• 1 / 2010 Rapphönan Dags att anlägga naturvårdsåkrar! Kaninpatronerna testas, s. 40 ­ en stäppfågel, s. 6 s. 10 Kartläggningen av våtmarker: 10 000 ha att iståndsätta, s. 20 Jägarprofilen: marken, vapnen och hundarna, s. 38
• Gästskribenten: Jägaren och markägaren driver gemensam sak Jakten är en del av den finländska kulturen. Rollen har förändrats från tryggande av levebrödet till rekreation, social samvaro och förvaltning av viltbestånden. För landsbygdens människor är jakten en del av bondekulturen. För många generationer som lämnat landsbygden har jakten gjort det möjligt att behålla kontakten med hembygden. Jakträtten är kopplad till markägandet. Strukturförändringen i ägandet av skog har varit snabb. Skogsfastigheternas storlek har minskat, av ägarna bor en allt större del i städer och dödsbona har blivit en beaktansvärd ägargrupp. I och med strukturförändringen förändras utmaningarna vid utarrendering av jakträtten. Eftersom en skogsfastighet har en effektiv virkesproduktion som mål är utarrendering av jakträtten en självklarhet. Men hur är det om markägarens värderingar förändras kraftigt? Jaktföreningarna bör också i den här frågan leva i takt med tiden. Till all lycka vill största delen av de finländska skogsägarna värna sin egendoms värde. I den här frågan är jägarna samarbetspartner och vid det här partnerskapet är det skäl att hålla fast. Utgående från den respons som kommer från MTK:s fält kan bedömningen göras att markägarnas röst inte på alla håll hörs med tillräcklig tyngd då beslut fattas om jaktlicenser för hjortdjur. Det är därför orsak att fästa uppmärksamhet vid den här frågan när viltförvaltningens beslutsfattande organisation förnyas. Mellan MTK, som representerar odlarna och skogsägarna, och Jägarnas Centralorganisation råder öppna och fungerande kontakter. På motsvarande sätt bedrivs ett otvunget samarbete med Jägarförbundet. Informationen löper snabbt mellan parterna. För jaktvårdsdistriktens del har markägarnas ställning förbättrats efter att en ändring av jaktlagen gav markägarna en plats i distriktens styrelser. Största delen av distrikten har iakttagit lagens bokstav och anda. I några fall har dock inte den kandidat som enhälligt uppställts av de organisationer som representerar markägarna beklagligtvis blivit invald i styrelsen. Min förhoppning är att jaktvårdsdistriktens möten inte i fortsättningen förfaller till dylika överdrifter. Jaktarrendeavtal har inte nyttjats som konkreta instrument för jaktpolitiken. På initiativ av skogsägarförbunden har vi inlett beredning av här avsedd verksamhetsmodell. MTK och den svenskspråkiga producentorganisationen har kallat Jägarförbundet och Jägarnas Centralorganisation till konferenser under vilka vi försöker skapa en gemensam avtalsmodell för arrendeavtal. Jaana Kankaanpää 14 Kauhajoki: Ett paradis för rapphöns Juha Marttila Skribenten är ordförande för MTK Jaktföreningarna är ofta den aktivaste delen av byns föreningsverksamhet. De erbjuder platser för verksamhet och deltagande för den minskande befolkningen på landsbygden, framförallt för ungdomen. Genom ett bra samarbete mellan organisationerna kan vi upprätthålla landsbygdens sociala gemenskap. Samtidigt gör vi en insats för att rasera de psykiska skiljemurarna mellan landsbygd och stad. Vad tycker du? Är relationerna mellan markägarna och jägarna i sin ordning? Hur kunde samlevnaden utvecklas och förbättras? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna Feedbacken på föregående gästskribentspalt har flyttat till slutet av tidningen, s. 58. 2 l Jägaren l 1 l 2010
• Innehåll l 1 l 2010 2 Gästskribenten: Med Eki på vandring: Jägaren och markägaren driver gemensm sak 34 Extrema långfärder 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Naturvårdsåkrar alternativ till spannmålsproduktion? ­ en stäppfågel 6 Rapphönan 9 Ordförandens spalt: Jaktförvaltningens reformprojekt avancerar ­ vad för det med sig? Planering och samarbete för fältviltet 10 En procent till viltet: 13 I Nivala planeras naturvårdsprojekt med helhetsgrepp 14 Kauhajoki: Ett paradis för rapphöns 16 Så anlägger du en naturvårdsåker 20 Kartläggningen av våtmarker: 10 000 hektar att iståndsätta 21 Finansiering för jägarorganisationens våtmarksprojekt söks 24 Päijänne-Tavastlands våtmarksboom 26 Med hunden på jakt: På hjortjakt med tax 30 Det blev inte "schack matt" för älgen: Terrängnavigatorn en mångsidig hjälp på jakten Extrema långfärder 34 Med Eki på vandring: 37 Ålandsnytt 38 Jägarprofilen 2009: 40 "Kaninpatroner" Markerna, vapnen och hundarna ­ jaktegendomen mönstras ger mera säkerhet och tystare knallar Med hunden på jakt: 42 Hanteringen av rovdjurskonflikter bjuder på nya instrument 43 Björnarna har gått i ide ­ SRVA-organisationen vakar Hare 26 På hjortjakt med tax 44 Från skott till tallrik: 47 Aktuellt från ministeriet: Bokslut för ett decennium 48 Det lönade sig att pröva på lodjurskött 52 Hjortdjur som mellanvärd för bandmask 54 Kallelse till jaktvårdsföreningarnas möten 58 Jägarorganisationen meddelar 60 Affärer 62 Adresser Jägaren l 1 l 2010 l 3
• Text och bild Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern FEBRUARI MARS Den som besöker naturcentret Petola i Kuhmo får veta en hel del om de stora rovdjuren; björnen, järven, vargen och lodjuret. Fram till den sista mars ställer centret ut Kari Kaunismaas rovdjursinspirerade arbeten. Kaunismaa bränner in bilder på furustycken och skivade masurknölar av björk. Det finns inte två verk som är likadana eftersom det i naturen inte finns två träd som är identiska. I vårt land har det funnits hästar i minst ett par tusen år. Det kan vi sluta oss till av fynd som gjorts i myrar och gravar; hästskor och annan hästutrustning som slädar och delar av seldon. I det finska språket finns det dessutom ett antal ord med anknytning till hästar, som "uve" som betyder hingst och ordet "aisat", som betyder "skaklar". Orden har varit i bruk i årtusenden. Fjället Korvatunturi reser sig 483 meter över havsytan. Även om fjället som kallas jultomtens hem inte är väldigt högt så får de stupande branterna fjället att se ut som ett berg. Uppe på Korvatunturis hjässa går gränsen mellan Finland och Ryssland. En gång i tiden gjorde gränsen en böj i Savukoski och tog kurs på Petsamo och Ishavet. Förr i världen väntade folk ivrigt på vinterns första dag med blidväder. Från den beräknade man sedan att 200 dagar framåt skulle rågen stå mogen. Blidvädersdagen följdes naturligtvis av nya köldknäppar, som pyntade trädens grenar med ispärlor. Det är troligen det här fenomenet som ligger bakom finskans namn på februari; helmikuu, alltså pärlmånaden. Fjolvinterns köldrekord sattes den sjunde februari i Sevettijärvi, där temperaturen sjönk till -37,6°C. År 1966 var emellertid början på februari ännu kallare. I över en veckas tid höll sig kvicksilvret under minus 40 från Norra Karelen till Lappland. I Ivalo sjönk kvicksilvret den första februari 1966 till "bottennoteringen" -48,6°C! På forna tiders hyggen var livet inte lätt för hästarna, men det var det inte för skogshuggarna heller. Arbetsdagarna var långa och blev inte baracken och stallet klara i tid så fick både hästar och karlar övernatta under bar himmel. Under krigsåren blev det ännu hårdare bud för det finska kallblodet när både häst och husbond blev inkallade och skickade till fronten. Den trettonde mars har det gått 70 år sedan vinterkriget tog slut. På krigsmuseet i Helsingfors pågår en utställning om vinterkriget ända fram till den sista september. Mera info om utställningen finner du på adressen http://www.mpkk.fi/fi/sotamuseo/ Midvintermånaderna är en krävande tid på året för vandringar. Kölden kan dagar i sträck ligga på bistra värden. Snön ligger djup och dagsljuset varar i bara några få timmar. På exempelvis Enares breddgrad går solen ända fram till mitten av februari ner före halv fem på eftermiddagen!. 4 l Jägaren l 1 l 2010 tidningen Suomen Sotilas /Petri Välkki tidningen Suomen Sotilas /Petri Välkki
• Ledaren Naturvårdsåkrar alternativ till spannmålsproduktion?! I det här numret av vår tidning ingår ett flertal artiklar om viltrelaterade möjligheter och förverkligade lyckade projekt i jordbruksdominerade områden. Under de två senaste åren har produktionen av spannmål i vårt land överskridit konsumtionen med omkring en femtedel. Priset på spannmål ligger lågt och det finns rikligt av varan i lagren. För att utjämna marknaden borde produktionen minskas eller en övergång till alternativa odlingsväxter ske. Försörjningssäkerheten får inte heller glömmas. I ljuset av kostnadskalkyler förefaller naturvårdsåkrar att vara ett i ekonomiskt avseende konkurrenskraftigt alternativ till spannmålsodling. Hur vore det att i framtiden satsa mer än tidigare på naturvårdsåkrar? Därav skulle såväl hela naturen som vårt samhälle dra nytta: vilthushållningen, vattenskyddet, jordbruksproduktionen och landsbygdens image, landskapliga med flera rekreationsvärden inte att förglömma. För odlaren skulle naturvårdsåkern garantera en stabil produktion jämfört med den osäkra avkastningen av växtodling på åkerskiften i dåligt skick. Jägarna skulle vara nöjda, för många viltarter har enorm nytta av viltåkrar, särskilt vårt trängda rapphönsbestånd. Rapphönsbeståndens framtid är långt beroende av det odlingslandskap jordbruket formar. Genom att satsa på mångfalden i naturen kunde odlarna själva rentav ha nytta av den och t.ex. av rapphönans välbefinnande. Kunde en mångfaldig och naturvänlig jordbruksnatur rentav vara ett marknadsförings- och försäljningsargument? Kunde det också här finnas stoff för att utveckla ett "brand" för vår jordbruksproduktion och dess produkter? Ett rapphönsbestånd i god kondition kunde fungera som en lokal mätare -- indikator -- för en ekologiskt hållbar, rik och naturvänlig jordbruksproduktion. Finns det intresse i vårt land för att ändra jordbruket i en naturvänligare riktning? Tecken på en förändring har redan länge legat i luften. Exempelvis föreslog odlarnas intresseorganisation MTK under den gångna hösten att den maximala fastighetsrelaterade andelen naturvårdsåker skulle höjas från 15 till 25 procent. Det var ett bra förslag som kan omfattas. Förslaget utdömdes dock pga att det skulle ha förutsatt ett utdraget och besvärligt författningsarbete inom jordbruksförvaltningen. Därmed är någon höjning av maximiarealen naturvårdsåker inte att vänta åtminstone under innevarande år. Under den tid frågan begrundas är det dock skäl att komma ihåg att även det nuvarande stödsystemet erbjuder utmärkta möjligheter för odlaren om det finns intresse och tillräckliga krafter att kämpa med ansökningsförfarandets byråkrati. Under inkommande sommar får vi redan en försmak av om intresset för t.ex. viltåkrar ökar. Också antalet våtmarker med flerdubbel effekt kunde ökas märkbart. Vid vår kartläggning av våtmarker påträffades 10 000 hektar potentiella objekt. Förargligt är dock det faktum att också för den som vill anlägga en våtmark utgör byråkratin ofta såväl hinder som förfång. Förhoppningsvis får vi också på den punkten emotse en förbättring. Redan i många år har det förts en livlig miljödebatt kring vattendragens eutrofiering och utsläppet av närsalter. Jordbrukarna har utan förbarmande skuldbelagts ­ ofta helt utan orsak. Mångfalden i jordbrukslandskapet kunde dock vara följande utmaning för vårt jordbruk. På den här utmaningen är det möjligt att svara bl.a. genom att anlägga vilt/naturvårdsåkrar och våtmarker. Även för jägarna är det här ett unikt tillfälle att visa vad de går för ­ det behövs nu "marknadsföring", talkohjälp och annat samarbete med odlarna om vi vill satsa på mångfalden i jordbruksdominerade områden, livsmiljöernas kvalitet och samtidigt på viltbeståndens välbefinnande. Det lönar sig alltså nu för jaktföreningarna och jägarna att gripa tillfället och erbjuda odlarna sin erfarenhet och sina mångsidiga specialkunskaper. n Jägaren l 1 l 2010 l 5 PS! MTK:s ordförande Juha Marttila fäster i spalten Gästskribenten uppmärksamhet vid jägarnas och markägarnas gemensamma intressen. Dessas betydelse är det de facto skäl att understryka, för 40 % av jägarna äger jaktbar mark och den mark de äger utgör nästan en tredjedel av vårt lands totala areal. Jägarnas roll är också av stor betydelse som en faktor som främjar samförståndet mellan stads- och landsortsbefolkningen. Många stadsbojägare är ju medlemmar i lokala jaktföreningar på landsbygden. På många håll är dessa de enda sociala samfund på landsbygden som faktiskt är aktiva.Också därför ligger samarbetet mellan markägare och jägare verkligen rätt i tiden! Jari Pigg Huvudredaktör
• Erkki Pulliainen D Att arten överlevt under en miljon år har förutsatt mångsidiga strategier och taktisk anpassning som underlättat överlevnaden. 6 l Jägaren l 1 l 2010 Rapphönan ­ en stäppfågel Fyra istider, fyra perioder mellan dessa ­ Eurasien har sålunda under förloppet av en miljon år varit föremål för återkommande dramatiska klimatförändringar. I samma takt som klimatförhållandena har förändrats har även växtlighetszonerna förskjutits. här har förutsatt mångsidiga strategier och taktisk anpassning som underlättat överlevnaden. Bedöms rapphönans anpassningsförmåga i ljuset av artens sena invandring till vårt land noterades den första lottovinsten redan i det faktum att det av åtta underarter var den som ortstrogna kända Perdix perdix lucida, Det har förekommit såväl varma och fuktiga som kyliga och fuktiga klimatperioder, men det har alltid också någonstans funnits torra, på sommaren heta och och vintern kalla kontinentala områden, t.o.m. direkta zoner. En del av dessa stäpper kallades enligt där levande mammutar för mammutstäpper. De från Afrika kända savannerna har konstaterats vara de allra produktivaste som livsmiljöer. De tropiska regnskogarna som gör ett så frodigt intryck producerar omkring 100 kilo biomassa per kvadratkilometer medan savannerna kan nå upp till hela 20 000 kilo biomassa inom en motsvarande areal. På savannerna växer det här och där träd, vilket det inte gör på stäpper. Stäpperna är sålunda kargare livsmiljöer än savannerna, men ifråga om fältskiktets biomassaproduktion tävlar de i nästan samma kategori. På stäpperna är alla fågelarter tvungna att häcka på marken. Också rapphönan som utvecklats för livsmiljön ifråga. Rapphönan har som art överlevt hetta och kyla, torka och hällregn, vindstilla och bitande snålblåst under en miljon år. Det som utnyttjande jordbruksmiljöerna bredde ut sig mot mot norr och nordost, och inte den med årstiderna flyttande Perdix perdix robusta. Tänk som jämförelseobjekt t.ex. på vakteln som är en flyttfågel. Det att det finns en flyttande underart av rapphönan berättar att arten har en "inbyggd" benägenhet att undvika spridning och ogynnsamma förhållanden. Det här är bra att komma ihåg när det planeras för ny tillväxt och spridning av arten i vårt land. Det är rent av pinsamt enkelt att bli av med arten, men det torde knappast någon medvetet önska. Skydd "Färg faller i ögonen". Den här sanningen har upprepats i jaktlitteraturen när man beskärmat sig över den vitklädda dalripans öde i Mellersta och Södra Finlands snölösa skogar. Rapphönan byter inte färg på sin fjäderskrud enligt årstider. Ett klart val, vars duglighet har testats under miljontals vintrar. Rapphönan har valt en annan strategi. Fågeln bibehåller året runt sin gråbrunbro-
• kiga strimmiga dräkt. Att det med den bakgrunden skapats en tjänlig funktionell helhet är ett av evolutionens fantastiska resultat. Den första anpassningsformen är att fåglarna när de sida vid sida gyttrar ihop sig bildar en upphöjning som uppifrån sett påminner om en sten. Den ofta återkommande hårda vinden på stäppen för med sig all lös jord och snö. De vindpiskade upphöjningarna hör sålunda till landskapsbilden Rapphönsklungan är samtidigt ett klart val pro flockbildning mot försök till separering. Det systematiska flocklivet kan även ses i att det i den ovannämnda stenlika klungan alltid är en fågel i taget som vakar och följer med händelserna i omgivningen. Det av väktaren givna larmet får flocken att blixtsnabbt ge sig iväg. Rapphönan har såväl fysiologisk som anatomisk beredskap för denna blixtstart; av bröstmusklernas celler är 80­85 % till sin typ vita, anaeroba fibrer som snabbt kan dra sig samman. De anaeroba muskelfibrernas svaghet är givetvis att de tröttnar snabbt vid ansträngning. I stäppförhållanden är det därför bättre att snabbt gå ner på marken igen än att onödigt fortsätta flykten flygande. Under flykten behöver flocken bara hålla utkik efter en lämplig landningsplats. Väktaren ger ofta också fellarm. En harmlös kråkfågel som flyger över får till stånd samma reaktion som en hök som ständigt är på jakt efter rapphöns. Den diffusa konturen av en flygande rovfågel är snarare en fördel än en nackdel. Det kunde vara ödesdigert att identifiera en hök som en kråka. För att skydda sig mot antarktiska stormar bildar kejsarpingvinflocken en klunga på samma sätt som rapphönsflocken på stäppen i sydöstra Europa. På den sydpolära kontinenten byter fåglarna på motsvarande sätt plats så att alla i tur och ordning är skyddade mitt i klungan. Så här sparar klungan som helhet energi; behovet av värme minskar med en femtedel. Förekomsten av för häckning lämpliga grusplatser torde för sin del tvinga pingvinen till ett flocklikt beteende. Rapphönan har som flockfågel utvecklats betydligt längre. Rapphönans fortplantningsstrategi beaktar bl.a. också undvikande av inavel. Här är det skäl att komma ihåg att arten nu är en miljon år gammal och att de vilda rapphönsbestånden inte har försvagats av inavel på stäpperna. Tvärtom har arten utvecklat anpassningen till sin höjdpunkt. Den nya generationens individer parar sig inte med individer i den egna flocken. I de ändlösa stäppförhållandena med ett tätt rapphönsbestånd är ju det här kravet de facto lätt att fylla. Skydd och föda är ekologiska grundfaktorer. Ovan har närmast anpassningsformer av grundläggande art för skyddet behandlats. Det speciella med dem framgår även av att rapphönsflocken i engelskan har fått ett helt eget uttryck, covey. Föda Om djuren har sin strategi så bör ju i rimlighetens namn också växter som nyttjas av djuren som föda ha en sådan. Grundalternativen är följande: ettåriga växter och rikligt med frö eller mångåriga med mindre mängder frö. På Jägaren l 1 l 2010 l 7
• en typisk stäpp förekommer det givetvis växter av vardera slaget men mångåriga växter med ett välutvecklat rotsystem spelar en avgörande roll för bindandet av lösa jordarter så att inte vinden kan föra dem med sig. Hos hjortdjuren är det lätt att observera artrelaterade skillnader i anpassningen till snörika förhållanden. Skogsrenen samt fjällrenen, som halvt om halvt tagits till husdjur, gräver med sina klövar fram av snötäcket dold föda, vilket däremot varken älgen eller rådjuret kan. De senare är tvungna att nöja sig med det som finns inom räckhåll ovan snötäcket. Med sina långa ben klarar sig älgen i djupare snö medan redan ett halvmeter djupt snötäcke begränsar rådjurets utbredning. Rapphönans en miljon år långa arthistoria på stäppen har löst också snöproblemet. Flocken gräver sig ner genom snötäcket till fältskiktet. Där påträffas som föda dugligt vintergrönt av olika slag och nerfallna frön. Om det har bildats skare på snötäckets yta gräver rapphönan tunnlar mellan skaren och marken. Emellanåt bildar fåglarna klungor mitt bland utgrävningarna; därifrån kan väktaren bäst följa med vad som händer i omgivningen. Före övergången till det intensiva jordbruket kunde rapphönsen fritt välja livsmiljö i det finländska odlingslandskapet. Vid sidan av korn av vete, råg och korn plockade rapphönsen särskilt frön av dån, åkerbinda, svinmålla, åkerspärgel och våtarv. Med olika bekämpningsmedel har odlarna sedermera försökt bli av med just dessa ogräsarter ­ och lyckats rätt så bra i detta. Särskilt betydelsefulla näringsmässigt har de för sin höga energi- och proteinhalt kända fröna av dån varit. Rapphönorna har med hjälp av dessa kunnat öka sin depå av gult fett under huden och i tarmkäxet ­ en utmärkt beredskap mot kyla. Under de förhållanden som rådde under och efter senaste krig hörde man rätt ofta berättas att väntande mödrar som led av näringsbrist åt lövträdskol. Även rapphönsen har förmågan att aktivt ändra sitt näringsintag om deras vävnader har drabbats av ett onormalt tillstånd. Ett sådant tillstånd är bl.a. ödem. En fågel som drabbats av ödem har kraftigt svullna och oelastiska bröstmuskler. Om möjligt börjar fågeln härvid ersätta sin vegetabiliska föda med djur. En typisk ersättande föda är skalbaggar. Rapphönskycklingar som lämnat boet äter ju djurföda under sina första veckor i livet. En mera betydelsefull övergång till vegetabilisk föda sker efter den tredje levnadsveckan. I stäppförhållanden är tidpunkten för vårregnen och andra liknande naturföreteelser av stor betydelse för rapphönskycklingarna för att de under den avgörande tiden ska ha tillgång till rikligt med djurföda i det understa fältskiktet, dvs det skikt där de tar sin föda. så stort antal lagda ägg som möjligt och ett så stort antal kycklingar att sköta efter ruvningsperioden som möjligt. Blir resultatet av en kull på 25 ruvade ägg i boet 15 kycklingar i övervintringskullen kan det anses vara lyckat och ersätter många påtrampade bon. Det är också klart att hanfågelns hjälp behövs vid omsorgen om kycklingarna. Häckning I faunan på sydöstra Europas stäpper har det under en miljon år ingått bl.a. hästar, uroxar, bisonar, bufflar, gaseller, antiloper, getter, får och mammutar. Det må sedan vara fråga om vilken som helst art i nämnda grupper så har det inneburit total förstörelse om ett enskilt djur trampat på ett rapphönsbo med ägg. Ett eget kapitel har naturligtvis sedan landrovdjuren utgjort. De gör utan tvekan lika rent hus. Rapphönans strategiska motåtgärd för ovan beskrivna förstörelserisk har varit ett Vänligt mottagande När vår människoart vid istidens slut hotades av en strukturell brist på föda, började hon, då hon inte kom på någon annan lösning, odla marken. I kanterna av Eurasiens stäpper fanns det såväl lämplig odlingsmark som tillräckligt med regn för att man skulle få rimligt stora skördar med nyligen påträffade odlingsväxter. Odlingsmarkerna påminde strukturellt om stäpperna, så människan skapade omedvetet också nya livsmiljöer för rapphönan. Jordbruket anlände också till vårt land och något senare kom även rapphönan. Det var naturligt att rapphönsen kom över Karelska näset till såväl socknen vid namn Suomenniemi som till andra delar av landet. Det här hände mot slutet av 1600-talet och därefter. Vårt så kallade gamla jordbruk erbjöd lagom omfattande behandlade kalytor i skogarna. Rapphönsen fick där såväl föda som skydd. Den enda stora skillnaden jämfört med stäppmiljön var att de rovfåglar som nu lurpassade på rapphönsen kunde utnyttja träd som stod nära åkrarna som observationsplatser. Nu finns det åter efterfrågan på livsmiljöer där rapphönsen klarar sig naturligt. Värderingarna förändras. l 8 l Jägaren l 1 l 2010
• Ordförandens spalt Jaktförvaltningens reformprovekt avancerar ­ vad för det med sig? Sistlidna vår kom man inom jaktorganisationen enhälligt överens om att vid sidan av den stora regionala förvaltningsomställningen även förnya jägarorganisationen så att den bättre motsvarar förändringar som skett i verksamhetsmiljön. För att bereda reformen utsågs en styrgrupp, en beredningsgrupp samt ett flertal undergrupper. De sistnämnda har lämnat sina rapporter och dessa har behandlats vid såväl berednings- som styrgruppens möten. På åtgärd av ministeriet har också preliminära utkast till lag- och förordningstexter utformats. Avsikten är att redan under innevarande år föra lagförslaget till behandling i riksdagen. Enligt utkastet ombildas nuvarande JCO och de självständiga jaktvårdsdistrikten till Finlands Jaktcentral, som fortsättningsvis skall vara underordnad JSM:s styrning. Jaktcentralens verksamhet indelas i följande fyra kärnområden; viltförvaltning, tjänster, administration samt offentliga förvaltningsuppgifter. Samtliga licens- och tillståndsärenden skall handhas av sistnämnda kärnområde med målet att behandlingen av dem till alla delar fyller kraven i nuvarande grundlag och principerna för god förvaltning. Jaktcentralens direktör samt chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna, dvs myndighetschefen, utnämns av ministeriet. De nuvarande jaktvårdsdistriktens kontor bibehålls och ombildas till jaktcentralens regionala kontor. Regionkontorens direktörer, jaktcheferna, är direkt underställda jaktcentralens direktör. Benämningarna av de olika organen och aktörerna är inte ännu slutligt fastställda och är därför tillsvidare endast arbetsnamn som gällt under beredningen. Avsikten är att jaktvårdsföreningarna mycket långt ska bibehålla sin nuvarande form. Föreningarna ska vara självständiga aktörer och verksamheten grunda sig på jägarnas eget initiativ. Medlemmar i föreningarna är som tidigare jägare som betalat jaktvårdsavgiften. Föreningarna är samtidigt fortsättningsvis en ytterst väsentlig del av den i lag fastställda jägarorganisationen. En förenings verksamhetsområde kan bestå av flera kommuner eller avgränsas vilt- eller naturgeografiskt ändamålsenligt. Undergruppen för frivilligverksamheten har behandlat främjandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhetsmöjligheter mycket förtjänstfullt, men några egentliga beslut för förslagens del har inte ännu fattats. I de olika arbetsgupperna har det diskuterats mycket om förtroendepersonernas ställning, närmast för att säkerställa det omfattande frivilligarbetet. Det förefaller som om representantmötet i sin nuvarande form skulle utelämnas helt. På riksnivå skulle det grundas ett viltråd i vilket de regionala kontorens verksamhetsområden samt de viktigaste intressegrupperna skulle vara representerade. Rådets uppgift skulle vara att behandla frågor som är viktiga och av stor betydelse för vilthushållningen. Rådet skulle exempelvis delta i beredningen av planer för förvaltningen av viltbestånden och av såväl viltkoncernens som jaktcentralens strategier. Rådet skulle också föreslå förtroendepersonernas representanter i styrelsen för jaktcentralen. Styrelsen skulle i fortsättningen spela en betydande roll vid utstakandet av linjerna för jaktcentralens verksamhet. I jaktcentralens styrelse skulle också de viktigaste intressegrupperna och personalen vara representerade. På regional nivå skulle det finnas ett regionalt årsmöte, som fungerar som ett förtroendemannaorgan och mycket långt skulle motsvara jaktvårdsdistriktens nuvarande årsmöte, samt ett regionalt jaktråd. Jaktrådets uppgifter inom sitt eget område skulle långt vara av samma typ som de uppgifter jaktrådet på riksnivå har. På jvf-nivå skulle nuvarande årsmöte och styrelse bibehållas. Den här genuina beslutanderätten för förtroendemannaorgan på regional nivå är avsedd att bibehållas. Den har som enskild fråga varit den fråga som orsakat mest diskussion i berednings- och styrgruppens arbete. Enligt min uppfattning är just den här bindningen via förtroendepersonerna den mest centrala faktorn när det gäller att även i fortsättningen i så hög grad som möjligt bevara frivilligarbetet som stöd för jaktorganisationen och viltforskningen. Det har redan lagts ner mycket arbete men mycket återstår ännu. Utgående från det som hittills kunnat ses kan dock konstateras att beredskapen för förändringar har varit mycket positiv såväl på personal- som på förtroendemannahåll och likaså inom jägarkåren. Härifrån är det bra att fortsätta ­tillsammans ska vi bygga en modell som lämpar sig för och fungerar i vårt land! n Jägaren l 1 l 2010 l 9 Tauno Partanen Ordförande
• Heikki Alakarhu, ordförande, Österbottens jaktvårdsdistrikt M G Merparten av specialstöden inom miljö- I den här artikeln är det min avsikt att presentera några tankar om hur man kan sköta odlingslandskapet med betoning på helheten och i enlighet med specialvillkoren för jordbrukets verksamhetsförutsättningar. Viltvården i åkerlandskapet ska göras på ett sådant sätt att resultaten blir påtagliga och åtgärderna berör relativt stora arealer. Miljöerna ska utvecklas med målsättningen att fältviltet i allmänhet och rapphönan i synnerhet gynnas året om. En fungerande metod är att utnyttja jordbrukets miljöstöd i kombination med ett storskaligt samarbete med jordbrukarna. Det är fullt möjligt för oss människor att skapa ett paradis för rapphönorna! Vintern är en särskilt bekymmersam årstid för fältviltet. Det är knappt om föda och gömslen på åkrarna. Vi kan emellertid råda bot på nöden genom att så växter som ger föda och gömslen och driva jordbruket med eftertanke. stödet för jordbruket är huvudsakligen tänkta för andra syften än att göra livet lättare för djuren som lever på åkrarna. Tyngdpunkten ligger på landskapsvården och vattenskyddet (skyddszoner och våtmarker). För viltvårdens del har specialstöden blivit beklagligt outnyttjade eftersom avtalsarealerna har varit små, åtminstone hittills. För att vara effektivt kräver viltvårdsarbetet relativt stora arealer och en rätt hög täckningsgrad. Under sådana förutsättningar är det möjligt att göra en insats av betydelse för exempelvis rapphönans miljöer. Specialvillkoren för jordbruket Jordbruket lever under ständiga krav på effektivitet. Arealen på skiftena växer både genom markaffärer och omläggningar. Åkrarna stöps om till rektangulär form för att vara enkla att bruka med stora maskiner. Buskar och åkerlador plockas bort och gamla lertäkter fylls igen. Det är det omgivande samhället som dikterar kraven på effektivitet och jordbrukarna sitter fast i en ond cirkel av ständigt ökad produktion. Arbetet ute på åkrarna har två tydliga och intensiva toppar; dels vårbruket och dels skörden på hösten. Det är inte realistiskt att lägga till fler arbetsmoment som kräver separata arrangemang. Om en person ensam sköter om sådden och skörden på en hundra hektar stor gård så är det svårt att klämma in ytterligare maskinbyten eller tid att ställa om maskinerna. Den optimala tidpunkten för sådden är ju begränsad till några få dagar. Det är inte heller någon lätt sak att lägga om odlingsmetoderna eftersom omläggningar kräver investeringar. Med direktsådd och genom att lämna stubben oplöjd uppnår man den effekten att åkern i fråga kan erbjuda avsevärt mera skydd och föda. Lätt bear- betning typ tallriksharv och kultivering är väldigt i ropet för tillfället, men efter en lätt bearbetning faller åkerns värde som miljö för viltet ner till samma nivå som en plöjd åker. Direktsådd passar inte på alla jordarter och går sällan att använda som enda såningsmetod. Det vanliga är att jorden ska plöjas med ungefär fyra års intervaller, vilket innebär att gården behöver en dubbel uppsättning maskiner för sådden. Maskiner för direktsådd är dyra, vilket även gäller kombinationen plogharv-såningsmaskin. Vid skötseln av åkernaturen får det inte heller sprida sig några svårbekämpade ogräs på åkrarna, typ tistel och molke. Ogräsbekämpningen ska kunna skötas inom det normala växtskyddet. Jordbrukaren ska alltså inte drabbas av extra utgifter för att han sköter om odlingslandskapet - hellre tvärtom. Specialstöden inom jordbrukets miljöstöd erbjuder möjligheter, men ansökningsproceduren är inte den enklaste. Det finns flera hundra sidor med anvisningar och komplement! Fler än en jordbrukare har tagit skeden i vacker hand och köper ifyllandet av blanketterna som en tjänst han betalar för. En procent till viltet Om avsikten är att göra en betydande insats för odlingslandskapet ska man skapa en stor mängd platser med föda och gömslen som fungerar integrerat i det normala jordbruksarbetet. Viltforskningen känner fortfarande inte till hur stor del av åkerarealen som borde En procent till viltet Planering och samarbete för fältviltet 10 l Jägaren l 1 l 2010
• För etthundra hektar åker behövs det en hektar viltåker med gömslen för fältviltet. vara avsatt för viltet eller på vilket avstånd från varandra viltåkrarna ska vara placerade i mosaiken av tegar och skiften. Sannolikt varierar behoven väldigt mycket från viltart till viltart. För rapphönans del är den normala bedömningen att platserna med gömslen ska ligga på högst ett par hundra meters avstånd från varandra, det vill säga att avståndet ska stämma med ruschen som en rapphönsflock gör när den flyger upp. Alltså frågar man sig hur mycket rapphönsmiljöer det borde finnas i ett odlingslandskap och som går att sköta inom det normala jordbruket. Kanske räcker det till med ungefär en procent av åkerarealen om denna procent kan förvandlas till en viltåker som ger fåglarna föda och skydd också på vintern. För varje etthundra hektar skulle det alltså behövas en hektar som är avsatt till fältviltet. Om det här skiftet sås in med en maskin som är tre meter bred så betyder det ungefär 3300 meter viltsådd per etthundra hektar. och bältena av viltåker borde bilda en mosaik som täcker hela åkerarealen och gör det i stor skala. Dessutom ska vi hålla i minnet att rapphönan föredrar att hålla till ute på mitten av det öppna odlingslandskapet. Arten undviker viltåkrar som är sådda utmed skogsbryn. För att få fram vilka lösningar som är de bästa ur viltvårdens perspektiv borde vi på lokal nivå undersöka fältviltets val av vintermiljöer. Därefter kan vi separat för varje art definiera hur stor andelen viltåker ska vara. Fleråriga viltåkrar får ofta problem med ogräs. I Alajoki i Lappo gjordes på 1980-talet försök med viltåkrar med betoningen på gömslen, men projektet stupade på ogräsproblemen. Därför borde vi i stället utveckla ett nätverk av ettåriga viltåkrar för rapphönorna. Genom att så in åkrarna varje år slipper vi problemet med ogräs. Utmed Kyro älv och Lappo å finns det flera separata, stora slätter med åkrar där arealen uppgår till sammanlagt ungefär tiotusen hektar. De här trakterna utgör kärnan i rapphönans utbredningsområde. Om vi på en sådan åkerslätt skulle anlägga den ponerade andelen en procent viltåker för rapphönan skulle det med en såningsbredd på tre meter innebära ett beting på ungefär 330 kilometer. Om den optimala andelen däremot skulle va- ra två procent, skulle betinget gå löst på cirka 660 kilometer att så in. En åtgärd av den här storleksklassen skulle definitivt innebära ett lyft för mångfalden i naturen på orten. En mosaik av viltåkrar Utredningen av hur mycket viltåker som behövs - minimimängden och den optimala mängden - borde göras som ett forskningsprojekt där man samtidigt gör en utvärdering av effekterna och verkningsgraden. Zonerna Mångfald genom samarbete Hur bär man sig åt för att förverkliga den här typen av effektiv naturvård? En förbättring av viltets levnadsvillkor på åkerarealer i storleksklassen tiotusen hektar kräver samarbete med flera hundra jordbrukare redan när ansökningarna om stöd ska skrivas. Som underlag för projektet bör det finnas en ekologisk plan av något slag där särdragen hos varje del av området kartläggs ur viltets synvinkel. Det första steget är att göra upp en ekologisk skötselplan för det aktuella området. I samarbete med jaktföreningarna kartlägger man vilka områden som man i första hand önskar inkludera i projektet. När den här informationen är inhämtad i terrängen och antecknad på papper är det dags för följande steg, att personligen träffa jordbrukarna och inleda rådgivningen. Metoden borgar för att mängden mångfaldszoner blir tillräcklig. Det gäller att detaljerat förklara för varje jordbrukare var viltåkrar kan placeras på hans ägor om han går med i projektet och ger sitt tillstånd. Jordbrukaren ska också få veta hur viltåkrarna antecknas i stödansökningen och hur åtgärderna inverkar på gårdens olika stöd. Jordbrukaren ska även få egna kartor där objekten är färdigt inritade för stödansökningen. En effektiv skötsel av rapphönsbestånden förutsätter en planmässig utökning av mångfalden i odlingslandskapet. Jägaren l 1 l 2010 l 11
• Det är fullt möjligt för oss människor att skapa ett paradis för rapphönorna! Under det personliga mötet med jordbrukaren ska han försäkras att viltvården inte kommer att vålla honom några bekymmer och att han inte är tvingad till någonting. Han avhänder sig inte på något sätt sin beslutanderätt. Vid planeringsskedet går det också att ta hänsyn till vattenskyddet till exempel genom att placera mångfaldszoner utmed diken och bäckar. Det är också möjligt att avtala att jordbrukaren och jaktföreningen delar på vissa kostnader och arbetsmoment, vilket kan göra det lättare för en stressad jordbrukare att bli intresserad av projektet. Det första planeringsskedet kräver en enorm arbetsinsats, men när planerna väl är uppgjorda så räcker de en god bit på väg. När ett projekt omfattar mycket stora arealer behövs det en person som kan sköta uppgiften som "viltåkerplanerare" på arbetstid. T Tre meter breda zoner utmed diken kräver inga särskilda åtgärder i ansökan. Stödet är det samma som för växter som odlas på skiftet bredvid. Skötselmetoden innebär ett flerårigt växttäcke som slås i slutet av sommaren. T En naturvårdsåker som ökar mångfalden i odlingslandskapet. Minimiarealen är fem ar och avtalstiden två år. T En viltåker som utgör en typ av träda med växttäcke. T En åker som anläggs med specialstöd för att öka mångfalden i naturen och landskapet. Avtalstiden är fem eller tio år. T Mångfaldszoner som anläggs med specialstöd. Gömslen för viltet Planerandet och anläggandet av vilt- och mångfaldszoner av den här typen ska drivas effektivt för att bli ett attraktivt alternativ för vanliga jordbrukare. Systemet med tvångsträdor upphörde med föregående miljöprogramperiod. Hösten 2007 steg världsmarknadspriset på spannmål nästan till det dubbla. Det samma gällde en rad andra produktionskostnader, i synnerhet priset på konstgödsel. Det antogs allmänt att spannmålspriserna skulle stanna permanent på den nya nivån, men så gick det inte. Under hösten 2009 rasade priserna medan magasinen var fulla. Vilket betyder att det nu kan vara läge att satsa på mångfalden i odlingslandskapet. För tillfället finns i praktiken följande tänkbara sätt att sköta fältviltet och skapa gömslen. De bygger på befintliga miljöstöd, specialstöd och avtalsformer. Sammanfattningsvis kan processen gå till så här. Först görs en kartläggning av viltmiljöerna. Därefter anlägger jordbrukaren eller en entreprenör viltåkrarna och zonerna. insats på ett manår, vilket har en prislapp i storleksklassen 34 000 euro. Direktsådden av etthundra hektar kostar ungefär 6000 euro medan fröna kostar ungefär 10 000 euro. Totalkostnaden för hela operationen går alltså lös på cirka 50 000 euro. Den här kostnadskalkylen bygger som sagt på bedömningen att vi ska avsätta en procent av den totala arealen till fältviltet. Under det följande året är behovet av planering mycket litet och den årliga kostnaden är avsevärt mindre. Ytterligare ett sätt att spara pengar är att köpa in frö i större partier. Under de därpå följande åren kommer de årliga kostnaderna att ligga på nivån 15 000 euro per 10 000 hektar. Ännu vet vi dock inte om jordbrukarna själva är beredda att satsa på projekt av den här typen. Visserligen får de specialstöd för mångfaldszonerna och viltåkrarna, men samtidigt förlorar de ju odlingsintäkter. Detta görs genom direktsådd. Jordbrukaren eller entreprenören sköter även om nödvändiga besprutningar. Direktsådden minskar belastningen på vattendragen. Under det andra året är proceduren den samma för de ettåriga växterna, medan de fleråriga växterna lämnas utanför markberedningen. Vilka växter som passar bäst för viltåkrar och skyddszoner är ett väl känt faktum. I olika fröblandningar finns det både växter som producerar näring och kålväxter som står upprätt hela vintern och således ger skydd och gömslen åt viltet. Kostnaderna Planeringsarbetet för ett stort projektområde typ 10 000 hektar kräver i runda slängar en De österbottniska jaktföreningarna reglerar stramt rapphönsjakten. Möjligheten till begränsad jakt när beståndet håller en sådan är ett viktigt motiv för viltvården. Bra miljöer för fältviltet kan skapas Det finns tiotals eller kanske flera hundra djurarter som har glädje och nytta av att åkernaturen blir omskött på det här viset. Alltså är det rimligt att förvänta sig att samhället ska delta med en betydande insats för mångfaldsprojekten. En del av de åtgärder som jag presenterar i den här artikeln står kanske i konflikt med miljöstödet, men åkernaturen utarmas kontinuerligt och skötseln av den är en så viktig sak att eventuella motstridigheter bör rättas till i programmet för nästa miljöperiod som troligen börjar år 2013. De skötselåtgärder som jag beskriver i den här artikeln berikar åkernaturen i mycket hög grad. Det förhåller sig med största sannolikhet så, att man med riktigt avpassade och verkställda skyddszoner lätt kan göra bestånden av fältvilt flerfalt större. Kanske den östliga underarten av rapphöna som förekommer i Österbotten i så fall kan klara sig utan några dyra och osäkra stödutplanteringar. Också det övriga fältviltet skulle kvickna till och naturen i odlingslandskapet skulle bli artrikare och mera varierad. Under det gyllene sextiotalet fanns det fler rapphönsflockar i de här trakterna än det i dag finns individer. Åkrarna hade öppna diken, ladorna räknades i tusental och där förvarades sädkärvar och hö. Växtskyddsmedlen var så gott som okända storheter. Det fanns alltså mer än nog av både gömslen och föda för fältviltet. Men med naturvårdsmetoden "en procent åt viltet" är det idag fullt möjligt att återskapa en modern och nästan lika artrik och varierad version av 60-talets odlingslandskap. Inte bara i Österbotten! G 12 l Jägaren l 1 l 2010
• Marko Svensberg, erikoissuunnittelija, Metsästäjäin Keskusjärjestö Ett naturvårdsprojekt med helhetsgrepp I Nivala har det alltid funnits rapphönor och i över trettio år har aktiva viltvårdare jobbat för artens bästa. I somras startades ett projekt för att preliminärt utreda läget för fältviltet och nu planeras en fortsättning i form av ett naturvårdsprojekt med helhetsgrepp. Nivala är känt som en rapphönssocken. De vidsträckta och sammanhängande åkrarna bildar en idealisk miljö för rapphönan och genom detta åkerlandskap flyter älvarna Kalajoki och Malisjoki. Åkerslätterna på 18 000 hektar, med ett nätverk av tegdiken, har förmått bevara biotoper för livskraftiga rapphönsbestånd. Aktiva viltvårdare har i många år jobbat för rapphönan genom att sköta miljöerna, utfodra fåglarna och träget hålla efter de små rovdjuren. Nu har det blivit aktuellt med nya arrangemang för ägorna och därmed har också rapphönorna hamnat i fokus. Markägarna utmed ån Kalajoki har grundat ett bolag som ska sköta markerna utmed Kalajoki. Åtgärden fungerar förstås som en väckarklocka för de rapphönsaktiva på orten som frågar sig om inte rapphönans miljöer också ska tas med i skötselplanerna. administrerades av Nivala stad och verkställdes av Juhani Pitkänen. Startskottet avfyrades på ett möte som hade sammankallats av Natur- och viltvårdsstiftelsen. Deltagarna i projektet har kartlagt nätverket av vinterutfodringsstationer och har inlett en inventering av rapphönsbestånden. Enligt Pitkänen finns det ett trettiotal aktiva personer som deltar i vinterutfodringen med ett femtiotal foderstationer som är tämligen jämnt fördelade över kommunen. Vinterutfodrandet av rapphönor har pågått i några decennier och i synnerhet vid djup snö och skare fungerar foderstationerna som en livförsäkring för fåglarna. Vid inventeringen i oktober som gjordes av hönshundsfolk på ett 4000 hektar stort område påträffades 22 flockar om sammanlagt ungefär 270 rapphöns. Pitkänen uppger att om man lägger till de övriga observationer av häckande rapphöns som gjorts så uppgår antalet häckande rapphönor i Nivala totalt sett till bortåt etthundra par. Sammanlagt skulle det alltså finnas ett tusental rapphönor i kommunen. Med ett helhetsgrepp i siktet I höstas arrangerades ett rapphönsseminarium i Nivala. Föredragen och diskussionerna visade att det hos ortsborna finns ett intresse för att fortsätta jobbet för rapphönans bästa. Ett intressant faktum i sammanhanget var att planeringen av det blivande projektet verkade luta mot att det blir ett naturvårdsprojekt med helhetsgrepp. Det blivande projektet har möjligheter att dra nytta av bland annat den plan för mångfalden i våtmarker och naturen som har gjorts upp i Kalajoki älvdal. Det blivande projektet är väl underbyggt. Också när det gäller vilthushållningsprojekt är det klok politik att samarbeta med andra organisationer och grupper och försöka samarbeta om olika samhälleliga målsättningar för att vinna synergieffekter. För det allra mesta förhåller det sig så, att skyddszoner och våtmarker som anlagts med vattenskyddet för ögonen samtidigt också höjer kvaliteten på rapphönans miljöer. Strandzonen kring ett fågelvatten ger också rapphönorna det som de absolut måste ha, nämligen gömslen och växtföda. Samtidigt förverkligar vi ett helhetsbetonat naturvårdstänk som gynnar både sjöfåglar och övriga vilt. Enligt Pitkänen är det landsbygdsdirektör Hannu Tölli på Nivala kommun som ska sköta om sökandet av finansiering för projektet. Om finansieringen ordnas ska projektet starta i januari 2011, är det tänkt. G I Nivala har rapphönan vänner som i många år har skött om miljöerna, utfodrat fåglarna och hållit efter de små rovdjuren. Preliminär utredning första steget Det första steget i rapphönsfrågan i Nivala togs i form av en preliminär utredning som När det gäller vilthushållningsprojekt är det klok politik att samarbeta med andra organisationer och grupper. Jägaren l 1 l 2010 l 13
• Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Kauhajoki: Ett paradis för rapphönor När det nya miljöstödet för naturvårdsåkrar kom kavlade jägarna i byn Kainasto upp ärmarna och satte igång. Samarbetet mellan jaktföreningen och jordbrukarna på orten resulterade i 200 hektar viltåkrar. Vilken enorm prestation! l Jägarna i Kainasto och jordbrukarna på orten har alltså redan gjort verklighet av någonting som mången viltvårdare med åkrar ännu bara hunnit drömma om. Viltåkrarna i Kainasto stannade nämligen inte i skogsbrynen utan anlades över hela gärden och till och med mitt ute i odlingslandskapet. Hela tvåhundra hektar! På 4000 hektar åker innebär det här inte mindre än fem procent av arealen. Det handlar alltså om ett verkligen storskaligt projekt och ett nätverk av viltåkrar som sannolikt är störst i landet. De sådda viltåkrarna ligger som ett lapptäcke över åkerslätterna och resultaten ser mycket lovande ut. Rapphönsbestånden i området är synnerligen starka och har tätheter som ligger på absolut toppnivå i landet. Sådana här viltåkrar åstadkommer man inte genom att stå och drömma! Starka viltvårdstraditioner, aktiva jägare och positivt inställda jordbrukare åstadkom tillsammans ett paradis för rapphönsen. Kainastojägarna har nämligen redan i många år sysslat med uppfödning och utsättning av fasaner och med utfodring av rapphöns, skötsel av viltmiljöer samt jakt på små rovdjur och kråkfåglar. Det har alltid varit en hederssak för de här jägarna att vara aktiva och jordbrukarna har varit positivt inställda till arbetet för viltets bästa. Flera av jordbrukarna är ju också medlemmar i jaktföreningen. Den här symbiosen mellan de aktiva jägarna och bysamfundet kommer förhoppningsvis också att bli till nytta i ett vidare perspektiv i form av bevarad livskraft hos byn. J Rapphönornas paradis presenterat i kartform. Det lapptäcksliknande nätverket av viltåkrar i Kainasto är markemedan de vanliga rat med mörkgrönt åkrarna är utmärkta med ljusare grönt. Marknadsföring, talko och morötter I våras infördes en nyhet i miljöstödet för lantbruket - naturvårdsåkern - vilket gav den avgörande impulsen att börja anlägga viltåkrar. Den nya stödformen innebär 300 euro i miljöstöd per hektar, vilket gör att viltåkrarna kan konkurrera med spannmålsproduktionen. Utöver detta kan jordbrukare även få det normala stödet. I Kainasto lät sig jägarna inspireras av den nya stödformen och kavlade upp ärmarna under ledning av byavdelningens ordförande Jouko Talvitie. Per telefon, genom gårdsbesök och på byaftnar fördes budskapet om det nya naturvårdsstödet energiskt ut till jordbrukarna. Ett tiotal av jaktföreningens aktiva medlemmar deltog i operationen. Stödnivån är som sagt synnerligen konkurrenskraftig i jämförelse med traditionell spannmålsodling, men jägarna stannade inte vid detta utan sköt till av jaktföreningens egna medel och bidrog med ekonomiskt mycket lockande morötter. Jaktföreningen erbjöd sig nämligen att ställa upp med viltåkerfrö, gödsel och talkoinsatser för de jordbrukare som ville anlägga viltåkrar. Morötterna tog skruv och resultaten lät inte vänta på sig. Rapphönan i topp Viltåkeroffensiven i Kainasto innebar också en ommöblering av prioriteringarna i viltvårdsarbetet. Den inhemska rapphönan gick upp i täten medan den importerade fasanen trappades ner. Rapphönan är en ursprunglig art i trakten och står överst på hönshundsentusiasternas och jägarnas önskelista. För rapphönans del har Kainastojägarna gått pang på kärnan genom att anlägga viltåkrarna mitt ute på de bästa gärdena, alltså på de optimala platserna för arten, och inte som det brukar vara, på åkerlappar inne i skogen eller vid skogsbryn. Jägarna ville också att viltåkrarna skulle ligga med ett visst avstånd emellan sig. När en flock flyger upp brukar den göra en typisk rusch på några hundra meter, men efter ruschen vore det bra med en ny viltåker att landa på och gömma sig i. Värt att notera i sammanhanget är att alla naturvårdsåkrarna i Kainasto är viltåkrar och inte vallåkrar eller landskapsåkrar. Visserligen är också vallåkrar till glädje för viltet, men viltvårdsmässigt håller de inte samma klass. I fallet Kainasto kan vi lugnt tala om ett storskaligt viltvårdsarbete som gagnar många fler viltarter än enbart rapphönorna. Projektet är självfallet mycket betydelsefullt för naturvården också i en vidare bemärkelse, bland annat genom att också många mindre fågelarter finner föda och gömslen på viltåkrarna. 14 l Jägaren l 1 l 2010
• Viltåkrarna ger föda och gömslen Bland jägarna på orten finns många som jagar aktivt med hönshund och som gärna rör sig ute på fälten med sina hundar. Enligt ortsborna brukar rapphönsflockarna hålla till på viltåkrarna eller i deras omedelbara närhet. Också på grönträdor kan rapphönor observeras. En viltåker fungerar bäst när vegetationen är tillräckligt gles för att tillåta rörlighet, men samtidigt tät nog för att erbjuda föda och skydd mot rovfåglar. I Kainasto finns det vissa platser där man år efter år brukar stöta på rapphönor. Så gott som alltid finns det diken eller växtlighet som ger skydd och föda på de här "stamtillhållen". Det vill säga att där finns det som rapphönorna och allt annat vilt absolut måste ha. Vid normalt väder påträffar man för det mesta kainastorapphönorna ute på gärdena och vid sämre väder i buskagen på åkerholmar och i skogsbryn. Stubb och växttäcke - Det behövs oplöjda åkrar och ett växttäcke för att rapphönan ska trivas, påpekar Juhani Toivakka som hör till de aktiva jägarna i Kainasto. Också i Kauhajoki gick det så, att rapphönsbestånden äventyrades när tvångsträdan upphörde. Lyckligtvis kom undsättningen i form av ett miljöstödsavtal där jordbrukaren förbinder sig att bevara ett växttäcke över vintern. Samtidigt blev det vanligare med direktsådd. En promenad ute i det väldiga odlingslandskapet avslöjar mycket riktigt att en stor del av tegarna har stubb eller ett växttäcke. Enligt Toivakka som lever på jordbruk och boskapsskötsel lönar det sig inte alls att bearbeta åkrarna med tallriksharv på hösten eftersom arbetet ändå måste göras en gång till på våren. Sina egna åkrar bearbetar Toivakka med tallriksharv på våren och betraktar höstharvningen som ett rent slöseri med pengar. Hektarskördarna har inte heller blivit lidande av systemet. Också på vintern sysslar viltvårdarna i Kainasto aktivt med att utfodra rapphönorna. Värt att notera i sammanhanget är att gubbarna och gummorna i byn mycket ivrigt ställer upp och hjälper till med utfodrandet. Somliga är till och med så ivriga att en del jägare snarare har blivit medhjälpare som levererar fodersäckar till gubbarna och gummorna! Rapphönsinventeringar pågår Jägarna i Kainasto tänker också följa upp vilka effekter som insatserna har haft på rapphönsen. Av den orsaken blev bestånden inventerade hela tre gånger under 2009. På våren gjordes en parräkning, i början av hösten räknades kullarna och i början av vintern räknades hur många rapphönor som hade stannat för att övervintra. På våren bokfördes 23 par, i september 28 kullar (278 fåglar) och i slutet av november 21 flockar (167 fåglar). Inventeringarna gjordes som ett talkoarbete av medlemmar i Hönshundsklubbens pointersektion. En inventering i terrängen är till nytta för alla parter. Pointersektionens medlemmar får komma ut i terrängen och öva med sina hundar medan ortsborna får klara fakta om rapphönsläget, säger Esko Liimatta som hade hand om inventeringens arrangemang. Kainastomodellen är ett fantastiskt exempel på vad som kan åstadkommas när målmedvetna jägare samarbetar med jordbrukare och motivationen står på topp. I ett helhetsperspektiv hänger rapphönans framtid i hög grad på hur mycket jägare och jordbrukare på lokal nivå är beredda att satsa på odlingslandskapets mångfald och hälsa. Ute på den finska landsbygden lever vi fortfarande mitt i ett möjligheternas landskap. Integrerat i det nuvarande stödsystemet finns möjligheter att höja kvaliteten på viltets miljöer. När det kommer till kritan så handlar det om vilja och intresse. I Kainasto fanns det vilja och den viljan har resulterat i lovande resultat som ser till att projektet inte har tappat farten när våren kommer. l Rapphönans framtid hänger på hur mycket jägare och jordbrukare på lokal nivå är beredda att satsa på odlingslandskapets mångfald och hälsa. Viltåkrarna i Kainasto ger rapphönorna det livsviktiga, det vill säga föda och gömslen året om. Viltåkrarna såddes in med fröblandningar som finns i handeln och med överskottsfrö av många olika slag som blivit över hos jordbrukarna. Jägaren l 1 l 2010 l 15
• Erkki Kiukas, jaktchef, Kymmene jaktvårdsdistrikt Så anlägger du en naturvårdsåker Miljöstödet för naturvårdsåkrar utgör ekonomiskt sett ett mycket konkurrenskraftigt alternativ till spannmålsproduktion. Viltvårdsmässigt erbjuder naturvårdsåkrarna mycket attraktiva alternativ. l Djungeln av stöd för jordbruk är både tät och snårig. Mångfald har blivit ett ord på modet och mångfald är precis vad vi finner i floran av EU-stöd för lantbruk. För viltvårdens del påträffar vi i djungeln några mycket användbara stöd. I den här artikeln ska jag presentera en nyhet som dök upp under året 2009, nämligen naturvårdsåkern. Men eftersom anvisningarna för ansökan om stöd skickas ut till jordbrukarna först på våren så är det skäl att kolla anvisningarna ännu en gång till före ifyllandet, för den händelse att det har blivit ommöbleringar i villkoren. Den här artikeln bygger på den information som föreligger i skrivande stund. Efter att man frångått det tidigare stödet av gårdsbruket genom trädessystemet infördes under 2009 i stället möjligheten att anlägga så kallade naturvårdsåkrar. Stöd för naturvårdsåkrar kan beviljas för maximalt femton procent av en gårds stödberättigade areal. rioden utgör minst fem procent (och minst 0,5 ha) av gårdens stödberättigade åkerareal. Om jordbrukaren har ingått en miljöstödsförbindelse under den tidigare programperioden (2000-2006) och har valt mångsidigare odling som tilläggsåtgärd gör han klokt i att på våren kolla upp om han är berättigad till stöd för naturvårdsåker upp till maximala femton procent av arealen. Naturvårdsåkrarna delas in i olika kategorier beroende på syftet och de växter som odlas. Också stödnivåerna varierar. Ett alternativ är att anlägga mångfaldsåkrar, som kan vara av tre olika slag: 1. Åkrar för viltfoderväxter, stöd 300 e/ha 2. Åkrar för ängsväxter, stöd 300 e/ha 3. Åkrar för landskapsväxter, stöd 300 e/ha D Stöd för naturvårdsåkrar kan beviljas för maximalt femton procent av gårdens stödberättigade areal. 16 l Jägaren l 1 l 2010 Naturvård i stöddjungelns rika flora Enligt ansökningsguiden för 2009 kan stöd för naturvårdsåker betalas ut enbart om andelen naturvårdsåker under hela avtalspe- Ett annat alternativ är att sköta åkrar som inte brukas. I det här fallet ska åkern sås in med vallväxter för minst två år och stödet uppgår till 170 e/ha. Men oavsett vilken typ av naturvårdsåker som man anlägger så har de alla utan tvekan också effekter på viltet. Gemensamt för alla typer av naturvårdsåker är att man inte får använda växtskyddsmedel på dem (kontrollera dock i de senaste anvisningarna för stödansökan). En annan gemensam bestämmelse för alla typer är att sådden ska göras senast den sista juni och att det är tillåtet med en lätt gödsling. Det är däremot inte tillåtet att det första året anlägga en mångfaldsåker genom direktsådd i föregående års vall. Det rekommenderas att man sår i stubben och använder inhemskt frö. Viltåkrarnas växter till för viltet Naturvårdsåkrar av typerna viltåker och landskapsåker får avslutas respektive sås in följande vår. Detta ska göras mekaniskt genom plöjning eller beredning. På det här viset är det möjligt att låta skiftet återgå i normal produktion under följande år. Alternativt kan skiftet fortsätta ett år till som en mångfaldsåker. Vilt- och landskapsväxterna ska nämligen sås in varje år. Självfallet finns det också skillnader beträffande metoderna för anläggning och skötsel. Det har bestämts vilka växter och fröblandningar som ska användas för de olika typerna av naturvårdsåkrar. En naturvårdsåker som anläggs med växter för viltet ska sås in med en fröblandning som innehåller minst två av följande växter: säd, bovete, solros, oljelin, ärt, ryps, raps eller senap, foderkål, foderraps, öljerättika, foderbetor (fodersockerbeta, foderrova), gräsväxter och klöver. Blandningen ska bestå av ettåriga växter och sådden ska göras årligen. Växtligheten på en viltåker ska användas som foder för viltet. Det är inte tillåtet att anlägga en viltåker i närheten av väg som är livligt trafikerad. Det är ju inte meningen att viltåkern ska locka djuren ut på vägen så att de ställer till med olyckor! Men å andra sidan, om den livligt trafikerade vägen har ett viltstängsel så borde det vara ok att anlägga viltåkern i närheten. En naturvårdsåker som sås in med landskapsväxter anläggs sålunda att fröblandningen innehåller minst två av följande växter: solros, honungsblomma, blålusern, doftklöver, gul-lupin, luddvicker, blåklint, malva, ringblomma, kornvallmo samt vit och gul sötväppling. Också den här typen av naturvårdsåker kan erbjuda föda och gömslen för viltet, i synnerhet för fasaner och rapphönor. De blommande växterna lockar dessutom till sig insekter, vilket ökar utbudet av föda för fälthönsens ungar. En naturvårdsåker med ängsväxter ska sås in med en fröblandning som innehåller rödven eller fårsvingel och minst en flerårig ängsväxt. Till ängsväxterna räknas ängsklocka, åkerlyst, rödklint, färgkulla, ängsnejlika, tjärblomster, smällglim, ängsvädd, skogslyst, prästkrage, åkervädd, fyrkantig johannesört eller annan motsvarande ängsväxt. Dessutom får det i fröblandningen
• Rådjur vid kanten av en viltåker som är sådd med havre, vete, foderrrova, foderraps och doftklöver. finnas en ettårig växt som exempelvis luddvicker eller honungsblomma. Så länge det finns ett växttäcke som ger föda och gömslen kan också den här typen av naturvårdsåker fungera som biotop för i synnerhet fälthöns. Som naturvårdsåker som ska anläggas med vallväxter godkänns både gamla och nya vallar samt vallar som anlagts året innan med skyddsväxter eller i stubb. Både direktsådd och traditionell sådd är godkända såningsmetoder. Vid sådd med vallväxter får maximalt tjugo procent av den totala frövikten bestå av kvävebindande arter som exempelvis klöver. I övrigt används fleråriga vall- och gräsväxter som exempelvis timotej, ängssvingel och hundäxing. Prislappen på slåttern är förstås även det en avgörande faktor, som var och en måste räkna ut för sin egen del. Det är tillåtet att ta vara på den slagna växtligheten och dra ekonomisk nytta av den. Det är också tillåtet att låta tamdjur beta på skiftet bara det har ett växttäcke året om. Vallväxterna ger gömslen En naturvårdsåker som anläggs med vallväxter kommer att ge skydd och föda åt harar, fälthöns och delvis också hjort och rådjur. Det händer att även älgar söker sig till åkern för att beta. Det är inte obligatoriskt att slå vallen varje år, men det måste göras vart tredje år. Ur viltets synvinkel har slåttern förstås både fördelar och nackdelar. Syftet med åkern avgör om det positiva eller negativa överväger. Det är bra med slåtter i augusti om syftet är att bjuda viltet på gott bete under hösten. Om man tänker sig vaktjakt på räv så uppskattar både sorkar och fältharar ett oslaget fält, vilket lockar räv till platsen. Faktum är att det inte verkar vara uttryckligen förbjudet att växelvis slå en del av åkern, vilket skulle göra mångfalden ännu större. Äventyra inte fåglarnas häckning! En naturvårdsåker som är anlagd med ängsoch vallväxter får avslutas först efter det andra året, från den första september, med mekaniska metoder som sådd eller plöjning. Om skiftena sås in på hösten med exempelvis höstråg eller höstvete får naturvårdsåkern avslutas redan från och med den 15 juli det andra året. Med den här tidtabellen hinner jordbrukaren plöja och harva innan den nya sådden. Det är inte tillåtet med träd och buskar på någon typ av naturvårdsåker, trots att det vore bra för viltet. Slåttern ska göras så att den inte äventyrar fåglarnas häckning eller däggdjurens ungar. Av den här orsaken är en senarelagd slåtter att rekommendera. Också slåttermetoden kräver eftertanke. Undvik att driva in djuren mot mitten av skiftet. När traktorn eller tröskan kör de sista vändorna skulle djuren antingen hamna i maskinens gap eller tvingas fly över stubben till närmsta gömsle, utan något skydd alls. Det finns med andra ord ett brett urval av metoder för naturvård. Viltet är en del av naturen och ger landskapet liv. Dags alltså att kavla upp ärmarna och sätta igång! l Viltåkerfrö 2010 si001 Älg ­Diana si002 Hjort ­Rådjur ­Diana si003 Flerårigt viltbete Diana si005 Fasan ­Rapphöna ­Diana si006 Diana ­Solros si007 Diana ­Foderkål Grampian si012 Diana Foderraps Hobson si013 Diana Foderoljerättika si021 Diana ­Foderrova Massif si022 Diana ­Foderrova Tyfon si023 Diana ­Foderrova Samson si025 Diana ­ majs si026 Diana ­Betad foderkål si027 Älgviltblandning si028 Fågelviltblandning si029 Foderaps Akela si030 Foderärt Lisa si031 Foderoljerättika Apoli si032 Foderkål Inka si033 Foderkål Inka si034 Foderbetor Brigadier si035 Foderrova Samson Frö för naturvårdsåker si036 LHP ­Vilt si037 LHP ­ Landskap si038 LHP ­ Äng 1 kg 3 kg 2 kg 3 kg 2kg 1 kg 1 kg 3kg 1 kg 1kg 1kg 3kg 1 kg 10 kg 10 kg 25 kg 25kg 10kg 1 kg 5 kg 1 kg 0,5 kg 10 kg 10 kg 10 kg 16 25 18 25 24 18 8 32 16 17 12 22 32 79 68 95 50 90 19,50 92 14,50 5,50 49 65 116 Beställningar/ytterligare info: Oy Eräkontti Ab www.erakontti.fi, erakontti@erakontti.fi, Tfn. 010-440 9410 Jägaren l 1 l 2010 l 17 Marko Muuttola.
• JahtiJakt SnöCamo -membranställ Sjunk in i vinterterrängen. T DAS EN 179 + FÖRMÅNSPAKET JAHTIJAKT SNÖCAMO MEMBRANSTÄLL + LEVERANSKOSTNADER 90 För beställare av SnöCamo-stället förmånspaket på köpet! Toppegenskaper Premium-nivå egenskaper i snöcamostället. Bl.a. unik, nsk vinterterrängmönster, design by Kimmo Takarautio. Mycket bra vattentäthet och andningsförmåga. AIR-TEX2-membranet som laminerats direkt på yttyget håller jägaren torr och varm i alla omständigheter. Smutsavvisande Te onyta. Materialet testat i köld. Avtagbar membranhuva. Rikligt med ckor, bekväma uppvärmnings ckor. 1. JahtiJakt mössa Varm JahtiJakt-mössa. Färg: Vit 2. Jakthandskar Priserna inkl. moms 22% : Samtal via det fasta telenätet kostar 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, Samtal via det mobila nätet 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/samtal Beställ utan besvär: www.eratukku. eller tel. 020 747 7000 Kundservice: Mån-Fre kl 9-17 Vanda · Esbo · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg Erätukku-butikerna: Erätukkus butiker är nu öppna också på söndagen kl 12-18!
• SnöCamo pälshatt +handskar Unikt vinterterrängmönster. SnöCamo fågelryggsäck Helt ljudlöst yttertyg. Vapenfodral i bakre delen av ryggsäcken. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. AST END 29 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 49 90 + LEVERANSKOSTNADER SnöCamo eece Nyhet! Varm eece. Snyggt unikt nskt camomönster, design Kimmo Takarautio. SnöCamo micro eece -ställ Nyhet! Snyggt, behagligt och varmt ställ för skiktklädsel. AST END 49 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 7 Längd (cm) 90 + LEVERANSKOSTNADER Scentech tekniskt underställ Underställ som utnyttjar Scentech-teknologin för jakt. Tekniskt MicroDry-tyg för yttar fukten bort från huden och håller dig varm och torr. Ett utmärkt underställ för skiktklädsel. Yllesocka Varm och behaglig yllesocka håller fötterna varma även vid hårda vinterväder. 70 % ull. AST END 29 90 AST END 90 Vikt (kg) + LEVERANSKOSTNADER + LEVERANSKOSTNADER Beställningskupong Ja, jag beställer_____st JahtiJakt SnöCamo -membranställ mot postförskott till priset 179,90 /st + postningsutgifter st SnöCamo pälshatt +handskar, 29,90 /st st SnöCamo fågelryggsäck, 49,90 /st st SnöCamo fleece, 49,90 /st st SnöCamo fleece mellanställ,39,90 /st st JahtiJakt underställ, 29,90 /st par JahtiJakt yllesocka,7,90 /par* Leveranskostnader tillsätts till leveransen. Beställarens underskrift Namn Jägaren 1/10 Adress E-postadress* Postnummer- och ort (för under 18 år förmyndarens (SnöCamo, membranställ, fleece, mellanställ) Product Midja (cm) Erätukku betalar portot ERÄTUKKU ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Telefonnummer * Mottagarens fot storlek
• Mikko Alhainen, viltvårdsplanerare, Jägarnas Centralorganisation P 20 l Jägaren l 1 l 2010 Kartläggningen av våtmarker: 10 000 hektar att iståndsätta mängd våtmarker som delvis vuxit igen och är behov av skötsel samt rikligt med platser som är lämpliga för att anlägga våtmarker. För att locka sjöfågel till området räcker det ofta med slåtter och röjning på stränderna samt höjning av vattennivån genom fördämning eller varsam muddring. Det vanligaste objektet var en sjö eller ett träsk som vuxit igen på grund av dränering eller sänkning av vattenytan, men också insjövikar, lertäkter samt bäverdammar anmäldes. Vid kartläggningen påträffades 553 våtmarksobjekt. Det bästa resultatet nåddes i Lapplands jaktvårdsdistrikt, där 69 objekt påträffades. Över 40 objekt påträffades också i Uleåborg, Norra Savolax, Satakunda, Svenska Österbotten samt Kymmene. Det vid Österbottens jaktvårdsdistrikts pilotkartlägggning ifjol uppnådda resultatet 136 våtmarker överträffades inte av något annat distrikt. Jakobstadsnejdens jaktvårdsförening profilerade sig positivt med 17 objekt. Till serien med över tio anmälda objekt hörde också Juva, Sodankylä, Lieksa, Malaxnejdens och Simo jaktvårdsföreningar. Till den österbottniska kartläggningens toppförenings Evijärvi-Kortesjärvi resultat 20 våtmarker påträffades dock inte någon utmanare. Av de påträffade våtmarksobjekten fanns 505 på antingen privata, kommuners eller företags marker. Omkring femtio våtmarker fanns på antingen Naturaområden eller Forststyrelsens marker. Objektens arealer uppmättes av ett professionellt kartföretag. De påträffade objektens sammanlagda arealer uppgick till 12 680 hektar. Därav ligger ca 9 700 hektar på privata marker. Medelstorleken på de våtmarker som kräver iståndsättning är 23 hektar och medianstorleken 10 hektar, dvs hälften av våtmarkerna är över och hälften under 10 hektar). G Tack till alla som svarade på enkäten! Mellan alla aom svarade utlottas femton nya Riistakosteikkohandböcker! G På landsbygden finns det en avsevärd Täthet, antal / 1000 km2 Våtmarksobjektens läge och objektens täthet (antal/1000 km2). Påträffade våtmarker jaktvårdsdistriktsvis 80 70 60 Antal objekt 50 40 30 20 10 0 Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Mikko Alhainen 69 47 25 16 27 35 64 62 49 36 14 54 36 19 Reijo Orava
• Mikko Alhainen, viltvårdsplanerare, Jägarnas Centralorganisation Finansiering söks för jägarorganisationens våtmarksprojekt Kartläggningen av våtmarker utgör grunden för starten av det riksomfattande iståndsättningsprojektet. Målet är att iståndsätta och anlägga några bra våtmarksobjekt i varje jaktvårdsdistrikt. De objekt som realiseras väljs från kartläggningsmaterialet. Förutsättningen är att alla markägare är med och att talkoarbete är tillgängligt. Med syftet att inleda iståndsättningsprojektet utarbetade Jägarnas centralorganisation tillsammans med Forststyrelsen en ansökan om Life+-finansiering av EUkommissionen. Avsikten är att inom ramen för Life-finansieringen iståndsätta minst en modellvåtmark i varje distrikt. Målet för hela landet är att iståndsätta eller anlägga 30 våtmarker. I anslutning till projektet skulle Forststyrelsen utveckla nya metoder och verksamhetsmodeller för restaurering av misslyckade dikningsområden på myrmarker till ripmiljöer. Erhållandet av Lifefinansiering är osäkert, men ansökan gick igenom miljöministeriets giljotin och har avancerat till Bryssel för utvärdering. Uppgifter om beviljande av finansiering erhålls inkommande sommar. Finansiering av iståndsättning av de påträffade våtmarkerna söks också av nationella källor. Såfort den nationella våtmarksstrategin för vilthushållningen har färdigställts inleds aktivt sökande av inhemsk finansiering. Om projektet erhåller nationell finansiering är det meningen att iståndsätta ett flertal modellområden samt erbjuda omkring 1000 euro stora startpengar för realise- rande av ett tjugotal mindre våtmarker i alla jaktvårdsdistrikt. Det yttersta syftet med iståndsättningsprojektet är att utveckla en markägarrelaterad, lågbyråkratisk och kostnadseffektiv verksamhetsmodell för iståndsättning och anläggning av våtmarksmiljöer. Att iståndsätta och anlägga våtmarker är lätt! Därför ska man inte göra det svårt med onödig byråkrati. Nuvarande finansieringsmöjligheter Restaurering av videförbuskade tillandningsmarker och förvandling av dem till pärlor i närnaturen är möjligt trots att det inte idag kan erhållas skräddarsydd finansiering för restaurering av försvunna våtmarker. Registrerade föreningar kan söka finansiering för iståndsättning av våtmarksområde eller hemsjön via Leader-verksamhetsgrupperna eller ur jordbrukets miljöstöd. För många objekt har kommuner, stiftelser, fonder och t.o.m. förtag beviljat finansiering. Sponsorering av iståndsättningar av livsmiljöer skulle vara ypperligt PR-arbete för företag. T.ex. företag inom jord- och skogsbruksbranschen kan konkurrera med iståndsatta våtmarker; de binder ju från utdikade områden, åkrar och kalhyggen avrinnande fasta partiklar och närsalter. Via Leader-verksamhetsgrupperna kan finansiering sökas för allmännyttiga våtmarksprojekt. Av våtmarksiståndsättningarna kan iståndsättning av igenvuxna sjöar och träsk räknas som sådana, t.ex. då åtgärderna har inverkan på byinvånarnas välbefinnande via landskapet, starkare viltbestånd och rekreationsmöjligheter. Älv- och insjöstiftelserna och vattenskyddsföreningarna samt delägarlagen kan stöda iståndsättningen och anläggningen av våtmarker, särskilt då de kan inverka på vattenkvaliteten i näromgivningens vattendrag. T.ex. Pyhäjärvi-institutet och Vesijärvistiftelsen samt Kyrö älv-fonden har stött våtmarks- och insjöiståndsättningsprojekt inom sina respektive verksamhetsområden. Iståndsättningen av Natura 2000-objekt som anmäldes till kartläggningen av våtmarker och objekt på Forststyrelsens marker är på miljöcentralens och Forststyrelsens ansvar. För en stor del av objekten finns det dock tillgång till talkohjälp och ägarna till Natura-våtmarker vill få sina områden i skick. Iståndsättning av dessa objekt kan föreslås för respektive ansvarigt håll. Jaktvårdsdistrikten kan ­ med markägarnas särskilda samtycke ­ förmedla uppgifterna om de anmälda objekten till miljöcentralen. Objekten kunde iståndsättas med viltvårdande inverkan hela naturen till fromma som utgångspunkter. Som en följd av ett omfattande dräneringsarbete har en ansenlig mängd livsmiljöer för sjöfåglar försvunnit. En del av de försvunna sjöfågelparadisen är det möjligt att återställa till våtmarker som sjuder av liv. Från träsket ovan flög det ännu för några tiotal år sedan upp tiohövdade andflockar. Jordbrukets våtmarksstöd stiger Jordbrukets våtmarksstöd icke-produktivt investeringsstöd för anläggande av mångfunktionell våtmark kan sökas för våtmarker som ska anläggas och fyller stödets ganska stränga villkor. Stödet kan sökas av Jägaren l 1 l 2010 l 21 Mikko Alhainen
• om anläggande av våtmarker kommer att öka snabbt särskilt som det stöd som erhålls kommer att stiga märkbart inom närmaste framtid. Norra Karelens förnuftiga och för markägaren förmånliga verksamhetsmodell för jordbruksstöd till våtmarker sprider sig förhoppningsvis till hela landet. Om det finns verklig vilja kan icke-produktivt investeringsstöd för anläggande av våtmark beviljas med relativt liten byråkrati och objektet planeras förmånligt. Att förvandla en åker som är känslig för översvämningar till våtmark kan vara en lockande lösning för odlaren, om villkoren för jordbrukets miljöstöd skulle lättas och stödformen skulle göras mera sporrande än den är för närvarande. Med dagens villkor och tolkningar för det icke-produktiva stödet torde också det här objektet, som fyller fordringarna för stödet, bli orealiserat. Iståndsättande och anläggande av våtmarker borde inte försvåras genom onödig byråkrati. registrerade föreningar och odlare som är bundna av miljöstödet. Av vid kartläggningen påträffade objekt skulle enligt preliminär granskning 21 objekt kunna iståndsättas med jordbruksstödet. Det för anläggande av våtmarker avsedda stödtaket höjs till 11 500 euro hektar, och för anläggande av mindre våtmarker kan ett engångsstöd på 3 226 euro erhållas. Det här minskar dock inte på planeringskrav och byråkrati som är förbundna med stödformen. I Norra Karelen har jaktvårdsdistriktet, miljöcentralen och TE-centralen hittat en gemensam melodi för anläggande av våtmarker med icke-produktivt investeringsstöd. Utgångspunkten är att planer görs för objekt som kan beviljas stöd. Man har lyckats hålla planerna på en förnuftig nivå som gör att de inte blir oskäligt dyra. I praktiken har alla planer godkänts och de av anläggandet av våtmark intresserade odlarna har varit nöjda. Man kan anta att antalet ansökningar På markägarens villkor ­ resultat med talko Markägarna är de centralaste aktörerna vid iståndsättningar av våtmarker ­ utan deras samtycke kan inga åtgärder genomföras. Mellan markägare och jaktföreningar har det traditionellt rått ett bra samarbete och en mängd våtmarker har iståndsatts med byns gemensamma talkoarbeten. Om finansieringen av det riksomfattande iståndsättningsprojektet säkerställs tar jaktvårdsdistrikten kontakt med de personer som anmält våtmarksobjekt och information om projektet ges via tidningen Jägaren. Inom alla jaktvårdsdistrikts verksamhetsområden kommer det att väljas flera våtmarksobjekt. Därefter inleds en noggrannare planering av anläggandet eller iståndsättandet av dessa objekt. Av objekt som påträffats i samband med våtmarkskartläggningen börjar de objekt iståndsättas, vilkas markägare stöder projektet och för vilka talkohjälp kan erhållas, antingen av områdets ägare eller av lokala föreningar. Talkoarbetet är en grundläggande förutsättning för iståndsättning och anläggande av våtmarker kostnadseffektivt. Ju mer arbete som utförs som talko, dess fler objekt kan beviljas finansiering. G Mikko Alhainen Susanna Keski-Narkaus och Anne Matilainen, Helsingfors universitets Ruraliainstitut Icke-produktivt investeringsstöd: Utmaningarna vid anläggande av jordbruksvåtmarker utreddes med en undersökning I Enligt undersökningen går våtmarkens anläggningsprocess bra i områ- den där det finns en aktiv planerare och ett nära myndighetssamarbete. Markägarna har många motiv för sitt intresse för att anlägga mångfaldsvåtmarker. Många markägare som anlägger våtmarker är bekymrade över tillståndet i vattendragen men det är andra motiv som avgör anläggandet av våtmarken. Som huvudmotiv för anläggandet anges ofta försköning av landskapet, förbättring av viltets livsmiljö och främjande av rekreationsanvändningen. Susanna Keskinarkaus och Anne Matilainen på Helsingfors universitets Ruraliainstitut utredde jordbrukarnas motiv för anläggande av mångfaldsvåtmarker samt deras erfarenheter av anläggningsprocessen. Av undersökningen framgår att det finns regionala skillnader i anläggningsprocessens flexibilitet, som man bör gå på djupet med om man önskar anlägga våtmarker över hela landet. Många av de intervjuade jordbrukarna kom ihåg hurdant vattendraget i närheten hade varit i deras barndom och ville restaurera våtmarken för att förbättra såväl landskapet som vattnets kvalitet. Jordbrukarna var också bekymrade över hur närsalter som följer med avrinningen från odlingarna påverkar vattendraget vid vilket de och deras barn bor. Ursprungligen hade våtmarkerna som regel anlagts för att åkermarken inte annars var produktiv och i efterhand konstaterade många nöjda att man igen kunde simma i närsjön, vattnet hade klarnat och landskapet vackert. De jordbrukare som anlagt våtmarker var i huvudsak mycket nöjda över att de gjort det. Många ångrade att de inte från början gjort den större. Ursprungligen hade våtmarkens storlek påverkats närmast av anläggningskostnaderna. 22 l Jägaren l 1 l 2010
• Mikko Alhainen, riistanhoidonsuunnittelija, Metsästäjäin Keskusjärjestö I Turkhauta grep man sig verket an Vid Turkhauta by i Hausjävi kommun i Södra Tavastland ligger den illa igenvuxna sjön Turkhaudanjärvi. Sjöns igenväxning torde ha börjat redan på 1930-talet efter att man sänkt vattenytans nivå med omkring 70 cm. Som en följd av den sänkta vattennivån med åtföljande eutrofiering återstår idag bara cirka en hektar öppet vatten av ursprungligen kring tjugu hektar. Turkhauta jaktförening anmälde objektet till jaktvårdsdistriktets kartläggning av våtmarker. I byn blev man dock inte sittande för att vänta på iståndsättningsprojektets start utan grep sig genast ivrigt verket an. Iståndsättningen av sjön har blivit ett gemensamt projekt för hela byn. Med de planerade åtgärderna vill man öppna landskapsvyn från byvägen, utveckla sjöns rekreationsanvändning med en naturstig och samtidigt förbättra sjöfåglarnas livsmiljö. Genom att styra vattnet via planerade muddrade öppetvattenområden blir det möjligt att också få vattenskyddsnytta. Målet är att öka öppetvattenytan på sjön med två hektar. Iståndsättandet av Turkhaudanjärvi medför nytta av många slag och eftersom projektet med fog kan kallas allmännyttigt fick det hela 75 000 euro Våtmarkskartläggningens rapport och ytterligare info om iståndsättningen av våtmarker hittas på adressen www.riista.fi ,-sidorna: Viltvård ¥ Viltvåtmarker Invånarna i Turkhauta by vill att Turkhaudanjärvi återfår sin forna position i bylandskapet och sjöfåglarna bättre livsmiljö. Den i tiMarko Svensberg, den nästan tjugu hektar stora sjön har vuxit igen och krympt till några futtiga små gölar. i finansiering av Leader-verksamhetsgruppen. Det enorma projektet krävde en ivrig ansvarig ledare och hela byns godkännande. När grundförutsättningarna var i sin ordning och talkohjälp fanns att tillgå fick det stora projektet en flygande start. Vi kommer att intresserat följa med Turkhaudanjärviprojektets fortskridande: åter en gång kommer en tillandning att återfå sin plats som en pärla i närmiljön. De förlorade våtmarkerna återfår sin plats på kartan, en efter en. I På sidorna om viltvåtmarker finns i tidningen Jägaren under de senaste åren publicerade artiklar om våtmarker. Tidigare artiklar om temat: Försvunna placerades på kartan. 2/2009 s. 38 Jakten på försvunna våtmarker. 6/2008 s. 4 Grundarna av våtmark var ofta helt övertygade om den färdiga våtmarkens positiva verkningar. Nyttan var konkret särskilt om vattnet i en tidigare grumlig sjö hade blivit klarare och trevligare att simma i och sjön som tidigare legat gömd bakom buskar nu kunde ses på långt håll. Också den ökade mångfalden i området lovordades, mycket för att många olika våtmarksfåglar nu hade börjat besöka sjön. För närvarande marknadsförs våtmarkerna närmast med vattenskyddsmotiveringar trots att vattenskyddet ensamt inte räcker till för att motivera anläggandet av våtmark. I informationen borde man därför betona mera den nytta grundaren får. De intervjuade upplevde att en mångfaldsvåtmark bl.a. förbättrar landskapet, återställer vårdbiotoperna, skapar jaktmöjligheter, skapar livsmiljöer för fåglarna, förbättrar fiskproduktionen, stöder kräftningen, återställer simstränderna och höjer tomtvärdet. De intervjuade jordbrukarna kände sig motiverade att anlägga fler våtmarker samt satsa egna resurser men var ohågade att ensamma bära den ekonomiska risken. Anläggande av en våtmark med stöd för ickeproduktiv investering förutsätter att en plan biläggs ansökan. De uppgifter planen kräver förutsätter ofta hjälp av en fackman och kompetenta planerare är inte lätta att hitta. Dessutom är det jordbrukaren som ska stå för planeringskostnaderna om inte stödansökan godkänns. I praktiken låter jordbrukarna göra planen enbart för stödansökan, för i planeringsskedet finns det inte någon säkerhet för att stödet erhålls. Det är fråga om en ond cirkel som områdesvis kan leda till en sådan situation att det inte görs ansökningar eftersom man inte vågar köpa planen. För många var ansvaret för den egna miljön en självklarhet och de flesta var också redo att satsa egen tid samt pengar på att anlägga en våtmark. Som regel hade det för de intervjuade jordbrukarna varit ett eget brinnande intresse som lett till anläggandet av våtmarken och många skulle i något skede ha anlagt en sådan oberoende av ett eventuellt stöd. Stödsystemet kan inte anses ha inverkat i avgörande grad på anläggandet av dessa våtmarker, trots att det sannolikt främjade det. Eftersom det nuvarande stödsystemet inte har lyckats skapa våtmarker i större utsträckning bör det ändras i en mera sporrande riktning om man önskar att det anläggs våtmarker i avsevärt större omfattning än för närvarande. Vill man utveckla det nuvarande stödsystemet borde stödbeloppet täcka åtminstone anläggningskostnaderna vartill det borde vara riskfritt för jordbrukaren att låta göra planerna. Sannolikt skulle det anläggas till antalet fler våtmarker om det för dem skulle skapas ett separat, från jordbruksstöden lösgjort inriktat finansieringssystem eller alternativt utvecklas ett avtalsförfarande för anläggande av våtmarker. I Jägaren l 1 l 2010 l 23 Marko Muuttola
• Heikki Mäkinen, Programdirektör, FD, PM. Päijät-Hämeen Vesijärvisäätiö, www.puhdasvesijärvi.fi l Foto: Marko Muuttola Päijänne-Tavastlands JCO:s Laitiala försökscenter, Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och de lokala jaktvårdsföreningarna har gått med i det s.k. Vesijärvisamarbetet i Lahtis, Hollola och Asikkala. Samarbetet stöder pluralistisk vattenvård. Samarbetet främjar också viltförvaltningens våtmarksprojekts utveckling. VÅTMARKSBOOM l Sjön Vesijärvi, som ligger där staden Lahtis och kommunerna Hollola och Asikkala möter varandra, är en av Finlands äldsta sjöar. Enligt vissa bedömningar har den uppstått för omkring 10 800 år sedan. Med sin 108 kvadratkilometer stora yta är Vesijärvi vårt lands 44:de största insjö. Sjöns avrinningsområde omfattar cirka 515 km2. Enligt den ekologiska klassificering av vattnets tillstånd som idag tillämpas har tillståndet i fjärden Kajaanselkä i norra delen av Vesijärvi klassificerats som gott. De övriga delarna av sjön har klassificerats som tillfredsställande. Värdet för sjöns rekreationsanvändning är med undantag för tidvis förekommande blågrönalger gott. S 24 l Jägaren l 1 l 2010 Initiativrika jägare och markägare kan åstadkomma fungerande våtmarkslösningar med små kostnader. Genom att bygga upp en bottentröskel av stenar kan våtmarker anläggas utan dyra kostnader för grävmaskinsarbete. Med den här metoden undviker man också det sedimentmaterial som lossnar vid grävarbetet och sedan småningom kommer ut i vattendraget. Särskilt i översvämningstider är det skäl att aktivt följa med vattenytans rörelser för att undvika jordbruks-, skogsbruks- och vägskador (brotrummor och motsvarande objekt). Vid behov kan bottentröskeln enkelt sänkas. mående sjöar. De första stegen för att rena Vesijärvi togs i slutet av 1970-talet då beslut om avfallsvattnet fattades som innebar att man upphörde med utsläppandet av avfallsvattnet i sjön. I slutet av 1980-talet verkställdes ett omfattande projekt för iståndsättande av Vesijärvi och under 1990-talet utvecklades tillståndet i Vesijärvi i gynnsam riktning. I början av 2000-talet försämrades dock tillståndet i sjön igen. Det andra Vesijärviprojektet startade 2002 med målet att under åren 2002­2006 bekämpa eutrofieringens olägenheter och säkerställa en krävande rekreationsanvändning i sjöns hela område. Försämringen i början av millenniet av millenniet i Vesijärvi väckte kommunerna och näringslivet i området till samarbete. Som en följd härav grundades Päijät-Hämeen Vesijärvisäätiö i oktober 2007. En eutrof fågelsjö Vesijärvi är en av landets bästa vattenväxtoch fågelsjöar. Bladvassen har erövrat två tredjedelar av sjöns strandlinje, i övrigt är växtligheten i sjöns norra och södra delar rätt olika. Även vattnets egenskaper i sjöns norra och södra delar skiljer sig från varandra. På Vesijärvis stränder finns också fem för skyddet av vattenfåglar inrättade naturskyddseller Naturaområden. Sjön är ur ornitologsynpunkt en av landets bästa. Vid sidan av skrattmåsarna, som under de senaste åren fått särskild uppmärksamhet, är exempelvis skäggdoppingen mycket vanlig på sjön. Särskilt bestånden av vissa större fåglar, som t.ex. knöl- och sångsvanar, gråhäger och rördrom samt kanada- och vitkindad gås ökar. Vesijärvi har dock bakom sig en över hundra år gammal föroreningshistoria. I medlet av 1970-talet släppte Lahtis stad och industrin i området fortfarande sitt helt eller bristfälligt renade avfallsvatten ut i Vesijärvesi, som då var en av landets allra sämst Bildning av nätverk lönar sig Vattenvårdens verksamhetsfält har förändrats i och med att samhället förändrats och blivit allt mångsidigare och mera dynamiskt. Ökad miljömedvetenhet och spridning på allt fler aktörer samt den gemensamma värdegrunden och spridningen av målen har lett till en situation där det behövs interaktion och JCO Laitiala försökscenters på 80-talet anlagda strandvåtmark i Pykälistö vid Vesijärvi hindrar det fasta materialet i avrinningsvattnen att föras ut i vattendraget. Videt och annat lövsly på de årligen förbuskade små häckningsholmarna utnyttjar närsalter som kommer i vattnet från avrinningsområdet ovanför. Åkrarnas skyddszoner förbättrar resultatet av vattendragets skydd. Till den häckande fågelfaunan på objektet hör utöver många sjöfågelarter också brun kärrhök och rördrom. Slåtter i vassen då och då håller vattenlederna fria och förbättrar sjöfåglarnas trivsel för inte tala om fiskbeståndet. Jägarna har såväl förmåga som vilja att sköta våtmarker.
• samarbete för att definiera brett accepterade målsättningar och verkställande av främjande åtgärder. Inom vattenvården med sina många mål att sammanjämka ­ naturmiljöns välbefinnande, vattnens rekreationsanvändningsmöjligheter, människans näringsverksamhets behov ­ har jakt- och viltvårdsorganisationerna en central plats. En framgångsrik skötsel av Vesijärvi förutsätter ett tätt och fungerande nätverk som ifråga om huvudlinjerna för verksamheten arbetar för samma mål. Sin egna givna plats i nätverket har såväl vattenområdenas delägarlag, näringslivet, forskningssamfundet och myndigheterna som olika organisationer och intressegrupper. Vesijärvistiftelsen har som mål att stärka detta nätverk genom att öka interaktionen mellan olika aktörer. Genom att öka umgänget ökar också förmågan och beredskapen att sköta saker tillsammans. Vi har redan observerat att samarbetet med Jägarnas centralorganisations Laitiala försökscenter samt Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt, som inleddes sommaren och hösten 2009, har utvecklats till en stark resurs. Samling kring samma bord har ökat förståelsen för tyndpunkterna i parternas verksamhet, lärt oss att hitta gemensamma intressen och dela know how som alla har nytta av. Vironoja-bäckens dalgång mellan sjöarna Vesijärvi och Matjärvi i Hollola väntar våren 2008 på anläggandet av en våtmark. På ena sidan odlingsområden som sluttar ner mot Vironoja, på andra sidan skog. Objektet finns på JCO Laitiala försökscenters försöks- och modellområde för viltvård. Objektet på bild 1 efter att en mångfaldsvåtmark anlagts på våren 2009. Planering MKJ Laitiala. Grävd, bottentröskel. Areal ca 3 ha. Lockade Vilthushållningen aktivt med Som ett betydelsefullt samarbetsobjekt har det inom Vesijärvi avrinningsområde hittats byggande och skötsel av våtmarker. Viltförvaltningen har en bred erfarenhet ända sedan 1970-talet av denna sektor. Jägarna har anlagt eller iståndsatt sammanlagt nästan 2 000 våtmarker under de senaste 30 åren. Med viltvårdande våtmarker har man tidigare närmast strävat till att konstruera låga små, med fördämningar eller grävning verkställda bassänger för vattenvilt. Ytterligare har man på åtgärd av viltfolket öppnat igenvuxna fågelsjöar och ­vikar med hjälp av vasslåtter. Jägarna förefaller sålunda att ha både förmåga och vilja att sköta våtmarker. Våtmarkerna bildar mångformade och mångdimensionella helheter. Utöver att våtmarkerna tjänar som livsmiljöer för ett stort antal djur- och växtarter har de också många andra viktiga uppgifter i ekosystemens funktion. På bottnen av våtmarkernna sedimenteras fast material och närsalter som följer med vattnet. Våtmarkernas växter utnyttjar igen näring som lösts i vattnet för sin tillväxt. Våtmarkerna fungerar sålunda som naturens egna vattenfilter och när de fungerar som bäst rengör de det genomströmmande vattnet. Dessutom kan de också fungera som vattenreservoarer och utjämna översvämningar. Första gången våtmarkerna var på tapeten i Finland som främjande åtgärder för vattenskyddet var så pass sent som på 1990-talet. Fr.o.m. slutet av det decenniet har man bl.a. under ledning av Finlands miljöcentral undersökt våtmarkernas verkningsmekanismer och effekt särskilt med tanke på minskning av jordbrukets näringsbelastning. Utöver vattenskyddssynpunkten beaktade man vid undersökningen också landskaps- och mångbrukssynpunkter. Närmast med hjälp av jordbrukets miljöstöd har man i hela landet anlagt några hundra våtmarker eller sedimenteringsbassänger. Av dessa är bara ett fåtal egentliga våtmarker. Enligt miljöförvaltningens beräkningar skulle hela landets behov av våtmarker uppgå till ett så pass otroligt antal som hela 45 000. Från ord till handlimg Med stöd av Vesijärvistiftelsens och Tavastlands miljöcentrals samfinansiering har det under 2009 färdigställts en generalplan för våtmarker och mångfald i naturen för Vesijärvi avrinningsområde. I planen identifierades ca 90 olika våtmarksobjekt. I den här siffran ingår alla redan befintliga objekt, erosionskorrigeringar och bottendammserier. Alla objekt är således inte nya våtmarker. 72 naturliga mångfaldsobjekt påträffades. Markägarnas inställning till anläggning av våtmarker har som regel varit positiv, men nivån för den finansieringskälla som ingår i jordbrukets miljöstöd, det s.k. ickeproduktiva investeringsstödet, har varit alldeles för låg för att stödet skulle motivera markägarna till åtgärder. Stödet kommer nu att höjas till nästan det tredubbla. Stödets höjning har haft goda grunder, för trenden har varit att sträva bort frän direkta stöd och övergå mera till utveckling av landsbygden och stöd av miljövård. Stiftelsen stöder anläggande av våtmarker då det finns uppenbara vattenvårdande grun- der för åtgärden, men inte av en eller annan orsak kan finansieras med jordbrukets miljöstöd. Vid utvärderingen av vattenskyddsnyttan och vid säkerställandet av planernas kvalitet stöder vi oss bl.a. på Finlands Miljöcentral. Vårt mål är att under de närmaste åren kunna anlägga ca 40­50 våtmarker eller sedimenteringsbassänger i området kring Vesijärvi. Utgångspunkten är vattenvård, men naturligtvis beaktar vi också andra synpunkter, som t.ex- viltvårds- och landskapsvärden. Synpunkterna behöver inte och ska ej heller vara motstridiga sinsemellan. Utöver den för vattnets ekologiska tillstånd eftersträvade nyttan kan objekten ha ett betydande tilläggsvärde också för jägare. Sjöfåglarnas och även andra organismers livsmiljöer ökar tack vare våtmarkerna. Det kan också tänkas att de nya objekten i någon mån erbjuder möjligheter att förskjuta en del av tyngdpunkten för sjöfågeljakten från stränderna av Vesijärvi till våtmarker som placeras i samband med vattendrag som rinner ut i Vesijärvi, där också bytet säkrare kan tas till vara. Anläggande av mångfaldsvåtmarker förutsätter mångsidig och yrkesskicklig planering. Planeringskunnandet är tillsvidare en relativt knapp resurs. Därför har Vesijärvistiftelsen med nöje tagit emot den hjälp, som Jägarnas centralorganisation har kunnat erbjuda på Laitiala när det gällt detaljerad planering av våtmarker och demonstrationer i Lahtistrakten. Samarbete som utgår från att sitta vid samma bord och utbyte av erfarenheter berikar såväl med viltvården som med vattenvården som utgångspunkt användningen och naturnyttan av de anlagda våtmarkerna. l rikligt med sjöfågel genast efter att ha blivit klar.Gräsänder, krickor, knipor, bläsänder, svanar. Breda skyddszoner på odlingarnas sida. Vesijärvifonden följer upp vattenkvaliteten nedströms. Jägaren l 1 l 2010 l 25
• Reima Laaja, viltvårdskonsulent, Satakunda jaktvårdsdistrikt Med hunden på jakt På hjortjakt med tax Tillbakablick på 1993: Reijo Orava "Drevet genljuder i granskogen. Den ståtliga vitsvanshjorten stannar och lyssnar på skallet från taxen som envist har hängt efter honom. Han har följt den välbekanta av vitsvansviltet upptrampade stigen och har inte lagt märke till gevärspipan som höjer sig bakom enrisbusken. Skottet brinner av och hjorten sjunker ner i mossan. Hunden Zappa som kommer till platsen efter ett par minuter är förvirrad. Hittills har de vitsvansdrev som Zappa sysslat med vid sidan av har- eller grytjakten lett till stränga disciplinära åtgärder av husse. Nu plötsligt samlas det upprymda rödmössor runt Zappa, som får beröm och vänliga klappar, t.o.m. av sin husse. Var nu bara dem till lags, vad de nu sen plötsligt har fått för sig." 26 l Jägaren l 1 l 2010
• l Zappa och hans husse, som fällde hjor- ten, har redan båda gått till sällare jaktmarker, men jakten på vitsvansvilt fortsätter och intresset för användning av drivande hund på klövdjursjakt ökar. Efter revisionen av jaktlagen 1993 blev användningen av drivande hund med en mankhöjd på under 28 cm vid drevjakt på hjortdjur tillåten. I praktiken var det bara taxar som tillåtna. På det finska fastlandet fanns det inte många drivande taxar. De användes vid rådjursjakt på Åland samt i någon mån vid harjakt i kustområdet. Hundmaterial hämtades från Åland, Sverige och Norge. Relativt snabbt utvecklades en egen rätt så kunnig hundstam i Finland. Vid testning av hundar inträffade en omvälvande reform 2002. Då utökades de vid taxarnas drevprov tillåtna drevarterna hare, räv och rådjur med dov -, vitsvans- och sikahjort. Vid samma tid började stammen av vitsvansvilt växa igen. De snölösa vintrarna gjorde att tiden var mogen för att vid sidan av den traditionella vaktjakten utveckla jaktformerna. Vitsvanshjorten använder flitigt sitt luktsinne, så vindriktningen ska kontrolleras innan passet bemannas. Bemanna pass där hjorten rör sig sakta I princip är hjortjakt med drivande hund enkel. Hunden kopplas lös. Den söker självständigt upp hjortens nattspår och beroende på hur gammalt spåret är avancerar den mer eller mindre ivrigt gläfsande, hunden väcker. Tack vare väckningen sätter drevet igång smidigt, hjorten rusar inte iväg i full fart. Passen har bemannats innan hunden släpps. Och sedan skjuts hjorten, antingen den som hunden driver eller något av de djur som väjer för drevet. Som regel kommer det drivna djuret några minuter före hunden. Under drevets gång stannar hjorten, lyssnar på hundens skall och undersöker samtidigt situationen i terrängen framför, vädrande och lyssnande. Hjortjakt med drivande hund kritiseras ofta för att det drivna djuret är omöjligt att skjuta i rörelse, det sker skadkjutningar och kött går till spillo. Alla som har skjutit en hjort i full fart vet vilken utmaning det är. Inte ens en gammal hjortjägares regel att vart tredje språng är lägre ger mycket tröst. På det här måste det göras en motfråga: varför ställa sig på pass på en plats där hjorten måste skjutas i fullt språng. Varför inte välja en plats där hjorten kommer sakta? På hjortjakterna kör man oftast med samma såtar som på älgjakterna. Såtens storlek är ofta densamma och passplatserna desamma. På älgjakten strävar man att placera passet så att sikten är god och skjutsektorn utan hinder. Tyvärr är det så att hjortarna tar sig över dylika platser med snabba språng. När hjortar rör sig inne i skogen under drevets gång följer de sina egna trygga stigar. Jägare som känner till var dessa stigar finns och går in i skogen ett tjugutal meter under vinden intill en dylik stig får skjuta djuret på nära håll och vanligen under sakta gång eller stående. Såtarna och passplatserna på hjortjakterna måste planeras med helt nya utgångspunkter. Och om man ännu kommer ihåg att det inte är nödvändigt att skjuta, åtminstone inte flera djur i samma hög, så lyckas man nog få byte på alldeles samma vis som vid vaktjakt. Ganska ofta ser man brister vid valet av passplats. Ofta står jägaren mitt ute på skogsbilvägen som en annan reklampelare istället för att han skulle backa ett par steg in i skydd av kantträden och gömma sin silhuett i trädens skugga. Att lyfta vapnet på en så här synlig plats får hjorten att tvärvända tillbaka i den riktning från vilken den kom och samtidigt bara bjuda på rumpstek. Vindriktningen ska kontrolleras innan passet bemannas. Vitsvanshjorten använder flitigt sitt luktsinne. En jägare som står på pass på fel sida av vinden får till sin förargelse konstatera att drevet troligen vänder just före det kommer till linjen. Efter skottet får läget lugna sig Efter skottet ska skytten låta läget lugna sig. Om hjorten faller på platsen är det under kontroll, men om djuret fortsätter sin vandring måste jägarna ta time out för att reda upp situationen. Efter en dylik händelse ska huvuduppmärksamheten fästas vid att ta fast hunden och koppla den. Skottets verkan och träfftecken ska undersökas i lugn och ro och eftersöket kan vid behov fortsätta med kopplad hund. Vid en bra träff påträffas hjorten efter några tiotal meter. För att förvissa sig om sämre träff eller bom kan passen vid behov flyttas till en ny plats. Efter att hunden släppts lös stannas den skadskjutna hjorten förr eller senare av hundens ståndskall medan djuret vid ett bomskott fortsätter som om ingenting hänt med hunden drivande efter sig. Under jakten är kommunikationen viktig. Om fällningar och händelseförlopp är det bra att informera alla deltagare i jakten. Det råder väldiga skillnader i VHF-telefonkultur mellan olika jaktlag. I en del av de jaktlag jag gästat har användningen telefonen varit saklig. Telefonen har utnyttjats av jaktledaren, hundföraren och vid behov t.ex. av jägare som haft viktig information om skottet som skjutits mot hjorten. Infon har löpt och aktiviteten har varit noggrann. I andra jaktlag har användningen av telefonen närmast varit kaotisk. Alla pratar och helst samtidigt och långa tirader. Ingen vet nånting om läget och den vanligaste infon som passerat via telefonen har varit pipanden och brus. Också det vore bra att komma ihåg, att frekvenserna är allmänna och att även andra än jägarna lyssnar på dem. Vattendragen, trafiken och de stora rovdjuren är risker i arbetet för jakthunden. Jägaren l 1 l 2010 l 27
• Karriären och livet väntar, ägarens förväntningar i topp. Drevet är slutfört, dags att vila en stund. Kolla inte bara telefonen utan också läget Som en myt cirkulerar den säkra uppgiften att köttet av en hjort som skjutits efter drev pga att djuret stressats skulle vara sämre än köttet av en hjort som skjutits vid vaktjakt. För egen del har jag inte kunnat konstatera någon skillnad i smaken på kött av hjort som skjutits efter drev och kött av hjort som skjutits vid vaktjakt. Gott har det alltid varit. De största bristerna i köttets kvalitet har däremot kunnat uppstå efter undermålig hantetring av fångsten. Vid nyttjande av en liten drivande hund är drevets fart som regel inte alltför hård, i allmänhet stannar den vid fem till sju km i timmen. Det drivna djuret har koll på läget och förflyttar sig lugnt undan framför drivande hunden. Visst finns det också snabba luftvittrande hundar, med dem höjs drevfarten till över tio kilometer i timmen. Vid snabba drev flyr det drivna djureet snabbt från såten och jaktlagets dag fördrivs vid elden medan hundföraren söker sin hund i grannkommunen. Användningen av en låg hund har också kritiserats för att ett tjockt snötäcke försvårar användningen av hunden. Faktum är dock att om det finns så mycket snö att det inte går att jaga med en låg hund bör man inte heller bedriva drevjakt på klövdjur. Teknikens utveckling har medfört många nya nyanser i jakten. Apparater och program som använts för uppföljningen av hundarna har under de senaste åren undergått en svindlande utveckling. De tidigare årens pipande radargrejer har bytts till positionsbestämningssatelliter och också jägarna på passet kan följa med hundarnas arbete i sina egna telefoner. Sökets omvandling till arbete med nattliga spår och drevets början kan ses direkt på telefonens display. Uppföljningen på displayen kan emellanåt vara så fängslande att djuren oförmärkt kan passera passkedjan. Emellanåt får man en känsla av att jaktens utmaningar på ett märkligt sätt minskar i takt med att tekniken utvecklas. Taxens drevhastighet är inte alltför hård, bara 5­7 km i timmen. Havrepåsen medför inte äganderätt En drivande hunds yrke är farligt. Trafiken, älvar och åar och de stora rovdjuren blir årligen vägs ände för många hundar. En av den drivande hundens viktigaste egenskaper är lydnad; den måste gå att koppla på kommando. Alla som har försökt fånga en olydig hund på kanten av en riksväg minns den händelsen evigt. Den lilla hundens för att inte tala om den rödrockade människans snurrande på vägslänten inverkar knappt alls på medbilisternas behov av att sakta farten. Hälsningen blir på sin höjd några internationella fingertecken. De halvfrusna vattendragen i början av vintern är också verkligt riskabla platser. Under den tid vattnen är öppna simmar både hjorten och hunden obehindrat över hindren. Isfria huvuddiken och isbelagda strandvatten är bedrägliga kombinationer för drivande hundar. I strömmande vatten hamnar hunden lätt under isen med ödesdigra följder. Ett av jaktens syften är att bjuda på upplevelser. Den känsla alla jägare upplever när den drivande hundens klingande skall vänder och börjar närma sig passet blir jägaren aldrig trött på. Jägaren väntar med dunkande puls och öron och ögon på helspänn på att få höra kvistar knaka och se skymten av viltet som närmar sig. Och vilken glädje när allt klaffar. Vi jägare är dock mästare i att hitta på allehanda egna regler och bestämmelser för att begränsa jakten. Jakten med hund har på en del håll upplevt dylika motgångar. Möjligheterna för unga jägare som inte deltar i älgjakten att bedriva hjortjakt har utan misskund begränsats. Nog ska det finnas utrymme och möjligheter för oss alla. Och bärandet av ett par havresäckar medför nog inte äganderätt till hjortarna. l 28 l Jägaren l 1 l 2010
• Fenix HP10 otsalamppu, 225 lumenia 59,90 Ruokintakaura (hukkakauravapaa) 40 kg KYSY LAVATARJOUSTA LAVATARJOUSTA AVAT VATA T TA (25säkkiä/1 0 (25säkkiä/1 000 kg) 12/säkki Lumikengät Atlas 8 159 Kinturinkuja 4, Riihimäki, Puh. 010 440 9410 Jägaren l 1 l 2010 l 29 www.erakontti.fi
• Karri Oikarinen, Tracker Oy Det blev inte "schack matt" för älgen... hundarnas ägare och alltså bestämde hur Trackerdetaljen skulle gå till. De övriga gubbarna fick nöja sig med lösenordet och kunde alltså följa med läget på sina egna mobiler. - Det är väldigt behändigt med separata lösenord för ägaren och de övriga. Det kan finnas hur många som helst som följer med hunden utan att det belastar navigatorn. Och alla betalar för sin egen mobil, förklarar Jukka. Det dröjde inte länge förrän Ipe började skälla. Hunden Mimmi hade satts igång på annat håll och gruppen befann sig nu enligt Hunter på tolv kilometers avstånd från Ipe. Det var ingen brådska i världen - hunden var uthållig och fick sköta sitt i lugn och ro. Tracker Hunter visade att Ipe skällde 50 till 70 skall i minuten. På kartan kunde vi se att Ipe var över på grannens sida och skällde. Arttu kollade med grannföreningen om tillstånd att skjuta. Det fick vi inte men nog tillstånd att stöta älgarna. Med Tracker Hunter som vägvisare lyckades Olli och Kari ta sig ovan vinden och nådde i rätt besvärlig terräng överraskande nära kon och kalven, under 70 meter. De båda älgarna satte iväg åt precis rätt håll. - Tack vare Hunter var det lätt att hitta till ståndskallet. När älgarna hade gett sig iväg återvände vi till bilen - också det med hjälp av Hunter. Jag hade märkt ut den som en fast punkt på kartan och Hunter visade vägen, förklarar Olli. JCO och Tracker Ab presenterar Du har väl redan en egen gratis Tracker Hunter? Se bruksanvisningarna på www.trackerhunter.fi ! garna och det blev en enkel manöver att gruppera om jägarna. Erkki och Jukka lyckades ta sig så nära älgarna som 180 meter innan kon och kalven bröt sig ut igen. Ipe gav inte tappt utan tog raskt upp jakten. Vid det här laget hade han skällt i fem timmar. Ipe följde älgarna i över två timmar. Allt emellanåt fick vi synkontakt med honom, men största delen av tiden fick vi följa med hans arbete på mobilerna. Jycken låg i tills O 30 l Jägaren l 1 l 2010 Terrängnavigatorn en mångsidig hjälp på jakten l Oktobermorgonen grydde, en kylig onsdagsmorgon när älggänget startade mot jaktmarkerna i Pyhäntä i norra Österbotten, nära gränsen till Savolax. Gruppen samlades i byn. Jaktledaren Arttu uppenbarade sig civilklädd. Jobbet hade lagt hinder i vägen så han skulle leda jakten på distans, i realtid på sin mobil. Olli var vice och skulle delta i jakten "på riktigt" tillsammans med Markus, Erkki, Jukka och Kari. Allihop hade en Tracker Hunter terrängnavigator i mobilen så de kunde följa med både sig själva och hundarna på displaykartan i realtid. Under bilresan hade gruppens tekniker Jukka ritat in gränserna för jaktområdet i sin Hunter och delade ut dem till gänget med laptoppen. Tack vare Trackers vädertjänst hade vi också koll på vädret - en bra jaktdag var utlovad. Tari och Ipe, som bägge två var grå norska och brukschampion, fick var sitt Tracker G400-band om halsen innan de satte igång med älgsöket. Banden var kopplade till tjänsten Tracker Live, vilket betyder att positionerna kan förmedlas i realtid som GPRS-data - snabbt och billigt. Det var Jukka som var Passet på rätt plats Samtidigt skällde Mimmi på sitt håll, men också hon befann sig på grannens sida. Arttu beslöt att Markus skulle ta hand om Mimmi medan de övriga koncentrerade sig på Ipe. Tari hade redan blivit infångad och placerad i bilen för att vila. Alla kunde på sin egen mobil se vartåt Ipe var på väg i älgarnas spår. Jycken ställde äl-
• han efter sju timmars slit fick upp ett präktigt ståndskall. Olli och Kari råkade befinna sig närmast och smög sig inpå. De övriga gubbarna placerades ut på lämpliga ställen i terrängen. Olli fick klart skjutfält på kalven, men hans Hunter visade att älgarna befann sig alldeles på gränsen för jaktområdet. - Jag tordes inte skjuta, för Huntern visade klart och tydligt att älgarna stod på gränsen. Det hade kunnat bli ett himla liv, funderade Olli som är en rutinerad älgjägare. Älgarna bröt sig ut igen och satte denna gång kurs rakt på Erkki som hade ställt sig vid skogsbilvägen. Han hann se en skymt av dem men kom aldrig till skott. - Jag såg direkt på Huntern när älgarna bröt sig ut, för Ipes position uppdaterades med fem sekunders mellanrum. Jag var beredd, men de gick min näsa förbi, kommenterade Erkki skrockande efter jakten. De två älgarna korsade bilvägen och därefter ån. Kommen så långt insåg Ipe att det var förnuftigast att avbryta jakten och återvända. Hunden fortsatte i ytterligare en timmes tid att följa gamla spår tills han i skymningen uppenbarade sig på vägen. Där stod Jukka, Kari och Olli och tog emot - tack vare Hunter visste de ju exakt var Ipe hade sin gång. - Det är en fantastisk upplevelse att kunna följa med jakten på distans när man kan se hur hundarna arbetar och karlarna smyger sig inom skotthåll, berättar Arttu. Det känns som om man själv vore med. På Huntern kunde man se att Mimmi och Markus var på stugan och eldade bastun. Alla var alltså välbehållna. Information skapar trygghet och tryggheten är en av de främsta orsakerna till att använda Tracker Hunter. I ett nödfall går det också att skicka ett SOS till kamraterna. När säkerhetsdetaljen är under kontroll så kan jaktlaget lugnt koncentrera sig på jagandet. Vilket grabbarna gjorde på denna jakt, även om älgarna den här gången kom undan. l Jägaren l 1 l 2010 l 31
• Finlands populäraste vapenskåp från Erätukku! För nska jägare och vapensamlare är det en hederssak att förvara vapen på ett lagenligt och tryggt sätt. Erätukkus vapenskåp är det säkraste sättet att förvara vapen! Otso 5 Fyller vapenlagskraven ­ Starkt kamlås -Stadig pansardörr -Inbrottssäkert gångjärnssystem ­ Mer utrymme, nya dörrfack -Förankringshål i botten och bakvägg -Vadderade vapenställ och interiör ­ Rum även för pistoler, långa vapen Mått: Höjd 1380 x bredd 350 x djup 300 mm. Vikt: tom 45 kg med vapen och tillbehör ca 80 kg Färg: grå Lås: nyckellås, 2 nycklar, kamlås Otso 16 R PRO · SIS-godkänt certifikat · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Tillverkad av kraftigt inbrottssäkert 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt mangan -specialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkäntsäkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bak vägg. · Bra utrymmen för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Uttagbar övre hylla för patroner och utrustning · Dörren med 5 st. rymliga förvaringsfack · 4 hållare för läskstänger i dörren AST END 229 339 Premium gold + LEVERANSKOSTNADER Otso 8 Fyller vapenlagskraven. Inbrottskyddad robust struktur. Starkt kamlås. Stadig pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Mer utrymme, nya dörrfack. Förankringshål i botten och bakvägg. Vadderade vapenställ och interiör. Rum även för extra långa vapen, kikarvapen och pistoler. Händigt dokument- och kartfack i dörren Mått: Höjd 1500 mm x bredd 500 mm x djup 370 mm Vikt: tom 152 kg. Färg: Grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås AST END Mått: Höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 mm. Vikt tom 75 kg, med vapen och tillbehör ca 125 kg. Färg grå. Nyckellås, 2 nycklar, kamlås. AST END 599 Rödbrun + LEVERANSKOSTNADER + LEVERANSKOSTNADER Tillgänglighet och leveranstider varierar butiksvis Extra mörk Klar Mörk st i Enda na! ker buti Stockolja Gun stock oil för vård av trästock, 75 ml JahtiJakt -stockolja är tillverkad speciellt för vård av vapenstockar. Det innehåller endast rena naturoljor samt en liten mängd silikon. Produkten skyddar stocken och förhindrar fukt att tränga in i stocken. Ytbehandlingen blir mörkare och djupare när man använder era lager av oljan. AST END 9 90 Färgalternativ: Klar Premium gold Rödbrun Mörk Extra mörk Priserna inkl. moms 22% : Samtal via det fasta telenätet kostar 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, Samtal via det mobila nätet 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/samtal Beställ utan besvär: www.eratukku. eller tel. 020 747 7000 Kundservice: Mån-Fre kl 9-17 Vanda · Esbo · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg Erätukku-butikerna: Erätukkus butiker är nu öppna också på söndagen kl 12-18!
• Vapenrengöringsmedel från Erätukku! Vapenputsserie för hagelgevär Plastfodral. Tredelad läskstång av aluminium, nylonborste, rengöringsspets för bly- och krutrester av metall med stålspiralspets och oljepensel. Kaliber: 12 16 20 Vapenputsserie för gevär Platsfodral. Tredelad läskstång av mässing, nylonborste, mässingborstspets för puts av bly- och krutrester och oljepensel. Kaliber: 7,62 .22 AST END + LEVERANSKOSTNADER 9 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 12 90 Vapenputsserie för hagelgevär putsserie och gevär Presentförpackning av trä. 3-delad läskstång (aluminium för hagelgevär, mässing för gevär),nylonborste, putsspets av metall för puts av bly- och krutrester (stålspiralspets för hagelgevär, mässingborste för gevär), oljeborste. Vapenputsserie för gevär, ryggsäcksmodell Kompakt putsserie. Lätt att ta med sig även på jakt. Tredelad läskstång av mässing, nylonborste för puts av bly- och krutrester, oljepensel. Kaliber: 7,62 .22 Kaliber: Gevär: 7,62 ja .22 Hagelgevär: 12, 16, 20 AST END + LEVERANSKOSTNADER 24 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 10 00 Erätukku betalar portot Beställningskupong Ja, jag beställer st Otso 5 till priset 229 /st, st Otso 16 R PRO till priset 599 /st, st 12 st 7,62 st 7,62 st 7,62 24,90 /st Beställarens underskrift Namn Jägaren 1/10 Adress E-postadress* Postnummer- och ort (Leveranskostnader tillsätts till leveransen) st Otso 8 till priset 339 /st 16 .22 .22 .22 20 Vapenputsserie, för hagelgevär 9,90 /st Vapenputsserie, för gevär 12,90 /st Vapenputsserie, ryggsäcksmodell 10,00 /st 12 16 20 Vapenputsserie ERÄTUKKU ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE (för under 18 år förmyndarens Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Telefonnummer
• Text och foto Eerikki Rundgren l teckning Jaakko Puuperä Med Eki på vandring U 34 l Jägaren l 1 l 2010 Extrema långfärder Vad är det som får folk att ge sig ut på långfärder som kan räcka i veckor eller till och med i månader? Våra förfäder kunde vara nödda och tvungna att göra sådana färder, men är det blott och bart en önskan om att få slippa vardagen som får nutida människor att ge sig ut på sådana expeditioner? Under järnåldern och långt in på medeltiden var mången tavastländsk jägare tvungen att tillbringa hela vintern i jaktmarker som låg långt borta från hemmet. Att tillbringa hela dagen med att skida från fälla till fälla var ett tungt arbete utan romantik eller glamour. Pälsarna lagrades i bodar vid pörtet där jägarna bodde och transporterades hem strax innan våren gjorde slut på skidföret. Jägarnas erämarker kunde ligga långt bortom fast bosättning. Det innebar ett enormt arbete att transportera skinnen till bosättning och vidare till försäljning. I Insjöfinland kunde jägarna använda sig av vattenvägar sedan sjöar och åar kastat sitt istäcke, men högre upp i landet var det skidor och pulka som gällde. I Yli-Lesti kan vi fortfarande skönja spåren efter ett högkvarter för jägare från Tavastland. Vid stranden av den ensliga sjön Vähä-Valvatti ligger det rader av mossbelupna stenar som sannolikt har tjänat som stenfot till bodar och pörten. Resterna av en ugn av staplade stenar avslöjar var det stått en anspråkslös rökbastu. Freden i Nöteborg slöts år 1323 och en gräns drogs upp mellan sveaväldet och Novgorod, men tavasterna respekterade ändå inte gränsen. Vitahavskarelarna betraktade inte gränsöverträdelserna med blida ögon utan brände de pörten och bodar som inkräktarna hade byggt öster om gränsen. "Svartbyggen" i stil med Vähä-Valvatti blev dock aldrig upptäckta av novgorodska härjare eftersom dessa färdades i båtar längs vattenvägar. Väl inne på 1500-talet hade konflikterna om erämarkerna drivits till sin spets och övergått i ett kroniskt krigstillstånd. Författaren Santeri Ivalo beskriver i romanen "Juho Vesainen" fejderna mellan öst och väst. Bondehövdingen Vesainen (som egentligen hette Pekka) från Kiminge ledde flera hämnd- och plundringståg till Vita havet och Ishavet.
• I likhet med så många andra bara måste jag varje år få komma ut på ett par längre färder. I vintras skidade hustrun och jag från Raja-Jooseppi via Jauru till Kiilopää. "Mikko hade kommit över ett par skidor, den vänstra lång och smal, fin att glida iväg på. Högerskidan kort och lätt att sparka av och kliva med." Så skriver författaren Kai Söderhjelm i boken Mikko i kungens tjänst som handlar om de svenska krigstågen till Vita havet och Ishavet i slutet av 1500-talet. Tågen innebar otroligt långa marscher genom ödemarker. Vesainens expedition till Ishavet var en helt otrolig prestation på skidor. Karlarna som juldagen 1589 brände ner klostret i Petsamo hade tillryggalagt ungefär 600 kilometer på skidor sedan starten i Kemi! Expeditionen led emellertid ett nederlag utanför murarna till staden Kola och och var därefter tvungna att anträda den mödosamma återfärden som ju var lika lång. Till fots till samma områden Trehundra år senare var det hungersnöden som drev finnarna till Ishavet. Svedjelandens svaga skördar och skogarna som tömts på villebråd kunde inte längre försörja den växande befolkningen på landsbygden. De återkommande nödåren på 1860-talet tvingade hela byar att bryta upp och söka sig till fiskevattnen vid Finnmarkens stränder. Barnen och tillhörigheterna packades ner i pulkor eller hästdragna slädar och de vuxna spände på sig skidorna. Många dukade under på färden men de som nådde fram lade grunden till den finska bosättningen vid Ishavet. De här finska svältflyktningarna kan mycket väl jämföras med de folkvandringar som under tidigare århundraden har strukit förbi oss. Nuförtiden är det knappast hämnden eller hungern som driver finländare att skidande ta sig över fjällen till andra sidan. Ändå finns det en gnista som får också dagens människor att ge sig ut på långa färder för att pröva sin uthållighet och terrängduglighet. Ibland kan orsaken vara att personen i fråga vill förkovra sina yrkeskunskaper med tanke på framtiden, lära sig och uppleva. "Oavsett om folk bara knallade över till grannbyn eller om de begav sig ända bort till Ishavet, så tog de sig fram på egna ben. Det som var möjligt förr, är självfallet möjligt även i dag." Så här beskriver Jouni Laaksonen på sin hemsida sin och kamraten Markus Rasks intryck av Millenniumskidningen för tio år sedan. De två kamraterna var nybakta naturguider som letade efter inspiration och publicitet inför yrkeskarriären. Skidfärden började i Nellim den första november 1999 och slutade i Kilpisjärvi den fjärde januari 2000. Under hundramilafärden fick grabbarna uppleva både den nordliga naturens bistra sidor och storslagna skönhet. Markus Rask bor nuförtiden i Kolari och guidar sina kunder i Yllästerrängen. Jouni Laaksonen har slagit sig ner i Kuhmo, där han tjänar sitt levebröd som friluftsredaktör och vetenskapsförfattare. Millenniumskidningen tjänade sitt syfte och blev till den första etappen på grabbarnas alltjämt pågående långfärd. Varje år deltar mellan 100 och 200 personer i fallskärmsjägargillets glaciärkurs. På Kebnekaise ges kursdeltagarna sådana kunskaper och färdigheter att de kan fungera i ett replag tillsammans med andra som har fått samma utbildning. Också på andra håll i världen har friluftsintresserade fått upp ögonen för möjligheterna att göra långa vinterfärder i den finska terrängen. På bilden gör sig en belgisk grupp klar för avfärd från Tuiskukurustugan med kurs på Luirojärvi. Excelsior ­ allt högre Vid samma tider som herrarna Rask och Laaksonen skidade hände det saker också på annat håll. Några år tidigare hade en grupp finska fallskärmsjägare korsat Grönland och vid millennieskiftet spikades målet att år 2010 ha nått världstoppen inom krävande långfärder och vara experter på området. Bara sex år senare skrev en expedition bestående av medlemmar i fallskärmsjägargillet finsk polarfararhistoria genom att skida En orsak till att folk söker det extrema kan vara en önskan att få kunskap, men starka drivkrafter är självfallet också ärelystnad samt ren och skär äventyrslust. Jägaren l 1 l 2010 l 35
• År 1592 brände ett uppbåd vitahavskarelare de fiskebodar som folk från Torneå hade byggt vid sjön Jerisjärvi. Dagens fiskebodar, som fortsättningsvis är i bruk, är byggda under 1700-, 1800och 1900-talet. Kemiöniemi är ett betydelsefullt minnesmärke över det hävdvunna nyttjandet av lappländska utmarker. I Fallskärmsjägargillets expedition nådde den geografiska nordpolen den 29 april 2006. Under den två månader långa färden skidade de finska polarfararna 800 kilometer. Under färdens gång måste de utan tillgång till hjälp utifrån forcera bälten av packis, korsa öppet vatten och överleva i minus 40°C kyla. Var och en av expeditionens sju deltagare drog en pulka som under den första etappen vägde långt över etthundra kilo. Färden framskred plågsamt långsamt med dagsetapper på några futtiga kilometer. Mot slutet blev tidtabellen stramare och de sista dagarna räknades nästan varje minut. Grabbarna skidade så gott som nonstop. Före de finska fallskärmsjägarna hade inte fler än 32 personer klarat av bravaden. Kari Poppis Suomela har skildrat den här enastående prestationen på skidor i sin utomordentliga bok "Pohjoisnapa ­ jäinen haaste". Suomelas flytande och lediga text och de strålande bilderna lyfter boken till en klassiker bland reseskildringar. I 36 l Jägaren l 1 l 2010 Foto Kari Poppis Suomela till den geografiska nordpolen. Expeditionen varade i nästan två månader och satte mer än en gång medlemmarnas motivation och uthållighet på prov. Men när det gällde visste varje man att han obetingat kunde lita på sina kamrater. Inför långskidningen till Nordpolen hade gänget gjort flera krävande expeditioner till arktiska områden. Det fanns ett kamratskap som sträckte sig flera år tillbaka i tiden och som sporrade och hjälpte grabbarna att föra den gemensamma drömmen i mål. Det långsiktiga arbetet som vårdar fjärrpatrullernas minne och traditioner har lett till imponerande resultat också på annat håll. I fjol gjorde gillemedlemmar en expedition till världens högsta berg, Mount Everest, och gruppen nådde toppen på sitt andra försök. Först ställdes den finska flaggan på den geografiska nordpolen och därefter på världens tak! Vad får folk att ställa upp sådana mål för sig själva som bara en handfull personer tidigare har kunnat uppnå? En orsak till att folk söker det extrema kan vara en önskan att få kunskap, men starka drivkrafter är självfallet också ärelystnad samt ren och skär äventyrslust. Man vill bevisa för sig själv och för andra att man är karl nog till prestationer som ligger på gränsen för den mänskliga förmågan. Krävande långfärder innebär en stor tillfredsställelse för vandraren själv, men också glädje för publiken som följer med expeditionen. Finländarna förstår att sätta värde på sina landsmäns prestationer och vara stolta över dem. Dessutom är det ju så, att de som utsätter sig själva för tuffa utmaningar får erfarenheter som blir till väldig stor nytta för andra som planerar egna krävande långfärder. Upptäcktsresande med smak för äventyr kan känna sig alldeles särskilt belåtna om de lyckas inspirera en vanlig Svensson att rota fram skidorna. Att få så mycket vanligt folk som möjligt att ge sig ut på korta färder och träna kondisen är nämligen mycket viktigare än enskilda hjältars bedrifter på långfärdsfronten. G Här är esbobon Ari Leino på väg upp till toppen av Mount Everest. När Nordpolen väl var avklarad placerade fallskärmsjägarna Finlands flagga på toppen av världens högsta berg. Boktipset Foto Fallskärmsjägargillets Everestexpedition 2009.
• Ålandsnytt Älg jakten 2009 I Årets älgjakt gav ett resultat på 185 fällda älgar fördelat på 59 tjurar 45 kor och 81 kalvar vilket är en liten ökning från år 2008 då resultatet blev 182 älgar. Tilldelningen från jaktvårdsföreningarna var på totalt 272 älgar, så utnyttjandegraden var låg endast 68 procent. Fortfarande har det varit dåligt med kalv i markerna, i synnerhet på fasta Åland. Då tilldelningen av kalv var kring 50 % har detta lett till en relativt låg avskjutning i förhållande till den inventerade vinterstammen av älg. Men som vanligt är det skillnad på olika områden och i synnerhet Brändö, Kumlinge och Kökar har en stor älgstam, fast även där finns områden där andelen kalv är förhållandevis liten mot vad den borde vara. Vad gäller de älgobservationer som lämnats in så visar de på en ökning från ca 600 älgar år 2008 till dryga 660 älgar år 2009 så den allmänna uppfattningen är nog att älgstammen sakta fortsätter öka. RG Älgjakten 2009 Inventeringssiffror vintern 2008-2009 Fällda älgar år 2006-2008 Viltolyckor år 2009 I Under år 2009 anmäldes totalt 197 viltkollisioner till polisen, vilket är en minskning med 18 jämfört med året innan. Totalt inträffade 185 stycken rådjurskollisioner, 23 färre än föregående år. Det är första gången sedan 1980-talet som antalet rapporterade rådjurskollisioner är färre än 200. Antalet Älgkollisioner ökade däremot från sex till elva. Sju stycken av älgarna avled vid kollisionen medan resterande konstaterats ha klarat sig efter avslutat eftersök. En kollision med vitsvanshjort inträffade. MN Älgar 1971-2009 1971 4 1972 5 1973 7 1974 20 1975 38 1976 65 1977 93 1978 98 1979 112 1980 121 1981 126 1982 142 1983 226 1984 258 1985 245 1986 247 1987 235 1988 226 1989 236 1990 242 1991 215 1992 203 1993 197 1994 161 1995 183 1996 206 1997 231 1998 240 1999 239 2000 239 2001 237 2002 239 2003 225 2004 199 2005 161 2006 170 2007 163 2008 182 2009 185 Antal sökta älgar från jaktvårdsf. Beviljade älgar av landskapet 2009-2011 Jaktvårdsf. tilldeln. 2009 till jakträttsområdena Fällda älgar 2009 Kommun (älgvårdsområde) Antal jakträtts-omr. 9400 127*) 2 37 8000 46 3 7 10717 21 1 4 10700 51*) 2 24 5200 32 1 4 10500 64 1 1 12000 56 1 6 5400 80*) 1 33 2617 40 1 11 9000 73 1 7 4300 19 1 4 8250 24 3 7 1080 6 1 3 10250 39 2 5 6000 36*) 1 4 113 414 714 22 157 *) Ej inventerat, siffran är en uppskattning efter jakten Viltkollisioner Älg Vitsvanshjort Rådjur Summa 1975 0 0 18 18 1980 3 0 69 72 1985 4 0 145 149 1990 2 0 204 206 1991 7 0 227 234 1992 8 0 222 230 Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Saltvik Sottunga Sund Vårdö 25 3 3 12 4 0 3 30 11 6 4 4 1 5 6 117 60 6 7 40 4 5 7 46 21 11 5 9 4 7 9 241 80 15 14 37 13 25 23 76 22 37 12 21 5 14 20 414 80 24 16 38 12 25 22 63 22 38 12 21 4 18 20 415 75 15 14 32 12 25 22 62 22 32 10 14 4 14 20 373 75 24 16 38 12 25 22 63 22 38 12 16 4 18 20 405 150 39 30 70 24 50 44 125 44 70 22 30 8 32 40 778 54 12 14 25 8 20 16 46 14 20 8 12 3 8 12 272 14 4 2 5 2 2 3 10 4 5 2 3 0 1 2 59 10 0 1 5 1 3 2 9 3 4 1 2 1 1 2 45 19 3 3 12 1 7 3 15 7 1 3 2 1 1 3 81 1993 2 0 269 271 1994 4 0 234 238 1995 7 0 270 277 1996 4 0 272 276 1997 5 0 228 233 1998 8 0 236 244 1999 8 0 277 285 2000 11 0 286 297 2001 9 0 288 297 2002 9 1 329 339 2003 7 0 311 318 2004 4 0 275 279 Summa 43 7 6 22 4 12 8 34 14 10 6 7 2 3 7 185 2005 5 0 206 211 2006 6 1 239 246 Kalvar Vuxna Vuxna Totalt Totalt Totalt Areal Kalv Kalv Kalv Tjur Tjur Ko Ko 2007 10 0 207 217 2008 6 1 208 215 2009 11 1 185 197 Jägaren l 1 l 2010 l 37
• Anna-Liisa Toivonen, forskare, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jägarprofilen 2009 För åldersfördelningen på den totala jägarkåren ligger tyngdpunkten på avsevärt yngre åldersklasser än tyngdpunkten för de markägande jägarnas åldersfördelning (Diagram 2). Trots att den största åldersgruppen grovt sett finns mellan 50­60 år ansluter det sig hela tiden nya unga jägare till jägarkåren. Avläggandet av jägarexamen har ingen nedre åldersgräns. De yngsta jägarna är 10-åringar, men först från 15 års ålder får de bära vapen. Det har föreslagits att 18 år skulle vara allmän nedre åldersgräns för förvärv av skjutvapen. Idag kan 15-18-åringar beviljas tillstånd endast med vårdnadshavarens samtycke om sökanden annars uppfyller de krav som gäller innehavaren av ett förvärvärvstillstånd. Markerna, vapnen och hundarna ­ jaktegendomen mönstras 40 % av jägarna äger mark, 90 % ett eldvapen och en tredjedel en hund. Totalt äger jägarna 28 % av landets totala areal. Av dem som 2008 var upptagna i jägarregistret jagade 71 %. Av den här gruppen använde 83 % hagelgevär och 63 % studsare. Hundintresset lockar kvinnorna att bli jägare för av de hundägande jägarna är nästan var tionde kvinna, trots att kvinnorna utgör ca sex procent av alla jägare. Dessa uppgifter framgår av undersökningen Jägarprofilen, som genomfördes ifjol. l I enkätundersökningen Jägarprofilen ställdes frågor om till jakten knuten egendom: om marker, vapen, fångstredskap, hundar och uppfödda djur. Om jägare som besvarat enkäten hade lämnat någon punkt obesvarad, antog vi vid uträkningen av resultaten att jägaren ifråga inte ägde egendom av det slag som frågan gällde. Det innebär att uppskattningarna av de totala mängderna sannolikt åtminstone inte är överskattade. Jägarna har i genomsnitt 3­4 eldvapen. Jägare 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 Ålder 10 Jägare 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 I 0 Ålder 10 18 Markegendomen i de äldre jägarnas ägo Tyngdpunkten på åldersfördelningen för den markägande jägarkåren ligger på de stora åldersklasserna (Diagram 1). Mark ägs av 128 300 jägare, vilket utgör knappa 40 % av jägarkåren. I deras privata ägo är 9,6 miljoner hektar jaktmarker. Det motsvarar 28 % av landets totala areal. Därtill arrenderas en betydande areal privata marker för jakt. Många markägare som inte själva är jägare utarrenderar eller överlåter jakträtten på sina marker, främst till föreningar. Enligt av jaktlicensförvaltningen erhållna uppgifter uppgår den för älgjakt disponerade arealen i själva verket till 90 % av Finlands markareal. Såsom den totala jägarkåren anses här vara antalet jägare som enligt jägarregistret hade erlagt jaktvårdsavgift 2008. Året ifråga jagade över 70 % av dem. Antalet vapen är svårt att uppskatta I regeringens proposition till riksdagen (RP 106/2009) om lag om ändring av lagen om skjutvapen ges i de allmänna motiveringarna en uppskattning av antalet skjutvapen i Finland. Enligt den placerar sig Finland ifråga om antalet vapen i relation till invånarantalet i världstoppen efter USA, Jemen och Norge men före Tyskland och Sverige, där det t.ex. finns totalt ca 2 miljoner lovliga vapen. I motiveringarna förklaras att det stora antalet vapen såväl i Finland som i Sverige till en del beror på det stora jaktintresset. Tack vare det i vårt land verkställda nådeårsarrangemanget har antalet olagliga vapen minskat och dessa vapen har nu omfattats av tillståndssystemet. Hos oss härstammar de olovliga vapnen i stor utsträckning från krigstiden. Antalet olovliga vapen har uppskattats till 20 000­50 000. I slutet av 1992 gjordes uppskattningen att det fanns ca 2 miljoner lovliga skjutvapen i vårt land. I början av 2009 uppgick antalet enligt vapenregistret till 1 574 700 vapen. I relation till invånarantalet (5 325 600) finns det 30 skjutvapen per hundra invånare i vårt land. Hagelgeväret är jägarens brud Till jakten hör det helt naturligt ett jaktvapen. I den finländska jaktkulturen sitter hagelgemän kvinnor 26 34 42 50 58 66 74 82 90 18 26 34 42 50 58 66 74 82 90 Diagram 1. Åldersfördelning för de markägande jägarna. Diagram 2. Jägarnas åldersfördelning. 38 l Jägaren l 1 l 2010
• Den för älgjakt disponibla arealen utgör 90 % av Finlands markareal. en halv miljon fångstredskap. Jägare som använder fällor finns det mest av, uppskattningsvis 71 700. Saxar äger 32 800 jägare och snaror 16 400 jägare. Antalet jägare som äger fångstredskap är totalt drygt 80 000, vilket betyder att samma jägare eventuellt använder såväl fällor som saxar och kanske också snaror. De jägare som äger fångstredskap har i genomsnitt 7 sådana Hunden en viktig del av jaktkulturen Som annan på ett eller annat sätt till jakten knuten egendom kan man anse jakthundarna och uppfött vilt vara. I jägarnas hushåll finns det 158 100 hundar och antalet hundägare är 108 300. I dessa hushåll finns det i genomsnitt 1,5 hund. Andelen jägare som äger hund är bara en tredjedel av alla jägare. Hundintresset gör jägare av kvinnorna. Av hundägarna är en betydande del kvinnor. Mot att andelen kvinnor av alla jägare är 6,4 % är kvinnornas andel av hundägande jägare 9,4 %. Uppfödning är relativt sällsynt bland jägare. Endast knappa 2 900 jägare meddelade att de föder upp vilt. Av de uppfödda djuren är fasanen det allra vanligaste. Andra viltarter, som dock bara fått enstaka omnämnanden, var vaktel och vildsvin samt kanin, räv, and och mårdhund. Immateriell jaktegendom På jaktintresset används det pengar på många sätt och placeras också i annan egendom, t.ex. jaktstugor och transportmedel. tan 63 % också kulgevär. Kombivapen anPå viltvård sätts mycket arbete och på föreningsverksamhet tid, kurser och annan vände drygt 8 %. Jakt med jaktbåge bedrivs av 8 900 jä- möda. Som lön och motgåva till allt detta ger gare och de har i sin användning 10 900 jakten unika erfarenheter och naturuppleveljaktbågar. Därtill bedrivs fångst med över ser. Mängden och värdet av detta är svårt ­ om inte omöjligt ­ att mäta. Tabell 1. Av jägarkåren ägda eldvapen och vapnens ägoförhållanden. Alla jägare bedömer själva jaktintressets betydelse för dem själva. En fjärdedel av jägarna gör bedömningen att jaktens Hagelgevär 479 400 41,9 277 500 85,0 betydelse är ytterst Gevär (räfflat 360 900 31,6 200 500 61,4 viktig. Över hälften kulvapen) av alla jägare ansåg Min. gevär 168 700 14,7 142 000 43,5 att jakten var mycket Pistol 98 200 8,6 66 000 20,2 viktig eller viktig. l Reijo Orava väret bäst. Största delen av jägarna, dvs över 80 % använder hagelgevär när de jagar. I jämförelse med studsaren är skillnaden klar. Visst finns det många som använder kulgevär också, över 60 % av jägarna. Användarna av kombivapen utgör bara drygt 8 %. Jakt med jaktbåge är mycket sällsynt; endast en procent av dem som jagar använder jaktbåge. Jägarnas vapenegendom Nästan 90 % av jägarna har ett eller flera eldvapen. Per jägare finns det i genomsnitt 3,5 eldvapen. Största delen av jägarnas över 1,1 miljoner vapen är hagelgevär och studsare (Tabell 1). Alla dessa vapen används inte nödvändigtvis för jakt, för drygt hälften av alla jägare sysslar också aktivt med skytte och en del av vapnen är sannolikt samlarföremål. Av de 231 200 jägare som jagade 2008 använde närmare 83 % hagelgevär och näs- jägare som äger vapen Kombivapen Drilling Sammanlagt 31 400 5 200 1 143 800 2,7 0,5 29 200 4 700 292 000 % av jägarna % av eldvapnen eldvapen 9,0 1,4 89,4 Jägaren l 1 l 2010 l 39
• Text och bilder Erkki Kauppi "KANINPATRONER" - ger mera säkerhet och tystare knallar I 40 l Jägaren l 1 l 2010 "På den gamla goda tiden" var miniatyrgeväret ofta standardbössan för många som jagade fågel och småvilt. Både geväret och patronerna var överkomliga i pris jämfört med centralantända patroner. Bara kulan visste var den tog så trillade fågeln vackert i backen. På grund av dåliga träffar åstadkom jägarna tyvärr ändå en väldig mängd skadskjutningar och fåglarna hamnade i gapet på räven. I 1962 års jaktlag blev det därför uttryckligen förbjudet att jaga med miniatyrgevär. Nu är gevärstypen tillbaka på scenen igen - tack vare vildkaninen! ninen till rena landsplågan i huvudstadsregionen. Kaninerna förökar sig på kaniners vis och åstadkommer allt värre skador på träd och i parker. Vilket ledde till att man hösten 2009 inledde beredning av ändringar för jakten på vildkanin och därmed också av kraven på vapnen. l I den nya jaktlagen och förordningen från 1993 är det tillåtet att jaga vissa smådjur med miniatyrgevär. Redan då kände lagen till vildkaninen trots att arten knappt alls förekom i vårt land. Vildkaninen var inte upptagen i någon vapenklass utan jakten var tillåten med ett vapen där kulans rörelseenergi vid pipmynningen uppgick till minst 150 joule. Vilket innebar att ett miniatyrgevär räcker till. Kaninproblematiken och ammunitionen Att flytta kaninen tillbaka till kategorin vilt som får jagas med vapen av klass noll skulle inte lösa problemet. I nollklassen är kravet på kulans rörelseenergi en historia som inte saknar komplikationer. För en normal miniatyrgevärskula på 2,6 gram skulle det krävas en utgångshastighet på 340 m/s, det vill säga strax över ljudets hastighet. Knallen är rätt hård och går inte nämnvärt att dämpa med en ljuddämpare. Jakten på kaniner äger i hög grad rum med specialtillstånd i bebyggda områden och knallarna ställer till med besvär och obehag. Många patrontillverkare har subsonisk hålspetsammunition i sitt sortiment. Om hålet i kulans spets är tillräckligt stort svampar kulan upp sig vid träff och effekten blir klart större än med en litet snabbare solid kula. Inget av de här alternativen uppfyller ändå energikravet på 150 joule vid mynningen. Hastighetskravet på minst 340 m/s är problematiskt också på andra sätt. När kulan flyger nära ljudets hastighet, med transsonisk hastighet som det också kallas, förändras de ballistiska egenskaperna på ett oberäkneligt sätt. Vilket i sin tur kan ställa till det för träffsäkerheten. Det fanns på marknaden två fabrikat med tunga kulor, Lapua Scoremax och den mexikanska Aguila Sniper SubSonic. Scoremaxkulan vägde 3,1 gram och gav i underljudsfart 154 joule. Kulan var solid och svampade alltså inte upp sig vid träff. Träffsäkerheten visade sig vara bra och genomträngningen litet väl god. Tyvärr har den här patronen gått till historien och tillverkas inte längre. Aguila har en 22 Short hylsa och en överlång kula som väger 60 grains eller 4,1 gram. Kulan är emellertid så lång att den inte uppnår fullständig Energikravet höjdes År 2001 infördes emellertid en ändring i jaktförordningen enligt vilken vildkaninen hänfördes till klass ett. Det här betydde att kanin fick skjutas med ett vapen där kulans energi på etthundra meters håll uppgår till minst 200 joule. Förordningen av år 1993 placerade vildkaninen i den normala hagelgruppen, det vill säga minst kaliber 20. De nya reglerna innebar kraftigare knallar och fara för rikoschetterande kulor. Visserligen har det också använts hagelgevär med ljuddämpare som med subsoniska patroner är rätt tysta. På planerat område krävs det att jägaren samarbetar med polisen och är synnerligen omsorgsfull vid valet av pass och skjutsektorer. Under åren som följde urartade vildka- Hagelpatroner. Kalibrerna från vänster 410, 12,0x75R, 32, 28, 20 och som jämförelse 12/76.
• stabilitet med ett normalt miniatyrgevär och under vinterförhållanden är träffbilden inget att skriva hem om. Den uppmätta kulhastigheten gav en energinivå som stannade under 150 joule. Med ljuddämpare och hålspetsammunition går jakten nästan ljudlöst, men ändå med tillräcklig effekt. bara två millimeter. Idag finns det en identisk patron på marknaden, men på asken står det bara Schönebeck. För jämförelsens skull tog vi också Lapuas gamla Scoremax och Aguilas patron med tung kula med i testet. Vi testade också 22 Long med en lätt kula, men patronen fick en att undra om kulan överhuvudtaget lämnat pipan! Med ett miniatyrgevär av modell Sako Quad gjorde vi således ett snabbtest för att mäta kulhastigheterna och precisionen i träffbilderna. Med serier på bara fem skott blir det inga vetenskapliga resultat, men nog riktningsgivande. Med varje patrontyp sköt vi dessutom två skott mot en bunt våta tidningar för att se hur kulan beter sig och hur djupt den tränger in. Testet gjordes inomhus i värme, men vi kompletterade med en omgång utomhus i femton graders kyla. Den solida kulan trängde häpnadsväckande djupt in i bunten med våta tidningar - över 30 cm. En hålspetskula har emellertid en klart större effekt. När kulans spets öppnar sig och kulan svampar upp sig avger den på en kort sträcka mera energi till den omgivande kroppsvävnaden och åstadkommer en större sårkanal som hejdar djuret snabbare. En ny och intressant bekantskap i den här kategorin är en kantantänd 17 Mach 2. Den här patronen har en förlängd miniatyrgevärshylsa med en kula i kaliber 17 på 1,1 gram som är mantlad med plastspets. Efter ett pipbyte förvandlades vår Sako Quad från miniatyrgevär till studsare eftersom gällande vapenlag stadgar att ett miniatyrgevär skjuter enbart kantantända patroner av kaliber 22. Med både Hornady- och Remingtonpatronerna mätte vi upp hastigheter som överskred tabellvärdet 640 m/s med ett tiotal meter. Kulans bana är avsevärt flackare än för en snabb 22 LR-patron och vindkänsligheten mindre. Trots kulans låga vikt är effekten på småvilt god. Rörelseenergin vid pipmynningen är dryga 200 joule, vilket betyder att patronen räknas till klass noll. Förnuftet segrade Ändringen i jaktförordningen är daterad den 29 oktober 2009 och trädde i kraft den första januari i år. Nu har vildkaninen igen plockats bort från vapenklass 1 och flyttats ner till klass noll. Samtidigt ändrades också det allmänna skjutvapenkravet. Minimikravet på kulans anslagsenergi vid pipmynningen ska vara minst 100 joule mot tidigare 150 joule. Samtidigt ändrades kalibergränsen för hagelgevär. Vildkaninen flyttades till en finkalibrigare klass. Det här betyder att kanin får skjutas med ett hagelgevär som har en kaliber som understiger 20 men inte får vara mindre än 36. Kaliber 36 som beteckning är en aning främmande, men den begränsar minsta godkända kaliber till 410. Den något större kalibern det modifierade militärgeväret 12x75R har uppfyller också kraven. För kulvapnens del innebär förändringen i jaktlagen att man får skjuta vildkanin med miniatyrgevär och subsoniska patroner. Med ljuddämpare och hålspetsammunition går jakten nästan ljudlöst, men ändå med tillräcklig effekt. Med en bra dämpare minskar mynningsknallen till en tiondel och i bästa fall till en tjugondel av "originalknallen". Ett praktiskt test För att göra ett praktiskt test gjorde vi ett svep genom vapenhandlarna i trakten och inhandlade ett urval 22LR subsonic, det vill säga underljudspatroner för miniatyrgevär. Vi fick tag på följande fabrikat med hålspets: CCI, ELEY, Lapua-Schönebeck, Magtech och Winchester. Remington och italienska Fiocchi tillverkar även de patroner av den här typen. Tidigare hade Lapua en underljudspatron med ett mer än fem millimeter djupt hål i nosen på kulan som vägde 2,36 gram. Med den här ammunitionen hände det sig ändå allt emellanåt att en skarpare smäll anmälde att den patronen varit laddad för överljudsfart. I det här fallet, liksom med så många andra patronfabrikat, stod det ingenting om kulvikten eller hastigheten på asken. Litet senare tog Lapua i samarbete med Schönebeck fram en kula som hade en hålspets på Patron CCI Subs HP ELEY Subs HP Schöneb. SS HP Magtech SS HP Winch. SS HP Scoremax Aguila Kula Hålsp Hålsp Hålsp Hålsp Hålsp Solid Solid Kulans vikt g 2,59 2,59 2,59 2,59 2,59 3,10 3,89 Hastig het m/s 329 311 318 310 312 317 270 ELEY Winchester Lapua-Schönebeck Magtech CCI Till vänster Hornady 17 Mach 3, i mitten 22 Stinger, till höger 22 LR. Energi J 40 125 131 124 126 156 142 Träff +20 °C 15 21 16 33 27 10 31 Träff -15 °C 24 28 19 40 22 26 212 Inträng ning cm 12 10-11 10 11 9-11 35 Tystare knallar, mera säkerhet Det är helt klart att den nya jaktförordningen gör det lättare att jaga vildkanin samtidigt som olägenheterna minskar. Säkerheten för omgivningen blir bättre eftersom jägaren kan använda lättare hagelladdningar. Hålspetskulor och kulor med plastspets är inte alls lika rikoschettbenägna som solida kulor. I en internationell jämförelse ligger vi nu i stort sett samma på samma nivå beträffande kravet på rörelseenergi som i andra länder där man jagar vilt av storleksordningen vildkanin. l Ändringen av förordningen, med vilken kravet på energi vid pipans mynning för vapen i den s.k. nollklassen sänktes till 100 joule gäller givetvis för alla arter för vilka det tidigare kravet på energi var 150 joule, dvs ringduvan, alla sjöfåglar med undantag för gässen, alla hönsfåglar med undantag för tjädern och orren osv. Det är dock skäl att komma ihåg att det fortfarande inte är tillåtet att skjuta skogshare och fälthare med miniatyrgevär i nollklassen, trots att vildkaninen nu finns i denna klass! Jägaren l 1 l 2010 l 41
• Mari Pohja-Mykrä, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Hanteringen av stora rovdjurskonflikter bjuder på nya instrument Konflikter och stora rovdjur går i armkrok. En av förutsättningarna för människors och stora rovdjurs samlevnad är att ha hanteringen av olika problemsituationer under kontroll. Inom Jägarnas centralorganisation har man under 2009 antagit utmaningen och sökt nya instrument för hanteringen av storarovdjurskonflikter. l Våra stora landrovdjur björnen, järven, lodjuret och vargen lever vid sidan av människan och den här samlevnaden är full av människornas motstridiga attityder gentemot de stora rovdjurens närvaro i sina utbredningsområden. I Norra Karelen och Kajanaland har man redan i ett drygt decennium varit tvungen att anpassa sig till de stora rovdjurens närvaro medan man igen i den västligaste delen av landet först under de senaste åren blivit ordentligt medveten om de stora rovdjurens återinflyttning. De konflikter de stora rovdjuren orsakar är dock till sin natur likadana oberoende av landsända: vargen är man rädd för och t.o.m. hatar, för det ökade antalet lodjur är man orolig, björnen känner man sympati för trots de skador de orsakar för husdjurens del och järven lägger man just inte märke till förutom i renskötselområdet. Den skarpaste kritiken riktas mot den nationella politiken för de stora rovdjuren. Man upplever att den om den misslyckas leder till en okontrollerad tillväxt för stammarna av stora rovdjur. Det här ökar medborgarnas oro, farhågor och i värsta fall t.o.m. fientlighet mot tjänstemännen inom viltsektorn. östra riksgränsen till västkusten. De stora rovdjuren orsakar också skador på husdjur och förluster av jakthundar. Också tätortsrovdjurens och rovdjurskrockarnas eftervård kräver såväl färdighet att hantera konflikter som att hålla öppna möten för invånare i områden där man bekymrar sig för rovdjurssituationen. ­ I och med att antalet stora rovdjur har ökat har det dykt upp ett behov av utbildning av en ny typ. Det räcker inte mera med att vi lär oss scheman för hur man ska fungera för att komma från punkt A till punkt B. Det är väsentligt att förstå orsaken till medborgarnas rädsla och problematiska inställning till de stora rovdjuren. Och utöver den insikten måste vi hitta instrument för hanteringen av storarovdjurskonflikterna. Tidigare har det inte funnits utbud av utbildning som handlat om hur konfliktsituationer uppstår och om att få dem under kontroll. Men det har redan länge funnits ett stort behov av en sådan utbildning, konstaterar Pohja-Mykrä. Som mål för den planerade konfliktutbildningen har det utöver förståelse för den process som leder till att konfliktsituationer uppstår ställts möjligheter för deltagarna att få stöd av varandra genom jämförelse av erfarenheter. Det här grundar sig på att deltagarna förmodas ha upplevt likartade situationer i sina arbeten och har nytta av att dela med sig av reella erfarenheter. Vid den här V 42 l Jägaren l 1 l 2010 Ny typ av utbildning för nya behov Enligt planerare Mari Pohja-Mykrä, som arbetar med utbildningsprojektet för storarovdjurskonflikter, möter jaktsektorns funktionärer och frivilligarbetare fortlöpande situationer där det uppstår konflikter kring de stora rovdjuren. Medborgarna kan vara rädda för sin egen och sina barns del efter att ha sett ett stort rovdjur eller spåren av det och behovet av skolskjutsar väcker diskussion i många kommuner allt från den Det är väsentligt att förstå orsaken till medborgarnas rädsla och problematiska inställning till de stora rovdjuren.
• nya typen av utbildning lösgör man sig från traditionella inlärningsmetoder och fördjupar sig med hjälp av diskussioner, grupparbeten och rollspel i utveckling av vid konfliktsituationer nödvändiga färdigheter i interaktion. SRVA-kommittén meddelar: Inom ramen för provutbildningen prövades gränserna I november 2009 genomfördes en tvådagars försöksutbildning med hjälp av krafter inom viltsektorn. Det var ett viktigt riktgivande försök för planeringen av konfliktutbildningen. Utbildaren Petri Luostarinen från Spring House Oy genomförde den på förhand planerade försöksutbildningen. Luostarinen har sedan tidigare erfarenhet som utbildare av kommunikationsfärdigheter och situationer i förändring men nu förestod en tidigare inte upplevd djupdykning i de stora rovdjurens värld. ­ Den här två dagar långa kursen kring temat stora rovdjur var garanterat ett tillfälle med nya lärdomar i vardera riktningen, alltså också från kursdeltagarnas håll till utbildaren. Ett så här sakkunnigt och intressant gäng har ju hur mycket historier som helst om stora rovdjur och konflikterna kring dem, konstaterar Luostarinen. Utvecklandet av färdigheterna för konflikthantering är trots den utmanande referensramen närmast en fråga om utveckling av de grundläggande färdigheterna i interaktion. ­Med färdigheter i interaktion och den vägen ömsesidig förståelse mellan människor kommer man redan långt. Samma lagbundenheter gäller för växelverkan mellan människor oberoende av det egentliga för handen varande problemet," funderar Luostarinen. Under försöksutbilningen fick viltsektorns sakkunniga fördjupa sig i teori med hjälp av rollspel. Deltagarna fick bl.a. lägga manken till i konfliktsituationer ansikte mot ansikte och simulera möten för allmänheten. Via diskussioner och grupparbeten lyfte man också fram i arbetet upplevda konfliktsituationer. Försöksutbildningens behållning vad gäller den egentliga utbildningsstommens klarläggande var obestridlig när man utgående från erhållen respons förbättrade den kommande utbildningen så att den svarar bättre mot jaktsektorns behov. I provutbildningen deltog också Svenska Österbottens jvd:s viltvårdskonsulent Stefan Pellas. Han deltog 2008 i en motsvarande konfliktutbildning som arrangerades i Sverige och fanns nu på första parkett för att följa med hur man lyckats med den finska utbildningen. ­ Utbildning av det här slaget är verkligt viktig. Och intressant. Utbildningen ger vägkost för orkandet i jobbet och det är trevligt att byta tankar med kolleger som möter likadana besvärliga situationer i sitt arbete. Trots att utbildningen kretsar kring de stora rovdjuren kan lärdomarna tillämpas också på hanteringen av andra konfliktsituationer. I vårt distrikt uppstår det oftast konfliktsituationer kring sälfrågorna, funderar Pellas. l Björnarna har gått i ide ­ SRVA-organisationen vakar Avtalssituationen öppen När projektet Stora rovdjur i tätorter genomfördes vintern 2008­2009 konstaterades ett behov av att harmonisera avtalssituationen mellan jaktvårdsföreningarna och häraden (polisinrättningarna) och man började arbeta på ett modellavtal, vars ordalydelse har finslipats på bred front.. Så gott som alla parter har varit eniga om att jaktvårdsföreningarna inte ska behöva erlägga avgifter för djurkroppar som till en del duger till människoföda. Nuvarande lagstiftning möjliggör dock inte överlåtelse av statens egendom utan penningersättning till jaktvårdsföreningen eller spårarna. På jord- och skogsbruksministeriet är man medveten om problematiken med avgifterna men det krävs en ändring av jaktlagen för att göra situationen klarare. Tillsvidare fortsätter SRVA-verksamheten enligt villkoren i tidigare avtal. SRVA-aktörernas försäkringsskydd Eftersöket av krockdjur och övrig SRVA-verksamhet är också för hjortdjurens del handräckning som ska ges polisen och sker med fullmakt av denna. Eventuella skador som sker i samband med organiserat eftersök, fördrivning eller avlivande av djur på uppdrag av myndighet ersätts av den gruppförsäkring för jägare som ingår i jaktvårdsavgiften. Med Ömsesidiga försäkringsbolaget Tapiola har avtalats om villkor som ingår i försäkringsavtalet och ger dem som deltar i SRVA-verksamhet skydd för skador som orsakas av skjutvapen och drabbar såväl dem själva som andra som deltar verksamheten. Försäkringen är i kraft i och med att spåraren har betalat jaktvårdsavgiften. Begäran om handräckning ska komma antingen från nödcentralen eller polisen. Härvid har myndigheterna kännedom om det inträffade. Försäkringen täcker även andra än skjutvapenolyckor som drabbar SRVA-aktörer i terrängen under utförandet av uppdrag. Försäkring av hundar i SRVA-arbete I gruppföräkringen för jägare ingår också olycksfallsförsäkring för jakthund. Försäkrad är hund som ägs av person som inlöst giltigt jaktkort eller av familjemedlem som bor i samma hushåll som denna person när hunden på uppdrag av polisen eller nödcentralen används för organiserat eftersök och avlivande av skadat djur. Försäkringen ersätter hundens värde vid tidpunkten för skadefallet då hunden till följd av skadefallet dör eller skadas så illa att den enligt veterinärens ordinataion måste avlivas. Ersättning betalas för vårdkostnader som förorsakats av undersökningen och vården av olycksfallet. Partiell ersättning betalas också för förlusten av hundens bruksegenskap. Försäkringen är dock subsidiär i förhållande till en eventuell separat hundförsäkring för hunden. Största delen av för jakt använda hundar är de facto försäkrade på åtgärd av hundföraren redan innan deltagandet i handräckningsverksamheten. Jägaren l 1 l 2010 l 43
• Text: Jaakko Kolmonen l Foto: J. R. Kokkineni l Teckningar: Stan Shingler Från skott till tallrik Hare Jakten på hare inleds i början av september och pågår ett halvt år. Hare ­ såsom även övrigt vilt vi jagar i naturen ­ borde jagas under den tid deras tillgång på föda är god. Då är köttet saftigt och smaken mild. Det innebär för t.ex. björnens del att nalles kött smakar bäst av allt viltkött just före han inleder sin vinterdvala. Björnen har ju då under ett par månaders tid i huvudsak livnärt sig på bär, säd och honung. l På motsvarande sätt smakar harens kött bäst i slutet av hösten. Vid den tiden har ju jössarna mumsat på morötter och annat gott som också människan tycker om. Under vinterns lopp börjar harens kött få mera viltsmak då födan alltmer domineras av bark och barrträdsgrönt. den sker med skinnet kvar. Då varken torkar eller fördärvas köttet. Granriset i bukhålan gör att denna hålls fräsch. Haren täcks med en luftig plastpåse och hängs upp i ett kylrum med jämn temperatur för att möras i 3­7 dygn. Skogsharen ska hänga längre än fältharen. Särskilt äldre skogsharars kött är mera torrt och har mycket bindväv. Ordentligt hängmörat och småkokat får man ändå både välsmakande och möra rätter av köttet. Det är viktigt att den kniv du använder är verkligt vass. Om du sticker haren eller öppnar bukhålan med en slö kniv lossnar det lätt en massa hår som klibbar sig fast på köttet. De hör inte ihop med matlagningen och är svåra att få bort från den fuktiga köttytan. Att flå hare Om skinnet rivs upp får du plocka hundratals hårstrån från köttets yta. På varje kvadratmillimeter av pälsen har haren över hundra hårstrån. Arbeta med en vass kniv och var tålmodig. Styckning av haren Det är en god idé att öva sig i styckning av älg genom att stycka hare. Om du kan stycka en hare så kan du också stycka en älg. Allting är ju relativt. Att stycka med ben har varit det vanliga sättet genom tiderna. Lösgör bogarna. Kapa ryggdelen i 2­6 delar. Många skär också bort revbenen nära ryggraden samtidigt med bukväggen. Skär isär låren från varandra. På stora harar brukar man också dela benen och bogarna i två delar. Urbenad styckning av hare blev vanlig först på 1990-talet. Av benen kan man koka en god såsfond och köttet kan tillagas snabbare med saftigt resultat antingen i panna eller inbakat. Även färsrätter på hare har blivit vanligare. Urbenad styckning av hare lämpar sig bra som övning för styckning av älgkroppar. Musklerna är helt desamma, men givetvis mindre på haren. Till dessa styckningstips återkommer vi i september i samband med styckning av älg. Grytfärdiga i frysen Hare lönar det sig att frysa så grytfärdig som möjligt. Ännu för 10 år sedan lades haren ofta i frysen med hull och hår. Metoden är dock inte bra för det håriga skinnet fördröjer frysprocessen och tar mycket utrymme. P Att flå hare Teckning 1. Bryt av framtassarna vid lederna. Teckning 2. teckningen visar. Jäkta inte med skottet Ur kockens synpunkt är den sämsta skottsituationen att haren skjuts från kortare håll än 10 meter och bakifrån. Då förstörs de värdefulla stekarna. Minst skada uppstår om avståndet är över 20 meter och skottet träffar från sidan. Stickningen ska utföras genast efter fällningen. Då kan blodet fås bort så noggrant som möjligt och haren kan passas snyggt och oblodigt. Därtill hålls djuret fräschare under hängningen, vilket igen innebär att det hålls i gott skick i frysen och får en ren smak vid tillredningen. Töm urinblåsan Passningen börjar med tömningen av urinblåsan genast efter att haren fällts så att det inte går så här: Jag blev en gång erbjuden en hare som låg i en plastpåse. Jag öppnade påsen och emot mig slog en varm och unken lukt av urin. Jag vägrade att ta emot haren, som hade hängt i påsen över tre timmar. Den dög inte mera till föda. Lyft innan haren passas upp framdelen och pressa över blåsans plats med pumpande rörelser nedåt. Blåsan töms då den naturliga vägen. Om blåsan går sönder förstör innehållet köttets yta och köttet får en smak som påminner om fördärvat ättiksinlagt kött. Tyvärr får man alltför ofta harrätter med sådan smak. I samband med passningen tar många jägare vara på hjärtat, levern och njurarna. De här delarna uppskattar åtminstone hundarna mest. Hängning av hare Hängningen börjar genast efter passningen. In i bukhålan på den passade haren stoppas en lagom knippe granris varefter haren hängs upp under ett skuggigt träd för den tid jakten fortsätter. Hängning ostyckad passar för haren för Teckning 4. Drag skinnet av tassarna. Om skinnet rivs upp Teckning 3. Kapa svansen. måste du plocka hundratals hårstrån från köttets yta. Teckning 5. Ta ett stadigt grepp om kanten av skinnet och dra det över huvudet. Kapa halsen. Skär av skinnet runt tassen nedanom leden. Snitta upp skinnet såsom 44 l Jägaren l 1 l 2010
• Harstek Såsfond 1/2 l vatten 1/2 l lingonsaft 1 dl morötter i bitar Krossa harbenen till fem cm långa bitar. Lägg benbitarna, hinnorna och morotsbitarna i en kastrull. Såsfonden kan du också koka med vatten, men om du ersätter en del av vätskan med bärsaft får du en aromrikare fond. Täck benbitarna med vatten och saft. Låt till en början buljongen koka under lock i en dryg timme och därefter en halv timme utan lock. Om buljongen får kallna över natten och sedan värms upp följande dag får den mera smak. Sila buljongen och koka vid behov ihop den så att det återstår en halv liter. en skvätt rypsolja urbenade harstekar och -filéer svartpeppar halvgrovt vetemjöl en nypa salt Krydda stekarna genom att mala en aning svartpeppar över dem. Vänd köttet i mjölet. Värm upp en stekpanna av gjutjärn. Tillsätt en skvätt fett i pannan. Bryn köttet på alla sidor. Lyft över stekarna i en ugnsform och häll en cm såsfond i formen. Skydda Hare jämte benen styckad grytfärdig. Bildens nedre del visar en hel bog och ett helt bakben av hare. Hare borde jagas under den tid deras tillgång på föda är god. Då är köttet saftigt och smaken mild. Det lönar sig därför att lägga enbart köttet förpackat i en fryspåse i frysen. I folie förpackat kött fryser långsamt, eftersom man många gånger virar 5­8 lager folie kring köttet. En dylik långsam frysningsprocess försämrar köttets kvalitet. På benen kokad fond lönar det sig att frysa i flera portioner. Så här får man såsbuljong för flera tillfällen. Många jägare tillreder haren med detsamma till olika rätter och och fryser ner de färdiga rätterna Harkroppens värdedelar. Varje del har avbildats från båda sidorna. 1. ytterfiléer, 2. innerfiléer, 3. inre stekar, 4. yttre stekar och fransyska, 5. hörnstekar och 6. rostbiff 3. 2. 7. 4. 5. 6. 1. 6. 1. 2. 3. 4. 5. Jägaren l 1 l 2010 l 45
• F R I SI K T... ...tack vare Schmidt & Benders original FlashDot teknik stekarna med folie, lägg in dem i ugnen och stek dem i 200 grader så att de blir möra. Den uppskattade stektiden är omkring 20 minuter. Äldre fältharars stekar kan kräva upp till 40 minuter. Bekanta dig med stekarnas fiberstruktur och skär upp stekarna i skivor tvärs över fibrerna. Så här får du möra köttskivor att äta. Avred såsen 1/2 l såsfond 1/2 dl kornmjöl en skvätt vatten Koka upp såsfonden. Häll också stekarnas steksky i fonden. Blanda kornmjölet och häll över blandningen under vispning i den kokande fonden. Låt såsen småkoka under fem minuter. Morotspuré 1/2 l skivade morötter 4 dl vatten salt en grön ört Täck de skivade morötterna med vatten och koka dem i kring fem minuter. Ta bort hälften av morötterna. Koka resten mjuka och mosa dem med en stavmixer eller tryck dem genom en sil. Blanda in resten av skivorna i purén och krydda blandningen med salt och gröna örter. Traditionel rödpunkt avstängd, på förstoring 1.1 x på 50 m avstånd Original Schmidt & Bender rödpunkt avstängd, förstoring 1.1 x på 50 m avstånd FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt 1,5 - 6 x 42 Zenith Prislista 2010 6 x 42 6 x 42 7 x 50 7 x 50 8 x 56 8 x 56 8 x 56 8 x 56 10 x 42 1,1 - 4 x 24 1,1 - 4 x 24 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 3 - 12 x 42 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 4 - 16 x 50 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 1,1 - 4 x 20 1,5 - 6 x 20 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 4 - 16 x 42 4 - 16 x 50 4 - 16 x 50 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 Lisähintaan: Lisähintaan: Rp inkl moms euro HUN 560 Klassik 760 Klassik 940 Klassik rödpunkt 1295 HUN 600 Klassik 940 HUN rödpunkt 975 Klassik rödpunkt 1295 Klassik 795 Zenith 1120 Zenith FlashDot 1575 Klassik 995 Zenith 1180 Zenith FlashDot 1595 Klassik 1195 Klassik 1225 Zenith 1420 Zenith FlashDot 1795 Klassik 1225 Zenith 1420 Klassik rödpunkt 1575 Zenith FlashDot TESTVINNARE 1795 Varmint 1495 Field Target Parallax (luftgev) 2095 FT rödpunkt + Parallax (luftgev) 2420 PM ShortDot 1995 PM P3 FlashDot 1895 PM II 1790 PM II/P Parallax (*) 1995 PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) 2360 PM II 2265 PM II/P Parallax (*) 2070 PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) 2410 PM II/LP DT rödpunkt + Parallax 2595 PM II/LP-2 DT, hårkors på 2 bildplan 2695 PM II/P Parallax, hårkors på 1 bildplan 2270 PM II/P Parallax, hårkors på 2 bildplan 2270 Klassik & Zenith hårkors 8 & FD8 95 PM II (*) märkta DT double turn 160 Fler recept för harrätter hittar du i boken Suomen, Karjalan ja Petsamon riistaruoat och på adressen www.kokkikolmonen.com. Boken kan erhållas till extrapriset 29 euro på nämnda webbsajt. l De följande delarna av artikelserien Från skott till tallrik publiceras enligt följande: 2/2010 Bäverspecial 3/2010 Ejder och kricka 4/2010 Hönsfåglar i skogen 5/2010 Älg 6/2010 Hjortar Till måltiden kan harens egna läckerheter serveras. Riven ättiksrödbeta piggar upp smaknjutningen. Morotspurén är god också som kall. Häll ännu några droppar kallpressad rypsolja över salladerna. 3. 2. 1. 6. 5. 4. 7. Beställ vår NYA broschyr! Tillredda harstekar och ­filéer uppskurna på rätt sätt: Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 1. inre stek, 2. yttre stek, 3. fransyska, 4. rostbiff, 5. hörnstek, 6. innerfilé och 7. ytterfilé. Schwed_Anz_90x272_4c.indd 1 46 l Jägaren l 1 l 2010 11.01.10 15:07
• Aktuellt från ministeriet Bokslut för ett decennium Vid det nyligen timade årsskiftet skedde även ett decennieskifte. Vi är redan en rätt så god bit på väg in i det nya millenniet. Med tillfredsställelse kan jag notera att också jaktförvaltningen aktivt har följt med sin tid i sin verksamhet. Under det nu tilländagångna decenniet har jaktförvaltningen utvecklats till en modern förvaltare av viltet som naturresurs. Vi har inte somnat vid elden. Senaste årtionde var för jaktförvaltningen och jaktpolitiken ett decennium i tecknet av betydelsefulla förändringar. År 2005 färdigställdes förvaltningsplanen för vargstammen i Finland. Förvaltningsplanen utgjorde resultatet av en lång beredning som grundade sig på hearing av regionala intressegrupper och vanliga medborgare. Under senaste decennium färdigställdes på motsvarande sätt även förvaltningsplaner för bl.a. björnen, lodjuret, skogsrenen och rapphönan samt för havssälarna. Förvaltningsplanerna har visat sig vara ytterst viktiga publikationer i världen av idag, där jaktfrågorna inte mera är en sak för den egna byn eller ens för det egna landskapet utan det allt oftare är frågor som omspänner Europa eller rentav är globala. Under senaste decennium ställdes Finland två gånger inför EG-domstolen i jaktfrågor ­ första gången gällde frågan vårjakt på vissa sjöfåglar och andra gången jakt på varg. På grund av domslutet måste vårjakten i skärgården på ejder, knipa och t.ex. storskrake upphöra, men den hävdvunna traditionen fortsätter ännu för alfågelns del. Domslutet för vargjaktens del var i huvudsak friande. Kommissionens invändningar höll inte vid domstolsbehandlingen. Domen ledde inte till några större ändringar i jakten på varg eller andra stora rovdjur. De stora förändringarna hade vi varit tvungna att genomföra redan innan käromålet hade anhängiggjorts. Möjligheterna till jakt på stora rovdjur stramades till i början av decenniet i rätt hög grad just pga av den övervakningsprocess kommissionen inledde då. Det här ledde till att ministeriets fiske- och jaktavdelning höll på att kvävas av den mängd ansökningar om licens för att döda varg och andra stora rovdjur, som ankom från olika håll i landet. Handläggningstiderna blev allt längre och folks pina ökade. Eftersom EG-domstolens dom styrkte en modell som grundade sig på jaktvårdsdistriktens prövning av licenserna hade ministeriet möjlighet att överföra alla licensärenden som gällde jakt på stora rovdjur till jaktvårdsdistrikten. Det här har gjort hanteringen av problem som orsakats av stora rovdjur smidigare. Jaktvårdsdistrikten har axlat sitt ansvar på ett föredömligt sätt. Mot slutet av decenniet fortsatte förändringen inom jaktförvaltningen. Jaktkoncernen omfattar alla sammanslutningar som handhar vilt- och jaktfrågor, sköter dessa helhetsinriktat och förutseende samt arbetar under jord- och skogsbruksministeriets resultatstyrning. Att jaktvårdsdistriktens och JCO:s ordföranden har deltagit i detta arbete har varit av största vikt, för via dem har ministeriets resultatstyrning tillförts ett betydelsefullt tillskott praktiska och lokala kunskaper. Den senaste och ännu pågående förändringen är givetvis den som gäller jaktvårdsdistriktens och Jägarnas centralorganisations struktur. Målet är ju att fusionera dessa 16 separata organisationer till Finlands jaktcentral. Lyckas vi i detta ändringsarbete är jaktförvaltningen redo att möta följande decenniers utmaningar. Intressant i detta sammanhang är hur diskussionerna om en sammanslagning av jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet fortsätter före följande riksdagsval och framförallt efter detta. Fiske- och viltavdelningens mål är att viltfrågorna även efter en eventuell sammanslagning eller andra ändringar på ministerienivå får minst en satsning av nuvarande klass på centralförvaltningsnivå. Med samarbetet inom Viltkoncernen och sakkunskapen hos Finlands jaktcentral kommer jaktpolitiken att få sin röst hörd vid sidan av övriga politiska sektorer. Precis som för alla andra byggnaders del ska också en organisation ha en solid grund. Jaktförvaltningens grund ska också i framtiden bygga på jaktvårdsföreningarnas och jägarnas frivilligarbete. Just av denna orsak har man i de grupper som arbetat på grundandet av Finlands jaktcentral ägnat särskild omsorg åt frågan om relationen mellan den kommande Jaktcentralen och jaktvårdsföreningarna. En anslutning av jaktvårdsföreningarna till kommande Finlands jaktcentral som en del av denna skulle i praktiken innebära nedläggande av jaktvårdsföreningarna. I ingen händelse vill någon att detta ska ske. Väsentligt är att också jaktvårdsföreningarna förnyas och att de inte vid reformen blir en lös del av jaktförvaltningen, utan att relationen mellan föreningarna och Jaktcentralen även i fortsättningen är minst lika närstående som relationen mellan dem och jaktvårdsdistrikten är nu.. Jägaren l 1 l 2010 l 47 Konsultativ tjänsteman Sami Niemi
• Teksti: Tapio Sointu Det lönade sig att Jakt på lodjur för köttets skull har varit sällsynt. Av fällda lodjur utnyttjades i tiden endast pälsen. Många var också de lodjur som blev uppstoppade. Kött av lodjur är dock överraskande välsmakande. Därför lönar det sig att pröva på det när tillfälle erbjuds. domar och inlärda smakvanor inpräntas i minnet och därför kan servering av lodjursstek beröra matgästen illa. Uppfattningen att lodjuret är olämpligt som föda har att göra med finländsk matkultur. Det, vilka bytesdjur upplevs som ätbara och vilka inte förändras med tiden och från kultur till kultur. pröva på lodjurskött Idag är fångsterna av lodjur sådana att I nyttjande av lodjurskött till matlagning har börjat intressera. Trots det har många jägare starka fördomar mot användning av lodjur som vilt. I exempelvis Estland har det hänt att gästerna blivit helt förvirrade när värden efter en delikat måltid berättat för dem att steken var lodjur. Köttet har smakat gott, men när man hörde vad råvaran var blev smaken skrämmande. Till rätten knutna för- Attityderna förändras långsamt För lodjurets del har känslorna stor betydelse. Lodjurets kulturella image formas av filmer och berättelser, där lodjuret uppträder som en klok och vild partner och i ingen händelse som mat på tallriken. De som i sin barndom upplevt användningen av slaktade husdjur och fåglar som föda kommer ihåg hur svårt det var att äta köttet av ett namngivet djur. De av lodjur orsakade skadorna har under de senaste tiderna ökat och därför har också antalet jaktlicenser för lodjur ökats. När en gång djur fälls så varför skulle inte köttet användas om det en gång kan tillredas till mat och utnyttjas på det viset? På det viset kan naturens gåvor hedras och samtidigt kan antalet djur som sysslar med skadegörelse begränsas med lämpligt avvägd jakt. Till den värsta sortens undervärdering av naturen hör att inte utnyttja bytesdjuret fullt ut. När ätbart kött hamnar i soptunnan är det fråga om undervärdering av och slöseri med naturens gåvor. 48 l Jägaren l 1 l 2010
• Hängningen viktig Rätt sätt att hantera viltet inleds så fort bytet nedlagts och fortsätter därefter med förvaring av kroppen mm. ända fram till matlagningen och serveringen. Av lodjurets kropp ska det alltid insändas provbitar till Livsmedelssäkerhetsverket Eviras trikinundersökning och först därefter kan behandlingen i köket inledas. För lodjurets del är hängmörning viktig. Om djuret fällts med hagelgevär förekommer det många blodiga och trasade ställen på kroppen, vilket påverkar köttets hållbarhet och hängningstid. Hängningsplatsen bör ha jämn fuktighet och en temperatur på mellan en och fem plusgrader. Ju närmare noll grader temperaturen är, dess längre kan kroppen få hänga. Som frusen möras inte lodjurskroppen. Eftersom fångsttiden hör till årets kallaste lönar det sig att beakta också detta vid behandlingen av fångsten. Trots att lodjuret är rätt litet, den behandlade kroppen drygt 12 kg, är principen för styckningen densamma som för andra djur. Stekar, filéer, bogar och sidor snittas lös på känt sätt. Blodiga ställen lönar det sig alltid att avlägsna, helst före hängningen. Dessutom lönar det sig att i samband med styckningen skära bort de ljusa smalare och bredare band av fett som finns på kroppen, eftersom djurets fett oftast inverkar på köttets smak. Lodjursköttet ska vara genomstekt Lodjurets kött är ljust till färgen och har en frisk och vanlig doft. Styckningen av lodjuret är lätt att utföra, också i hemmets kök. Lodjurets smidiga rörelser i naturen kan i köket ses som kraftiga stekar, ryggfiléer och bogar. Bogarna är bredare och benen i steken längre än djurets storlek i övrigt skulle förutsätta. I lodjursrätter skall köttet, inklusive filéerna, vara ordentligt genomstekta. För stekars och kalopsrätters del förbättrar genomstekningen den läckra smaken. För köttprodukter är användningen av marinader allmän nuförtiden, men för viltets del ­ också lodjurets ­ skulle jag lämna marinaderna därhän. Detsamma gäller kryddor som täcker smaken av vilt, som t.ex. alltför mycket enbär, chili, curry och viner. Däremot passar bekanta kryddor ­ såsom lök, morot, selleri, palsternacka, hela vit- och kryddpepparkorn, lagerblad, rosmarin och timjam ­ bra med lodjur. I ett matlagningsförsök tillredde jag grundrätter och försökte bibehålla den egna smaken hos en sällsynt råvara, lodjurskött. Köttet är överraskande gott och dessa recept kan enkelt ändras enligt egen smak. När det gäller köttfärsen är det helt möjligt att istället för köttbullar tillreda andra bekanta maträtter som t.ex. biffar, köttfärs och såser. n Lodjursstek 12­15 portioner 2 urbenade lodjursstekar, tillsammans ca 2 ½ kg 1 msk grovt havssalt 2 msk rypsolja fint salt och vitpeppar från kvarn 1 lök 1 morot en bit palsternacka och selleri 15 hela vitpepparkorn 15 hela kryddpepparkorn 5 lagerblad två rosmarin- och timjamkvistar 2 dl vatten lodjursben i bitar Snitta fram lederna i vardera ändan av benen i steken. Skär av senorna vid ledernas ända. Skrapa bort hinnorna på stekbenens ändar. Lösgör benen genom att vrida dem runt och för in grovt salt i hålen. Bryn stekarna i panna och gnid in några varv salt och vitpeppar ur kvarnen i stekarnas yta. Lägg stekarna och benbitarna i en ugnsform med kanter. Tillsätt vatten, kryddorna och de tärnade rotfrukterna. Sätt in formen i ugnen i till en början 200 grader. Sänk temperaturen när köttet och benen fått litet färg till 150 grader. Ös och vänd stekarna under stekningen. Tillsätt vid behov mera vatten. Genomstek ordentligt, ca 3­4 timmar. Pröva stekningsgraden genom att sticka in en gaffel i köttet och vrida om gaffeln. Om köttet är tillräckligt stekt bryts fibrerna lätt. Stekningen kan också utföras så att stekarna jämte benen och kryddorna flyttas över i en gryta eller kastrull, vatten tillsätts varefter de får småputtra som s.k. grytstek tills de är möra. Sila stekskyn och avred med vetemjöl som blandats i en skvätt vätska. Såsens smak kan göras mjukare med grädde eller starkare med brunsås (demi-glace eller viltfond). Som avrundare av smaken lämpar sig också rönnbärs- eller tranbärsgelé. Serveras med kokt mandelpotatis och rotfrukter, grönsallad, bärgelé och ättiksgurka. Lodjurskalops 8­10 portioner 1 ½ kg 4 msk 2 msk 10 15 5 2 2 benfri bog och högrev av lodjur rypsolja salt i mortel krossade vitpepparkorn hela kryddpepparkorn lagerblad finfördelade lökar tärnade morötter lodjursben som krossats i bitar vatten Tärna det benfria köttet i ca 2 cm stora bitar. Bryn köttet i panna och tillsätt kryddorna, lökarna och morötterna. Låt kryddorna dra i pannan tillsammans med köttet, häll sedan över pannans innehåll i en gryta eller kastrull. Tillsätt stekskyn och så mycket vatten att köttet och benbitarna täcks. Värm upp till kokpunkten och skeda bort skum som bildas. Låt sjuda sakta under lock på spisen ca 2­2 ½ timme. Avred mot slutet av småputtrandet med råg- och kornmjöl som rörts om i grädde, avsmaka. Du kan också låta köttet småputtra tills det är klart, lyfta det ur buljongen och avreda enbart buljongen och därefter lägga tillbaka köttet och benbitarna i den avredda och färdiga såsen just innan serveringen. Om du tillreder kalopsen på förhand t.ex. dagen innan är det senare alternativet bättre. Servera med kokt mandelpotatis eller i smör småkokad lökkryddad mandelpotatismos, mogna rotfrukter, grönsallad, rårörda lingon och ättiksgurka. Av lodjurets kropp ska det insändas provbitar till Evira för trikinundersökning innan kroppens behandling i köket kan inledas. Jägaren l 1 l 2010 l 49
• Lodjursköttbullar 8 portioner 1,2 kg benfri lägg, bog, nacke, sida och putsningsbitar av lodjur 1 lök 2 msk rypsolja 2 msk salt 12 i mortel krossade vitpepparkorn 12 i mortel krossade kryddpepparkorn 2 dl vatten 6 skivor fullkornsbröd (som färskt 175 g) 3 ägg Mal köttet två gånger. Lägg andra gången med den i rypsolja småkokade och avkylda löken och det i vattnet uppmjukade brödet. Tillsätt kryddorna och äggen. Blanda till en fast och jämn deg och tillsätt ännu efter behov kallt vatten (1­2 dl). Tillred en liten provbulle för att säkerställa smaken. Forma jämnstora köttbullar med dina i vatten eller olja fuktade hän- der och lägg dem på ett bakplåtspapper på en bakplåt. Stek köttbullarna i 225 graders ugnstemperatur tills de är ljusbruna och genomstekta (ca 10 min.). Sås: 8 dl 90 g 1 ½ dl 1 msk lodjursbuljong vetemjöl vispgrädde tranbärsgelé salt och vitpeppar från kvarn Skär filéerna tvärs över fibrerna till noisetter. Bulta dem mellan folie och krydda med salt och vitpeppar. Vänd noisetterna i vetemjöl just före stekningen, bryn dem i panna. Tillsätt buljong, grädde och småkoka tills noisetterna är stekta. Samtidigt reds såsen. Serveras med mandelpotatis och rotfrukter, grönsallad och bärgelé. Lodjursvorschmack 4 portioner 520 g stekt lodjurskött (från ben och restbitar som varit med stek och kalops) 1 stekt lök 80 g salt sik eller sillfilé 3 dl lodjursbuljong 1­2 vitlöksklyftor 1 tsk i mortel krossade grönpepparkorn vitpeppar från kvarn Sammanmal de stekta köttbitarna, löken och saltfisken. Lägg blandningen i en kastrull, tillsätt buljongen och kryddorna. Koka ca 10 minuter. Lägg vorschmacken i en smord ugnsform och stek i 220 graders ugnstemperatur i 20­30 minuter. Servera med kokt eller i ugn på bädd av grovt salt stekt mandelpotatis, rårörda lingon, ättiksgurka och ­rödbeta samt smetana eller crème fraiche. Värm upp buljongen och avred den med i grädde inblandat mjöl. Småkoka tills såsen blivit lagom tjock, krydda med salt, vitpeppar och bärgelé. Servera med kokt mandelpotatis och kokta rotfrukter, grönsallad, rårörda lingon, bärgelé och ättiksgurka. Lodjursnoisetter i viltsås 6­8 portioner Metsästä itsesi ylioppilaaksi! » luonto » metsästys » koirat » haasteet » seikkailu 1,1 kg hinnfria lodjursfiléer (2 yttre och 2 inre filéer) 2 tsk salt vitpeppar från kvarn 1 dl vetemjöl 50 g smör 2 msk rypsolja 2 dl lodjursbuljong 3 dl vispgrädde 3 msk rönnbärs- eller tranbärsgelé Trots att lodjuret är litet, den behandlade kroppen drygt 12 kg, är principen för styckningen densamma som för andra kroppar. Stekar, filéer, bogar och sidor snittas lös på känt sätt. Riistalukio www.riistalukio.info Hakeminen www.haenyt.fi 1.3.-19.3.2010 Kysy lisää: P 044 725 0657 · teemu.keranen@kpedu.fi . P 044 725 0654 · toni.kumpuvaara@kpedu.fi . 50 l Jägaren l 1 l 2010
• Ta r j o u k s e t v o i m a s s a K ä r k k ä i s e n m y y m ä l ö i s s ä j a v e r k k o k a u p a s s a 2 1. 1. - 15 . 2 . 2 010 t a i n i i n k a u a n k u i n t a v a r a a r i i t t ä ä Osta myös verkosta: www.karkkainen.com Scout DTC530V RIISTAKAMERA Pienikokoinen tehopakkaus 5 megapixelin tarkkuudella. Digitaalinen riistakamera maastovärityksellä ja infrapunasalamalla. Tarkkoja kuvia ja videoita myös pimeässä. Kamerassa vakiona kauko-ohjain esikatselutoiminnolla. Saatavilla Ylivieskan ja Lahden myymälöistä. 139 Peltonen METSÄSUKSET ERÄSITEILLÄ Nyt riittää puhdasta lunta. Leveä rentokärkinen eräsuksi pitopohjalla mahdollistaa liikkumisen paksussakin hangessa. Suosituin suksimallimme myös umpihankihiihtojen SM-kisoihin! - Suksissa kiinnitettyinä Kuusamo FinnGrip -eräsiteet. - Mitat 210cm270cm. Kun toimivuus ratkaisee, ei suksen merkistä tarvitse neuvotella. Keinusiteellä varustetut lumikengät nopealla pikakiinnityslukolla. Siteessä vakiona nousupiikit pitoon ja jyrkkiin rinteisiin. - Kantokahvallisessa kuljetuspussissa - Kantavuus: noin 60-120 kg. TSL 225 Rando Baltic LUMIKENGÄT 119 99 14 Sniper 3-12x56 ASEKIIKARI Kiikaritähtäin kyttäysjahtiin Suurennoskerroin säädettävä 3-9. - Objektiivi 56mm. - Kiikarissa on 30mm runkoputki. - Erä! Saatavilla Ylivieskan myymälästä. 90 Realstick Wood ERÄSAUVAT Kotimaiset eräsauvat isolla lumisommalla - Mitat 130cm-160cm 169 ,0 75 Lumikengillä pidemmälle upottavassa hangessa. - Ranskalaiset lumikengät nopealla "lumilauta"lukolla. - Säädettävä kengänkoko - Värit: harmaa ja punainen Eda Vosges LUMIKENGÄT 29 149 Perfect Line 65LBS METSÄSTYSJOUSI Taljajousi metsästyskäyttöön. - Vetovastus 65 paunaa - Yksittäislavat KETUN HENGARI JALKANARU 29 Pyytävä, helppokäyttöinen ketun jalkanaru. Helppo asentaa ja taidot vain kasvavat pyydettäessä. Mukana käyttöohjeet. Nordic Predator KETTUPILLI Kokeile ketunpyyntiä kätevän pillin avulla. Pillissä 4 eri äänivaihtoehtoa. Kestää pakkasta ja ääni kantaa kauas. Tutkitusti toimiva! 1390 Conibear 120 PYYNTIRAUTA - Jenkkiraudoilla minkit kuriin - Pyytävä, heti tappava vaihtoehto vahinkoeläimille LaFayette Micro-5 VHF-PUHELIN 159 Huolehdi metsästysaseittesi asianmukaisesta säilytyksestä. - Asekaappi jopa 8 aseelle! - Ovessa kolmipistelukitus - Piilosaranat - Piilotettu lukko - Upotettu kahva - Pohjassa kiinnityspisteet lattiaan - Materiaali: 1,2mm - Koko: 1397mm x 533mm x 254mm - Tilavuus: 166,4l - Paino: n. 30 kg. - Väri: mattamusta Sentry Safe ASEKAAPPI 229 279 Anar 47 MUSTA ASEKAAPPI Huippu suosittu asekaappi - Tukevaa tekoa 4 - 7 aseelle; - Vahvaa terästä; - Seinäkiinnitysmahdollisuus; - 5 vahvaa lukkotappia; - Turvasaranat; - Asetuki lakattua puuta; - Kork. 156cm, lev. 37cm, syv. 32cm; Paino 60kg Näyttävä asekaappi jopa 11 aseelle - Vahvaa terästä - Seinäkiinnitysmahdollisuus - 5 vahvaa lukkotappia - Turvasaranat Erillinen lukittava käsiase- / patruunalokero - Telineet ovessa - Asetuki lakattua puuta - Kork. 156 cm, lev. 53,5 cm, syv. 31,5 cm - Väri valkoinen Anar Deluxe 11 ASEKAAPPI Sniper Sharpshooter METSÄSTYSREPPU 49 Jahtireppu erämiehelle kaikilla herkuilla. - Erillinen paikka ampuma-aseelle, lisäksi lumihuppu myös aseenperälle - Muotoillut viilekkeet reiluilla säädöillä - Säädettävä kantojärjestelmä - Runsaasti taskutilaa - Lenkit irtoremmeille Maastoväritys Lafayette Micro 5 on kevyt ja pienikokoinen puhelin. Laitteen runko on metallirakenteinen. Lisäksi puhelin on varustettu suurella taustavalaistulla näytöllä ja mikä tärkeintä, laitteen kuuluvuus on erinomainen. Lafayette jatkaa jo aiemmista malleista tutuksi tullutta tinkimätöntä teknistä laatuvaatimustaan. Uusi Micro 5 on täysin vesi- ja pölytiivis metsästysradiopuhelin IP68-kotelointiluokan normien mukaisesti. Puhelin voidaan upottaa veteen 1 metrin syvyyteen 30 minuutiksi laitteen kärsimättä. Metallirunkonsa ja iskunkestävän etupaneelinsa ansiosta Micro 5 kestää kovaa käyttöä. Laatuantennien ja metallirungon avulla varmistetaan puolestaan pitkien yhteyksien pysyminen selkeinä vaativassakin maastossa. Kuiskaustoiminnon avulla voidaan kommunikoida riistaa häiritsemättä. Modulointitapa on FM ja kanavia on 40 - Taajuusalue on 67- 73 MHz - Lähetysteho 1/5 W - Laitteen käyttölämpötila on -20 °C - + 50 °C toiminta-aika isolla teholla yli 12 tuntia ja pienellä teholla jopa 26 tuntia. - Puhelimen mitat ovat 64 x 30 x98 mm. - Paino vain 175 g ja akku 65g - 3-tasoinen puheensalaus - 3 eri teho valintaa - MIL-testattu (tärinä ja pudotus) - IP68 (100% vesitiivis) - Kuiskaustoiminto - Akun säästömekanismi - Metallirunko - Suosikkivalikko tallennus mahdollisuus - Hätälähetystoiminto - Kompressori-toiminto - Tehdastakuu 3 vuotta. Pieni erä tarjoushintaan! Saatavilla Ylivieskan myymälästä. 299 Voit tilat a myös puhelimella tai sähköpostilla Tilaa soitta malla numer oon 0104303031 (Ark 9-16) Muina aikoin a lähetä tilaus myynt i@kar kkain en.com tai klikka a itsesi verkk okaup paan. se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com
• Teksti: Sauli Laaksonen, Antti Lavikainen ja Antti Oksanen, Elintarviketurvallisuusvirasto Evira M fyllda, blåsartade bildningar i inälvorna på hjortdjur och undrat vad det är för någonting. Under pågående jaktsäsong har vi särskilt ofta blivit kontaktade av älgjägare i Norra Karelen och nordöstra Österbotten. Sådana här blåsor förekommer i lungorna, levern, bukhinnan och musklerna. Blåsorna kan variera i storlek från några millimeter i musklerna till tio, tjugo centimeter i de inre organen. Inuti blåsorna finns infektiösa bandmasklarver, det vill säga larver som är i stånd att föra infektionen vidare. Larverna utnyttjar hjortdjur som mellanvärdar. Huvudvärd för de här parasiterna är köttätare som katt- och hunddjur samt björnar. Den mest kända parasiten som åstadkommer blåsor av det här slaget, det vill säga cystor, är älgens echinokock, alltså en bandmask, men vi känner med säkerhet till två andra bandmaskar som också kan stå bakom cystbildningarna. De fullvuxna bandmaskarna lever i tarmen på värddjuret. De saknar egentligt matsmältningssystem eftersom de tar upp näringen direkt från värden genom kroppsväggen. De parasiterar alltså på värdens föda. Fullbildade bandmaskar varierar i storlek från några millimeter till ett tjugotal meter. Den breda binnikemasken eller fiskbinnikemasken (Diphyllobothrium latum) torde vara den mest kända bandmasken. Den utnyttjar bland annat människan som huvudvärd och kan bli hela tjugo meter lång. Som namnet anger utnyttjar den fiskar som mellanvärdar. På grund av våra mattraditioner under tidigare århundraden, l Mer än en jägare har stött på vätske- Hjortdjur som mellanvärd för bandmask som inkluderade salt fisk i stora mängder, var det ännu för några årtionden sedan väldigt vanligt med binnikemask i tarmarna på folk. Men binnikemasken, som också har kallats vår nationalparasit, har med anledning av sitt liv och leverne även medvetet utnyttjats som ett skönhetsmedel bland fint folk. Parasiten tog hand om en betydande del av värdens inmundigade kalorier och hjälpte således honom eller henne att hålla koll på kilogrammen. Binnikemaskens era som nationalplågoris gick till ända när distriktshälsosyster Alli Vaittinen, i folkmun kallad Mask-Alli, på 1950-talet drog igång en storskalig och framgångsrik upplysningskampanj för att avhysa parasiten. Binnikemasken försvann emellertid inte helt och hållet från vårt land. Det förekommer fortsättningsvis larver i fiskar, vilket betyder att vi människor fortfarande kan bli infekterade genom att äta otillräckligt tillagad insjöfisk. Dessutom kan det förekomma binnikemask också hos andra däggdjur som äter fisk. Livscykeln kräver minst en mellanvärd Bandmaskarnas livscykel är komplicerad. Utöver huvudvärden behöver maskarna en eller flera mellanvärdar. Med hjälp av sina könsorgan producerar parasiterna en stor mängd ägg som släpps ut i huvudvärdens avföring. De mikroskopiskt små äggen förorenar mellanvärdens föda och hamnar i dennas tarmkanal. Där frigör sig larverna ur äggen, söker sig ut till mellanvärdens inre organ och utvecklas till smittsamma larver. Bandmaskens livscykel fullbordas när mellanvärden blir uppäten av den blivande huvudvärden, inklusive de infektiösa larverna. Dessa fäster sig i den nya huvudvärdens tarmkanal och utvecklas till könsmogna och äggproducerande bandmaskar. Hos de bandmaskar som utnyttjar växtätande huvudvärdar är det oftast snäckor och andra blötdjur som fungerar som mellanvärdar. Dessa står på huvudvärdens meny och hamnar genom födan i tarmkanalen. En poäng i sammanhanget är att växtätare som till exempel hjortdjur i sin tur kan fungera som mellanvärdar för bandmaskar som utnyttjar köttätare som huvudvärd. I det här fallet kan växtätaren bli infekterad direkt genom att äta växter som har blivit förorenade av rovdjurs avföring eller indirekt via andra mellanvärdar, som till exempel infekterade smådjur på växterna som den äter. Tre slags bandmaskar Hos hjortdjuren i vårt land förekommer cystor av minst tre olika bandmaskar. Det går relativt enkelt att skilja på parasiterna utifrån cystans utseende, storlek och placering. Den mest kända larvformen är älgens echinokock, Echinococcus granulosus, en såkallad hydatidcysta. Hos finska hjortdjur brukar blåsorna, det vill säga cystorna, sitta i lungorna. Cystor (cysticercus ta- Kontakta Evira om du upptäcker cystor i en hjortdjurskropp som du hanterar. 52 l Jägaren l 1 l 2010 randi) av bandmasken Teania krabbei är inte större än ett korn kokt fullkornsris. Här är det ett älghjärta som har blivit infekterat.
• Cystor (cysticercus tenuicollis) av parasiten Taenia hydatigena. Bild vänster visar en ungefär mandarinstor cysta som är fäst vid bukhinnan på en ren. Bild höger visar en ungefär plommonstor cysta på ytan av en lever. Bild vänster visar en samling nötstora echinokockcystor i en älglunga. Bild höger visar två apelsinstora echinokockcystor i en renlunga. När cystorna är så här många eller så här stora har de med all sannolikhet en negativ inverkan på hjortdjurets allmänna hälsotillstånd. Djuret försvagas och faller lättare offer för rovdjur. Cystans yta är ljus eller pärlgrå och inuti blåsan finns en grå och klar vätska som innehåller en stor mängd pyttesmå korn som glimmar när ljuset faller på dem. De här kornen är infektiösa larver. Storleken på observerade cystor har varierat mellan en nöt och nästan en grapefrukt. De cystor som har observerats hos älg har i regel varit mindre än cystorna hos ren. Den här parasiten har blivit ökänd för att den kan ta miste och göra en människa till mellanvärd. Den orsakar då likadana cystbildningar på människans inre organ. Det finns en annan parasit på köttätare, Taenia hydatigena, som orsakar snarlika blåsor. Den förekommer över stora delar av världen och cyststadiet går under det latinska namnet cysticercus tenuicollis. Blåsan sitter på ytan av något inre organ, oftast på levern, eller på bukhinnan. I typiska fall är cystan stor som ett plommon eller ett äpple och ser ut som en genomskinlig och tunnväggig påse med vätska i. Inuti cystan finns en enda smittsam bandmasklarv. En tredje bandmask som bildar cystblåsor hos hjortdjur är Taenia krabbei. Den här maskens cystor, kalllade cysticercus tarandi, avviker klart och tydligt från de två föregående vad beträffar placering och utseende. Favoritplaceringen är i muskulaturen. Cystorna kan till och med förekomma i hjärtmuskeln. Blåsorna är små, inte större än ett korn kokt fullkornsris, och genomskinliga. När cystorna förekommer i mindre mängder är det därför lätt hänt att de undgår upptäckt. Försvagar troligen värdens hälsa Det är inte klarlagt i hur hög grad de här bandmaskarna besvärar sina mellanvärdar. Omfattande bildningar av echinokockcystor i lungorna inverkar sannolikt hämmande på hjortdjur och gör dem mera utsatta för rovdjurs predation, vilket hjälper parasiten att fullborda sin livscykel. För människor kan echinokocker vara direkt farliga. Också i lindriga fall är de objudna gäster som kräver vård under en lång tid. Därför är det särskilt viktigt att bryta livscykeln när vägen går via hundars avföring. Däremot kan de här parasiterna inte infektera människor via hjortdjurskött. De två andra bandmaskarna som vi nämnde i det föregående, Taenia hydatigena och Taenia krabbei, infekterar inte människor och åstadkommer inte heller några större förändringar i den omgivande vävnaden hos hjortdjur. Sannolikt är de i det närmaste harmlösa för hjortdjur. Den senarenämnda kan emellertid, om den förekommer i stora mängder, göra det nödvändigt att kassera den infekterade älgkroppen. Hos sin huvudvärd som är ett rovdjur, kan Taenia krabbei växa till bortåt två meters längd medan Taenia hydatigena kan bli hela fem meter lång. Parasiter av den här storleksordningen kan påverka hälsan och välmåendet hos värddjuret, till exempel en jakthund. Echinokocken är däremot hos hunddjur en harmlös och bara några millimeter lång lilliput till bandmask. Bryt livscykeln! Bekämpningsåtgärder har kanske ingen större effekt på bandmaskarnas livscykel ute i naturen, men för människans och sällskapsdjurens hälsa och välbefinnande är det viktigt att bryta kretsloppet. Operationen att klippa av kretsloppet följer samma princip för alla tre bandmaskarna, nämligen att husse inte ger sin hund rått hjortdjurskött eller inälvor. Efter avslutad jaktsäsong ska hundarna genast ges en kur mot bandmask. Okända parasiter Vi känner rätt så bra till den echinokockart som förekommer i Finland och parasitens livscykel. För parasiterna Taenia hydatigena och Taenia krabbei kan däremot inte det samma sägas. Detaljerna i deras liv är höljda i dunkel och vi kan inte ens vara säkra på artbestämningen. Osäkerheten avspeglar sig också i det att vi använder de latinska namnen i brist på svenska. Genetiska undersökningar ger vid handen att Taenia krabbei som förekommer i vårt land möjligen kan vara en helt ny art. Artens livscykel är inte till alla delar känd. Inte heller känner vi till om det är vargen, räven eller kanhända björnen som utgör artens främsta huvudvärd i vårt land. Forskningsenheten för fisk- och vilthälsa vid Livsmedelssäkerhetsverket Evira har i samarbete med Haartmaninstitutet vid Helsingfors universitet och föreningen för renveterinärer (Poroeläinlääkärit ry) inlett en undersökning i syfte att avslöja de här parasiternas hemlighetsfulla livscykel. För att projektet ska lyckas är det absolut nödvändigt med hjälp av jägarna. Utan insatser av uppmärksamma jägare går nämligen "genjagarna" som pysslar på i sina forskarkammare miste om värdefullt forskningsmaterial. Vi ber därför att jägare som upptäcker cystor som passar in på beskrivningarna ovan i hjortdjurskroppar som de hanterar tar kontakt med Evira (veterinär Sauli Laaksonen, tfn 020 772 4905). l Jägaren l 1 l 2010 l 53
• KALLELSE möte. till jaktvårdsföreningens På mötet behandlas i reglementets 22 § nämnda frågor. Nu är det dags att påverka skötseln av jaktfrågorna! Den som vill påverka JCO:s verksamhet ska börja med att delta i sin jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Om den som har betalat jaktvårdsavgiften inte uppger annat räknas han som medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han bor. Den som har betalat jaktvårdsavgiften får bli medlem i en annan jaktvårdsförening om han har jakträtt eller ett skriftligt jakttillstånd för minst ett år inom den aktuella jaktvårdsföreningens verksamhetsområde. Medlemskapet har antecknats på kvittot på betald jaktvårdsavgift (jaktkortet) och gäller för ett jaktår i taget. Om en medlem i en förening inte kan närvara vid mötet kan han (eller hon) ge en annan medlem fullmakt att representera honom (henne). För detta finns en fullmakt på annan plats i det här numret av Jägaren. Fullmakten behöver inte bevittnas. För att mötet ska kunna konstatera att fullmaktsgivaren är medlem i den aktuella föreningen ska denna anteckna sitt jaktkortsnummer på fullmakten eller ge sitt jaktkort eller en kopia av jaktkortet till den som får fullmakten. Det har rått oklarhet om huruvida en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att representera föreningen vid jaktvårdsföreningens möte. Enligt stadgarna kan en medlem inte representera sin jaktförening utan var och en representerar bara sig själv och högst fem frånvarande medlemmar. Jaktvårdsföreningarnas årsmöten Södra Tavastland Padasjoki jvf 4.2.2010 kl 18.30 Kullasvuoriskolan, Padasjoki Asikkala jvf 8.2.2010 kl 18.30 Etelä-Päijänteen Osuuspankki, mötesrummet, Vääksy Hauho-Tuulos jvf 9.2.2010 kl 18.30 Hauhon Osuuspankki, klubbrummet, Hauho Jokilääni jvf 10.2.2010 kl 18.30 Ypäjän Osuuspankki, mötesrummet, Ypäjä Loppi jvf 11.2.2010 kl 18.30 Sportskyttecentret i Loppi Hattula-Kalvola jvf 15.2.2010 kl 18.30 Iittalaskolan, Hollaajantie 2, Iittala Janakkala jvf 16.2.2010 kl 18.30 Lounaskellari Emmi, Turenki Renko jvf 17.2.2010 kl 18.30 Tulinummi, Renko Lammi jvf 18.2.2010 kl 18.30 Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Lammi Urjala jvf 22.2.2010 kl 18.30 Urjalan Eräs stuga, Urjala Forssa-Tammela jvf 23.2.2010 kl 18.30 Kommunhuset i Tammela Hausjärvi-Riihimäki jvf 24.2.2010 kl 18.30 Erätalo, Kinturinkuja 4, Riihimäki Tavastehus jvf 25.2.2010 kl 18.30 Soldathemmet i Parolannummi, Vaakunasali, Parola Lahtisnejdens jvf 26.2.2010 kl 18.30 Hollolan hirvi, Aikkalantie 37, Hollola Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Forssa-Tammela och Lahtisnejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Södra Savolax Anttola jvf 2.2.2010 kl 19.00 Ollinmäki vingård, Anttola Puumala jvf 2.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, 52200 Puumala Enonkoski jvf 4.2.2010 kl 19.00 Kievari Enonhovi, Enonkoski Savonranta jvf 4.2.2010 kl 18.00 Gamla kommunhuset Hartola jvf 6.2.2010 kl 16.00 Gasthaus Koskenniemi, Hartola Heinolanejdens jvf 6.2.2010 kl 12.00 Hotell Kumpeli, Heinola Sysmä jvf 6.2.2010 kl 14.00 Restaurang Uoti, Sysmä Haukivuori jvf 9.2.2010 kl 19.00 Haukivuoren Riistamiehets stuga Virtasalmi jvf 9.2.2010 kl 18.00 Virtasalmen palvelupiste, Virastotie 3, 77330 Virtasalmi Sulkava jvf 10.2.2010 kl 19.00 Restaurang Muikkukukko, Sulkava Nyslott jvf 10.2.2010 kl 18.00 Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, 57200 Nyslott Juva jvf 11.2.2010 kl 18.00 Kommunens fullmäktigesal, Juva Ristiina jvf 11.2.2010 kl 19.30 Ristiinan Koulukeskus, Ristiina Jorois jvf 16.2.2010 kl 19.00 Hotell Joronjälki, 79600 Joroinen Rantasalmi jvf 16.2.2010 kl 18.00 Andelsbankens mötesrum, Rantasalmi Mäntyharju-Hirvensalmi jvf 17.2.2010 kl 18.00 Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52, Mäntyharju Pertunmaa jvf 17.2.2010 kl 19.00 Lunchkafé Soppanainen, Pertunmaa Kangasniemi jvf 18.2.2010 kl 18.00 Restaurang Hymykuoppa, 51200 Kangasniemi S:t Michelsnejdens jvf 18.2.2010 kl 19.30 Porrassalmen Eräveikots stuga, Valkolantie Jäppilä jvf 23.2.2010 kl 18.00 Jäppilä-huset, 77570 Jäppilä Pieksämäki jvf 23.2.2010 kl 19.00 Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksänmaa Kerimäki jvf 24.2.2010 kl 19.00 Hotell Herttua Punkaharju jvf 24.2.2010 kl 18.00 Fullmäktigesalen, Punkaharju Heinävesi jvf 25.2.2010 kl 18.00 Yläasteen koulukeskus, Heinävesi Kangaslampi jvf 25.2.2010 kl 19.00 Församlingssalen, Kangaslampi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Anttola, Puumala, Virtasalmi, Jorois, Rantasalmi, Pertunmaa, Kangasniemi, Ristiina, Jäppilä och Punkaharju jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Sotkamo jvf 22.2.2010 kl 18.00 Kainuun Osuusmeijeri, auditoriet, Salmelantie 6 Suomussalmi jvf 23.2.2010 kl 18.00 Hotell Scandic Kiannon Kuohut Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf 24.2.2010 kl 18.00 Ristijärvi, Keskuskoulu, Aholantie 22 Kuhmo jvf 25.2.2010 kl 18.00 Kuhmohuset, Pajakkasalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana jvf där granskningen börjar halvannan timme före mötet. Mellersta Finland Uurainen jvf 1.2.2010 kl 18.30 Uurainen, Teivaalan Tupa Ala-Keitele jvf 2.2.2010 kl 18.30 Äänekoski, mötesrummet Huippu, Torikatu 6 A 20 (3 vån ), 44100 Äänekoski Toivakka jvf 2.2.2010 kl 18.30 Toivakka, Församlingshemmet Jämsänejdens jvf 3.2.2010 kl 18.30 Jämsänkosken metsäoppilaitos Metsäkonekouluntie 14, 42300 JÄMSÄNKOSKI Pylkönmäki jvf 3.2.2010 kl 18.30 Pylkönmäki, andelsbankens mötesrum Saarijärvi jvf 4.2.2010 kl 18.30 Saarijärvi, stugan vid Pyssylä skjutbana Suolahti-Sumiainen jvf 4.2.2010 kl 18.30 Sumiainen, Tiitelä, mötesrummet Sumiaisraitti 17, 44280 SUMIAINEN Konnevesi jvf 8.2.2010 kl 18.30 Konnevesi, Kommunhuset Kannonkoski-Kivijärvi jvf 9.2.2010 kl 18.30 Kannonkoski, Piispala, 43300 Kannonkoski Kajanaland Vuolijoki jvf 15.2.2010 kl 18.00 Brandkårens föreläsningssal Kajana jvf 16.2.2010 kl 18.00 Kaukametsän opisto, auditoriet, Koskikatu 4 B, Kajana Paltamo jvf 17.2.2010 kl 18.00 Hakasuon koulu Puolanka jvf 18.2.2010 kl 18.00 Puolankajärven koulu, matsalen 54 l Jägaren l 1 l 2010
• Pihtipudas jvf 10.2.2010 kl 18.30 Pihtipudas, Jukola, Kirkkotie 2, 44800 PIHTIPUDAS Vanha-Korpilahti jvf 10.2.2010 kl 18.30 Korpilahti, Församlingshemmet, Kirkonmäentie 1, 41800 Korpilahti Jyväskylänejdens jvf 11.2.2010 kl 18.30 Vesanka, Vesala kurs- och lägercentrum, 41940 VESANKA Karstula-Kyyjärvi jvf 15.2.2010 kl 18.30 Karstula, högstadiet, auditoriet, Koulutie 13, 43500 KARSTULA Kinnula jvf 15.2.2010 kl 18.30 Kinnula, församlingshemmet Hankasalmi jvf 16.2.2010 kl 18.30 Hankasalmi, Kirkonkylän koulu, högstadiet Koulutie 14, 41520 Hankasalmi Multia jvf 16.2.2010 kl 18.30 Multia, andelsbankens klubbrum Viitasaari jvf 17.2.2010 kl 18.30 Viitasaari, ungdomsgården, Haapaniementie 52, 44500 VIITASAARI Östra Päijänne jvf 18.2.2010 kl 18.30 Joutsa, församlingshemmet Keuru jvf 22.2.2010 kl 18.30 Garnisonsklubben, Keurusselkä kasern, 42720 KEURUU Laukas jvf 22.2.2010 kl 18.30 Laukaa, församlingshemmet Petäjävesi jvf 23.2.2010 kl 18.30 Petäjävesi, andelsbankens klubbrum Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Ala-Keitele, Pihtipudes och Viitasaari jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Rautjärvi jvf 19.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Simpeleentie 12, 05680 Simpele Parikkala jvf 19.2.2010 kl 19.00 Särkisalmen seudun metsästysyhdistys stuga, Särkisalmi, Parikkala Ylämaa jvf 22.2.2010 kl 18.30 EKOP:s Ylämaakontor, klubbrummet Itis jvf 23.2.2010 kl 19.00 Päijät-Hämeen Osuuspankkis mötesrum, Iitintie 9 Elimäki jvf 24.2.2010 kl 19.00 Elimäen Osuuspankki, klubbrummet Etelä-Saimaa jvf 25.2.2010 kl 19.00 Allaktivitetshuset, Pormestarinkatu 10 B, Villmanstrand Vederlax jvf 26.2.2010 kl 19.00 Sockenstugan, Kirkontie 480, Vederlax Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Valkeala-Kouvola, Luumäki, Jaala-Kuusankoski, SavitaipaleSuomenniemi, Itis och Etelä-Saimaa jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Simo jvf 26.2.2010 kl 18.30 Högstadiets matsal Sodankylä jvf 28.2.2010 kl 15.00 Sodankylä yrkesinstitut, Paarmasalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Pelkosenniemi, Torneå, Pello, Savukoski, Ranua, Tervola, Muonio och Simo jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. I Rovanieminejdens och Enare jvf börjar granskningen 2 timmar före mötet. Vaala jvf 24.2.2010 kl 19:00 Skidstugan i Kurikkavaara, Vaala Karlö jvf 25.2.2010 kl 19:00 skjutbanestugan, Kottaintie 87, Karlö Brahestadsnejdens jvf 25.2.2010 kl 19:00 Raahen Merikadun koulu, Merikatu 3, 92100 Brahestad Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Limingonejdens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Uleåborg Sievi jvf 3.2.2010 kl 19:00 Fullmäktigesalen, Sievi Pyhäjärvi jvf 4.2.2010 kl 19:00 Hiisitupa, Jyväskyläntie, 86800 Pyhäsalmi Taivalkoski jvf 4.2.2010 kl 18:00 Taivalkoski skogsmaskinskola Piippolanejdens jvf 8.2.2010 kl 19:00 Ämbetshuset, Hallintokatu 5, 92700 Kestilä Tyrnävä jvf 8.2.2010 kl 19:00 Riistala, Tyrnävä Muhos jvf 9.2.2010 kl 18:00 Skjutbanan, Lummenlammentie, Muhos Utajärvi jvf 9.2.2010 kl 18:00 Högstadiets auditorium, Utajärvi Limingonejdens jvf 10.2.2010 kl 19:00 Limingo folkhögskola, Limingo Oulainen jvf 10.2.2010 kl 19:00 Honkamaja, Hietalantie 91, 86300 Oulainen Haapajärvi-Reisjärvi jvf 11.2.2010 klo 19:00 Högstadiet, Koulukatu 23, Haapajärvi Nivala jvf 11.2.2010 kl 19:00 Nivalan eränkävijäts hus, Pyssymäki, Nivala Haapavesi jvf 15.2.2010 kl 19:00 Haapavesiinstitutet, Vanhatie 45, 86600 Haapavesi Kärsämäki jvf 16.2.2010 kl 19:00 Konttila, Kärsämäki Siikajokidalens jvf 16.2.2010 kl 19:00 Kommunhuset, Ruukki Kuusamo jvf 17.2.2010 kl 18:30 Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, 93600 KUUSAMO Uleåborgs jvf 17.2.2010 kl 19:00 Yrkeshögskolan för naturresurser (Vallinkorva), Metsäkouluntie, 90650 Uleåborg Kiminge-Överkiminge jvf 18.2.2010 kl 19:00 Högstadiet, 90900 Kiiminki Pudasjärvi jvf 18.2.2010 kl 18:00 Pudasjärvi folkhögskola, Lukiontie 4, 93100 Pudasjärvi Kalajoki-Alavieska jvf 22.2.2010 kl 19:00 Jaktstugan i Rautio, 85160 Rautio Kempele-Oulunsalo jvf 22.2.2010 kl 19:00 Paukkustugan, Oulunsalo Ijonejdens jvf 23.2.2010 kl 18:30 Oijärvi jaktförenings stuga Ylivieska jvf 23.2.2010 kl 19:00 Ylivieskan Osuuspankki, mötesrummet, Kauppakatu 11, 84100 Ylivieska Haukipudas jvf 24.2.2010 kl 19:00 Kellon Koulukeskus, Kylätie 6, 90820 Kello Österbotten Himanka jvf 2.2.2010 kl 18.00 Koski-Hovi, Himanka Lappo jvf 2.2.2010 kl 18.00 Ungdomsgården, Lappo Seinäjoki jvf 2.2.2010 kl 18.00 Pako-Pirtti, Ämmälänkylä, Seinäjoki Halsua jvf 3.2.2010 kl 19.00 Kommunhuset, Halsua Ilmajoki jvf 3.2.2010 kl 19.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Ilmajoki Toholampi jvf 3.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, Toholampi Etseri jvf 3.2.2010 kl 18.00 Domarnäs, Ähtäri Jalasjärvi jvf 4.2.2010 kl 18.00 andelsbanken, Jalasjärvi Peräseinäjoki jvf 4.2.2010 kl 18.00 Näätästugan, Peräseinäjoki Teuva jvf 4.2.2010 kl 18.00 Kulturhuset, Orrela, Teuva Härmä jvf 9.2.2010 kl 18.00 Haarusstugan, Härmä Kurikka jvf 9.2.2010 kl 18.00. Andelsbanken, Kurikka Lestijärvi jvf 9.2.2010 kl 18.00 Högstadiet, Lestijärvi, Lestijärvi Isojoki-Karijoki jvf 10.2.2010 kl 18.00 Karijoki jaktförening, jaktstugan, Karijoki Jurva jvf 10.2.2010 kl 18.00 Andelsbanken, mötesrummet, Jurva Kaustby jvf 10.2.2010 kl 18.00 Sparbanken i Kaustby, mötesrummet, Kaustby Kyrönmaa jvf 10.2.2010 kl 18.00 Savilahtihuset, Lillkyrö, Lillkyrö Kannus jvf 11.2.2010 kl 18.00 Stadshuset, Kannus Kauhava jvf 11.2.2010 kl 18.00 Företagarinstitutet, Kauhava Kuortane jvf 11.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, Kuortane Lappajärvi-Vimpeli jvf 16.2.2010 kl 18.00 Statens ämbetshus, Lappajärvi, Lappajärvi Lochteå jvf 16.2.2010 kl 18.00 Houraatis stuga, Lochteå Nurmo jvf 16.2.2010 kl 18.00 Nurmohuset, Nurmo Kauhajoki jvf 17.2.2010 kl 19.00 Erähovi, Kauhajoki Lehtimäki-Soini jvf 17.2.2010 kl 18.00 Soini andelsbank, Soini Lappland Pelkosenniemi jvf 14.2.2010 kl 17.00 Kommunhuset i Pelkosenniemi Övertorneå jvf 14.2.2010 kl 13.00 Jupon Eräs skjutbana, Pessalompolo Torneå jvf 17.2.2010 kl 18.00 Torneå stadshotell Pello jvf 18.2.2010 kl 18.00 Kommunens fullmäktigesal Salla jvf 18.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset Rovanieminejdens jvf 20.2.2010 kl 12.00 Ungdomsföreningens hus i Saarenkylä Kittilä jvf 20.2.2010 kl 12.00 Biografen Yläri Utsjoki jvf 20.2.2010 kl 12.00 Kylätalo Saivu, 99950 KARIGASNIEMI Enare jvf 21.2.2010 kl 11.00 Högstadiett i Ivalo Savukoski jvf 21.2.2010 kl 11.00 Kommunhuset Ranua jvf 22.2.2010 kl 18.00 Högstadiet, Ranua Tervola jvf 23.2.2010 kl 18:00 Lapinniemen koulu, Tervola Kemijärvi jvf 25.2.2010 kl 18.00 Kemijärven Kulttuurikämppä, Hietaniemenkatu 5, Kemijärvi Keminmaa jvf 25.2.2010 kl 18.00 Biblioteket/ungdomsgårdens auditorium Muonio jvf 25.2.2010 kl 18.00 Yrkesläroanstalten Lappia Posio jvf 25.2.2010 kl 19.00 Kommunens fullmäktigesal, Kirkkotie 1, 97900 POSIO Enontekis jvf 26.2.2010 kl 18.00 Fjällapplands naturum Kolari jvf 26.2.2010 kl 19.00 Kommunhuset, 95900 Kolari Kymmene Miehikkälä jvf 5.2.2010 kl 18.00 Restaurang Punahilkka, Miehikkälä Valkeala-Kouvola jvf 8.2.2010 kl 19.00 Voikkari, Voikkaantie 42, 45910, Voikkaa Luumäki jvf 9.2.2010 kl 19.00 Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, 54500 Taavetti Lemi-Taipalsaari jvf 10.2.2010 kl 18.30 Kommunhuset i Taipalsaari Veckelax-Fredrikshamn jvf 11.2.2010 kl 19.00 Föreningshuset i Metsäkylä, Fredrikshamn Joutseno jvf 12.2.2010 kl 19.00 EKOP:s Joutsenokontor, klubbrummet, Saimaantie 1, 54100 Joutseno Jaala-Kuusankoski jvf 15.2.2010 kl 19.00 Restaurang Vanha-Kelo, Jaala Pyttis jvf 16.2.2010 kl 19.00 Huutjärviskolan, Huutjärventie 57, Pyttis Sippola jvf 16.2.2010 kl 18.00 Kirstinkallioskolan, Myllykoski Kymmene-Karhula jvf 17.2.2010 kl 19.00 Seuratalo Honkala, Laajakoski, Kotka Savitaipale-Suomenniemi jvf 17.2.2010 kl 18.00 Restaurang Sahrami Anjala jvf 18.2.2010 kl 19.00 Korven koulu, Korventie 703, Anjalankoski Ruokolax-Imatra jvf 18.2.2010 kl 18.30 Ruokolahden keskuskoulu, matsalen, Metsolantie 7, 56100 Ruokolahti Jägaren l 1 l 2010 l 55
• Perho jvf 17.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Perho, Perho Ylistaro jvf 17.2.2010 kl 18.00 Ylistarohuset, auditoriet, Ylistaro Alajärvi jvf 18.2.2010 kl 18.00 Stadshuset, Alajärvi Evijärvi-Kortesjärvi jvf 18.2.2010 kl 18.00 Kortesjärvi andelsbank, Kortesjärvi Kälviä-Ullava jvf 18.2.2010 kl 18.00 Regionkontoret (fd fullmäktigesalen), Kälviä Veteli jvf 18.2.2010 kl 18.00 Skolcentret Veteli Alavus-Töysä jvf 23.2.2010 kl 18.00 Stadshuset, Alavus Laihia jvf 23.2.2010 kl 18.00 Skjutbanan i Jakkula, servicebyggnaden, Laihia Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Norra Karelen Valtimo jvf 1.2.2010 kl 18:00 Fullmäktigesalen i kommunhuset Tuupovaara jvf 2.2.2010 kl 18:00 Erälä, Öllöläntie 197, 82750 Öllölä Tohmajärvi-Värtsilä jvf 3.2.2010 kl 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Järnefeltintie 1, 82600 Tohmajärvi Rääkkylä jvf 4.2.2010 kl 18:00 Fullmäktigesalen i kommunhuset, Kinnulantie 1, 82300 Rääkkylä Polvijärvi jvf 8.2.2010 kl 18:00 Fullmäktigesalen i kommunhuset, Polvijärventie 18, 08370 Polvijärvi Nurmes jvf 9.2.2010 kl 18:00 Hyvärilä kurscenter, auditoriet, Lomatie 12, 75500 NURMES Outokumpu jvf 10.2.2010 kl 18:00 Stadshuset, fullmäktigesalen, Hovilankatu 2, 83500 Outokumpu Lieksa jvf 11.2.2010 kl 18:00 Kulturcentret, Pielisentie 9, 81720 LIEKSA Libelits jvf 15.2.2010 kl 18:00 Skolcentret, Penttilä-salen (gula träbyggn) Koulukuja 1, 83100 LIPERI Kides jvf 16.2.2010 kl 18:00 Stadshusets fullmäktigesal, Kiteentie 25, 82500 KITEE Kesälahti jvf 17.2.2010 kl 18:00 Karjalan-Kievari, mötesrummet, Lappeenrannantie 18, 59800 KESÄLAHTI Juga jvf 18.2.2010 kl 18:00 Kommunhusets fullmäktigesal, Poikolantie 1, 83900 Juuka Joensuunejdens jvf 22.2.2010 kl 18:00 Hotell Julie, Valimontie 3, 08071 LEHMO Ilomants jvf 23.2.2010 kl 18:00 Kommunhusets auditorium, 82900 Ilomantsi Eno jvf 24.2.2010 kl 18:00 Kommunhusets fullmäktigesal, Kunnantie 2, 81200 ENO Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Norra Tavastland Jalanti jvf 2.2.2010 kl 18:00 Restaurang Kruuna & Klaava, Kurisjärventie 11, TOIJALA Kangasala jvf 3.2.2010 kl 18:00 Fullmäktigesalen, KANGASALA Kuhmalahti-Sahalahti jvf 4.2.2010 kl 18:00 Pohjan koulu, matsalen, Kuhmalahti Kuhmoinen jvf 4.2.2010 kl 18:30 Kuhmoisten Seurahuone, KUHMOINEN Kuru jvf 8.2.2010 kl 18:00 Kurun Seuratalo Lempäälänejdens jvf 9.2.2010 kl 18:30 Manttaalihuset, Teollisuustie 1, LEMPÄÄLÄ Längelmävesi jvf 11.2.2010 kl 18:30 Hyytiälä skogsstation, Hyytiäläntie 124, 35500 KORKEAKOSKI Mänttänejdens jvf 11.2.2010 kl 18:00 Mäntän Seudun Koulutuskeskus Nokianejdens jvf 15.2.2010 kl 18:00 Kerhola, NOKIA Pälkäne och Luopioinen jvf 16.2.2010 kl 19:00 Stugan på Kankaanlukko skjutbana Ruovesi jvf 18.2.2010 kl 18:00 Ruovesi andelsbank, mötesrummet Sääksmäki-Valkeakoski jvf 18.2.2010 kl 18:00 Saarioisstugan, Juhansali Tammerfors jvf 22.2.2010 kl 18:00 Suomalainen Klubi Teisko jvf 23.2.2010 kl 18:30 Kanta-Teiskon Nuorisoseurantupa, Kuusjärventie 5 Virrat jvf 23.2.2010 kl 18:30 Ungdomscentret Marttinen, Virrat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lempäälänejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Varpaisjärvi jvf 8.2.2010 kl 19.00 Grundskolans auditorium, 73200 Varpaisjärvi Kuopio jvf 9.2.2010 kl 18.00 Hotell Savonia, Sammakkolammentie 2, 70200 Kuopio Tuusniemi jvf 9.2.2010 kl 19.00 Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, 71200 Tuusniemi Kaavi jvf 10.2.2010 kl 18.00 Andelsbanken, Kaavi Sonkajärvi jvf 10.2.2010 kl 18.00 Kangaslampi skidcentrum Sonkakoskentie 205, 74300 SONKAJÄRVI Juankoski jvf 11.2.2010 kl 19.00 Andelsbankens klubbrum, Juankoski, Juankoskentie 16, 73500 JUANKOSKI Karttula jvf 11.2.2010 kl 18.30 Kommunhuset, Kissakuusentie 6, Karttula Keitele jvf 15.2.2010 kl 19.00 Kommunens fullmäktigesal, Keitele Kiuruvesi jvf 15.2.2010 kl 19.00 Hotell-Restaurang Peltohovi, Asematie 9, 74700 KIURUVESI Lapinlahti jvf 16.2.2010 kl 18.30 Lapinlahtisalen, Kivistöntie 2, 73100 LAPINLAHTI Leppävirta-Varkaus jvf 16.2.2010 kl 19.00 Leppävirta, Kiveläskolan, auditoriet, Laivurintie 16, Leppävirta Maaninka jvf 17.2.2010 kl 19.00 Maaningan Osuuspankki, klubbrummet, Maaningantie 31, 71750 Maaninka Nilsiä jvf 17.2.2010 kl 19.00 Nilsiän Manttu, Nilsiä Pielavesi jvf 18.2.2010 kl 18.00 Restaurang Juhlaranta Vehmersalmi jvf 22.2.2010 kl 18.30 Vehmersalmen Osuuspankkis klubbrum, 71310 Vehmersalmi Siilinjärvi jvf 24.2.2010 kl 18.00 Siilinjärven koulukeskus, auditoriet, 71800 Siilinjärvi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Riistavesi, Vesanto, Sonkajärvi, Maaninka och Vehmersalmi jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Pedersörenejdens jvf 25.2.2010 Kl. 19:00 Sursik Skola, Bennäs Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Närpesnejdens och Pedersörenejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. I Vasanejdens jvf börjar granskningen 45 minuter före mötet. Satakunda Sydvästra Satakunda jvf 1.2.2010 kl 18.00 Kollan Kalliopirtti, Raumo Ikalis-Jämijärvi jvf 2.2.2010 kl 18.00 Lahdenpohjas stuga Eräharju Kumo-Kauvatsa jvf 3.2.2010 kl 18.00 Vittis yrkes- och företagarinstitut, Kumo Sastamala jvf 3.2.2010 kl 18.00 Sylvään Koulu, Ojansuunkatu 8, Sastamala Tavastkyro-Viljakkala jvf 4.2.2010 kl 18.00 Restaurang Kulta Casino, Ylöjärvi Norrmarknejdens jvf 4.2.2010 kl 18.00 Söörmarkun Nuorisoseuras hus, Söörmarkku Harjavalta jvf 5.2.2010 kl 18.00 Yaras klubbhus Björneborg jvf 5.2.2010 kl 18.00 Restaurang Liisanpuistos auditorium, Björneborg Pohjois-Satakunta jvf 8.2.2010 kl 19.00 Garnisonsklubben, Niinisalo Ulfsbydistriktets jvf 8.2.2010 kl 18.00 Restaurang Ulvilan Seurahuone Lavianejdens jvf 9.2.2010 kl 18.00 Hirvelä, Sastamala Sastmola jvf 9.2.2010 kl 18.00 Merikievari, Sastmola Ala-Satakunta jvf 10.2.2010 kl 18.00 Vittis andelsbank, Vittis Siikainen jvf 10.2.2010 kl 18.00 Kommunens fullmäktigesal Mouhijärvidistriktets jvd 11.2.2010 kl 18.00 Hotell Ellivuori, Vammala Säkylä-Kjulo jvd 11.2.2010 kl 18.00 Huovinrinneklubben, Säkylä Kihniö jvd 12.2.2010 kl 18.00 Kihniönkylän Eräveikots stuga, Kihniö Punkalaidun jvd 12.2.2010 kl 18.00 Nordea bank, mötesrummet, Punkalaidun Euranejdens jvd 15.2.2010 kl 18.00 Euran Urheiluhalli, tävlingsstugan, Eura Parkano-Karvia jvd 16.2.2010 kl 18.00 Lågstadiet, Parkano Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Björneborgs och Ulfsbydistriktets jvd där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Savolax Idensalmi jvf 1.2.2010 kl 19.00 Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A, 74100 Iisalmi Riistavesi jvf 1.2.2010 kl 19.00 Riistavesi andelsbank, klubbrummet 71160 Riistavesi Rautalampi jvf 2.2.2010 kl 18.30 Huvudbiblioteket, Kivijalka, Rautalampi Rautavaara jvf 2.2.2010 kl 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen. Koulutie 1, 73900 Rautavaara Suonenjoki jvf 3.2.2010 kl 18.00 Pitäjäntupa, Suonenjoki Vieremä jvf 3.2.2010 kl 19.00 Vieremän Rientola, Petterintie 23, 74200 VIEREMÄ Tervo jvf 4.2.2010 kl 18.00 Ungdomsgården Manttu, Mantuntie, 72210 Tervo Vesanto jvf 4.2.2010 kl 18.30 På mötet väljs en ny medlem i styrelsen för återstoden av perioden. Bibliotekets mötesrum, Keskustie 14, Vesanto Svenska Österbotten Karlebynejdens jvf 15.2.2010 Kl. 19:00 Såka Byagård Närpesnejdens jvf 16.2.2010 Kl. 19:00 Yrkesakademin, Närpes Vasanejdens jvf 17.2.2010 Kl. 19:00 Petsmo UF, Pjuckvägen 14, 66540 PETSMO Nykarlebynejdens jvf 18.2.2010 Kl. 19:00 Restaurang Juthbacka, Nykarleby Vörånejdens jvf 22.2.2010 Kl. 19:00 Vörå Norra skola, Karvsor Lappfjärdsnejdens jvf 23.2.2010 Kl. 19:00 Kristinestads högstadieskola, Kristinestad Malaxnejdens jvf 24.2.2010 Kl. 19:00 Kommungården i Malax, Malax Nyland Karislojo jvf 1.2.2010 kl 19.00 Västra Nylands sparbank, Karislojo Sjundeå jvf 1.2.2010 kl 18.00 Gårdskulla Café, Sjundeå Mellersta Nylands jvf 2.2.2010 kl 18.00 Stålhanen Kartano, Stålhanentie 4, 04400 Träskända 56 l Jägaren l 1 l 2010
• Borgå jvf 2.2.2010 kl 18.00 Restaurang Iris, Borgå Karis jvf 3.2.2010 kl 19.00 Cafe Ekborg, Salovägen 224, 10300 Svartå Pojo jvf 3.2.2010 kl 18.00 Fiskars Wärdshus Tenala jvf 3.2.2010 kl 18.00 Malmåsa föreningshus, Prästkulla Ekenäs jvf 4.2.2010 kl 18.00 Ekenäs högstadium, Flemmingsgatan 17, Ekenäs Hangöudds jvf 4.2.2010 kl 19.00 Hagaparkens skola Vanda jvf 4.2.2010 kl 18.00 Helsinge skola, Ylästöntie 3 , 01510 Vanda Lojo jvf 8.2.2010 kl 18.00 Västra Nylands Sparbank, mötesrummet, Laurinkatu 48, 08100 Lojo Nummi-Pusula jvf 8.2.2010 kl 18.30 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Pusula Sammatti jvf 8.2.2010 kl 19.00 Brandstationen i Sammatti Mäntsälä jvf 9.2.2010 kl 18.00 Sportskyttecentret i Mäntsälä Hirvihaarantie 725, 04680 Hirvihaara Borgnäs jvf 9.2.2010 kl 19.00 Laukkoski, Folkets hus, Vanhatie 1, 07150 Laukkoski Kyrkslätt jvf 9.2.2010 kl 18.00 Kyrkslätt FBK Askola-Pukkila jvf 10.2.2010 kl 18.30 Restaurang Kohiseva, Keskustie 19, 07560 Pukkila Strömfors jvf 10.2.2010 kl 18.00 Tessjö församlingshem, Notkolantie 2 Vichtis och Högfors jvf 11.2.2010 kl 18.00 Hotell Nummela, Lentokentäntie 5, 03100 Vichtis Pernå-Lovisa jvf 11.2.2010 kl kl 18.00 Byahemmet, Byahemsvägen 16, 07740 Gammelby Mörskom-Artsjö jvf 15.2.2010 kl 19.00 Artsjö kommuns fullmäktigesal, Pajatie 1, 16200 Artsjö Ingå-Snappertuna jvf 15.2.2010 kl 18.00 Fagerviks Uf-lokal, Fagervik, Ingå Esbo-Grankulla jvf 16.2.2010 kl 18.00 Yrkesinstitutet Omnia, Alberga, Officersgatan 11, 02600 Esbo Sibbo jvf 16.2.2010 kl 18.00 Föreningslokalen Hemgård, Paipisvägen 338, 04170 Paipis Sibbo Lappträsk jvf 17.2.2010 kl 19.00 Brandstationen i kyrkbyn, Lappträskvägen 43, 07800 Lappträsk Orimattila jvf 17.2.2010 kl 18.00 Helinäntupa, Kuismapolku 2, 16300 Orimattila Liljendal jvf 17.2.2010 kl 18.00 Stallet, Sävträsk Hyvinge jvf 18.2.2010 kl 18.00 Vehkojan koulu / auditoriet, Männikkötie 6, Hyvinge Nurmijärvi jvf 18.2.2010 kl 18.00 Keski-Uudenmaan Osuuspankkis mötesrum, Keskustie 6, 01900 Nurmijärvi Helsingfors jvf 22.2.2010 kl 18.00 Jvf:s kontor, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Egentliga Finland Laitilanejdens jvf 3.2.2010 kl 19:00 Pyhäranta jaktförenings stuga, 23950 Pyhäranta Loimaanejdens jvf 3.2.2010 kl 19:00 Loimaan Seurahuone, 32200 Loimaa Maskunejdens jvf 4.2.2010 kl 18:30 Henrikin koulu, Moisiontie 16, 21270 Nousiaine Pemarvikens jvf 4.2.2010 kl 19:00 Sauvon Merikulman Metsänkävijäts jaktstuga, 21570 Sauvo Bjärnånejdens jvf 8.2.2010 kl 18:30 Salon Op, Bjärnåkontoret, 25500 Bjärnå Somero jvf 8.2.2010 kl 19:00 Someron Seurahuone, Rantatie 2, 31400 Somero Marttilanejdens jvf 9.2.2010 kl 19:00 Tarvas-Hovi, 21450 Tarvasjoki Salonejdens jvf 9.2.2010 kl 18.00 Keskustan koulu, Kavilankatu 1, 24100 Salo Pöytyänejdens jvf 10.2.2010 kl 19:00 Haukkavuoren Hiihtomaja, 21880 Pöytyä Åbonejdens jvf 10.2.2010 kl 19:00 Liedon Riistamaja, 21420 Lieto Mynämäkiområdets jvf 11.2.2010 kl 18:30 Mynämäen OP, klubbrummet, 23100 Mynämäki Rymättylä-Merimasku jvf 11.2.2010 kl 18:30 Viherlahti, Merimaskuntie 530, 21160 Merimasku Alastaro jvf 15.2.2010 kl 18:00 Alastaro jaktförenings stuga, 32440 Alastaro Kiskodistriktets jvf 15.2.2010 kl 18:30 Brandkårens hus i Suomusjärvi, 25410 Suomusjärvi Kalandnejdens jvf 16.2.2010 kl 19:00 Kalannin Erämiehets stuga, Kaland Vakka-Suomi jvf 17.2.2010 kl 18:00 Ketarsalmen Kievari, Hylkiläntie 45, 23310 Tövsala Åbolands skärgårds jvf 17.2.2010 kl 18:30 Korpo Kommunalgården, 21710 Korpo Kimitoöns jvf 18.2.2010 kl 19:00 Bjärkas gård, 25830 Västanfjärd Pargas jvf 18.2.2010 kl 18:00 Finlands fiskeri- o. miljöinstitut, Fiskeriskolvägen 72, 21610 Kirjala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Somero och Pöytyä jvf där granskningen börjar en timme före mötett Jägaren l 1 l 2010 l 57
• Jägarorganisationen meddelar Jägarna blir igen fler Antalet lösta jaktkort under 2009 Distrikt 2008 2009 S Tavastland 11 443 11 533 S Savolax 16 864 16 790 Kajanaland 16 533 16 367 M Finland 18 233 18 351 Kymmene 16 439 16 479 Lappland 34 673 34 741 Uleåborg Österbotten N Tavastland N Karelen N Savolax Svenska Österbotten Satakunta Nyland Egentliga Finland Sammanlagt 42 089 23 537 11 838 19 770 27 570 9 628 15 233 29 692 13 651 307 193 42 410 23 657 11 863 19 688 27 485 9 740 15 325 29 837 13 736 308 002 förändrng 90 -74 -166 118 40 68 321 120 25 -82 -85 112 92 145 85 809 förändr % 0,8 -0,4 -1,0 0,6 0,2 0,2 0,8 0,5 0,2 -0,4 -0,3 1,2 0,6 0,5 0,6 0,3 Lapplands jaktvårdsdistrikt lediganslår tjänsten som Jaktchef Till Lapplands jaktvårdsdistrikts verksamhetsområde hör 20 jaktvårdsföreningar. Distriktet har cirka 35 000 egna jägare. Distriktets kontor finns i Rovaniemi. Jaktchefen är underställd distriktets styrelse. Till jaktchefens uppgifter hör att leda distriktets verksamhet, bereda jaktlicensärenden och i egenskap av myndighet fatta beslut om licenser, samarbeta med intressegrupper och andra myndigheter, sköta uppgifter med anknytning till hållbar vilthushållning samt att ordna till jakten knuten utbildning och rådgivning. Ett framgångsrikt handhavande av uppgiften förutsätter: - god kännedom om viltförvaltning - gedigen erfarenhet som jägare - organisationsförmåga och beredskap för självständigt arbete - beredskap för flexibel arbetstid och rörlighet inom verksamhetsområdet - samarbets- och interaktionsförmåga samt ledarskap - utbildning; för branschen lämplig högskoleexamen Som fördelar vid skötseln av tjänsten räknas även: - kännedom om specialförhållandena i Lappland - förtrogenhet med stora rovdjursfrågor - kännedom om till renhushållningen knutna frågor - god kännedom om författningar som gäller för viltvård och miljö - god framställningsförmåga i tal och skrift - språkkunskaper Lön enligt gällande kollektivavtal i branschen. Befattningen bör tas emot 1.3.2011. Skriftliga ansökningar jämte bilagor, som inte returneras, riktas till jaktvårdsdistriktets styrelse och ska inlämnas senast den 26.2.2010 under adress: Lapplands jaktvårdsdistrikt, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. Förfrågningar: ordförande Erkki Huhta, tfn 0400-394 606 eller jaktchef Teuvo Eskola, tfn 0400-392 667. Du glömmer väl inte att anmäla fällda rådjur? Enligt jord- och skogsbrukets förordning (432/2005) om anmälan av fällda rådjur ska varje jägare göra en anmälan till sitt jaktvårdsdistrikt om rådjur som han fällt. Anmälningen ska göras inom sju dagar efter fällningen. Anmälningen till distriktet kan göras på nätet. Blankett finns på adressen www.riista.fi . Den kan skickas in elektroniskt eller fyllas i, skrivas ut och postas. Blanketten finns också på ditt distrikt. Anmälningarna gör det möjligt att följa med rådjursstammens utveckling och avskjutningens struktur. Det är viktigt att jägaren också uppger den jvf och jaktförening eller det jaktlag på vars område rådjuret fälldes även om han skulle vara medlem i en förening på annan ort. Dessutom ska jägaren även anmäla rådjur som har fällts på annan plats än en jaktförenings eller ett jaktlags jaktmark. Ansökningar om tillstånd för jakt på icke fredade fåglar Ansök redan nu om undantagstillstånd för jakt på icke fredade fåglar under fredningstid, även om tillståndet inte skulle behövas förrän under bärplockningssäsongen. Handläggningen av ansökningarna inklusive besvärstiden tar sin tid och när läget är akut kan det vara för sent att lämna in sin ansökan. Ansökningsblanketterna finns på vår hemsida www.riista.fi. Ändrade adresser Ulfsbydistriktets jvf: ny verksamhetsledare Marko Ojala, Ruusumarjantie 17, 28660 Björneborg, tfn. 040-292 4110, ulvila@riista.fi Mouhijärvidistriktets jvf: ny verksamhetsledare Erkki Nyyssönen, Uotsolantie 61, 38460 Sastamala, tfn. 050-1777, erkki.nyyssonen@nsn.com Det händer i distrikten Kymi Jaktläger för ungdomar Tid: 28.6.­2.7. 2010 Plats: Pöksänlahti lägercentrum i Savitaipale. Lägerdeltagarna får syssla med natur, fiske och jakt. Möjligheter att avlägga jägarexamen. Lägret tar emot fyrtio pojkar och flickor i åldern 10-14 år. Deltagaravgiften är 120 euro. Häng med, det blir ett härligt läger! Anmälningar (senast sista maj) och ytterligare info: Luumäki jaktvårdsförening, Pasi Laari, tfn 0400- 298 308. Lemi-Taipalsaari jaktvårdsförening, Petteri Saarnia, tfn 050- 336 2293. Savitaipale- Suomenniemi jaktvårdsförening, Tarmo Hjerppe, tfn 040 739 2848. Mikko Toivola jaktchef på Egentliga Finlands distrikt Ekologen fil. mag. Mikko Toivola har utnämnts till jaktchef på Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt. Han tillträder den första april. Toivola kommer från Pyhäjärvi-institutet där han är involverad i ett miljöprojekt som rör Bottenhavet. Toivola har tidigare verkat som jaktplanerare på Forststyrelsen. 58 l Jägaren l 1 l 2010
• Feedback från gästskribentspalten Beställ böcker, filmer och spel! Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Har hundförädlingen gjort hundarna sjuka? Har hundarnas ärftliga sjukdomar förringats för att helga syftet, dvs på de önskade positiva egenskapernas bekostnad? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: "Helt säkert har det. Redan länge har vårt mål varit att producera hundar för jakt av toppbra föräldrar. Alltså av dem som till sin exteriör så fullkomligt som möjligt motsvarar den exteriör vi beundrar. Samt av dem som återfinns i toppen vid prov för jakthundar. Enligt min åsikt utgör det här ett hinder för tillräcklig mångsidighet på gennivå och även det ökar sjukfrekvensen." "Problemet är ju ett överdrivet framhävande av exteriören ­ t.o.m. sjuka och onaturliga drag, framavlande av allt fler nya raser och allt trängre inavel. Som värst yttrar sig människans huvudlöshet för vissa sällskapshundsrasers del, men jakthundarna har inte heller besparats från detta elände. ­ ­ De sjukaste raserna borde förbjudas kallt och direkt och uppfödning av dem göras straffbart. ­ ­ För jakthundsrasernas del kunde registerböckerna öppnas en aning. Just genom korsning har alla nuvarande raser ursprungligen uppstått. Varför skulle inte deras livsduglighet kunna förbättras med samma metod? Även den bästa jakthund är en levande varelse, inte en maskin som industriellt ska producera exakt likadana kloner som den själv för alla behövande." "Också uppfödning av jakthundar är business. Bra avkastning söks bara genom stor försäljning av hundar utan att bry sig om kvalitet eller hälsa." "Människan har egoistiskt strävat till att vara skapelsens gud och också i denna sak hänsynslöst utnyttjat sitt i jämförelse med andra djur överlägsna intellekt. Människan strävar hela tiden till att ha kontroll över den omgivande naturen och strävar samtidigt också till att förädla den på önskat sätt, inte på naturens villkor utan på sina egna. Vid förädlingen av hundar utnyttjar man på det mest hänsynslösa sätt några få avelsdjur varvid inavel sker redan efter ett par generationer. Det är naturligt att också dåliga, icke-önskade gener förs över till följande generationer. ­ ­ Vi besökte i tiden en veterinär med vår egen hund och det blev tal med honom också om hans egna hundar som alla var av blandras. Jag frågade honom om orsaken till detta och hans svar var att han vill njuta av friska hundar som lever ett långt liv, inte av sjuka rashundar." "Genom att strängera reglerna för uppfödare skapar FKK bara en situation där t.o.m. den korrekta uppfödaren konstaterar att situationen är omöjlig och börjar producera oregistrerade valpkullar. Vilket innebär att om någon, så är det nog lagstiftaren som är den aktör som ska skapa regler. Idag får man också för en oregistrerad valp, åtminstone för vissa rasers del, en otroligt god ersättning i jämförelse med en registrerad. I ingen händelse ska saken börja drivas i en sådan riktning att uppfödarna väljer att vandra "sin egen stig"." Har hundförädlingen gjort jakthundarna sjuka? Böcker: Jägarens nya kokbok Vesilinnustus-bok Karhunmetsästys-bok Ole siviä sikanen -bok Bättre en fågel(OBS! priset) Snöspårsguiden Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä -bok Metsäpeuraopas Postkort: Vilda djur -postkort Vilda fåglar -postkort Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Viltspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Metsästäjä­vastuu­turvallisuus 35 40 55 27 5 5 30 5 7 35 5 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st (postkort sänds i minimi 4 st/försändelse) 1 ______st 1 ______st 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 32 ______st 5 5 5 5 5 5 26 24 23 15 25 26 26 26 26 28 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,70 + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors Per telefon: (09) 2727 8120 Via internet: www.riista.fi Namn: ja 71 % Näradress: nej 0 % kan ej säga 29 % Postnummer: Postanstalt: Telefonnummer: Jägaren l 1 l 2010 l 59
• Affärer Vorstehklubbens valpförmedlare: Strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941, lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, kh ungersk vizsla 040-568 4426, spinone, 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, strh ungersk vizsla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhound 044-504 8966. www.saksanseisojakerho.fi Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. Intresserad av tysk jaktterrier? Kontakta först rasorganisationen på www.saksanmetsastysterrierit.org. Vi godkänner bara valpar av kombinationer som uppfyller avelskriterierna. Valpförmedlare Susanna Pasanen, tfn 040-731 0674. Medlemsärenden Jukka Kinnunen, tfn 050-560 2088. Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Drevervalpar f 17.11.2009. Prima föräldrar! Siikon kennel, tfn 0400-139 236. Beaglevalpar av föräldrar som driver fint. Föds vecka 5. Tfn 040-584 3751. Saknas jaktkamrat? Valpar av röd irländsk setter, brukshärstamn, kan reserveras. För jakt och prov. Tfn 0400-199 385. I väntans tider: kh vorstehvalpar. För jägare. Båda föräldrarna BCH och A-höfter. Tfn 040 ­ 510 6935. Kh weimaranervalpar väntas till våren. Föräldrarna premierade på prov och utställningar. Tfn 050-492 1028 / www.qasidas.net Valpar av bret. basset kan reserveras. Beräknad nedkomst 20 jan. Tfn 02-865 4462 / Mirja eller 050-370 0765 / Tarja. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492-cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Saxar för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Störst i landet på beg hundpejlar! Tracker 230 Mhz, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHFtelefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Kvalitetsbatterier för hundpejlar, jakttelefoner mm.CELLPAC Oy, Korsnäs, tfn 06-364 1565, www.cellpac.net. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Även sommarbyxor. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Priset 2009 är 15 euro/ rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 2/2010 utkommer den 6.4.2010. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 9.3.2010. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Gösnät 45-55 mm, handknutna. 3/5m. Längd 56 m. Telnade nedtill. Tfn 0400-205 273. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Saxar för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/st. För mårdhund och räv 115 x 35 x 38 cm, 58 e/ st. Undervisningsvideo/dvd om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Baikal MP27 395,-, Finn 512 Marocchi 1130,Yildiz 479,-, SKB 505S 1390,-, SKB 3000 895,CZ ZKM 452 295,-, Marlin 925+kikarsikte +dämpare 295,Swarovski3-12x56 595,-,Kales 2,5-10x50 880,Leupold 2-7x33 249,-, 3-9x40 269,Meopta 3-12x56 595,-, Docter 2,5-10x48 695,Conibear 120-2 15,-, Duke 120-2 10,50 Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi, 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Vapen/patroner bl.a. Armed 12/76 VS pump 390,-, Armed 12/89 halvautomat VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,-, Fausti Albion 12/76 1070,-, Marlin 45-70 760,-, Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kikars 565,-, Baikal 222+kikars 270,-, Lee 90050 laddn serie 140,-, Duke 120 saxar från 13,-. Streamlight strålkastare, BSA kikare, Safepower skåp, Trust hagelpatroner mm. Beställ katalog + beg lista. Asetalo Oy, Virrat, tfn 03-4755377. 31 år rejäl vapenhandel! Mossberg 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och pålitligt med post och buss! www.anonase.com. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Inhemska laddapparater. Tfn 040-751 9192, www.vetaro.net Vapen + patr + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva. jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marjo Viinikka 050-307 8895 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Harri Huuhtanen, Ahmas. Tfn 0400-346 109. www.konservaattori.com Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. Tfn 040-564 9740. www.suojarannankennel.net . Valpar av norrbottenspets. Friska. Föräldrarna premierade på utställningar och prov. Tfn 050-366 9490, Nurmes. Labradorvalpar av jagande härstamning kan reserveras. Tfn 0440-665 891, 0400-886 921. Labradorvalpar av jagande härstamning, tfn 040-559 5733, Lahtis. Labradorvalpar för jägare. Överlåts vecka 12. Tfn 050-563 7536. Överlåtelsegamla drevervalpar. Föräldrarna driver hare. Tfn 044-944 4935. Trefärgade drevervalpar. Föräldrarna driver fint. Tfn 040-743 3714. 60 l Jägaren l 1 l 2010
• Affärer Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Foderautomat, behållare 200 liter, mellanvägg, ställbart tak, 160 e. Vaktjaktskoja, flyttbar 220 e. Tfn 0500-316 165. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Sköldar för horntrofeer. Massiv furu. Älg 14 e, hjort 11 e, rådjur 9 e. Tfn 050-438 2370. Vi säljer material för uppstoppning av djur, bl.a. ögon, stommar, elan, apoxie, renad bensin. Förfr och beställn; ring 040-75 83 895 eller tobias.sigg@hotmail.com. Affären (T.S.Wildlife) i Närpes, 85 km öst Vasa och 95 km norr Bborg. Sköldar för horntroféer. Älg 15e, hjort 12e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info. 050-561 6493. Nyhet! Värme för vinterbadare och nätfiskare. Ryggsäckar för pilkare, specialgevärsrem mm för jägare. www.erakonttinen.com. Kolla också våra stugor att hyra på www.mökkihotelli.fi. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Tidningen Erä, årgångarna 81-99. Fint skick. Tfn 0400-925 448. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo på tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Jahtipaikat.fi - på nätet nu lättare än nånsin för jaktföreningar att hålla reda på kartor och jaktmarker. www.jahtipaikat.fi Pihtipudas. Kontiohus i hjärtat av fina jakt- o bärmarker, fiskevatten. Medl i jaktf möjl. Nära statsmarker. Kolla www.etuovi.com Ge ett bud! Tfn 040-704 6764, Jarkko. Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medl i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Stockar, reparationer mm. Rauli Lönnfors, tfn 044-2832596, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. JEPPE AKTIIVI PLUS 15 KG Paljon liikkuvien koirien täysravinto. Erityisesti aktiivikaudella metsästys-, urheilu- ja työkoirille. ·Valkuainen 27%, rasva 25% KNZ WILD NUOLUKIVET ·hirvien herkkua ·myös tarhatuille riistaeläimille LANGATON TÄHYSTYSKAMERA Ketun ja pienriistan metsästykseen! ·Ladattava 2,4"TFT-LCD näyttö - irrotettava ·IP 67, LED valaisee 1,5 m ·1 m taipuisa kaapeli, magneetti, peili ja koukku 6438074153928 Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala 050-588 9593/040-841 0999. Jaga i Sydafrika! Boka prisvärda jaktpaket direkt hos safari-arrangören. www.riistareissu.fi. Tfn 040-564 9597. Vi erbjuder jakt på dovhjort och vildsvin i Sverige. Priser från 380e/pers, www.wildexperience.fi. 040-0570 342. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fasanjakt i Lojo. Hundutbildning, inkv med bekv, rökbastu mm. www.elamystila.net , tfn 040-558 1422. Ditt livs björnjakt i Kanada! Ring genast tfn 041 7226 416! WWW.MECACLUB.NET 17500 /kpl K-MAATALOUS www.k-maatalous.fi Uusia metsästyselokuvia! Hirvihaukkujen hurmaa elokuva hirvikoirista ja hirvenmetsästyksestä. Hienoja haukkuja, kutkuttavia tilanteita, täyttä toimintaa alusta loppuun! Pääosissa harmaanorjanhirvikoira, jämtlanninpystykorvat sekä karjalankarhukoira. Kesto 53 min., 23,90 + toim.kulut Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Köper oberedda pälsvilthudar. Pentti Hirvonen. Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Köper hanvalp av norrbottenspets eller västlaika. Tfn 050-336 8724. Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Stuga för 8 pers + rökbastu och kåta. I Jorois mitt i statsmarker. Tfn 050-559 8145. Hyr en stuga i sommar vid havet på ön Andöy. Beställ broschyr och boka din vecka. 550 e. Tfn 050-596 8980. Pyyntiretkiä suurille kairoille elokuva pystykorvametsästyksestä suurissa erämaissa. Pääosissa kaksi pohjanpystykorvaa, linnunhaukun suomenmestareita molemmat. Perinteistä suomalaista eränkäyntiä parhaimmillaan. Kesto 72 min., 23,90 + toim.kulut Tuotanto: www.videosara.fi Tilaa omasi eräelokuvien nettikaupasta www.dvdtilaus.fi Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Vi bereder torkade hudar av pälsvilt. Se anvisningar på www.panfur2000.fi , Panfur2000 Oy, Noksonkuja 9, 61310 Panttila. Tfn 06-450 0600. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Jägaren l 1 l 2010 l 61
• Adresser Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Jaktvårdsdistrikt Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Finlands jaktmuseum Jägarförsäkring Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Finska Kennelklubben: JCO international intressebevakning Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 62 l Jägaren l 1 l 2010
• Jägaren N:o 1/2010, 59. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 6.4.2010. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2010/Jäg10_01 Pärmfoto: Tuomo Karsikas Medlem i Tidningarnas Förbund Fullmakt Jag ___________________________________________ befullmäktigar härmed _____________________________________________ att representera mig på ____________________________________________ jaktvårdsförenings årmöte _______________ / _________________2010 Ort ________________________________ Datum ________________________ Underskrift ________________________________________________________ Jaktkortets nummer ________________________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av betalat jaktkort). ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Ny adress från 7.12: PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Jägaren l 1 l 2010 l 63
• SUOMI www.midwaysuomi.com Konus M-30 Tactical 3-12x56 ud utb e r ast red lbehö aren b jäg ntil ens ärld v vape ndska V a ä finl en d för Ex em p lar ur vå b rt re da b ut ud : E-Zpull tryck Halverar avtryckarmotståndet ståndet Wheeler Engeneering 89-delars vapensmeds sett Prod. 473781 500 Prod. 747228 6 60 Prod. 439523 100 HHornady GS-1500 Digitalvåg max kapacitet 100 g p Midway Dogtown varmintkulor 500 pac XS Ghost Ring sikte till Mauser 96 & 98 Prod. 438260 60 Prod. 274844 100 Prod. 448580 150 www.midwaysuomi.com - Epost: info@midwaysuomi.com SILENTUM LJUDDÄMPARE Kundservice vard. 12-17 09-51 22 933 Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.