• 1 / 2009 Citykaninen har kommit för att stanna Statssekreterare Lind: St Storarovdjurspolitiken är en inlärningsprocess Vinterjakt på fälthare Markus Maulavirta: Viltets värdegrund bör bevaras fram till tallriken Så här bygger du en snöhydda
• Gästskribenten: Fantasier ger makt Centerextremisten och påverkaren Juha Kuisma förklarade i tiden på ett oemotsägligt sätt varför Finland är en demokrati. I sin bok Tuli leivän antaa skrev han att det beror på att vi här i norr är utlämnade åt de förnybara naturresurserna, vilket alltid har krävt samarbete. Tanken är vettig Utnyttjandet av icke förnybara naturresurser ­ olja, naturgas, mineraler ­ kräver framför allt kapital. Däremot har de förnybara alltid krävt samarbete - vid svedjebränning, forna tiders älgjakt på skidor, i skogsbruket. Nyttjarna av förnybara naturresurser har dock ett problem, som utnyttjas systematiskt och skrupelfritt av motståndarna till verksamheterna ifråga: nyttjandet av dessa resurser kräver i det närmaste alltid att man tar livet av någonting. Alltså dödande Av publiciteten att döma går budskapet också fram. På tidningarnas sidor presenteras förvånande ofta människor, som tycker att trämöbler och -hus är fina saker, men att fälla träd - det är brottsligt. Det finns dock också en annan sanning Attacrörelsens grundare Ignacio Ramonet har sagt att det är ett grundläggande fel att inbilla sig att världen är sådan som den ser ut att vara när man följer med medierna. Vi i skogsbranschen vet det här. På Finska Forstföreningen har vi sedan början av 1990-talet systematiskt följt upp medborgarnas inställning till skogen. Frågorna i opinionsundersökningarna Skog och trä, som vi utfört i samarbete med Taloustutkimus, har varit desamma hela tiden förutom att de utökats (se t.ex. www.smy.fi > Barometrit). Till vår disposition har vi 15 års trend för finländarnas attityder till skogen. Betydelsefullt i denna är inte i sig bara hur dessa fördelas utan också hurdan fördelningens utveckling är och har varit. Å andra sidan har fördelningen i sig betydelse om den är sådan som hos oss. Trots att vi ställt nästan hurdana frågor som helst till medborgarna har resultatet alltid varit detsamma: andelen synpunkter som starkt eller relativt starkt stöder skogsbranschen är 60­80 %, ibland högre. Vid sidan av den här generella sanningen är vissa detaljer typiska Av dem som stöder de gröna anser ca 90 % att skogsvården i vårt land är god eller mycket god. Skogsforskarna och -proffsen hör till de tillförlitligaste infokällorna ifråga om skogsbruket, men också när det gäller säkerställandet av mångfalden i skogsnaturen; miljöorganisationerna landar också i den frågan först på en tredje plats. I början av 2000-talet hade skyddet av vårt lands skogar kommit långt. Miljöorganisationerna började få svårigheter med att få någon att tro att ekologin kräver ytterligare skydd. Då tog de i bruk en ny motivering av skyddet: skogarnas rekreationsbruk. Inom skogsbranschen förundrade man sig ­ finländarna rör ju sig ytterst aktivt i skog och mark och normala ekonomiskogar har alltid varit goda nog. Det behövdes information. Och när vi frågade hur landet ligger visade det sig att nio av tio finländare ansåg att de nuvarande skogarna räcker bra eller relativt bra till för rekreation, som t.ex. bär- och svampplockning och friluftsliv. Dessa uppgifter torde ha betydelse också för jägarna. Vill man ändå ha information om medborgarnas inställning till jakten så ska man fråga. Det blir inte ens dyrt. Några hundra euro per frågas. Skribenten är kommunikationsplanerare vid Finska Forstföreningen. Hannes Mäntyranta Vad tycker du? Hurdan är den bild medierna ger av jakten? Är den korrekt eller fel? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna Gästskribenten G i är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten. 2 Jägaren 4 / 2008
• Innehåll N:o 1 23.01.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 06.04.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_01 Pärmfoto: Päivi Leikas sida 16 Klappjakt på hare sivu 24 sida 8 Författningarna binder distrikten vid beviljandet av licenser för problemrovdjur Kaninen ­ en livskraftig erövrare sida 48 Markus Maulavirta: Viltets värdegrund bör bevaras fram till tallriken 2 4 5 6 8 sida 30 Jakten ger 15-åriga kusiner spänning och gemenskap 34 Ungdomar på jägarkurs i Laitiala 37 Lockjakt på räv 38 Undersökning: Finländaren jagar för naturupplevelsernas skull ­ ensam eller i ett litet sällskap 42 Med Eki på vandring: Snöskottande jägare 45 Forskarperspektivet: Är skogsrenen förloraren i ett triangeldrama? 46 Dags igen för inventering av spår i snön 48 Markus Maulavirta: Viltets värdegrund bör bevaras fram till tallriken 52 Ålandsnytt 54 Över tusen älgjaktlag nästa höst på statens marker 56 Aktuellt från ministeriet: Förändringarnas tid 58 Ungdomarna lämnas i sticket ­ Hur ställer sig din egen jaktförening till nya medlemmar? 60 Delta i jaktvårdsföreningens årsmöte 62 Nu är det dags att påverka skötseln av jaktfrågorna ­ Kallelse till jaktvårdsföreningarnas årsmöten 66 Jägarorganisationen meddelar 69 Adresser 70 Affärer Medlem i Tidningarnas Förbund 12 13 14 16 18 20 24 28 30 33 ISSN 0355-2683 Gästskribenten: Fantasier ger makt Vildmarkskalender Ledaren: Är vapnen problemet? Statsekreterare Jouni Lind: Rovdjurspolitiken är en inlärningsprocess som förutsätter långsiktighet Författningarna binder distrikten vid beviljandet av licenser för problemrovdjur Anmäl lodjurskullarna! Ordförandens spalt: Valår Skötandet av rovdjurskonflikter i tätorter kräver samarbete Klappjakt på hare Vaktjakt på fälthare ger god utdelning Kaninjakten i staden kräver ändringar av författningar Kaninen ­ en livskraftig erövrare DU är jaktens viktigaste ambassadör Jakten ger 15-åriga kusiner spänning och gemenskap Jakten på statens marker: Finländarnas väg höll redan på att försvinna Jägaren 4 / 2008 3
• Vildmarkskalender JANUARI "Januari visar sin egenart: Köld efter snöyra ger illväder", sa det finska folket i tiden. I tavastländska dialekter betyder tammi som namn på månaden just midvinter. Köldrekordet i Finland, -51,5C, mättes den 28.1.1999 i Pokka i Kittilä. I mars börjar midvintern vara över. Myren Vittukeino i Savukoski kommun är dock ännu inbäddad i ett tjockt snötäcke. I vardagsspråket i norr betyder keino en bra färdled och det är ju just vad myrarna är; jämna för skidåkning och lätta att orientera på. Myren ligger vid Kemijoki älvs övre lopp. Prefixet på myrens namn har sitt ursprung i de stora skogshyggena i början av senaste sekel. Det berättas att det i den tidens ganska rörliga skogsarbetargäng också fanns en lokal huggare som på lördagarna avslutade veckan med att skida över myren hem till sin hustru. Kompisarna kallade alltså inte utan fog myren för Vittukeino. MARS I mars inleder flyttfåglarna sin återkomst till häckningsplatserna. En av de ståtligaste återflyttarna är vår nationalfågel sångsvanen, som under föregående sekel var nära att helt försvinna från vår natur. Efter krigen uppskattade man antalet svanpar som ännu häckade på de avlägsnaste myrarna i nordligaste Lappland till bara några tiotal par. Vid sydkusten har midvintern dock under de senaste åren allt oftare förskjutits till februari. Det här påverkas särskilt av att havsisarna på grund av det allt varmare klimatet börjat lägga sig allt senare. Ifjol vintras frös Östersjön endast i Bottniska vikens nordligaste del. I skidornas förlovade land hölls användningen av snöskor länge i skidandets skugga. Under de senaste åren har dock snöskornas popularitet ökat kraftigt. Många långfärdsskidare tar idag med sig snöskor i pulkan. Särskilt då man slår läger är snöskorna praktiskare än långa terrängskidor. Tack vare skyddsåtgärder påträffas sångsvanar numera t.o.m. i huvudstadsregionens randområden. Efter en paus på inemot hundra år har sångsvanen åter tagit plats i t.ex. det häckande fågelbeståndet i Noux. Namnet Noux kommer från samiskans njucka som uttryckligen betyder svan. Fångsten av små rovdjur ska inledas senast i mars. Tidigt påbörjad jakt fokuseras effektivt till vuxna individer som förbereder sig för fortplantningsperioden. Minkfällorna gillras där rovdjuren rör sig. Särskilt bra fångstplatser är vattendragens isfria platser. Fångsten av små rovdjur har gett ytterst goda resultat i fågelvattnens skyddsområden. Fångsten av mårdhund och mink har direkt kunnat ses i produktionen av ungar i projektområdena. Av sjöfåglana är det särskilt ändernas häckningsresultat som förbättrats men det har också tranornas och svanarnas. Text och foto: Eerikki Rundgren FEBRUARI Den 6-8.2.2009 hålls finska mästerskapen i snöskovandring i fjällterrängen kring Iso-Syöte fjäll i Pudasjärvi kommun i anslutning till världsmästerskapen i djupsnöskidning. På adressen www.umpihankihiihto. pudasjarvi.fi kan den intresserade i realtid följa med hur lagen klarar sig. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 4 / 2008
• Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Är vapnen problemet? Skjutintermezzot senaste höst i läroanstalten i Kauhajoki återväckte på ett uppslitande sätt tankarna kring det lika uppskakande blodsdådet i Jokelaskolan hösten innan. Vardera fallet utlöste omedelbart krav på åtstramning av vapenlicenserna. Många politiker och självlärda psykiatriexperter aktiverades. Särskilt uppskakade var jägarna och sportskyttarna över att vapen hade använts fel på ett dylikt sätt. Ungdomarna hade lyckats vilseleda systemen medvetet och med berått mod. Många frågor ställdes. Den vanligaste frågan var: Varför? Frågan överför dock ansvaret på fel part. Frågan borde lyda: Hur har vi hamnat i den här situationen? Hur är det möjligt att människor i vår välfärdsstat ­ och framför allt ungdomar ­ mår så här illa? Hur kan människans värderingar i sin helhet bli så förvrängda att de leder till dylika uppskakande handlingar? Som man kunde vänta sig gick det första förslaget till lösning av frågan ut på en åtstramning av villkoren för beviljandet av vapenlicenser. Det framkastades tankegångar som att jägarna och sportskyttarna utgör en fara för andra "eftersom de har så många vapen". Det lyftes ytterligare fram ännu strängare förutsättningar för att få licenser: viss tid för dessa, strikt bannlysning av vapen av pistoltyp, läkarutlåtanden etcetera. Alldeles som om dessa lösningar vore "de visas sten", som den förvrängda kantänka inte kan kringgå. Genom att göra villkoren för beviljande av vapenlicenser strängare än de är idag försvårar vi nog vanliga människors liv, men hindrar inte de sorgliga och uppskakande händelserna från att upprepas. En strängering av vapenlicenspraxis skulle innebära detsamma som att en läkare skulle ordinera plåster på en cancertumör. Syftet vore gott och det skulle se fint ut, men det skulle inte hjälpa ett dyft mot själva sjukdomen. Jägarnas, sportskyttarnas och samlarnas vapen är inte något säkerhetsproblem hos oss. Det har också framförts tankegångar om att jägarna inte behöver vapen av typ pistoler. Utöver att de behövs i sportskyttet behövs de obestridligen också vid bedrivandet av vissa jaktformer. Vid fångst med fällor och framförallt vid grytjakt är de ytterst nödvändiga hjälpmedel. Det går inte att göra nånting åt fysikens lagar: ett långt vapen kan inte hanteras i trånga stenhålor eller under kvistiga granar eller rishögar. Jägare som kontrollrundar sin stig med fällor råkar också ofta ut för situationer då det inte är skäl att i onödan visa att de bär vapen. I själva verket finns det inte någon orsak överhuvudtaget att skryta med vapen. Med dem ska man uppträda försiktigt, sakligt och uppmärksamt. För jägaren och sportskytten är skjutvapnet bara ett redskap som lämpar sig för ett visst ändamål. Det är inte någon uppfyllelse av förväntningar som ska fotograferas eller videobandas eller läggas ut på nätet för att beundras. För jägaren är det bara en nödvändig grunka liksom ränseln och gummistövlarna. Man får hoppas att vapensäkerheten hos oss hålls på en hög nivå. I stället för omplåstring bör man kunna gripa sig an själva problemet, som inte är ett vapenförvaltningsproblem hos oss. Jakten, fisket, sportskyttet och många andra sunda sociala aktiviteter har fortfarande en viktig uppgift vid fostrandet av ungdomen till sociala och ansvarsmedvetna vuxna. G PS. I spalten Gästskribenten beskriver Hannes Mäntyranta förträffligt fantasiernas makt inom skogsbranschen. Samma lagbundenheter gäller också för jaktens del. När man följer med medierna känns det ofta som om jakten skulle vara utsatt för hårda motvindar. Så är det dock inte. Enligt opinionsundersökningarna har finländarna inte på årtionden förhållit sig så positivt till jakten som idag. Samma osminkade sanning berättar det faktum att antalet jägare klivit upp till rekordsiffror på över 300 000. Enligt utförda undersökningar är du den viktigaste bearbetaren av föreställningar om jakten. Därför lönar det sig också att läsa Juha Immonens artikel på sidan 28. Ha ett bra inlett jaktår 2009! Jägaren 4 / 2008 5
• Statssekreterare Jouni Lind: Rovdjurspolitiken är en inlärningsprocess som förutsätter långsiktighet Husdjursskador, rennäringens trångmål i det södra renskötselområdet, ersättningarnas otillräcklighet för rovdjursskadornas del, den krympande skogsrenstammen i Kajanaland och det byråkratiska jaktlicenssystemet är några av de frågor som har blivit utgångspunkter för den fortlöpande diskussionen om de stora rovdjuren. De växande stammarna av stora rovdjur har de facto ställt jord- skogsbruksministeriet inför en uppgift som är fylld av utmaningar. Rovdjursfrågorna fyller också en stor del av statssekreterare Jouni Linds arbetstid. J ouni Lind är politisk statssekreterare i jordoch skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttilas stab. Lind berättar att frågorna kring de stora rovdjuren är bekanta för honom alltsedan den tiden han fungerade som europarlamentariker Samuli Pohjamos assistent i Europaparlamentet. Enligt Lind har det jämfört med de åren skett stora förändringar i Finlands storarovdjurspolitik. ­ Realiserandet av rovdjurspolitiken är faktiskt ett slags inlärningsprocess där tidigare erfarenheter kan utnyttjas för att utföra de rätta sakerna allt mera planmässigt, förklarar Lind. Rovdjurspolitiken förutsätter de facto långsiktighet, men samtidigt också en fortlöpande beredskap att reagera på förändrade omständigheter. Och som man kunnat se finns det en hel del jobb kring rovdjursfrågorna. Habitatdirektivet förpliktar Enligt Lind kan kärnan i den storarovdjurspoli- tik jord- och skogsbruksministeriet för idag sammanfattas i tre centrala element: 1) habitatdirektivet, 2) de riksomfattande förvaltningsplanerna för stammarna av stora rovdjur, som medför flexibilitet i tolkningen av habitatdirektivet och sammanför föreliggande olika intressen samt 3) bindning av beslut och åtgärder vid vetenskaplig tillförlitlig kunskap. Lind understryker det faktum att Finland som medlem i EU också har förbundit sig att iaktta gemenskapens naturskyddspolitik. Det här vill man fortsättningsvis inte alltid riktigt förstå trots att vårt land varit medlem i EU ända sedan 1995. ­ Det mångåriga övervakningsförfarandet som gällde jakten på varg och den till detta knutna domen visade att den grundläggande utgångspunkten för den nuvarande storarovdjurspolitiken bör vara skyddet av de stora rovdjuren ­ vi må sedan önska det eller inte, påminner Lind. Enligt Lind var å andra sidan vargdomens slutresultat också en betydelsefull seger för Finland, för det bekräftade att de grundläggande lösningar för storarovdjurspolitiken som vi valt och realiserat i Finland harmonierar med gemenskapsrätten. Det här gjorde det också möjligt att senaste höst utgående från förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren överföra beslutanderätt i frågor gällande de stora rovdjuren till jaktvårdsdistrikten på regional nivå. Lind anser det vara en självklarhet att man i en framgångsrik storarovdjurspolitik tar alla centrala intressegrupper och intressen i beaktande. ­I det här avseendet är de riksomfattande förvaltningsplanerna för stammarna av stora rovdjur dagens arbetsredskap och med hjälp av dem blir det möjligt att samordna med rovdjursfrågorna förbundna starka och motstridiga intressen till nationella riktlinjer. Eftersom alla parter har bundit sig vid förvaltningsplanerna som helheter måste de också acceptera planenliga åtgärder trots att de möjligen strider mot eventuella egna mål. Förvaltningsplanernas betydelse och verkningar kommer att kunna ses först på längre sikt, förklarar Lind. En fungerande uppskattning av stammarna av stora rovdjur är A och O Enligt Lind används jord- och skogsbruksministeriets årliga föreskrifter som ett centralt styrmedel för den rovdjurspolitik som bedrivs på kortare sikt. I dem fastställs gränserna för de maximalt tillåtna fångsterna för respektive rovdjursart. Som ett konkret exempel tar Lind den för innevarande jaktår giv- Ilpo Kojola Statssekreterare Jouni Lind 6 Jägaren 1 / 2009
• ­ I en framgångsrik storarovdjurspolitik ska alla centrala intressegrupper och intressen beaktas, säger statssekreterare Jouni Lind. na föreskriften enligt vilken ministeriet tillåter jakt på hela 214 lodjur, vilket i själva verket överstiger den av vilt- och fiskeriforskningen uppskattade hållbara avskjutningen av lodjur. ­ Det är fråga om en åtgärd som grundar sig på förvaltningsplanen för lodjursstammen. Under de senaste åren har de av lodjuren orsakade renskadorna antagit oroväckande proportioner. Därför strävar ministeriet nu till att särskilt decimera lodjursstammen i renskötselområdet för att få bukt på renskadorna, understryker Lind. Ministeriet har också tidigare vidtagit motsvarande åtgärder. Dylika åtgärder har enligt Lind bl.a. varit borttagandet av en hel vargflock i renskötselområdet. I förfjol anvisades renskötselområdet en extra björnkvot. Lind betonar att en åtgärd liknande lodjursföreskriften är möjlig endast om förvaltningen kan lita på uppskattningarna av rovdjurstammar. Uppskattningen av stammarna av stora rovdjur har i vårt land redan länge grundat sig på systemet med rovdjurskontaktpersoner, vars bärande krafter har varit jägarna. ­ Det här systemet har utgående från frivillighet och talkoanda under tidernas förlopp utformats till ett även globalt sett unikt system, lovordar Lind. Det finns ett behov av att förnya kontaktsystemet Hittills har de av kontaktpersonerna registrerade observationerna insänts på pappersblanketter till vilt- och fiskeriforskningen, där man utgående från observationerna har uppskattat stammarna. Lind är medveten om att uppskattningarna aldrig är absoluta. Han anser det vara väsentligt att man med uppskattningarna kan komma tillräckligt nära det riktiga, varvid besluten kan fattas med tillräcklig säkerhet under iakttagande av försiktighetsprincipen. ­ Å andra sidan ska man aldrig vara helt nöjd med existerande system utan det ska fortlöpande finnas beredskap också för utveckling av uppskattningsmetoderna, säger Lind. Lind berättar att rovdjurskontaktpersonsystemet under de senaste åren uppvisat alla möjliga symtom. Kontaktpepersonerna har t.ex. inte varit nöjda med kvaliteten och snabbheten på den respons de fått från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Samtidigt har det rentav förekommit uppror som yttrat sig på så sätt att observationerna inte har vidarebefordrats utan de har stannat i observatörernas egna bordslådor. Dessutom har dessa på många håll utarbetat stamuppskattningar av sina egna observationer. Som regel har dessa avvikit t.o.m. mycket från Vilt- och fiskeriforkningsinstitutets uppskattningar. Dylikt förfarande har ytterligare rört till den redan sedan tidigare röriga debatten om frågorna kring de stora rovdjuren. ­ På ministeriet har man tagit symtomen i nätverket av kontaktpersoner för stora rovdjur på allvar. Tack vare ministeriets direkta resultatstyrningsmekanism har beredningen av en förnyelse av systemet i själva verket redan inletts på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, berättar Lind. Lind har stora förväntningar på det nya internetbaserade systemet. I det nya systemet görs observationerna såsom tidigare i terrängen. En ändring jämfört med tidigare är att rovdjurskontaktpersonerna själva ska registrera sina observationer i det internetbaserade programmet via nätet, varefter alla användare som har tillgång till systemet direkt kan se den registrerade informationen. Genom att arbeta på det här sättet kan informationsflödet försnabbas med flera månader och som bäst med närmare ett år. Han anser det också vara betydelsefullt att de skadefall som avses i den nya viltskadelagen (det s.k. viltskaderegistret) kan registreras i systemet, t.ex. hund- och renskador inklusive uppgifter om geografisk position, varvid det är lätt för myndigheterna att få en aktuell helhetsbild av situationen inom respektive område. Lind är medveten om att inte alla har fungerande webbförbindelser och att alla inte heller är du med datorer. I dessa fall kan uppgifter om rovdjursobservationer fortsättningsvis sändas in per post på pappersblanketter. ­ Webbsystemet kommer att provköras i Kajanalands, Mellersta Finlands och Satakunda jaktvårdsdistrikt redan under innevarande år, berättar Lind. I systemets inkörningsskede kommer Viltoch fiskeriforskningsinstitutet och jaktvårdsdistrikten även att ordna effektiva intensivkurser. Från 2010 kommer systemet att fungera i hela landet. Samarbete behövs också i fortsättningen i rovdjursfrågorna Till slut vill Lind framföra ett intressant faktum. Enligt honom har inte förvaltningen till alla delar reagerat på de verkningar de växande stammarna av stora rovdjur har orsakat. Många saker utförs ännu med samma resurser som under den tid vi blev medlemmar i Europeiska unionen. ­ Produktivitetsprogrammen och kraven på effektivering av förvaltningen minskar sålunda åtminstone inte betydelsen av ett övergripande samarbete. I det här avseendet behövs det också framöver ett nära samarbete mellan forskningen och jägarna, t.ex. vid produktionen av uppskattningar av rovdjursstammarna, förtydligar Lind. ­ Min förhoppning är att detta samarbete börjar byggas utgående från en ny grund genom att förstå också andras synpunkter och förväntningar. G Text: Sauli Härkönen Storarrovdjurspolitiken förutsätter långsiktighet, men samtidigt också fortlöpande beredskap att reagera på förändrade omständigheter. Jägaren 1 / 2009 7
• Författningarna binder distrikten vid beviljandet av licenser för problemrovdjur Rätten att bevilja skaderelaterade jaktlicenser för stora rovdjur överfördes i början av augusti från jord- och skogsbruksministeriet till jaktvårdsdistrikten. Ändringen mötte å ena sidan motstånd men var å andra sidan välkommen, för man tänkte sig att de regionala jaktvårdsdistrikten skulle bevilja licenser avsevärt lättare än ministeriet. Så gick det dock inte berättar jaktcheferna Keijo Kapiainen från Uleåborgs och Erkki Kiukas från Kymmene jaktvårdsdistrikt. Hannu Huttu 8 Jägaren 1 / 2009
• Inom renskötselområdet beviljades rentav färre licenser för stora rovdjur än tidigare finns rikligt med renar som dödats av varg utan situationen på annat håll måste också beaktas. För renvärden i Kuusamo är det svårt att förklara att hans möjligheter att få varglicens påverkas av vargsituationen i något renbeteslag i Kajanaland hundratals kilometer från Kuusamo. Som beviljare av licenser borde jaktvårdsdistriktet kunna inrikta och prioritera licensena i u några månader senare kan det konstate- som möjligt på samma gång genom samarbete hela det nordliga Finland (Lappland, Kajanaland, ras att det i renskötselområdet har bevil- mellan de två myndigheterna. För den framtida Uleåborg). I hela det här området är vi tvungna jats lika litet skaderelaterade jaktlicenser handläggningens del finns det hopp om att riks- att fungera inom ramen för samma kvot. Kvoför stora rovdjur som tidigare eller kanske rentav dagen ändrar jaktlagen till denna del så att be- ten i jord- och skogsbruksministeriets föreskrift färre. Situationen kunde inte heller vara annan slutsfattandet blir enklare. Klarast vore att jakt- i höstas var därtill ytterst liten. Kvotens storlek eftersom jaktvårdsdistrikten i egenskap av regio- vårdsdistriktet sköter hela saken påverkades av den förmodade nala myndigheter är bundna av exakt samma na- med ett enda beslut. Renbeteslagets nedgången i Kajanalands vargstam senaste vinter. tionella och av EU givna bestämmelser som jordDet tredje beslutet behöver renvärd är och skogsbruksministeriet. Jaktvårdsdistrikten renvärden om renbetelaget ligger Uppskattningen av vargsitvungen att arbetar dessutom med strängare begränsningar i två eller fler kommuner. Det tuationen försvårades därtill av att det bestående snötäcket föll än ministeriet, eftersom detta via sina föreskrifter här är ofta fallet. Renbeteslagen ansöka om helt styr beviljandet av licenser. följer inte kommunnernas gränsent den gångna hösten. Allt tre olika Jaktvårdsdistrikten beviljar licenser inom ra- ser liksom inte heller vargarna detta har krävt ett nära samarmen för små kvoter och strikta tidsmässiga be- på sina strövtåg. Det här tredje bete mellan de nordliga distrikmyndighetsten vid prövningen av licenser. gränsningar. Det här ställer distrikten inför en beslutet får sökanden av Forstbeslut för att verkligt svår uppgift, särskilt inom renskötselom- styrelsen, på vars marker man få avlivnings- Licenserna för lodjur och rådet, där rovdjuren utgör ett hot mot hela ren- rör sig mycket. I beslutet beviljar näringen. Forststyrelsen snöskoterägare elbjörn lättare tillstånd ler jägare som bor i annan komÅtminstone i början har beför vargar Licensbyråkratin är krånglig mun tillstånd för terrängtrafik slutsfattandet varit mycket lät­ särskilt för vargens del som härjar i och jakt. tare för lodjurets och björnens Renskötselområdet är för vargens del ett undanMed undantag för jord- och del. I jämförelse med vargkvorenhjorden. tagsområde i EU:s direktiv. I praktiken beviljas skogsbruksministeriets beslut ten är lodjurskvoten större. De licensen som ett så kallat avlivär alla dessa tillav lodjuren orsakade renskastånd avgiftsbelagda. Det är där- dorna har de facto ökat kraftigt under de senaste ningstillstånd. Härvid får terrängJaktvårdsfordon och andra förbjudna medel för inte underligt om trycket stiger åren och det finns givetvis efterfrågan också på distrikten i användas vid jakten på vargar. Ett på renkarlarna när de äventyrar lodjurslicenser, men på den kan vi svara genom egenskap dylikt tillstånd beviljas för kort tid i tillståndsdjungeln. Ibland lättas att bevilja licenser. och för motorfordonens del fattas Utan renskador kan vi inte bevilja skaav regionala sedan trycket med utbrott över derelaterade licenser ävendockdet finns lodjur i beslutet av jord- och skogsbrukstjänstemännen på distriktsnivå. om myndigheter ministeriet. Sålunda är renbeteslaområdet. Det här har förorsakat en del diskusgets renvärd tvungen att ansöka sioner med licenssökandena. är bundna av Distrikten bör ha nära samarbete är lättheten med beviljandet om tre olika myndighetsbeslut för exakt samma I begynnelseskedet har de störs- avFör björnens delskenbar. Björnarna ha gått i att få avlivningstillstånd för vargar licenser delvis nationella och ta problemen uppstått just för vinteride så just nu förekommer det inte skador . som härjar i renhjorden. Det första beslutet, dvs den vargens del. Fattandet av beslut Björnstammen efter höstens jakt är riklig i norra av EU givna egentliga jaktlicensen får licenssöinom ramen för den blygsamma Finland och problemen dyker upp då björnarna kanden av jaktvårdsdistriktet. Det bestämmelser kvoten har för de tre nordliga di- vaknar ur sin vintersömn när snötäcket sjunker som jord- och strikten varit en krävande och i april. andra, dvs ovan nämnda tillstånd G för användning av terrängfordon skogsbruks- utmanande uppgift. Det räcker Text: Keijo Kapiainen, inte med att det konstateras att får han av ministeriet. Målet är att ministeriet. sköta de två besluten så smidigt det inom renbeteslagets område jaktchef, Uleåborgs jaktvårdsdistrikt N Fältets stora förväntningar fylldes inte i Kymmene Distriktet har gett två beslut om varglicenser ­ snabba, men negativa Den andra ansökan mottogs den 10.9.2008 och beslutet gavs den 22.9.2008. Ansökningarna sändes på snabb remiss Dagens informationsförmedling fungerar lyckligtvis snabbt. Jaktvårdsdistriktet sände ansökningarna samma dag de ankom med e-post på remissrunda till de centrala intresseorganisationerna. För yttrandena begärdes snabba svar. Detta för att distriktet vid behov och om förutsättningarna skulle ha fyllts skulle ha möjlighet att fatta ett snabbt positivt beslut. Utgångspunkten är att ju snabbare jaktlicensen kan skrivas dess bättre är möjligheterna att ta bort ett eventuellt problemrovdjur. Jaktvårdsdistriktet hade redan tidigare fattat beslutet att yttranden om ansökningar, beroende på ansökans motiveringar, bl.a. begärs av den lokala polisen, kommunens landsbygdsnäringsmyndighet, kommunens kulturnämnd, MTK:s lokala I juli-augusti slog medierna upp nyheten att jaktvårdsdistrikten framöver kommer att sköta alla jaktlicenser för stora rovdjur. Förväntningarna på fältet var stora ­ folket utgick ifrån att det nu ska bli annat ljud i skällan när jaktchefen själv tar en titt på ansökningarna. Verkligheten var dock en annan. För jaktvårdsdistriktet i egenskap av myndighet gäller jaktlagen och -förordningen, organisationens reglemente och av jord- och skogsbruksministeriet givna föreskrifter "i all sin stränghet". Eftersom det är fråga om styrning som grundar sig på lagstiftning och med stöd av denna utfärdade bestämmelser har jaktvårdsdistriktet inte möjligheter att avvika från nämnda författningar. När detta skrivs har Kymmene jaktvårdsdistrikt gett två beslut om jaktlicens för varg. Vardera har ur sökandens synpunkt varit negativa och ur vargarnas synpunkt positiva. En annan förväntan på fältet var att beslutet om ansökan skulle ges möjligast snabbt. Den förväntan kunde jaktvårdsdistriktet infria relativt bra: den första ansökan ankom till distriktet den 3.9.2008 och beslutet gavs den 15.9.2008. Jägaren 1 / 2009 9
• organ, TE-centralen, Finlands Jägarförbunds distrikt, kenneldistriktet, naturskyddsdistriktet, miljöcentralen och gränsbevakningsväsendet. Remissrundan var synnerligen nyttig. Så här fick vi höra intresseorganisationernas synpunkter. Besluten om ansökningarna sändes genast också till intresseorganisationerna för kännedom. Det behövs en ändamålsenlig blankett för ansökan Ansökningarna var båda sakliga. Handläggningen av den ena av ansökningarna skulle ha gått minst ett dygn snabbare om den hade kommit till jaktvårdsdistriktet med e-post. Den vanliga postgången tar minst ett dygn och i slutändan kan ett dygn, om det är fråga om ett positivt beslut, vara den avgörande faktorn vid fokuseringen av licensen. Det lönar sig också att sätta nån annan än regionens rovdjurskontaktperson som sökande. Kontaktpersonens utlåtande behövs vid hand- läggningen av ärendet och om han själv är sökande så är han jävig i ett ärende som gäller hans egen ansökan. Det finns ett behov av ändamålsenliga ansökningsblanketter så att sökanden redan i samband med ansökan kan precisera motiveringarna av ansökan i enlighet med 28 § 1 mom. i jaktförordningen. Jaktvårdsdistriktet har efter de två ovannämnda ansökningarna utarbetat en blankett, som åtminstone tillsvidare används i distriktet. Före beslutet om ansökan fattas ska jaktvårdsdistriktet gå igenom den checklista på tio punkter som bilagts jord- och skogsbruksministeriets permanenta föreskrift. Därför är det ytterst välkommet om sökanden redan vid inlämnandet av ansökan har fyllt i så många som möjligt av punkterna på checklistan ifråga. Särskilt betydelsefulla är observationer av de stora rovdjur det är fråga om och dessas göranden och låtanden: närvaron i närheten av bosättning, inträffad skadegörelse samt risken för ytterligare skador. Medierna är mycket intresserade av frågor som rör de stora rovdjuren och Förväntningarna på fältet vill hållas ajour med allt som gäller var stora ­ folket utgick ifrån jaktlicenser för stora rovdjur. Å ena sidan är det en bra sak men å andra att det nu ska bli annat ljud i skällan när jaktchefen själv tar sidan tar det tid från handläggningen av licensärendet. en titt på ansökningarna. Tolkningarna av bestämmelserna motstridiga Jord- och skogsbruksministeriets tillsvidare gällande föreskrift vållade en aning huvudbry. Vad avses med den i föreskriften nämnda omedelbara händelsen för vilken licens kunde beviljas? Om vi tänker efter så sker ju en omedelbar händelse just nu, en händelse som pågår och händer i denna stund. Hur skulle en jaktlicens någonsin hinna till en dylik omedelbar händelse? Att avgränsa licensen till ett begränsat område kräver tursamma gissningar om var och när problemrovdjuren härnäst slår till. Å ena sidan sägs det att jaktlicenser inte kan beviljas i förebyggande syfte och å andra sidan att man inte behöver vänta på skador. Vardera ansökan ankom under en tid då det inte låg snö på marken. Det här försvårar avsevärt möjligheten att göra observationer och fokusering av en eventuell jaktlicens på just de rätta djuren. Snölös mark, tid högst två veckor, jakt inom ett begränsat område, fokusering till vissa exakt rätta individer och meddelanden till polisen om start till varje jakt ger säkert i praktiken även en eventuell innehavare av jaktlicens en svårlöst ekvation. Skillnaden mellan EU:s synsätt och vardagen är som skillnaden mellan dag och natt En mycket typisk skillnad mellan det praktiska livet och kommissionens synsätt framgår av kommissionens motiveringar vid handläggningen av Finlands vargtalan. Kommissionen berättade ju att det finns alternativa lösningar till dödandet som är värda att beakta och föreslog bl.a. att hundar och husdjur skulle hållas nattetid inomhus och i inhägnader. Inte heller den här lösningen ser ut att fungera i våra förhållanden eftersom det bakom båda ansökningarna låg situationer där vargen anföll hundar dagtid. G Text: Erkki Kiukas, jaktchef, Kymmene jaktvårdsdistrikt Hannu Huttu 10 Jägaren 1 / 2009
• VINTERNS FAVORITSTÄLL SNOWCAMO VE NT ILE R AN DE Vinterjägarens favorit, den både värmer och håller dig varm. Camoställets mönster smälter perfekt in i vinterterlandskapet. Unikt finskt vinterterrängsmönster som är designat av Kimmo Takarautio. Nytt AIR TEX2 ­membran i toppklass när det gäller vattentäthet och andningsförmåga. Smuts avvisande Teflon yta, både tyget och membranet är testat i minusgrader. | JAHTIJAKT SNÖCAMO STÄLL Erätukkus förmånspaket 0,- R VÄ M E L A MI NER inkl. för 149 00 månspa + levera nskostnad er ITSTÄLL ket Jahti Jakt traditionella vadmalsställ, stället håller dig varm och bekväm även under sträng kyla. För den erfarne jägeren är detta stället det mest eftertraktade plagget inför vinterjaktens kalla dagar. Vadmalsstället är utvecklat med noga genomtänkta detaljer så att även den mest kräsne jägaren kan uppskatta ställets tekniska egenskaper och stiliga design. Materialet i detta vadmalsställ är ett resultat nogran forskning och product utveckling som gör att Jahti Jakt vadmalsställ är slitstarkare än vanliga vadmalsställ samt håller värmen bättre och är andande. JAHTIJAKT VADMALSSTÄLL + levera nskostnad er BEGRÄNSAT ANTAL RING OCH beställ Beställ TAMPERE, Possijärvenkatu 4 129 00 NYHET! www.eratukku.fi VANTAA, Valimotie 27 OULU, Alasintie 8 LAPPEENRANTA, Jägaren 1 / 2009 11 Kauppiaankatu 2 | S FAVOR D VA VINTERN TT ÄT T EN T | 020 747 7000 A Ribbstickad mössa Halvfingervantar Denna efterfrågade overall är som gjord för tex. vinterfiske, scooterfärder och älgpasset mm. Overallen är både vattentät och andande med Air-TEX membran, den håller dig även varm och bekväm tackvare Air-TEX värmeisolering. Overallen är rikligt utrustad med fickor och har reflexer i byxben och rygg, den har även snölås i byxbenen samt handvärmare i ärmarna. Overallen är också förstärkt vid knäna samt i baken, alla sömmar är också tejpade. JAHTIJAKT MEMBRAN OVERALL NYHET! s+ leveran r kostnade 129 00
• Anmäl lodjurskullarna! Efterhand som lodjuren blir fler så blir det också allt svårare att uppskatta deras antal. På sina håll observeras det spår nästan varje dag och då kan det hända att spåren blir förbisedda. Om vi ändå vill ha en riktig uppfattning om hur många lodjur som det finns så borde åtminstone observationerna av kullar rapporteras till kontaktpersonen för de stora rovdjuren. re har blivit korta. När det sedan bjuds på dagar med snö så borde inventerandet göras så effektivt som möjligt. Jämförelsemetoder för att minimera felen Alla kända metoder för att uppskatta storleken på viltstammar är behäftade med felkällor. Vid analyser av observationsmaterial kan felkällorna exempelvis utgöras av att de valda avståndskriterierna inte passar ihop med lodjursbeståndet på den aktuella orten, men det handlar i ännu högre grad om det omöjliga i att bedöma observationsmaterialets representativitet och täckningsgrad utan exakt kännedom om hur effektivt rovdjuren har observerats på orten i fråga. Forskarna blir tvungna att arbeta utifrån antagandet att materialet som de har fått omfattar alla kullar som rör sig i trakten. Den bild som observationsmaterialet ger ska åtminstone i områden med ett tätt lodjursbestånd gå att jämföra med motsvarande material som har samlats in med andra metoder. De omfattande svenska inventeringarna skulle kunna tjäna som ett slags jämförelsematerial. Där går inventerarna till väga så, att de följer påträffade färska spår av lodjurskullar bakåt ända tills spåren är äldre än tidpunkten för föregående snöfall. Den här metoden har tillämpats vid inventeringar av varg i Kajana. G Text: Ilpo Kojola, VFFI edömningen av lodjursstammens storlek bygger huvudsakligen på observationerna av kullar. I nordligaste Finland där lodjursstammen är gles är också observationerna av enstaka individer av stor betydelse. Vid bedömningen av antalet lodjur utgår man först och främst från observationerna av kullar eftersom honor med ungar rör sig på ett mycket mer begränsat område än ensamma individer. När två honor med ungar lever som grannar förekommer det en viss överlappning i reviren, men inte alls i lika stor utsträckning som hos ensamlevande individer. När observationsmaterialet är täckande så går det på goda grunder att bedöma antalet separata kullar. Bedömningen utgår fortsättningsvis från det svenska forskningsmaterialet om kullars revir. I framtiden kommer kriterierna att specificeras så att de också tar hänsyn till finska forskningsresultat bara dessa först blir tillräckligt representativa. Vi får fram det totala antalet lodjur genom att multiplicera det uppskattade antalet kullar med talet sex. B Spår i spår Observationerna av lodjurskullar handlar för det mesta om spår eftersom arten främst rör sig på natten. Den bästa tiden för observationer är hela snösäsongen med undantag av mars då lodjuret brunstar. Om man då upptäcker två spårlöpor med olika stora tassar så behöver det inte nödvändigtvis innebära en hona med unge utan det kan vara en hane och en hona som rör sig tillsammans. När snön ligger djup går honan före och ungarna har för vana att omsorgsfullt stiga i sin mammas spår. Den som inte ser noga efter upptäcker kanske inte att där har gått en hona med ungar i släptåg. För att få reda på antalet ungar måste man följa spårlöpan till en plats med tunt snötäcke som till exempel en plogad väg, där honan och ungarna gör sina egna spår. I landets södra och västra delar utgör inte snödjupet längre något problem utan snarare bristen på snö. Perioderna med lämpligt observationsfö12 Jägaren 1 / 2009 Ilpo Kojola
• Ordförandens spalt Valår Enligt gällande jaktlag väljs det innevarande år igen styrelser på alla nivåer i vår organisation: i jaktvårdsföreningarna, -distrikten och Jägarnas Centralorganisation. I valen, som sker vart tredje år, kan till och med hela styrelsen bytas ut. För kontinuiteten i verksamheten sitter denna praxis inte riktigt bra, men måste följas tills annat stadgas. I de flesta av jaktvårdsföreningarna har jaktföreningarna redan på förhand kunnat komma överens sinsemellan om fördelningen av platserna. Om ändå hela styrelsen byts ut föreligger det risk för att det efter tre år följer en ny kraftmätning. Det långsiktiga arbetet störs. Detsamma gäller för jaktvårdsdistrikt med många föreningar. Önskvärt vore därför att föreningarna på förhand kunde komma överens sinsemellan om ett cirkulationssystem för styrelseplatserna. De senaste åren har jaktvårdsdistriktens betydelse i viltförvaltningen ökat. Den senaste sommar genomförda nyordningen - överföringen av beviljandet av licenser för stora rovdjur till distrikten, alltså till regional nivå - underströk ytterligare distriktens betydelse. Deras karaktär som myndighet stärktes. I fortsättningen borde förvaltningens förtroendevalda personer klart inse sin egen ställning och uppgift och överlåta fattandet av myndighetsbeslut till tjänstemännen. Om alla medlemmar av distriktsstyrelsen byts kan de inte genast från början ha en klar uppfattning om distriktets personal, ekonomi och resurser. Å andra sidan för nya personer i styrelsen med sig nya uppfriskande vindar. Vid valet av styrelse för centralorganisationen möter måhända inte problem av den här typen. Jaktvårdsdistrikten bildar valområden från vilka det väljs representanter enligt gjorda avtal och alterneringsprinciper. Redan nu vet man åtminstone att ordföranden kommer att bytas eftersom jag lämnar uppgiften. Vår viltkoncerns styrka är talkoarbetet, som styrs på olika nivåer i vår organisation, i föreningarna, distrikten och centralorganisationen, av omkring tvåtusen aktiva förtroendevalda. En sådan grupp människor från olika områden i samhället medför en enorm sakkunskap och samtidigt koppling mellan hela viltkoncernen och det övriga samhället. Det är en oersättlig resurs vid genomförandet av viltinventeringar och andra talkoarbeten. En verkligt stor betydelse har vårt frivilligarbete i dessa tider när det utförs en evaluering inom hela viltkoncernen. Min förhoppning är och jag hoppas att man inser vilken betydelse det talkoarbete vi utför har när det är dags för slutledningar. Någon sådan penningsumma står inte att uppbringa, inte ens i ett sådant fall att det ekonomiska läget generellt skulle vara bättre. I den här situationen kunde inte de utbrott av närmast grinighet, som förekommit inom några rovdjursområden, ha kommit vid en sämre tidpunkt. Man k----r i eget bo när man borde uppträda enat utåt. Vårt samhälle förändras snabbt. Migrationen till tätorter förlänger avstånden mellan bostadsorterna och platserna där man tillbringar sin fritid. Det växande kraven i arbetslivet och en allt snabbare livsrytm sliter vår medlemskår. Förändrade fritidssysselsättningar fjärmar ungdomen från oss. Trots det borde vi få ett ökat antal ungdomar med i vårt fina naturintresse, såväl inom förvaltningen som i talkoarbetet. Det finns gott om utmaningar och saker att fundera på. G Simo Syrilä ordförande, vildmarksråd Jägarnas Centralorganisation Jägaren 1 / 2009 13
• Skötandet av rovdjurskonflikter i tätorter kräver samarbete Konflikter som orsakats av stora rovdjur som blivit inblandade i trafikolyckor eller kommit in i tätorter eller till andra platser där deras närvaro är oönskad har blivit allt vanligare under de senaste åren. För att möta dylika situationer har det grundats beredskapsorganisationer på olika håll i landet. Inom ramen för projektet Taajamasuurpedot (Stora rovdjur i tätorter) utarbetas nu anvisningar för grundande av fler lokala organisationer. Verksamheten förenhetligas och kursmaterial produceras för utbildning av medverkande samarbetsparter. 14 Jägaren 1 / 2009
• A ntalet problemsituationer mellan män- punkt. Även efter detta fortsätter djuret sin flykt niskor och rovdjur har ökat i takt med en kortare sträcka. Mitt i ett bosättningsområde att stammarna av stora rovdjur har vux- är det helt omöjligt att förutse åt vilket håll djuit. Att lodjur, vargar, vildsvin och björnar blir ret flyr. överkörda av bilar eller tåg är inte mera ovanSövning kräver optimala förhållanden och ligt. Rovdjur som råkar ut för trafikolyckor dör djuret borde vara möjligast omedvetet om mäninte alltid genast, utan det niskans närhet. Det är ockhänder att de flyr skadade så svårt att bedöma hur stor ut i terrängen. I dylika si- I konfliktsituationer dos av narkosmedlet det betuationer förpliktar såväl hövs; en för liten dos får inte bör man komma jaktlagen som djurskyddsdjuret att somna och en för lagen människor att agera stor dos kan döda det. ihåg att ett stort på ett sådant sätt att djuret rovdjur som Beredskapsinte behöver lida. Då det är fråga om stora hamnat mitt i ett tätt organisationer i rovdjur bör det också hålbebyggt område jaktvårdsföreningarna las i minnet att de som skaUnder våren 2009 grunbefinner sig i en dar jaktvårdsdistrikten i dade innebär en säkerhetsrisk för människor som för djuret atypisk samarbete med jaktvårdsrör sig i området. Om det omgivning och lätt föreningarna beredskapsorganisationer som i stora inträffar en olycka med ett grips av panik. rovdjursärenden fungerar stort rovdjur inblandat bör som handräckning för poen signal genast slås till det lisen. I regioner där beredallmänna nödnumret 112. Via detta går informationen om det inträffade skapsorganisationer grundats redan tidigare vidare till den polismyndighet som sköter den uppdateras organisationernas verksamhet och övergripande ledningen i situationen ifråga. Po- förenhetligas till vissa delar så att de motsvarar lisens fältledare kontaktar jaktvårdsföreningens de anvisningar som utarbetats inom ramen för kontaktperson, som i sin tur tillkallar för efter- projektet Taajamasuurpedot. Målet för projektet är att det inom varje jaktsök av stora rovdjur utbildade hundpatruller och ett behövligt antal andra lokala aktörer. I vårdsförening efter våren 2009 ska finnas en dylika situationer är det inte fråga om jakt utan beredskapsorganisation för att lösa storarovom eftersök och vid behov avlivande av ett ska- djurskonflikter och att organisationernas funkdat och farligt stort rovdjur. tionduglighet upprätthålls med hjälp av regelbundet arrangerade kurser och sammankomster Att avliva djuret är alltid för aktörerna. Kontaktuppgifterna för jaktvårdsdet sista alternativet föreningarnas kontaktpersoner för storarovdjursTrafikolyckorna är inte de enda situationerna i konflikter registreras i databasen RiistaWeb, där vilka det behövs assistans av beredskapsorga- polisen och nödcentralen vid behov snabbt får nisationen. I t.ex. västra Finland har björnstam- reda på dem. G mens utbredning och tillväxt medfört nya situationer. Björnarna rör sig mycket långa sträckor Text: Marko Mikkola på kort tid och därför rör de sig nu och då oundvikligt och även oavsiktligt i närheten av människobosättning. Traditionellt rör sig unga björnar fram mot slutet av våren och i början av sommaren i närheten av bebyggelse i hopp om lätt skaffad föda. En björn som kommit till ett tätt bebyggt område eller länge och återkommande rör sig i dess Projektet Taajamasuurpedot är ett av jordoch skogsbruksministeriet finansierat pronärhet aktiverar beredskapsorganisationens jekt, som genomförs åren 2008­2009. verksamhet. I dylika fall försöker man med stöd av polisens beslut styra djurets rörelser till Projektets mål är att: lugnare och skogrikare områden. Ibland är man tvungen att driva bort djuret med hjälp av hunI förenhetliga beredskapsorganisatiodar eller andra för åtgärden lämpliga hjälpmenernas verksamhet för skötande av stora del. Att avliva djuret är alltid det sista alternatirovdjur orsakade konfliktsituationer vet. Till den utvägen är man dock tvungen att ty I producera material för anvisningar och kurser i samband med utbildning av inom sig om alla säkra vägar ut från bosättningsomramen för organisationen aktiva myndigrådet är blockerade för djuret och detta utgör ett hot mot människornas liv och hälsa. heter och jägare I skapa en lätt uppdaterad och modern Stora rovdjur grips av panik databas för de lokala kontaktpersonernas i tätt bebyggda områden kontaktuppgifter att nyttjas vid storarovdjurskonflikter (RiistaWeb). I konfliktsituationer bör man komma ihåg att ett stort rovdjur som t.ex. hamnat mitt i ett tätt I projektet deltar jaktvårdsdistrikten, bebyggt område befinner sig i en för djuret atyjaktvårdsföreningarna, polisinrättningarna, pisk omgivning och lätt grips av panik. Blodet nödcentralsverket, inrikesministeriet, på ett sådant djur har en hög adrenalinhalt och jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas därför kommer inte sövning ifråga. Centralorganisation, Suomen MetsästysjälFör att sövning av ett stort rovdjur ska lyckjestäjät ry, Finska Kennelklubben rf samt as bör djuret vara lugnt och antingen hållas på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. plats eller röra sig så lugnt att sövningspatronen kan avfyras på nära håll mot en viss exakt Projektet Taajamasuurpedot Hannu Huttu Jägaren 1 / 2009 15
• Klappjakt på hare Då vi talar om klappjakt på hare, är det i första hand fältharen som kommer ifråga, åtminstone här i Finland. Klappjakt är ju en form av drevjakt. Denna jaktform är lämplig för många sorters vilt. Fälthare, skogshare, räv, rådjur samt fasaner är viltarter som mest kan komma ifråga. K 16 lappjakten kan liknas vid att fiska med trål, men ändå mer selektivt. Drevkedjan kan inte driva bara en sorts villebråd framför sig utan allt som tar till flykten kommer framför passkyttarna. Om det då är fälthare som jagas får skott endast avlossas mot fälthare och annat vilt får passera. Därför kan jaktformen kallas selektiv även om allt möjligt vilt kommer inom skotthåll. Jägaren 1 / 2009 Klappjakten har fått sitt namn från sättet hur den bedrivs. "Klapparna" rör sig framåt i terrängen i en kedja och klappar i händerna. En del använder en käpp som de klappar i träden med. Det finns även olika hjälpmedel som klappträn och harskramlor. I vårt grannland Sverige är klappjakt på stora gods vanligt. Då deltar en stor mäng drevkarlar och skyttarna är även de talrika. Främst jagas fasan på detta sätt men skånska klappjakter på fälthare är även de stora tillställningar. Här i Finland är vi inte lika storskaliga och i denna text tar vi fasta på klappjakten som jaktform för mindre sällskap och då främst på fälthare. Hund behövs inte Fältharen är på vissa ställen mycket talrik och den trivs ypperligt bland bebyggelse. Vid all jakt är det viktigt att respektera 150-metersregeln. Alltså inget skjutande närmare än 150 meter från bebodda hus om du inte har ägarens lov till det. Ibland får man en känsla av att hararna känner till denna lag! Klappjakt är en effektiv jaktform nära bebyggelse och även på sådana ställen där användande av drivande eller stötande hund är farligt för hunden. Fältharen skyggar inte för livligt trafikerade vägar och med en hund efter sig är det oftast hunden som blir överkörd. Att jaga bland bebyggelse med hund är ej heller att rekommendera av flere orsaker. Alla tycker inte om jakt och hunAtt tuta i horn likt drevkarlarna den kan ju få för sig att jaga en och annan huskatt på samma gång. Den gör i älgjakt väcker bara jakt vi bedriver bör i möjligaste mån onödig uppmärksamhet. ta hänsyn till allt och alla.
• 10­14 deltagare är lämpligt Klappjakten organiseras bäst så att små områden väljs ut där man vet att harar finns. Sällskapet som jagar bör inte vara alltför stort, maximalt 10­14 deltagare är lämpligt. Hälften av deltagarna ställer sig på pass och hälften går i drevet. Säkerheten är alltid viktig så det är bäst om endast passkyttarna är beväpnade. Endast hagelvapen rekommenderas och då drevet är inom synhåll är skott framåt förbjudna. Precis som i annan jakt med sällskap bör det finnas en ledare som ger direktiv om skjutsektorer och vad som är tillåtet att skjuta. Klappjakt på hare resulterar ofta i att annat vilt kommer fram på samma gång. Rävar och fasaner är vanliga extra byten och ibland rådjur. Före jakten startar skall alla vara överens om vad som är lovligt. Naturligtvis hare då som nummer ett, rävar givetvis men inte fasaner och andra fåglar nära bebyggelse. Helt enkelt av säkerhetsskäl! Det händer så lätt att skottvinkeln är oövertänkt i en snabb situation och så regnar det hagel på närmaste stugtak. Harskramla av mehukattiflaska De som går i drevet behöver inte föra alltför mycket ljud. Att tuta i horn likt drevkarlarna gör i älgjakt väcker bara onödig uppmärksamhet! En tom mehukattiflaska fylld med lite småsten har visat sig vara fullt tillräcklig även om enkom gjorda "harskramlor" finns att köpa. Håll kontakt med de andra och gå i samma takt. En och annan hare smiter ibland åt fel håll, men det är sånt som hör jakten till. De som är yngre och har friska ben kan gå flere drev medan de äldre med ålderns rätt kan få stå på pass. Ingen jakt får bli så skyndsam att det inte finns tid för korvgrillning och en kopp kaffe. Ytterst sällan blir man utan byte vid klappjakt. Det får mig att tänka på min jaktkamrats hustrus ord en gång då vi kom hem utan byte, fastän hunden jagat hela dagen: "Skall vi nu igen äta stekta harspår och förbiskjutna änder!" Bytet blev 12 långöron Själv har jag haft förmånen att både få deltaga i och organisera klappjakter på hare. De bästa klappjakterna jag varit med på har ordnats på före detta Korholms skolor i Gamla Vasa. Detta är en skola med utbildning inom många områden nuförtiden även om traditionella linjer inom jordbruk, skogsbruk och trädgård ännu finns kvar. En av eldsjälarna och dragarna för jakten där är Björn Ljungqvist. Denna lärare har många strängar på sin lyra. Hans handalag med skogskolans elever är värd beundran. Att jakt ingår i skolarbetet är en självklarhet. För ett antal år sedan, det vill säga tiden före ridhästarnas dominans över skolans närområde, ordnade så Björn en klappjakt för skogsskolans elever, en del lärare och ett antal inbjudna. Morgonen började givetvis med kaffe medan vi väntade på de senfärdiga. Gamla historier om tidigare klappjakter gicks ige- Sällskapet som jagar bör inte vara alltför stort, maximalt 10­14 deltagare är lämpligt. nom som vanligt. Antalet harar som fällts ge- gång klarade sig även två harar som tog sig ut nom åren kan ingen hålla reda på men bommar på den intilliggande vägen. En såt till avklarades och dåliga skott är det underligt nog ingen som med resultatet tre fältharar före det blev obligaglömmer. Detta måste vara ett särdrag bland jä- torisk korvgrillning. Bakom skogsskolan grillade gare världen över, så även i Gamla Vasa. vi så medhavda korvar. Kaffe och smörgåsar lät När så alla var på plats delade Björn in delta- sig väl smaka. Denna dag var det speciellt mungarna i två grupper. Om inte minnet sviker var ter stämning. Jaktgudarna verkade vara med oss vi hela 14 deltagare denna dag. Björn tog kom- i dag. Harar fanns det väldigt gott om, så Björn mandot över sin grupp medan Kalle Ingo, en an- beslöt att vi nog tar några såtar till om sällskanan lärare, förde befälet över pet hade lust. En sån fråga! Två sin grupp. Eftersom området är såtar senare räknade vi till tolv Rävar och välbekant vet de flesta var fältfällda byten. Elva fältharar och fasaner är hararna har sin gång och var en skogshare. Denna dag ingen daglegan brukar finnas. Björn vanliga extra räv. vet dessutom oftast precis vid byten och Nya jakttraditioner vilken buske jösse finns. Denna speciella dag hade ibland rådjur. skapas vi ny spårsnö som fallit framSjälv jagar jag mest i ÖvermaFöre jakten åt morgonen. Hararnas spår lax. Älglaget jag tillhör har som startar skall fanns likväl i mängd och mastradition att minst en gång per sor vilket bådade gott. Den förvinter ordna en gemensam jakt. alla vara sta såten (området ) togs bakom Oftast då klappjakt på fälthare. överens om skogsskolan. Björns grupp ageVi brukar då ta sådana omvad som är råden där det är svårt att jaga rade klappare och Kalles stod på pass. Knappt hade vi kommit i med hund. Passet sätts oftast ut lovligt. gång före första skottet smällde. på någon av deltagarnas marBara ett skott. Ett skott betyder ker. Hela jaktlaget har nog aldträff eller så gick det så fort att rig varit samlat kring en dylik bara ett skott hann avlossas. Några minuter se- klappjakt men vanligtvis brukar vi vara mellan nare kom det två skott i tämligen snabb följd. åtta till tolv deltagare. Hade skytten ifråga bommat, vilket brukar vara Genom åren har vi haft olika traditioner med fallet om det smäller två skott, eller hade han fått hur jakten bedrivits. Ett år fick hundförarna insin hare? te gå som klappare alls! De hade ju gått sitt för Fem minuter senare var så första såten avkla- oss andra i älgjakten. Detta beslut mottogs med rad. Resultatet var två fältharar. Den andra haren munterhet! De äldre gentlemännen behöver ej hade nog dött med första skottet enligt skytten heller gå om de nu inte nödvändigt vill. men han sköt ett till för att vara på säkra sidan. Bytesmässigt har vi aldrig varit till någon störViltet skall ju inte förorsakas onödig plåga. Två re fara för viltstammarna. Fem fällda harar torde harar till hade passerat fick vi veta. Den ena ut- vara rekord på en dag. Men så blir vi sällan helt om skotthåll och för nära bebyggelse dessutom utan heller, jo en gång hände det faktiskt, men det och den andra hade kommit alldeles för snabbt i har vi förträngt. Fotografiet med en fälld hare, utalltför tät vegetation. anför vår jaktstuga, togs medan övriga deltagare Nu var det Björns grupp som skulle stå på var på jakt med hund. Även de fick en hare, en pass. Sågbacken var i tur nu. Där brukar det all- vit sådan. G tid finnas minst två tre harar. Kalles grupp visade sig vara lika duktiga på att klappa hare då även Text: Ola Sandqvist denna såt resulterade i två fällda fältharar. Denna Jägaren 1 / 2009 17
• Vaktjakt på fälthare är en bra och beprövad metod. En bra matplats för haren med vit snö, klart och kallt väder och inte minst en stark harstam är ingredienserna som kan ge god utdelning åt den jägare som ids göra sig en smula besvär. V aktjakten är en metod som gör det möjligt att jaga fälthare med framgång också på ställen där det inte riktigt går att släppa lös en drivande hund, t.ex. för att där finns livligt trafikerade vägar, eller för att annan infrastruktur i samhället ställer hindrar sällskapsjakt. Det vanligaste sättet att jaga fälthare är med ett jaktlag och en drivande hund, men visst går det också att jaga på egen hand, till och med i mörker. Vaktjakt på fälthare på kvällen eller som "åteljakt" på natten är en mycket intressant jaktform. Det är den finaste formen av frid! Runt omkring en finns ingenting annat än den ljudlösa natten, man hinner tänka sina egna tankar och hoppas på att få höra det rytmiska ljudet av en fälthare som närmar sig! Fler än en vitsvansjägare på vaktjakt har kunnat fördriva kvällen i skjutkojan med att titta på fältharar som äter av hjortfodret. Det är ju ofta så att fälthararna passar på att utnyttja fodret som har lagts ut åt hjortarna eftersom bägge arterna trivs i samma miljö i jordbruksbygder. Hjortutfodringar som gästas av fältharar är självfallet också utmärkta ställen för harjakt, men man kan förstås också ställa i ordning särskilda matplatser för fälthararna. Då kan man utse en plats som är lämplig för både haren och jägaren. Vaktjakt på fälthare kan ge god utdelning En bra matplats är A och O Begränsa inte utfodringen till säd utan bjud också hararna på tvättade morötter och gröna grönsaker. Fältharen gillar även bröd, mäsk efter svagdricka, kålrötter och jordärtskocka. Ofta går det så att även hjortarna och rådjuren börjar fatta tycke för stället, men de vågar sig sällan ända fram till hus. För den som planerar att börja utfodra fältharar gäller det att välja en plats som faller sig naturlig för hararna. Ofta ligger stället nära bebyggelse, vilket folk brukar uppskattar eftersom det ger möjligheter att skjuta just de harar som ställer till med skador i trädgårdar. Det är en bra idé att redan i planeringsskedet kontakta dem som bor nära, vilket samtidigt kan avkasta nyttiga tips. Och om samarbetet löper riktigt bra så kan det kanske till och med ordnas en vaktplats in- Spåren på matplatsen och ne i något lider eller garage. Flytthögarna med harpiller visar var bara skjutkojor är också väldigt det lönar sig att vakta. praktiska. Om jakten ska bedrivas med studsare så är cirka 40 till 50 meter ett lämpligt avstånd mellan utfodringen inverkar också på valet av vapen. En jaktbåge och skytten. För en hagelskytt gäller cirka 20 till passar utmärkt vid en gårdsplan medan hagel30 meter och för en bågskytt ungefär 15 meter. bössan kräver mera svängrum så att säga och Glöm för allt i världen inte bort att om avstån- studsaren kräver ännu mer för att vara säker det till ett bebott hus är kortare än 150 meter så och inte störa folk. Studsaren är ett bättre val vid måste skytten alltid ha tillstånd av byggnadens vaktjakt än hagelgeväret eftersom den inte är lika invånare eller ägare. Normalt brukar folk inte känslig för små fel i avståndsbedömningen. Fast säga nej när man frågar. å andra sidan finns det ingenting som hindrar jägaren från att sätta upp avståndsstolpar för till Glöm inte säkerheten! exempel 30 meter. Planera alltid skjutsektorerna på förhand och Vid svag belysning är det inte så lätt att skjuta kontrollera att det finns säkert kulfång. Platsen med hagelbössa, eller rättare sagt inte så lätt att 18 Jägaren 1 / 2009 träffa med en sådan som man kunde tro. Det måste vara ett väl inkört hagelgevär som passar en eftersom spången och kornet har egenheten att försvinna ur sikte. Det kommer absolut inte på fråga att skjuta på en fälthare bakifrån eller på för långt avstånd. 20 till 30 meter är ett lämpligt skjuthåll. Platsen och jägarens egna preferenser avgör i sista hand valet av vapen, men studsare är att rekommendera om bara säkerhetsaspekterna tillåter det. Håll dock i minnet att det med dagens lagstiftning inte är tillåtet att använda vanliga miniatyrgevär på harjakt, det vill säga med kaliber 22 LR. I övrigt kan kalibervalet variera från en fågel-57:a till en hjortstudsare. Optiken är en viktigare faktor än gevärets kaliber. En halvmantlad kula dödar i regel en fälthare på fläcken och är av säkerhetsskäl ett bättre Kimmo Pöri
• val än helmantlad ammunition eftersom den splittras när den träffar djuret eller senast när den slår i marken ­ vanligen en plöjd och frusen åker. Den som använder helmantlade kulor ska helst se till att han har en backe som kulfång eller ett tätt skogsbestånd som hejdar kulan. Det får absolut inte finnas några byggnader på åtminstone en kilometers avstånd i skjutriktningen. Det har blivit vanligare med ljuddämpare på studsare, vilket är en bra lösning med tanke på knallen. Å andra sidan tränger ljudet av ett skott knappt ens in i bostäder, även om avståndet skulle vara kort. Rekognoscera på förhand När hågen står till harpasset så är det bäst att börja med att göra en runda på dagen till alla utfodringar och ta reda på var det rör sig mest harar. Spåren på matplatsen och högarna med harpiller visar var det lönar sig att vakta. Det är klok politik att förlägga rekognoscerandet så, att man kan se de senaste nätternas spårlöpor. Fältharen rör sig helst vid klart och kallt väder, vilket betyder att då ska också jägaren tillbringa kvällen och förnatten på passet. Fältharen låter sig för all del inte avskräckas av ett lätt snöfall, men den gillar bäst när kölden knäpper i knutarna. Klart månsken är självfallet en stor fördel med tanke på sikten, men om jägaren har en studsare med ljusstarkt kikarsikte så fungerar skyttet också utan månsken bara det finns snö. Ett rödpunktssikte där punkten kan dämpas är ett utmärkt hjälpmedel, precis som på hjortpasset. Det är heller aldrig fel att ta med sig en ordentlig fältkikare till passet för att hålla terrängen under uppsikt och följa med vad som händer också längre borta. Ofta går det så, att man upptäcker fältharen med kikaren redan på långt håll. Mårdhunden och räven gästar även de gärna utfodringen och är värda att hålla i minnet. Jägaren får någonting intressant att titta på samtidigt som han får sig en lektion i att vara tyst som en mus. Bara jägaren har klätt sig varmt behöver han inte skuggboxas eller slå åkarbrasor för att hålla värmen utan kan koncentrera sig på att lyssna till stillheten. Jari Pigg Begränsa inte utfodringen till säd utan bjud också på godbitar som kål och morötter. De senare ska helst serveras tvättade. Tärnade kålrötter och morötter samt inhemsk kål i olika former passar utmärkt också till harstek. Vaktjakt på fälthare på kvällen eller som "åteljakt" på natten är den finaste formen av frid! i kojan så att skottet säkert blir dödande trots att måltavlan är liten. Skytten ska likaså på förhand se till att gevärsremmens fästen inte klirrar, att gevärspipan inte dunsar mot kojans väggar, att det inte låter om säkringen och att det inte trillar några tomma läskburkar i golvet. Med en smula övning brukar det gå att osäkra ljudlöst även med en säkring som helst klickar högljutt. Även med en studsare är det bäst att sikta på fältharens vitala organ i trakterna av skuldrorna. Bara jägaren har tålamod att följa med haren i kikarsiktet när den äter så brukar den förr eller senare sätta sig med ryggen till och då är det utmärkt läge för att placera en kula exakt mellan skulderbladen, upptill på ryggen. Det brådskar inte med passningen Efter en träff med en halvmantlad kula är det ingen brådska med att tappa blodet ur haren. Det brukar löna sig att fortsätta vaktandet och ladda om geväret ljudlöst eftersom följande fälthare kan uppenbara sig efter några minuter. Det kan bli flera harar under ett kvällspass i skyttekojan. Om utfodringen är bra så är det inte ovanligt att det kommer flera harar samtidigt, det vill säga vanligtvis två. I sådana fall är det bäst att lugnt och sansat utvärdera läget och börja med den hare som har den kortaste vägen till ett gömsle, räknat i nosens riktning. En hare som blir skrämd av ett skott flyr nämligen i regel rakt ditåt som nosen pekar. Om då den andra haren flyr fältet utåt en öppen åker och hejdar sig efter 50 till 100 meter så befinner den sig fortfarande inom räckhåll för en jägare som är beväpnad med studsare. När doubléharen stannar ska vapnet redan vara omladdat och hårkorset fäst på harens skuldror. Det är bäst att passa haren eller hararna först efter avslutad jakt och göra det på en plats där blodet och inälvorna inte gör folk upprörda eller illa berörda. Inälvorna kan ju användas som bete i fällor för mårdhundar. Tillvaratagandet av en hare är i alla fulla fall enklare än till exempel en vitsvanshjort och innebär ett kärt besvär mitt i natten. En annan fördel med harjakten är att där inte finns några begränsningar eller rekommendationer med eventuella straffpåföljder beträffande kön, ålder eller troféer ­ och haren har ju inga horn! Det räcker med att djuret i fråga är en fälthare, som inte bara är ett intressant vilt att jaga utan också en delikatess på matbordet. G Jari Pigg Ta det lugnt när haren kommer En fälthare är mycket uppmärksam när den närmar sig utfodringen. Uppmärksamheten är en fråga om liv och död eftersom ett oförsiktigt beteende kan bli harens undergång. Även när den äter så lyssnar den hela tiden och spanar av omgivningen. Med några sekunders mellanrum lyfter den på huvudet och lyssnar, och kan blixtsnabbt lägga benen på ryggen och fly fältet. Ifall det var falskt alarm så återkommer den i regel inom tio minuter. I synnerhet vid torrt och kallt vinterföre så kan man höra med blotta örat i nattens stillhet att en hare är på kommande. Om det ligger tunn skare på snön så hörs det ännu bättre. Ljudet är ett rytmiskt "rappa-rappa-rappa" som avbryts allt emellanåt när djuret hejdar sig för att lyssna. Då ska den "vakthavande" jägaren vara alldeles tyst och stilla. Om jägaren då sitter i kojan på en gammal kontorsstol med fjädrar som knarrar när han höjer geväret så blir effekten tämligen säkert den att haren flyr sin kos. Jägaren gör klokt i att på förhand öva hur han höjer sitt vapen och siktar på olika punkter i skjutsektorn ­ och gör det ljudlöst. Det ska helst också finnas ett rejält stöd för armbågarna Fälthararna rör sig aktivt när det är minusgrader och är särskilt aktiva vid skare. Vid en bra matplats kan kvällens jakt avkasta flera harar. Dessutom är ju fältharen en delikatess på matbordet! Jägaren 1 / 2009 19
• Vildkaninen sprider sig i Helsingfors och det finns risk för att arten ska fortsätta att sprida sig i landets södra delar. Inne i tätorter är det förbjudet att skjuta och gällande författningar som reglerar harjakten förbjuder nästan alla jaktmetoder som skulle vara lämpliga i en stad. I detta nu testas olika jaktmetoder med undantagstillstånd, men det är ändå nödvändigt med en debatt om de principer enligt vilka författningarna ska revideras. Pudelns kärna är frågan om kaninen fortsättningsvis ska klassas som ett vilt eller om den ska överföras till skadedjuren. Kaninjakt i staden kräver ändringar av författningar fler för varje år. Under den här vintern har det påträffats bl.a. binnikemask hos kaninerna, men det har inte förekommit epidemier som skulle ha lett till massdöd. Den växande kaninpopulationen orsakar skador av många olika slag. Växterna i huvudstadens parker tar stor skada och på många ställen är till och med träden utsatta. De värdefulla samlingarna i universitetets botaniska trädgård är också i fara. Kaninerna stoppar i sig blommorna som anhöriga har lagt på gravar och när de gräver hålor händer det t.o.m. att gravstenar välter omkull. Det finns alltså tungt vägande skäl att hindra kaninerna från att bli fler och sprida sig. Om det inte hittas några bekämpningsmetoder så kommer arten troligen att sprida sig ut på den nyländska landsbygden. Åtminstone i tätorter och trädgårdar har den möjligheter att överleva. Jordoch skogsbruksområdena verkar tills vidare utgöra en alltför ogästvänlig miljö, men efter hand som våra vintrar blir mildare så kommer kani- I 20 fjol vintras uppskattades kaninpopulationen i Helsingfors till cirka 7000 djur. Under fortplantningssäsongen fortsätter arten att föröka sig kraftigt och på många håll har populationen tre- eller fyrdubblats. Under hösten och vintern stryker en del av kaninerna med, men åtminstone hittills har kaninerna i Helsingfors blivit Jägaren 1 / 2009
• Vildkaninbestånden har uppstått när tamkaniner blivit utsläppta i naturen. Eftersom det föds nya kaningenerationer i rask takt så har kaninernas exteriör på några få år återfått ett utseende som påminner om de vilda förfäderna. nen kanhända att med tiden sprida sig över allt större områden i södra Finland. Enligt lagstiftningen är vildkaninen ett vilt Vid revisionen av jaktlagen 1993 togs vildkaninen med i lagstiftningen. Vildkaninen är nu ett vilt. Den person som ämnar döda en vildkanin måste alltså ha jaktkort, d.v.s. ha avlagt jägarprovet och betalat jaktvårdsavgiften. När lagen bereddes fanns det emellertid inte ännu något vildkaninbestånd i landet och därför formulerades det inte närmare bestämmelser om jaktme- Jakträttshavarna har en central roll toderna. Kaninen buntades helt enkelt ihop med Till de viktigaste aktörerna vid försöken med att hararna. Enligt vår jaktförordning gäller alltså utveckla kaninjakten hör markområdenas ägare att samma jaktmetoder och -tider för vildkaninen eller innehavare, dvs jakträttshavarna. Den viksom för hararna. tigaste aktören är Helsingfors stad, som är den Enligt jaktlagen är det förbjudet att skjuta när- största markägaren i området. Staden ser så pass mare än 150 meter från hus, allvarligt på saken att den vilket i praktiken är ett hinhar anställt en ny tjänsteNär jaktlagen man för att utveckla och der för kaninjakten i näsorganisera kaninjakten. tan alla tätorter. Dessutom bereddes fanns är det enligt ordningslagen Denna är till utbildningen det emellertid viltbiolog. totalt förbjudet att skjuta inte ännu något på allmän plats som exemI försöken deltar också pelvis i parker och på kyrnågra sjukhussamkommuvildkaninbestånd kogårdar. Det är också förner som har hand om stora i landet och därför grönområden samt kyrkobjudet att skjuta på privat samfund och församlingar mark om farozonen tangformulerades det erar allmän plats. inte några närmare med kyrkogårdar. vid tesEnligt de begränsningar Utgångspunkten bestämmelser om som nuvarande lagstiftterna är att använda jaktmetoder som är humana ning ställer upp är det såjaktmetoderna. och kända hos oss. På ledes i praktiken omöjligt andra håll i världen har att jaga kanin i städer och ännu svårare att hindra kaninerna från att bli det både gjorts och rapporterats om försök där fler. Med undantag av pilbåge är alla användbara det också har använts brutalare metoder, som metoder förbjudna. exempelvis gift och biologisk bekämpning. Hos oss har man hittills inte övervägt att använda Försök med stöd av undantagstillstånd sådana. Pågående verksamhet med att testa och utveckla metoder för reglering av kaninbeståndet är där- Kaninforumet diskuterar och koordinerar för beroende av undantagstillstånd. Jord- och Nylands jaktvårdsdistrikt har sammankallat skogsbruksministeriet samt jaktvårdsdistriktet "Helsingfors kaninforum", som välkomnar alla har beviljat tillstånd åt dem som deltar i försöken som är intresserade av vildkaninen eller artens att använda några jaktmetoder som är förbjudna negativa verkningar. Deltagarna utgör en brokig i lagen. Till de här metoderna hör fällor för levandefångst, miniatyrgevär med underljudspatroner, finkalibriga hagelgevär och strålkastare. Saxar som dödar omedelbart är åtminstone för närvarande inte med i testerna eftersom de anses utgöra en reell fara för både husdjur och fredade arter. Undantagslov från ordningslagen har kunnat ordnas genom att polisen i Helsingfors har beviljat tillstånd för skjutvapen på platser som blivit godkända på förhand. I Helsingfors har det också gjorts försök att jaga med fretter som stöter upp kaninerna ur deras hålor. Kaninerna fångas med nät och avlivas genom att bryta nacken på dem. Jägaren 1 / 2009 21 Ville Kuronen
• skara som omfattar allt från kaninföreningar till kaninjägare och djurskyddsaktivister. Kaninforumet har sammankallats fem gånger under de två senaste åren. Där har man utbytt kunskaper och erfarenheter om kaninbeståndets utveckling, om skador som kaninerna ställer till med, skadebekämpning, reglering av beståndet och jaktens metoder och tekniker. En central del av arbetet utgörs av juridiska och etiska överläggningar. Det har varit deltagarnas önskan att verksamheten till alla delar ska vara etisk och lagenlig. Den röda tråden i den metodutveckling som görs med stöd av undantagstillstånd är att djuren ska behandlas humant och med respekt. En annan målsättning är att de kaniner som fälls ska tas till vara som föda för människor. Kaninen är ju en globalt känd kulinarisk delikatess! Försök med både pilbåge och skjutvapen Det har redan i över tio år jagats med pilbåge i trädgårdar och parker i Helsingfors. Metoden passar utmärkt för att reglera bestånden av fälthare. Den passar också för jakt på vildkanin, men bristen på träffsäkra bågjägare har inneburit att bågjakten som metod inte räcker till för att reglera bestånden. Bågjakten på vildkanin innebär också en hel del demolerade pilar som kostar minst tio euro styck. Vid försöken med skjutvapen har man använt sig av miniatyrgevär och hagelgevär med ljuddämpare. Det är nödvändigt med effektiv ljuddämpning eftersom ljudet av skott ofelbart leder till att nödcentralen blir nedringd. Skjutproven har förlagts till platser som Helsingforspolisen har godkänt på förhand. Skyttarna placeras så Koloniträdgårdarna och parkerna i Helsingfors erbjuder fina miljöer för vildkaninerna. Kaninen är en kulinarisk delikatess. Också de kaniner som fälls i Helsingfors passar som människoföda. Veikko Seuna, som är verksamhetsledare på Helsingfors jaktvårdsförening, fyller i ett provtagningsprotokoll för en tungmetallanalys. SUOMI www.midwaysuomi.com Adams & Bennet pipämne kal 22-45 Exemplar ur vårt breda utbud: Speer TNT varmintkulor kal 22-30 från Världens bredaste urval av vapentillbehör för finska jägaren! Tex produkt 177626 170 Tex produkt 571719 35 Weaver kikarsiktsfästen från Heat Factory vantar med kemikalisk värme olika storlekar ! Otis putssett 22-45 kal Tex produkt 141742 10 Tex produkt 266247 28 697209 Produkt 50 Kundsevice vard. 9-17 09-51 22 933, www.midwaysuomi.com 22 Jägaren 1 / 2009
• Ordningslagens bestämmelser och säkerhetskrav har begränsat möjligheterna att testa kaninjakt med skjutvapen. Jakten utförs som vaktjakt på platser med säkert kulfång som har blivit godkända på förhand av Helsingforspolisen. att de skjuter uppifrån ett torn eller en byggnad och på så vis har marken som kulfång. Tyvärr är det ändå ont om sådana möjligheter att placera skyttar och eftersom jakten är fokuserad till kaniner i närområdet så är det svårt att få tillräcklig täckning med den här metoden. Erfarenheterna av jakt med pilbåge och skjutvapen ger vid handen att jakt med rörliga jägare verkar vara effektivare än stillasittande vaktjakt. Under utredning är frågan om det går att utveckla en metod för rörlig jakt med skjutvapen som uppfyller säkerhetskraven för jakt i stadsmiljö. Varje gång det jagas vildkanin med båge eller skjutvapen anmäls det till både nödcentralen och polisens jour för att eliminera onödiga polisutryckningar när det kommer telefonsamtal från allmänheten. Nät och stötande djur Frett, iller eller tax - att stöta upp kaninerna ur deras hålor är en känd jaktmetod nere på kontinenten. Vid jakt med den här metoden brukar man avliva kaninen med ett hagelskott. I trädgårdarna i Helsingfors är detta ändå inte möjligt, varför man i stället använder sig av nät. Jaktområdet hägnas in med nät eller så täcker man över hålan. Kaninen fastnar i nätet och avlivas genom att man bryter av nacken på den. Stora förväntningar är knutna till jakten med fällor. I den kan också personer utan jaktkort delta som medhjälpare, t.ex. en koloniträdgårdsodlare, bara ansvarspersonen har sina tillstånd i ordning. Fällorna ska placeras ut i god tid Utvecklandet av jakten med fällor sker med stora förhoppningar. I den jakten kan också personer utan jaktkort delta som medhjälpare, som till exempel en koloniträdgårdsinnehavare eller en villaägare, bara det finns en ansvarsperson som har tillstånden i ordning. Fällorna placeras ut i trädgårdsmiljöer; i byggnader och gömslen. Nyckelordet vid jakt med fällor är att kaninerna ska hinna vänja sig. Kaninerna kommer i flera veckor att vara skeptiskt inställda till de tingestar som har dykt upp i deras revir. Av allt att döma ska fällorna ställas permanent på plats redan på sommaren. De gillras sedan på hösten när kaninerna har börjat våga sig in i burarna. Kaninens matsedel varierar och följer årets lopp. Det har bland annat klarnat att äppel och äppelsaftskoncentrat utgör prima lockbeten på hösten. Under vintern med köld och snö fungerar det med kvistar av äppelträd. Kaninen håller sig med ett revir och detta är rätt litet. För att göra resultat med jakten så behövs det alltså en hel mängd fällor. Till försöksverksamheten hör därför att utveckla en enkel fällmodell som ska vara billig att bygga och enkel att använda. Arbetet med att utveckla och testa olika fällmodeller pågår och fortsätter, men någon absolut etta bland idéerna har inte ännu skiljt sig från mängden. Skydda växter och trädgårdar En annan viktig inriktning i anti-kaninverksamheten är försöken med att skydda trädgårdar och växter. Bland metoder som nät och bekämpningsmedel försöker man sålla fram lösningar med vilka det går att skydda de värdefullaste växterna och objekten Utsatta ställen kan också skyddas mot kaniner genom att man hindrar dem från att etablera sig i området. Byggnadsgrunder och anläggningar görs så att det inte finns några håligheter eller lättgrävda jordmassor där kaninerna kan gräva sig in. Ändringar i lagstiftningen behövs För vildkaninens vidkommande behövs det revideringar i jaktlagstiftningen. För det första måste kaninens ställning i jaktlagen definieras begreppsmässigt. Ska arten fortsättningsvis klassas som ett vilt eller borde den överföras till de icke fredade djuren? Om arten räknas som vilt så är det jaktens principer som gäller, det vill säga att den som jagar måste ha jaktkort, samtidigt som de djurskyddsmässiga kraven på jaktmetoderna är stränga. Icke fredade djur får däremot dödas utan något krav på jaktkort, även av fastighetens ägare eller innehavare. Dessutom är fångstmetoderna snäppet brutalare. Råttan utgör här ett gott exempel. Den får jagas med gift och olika dödande fällor. Vid överläggningarna under kaninforumet i Helsingfors har åtminstone djurskyddarna försvarat kaninens ställning som vilt. Den som tänker avliva en kanin måste veta tillräckligt mycket om lagstiftningen och äga det praktiska kunnandet. Om lagstiftningen görs allt för liberal öppnar det kanske dörren för folk med otillräckliga kunskaper, vilket kan leda till djurplågeri. Också kaninen är ett djur och har som sådant ett värde. Många kräver för det ekologiska naturskyddets och skadebekämpningens del att lagstiftningen inte får stå i vägen för effektiv avlivning av kaninerna. Alla borde ha rätt att döda kaniner på sin egen mark eller i sin koloniträdgård. Urvalet av metoder borde vara så stort och effektivt som möjligt. Fastställandet av kaninens ställning i lagstiftningen handlar om politisk linjedragning. Den här linjediskussionen avgör omfattningen av ändringar i lagstiftningen. Om man önskar att kaninen ska överföras från viltförteckningen till de icke fredade djuren är det riksdagen som ska fatta beslutet om en ändring i jaktlagen. Om inte så räcker det med att statsrådet gör de ändringar av paragrafer som behövs i jaktförordningen för jaktmetodernas del. G Text och foto: Reijo Orava, jaktchef, Nylands jaktvårdsdistrikt Jägaren 1 / 2009 23
• Kaninen ­ en livskraftig erövrare 24 Jägaren 1 / 2009
• Till en början fan det kaniner i flera fanns bruna och svartbrokiga färger: vita, br tiden har det naturliga men med t g urvalet gallrat fram en "viltfärg", b brungrått. De svarta är numera sällsynta. nume I Helsingfors har kaninbeståndet vuxit kraftigt under de senaste åren och de långörade krabaterna håller som bäst på och sprider sig till Esbo och Vanda. I Helsingfors har vildkaninen alltså redan erövrat rejält med utrymme. Beståndets storlek uppskattas till ungefär 7000 individer. Typiskt för kaninen är att arten på sina håll bildar väldigt täta samhällen. Det finns redan en hel del sådana platser i Helsingfors, bland annat i koloniträdgårdar, välskötta parker och till och med höghusgårdar. Varifrån har kaninerna kommit? Ursprungligen är stadskaninerna tamkaniner som har rymt eller släppts fria. Detta har hänt flera gånger i Helsingfors. Det har gjorts observationer av förvildade kaniner redan för flera årtionden sedan. På 1980-talet gjordes observationer bland annat på Byholmen, Ärtholmen och Staffansslätten och så tidigt som på 1970-talet observerades kaniner i Böle och på Stenudden. Men det har funnits förvildade kaniner också på andra håll än i Helsingfors. I till exempel Finno i Esbo fanns det sådana redan på 1970-talet. Idag är läget i det stora hela likadant som under de tidigare decennierna. Varje år fångas det i huvudstadsregionen in tio till tjugo tamkaniner som har rymt. De enstaka kaniner eller kaningrupper som fann vägen ut i stadsnaturen gick i regel snart under, med undantag för Byholmstrakten. Där har det funnits kaniner ända sedan de första observationerna. När kaninerna dök upp på scenen fanns där impediment, lagerområden och komposter. Stället var således gynnsamt för arten. Komposthögarna gav kaninerna värme i vinterkylan samtidigt som kompostmaterialet ­ klippt gräs, trädslanor och buskkvistar ­ utgjorde en idealisk vinterföda. Dessutom fanns det tillräckligt med platser att bo på. Till en början fanns det kaniner i flera färger; vita, bruna och svartbrokiga, men med tiden har det naturliga urvalet gallrat fram en "viltfärg", det vill säga brungrått. För att kaninerna inte ska sprida sig hejdlöst är det nödvändigt med intensiv jakt i utbredningsområdets kanter. Vidare till Esbo och Vanda I ett decennium var kaninsamhället litet, men sedan började det växa. Till en början spred sig arten till trakterna runt omkring Byholmen och efter millennieskiftet satte utbredningen upp farten. Folk började få syn på kaniner också längre bort som i Brunakärr, Grinddalen, Baggböle och Tomtbacka. Det är också fullt möjligt att det har bildats kaninpopulationer på fler än ett ställe i Helsingfors. Numera finns det inte särskilt mycket kaniner kvar på Byholmen. Däremot finns det gott om långörade krabater i de södra och centrala delarna av Helsingfors, bland annat i Böle och kring Tölöviken. Arten har utvidgat sitt utbredningsområde år för år och i skrivande stund erövrar kaninerna terräng i norra Helsingfors, Det finns flera orsaker till kaninbeståndets tillväxt. Grundläggande är kaninens goda fortplantningsförmåga. Honan kan få upp till 20 ungar per år. I ett decennium hölls kaninsamhället litet, men sedan började det växa. Jägaren 1 / 2009 25
• Esbo och Vanda. I Esbo har det observerats kaniner på flera ställen, bland annat i Bergans och Mankans. I Vanda har det bara gjorts en handfull observationer, bland annat vid Långforsen år 2005 och i Övitsböle sommaren 2008. I riktning österut har spridningen gått långsammare, men enstaka observationer har gjorts också i östra Helsingfors. Kaninerna följer gärna järnvägar och åar när de utvidgar sitt revir. Däremot undviker de större sammanhängande skogsområden, men sådana är det knappt om i Helsingfors. Det finns över 11 000 främmande arter i Europa! Av dessa innebär över 1300 arter ekonomiska förluster som beräknas uppgå till minst tio miljarder euro om året. Kraftig tillväxt sedan millennieskiftet Det finns flera skäl till att kaninpopulationerna växer. Den grundläggande orsaken är förstås artens enastående fortplantningsförmåga som innebär att en hona kan föda ungefär tjugo ungar per år. Honan är dräktig i trettio dygn och får Kaninerna gillar bland annat fruktträd, spirea, syrener, oxelrönn, rosor, tuija och bergstall. Den här kanintunneln finns vid foten av en stenmur på Mannerheimvägen. tre till fyra kullar per år. En kull kan bestå av två till så mycket som tio ungar! I Helsingfors är det dock vanligare med små kullar än stora. Kaninerna är dessutom anpassningsbara i sitt val av miljö och föda. Det finns kaninsamhällen i grönområden och skogsdungar, på impediment och kring gårdsplaner. Det avgörande är att det finns boplatser och föda för vintern. Boet är ofta ingrävt under en byggnad eller inne i en buske. Matsedeln är liberal och godkänner ett lång rad vilda och odlade växter. Staden utgör en trygg levnadsmiljö för kaninerna. Det finns gott om gömslen och relativt lite predatorer som exempelvis räv, hermelin, uggla och duvhök. Somliga kaniner omkommer i trafiken men antalet är så litet att det inte inverkar på populationen. Möjligheterna att jaga är begränsade i stadsmiljöer, vilket betyder att jakten är liten i förhållande till stammens storlek. På sina håll har kaninerna blivit så vana vid att leva inpå människan att man kan komma dem så nära som några meter. De senaste vintrarna har varit gynnsamma för kaninerna. De har varit milda, korta och snöfattiga. Det har funnits gott om näring och arten har till och med kunnat föröka sig på vintern! Det har funnits små kaninungar redan i februari! Äter förvedade växter och fäller gravstenar Den värsta skadegörelsen ställer kaninerna till med på vintern då de äter förvedade växter. Vill det sig illa gnagar de bort barken nedtill på träd och buskar samt knipsar av buskars skott jäms med marken. Kaniner tackar inte heller nej till barrträdsbarr som föda. Resultatet kan bli så förödande att parkträd måste fällas och buskgrupper förnyas. På ställen med täta kaninpopulationer kan gnagskadorna därför bli avsevärda. På sina håll är det kaninernas grävande so som medför olägenheter. Där som de långöra rade rackarna har grävt riktigt duktigt kan marken kollapsa. På Sandudds kyrkogård m i Helsingfors är det risk för att gravstenar s ska välta på grund av grävandet. Dessutom s skändar kaninerna gravarna genom att äta b blommor och buketter och stöka till. Nationell strategi för främmande arter under beredning I Att kaninerna breder ut sig är inget isolerat problem utan ingår i det stora komplexet av främmande arter som ställer till med problem. Med främmande arter avses växter och djur som människan avsiktligt eller oavsiktligt har infört till nya områden. De främmande arterna betraktas som det näststörsta hotet mot naturens mångfald, efter problemet med miljöer som förstörs. Människan har ivrigt flyttat på växter och djur och i vårt land har vi bland annat begåvats med viltarter som mårdhund och fiskarter som bäckröding. I dagsläget är det ändå främst på trädgårdsfronten som vi kan vänta oss nya förvildade inslag i vår flora och fauna. Dessutom är det stora mängder med organismer som reser som fripassagerare på fartyg och med virkestransporter. I Det finns över 11 000 främmande arter i Europa! Av dessa innebär över 1300 arter ekonomiska förluster som beräknas uppgå till minst tio miljarder euro om året. Det gäller därför att minimera de främmande arternas skadliga effekter på naturen och näringslivet och därför håller EU på och bereder en strategi för de främmande arterna. I Också i vårt land har man inlett arbetet med att ta fram en nationell strategi för de främmande växterna och djuren. Målsättningen är att identifiera de arter som är skadliga och ta fram metoder för att förebygga skadorna samt att täppa till luckorna i våra kunskaper. I För arbetet med strategin svarar jord- och skogsbruksministeriet i samarbete med miljöministeriet och kommunikationsministeriet. En styrgrupp har bildats för beredningsarbetet och arbetet ska vara klart till utgången av året 2010. Nödvändigt med jakt Om vintrarna fortsätter att bli allt mildare och ingenting görs för att begränsa kaninpo kaninpopulationernas tillväxt så finns det en risk för att arten ska fortsätta att sprida sig över landets södra delar. För att förhindra det här så är det nödvändigt med intensiv jakt i utbredningsområdets kanter. I detta nu är jakten nämligen koncentrerad till områdena med täta populationer. Under den kommande vintern kan vi vänta oss att gnagskadorna kommer att bli omfattande på de ställen där populationerna är täta. Det gäller att skydda träd och buskar och det vore bra att genom jakt minska rejält på antalet kaniner. G Text: Päivi Leikas och Petri Nummi 26 Jägaren 1 / 2009
• DU är jaktens viktigaste ambassadör Det finns knappast någon annan hobby som är så reglerad som jakten med lagar och förordningar. Hur vi än letar hittar vi knappast något liknande om wolleyboll, än mindre bestämmelser om vilka tider på året sporten får bedrivas. 28 Jägaren 1 / 2009 Hannu Huttu
• Visste du att nästan nio personer av tio som inte jagar får sina kunskaper om jakt av en jägare i bekantskapskretsen? Det är när allt kommer omkring naturligt att släkt och vänner fungerar som ambassadörer för sitt fritidsintresse. Och det är de här jagande bekantingarna som skapar uppfattningen om jakten hos dem som inte jagar. göra den gynnsammare för sig själv. Att delta i skötseln av besstånd när den omgivande naturen inte klarar av uppgiften helt och hållet på egen hand kan därför också betraktas som en form av ansvarstagande. De övriga växt- och djurarterna i vår värld låter förstås inte sitt beteende styras av sådana här etiska bevekelsegrunder. dessutom öka risken för övertramp som är såpass allvarliga att de svårligen låter sig repareras. Jakten hör till vår kultur I vid bemärkelse kan vi med begreppet kultur avse all den kunskap som förs vidare från generation till generation. Ett centralt element i den finländska jaktkulturen är att jakten har varit livsviktig. Utan jakt hade det helt enkelt varit omöjligt att leva så här högt uppe i norr. De människor som efter istiden invandrade till det blivande Finland levde på naturens resurser, det vill säga på jakt och fiske. Vi finner liknande drag hos ursprungsfolken i Nordamerika. Indianerna vandrade med årstiderna och följde de viktigaste bytesdjuren. Den finska jaktkulturens rötter och ursprung går alltså tillbaka ända till slutet av istiden. Naturens hemlighetsfullhet och jaktens strapatser fick den tidens jägare att betrakta skogen och naturens gudaväsen med respekt. Bytet var inte någonting som man tog utan någonting som man fick. Den här ödmjukheten lever kvar i orden och förhoppningsvis också i våra gärningar. Också det finska verbet "pyytää" som används för att jaga visar att ödmjukhet var av nöden. Det gick inte att "ta" någonting av naturen och det gick inte heller att bestämma över skogen. Uthålligt nyttjande skonar kapitalet Den bärande principen i det uthålliga nyttjandet är att inte tära på kapitalet. Bärgandet av skörden innebär att jakten riktas in på avkastningen, alltså på de nya individer som kanske ändå skulle gå förlorade under följande vinter. Kapitalet tär vi på bara när vi vill minska på en djurstam. Så här har vi ofta gjort när älgstammen har vuxit sig för stor. Sådana gånger är det samhälleliga målsättningar som styr jakten och skötseln av en djurstam. Det här måste vi hålla i minnet när vi talar om avskjutningsplaner för viltbestånd. Väldigt ofta ligger det ett komplicerat pussel bakom beslutet och inte bara ekologiska hänsyn. Motiveringen för att minska på en population kan förstås också vara att arten i fråga inverkar menligt på andra djurarter eller människan. För att jakten ska vara uthållig krävs det vilforskning av tillräckligt hög klass och i tillräckligt stor omfattning. Då blir det möjligt att definiera hur en population ska se ut för att ett jaktbart vilt ska klara av jakten. Genom forskning kan vi också klarlägga populationsdynamiken så att avskjutningen riktas in på de rätta individerna och på de rätta områdena. Utan den exakta information som forskningen ger skulle vi bli tvungna att gissa oss till avskjutningens effekter i avsevärt högre grad än vad som idag är fallet. Detta skulle D et som jägaren betonar i sina berättelser får en framträdande plats i den inre bilden. Naturvärdena och det uthålliga nyttjandets principer slinker inte obemärkt förbi. "Att bärga skörden" är en formulering som träffsäkert beskriver vårt intresse! Vi jägare respekterar naturen. Vi skulle ju inte ens kunna fortsätta med vårt intresse om naturen var sjuk! Samhällets behov och reglerandet av djurbestånden får även de sin beskärda del av jägarnas omsorger. Utan jägarnas insatser skulle i synnerhet bestånden av skadegörande djur växa sig farligt starka. Och alla begriper ju att vi inte kan låta älgpopulationerna växa sig för täta eftersom det skulle öka trafikolyckorna och riskerna för skogsskador. Jägaren bär sitt ansvar Jägarna bär sitt ansvar när de sysslar med sitt intresse och så ska det också vara. Det finns knappast någon annan hobby som är så reglerad av lagar och förordningar som jakten. Hur vi än letar så hittar vi knappast någon "Lag om hur volleyboll ska spelas" eller dito förordning och än mindre några bestämmelser om vilka tider på året som sporten får bedrivas. Dessutom bär jägaren på ett vapen som även det är underkastat stränga lagar. Vackert så! Den som vill få rättigheten att jaga måste studera lagarna och lära sig skogsfärdigheter och identifiera viltarterna. Dessutom måste jägaraspiranten skriva ett särskilt prov för att bevisa sina kunskaper. För att få jaga älg och björn måste personen i fråga också bevisa sin skjutskicklighet med bestämda mellanrum. Så stränga krav ställs det inte på oss ens i trafiken och än mindre i någon annan hobby. En så här strängt reglerad uppföljning av kunskaper och färdigheter hör väl snarare hemma i affärslivet än i ett fritidsintresse. Det enorma frivilligarbete som jägarna ställer upp med för viltforskningen illustrerar även det att jägarna bär sitt ansvar. Det är ju jägarna som tar hand om nästan hela fältarbetet vid inventeringarna av viltbestånden. Jakten har sin etik Begreppen etik och moral betraktas ofta som synonymer, men ibland skiljer man dem åt genom att med etik avse ett helhetsbetonat sätt att tänka. Det torde inte finnas någon annan djurart än människan som kan tänka i ett så brett spektrum och med ett helhetsgrepp. I det föregående påstod jag att jägarna tar ansvar. Det är nämligen så, att moralbegreppen skapar en värdegrund som i sin tur skapar en osynlig referensram inom vilken vi handlar. Till jägarnas etiska värderingar hör att respektera viltet, naturen och medmänniskan samt begreppet rättvisa. När vi grubblar på de fundamentala etiska frågorna försöker vi finna ett svar på bland annat följande: Hur ska vi leva vårt liv? Hur ska vi bemöta våra medmänniskor? Vad är det som gör att en handling betraktas som rätt eller fel? Bärgandet av skörden riktas in på avkastningen, på nya individer som kanske ändå skulle gå under följande vinter. Jakt är frivilligarbete för samhället För att kunna sköta djurbestånd under kontrollerade former krävs det ofta insatser av personer som kan jaga. Hjortdjuren, bävrarna, gråtrutarna, kråkorna, rävarna, minkarna, mårdhundarna och kaninerna bildar populationer som på olika sätt är skadliga för människan eller miljön. I sådana fall utgör jakten en del av viltvården och bygger på viltvårdsmässiga grunder. Det finns ungefär 100 000 älgjägare i vårt land. Om var och en av dem tillbringar en dag på jakt skulle det innebära en talkoinsats på cirka 475 manår! Men jägarnas talkoarbete inskränker sig inte till regleringen av djurstammar genom jakt. Jaktvårdsföreningarnas talkoarbeten ­ med inventeringar, värdering av viltskador, kurser och rådgivning ­ uppskattas till över 300 manår! Om samhället var skyldigt att betala ut löner för hela denna insats, inklusive omkostnader, reseersättningar och dagpengar så skulle statskassan krympa med tiotals miljoner euro om året!. G Text: Juha Immonen Att jaga är att bärga skörden Jakten kan självfallet också betraktas som en produktionsekonomi. Jägarna tar vara på naturens produktionsförmåga och antingen bärgar skörden eller reglerar djurbestånd. Detta att bärga naturens skörd har människan redan sysslat med i tusentals år ända sedan hon levde som jägare och samlare på stenåldern. Skördandet av markens växter kompletterades under tidernas lopp med bärgandet av kött och pälsar. Människopopulationen på jordklotet uppgår i detta nu till sex miljarder och vi människor har onekligen stöpt om miljöerna i vår värld. Detta händer varje gång som en population, vilken som helst, växer och börjar forma om sin miljö för att Jaktbytet var inte något man tog utan något man fick. Den här ödmjukheten lever kvar i orden och förhoppningsvis också i våra gärningar. Jägaren 1 / 2009 29
• Jakten ger 15-åriga kusiner spänning och gemenskap - Visst är det e lodjursspår! ett utb utbrister Jaakko Pel Peltola till sin k kusin Martin Peltola och mäter spårstämpeln i snön med en patron. Spårlöpan är färsk, för det snöade över åkrarna i Borgnäs så sent som i förrgår. De två pojkarna är femton år fyllda, kusiner och ivriga jägare. Jaakko som bor i Borgnäs och Martin som bor i Borgå jagar ofta på veckosluten när det är säsong. På programmet står jakt på älg, hjort, fasan, and och duva. - Visst är det lospår, säger Jaakko Peltola åt kusinen Martin medan han mäter snöspåret med en patron. 30 Jägaren 1 / 2009
• Jaakko (t.v.) och Martin Peltola övar sig i lerduvsskytte på Jaakkos föräldrars marker. Jägarna behövde inte komma hem tomhänta från fasanjakten. J aakko och Martin Peltola klarade jägarprovet i fjol somras på ett jaktläger i Orimattila, men innan dess hade de hängt med på jakt i flera år. Ingendera har några jägare i kamratkretsen så man kan fråga sig vad det är som lockar de här två ynglingarna att tillbringa sin fritid i skogen, på skjutbanan och i olika viltvårdssysslor. - Det är så spännande att jaga, förklarar Jaakko sin entusiasm och Martin fyller i med att det känns fint att vara ett helt gäng och man snackar om allt möjligt och avrundar sedan jakten vid en brasa. Pojkarnas övriga fritidsintressen konkurrerar inte med jakten om tiden. Jaakko sysslar med motocross och Martin med golf och bägge hob- En tungt vägande faktor när beslutet om medlemskap fattas är hur aktivt aspiranten har deltagit i föreningens verksamhet. Jägaren 1 / 2009 31 Johanna Halla
• byerna är ju förlagda till sommaren medan jakten börjar på hösten. Bägge pojkarna har sin pappa att tacka för att de har blivit intresserade av jakt. Varken Jaakkos eller Martins äldre syskon har visat intresse för jagandet, så jakten har alltså inte tvingats på de båda pojkarna. - Det är helt och hållet av egen fri vilja som grabbarna har börjat jaga, säger Jaakkos pappa Esko. Så på det viset är jag mycket nöjd, för jakten hör definitivt inte till det sämsta som ungdomar kan syssla med. - Pojkarna lär sig dessutom att ta ansvar, tillägger Martins pappa Vesa. Man ska ju fungera i en grupp och bär dessutom på ett vapen. Ungdom trumf i hagelgrenarna Både Jaakko och Martin tyckte att jägarexamen var rätt så svår. På det första försöket fick bägge fler fel än de tillåtna åtta stycken, men när de skrev provet på nytt gick det vägen och bägge avslutade jaktlägret med att bli godkända. Skjutprovet klarade bägge två emellertid av på det första försöket, vilket beror på att Jaakko och Martin har övat flitigt på jaktvårdsföreningens skjutbana. Dessutom har pojkarna möjligheter att öva lerduveskytte på Jaakkos föräldrars marker. - Vi kommer hit och tränar så ofta som pappa har möjligheter att ställa upp, berättar Jaakko. Nu börjar det bli aktuellt för pojkarna att skaffa sig egna gevär. Hittills har de jagat med sina pappors vapen. Martin har redan ett parallelltillstånd till sin pappas studsare och hagelbössa medan Jaakko som fyllde femton för en vecka sedan inte ännu har hunnit skaffa sig ett sådant. - Först ska jag på läkargranskning och sedan lämnar jag in en ansökan om parallelltillstånd till polisen, förklarar Jaakko. Bägge pojkarna ställer upp i både jaktföreningens och viltvårdsföreningens skyttetävlingar. - I hagelgrenarna klarar vi oss rätt bra, flinar Martin, för de äldre gubbarna är inte längre tillräckligt kvicka. Pojkarnas ivriga övande på skjutbanan har gett resultat på fågeljakten. Både Martin och Jaakko har fällt fasaner, duvor och änder. Bägge gillar hagelgrenarna bättre än studsarskyttet. - När man jagar med hagelgevär så händer det mera och man får skjuta oftare, förklarar de två ynglingarna med en mun. Esko (t.v.), Jaakko, Vesa och Martin Peltola avslutar ofta jakten vid jaktföreningen Turhan Toivos vindskydd för att steka korv och prata en stund. Jaakko och Martin deltar gärna i viltvårdsarbeten. På hösten deltog de i konstruktionen av kanufällor med jaktföreningen. Älg på önskelistan Även om Jaakko och Martin föredrar jakt med hagelgevär framför studsare så är det på älgjakt som pojkarna har upplevt sina bästa jägarstunder. Martin berättar: - Mitt bästa minne är när jag följde med pappa på en jakt för tre år sedan och han lyckades fälla en älgkalv. Det var första gången som vi hade licens att fälla en älg som vi såg. Jaakko har ett liknande bästa jaktminne. Det var när hans pappa fällde en älgkalv för ett år sedan. - Men visst har det också känts fint när vi har varit på fågeljakt och har lyckats riktigt bra. Som till exempel genom att träffa med bägge piporna på en andjakt. I höstas var jag på en fasanjakt och fällde sex fåglar, men det var nästan för mycket, småler Jaakko. Däremot medger varken Martin eller Jaakko att de skulle drömma om björnjakt i Ryssland eller någonting annat exotiskt i jaktväg. 32 Jägaren 1 / 2009 Övriga intressen konkurrerar inte med jakten om tiden. - Det finns mer än nog att göra och lära sig här hemma, menar Martin och berättar att det överst på hans lista just nu står att fälla sin första älg. - Men nu har den drömmen blivit framflyttad med åtminstone ett år, eftersom vår jaktförening redan har använt alla sina licenser, muttrar han. Medlemskapet avgörs på föreningens årsmöte Jaakko och Martin Peltola gör nu sitt första år som provmedlemmar i en jaktförening i Borgnäs som heter Turha Toivo. På föreningens årsmöte i januari fattas beslutet om de båda unga männen ska bli uppgraderade till fullvärdiga medlemmar eller om prövotiden fortsätter. En tungt vägande faktor när beslutet om medlemskap fattas är hur aktivt aspiranten har deltagit i föreningens verksamhet. Både Jaakko och Martin var under hösten med och byggde kanufällor och de deltar också gärna i jobbet med att köra ut foder till viltutfodringarna. Pojkarna har också varit med när fällda djur blivit urtagna och styckade - men mest har de då stått bredvid och tittat på och lärt sig. Det enda med jakten som grabbarna egentligen inte är så tända på är matlagningen på vilt. Martin gillar när hans mamma lagar fasan, men Jaakko äter hellre viltet i vidareförädlad form, som exempelvis hjortkorv på pizza. - I vår familj har vi en sådan arbetsfördelning med viltet att jag skjuter, pappa tar ur och styckar, mamma lagar maten och brorsan äter, skrattar Jaakko.. Text och foto: Maria Nikunlaakso
• Jakten på statens marker Finländarnas väg höll redan på att försvinna I En viss Aleksis Kivi från Nurmijärvi tänkte sig en gång att han skulle skriva om sjörövare, men boken om de sju bröderna blev en beskrivning av den finländska människans själslandskap. Idag behöver folket de statliga markerna mer än någonsin förut eftersom de urbaniserade finländarna längtar tillbaka till skogen. På Forststyrelsen satsas det nu extra på att gå ut med information så att alla som vill kan återvända dit som också Jukolabröderna hade sin håg. Med det här numret av Jägaren följer som bilaga en guide som visar dig vägen. I Helsingfors tog spåren slut Jag minns fortfarande hur människor förr i världen försvann. Hemma i de små byarna nära östgränsen pratade de vuxna ofta ditt och datt om vänner och bekanta och allt emellanåt konstaterades det att nu hade den och den försvunnit till Helsingfors. Och därmed föll den personen bort från samtalet. Spåren hade upphört. Om bekantingen hade flyttat till Kuopio, Kajana eller till och med till Tammerfors så hade man ändå ett hum om vad han eller hon hade för sig, men för dem som försvann spårlöst slutade historien alltid med det skrämmande ordet Helsingfors. Det är en stor uppgift som ligger på Forststyrelsen. Det är inte meningen att hindra folk från att flytta från landsbygden till städerna, men statens skogar och vatten är det enda sättet att hindra folket från att tappa bort vägen som de har kommit. Jägare vet att under sådana förhållanden är det lätt hänt att gå vilse. När en människa ges möjlighet att jaga, fiska, plocka bär och svamp eller bara helt enkelt sätta sig i mossan så bevarar hon kopplingen till det landskap som hon själv eller hennes föräldrageneration har lämnat. Det sägs att en finländare förvandlas till en finländare först när hon har flyttat utomlands. Kanske finländaren också på motsvarande sätt förvandlas till en landsbygdsbo eller rent av en skogsbo först när hon har flyttat in till stan. Alla har rätt till information Idag har Forststyrelsen den policyn att finländarnas jaktintresse inte ska stupa på bristande information. Med detta nummer av Jägaren medföljer därför en tidning som är utgiven av Forststyrelsen och har specialplanerare Hannaleena Mäki-Petäys som huvudredaktör. Längre fram kommer också alla fiskare att få en motsvarande tidning. Tanken bakom tidningen är helt enkelt den, att varje finländare har rätt att få veta hur han/ hon ska göra för att få jaga eller fiska. För att så många som möjligt ska kunna jaga och fiska också i framtiden borde var och en dessutom fylla i rapportblanketten efter jakten eller fisket. Med hjälp av den kan Forststyrelsen hålla koll på att jakten bedrivs uthålligt i statens marker. I år kommer Forststyrelsen dessutom att förnya sin webbsida metsa.fi medan sajten utinaturen.fi som är mycket uppskattad av friluftsfolk, kommer att kompletteras med information om jakt. Det har ju redan länge gått att skriva ut kartorna över jaktområdena på Forststyrelsens sajt utflyktskarta.fi. De stora rovdjuren har en egen webbsida på adressen suurpedot.fi. Under årets lopp kommer också den här sajten att förnyas. De sju bröderna återfunna I augusti avslutade jag min långa bana på tidningen Kaleva. I min avskedskolumn skrev jag att jag ska ge mig ut och leta efter Aleksis Kivis sju bröder som en gång i trängt läge flydde till Impivaara för att undkomma världens ondska. Somliga läsare begrep inte alls vad jag menade. Impivaara låg någonstans i södra Tavastland, ungefär i samma avkrokar dit jag själv hade flyttat. Jag hade ju givetvis också skrivit om annat i min kolumn. Det som Jukolagrabbarna drömde om var att finna sig själva i skogen och till kännedom för er alla så har jag hittat dem! Visst fanns de där, i Impivaara, på statens marker. Se efter själva om ni inte tror mig! Aku Ahlholm tf specialplanerare på Forststyrelsen Jägaren 1 / 2009 33
• Ungdomar på jägarkurs i Laitiala Tolv ungdomar tillbringade tre dagar av sitt höstlov på en kurs i jakt och viltvård på JCO:s försökscenter i Laitiala. Det handlade om en prepkurs för jägarexamen som hade arrangerats av försökscentret, Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och distriktets östra jaktvårdsföreningar. K ursen var den första i sitt slag i distriktet och tänkt som ett pilotprojekt för ungdomar i åldersgruppen 12 till 18 år i östra Tavastland. Kursen gav positiva erfarenheter och verksamheten ska vidareutvecklas så att det också i fortsättningen ska ordnas kurser när skolorna har höstlov, sportlov och sommarlov. Det är tänkt att kurserna ska satsa på ett praktiskt undervisningsmaterial och dito verksamhetsomgivning, och rikta in sig på artkännedom, skötsel av viltets miljöer, jakt på små rovdjur, tillvaratagande av fällt vilt samt trygga jaktmetoder. De här ambitionerna kan förverkligas tack vare att försökscentret förfogar över utomordentliga lokaler och utrustning och för att naturen i området är så varierad och lämplig för viltvård. Vid planeringen av kursen deltog inte bara jaktvårdsdistriktets och försökscentrets personal utan också fackmän från jaktvårdsföreningarna i Lahtis, Asikkala och Padasjoki. Kursprogrammet sattes ihop utgående från stommen i tolvtimmarskursen för jägarprovet. är en strängt reglerad och övervakad hobby som lyder under sex olika lagar. Under de tre kursdagarna gick eleverna på teoritimmarna igenom samma stoff som behandlas på den vanliga jägarkursen. Olika jaktformer, artkännedom, viltekologi, vapen, hur vapnen används på jakt, viltadministration och jägarorganisationer, viltvård samt god jägarsed var alla ämnen som behandlades på föreläsningarna och därefter i terrängen i de mest varierande sammanhang. På exkursionerna i terrängen fick eleverna stifta bekantskap med viltåkrar, utfodringar, olika fällor för små rovdjur, vapenhantering, skytte med hagelgevär och miniatyrgevär, skinnhantering samt jakttorn. En hobby också för flickor Trettonåriga Henna Liukkonen från Lahtis var den enda flickan på kursen. Hon hade blivit intresserad av jakt genom att följa med sin pappa. Också hunden hängde med, det vill säga norrbottenspetsen Urho. - Vi har en stuga i Pertunmaa och där kan vi jaga, berättar Henna. Hon tyckte att kursen var bra och intressant. Lärarna har berättat om en hel del sådana saker som man annars aldrig skulle få lära sig. - Jag hade verkligen fått ångra mig om jag hade stannat hemma. Avsnittet om artkännedom var bra, för vi fick också se på skinn och skallar. Bilder visar ju inte alltid allting som man borde känna till, sade Henna. Före kursen har Henna haft tillfälle att följa med sin pappa till skjutbanan för att prova på skytte. Pappa skjuter trap och älg, och Henna har räknat poängen. - Först tänker jag lära mig skjuta med gevär på bana och efter det ska jag ut och jaga. Henna tänker börja med att jaga fågel och sedan längre fram älg. Hon vill uppmuntra andra ungdomar att inte vara blyga utan satsa på det här fina fritidsintresset. - Bortsett från kamraterna här på kursen så känner jag inga andra ungdomar som sysslar med jakt. Det är ju förstås en rätt speciell hobby för en flicka, men det känns fint att ströva i naturen i härliga landskap och följa spårlöpor efter olika djur. Att skjuta något djur är inte det vikti- En strängt reglerad hobby Även om kursen var förlagd till en miljö som är skapt för jakt så hade eleverna förstås också teori. De fick börja med att sätta sig in i jakträtten, jaktlagen och jaktförordningen för att förstå att jakten 34 Jägaren 1 / 2009 På exkursionerna i terrängen fick eleverna stifta bekantskap med viltåkrar, utfodring, fällor för små rovdjur, vapenhantering, skytte med hagelgevär och miniatyrgevär, skinnhantering samt jakttorn.
• Tyngdpunkten i undervisningen låg på praktisk utbildning i terrängen. På bilden har kursdeltagarna och några av instruktörerna samlats på stranden av sjön Vesijärvi. Under instruktörerna Juha Kylmäs och Ilkka Ala-Ajos ledning får kursdeltagarna öva sig i bågskytte på en tredimensionell hjorttavla som känns alldeles äkta. Att jaga med ett jaktlag är en social tillställning där pauserna utgör en viktig del av helheten. På bilden steker kursdeltagarna korv i Pursula. Juha Kylmä på det finska bågjägarförbundet undervisade ungdomarna i bågskytte. Teemu Ropilo från Kärkölä siktar på att sätta pilen mitt i prick på övningstavlan. gaste men visst är det trevligt att nån gång lyckas med göra det. Med pappa på jakt Teemu Ropilo som är fjorton år och från Kärkölä är också han nöjd med kursen. Han har fått matnyttig kunskap från många olika områden. - Jag har redan varit ute och jagat älg och hare tillsammans med min pappa. Vi har en stövare hemma, så jag får följa med pappa ut på harjakt alltid när det bara är möjligt. Avsnittet om skjutvapen var det som Teemu gillade bäst på kursen. Nu siktar grabben på jägarprovet och tänker ansöka om vapenlicens så fort han fyller femton. Bågjakt intresserar Mikko Ojapalo från Heinola övade sig flitigt i bågskytte med Juha Kylmä som instruktör. För Mikko var pilbågen en ny och överraskande erfarenhet. - Jag har gett mig sjutton på att lära mig skjuta med den här bågen, fast det så här i början känns tungt att spänna den, menade Mikko. Juha Kylmä, som har hand om de internationella kontakterna på det finska bågjägarförbundet, undervisade kursdeltagarna i bågskyttets grunder. - Bågskytte kan man börja med redan i unga år. Liksom med allt annat så får man börja med grunderna och sedan gå framåt efterhand som intresset och resultaten ökar. Bågjakten blir hela tiden populärare. Det är en krävande sport som bjuder på utmaningar. Det räcker inte med att jägaren kan hantera bågen utan han måste också känna till viltet och djurens vanor och beteende eftersom skjutavståndet är mycket kortare än med ett gevär. Juha Kylmä har åkt kors och tvärs i världen och har också fällt stora djur. - Det mest krävande vilt som jag har fällt var en australisk vildoxe. Urtagen vägde den 750 kilo. Jag fällde den på 43 meters avstånd. Efter träffen stod oxen i ungefär fem sekunder på benen och sedan föll den död omkull. Pilbågen är ett fruktansvärt effektivt jaktvapen. Också föräldrarna som skjutsade sina barn till och från kursen var nöjda. Äntligen hade minstingen i familjen blivit intresserad av den här fina hobbyn! Men om det ändå finns någonting som det ska ändras på till nästa gång så är det teoritugget. Fler avsnitt ska förläggas till terrängen. Enligt Ala-Ajos har man på Laitiala försökscenter redan länge grunnat på att öka på ungdomsverksamheten. Knuffen som slutligen satte bollen i rullning var när styrelsen för Jägarnas Centralorganisation begärde en utredning av samarbetet med Södra Savolax jaktvårdsdistrikt. - Distriktet har ingen viltvårdskonsulent och eftersom ungdomarna står överst på agendan för hur verksamheten ska utvecklas så var det inte svårt att fatta beslutet om att arrangera kursen. Laitiala försökscenter faller sig naturligt som förläggningsort för en kurs eftersom där finns Enbart positiva kommentarer Fältchef Ilkka Ala-Ajos på Laitiala försökscenter var en belåten karl efter ungdomslägret. Kursen blev väl genomförd och deltagarna var väldigt nöjda med undervisningen. - Också den skriftliga kurskritik som deltagarna lämnade in bestod så gott som uteslutande av pluspoäng. Alla delområden hade lyckats fint. Jägaren 1 / 2009 35
• Henna Liukkonen från Lahtis lär sig jaktens grunder i Pertunmaa tillsammans med sin pappa och norrbottenspetsen Urho. Också den skriftliga kurskritik som deltagarna lämnade in bestod så gott som uteslutande av pluspoäng. en mångsidig verksamhetsmiljö och nästan allt man kan önska sig beträffande jakt och vilt. Enligt Ala-Ajos kunde kurserna i fortsättningen gärna vara en dag längre så att man skulle hinna vara ännu mera ute i terrängen. Det är ju ändå där som det viktigaste och intressantaste finns. Kursdeltagarna gillade bland annat jakten på små rovdjur och under kursdagarna kunde man bokföra en mårdhund som gått i en fälla. - Inkvartering är det enda som vi tyvärr - åtminstone inte ännu - kan erbjuda. Allting annat kan ordnas, inte minst vilträtterna som fick mycket beröm. Marko Muuttola visade kursdeltagarna säker vapenhantering vid klättringen upp i ett jakttorn. Erkki Kauppi på Sako höll först vapenteori och därefter fortsatte dagen på skjutbanan. Det var en riktig höjdare! Nästa kurs på sportlovet Jyri Rauhala som är chef på Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt var också nöjd med hur kursen hade utfallit. - Den gav en god eftersmak. Ungdomarna var väldigt ivriga och intresserade av djuren och naturen. Jag noterar som ett plus att de här jägarfröna verkade vara särskilt intresserade av artkännedom. Rauhala är också nöjd med kursens upplägg. Det är alltid bättre med praktiska undervisningsavsnitt ute i terrängen än med enbart teori. Rauhala har redan blicken riktad mot kommande kurser. Eftersom det handlar om ungdomar så är följande kurs förlagd till månadsskiftet februari-mars när eleverna i östra Tavastland har sportlov. Därpå följande kurs är inplanerad till början av juni. Upplägget och innehållet kommer att slipas till och bli ännu bättre för varje ny kurs, försäkrar Rauhala. På den avverkade kursen bestod "lärarrummet" av välkända och erfarna personer som alla har decennier av jägarerfarenheter i ryggsäcken. Som instruktörer på den kursen fungerade Ilkka Ala-Ajos, Jyri Rauhala, Marko Muuttola, Erkki Kauppi, Juha Kylmä, Ari Puolakoski, Harri Kolila, Timo Holm, Matti Silvennoinen och Pekka Pasanen. Pirjo Myyry tog hand om de löpande ärendena. För mera info om de kommande kurserna se webbsidan riista.fi eller kontakta arrangörerna: JCO Laitiala försökscenter 03-882 570, mkj.laitiala@riista.fi eller Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt 03-644 650, etela-hame@riista.fi Text: Pekka Pasanen Artkännedomen hörde till det viktigaste i undervisningen på kursen. Ari Puolakoski som jobbar på det naturvetenskapliga centralmuseet hade med sig ett omfattande identifieringsmaterial som fint kompletterade undervisningsbilderna. 36 Jägaren 1 / 2009 Ilkka Ala-Ajos Ilkka Ala-Ajos
• Locktips Fyra lockpipor som visat sig fungera bra på räv. Från vänster Cronk Killer Call, TallyHo, Primos Regulator 10 (som tyvärr slutat tillverkas) samt Crit'R Call Standard. Lockjakt på räv Att locka räven i pass med hjälp av harskrik är en gammal metod som nu åter blir alltmera populär. Rätt genomförd är det nämligen en både effektiv och spännande jakt. I En månljus vinternatt. Nyss klingade skriket ut över vidderna, nu anar du ljudet av snabbt travande tassar på skaren. Eller en senvinterförmiddag nära ett välanvänt rävgryt. Några snabba skrik ur en enkel plastpipa, så kommer en fullpälsad räv ut mellan granarna i full fart rakt mot dig. Rävlock är kontrasternas jakt. Kanske går det flera kvällar och morgnar utan en räv. Så plötsligt är den bara där. Dagen då allt stämmer kan det komma ännu en räv inom få minuter. Kanske ännu en i nästa pass. Men resultaten varierar även kraftigt mellan olika jägare. Det finns mycket att tänka på för den som vill bli effektiv. Här är några av de allra viktigaste punkterna. Först några grunder. Inte minst viktigt: Det måste finnas en räv som hör dig. På vissa håll är det glest mellan rävarna. Rekognocera. Spåra räv. Lägg rävobservationer på minnet. Skilj på områden där rävarna jagar och platser där de vilar. Undersök vilka gryt som används mest. Tänk sedan på förhållandena. Höstens rävar kan ha så gott om mat att de inte är intresserade. I djup lössnö blir rävarna sedan mycket obenägna att komma på lock. Men en hungrig räv kan å andra sidan springa fort och långt för en möjlig matbit, särskilt på lättsprungen skare. Sedan själva jakttekniken. Tre saker avgör resultatet: Hur man lockar, hur man väljer pass och hur man avslutar när räven kommer. Hur man lockar I Många pipor kan ge bra harskrik, det viktigaste är hur du blåser. Men pipor med öppna plastmembran är mindre benägna att krångla i kyla och lite lättare att variera ljudet med. I Eftersträva panik och ångest i skriken. Ju mera variation, desto mera levande låter det. Variera därför längd på skriken såväl som volym och intensitet. I Blås serier om 10-15 skrik. Vänta sedan någon eller några minuter innan du lockar igen. I ett öppet pass kan du locka mera, i ett trångt pass är det bättre att locka försiktigare. I Sitt på passet i 20-30 minuter i normalfallet. Då bör räven ha kommit. Lockar du dagtid mot ett känt tillhåll kan det räcka med tio minuter. En vinternatt kan man däremot sitta mycket längre. Nya rävar kan då komma inom hörhåll efterhand. Passvalet I Räven har för vana att alltid gå ner i vind av Lockjägaren får hela rävens uppmärksamhet mot sin sittplats och har allt att vinna på god maskering. harskriket för att kontrollera vad som låter. Försök välja pass så att du kan se räven då den gör det, eller ta med en jaktkamrat som kan bevaka terrängen ner i vind. I När du lockar mot en plats där du tror att räven vilar på dagen, smyg nära och locka i mot- eller sidvind. I På skare är rävarna lätta att locka, men du är lätt att höra. Sätt dig bortåt en kilometer från misstänkta rävtillhåll och locka med hög volym så kan du ofta lura dem. I Dagtid är rävarna obenägna att springa över stora öppna marker. Välj då trängre pass. Men tidiga morgnar och sena kvällar i ostörda marker, liksom månljusa nätter på snö, är stora öppna pass ofta utmärkta. Avslutningarna I En räv som kommer på lock jagar, den är inte jagad. Därför beter den sig annorlunda än vad rävjägaren kanske är van. Du kan till exempel i de flesta fall vissla eller ropa fast lockräven inför skottet. I Om räven är mer än hundra meter bort, smyg dig upp i skjutställning medan räven är i rörelse eller helst skymd. I Om räven plötsligt dyker upp nära, vare sig den står och tittar eller kommer rusande, satsa på att genast göra en snabb anläggning. Räven kan stå kvar eller stanna och då får du ett bra läge. Om räven kastar i detta läge är den ofta osäker på vad den sett. Den stannar då snart igen. Men räven kan också fortsätta komma trots din anläggning. Då måste du stoppa den innan den får din vittring. I Var alltid så väl kamouflerad som möjligt. Använd ansiktsmask och helst handskar. Sitt stilla. I Kulvapen är oftast rätt val. Skjut in noga, öva och skaffa dig ett bra skjutstöd. G Text: Ulf Lindroth Vintern är en bra tid för lockjakt på räv. Om snön bär räven kan den komma långa sträckor på lock. Jägaren 1 / 2009 37
• Undersökning: Finländaren jagar för naturupplevelsernas skull ­ ensam eller i ett litet sällskap Jari Niskanen Finländaren jagar helst småvilt ­ harar, skogsfågel och sjöfågel. På småviltsjakt beger man sig helst ensam, med hund eller i ett litet sällskap. Jägare som trivs i stora sällskap beger sig för sin del helst på älgjakt. Figur 1. Huvudsaklig jakttyp bland finländska jägare (N=1193) 0,0 Småvilt Älg Övriga hjortdjur Övrig jakt Småvilt och älg Småvilt, älg och övriga hjortdjur Älg och övriga hjortdjur Småvilt, älg och övrig jakt Älg, övriga hjortdjur och övrig jakt Småvilt, älg och övrig jakt Småvilt och övrig jakt Småvilt, och övrig hjortjakt Älg och övrig jakt Alla jaktformer Ej aktiv jägare trots innehav av jaktkort 5,0 10,0 7,0 0,2 0,3 17,4 10,3 3,4 1,2 0,2 2,8 0,8 2,8 1,0 1,6 12,7 15,0 20,0 25,0 30,0 35,0 40,0 38,3 45,0 S törsta delen av de finländska jägarna jagar i första hand för naturupplevelsernas skull. Bara ett fåtal jägare jagar främst för köttets skull. De här uppgifterna framgår av den enkätundersökning Jägarnas Centralorganisation gjort tillsammans med Mikael Nygård och Lorenz Uthardt. Med en enkätundersökning, som genomfördes vinter 2007­2008, kartlades de finländska jägarna, av 38 Jägaren 1 / 2009 Andelen svarare som uppgett ovannämnda jakttyper som huvudsaklig jaktform (%)
• Figur 2. Intresset för olika typer av jaktformer bland finländska jägare (N=1193) 80 70 60 50 40 30 20 10 0 70,6 66,1 27,3 19,7 Jakt i mindre grupper (2-3 personer) Jakt i medelstora grupper (5-10 personer) Jakt i stora grupper (10 eller fler personer) Ensam jakt med eller utan hund Andelen svarare som uppgett att de är mycket eller ganska mycket intresserade av ovannämnda jaktformer (%) dem använda jaktformer, jaktens motiv samt attityder till aktuella jaktfrågor. Den första frågeställningen gällde vilken typ av jakt och viltvård som jägare i huvudsak bedriver. Som framgår av figur 1 var den överlägset vanligaste jakttypen småviltsjakt, dvs. jakt på mindre villebråd såsom hare, skogsfågel eller sjöfågel. 38 procent av de tillfrågade uppgav att de huvudsakligen bedriver denna form av jakt. Andra populära jakttyper var småviltjakt i kombination med älgjakt eller småviltjakt kombinerad med både älgoch hjortdjursjakt. Därtill uppgav många att de inte jagar trots att de innehar jaktkort. På frågan om man bedriver viltvård svarade drygt 60 procent att de bedriver viltvård i någon form. De vanligaste formerna av viltvård bestod av tillverkning av fågelholkar, smårovdjursbekämpning och fällfångst samt utsättning av saltstenar för hjortdjur. Andra vanliga former var utfodring av vilt, viltåkrar samt vilträkning. ring finns i jägaren själv. Någon jagar exempelvis älg därför att man kanske är skogsägare och vill reducera viltskador på skogen, någon annan jagar för att få ta del av det lokala jaktlagets gemenskap. Jakttypen kan också dikteras av huruvida jägaren använder hund vid jakt eller inte. Till exempel kan småviltsjaktens popularitet åtminstone delvis tänkas ligga i dess självständiga natur, dvs. den möjlighet den ger jägaren att ta med sig hunden och gå ut på jakt när han själv vill. Att ensamjakt eller jakt i små sällskap står mycket högt i kurs bland finländska jägare framgår av figur 2. 71 procent svarade att de är mycket eller ganska intresserad av jakt i smågrupper (2­3 personer), medan 66 procent uppgav att de helst Hunden med och i väg Den typ av jakt som jägare huvudsakligen bedriver är beroende av många saker. En viktig delförkla- Moderniseringen av det finländska samhället verkar med andra ord inte ha rubbat på jaktens starka ställning och dess traditionella betydelser. jagar ensam med eller utan hund. Det visade sig att det stora intresset för ensamjakt och/eller jakt i små grupper sammanhängde med vilken typ av jakt som man huvudsakligen bedriver. De jägare som helst jagar ensamma eller i små grupper sysslade företrädesvis med småviltjakt eller småviltjakt i kombination med älgjakt och/eller jakt på övriga hjortdjur. Däremot var älgjakt och/ eller jakt på övriga hjortdjur betydligt vanligare bland jägare som uppgett att de helst jagar i medelstora eller stora grupper. Dessa resultat är knappast förvånande; småviltjakt i form av t.ex. orr- eller ripjakt är ju exempelvis något man oftast gör ensam eller tillsammans med en god vän, medan älgjakt däremot kräver ett större antal deltagare för att lyckas. Givetvis utesluter ju inte ovanstående preferenser varandra, en och samma jägare kan vara mer eller mindre intresserad av jakt i t.ex. stora eller små grupper beroende på vad för jakttyp det råkar röra sig om. Småvilt i norr, hjortdjursjakt i söder E n annan viktig delförklaring till vilken typ av jakt som bedrivs är tillgången på vilt samt var någonstans i Finland man råkar bo. En närmare analys av sva- Jägaren 1 / 2009 39
• ren i figur 1 visade att andelen personer som uppgett att de huvudsakligen jagar småvilt ökar ju längre norrut i Finland man kommer. Detsamma gäller även älgjakten samt kombinationen småvilt och älg. Däremot var olika kombinationer innehållande hjortjakt vanligare i södra Finland, medan kombinationer innehållande övrig jakt var något vanligare i de mellersta och östra delarna av Finland. Andelen som uppgav att de i huvudsak jagar enbart småvilt var något större bland de som bodde i stads- eller tätortsmiljö än bland de som bodde på landsbygden. Dessutom tenderade jakttypen att påverkas av bakgrundsfaktorer som ålder och ägande av mark. Markägarnas Jakt sågs i hög grad som svar skilde sig exem- en livsstilsfråga. pelvis från de övriga genom att de i högre grad ägnar sig åt älgjakt och övrig hjortjakt, t.ex. hjort- Naturupplevelserna djurs- och rådjursjakt, än vad jägare lockar ut i skogen som inte äger mark gör. Det fanns Varför jagar då finländska jägare? även åldersmässiga skillnader i hur Denna andra frågeställning unman hade svarat på frågan om hu- dersöktes genom att de tillfrågade vudsaklig jakttyp. Småviltjakt ten- fick ange i vilken grad de höll med derade exempelvis att vara betydligt om en rad påståenden om skälen vanligare bland yngre jägare, speci- till jakt. De "passiva" jägarna, dvs. ellt bland jägare under 30 år eller i de som hade uppgett att de inneåldern 30­39 år. Därtill var kombi- har jaktkort men inte jagar, lämnanationen småvilt och älg mest po- des utanför analysen eftersom vi pulär bland jägare under 30 år med- här främst var intresserade av den an andelen passiva jägare var störst aktiva delen av jägarkåren. Som bland de som fyllt 70 år. framgår av figur 3 uppgav 77 pro- cent att de helt eller delvis håller med om att naturupplevelserna är den främsta orsaken till att de jagar. Andra viktiga skäl som angavs var att jakten är en fritidssysselsättning (70 %), att jakten är en livsstil som man vill ta del av (68 %), att den sociala samvaron är det viktigaste med jakten (55 %) samt att man jagar för att hålla sig i form (53 %). Däremot angav relativt få (12 %) att de jagar främst för köttets skull, vilket dock inte betyder att fångsten och köttet av jaktbytet inte skulle ses som en uppskattad belöning för jägaren. Den låga svarsandelen torde istället hänga samman med att relativt få ägare ser köttet från bytet som den främsta anledningen till att man jagar. Materialistiska och "immaterialistiska" jägare Figur 3. Motiven till jakt bland finländska jägare (N=1042, "passiva" jägare exkluderade) 0 Jagar för naturupplevelsernas skull Jagar för den sociala samvarons skull Jakten är en fritidssysselsättning Jagar för att decimera skog- och skördeskador Jagar för att andra familjemedlemmar jagar Jagar för att minska trafikolycksfall Jagar för vapen- och skytteintressets skull Jagar för att hålla sig i form Jakten är en livsstil som man vill ta del av Jagar främst för köttets skull Jagar för att ens vänner jagar 10 20 30 40 50 60 70 80 77 90 55 70 24 17 27 39 53 68 12 25 Andelen svarare som uppgett att de helt eller delvis håller med om påståendet (%) För att få en mer överskådlig bild av jaktmotiven gjordes en närmare analys av svaren i figur 3. Avsikten här var att ta reda på huruvida det fanns likheter mellan olika jägares sätt att svara på frågorna om jaktmotiv och om man på så sätt kunde urskilja särskilda grupper (kluster) av jägare. Det visade sig att man på detta sätt kunde utkristallisera två huvudgrupper av jägare. Den första gruppen som var något mindre till storleken (n=441) betonade i högre grad olika materiella motiv, medan den andra gruppen som var något större (n=533) satte större vikt vid immateriella motiv. För jägarna i den "materiella" gruppen spelade en minskning av skogsskador och trafikolycksfall, vapen- och skytteinresset, andra familjemedlemmars jaktdeltagande samt själva jaktbytet en mer betydande roll. Däremot såg jägarna i den "immateriella" gruppen jakten främst som en fritidssysselsättning och som ett sätt att hållas i form. När det gällde motiv som den sociala samvaron, jakten som en livsstil, vänners jaktdeltagande och naturupplevelser upptäcktes inga större skillnader mellan de båda grupperna. En granskning av bakgrundsfaktorernas betydelse visade att andelen yngre jägare (under 30 år, 30­39-åringar och 40­49-åringar) var något större i den första gruppen även om skillnaden inte var betydande. Detsamma gäller även andelen kvinnor och svenskspråkiga. Inte heller fanns det betydande skillnader mellan grupperna beträf- 40 Jägaren 1 / 2009 Hannu Huttu
• fande civilstånd, även om andelen änklingar var något större i den första gruppen. Däremot var andelen som uppgett att de bor i stads- eller tätortsmiljö signifikant större i den andra gruppen, liksom andelen jägare med högre utbildning. Det fanns även en betydande skillnad mellan grupperna beträffande arbetsmarknadsanknytning. Andelen förvärvsarbetande var betydligt större i den andra gruppen medan pensionärernas andel var större i den första gruppen. Däremot var andelen studeranden, arbetslösa samt företagare och jordbrukare ungefär lika stor i de båda grupperna. Inkomstmässigt skilde sig de två grupperna från varandra genom att andelen höginkomsttagare var större i den andra, "immateriella", gruppen. Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant. Däremot var skillnaden mellan grupperna betydande när det gällde den regionala spridningen. Andelen jägare från Södra Savolax, Kymmene och Satakunta jaktvårdsdistrikt var betydligt större i den första, "materiella", gruppen, medan andelen jägare från Kajanalands, Mellersta Finlands, Lapplands, Uleåborgs, Norra Karelens, Norra Savolax, Svenska Österbottens och Nylands jaktvårdsdistrikt var större i den andra, "immateriella" gruppen. Därtill var andelen markägare något större i den första gruppen än i den andra. Det visade sig även att jaktmotiven hängde samman med vad man huvudsakligen jagade. Andelen jägare som jagar enbart småvilt var betydligt större i den andra gruppen medan andelen jägare som enbart jagar älg eller som jagar småvilt i kombination med älg och övriga hjortdjur var större i den första. ker under årets gång. Att jaga är sålunda inget speciellt, det är istället ett naturligt element i tillvaron som var och en fostras in i. Men även bland jägare i allmänhet tycks jaktens kulturella betydelser leva kvar, vilket framgick av att jakt i hög grad sågs som en livsstilsfråga. Detta utesluter dock inte det faktum att det hela tiden sker förändringar i samhället och i världen som medför nya utmaningar för jakten och jägarkåren. Till detta tema återkommer vi därför i nästa artikel om de finländska jägarna. G Text: Mikael Nygård ja Lorenz Uthardt Så här genomfördes undersökningen I Undersökningen genomfördes som en nationell postenkät till 3100 slumpmässigt utvalda personer med jaktkort i Finland på vårvintern 2008. I Totalt returnerades 1193 enkäter vilket gav en svarsprocent på 39. Det stora bortfallet visade sig dock vara relativt jämnt fördelat över olika variabler och torde därmed inte ha orsakat så allvarliga systematiska snedvridningar att representativiteten hotas. I Av svararna var 93 procent män och 7 procent kvinnor. Svararnas åldersfördelning: under 30-åringar 15 % 30­39-åringar 15 % 40­49-åringar 20 % 50­59-åringar 25 % 60­69-åringar 17 % över 70-åringar 8 % I Av svararna hade 90 % finska och 10 % svenska som modersmål. I Hälften av svararna var bosatta på landsbygden medan hälften var bosatta i städer eller tätorter. Också jaktkulturen lever inför utmaningar Man kan således konstatera att det finns vissa skillnader mellan finländska jägare beträffande vad som jagas, hur det jagas och varför det jagas. Något tillyxat kan man kanske göra en grov åtskillnad mellan sådana jägare som ser jakten som en fritidssyssla och de som ser jakten utifrån ett mer materiellt perspektiv. Det som dock förenar den moderna rekreationsjägaren med den traditionella jägaren är kopplingen till naturen, omsorgen om viltet samt upplevelsen av jakten som en social tilldragelse. Moderniseringen av det finländska samhället verkar med andra ord inte nämnvärt ha rubbat på jaktens starka ställning och dess traditionella betydelser. Speciellt synligt är detta i de mest glesbebyggda delarna av landet där jakten i högre grad utgör en oförädlad del av livsföringen och bytet ses som en av de håvor naturen skän- Jägaren 1 / 2009 41
• Med Eki på vandring Snöskottande jägare Tuomo Valve/tidningen Suomen Sotilas På vintern brukar skogshönsen gräva ner sig i snön. Kanske är det detta beteende som en gång i tiden inspirerade människan att utnyttja snöns isolerande egenskaper. A lla ursprungsfolk som bor högt uppe i norr känner till att snön isolerar. Som byggnadsmaterial till permanenta bostäder har snön emellertid bara använts i trakter där det inte har funnits något annat material att tillgå. Oftast har snöbyggena tjänat som tillfälligt kvarter på jaktresor eller som nödkvarter när ett oväder överraskande slagit till. I regioner med skog har man i stället byggt olika slags kåtor och vindskydd av virke när det har behövts tillfälligt kvarter eller varit av nöden påkallat. Man forslade med sig slanor eller högg dem på plats och täckte med något naturmaterial som tyg eller skinn. Ofta tände man sedan en nying framför konstruktionen. Vårt land är helt och hållet täckt med skog, med undantag för områdena allra längst i norr. Ingen begav sig ut på kalfjället för någon längre tid utan att packa pulkan med slanor och brännved. Dessutom behövdes det något material att klä kåtan med. Ännu under det föregående århundradet använde sig samerna av det här systemet på sina jakt- och renskötselfärder. Också 42 Metsästäjä 1 / 2009 skogshuggare och soldater bivackerade ibland i öppna vindskydd. Hos oss har snö använts i väldigt liten utsträckning som byggnadsmaterial och några egentliga snökonstruktioner har väl knappast någonsin sett dagens ljus. I fjällen har förstås läget kunnat bli sådant att en person blivit överraskad av snöyra och grävt sig en grop i snön och fodrat den med skinn. I själva verket är det militären som har infört inkvartering i snö i en större omfattning i vårt land. Ända sedan 1970-talet har fallskärmsjägarna i sin utbildning fått bivackera i snön på sina vintermanövrer. Yrkesmilitärerna och reservisterna har sedan tagit kunskaperna med sig till det civila livet. Snöyra vid västlig vind De flesta av oss har hört talas om igloor och snögrottor. Quinze är en annan form av snöbivack, ett slags hydda i snön, eller så kan man gräva gropar av olika form och fason. En helt vanlig grop i snön går snabbast och enklast att gräva. I våra finländska förhållanden är en snöhydda ändå oftast det mest praktiska alternativet. En sådan kan man bygga nästan var som helst bara det finns snö och i princip behövs det inte mera snö än ett par centimeter. I praktiken fungerar en hydda ändå bäst mitt i vintern eller på vårvintern när det finns gott om snö. En hydda med en diameter på knappa tre meter räcker utmärkt för två personer att övernatta i. Kari ritar med skidstaven en cirkel i snön och så börjar vi skotta in snö i cirkeln.
• Jaakko har gjort det bekvämt för sig inne i snöhyddan. Även om kvicksilvret skulle krypa ner under minus trettio grader där utanför så håller sig temperaturen där inne vid angenäma en eller två grader minus. En snöhydda kan man bygga nästan var som helst bara det finns snö. Vi låter snöhögen hårdna i minst en timme innan vi börjar gräva oss in i den. Kari har samlat ihop ett knippe trettio centimeter långa björkkvistar som han sticker in i de blivande väggarna. I ödemarkerna kring fjället Hammastunturi finns det liksom på andra håll i Lappland en mängd myrar och sjöar kring vilka vinden hopar drivor av snö som är tillräckligt djupa för att bygga snöhyddor i. Uppe på fjällen samlar sig snön i dälder och klyftor och där kan man gräva ut en snögrotta åt sig. Utanför skogsbrynet i en myrkant eller på en sjöstrand är ofta en bra plats att bygga sin hydda. Ymnigt snöfall i kombination med hård blåst brukar i regel svepa in över vårt land från väster eller sydväst, vilket betyder att snön bildar drivor främst på den östra och nordöstra sidan av öppningar och gläntor. Börja med att leta på en karta efter en bra plats för hyddan. Gläntan behöver inte ens vara särskilt stor eftersom vinden inte behöver mer än några hundra meter för att hopa snön i drivor. I synnerhet ödemarkerna i norr är fulla av små sjöar och myrar där man vid stranden eller laggen kan hitta fina ställen att bygga på. Under vintrar med mycket snö går det också vid sydkusten att bygga snöhyddor. Full fart på snöskyffeln Börja byggandet med att trampa till den blivande hyddans botten med skidor eller snöskor. Följande steg är att rita upp en stor cirkel i snön med exempelvis en skidstav. En diameter på knappa tre meter räcker gott till för två personer som övernattar. För en tredje person behövs det en meter till i diameter och större än så lönar det sig inte riktigt att bygga. Mittpunkten i hyddan kan markeras med en lång slana. Mät från mittslanan en dryg halvmeter i riktning mot den blivande dörröppningen och ställ där en andra slana eller käpp. Denna Följande moment är att vi gräver oss in i snöhögen utmed marken. Runt hyddan har det bildats en vallgrav och där gör vi plats för fältköket och den övriga utrustning som stannar utanför. Kari har skottat ut en hel hög med snö ur hyddans inre. Metsästäjä 1 / 2009 43 Tuomo Valve/tidningen Suomen Sotilas
• Gräv, gräv, gräv Följande moment är att gräva sig in i snöhögen så nära markytan som möjligt. Tunneln in ska bli precis så hög att en karl ryms att krypa genom den. När du stöter på den andra käppen, den som placerades mot ingången till, ska du ändra riktning och börja gräva uppåt. Med tanke på risken för ras ska du aldrig göra grävjobbet ensam utan alltid ha en medhjälpare utanför som säkerhet. Med tanke på värmehushållningen är det viktigt att sovplanet inne i hyddan ligger högre än taket i öppningen. Detta lyckas bara om det finns tillräckligt mycket snö på byggplatsen, det vill säga i praktiken bortåt en meter. Om det finns för lite snö så tenderar sovutrymmet att bli lägre än ingångens tak och då kommer det att strömma in kall luft utifrån. Gräv ut snöhyddan inifrån så att den får formen av ett valv. Pinnarna som är instuckna i väggarna talar om när det är dags att sluta gräva. När gemaket är klart finns där en liten farstu som en fortsättning på ingångstunneln och ett sovplan som ligger högre än tunneln. Nu behövs väggpinnarna inte längre utan kan tas bort. Det är en allmän men felaktig uppfattning att grävjobbet oundvikligen blöter ner en ända inpå skinnet. Mitt i vintern när kölden knäpper i knutarna och snön har en konsistens som puder behöver de som gräver inte arbeta med regnkläder på. Fram på vårkanten när solen värmer och snön blir slaskig är läget förstås ett annat. Säkerheten framför allt Stick ett luftintagshål i väggen med till exempel en skidstav och använd staven till att hålla gluggen öppen med också om det skulle blåsa upp till snöyra. Gör en nisch i bakväggen och ställ där ett stearinljus som också det ska ha en ventilationsglugg. Ljuset lyser upp hyddans inre, men lågans främsta uppgift är att visa att det finns tillräckligt med syre där inne. Blockera inte ingången med exempelvis en ryggsäck eftersom det hindrar koldioxiden från att strömma ut. Också ur värmehushållningssynvinkel är det onödigt att stänga till eftersom sovplanet ligger högre än ingångens tak. Eftersom kall luft är tyngre än varm så kan den kalla luften inte stiga från ingången upp till sovplanet. Temperaturen inne i snöhyddan håller sig vid en eller ett par minusgrader även om kvicksilvret utanför skulle sjunka duktigt under trettio minusgrader. Ta för säkerhets skull ändå in en snöskovel för natten även om det är osannolikt 44 Metsästäjä 1 / 2009 Med tanke på värmehushållningen är det viktigt att sovplanet inne i hyddan ligger högre än taket i ingångsöppningen. att bygget skulle rasa om det är väl gjort. Snöyra under natten kan dock täcka för ingången. Det är inte tillrådligt att använda ett fältkök inne i snöhyddan eftersom köket slukar för mycket syre. Dessutom innebär ångan från det kokande vattnet en hel del fukt. Under den första natten kan det falla lite snö från innertaket, men redan under den andra natten har fukten i utandningsluften gjort snöväggarna stenhårda. Varna för snöhyddan genom att till exempel ställa skidorna utanför så att inte någon går rakt på den. Riv den när den inte längre behövs. En hydda som lämnas kvar intakt kan bli en dödsfälla för snöskoterförare, skidlöpare och ­ i norra Finland ­ renar. G Text och foto: Eerikki Rundgren Boktipset I I vårt land har det skrivits väldigt lite om bivackering i snö. De i särklass bästa anvisningarna för hur man bygger olika snökonstruktioner hittar man i Mika Kalakoskis utomordentliga handbok "Ulkoilijan talviturvallisuus ja lumimajoitteet". Kalakoski är särskilt känd för att ha lett forskningsexpeditioner till Antarktis för Havsforskningsinstitutet. I Kalakoskis handbok utkom 1997 och är värd ett noggrant studium. Det finns helt enkelt ingen inhemsk litteratur i ämnet som skulle ge klarare och tydligare anvisningar! Kalakoski begränsar sig inte till själva byggandet av snökonstruktioner utan berättar också om hur man rör sig tryggt och säkert i naturen om vintern. Tuomo Valve/tidningen Suomen Sotilas Tuomo Valve/tidningen Suomen Sotilas andra käpp ska gå ända ner i marken. Följande moment är att skyffla snö på underlaget i en halvcirkelform. Trampa och packa till snön efter hand. Till en början räcker det med att gå på snön med snöskor men efterhand som snöhögen växer till sig så övergår man till att packa den med snöskyfflarna. På en bra plats hittar man all snö som behövs på själva byggplatsen och det tar inte mer än ett par timmar för två man att skyffla ihop snön. Låt snöhögen hårdna i minst en timme. Ju strängare kyla desto fortare hårdnar snön. Vid temperaturer kring noll blir man tvungen att vänta i två timmar eller tre. Under tiden täljer man till ett tjugotal pinnar på ungefär 30 centimeters längd och sticker ner dem på olika håll i snöhögen. De här pinnarna kommer längre fram att visa tjockleken på hyddans vägg när man gräver ut hyddan inifrån. Innan vi rev vår hydda gjorde vi en planritning över den som visar hur den är konstruerad inuti. Det är mången gång svettigare att riva en snöhydda än att bygga den. På bilden visar artikelförfattaren, jakt- och naturguiden Eerikki Rundgren, en snöhydda för en grupp piloter i flygvapnet. Alla bilder i artikeln är från tidningen Suomen Sotilas och transportflygflottiljens gemensamma manöver vintern 2004.
• Forskarperspektivet Är skogsrenen förloraren i ett triangeldrama? I Skogsrenen etablerade sig i Kajanaland på 1960-talet och bestånden växte med god fart. I början av innevarande årtionde började stammen redan närma sig en styrka på tvåtusen huvuden, men sedan började den branta utförsbacken. När antalet hade rasat under tusenstrecket höjdes till och med röster som sade att risken fanns att arten skulle gå under helt och hållet i Kajanaland. Vargens återkomst på scenen sammanfaller tidsmässigt med skogsrenens tillbakagång. Under de senaste åren har kalvarnas andel av vinterhjordarna varit bara ungefär hälften av vad de var innan vargen dök upp. Att det finns ett samband är uppenbart, men samtidigt märkligt. Varför reder sig inte skogsrenen längre mot vargen fast den har gjort det ända sedan istiden tog slut för ungefär tiotusen år sedan? Låt oss blicka västerut och leta efter någonting att jämföra med. Hur står det till med den nordamerikanska skogsrenen? En rapport om hotade djurarter i Kanada ger ett entydigt svar. Det ser dystert ut, i synnerhet i västra Kanada. I Brittiska Columbia har bestånden av skogskaribu minskat kraftigt och flera delpopulationer har blivit oroväckande små. I Ontario har karibun under de senaste etthundra åren försvunnit helt och hållet från ett område som är lika stort som Finland. I de kanadensiska forskarnas beskrivningar av läget dyker det ständigt upp att skogsbruket har förändrat skogarnas åldersstruktur och att skogarna har splittrats. Också i Kuhmo började skogsrenen med att etablera sig i trakter som hade skonats från skogsbruk. Man misstänkte till och med att arten skulle förbli en specialitet för orörda ödemarker, men sedermera har vi lärt oss att skogsrenen, som lever på lavar, också kan trivas i ekonomiskog. Det handlar alltså inte om brist på föda utan om andra förändringar i miljön som påverkar arten negativt. Karibuexperterna understryker att det har skett en förändring i hjortdjurens värld. Skogsbruket har banat väg för älgarna att öka kraftigt, vilket i sin tur har medfört att också vargbestånden har vuxit. Vargen jagar först och främst älg, men nuförtiden är det fler karibur än förut som slutar sina dagar som vargföda. Att vargstammen har vuxit utgör ändå knappast hela förklaringen till att skogsrenen har minskat. Splittringen av skogslandskapets struktur ger nämligen fler situationer där vargens och skogsrenens vägar korsar varandra. I ett orört skogslandskap föredrar älgen helt klart ställen där skogen har brunnit och det nu växer sly. Skogsrenen däremot föredrar en mosaik av gammal skog och myrar, där det finns knappt om älg. I dagens skog, som skogsbruket har förvandlat till ett lapptäcke, tvingas skogsrenen däremot dela terräng med både vargen och älgen. Människan har skapat ett landskap där mänskliga konstruktioner som bilvägar, ellinjer och skarpa skogsbryn gynnar vargens jakt. Det här är inte fråga om någon teoretisk tankemodell, för i Alberta i Kanada har det konstaterats att terrängelement av det här slaget gör karibun mera utsatt för vargens predation. Avsikten med dessa mina tankar är att försöka förstå orsakerna till att skogsrenarna i Kajanaland minskar. Däremot ger de inte några verktyg som kan råda bot på situationen, som ser ut att vara akut. Skogslandskapet är som det är och det vore dumdristigt att skära ner på älgstammen för att minska på vargarna eftersom en sådan åtgärd antagligen bara skulle leda till att ännu fler skogsrenar blir vargföda. Text och foto: Ilpo Kojola Metsästäjä 1 / 2009 45
• Dags igen för inventering av spår i snön Det är inte svårt att skilja på spåren efter vitsvanshjort och rådjur, men i trakter där det också förekommer dovhjort blir det hela strax mycket knepigare. Snart är det dags igen att räkna spår i snön - för tjugoförsta gången! De senaste vintrarna har varit besvärliga och snöfattiga, men nu väntar vi oss bättre inventeringsföre. Det får undertecknad att åter en gång tänka på det knepiga med att skilja åt spåren efter vitsvanshjort, dovhjort och rådjur. Det är en fråga som år för år blir allt aktuellare, i synnerhet i landets södra delar. el i Kyrkslätt. Spåren fanns i närheten av hägnet därifrån djuren strax innan hade släppts lösa. Vi var alltså förberedda på rådjursspår, men på den tiden vållade identifieringen av spåren huvudbry. Rådjuren hade slagit sig ihop med vitsvanshjortarna, så vi tvekade och tänkte att det kanske ändå var spår av hjortkalvar. Vid tidpunkten då vintertrianglarna räknas är spåret efter en hjortkalv alltid klart större än ett rådjursspår, men på den här tiden var arten ny och vi jägare hade inte riktigt reda på skillnaderna. Motsvarande identifieringsproblem stöter inventerarna också på när de räknar snöspår i kulturmiljö, det vill säga inventerar fälttrianglar. tens spårstämpel mellan fem och sju centimeter lång. Hos vitsvanshjort och rådjur löper klövarnas sidor klart och tydligt i en båge medan dovhjortens klövar är så gott som raka. För att kunna se det här kännetecknet måste snöförhållandena emellertid vara goda och spårstämpeln skarp. De tre arterna rör sig på samma sätt, vilket betyder att det inte finns några tydligt särskiljande drag hos spårlöpan. Lyckligtvis är dovhjortens utbredning fortsättningsvis väldigt begränsad ­ lyckligtvis, eftersom arten vållar en hel del bekymmer för dem som inventerar. På orter där alla tre arterna förekommer har inventerarna varit tvungna att införa en spalt till i protokollet för oidentifierade små hjortdjur. Dovhjortarna äter helst örtväxter, vilket betyder att arten förekommer oftare på ängar och åkrar än de andra två. Dessutom är dovhjortarna mycket sociala till sin läggning och rör sig i flockar som kan uppgå till ett tiotal djur. Rådjuret, vitsvanshjorten och dovhjorten lämnar ungefär likadana avföringspiller efter sig. Storleksskillnaderna är minimala och svåra att bedöma utan jämförelsematerial. På Bild 1. ser man skillnaderna i storlek, men i terrängen är det inte så lätt. På bilden är dovhjortens piller mycket mörka, men det är inget absolut kännetecken. Också på vintern är dovhjortens avföringspiller ofta aningen tillplattade och häftade vid varandra. V interinventeringen ger oss värdefull information också om skogshönsen. Jämförelser av resultaten för sommar- och vinterinventeringarna kan hjälpa oss att få ett grepp om mortaliteten hos fågelbestånden på vintern och beståndens kommande utveckling. Under de två senaste decennierna har det för hjortens och rådjurets del skett betydande förändringar beträffande bestånden och utbredningen. Vitsvanshjortarna har fortsatt att bli fler och utvidga sitt utbredningsområde. Rådjuret har raskt gått från klarhet till klarhet och dovhjorten förekommer i fyra separata områden. Vid en inventering i snö är det ofta svårt att se skillnaden mellan rådjur och hjort, och ibland är det praktiskt taget omöjligt. Under triangelinventeringens första vinter år 1989 påträffades rådjursspår i vår egen vilttriang46 Jägaren 1 / 2009 Dovhjorten försvårar identifierandet av spåren En vitsvanshjorts spårstämpel är alltid klart större än spåret efter en dovhjort eller ett rådjur. På en storvuxen hjorthane kan klöven vara så mycket som 12 centimeter lång, men i allmänhet mäter spårstämplarna sex till nio centimeter i längd. Ett rådjursspår är mycket mindre och mäter bara fyra till fem centimeter. Det är alltså inte svårt att skilja på spåren efter vitsvanshjort och rådjur, men i trakter där det också förekommer dovhjort blir det hela strax mycket knepigare. Det olyckliga i sammanhanget är nämligen att dovhjortens spårstämpel faller mellan vitsvanshjort och rådjur i storlek. I allmänhet är dovhjor-
• Vitsvanshjort Dovhjort Rådjur Orrefrekvens Sommar Vinter Bild 1. Resultaten för orren i triangelinventeringarna i Kajanalands distrikt åren 1988 till 2008. Sommar- och vinterinventeringarnas resultat brukar stämma väl överens med varandra. Observera att vid sommarinventeringarna avser den lodräta axeln antalet individer per kvadratkilometer medan lodaxeln vid vinterinventeringarna avser antalet observerade fåglar per tio kilometer inventeringslinje. Bild 2. Med ledning av spårstämpelns storlek är det inte svårt att skilja mellan spår av vitsvanshjort och rådjur, men dovhjortens spårstämpel faller tyvärr storleksmässigt mitt emellan. De tre små hjortdjuren vitsvanshjort, dovhjort och rådjur lämnar efter sig nästan likadana avföringspiller. Skillnaderna i storlek är små och svåra att avgöra utan någonting att jämföra med. På den här bilden ser man storleksskillnaden, men ute i terrängen är identifierandet knepigare. På bilden är dovhjortens piller väldigt mörka, men det är inte något säkert kännetecken. Dovhjortens avföringspiller är ofta också på vintern aningen tillplattade och häftade vid varandra. Räven och mårdhunden följer ofta samma växlar. För bägge två är det en bra ide att ta sig en närmare titt på det isfria stället på ån. Jägarna gynnar sin egen sak när de deltar i arbetet med att ta fram så heltäckande information om viltstammarna som möjligt. höns som observeras, liksom rapphönorna, fasanerna, duvhökarna och korparna. Här blir resultaten emellertid inte likadana som vid sommarinventeringen, där resultaten kan presenteras som individtätheter i enheten individer per kvadratkilometer. På vintern har inventeringslinjen inte någon bredd eftersom alla observationer antecknas oavsett avståndet till djuret i fråga. Måttet på fågeltätheten ­ antalet observerade individer per triangel eller per tio kilometer ­ är det oaktat ett användbart stycke information. Resultaten kan jämföras med inventeringen i augusti föregående år och av den relativa skillnaden kan man dra en hel del slutsatser. Bild 2. visar förekomsten av orre i Kajanaland utifrån resultaten av sommar- och vinterinventeringarna under triangelinventeringarnas tjugoåriga historia. Grafiken påminner en hel del om varandra men det finns några skillnader och orsakerna till dem kan vi grubbla över. Forskarna är inte ännu helt på det klara med logiken i förhållandet mellan nyckeltalen för vinter och sommar, men det är uppenbart att vi genom att göra jämförelser av det här slaget kan få ett grepp om dödligheten under vintern, som ju har en koppling till jakten om hösten. arna drivs av en rad olika motiv. Det är viktigt för varje jägare att känna till viltläget och förändringarna i den egna jaktföreningens marker eller i markerna där man själv jagar. I många jaktföreningar betraktas det som en hederssak att varje år ställa upp eftersom man en gång har gett sig in i inventerandet och har förbundit sig till det. Men det finns också andra motiv. Det kan kännas meningsfullt att vara en del av en stort maskineri och många tycker att det är värdefullt att bidra med information för viltforskningen. Genom inventeringarna får jägarna tillgång till information om både sitt eget område och andra. Det är inte ovanligt att folk gör resor till andra orter ­ för att jaga, hälsa på hos släktingar eller åka till sommarstugan. Då är det nyttigt att veta hur det står till med viltstammarna på den orten. Dessutom är det vanligt att jägare tycker att det hör till ansvarsfullt jagande att man deltar i inventeringar. Jägarna gynnar nämligen sin egen sak när de deltar i arbetet med att ta fram så heltäckande information om viltbestånden som möjligt. Om vi vill vara säkra på att jakten bedrivs på en hållbar grund så måste vi bygga på tillförlitlig information. Det bästa vi kan göra för att trygga jaktens framtid är att delta i inventeringarna. G Text: Marcus Wikman och Pekka Helle Trianglarna mest lämpade för vanliga däggdjur Det huvudsakliga syftet med vinterinventeringarna är att hålla koll på hur däggdjursbestånden varierar i storlek från år till år. De arter som är sällsyntare ­ som exempelvis de stora rovdjuren ­ har ett eget inventeringsarrangemang. Det samma gäller också älgen. För vanliga däggdjur som förekommer i stort antal i vårt land finns det däremot inte något bättre system än inventeringstrianglarna för att hålla koll på hur bestånden varierar. Visserligen finns det avskjutningsstatistik att tillgå men variationerna i jakten behöver inte nödvändigtvis stå i direkt proportion till arternas faktiska variationer. Dessutom förhåller det ju sig så, att också den färskaste avskjutningsstatistiken ligger ett drygt år efter dagsläget. Spårräkningarna i snö ger oss inte några siffror på det absoluta antalet individer eller djur per ytenhet, utan de ger oss ett relativt mått på beståndens storlek i enheten korsande spår per tio kilometer räknad inventeringslinje och dygn. Det finns metoder för att förvandla spårtätheten till faktisk populationstäthet, till exempel till antalet individer per hundra hektar, men vi har inte tillräckligt med kunskaper om hur långa sträckor de olika djurarterna vandrar per dygn. Också fågelobservationerna är värdefulla Vid en spårräkning i snö bokförs också de skogs- Varför överhuvudtaget delta i inventeringarna? De jägare som ställer upp i triangelinventering- Jägaren 1 / 2009 47
• ­ En verklig jägare igenkänns på att han eller hon hanterar sitt nedlagda byte med den respekt som tillkom djuret även medan det levde, säger kocken Markus Maulavirta. Michelinkocken, som bl.a. blivit bekant genom tv-programmet Kokkisota, har haft jaktkort i tio år. På jakt beger han sig några gånger per år. ärdegrunden bör bevaras ända fram till tallriken. Visst förargar det om man ser att hanteringen redan från början sköts illa och djuret stoppas i en plastpåse. Bytet ska packas ordentligt redan ­V på plats. T.ex. duvornas huvud ska läggas vackert under vingen och hararna ska flås snyggt, konstaterar Maulavirta. Skytten har en stor roll vid hanteringen av viltet. ­ Trots att träffen utifrån kan se snygg ut kan större delen av köttet gå till spillo. Det är alltid bättre om det inte krossas ben. Maulavirta säger sig dock själv vara en dålig skytt. ­ En gång flög en stor tjädertupp till och med ett par gåner över mitt huvud, men båda gångerna lyckades jag bomma. En annan gång flög en ripa upp alldeles vid mina fötter, men den gången hade igen säkringen blivit på, flinar han. Trots att ripfångsten gick näsan förbi för säkringens skull är en omsorgsfull användning av denna i skogen enligt Maulavirta en ytterst viktig sak. ­ Åtminstone på min egen jaktkurs var användningen av säkringen det som betonades allra mest. En säker vapenhantering är ju ändå en väsentlig del av jakten, säger han. Pekka Väisänen Markus Maulavirta: Viltets värdegrund bör bevaras fram till tallriken 48 Jägaren 1 / 2009
• Markus Maulavirran kotialbumi Älgkalvens bräss vore en verklig delikatess Markus Maulavirta säger att hans favoritvilt är "det vilt jag råkar få på jakten". Särskilt fina vilträtter får man enligt honom av skogsfågel och ung älgkalv. Smaken på älgköttet beror visserligen mycket på området och på älgens föda. ­ Det vore intressant att jämsides få smaka på älgkött från älgar som vuxit upp i olika områden. Från ödemarkerna i Kajanaland till sydkusten. Det finns säkert skillnader i smak, funderar Maulavirta. Också den kinesiska matfilosofin står Maulavirtas hjärta nära sydäntä, dvs värdesättningen av sådana kroppsdelar som det finns litet av. ­ Det skulle vara fint att få bräss från en älgkalv. Från renar tar jag alltid vara på brässen. Man borde nog lära sig att hitta den på älgen också. Maulavirta har faktiskt aldrig själv ätit älgbräss, men nog bräss av andra djur och de har varit så läckra att mästerkocken genast blir intresserad av att utveckla ett recept för tillredning av en rätt på bräss från älgkalv. ­ Först bör den naturligtvis förvällas och sedan stekas eller kokas på nytt i en kryddbuljong. Till varm älgbräss kunde man servera på gran- skottssirap baserad sås, kläcker Maulavirta. Svårt få vilt till restauranger Som köksmästare och lärare för kommande restaurangkockar förargar det Maulavirta att tillgången på viltkött är så svag. I restaurangkök kan enbart stämplat kött användas, vilket innebär att det måste köpas via partihandeln. I praktiken förekommer det inte alls skogsfågel på restaurangernas menyer. Ripa kommer det något till försäljning och enstaka exemplar av änder, men i huvudsak är restaurangportionernas änder uppfödda. Markus Maulavirta värdesätter i överensstämmelse med kinesisk matfilosofi kroppsdelar som det finns litet av. ­ Hagelrisken är ett reellt problem, för restaurangen bär alltid ansvaret för kundens tänder, konstaterar Maulavirta. De facto är älgen den enda viltarten av vilken restaurangerna kan få rejäla mängder och därmed ge ordentlig undervisning i kötthantering åt studerande som avlägger examen för restaurangkockar. Hanteringen och tillredningen av älgkött upplevs ofta som besvärlig. ­ Men inte är det dess mäkvärdigare än tillredning av svin och nöt. Kokas eller steks, småler Maulavirta. För många är hantering av fåglar mera främmande. Den kunskapen skulle Maulavirta gärna lära människorna även i större utsträckning. Jägaren 1 / 2009 49
• Viltet är ju etiskt tänkt ett av de bästa födoämnena, för djuret lever ju sitt eget lyckliga liv ända tills det möter jägaren, säger Markus Maulavirta. ­ Särskilt skojigt skulle det vara att hålla "hämta ditt eget vilt med dig när du kommer"kurser för jaktsällskapen", hittar Maulavirta på. "Uschusch-kulturen" hotar jakten Maulavirta pinas av att nutidsmänniskan fjärmats från naturen. ­ Det genuina normala livet, till vilket också jakten hör, håller på att kvävas under "uschuschkulturen". Skjutandet av djur anses vara hemskt, trots att viltet etiskt tänkt är ett av de bästa födoämnena. Djuret lever ju sitt eget lyckliga liv ända tills det möter jägaren, konstaterar han. ­ Vad skulle hända om jakten upphörde helt? Trafikolyckorna skulle öka och ekobalansen lida. Människorna har bara blivit så vana vid att systemet sköter allt och tänker inte dess djupare på saken. Enligt Maulavirta ligger orsaken långt i hemuppfostran och i det att man förväntar sig att allt ordnar sig genom trycka på "enter". ­ När man sedan igen träffar en riktig skogskarl som lever i naturen och som har grundliga insikter om hur mångfalden i naturen fungerar, så visst blir man tyst, säger Maulavirta. Grytstekt and en and buljongrotfrukter, tärnad morot, palsternacka, selleri och lök citronsaft lagerblad, rosmarin, timjam, persilja salt fågel- eller köttbuljong 1. Rengör och bind anden. Bryn den omsorgsfullt i panna. Gnid in citron, salt och peppar. 2. Bryn också halsen, vingar och de tärnade rotfrukterna. 3. Lägg de brynta rotfrukterna på bottnen av grytan och anden på dem, häll het kött-/ fågelbuljong till cirka hälften av andens yta. Börja stekningen med andens bröst uppåt och vänd fågeln vid halvtid med bröstet nedåt. 4. Ugnens temperatur 180° C och hela stektiden cirka 1 timme. 5. Avkyl i buljongen och bena ur anden. 6. Lägg hals och vingar i buljongen, koka upp och låt småkoka så länge du kan, max. 6 timmar. Du kan emellanåt tillsätta vatten så att buljongen inte avdunstar för mycket. 7. Sila buljongen och tillred en sås enligt särskilt recept. 8. Servera anden med grösaker och rödkål, samt stekt potatis eller potatiskkroketter. Björnjaktslicensen finns inramad på väggen Markus Maulavirta för ett rörligt liv. Han fungerar som köksmästare på restaurang Anttolanhovi i S:t Michel, undervisar i restaurangskolan Perho i Helsingfors och leder kurser av olika slag på olika håll i landet. De två senaste höstarna har förflutit i renskötselarbete i norra Salla, där han själv fått se hur svår skadegörelse lodjur och björnar åstadkommer i renskötselområdet. Maulavirta berättar att han sett en björn på älvstranden senaste sommar i norra Salla under en kanottur. En älg har igen kommit emot honom när han terrängcyklat. ­ Man rör sig så tyst med cykel så jag var verkligt nära älgen innan vi observerade varandra. Jag tror vi båda blev lika skrämda, skrattar han. ­ Och när jag cyklar i skogen i Sibbo tittar jag mig nog litet oftare än normalt över axeln efter att ha hört på vargnyheterna. Visst är de rovdjur som väcker respekt. År 2006 fick Maulavirta en björnjaktslicens i Salla samfällda skog. ­ Faktum är att jag inte ens försökte utnyttja den. Eller kanske jag gjorde det, men jag såg nog ingen björn då. Nu hänger den i ram på väggen och jag är vad jag vet den enda kocken söder om polcirkeln som har fått en björnjaktslicens, flinar Maulavirta. G Text: Maria Nikunlaakso Viltgräddsås 1,5 l viltbuljong svartvinbärsgelé eller svartvinbärskompott lingon/tranbär 0,5 l grädde En bit mögelost En skvätt konjak 220 g mjöl-fettredning (110 g smör och 110 g mjöl. Smält smöret och tillsätt mjölet.) 1. Koka den silade buljongen och koka upp den på het platta, skeda bort skummet. 2. Blanda buljongen, grädden, osten och gelén, koka upp blandningen. Smula försiktigt in mjöl-fettredningen i såsblandningen. Låt koka sakta omkring en halv timme, rör om emellanåt. 3. Avred den mängd sås det behövs, cirka 1,5 dl per matgäst. Krydda till sist ännu med konjaken. 50 Jägaren 1 / 2009 Maria Nikunlaakso
• Metsästä itsesi ylioppilaaksi! www.riistalukio.info RIISTALUKIO luonto metsästys koirat haasteet seikkailu Ota yhteyttä: 044-7250 657 teemu.keranen@kpedu.fi 044-7250 654 toni.kumpuvaara@kpedu.fi Ke s k i - P o h j a n maa n maa s e u tu o p ist o P e rho n yk s ik k ö TRACKERIN VUOSI 2009! Tracker toi vuonna 2008 markkinoille uuden metsästyskoirien paikantamiseen tarkoitetun tuotesarjan, jonka keulassa on Tracker G400 GPS-panta. Tracker G400 on ensimmäinen suomalainen GPS-panta, jossa on A-GPS (avustettu GPS) tuomassa paikantamiseen varmuutta ja virransäästöä. Se on kuin koiran kaulaan tehty ­ kevyt, taatusti kestävä ja laadukas paikannin. Toimme markkinoillle myös Tracker Hunter ­seurantasovelluksen sekä Tracker Live -reaaliaikaseurannan. Se tarkoittaa sitä, että koiran paikka päivittyy puhelimen näytöllä jopa 5 sekunnin välein. YLITTÄMÄTTÖMÄT EDUT Jo yli 30 vuoden ajan olemme tarjonneet asiakkaillemme edistyksellisiä ja laadukkaita paikannusvälineitä metsästyskokemuksen parantamiseksi. Haluamme palkita asiakkaamme myös vuonna 2009. Siksi tarjoamme kaksi ylittämätöntä etua vuodelle 2009: Tracker Live on ilmainen kaikille käyttäjille ­ koko vuoden! Seuraa koiran riistatyötä reaaliajassa kännykän näytöltä* Ilmaiset päivitykset Tracker Hunter ­ohjelmistoon ­ koko vuoden! Tracker Hunterin ostaneet saavat vuonna 2009 tehtävät Tracker Hunter -ohjelman päivitykset ja parannukset ilmaiseksi! *maksat vain operaattorin datamaksun TM LIVE TM UUDET TRACKER STORET Tuotteitamme saat Tracker Store ­myymälöistä. Niitä on vuonna 2009 entistä enemmän, sillä nyt kaikki Suomen Markantalomyymälät ovat Tracker Store ­ketjun jäseniä. Katso lähin myymäläsi osoitteesta www.tracker.fi/trackerstore tai soita 08 521 9290. Hunting Experience Jägaren 1 / 2009 51
• Ålandsnytt En vitsvanshjortskollision skedde under år 2008. Älg och Vitsvanshjort Kollisioner med rådjur, älg och vitsvanshjort 12 10 8 6 Ä Älg V Vitsvanshjort R Rådjur 350 300 250 Rådjur MN 200 150 I Totalt rapporterades alltså 215 stycken viltkollisioner till polisen. Detta är en minskning med 2 jämfört med året innan. MN Viltolyckor år 2008 I Under år 2008 anmäldes totalt 208 rådjurskollisioner vilket är en ökning med en incident jämfört med året innan. Dessa siffror är endast en summering av de anmälningar som görs till polisen och därmed finns förstås ett mörkertal i de kollisioner som inte anmäls. Sex stycken kollisioner med älg rapporterades till polisen under 2008 vilket är 4 färre än året innan. Tre av älgarna avled medan de övriga 3 konstaterats ha klarat sig efter avslutat eftersök. Ingen person har kommit till skada vid kollisionerna. 4 100 2 0 1975 1980 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 20 2003 2004 2005 2006 20 2008 2002 2 002 2006 2007 2008 0 006 007 008 0 50 0 Årtal Älgavskjutningen år 2008 I Totalt fälldes under fjolårets älgjakt 182 stycken älgar fördelat på 60 tjurar, 36 kor och 86 kalvar. Detta är en liten ökning jämfört med de tre föregående åren. Orsaken till den ökade avskjutningen är att antalet älgar upplevs ha ökat på flera håll på grund av att jägarna gjort ett försiktigare uttag under några år. I landskapsregeringens treåriga tillstånd som gick ut i fjol framgick att kalvarnas andel vid tillståndsgivningen skall vara minst 50 % kalv. Detta kan man konstatera att jakträttsområdena inte har förverkligat då endast 48 % kalv fälldes år 2006, 45 % år 2007 och i fjol fälldes 47 % kalv. Orsaken till den lägre kalvavskjutningen är helt enkelt att det i markerna varit dåligt med kalv. Vi hoppas att vintern 2009 bjuder på bra inventeringsväder så att vi kan göra en behövlig älginventering. En inventering under bra förhållanden skulle vara speciellt viktigt inför tillståndsgivningen för treårsperioden 2009-2011. (älgvårdsområde) Totalt 06-08 Beviljade älgar 06-08 Inventering Feb.2006 Fällda älgar 2006 Fällda älgar 2007 Fällda älgar 2008 Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Saltvik Sottunga Sund Vårdö Summa 9700 8000 9703 10600 6200 10000 12000 5400 2730 9500 4400 8250 1087 10400 6000 113970 122 *) 64 46 21 63 35 36 41 105 38 38 13 37 14 36 51 696 21 11 38 11 12 12 68 22 24 9 16 7 14 20 349 65 21 14 38 11 20 12 68 22 25 9 16 8 16 20 365 129 42 25 76 22 32 24 136 44 49 18 32 15 30 40 714 13 3 1 8 1 0 1 9 5 3 1 2 1 2 2 52 7 2 0 4 1 0 1 11 2 3 0 1 1 1 2 36 21 2 2 13 1 0 2 16 7 2 3 4 3 2 4 82 41 7 3 25 3 0 4 36 14 8 4 7 5 5 8 170 12 1 0 7 1 0 1 11 3 2 1 3 1 0 2 45 10 1 2 4 1 0 0 10 6 1 3 1 0 3 3 45 19 1 2 13 1 3 2 15 5 4 1 4 0 2 1 73 41 3 4 24 3 3 3 36 14 7 5 8 1 5 6 163 12 3 3 9 2 1 4 13 3 2 2 2 1 3 0 60 8 0 1 4 2 0 2 9 3 2 1 2 0 1 1 36 20 3 3 14 2 2 3 15 9 5 1 1 1 3 4 86 40 6 7 27 6 3 9 37 15 9 4 5 2 7 5 182 37 7 4 24 4 1 6 33 11 7 4 7 3 5 4 157 25 3 3 12 4 0 3 30 11 6 4 4 1 5 6 117 60 6 7 40 4 5 7 46 21 11 5 9 4 7 9 241 122 16 14 76 12 6 16 109 43 24 13 20 8 17 19 515 *) Ej inventerat, siffran är en uppskattning efter jakten 52 Jägaren 1 / 2009 Summa Summa Summa Summa Vuxna Kalvar Totalt Totalt Areal Kalv Kalv Kalv Kalv Tjur Tjur Tjur Tjur Ko Ko Ko Ko
• FÄLLDA ÄLGAR 1971-2008 300 258 250 226 200 Antal 150 121126 112 142 247 242 245 235 236 226 215 203 197 161 240 239 239 231 239 237 225 206 183 161 199 182 170 163 100 65 93 98 50 20 Totti Turunen 38 4 5 7 Totti Turunen 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 0 Jägaren 1 / 2009 53
• En älgfamilj simmade senaste höst över ett smalt sund i Kiantajärvi sjö i Suomussalmi. Kajanaland är ett bra exempel på en region där fler älgjägare än vad markerna kan ta emot vill jaga på statens marker. Teppo Ahlholm Över tusen älgjaktlag nästa höst på statens marker Forststyrelsen har 340 älgjaktsområden, till vilka sällskapen kan söka jakträtt före utgången av januari. Det finns fler sökande än utrymme så tillståndet går som regel till det största jaktlaget. Planerarna hoppas därför att ansökningarna är noggranna. Den jägare som undertecknar listan med skyttar bär också ansvaret för att namn och övriga uppgifter är korrekta. Det här väcker diskussion. Många jägare är av den åsikten, att de inte har skäliga möjligheter att jaga älg om de egna markerna eller den egna föreningen finns på hundratals kilometers avstånd. Forststyrelsen har inte börjat fastställa kilometergränser. Planerarna tolkar det så, att jägaren har en rimlig möjlighet att jaga älg om han hör till en annan förening i landet som deltar i älgjakten, föreningen må sedan befinna sig nära eller fjärran. N ästa höst kommer det att röra sig över tusen älgjaktlag på statens marker. Därtill finns det upp till flera hundra lokala jaktlag uppe i norr där kommuninvånarna har fri jakträtt. Ännu fler hågade skulle det finnas för 2000-talets stora antal tillstånd ökade efterfrågan på Forststyrelsens älgområden. Exempelvis i norra Österbotten och Kajanaland blir ett hundratal sällskap utan älgområde. - Antalet jägare utan marker avgör mycket långt. Kriterierna är inte alltför många: företräde har jägare som inte har andra möjligheter att jaga älg, säger specialplanerare Heikki Hallila på Forststyrelsens naturtjänster. 54 Jägaren 1 / 2009 Ansökningstiden går snart ut Jakträtt för hjortdjur på ett visst område bör sökas av Forststyrelsen före utgången av januari. När rätten till området har kommit ska fören- ingen eller sällskapet lämna in den egentliga ansökan om jaktlicens till den lokala jaktvårdsföreningen före utgången av april. I de nordliga kommunerna där kommuninvånarna har fri jakträtt på statliga marker i sin hemkommun behöver inte ett älgjaktlag som består enbart av lokala kommuninvånare ansöka om jakträtt av Forststyrelsen. Forststyrelsens planerare, som beviljar jakträtterna, har i den hårdnade konkurrensen ett gemensamt budskap till sökandena: Trots att antalet sökande är stort bör den egna listan över skyttar inte förskönas för att göra det egna sällskapet konkurrenskraftigare. På listan antecknas enbart personer som på riktigt hör till jaktlaget och som har avlagt ett godkänt skjutprov. - Problemet är att alla jägare inte alltid ens vet att de är upptagna på listan, konstaterar överinspektör Jukka Bisi. Den jägare som undertecknar listan med skyttar bär också ansvaret för att namn och övriga uppgifter är korrekta. Att avsiktligt ge felaktiga uppgifter kan leda till polisundersökning. Uppdiktade namnlistor är också orätt mot dem som fyller i sina ansökningar samvetsgrant.
• Inte bara i Kajanaland och norra Österbotten utan också i södra, västra och östra Finland finns det många sällskap som blir utan älgjaktområde. Ansökningsprocessen fungerar ännu som tidigare Forststyrelsen har 340 älgjaktsområden. Av dem är 127 områden sådana att bara ett älgjaktlag eller -sällskap kan jaga på dem. De övriga områdena finns i kommuner där lokalbefolkningen har fri jakträtt vilket innebär att Forststyrelsen där kan bevilja jakträtt för flera sällskap. Ibland frågar jägarna av Forststyrelsens jaktplanerare om det ännu finns fria områden. - I det här skedet är ännu alla områden lediga, säger planeraren Kalervo Timonen från Kuopio. I år ansöks ännu jakträtt för hjortdjursjakt på statens marker på samma sätt som tidigare, men nästa år förändras systemet. Därefter skriver sällskap som söker områden in sig i det nya kundregistret, viket kommer att underlätta proceduren för såväl sökande som beviljare av tillstånd. Det nya kundregistret underlättar också övervakningen, för framöver blir det lättare att observera om samma jägare uppenbarar sig på flera ansökningar. I framtiden lönar det sig för jägarna att igen vänja sig vid att antalet tillstånd minskar. Planeraren Pasi Kamula från Rovaniemi säger att det i Lappland igen kan förekomma områden där det för ett tio personers sällskap endast beviljas tillstånd för en kalv. - Under de senaste åren har det funnits exceptionellt mycket älgar, men jag har påmint människor om ett extremt fall. 1996 behövdes det 37 skyttar för att i Simo kommun få tillstånd för en kalv, berättar Kamula. Den av Forststyrelsens planerare beviljade jakträtten på statens marker berättigar inte ännu till älgjakt. Förening eller sällskap som erhållit jakträtt av Forststyrelsen måste ännu ansöka om jaktlicens av jaktvårdsdistriktet. Inom t.ex. området med fri jakträtt för kommuninvånarna beviljade Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt ifjol tillstånd för sällskap med minst tio jägare. Alla skulle ha ett giltigt skjutprov och ingen fick jaga älg på annat håll. Därtill skulle det i sällskapet finnas minst sex jägare som inte ens skulle ha haft möjlighet att jaga älg på annat håll. plats där det inte borde finnas renar, påminner planeraren Reijo Hirvonen från Uleåborg. Såväl älgjägare som andra bör komma ihåg synligheten. Enligt Reijo Hirvonen skulle det inte skada fast också småviltsjägarna under älgjaktstiden skulle använda granna luvor. Jägarna har berättat att det hänt att det alldeles i grannskapet av älgskallet framför älgjägarna har uppenbarat sig en småviltsjägare i kamouflagekläder. Det är alltså alltid viktigt att komma ihåg att det också rör sig andra i naturen. G Text: Aku Ahlholm, specialstplanerare, tf. Forstyrelsens jaktkommunication Separat tillstånd för har- och andjakt I Forststyrelsens småviltstillstånd har ändrats från början av innevarande år. De nya tillstånden och priserna grundar sig på jord- och skogsbruksministeriets förordning, som stadfästes i november. I Innevarande år kan man t.ex. för första gången åka ut på harjakt med ett mobiltelefontillstånd, men tillståndet kan fortfarande skaffas t.ex. på webben som förut. I Ett av jägarnas oftast framförda önskemål om förnyelse har varit ett separat har- och sjöfågeltillstånd. Också det har nu förverkligats. I fortsättningen kan jägarna inhandla tillstånd för småvilt av två typer: i det dyrare ingår hönsfågeljakt och det billigare är för annat vilt än hönsfågel. I Tidigare hade Forststyrelsen bara en typ av småvilttillstånd, som kostade mera under hönsfågelperioden 10.9-30.10. Nu kan man alltså också för den här tiden inlösa det billigare småviltstillståndet för annat vilt än hönsfågel. Tillståndet berättigar t.ex. till and- och hsrjakt och det kan köpas för högst sju dagar. Småviltstillståndet för annat vilt kan köpas för tiden början av augusti till slutet av april. I Det nya småviltstillståndet garanterar ändå inte att jägaren alltid skulle få det önskade tillståndet. På grund av den s.k. sociala kvoten säljs bara ett visst antal jakttillstånd per område. Särskilt under hönsfågelpeioden kan det fortsättningsvis vara svårt att få tillstånd till populära områden. Tack vare det nya tillståndet kan jägarna dock komma ut på har- och sjöfågeljakt även då hönsfåglarna fredas i något område. Jakten inleds medan renskötselarbetena pågår Älgjakten på statens marker ifjol höstas förlöpte bra enligt vad planerarna visste. De önskade dock att jägarna skulle komma ihåg några grundläggande saker. Nästan varje höst råkar många älgsällskap i norr och renskötarna i luven på varandra. Älgjakten infaller just den tiden renskötarna samlar in renar för skiljningen. - Om det finns minsta misstanke att hunden driver ren lönar det sig att ta reda på var man håller på att samla in renar. Då kan man börja fundera var inom område det kunde finnas en I En nyhet är också Forststyrelsens separata tillstånd för bågjägare. Innevarande år erbjuds bågjägarna ett eget säsongtillstånd, alternativt för allt småvilt eller annat vilt än hönsfågel. Tillståndet är billigare än övriga jakttillstånd. Det här beror på att det är sällsyntare med byte vid bågjakt och att bågjakten tack vare att den är så tyst och osynlig inte stör andra som rör sig i naturen. I Avsikten med de nya jakttillstånden som kan beställas med mobiltelefon är att de ska underlätta erhållandet av tillstånd. Mobiltelefontillstånd kan dock inte köpas för hönsfågeljakt. Tillståndenn kan beställas för högst tre dygn De saluförs från början av augusti till utgången av april. I Till en börkan är mobiltillstånden inte i användning i alla regioner. Detaljerad information ges på adresserna www.metsa.fi/metsastys och www.villipohjola.fi. I Forststyrelsens nya jakttillstånd grundar sig på den nya förordning om avgifter jord- och skogsbruksministeriet har fastställt. Ministeriet gav den nya förordningen i november 2008. Utöver de nya tillstånden fastställer förordningen att de förmånliga jakt- och fisketillstånden för ungdom bibehålls. I Bakom den nya förordningen finns den feedback jägare och fiskare har gett Forststyrelsen. Bl.a. fiskarna har framfört önskemål om ett klarare tillståndssystem. I ministeriets nya förordning gavs svar på önskemålet genom att ändra de regionala spinnfisketillstånden till ett enda spinnfisketillstånd som täcker hela landet. I Av Forststyrelsen sålda jakt-, fiske- och terrängtrafiktillstånd är så kallade förvaltningsbeslut, vilket innebär att det är ministeriet som belutar om prisern. Billigare tillstånd för bågjägare Ansökan om älgtillstånd på statens marker I Jakträtt för hjortdjur på statens marker ska sökas senast den 31.1.2009. I Noggrannare anvisningar och ansökningsblankett hittas på nätet på adresserna www.metsa.fi/metsastys och www.villipohjola.fi samt på Forststyrelsens kontor. I Av ansökan bör aktuellt område framgå noggrant, enbart kommun räcker inte. Områden som söks kan kontrolleras hos Forststyrelsens jaktplanerare eller på adresserna www. metsa.fi/metsastys och www.villipohjola.fi. I ansökan bör inte finnas fler än två önskemål om område. I Efter att ha erhållit jakträtten ska föreningen eller sällskapet ansöka om jaktlicens av jaktvårdsdistriktet. Ansökan om jaktlicens inlämnas till jaktområdets jaktvårdsförening före utgången av april. Företräde har jägare som inte har andra möjligheter att jaga älg. Jägaren 1 / 2009 55
• Aktuellt från ministeriet Förändringarnas tid Vi upplever en tid som kunde beskrivas som förändringarnas tid. Ofta är situationen dock den, att vi under en sådan tid har svårt att se själva förändringen eller orsaken till denna. När vi på bekanta jaktmarker sitter tillsammans med bekanta jaktkamrater kommer vi inte så lätt att tänka på att också detta ­ jakten och förvaltningen som styr denna ­ på något sätt skulle vara föremål för förändringar. Systemet har ju ändå haft sin nuvarande utformning ända sedan 1960-talet. Men förändringar i samhället berör dock även denna för oss kära fritidssysselsättning. I Med förändringar avser jag nu inte enbart att det skett personskiften på viltförvaltningens högsta poster. Trots att dessa är synliga förändringar har de mera sällan någon påtaglig inverkan på arbetet i förvaltningen. Med förändringar avser jag mera det att världen har blivit avsevärt mindre men mycket snabbare än tidigare i och med den försnabbning som skett inom informationsförmedlingen, utnyttjandet av internet och den tilltagande globaliseringen. Som ett exempel på detta må duga de amerikanska naturorganisationernas ilska över den i Kanada bedrivna säljakten. Inom cirka ett år sköljde vågorna över Atlanten och följden var kommissionens förslag till förordning om förbud mot handel med sälprodukter. Processen är ännu på hälft, men säkert är att säljakten också i vårt land kommer att bli mera reglerad än den är idag. Att beakta i den här processen är det faktum att här utarbetas rätt så starka bestämmelser om nyttjande av vilda djur enbart utgående från djurskyddssynpunkter. På grund av att finländarna åldras och de stora åldersklasserna pensioneras kommer å andra sidan den offentliga förvaltningens verksamhetsfält att förändras radikalt. Efter fem år kan det inte finnas lika många av oss arbetstagare inom den offentliga sektorn som nu. Det har vårt land inte råd med. Därför har regeringen startat projektet ALKU, om vilket det sagts att det är den mest omfattande totalreformen av den regionala förvaltningen i vårt lands historia. Målet är att överföra statens regionalförvaltnings myndighetsuppgifter på två olika organisationer. I ALKU-projektets första skede ingår inte viltförvaltningens myndighetsuppgifter, men vi kommer helt säkert att se politiska öppningar, som vill ha också dessa uppgifter som en del av dessa mammutämbetsverk. Jag har också den uppfattningen att sammanslagningen av arbetsministeriet med handels- och industriministeriet inte blir den enda ändringen för ministeriernas del. I dessa vågor av förändringar i samhället klarar sig de bäst, som reagerar snabbast på förändringarna eller rentav kan förekomma dem. Genom att gräva ner sig i löpgravar och klamra sig fast vid det förgångna förvandlas man till drivved eller slaktdjur. Det vill inte vi på jordoch skogsbruksministeriet. Vi har ifjol bearbetat en s.k. viltkoncernstrategi. I viltkoncernen ingår utöver jord- och skogsbruksministeriet Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och -föreningarna, Forststyrelsens vildmarkstjänster samt till vissa delar också Skogsforskningsinstitutet. Med koncernfilosofin vill vi öka föregripande handlande och intensifiera samarbetet mellan aktörerna inom vilt- och jaktsektorn. Ifjol startade jord- och skogsbruksministeriet också en extern utvärdering av den lagstadgade jägarorganisationens (Jägarnas centralorganisation samt jaktvårdsdistrikten och ­föreningarna) verksamhet. Vi vill inte vänta tills andra gör det för oss, för vi har för mycket att förlora. Den nuvarande viltförvaltningen grundar sig långt på jägarnas eget initiativ och talkoarbete. Staten har i det närmaste gratis fått betydande tjänster, som enbart med statliga medel inte skulle ha stått att få. Den här grundläggande strukturen vill vi hålla fast vid också i fortsättningen. Den pågående externa utvärderingen leder inte ännu i sig själv till någon ändring i jägarorganisationen utan skapar en grund för ministeriets och jägarorganisationens samfällda fortsatta arbete. Eventuella ändrigar av lagstiftningen börjar vi bereda först efter nämnda fortsatta arbete - alltså tidigast 2010. I fortsättningen kommer vi att i denna spalt att berätta mera för er, läsare av tidningen Jägaren, om viltkoncernens strategi samt om hur utvärderingen av jägarorganisationen framskrider. G Christian Krogell Bitr. avdelningschef Jord- och skogsbruksministeriet fiske- och viltavdelningen 56 Jägaren 1 / 2009
• www.erakontti.fi ja012 Rokka kumisaapas huopavuorilla Rokka, maailman paras kumijalkine! 100% suomalaista käsityötä. Hiihtorantillinen malli. Irrotettava 8 mm paksu huopavuori. koot (37­50) re241 Atlas 930 lumikengät e metsästäjille Pituus: 76 cm Kantavuus: 85­130 kg Hetitappavat raudat ja elävänä pyytävät loukut pienpetopyyntiin Ampumataulut kaikkiin metsästysampumalajeihin Asiantuntijoiden kehittämät riistapeltosiemenseokset Aseet ja patruunat Metsästysjouset ja varusteet Metsästyskirjallisuus 179 249 129 Erikoisvarusteet metsästäjille Kaikki metsästysseurojen tarvitsemat tuotteet seuratoimintaan ja riistanhoitoon ra028 ra028 koottava Kanu loukku TERVETULOA OSTOKSILLE UUDISTUNEESEEN VERKKOKAUPPA VERKKOKAUPPAAMME. K Meillä voit maksaa ostoksesi suoraan verkkopankkiin tai luottokortilla. OY ERÄKONTTI AB Tehtaankatu 13, Riihimäki Puh. 010 440 9410 www.erakontti.fi TEKNIIKAN MAAILMAN TESTIVOITTAJAN TEHOKKAAMPI VERSIO! UUTUUS Zodiac BT-80 - Sisäänrakennettu Bluetooth lähetin - Yhteensopiva esimerkiksi Nokian Bluetooth Handsfree-laitteiden kanssa Vielä tehokkaampi versio Tekniikan Maailman Testivoittajasta 2007 Zodiac Team Pro 68 VHF-radio - Suurin sallittu lähetysteho! - 3 vuoden takuu - Uusi väri ja näyttö - Salainen kanava - Suomenkielinen käyttöliittymä - Vesitiivis (IP65) Hinta 399 ! Zodiacin tuotteet tarjoaa Suomessa nyt Tracker. Katso lisää tarjonnasta: www.tracker.fi/zodiac tai soita 08 521 9290 Zodiacin tuotteita saat seuraavista Tracker Storeista: Forssa Tekniset Lehtovirta Helsinki Mauvan Huittinen DigiMesta Häijää Neste Häijää Imatra Expert E. Hatakka Joensuu Telemaailma Jyväskylä Armoria, Midare Koskenpää Valiokoiravarusteet Kuopio Armoria Laihia Kyrönmaan Markkinointi Lappeenranta Expert E. Hatakka Lyly Kodinkoneliike Leo Merioksa Mikkeli Karikon Autotalo Oulu Oulun Telepalvelu Parkano Expert Pietarsaari Navitek Pori Eräpori J. Sillankorva Rauma Sissos-myymälä Ruovesi Ruoveden Konemyynti Savonlinna Karikon Autotalo Seinäjoki Wextra Suomussalmi Expert Suomussalmi Sälinkää RitKos Tampere Armoria, RXTX-Tuote Turku Radio Trimmeri Vantaa TecniCom Service Sekä hyvinvarustelluista alan liikkeistä. Hinta 269 Pakettiin kuuluu: - Maastoantenni - 1800mAH Litiumakku - Pöytälaturi - Korvakuuloke - Vyöliitin UUTUUS! Lisävarusteena: Bluetooth korvakuulokkeet 147 Hunting Experience Jägaren 1 / 2009 57
• Ungdomarna lämnas i sticket ­ Hur ställer sig din egen jaktförening till nya medlemmar? För unga jägaraspiranter är vägen till ett medlemskap i en jaktförening inte alltid lätt. Strikta villkor för medlemskap har satt stopp för mången ungdoms drömmar. Föreningarnas slutenhet och bristen på jaktmöjligheter kan i värsta fall ta kål på intresset för jakten som hobby. Vad kan vi då göra åt saken? arna. En närmare titt på landets 300 000 jägare visar att det inte pågår någon förgubbning totalt sett. Det är alltså jaktföreningarnas medlemskårer som vi ska titta närmare på, eftersom det är dessa som allt fortare blir allt äldre. Till den här slutsatsen kommer vi genom uppgifterna i jägarregistret samt genom de undersökningar av jaktföreningarna som Jägarnas Centralorganisation gjorde åren 2000 och 2005. Var tredje ungdom saknas i ungdomsverksamheten Ute i föreningarna växer andelen gamla medlemmar trots att det finns lika många ungdomar och gamlingar i jägarkåren totalt sett. Nästan alla till åren komna (över 65 år) jägare hör till en eller flera jaktföreningar medan 13 000 ungdomar befinner sig utanför jaktföreningarnas verksamhet. Det betyder var tredje ungdom, vilket är alarmerande! Att ungdomar hindras från att komma in i verksamheten är ett fundamentalt problem som har den effekten att genomsnittsåldern blir högre, vilket i sin tur påverkar föreningarnas åldersstruktur och därmed också föreningarnas verksamhet. Enligt jaktföreningsenkäten har åldersförskjutningen i medlemskårerna och det minskande antalet aktiva jägare nämligen tvingat många föreningar att lägga om sina metoder att driva verksamheten. I en femtedel eller med andra ord i 900 föreningar har man varit tvungen att lägga om sina metoder på grund av åldersförskjutningen. I över tusen jaktföreningar minskar lusten att delta i viltvårdsarbeten. I en sjättedel - det vill säga 700 stycken - av föreningarna minskar antalet medlemmar. Det är uppenbart att när medlemsstrukturen blir äldre så kommer mången förening att se sin verksamhet förtvina. Det blir mera vaktjakt vid åkerkanter medan ivern att sköta och inventera viltet svalnar och jakten på de små rovdjuren, som kräver en stor insats, förlorar sin dragningskraft. D et går sällan i en handvändning att bli medlem i en jaktförening - åtminstone inte för den som saknar mark eller som inte bor på orten där föreningen verkar. Kring urbana tillväxtcentra är det sju resor värre att bli medlem än ute på den "riktiga" landsbygden. Och ju längre söderut i landet vi kommer desto envisare håller föreningarna porten stängd. Många är de ungdomar som inte har lyckats bli medlem, vilket samtidigt innebär att möjligheterna till jakt blir väldigt begränsade. Därför är det rätt vanligt att ungdomar riktar blicken mot statens avgiftsbelagda jaktmarker, vilka i sin tur oftast ligger långt borta i Lappland. Jaktföreningarnas strikta medlemsvillkor får oundvikligen konsekvenser också för föryngringen av föreningarnas medlemskår. Genom att spärra inträdet för de unga så blir följden lätt en tilltagande förgubbning av föreningen. Med tiden och i värsta fall kan det gå så, att det är samma pensionärsgäng som sitter vid brasan som i sina ungdomsår grundade föreningen. Att människan blir äldre är förstås inte något ont i sig, men det är en annan femma hur länge det är klok medlemspolitik att förgubba sin egen medlemskår. Önskar medlemmarna att föreningen ska leva och verka också i framtiden? Det finns självfallet många olika förklaringar till att en förening är ovillig att släppa in nya medlemmar, men en av dem är absolut att gubbarna månar om sina egna köttandelar. I synnerhet älgköttet är heligt och det bästa sättet att säkra sin egen andel i köttet är att utestänga nya köttaspiranter. Inte jägarna utan jaktföreningarna som förgubbas Det har redan i många år debatterats och diskuterats om att jägarkåren blir äldre och förgubbas. Som så ofta i debatter så har debattörerna också här blandat ihop begreppen. I förgubbningsdebatten är det två saker som vi måste hålla isär, nämligen jägarkåren i sin helhet och medlemskårerna i de olika jaktförening- Ett ljus i tunneln? Trots den här dystra statistiken kan vi ändå konstatera att det också skymtar lite ljus i tunneln. De mest progressiva föreningarna har redan börjat lätta på reglementet. Vackert så. Låt oss hoppas att övriga föreningar följer deras föredöme. När det kommer till kritan så är tuseneurosfrågan ändå denna: Är det möjligt att hejda trenden med en stigande medelålder i föreningarnas Förändringarna måste ske inuti föreningarna och det är medlemmarna själva som måste driva sin sak. Hannu Huttu I många jaktföreningar är det hög tid att börja diskutera villkoren för medlemskap och de skyldigheter som medlemskapet innebär. Det är dags för en föryngringskur och en inspirerande verksamhetskultur! 58 Jägaren 1 / 2009
• Det har blivit väldigt populärt med ungdomsverksamhet. Följande steg är att släppa in ungdomarna i föreningarnas verksamhet. Med tiden och i värsta fall kan det gå så, att det är samma pensionärsgäng som nu sitter vid brasan som i sina ungdomsår grundade föreningen. medlemskårer? Några större förändringar ska vi knappast vänta oss i jaktföreningsverksamheten, som ju är väldigt konservativ och sävlig när det gäller förändringar. Det är också uppenbart att förändringarna i befolkningens åldersstruktur och de stora åldersklasserna kommer att leda till att också jaktföreningarnas medlemskårer fortsätter att åldras. Några skönhetsoperationer kan inte rucka på detta fundamentala faktum. Läget är emellertid inte fullkomligt hopplöst, men det kommer att krävas ett stort mått attitydförändring och vilja på föreningsnivå. Medicinen är ändå lätt att ordinera; det gäller att lätta på de strikta medlemsvillkoren. På det viset skulle vi få in ungdomarna ­ de blivande aktiva medlemmarna ­ i ledet och stävja störtdykningen i den branta förgubbningsbacken. måste vara med på talko. Är det möjligt att exempelvis låta dem som bor längre bort ersätta talkoplikten med någonting annat som stämmer bättre överens med deras möjligheter. I somliga föreningar är det praxis att provmedlemmar får gå i drevet i flera år - och även detta är värt en funderare. Kan det vara rättvist att göra så? Även den atmosfär som råder i föreningen har stor inverkan på medlemmarnas intresse för verksamheten. Gräl om köttandelar och andra detaljer kan få medlemmar att surna. Börjar det knacka i maskineriet? I I vårt land bygger jakten i hög utsträckning på jaktföreningar och dessa innehar i dagsläget merdelen av jakträttigheterna i landet. Därför är det en avgörande fråga hur länge föreningarna har råd att utestänga en stor grupp ungdomar som saknar ordentliga jaktmöjligheter, utan att det uppstår ett behov av att organisera om hela systemet. Det är troligt att det i framtiden kommer att knacka ännu värre i maskineriet om detta får fortsätta och ungdomarna helt kallt lämnas utanför föreningsverksamheten. Inte kan det väl gynna jakten och jaktföreningarnas rykte att det finns en grupp på 13 000 ungdomar som verkligen vill syssla med jakt och viltvård, men som inte släpps in. Hur kommer de att reagera på att de så sällan får möjligheter att syssla med sitt intresse? Sitter vi snart med en väldig skara frusterade och förbittrade ungdomar? Kommer jägarskaran i vårt land att börja krympa när ungdomarna tappar intresset för att jaga eftersom de så ofta får kalla handen? Kommer det att sättas mera politisk press på jakten? Ökar konkurrensen om jaktarrendena när en stor skara ungdomar saknar egna jaktmarker? Kommer jaktmarkerna att splittras? Och hur illa kommer det att knacka i verksamhetsmaskineriet när medlemmarna blir allt äldre och jaktmarkerna splittras? Det frågtes blott men gavs ej svar... Marko Svensberg Behövs det förändringar i medlemsvillkoren? Ofta är det en förnuftig helhetslösning att lätta på medlemsvillkoren i en förening och fråga sig om det faktiskt är ett nödvändigt krav att medlemmarna ska äga mark. Måste man faktiskt äga minst så och så många hektar för att dörren till föreningen ska öppnas? Måste man faktiskt också vara ortsbo eftersom urbaniseringen pågår i vårt land med oförminskad styrka. Kravet på provmedlemskap ger en förening en viss kontroll över sina medlemskandidater, i synnerhet om medlemmarna ställer sig avvaktande till nykomlingar. Man kan också fråga sig om det är förnuftigt att ställa upp kvoter för antalet medlemmar. Då kan det ju gå så att medlemmarnas aktivitet fortsätter att minska samtidigt som de gamla medlemmarna för säkerhets skull biter sig fast i sitt kvotbundna medlemskap. Ett litet annorlunda sätt att öka på ickemedlemmars möjligheter att jaga är att sälja dagsoch årskort till föreningens marker. Detta kan vara ett lämpligt alternativ i föreningar där det går trögt att få fler medlemmar samtidigt som man ändå gärna ser att också utomstående får en möjlighet att jaga småvilt. G Text: Marko Svensberg specialplanerare Jägarnas Centralorganisation Förändringen måste börja hos föreningarna Det är sannerligen hög tid att vakna upp! Förändringarna måste ske inuti föreningarna och det är medlemmarna själva som måste driva sin sak. Hur står det till i din egen jaktförening just nu och hur ser framtidsutsikterna ut? På årsmötet borde medlemmarna tillsammans fundera på läget och formulera visioner för framtiden. En hurdan aktör vill föreningen vara i framtiden? Ska föreningen vara vital och fortsätta med sin verksamhet mot nya utmaningar och långt in i framtiden ­ eller ska glöden få fortsätta att falna? I debatten ska hänsyn också tas till föreningarnas verksamhetskultur. En debatt är verkligen av nöden om ungdomarna inte ens är intresserade av föreningens verksamhet. Skyldigheterna som medföljer ett medlemskap kan vara tuvan som stjälper lasset beträffande det falnande intresset. Det är också en bra idé att ta sig en funderare på om medlemmarna och i synnerhet provmedlemmarna åläggs alltför betungande skyldigheter. Hur envist lönar det sig att hålla fast vid olika skyldigheter att ställa upp, som till exempel att varje veckoslut delta i älgjakten eller att man Jägaren 1 / 2009 59 Tapani Pääkkönen
• Delta i jaktvårdsföreningens årsmöte Hannu Huttu Förvaltningen för den lagstadgade jägarorganisationen grundar sig på jägarnas eget initiativ. I praktiken innebär det här att styrelserna för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna i huvudsak bildas av personer som jägarna själva har ställt på förslag. J 60 aktvårdsföreningarnas årsmöten hålls under inkommande februari. Enligt gällande jaktlag är det kommande mötet ett sådant möte där hela den sittande styrelsen Jägaren 1 / 2009 är i tur att avgå. Styrelsens mandattid är tre år, och den nya styrelsens mandattid börjar från början av mars. Vid jaktvårdsföreningens kommande årsmöte erbjuds en enastående möjlighet att påverka den nya styrelsens sammansättning och samtidigt verksamheten och beslutsfattandet under de följande tre åren. Jaktvårdsföreningens styrelses uppgift är ju bl.a. att verkställa av föreningens möte fattade beslut och att sköta föreningens löpande ärenden. Ytterligare för sty- relsen jaktvårdsföreningens talan vid domstol och annan myndighet samt representerar även i övrigt föreningen. Utnyttja din rösträtt Vid jaktvårdsföreningens möte har bara medlemmar i jaktvårdsföreningen ifråga rösträtt. Medlemskapet i jaktvårdsföreningen granskas vid ankomsten till mötet med hjälp av en kontrollista för betalningar av jaktvårdsavgifter, som tillställts föreningen. Medlemmen ska samti- digt vid behov styrka sin identitet. Deltagare i mötet kan för säkerhets skull även ta med sig en kopia av kvittot på jaktvårdsavgiften. Medlemskapet i jaktvårdsföreningen har antecknats på kvittot (jaktkortet), som är i kraft ett jaktår i taget. Jägare som betalat jaktvårdsavgiften anses i första hand vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde jägaren bor. Jaktlagen möjliggör också att jägare ansluter sig som medlem i annan jaktvårdsförening på vars verksamhetsområde han har jakträtt eller ett skriftligt jakttillstånd för minst ett år. Jägare kan bara vara medlem i en jaktvårdsförening. Person kan låta bli att ansluta sig som medlem till någon jaktvårdsförening, men har härvid naturligtvis
• inte rösträtt vid någon jaktvårdsföreningsmöte. Det lönar sig för jägare att vara medlem i en jaktvårdsförening på vars verksamhetsområde han har jakträtt genom t.ex. medlemskap i en jaktförening eller på vars område han i huvudsak brukar jaga . Så här har han de bästa möjligheterna att påverka frågor som berör hans egna jaktmarker vid jaktvårdsföreningens möte. Om jägare önskar byta medlemskap i jaktvårdsförening ska han inlämna en skriftlig anmälan om detta till jägarregistret. Av anmälan bör framgå personens namn och adress samt till vilken jaktvårdsförening jägaren önskar överföra sitt medlemskap. Personer som inte betalat jaktvårdsavgift för jaktåret eller har ådömts jaktförbud är inte medlemmar i jaktvårdsförening. Jaktförbudet framgår av en anteckning i jägarregistret. Vid jaktvårdsföreningens möte har varje medlem en röst. Enligt jaktlagen kan medlem befullmäktiga annan medlem att representera sig själv vid mötet. Ingen får dock representera fler än fem frånvarande medlemmar i jaktvårdsföreningen. Den befullmäktigade ska vara medlem i jaktvårdsföreningen ifråga och befullmäktigandet ska vara skriftligt och undertecknat. Det lönar sig att ta med fullmakten antingen i original eller som en med fax tillsänd kopia. För att också fullmaktsgivarens medlemskap i jaktvårdsföreningen ska kunna styrkas rekommenderas att fullmaktsgivaren utöver fullmakten också ger den befullmäktigade en kopia av kvittot för betalad jaktvårdsavgift. Det lönar sig för jägaren att vara medlem i jakvårdstförening på vars verksamhetsområde han har jakträtt genom t.ex. medlemskap i jaktförening eller på vars område han i huvudsak brukar jaga. pekas att dessa personer inte behöver vara medlemmar i jaktvårdsföreningen ifråga. Den av Forststyrelsen förordnade medlemmen och suppleanten bör konstateras vid mötet och antecknas i mötets protokoll. Antalet medlemmar i styrelsen för jaktvårdsföreningar inom det i jaktlagens 8 § avsedda området är sålunda minst sex och högst nio. Styrelsen väljer viceordförande först på sitt första styrelsemöte bland de medlemmar som har valts till styrelsen bland kandidater, som jaktvårdsföreningarnas medlemmar ställt upp. M.a.o. kan inte av Forststyrelsen förordnad medlem väljas till viceordförande. Viceordförandens uppgift är att föra ordet på styrelsens möten vid förfall för ordföranden. I dylika situationer fungerar ordförandens personliga suppleant på styrelsens möten som "vanlig medlem", dvs han blir inte mötets ordförande. Om styrelsemedlem eller dennas personliga suppleant avgår eller blir permanent förhindrad att sköta sin uppgift väljs istället för denna en ny medlem eller personlig suppleant för den återstående delen av mandatperioden. G Text: Sauli Härkönen, Bitr. verksamhetsledare, JCO GAME FEED & WORKING AND SPORTING DOG FOOD Valet av ordförande och övriga medlemmar Jaktvårdsföreningens möte väljer först ordförande för styrelsen och en personlig suppleant för denna. Efter att ordföranden har valts väljs övriga medlemmar i styrelsen och personliga suppleanter för dessa. Täydellinen riistalintujen rehuvalikoima englantilaiselta Marsdenilta! Marsdens on keskittynyt riistalintujen rehuihin ja 50 vuoden kokemuksella valmistetut rehut takaavat optimaalisen tuloksen riistalintujen kasvatukseen! Rehusekoitukset Fasaanille, Peltopyylle ja Sorsalle. Haudontaan valmistavista rehuista aina talvehtimiskauden rehuihin. Bara genom att delta i jaktvårdsföreningens möte kan du påverka! I Jaktvårdsföreningen är den lagstadgade jägarorganisationens enhet på lokal nivå, vars verksamhetsområde vanligen omfattar en eller två kommuner. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet finansieras i huvudsak med av jägarna insamlade jaktvårdsavgiftsmedel. Jaktvårdsföreningens lagstadgade uppgifter är att: I sköta utbildning och rådgivning som gäller jakt och viltvård I främja viltvården I övervaka jakten samt I utföra andra uppgifter som enligt gällande stadganden eller som jord- och skogsbruksministeriet eller jaktvårdsdistriktet ålägger den. För att verkställa dessa uppgifter bedriver jaktvårdsföreningen bl.a. följande verksamheter: I arrangerar kurser och rådgivning I ordnar skjutprov samt jägarexamina och till dessa knutna kurser I ordnar jaktövervakning inom sitt verksamhetsområde I ger utlåtanden om jaktlicensansökningar I deltar i syneförrättningar i terrängen för värdering av viltskador. Prestige koiranruuat on erityisesti suunniteltu metsästyskoirien tarpeisiin. Prestige tuotesarjasta löydät ruuan jahtikoiran eri vuodenaikoihin, matalan energiamäärän ruuat lepokauteen ja runsasproteiiniset ruuat aktiiviseen jahtikauteen! Styrelsens storlek och förutsättningarna för medlemskap i styrelsen Vid jaktvårdsföreningens möte fattas beslut om den nya styrelsens storlek innan de egentliga personvalen. Enligt jaktlagen ska styrelsen ha minst fem och högst åtta medlemmar samt för varje medlem en personlig suppleant. Styrelsemedlemmarna och deras suppleanter ska vara medlemmar i jaktvårdsföreningen ifråga, ha fyllt 18 år och får inte stå under förmynderskap eller vara försatta i personlig konkurs. Inom områden som avses i jaktlagens 8 § hör till styrelsen dessutom en medlem som förordnas av Forststyrelsen och som har en av Forststyrelsen förordnad personlig suppleant. För att det inte ska finnas en regel utan undantag på- TILAA PRESTIGE SUORAAN KOTIOVELLESI TOIMITETTUNA! LISÄTIEDOT JA TILAUKSET: 040 ­ 521 8413 Marsdens riistarehut ja koiranruuat ­ tuotteet joihin riistanhoitajat luottavat! Jägaren 1 / 2009 61
• Nu är det dags att PÅVERKA skötseln av jaktfrågorna! Medlemskapet har antecknats på kvittot på betald jaktvårdsavgift (jaktkortet) och gäller för ett jaktår i taget. Om en medlem i en förening inte kan närvara vid mötet kan han (eller hon) ge en annan medlem fullmakt att representera honom (henne). För detta finns en fullmakt på annan plats i det här numret av Jägaren. Fullmakten behöver inte bevittnas. För att mötet ska kunna konstatera att fullmaktsgivaren är medlem i den aktuella föreningen ska denna anteckna sitt jaktkortsnummer på fullmakten eller ge sitt jaktkort eller en kopia av jaktkortet till den som får fullmakten. Det har rått oklarhet om huruvida en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att representera föreningen vid jaktvårdsföreningens möte. Enligt stadgarna kan en medlem inte representera sin jaktförening utan var och en representerar bara sig själv och högst fem frånvarande medlemmar. Delta i jaktvårdsföreningens möte Den som vill påverka JCO:s verksamhet ska börja med att delta i sin jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Om den som har betalat jaktvårdsavgiften inte uppger annat räknas han som medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han bor. Den som har betalat jaktvårdsavgiften får bli medlem i en annan jaktvårdsförening om han har jakträtt eller ett skriftligt jakttillstånd för minst ett år inom den aktuella jaktvårdsföreningens verksamhetsområde. KALLELSE Södra Tavastland and Tavastehus jvf 4.2.2009 kl 18.30 Artillerimuseet, Tavastehus Hauho-Tuulos jvf 5.2.2009 kl 18.30 Allaktivitetshallen, Tuulos Lammi jvf 9.2.2009 kl 18.30 Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Lammi Asikkala jvf 10.2.2009 kl 18.30 Etelä-Päijänteen Osuuspankki, mötesrummet, Vääksy Urjala jvf 11.2.2009 kl 18.30 Urjalan Eräs stuga, Urjala Jokilääni jvf 12.2.2009 kl 18.30 Kommunhuset i Jokioinen Loppi jvf 16.2.2009 kl 18.30 Puotinkulman Timjami, Jokiniemi, Loppi Janakkala jvf 17.2.2009 kl 18.30 Lounaskellari Emmi, Turenki Forssa-Tammela jvf 18.2.2009 kl 18.30 Kommunhuset i Tammela Padasjoki jvf 19.2.2009 kl 18.30 Kullasvuoriskolan, Padasjoki Renko jvf 23.2.2009 kl 18.30 Kommunhuset i Renko Hausjärvi-Riihimäki jvf 24.2.2009 kl 18.30 Riihimäki garnisons officersklubb, Viestikatu, rak 40, Riihimäki till jaktvårdsföreningens möte På mötet behandlas i reglementets 22 § nämnda frågor. Juva jvf 6.2.2009 kl 19.00 Församlingssalen, Juva Kangaslampi jvf 9.2.2009 kl 18.30 Församlingssalen i Kangaslampi Kangasniemi jvf 10.2.2009 kl 19.00 Restaurang Hymykuoppa, 51200 Kangasniemi Kerimäki jvf 11.2.2009 kl 18.30 Hotell Herttua, Kerimäki Mäntyharju-Hirvensalmi jvf 12.2.2009 kl 19.00 Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52, Mäntyharju Sysmä jvf 12.2.2009 kl 19.00 Restaurang Uoti, Sysmä S:t Michelsnejdens jvf 13.2.2009 kl 19.00 Porrassalmen Eräveikots stuga, Valkolantie Pieksämäki jvf 16.2.2009 kl 19.00 Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksänmaa Punkaharju jvf 16.2.2009 kl 19.00 Fullmäktigesalen Puumala jvf 17.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, 52200 Puumala Rantasalmi jvf 18.2.2009 kl 19.00 Andelsbankens mötesrum, Rantasalmi Ristiina jvf 19.2.2009 kl 18.00 Ristiinan Koulukeskus, Ristiina Savonranta jvf 19.2.2009 kl 18.00 Sampola, Savonranta Sulkavan rhy 20.2.2009 kl 19.00 Restaurang Muikkukukko, Sulkava Nyslott jvf 23.2.2009 kl 18.00 Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, 57200 Nyslott Pertunmaa jvf 25.2.2009 kl 19.00 Lunchkafe Soppanainen, Pertunmaa Virtasalmi jvf 26.2.2009 kl 19.00 Virtasalmen palvelupiste, Virastotie 3, 77330 Virtasalmi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Haukivuori, Hartola, Jorois, Kangasniemi, Kerimäki, Puumala, Pertunmaa och Virtasalmi jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet och i S:t Michelsnejdens jvf där granskningen börjar halvannan timme före mötet. Jaktvårdsföreningarnas årsmöten Hattula-Kalvola jvf 25.2.2009 kl 17.30 Gamla soldathemmet, Parola Lahtisnejdens jvf 26.2.2009 kl 18.30 Idrottscentret, restaurang Voitto, Lahtis Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lahtisnejdens och Forssa-Tammela jvf där granskningen börjar en g j timme före mötet. Kajanaland Vuolijoki jvf 12.2.2009 kl 18.00 Brandkårens föreläsningssal Kajana jvf 17.2.2009 kl 18.00 Kainuun Ammattiopisto, Opintie 3, Byggnad 1, Auditoriet et Paltamo jvf 18.2.2009 kl 18.00 Paltalinna Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf 19.2.2009 kl 18.00 Hyrynsalmen Iskun kylätalo, Asematie 1 Sotkamo jvf 23.2.2009 kl 18.00 Vuokatti idrottsinstitut, auditoriet Isopölly (vid bollhallen) Suomussalmi jvf 24.2.2009 kl 18.00 Hotel Scandic Kiannon Kuohut Puolanka jvf 25.2.2009 kl 18.00 Puolankajärviskolan, matsalen Kuhmo jvf 26.2.2009 kl 18.00 Kuhmohuset, Pajakkasalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana där granskningen börjar halvannan timme före mötet. Södra Savolax x Anttola jvf 2.2.2009 kl 19.00 Ollinmäki vintgård, Anttola Enonkoski jvf 2.2.2009 kl 18.00 Kievari Enonhovi, Enonkoski Haukivuori jvf 3.2.2009 kl 18.30 Haukivuoren Riistamiehets stuga Hartola jvf 4.2.2009 kl 19.00 Gasthaus Koskenniemi, Hartola Heinolanejdens jvf 4.2.2009 kl 19.00 Hotell Kumpeli, Heinola Heinävesi jvf 5.2.2009 kl 18.00 Yläasteen koulukeskus, Heinävesi Jäppilä jvf 5.2.2009 kl 19.00 Heinäselkä, 77570 Jäppilä Jorois jvf 6.2.2009 kl 18.30 Hotell Joronjälki, 79600 Joroinen 62 Jägaren 1 / 2009
• Mellersta Finland and d Konnevesi jvf 2.2.2009 kl 18.30 Konnevesi, Kommunhuset Toivakka jvf 2.2.2009 kl 18.30 Toivakka, Församlingshemmet Kannonkoski-Kivijärvi jvf 3.2.2009 kl 18.30 Kannonkoski, Piispala, 43300 Kannonkoski Keuruu jvf 3.2.2009 kl 18.30 Garnisonsklubben, Keurusselkä kasernområde, 42720 KEURUU Pihtipudas jvf 4.2.2009 kl 18.30 Pihtipudas, Jukola, Kirkkotie 2, 44800 PIHTIPUDAS Vanha-Korpilahti jvf 4.2.2009 kl 18.30 Korpilahti, Församlingshemmet Petäjävesi jvf 5.2.2009 kl 18.30 Petäjävesi, Andelsbankens klubbrum Suolahti-Sumiainen jvf 9.2.2009 kl 18.30 Sumiainen, fd Andelsbankens mötesrum Multia jvf 10.2.2009 kl 18.30 Multia, Församlingshemmet Uurainen jvf 10.2.2009 kl 18.30 Uurainen, Teivaalan Tupa Itä-Päijänne jvf 11.2.2009 kl 18.30 Joutsa, Församlingshemmet Laukaa jvf 12.2.2009 kl 18.30 Laukaa, församlingshemmet Pylkönmäki jvf 16.2.2009 kl 18.30 Pylkönmäki, Yrittävän talo, Keskustie 15, 43440 PYLKÖNMÄKI Jyväskylänejdens jvf seudun rhy 17.2.2009 kl 18.30 Vesanka, Vesala kurs- och lägercentrum, 41940 VESANKA Jämsänejdens jvf 17.2.2009 kl 18.30 Jämsänkoski forstinstitut, Metsäkonekouluntie 14, 42300 JÄMSÄNKOSKI Karstula-Kyyjärvi jvf 18.2.2009 kl 18.30 Karstula, högstadiet, Koulutie 13, 43500 KARSTULA Kinnula jvf 18.2.2009 kl 18.30 Kinnula, församlingshemmet Hankasalmi jvf 19.2.2009 kl 18.30 Hankasalmi, Andelsbankens klubbrum Viitasaari jvf 19.2.2009 kl 18.30 Viitasaari, ungdomsgården, Haapaniementie 52, 44500 VIITASAARI Saarijärvi jvf 23.2.2009 kl 18.30 Saarijärvi, stugan vid Pyssylä skjutbana. Följ vägen från Saarijärvi mot Pylkönmäki. Ca 4 km från Saarijärvi. Skylt till höger! Ala-Keitele jvf 24.2.2009 kl 18.30 Äänekoski, Kotakievari Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pihtipudas, Viitasaari och Ala-Keitele jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Lemi-Taipalsaari jvf 11.2.2009 kl 18.00 Skolcentret, Lemi Anjala jvf 12.2.2009 kl 19.00 Korveskolan, Korvetie 673, Anjalankoski Etelä-Saimaa jvf 12.2.2009 kl 19.00 Allaktivitetshuset, Pormestarinkatu 10 B, andra vån, Villmanstrand Joutseno jvf 13.2.2009 kl 19.00 Banken EKOP:s Joutsenokontor, klubbrummet, Saimaantie 1, 54100 Joutseno Parikkala jvf 13.2.2009 kl 19.00 Särkisalmen seudun metsästysyhdistys stuga i Särkisalmi, Parikkala Jaala-Kuusankoski jvf 16.2.2009 kl 19.00 Restaurang Vanha-Kelo, Jaala Luumäki jvf 16.2.2009 kl 19.00 Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, 54500 Taavetti Savitaipale-Suomenniemi jvf 17.2.2009 kl 19.00 Restaurang Sahrami, Savitaipale Vederlax jvf 17.2.2009 kl 19.00 Pitäjäntupa, Kirkontie 480, Virolahti Elimäki jvf 18.2.2009 kl 19.00 Elimäki andelsbank, klubbrummet, Elimäki Kymmene-Karhula jvf 18.2.2009 kl 19.00 Seuratalo Honkala, Laajakoski, Kotka Itis jvf 19.2.2009 kl 19.00 Banken Päijät-Hämeen Osuuspankki, mötesrummet, Iitintie 9, Kausala Rautjärvi jvf 19.2.2009 kl 19.00 Rautjärven aseman koulu, Rautjärvi Pyttis jvf 20.2.2009 kl 19.00 Huutjärviskolan, Huutjärventie 57, Pyttis Ruokolax-Imatra jvf 24.2.2009 kl 18.30 Ruokolahden keskuskoulu, festsalen, Metsolantie 7, 56100 Ruokolahti Sippola jvf 25.2.2009 kl 18.00 Kymenlaakson opisto, Marintie 9, Ingerois Miehikkälä jvf kl 19.00 Restaurang Punahilkka, Miehikkälä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Valkeala-Kouvola, Veckelax-Fredrikshamn, Lemi-Taipalsaari, EteläSaimaan, Jaala-Kuusankoski, Luumäki, SavitaipaleSuomenniemi och Itis jvf där granskningen börjar en timme, Ruokolax-Imatra jvf där granskningen börjar halvannan timme före mötet. Simo jvf 20.2.2009 kl 19.00 Högstadiets matsal Utsjoki jvf 21.2.2009 kl 12.00 Skolcentret Enare jvf 22.2.2009 kl 11.00 Högstadiet i Ivalo Savukoski jvf 22.2.2009 kl 14.00 Kommunhuset Sodankylä jvf 22.2.2009 kl 13.00 Ammatti-Instituutti, Paarmasalen, Kaarrostie 10-12 Tervola jvf 24.2.2009 kl 19.00 Lapinniemen koulu, Tervola, matsalen Kemijärvi jvf 26.2.2009 kl 18.00 Kemijärven Kulttuurikämppä, Hietaniemenkatu 5, Kemijärvi, auditoriet Pello jvf 26.2.2009 kl 18.00 Fullmäktigesalen Enontekis jvf 27.2.2009 kl 18.00 Tunturi-Lapin Luontokeskus, Enontekis Kolari jvf 27.2.2009 kl 19.00 Lågstadiet i Sieppijärvi Ranua jvf 27.2.2009 kl 18.00 Högstadiet i Ranua Rovanieminejdens jvf 28.2.2009 kl 12.00 Ungdomsföreningens hus i Saarenkylä, Napapiirintie 10 Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Pelkosenniemi, Utsjoki, Tervola och Ranua jvf där granskningen börjar en halv timme, Kemijärvi jvf där granskningen börjar en halvannan timme, Enare och Rovanieminejdens jvf två timmar före mötet. Kalajoki-Alavieska jvf 20.2.2009 Kl 19:00 Jaktstugan i Alavieska Uleåborgs jvf 20.2.2009 Kl 19:00 Yrkeshögskolan för naturresurser (Vallinkorva), Metsäkouluntie, 90650 Uleåborg, gamla Vallinkorvan metsäkoulu Ijonejdens jvf 23.2.2009 Kl 18:30 Iin Nättepori, Puistotie 1, 91100 II Ylivieska jvf 23.2.2009 Kl 19:00 Ylivieskan Osuuspankki, mötesrummet, Kauppakatu 11, 84100, Ylivieska Haukipudas jvf 24.2.2009 Kl 19:00 Kellon Koulukeskus,Kylätie 6, 90820 Kello Vaala jvf 24.2.2009 Kl 19:00 Skidstugan i Kurikkavaara, Vaala Karlö jvf 25.2.2009 Kl 19:00 Skjutbanestugan, Karlö Taivalkoski jvf 25.2.2009 Kl 18:00 Taivalkosken metsäoppilaitos, Taivalkoski Haapavesi jvf 26.2.2009 Kl 19:00 Haapaveden opisto, Haapavesi Brahestadsnejdens jvf 26.2.2009 Kl 19:00 Raahen Merikadun koulu, Merikatu 3, 92100 Brahestad Utajärvi jvf 26.2.2009 Kl 18:00 Högstadiets auditorium, Utajärvi Haapajärvi-Reisjärvi jvf 27.2.2009 Kl 19:00 Högstadiet, Kisatie 5, Reisjärvi Tyrnävä jvf 27.2.2009 Kl 19:00 Riistala, Tyrnävä, skjutbanestugan vid vägen Tyrnävä-Muhos, 9 km från korsningen med väg 22, på vägens norra sida Granskningen av fullmakter börjar en timme före mötet. Uleåborg Sievi jvf Kl 19:00 Fullmäktigesalen, Sievi Pyhäjärvi jvf 4.2.2009 Kl 19:00 Hiisitupa, Jyväskyläntie, 86800 Pyhäsalmi Piippolanejdens jvf 6.2.2009 Kl 19:00 Lågstadiets matsal, Pyhäntä Pudasjärvi jvf 6.2.2009 Kl 18:00 Pudasjärven Kansalaisopisto, Lukiontie 4, 93100 Pudasjärvi Siikajokidalens jvf 9.2.2009 Kl 19:00 Kommunhuset i Siikajoki, Ruukki Oulainen jvf 10.2.2009 Kl 19:00 Koivupuhdon koulu, Kilpukka-matsalen, Merijärventie 106, Merijärvi Nivala jvf 11.2.2009 Kl 19:00 Nivalan eränkävijäts hus, Pyssymäki, Nivala Muhos jvf 12.2.2009 Kl 18:00 Skjutbanan i Muhos, Kylmälänkyläntie, 8 km från korsningen väg 22 mot Kestilä Limingonejdens jvf 13.2.2009 Kl 19:00 Limingan Kansanopisto, Limingo Kärsämäki jvf 16.2.2009 Kl 19:00 Konttila, Kärsämäki Kuusamo jvf 17.2.2009 Kl 18:00 Lyceets auditorium, Oulangantie 1, 93600 KUUSAMO Kiminge-Överkiminge jvf 18.2.2009 Kl 19:00 Harjunrinneskolan, Opinkuja 4, 91300 YLIKIIMINKI Kempele-Oulunsalo jvf 19.2.2009 Kl 19:00 Paukkustugan, Oulunsalo. Skyltning från Kylänpuolentie. Gul skylt: OSH:n ampumaradat Österbotten Isojoki-Karijoki jvf 3.2.2009 kl 18.00 Nordea bank, Isojoki Kuortane jvf 3.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset i Kuortane Kälviä-Ullava jvf 3.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Käl iä Kälviä Alajärvi jvf 4.2.2009 kl 18.00 Stadshuset, Alajärvi Jurva jvf 4.2.2009 kl 18.00 Andelsbanken, mötesrummet, Jurva Veteli jvf 4.2.2009 kl 18.00 Skolcentret, Veteli Alavus-Töysä jvf 5.2.2009 kl 18.00 Stadshuset, Alavus Kyrönmaa jvf 5.2.2009 kl 18.00 Koulukeskus Isokyrö, Storkyrö Lestijärvi jvf 5.2.2009 kl 18.00 Högstadiet, Lestijärvi Nurmo jvf 5.2.2009 kl 18.00 Haalitalo, Latikanmäentie, Nurmo Härmä jvf 9.2.2009 kl 18.00 Härmän kuntokeskus, Ylihärmä Lappo jvf 10.2.2009 kl 18.00 Ungdomsgården, Lappo Lehtimäki-Soini jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, Lehtimäki Perho jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Perho Lappland Pelkosenniemi jvf 13.2.2009 kl 17.00 Kommunhuset i Pelkosenniemi,, Fullmäktigesalen Kittilä jvf 14.2.2009 kl 12.00 Biografen Yläri Övertorneå jvf 15.2.2009 kl 13.00 Kommunhuset Torneå jvf 18.2.2009 kl 19.00 Stadshotellet, auditoriet Salla jvf 19.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Keminmaa jvf 20.2.2009 kl 18.00 Biblioteket/ ungdomsgårdens auditorium Muonio jvf 20.2.2009 kl 18.00 Ammattioppilaitos Lappia Posio jvf 20.2.2009 kl 19.00 Fullmäktigesalen, Kirkkotie 1, 97900 POSIO Kymmene Ylämaa jvf 9.2.2009 kl 18.30 Banken EKOP:s kontor i Ylämaa,, klubbrummet Valkeala-Kouvola jvf 10.2.2009 kl 19.00, Restaurang Amanda, (ungdomsgården) Selänpääntie 631, Selänpää Veckelax-Fredrikshamn jvf 10.2.2009 kl 19.00 Vehkalahti-salen, Ruissalo, Fredrikshamn Jägaren 1 / 2009 63
• Toholampi jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, Toholampi Evijärvi-Kortesjärvi jvf 11.2.2009 kl 18.00 Ungdomsföreningen, Evijärvi Lochteå jvf 11.2.2009 kl 18.00 Houraatis stuga, Lochteå Teuva jvf 11.2.2009 kl 18.00 Andelsbanken, Teuva Kauhajoki jvf 12.2.2009 kl 19.00 Erähovi, Kauhajoki Kurikka jvf 12.2.2009 kl 18.00. Andelsbanken, Kurikka Ylistaro jvf 12.2.2009 kl 18.00 Restaurang Taro, Ylistaro Ilmajoki jvf 17.2.2009 kl 19.00 Kommunhuset, Ilmajoki Kauhava jvf 17.2.2009 kl 18.00 Företagarinstitutet, Kauhava Ähtäri jvf 17.2.2009 kl 18.00 Tuomarniemi, Ähtäri Halsua jvf 18.2.2009 kl 19.00 Kommunhuset, Halsua Kaustby jvf 18.2.2009 kl 18.00 Kaustisen säästöpankki, mötesrummet, Kaustby Peräseinäjoki jvf 18.2.2009 kl 18.00 Näätästugan, Peräseinäjoki Jalasjärvi jvf 19.2.2009 kl 18.00 Andelsbanken, Jalasjärvi Laihia jvf 19.2.2009 kl 18.00 Skjutbanan i Jakkula, servicebyggnaden, Laihia Lappajärvi-Vimpeli jvf 19.2.2009 kl 18.00 Skolcentret, Vimpeli Himanka jvf 24.2.2009 kl 18.00 Koski-Hovi, Himanka Kannus jvf 24.2.2009 kl 18.00 Stadshuset, Kannus Seinäjoki jvf 24.2.2009 kl 18.00 Vuorimaja, Seinäjoki Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Mänttänejdens jvf 17.2.2009 kl 18.00 Mäntän seudun koulutuskeskus, Mänttä Ruovesi jvf 18.2.2009 kl 18.00 Ruoveden Osuuspankki, Ruovedentie 13 Nokianejdens jvf 19.2.2009 kl 18.00 Kerhola, Polonisalen, Souranderintie 13, Nokia Pälkäne och Luopioinen jvf 19.2.2009 kl 19.00 Luopioisten Seuratalo Sääksmäki-Valkeakoski jvf 24.2.2009 kl 18.00 Saarioismaja / Juhansali Tammerfors jvf 25.2.2009 kl 18.00 Tampereen Teatteri, Tammerfors Virrat jvf 26.2.2009 kl 18.30 Nuorisokeskus Marttinen, Monitoimisali, Herrasentie 16, Virrat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lempäälänejdens, Mänttänejdens och Sääksmäki-Valkeakoski jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Savolax x Vesanto jvf 2.2.2009 kl 18.30 Bibliotekets mötesrum, Keskustie 13, tie Vesanto. Ingång via bakdörren.. Vieremä jvf 2.2.2009 kl 19.00 Vieremän Rientola, Petterintie 23, 74200 VIEREMÄ Varpaisjärvi jvf 3.2.2009 kl 19.00 Grundskolan i Varpaisjärvi, auditoriet, 73200 Varpaisjärvi Vehmersalmi jvf 3.2.2009 kl 19.00 Vehmersalmen Osuuspankki, klubbrummet, 71310 Vehmersalmi, kyrkbyn Tervo jvf 4.2.2009 kl 19.00 Nuorisotalo Manttu, Mantuntie, 72210 Tervo, Tervon kirkonkylän keskustassa Tuusniemi jvf 4.2.2009 kl 19.00 Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, 71200 Tuusniemi Kaavi jvf 5.2.2009 kl 18.00 Raukku, Koillis-Savo kennelklubbs stuga, Kaavi Sonkajärvi jvf 5.2.2009 kl 18.30 Kangaslampi skidcentrum, Sonkakoskentie 205, 74300 SONKAJÄRVI. Från Sonkajärvi kyrkby 2,05 km mot Sonkakoski. Juankoski jvf 9.2.2009 kl 18.30 Andelsbankens klubbrum, Juankoskentie 16, 73500 JUANKOSKI Karttula jvf 9.2.2009 kl 18.30 Kommunhuset, Kissakuusentie 6, Karttula, fullmäktigesalen Keitele jvf 10.2.2009 kl 19.00 Fullmäktigesalen, Keitele Kuopio jvf 10.2.2009 kl 18.00 Hotell Savonia, Sammakkolammentie 2, 70200 Kuopio. Mitt emot köpcentret i Puijonlaakso, auditoriet. Kiuruvesi jvf 11.2.2009 kl 18.30 Hotell-Restaurang Peltohovi, Asematie 9, 74700 KIURUVESI Lapinlahti jvf 11.2.2009 kl 18.30 Lapinlahtisalen, Kivistöntie 2, 73100 LAPINLAHTI, lyceet Nilsiä jvf 12.2.2009 kl 19.00 Fullmäktigesalen, Nilsiä Leppävirta-Varkaus jvf 13.2.2009 kl 18.30 Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 16, Leppävirta Maaninka jvf 16.2.2009 kl 19.00 Maaningan Osuuspankki, klubbrummet, Maaningantie 31, 71750 Maaninka Pielavesi jvf 16.2.2009 kl 18.00 Tilausravintola Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Säviä Riistavesi jvf 17.2.2009 kl 19.00 Riistaveden Osuuspankki, klubbrummet, 71160 Riistavesi Siilinjärvi jvf 17.2.2009 kl 18.00 Siilinjärvi skolcentrum, auditoriet, 71800 Siilinjärvi Idensalmi jvf 18.2.2009 kl 19.00 Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A , 74100 Idensalmi Rautalampi jvf 18.2.2009 kl 18.30 Huvudbiblioteket, Kivijalka, Rautalampi Rautavaara jvf 19.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Koulutie 1, 73900 Rautavaara. I kyrkbyn, mitt emot kyrkan Suonenjoki jvf 19.2.2009 kl 18.00 Pitäjäntupa, Suonenjoki Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en j timme före mötet. Svenska Österbotten Närpesnejdens jvf 9.2.2009 kl 19:00 Vocana, Närpes Vörånejdens jvf 10.2.2009 Kl 19:00 Vörå Norra skola, Karvsor Pedersörenejdens jvf 11.2.2009 Kl 19:00 Sursik Skola, Bennäs, auditoriet Karlebynejdens jvf 12.2.2009 Kl 19:00 Såka Byagård Vasanejdens jvf 14.2.2009 Kl 12:00 Koskö samlingshus, Koskövägen 704, 65650 Koskö Nykarlebynejdens jvf 17.2.2009 Kl 19:00 Restaurang Juthbacka, Nykarleby Lappfjärdsnejdens jvf 18.2.2009 Kl 19:00 Kristinestads högstadieskola, Kristinestad Malaxnejdens jvf 19.2.2009 Kl 19:00 Kommungården i Malax Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Vörånejdens, Nykarlebynejdens och Lappfjärdsnejdens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet och i Vasanejdens jvf där granskningen börjar halvannan j timme före mötet. Norra Karelen n Eno jvf 2.2.2009 kl 18.00 Servicehuset Kotiranta, Välskärintie 9, 81200 Eno Ilomants jvf 3.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, auditoriet, 82900 Ilomants Joensuunejdens jvf 4.2.2009 kl 18.00 Hotell Julie, Valimontie 3, 80710 LEHMO Juga jvf 5.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Poikolantie 1, 83900 Juga Kesälahti jvf 9.2.2009 kl 18.00 Karjalan Kievari, 59800 Kesälahti Kitee jvf 10.2.2009 kl 18.00 Stadshusets fullmäktigesal, Kiteentie 25, 82500 KITEE Libelits jvf 11.2.2009 kl 18.00 Kommunhusets fullmäktigesal, 83100 Liperi Nurmes jvf 12.2.2009 kl 18.00 Hyvärilä kurscenter, auditoriet, Lomatie 1, 75500 Nurmes Outokumpu jvf 16.2.2009 kl 18.00 Stadshusets fullmäktigesal, 83500 Outokumpu Lieksa jvf 17.2.2009 kl 18.00 Rauhalan koulu, Lieksa, Rauhalantie 2, 81720 LIEKSA Polvijärvi jvf 18.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, Polvijärventie 18, 83700 Polvijärvi Rääkkylä jvf 19.2.2009 kl 18.00 Kommunhusets fullmäktigesal, 82300 Rääkkylä Tohmajärvi-Värtsilä jvf 23.2.2009 kl 18.00 Kommunhusets fullmäktigesal, 82300 Tohmajärvi Tuupovaara jvf 24.2.2009 kl 18.00 Erälä, Tuupovaara Valtimo jvf 25.2.2009 kl 18.00 Fullmäktigesalen i kommunhuset, 75700 Valtimo Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Satakunda Kihniö jvf 2.2.2009 kl 18.00 Kihniönkylän Eräveikots stuga, Kihniö Punkalaidun jvf 2.2.2009 kl 18.00 Nordea bank, mötesrummet, Punkalaidun Ala-Satakunta jvf 3.2.2009 kl 18.00 Huittisten Osuuspankki, Huittinen Siikainen jvf 3.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Mouhijärvidistriktets jvf 4.2.2009 kl 18.00 Hotell Ellivuori, Vammala Säkylä-Kjulo jvf 4.2.2009 kl 18.00 Klubben Säkylän Huovinrinteen kerho, Säkylä Lavianejdens jvf 5.2.2009 kl 18.00 Lavian metsästysseuras stuga, Susikoskentie 140 Sastmola jvf 5.2.2009 kl 18.00 Merikievari, Merikarvia Tavastkyrö-Viljakkala jvf 6.2.2009 kl 18.00 Laitilan Mäntylä, Tavastkyrö Norrmarknejdens jvf 6.2.2009 kl 18.00 Hakalinna, Pomarkku, Vanhatie 25. Euranejdens jvf 9.2.2009 kl 18.00 Euran Urheiluhalli, kafeet, Eura Lounais-Satakunta jvf 9.2.2009 kl 18.00 Unajan Tapiola, Raumo Ikalis-Jämijärvi jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kovelahden Nousula, Kovelahti, Valtatie 3 Parkano-Karvia jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset fullmäktigesal, Karvia Norra Tavastland and d Jalanti jvf 3.2.2009 kl 18.00 Restaurang Kruuna&Klaava, Kurisjärventie 11, Toijala Kangasala jvf 5.2.2009 kl 18.00 Fullmäktigesalen, Kangasala, Keskusaukio 2 D, (bibliotekets bottenvåning) g Kuhmalahti-Sahalahti jvf 10.2.2009 kl 18.00 Sariola högstadium, auditoriet Kuhmoinen jvf 10.2.2009 kl 18.00 Kuhmoisten Seurahuone Kuru jvf 12.2.2009 kl 18.00 Kurun Seuratalo, Kuru Lempäälänejdens jvf 12.2.2009 kl 18.30 Narvan Seurojentalo, Vesilahti Teisko jvf 16.2.2009 kl 18.00 Kanta-Teiskon Nuorisoseurantalo, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi Längelmävesi jvf 17.2.2009 kl 18.30 Hyytiälän metsäasema, Hyytiäläntie 124, 35500 Korkeakoski 64 Jägaren 1 / 2009
• Pohjois-Satakunta jvf 11.2.2009 kl 19.00 Garnisonsklubben, Niinisalo Björneborgs jvf 11.2.2009 kl 18.00 Restaurang Liisanpuisto, auditoriet, Björneborg Kumo-Kauvatsa jvf 12.2.2009 kl 18.00 Huittisten Ammatti- ja yrittäjäopisto, Kokemäki Sastmola jvf 12.2.2009 kl 18.00 Sylvään Koulu, Ojansuunkatu 8, Vammala Harjavalta jvf 13.2.2009 kl 18.00 Yaran kerhotalo, Rikkihappotehtaantie 6, 29200 Harjavalta. Ulfsbydistriktets jvf 13.2.2009 kl 18.00 Restaurang Ulvilan Seurahuone Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Björneborgs och Ulfsbydistriktets jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Nyland Karislojo jvf 2.2.2009 kl 19.00 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, ki, Karislojo Sjundeå jvf 2.2.2009 kl 18.00 Gårdskulla Café, Sjundeå Mellersta Nylands jvf 3.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Hyryläntie 16, 04300 Tusby Borgå jvf 3.2.2009 kl 18.00 Restaurang Iris, Borgå Ekenäs jvf 4.2.2009 kl 19.00 Ekenäs högstadium, Flemmingsgatan 17, Ekenäs Hangöudds jvf 4.2.2009 kl 18.00 Hagaparkens skola Vanda jvf 5.2.2009 kl 18.00 Helsinge skola, Ylästöntie 3, 01510 Vanda Lojo jvf 9.2.2009 kl 18.00 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Laurinkatu 48, 08100 Lojo Nummi-Pusula jvf 9.2.2009 kl 18.30 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Pusula Sammatti jvf 9.2.2009 kl 18.00 Brandstationen i Sammatti Mäntsälä jvf 10.2.2009 kl 19.00 Sportskyttecentret i Mäntsälä, Hirvihaarantie 725 , 04680 Hirvihaara Borgnäs jvf 10.2.2009 kl 18.00 Parkkojan koulu, Alkutaival 16, 07190 Halkia Tenala jvf 10.2.2009 kl 18.00 Hembygdens Väl, Bromarv Orimattila jvf 11.2.2009 kl 18.00 Helinäntupa, Kuismapolku 2, 16300 Orimattila Vichtis och Högfors jvf 12.2.2009 kl 18.00 Församlingscentret i Högfors Pernå-Lovisa jvf 12.2.2009 kl 18.00 Byahemmet, Byahemsvägen 16, 07740 Gammelby Mörskom-Artsjö jvf 16.2.2009 kl 19.00 Brandstationen i Mörskom, mötesrummet, Paloasemantie 3, Mörskom Strömfors jvf 16.2.2009 kl 18.00 Kommunhuset, Pitäjäntie 7 A, 07970 Strömfors Esbo-Grankulla jvf 17.2.2009 kl 18.00 Yrkesinstitutet Omnia, Alberga, Officersgatan 11, 02600 Esbo Sibbo jvf 17.2.2009 kl 18.00 Box brandkårshus, Spjutsundsvägen 107, Sibbo Lappträsk jvf 18.2.2009 kl 18.00 Brandstationen i kyrkbyn, Lappträsk Liljendal jvf 18.2.2009 kl 19.00 Stallet, Sävträsk Helsingfors jvf 23.2.2009 kl 18.00 Jvf:s kontor, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Karis jvf 23.2.2009 kl 18.00 Lärkkulla kursgård, Lärkkullavägen 22, Karis Pojo jvf 23.2.2009 kl 19.00 Fiskars Wärdshus Ingå-Snappertuna jvf 24.2.2009 kl 18.00 Fagerviks Uf-lokal, Fagervik, Ingå Kyrkslätt jvf 24.2.2009 kl 18.00 Kyrkslätt FBK, Överby Hyvinge jvf 25.2.2009 kl 18.00 Vehkojan koulu, auditoriet, Männikkötie 6, Hyvinge Nurmijärvi jvf 25.2.2009 kl 18.00 Keski-Uudenmaan Osuuspankki, mötesrummet, Keskustie 6 , 01900 Nurmijärvi Askola-Pukkila jvf 26.2.2009 kl 18.30 Ungdomsföreningshuset Helkamäki, Helkamäentie, Monninkylä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Egentliga Finland Rymättylä-Merimasku jvf 4.2.2009 kl 18.30 Leipomo-Kahvila Tuulisuomu, 21140 Rymättylä Mynämäkiområdets jvf 5.2.2009 kl 18.30 Mynämäen Säästöpankki, 3100 Mynämäki, klubbrummet Salonejdens jvf 5.2.2009 kl 18.00 Keskustan koulu, Kavilankatu 2, 24100 Salo, auditoriet Alastaro jvf 9.2.2009 kl 19.00 Alastaron metsästysmaja, 32440 Alastaro Vakka-Suomi jvf 9.2.2009 kl 18.00 TOP Vehmaa, 23200 Vinkkilä, mötesrummet Kalandnejdens jvf 10.2.2009 kl 19.00 Kalannin Erämiehets stuga, Kaland Marttilanejdens jvf 10.2.2009 kl 19.00 Kosken TL Eränkävijäts stuga, 31500 Koski TL Kiskodistriktets jvf 11.2.2009 kl 18.30 Suomusjärven Palokunnan talo, 25410 Suomusjärvi Bjärnånejdens jvf 11.2.2009 kl 18.30 Perniön Osuuspankki, 25500 Bjärnå, mötesrummet Laitilanejdens jvf 12.2.2009 kl 19.00 Laitilan Kaikus stuga, Suontaka, 23800 Laitila Somero jvf 12.2.2009 kl 18.30 Someron Seurahuone, Rantatie 2, 31400 Somero Maskunejdens jvf 23.2.2009 kl 18.30 Ruskotalo, Talkootie 3, 21290 Rusko Pöytyänejdens jvf 23.2.2009 kl 19.00 Haukkavuoren Hiihtomaja, 21880 Pöytyä Pemarvikens jvf 24.2.2009 kl 19.00 Paimion Metsästysseuras stuga, 21530 Pemar Åbolands skärgårds jvf 24.2.2009 kl 18.30 Korpo Kommunalgården, 21710 Korpo Loimaanejdens jvf 25.2.2009 kl 19.00 Loimaan Seurahuone, 32200 Loimaa Pargas jvf 25.2.2009 kl 18.00 Finlands fiskeri- o. miljöinstitut, Fiskeriskolvägen 72, 21610 Kirjala Kimitoöns jvf 26.2.2009 kl 19.00 Restaurang Galaxy, 25700 Kimito Åbonejdens jvf 26.2.2009 kl 19.00 Auran Kettulinna, 21380 Aura Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pöytyänejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. PEURAMAILLA metsästyselokuva valkohäntäpeuran metsästyksestä sekä mäyräkoirilla että kyttäämällä. AFRIKKA ­METSÄSTÄJÄN PARATIISI, saalisrikas elokuva suomalaismetsästäjien seikkailuista Etelä-Afrikassa. Tulossa lähiaikoina: KETTUKOIRIA JA ERÄNKÄVIJÖITÄ, elokuva kettujahdeista amerikankettukoirilla. PAKO ELÄMÄÄN, luontoelokuva Inarin erämaista, tässä ei metsästetä. Myös paljon muita! Kaikkien hinta 26 , kestot 50 ­ 75 min. Lisätietoja www.videosara.fi tai gsm 0400-229739. Voit tilata tekstiviestillä tai sähköpostilla, os. arttu@videosara.fi. Videosara/Arttu Kotisara, 44500 Viitasaari Metsästyselokuvia! KOIRA-GPS YLIVOIMAINEN Vaihtotarjous! TÄYTEEN PAKETTIIN (puhelin+ohjelma+GPS+panta) HUIPPUPUHELIN iskunkestävä ja vesitiivis TAI TUTKA KUIN TUTKA -300 Ilman vaihtolaitetta ostavalle hyvitys vähintään SUPERETU! MYYNTI myynti@pointersolutions.com www.pointersolutions.com Jägaren 1 / 2009 65
• Jägarorganisationen meddelar Jägarnas centralorganisations adress /postnummer ändras i Helsingfors, Jyväskylä och Åbo. Ett motsvarande provtagningsprojekt också i Estland under ledning av Tallinns zoologiska trädgårds skyddsdirektör Tiit Maran. Blodprovet tas med en läskpapperslapp och är alltså lätt och snabbt. Som det nu ser ut kommer vi att samla in blodprover åtminstone fram till sommaren 2009. Ni kan ta kontakt med undertecknad ifråga om leverans av provtagningsmaterial. Samtidigt sänds utförligare anvisningar för provtagningen. Vi svarar också gärna på alla frågor. Till alla jägare som gett sina kontaktuppgifter berättas när det är dags om resultaten. Dessutom kommer rapporter att publiceras i internationella publikationer och tidningen Jägaren. Undersökningen är en del av Anna Knuuttilas avhandlingsarbete vid Helsingforrs universitets veterinärmedicinska fakultet. Undersökningen finansieras av Orion-Farmos Forskningsstiftelse och Finlands veterinärmedicinska stiftelse. Med ett tack för samarbetet, Prof. Olli Vapalahti ELK, KTK Anna Knuuttila Mikrobiologi och epidemiologi Veterinärmedicinska inrättningen Veterinärmedicinska fakulteten Agnes Sjöbergs gata 2 (PB 66) 00014 Helsingfors universitet Haartman-institutet Virologiska avdelningen Haartmansgatan 3 (PB 21) 00014 Helsingfors universitet Tfn 09-191 26604, 09-191 57050 (Olli) Tfn 09-191 57049 (Anna) olli.vapalahti@helsinki.fi anna.knuuttila@helsinki.fi I Från 1.1.2009 blir Östersundomområdet i Sibbo 00890 Helsingfors. Östersundoms postnummer 01100 tas helt ur bruk. Jägarnas centralorganisations nya adress är: Jägarnas centralorganisation Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors I Det lönar sig att redan nu ansöka om undantagstillstånd för jakt på icke fredade fåglar under fredningstiden även om behovet inträffar först under bärsäsongen! Behandlingen av ansökningarna inklusive besvärstider tar sin tid och ett tillstånd som sökts i sista minuten för ett akut behov kan komma alltför sent. Ansökningsblanketter finns på vår webbsajt www.riista.fi. I 2008 betalades jaktvårdsavgift av 307 193 personer. Jämfört med 2007 sjönk antalet personer som betalat avgiften med 1 023 personer (0,3 %). Den branta nedgången för skogsfågelbestånden ifjol höstas ser ut att ha bidragit till att antalet betalade kort sjönk i de traditionella områdena för hönsfågeljakt. Antalet jägare i respektive jaktvårdsdistrikt framgår av tabellen här intill. Distrikt Södra Tavastland ESödra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Sammanlagt 2007 11 381 16 877 16 744 18 327 16 405 35 433 42 372 23 505 11 915 19 769 27 747 9 663 15 259 29 377 13 442 308 216 2008 11 443 16 864 16 533 18 233 16 439 34 673 42 089 23 537 11 838 19 770 27 570 9 628 15 233 29 692 13 651 307 193 ändring 62 -13 -211 -94 34 -760 -283 32 -77 1 -177 -35 -26 315 209 -1 023 ändring % 0,5 -0,1 -1,3 -0,5 0,2 -2,1 -0,7 0,1 -0,6 0,0 -0,6 -0,4 -0,2 1,1 1,6 -0,3 Glöm inte ansökningarna om tillstånd för jakt på icke fredade fåglar! Antalet jägare vände över i en svag nedgång I Sydvästra Satakundas jvf: verksamhetsledare Jari Toivonen, Murkkulantie 10, 26840 KORTELA, jari.toivonen@upm-kymmene.com. Tfn 020 414 3624 jobb (02) 823 5031 hem 0500 127 702 I Heinävesi jvf: verksamhetsledare Marko Räisänen, Asemantie 29, 79700 Heinävesi. Tfn 0400 954 576, marko.raisanen@pp1.inet.fi I Juuka jvf: ny adress Reima Ovaskainen, Retuvaarantie 54 a, 83900 JUUKA I Pälkäne-Luopioinen jvf: ny verksamhetsledare Jari Salminen, Perkiöntie 37, 36600 Pälkäne. Tfn 0400 253114, e-mail: jari.o.salminen@gmail.com I Övertorneå jvf, verksamhetsledare Markku Mattila, tfn 0400-766 063, markku.mattila@pello.fi, markkumattila@pp.inet.fi Ändrade adresser Bär finländska mårddjur på aleutiska sjukan? I Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet kartlägger förekomsten av aleutiska sjukan- viruset, ett parvovirus (Aleutian mink disease virus, AMDV) hos vilda mårddjur i Finland. Vi söker samarbetsvilliga jägare för provtagning. I insamlingen av prover deltar redan ett flertal jägare, men för att kunna slutföra undersökningen behöver vi fler blodprov, framförallt från hermeliner. Vi tar också gärna emot prover av som döda påträffade småvesslor (fredade) och av uttrar (jakten kräver jakttillstånd). Aleutiska sjukan (plasmasytos), som orsakas av aleutiska sjuka-viruset, är globalt vanlig på minkfarmer. Typiska symtom på sjukdomen hos minkar är bl.a. att djuret magrar, anemi, blödningar från mun och näsborrar samt blodig avföring. Sjukdomens grad av allvarlighet varierar beroende på såväl virusstam som faktorer som har med värddjuret att göra. För känsliga individer leder smitta till döden. Vård eller vaccin mot sjukdomen finns inte. Hos vilda mårddjur (bl,a, mink, flodiller, utter, iller och mård) har viruset påträffats bl.a. i Frankrike, Spanien och England. Det finns inte säkerhet om dessa djurs sjukdomsbild, men man misstänker att den inte är lika allvarlig som hos minken. Man har misstänkt att aleutiska sjukan-viruset eventuellt har del i bl..a. flodiller- och illerbeståndens minskning. Sjukdomen har också rapporterats förekomma hos keldjursfretter. För övriga djur och människor utgör viruset inte någon fara. Man har inte tidigare undersökt en eventuell förkomst av aleutiska sjukan-viruset hos vilda mårddjur i Finland. Avsikten är nu att med hjälp av prover undesöka en eventuell förekomst av viruset hos finska mårddjur. Provtagningen sker i samarbete med Skogsforskningsinstitutet, Livsmedelssäkerhtsverket, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, jaktvårdsdistrikten samt universiteten I Ledarskribenten i en viss tidning i viltbranschen säger att du påstått, att det plötsligt skulle ha försvunnit 200 vargar och angett som källa "en annan tidning i branschen". Den av VFFI publicerade uppskattningen av vargstammen vintern 2006/2007 var 250 och av vargstammen vintern 2007/2008 200 vargar. Det verkar som om det skulle föreligga problem med att förstå läst och hört för antingen ledarskribenten eller för "den andra tidningen i branschen". Den tidning ledarskribenten representerar har inte varit i kontakt med VFFI:s rovdjurs-forskning. Där hade skribenten också fått höra om färskare uppskattningar av vargstammen utveckling. Jag har ingen aning om vad den s.k. andra tidningen i branschen är för något. I skrivelsen hänvisas också till att vargstammen i ryska Karelen minskat och nämns att uppenbart jag skulle framfört som orsak att det dödas rekordmängder vargar på andra sidan östgränsen för att där betalas höga skottpengar, så därför skulle vi inte få vargkomplettering därifrån. För skott-pengens del hänvisar man ändå till ett utlåtande av huvudmannen för Karelska republiken, Sergei Katanandov, som säger att orsaken till den överstora vargstammen bakom östgränsen är att det inte mera betalas skottpeng. Karelens forskningsinstituts viltforskare har under ledning av professor Pjotr Danilov följt upp vargstammens utveckling i republiken. Som material finns enorma ruttinventeringar som utförts av forskarna ända sedan början av 1960-talet. Utgående från spårindex är vargstammen nu cirka 50 % mindre än i början av 1980-talet. Den klart viktigaste orsaken till att vargarna minskat är att älgstammen minskat. Senaste höst fattades beslutet att man börjar betala skottpeng igen för vargar. Utgående från genetiska jämförelser av vargstammarna i Nordvästra Ryssland och Finland förefaller det i varje fall som om det under de senaste åren skulle ha kommit relativt få nya individer till vår vargstam från öster. I ledaren sägs det att VFFI direkt skulle minska hälften av rovdjursobservationerna i Ilomantsområdet och i andra delar av landet ännu mera. Skribenten konstaterar att man med den här metoden får också vargstammen ner till en storlek som motsvarar WWF:önskemål. Inte en enda av observationerna gallras utan alla cirka 24 000 årliga rovdjursobservationer registreras försedda med geografiska koordinater. Kartan över rovdjursobservationerna är till påseende på VFFI:s hemsida. Största delen av observationerna är lodjursobservationer. Alla observationer är viktiga, men vid uppskattningen av stammen koncentrerar vi oss på observationerna av kullar. Centralt för vargens del är flockar och par för dessas livsmiljö har vanligen fasta revirgränser. VFFI:s uppskattning av vargstammen i Norra Karelen överensstämmer med jägarnas egen inventering. I början av september 2008 uppskattade VFFI vargstammen i Norra Karelen till 50-70 individer utgånde från av jaktvårdsdistriktet erhållna kullobservationer. I samband med älginventeringen i november 2008 gjorde jägarna en vargkartläggning och fick resultatet 51 vargar. I det utlåtande VFFI i slutet av året överlämnade till JSM uppskattade VFFI vargstammen i Norra Karelen till 50 ­ 60 djur. Om WWF:s målsättningar för vargens del har jag inte uppgifter. I artikeln påstår man att nästan alla jägare vid östgränsen skulle vara i något slags observationsstrejk. Problemen är lokala och enligt min uppfattning av övergående natur när registreringen av observationer på nätet börjar rulla för fullt nästa år. Ledarskribenten frågar också om det verkligen är så att det genast när det inte finns en enda jägare bland forskarna dras resultaten mer eller mindre ur ärmen. Det är nog närmast skribenten som drar till för största delen av forskarna är jägare. (redaktion) Påståenden och svar, svarare specialforskare Ilpo Kojola, VFFI 66 Metsästäjä 1 / 2009
• I De ryska jägarnas och fiskarnas organisation (Russian Association of Hunters and Fishermen) firade sitt 50-års jubileum i Moskva i slutet av november med pompa och ståt. Festligheterna omfattade en konferens, jubileumsmöte och galamiddag samt jakt för en del av gästerna. I konferensen deltog representanter för CIC och femton stater. Efter att ha fått en personlig inbjudan representerade jag Finland och den finländska jakten i Moskva. Samtidigt kunde jag framföra Jägarnas centralorganisations gratulationer till den jubilerande organisationen. Temat för konferensen var "Principen för hållbart nyttjande i jakten ­ framtidsutsikter". Avsikten var att diskutera jaktförvaltningens roll i skyddet av de vilda djuren och hållbart nyttjande samt bedöma framtidsutsikterna. Efter att alla deltagare hade framfört sina inlägg drog man slutsatsen, att den organiserade jaktförvaltningen är det effektivaste redskapet vid skyddet av de vilda djuren och deras habitat. Avsikten är att fortsätta och bredda diskussionerna och samarbetet. Alla program genomfördes skickligt, i god ordning och värdigt. Gästerna togs emot med värme och man tog mycket bra hand om oss enligt rysk sed. Feststämningen kröntes av musik- och dansprogram framförda av mycket skickliga konstnärer. S. S.) De ryska jägarnas och fiskarnas organisation 50 år I På vårens möten i jaktvårdsföreningarna är det dags för val av styrelser. Därför är det viktigt att alla medlemmar deltar. I beslutsfattandet på mötena kan man delta också genom att ge sin fullmakt åt en representant. Fullmakt och mötestider finns i denna tidning och på webbplatsen www.riista.fi. En timme före mötenas början visas videon Björnens verkliga ansikte, som berättar om intressanta forskningsresultat om björnens och människans co-existens. Filmen är en nordisk samproduktion. I Vinterinventeringen av vilttrianglarna genomförs i Södra och Mellersta Finland 15.1-28.2. Hela triangeln inventeras under en dag och det kan göras som ett samarbete mellan flera inventerare. Nventeringen kan utföras 1-3 dygn efter en preliminär inventering eller efter ett snöfall som täckt spåren. Under den preliminära inventeringen täcker man spår som korsar rutten. Om det råkar bli fint väder lönar det sig att försöka utföra inventeringen så fort som möjligt. Resultat och anvisningar för triangelinventeringar kan ses på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets webbsidor på adressen: http://www.rktl.fi/riista/riistavarat/ lumijalkilaskenta_2008/ Svenska Österbotten I Svenska Österbottens säljägare r.f. håller årsmöte söndagen 8.3.2009 på Hotell Silveria i Vasa. Anita Storm håller ett föredrag om resan till Västisen 2008. I Jägarnas centralorganisation, Finlands Jägarförbund och Eräkontti har avtalat att den distribution av naturvårdsprodukter som går ut till jägarkåren, jaktföreningarna, jaktvårdsföreningarna och jaktvårdsdistrikten så vitt möjligt kanaliseras till OY Eräkontti AB, som ägs av Jägarförbundet och dess medlemsdistrikt. Bekanta dig med bilagda produktsortiment! Fällor: - RA028 Ka-Nu-fälla - RA005 Universal(nät)fälla för mårdhund - RA004 nätfälla för mink - RA030 Ihjäl minkfälla - RA036 Ihjäl mårdfälla - RA037 Gävleborg minkfälla - RA038 Gävleborg mårdfälla Raudat: - RA001 Duke 120mm saxar för mink - RA015 Duke 220mm saxar - RA034 Duke 160 mm saxar för mård - RA022 Conibear 120mm mink och mård - RA023 Conibear 220mm mårdhund och räv - RA039 Conibear 330mm bäversaxar - RA024 Jahti 120mm för mink och mård - RA033 erbj. paket 5 saxar +gillringstänger totalt: 65 /st - RA027 gillringsjärn för minksax - RA026 Jahti 280mm bäversaxar Erbj.: + två saxar + gillringstång - RA025 gillringstång för bäversax Fotsnaror: - RA016 Repo fotsnara - RA002 reservvajer Repo ­för fotsnara Måltavlor: - TA056 stor älgtavla 75/100m (2 huvuden) - TA006 Älgkidningstavla kartong - TA012 Kulgevärstavla 100m - TA013 Ministudsartavla 50m - TA011 LuftG älgtavla - TA040 Luftstudsartavla-band Sleke: - RE105 Knz Wild viltsten, pall 249 /st 69 /st 29 /st 49 /st 49 /st 50 /st 50 /st 14,90 /st 25,50 /st 19,90 /st 24,50 /st 49,50 /st 65 /st 14,50 /st 12 /st 59 /st 79 /st 15 /st 29 / 3,90 /st 6 /st 95 /100st 95 /100st 55 /100st 15 /100st 180 /1200st 739 /112st Styrelseval och björninformation på jaktvårdsföreningarnas möten Vilttrianglarna kallar Naturprodukter nu från Eräkontti! Enkätundersökningen Den finländska jägaren 2009 startar I Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i samarbete med Jägarnas centralorganisation kartlägger bilden av den finländska jägaren, jakten, jägarnas åsikter, behov och tankar om framtiden med en enkätundersökning. Målet för undersökningen Den finländska jägaren 2009 är att samla in fakta om hurdant den finländska jägarens självporträtt är idag och i vilken riktning jaktintresset håller på att utvecklas. Undersökningen av jägarnas och jaktens särdrag tjänar rådgivning och information inom jaktens och viltvårdens område. Frågorna behandlar jaktens hela mångfald, tidsanvändningen för intresset och dess betydelse för utövarna. Likaså är användningen av penningmedel, vapnen samt ägandet av andra förnödenheter föremål för undersökningens intresse. Enkäten täcker allt från jaktförenings- och sällskapsverksamhet, triangelinventering och viltvårdsarbete till tidsanvändning på jakt. Även motiven och andra naturintressen pejlas. Enkäten utreder också jaktintressets ärftlighet. Om enkäten droppar in i din brevlåda hoppas vi att du offrar en stund på att berätta om dina åsikter och jakterfarenheter. Enkäten slutförs under 2009 och publiceras i form av en rapport. Distrikten Söd S Södra Savolax l Filmförevisning vid JVF:nas årsmöten I I samband med jaktvårdsföreningarnas årsmöten i Södra Savolax visas det en film med viltmotiv. Visningarna börjar en halv timme före mötets början. Välkomna till föreställningen! Norra Savolax Jaktkväll i Kuopio I Under Jaktkvällen, som arrangeras den 28.1.2009 kl. 18.00 på hotell IsoValkeinen i Kuopio får vi höra föreläsningar om om aktuella teman i landet och i vårt landskap. Verksamhetsledare Juha K. Kairikko på Finlands Jägarförbund föreläser om små hjortdjur och skötseln av deras stammar. Temat är aktuellt också i Norra Savolax, för på många håll i landskapet håller man på att lära sig hållbar skötsel av rådjursstammen. Som ett andra tema berättar han för oss om främmande små rovdjur och deras betydelse för naturen. Den nationella våtmarksstrategin kartlägger utvecklingsbara våtmarker i vårt land Ett av målen för vårt lands våtmarksstrategi, som nu skall utarbetas under ledning av jord- och skogsbruksministeriet är att kartlägga våra våtmarker. Projektets pilotskede genömfördes i Österbottens jaktvårdsdistrikt och vid kartäggningen där fick man fram hela 160 våtmarker. I Norra Savolax och övriga delar av vårt land verkställs kartläggningen under 2009. I vårt på vattendrag rika landskap hittas det säkert fler utvecklingsbara iståndsättningsobjekt än i Österbotten. Jarkko Nurmi, Österbottens jaktchef, som deltagit i utarbetandet av våtmarksstrategins åtgärdsdel, kommer att besöka oss för att berätta mera om projektet. De bästa våtmarkerna kommer med i ett iståndsättningsprogram, för vilket det söks extern finansiering. Våtmarkskartläggningen kommer också att presenteras i jaktvårdsdistriktets inlägg på jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Kom också ihåg våra snygga presentkort med smårovdjursnotiv för smårovdjursjägare! BEKANTA DIG NÄRMARE MED VÅRA PRODUKTER www.erakontti.fi Vi förbehåller oss rätten till prisändringar. Beställningar kan göras per e-post: tuula.savumo@erakontti.fi eller veli-pekka.seppanen@erakontti.fi eller per telefon: tfn 0104409410 eller tfn 0104409415 Oy Eräkontti Ab, Tehtaankatu 13, 11710 Riihimäki JCO international intressebevakning Metsästäjä 1 / 2009 67
• Beställ! Jägare ansvar-säkerhet Ett nytt DVD-undervisningsprogram för jägare. I I Finland finns det över 300 000 jägare och antalet fortsätter att öka. Under de senaste åren har årligen omkring 8000 nya jägare avlagt jägarexamen. Jakten är en av de mest utbredda formerna för nyttjande av naturen som fritidsintresse i vårt samhälle. På grund av intressets karaktär har samhället också fastställt ett stort antal bestämmelser av olika grad som borgen för att jakten ska ske hållbart, säkert och respekterande livet. Jakten regleras av jaktlagen och jaktförordningen samt ett stort antal direkt eller indirekt till jakten knutna bestämmelser, som ibland också kan förändras relativt snabbt. Till dessa hör bland annat naturskydds-, skjutvapen- och strafflagarna jämte förordningar. Jägaren är också skyldig att känna ett stort antal författningar för att på jakt kunna handla enligt bestämmelserna i lagar och förordningar. På preparationskurserna för jägarexamen sker alltid en genomgång av grunderna men givetvis kan jägaren födjupa sina kunskaper genom självstudier och senare på olika kurser och genom läsa tidningen Jägaren. Nu har det med ett utmärkt pedagogiskt grepp för första gången sammanställts ett DVD -undervisningsprogram som med hjälp av ett stort antal case-beskrivningar och expertutlåtanden belyser den lagstiftning som gäller för jakten och användningen av skjutvapen. Jägarens ansvars- och säkerhetsfrågor i anslutning till jakten utgör grundteman. Programmet omfattar också en genomgång av jägarförsäkringens grundläggande frågor samt till hanteringen av skjutvapen knutna säkerhetsrisker. Skillnaden mellan jakträtt och jakttillstånd samt transport av vapen med mootordrivna fordon utreds grundligt. I bakgrunden finns som en röd tröd jaktens etiska principer som då jakten bedrivs enligt dem på bästa möjliga sätt garanterar att jakten accepteras i samhället. Programmet är synnerligen nyttigt för nya jägare och kan visas på examenskurser, som upplysning på föreningarnas möten, i olika läroanstalter och även för övriga intresserade medborgare. Programmet har producerats av Euro Tv-News Oy Rovaniemi/ Undervisningsprogrammen. Som programmets samproduktionsoch expertparter har fungerat: Jägarnas Centralorganisation Inrikesministeriet/Lotteri- och vapenförvaltningsenheten Tapiolagruppen I programmet sker en genomgång av bl.a. följande frågor: I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I Allmänna bestämmelser Definition av begreppet jakt Definition av begreppet viltvård Jaktåret Jakträtt, jaktarrende och jakttillstånd Markägarens jakträtt Rätt att jaga på allmänt vatten och i den ekonomiska zonen Kommunmedlemmarnas jakträtt på statens områden Jaktlicens Utarrendering av jakträtt Jakttillstånd Allmänna krav på bedrivande av jakt Skjutprov Uppvisande av jaktkort och intyg över skjutprov Beviljande av jaktlicens för hjortdjur och förutsättningarna för jakten Förutsättningarna för björnjakt Jaktsätt Begränsning av användning av motordrivna fortskaffningsmedel Fångstredskap och fångstmetoder Transport och bärande av jaktvapen Möte med stort rovdjur (björn) I Tillsyn över hundar I Skyldighet att hålla hundar kopplade I Hunddressyr I Påföljder av lagstridig verksamhet I Jaktbrott I Jaktförseelse I Skjutvapenlagstiftning och prövning av skjutvapentillstånd I Skjutbanor I Anvisningar för förenhetligande av praxis för vapentillstånd/ brottens betydelse vid prövning av skjutvapentillstånd I Risker för olycksfall vid hantering av skjutvapen I Jägarens olycksfallssituationer I Klädselns betydelse på jakt I Jägarförsäkringen I Förvaring och underhåll av vapen Programmet säljs av JCO:s lager till priset 28 euro. Speltid ca 78 minuter. Programmet kan också ses som webbversion via snabbvalslänken på första sidan av www.riista.fi eller direkt på adressen: www.sanomat24.fi Nyheter: Metsästäjä-vastuu-turvallisuus-dvd Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur 28 e ______st 1,50 e ______st 1,50 e ______st Spel: Viltarter-minnesspel Viltspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Peuramailla-dvd Lumiset pienpetojahdit -dvd Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä Böcker: Sälen-bok Seal-boken (på engelska) Tuo hiisi hirviäsi Bättre en fågel Snöspårsguiden Lilla fälthandboken, spår Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä 10 e ______st 32 e ______st 5e 5e 5e 5e 5e 5e 26 e 26 e 15 e 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 17 e 12 e 12 e 28 e 10 e 5e 6e 30 e 5e 7e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,65e + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, lagret, Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors. Per telefon: (09) 2727 8120 Via internet: www.riista.fi _______________________________________________________________ Namn: _______________________________________________________________ Näradress: _______________________________________________________________ Postnummer: Postanstalt: _______________________________________________________________ Telefonnummer: 68 Metsästäjä 1 / 2009
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi G Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. G Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. G Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. G Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 G Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. 40100 Jyväskylä, tel. 020-7479 630, fax. 020 -7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400-242 727. vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-4217 223, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-7523 302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Outi Helander, tel. 09-1605 2188, 040-4847 778. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-575 11, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-5751 500, fax. 020-5751 509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-5751 400, fax. 020-5751 409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-575 11, fax. 020-5751 429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-5751 870, fax. 020-57518 79 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-5751 550, fax. 020-5751 559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-5751 680, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarksshef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kaartokatu 1 C, PL 91, 11101 Riihimäki. Tel. 019-760 490, fax. 019-7604 910, e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Metsästäjä 1 / 2009 69
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. 2009 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 2/2009 utkommer den 2.4.2009. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 20.3.2009. Räv- och harjägare, se hit! Valpar av finsk stövare, f 29.8.08, hanar och tikar, tuffa bruksföräldrar. I släkten också sådana som driver lo. Ny kombination, nytt blod. Toppen stamträd. Tfn 03-452 4140, Ikalis. Tre mån gamla hanvalpar av finsk stövare. Far dubbelchamp, mor I k. Tfn 040-592 1147. Ryska stövarvalpar & vuxna, tfn 050-548 5403. Hemsida kotisivu.mtv3.fi/itarajan. Valpar av rysk stövare. Mor estnisk import. Far premierad på rävprov (92p). Födda 5.12.2008. Förfr tfn 050-535 6424. Labradorvalpar av jagande härstamning kan reserveras. Far BCH. Tfn 0400-896 771. Valpar av slh retriever, jagande härstamning. Tfn 0400-333 210. www.Taka-Tapiolan.com Beaglevalpar av god härstamning för jägare. God fortsättning på det nya året önskar Kennel Eräkaveri. Tfn 019-677 1041, 0400-607 415. Beaglevalpar av drivande föräldrar. Far dubbelchampion. Tfn 040-584 3751. Tysk jaktterrier, valpar och vuxna. Hanar till avel. Tfn 0500-198 163. Säljes en strh vorsteh 19 mån gammal. Provpremierade föräldrar med fin härstamning. Vit med svart teckning. EH-premierad på utställn. Skolad att apportera i vatten. Tfn 045-130 0224. Valpar av american foxhound f 7 sept samt valpar av finsk stövare f 20 sept. Tfn 050-570 3547. Bretonvalpar kan reserveras. Tfn 040-725 5625, 040-530 4798. Cockerspanielvalpar (working) f. 1/09 endast för jägare, av provverksamhet intresserade prioriteras. Kari Pylvänäinen tfn 041-547 3504 Asetalvitie.fi. Tfn 0500-526 008, Sagu. Vapen, stativ, sikten, installeringar mm. www.ouluntyostokeskus.com . Medeltida och japanska svärd. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på webbshoppen www.asetarvike.com Tfn 040-540 1182. Kombivapen Blaser B95 12/76 222 Rem Burris short mag 2x7, oanvänd. Tfn 050-539 1963. Browning A500 12/70 halvautomatisk hagelbössa i nyskick. Pris 650 . Mejla mig på martti.ka.makela@elisanet.fi Inhemska choketuber mm laddningsutrustn och vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-) med 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor: endelade 250 e och tvådelade 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Vi har de nya Tracker G400 och 360i GPS hundpejlarna samt Tracker Classic, Pico, Maxima, Exakt och begagnade servade pejlar med garanti. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. Köper Tracker pejlar av nyare modeller. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt skolningshalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.larsmohelcom.fi. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner. Ultrapoint hund-GPS, pejlbatterier. Peltor hörselskydd, skyddsglasögon. Snabb och säker leverans i hela landet. Agripalvelu Ky, Joutsa. OBS nytt tfn nr 050-585 5058. Nätbutiken: www.agripalvelu.fi . VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki! RJAK, Pb 26, 44101 Äki. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246.Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehklubbens valpförmedlare: strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941 lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, ungersk vizla 040-568 4426, spinone 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, ungersk vizla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhound 044-504 8966. www.saksanseisojakerho.fi Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både rävoch harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Jag preparerar fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 041-773 2910. Harri Huuhtanen, Ahmas. Tfn 0400-346 109. www.konservaattori.com Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 019-449 223, 050-563 0169. www.trofeet.fi Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola, tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Timo Terviö, Esbo. Tfn 050-571 6310. Fiskar, däggdjur, fåglar, älg- och hjorthuvuden. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. De nya mördande effektiva kalaxo-dragen är här! Handgjorda. Se www.erasawo.fi . Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 24 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 36 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 55 e/st. Undervisningsvideo om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv med reservvajer. Användarvänliga fällor och slagjärn för alla smårovdjur inkl bäver. www.kesavaylan.net / Taisto Hietala, tfn 0400-181 498. Fotsnaror för räv, RST-fjädrar. F:a Kari A. Antikainen. Tfn 0400-713 859. Saxar för mink och mård till ett bra pris. www.koti.mbnet.fi/pienpeto, tfn 044-087 8773 /Pete. Säljer kanufällor och isolerade hundkojor. Tfn 050-511 8967. Tikka T3 Huh 770,-, Tikka T3 Lite SS 790,-Brow. ABolt Stalker 660,-,Brow.Citori 1190,-Lincoln Premier 698,-, WINCH Super X2 950,-Anschütz 1451 430,-,Remington Five 390,-Docter 3-12x56 690,-,Kahles 2,5-10x50 890,-Leupold 2-7x33 249,-,3-9x40 269,-Bushnell 3-12x56 ljusp 298,-,3-9x40 85,-. Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi ,63800 Soini. Tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360 e, 12/89 syn 440 e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabb och förmånlig leverans med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Nu extrapriser på gevär! Reservera genast eller för nästa jaktsäsong. Flexibel service vid vapenaffärer. Vi har nästan alla gevär och kikarsikten som importeras samt förstås Sako och Tikka. Kala-Oskarin Teerikirnu, Pulkkila. Tfn 040-5582016 eller 08-8121080. www.teerikirnu.com . Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. Tfn 040-564 9740. www.suojarannankennel.com Valpar av östsibirisk laika, parad 2.11,08. Jagar björn. Tfn 040-821 6137, Töysä. Valpar av östsibirisk laika, far BCH älg, tfn 040-521 1959. Töysä. Valpar av finsk spets, enbart för jakt och avel. Tfn 050-559 7386. Valpar av finsk stövare födda 5 aug. Föräldrar med bra härstamning: Alapörkön Pivo och Tervasmetsän Piki. Tfn 0400-372 990. Valpar av finsk stövare födda 1.10. Far dubbelchamp, mor etta på drev. Tfn 040-840 5883. 70 Metsästäjä 1 / 2009
• KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Smith&Wesson ­ de nya knivmodellerna har kommit! Toppkvalitet som håller i ur och skur. www.erasawo.fi Jaktinspirerade prylar av läder, päls, horn och trä samt Victorinox. Ultima Thule Design Oy, tfn 016-622 727, www.ultimathule.fi . MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007, Hfrs. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Fasaner tfn 0400-567 758, Olli Ikonen, Alajärvi. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. En ny vacuumförpackare med tillbehör för konservering av mat av alla de slag. Både för dagligt bruk och djupfrysning. Kostar nu bara 59,(riktpris 129,-) + frakt. Tfn 040-581 1681. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor för fri terräng av björk. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Sarvitrofeetaustalevyjä hirvi 15e, peura 12e, kauris 10e. Puh. 050-561 6493. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. En skogstomt på ca 1 ha i Enare kommun. 100 m älvstrand. Andel i samfällt vatten. Tfn 0500-301 423. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av pälshudar. Tmi Sami Pylkkänen, Tehtaantie 1, 51900 JUVA. Tfn 040-753 3695. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 Äki. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr, and- och duvjakt. Fråga på inkv och måltider. Ulla Kokkala, tfn 050-588 9593 / Auvo Kokkala, tfn 040-841 0999. Fasanjakter, fåglar för hundträning. Torp, strandbastu, rökbastu. En upplevelse! Tfn 040-558 1422, www.elamystila.net. Jaga dovhjort och mufflon i Sverige! www.esstugan.com Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. En jaktstuga för 8 pers + rökbastu mitt i VP-7693. Nära Varkaus. Tfn 050-559 8145. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajoki älvs mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Uthyres stuga för 5 pers i Jokkmokk i Sverige. Fina jaktmöjligheter invid. 300 m till forellfors. Guidning på finska. Se www.Arctic Husky Adventures.com. Broschyrer per mejl; Juha@Artic Husky Adventures.com. Köpes Vi köper älg- och hjortskinn, avhämtning enligt avtal. Vi bereder även era skinn till nappa eller byter till sådana. VELJEKSET BRANDT NAHKATEHDAS OY, Karleby. Tfn 06-831 3543. Kvällar: 040-516 7815 eller 0400-763 542. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Köper helvita harskinn eller hela djupfrysta harar. Absolut inget brunt på ryggen. För uppstoppning. Förfr tfn 050-563 0169. Köper färdigt barkade hela skinn, tex älg, hjort, ko. Ring 050-5732155. milla.vanhanensuomi24.fi Köper oberedda viltpälsar. Pertti Hirvonen, Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Köper ren- och älghorn. Allt beaktas. Avh enligt överensk. Tfn 040 707 9843. Vi köper vapen och tillbehör. ase@erasawo.fi. Tfn 0400-753 603. Jaktstuga i Lappland vid å eller bäck med jakt- och fiskemöjl. Tfn 0500-540 233, markku@sportclub.fi. Smith & Wesson knivar, nyheysmodeller ankommit! Toppkvalitet för alla ändamål. www.erasawo.fi Önskas hyra För jaktsäsongen 2009-2010 stuga eller gård med goda möjl till jakt o fiske. Max fyra timmars körväg från södra Finland. Både fullt utrustad och enklare utrustn beaktas. Långtidskontrakt tänkbart. Betalar bra för fint ställe. Tfn 040-525 7604. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Hunddressyr i vildsvinshägn, även för större grupper. Övernattning ordnas. Även vildsvin till salu. EsseWildpigs. Tfn 050-404 1625. Bokföring, webbsidor. Tfn 0400-708 281 / Maire. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på WWW.JAHTIMATKAT.NET. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Klipp här Fullmakt Jag _____________________________________________________________________________________ befullmäktigar härmed ________________________________________________________________________________________ att representera mig på _____________________________________________________________________________________ jaktvårdsförenings årmöte ____________ /__________2009 Ort ______________________________________ Datum ___________________________________________________________ Underskrift ___________________________________________ Jaktkortets nummer ____________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av betalat jaktkort). Metsästäjä 1 / 2009 71
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Fakturans utställare Kontaktperson Direktdebitering JÄGARNAS CENTRALORGANISATION JÄGARREGISTRET 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244* Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Kontonummer ­ Ort och datum Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmakten tillställes egen bank! Övergå till direktdebitering av Din jaktvårdsavgift - Du får ett snyggt plastat jaktkort Under årets lopp har antalet jägare som överfört sin jaktvårdsavgift till direktdebitering stigit nästan till 100.000. När Du för över Din jaktvårdsavgift till direktdebitering behöver Du inte mera vara orolig för att jaktkortets giltighet skall gå ut. Din bank debiterar automatiskt Ditt konto för jaktvårdsavgiften och det betalade snygga plastade jaktkortet postas hem till Dig i extrapärmen på nr 4 av tidningen Jägaren. Så här sparar Du inte bara tid och besvär utan också utgiften för gireringsavgiften. Övergången till direktdebitering kan Du göra genom att fylla i fullmakten här intill och föra den till Ditt eget bankkontor eller genom att ingå ett direktdebiteringsavtal via Din nätbank. 1.8.2009 Jaktkort Metsästy skortti Hunting Card Jagdsche in - 31.7.2010 FIN * Serviceidentifikationen styr betalningen till uppsamlingskontot. Nordea bankens kunder använder samlingskontot för jaktvårdsavgifter, Nordea 166030-107212. ALLMÄNNA VILLKOR FÖR BEFULLMÄKTIGANDE AV DIREKTDEBITERING 1) Betalaren befullmäktigar faktureraren att debitera betalarens i fullmakten angivna bankkonto direkt på förfallodagarna för att faktureraren på betalaren utställda fakturor. 2) Banken meddelar faktureraren betalarens för direktdebiteringen nödvändiga uppgifter om bankförbindelse och övriga i fullmakten nämnda uppgifter. Uppgifterna förmedlas till faktureraren via fakturerarens bank. 3) Meddelande om direktdebiteringen ges årligen på förhand i nummer 3 av tidskriften Jägaren. 4) Ifall betalaren har någonting att anmärka beträffande direktdebiteringen skall han/hon ta kontakt med faktureraren. Faktureraren svarar för att förhandsmeddelandet överensstämmer med den av banken verkställda direktdebiteringen. Betalaren kan före förfallodagen under banktid förbjuda banken att debitera en specifik betalning eller ändra eurobeloppet för en specifik debiteringsaktion. 5) Banken ger inte separata verifikat för debiteringen. Denna framgår av kontoutdraget eller annan specifikation över transaktioner. Efter debiteringen sänder Jägarnas Centralorganisation jaktkortet till betalaren. 6) Betalaren är skyldig att sörja för att de för betalningen erforderliga medlen finns på kontot senast en bankdag innan debiteringsdagen. Banken förbinder sig att utbetala de fakturerade beloppen på av det fakturerande företaget fastställda förfallodagar endast i det fall de erforderliga medlen finns på kontot. Om tillräckliga medelen för betalning av fakturan inte finns på betalarens konto på förfallodagen har banken rätt att debitera betalningen inom tre bankdagar efter förfallodagen under förutsättning att tillräckliga medel för betalningen då finns på kontot. Om det inte på förfallodagen funnits tillräckliga medel för betalningen på betalarens konto har banken rätt att meddela faktureraren att betalning inte kunnat utföras på grund av att täckning saknats. 7) Banken har rätt att ändra sin servicetariff. Meddelande om ändring av servicetariff ges på bankens kontor. 8) Betalaren har rätt att säga upp detta befullmäktigande med fem bankdagars varsel genom att meddela banken skriftligt därom. Banken har rätt att säga upp detta befullmäktigande med en månads uppsägningstid genom att meddela betalaren skriftligt därom. 9) Banken svarar inte för skada som förosakas av att bankens verksamhet på grund av force majeure eller motsvarande orsak försvåras oskäligt. Här avsett hinder som befriar från ansvar kan exempelvis vara: · åtgärd av myndighet, · krig eller krigshot, uppror eller upplopp, · av banken oberoende störning i postgång, automatisk data behandling, dataöverföring, annan elektronisk kommunikation eller eldistribution, · av brand eller annan olyckshändelse förosakat avbrott eller fördröjning i avtalsparternas verksamhet eller · fackliga stridsåtgärder såsom strejk, lockout, bojkott eller blockad, trots att åtgärden inte skulle gälla banken. Om sådant force majeure föreligger för banken, att verkställandet av direktdebiteringen förhindras är inte betalaren heller ansvarig inför faktureraren för skador som förorsakats av denna orsak.