• 1 / 2011 Tidningen Jägaren 60 år Lodjuret ­ både hatat och beundrat s. 32 Ur Pilvis dagbok s. 22 Vargens predation på älg och skogsren s. 36 En rävaktig historia på Jaktmuseet s. 58
• Gästskribenten Är de hotade ­ lodjuret, årtan och några andra viltarter? Den andra sistlidna december fylldes tidningarna av oroväckande rubriker: hälften av våra viltarter finns på listan över hotade arter. Dagen innan hade den senaste Röda boken publicerats. Boken uppdateras en gång per decennium. Fel rubricerat. Endast en knapp fjärdedel av viltarterna klassificerades som hotade. Fyra fågelviltarter av 24 och sex däggdjursviltarter av 19 arter som förekommer inom sitt naturliga utbredningsområde. På vad beror då ett dylikt överdrivet fel? Det beror på att förteckningen i den Röda boken omfattar elva fågelvilt- och tio däggdjursarter. Av fåglarna är dock åtta och av däggdjuren fyra missgynnade och missgynnade arter är inte hotade! Många har kanske svårt att acceptera att vissa arter har klassificerats som hotade. Eller att arter som ingår i den Röda boken, för att inte tala om hotade arter, kan jagas. Framom kanhända t.o.m. mycket känslosammma åsiktsyttringar vore det dock bättre att försöka förstå vad det är fråga om vid hotklassificering. Hotklassificering innebär risk för att arten inom en viss tid kan försvinna. Situationen bedöms separat för varje art enligt kriterier som mäter beståndets livskraft. Resultatet är klassificering i hotade, missgynnade och livskraftiga arter. De vid bedömningen av däggdjur och fåglar använda kriterierna var tre. Det första kriteriet anknyter till en minskning av populationen. Om beståndet går kraftigt tillbaka är det verkligen skäl att vara bekymrad. En art, vars bestånd över en period på tio år har minskat med en tredjedel klassificeras som sårbar om orsaken till minskningen inte har undanröjts. Alla hotade fågelviltarter, stjärtand, årta, brunand och vigg, har minskat med en tredjedel. Det andra kriteriet är att artens bestånd är litet (under 10 000 fertila djur) och fortlöpande minskar. Klassificeringen av illern som sårbar grundade sig på detta kriterium. Det tredje kriteriet anknyter till att populationen är väldigt liten. Gränsen för sårbara arter (björn, lodjur, europeisk bäver) är 1000 fertila djur. Motsvarande gränser för starkt (varg) och akut (järv) hotade arter är 250 ja 50 djur. Varför är ett mycket litet bestånd ett kriterium vid hotklassificering? Orsaken är populationsbiologiska riskfaktorer. Karaktäristiskt för dylika populationer är, att de aldrig är helt stabila. Vid variationer i beståndet i en liten population kan en svängning neråt leda till att den kritiska gränsen underskrids så mycket att uppgång inte mera är möjlig. Under något år kan t.ex. förökningen misslyckas kapitalt eller vintermortaliteten vara exceptionellt stor, varefter de fertila individerna har svårt att hitta varandra. Vi behöver bara tänka på t.ex. dalripan som fortlöpande kämpar vid den södra gränsen av sitt utbredningsområde. På grund av väderleksförhållandena kan den ena förekomsten efter den andra försvinna trots att livsmiljöerna bevaras. I en liten population är de fertila individerna nära släkt sinsemellan. Som en följd av inavel kan de dåliga egenskaperna öka i populationen, vilket kan vara ödesdigert. I Sverige finns det ungefär lika många vargar som hos oss men deras population är isolerad och individernas genomsnittliga släktskap sinsemellan är starkare än i vårt land; vår population har kontakt med en större förekomst. Som en följd av inavel har storleken på de svenska vargarnas valpkullar minskat, vilket med tiden kan leda till att beståndet minskar om det inte kommer ärftlig komplettering från annat håll. Är det skäl att vara bekymrad över resultaten av hotklassificeringen? Klart att man ska vara bekymrad! De hotade arterna är reellt hotade. Utan effektiva skyddsåtgärder finns det risker för att de försvinner. Syftet med hela bedömningen är ju att identifiera arter som är i behov av skyddsågärder. För viltarternas del innebär det här ansvarsfull förvaltning av bestånden, dvs. att sörja för att beskattningen inte försämrar deras situation. Allt nyttjande av viltresurserna bör vara grundat på goda kunskaper om tillståndet och utvecklingen i bestånden och livsmiljöerna. Utan uppföljning och vetenskaplig analys av material som insamlats vid uppföljningen finns det inte sådana kunskaper. Med hjälp av den information uppföljningen gett kan vi se till att livskraftiga bestånd behåller livskraften, missgynnade bestånd inte förvandlas till hotade och hotade bestånds situation förbättras. Juha Tiainen Skribenten fungerade som ordförande för fågelarbetsgruppen vid utarbetandet av publikationen "Rödlistade arter i Finland 2010". 56 28 Utbildning för flera tusen personer varje år Vad tycker du? Är du bekymrad över resultaten av hotklassificeringen? Varför? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 1 l 2011
• Innehåll l 1 l 2011 2 Gästskribenten: Är de hotade ­ lodjuret, årtan och några andra viltarter? 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren Vid jubileumsårets början ... Finlands viltcentral torde inleda sin verksamhet i mars Möt förändringarnas år Det blåser nya vindar Tidningen Jägaren 60 år Vapenhistoria 44 6 Förnyelsen av viltförvaltningen är på slutrakan: 8 Ordförandens spalt: 0 Aktuellt från ministeriet: 11 Nyhetsmagasinet och viltfrågesport 12 Viltcentralen ger vingar åt Hembygdsvåtmarken 14 På besök i Västerns jaktmarker 18 Tio år med egen fågelsjö 22 Ur Pilvis dagbok ­ från valp till "viltmästare" 28 Jakten på mellanskarv har börjat i skärgården 31 Ålandsnytt 32 Lodjuret ­ både hatat och beundrat 36 Vargens predation på älg och skogsren 40 Rovdjursrädsla och människornas olika verkligheter 42 Blyrester från kulammunition i viltkött ­ en hälsorisk? 44 Vapenhistoria 48 På vandring med Eki: Jägarens snöskor 51 Ut i skogen ska vi gå! 54 Jaktturismen ­ hotbilder och möjligheter - Utbildning för flera tusen personer per år 56 Jägarförbundets historia, del II 58 En rävaktig historia på Jaktmuseet 60 Högklassig vilthantering ! ­ Helhetsinriktat nyttjande av viltet lönar sig 63 Jägarorganisationen meddelar 64 Kallelse till jaktvårdsföreningens möte 65 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 68 Affärer 71 Adresser Jakten på mellanskarv har börjat i skärgården Jägaren l 1 l 2011 l 3
• Text och foton: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern FEBRUARI Skogshönsfåglarna skyddar sig mot kölden genom att gräva ner sig i snön. Temperaturen i snögropen håller sig på plussidan, vilket avsevärt minskar energisvinnet till följd av kylan. I sträng kyla kan fåglarna stanna under snön upp till 20 timmar i ett kör. Rovdjur har svårt att hitta fåglar som gömmer sig under snön eftersom snötäcket också håller vittringen kvar. En rejäl vinter med snö och kyla ökar avsevärt skogsfåglarnas överlevnad över vintern. De milda vintrarna, som den globala uppvärmningen möjligtvis för med sig, kan innebära hårda tider för exempelvis tjädern om det inte längre vintertid finns rikligt av mjuk snö där fåglarna kan gräva ner sig. Utöver skogsfåglarna är gråsiskan den enda fågeln som man vet att i allmänhet gräver ner sig i snön. Det finns sporadiska observationer på att domherren, talgoxen och sparven övernattat i snön. År 1991 hittade två vandrare en mumifierad kropp i alperna i Ötzal, som forskarna till en stor förvåning konstaterade vara över 5000 år gammal. Jägaren från stenåldern, som fick sitt namn Ötzi efter fyndplatsen, blev snabbt världsberömd. Ötzi-utställningen som nu visas i Esbo stadsmuseum berättar historien om en av vår tids mest betydande arkeologiska upptäckter. Vid samma tid som Ötzi jagade i Alperna, utövade säljägarna sin näring i skärgården vid Finlands sydkust. I samband med Ötzi-utställningen visas hurdant livet var under stenåldern i den nuvarande huvudstadsregionen. Esbo stadsmuseums Ötziutställning visas fram till den 27.2. Den intresserade kan ända till dess bekanta sig med Ötzi och stenålderns jaktnäringar. Mera information på adressen www.espoonkaupunginmuseo.fi. MARS Från toppen av Keski-Penikka, som hör till Kivalo skogklädda fjällkedja, öppnar sig en fantastisk vy österut över Martioaapa myrar. Myrskyddsområdet Martioaapa-Lumiaapa-Penikka, som är beläget i Simo och Keminmaa kommuner i Södra Lappland, är en av Norra Finlands viktigaste myrskyddsobjekt. Det 134 km² stora vildmarkslika området nära Kemi stad är även ett populärt vandrings-, fiske-, och jaktområde. Under midvintern är Martioaapa ändå helt stilla och först vårskaren får människorna ut för att skida till de många fina övernattningsstugorna. Därefter är det flyttfåglarna som anländer till Martioaapa. Bland de över hundra fågelarter som häckar på området finns särskilt mycket vadare och sjöfåglar. Andfåglar och i synnerhet sädgåsen får många jägare att på hösten ströva i den svåra gölterrängen kring Martimojärvi. Halo kallas de optiska fenomen på himlen i fom av olika ljusringar, bågar eller ljusa fläckar runt solen och ibland månen. Dessa fenomen uppstår genom ljusets reflexion i iskristaller som svävar i atmosfären. Det vanligaste halofenomenet, den s.k. 22 graders halon, bildas när sexhörniga iskristaller som svävar i slumpmässiga positioner bryter solens eller månens ljus mot åskådarens öga. MAALISKUU Halon berättar ofta om inkommande förändringar i vädret, som bildens fantastiska halo för ett år sedan i februari i Martinselkonen naturskyddsområde. Bilden är tagen tidigt på kvällen då himlen ännu var klar och temperaturen litet under 20 minusgrader. Några timmar senare blev det plötsligt mildare, det blev mulet och började snöa häftigt. 4 l Jägaren l 1 l 2011
• Ledaren Vid jubileumsårets början ... Vid sidan av många andra festliga evenemang är det här året även ett jubileumsår för tidningen Jägaren. I din hand håller du det första numret av tidningens sextionde årgång. Samtidigt torde det bli det sista numret som publiceras av Jägarnas centralorganisation. Utgivaren av följande nummer, som utkommer i slutet av mars, torde med största sannolikhet vara Finlands viltcentral som inleder sin verksamhet i början av mars. Organisationen ändras, men "kronjuvelen" består. Tidningarnas centrala uppgift är att även i framtiden erbjuda alla finländska jägare direkt hemburen information och upplysning. En dylik informationskanal som når alla jägare är t.o.m. globalt unik. I andra länder kan jägarna inte annat än avundas oss finländare som redan i årtionden har utvecklat detta unika redskap för målstyrd information. Det har varit lätt att även ute på internationella fält vara stolt över tidningen och har alltid varit ett nöje att få presentera systemet. Må Finland fortsätttningsvis vara en vilthushållningens stormakt och modellvärld. Utkastet till förvaltningsplan för skogsfågelbestånden överläts till jord- och skogsbruksministeriet i slutet av november. Arto Marjakangas på Forststyrelsen jämte medhjälpare har gjort ett briljant arbete och sammanställt bästa möjliga tillgängliga information för att säkerställa en trygg framtid för våra skogsfåglar. Skogsfåglarna har alltid stått den finländska jägaren nära om hjärtat. De är också vår förnäma finländska viltforsknings obestridliga favoriter och flaggskepp. PS! Den nya Röda boken har publicerats. Den förkrossande nyheten, i vilken det konstaterades, att upp till hälften av viltarterna finns i hotklassificeringen ifråga, väckte berättigad stor oro bland jägarna. För flera viltarters del angavs jakten vara orsak till hotet. I Gästskribentspalten lugnar ordföranden för fågelarbetsgruppen Juha Tiainen de häftigaste känslostormarna. Många frågor är dock ännu öppna och därför kommer vi i kommande nummer av Jägaren att behandla de artrelaterade hotkriterierna. Det nu utarbetade utkastet till förvaltningsplan är en stark satsning på framtiden. Enligt min åsikt erbjuder även det arbete jord- och skogsbruksministeriets MEMO-arbetsgrupp utfört en utmärkt winwin-möjlighet. Arbetsgruppen har grunnat på möjligheterna att bredda skogsbehandlingsmetodernas mångsidighet. Det här arbetet och de nya fakta förvaltningsplanens kapitel om livsmiljöer erbjuder lönar det sig att förena. Det gagnar även andra arter än våra hönsfåglar. I början av december, just när lodjursjkten inleddes, ägnade vårt lands största dagstidning med braskande rubriker ett helt uppslag åt publiceringen av den nya hotklassificeringen. Senaste Röda bok hade blivit klar. Hälften av alla viltarter fanns på listan över hotade arter. Budskapet föreföll i stort sett vara att jakten är roten till allt ont och uttryckligen orsaken till hotklassificeringen. Artikeln luktade starkt tendentiös förvrängning. Den här och motsvarande nyhetsförmedling väckte stor förundran och oro hos jägarna och personer inom viltförvaltningen. Med all orsak. Hur kan t.ex. lodjuret, vars stam under de tio senaste åren har tredubblats, ha blivit en klass mera hotad? Och varför skulle stjärtanden och årtan fredas i vårt land? Modellen skulle vara ungefär som så att om de här arterna kunde fredas, så kunde enligt look alike-filosofin gräsanden och krickan också fredas. Och givetvis borde skymningsjakten ha förbjudits redan tidigare. Då kunde man under förevändning att problemen med de Centralafrikanska våtmarkerna kan lösas få slut på hela den finländska andjakten Frågan lyder därför; är det fråga om ett slags "naturafortsättning", som avser att göra den röda boken till en politisk spelknapp, som med hjälp av med vissa kriterier utarbetad klassificering utnyttjas tendentiöst mot jakten. Förhoppningsvis är det inte så, men det tillräcklig med skäl för sunt bekymmer, för exempel finns. De använda kriterierna fungerar inte nödvändigtvis alltför bra i Finland, för vårt land ligger ju som känt i skärningspunkten mellan många vegetationsbälten. I kanterna av varje geobotaniska och biogeografiska zon kan egentligen vilken art som helst klassas som hotad eller missgynnad. Och såsom det så många gånger har konstaterats kan dessa gränser efter behov ytterligare kompletteras förvaltningsgränser av olika slag. Oberoende av alla misstankar är en hotbedömning helt säkert bra och behövlig med hänsyn till framtida behov. Det är bara skäl att sörja för att den nu utförda på ett visst sätt "tekniska klassificeringen" analyseras och utnyttjas på rätt sätt. Jägaren l 1 l 2011 l 5 Jari Pigg Huvudredaktör
• Klaus Ekman Världens bre tillbehör fö daste utbud av va penr den finlä - leverans tid 1-2 ve ndska jäg ckor - lagersitu aren. - näst atio nen på nä tsidorna an 100.00 0 produk ter - per post i hela Finl and Rihno Rut n Stru hjortlock t Gömsel + j p pipa BSA 4-14 Tactical 30x44 mm 200 Förnyelsen av viltförvaltningen 500 25 på slutrakan PRODUKT NR 892062 Duke 22 Räv & Mår0 för dhund L 6 l Jägaren l 1 l 2011 Kemiön Metsästysviltförvaltning har beretts hela senasl Lagen om puo ti Krog För cirka två år sedan fick utvärderingen av viltförvaltningen, ASE ja KO dvs den av nuvarande JäNE garnas an centralorganisation, jaktvårdsdistrikKa aatie 68 ten ochisio - Reso Ra jaktvårdsföreningarna bildade helheTel./ ten Puh. (02) 239 0930 och omorganisationen sin början. Nu har Öppet-Av vi kommit oinn en Vardagar -A till a: situation där den nya orgarkisin 10-17 nisationen redan kör igång för fullt. Finlands viltcentral 160 100 torde inledasin 140 www.mid waysu m telefon va verksamhetoi imars .com rdagar 12 -17 0 PRODUKT NR 798698 PR PRODUKT NR 586996 Moultrie D Viltkamer 55 a PRODUKT NR 456482 Harris Bipo 1A2 9-12 od " PRODUKT NR 669564 Timney Avfyri med säkr ngsmekanism ing Mosin -Nagant s. 6 Fältharspecial PRODUKT NR 559350 9-5122 9 33 DEBE Long RaN nge 1 / 2011 tegrår d - Kapakkakuj än och behandlingen i riksdagen är på slutrakan. a9 25700 Kim ito - summan av många olika sammanträfTePåPuh. (0 av Kemiö l./ grund 2) 423 804 fanden et-Au den ursprungligen planerade starttidÖpp blev Vardagar -A förkiden nya organisationen vid årsskiftet punktenrkisin 12-18 framskjuten. Som det traditionellt brukar vara när Vapen & Skyttetillb står i Monteriden sittande riksdagenehör,beråd att avsluta valpeng av Sik te & Lju hopat Optik, Fä som man riodens arbete,nhar det ddämpaärendenllor, Hundpejlar, V sig re jl apen , Repa d försöker klara av. Viltförvaltningslagens "öde" rationer, Renoverin smedsservi e, blev att ic gar, Custo m byggen den svenska översättningen på grund av nämnda an. 220 www.aseja era.fi Life ­våtmarksob i början av inkom jekten väljs mande år, s. 18 Drivande hundar för många slags jakt s. 36 Jägarförbunde t inleder 90 ­årsfirande t s. 44 hopning fördröjdes på statsrådets översättningsbyrå samt på grundlagsutskottets grundliga behandling. Viltfrågornas vikt ökar Tiden är förbi för Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten efter att ha verkat ända sedan 1962. Den huvudsakliga uppgiften för dessa organisationer som grundades med stöd av 1962 års jaktlag har varit att främja den organiserade jakten och bedriva upplysningsverksamhet som i huvudsak riktats till den finländska jägaren. Idag är situationen i hög grad en annan: vid sidan av jägaren har även det övriga samhället och t.ex. EU blivit "kunder".Även andra än jägarna är intresserade av hur våra viltresurser förvaltas. Det samhälleliga intresset för viltfrågor ökar starkt. Redan på grundvalen av mediernas uppföljning av jaktfrågor kunde man tro att dessa hör till rikets viktigaste frågor. Det är således helt klart att en organisationsmodell som för fem decennier sedan ansågs vara bra inte mera nödvändigtvis är den bästa möjliga för att svara på framtida utmaningar. Jaktvårdsföreningarna är verksamhetens stenfot Vid planeringen av den nya organisationen stärktes Tidningen Jägaren 60 år Lodjuret ­ både hatat och beundrat s. 32 Ur Pilvis dagbok s. 22 Vargens predation på älg och skogsren s. 36 En rävaktig historia på Jaktmuseet s. 58
• 6 / 2010 Eftersom viltförvaltningslagen inte kommer att träda i kraft före jaktvårdsföreningarnas årsmöten i februari genomförs mötena helt enligt välkänt mönster, dvs på dem behandlas i reglementets 22 § nämnda ärenden. Mötesplatserna ooh tiderna samt fullmaktssblankett finns på sidorna 64­67 i denna tidning. dan förvaltningsplaner för alla stora rovdjur, sälarna, rapphönan och förvaltningsplanen för skogsfåglar håller på att bli färdig. Våtmarksstrategin är redan nästan färdig och arbetet med en älghushållningsstrategi håller på att inledas,så det finns nog jobb. Från trasttillstånd till strategiarbete När Finlands viltcentral inleder sitt arbete går det första året till att bygga upp strukturer och startande samt till inlärning av rutinerna i den nya processorganisationen. Till reformen hör också att de så kallade offentliga förvaltningsuppgifterna, dvs. bland annat beviljandet av jaktlicenser och andra tillstånd överförs i skydd av en brandmur. Trots att alla licensärenden också hittills har skötts klanderfritt och jämfört med många andra licensmyndigheter snabbt och förmånligt, har inte allting nödvändigtvis varit genomskinligt i en utomståendes ögon: ofrånkomligt har det i någons ögon verkat underligt att förtroendevalda med jägarbakgrund i jaktvårdsdistriktets styrelse har varit med och fattat beslut om jaktlicenser, dvs det har varit fråga om ett fenomen, som av elaka tungor sägs vara "att sätta bocken att vakta trädgårdslandet". Upprättandet av den här brandmuren ökar licensförvaltningen oberoende och trovärdighet och å andra sidan frigörs det resurser bland organisationens förtroendevalda till för Finlands vilthushållning betydligt större och viktigare strategifrågor. Till den nya viltcentralens viktiga strategiska uppgifter kommer bl.a. att höra beredning av olika förvaltningsplaner. Vi har ju reMinken ­ rovdjuret so alla avskyr m s. 52 Tidningen Jägaren och hornlogon fortsätter I och med revideringen av organisationen kommer nästan alla för jägarna bekanta symboleratt fortsätta som förut. Den för Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna gemensamma av Aarno Liuksiala designade logon med älghorn och orrlyra kommer att vara också den nya viltcentralens logo och även behållas för jaktvårdsföreningarna. Även tidningarna Metsästäjä och Jägaren bevaras i sin nuvarande form och sprida aktuell information om viltbranschen, nya vindar, gamla traditioner och, inte attt förglömma, vår jakts historia till jägare och andra intresserade. Och till slut: verksamhetsområdena bibehålls Mycket annat fungerande bibehålls i samband med förnyelsen av organisationen. Av dessa har jaktvårdsdistriktens förändring till Finlands viltcentrals regionkontor väckt mest diskussion. Just så kommer att ske och det innebär att samma kontor förblir på samma orter med samma bekanta personal. Dvs att t.ex. älglicensärenden även i fortsättningen sköts vid det egna regionkontoret och att de i offentligheten publicerade påståendena att licensärendena skulle koncentreras till Helsingfors inte håller streck. l Den gamla organisationens bäst kända kännetecken som t.ex. logon och tid- uppfattningen att hela den finländska jaktens, dvs vilthushållningens grundpelare är det av jägarna utförda frivilligarbetet. Det bör man alltid komma ihåg då det är fråga om den finländska vilthushållningen. 380 årsverken frivilligarbete är en så ansenlig insats att en ersättning av den med tjänstearbete eller annars med skattemedel skulle visa sig vara helt omöjligt. Enligt den nya viltförvaltningslagen fortsätter jaktvårdsföreningarna nästan helt i sin tidigare sammmansättning. Till de viktigaste uppgifterna i fortsättningen för Finlands viltcentral,som snart inleder sin verksamhet, blir därför att stöda jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Till de få ändringarna för jaktvårdsföreningarnas del hör att det i fortsättningen också ska väljas en representant för en lokalt betydande markägaraktör till jaktvårdsföreningens styrelse. ningen Jägaren förblir vid revideringen av viltförvaltningen också symboler för den nya Finlands viltcentral. Jägaren l 1 l 2011 l 7
• Ordförandens spalt Möt förändringarnas år ­ Finlands viltcentral kommer! "Klockan tickar, ingen Viltcentral kan ännu ses", kan man säga så här i början av året, lätt travesterande en tidigare idrottskommentator. Behandlingen av viltförvaltningslagen i riksdagen har framskridit en aning långsammare än räknat pga att behandlingen i grundlagsutskottet räckte längre än väntat. Utskottet gav sitt utlåtande i slutet av året, vilket innebär att lagpropositionen efter den finslipning grundlagsutskottets utlåtande fordrade i januari har gått vidare till jord- och skogsbruksutskottet för behandling under januari och senast i februari fortsätter till riksdagen för beslut. Sålunda förefaller det som om lagens ikraftträdande skulle framskjutas till början av mars. Med stöd av övergångsbestämmelser och en ändring av gällande reglemente kan förändringsskedet skötas så att det inte behöver hållas extra möten på olika nivåer i organisationen. Av övergången fordrade formella beslut och val görs vid jaktvårdsföreningarnas och jaktvårdsdistriktens följande möten samt vid Jägarnas centralorganisations representantmöte. Den representant för den lokala markägarkretsen som ska inväljas till jaktvårdsföreningens styrelse torde utses av viltcentralen för ett år, vilket innebär att den nya styrelsen för skogsvårdsföreningen, som väljs enligt den nya lagen, väljs i sin helhet vid följande års möte. Eftersom den nya viltförvaltningslagens ikraftträdande framskjuts med några månader, är det klart att den nya organisationens verksamhet inte genast från början kan vara på hugget i ett slag. I beredningsskedet har det dock byggts upp beredskap för olika alternativ, eftersom ingen var helt säker på att lagpropositionen går igenom och träder ikraft. Säkert är dock att de offentliga förvaltningsuppgifterna och organisationens interna tjänster kan skötas mönstergillt genast från början. De externa tjänsterna och vilthushållningens arbetsgrupper arbetar för fullt för närvarande, vilket betyder att organisationens samtliga funktioner startar i sin helhet enligt den nya verksamhetsmodellen senast i början av nästa år. I fortsättningen vilar beredningsarbetet på en mycket säkrare grund efter att lagpropositionen godkänts i riksdagen. På beredningen av förändringen har det på olika nivåer av organisationen använts enormt mycket resurser och de olika arbetsgrupperna har utfört ett ypperligt arbete. Ett varmt tack redan i det här skedet till alla som hittills deltagit i arbetet! Nu är igen den tiden på året inne när jaktföreningarna håller sina årsmöten. Trots att antalet inlösta jaktkort ökade ifjol med nästan tretusen i jämförelse med året innan hoppas jag att det i alla föreningar funderas på hur framtiden ser ut i den egna föreningen. Varje ung jägare som tas till medlem i föreningen är en klar satsning på föreningens och jaktintressets framtid. Bland dessa unga finns också framtidens beslutsfattare som verkar i vårt samhälle på betydelefulla poster. Förhoppningsvis kan, vågar och förstår man i föreningarna och jaktsällskapen att se några "älgköttskilon" längre. Ingen ungdom borde uteslutas från möjligheten att få ta del av detta förnäma intresse. Tvärtom hämtar det nya tankar och synpunkter till föreningarna om en kommande jägare värderar och håller för viktigt. Och de tankarna kan avvika rätt så mycket från de synpunkter vi gamla tjurskallar har! Om propositionens behandling i riksdagen framskrider såsom väntat är detta nummer av Jägaren det sista av Jägarnas centralorganisation i sin nuvarande form publicerade numret. Publiceringen av tidningen upphör dock inte, men följande nummer av Jägaren torde publiceras av Finlands viltcentral i mars. Tidningen bär på en lång tradition och har bl.a. i en evalueringsrapport för ett par år sedan konstaterats vara den överlägset bäst kända av de tjänster Jägarnas centralorganisation erbjuder jägarna, Därför finns det uppenbart även i fortsättningen ett behov av det sakinnehåll tidningen erbjuder alla jägare! Tauno Partanen ordförande 8 l Jägaren l 1 l 2011
• Aktuellt från ministeriet Det blåser nya vindar Tidningen Jägaren har förtjänstfullt följt upp viltförvaltningens förnyelsearbete. Fjolåret band såväl jord- och skogsbruksministeriets viltenhet som personalen vid Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten i det närmaste helt vid detta enorma projekt. På grund av det fördröjda översättningsarbetet och grundlagsutskottets relativt grundliga behandling av frågan kunde lagen inte träda i kraft från början av innevarande år. Finlands viltcentral är dock inriktad på att inleda sin verksamhet från början av mars. Den grundliga behandlingen i grundlagsutskottet och det utgående från denna givna utlåtandet, som stöder inrättandet av Finlands viltcentral, ger viltcentralen en stadig grund på vilken verksamheten kan byggas i framtiden. Tidigare har grundlagsutskottet inte tagit ställning till hur viltförvaltningen bör organiseras. Trots att man under innevarande valperiod har fusionerat arbetskraftsministeriet och handels- och industriministeriet till ett arbetsoch näringsministerium och genomfört en massiv förnyelse av den regionala förvaltningen torde dessa förändringar bli små i jämförelse med vad som är på kommande under följande valperiod. Till stöd för utarbetandet av regeringsprogrammet har det beställts och producerats ett flertal utredningar, som alla leder i samma riktning. Förändringar är på kommande. Enligt OECD:s bedömning styrs den finländska förvaltningen alltför mycket av en silolik struktur. Det här torde alla som nångång arbetat vid ett ministerium veta. Enligt utvärderingsrapporten kan en ändring av den nuvarande förvaltningskulturen åstadkommas genom att vända upp och ner på den offentliga förvaltningen och ta medborgarnas och företagens behov som utgångspunkt. OECD:s förslag torde alltså vara att avveckla de nuvarande silorna ­ ministerierna. Även jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra har varit aktiv. Redan Sitras förslag till naturresursstrategi är intressant ur viltpolitisk synpunkt. Sitras position i vårt samhälle markeras utmärkt av att grunden för den naturresursredogörelse som i slutet av fjolåret föredrogs i riksdagen finns just i Sitras naturresursstrategi. I början av 2010 startade Sitra sitt program för ledarskap inom den offentliga förvaltningen. Utgångspunkten för programmet är att reformera den offentliga förvaltningen på så sätt att den bättre motsvarar medborgarnas behov av välfärd och främjar den hållbara utvecklingen i samhället samt möjliggör internationell framgång för Finland även i framtiden. Realiserandet av reformen kräver en fördomsfri ledarskapsfilosofi, möjliggörande ledarskap och samarbete över traditionella gränser. Målet för det fyraåriga programmet är bl.a. att stärka samarbete och beslutsfattande över sektorgränserna inom den offentliga förvaltningen samt att skapa en effektiv och människonära förvaltning genom att utveckla ledarskapet. Inom ramen för Sitras ledarskapsprogram för den offentliga förvaltningen har nyligen även en idérapport färdigställts. Den innehåller ett konkret förslag till hur koncernledning ska utvecklas. I förslaget fastställs de centrala sakhelheterna vid koncernledning och ges en beskrivning av hur de kan styras effektivt över ministeriegränser med nuvarande resurser utan att tydliga ansvar försvinner. För organiseringen av viltförvaltningen vore det ytterst viktigt att redan under den nuvarande riksdagens tid få veta om just ovan avsedda utredningar, rapporter och redogörelser kommer att fungera som grund eller inte för följande regeringsprogram, för situationen efter valet kommer att förändra Finlands offentliga förvaltnings verksamhet och organisationsstrukturer mer än någonsin tidigare. Tack vare viltkoncernens arbetsformer och inrättandet av Finlands viltcentral är dock viltförvaltningen redo för kommande utmaningar. Sami Niemi konsulterande tjänsteman jord- och skogsbruksministeriet 10 l Jägaren l 1 l 2011
• Nyhetsmagasinet Rekordantal jägare ­ över 310 000 n År 2010 fanns det fler jägare i vårt land än någonsin tidigare. Jaktvårds- 179 björnar fälldes i höst december 2010 n I höst fälldes 179 björnar, vilket är 49 fler än ifjol. Syftet är att i överens- avgift erlades av 310 927 personer, vilket är närmare 3000 fler personer (0,9 %) än 2009. Mest ökade antalet jägare i Lappland (2,5 %), Nyland (1,6 %) samt i Egentliga Finland och Svenska Österbotten (1,5 %). Distrikt S Tavastland S Savolax Kajanaland M Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten N Tavastland N Karelen N Savolax Sv Österbotten Satakunta Nyland Eg Finland Tillsammans 2009 11 533 16 790 16 367 18 351 16 479 34 741 42 410 23 657 11 863 19 688 27 485 9 740 15 325 29 837 13 736 308 002 2010 förändring 11 556 23 16 767 -23 16 534 167 18 505 154 16 429 -50 35 606 865 42 886 476 23 849 192 11 972 109 19 671 -17 27 595 110 9 882 142 15 404 79 30 324 487 13 947 211 310 927 2 925 Ändring % 0,2 -0,1 1,0 0,8 -0,3 2,5 1,1 0,8 0,9 -0,1 0,4 1,5 0,5 1,6 1,5 0,9 stämmelse med riktlinjerna i förvaltningsplanen för björnstammen stoppa dennas tillväxt i områden där stammen är tätare och det förekommer skador. Björnjakten inleddes den 20.8 och avslutades i slutet av oktober. Enligt den av jord- och skogsbruksministeriet givna björnföreskriften uppgick det största tilåtna antalet björnar som fick fällas till 198 djur. I föreskriften fastställdes maximiantalet björnar som fick fällas till 90 i Norra Finland och 103 i Östra Finland. I Västra Finland beviljades tillstånd att fälla högst fem skadegörande björnar, men inte en enda jaktlicens beviljades. I Norra Finland uppgick antalet fällda björnar till 82 djur. Av dessa fälldes 55 björnar inom ramen för renskötselområdets kvotjakt. Av dessa björnar fälldes 43 i det östra renskötselområdet och 12 i det västra renskötselområdet. I Norra Finland utökades björnjakten också inom skogsrenarnas kalvningsområden i Kajanaland i syfte att stoppa nedgången för stammen av skogsren. I t.ex. Kuhmo stads områden nedlades 18 björnar. I jaktvårdsdistrikten i Östra Finland nedlades 97 björnar. Största delen av dessa inom det förvaltningsområde där stammen stabiliserats. Av jaktvårdsdistrikten beviljade Norra Karelen jaktlicenser för 77 björnar. Endast en licens blev outnyttjad. I Norra Karelen, där björnstammen är stark, utnyttjades största delen av de beviljade licenserna redan under jaktens första vecka. I Kymmene jaktvårdsdistrikt utnyttjades samtliga 12 beviljade licenser. I Södra Savolax fälldes sju björnar och i Mellersta Finland två björnar. I Norra Savolax beviljades inte licenser för björnjakt. Björnstammen är livskraftig 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 Jägarkåren åren 1962 - 2010 Viltfrågesport 1 Björnstammen i vårt land har stärkts i jämn takt. Enligt en av Vilt- och fiskeriinstitutet i juni gjord bedömning finns det minst 1515-1635 björnar i Finland. Motsvarande uppskattning för ett år sedan gav 1170­1300 björnar. År 2000 bedömdes antalet björnar i vårt land uppgå till ca 850. Antalet björnar har alltså fördubblats under de senaste 10 åren trots den ökade jakten. En så här stor ökning i uppskattningen av björnstammens storlek visar att vår björnstam är mycket livskraftig. Den i vårt land bedrivna storarovdjurspolitiken grundar sig på förvaltningsplaner för de stora rovdjuren. I praktiken fungerar planerna som redskap för sammanjämkning av olika intressen. Som mål för björnstammens förvaltningsplan har t.ex. för Östra Finlands förvaltningsområde med stabiliserad björnstam ställts att antalet björnar inte får öka och att stammen i de björntäta områdena invid östgränsen kan utglesas från den nuvarande situationen. Antalet björnar utökas inte heller i renskötselområdet medan björnstammen inom förvaltningsområdet för björnstammens utbredningszon och stam under utveckling i den västligaste delen av landet får växa. År .19 År 62 .19 År 65 .19 År 68 .19 År 71 .19 År 74 .19 År 77 .19 År 80 .19 År 83 .19 År 86 .19 År 89 .19 År 92 .19 År 95 .19 År 98 .20 År 01 .20 År 04 .20 0 År 7 .20 10 Svaren på sida 63 9. Hur gammal måste du vara för att få vapenlicens? a) 18 b) 20 c) 15 10. Får ekorre jagas med fälla? (ja) (nej) 11. När får vildkanin jagas? a) 1.9. - 28.2 b) 1.9. - 31.3 c) 20.8. - 31.3. 12. Hur stor del av den totala rådjursavskjutningen bestod av kid under jaktåret 2009-10? a) 39% b) 55% c) 46% 13. Vilket år importerades de första vitsvanshjortarna till Finland? a) 1934 b) 1936 c) 1942 14. Vad är mufflon för ett djur? a) hardjur b) rådjur c) vilt får 15. Hur mycket kan en bäver väga? a) 15 kg b) 30 kg c) 50 kg 16. Hur många jägare finns det i Estland? a) c 100 000 b) c 14 000 c) c 30 000 17. Hur stor del av jägarna som löste jaktkort 2010 var kvinnor? a) 3,5 % b) 5,6 % c) 7,2 % 1. Vilken är den största jaktbara fågeln i Finland? a) sångsvan b) grågås c) kanadagås 2. Efter parningen flyttar hanarna redan i maj-juni till sina övervintringsområden. Vilken sjöfågel är det? a) bläsand b)ejder c) svärta 3. Är viggen jaktbar eller fredad? a) jaktbar b) fredad c) inte fredad 4. Du tänker jaga vitsvansvilt med hagelgevär och brenneke. Måste du göra skjutprovet? (ja) (nej) 5. Vilket är minimikravet på energi för en studsare, mätt vid pipans mynning? a) 100 J b) 150 J c) 200 J 6. När blev rådjursjakten licensfri? a) 01.08.2005 b) 01.08.1993 c) 01.08.2006 7. Vilket vilt fälldes i störst antal under 2009? a) fälthare b) skogshare c) gräsand 8. Vilket år grundades jaktvårdsdistrikten och Jägarnas Centralorganisation? a) 1959 b) 1962 c) 1971 Jägaren l 1 l 2011 l 11
• Mikko Alhainen, projektledare, Jägarnas Centralorganisation l Teckning: Jari Kostet Viltcentralen ger vingar åt projektet Hembygdsvåtmark Det riksomfattande våtmarksprojektet får full fart genom organisationsreformen. Finlands viltcentrals nya enhetliga förhållanden och ekonomiförvaltning ger betydligt bättre förutsättningar än tidigare för genomförandet av storskaliga och utmanande projekt. Projektet Hembygdsvåtmark-Life är en del av Finlands viltcentrals verksamhet viltets livsmiljöer, mångfalden i naturen och viltet till fromma. V Hembygdsvåtmark-Life är en del av Finlands viltcentrals verksamhet viltets livsmiljöer, mångfalden i naturen och viltet till fromma. 12 l Jägaren l 1 l 2011
• V l Viltvårdskonsulenterna har under vintern gått ige- nom de objekt som meddelats till jaktvårdsdistrikten och material från våtmarkskartläggningen. Man har hittat flera passande våtmarksobjekt till projektet. Under februari-mars utreder viltvårdskonsulenterna och de för projektet anställda viltvårdsplanerarna i samarbete med experter från NTM-centralerna ytterligare hur våtmarkerna lämpar sig för projektet. I det skedet tar de kontakt med kontaktpersonerna för de trettio objekt som tas med i projektet så att planeringen av de första våtmarkerna kan startas redan på våren när översvämningarna fungerar som avvägningshjälp. En grundläggande förutsättning för alla våtmarksprojekt är att mark- och vattenägarna ger sitt samtycke. Ett gott samarbete och öppen kommunikation är utgångspunkten för lyckade projekt, som tål att visas också för grannkommunernas invånare. Det går att söka finansiering av våtmarksprojekt från olika källor. Att det oberoende av finansieringsformen råder samförstånd med områdets ägare och bybor är lika viktigt oberoende av finansieringen. Självklart är förhandlingarna enklare om projektet förverkligas på en enda persons marker än nödvändiga utredningar inom en omfattande samhällighet. Viltvårdsplanerarna presenterar sig Juha Siekkinen: Juha Siekkinen, bosatt i Kempele, har gått en utbildning i zooekologi vid Uleåborg universitet. ­ Jag tror att det är viktigt att anlägga våtmarker för sjöfåglar, eftersom man kan förbättra och öka sjöfåglarnas livsmiljöer samt skapa fler möjligheter för att utnyttja och sköta om sjöfågelbestånden. Mot bakgrunden av min erfarenhet från Forststyrelsen har de också många andra positiva effekter på miljön och kan bidra till mångfalden på många fronter, säger Siekkinen. Under de senaste åren har Siekkinen arbetat vid Forststyrelsen med att planera restaurering av avrinningsområden, återställande av livsmiljöer för skogshönsfåglarnas kullar samt med anläggning och restaurering av våtmarker för sjöfåglar på statens ekonomiskogsområden i norra Finland. Förutom vid Forststyrelsen har Siekkinen arbetat med projekt bland annat vid enheten för naturresurser vid Uleåborgs yrkeshögskola och vid Skogsforskningsinstitutet. ­ Som viltvårdsplanerare inom våtmarksprojektet vill jag uppmuntra jägare och markägare att skapa lämpliga livsmiljöer för sjöfåglar och att upprätthålla dessa också i framtiden. Jag erbjuder gärna mitt kunnande för kartläggning och planering av lämpliga objekt. Det är också givande att tillsammans fundera på alternativ för genomförandet av olika objekt, säger Siekkinen. Våtmarker för sjöfåglar bidrar till mångfalden på många fronter www.kosteikko.fi Projektet Hembygdsvåtmarks internetsidor öppnas under februari. På adressen www.kosteikko.fi kommer du att hitta information om projektet, kontaktuppgifter till personalen samt hjälp via instruktioner och länkar med att starta våtmarksprojektet. Projektets modellobjekt kommer att presenteras på sidorna efterhand som de blir färdiga. En del av planerna kommer att laddas på sidorna som modellplaner och fungerar förhoppningsvis som stöd vid uppgörande av planer för våtmarker för vilka man har för avsikt att ansöka om finansiering, t.ex. av jordbrukets miljöstöd eller Leader-aktionsgrupper. En viktig del av verksamheten är att sprida information och under närmaste åren kommer det att ordnas en betydande mängd våtmarkskurser i alla landskap. Verksamheten presenteras också vid många evenemang. På webbplatsen hittar du datum och platser för våtmarkskurser samt andra relevanta projektrelaterade nyheter. Om det finns intresse för våtmarksarbeten i din hemby och ni vill ha mera information om ämnet i form av en våtmarkskväll i byn, kontakta projektets personal eller viltvårdskonsulenterna på våren. Våtmarksprojektet (Return of Rural Wetlands) -Life är delfinansierat av EU: s Life+ program samt av jord- och skogsbruksministeriet åren 2010­2015. Timo Niemelä: Timo Niemelä från Tammerfors har avlagt agroforstmagisterexamen vid Helsingfors universitet. ­ Jag vill delta i projektet för att med min insats stöda anläggandet av våtmarker och skötseln av sjöfågelbetånden, berättar Niemelä. Niemelä, som jagar, fiskar, fotograferar och vandrar, har tidigare haft uppgifter i samband med planering av våtmarker samt arbetat vid Tavastlands NMT-central och vid Forststyrelsens naturtjänster. ­ Jag ser på den kontinuerliga skötseln av sjöfågelkullarnas livsmiljöer med finansiering från Life-projektet som ett viktigt och utmärkt tillfälle även för att utveckla samarbetet mellan förvaltningsgrenar och lokala aktörer, konstaterar Niemelä. Skötseln av sjöfåglarnas livsmiljöer ger en möjlighet att uveckla samarbetet mellan olika förvaltningsgrenar Veli-Matti Pekkarinen: Projektet Hembygdsvåtmark kommer att öka det allmänna intresset för viltvård Tre viltvårdsplanerare börjar arbeta i februari Våtmarksprojektets viltvårdsplanerare och viltcentralens regionala viltvårdskonsulenter har nära samarbete och hjälper er med våtmarksfrågor. Kontaktuppgifter och verksamhetsfält för de viltvårdsplanerare som börjar sitt treåriga arbete i början av februari hittar ni inom en snar framtid på www. kosteikko.fi-sajten. Viltvårdskonsulenternas kontaktuppgifter hittas på sista sidan i tidningen eller på Riistaweb (http://riistaweb.riista.fi). l Veli-Matti Pekkarinen från St. Michel har jobbat som viltvårdskonsulent vid Södra Savolax jaktvårdsdistrikt sedan år 2000. Under de senaste åren har han varit tjänstledig för att jobba med projekt vid Finlands Jägarförbund. På samma gång har han frilansat som våtmarksplanerare. ­ Jag sökte till projektet på grund av ett eget intresse för våtmarker. I mitt arbete har jag sett utvecklingen av sektorn och den stora potentialen. Jag vill ta del av utvecklingen inom naturvården. Min egen insats inom våtmarksprojektet är en lång erfarenhet av viltbranschen liksom know-how av det praktiska genomförandet och planerandet av våtmarker, konstaterar Pekkarinen. Pekkarinen har fått kunskap om våtmarkslösningar genom kurser som viltorganisationen anordnat och genom andra kurser i branschen. Själv har han hållit våtmarks- och mångfaldskurser vid tillställningar som ProAgria i Södra Savolax och landskapets Leader-grupper anordnat. Som viltvårdskonsulent har han samarbetat med landskapets NMT-centraler och skogscentralen. ­ Som ett resultat av projektet kommer man att se en ökning av allmänna intresset för viltvård samt upptäckten av resultaten av praktisk viltvårdarbete, tror Pekkarinen. Jägaren l 1 l 2011 l 13
• Jarkko Nurmi, Mikko Alhainen, Marko Svensberg På besök i Västerns jaktmarker del 1 Sjöfågeldagböcker Teppo Lampio, som i tiden även arbetade som verksamhetsledare för Jägarnas centralorganisation, företog åren 1951­1952 en rundresa i hela USA och bekantade sig då med viltvårds- och jaktarrangemang i landet. Han publicerade boken Lännen Riistamailla (Västerns jaktmarker) där han berättar om sina erfarenheter. Hösten 2010 besökte tre av jägarorganisationens arbetstagare delstaten Minnesota för att fördjupa sig i skötseln av våtmarker och administreringen av sjöfågeljakten. Artikelserien Sjöfågeldagböcker berättar om den här resan: finns det nånting att lära av Amerika? l På våtmarksfronten händer det för när- varande en hel del: Finlands viltcentral, som snart inleder sin verksamhet, erhöll EU-finansiering i miljonklass till ett Life+-projekt och jaktföreningarna runtom i landet restaurerar redan nu insjöfigurer med stöd av olika finansieringsformer. Problem finns det nog tillräckligt av. I vårt land hindras skötseln av våtmarker av byråkrati. På europeisk nivå finns det ett behov av noggrannare uppföljning av sjöfågelbestånden samt av gemensamma spelregler för jakten utmed flyttstråken. Ingen vid14 l Jägaren l 1 l 2011 känner egentligen sjöfåglarna som sitt eget vilt, men trots det kräver alla, såväl uppfödarländer som genomflyttningsländer, sin "egen" andel av det flyttande fågelviltet. I Nordamerika sköts frågan annorlunda. Sjöfågeljakten grundar sig på täckande uppskattningar av bestånden och ett kvotsystem, som fungerar i varje delstat och provins från Kanada till Mexiko. Sjöfåglarna sköts utmed hela flyttstråket (flyway) enligt gemensamt överenskomna principer. Skulle någon del av denna praxis fungera även i Europa? För att ta reda på hur dessa frågor sköts i Vilda Västern avreste tre herrar västerut, dvs Jarkko Nurmi från Österbottens jaktvårdsdistrikt samt Marko Svensberg och Mikko Alhainen från Jägarnas centralorganisation. Resan blev möjlig tack vare av jord- och skogsbruksministeriet beviljade projektmedel. Lärdomar från Minnesota Naturförhållandena i delstaten Minnesota motsvarar långt finländska förhållanden: vintrarna är snörika, det finns barrskogsoch lövskogszoner, övergångszoner mellan dessa samt öppen prärie. Med tiden har det flyttat emigranter från Finland till delstaten,vilket bl.a. kan ses av ortsnamnen i norr. Under den första dagen träffade vi höjdare från olika organisationer. Målet var att få en grov bild av den amerikanska sjöfågelforskningen, praktisk viltvård samt av viltförvaltningens roll vid dimensioneringen av jakten. Vi rattade på en sexfilig motorväg och navigatorns vänliga kvinnoröst styrde oss tryggt till Minnesota Valleys naturcentrum. Där träffade vi USA:s fiske- och viltförvaltnings regionchef Jim Leach, Minnesotas naturresursförvaltnings chef Dave Schadin och Ducks Unlimited-organisationens Ryan Heiniger. De gav oss en orientering i amerikansk skötsel av våtmarker och administration av viltresurser. Därefter var vi klara för en "roadtrip" för att bekanta oss med praktisk viltvård ute i landsbygden.
• För alla andarter uträknas delstats- och flyttstråkskvoter, så den amerikanska jakten efter sjöfågel är noga kontrollerad. Bekanta problem vid skötseln av livsmiljöer Redan före Dave Schad inledde sin presentation hade det klarnat för oss hur omfattande den organisation han representerade var. Till varje delstats naturresursförvaltning hade det sammanförts en täckande representation av olika naturnyttjandeformers ansvarsområden. Jämfört med finländska förhållanden förenade ämbetsverket jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Finlands miljöcentral samt vilt- och miljöförvaltningens funktioner. Det här har en betydande inverkan på effektiviteten vid förvaltningen av våtmarkerna och sjöfågelbestånden, Vi återkommer till detta senare. Vid skötseln av livsmiljöerna brottas man med samma problem som i Finland: markanvändningen har intensifierats och utdikningarna har urlakat många våtmarker i Mississippi-älven. Minnesotas västra delstatsgranne Norra Dakota är en vidsträckt odlingsbygd där det knappast alls har utförts dikningar. Dakotas sjöfågelproduktion är beroende av regn: ju mera regn, dess fler änder. Naturliga svackor fylls med vatten och genom att diken saknas hålls vattnet kvar i dessa säsongvåtmarker så länge att sjåfåglarna hinner fostra sina kullar. Vattnet i svämvattenområden värms snabbt upp på våren och det utvecklas en riklig vatteninsektfauna i dem. Det är en verklig energibomb för de växande ungarna. Vart 10-15 år dödas fisken i de bästa fågelsjöarna genom att torrlägga dem eller använda rotenongift. Med till dammen anslutna elektriska fält hålls fisken borta från våtmarken. Fisk som simmar nära fältet bedövas. på web-adressen: http://www.fws.gov/birdhabitat/nawmp/Planstrategy.shtm. Jakten efter sjöfågel kontrolleras med kvoter Dave Schad presenterade enorma sjöfågelinventeringar, som genomförs på prärien, större sjöar och på den arktiska tundran. Beräkningar, kännedomen om flyttstråken och olika matemaatiska modeller bildar en komplicerad ekvation som har som syfte att säkerställa hållbar beskattning av sjöfågelbestånden. Utgående från modellen beräknas delstats- och flyttstråksrelaterade kvoter för andarterna. Den amerikanska sjöfågeljakten är m.a.o. noga kontrollerad. Den övergripande modellen har varit länge i användning och avslöjar de långsiktiga trenderna i olika arters beståndsvariationer. Administrationen av fastlandets sjöfågelbestånd styrs fortlöpande av den levande och uppdaterade förvaltningsplanen North American Waterfowl Management Plan, som kan studeras I Nordamerika regleras beskattningen av sjöfågelbestånden utmed alla flyttstråk med ett delstatsresom grundar sig på inventeringar. Sjöfågelpopulationernas huvudlivsmiljöer och flyttstråk har kartlagts med enorma ringmärkningar i samarbete med ornitologer. laterat kvotsystem Dave Schad: "Döda fisken" Under naturresursförvaltningens flagg har det samlats en avsevärd skara aktörer, som i vårt land är självständiga och hos oss agerar enligt sina egna målsättningar ­ och t.o.m. enligt sina egna ideologier. Naturresursförvaltningens breda sammansättning i USA garanterar att naturvården inte låser sig i revirmotsättningar. Det totala ansvaret bärs tillsammans och de viktigaste sjöfågelobjekten sköts verkligt effektivt. ­ Om sjön har stor betydelse för sjöfåglarna torrlägger vi den vart 10­15 år eller dödar fiskarna med rotenon. Efter åtgärderna tiodubblas sjöfågelbeståndet många gånger om. Mitt råd för en resultatrik förvaltning av sjöfågelbestånden är: "Kill the fish", säger Schad. Tänk efter vilket liv redan förslag av det här slaget skulle åstadkomma i Finland, Det skulle grundas många rörelser av typ "Rädda Lähde U.S. Fish & Wildlife Service Jägaren l 1 l 2011 l 15
• Sjöfåglarna sköts utmed hela flyttstråket enligt gemensamt överenskomna principer. mörtar och rudor", man skulle förbanna och hota de blodtörstiga fiskemyndigheterna ­ och slutresultatet skulle var just det som vi ser i vår våtmarksnatur idag: det görs knappt nånting alls. Sjöarna eutrofieras, växer igen och sjöfåglarna minskar i antal. Restaurerarna av insjöfigurer underkastas en så massiv byråkrati att de blir handlingsförlamade. Naturligtvis utplånar Schads kohorter inte i fiskbeståndsavseende värdefulla objekt, de vårdas på fiskarnas villkor. ­ Viktiga sjöfågelsjöar sköts igen på sjöfåglarnas villkor, berättar Schad om de klara linjedragningarna. av effektiv markexploatering och annan människoverksamhet på Nordamerikas ursprungliga fågelfauna på våtmarkerna. Beklagligtvis är ännu större förändringar på kommande. I Kanada och Alaska finns det ännu enorma"andfabriker" på tundran. Vatten täcker den eviga tjälen och fåglarna erbjuds rikligt med fina miljöer för kullarna. Om tjälen smälter och vattnet sugs ner i marken torkar fabrikerna. Ryan Heiniger: "Änder Obegränsat" I Minneapolis träffade vi också Ryan Heiniger, representant för organisationen Ducks Unlimited som grundats 1937 och främjar iståndsättning av sjöfåglars livsmiljöer. Ryan Heiniger basar för organisationens projekt i Minnesota och Iowa. Den grundläggande idén för verksamheten är skötsel av vattennatur med metoder som grundar sig på forskning. Organisationen har omkring 450 anställda: biologer, ingenjörer, jurister, penninginsamlare, pr-folk som håller kontakt med politiker... ­ Ducks Unlimited har iståndsatt omkring 4,8 miljoner hektar livsmiljöer, berättar Heiniger. Skötseln av livsmiljöer är nödvändig för sjöfågelbestånden på fastlandet har minskat med omkring 80 % från situationen på 1870-talet. Områdets naturliga potential är fortsättningsvis stark jämfört med t.ex. Norden, men den stora nedgången berättar ändå den karga sanningen om inverkan Den här sjön har eutrofierats av fisken (gröngrumligt vatten). Mellanattnet nås inte av tillräckligt ljus för att det ska utvecklas växtlighet som producerar frö- och insektnäring för sjöfågelungarna. Dödandet av fisken gör att vattnet klarnar och växtligheten återhämtar sig. Stjärtänder på trädorna Ducks Unlimited ­organisationens grundare Joseph Knapp formulerade 1931 en tidlös verksamhetsidé som lämpar sig för alla. "Eftersom det är människans verksamhet som har gjort att sjöfågelbestånden försvagats,bör denna trend även vändas genom människans verksamhet.Vi bör hjälpa naturen att få sina naturliga processer tillbaka." Organisationens program "Stjärtänder på trädorna" innehöll element som är bekanta också för finländare, för målet var att skydda stjärtändernas häckning på naturvårdsåkrar. Trädor anlades främst inom stjärtändernas häckningsområden i Kanada och de erbjöd skyddade häckningssplatser som inte plöjdes upp på våren med jordbruksmaskiner. Living Lakes-projektet påminner igen om projektet Life+Hembygdsvåtmark som startades av Jägarnas centralorganisation 2010. Ytterligare information om verksamheten på adressen http://www.ducks.org/. Skyddsområden i närheten av storstäder ­ jakt rekommenderas Som om finländarna inte redan i det här skedet skulle vara tillräckligt omtum- lade ska vi höra på Jim Leach. Han verkar som regionchef för USA:s fiske- och viltförvaltning i Minnesota och Wisconsin. Vi besöker naturskyddsområdet Minnesota Valley och i anslutning till det ett naturum i grannskapet av miljonstaden Minneapolis. Leach berättar för oss om det lokala naturskyddet. Det grundar sig långt på ett system för naturskyddsområden (National Wildlife Refuges) som är baserat på president Theodore Roosevelts tankar. Målet är att bevara viktiga naturobjekt för kommande generationer. Skyddsobjektens omfattning varierar från vidsträckta prärier till små viloskär för pelikaner. Syftet med systemet är att i täckande omfattning erbjuda vacker natur i närheten av alla storstäder på högst en timmes köravstånd i form av ett betydande skyddsområde, som i allmänhet har ett guidecentrum. Så här långt är sådana områden vanliga också i Finland, men i USA jagas det också aktivt i dessa områden. Jakten anpassas till respektive områdes särdrag och det är tillåtet, populärt och rekommenderat. Dessa områden besöks årligen av omkring 40 miljoner personer. I USA jagas det inom skyddsområden: "Öppet för allmän jakt" Människan en del av naturskyddet Förstelnade av de finländska riktlinjerna för naturskyddet förundrar vi oss över systemet medan våra värdar å sin sida förundras när de får höra om finländsk praxis för skyddet. ­ Vad menar ni, vi skulle inte ens kunna tänka oss att förbjuda jakt inom ett skyddsområde, vi skulle ju förlora människornas stöd och vår trovärdighet på lokal nivå. Naturen skyddas och sköts så att alla användargrupper upplever att den är någonting viktigt för dem, kvider Jim Leach. Så är det. Många av naturskyddsideologins ursprungliga idéer, organisationer och föregångare kommer från USA: Sierra Club, som fungerade som startmotor för hela idén med att grunda naturskyddsområden, Aldo Lepold, Henry Thoreau... Arvet efter dem syns fortfarande i USA, där jakt och viltvård är en del av modern naturvård och modernt naturskydd. Hos oss i Finland har det tråkigt nog rått ett visst motsatsförhållande mellan människan och naturen och ett kraftigt begränsande av många former för nyttjande av naturen ­ särskilt för jaktens del. På jaktmarkerna i väster har man nått enorma resultat genom att bygga naturskyddsbroar mellan alla användargrupper. Naturligtvis jagar man inte heller i USA på alla naturskyddsområden, men inställningen till jakten är markant mera tolerant. I artikelseriens följande del presenterar vi skyddssystemet närmare. 16 l Jägaren l 1 l 2011
• Ut på vägen Med ett sådant här informationsinslag började vår Minnesotaresa. Följande vecka bekantade vi oss med skötseln av våtmarksnaturen i praktiken. De enorma dimensionerna i USA började avslöjas för oss när vi körde till vårt första logi, för ett likadant vidsträckt prärielandskap bredde ut sig framför, bakom och på sidorna av bilen timme efter timme. Små amerikanska tätorter av samma utseende som Twin Peaks och Cougarville flimrar förbi. Antalet skunkar som blir under bilen är oräkneligt som mårdhundarna vid kanten av motorvägarna i södra Finland ­ isynnerhet i närheten av våtmarker. Skunkarna luktar avskyvärt på hundratals meters avstånd. Lukten håller chauffören vaken. l Historiskt vingsus. De forna indianernas gravhögar i Rice Lakes skyddsområde. Vildrissjöarna ­ ett arv efter indiankulturen och en födobank för sjöfåglar n Vildriset är en av de viktigaste näringsväxterna för sjöfåglar i Minnesotaområdet. Som fullt utvuxna påminner bestånden om våra inhemska fräkenbestånd, men är något längre. Fåglarna återhämtar sig efter vårflyttningens ansträngningar genom att äta av risets blomställningar, senare på sommarna hittar kullarna rikligt med vatteninsekter under risbestånden. På hösten ger det mogna riset änderna kondition för flyttningen. För indianerna är vildriset en direkt helig sak. Av chippewa- och siouxstammarnas näringsresurser under årscykeln utgjorde vildriset ungefär en fjärdedel. Skördandet av vildriset med traditionella metoder är fortsättningsvis en del av deras kultur för ursprungsbefolkningen har rätt att samla vildris från vissa sjöar. Det här håller kulturarvet levande. Bestånden böjs över kanoterna och kornen skakas av i kanoten som så småningom fylls av ris. Vi gjorde ett besök i Rice Lake skyddsområde. Sjön är en av Minnesotas viktigaste vildrissjöar. Den grunda sjön har en yta på ca 2000 hektar. Fiske- och viltförvaltningen sköter sjön på vildrisets och sjöfåglarnas villkor. Sjöns vattenyta regleras med hjälp av de massiva dammarna som på fotot här intill för att vattenytan skall vara så gynnsam som möjligt för varje skede i vildrisets uppväxt. Den kritiskaste tiden för att skörden ska lyckas är i slutet av juni och början av juli. Då flyter risbeståndet på vattenytan. Om vattenytan stiger den här tiden rycks beståndet lös från bottnen och skörden förstörs. Aktiv skötsel avkastar resultat, för under de bästa höstflyttningsdagarna har det räknats omkring en miljon sjöfåglar på sjön. På hösten göder riset sjöfåglarna till flyttningskondition och återhämtar sig fåglarna i äggläggningskondition efter den ansträngande flyttningen. Ryan Heiniger, DU Jägaren l 1 l 2011 l 17 Jarkko Nurmi
• Text och bild: Petteri Kontila Tio år med egen fågelsjö I andjakten och i synnerhet i säsongpremiären deltar varje år en stor skara jägare. Till de populäraste platserna blir det rent av rusning kring den tjugonde augusti. Det går emellertid att skapa flexibilitet och utrymme i andjakten och skötseln av fågelvatten genom att anlägga nya jaktställen, våtmarker och fågelsjöar. Här ska jag berätta om mina egna erfarenheter under tio års tid med en egen fågelsjö där det inte förekommer vare sig trängsel eller rusning. l Det var i slutet av 1998 som fiskelaget, fiskeområdet och markägaren kom överens om att anlägga en fågelsjö. Planeringsarbetet praktiskt taget rivstartade med en kartläggning av terrängen och mätningar. I begynnelsen var det meningen att sjön skulle producera fiskyngel för utplantering i sjöar och vattendrag i trakten, och vi kom inte alls att tänka på viltet. Undertecknad som ansvarade för planeringen av projektet och realiseringen kontaktade den dåvarande viltvårdskonsulenten för att be om hjälp med viltaspekterna vid anläggandet. Vid synen i terräng18 l Jägaren l 1 l 2011 en konstaterades att platsen var lämplig för både fisk och vilt. Alltså lyfte vi in bägge i projektet när den slutliga planen gjordes upp. Byggnadsarbetena kom igång under påföljande år och sjön stod klar hösten 1999. Fisk och vilt Sjön har nu fungerat i tio år med sin dubbla funktion som odling av fiskyngel och som sjöfågelmiljö. Bägge funktionerna har låtit sig fogas samman utan några problem. Vi har tänjt en smula på fiskodlingssäsongen och låtit den gå längre in på hösten, vilket har gett fåglarna mera tid vid sjön. Torrläggningen av sjön har flyttats fram till slutet av oktober då sjöfåglarna redan har inlett flyttningen. Vid den tiden störs de flyttande sjöfåglarna inte längre av att sjön blir torrlagd. Å andra sidan har torrläggningen av sjön också varit till konkret nytta eftersom det på bottnen samlas insektlarver av olika slag och den här bottendjursfaunan har tjänat väl som smörgåsbord för de flyttande änderna. Under en kort tid har det alltså funnits ett rejält utbud på stadig, proteinrik föda. Statistiken berättar Fågelbeståndens storlek och kvalitet i jakt- området är grundstenen som man bygger på för att åstadkomma ett uthålligt och förnuftigt upplägg på jakten. Men hur går detta till i praktiken och är den tillgängliga informationen tillförlitlig nog att bygga på? Vi var två gubbar som med stort intresse följde med livet kring dammen och hur den utvecklades. Vi väntade ju oss att våra satsningar skulle ge en mätbar avkastning under de kommande åren. Avskjutningen ­ både de små rovdjuren och fåglarna ­ bokfördes varje år. Vi antecknade också den handfull skadskjutna fåglar som gått förlorade under jakterna. När vi sedan i vintras gick igenom saldot för de här tio åren fick vi oss en angenäm överraskning, både vad avskjutningen beträffar och i övrigt. Sjön som allt detta handlar om är ju inte större än halvannan hektar. Den totala avskjutningen (gräsand, bläsand och kricka) uppgick i medeltal till 22 fåglar per jaktsäsong. Den totala avskjutningen under åren 2000 till 2010 presenteras i bild 1. Med apporterande spets Under perioden 2000 till 2010 förlorade vi sex gräsänder och en kricka i form av skad-
• 30 25 Antal fåglar /år Arterna som jagas 2000 - 2010 25 20 17 12 5 3 1 12 8 2 16 12 7 1 12 7 2 3 1 12 7 3 2 6 3 8 20 25 stränga kölden och det tunna snötäcket ha decimerat minkarna rejält och sedan dess har de mycket riktigt varit färre. 20 15 10 5 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 gräsand kricka bläsand knipa Bild 1. Det totala uttaget per art under åren 2000 ­ 2010. Jakten på små rovdjur 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Utfodring och fredade dagar Eftersom vi inleder stödutfodringen i god tid på våren har det varit möjligt att räkna hur många fåglar som stannar kvar i vår sjö och häckar. Det har gett oss en preliminär uppfattning om antalet bofasta innevånare. Det att vår anlagda sjö ligger på en holme på avstånd från fast bebyggelse har underlättat jakten på både fåglar och rovdjur. Utfodringen arrangerar vi så, att vi lägger utfodringsplatserna och flottarna tillräckligt långt från varandra för att undvika revirstrider eftersom det finns rätt gott om fågel i sjön. På så vis hålls kullarna bättre samlade och får tillräckligt med utrymme. Vi håller varje år igång fem till sex utfodringsflottar och dessutom lägger vi ut korn och havre på grunda platser med hård botten. Jakten går till så, att vi har jagat i klart avgränsade perioder. Tack vare det har fåglarna dröjt sig kvar vid sjön till långt in på hösten. Det har gått maximalt två till tre jaktdagar på varje vecka och somliga av dagarna har bestått av bara några timmar på kvällen. På senhösten har de häckande fåglarna fått förstärkning i form av flyttande fåglar från annan ort. Tack vare sitt läge och utfodringen har det som mest funnits flera tiotal fåglar där som vilar och tankar innan de sträcker vidare. Även om fåglarna allt emellanåt har varit väldigt många så har vi medvetet avslu- Rovdjur /år 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 mink mårdhund räv mård Bild 2. Fällda smårovdjur 2000 - 2010 skjutningar, det vill säga ungefär tre procent av det totala uttaget. Samt därtill en fälld and som inte hittades, vilket i förhållande till det totala uttaget kan betraktas som en blygsam förlust. Under jakterna har vi använt en spets som är tränad att arbeta i vatten. Den har varit till stor hjälp, i synnerhet vid jakt under kvällsflykten. En spets lär sig rätt fort att arbeta i vatten, bara den får en möjlighet att göra det. Bäst lyckas detta förstås om hunden får vänja sig vid vatten redan som valp. Bort med rovdjuren! Jakten på de små rovdjuren och rovdjurens negativa effekter har lyfts fram i många sammanhang. Inte utan orsak. Kring vår egen fågelsjö går jakten på de små rovdjuren varje år. Beroende på tidpunkten håller vi 5 till 8 minkfällor och 2 till 3 mårdhundsfällor gillrade. Vi har antecknat hur rovdjuren rör sig och var spår har observerats, liksom också fångsten (bild 2). Vi inleder rovdjursjakten på vårvintern med mink och det är ett utmärkt upplägg. Det är då som minkhonorna dräller omkring i grannskapet och vi blir kvitt både dem och deras avkomlingar på en och samma gång. På det här viset slipper vi förluster bland fågelmödrarna när de återvänder från flyttningen, utmattade och parningsyra. Vi har alltså kunnat erbjuda de häckande paren en så gott som rovdjursfri miljö. Tyngdpunkten i rovdjursjakten är ändå förlagd till början av andjakten i augusti. Även om antalet fångade minkar och mårdhundar inte har varit särskilt stort så har vi genom jakten kunnat minimera förlusterna för honorna och i synnerhet för deras kullar. En enda sommar har det enligt våra anteckningar påträffats en hona utan ungar och två somrar en uppenbarligen decimerad bläsandskull, sannolikt på grund av mink. Trots att vårt statistiska material är litet så verkar vi ha åstadkommit en klar minskning av antalet rovdjur under perioden 2000 till 2010. Vintern 2002-2003 tycks den Jägaren l 1 l 2011 l 19
• 40 Antalet jaktdagar och fällda fåglar, st Avskjutningen och jaktdagarna 2000 - 2010 36 25 35 30 25 20 15 10 5 0 7 13 8 26 21 15 6 7 10 3 4 11 11 26 20 23 19 26 10 11 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 jaktdagar fåglar Bild 3. Förhållandet mellan antalet jaktdagar och avskjutningen 2000 - 2010. tat jakten i god tid innan säsongen är över. Sista biten av jaktsäsongen har vi nöjt oss med att uppehålla fåglarna vid sjön genom utfodring. Saldot för ett decennium Ur jaktlig synpunkt är anläggandet av små fågelvatten som sedan sköts och organiseras med största omsorg någonting att allvarligt överväga. Våra egna erfarenheter visar att även ett alldeles litet jaktområde som används förnuftigt och disciplinerat skapar en givande inramning för jakt. Samtidigt skapar vi även ett bestående fundament för sjöfåglarna. I vår avskjutningsstatistik stannar knipan vid en enda fälld fågel, vilket beror på vårt eget beslut att freda den här arten. Om vi däremot hade behandlat knipan på samma sätt som de övriga sjöfåglarna så hade avskjutningen med all sannolikhet landat någonstans mellan gräsanden och bläsanden, det vill säga på 5 till 10 stycken per säsong. Vi har också haft friheten att organisera jakten efter eget huvud, vilket bland annat har underlättat valet av skjutavstånd och skjutsektorer. De fällda fåglarna har kunnat bärgas och det har inte förekommit för långa skotthåll. När det gäller bärgandet av fåglarna har hundens insats varit avgörande, i synnerhet vid jakt under kvällsflykten. Beträffande hur mycket tid vi lägger ner på jakten har vi inte försökt minimera eller maximera antalet jaktdagar, utan vi har i hög grad låtit slumpen styra. Dock så, att vi systematiskt har stuckit in fredade dagar emellan. Bild 3 visar antalet jaktdagar och avskjutningen. Allt emellanåt har vi lämnat en hel vecka emellan, vilket betyder att avskjutningen och antalet jaktdagar inte kan jämföras rakt av. Det är dock ett faktum att en ökning av jakttrycket i form av fler jaktdagar sällan resulterar i en motsvarande ökning av avskjutningen. Sjön eutrofieras och vattenväxterna frodas Den kunskap som vi har samlat på oss under de här tio åren visar att olika fågelarters benägenhet att slå sig ner på nya ställen, det vill säga anlagda i fågelsjöar och våtmarker, varierar. Gräsanden är som alltid den vanligaste arten som förekommer i det största antalet, och verkar godkänna nästan alla typer av fördämningar och sjöar. Så även krickan. Enligt våra observationer utgör bläsanden däremot ett klart undantag. De första bläsänderna och kullarna noterades så sent som under sjöns tredje verksamhetsår. Kniporna har däremot anmält sig i en jämn ström under åren. Uppenbarligen förhåller det sig så, att fågelarter som föredrar näringsrika vatten inte känner sig lockade av en ny sjö med knapp vattenvegetation. Under vår egen lilla sjös tioåriga historia har dess karaktär förändrats och frodigheten tilltagit. Nya växtarter har vandrat in. Bottnen, som har varit åker och äng, har fått nya växter på både naturlig väg och genom plantering. På försök har vi hämtat vattenväxter från en närbelägen sjö och planterat dem i vår egen sjö och för de flesta växters del har operationen lyckats alldeles utmärkt. Vattenvegetationen har ökat och floran har berikats med bland annat gäddnate, kaveldun och igelknopp samt de för sjöfåglarna så nödvändiga växterna stor andmat och vanlig andmat. Utmed stränderna av vår sjö har det uppstått skyddande videsnår sedan vi avlägsnade de större träden. l 20 l Jägaren l 1 l 2011
• Järjestäjät: ML-20101213_185x271.indd 1 16.12.2010 12.56
• Text: Juha Immonen l Bild: Gunilla Hansson Ur Pilvis dagbok ­ från valp till "viltmästare" I den här artikelserien ska jag berätta om hunden Pilvi och hennes familjeflock, om resan tillsammans från liten valp till familjemedlem och husses jaktkamrat i skog och mark. I Pilvis dagbok har jag skrivit om vardagliga saker, som det är bra att känna till när man får en valp och unghund med sig som kamrat på färden. 22 l Jägaren l 1 l 2011 I l Idag blev det då äntligen av att skaffa den här dagboken! Redan innan vi skaffade vår hundvalp fanns tanken att anteckna saker och ting för att inte glömma bort dem och kanske samtidigt skriva också för andra som är intresserade. Vi har haft långa samtal om saken, hustrun och ungarna och jag, om att skaffa en gemensam hund till familjen. Ungarna pratar om att skaffa hundvalp, men jag har påmint dem om att det handlar om mycket mer än en valp. Innan vi vet ordet av har vi en stor, vuxen jycke som kräver en insats av oss allihop. För min del har jag klara åsikter om vilken ras det ska vara. Det ska vara en jakthund som uppfyller mina egna krav, i första hand som fågelhund. Jag har varit med på jakter med hundar av en rad olika raser, vilket har gett erfarenheter som även de styr mitt val. Vad de andra familjemedlemmarna beträffar är det andra faktorer som styr. Enligt Lilli, vår treåriga dotter, är det viktigaste att hunden är mjuk. En mycket bra synpunkt! Valet av hundras kräver i rätt hög grad ett gemensamt beslut, men föräldrarna har vetorätt. På upploppet stod valet mellan golden retriever och röd irländsk setter, vilka bägge dessutom är utmärkta familjehundar. Vi beslöt att välja en setter. Följande steg var att luska ut var det var bäst att skaffa valpen. Gå med i rasföreningen, be om råd Jag har frågat en vän till råds, som känner den här rasen väl och som dessutom har kontakter även i utlandet. Jag bad honom höra sig för om tänkbara kullar. Avståndet från oss till uppfödaren är av underordnad betydelse för vårt val av uppfödare. Det vi vill ha är en frisk brukshund av fina och friska föräldrar. Hjälpen som vi fick av min vän visade sig vara ovärderlig, eftersom jag ju själv inte har någon praktisk erfarenhet alls av rasen. Förstås har jag också hållit ett öga på valpförmedlingen på rasorganisationens webbsida. Om jag inte hade haft en sådan läromästare så hade jag absolut kontaktat rasorganisationens valpförmedling. Jag tycker det är viktigt att bli närmare bekant med uppfödaren och hans (eller hennes) sätt att se på världen. Jag vill inleda min vandring som nybakt hundägare med stöd av en uppfödare som är lätt att komma överens med och som känns sympatisk. Jag gick dessutom med i hönshundsklubben på min hemort. På årsmötet träffade jag trevliga människor plus några som jag kände från förut. Med allihop var det lätt att snacka om uppfödare och mitt val av hundras. Rasfrågan är i sig komplicerad ­ åsikterna är lika många som gubbarna på mötet. Jag är fortfarande övertygad om att jag har valt rätt ­ även om jag hört sägas att också denna ras har sina fel och brister. Det är viktigt att bli närmare bekant med uppfödaren och hans (eller hennes) sätt att se på världen.
• Pilvi växte upp tillsammans med två syskon hemma hos uppfödaren, bland människor, och blev van vid vardagens ljud och normala familjerutiner. har berättat att valparna har varit i bilen flera gånger och är rutinerade passagerare ­ för att vara åtta veckor gamla. Hustrun och jag har kommit överens om att hon sitter framme och tar hand om valpen och så byter vi plats med varandra om valpen inte skulle trivas där framme. Vatten, skål, filt, koppel, torrfoder, tuggben och barnens Välkommen hemkort är nerpackade i en kass. Matsäcken för oss människor packar vi på morgonen. Tidigt en försommarmorgon är det fint att börja köra mot norr. Allt är packat och klart ­ nu går vi och lägger oss. Valet av valp Vi fann en uppfödare i vår smak, med en kull som var född i mars. Valpen kunde avhämtas i slutet av maj. Eftersom jag saknade erfarenhet så överlät jag valet av valp på uppfödaren. Vi vill ha en tik. Per telefon och e-post har vi flera gånger utbytt tankar med uppfödaren. Jag är övertygad om att hon kan välja ut en lämplig valp för oss. Det har inte varit möjligt att ta sig en förhandstitt på valparna trots att ungarna har tjatat om det. Om uppfödaren hade bott litet närmare så hade vi väl gjort det, men vi har förstås varit inne på hennes hemsidor och tittat på bilderna av kullen. Det har gett oss en väldigt bra uppfattning om hurdan miljö valparna växer upp i. Jag tycker att en familjehund ska växa upp i en familj och inte i en vrå i garaget! Avhämtningsdags I morgon åker vi och hämtar vår valp! Väckarklockan skräller redan vid fyra. Vi har avtalat om möte i Haparanda på den svenska sidan. Vi avtalade att vi ringer och bestämmer om exaktare plats när vi närmar oss. Vi har ­ tycker vi - reserverat gott om tid för återfärden och tänker pausa när vi känner för det. Uppfödaren ­ Gunilla heter hon ­ Hemfärden Så där ja, klockan är över midnatt och i huset råder såpass mycket frid att jag kan skriva ner några tankar i denna min dagbok. Vid åttasnåret var vi hemma igen med Pilvi. Barnen hade redan för länge sedan bestämt vad hunden ska heta. Vi låg på bryggan och slappade under en somrig himmel och pratade om att kanske skaffa valp. Dottern Lilli föreslog att den eventuella valpen skulle heta Pilvi. Vi kör på det, lovade jag. Gränsformaliteterna var i mina amatörögon behagligt okomplicerade. I tullen visade jag upp de behövliga pappren för import och det bruna charmknytet under armen. Allt i sin ordning. Hemresan kunde börja. Hemfärden i bilen gick som smort. Det var snarare barnens uthållighet som lämnade en del övrigt att önska. Pilvi tillbringade det mesta av tiden med att sova på golvet vid hustruns fötter, på filten som Gunilla gett med, som doftade Pilvis gamla hem. Pilvi steg upp bara några få gånger för att kolla läget, och gjorde det lugnt och avspänt. Vi stannade tre gånger under hemresan. Stämningen var så på topp att vi inte kom ihåg att äta vår matsäck förrän på det sista stoppet, med ett par timmars körning kvar. På kvällen messade jag Gunilla att hemresan gått fint. Inskolningen i hemflocken Den första natten sov jag tillsammans med Pilvi på tumanhand uppe på övre våningen. Det blev en väldigt orolig natt. Jag vaknade flera gånger av klor som skrapade och lockade då vår nattvandrare kom till mig på golvet. Hon gnydde inte utan var snarare allmänt rastlös. Kiss eller bajs hade det inte uppenbarat sig på golvet. Vid femsnåret på morgonen steg vi upp och gick ut. Under den första dagen hemma måste vi jämt påminna barnen om att lämna valpen i fred. I det här skedet är det helt klart inskolningen av ungarna som utgör det största jobbet. När vi kommit hem igår kväll gick vi en sväng kring hela huset med Pilvi. Vi visade henne kissplatsen i badrummet, där vi hade brett ut tidningar. Filten som vi fått av Gunilla lade vi på Pilvis egen plats. Vår dotter Lilli hade också skänkt sin egen gamla Snart 7 veckor. Pilvi anträder hemfärden ­ till ett nytt liv i en ny flock. Valparna lär sig en stor del av sitt beteendemönster av sin mor, vars reaktioner på ljud och dofter hastigt sätter sin prägel på valparna. Om tiken är lugn kommer också valparna att uppföra sig lugnt. filt till Pilvis sovplats. Men barnen har inte riktigt tålamod att lämna Pilvi i fred. En valp på åtta veckor tycks ta sig en tupplur allt emellanåt. Jag har ordnat så att jag kan hålla ett par veckor av min semester nu för att vara hemma på tumanhand med valpen medan barnen är på dagis och hustrun på jobbet. Detta första veckoslut tillbringar hela familjen tillsammans, men i morgon är det måndag och vi ska vara på tumanhand. Jag har fått veta att de första fyra veckorna är de allra viktigaste med tanke på samspelet mellan husse och hund. l Jägaren l 1 l 2011 l 23
• SNÖCAMO Oslagbar kamouflagedräkt för vintern Bara JahtiJakt's SnöCamo uppfyller alla vinterkraven unikt kamouflagekamouflage ign 1. Bästa och jägaren Kimmo Takarautio har desoufat ett eller terrängkläder. lagenstnären Ko h vattentät tentät skaldtä igt vind- oc och 2. Fulls2-mndbranet gör dräkten till en helt vind-vintervathållanden. em för X a ingsförmåglätt och garanterar verlägsen andn 3. Öminerat AIR-TEX2-membran i tyget gör drälkten n vid snabba rörelser. äve La la Alla st i sträng ky lok förhållanden. 4. TetiJaad öCamo har utvecklats i Finland iför ängala a. kyl str Jah kt Sn material och tekniska lösningar har testat s utmärkt andningsför måga. Mycket funktio nel AIR-TE vande m och torr även i krä räkt. Du håller dig var vita kam r in mycket bättre än mönster som smälte Du får bl.a. dessa egenskaper Löstagbar och justerbar AIR-TEX2 -huva med formbar skärm Ljudlöst material Nätfoder som andas och transporterar fukt TE LETA BEHÖVER DU IN TA JAKTNU NS BÄS LÄNGE! VINTER LL DIREKT! DRÄKT. BESTÄ UKKU ENDAST FRÅN ERÄT ET PÅ KÖPE T AK BONUSP Gott om fickor Napoleonficka under vindlisten, genomföring för sladd till handsfree Smutsavvisande Teflon-yta Byxor med förhöjd midja som skyddar ryggen Sömmar med vattentät tejpning AIR-TEX2 -membranet är helt vind- och vattentätt samtidigt som det andas extremt bra. Dräkten är utomordentligt funktionellt. Hela bonuspaketet 0 euro Värde 19,80 189 +leveranskostnader JahtiJakt SnöCamo membranställ + Bonuspaket Uppge produktens namn och produktkod i samband med beställningen SnöCamo JJ01B2D00C lumicamo Scentech-behandlingen minimerar den vittring som djuret får av jägaren. Luva Värde 9,90 Fingerhandskar Värde 9,90 Beställ också vår kvalitetsutrustning för vinterjakt FLEECEJACKA Varm och härligt mjuk fleece. Snyggt, unikt finländskt snökamouflagemönster, design Kimmo Takarautio. HÖLSTERRYGGSÄCK Ljudlöst yttertyg. Fodral för vapen. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. MELLANSTÄLL I FLEECE BALACLAVA Den höga kragen har ½ dragkedja. Lämpar sig som bekvämt hemmaplagg eller som tekniskt mellanställ vid skiktklädsel. JahtiJakts vita balaclava för värme och kamouflage. Fleecejacka 4990 +leveranskostnader JJ0505C00C Lumi Camo Hölsterryggsäck 5490 +leveranskostnader JJ8403C00C Lumi Camo Mellanställ i eece 3990 +leveranskostnader JJ5403I00C Lumi Camo Balaclava 1290 +leveranskostnader JJ6119L000 Beställ direkt: www www.eratukku. tfn 020 747 7000* (må-fr 8­18) med kupongen per post
• Vinterns bästa overall är alltid lika prisvärd Du får precis de egenskaper som du behöver i vinterkylan ­ beställ direkt! llig terkylan med bristfä Varför ge sig ut i vin membranoverallen har exakt vår utrustning? JahtiJaktpå vintern. Tack vare behövs nligt. de egenskaper som t ändå otroligt förmå hetsmodell är prise verksam t g · Helt vindtä · Varm stoppnin va · Skyddande hu · Helt vattentät stramar åt · Snitt som inte Många fickor · ingsmöjligheter · Gott om juster Avancerade egenskaper för vinterförhållanden Helt vind- och vattentät tack vare AIR-TEX-membranet, andas mycket bra Vattentät huva Fleecekrage som värmer halsen Sömmar med vattentät tejpning Gott om fickor med dragkedja Innerficka med genomföring för sladd till hörlurar INTERUTDNA UPP DIN V OR STÄLL OVERUSTNING. BE NDAST RALLEN FÖR E Uppge produktens namn och produktkod i samband med beställningen Overall JJ1701D451 röd JJ1702I991 svart/grå Åtdragning på insidan samt bälte Dubbla armband Åtdragbara ärmmuddar och benslut Snölås i benslut Dragkedjan i benslutet går ända upp till låren 12990 +leveranskostnader JahtiJakt membran overall -membran och sömmar med vattentät tejpning garanterar vind- och vattentäthet samt andningsförmåga. STOLRYGGSÄCK I en traditionell stolryggsäck sitter stolen fast i ryggsäcken. Bred modell särskilt för pilkning och vandringar. MORA EXPERT ISBORR Praktisk borr för alla situationer. Ultralätt hållbart utförande, genial vikmekanism. Stolryggsäck JJ8404L759 4990 +leveranskostnader Mora Expert isborr ET00506 110mm ET00507 130mm ET00508 150mm 7490 +leveranskostnader Fantastiskt erbjudande på terrängkartor fram till den 31.3 ­ Köp nu! Skaffa de kartområden som du behöver till specialpris! FANTASTISKT ERBJUDANDE TOPOSUOMI PLUSKARTOMRÅDEN De noggranna TopoSuomi Plus-terrängkartorna är baserade på Lantmäteriverkets data. Kartområdena levereras på minneskort. TOPOSUOMI 2010KARTOMRÅDEN De nya TopoSuomi 2010-kartornas kartområden är i regel större än de tidigare. Kartområdena levereras på minneskort. SPECIALPRIS SPECIALPRIS +leveranskostnader 79 TopoSuomi Plus -kartområden/st. Norm. 99,90 99 TopoSuomi2010kartområden/st. RA PA S +leveranskostnader Norm. 129,90 0 3 U ILL P TKARP R DE PE RÅ M TO *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• GSM-ÅTELKAMERA PÅ 12 MEGAPIXEL FÖR UNDER 400 1 HET 201 STISK NY FANTA Nya JahtiJakt 660M erbjuder en åtel- och övervakningskamera med avancerade egenskaper i en helt ny och förmånligare prisklass. Noggrannheten är svindlande 12 megapixel, och via den trådlösa bildöverföringen får du bilderna som mms i din GSM-telefon. Motsvarande egenskaper har tidigare endast funnits i klart dyrare modeller. EN HELT AVANCERADE EGENSKAPER I KLASS: NY OCH FÖRMÅNLIGARE PRIS 12 MEGAPIXEL · SKICKA BILDERN A VIA GSM · STÖDER MINNESKOR T PÅ 32 GB JAHTIJAKT 660M GSM-ÅTELKAMERA Bildstorlek YHET FANTASTISK N T NU FÖR ENDAS Videons storlek Videons längd Reaktionsintervall Stand-by-strömförbrukning Anslutningar: Storlek Fästrem 660 M åtelkamera JJ8914M797 399 +leveranskostnader JahtiJakt 660M Åtelkamera 12MP (4032x3032), 8 MP (3264x2448) eller 5 MP (2592x1944) 720x640, 640x480 eller 320x240. 1­60 s inställningsbar 1­60 s inställningsbar <0,3 mA (<7 mAh/dygn) TV out, USB, SD card, 6V DC 14 x 9 x 8 cm BILDSENSOR 12 MEGAPIXEL Den nya och otroligt noggranna sensorn på 12 megapixel gör det möjligt att ta högklassiga bilder. Du kan utnyttja hela sensorns kapacitet eller välja en mindre bildstorlek (5, 8 eller 12 megapixel). NYA JAHTIJAKT 660M STORT SDKORT PÅ 32 GIGABYTE Stora minneskort, upp till hela 32 GB kan användas i kameran. Minneskortets storlek ger lång inspelningstid i terrängen. GSM-SÄNDNING AV BILDER Trådlös sändning av bilder till multimedietelefoner helt automatiskt. Du ser vad som händer i det bevakade området i realtid. DUALBAND GSM Dubbelband GSM 900/1800 garanterar största möjliga täckning för automatisk sändning av bilder, ca 98 % av Finlands yta. RÖRELSEDETEKTOR MED HÖG KÄNSLIGHET Rörelsedetektorn har oerhört hög känslighet och uppfattar rörelser på upp till 15 m avstånd. Minskar begränsningarna för kameraplaceringen. Fotograferingen börjar obemärkt efter 0,8 sekunder. ANDRA EGENSKAPER BL.A. Högklassig LCD-färgdisplay, tål kyla, regntät, lagrar både foton och video, fungerar även i mörker utan tillbehör (24 infraröda LED). Garanti 1 år. 011 NYHET 2 ÖVERVAKNINGSOMRÅDE 105° Rörelsedetektorn täcker 105 grader och möjliggör ett stort övervakningsområde. Beställ direkt: www www.eratukku. tfn 020 747 7000* (må-fr 8­18) med kupongen per post
• Förvara vapnen säkert Finlands populäraste vapenskåp levereras av Erätukku t RA r dig l1a vapet nytskåp! t K U P N 100 t för Ö t T ba när AT 00 i rnaskåpJahtiB jud 11. tjän Erb .3.20 kund 31 ge m ll e Vi tt ga er ti mium .o.m. t i byt re r d ler vå P gäl kta du Jakt det Kontast. an 5v OTSO 5 PRO Vapenskåpet uppfyller vapenlagens krav, för ca 5 vapen. Kraftigt kamlås. Robust pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Rymliga dörrfack. Montering genom hål i botten eller på baksidan. Inklädda vapenställ. Mått: h 1380 x b 350 x d 300 mm Vikt: tomt 45 kg, med vapen ca 80 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå Otso 5 Pro OTSO5PRO 5v OTSO 8 PRO Vapenskåpet uppfyller vapenlagens krav, för ca 8 vapen. Inbrottsskyddat robust utförande. Kraftigt kamlås. Robust pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Rymliga dörrfack. Montering i botten eller på baksidan. Inklädda vapenställ. Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt tomt 75 kg, med vapen ca 125 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå Otso 8 Pro OTSO8 PRO 5v OTSO 8-15 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för upp till 15 vapen. Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Kraftigt 4 mm stål. Inbrottssäkert mangan-specialstål i dörren. Specialsäkrat dyrkskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Monteringshål i botten eller på baksidan. 5v PREMIUM GUN SAFE Elegant vapenskåp för upp till 16 vapen (utan sidohyllor). Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. SIS-godkänt och certifierat. Kraftigt 4 mm stål, inbrottssäkert mangan-specialstål i dörren och specialsäkrat dyrkskydd. Monteringshål i botten eller på baksidan. 229 +leveranskostnader 339 +leveranskostnader Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt: tomt 130 kg. Mayer-säkerhetslås och reservnyckel Färg: grå. Otso 8-15 R Pro OTSO8-15RPRO 499 +leveranskostnader Mått: h 1500 x b 575 x d 400 mm Vikt: tomt 152 kg. Mayer-säkerhetslås och reservnyckel Svart/guldfärgad Premium Gun Safe JJ8802D992 749 +leveranskostnader Beställningskupong jag vill beställa Ja, Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong. Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000* (må-fr 8-18) och i vår webbutik www.eratukku. Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. Produkternas beställningsnummer nns i anslutning till priset i annonsen. Erätukku betalar portot Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället (*Anteckna storlek vid huvudbonader och handskar bara vid behov) Storlek* längd cm vikt kg midjeomfång Antal Pris Beställningsnummer Produktnamn Erätukku Kartområden Produktnamn (TopoSuomi Plus eller TopoSuomi 2010) Kartområdenas nummer (se numren på www.eratukku. ) Pris Kod 5013247 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE Övriga produkter (Om du vill utnyttja rabatten för ditt gamla vapenskåp, kontakta vår kundtjänst, tfn 020 747 7000.) Beställningsnummer Produktnamn Antal Pris Beställ d Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Adress Jägaren 1/2011 Telefonnummer Beställarens underskrift vårdnadshavarens underskrift för personer under 18 år www 47 7000 tfn 020 7 r post ongen pe med kup tukku. www.era * (må-fr 8­18) irekt: Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress) *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Tommy Arfman Jakten på mellanskarv har börjat i skärgården D l Det var 1996 som mellanskarven återvän- Mellanskarvarna har med god fart blivit fler i vårt land. Under 2010 nådde vi en kritisk punkt beträffande förlusterna för fisket och det ökade kravet på begränsningar av skarvbestånden i och med att de första jaktlicenserna blev beviljade för denna fridlysta fågelart. de som häckande fågelart till vårt land. Från den första lilla kolonin startade sedan skarvens framgångssaga i skärgården. I dagsläget uppskattas antalet häckande skarvar till cirka 16 000 par. Till den här siffran kommer de individer som ännu inte häckar och de som passerar vår skärgård under flyttningen. En fiskätande fågelpopulation av den här storleksklassen innebär konflikter med människan. Yrkesfiskarna utmed kusterna klagar på att skarvarna äter upp och skrämmer bort fiskstimmen. Arten som häckar hos oss hör till underarten sinensis. Somliga undersökningar ger vid handen att artens historia de facto sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden trots att skarven uppfattas som en nykomling hos oss. Mellanskarven är således inte någon främmande art, men en gång i tiden utrotades den i stora delar av Europa. Orsaken torde vara just precis den effektiva konsumtionen av fisk. Underarten sinensis övervintrar inte i Finland. Det är underarten carbo som övervintrar hos oss och den häckar i norra Norge och vid Vita havet. I Europa som helhet beräknas det häckande antalet fåglar uppgå till cirka 300 000 par. I vårt grannland Sverige är beståndet mer än dubbelt så stort som hos oss, det vill säga över 40 000 par. Mellanskarven har förökat sig med god fart i vårt land. Under åren 2000 till 2009 ökade beståndet med 62 %! Populationernas väldiga tillväxt förklaras i hög grad av ett tillskott västerifrån av individer som letar efter nytt levnadsutrymme. Mellanskarven har knappt några naturliga fiender alls, men på sina håll har havsörnen lärt sig jaga vid skarvkolonierna. De stränga vintrarna beskattar bestånden i någon mån, men det drabbar främst populationerna av underarten carbo som ju inte häckar hos oss. Vintern 2010 var sträng i Europa, vilket sannolikt har haft negativa effekter också på de skarvar som häckar hos oss. Fisk på menyn Eftersom mellanskarven är en storvuxen få- gel behöver den varje dag ungefär ett halvt kilo fisk. Gjorda undersökningar visar att det finns ungefär 20 fiskarter på skarvens meny. Bland dessa finns även matfisk som är viktig för människan, bland annat abborre, gös och sik. Som bäst pågår en undersökning där maginnehållet hos skjutna skarvar tas till vara. Yrkes- och husbehovsfiskare som bor i skärgården uppger att abborren under de senaste åren har försvunnit nästan helt och hållet på vissa platser. Fenomenet sammanfaller med mellanskarvens kraftiga uppsving. Iakttagelsen får stöd av undersökningarna av maginnehållet hos skarvar. Enligt dessa innehåller en skarvmage 27 procent abborre. Under kimitobon Börje Holmbergs långa bana som fiskare har abborrbestånden i hans vatten aldrig varit så svaga som under 2010. Men helt och hållet kan väl abborrsvinnet inte skyllas på mellanskarven, eftersom det också finns säl i de här vattnen. Däremot kan den sammanlagda predationen under en längre tidsperiod förklara varför fiskarna har försvunnit så totalt. Eutrofieringen av havet och försämringen av vattenkvaliteten bidrar säkerligen även de till förändringarna i fiskbestånden. Bland annat laxfiskarna lider av övergödningen medan mörtfiskarna och gösen gynnas av den. 28 l Jägaren l 1 l 2011
• Proverna som har Hunden är en utmärkt hjälpreda vid jakt på mellanskarv. Det är bäst att maskera båten väl med kamouflagenät. tagits från fåglarna packas i plastpåsar. Huvudet och magsäcken packas först separat och läggs därefter i en gemensam påse. Merparten av de skjutna fåglarna hamnade i grytan och vi har inte hört annat än positiva kommentarer om skarvstek. Att jaga eller inte jaga? I villkoren för tillstånden stipulerades att jägarna skulle jaga i enlighet med jaktlagen. Det första som orsakade förbryllade miner var fågelns status. Jaktlagen nämner nämligen inte mellanskarven med ett enda ord. Alltså måste det utredas huruvida arten var en sjöfågel eller inte, eftersom sjöfåglar inte får jagas med blyhagel. Inte heller miljömyndigheterna hade någon definition på mellanskarven, som ju är besläktad med pelikanerna. På jaktvårdsdistriktets rekommendation beslöts till slut att definiera skarven som en sjöfågel eftersom den tillbringar merdelen av sin tid vid vatten. Å andra sidan gör också måsarna det, utan att för den skull räknas som sjöfåglar. Åtgärden bedömdes dessutom som jakt eftersom den skulle utföras av jägare och följa jaktlagen. Även jaktmetoderna följde gammal hävd. Ut till vettaskåran Det var meningen att jakten skulle genomföras med stöd av åtta undantagstillstånd. Ett av tillstånden annullerades på grund av ett juridiskt besvär. Med de återstående sju tillstånden fälldes 136 mellanskarvar. 73 fåglar fälldes med stöd av ett och samma tillstånd medan återstoden fälldes med stöd av de återstående sex tillstånden. Ett av tillstånden blev inte utnyttjat. Bäst lyckades Börje Holmberg med jakten. Han fick ett tillstånd för 100 mellanskarvar för sina fiskevatten som ligger på västra sidan av Kimitoön. Enligt Holmbergs uppskattningar fanns det ungefär 500 mellanskarvar på hans fiskevatten. Tillståndet blev utnyttjat till 73 procent, det vill säga att 73 fåglar blev fällda. Detta på åtta jaktfärder, vilket betyder att det genomsnittliga uttaget landade på 9 fåglar. Jakten inleddes i tidigaste gryning på skär där Holmberg visste att mellanskarvarna brukade vila. Han använde vettar från första början, ett tjugotal, som var gjorda enligt svensk modell av en snickare på orten. Vettaskåran var omsorgsfullt byggd på förhand och maskerad med camouflagenät. De gånger som båten stannade kvar på skäret så maskerades även den omsorgsfullt med ett nät eftersom mellanskarven är erkänt skarpögd och uppmärksam. De fällda fåglarna bärgades med apporterande hund. Jakten pågick under hela dagen, vilket innebar att fåglarna inte fick några möjligheter alls att landa och vila. Mellan jakterna hölls ett uppehåll på sju till tio dagar. När fågelflockarna övergav det första skäret grupperades jakten om till nästa viloplats i södra ändan av fiskevattnet. Skäret jagades av enligt samma recept som i den norra ändan. Fåglarna fälldes i augusti och september, men i oktober hade skarvarna redan lämnat trakten. Skarvjakt även på fastlandet På skarvfronten har det under hela 2000-talet pågått en livlig debatt med argument för och emot. Förlusterna för fisket och det resulterande kravet på begränsningar av skarvbestånden nådde under 2010 en smärtpunkt. Mellanskarven är ju fredad, men nu beviljades för första gången jakttillstånd. Samtidigt beviljades också tillstånd att störa och avhysa kolonier, men i den här artikeln ska jag hålla mig till jakttillstånden. I praktiken var det NTM-centralerna på de aktuella orterna som beviljade tillstånden. I Egentliga Finland ansöktes om 9 tillstånd och beviljades 8. Inalles beviljades tillstånd för fällandet av 885 skarvar. Tillstånden var preciserade till vissa områden och jakten skulle ske på högst 200 meters avstånd från fiskeredskap. Jaktplatserna var inritade på kartor redan när ansökningarna lämnades in och jakttiden blev bestämd till perioden 20 augusti till sista oktober. På en del av de skjutna fåglarna skulle huvudet och hela magsäcken med innehåll tas till vara. På huvudet bestämmer forskarna fågelarten och på maginnehållet självfallet den föda som fåglarna lever på under hösten. Det var forskarnas förhoppning att jakten skulle vara jämnt fördelad över hela jakttiden. En fungerande jaktform Undertecknad hade tillfälle att hänga med på skarvjakt under en dag. Metoden var den traditionella med vettar. Även om mellanskarven anses vara svår att jaga så kan jag intyga att det blir resultat bara man vet hur slipstenen ska dras. Skarvarna fattade intresse för vettarna, förutsatt att det fanns tillräckligt många av dem; minst tio stycken och helst fler. Jakten fungerar utmärkt bara man förlägger den till en plats som fåglarna är vana vid att uppsöka. De alternativa haglen bet bra och skjutavstånden låg på under trettio meter. Några skadskjutningar blev det således inte. De övriga tillståndsjägarna berättade att jaktens utgång främst hängde på faktorer som valet av plats, förekomsten av fågel (till ett av områdena anlände skarvarna först senare på hösten) och tillgången på vettar. Jägaren l 1 l 2011 l 29
• Jakten efter mellanskarv utgår från ett stort antal vettar som ska placeras ut på rätt sätt. Undersökningar visar att skarvens föda till 27 procent består av abborre. I magsäcken på bilden påträffades tre duktiga abborrar. En mellanskarv äter ungefär 500 gram fisk per dag. Jägaren Mikael Asklöf undersöker en skjuten mellanskarv. Han konstaterar att åldersbestämningen inte är någon enkel sak. Enligt landskapsregeringens jakthandläggare Roger Gustafsson har jakten fungerat alldeles utmärkt. De som upplever fågeln som ett skadedjur har fått en möjlighet att göra någonting åt saken och klagomålen på mellanskarv har upphört. På några av jaktplatserna hände det att fåglarna flög därifrån, vilket förstås påverkade resultatet negativt. De dök upp i närheten för att äta, men kom inte tillräckligt nära skären med jägare. Men jakten fungerar som sagt, bara den görs med skicklighet och på rätt plats vid rätt tid. Avhysningen tog skruv Enligt Börje Holmberg hade jakten en kännbar effekt. Efter några jaktdagar försvann fåglarna från området nästan helt och hållet och lyser i skrivande stund (december) fortfarande med sin frånvaro. Licensen hade säkerligen blivit utnyttjad till hundra procent om fåglarna hade stannat kvar. De övriga tillståndsjägarnas erfarenheter talade samma språk. Fåglarnas flyktavstånd vid exempelvis fiskodlingsbassängerna ökade till flera hundra meter. I de andra jaktområdena reagerade fåglarna likaså på önskat sätt på jakten. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att störningsjakten hade positiva effekter trots att bara en del av de beviljade tillstånden blev använda. Syftet med tillstånden var ju uttryckligen att ge de fiskare, som upplever att fåglarna inverkar negativt på deras näring, ett verktyg. Också den gamla myten om att skarvarna inte duger till människoföda kunde vederläggas. Merparten av fåglarna hamnade i grytan och jag har inte hört annat än positiva kommentarer om skarvstek. Dock tyckte tillståndsinnehavarna ibland att det var en smula besvärligt att ta proverna (huvudet och magsäcken med innehåll), men i det stora hela avlöpte också detta väl. Somliga jägare önskade att jaktområdet skulle göras större och jakten inledas tidigare. I vissa områden hade fåglarna redan flyttat när jakttiden började. En mellanskarv konsumerar varje dag ett halvt kilo fisk. 30 l Jägaren l 1 l 2011 På Åland tredje hösten med undantagstillstånd På Åland var det redan tredje hösten som mellanskarven jagades med stöd av undantagstillstånd. Under 2010 beviljade landskapsregeringen personer som inlöst åländskt jaktkort 285 tillstånd för icke kvoterad jakt efter skarv. Dessutom behövs det självfallet också tillstånd av jaktområdets ägare. Tillståndsärendena handläggs av enheten för jakt och viltvård vid Ålands landskapsregering. Under 2010 sköts 348 mellanskarvar, vilket innebär en klar minskning från året innan, då uttaget uppgick till 734 skarvar. Från fredning till jaktbart vilt? När skärgårdsbor börjar prata skarv kan starka åsikter om en omklassificering av skarven från fredad fågelart till jaktbart vilt inte undvikas. Inom naturskyddsområden är arten fredad. Det var på 1970-talet som EU tog skarven under sitt beskydd sedan populationerna gått kraftigt tillbaka, bland annat på grund av miljögifter. Artikel 9 i EUs fågeldirektiv tillåter dock att medlemsländerna befriver jakt i liten skala, om jakten kan betraktas som nödvändig för att förhindra allvarliga skador. Att mellanskarven övergår till de jaktbara arternas skara är ändå osannolikt eftersom det skulle kräva en revidering av fågeldirektivet och vår nationella lagstiftning. Å andra sidan kan vi kanske vänta oss att EU i framtiden preciserar regelverket för hur medlemsländerna ska sköta bestånden av mellanskarv. Dessutom har BirdLife International och EUs centralorganisation för jägare (FACE) år 2008 gett ett gemensamt utlåtande, där de konstaterar att mellanskarven inte ska läggas till EUs lista på jaktbara arter eftersom den inte uppfyller förutsättningarna för detta. De båda organisationerna betonar att eventuella reduceringar av skarvbestånden ska ske med undantagstillstånd i enlighet med fågeldirektivets nionde artikel ­ precis som det gjordes i Finland under 2010. Eventuella konflikter mellan skarv och yrkesfiskare ska i görligaste mån lösas på ett sätt som är hållbart även internationellt sett, det vill säga genom att sammankalla fackmän från olika länder och discipliner. l
• Ålandsnytt Viltkollisioner n Sammanlagt 186 viltkollisioner rapporterades under år 2010 Älgjakten 2010 n Resultatet av älgjakten 2010 blev 189 älgar fördelat på 61 till Ålands polismyndighet fördelade på 177 rådjurskollisioner (185 året innan) och 9 älgkollisioner (11 året innan). Ingen kollision med vitsvanshjort (en året innan) rapporterades under året. Från år 2002 har trenden varit att antalet rådjurskollisioner årligen har minskat. Detta återspeglar i stora drag rådjurspopulationens numerär som, med lokala undantag, har minskat under samma period. MN Utfodring rådjur n Många jägare och jaktlag har kommit igång med stödutfod- ring av rådjur till följd av fjolårets och årets snörika vintrar. I samband med att man börja utfodra uppstår många frågor. Här är några tips som kan vara nyttiga att tänka på. Rådjuren lever av högvärdigt foder som örter, knoppar och blåbärsris och klarar inte av att smälta grovfibrigt foder som barr och kvistar på samma sätt som t ex älgen. Strängare vintrar med djupt snötäcke eller för hård skare blir det därför svårt för rådjuren att komma åt naturligt foder och de riskerar därför att svälta ihjäl. tjurar 42 kor och 86 kalvar vilket är en liten ökning från 2009 då totalt 186 älgar fälldes. Totalt hade jaktvårdsföreningarna delat ut 270 licenser på älg, så ca 30 procent blev outnyttjat. Trenden från tidigare år håller i sig med relativt svagt med kalv i markerna så kalvprocenten blev 45,5 % vilket är en bit ifrån det önskade andelen av minst 50 procent kalv av det totala antalet fällda älgar. Dock var det så att fördelningen kalv kontra vuxna var bättre på fasta Åland där man kom upp till 51,5 % kalv medan man i skärgården endast hade 42 % fällda kalvar av den totala fångsten. Detta är bra då vi vet att situationen för älgstammen på fasta Åland har varit mycket mer oroväckande medan man i skärgården på de flesta håll har haft mycket älg och till och med önskat minska den. RG Kommun BRÄNDÖ ECKERÖ FINSTRÖM FÖGLÖ GETA HAMMARLAND JOMALA KUMLINGE KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ Beviljade älglicenser 2010 Vuxna Kalv Totalt 28 26 54 6 6 12 7 7 14 12 13 25 5 4 9 10 12 22 7 22 8 8 3 8 2 2 6 134 8 24 7 8 4 5 1 5 6 136 15 46 15 16 7 13 3 7 12 270 Fällda älgar 2010 Tjur Ko 17 9 2 1 2 1 7 4 2 2 2 2 1 9 4 5 2 2 2 1 3 61 2 10 3 3 1 2 0 0 2 42 Kalv 18 3 3 10 3 8 3 12 7 6 2 4 1 3 3 86 Summa 44 6 6 21 7 12 6 31 14 14 5 8 3 4 8 189 Utfodringsplats l Jämnt fördelade över jaktmarkerna inom områden där rådjuren erfarenhetsmässigt rör sig vintertid. l Lättillgängliga för jägaren. Inte nära vägar. l För att alla djur skall få foder skall det finnas flera fodergivor på alla foderplatser. 10-20 meter från varandra. Foder l Spannmål, frukt, grönsaker eller pellets är bra startfoder. Hösilage eller ensilage med hög proteinhalt är också bra. OBS! Ge inte hö till utmärglade rådjur. l Naturligt foder som fällda lövträd (asp, sälg och björk), frukt, rotfrukter och grönsaker. l Plogning av klövervallar och höstsådda fält med raps, råg och vete är bra fodertillskott eller plogning av viltåkrar. Special- och konstfoder l Vid svåra vinterförhållanden måste ofta det "naturliga" fodret kompletteras med tex spannmål speciellt havrekross är omtyckt och även ensilage är bra. Ensilage kan till skillnad från hö ges till starkt utmärglade djur. Konstfoder som pellets kan också ges. Älg och Vitsvanshjort Älg och Vitsvanshjort 12 10 8 6 150 4 2 0 100 50 0 350 300 250 200 Andra åtgärder l Vid svåra snöförhållanden kan man t ex med snöskoter köra upp ett stjärnformat vägnät till foderplatsen. l Har man påbörjat regelbunden utfodring är det viktigt att man fortsätter utfodra hela vintern tills gräs och örter börjar växa. Dödligheten pga. svält är störst under senvintern och våren. l Tänk även på att hålla god hygienen vid foderplatsen och ge inte dåligt foder som t ex har kasserats som odugligt till husdjur. MN 1975 1980 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Årtal Älg Vitsvanshjort Rådjur Jägaren l 1 l 2011 l 31 Rådjur
• Jarkko Ruotsalainen Lodjuret ­ både hatat och beundrat Människan har i alla tider haft ett kluvet förhållande till lodjuret. Förr i världen betalades det skottpeng för lon, men trots det har denna vår skogskatt alltid varit ett respekterat vilt. l På skottpengens tid var lodjurets päls för stort slitage. Lodjurspälsen är nämligen inte är särskilt slitagetålig trots att den är så varm och vacker. Också i våra tider är lodjuret ett uppskattat vilt, även bland skogskattens ovänner. Klår alla gånger en harpäls, som en karlakarl kanske skulle uttrycka saken. mycket högt värderad. Bland annat kungligheter visade ett stort intresse för lodjursskinn, som användes exempelvis i mantlar och andra klädesplagg som inte var utsatta 32 l Jägaren l 1 l 2011 Stark stam På vissa håll i landet är dagens lodjursstam starkare än någonsin förut. För att hitta motsvarande siffror får vi gå bakåt i tiden ända till 1800-talet. Ingen överraskning alltså att jord- och skogsbruksministeriet beviljade rekordartade 459 licenser. 60 stycken av dessa är knutna till viltskador, vilket kan betyda ett lodjur som river produktionsdjur. Uppskattningarna av stammen av stora rovdjur bygger till största delen på rapporter från rovdjurskontaktpersonerna. Jaktvårdsföreningarna har utbildade kontaktpersoner som håller stammen i sina respektive verksamhetsområden under observation. Dessutom kontrollerar de och bokför alla obser-
• vationer som har gjorts av andra personer. I många trakter har rovdjursstammarna vuxit sig så starka att observationer görs dagligdags, vilket betyder att folk inte längre gitter rapportera dem. Ändå är det fortfarande viktigt att gjorda observationer blir anmälda till kontaktpersonerna. I synnerhet observationer av kullar är guld värda. Ju flitigare rapportering desto exaktare uppskattningar av rovdjursstammarna! Beteendeforskning pågår Livet har inte alltid lekt för lodjuret på det här viset. Året 1976 stod arten faktiskt på randen till utrotning och blev totalfredad. Detta vårt stora kattrovdjur, som väcker så mycket känslor, bevarades därmed i vår viltfauna. På många håll i landet har viltbestånden blvit starkare, vilket säkerligen också har gynnat lodjuret. Det finns regioner med starka bestånd av vitsvansvilt, rådjur och fälthare ­ de facto starkare bestånd än någonsin förut ­ och dessa tre är bytesdjur som faller lodjuret i smaken. Men går det faktiskt så bra för lodjuret som det verkar göra? Våra kunskaper om den stora kattens beteende och vanor har hittills i hög grad byggt på norsk och svensk forskning. Nu utlovas emellertid mera vetenskaplig belysning på hur våra egna lodjur beter sig eftersom det i skrivande stund pågår ett lodjursprojekt som även har väckt internationell uppmärksamhet. Projektet har redan avkastat både ny kunskap och bekräftelse på tidigare antaganden. I våra förhållanden avviker artens beteende till vissa delar från de övriga nordiska länderna. Till exempelvis de lodjur som lever i trakter med en stark stam av vitsvansvilt utgör ett alldeles nytt forskningsmaterial för nordiska förhållanden. Intressanta forskningsobjekt utgör också de lodjur i östra Finland som huvudsakligen lever på skogshare. De lodjur som lever i trakter med starka rådjursbestånd verkar igen må särskilt bra, eftersom de får fler ungar. Men inget ont utan något gott. I östra Finland har forskningen kunnat konstatera att lon utgör en dödlighetsfaktor för räven eftersom den äter räv och förmodligen också dödar andra konkurrenter inom sitt revir. I områden där lodjuret håller räven mycket kort har det visat sig att skogshönsen blir fler. Lodjuret brukar också jaga mårdhund. Människan och sjukdomar utgör lodjurets värsta fiender. Exempelvis skabb kan bli fatalt för lon. Bland unga individer, som ännu inte har utvecklat sina jaktfärdigheter fullt ut, är bristen på föda en betydande dödlighetsfaktor. Ljudlös jägare kniper sin lo Lättast går det att ringa in ett lodjur när det ligger nysnö på marken. Under barmarkstiden är processen mera slumpartad, men inte alldeles omöjlig. Det optimala är att ringa in lodjuret på ett terrängavsnitt som är så begränsat som möjligt. Därefter ställer sig karlarna ljudlöst på pass där som lodjuret förväntas ha sin gång och väntar tysta som möss tills drevkarlarna eller hundarna anmäler att jakten är igång. Under pågående drev spanar lodjuret i första hand av omgivningarna med hjälp av hörseln. Därför är det av största vikt att passkarlarna är absolut tysta för att jakten ska lyckas. Drevet består av jägare eller hundar som förstår sig på lodjur. Eftersom de jaktbara lodjursstammarna har varit så pass svaga så har det blivit ett avbrott i färdigheterna hos både jägare och hundar. Men efter hand som björn- och lodjursstammarna har vuxit till sig har också arbetet med att avla fram hundar för jakt på stora rovdjur kvicknat till. Drev med hundar har bland annat den fördelen att lodjuret i regel går i pass med större oförsiktighet eftersom hundar brukar driva med mera fart än karlar. Både under barmarkstiden och när spårlöpan är så tilltrasslad att mänsklig förmåga inte räcker till, så kan en hund nosa upp lodjurets daglega med hjälp av sitt väderkorn. Det är en rätt allmän vanföreställning bland jägare att ett lodjur som drivs av en hund oftast går upp i träd. Detta händer faktiskt ibland, men för det mesta följer jakten ett helt annat manus. När lon har dragit upp ett försprång till sin förföljare ­ människa eller hund ­ kan den i skogig terräng börja bete sig som en hare och gå i lovar. I Eftersom lodjuret har skarp hörsel måste passkarlarna vara alldeles tysta för att jakten ska lyckas. Jägaren l 1 l 2011 l 33
• mil. Det kräver således beslutsamma gubbar i toppform. Inte att undra på att lodjursskinnen betingade ett högt pris förr i världen! Jakten gick till så, att det var den hårdföraste karlen i jaktlaget som tog upp förföljandet. Under drevets gång lättade han allt emellanåt på klädseln och lämnade plaggen efter sig. Hans litet sävligare kamrater, som oftast också bar på vapnen, skidade efter och plockade upp de avlagda plaggen efter hand. Ett drev kunde pågå i flera dagar och meningen var att tvinga lon upp i ett träd. Kommen så långt fattade skidlöparen posto under trädet och väntade in sina vapendragare. Rådjursutfodringar och kadaver efter djur som lon själv fällt är utmärkta platser att vakta på. det här läget behövs det en passkarl som vet vad han gör. Ett ställe där lon har korsat sitt eget spår flera gånger passar utmärkt för att vänta in katten. I trakter med stora höjdvariationer i terrängen samt branta berg och blockmarker utnyttjar lodjuret med förkärlek terrängen för att skaka sin förföljare av sig. Det kan bokstavligen gå i gryt bland stenblocken. Alternativt kan det, eftersom djuret är synnerligen vigt, ta ett språng utför ett stup som avskräcker förföljaren från att följa efter. Manövern ger andrum för fler vilseledande manövrer. Av den här orsaken måste passkyttarna iaktta största möjliga tystnad eftersom lon kan gå i pass precis när som helst. Vid lodjursjakt med hund kan det liksom under en älgjakt uppstå ett regelrätt ståndskall. Alternativt kan det gå så, att lodjuret helt enkelt promenerar iväg ifrån hunden utan att bry sig om den, i synnerhet om hunden inte är tillräckligt gåpåig. I det här läget, vid ett fast stånd eller ett gångstånd, kan lon börja försvara sig och rollerna blir ombytta. Somliga hundförare håller hunden kopplad under etappen till daglegan. Med den här taktiken ger man alltid lon en smula försprång och undviker en situation där hunden överraskar lon i legan och tvingar den att försvara sig själv eller sina ungar. Även med en hund som driver lugnt smiter lon ofta från daglegan redan när hunden ger skall vid nattspåret. Taktiken att leta upp daglegan med hunden kopplad har också den fördelen att hunden inte låter sig förvillas av spåren efter andra djur. Lodjur i träd Till de mest erfarna lodjursjägarna i vår historia räknas Kustaa Kokko (1818­1884) som enligt uppgift i litteraturen fällde cirka 280 lodjur med sina hundar. Enligt Kustaa själv hade grovt uppskattat hälften av lodjuren som drivits av hund tagit sin tillflykt upp i ett träd. Mina egna erfarenheter stöder Kustaa Kokkos tanke att det är terrängförhållandena och inte individens ålder som avgör om lodjuret klättrar upp i ett träd. I närheten av livligt trafikerade vägar är upplägget med jägare i drevet ofta ett bättre alternativ. Drevjakt på skidor är en beprövad metod från den gamla goda tiden. Den kräver dock gott flås av de deltagande jägarna eftersom taktiken går ut på att trötta ut lon. Inte ens i mjuk snö sjunker lon på samma sätt som de övriga stora däggdjuren och därför kan drevet bli en historia som sträcker sig över flera Återvänder till kadavret Det förhåller sig av allt att döma så, att somliga lodjur specialiserar sig på något visst vilt även om det skulle finnas annat vilt att tillgå. I trakter med rådjur finns det lodjur som patrullerar utfodringsplatserna. Den som vaktar på en sådan plats kan fälla inte bara rådjur utan också knipa sig en lo. En annan lämplig plats för vaktjakt är vid kadavret efter ett djur som lon själv har fällt. Ju färskare desto bättre. Om djuret har blivit fällt natten innan är förutsättningarna optimala, bara terrängen är tillräckligt skogig och kuperad för att erbjuda gömslen. Lon återvänder så gott som undantagslöst till ett så pass färskt kadaver bara den inte anar ugglor i mossen. Kom bara ihåg att lons daglega kan finnas alldeles nära och ta den faktorn i beaktande vid planeringen av jakten. Det går förstås också att jaga lodjur med fällor, men de passiva fångstmetoderna har aldrig skördat några större framgångar på lodjurskanten. Metoden med flagglina är i dagsläget en skugga blott av fornstora dar. Med en lätt generalisering kan vi säga att flagglinan fungerar bättre i de storskaliga markerna i norr än i söder. De sydliga lodjuren är mera urbaniserade och vana vid människor och låter sig inte styras på samma sätt av linan som de skyggare artfränderna i norr. Efter hand som lodjuren har blivit fler har också debatten blivit livligare om var någonstans toleransgränserna ska dras för arten. I renskötselområdet hör lon till de främsta dödlighetsfaktorerna. Folk bekymrar sig för hur det ska gå för rådjuret och den återupplivade skogsvildrenen. De litet äldre jägarna tänker på de ekonomiska uppoffringar och oräkneliga talkotimmar som har lagts ner på bägge arterna. Sammanfattningsvis och trots allt är lodjuret en av våra mest betydande viltarter. Den är en krävande art som vi ibland måste sätta gränser för. Vi har alltid bemött den med respekt och lon figurerar därför i många sammanhang; vapensköldar, ishockeylag, kläder, sprit och mycket mer. Lodjuret upprör eller förstummar med rovdjurets mördande effektivitet och skönhet! l 34 l Jägaren l 1 l 2011
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1 4x24 1,1-4x24 1,1-4x24 Since 1917 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen, Sanna Kokko, Seppo Ronkainen & Johanna Suutarinen, VFFI Vargens predation på älg och skogsren Ilpo Kojola V 36 l Jägaren l 1 l 2011 Vargen jagar högvilt. Överst på menyn står de klövdjur som det finns mest av i vargreviret. I vårt land är den här huvudrollen vikt för älgen. I Kajanaland har skogsrenen minskat sedan vargens återkomst på scenen och merparten av renkalvarna dukar under innan hösten. Hur många älgar och renar tar då vargen livet av? Svar på frågan får vi genom att förse ett antal vargar med GPS-sändarhalsband och följa dem hack i häl. l Vargen jagar högvilt. Överst på menyn står de klövdjur som det finns mest av i vargreviret. I vårt land är den här huvudrollen vikt för älgen. I Kajanaland har skogsrenen minskat sedan vargens återkomst på scenen och merparten av renkalvarna dukar under innan hösten. Hur många älgar och renar tar då vargen livet av? Svar på frågan får vi genom att förse ett antal vargar med GPSsändarhalsband och följa dem hack i häl. Kahdeksan tehoseurantaa on toteutettu kuuden eri susilauman reviirillä. Positioneringar tillräckligt ofta Det är ett drygt arbete att ta reda på hur många älgar eller skogsrenar vargen dräper. För att åstadkomma ett täckande material krävs det GPS-sändare och kontroller i terrängen av positionerna. Sändarna ska dessutom ge sin position tillräckligt ofta. Vanligen sänder halsbanden som viltforskningen använder sin position var fjärde timme, men det räcker inte ens till för att klarlägga antalet älgar som vargarna dödar, för att inte tala om bytesdjur av mindre format. Om sändaren skickar positionen för en varg med så glesa mellanrum som var fjärde timme, så bommar vi ungefär 40 % av de dräpta älgarna. Sommartid borde positionerna anges en gång i halvtimmen. Vintertid får signalerna inte komma med längre mellanrum än en timme trots att spåren i snön underlättar jobbet och vargens behov av att jaga nytt byte är mindre eftersom bytesdjuren är större i genomsnitt än på sommaren. Behovet av täta positionssignaler beror på att vargen sällan smälter födan vid bytet, utan tar sin tupplur på maten flera kilometer därifrån. Om de nattliga positionerna är koncentrerade till en bestämd plats i terrängen är detta ett starkt tecken på att vargen har fällt ett byte. För att hitta detta byte i terrängen behövs det en hund och på sommaren är hunden absolut nödvändig. Alla metoder är dock behäftade med potentiella systematiska fel och GPS-metoden utgör inget undantag
• LASTING LÄMPÖKERRASTOT ­ HIENOINTA 100% MERINOVILLAA MYÖS HERKKÄIHOISILLE MERIN ILLE MIEHILLE Double heavy 270 g WIDIIpuolipoolopaita ja WET pitkälahkeiset housut (musta, koot m-xxl) - kaksikerroksista 100 % merinovillaneulosta - johtaa tehokkaasti kosteuden pois iholta ja pitää lämpimänä MIEHILLE Heavy 240 g WEZIRpaita ja REX-housut (musta, koot m-xxl) - molemmin puolin sileäksi neulottua 100 % merinovillaa - sopii ainoaksi kerrokseksi urheiluun tai jokapäiväiseen käyttöön NAISILLE Heavy 240 g WORY puoliolipoolopaita (punainen, koot s-x t s-xl) xl) ja FIDA ¾-lahkeiset housut usu ut (punainen/musta, koot s-xl) - molemmin puolin sileäksi neulottua 100 % merinovillaa a - sopii ainoaksi kerrokseksi urheiluun tai jokapäiväiseen käyttöön UNISEX Medium 180 g ZUBRpoolopaita ja ZIKY pitkälahkeiset housut (musta, koot s-xxl) - 100 % superfine-merinovillaa, aa a, joka kuljettaa kosteuden pois ois iholta ja pitää hyvin lämpöä ä - sopii välikerrokseksi urheiluun uun n tai jokapäiväiseen käyttöön n www.remes.fi ti M nti Myynti: Ase- Ase- ja urheilu- liikkeet kautta maan från denna regel. Forskningen får inte påverka vargarnas jaktrytm och därför uppsöker vi det fällda bytet i terrängen så sent som fem dagar efter att vargarna har lämnat kadavret. Sommartid tillstöter dessutom det problemet när vi påträffar ett avgnagt kadaver att vi inte kan vara alldeles säkra på om denna älg eller skogsvildren har blivit dräpt av sändarvargarna eller av en björn. Ett tidigareläggande av kontrollen i terrängen skulle ge visshet, men då riskerar vi att störa vargarnas rytm. Ett för tidigt besök av människor kan få vargarna att lämna kadavret halvätet och inleda jakten på nästa byte. Den här risken för fel är aktuell med älgar och skogsrenar som är äldre än ett år, men vi kan krympa felmarginalerna till ett rätt obetydligt värde genom att granska vargarnas nattliga rörelser kring tidpunkten då bytet sannolikt blev fällt. kalv, vilket innebär att vargarna dräper hjortdjur i raskare takt på sommaren än på vintern. Ett extremt exempel på detta är en varghona som vi följde upp sommaren 2006. Den hade sitt borevir i nordvästra Kuhmo, delvis på Sotkamosidan av gränsen. Den här vargen, som finns på tredje raden i tabellen, koncentrerade sig på renkalvar och rörde sig ovanligt mycket ute på jakt för att vara en hona som fött ungar. I det här fallet var förklaringen möjligtvis Stora skillnader, men varför? Mängderna bytesdjur som vi har påträffat vid de angivna positionerna har varierat väldigt mycket, vilket framgår av tabellen här invid. Den första och självklara orsaken är bytesdjurens storlek. Sommartid är bytet vanligtvis en den, att hon ensam måste hålla ungarna med mat. En undersökning som gjorts i Nordamerika antyder att antalet bytesdjur som en vargflock fäller inte står i ett alldeles proportionerligt förhållande till vargflockens storlek. Tvärtom verkar små flockar döda i aningen raskare takt än man skulle tro utifrån antalet vargar i flocken. Större flockar äter upp sitt byte fortare och lämnar således bara smulor kvar åt asätare. Fler medlemmar gör dessutom flocken starkare så att den kan ge sig på fullvuxna bytesdjur, vilket betyder mat för en längre tid. Vårt eget forskningsmaterial är fortfarande för begränsat för att vi ska kunna bedöma tyngden hos den här faktorn. I Sverige har forskarna upptäckt att alfahannens ålder är en avgörande faktor. Flockar där den ledande hannen är sex år gammal jagar effektivast. Men att erfarenhet ändå smäller högt ser vi på en gammal, enögd hane i Sotkamo och Valtimo. Trots att den dessutom linkade så var den en effektiv älgjägare. Om det finns gott om bytesdjur så sätter flocken också upp takten på jagandet. När det inte råder någon brist på byte så gnagar vargarna inte kadavret lika rent som de gör när det är ont om bytesdjur. Vintertid går det att räkna ut antalet älgar och skogsrenar per vargrevir, men på sommaren känns detta som en övermäktig uppgift. Förekomsten av andra stora rovdjur inom forskningsområdet är också det en faktor som kan påverka forskningsresultaten. Om exempelvis en björn roffar åt sig ett vargfällt kadaver så måste vargarna bege sig ut på en ny jakt tidigare än planerat. I Kuhmo och Suomussalmi följde vi år 2008 med en vargflock och där fanns det björnar som ofta snyltade på älgar som vargarna hade fällt. Ju fler bytesdjur desto flitigare jakt Det finns några faktorer till som inverkar på antalet djur som blir dräpta. Även harar, tjädrar, bävrar I spåren efter vargar som vi höll GSPkoll på fann vi ett tjugotal skogsharar, några bävrar och en tjäder. Det är förstås bara en del av de mindre bytesdjuren som vi påträffar. Enligt analyser av avföring är de små bytesdjuren av liten betydelse för de östfinska vargarnas hushållning. Sannolikt förhåller det sig så, att harbeståndens variationer inte Jägaren l 1 l 2011 l 37
• Hittandet av bytesrester förutsätter hund. har någon avgörande inverkan på antalet hjortdjur som vargarna dräper. Tabellen visar resultaten för åtta olika GPS-projekt med sex olika vargflockar som forskningsobjekt. Antalet vargar inkluderar valpar yngre än ett år. Tio älgar om året? Det finns en tumregel som bygger på nordamerikansk forskning och som säger att en varg dödar ungefär tio älgar om året. Men den här regeln gäller inte i norra Europa. Skandinavisk forskning har påvisat att det för den svensk-norska vargstammen gäller att en varg fäller 15 till 25 älgar per år. Att skillnaden är så stor beror sannolikt främst på olikheter i forskningsmetoderna. I Kanada och Alaska är materialet insamlat med vargar som har ett konventionellt sändarhalsband om halsen. Forskarna försöker från luften få daglig synkontakt med sina vargar. En annan faktor som kan ligga bakom skillnaderna är att den nordamerikanska älgen är större. Simulationsmodeller visar i vilket fall som helst att flygspaning efter radiovargar inte ger någon täckande information om mängden bytesdjur som vargarna fäller. Den skandinaviska forskningen stöder sig på intensiv uppföljning av GPS-vargar och resultaten är fullt jämförbara med den finska motsvarigheten. Tidpunkt, varaktighet, jaktområdets areal 26.2.-14.4.2005, 47 dygn, 500 km2 1.6.-31.7.2009, 61 dygn, 570 km2 22.5. ­ 20.8.2006, 58 dygn, 670 km2 28.10.-28.12.2006, 61 dygn, 760 km2 1.6.- 29.8.2008, 90 dygn, 810 km2 1.11.-31.12.2009, 61 dygn, 480 km2 1.6.-31.7.2010, 61 dygn, 950 km2 1.11.-17.12.2010, 47 dygn, 1 000 km2 Vårt eget inhemska material visar också att "tio älgar om året" sällan räcker till. När jakten är koncentrerad till älgar verkar vargarna döda 14 till 18 älgar om året. Antalet blir mindre om det finns andra hjortdjur på vargflockens revir. I Skandinavien är älgstammarna tätare än i Finland, men trots det är det fullt möjligt att den uppskattade övre gränsen (18 älgar) överskrids i något vargrevir någonstans i landet. Vårt material är fortfarande för litet. Hur älgtätheten påverkar det antal älgar som blir fällda av vargar är någonting som sannolikt kommer att undersökas under de närmaste åren genom samkörning av skandinaviskt och finskt forskningsmaterial. Sex av projekten med sändarhalsband gjordes i trakter med skogsren. Utifrån vintermaterialet dräper vargen fem till elva skogsrenar per år. Resultaten för sommaren grusar emellertid kalkylen, eftersom gränsvärdena ligger rätt långt ifrån varandra. duktionen hos skogsrenarna i Kajanaland. När vi fördjupar oss i vargens roll i det material som GPS-projektet hittills har avkastat så framträder avsevärda skillnader mellan olika fall. En avgörande faktor är skogsrenens beståndstäthet inom vargrevir. En annan avgörande faktor är styrkeförhållandet mellan renen och älgen. När det finns gott om älg, som i Kuhmo och Suomussalmi året 2008, så jagar vargarna älg trots att renvajorna med sina kalvar har sitt sommarbete på Kuhmosidan av vargreviret. Det är ungefär 40 vargar som rör sig i renområdet i Kajanaland. Vargbeståndet är starkt koncentrerat till renområdet, för de 40 vargarna utgör i runda slängar 90 procent av vargbeståndet i landskapet. Vargtätheten är störst i de östligaste delarna av Kuhmo. Där finns flera flockar om sex till åtta djur som delvis rör sig på den ryska sidan av gränsen. I de här trakterna rör sig inte bara renvajorna på sommaren. Här finns också en stark björnstam. Vi känner inte till björnens betydelse för förlusterna av renkalvar, men det gör vi ju knappt ens för vargens del heller. l Under årens lopp har tiotals personer deltagit i insamlingen av information i terrängen och utrymmet räcker här inte till för att tacka alla. Ett stort tack till er alla! I fler än ett GPS-projekt har deltagit Marja Hyvärinen, Satu Kauppinen, Leo Korhonen, Reima Ovaskainen, Markus Suominen, Mari Tikkunen och Mia Valtonen. Johanna Suutarinen och Mia Valtonen har byggt sin pro gradu vid universitetet på det här materialet. Bättre täckning på materialet önskas Vi har tidigare noterat ett starkt, negativt samband mellan vargtätheten och kalvpro- Plats, flockens beteckning, GPS-vargens kön Rautavaara och Juuka, RE, hane Vieremä och Vuolijoki, MI, hane Kuhmo, Sotkamo och Ristijärvi VI, hona Kuhmo, Sotkamo och Ristijärvi, VI, hona Kuhmo och Suomussalmi, NI, hane Kuhmo och Sotkamo, RI, hona Kuhmo , Sotkamo och Nurmes, VE, hane Kuhmo , Sotkamo och Nurmes, VE, hona Vargar Påträffade rester av hjortdjur 5 7 älgar 4 (?) 6 10 7 8 3 14 älgar, av vilka 12 kalvar 14 älgar, av vilka 13 kalvar; 25 vildrenar, av vilka 25 kalvar 6 älgar, av vilka 3 kalvar; 7 vildrenar, av vilka 2 kalvar 28 älgar, av vilka 12 kalvar; 3 hjortar av vilka 1 casa; 12 tamrenar, av vilka 10 kalvar 5 älgar, av vilka 4 kalvar; 6 vildrenar, av vilka 1 kalv 16 älgar, av vilka 13 kalvar; 1 vildren 4 älgar, av vilka 2 kalvar; 4 vildrenar Hjortdjur/flock/ 100 dygn älg 14,9 älg 22,9 älg 24,1 vildren 43,1 älg 9,8 vildren 11,5 älg 30,8 vildren 3,3; tamren 13,2 älg 8,2 vildren 9,8 älg 26,2 vildren 1,6 älg 8,5 vildren 8,5 Hjortdjur/varg/ 100 dyg älg 3,0 älg 5,7 älg 1,6 vildren 1,9 älg 3,1 vildren 0,3; tamren 1,3 älg 1,2 vildren 1,4 älg 3,3 vildren 0,2 älg 2,8 vildren 3,8 38 l Jägaren l 1 l 2011
• IE Begränsat antal med utsökt träffbild GH OFF 125 ÅRS JUBILEUMSDRILLING JA GD- UN D SP ­ 125 R EN KR SCHMIDT & BENDER · Zenith FlashDot 1,5-6X42 O R T WA F F OPTIMA SPEZIAL · 12/70 ­ 7x57R Dural · Piplängd 55cm · Vikt 3,4 kg (utan kikare) · Leveransklara i vårt lager · 3 skott på 100 m (individuellt) 7.850,- EUR kompl.inkl. 23% SEDAN 1960 W I R Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 K Ö N N E N W A F F E N. RZ-Anzeige Optima Jubilaum_S.indd 1 Omasta kontista Pyyntivälineet... 2990 Repo jalkanaru 05.01.2011 14:09:25 Uhr Näätäloukku Gävleborg 5490 Houkutushajuste minkki/näätä 990 TSL 227 Escape Camo Lumikengät 169 (199) Nordik Predator kettupilli 29 (39) o Verkk Eräkontti Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. ERÄKONTTI, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti. . www 24akhntti. er o kaup pa
• Harri Norberg, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Rovdjursrädsla och olika verkligheter På Rovdjurscentret De 5 stora i Järvsö i norra Sverige arrangerades i höstas ett intressant seminarium där deltagarna grunnade på människans ställning i naturen och i synnerhet på vårt förhållande till de stora rovdjuren. Till de stora frågorna hörde människans rädsla för och attityder till rovdjuren samt hur vi människor genom vårt beteende påverkar rovdjursförvaltningen och ­politiken. hitta en enda lösningsmodell som passar alla, eftersom människor reagerar så olika i rovdjursfrågor och reaktionerna så sällan har någon förankring i den ekologiska eller samhälleliga verkligheten. En av de största utmaningarna för rovdjursförvaltningen och ­politiken är en fråga som precis har lyfts fram i Sverige, nämligen hur vi människor ska begripa vad andra säger och menar. Frågeställningen verkar vara universell och vardagsverklig överallt där det förekommer rovdjur som delar revir med människan. Den norska sociologen Ketil Skogen berättade på seminariet om faktorer som påverkar rovdjursattityderna hos folk som bor i de norska vargmarkerna. Skogen stöder sig på forskning som bedrivits i tio år. Enligt Skogen beror rovdjursmotståndet i vargregionerna på ett allmänt plan på att de allt starkare rovdjursbestånden betraktas som en faktor som påverkar livskvaliteten på landsbygden negativt bland många andra som inverkar menligt på levnadsförhållandena. Frågan om rovdjursantipatierna handlar således inte enbart om själva rovdjuren utan dessa betraktas som ytterligare en försvårande omständighet för livet på landsbygden som helhet. De uppfattas alltså på sätt och vis som en "råge på allt annat elände". I sin konkretaste form drabbar rovdjursproblematiken fårhushållningen och alla dem som lever direkt eller indirekt på kreaturshållning. Å andra sidan kan, enligt Skogen, attityderna till rovdjuren vara ännu oförsonligare i de större byarna än ute på den egentliga landsbygden. Här kommer vi in på intressanta samhälleliga fenomen och förklaringsmodeller. egentligen leder sitt ursprung till tiderna då människan blev bofast och började hålla boskap så berör dagens rovdjurskonflikt enligt Skogen det moderna samhället i mycket högre grad än enbart djurhållningen. Parterna i dagens norska konflikt representerar olika sociala grupperingar och politiska hemvist. Även kulturen och hemorten influerar konfliktens struktur. De som ställer sig mest fientligt till rovdjuren är personer inom de traditionella lantliga näringarna, jägare och personer med arbetarbakgrund. Det är samma personer som även upplever att rovdjurspolitiken egentligen handlar om maktpolitik som bedrivs av den urbana medelklassen och de akademiska kretsarna. Att landsbygd ställs mot stad är inte något okänt fenomen i vårt land heller. Rovdjursmotståndet på den norska landsbygden behöver inte nödvändigtvis vara knutet till någon faktisk rovdjursnärvaro eller konkreta skador. Snarare kan det handla om krafter på lokal nivå som strävar till politisk och administrativ autonomi. De här strävandena ligger enligt Skogen delvis i konflikt med varandra eftersom en strävan till kulturell och regional autonomi för förvaltningen av naturresurserna och rovdjursbestånden i själva verket utestänger ortsborna från det politiska samtalet och beslutsfattandet i dessa frågor. Skogens forskning belyser på ett fängslande vis hur motsägelsefulla attityderna kan vara hos människor som lever i olika trakter och olika verkligheter. Det kanske viktigaste som vi ska komma ihåg i vårt land är att vi, när vi behandlar rovdjursfrågor, inte ska göra det frikopplat från den vardag som mänskorna i den aktuella regionen lever i. Tvärtom ska vi betrakta rovdjuren som en av flera faktorer i en helhet. Oavsett om det handlar om rädsla eller om konkreta rovdjursskador. I l I enlighet med den svenska reger- ingens rovdjurspolitiska linjedragning vid inledningen av 2000-talet erbjuder rovdjurscentret De 5 stora information till allmänhet och intresserade om de fem stora rovdjuren i vår natur. Utöver vargen, björnen, lodjuret och järven räknas nämligen, kanske litet överraskande, också människan till de stora rovdjuren. Vilket är människans förhållande till de övriga rovdjuren och kan människan verkligen betraktas som ett rovdjur i naturen? Varför fruktar människan i så fall de övriga rovdjuren och har hon orsak att göra det? Vilken inverkan har de samhälleliga faktorerna och politiken på rovdjursförvaltningen? De här frågorna togs upp på seminariet, bland annat ur psykologisk synvinkel. Folk lever i olika verkligheter Förvaltningen av de stora rovdjuren står i både Sverige och Finland inför stora utmaningar eftersom folk lever i så olika verkligheter med så olika uppfattningar om rovdjuren, naturen och utnyttjandet av naturens resurser. Det är på grund av de olika verkligheterna som rovdjursfrågorna jämt och ständigt orsakar konflikter på olika nivåer. I praktiken har det visat sig vara omöjligt att 40 l Jägaren l 1 l 2011 Strävan till regional autonomi Även om vi kan anse att konflikten mellan människan och rovdjuren Rovdjursrädslan och attityderna går hand i hand Den mänskliga rädslan för rovdjuren sitter djupt i oss alla. När vi sköter rovdjuren är det viktigt att vi är medvetna om att den rädsla som människan upplever är direkt kopplad till om folk godkänner rovdjursförvaltningen och skötselplanerna. Detta är läget åtminstone i Sverige, enligt miljöpsykologen Maria Johansson vid Lunds universitet. Johansson hävdar att attityden till rovdjuren, oavsett om den är positiv eller negativ, består av tre olika psykologiska processer; inlärning, beteende och känslor. Men varifrån kommer de, känslorna och rädslan för de stora rovdjuren? Enligt Johanssons forskning förklaras rädslan för björn och varg främst av att dessa förknippas med att de är farliga och inte kan kontrolleras. Å andra sidan inverkar också förtroendet för de myndigheter som sköter rovdjursärendena. Detta gäller i särskilt hög grad den rädsla som vargen väcker hos folk. När det gäller rädslan för björnar verkar förtroendet för myndigheterna däremot inte spela någon roll. En annan intressant slutsats i Johanssons forskning var den, att människor med olika inställning till rovdjuren är rädda på olika sätt; detta såväl för egen, för barnens och för sällskapsdjurens som för husdjurens del. Personer med en positiv attityd är inte alls lika rädda som personer med en negativ attityd. I skenet av Johanssons forskning blir det uppenbart att vi genom att påverka människors rovdjursrädsla också kan åstadkomma förändringar i attityderna och därmed även mildra konflikter när känslor och rädslor inte längre får styra eller
• En av de största svårigheterna i rovdjurspolitiken är hur vi människor ska lära oss förstå varandra. Rovdjursfrågor ska inte handläggas separat från människors vardag, utan ska betraktas som en del av en helhet. begränsa debatten och sökandet efter lösningsmodeller. mera rädd, förslöad och sluten. Samt till på köpet enklare att manipulera. Som botemedel mot den ökande ångesten föreslår Eberhard att vi allihop borde konfrontera våra egna känslor och bit för bit lära oss att inte vara rädda för allt det som vi tidigare fruktade. Vi borde alltså våga konfrontera oss själva! Med en förenkling hävdar han alltså att människan måste våga leva och måste förstå att livet inte är ofarligt. Man frågar sig alltså hur doktor Eberhards teser kan tillämpas på rovdjurskonflikter och -rädsla? Det är bara på en väldigt generell nivå som kopplingarna kan sökas. Eberhard konstaterar att risken för att möta ett stort rovdjur och bli skadad är ytterligt liten jämfört med övriga riskfaktorer i vår omgivning. Han anser att exempelvis älgarna utgör ett avsevärt större fara för människan eftersom de är så många och orsakar trafikolyckor. Enligt sociologen Ketil Skogen är det vanligt att norrmän tycker att de växande rovdjursbestånden snarare ökar risken för obehagliga möten än väcker rädsla för att bli föremål för en attack. Utöver psykiaterns och sociologens synvinklar ska vi inte glömma bort att den här typen av rädsla delvis är primitiv och kommer från de djupaste delarna av hjärnan och kan de facto ha sitt ursprung i de tider då människan själv ofta blev byte för större predatorer. Parterna i samtalet ska kunna identifiera motpartens bakgrund och bevekelsegrunder för att kunna göra sig förstådda. Att nå fram till en gemensam verklighet är en bra utgångsprincip även om de olika verkligheterna i slutändan inte skulle sammanfalla helt och hållet. Sara Hommen som handlägger rovdjursärenden på Gävleborgs länsstyrelse berättade om det arbete som myndigheterna gör, pressade i ett korstryck. Hon berättade om förnyelser av den svenska rovdjursförvaltningen, vilket har inneburit mera uppgifter för länsstyrelserna och ansvar för förvaltningen av de regionala rovdjursstammarna. Enligt vår nya viltförvaltningslag tillsätts det hos oss regionala viltvårdsråd, som i Sverige motsvaras av regionala viltråd, som drar upp riktlinjerna för bl.a. förvaltningen av älgstammarna och undantagsjakt på stora rovdjur. Hommen presenterade en lång lista på uppfattningar och missuppfattningar som tjänstemän har råkat ut för i egenskap av myndighet med ansvar för rovdjursärenden. Men å andra sidan har personalen också blivit undervisad i kommunikation och konstruktiv samtalskontakt. Problemet är dock fortsättningsvis, som Hommen upplever saken, att folk lever i olika verkligheter med olika åsikter, och blandar ihop fakta med tyckande. En annan sak som hon också tyckte var svår, är hur man ska samtala med folk "på rätt sätt" och hur man ska få folk att begripa att den byråkratiska handläggningen av ärenden tar sin tid. Även kommunikationsinstruktör Johan Ekenberg ansåg att kommunicerandet hör till förvaltningens största utmaningar. Han frågade sig, och inte utan skäl, varför det jämt och ständigt uppstår så mycket missuppfattningar och felreaktioner. Han sökte förklaringen i hjärnans utveckling och berättade att mellanhjärnan, där våra djupaste känslor är belägna, är flera miljoner år gammal till konstruktionen. Hjärnbarken däremot, som behandlar medvetandet och tankarna, är mycket yngre. Ekberg poängterar att det faktiskt är fantastiskt att vi kan tala och bli förstådda eftersom den mänskliga talförmågan inte är äldre än 30 till 50 000 år! Också känslorna kan människan lära sig att behärska, efterhand som hon växer och fostras. I Sverige arrangeras det fortlöpande utbildning i kommunikation och konflikthantering, också för myndigheter och förtroendepersoner som arbetar med viltärenden. Agneta Zetterwall som undervisar i miljökommunikation påminde åhörarna om att myndigheter bär ett större ansvar för kommunikationen eftersom de också har makten och resurserna att realisera den. Vore det kanske på sin plats med kurser i konflikthantering också hos oss i Finland? När människan delar revir med stora rovdjur innebär det krav på både människans anpassningsförmåga och myndigheternas förmåga att lösa problemsituationer. Även om sannolikheten att springa på ett rovdjur i naturen är väldigt liten hos oss och risken för att råka illa ut är ännu mindre, så är rovdjursrädslan ändå verklighet för den som är rädd. Somliga är mera rädda och andra mindre. Och när det kommer till kritan så är det rädslorna som i hög grad avgör våra attityder till både rovdjuren själva och rovdjurspolitiken. Till vardags är det viktigaste budskapet ändå det som förmedlas när två människor möts. Bara vi har tålamod att lyssna och ta varandras premisser på allvar med rädslor och åsikter så blir det lättare att sköta gemensamma frågor i en försonlig anda och göra resultat. l Jägaren l 1 l 2011 l 41 Trygghetens och rädslans paradox Psykiatern och författaren David Eberhard ställde en intressant och provokativ fråga på seminariet: Hur farligt får det vara i trygghetsnarkomanernas land? På ett allmänt plan avsåg han det faktum, att svenskarnas rädslor och ångest hela tiden ökar trots att det svenska samhället hör till de friaste, tryggaste och rättvisaste i världen. Ångesten har ökat i synnerhet bland ungdomar, men också sjukfrånvaron p.g.a. psykiska problem har fyrdubblats bland de arbetsföra årsklasserna under de senaste tio åren. Trots att bl.a. arbetstiden har förkortats. Doktor Eberhard hävdar att läget kan beskrivas som ett nationellt paniksyndrom. Enligt Eberhard är svenskarna nuförtiden allt räddare för döden, har en försvagad tolerans för fara och är illa rustade för riskabla situationer. Den här bekymmersamma ökningen av ångest och sjukfrånvaro beror enligt Eberhard på att folk blir allt mer stressade av alldeles vanliga saker och råkar i panik för ofarliga sjukdomar och kemikalier. Den känsliga balansen mellan trygghet och rädsla är rubbad. Den ständiga jakten på trygghet leder till ett paradoxalt tillstånd där den skapade större tryggheten bara leder till krav på ännu mera trygghet, eftersom tillvaron känns allt otryggare. Människan har alltså en tendens att lägga sig till med nya rädslor efter hand som hon gör sig kvitt de gamla. Som boven i dramat för den ökande allmänna ångesten nämner psykiater David Eberhard omsorgssamhället, massmedia, myndigheterna samt delvis även forskarsamfundet. Dagens krav på maximal trygghet gör människan ännu Att förstå och missförstå Människor lever i olika verkligheter beroende på skillnaderna i kultur, yrke, hemort och t.o.m. politisk bakgrund. Detta innebär en besvärlig för att inte säga svårforcerad terräng för den som vill gå ut med rovdjursinformation. Kännedom om kommunicerandets principer är förstås en förutsättning för att kunna sammanjämka olika målsättningar och åsikter.
• Sigbjørn Stokke, Lasse Botten & Jon M. Arnemo l Veterinär Sven Björck har översatt den norska texten till svenska Då jakten sker med expanderande blyhaltiga gevärskulor sker spridning av finfördelat bly till kött och övriga vävnader som omger sårkanalen. Blyresterna kan inte ses med blotta ögat. De ger sig inte heller till känna vid tuggandet av köttet. I en älg som fällts i Norden med blyhaltig kula har det i genomsnitt deponerats 3,8 gram bly. Om denna blymängd konsumeras under ett års tid av fyra vuxna personer, överskrids gränsvärdet för acceptabelt årligt intag av bly per person med mer än 900 procent. Intag av kött som förorenats av bly är en hälsorisk som bör uppmärksammas. Det kan vara motiverat att kassera vävnaden kring sårkanalen på upp till 30­45 cm:s avstånd från denna. Problemet kan lösas genom att använda blyfria kulor. ­ en hälsorisk? har dragit slutsatsen att en kassering av kött inom en radie av 30 cm från sårkanalen på djur som skjutits med blybaserade kulor, skulle reducera risken för blyintag. l Älg och annat storvilt skjuts med expan- Blyrester från kulammunition i viltkött Ä 42 l Jägaren l 1 l 2011 derande projektiler utifrån olika nationella krav om kaliber, anslagsenergi och kulvikt. Ammunitionsmarknaden i Fennoskandien domineras helt av patroner med konventionella, blybaserade kulor. När en sådan projektil träffar ett djur, expanderar kulspetsen och blottlägger blykärnan så att blyfragment sprids till omkringliggande vävnad. I 2008 undersöktes fragmentering av kulor och deponering av blyrester hos vitsvanshjort. Resultaten visade att blyfragment kan förekomma upp till 45 cm från kulans sårkanal. En polsk undersökning på hjort och vildsvin, som skjutits med blybaserade kulor, visade på blyrester minst 30 cm från sårkanalen. Det finns en potentiell hälsorisk vid intag av kött från djur som skjutits med blybaserade gevärskulor. British Deer Society Samnordisk forskning Diskussionen om blyhaltig ammunition har i de nordiska länderna i huvudsak varit koncentrerad till miljöproblem, blyhagel och fåglarnas blyförgiftning på våtmarker. I den här artikeln presenteras ett sammandrag av senaste fakta om blyets eventuella inverkan på de människors hälsa, som äter kött av vilt som fällts med blyhaltiga gevärskulor. I föreliggande artikel behandlas material om fastställande av blyhalten i olika typer av patroner och kulor, som härrör från pågående samnordiska forskning kring älgjakten. Projektet startade 2004 och datainsamlingen pågår fortfarande. Jägarna har fått sig tillsänt ett frågeformulär där de ska fylla i information om bland annat jaktmetoder, kaliber, ammunition, antal skott, träffpunkt och organträff. Vi ombad dessutom jägarna att sända in de kulor som de återfann i de skjutna älgarna. Insända kulor är således kopplade till ett ifyllt formulär. Det första året samlades det enbart in data från Norge. För de efterföljande åren har vi endast samlat data i Sverige och Finland. I vår forskning har blydeponeringen i vävnaden från de expanderade projektilerna varit den centrala frågeställningen. I de fall där en gevärskula har kunnat återfinnas i älgkroppen, betyder det att allt bly som kulan har förlorat har avsatts i djuret, det vill säga skillnaden mellan projektilens ursprungliga vikt och den restvikten som den har när den plockas ut ur djuret. Homogena kulor (blyfria) och kulor med synlig förlust av manteldelar eller mantelseparation har uteslutits i den fortsatta analysen. De insända kulorna blev mekaniskt rengjorda från vävnadsrester och andra föroreningar, och vägda på en digital våg med en noggrannhet på 1/1000 gram. Eventuella lösa fragment av kulorna är inkluderade i restvikterna. Vidare kopplades restvikterna till jägarnas upplysningar om ammunitionstyp för att få fram de ursprungliga kulvikterna. Vi kontrollerade dessutom att produkten faktiskt finns hos tillverkarna, och så långt det var möjligt blev projektilen visuellt identifierad av en av författarna. För att få ett så noggrant mått som möjligt på blyförlusten, blev kulor med synlig förlust av manteldelar eller mantelseparation exkluderade från den vidare analysen. Deponeringen av bly beror på kaliber och patrontyp Hitintills har vi samlat in och analyserat 5255 frågeformulär och 1655 kulor. Av de insamlade kulorna kommer 81 procent från Finland, 14 procent från Sverige och 5 procent från Norge. Vi har registrerat 81 olika kulkonstruktioner och 63 skilda patrontyper. Kulor med förlust av manteldelar utgjorde 25
• Expanderade jaktkulor från skjutna älgar. Nummer ett från vänster är en homogen, blyfri kula (Barnes X). Därefter följer fyra konventionella, blybaserade kulor (Partizan Nova Grom, North Fork, Nosler Partition och Swift Scirocco). De två längst till höger är samma blybaserade kultyp (Hornady Interlock) med mantelfragmentering respektive full mantelseparation. Det deponeras 3,8 gram finfördelat bly i genomsnittsälgen. Om denne blymängd konsumeras under ett års tid av fyra vuxna personer, överskrids gränsvärdet för acceptabelt årligt intag av bly per person med mer en 900 procent. procent av materialet, medan homogena kulor utgjorde 10 procent. Det är särskilt i Finland som homogena kulor används mycket och de utgjorde där 18 procent av kulmängden medan motsvarande siffror för Sverige var 2 och Norge 4 procent. När vi ser på blydeponeringen i älg för olika kalibrar, utan att skilja mellan olika kulkonstruktioner eller organträff, finner vi att det föreligger stora skillnader: medelvärden för avgiven mängd bly per projektil varierar mellan 1,5 gram for 6,5x55 mauser (lägst) och 8 gram for 458 winchester magnum (högst). Det betyder att avgiven mängd bly i djuret kan relateras till kaliberval och patrontyp. Dessutom varierar blyförlusten mycket mellan olika kulkonstruktioner inom en och samma kaliber. Om vi ser på kulor inom kaliber 7,62 mm så varierar blyförlusten mellan ca 0,7 och 3,4 gram mellan olika kultyper. En del av variationen kan tillskrivas olika kulvikter, patrontyper och träffpunkt. Hur det förhåller sig i de fall där projektilen inte stannar upp i djuret, har vi inga data på. Det råder emellertid inget tvivel om att bly alltid kommer att deponeras i djurkroppen när man använder konventionella, blybaserade kulor. I vårt material stoppades kulorna upp i djurkroppen i 41 procent av fallen, resten av skotten är genomskjutningar. Medelvärden för avgiven mängd bly per projektil för de fyra mest använda patrontyperna i Fennoskandia (308 winchester, 3006 springfield, 6,5x55 mauser och 9,3x62) är 2,7 gram per skott och älg. Våra data visar att det genomsnittliga antalet skott per fälld älg är 1,5 och att det genomsnittliga antalet träffar per älg är 1,40. Fördelningen av älgar som fällts med ett, två och tre skott var 68, 26 respektive 5 procent. Maximalt antal träffar i en älg var nio. Ett avlivningsskott (som regel i nackregionen) användes i 29 procent av fallen. förgiftningar både hos människor och hos djur. Bly finns naturligt i marken och tas upp av plantor och djur som vi äter. Dessutom exponeras vi för bly från olika föroreningskällor i vår miljö. Bly i kött från älg och andra djur som skjuts med blybaserade kulor, läggs till ovanpå den blybelastning vi utsätts för i det dagliga livet. Gränsvärden för tolererbart veckointag av bly, fastställt av FAO och WHO, är 25 mikrogram/kg kroppsvikt for både barn och vuxna. Det motsvarar 1,75 milligram bly per vecka eller 0,091 gram per år till en vuxen person på 70 kg. Bly är giftigt oavsett hur lite som intas, särskilt för foster och små barn: en "ofarlig" blynivå för människor finns inte. De flesta älgar i Fennoskandia skjuts med konventionella, blybaserade kulor och det sitter i genomsnitt 1,4 kulor i varje fälld älg i vår undersökning och blyförlusten från varje kula var i genomsnitt 2,7 gram. Vi kan därmed konstatera att det deponeras 3,8 gram finfördelat bly i genomsnittsälgen. Om denne blymängd konsumeras under ett års tid av fyra vuxna personer, överskrids gränsvärdet för acceptabelt årligt intag av bly per person med mer en 900 procent. Patrontyp Snitt N För att slippa en oacceptabel blybelastning, måste mindre än en tiondel av det avsatta blyet, i detta räkneexempel, konsumeras. Den avgörande frågan blir därför: hur mycket av det blyförorenade köttet används till mat? Detta vet vi i nuläget för litet om, men flera studier visar att blyrester från blybaserade kulor i viltkött utgör en hälsorisk och att personer som äter viltkött har högre halter av bly i blodet än de som inte äter viltkött . I Norden vet vi att kött från hjortdjur har stor betydelse för många hushåll, och att konsumtionen sker hela året under stora delar av livet. En sådan långtidsexponering utgör en blybelastning som vi inte känner till konsekvenserna av. Utifrån tillgängliga studier vet vi att bly från blybaserade kulor sprids långt från sårkanalen. Detta bly är finfördelat och kan varken ses med blotta ögat eller märkas vid tuggandet. Försök med rensning runt sårkanalen medför i många fall bara ytterligare spridning av blyresterna. Dessutom indikerar en studie att kokning av kött, som innehåller blyhagel, medför att blyet sprids till andra delar av köttet och att blyspridningen blir väsentligt förstärkt om ättika Bly är alltid giftigt Bly är en tungmetall som kan ge allvarliga 458 Winchester magnum 9,3X57 375 H&H magnum 338 Winchester magnum 9,3X62 300 Winchester magnum 7,62X53r 30-06 Sprg 308 Norma magnum 8X57JS 308 Winchester 7mm Remington magnum 45/70 6,5X55 Mauser 7,95 3,99 3,82 3,72 3,54 3,22 2,96 2,93 2,86 2,84 2,57 1,75 1,72 1,52 7 6 7 12 62 6 44 229 18 19 446 6 14 44 Std. fel Minimum Maksimum 95% Wald LV konfidensintervall Nedre Övre 2,36 1,39 20,73 6,76 9,14 1,79 0,04 11,68 2,7 5,27 1,14 0,74 8,68 2,64 5,01 0,44 1,66 6,43 2,81 4,62 0,31 0 9,82 3,14 3,94 0,62 0,89 5,24 1,94 4,5 0,16 0,01 5,18 2,49 3,44 0,11 0,12 10,99 2,73 3,14 0,3 0,2 4,61 2,12 3,6 0,38 0,13 5,47 2,12 3,56 0,06 0,01 8,86 2,42 2,72 0,53 0,19 3,07 0,46 3,03 0,35 0,06 4,8 0,88 2,56 0,17 0 5,28 1,04 1,99 Jaktkulor från skjutna älgar. Genomsnittlig blyförlust i gram per patrontyp (snitt), antal analyserade kulor (n) och standardfel, minimum- och maximumvärden och konfidensintervall för blyförlust. Jägaren l 1 l 2011 l 43
• Text och bild: Erkki Kauppi Avgiven mängd bly i djuret kan relateras till kaliberval, patrontyp och kulkonstruktion. under kokningen i med ett spanskt recept. tillsätts traditionsrikt, får antasenlighet Marinering i sur miljö kunna ha samma effekt. senterar en potentiell hälsorisk för människor. Blydeponeringen varierar emellertid enormt både i mängd och med avstånd från skottkanalen och är beroende av bland annat av kultyp, kaliber, skjutavstånd, skottvinkel, träffpunkt, djurart, djurets storlek och om projektilen träffar ben. Det är därför mycket svårt att ge en säker rekommendation för hur mycket kött som bör skäras bort runt sårkanalen för att undgå blyrester. Den enda logiska lösningen på problemet är att använda blyfria kulor, vilket en rad författare har rekommenderat. l Vi tackar Jägarnas Centralorganisation och Svenska Jägareförbundet för hjälp med datainsamling. Veterinär Sven Björck har översatt den norska texten till svenska. VAPEN Att använda krut i fyrverkeripjäser är ett mycket äldre påfund än skjutvapnen. Det var ungefär vid mitten av 1200-talet som man kom på att stoppa krut i ett rör för att skicka iväg en kula och använda konstruktionen som ett vapen. I den här artikeln ska jag kortfattat berätta om skjutvapnens utveckling och historia i Finland. Blyfria kulor är det enda säkra sättet att undvika bly i viltet Rekommendationer från flera undersökningar säger att man bör skära bort allt kött som ligger närmare än 30­45 cm från sårkanalen, om man vill vara säker på att undgå blyrester. Om detta stämmer, betyder det att halva slaktkroppen i många fall måste kasseras. För djur som är påskjutna flera gånger i olika kroppsdelar, och där avlivningen dessutom sker med nackskott, måste stora delar av slaktkroppen anses som blykontaminerad. Blyrester från konventionella kulor i viltkött som konsumeras, repreBlyforlust i gram per projektil (g) (95% LV Lead loss in grams per bullet (95% CI) 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 458 Winchester magnum 338 Winchester magnum 300 Winchester magnum Jaktkulor från skjutna älgar. Blyförlust i gram per projektil för olika kalibrar. Skillnader mellan olika kulkonstruktioner eller penetrerade vävnadstyper har inte beaktats. Blyforlust i gram per projektil (g) (95% LV Lead loss in grams per bullet (95% CI) 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Sako super hammerhead Winchester super-x Sako hammerhead Norma vulcan Lapua mega Norma lyijykärki Nosler partition Norma alaska Norma oryx Speer trophy bonded D l De första skjutvapnen bestod av enkla rör som var öppna i ena ändan och slutna i den andra. I den slutna ändan fanns ett hål för att tända krutet. De tyngre pjäserna räknades som artilleri och med dem användes stenar eller metallklot som projektiler. De lättaste pjäserna gick att handhålla. Avfyrningen gjordes med en glödande lunta. Luntlåset utvecklades i slutet av 1400-talet. Pipan fästes i en stock av trä och luntan sattes på en ledad hane som förde den till fänghålet vid avfyrning. Skytten kunde därmed koncentrera sig på att sikta och träffsäkerheten förbättrades. 7,62X53r 30-06 Sprg 8X57JS (8,2X57JS) 308 Winchester 45/70 375 H&H magnum 308Nnorma magnum 7mm Remington magnum 6,5X55 Mauser 9,3X57 9,3X62 Jaktkulor från skjutna älgar. Blyförlust i gram per projektil för några olika kulkonstruktioner i 7,62 mm kaliber. Skillnader mellan träff i olika vävnadstyper eller patrontyper har inte beaktats. Från lunta till flintlås Den glödande luntan var besvärlig att hantera, vilket ledde utvecklingen vidare till mera praktiska avfyrningsmekanismer. På 1500-talet uppfanns hjullåset och snapplåset, men hjullåset var för komplicerat för att slå igenom. Snapplåset hade en bit flinta eller motsvarande fastskruvad i hanen. Vid skott fälldes eldstålet ner över fängpannan, hanen med sin flintsten slog gnistor mot fängstålet och krutet antändes. Före skottet måste dock locket som skyddade fängkrutet fällas undan. Under 1600-talet vidareutvecklades mekanismen i Frankrike. Fängstålet och locket över fängpannan förenades så att vapnet kunde avfyras 44 l Jägaren l 1 l 2011
• HISTORIA förlängda versionen 22LR är fortsättningsvis den vanligaste patronen i världen. med färre moment genom ett tryck på avtryckaren. Hanen fällde upp fängstålet som samtidigt fungerade som ett lock över fängkrutet och vapnet brann av. Den här modellen, det franska flintlåset, kom att bli den förhärskande vapentypen under två sekler. Det gjordes också pistoler med flintlås. Ett hjullås. Under det runda locket finns en trissa som drivs av en fjäder. När vapnet avfyras skrapar hanen mot hjulet och gnistor bildas som antänder krutet i fängpannan. Knallhatten kommer I början av 1800-talet hade vapenutvecklingen nått fram till tändhatten och slaglåset, men av någon orsak gick det till en början trögt för populariteten trots att slaglåset hade odiskutabla praktiska fördelar och tålde fukt mycket bättre än flintlåset. Gamla flintlås byggdes om till slaglås för tändhatt genom att fängpannan ersattes med en nippel, på vilken tändhatten av koppar trycktes fast. Hanen formades likaså om, så att den träffade tändhatten ­ även kalllad knallhatt ­ som skickade in en flamma till krutladdningen. Det tillverkades både kulgevär och hagelgevär med slaglås och med tiden även pistoler och revolvrar. Vid mitten av 1800-talet satte vapenutvecklingen upp farten tack vare en rad olika patronkonstruktioner. Den preussiska arméns gevär med stiftantändning var den första gevärstypen av betydelse som använde patroner. Kantantändningspatronen 22 short som kom till år 1857 var revolutionerande. Den var den första amerikanska patronen av metall. Den Salpeter, svavel och kol... På den tiden fanns det ingenting annat än svartkrut, som tillverkas genom en blandning av salpeter, svavel och kol i bestämda proportioner. Beståndsdelarna maldes i vått tillstånd och massan torkades till granulat. Ju finare desto snabbare krut, men svartkrutet har den svagheten att det tål fukt dåligt och har svag effekt. För att en klotformad kula ska få tillräcklig effekt måste den vara rätt stor. Musköter hade i allmänhet en kaliber på 15 till 20 millimeter. I Finland var det knappt om högvilt och ännu knappare om vapen. Exempelvis skogsrenen jagades med fångstgropar och andra metoder, för det allra mesta utan skjutvapen. I Sverige blev jakten på 1600-talet ett privilegium förbehållet adeln, men Finland betraktades som utmark och folket fick behålla sin jakträtt. Alltså tillverkade de skickligaste smederna även jaktgevär och försåg dem vanligen med snapplås. För småvilt som ekorre och fågel tillverkades en lättare studsare med en kaliber på 6 till 8 mm och för större vilt En trepipig handkanon från 1300-talet. Varje pipa har ett eget fänghål och kan antändas och avfyras för sig. Till vapnet hör en trästav som ger stöd mot marken vid skott. Ett vapen med luntlås. När avtryckaren kramas fäller hanen den glödande luntan mot fängpannan. Fängkrutet antänds och vapnet brinner av. Jägaren l 1 l 2011 l 45
• en tyngre studsare med en kaliber på 8 till 13 millimeter. Till säljakt användes i regel ett tungt gevär med ännu grövre kaliber. Redan på 1600-talet var gevären för det mesta räfflade för ökad träffsäkerhet. I någon mån användes även hagelgevär. Till detta ändamål gick det utmärkt med svenska oräfflade militärgevär. I avlägsna bygder var användningen av hagelgevär emellertid begränsad eftersom den mängd bly som krävdes för ett hagelgevär var rätt stor. När tillfälle yppade sig använde smederna gärna delar av militärgevär i sin egen tillverkning. Rökfria krutet en total förändring Det rökfria krutet som uppfanns på 1880-talet innebar en väldig förändring. Nitrocellulosakrutet utvecklar ett många gånger större tryck Ett snapplås. Skytten öppnar locket på fängpannan och fäller ner fängstålet. Flintstenen slår en gnista som antänder fängkrutet och vapnet brinner av. än svartkrutet när det brinner, vilket innebär en kraftig ökning av kulans hastighet och energi. Kulorna kunde göras lättare och tunnare och ändå ges mera rörelseenergi. En blykula skulle emellertid inte hålla för ett så högt tryck, varför kulan gavs ett hölje av kopparnickel eller en legering av koppar och zink. Den franska armén var den första att ta i bruk det rökfria krutet. Åtta millimeters Lebelpatronen med mässingshylsa hade till en början en kula av massiv koppar. Den följdes inom kort av flera olika 6,5 mm militärpatroner. I Tyskland utvecklades en 8x57 mm mauserpatron och ett gevär med bultlås. Motsvarande 12 mm hylsa förekommer idag i tiotals olika civila patroner. Bultlåset är fortsättningsvis den vanligaste typen av lås på studsare. Militärkalibrer i civilt bruk Nästan alla patroner som har tagits fram för militärt bruk förekommer också på den civila sidan. Kalibrerna 223 Rem och 308 Win kom ut på den civila marknaden redan innan militären tagit dem i bruk. I Finland är 7,62x53R fortsättningsvis en rätt vanlig kaliber på jaktvapen. En gång i tiden var det förbjudet att använda den på älgjakt för att inte skyddskårens och arméns gevär skulle slitas i onödan i jaktmarkerna Kaliberförbudet kringgicks på olika vis, bland annat genom att trycka kaliberangivelsen 8 mm på baksidan av askar med 308 Win. Militärgevär modifierades till jaktgevär genom att man borrade upp loppet och räfflade om det eller genom att byta till en finkalibrigare pipa. På det viset uppstod kalibrerna 9,3x53R, 8,2x53R, 7x53R, 6,3x53R, 5,7x53R och några versioner till som inte var kommersiella. Somliga av dessa har redan gått till historien, men främst älgkalibrerna förbrukar varje år fortsättningsvis hundratusentals patroner. Även andra militärgevär modifierades i vårt land till jaktbruk och det uppstod kalibrer som sedan dess fallit i glömska. Av den svenska mausern utvecklades en 7x54 och av den japanska en 7 mm bössa. Fågeljakten egna kalibrer Vid tiden för det andra världskriget var det väldigt ont om älg i Finland, men fåglar fanns det desto mer av. Fågeljakten var viktig och Sako utvecklade under pågående krig en kaliber 7x33 med tillhörande studsare för ändamålet. Sedermera var det 222 Remington som monterad på denna studsare tog täten som populärt fågelvapen. Tack vare stränga begränsningar av jakten började älgstammen repa sig på 1960-talet. Vapentillverkarna Sako och Tikkakoski började tillverka kraftigare studsare med tanke på högviltet. Valmet kontrade med halvautomaten Petra och vapensystemet 412. Sako utvecklade sin Hammerhead-kula speciellt för älgjakt och Lapua svarade så småningom med Mega-kulan. Ute i världen utvecklade kulfabrikanterna den ena förbättrade kulan efter den andra. Patrontillverkarna använder nuförtiden en hel del importerade specialkulor i sitt patronsortiment. Eftersom bly är giftigt har det också konstruerats kulor som består av enbart koppar eller mässing. Somliga av dem har en spets av plast för att förbättra ballistiken och påskynda deformeringen vid träff. Inhemska väl framme På hagelsidan var det första "inhemska" vapnet ett militärgevär som borrats om till en 12 mm hagelbössa för småvilt. För detta vapen tillverkade Lapua hylsor av mässing. När krigets bråda tider väl var över började både Valmet och Tikkakoski tillverka enpipiga hagelgevär. Till versionen Tikka var det dessutom möjligt att skaffa en separat kulpipa. Under Ett hagelgevär med slaglås och damaskerad pipa. Tändhatten trycks fast på nippeln. Hanen antänder tändhatten som i sin tur antänder krutet. Ett flintlås. När avtryckaren kramas slår flintstenen mot fängstålet samtidigt som fängpannan öppnas och fängkrutet antänds. 46 l Jägaren l 1 l 2011
• Ett kruthorn och dåtida patronmagasin för mynningsladdare. I varje fack fanns en uppvägd mängd krut och en kula. en period tillverkade Tikkakoski dessutom en hagelbössa med piporna bredvid varandra. Valmets hagelbössa modell Leijona med piporna under varandra blev mäkta populär bland hagelskyttar. Också Tikkakoski tillverkade kombivapen och hagelbössor med piporna över-under. Sedermera har företaget även sålt vapen som tillverkats utomlands under namnet Tikka. Vihtavuorifabriken inledde tillverkningen av tändhattar, krut och hagelpatroner redan på 1920-talet. Numera finns bara kruttillverkningen kvar, men produktionsanläggningen är desto modernare. Lapua och Sako tillverkar fortsättningsvis gevärspatroner. Även hos de här företagen har ägarstrukturen genomgått upprepade förändringar under årens lopp och Lapuapatronerna har bland annat stämplats med VPT, VMT, VALMET, LAPUA. I dagsläget verkar Lapua närmast koncentrera sig på precisionspatroner och patroner för myndigheter, men jaktpatronerna utgör fortfarande ett stort segment i programmet. Sako har däremot lagt huvudvikten i sitt patronprogram på jakt, både för den inhemska marknaden och export. Hagelpatroner. I mitten en stifttändhattspatron, till höger patroner med hylsa av mässsing och plast. Till vänster en solid patron för hagelgevär, det vill säga en brenneke. Patroner med hylsa av metall. Från vänster en 4570 Governement, en 8x57, en 17 Rem med järnhylsa för skadedjur, en 7,62x39 med aluminiumhylsa, en förnicklad 370 Sako Mag, en 30-378 Wea Mag och en 600 Nitro Express. Rationaliseringar och nya produkter Sakos primära produkt är studsarna Sako och Tikka. Tillverkningen av Tikkastudsarna flyttade till Riihimäki i slutet av 80-talet när den gemensamma ägaren, Nokiakoncernen, rationaliserade produktionen. Tikkasortimentet utvecklades i flera etapper och så småningom fick försäljningen av Tikka T3 luft under vingarna och rakade i höjden. Sako förnyade sitt modellurval i slutet av 90-talet. Till modellfamiljen Sako M75 hörde fem lås i olika storlek för olika patroner. Kollektionen har vidareutvecklats och i detta nu tillverkas modellfamiljen M85. Det har således skett en hel rad med förändringar i den finska vapenvärlden och flera företag har lagt ner vapentillverkningen eller hela sin verksamhet. De återstående tillverkarna producerar i detta nu solid kvalitet och lär kunna fortsätta med tillverkningen utan att behöva bekymra sig för framtiden. l Kulor för en mynningsladdare och "protopatroner" Till höger en 8 . mm Lebelpatron. Jägaren l 1 l 2011 l 47
• Text: Eerikki Rundgren l Teckning: Jaakko Puuperä På vandring med Eki Jägarens snöskor Med snöskorna på kan man dra en sädestunna till utfodringsplatsen med pulka och vittja fällor för små rovdjur som är gillrade i snårskogen. Till skillnad från skidåkaren har den som går med snöskor händerna fria, vilket underlättar vapenhanteringen. E 48 l Jägaren l 1 l 2011
• E människornas och djurens möjlighet att röra på sig. När de gamla jägarna uppfann metoder och utrustning för att röra sig på snön utan att sjunka för djupt knappade de enormt in på den fördel som viltet fram tills dess hade haft ifråga om snabbhet. På basen av fynden från olika delar av norra halvklotet, vet vi att människorna har använt snöskor och skidor ända sedan stenåldern. I grottmålningar har det bevarats till och med detaljerade skildringar av den utrustning och teknik som forna jägare använde vid älgskidning. Det vi inte vet är om de jägare som anlände till Finland efter istiden kände till skidorna eller om de utvecklade dem först här. Det är troligt att människan först lärt sig gå på snön och först därefter lärt sig att skida, så snöskorna måste vara av äldre ursprung än skidorna. De första snöskorna har förmodligen fått sitt ursprung av sandalliknande skor. Syftet med att binda bark under fötterna var att utvidga fotsulan och på så vis att öka bärbarheten i djup snö. Det kan bra hända att skogsrenens breda klövar inspirerat till detta. I Nordamerika gick man längst med att utveckla snöskorna. Där hade indianerna flera par skor för olika ändamål. Vissa stammar kunde ha helt skilda skor för såväl köldsnö som blötsnö samt för jakt och lägerelden. Män, kvinnor och barn hade också alltid egna snöskor. Annat var det i Eurasien och i Skandinavien, där utvecklingen redan tidigt gick ordagrant i sina egna spår. Våra snöförhållanden, som avviker ganska mycket från de i Nordamerika, gynnar skidor och skidåkning, när töväder och köld följer varandra och gör att snötäcket blir bärande och ger gott glid. I Finland torde användningen av snöskor alltid ha varit obetydligt på grund av vår särpräglade jaktkultur. Ännu under medeltiden var det vanligt att bönderna jagade och fiskade, och på vintern var skidorna i praktiken det enda sättet att komma till de avlägsna jaktmarkerna. Helt okända har snöskorna trots det inte varit för finländarna. Vid bärgningen av hö på våtmarker om höstarna och ibland också när man rörde sig på snön vintertid använde man sig av ett slags snöskor som var gjorda av videgrenar. Uppgifter om vinterbruk av snöskor av den här typen finns särskilt i Satakunta-Tavastland ­området och i Torne älvdal. Forntida skidor kunde inte bemästras lika lätt med benen som nutidens skidor. I vissa sysslor ansågs dessa snöskor vara mera praktiska än de klumpiga skidorna med rem. T.ex. när det var aktuellt att samla ämnen till vidjeband i slyskogen eller vittja ripsnaror i buskagen visste man att de enkla snöskorna var mera praktiska än skidor. l Ett tjockt snötäcke har alltid försvårat både Med stora snöskor i djup snö Efter krigen fann snöskor som amerikanarna lämnat efter sig i Europa även vägen till vårt land. Professionella skogsbrukare och andra yrkesgrupper som rör sig i naturen på vintern och behöver fria händer i sitt arbete, lärde sig att använda dem. Under lång tid ansågs snöskor ändå som underliga prylar. Snöskor blev allmännare i Finland först efter mitten av 1990-talet, när entusiaster av olika utomhussporter tog dem till sina egna. I kölvattnet av snnowboardåkare, andra utförsåkare och vanliga vandrare återfann också jägarna snöskorna. I moderna snöskor är ramen av aluminium i stället för trä, och nätverket har ersatts med en nylonskiva som spänns ovanpå ramen. Snöskor kan också vara helt av plast. Bindningarna bildas av en bottenplatta i vilken skorna spänns fast med remmar. Under bottenplattan finns en järnspets som ger fäste. Största delen av de snöskor som finns till salu är ganska små, eftersom de har tagits fram främst för bergsförhållanden. I dem har man mer fokuserat på ett gott fäste än på bärförmågan. Järnspetsen fungerar utmärkt i fjällen, där drivorna är hårda precis som i bergstrakterna. De håller bra även på hal vårskare. Fästet minskar inte på bärigheten, så järnspetsarna är verkligen inte till förfång i mjuk snö. I midvinterns djupa snödrivor måste snöskorna dock vara tillräckligt långa. För ju större skobottnens yta är, desto bättre bär de. De längsta snöskorna är nästan en meter långa. I brant terräng kan pulkan dras lättare med snöskor än med skidor. På snö som piskats hård av vinden på kalfjällen måste snöskorna ge fäste, precis som skidor. Stavar som är avsedda för den som färdas med snöskor är lite kortare än skidstavar. Snöskor på fötterna och vapen i händerna Snötäcket börjar vara som tjockast i slutet av februari. Så länge pågår också jakten efter skogs- och fälthare. Bäver kan jagas hela vin- Skogsrenens breda klövar kan ha inspirerat till utvecklingen av snöskor. Jägaren l 1 l 2011 l 49
• Med snöskor går det att dra en sädestunna från vägkanten till utfodringsplatsen i pulka. Förra vintern vandrade vi med snöskor på Kivalos skogshöjder. På toppen av Keski-Penikka har Forststyrelsen byggt en fin ödemarksstuga på platsen av den forna brandvaktarstugan. Pulkorna följde snöskorna minst lika bra som de hade följt skidor. Snöskorna frigör händerna, vilket möjliggör en snabb användning av vapen även i rörelse. Sumpskor n En riktig finsk specialitet är sumpskor, som man inte lär känna till i andra delar av världen. Enligt antropologen och akademikern Kustaa Vilkuna kallade man sådana långa skidliknande sumpskor för "sivakat". De användes på Österbottens våta sumpmarker när höet bärgades. Även om slåtter av sumpmarkernas hö redan är historia, finns det ställen där jägare ännu använder sig av sumpskor av ursprungsmodell. Alla inom Suvanto Jaktförening som kan bär sumpskor (eller sumpskidor, som de enligt Panu Korhonen kallas i Viitasaari) under höstens sjöfågeljakt. Korhonen själv har två par sumpskidor, båda paren tillverkade av den lokala skidmästaren. Färska granstörar böjs över vintern, så att skidorna färdigställs tills nästa jaktsäsong. Sumpskidor har använts vid jakt i Heinäsuvanto i Viitasaari åtminstone sedan år 1918. Arttu Kotisara har spelat in det levande arvet om användningen av sumpskidor i filmen "Tjugonde augusti", som handlar om sjöfågeljakt. Med sumpskor kan man bekanta sig med exempelvis i Kannus hembygdsmuseum, där man kan se flera hundra år gamla sumpskor som använts vid bärgningen av sumpmarkernas hö. Bindningen på snöskon består av bottenplattan och remmar, i vilka skodonet binds till snöskon. Remmar och snabblås måste vara lätthanterliga även med vantarna på, eftersom det är otrevligt att hantera kalla material i hård kyla med bara händer. L tern ända till månadsskiftet april-maj, likaså räv, mink och mårdhund. Snöskorna frigör händerna, vilket möjliggör en snabb användning av vapen också i rörelse. Även om förflyttningen till passplatsen sker skidande, är det säkrare att stå på snöskor än på hala skidor med ett laddat vapen i händerna. Det går också snabbt och ljudlöst att byta skjutriktning eller passplats med snöskor. Om terrängen är besvärlig eller om vandringen annars känns ostadig går det alltid att använda skidstavar som stöd. Fällor för små rovdjur placeras ofta i snår eller på andra ställen som är svåra att nå när snötäcket är tjockt. Även när man skidar runt sin egen viltstig, kan det vara lättare att vittja fällor och andra fångstanordningar med snöskor på. Under skidetapper följer de med i ryggsäcken eller en pulka. Förutom i själva jakten har man mycket nytta av snöskor vintertid vid praktisk viltvård. Sädestunnan kan dras till utfodringsplatsen i pulka också i besvärlig terräng. Särskilt i kraftigt sluttande terräng och i snår, är snöskor mycket behändigare än långa skidor. Dessutom tar snöskor inte mycket utrymme. När man beger sig på jakt ryms de bättre in i personbilen än långa skogsskidor, och hemma kan de förvaras i ett skåp eller på en hylla. Många som åker snöskoter professionellt håller snöskorna med sig på resan i händelse av motorhaveri eller en nödsituation. Också på en skidvandring kan snöskorna följa med för säkerhets skull. Dessutom är det smidigare att dra pulkan upp för backar med snöskor än med skidor. De är mera praktiska än skidor för sysslor i närheten av övernattningsstugan, t.ex. när vatten ska hämtas från vak eller dasset ska uppsökas tjugometer bort. l 50 l Jägaren l 1 l 2011
• Mari Sarvaala, projektet Skogen i skolan, Skogsvårdsföreningen Päijät-Häme L Hur ska vi bära oss åt för att det i framtidens Finland fortfarande ska finnas skattebetalare och beslutsfattare som begriper sig på skog, natur, miljö och landsbygd? Var skakar vi fram arbetstagare för skogsbranschen om tio, femton år? Något enkelt svar på frågorna finns det knappast, men i Päijät-Häme sparkade man igång ett projekt där skogen och naturen förs ut till skolorna l Landsbygdens utvecklingsförening för Sofia Pitkänen tyckte att djurens pälsar var intressanta. "Den här skulle bli en härligt mjuk krage!" utbrast hon om ett rävskinn. Sofia fick ett grävlingsskinn att ta med sig hem. södra Päijät-Häme (Etpähä ry) beviljade hösten 2009 finansiering till skogsvårdsföreningen Päijät-Häme för ett projekt som riktar sig till grundskolor. Pengarna togs ur Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland (se landsbygd.fi). Så föddes projektet Metsätietoa kouluihin (som på svenska kunde kallas Skogen i skolan). Projektet ska rulla under ett par års tid och finansieras till en del av EU Leader. Sysselsättning på utfärder Projektet arrangeras i de fyra sydliga kommunerna i Päijät-Häme: Hollola, Hämeenkoski, Kärkölä och Nastola. Det riktar sig till grundskolorna och innebär alltså olika skogliga evenemang, skolbesök och lektioner i enlighet med skolornas egna önskemål. Det har gjorts korta utfärder ute på skolgården och längre sådana till träförädlingsföretag och forstinstitut. I skogen nära skolan har eleverna fått studera skogens ålder och tillväxt, artbestämma örter, mossor och lavar, och prova på plantering med rör. Allt med sakkunnig handledning. En gammal skolgård kan vara ett fascinerande arboretum i miniatyr där flera generationer har planterat träd av olika slag, både äppelträd, parkträd och skogsträd. De yngsta eleverna har således inom räckhåll en brokig skara träd att lära sig känna igen. På utfärderna har eleverna fått se skogsmaskiner jobba i energiskog och gallringar, och de har nosat på undervisningen vid skogsskolan i Evois. Där kan man bland mycket annat få lasta virke i en simulator. Eleverna har gjort studiebesök på en plantskola och häpnat över hundra meter långa växthus. Visste du att det på plantskolan i Vierumäki finns plantor så det räcker till varenda en finländare? Vid besök på träförädlingsindustrier har eleverna fått sett hur det går till på en stor såg och hos en hustillverkare såg de hur råa bräder via flera olika Ut i skogen ska vi gå! moment förvandlas till ett färdigt och målat väggelement komplett med dörr och fönster. Projektet Skogen i skolan utgick från tanken att det är skogen som kommer till skoleleverna i hela sin väldig variationsrikedom. Arrangörerna förklarar hur ekonomiskog sköts och virkesproduktionen fungerar. De presenterar naturskydd och skogens mångfald och alla de sätt som vi människor kan använda skogen på. Det betyder att vi som samarbetspartners har bjudit in bland annat Jägarnas Centralorganisations Laitiala försökscenter, lokala naturföreningar, 4H-föreningar, jaktvårdsföreningar och scouter. Med på ett hörn har vi till och med haft någon av Röda Korsets lokalavdelningar, som har visat hur första hjälpen går till i skogen. Jägaren l 1 l 2011 l 51
• Det finns rätt många kontroller på uppgiftsbanan. Bland annat ska eleverna känna igen olika arter och föremål. Varje deltagande team presenterar sin egen bransch. Mari Sarvaala på Päijät-Häme skogsvårdsförening står vid sin kontroll och förklarar hur man mäter ett träd. Här gäller det att räkna ut trädets ålder utgående från kvistvarven. Inom projektet har vi till dags dato arrangerat nästan 30 evenemang och nått 2300 skolelever! I dagsläget är skolornas anslag för utfärder och transporter begränsade. Temadagar då någon annan står för fiolerna är en sällsynt lyx för skolorna. Dessutom ger projektet möjligheter till en fördjupning av undervisningen i skog och natur, ger nya idéer och inspirerar. Jaktgnista När vi har arrangerat skogsdagar vid slaktskjul och jägarbrasor, så är det jägare med hundar som har ställt upp. Till rekvisitan har hört djurskallar, horn, skinn och fångstredskap. Det bergsäkra dragplåstret och dagens höjdare har ofta varit jägarens hund, i synnerhet om den har låtit sig klappas. Jägarnas Centralorganisations Laitiala Jakthunden brukar vara ett säkert dragplåster och uppgiftsbanans höjdare! försökscenter i Hollola har också tjänat som utfärdsmål för temadagar om jakt och vilt. Programmet har förstås varierat efter elevernas antal och ålder, men i princip har det varit en uppgiftsbana med kontroller på temat skog och vilt. Eleverna har fått lära sig känna igen växter och träd, bestämma ålder och höjd på träd med olika metoder, skjuta med luftgevär och pilbåge, och höra om viltvård. Som pricken på i avrundas skogsdagarna med en brasa vid ett vindskydd, matsäck och korvgrillning med grillpinnar som eleverna själva fått tälja till. Det har till och med hänt att skolelever blivit helsålda på jagandet och satt upp jaktkortet på önskelistan. Oavsett om vädret har varit regnigt och ruskigt eller soligt och varmt, så har eleverna så gott som alltid varit på gott humör när de åkt hem och många upplevelser rikare. För arrangörerna är det högsta beröm när barnen tjoar av glädje och hojtar att det här är skojigare än i skolan! Jag skulle tro att till och med den oktoberdag med nysnö då en grupp åttor från Nastola anlände med två bussar till Laitiala blev en speciell skoglig upplevelse när nordanvinden svepte in från åkrarna och ven genom det gallrade tallbeståndet. Allt emellanåt lade sig snöfallet vågrätt, flyttfåglarna ropade sitt farväl, uppgiftsbanan bara fortsatte i det oändliga och kylan borrade in klorna i dem som inte byltat på sig tillräckligt. Det blev en dag som åtminstone arrangörerna sent ska glömma! l 52 l Jägaren l 1 l 2011
• Mervi Jauho, 4H i Hollola & Marko Muuttola, JCO Laitiala Vad då skogsteam? n Skogsteamen kom till år 2000 genom ett projekt kallat Metsissä mahdollisuus (på svenska Skogen en möjlighet) som startades av finska 4H. Projektet hade som syfte att knyta samman olika aktörer i skogs- och naturbranschen för att nå barn och ungdomar med kunskap om skog och natur. Syftet med skogsteamen är att fungera som en kanal mellan skogs- och naturbranschen och 4H-distrikten. Med den här verksamheten önskar vi ge barn och ungdomar en bred och mångsidig kunskap om skogen och naturen. Vi vill också informera om yrken i branschen och uppmuntra ungdomarna att syssla med natur och skog som hobby. Skogsteamen arrangerar skogsdagar, naturstigar och familjeevenemang för skoleleverna. Genom de här arrangemangen får också lärarna en möjlighet att lära känna företag och organisationer i skogs- och naturbranschen på hemorten. Det ger i sin tur ofta uppslag till stoff som kan användas i undervisningen. Skogsteamet i Hollola grundades 2001. Verksamheten sparkades igång med ett stort skogligt evenemang på JCOs Laitiala försökscenter. I evenemanget deltog tre busslaster lågstadieelever samt en högstadiegrupp med inriktning på jord- och skogsbruk. Med i verksamheten på den tiden var 4H i Hollola, Salpausselkä skogsvårdsförening, UPM-Kymmene, Metsäliitto, Lahtisnejdens jaktvårdsförening samt JCO Laitiala. I januari 2010 sammankallades ett utvidgat skogsteam som tog sig namnet Lahtisnejdens skogsteam. I dagens skogsteam medverkar 4H i Hollola, Kärkölä och Nastola, Skogsvårdsföreningen Päijät-Häme, Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt, JCO Laitiala, Skogscentralen Tavastland-Nyland samt miljöföreningen i Hollola. Dessutom har skogsbolagen UPMKymmene, Metsäliitto och Stora Enso lovat medverka. På viltsidan är det huvudsakligen Laitialacentret som stått för arrangemangen, i samarbete med jägare på orten. Ungdomarna har tillbringat ett stort antal dagar i Laitialaterrängen för att lära sig mera om viltvård och emellanåt har de också fått smaka på vilt. JCOs uppgiftsbana har blivit använd i mån av möjlighet. Vid skyttekontrollerna har måltavlan med råtta och pilbågen varit i flitig användning. På uppgiftsbanorna har dock jakten tonats ner och tyngdpunkten lagts på naturkunskap. För JCOs del har målsättningen snarast varit att skapa förståelse för jakten. Som ett slags bieffekt har väl en och annan elev sedan fått inspiration att börja jaga själv. Finlands skogsstiftelse har stött verksamheten genom att ställa upp med transporter för ungdomarna och med priser för deltagarna. n
• Anne Matilainen, Susanna Keskinarkaus, Sami Kurki Jaktturismen ­ hotbilder och möjligheter Över tiotusen finländska jägare har rest utomlands för att jaga. Men när samtalet kommer in på jaktturism i riktning till Finland, eller att utveckla jaktturismen i vårt land, så brukar de finska jägarnas syn på saken vara motsägelsefull och ofta till och med negativ. Finländarna är rädda för att utlänningarna ska bete sig ansvarslöst eller så befarar de att en kommersialisering ska fördärva vår jaktkultur. l Jaktturismen försvaras i regel med ekonomiska argument (typ "hämtar pengar till glesbygden") medan motståndarna vädjar till jaktens sociala sida ("den far iväg med våra sista rättigheter"). Jakten och jaktturismen väcker starka känslor och mycket tyckande utan kalla fakta att stå på. Vetenskapligt framtagen kunskap i ämnet finns det väldigt litet av. 54 l Jägaren l 1 l 2011 Projektet North Hunt har i tre års tid undersökt jaktturismens utmaningar, möjligheter och hållbarhet i Finland, Sverige, Island, Skottland och Kanada. Vi presenterar här projektet för tidningen Jägarens läsare i form av en tredelad artikelserie. I denna första artikel skapar vi oss en mera allmän överblick av läget. I följande artikel ska vi undersöka hur jägarkårens storlek kommer att utvecklas på lokal nivå. I den tredje artikeldelen ska vi analysera jaktturismens ekonomiska effekter på regional nivå. Nästan en allemansrätt hos oss Jakten är en viktig sak för finländarna och jakten spelar en viktig roll i livet på lokalnivå, i synnerhet i glesbygderna. Jägarna betonar jaktens betydelse för reglerandet av viltstammarna och viltköttets roll på familjens middagsbord. Jakten är särskilt betydelsefull som skapare av en social ge- menskap. Älg jagar man alltid tillsammans och säsongstarten innebär årets höjdpunkt. Ut på fågeljakt beger man sig helst tillsammans med gänget; karlar med andra karlar och kvinnor tillsammans med andra kvinnor. Jägarna i en jaktförening planerar jakten tillsammans och det händer att hela byn är med och firar när jakten varit lyckosam. Jaktturismen å sin sida betonar jakten som hobby och lyfter fram rekreationsaspekten. För jaktturisterna är jakten en enastående erfarenhet med möjligheter till äkta naturupplevelser. Den positiva bilden grumlas dock av att turism också handlar om pengar som kan förvandla jaktens innersta väsen. I vårt land betraktas jakten som något av en allemanshobby. Den här möjligheten till jakt har staten önskat lyfta fram bland annat genom lagstiftningen som stipulerar att jaktlicenserna på statsmark i första
• som en upplevelse för att också ortsborna ska kunna godkänna verksamheten. Att jakttraditionerna vårdas var viktigt också för jaktturisterna själva. Enligt företagarna var gemenskapen vid brasan och tystnaden i den finska skogen särskilt uppskattade. Man kan alltså fråga sig om jaktturismen äventyrar de finska jägarnas egna möjligheter till jakt och i så fall i hur hög grad. När vi talar om jaktturism i riktning till vårt land är det lätt hänt att vi föreställer oss en rik tysk eller amerikansk turist som ställer sig vid vägkanten och skjuter bort älgen med skogens ståtligaste hornkrona. Någon motsvarighet i verkligheten till den här stereotypen kunde vi emellertid inte finna. Någon bytesgaranti går det inte heller att ge i vårt land även om jaktföretagarna försöker åstadkomma en maximalt positiv upplevelse genom att ta ut kunderna i början på säsongen. Den kommersiella jakten upplevs inte som något hot mot viltbestånden. De finska jägarna har emellertid ett stort förtroende för hur jakten nuförtiden regleras och upplever inte den kommersiella jakten som något hot mot viltbestånden. Ett annat eventuellt hot mot viltbestånden är scenariot där den kommersiella jakten skulle vara inriktad på maximala troféer. Men med nuvarande arrangemang upplevs inte heller det här hotet som reellt. En annan hotbild som en kommersialisering av jakten framkallar är att den skulle bli dyrare. Många är rädda för högre priser på tillstånd, tjänster och arrenden. Jaktföreningarna upplever att konkurrens om markerna skulle innebära en orimlig ökning av deras kostnader. Om markägarna börjar kräva jaktföreningarna på en andel av turismintäkterna så uppstår det en risk för en total förändring av det nuvarande arrendeupplägget. En annan hotbild med anknytning till markägandet är scenariot där markägaren portförbjuder jaktföreningen och överlåter jakträtten till högstbjudande företagare. Å andra sidan är det tveksamt om markägarna kan förlita sig enbart på jaktgäster för att exempelvis reglera älgbeståndet. De behöver alltså ett samarbete med jägarna på orten. Eftersom jakträtten är knuten till markägandet så utgör markägaren en komplicerad faktor i ekvationen som inte går att lösa i en handvändning. I jaktturismen sammanstrålar utnyttjandet av en värdefull naturresurs med resebranschens krav och förväntningar. I bästa fall blir resultatet ett ekonomiskt tillskott för regionen och en export av den nordiska jaktkulturen. Alltså frågar man sig om vår nuvarande jakt och jaktkultur kommer att förändras om jakten kommersialiseras och jaktturismen byggs ut. Sannolikt ja. Jaktkulturen är ju i vilket fall som helst levande och föränderlig, bland annat på grund av urbaniseringen. Jaktmarkerna ligger allt längre bort från boningsorten, till och med så långt borta att man kan klassa det som inrikesturism. På grund av tajt tidtabell jagar folk allt mer sällan och tillbringar allt mindre tid på jakt. Trenden går mot allt färre ortsbor som jagar samtidigt som jaktkulturen förändras, vilket kan bädda för en ökad kommersialisering. I nästa artikel ska vi sätta tänderna i varför det pratas om att jägarna blir färre. Vi ska också titta närmare på olika upplägg för affärsmässig verksamhet och jaktturismens ekonomiska betydelse. l Jaktturismen på statsmark är lokalt accepterad, men bara på villkoret att den inte rubbar ortsbornas rätt till fri jakt. hand ska gå till personer som saknar rimliga möjligheter till jakt på annat håll. Om jakten kommersialiseras och jaktturismen byggs ut är det många som fruktar att de här grundläggande principerna går förlorade och att de finländska jägarna går miste om sina möjligheter till jakt. När vi kartlade i hur hög grad olika grupper accepterar jaktturismen stötte vi ändå inte på någon som var beredd att bedriva turism till varje pris. Företagarna i branschen underströk hur viktigt det är för dem att erbjuda finsk jaktkultur Inhemsk jaktturism väldigt populärt De allra flesta jaktturisterna i vårt land är faktiskt finländare. Under året 2007 var det inte fler än cirka 2000 utlänningar som kom hit för att jaga. Varje år är det nästan 40 000 inrikesturister som åker iväg för att jaga med licens på statsmark. Bland dessa finner vi både väldigt självgående jägare och sådana som anlitar en jaktföretagare för arrangemangen. Den typiska utländska jägaren ordnar sin resa genom ett företag i branschen som i sin tur i regel samarbetar med jaktföreningen på orten. Eftersom vårt forskningsprojekt var koncentrerat till landets norra delar så var ortsbornas rätt till fri jakt på statsmark någonting som ofta kom på tal i kontakterna med olika intressegrupper. Kontentan var att jaktturismen är lokalt accepterad, men bara på villkoret att den inte rubbar ortsbornas rätt till fri jakt. För småviltets del utgör jaktturismen inte på något vis ett hot mot ortsbornas fria jakträtt eftersom gästerna räknas till licensjägarnas kvot och här har ortsborna förkörsrätt. För älgens del blev åsikterna desto livligare eftersom älgjakten längst i norr bygger på en modell där kunden köper en möjlighet att få följa med ett jaktlag på jakt. Kunden köper alltså inte en fällning. Somliga anser att älgjaktlagen får göra som de vill med sin licens medan andra tycker att de älgjaktsmöjligheter som jaktlagen säljer berövar någon annan (finsk) jägare möjligheten att delta. Prishöjningar avskräcker När folk uttalar sig om jaktturismens risker spårar samtalet i regel in på viltbestånden. Jägaren l 1 l 2011 l 55
• Aku Ahlholm, edaktionssekreterare på tidningen Jahti-Jakt Jägarförbundets historia, del II Utbildning för flera tusen personer varje år Anna Grenfors E ett älgtorn tillsammans med Veikko Ahonen på Kajanadistriktets Metsoläger i Sotkamo. Suvi Määttä bygger Jägarförbundet, som fyller 90 år i år, fortsätter att bygga ut sin kursverksamhet. I dagsläget ges utbildning åt föreningar, skyttar, ungdomar och praktiskt taget vilka jägare som helst. l En duns avbryter sorlet av röster. Där hade minken allt fått så den teg, tänkte jägaraspiranterna Jarmo Jakkila och Joni Viinamäki efter framgångsrik avgillring av en fälla. Trettio jägare har samlats vid jaktföreningens stuga i Ijo för att lära sig hur man effektivt sätter P för mårdhundens framfart. Jägarförbundets kurser stöder ett projekt som Jägarnas Centralorganisation driver i syfte att hejda mårdhundens framryckning mot Sverige. I fjol utbildade Jägarförbundet drygt 3000 jägare, beräknar utbildningschef Ere Grenfors. - För oss är det särskilt viktigt att utbilda föreningar och skyttar. Vi bevakar ju också i övrigt jaktföreningarnas intressen. Med utbildning kan vi minska på konflikterna inom föreningarna, när alla vet hur saker och ting ska göras, uppger Grenfors. I dagsläget finner vi på förbundets och distriktens utbildningsprogram bland annat kurser för skyttedomare, säkerhet, viltvård, viltutfodring, viltkameror, bågjakt, hemladdning av patroner, våtmarker och ungdomar. Och det tar inte slut där. I Kymmene har det ordnats en kurs i skytte enbart för damer och i Lappland jakt i praktiken för ungdomar, utifrån olika hundraser. Viltundervisning också till skolorna Jägarförbundets kursverksamhet inleddes i praktiken år 1951 då en skara kunniga jägare samlades på skogsskolan i Evois för den första kursen för blivande viltvårdskonsulenter. I enlighet med tidens sed var lärarna respekterade herremän, som doktor Voipio, magister Wickström, magister Mäki och forstmästare Jokinen. De blivande konsulenterna hade en hel del på schemat, som viltvård och lagstiftning självfallet, men också boplundrande fåglar, bisamråttor och rävjakt. På skolbänken satt bland annat viltpoliser och representanter för jaktföreningar. År 1954 började staten delfinansiera utbildningsverksamheten och antalet kurser steg tack vare detta hastigt till 23. Under det decennium som följde utbildade Jägarförbundet 114 regionala konsulenter. Tack vare medlemmarnas aktivitet har förbundets kurser periodvis varit mycket omfattande. Statsminister Mari Kiviniemi uppgav i tidningen Jahti-Jakt nummer 4/2010 att hon stöder Jägarförbundets initiativ, enligt vilket det borde ingå viltkunskap i biologiundervisningen i skolorna. Tanken är inte ny. Förbundet föreslog redan 1954 för undervisningsministeriet att viltvård borde ingå i läroplanerna för årskurserna efter folkskolan. När förslaget inte heller denna gång ledde till något resultat började kapten A Vilhunen på eget initiativ cirkulera bland 56 l Jägaren l 1 l 2011
• Aku Ahlholm Juha Mäkimartti visar hur man gillrar en mårdfälla på en kurs om små rovdjur som hålls i Ijo. Den uppdaterade handboken i jaktföreningsverksamhet utkommer under året. skolorna och höll en tre timmars kurs i viltvård för sammanlagt 3800 elever. Upplägget fungerar fortfarande. Även om det egentligen inte ingår viltvård eller jakt i läroplanen eller biologin så finns det många skolor som ordnar saken som ett tillvalsämne oavbrutet på olika sätt att väcka ungdomars intresse för jakt. Utöver undervisningen i skolorna arrangerar förbundet varje år drygt tiotalet Metso-läger för ungefär 500 deltagande barn. - Där kan barn som är intresserade av jakt och vilt få pröva på, oavsett om de har jaktkort eller inte, på ett sätt som är anpassat för barn, uppger förbundets informatör och lägeransvariga, Anna Grenfors. Som en mångårig lägerledare uttrycker saken så är det meningen att barnen ska få känna doften av kåda i nosen. Läger har ordnats sedan 1997 och dessa var under många år den enda möjligheten för ungdomar att preppa för jägarexamen på ett barnvänligt vis. Hälften av barnen som deltar i ett läger avrundar lägret med att skriva jägarprovet. Tidtabellen för sommarens Metsoläger läggs ut på Jägarförbundets hemsida i slutet av mars. Jägarförbundet har dock inga ambitioner att utbilda de finska jägarna på egen hand utan arrangerar ofta kurserna tillsammans med exempelvis jaktvårdsdistrikten eller kenneldistrikten. Till framtidsplanerna hör ett ökat utbud av kurser i kommunikation för att var och en jägare ska inse att han (eller hon) i andras ögon är en representant för jägarkåren. Under 2011 tänker förbundet dessutom ordna med en trevlig överraskning för damer som jagar. l Källor: Seitsemän vuosikymmentä metsästykselle, Juha K. Kairikko Det här är den andra delen i artikelserien om Jägarförbundets historia. Den första delen publicerades i föregående nummer av Jägaren och följande del publiceras i Jägaren 2/2011. Föreningar och skyttar på kurs Utbildningen av föreningar hör trots allt till det grundläggande i Jägarförbundets och distriktens verksamhet. Föreningarnas ordförande, sekreterare och andra nyckelpersoner får undervisning i hur man grundar en förening och driver verksamheten. På kurserna går vi förstås också igenom de speciella dragen hos föreningar som sysslar med jakt. Under förbundets jubileumsår 2011 utkommer en uppdaterad handbok för jaktföreningar som är skriven av 40 experter på föreningsverksamhet. Under vårens lopp kommer även annat utbildningsmaterial för föreningar att bli färdigt, varefter förbundet sätter igång med kursverksamheten. Jägarförbundet erbjuder sina medlemmar bland annat ett färdigt modellstadgar och en beskattningsguide. Utöver kurserna i föreningsverksamhet rankas också jaktskyttet högt eftersom förbundet ju också är ansvarig arrangör på den kanten. Utbildningen i skytte har därtill även en annan, ambitiös målsättning. - Det är inte bara tävlingsskyttarna som gäller utan nu prioriterar vi också en nivåhöjning för "vanliga" skyttar. Vi vill jobba för säkerheten på jakt och träffsäkerheten hos skyttarna, förklarar Ere Grenfors. Låt ungdomarna dofta på kåda Också i framtiden måste det finnas föreningar och skyttar. Jägarförbundet grunnar Ijoborna Jarmo Jakkila och Joni Viinamäki testar avgillring av en minkfälla. Jägarförbundet i ett nötskal n Jägarförbundet fyller 90 år i år. n Förbundet har drygt 2500 medlemsföreningar och drygt 150 000 jägare som medlemmar, det vill säga hälften av landets jägarkår. n Förbundet ger ut tidningen Jahti-Jakt, som går ut till alla medlemmar. n Internetadressen är metsastajaliitto.fi. n På sajten finns bland mycket annat nyheter, en skyttesimulator, modellstadgar och en beskattningsguide. Jägaren l 1 l 2011 l 57
• Ilja Koivisto, chef för museitjänster, Finlands jaktmuseum Luontokuvaaja Juha Mälkösen kuvissa paljastuu ketun elämän monipuolisuus. En rävaktig historia Våren 2010 hade det gått 20 år sedan det nya och djärva jaktmuseet, som byggts av Riihimäki stad, öppnade för allmänheten. l Under årens lopp har museet haft ungefär 285 000 besökare som kommit för att se finsk jakthistoria. Det är många inhemska viltarter som har paraderat förbi under åren, allt från knipa till varg, på fotografier och temautställningar. Mest utställd har vårt nationaldjur björnen varit, med hela fem olika utställningar. Den utställning som nu har öppnats har emellertid räven i huvudrollen och om Mickel finns det massor av fascinerande kulturhistoria att berätta. Den rödsvansade skälmen har ju i hundratals år varit ett av våra värdefullaste vilt. på Jaktmuseet fen uttrycker det i museets tidning Käpälämäki. På utställningsdelen presenteras däremot människans försåtliga anslag för att befria Mickel från sin förr så värdefulla päls. Där tittar vi närmare på vilka tassavtryck räven har lämnat i den finska folktraditionen. I utställningsvitrinerna har vi ställt ut en rad föremål ur museets samlingar som har använts vid rävfångst, från tillverkning av giftkapslar till flagglinor och olika lockbeten. Utställda finns också ett antal rävsaxar ur museets samlingar som omfattar ett hundratal sådana. Utställningens bild- och textpaneler bjuder besökarna på koncentrerade doser information ur rävjaktens historia och nutid. U 58 l Jägaren l 1 l 2011 Bredd på rävmaterialet Rävutställningen Följ rödpälsens spår består av två olika delar. Naturfotografen Juha Mälkönens härliga rävbilder presenterar en sympatisk räv som hemma hos sin familj "brottas, kramas och pussas" som fotogra- Jaktlicenser och rävskinn Nuförtiden fälls det ungefär sextio tusen rävar per år. Motorn i jakten utgörs här g själv. Så knep för si kurs i Suo te sina jakt are höll in sin rävjakts Alla rävjäg anilaukreklam för ia i ar vad "int kki Perimäk . Man undr gjorde Hei julen 1940 Kuvalehti men en fälla? ku" är för
• främst av jaktens spänning och viltvårdsaspekter eftersom skinnet inte längre har något annat värde än det känslomässiga för jägaren. Annat var det i början av 1900-talet då ett rävskinn kunde vara värt en arbetares månadslön. Och sannerligen jagades det räv, till och med så ihärdigt att räven blev sällsynt och nästan blev fridlyst i slutet av 30-talet! Men i stället för en fredning blev det år 1938 en licenslösning. Om rävstammens bedrövliga tillstånd berättar det faktum att 5706 licenser blev beviljade, men bara 1900 blev använda, trots att det säkerligen inte rådde någon brist på intresse. Följande år beviljades hela 17 000 licenser, men så bröt vinterkriget ut och jägarna fick händerna fulla med annat. Rävskinnen bevarade sitt höga värde ett bra tag efter krigen. Toivo Tölli mindes för inte så länge sedan i tidningen Helsingin Sanomat hur man så sent som 1970 fick en Fiat 600 personbil för dussinet rävskinn! Den definitiva kraschen för rävskinnets penningvärde kom på 70-talet när pälsfarmningen sköt fart. Finland steg till världstoppen i farmning av pälsrävar. lockmedel att han inte kunde låta bli att skryta; "Jävlar, bara jag stryker lite granna av det här hopkoket på en tallstam så kommer rävarna sättandes från sju kyrksocknar!" Men det fanns å andra sidan också jägare som lät bli att mixtra med lukt-hokuspokus. Yrkesjägaren Feodor Maksimainen tillsatte inte något extra i fettet kring giftkapslarna, för han menade att räven ändå aldrig tittar in på apoteket. i tassemarkerna, har funnit sig väl till rätta i städerna eftersom utbudet på mat är bättre. Den moderna cityräven håller efter både kaniner och fältharar, och varierar där emellan menyn med råttor och fasaner, och kanhända en och annan oförsiktig hemmakatt. Räven äter som bekant det mesta, till och med sura rönnbär. l Utställningen Följ rödpälsens spår pågår till den 15 maj för att därefter fortsätta som en vandringsutställning som kan hyras. Intresserade kan kontakta amanuens Vesa Anttila, tfn 019-722 153, vesa.anttila@metsastysmuseo.fi. Skogsräven blir cityräv Jaktmetoderna har alltså förändrats en hel del, och det har mickel själv också gjort! Räven, som förr i världen skyggt strök omkring Jaktmuseets nya rävaktiga t-skjorta: Ketuttaako? n "Ketuttaa" säger finnen när någonting gör honom (eller henne) vansinnig. Utifrån den tanken föd- Konsterna är många Forna tiders rävjakt var huvudsakligen en hantering med fällor. Till och med i nationaleposet Kanteletar finns det en sång där räven klagar över dödens många lömska gestalter; fällor av olika slag och saxar med mordiska käftar. Listan kan kompletteras med tana och förgiftade beten, så har vi de populäraste metoderna sammanställda. Till dagens tillåtna passiva metoder hör fotsnaran och fällan som fångar räven levande. Nuförtiden fälls ändå merparten av rävarna med aktiva metoder som drivande hund, grythund, flagglina, lockpipa och vaktjakt vid åtel. Jakten med fällor och gift var förr i världen ett hemlighetsfullt geschäft. Envar jägare hade sina egna konster och knep för att narra mickel i saxen eller att sluka giftbetet, och man delade inte godvilligt med sig av kunskaperna. Ofta gick det till så, att de gamla rävmästarna invigde en enda lärjunge i sina jakthemligheter, och gjorde det först när han själv var för gammal för att jaga. Det berättas att de gamla rävgubbarna i Törmälä svarade Lauri Yliniemi, som önskade bli lärling, att "vi har enhälligt beslutat att vi inte lär ut konsten åt någon". Det hände att undervisning kunde ges mot betalning, men alltid hjälpte det inte ens med pengar. Beredningen av betena för att locka räv var en vetenskap i sig med rent av ockulta drag. Recept fanns det av alla de slag och som ingredienser användes bland annat fett av katt, ren, svin eller får; fisklever, rågbröd, vitlök, fänkålsmjöl, kålfrö, brännvin, anisolja, honung, kamfer, smör och kalvhjärna. Det var kraftfullt stoff och effekten var därefter. Björnjägaren Ikä-Alppi ägde ett så starkt des den senaste prylen i Jaktmuseets butik, en t-skjorta med en räv och en hund och den tvetydiga, oöversättliga ordleken Ketuttaako?. För t-skjortan står illustratören och grafikern Jenni Lindfors. När rävutställningen byggdes upp bad jaktmuseet Lindfors att planera en illustration med rävmotiv för ett fönster. Illustrationen visar en räv som springer undan för en jagande stövare. När det hela var klart insåg vi att bilden också kunde fungera på en t-skjorta. Alltså fick Lindfors i uppdrag att ta fram en lämplig text till skjortan. När rävbilderna och t-skjortan var klara planerade Lindfors väggbilderna för museets barnhörna, som officiellt invigs den 24 januari. I framtiden kommer vi säkert att få se fler alster på jaktmuseet signerade av denna vår skickliga tecknare! Bredd på repertoaren Jenni Lindfors har gått formgivningsinstitutet vid yrkeshögskolan EVTEK i Vanda. I Loppi driver hon på egen hand ett företag för grafisk planering, kallat Graafis 99. Det handlar inte bara om illustrationer utan hon planerar också layouten för trycksaker, reklam, loggor och företagsimage. Lindfors har bland annat illustrerat barnböckerna "Vuodenaikamatka - retkeillään ja opitaan luonnossa" (2008) och "Satoseikkailu - Olli Omenatoukan makoisat retket" (2010). Bägge verken är skrivna av Irja Nikkinen och utgivna på förlaget Kirjapaja. Lindfors handalag med pennan kan beundras på firman Graafis 99:s hemsida på adressen www.kolumbus.fi/jenni.lindfors. De rävaktiga t-skjortorna kan inhandlas i jaktmuseets museibutik i Riihimäki eller beställas på museets hemsida på adressen www.metsastysmuseo.fi. De här väggillustrationerna för jaktmuseets barnhörna är planerade av Jenni Lindfors. De invigs officiellt den 24 januari. Jägaren l 1 l 2011 l 59
• Markku Onnela, chef för projektet Viltet som helhet, Agropolis Oy Högklassig vilthantering! Helhetsinriktat nyttjande av viltet lönar sig Om jägaren eller jaktföreningen önskar sälja viltkött ska det hanteras ytterst omsorgsfullt. Det lönar sig dock alltid att iaktta de anvisningar för hantering av kött som är avsett för avsalu, för så här får jägaren prima viltkött även för sitt eget matbord. Att leverera färdigt, produktvis tydligt märkt, till portionsstorlek styckat och vakuumförpackat kött av vilt till hemmakonsumenten är trevligt. samt spad utnyttjas till andra maträtter som tillreds samtidigt. Köttdelar som innehåller mindre mängder bindvävsalbumin, som t.ex. inre filé och innerstek kräver mörning, som lyckas bäst vid förvaring i vakuumförpackning under gynnsamma förhållanden i 4 ­ 6 veckor vid en jämn temperatur på noll grader. Visst finns det även andra metoder för mörning, men förpackning med vakuumapparat ger det bästa resultatet. Den viktigaste biprodukten, dvs. Korrekt avpälsning och saltning av den vikttigaste biprodukten, skinnet, möjliggör ett effektivare nyttjande av detta, vilket har särskild betydelse för den industri som bereder skinnet. Användningen av korrekta metoder minskar antalet undersortiment som sänker skinnens inköpspris. Enligt principerna för hållbar utveckling är moder jord inte rätt adress för skinnet. Benmaterialet utnyttjas till soppor, såsfonder, tillverkning av bruks- och prydnadsföremål samt som djurmat. Av slaktavfallet görs djurmat eller råvara för bioenergi. Med effektiv styrning av biproduktströmmarna undviks belastning av marken samt minskas luktolägenheter i slaktskjulens omgivning. Den av Agropolis Oy:s proffs på vilthantering redigerade artikelserien i tidningen Jägaren under 2011 handlar om åtgärder efter att viltet fällts och fortskrider efter skottet i den ordning åtgärderna vidtas utan att glömma viltrecepten, som är anpassade till nutida matlagning. Även fågel- och småviltet får sina egna avsnitt. Målet är ett högklassigt viltkött samt ett korrekt nyttjande av biprodukter. l E l Efter en lyckad träff är jägarens första uppgift att utföra en preliminär okulär granskning , dvs kolla det fällda djurets allmänkondition och organ. För hjortdjurens del utförs den slutliga besiktningen av kommunalveterinären. Det är skäl att rapportera alla gjorda observationer till denna, särskilt eventuella avvikelser. ­ Slakt- och styckningskurser ger beredskap för behövliga åtgärder efter fällningen och vid slakten samt berättar om vikten och betydelsen av att slutföra slakten för ett slutligt säkerställande av den hygieniska nivå viltkroppen kräver. Det här är en ovillkorlig förutsättning för att vi ska kunna fylla behovet av högklassigt viltkött på vår meny, säger projektchef Markku Onnela på företaget Agropolis, som arrangerar kurser i vilthantering. Hängstyckning Konstruktioner i ett modernt slaktutrymme Målet är prima viltkött och nyttjande av biprodukter Ur nyttjandesynpunkt är det viktigt att det erhållna bytet utöver de första åtgärderna efter fällandet behandlas med korrekt styckningsteknik samt att kroppens delar sorteras kunnigt för den fortsatta förädlingens behov. Med förutseende matlagning avses behandling av bytet före djupfrysning så att det är klart för tillredning av olika önskade rätter. Så här kan alla det färska köttets egenskaper och smaker Den personliga andelen vid delning Styckning i portionsstorlek av den personliga andelen vid delning av köttet 60 l Jägaren l 1 l 2011
• Kokade älgköttbullar Bog, högrev, köttig bringa samt slaksida är också användbara för dessa köttbullar. Den traditionella färsen i form av små köttbullar småkokade i älgbuljong är en lätt och välsmakande lunchrätt och lämpar sig också för dippning på en kvällsbjudning eller bastusits. 8 portioner Råvaror g Bullar Älgfärs Lök Smör Skorpmjöl Älgbuljong Ägg Salt Svartpeppar,malen Totalt Sås Älgbuljong (för kokning) Smör Vetemjöl Svartvinbärsgelé Grädde Salt Totalt Potatismos Potatis, skalad Vatten (kokvatten) Salt Smör Totalt Portion Grönsakssalsa Svartvinbärsgelé Kryddgurka Persilja Totalt Jägarens Rydberg Rätten har traditionell svensk litet festligare husmanskost som förebild men är baserad på viltkött. För den här rätten lämpar sig alla delar av viltkroppen som är möra och utan hinnor. Rättens goda smak har framhävts med inhemska rotsaker. 5 portioner Råvaror g Innerstek av skogsren Sirap Kålrabbi tärnad Morot tärnad Rova tärnad Lök Äggula Smör Salt Svartpeppar grovmalen Totalt Råvaror i gram och Älgfärs 3000 Griskött, rött 1000 Salt 90 Svartpeppar 5 Timjan 3,5 Vatten 900 Totalt 5000 Svinn 500 Färdigvikt % 60 % 20 % 1% 0.1 % 0.1 % 18 % 100 % 10 % 4500 1000 150 20 195 400 180 30 1 1976 800 40 40 25 200 8 3089 1400 20 150 4659 240 50 240 40 5229 600 50 250 250 250 200 100 200 18 2 1920 Recept: Mal köttet med 4 mm fläns. Blanda massan i en matberedare i följande ordning: älgfärsen och saltet, grisköttet, kryddorna, vattnet. Spruta in massan i 19 eller 21 mm tarm. Tarm för hemmabruk kan du få av närmaste köttförädlare i det område där du bor. Som hjälpmedel vid insprutningen i hemmaförhållanden kan en plasttratt användas, dvs ett moderniserat korvhorn. Kokas i ångskåp eller kastrull vid 80°C tills korvens inre temperatur är 78­80°C. 12 portioner Råvara g Färs Älgfärs Grisfärs av bringa Svartbröd, malet Vatten Ett ägg Salt Svartpeppar, grovmalen Skorpmjöl Totalt Fyllning Svamptärningar Bacon strimlad Lök Totalt 1000 500 300 400 180 20 1.5 30. 2431.5 250 220 200 3101.5 Recept: Tärna innersteken av skogsren i 1,5 cm tärningar. Tärna också rotsakerna och kålrabbin i ca.1,5 cm tärningar. Finfördela löken. Bryn rotsakerna och kålrabbin i smör i stekpanna under lock tills de är gyllenbruna och färdiga. Krydda med salt och svartpeppar i slutskedet samt tillsätt sirapen. Håll dem varma. Fräs löken och håll den varm. Stek köttärningarna snabbt i smör så att de är roséfärgade inuti. Krydda med salt och svartpeppar. Lägg upp i grupper på tallrikar och placera en äggula/portion ovanpå. Jägarens svampfärs Som råvara lämpar sig allt kött som kan malas. En traditionell färs för vilken det istället för ljust bröd används svartbröd. Recept: Mal svartbrödet i en matberedare. Tillsätt vatten med brödet. Lägg färsen i matberedarens skål och blanda. Tillsätt bröd-vattenblandningen, ägget och kryddorna. Blanda väl. Bryn baconstrimlorna i pannan. Tillsätt löken i pannan och glasera den. Tillsätt svamptärningarna i pannan och bryn också dem. Forma färsen till två rektangulära plattor. Fyll med svampblandning och slut plattorna. Strö skorpmjöl över ytan. Grädda i ugn i 200°C ca 1 timme. Servera med kokt potatis och stekt skivad svamp samt tranbärssirap. Viltrecept på adressen www.riistapalvelu.fi n Från och med jaktsäsongen 2011 finns det på Agropolis webbsajt www.riistapalvelu.fi viltrecept, som har moderniserats utan att glömma traditionella smaker. Jägarna kan också genom att utnyttja responsdelen skicka in sina egna favoritrecept för prövning av våra mästare. Den första som sänt ett originalrecept kommer att nämnas vid namn i samband med publiceringen av receptet. ­ Jag älskar den finländska matkulturen. Det är fascinerande att uppleva hur högklassiga råvaror för olika rätter det finns i våra skogar. Vi kan vara stolta över dem och låta dem kröna vårt festbord, säger köksmästare Kai Järnström, som deltar i utvecklingsarbetet. Enligt Järnström har utvecklingsteamet i recepten försökt hitta användning för såväl köttfärs och soppkött som för inre organ utan att för den skull glömma specialiteter som t.ex. biff på slaksida. ­ För de inre organens del är det bra att komma ihåg att ju yngre djur de kommer ifrån, dess säkrare är de att använda, påpekar Järnström. I och med publicerandet av artikelserien får Jägarens läsare tillfälle att redan på förhand bekanta sig med vilttjänstens recept. Recept: Finfördela löken, fräs i smör. Lägg skorpmjölet i älgbuljongen för att svälla. Tillsätt den frästa löken, äggen, saltet, svartpepparn och älgfärsen. Blanda blandningen väl. Forma till bullar. Koka bullarna i små omgångar tills de är färdiga, ca 5­10 minuter. Sila buljongen i en kastrull. Tillsätt svartvinbärsgelén. Blanda det smälta smöret och vetemjölet. Tillsätt blandningen i den kokande buljongen. Småkoka ca 5 minuter. Tillsätt grädde och avsmaka saltet. Tillred potatismoset. Lägg upp portionerna på tallrikar. Älgbratwurst á la Kaitsu Som råvara för korven lämpar sig också delar av djurkroppens främre halva. Fett griskött gör korven saftig. Det här är en köttig bashemmakorv, som är lätt att laga även i hemmaförhållanden. Det omsorgsfullt komponerade receptet har testats i vårt provkök. Lämpar sig för stoppning i såväl natur- som syntettarm. Också här har finländskt vilt och klassisk internationalism kombinerats. Jägaren l 1 l 2011 l 61
• Jägarorganisationen meddelar Feedback från gästskribentspalten Fungerar samarbetet mellan jägarna och viltforskningen? Hur kan det utvecklas? n Här några plock ur läsarnas feedback på läsarfrå- gan i senaste gästskribentspalt: "Brukar fungera. Men visst finns det fortfarande en liten men högljudd opposition inuti oss jägare som vill ha fler licenser som "gengåva" för allt jobb som vi ställer upp med. Det här gäller i synnerhet våra stora rovdjur. De flesta av oss begriper lyckligtvis att VFFI behöver vår insats för att hålla koll på djurstammarna så att vi sen kan jaga uthålligt. Jag önskar att forskarna skulle ha en tuffare attityd med svaren, även om de riskerar att bli kritiserade. Helheten utvecklas ju ändå åt rätt håll." "Forskningen har mestadels varit tendentiös och liksom uppgjord på förhand, alltså varken öppen eller opartisk. Mediasexiga grejer som de stora rovdjuren har farit iväg med merparten av uppmärksamheten. Dagens datateknik har visserligen varit viltforskningen till hjälp och datasystemet Tassu har varit igång i ett par år. I teorin alltså, för i praktiken fungerar den fortfarande inte. Kontaktpersonerna för rovdjuren ute i jaktföreningarna är urleda på hela eländet. Inmatandet av fakta i systemet är jobbigt och tidskrävande, och det är hopplöst att följa upp informationen. Snart kommer alla jägare som ställer upp att slå handskarna i bordet. Vem ska sedan rapportera in observationer från fältet till VFFIs allvetande rovdjursforskare? Eller är det kanske meningen att glesa ut observationerna? Det vill säga: kommer det inga rapporter så finns det inga rovdjur heller! Vad är det för fel om också vanligt folk får hålla koll på hur rovdjuren förökar sig och springer omkring i hemknutarna? Vi lever nu på 2010-talet och inte ens VFFI får vara något hemligt sällskap för inbördes beundran." Agropolis håller kurser i hållbart nyttjande av vil n Agropolis Oy arbetar med förbättring av viltköttets kvalitet samt höjning av förädlingsgraden som mål. 120 jägare, jord- och skogsbruksföretagare samt viltuppfödare, som utbildas inom ramen för ett separat pilotprojekt, får även den beredskap som behövs vid nöd- och hemmaslakt samt för att kunna tillvarata produktionsdjurens friska kött. 105 jägare, som jagar inom de "värsta" områdena med skogsren, fördjupar sig som bäst i förutsättningarna för hantering och marknadsföring av renkött. Syftet är att ge kursdeltagarna tillräcklig beredskap för att även kommersialisering i liten skala ska vara möjlig. Planeringen av centrala slaktutrymmen är på gång och uppförandet av ett pilotobjekt håller på att realiseras. Enligt planerna färdigställs det till jaktsäsongen 2011. När det föreligger önskemål om en utveckling av de egna slaktförhållandena lönar det sig att redan från början överväga möjligheterna till ett sambruk för flera föreningar eller jaktlag. Dagens köttstyckningsteknologi möjliggör kurser i hemmastyckning samt utveckling av vidareförädling. Det viltkött som erhålls används i huvudsak i jägarens eget hushåll. Vid planeringen av kurserna har Agropolis främst koncentrerat sig på tillredning av grundläggande maträtter i hemförhållanden, modernisering av tillredningen och förutseende matlagning. Målet är att med hjälp av kurser skapa råvaruförhållanden som är jämförbara med det kött från produktionsdjur som finns i affärernas sortiment. Det händer i distrikten Norra Savolax Jägarkväll i Kuopio Tid: 26 januari kl 18-21. Plats: Hotell Iso-Valkeinen, Kuopio Kvällens rubriker: Viltcentralen inleder sin verksamhet, projektchef Reijo Orava, projektet Finlands Viltcentral. Om vapenlagen, kommissarie Risto Jääskeläinen, Norra Savolax polisdistrikt. De stora rovdjuren i vårt land och sändarhalsband på lodjur, forskare Katja Holmala, Vilt- och fiskeriforskningscentralen. Kvällen arrangeras av Norra Savolax jaktvårdsdistrikt, Norra Savolax kenneldistrikt och Jägarförbundets Norra Savolaxdistrikt. Fritt inträde, kaffe till självkostnadspris. Välkomna! 62 l Jägaren l 1 l 2011
• Nyland Lodjuren i Östnyland inventeras i vinter n I januari startar en storskalig inventering av lodjuren i Östnyland. Lodjurskullarna ska räknas och Viltfrågesport 1 Svaren på frågorna på sidan 11 Rätt svar Värt att veta 1. c) De största kanadagäss som fällts i Finland vägde drygt fem kg 2. b) Gudingarna, dvs han-ejdrarna, inleder flyttningen redan i maj 3. a) Viggen häckar ofta i måskolonier 4. b) 5. a) Jaktförordningens 16 § ändrades 1.1 2010 6. a) År 2005 behövdes det inte längre licens för rådjursjakt 7. c) 263 000 stycken 8. b) 9. c) Vid 15 kan parallellicens beviljas om vapnet ägs av en vuxen. För licens till eget vapen krävs minst 18 års ålder 10. b) 11. b) Genom en ändring i jaktförordningen förlängdes jakttiden på vildkanin 1.1 2010 med en månad till sista mars 12. c) För vitsvansviltet utgör andelen kalvar 57 % av den totala avskjutningen. 13. a) De första vitsvanshjortarna var en gåva av finländare som flyttat till Nordamerika 14. c) De första mufflonfåren i vårt land kom till Högholmens djurpark 1939. Samma år utplanterades de första mufflonfåren på Hättö i Ingå 15. b) 16. b) År 2007 17. b) År 2010 löste 17 503 kvinnor jaktkort spåren efter varg och björn bokföras. Inventeringen är en fortsättning på fjolvinterns lodjursinventering i Västnyland (LUMI2010). Även den här inventeringen är ett samprojekt mellan Nylands jaktvårdsdistrikt och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Syftet är att ta fram ett preciserande och kompletterande siffermaterial för de uppskattningar av rovdjursstammarnas storlek som bygger på observationer i terrängen. I inventeringen deltar jägare från inalles sexton jaktvårdsföreningar och till antalet kommer dessa troligen att vara fler än tusen personer. Inventeringsmaskineriet omfattar inte bara inventerande ortsbor utan också regionala inventeringschefer och spårkontrollanter inkallade från olika håll. Målsättningen är förstås att få fram ett så tillförlitligt värde på lodjursbestånden som möjligt. Projektet går ut på att få fram det exakta antalet lodjurskullar. Utifrån antalet kullar går det sedan att beräkna det totala antalet lodjur. Utifrån tidigare nordiska forskningsresultat känner vi till att det på varje kull går ungefär sex lodjur. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt: Befattning som Jaktvårdsdistriktet är tvåspråkigt, huvudspråket svenska och betjänar ca. 10.000 jägare. Jaktvårdsdistriktets kansli finns i Kvevlax. Lön enligt kollektivavtal. Tjänsten tillträds enligt överenskommelse. Av den sökande förutsätter vi: n för tjänsten lämplig utbildning, högskoleutbildning prioriteras n kännedom och intresse för jakt och viltvård n god framställningsförmåga och social kompetens n god organiseringsförmåga samt färdighet att arbeta självständigt n god skriftlig och muntlig språkkunskap i svenska, finska och engelska språken n förmåga att använda ADB-system n initiativförmåga, ledarskap, ansvarsfullhet och förmåga att hantera stress och beredskap för flexibla arbetstider Ansökan samt kopior av betyg, arbetsintyg och intyg över studier och språkfärdigheter, skickas till Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt, PB 16, 66531 KVEVLAX. Ansökningshandlingarna returneras ej. Ansökningstiden utgår 15.2.2011 kl. 15:00. Tilläggsuppgifter ges av ordförande Bror Blusi 050-5845815 eller jaktchef Mathias Lindström 050-3490175. JAKTCHEF lediganslås Riistapeltosiemenet 2011 Hirvi ­Diana Peura ­Kauris ­Diana Moniv. Riistalaid. Diana Fasaani ­Peltopyy ­Diana Diana ­Auringonkukka Diana ­Rehukaali Grampian Diana Rehurapsi Hobson Diana Rehuöljyretikka Diana ­Turnipsi Massif Diana ­Naattinauris Tyfon Diana ­Rehunauris Samson Diana ­Metsästäjän maissi Diana ­Peitattu Rehukaali 1 kg 3 kg 2 kg 3 kg 2 kg 1 kg 1 kg 3 kg 1 kg 1 kg 1 kg 3 kg 1 kg Hirviriistaseos Linturiistaseos Rehurapsi Akela Rehuherne Lisa Rehuöljyretikka Apoli Rehukaali Inka Rehukaali Inka Rehujuurikas Brigadier Naattinauris Samson Luonnonhoitopeltosiemenet LHP ­Riista LHP ­ Maisema LHP ­ Niitty 10 kg 10 kg 25 kg 25 kg 10 kg 1 kg 5 kg 1 kg 0,5 kg 10 kg 10 kg 10 kg Saamme päivitetyt hinnat helmikuuhun mennessä. Toimitukset alkavat huhtikuussa 2011. Varaa omasi ajoissa! Lisätietoa löydät: www.erakontti.fi tilauksia otetaan vastaan myös: erakontti@erakontti.fi Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki p. 010 440 9410 Jägaren l 1 l 2011 l 63
• KALLELSE möte. till jaktvårdsföreningens Nu är det dags att påverka skötseln av jaktfrågorna! Den som vill påverka JCO:s verksamhet ska börja med att delta i sin jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Om den som har betalat jaktvårdsavgiften inte uppger annat räknas han som medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han bor. Den som har betalat jaktvårdsavgiften får bli medlem i en annan jaktvårdsförening om han har jakträtt eller ett skriftligt jakttillstånd för minst ett år inom den aktuella jaktvårdsföreningens verksamhetsområde. Medlemskapet har antecknats på kvittot på betald jaktvårdsavgift (jaktkortet) och gäller för ett jaktår i taget. Om en medlem i en förening inte kan närvara vid mötet kan han (eller På mötet behandlas i reglementets 22 § nämnda frågor. hon) ge en annan medlem fullmakt att representera honom (henne). För detta finns en blankett nedan på denna sida. Fullmakten behöver inte bevittnas. För att mötet ska kunna konstatera att fullmaktsgivaren är medlem i den aktuella föreningen ska denna anteckna sitt jaktkortsnummer på fullmakten eller ge sitt jaktkort eller en kopia av jaktkortet till den som får fullmakten. Det har rått oklarhet om huruvida en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att representera föreningen vid jaktvårdsföreningens möte. Enligt stadgarna kan en medlem inte representera sin jaktförening utan var och en representerar bara sig själv och högst fem frånvarande medlemmar. Fullmakt Jag __________________________________________________ befullmäktigar härmed ____________________________________________________ att representera mig på _______________________________ jaktvårdsförenings årmöte _______________ / _________________2011 Ort _____________________________________ Datum _________________________ Underskrift _____________________________________________________________ Jaktkortets nummer _______________________________________________________ OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av betalat jaktkort). 64 l Jägaren l 1 l 2011
• Jaktvårdsföreningarnas årsmöten Södra Tavastland Asikkala jvf 10.2.2011 18.00 Kommunens fullmäktigesal, Vääksy Forssa-Tammela jvf 18.30 17.2.2011 Kommunhuset, Tammela Hattula-Kalvola jvf 15.2.2011 18.30 Parolannummi soldathem 2, Vaakunasali, Parola Hauho-Tuulos jvf 9.2.2011 18.30 Aktivitetshallen, Tuulos Hausjärvi-Riihimäki jvf 23.2.2011 18.30 Erätalo, Kinturinkuja 4 ,Riihimäki Tavastehus jvf 24.2.2011 18.30 Artillerimuseet, Tavastehus Janakkala jvf 8.2.2011 18.30 Lounaskellari Emmi, Turenki Jokilääni jvf 21.2.2011 18.30 Humppilan Osuuspankki, Humppila Lahtisnejdens jvf 25.2.2011 18.30 Hollolan hirvi, Aikkalantie 37, Hollola Lammi jvf 2.2.2011 18.30 Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Lammi Loppi jvf 16.2.2011 18.30 Sportskyttecentret i Loppi, servicebyggnaden Padasjoki jvf 7.2.2011 18.30 Kullasvuoriskolan, Padasjoki Renko jvf 22.2.2011 18.30 Tulinummi, Renko Urjala jvf 14.2.2011 18.30 Urjalan Eräs stuga, Urjala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Forssa-Tammela och Lahtisnejdens jvf:ar där granskningen börjar en timme före mötet. Mäntyharju-Hirvensalmi jvf 10.2.2011 18.00 Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52, Mäntyharju Pertunmaa jvf 19.00 16.2.2011 Fullmäktigesalen, Pertunmaa Pieksämäki jvf 22.2.2011 19.00 Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksänmaa Punkaharju jvf 23.2.2011 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Punkaharju Puumala jvf 1.2.2011 18.00 Andelsbankens klubbrum, Puumala Rantasalmi jvf 9.2.2011 19.00 Andelsbankens mötesrum, Rantasalmi Ristiina jvf 10.2.2011 19.00 Ristiinan Koulukeskus, Setälä-salen, Ristiina Nyslotts jvf 9.2.2011 18.00 Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, Nyslott Savonranta jvf 3.2.2011 17.30 Gamla kommunhuset, Savonranta Sulkava jvf 1.2.2011 19.00 Lunchkafe Marttiina, Kommunhuset, Sulkava Sysmä jvf 2.2.2011 18.00 Restaurang Uoti, Sysmä Virtasalmi jvf 8.2.2011 19.00 Virtasalmen palvelupiste, Virastotie 3, Virtasalmi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Hartola, Haukivuori, Jorois, Jäppilä, Pertunmaa, Punkaharju, Ristiina, Savonranta och Sysmä jvf:ar där granskningen börjar en halv timme före mötet. Kajanaland Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf 22.2.2011 18:00 Hyrynsalmi kommunhus, fullmäktigesalen Kajana jvf 15.2.2011 18:00 Kainuun ammattiopisto, Opintie 3 Kuhmo jvf 24.2.2011 18:00 Kuhmohuset, Pajakkasalen Paltamo jvf 14.2.2011 18:00 Kuisman loma, Melalahdentie 9 Puolanka jvf 17.2.2011 18:00 Puolankajärviskolan, matsalen Sotkamo jvf 23.2.2011 18:00 Vuokatin Urheiluopisto, auditoriet Iso-Pölly, Opistontie 4 Suomussalmi jvf 21.2.2011 18:00 Hotell Scandic Kiannon Kuohut Vuolijoki jvf 16.2.2011 18:00 Brandkårens föreläsningssal Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana jvf där granskningen börjar halvannan timme före mötet. Södra Savolax Anttola jvf 17.2.2011 19.00 Ollinmäki vingård, Anttola Enonkoski jvf 3.2.2011 19.00 Kievari Enonhovi, Enonkoski Hartola jvf 2.2.2011 19.00 Gasthaus Koskenniemi, Hartola Haukivuori jvf 8.2.2011 18.00 Haukivuoren Riistamiehets stuga Heinolanejdens jvf 16.2.2011 18.00 Hotell Kumpeli, Heinola Heinävesi jvf 24.2.2011 18.00 Yläasteen koulukeskus, Heinävesi Joroinen jvf 15.2.2011 19.00 Kerisalon Seurapirtti, Joroinen Juva jvf 14.2.2011 18.00 Församlingshemmet, Juva Jäppilä jvf 15.2.2011 18.00 Jäppilähuset, Jäppilä Kangaslampi jvf 24.2.2011 19.00 Församlingssalen, Kangaslampi Kangasniemi jvf 18.00 22.2.2011 Restaurang Hymykuoppa, Kangasniemi Kerimäki jvf 23.2.2011 19.00 Hotell Herttua, Kerimäki S:t Michelsnejdens jvf 17.2.2011 18.00 Porrassalmen Eräveikots stuga, Valkolantie Jämsänejdens jvf 22.2.2011 18:00 Jämsänkosken metsäoppilaitos, Metsäkonekouluntie 14, Jämsänkoski Kannonkoski-Kivijärvi jvf 8.2.2011 19:00 Piispala, Kannonkoski Karstula-Kyyjärvi jvf 15.2.2011 18:00 Kyyjärven Erämiesten Eräkartano, Nurmijoentie 296, Kyyjärvi. Från Kyyjärvi c 2 km mot Vasa, sväng vänster Nurmijoki,kör c 3 km. Gamla Nurmijokiskolan. Keuruu jvf 9.2.2011 18:00 Garnisonsklubben, Keurusselkä kasern, Keuruu Kinnula jvf 8.2.2011 18:00 Församlingshemmet, Kinnula Konnevesi jvf 16.2.2011 19:00 Kommunhuset, Konnevesi Laukaa jvf 16.2.2011 19:00 Vihtavuoren kappeli, Haavistontie 3, Vihtavuori Multia jvf 9.2.2011 19:00 Andelsbankens mötesrum, Keskustie 29, Multia Petäjävesi jvf 9.2.2011 19:00 Andelsbankens klubbrum, Petäjävesi Pihtipudas jvf 14.2.2011 18:00 Jukola, Kirkkotie 2 , Pihtipudas Pylkönmäki jvf 9.2.2011 18:00 Yrittävän talo, Keskustie 15, Pylkönmäki Saarijärvi jvf 15.2.2011 19:00 Stugan på Pyssylä skjutbana, Saarijärvi. Från Saarijärvi c 4 km mot Pylkönmäki. Skylt till höger! Suolahti-Sumiainen jvf 16.2.2011 18:00 Tiitelä, mötesrummet, Sumiaisraitti 17, Sumiainen Toivakka jvf 15.2.2011 19:00 Församlingshemmet, Toivakka Uurainen jvf 14.2.2011 19:00 Teivaalan Tupa, Uurainen Vanha-Korpilahti jvf 22.2.2011 19:00 Församlingshemmet, Kirkonmäentie 1, Korpilahti Viitasaari jvf 14.2.2011 19:00 Ungdomsgården, Haapaniementie 52, Viitasaari. Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Ala-Keitele, Pihtipudas och Viitasaari jvf:ar där granskningen börjar en timme före mötet. Lemi-Taipalsaari jvf 3.2.2011 18:00 Officersklubben i Villmanstrand, Upseeritie 2, Villmanstrand Luumäki jvf 15.2.2011 18:00 Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, Taavetti Miehikkälä jvf 7.2.2011 18:00 Restaurang Punahilkka, Muurikkalantie 1, Miehikkälä Parikkala jvf 18.2.2011 19:00 Kirjavalan Erämiehets stuga, Koivuvaarantie, Kirjavala Pyttis jvf 11.2.2011 18:00 Huutjärviskolan, Huutjärventie 57, Huutjärvi Rautjärvi jvf 18.2.2011 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Simpeleentie 12, Simpele Ruokolax-Imatra jvf 28.2.2011 18:30 Ruokolahden kirkonkylän koulu, matsalen, Metsolantie 7, Ruokolahti Savitaipale-Suomenniemi jvf 17.2.2011 18:00 Restaurang Sahrami, Savitaipale Sippola jvf 14.2.2011 18:00 Restaurang Viljamaa, Alaportintie 226, Liikkala Valkeala-Kouvola jvf 7.2.2011 18:00 Tuohikotti FBK Veckelax-Fredrikshamn jvf 14.2.2011 18:00 Mäkipirtti, Sivatti, Ylämäentie 93, Fredrikshamn Vederlax jvf 10.2.2011 18:00 Sockenstugan, Kirkontie 480, Virolahti Ylämaa jvf 1.2.2011 18:30 Tervajoen Metsästäjäts stuga, Rummuntie 174, Ylämaa. Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Itis och SavitaipaleSuomenniemi jvf:ar där granskningen börjar en timme före mötet. Lappland Enontekis jvf 25.2.2011 18:00 Naturumet Skierri Enare jvf 27.2.2011 11:00 Högstadiet i Ivalo Kemijärvi jvf 24.2.2011 18:00 Kemijärven kulttuurikämppä Keminmaa jvf 25.2.2011 18:00 Bibliotekets auditorium Kittilä jvf 26.2.2011 12:00 Biografsalongen Yläri Kolari jvf 25.2.2011 19:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Muonio jvf 11.2.2011 18:00 Yrkesinstitutet Lappia, Muonio Pelkosenniemi jvf 11.2.2011 17:00 Kommunhuset Pello jvf 18.2.2011 19:00 Kommunhusets fullmäktigesal Posio jvf 20.2.2011 15:00 Kommunens fullmäktigesal Ranua jvf 25.2.2011 18:00 Högstadiet i Ranua Rovanieminejdens jvf 16.2.2011 12:00 Saarenkylä ungdomsförenings hus, Napapiirintie 10, Saarenkylä Salla jvf 24.2.2011 18:00 Kommunhusets fullmäktigesal Kymmene Anjala jvf 9.2.2011 19:00 Korven koulu, Korventie 703, Anjalankoski Elimäki jvf 16.2.2011 18:00 Elimäki andelsbanks klubbrum, Vanhamaantie 9, Elimäki Etelä-Saimaa jvf 17.2.2011 18:00 Aktivitetshuset, 2 våningen, Pormestarinkatu 10, Villmanstrand Itis jvf 15.2.2011 19:00 Päijät-Hämeen Osuuspankkis mötesrum, Iitintie 9, Kausala Jaala-Kuusankoski jvf 10.2.2011 18:00 Restaurang Vanha-Kelo, Mauontie 1, Jaala Joutseno jvf 8.2.2011 18:00 EKOP:s Joutsenokontor, klubbrummet, Saimaantie 1, Joutseno Kymmene-Karhula jvf 16.2.2011 18:00 Laajakosken kylätupa, Pekanojantie, Laajakoski Mellersta Finland Ala-Keitele jvf 14.2.2011 18:00 Majakka (3 våningen), Torikatu 6 A, Äänekoski Hankasalmi jvf 16.2.2011 18:00 Kirkonkylän koulu, högstadiet, Koulutie 14, Hankasalmi Östra Päijänne jvf 15.2.2011 18:00 Församlingshemmet, Joutsa Jyväskylänejdens jvf 21.2.2011 18:00 Vesala kurs- och lägercentrum, Vesanka Jägaren l 1 l 2011 l 65
• Jaktvårdsföreningarnas årsmöten Savukoski jvf 27.2.2011 12:00 Savukoski kommunkansli Simo jvf 18.2.2011 18:30 Högstadiets matsal Sodankylä jvf 27.2.2011 13:00 Paarmasalen, Sodankylä Tervola jvf 22.2.2011 19:00 Fullmäktigesalen Torneå jvf 23.2.2011 18:00 Stadshotellets auditorium Utsjoki jvf 26.2.2011 12:00 Skolcentret i Utsjoki Övertorneå jvf 27.2.2011 12:00 Kommunkansliet Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar kl 11:00 utom i Pelkosenniemi, Ranua, Savukoski, Simo, Tervola, Torneå och Utsjoki jvf:ar där granskningen börjar en halv timme före mötet. I Enare och Rovanieminejdens jvf:ar börjar granskningen två timmar före mötet. Hiisitupa, Jyväskyläntie, Pyhäsalmi Brahestadsnejdens jvf 24.2.2011 19:00 Saariskolans matsal, Pyhäjoki Sievi jvf 14.2.2011 19:00 Fullmäktigesalen, Sievi Siikajokidalens jvf 16.2.2011 19:00 Kommunhuset, Siikasavontie 1 a, Ruukki Taivalkoski jvf 28.2.2011 18:00 Skogsmaskinskolan, Jokijärventie 2, Taivalkoski Tyrnävä jvf 8.2.2011 19:00 Riistala, Tyrnävä. Skjutbanestugan, vid Tyrnävä-Muhosvägen, 9 km från korsningen väg 22, på vägens norra sida. Utajärvi jvf 17.2.2011 18:00 Högstadiets auditorium, Utajärvi Vaala jvf 24.2.2011 18:00 Skidstugan i Kurikkavaara, Vaala Ylivieska jvf 23.2.2011 19:00 Teikontupa, Rahkalantie 542, Ylivieska Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Limingonejdens och Oulainens jvf:ar där granskningen börjar en halv timme före mötet. Lappajärvi-Vimpeli jvf 15.2.2011 18:00 Samskolan, Vimpeli Lappo jvf 8.2.2011 18:00 Ungdomsgården, Lapua Lehtimäki-Soini jvf 1.2.2011 18:00 Kommunhuset, Lehtimäki Lestijärvi jvf 1.2.2011 18:00 Högstadiet, Lestijärvi Lochteå jvf 24.2.2011 18:00 Houraatis stuga, Lohtaja Nurmo jvf 24.2.2011 18:00 Nurmohuset, Nurmo Perho jvf 2.2.2011 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Perho Peräseinäjoki jvf 22.2.2011 18:00 Näätästugan, Peräseinäjoki Seinäjoki jvf 9.2.2011 18:00 Vuoristugan, Seinäjoki Teuva jvf 24.2.2011 18:00 Andelsbanken i Teuva, Teuva Toholampi jvf 24.2.2011 18:00 Kommunhuset, Toholampi Veteli jvf 10.2.2011 19:00 Skolcentret, Veteli Ylistaro jvf 2.2.2011 18:00 Ylistarohuset, Ylistaro Ähtäri jvf 16.2.2011 18:00 Tuomarniemi, Ähtäri Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Teisko jvf 23.2.2011 18:30 Kanta-Teiskon nuorisoseurantalo, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi Virrat jvf 24.2.2011 19:00 Ungdomscentret Marttinen, Herrasentie 16, Virrat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lempäälänejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Karelen Eno jvf 01.02.2011 18.00 Servicehuset Kotiranta Ilomants jvf 18.00 02.02.2011 Kommunhuset, auditoriet Joensuunejdens jvf 03.02.2011 18.00 Hotell Julie Juga jvf 07.02.2011 18.00 Kommunhuset, auditoriet Kesälahti jvf 08.02.2011 18.00 Karjalan Kievari Kides jvf 09.02.2011 18.00 Stadshusets fullmäktigesal Lieksa jvf 21.02.2011 18.00 Kulturcentret Libelits jvf 10.02.2011 18.00 Penttiläsalen Nurmes jvf 14.02.2011 18.00 Hyvärilä kurscenter Outokumpu jvf 15.02.2011 18.00 Stadshuset Polvijärvi jvf 17.02.2011 18.00 Kommunhuset Rääkkylä jvf 23.02.2011 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Tohmajärvi-Värtsilä jvf 24.02.2011 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Tuupovaara jvf 22.02.2011 18.00 Erälä Valtimo jvf 28.02.2011 18.00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Uleåborg Haapajärvi-Reisjärvi jvf 10.2.2011 19:00 Fullmäktigesalen, Reisjärventie 8, Reisjärvi Haapavesi jvf 15.2.2011 19:00 Haapaveden opisto, Vanhatie 45, Haapavesi Karlö jvf 21.2.2011 19:00 Skjutbanestugan, Kottaintie 87, Karlö Haukipudas jvf 28.2.2011 19:00 Kellon Koulukeskus, Kylätie 6, Kello Ijonejdens jvf 23.2.2011 18:30 Yli-Iin Kierikkikeskus, Pahkalantie 447 A, Yli-Ii Kalajoki-Alavieska jvf 22.2.2011 19:00 Kortesjärvi sparbanks mötesrum, Kalajoentie 32, Kalajoki Kempele-Oulunsalo jvf 22.2.2011 19:00 Paukkustugan, Oulunsalo. Skyltat från Kylänpuolentie, gul skylt: OSH:n ampumaradat Kiminge-Överkiminge jvf 3.2.2011 19:00 Ylikiimingin koulu, Ylikiiminki Kuusamo jvf 15.2.2011 18:00 Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, Kuusamo Kärsämäki jvf 16.2.2011 19:00 Kärsämäen liikenneasema Neste, Haapajärventie 1, Kärsämäki Limingonejdens jvf 7.2.2011 19:00 Folkhögskolan, Arvolankuja 1, Liminka Muhos jvf 9.2.2011 18:00 Skjutbanan i Muhos, Lummenlammentie, Muhos. 8 km mot Kestilä från korsningen väg 22. Nivala jvf 7.2.2011 19:00 Nivalan eränkävijäts hus, Pyssymäki, Nivala Oulainen jvf 10.2.2011 19:00 Ukonkantti, Kirkkotie 16, Vihanti Uleåborgs jvf 19:00 17.2.2011 Yrkeshögskolan för naturresurser (Vallinkorva), Metsäkouluntie, Uleåborg Piippolanejdens jvf 8.2.2011 19:00 Kommunhuset, Keskustie 9, Piippola Pudasjärvi jvf 21.2.2011 18:00 Suojanlinna, Urheilutie 2, Pudasjärvi Pyhäjärvi jvf 14.2.2011 19:00 Österbotten Alajärvi jvf 15.2.2011 18:00 Stadshuset, Alajärvi Alavu-Töysä jvf 17.2.2011 18:00 Stadshuset, Alavus Evijärvi-Kortesjärvi jvf 10.2.2011 18:00 Kortesjärven osuuspankki, Kortesjärvi Halsua jvf 23.2.2011 19:00 Kommunhuset, Halsua Himanka jvf 9.2.2011 18:00 Koski-Hovi, Himanka Härmä jvf 16.2.2011 18:00 Ekohovi, Ylihärmä Ilmajoki jvf 10.2.2011 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Ilmajoki Isojoki-Karijoki jvf 23.2.2011 18:00 Nordea Isojoki, Isojoki Jalasjärvi jvf 16.2.2011 18:00 Fullmäktigesalen, Jalasjärvi Jurva jvf 17.2.2011 18:00 Gamla kommunhuset, Jurva Kannus jvf 3.2.2011 18:00 Stadshuset, Kannus Kauhajoki jvf 8.2.2011 19:00 Erähovi, Kauhajoki Kauhava jvf 9.2.2011 18:00 Företagarinstitutet, Kauhava Kaustinen jvf 22.2.2011 18:00 Kaustisen säästöpankki, mötesrummet, Kaustinen Kuortane jvf 18:00 22.2.2011 Kommunhuset, Kuortane Kurikka jvf 3.2.2011 18:00 POP, Kurikka Kyrönmaa jvf 23.2.2011 18:00 Andelsbanken, Isokyrö Kälviä-Ullava jvf 2.2.2011 18:00 Liljan kartano, Välikylä, Kälviä Laihia jvf 15.2.2011 18:00 Jakkula skjutbana, Laihia Norra Tavastland Jalanti jvf 1.2.2011 18:00 Restaurang Kruuna&Klaava, Kurisjärventie 11, Toijala Kangasala jvf 2.2.2011 18:00 Fullmäktigesalen Kuhmalahti-Sahalahti jvf 3.2.2011 18:00 Sahalahti högstadium, auditoriet Kuhmoinen jvf 3.2.2011 18:30 Kuhmoisten Seurahuone, Pappilantie 1, Kuhmoinen Kuru jvf 7.2.2011 18:00 Kurun Seuratalo Lempäälänejdens jvf 8.2.2011 19:00 Narvan seurantalo, Vesilahti Längelmävesi jvf 10.2.2011 18:30 Hyytiälä skogsstation, Hyytiäläntie 124, Korkeakoski Mänttänejdens jvf 10.2.2011 18:00 Mäntän Seudun Koulutuskeskus Nokianejdens jvf 14.2.2011 18:00 Kerhola, Souranderintie 13, Nokia Pälkäne och Luopioinen jvf 7.2.2011 19:00 Luopioisten seurojentalo Ruovesi jvf 17.2.2011 18:00 Ruoveden Osuuspankki, klubbrummet Sääksmäki-Valkeakoski jvf 9.2.2011 18:30 Saarioisstugan, Juhansali Tammerfors jvf 22.2.2011 18:00 Kiito-Baari, Teollisuustie 7, Tammerfors Norra Savolax Idensalmi jvf 7.2.2011 19:00 Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A, Iisalmi Juankoski jvf 16.2.2011 18:30 Andelsbankens klubbrum, Juankoskentie 16, Juankoski Kaavi jvf 15.2.2011 19:00 Koillis-Savon Osuuspankki, klubbrummet, Rantatie 1, Kaavi Karttula jvf 21.2.2011 18:30 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kissakuusentie 6, Karttula Keitele jvf 16.2.2011 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Äyräpääntie 2, Keitele Kiuruvesi jvf 17.2.2011 19:00 Hotell Peltohovi, Asematie 9, Kiuruvesi Kuopio jvf 9.2.2011 18:00 Hotell Savonia, auditoriet, Sammakkolammentie 2, Kuopio 66 l Jägaren l 1 l 2011
• Jaktvårdsföreningarnas årsmöten Lapinlahti jvf 7.2.2011 18:30 Lapinlahti-salen, Kivistöntie 2, Lapinlahti Leppävirta-Varkaus jvf 1.2.2011 19:00 Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, Leppävirta Maaninka jvf 2.2.2011 18:30 Maaninkajärviskolans auditorium, ingång A-dörren, Maaningantie 49, Maaninka Nilsiä jvf 1.2.2011 19:00 Fullmäktigesalen, Nilsiä Pielavesi jvf 2.2.2011 18:00 Restaurang Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Sävi Rautalampi jvf 21.2.2011 18:30 Rautalammin Osuuspankki, klubbrummet, Rautalampi Rautavaara jvf 10.2.2011 18:00 Fullmäktigesalen, Koulutie 1, Rautavaara Riistavesi jvf 3.2.2011 19:00 Riistaveden Osuuspankki, klubbrummet, Riistavesi Siilinjärvi jvf 3.2.2011 18:00 Siilinjärvi skolcentrum, auditoriet, Siilinjärvi Sonkajärvi jvf 15.2.2011 18:00 Kangaslampi skidcenter, Sonkakoskentie 205, Sonkajärvi. Från Sonkajärvi kyrkby 2,05 km mot Sonkakoski Suonenjoki jvf 21.2.2011 19:00 Sockenstugan, Asemakatu, Suonenjoki Tervo jvf 21.2.2011 18:00 Kommunhusets mötesrum, Tervontie 4, Tervo Tuusniemi jvf 14.2.2011 19:00 Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, Tuusniemi Varpaisjärvi jvf 10.2.2011 19:00 Varpaisjärvi grundskola, auditoriet, Varpaisjärvi Vehmersalmi jvf 14.2.2011 18:30 Vehmersalmen Osuuspankki, klubbrummet, Kirkonkylä, Vehmersalmi Vesanto jvf 9.2.2011 18:30 Bibliotekets mötesrum, Keskustie 14, Vesanto Vieremäki jvf 8.2.2011 19:00 Vieremän Rientola, Petterintie 23, Vieremä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Juankoski, Karttula, Keitele, Kiuruvesi, Lapinlahti, Pielavesi, Rautalampi, Riistavesi, Tervo, Varpaisjärvi, Vehmersalmi och Vesanto jvf:ar där granskningen börjar en halv timme före mötet. Vörånejdens jvf 21.2.2011 19:00 Vörå Norra skola, Karvsor Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar kl 18.30 utom i Närpesnejdens och Pedersörenejdens jvf:ar där granskningen börjar kl 18.00 Nyland Askola-Pukkila jvf 9.2.2011 18:30 Mörknäs/Prestbacka gård, Myrskyläntie 526, Hovarböle Esbo-Grankulla jvf 15.2.2011 18:00 Yrkesinstitutet Omnia, Alberga, Officersgatan 11, Esbo Hangöudds jvf 3.2.2011 18:00 Hagaparkens skola Helsingfors jvf 28.2.2011 18:00 Jägarbyrån, Sompiovägen 1, Helsingfors Hyvinge jvf 17.2.2011 18:00 Solttilan alamaja, Korpiharjuntie 241, Hyvinge Ingo-Snappertuna jvf 14.2.2011 18:00 Fagerviks uf-lokal, Fagervik , Ingå Karis jvf 2.2.2011 18:00 Cafe Ekborg, Salovägen 224, Svartå Karislojo jvf 1.2.2011 19:00 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, klubbrummet, Karislojo Mellersta Nylands jvf 10.2.2011 18:00 Metsäpirtti, Turaniementie 61, Rusutjärvi Kyrkslätt jvf 22.2.2011 18:00 Kyrkslätt FBK, Överby Lappträsk jvf 24.2.2011 18:00 Brandstationen i kyrkbyn, Lappträskvägen 43, Lappträsk Liljendal jvf 24.2.2011 19:00 Stallet, Sävträsk Lojo jvf 7.2.2011 18:00 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, mötesrummet, Larsgatan 48, Lojo Mörskom-Artsjö jvf 14.2.2011 19:00 Brandstationen, Paloasemantie 3, Mörskom Mäntsälä jvf 8.2.2011 19:00 Sportskyttecentret, Hirvihaarantie 725, Hirvihaara Nummi-Pusula jvf 7.2.2011 18:30 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Pusula Nurmijärvi jvf 17.2.2011 18:00 Tingsrätten, Keskustie 2, Nurmijärvi Orimattila jvf 23.2.2011 18:00 Orimattilan Osuuspankki Pernå-Lovisa jvf 24.2.2011 18:00 Byahemmet, Byahemsvägen 16, Gammelby Pojo jvf 2.2.2011 19:00 Fiskars Wärdshus Borgnäs jvf 8.2.2011 18:00 Ungdomsföreningshuset Kuusisto, Kirkkotie 200, Borgnäs Borgå jvf 16.2.2011 18:00 Restaurang Iris, Borgå Strömfors jvf 9.2.2011 18:00 Tessjö församlingshem, Notkolantie 2, Tessjö Sammatti jvf 7.2.2011 18:00 Brandstationen i Sammatti Sibbo jvf 21.2.2011 18:00 Byagården, Martisvägen 66, Hindsby Sjundeå jvf 21.2.2011 18:00 Gårdskulla Café, Sjundeå Ekenäs jvf 3.2.2011 19:00 Ekenäs högstadium, Flemmingsgatan 17, Ekenäs Tenala jvf 2.2.2011 18:00 Fylgia Ungdomslokal, Hulta Vanda jvf 3.2.2011 18:00 Helsinge skola, Ylästöntie 3, Vanda Vichtis och Högfors jvf 10.2.2011 18:00 Församlingshemmet, Vihdintie, Vichtis Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Satakunta Ala-Satakunta jvf 7.2.2011 18:00 Wanha Wpk, Koskikatu 1, Huittinen Euranejdens jvf 2.2.2011 18:00 Brandstationen i Eura, Satakunnankatu 41, Eura Harjavalta jvf 2.2.2011 18:00 Yaran kerhotalo, Rikkihappotehtaantie 6, Harjavalta Tavastkyrö-Viljakkala jvf 8.2.2011 18:00 Ungdomsföreningshuset Mäntylä, Maisematie 185, Tavastkyrö Ikalis-Jämijärvi jvf 8.2.2011 18:00 Kovelahden Nousula, Ikaalinen Kihniö jvf 3.2.2011 18:00 Kihniönkylän Eräveikots stuga, Kihniö Kumo-Kauvatsa jvf 9.2.2011 18:00 Huittisten Ammatti- ja Yrittäjäopisto, Kauvatsantie 189, Kokemäki Lavianejdens jvf 10.2.2011 18:00 Eräkorpi, Peräkorventie 188, Kiikoinen Sydvästra Satakunta jvf 14.2.2011 18:00 Kollan Kalliopirtti, Raumo Sastmola jvf 9.2.2011 18:00 Merikievari, Merikarvia Mouhijärvidistriktets jvf 15.2.2011 18:00 Hotell Ellivuori, Ellivuorentie 131, Sastamala Norrmarknejdens jvf 10.2.2011 18:00 Påmark kommuns fullmäktigesal, Vanhatie 14, Påmark Parkano-Karvia jvf 16.2.2011 18:00 Keskustan ala-aste, Parkano Pohjois-Satakunta jvf 17.2.2011 19:00 Kommunhusets fullmäktigesal, Porhontie 5, Honkajoki Björneborgs jvf 14.2.2011 18:00 Rantakartano, Isojoenrannantie 58, Björneborg Punkalaidun jvf 7.2.2011 18:00 Nordea bank, mötesrummet, Punkalaidun Sastamala jvf 15.2.2011 18:00 Sylvään Koulu, Ojansuunkatu 8, Sastamala Siikainen jvf 3.2.2011 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Siikainen Säkylä-Kjulo jvf 16.2.2011 18:00 Huovinrinneklubben, Säkylä Ulfsbydistriktets jvf 17.2.2011 18:00 Kokkikaksikko, Peltotie 39 B, Ulvila Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Björneborgs och Ulfsby jvf;ar där granskningen börjar en timme före mötet. Egentliga Finland Alastaro jvf 22.2.2011 18:00 Alastaro jaktförenings stuga, Alastaro Kalandnejdens jvf 8.2.2011 19:00 Kalannin Erämiehets stuga, Kalanti Kimitoöns jvf 17.2.2011 19:00 Strandhotellet, Dalsbruk Kiskodistriktets jvf 9.2.2011 18:30 Brandkårens hus i Suomusjärvi, Meijeritie 6, Suomusjärvi Laitilanejdens jvf 14.2.2011 19:00 Ihoden-Vermuntila jaktförenings stuga Loimaanejdens jvf 14.2.2011 19:00 Loimaan Seurahuone, Loimaa Marttilanejdens jvf 15.2.2011 18:00 Kosken Eränkävijäts jaktstuga, Ruonantie 176, Koski TL Maskunejdens jvf 28.2.2011 18:30 Maskutalo, Seurantalontie 2, Masku Mynämäkiregionens jvf 15.2.2011 18:30 Andelsbanken, klubbrummet, Mynämäki Pemarvikens jvf 17.2.2011 19:00 Sauvon Merikulman Metsänkävijäts jaktstuga, Ruonantie, Sagu Pargas jvf 16.2.2011 18:00 Finlands fiskeri- o. miljöinstitut, Fiskeriskolvägen 72, Kirjala Bjärnånejdens jvf 16.2.2011 18:30 Salon Op, Bjärnåkontoret, mötesrummet, Bjärnå Pöytyänejdens jvf 9.2.2011 19:00 Haukkavuoren Hiihtomaja, Pöytyä Rymättylä-Merimasku jvf 21.2.2011 18:30 Tuulisolmu, Viluntie 1, Rymättylä Salonejdens jvf 10.2.2011 18:00 Biblioteket, Hilkkasalen, Vilhonkatu 2, Salo Somero jvf 23.2.2011 19:00 Someron Seurahuone, Rantatie 2, Somero Åbonejdens jvf 10.2.2011 19:00 Auran Kettulinna, Aura Åbolands skärgårds jvf 28.2.2011 18:30 Korpo Kommunalgården, Korpo Vakka-Suomi jvf 24.2.2011 18:00 Kustavin Osuuspankki, mötesrummet, Gustavs Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Svenska Österbotten Karlebynejdens jvf 14.2.2011 19:00 Såka Byagård Lappfjärdsnejdens jvf 22.2.2011 19:00 Kristinestads högstadieskola, Kristinestad Malaxnejdens jvf 23.2.2011 19:00 Kommungården i Malax, Malax Närpesnejdens jvf 15.2.2011 19:00 Yrkesakademin, Närpes Pedersörenejdens jvf 24.2.2011 19:00 Sursik Skola, Bennäs Nykarlebynejdens jvf 17.2.2011 19:00 Restaurang Juthbacka, Nykarleby Vasanejdens jvf 16.2.2011 19:00 Koskö samlingshus, Koskövägen 704, Koskö Jägaren l 1 l 2011 l 67
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2011 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. edaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 2/2011 utkommer den 4.4.2011. Materialet för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 18.2.2011. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen, tfn 0400-788 636. Konservator Timo Terviö, Esbo. Tfn 050-57 16310. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Beaglevalpar av drivande föräldrar, födda 31 aug. Stentuff stamtavla! Tfn 040-419 6244. Grytjägare obs! Valpar av patterdaleterrier. Tvättäkta grythund, Tål tuffa tag! Föds 25.01. Komb USA/England. Tfn 400-671 749. Valpar av gordoninsetter, föräldrarna bra, jagande härstamning. Till jagande hem. Förfrågningar 040-762 5833. Valpar av irländsk setter, jagande härstamning, föräldrarna premierade på bruksprov. Reppeåsen`s Chili u. Fowlers Perttu. Betäckning i mars-april 2011. Tfn 040-762 1899, Pekka Soini. Valpar av kh tax födda 9.10 till jagande hem. Föräldrarna BCH-L och far även BCH-M. Jagar aktivt. Valparna avmaskade, vacc, chippade och reg. Ring 040-823 9590/ Miia Salminen. Valpar av strh vorsteh för jägare. Tfn 0400-528 021. För jägare: valpar av långhårig weimaraner, provpremierade föräldrar. Föds i slutet av januari. Tfn 040-718 7026. www.weimaraner.fi Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Tikvalpar av norsk gråhund, födda 29.11. Dubbelchampionföräldrar. Tfn 044-370 8373. Valpar av finsk spets. Tfn 040-582 1043. Valpar av finsk stövare f 20.1.2011. Far skallkung 2010, mkt fin härstamning på mödernet. Tfn 0400-971 508. Valpar av rysk stövare, uthålliga föräldrar, drevgaranti. För har- och rovdjursjakt. Usvavaaran kennel, tfn 0400-274 744. Valpar av rysk stövare f 3.10. Far BCH, mor driver räv och hare. Även placering. Tfn 040-824 3200, Jämijärvi. Labradorvalpar av jagande föräldrar, tfn 040-596 5140. Drevervalpar, premierade föräldrar. Födda 28.9. Tfn 044-990 0668. Beaglevalpar av drivande föräldrar. Far bruksch. Säljes även en vuxen beagletik. Tfn 040-584 3751. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Tillverkade av aluzink nät. Mink /Mård 72x18x15cm 27 e/ st + frakt. Genomgångsfälla 105 x 18x15cm 50 e/ st + frakt. Mård / räv 115x35x38cm 65 e/st + frakt. Undervisningsvideo / DVD 60min 25 e/st + frakt. V.Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528. Se också www.karhuville.fi Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Slagjärn för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Fotsnaror för räv + tillbehör: RST fjädrar mm. Tfn 0400-713 859. Miniatyrg Remington+kik 290,-, CZ ZKM452 295,Marocchi 03 Lite 990,-, Lincoln Premi 770,-,Yildiz SPZ 479,-, Lander Selection 760,Leupold 3-9x40 290,-, 2-7x33 260,Docter 3-12x56 ljuspunkt 899,-, 2,5-10x48 670,Kahles 2,5-10x50 850,-, 3-13x56 ljuspunkt 1350,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! www.anonase.com Vapen/patroner bla Fausti Inertia 12/76 halvautomat 1190,-, Armed 12/76 VS pump 390,-Armed 12/89 halv-aut VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,-,Fausti Albion 12/76 1070,- Marlin 45-70 760,-,Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,- Toz .22 miniatyrg paket med 4x32 kik + dämp 330,- CBC 4,5mm luftgevär 24J 195,- eller 5,5mm 24J 235,- Lee 90050 laddn serie 140,-,BSA kikare, Safepower skåp, Redding laddn utrustn, Trust och Hull hagel patr för jakt mm. Beställ gratis katalog + beg lista. Asetalo Oy, Virrat, Tfn 03-475 5371. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 040-718 8170. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Titta ögonaböj in hos oss! Populäraste gevären till bästa pris för jaktåret 2011. Vi har bla Sako, Tikka, Beretta, Franchi, Benelli, Remington,Marlin, CZ, Baikal, Ruger, Browning, Winchester, Toz. Vi tänker på ditt eget bästa! KALA-OSKARIN TEERIKIRNU. Pulkkila. Tfn 08-812 1080/ 040-558 2016. www.teerikirnu.com. Säljes hagelgevär Merkel, kal 20 kal, i nyskick. Tfn 050-400 128. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en gladlynt jakthund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kolla vår hemsida: www.beaglejarjesto.fi. Där hittar du köpare och säljare. För mera info Jari Liukkonen, tfn 050-590 4657, info@beaglejarjesto.fi. Medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@ beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Jukka Holma tfn 0400-310 686 eller Jussi Kuittinen 050-306 7480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-3271 782 eller Marko Niemelä 045-131 6109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Östermark. Tfn 0500-360 962. Kvalitetsarbeten! I synnerhet storvilt, björnfällar, fåglar, däggdjur samt utmaningar som tex afrikanska djur. Sami Karppinen Juva/Maivala, tfn 050-383 4352. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040 558 4019, www.lietsala.net Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Nahkasaapas, Hinta vuorittomina tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla. koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen, vahvarakenteinen, 58 e Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 69 e Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Hinta 6937-48 e koot Saapas Metsänpoika metsästysseurojen kartta- ja seuraohjelma Missä seurasi metsästysalueet ovatkaan. Ja ovatko sopimukset kunnossa? Korjaa seuran hallinto ja metsästyskartat kuntoon. Jätä hellät jäähyväiset lyijykynille ja Kaisa-kuninkaan aikaisille muistilappusille. Seurasi siirtyy kertaheitolla 2000-luvulle. Katso www.winsu.net tai tilaa ilmainen esittelyohjelma: p. 045 131 5156 /Pentti Kuokkanen tai pentti.kuokkanen@pp.inet.fi "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. Hinta koot 36-48 69 e Vaelluskenkä, Hinta turvakärki, öljyn- ja lämmönkestopohja, heijastinnauha. koot 39-47 51 e Kengät kotimaista laatutyötä. Tilaa postiennakolla. 38700 KANKAANPÄÄ Puh. (02) 572 2566 Email: manska@manskankenka.fi Kuvasto netissä: www.manskankenka.fi Mänskän Kenkä 68 l Jägaren l 1 l 2011
• Älgstudsare Sako Forester Cal. 308 Älgstudsare Remington M700 Cal. 308 Miniatyrgevär Sako Riihimäki Cal. 22 Hagel Valmet Leijona Cal. 12/70 Studsare Sako Vixen m kikarsikte cal. 5,7 x 43, Tasco 4 x 40. Finns till påseende i Tusby enligt avtal. Förfr kvällar tfn 040-834 7018. Hagelgevär side by side J.P. Sauer & Sohn. Kal. 12/70, full choke pipor, kolven vänsterskytt. Mkt gott skick. Pris 450 euro eller högstbj. Tfn 040-825 3102. Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981, www.it-asepaja.fi. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Beg kikarsikten. Zeiss 3-12x56, 2,5-10x5 Swarov. 1,5-6x42 och 3-12x50 med belysn. Simson och Wolf drillingar, 12/70+7x57R. Tfn 040-730 7955. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundgaller + grind m 2 dörrar och mellanvägg. Honda crv (inte nya karossen), pris 250e + 250e. Tfn 040-585 9723. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Deben grytpejl Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink och mård. Vapen och optik. Hör av dej, det lönar sig! Se även www. asejaera.fi Störst i landet på beg hundpejlar! Tracker 230 Mhz, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www. kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BRTuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Utmärkt för jägare! Se www.wh-varuste.fi eller ring 0400-722 007. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Trofésköldar: älg 15e, hjort 12 e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info tfn 050-561 6493. Trofésköldar: älg 14 e, hjort 11 e, rådjur 8 e. Tfn 050-438 237. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Köper och säljer. www.jahtihuuto.net Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medlsk i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. Lofoten: ett hus vid havsstranden på ön Andoy, 120 000 e. Beställ broschyr. Tfn 040-596 8980. Fredrikshamn. Strandtomt på 2,6 ha lämplig för jakt. Stuga av rundtimmer med el. Bra jaktterräng och möjl gå med i älgjaktlag. Tfn 050-299 801 / hautpir@hotmail.com Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. se- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 040-718 8170. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Fasaner från dunungar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Jakt i norra Sverige, Arvidsjaur / Arjeplog. Hönsjakt 25.8-31.1. Inkv i stugor i vackert sjölandskap. Stora jaktmarker. Grupper om 3-5 pers. Enkelt, inget krångel! Boka din egen jaktresa bums! Tfn 0400-681 877, jouko.koskelo@gmail.com Ishavskusten i Nordnorge. Imponerande landskap och fiskrika fjällsjöar. Havsfiske. Kongsfjord: strandstuga för 4 pers, en idyll för dig som söker lugn: aaswi@online.no. Hus för 4-6 pers, ett högkvarter för grupp: frednlarsen@c2i.net. Syltefjord: stuga för 2 pers och lägenhet för 4-6 pers vid fjordstrand: gunnroal@online.no Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fågeljakt i norra Sverige i Pajala, Övertorneå i Torne älvdal. Lempeansuvanto.com, tfn 050-491 5839. Hunting in Namibia. www.combumbi.com. Tel +358 400 201 602. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala, 050-588 9593 /040-841 0999. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter att jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Stugor i östra Kuhmo. Tillstånd säljs för hare, fågel och bäver. Tfn 0500-253 563. Lofoten, Andoy: villa vid havsstrand uthyres. Beställ broschyr och boka. 550 /vecka. Tfn 040-596 8980. Övrigt Kontanter behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350. Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki, tfn 050-554 6852. Vi köper skinn av mård, mink, räv och mårdhund. P. Hirvonen, Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Ny vapenbok på Arma Fennica Oy VALMETs hagelgevär, från lejon till klassiker Valmet-haulikot heter en ny bok utgiven på Arma Fennica, med underrubriken Leijonasta klassikoksi. Fullmatad med fakta om Valmetgevärens historia, utveckling, konstruktion och modeller, från 1940-talets Leijona till 80-talets Valmet 412 med modifieringar. Boken ger instruktioner för hur vapnen repareras och servas samt reservdelskataloger för alla hagelgevär som Valmet har tillverkat. Boken visar också hur du checkar funktionsdugligheten hos ditt eget vapen och hur du fixar småfel. Där finns anvisningar för hur du anpassar ditt gevär till dina egna mått. Vapenserien 412 är en inhemsk legend och klassiker som fortfarande tillverkas, men tyvärr inte längre i Finland. Boken ger oss berättelsen om ett finskt hagelgevär, hur det skapades och hur det utvecklades till ett jaktvapensystem som i mångas tycke är det kanske bästa i världen. Vapnet belönades på sin tid med många priser och vann flera finska mästerskap. Det hände flera gånger att det såldes över 5000 stycken per år av modellen 412! Inalles, med modifieringar och utbytespipor medräknade, har det tillverkats bortåt 200 000 Valmet hagelgevär. I vårt land finns det fortfarande flera tiotusen Valmetvapen i bruk. Den är fortsättningsvis den vanligaste och mest använda jakthagelbössan i landet. Boken har 208 sidor och är rikt illustrerad. ISBN 978-952-5687-12-5. Riktpris 49,00 euro. Utkom i december 2010. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Päls- och skinnarbeten; vantar, öronvärmare mm. Kelpotuote, Tohmajärvi. Tfn 050-321 2156. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Jägaren l 1 l 2011 l 69
• Beställ böcker, filmer och spel!!! Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi NYHET!! Riistavisa ­spel Förnyad upplaga, nya frågor, endast på finska!! (svenska spelets kort från äldre upplaga) 24 _______kpl Jägaren N:o 1/2010, 60. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 4.4.2011. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2011/Jäg11_01 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,70 + postavgift enligt vikt) Viltvåtmarker, en handbok Jousimetsästys-kirja Jägarens dagbok Första jägarboken Vilt för vardag och fest ­kokbok Fågelguide för jägare Jägarens nya kokbok Bättre en fågel Snöspårsguiden Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä ­bok Metsäpeuraopas Vesilinnustus ­bok Postkort: (storlek A4) Vilda däggdjur Vilda fåglar Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Harrastuksena metsästys Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsohaukut Metsästäjä ­ vastuu, turvallisuus Lumiset pienpetojahdit Böcker: 5 48 5 5 14 10 35 5 5 30 5 7 35 5 40 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Beställ: 1 ______st 1 ______st 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 5 5 5 5 5 5 26 26 24 23 15 25 26 26 26 26 28 26 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Per post: Jägarnas Centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Per telefon: 09- 27 27 8120 Via internet: www.riista.fi Palvelut MKJ:n kauppapaikka ___________________________________________ ___________________________________________ Namn: ___________________________________________ ___________________________________________ Näradress: ___________________________________________ Postnummer: ___________________________________________ Postanstalt: ___________________________________________ Telefonnummer: ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 70 l Jägaren l 1 l 2011
• Adresser Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Utvecklingsschef:Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 02-477 9610, 0400-882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 02-4779 620, 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Vv Jaktchef Visa Eronen, tel. 050-3661 114, vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. puh. 040-704 1843. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, tf vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Finlands jaktmuseum Jägarförsäkring Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Finska Kennelklubben: JCO international intressebevakning Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 1 l 2011 l 71
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland Ameristep 3-D Poncho Polyester Ameristep Snow Tangle Camo PRODUKTNR 782513 Hogue Overmolded Stock för Mauser 98 Hornady Laddhandbok Pinfärsk 8. upplagan Engelsk 100 Adams & Bennett Piip ämne till 45-70 PRODUKTNR 614377 200 Midway Dogtown .22 50 gr Varmintkulor 500 st PRODUKTNR 274844 PRODUKTNR 480661 PRODUKTNR 783420 50 Hornady Krutvåg 1500 gr / 100 g PRODUKTNR 438260 180 120 60 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Kaanaatie 68 Raisio - Reso Tel./Puh. (02) 239 0930 Öppet-Avoinna: Vardagar -Arkisin 10-17 www.midwaysuomi.com DEBEN Long Range Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 269 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.