Prognosmodell: 228-311 vargar nu i landet Jä g ar en I HARSPÅRET 6 l 2018
2 l Jägaren 6 l 2018 Jaktkortsärenden och adressändringar ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Ladugårdsbågen 9, 00790 Helsingfors, postadress: PB 2, 00791 Helsingfors tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001 vardagar kl. 9 – 15 asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2018/Jag18_06 Pärmfoto: HANNU HUTTU Medlem i Tidningarnas Förbund Jägaren Nr. 6/2018 67. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 21 januari 2019. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen.
77 Innehåll 6 l 2018 5 Ledaren: Vi skyggar för främlingar medan också avlägsna bekanta är välkomna 6 Regleringen av jakttiderna för skogshönsen träder in i en ny tidsålder 12 125-årsjubileum: Hönshundarna återvände till Boe gård 15 Vice ordförandens spalt: Om allemansrätten och en smula om förvaltningsrätt 16 Vingsus över tranmyren: Skötsel av livsmiljöer och retrieversamarbete 20 Temadag om jakt på små rovdjur drog folk 22 Skatter ur arkivet: I harspåret 26 Lockjakt på vitsvanshjort 29 Hjälp Jägarförbundet utveckla verksamheten 30 En jägares utrustning: Kylan ett bekymmer för geväret och patronerna 32 Grundläggande vapenvård 34 Förvaltningen av björnstammen i Wisconsin 38 Tävlingen För viltet: Jaktföreningen i Kauhajoki 41 Ministeriet informerar: Viltdata skapade möjligheter till fler jaktdagar 42 Samarbete ger jaktövervakningen styrka 44 Ändringar i ansökningen om områdestillstånd för älgjakt i statsmarker 46 Stämmer uppgifterna i din ansökan om jaktlicens för hjortdjur? 48 Ny modell förutsäger hur vargstammen förändras under året 50 Vargarna i sydväst: Stamträdet är en berättelse om två släkter 54 Sälarna: Ett krävande och havslevande storvilt 56 Ministeriet informerar: GPS-halsband på vargar förhindra attacker mot jakthundar 57 Viltköttet kontrolleras i en hanteringsanläggning för vilt 58 Nyhetsmagasinet 60 Lodjur 61 Jakt och jägare 62 Åland 63 Mörka moln över jakten 44 Ändringar i ansökningen om områdestillstånd för älgjakt i statsmarker 46 Stämmer uppgifterna i din ansökan om jaktlicens för hjortdjur? EE RO KE SK IN EN JU HA JO RM AN AI N EN Jägaren 6 l 2018 l 3 HA N N U HU TT U TU OM AS HE IN ON EN 20 Lockjakt på vitsvanshjort 22 I harspåret 48 Ny prognosmodell för vargstammen
FÖRSÄKRA DIG OM EN PERFEKT TRÄFF. BALLISTIC LASERSCOPE III ÄR ETT UNIKT KIKARSIKTE SOM KOMBINERAR FYRA VERKTYG TILL ETT AVANCERAT OPTISKT HJÄLPMEDEL. DETTA HJÄLPER DIG TILL EN PERFEKT TRÄFF ÄVEN PÅ DE MEST KRÄVANDE AVSTÅND. 1 SIKTE – 4 VERKTYG PRECISIONSSIKTE DIGITAL INKLINOMETER SMART DOPE-LISTA LASER AVSTÅNDSMÄTARE Jälleenmyyjä: Sako Oy | PL 149 | 11101 Riihimäki | Puh 010 830 5200 | www.sakosuomi.fi
I Trängselfinland hör man folk prata om hur svårt det är att få jaga. Detta samtidigt som jaktföreningar i stora delar av landet har svårt att hitta nya aktiva medlemmar till sin verksamhet. Det här skeva förhållandet hör till de största problemen som vi måste lösa under de följande tio åren. Hur ska parterna i problemet nå varandra så att maskineriet fortsätter att fungera i alla hörn av landet? Vi skyggar för främlingar medan också avlägsna bekanta är välkomna. Om det jaktliga kunnandet inte förs vidare till följande generation så går i värsta fall en del av kunskaperna förlorade med den äldre generationen. Nuförtiden är folk mindre benägna än förut att binda sig, i synnerhet på lång sikt, vilket betyder att vi står inför en rejäl utmaning. Visserligen håller nuläget en bit till, men vi kommer obönhörligen att behöva nya aktörer och verksamhetsformer. Lyckligtvis finns det också positiva exempel. På sina håll finns det redan nya jägare som för budkavlen vidare. En nivå på kunnandet som räcker till för de mera krävande jaktformerna är inte någonting som skapas i en handvändning. Vi behöver erfarna och ansvarsfulla jägare oavsett om det rör sig om jakt på stora rovdjur, vildsvin, sälar eller hjortdjur, för att inte tala om småviltjakten med sina rika traditioner. Vad hjortdjursjakten beträffar behövs det redan under pågående jaktsäsong hårt arbete och avskjutning enligt licensanvisningarna för att stammarna och skadorna ska förbli under kontroll. Likaså kräver risken för att den afrikanska svinpesten ska sprida sig beslutsamhet av oss jägare. Vi behöver nya par händer till alla jaktformer och uppgifter inom viltvården, som är intresserade av att lära sig det som krävs. Efter hand som nykomlingarna lär sig läsa naturen och blir skickligare så blir de också färdiga för mera krävande uppgifter. I det här läget känns det en aning verklighetsfrånvänt att höra nya jägare i Trängselfinland säga att enda möjligheten till jakt är att åka utomlands. Var och en måste självfallet börja från grunden och då kan krävande storviltsjakt inte stå överst på listan. Vi måste alltså grunna på nya lösningar för att få tillräckligt många intresserade att fortsätta med jakten och viltvården – i hela landet. Med det här menar jag förstås inte att det inte skulle vara en god idé att jaga utomlands om den möjligheten yppar sig. Det gynnar oss alla om vi får ett tillskott av nya jägare till det vardagliga viltvårdsarbetet i hemknutarna. Det vore därför bra att skapa möjligheter där främlingar kan bli bekanta. Rent generellt ska de fungerande modellerna sökas lokalt och detta skulle till en början kunna lyckas genom den traditionella småviltsjakten, fågeljakten eller jakten på små rovdjur. På den vägen skulle det gå att utveckla bekantskapen till kamratskap och ett par händer som ställer upp också när den övriga viltvården och jakten behöver det ända upp till de mest krävande uppgifterna. Vi skyggar för främlingar medan också avlägsna bekanta är välkomna Jägaren 6 l 2018 l 5 JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Jägaren 6 l 2018 JUKKA KERÄNEN , MATTI KERVINEN , MIKAEL LUOMA , ANTTI SIIRA , MARKO SVENSBERG , MIKKO ALHAINEN och SAMI TOSSAVAINEN , teamet för hållbar jakt, Finlands viltcentral Regleringen av jakttiderna för skogshönsen träder in i en ny tidsålder S kogshönsstammarna varierar kraftigt från år till år och i olika delar av landet, vilket försvårar regleringen av jakttiderna. Det är typiskt för hönsfåglarna att variationerna är cykliska, det vill säga periodiska. Från 60-talet till 80-talet var perioderna sex till sju år långa medan skillnaderna i fågetäthet mellan vågdalarna och Jakttiderna för skogshönsen förlängdes med en ändring i jaktförordningen som utfärdades i början av sommaren. Det här betyder dock inte att förlängningen skulle vara permanent utan att jakttiderna för skogshönsen kommer att behandlas varje år när vilttrianglarna är inventerade. Det viktigaste vid regleringen av jakten är att bevara hållbarheten. Om det behövs en begränsning av jakttiderna så utfärdar jordoch skogsbruksministeriet en ny förordning. Jakttiderna bygger på fågelstammarnas utveckling enligt triangelinventeringarna. För järpen fastställdes en månadslång jakttid i ett bälte som börjar vid Brahestad i landskapet Norra Österbotten och omfattar hela Lappland. I det här nordliga området har tätheterna ökat en aning, men stammen befinner sig fortsättningsvis på en rätt låg nivå. Långtidsutvecklingen i området har i det stora hela varit stabil och nedåtgående. I de övriga delarna av landet, börjande från Norra Österbotten och ner till södra Finland, fastställdes en två månader lång jakttid. I det här området har järpens långtidsutveckling i stort sett varit stabil eller uppåtgående och stammen ligger ungefär på den genomsnittliga nivån. PYYKANNAN KEHITYS 1997-2018 PYYTIHEYS 2018 Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot vågkrönen var det dubbla eller tredubbla. På 90-talet övergick den cykliska karaktären i oregelbundet slumpartade variationer, men nu verkar cyklerna vara på väg tillbaka igen. Däremot har det inträffat förändringar i skogshönsens utveckling på lång sikt. Från 60-talet till slutet av 80-talet minskade stammarna rejält, sannolikt på grund av förändringar i livsmiljön. Sedan 90-talet har utvecklingen för tjädern, orren och järpen varit stabil i nästan hela landet, men en stigande eller sjunkande utveckling kan skönjas på sina håll. Däremot har ripan gått klart tillbaka, utom i Övre Lappland. Förlängningen av jakttiderna för skogshönsen beror främst på att fågelstammarna har varit stabila eller har vuxit under de senaste decennierna och på att vi numera har tillgång till exaktare information om stammarnas regionala utveckling. Dessutom har jakttrycket blivit avsevärt lindrigare. Standardiserade jakttider Vi kommer att införa en standardisering för att göra jakttiderna tydligare. Jakten börjar alltid på samma datum, den tionde september. I början av säsongen riktar sig avskjutningen främst mot de unga fåglarna, vilkas naturliga mortalitet är större än för de äldre fåglarna. Förkortningarna av jakttiderna görs i slutet av säsongen för att spara på de livskraftigare individerna som med större sannolikhet är överlevare. Tanken är den, att det ska finnas tre jakttider för tjäder, orre och järpe; en, två eller tre månader. Utgående från hur en art utvecklas slutar jakten den 10 oktober, den 10 november eller den 10 december. Om det är väldigt illa ställt med en stam så fredas arten helt och hållet. Januarijakt på tjädertuppar och orrtuppar tillåts bara under särskilt gynnsamma förhållanden. Karta Genomsnittlig årlig förändring % Tolkningen av trenden -4 -3,5 Brant nedgång Brant nedgång -3 -2,5 Måttlig nedgång Måttlig nedgång -2 -1,5 Lätt nedgång Lätt nedgång -1 -0,5 0,5 1 Stabil Stabil Stabil Stabil Stabil 1,5 2 Stigande Stigande 2,5 3 Stigande Stigande 3,5 4 Stigande Stigande Järpstammens utveckling 1997-2018 Järptätheten 2018 Tätheterna Jakttiderna för järpe 2018 Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata
Jägaren 6 l 2018 l 7 För orren fastställdes en månadslång jaktsäsong i större delen av sydöstra och mellersta Finland. I det här området är stammens långtidsutveckling i genomsnitt stabil medan årets täthet ligger under genomsnittet. Stammen har alltså ännu inte vänt uppåt, vilket den har gjort i övriga delar av landet. I övriga delar av landet fastställdes en två månader lång jaktsäsong. I de här områdena är långtidsutvecklingen stabil eller uppåtgående medan årets tätheter är genomsnittliga. Till några egentliga topptätheter har orrstammen ännu inte nått någonstans i landet. TEERIKANNAN KEHITYS 1997-2018 TEERITIHEYS 2018 Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot HA N N U HU TT U Kvalitetsinformation borgar för hållbarhet I vårt land reglerar vi jakten på skogshöns genom att reglera jakttiderna. Enligt viltförvaltningens strategi ska jakträttsinnehavarna och jägarna själva reglera jakten på skogshöns, och göra det ännu mer systematiskt än förut för att minska på behovet av regleringar genom förordningar. För jaktföreningarna innebär den nya strategin att vi använder viltinformationen bättre än förut för planeringen av jakten, för mera strukturerade avskjutningskvoter, för fredningen av spelplatser på hösten och för andra tänkbara begränsningar av jakten. Den enskilda jägarens kunnande, vetande och ansvarskänsla ska vidareutvecklas, bland annat beträffande bytesmängderna, jaktvanorna och den selektiva jakten. Förutsättningen för ett liberalare förfarande är att vi äger bra information om fågelstammarna och jakten. Till det viktigaste hör att hålla nätverket av vilttrianglar komplett. Brist på information leder obönhörligen till att viltförvaltningen måste följa försiktighetsprincipen och införa begränsningar i jakten som sannolikt också är delvis onödiga. Jakttrycket på hönsfåglarna har förändrats Somliga jägare har undrat om det faktiskt finns möjligheter att återgå till forna tiders långa jakttider. Nuförtiden finns det ju många fler jägare, nätverket av skogsbilvägar är tätt och levnadsstandarden har stigit så att folk har råd att resa och skaffa sig förstklassig utrustning och jaga effektivt. Dessutom är fågelstammarna svagare än på 70-talet, då det senast var tillåtet att jaga skogshöns också efter oktober. Flera faktorer har dock minskat på jakttrycket. Som en följd av förändringarna i befolkningsstrukturen är det numera bara ett fåtal aktiva jägare som bor i närheten av sina jaktmarker. Det här gäller i synnerhet landets norra och östra delar, där jakten på hönsfåglar är intensivast. Likaså har jakttrycket minskat för att jägare övergår till andra jaktformer, framför allt till hjortdjur. Som en följd av skogsbrukets metoder har gammelskog ersatts med tät ungskog där det kan vara besvärligt att röra sig och jaga. Orrstammens utveckling 1997-2018 Orrtätheten 2018 Tätheterna Jakttiderna för orre 2018 Karta Genomsnittlig årlig förändring % Tolkningen av trenden -4 -3,5 Brant nedgång Brant nedgång -3 -2,5 Måttlig nedgång Måttlig nedgång -2 -1,5 Lätt nedgång Lätt nedgång -1 -0,5 0,5 1 Stabil Stabil Stabil Stabil Stabil 1,5 2 Stigande Stigande 2,5 3 Stigande Stigande 3,5 4 Stigande Stigande Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata
8 l Jägaren 6 l 2018 På sina håll finns det dessutom så mycket älgflugor att jägarna hellre stannar hemma i början av jaktsäsongen. Eventuellt har jakttrycket också minskat för att de sträckor som dagens jägare Årets riptäthet enligt triangelinventeringarna, tätheten i Övre Lappland åren 2008 till 2018 med hundassisterad linjetaxering och jakttiden för jaktåret 20182019. Riporna har blivit fler sedan fjolåret, men tätheterna är fortsättningsvis väldigt låga i större delen av landet och långtidsutvecklingen pekar nedåt. Vi har alltså inte kunnat tillåta jakt, utom i de östra och norra delarna av norra Finland. För det enhetliga område som sträcker sig från Kuusamo till Muonio fastställdes en månadslång jakttid baserad på jv-föreningarnas triangelresultat. I det här området låg riptätheten, med hänsyn taget till långtidsutvecklingen, på en nivå som tillät en kort jaktsäsong. I de tre nordligaste kommunerna är jakttiden enligt jaktförordningen10.9.2018 till 31.3.2019. Vi ansåg att det inte var befogat att korta av tiden. I området följer jägarna med riporna inte bara med triangelinventeringar utan också med hundassisterade linjetaxeringar. Enligt inventeringarna har ripstammen vänt en aning uppåt efter två år med negativ utveckling. Som helhet betraktat tangerar tätheterna nu medelvärdet för de senaste tio åren. I fjällområdet är stammens långtidsutveckling stabil och vi kan inte skönja någon motsvarande nedgång som hos riporna i skogsområdet. För tjädern fastställdes en tre månader lång jakttid för mellersta och västra Lappland eftersom riktningen för stammens långtidsutveckling är uppåtgående och årets täthet ligger över genomsnittet. För större delen av landet blev det en två månader lång jaktsäsong. I det här området är tjäderstammens långtidsutveckling stabil eller uppåtgående och tätheten genomsnittlig. I landskapet Österbotten, i delar av landskapet Södra Österbotten, i de sydligaste kommunerna i Kajanaland och i de nordligaste kommunerna i Norra Savolax är tjäderstammens långtidsutveckling i genomsnitt stabil, men årets tätheter ligger under genomsnittet. För de här områdena bestämdes en månadslång jaktsäsong. I landskapen Egentliga Finland och Nyland löper jaktsäsongen enligt förordningen bara till slutet av september. Men det här gäller bara för östra Nyland; i övriga delar av området fortsätter fredningen i enlighet med försiktighetsprincipen eftersom vi inte har tillräckligt med inventeringsdata. Riekkokannan kehittyminen kanakoiralaskennan perusteella vuosina 2008 – 2018. Keskitiheys tarkoittaa kanta-arviota (riekkoa/km2) koko Ylä-Lappiin. Kanta-arvioon liittyvää epävarmuutta kuvaavat 95 % luottamusvälin alaja ylärajat. Kuvaan on merkitty myös koko aineiston pitkäaikainen keskiarvo vuosilta 2008 – 2018, joka on noin 7,6 riekkoa/km2 (riistakolmiot.fi) Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot METSOKANNAN KEHITYS 1997-2018 METSOTIHEYS 2018 Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot Aineistona Luonnonvarakeskuksen riistakolmiotiedot i genomsnitt går till fots och tiden som de tillbringar på jakt är kortare än de var förr. Jaktföreningarnas och jägarnas regleringar på eget initiativ utgör ytterligare en faktor som har minskat på avskjutningen. Skogshönsjakten har förändrats till sin natur. Numera är jägarna i första hand ute efter upplevelser och det är inte lika viktigt som förut att knipa ett vilt. Tjäderstammens utveckling 1997-2018 Tjädertätheten 2018 Tätheterna Jakttiderna för orre 2018 Ingen jakt Karta Genomsnittlig årlig förändring % Tolkningen av trenden -4 -3,5 Brant nedgång Brant nedgång -3 -2,5 Måttlig nedgång Måttlig nedgång -2 -1,5 Lätt nedgång Lätt nedgång -1 -0,5 0,5 1 Stabil Stabil Stabil Stabil Stabil 1,5 2 Stigande Stigande 2,5 3 Stigande Stigande 3,5 4 Stigande Stigande Riptätheterna enligt triangelinventeringarna och inventeringarna med hönshund i Övre Lappland Ingen jakt Riptätheten 2018 874 vilttrianglar Täthet Täthet /ind/km 2 95 % undre gräns 95 % övre gräns Täthet i trianglarna Tä th et in d iv id er /k m 2 År Ripstammens utveckling enligt inventeringarna med hönshund 2008-2018. Med medeltäthet avses värdet (ripor/km 2 ) för hela Övre Lappland. Den övre och undre gränsen för konfidensintervallet på 95 % beskriver osäkerheten som vidlåder uppskattningen av stammens storlek. Diagrammet visar också långtidsmedelvärdet för hela materialet för åren 2008-2018, cirka 7,6 ripor/km 2 (riistakolmiot.fi). Jakttiderna för ripa 2018 Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata Källa: Naturresursinstitutets vilttriangeldata
Jägaren 6 l 2018 l 9 G enom ett samarbete mellan Finlands viltcentral (Antti Siira, Mikael Luoma) och Östra Finlands Universitet (Lauri Kortelainen, Lauri Mehtätalo, Markus Melin) har vi utvecklat en app som tar fram resultaten av triangelinventringarna. Med appen kan vi analysera triangelinformationen snabbt och ur olika vinklar. En app av det här slaget är nödvändig för arbetet med att bestämma jakttiderna redan av det skälet att när triangelinventeringarna avslutas i mitten av augusti så återstår bara några få dagar tid för beredningen av förslaget till jakttider. I appen är landet indelat i rutor om 25 x 25 km (Bild 1). För varje ruta har vi inventeringsdata ända från året 1996. För att få fram tätheten med flera faktorer i en ruta inkluderar vi i beräkningarna samtliga trianglar inom en radie av 50 kilometer från rutans mittpunkt. I somliga områden där det är glesare med trianglar använder vi en radie på 75 km. För varje ruta får vi fram tätheten för fågelarten, andelen ungar, utvecklingens riktning och den så kallade boxplotfördelningen (dvs ett låddiagram) för fågeltätheterna börjande från året 1996. Från den modell för stammens utveckling som appen skapar kan vi dessutom, men med en viss reservation, uppskatta riktningen på stammens fortsatta utveckling. För regleringen av jakten är det viktigt att vi ser efter hur en fågelstam har utvecklats på lång sikt och i en livsmiljö av dagens modell. Perioden som granskas kan inte vara kort eftersom hönsens årliga variationer är stora. Men perioden får inte heller vara för lång eftersom det kan ha skett avsevärda förändringar i livsmiljön som påverkar hönsfåglarnas överlevnad. Vi har därför kommit fram till en period på 21 år för långtidsgranskningen av en stams utveckling. Perioden inkluderar tre normallånga sjuåriga cykler och det har enligt vår bedömning inte heller inträffat några större förändringar i livsmiljön. Hönsfågelappen ger den genomsnittliga årliga förändringen i täthet för de senaste 21 åren. Vi har tolkat förändringens storlek så, att stammens utveckling är stabil om den årliga genomsnittliga förändringen är ±1 %. Om förändringen är större än -1 % så har vi tolkat utvecklingsriktningen som nedåtgående. Om förändringen är större än +1 % så är riktningen uppåtgående. Ju större den genomsnittliga årliga förändringen är, desto större betydelse har den för jakttiderna. Vi presenterar granskningsperiodens årliga fågeltätheter för varje område som ett låddiagram där täthetsvärdena är inritade på en sträcka och ovanpå varandra så, att det lägsta värdet ligger underst och det högsta överst. En fjärdedel av värdena ligger under lådan, hälften i lådan och en fjärdedel ovanför. Medianen för alla värden, det vill säga det mittersta värdet, är markerat med ett tvärstreck i lådan. Vi har tolkat fördelningen så, att fågeltätheten i ett område är genomsnittlig om täthetsvärdet ligger i lådan. Om tätheten ligger ovanför lådan så är den högre än genomsnittet. Om tätheten ligger under lådan så är den lägre än genomsnittet. Hur jakttiderna fastställs U nder de senaste åren har jordoch skogsbruksministeriets förordning om jakttiderna för skogshönsen byggt på Finlands viltcentrals förslag, som har beretts av viltcentralens team för hållbar jakt. I beredningen deltar också företrädare för ministeriet och Naturresursinstitutet. Vi kommer att fortsätta med det här konceptet. Vi granskar flera olika faktorer innan vi slår fast jakttiderna. Till de viktigaste hör artens utveckling över en längre tid och en jämförelse mellan de senaste siffrorna för fågeltätheten och tidigare år. För bägge variablerna är det viktigt att vara uppmärksam på längden på den period som granskas. Vi tar också – men med mindre vikt – hänsyn till riktningen på fågelstammarnas utveckling under de senaste åren, det vill säga i vilken fas av cykeln som en stam befinner sig och om en sådan går att urskilja. Vi tar också hänsyn till hur kraftigt jakttryck som arten är utsatt för i området samt eventuella övriga faktorer, om det är befogat. Självfallet följer vi försiktighetsprincipen om det inte finns tillräckligt omfattande inventeringsdata att tillgå. Vi avgränsar stora enhetliga kommungrupper till områden med samma jakttider. Det är viktigt att vara medveten om att besluten om jakttiderna för ett område aldrig bygger enbart på triangelresultaten för det aktuella året. Besluten bygger inte heller på resultaten från några få inventerade trianglar. På grund av livsmiljöfaktorer och andra faktorer finns det stora geografiska skillnader i fågeltätheterna och produktionen av ungar. Det här måste vi ta hänsyn till i motiveringarna när vi fastställer jakttiderna. Nätverket av vilttrianglar måste vara tillräckligt komplett för att vi ska få fram tillräckligt med data för fågelstammarnas utveckling i varje område och kunna reglera jakttiderna. I detta nu är nätverket av vilttrianglar tillräckligt omfattande, med undantag av några glest bebodda områden och sydkusten. Hönsfågelapp som hjälp för jakttiderna METSOTIHEYDEN KEHITYS 1997-2018 SUOMESSA RUUDUITTAIN (25x25 KM) JA VALITULLA RUUDULLA Tjädertäthetens utveckling 1997-2018 i Finland i rutor om 25x25 km Genomsnittlig årlig förändring Resultatet för en ruta påverkas av vilttrainglarna inom en 70 km radie från rutans mittpunkt. Exemplet omfattar 39 rutor som är markerade på kartan med blå cirklar. Mittpunkten i rutan har koordinaterna (ETRS-TM35FIN): X = 474602, Y = 7507492 Observerade och prognosticerade fågeltätheter i rutan D en to ta la tä th et en (f åg la r/ km 2 ) Långtidsutveckling Den genomsnittliga årliga förändringen under de senaste 21 åren: 3,34 % D en to ta la tä th et en (f åg la r/ km 2 ) Långtidsutveckling + periodisk variation Fågelobservationer Boxplotdiagram för rutan Medelvärdet för åren 1996-2018 2018
* Verkkokaupassa tarjolla vähintään yksi ilmainen toimitusvaihtoehto. Ei koske lavatoimituksia. BACKWOODS METSÄSTYSPUKU Hengittävä sekä vedenpitävä metsästyspuku erinomaista hintalaatusuhdetta arvostavalle metsästäjälle. HALF-ZIP 240G LÄMPÖPAITA Suositut, huipputekniset Half-zipit toimivat sekä kerrastona että paitana. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Koot: XS-3XL. EXTREME LITE HIRVIMIEHEN PUKU Tekninen ja kevyt puku aktiiviselle eränkävijälle. Puvussa yhdistyvät keveys sekä äärimmäinen suorituskyky. COOLDRY 180G ALUSKERRASTO Korkealuokkainen mikrokuitu siirtää kosteuden pois iholta ja pitää vartalon viileänä ja kuivana. Neljä värivaihtoehtoa. Koot: XS-3XL. TUNDRA HIRVIMIEHEN PUKU Huippulämmin metsästyspuku kylmiin jahtipäiviin suurriistan pyytäjille. SuperLoft-kuitutäyte sekä vedenja tuulenpitävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. MERINO 200G ALUSKERRASTO Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus. Mallit miehille ja naisille. Sopii metsästykseen ja vapaa-aikaan. KÄÄNNETTÄVÄ FLEECETAKKI Tuulen ja vedenpitävä fleecetakki metsästykseen. Koiramiesten suosikkivalinta! H30 LADATTAVA OTSALAMPPU Tehokas otsavalo, jonka valoteho riittää 4000 lumeniin. H30 tuottaa tasaisen, laajan keilan. Sisältää tehokkaan 5100mAh -akun ja latauskaapelin. TUNDRA METSÄSTYSPUKU Monikäyttöinen topattu metsästyspuku vedenpitävällä ja hengittävällä RainStop -kalvolla. Runsaasti taskutilaa ja housuissa korotettu selkäosa henkseleillä. UNUK MERINOVILLANEULE Erittäin miellyttävää merinovillaa. Istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. Koot: XXS-4XL. DAWSON FLEECETAKKI Vahva vedenpitävä ja hengittävä RainStop -kalvolla varustettu fleecetakki metsästykseen. KÄÄNNETTÄVÄ FLEECETAKKI + EXTREME LITE HENKSELIHOUSUT THERMODRY 220G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava materiaali. Miehet: XS-3XL, Naiset: XXS-2XL. TUNDRA LUMICAMOPUKU Monikäyttöinen topattu metsästyspuku vedenpitävällä ja hengittävällä RainStop -kalvolla. Runsaasti taskutilaa ja housuissa korotettu selkäosa henkseleillä. MERINO 280G VÄLIKERRASTO Erittäin lämmin ja miellyttävä merinovillainen välikerrasto. Unisex-malli. Paidassa vetoketjullinen rintatasku ja korkea kaulus. CALIBRE METSÄSTYSTAKKI Suosittu hiljainen metsästystakki Rain-Stop -kalvolla. Lämmin fleecevohvelivuori. S12 HD+SMS LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA, TEHDASHUOLLETTU Takuu 6 kk. CALIBRE METSÄSTYSTAKKI + SUPERIOR HENKSELIHOUSUT SUPERIOR LUMICAMOPUKU Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. GLACIER SOFTSHELLTAKKI Lämmin ja hiljainen softshell-takki karvavuorella. Sopii metsästykseen tai vapaa-aikaan. SUOMI R16 ASEKAAPPI Uuden aselain mukainen kaappi 12-16 aseelle. Hyvät tilat tarvikkeille. Ulkomitat 1500 x 550 x 400 mm, paino tyhjänä noin 152 kg. Kotiinkuljetus 29,90. GPSMAP 64 Suosittu Garminin maasto-GPS 2,6” värinäytöllä. Kaksoisakkujärjestelmä ja varalla AA-paristot. KATSO HINTAA! 99 90 LOPPUERÄ! 27 90 KATSO HINTAA! 59 90 KATSO HINTAA! 34 90 PAITA+HOUSUT 99 90 SAIMME LISÄERÄN! 79 90 LOPPUERÄ! 179 90 ALK. 29 90 TAKKI+HOUSUT 279,TAKKI+HOUSUT 299,TAKKI+HOUSUT 299,PAKETTIHINTA! 179 90 PAKETTIHINTA! 199 90 TAKKI+HOUSUT 299,UUTUUS! 99 90 KATSO HINTAA! 499,UUTUUS! 99 90 RAJOITETTU ERÄ! 149 90 UUTUUS! 79 90 UUTUUS! 119 90 SUOSIKKIVALINTA! 79 90 60% 16 aseelle 4000 lm RETKITUKKU.FI VARASTON TYHJENNYS LISÄKSI ILMAINEN TOIMITUS 0€* MAASTOKARTTA + LIPPIS + KLIPSI GPSMAP 64 ostajalle Arvo yhteensä 98,90€ (Erikoistarjous) KAUPAN PÄÄLLE! GARMIN TILAAJAETU! 199 90 TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-19, La 10-16, Su 12-16 ILMAISET TOIMITUKSET 0€* *Verkkokaupassa saatavilla vähintään yksi ilmainen toimitusvaihtoehto (ei koske lavatoimituksia). Hinnat voimassa vähintään 30.11.2018 tai niin kauan kun tavaraa riittää.
* Verkkokaupassa tarjolla vähintään yksi ilmainen toimitusvaihtoehto. Ei koske lavatoimituksia. BACKWOODS METSÄSTYSPUKU Hengittävä sekä vedenpitävä metsästyspuku erinomaista hintalaatusuhdetta arvostavalle metsästäjälle. HALF-ZIP 240G LÄMPÖPAITA Suositut, huipputekniset Half-zipit toimivat sekä kerrastona että paitana. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Koot: XS-3XL. EXTREME LITE HIRVIMIEHEN PUKU Tekninen ja kevyt puku aktiiviselle eränkävijälle. Puvussa yhdistyvät keveys sekä äärimmäinen suorituskyky. COOLDRY 180G ALUSKERRASTO Korkealuokkainen mikrokuitu siirtää kosteuden pois iholta ja pitää vartalon viileänä ja kuivana. Neljä värivaihtoehtoa. Koot: XS-3XL. TUNDRA HIRVIMIEHEN PUKU Huippulämmin metsästyspuku kylmiin jahtipäiviin suurriistan pyytäjille. SuperLoft-kuitutäyte sekä vedenja tuulenpitävä Rain-Stop® -erikoiskalvo. MERINO 200G ALUSKERRASTO Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus. Mallit miehille ja naisille. Sopii metsästykseen ja vapaa-aikaan. KÄÄNNETTÄVÄ FLEECETAKKI Tuulen ja vedenpitävä fleecetakki metsästykseen. Koiramiesten suosikkivalinta! H30 LADATTAVA OTSALAMPPU Tehokas otsavalo, jonka valoteho riittää 4000 lumeniin. H30 tuottaa tasaisen, laajan keilan. Sisältää tehokkaan 5100mAh -akun ja latauskaapelin. TUNDRA METSÄSTYSPUKU Monikäyttöinen topattu metsästyspuku vedenpitävällä ja hengittävällä RainStop -kalvolla. Runsaasti taskutilaa ja housuissa korotettu selkäosa henkseleillä. UNUK MERINOVILLANEULE Erittäin miellyttävää merinovillaa. Istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. Koot: XXS-4XL. DAWSON FLEECETAKKI Vahva vedenpitävä ja hengittävä RainStop -kalvolla varustettu fleecetakki metsästykseen. KÄÄNNETTÄVÄ FLEECETAKKI + EXTREME LITE HENKSELIHOUSUT THERMODRY 220G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava materiaali. Miehet: XS-3XL, Naiset: XXS-2XL. TUNDRA LUMICAMOPUKU Monikäyttöinen topattu metsästyspuku vedenpitävällä ja hengittävällä RainStop -kalvolla. Runsaasti taskutilaa ja housuissa korotettu selkäosa henkseleillä. MERINO 280G VÄLIKERRASTO Erittäin lämmin ja miellyttävä merinovillainen välikerrasto. Unisex-malli. Paidassa vetoketjullinen rintatasku ja korkea kaulus. CALIBRE METSÄSTYSTAKKI Suosittu hiljainen metsästystakki Rain-Stop -kalvolla. Lämmin fleecevohvelivuori. S12 HD+SMS LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA, TEHDASHUOLLETTU Takuu 6 kk. CALIBRE METSÄSTYSTAKKI + SUPERIOR HENKSELIHOUSUT SUPERIOR LUMICAMOPUKU Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. GLACIER SOFTSHELLTAKKI Lämmin ja hiljainen softshell-takki karvavuorella. Sopii metsästykseen tai vapaa-aikaan. SUOMI R16 ASEKAAPPI Uuden aselain mukainen kaappi 12-16 aseelle. Hyvät tilat tarvikkeille. Ulkomitat 1500 x 550 x 400 mm, paino tyhjänä noin 152 kg. Kotiinkuljetus 29,90. GPSMAP 64 Suosittu Garminin maasto-GPS 2,6” värinäytöllä. Kaksoisakkujärjestelmä ja varalla AA-paristot. KATSO HINTAA! 99 90 LOPPUERÄ! 27 90 KATSO HINTAA! 59 90 KATSO HINTAA! 34 90 PAITA+HOUSUT 99 90 SAIMME LISÄERÄN! 79 90 LOPPUERÄ! 179 90 ALK. 29 90 TAKKI+HOUSUT 279,TAKKI+HOUSUT 299,TAKKI+HOUSUT 299,PAKETTIHINTA! 179 90 PAKETTIHINTA! 199 90 TAKKI+HOUSUT 299,UUTUUS! 99 90 KATSO HINTAA! 499,UUTUUS! 99 90 RAJOITETTU ERÄ! 149 90 UUTUUS! 79 90 UUTUUS! 119 90 SUOSIKKIVALINTA! 79 90 60% 16 aseelle 4000 lm RETKITUKKU.FI VARASTON TYHJENNYS LISÄKSI ILMAINEN TOIMITUS 0€* MAASTOKARTTA + LIPPIS + KLIPSI GPSMAP 64 ostajalle Arvo yhteensä 98,90€ (Erikoistarjous) KAUPAN PÄÄLLE! GARMIN TILAAJAETU! 199 90 TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-19, La 10-16, Su 12-16 ILMAISET TOIMITUKSET 0€* *Verkkokaupassa saatavilla vähintään yksi ilmainen toimitusvaihtoehto (ei koske lavatoimituksia). Hinnat voimassa vähintään 30.11.2018 tai niin kauan kun tavaraa riittää.
12 l Jägaren 6 l 2018 JUHA IMMONEN Bild: MARKKU HANKONEN Hönshundarna återvände till Boe gård Det första jaktprovet för hönshundar i vårt land arrangerades för 125 år sedan på Boe gård i Borgå. Kanakoirakerho Hönshundssektionen rf ville fira sin långa historia genom att ordna jaktprov för hönshundar i gårdens marker. Gården med omgivningar bjöd på en nostalgisk och vördnadsbjudande inramning för ett fint veckoslut. D et finns få ställen här i landet som har bevarats eller som har bevarat miljön så väl, att ett drygt sekelgammalt evenemang kan göras på nytt. Boe gårds långa historia har fått en fortsättning under ledning av den nuvarande husbonden Leif Hagelstam. Kring huvudbyggnaden är det nuförtiden liv och rörelse med hästavel och hästsport. Restaureringen av huvudbyggnaden har skapat en helhet som är kulturellt anslående och genomförd med god smak. Dessutom är gårdens nuvarande husbonde passionerat intresserad av jakt med fågelhund och jagar själv med en vorsteh. Under de båda provdagarna fungerade han både som skytt och som guide i terrängen. En intressant detalj i sammanhanget är det, att gården har återvänt till samma släkt som ägde den när de första fältproven för hönshundar arrangerades för 125 år sedan. Det första fältprovet för hönshundar Finska Kennelklubben – Suomen kennelklubi hade grundats året 1889. När klubben inledde sin provverksamhet i Borgå 1893 hörde hönshundsfolket till de första aktiva. Grundarna var aktiva jägare, som inledde kennelverksamheten uttryckligen för att tillgodose det jaktliga behovet. Följande skede, som följde naturligt, var att börja arrangera prov. Boe gård på den norra sidan om Borgå erbjöd lämpliga marker nära huvudstaden, där de första fältproven för engelska hönshundar kunde arrangeras. Evenemanget gick av stapeln på gårdens åkrar i september 1893 med sammanlagt sju deltagande hundar, vilka företrädde varje hönshundsras; en engelsk setter, en gordonsetter, en irländsk setter och fyra pointrar. Fältprovet nådde över den nationella Esa Karjalainen och engelska settertiken Huntingwhite Etta stod för en fartfylld prestation som belönades med en AVO3.
Jägaren 6 l 2018 l 13 nyhetströskeln och till och med tidningen Uusi Suometar rapporterade om det. Det första fältprovet för hönshundar vanns av pointerhanen Milton Totnes, ägd och förd av hovrådet D. J. Waden. Som prisdomare fungerade doktor A. Lindh, domare N. von Wendt samt friherre Otto Wrede. Den första provdagen Den äldsta formen av hundprov här i landet, fältprovet för hönshundar, har under decenniernas lopp bevarat sin form i det närmaste oförändrad. Beträffande setterns och pointerns arbete värdesätts och bedöms fortsättningsvis ett sök efter hundens schwung och stil, förmåga att hitta fåglar och hantering av fågeln. Hundförarens roll har likaså bevarats oförändrad. Hundförarens uppgift är att styra sin hund, bära geväret och – beroende på provklass – fälla fågeln. Jaktprovet för hönshundar är krävande, inte bara för hunden utan också för föraren. Vid fältprovet jagar man här i Finland fasan, rapphöna och eventuellt också morkulla. Jubileets första provdag grydde ruggig och blåsig. Det var en sydlig vind som ilsket svepte in från Finska viken, men under dagens lopp slog vädret om från regn till solsken. Under den första provdagen startade 28 ekipage fördelade på samtliga tre provklasser. Under den första dagen delades förnämliga priser ut den bästa i segrarklassen belönades med VOI1 och certifikat. Det var engelska settertiken M-16 ELIT-16 Ailigaslammen Beaivvas med Jari Vettenniemi som förare. Som domare i segrarklassen fungerade hönshundssektionens hedersordförande och överdomare Pentti Tapio. Dessutom gick ett första pris i unghundsklassen till engelska setterhanen Finnstar Daddy´s Day med föraren Matti Juuti (bästa hund i sin klass) samt till engelska setterhanen Lammefjordens Liljestrom med Kari Valtonen som förare. Som domare för den sammanslagna unghundsklassen och öppna klassen fungerade hönshundssektionens hedersmedlem och överdomare Henrik StandertskjöldNordenstam. Som överdomare för den tredje gruppen i jubileumstävlingen fungBoe gård bjöd på en nostalgiskt vacker inramning för jubileet.
14 l Jägaren 6 l 2018 erade Juha Rutanen. Inalles åtta ekipage fick pris under den första provdagen. Jubileumsmiddagen Arbetsgruppen för provarrangemangen, under Petri Kesävaaras och Ari Jalonens ledning, hade lyckats utomordentligt väl med uppgiften. Under lördagskvällen anlände festfolk i tiotal till Boe gårds splitternya restaurang, där en dukning värdig jubileet väntade. För trakteringen och serveringen svarade yrkesfolk under Ari Jalonens ledning. En detalj i dukningen är värd ett särskilt omnämnande; en servettvikning skapad enkom för den här middagen och kallad ”Settersvans”. Husbonden på gården, Leif Hagelstam, och hönshundssektionens hedersordförande Pentti Tapio förgyllde middagen med sin närvaro, liksom även Finska Kennelklubbens ordförande Harri Lehkonen och Eeva Anttinen, hedersmedlem i hönshundssektionen, mångårig ordförande för Finska Kennelklubbens fullmäktige samt styrelsemedlem i FCI. I middagen deltog också ett stort antal hedersmedlemmar i hönshundssektionen samt styrelsemedlemmar. I tacktalen underströk talarna hönshundsvännernas uppskattning av de långa traditionerna och tackade för möjligheten att återvända till ett oförändrat landskap för att fira denna milstolpe. Utan att glömma arrangörernas osjälviska insatser för arrangerandet av provveckoslutet. Ett certifikat till Den andra provdagen grydde med skarp kyla som knep deltagarna i nästippen. Drygt tjugo ekipage startade denna andra provdag. Även denna provdag tävlade ekipagen i tre grupper med samma överdomare som bedömde hundarnas och hundförarnas arbete. Det fanns gott om fågel för provet i Boe gårds marker och dagen avslutades med prisutdelning till sex av ekipagen. För den bästa prestationen stod pointertiken Riekkokirhveen Hertha som belönades med både VOI1 och certifikat, med Marko Stålnacke som förare. Att förstapristagarna i segrarklassen under bägge dagarna stod för en verklig prestation understryks av hur sällan det delas ut VOI1-pris med certifikat! Fler första pris delades inte ut under söndagen, men bästa hund i den öppna klassen, som belönades med en AVO2, var pointerhanen Myrteigens Harald med Guy Bardy som förare. Bäst i unghundsklassen med ett NUO3-pris var engelska settertiken Terrismäen gitte med Maarit Murtosalo som förare. Som avrundning på det lyckade provveckoslutet tackade husbonden på gården deltagarna och önskade hönshundssektionen och medlemmarna varmt välkomna igen till 250-årsjubileet. Samtliga deltagare skulle gärna göra en notering i almanackan om detta – en sådan upplevelse tackar man ju inte nej till! Middagsgästerna lyssnar på hönshundssektionens hedersmedlem Henrik Standertsköld-Nordenstam som håller festtalet. Hedersmedlemmen Guy Bardy med pointerhanen Myrteigens Harald belönades med andra pris i söndagens öppna klass.
I detta nu pågår en livlig debatt om allemansrätten i vårt land. Den är upptagen i den nationella förteckningen över levande kulturarv och kommer också att upptas på Unescos lista över immateriella kulturarv. Allemansrätten är unik också globalt sett, men innehåller även ett betydande ansvar eftersom vi alltid rör oss i marker som har en ägare. Jag är övertygad om att vi alla delar samma inställning till vår unika och fantastiska rättighet att röra sig fritt i naturen. Aktörerna bakom YLE:s skogskampanj är nationellt sett väldigt små, men desto högljuddare. Dessutom har kampanjen glömt bort en detalj, nämligen den privata skogsägaren i vårt land, som det finns drygt 630 000 av. Med andra ord verkar en liten minoritet ta sig mera rättigheter än den stora majoriteten. Innan projektet blev offentligt hade ingen talat med de privata markägarnas organisationer och i sådana fall blir i regel också storståtliga projekt lätt konfliktinfekterade. Misstankar om en dold agenda med långtgående planer vaknar eftersom ingenting har blivit gemensamt avtalat eller beslutet. Tänker krafterna bakom projektet utnyttja allemansrätten och dess varumärke för att öka turismen? Alltså skapa en situation där en utomstående part gör bisnis i markägarens marker utan att markägaren själv får någon del av den ekonomiska nyttan. Det här är knappast avsikten, men jag anar ändå ugglor i mossen. Samma debatt pågår också om en rätt som är avsevärt starkare än allemansrätten, nämligen jakträtten som avtalas mellan markägaren och dem som arrenderar jakträtten. I vårt land är det så, att när markägaren arrenderar ut jakträtten till en jaktförening på orten så är ersättningen i regel en formalitet. Arrendetagaren har exempelvis inte rätt att bedriva kommersiell jakt i området utan att dela med sig av avkastningen till markägaren. Allemansrätten är någonting unikt; vi ska inte överila oss och fördärva den! Alla tecken tyder på att vi står inför en livlig vargvinter och att det kommer att smälla i dörrarna till förvaltningsdomstolarna. I Finland finns sex regionala förvaltningsdomstolar: i Helsingfors, Tavastehus, Åbo och Vasa, samt Östra Finlands och Norra Finlands förvaltningsdomstol. När Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd skulle läggas ned den första september 2014 föreslog Finlands viltcentral att besvären över beslut som hade fattats av Finlands viltcentral och som behandlades i besvärsnämnden skulle koncentreras till Tavastehus förvaltningsdomstol. Förslaget byggde på att besvärsnämndens personal skulle överföras till Tavastehus förvaltningsdomstol. Om förslaget hade blivit verklighet skulle kunnandet och erfarenheten som personalen hade skaffat sig under årens lopp i jaktärenden ha blivit bevarad i Tavastehus. Men som vi alla vet så gör förvaltningsdomstolarna olika tolkningar av verkställighetsförbudet i viltfrågor (bland annat beträffande vargdispenserna)! Om allemansrätten och en smula förvaltningsrätt ERKKI HUHTA Vice ordförande Finlands viltcentral Vice ordförandens spalt Jägaren 6 l 2018 l 15
16 l Jägaren 6 l 2018 JARKKO NURMI Vingsus över tranmyren Skötsel av livsmiljöer och retrieversamarbete I jaktföreningen Kurjennevan Eränkävijäts jaktområde anlades med ett projekt drivet av viltcentralen, närmare bestämt Hembygdsvåtmark Life, en våtmark på bortåt 20 hektar som kompletterade nätverket av tidigare iståndsatta vattenområden. Området utgör nu en imponerande mosaik av livsmiljöer. I de här våtmarkerna jagar medlemmarna till en början bara en gång i veckan och varje jägare har en apporterande hund med sig. Det är här som samarbetsavtalet med retrieverföreningen Lakeuden noutajakoirayhdistys kommer in i bilden. V id jaktföreningens stuga möts jag av Pertti Rinta-Nikkola, som sannolikt är föreningens ihärdigaste ”arbetshäst”. Pertti är dessutom verksamhetsledare för jv-föreningarna Lakeuden och Kyrönmaa. Han presenterar jaktföreningens senaste byggnadsprojekt, utbyggnaden av slaktskjulet, som har gjorts med Leaderfinansiering av EU. Jag noterar med glädje att viltcentralens temaplanscher om förvaltningen av hjortdjuren redan är uppsatta på
Jägaren 6 l 2018 l 17 Vingsus över tranmyren Skötsel av livsmiljöer och retrieversamarbete Klar för start! väggen i den nya tillbyggnaden. – Det finns såpass ivriga gossar i föreningen att det hela tiden pågår något utvecklingsprojekt, berättar Rinta-Nikkola. Ibland handlar det om våtmarker, ibland om viltåkrar och ibland om konstbon för sjöfåglar. Nu har vi alltså inlett ett samarbete med retrieverföreningen Lakeuden noutajakoirayhdistys. På trappan till stugan står några jägare och hundförare och pratar, uppenbart en
18 l Jägaren 6 l 2018 tusiastiska. Också hundarna viftar ivrigt på svansen; snart ska vi ut och jaga! Med fokus på etiken Jaktarrangemang som borgar för iståndsättning av våtmarker, fokus på etiken, sjöfågelinventeringar och hållbart nyttjande är självfallet ingenting nytt i viltbruket här i landet, men få föreningar vårdar de här aspekterna så omsorgsfullt som Kurjennevan Eränkävijät. En del av våtmarkerna hålls kontinuerligt och delvis igenvuxen med vide för att skapa gömslen åt fågelbon och fågelungar. Områden som har vuxit igen röjs och medlemmarna sätter ut konstbon. Avskjutningen i våtmarken fastställs varje år med en kvot och jägarna deltar i inventeringarna av sjöfåglar. Tyvärr kan det ändå förhålla sig så, att jaktföreningen Kurjennevan Eränkävijät utgör ett positivt undantag här i landet. Skötseln av sjöfåglarna har på många håll ham
Jägaren 6 l 2018 l 19 nat i skuggan av den övriga viltvården och ansvarstagandet eftersom den här flyttande viltresursen inte nödvändigtvis uppfattas i jaktföreningarna som lika mycket ”vår egen” och viktig som exempelvis skötseln av hönsstammarna genom kvoter och begränsningar av jakttiderna. Det vore därför viktigt att satsa på att skapa en ny kultur för sjöfågeljakten eftersom ansvarsfullt skötta sjöfågelstammar ökar jaktmöjligheterna, bland annat för unga jägare. I våtmarkerna skapar föreningens medlemmar inte bara jaktmöjligheter utan också verksamhetsförutsättningar för retrieverägarna, som inte alltid jagar själva. Alla vinner på arrangemanget. I synnerhet hundarna! Det har nu blivit möjligt att bedriva verksamhet av det här slaget i hela landet eftersom Finlands retrieverorganisation rf nyligen har grundat en Facebookgrupp kallad ”Noutajakoirapörssi”. Genom den kan jägare och retrieverfolk hitta varandra – och de fällda sjöfåglarna! Det här är ett lovvärt initiativ. Webbsidan kan med fördel utnyttjas också för annan jakt eftersom det är lättare att hitta fällda duvor och hönsfåglar med utbildade hundar och hundförare. Apportörer på språng – andjakt på tranmyren Andjaktspremiären har av tradition skjutits upp med en vecka i våtmarken Kurjenneva, tranmyren. I regel samlas där sjöfåglar i stora skaror som kommer från olika håll. Just nu är det dock stillsamt där ute. En stor flock krickor flyger upp, men fåglarna har lärt sig sin läxa och gör en vid lov kring jägarna innan de försvinner mot horisonten. Några enstaka gräsänder gör likadant. Men visst finns det jobb åt hundarna, trots den stillsamma inledningen. I kanterna på våtmarksmosaiken finns det sjöfåglar så hundarna kan sätta i gång. De nosar igenom varje vrå av våtmarken. Änder stänker upp, men de flesta flyger utom räckhåll. Ett par gånger kommer jägarna dock till skott. I skrivande stund är vi inne i början av oktober och ovanför tranmyren hörs vingsuset av de flyttande änderna. Andjakten fortsätter ända tills isen lägger sig eftersom våtmarkerna ligger nära de konstgjorda sjöarna Varpula och Hirvijärvi, vid en etablerad flyttväg. Pertti Rinta-Nikkolas son Jani och Timo Nordberg, som är medlem i retrieverföreningen Lakeuden noutajakoirayhdistys, är båda nöjda. – Vi skapade en WhatsApp-cirkel för jägare utan hund och retrieverägare, och den har avkastat tiotals gemensamma jakter under hösten, berättar Jani och ser nöjd ut. Åtminstone för min del har samarbetet gjort jakten trevligare eftersom jag inte jämt behöver fundera på om änderna jag fällerfaller i öppet vatten så att jag får tag på dem. Hundarna hittade fåglarna till och med i täta snår. Även retrieverägarna är väldigt nöjda med samarbetet och hoppas att det ska fortsätta långt in i framtiden. Idén uppstod ursprungligen 2015 då FM-provet för retrievrar hölls i Kurjenneva. Nu, under det första året, har 16 ekipage anmält sig till verksamheten. – Jag får lov att tacka Jani Rinta-Nikkola, som är pappa till den här idén, för jägarsamarbetet. Det ger ett stort antal hundar möjligheter till rastypiskt arbete, vilket i sin tur ger hunden välbehövlig stimulans, påpekar Timo Nordberg som är vice ordförande i retrieverföreningen. Samarbetet mellan jaktföreningen Kurjennevan Eränkävijät och retrieverföreningen Lakeuden noutajakoirayhdistys utgör ett gott exempel på ett ansvarstagande som utgår från de praktiska realiteterna och en strävan till ännu tydligare etik i jakten. Genom Finlands retrieverorganisations Facebookgrupp Noutajapörssi kan jägare leta efter en apporterande hund med förare som jaktkamrat på småviltjakt. I hela landet. Självfallet går det också för jaktföreningar att samarbeta på det här viset. Var inte blyga utan haka på! Informatoin om viltet och jakten
20 l Jägaren 6 l 2018 MIKKO TOIVOLA Temadag om jakt på små rovdjur drog folk Sällan hittar man jakt på små rovdjur och barnfamiljer i en och samma mening, men med ett genomtänkt program och ett knippe kunniga personer så går det ändå att åstadkomma en temadag där den här tanken kan ta form: ”Att jaga små rovdjur kan ju bli en hobby för hela familjen!”. M ynämäki jaktvårdsförening i Egentliga Finland har i många år och tillsammans med jaktföreningarna inom sitt område ordnat aktiviteter också för ungdomar. Eftersom där också finns jägare som är intresserade av att jaga små rovdjur så började man i våras fundera på att planera en temadag med ett program som skulle intressera bägge grupperna. På jaktvårdsföreningens initiativ började ett antal ivriga smårovdjursjägare på orten organisera dagen. Den placerades på Mynämäki jvf:s skjutbana. Arrangörerna beslöt att bygga programmet kring några intressanta teman på det viset att experter skulle berätta för besökarna. Dessutom bjöd arrangörerna in ett antal hundägare med jakthundar av olika raser representanterna för djurriket brukar ju intressera de minsta i familjerna. I temadagen deltog bland annat Forststyrelsen och bågjägarföreningen Varsinais-Suomen jousimetsästäjät ry för att presentera sin verksamhet på smårovdjurskanten. Expertföreläsningarna väckte intresse Undertecknad anlände efter Mynämäki jvförenings inledningsanförande när Voitto Takkunen från Lokalax redan hade börjat berätta om mårdjakt. Efter Voittos tips för mårdjägare fortsatte Aki S. Perälä som är specialist på lockjakt. Programmet framskred med en god rytm och fick många av besökarna att stanna och lyssna på experterna. Det var inte många som kände till att hjortfett utgör ett utmärkt lockmedel för den som jagar mård med slagjärn. Eller att en hel värld av läten och beteenden kan öppna sig för den som ägnar sig åt lockjakt på mårdhund. Medan jägaren i familjen lyssnade på intressanta föreläsningar kunde familjens juniorer stifta bekantskap med olika hundraser och avnjuta gratis korv och dryck. Även föreläsningarna om kråkjakten och tävlingen för smårovdjursjägare, som var förlagda till slutet av programmet, lyckades fånga åhörare. Ett modellexempel på en temadag under en jvf:s vingar I fortsättningen kommer jaktvårdsföreningarnas finansiering att bygga på prestationer av olika slag. Utbildningarna och kurserna utgör en verksamhetsform som dessutom kommer att öka jaktvårdsföreningarnas statsbidrag. Självfallet ska en temadag eller en kurs planeras så, att den lockar tillräckligt många deltagare och att programmet håller hög kvalitet. Då har deltagarna behållning av dagen också i jaktligt avseende. Det råder inget tvivel om att den här dagen med jakt efter små rovdjur som tema, och som lockade ungefär 200 besökare, uppfyllde ovannämnda krav med råge! Rätt många jakthundsraser fanns representerade på smårovdjursdagen och hundarna väckte intresse hos de yngsta i familjerna. Föreläsningarna om olika jaktliga ämnen intresserade publiken. På bilden berättar Voitto Takkunen om det speciella med mårdjakt med slagjärn.
W ith lo ve fro m H el lo an d Fr ie nd s. Lafayette Smart asettaa uuden standardin metsästysradioille. Kompaktista koosta huolimatta radiossa on suuri ja selkeä näyttö. Smart on vienyt ominaisuudet uudelle tasolle, siinä on paras IP-luokitus, kuorisuojaus ja pienin virrankulutus. Selkeä suomen tai ruotsinkielinen valikko tekee puhelimen käytöstä todella helppoa. INFO -nappi ja sisäänrakennettu ohjekirja täydentää helppokäyttöisyyttä. Älykkään kantamatestin avulla varmistat, että radio on toiminnassa kantaman sisällä ja olet yhteydessä muihin. Smart kommunikoi myös digitaalisesti ja hiljaa. SMS -tekstiviestitoimintoa käyttämällä kommunikoit helposti yhden vastaanottajan tai koko jahtiporukan kanssa. Toiminto vaatii, että kaikilla käyttäjillä on digitaaliset radiot. Uudistettu 70 Mhz punainen antenni on entistä kestävämpi ja taipuisampi. Radion mukana tulevalla maakaapelilla parannat kuuluvuutta entisestään. Katso lähin Lafayette Smart kauppiaasi osoitteessa: www.hjorth.fi Tulevaisuuden metsästysradio: pieni, älykäs ja yksinkertainen. Testivoittaja Svensk Jakt nro 6 2018
22 l Jägaren 6 l 2018 EERO KESKINEN En gammal fälthare är en riktig filur när den styr stegen till sin lega, medan en ung fälthare däremot kan ta sin lega på gårdsplanen vid ett bebott hus! Urbaniserade fältharar håller igen till i tätorter med livlig biltrafik, landsvägar och kanske till och med järnväg. Där skulle ingen jägare vid sina sinnens fulla bruk släppa sin drivande hund. En tvåbent stövare skulle dock klara biffen med livet i behåll. H arspårningen är i likhet med de flesta andra jaktformer beroende av vädret och föret. Vid blidväder eller lätt kyla är spårningsvädret som bäst. Vid sträng kyla är haren däremot vaksam och haglen tappar effekt. Om du ändå jagar vid sträng kyla ska du hålla patronerna i byxornas sidoficka och en gång i kvarten byta de kalla patronerna i loppet mot varma från fickan. Eftersom skottet ofta faller bakifrån tar haglen liksom en tott av harens yviga byxor med sig och träffar med nedsatt effekt kroppsdelar där träffen inte dödar. Förnicklade blyhagel fungerar bra i det här sammanhanget. Nysnö och färska spår En lämplig tidpunkt för spårningsjakt är när det inte finns några äldre spår än spåren från senaste natt. Då kan jägaren vara säker på att spåren är färska. Om det däremot också finns äldre spår blir det lätt ett lotteri av hela jakten. Föret blir idealiskt om det på morgonen börjar vräka ner snöslask men de nattfärska spåren fortfarande finns kvar. Fältharen är listig och har vanligen sin lega i något tätt snår, men vid sådant här väder hinner en flink skytt ändå knipa den. I synnerhet under kalla nätter rör sig fältharen över stora arealer och äter på flera olika ställen. Allt emellanåt följer den vägar och skidspår för att villa bort den som följer efter. Det händer att den tar sin lega på mycket långt håll från platsen där den åt. För det mesta söker den sig till någon väg och av spåren att döma har den fortsatt i riktning x. Men de facto har den vänt tillbaka och följer hjulspåren på vägen för att fortsätta i riktning y. Jösse följer omsorgsfullt hjulspåren för att vid någon lämplig punkt i terrängen göra ett långt avhopp till exempelvis en grästuva eller ett enesnår. Plogbilar som vräker ut snösörja över vägrenen gör dessutom avhoppet svårt att upptäcka. Eftersom fältharen kan trycka tätt intill vägen går det inte att rusa iväg längs vägkanten på måfå. Bara ett hål i drivan Alla gånger är det ändå inte så här svårt att leta rätt på en fälthare. Det händer ibland, när du följer ett nattgammalt spår i gammal snö över ett öppet fält att spåret plötsligt tar slut. Det enda som finns är ett hål i drivan. Då har du haren så gott som i grytan, bara du kan skjuta. Men haren kommer inte ut genom hålet utan några meter ifrån. Plötsligt yr det till i snön och haren lägger benen på ryggen och flyr sin väg. Ute på åkern finns varken träd eller buskar som skymmer sikten. I harspåret I harspåret Skatter ur arkivet: Publicerad i nr 1/2007
Jägaren 6 l 2018 l 23 Ta det därför alldeles lugnt och släpp iväg jösse till ungefär tjugo meters håll. Om haren flyr rakt ifrån dig ska du sikta på öronspetsarna. Om den flyr med sidan till behöver du en dryg meters framförhållning. Det hela blir knepigare om det finns buskage i vägen som skymmer harens väg till legan. Då är sannolikheten stor för att haren har tagit sin lega någonstans alldeles i närheten. I sådana här fall är terrängens form och växtligheten avgörande. För det mesta finns legan inte precis där spåren slutar utan jösse har gjort en metkroksliknande manöver och återvänt vid sidan om för att spana av sitt bakspår efter eventuella förföljare. Oavsett om förföljaren är ett lodjur, en räv eller en människa slinker fältharen obemärkt sin väg när förföljaren befinner sig borta i spårkröken. Stirra inte på spåren Alltså ska jägaren, när han börjar följa spåret från vägen ut i terrängen, inte stirra på spårlöpan utan snarare hålla den i ögonvrån. Speja ut åt bägge sidorna. Jösse kan när som helst rivstarta från någondera sidan för att fly fältet. Avancera mycket lugnt och var ständigt beredd att skjuta. När sedan haren störtar iväg på höger eller vänster sida om dig är det kvicka ryck som gäller; sätt ett skott mellan varje buske där haren skymtar fram. En bra hagelskytt tar oftast hem steken, men om jösse trots allt kommer undan är spelet ändå inte förlorat. Du ska absolut inte ta upp jakten utan låt haren vara i fred i åtminstone en timme. Om den inte oroas lägger den sig nämligen rätt snart igen, men den är färdigt uppskärrad och lämnar lätt den nya legan, och då är den svår att få skott på. Om ni däremot är flera jägare eller om du har en vapenlös kamrat med dig så är det dags att börja jaga med taktik och eftertanke. Fältharen har sina gamla vanliga flyktvägar och rutter som jägaren med tiden lär sig. En dryg timme efter jösses flykt är det dags att bemanna de sannolika passen. Uppdraget att driva upp haren från legan kan ges till en vapenlös person, bara denna vet hur uppgiften går till. Passen tillräckligt långt ifrån Passen måste läggas på ett överraskande stort avstånd från stället där man antar att haren har sin nya lega. En fälthare lyssnar av den omgivande terrängen mycket uppmärksamt och beger sig bergsäkert inte åt något håll därifrån det hörs rasselprassel. Det är förstås inte fel om personen som sköter spårandet är beväpnad, men det är knappast troligt att han får någon chans att använda bössan. Jösse är redan nervig och tar fort till harvärjan. Det viktiga är att drevkarlen begriper sig på spår. När han märker att jösse har lämnat legan ska han högt och ljudligt ropa det avtalade signalordet som exempelvis kan vara ”IVÄG!”. Då vet passkarlarna att skärpa sig och vara beredda på skott. I allmänhet dröjer det inte länge förrän ett skott eller två dånar till – eller det hörs ett ”plofs” om föret är slaskigt och dämpande. Men alltid avlöper jakten inte så här. Med en långsam, tvåbent stövare i hälarna väjer fältharen för passen, utnyttjar vägar och går långa sträckor tillbaka i sitt eget spår. Den lyssnar uppmärksamt efter ljud och rörelser. Drevkarlen tjuter till allt emellanåt för att passkarlarna ska veta vartåt drevet bär och för att kunna omgruppera till nya pass om läget så kräver. Det lönar sig inte att försöka ta sig väldigt nära drevet, för det lyckas inte. Fältharen har skarp hörsel och sätter av i ny riktning mot nya trakter. Om snötäcket är djupt är också utsikterna goda för att lyckas med en fortsättningsmanöver av det här slaget, förutsatt att det finns flera passkarlar att tillgå och att drevkarlens kunskaper och flås räcker till. Om snön ligger djup är det otänkbart att klara sig utan snöskor eller skidor. Samma vägar och stigar För det är tillåtet att skjuta på privata vägar och skidspår, vilket gör det avsevärt lättare att jaga fälthare. En fälthare brukar följa samma stigar och vägar när den har en förföljare i hälarna. Även om jakten inte avkastar något byte så lär sig jägarna harens rutter. När det är en Modern teknik hjälper i form av en värmedetektor vid lokalisering av haren i sin lega Fältharen söker upp sin lega. Skogsharen söker upp sin lega. Föret blir idealiskt om det på morgonen börjar vräka ner snöslask men de nattfärska spåren fortfarande finns kvar.
24 l Jägaren 6 l 2018 hund som driver ruckar jösse lite grann på vägvalet, men bara i detaljer, och av någon orsak följer olika fältharar väldigt ofta samma vägar. Fälthararna håller sig också med favoritområden, det vill säga revir. När man har fällt en fälthare dröjer det inte längre än två eller tre veckor innan följande jösse flyttar in och slår sig ner. Skogsharen har sina egna spratt En skogshare spårar man inte på riktigt samma vis som en fälthare. I början av vintern rör sig skogsharen på ett mycket litet område och vid töväder rör den sig knappt alls, utan trycker i små och snåriga granbestånd på våtmark, och tassar omkring på ett område som kan vara så litet som en ar. Den äter dessutom upp sin egen spillning eftersom den risföda som den lever på inte smälter fullständigt i vommen på första resan genom matsmältningen. På det här viset slipper skogsharen tvånget att behöva söka föda på ett större område. Vid köld piggnar skogsharen emellertid till och flyttar ibland sina bopålar en bit. Den lever huvudsakligen på blåbärsblad och björkris. Om du nu råkar på färska jössespår men inte får syn på några måltidsspår, så är det dags att ta sig en funderare. I det här fallet är spårens ålder inte lika viktiga som för fälthare, bara de inte är veckogamla förstås. I början av vintern håller ju skogsharen sig som sagt med ett väldigt litet revir. På pass vid spåret Om du jagar tillsammans med en kamrat är det bäst att lämna kvar honom på pass vid spåret. Vik tvärt av åt sidan från spåret och försök föreställa dig var någonstans jösse kan tänkas trycka. Börja gå runt i en cirkel som har en diameter på minst trehundra meter, beroende på terrängens beskaffenhet. Om du inte hittar några spår som lämnar inringningen börjar du undan för undan minska på cirkeln genom att gå i spiral. Följ uppmärksamt med läget innanför inringningen och var beredd till skott. Stanna om du får syn på harspår intill dig på insidan av inringningen. Klicka med säkringen och spana i spårens riktning. Hosta ett par gånger och avancera några meter i taget, och var hela tiden skottberedd. Om ingenting händer fortsätter du mycket långsamt och försiktigt ända fram till spåren. Från sitt gömsle någonstans i närheten kommer jösse att störta iväg som ett vitt nystan. Om du inte hinner se den eller kommer åt att skjuta, så finns din kamrat borta vid ingångsspåret, på ”tuseneurospasset”. En hare faller också för klena hagel, men isiga granoch tallkvistar och sly utgör förargliga hinder. Jag rekommenderar därför litet grövre hagel. Om haren trots allt kommer åt att smita lägger den sig sällan i någon ny lega utan tassar tyst och stilla vidare under återstoden av dagen. Om spårningen däremot sköts bra och i långsamt tempo, och drevkarlen allt emellanåt gläfser till så att passkarlarna vet var någonstans drevet går, så blir resultatet ofta en harstek. Redan i februari börjar haren göra längre utflykter och kan förflytta sig flera kilometer till någon ny plats. Det här beror på att brunsten närmar sig och att snön börjar bära. Vi känner också till att hararna varierar sin föda med så korta intervaller som några få dagar. Orsaken är den, att även om haren skulle råka äta av någon växt som är giftig så dör den inte av det eftersom den varierar dieten så ofta. Det viktiga är att spåraren begriper sig på spår. Spår efter fältharens avhopp från väg. Fältharens uppsprångsspår.
Jägaren 6 l 2018 l 25 YHTEENSOPIVA Tracker-koiranseurantajärjestelmä. Siinä on liuta ominaisuuksia, joita ei muilla ole. Esimerkiksi Tracker Ryhmä. Se on helppo perustaa. Siihen on helppo lisätä muut jäsenet ja koirat. Siinä on helppo lähettää viestejä. Siihen on helppo päivittää metsästysalueet. Siinä kaikki ovat automaattisesti ajan tasalla. Koska yhdessä koet enemmän. Supra: kuuluvuudeltaan ylivoimainen koiratutka. UUTUUS! Tracker Easy: heti käyttövalmis koiratutka, jossa kolmen operaattorin verkossa toimiva Tele 2 IoT SIM-kortti esiasennettuna kahden vuoden käyttöajalla! Osta verkosta tai lähimmältä jälleenmyyjältä: www.tracker.fi UUTUUS! Tracker Hunter 4, lataa Appstoresta tai Tracker for Android 4.0 Google Playsta. HELPOIN REITTISI UNOHTUMATTOMIEN METSÄSTYSKOKEMUSTEN ÄÄRELLE.
26 l Jägaren 6 l 2018 JUHA JORMANAINEN Lockjakt på vitsvanshjort Att locka djuren till jägaren är en uråldrig konst. Numera finns det i handeln en mängd pipor och horn för lockandet. Det här är ingenting att flina åt utan lär dig använda dem och du kommer att märka att skottchanserna blir fler. Lockjakt på vitsvanshjort är en verkligt intressant och givande jaktform. D et är en underdrift att säga att jägarna i vårt land ställer sig misstänksamt till nyheter. Jag kommer ihåg hur det gick när jag en gång för länge sedan visade en hjortpipa för mina jaktkamrater. Gänget skrattade åt hela tanken och såg på mig som en tokstolle en sådan tuta skulle ju bara skrämma iväg hjortarna! Men jag lät mig inte nedslås utan skaffade videor om lockjakt och började öva. Mina ansträngningar gav resultat och snart började jag få fram ljud som påminde om en hanes muttrande och en kalvs gnyende. Jag spelade på pipan innan jaktsäsongen började, men det var inte många hjortar som visade sig. Men sedan en kväll – det var redan väldigt sent klättrade jag upp i jakttornet. Det var trångt där uppe och jag råkade dunsa geväret i räcket; klonk! Från ett snår rätt nära hördes en hjorts låga ”burrp”, det vill säga, vem där? Jag blåste ett lugnt och lågmält svar i pipan, ”burrrb”. Gläntan, snåret och skogen låg tysta i en kvart, men sedan klev en hjorthona fram ur skogen för att beta. Hon åt havre en stund och försvann sedan in i snåren. Jag lät bli geväret eftersom jag inte ville skjuta en hjort utan horn. Skymningen tätnade och en hona – sannolikt den samma – uppenbarade sig ur snåren med en bock i släptåg. Den hade fula horn så jag beslöt att bedriva viltvårdsarbete och sköt. Bocken vände omedelbart efter träffen tillbaka till snåret och honan följde efter. Jag väntade i en kvart och styrde sedan stegen mot snåret. Då hoppade honan fram och flydde med svansen i vädret mot den mörka skogen. Jag blåste hanens lockrop, ”brrrb, brrrb”, och effekten var dramatisk. Hinden tvärstannade på hundra meters håll och vände sig mot mig. Jag önskade henne lycka till och började ta ur bocken. Tala med hjortar på hjortars vis Lockpipan är lätt att använda och med den kan jag härma en kalv, en överårig, en vuxen hona och en bock. Man blåser mjukt i pipan och genom att trycka på något av de fyra banden får man fram ljud med olika tonhöjd. Pipan har visat sig vara effektiv, men man ska akta sig för att överdriva. Det är bäst att hålla paus i en kvart mellan varje lock. Om en hjort svarar ska jägaren koncentrera sig på att göra svaret uttrycksfullt. Ett knep som fungerar väldigt bra, i synnerhet under brunsten, är detta. Inled lockandet med bockens ”grundmuttMed skrammelhornen imiterar jägaren två bockar som tar ett nappatag med varandra.
Jägaren 6 l 2018 l 27 rande” och håll pipan en aning innanför jackan. Locka följande gång normalt, men dämpat. Den tredje gången skruvar du upp volymen. Om en bock har hört dig så kan den uppfatta lätet som en annan bock som kommer närmare eftersom ljudet blir starkare. Undersökningar visar att hjortarna kommunicerar med minst tretton olika läten och en lockjägare borde kunna så många som möjligt av dem. Ett sätt som fungerar i synnerhet i början av säsongen är att härma en kalv som har gått vilse eller befinner sig i fara. Om en hona hör ropet svarar hon fort och börjar leta efter den olyckliga kalven. Det händer att en hane hör nödropet och eftersom den vet att honor håller sig nära sina ungar så bestämmer den sig för att undersöka saken. Gör så här när du lockar med pipan. Tryck på det översta bandet, som ger en mycket högre ton än bockens muttrande. Blås det här lätet högt och aggressivt, för nu härmar du ett djur som svävar i livsfara. Ropet låter så här: ”Baa-AAA... BaaAAA... Baa-AAA”. Tonhöjden ska vara högre i slutet än i början. Även varningslätet fungerar Hjortarna har också ett särskilt varningsläte. Den som har rört sig i skog med mycket hjort har hört ett kraftigt vinande när hjortmor varnar sin unge. Lätet är tudelat, skarpt och ökar i styrka mot slutet: ”Shhhh-shu!”. Med en smula övning lär man sig härma lätet också utan pipa. Du kan använda det här varningslätet på följande sätt. Börja med att lokalisera området där hjortarna vilar på dagen. Därefter går passkarlarna så ljudlöst som möjligt till sina pass vid stigarna som hjortarna följer. När allt är klart och skjutsektorerna har konstaterats säkra sätter sig drevkarlen i rörelse. Han ska inte röra sig med buller och brak, men allt emellanåt får han gärna trampa på någon kvist. När drevkarlen befinner sig mitt i såten börjar han vina. Om det finns hjortar i såten så tar de till flykten och löper mot passen. Att träffa en hjort som flyr i full fart är inte det lättaste, men en klipsk passkarl kan försöka hejda djuret genom att blåsa några brummande burrrb, burrrb på hjortpipan, och med litet tur så hejdar sig hjorten. Hjortpipan kan också användas taktiskt Det hände en höst att jag skulle kliva upp i ett jakttorn, men ute i gläntan befann sig redan en hind med två kalvar som betade. Situationen var knepig, för om jag stegade ut i gläntan skulle djuren bli skrämda och springa sin väg. Så jag tog fram pipan och blåste hårt en bocks dova läte. Honan lyfte på huvudet, kastade en blick på kalvarna och begav sig lugnt och sansat iväg till skogen. Två timmar senare återvände de för att fortsätta beta när den ”stora stygga bocken” hade försvunnit. Hornskrammel under brunsten I motsats till rådjuren håller sig vitsvanshjortarna inte med revir. I enlighet med vitsvansarnas hierarki lämnar mindre bockar frivilligt företräde åt större. På försommaren har bockarna lärt sig sin plats, men under brunsten kan det bli ändringar i hackordningen. Då löper den dominerande bocken så hetsigt efter honorna att den kör slut på sig, och när de andra bockarna upptäcker det här så börjar de utmana ledaren. Stridandet ingår i hjortdjurens beteende av två grundläggande orsaker; dels hackordningen (vem får para sig?) och dels revirförsvaret. I det här fallet finns det inga revir utan bockarna mäter krafterna med varandra för att lägga beslag på de bästa honorna. En finurlig jägare förstår att utnyttja det här under brunsten genom att härma två bockar som slåss. Om det finns hanar i närheten så hör de ljuden och tänker att där måste det ju finnas en hona att slåss om! Alltså gäller det att hänga med i bataljen! När jägaren lockar bockar genom att skramla med horn blir rollerna ombytta det blir den brunstiga bocken som jagar jägaren! Den här jaktformen är väldigt intressant och mycket roligare än att sitta i ett torn. Börja med att utse en lämplig plats för hornskramlandet. Det kan vara en liten backe, men det ska finnas rejäl skog runt omkring. Bestäm de säkra skjutsektorerna och sätt i gång. Börja med att knacka hornspetsarna mot varandra några gånger. Tryck sedan hornen mot varandra och gnugga hornknölarna mot varandra. Slå för allt i världen inte hornen mot varandra; det fördärvar allt! Räkna därefter tyst till trettio medan du stampar och trampar på ris och kvistar. Tanken är att skapa en illusion av två bockar som tar ett nappatag med varandra, vilket ju inte går ljudlöst till. Vänta en halv minut och dra i sär hornen så att horntaggarna tar i varandra. Lägg sedan lockhornen på marken och ta geväret. Spana av terrängen, lyssna uppmärksamt och vänd dig lugnt ett helt varv runt. Bocken kan ju uppenbara sig från vilket håll som helst. Om det ändå förblir tyst i skogen ska du vänta i en kvart och upprepa proceduren. Skruva den här gången upp volymen en aning och avrunda med att muttra i hjortpipan några gånger. Om du har tur så brakar det till i snåren och en bock kommer ångande emot dig. Om det däremot inte händer någonting Observera banden upptill på pipan. Ju högre upp du trycker desto högre tonhöjd får ljudet. Det är viktigt att du lever med i föreställningen när du blåser i pipan. En stor bock som muttrar ska låta aggressiv medan en hind ska låta mjukare och mera klangfull. Komplettera lockjakten med doftmedel; det ökar utsikterna till ett besök av en hjorthane med ståtlig hornkrona.
28 l Jägaren 6 l 2018 så håll paus i åtminstone en halv timme, men helst i en hel. Det är nödvändigt att ge sig till tåls i en lång stund eftersom det kan hända att en bock är på ingång, lockad av dina tidigare föreställningar. Ibland hör man att en bock är på väg, men djuret stannar en bit ifrån för att lyssna. Då ska du plocka fram hjortpipan och kalla på den. Doften som kronan på verket I det stora landet i väster använder jägarna ofta och gärna dofter vid lockjakt på hjort. Tanken är att locka en bock som letar efter en brunstig hind eller att locka en bock att se efter vad det är för en främmande bock som har dykt upp. Brunsten kulminerar i regel i mitten av november och då är tiden den rätta att testa doftmedel som innehåller hindurin. Gör så här: ta en bit filt som är ungefär 2x3 cm stor och droppa fyra-fem droppar lockmedel på den. Fäst filtbilten med ett snöre i midjehöjd (det vill säga hindens rumphöjd) och börja gå till passet eller tornet. Bakom dig lämnar du nu ett kraftigt doftspår av brunstig hona. Om en bock råkar korsa doftspåret så börjar den sannolikt följa doften. När du har kommit fram ska du placera den doftande filtbiten på en lämplig plats på ungefär 80 centimeters höjd och inom lagom skotthåll från tornet. Lägg dessutom några droppar på ungefär tio meters avstånd från filten, på bägge sidorna av den. Slå dig ner och vänta på att en kärlekskrank hjorthane ska titta in. Locka på den med pipan och låt som en hind. Lockjakt på hjort är en oerhört intressant och givande jaktform. Jag har fällt flera vitsvansar som har låtit sig ledas av pipans lockrop. Piporna, skrammelhornen och doftmedlen gör jakten ännu intressantare och utsikterna att fälla en bock med ståtlig hornkrona ökar markant. Vid en hjortstig som den här lönar det sig att spela på hjortpipan. Det händer att lockjägaren blir furstligt belönad. Lockjakt på vitsvanshjort är en intressant jaktform som ofta ger resultat. Dessutom låter hjortarna sig lockas i dagsljus – åtminstone bockarna under brunsten.
Jägaren 6 l 2018 l 29 SUVI HONKAVAARA , Finlands jägarförbund Hjälp Jägarförbundet utveckla verksamheten Jägarförbundet bereder en strategiförnyelse för åren 2019 till 2021. I förnyelsen ingår en kartläggning av jägarnas åsikter och förhoppningar, som görs med en öppen enkät på nätet. Utifrån enkäten kommer organisationen därefter att utveckla verksamheten och sina tjänster. – Vårt mål för framtid är att vara en organisation för alla jägare. Vi ska bevara jakten som en naturlig del av samhället och med vår verksamhet säkerställa att jägarna i vårt land är föregångare när det gäller ansvarsfull jakt, berättar förbundets verksamhetsledare Heli Siitari om förnyelsen av strategin. Jägarförbundets huvuduppgift kommer också i fortsättningen att vara att främja jakten. – Jägarförbundet ska vara en stark påverkare också vid beslutsfattandet om den hållbara användningen av naturresurserna, och närmare bestämt för den del som berör jakten, preciserar Siitari. Som en del av strategiförnyelsen har Jägarförbundet inlett ett projekt för medlemsservice för att utveckla förbundets tjänster riktade till jaktföreningar och enskilda medlemmar. Projektet inleds med en enkät som pågår i november och december. Enkäten har flera teman; förbundets tjänster, medlemmarnas kännedom om förbundet, kommunikation och information samt jämlikhet och jämställdhet i jaktliga sammanhang. – 2021 fyller förbundet hundra år. Vi önskar betjäna jägarna ännu bättre än förut och med en ännu större bredd på tjänsterna när vi stiger in i följande århundrade och därför är det oerhört viktigt att vi hör jägarnas åsikter i vårt förnyelsearbete, understryker Siitari. Enkäten riktar sig till alla som jagar. – Det är vår förhoppning att samtliga jägare ska berätta om sina uppfattningar och förhoppningar, även de som inte hör till förbundet. Det är enda sättet att utveckla förbundet till en organisation för samtliga jägare, fortsätter Siitari. Enkäten har gjorts upp av Taloustutkimus Oy och görs på nätet. Du når den på Jägarförbundets webbplats på adressen: metsastajaliitto.fi/kysely2018 Enkäten pågår till 21 december. Bland svararna lottar vi ut finfina presentkort till Eräkontti Oy! Det är bäst att i tid ansöka om Forststyrelsens älgområden, eftersom ansökning om område förnyas inför år 2019 till följd av en lagändring: • Jaktområdet ska vara enhetligt. • Vi har tagit bort områden som är mindre än 1000 hektar från Forststyrelsens älgområden. • I norr kan sökande via ett privatområde få med ett område som är mindre än 1000 hektar. Eräluvat.fi ÄNDRING I ANSÖKNING OM ÄLGOMRÅDE! Läs anvisningar för ansökan på Eräluvat.fi och sänd din områdesansökan före den 31 januari 2019 kl. 16.
30 l Jägaren 6 l 2018 ARTO MÄÄTTÄ Kylan ett bekymmer för geväret och patronerna En jägares utrustning Kylan påverkar träffsäkerheten på tre olika sätt. För det första förändrar den patronens egenskaper, i synnerhet hur krutet antänds och brinner. För det andra förändrar den gevärets egenskaper, som delvis hänger ihop med hur krutet brinner. För det tredje förändrar kylan luftens täthet, vilket påverkar kulans bana.
Jägaren 6 l 2018 l 31 Den som jagar på vintern ska kontrollera gevärets precision i kyla. Med ett kallt gevär och kalla patroner får man klart besked om hur geväret träffar. K ylan påverkar träffsäkerheten på tre olika sätt. För det första förändrar den patronens egenskaper, i synnerhet hur krutet antänds och brinner. För det andra förändrar den gevärets egenskaper, som delvis hänger ihop med hur krutet brinner. För det tredje förändrar kylan luftens täthet, vilket påverkar kulans bana. Kulbanan brukar förändras när hösten övergår i vinter. Detta visar sig oftast som försämrad träffsäkerhet eller ändringar i träffpunkten. Även om geväret och patronen skulle samverka till full belåtenhet under hösten så kan träffsäkerheten krascha när kylan skärper till. Beklagligt ofta märker jägaren inte detta förrän det fällande skottet misslyckas. Ett användarnära test I problematiken med patroner i kyla ingår en hel rad med variabler som på olika sätt påverkar hur krutet brinner. Orsakerna bakom det här är dock så komplexa att det inte nyttjar någonting till att grubbla över dem. Praktiska tester är det enda sättet att hitta en patron som fungerar i kyla. Lackmustestet för patroner i kyla behöver inte alls krånglas till. Ladda ett inskjutet gevär som har tillbringat minst en halvtimme i minusgrader med en lika nerkyld patron och skjut ett noggrant skott mot en riktpunkt. Testet visar klart och tydligt om träffpunkten på tavlan har flyttat på sig. Finessen är den, att inte bara patronen utan också geväret ska vara nerkylt till vintertemperatur. Både pipans och patronens temperatur påverkar hur krutet brinner. Om träffen avviker från riktpunkten så betyder det att skytten har ett problem. Det är det första skottet som testet handlar om eftersom det oftast är just det första skottet som träffar fel. De följande skotten kan återgå till den normala träffpunkten eftersom pipan blir varmare. Den kännbara förändringen hos träffpunkten beror ofta på att patronen tappar effekt i kyla, vilket leder till förändringar i pipans vibrationer. Ju tunnare pipa desto lättare flyttar träffpunkten på sig. Värt att notera är även det, att när träffpunkten flyttar på sig på grund av förändringar i pipans vibrationer så inskränker sig flyttningen långt ifrån alltid till lodledet. Detta vore visserligen logiskt, men på grund av ändringarna i pipans vibrationer kan träffpunkten flytta sig slumpartat åt vilket håll som helst. Geväret väljer sin patron Alla patroner är inte likadana. Vikten, krutsorten och krutets kornstorlek påverkar förändringarna då temperaturen växlar mellan värme och kyla. Det går egentligen inte att lyfta fram någon gemensam nämnare eller något patronfabrikat som köldtåligt eller ömtåligt för kyla, eftersom geväret och patronen bildar en helhet. Därför blir jägaren ofta tvungen att testa en hel rad med patroner för att hitta en som passar till hans eller hennes gevär. Kommen så långt får vi hoppas att den lämpliga patronen har en kula som passar till ändamålet! Det går att påverka problematiken genom att ladda sina patroner själv. På det viset går det att välja komponenter med optimal köldtålighet, vilket förhindrar en kännbar försämring av träffsäkerheten. Det här kräver dock erfarenhet och kunskaper, vilket betyder att det oftast är enklare att inhandla ett större sortiment patroner och göra testet ovan med nedkylt gevär. Det tar tid, men betalar sig många gånger om i form av ökad precision. Att jaga tjäder på skidor är fysiskt tungt och då vore det ju dumt att förstöra jakten med en bom! Bilden visar resultatet där skotten, med undantag av det första, har bildat en fin klunga. När det första skottet avviker så här mycket vid kyla så handlar det om ett problem som ökar med avståndet. Beklagligt ofta avfärdas de här bommarna som otur trots att det kan handla om ett systematiskt problem med det första skottet.
32 l Jägaren 6 l 2018 S om helhet betraktat är jägarna i vårt land verkligen dåliga på att sköta om sina jaktvapen. Det faktum att gevären överhuvudtaget och för det allra mesta fungerar säger en hel del om deras funktionssäkerhet. Kanske har det här bidragit till att vi betraktar vapnen som ”underhållsfria”? Men det är de ju verkligen inte. Varje höst händer det att gevär strejkar eftersom inte ens den mest grundläggande vapenvården har blivit gjord. Bort med skräpet! Eftersom gevären används ute i naturen så är det oundvikligt att de samlar på sig skräp som tunna kviststumpar, barr, dun, päls, löv, sandkorn med mera naturmaterial. När det här skräpet samlar sig på fel ställe kan det leda till att gevärets mekanismer slutar fungera som de ska. Det kan till och med hända att det inte blir något skott alls när jägaren kramar avtryckaren. Tillsammans med resterna av gamla smörjmedel kan skräpet dessutom bilda en ”slippasta” som sliter ut delar av vapnet i förtid. Av den här orsaken ska allt överflödigt putsas bort från mekanismerna minst en gång om året. Ju mer du använder ditt gevär desto oftare ska du vårda det. Oljning Ett gevär är ett mekanisk föremål som främst består av metall, och på flera ställen ligger metall mot metall. Redan det sunda förnuftet säger ju att de här ställena ska oljas för Vanligtvis lösgör man låset på ett bultlåsgevär med en knapp på sidan av lådan. Att plocka isär ett bultlås är i allmänhet mycket enkelt. Jag uppmanar jägarna att inte vara blyga utan klura ut hur man plockar isär de vitala delarna på geväret och putsar dem. På ett gevär som bryts blir mekanismen åtkomlig bara man först lösgör bakstycket. Däremot är det bäst att låta bli att plocka isär mekanismen på grund av alla smådelar. Även vid putsningen är det skäl att vara försiktig och använda förnuftiga verktyg. En bra kombination vid putsningen är bomullspinnar och ett oändligt tålamod. Av någon orsak har jägarna insett vikten av att putsa pipan på sitt gevär, och de gör det samvetsgrant, men samtidigt försummar de den övriga vapenvården. Det är precis som om en bilägare bara skulle tvätta bilen, men aldrig lämna in den på service. I den här artikeln ska vi gå igenom några moment i den grundläggande vapenvården som ökar gevärets funktionssäkerhet och livslängd. TERO KUITUNEN Grundläggande vapenvård Grundläggande vapenvård
Jägaren 6 l 2018 l 33 Den som vill sköta smörjningen av metalldelarna med ett enda smörjmedel ska välja en vapenolja som håller hög kvalitet, är lättflytande och tål kyla. Regelbunden oljning håller stocken snygg och vädertålig! Använd enbart stockolja; vapenolja fördärvar träet. att mekanismerna ska fungera utan att kärva och utan onödigt slitage. I brist på smörjning kan det till och med hända att geväret vägrar fungera – naturligtvis i ett kritiskt ögonblick! Vid omsorgsfull vapenvård avlägsnar man det mesta av de gamla smörjmedlen, vilket är bra eftersom man på samma gång blir kvitt smuts som sliter på mekanismerna. Ersätt den smutsiga oljan och fettet med nytt av hög kvalitet. Dosera dock sparsamt eftersom kvalitetssmörjmedel är dryga. Inte heller försvinner de med tiden, som vapenoljor brukade göra förr i tiden. Trä är ett levande material Trädelarna på ett jaktgevär är antingen lackerade eller oljade. I det senare fallet både kan man och ska sköta om dem, vilket görs med högkvalitativ stockolja. Följ anvisningarna. Som en generell anvisning ska man stryka olja på trädelarna och låta oljan sugas in i ungefär en kvart. Torka därefter av den överflödiga oljan med en ren trasa. Upprepa behandlingen om träet är uttorkat och suger i sig all olja. Att sköta om en oljad kolv och stock och hålla dem i gott skick är så enkelt att fler än en jägare har slipat bort den lackerade ytan från trädelarna och övergått till olja. Det här vore väl värt en alldeles egen artikel! Hållbarheten kan förbättras När jaktsäsongen är över och jägaren vet att det blir en längre paus i skyttet så passar det fint att ge geväret grundläggande vapenvård och avsluta med tre åtgärder som håller det i toppskick. Ge metallytorna ett tunt och skyddande skikt. Ge pipans insida en lätt dusch med kvalitetsolja och stryk med en trasa olja på de övriga ytorna. Den som vill skydda gevärets utseende ännu mer kan med en trasa stryka på en aning vitt vaselin på utsidan av metallytorna. Dessutom ska du komma ihåg att ställa in geväret med pipan nedåt i vapenskåpet. På det viset kommer inte oljan i pipan åt att rinna ner i mekanismen och dessutom fördärva kolven. TE RO KU IT UN EN Grundläggande vapenvård Grundläggande vapenvård
34 l Jägaren 6 l 2018 TOMMY ARFMAN Wisconsin är en nordöstlig delstat i USA, känd bland jägare bland annat för sin starka svartbjörnspopulation. Björnstammen har befunnit sig i stark uppgång i flera års tid och tecknen tyder på att björnarna fortsättningsvis ökar, om än numera i lugnare takt. Årligen fälls mellan 4000 och 5000 svartbjörnar i delstaten. D elstaten Wisconsin ligger i nordöstra USA, nära gränsen till Kanada, och har kust mot Övre sjön och Michigansjön. Till storleken (169 640 km²) är delstaten tämligen exakt hälften så stor som Finland och även befolkningsmängden ligger på liknande siffror, nästan 5,8 miljoner invånare. Bosättningen är tydligt koncentrerad till delstatens södra hälft där det bland annat finns en livskraftig jordbrukskultur. Delstaten är mycket riktigt känd för sin stora mjölkproduktion, som lokalt och i rätt stor omfattning även förädlas till ostprodukter. De stora ladugårdarna är tillsammans med majsfälten karaktäristiska för området. Ungefär 40 % av delstaten består av skog, främst i norr. Svartbjörnen – en uppskattad viltresurs Ursus Americana, svartbjörnen, är mycket livskraftig i Wisconsin. I detta nu ligger den uppskattade storleken på stammen på cirka 28 000 björnar. Antalet är tre gånger större än i början av 1980-talet, då den föregående förvaltningsplanen för svartbjörnen gjordes upp. Björnstammen är särskilt tät i delstatens norra delar och i dagsläget förekommer arten i ungefär tre fjärdedelar av Wisconsin. De senaste åtta, nio åren har avskjutningen rört sig kring 4000 björnar om året. 2010 var ett toppår då cirka 5000 svartbjörnar blev fällda. Mängderna är ansenliga i jämförelse med de övriga delstaterna, till och med Alaska. Björnjakten är väldigt uppskattad och allmänt accepterad bland jägarna och allmänheten. I jaktligt avseende förvaltas svartbjörnen av DNR, Department of Natural Resources, vilket på svenska blir ungefär avdelningen eller myndigheten för naturresurser. DNR finansieras med licensavgifterna som jägarna och fiskarna betalar in. En del av skatten på försäljningen av vapen och patroner går likaså till finansieringen. Tag – den personliga jaktlicensen Wisconsin är indelat i fyra björnförvaltningsområden, A, B, C och D. A, B och D ligger i delstatens norra del medan C ligger i den södra delen. Jakten fungerar med ett personligt licensförfarande, det vill säga att jägare som vill jaga svartbjörn ansöker varje år om en jaktlicens. Men det här garanterar inte att licens beviljas. Under fjolåret, 2017, lämnades drygt 112 000 licensansökningar I Wisconsin bygger jakten på svartbjörnar på lockbeten. På platsen kan man utifrån spåren eller viltkamerabilderna försäkra sig om att man inte jagar en hona med ungar. Foto: DNR i Wisconsin. W IS CO N SI N DN R
Jägaren 6 l 2018 l 35 Användningen av hundar (hounds) DNR of Wisconsin gjorde i fjol en enkät riktad till en rätt stor grupp slumpmässigt utvalda personer som ansökte om björnlicens. Enkäten visade att en majoritet (84 %) vaktar vid lockbetet medan 19 % jagar med hund. Siffrorna visar dessutom att en del av jägarna använder båda metoderna. Björnen är fälld. Följande moment är transporten till flåningen. I Wisconsin tar man sällan trikinprover på fällda björnar utan steker köttet ordentligt. Wisconsin är indelat i fyra björnförvaltningsområden; A, B, C och D. I område C är det inte tillåtet att jaga med hund. Ansökningen om licens för björnjakt görs separat i varje område och licensen beviljas när den ansökande har tillräckligt många poäng. Black Bear Management Zone Boundary County Boundary Menominee Douglas Bayfield Ashland Iron Price Sawyer Washburn Burnett Rusk Vilas Oneida Forest Florence Marinette Langlade Lincoln Taylor Barron Polk St Croix Dunn Pierce Pepin Eau Claire Chippewa Clark Marathon Shawano Oconto Door Kewaunee Brown Outagamie Waupaca Portage Wood Buffalo Trempealeau Jackson La Crosse Monroe Juneau Adams Waushara Marquette Green Lake Winnebago Calumet Manitowoc Sheboygan Fond du Lac Ozaukee Washington Dodge Columbia Dane Green Rock Walworth Jefferson Waukesha Milwaukee Racine Kenosha Lafayette Iowa Grant Crawford Richland Vernon Sauk £ ¤ 8 ¬ « 48 ¬ « 27 ¬ « 70 £ ¤ 63 ¬ « 77 ¬ « 169 ¬ « 13 £ ¤ 51 ¬ « 27 ¬ « 64 ¬ « 64 ¬ « 64 £ ¤ 141 Fort McCoy " ) F " ) W Eastern Boundary of Bad River Reservation D B A C C C " ) C ¬ « 180 Bad River Reservation Revised 3/19/14 Wisconsin River " ) D " ) M Björnjakt kräver rejäl utrustning. En bil med flak är ett måste så att hundarna kan följa björnspåret vid vägkanten. Om björnen blir fälld långt inne i skogen krävs det en ATV. in. För varje ansökan får jägaren ett poäng och när han har tillräckligt många poäng så beviljas en licens. Behovet av poäng varierar från område till område. Poängspannet sträcker sig från ett till tio, det vill säga att i somliga områden kan det gå tio år innan jägaren får en jaktlicens. Licensinnehavaren använder sin licens på privatmark eller i statliga marker. Statsmarkerna omfattar väldiga arealer och områdena får disponeras fritt, bara jägaren håller sig inom rätt licensområde. Utsikterna till en fällning är goda för den som har beviljats en jaktlicens; ungefär hälften av dem kröner sitt jaktår med en björn. Utgående från den här fällningsprocenten kan det årligen beviljas ungefär 10 000 licenser och då landar avskjutningen på mellan 4000 och 5000 individer. Om det inte blir någon fällning så överförs licensen inte till följande säsong utan ansökningsprocessen och poängsamlandet börjar om från början. En licens får också överlåtas, exempelvis till en ung jägare. Bait – jakt med lockbete Den största skillnaden i björnjakten mellan Wisconsin och oss ligger, vid sidan av licensförfarandet, i användningen av lockbete. I delstaten bygger björnjakten på lockbete, oavsett om jägaren vaktar eller jagar med hundar. Fiskoch köttprodukter får inte användas som lockbete, inte heller honungsprodukter. I praktiken består lockbetet av nötter, kex, energibars med mera liknande. Lockbetet arrangeras så, att inte vitsvanshjortarna kommer åt det. Man använder en urholkad bit av en trädstam, ungefär 60 till 70 cm lång, som behållare. Den har en botten och locket är gjort av samma trädstam. När behållaren står på plats lägger jägaren dessutom en stor sten som tyngd på locket. Björnen är alltså i praktiken det enda djuret som kommer åt godsakerna. Jakten går till så, att jägaren antingen vaktar vid lockbetet eller släpper hundarna när en lämplig björn har besökt behållaren. Besöket avslöjas av spåren i den fina sand som jägaren har strött på stigarna som leder till lockbetet. Alternativt använder jägaren en viltkamera. Då undviker han misstaget att jaga en björnhona med ungar. Björnjakten börjar den första måndagen i september. Vart annat år är den första veckan vikt för jakt med hund och vart annat år för vaktjakt. Därefter är jakten fri för bägge grupperna. På allmän mark får vem som helst ställa upp lockbeten. Det finns inga som helst anvisningar för det här, men det råder en viss gentlemannaöverenskommelse i skogen. Det är inte lämpligt att ställa upp sitt eget lockbete nära någon annans, för att inte tala om att jaga vid någon annans lockbete. Allt emellanåt kan det uppstå konflikter på den här kanten, men de allmänna markerna är vidsträckta och licensförfarandet borgar för att det inte uppstår något omåttligt björnrally i skogarna. Björnjakten upphör den nionde oktober.
36 l Jägaren 6 l 2018 Jakten med hund försiggår i praktiken med drivande hundar (hounds), exempel plotthund och amerikansk rävhund. Dessutom används en hel del blandrasiga hundar. Det nordiska sättet att jaga med spets lyser fullkomligt med sin frånvaro. Hundarna får släppas i björnspåret en halv timme före solens uppgång och det får vara högst sex hundar. Med de drivande hundarna är tanken den, att svartbjörnen ska hejdas. Antingen klättrar den upp i ett träd eller så stannar den på marken, vilket ofta är fallet med större björnar. När björnen är ställd beger sig licensinnehavaren till ståndskallet och fäller björnen, om det är en björn som får fällas. Senast här klarnar det om hundarna har följt en hona med ungar. Ofta är jägarna ute efter en rätt stor individ och lämnar de mindre nallarna. Vargen och hundarna Sedan 1980-talet har vargstammen i Wisconsin vuxit sig stark. Enligt färska uppskattningar finns det 225 flockar med cirka tusen individer. Vargarna bebor i stort sett samma områden som björnarna och konflikter med jakthundar är oundvikliga. Oftast uppstår skadorna på hundar just vid björnjakt. Under innevarande år har det rapporterats 22 skador på hundar i statsmarker, börjande från den första juli då man får börja träna björnhundar. Årligen får mellan 20 och 50 hundar sätta livet till i vargattacker. Därtill kommer hundarna som överlever, men blir skadade. Hemmahundar drabbas sällan av vargattacker, men trenden för den här typen av konflikter pekar uppåt i Wisconsin. Händelseförloppet ser ofta ut så här; vargarna tassar i mörkret kring ett hus och hemmahunden springer efter dem, med tråkiga konsekvenser. Däremot slår vargar sällan hundar för att äta dem eftersom det finns en väldigt stark vitsvansstam i delstaten som räcker till för vargarnas behov. I Wisconsin dör årligen nästan lika många vitsvanshjortar i trafiken som det fälls här i Finland, cirka 30 000 stycken. Björnen hämtar dollar – och bekymmer Svartbjörnen är betydelsefull också i ekonomiskt avseende. Licensintäkterna inbringar en miljon dollar till naturresursförvaltningens kassa. Alla (mellan 110 000 och 130 000 personer) som årligen ansöker om licens betalar 4,50 dollar medan de som beviljas licens betalar mellan 49 och 251 dollar, beroende på om ansökaren bor på orten eller är utsocknes ifrån. Med pengarna ersätts alla ekonomiska skador som orsakas av björnar, bland annat på skörd och boskap. Det ekonomiska värdet på björnskadorna varierar från fjolårets 100 000 dollar till toppåret 2012 med nästan 400 000 dollar. Utöver detta behöver jägarna andra tjänster, som jaktutrustning, bränsle, boende, mat och guidning. Detta ger lokala företagare inkomster. Pat Beringer är mannen på DNR i Wisconsin som sköter förvaltningen av den starka björnstammen, närmare bestämt bekymren. – Den största utmaningen handlar om att björnarna sprider sig till tätare bebyggda områden och tätorter där deras närvaro ger upphov till konflikter. I sådana områden försöker vi minska på björnarna. Vi ökar antalet beviljade licenser och med de egentliga problembjörnarna gör vi så, att vi fångar dem och flyttar dem till annan ort eller i värsta fall avlivar dem. Det här är ett myndighetsjobb. Jägaren mäter björnspåret i sandfältet vid lockbetet. Om spåret är tillräckligt stort kan han släppa hundarna. Om det rör sig om hundutbildning kan hundarna släppas också på mindre björnar. Hundförare Curt Rollman mäter ett spår med en dollarsedel. Björnen har visat sig vara för liten och jägaren har kopplat hundarna. Efter en stund, när björnen har märkt att hundarna är kopplade, klättrar den ner från trädet. Den här björnen får växa till sig, även om hundarna är av annan åsikt. Michael D. Petrie och Pat Beringer leder bort hundarna. Jakten på svartbjörn med hund går ut på att hunden ska ställa björnen. Unga björnar klättrar ofta upp i ett träd medan de äldre stannar på marken. Med björnen uppe i trädet kan jägaren förvissa sig om storleken på den och att hundarna inte har bytt spår till en hona med ungar.
38 l Jägaren 6 l 2018 JARKKO NURMI Jaktföreningen i Kauhajoki: Rapphönor, bysamhällen och välstånd genom viltbruk Jaktföreningen Kauhajoen metsästysseura kan, utan att smälla med hängslena, hävda att den är störst och bäst. Medlemsantalet och arealen ligger i topp nationellt sett och verksamheten är stor på både längden och bredden. Föreningen vårdar rapphönsen så det ger eko på nationell nivå, iståndsätter våtmarker och sysslar aktivt med informationsspridning. Dessutom erbjuder man jakt åt unga jägare och jägare utan egna marker. Fördomsfriheten och aktivitetsnivån gav föreningen en placering i tävlingen För viltet. J aktföreningens verksamhet omfattar cirka 76 000 hektar och 920 medlemmar. Eftersom arealen och medlemsantalet är så här stora så är verksamheten indelad i åtta byavdelningar som i regel omfattar flera tusen hektar. På det här viset upplever medlemmarna, trots att föreningen är så stor, att verksamheten är nära och att arbetet är ”hemåt”. Jaktföreningens område är en veritabel gaspedal för viltbruket. Ett flertal av Finlands viltcentrals strategier har förankrats och integrerats i verksamheten. I Kauhajoki tar man vara på lantbrukets specialstöd för viltvård, entusiastiska jordbrukare tillämpar konceptet för viltvänligt skogsbruk i sina skogar och den selektiva beskattningen av älgstammen utgör en självklar del av jakten, i synnerhet för att öka på tjurarnas medelålder och hornkronor. Jaktföreningen publicerar till och med en årlig tidning på hundra sidor, kallad Jahti ja Sihti, med information för medlemmarna. Vi kan alltså inte annat än häpna och undra vem som blandar vad i kranvattnet i Kauhajoki… Skjuter både skarpt och i simulator Jag svänger in på den avtalade mötesplatsen, Sotkan Erähovi, ett synnerligen massivt konferenscenter som har byggts med en kombination av talko och EU-finansiering. Här arrangerar föreningen varje år ett otal egna tillställningar och jaktskytte. Dessutom hyrs centret ut till utomstående kunder för bröllop med mera begivenheter. Föreningens senaste anskaffning är en Iståndsättandet av våtmarker hör till Kauhajoki jaktförenings grundläggande verksamheter.
Jägaren 6 l 2018 l 39 skyttesimulator, som har gjort det lättare att slussa in ungdomar från orten i jakten. Nyligen annonserade föreningen till och med efter unga medlemmar som inte har möjligheter till medlemskap i någon annan jaktförening! – Här har vi kärntruppen, berömmer föreningens ordförande Pauli Kiviluoma när några av föreningens viltaktiva dyker upp. Utan deras och många andra medlemmars engagemang skulle det inte finnas Erähovi, våtmarker eller någonting annat att visa upp. Jarmo Itäluoma, Juhani Toivakka och Petri Rahikka rodnar och mumlar, generade över berömmet, anspråkslösa österbottningar som de är. Pauli hör själv till de drivande krafterna i verksamheten och hinner utöver sina praktiska sysslor även delta i arbetet med att utveckla viltbranschen. Han svingar ordförandeklubban i det regionala viltrådet och är medlem i viltcentralens styrelse. Paulis mångåriga erfarenhet av viltförvaltningen hindrar inte honom från att dra på sig overallen och jobba med utvecklingsprojekt på lokal nivå. Det handlar om en livsstil. För viltet, bokstavligen. En genomgång av viltmiljöerna i Kauhajoki Medan vi dricker kaffe på Erähovi kan jag inte undgå att lägga märke till diplomen som pryder väggarna i rummet. Föreningen har vunnit erkänsla för sin verksamhet från många håll. Där hänger bland annat ett Wildlife Estates-diplom. För att få den här internationella utmärkelsen måste man förbinda sig till ett mångårigt och omfattande viltvårdsarbet och i regel går diplomet till gårdar i privat ägo som bedriver yrkesmässig viltvård. Kauhajoki jaktförening är av allt att döma den enda föreningen som har fått diplomet. På väggen hänger också en annan stolthet; Finlands jägarförbunds diplom för Årets jaktförening – som alltså snart får sällskap av en ”trofé” från tävlingen För viltet. När kaffet är drucket är det dags att bege sig ut i terrängen. Vår korta genomgång av viltvården omfattar både fältviltet och det viltvänliga skogsbruket. Vi börjar med att klättrar upp i ett fågeltorn mitt ute på åkerslätten för att få ett lokalekologiskt viltperspektiv. Det öppna landskapet är överstrött med viltåkrar, videsnår, vallar, öppna diken och små holmar som bildar en mosaik. Den här odlade slätten är sanneligen ingen ödemark! ”Rapphönsdoktorn från gödselseminariet tipsar” Uppe i tornet träffar vi en man som kan mera om rapphönan än mången jägare och viltvårdare någonsin hinner lära sig. Aningen förbryllande presenterar han sig som en jordbrukare som har gått gödselseminariet, men kollegerna brukar titulera honom rapphönsJaktföreningens informationstidning Jahti ja Sihti är ett emotsett paket med läsning för medlemmarna och intressegrupperna. doktorn. Mannen i fråga heter Juhani Toivakka. Han är jordbrukare och för honom är viltet så dyrbart att han alltid begrundar vilka konsekvenser jordoch skogsbruket får för viltet. Självfallet utgående från bondförnuft och lönsamhet, men det utesluter ju inte hänsyn till viltet. Oftast tvärt om. – Det viktigaste när man sköter rapphönsen är att betrakta odlingslandskapet med rapphönans ögon och under olika årstider. På våren behöver rapphönan gräsbevuxna renar för häckningen, som lämnas utanför jordbearbetningen. Kanterna utmed öppna diken är typiska miljöer för rapphönsbon. På hösten och vintern måste rapphönan få grönfoder, det vill säga att den behöver vall eller höstsädsbrodd. På vintern behöver arten dessutom låga snår som ger skydd och för den uppgiften har vi viltåkrar eller låga videsnår, berättar Toivakka. Han berättar att åtgärder för fältviltet kan få ekonomiskt stöd genom lantbrukets milKari Nuutinen kommer ofta till Kauhajoki för att utbilda sina hönshundar på åkrarna. Jaktföreningens viltaktiva är på gott humör.
40 l Jägaren 6 l 2018 R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta R apphönorna har under de senaste decennierna blivit färre på grund av förändringarna i lantbruket och de små rovdjurens predation. Visserligen finns det på sina håll i Österbotten fortsättningsvis och bland annat i Ilmajoki pigga rapphönsflockar som med jämna mellanrum får jägare som jagar fälthare att hoppa till när hönsen med smällande vingslag flyger upp ur gräset vid ett öppet dike. ”Ilmajokiprärien” hör mycket riktigt till de främsta rapphönsmiljöerna i landet. I Kauhajoki är slätten en aning mindre, men det finns gott om rapphöns där eftersom trakten har omskapats så att den passar fåglarna. Som idékläckare, rapphönspredikant och pådrivare finner vi jordbrukaren Juhani Toivakka. – I byn Kainasto anlade vi en rapphönsmiljö med mycket viltåkrar. I regel brukar jaktföreningar anlägga viltåkrar för hjortdjuren och de gör det på övergivna åkrar inne i skogen. Viltåkrar för rapphöns ska däremot anläggas mitt ute på åkerslätten. På viltåkrar för rapphönor fungerar det bäst med blandningar som innehåller honungsfacelia, solros och frön som ger grönfoder under vintern. I början av juli lockar honungsfacelian bin och insekter när rapphönsungarna, stora som ett piphuvud, behöver insekter att äta. Under vintern ger solrosornas kraftiga stjälkar skydd åt rapphönorna och håller snötäcket luftigt så att fåglarna lättare kommer åt grönfodret. – Direktsåddens och viltåkrarnas betydelse för rapphönsen är stor. Tröskning med lång stubb är också bra för rapphönsen, berättar Toivakka. Jag vågar påstå att också vi människor blir gladare här i det levande åkerlandskapet med gröna viltåkrar som ger färg åt landskapet i stället för svarta, plöjda novemberåkrar. Kauhajokibornas arbete bär frukt. Kartan här invid visar hur viltåkrarna ligger och rapphönsreviren kring dem våren 2012. Parmängden är häpnadsväckande stor och av en helt annan klass än i ett vanligt odlingslandskap. Skiftena med viltåkrar är utmärkta med grönt medan rapphönsreviren våren 2012 är markerade med röda cirklar. Rapphönan kan räddas jöprogram där det finns en rad olika specialstöd. På den vägen går det att skapa ett varierande och mosaikartat landskap om jordbrukaren vill satsa på allvar på att sköta åkernaturen. Viltbruket ger landsbygden livskraft Föreningen Kauhajoen metsästysseura har redan i decennier erbjudit jaktmöjligheter genom att sälja jakttjänster. Till trakten kommer tiotals trogna jägare varje år, lockade av de starka fasanoch rapphönsbestånden. Dessutom kan de också delta i den kvotbelagda jakten på skogshöns. Utifrån slätten hörs också nu kommandon, en visselpipa ljuder och en gentleman i orange jacka styr en ung vorsteh i viltåkern med handtecken. Ser man på, det är ju en gammal bekant, Kari Nuutinen, stamkund sedan många år. – Hit återvänder jag flera gånger varje höst, berättar Kari, som ofta tar omvägen via Kauhajoki på vägen till eller från skogshönsjakten i Kuusamo. – Här finns alltid gott om fågel och det här är en utmärkt plats att utbilda hönshundar på. Jaktturisterna hämtar mera välstånd till Kauhajokitrakten eftersom de gärna anlitar landsbygdsföretagare för boende och cateringservice. Jordbrukare, landsbygdsföretagare och jägare samarbetar och de aktiva har inga minnen av att det skulle ha förekommit konflikter. Skogsskador som orsakas av hjortdjur förebygger man genom ett smärre samprojekt med jaktvårdsföreningen. Verksamheten i jaktföreningen Kauhajoen metsästysseura är modern samverkan för landsbygden, med sikte på framtiden. Här kan en och annan stel och gammalmodig jaktförening ta lärdom! Viltet och jakten ingår i landsbygdens skattkista och är viktiga källor till välstånd. Vi gratulerar Kauhajokiborna till deras pionjärinsats för föreningsverksamheten och naturvården! LU ON N ON JA RI IS TA N HO IT OS ÄÄ TI Ö
N aturresursinstitutet publicerade för ett par år sedan en undersökning av tidsperioden 1996 till 2015. Enligt undersökningen verkar avskjutningsgraden för skogshönsen knappt alls vara beroende av om stammen är gles eller tät. Det enda beroendeförhållandet av statistisk betydelse som noterades var för orren i Norra Finland. Men förhållandet var det omvända, det vill säga att avskjutningsgraden minskade när stammen var tät. Å andra sidan ökade avskjutningsgraden när stammen var liten. Med tanke på målsättningarna för viltpolitikens samhälleliga verkningsgrad tycks här föreligga både ett problem och en outnyttjad möjlighet. Viltkoncernens målsättning är att viltbruket ska skapa välfärd, som bland annat mäts i antalet dagar tillbringade på jakt. Å andra sidan har viltkoncernen också livskraftiga viltstammar som mål. Utan sådana går bottnen ur också för välfärden. Den färska viltinformationen, i synnerhet utökningen av sommarens triangelinventeringar, har hjälpt oss en rejäl bit vidare på vägen för att nå bägge målen. Här ligger en outnyttjad möjlighet: under de goda fågelåren, då det skulle finnas utrymme att öka jakten och njuta av välbefinnandet som jaktdagarna skänker, har avskjutningsgraden inte stigit utan snarare sjunkit. Vi har alltså inte tagit vara på potentialen under de goda åren. Å andra sidan var avskjutningsgraden på topp under de dåliga fågelåren, vilket strider mot det hållbara nyttjandets princip. Under dåliga år borde ju avskjutningsgraden ligga på ett minimum. Av detta har vi dragit slutsatsen att det under goda år finns utrymme att höja avskjutningsgraden bara vi kortar av jakttiden under dåliga år. Under tidigare dåliga år har vi, utifrån den senaste inventeringsinformationen, begränsat jakttiderna med en förordning utfärdad av ministeriet, ibland till och med drastiskt. Det här kommer att vara nödvändigt även i fortsättningen – under dåliga år. Nu har jakttiderna blivit generösare i jaktförordningen för de goda skogshönsårens del. I år förlängdes jakttiden för skogshönsen så att den i några regioner pågår ända till tionde november. I somliga kommuner i Lappland fortsätter tjäderjakten ända till den tionde december. De tidigare jakttiderna byggde på läget under 1980-talet då triangelinventeringarna ännu var en nyhet. Då var jakttrycket säkerligen ett annat och avskjutningsgraden hade varit sjunkande på lång sikt. I bakgrunden finner vi sannolikt några stora allmänna utvecklingstrender, som flyttningsrörelsen från landsbygden till städerna. Därefter, på 1990-talet, blev tolkningen den, att hönsfåglarnas cykliska variationer hade upphört. Under de två senaste cyklerna verkar stammarna igen ha uppfört sig nästan som ett skolboksexempel. Uppenbarligen ingår det i cyklernas natur att de emellanåt verkar ha upphört. Bäst klarar en stam avskjutning när den befinner sig i fasen för snabb tillväxt. När cykeln därefter, efter ett år eller två, vänder nedåt är tåligheten sämre. Det här tycks vara någonting som somliga jägare har glömt bort. De föreställer sig att stammarna ska förbli permanent på en högre nivå. Men en stam med cykliska variationer stannar inte länge uppe på krönet utan börjar efter några år minska – oavsett vad vi gör. Det är således andra faktorer än jakten som främst påverkar hönsstammarna. Möjligheten till fler jaktdagar – som tjäderjakt ända in i december – skapar möjligheter för den unga generationen som har varit otänkbara i decennier. Den här möjligheten ska vi ändå inte äventyra genom att sikta på maximalt byte. Det är fortsättningsvis viltkoncernens målsättning att jakten ska vara etisk och ansvarsfull. Ännu mer ansvar har lagts på jägarna. Avskjutningen ska fortsättningsvis prioritera unga fåglar. För den här ökningen av välfärden – det vill säga jaktdagarna – tackar vi dem som inventerar vilttrianglar, forskarna på Naturresursinstitutet och viltcentralens team för hållbar jakt, som bereder förslagen till jakttider. Viltdata skapade möjligheter till fler jaktdagar Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Jägaren 6 l 2018 l 41
42 l Jägaren 6 l 2018 MATTI KERVINEN , Finlands viltcentral Samarbete ger jaktövervakningen styrka För den lagliga jakten är jaktövervakningen intressebevakning. Övervakningsansvaret är fördelat på olika myndigheter och lokala aktörer, och en stor del av övervakningen görs mycket riktigt genom samarbete. I slutet av september genomförde polisen i Östra Finland och Forststyrelsen en jaktövervakning i Övre Savolax och Norra Karelen. Övervakningen visade att jägarna är laglydiga och har en väldigt positiv inställning till övervakningen. I enlighet med jaktlagens 88 § är det polisen, gränsbevakningen och tullen som övervakar att jaktlagen efterlevs. Men enligt viltförvaltningslagen kan också jaktvårdsföreningarnas jaktövervakare övervaka jakten inom respektive jvförenings område. I de statsägda markerna är det Forststyrelsens jaktoch fiskeövervakare och övriga funktionärer som sköter övervakningen. Dessutom har markägarna och jakträttsinnehavarna rätt att övervaka jakten i sina marker. Var och en som rör sig i naturen har ändå både rätt och skyldighet att anmäla olagligheter som han eller hon upptäcker till polisen, oavsett vem som äger markeller vattenområdet. Övervakningssamarbetet gynnar alla parter Polisinrättningen i Östra Finland har under de senaste tio åren jobbat med att aktivt och med ett helhetsgrepp utveckla sin verksamhet i jaktoch fiskeärenden, bland annat genom att ordna utbildning åt de poliser som sysslar med jaktövervakning och möjligheter att själva jobba med övervakning på fältet. Dessutom har polisinrättningen trappat upp samarbetet med de övriga övervakande myndigheterna, samarbetsparterna och invånarna i de berörda områdena. En vital del av samarbetet utgörs av nätverket av jaktliga kontaktpersoner inom polisinrättningen. Allmänheten kan ta direkt kontakt med en sådan kontaktperson i ärenden som inte är akuta och som gäller jakt, fiske och liknande ärenden. Kontaktuppgifterna till de här kontaktpersonerna finns på polisens webbplats. – Kontaktpersonerna på polisinrättningen i Östra Finland blir årligen kontaktade hundratals gånger, vilket visar att verksamheten svarar mot ett klart behov, uppger överkommissarie Harri-Pekka Pohjolainen som ansvarar för jaktoch fiskeärendena på polisinrättningen i Östra Finland. Jägarna som övervakningspatrullerna stötte på hade tillstånden i ordning. En majoritet av de granskade jägarna ansåg att övervakningen är viktig och gärna får utökas. Vid granskningarna fanns det också tid att utbyta tankar om bland annat dagsläget för skogshönsen.
Jägaren 6 l 2018 l 43 Forststyrelsens jaktoch fiskeövervakare övervakar att lagarna efterlevs och att tillstånden är giltiga i statens markoch vattenområden. I jobbet ingår bland annat övervakningen av fisket, jakten och terrängtrafiken. Övervakaren är en myndighetsperson med polisiära befogenheter och polisutbildning. Jaktoch fiskeövervakarna biträds av hundratals lokala jaktövervakare. Jaktoch fiskeövervakarna gör sitt arbete i samarbete med andra myndigheter och intressegrupper. Polisens och Forststyrelsens övervakningssamarbete borgar för att övervakningspatrullerna har tillräckliga befogenheter oavsett vem som innehar jakträtten i ett område. Informationsflödet i realtid mellan parterna i samarbetet gör det lättare att förebygga och undersöka jaktbrottslighet. Även jaktvårdsföreningarna gör klokt i att samarbeta med polisen vid övervakningen av sitt område. Synlig polisnärvaro vid övervakningen fungerar framför allt så, att det förebygger jaktbrott. Det här innebär dessutom en trygghet för jaktvårdsföreningarnas jaktövervakare som sköter övervakandet frivilligt. Nästan alla jägare utan anmärkning Polisinrättningen i Östra Finland genomförde en övervakningsoperation den 28 och 29 september i Övre Savolax och Norra Karelen tillsammans med Forststyrelsen och Finlands viltcentral. Fokus i granskningarna låg på att kontrollera att jakten var laglig och tillstånden i ordning. Under de två dagarna kontrollerades jaktkorten och jakttillstånden som krävs för statsmarker. Dessutom kontrollerades innehavstillstånden för jaktvapnen och om det rörde sig om hönsjakt det tillåtna antalet patroner i halvautomatiska gevär. Dessutom kontrollerades hur vapnen transporterades i fordon. Under förflyttningarna skötte polisen också annan allmän övervakning. Under de två övervakningsdagarna kontrollerades inalles 112 jägare, men bara en enda saknade ett tillstånd som han borde ha haft. Den här jägaren åkte på 12 dagsböter för olovlig jakt. För de övriga jägarna fanns ingenting att anmärka på beträffande tillstånden eller jakten. Av den här övervakningsinsatsen att döma följer jägarna jaktlagstiftningen till punkt och pricka. Rätt många jägare blev överraskade av kontrollen och för flera av dem var det många år sedan senaste kontroll. För några av jägarna var det första gången som tillstånden blev granskade, trots att de hade jagat i decennier, men den allmänna inställningen till granskningen av tillstånden var ändå väldigt positiv. En majoritet av de granskade jägarna ansåg att kontrollerna verkligen behövdes, och efterlyste fler kontroller. Polisinrättningen i Östra Finland fortsätter under hösten och i vinter med jaktövervakningen tillsammans med de övriga övervakande myndigheterna. Synlighet gör övervakningen effektivare och förebygger jaktbrott. Jaktkortet finns i elektronisk form i tjänsten Oma riista. Ladda ner Oma riistaappen – den är gratis – i telefonen så har du alltid jaktkortet med dig. I appen kan du dessutom anteckna viltet du observerar eller fäller, och hur hunden har skött sig. På plats i terrängen. Behändigt eller hur?
44 l Jägaren 6 l 2018 J ust nu är det en lämplig tid att noggrant gå igenom och kontrollera att uppgifterna i ansökningen om jaktlicens för hjortdjur för nästa jaktår stämmer, och göra korrigeringar. För majoriteten av dem som ansöker har det alltid varit ordning på uppgifterna. Emellertid har det införts betydande ändringar i lagstiftningen gällande ansökningen om jaktlicens för hjortdjur, som träder i kraft i sin helhet under nästa ansökningsomgång. Därför ska den som tänker göra en ansökan sätta sig grundligt in i anvisningarna för ansökningen och granska sina uppgifter noggrant. Enligt jaktförordningens 6 § ska till en licensansökan för hjortdjursjakt fogas en karta över området som ansökningen handlar om, en utredning av områdets areal och en förteckning över de enheter i fastighetsregistret eller delar av enheter där hjortdjursjakten ska äga rum. Dessutom kan Finlands viltcentral begära att den ansökande lämnar in en utredning av jakträtten för det aktuella området. Det här kan komma i fråga om en annan ansökande har antecknat samma område i sin ansökan om jaktlicens. Om ansökningen gäller hjortdjursjakt i ett sådant område som avses i jaktlagens 8 § och arealen statsägda marker som ingår i jaktområdet överstiger 1000 hektar ska till ansökningen fogas en preliminär förteckning över de personer som deltar i jakten som skyttar. Förteckningen ska inkludera adresserna där dessa personer är fast bosatta samt personernas övriga möjligheter att jaga hjortdjuret i fråga. Uppgivande av oriktiga uppgifter är en straffbar handling Oriktiga uppgifter i en ansökan om jaktlicens kan leda till att ansökningen avslås, att uppgiften rättas till eller en polisanmälan. Finlands viltcentral betonar att en person med rättslig handlingsförmåga som har undertecknat ansökningen alltid och i princip är ansvarig för att uppgifterna i ansökningen är riktiga. Ansvaret kan inte skjutas på någon annan. Finlands viltcentral fattar besluten om jaktlicenserna för hjortdjur i enlighet med viltförvaltningslagen, jaktlagen och jaktförordningen. I det här avseendet är viltcentralen alltså en beslutsfattande myndighet och uppgivandet av oriktiga uppgifter är en straffbar handling. Graden av uppsåt och storleken på den erhållna nyttan kan i vissa fall uppfylla kriterierna för begräderi. Under de senaste åren har det flera gånger hänt att viltcentralen har blivit tvungen att polisanmäla en ansökan med oriktiga uppgifter. Påföljden för brottet har blivit böter eller en fällande dom i rätten. När räknas uppgifterna i ansökningen som oriktiga? Som exempel ur det levande livet kan vi slå fast att om den sammanlagda markarealen i de arrendeavtal som den sökande har för markområden i enlighet med jaktlagens 27 § inte stämmer med arealen på den elektroniska kartan eller papperskartan (eller med kartan i ansökningen) så ska varningsklockar börja ringa hos den ansökande. Det betraktas också som uppgivande av oriktiga uppgifter om den ansökande markerar jaktområdena i ansökningen enligt gamla och historiska (”har alltid hört till oss”) uppgifter utan någon verklig jakträtt som med säkerhet gäller. Om den ansökande bara arrenderar en del av en viss fastighets skiften eller areal, men ändå markerar samtliga områden som ingår i fastighetsbeteckningen såsom hörande till jaktområdet, så handlar det om uppgivande av oriktiga uppgifter. I området som avses i jaktlagens 8 § har skytteförteckningen en avgörande betydelse för fördelningen av licenskvoten. Motsvarande situation uppstår också om det på listan finns personer som inte har tillfrågats om de tänker delta i jakten eller om de inte ens vet om att de är upptagna i skytteförteckningen eller om de redan finns upptagna på en annan ansökandes lista. När Finlands viltcentral gör kompletterande utredningar dyker det emellanåt upp ansökningar där den ansökande inte alls har något arrendeavtal för en betydande del av området som ansökningen gäller. I sådana här fall gör viltcentralen alltid en anmälan till polisen. Vid utredningen av ansökningar har det uppenbarat sig arrendeavtal som har gjorts för flera decennier och ägarbyten sedan. Inte heller stämmer fastighetsbeteckningarna, namnen, registerbeteckningarna eller fastighetsgränserna längre med gällande uppgifter i fastighetsregistret. Det har också hänt att arrendetagaren ensidigt – utan arrendegivarens underskrift eller medgivande – har infört ändringar i avtalet, exempelvis genom att stryka eller ändra på arealer, beteckningar och arrendegivare. Det har också hänt att arrendeavtalet har undertecknats av en person (exempelvis för ett dödsbo) som inte har befogenheter eller behörighet att underteckna. I sådana här fall kan det gå så, att Finlands viltcentral måste konstatera faktum; den sökande har inte i tillräcklig omfattning och i enlighet med jaktförordningen kunnat förete sådana dokument som krävs för att påvisa jakträtt. Det här leder också i lindrigaste fall till att de ifrågavarande fastigheternas arealer inte kan räknas den ansökande till godo i licensövervägandet. Inte heller får de beviljade jaktlicenserna användas i de här områdena. Under nästa jaktår ska från ett licensområde frånräknas sådana områden som inte uppfyller kraven i jaktlagens 27 §. Den ansökande ska alltså från ansökningsområdet stryka områden som är mindre än 1000 hektar, så kallade splitterområden. Hädanefter får en jaktlicens användas enbart inom det område som är markerat i jaktlicensen. ANTTI SIIRA och SAULI HÄRKÖNEN , Finlands viltcentral Stämmer uppgifterna i din ansökan om jaktlicens för hjortdjur? Likaså handlar det om uppgivande av oriktiga uppgifter om skytteförteckningen upptar personer vilkas övriga jaktmöjligheter och utnyttjandet av dessa möjligheter inte har granskats av den ansökande eller har uppgetts korrekt. Det samma gäller för avlagda skjutprov.
Granskningar görs på olika grunder, också i efterhand Utgångspunkten för alla utredningar som görs vid licensövervägandet är Finlands viltcentrals skyldighet att iaktta god förvaltningssed och därmed kravet på att behandla alla ansökare absolut jämlikt. I praktiken innebär det här att vi gör vårt bästa för att tillgodose samtliga sökandes juridiska rättigheter. Med andra ord arbetar vi så, att samma rättvisa spelregler gäller för alla. Finlands viltcentral gör varje år en avsevärd mängd kontroller av de uppgifter som ansökarna har uppgett i sina ansökningar. Kontrollerna görs både som stickprov bland ansökarna och deltagarna i en ansökan, och som kontroller som med vissa tidsintervall riktas till de jaktvårdsföreningar som står i tur att granskas. Därutöver kan vi utöver den normala granskningen och utredningen av en ansökan göra kompletterande granskningar. Exempelvis om vi upptäcker att flera ansökare ansöker för samma arrendefastighet, eller om det uppdagas andra oklarheter i en ansökan, så kan vi, samtidigt som vi begär in kompletteringar, också begära in samtliga dokument som styrker jakträtten. För somliga ansökare kan det uppstå en situation där vi, med anledning av uppgifterna i ansökningen eller uppgifter från annat håll, finner det påkallat att kontrollera ansökarens uppgifter särskilt noggrant. Om det framkommer oriktigheter i uppgifterna som ansökaren har uppgett så kan vi plocka fram samma ansökares tidigare ansökningar för ny granskning. I värsta fall kan granskningen leda till åtal där vi utöver straffyrkandet även kräver att den erhållna nyttan av de oriktiga uppgifterna betalas retroaktivt till staten. Sålunda uppgår det beräknade värdet på en fälld vuxen älg numera till 2400 euro. Finlands viltcentral granskar och utreder (vid behov) ansökningar som har lämnats in på papper och elektroniskt enligt samma principer. Viltcentralen önskar i det här sammanhanget understryka att jaktföreningarna i princip är skyldiga att på anmodan överlåta medlemsinformation till polisen eller gränsbevakningen. Dessutom har de här myndigheterna befogenheter att vid undersökningar och förhör begära att en jaktledare ska överlåta information om exempelvis personerna som har deltagit i en älgjakt. Kom ihåg att kolla gällande anvisningar och ansökningstider Ansökningen om områdestillstånd för ett sådant område som avses i jaktlagens 8 §, det vill säga jakträtt i statsmark, ska tillsammans med en preliminär skytteförteckning lämnas in till Forststyrelsen i januari 2019. Ansökningen om jaktlicens för älg lämnas in till Finlands viltcentral senast 30 april 2019. Enligt lagen är den som ansöker skyldig att sätta sig in i bestämmelserna för en ansökan. Forststyrelsens minimikrav för antalet skyttar i ett områdestillstånd för ett område som avses i jaktlagens 8 § är det samma som viltcentralens krav för en jaktlicens. Om detta, ansökningsprocessen och de övriga villkoren för beviljande finns information på både Forststyrelsens (eraluvat.fi) och Finlands viltcentrals webbplats (riista.fi). Där står när ansökningstiden börjar och när den slutar, och gällande anvisningar. jahtivahti.fi Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. hankkija.fi Jahti&Vahti Extra Energia ja Energia ovat asiantuntijoiden kehittämiä energiapitoisia erikoisruokia metsästys-, urheilu-, veto-, työja harrastekoirille. Ruoat vastaavat kovan rasituksen asettamiin vaatimuksiin: koira jaksaa paremmin ja sen hyvä kunto pysyy yllä pidempään. Jahti&Vahti-kuivamuonat ovat premiumlaatua ja tarjoavat markkinoiden parhaan hinta-laatusuhteen. ENERGIAPITOISET TÄYSRAVINNOT METSÄSTYSKAUTEEN EXTRA ENERGIA ENERGIA Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt | Lammas ja Riisi | Pentu | Liha-ateria
46 l Jägaren 6 l 2018 rade, på Forststyrelsen älg (exempelvis 8135 Koitelainen). Forststyrelsens älgjaktsområden uppdateras i Oma riista enligt den nya begränsningen innan ansökningstiden för områdestillstånd börjar den första januari. Du kan också studera älgområdena i tjänsten retkikartta.fi – utflyktskarta.fi. ANVISNING Om din jaktförening eller ditt jaktlag förfogar över privata jaktområden och du ansöker om jakträtt i statliga områden som är mindre än 1000 hektar och som ansluter till de privata markerna: Studera gränserna för Forststyrelsens tillståndsområden och splitterområden i Oma riista. Markera eller uppdatera gränserna för jaktföreningens eller jaktlagets älgjaktsmarker i Oma riista. Inkludera de statliga områden för vilka du ansöker om jakträtt för jaktsäsongen 2019. Uppge din individuella områdeskod för älgjaktsområdet i ansökningen om områdestillstånd för älgjakt till Forststyrelsen. Forststyrelsen anger i sitt beslut om områdestillstånd vilka älgjaktsoch splitterområden som ingår i beslutet. Beslutsmottagaren uppger den här informationen i sin ansökan om jaktlicens till Finlands viltcentral. Forststyrelsen skickar gränserna för splitterområdena i beslutet om områdestillstånd i elektronisk form till Finlands viltcentral. Ändringar i ansökningen om områdestillstånd för älgjakt i statsmarker Med anledning av förnyelserna i jaktlagens 27 § kommer det att införas avsevärda ändringar i ansökningarna om områdestillstånd för älgjakt i statens marker för jaktåret 2019-2020. Ändringarna i ansökningsförfarandet berör också jakträtten i områden som är mindre än 1000 hektar och som ligger i området som avses i jaktlagens 8 §. E nligt jaktlagens 27 § ska Finlands viltcentral avskilja sådana områden från ett licensområde som inte uppfyller kraven på areal och enhetlighet. Den som ansöker om jaktlicens ska förfoga över ett enhetligt område som är lämpligt för jakt, med en areal som för älgjakt ska omfatta minst 1000 hektar. Jaktlicensen kan enbart användas inom det område som avgränsas i licensen. I praktiken berör ändringen alla jägare, men i synnerhet dem som jagar älg i Lappland. Forststyrelsen har från sina älgjaktsområden avfört alla separata områden som är mindre än 1000 hektar, de så kallade splitterområdena. Motsvarande praxis gäller redan sedan tidigare i övriga områden som avses i jaktlagens 8 §. Från och med nästa år (2019) ska en jaktförening eller ett jaktlag som ansöker om områdestillstånd av Forststyrelsen i sin ansökan separat ange de statsägda områden som är mindre än 1000 hektar och som ansluter till privata marker som den ansökande förfogar över och där han har jakträtt för älg. Det enklaste sättet att göra detta är i praktiken genom att kontrollera och uppdatera gränserna för jaktområdet i Oma riista. Du kan hämta alla statsmarker som Forststyrelsen förvaltar i tjänsten Oma riista genom att välja Statsmarker. Du hittar Forststyrelsens älgjaktsområden, som är färdigt avgränsade, namngivna och numreNär ansökaren har bildat ett jaktområde skapar Oma riista en tio tecken lång individuell områdeskod för ansökningen till Forststyrelsen. När beslutet om områdestillstånd är klart skickar Forststyrelsen kartmaterialet för handläggningen av ansökningen om jaktlicens i elektronisk form till Finlands viltcentral. Forststyrelsen skickar också en kopia till den ansökande, genom Oma riista. Om personen som ansöker om områdestillstånd inte har privata marker till sitt förfogande görs ansökningen om områdestillstånd för älgjakt på samma sätt som förut. En ansökare som inte använder tjänsten Oma riista kan visa de statliga splitterområdena som anknyter till privata marker genom att bifoga en karta på papper. För ytterligare information om de statliga älgjaktsområdena kontakta en jaktoch fiskeövervakare. Kontaktuppgifterna hittar du på adressen www.Eräluvat.fi Jaktförening rf Statligt splitterområde anslutet till ett älgjaktsområde 12345ABCDE
H in na t ja ka m pa nj at vo im as sa 30 .1 1. 20 18 as ti ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri it tä ä. Etutuotteen arvo 2,90 Vähintään kahden säkin (min. 30 kg) tilauksiin Valio liha-ateria sika-nauta ja ilmainen kotiintoimitus KAUPAN PÄÄLLE! 29 90 29 90 ALK. / 15 KG PARHAAT RUOAT AKTIIVIKAUDELLE! KOIRAN LÄMPÖALUSTA Erittäin kestävä makuualusta koiralle. Eristää lämpöä eikä kerää kosteutta. Koko n. 66 cm x 102 cm. ALUWAY KULJETUSHÄKIT AUTOON Kevyet ja laadukkaat kuljetushäkit. Saatavana myös kaksiosaisena. 19 90 LÄMMIN! 24 90 24 90 PEHMUSTI KUIVIKE Materiaalina kuusipuukuitu. Pitää kopin kuivana ja raikkaana. Kotimainen. N. 10 kg. RUTI-REX KUIVIKE Luonnollinen mäntykuitupehmuste koirankoppiin. Kotimainen. N. 10 kg. OSTA 2 – MAKSA VAIN 44,90€ 52 50 42,39 90 KOIRANKOPIN LÄMMITIN Patterilämmitin pitää kopin lämpimänä talvipakkasilla! Teho 200 W, suojattu rakenne – pinta lämpenee max. 45°C asti. Portaaton tehonsäätö. Virtakatkaisija. PROFI-LINE RACE 20 KG 34 % proteiinia, 24 % rasvaa. Energiapitoinen täysravinto erittäin aktiivisille koirille. PROFI-LINE HIGH ENERGY 20 KG 30 % proteiinia, 20 % rasvaa. Energiapitoinen täysravinto aktiivisille koirille. EXTRA ENERGY 20 KG 32 % proteiinia, 21 % rasvaa, vähintään 38 % lihaa. Energiapitoinen koiranruoka erittäin aktiivisille koirille. 129,alk. USEITA MALLEJA! 219,alk. USEITA MALLEJA! JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Varmistaa juomaveden sulana pysymisen pakkasella. Suome? mestari? PROTEIINIA 32 % RASVAA 24 % HUIPPURUOKA AKTIIVISILLE KOIRILLE! 39 90 38 90 SUPERVOIMA 20 KG Korkealaatuinen, energiapitoinen täysravinto erittäin aktiivisille, suurille ja keskisuurille koirille. Ei sisällä vehnää tai keinotekoisia väri-, makutai säilöntäaineita. VOIMA 20 KG Energiapitoinen huippuruoka täysikasvuisille, aktiivisille koirille. Ei sisällä vehnää tai keinotekoisia väri-, makutai säilöntäaineita. PROTEIINIA 35 % RASVAA 25 % 95,SUOSITTU! Min. 30 kg tilauksiin ILMAINEN TOIMITUS -KOIRANRUOAT Vähintään kahden säkin (min. 30 kg) tilaajalle Rokka-riistamakupalat 200 g kaupan päälle! Etutuotteen arvo 2,90 SPORTING LIFE ENDURANCE 4800, TRAIL 4300 TAI AGILITY 4100 Etutuotteen arvo 3,99 Vähintään kahden säkin tilauksiin Royal Canin -energialisä 50 g kaupan päälle! 119,119,2 X 15 KG Min. 30 kg tilauksiin ILMAINEN TOIMITUS 28 50 28 50 ALK. / 15 KG TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE (09) 4245 1506 (ark. 9–17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9–19, la 10–16, su 12–16
48 l Jägaren 6 l 2018 Ny modell förutsäger hur vargstammen förändras under året SAMU MÄNTYNIEMI , ILPO KOJOLA och SINIKKA JORTIKKA , Naturresursinstitutet Naturresursinstitutets (Luke) årliga uppskattning av vargstammens storlek visar läget i mars. Men vargstammen undergår avsevärda förändringar under årets lopp. Under den snöfria tiden är det svårare att få ett lika omfattande terrängmaterial som på vintern. Den nya modellen som vi har utvecklat på institutet förutsäger förändringarna, med början i april. E nligt modellresultaten (Bild 1) är vargstammen i november ungefär 50 procent större än i mars. Förändringen beror huvudsakligen på ungarna som föds på våren. I november utgör de cirka hälften av populationen. Enligt prognosmodellen minskar antalet vargar efter mars, men när ungarna har fötts stiger antalet individer till årets maximum i maj. I genomsnitt får drygt 80 procent av paren ungar och kullarna räknar i genomsnitt fem ungar. Nya revir bildas I april-maj lämnar de flesta fjolårsungar flocken som de föddes i. Det här visar sig som en tvär nedgång i flocken innan de nya ungarna föds. Samtidigt ökar antalet vargar som rör sig utanför flocken och den här ökningen pågår ända till mitten av sommaren. De vandrande vargarna rör sig för det mesta utanför flockarnas och vargparens revir och letar efter en partner att para sig med. När en lämplig partner är hittad bildar paret ett revir och stannar och försvarar det. Det nya reviret bildas med stor sannolikhet i närheten av existerande revirkoncentrationer (bild 2) eftersom utsikterna att hitta en partner är störst där. Det är dock fullt möjligt att nya revir uppstår i nya områden eftersom vandrande vargar kan röra sig långa dagsetapper i hela landet. Somliga vargar korsar dessutom gränsen till Ryssland. På motsvarande sätt kan ensamma vargar utan partner korsa gränsen från Ryssland till Finland. På det här viset ökar antalet par mot hösten samtidigt som antalet vandrare minskar. Läget i november Under barmarkstiden är vargarnas mortalitet låg, så när vi kommer till november har den totala mängden vargar fortfarande inte förändrats nämnvärt sedan försommarens toppsiffror. I prognosen för den elfte november ligger antalet vargar med 90 procents sannolikhet i spannet 228-311. Vi antar alltså att populationens storlek med 90 procents sannolikhet ligger inom de här siffrorna. Det finns en femprocentig möjlighet att det skulle finnas fler vargar än 311 och på motsvarande sätt enligt prognosen en femprocentig möjlighet att vargarna är färre än 228. I likhet med övriga länder som har snö på vintern är dödligheten för vargarna i vårt land störst på vintern. I prognosmodellen antas den snöiga tiden pågå från december till april, vilket betyder att populationen enligt prognosen vänder brant nedåt i deBild 1. Till vänster: Vargstammens prognosticerade utveckling efter uppskattningen av stammens storlek i mars. Bilden visar tusen varianter av utvecklingens gång, framtagna av modellen. Den mörkare färgen visar en större sannolikhet. Till höger: Sannolikhetsfördelningen för vargstammens storlek den 11 november; med 90 % sannolikhet ligger stammen i spannet 228-311 individer. luke.fi/susiennuste Förändringarna i vargstammen efter mars A n ta l Dag Hela populationen Vuxna Vandrande Ungar i flocken Prognosticerad 11.11.2018 vargstam S an n o lik h et Antal
Jägaren 6 l 2018 l 49 cember. Utgående från vår vargpopulations tidigare variationer vet vi att stammen på ett år kan öka eller minska med tiotals procent. Den här insikten visar sig också i prognosen för början av april nästa år. Simulator beskriver individer Prognosen bygger på en datorsimulering som beskriver flockarnas och de enskilda individernas rörelser, parens fortplantningsframgång och variationerna i mortalitet efter uppskattningen i mars. Med hjälp av modelBild 2. Vargstammens prognosticerade geografiska fördelning 11.11.2018. Mörkare färg visar högre sannolikhet för varg. len har vi tagit fram tusen tänkbara varianter på utvecklingsgången för vargstammen. Variationerna mellan varianterna beskriver den osäkerhet som vidlåder prognosen. Prognosen utgår från uppskattningen som beskriver läget i mars. Vi börjar med att placera ut paren och flockarna i sina revir enligt uppskattningen. I parreviren placerar vi självfallet bara en hane och en hona. I flockreviren placerar vi en hane och en hona och ett antal ungar som stämmer med uppskattningen. Om antalet ungar i uppskattningen var osäkert så får slumpen avgöra antalet ungar inom spannet i uppskattningen. För varje unge får slumpen också avgöra om det är hane eller hona. Individerna som strövar utanför flockarna placerar vi slumpartat ut på olika håll i landet. Vi placerar också ut vandrande vargar i ryska Karelen som i simuleringen kan komma att hamna på vår sida om gränsen. Med start den första april beskriver vi livet för varje individ dag för dag. Slumpgeneratorn avgör varje individs öde. Klarar sig vargen till nästa dag? Förändras vargens ställning i flocken? Får paret ungar? Vart tar vargen vägen under dagen? Generatorn är som en tärning som är viktad efter de vetenskapliga fakta som vi har samlat in om individen. Halsbandsvargarna utgör dock ett undantag. Deras position och öde behöver vi inte kasta tärning om för dagarna då vi har deras position. Likaså har vi kunnat behandla antalet ungar som de halsbandsförsedda honorna har som en känd faktor. Halsbandsvargarna är beaktade i prognosen ända till den 25 september. Vi skapar prognosen genom att ta fram en utvecklingsgång som sträcker sig över ett år och göra en stor mängd varianter av den. Vi beskriver läget vid en viss tidpunkt med en sannolihetsfördelning som vi får fram genom att sammanställa alla varianter (Bild 1). Utifrån sannolikhetsfördelningen kan vi därefter räkna ut bland annat sannolikhetsintervallet. Modellen utvecklas Prognosmodellen ingår i Naturresursinstitutets projekt för utvecklandet av uppskattningen av vargstammens storlek och struktur. Efter detta ska vi koncentrerar oss på att utveckla systemet så, att vi i prognosen för slutet av året kan beakta inte bara halsbandsvargarna utan också de TASSEN-observationer som har gjorts efter mars. SE PP O RO N KA IN EN Samtliga vargar Samtliga flockar och par Vandrande vargar Par bildade efter mars
50 l Jägaren 6 l 2018 Efter en paus på över hundra år fick ett vargpar år 2006 ungar i sydvästra Finland. Sedan dess har ungar sett dagens ljus varje år. Stamträdet som vi har gjort upp utifrån DNA:t berättar om föryngringar, nya flockar som bildas och enskilda vargars strövtåg i området och delvis även utanför det. I de sydvästra vargmarkerna har vi systematiskt samlat in DNA-prover av vargar sedan 2013 (se Stamträdet är summan av flera faktorer). Vi har haft tillgång till äldre material än 2013 genom vävnadsprover av döda vargar och ett fåtal spillningsprover som har samlats in slumpartat i terrängen. Genom informationen som vi får av DNA:t kan vi med statistisk analys identifiera individer och beräkna vilka som sannolikt är föräldrar och vilka som är avkomlingar. Utifrån proverna har vi kunnat identifiera de vargpar i sydvästra Finland som har föryngrat sig, från 2017 och bakåt ända till 2009. För åren 2006 till 2008 har vi dock inte tillräckligt med prover av flockarna. I tabell 1 presenterar vi alfaparen i området och deras föryngringshistoria för åren 2009 till 2017. I tabell 2 har vi sammanställt de vargar som vi har identifierat som avkomlingar till paren, antingen döda eller senare påträffade på annan ort. I den här artikeln beskriver vi hur flockarna har bildats och deras inbördes släktskapsförhållanden i stora drag. Vi kan urskilja två släkter med var sin berättelse Aulisläkten Året 2009 fanns det en enda vargflock i sydväst, kallad Mynämäkiflocken eller Aulis flock efter alfahonan som i offentligheten blev känd som ”Auli”. Hon parade sig och fick ungar med samma hane åren 2009 till 2011. Paret blev allmänt känt när dåvaranVargarna i sydväst: Stamträdet är en berättelse om två släkter TONI LAAKSONEN , HANNA GRANROTH-WILDING* , ANTTI HÄRKÄLÄ , KATJA HOLMALA , SAMULI HEIKKINEN och ILPO KOJOLA , Naturresursinstitutet , *Helsingfors universitet HA N N U HU TT U
Jägaren 6 l 2018 l 51 A rbetet med att identifiera individuella vargar med hjälp av deras DNA och därefter göra upp ett stamträd kräver många samverkande faktorer. Starten gick i sydvästra Finland när Jenny Poutanen (född Kuismin), en studerande vid Åbo universitet, började jobba på sin avhandling i ämnet och tillbringade flera månader i det genetiska laboratoriet. Som handledare fungerade Toni Laaksonen och doktorand Olaf Thalmann, en genetiker som då jobbade i Åbo. Thalmann hade tidigare forskat i vargars och hundars genetik i Staterna. Den första insamlingen av prover som gjordes vintern 2013-2014 bildade underlaget för avhandlingen och fick draghjälp av den rådgivande kommittén för de stora rovdjuren i Egentliga Finland, viltcentralen och det regionala viltrådet. De två sistnämnda arrangerade dessutom samråd med kontaktpersonerna för stora rovdjur. Martin Hägglund, ordförande för det regionala viltrådet, och Juho Savo, ordförande för rovdjurskommittén, ordnade finansiering från Egentliga Finlands förbund för laboratoriekostnaderna. Antti Härkälä på Naturresursinstitutet hjälpte till med insamlingen av prover och transporterna. Arbetet med avhandlingen gav oss en uppfattning om vilka vargindivider och flockar som fanns i området vid den här tiden. Institutet beslöt att fortsätta med insamlingen av prover i området och lät göra individuella beteckningar för vargarna på Åbo universitets evolutionsbiologiska tillämpningscenter. Men det här visar ändå inte hur djuren är släkt med varandra. Eftersom det fanns intresse för saken i Åbo så inleddes arbetet med ett stamträd för vargarna på universitetet. Akademiprofessor Craig Primmer skisserade en lämplig statististisk metod för analysen av stamträdet. Doktorand Hanna Granroth-Wilding fortsatte arbetet med kodningen och realiseringen och gör fortfarande de statistiska analyserna för stamträdet. Dessutom fick vi tillgång till äldre DNA-material från det forskningsmaterial som tillhör professor Jouni Asps forskningsgrupp vid Uleåborgs universitet och Jenni Harmoinen som skriver på sin avhandling där. Materialet innehåller DNA-analysresultaten från vargindivider som har fällts här i landet, som har försetts med sändarhalsband och som har påträffats döda. Materialet kommer främst från Lukes och föregångaren VFFI:s provbank. Analyserna härrör från forskningssamarbetet mellan Asps forskningsgrupp och forskarprofessor Ilpo Kojola på Luke. Dessutom har åldersbestämningarna som har gjorts på vargarna bidragit till att bringa klarhet i de genetiska resultaten. En del av materialet om stamträdet för vargarna i sydvästra Finland – fram till 2015 har publicerats i form av en detaljerad och expertbedömd vetenskaplig artikel i publikationsserien BMC Ecology. Artikeln är skriven på engelska och kan fritt läsas på seriens webbplats. Du hittar den genom att googla på publikationens doi-nummer ((Digital Object Identifier): 10.1186/s12898-017-0154-8. Stamträdsanalysen omfattar enbart vargindivider som har påträffats minst en gång i sydvästra delen av landet. De individuella DNA-baserade beteckningarna har gjort det möjligt att upptäcka individer som har vandrat in utifrån (tabell 2). Det här har i sin tur varit möjligt tack vare alla frivilliga och den Luke-personal som i terrängen har samlat in prover av olika slag av halsbandsvargar och vargar som har fällts eller påträffats döda. DNA-proverna som vi har använt vid stamträdsundersökningen har enbart i sydväst samlats in av tiotals personer. Vi önskar därför rikta ett varmt tack till alla medverkande och alla som har stött insamlingen! På webbplatsen riistahavainnot.fi finns mera information och resultat från insamlingen av prover för DNA-analys, både från sydvästra Finland och landet i övrigt. Där finns både kartor och tabeller.. med en hona född i grannflocken i Kjulo. Paret fick ungar två gånger, åren 2014 och 2015. Hanen fälldes vid en beståndsvårdande jakt 2016 varefter flocken skingrades. Det uppstod ändå inte något vargtomrum i området utan grannflockarna övertog delar av reviret. Aulisläktens inflytande på vargarna i sydväst verkar ha avtagit efter 2015. Hos alfaparen i området fanns det åtminstone åren 2016 och 2017 inte några avkomlingar i rakt nedstigande led. Stamträdet är summan av flera faktorer början av 2014 förekom den en sista gång i DNA-proverna. Sommaren 2012 påträffades emellertid en död valp på en skogsväg som enligt de genetiska testerna visade sig vara en varg. Vilka föräldrarna var visste vi då ingenting om. Enligt stamträdsanalysen var ungens föräldrar en dotter till Auli och en tidigare okänd hane (POY 006). Det här paret fick ungar tillsammans en enda gång, 2012. En av avkomlingarna, en hane, grundade två år senare en ny flock i området tillsammans de Viltoch fiskeriforskningsinstitutet VFFI försåg paret med GPS-halsband i januari 2011. Auli blev skjuten på en vargjakt i januari 2012. Enligt åldersbestämningen som gjordes på tänderna var hon då nio år gammal. Av åldern att döma kunde hon ha varit den första honan, den som bildade flock 2006, men det här kan inte bestyrkas. Efter Aulis död var Mynämäkiflockens situation oklar för en tid. Hanen som hade varit hennes partner parade sig inte på nytt efter jakten, men stannade i trakten. I Bilden visar Kjulorevirets troliga alfapar. Viltkamerabilden är tagen i slutet av maj 2016. AN TT I HÄ RK ÄL Ä/ LU KE
52 l Jägaren 6 l 2018 Tabell 1. Tabellen visar vargparen i sydvästra Finland och föryngringsåren under perioden 2011 till 2017. Honan står överst och hanen under. De individuella beteckningarna är de samma som på webbplatsen riistahavainnot.fi där observationerna och proverna är inlagda på en karta. Siffrorna efter paren motsvarar siffrorna på kartan som visar på ett ungefär var reviret ligger. AN TT I HÄ RK ÄL Ä/ LU KE Vargreviren med kullar i sydvästra Finland åren 2009 till 2017. Siffrorna motsvarar beskrivningarna av parens historia i tabell 1. Cirklarna åskådliggör revirens ungefärliga belägenhet, men storleken och formen motsvarar inte revirens verkliga storlek. Kjulosläkten sprider sig Samtidigt som Aulisläkten utslocknade så gick det framåt för Kjulosläkten som började sprida sig. Åren 2011 till 2018 föddes ungar i reviret. Undersökningarna visar att en och samma hane (KOY 008) har hållit ställningen som alfa i flocken åren 2011 till 2017 och var det fortfarande i början av 2018. Under den här tiden har hanen fått ungar med två olika honor. Med den första honan (KOY 010) parade den sig åren 2011 till 2014. När den här honan försvann ur bilden fick hanen ungar med en annan hona (POY 007) åren 2015 till 2017. Valparna som föddes i Kjuloflocken började påverka vargarnas utbredning i sydväst från 2013, då en hona född i Kjulo (POY 008) bildade Pöytyäflocken. Den här honans partner var ovannämnda hane (POY 006) som en gång tidigare, 2012, hade parat sig med en dotter till Auli, en bit längre västerut. Hanen bytte inte revir helt och hållet, men flyttade sin tyngdpunkt österut. Paret var alfahane och alfahona i Pöytyäflocken åren 2013 till 2015. Hanen fälldes vid en beståndsvårdande jakt i februari 2016, varefter honan parade sig med en ny hane som hade kommit till trakten via Nyland. Hon fick ungar med den nya maken åtminstone 2016 och 2017. Två av Pöytyäflockens avkomlingar (det vill säga barnbarn till Kjuloflocken) bildade i närheten en egen flock. Den ena kallas Kaivolaflocken efter en by i Laitila där en kull föddes 2017. Honan kommer från Pöytyä medan hanens ursprung fortfarande är okänt. Den unga hanen som lämnade Pöytyäflocken grundade i sin tur Renkoflocken där vi med säkerhet vet att det föddes ungar 2016. I området observerades en flock redan vintern innan, men då samlades det inte in några DNA-prover. Vi känner därför inte till flockens struktur. Kjulosläkten bredde ut sig också till Nyland. En av ungarna, en hona, som Kjulohanen fick med sin första partner, fick i sin tur ungar sommaren 2015 och 2016 i Raseborg med en tidigare okänd hane. Honan fälldes på en beståndsvårdande jakt i januari 2017. En av parets ungar (en hona) blev 2017 två år gammal, vilket är en typisk ålder för vargen att börja föryngra sig i, och grundade Snappertunaflocken bredvid flocken där hon föddes. Till partner fick honan en hane som härstammade från alfahanen i Kjulo, närmare bestämt den första kullen med den nya honan, 2015. Hanen fälldes med en skadebaserad dispens hösten 2017. Reviret och flockens alfapar Karta Föryngringsår Ytterligare information Mynämäki/Auli AUL_001 & YLA_005 (1) 2009–2011 Honan, känd som ”Auli”, sköts 2012. Hanen YLA_005 levde fortfarande i början av 2014 men parade sig inte efter 2011. Kjulo KOY_010 & KOY_008 (2) 2011–2014 Paret fick uppenbarligen ungar varje år och avkomlingarna har blivit alfor i nästan alla flockar i sydväst. Pöytyä POY_007 & KOY_008 (2) 2015–2017 Hanen KOY_008 parade sig på nytt 2015 och var fortfarande alfahane 2017. Honan är avkomling till Pöytyäparet (POY_006 och POY_008). POY_008 härstammar från Kjuloflocken. Mao har hanen parat sig med sin dotterdotter! Mynämäki/Pöytyä YLA_002 & POY_006 (3) 2012 YLA_002 (en avkomling till AUL_001 & YLA_005) fick ungar med hanen POY_006. Revirets exakta belägenhet är oklar. Paret kan betraktas som Pöytyärevirets första par. Pöytyä POY_008 & POY_006 (4) 2013–2015 Hanen POY_006 parade sig på nytt 2013 och fick under tre år ungar med honan POY_008 som var född i Kjuloflocken (avkomling till KOY_010 och KOY_008) Pöytyä POY_008 & UmRK_15001 (4) 2016–2017 Pöytyähonan parade sig på nytt efter att POY_006 hade blivit fälld på en beståndsvårdande jakt i början av 2016. Den nya hanen UmRK_15001 identifierades utifrån ett tidigare DNA-prov taget i Nyland medan den fortfarande var på väg till Pöytyä. Hanens ursprung är okänt. Mynämäki YLA_004 & YLA_003 (5) 2014–2015 Paret YLA_002 och POY_006 fick en hanunge YLA_003 som fick ungar med honan YLA_004, född i Kjuloreviret och avkomling till paret KOY_010 och KOY_008. YLA_003 fälldes vid en beståndsvårdande jakt 2016. Sedan dess har inga ungar observerats i reviret. Tenala (Raseborg) KOY_002 & TEN_001 (6) 2015 – 2016 Honan KOY_002, född i Kjuloflocken och avkomling till paret KOY_010 och KOY_008, parade sig med en okänd hane TEN_001. KOY_002 fälldes i januari 2017, varefter situationen i reviret har varit oklar. Renko REN_16004 & POY_001 (7) 2016 Hanen POY_001, född i Pöytyäflocken och avkomling till paret POY_008 och POY_006, parade sig med en okänd hona och fick ungar 2016. I området observerades redan 2015 en flock med oklar struktur. Kalvola (Laitila) POY_011 & LS_16023 (8) 2017 Honan POY_011, född i Pöytyäflocken och avkomling till paret POY_006 och POY_008, fick ungar med en okänd hane LS_16023. Snappertuna TEN_15005 & PYH1_15015 (9) 2017 Honan TEN_15005 härstammar från Tenalaflocken medan partnern PYH1_15015 härstammar från Kjuloflocken (avkomling till POY_007 och KOY_008). De är besläktade med varandra eftersom alfahanen i Kjuloflocken (KOY_008) är den enas far och den andras (TEN_15005) farfar, men med olika honor. Hanen PYH1_15015 fälldes med skadebaserad dispens hösten 2017. Euraåminne (10) 21011 I Euraåminne fanns en kull sommaren 2011. Vi saknar prover från området för stamträdsanalys. Vargföryngringen i sydvästra Finland åren 2009-2017 1. Aulireviret: 2009-2011 2. Kjuloreviret: 2011-2017 3. Mynämäki/Pöytis: 2012 4. Pöytisreviret: 2013-2017 5. Mynämäkireviret: 2014-2015 6. Tenalareviret: 2015-2016 7. Rengoreviret: 2016 8. Kaivolareviret: 2017 9. Snappertunareviret: 2017 10. Euraåminnereviret: 2011 (inte med i analysen)
Jägaren 6 l 2018 l 53 Tabell 2. Tabellen visar dödsorsaken och platsen för vargar födda 2009-2017 i vargflockar i sydvästra Finland samt observationer gjorda utanför reviret där vargen föddes, enligt DNA-analyserna av spillningsprov. Tabellen inkluderar inte identifierade individer som har utvandrat för att hitta en partner och som tas upp i Tabell 1. AN TT I HÄ RK ÄL Ä/ LU KE Invecklade släktskapsförhållanden När vi studerar Kjulosläktens öden och äventyr noterar vi att flockens mångåriga alfahane (KOY 008) under de senaste åren har spritt sitt DNA till alla andra flockar i sydvästa Finland. Den är farfar eller farfarsfar till alla ungar som föds i nya flockar. Men historien är ändå inte så här enkel beträffande släktskapsförhållandena. Vargar undviker att para sig med nära släktingar, men gör det ändå när nöden så kräver. Kjulohanens andra par, från 2015 och framåt (POY 007), är hanens egen dotterdotter från Pöytyäflocken. Till och med för släktforskare kan det bli knepigt att mynta en benämning på ett släktskapsförhållande där en av Kjulohanens hanvalpar med den andra partnern och en dotterdotter från den första partnern får ungar tillsammans, vilket hände i Snappertuna i fjol. Kjulohanens inflytande fortsätter och sträcker sig eventuellt ännu längre än vi i detta nu känner till. För innevarande år har vi ingen kännedom om föräldrarna, men nya vargkullar har sett dagens ljus åtminstone i reviren Kjulo, Pöytyä och Kaivola. I år föddes det valpar också i Euraåminne i Satakunta. En stark kandidat för posten som alfahona i flocken är en hona som i våras strövade i trakterna med sin partner. Hon är en hona från kullen som föddes 2016 i Renko. (I Euraåminne föddes en kull en gång tidigare, 2011, men då saknades prover att analysera för en identifiering av det dåvarande paret.) En bit söderut, i området Raumo-Laitila-Euraåminne, observerades ett annat par där bägge individerna hörde till Kjulosläkten, den ena via Mynämäkiflocken och den andra via Tenalaflocken. I skrivande stund känner vi inte till några ungar i området. Flera vargar som enligt DNA-analyserna är födda i Pöytyäflocken har observerats i Österbotten (se tabell 2), vilket betyder att Kjulosläkten kan ha avkomlingar även där. Stamträdet kräver också lokalkännedom De invecklade släktskapsförhållandena mellan flockarna krånglar till stamträdsanalysen. Arvsanlagen hos närbesläktade individer liknar varandra så pass mycket att vi vid tolkningen och bestyrkandet av resultaten också måste förlita oss på observationer som har gjorts i terrängen. Genom att kombinera den genetiska informationen från DNA:t med observationerna i terrängen får vi trots allt en väldigt tydlig bild av vargflockarnas dynamik. Vi får också reda på ursprunget för individerna som har begett sig åt olika håll ut i världen. Flock Föräldrar Observerad individ Obs eller dödsorsak och plats Mynämäki AUL_001 / YLA_005 AUL_010 Avlivad genom polisbeslut 21.3.2010. I Nystad Mynämäki AUL_001 / YLA_005 AUL_011 Fälld 15.1.2012 i Pöytyä. Mynämäki AUL_001 / YLA_005 AUL_016 Överkörd av tåg 7.4.2011 i Parkano. Mynäm./ Pöytyä YLA_002/POY_006 YLA_010 Unge påträffad död sommaren 2012 på skogsväg. Kjulo KOY_010 / KOY_008 KOY_005 Överkörd 31.3.2014 i Karkkila. Kjulo KOY_010 / KOY_008 KOY_007 Påträffad skabbdöd 14.1.2014 i Huittinen. Kjulo KOY_010 / KOY_008 KOY_009 Överkörd 19.3.2014 i Lillkyro. Kjulo KOY_010 / KOY_008 UmRK_15002 28.12.2014 i Esbo och 21.1.2015 i Kyrkslätt. Kjulo POY_007 / KOY_008 PYH1_15012 2016–2017 i Laitila (med YLA_006). Fälld 2.2.2017 i Laitila. Kjulo POY_007 / KOY_008 PYH1_15013 Fälld 24.1.2016 i Säkylä. Kjulo POY_007 / KOY_008 PYH1_15016 Fälld 24.1.2016 i Säkylä. Kjulo POY_007 / KOY_008 PYH1_16027 Fälld 5.2.2017 i Huittinen. Kjulo POY_007 / KOY_008 LS_17050 Enstaka prov av ensam strövare, 13.2.2018 i Raumo. Pöytyä POY_008 / POY_006 POY_002 Avlivad genom polisbeslut 28.5.2014 i Vemo. Pöytyä POY_008 / POY_006 POY_009 Överkörd 11.9.2014 i Oripää. Pöytyä POY_008 / POY_006 POY_012 Enstaka prov av ensam strövare, 8.11.2016 i Urjala. Pöytyä POY_008 / POY_006 POY_014 Bötom 2016–2018. Pöytyä POY_008 / POY_006 POY_015 Bötom 2017–2018. Pöytyä POY_008 / POY_006 PAI_001 27.12.2014 i Pemar och 17.1.2015 i Salo. Pöytyä POY_008 / POY_006 PYH3_15008 Kauhajoki 2016–2017 med sin bror PYH3_15010. Pöytyä POY_008 / POY_006 PYH3_15009 Avlivad genom polisbeslut 4.1.2017 i Storkyro. Pöytyä POY_008 / POY_006 PYH3_15010 Kauhajoki /Teuva 2016–2017. Kurikka 2017–2018. Pöytyä POY_008 / POY_006 PYH_15017 Fälld 30.1.2016 i Pöytyä. Pöytyä POY_008 / UmRK_15001 LS_16024 Fälld 21.1.2017 i Mynämäki. Pöytyä POY_008 / UmRK_15001 W_107 Överkörd 25.8.2016 i Pöytyä. Pöytyä POY_008 / UmRK_15001 LS_17033 Överkörd 10.9.2017 i Pöytyä. Pöytyä POY_008 / UmRK_15001 LS_17034 Fälld 26.3.2018 i Karvia. Mynämäki YLA_004 / YLA_003 YLA_006 Strövat i Laitila / Raumo / Eura med PYH1_15012 2016–2017 och TEN_16028 2017–2018. Mynämäki YLA_004 / YLA_003 YLA_008 Mänttä-Vilppula. 9.1.2016. Avlivad genom polisbeslut 4.11.2016 i Villmanstrand. Mynämäki YLA_004 / YLA_003 PYH2_15004 Fälld 14.2.2016 i Nousiainen. Mynämäki YLA_004 / YLA_003 PYH2_15006 Enstaka prov 28.5.2016 i Kumo. Mynämäki YLA_004 / YLA_003 POL_1 Illegalt dödad, kroppsdelar påträffade vid polisundersökningen. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_15001 Fälld 2.2.2016 i Raseborg. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_15002 Avlivad genom polisbeslut 19.3.2016 i S:t Karins. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_15006 Närpes 2017–2018. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_15008 Sjundeå 2017–2018. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_16009 Enstaka prov i Vasa 11.3.2017. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_16010 Överkörd 18.3.2017 i Nurmijärvi. Tenala KOY_002 / TEN_001 TEN_16028 Laitila / Raumo / Eura 2017–2018 med YLA_006. Tenala KOY_002 / TEN_001 W_108 Överkörd 29.9.2016 i Raseborg. Renko REN_16004 / POY_001 REN_16001 Euraåminne 2017–2018 med en okänd hane. En flock bildades 2018. Renko REN_16004 / POY_001 REN_16002 Kimitoön 2017–2018 med sin bror REN_16003. Renko REN_16004 / POY_001 REN_16003 Kimitoön 2017–2018 med sin syster REN_16002. Renko REN_16004 / POY_001 REN_16006 Avlivad genom polisbeslut 15.4.2017 i Lundo. Renko REN_16004 / POY_001 REN_16007 Fälld 14.1.2017 i Hattula. Snappertuna TEN_15005/ PYH_15015 W_189 Överkörd 14.2.2018 i Esbo. Kaivola POY_011 / LS_16023 LS_17040 Enstaka prov i Gustavs 5.3.2018.
J akthundar som blir dödade av vargar utgör ett av de svåraste problemen med vargen. Älghundarna och de drivande hundarna utgör en fundamental del av vår jaktkultur och de jobbar ofta på långt håll från husse eller matte. Regeringen föreslår därför ytterligare anslag åt Naturresursinstitutet för arbetet med att sätta GPShalsband på fler vargar i västra Finland. Detta för att vi ska få mera information som förebygger vargattacker på jakthundar. Enligt viltskaderegistret betalade staten under perioden 2010 till 2017 ut ersättningar för 295 vargattacker på hundar. Ersättningssumman uppgick till sammanlagt 896 000 euro. Hunden miste dock inte livet i samtliga fall. I 45 av fallen blev ersättningen lägre än basvärdet (800 euro) för en blandrasig hund. För de övriga 250 fallen låg medelvärdet för ersättningarna på cirka 3500 euro. Basvärdet på renrasiga hundar har höjts och ligger numera på 1600 euro. Enligt gällande förordning läggs 2500 euro till basvärdet om hunden är minst halvtannat år gammal och kan betraktas som en utbildad jakthund. Ytterligare ersättningar tillkommer enligt hundens provoch utställningsresultat. Men jaktkamratens känslomässiga värde kan självfallet inte mätas i pengar. Av enkäten om förvaltningsplanen för vargstammen som gjordes 2014 framgick det att 76 procent av alla svarande som ägde hund upplevde vargen som en risk för hunden när den var lös i skogen. Men risken är inte lika stor för alla hundraser. Av de jägare som bodde i en vargkommun och som svarade på enkäten brukade i normala fall bara 32 procent jaga med hund. Hela 33 procent av jägarna lämnar hunden hemma om det har gjorts observationer av varg i trakten. Jägare som jagar med hund i en kommun med varg försöker ta reda på om det finns varg i jaktområdet innan de släpper hunden. De vanligaste metoderna är att höra med andra och att leta efter vargspår. 67 procent av de jägare med hund som bor i en vargkommun har använt sig av webbtjänsten riistahavainnot. fi. Sedan 2013 publicerar tjänsten öppet informationen från vargarna med sändarhalsband. Tanken är den, att jägarna med hjälp av den här positionsinformationen kan undvika att släppa hunden nära en vargflock. Då framfördes farhågor för att informationen skulle missbrukas för bland annat tjuvjakt på vargar. Å andra sidan rådde vid den tiden en allmän misstro mot vargpolitiken. På ministeriet tänkte man då, att om folk inte litar på förvaltningen så gäller det för viltförvaltningen att börja skapa förtroende. I tjänsten riistahavainnot.fi har noggrannheten i informationen försvagats till rutor om 5x5 kilometer. Om en vargflocks revir är exempelvis 40 kilometer långt så berättar rutorna i vilken del av reviret som halsbandsvargen befinner sig just då. Å andra sidan kan de enskilda vargarna i en flock röra sig rätt långt från varandra. Även om det inte skulle finnas någon halsbandsvarg i trakten så kan där finnas flockmedlemmar utan halsband eller ensamströvande vargar. Utanför jaktsäsongen och under fortplantningstiden läggs ingen information ut för att djuren inte ska bli störda. Finlands viltvårdsstiftelse gav 2016 sitt stora stipendium till forskaren Mari Tikkunen för hennes doktorsavhandling om metoder för att minska på vargattackerna mot hundar. Tikkunen kom fram till att det går att minska på vargattackerna genom att förse vargar med GPS-halsband. I revir med vargar utan sändare inträffade i genomsnitt en attack per revir medan det i revir med sändarförsedda vargar bara inträffade i genomsnitt 0,25 attacker. Hela 90 procent av vargattackerna på hundar inträffade i revir med vargar utan sändare. Av allt att döma har vargarna inget besvär av halsbandet. För att varg ska kunna accepteras i ett område där jägarna jagar med hund måste vi använda alla till buds stående metoder för att undvika skador. Ju fler områden som har sändarförsedda vargar desto färre hundar blir skadade. Även här behöver vi stöd av jägarna eftersom arbetet med att förse vargar med halsband även kräver tillstånd av jakträttsinnehavaren. GPS-halsband på vargar förhindra attacker mot jakthundar Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske 54 l Jägaren 6 l 2018
Jägaren 6 l 2018 l 55 ANNE FAGERLUND , Evira, enheten för köttkontroll Viltköttet kontrolleras i en hanteringsanläggning för vilt Huvudregeln är den, att allt kött som är avsett för allmän konsumtion ska kontrolleras. Det här görs av en av Eviras kontrollveterinärer på ett godkänt slakteri eller en hanteringsanläggning för vilt. Däremot behöver köttet inte kontrolleras om det konsumeras hemma av ens egen familj eller om det bjuds till en begränsad grupp gäster, till exempel på en älghippa. K roppen av ett frilevande vilt ska föras till ett slakteri för köttkontroll och slakteriet ska vara godkänt för slakt av frilevande vilt. Det kallas då en hanteringsanläggning för vilt. Där kontrollerar en av Eviras kontrollveterinärer kroppen och organen. Djurkroppen förs oflådd till hanteringsanläggningen. En björn eller en säl får däremot flås där den fälldes för att påskynda avkylningen, bara flåningen kan göras hygieniskt. För att köttet ska kunna kontrolleras måste huvudet och alla inre organ följa med. Magsäcken och tarmarna kan däremot lämnas bort. Köttkontrollen görs alltid på den anläggning där slakten slutförs. Om det i jaktlaget finns en person som har genomgått en hälsooch hygienutbildning för jägare (en så kallad utbildad jägare) så får han eller hon göra en preliminär kontroll på platsen där viltet fälldes. Därefter gör personen en anmälan om kontrollen och skickar den till hanteringsanläggningens kontrollveterinär. Om den utbildade jägaren inte upptäcker några förändringar i kroppen eller organen så behövs inte organen vid köttkontrollen. Däremot ska huvudet och diafragman av björn, vildsvin och annat vilt som kan vara värddjur för trikiner alltid föras till kontroll. Viltet som förs till en hanteringsanläggning för vilt ska åtföljas av ett dokument med information om datum och tid då viltet fälldes samt kommunen. Dokumentet ska också nämna eventuella misstankar om sjukdomar och exempelvis tarmförändringar. Om en utbildad jägare har skrivit en anmälan så skickas även den med kroppen. Efter godkänd köttkontroll stämplar kontrollveterinären kroppen om den är ett storvilt. Kroppen av ett småvilt stämplas inte utan förpackningen märks med ett identifikationsmärke. När behöver viltkött inte kontrolleras? I följande fall är det tillåtet för en jägare att överlåta okontrollerat kött eller viltkött: Som en primärproduktionsprodukt, det vill säga som en oflådd eller oplockad kropp, får viltet överlåtas direkt till konsument eller lokal minuthandel (exempelvis en restaurang eller en detaljhandelsbutik). Dessutom får jägaren överlåta en begränsad Utöver köttet för eget bruk får smärre mängder av allt viltkött överlåtas till ett annat privat hushåll för egen konsumtion. TE RO KU IT UN EN mängd vildlevande harar, kaniner, fåglar eller hjortdjur. Jägaren får överlåta en begränsad mängd okontrollerat kött av frilevande harar, kaniner, fåglar eller hjortdjur direkt till konsument eller lokal detaljhandel. Jägaren ska göra en anmälan om sin verksamhet till den livsmedelsövervakande myndigheten på orten. Utöver eget bruk får smärre mängder av allt viltkött överlåtas till ett annat privat hushåll för egen konsumtion. Vi rekommenderar en trikinundersökning av djurarter som kan vara värddjur för den här parasiten. På en älghippa är det tillåtet att servera kött av allt vilt okontrollerat, men vi rekommenderar även här en trikinundersökning av arter som kan vara värddjur för parasiten. Dessutom får polisen eller jaktvårdsföreningen överlåta okontrollerat kött av allt vilt direkt till konsument. Polisen eller jvföreningen ska då göra en anmälan till den livsmedelsövervakande myndigheten på orten. Se Eviras webbplats för mera information För information om kontroll av viltkött och distribution av viltkött till försäljning, se evira.fi > Livsmedel > Tillverkning och försäljning > Tillsyn > Köttbesiktning > Köttbesiktning av frilevande vilt, det vill säga www.evira.fi/sv/livsmedel/tillverkningoch-forsaljning/tillsyn/kottbesiktning/ kottbesiktning-av-frilevande-vilt/. På webbplatsen hittar du bland annat Finlands miljöcentrals, Naturresursinstitutets, Finlands viltcentrals och Eviras gemensamma anvisningar för försäljning av björnkött och delar av björn samt hanteringen av björnkroppar.
56 l Jägaren 6 l 2018 MIKKO TOIVOLA , Finlands viltcentral Under innevarande år har Finlands viltcentral uppdaterat förvaltningsplanen för sälstammarna i våra havsområden. Syftet har bland annat varit att sätta fokus på smärtpunkterna i förvaltningen av sälstammarna. Ur jaktlig synvinkel betraktat förenar sälen myntets två sidor på ett kontroversiellt sätt. Jägarna uppskattar att sälarna blir fler eftersom det innebär ökade möjligheter till jakt. Y rkesfiskarna lider däremot av de skador som sälarna ständiga vållar. Genom att sammanföra aktörerna kan vi i viss utsträckning lindra sälproblematiken, men handelsförbudet mot sälprodukter som EU har infört gör det svårare att nå en lösning. Under de senaste åren har antalet fällda sälar varit litet. Det skulle gå att jaga säl, och i synnerhet gråsäl, i större omfattning än vad som görs idag. Jakten är dock krävande och det är inte många som har möjligheter att i sin almanacka klämma in en vindstilla dag då omständigheterna är idealiska för säljakt. Det är inte heller många som utan större besvär kan ta sig till en plats där det går att jaga säl. Den traditionella säljakten är jakt av bästa märke där bytet är ett stort djur som kan tillvaratas och användas på många sätt. Ur det hållbara nyttjandets synvinkel betraktat är i synnerhet gråsälen nuförtiden en underutnyttjad resurs. Utredningarna som bildar underlag för förvaltningsplanen visar att underutnyttjandet av sälresurserna har fler orsaker än att jakten är krävande. Handelsförbudet mot sälprodukter som EU har infört får uppenbarligen jägarna att avstå från säljakt eftersom en jägares eget hushåll inte har användning för sälprodukter i någon större omfattning. För att få klarhet i problematiken planerar vi en enkät som riktar sig till säljägarna under innevarande höst. Riktad jakt hjälper kanske yrkesfiskarna Problemsälar kan elimineras med vaktjakt vid ryssjor. Jakten skiljer sig i flera avseenden från den traditionella jakten som i huvudsak bedrivs i den yttre skärgården. Jaktformen passar inte nödvändigtvis på alla M IK KO TO IV OL A Sälarna: Ett krävande och havslevande storvilt
Jägaren 6 l 2018 l 57 platser där det finns fiskeredskap, men på väl valda platser går det att fälla problemsälar. Det här kräver förstås ett tätare samarbete än förut mellan yrkesfiskare och intresserade jägare. Jakten vid fiskeredskap är särskilt tålamodskrävande och jägaren blir ofta utan byte. Praktiska erfarenheter visar att vaktjakten kan kräva tiotals timmar. Parterna i problematiken jobbar på att utveckla samarbetet. I skrivande stund pågår ett projekt för effektivare gråsälsjakt i Skärgårdshavet, på finska kallat ”Harmaahylkeiden metsästyksen tehostaminen saaristomerellä”, för att skapa en modell för hur jakten skulle kunna göras effektivare i närområden som är viktiga för fisket. Mera information om projektet finns på adressen www.silakka.info/hallin_metsastyksen_tehostaminen Det har också utvecklats redskap för yrkesfiskarnas ryssjor med vilka det går att fånga problemsälar levande. Även tillvaratagandet och användandet av de fällda sälarna skulle kunna göras genom ett tätare samarbete mellan yrkesfiskare och jägare. Dock är det ett faktum att yrkesfiskarna inte är särskilt intresserade av att fånga sälar i sina ryssjor. En säl som har gått i en ryssja är för fiskaren i första hand ett problem som innebär försämrad lönsamhet för fisket. Ett av syftena med uppdateringen av förvaltningsplanen är mycket riktigt att ta fram lösningar för problemen som uppstår när sälar simmar in i ryssjor. Småskalig handel med sälprodukter finner stöd I den enkät riktad till allmänheten som Taloustutkimus Oy lät göra som underlag för förvaltningsplanen för sälstammarna ansåg ungefär hälften av svararna att handelsförbudet mot sälprodukter var någonting positivt. En stor del av finländarna är ändå beredda att tillåta småskalig handel med sälprodukter. I synnerhet jägarna önskade att detta vore tillåtet. När förvaltningsplanen bereddes framhöll de regionala viltråden dessutom att det rådande handelsförbudet minskar avskjutningen, vilket i sin tur leder till att det vid kusterna inte finns några hantverkare som arbetar med sälprodukter. Handelsförbudet mot sälprodukter är gällande EU-lagstiftning som också påverkas av ett beslut i ärendet som har fattats av världshandelsorganisationen WTO. Uppdateringen av förvaltningsplanen kan skapa en nationell vinkel på handelsförbudets konsekvenser och våra målbilder för framtiden. Lättnader i förbudet kräver dock beslutsfattande på EU-nivå. Jakten och tillvaratagandet ingår i förvaltningsplanen Jägare betraktar i regel sälarna som vilt och jaktliga upplevelser. För den delen av allmänheten som inte jagar innebär sälarna oftast en upplevelse. För över hälften av finländarna innebär det glädje eller en överraskning att få se en säl. För många är sälarna en speciell upplevelse, vilket betyder att de också kan användas inom turismen. Turisten har då en kamera eller ett gevär i händerna. Det finns redan några företagare som sysslar med sälskådning och jaktturism. Vid uppdateringen av förvaltningsplanen granskas aspekten tillvaratagande med ett helhetsgrepp, och hänsyn tas till allmänheten, de skadelidande och jägarna. I synnerhet gråsälarna besöker gärna yrkesfiskarnas ryssjor. På somliga platser går det att jaga problemindivider. Även om säljakten steg för steg har blivit friare så är den traditionella säljakten i havsbandet fortsättningsvis en hobby för en liten skara specialiserade jägare. Inställningen till EU:s handelsförbud mot sälprodukter Medelvärde 5-1, där 5 = helt av samma åsikt, 4 = någorlunda av samma åsikt, 3 = varken för eller emot, 2 = håller inte riktigt med, 1 = helt av annan åsikt Alla (n = 1188) Betalat jaktvårdsavgiften 2018/2019 (n = 98) Har inte betalat jaktvårdsavgift (n = 1090) Helt av samma åsikt Helt av annan åsikt 5,00 4,50 4,00 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 4,24 Handelsförbudet är bra Småskalig handel borde vara tillåtet med produkter av sälar som har fällts på jakt eller annat lagligt sätt Svarare = 1188 22.8.20118 18586 / Finlands viltcentral / Sälenkäten 2018 Taloustutkimus 2,26 3,58 3,27 3,34 3,68 Även om storskalig handel med sälprodukter inte finner understöd, så anser en majoritet av finländarna att handel i liten skala borde vara tillåtet. ES A LE HT ON EN , N AT UR RE SU RS IN ST IT UT ET
58 l Jägaren 6 l 2018 Finlands viltcentral söker NIO PLANERARE för en tidsbunden anställning (2019-2020) Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral söker EN SPECIALPLANERARES för fast anställning ? Finlands viltcentral främjar hållbar vilthushållning, stöder jaktvårdsföreningarnas verksamhet, verkställer viltpolitiken och svarar för skötseln av föreskrivna offentliga förvaltningsuppgifter. Till specialplaneraren uppgifter hör följande: l att utveckla och koordinera revirsamarbetet i enlighet med förvaltningsplanen för vargstammen och att producera utbildningsmaterial samt att jobba med andra åtgärder i förvaltningsplanen l uppgifter i anslutning till arbetet med att förankra förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren l att stöda och utveckla nätverket av kontaktpersoner för de stora rovdjuren i samarbete med Naturresursinstitutet Tjänstens placeringsort är enligt avtal något av Finlands viltcentrals regionkontor. Tjänsten förutsätter följande l högre högskoleexamen, gärna inom naturresursbranschen l god kännedom om vilthushållning, jakt och rovdjurspolitik l geodatakunskap l kännedom om jaktlagstiftningen l utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och nöjaktiga kunskaper i svenska l kunskaper i engelska l förhandlings-, samarbetsoch kommunikationsförmåga l beredskap för flexibla arbetstider och resor inom landet, vid behov även utomlands l beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Lönen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder enligt avtal eller den första februari. Ansökningen riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 14 december kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi och i andra hand till adressen Finlands viltcentral, Registratorskontoret, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Märk kuvertet Specialplanerare. Ytterligare information: Vilthushållningschef Jarkko Nurmi, tfn 029 431 2105, jarkko.nurmi@riista.fi ? Finlands viltcentral främjar hållbar vilthushållning, stöder jaktvårdsföreningarnas verksamhet, verkställer viltpolitiken och svarar för skötseln av föreskrivna offentliga förvaltningsuppgifter. Till planerarnas främsta uppgifter hör att stöda jaktvårdsföreningarna, jaktföreningarna och jaktlagen vid avskjutningsplaneringen för hjortdjursstammarna, att utveckla arbetet med älghushållningsområdena, inklusive planeringen och verkställandet av jakten, och att förebygga skador. Till planerarnas uppgifter hör följande: l att sköta utbildningen om hjortdjuren och det övriga viltet, och om den selektiva beskattningen i jv-föreningar och jaktföreningar l att utveckla uppskattningen av de små hjortdjurens stammar och utveckla avskjutningsplaneringen på lokal nivå l att utveckla samlicenspraxis och -modeller i jaktföreningarna l att utveckla avskjutningsplaneringen i älgförvaltningsområdena l att utveckla avskjutningsplaneringen på jv-föreningsnivå l att delta i arbetet med att uppdatera nätverket av älghushållningsområden l att utveckla samarbetet med intressegrupperna i viltcentralsregionen och på jv-föreningsnivå l att utveckla arbetet med att förebygga skador, i vilket ingår samarbetet med vägförvaltningen och de skogliga myndigheterna Tjänstens placeringsort är enligt avtal något av Finlands viltcentrals regionkontor. Enligt vår preliminära plan placeras planerarna i följande regionkontor: Kangasala, Seinäjoki, Kuopio, Jyväskylä, Fredrikshamn, Åbo, Rovaniemi, Muhos och Suomussalmi. Tjänsten förutsätter följande: l lägre högskoleexamen, gärna inom naturresursbranschen, eller en på annat sätt påvisad kännedom om förvaltning av hjortdjur och avskjutningsplanering l god kännedom om vilthushållning, jakt och tjänsten Oma riista l utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och nöjaktiga kunskaper i svenska l förhandlings-, samarbetsoch kommunikationsförmåga samt beredskap för flexibla arbetstider och resor inom placeringsortens viltcentralsregion l beredskap att utveckla vilthushållningen på lokal nivå och använda viltdata som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Lönen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder enligt avtal eller den första mars 2019. Ansökningen riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 31 december kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi och i andra hand till adressen Finlands viltcentral, Registratorskontoret, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Märk kuvertet Planerare. Ytterligare information: Vilthushållningschef Jarkko Nurmi, tfn 029 431 2105, jarkko.nurmi@riista.fi Chefen för offentliga förvaltningstjänster Sauli Härkönen, tfn 029 431 2104, sauli.harkonen@riista.fi
Jägaren 6 l 2018 l 59 Teisko jaktvårdsförening; en möteskallelse till medlemmarna l Jv-föreningen ordnar den 22 november kl 17.30 en kväll för info och diskussion om eventuell samgång. Plats: Kämmenniemiskolan. Vi börjar förstås med kaffet! Känner du viltets spår och spillning? l På webbplatsen Viltinfo har vi under hösten öppnat en sida med spår och spillning av vilt. Där får du hjälp med att identifiera spåren efter de stora rovdjuren. Nu har vi också lagt ut info om spåren som hönsfåglarna lämnar efter sig i terrängen. Gå in på adressen www.riistainfo.fi/riistaelainten-jaljet-ja-jatokset På nya poster l Ny verksamhetsledare på Hattula-Kalvola jaktvårdsförening är Juhani Törmänen, adress Mäyränpolku 40, 14500 IITTALA. hattula-kalvola@rhy.riista.fi, 044 984 8919. Jägare obs! Oma riista är till för alla Så gott som alla jaktföreningar och jaktlag här i landet har börjat använda Oma riista. För att medlemmarna ska få tillgång till tjänstens funktioner för föreningar ska kontaktpersonen skicka en medlemsinbjudan till alla, oavsett om personerna jagar hjortdjur, stora rovdjur eller småvilt. I en registrerad förening är det här en fråga om jämlikhet mellan medlemmarna. l Varje medlem besluter själv om han eller hon godkänner inbjudningen. Medlemmarna som godkänner inbjudningen får bland annat tillgång till kartorna över föreningens jaktområden. Det finns ofta skillnader mellan arrendeavtalen för exempelvis hjortdjur och småvilt, och därför är de uppdaterade kartorna en oerhört användbar funktion i Oma riista för föreningens medlemmar. Utöver föreningens jaktområden finns där också Forststyrelsens kartor för älg och småvilt som omfattar hela landet, Även jaktkortet finns i mobilappen och kan alltså inte bli glömt hemma. Från och med nästa år kommer också intygen på avlagt skjutprov att finnas i Oma riista. Den lagstadgade avskjutningsanmälningen kan med några klick i Oma riista göras på plats i terrängen. Senast 2020 blir den här funktionen särskilt bra att ha när skyldigheten att göra avskjutningsanmälan utvidgas till att också omfatta de jaktbara sjöfåglarna med negativ utveckling Ju fler medlemmar i en förening som gör anteckningar i sin personliga viltlogg desto bättre kan föreningen använda avskjutningsstatistiken i Oma riista vid planeringen av jakten. Det är bara antalet fällda djur i föreningens marker som överförs till föreningens statistik. Positionsangivelsen och eventuella bilder stannar hos jägaren. Till föreningsfunktionerna hör också den interna kommunikationen genom Oma riista som gör det enkelt att snabbt nå ut till medlemmarna. Ta Oma riista i bruk så här Skapa ett användarnamn på webbsidan oma.riista.fi. Du behöver: ? En e-postadress ? Ett telefonnummer ? Nätbankskoder eller ett mobilcertifikat. För en minderårig jägare kan vårdnadshavaren göra detta. ? Ladda ner Oma riista-appen när du har registrerat dig. Uppge ditt jägarnummer till kontaktpersonen om du hör till en jaktförening eller ett jaktlag. Godkänn föreningens inbjudan i vyn för egna uppgifter på sidan oma.riista.fi så får du tillgång till flera användbara funktioner! OMA RIISTA SUPPORT oma@riista.fi 029 431 2111 vardagar kl 12-16
Enda vildlevande kattdjuret i vårt land. Pälsen har bruna eller svarta fläckar och strimmor. Öronen har tofs, är ljusare på baksidan och syns bra i skymning. Ögonen är gula med runda pupiller. Benen är i proportion längre än hos en hemmakatt. Lodjuren har blivit fler tack vare fredningen. Arten påträffas numera sporadiskt i hela landet. Rör sig i skymning och nattetid, ibland på dagen. Håller gärna till i svårtillgänglig, blockig och backig terräng. B runsten infaller i mars. Honan föder 1-3 ungar som är beroende av sin mor ända till följande vår. S myger på sitt byte och överraskar det med några språng. På stora bytesdjur lämnar lon ett prydligt spår av bett. Ofta äter den bara en del av bytet och täcker ibland in det. I landets södra delar kan lon äta en större del av djurkroppen, men i norr fryser den ofta innan lon hinner äta den. Man får sällan syn på lodjuret eftersom den hör människan på långt håll. Den årliga avskjutningen har ökat med stammen, från några tiotal vid millennieskiftet till dagens cirka 400. Lodjuret är fredat året om. Jakten kräver dispens av Finlands viltcentral. (vinter) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Lodjur Lynx lynx Eurasian lynx/Ilves De stora rovdjuren och sälarna i Finland (sommar) 7–30 kg kg Spillning Föda Jagar det mesta från små gnagare till hjort och ren. Gillar hare och vitsvanshjort, i Lappland tamren. Långa ben Kort svans Framtass 7– 12 cm Skalle 15– 25 cm Sv an s 70–120 cm Däggdjur Fåglar Den årliga avskjutningen Individer 00 09 06 12 17 03 15 100 300 200 400 600 500 Gång /trav Språng över 200cm 100–1 30cm Rödgrå päls Gråvit päls på vintern Öron med tofs Pälsen har bruna eller svarta fläckar och strimmor Svart svansspets Lodjursobservationer Källa: Naturresursinstitutet Antal Antal 1–5 6–10 11–20 21– Lodjur Järv Björn Varg Vikare Gråsäl C M Y CM MY CY CMY K ilves_svenska.pdf 1 30/10/2018 7.22 60 l Jägaren 6 l 2018
Jägaren 6 l 2018 l 61 Håll dig uppdaterad – följ Finlands viltcentral i de sociala medierna! facebook.com/riistakeskus twitter.com/riistakeskus Jakt och jägare OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2018 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 1/2019 utkommer den 21 januari. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 2 januari. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. TILL ER TJÄNST SATAKUNNAN ASE. Alla vapensmedsoch kolvarbeten, www.asesepat.fi, 044 2416 987. Jägare obs!!! Vi servar och reparerar vapen! Ylöjärven asetarvike, tfn 040 718 8170. Jag syr skinnvästar, hattar, handskar mm. www.turkisjanahka-asu.com, tfn 040 509 0691. Ett julklappstips! OULUN ASEPAJA KY. Alla reparationer och ändringar i vapenbranschen, 0500 435 703. Vi bereder pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy. Takamaantie 10, 25390 Kiikala, 027 287 503, 050 462 5938. JAKT Säljakt, seanature.net, 040 015 4600. Jaga vildsvin, rådjur och gås i Sverige, från 529 € , www.wildexperience.fi, 040 057 0342. Fasanjakt och möjl till hundträning i Hauho, www.ellilänfasaanitila.net, förfr Ulla Kokkala, tfn 050 588 9593. Jaga/fiska i Kanada, 31 års erfarenhet. BjörnVarg-Älg-Hjort+Laxsafari. Eller snöskotersafari för att se karibou. www.paulpalmu.fi. Fasanjakt och hundutbildning i Outokumpu, tfn 050 094 3000/Mika. Jaga i Estland, 70 km från Tallinn. Älg, rådjur, vildsvin, varg. Ring +358 400 448 132. WWW.FASAANITILA.NET, boka på nätet 24/7 övnings/jaktterräng för hundar i Forssa. www.eräkolmio.fi Vargjakt i Ryssland. Första jakten 20.2-24.2 och andra jakten 25.2. 040 019 9470, Unto Myllyvirta. Björnjakt i april, unto.myllyvirta@ taigaerapalvelut.fi. Konservatorer Marko Väkiparta. Björneborg. 050 324 5390. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, Lehonpaja.net. Esa Kemppainen, 050 563 0169, trofeet.fi. Studionaturalia.fi, 041 538 7602, Nyland. Konservator MARKKU HAAPANIEMI, 050 036 0962, TEUVA. WWW.LIETSALA.NET, tfn 040 584 019. UTHYRES Portin Majatalo i Suomussalmi för grupper som jagar och kör snöskoter. Trivsamt ställe! Fin terräng runt om. Fråga på våra tjänster: 040 546 9891. Köpes Älgoch renhorn, 050 586 2157. 25.cal helmantlade kulor och patroner 25-20 och 25-35, Jukka, 040 037 2071. Pälsskinn och horn, R Pentinmäki, Jäpintie 344 c, 60800 Ilmajoki, 050 554 6852. Säljes Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 541 7308, porinase.fi. Vapen, tillbehör för jakt och fiske, fiskegrejer mm. WWW.ANONASE.COM, 040 038 4118. ERÄTAPIO burkförslutare direkt av tillverkaren. Tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Isolerade hundkojor, 1-del 310,och 2-delad (fönster som kan öppnas och farstu) 390 € , tfn 06 453 4333. Allt du behöver för konservering av djur och göra skalloch horntroféer själv. Även underlag och sköldar. www.tayttotarvike.fi, tfn 040 964 2611. I Outokumpu finns fasaner till salu för utsättning och utbildning, tfn 050 094 3000/Mika. Säljes som obehövligt: hus med 1 ha tomt. Kursu, Salla – bilder på etuovi.com. I Salla vid fiskrika ån Naruskajoki en stuga av rundstock, vinterbonad. Väg fram, nära till snöskoterled, el, wifi, tfn 040 740 3874. Miniatyrpistol Browning Buck Mark .22LR, gevär Tampereen asepaja, 7x57, gammalt militärgevär, tfn 040 801 9196. Stockhus mitt i statsmarker, Alkkia i Karvia. Förfr tfn 040 711 0239. Knivar & Knivtillbehör, www.brisa.fi. Finfina sköldar för horntroféer: älg 15 e, hjort 12 e, rådjur 10 e, tfn 050 561 6493, www.puuseppa.info. Fotogenlampor + reservdelar: glas, strumpor, munstycken, kupor mm. 040 084 7780, www.oljylamppu.net. Till salu timmerbyggd skola, god stomme (582 m2), på strandtomt i Suomussalmi mitt i goda jaktmarker och fiskevatten. Tfn 050 364 5070, Kovalainen, Etuovi g42394. Fasaner och bronskalkoner, förmånligt parti överåriga fasantuppar, tfn 050 522 5178. Fina erbjudanden i webbshoppen: www. asetarvike.fi. Nikko Stirling Diamond ljuspunkt 1-4x24mm, 229 € , 1,5-6x44mm, 249 € , 3-9x42mm, 259 € . YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. 050 379 1040. Ett hus: https://www.tori.fi/vi/32343881.htm. Vapenaffären TALVITIE. Reparationer, vapen, fästen, patroner, ljuddämpare; asetalvitie.fi eller ring Matti 050 0052 6008. Skjul för slakt och flåning, 6x8/12m av plåtelement. Snabbt att ställa upp. Komplett paket, leverans i hela landet, myllynmies.fi, 040 054 5805. Våg med krok, 300 kg. Pris 120 € inkl moms. Tfn 040 019 7344, info@vaakamyynti.fi. Avgillringsmekanismer för kanufällor, fällor mm, pentti.holla@ph-riista.fi, tfn 050 566 2691. Ett hus i nordöstra Ilomants, tfn 050 017 5968. Egnahemshus i Lieksa. 25 km till Ruunaa. 045 677 1064. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Begagnade vapen. Valmet 312 (350e), Tikka m66 (390e), Sako L579 .308 (450e) och mycket mer. Vapenhandel Atomiase. Se priser och bilder på www.atomiase.fi eller ring 045 129 1419. Nyhet för vänner av jaktlitteratur! Arttu Kotisara: Syysyössä elämän kevät. Pris 25 € + frakt. Videosara, 040 022 9739. Övrigt Intresserar ett medlemskap i jaktförening? Ytterligare information: www.pielisenriistamiehet.com. HUNDAR Beaglevalpar. Far 99 poäng i prov. Bäst i landet! Tfn 040 584 3751. ERÄKONTIN PYYNTILAITEVALIKOIMA 2018 KANU-loukku 201x120x60cm 219,00 € Jalmarin laatikkorauta 59,90 € Jalmarin keinulautaloukku 44,90 € Yleisloukku suopikoiralle 79,90 € Minkkiloukku, verkkoa 35,90 € Fenn MK6 –hetitappavat raudat 16,90 € Duke 120/2 raudat 12,90 € Conibear 120/2 16,90 € Conibear 120/2/ruostumaton 26,90 € Conibear 160/2 36,90 € Duke 160/2, näädälle 19,90 € Duke 330, majavalle 39,90 € Repo-jalkanaru 29,90 € Kani/minkkiloukku, kasattava 17,90 € Minkinrautojen virityspihdit 12,90 € KANU-loukun laukaisulaite, PH-riista 32,50 € KANU-loukun laukaisulaite, Granlunds 20,00 € Rautojen virityspihdit (120, 220, 330) 14,90 € Finntrapbox suojakotelo raudoille 39,00 € J Granlunds mäyräloukku 139,00 € Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410, www.erakontti.fi
Åland Jaktvårdsföreningarna har beviljat licenser på 254 älgar för jaktåret 2018 fördelat på 105 vuxna, 129 kalvar samt 20 extra licenser som endast får utnyttjas i undantagsfall. Tilldelningen är en liten minskning från föregående år då 274 älgar beviljades. Utnyttjandegraden var dock låg år 2017 då endast 162 licenser förbrukades. RG Kommun Beviljade älglicenser 2018 Beviljade älglicenser 2017 Fällda älgar 2017 Vuxna Kalv Totalt Vuxna Kalv Totalt Tjur Ko Kalv Totalt BRÄNDÖ 24 24 48 26 26 52 9 12 19 40 ECKERÖ 7 10 17 7 10 17 4 2 6 12 FINSTRÖM 6 8 14 8 6 14 1 2 4 7 FÖGLÖ 9 14 23 11 12 23 4 3 10 17 GETA 6 5 11 5 5 10 1 2 5 8 HAMMARLAND 7 5 12 7 7 14 2 3 5 JOMALA 8 9 17 8 7 15 2 1 2 5 KUMLINGE 26 24 50 28 28 56 5 5 11 21 KÖKAR 5 5 10 8 8 16 3 2 2 7 LEMLAND 7 5 12 7 9 16 1 2 6 9 LUMPARLAND 3 1 4 SALTVIK 7 6 13 8 6 14 2 3 5 10 SOTTUNGA 1 2 3 1 2 3 SUND 4 6 10 4 4 8 1 5 6 VÅRDÖ 6 7 13 8 8 16 3 2 7 12 125 129 254 136 138 274 38 37 87 162 Älgjakten 2018 Vildsvin 62 l Jägaren 6 l 2018 Återigen har vildsvin observerats i landskapet. Det handlar åtminstone om tre vildsvin men det är svårt att bedöma om det finns fler eftersom de har varit väldigt rörliga och observationer har rapporterats från ett stort område. Landskapsregeringens målsättning är att förhindra en fast etablering på grund av risken för omfattande skador på framför allt jordbruk, men också i trafiken, trädgårdar, golfbanor, kyrkogårdar och idrottsplatser. Erfarenheter från andra områden där vildsvin nyligen har etablerats visar att vildsvinen kan röra sig över större områden än de vanligtvis gör när det finns en tätare stam. Det gör vildsvinen svårjagade under etableringsfasen och kräver gott samarbete kring organiseringen av jakten. I områden där vildsvinen observeras regelbundet kommer jaktenheten att organisera möten för att underlätta samarbetet. Jaktlagen behöver också se över de jakträttsliga förhållandena så det är klart på förhand på vilka marker vildsvinen får jagas. Störst chans att lyckas med jakten kommer att vara när det råder bra spårföre. Om vildsvinen observeras på någon lämplig plats och tidpunkt kan det också lyckas på barmark. Jaktenheten kan bistå med kontakter till hundförare med erfarenhet av vildsvinsjakt som kan ställa upp med kort varsel. Att anlägga åtlar för att underlätta jakten är också ett alternativ men erfarenheter från andra områden visar att det kan vara svårt att få regelbundna besök på åtlarna när stammen är i etableringsfasen. Det är också viktigt att samarbeta kring åtlingen så vildsvinen inte erbjuds för många valmöjligheter. Observera att det även är tillåtet att använda konstgjorda ljuskällor för att underlätta jakten. Belysningen får vara fast monterad, handhållen eller monterad på vapnet. Om något vildsvin fälls är livsmedelssäkerhetsverket Evira intresserade av att få in prover för att övervaka förekomst av afrikansk svinpest. För provtagningen behöver de en njure, mjälten, och blod från vildsvinet samt från suggor även livmodern. För provet betalar Evira 40 euro alternativt utför gratis trikintest. Som prov till trikinundersökningen behövs en ca 50 gram stor bit av muskulatur från vildsvinets lägg, tunga eller mellangärde. Mer information om provtagningen finns på Eviras hemsida, www.evira.fi/sv Jaktenheten är också intresserad av att kunna utreda vildsvinens ursprung med hjälp av DNA. För analyserna behövs en bit av hjärtat. Hittills har det inte varit möjligt att undersöka vildsvins ursprung med DNA-teknik men vi sparar ändå prover i hopp om att det blir möjligt i framtiden. Vi har även sparat prover från vildsvinet som blev påkört 2015. Kontakta enheten för jaktoch viltvård om ni har frågor angående provtagningen. RJ Under höstens jakt påträffades en parasit av släktet Sarcocystis i muskelvävnaden på ett rådjur. Parasitcystorna kan ses med blotta ögat som små rigrynsliknande cystor i muskelvävnaden. Vanligtvis visar inte infekterade individer några symptom men köttet ska betraktas som otjänligt även om parasiten dör vid upphettning. Rådjur fungerar som mellanvärd och en köttätare är huvudvärd. Därför bör infekterade djur destrueras på lämpligt sätt så livscykeln bryts. Om djuret används som åtel sprids parasiten vidare av rävar och mårdhundar som äter det infekterade köttet. Rått kött ska inte heller ges till hundar. Parasiter av samma släkte kan också påträffas på änder. Kontaktuppgifter till enheten för jaktoch viltvård Jaktförvaltare Robin Juslin Jakthandläggare Roger Gustavsson Tel: 25 313, 040 147 5313 Tel: 25 328, 0457 342 5325 Landskapsregeringens växel: 25 000 Parasit i rådjur
Jägaren 6 l 2018 l 63 NOLLTOLERANS MOT TJUVJAKT KLAUS EKMAN Inom loppet av en månad har det i offentligheten dykt upp två fall av misstänkt grovt jaktbrott, det vill säga illegalt dödande av ett stort rovdjur. Det här är otrevlig publicitet som oundvikligen får konsekvenser för jakten och jägarnas anseende. Är det månntro dags att se sig själv i spegeln. T idningarna Västra Nyland och Maaseudun Tulevaisuus, och dessutom åtminstone MTV rapporterade stort uppslaget om fyndet av ett mumifierat lodjur i den västnyländska skärgården. Polisen undersöker fallet som ett grovt jaktbrott och vi väntar nu på Eviras utredning av dödsorsaken. Vad som gör fallet märkligt är det, att lodjuret av bilderna att döma ser ut att ha försetts med tyngder och sänkts i havet. I slutet av september avslöjades i Nakkila i Satakunta ett fall där en illegalt dödad varg påträffades skjuten i terrängen. Även det här fallet undersöks som grovt jaktbrott. Dags för självrannsakan? Fallen utgör trista påminnelser om att inte alla som rör sig i terrängen med vapen följer lagen. De här personerna drar genom sina handlingar övriga vapenbärare, det vill säga oss finländska jägare och vårt anseende, i smutsen. De personer som under de senaste åren har dömts för illegalt dödande av stora rovdjur, det vill säga för tjuvjakt, har i så gott som samtliga fall haft jaktkort och således varit jägare. Är det månntro dags för självrannsakan och egenkontroll för att tillsammans rensa ut det här ogräset som svärtar jakten i vårt land, som ju i övrigt håller en hög etisk nivå! Försvårar handläggningen av dispenser Som vi alla vet så åtnjuter de stora rovdjuren ett särskilt skydd i EU:s naturdirektiv, vilket försvårar handläggningen av dispensansökningar. Det västnyländska fallet och fallet i Nakkila gör sannerligen inte handläggningen av ansökningar enklare! Den här utvecklingen är synnerligen beklaglig i synnerhet som dispensbesluten för varg brukar ta omvägen via en förvaltningsdomstol. Nu ska vi alltså ta oss en funderare på om vi vill vara uppskattade och erkända förvaltare av landets viltresurser eller brottslingar. Vi ska se till att det nu och alltid är nolltolerans mot tjuvjakt som gäller!. Nu ska vi alltså ta oss en funderare på om vi vill vara uppskattade och erkända förvaltare av landets viltresurser eller brottslingar. Vi ska se till att det nu och alltid är Mörka moln över jakten i vårt land om brottsmisstankarna bekräftas som gäller!
Prognosmodell: 228-311 vargar nu i landet H U I P P U M E R K K I M M E Lapua ® ja Vihtavuori osta yhdessä edullisemmin! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Ostaessasi • 1000 kpl Lapua® G477 -luoteja (.30, 6,5 g. OTCE) ja • 2 kg Vihtavuori Premium N120 tai N130 -jälleenlatausruutia, tarjoamme toisen kilon puoleen hintaan! *) Lisää Lapua ® ja Vihtavuori -tarjouksia tulossa 2019! -50 % *) Suositusvähittäishinnasta. Ta rj ou s on vo im as sa 20 .1 2. 20 18 sa ak ka ta i ni in ka ua n ku in ta rj ou st uo tt ei ta ri it tä ä. Nordis Oy Lapua ja Vihtavuori Metsästäjä nro6 2018_210x267mm.indd 1 24.10.2018 11:05:06