• Jägaren 1 l Jvf-årsmötena 2014 Rekordmycket stora rovdjur Ilkka Herola och Pekka Heikkinen: Idrottare jagar också gärna
• Innehåll l 1 l 2014 Älgolyckor kan förebyggas s. 52 Drivande hundar utsatta för vargangrepp s. 12 3 Ledaren 4 Förändring i rovdjurspolitiken 8 Fler rovdjur än på hundra år 10 Ordförandens spalt 12 Därför dödar vargen hundar 15 Vetenskaplig viltforskning 16 Forststyrelsens idrottsteam 18 Vid polcirkeln 22 Niko-Heikki jobbar på fjället 26 Vitsvansviltet 80 år i Finland, del 1 29 Tidningen Jägaren för 50 år sedan 30 Förvaltningen av taigasädgåsen får internationella ramar 33 Märkliga händelser 34 Jägarexamen förnyas 35 Förberedelser inför jägarexamen 2 l Jägaren 1 l 2014 Danska tankar om Finland som jaktland s. 18 Kläder av naturpäls s. 42 36 Flexibel utbildningsväg för jägare 37 Jägarens studieväg 37 Nyhetsmagasinet 40 Räven 41 Tipshörnan 42 Naturpälsen till heders igen 44 Åland 46 Från skog till bord 48 Vi värderar viltet allt högre 50 Provtagning på stora rovdjur 52 Nya metoder förebygger älgolyckor i trafiken 52 Jaktvårdsföreningar går samman 56 Kallelse till jv-föreningens årsmöte 60 Juniorsidan 61 Affärer 63 Adresser
• Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Jägarna är olika till sin läggning Det finns omkring 380 000 jägare i vårt land. Om det i jägarregistret antecknade antalet personer används som källa har sålunda närmare fyrahundratusen finländare rätt att få ett jaktkort i sin hand genom att erlägga den årliga jaktvårdsavgiften. Rätten erhålls efter att jägarexamen avlagts och den upprätthålls under förutsättning att avgiften erläggs minst vart femte år. Årligen låter dock omkring 70 000 jägare bli att betala jaktvårdsavgiften. Omkring 310 000 jägare betalar den, men av dessa beger sig cirka hundratusen ändå inte ut på jaktstigen. Sålunda finns det drygt 210 000 aktiva jägare i vårt land. Med aktiv avses att jägaren beger sig på jakt minst en gång per år. Gruppen storkonsumentjägare har uppskattats till cirka 50 000 personer. I egenskap av aktiva och kunniga jägare fäller dessa personer lejonparten av den årliga totala viltfångsten i landet. Ungefär lika stor är den grupp som deltar i jaktens administration. Dessa jägare sköter ledande uppgifter och olika funktioner i vårt lands 4 700 jaktföreningar och jaktsällskap eller 300 jaktvårdsföreningar. Mellan dessa ytterligheter återfinns majoriteten av jägarna, omkring 160 000 aktiva jaktutövare. Aktiviteten varierar mellan en jaktdag och några tiotal jaktdagar. Dessa jägare deltar som vanliga medlemmar i en jaktförenings verksamhet, jagar på statens marker eller som inbjudna gäster. Jaktintresset är inte hela livet, men dock viktigt. För Finlands viltcentral och den av viltcentralen publicerade tidningen Jägaren är samtliga grupper viktiga kundgrupper. Storkonsumentjägarna och de aktiva inom förenings- och sällskapsverksamheten danar genom sin verksamhet och sitt föredöme en helhetsbild av den finländska jaktkulturen och vilthushållningen. De är även intresserade av vilthushållningens, viltvårdens och jaktlagstiftningens specialfrågor och sprider information om dessa frågor i sin verksamhetsmiljö. De utnyttjar den kursverksamhet som ordnas av jaktvårdsföreningarna och jaktföreningsorganisationen och skaffar information från många olika kunskapskällor. Tidningen Jägarens redigeringspolicy och layout förnyades för ett år sedan. Eftersom det även sker förändringar inom jägarkåren behandlar tidningens artiklar olika teman inom vilthushållningens och jaktens områden mångsidigare än tidigare. Antalet annonser minskade, artiklarna blev kortare och nu förmedlar rubrikerna och ingresserna fler korta infosnuttar än tidigare. Tyngdpunkten för Jägarens innehåll har traditionellt vilat mera på de aktiva jägarnas sida. I dagens läge anser vi det vara viktigt att även rikta innehåll till ”passiva” jägare, dvs. till dem som har rätt att jaga, men av olika orsaker inte gör det. En del av dessa är säkert jägare som avslutat sin aktiva jägarbana och exempelvis på grund av hälsoskäl inte mera beger sig ut på jakt, men med hjälp av Jägaren vill följa med vad som händer på fältet. I den här gruppen ingår dock även många för vilka intresset efter avlagd jägarexamen ändå inte har räckt till för aktiv jakt. Anskaffandet av vapen, skytteövningar, tillgång till jaktmarker eller helt enkelt tidsbrist har lett till att jakten får vila. Under det år som nu inletts har vi för avsikt att noggrannare kartlägga trösklarna som hindrar aktiv jakt för att därefter börja producera fokuserad information och inspirerande material som sätter fart på intresset. Vilthushållningen och jakten skapar välbefinnande. Därför är det viktigt att så många som möjligt av de finländare som är intresserade av jakt bereds tillfälle att utöva det här mångsidiga intresset, som bjuder på såväl glädje som nytta. Aktivt, men var och en på sitt sätt. Jägaren 1 l 2014 l 3
• Kimmo Pöri Seppo Ronkainen Marja Martikainen Förändring utlovas i rovdjurspolitiken Vargfrågorna överst på listan Den rovdjurspolitik som Jordoch skogsbruksministeriet för har blivit skarpt kritiserad. I synnerhet för vargens och järvens del har bataljen böljat fram och tillbaka. Ministeriet önskade sig en täckande och opartisk utvärdering av rovdjurspolitiken och tillsatte en opartisk expertgrupp. Utvärderingen blev klar i december och innehåller även ett knippe utvecklingsförslag U tvärderingen blev klar vid en lämplig tid eftersom uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen inleds under vintern.Beredningen kan således ta del av utvärderingens resultat. Utkastet till förvaltningsplan för järven skickades i slutet av året ut på en utlåtanderunda. Utvärderingen av rovdjurspolitiken gjordes av Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet. Arbetet stöddes av en manstark styrgrupp 4 l Jägaren 1 l 2014 där flera ministerier och verk kunde göra sin röst hörd, liksom företrädare för jord- och skogsbruket, naturskyddare, jägare och renägare. Det färdiga förslaget försöker klargöra var smärtpunkterna i vår rovdjurspolitik ligger och vad de beror på. Utvärderingen bekräftar att många av de åtgärder som myndigheterna har vidtagit under den senaste tiden går i rätt riktning,men pekar också ut de delområden där de har misslyckats.Det har gått bättre för lodjuret och björnen, men med vargen och järven har myndigheterna helt klart misslyckats. Till de lyckade åtgärderna hör SRVA-verksamheten, rekryterandet av en forskningsassistent för vargreviret i Kjulo-Huittinen, att vargtelefonen nästan fungerar i realtid och separata inventeringar av spår i snö. Till det misslyckade hör den krångliga processen för beviljandet av licenser vid viltskador, den långsamma utbetalningen av ersättningar, den ökade tjuvjakten och jägarnas brist på förtroende för forskarnas arbete. De här faktorerna griper in i varandra och därtill kommer ett flertal yttre faktorer som innebär att allting inte fungerar som det var tänkt. - Tassen, för att ta ett exempel, är ett fint system för att följa med viltet, men systemets effektivitet och pålitlighet lider av att jägarna inte för in sina observationer.Bristen på förtroende leder till att forskarnas uppskattningar av stammarna, som är gjorda med vetenskapliga metoder, inte blir accepterade utan avvisas. I stället grälas det om vem som sitter på ”den korrekta informationen”, uppger Mari PohjaMykrä som är projektchef för utvärderingen. Massmedierna lever på konflikter och slänger in fler trasor i byket. Vargkonflikterna tillspetsas och hålls igång i spalterna eftersom de väcker starka känslor och debatt bland allmänheten. - De sex senaste åren har varit dramatiska för vargen eftersom stammen har kollapsat. I utvärderingen har vi försökt förklara orsakerna till kollapsen. Målsättningen har varit att beskriva vart vi är på väg om vi fortsätter på den inslagna vägen,och vilka förändringar som det är skäl att införa, förklarar Pohja-Mykrä. Sätta ortsbornas åsikter främst Mari Pohja-Mykrä anser att EU:s naturdirek- Den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten är emellertid beroende av varandra och vi måste därför ta hänsyn till alla tre.
• Hannu Huttu tiv styr den finska rovdjurspolitiken så, att den prioriterar den ekologiska målsättningen, det vill säga skyddet av djurstammarna, och gör förvaltningen toppstyrd. Men den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten är beroende av varandra och vi måste därför ta hänsyn till alla tre. Tjuvjakten är ett tecken på att folk ifrågasätter målsättningen för vargstammens utbredning och föryngring i enlighet med EU:s naturdirektiv. Om vargarna upplevs som ett problem på en ort så accepterar inte ortsborna dem. Utvärderingen presenterar inga siffror på hur många stora rovdjur det ryms i vårt land. I stället för att ställa de gamla frågorna försöker den tänka i nya banor. - Antalet beror på hur många vargar eller andra stora rovdjur som folk tolererar och accepterar på sin hemort.Förvaltningen av vargstam- - Utmaningen för rovdjurspolitiken har varit att jämka samman de stränga bestämmelserna i EU:s naturdirektiv med folks vardag. Björnen, lodjuret och vargen utanför renskötselområdet är arter som åtnjuter ett strikt skydd i naturdirektivet, förklarar kanslichef Jaana Husu-Kallio. - Beträffande förvaltningen av vargstammen finns det ett stort behov av aktiva åtgärder och omedelbara korrigeringar, uppger Mari Pohja-Mykrä som är projektchef för utvärderingen. Målsättningen har varit att beskriva vart vi är på väg om vi fortsätter på den inslagna vägen, och vilka förändringar som det är skäl att införa. men befinner sig i en brytpunkt.Målsättningen måste ändras så, att vi först når en social hållbarhet, fortsätter Pohja-Mykrä. Vargarna från problem till tillgång Utvärderingen ger också förslag på hur rovdjursfrågorna framledes borde skötas i Finland. Det behövs bland annat förvaltningsplaner på regional och revirnivå, som gör det möjligt att handla. En verksamhetsmodell som fungerar underifrån skulle skapa en vi-känsla för rovdjuren; de skulle bli tillgångar i stället för problem. Regionalt skulle det bli möjligt att grunna på vad som ska göras åt ”våra vargar”. - Folk ska känna att vargarna är deras vargar, alltså en fråga där ortsborna faktiskt har någonting att säga till om.Om folk saknar möjligheter att kontrollera sin egen vardag så tar de till olagliga metoder i stället. Det här leder till tjuvjakt på varg.Det är inte bestraffningar som hjälper utan förtroende, påpekar Pohja-Mykrä. - Enligt utvärderingen ska ortsborna göras delaktiga i förvaltningen av stammen och vi ska ta vara på deras kunnande och expertis. Först när vi har vunnit deras förtroende kan vi verkställa en planmässig förvaltning av stammen, fortsätter Pohja-Mykrä. Delaktigheten skulle medföra rättigheter för de lokala aktörerna, men också ett stort ansvar. - När samhället ger verktyg att agera med kan vi skapa en ställning som värdefullt vilt för de stora rovdjuren. På fem år kommer vargstammen att stabilisera sig på en nivå där den är socialt acceptabel, tror Pohja-Mykrä. Utvärderingen gagnar också EU-arbetet Enligt avdelningschef Juha Ojala på Naturresursavdelningen vid Jord- och skogsbruksmi- nisteriet är utvecklingsförslagen synnerligen radikala och nationellt motiverade. Enligt honom har man ändå inte i tillräckligt hög grad insett hur hårt beslutanderätten i vårt land är bunden till de författningar som antas på EUnivå. Ojala är ändå övertygad om att utvärderingen skapar en bra grund för en fortsatt utveckling av rovdjurspolitiken, inte bara i Finland utan också i EU. Även kanslichef Jaana Husu-Kallio på ministeriet är försiktigt hoppfull. Hon uppger att även om man i förslagen inte har beaktat den rättsliga regleringen eller statens svaga ekonomiska situation så utgör de en skiss till en tänkbar bild för framtiden. - Bland annat förvaltningen av stammar på revirnivå och den beståndsvårdande jakten utgör goda ingångar till arbetet med att uppdatera förvaltningsplanen för vargstammen. I utkastet till förvaltningsplan för järven är mycket riktigt flera av åtgärderna som föreslås i utvärderingen inkluderade. Värt att notera i utvärderingen är,enligt Husu-Kallio, att den betonar i synnerhet den sociala hållbarheten men även den ekonomiska i paritet med den ekologiska hållbarheten. För ministeriet ligger svårigheten i att balanserat främja alla tre faktorer. - Utvärderingen visar vilken komplicerad utmaning det handlar om för rovdjurspolitiken och hur åtgärder som är riktiga men fel dimensionerade eller fel kommunicerade spär på konflikten.Av utvärderingen framgår också hur problemen med vargen färgar av sig på de övriga arterna. I rovdjurspolitiken – och i synnerhet för vargens del – måste vi få till stånd en förändring. Enligt kanslichefen utgör utvärderingen ett första steg och en inledning till arbetet. Jägaren 1 l 2014 l 5
• tIlAA Nyt rAHtIvApAAstI! tEstivOittAJALtA Huippu-uutuus! Blind Max HD Snow Sundridge Igloo Uusi Blind Max hD Snow -lumicamo on talvimetsästäjälle suunniteltu kevyt, täysin vedenpitävä, tuulenpitävä ja hengittävä metsästyspuku. hi-DrYtM -käsittelyn ansiosta pintakangas kuivuu nopeasti. Uutuus kaudelle 2014! Maineikas englantilainen huippumerkki Sundridge! Monipuolinen 2-osainen lämpöpuku talvikalastukseen ja -metsästykseen. Lämpimät, pehmeät ja kestävät materiaalit, 100% vedenpitävä, hengittävä ja tuulenpitävä PU-kalvo. lumicamopuku lämpöpuku tM Blind Max hD SnowtM -lumicamo soveltuu lämpimällä aluspukeutumisella loppusyksyn jahdeista aina kylmiin talvipakkasiin asti. Monipuoliset ominaisuudet: mm. lumilukot lahkeissa. Rain-Stop® -kalvo – erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Huippuuutuus! 199€ vain Huippuominaisuudet: takissa mm. neopreeniresorit, fleecevuoratut lämmittelytaskut, isot säilytystaskut. Korkea haalarihousu, säädettävät ja joustavat henkselit, fleecevuoratut lämmittelytaskut jne. Katso koko Sundridge kellunta-asu ja lämpöpuku mallisto verkkokaupasta. * € / kk tai alk. 12 tARJOus NOpEiLLE! 199€ vain * € / kk tai alk. 12 8€ vastaavat 64 kAupAN päälle NopeIlle! alaska Blind Max hD Snow -lumicamolakki. arvo 19,90 € Alaska Lite etu 449 € o€ kAupAN päälle NopeIlle! Lämpimät Master talvirukkaset. arvo 19,90 € läMMIN NeopreeNI tAlvIsAApAs kovAAN käyttööN! neopreeni lämpösaapas Huippu-uutuus! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä talven ääriolosuhteissa. Erikoislämmin neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne pitävät jalat kuivana ja lämmittävät aina -30° C pakkasiin asti. Lämmin vuorikangas sekä erikoispaksu pohjallinen pitävät jalat lämpiminä myös pitkään seistessä. Soveltuvat kaikkeen aktiiviseen talviulkoiluun. 100 % vedenpitävyys varren yläosaan asti! Koot: 39-47 MAX. -30°C Lämmin 8 mm neopreeni – pakkasenkesto -30° c 100% vedeNpItävyys tAkuu* 100% tyytyväIvyys tAkuu o€ 8 mm neopreeni lämmittää ja siirtää kosteuden pois iholta. 100 % vedenpitävä varren yläosaan asti! Lämmin neopreenivuori – optimaalinen käyttölämpötila-alue -30° – +10° c Materiaali: varren yläosa joustavaa neopreenia, alaosa kengän rakennetta tukevaa luonnonkumiseosta Korkea varsi (38 cm koossa 42). Joustavan varren ansiosta saapas on helppo pukea ja riisua. edistyksellinen footShape™ -leikkaus – huippuhyvä istuvuus. extra-pehmuste akillesjänteelle ja muotoiltu kantakuppi tekninen 3-kerrospohjarakenne takaa optimaalisen kiertojäykkyyden ja vaimennuksen myös pitkillä kävelymatkoilla pitävä urakuviointi, rullaava ja kylmyyttä eristävä extraGrip™ -ulkopohja. Luonnollisempi tuntuma ja joustavuus Kärjessä, kannassa ja sivuilla vahvikekumiseos suojaa ja vahvistaa jalkineen rakennetta vain Huippuuutuus! 99€ 9€ vastaavat 14 etu 50 € *Vedenpitävyystakuu 365 vrk tILauKSet www.retkitukku.fi tai puheLIMItSe p. 040 828 1000 ark klo 9-17 ostA Nyt – MAksA HelMIkuussA! korko 0%
• toIMItus 0€! JÄtti- (Tarjous voimassa 28.2.2014 asti) suoMeN suosItuIN testIMeNestyjä! s! MENEstY 99€ fIShfInDer pilkkitutka (tM 19/2013) LYÖMÄtÖN HiNtA! suomen pM pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. vain 199 € * € / kk tai alk. 12 uutuusE KAuDELL 2014! fIShfInDer prO pilkkitutka 0€ Kaikki yli 50 € tilaukset ScOut GuarD SG-550M-8M 179€ kuvAt tI edullIses N A A suor ääN! käNNykk riista- ja valvontakamera * €/kk tai alk. 10 Tarkka 8 megapikselin kamera sekä 30 kpl tehokkaita infrapunaledejä takaavat erinomaisen kuvanlaadun. Ulkoisen tehoantennin ansiosta varma toimivuus heikossakin kentässä. LCD-värinäyttö ja kaukosäädin. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Myös laadukas videokuva. Soveltuu hyvin myös valvontakameraksi! suomen pM pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Huippu-uutuus! Pro-mallissa lisäksi 2-keilaa, suomenkielinen käyttövalikko sekä tarkka värinäyttö! Laske kelluva anturi pilkkireikään ja näet heti onko reiällä kalaa vai ei. ammattipyytäjän paras apuväline! RajaToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk kAMerAN AseNNuspAlvelu vAIN 29,00€ Ventureheat epIc therMaceLL ladattavat lämpöhanskat ladattavat lämpöpohjalliset 5200 mah tARJOus ! NOpEiLLE 149€ vain * €/kk tai alk. 10 tEstivOittAJALÄMpÖsAApAs! tARJOus ! NOpEiLLE 159€ vain 99 € Kehitetty äärimmäisiin olosuhteisiin. Kestävää Timber Wolf -nahkaa. Patentoitu 8-kerros rakenne. Hyvin istuva ja kevyt kenkä vaativaan talvikäyttöön! Koot: 39-48,5 vain 239 € MAX. -70°C 30 päIvää vain 39,90 € 12000 mah pOwer BanK ladattavat maastoakut vain 59,90 € Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mah) tai 6-7 kertaa (12000 mah). BaffIn cOntrOL MaX talvikengät Power Boots original on aito ja alkuperäinen testivoittaja. Lämmin ja joustava jopa -30 C. Paksu turkisvuori ja pitävä pohja. 100 % vedenpitävyys. Koot: 40-48 vain * €/kk tai alk. 10 A LisÄviRtA EN puHELiME sA! MAAstOs IlMAINeN vAIHtojA pAlAutusoIkeus JÄttis! MENEstY Ä 50 KpL ER ti! –tiLAA HE 950 lm VaLOtehO - 289 m KantaMa SKILhunt S2 DefIer asevalaisinpaketti vain 149€ Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä takaavat uskomattoman valotehon. asennusvalmis paketti. RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Ilpo Kojola, Katja Holmala och Samuli Heikkinen, VFFI Fler rovdjur än på Lagstiftningen som stöder skyddet av de stora rovdjuren har resulterat i att björnarna, vargarna, järvarna och lodjuren har blivit många gånger fler. VFFI har med inventeringar följt med våra rovdjursstammar ända sedan 70-talet. R äknat i antalet individer minskade de stora rovdjuren kraftigt i slutet av 1800-talet.Bakom tillbakagången låg den allmänt accepterade målsättningen att utrota rovdjuren för att minska på skadorna på husdjur, och de åtgärder som krävdes för att nå målet. I slutet av 1900-talet började lagstiftningen stöda skyddandet av stammarna. Jämfört med läget på 70-talet har antalet individer av alla fyra arterna blivit många gånger fler sedan dess. Det var på 70-talet som VFFI började använda rovdjurskontaktpersoner och deras observationer för att uppskatta storleken på stammarna. Björnstammens tyngdpunkt har förskjutits För björnstammens del inföll vågdalen på 60-talet, då stammen beräknades vara nere i 150 individer som lägst. I början av 70-talet infördes frivilliga fredningar i östra Finland,vilket hjälpte upp stammens återhämtning. Sedan dess har björnstammen vuxit kraftigast utanför ren- skötselområdet. Där har det inte funnits lika kraftiga incitament till en reglering på grund av skador som i nordligaste Finland. I vårt land övervintrar 1000-1200 björnar medan 1500-1600 björnar tillbringar sommaren här. Den väldiga skillnaden mellan sommar och vinter beror på att majoriteten av de östfinska björnhanarna övervintrar på den ryska sidan. Under de senaste åren har björnstammens utveckling präglats av tillväxt i Mellersta Finland och Österbotten, och en viss minskning i Kajanaland och Norra Karelen. I renskötselområdet är stammen tydligare koncentrerad till närheten av östgränsen än i det övriga landet, l Jägaren 1 l 2014 Vargstammen ökade och minskade Under en lång tid fick vargarna i landet inte kullar regelbundet, men ungefär i mitten av 90-talet började populationen växa. Vargen tilläts komma tillbaka och i början av 00-talet började De uppskattade minimistammarna1990-2012 500 1400 VARG 1200 400 BJÖRN 1000 300 800 200 600 400 100 200 0 1990 1996 2002 0 1990 2008 500 2500 LODJUR 1996 2002 2008 JÄRV 400 2000 300 1500 1000 200 500 100 0 1990 8 och har fortsättningsvis en klart större andel hanar än längre söderut. Bakom björnstammens utveckling och förändringen i utbredningen ligger Jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsplan som gavs ut år 2007, med det undantaget att stammens tillväxt har fortsatt också i renskötselområdet. 1996 2002 2008 0 1990 1996 2002 2008
• hundra år det luta mot att detta rovdjur, som förökar sig hastigt och breder ut sig effektivt till nya trakter, skulle erövra hela den delen av landet som ligger utanför renskötselområdet. Vintern 2006-2007 fanns det inom landets gränser 25 familjeflockar och det totala antalet individer uppgick till 250-300 vargar. Vid västkusten såg de första kullarna dagens ljus åren 2003 och 2004. Även om vargstammen gick såpass kraftigt tillbaka under vintern 2006-2007 att målsättningen i 2005 års förvaltningsplan (20 nya kullar per år i landet) inte har uppfyllts sedan 2008 så har vargarna förblivit mångdubbelt fler än de var på till exempel 70-talet. I februari 2013 uppskattades antalet vargar till mellan 125 och 135 individer. Vargflockarna förekommer fortsättningsvis främst i östra Finland, i ett område som bildas av Kajanaland, Övre Karelen och Norra Savolax. Även sydvästra Finland har under de senaste åren blivit ett område med regelbunden föryngring. I Egentliga Finland och södra Satakunta lever i detta nu inalles cirka 20 vargar. I renskötselområdet är vargbeståndet koncentrerat till närheten av den östra riksgränsen. Under de senaste åren har flockar med ungar påträffats i Suomussalmi, Hyrynsalmi, Kuusamo och Savukoski. Järvstammen växer På 70- och 80-talet var järven det sällsyntaste av våra stora rovdjur,men numera finns det fler järvar än vargar. Enligt den senaste uppskattningen finns det cirka 200 individer i landet. Totalfredningen som trädde i kraft 1982 gav fart åt järvstammens uppsving, liksom utsättningarna på 80- och 90-talet.Järvbeståndet som får ungar i mellersta Österbotten består till stor del av ättlingar till 90-talets utsättningar. Ungefär hälften av järvarna lever i renskötselområdet där de orsakar avsevärda skador i Övre Lappland och för några renbeteslag i det östra renskötselområdet. Järvarna i norra Lappland hör till den skandinaviska stammen medan järvarna i östra Finland hör till den ryskfinska populationen. VARG BJÖRN Det går bra för lodjuret Räknat i antalet individer är loLODJUR djursstammen i vårt land idag ungefär 25 gånger större än i slutet av 70-talet då det fanns uppskattningsvis 200 lodjur. I Kontinentaleuropa har de små och splittrade lodjurspopulationerna inte börjat tillväxa på samma sätt som i Finland eftersom det finns fler lodjur hos oss än i något annat EU-land. Till de viktigaste faktorerna bakom lodjurets lyckade återkomst hör en inledande långvarig återinvandring till Finland från de lodjurs-täta områdena i Ryssland, att avskjutningen förblev liten under en lång tid och i synnerhet i södra Finland på att tillgången på föda var god. I likhet med vargen är lodjursstammen klart koncentrerad till den del av landet som ligger utanför renskötselområdet. Gjorda lodjursobservationer visade under en lång tid att utbredningen var koncentrerad till östra och mellersta Finland,men sedan 2010 syns ingen sådan koncentration längre i observationerna. De separata inventeringar som gjorts härom JÄRV året har gett oss stora mängder information om lodjurspopulationernas utvecklingsstadier på olika håll i landet och visar att det kan förekomma avsevärda geografiska skillnader till och med inom enskilda viltcentralsregioner. Enligt de senaste beräkningarna är lodjurspopulationerna speciellt starka i bland annat regionerna Södra Tavastland, Mellersta Finland, Norra Savolax och Egentliga Finland. I de senaste årens utvecklingstrender visar sig fortsättningsvis variationer mellan lokal tillväxt och status quo. På sina håll kan vi också skönja en lätt tillbakagång. . Jägaren 1 l 2014 l 9
• Ordförandens spalt Tauno Partanen ordförande, Finlands viltcentral Evalueringen av rovdjurspolitiken klar - Förväntningarna höga? Evalueringen av rovdjurspolitiken, som ingick i regeringsprogrammet, blev klar strax före jul. Rapporten har sammanställts av Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet, som utförde evalueringen efter en av ministeriet genomförd konkurrensutsättning. Något liknande har inte gjorts tidigare i vårt land. På många håll har intresset för evalueringsrapporten varit stort, inte minst bland jägarna. De viktigaste frågorna som tas upp i rapporten innehåller i princip inte några nya eller överraskande öppningar, utan det är frågor som i varierande utsträckning har behandlats i de senaste årens debatter om rovdjursfrågor. Det som gör saken betydelsefull är att dessa frågor nu har tagits upp av ett oberoende externt forskningsinstitut. Ministeriet har konstaterat att det nu har fått just det som blivit beställt. Därför är förväntningarna höga på de kommande riktlinjerna för rovdjurspolitiken. Evalueringsrapporten om rovdjurspolitiken fungerar utmärkt som bakgrundsfakta vid den redan inledda uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen i vårt land. Som framgångar för rovdjurspolitiken under de senaste åren noterar rapporten de i olika regioner verkställda separata spårinventeringarna, SRVAverksamheten, den i realtid fungerande vargtelefontjänsten samt rekryteringen av en forskare för storviltsforskning på fältet i västra Finland. Likaså har förvaltningen och administrationen av björn- och lodjursstammarna haft skälig framgång, trots att stammarna ökat och brett ut sig till nya områden. Gemensamt för dessa båda rovdjur är att stamvårdande jakt kunnat genomföras, vilket innebär att de har fått en klar status som vilt. För vargens och järvens del kan vi däremot bara notera en lång rad misslyckanden. Den väsentligaste orsaken förefaller vara att kärnan för den bedrivna politiken varit skyddet av stammarna medan den sociala hållbarheten totalt hamnat i fötterna på skyddet. För samtliga stora rovdjurs del 10 l Jägaren 1 l 2014 kunde omkring 80 % av problemen och riskerna klassificeras som sociala risker. Vargen och järven förorsakar renhushållningen, husdjuren och jakthundarna stora skador och samtidigt har de i statsbudgeten reserverade rovdjursersättningarna hela tiden varit underdimensionerade. För järvens del har det inte ens varit möjligt att bevilja skademotiverade dispenser och också för vargens del har Södra Finlands myndigheters möjligheter att bevilja dispenser varit ytterst begränsade. I egenskap av verkställare av rovdjurspolitiken har Finlands viltcentral hamnat i rollen som spottkopp genom att beviljaren av dispenser inte kunnat förbigå skrivningarna i habitatdirektivet. Dessutom har vi för järvens och vargens del råkat i en situation där vi inte når social hållbarhet, vilket hindrar oss från att nå den målsatta ekologiska hållbarheten för arterna. Vi har hamnat i ett ekorrhjul som vi på något sätt måste ta oss ur! Det är helt klart att en toppstyrd rovdjurspolitik inte har några som helst möjligheter att lyckas om inte invånarna i en region upplever att de har någon nytta av de stora rovdjuren, utan enbart sociala och ekonomiska problem. Till den här slutsatsen har myndigheterna kommit också i andra länder, där de här stora rovdjuren förekommer. För att rovdjurspolitiken ska lyckas, förefaller det som om även den nu aktuella evalueringen kommit fram till att det avgörande är att tillåta jakt efter stora rovdjur även med stöd av stamvårdande dispenser och att även ortsbefolkningen på olika sätt ska inkluderas i förvaltningen av stammarna. Bindningen vid förvaltningen lyckas enbart genom en överföring av befogenheter och ansvar för förvaltningen av rovdjursstammarna till lokal nivå. Vi följer med stort intresse med vilka nya öppningar vi kommer att få uppleva i rovdjurspolitiken. De tidigare recepten har förfallit och är inte längre till någon nytta!
• UUDEn VERKKOKAUPAn AVAJAISET! Avajaisedut 200 nopeimmalle nyt yli 50 € ostoksesta: ILMAInEn TOIMITUS! ILMAInEn LAhJATUOTE KAUPAn PÄÄLLE! 0€ Reflex hEIJASTInPAnTA arvo 24,90 € 0€ Etujen arvo yhteensä jopa 34,90 € Valio Adax LÄMMITETTÄVÄ KOIRAnKUPPI KOIRAnKOPIn LÄMMITIn Pitää juomaveden sulana myös paukkupakkasilla! Sisäänrakennettu termostaatti pitää veden sopivan lämpöisenä. Tilavuus 2,8 l. Varmista koirasi mukavuus talvipakkasilla! Portaaton lämpötilan säätö, erikoissuojatut lämmityselementit. Mukana seinäkiinnike. 129€ Vain Tracker Exact Bird KOIRATUTKA Suosittu ja helppoköyttöinen tutka pienille koirille. Herkkä paikannus äänija valomerkkeillä. Erittäin kevyt ja pienikokoinen. Vain Bellman & Flint 1900 LUOLATUTKA Tarjous 89€ pl erä! Tarjous 20 k 149€ Vain Legendaarinen koiratutka, jonka toimintavarmuus on taattu! Maksimaalisen kuuluvuuden ansiosta sopii erityisesti ajokoirille ja hirvikoirille. Vain Tarjous 529€ norm. 549 € Laadukkaat ja suositut -KOIRAnRUOAT norm. 199 € Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoainekoostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä tai puhelimella! Tracker Classic + Intello KOIRATUTKA Luolatutkien kuningas! • Täysin digitaalinen • Tarkka etäisyyden näyttö • Uusi tehokkaampi lähetinpanta l erä! Tarjous 50 kp 199€ Vain Kotiintoimitus 0€ Lihaa 30 % Koskee parillisia tilauseriä norm. 449 € Valio Maintenance KOLME VÄRIÄ KOIRAnRUOKA PetSafe s! Avajaistarjou KOIRATARhA 3x3m peille! 50 kpl erä no Vain 549€ Alk. Kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita 19 vain 90 MYÖS En In EDULL LAVAUS! T TOIMI /15kg Toimitusmäärät: Lava 45 säkkiä, rullakko 16 säkkiä ja 2 säkin paketti. Meiltä myös edulliset lava- ja rullakkotoimitukset! TILAUKSET www.koiravaruste.fi TAI PUhELIMELLA p. 0500 176 596 ark klo 8-16 Jägaren 1 l 2014 l 11
• Mari Tikkunen Risken för vargangrepp på Av de vargflockar som angriper hundar är det få som ändå kan kallas problemflock. Mari Tikkunen, som undersökte saken i sin pro gradu-avhandling vid Uleåborgs universitet, upptäckte att flockar som specialiserat sig på hundar i vissa avseenden beter sig annorlunda än flockar som fungerar normalt. T ikkunen granskade hundskador från slutet av 90-talet till 2009 i Norra Karelen och Kajanaland. Av kommunernas landsbygdssekreterare fick Tikkunen ett material som omfattade nästan 280 vargangrepp på hundar. Hon jämförde materialet med den positionsinformation som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet under samma period hade fått från vargar med sändarhalsband. Angreppen ökade tydligt under 00-talet när vargstammen växte. Mest varg fanns det år 2006; drygt 250 stycken. Då ökade också antalet vargangrepp i landet till drygt femtio. Under hela 00-talet var vargstammen tydligt koncentrerad till Kajanaland och Norra Karelen. I den senare regionen blev under 00-talet över två hundra hundar angripna. I Kajanaland dödade eller skadade vargarna drygt sjuttio hundar. Flest skador orsakade en flock i Kuhmo som under några år i början av 00-talet angrep hundar 27 gånger. Flockens alfahane lämnade reviret innan skadorna började, vilket kan vara orsaken till det stora antalet angrepp på hundar. Problemflockarna jagar hundar Kuhmoflocken skiljde sig från övriga flockar genom att den oftare än de övriga flockarna åt upp hundarna som den dödat.I övriga revir blev hundar inte rivna och uppätna i samma omfattning. För en problemflock verkar alltså hunden snarare vara ett byte än en konkurrent. Mari Tikkunen har forskat i omständigheterna kring vargangrepp på hundar. Ilpo Kojola, VFFI Vargen och jakten med hund - kan vi lindra konflikten? Ute i världen har det har forskats väldigt litet i vargangrepp på jakthundar. Den vetenskapliga forskning som har publicerats i ämnet är koncentrerad till Sverige och Finland. D Ilpo Kojola et råder en allvarlig konflikt mellan vargen och jägarna eftersom vargar dödar jakthundar. När en varg angriper en hund beter den sig mot hunden på samma sätt som mot mindre, vilda hunddjur som kojoter och sjakaler, eller mot en annan varg som inte hör till egen klan. Vargarnas benägenhet att angripa hundar är individuell, men vår kännedom om faktorerna bakom skillnaderna är svag. Problemet är i vilket fall som helst svårt att råda bot på utan selektiv jakt efter vargar. Somliga vargar rör inte hundar. Alfahanen Uura i Sonkajärvi var en sådan. 12 l Jägaren 1 l 2014
• hundar kan förutses Kuhmoflockens angrepp skedde till största delen på samma platser som tidigare angrepp. Platsen definieras som den samma om angreppet sker inom en radie av sex kilometer från ett tidigare angrepp under samma eller föregående år. I Norra Karelen var det bara fyra procent av angreppen som inträffade på samma plats medan platsen var den samma i över fyrtio procent av fallen i Kajanaland.Rejält fler än hälften av de här attackerna inträffade i reviret som behärskades av Kuhmoflocken som hade specialiserat sig på hundar. Även i Amerika, Skandinavien och Finland har tidigare undersökningar visat att angrepp kan samla sig tidsmässigt och geografiskt i klungor. I regel skedde vargangreppen på hundar i skog,men Kuhmoflocken specialiserade sig på att snappa hundar som befann sig hemma,ute på gården. Flocken jagade främst hundar som fanns inne i reviret; i motsats till de flockar som angripit hundar några få gånger. I de här fallen skedde angreppet vanligtvis vid revirets gräns. När en flock som fungerar normalt angriper en hund verkar det oftast handla om att avlägsna en konkurrent från reviret.Enligt amerikanska forskare finns det vid revirgränsen ett slags buffertzon där det mesta av konflikterna mellan vargar utspelar sig. I exempelvis nationalparken Denali är den främsta dödsorsaken bland vargarna konflikter med vargarna i grannreviret. Finska stövaren toppar statistiken 77 procent av angreppen inträffade under perioden september till december. Antalet angrepp var störst i september för att sjunka i jämn takt till januari. Det minsta antalet angrepp inträffade i maj-juni. Under övriga tider utom på hösten var det vanligare med angrepp på hundar ute på gården. Åttio procent av angreppen som gjordes Det är i synnerhet vargar som rör sig ensamma eller i par som angriper hundar vid hus medan det är klart sällsyntare att flockar gör det. Färre vargangrepp i Skandinavien än i Finlandsa Under de senaste åren har vargar dödat färre hundar i Skandinavien än i Finland trots att det finns fler vargar i Skandinavien än hos oss.Skillnaden kan bero på att älgtätheterna är tre till fem gånger större i de skandinaviska vargreviren - när det är ont om älg kan detta ge vargen ett starkare motiv att avlägsna ”konkurrenter” från sitt revir. Vi ska också notera skillnaden i var attackerna äger rum: i vårt land har ungefär hälften av angreppen på hundar ägt rum hemma vid huset medan andelen sådana fall är klart mindre i Skandinavien. I princip kan högre älgtätheter minska på förlusterna av jakthundar, men bakom skillnaderna mellan Finland och Skandinavien kan det självfallet också ligga andra orsaker. Det kan vara skäl som vi inte kan bedöma eftersom vi saknar information. Skillnader i användningen av jakthundar är en möjlig orsak. I praktiken finns det ingen jämförbar numerisk information. En annan faktor kan vara sättet på vilket jägarna blir informerade. Nytta av positionsinformation på nätet? Merparten av de 380 skandinaviska vargarna lever i Sverige. Där har forskarna i flera års tid kunnat följa med de sändarförsedda vargarnas positioner på nätet med en noggrannhet på 10 x 10 km. I Finland fanns under jaktsäsongen i höstas en informationstjänst som bygger på samma princip med en upplösning som efter en inledande fas ställdes in på 5 x 5 km. Det är ännu för tidigt att göra en helhetsutvärdering av sändarhalsbandens betydelse för att minska på skadorna, men det är ändå värt att notera att det har införts cirka 50 % färre vargattacker mot hundar i viltskaderegistret än för ett år sedan. Även om det är bara cirka 10 % av vargarna i vårt land som har en GPS-sändare så är andelen revir av alla vargrevir som sändarna omfattar avsevärt större. Knappt om vetenskaplig information Den risk som jakthundar löper att råka i gapet på vargar utgör en inflammerad konflikt i Finland och det övriga Norden eftersom hunden spelar en viktigare roll i den nordiska jakten än den i genomsnitt gör i Nordamerika och övriga Europa. Situationen visar sig även i det faktum att den vetenskapliga forskning som har publicerats i ämnet är koncentrerad till Finland och Sverige. Hittills har jag bara påträffat några få nordamerikanska vetenskapliga publikationer i ämnet. Där har det forskats flitigt i andra aspekter av konflikten mellan varg och människa. Den första publikationen handlade om hundförlusJägaren 1 l 2014 l 13
• av en vargflock skedde i skog medan en eller två vargar främst sysslade med att snappa hundar vid hus. Vargarna slog sina lovar kring hus i synnerhet i januari och februari då det är svårare att finna föda och jaga utan flock. Det var främst finska spetsar som snappades vid hus.Under forskningsperioden gjordes femtio sådana angrepp.I trettio av fallen kunde platsen för angreppet beskrivas som hemma på gården eller i skog. Över åttio procent av hundarna blev angripna hemma vid huset. Av alla raser var det överlägset flest finska stövare som blev angripna av vargar. Detta hände 56 gånger och i 37 av fallen var platsen för angreppet känd. Bara fem procent av angreppen inträffade hemma, ute på gården. 38 norska gråhundar och 20 jämthundar blev bortsnappade. Bägge befann sig oftast ute i skogen när angreppet skedde.I tretton fall blev en karelsk björnhund utsatt för angrepp och i åtta fall en beagle. De karelska björnhundarna blev oftast bortsnappade hemma vid huset medan beaglarna i regel befann sig på jakt. Av övriga raser blev mellan en och fem hundar angripna. Antalet vargslagna hundar av de olika raserna beror sannolikt på hur vanliga de är som jakthundar. I slutet av 00-talet hörde till exempel finsk stövare,norsk gråhund och jämthund under flera år till de mest registrerade raserna. Att stövaren ligger i toppen på skadestatistiken kan också bero på att den jagar så högljutt. En undersökning som gjordes i Sverige visade att vargar i skog oftast satte kurs bort från hundens skall, men detta håller inte nödvändigtvis streck i Finland. En finsk spets som står och skäller ute på gården kan locka till sig varg. Rasen är populär som gårdshund i synnerhet på landsbygden. Angrepp summan av många faktorer ter vid bebyggelse i Minnesota. Vargarna angrep främst högljudda raser. Resultatet stämmer väl överens med gjorda observationer i vårt land där offret vid vargattacker vid hus oftast är en finsk spets. En annan, alldeles färsk publikation jämför läget i Wisconsin och Michigan. I Wisconsin dödar vargarna ungefär fem gånger fler hundar i förhållande till vargstammens storlek än i Michigan. Forskarna drar i sin analys slutsatsen att detta beror på skillnaderna i jakten efter svartbjörn. Jägarna lägger ut beten för svartbjörnarna och i Wisconsin börjar de träna sina hundar i terrängen kring betena långt innan björnjakten börjar. Även vargarna är intresserade av betena och angriper hundar som befinner sig nära dem. För ett par månader sedan fick jag till min förvåning en liten klocka med klar metallisk klang. Tusentals svenska hundar lär redan ha en sådan hängande i halsbandet för att skrämma vargarna, men jag vet faktiskt inte hur jag ska 14 l Jägaren 1 l 2014 Angreppen på hundar är av allt att döma summan av många faktorer. Enligt den svenska undersökningen kan till exempel en ung alfa få sin flock att jaga hundar eftersom den är sämre på att jaga större byten än en erfarnare alfa. Om alfahanen försvinner från reviret kan det också få den återstående flocken att angripa hundar. Enligt undersökningen övergår alfahonan i sådana fall oftast till att jaga mindre byten. Unga vargar utan jakterfarenhet uppvisar samma beteende om de måste klara sig på egen hand. En normal, fungerande vargflock kan leva hela sitt liv utan att skada en enda hund. Också i vårt land har det funnits sådana flockar. Den andra ytterligheten är en flock som har specialiserat sig på att jaga hundar. Det är dock svårt att avgöra när en flock ska definieras som ett problem som det är befogat att eliminera. Enligt Tikkunens avhandling räcker det inte med några hundangrepp som skäl. Skador/hundras i Norra Karelen åren 1996-2009 och i Kajanaland åren 1998-2009 60 50 40 30 20 10 Fin sk s töv are (56 Fin sk s ) pet No s (5 rsk 0) grå hun d (3 8) Bla ndr as ( 35 Jäm ) Kar thu els nd kb (20 jörn ) hun d (1 3) Bea Ös gle tsib (8) iris k la ika (5) Dre ver (4) Sch äfe r (3 Lap ) phu Est nd nis (3) k st öva re ( Dv 2) ärg terr Sko ier tsk (2) val lhu nd Sib (2) iris She k la tlan ika ds (1) hee pdo Tys g ( k ja 1) ktte rrie r (1 ) Go Tax lde (1) n re trie ver Dv ärg (1) Am pin erik sch er ( ans 1) k rä vhu nd (1) Box er ( 1) 0 Rasernas andel av skadorna Finska stövare och finska spetsar var mest drabbade av vargattacker. Spetsarna var särskilt utsatta hemma på gården medan stövarna var det på jakt. ställa mig till detta. Klockan är välgjord och klingar vackert, men det återstår att se hur länge plinget har effekt eftersom vargen lär sig fort. De svenska uppgifterna kommer från Viltskadecenter. Sverige 1995 Vargdödade hundar (antal) Vargdödade hundar (antal) Finland 2000 2005 2010 2015 1995 2000 2005 2010 2015
• Vetenskaplig viltkunskap Vesa Ruusila Forskningschef VFFI Viltforskningen omstruktureras För några veckor sedan inledde Vilt-och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) sitt sista verksamhetsår. VFFI har fört viltforskningstraditionen vidare i vårt land efter Suomen RiistanhoitoSäätiö (Finlands Viltvårdsstiftelse) och Statens viltforskningsinstitut. I början av år 2015 sammanslås VFFI med MTT (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi) och med Skogsforskningsinstitutet Metla och bildar Naturresurscentralen. Omstruktureringen är en del av en omfattande totalreform av de statliga forskningsinstituten. Statsrådets principbeslut i höstas bekräftade beslutet som redan tidigare fattats av jord-och skogsbruksministeriet om att dessa institutioner ska sammanslås. MTT och Metla är båda ungefär dubbelt så stora organisationer som VFFI. Trots att farhågorna om viltforskningens framtid i denna omfattande helhet delvis är berättigade skapar Naturresurscentralen helt nya möjligheter för forskningen. Viltet är en naturlig del av jordbruket, skogsbruket och livsmedelsekonomin. Som en del av bioekonomins globala tillväxt erbjuder Naturresurscentralen attraktiva framtidsutsikter för bredare forskningsområden tillsammans med den offentliga förvaltningen, näringslivet och medborgarnas välfärd. Sammanslagningen kommer att medföra en betydande förändring i forskningsfinansieringsstrukturerna. Mer än 19 miljoner euro av Naturresurscentralens budgetmedel överförs via statsrådet och Finlands Akademi, så att anslagen kan sökas i öppen konkurrens mellan åren 2014 och 2017. Budskapet i statsrådets principbeslut är tydligt. Budgetmedlen för forskningen ska fördelas på ett nytt sätt och för nya aktörer, genom att rikta det vidsträckt till betydande utmaningar i samhället. Effekterna av den finansiella strukturförändringen på viltforskningen beror i hög grad på hur teman med anknytning till viltet utsätts för konkurrens genom de nya finansieringsinstrumenten. En fråga som framöver behöver begrundas noggrant även på Naturresurscentralen är den, vilken forskning och expertis som tjänar viltförvaltningen som i fortsättningen kan finansieras med skattemedel. Nedskärningen kommer att återspeglas i hela verksamheten även om finansieringen som blir konkurrensutsatt riktas på forskningsanslagen. Samma budgetmedel används till exempel till utvecklingen av övervakningsmetoder och system för informationshantering, professionellt arbete och kommunikation. Den statliga viltforskningen upphör inte och reformen kan innebära nya finansieringsmöjligheter för forskningen vid universiteten. Myndighetsuppdrag som övervakning och avskjutningsstatistik kommer att skötas även i fortsättningen. Viltforskningen gynnas av att resultaten används aktivt vid regleringen och skötseln av viltstammarna, som är en statsägd naturresurs. I bästa fall konkretiseras detta när inventeringsresultat som är bara ett par veckor gamla används för att reglera jakttiden för skogshönsfåglar. Viltets sociala betydelse och synlighet har vuxit, i synnerhet i takt med att de stora rovdjuren ökat. Faktakunskaper har alltför ofta blivit en bristvara i djungeln av olika åsikter och perspektiv. Kombineringen av metoder som ofta används av det internationella forskarsamhället, såsom GPS-märkning och DNA-analys, med en socioekonomisk approach i debatten om de stora rovdjuren är ett exempel på kunskapsproduktion som vi kommer att behöva i framtiden. Förstärkningen av tvärvetenskaplig, högkvalitativ och samhällsrelevant forskning är det förstnämnda målet i forskningsinstitutionernas totalreform. Jägaren 1 l 2014 l 15
• Klaus Ekman, Foto: Riikka Hurskainen Forststyrelsens idrottsteam Ilkka och Pekka: Jakten är en resurs för idrottare Ilkka Herola, 18 år, som tävlar i kombinerat och Pekka Heinonen, 20 år, som tävlar i skeet hör bägge till Forststyrelsens idrottsteam. De två har också en annan sak gemensamt; båda är ivriga jägare. - Jakten är bästa tänkbara psykiska träning för tävlingsidrottare, konstaterar båda två med en mun. Och träning blev det, med kurs på Hossa, Forststyrelsens friluftsområde i Suomussalmi. 16 l Jägaren 1 l 2014 M edlemmarna i teamet samlades i Hossa i slutet av oktober när den första snön fallit. De delades upp i två grupper. Ilkka slog följe med en stående hönshund och Pekka beslöt att hänga med en spets. - Att jaga med spets har alltid hört till mina favoriter, även om jag gillar all slags jakt med hund, säger Pekka. I vår släkt jagar i stort sett allihop och på det viset har jag fått hänga med ända sedan jag var liten. Pekka Heinonen tävlar i skeet och i prisskåpet finns flera FM-medaljer,bland dem guldme-
• daljer från 2010 och 2012. Han har tävlat för Finland också vid EM-tävlingar. Pekka tävlar för föreningen SUA, Suomussalmen urheiluampujat. - I fjol vintras skaffade jag ett nytt gevär, en Armi Salvinelli L1, och på idrottsskolan fanns det gott om tid att skjuta in sig med den. Den sitter fint och har åtminstone hittills fungerat pålitligt. Jag siktar på placeringar internationellt och en plats i landslaget för herrar. Träff och föll Ofta går det ju så, att framgångarna infinner sig, men de kommer i ”reservgrenen”. Spetsen får till ett skall och håller fågeln fint. Pekka smyger sig fram och får fågeln i kikarsiktets hårkors. Skottet går och tjäderhönan trillar av grenen. Sedan känns det gott att bege sig till brasan och koka kaffe. - Att fälla ett vilt är förstås alltid pricken över i på en jaktdag, men mitt finaste jaktminne är förstås ändå min första fällning och det var till på köpet en sädgås.Sånt glömmer man aldrig, suckar Pekka. - Jakten går ju enormt bra ihop med min egen gren. Jakten och strövandet i skogen är bra träning för grundkonditionen och utvecklar koordinationen i kroppen. Och å andra sidan liknar skeetskyttet jakten vilket ger bättre skott på jakt, när vapenhanteringen och kontrollen sitter i ryggmärgen. Sotji nästa Den yngre i Forststyrelsens idrottsteam, alltså Ilkka Herola, tävlar i kombinerat. Vi har fått se honom göra väl ifrån sig i hoppbacken under vinterns världscuptävlingar i kombinerat. I skrivande stund är han bara en hårsmån från att platsa i de tios gäng. Ilkka som tävlar för föreningen Puijon hiihtoseura kommer från Siilinjärvi, men tränar för det mesta i Kuopio. Mitt främsta mål för den här säsongen är de olympiska spelen i Sotji, förklarar Ilkka. - Jag går tredje året i det klassiska gymnasiet i Kuopio, men just nu tar idrotten nästan all min tid. Jag blev biten som sjuåring när jag för första gången fick träna backhoppning på riktigt i Siilinjärvi. Mitt främsta mål för den här säsongen är de olympiska spelen i Sotji, förklarar Ilkka. - Min morfar Esko Hakala uppmuntrade mig så jag skrev jägarexamen som elvaåring. Men nuförtiden tar grenträningen så mycket tid att jag inte hinner jaga mer än ungefär tio dagar på hösten. Jag skulle jaga mera om bara tiden räckte till. Ilkka (till v) och Pekka ”laddar batterierna” i Hossa. Tjäderhönan var ett välkommet bonus. Jag siktar på placeringar internationellt och en plats i landslaget för herrar, säger Pekka. - Mitt bästa jaktminne är förstås mitt första skott mot ett vilt. Det var en hare som jag fick på kornet.Då var jag själv knappt större än hagelbössan, och leendet lika brett. Kontaktytan mellan Ilkka Herolas gren och jakten är inte lika stor som för Pekka Heinonens gren skeetskytte, men Ilkka är trots det övertygad om att jakten har en klart positiv effekt på hans gren. - För en uthållighetsidrottare är jakten en utmärkt övning för återhämtningen.Tävlingsnerverna vilar och promenerandet gör gott. Därför jagar jag helst hönsfåglar och strövar på egen hand eller på linje med kamrater. Att sitta på pass är också en bra avkoppling för tävlingsnerverna. - Jakten är bra aerobisk motion och effekterna är helt klart positiva. Det blir ofta långa sträckor till fots och en sex timmars promenad i skogen tar inte på krafterna det minsta, men om man går ett pass stavgång och jämt kollar pulsen så börjar det surra i skallen på en innan man ens hunnit halvväg, skämtar Ilkka. Innehavstillstånden innan lagändringen Bägge idrottslöftena hann få vapendetaljen i ordning innan den senaste lagändringen. Det gick utan problem att ordna med innehavstillstånden för gevären. - Jag har två gevär i mitt eget namn, en hagelbössa och en studsare. Tidigare hade jag en hagelbössa till, men numera har jag bara en. Jag ordnade anskaffningstillstånden åren 2008 och 2012 och det gick utan problem på ett par veckor, upplyser Pekka. - Jag äger inga gevär själv utan har parallelltillstånd till pappas hagelgevär och morfars fågelstudsare.Vi ordnade tillstånden för tre år sedan och då gick det fortfarande enkelt. Jag har funderat på att köpa ett eget gevär, men nu ser det ut att ha blivit mycket krångligare att få licens, inflikar Ilkka. Psykisk kraft Bägge pojkarna i idrottsteamet är överens om att jakten har en väldigt positiv inverkan på både det fysiska och psykiska välbefinnandet. - Jakten har helt klart en positiv inverkan. Jag känner det särskilt tydligt efter tävlingssäsongen när jag får varva ner och koppla av i naturen, intygar Pekka. - Absolut! håller Ilkka med. - Det är viktigt att få vara i fred med sina egna tankar och när man sitter där på en stubbe koncentrerar sig tankarna på det som är viktigast, det vill säga nästa drag för att knipa viltet. Och förstås på att inte gå vilse, småler Ilkka med glimten i ögat. Vi på tidningen Jägarens redaktion önskar lycka till och friska tag i tävlingarna! Forststyrelsens idrottsteam Framtidens toppar lanserades våren 2013. Till teamet hör elva unga framgångsrika idrottare i åtta olika grenar. Teamets gudmor är skidskytten Kaisa Mäkäräinen. Läs mera om teamet på facebook/Tulevaisuuden Huiput. Jägaren 1 l 2014 l 17
• Text och bild: Max Steinar Vid polcirkeln Intresset för att arrangera jaktturism växer, men hur ska vi locka utländska jägare hit? En dansk redaktör som har jagat på olika håll i världen berättar vad en jaktturist sätter värde på. D e tjocka kalsongerna kliar mot huden och mössan täcker hela huvudet där vi står bland de lövlösa trädstammarna. Jägarna väntar i små klungor och stampar med fötterna i ett fåfängt hopp om värme i sina stelfrusna tår. ”Det är bra att ni danskar kom nu när det fortfarande är höst här”, utbrister Jukka Pitkänen och ser sig omkring på de huttrande jägarna. Några av dem får ett 18 l Jägaren 1 l 2014 Finland är ett intressant jaktland; vida skogar och ”exotiskt” vilt. Till den kategorin räknar utlänningar också älgen. överraskat uttryck i sitt frusna ansikte. ”På vintern kan temperaturen sjunka till 50 minusgrader.” Nåväl! Här hjälper inte annat än att gilla läget. Men visst känns det litet jobbigt att glädja sig åt femton minusgrader eftersom vi landade i den bitande finska kölden (så kändes det) från en rekordvarm oktober i Danmark. Men som vi alla vet är allting relativt. Kylan som vi upplever den här kristallklara oktoberdagen är dock mindre än en tredjedel av vad kölden i värsta fall kan vara här i trakten. Vi befinner oss alldeles nära den ryska gränsen,bara cirka trettio kilometer söder om polcirkeln,närmare bestämt i Kuusamo. Jukka berättar att det vimlar av varg i trakten. Samerna har påträffat ungefär 160 rovdjursslagna renkadaver, främst efter varg. Att vargarna blir
• fler märks också på älgarnas beteende. De störtar iväg på flykt för minsta lilla störning. Älgjakt i ståtligt landskap Till mitt par utses Petri och Karik, en verkligt fin östsibirisk laika. Karik är stor och stark – till färgen som ett lejon och snabb som en racerbil. Vårt jaktområde är den 270 km2 stora Oulanka nationalpark som i öster gränsar till Ryssland och den ryska nationalparken Paanajärvi som är fyra gånger större än Oulanka. Bortom Paanajärvi öppnar sig ändlösa ödemarker och skogar. Från de här ändlösa ödemarkerna vandrar älgar, vargar och björnar in i Finland. Av den här orsaken är Finland – ur en dansk och mellaneuropeisk synvinkel sett – ett intressant land att jaga i; vidsträckta skogar och ”exotiskt” vilt som älg, varg och björn. Vi jagar tillsammans med en grupp som består av tretton finländare som har arrenderat ett område på cirka 5000 hektar i sydvästra hörnet av Oulanka. Här växer uråldriga, 500-600 år gamla träd i ett fjäl- Också kyla kan vara ett försäljningsargument för älgjakt. Från de ändlösa ödemarkerna vandrar älgar, vargar och björnar in i vårt land. landskap präglat av djupa raviner, brusande forsar och höga vattenfall. Vilken enorm skillnad mot det flacka Danmark! Jag har otåligt väntat på att få se det här landskapet. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag landskapet där jag jagar. Det är inte så viktigt om jag fäller något vilt. Och Kuusamo infriar sannerligen mina förhoppningar! Petri och jag har inte hunnit långt in i skogen innan vi hör Karik skälla. Petri får genast ett koncentrerat uttryck i ansiktet. Han ringer Olli, som upplyser om att han sett färska spår efter två älgar åt vårt håll. Spänningen stiger. Det tog oss en halvtimme att nå fram till Karik och vi ser hunden studsa omkring skällande. Jag uppfattar rörelse bland snöiga trädgrenar och hinner se ett älghuvud – som strax försvinner igen. Jag viskar till Petri att jag sett en älg. Han viskar tillbaka: ”Skjut så fort du får en bra chans!” Där! Nu ser jag både huvudet och nacken. ”Skjut, skjut!” väser Petri. Plötsligt visar sig kalven nästan i helfigur. Jag höjer geväret, lägger hårkorset på hjärtat och skjuter. Djuret faller där det står. Jag drar efter andan av lättnad. Jakten fick ett lyckat slut. Petri kramar min hand och utbrister: ”Det här är riktig jakt! Att sitta på pass och vänta är bara skytte!” Under de följande timmarna droppar de andra in hos oss. Vi tänder en brasa och Olli gräver någonstans ifrån fram en flaska konjak, öppnar den och häller en skvätt på en trädrot. Han svarar innan jag hunnit fråga: ”Här i skogen bor småfolk,30-40 cm höga,vättar. De är väldigt viktiga för jaktlyckan och nu tackar vi dem på det här viset.” Allting har ett syfte, även vättarnas konjak. Lyckligtvis blir det lite kvar till både danskar och finländare. Upplevelser att minnas Ingen annanstans i Europa där jag jagat har det varit så här kallt. Minna Torkkola som jobbar i turistbranschen hävdar att hon upplevt 49 minusgrader. Så kan det gå när man bor granne med Sibirien,som finländarna i vårt jaktsällskap uttrycker saken. Vid midvintertid segar sig solen upp över horisonten för en timme eller två och sedan är det mörkt igen. På våren växer ljuset och skotten skjuter ur jorden som ur en kanon.Märkligt nog begås de flesta självmorden vid brytningen mellan vinter och vår,säger Minna Torkkola. Man kunde ju tro att de som lider av vinterdepression skulle kvickna till när ljuset återvänder. Sommaren är i gengäld ett enda långt solsken. Vid midsommartid går solen inte ner på tre veckor. Folk blir irriterade eftersom de inte kan sova. Korna hålls i totalt mörker för att producera sömnhormonet melatonin i mjölken. Den som dricker sådan mjölk kan kanske – om han har tur – få sova ett par timmar. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag landskapet där jag jagar. Det är inte så viktigt om jag fäller något vilt. Jägaren 1 l 2014 l 19
• På vintern kan temperaturen sjunka till 50 minusgrader. Det här är mitt tredje besök i Finland. Jämfört med resten av EU jagar man här i det stora hela två slags vilt: älg och fågel, närmare bestämt orre och tjäder. Till min glädje har jag under alla tre resorna fått ströva i älgskogen med hundförare och det tycker jag är en verkligt spännande jaktform. Man måste veta när man kan röra sig (ljudlöst) och när man ska stå alldeles stilla. För den som sitter på ett pass bland många andra ute i terrängen är det slumpen som avgör om man kommer till skott eller inte. Jaktturisten söker utmaningar Om man i Finland vill locka fler jägare från EU-länder är det skäl att hålla i minnet att de flesta är överens med mig. Europeiska jägare vill ha spänning och en möjlighet att sätta sina färdigheter på prov med de mest krävande formerna av jakt.Det är jägarens färdigheter mot djurens instinkter och sinnen. Det var en affärsförbindelse som förde min vän och mig till Finland för att jaga. På det viset blev alla arrang- 20 l Jägaren 1 l 2014 Både finländare och danskar gillar kaffe kokat över eld. Vid brasan Anders Juhl. Danskarna Kurt Pedersen och Max Steinar är stolta över tjädrarna som de har fällt. emang omskötta för oss.Flera tusen danskar åker varje år utomlands för att jaga,men Finland ligger så att säga utanför kartan. Ert land gör ingen reklam för sig.Ni har ett land som är oerhört fascinerande för jägare – men ni måste nå ut med budskapet om det. Om ni vill locka danska jägare till ert land så gör reklam för möjligheterna i till exempel det danska jägarförbundets tidning.Danskar talar i regel minst ett främmande språk, vanligtvis tyska och/eller engelska.
• Meopta haastaviin valaisuolosuhteisiin MEOPTA MEOSTAR R1R 3-12X56 RD 56 MM OBJEKTIIVI 30 MM RUNKOPUTKI LINSSIN MONIPINNOTTEET TAKAAVAT ERINOMAISEN 95% -VALONLÄPÄISYN 7-PORTAINEN VALOPISTEEN SÄÄTÖ VALLITSEVAN VALAISTUSOLOSUHTEEN MUKAAN MEOPTA MEOSTAR R1R 3-12X56 RGD MEOPTA BALLISTIC TURRET MEOSTAR -SARJAN KIIKAREIHIN Meopta Ballistic Turret mahdollistaa aseen kohdistamisen useammalle eri matkalle. Ballistic Turretin kiinnityspisteet voidaan laskea helposti, kaikkien vapaasti saatavilla olevalla Meopta Ballistic Calculatorilla. Calculatorista valitaan käytettävä Meoptan -tähtäinkiikari, aseen kaliiperi, patruuna sekä matkat, joille halutaan ampua. Calculator laskee automaattisesti korotusklikkien määrän, joka syötetään Ballistic Turrettiin. Tutustu Meopta Ballistic Turretiin, sekä Meopta Ballistic Calculatoriin osoitteessa http://calculator.meoptasportsoptics.com R1r 3-12x56RGD on päivitetty versio, jo klassikko maineeseen nousseesta RD -versiosta. Uudistettu valon säätömodulaari antaa käyttäjälleen mahdollisuuden vaihtaa valopisteen väriä punaisesta vihreään, vastaamaan paremmin vallitsevia valaistusolosuhteita. Battery Safe -toiminto (automaattikatkaisu 3h jälkeen). Meopta Meostar kiikareissa takuu 30v. *vaatii rekisteröimisen VIHIKARI 3, 90440, KEMPELE - 08 520 99 99 - INFO@REMES.FI WWW.REMES.FI/JALLEENMYYJAT Eräluvat.fi finns nu på svenska! Älgen också, nu är det januari! ÄLGOMRÅDEN KAN SÖKAS I JANUARI Fyll i din ansökan i ansökningssystemet på adressen Forststyrelsens jaktområden för hjortdjur kan nu sökas 1.–31.1.2014 kl. 16. lupahaku.eraluvat.fi Mer information får du på adressen www.eraluvat.fi och på servicenumret 020 69 2424. Eräluvat.fi Ett steg ut i vildmarken.
• Niko-Heikki jobbar på fjället För en ripjägare hör vindarna uppe på fjället, snöyran och de vackra solgassiga dagarna vardagen till. Utsjokibon NikoHeikki Länsman, 36 år, har sin arbetsplats i Kaldoaivifjällen och Kevo naturpark, där han snarar ripor yrkesmässigt. Ibland blir avkastningen större och ibland mindre, berättar Länsman om sitt traditionella samiska yrke. 22 l Jägaren 1 l 2014 I mars börjar morgnarna ofta på samma sätt vid sjön Jorbajärvi i Utsjoki. Tidigt på morgonen kör snöskotern i land från Jorbajärvi och tar sig upp för strandbrinken för att fortsätta uppåt mot Kaldoaivifjällen. Vid styret på snöskotern sitter Utsjokibon Niko-Heikki Länsman som precis har börjat sin arbetsdag. Länsman är klädd i en varm skoteroverall, pälsmössa och knivbälte,och styr skotern mot vårvinterns rutt med ripsnaror som leder från Utsjoki ådal ända till ån Pulmankijokis övre lopp i de nordligaste delarna av Utsjoki kommun. Rutten är inalles cirka 120 km lång och ska köras var annan dag. Utmed rutten har Länsman gillrat mellan 400 och 500 ”giela”, det vill säga ripsnaror. På samiska kallar Niko-Heikki sitt yrke ”gárdebivdi”, en som jagar ripa med snaror. Jakten med snaror är en traditionell samisk näring som i Övre Lappland vanligen bedrivs vid sidan av ett annat jobb. Under goda ripår kan det finnas så mycket som tiotals ripjägare. Under sämre ripår minskar jakten med snaror och kvar blir bara de som har snarandet som sin huvudsyssla.I Utsjokitrakten finns det bara några få personer kvar som har snarandet som sin huvudsyssla och Niko-Heikki är yngst av dem. - Vi är kanske fem stycken i de här trakterna som har ripjakten som huvudsyssla, beräknar Niko-Heikki. Men somliga är redan så pass gamla att jag inte är riktigt säker på hur många vi faktiskt är.
• I Kaldoaivifjällen är Länsman ute och vittjar fällorna från början av februari till slutet av mars, det vill säga så länge som ripsäsongen pågår i kommunerna Utsjoki, Enare och Enontekis. Säsongen har dock börjat tidigare,långt före julen eller till och med i november. Länsman berättar att han växlar fångstområde efter hur riporna rör sig och hur vintern framskrider. - På senhösten flyttar riporna från myrarna till områden med mera träd. Lärde sig av pappa redan som pojke En fälljägares “dienas”,förtjänst,hänger på hur mycket fågel han får och därför är det viktigt att känna naturen och veta hur riporna beter sig. Niko-Heikki Länsman lärde sig yrket redan som barn eftersom det bland samerna är vanligt att barnen följer med sina föräldrar på jakt. - Pappa Heikki var renskötare och jagade en hel del. Vid sidan av jobbet med renarna snarade han också ripa.Redan som liten grabb följde jag med pappa när han jagade och på det viset lärde jag mig hur det går till. I sin ungdom tänkte sig Niko-Heikki Länsman aldrig att ripjakten skulle bli hans yrke och försörjning. - Som sjuttonåring åkte jag söderut för att studera och blev skogsmekaniker.Jag hann bli På Niko-Heikkis arbetsplats öppnar sig vyer ända bort till de norska fjällen. drygt tjugo innan jag återvände till Utsjoki och jaktkortet fixade jag först i vuxen ålder. Efter flytten tillbaka till Utsjoki fick NikoHeikki Länsman jobb som skinnare i norra Norge. Ripjägare blev han egentligen av en slump. - Det blev permitteringar och då tänkte jag att vad ska ta mig före nu. Eftersom jag hade tid så började jag snara ripor, drar sig NikoHeikki till minnes. Ripjakten är inget jobb för lata eller otåliga personer. Den som vill ha fångst ska vittja fällorna innan rävarna och korparna gör det. När det snöar och yr är det lätt hänt att det tar hela dagen. - Efter snöfall och snöyra ska alla snaror putsas även om där inte finns fågel.Vittjandet och putsandet av 400-500 snaror tar ofta hela dagen, förklarar Niko-Heikki Länsman. Men när solen skiner i mars glömmer man nästan bort blåsten och snöyran, och till och med en ripjägare kan tycka att han har ett drömjobb, i synnerhet när naturen är generös. - Det är ett spännande jobb, för man kan aldrig veta om man får ripor eller hur många det blir, filosoferar Niko-Heikki Länsman. Under de bästa åren i början av 00-talet kunde Niko-Heikki få så mycket som 3000 ripor på en vinter. Men fjällen är inte lika generösa varje år. Under de senaste åren har ripbestånden varit svagare i Utsjokifjällen och en vinters avkastning kan i sämsta fall stanna på 500 ripor. Under svaga ripår måste en ripjägare ta ställning till yrkets ekonomiska lönsamhet eftersom det är dyrt att vittja snarorna med snöskoter, i synnerhet som bensinen har gått upp i pris under de senaste åren. Niko-Heikki har varit tvungen att kompensera de ökade omkostnaderna genom att begära ett högre pris per flådd ripa. Niko-Heikki i färd med att vittja snaror vid Rassejoki i Utsjoki. - Jag säljer till restauranger i Saariselkä och även till huvudstadsregionen, och får sisådär 14-15 euro per styck för flådda ripor. Niko-Heikkis hustru Leila inflikar med ett skratt att hon ofta om kvällarna väntar sin man hem med en god fångst så att de får mat på bordet.Halvt på skoj understryker hon osäkerheten i att ha naturen som yrke. Under goda år går det att leva på riporna,men under sämre år behövs det också andra inkomster. Vid sidan av ripjakten har Niko-Heikki i ett års tid jobbat deltid som fastighetsskötare på Åbo universitets forskningsstation i Kevo. Dessutom skaffar sig Niko-Heikki biinkomster genom att jaga räv i Utsjokifjällen. Jakten ingår i den effektiverade rävjakt som koordineras av Forststyrelsen med målsättningen att skapa utrymme för den extremt hotade fjällräven. Meningen med den effektiverade jakten är att hålla efter bestånden av räv som har brett ut sig över fjällen. NikoHeikki är en av de jägare som Finlands viltcentral har beviljat specialtillstånd att jaga räv med snöskoter. För de fällda rävarna betalas det ut en liten ersättning för omkostnaderna till jägarna. - Nu har det inte funnits lika mycket räv som under somliga tidigare år,upplyser NikoHeikki. Under de bästa åren har Niko-Heikki fällt över hundra rävar. Specialforskare Tuomo Ollila på Forststyrelsen berättar att Länsman är en så effektiv rävjägare att man vissa vintrar måste slå på bromsarna för att det ska finnas räv för de andra jägarna också. Ute på gården till huset vid stranden av Jorbajärvi stuvar Niko-Heikki ner rävar i en papplåda och förklarar att vinterns rävfångst blev litet klenare än några år innan. - Den här vintern har jag skjutit 40 rävar. De här skickar jag till Evira som ska undersöka dem och kolla om de bär på sjukdomar. När hemmasysslorna är undanstökade sätter sig Niko-Heikki på snöskotern igen och sätter kurs på fjället. Jägaren 1 l 2014 l 23
• Talvimetsästys on taitolaji – aloita pukeutumisesta JahtiJakt camo kuosi on osa suomalaista luontoa. Aktiivisen talvimetsästäjän asu – JahtiJakt Rosto Snow Camo -kalvopuku Passimetsästäjän lämmittäjä – JahtiJakt Valle Snow Camo -toppatakki ja -housut Yli 10-vuoden kokemus metsästysasujen kehitystyön tuloksen on nyt myös Rosto Snow Camossa. Puvussa yhdistyvät täydellinen suoja vettä ja tuulta vastaan sekä nykytegnologian paras hengittävyys AIR-TEX2-kalvolla. SCENTECH käsittely suodattaa ihmisen synnyttämää hajua riistalta. Topattu Valle-takki ja -housut on suunniteltu suomalaisten metsästyksen ammattilaisten kanssa. Korkean tason tekniset ominaisuudet ja huippulämmin vuori ei jätä ketään kylmäksi. AIR-TEX-kalvo ja teipatut saumat antavat täydellisen suojan vedeltä ja tuulelta. HETI ETU 50 € 219 00 (269,00) tuus! Talven uu Lämmin i! Metsästystakk 169 90 MicroDry -alusasu siirtää iholla syntyvän kosteuden tehokkaasti pois nopeassakin liikkeessä. Materiaali myös kuivuu nopeasti. Lämmin fleece Kevyt ja hyvin hengittävä vaate, joka toimii erinomaisesti MicroDry alusasun kanssa. Bandana Monikäyttöinen bandana toimii päähineenä, kaulaliinana ja kasvosuojuksena. Valleut metsästyshous 129 90 Takkia saatavissa myös vihreänä ja safety camo kuosilla. Housuja myös vihreänä. Voit maksaa myös osamaksulla Erätukku rahoituksella! MYYMÄLÖISTÄ ympäri Suomen IISALMI | JOENSUU | JYVÄSKYLÄ | KAJAANI | KOUVOLA | KUOPIO | LAPPEENRANTA | OULU | PORI | ROVANIEMI | SEINÄJOKI | TAMPERE | VANTAA | YLIVIESKA | YLÖJÄRVI
• Päivitä talvivarusteesi Snow camo lakki ja käsineet Lämpimät teddy-vuorelliset käsineet tai lämmin korvaläpällinen päähine. 19 90 Snow camolintureppu 29 90 % - 40 Siirtää iholla syntyvän kosteuden tehokkaasti pois nopeassakin liikkeessä. Materiaali myös kuivuu nopeasti. % 99 90 (169,90) METSO 4 Reilusti tilaa pitkille aseille ja kiikariaseille. Asekappiin mahtuu neljä asetta. 6 90 (8,90) 5v Pitkävartiset saapassukat jotka ovat Merinovillan ansiosta miellyttävät käyttää. 50 % merinovilla, 50 % akryyli. 9 (12,90) 90 alk. 49 Koot vaihtelevat myymälöittäin. s! Lämmin uutuu 169 90 tai 13,25 €/kk 90 0) (59,90-69,9 299 00 North Ice lumikengät. Extralämmmin pilkkihaalari 00 9 15 OTSO 8 PRO Reilusti tilaa kahdeksalle aseelle. Jämäkkä panssariovi. Murtovarma saranasysteemi. 90 19 Täysin veden- ja tuulenpitävä haalari hengittävällä AIR-TEX -kalvolla. Otso R PRO kaapit täyttää SFS 5870 standardiakin tiukemman SIS standardin (SS3492) vaatimukset. Aito JahtiJakt-villasukka lämmittää kosteanakin. 70 % villaa. (49,90) Tekniset alusasut alk. - 40 Boot Winter Safety Varmista aseittesi turvallinen säilytys 5v tai 24,92 €/kk Katso koko asekaappivalikoima www.eratukku.fi Fox- merinovilla-alusasu Merinovilla-asun lämmöneristävyys ja kosteudensiirtokyky ovat huippuluokkaa. Kutiamaton aito 100% merinovilla. 69 90 (79,90) Katso lisää erätukku.fi/rahoitus Erätukusta löytyy Boar, Cheddite, Remington metsästyspatruunoita. Rovaniemi, Oulu, Kuopio, Joensuu, Jyväskylä, Seinäjoki, Lappeenranta, Vantaa ERÄTUKKU RAHOITUS www.eratukku.? Avoinna joka päivä 24 h Tarjoukset voimassa 9.2. saakka tai niin kauan kuin tuotteita riittää. 19 90 Huippulämmin Työ-/ pilkkikenkä turvakenkä- ominaisuuksilla, pitävällä Vibram-pohjalla. Irrotettava villasisäkenkä (80% villaa) ja heijastava alumiinikalvo tekee kengästä erittäin lämpimän.
• Text och bild: Mikael Wikström Vitsvansviltet 80 år i Finland 26 l Jägaren 1 l 2014 Del 1 Införsel t ill landet
• U nder åren 1835 – 1930 emigrerade omkring 380  000 finlandare till Nordamerika där de flesta bosatte sig i trakterna kring Minnesota, Wisconsin, Michigan och Ohio. Amerikafinländarna kom i kontakt med vitsvansviltet som de tyckte att skulle kunna berika också den finländska naturen. I Finland hade man nämligen vid sekelskiftet 1800 – 1900 utplånat nästan alla stora viltarter.Rådjuret och skogsvildrenen hade försvunnit och också älgbeståndet var så litet att det var nära utrotning. Det fanns alltså inte så mycket annat än småvilt att jaga i Finland vid den här tiden. Gåva till Finlands Jägarförbund I början av år 1932 fick Finlands Allmänna Jägarförbund ett brev av Finlands konsul i Minnesota, där jägarförbundet föreslogs ta emot och sköta en försändelse med avelsdjur från Minnesota. Brevet ledde till att en representant för jägarförbundet besökte Minnesota för att bekanta sig med arten och förhållandena där djuret levde. Suomen Kuvalehti Vitsvansen har kommit att etablera sig som Finlands nästviktigaste viltart och är inom sitt kärnområde den överlägset viktigaste jaktbara arten. Det här tack vare ett mycket omfattande arbete kring införandet av vitsvansen till Finland och spridandet av arten inom landet. För att uppmärksamma vitsvansviltets jubileumsår presenterar Jägaren en tvådelad serie om vitsvansens historia och betydelse i Finland. ”Uros” med sina hondjur sommaren 1935. Uros fick en fin hornkrona med många taggar redan som 1½-åring. pengarna gick nu inte att hitta på grund av den stora depressionen som nådde sin botten i början av 1933. De kraftigaste djuren kom fram Situationen var bättre 1934 och en kommitté som grundats i Minnesota för att sköta om infångandet och transporterandet av vitsvansarna,lyckades i sitt arbete.Tretton vitsvanskalvar fångades in i trakterna utanför staden Virginia i Minnesota och av dessa valdes de kraftigaste ut för att transporteras till Finland med far- Tillstånden i skick... Vitsvansen väckte intresse i Finland och biotoperna i södra Finland bedömdes vara lämpliga som livsmiljö för den amerikanska arten. Införandet av vitsvansar till Finland krävde tillstånd av Jordbruksministeriet som i sin tur begärde utlåtanden av Lantbruksstyrelsen, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter och Forststyrelsen. Hösten 1932 beviljade Jordbruksministeriet tillstånd för införsel av åtta vitsvanskalvar enligt vissa direktiv gällande veterinärgranskning och hur djuren skulle hållas inhägnade. Trots att alla tillstånd var i skick, gick det ändå inte att starta projektet i det här skedet. Det behövdes betydande summor för att fånga in avelsdjur i USA och transportera dem till Finland. De här tyg.Efter en tre veckor lång sjöfärd ombord på fraktfartyget S/S Scanmail anlände en hjortkalv och fyra hindkalvar till Finland 8.9.1934. Två hjortkalvar hade avlidit under resan och den sista var i så dåligt skick att den måste bäras iland från fartyget som låg i Sandviken i Helsingfors. Från Helsingfors transporterades vitsvanskalvarna vidare med tåg till Lembois station (Lempäälä) och därifrån med bil till Laukko gård i Vesilax (Vesilahti).Djuren placerades i en inhägnad på cirka 3,5 hektar med ett 3 meter högt nät. Hägnet omfattade en solig skogsbacke, en äng och en sjöstrand och i hägnet fanns också ett 4 x 5 meter stort skjul som byggts för djuren. De fem vitsvanskalvarna var mycket utmärglade efter sin sjöfärd, men frisknade snabbt till efter att ha fått näringsrik föda.Det satsades mycket på vitsvanskalvarnas väl, och en skogstekniker i Laukko fick som uppgift att sköta om vitsvansarna i inhägnaden. Det lyckades tydligen bra för kalvarna trivdes och uppges inte ha varit sjuka en enda gång. De första vitsvansarna var som husdjur Platsen där vitsvanskalvarna fångades in i Minnesota, USA sommaren 1934 är märkt med en röd ring. De fem kalvarna hade hanterats av människor hela tiden så de var helt tama. De fick också egna namn. Hjortkalven fick heta Uros. En av hindkalvarna var blind och fick heta Soki. Tilda var den minsta av hindkalvarna medan Jenny och Fanni var ungefär lika stora. Djuren växte och föryngring väntades sommaren 1936, men så gick det av någon orsak inte. En veterinär undersökte några av hindarna som alla konstaterades vara dugliga Jägaren 1 l 2014 l 27
• I sydligaste USA där underarten Odocoileus virgininanus clavium finns, är vitsvansarna väldigt små. Hur skulle det månne ha gått om finländarna som flyttade till USA skulle ha slagit sig ner i till exempel Florida istället för i områdena där underarten borealis finns? Skulle vi då ha en vitsvans mindre än ett rådjur i Finland? att fortplanta sig.Först sommaren 1937 föddes de första kalvarna i inhägnaden då de vuxna vitsvansarna var tre år gamla. Jenny och Tilda fick varsin kalv av hankön, men Fanni och Soki blev utan avkomma. Utplanteringsplan gjordes upp För att få vitsvansen att sprida sig till större områden i Finland startades ett omfattande arbete med att fånga in och placera ut vitsvan- sar på olika håll i landet.Sammanlagt omkring ett par hundra vitsvansar flyttades i Finland under 1960- och 1970-talen. Det finns en hel del dokumenterat om det här arbetet, men mera information om till exempel inhägnaderna som användes vid utplanteringsplatserna är mycket välkommen. I nästa nummer av Jägaren beskrivs vitsvansens spridning i Finland, så den som har anteckningar eller minnen av förflyttningsarbetet kan gärna kontakta: mikael.wikstrom@ riista.fi Djuren rymde På våren 1938 före nya kalvar föddes fanns det sex vitsvansar i Laukko. Den 22.3.1938 rymde djuren från hägnet men man lyckades locka tillbaka alla andra utom hjorten Uros. Med tillstånd från Jordbruksministeriet släpptes därför alla vitsvansar ut i friheten 8.5.1938. Sommaren 1938 födde Jenny och Tilda varsin ny kalv så att stammen då bestod av åtta djur. Följande år räknades fem nya kalvar bland vitsvansarna i Laukko vilket gjorde att totala antalet nu var åtminstone tolv stycken. Trots att vitsvansarna i Laukko var hårt utsatta under krigsåren ökade stammen sakta men säkert under 1940-talet. På 1950-talet blev antalet produktiva vitsvansar redan så stort att den årliga tillväxten blev mycket märkbar. Det ledde till att vinterstammens täthet kring Laukko steg till närmare 200 djur per tusen hektar i början av 1960-talet. Försök att få in flera vitsvansar misslyckades lll I och med att det var ett så litet antal djur som Finlands vitsvansstam hade startat från, gjordes förberedelser för att få mera ”nytt blod” till populationen redan 1937. Fyra vitsvanskalvar levererades till Högholmens djurpark i Helsingfors, men dessa uppges ha dött innan de kom i kontakt med vitsvansarna i Laukko. År 1948 anlände tre nya hjortkalvar och tre nya hindkalvar till Laukko från Minnesota. Av dessa släpptes en hjort och tre hindar ut i det fria år 1949, efter att två av hjortarna hade dött i fångenskap. Men alla de fyra frisläppta djuren uppges möjligen ha avlidit redan under den följande vintern. Sannolikt härstammar alltså vår vitsvansstam från endast ett handjur och tre hondjur. Trots detta har forskning visat att den genetiska variationen i vår vitsvansstam är nästan lika stor som i ursprungslandet. Maximaalinen valovoima - minimaalisella hinnalla! NIKKOSTIRLING DIAMOND 2,5-10X50 Hintaluokassaan ylivoimainen valovoima ja selkeästi erottuva punainen/vihreävalopiste mahdollistavat osumisen aamu- ja iltahämärässä. Linssien ETE Microlux -optinen pinnoite vähentää valon heijastumista linssin pinnasta ja tarjoaa kirkkaamman näkymän heikossakin valaistuksessa. OBJEKTIIVI 50 MM SÄÄTÖVÄLI 0,7CM RUNKOPUTKI 30 MM SIS. LINSSINSUOJAT + PARISTO 299,- VIHIKARI 3, 90440, KEMPELE - 08 520 99 99 - INFO@REMES.FI 28 l Jägaren 1 l 2014 WWW.REMES.FI/JALLEENMYYJAT
• Nr 5 • Oktober 1963 Tidningen Jägaren för 50 år sedan Jaktchef Pasi Puttonen: Ta väl vara på pälsen Älgskav året om lll Under pågående jaktsäsong blir lll I fjol beviljades vårt älgjaktlag licens för två älgar och i år för tre. Även om det aktuellt med jakt efter pälsvilt av olika slag. Tidningens spaltutrymme räcker inte till för en beskrivning av hur de olika arterna jagas, men det som är gemensamt för djurens päls får däremot plats i tidningen. Pälsjägare och övriga jägare, kom ihåg följande, oavsett vilket pälsvilt ni jagar: karlfolket i fyra gårdar hör till vårt jaktlag och markägaren får sin andel så går det inte att äta upp köttet av de fällda älgarna med en gång, förklarar magister Pellervo Huitu på Nissola gård i Vichtis. Enligt egen utsago är han inte en jägare som lyckan gynnar, men han deltar varje höst i älgjakten. Även konserveringen av älgköttet har funnit en utmärkt lösning på Nissola. I flera års tid har man på gården fryst in köttet i egen frys och sålunda kan familjen Huitu avnjuta älg året om. De övriga i vårt jaktlag har inte någon frys, fortsätter magister Huitu. Någon har fört köttet till slakteriets frys, någon har gjort konserver av det i Lojo, med svinkött. Det har inte alltid slagit väl ut, men infrysningen lyckas alltid. Åtminstone har det alltid gjort det hos oss. Hur gör man då med det frysta älgköttet? Det är en fråga som säkert intresserar älgjägare. Det är inte ofta som man äter älgstek på Nissola, men när det kommer särskilt kärkomna gäster så överraskar värdfolket dem med älgskav. Rätten kan med skäl betraktas som husets specialitet. Det var en hushållspraktikant från Savukoski som hämtade kunskapen till gården och sedan dess är älgskav så uppskattat att älgköttet kan ta slut i förtid. Men vi låter värdinnan på gården berätta om hur man lagar älgskav, en maträtt som inte går att laga utan frys. - Börja med att bryna smör i en svart järngryta. Tälj därefter spån av den frysta älgsteken i grytan. Det går inte att tälja spån om inte köttet är fruset. Låt spånen koka i det brynta smöret, under lock så att aromerna inte går förlorade. Krydda enbart med salt. I stället för smör går det med svinkött, men enligt min mening blir skavet bättre i smör, anser husmor Huitu. Älgskavet serveras ur grytan och helst ska det på bordet finnas en låga under grytan. Servera med hjortron och pressad potatis. I brist på hjortron går det med lingon. 1) Skjut inte sönder viltet med allt för grova hagel eller kulor, och låt inte hunden tugga på viltet. 2) Låt åtminstone de värdefullare pälsvilten svalna tills blödningen har upphört. Vira in varje djur för sig i exempelvis tidnings papper innan du stoppar det i ränseln. 3) Vid flåningen ska kniven vara vass och snittens kanter vara raka. Akta så det inte går hål på skinnet. 4) Tvätta omsorgsfullt bort allt blod ur pälsen med vatten och torka därefter skinnet med exempelvis torrt sågspån. 5) Använd vid torkningen en slät tana som långsamt smalnar av mot ändan. Från en sådan lossnar skinnet lätt när det torkat. 6) Med skinnet på tanan; avlägsna med största omsorg allt kött och fett utan att skada skinnet. 7) Trä skinnet på tanan utan att tänja det. Magister Pellervo Huitu tar älgkött från i fjol höstas ur frysen. 8) Låt skinnet torka i jämn och sval temperatur; inte i exempelvis bastun eller vid spisen. 9) Förvara de torkade skinnen i sval och jämn temperatur. Jägaren 1 l 2014 l 29
• Hannu Huttu Mikko Alhainen, specialplanerare, Finlands viltcentral Förvaltningen av taigasädgåsen får internationella ramar Jakten regleras utmed hela flyttvägen Arbetet med att bevara sädgåsen som en uppskattad viltresurs som utnyttjas hållbart har fått upp farten igen. I mitten av november möttes företrädare för jägare, ornitologer och forskare i elva länder på Gustavelund i Tusby och ställde upp ramarna för förvaltningen av taigasädgåsen utmed hela flyttvägen. D et är meningen att förvaltningsplanen ska fastslås på AEWA-mötet (avtalet om flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien) sommaren 2015. Förberedelserna för att sätta planen i verket inleddes omedelbart efter mötet i Tusby.n. Flera orsaker till stammens tillbakagång Gässen häckar i de nordliga barrskogarna och det finns flera orsaker till att stammen har minskat under många år. Till de främsta hör en försämring av livsmiljöerna i häckningsområdena samt ett allt för stort jakttryck i förhållande till stammens storlek och reproduktion. Förändringarna i häckningsområdena varierar från storskaliga dikningar i Finland till 30 l Jägaren 1 l 2014 exploateringen av gas- och oljeförekomster i Västsibirien som har expanderat explosionsartat mitt i taigasädgåsens kärnområde. Jakten har blivit intensivare utmed hela flyttvägen. Tidigare var myrarna i häckningsområdet otillgängliga, men numera når man dem med ett nätverk av skogsbilvägar.På rastplatserna utmed flyttvägarna möts gässen av nya och effektiva jaktformer med bulvaner och lockpipor. Gåsbestånden växer totalt sett och orsakar skador på åkrar där arten övervintrar och den lilla krympande stammen av taigasädgäss lider av skyddsjakten som bedrivs för att bekämpa skadorna. Därtill kommer den eventuella konkurrensen mellan arterna. De praktiska åtgärderna förvaltningsområdesvis rar. Näringsrika våtmarker av olika typer utgör viktiga livsmiljöer under ruggningen mitt i sommaren när honorna har kullar men inte kan flyga. Sädgässan häckar dock inte jämnt fördelade från Norge till Sibirien. Enligt rådande uppfattning finns det väster om Ural ett vidsträckt område utan aapamyrar eller gäss.Häckningsområdena fördelar sig på fennoskandiska och västsibiriska häckningspopulationer samt på en mindre skandinavisk del. Avgränsningen av stamförvaltningsområdena bygger på att häckningsområdena är tydligt åtskilda och att gässen är koncentrerade till olika delar av övervintringsområdet. Inom förvaltningsområdena går det att koordinera planeringen av jakten i olika länder. Kvoten graderas Målsättningen för förvaltningen av taiga- mellan länderna sädgåsen under de följande tio åren är realistisk: stammen ska inte längre krympa utan stabiliseras på minst nuvarande nivå. Förvaltningsplanens långsiktiga mål är en stor och livskraftig stam av taigasädgäss. De kvantitativa målsatta nivåerna ska bestämmas förvaltningsområdesvis så fort vi har fått en bättre uppfattning om stammens nuvarande storlek och flyttvägens ekologiska och sociala bärkraft. Taigasädgässen häckar i regel på aapamy- Hädanefter ska jakten efter taigasädgås följa principen om anpassad avskjutning. Den årliga jakten ska dimensioneras efter stammens storlek och produktion av kullar så, att den styr stammens utveckling mot det målsatta tillståndet. Den anpassade avskjutningen omfattar också en ny modell för beslutsfattandet, som bildar ett underlag för den årliga totalkvoten. Det är inte lätt att reglera jakten utmed hela flyttvägen, men det är enda sättet att göra
• jakten som helhet hållbar utan att äventyra stammen eller de framtida jaktmöjligheterna. Å andra sidan medger metoden en intensivare jakt när det finns gott om fågel. Framledes ska det för varje stamförvaltningsområde bestämmas en årlig maximal nivå för hållbar avskjutning, det vill säga en kvot som sedan graderas mellan de olika länderna. Varje land avgör därefter på nationell nivå hur landets gåskvot hanteras. Åtgärder sätts omedelbart i verket Jarkko Nurmi I workshopen i Tusby formulerades de åtgärder i förvaltningsplanen som omedelbart ska sättas i verket. För finslipningen av förvaltningsplanen ska all befintlig information om taigasädgåsen samlas in och analyseras. Med hjälp av den här informationen kan gränsdragningarna för stamförvaltningsområdena verifieras, liksom de vuxna fåglarnas överlevnadsgrad. I januari 2014 inleds en inventering på övervintringsområdena som i fortsättningen ska ge oss information om den totala stammen. Stammens storlek och de vuxna fåglarnas överlevnadsgrad är nyckeltal när vi gör upp en modell för den hållbara avskjutningens nivå under följande jaktsäsong. Från och med nästa år ska hals- och fotringmärkningarna utökas och statistikföringen av avskjutningen utmed hela flyttvägen ska utvecklas för att ta fram uppdaterad information om flyttningen, överlevnadsgraden och avskjutningen som underlag för kommande års beslutsfattande. Som ordförande för workshopen om stamförvaltningsplanen fungerade biträdande avdelningschef Christian Krogell på Jord- och skogsbruksministeriet. I södra Sverige arrangerades i december 2013 en workshop om sädgåsen som handlade om förhållandena i övervintringsområdena och de inledande praktiska åtgärderna. Workshopen gav en helhetsbild av gåsläget på de skån- Viltcentralen Förvaltningen av taigasädgåsen diskuterades med deltagare från elva länder samt de viktigaste intressegrupperna. Jaktens och viltvårdens intressen företräddes av FACE och CIC medan BirdLife företrädde naturskyddarna och ornitologerna. Workshop om gåsläget i Sverige Jägaren 1 l 2014 l 31
• Mikko Alhainen ska åkrarna, gåsproblematiken med lösningar samt dagens jaktpraxis i Sverige. Flockarna med tusentals gäss i kärnan av taigasädgåsens övervintringsområde orsakar avsevärda skador i synnerhet på höstsäden, men det är de oerhört talrika grågässen och vitkindade gässen som står för merparten av skadorna. I Sverige är det tillåtet att jaga sädgås bara i de två sydligaste länen, från första oktober till sista december, och jakten är begränsad till förmiddagarna fram till klockan elva. I princip är jakten väldigt begränsad och på hösten är sädgässen fredade på rastplatserna i mellersta Sverige. Vid sidan av den egentliga jakten skjuts det också sädgäss för att förhindra skador på lantbruket. Detta sker som en särskild form av skyddsjakt. Flera län tillåter skyddsjakt och sådan är även tillåten från första januari till sista mars. Vi vet dock väldigt litet om skyddsjaktens konsekvenser för taigasädgässen. Sergey Dereliev på AEWA:s sekretariat samt Jesper Madsen från universitetet i Aarhus ledde samtalen i mötets workshopar rent professionellt. Under effektiva arbetspass skapade deltagarna ramarna för förvaltningen av taigasädgåsen utmed hela flyttvägen. Taigasädgåsens tre separata häckningspopulationer bildar stommen för de kommande stamförvaltningsområdena. Gässen som häckar i Finland hör till den fennoskandiska delpopulationen. Stamförvaltningsområdet omfattar ryska Karelen, Finland, norra Norge, Sverige och de danska öarna. För att minska på avskjutningen av taigasädgäss måste vi klarlägga skyddsjaktens konsekvenser och styra den till de andra gåsarterna. Även en begränsning av den egentliga jakten diskuterades och Sveriges Jägareförbund upplyste om att jägarna bär sitt ansvar i frågan. Finland och Danmark har redan i betydande utsträckning begränsat jakten efter taigasädgås för att stammen ska återhämta sig. Finland, Sverige och Danmark bär huvudansvaret för förvaltningen av de taigasädgäss som häckar i Fennoskandien. En samordnad begränsning av jakten utmed hela flyttvägen är en förutsättning för att begränsningarna ska bli accepterade i alla berörda länder. Ryssland spelar en nyckelroll i förvaltningen av taigasädgåsen som helhet betraktat. Tyngdpunkten i den ryska jakten ligger dock på de populationer som häckar i Västsibirien, vilket betyder att framtiden för de gäss som häckar i Finland i hög grad ligger i nordiska händer. Färden mot en gemensam förvaltning av denna värdefulla viltresurs utmed hela flyttvägen befinner sig fortfarande alldeles i början. När den samordnade och anpassade avskjutningen fungerar internationellt ger det oss också verktyg för den framtida förvaltningen av andra fågelstammar, både sådana som minskar och sådana som har vuxit sig för stora. Avgörande för jaktens och vilthushållningens framtid är att vi betraktar viltet som en värdefull, förnybar naturresurs som vi utnyttjar etiskt och ansvarsfullt med hänsyn till både arternas ekologiska behov och toleransförmågan hos dem som bor inom utbredningsområdet. 32 l Jägaren 1 l 2014 Mikko Alhainen Jakten begränsas utmed hela flyttvägen Taigasädgåsens stamförvaltningsområden Workshopen om stamförvaltningsplanen beslöt att dela upp taigasädgåsstammen i stamförvaltningsområden utifrån de olika häckningsområdenas flyttvägar. Stamförvaltningsområdena ska fungera som enheter för regleringen av avskjutningen, vilket gör implementeringen av förvaltningsplanen realistisk. lll Det skandinaviska (västra) stamförvaltningsområdet. Uppskattningsvis 1500 fåglar. Stammen stabil eller på tillbakagång. l Häckningsområdena i västra Sverige och Norge. l Övervintrar i nordvästra Danmark och på de brittiska öarna. lll Det fennoskandiska (mellersta) stamförvaltningsområdet. Uppskattningsvis 35 000 fåglar. Stammen stabil eller på tillbakagång. l Häckningsområdena i ryska Karelen, Finland, Sverige och norra Norge. l Övervintrar i södra Sverige och på de danska öarna. lll Det västsibiriska (östra) stamförvaltningsområdet. Uppskattningsvis 15 000 fåglar. Stammen på tillbakagång. l Häckningsområdena i Ryssland bortom Ural, i synnerhet vid floden Obs tillrinningsområden. l Övervintrar i två områden, 1) Västeuropa och 2) Centralasien: 1. I Polen och Tyskland samt i Holland under kalla vintrar. Utmed flyttvägen ligger även Ukraina, Vitryssland, Estland, Lettland och Litauen. 2. I Kazakstan, nordvästra Kina och östra Kirgisien.
• Märkliga händelser Juha K. Kairikko En livsfarlig övernattning lll Längst inne i Bottniska viken och nära Torneå har det i tusentals år funnits ett enormt flyttblock med ett överhäng där jägare och fiskare sannolikt ända sedan stenåldern har tänt sin brasa och kanske även övernattat. Hösten 1971 sökte en skara jägare som jagat sjöfågel lä under stenen redan på eftermiddagen för att värma sig och äta matsäck. Eftersom det var ont om torr ved till brasan lade de det torra underst och när elden tagit sig ordentligt travade de fuktig drivved ovanpå. Drivved fanns det i överflöd på stranden och det blev en duktig brasa. Efter mörkrets inbrott stannade några av jägarna kvar vid brasan under överhänget för att övernatta. Den första jägaren som vaknade följande morgon begav sig omedelbart neråt stranden för att spana efter sjöfåglar. Men den morgonpigga jägaren hann inte ta många steg innan han hörde en häftig smäll bakom sig. Flyttblocket, som var över tre meter högt, hade spruckit i flera bitar. En av jägarna, vid namn Martti Tappo, hade sovit med huvudet mot stenen. Ner över hans huvud rasade ett block på tre kubikmeter, men lyckligtvis fanns det tre jordfasta stenar intill honom som hindrade hans huvud från att krossas. Tappo var vid medvetande, men oredig. Han trodde att någon av kamraterna hade fyrat av sitt hagelgevär mot honom. Jaktkamraterna som klarat sig oskadda bar den skadade ut till vägen och färden fortsatte med bil till sjukhuset. På lasarettet gick det tre veckor, men huvudskadorna skulle besvära Tappo i flera år. En svensk jägare i skaran fick ett stenblock på bortåt hundrafemtio kilo över baken. Även honom väntade flera månader sjukskrivning. Förr i tiden röjde man sten här i landet genom att tända en eld ovanpå stenen och låta den brinna tills stenen blivit rejält upphettad. När man sedan öste kallt vatten över stenen sprack den med en dov smäll i flera bitar. I Torneåfallet hade stenen hettats upp i över elva timmar och den kalla nattluften fyllde samma funktion som vattnet. Knappast ett vildsvin på finska även kallas skogssvin. Jag önskade att tidningen skulle införa en rättelse. Därefter ringde jag upp denna min bekanting som gett intervjun och hörde mig för om hans mor var en kraftkarl till kvinna. Och kunde ”vildsvinsexperten” kanske beskriva hurdana hålor som vildsvin brukar gräva? Bekantingen förbryllades av mina frågor, i synnerhet av den om hans mors kraftresurser. Jag upplyste honom att en mamma som mäktar baxa in ett helt vildsvin i ugnen inte går av för hackor. Och ugnen ska inte heller vara av det mindre formatet. Inte heller gräver vildsvin gryt, utan det handlar om en grävling, även kallad skogssvin. Denne Risto blev alldeles paff och undrade om skogssvin och vildsvin är två olika djurarter. Någon rättelse såg jag inte till i tidningen. Däremot har, sedan artikeln i Helsingin Sanomat infördes, den felaktiga uppgiften om att det skulle ha funnits vildsvin i landet redan på 50-talet figurerat också i andra publikationer. Det uppges till och med att den första sköts i Vichtis år 1956. I verkligheten började vildsvinen breda ut sig i vårt land först på 70-talet. Den första som vandrade in och dog här blev överkörd i Mäntsälä år 1972. Krocken i fråga blev årets största nyhet på viltfronten. En bulvanraritet lll När intendent Jukka Peltonen på Finlands jaktmuseum grävde efter information om bulvanjakten i vårt land stötte han på uppgiften att museet i Sordavala i tiden haft två sälbulvaner av trä som använts på Ladoga på 1800-talet. Peltonen försökte spåra bulvanerna och fann till sin överraskning dem i Norra Karelens museums samlingar. Uppenbarligen hade de förts undan kriget till hitsidan om den nuvarande gränsen. Bulvanerna, som är rätt primitiva och tillverkade av ett enda trästycke, är sannskyldiga rariteter eftersom sådana uppenbarligen har använts bara på Ladoga. Den här bulvantypen kallades pulama. Juha Ylimaunu berättar i sin avhandling om sälfångstkulturen i Östersjön och relationen människa-säl (Itämeren hylkeenpyyntikulttuuri ja ihminen-hylje –suhde) att det på Gotland har använts uppstoppade, ljusa och lätta sälar som bulvaner på gråsälsskär. lll I tidningen Helsingin Sanomat var det för ett tiotal år sedan en helsidesartikel om vildsvin. Enligt artikeln sköts det första vildsvinet i landet redan i början av 50-talet. I artikeln berättar en man bosatt i Vichtis om händelsen som inträffade i hans barndom. Den intervjuade uppgav att hans storebror hade skjutit ett vildsvin med miniatyrgevär när det kikat fram ur en håla, en sådan som vildsvin brukar gräva. Bytet hade blivit flått och urtaget, och därefter hade den intervjuades mor stekt grisen hel i ugnen. De övriga medlemmarna i familjen hade ätit av vildsvinssteken, men den intervjuade hade inte gillat smaken utan nöjt sig med att smaka. Jag ringde upp artikelförfattaren och underrättade honom om att både han och intervjuoffret hade rört ihop namnen och begreppen. Det handlade bergsäkert om en grävling, som Jukka Peltonen och en vikar-pulama från Ladoga. Bulvanen är täljd ur ett enda tallstycke och svärtad med kol. Den är 112 cm lång. Jägaren 1 l 2014 l 33
• Marko Mikkola, projektchef för projektet Förnyandet av jägarexamen Jägarexamen förnyas Vi finländare är så intresserade ska överväga att börja använda – om de fyller en funktion. av jakt att ungefär sju Under årens lopp har vi också fått in utprocent av oss jagar. Varje år vecklingsförslag för jägarprovets innehåll skriver cirka 7000 personer och struktur. jägarexamen. Den som skriver Bland dem som önskar sig en förnyelse av examen finner vi personer som ska skriva godkänt i provet får en provet, examinatorer, utbildare på jägarkurser, bekräftelse på att han (eller funktionärer inom viltförvaltningen och även hon) är kapabel att börja jaga företrädare för olika intressegrupper ute i och kan göra det säkert och samhället. enligt normerna. Jägarexamen lägger också en grund att bygga Vad och när? Förnyelsen av jägarexamen inleds i januari på för fördjupade kunskaper 2014 och fortsätter till utgången av 2015. Prooch färdigheter. D et är en lagstadgad skyldighet att skriva jägarprovet. Det bekräftar att personen har de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna börja jaga och göra det säkert och enligt samhällets normer. Under åren som följer samlar jägaren erfarenheter och fördjupar sina kunskaper och färdigheter genom att följa med erfarna jägare, studera på egen hand och delta i olika utbildningar i viltbranschen. Från dagens examen mot framtiden Jägarexamen har haft sin nuvarande form ända sedan 1991, med Handbok för jägare som läromedel. Boken är en rejäl laddning med fakta och har under årens lopp uppdaterats ett flertal gånger när det har införts ändringar i lagstiftningen. Likaså har utbildningsmaterialet för den förberedande jägarexamenskursen uppdaterats när det varit påkallat. Under de senaste åren har det allra svåraste varit att hålla den tryckta jägarhandboken uppdaterad eftersom det har kommit nya författningar titt som tätt, ofta flera gånger under ett och samma jaktår. Mellan 1991 och 2013 har det skett en hel del förändringar – vi har fått mobiltelefoner, laptopar, videokanoner och mycket mycket mer. Folk har vant sig vid att informationen löper och uppdateras med fart. Materialet för jägarexamen och kursen motsvarar i sin nuvarande form inte längre till alla delar tidens anda. Dagens teknik bjuder på nya möjligheter som vi 34 l Jägaren 1 l 2014 jektet omfattar både själva examen och tillhörande läromedel.Det är tänkt att den förnyade examen ska testas och examinatorerna utbildas under 2016. Av allt att döma tas den nya examen i bruk i slutet av 2016. Förnyelsens tidtabell och innehåll preciseras när arbetet har kommit. Jägarexamen berör i synnerhet dem som vill börja jaga. Jägarexamens kravnivå avgör vilken utgångsnivå en person står på när han (eller hon) börjar jaga, men också hur lätt eller svårt det är att komma igång med sitt nya intresse. Bägge synpunkterna är viktiga och ska därför beaktas när kraven i den förnyade examen fastställs. En rundfråga har skickats ut till personer som avlagt jägarexamen under 2012 och där frågades det efter hur personerna upplevde examenstillfället och vad de tyckte om läromedlen och kursmaterialet. De fritt formulerade svaren i rundfrågan har gjort det möjligt att formulera preciserade utvecklingsförslag. Vi har fått in tillräckligt med idéer och tankar som kommer att beaktas i förnyelsen. Förnyelsen berör inte bara de nya jägarna utan i hög grad också jägarexamenskurserna och funktionärerna på de jaktvårdsföreningar som arrangerar examenstillfällena. Under projekttiden kommer vi att engagera jaktvårdsföreningarnas funktionärer för att kunna åstadkomma en modern och fungerande helhet. Under de närmaste åren kommer vi att rapportera i tidningen Jägaren om hur projektet framskrider. Text och bilder: Marja Martikainen Man kan förbereda sig för jägarexamen antingen genom att gå en kurs som ordnas av en jaktvårdsförenin eller studera Handbok för jägare på egen hand. Det lönar sig att gå den förberedande kursen eftersom man utöver den bokliga kunskapen får praktiska råd av alla de slag. D en som vill börja jaga ska skriva jägarexamen. Detta krävs av alla nya jägare. Det är jaktvårdsföreningarna som ordnar både de förberedande kurserna för jägarexamen och examenstillfällena. Tidningen Jägaren hängde med på en jägarkurs i Joutsa. Östra Päijänne jaktvårdsförening ordnar en gång om året en jägarkurs, som kan ha upp till 10-20 deltagare. I år deltog sju personer som vill börja jaga i kursen som ägde rum i högsommarvärme vid månadsskiftet juli-augusti. Kursens tolv lektioner var fördelade på fyra pass och därefter var det dags att skriva provet. - Det går bra att gå kursen av intresse utan att skriva jägarexamen,men de flesta brukar ändå skriva provet eftersom de siktar på att börja jaga redan i höst,berättar verksamhetsledare Jyrki Ilmonen, som har lett kurser i sex års tid. På Östra Päijänne jvf:s kurs finns också två hjälplärare: förre verksamhetsledaren Teuvo Vanhatalo och den erfarne jägaren Pentti Halttunen. De besitter en diger kunskap att dela med sig av, både om jakt och om lagstiftning,som varje jägare måste känna till.
• Förberedelser inför jägarexamen Att skriva godkänt i jägarprovet är inte självklart. Cirka 60 procent av kursdeltagarna lyckas göra det på första försöket. Majoriteten av kursdeltagarna är yngre än 20 år, men i gruppen finns alltid några som blivit jaktintresserade i mognare ålder. De som går kursen brukar också klara provet. Alla som går kursen är medvetna om varför de är där och motivationen är på topp, säger Ilmonen. – En skjutbana är till för att träna på och jaktvårdsföreningen kan man alltid vända sig till för att be om råd, säger Jyrki Ilmonen som övervakar lerduveskyttet. Vill du börja jaga? Mera information hittar du på webbplatsen riista.fi Svenska Jakt Vill du bli jägare? Leena Raatikainen från Hollola går jägarkursen. Pentti Halttunen och Teuvo Vanhatalo (i bakgrunden) visar fällor för små rovdjur. Kursen har utvecklats under årens lopp så att entusiasmen ska bära också över de oundvikliga faktaavsnitt som kan kännas torra. Enligt kursledarna brukar stämningen bli friare när man kommer till avsnittet om artkännedom. I Joutsa var intresset påtagligt på fredagskvällen när skjutbanan stod på programmet. Det räcker inte med enbart teoretiska kunnande. Innan man skjuter på ett djur ska skjutskickligheten vara så god att skytten säkert träffar rätt och kan hantera vapnet säkert. Skjutbanan är det rätta stället att öva skytte på, inte skogen. På skjutbanan blir kursdeltagarna visade skjutstationerna och utrustningen, och får veta hur skjutprov går till.Det hela avrundades med den mest spännande delen av kursen; de som ville fick under lärarens uppsikt prova på hur det känns att skjuta på lerduvor med hagelgevär. Jägaren 1 l 2014 l 35
• Marko Mikkola, projektchef för projektet Förnyandet av jägarexamen Flexibel utbildningsväg för jägare lydiga jägare med god kännedom om arterna Arbetet med att förnya de jagar och sina egna färdigheter. jägarexamen har inletts. Målet är en examen som kan avläggas Vidareutbildning för dem som avlagt jägarexamen flexiblare än förut och en utbildningsväg som ger jägarna När en person har avlagt jägarexamen har han (eller hon) uppnått den kunskapsnivå som möjligheter att fördjupa sina för att få börja jaga. Men som överallt i kunskaper i de delområden som krävs livet går det inte att lära sig alla de kunskaper de är intresserade av. och färdigheter som hör jakten och viltvården F inlands viltcentral och Finlands Jägarförbund rf har under 2013 gjort upp en gemensam utbildningsstrategi som ska ligga till grund för en förnyelse och modernisering av de tjänster som erbjuds jägarna. Strategin består av en vision och ett utbildningssystem för jägare som skapar ett stabilt fundament för en utveckling av utbildningsfrågorna. Målsättningen är att de flesta läromedel ska vara lättillgängliga för alla jägare. De elektroniska läromedlen gör det möjligt att studera på egen hand och utbilda sig när man har tid för det och fördjupa sig i de delområden av jakten som känns intressantast. Utbildningsväg genom samarbete En av målsättningarna för strategin är en effektivare styrning av produktionen av läromedel och utbudet, med hänsyn till Finlands viltcentrals och Finlands Jägarförbund rf:s begränsade person- och ekonomiska resurser. Ur kundens synvinkel är det avgörande inte vem som producerar tjänsterna utan hur bra och lättillgängliga de är. Finlands viltcentral och Finlands Jägarförbund arbetar tillsammans för att skapa en utbildningsväg som är lättillgänglig och intresseväckande. Med den kan nybörjare utveckla sina kunskaper och färdigheter, och samtidigt utvecklas till mera etiska, ansvarsfulla och lag- till enbart genom att plugga utantill ur böcker. Därför är det viktigt att alla jägare har en möjlighet att utveckla sitt kunnande efter avlagd examen tillsammans med erfarnare jägare och med lättillgängliga läromedel. Utbildningssystemet ska ta fram fördjupad kunskap från olika delområden och göra den så lättillgängligt som möjligt också för de jägare som inte har erfarna jägare i bekantskapskretsen eller som helt och hållet saknar jaktmöjligheter. Från grundkunskaper till specialisering En jägare behöver inte veta allt om allting,men det är viktigt att vara väl insatt i jaktens grunder. En jägare ska behärska säker vapenhantering och känna till de krav och begränsningar i lagstiftningen som gäller alla jägare. Det finns jägare som bara vill jaga en viss viltart – och kanske bara med en enda metod. Då ska personen vara särskilt väl insatt i just den jaktformen och känna just det viltet. Lika viktigt är att jägaren är medveten om sina kunskaper och begränsningar. När de här sakerna är i ordning skapar jakten välbefinnande för både jägaren själv, jaktområdet och de människor som befinner sig där. En av målsättningarna för utbildningssystemet är mycket riktigt ett ökat välbefinnande på både individnivå och ett högre plan. Jakten utgör en betydelsefull del av det fin- Utbildningsstrategin för vilthushållningen och jakten skapar en grund för utvecklandet av utbildningen 36 l Jägaren 1 l 2014 Jägarna är individer – aktiviteten varierar Jaktkortet obetalt 19 % Kortet betalt - 42 % jagar under året Jaktkortet betalt - jagar inte 26 % Aktiva i jvf och jaktföreningar 13 % I jägarregistret 380 000 personer ländska samhället.Med en utbildning som skapar etiska och ansvarsfulla jägare som tar hänsyn till andra som rör sig i naturen kommer varje jägare att fungera som ett positivt visitkort för sin hobby. Det är viktigt att också de som inte jagar själva även framledes betraktar jakten som någonting fullt acceptabelt. Vår vision lll År 2020 ska jakten vara allmänt accepterad i vårt samhälle och det fällda viltet betraktas som en uppskattad naturprodukt. Den organiserade jakten och vilthushållningen är en kraft som upprätthåller välfärden i samhället, livskraften på landsbygden och vitaliteten i byarna. lll Ett modernt utbildningssystem som är tillgängligt för alla gör det möjligt l -för enskilda personer att utvecklas till etiska och ansvars fulla jägare som känner arterna de jagar, sina egna kunskaper och lagstiftningen l - och gå vidare till ansvars uppgifter inom jakt, vilthus hållning, föreningsverksamhet och förvaltning.
• VAR NÅNSTANS . . . Jägarens studieväg Jag har skrivit jägarexamen och skaffat mig en hagelbössa. Var och hur kan jag träna? Jag behöver en lärare. Välkommen till en fin hobby och lycka till på din jägarstig! En jägare ska ju känna sitt vapen och kunna använda det. Han (eller hon) ska också testa patronerna han tänker använda och öva skytte. Skjutbanan är det enda rätta stället för det här. Verksamhetsledaren på jaktvårdsföreningen på din hemort kan tala om för dig var närmaste skjutbana ligger. Kontaktuppgifterna hittar du på Riistaweb på adressen riistaweb.riista.fi. Välj region och jaktvårdsförening. Väl på skjutbanan ska du kontakta den banansvarige, fatta mod och sätta igång. Håll ögon och öron öppna för hur det går till på banan. Banpersonalen talar om för dig när du kan träna och förklarar säkerhetsdirektiven. På somliga banor arrangeras det skjutskola för nybörjare. Personalen ger dig gärna råd och du kan också fråga de andra skyttarna på banan till råds. I till exempel Södra Tavastland finns de här skjutbanorna: Lopen Ampumaurheilukeskus, Nummenrannantie 769, Loppi. Fina hagelbanor samt kulbanor, trivsam paviljong. Mera information om banan hittar du på adressen www.lopenrhy.fi. I Hausjärvi finns en hagelbana i Ahjola och en kulbana i Kupparilampi. Kontakta jaktvårdsföreningens verksamhetsledare för mera information. I Janakkala finns en skjutbana i Tervakoski med övervakade träningar på tisdagarna i juni, juli och augusti. Kontakta verksamhetsledaren på Janakkala jaktvårdsförening för mera information. I Hyvinge i norra Nyland finns ett fint och allsidigt skyttecenter, Hyvinkään Ampumaurheilukeskus. Föreningen Hyvinkään Metsästysampujat driver en hagelbana som har webbadressen www.hyma-ry. fi. På skyttecentret finns också en kulbana och en älgbana. För ytterligare information om kulbanorna och deras verksamhet kontakta verksamhetsledaren på Hyvinge jaktvårdsförening. Vid hagelbanan finns dessutom ett kafe som under träningskvällar tillhandahåller förfriskningar och kaffe. Nyhetsmagasinet Intresset för jakt ökar allt mer också bland kvinnor lll Jämfört med året innan ökade antalet kvinnor som avlagt jägarexamen i fjol med 3,5 %. År 2013 inlöste totalt 19 311 kvinnor jaktkort. Majoriteten av jägarna är dock fortfarande män. I fjol inlöste 289 079 män jaktkort, vilket är något mindre än året innan (-0,16 %). Det totala antalet jägare fortsätter att öka en aning. År 2013 inlöstes totalt 308 390 jaktkort, dvs. 203 fler än 2012. Mest ökade antalet inlösta jaktkort i Egentliga Finland (+ 163, dvs. 1,2 %) och Kust-Österbotten (+ 98. dvs. 1,0 %). Jaktkort för respektive jaktsäsong, som inleds den 1.8, erhålls genom att betala den årliga jaktvårdsavgiften, som för närvarande uppgår till 33 euro. Erhållandet av jaktkort förutsätter att jägaren har avlagt jägarexamen. Kvinnornas ökande intresse för jakt kan ses i att antalet jaktintresserade kvinnor i hela landet är störst i åldersgruppen 45-49 år. Flest jaktintresserade män finns det i åldersgruppen 55-59 år. Jakten intresserrar alla åldersgrupper, för de yngsta jägarna är under 10 år gamla och de äldsta över 90 år gamla. Det finns inte någon åldersgräns för avläggandet av jägarexamen. Självständig jakt med vapen i skogen får bedrivas av 15 år fylld person, som innehar parallelltillstånd till jaktvapnet. Personer som är yngre än 15 år kan bedriva t.ex. jakt med fälla. Ytterligare kan de använda vapen i samband med skjutövning samt jaga under fullvuxen jägares direkta övervakning. Jägarregistret omfattar totalt närmare 400 000 jaktintresserade. Av dessa inlöser dock inte alla sitt jaktkort varje år. Det går att hålla en paus i betalandet av jaktvårdsavgiften, om jägaren inte har för avsikt att jaga under någon jaktsäsong. Rätten att lösa in kortet bibehålls efter avlagd examen under förutsättning att avgiften betalas minst vart femte år. Omkring 70 000 jägare låter årligen sin jaktvårdsavgift vila. Jägarnas aktivitet varierar avsevärt. Gruppen storkonsumenter bland jägarna har uppskattats till omkring 50 000 personer. I egenskap av aktiva och kunniga jägare nedlägger dessa lejonparten av vårt lands totala årliga viltbyte. De innehar också ledande uppgifter eller olika funktioner i de 4 700 jaktföreningarna och jaktsällskapen samt i de 300 jaktvårdsföreningarna i vårt land. De flesta av jägarna, omkring 160 000 utövare, jagar under året allt från en enda till några tiotal jaktdagar. Omkring 310 000 finländare erlägger sin jaktvårdsavgift trots att kring hundratusen av dem av en eller annan orsak inte alls beger sig ut i skogen. Med jaktvårdsavgiftsmedlen finansieras de lokala jaktvårdsföreningarnas verksamhet, produceras rådgivningstjänster i viltfrågor och jägarregistrets tjänster samt olycksfallsförsäkras jägarna. Den berättigar också till tidningen Jägaren, som sex gånger per år dimper ner i brevinkastet. Med hjälp av Jägaren håller jägarna sig ajour med vad som händer inom jaktsektorn. Källa: Jägarregistret Jägaren 1 l 2014 l 37
• Nyhetsmagasinet Överför din jaktvårdsavgift till elektronisk fakturering lll Betala din jaktvårdsavgift som en e-faktura som du får direkt till din egen nätbank. Ditt plastade nya jaktkort kommer hem till dig i juli tillsamman med Jägaren. Genom att ingå ett e-faktureringsavtal med din egen bank får du fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2014–2015 som en e-faktura till din egen nätbank och ditt jaktkort, som inte är större än ett vanligt bankkort och är försett med anteckningen ”betalad”, direkt hem till dig tillsammans med Jägaren nr 4/2014. Jaktkortet är såväl snyggt som lätt att förvara i ett plastfodral eller i ett fack i plånboken. Kortet är plastat så det håller längre och tål fukt bättre än ett papperskort. Övergången till e-fakturering sparar tid och arbete: du behöver inte själv mata in fakturans alla uppgifter, utan godkänner den för betalning genom att klicka en enda gång i nätbanken. Alla uppgifter, som t.ex. referens- och kontonummer, finns redan färdigt där. Du behöver således bara kontrollera och godkänna fakturan och sedan trycka på knappen. E-faktureringsavtalet behöver inte förnyas årligen. Övergången till e-fakturering av jaktvårdsavgiften är enkel. Gör så här: 1. Gå in på din egen nätbank. 2. Ingå ett e-faktureringsavtal (ny e-faktura). Välj Finlands viltcentral som fakturerare och jaktvårdsavgift som faktureringsorsak. 3. Ange din personbeteckning som specifikation. Årsmöten lll Riistavesi jaktvårdsförenings årsmöte hålls i Riistavesi andelsbanks klubbrum den 19.2.2014 med början kl. 19:00. Granskningen av fullmakter inleds kl. 18:00. På mötets föredragningslista finns utöver lagstadgade årsmötesärenden även val av ordförande för föreningen. Egentliga Finlands vildmarkseld 2014 på Runsala lll Egentliga Finlands vildmarkseldar ordnas för första gången på Runsala i Åbo. Arrangörer är lokala och regionala jägarorganisationer och naturvårdsorganisationer. Samarbetspart är även Mannerheims barnskyddsförbund. Vi önskar speciellt barnfamiljer välkomna till en vildmarksinspirerad eftermiddag på Runsala. På programmet finns en vilt- och naturstig, åkning i hundsläde, korvgrillning, pannkaffe och trevlig samvaro kring vildmarkseldarna. Evenemanget öppnas av jaktchef Mikko Toivola. Välkomna! 38 l Jägaren 1 l 2014 Lodjur märks i Egentliga Finland lll Finlands viltcentral och Viltforskningen märker lodjur i Egentliga Finland under år 2014. Projektets mål är att i första hand förse lodjurshonor, men även andra lodjur, med satellitsändare. Lodjuren fångas levande med fällor eller med drivande hundar. Loforskare Katja Holmala utför bedövningen och märkningen. Projektet hindrar inte normal lojakt. Projektets kärnområde är Salo regionens, Bjärnå nejdens och Kimitoöns jaktvårdsföreningar. På detta område finns speciellt mycket lodjur och lohonor med ungar. Projektet vill dock märka lodjur från hela Egentliga Finland. Om ett lodjur går i vilken som helst fälla eller sitter i ett träd, och djuret inte avlivas som en del av normal jakt hoppas vi att ni omedelbart tar kontakt. Om ett lodjur gått i fälla eller sitter i ett träd tag omedelbart kontakt med oss! Jörgen Hermansson 0400 909 565 eller Katja Holmala 040 187 8239. Om vi inte svarar, skicka ett SMS-meddelande. Jörgen Hermansson, projektansvarig, Finlands viltcentral jorgen.hermansson(at)riista.fi Ny tjänst för anmälning av fångstuppgifter söker korrekta koordinater lll Viltcentralen har i augusti 2013 tagit i bruk en ny tjänst för anmälning av fångstuppgifter, saalis.riista.fi. Med hjälp av tjänsten har vi lyckats förenkla anmälningen av fångstuppgifter, förbättra de inlämnade uppgifternas noggrannhet samt minska det arbete som utförs på regionkontoren vid bearbetningen av fångstuppgifterna. Till tjänsten har det hittills anmälts fångstuppgifter från kvotjakten efter björn inom renskötselområdet, rådjursjakten (1540 djur fällda till dags dato) samt från och med början av december också anmälningar om fällda lodjur (11 djur fällda den första dagen). Jägaren kan antingen markera fångstplatsen på nätsidans karta eller lokalisera platsen direkt via en smarttelefon. Utgående från den erhållna uppgiften formar tjänsten automatiskt koordinatuppgiften i sin korrekta form samt söker fram fastighetsregisterkoden ur lantmäteriverkets system. Tjänsten är integrerad med viltcentralens övriga system. Saalis.riista.fi utgör en del av det projekt för utveckling av viltcentralens tjänster för elektroniskt uträttande av ärenden som är på gång.
• Ansökningstiden för dispenser för icke fredade fåglar är nu. Observera ändringarna i lagstiftningen! Ändringar i giltighets- och ansökningstiderna för dispenser lll I och med de ändringar av föreskrifterna som trädde i kraft sommaren 2013 är det möjligt att bevilja en del av dispenserna för upp till fem år. Dispenser för längre tid än ett år kan beviljas för objekt som grundats permanent för att skydda faunan, bedriva forskning eller är knutna till ett naturvårdsprojekt. Mångåriga dispenser kan också komma ifråga för exempelvis icke fredade fåglar. Det här lönar det sig att beakta när ansökan om dispens görs. Behovet av mångårig dispens ska motiveras i ansökan. Eftersom beviljandet av dispensen som regel måste vänta tills besvärstiden gått ut ska besluten fattas drygt en månad före den från fredningen avvikande tiden börjar. Det innebär att det lönar sig att i situationer där det går att förutse behovet av dispens skicka in ansökningen senast omkring två månader före behovet av dispensen börjar. Dispens kan också beviljas för att förstöra bebodda bon och ägg. Förutsättningarna för beviljandet av dispens är de samma som för att avvika från fredningen av djuren ifråga. Fälla som fångar byte levande och mekanisk anordning som åstadkommer ljud I vissa situationer är det möjligt att erhålla dispens för fångande av icke fredade fåglar med fälla som fångar bytet levande och mekanisk anordning som åstadkommer ljud. Dispens kan erhållas då förutsättningarna i jaktlagens 41 b § 1 mom. uppfylls. I många situationer kommer dispensen att beviljas endast för en del av året, d.v.s. för den tid som är nödvändig för att de förutsättningar som utgör grunden för att dispensen ska uppfyllas. Ansökan om dylik dispens lönar det sig att söka i samband med ansökan om dispens från fredning. Då debiteras inte separat avgift för ansökan om dispens för användning av metod. Vid separat ansökan är avgiften för beslutet ifråga för närvarande 150 euro. Ytterligare information om dispenser, ansökningar och jaktlagstiftning hittar du i Jägaren nr 6/2013 samt på viltcentralen hemsida: www.riista.fi Ny blogg väcker debatt om viltet ADRESSÄNDRINGAR lll Punkalaiduns jvf (567), verksamhetsledarens nya e-postadress är kalervo.loponen@scanding.fi lll I januari öppnades bloggen Vapaa riistaa på Finlands viltcentrals sidor. På bloggens sidor berättas om viltförvaltningens lagbundenheter, kikas närmare på viltvårdens vardag och funderas på viltvården ur olika infallsvinklar. Förhoppningen är att den nya bloggens läsare ska vara aktiva, för inom viltförvaltningen kommer vi att med stort intresse följa med den debatt som artiklarna väcker. Nya artiklar publiceras minst varje månad på bloggens sidor och är i huvudsak finskspråkiga. Utöver viltförvaltningens tjänstemän fungerar också medlemmar i viltcentralens styrelse och viltvårdsråd samt gästförfattare som skribenter. Artiklarna representerar inte Finlands viltcentrals officiella ställningstaganden utan är riksomfattande debattöppningar. Läsarna kan också själva erbjuda sig att vara skribenter genom att ta kontakt med viltcentralens kommunikation. Läs bloggen på riista.fi/blogi Minimikravet på antalet skyttar vid ansökan om älglicens gäller i norra Finland även i år lll Finlands viltcentral ställer minimikrav på de jaktföreningar och jaktsällskap som ansöker om licens i år. Detta gäller Uleåborg, Kajanaland och Lappland enligt jaktlagens 8 § (fri jakträtt för kommuninvånare). På statsmark, med undantag för kommunerna Enare, Utsjoki och Enontekis, beviljas licens i regel bara sådana sökande vilkas sällskap räknar minst 10 jägare och som inte jagar någon annanstans. Undantag från denna huvudregel kan göras bara i speciella fall, exempelvis om det inte finns andra sökande till området som uppfyller kravet. Dessutom ska minst sex av jägarna vara sådana som helt saknar andra möjligheter att jaga älg. Jägarnas skjutprov ska vara giltigt eller gå ut under innevarande år. Vid licensprövningen anses skytten ha andra jaktmöjligheter om han är medlem i en jaktförening eller ett jaktsällskap som ansöker om licens för ett annat område. Som skyttar räknas bara sådana personer som enligt ansökningen inte tänker jaga älg som normal medlem i ett älgjaktlag på annan ort under den kommande säsongen. Områdestillstånd av Forststyrelsen garanterar inte licens Forststyrelsens områdestillståndsprocess (jakträtt på statsmark) och Finlands viltcentrals licensprocess för hjortdjur är tidsmässigt och administrativt två olika saker. Finlands viltcentral besluter om jaktlicenserna för hjortdjur i enlighet med jaktlagen och jaktförordningen, vilket innebär att ett områdestillstånd (jakträtt) beviljat av Forststyrelsen (innehavare av jakträtten) inte binder viltcentralen vid beslutsfattandet så att en jaktlicens för hjortdjur automatiskt blir beviljad. Närmare information om ansökning av jaktlicenser för statsmark enligt jaktlagens 8 § finns på adressen riista.fi > På svenska > Jakt > Blanketter > Blanketter för jaktlicens > Hjortdjur. Jägaren 1 l 2014 l 39
• ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO uvudet, kroppen och svansen gyllenrödbruna Öronen svarta baktill Räven sover hopkurad med spetsade öron Räven är en skicklig jägare Långa och spetsiga öron Uppseendeväckande lång och yvig svans 60–85 cm (sommar) cm 35 –5 5 cm cm Halsen och bröstet är vita Vit svanstipp kg (vinter) Benen svarta framtill Lingon Rödräv Fågelungar Små gnagare, bär, fåglar, ägg, insekter, fiskar, harar och kadaver. På sommaren Vulpes vulpes Maskar Föda 5–8 kg På vintern Red fox/Kettu Framtass skabb. Omfattande vaccineringar med beten har dock minskat ett hunddjur som förekommer i risken för rabiesspridning. hela landet och nästan över allt i världen. Färgen är i regel rödJakten efter skadliga små rovdbrun. Den håller gärna till i skog, jur är en viktig form av viltvård. på åker och äng samt i städer. Räven jagas främst för att den skadar viltet, men numera Räven bor i regel i naturfinns det igen ett liga hålor eller hålor intresse för pälsen. som grävts av andra Räven har varit ett djur, men den kan värdefullt pälsdjur också gräva ut sin och i synnerhet de lya själv. Lyan har sällsynta färgvarianflera gångar som terna har genom kan bilda en hel tiderna varit en labyrint. Kring lyan eftertraktad handelsförekommer ofta en Skalle vara. stark, stickande lukt. Räven är ett svårjagat djur som Räven plundrar gärna bon och kräver ett särskilt kunnande av äter ungar, och är därför särskilt jägaren. I regel jagas räv med driskadlig för viltet. Den kan också vande hund eller grythund. bära på och sprida rabies och Spillning Den årliga avskjutningen 70 Tusen stycken 60 50 40 5,5–6 cm Räven, det vill säga rödräven, är Spårräkning i snö 2013 Spårindex –2,0 2,1–4,0 4,1–6,0 6,1–8,0 8,1– 30 De små rovdjuren i Finland 20 i storleksordning 10 0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 40 l Jägaren 1 l 2014 Hermelin Mink Mård Mårdhund Grävling Räv Källa: VFFI
• Tipshörnan Otto Hölli Vakjakt: Bygg in kojan i en bod eller lada lll Vakjakt är en intressant jaktform, men för att jakten ska krönas med framgång krävs det i synnerhet på vintern en koja som går att värma upp. Att bygga en varm koja vid en åkerkant kan kännas som ett drygt och dyrt jobb, men om du bygger in kojan i en befintlig byggnad kommer du oftast enklare undan. Kojans slutliga mått avgörs av bodtakets lutning och den befintliga fönstergluggen. Var ska kojan stå? Börja projektet med att utse platsen för vakkojan innan du plockar fram papper och linjal. Att bygga in kojan i en befintlig byggnad ger vissa möjligheter och fördelar, men innebär samtidigt också begränsningar. Viktigt att tänka på är en riskfri skjutsektor, avståndet till bebyggelse, hur du tar dig till kojan i synnerhet på vintern och förstås också ägoförhållandena och jakträtten. Vid planeringen ska du också ta hänsyn till månljuset med skuggor och reflexer. Om platsen det medger ska du bygga kojan aningen högre än marknivån så att kulbanan går snett nedåt mot marken. Den övre våningen i en bod eller lada är ett utmärkt val. Alla jägare äger förstås inte en tänkbar bod eller lada, men hör dig för bland släktingar och bekanta. de bärande stolparna och plankorna med cirkelsåg någonstans där du har tillgång till el så behöver du bara göra själva monteringen på plats. Använd vid monteringen batteridrivna verktyg och en spikpistol som drivs med gas eller batteri så löper jobbet undan och känns mycket trevligare. En rejäl pannlampa är ett måste vid förhållanden utan belysning, inte minst med tanke på säkerheten i arbetet. Vid byggandet gäller samma regler som alltid; genom att bygga stommen utifrån isoleringsmaterialets dimensioner och anpassa kojans mått så långt möjligt till ytmaterialets mått går jobbet enklare och du minskar på materialspillet. Använd gärna din fantasi vid valet av material. Återanvändning är ett förnuftigt alternativ som håller kostnaderna nere. I det här exemplet gjordes stommen av 50 x 100 mm virke med 100 mm isoleringsull. Som ytmaterial lade jag på bägge sidorna vindskyddsskivor som är ett väldigt bra val, i synnerhet för akustiken inne i kojan. Till fönsterruta tog jag ett färdigt värmeglaselement som var mycket större än den egentliga gluggen. Den befintliga byggnaden och träden utanför är avgörande för skjutsektorn. I det här fallet blir skjutavståndet till åteln cirka 90 meter. Byggandet och materialet Byggnader som är lämpliga för vakjakt saknar ofta el, vilket betyder att du ska göra det mesta klart på förhand. Såga till Täta skjutgluggen med en skumgummimadrass och lämna en springa för geväret. Jägaren 1 l 2014 l 41
• Kaarlo Nygrén Naturpälsen till heders igen tjänar människan.Och samhället önskar stöda tiska yrkesjägare. Dessutom verkar de aktiva i Enligt den årliga statistiken den här verksamheten. branschen vara på väg att förgubbas. fälls det i vårt land i runda Länkarna i naturpälsarnas handelskedja I synnerhet pälsköparnas och körsnärerslängar ungefär en halv miljon har alltid varit och är fortsättningsvis spridda nas skara har glesnat under de senaste åren. vildlevande djur med pälsar som och splittrade eftersom råvaran samlas in Verksamheten behöver alltså ett tillskott av på ett vidsträckt område, tillgången är osä- nya entusiastiska krafter. Likaså finns det kan tas till vara och användas ker och kvaliteten varierar med naturförhål- också i själva pälsjakten helt klart en hel del som bruksföremål. Men bara några få procent av dem bereds landena och jägarnas skicklighet. Hos oss är att förbättra eftersom de första momenten vid utbildningen och lagstiftningen i branschen hanteringen av pälshudar är ett smutsigt göra till pälsskinn och ännu färre outvecklade i jämförelse med exempelvis Ryss- som kräver kunnande och uthållighet. Alla har finner vägen till en modists land och Kanada.I praktiken finns det inga fak- inte heller något lämpligt utrymme för jobbet. kunniga händer och förvandlas till ett plagg som kompletterar klädseln. I trafiken dör ett ännu Vi ligger efter de stora pälsländernas större antal pälsdjur som inte yrkesfolk: vi har inte reda på när kvaliteten på blir till glädje för någon annan än asätarna, trots att detta skinnen av våra viktigaste vildlevande pälsdjur innebär ett slöseri. är maximal på olika håll i landet. I vårt land har det bedrivits handel med pälsar sedan förhistorisk tid. Med pälsar har folk fått sin bärgning, betalat skatt och försörjt sitt eget hushåll.Pälshandeln har reglerats och övervakats, det har spekulerats i päls, det har stridits om jakträttigheter och alltihop har både motiverats och kritiserats på etiska, ekologiska och ekonomiska gruner. Pälsjakten lever och har hälsan än i denna dag och upprätthålls på olika håll i världen av en skara motiverade herrar och damer som trivs ute i naturen. Efterfrågan på naturpäls pekar i dag uppåt,vilket påverkar priserna,men detta syns knappt alls i pälsjägarnas bokföring. Klimatet har fortfarande har inte slagit om till tropiskt,vilket betyder att det fortsättningsvis behövs pälsmössor och andra varma plagg. Handeln och utbildningen outvecklade Hos oss är en pälsjägare enligt lagen en primärproducent med rätt att saluföra sin traditionella produkt skattefritt.Med detta vill vårt samhälle säga att den här uråldriga primärproduktionen räknas till de fundamentala jobb i det finska samhället som förvandlar naturens herrelösa material till konkreta föremål som 42 l Jägaren 1 l 2014 Plaggen i kollektionen WILD är gjorda av päls från vildlevande mårdhund.
• Kluven inställning till pälsdjuren naturpäls. På samma gång försöker de rätta Allvarligare är att pälsdjuren i allt för hög grad till primärproducenternas inkomstnivå.Produbetraktas som enbart skadedjur som äventyrar centpriset på råhud ska täcka de nödvändiga stammarna av ätligt vilt. Och alltså har vi röjt kostnaderna för jobbet för att produktionen dem ur vägen utan att ens försöka ta vara på ska kännas meningsfull och ha framtidsutsikpälsarna. ter. Först efter det är det möjligt att komma Det arrangeras populära kampanjer för jakt ifrån slöseriet med djurmaterial som strider efter små rovdjur, men vilka motiven än må mot jägarnas etik och moral, och känns skamvara så är det allt för många som bara är ute ligt av våra duktiga jägare. efter äran och priset, och struntar i pälsen som Genom att knyta så många erfarna jägare som möjligt till uppgiften skapar vi möjligkunde tas till vara och säljas. Dessutom är inställningen till päls i allmän- heter att utbilda nya generationer av jägare. het kluven i dagens västländer; päls betraktas Det här är färdigheter som man inte lär sig ur som en överflödig lyx som överklassen styr ut böcker eller på nätet. Tillsammans med en ersig i - trots att vi gärna bär päls när vinterkylan är sträng. Djuren innebär ofta olägenheter och risker för människan, Vi har röjt pälsdjuren ur men den som dödar sådana blir kritiserad och får orealistiska vägen utan att ens försöka förslag typ flytta på dem el- ta vara på pälsarna. ler ta hand om dem. Jägarnas lagliga jaktutrustning blir ofta utsatt för vandalism och det händer att jägare blir utsatta för hot och trakasserier. faren jägare lär man sig de rätta handgreppen. Till jobbet hör också att bedöma kvaliteten på råhudar. Bedömningen ska förenhetligas och göras till ett vardagsverktyg för alla pälsjägare. Samtidigt ska vi avlägsna bristen som gör att vi ligger efter de stora pälsländernas yrkesfolk; vi har inte reda på när kvaliteten på skinnen av våra viktigaste vildlevande pälsdjur är maximal på olika håll i landet. Den här kunskapen skulle skapa förutsättningar för en positiv prisutveckling, underlätta planeringen av jakttiderna och förenhetliga den första sorteringen av pälsarna. Det här ska inte helt och hållet lastas på köparna eftersom det också är ett verktyg för jägarnas egen kvalitetskontroll. Genom att producera naturpäls av god kvalitet för olika ändamål i en jämn takt och med hänsyn till djurstammarnas variationer håller vi handelns kanaler i gott skick. De som tillverkar den slutliga produkten kan sin sak. På köpet säkrar vi också de övriga målsättningarna för pälsjakten,oavsett om de handlar om ekologin eller folkhälsan,eller är tänkta att bevara trivsel och traditioner. Från slöseri till uppskattning Som organisation för de finska pälsjägarna fungerar naturpälsföreningen Luonnonturkisyhdistys ry vars medlemmar har rätt att märka sina primärprodukter med den registrerade WFF-logon (Wild Finnish Fur). Den syns redan på många varor i handeln. Bland föreningens medlemmar finns erfarna pälsjägare som har visat prov på både kunskaper och färdigheter. Det här immateriella kapitalet ska ställas till medlemmarnas förfogande. Organisationen fokuserar i detta nu på handelskanalerna, utbildningen och forskningen. Föreningen har gjort försök med direkta pälsauktioner för primärproducenter. Det kommer vi att fortsätta med på årligen återkommande jaktmässor och liknande evenemang. Våra aktiva pälsjägare håller på och organiserar sig för att skapa ett fundament för fungerande kanaler för handeln med Äkta päls uppskattas överallt i världen. Naturpälsar av vildlevande djur är dessutom också ekologiska. Den här rävluvan i WILD-kollektionen är gjord av rödräv. Wild Finnish Furmärkning på naturpäls Naturpälsföreningen Luonnonturkisyhdistys ry lll Naturpälsföreningen Luonnonturkisyhdistys ry grundades 2010 i Ilomants. lll Föreningens syfte är att främja kännedomen om naturpälsdjuren i Finland och att ta vara på fällda pälsdjur så väl som möjligt enligt det hållbara nyttjandets princip. lll Jägare i hela landet som är intresserade av jakt efter pälsvilt och primärproduktion av naturpäls kan bli medlemmar. lll Att främja yrkeskunskapen hos pälsjägarna och dem som bereder skinnen. lll Att skapa fungerande försäljningskanaler för råhudar. lll Att följa med utvecklingen i branschen och hålla kontakt med liknande organisationer www.luonnonturkisry.fi info@luonnonturkisry.fi medlemsärenden: sekreteraren: 050 578 0651 Jägaren 1 l 2014 l 43
• Ålands nytt Rådjurstrofe Jaktens dag 2014 lll Lördagen den 26 april 2014 är det återigen dags för Jaktens dag vid Jakt – och fiskemuséet i Eckerö. Denna gång arrangeras en utställning av troféer i medaljklass från rådjur och vitsvanshjortar som fällts på Åland. Ägare till officiellt bedömda medaljtroféer kommer att bli tillfrågade att delta men har ni en trofé hemma som ännu inte blivit bedömd är det hög tid att göra det om ni vill delta i utställningen. Deltagare i utställningen har möjlighet att erhålla en åländsk trofémedalj enligt valör till självkostnadspris. I övrigt är programmet ännu inte helt fastställt men temat under dagen kommer att handla om rådjur och viltvård. Vildsvin på Åland lll Det har säkert inte undgått någon att det under hösten och vintern har observerats vildsvin på Åland. Det råder delade meningar om vildsvinens vara och icke vara men enligt jakttabellen är vildsvin lovliga hela året, med enda restriktionen att sugga som åtföljs av kulting är fredad. Om ett vildsvin fälls på Åland är vi dock intresserade av att samla in prover till viltforskningen. Dels är vildvin en möjlig bärare av sjukdomar som kan överföras till tamsvin och så kan man eventuellt utreda om vildsvinet härstammar från svenska eller finska vildsvin. Kontakta enheten för jakt- och viltvård om ni skjuter ett vildsvin och vill hjälpa till med provtagningen. 44 l Jägaren 1 l 2014
• Kontaktuppgifter till enheten för jakt- och viltvård lll Jaktförvaltare Robin Juslin lll Jakthandläggare Roger Gustavsson Tel: 25 313, 040 147 5313 Tel: 25 328, 0457 342 5325 lll Landskapsregeringens växel: 25 000 Lodjursspår Lodjursspårning lll I skrivande stund lyser Lodjurslöpa spårsnön med sin frånvaro men vi håller tummarna för att den är på gång. Därför vill vi ännu en gång påminna om att rapportera in misstänkta lodjursspår till jaktenheten så fort som möjligt. Det är av största vikt för den framtida lodjursförvaltningen att förekomst av lodjur dokumenteras och därför är vår förhoppning att få in så många tips som möjligt denna, som det ser ut att bli, korta vinter. Jägaren 1 l 2014 l 45
• Sauli Laaksonen , veterinär Från skog till bord Skogen och jaktinstinkten har i alla tider lockat oss finländare. Under århundradenas lopp har emellertid jaktens betydelse förändrats och i stället för att vara ett sätt att skaffa mat har jakten blivit en hobby med många facetter. Ungefär 300 000 finländska jägare deltar numera också i skötseln av viltstammarna och följer med förändringarna i miljön från första parkett. Dagens jägare är dessutom bevandrade i biologi, patologi och hygien. De ser till att viltköttet håller kvaliteten på sin väg från skog till bord och är tryggt att äta. I Fennoskandien utgör jakten och fisket de äldsta näringarna. Under en lång tid var de nästan de enda sätten att utnyttja ödemarkerna. Dragningskraften hos nya fisk- och viltrika områden fick människor att söka sig allt längre norrut och bosätta sig där. Det fällda viltet togs omsorgsfullt till vara, inte bara som föda utan också som material till kläder och redskap. Under århundradenas lopp förändrades förhållandena efter hand. Jordbruket och industrialiseringen vann terräng samtidigt som jaktens betydelse för utkomsten minskade. Jakten var inte längre ett livsvillkor för någon. Samtidigt förändrades också levnadsvillkoren för viltet, oftast till det sämre. Antalet jägare ökade och det blev lättare att nå till de mest avlägsna vrårna av landet. Jakten förvandlades till förvaltning av viltstammar. Viltvården började uppfattas som en del av naturskyddet och bevarandet av naturens mångfald. Därmed skapades en grund för den moderna jakten, till vilken hör hållbart nyttjande,genomskinlighet och etiska principer. Skog och mark lockar dagens människor och för de flesta är själva begivenheten med tillhörande ritualer viktigare än att faktiskt Dagens jägare ska vara bevandrade i biologi, patologi och hygien. Ofta är det viktigare för jägaren att få ströva i terrängen med sin hund än att fälla ett vilt. Dagens jägare ska behärska viltets grundläggande biologi för att kunna identifiera eventuella sjukdomar hos viltet. Fåglar har tunnväggiga lungblåsor vilket möjliggör en effektiv gasväxling i lungorna och försörjning med syre till musklerna när de flyger. Blåsorna är svåra att urskilja och syns bäst vid olika inflammationer, som exempelvis en svampinflammation. fälla ett vilt. Till jakten anknyter en rad andra fritidsintressen som sportskytte och kennelverksamhet, vilka för många utgör själva innehållet i hobbyn snarare än fällandet. I avsidestrakter i vårt land är jaktföreningarna ofta viktiga. På somliga orter är de nuförtiden nästan de enda formerna av social samvaro och gemenskap som står till buds. Det finns fortfarande kretsar där antalet rävspår eller älgspår som räknades i morse smäller högre än riksnyheterna. Det var genom jakten som människan först fick tillgång till kött och än i denna dag är det en höjdare för jägare att få avnjuta en god middag lagad på vilt. Viltköttet avviker till sin fördel från köttet av de flesta andra produktionsdjur: fetthalten är låg, sammansättningen av fettsyror är fördelaktig och halterna av spårämnen och proteiner är höga. 46 l Jägaren 1 l 2014
• vilket ökar riskerna för fysiska kontakter med djuravföring och utsöndringar som damm och smuts. Jägaren på första parkett Viltköttet avviker till sin fördel från köttet av de flesta produktionsdjur; fetthalten är låg, sammansättningen av fettsyror är fördelaktig och halterna av spårämnen och proteiner är höga. Konsumtionen av viltkött i vårt land ligger dock bara på knappa tre procent av den totala köttkonsumtionen (cirka 2,3 kg/person/år). I somliga jägarhushåll kan konsumtionen vara avsevärt högre: merparten av köttet som konsumeras kan vara vilt med ett betydande mervärde beträffande näringsinnehållet och för hälsan.Men bara en bråkdel av det fällda viltet, 5-6 procent, kommer ut i handeln. Efterfrågan överstiger således utbudet eftersom tillgången på viltkött av hög kvalitet som håller för en kritisk kontroll är begränsad i handeln. Jakthygienen lägger grunden Viltet betraktas som friskt och livsmedlen som görs på vilt anses vara rena och hälsosamma. Ett vilt som har fällts med ett välriktat skott i en ren miljö utgör en värdefull och naturenlig råvara för finsmakare att duka fram sedan det tagits till vara med hygieniska metoder. Idén med att jaga ett ätbart vilt är att fälla det och ta vara på köttet. Den hygieniska, näringsmässiga och gastronomiska kvaliteten på viltkött kan emellertid påverkas av sjukdomar, parasiter och främmande ämnen i miljön.Vissa av de här sjukdomarna kan direkt eller indirekt överföras till människor eller produktionsdjur, och främmande ämnen kan följa med när människan äter köttet. Även djurets ålder, fysiologiska tillstånd och kön inverkar på köttets egenskaper. Den största betydelsen har dock själva jakten och de åtgärder som jägaren vidtar,det vill säga jakthygienen. Begreppet inkluderar allt det som jägaren gör, börjande från jaktmetoden, skottet, urtagningen och transporten av kroppen ända till slakttekniken och nedkylningen. I själva verket börjar jakthygienen redan vid skötseln av viltet och viltstammarna, och hit räknas också användningen av jakthundar och omsorgen om deras hälsa. Även den risk som en jägare löper att utsättas för sjukdomsalstrare hos djur som kan infektera människor är större än genomsnittet. Här inverkar de fysiska kontakterna med djur och hanteringen av kött och hudar.Jägare uppehåller sig på platser där djuren håller till, Människans, djurens och miljöns hälsa och välfärd bildar en helhet där allting påverkar allt annat och delfaktorerna är starkt knutna till varandra. Att följa med viltets och de övriga vilda djurens hälsa utgör en viktig del av arbetet med att följa med miljön och de förändringar som pågår. Den ökade rörligheten hos människor och varor, trafiken och insekter kan sprida nya viltsjukdomar till nya områden. Mänsklig aktivitet och förändrade klimatförhållanden kan förändra många djurarters naturliga livsmiljöer, försvaga tillgången på föda och rubba beteendemodeller, vilket kan exponera djur för sjukdomsalstrare. Klimatuppvärmningen kan till och med göra det lättare för sjukdomar som vi har betraktat som tropiska att breda ut sig mot norr. Flera av de här sjukdomarna sprids av blodsugande insekter. De första fallen av nya sjukdomar kan yttra sig hos vilt som därefter kan infektera även produktionsdjur. De vilda djuren hör oftast till de första offren för nedsmutsningen och kemikaliseringen av miljön. Genom att aktivt följa med förändringarna i miljön och på ett tidigt stadium upptäcka vad som pågår vinner vi tid att vidta bästa möjliga bekämpningsoch försiktighetsåtgärder. Här befinner sig jägaren på första parkett. Enligt gällande lagstiftning är en jägare ansvarig för att det viltkött som han överlåter till en annan person är ofarligt att äta. Dagens jägare ska mycket riktigt vara bevandrade i biologi.De ska behärska viltets grundläggande biologi, känna djurens beteende och kunna identifiera sjukliga förändringar. Dessutom fungerar jägarna som patologer och hygienister i slaktskjulet när viltet slaktas klart.Jägarna ska inse vilka faror som miljön kan utsätta viltköttet för. Kraven har ökat, men kanske är det just därför som jakten har blivit ännu intressantare. Hälsoguide för jägare och jägarhandbok lll Artikeln bygger på veterinär Sauli Laaksonens handbok i hälsa för jägare, Metsästäjän terveysoppi, som utkom i höstas. Boken är det första grundläggande verket i ämnet. Den är tänkt att vara en heltäckande handbok för jägare, studerande och veterinärer, och även för läkare. Boken är på cirka 300 sidor med över 500 fotografier och teckningar som åskådliggör djuranatomi, sjukdomar och jakthygien. Boken utges i samarbete med Finlands Jägarförbund. Författaren är docent i hjortdjurssjukdomar vid Helsingfors universitet och utbildare i hygien för jägare. Jägaren 1 l 2014 l 47
• Marja Martikainen Vi värderar viltet allt högre Petri Jokela Stiftelsen ELO:s verkställande direktör Seija Kurunmäki, kocken Sami Tallberg (till v) och Ville Vaarala i Ahlströms eget viltslakteri. I dag finns det många som jobbar för att vårt inhemska vilt ska ge upphov till nya exportprodukter och ge turismen en puff framåt. Också i hemhushållen blir viltköttet allt populärare. -V ildmaten, det vill säga naturens vilda bär, vilt, fisk, svamp och örter har en möjlighet att bli en ledstjärna för matkulturen och turismen i vårt land. Ute i vår natur finns det ren och god mat av många slag som finländarna är intresserade av, men vildmaten väcker också intresse ute i världen, intygar verkställande direktör Seija Kurunmäki på ELO, stiftelsen som jobbar för den finska matkulturen. Stiftelsens matambassadör, köksmästare Sami Tallberg, har bland annat följt med utrikesminister Alexander Stubb på resor utomlands för att presentera smaker ur den finska naturen. I somras lät stiftelsen göra en konsumentundersökning av finländarnas inställning till vildmaten. Undersökningen visade att vildmaten in48 l Jägaren 1 l 2014 tresserar och att de svarande gärna äter mera av den än de gör i dag. Ungefär en tredjedel av de svarande uppgav dock att de inte kan identifiera arter medan nästan lika många uppgav att de inte vet var de olika arterna förekommer och hur man tar vara på dem. I vägen för en ökad konsumtion av vildmat står också tidsbrist och brist på förvaringsutrymmen. Även här i Finland behövs det alltså mera information om vad vildmat är och hur den används. Finns inte vilt så det räcker till andra Jakten bedrivs enligt det hållbara nyttjandets princip, det vill säga att vi inte tar ut mer än viltet producerar. Bestånden varierar från år till år och i synnerhet bland skogshönsen kan skillnaderna mellan goda och dåliga år vara avsevärda. I vårt land har jakten av tradition varit husbehovsjakt. Jaktsäsongerna är rätt korta och många tycker att det pris som viltet betingar är så lågt att de hellre lägger köttet i egen frys än säljer det. Jakten är en av de mest reglerade hobbyerna i vårt land. Den regleras av lagar och förordningar, artspecifika jakttider, årliga be- gränsningar vid behov, licensadministration, avskjutningskvoter och regleringar på eget initiativ av jägarna och de cirka 4000 jaktföreningarna, förklarar jaktchef Antti Impola på viltcentralens regionkontor i Satakunta. Därtill kommer avsaknaden av distributionskanaler för viltköttet, begränsningarna i lagstiftningen (exempelvis för lokalen där viltet styckas) och bristen på kunskaper, vilket ställer hinder i vägen för en utökad användning av viltet. Men jägarkåren har förändrats och därmed även värdet som vi sätter på viltet.Vi ser också möjligheterna till nya näringar kring viltet. Jaktföreningarnas förutsättningar för en hygienisk kötthantering i slaktskjulen närmar sig toppnivå, vilket betyder att det finns en beredskap till försäljning, åtminstone vad lokalerna beträffar, konstaterar Antti Impola. Naturtjänsterna och viltet trumf för turismen Ahlströms bruk i Norrmark utvecklar aktivt sina naturtjänster. Främst handlar det om fiske och älgjakt, inte bara för företag utan även för privatpersoner. Där finns ett eget viltslakteri som tar hand om viltet som fälls på jakterna och sedan går köttet vidare till Ahlströms
• Ahlströms traditionsrika älgjakter bjuder på upplevelser från morgon till kväll. köksmästare för förädling.På restaurangerna serveras bland annat älg och hjort,tillagade på många olika vis. - Hos oss har vi löst saken så,att köttet inte delas mellan jägarna utan alltihop går till allmän konsumtion. Jägarna njuter ju också av andra upplevelser, som samvaron ute i det fria och jaktens spänning. De som jagar kan på vår klubb avnjuta vilträtter som det inte går att beställa på andra restauranger, förklarar Ville Pasanen som är chef för naturtjänsterna på Ahlströms. Ahlströms älgjakt är en stor händelse med ett sextiotal deltagande jägare per gång. Dagen inleds med en morgonsamling för jägarna och avslutas med en högtidlig parad och tacksägelse i skymningen.Den som fäller en älg får en trofé som minne. - Jägarna är i allt högre grad beredda att betala för arrangerade jakter. Alla hör inte till Undersökningen visade att vildmaten intresserar och att de svarande gärna äter mera av den än de gör i dag. någon jaktförening eller vill ens göra det. Föreningsverksamheten kan innebära skyldigheter som kräver mycket tid. Dagens jägare med fulltecknad almanacka lägger mindre tid på jagandet, men vill få upplevelser av hög kvalitet av sin hobby. Höjningen av den allmänna levnadsstandarden och flyttningsrörelsen från landsbygden till tillväxtcentra sätter sina spår också i jägarkåren, uppger Pasanen. Enligt Pasanen är förhållandet mellan avskjutningen och antalet jägare det största hindret för en ökad användning av viltet: bland de europeiska länderna har Finland flest jägare i förhållande till befolkningsmängden medan Petri Jokela Dagens jägare med fulltecknad almanacka lägger mindre tid på jagandet, men vill få upplevelser av hög kvalitet av sin hobby. viltstammarna hålls på en väldigt låg nivå. Jägarna tar hand om allt viltkött själva. Väldigt ofta frågar kunderna på förhand eller på plats om möjligheterna att köpa viltkött. Vi blir ständigt kontaktade även av andra, också av hushåll där ingen jagar. Det vore inga problem att sälja allt kött till privat konsumtion, förklarar han. Avskjutningen lll År 2012 uppgick avskjutningen till cirka 7,5 miljoner kilo. Av detta utgjordes 5,5 miljoner kilo av älg, en miljon kilo av övriga hjortdjur och likaså en miljon kilo av övrigt vilt. För 2013 års säsong beviljades 33 000 licenser för älg. Älgstammen har konsekvent minskats sedan stammens toppår, bland annat för att minska på älgskadorna. Näst älgen är vitsvanshjorten den viktigaste källan till viltkött. Stammen förekommer främst i södra Finland och det har beviljats cirka 22 000 licenser. Av rådjuren fälls det cirka 3 500 stycken. Även för skogshönsen och i synnerhet för tjädern var 2013 ett toppår och avskjutningen blev den största på många år. Ringduvan tävlar om titeln ”Flest skjutna exemplar”, men är trots det en art som jagas för litet. Sjöfåglarna utgör en väldigt viktig viltgrupp och där leder gräsanden jaktstatistiken. För småviltet är det typiskt med kraftiga variationer från år till år. Det serveras också vilträtter under jaktdagen. Jägaren 1 l 2014 l 49
• Katja Holmala Provtagning på stora rovdjur Till vilt- och fiskeriforskningscentralens (VFFI) uppgifter hör att följa med och bedöma de stora rovdjurens tillstånd och utveckling. Till det här uppdraget hör att ta emot och analysera prover som tagits på rovdjur som fällts med dispens. För förvaltningen av stammarna är det särskilt viktigt att få fram avskjutningens ålders- och könsfördelning. Mängden fett i bukhålan och kring de inre organen visar lodjurets kondition. Rovdjuren granskas bit för bit N uförtiden behandlas alla prover från stora rovdjur som blivit fällda på jakt på VFFI:s filial i Taivalkoski. Personalen som arbetar där är specialiserad på prover av stora rovdjur och har till sitt förfogande lämpliga utrymmen för förvaring och behandling av sådana prover. Taivalkoskifilialen har arbetat med rovdjursprover sedan 1996 och där förvaras också prover som sparas för framtida forsknings- och undersökningsbehov. Rovdjur som har påträffats döda i naturen eller som har dött i trafiken blir undersökta och statistikförda av 50 l Jägaren 1 l 2014 livsmedelssäkerhetsverket Evira.De här proverna tas om hand i Uleåborg.Evira och VFFI samarbetar om proverna, och Evira skickar information om och vävnadsprover av de här djuren till Taivalkoski. Det stora flertalet av de inskickade rovdjuren är lodjur; under det senaste jaktåret skickades över 400 lodjur in.Varje år kommer det in något tiotal vargar och en eller två hela björnar. Björnproverna är i regel delar av en björn, som magsäck, tänder och könsorgan. Mätning av ett insänt lodjursprov. I bakgrunden avpälsas ett djur som har inkommit med pälsen i behåll. Hanteringen och undersökningen av rovdjur som kommer som hela kroppar följer i det stora hela samma procedur för alla arter. Djuren som kommit med pälsen i behåll flås och vägs. Forskarna mäter en rad kroppsmått och gör en exteriör granskning av djuret. Därefter öppnas bukhålan och de inre organen vägs. På några organ tas vävnadsprover, bland annat levern. Dessutom tas muskelprover på olika ställen på kroppen för trikintester och dna-prover.
• 450 400 350 300 250 lodjur varg 200 150 100 50 20 01 -2 00 20 2 02 -2 00 20 3 03 -2 00 20 4 04 -2 00 20 5 05 -2 00 20 6 06 -2 00 20 7 07 -2 00 20 8 08 -2 00 20 9 09 -2 01 0 20 10 -2 01 1 20 11 -2 01 2 0 Diagram 1. Antalet varg- och lodjursprover som har skickats till Taivalkoskifilialen jaktåren 2001-2012. Allsidig information om rovdjuren Mätningarna och vidarebehandlingen av proverna ger oss information om djurens kondition och matvanor,avskjutningens ålders- och könsfördelning,och honornas fortplantningshistorik och könsmognad. Beträffande exempelvis lodjuret kan vi använda den här informationen för att bedöma avskjutningens effekter på åldersoch könsfördelningen, stammens fertilitet och artens På VFFI:s Taivalkoskifilial behandlas prover av stora rovdjur som har fällts på jakt. A. Kenttälä Forskarna väger fettvävnaden i bukhålan och kring de inre organen. Könsorganen lösgörs, vägs, mäts och tas till vara för vidare undersökningar. Även innehållet i magsäcken och tarmarna tas till vara för vidare undersökningar för att identifiera resterna av bytesdjur. Huvudena kokas och putsas för en mätning av skallen och ett tandprov tas loss. Tandproverna skickas för åldersbestämning till ett speciallaboratorium i Nordamerika som vi samarbetar med och resultaten returneras inom ungefär ett halvår. Skallarna av djur som fällts med beståndsvårdande licenser returneras till licensinnehavarna. Av somliga rovdjur som har fällts på jakt är det bara delar av kroppen som skickas in. På de här proverna gör vi de normala mätningarna och analyserna av vävnadstypen. När det gäller att följa med sjukdomar hos djuren samarbetar VFFI med livsmedelssäkerhetsverket Evira. Vi tar vävnadsprover av stora rovdjur för att undersöka förekomsterna av trikiner och – med tillstånd av licensinnehavaren när det handlar om beståndsvårdande licenser – prover av hjärnvävnad för att undersöka förekomsterna av antikroppar mot rabies. Under tidigare år har VFFI också överlåtit prover till bland annat Strålsäkerhetscentralen, som undersökte förekomsterna av radioaktiva isotoper hos de stora rovdjuren, och till forskningsprojekt på olika universitet. Putsade och mätta skallar i väntan på inpackning och retur. En undersökning av en lodjurshonas livmoder ger information om könsmognad och fortplantning. För mera information om de stora rovdjuren gå till rktl.fi > På svenska > Vilt > Stora rovdjur På motsvarande finska sida finns ytterligare information. På den här sidan finns anvisningar för insändandet av vildlevande djur som har påträffats döda i naturen till Evira: www.evira.fi/portal/se > Djur > Djurhälsa och sjukdomar > Provtagning och insändning av prover > Vilda djur matvanor på vintern på olika håll i landet. Det här gäller för både specifika jaktsäsonger och längre tidsperioder. På Taivalkoskifilialen ägnar tre personer det mesta av sin arbetstid åt prover av fällda rovdjur och arbetet pågår året om. Tidvis får de förstärkningar av några personer till i arbetet med proverna. Materialet som vi har samlat om rovdjursprover har till dags dato gett upphov till ett flertal vetenskapliga och populärvetenskapliga publikationer och avhandlingar. Arbetet med att följa med rovdjursstammarna genom prover av fällda djur har varit möjligt tack vare det goda samarbetet med jägarna.Det ska ni ha tack för, alla ni som har skickat in prover! Jägaren 1 l 2014 l 51
• Antti Nykänen, Milla Niemi och Veli-Matti Väänänen Nya metoder för att förebygga älgolyckor i trafiken Mätt i pengar är älgen vårt värdefullaste vilt, men samtidigt är den också vårt farligaste däggdjur. Varje år skadas ett par hundra personer i älgolyckor i trafiken och nästan varje år inträffar det olyckor med dödlig utgång. Kan vi göra mer för att förebygga olyckor än vad som görs i dag? Vore det möjligt att på förhand kunna identifiera de mest utsatta vägavsnitten? V arje år inträffar över tusen älgolyckor i trafiken i vårt land. Antalet olyckor är i hög grad knutet till älgstammens storlek; början av 00-talet var den svartaste perioden i olycksstatistiken, men sedan dess har antalet olyckor halverats efter hand som älgstammen har reducerats.. Risken för älgolyckor är störst i höstmörker och nästan alla olyckor inträffar på vägar där hastigheten är begränsad till 80 kilometer i timmen eller mera. Myndigheterna försöker minska på olyckorna med bland annat vilt- stängsel, trafikmärken som varnar för älg och trafiksäkerhetskampanjer om höstarna. Om det vore möjligt att på förhand identifiera de mest utsatta vägavsnitten och platserna skulle förebyggandet av älgolyckor kunna göras effektivare. Vid en undersökning som gjordes på Helsingfors universitet utreddes vilka faktorer i landskapet som ökar eller minskar risken för älgolyckor. Syftet med undersökningen var att ta fram information om möjligheterna att identifiera faktorer som lokalt påverkar olycksriskerna, och göra detta utifrån terränginformation som redan föreligger i elektronisk form. I den här artikeln presenterar vi de viktigaste resultaten av undersökningen. SRVA-personalens kunnande oersättligt I vårt land lagras de älgolyckor som kommit till polisens kännedom i en databas och för varje olycka antecknas bland annat den exakta positionen. I praktiken har det emellertid visat sig att skillnaden mellan koordinaterna i registret och den verkliga olycksplatsen kan uppgå till flera kilometer.För att vår undersökning skulle lyckas var det ett absolut krav att hitta de exakta olycksplatserna och därför vände vi oss till de verkliga experterna på älgolyckor, SRVApersonalen. SRVA, det vill säga assistansen vid olyckor med storvilt, är en frivilligorganisation som upprätthålls av jaktvårdsföreningarna och Milla Niemi Är du skärpt hela vägen? Ofta vore det en bra idé att korta av sträckorna där trafikmärken varnar för älg. 52 l Jägaren 1 l 2014
• Pekka Kustula som bistår myndigheterna vid konflikter med storvilt. Till de vanligaste uppdragen för storviltsassistansen hör eftersök på hjortdjur som skadats i trafiken för att kolla upp hur det gått med djuren. SRVA-personal åker ut till varje olycksplats, vilket betyder att de här jägarna vet var olyckorna i hemtrakten inträffar. Vi bad SRVA-personal i Södra Savolax,Norra Savolax och Mellersta Finland att på kartor märka ut de exakta platserna för älgolyckor under perioden 2009-2011. Det blev sammanlagt 235 stycken. Ju bättre sikt desto mera tid för bilförare att reagera på hjortdjur som dyker upp vid vägen. Skogens struktur pekar på förhöjd olycksrisk Vi jämförde terrängens struktur vid olycksplatserna med det omgivande landskapet och gjorde det i två olika skalor.Vid granskningen i större skala ritade vi in en cirkel på kartan runt varje olycksplats med en diameter på två kilometer. Vid granskningen i mindre skala ritade vi in en cirkel till runt varje olycksplats, men nu med en diameter på 200 meter.Därefter undersökte vi hur terrängen inuti cirklarna såg ut. Här använde vi färdig positionsinformation som fanns i elektronisk form. Vid granskningen av de större cirklarna kom det inte som någon överraskning att olyckorna var koncentrerade till skogsdominerad terräng - sannolikheten för en älgolycka är alltså större i skog än i ett åkerdominerat landskap. Vi fick också fram ny information: skogen kring olycksplatserna var till sin struktur en blandning av gammal och ung skog. Däremot är jordbrukslandskap, sjöar och bebyggelse faktorer som minskar på risken för älgolyckor. Granskningen av terrängen i de större cirklarna avslöjade ingenting överraskande om platserna för älgolyckor. Granskningarna av de mindre cirklarna bjöd däremot på några intressanta observationer. Olyckorna var koncentrerade till frodig, grandominerad skog. Dessutom ökade olycksrisken med höjdskillnaderna i terrängen och älgolyckorna inträffade i genomsnitt på en nivå som låg över terrängens medelhöjd. Vårt material gav alltså inga belägg för den väldigt vanliga uppfattningen att älgarna skulle följa sänkor – olyckorna är i varje fall inte koncentrerade till låglänta platser. Däremot är skogsbryn som når fram till vägen sannolikare som olycksplatser när landskapet är en mosaikartad blandning av skog, kalhyggen, åkrar och sjöar. Risken för älgolyckor är störst på platser där älgar ofta korsar vägen och där det av olika orsaker är svårt för bilförare att få syn på en älg som är på väg ut på vägen. Utifrån Antti Nykänen I mosaikartad terräng blir olycksplatserna tydligare En SRVA-jägare på väg. Här gäller det att hitta en älg efter en trafikolycka. våra undersökningar kan vi dra slutsatsen att där landskapet är mosaikartat korsar älgarna vägen vid skogbryn. Höjdvariationerna i terrängen och den större andelen frodig skog vid olycksplatserna pekar på att bilisterna inte upptäcker älgarna i tid. Från insikt till åtgärd Om det gick att exakt identifiera de mest utsatta platserna i vägnätet skulle det ge oss fler verktyg att förebygga olyckor med. Det kan handla om kortvariga sänkningar av maxhastigheten eller att sätta upp varningsmärken för en kortare tid,vilket har större effekt.Också rekommendationerna för hur skogen ska skötas utmed vägar kan ta hänsyn till de mest utsatta platserna. Tack Ett varmt tack till all SRVA-personal som hjälpte oss med insamlingen av olycksmaterial till undersökningen. Utan er hjälp hade undersökningen inte varit möjlig att göra. Vi vill också tacka alla andra SRVA-aktiva i vårt land för det viktiga arbete ni utför! Vi lottade ut bokpriser bland de SRVA-frivilliga som hjälpte oss med älgolycksmaterialet och fru Fortuna gynnade följande personer: Matti Järvinen Itä-Päijänne jaktvårdsförening Esko Laitinen Joroinens jaktvårdsförening Harri Valkonen Jyväskylänejdens jaktvårdsförening Unto Könönen Leppävirta-Varkaus jaktvårdsförening Jägaren 1 l 2014 l 53
• Marja Martikainen Erfarenheter av sammanslagningen av jaktvårdsföreningar En sammanslagning kan innebära nya krafter och möjligheter för jaktvårdsföreningar. Först ute var några jv-föreningar i Savolax och Österbotten. Hur har sammanslagningarna avlöpt? Haukivuori-Virtasalmi jaktvårdsförening Ordförande Pekka Olkkonen lll Haukivuori jaktvårdsförening och Virtasal- mi jaktvårdsförening slog också ihop sina namn och blev Haukivuori-Virtasalmi jvf. Hur avlöpte sammanslagningen? Sammanslagningen gick smärtfritt. De jaktföreningar som hade jaktmarker på bägge jv-föreningarnas områden ställde sig på sina årsmöten positiva till en sammanslagning av jaktvårdsföreningarna. Vad var svårast? Osäkerheten om fördelningen av älglicenser och rovdjurslicenser i den nya föreningen. Hädanefter fördelar vi licenserna mellan föreningarna enligt tidigare praxis och bägge områdena ansöker om samlicens på samma sätt som förut. Vilka positiva sidor fanns det i samgången? Numera hör Haukivuori till staden S:t Michel och Virtasalmi till Pieksämäki stad. Bägge föreningarna befarade att de skulle tyna bort i utkanterna av sina städer och bli överkörda av urbaniserade beslutsfattare.Medlemmarna ville bevara och utveckla jaktkulturen i sina egna jaktområden. Geografiskt sett är den nya föreningen en välfungerande helhet och nästan alla medlemmar känner varandra. Tillsammans med de här föreningarna har vi ju tidigare grundat en skjutbaneförening, som i skrivande stund anlägger en rätt stor skjutbanehelhet. Också de administrativa aspekterna innebär fördelar eftersom vi nästan enbart jobbar på talko. En kompetent verksamhetsledare räcker till för att sköta en medelstor förening som den här och tack vare statsbidragen kan vi också utbilda ungdomar. Hur har verksamheten kommit igång? I oktober 2013 höll vi ett möte om sammanslagning med medlemmarna i bägge föreningarna och valde ordförande och styrelse för den blivande nya föreningen. Styrelsen utformades så,att Virtasalmi har fyra medlemmar och Haukivuori ordförande och tre medlemmar.På det här viset fick vi en fungerande och balanserad styrelse.Ordföranden ska väljas växelvis från de båda ursprungliga föreningarna. Styrelsen sammankallades i november. Vid mötet valdes vice ordförande, verksamhetsledare och funktionärer,som tillträder efter nyår. Verksamheten fortsätter som i en normal jaktvårdsförening. Nyslotts jaktvårdsförening Verksamhetsledare Esa Hinkkanen lll I fjol gick Punkaharju och Nyslotts jakt- vårdsförening samman och bildade Nyslotts jaktvårdsförening. Hur avlöpte sammanslagningen? Så tidigt som 2003 förde vi inofficiella överläggningar, men allvar av blev det först i oktober 2009 utifrån slutrapporten för viltorganisationens utvärdering. Framåt våren 2010 diskuterade vi saken och i några av de närmaste föreningarna var responsen positiv. I maj 2010 lade Nyslotts jvf fram ett förslag till samgångsprojekt som omfattade 4-9 föreningar. 54 l Jägaren 1 l 2014 Förslaget lämnades till jord- och skogsbruksministeriet i hopp om projektfinansiering för några år. Ministeriet och viltcentralen ställde sig positiva till att finansiera det här pilotprojektet, som lämnades in till viltcentralen i september 2011. Därefter presenterades projektet för de nio jaktvårdsföreningarna i Nyslott, men bara tre av dem var villiga att gå med i projektet. Det fanns alltså inga förutsättningar för ett pilotprojekt. I november 2012 gav styrelserna för Punkaharju och Nyslotts jvf ordförandena och verksamhetsledarna i uppdrag att utreda och jobba vidare med sammanslagningen när också kommunsamgången fastställdes, och i februari 2013 beslöt bägge jaktvårdsföreningarnas årsmöte om samgång. I mars 2013 lämnades ett förslag till verksamhetsområde in till viltcentralen, som fastställde samgången den 29 augusti 2013. Den nya jaktvårdsföreningen höll sammanslagningsmöte den 29 oktober 2013 och valde styrelse. Vad var svårast? Det uppstod inga problem mellan Nyslott och Punkaharju eftersom också kommunerna slogs ihop i början av 2013. Till Nyslotts
• kommun anslöts också Kerimäki. Savonranta kommun hade redan anslutits, men bägge två fortsatte som självständiga jaktvårdsföreningar, vilket innebar en omständlig kartexercis för att komma överens om gränserna. Om det inom en kommun finns flera jv-föreningar måste gränserna mellan dem följa bygränserna. Vilka positiva sidor fanns det i samgången? Verksamhetsledaren på Punkaharju jvf ville sluta, men det fanns ingen efterträdare. Samgången gav verksamheten mera resurser när basbeloppet per jvf verb så att säga fördubblades. Med ett större verksamhetsområde kan vi börja tala om förvaltning och reglering av viltstammarna. Hur har verksamheten kommit igång? Under slutet av 2013 förberedde vi oss för att inleda verksamheten i år. Verksamhetsplanen fastställs i januari av den nya styrelsen. Tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga på en anpassning till samgången; vi ska lära känna Punkaharjuområdet och människorna där. Vi måste satsa ordentligt på att sudda ut kommun- och jvf-gränsen från både kartan och folks föreställningar. Den överlägset största uppgiften som kommunsamgången för med sig blir att uppfylla bestämmelserna i det miljötillstånd som har beviljats för skjutbanan i Punkaharju. Det här är dock inte en följd av sammanslagningen av jaktvårdsföreningar utan av kommunsamgången. Det måste tas mark- och vattenprover, och göras bullermätningar och modeller. Det här innebär utgifter av en storleksordning som en liten jaktvårdsförening absolut inte kan bära. Kommunsamgången kan medföra en så stor utgiftspost att en sammanslagning blir den enda utvägen.Man kan fråga sig om en jvf som står på egna ben vill åta sig en anslutande jvf:s miljötillståndsbekymmer. Jaktvårdsföreningen Lakeuden rhy Verksamhetsledare Pertti Rinta-Nikkola lll Det fanns fyra jaktvårdsföreningar i Sei- näjoki stad: Nurmo, Seinäjoki, Peräseinäjoki ja Ylistaro. Av dem beslöt Nurmo och Seinäjoki om samgång och namnet blev Lakeuden riistanhoitoyhdistys. Hur avlöpte sammanslagningen? Vi har grunnat på en samgång och tog redan för några år sedan reda på vad folk tyckte och tänkte i alla fyra jv-föreningarna på ett gemensamt möte för jaktvårdsföreningar. Nurmo och Seinäjoki jvf hade den positivaste inställningen till en sammanslagning medan de övriga inte var intresserade. När viltförvaltningen förnyades togs ärendet upp till behandling i bägge föreningarnas styrelse och de hörde sig för i jaktföreningarna om inställningen till en samgång.I bägge jv-föreningarna blev det grönt ljus från jaktföreningarna. Därefter fattade styrelserna för Seinäjoki och Nurmo jvf ett enhälligt beslut om samgång. Föreningarnas ordförande och verksamhetsledare beredde ett gemensamt förslag till bägge föreningarnas möten, som enhälligt godkände styrelsernas förslag och det nya namnet. Vad var svårast? Det uppstod inga särskilda svårigheter under samgångsprocessen. Alla beslut fattades enhälligt. En smärre ovisshet i början resulterade i att vi förväxlade jaktvårdsföreningarna med jaktföreningarna. Det fanns medlemmar som befarade att det skulle hända något med jaktföreningarna vid samgången. När det klarnade att jaktföreningarna fortsätter med sin verksamhet som förut kunde de omfatta förslaget. Det hela underlättades också av att föreningen fick ett helt nytt namn, Lakeuden rhy, och inte tog namn efter någondera av de ingående föreningarna. vårdsprojekt och försök.Det går också att satsa mera på ledningen av verksamheten.Det vore inte förnuftigt att låta flera personer skyffla på samma papper inom samma kommun. Vilka positiva sidor fanns det i samgången? Hur har verksamheten kommit i gång? Det ekonomiska läget blev avsevärt starkare när de administrativa kostnaderna halverades, vilket betraktades som en viktig fördel med sammanslagningen. Därmed kan föreningen bättre stöda jaktföreningarna vid olika vilt- Till dags dato har vi hållit ett föreningsmöte och det avlöpte i god anda.Styrelsen valdes enhälligt och fick en representant för varje jaktförening i verksamhetsområdet.Styrelsen har sammanträtt en gång och utsett en verksamhetsledare samt fattat de beslut som behövs för att sätta igång verksamheten. Det är jaktvårdsföreningarna själva som fattar beslut om en sammanslagning. Viltförvaltningslagen: 12 § Sammanslagning och delning av jaktvårdsföreningar lll Jaktvårdsföreningar som önskar gå samman ska lägga fram ett gemensamt förslag om detta för Finlands viltcentral. Beslut om att lägga fram ett sådant förslag ska fattas på respektive jaktvårdsförenings möte. Förslaget ska ange den planerade jaktvårdsföreningens verksamhetsområde och namn. Förslag till Finlands viltvårdscentral om uppdelning av en jaktvårdsförening i två eller flera jaktvårdsföreningar ska göras av den berörda jaktvårdsföreningens möte. Förslaget ska ange de planerade jaktvårdsföreningarnas verksamhetsområden och namn. Finlands viltcentral beslutar om sammanslagning eller delning av jaktvårdsföreningar på basis av de förslag som avses i 1 och 2 mom. Den nya jaktvårdsföreningen inleder sin verksamhet vid ingången av det kalenderår som följer på beslutet. Den nya jaktvårdsföreningen ska dock hålla möte för att välja styrelse inom två månader efter det att Finlands viltcentral har fattat beslut i saken. Jägaren 1 l 2014 l 55
• KALLELSE till jaktvårdsföreningens årsmöte På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna och i år föreslås bl.a. kandidaterna till de regionala viltvårdsråden och riksviltvårdsrådet. På mötet väljs nya styrelsemedlemmar i stället för dem som står i tur att avgå i enlighet med den lottning som gjordes på årsmötet för två år sedan. Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! D en som vill vara med och sköta jakt- och viltfrågor ska börja med att delta i sin egen jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte.Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde den kommun ligger där han bor. En person kan inte vara medlem i flera jaktvårdsföreningar samtidigt. Medlemskapet är antecknat på jaktkortet och varar ett jaktår i sänder. Medlemskapet kan inte bytas under ett jaktår sedan jaktvårdsavgiften blivit betald. Den som inte är medlem i en jaktvårdsförening ska antecknas i jägarregistret utifrån sin hemkommun,men han kan inte delta i föreningens möte.Den som deltar i mötet ska för att styrka sitt medlemskap ta med sig sitt gällande jaktkort, det vill säga direktdebiteringskortet eller ett inbetalningskort med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jaktvårdsavgift. På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. För fullmakten finns en blankett nedtill på denna sida som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Ibland har det rått oklarhet om en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att företräda jaktföreningen på jaktvårdsföreningens årsmöte. Enligt stadgarna kan en medlem inte företräda sin jaktförening, utan var och en företräder enbart sig själv och kan därutöver företräda högst fem frånvarande medlemmar i samma jaktvårdsförening, som gett honom skriftlig fullmakt. För två år sedan valdes jaktvårdsföreningarnas styrelser för första gången i enlighet med viltförvaltningslagen.På årets årsmöte ska bland föreningens fullvärdiga,18 år fyllda medlemmar väljas nya styrelsemedlemmar med personliga suppleanter för en treårig mandatperiod i stället för dem som står i tur att avgå enligt den lottning som gjordes för två år sedan om vilka styrelsemedlemmar som ska avgå 2014. Dock gäller för den styrelseordförande som valdes i förfjol,den så kallade markägarepresentanten och den medlem som Forststyrelsen utser i det område som avses i JL 8§ att de här personernas mandat är treårigt och gäller till årsmötet år 2015. Enligt den nya lagstiftningen är de övriga styrelsemedlemmarnas mandatperiod tre år på så vis att en tredjedel eller det antal som kommer närmast en tredjedel står i tur att avgå varje år. Namnändringar Fullmakt Jag ____________________ förnamn _____________________________________ befullmäktigar efternamn ____________________ förnamn ________________________________ att representera mig på efternamn _________________________________________________________________ jvf:s årmöte ______ / ______ 2014, Ort ___________________________________________________ Datum _________________ Underskrift ________________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: _______________________________________________ JVF-nummer _______________________________________________ Jägarnummer _______________________________________________ Födelsetid OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) 56 l Jägaren 1 l 2014 Södra Savolax: S:t Michelsnejdens jaktvårdsförening heter nu S:t Michels jaktvårdsförening. Lappland: Rovanieminejdens jaktvårdsförening heter nu Rovaniemi jaktvårdsförening. Nyland: Pernå-Lovisa jaktvårdsförening heter nu Lovisa jaktvårdsförening. På kallelserna till jaktvårdsföreningarnas årsmöten står fortfarande de ovannämnda föreningarnas gamla namn eftersom dessa också står på jaktkorten. Årsmötena för de jaktvårdsföreningar som gick samman vid årsskiftet kommer upp under de nya namnen, det vill säga Nyslotts jvf (före detta Nyslotts jvf och Punkaharju jvf), Lakeuden jvf (före detta Seinäjoki jvf och Nurmo jvf) samt Haukivuori-Virtasalmi jvf (före detta Haukivuori jvf och Virtasalmi jvf).
• Södra Tavastland 28.2.2014 18:30 Lahtisnejdens jvf Hollolan hirvi, Aikkalantie 37, Hollola 27.2.2014 18:00 Padasjoki jvf Kullasvuoriskolan, Padasjoki 26.2.2014 18:30 Renko jvf Tulinummi, Renko 25.2.2014 18:30 Janakkala jvf Lounaskellari Emmi, Turenki 24.2.2014 18:30 Hausjärvi-Riihimäki jvf Officersklubben på Riihimäki garnison, Viestikatu, byggnad 40, Riihimäki 24.2.2014 18:30 Jokilääni jvf Humppilan Osuuspankki, Kisakuja 4, Humppila 21.2.2014 18:30 Forssa-Tammela jvf Kommunhuset, Tammela 20.2.2014 18:00 Hattula-Kalvola jvf Parolannummi, soldathem 2, Vaakunasalen, Parola 19.2.2014 18:30 Hauho-Tuulos jvf Hauhon Osuuspankki, klubbrummet, Hauhontie 13, Hauho 19.2.2014 18:00 Urjala jvf Urjalan Eräs stuga, Urjala 18.2.2014 18:30 Lammi jvf Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Lammi 17.2.2014 18:30 Loppi jvf Sportskyttecentret i Loppi 13.2.2014 18:00 Asikkala jvf Asikkala kommuns fullmäktigesal, Rusthollintie 2, Vääksy 12.2.2014 18:00 Tavastehus jvf Museo Militaria, (fd Artillerimuseet), Pohjola-salen, Tavastehus Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lahtisnejdens och Forssa-Tammela jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Södra Savolax 27.2.2014 18:00 Kangasniemi jvf Restauring Hymykuoppa, Kangasniemi 13.2.2014 19:00 Pertunmaa jvf Fullmäktigesalen, Pertuntie, Pertunmaa 12.2.2014 19:00 Joroinens jvf Kerisalon Seurapirtti, Joroinen 12.2.2014 18:00 Jäppilä jvf Jäppilä-huset 11.2.2014 18:00 Mäntyharju-Hirvensalmi jvf Tyllilä-Hovi Tylliläntie 52, Mäntyharju 11.2.2014 19:00 Ristiina jvf Metsälinna, möteslokalen, Kitereentie, Ristiina 6.2.2014 18:00 S:t Michelsnejdens jvf Porrassalmen Eräveikots stuga, Valkolantie 5.2.2014 19:00 Anttola jvf Ollinmäki vingård, Anttola 7.2.2014 18:00 Parikkala jvf Kirjavalan Erämiehets stuga, Koivuvaarantie, Kirjavala 13.2.2014 19:00 Petäjävesi jvf Petäjävesi, Kafé Freesi, Siltatie 1, Petäjävesi 6.2.2014 18:00 Itis jvf Kommunhuset, Rautatienkatu 20, Kausala 12.2.2014 18:00 Östra Päijänne jvf Joutsa, Församlingshemmet, Jousitie 42, Joutsa 6.2.2014 18:00 Joutseno jvf EKOP:s Joutsenokontor, klubbrummet, Saimaantie 1, Joutseno 12.2.2014 18:00 Jämsänejdens jvf Juokslahti, Savion Hovi, Juokslahdentie 836, Juokslahti 5.2.2014 18:00 Jaala-Kuusankoski jvf Restaurang Vanha-Kelo, Mauontie 1, Jaala 12.2.2014 19:00 Toivakka jvf Toivakka, Bibliotekets föreläsningssal, Iltaruskontie 4, 41660 Toivakka 5.2.2014 18:00 Miehikkälä jvf Restaurang Punahilkka, ,Muurikkalantie 1, Miehikkälä 4.2.2014 17:30 Ylämaa jvf Tervajoen metsästäjäts stuga, Rummuntie 174, Ylämaa 12.2.2014 19:00 Vanha-Korpilahti jvf Korpilahti, Satamakapteeni, Korpilahdentie 8, Korpilahti 11.2.2014 19:00 Multia jvf Multia, Andelsbankens klubbrum, Keskustie 29, Multia 5.2.2014 18:00 Kerimäki jvf Kumpuranta föreningsgård, Perätuvantie 1, Kumpuranta Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. 11.2.2014 18:00 Pylkönmäki jvf Pylkönmäki, Evästupa, Keskustie 28, Pylkönmäki 5.2.2014 19:00 Rantasalmi jvf Rantasalmi andelsbanks mötesrum Kylätie, Rantasalmi Kajanaland 10.2.2014 18:00 Karstula-Kyyjärvi jvf Kyyjärvi, Eräkartano, Nurmijoentie 296, 43700 Kyyjärvi 4.2.2014 19:00 Juva jvf Högstadiet, Juva 4.2.2014 18:00 Haukivuori-Virtasalmi jvf Haukivuoren Riistamiehets stuga, Taulumäentie 494, S:t Michel Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Savonranta, Hartola, Puumala, Pertunmaa, Joroinen, Jäppilä, Ristiina och Haukivuori-Virtasalmi jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Sydöstra Finland 20.2.2014 18:30 Ruokolax-Imatra jvf Ruokolahden kirkonkylän koulu Metsolantie 7, Ruokolahti 20.2.2014 18:00 Valkeala-Kouvola jvf Tuohikotti FBK:s hus, Seuratie 12, Tuohikotti 19.2.2014 18:00 Anjala jvf Korven koulu, Korventie 703, Kouvola 19.2.2014 18:00 Rautjärvi jvf Rautjärvi kommuns ämbetshus, Simpele, Simpeleentie 18.2.2014 18:00 Pyttis jvf Huutjärviskolan, Huutjärventie 57, Huutjärvi 20.2.2014 18:00 Kuhmo jvf Kuhmohuset, Pajakkasalen, Koulukatu 1, Kuhmo 6.2.2014 19:00 Laukaa jvf Laukaa, Församlingshemmet 19.2.2014 18:00 Suomussalmi jvf Suomussalmi ungdomsföreningsgård 6.2.2014 18:00 Suolahti-Sumiainens jvf Sumiainen, Kuntala 18.2.2014 18:00 Kajana jvf Gymnasiets auditorium, Vuorikatu 2, Kajana 5.2.2014 18:00 Jyväskylänejdens jvf Vesanka, Vesala kurscenter, Vesalantie 136, Vesanka 18.2.2014 18:00 Sotkamo jvf Vuokatti idrottsinstitut, auditoriet Iso-Pölly, Opistontie 4 17.2.2014 18:00 Paltamo jvf Paltamo, Paltalinna Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pihtipudas, Ala-Keitele och Vanha-Korpilahti jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 13.2.2014 18:00 Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf Ristijärvi, Keskuskoulu, Aholantie 22 Lappland 12.2.2014 18:00 Puolanka jvf Puolankajärvi skolcenter, matsalen 28.2.2014 19:00 Kolari jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen 11.2.2014 18:00 Vuolijoki jvf Vuolijoki kommunhus, fullmäktigesalen 27.2.2014 18:00 Rovanieminejdens jvf Ala-Ounasjoen Erästäjäts aktivitetshus, Erästäjänpolku, 96100 Rovaniemi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana jvf där granskningen börjar två timmar före mötet. Mellersta Finland 26.2.2014 18:00 Simo jvf Högstadiets matsal 25.2.2014 18:00 Sodankylä jvf Paarmasalen, Kaarrostie 10 -12, Sodankylä 23.2.2014 12:00 Enare jvf Ivalo högstadium 17.2.2014 18:00 Lemi-Taipalsaari jvf Ungdomsföreningsgården Tapiola, Tapiolankatu 5, Lemi 19.2.2014 18:00 Pihtipudas jvf Pihtipudas, idrottshuset Jukola, Kirkkotie 2, 44800 Pihtipudas 17.2.2014 18:00 Vederlax jvf Sockenstugan, Kirkontie 480, Virolahti 19.2.2014 19:00 Viitasaari jvf Viitasaari, Stadshuset, Keskitie 10, Viitasaari 21.2.2014 18:00 Enontekis jvf Skolcentret Heta, auditoriet, Puistomäentie, Enontekis 13.2.2014 18:00 Kymmene-Karhula jvf Laajakosken kylätupa, Pekanojantie, Laajakoski 18.2.2014 19:00 Kannonkoski-Kivijärvi jvf Kannonkoski, Piispala, Kannonkoski 21.2.2014 18:00 Pello jvf Kommunens fullmäktigesal, Kunnantie 4, Pello 13.2.2014 18:00 Savitaipale-Suomenniemi jvf Restaurang Sahrami, Torikatu 5-7, Savitaipale 18.2.2014 18:00 Kinnula jvf Kinnula, Församlingshemmet 20.2.2014 18:00 Tervola jvf Tervolahuset, Museotie 13, Tervola 17.2.2014 19:00 Ala-Keitele jvf Äänekoski, Stadshusets kafé, Hallintokatu 4, Äänekoski 19.2.2014 18:00 Pelkosenniemi jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Sodankyläntie 1A, Pelkosenniemi 17.2.2014 18:00 Saarijärvi jvf Saarijärvi, stugan på Pyssylä skjutbana 12.2.2014 18:00 Veckelax-Fredrikshamn jvf Mäkipirtti, Sivatti, Ylämäentie 93, Fredrikshamn 19.2.2014 18:00 Torneå jvf Stadshotellet, auditoriet 17.2.2014 18:00 Uurainens jvf Uurainen, Teivaalan Tupa, Teivaalantie 135, Kyynämöinen 19.2.2014 18:00 Övertorneå jvf Semestercentret Karemajat 19.2.2014 18:00 Sulkava jvf Muikkukukko, Alanteentie 40, Sulkava 11.2.2014 18:00 Etelä-Saimaa jvf Aktivitetshuset, 2 våningen, Pormestarinkatu 10 B, Villmanstrand 13.2.2014 19:00 Hankasalmi jvf Hankasalmi, Kuuhankavesiskolan, Högstadiet, Kirkkotie 3, Hankasalmi 18.2.2014 18:00 Nyslotts jvf Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, Nyslott 11.2.2014 18:00 Luumäki jvf Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, Taavetti 13.2.2014 18:00 Keuruu jvf Keuruu, Jukojärven Veikkola, Jukojärventie 550, Keuruu 13.2.2014 18:00 Heinolanejdens jvf Hotell Kumpeli, Muonamiehenkatu 3, Heinola 10.2.2014 18:00 Sippola jvf Restaurang Viljamaa, Alaportintie 226, Liikkala 13.2.2014 18:00 Konnevesi jvf Konnevesi, Kommunhuset, Kauppatie 25, Konnevesi 27.2.2014 19:00 Pieksämäki jvf Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksämäki 26.2.2014 19:00 Enonkoski jvf Kievari Enonhovi, Enonkoski 26.2.2014 17:30 Savonranta jvf Gamla kommunhuset, Lamminniementie 11, Savonranta 25.2.2014 19:00 Hartola jvf Gasthaus Koskenniemi 25.2.2014 18:00 Sysmä jvf Restaurang Uoti, Sysmä 20.2.2014 18:00 Heinävesi jvf Yläasteen koulukeskus, Heinävesi 20.2.2014 19:00 Kangaslampi jvf Församlingssalen, Kangaslampi 19.2.2014 19:00 Puumala jvf Puumala församlings lägercenter Särkiranta, Koskenseläntie 199, Puumala 12.2.2014 18:00 Elimäki jvf Länsi-Kymen Osuuspankkis klubbrum, Vanhamaantie 9, Elimäki 22.2.2014 14:00 Utsjoki jvf Bygården Saivu, Karigasniemi 18.2.2014 18:00 Muonio jvf Yrkesinstitutet Lappia 17.2.2014 18:00 Salla jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Postipolku 3, Salla 17.2.2014 17:00 Savukoski jvf Bygården, Savukoski Jägaren 1 l 2014 l 57
• 13.2.2014 18:00 Posio jvf Fullmäktigesalen, Kirkkotie 1, Posio 11.2.2014 18:00 Ranua jvf Högstadiet, Pappilantie 4, Ranua 10.2.2014 18:00 Keminmaa jvf Keminmaa bibliotek/Ungdomsgården 7.2.2014 18:00 Kittilä jvf Yläkoulu / Yläri 4.2.2014 18:00 Kemijärvi jvf Kulturcentret, Hietaniemenkatu 5, Kemijärvi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Tervola, Torneå, Savukoski, Posio och Ranua jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. I Simo jvf börjar granskningen 45 minuter före mötet. 10.2.2014 19:00 Kiminge-Överkiminge jvf Högstadiet, Jaarantie 4, Kiminge 10.2.2014 19:00 Nivala jvf Nivalan eränkävijäts aktivitetshus, Pyssymäki, Nivala 6.2.2014 19:00 Karlö jvf Skjutbanestugan, Kottaintie 87, Karlö 6.2.2014 19:00 Haukipudas jvf Skolcentret Kello, Kylätie 6, Kello Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Limingonejdens, Oulainens och Nivala jvd där granskningen börjar en halv timme före mötet. 27.2.2014 18:30 Limingonejdens jvf Limingovikens naturcenter, Rantakurvi 6, Limingo 20.2.2014 18:00 Himanka jvf Koski-Hovi, Himanka 27.2.2014 19:00 Brahestadsnejdens jvf Raahen Merikadun koulu, Merikatu 3, Brahestad 26.2.2014 18:00 Ijonejdens jvf Yli-Tannila aktivitetshus, Ritvantie 658, Överijo 20.2.2014 19:00 Kauhava jvf Företagarinstitutet, Kauhava 20.2.2014 18:00 Lappo jvf Lapuan Yläkoulu, Lappo 20.2.2014 19:00 Lochteå jvf Houraatstugan, Lochteå 26.2.2014 18:00 Taivalkoski jvf Taivalkoski skogsmaskinskola, Jokijärventie 2, Taivalkoski 20.2.2014 19:00 Teuva jvf Andelsbankens klubbrum, Teuva 25.2.2014 19:00 Kalajoki-Alavieska jvf Hyötypytinki, Ylivieskantie 355, Kalajoki 19.2.2014 19:00 Halsua jvf Kommunhuset, Halsua 25.2.2014 19:00 Kempele-Oulunsalo jvf Paukkustugan, Oulunsalo 19.2.2014 18:00 Kaustby jvf Evangeliska institutet, Kaustby 24.2.2014 18:00 Vaala jvf Kurikkavaara skidstuga, Laajantie, Vaala 21.2.2014 18:00 Pudasjärvi jvf Rimminkangasskolan, Rimmintie 15, Pudasjärvi 19.2.2014 19:00 Perho jvf Kommunhuset, Perho 19.2.2014 18:00 Peräseinäjoki jvf Näätästugan, Peräseinäjoki 19.2.2014 18:00 Veteli jvf Skolcentret, Veteli 20.2.2014 19:00 Uleåborgs jvf Sanginsuuskolan, Sanginsuuntie 56, Uleåborg 18.2.2014 18:00 Isojoki-Karijoki jvf Karijoen M:s jaktstuga, Karijoki 20.2.2014 18:00 Utajärvi jvf Högstadiets auditorium, Utajärvi 18.2.2014 19:00 Kälviä-Ullava jvf Liljan kartano Välikylä, Kälviä 19.2.2014 19:00 Kärsämäki jvf Kärsämäen liikenneasema Neste, Haapajärventie 1, Kärsämäki 18.2.2014 18:00 Lappajärvi-Vimpeli jvf Ämbetshuset, Lappajärvi 19.2.2014 18:00 Siikajokidalens jvf Kommunhuset i Siikajoki, Siikasavontie 1 a, Ruukki 18.2.2014 19:00 Haapavesi jvf Haapavesiinstitutet, Vanhatie 45, Haapavesi 18.2.2014 18:00 Kuusamo jvf Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, Kuusamo 17.2.2014 19:00 Pyhäjärvi jvf Hiisistugan, Jyväskyläntie, Pyhäsalmi 17.2.2014 19:00 Sievi jvf Fullmäktigesalen, Sievi 13.2.2014 18:00 Muhos jvf Skjutbanan, Lummelammentie, Muhos 13.2.2014 19:00 Ylivieska jvf Teikkostugan, Rahkalantie 542, Ylivieska 12.2.2014 19:00 Haapajärvi-Reisjärvi jvf Högstadiet, Koulukatu 23, Haapajärvi 5.2.2014 19:00 Lehtimäki-Soini jvf Soinin Osuuspankki, Soini 5.2.2014 18:00 Ähtäri jvf Tuomarniemi, Ähtäri 4.2.2014 18:00 Ilmajoki jvf Kommunhuset, Ilmajoki 17.2.2014 18:00 Libelits jvf Penttilä-salen, Koulukuja 1, Liperi 4.2.2014 19:00 Kurikka jvf POP, Kurikka 13.2.2014 18:00 Nurmes jvf Hyvärilä kurscentrum, auditoriet, Lomatie 12, Nurmes Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. 12.2.2014 18:00 Outokumpu jvf Hotell Malmikumpu, 2 vån, Asemakatu 1, Outokumpu Norra Tavastland 11.2.2014 18:00 Polvijärvi jvf Kommunhuset, Polvijärventie 18, Polvijärvi 19.2.2014 18:00 Lempäälänejdens jvf Manttaalihuset, Manttaalintie 1, Lempäälä 10.2.2014 18:00 Lieksa jvf Kulturcentret, Pielisentie 9, Lieksa 19.2.2014 17:30 Tammerfors jvf ABC Lahdesjärvi, Mötesrummet Amuri, Automiehenkatu 39, Tammerfors 18.2.2014 17:30 Kuhmoinens jvf Skolcentret, Kuhmoinen 17.2.2014 17:30 Kuru jvf Föreningsgården i Kuru 17.2.2014 18:30 Nokianejdens jvf Utbildningscentret Valo, Pallotie 5, Ylöjärvi 13.2.2014 18:00 Ruovesi jvf Ruoveden Osuuspankki, mötesrummet 13.2.2014 18:30 Teisko jvf Kanta-Teisko ungdomsförenings stuga, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi 11.2.2014 18:00 Kangasala jvf Kommunens fullmäktigesal 11.2.2014 17:30 Pälkäne och Luopioinens jvf Stugan på Pälkäne skjutbana 10.2.2014 18:00 Kuhmalahti-Sahalahti jvf FBK:s hus, Taidetie 2, Kuhmalahti 10.2.2014 17:30 Längelmävesi jvf Hyytiälä skogsstation, Hyytiäläntie 124, Korkeakoski 5.2.2014 18:30 Jalanti jvf Restaurang Milli´s Cafe, Yrittäjäntie 4, (Kylmäkoski kby), Akaa 13.2.2014 18:00 Lestijärvi jvf Lestijärven luonnontuoteasema, Lestintie 6 C, Lestijärvi 5.2.2014 18:30 Sääksmäki-Valkeakoski jvf Saarioisstugan, Juhasalen 13.2.2014 19:00 Toholampi jvf Kommunhuset, Toholampi 4.2.2014 18:30 Mänttänejdens jvf Mäntän Seudun Koulutuskeskus 13.2.2014 18:00 Lakeuden jvf Nurmohuset 4.2.2014 17:30 Virrats jvf Ungdomscentret Marttinen, Aktivitetssalen, Herrasentie 16, Virrat 12.2.2014 18:00 Kuortane jvf Kommunhuset, Kuortane 12.2.2014 18:00 Laihia jvf Jokisalon hovi, Laihia 19.2.2014 18:00 Kesälahti jvf Karjalan-Kievari, mötesrummet, Lappeenrannantie 18, Kesälahti 18.2.2014 18:00 Kitee jvf Stadshusets fullmäktigesal, Kiteentie 25, Kitee 13.2.2014 18:00 Härmä jvf Haarusstugan 12.2.2014 18:00 Jurva jvf Hotell Tarina, Jurva 20.2.2014 18:00 Juga jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Poikolantie 1, Juuka 4.2.2014 18:00 Alavus-Töysä jvf Stadshuset, Alavus Österbotten 20.2.2014 18:00 Evijärvi-Kortesjärvi jvf POP Kortesjärvi, Kortesjärvi Uleåborg 5.2.2014 18:00 Kannus jvf Fullmäktigesalen, Kannus Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Lempäälänejdens och Sääksmäki-Valkeakoski jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 6.2.2014 18:00 Rääkkylä jvf, Kommunhusets fullmäktigesal, Kinnulantie 1, Rääkkylä 5.2.2014 18:00 Tohmajärvi-Värtsilä jvf Restaurang Kotipirtti, Talluksentie 26, Tohmajärvi 4.2.2014 18:00 Tuupovaara jvf Erälä, Öllöläntie 197, Öllölä 3.2.2014 18:00 Valtimo jvf Kuntalaisten Talo, Fullmäktigesalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Norra Savolax 24.2.2014 18:00 Rautalampi jvf Rautalammin Osuuspankki, klubbrummet, Kuopiontie 30, Rautalampi 24.2.2014 19:30 Tervo jvf Ungdomsgården Manttu, Mantuntie 4, Tervo 20.2.2014 18:00 Keitele jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Äyräpääntie 2, Keitele 20.2.2014 19:00 Leppävirta-Varkaus jvf Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, Leppävirta 20.2.2014 18:00 Vehmersalmi jvf Vehmersalmen Osuuspankki, klubbrummet, Vehmersalmentie 34, Vehmersalmi 19.2.2014 18:00 Juankoski jvf Koillis-Savon seudun Osuuspankki, klubbrummet, Juankoskentie 16, Juankoski 19.2.2014 19:00 Riistavesi jvf Riistaveden Osuuspankki, klubbrummet, Riistavesi 18.2.2014 19:00 Idensalmi jvf Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A , Idensalmi 18.2.2014 18:00 Kiuruvesi jvf Puistonkulma, Asematie 16, Kiuruvesi 17.2.2014 18:00 Rautavaara jvf Fullmäktigesalen, Koulutie 1, Rautavaara 17.2.2014 19:00 Varpaisjärvi jvf Varpaisjärvi grundskolas auditorium 12.2.2014 19:00 Ylistaro jvf Ylistarohuset, Ylistaro Norra Karelen 11.2.2014 18:00 Kauhajoki jvf Erähovi, Kauhajoki 12.2.2014 19:00 Karttula jvf Fullmäktigesalen, Kissakuusentie 6, Karttula 13.2.2014 19:00 Vesanto jvf Bibliotekets mötesrum, Keskustie 13, Vesanto 12.2.2014 19:00 Tyrnävä jvf Riistala, skjutbanestugan, Tyrnävä 11.2.2014 18:00 Kyrönmaa jvf Toukola ungdomsförening, Tervajoki 27.2.2014 18:00 Ilomants jvf Kommunhuset Kalevalasalen, Sointulantie 7, Ilomants 11.2.2014 19:00 Oulainens jvf Ukonkantti, Kirkkotie 16, Vihanti 6.2.2014 18:00 Alajärvi jvf Stadshuset, Alajärvi 26.2.2014 18:00 Eno jvf Servicehuset Kotiranta, Välskärintie 9, Eno 11.2.2014 19:00 Maaninka jvf Maaninkajärviskolan, auditoriet, Maaninka 11.2.2014 19:00 Piippolanejdens jvf Centralskolan, Koulutie 8 A, Pyhäntä 5.2.2014 18:00 Jalasjärvi jvf Riistan M:s stuga Mantila, Jalasjärvi 24.2.2014 18:00 Joensuunejdens jvf Auditoriet Karjalainen, Kosti Aaltosen tie 9, A-trappan, Joensuu 11.2.2014 18:00 Pielavesi jvf Restaurang Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Säviä 58 l Jägaren 1 l 2014
• 10.2.2014 18:00 Nilsiä jvf Fullmäktigesalen, Nilsiä 10.2.2014 19:00 Siilinjärvi jvf Aktivitetscentret Kirsu, fd Kumpunenskolan, Kumpusentie 304, Siilinjärvi 6.2.2014 18:00 Sonkajärvi jvf Kangaslampi skidcenter, Sonkakoskentie, Sonkajärvi 6.2.2014 19:00 Vieremä jvf Vieremän Rientola, Petterintie 23, Vieremä 5.2.2014 19:00 Suonenjoki jvf Sockenstugan, Asemakatu 12, Suonenjoki 4.2.2014 19:00 Kaavi jvf Juha Kuittisen Juhlahuoneisto, Rantatie 6, Kaavi 4.2.2014 18:00 Tuusniemi jvf Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, Keskitie 26, Tuusniemi 3.2.2014 18:00 Kuopio jvf Hotell Savonia, auditoriet, Sammakkolammentie, Kuopio 3.2.2014 19:00 Lapinlahti jvf Lapinlahti-salen, Kivistöntie 2, Lapinlahti Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Rautalampi, Tervo, Keitele, Vehmersalmi, Juankoski, Vesanto, Maaninka, Pielavesi, Siilinjärvi och Lapinlahti jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Kust-Österbotten 25.2.2014 19:00 Lappfjärdsnejdens jvf Brandstationen i Lappfjärd, Södra Lappfjärdsvägen 71, Lappfjärd 24.2.2014 19:00 Malaxnejdens jvf Kommungården i Malax, Malmgatan 5, Malax 20.2.2014 19:00 Karlebynejdens jvf Såka Byagård, Gamla Skrabbvägen 12, Karleby 20.2.2014 18:30 Pedersörenejdens jvf Sursik Skola, auditoriet, Sursikvägen 43, Bennäs 19.2.2014 19:00 Nykarlebynejdens jvf Juthbacka Hotell och Restaurang, Jutasvägen 34, Nykarleby 19.2.2014 19:00 Vörånejdens jvf Karvsor skola, Vöråvägen 1417, Kaitsor 12.2.2014 18:00 Tavastkyrö-Viljakkala jvf Restaurang Kulta Casino, Haverintie 16, Ylöjärvi 12.2.2014 18:00 Sastamala jvf Sylväskolans auditorium, Ojansuunkatu 8, Sastamala 11.2.2014 19:00 Pohjois-Satakunta jvf Garnisonsklubben, Kotikaari 17, Niinisalo 10.2.2014 18:00 Björneborgs jvf Restaurang Liisanpuisto, auditoriet, Liisankatu 20, Björneborg 7.2.2014 18:00 Harjavalta jvf Kahvi- ja lounashuone Huovinhelmi, Huovinkatu 2, Harjavalta 7.2.2014 18:00 Säkylä-Kjulo jvf Officersklubben, Huovintie 23, Säkylä 6.2.2014 18:00 Ala-Satakunta jvf Pellonpuistoskolans auditorium, Opintie 4, Huittinen 6.2.2014 18:00 Ikalis-Jämijärvi jvf Bygården Nousula, Välikyläntie 21, Kovelahti 5.2.2014 18:00 Euranejdens jvf Bygården Kirjala, Kirjakuja 4, Kauttua 5.2.2014 18:00 Mouhijärvidistriktets jvf Hotell Ellivuori, Ellivuorentie 131, Sastamala 4.2.2014 18:00 Kumo-Kauvatsa jvf Huittisten Ammatti- ja Yrittäjäopisto, Kauvatsantie 189, Kokemäki 4.2.2014 18:00 Sastmola jvf Merikievari, Kievarintie 8, Tuorila 3.2.2014 18:00 Kihniö jvf Kihniönkylän Erä-Veikots jaktstuga Palolahdentie 100/28, Kihniö 3.2.2014 18:30 Punkalaiduns jvf Punkalaitumen Osuuspankki, mötesrummet, Urjalantie 10, Punkalaidun Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Björneborgs jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 26.2.2014 18:00 Liljendals jvf Liljendalgården, Sävträsk 25.2.2014 18:00 Mellersta Nylands jvf Gustavelund, Kiekkotie 36, Tusby 25.2.2014 18:00 Kyrkslätts jvf Kyrkslätts FBK, Överby 14.2.2014 18:00 Norrmarknejdens jvf Noormarkun Klubi, Laviantie 14, Norrmark 14.2.2014 18:00 Parkano-Karvia jvf Keskustan koulu, Koulukatu 14, Parkano 13.2.2014 18:00 Lavianejdens jvf Kiikoisten Eräkorpi, Perämaantie 188, Lavia 13.2.2014 18:00 Ulfsbydistriktets jvf Kokkikaksikko, Peltotie 39 B, Ulvila 12.2.2014 18:30 Askola-Pukkila jvf Ruokapaikka Kohiseva, Keskustie 19, Pukkila 12.2.2014 18:00 Vichtis och Högfors jvf Församlingshemmet, Huhdintie 9, Högfors 11.2.2014 18:00 Mäntsälä jvf Sportskyttecentret i Mäntsälä, Hirvihaarantie 725, Hirvihaara 11.2.2014 19:00 Borgnäs jvf Laukkosken työväentalo, Vanhatie 1, Laukkoski 11.2.2014 18:00 Strömfors jvf St 1 Lovisa, Västersvängen 1, Lovisa 10.2.2014 18:30 Lojo jvf Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Larsgatan 48, Lojo 24.2.2014 18:00 Ingå-Snappertuna jvf Fagerviks Uf-lokal, Fagervik, Ingå 24.2.2014 18:00 Sjundeå jvf Gårdskulla Café, Sjundeå 11.2.2014 18:00 Alastaro jvf Alastaron metsästysseuras jaktstuga 11.2.2014 18:00 Vakka-Suomi jvf TOP, mötesrummet, Vinkkilä 10.2.2014 18:30 Bjärnånejdens jvf Salon Op, Bjärnåkontoret, mötesrummet, Bjärnå 10.2.2014 19:00 Åbonejdens jvf Auran Kettulinna, Kettukalliontie 625, Pitkäniitty, Aura 6.2.2014 18:00 Kiskodistriktets jvf Suomusjärven Palokuntas hus, Meijeritie 6, Suomusjärvi 10.2.2014 18:30 Nummi-Pusula jvf Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Pusula 10.2.2014 18:00 Sammatti jvf Sparbankens mötesrum, Sammatti 5.2.2014 19:00 Kalandnejdens jvf Kalannin Erämiehets stuga, Kaland 6.2.2014 18:00 Vanda jvf Helsinge skola, Övitsbölevägen 3, Vanda 5.2.2014 19:00 Karislojo jvf Spahotell Päiväkumpu, Keskustie 121, Karislojo Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pargas och Somero jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 4.2.2014 18:00 Karis jvf ABC Karis, Läppåkersgatan 2, Karis 4.2.2014 19:00 Pojo jvf Fiskars Wärdshus 4.2.2014 18:00 Tenala jvf Fylgia Ungdomslokal, Hulta 3.2.2014 18:00 Ekenäs jvf Ekenäs högstadium, Flemmingsgatan 17, Ekenäs 3.2.2014 19:00 Hangöudds jvf Centralskolan, Halmstadsgatan 2, Hangö Egentliga Finland 27.2.2014 19:00 Kimitoöns jvf Labbnäs semesterhem, Labbnäsv. 66, Dragsfjärd 27.2.2014 18:30 Mynämäkiregionens jvf Mynämäen OP, klubbrummet, Virastotie 2, Mynämäki 26.2.2014 18:00 Pargas jvf Fiskeri- och miljöinstitutet Livia, Fiskeriskolvägen 72, Kirjais 26.2.2014 18:00 Salonejdens jvf Gymnasiet, Kaherinkatu 2, Salo 20.2.2014 18:00 Hyvinge jvf Solttilan alamaja, Korpiharjuntie 241, Hyvinge 25.2.2014 19:00 Pemarvikens jvf Paimion Metsästysseuras stuga, Pemar 19.2.2014 18:00 Orimattila jvf Orimattilan Osuuspankki, mötesrummet, Erkontie 11, Orimattila 25.2.2014 18:30 Åbolands skärgårds jvf Korpo Kommunalgård, Korpovägen 124, Korpo 18.2.2014 18:00 Esbo-Grankulla jvf Yrkesinstitutet Omnia, Alberga, Officersgatan 11 , Esbo 24.2.2014 18:00 Marttilanejdens jvf Marttilan OP, klubbrummet, Marttila 17.2.2014 18:30 Mörskom-Artsjö jvf Vuorenmäkiskolan Salmelantie 222, Artsjö 12.2.2014 18:30 Somero jvf Someron seurahuone, Vanhatie 9, Somero 6.2.2014 18:30 Rymättylä-Merimasku jvf Lägercentret Viherlahti, Merimaskuntie 530, Merimasku Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Mäntsälä jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 26.2.2014 18:00 Borgå jvf Restaurang Iris, Borgå 17.2.2014 18:00 Siikainens jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kankaanpääntie 1 B, Siikainen 12.2.2014 18:30 Pöytyänejdens jvf Haukkavuoren Hiihtomaja, Pöytyä 27.2.2014 18:00 Helsingfors jvf Jägarbyrån, Sompiovägen 1, Helsingfors 12.2.2014 19:00 Vasanejdens jvf Gerby ungdomslokal, Lillbyvägen 28, Vasa 18.2.2014 18:00 Sydvästra Satakunta jvf Järjestötalo, Siikapolku 1, Raumo 13.2.2014 18:00 Sibbo jvf Föreningslokal Hemgård, Paipisvägen 338, Södra Paipis Nyland 26.2.2014 18:00 Lappträsk jvf Kapellby skola, Lappträskvägen 45 Satakunta 13.2.2014 19:00 Loimaanejdens jvf Lantbruksmuseet Sarka, Vanhankirkontie 383, Loimaa 3.2.2014 18:00 Pernå-Lovisa jvf Kungsvägens ABC, Pernå, Gammelbyvägen 77, Gammelby 18.2.2014 19:00 Närpesnejdens jvf SÖFF, Vasavägen 764, Yttermark Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Närpesnejdens och Vasanejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. 13.2.2014 18:00 Nurmijärvi jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Keskustie 2 B, Nurmijärvi 24.2.2014 18:30 Maskunejdens jvf Laukolaskolan, Laukolan koulutie 4, Vahto 13.2.2014 19:00 Laitilanejdens jvf Metsästysseura Tapios stuga Jägaren 1 l 2014 l 59
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Juniorsidan - Djurens spår har trasslat till sig. Vilket djur hör ihop med vilket spår? - Spåren hör, uppifrån räknat, till följande djur: räv, sork, lodjur, ekorre, hermelin, skogshare, orre, älg (i högra kanten) 60 l Jägaren 1 l 2014
• Bara för jägare! Valpar av korth vorsteh, överlåts våren -14. Far norska avels reg och mor FI BCH. Mera info Nummiriekon Kennel, tfn 040 5106 935. Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2014 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är marja.kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 2/2014 utkommer den 31 mars. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 21 februari. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Organisationer och föreningar Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050 365 9222 och Janne Rantanen 0400 267 098, och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050 3271 782 eller Marko Niemelä 045 1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen, tfn 050 572 7010. Internet: http://www.shhj.info. Jouko Launonen, Siilinjärvi, tfn 0400 170 601. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Harri Mäkinen, 050 559 8906. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934 eller 03 515 3230. Medlemsärenden tfn 09 874 7230. Webbplats: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto–Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www. mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Pekka Inkinen 040 832 2858. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen 040 828 1489, annamari.pirinen@pp.inet.fi, Johannes Lehtomäki, johannes.lehtomaki@ mhy.fi, 040 450 0024. Norrbottenspets: Soile Kattainen 050 327 4259. Eller ordf Uolevi Sirviö 044 296 8530. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbsajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Jorma Korpela tfn 044 511 2013, engelsk setter: Antti Korhonen tfn 040 725 3148, irländsk setter: Tero Savolainen tfn 0440 130 703, gordonsetter: Jasu Sinkkonen tfn 040 5198 819. Mera info på www.kkk-hhs.fi Konservatorer Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas – material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040 581 9624, www.trofeart.tk T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013 881 985, 0500 279 777. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. 040 564 9740, www.suojarannankennel.net. Björnhundstik f 1.6 2013, jagar allt vilt särskilt björn. Tfn 050 4152 700. Valpar av västsibirisk laika, föräldrarna premierade på älgprov. F 7.11 2013. 040 560 8870. Finska stövarvalpar. Mor BCH med tia för egenskaper. Far KASV segrare unghundar. Tfn 0400 198 507. Valpar av gordonsetter, provpremierade föräldrar med god härstamning. Mera info och reserveringar tfn 040 7625 833. Säljes valpar av amerikansk rävhund. Föräldrarna arbetar självständigt, jagar ALLA rovdjur. 044-0121 079. Säljes valpar av engelsk springer spaniel, ren engelsk brukshärstamning. Tuomo Kotasaari, 0400-287 465. Irländsksettervalpar till jakt och jaktprov. Föräldrarna jaktprovsmeriterade. Valpar väntas i april. Kennel Fowlers, tel. 0400 463 943 eller 044 520 9910. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, WWW.ASEJAERA.FI Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. Säljes VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, tfn 06 729 0431, 06 724 7815. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Smårovdjursfällor. Tfn 0400 181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Tikka T3 Lite SS 890,Finn 412 SK Marocchi 930,Leupold VX-1 3-9x40 295, Leupold VX-R 2-7x33 595,Meopta R1r 3-12x56RD 830,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-5281203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor. Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och billigt med post eller buss! Ryggsäckar av läder. www.raikko.fi. Tfn 044 309 1947. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044 368 1441. Värdshus i Brandenburg, Tyskland. 20 rum. Nära till jaktmarker. Tfn +49 1736 178 181 tai 040-5596 650. Begagnat: stort, varierande urval vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi, 050 465 4695. Nahkasaapas, Tikka T3 Forest 308Win paketspecial Burris optik 3-9x40 ljusp 1290e Testvinnare Howa-gevär från 790e Beretta,Benelli,Guerini,FC,CZ,Sako/Tikka. Kikarspecial! Hawke 3-9x50 85e. Ylöjärven asetarvike Rantakiventie 7, Ylöjärvi Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi Lätt kombigevär Francotte cal. 12/70 och 25-20, holkar, hylsor och kulor. Tfn 0500 542 020. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla Hinta Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 74€ Maihari, Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. 65€ koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Hinta 69€ koot 37-48 Saapas, "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. Hinta koot 36-48 69€ Nahkasaapas, kosteutta kestävä nahka, teddykarva vuori, varrensuussa nauhakiristys, pitävä pohja Hinta koot 38-48 74€ Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Jägaren 1 l 2014 l 61
• RANGER PRO 8X56 Steinerin Ranger Pro -katselukiikarit ovat lujatekoiset, pienikokoiset sekä näppärät. Linssien korkealaatuiset pinnoitteet takaavat tarkan värien toiston ja kirkkaan kuvan. SH: 890€ HUOM: Tarjoustuotteita rajoitettu määrä. Kun nämä loppuvat, niin tuotteet ovat sitten loppu. Se vårt hela sortiment på webben www.riista.fi/näthandel Köpes Vi köper fortlöpande pälshudar av alla slag till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400 271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Vi köper skinn av mård, mink, räv och mårdhund. Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijäri. Tfn 0500 328 875. Arbete utförs Vi bereder alla slags pälsskinn. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. 62 l Jägaren 1 l 2014 Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Jag syr pälsar, västar, hattar, vantar mm. www.turkisjanahka-asu.com, tfn 040 5090 691. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Jag servar jaktradior, hundpejlar… RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Jakt erbjuds Gås och allt storvilt EST/FIN, 050-520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Björnjakt i Suomussalmi. Nyhet: södra Kuusamo. Tfn 050 325 8966. www.erapalvelu.net Jakt erbjuds; andjakt, mufflon och dovhjort. Aristospa.fi, 040 524 5017. Björn- och hönsjakt i Suomussalmi. Tfn 050-3258 966, www.erapalvelu.net. Högkvarter för jägare; 3,4 hektar, stuga, bastu, lada, vindskydd, WC och brunn. Byggnaderna är nya, möblerat. Medlemskap i förening, 26 000 euro. Tfn 0400 521 227. Uthyres Nära Varkaus och mitt i statsmarker uthyres stuga, rökbastu, vindskydd, båt mm. Tfn 050 559 8145. Vid stranden av Enare träsk en högklassig stuga för 8 personer. Utmärkt för jakt och fiske. Mera info på www.nettimokki.com/ inari/5799 eller ring 040 7374 021. Övrigt Vi tar emot donationer av alla slags uppstoppade djur till expanderande museum. Mera info tfn 050 0666 535.
• Jägaren Nr. 1/2014 63. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 31.3.2014. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Marja Martikainen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint) Översättning: Berndt Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Pärmfoto: Riikka Hurskainen ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter Medlem i Tidningarnas Förbund Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset regionkontor Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 029 431 2341, viltplanerare Jörgen Hermansson, tel. 029 431 2342, tf. förvaltningssekreterare Heli Paavola, tel. 029 431 2343. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 029 431 2231, specialplanerare Marko Paasimaa, tel. 029 431 2232, förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tel. 029 431 2233. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax. Jaktchef Stefan Pellas, tel. 029 431 2311, förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tel. 029 431 2313. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi. Jaktchef Antti Siira, tel. 029 431 2251, viltplanerare Urpo Kainulainen, tel. 029 431 2252, förvaltningssekreterare Leena Haapamäki, tel. 029 431 2253. Björntelefon 029 431 2500. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 029 431 2241, viltplanerare Olli Kursula, tel. 029 431 2242, förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tel. 029 431 2243. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 029 431 2291, viltplanerare Reijo Kotilainen, tel. 029 431 2292, förvaltningssekreterare Kaija Riikonen, tel. 029 431 2293. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Jaktchef Jouni Tanskanen, puh. 029 431 2301, viltplanerare Teemu Landberg, puh. 029 431 2212, förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tel. 029 431 2303. Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Tryckeri: Hansaprint 2014/Jag14_01 Adresser Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Marko Mikkola, Marja Martikainen, Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Norra Tavastland: Labkotie 2, 36240 Kangasala. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 029 431 2281, tf. viltplanerare Otto Hölli, tel. 029 431 2284, förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Jaktchef Visa Eronen, tel. 029 431 2331, tf. viltplanerare Antti Piironen, tel. 029 431 2332, förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Paula Laukkanen, tel. 040 347 2400. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila. Jaktchef Antti Impola, tel. 029 431 2321, viltplanerare Reima Laaja, tel. 029 431 2322, förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 029 431 2221, viltplanerare Jouni Tolvanen, tel. 029 431 2222, förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tel. 029 431 2223. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 029 431 2211, viltplanerare Veli-Matti Pekkarinen, tel. 029 431 2403, förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tel. 029 431 2213. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 029 431 2201, viltplanerare Marko Muuttola, tel. 029 431 2116, förvaltningssekreterare Sirpa Kuhlström, tel. 029 431 2203. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 029 431 2261, viltplanerare Harri Hepo-oja, tel. 029 431 2262, förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263. Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki. Tf. jaktchef Sami Tossavainen, tel. 029 431 2304, viltplanerare Juha Heikkilä, tel. 029 431 2272, förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tel. 029 431 2273. Laitiala centrum: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. fältchef Ilkka Ala-Ajos, tel. 029 431 2116, Jägaren 1 l 2014 l 63
• Tarkka ja luotettava! Valopisteellä. Uusi Leica ER i -tähtäinkiikarisarja. Uudet Leica ER i -sarjan tähtäinkiikarit ovat Leican määrätietoisen tuotekehityksen uusin tulos. Ristikon valopiste yhdistettynä erinomaisiin optisiin ominaisuuksiin tekevät tähtäämisen haastavissa olosuhteissa tarkemmaksi, nopeammaksi ja luotettavammaksi. Valaistusautomatiikka pidentää paristojen käyttöaikaa. Valaistusyksikön käyttö on suunniteltu yksinkertaiseksi, helpoksi sekä kaikissa olosuhteissa toimivaksi. valopiste hämärä- ja päiväkäyttöön valaistusyksikössä on/off-automatiikka pitkä runkoputki mahdollistaa asennuksen erilaisiin aseisiin vääristymätön kuva, erinomainen erottelukyky ja ylivoimainen kontrasti lisävarusteena pikasäätötorni saatavana myös kiskokiinnityksellä mallit: ER i 2.5 –10 x 42, ER i 3 –12 x 50, hinnat alkaen 1406,00 € Kysy jälleenmyyjiltämme: Myynti ja markkinointi: Nordic Distribution Oy Nordis Maahantuonti: Valokuvaustukku Foka Oy Forssan Ase ja Retkeily Oy, Forssa Jokierä Oy, Joensuu Juvan Rauta ja Maatalous Oy, Juva Lamnia, Lappeenranta Kesport Jalasjärvi, Jalasjärvi Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi Schröder Oy, Helsinki UUTUUS!