgrönt huvud Häckar i holkar, hålor, byggnader och på marken 1,0–2,0 kg 95 cm 70 cm kg Tofs Knipa Alfågel Brunand Vigg Storskrake Ejder Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig C M Y CM MY CY CMY K Storkraken_sidan.pdf 1 25.8.2017 16.15 76 l Jägaren 5 l 2017
Jägaren 5 l 2017 l 77 OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2017 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 6 utkommer den 27 november. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 11 november. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. Jakt och jägare SÄLJES Fotsnaror, slagjärn, fällor för små rovdjur och bäver, taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net, 0400 181 498. Fina begagnade drillingar, studsare mm jaktvapen. Kempeleen Ase ja Retkeily, 44 7316 055, www.asejaretkeily.fi. Vapen och tillbehör, porinase.fi. Majs, ärter och säd. Stenmalet rågoch kornmjöl, gryn; www.siilinmylly.fi, 050 387 0505, 040 061 0491. Vapen, jakt, hundgrejer förmånligt på nätet och i butik, 0400-384 118, WWW.ANONASE.COM, Anon Ase ja Tukku Ay. ERAMESTA.COM är specialaffären på nätet för jägare. Till nettopris jaktbågar, viltkameror, vhf-radior mm för jägare. Fraktfritt med kampanjkoden EM2017. Se mera på www.eramesta.com. Beretta 302 12-76, 350 e, Valmet 12-70, 250 e, Valmet Leijona 16-70, 200 e, Zeiss Diatal 8 x 56 + sakooptilock fäste +BC skydd, 450 e. 050 568 8934, Vanda. Förmånliga erbjudanden på nätet: www. asetarvike.fi. Tikka T3 Lite s/s 308+Burris 3-9x40 ljuspunkt 1290 €. Guerini Figura 12/76 5-choke 1950 €. Inhemskt gevär Lynx från 2400 €. Sako, Tikka, Beretta, Blaser, Zeiss. YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. 050 3791 040. Valmet 412 S kombi + Docter + hagelpipor med choke. Tfn 040 5736 254. Inhemska ERÄTAPIO burkförslutare av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. http://www.etuovi.com/kohde/f44679. Silhuetter mfl metallmåltavlor -> www.ampumaharrastuskauppa.fi. Hus i byn Jänkä i Perho nära goda jaktmarker och fiskevatten, Salamajärvi nationalpark. Mera info på www.asuntobjorndahl.fi, 040 184 8878. H A L A I N snabbfäste för viltkameror. Beställ på nätet: www.halain.fi. Säljer felfri nästan obeg Browning Citori 12/76, 2 choker, koffert € 750,I Helsingfors, 0400 487 904. Fritidsställe i Kaavi. Mitt i jakt & fiskeområden, tomt 5,2 ha. Se tori.fi/loma-asunnot/Kaavi, tfn 050 569 0200. Fasaner och bronskalkoner från 14 € /fågel. Utajärvi, LINTUMIES, tfn 050 522 5178. Laddnings-, skytteoch jaktutrustning, optik och hundpejlar förmånligt på nätet. www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Jägare! Kolla erbjudandena i Elorantas nätbutik, www.eloranta.fi, tfn 0440-883 044. WWW.HOUKUTUSPILLIT.NET, tfn 0400 835 511. Tuntsa – butiken för jägare. Se www.tuntsa.fi eller ring 040 522 3480. Paket: 3-årig tik, finsk stövare, pejl, hundkoja, hundgård, gevärsskåp, gevär. Tfn 050 569 0200, Ylämylly. Tikka-Howa-Guerini-Ruger-Win. SX3 special! Leupold-Meopta-Docter-Welter-Nikko förmånligt KKC, GRS, Beretta , Valmet mm kolvar, www. euroase.fi, 050 465 4695. Även värderingar/ köp/ bytesvapen/ installeringar. Sågblad för köttsågar: www.ilaritools.fi. Grejerna du behöver för att stoppa upp djur och göra skalloch horntroféer. Även bakgrunder och sköldar. www.tayttotarvike.fi, tfn 040 964 2611. Föreningar och organisationer www.dreeveri.fi, valpförmedlingen 040 5470 448. När du skaffar en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrievers rf, valpförmedlingen 0400 176 934. Medlemsärenden 0500 562 679. www.metsastysnoutajat.com. Till er tjänst VI BEREDER PÄLSSKINN! FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010 387 3090, www.taljatukku.fi. SATAKUNNAN ASE, alla vapenoch kolvarbeten. www.asesepat.fi, 044 2416 987. OBS !!!!!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE, tfn 040 718 8170. OULUN ASEPAJA KY ALLA REPARATIONER OCH ÄNDRINGAR I VAPENBRANSCHEN. Slagstiftsoch ejektorreparationer -Blåneringar, kaliberändringar. Vi reparerar och servar ALLA VAPENMÄRKEN! Tfn 0500 435 703. Lägg dina planer i blöt – anlägg en vågmark! Våtmarksplanering, Juha Siekkinen, kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. Jakt Ripjakt med setter i Övre Lappland. Topin kalajahti, tfn 050 3221 377. Lestijärvi; jakt, fiske, boende. 040 506 0340, www.lestipuu.fi. Säljakt, seanature.net, 0400 154 600. Hönsjakt i Sverige. Färdiga paket med guider i Pajala och Dorotea. FeelHouse.fi, 040 064 6151. Andjakt nära Uleåborg vid privat våtmark. Utmärkt plats för hundträning, tfn 040 961 1064 /045 639 6205. Stuga i Ilomants tfn 0400 624 155. Kombinerad björnjakt och laxsafari i Ontario i Kanada. 14 dagar. Avgång 7.9.2017. Ännu hinner du! www.paulpalmu.fi. Jakt och boende, Ismo Kokkoniemi, www. metsastyspalvelut.com, 044 541 0437. Sydafrika. € 1490 + flyg, gevär ingår. 0500 383 078, www.stormbergsafaris.co.za. Plano Protector gevärskoffert (2 gevär). Pris 69,00 € + leverans 2,95 €. Sissos-Myymälä Oy, tfn 02-822-8282. www.sissos.fi. WWW.FASAANITILA.NET . Boka på nätet 24/7 hundträning/jaktmarker, Forssa. Stuga + tillstånd i Kuusamo, 0400-281 229. Jakt-boende-fiske: www.erakorpinen.fi; 040 5551 394/ S.Muuttola. Konservatorer Pertti Siipola, 0400 177 588, Kuopio. Preparerar fåglar och gör troféer. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, Lehonpaja.net. Pasi Turunen, 0500 659 974, Nyslott. www.studionaturalia.fi / Helsingfors. MARKKU HAAPANIEMI, 050 036 0962, Östermark, m.a.haapaniemi@gmail.com. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo, 0400 363 345, www.markkunatri.fi. Kvalitet och snabba leveranser. Naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, tfn 050 563 0169, hemsida: trofeet.fi. Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Konservator Juhani Hirvonen, tfn 045 330 3417. www.Lietsala.net, Orivesi, 040 558 4019, även tillbehör för uppstoppning. Hundar Valpar av finsk spets födda 12.4. Förfr 044 718 8929. Valpar av släthårig retriever, 040 706 6659, www.blackpepoon.com (även beaglar). 2 st tikar finsk spets. 8 mån gamla. Tfn 0400 886 058. Valpar av norrbottenspets, jagar älg/fågel. Petteri Alatalo, 040 077 1223. Valpar av finsk spets, 050 598 8158. Jämthundsvalpar födda 18.05. Far: Repomäen Junior, mor: Pökö, 0400 586 882. Hanvalp jämthund, 0400 890 807, Säkylä. Valpar av engelsk springer spaniel, ren brukshärstamning. Tuomo Kotasaari, 0400 287 465. Jämthundstikvalpar födda 6.5, BCH-föräldrar som jagar älg och björn. 040 716 8497, Salla. Strh taxvalpar, stark drivande härstamning. Förfr 045 675 7395, www.rantakaupin.fi. Strh tikvalp född 7.3. 040 769 7363. Uthyres Välutrustad stuga i Ranua mitt i statsmarker, tfn 0400 398 208. Jaktstuga i Kajanaland, nettimokki.com/5968. Ilomants, Naarvanjärvi; stuga med bastu vid Forststyrelsemarker. 050 518 7794. Uthyres i Hattuvaara en tvåa i gott skick. 0500 192 799. Snygg semesterbostad i Savukoski för dig som gillar jakt, fiske etc. 500 €/vecka, tfn 040 743 3790. Stuga i Taivalkoski, goda jaktmarker. Tfn 040 351 4927. Stockstuga vid stranden av Kiantajärvi, vid jaktmarker i östra Suomussalmi. 050 378 2820. Köpes Stuga vid stranden av Enare träsk, tfn 0400 619 539. Köper älg/renhorn med brun yta för hobby, kilopris. Mejla bilder till ae.kuksa@hotmail.com, 040 551 8695. Efterlyses Söker möjlighet jaga hjort /rådjur! Mejla nv@eraverkko.fi. Tilaukset verkkokaupasta: kauppa.raisioagro.com HERKKUA RIISTALLE Toimitukset kaikkialle Suomeen. Lisätietoja: raisioagro.com/riista Herkullinen Peuran-Herkku on omena-aromia sisältävä täydennysrehu hirvieläinten syysja talviruokintaan. on omena-aromia sisältävä täydennysrehu hirvieläinten syysja kauppa.raisioagro.com Peuran-Herkku vahvistaa eläimen terveyttä ja edistää sarvien kasvua.
78 l Jägaren 5 l 2017 Åland En ny jaktsäsong närmar sig och samtidigt sista säsongen på denna treårsperiod. De första två åren av perioden kan summeras med att vi är en god bit på väg mot en bättre älgförvaltning. Arbetet med att återskapa en bättre åldersstruktur i älgstammen påbörjades i praktiken från 2012 och det finns flera trender i avskjutningen som ser lovande ut. Kalvandelen har gått upp till 50 % från att ha legat kring 45 % under treårsperioden 2009-2011. Tjurandelen har samtidigt minskat från 60 % av de vuxna djuren till under 50 % de senaste åren. I antal tjurar har det minskat från 61 tjurar årligen (medeltal för 2009-2011) till 48 (medeltal för 2012-2016). Den lägre tjuravskjutningen har inte heller skett på bekostnad av korna utan antalet fällda kor har endast ökat från 42 per år (2009-2011) till 45 (2012-2016). Den positiva trenden för kalvvikterna som varit rådande sedan 2012 bröts dock 2016. Det är inte helt oväntat att kalvvikterna var sämre eftersom försommaren var relativt varm och torr så man ska inte dra för stora slutsatser av ett enskilt år. Kalvvikterna i skärgården var dock oroväckande låga och faktiskt de sämsta som någonsin registrerats. Kalvvikterna i skärgården har tidigare alltid legat 5-10 kg högre än på fasta Åland, men årets kalvvikter var till och med sämre än de har varit som lägst på fasta Åland. Kalvvikterna på fasta Åland sjönk också men var ändå relativt höga sett till de senaste åren. Eftersom detta är sista året på treårsperioden uppmanar landskapsregeringen alla jakträttsområden att hålla fast vid den överenskomna avskjutningsmodellen. Eftersom älgtjurar blir kapitala först från sex års ålder tar det många år före man ser resultatet av en ny avskjutningsmodell men bara man har tålamod visar erfarenheter från andra områden som infört liknande modeller tidigare tveklöst att det fungerar. Den modell som fastslogs på det senaste älgförvaltningsmötet är: Fredade: Stångtjurar från tre till och med sju taggar och skoveltjurar från tre till och med 13 taggar är fredade. Får fällas: Pinntjurar med endast en hornstång på varje sida eller mindre. Stångtjurar med åtta taggar eller mer och skoveltjurar med 14 taggar eller mer. Förtydligande: Om tjuren har antydan till skovelbildning räknas den som skoveltjur i avskjutningsreglerna. Grundregeln är alltså att alla tjurar är fredade tills de uppnått kapital ålder vilket infaller ungefär samtidigt som stångtjuren har åtta taggar eller mer och skoveltjuren har 14 taggar eller mer. Undantaget är små, underutvecklade pinntjurar som också får fällas. Det bör dock uppmärksammas att en överskattning av de 1,5-åriga tjurarna ger långvariga följder eftersom man naturligtvis inte kan få fram fler gamla tjurar än vad man sparat under de föregående åren. Det är därför viktigt att man har som målsättning att endast skjuta underutvecklade pinntjurar. Normalt utvecklade pinntjurar måste få bli kvar för att det ska kunna finnas tillräckligt många tjurar i alla åldersklasser så det hela tiden fyller på underifrån. Samma sak gäller för när en äldre tjur ska fällas och man försöker bedöma om det är en lämplig och lovlig tjur. Man bör då ha reflekterat över vad målsättningen med denna förvaltningsmodell är. Är det för att fälla ett maximalt antal tjurar som kan bedömas att kvalar in som lovliga med gällande avskjutningsregler, eller är det för att få fram en bättre älgstam? Jaktförvaltare ROBIN JUSLIN Älgjakten 2017 65 % 60 % 55 % 50 % 45 % 40 % 35 % 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Tjuroch kalvandelar 2009-2016 Tjur % 50 % Kalv %
Jägaren 5 l 2017 l 79 KAASULÄMMITIN-KEITIN Kyttäyskojuun Telttaan Veneeseen ym. icenomad@spordic.com www.spordic.com verkkokauppa 300x250x250 mm. Teho 1.3 kw. Piezosytytys. Paino 2,6 kg. Toimii 220 g kaasupatruunalla. Voidaan liittää myös isompaan nestekaasupulloon. Takuu 1 v. Perusmallissa ovesta ylhäältä aukeaa luukku, 4 ikkunaa,talvella sukset, kesällä pyöräanturat Äänitai korvanappihälytyksellä peuran, villisian, ketun, supin, lintujen kyttäykseen. Taajuus 433 MHz Kantama lähettimellä 100 m. Säänkestävä Äänenvoimakkuuden säätö. Toimii 9 V.AAA paristolla villisian, supin tai ketun ruokinta-alueen valaistukseen. Säänkestävä. Helposti, nopeasti liikuteltava suojateltta viimaa, tuulta, pakkasta ja sadetta vastaan. Paino 19 kg. Kokoaminen 2-4 min. Mahtuu helposti auton tavaratilaan. Katkeavat sukset. Vihreä ja vaalea. KELKKATELTTA PASSIVAHTI HÄMÄRÄVALO SPORDIC OY PORI 0400 276 387 85 349 399 59 49 Ovh.485 € +postikulut Lämmittimel lä yhteishintaa n Kahdella tunnistimel la AAKYTTÄKOJU PILKILLE VERKOILLE eseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen eeeeen een eeeeen eeen eeen eeen ennnnn een een ennnnn nnnn eeeeeee ym. yyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy Yhdellä tunnistimel la 89 ÅLÄNDSKA JAKTKORT ÅR 2016-2017 Kommun Antal jägare Andel av Invånare Andel jägare Kvinnliga jägare Andel kvinnliga (föregående år inom parentes) alla jägare % (ÅSUB 2016) i kommun % per kommun jägare per kommun Brändö 112 (116) 3 % 471 24 % 7 6 % Eckerö 183 (184) 4 % 928 20 % 16 9 % Finström 313 (312) 7 % 2594 12 % 24 8 % Föglö 158 (175) 4 % 561 28 % 16 10 % Geta 95 (101) 2 % 499 19 % 11 12 % Hammarland 241 (233) 5 % 1508 16 % 16 7 % Jomala 472 (457) 11 % 4757 10 % 33 7 % Kumlinge 103 (107) 2 % 308 33 % 8 8 % Kökar 64 (67) 1 % 246 26 % 3 5 % Lemland 306 (313) 7 % 2012 15 % 18 6 % Lumparland 71 (69) 2 % 385 18 % 4 6 % Mariehamn 738 (751) 17 % 11565 6 % 39 5 % Saltvik 269 (261) 6 % 1839 15 % 19 7 % Sottunga 40 (39) 1 % 96 42 % 2 5 % Sund 167 (162) 4 % 1006 17 % 10 6 % Vårdö 112 (113) 3 % 439 26 % 14 13 % 3444 (3460) 78 % 29214 12 % 240 7 % Icke ålänningar 949 (1027) 22 % 15 2 % TOTALT 4393 (4487) 100 % 255 6 % År 250 200 150 100 50 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 A n ta l Avlagd jägarexamen 1999-2016 Antal prov Godkända AA RO N BU RD EN