• STADSJAKT FÖR ROVDJURSFÖRENINGARNAS KRÄVER SÄRSKILD OMSORG KONTAKTPERSONER FÖRNYAS ÅRSMÖTEN Jägarna hjälper fjällräven RÖDRÄVEN ERÖVRAR FJÄLLEN år vuotta UTBILDNINGEN JAKTVÅRDS­ 1/2021 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JA0121.indd 1 05/01/2021 10.06
• JAKT 9 Det hände sig på jakt 10 Jägaren är fjällrävens bästa vän 14 Jakt under sju årtionden 22 Stadsjakt 26 Älgjaktsmetoder: Med drivande hund 30 Tillsammans med hunden: Minkoch mårdhundsjakt med små hundar 36 Utrustningen i skick genast efter säsongen 38 Kikarsiktets anatomi — lär dig hur det fungerar 40 Viltskinn värmer och tjusar 44 Gör det själv: En skalltrofé 46 Rådjuret som jaktbart vilt 52 Recept a la Kati Pohja 60 Pilotprojektet för effektiv jakt på fastlandet VILTET 33 Vargattacker på hundar 34 Tjädern: Så bestämmer du åldern 50 Nytt utbildningsmaterial för rovdjurskontaktpersonerna 43 Anmäl fällningarna omsorgsfullt AKTUELLT 5 Nyheter 13 Hornlogons historia 18 Ungdomsredaktionen 43 Försäkringsbolagets synvinkel: Jakten och hjortdjursolyckorna 48 En dålig ansökan om miljötillstånd kan leda till stängning 62 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Ordförandens spalt 29 Den tillfälliga vandraren 59 Ministeriet informerar FORSKNING 54 Klövdjuren uppskattar ekodukterna LAGAR & LICENSER 58 Dispens för att störa 50 52 Utbildningen för rovdjurskontakt­ personer förnyas Verksamheten ska förenhetligas och nätverket vässas Recept Under 2021 komponerar matredaktör Kati Pohja viltrecept Under jubileumsåret intervjuar vi jägare från olika decennier 14 44 Ett snyggt jaktminne kan du göra själv år vuotta Jägaren 1/2021 2 Innehåll 02-03_Sisis+PK_JA0121.indd 2 05/01/2021 12.31
• "Nästan lika många som vanligt har skrivit jägarexamen trots svårigheterna" 56 Anmäl dina fällda sjöfåglar med omsorg! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Tidningen Jägaren fyller 70 år J ubileer infaller oavsett om tiderna är normala eller ej och nu inleder vi tidningen Jägarens sjuttionde år. Det är ju bara ett ögonblick sedan Finland firade sitt 100-årsjubileum. Även för 70 år sedan återhämtade vi oss från en världsbrand och återuppbyggandet pågick. Jag har den uppfattningen att andan var framåtblickande trots brister och konflikter. Kanske skulle samma attityd hjälpa oss med dagens problem som emellanåt känns övermäktiga. Men i historiens ljus är de ändå hanterliga. Många jägare minns återuppbyggnadens tid efter krigen. Det går inte att bygga framtid enbart genom att titta i backspegeln, men under resans gång har vi helt säkert lärt oss en hel del. Attityderna och samarbetet är avgörande. Det första coronaåret klarade vi åtminstone någorlunda. Det nödvändigaste blev gjort och bland annat hjortdjursjakten och utbildandet av nya jägare har fungerat trots pandemin. Det är särskilt glädjande att nästan lika många som vanligt har skrivit jägarexamen trots svårigheterna. I synnerhet med tanke på hur ansträngt – och vissa fall nästan hopplöst – somliga jaktvårdsföreningar har det. Nya åldersklasser ansluter sig fortlöpande till generationernas kedja och bär ansvar också för viltförvaltningen. Vår uppgift är att föra vidare erfarenheterna som vi har samlat under åren och hjälpa de nya att undvika misstag, men ändå ge dem frihet att utveckla verksamheten till sin egen framtid. Dessutom fyller Finlands viltcentral 10 år i år. Ett stort tack till er, tidningen Jägarens läsare, för att ni är så aktiva. Utan er skulle vi inte fira någotdera jubileumsåret! 10 Yrkesmässig rävjakt hjälper fjällräven återvända till Finland Ledar n 3 Jägaren 1/2021 02-03_Sisis+PK_JA0121.indd 3 04/01/2021 19.30
• J aktkortet bor i plånboken året om. Viltcentralen har skapat en väldigt praktisk lösning; det tunna och vattentåliga kortet kommer utan tungrodd byråkrati som bilaga i Jägaren. Det kan till och med laddas ner i telefonen! På framsidan av jaktkortet står det obligatoriska: personuppgifterna, jägarnumret och att jaktvårdsavgiften är betald. Baksidan då? Kunde baksidan upplåtas för jägaretik? En repetition av jaktens spelregler, jägarens tio budord liksom? Allt emellanåt svallar debatten om jaktens etik. Somliga tycker att jakten hotar mångfalden i naturen, vållar onödigt lidande, avspeglar en sadistisk mordlust och är omoralisk i största allmänhet. Jag tror att det är en grundläggande vårdnadsinstinkt hos människan som oftast ligger bakom jaktkritiken. Enligt moralpsykologen Jonathan Haidt känner vi intuitivt ett behov att skydda små barn och allt som är hjälplöst. Vi avskyr motsatsen, det som är grymt och skadar. Att utnyttja och sköta djuren som lever på landsbygden hör ihop, men för stadsbor glider de två lätt isär från varandra. Då kan jakten te sig som primitiv grymhet. Den här kritiken bekymrar mig inte. Jakten står på en etiskt hållbar grund. Vår inhemska jaktkultur håller hög nivå, jakten är reglerad och lagstiftningen exceptionellt detaljerad. Jaktkortet utgör ett gott exempel på detta. Jägarexamen står som garant för ett system där ingen kan börja jaga på en ingivelse. Först måste personen skriva jägarexamen där det ingår artkännedom, viltvård, ballistik och jaktlagstiftning. Varje gevär kräver en licens och för större vilt krävs ett skjutprov som ska förnyas regelbundet. Dessutom övervakas jakten. Allt detta upprätthåller en jaktkultur på hög nivå. Vilket i sin tur upprätthåller jaktens acceptabilitet i samhället. Men samtidigt är det klokt att lyssna på dem som kritiserar och förstå dem. Ju ansvarsfullare vi jägare beter oss desto mindre genklang väcker kritiken hos folk (främst stadsbor). För mig personligen är saken enkel. I bakgrunden finner vi skyldigheten att respektera naturen och rätten att utnyttja den. Dessa två hör ihop. Boken med stort B berättar att det är människans uppgift att odla och beskydda. ”Odla” ger oss rätten att utnyttja naturen medan ”skydda” förpliktar oss att vårda skapelsen som en omtänksam trädgårdsmästare. Människan har en allätares tänder och matsmältning. Om vi godkänner kött så godkänner vi också jakt. Det går ju inte att äta djur levande! Att äta vegetariskt är hälsosamt och ekologiskt. Jämsides med växtmaten har köttet betraktats som en kulturellt och biologiskt viktig del av människans kost. Köttet av vildlevande vilt är det mest ekologiska. Vi tryggar mångfalden i naturen genom att hålla efter mink och mårdhund. Allting bygger på att vi respekterar naturen. Den som gör det vårdar viltstammarna hållbart och skyddar mångfalden i naturen. Han (eller hon) respekterar hemfriden när djuren har ungar och berövar inte dem deras mor. Han avlivar djur utan att vålla onödigt lidande. Allt detta är inskrivet i jaktlagstiftningen. Om vi på baksidan av jaktkortet skulle skriva jaktens främsta etiska principer så skulle det väl bidra till att upprätthålla vår utmärkta jaktkultur? JARI JOLKKONEN Biskop i Kuopio stift, teologie doktor Jägaretiken på jaktkortet? BI LD : TU IJA H YT TI NE N Gästskribent n Jägaren 1/2021 4 Book_JA0121_taitot.indb 4 04/01/2021 19.01
• ANSÖKNINGSTIDEN FÖR SOTKAVÅTMARKS OBJEKT PÅGÅR FORTFARANDE I mars börjar den andra ansökningsomgången för SOTKA-våtmarksobjekt att restaurera. De nya presentationerna av objekt jämförs med de tidigare inkomna och bland dem väljer vi igen de bästa till planeringsetappen. Det finns en efterfrågan på goda presentationer och det finns fortfarande plats för ett avsevärt antal våtmarker. Ä ven en smärre svämdamm som kryllar av vatteninsekter bjuder på mat åt talrika andkullar. Till och med små säsongvåtmarker i jordbrukslandskapet ökar produktionen av ungar och där räcker det ofta med talkojobb och några timmar grävmaskin. I SOTKA-våtmarkerna ligger tyngdpunkten på objekt där bläsänder, stjärtänder, skedänder och aythya-änder kan trivas. Som utmärkta objekt räknas strandängar, låglänta vattenområden med vattenvegetation med luftskott, aapamyrar där vattennivån kan höjas samt sjöar och dammar där karpfiskar utgör ett problem. I projektet planeras minst 60 våtmarker. Våtmarksteamet koncentrerar sig på att planera objekten som utsågs under vintern för att jaktföreningar, delägarlag och andra sammanslutningar ska ha tid att behandla eventuella presentationer av objekt på årsmötet i början av året. Under våren väljer vi ut de objekt som dessutom ryms med i projektet. Restaureringarna pågår Hittills har projektet fått in 130 presentationer av objekt, sammanlagt cirka 1600 hektar. Ungefär hälften av dem har vi besökt. Av de besökta objekten har 38 valts till planeringsfasen. De utvalda objekten består huvudsakligen av nedlagda torvtäkter, utdikade småsjöar och fuktiga svackor som kan iståndsättas med en höjning och reglering av vattennivån. Under det första projektåret jobbade grävmaskiner i nio våtmarker. Förhoppningsvis kommer nya planer att bli färdiga och våtmarksavtal att undertecknas. I sommar inleds minst ett tjugotal dammbyggen. Vi tryggar framtiden för de försvagade jaktbara änderna Hållbar jakt, effektiv rovdjursjakt och storskalig restaurering av livsmiljöer – se där medicinen för de försvagade änderna! Kvalitativa livsmiljöer för kullarna är avgörande för ändernas fortplantning. Möjligheter till iståndsättningar finns över allt här i landet. Läs spelreglerna för projektet på www.kosteikko.fi och ansök! Jägaren 1/2021 5 Nyhet r Book_JA0121_taitot.indb 5 04/01/2021 19.01
• Fältets röst hörs P å grund av mötesbegränsningarna blev vi tvungna att flytta fram jaktvårdsföreningarnas regionmöten från mars till november. Lyckligtvis kunde mötena hållas – de flesta i normal ordning och två på distans. På mötena valdes jägarnas representanter till de nya regionala viltråden och kandidaterna till det nationella viltrådet samt till styrelsen för Finlands viltcentral. Hjärtliga gratulationer till de nya medlemmarna i de regionala viltråden och till kandidaterna som mötena utsåg till de nationella förtroendeuppdragen. Jordoch skogsbruksministeriet utser dem officiellt i början av 2021. Att fältet gör sin röst hörd genom förtroendepersonerna hör till viltförvaltningens styrkor, nu och i framtiden. Kvinnornas andel av jägarkåren har ökat väldigt hastigt. 2019 utgjorde kvinnorna cirka 8,4 procent av samtliga som hade betalat jaktvårdsavgiften eller cirka 26 000. Tyvärr föreslog regionmötena inte en enda kvinna till det nationella viltrådet eller viltcentralens styrelse. Två regioner föreslog kvinnor som ordinarie medlemmar i det regionala viltrådet och som företrädare för en intressegrupp föreslogs tolv. Framledes måste vi absolut fästa mera uppmärksamhet vid jämställdhetslagen vid valet av förtroendepersoner till viltförvaltningen. I detta nu utgör kvinnorna en dryg fjärdedel av viltcentralens funktionärer. Jaktvårdsföreningarnas årsmöten blir nästa kraftsamling. Även där står viktiga personval på föredragningslistan. Viltcentralens styrelse har föreslagit en ändring i jv-föreningarnas arbetsordning för att mötena ska kunna hållas trots de exceptionella omständigheterna. Jag är övertygad om att vi tillsammans klarar även detta! TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Jaktmuseet samlar in material om Sako Sako Oy fyller hundra år den första april i år. För att fira jubileet gör Finlands jaktmuseum en utställning, Sako 100 år, som pågår på museet 1.4 – 26.9. Museet samlar nu in material med anknytning till Sako. Målgruppen är personer som har jobbat på Sako eller bott i Riihimäki samt användarna i hela landet, alltså jägare, sportskyttar och hobbyskyttar. Syftet med insamlingen är att bevara föremål, foton och minnesanteckningar med anknytning till Sako. Materialet kan lånas ut till Jaktmuseet för utställningen eller doneras till museets samlingar. Minnesanteckningarna och det övriga skriftliga materialet deponeras i Jaktmuseets arkiv. Insamlingen pågår till sista februari och är öppen för alla. Om du har material om Sako Oy eller egna minnen ber vi dig skicka dem till Jaktmuseet. Närmare anvisningar för överlåtelsen av material finner du på Finlands Jaktmuseums webbplats: www.metsastysmuseo.fi/blogi Jaktintresserade ungdomar i Norra Karelen 22 jaktintresserade ungdomar samlades turvis i jaktföreningarna Mutkan Eräveljets och Pukkelon Eräs jaktstuga för att delta i kursen Eränuoret i Norra Karelen. Under sex tematräffar fick deltagarna lära sig om en jägares basutrustning, att tända eld på ett säkert sätt, jaktskytte, viltvård, orientering och jakthundar. Deltagarna var 7–12 år gamla och tyckte att bågskyttet var det intressantaste. Jägarfärdigheterna lärdes ut i lekfull form och genom att göra själv. Flinka händer täljde brastände och snickrade tak för viltutfodring. Barnen är väldigt intresserade av naturen som hobby bara vi uppmuntrar dem genom att bjuda på upplevelser där de lyckas. BI LD : AI NO TA NS KA NE N Kari Saukkonen, ordförande för Pukkelon Erä, visar orien­ teringens grunder. K lumn 6 Jägaren 1/2021 04-09_Ensiosuma+uutiset_JA0121.indd 6 04/01/2021 19.32
• Jaktstatistikenkät till 7500 som betalat jaktvårdsavgiften Naturresursinstitutet (Luke) gör varje år upp jaktstatistik. Den bygger på en jägarenkät som posten i början av februari distribuerar till de slumpvis utvalda. Förhoppningsvis kommer samtliga att svara på enkäten, även de som inte har jagat eller fällt något vilt. Det krävs en stor mängd svar för att statistiken ska bli tillförlitlig. Under 2019 växte bland annat skogshöns-, sjöfågel-, ringduveoch hjortdjursavskjutningen från året innan (2018) medan de fällda hararna och små rovdjuren blev färre. Visserligen var vissa förändringar (uttryckt i procent i bilden) väldigt små. Du finner jaktstatistiken på adressen https://stat.luke.fi/sv/jakten. Anne Pulkkinen förevigade med en selfie glädjen som hon fick uppleva med sin hund i Vuosanvaara. – Det här är den minnesvärda stunden på jakten när jag har lyckats smyga till skallet och skjuta bra och det är bara hunden och jag där vid älgen. Marken krasade under fötterna men Milli skällde och vallade älgen så den inte hörde när jag tog mig inom skotthåll. Mårdhundstomrum kräver jägarinsatser Ett projekt som drivs av Åbo universitet och finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet undersöker mårdhundarnas tätheter och hur de rör sig vid fågelvatten i inlandet. Syftet med projektet är att utreda hurudan jägarinsats som krävs för att eliminera arten på vissa platser. Mårdhundstätheterna mättes med viltkameror i fjol våras vid tolv fågelsjöar i södra Finland. Under innevarande år samlar projektet in material om mängderna mårdhund som fångades vid projektsjöarna och i sommar ska tätheterna mätas på nytt. I områdena kommer dessutom mårdhundar att förses med GPS för att klarlägga hur de rör sig. Undersökningen ska också ta reda på om det genom att sprida oätliga ägg och fågeldoft i terrängen går att lära rovdjuren att lämna sjöfågelbona i fred. Avskjutningen 2019 (tusen fällda djur) Harar 141 -4% Små rovdjur -22% 250 Sjöfåglar +13% 351 Skogshöns +25% 232 Ringduvor +17% 308 Hjortdjur +8% 130 Finlands viltvårdsstiftelse söker en ombudsman / projektchef för tiden 1.3 2021 – 31.12 2022. Ytterligare information: www.riistasaatio.fi Jägaren 1/2021 7 Nyhet r PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. Book_JA0121_taitot.indb 7 04/01/2021 19.01
• J akten på vitsvanshjort har åter igen framskridit i rask takt. I området med tät stam, som omfattar sydvästra Finland och avgränsas i stort sett av riksväg 3 från Helsingfors till Tammerfors och från Tammerfors längs Kumo älv till Björneborg, är målet att skära ner hjortstammen. Enligt Storviltsassistansens bokföring har hjortolyckorna ökat sedan fjolåret i det här området, vilket tyder på att hjortarna är fler än beräknat. Därför borde förra säsongens avskjutning överträffas med råge. I området med glesare stam går det att utveckla hjortstammen med ett öga på hur olyckorna och skadorna utvecklas. I området med tät stam bör klart fler hindar än hjortar fällas för att begränsa produktionen av kalvar. Hjortarna, det vill säga hanarna, börjar fälla hornen i januari och det blir svårare att bestämma kön och ålder, och jaga selektivt. Korrekt identi fiering blir ännu viktigare för att vi ska nå målet att fälla fler hindar än hjortar. Det är också viktigt att fälla en tillräckligt stor andel kalvar för att effektivt minska viltolyckorna på våren. Vitsvansjakten med hund fortsätter till 31.1 och utan hund till 15.2. Det gäller att ta vara på hela jaktsäsongen för att licenserna ska bli använda. Så här i slutet av säsongen är det skäl att tillämpa flexibel praxis för att förenkla användningen av licenserna. Sällskapsjakter med hund och jaktgäster i passkedjan ger möjligheter att öka avskjutningen parallellt med effektiv vaktjakt. Det rekommenderas att jägarna under hela jaktsäsongen riktar jakten till närheten av potentiellt utsatta platser för vägtrafiken och lantbruket. De regionala täthetsvariationerna hos vitsvanshjortens vinterstam vintern 2019-2020 (hjortar/1000 ha). Täthetsytan är beräknad utifrån de hjorttätheter som har allokerats till jaktvårdsföreningarna. Egen tliga Finla nd Söd ra Tava stlan d 2019 2020 Nyla nd Sata kun ta Norr a Tava stlan d Övri ga Finla nd 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 Hjortavskjutningen per viltcentrals­ region 1.9­1.12 åren 2019 och 2020 (Obs att en del av 2020 års avskjutning inte är rapporterad) Slutspurt på hjortjakten Kronhjortsjakt kräver licens U nder de senaste åren har det gjorts flera observationer av kronhjort i vårt land. Jägarna bör därför vara uppmärksamma på identifieringen. I början av november observerades en ung 4-taggig kronhjort i Norra Österbotten. Året innan observerades en ung kronhjort med ett tiotal taggar i Satakunta och Egentliga Finland. Det är högst sannolikt att de här individerna som hör till artens västra underart har invandrat från Sverige. Även vid östgränsen har det gjorts observationer av kronhjort, närmare bestämt av den östra underarten som kallas maralhjort. Troligen handlar observationerna om djur som har rymt från ryska hägn. Kronhjortar kan således påträffas var som helst i landet, vilket understryker vikten av identifiering. Jakten kräver licens beviljad av Finlands viltcentral. Saknas LA UI Ka Sa NK K-Ö Ö MF NS NT SS SÖF Nyl EgF ST Jägaren 1/2021 8 Nyhet r 04-09_Ensiosuma+uutiset_JA0121.indd 8 05/01/2021 10.00
• D et hände sig i november en höst på 80-talet under älgjakten. Jag gick de cirka 500 metrarna från bilen till passet. Det hade fallit ett par centimeter snö under natten och när jag närmade mig passet noterade jag färska hjortspår på stigen. Eftersom vi också hade tillstånd för hjort så tog jag ner geväret från axeln och fortsatte väldigt försiktigt. Strax upptäckte jag en hind ungefär 50 meter ifrån, intill mitt pass. Jag höjde studsaren väldigt långsamt och kramade avtryckaren så fort hårkorset hade hittat rätt. Hjorten föll knall och fall. Jag gick fort fram och stack den. Därefter satte jag mig på ryggsäckspallen ungefär fem meter ifrån och väntade på att älgdrevet skulle dra igång. Det var fullkomligt tyst och vindstilla i skogen. Snart hörde jag ett svagt prassel rätt nära och undrade vad det kunde vara. Prasslet kom närmare och blev starkare, och ett litet djur skymtade i riset. Det var en hermelin med en skogssork i munnen och kurs rakt på den fällda hjorten. När hermelinen upptäckte hjorten släppte den sorken och hoppade upp på hjorten. Den var som elektrifierad och skuttade härs och tvärs på hjorten och nosade på kulhålet och sticket. Den var så i gasen att den inte upptäckte jägaren som satt bara några meter ifrån. Slutligen insåg hermelinen ändå att hjorten inte gick att släpa därifrån, hoppade ner på marken igen, nappade sorken och fortsatte färden. Hela hösten hade jag kånkat på systemkameran och tagit mängder av bilder på jakt och vilt. Men den här gången hade kameran blivit på framsätet i bilen. Så det förargade! Jag hade ju fått den otroligaste bilden under hela min jägarbana! Mycket bilder har jag tagit sedan dess, men aldrig råkat på en situation av samma kaliber. text Unto Orjala bild Antti Yrjölä Hermelinen och hjorten Jägaren 1/2021 9 Det händ sig på jakt 04-09_Ensiosuma+uutiset_JA0121.indd 9 04/01/2021 19.30
• R ödräven är en direkt konkurrent till fjällräven och har efter hand anpassat sig till ett liv i fjällen. Rödrävens levnadssätt är väldigt likt fjällrävens. Den äter delvis samma föda och får ungar i gamla fjällrävslyor. I de nordligaste fjällen är situationen för fjällräven inte avundsvärd och arten riskerar att försvinna helt och hållet. Det första dråpslaget kom redan i början av 1900-talet då arten jagades för sin vita päls. Jakten överskred vad arten tålde och den fredades i vårt land 1940. På 1980-talet började rödräven efter hand etablera sig i fjällrävens marker, vilket ytterligare försvagade artens levnadsmöjligheter. Dessutom har fjällräven haft svårigheter med att finna föda. Sorkarnas tämligen regelbundna populationsvariationer upphörde i slutet av 1900-talet, vilket förvärrade artens utsatta belägenhet. Lyckligtvis har sorkstammarnas cykliska karaktär förstärkts sedan millennieskiftet, vilket skapar hopp om återhämtning. Enligt en svensk bedömning finns det bara ungefär 350 fjällrävar i Norden. Det I Fjällappland är det många som jobbar hårt för att skapa livsutrymme för den allt sällsyntare fjällräven. Det finns flera skäl till att fjällräven har blivit sällsynt och släktingen rödräven är ett av dem. När en rödräv har etablerat sig i en fjällrävs revir innebär det att fjällräven måste flytta. Den behöver jägarnas hjälp för att återvända. text Jouni Kantonen bilder Jouni Helander och Forststyrelsen Jägaren är fjällrävens bästa vän är sällsynt med vildlevande kullar, men även här går utvecklingen åt rätt håll. Under en lång tid levde större delen av de reproduktiva norska och svenska fjällrävsparen i fjällen mitt i landet, men nu observeras kullar allt längre norrut. Framtiden ser alltså litet ljusare ut. Bakom stammens positiva utveckling ligger ett omfattande och systematiskt skyddsarbete. Rödräven erövrar livsutrymme Tuomo Ollila på Forststyrelsen känner fjällrävsläget i Finland bättre än någon annan. Enligt honom dikteras levnadsförhållandena för fjällräven främst av födan och konkurrenten rödräven. – Den mänskliga aktiviteten bidrar till rödrävens etablering i fjällrävsmarkerna. Vi lämnar alltid någonting efter oss som gynnar rödräven. I både Alaska och Sibirien har rödräven följt människan in i fjällrävens marker. Vi borde jaga räv också i utkanterna av bebyggelse i avsevärt större omfattning än vad som nu är fallet, konstaterar Ollila. Ollila anser att kadavren som de stora rovdjuren lämnar efter sig inte gör livet lättare för fjällräven. För Jägaren 1/2021 10 Book_JA0121_taitot.indb 10 04/01/2021 19.08
• skyddandet av fjällräven är det alltså ingen lösning att låta rovdjuren bli fler. Kadavren lockar ju också till sig den värsta konkurrenten! Den effektiverade jakten på rödräv måste vara proffsig Jarmo Helander på företaget Jamen Eräpalvelut är en av nyckelpersonerna i projektet. Hans uppdrag är att jaga rödräv så gott som professionellt. Han har deltagit i projektet i ungefär fem år och har under den tiden fällt inalles cirka 500 rödrävar. I vintras landade saldot på 80 rävar under den egentliga jaktsäsongen som går från första januari till sista april. Helander har beviljats dispens för att spåra räv med snöskoter, men uppgiften är ändå inte enkel. Vädret, snöläget och rävarnas vana att ständigt befinna sig på rörlig fot gör jobbet krävande. I extrema fall kan en spårning bli 25 till 30 km lång. Även på fjällen är räven en klok och läraktig motståndare med god fart; på bärande skare kan den löpa med upp till 40 km i timmen. – Om räven kommer undan så lär den sig på kuppen hur den skakar av sig en förföljande jägare på snöskoter. Och har den väl kommit på knepet så är den oerhört svår att knipa, berättar Helander. Helander är infödd Utsjokibo och har jagat i de här trakterna sedan barnsben. Han är rävjägare i andra generationen eftersom hans far jagade räv yrkesmässigt på den tiden då det betalades skottpeng. Det viktigaste rävjaktsområdet omfattar trakterna kring Paistunturi, Kaldoaivi och Ailigastunturi. Det är ett enormt ödemarksområde där det inte går att jaga utan grundmurad lokalkännedom. Enligt Helanders erfarenhet är vädret avgörande för hur rävspårandet lyckas. Vindstilla kalla dagar då det har snöat natten innan är idealiska. Då är rävarna aktiva och det är lätt att hitta färska spår. Fjällrävens bästa vän är en rävjägare som kör snöskoter i fjällen. Få rävjägare rör sig i ett lika storslaget landskap som Helander. 11 Jägaren 1/2021 Book_JA0121_taitot.indb 11 04/01/2021 19.08
• Vid gott före kan jaktlyckan bli så här god för en kunnig rävjägare. Utöver jagandet sköter Helander också utfodringsplatser och bevakar lyor. En del av de fällda rävarna skickas till Livsmedelsverket för undersökning, men i övrigt går bytet knappt alls att använda. Även Helander anser att rävjakten måste trappas upp, i synnerhet kring bebyggelse. Att den yrkesmässiga rävjakten upphörde bidrog till rävens uppgång. – Inte jagar vi slut på rävarna i de här trakterna. Under svaga sorkår äter räven i stället ripors, sjöfåglars, vadares med flera fåglars ägg och ungar. Bland offren kan också finnas sällsynta häckande arter. Räven lägger väldigt snabbt beslag på ett revir som har blivit tomt, vilket betyder att jakten måste vara fortlöpande. Det är det enda som ger resultat, berättar Helander. Får fjällräven fortfarande ungar i Finland? Det är inte många finländare som har sett en fjällräv i naturen, men Tuomo Ollila, som deltar i projektet, är försiktigt positiv. – Jag är övertygad om att vi inom några år har fjällrävspar med ungar här i landet, säger han. Rävjakten i de finska fjällen utgör ett viktigt vilt­ vårds arbete. Dessutom illustrerar jakten på ett fint sätt hur jakten ingår i naturens kretslopp och naturskyddet. Jägarna som deltar i projektet för att skydda fjällräven utarmar inte naturen i vårt land, tvärtom. Rävjakten är Nordiskt samarbete med EU-stöd Fjällräven skyddas med det samnordiska projektet Felles Fjellrev Nord som har fått EU-finansiering flera gånger. I projektet deltar Finland, Sverige och Norge, som finansierar sin egen andel själv. Projektet stöder fjällräven på tre olika sätt. Det precisionsutfodrar arten och trappar upp jakten på rödräv. I Norge sätter man ut ungar efter uppfödda fjällrävar. För det tredje observerar man och kartlägger fjällrävarnas lyor för att få ett bättre helhetsgrepp och öka utsikterna att lyckas. Ett exempel: I fjol gjordes i norra Lappland nästan 400 inspektioner av möjliga fjällrävsbon. Fjällräven är ett rörligt djur och eftersom det finns sådana också i Ryssland så vill man inom projektet även uppgradera kontakterna med Kolahalvön. Ansvarig ledare för projektet är länsstyrelsen i Norrbotten. Bland övriga samarbetspartners finner vi Stockholms universitet, Forststyrelsens Naturtjänster, det norska forskningsinstitutet NINA och Tromsö universitet. Det händer att en viltkamera på en utfodringsplats lyckas fånga skyddsobjektet på bild. ett viktigt instrument i verktygslådan för att öka mångfalden hos djurlivet i Fjällappland. Det är också fint att vi kan samarbeta över organisationsoch riksgränser. Även om det kan kännas egendomligt så är fjällrävens bästa vän en rävjägare som kör skoter i fjällen! Jägaren 1/2021 12 Book_JA0121_taitot.indb 12 04/01/2021 19.09
• A lla nationella organisationer har sin egen logo som används i de mest varierande sammanhang. Bilden eller figuren i logon symboliserar ofta organisationens historia eller verksamhet, eller har en grafisk särprägel. Finlands viltcentrals hornlogo är utom ordentligt stilig. Det hedrar organisationen att man inte någonstans på vägen har mixtrat med den, utan den är fortsättningsvis exakt den samma som för viltcentralens föregångare Jägarnas Centralorganisation, som grundades 1962. Den planerades 1966 av överforstmästare Aarno Liuksiala, känd konstnär och skoglig påverkare. år vuotta Finlands viltcentrals logo text Juha K. Kairikko Logon, med ett ståtligt älghorn och en orres lyrstjärt, är laddad med fin symbolik. Älgens skovelhorn har 14 taggar, det vill säga lika många som jaktvårdsdistrikten när JCO grundades 1962. Läget förändrades 1983 då Kajanaland avskiljdes från Uleåborg för att bilda ett eget distrikt, men logon utökades inte med en tagg till utan bibehöll sin ursprungliga form. Orrstjärten bildar i sin tur ett stiliserat M för Metsästäjäin Keskusjärjestö samtidigt som orrstjärtens vänstra del är ett stiliserat J och högra del ett stiliserat C för Jägarnas Centralorganisation. Stjärten symboliserar alltså på en och samma gång att organisationen var (och är) tvåspråkig! Jägaren 1/2021 13 Book_JA0121_taitot.indb 13 04/01/2021 19.11
• N är Ville Juvonen började jaga i Ruovesi så fanns det ingen jägarexamen. Efter 15-årsdagen gick han med sin pappa till länsman Syrjänen som skrev ut ett jaktkort. Det var 1945. Pojkens far var känd som en hederlig karl och mera behövdes inte. Länsman sade till den unga jägaren att ”Där har du pappret så behöver du inte mera jaga i smyg”. – Bestämt hade jag gjort det några gånger innan, småler Ville. Brottet är säkerligen preskriberat. Och Ville verkar klart yngre än sina nittio år. Stolt visar han oss utfodringsplatsen och vaktkojan som han har byggt. Sedan klättrar han vigulant upp i tornet, öppnar dörren och ber oss kika in. – Först byggde jag bara kojan, men det blev så jäkla kallt där så jag isolerade och drog in el för ett värmebatteri, så nu går det att vakta också när det är kallt, förklarar Ville. Vaktjaktskojan ligger strax intill huset. I skjutriktningen öppnar sig ett vidsträckt skogsområde och ett näs mellan två sjöar som rådjur, hjortar och annat vilt gärna följer. Den här dagen är frostig så vi kan se att ingen har ätit under natten. Inte ens harspår finns där. Men för bara några veckor sedan small det och ett rådjur föll. Och för ett par år sedan hamnade en hjort med ståtliga horn år vuotta JAKTEN UNDER SJU DECENNIER ”Har man en gång börjat så kan man inte sluta!” 90-åriga Vilho "Ville" Juvonen läser varje nummer av Jägaren från pärm till pärm och ser till att det finns mat åt hjortarna på utfodringsplatsen. text och bilder Olli Kangas Jägaren 1/2021 14 14-17_90v_haastattelu_JA0121.indd 14 04/01/2021 19.33
• Intervjun med Vilho Juvonen inleder vår artikelserie om jubileumsåret. Jägaren 1/2021 15 14-17_90v_haastattelu_JA0121.indd 15 04/01/2021 19.33
• i familjens frys efter ett välriktat skott. Avståndet var nästan hundra meter och skymningen smög sig redan på när Vilho tänkte avsluta, men kastade en sista blick mot skogsbrynet och såg hjorten. Det omsorgsfulla skottet gav resultat. – Det var en stor hjort och det krävde sin karl att ensam baxa upp den på fyrhjulingens släp, minns Ville. Jägaren knappt större än hagelgeväret Ville inledde sin jägarbana med pappas miniatyrgevär och Husqvarna hagelgevär. Den meterlånga bössan var så lång för den småväxta grabben att han måste bära den med pipan uppåt för att inte släpa i marken. Bytet blev för det mesta skogshöns som det då fanns gott om och ekorrar i förtjänstsyfte. Förstås också rävar och harar. Hjortdjuren lyste med sin frånvaro ännu i början av 50-talet. Jakten var en självklar del av livet och inte någon särskild hobby. Ekorrjakten betraktades som arbete. – När jag jobbade i skogen tog jag ledigt när ekorrjakten började för där tjänade man på en vecka mer än på huggandet. Och visst var det roligare också. Och lättare, minns Ville. Han har glömt hur mycket ett ekorrskinn gav i mark, men grabbens ekorrpengar användes när familjen handlade mat. – Men visst köpte jag ibland kläder åt mig själv också för ekorrpengarna och lät sy upp flera par stövelbyxor, minns Ville förnöjt. 1950 blev Ville hemförlovad från armén där han fått sprängutbildning som pionjär. Därefter blev det en hel del sprängande på vägbyggen i hemtrakterna. Brödfödan tjänade Ville i många år på fanerfabriken i Visuvesi medan sprängandet gav en välkommen extra förtjänst. Vid den här tiden, när det första numret av Jägaren dunsade ner i postlådan, skaffade Ville sitt första egna gevär, en Tikka kombi. Men slagstiftet på den 16-kalibriga hagelpipan gick allt för ofta av. – Jag ringde faktiskt till fabriken och undrade varför de inte gör slagstift som håller, minns Ville. Efter samtalet kom ett nytt stift i ett brev med löftet att den här håller. Det gjorde stiftet och geväret tjänade honom länge och väl tills det övergick i annan ägo när Ville skaffade en älgstudsare och en 12-kalibrig hagelbock. – På 50-talet fanns det knappt några älgar här i trakten och inga hjortar eller rådjur alls. Älgjaktlaget och föreningen Pourun Erämiehet grundades 1960. Ville Juvonen deltog i det grundande mötet och är fortfarande aktiv medlem. Fällningar har det självfallet blivit i rikliga mängder, men antingen har Ville glömt antalet eller så vill han inte skryta. Kött har det dock aldrig rått någon brist på i hushållet. En norsk gråhund vid namn Maija följde honom i många år som älgjaktskamrat. Numera är det ofta sönerna Timo och Hannu som gör honom sällskap. Villes hustru Aili har inte börjat jaga, men hon lagar gärna god mat av Villes jaktlycka. Kött har det funnits och finns fortfarande så det räcker. En förändring och brist förargar dock husmor. – Tjädern är absolut mitt favoritvilt. Det blir en så himmelskt god soppa av den, och mycket annat också, men den har blivit så sällsynt, grämer sig Aili. Inom Pourun Erämiehet har man avtalat en tjäderkvot på en fågel per man och höst. I detta nu avstår de flesta även om en skottchans skulle infinna sig. Så liten har populationen blivit, åtminstone jämfört med förr. Fågeldagen som etsade sig i minnet Eftersom Ville har jagat i drygt 70 år så är det klart att han har glömt fler fina jaktminnen än de flesta någonsin upplever. Trots det dyker många fina stunder upp när vi återvänder till flydda tider. En fågeljakt överträffar alla andra. Den började som en alldeles vanlig jaktmorgon när svågern föreslog en promenad runt den närbelägna sjön Kalliojärvi. Numera går det inte att jaga på det viset eftersom den västra stranden hör till Helvetinjärvi nationalpark, men på 50-talet gick det och det fanns mera fågel. – Vi fick 13 fåglar på den promenaden och några tjädrar bland dem, så ryggsäckarna blev riktigt tunga. Den dagen glömmer jag aldrig, intygar Ville. Han konstaterar i samma andetag att numera skulle ingen täckas fylla ränseln med höns i den takten. Naturen förändras Det finns flera skäl till att fåglarna blir färre, funderar Ville och nämner en säker observation. – De gamla resliga granskogarna har allihop försvunnit, de där man jagade på 50-talet, och om sådana finns kvar så ligger de i en nationalpark, förklarar han. Fågelbestånden har krympt till någonting alldeles annat än de var på 50-talet och ännu på 60-talet. Men för jaktens del kan vi glädja oss åt att det i stället har kommit nya bekantskaper som rådjur och hjortar. Ännu är stammarna inte särskilt täta i Visuvesi och lodjuren tar en del av kakan, men visst har vi fått uppleva härliga jakter också här. Ville sitter inte på passet bara för syns skull. I november i höstas satte han åter igen punkt för en älg. Den hade löpt för en hund och hamnat i nationalparken. När en obeväpnad jägare hämtade hunden löpte älgen tillbaka. Det sköts åtminstone fyra bommar på den tills den dök upp på Villes pass. – När jag hörde att älgen var på gång så skyndade jag mig till en bra plats för att vänta. Jag hann inte ens trycka in patroner i geväret innan den dök upp. En patron trillade i diket, men två gick i och älgen stupade, ler Ville vid minnet av den omtumlande händelsen. "Vi fick 13 fåglar på den promenaden inräknat några tjädrar, så ryggsäckarna blev riktigt tunga. Den dagen glömmer jag aldrig." Jägaren 1/2021 16 14-17_90v_haastattelu_JA0121.indd 16 04/01/2021 19.33
• – Där har jag mera tid att fördjupa mig i den. Här finns ju alltid ved att hugga och allt möjligt att göra, så det blir knappt om tid att läsa, funderar vår energiska jägare. – På det viset håller jag mig ajour om det senaste. Och där finns ju riktigt läsvärda artiklar, konstaterar Ville. Vilket värmer redaktörens hjärta. Nittioårskalaset uteblev På grund av pandemin hölls inget 90-årskalas i maj hos familjen, men på våren vankas det tårta om läget har lättat. 90-åriga jägaren Ville hör till den 60-åriga jaktföreningen Pourun Erämiehet ry. Bägge födelsedagarna flyttades fram på grund av corona. Kanske firar de i år tillsammans med tidningen Jägarens 70-årsjubileum? Under tiden ställer sig Ville lugnt på pass vid kanten av en snöig åker. – Vi har ett par bra hundar där borta i terrängen och det här är en bra plats. Få se om det kommer nånting, säger Ville och trycker in en patron i patronläget på sin sako. Vår jägare är lika beredd nu som för 70 år sedan. Även tränandet fortsätter Redan på 50-talet byggde jägarna i byn en hageloch rävbana, och ordnade regelbundet tävlingar. Än i denna dag håller Ville både geväret och sig själv i form genom att emellanåt skjuta några övningsskott, även om skjutbanebesöken har glesnat. Men varje höst bevisar han med fällande skott att krutet är torrt och ögat skarpt. Hagelgeväret följer numera sällan med Ville på jakt. Men i början av december såg han, på vägen för att vakta på hjort, en fälthare vid mathon. Nå, det blev en helomvändning och hem igen för ett vapenbyte. Haren gnagde fortfarande på morötterna och där stöp den. – Jag lyckades smyga så tyst att den inte begrep att smita, ler Ville. Läser tidningen Jägaren noga Ville har läst varje nummer av Jägaren från pärm till pärm ända sedan tidningen började utkomma. Läsandet är fortsättningsvis en självklar rutin i hans jägarvardag. Familjen Juvonen har numera också en bostad vid Ruovesi kyrka, nära till all service. Tidningen landar numera alltid där. Jägaren 1/2021 17 14-17_90v_haastattelu_JA0121.indd 17 04/01/2021 19.33
• Ungdomar på jaktkurs i Lammi Lammi jaktvårdsförening ordnade i augusti-september en tredelad jaktutbildning för ungdomar där det ingick hagelskytte, duvjakt och en kväll på andjakt. text och bilder Karlo Ruotsalainen F örst ut var kursen i hagelskytte som ordnades den 12 augusti på Jahkola skjutbana. Dagen började med ett teoriavsnitt där utbildaren Teppo Koskue gick igenom hagelskyttets grunder, hur geväret ska passa skytten och säkerhetsaspekter. Han demonstrerade också olika typer av hagelgevär och skillnaderna mellan dem. Efter teorin sköt vi träffbilder med olika patroner och fördjupade oss i trångborrningens och patronens inverkan på träffbilden och inträngningen. Vi inledde lerduveskyttet med lerduvor som stod stilla för att övergå till lerduvor som flög ifrån. Koskue demonstrerade och handledde deltagarna, och träffarna började infinna sig. Veteranerna som fungerade som chaufförer fick också prova på och kolla om de fortfarande kunde träffa lerduvor. Duvjakten Följande gång, den 15 september, skulle vi omsätta lärdomarna från skyttekursen i praktiken. Vi åkte till jaktföreningen Lieson Eräs jaktmarker för att jaga ringduva. Vi samlades vid jaktstugan och gick vid en brasa igenom dagens duvjakt och delade ut passen. Passen låg en liten bit ifrån vid en ärtåker och där ställde vi upp kamonäten och började vänta. Under kvällens lopp såg vi rätt mycket duvor, men de begrep att hålla sig precis utom räckhåll för mitt hagelgevär. Det blev knappt alls några fällningar för min egen del medan de övriga hade bättre lycka. Åtminstone en viktig sak lärde vi oss om jakten; bytet tar man inte utan får. Andjakten Det sista avsnittet – andjakten – ordnades i början av september i en våtmark ägd av Iiro Taavela. Under ledning av Marko Muuttola på Lammi jaktvårdsförening inledde vi kvällen vid brasan med en genomgång av lagstiftningen och andjaktens etik. Före skymningen gick vi till passen vid stranden för att hinna med förberedelserna. Det var överensTeppo Koskue demonstrerar hur man fäller lerduvor. Jägaren 1/2021 18 Ungd msredaktionen 18-21_Nuoret_JA0121.indd 18 05/01/2021 11.39
• REETTA HOKKANEN Skribenten är gymnasieelev och jagar ivrigt med hund. Hon bor i Suomussalmi. . ”Med hund jagar jag det mesta från älg till rovdjur i gryt.” Den klokare väjer H östjakterna kom och gick. Fler än en jägare upplevde säkert både framgångar och motgångar. Efter hand som hösten framskred var det en sak som ständigt störde mig. En kväll i början av säsongen var jag ute i skogen med min unga jämthund. Min chaufför, det vill säga pappa, stannade vid bilen medan Masi och jag begav oss ut i skogen. Hunden började söka så jag tassade tillbaka till bilen. Pappa berättade att en annan jägare hade kört till ändan av vägen och hade påstridigt tänkt släppa sin egen hund just här. Men pappa bad honom låta bli, vilket han gjorde. Situationer av det här slaget fortsatte att inträffa under hösten. Jag upphör aldrig att förundra mig över hur jägare så ofta under jaktsäsongen medvetet äventyrar säkerheten för sig själv, sin hund och andra jägare. Man kan aldrig veta hur en främmande hund reagerar när den råkar på en annan hund eller var hundens förare befinner sig. Till exempel på orrjakt är det absolut nödvändigt att ha koll på skjutriktningarna och vartåt det är förbjudet att skjuta. Det blir omöjligt om någon tränger sig på fast den vet att där redan finns andra jägare. På sina håll är det dessutom vanligt att jägare släpper sin egen hund på en annan hunds skall och till på köpet skjuter det ställda viltet i sin egen hunds namn! Enligt mig fördärvar sådan själviskhet, köttgirighet och arrogans hela nöjet med jakten. Borde vi inte samarbeta i stället för att jaga var och en för sig? Det är min förhoppning att var och en skärskådar sig själv för att trygga säkerheten för samtliga jägare, hundar och övriga som rör sig i naturen för att det ska vara trevligt att jaga. Om stället där du hade tänkt jaga är upptaget så kom tillbaka tidigt nästa dag eller välj en annan plats. Omväxling förnöjer, också på jakt! kommet att enda skjutriktningen var framåt och snett uppåt. På plats fanns också en apporterande hund för att bärga änderna och vi kunde följa med hur den arbetade. Skymningen tätnade och änderna började anlända, och de flög oavbrutet ända tills det blev mörkt. Vi lyckades fälla sammanlagt fyra gräsänder. Särskilt många till hade vi ändå inte skjutit eftersom det var avtalat för att inte fälla för många på en gång. Hur idén kläcktes Vi avrundade jakten med en kvällssits med snack kring brasan. Taavela berättade att idén till ungdomskursen uppstod i fjol. När andjakten tog slut hade han och några till pratat om att det inte fanns sådana här möjligheter till andjakt när de var unga. Någon hade kläckt idén att ordna en kurs i andjakt och tanken slog rot. De kontaktade jaktvårdsföreningen som tände på idén. Det beslöts att bygga ut andjaktskursen med duvjakt och skytte. – För mig blev det en väldigt positiv kväll. Den gick bättre än bra, i synnerhet med tanke på hur ungdomarna fungerade. De jagade klokt och lämnade ingenting att klaga på, berömde Iiro Taavela efter jakten. Enligt Juho Nokkonen som deltog i samtliga avsnitt var kursen matnyttig med trevlig stämning. Det var han som fällde kvällens första and, med ett perfekt skott dessutom. Förhoppningsvis kommer det att ordnas fler sådana här utbildningar. Långt ifrån alla ungdomar har andra möjligheter att jaga eller hänga med på olika jaktformer. Marko Muuttola visar och berättar hur man bestämmer kön och ålder på en gräsand. K lumn Jägaren 1/2021 19 18-21_Nuoret_JA0121.indd 19 05/01/2021 11.39
• I båda hobbyerna gäller det att ha koll på nerverna, det vill säga att lita på sig själv utan att låta sig påverkas av yttre faktorer. Om du tvivlar på din förmåga när rådjuret stannar på perfekt avstånd på en perfekt plats så kan det efter några sekunder upptäcka dig och stänka iväg. På samma sätt kan för sportskytten ett skott förvandlas från 10,6 till 9,8. På 10 meter med luftgevär är diametern på tian 0,5 mm, så skillnaderna är hårfina, men trots det avgörande för placeringen i tävlingen. Övertro på sin egen förmåga är lika illa. För den som skjuter utan en realistisk chans till dödande träff kan resultatet bli en total bom eller ännu värre, en skadskjutning. En lindrig skottskada lämnar inte nödvändigtvis ens blodspår. Stöder varandra Själv började jag jaga redan som liten. Därifrån gick jag vidare till sportskytte. En av mina första upplevelser som sportskytt kom faktiskt via en jaktförening. Vi var en grupp som övade hagelskytte på en skeetbana. Även om skeet inte alls var min gren så gav det erfarenheter av sportskytte. För mig har gevärsskytte alltid varit skojigt och intressant, så numera tävlar jag i luftgevär 10 meter på nationell nivå. På Finska sportskytteförbundets webbplats finns videopresentationer av skyttegrenar och en lista på skytteföreningar för den som tycker att sportskytte låter intressant. Enligt min erfarenhet är det rätt lätt att bygga ut jakten till sportskytte eftersom skytteträningen är oerhört viktig både före jaktsäsongen och efter. Det är givande att fila på tekniken, avtrycket, psyket och flera aspekter till. För tävlingsinriktade personer är sportskyttet en bra hobby jämsides med jakten. Också där får man uppleva framgångar och hitta nya vänner. Både jägare och sportskyttar använder vapen, kulor och patroner, och prestationen hänger enbart på skytten själv. För jägaren kan belöningen bestå av kött och en festmiddag medan sportskytten kan vinna en medalj i en tävling. text Elisabeth Mattsson bild Jari Soikkeli Jakt och sportskytte – likt och olikt Jägaren 1/2021 20 Ungd msredaktionen 18-21_Nuoret_JA0121.indd 20 05/01/2021 11.39
• Med en bra viltkamera lär du dig känna igen matgästerna som hjortindivider. ”Proffstips” för hjortjakten Jaktsäsongen närmar sig slutet och det är dags för slutspurten på den stamvårdande hjortjakten. Genom att effektivera både vaktjakten och drevjakten med enkla tips blir jakten dessutom mera varierad och lyckosam. Hur effektiverar du alltså ditt eget jagande, oavsett om det är vakteller drevjakt? text och bild Lauri Liuko 1 utnyttja utfodringsplatsen. En bra utfodringsplats håller kvar hjortarna i trakten och sannolikt kalvar de också där. Det tryggar kontinuiteten i området med glesare stam. Välplanerad utfodring ger fler skottchanser, möjligheter att jaga selektivt, möjligheter att vakta på en riskfri plats och möjligheter att lära sig hjortarnas beteende. Från en bra utfodringssplats är det dessutom lätt att inleda en drevjakt med större utsikter till en fällning. 2 Följ med hjortarna där du jagar. En jägare som känner sitt jaktområde och hjortarna där får fördelar. Den som följer med hjortarnas beten, vägar och legor får värdefull information som hjälper honom (eller henne) när han jagar. Jägaren som känner sina hjortar kan placera passen och utfodringsplatserna rätt, och bedöma tiderna då hjortarna rör sig. 3 skaffa den utrustning som behövs. Jakten ska inte vara för lätt eller full med tekniska prylar, men det är förnuftigt att satsa på några tekniska hjälpmedel, som en viltkamera eller ett bra kikarsikte. Viltkameran gör det enklare att följa med utfodringen. Med en sändande viltkamera kan jägaren nästan i realtid följa med hur hjortarna kommer och går. Kikarsiktet väljer du efter vad du ska ha det till, men ett bra universalsikte räcker till för det mesta. Om du främst vaktar på hjort så ska du satsa på ljusstyrka. På drevjakt klarar man sig (tycker jag) nästan med vilket kikarsikte som helst, från rödpunkt till rejäla ”vaktjaktskikare”. 4 ha kul på jakten. Sätt värde på stunderna du upplever och viltet du fäller; de är alla unika! jahtivahti.fi Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. SUOSITUIN KOIRANRUOKA Suomen Pidetyt Jahti&Vahti-kuivamuonat ovat olleet suomalaisten kestosuosikkeja jo pitkään. Tuhannet ihmisten parhaat ystävät nauttivat niitä päivittäin ja voivat hyvin. Jahti&Vahdin lihaisat ja vehnättömät täysravinnot soveltuvat täydellisesti koirien ruokavalioon, erilaisiin tarpeisiin ja kaikkiin elämänvaiheisiin. Valitse taattua laatua erinomaisella hinta-laatusuhteella. Parasta koirallesi. Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt Lammas ja Riisi | Pentu | Viljaton | Liha-ateria 18-21_Nuoret_JA0121.indd 21 04/01/2021 19.36
• J akt är någonting som inte enbart bedrivs i glesbygden. I själva verket finns det flera viltarter som trivs bättre i jordbruksområden. Även vår inhemska älgstam började sin uppgång i människans fotspår när stora kalhyggen följdes av stora planteringar. Jakten i utkanten av bebyggelse och ibland till och med i grönområden inuti bebyggelsen avviker i mångt och mycket från jakten på längre håll från bebyggelsen. Trots de speciella omständigheterna kan jägarna ändå på sina håll njuta av jakten i fulla drag. I bästa fall kan den urbana jägaren cykla till sina närmaste jaktmarker! Den urbana jaktens särdrag Under jakten ska jägaren vara särskilt uppmärksam på säkerhetsaspekterna. Oavsett vapnet ska han eller hon tänka på kulfång och säkra skjutsektorer. I tät bebyggelse blir de här begränsningarna ännu snävare och avvikelser från dem leder nästan garanterat till vådliga situationer. I bebyggelse rör sig med största sannolikhet också andra personer medan jakten pågår, vilket betyder att jaktföreningen och varje enskild jägare måste ta hänsyn till dem och anpassa sig efter realiteterna även om jakten skulle vara ett likvärdigt sätt att använda området. I praktiken fungerar hänsynstagandet till medmänniskorna bäst om jägarna planerar jakttiderna väl och använder sunt förnuft. Även om det fällande skottet skulle vara korrekt avlossat inom sektorn och sektorn vara riskfri så kan ljudet skrämma andra som rör sig i närheten. Ett öga för spelet och ett vänligt och sansat uppträdande leder till ett smidigt och positivt resultat för samtliga parter. Det är inte ovanligt att icke-jägare Stadsjakt Det kan komma som en överraskning att det också inom och i utkanterna av stadsbebyggelse kan finnas viltpopulationer – även täta sådana – som också jagas. text och bilder Antti Saarenmaa Jägaren 1/2021 22 22-25_UrbaaniMetsa?stys_JA0121.indd 22 05/01/2021 10.17
• uppskattar jägarnas insatser och värdesätter den rena närmaten. Jaktmetoderna Den genomsnittliga storleken på de urbana och jaktdugliga områdena är ofta klart mindre än vanliga jaktföreningars jaktmarker. Kanske korsas områdena av livligt trafikerade vägar. Dessutom kan viltet hålla till i väldigt I vissa städer finns det väldigt mycket rådjur. små grönområden mitt i bebyggelsen. Ur säkerhetssynpunkt är vaktjakt ofta lättare att organisera och bedriva även om det i somliga områden tidvis kan vara motiverat med drevjakt. Planeringen av jakten måste göras synnerligen omsorgsfullt. Placeringen av lockande foder ska ta hänsyn till livligt trafikerade vägar. Jägarna ska fundera på var det är lämpligt att släppa hunden, planera drevriktningarna och placera passen väldigt exakt. Om hunden lämnar jaktområdet innebär det beklagligt ofta en förhöjd risk för att den blir påkörd. Med vilka vapen? Det går att jaga i urbana områden med samtliga typer av jaktvapen bara jägarna tar hänsyn till kulfånget, skjutsektorerna och eventuella ljudolägenheter. Självfallet Det går att jaga i urbana områden med samtliga typer av jaktvapen bara jägarna tar hänsyn till kulfånget, skjutsektorerna och eventuella ljudolägenheter. Nästan alla pass är tydligt upphöjda för att kulan eller pilen ska stanna tätt bakom viltet. När det skymmer och landskapet stillnar blir också oansenliga åkerlappar och ängsplättar fulla med liv. Jägaren 1/2021 23 22-25_UrbaaniMetsa?stys_JA0121.indd 23 05/01/2021 10.18
• saken och fortsätter mot slickstenen. När hon ställer sig lämpligt spänner jag bågen och skickar iväg pilen. Efter 30 meters flykt stupar rådjuret på ängen. Jag rapporterar jakten till föreningsmedlemmarna och rotar fram draglinan från ryggsäcken. Det är nästan mörkt när jag når bilen. Jag lägger rådjuret i pulkan i bakluckan, lägger en filt över och kör till slaktskjulet. Jag passar inte rådjuret vid det här passet och lämnar inälvorna i terrängen utan hänger hellre upp det i slaktskjulet och gör jobbet där. Jag tar vara på levern och hjärtat och destruerar det som inte kan användas. Det vimlar av mårdhundar här i trakten, men dem lockar vi hellre med bete. Det väcker inte lika mycket avsmak hos friluftsfolket som passningsrester kan göra. Den här jakten kan inte jämföras med ett vildmarksäventyr eller landskapen med orörd natur i norr, men den inbringade icke desto mindre prima kött till frysen och middagsbordet, och gav mig tillfälle att koppla av från dagens bekymmer och låta tankarna vandra. Vaktjakt i Esbo måste jaktlagens krav på minst 150 meters avstånd till bebodda hus uppfyllas. Om skottljudet inte utgör något problem så är hagelgeväret ett utmärkt val eftersom det är lätt att använda och haglen har kort räckvidd. I tätare bebyggelse med risk för att skrämma folk är det dock ofta bättre med en studsare med ljuddämpare eller en jaktbåge. För en jaktbåge är den farliga zonen ett intet jämfört med en studsare. Skyttet ger inte upphov till något märkbart buller eller stör dem som bor intill. För studsare gäller att valet av kaliber och kula avgör effekten på viltet. Viltköttet är värdefullt, men ibland är det bättre att inträngningen är behärskad och att viltets flyktväg efter skottet kan uppskattas på förhand. Varför jaga i urbana områden? I flera av våra större städer bedriv jaktföreningen på orten jakt både inuti staden och i stadens utkanter. Ett av de mest kända exemplen torde vara decimeringen av citykaninerna i Helsingfors i början av 00-talet, vilket gjordes med bågjakt. Men också rådjur, fältharar och små rovdjur håller gärna till i städer, koloniträdgårdar, plantskolor, stadsparker och radhusområden. På sina håll är det väldigt viktigt att jaga de här djuren, påverka deras vägval och matplatser, och följa med dem. Populationer som håller till vid livligt trafikerade vägar innebär ju som känt förhöjda risker för olyckor i trafiken. I vår jaktförening som finns i Esbo bedrivs jakten på egen hand huvudsakligen som vaktjakt. För ända­ målet håller sig föreningen med ett dussin olika pass – somliga i öppna jakttorn, några på en stege lutad mot ett träd och vissa på marken i kanten av någon avsidesåker. Här en självupplevd upplevelse: – Jag kollade bokningsläget för passen i vår kalender och valde ett ledigt som jag gillade. Innan jag åkte till passet anmälde jag mig till polisen för den händelse att någon friluftsperson skulle bli skrämd av den jaktklädda figuren med pilbåge. Polisen håller sig uppdaterad om vilka som jagar i området och kan hantera och följa upp eventuella anmälningar på rätt sätt. Jag åker till jaktområdet, stiger ur bilen och hälsar på ett par personer som är ute och promenerar med hunden. Med den ena växlar jag några vänliga ord om mängden rådjur här i trakten och promenerar sedan lugnt till passet. Efter hand som det skymmer glesnar friluftsfolket och det blir tyst och stilla. Det är ungefär 300 meter till närmsta väg och ringvägen brusar svagt i bakgrunden. Ingen ödemarkskänsla precis, men trots det börjar jaktens spänning stiga. När kvällen har börjat blåna anländer ett ungt rådjur till mitt pass. Hon betar här och där medan hon strövar. Hon styr stegen till slickstenen och stannar emellanåt för att spana och lyssna. Hon är van vid den här miljön och ljuden, och låter sig inte skrämmas av paret som kvällspromenerar på andra sidan ängen. Rådjuret dröjer en stund för att vara säker på Ett Esborådjur fällt med jaktbåge. Jägaren 1/2021 24 22-25_UrbaaniMetsa?stys_JA0121.indd 24 05/01/2021 10.18
• Jägarförbundet 100 år J ägarförbundets förnyade tjäderlogo blir jubileums­ året till ära förgylld och kompletteras med siffran 100 där nollorna bildar mynningsändan på ett hagel­ gevär, med korn. Historia på papper och elektroniskt Förbundets historik skrivs av doktor Tero Halonen och utkommer i vår. Ödemarksrådet Juha K. Kairikkos bok Seitsemän vuosikymmentä metsästykselle ges ut i ny och begränsad upplaga. Bägge böckerna kan därefter in­ handlas i Eräkonttis nätbutik. För den digitala generatio­ nen öppnas på sensommaren en webbplats i samarbete med Finlands jaktmuseum. Förbundets medlemstidning Jahti­Jakt och före­ gångarna Urheilumetsästys och Suomen Metsästäjä samt de tidigare medlemspublikationerna ända från 1921 överförs till elektronisk form och görs tillgängliga i tjänsten OmaMetso. Övriga evenemang Om coronaläget tillåter så deltar förbundet i jaktmäs­ sor och 5–7 november ordnas ett landsomfattande jubileums­firande.­22–25­juli­ska­FM-tävlingarna­i­ jaktskytte arrangeras i Loppi. Medlemmarna glöms inte heller bort Under jubileumsåret delas utöver Jägarförbundets nuva­ rande förtjänsttecken, vimplar och heders medlemskap dessutom särskilda jubileumsdiplom ut. Samtliga med­ lemmar i Jägarförbundets medlemsorganisationer kan lämna in förslag på diplommottagare. Produkter Jubileumsårets lotteri startar i juli. Den som deltar stöder förbundets verksamhet. Under året lanseras också ett antal produkter med förbundets logo. Dessutom har bryggeriet Laitilan Wirvoitusjuoma utvecklat ett jägaröl som distribueras till välförsedda affärer i hela landet. Fråga i din butik och be den ta in ett parti, till exempel för din förening! Ruokavirasto_Metsästäjä_1_2021_SV.indd 1 5.1.2021 15.35.31 22-25_UrbaaniMetsa?stys_JA0121.indd 25 05/01/2021 15.52
• På älgjakt är storleken på hunden inte avgörande. 26 Jägaren 1/2021 26-28_Hirvenmetsa?stystavat8_JA0121.indd 26 04/01/2021 19.47
• S kallet går upp i varv och snart både hörs det och visas i telefonen att drevet har startat. På västkusten i jaktföreningen Kasalanjoen metsästysseuras marker har jägarnas samlats för måndagsjakten. Flera kalvar fattas i den målsatta avskjutningen och nu borde det ordnas. Liten men naggande god Drevet startar bortom passet och den lilla men kunniga passkedjan byter plats. – Skallet är så pass livligt att nu är vi nära, upplyser hundföraren Ari Viertola och lyssnar. Strax därpå får han veta att det ändå är en vitsvanshjort som drivs. På en skogsbilväg påträffas färska medelstora spår efter en flyende hjort. Det här är ett bekant fenomen för dem som jagar med en hund som driver det mesta. Spår med stark doft eller synkontakt med älgen ger en puff i rätt riktning så hunden börjar följa rätt vilt. Alla tar förstås inte illa upp om hunden ibland driver fel vilt. Att lyssna på drevet och se djuret är också en fin upplevelse. ÄLGJAKTSMETODER, DEL 8 Älgjakt med drivande hund Den maximala mankhöjden för hundar som driver hjortdjur höjdes nyligen från 28 till 39 centimeter. Bakom lagändringen fanns en önskan att öka intresset för hjortoch rådjursjakt med hund och samtidigt öka utbudet av lämpliga hundar. På älgsidan har vi beträffande raserna följt den traditionella linjen med spetsiga öron och framåtrullad svans, men numera har också ett flertal hundar med hängande öron fått mandat att följa doftspår efter älg. text och bilder Joni Saunaluoma Jägaren 1/2021 27 26-28_Hirvenmetsa?stystavat8_JA0121.indd 27 04/01/2021 19.47
• – Det avgörande är ju att hunden i det stora hela följer rätt djur, funderar Ari. Jägarna i hans jaktlag upplever taxens drev som trevlig omväxling till de traditionella älghundarna. Älgjakten hänger inte på rasen I det här jaktlaget är det ändå de ställande hundarna som avkastar mest, men det händer ofta att någon av gubbarna vid halvtid undrar om det inte är dags att släppa ut taxen i skogen. Andra drivande raser har jaktlaget ännu inte erfarenheter av. Hundar som jobbar på olika sätt kompletterar varandra. Det händer att en hund som följer luftspår bara inte hittar älgen trots att viltkameran visar att det finns älg i området. Då kan en hund som följer markspår hitta älgarna och sätta dem i rörelse. Dessutom ökar risken för att älgen ska smita när hunden skäller i skogen. – Älgarna verkar undvika en skällande hund och kan förirra sig till någons pass, funderar Ari. Efter en skadskjutning är det i regel en lugn hund som jägarna kopplar i ändan på eftersökslinan. Får ofta skjuta stående älg En drivande hund arbetar på ett helt annat sätt än en ställande. Men det är inte meningen att en driven älg ska löpa fort eller länge. Idealet är ett spårnoga och lugnt drev. På skallet går det att bedöma hundens avstånd till viltet och väckskallet när nattspåret är funnet. Älgen rör sig med samma hastighet som hunden och skottchanserna kan rätt säkert förutses. Ari konstaterar att det ofta blir skott på stående älg. – På skallet kan älgen hela tiden höra var hunden befinner sig och fortsätter lugnt vidare utan att fly i hög fart. Personer som har en kortbent hund känner ofta oro för hur hunden hanterar en älg som inte alls låter sig drivas. Även hundar av större raser har blivit ihjälsparkade av en älg. – Hunden bör hålla ett tillräckligt avstånd till viltet för att minimera risken att bli påtrampad. Å andra sidan är det hundföraren som ska kunna sin arbetsmetod och bedöma riskerna, påperkar Ari. Men dagens älg låter sig inte hittas så Ari släpper också sin gråhund. En låg och långsam hund passar bäst i mindre områden och bruten terräng där sökområdet inte är särskilt stort. I synnerhet om det inte finns färska spår. – En långsammare hund som är präglad på älg är ändå överraskande bra på att hitta älgar. Den här dagen verkar det ändå inte finnas några älgar, men så är det ju emellanåt på jakt. I bakluckan finns en älghund och en ”älghund”. Jägaren 1/2021 28 26-28_Hirvenmetsa?stystavat8_JA0121.indd 28 04/01/2021 19.47
• En skara bedrövliga jägare I november gjorde jag en vandring tillsammans med en vän. Trots den sena årstiden tänkte vi övernatta i ett vindskydd eftersom vädret var gynnsamt för friluftsfolk. Det var fridfullt i skog och mark. Vid vindskyddet hann vi redan tro att vi var de enda som övernattade när i skymningen en grupp på åtta karlar ramlade in med sitt pick och pack. Herrarna skulle fira en av deltagarnas 50-årsdag och packningen var därefter. Mer behöver väl inte sägas? Gubbarna kom från skjutbanan, för i sällskapet fanns några inbitna jägare. Några, men alls inte alla. Under kvällens lopp klarnade det att det var en brokig jägarskara som hade trillat in, dåliga och aningen bättre. Snacket kom igång om jakt och gevär. Studsarna och hagelbössorna smällde, krutet osade och djur togs av daga. Vi hamnade direkt utanför jägarnas krets; jag, min vän och en del av sällskapet. Inte utan orsak: historierna var bottenlöst usla och tidvis till och med råa. Ett par av de så kallade jägarna hade till och med mage att upprepat skämta inför vilt främmande människor (dvs oss) om en jaktolycka där en person på terrängcykel omkom. Jag fann det inte lustigt, snarare tvärtom. Kvällen mörknade och historierna blev allt värre. Vi fick höra att på andjakt identifierar man arten först på marken. Och hur fint det känns att titta på ett rådjur genom kikarsiktet och knäppa det mellan ögonen. Och så vidare. Att jaga etiskt, respektera viltet och tänka på säkerheten bekymrade inte herrarna ett dugg. Själv jagar jag inte, men jag känner många jägare. Jag respekterar dem och deras jaktintresse. De är till största delen smarta gossar. Det här sällskapet var det inte, åtminstone inte alla. Det var två-tre bedrövliga ”jägare” som hade hittat till vindskyddet. Usla visitkort för en fin hobby. JARI RAUHAMÄKI Redaktör som gärna strövar i naturen och siktar på djuren med kamera, inte kikarsikte. RIISTANHOITAJA Luontoalan ammattitutkinto, 150 osp • Monimuoto-opetusta, sopii työn ohella suoritettavaksi. • Laaja tietoja taitokoulutus jokaiselle opiskelijalle henkilökohtaisten koulutustarpeiden mukaan. Tule opiskelemaan! Lisätietoja: Teemu Keränen p. 040 747 7234 teemu.keranen@brahe.fi www.riistalinja.info Den tillfälliga vandrar n 29_Satunnainen_retkeilija?_JA0121.indd 29 04/01/2021 19.37
• Vid mårdhundsjakt på stora öar är Viivis utpräglade instinkt för klövdjur en nackdel. Men en fällning blir det i alla fall. Jägaren 1/2021 30 30-32_Koiran_kanssa_JA0121.indd 30 04/01/2021 19.41
• V iivi är en ivrig hjälpreda i jakten på främmande rovdjur, i synnerhet i skärgården. Dessutom driver hon hjort, fungerar fint i barnfamiljens vardag och håller igång husse. Allt medan hennes förmåga att forcera täta enesnår på öar och skär efter mink och mårdhund växer. – Jagandet med Viivi är fortlöpande samarbete och utbildning. På jakt går en tysk jaktterrier gärna på höga varv och det är en rejäl utmaning att under utbildningen kanalisera jaktlusten rätt. En universalhund får inte vara en universalklant. Här lär sig både husse och hund, skrattar Toivola. – Viivi är fortfarande ung. Min föregående tyska terrier Kelmi blev drygt tolv år, men hans sista skärgårdsjakt slutade olyckligt. Hunden var försvunnen i tre dagar på en drygt 150 hektar stor ö. Troligen hade han fastnat i någon håla. Senare klarnade det att nerver hade gått av i ryggen och Kelmi återhämtade sig aldrig. Viivi spritter av jaktlust. Hon darrar av iver när hon märker att någonting är på gång. Hon är lika ivrig när hon får korn på en mink på en ö som när hon får upp doftspåret efter en hjort eller älg i hemknutarna. Med pejlhalsbandet om halsen störtar hon iväg medan husse följer hennes psoition och väg. Hunden leder husse till bytet eller driver bytet till husse. Går allt väl så blir samtliga nöjda. – Man måste avsätta tid för utbildningen och orka repetera. Det är viktigt att utbildaren är kritisk också mot sin egen hund och inte förfaller till överdrivet berömmande. Jag vet att Viivi inte blir en minkspecialist i klass med Kelmi eftersom det inte finns tillräckligt med tid för träning. – Däremot får hon massor med övning på att stöta hjort och där börjar hon vara rutinerad. Lämplig som familjehund De första tyska jaktterrierna kom till Finland så sent som på 70-talet. Rasen är ettrig, temperamentsfull och uthållig, och kräver fortlöpande motion. Lynnet har förädlats så att den också är en oerhört bra sällskapshund som trivs med folk och i barnfamiljer. – Vi har två skolbarn i familjen och i vårt egnahemshus pågår en grundlig renovering. Lyckligtvis finns det åker och skog omkring. Viivi trivs och håller oss lagom aktiva, skrattar Mikko Toivola. Viivi hör kommentaren och störtar bums iväg för att spela boll tillsammans med sexåriga Visa. Hög effekt i liten förpackning – En liten hund som är ettrig och ivrig passar utmärkt för jakt efter mink och mårdhund. Den orkar följa doftspår bland stenarna på en ö och hittar minkens väg genom täta enesnår. I stenrösen och hålor på holmar har man stor glädje av små hundar, berömmer Toivola och kliar sin ivriga jaktkamrat. Han berättar om sina skärgårdserfarenheter och berömmer sin jaktkamrats gåpå-anda. MINKOCH MÅRDHUNDSJAKT MED TERRIER Ettrig universalhund spritter av jaktlust Morr, gläfs och ivrigt flämtande. Vad gömmer sig månntro under stubben? – Hon är uthållig och ettrig, men på sitt sätt också lättskött, beskriver Mikko Toivola, jaktchef i regionen Egentliga Finland, sin drygt tvååriga tyska jaktterrier Viivi. text Hia Sjöblom bilder Hia Sjöblom och Tommy Arfman Jägaren 1/2021 31 Tillsammans m d hunden 30-32_Koiran_kanssa_JA0121.indd 31 04/01/2021 19.41
• – Den stora fördelen med en liten hund är att den inte tar mycket plats i en trång båt. Samspelet mellan jägare och hund bygger i hög grad på hur väl husse (eller matte) kan läsa sin hund och reagera när jaktkamraten gör fel. Toivola berättar om gången då han jagade mink för forskningen i Skärgårdshavet. – Vi hittade min hund Kelmi under ett väldigt klippblock där han hade fastnat liggande på sida. Minken hade slunkit in i en spricka i blocket och hunden måste lägga sig på sida för att klämma sig in. Kelmi gav inte upp utan pressade sig ursinnigt in efter minkdoften. Lyckligtvis hann jag fram i sista stund, fick tag i svansen och drog ut honom i bakbenen innan han hunnit utom räckhåll och skulle ha fastnat inne under stenen. – På minkjakt i skärgården lurar sällan samma faror på hunden som vid en egentlig grytjakt. Allt för ivriga skyttar utgör den största risken. En liten hund som stänker omkring bland stenarna kan lätt hamna i skjutsektorn. Skytten måste veta var hunden finns innan han kröker avtryckarfingret. Skärgårdsfåglarnas räddare Jakten på mink och mårdhund är ett fungerande sätt att bevara de krympande fågelbestånden i skärgården. Rovdjursstammarna varierar och måste decimeras för att fåglarna ska överleva. Jakten måste alltså fortsätta. – Jämfört med dagens farmminkar är skärgårdsminken liten och vig. Det är alltså rätt meningslöst att anklaga dagens pälsfarmare. Om en farmmink skulle rymma så är den vad jägaregenskaperna beträffar inte jämförbar med en vild mink. Farmminken är avlad för pälsens skull. Den blir matad och är ovan vid att skaffa sin mat själv, och klarar knappt ens av att jaga vilda fåglar. – Men det här rubbar inte det faktum att mårdhundarna och minkarna som rör sig i skärgården är främlingar i vår natur. Jakten på dem måste fortsätta, och till det behöver vi resurser och kunnigt folk. – Alla vill decimera de här främlingarna, men hur många offrar faktiskt tid på att jaga dem? Stammarna måste fås under kontroll. Jobbet kräver uttryckligen hundar utbildade för uppgiften. Vi måste fortsätta med arbetet, framhåller Toivola. Viivi betraktar husse och darrar av iver att få sätta igång. – Uthålligheten är den tyska jaktterrierns styrka. Bara man kanaliserar jaktinstinkten rätt så tar pusten sällan slut före husse. Lövblåsaren är ett oumbärligt redskap när en mink som Viivi drivit tvingas ut från ett stenröse eller gryt för att avlivas. ”De små hundarna kompletterar lysande hundbeståndet för bekämpningen av främlingarna. Vad de förlorar i sökegenskaper mot de stora kompenserar de med effektiv lokalisering och utmärkt uppförande i båten. KIM JAATINEN, NATUROCH VILTVÅRDSSTIFTELSEN Jägaren 1/2021 32 30-32_Koiran_kanssa_JA0121.indd 32 04/01/2021 19.41
• U nder det senaste decenniet har i genomsnitt 45 vargattacker ersatts per år. I genomsnitt har 35 hundar dött och i 10 fall har veterinärkostnaderna ersatts. Beträffande vargskadorna på husdjur bildar hundarna sett till ersättningsvärdet den största skadekategorin. Det är bara vargattackerna på renar som ersätts med högre belopp än hundarna. Ersättningarna består till största delen av de dödade hundarnas ersättningvärde. Den genomsnittliga ersättningen för en dödad hund ligger på cirka 3 500 euro. Beloppet påverkas av hundens meriter, som bruksoch utställningschampion. För en synnerligen framgångsrik hund kan ersättningen överstiga 10 000 euro. Minimiersättningen ligger på 800 euro. Ersättningsvärdet bygger på jordoch skogsbruksministeriets förordning om de verkliga värden som tillämpas vid ersättning för skador på djur. För skador som en varg har vållat en hund kan också veterinärutgifterna ersättas. Ersättningarna underskrider oftast 500 euro och ligger således klart under ersättningsbeloppen för dödade hundar. Attackerna fördelar sig ojämnt Under 2020 låg tyngdpunkten för vargattackerna i Norra Karelen, Kajanaland och Vargattacker på hundar Under 2020 ersattes vargattacker mot hundar med cirka 200 000 euro. Ersättningsbeloppen bygger på attackerna som är införda i viltskaderegistret där en hund blev skadad eller dödad. Attackernas fördelning per viltcentralsregion LÄGET TILL OCH MED 31.12 2020 DÖ DA SK AD AD E S Savolax 4 SÖ Finland 2 Kajanaland 6 2 M Finland 1 Lappland 1 Uleåborg 8 3 Österbotten 5 N Tavastland 2 N Karelen 8 5 N Savolax 2 2 Satakunta 1 Eg Finland 1 1 SAMMANLAGT 39 15 BI LD : GE TT Y IM AG ES södra Norra Österbotten. I exempelvis sydvästra Finland finns flera vargrevir, men där har bara enstaka attacker inträffat. Likaså inträffar det sällan attacker i renskötselområdet. I början av 00-talet fördelade sig attackerna på hundar nästan jämnt mellan attacker i skog och hemma ute på gården. Under de senaste åren har antalet hundar som blivit dödade hemma vid huset minskat till ungefär en fjärdedel av attackerna. När en attack har inträffat Om du misstänker att det är en varg som har skadat eller dödat din hund ska du omedelbart kontakta landsbygdsnäringsmyndigheten i kommunen som gör en besiktning på platsen där angreppet skedde. En representant för jaktvårdsföreningen har rätt att delta i besiktningen i terrängen. I egenskap av expert kan han eller hon ge sin syn på angriparen. Uppgifterna för 2020 bygger på attackerna som har bokförts i viltskaderegistret fram till 31.12 2020. Projektet Varg LIFE utvecklar praktiska skyddsmetoder som förebygger vargangrepp. Mera information om hur utvecklingsarbetet framskrider kommer senare. Jägaren 1/2021 33 33_SusiLife_JA0121.indd 33 04/01/2021 19.42
• <0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Fåglar /km2 Fåglar /km2 Spillning 10 20 30 40 50 60 70 80 Den årliga avskjutningen 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Tusen tjädrar 1,2–1,9 kg kg Circa 65 cm cm (sommar) 2,9–4,0 kg Circa 90 cm kg cm Föda På vintern tallbarr. På sommaren örter och asplöv. På hösten bär. Ungarna äter insekter. Lingon Insekter Tallbarr Vinge Spår Tjäder Tetrao urogallus Capercaillie/Metso Vinter Sommar (vår) Rött hudveck Grönsvart bröst Magen är brokig i svart och vitt Stor, rundad stjärt Brunbrokig fjäderdräkt Rödbrunt bröst Ung Ung Gammal Gammal Spetsig Brokig och ofta sliten Längre stjärt Kraftig hals Smal hals Kortare stjärt Rund Äter gärna asplöv Källa: Luke Täthet Sommaren 2020 Förekommer i barrskog i hela landet. Livsmiljön varierar med årstiden och könet. Tupparna föredrar vintertid tallmyrar och tallmo, sommartid frisk grandominerad skog och skogskärr. Hönan föredrar talldominerad mo, blandskog och tallmyr. Unga tuppar är först brunbrokiga men får under första hösten mörka fjädrar Nykläckt Handpennor Armbågspennor Tertialer Mörkare och mindre näbb 1 2 3 1 1 2 2 3 3 Tjädern är vårt största skogshöns. Tuppen är mörk i grått, svart och vitt. Hönan brokig i rödbrunt, grått och vitt. Det enfärgat rödbruna bröstet är typiskt för hönan. Flyger upp med ett brak. I flykten är vingarnas översida enfärgat brun och stjärten rundad (jfr orren). Spelar i april. Boet på marken, ofta på kalhygge. 6-9 ägg. Enbart hönan sköter ungarna. Permanenta spelplatser, viktigt att sådana bevaras. Ett uppskattat vilt. ILLUSTRATION: ASMO RAIMOAHO FO TO : PE R TT U M A TE R O Handpennor Ung tjäderhöna Ung tjädertupp Enklast bestämmer du tjäderns ålder på handpennornas spets, längden på stjärten och grovleken på näbben. C M Y CM MY CY CMY K Metson_ika_Ruotsi.pdf 1 31/12/2020 13.01 Jägaren 1/2021 34 34-35_LinnunIka?_JA0121.indd 34 04/01/2021 19.42
• <0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Fåglar /km2 Fåglar /km2 Spillning 10 20 30 40 50 60 70 80 Den årliga avskjutningen 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Tusen tjädrar 1,2–1,9 kg kg Circa 65 cm cm (sommar) 2,9–4,0 kg Circa 90 cm kg cm Föda På vintern tallbarr. På sommaren örter och asplöv. På hösten bär. Ungarna äter insekter. Lingon Insekter Tallbarr Vinge Spår Tjäder Tetrao urogallus Capercaillie/Metso Vinter Sommar (vår) Rött hudveck Grönsvart bröst Magen är brokig i svart och vitt Stor, rundad stjärt Brunbrokig fjäderdräkt Rödbrunt bröst Ung Ung Gammal Gammal Spetsig Brokig och ofta sliten Längre stjärt Kraftig hals Smal hals Kortare stjärt Rund Äter gärna asplöv Källa: Luke Täthet Sommaren 2020 Förekommer i barrskog i hela landet. Livsmiljön varierar med årstiden och könet. Tupparna föredrar vintertid tallmyrar och tallmo, sommartid frisk grandominerad skog och skogskärr. Hönan föredrar talldominerad mo, blandskog och tallmyr. Unga tuppar är först brunbrokiga men får under första hösten mörka fjädrar Nykläckt Handpennor Armbågspennor Tertialer Mörkare och mindre näbb 1 2 3 1 1 2 2 3 3 Tjädern är vårt största skogshöns. Tuppen är mörk i grått, svart och vitt. Hönan brokig i rödbrunt, grått och vitt. Det enfärgat rödbruna bröstet är typiskt för hönan. Flyger upp med ett brak. I flykten är vingarnas översida enfärgat brun och stjärten rundad (jfr orren). Spelar i april. Boet på marken, ofta på kalhygge. 6-9 ägg. Enbart hönan sköter ungarna. Permanenta spelplatser, viktigt att sådana bevaras. Ett uppskattat vilt. ILLUSTRATION: ASMO RAIMOAHO FO TO : PE R TT U M A TE R O Handpennor Ung tjäderhöna Ung tjädertupp Enklast bestämmer du tjäderns ålder på handpennornas spets, längden på stjärten och grovleken på näbben. C M Y CM MY CY CMY K Metson_ika_Ruotsi.pdf 1 31/12/2020 13.01 Jägaren 1/2021 35 34-35_LinnunIka?_JA0121.indd 35 04/01/2021 19.42
• Fick du kontakt? Även hundpejlen bör servas medan man kommer ihåg att det ska göras. Annars inleder jägaren följande säsong med en apparat som inte fungerar som den ska. Gör servicen utom säsongen då väntetiderna inte är orimligt långa och pejlen inte behövs. Det kanske främsta problemet med hundpejlar som beror på användaren handlar om uppskjutna uppdateringar och att jägaren börjar använda pejlen i sista stund före säsongen. Då är rusningen som värst till servern, uppdateringarna är många och det är knappt om tid. Den som använder hundpejlar och pejlprogram bör J ägarens främsta redskap – geväret är ett typexempel på utrustning som glöms efter säsongen. Även om bössan skulle ha ett solklart fel så tänker jägaren att han fixar det ”sen senare”. I praktiken blir det bortglömt och jägaren lämnar in geväret till smeden precis innan den nya säsongen börjar. Eller tidigast när banskyttet börjar. Men precis då är det som brådast hos vapensmederna och köerna är långa. Alltså är det bäst att låta reparera geväret genast så det säkert är i skick till nästa säsong. Tyvärr försummar jägarna också beklagligt ofta vapenvården efter säsongen. Detta trots att just den vården är avgörande för att nästa säsongstart ska löpa lätt och smidigt. Utrustningen i skick – nu! Under jaktsäsongen händer det ofta att jägare noterar fel och brister i utrustningen. Men skjut inte upp åtgärdandet till nästa säsong! text Arto Määttä bilder Arto Määttä och Tero Kuitunen Säkrast att ha flera pannlampor så det finns en när det behövs. Efter säsongen: Kolla att de fungerar och byt trötta batterier. Jägaren 1/2021 36 36-37_Varusteet-kuntoon_JA0121.indd 36 05/01/2021 10.28
• även utom säsongen följa med tillverkarens nyheter och meddelanden för att pejlen ska hållas i trim och licenserna gälla när jakten börjar. Skänk också jaktradion en tanke: är hörbarheten som den ska? Fungerar antennen? Är öronsnäckan hel? Blev du våt? Frös du? Under pågående säsong är det inte ovanligt att jägare som behöver jaktkläder eller skodon får nöja sig med någonting som inte är precis det som de ville ha. Före jaktsäsongen infaller ju den stora köprusningen då urvalet krymper på nolltid. Det är bäst att genast ersätta ett slitet eller trasigt plagg med nytt. Det samma gäller skodonen där de vanligaste storlekarna ofta går åt först och det kan bli överraskande knepigt att hitta kängor som passar. Brister hos ryggsäcken och innehållet bör också åtgärdas senast i slutet av säsongen. Om det du behöver inte finns i affären så anteckna och skaffa efter hand som butikerna får in grejerna. Lita inte på minnet Det faktiska behovet ligger överst i minnet medan säsongen rullar och genast efter. En sjöblöt andjakt på havet får jägaren att inse behovet av torrsäckar, men efter andsäsongen glömmer han bort det. Vilket innebär att jägaren blir lika sjöblöt under följande säsong. Ju längre tid som går från en jaktresa desto mera glöms det negativa bort medan det positiva förstärks. Bäst alltså att åtgärda bristerna genast för att slippa inleda nästa säsong med samma elände! Om anskaffningen inte görs genast så är det bäst att skriva upp den. Listan påminner jägaren om att skaffa torrsäckar till andjakten, serva studsaren, skaffa ett lämpligare hagelgevär och köpa varma kläder för passet. Även om det innebär att kläderna blir köpta mitt i värsta värmeböljan. En lista som görs under jaktsäsongen på det som ska fixas är ärlig och håller streck, och kan inte betvivlas i efterhand. Däremot leder en lång fördröjning lätt till felaktiga inköp. Under följande säsong skymtar i minnet ett dunkelt behov av exempelvis ett nytt gevär, men eftersom det har gått ett bra tag så väljer jägaren geväret utifrån förvrängda minnesbilder. Egenskaperna hos geväret kan avvika rejält från det som jägaren under säsongen hade tänkt sig. Efter en lång blöt höst inser jägaren hur praktiskt det är med gummistövlar, men när han (eller hon) efter säsongen provar nya skodon så drar kanske ett par vandringskängor det längre strået eftersom de sitter som gjutna. Jakt bedrivs under varierande förhållanden och det är vanligt att geväret blir vått under dagen. Besluten som fattas under jakten – bara jägaren håller fast vid dem – är den bästa garantin för att geväret som skaffas till nästa säsong fungerar optimalt för sitt syfte. Det är också bäst att serva hundpejlen genast efter säsongen för att kunna inleda följande säsong med en pejl som fungerar. Uppdatera programmen och apparaterna under årets gång så slipper du problem under högsäsongen. Jägaren 1/2021 37 36-37_Varusteet-kuntoon_JA0121.indd 37 05/01/2021 10.28
• många. Precis, det går att ställa skärpan så den passar skyttens ögon. Det grundläggande – förstoring och inskjutning På dagens kikarsikten finns det med största sannolikhet en ställskruv för förstoringen, oftast P å dagens kikarsikten finns det i regel minst tre inställningar som skytten måste kunna göra. Justeringen av förstoringen är självklar liksom skruvarna för att ställa in träffpunkten. Däremot är dioptrijusteringen för att skärpa målbilden rena grekiskan för Ett kikarsikte är egentligen en enkel optisk apparat, men du måste kunna ställa in alla rattar för att få ut den fulla potentialen. text och bilder Arto Määttä Kikarsiktets anatomi Lär dig hur det fungerar Dioptrijusteringen är en enkel, men för skytten väldigt viktig inställning. Den måste göras för att se hårkorset skarpt. Om du glömmer den kan bilden i kikarsiktet kännas otydlig Skruvarna för inställningen av hårkorset finns under skyddslocken på ställ­ skruvarna för höjd­ och sidled. Storleken på ett snäpp är angiven i vinkelminuter, centimeter per hundra meter eller milliradianer. ”R” betyder att träffen flytter högerut om du skruvar i pilens riktning. . Objektiv Skruvarna för höjd­ och sidled Justering av ljuspunkten framtill på okularet (= ”baklinsen”). Ett sådant sikte kallas variabelt. Det finns fortsättningsvis sikten med fast förstoring, men utbudet blir allt mindre. Ett typiskt kikarsikte för jakt har ställskruvar för justeringen i höjdoch sidled, under skyddslock. På den kanten går utvecklingen mot justering för hand utan verktyg. På europeiska sikten innebär ett snäpp 1 cm på 100 meter, det vill säga att varje klick flyttar träffen en centimeter på hundra meters avstånd. På amerikanska sikten Jägaren 1/2021 38 En jägar s utrustning 38-39_Kiikarita?hta?imenanatomia_JA0121.indd 38 05/01/2021 10.59
• används fortsättningsvis vinkelminuter; där är det vanligaste måttet på ett snäpp ¼ MOA (Minute of Angle, vinkelminut). Det innebär att ett klick flyttar träffen cirka 7 millimeter på hundra meters avstånd. Skyttar frågar sig ofta åt vilket håll de ska justera siktet för att träffen ska flytta sig i rätt riktning. Numera är det här inget bekymmer eftersom alla moderna kikarsikten justerar träffen åt önskat håll. Om träffen ska flyttas till höger så vrider man skruven enligt pilen och ”R” (Right, dvs höger). Om träffpunkten ska flyttas uppåt skruvar man enligt pilen uppåt. Dioptrijusteringen skärper bilden Den minst kända justeringen handlar om dioptrijusteringen med vilken skytten skärper bilden. Men förväxla inte denna med parallaxjusteringen; mera därom nedan. Dioptrijusteringen görs med ställskruven baktill på okularet eller (på somliga sikten) genom att vrida på hela okularet. Riktningarna är i regel + och -. I synnerhet på amerikanska basmodeller vrider man på hela okularet och låser inställningen med en separat låsring. Europeiska sikten har i regel en snabbinställning som är snabb och enkel. Parallaxjustering – för särskild precision På de flesta kikarsikten för jakt med max 12 x förstoring är parallaxfelet fast korrigerat för 100 meters avstånd. Det betyder att jägaren inte behöver fundera på parallaxen på normala jaktavstånd. Behovet av justeringar framträder först på längre skjutavstånd (över 200 m) och/ eller mindre mål. Finessen finns därför oftast på sikten med förstoringar som överskrider 12 x. Toppskytte med studsare är en sådan jaktform där det är en klar fördel att ha starkare förstoring än 12 x och parallaxjustering. Det går enkelt att själv konstatera paralDet är på sin höjd ställskruvarna för höjd och sidled som kräver verktyg. Ställskruven för parallaxen finns nästan alltid vid objektivet, men numera finns den oftast på den vänstra sidoskruven. Här sitter ställskruvarna för parallaxen och ljuspunkten bredvid varandra. laxfel. Justeringen går till så, att du flyttar ögat från siktets optiska mittlinje i sidled eller höjdled och kontrollerar om hårkorset rör sig i förhållande till målet. När korset ligger kvar på samma punkt även om ögat rör sig så är parallaxen rätt inställd för detta skjutavstånd. Parallaxjusteringen innebär alltså inte en fokusering av bilden, även om den påverkar fokuseringen. Låt bli om du inte kan! Justeringar som kräver verktyg finns på sin höjd på skruvarna för träffbilden. Andra justeringar som kräver verktyg finns inte! Ett kikarsikte har flera skruvar och den lurigaste hittar du på ställskruven för förstoringen. Den här skruven låser inte förstoringen utan är till för gasen inuti siktet. Om du öppnar skruven så pyser kvävgasen ut, vilket fördärvar siktets inre atmosfär så det lätt bildas imma på rutorna. Men det går att tanka kvävgas på nytt. Okular Dioptrijustering Justering av förstoringen Jägaren 1/2021 39 38-39_Kiikarita?hta?imenanatomia_JA0121.indd 39 05/01/2021 10.59
• Kombinationen mårdhund och mård är designerns favorit. 40 Jägaren 1/2021 40-42_Villiturkikset_JA0121.indd 40 04/01/2021 19.49
• Att ta vara på det fällda viltet så omsorgsfullt som möjligt är att hedra djuret och utgör en viktig del av en jägares livsstil. text och bilder Olli Kangas Viltskinn värmer och tjusar P älsar som har vuxit ute i naturen accepteras också av många som inte skulle klä sig i farmpäls om de så fick den gratis. Kläddesigner Marita Huurinainen har skapat sin Wild-kollektion just för den här kundgruppen. – Kunder önskar ofta att det naturliga ska synas i plagget. Man vill kommunicera det naturliga utåt, berättar Huurinainen. Hon har jaktkort själv och har alltid betraktat jakten som en naturlig livsstil för finländare. – Att ta vara på skinnet som kläder är absolut att respektera det fällda viltet, fortsätter hon. Butikspriset på viltskinn är en smula överraskande lägre än på farmskinn. Huurinainen visar en rätt lång och djärvt flerfärgad kreation som blir din för cirka 5000 euro. Motsvarande plagg av mård och mårdhund gjord av farmdjur skulle vara klart dyrare, berättar Huurinainen. – Rätteligen borde det ju förhålla sig tvärtom, ler hon. Huurinainen berättar att efterfrågan sakta men säkert stiger. Även beställningsarbeten efterfrågas allt emellanåt. – Jag har gjort beställningsarbeten för jägare av vilt som de själva har fällt, som jag skräddarsyr efter beställarens önskemål, bekräftar hon. Men ett skinn är inte alltid ett värmande element. Bland Maritas skapelser finns en klänning med vildmink på insidan. – Meningen med skinnet är att få kvinnan att känna sig som en prinsessa; det värmer snarare psykiskt än fysiskt, förklarar kreatören. Alla pälsdjur får i Maritas händer en fantastisk form och ofta även färg. Mårdpälsen är hennes favorit för att den är så mjuk och vacker. Ute i världen är viltskinn som begrepp ändå inte så känt som designern önskar. För en grupp japaner måste hon förklara vad som avses med vilt. – Det tog en stund för dem att förstå begreppet vildlevande djur. Alltså djur som lever i skogen och inte på farmer, berättar designern. Skinnet förvandlas till ett plagg ungefär ett år efter att Huurinainen har tagit emot det i torkad form. Det sista momentet, det vill säga sömnaden, tar två-tre dagar per plagg beroende på modellen. Vilket förklarar varför priset blir högt på detta handarbete Naturpälsföreningen håller coronapaus Naturpälsföreningen grundades för att förmedla information och handledning om hur skinnen av pälsdjur ska behandlas och säljas. I detta nu vilar föreningen eftersom det på grund av pandemin inte går att ordna kurser. Några medlemsavgifter har inte heller uppburits under året. Det bekymrar föreningen att det finns för få företag i skinnbranschen. Det skulle säkert finnas en större efterfrågan på skinn om tillgången var större. – Det vore önskvärt med fler företagare eftersom det Den här kreationen är skapad av bäverskinn. Jägaren 1/2021 41 40-42_Villiturkikset_JA0121.indd 41 04/01/2021 19.49
• verkar finnas ett behov, framhåller ordförande Kaarlo Nygren. Det förargar honom att en stor mängd päls av små rovdjur blir åtelmaterial, även när skinnet är i så gott skick att det borde tas till vara. Till det viktigaste i föreningens verksamhet hör mycket riktigt att informera om vilken tid på året vilket pälsdjur kan jagas så att skinnet inte tappar hår. – Det varierar en smula från art till art när säsongen börjar och slutar, upplyser Nygren. Dessutom finns det geografiska skillnader och årliga skillnader som påverkar början och slutet på säsongen för vinterpäls. Föreningen samlar in information om detta från olika håll i landet. Naturpälsföreningen önskar också att pälsen på trafikdödade djur skulle tas till vara. Men lönsamheten skulle bli problematisk. – Man får några tior för skinnen, mellan tjugo och fyrtio euro, berättar Nygren. Yrkesgruppen pälsjägare, som var vanlig förr i världen, får vi alltså inte återse här i landet, inte utan ett starkt subventionssystem. Men visst får en flitig jägare bensinen och patronerna betalda. Föreningen fortsätter med kursverksamheten när pandemiläget lättar. Intresse finns, också bland ungdomar, vilket är särskilt glädjande. Arbete mer än nog i viltskinnsbranschen En av de få här i landet som jobbar med viltskinn är Liisa Tirronen-Varis, garvare i tredje generationen. Hon har noterat det växande intresset för viltskinn bland ungdomar. – På den senaste tiden har jag fått allt fler beställningar från unga jägare, glädjer sig Tirronen-Varis. Vantar och mössa är en vanlig beställning. Till vantarna behövs det tre rävar och priset stannar under hundringen. Mössan kräver mera jobb och där går priset över hundrafemtio. Tirronen-Varis arbetar ensam i sin atelje Kaltimon Nahka ja Turkis som finns i Eno. Hon tror att det skulle finnas jobb för några garvare till här i landet. Utöver det här företaget bearbetas viltskinn i åtminstone Kemi och Karleby. Här i landet fälls årligen bortåt 300 000 pälsdjur, men bara en försvinnande liten del av pälsarna tas till vara. En naturnära exportprodukt slösas alltså bort i stor skala. Den som inte hinner gå på kurs hittar generöst med material för självstudier på nätet, om hur skinnen ska hanteras från skogen till garvaren. Eller ända till färdig produkt. Pälsjägaren Tiainen F ör Tero Tiainen har pälsviltet alltid – ända sedan han var liten grabb – varit det intressantaste. Om han fick ordentligt betalt för pälsarna kunde han vara yrkesjägare. Hans runda med drygt 40 fällor innebär 160 km bilkörning och tar 15 timmar. Inte att undra på att han har gjort en låda för slagjärnen där mössen inte kommer åt mården. – När mössen inte kommer åt att fördärva pälsarna så behöver jag inte kolla fällorna varje dag. För mig är det viktigt att ta vara på pälsen, understryker Tiainen. För honom räcker det inte med att elimineringen av små rovdjur är viltvård. För honom är jakten lyckad först när bytet tas till vara med största omsorg. – Nån lön blir det inte, men bensinen blir lyckligtvis betald, berättar Tiainen om inkomsterna. Under en säsong går det åt ungefär ett kilo bete per slagjärn. – Betesmaterial för mårdfällor kan man samla utmed vägkanter. Trafikdödade djur är gratis och prima vara i fällorna, tipsar Tiainen. Hans skinnsamling är imponerande. När man stryker med handen över en mjuk och vacker mårdpäls får man lust att försöka själv. Skulle jag kunna jaga ihop till en pälsmössa? Tiainen uppmuntrar mig att försöka. Marita Huurinainen tycker att viltskinn ett fantastiskt och etiskt material. Tero Tiainen har som bäst bortåt 50 (slag) järn i elden. Jägaren 1/2021 42 40-42_Villiturkikset_JA0121.indd 42 04/01/2021 19.49
• D rygt 13 000 viltolyckor inträffade 2019 på vägarna i vårt land. 2009 älgolyckor och 6 507 hjortolyckor statistikfördes. I början av 00-talet statistikfördes bortåt 3000 älgolyckor om året. Jakt, viltolyckor, rovdjur och sjukdomar begränsar hjortdjuren – Jägarna uträttar ett värdefullt arbete för samtliga finländare, men fortsättningsvis skadas ungefär 150 personer årligen i älgkrockar. LokalTapiola är störst i landet på trafikförsäkringar och vår olycksstatistik visar tydligt att det finns ett direkt samband mellan antalet hjortdjursolyckor och storleken på älgoch hjortstammen, berättar Markus Nieminen, ledande sakkunnig i trafiksäkerhet på LokalTapiola. Naturresursinstitutets statistik visar hur hjortdjurens kvarstående stam efter jakten har utvecklats åren 2000 till 2018: Älgarna minskade från 149 100 till 86 478 (-72 %) medan vitsvanshjortarna blev mer än tre gånger fler (cirka 109 000). – För trafiksäkerheten är jakten och ett tillräckligt antal jaktlicenser synnerligen viktigt. Förvaltningen av älgstammen har ökat trafiksäkerheten och minskat de allvarliga personskadorna. Samtidigt har hjortskadorna blivit avsevärt fler under de senaste åren och i dagsläget orsakar hjortarna ofta tillbud. För den pågående säsongen FÖRSÄKRINGSBOLAGETS SYNVINKEL: Varje fälld älg och hjort minskar risken för vilt olycka Antalet allvarliga viltolyckor med älg har under de senaste 20 åren hållits under kontroll genom jakt. Samtidigt sätter hjortstammens explosiva tillväxt spår i försäkringsbolagets olycksstatistik. text Kyösti Knuutila, LokalTapiola bild Ville Viitanen har det beviljats rekordmånga jaktlicenser för vitsvans. Avskjutningen under föregående säsong hejdade sannolikt den mångåriga tillväxten, berättar Nieminen. Enligt Nieminen inträffar olyckorna främst i södra och sydvästra Finland där hjortstammarna är starkast. Varje år inträffar också en betydande mängd rådjursolyckor. – Om jakten på hjortdjur skulle minska abrupt så skulle viltolyckorna öka okontrollerbart under de följande åren. Jag vill också rikta ett särskilt tack till de jägare som på olika håll i landet ställer upp på talko för storviltsassistansen, framhåller Nieminen. Undvik hjortdjursolyckor: SKYMNINGEN. Riskerna ökar på hösten när det skymmer allt tidigare eftersom älg och hjort främst rör sig då. Större delen av hjortdjursolyckorna som LokalTapiola ersätter inträffar på morgonen mellan sju och nio, och på kvällen mellan fem och åtta. KÖRHASTIGHETEN. Risken för att skadas eller omkomma i en älgkrock ökar brant när körhastigheten ökar. Sänkt hastighet ger mera tid att reagera och mildrar följderna. SÄNK HASTIGHETEN OMEDELBART. Styr bakom älgen om du måste väja. Varna övriga bilister med nödblinken eller blinka med körljusen. Enligt Trafikledsverkets uppskattning uppgick år 2017 de beräknade samhällskostnaderna för älgolyckorna till 63,5 miljoner euro. Jägaren 1/2021 43 43_Hirviela?invahingot_JA0121.indd 43 04/01/2021 19.50
• E n trofé är ett jaktminne där det viktigaste är minnena och känslorna som den väcker, oavsett viltarten eller vem som gjorde trofén. De följer med jägaren och han eller hon kan återuppleva minnesvärda händelser och upplevelser gång på gång. Förberedelserna Efter fällningen ska du ta vara på skallen på ett sådant sätt att de fortsatta momenten inte kompliceras. Det blir klart trevligare och enklare att koka skallen om den redan är flådd. Jag rekommenderar att du flår skallen och eventuellt lösgör underkäken, paketerar skallen och lägger den i frysen i väntan på en lämplig dag. Kokningen För kokningen behöver du en tillräckligt stor kastrull eller gryta så skallen inte ligger trångt. Om den har horn rekommenderar jag att de får sticka upp ur vattnet. Du kan av styv järntråd sno ihop en ställning som håller skallen på rätt köl och höjd. Det går också att hålla hornen torra med träklossar eller liknande på tvären i kastrullen. Med de här utförliga anvisningarna kan även du förvandla ett vilthuvud till en egen trofé. text och bilder Antti Saarenmaa GÖR DET SJÄLV: En skalltrofé 44 Jägaren 1/2021 44-45_Kallotrofee_JA0121.indd 44 04/01/2021 19.52
• Koka skallen i några timmar på mild värme. Det räcker att vattnet sjuder. Nyp loss mjuknad vävnad och brosk med tång, en större pincett eller – försiktigt – med kniv tills allt mjukt är avlägsnat från skallen och den kan ställas på tork. Obs! Koka inte för länge; skallen kan spricka. Torkning och blekning Låt skallen torka i rumsvärme på ett välventilerat ställe och ge den flera dagar eller en hel vecka tid. En del av de sega, broskiga ställena krymper och mörknar när de torkar så skallen ger ett osnyggt intryck efter torkningen. Men oroa dig inte, för blekningen gör underverk. För blekningen kan du använda något väteperoxidbaserat medel eller blandningar. För hemmabruk är det säkrast med färdigblandade medel för just det här ändamålet, som en geléartad blekningsgel. Om du använder färdig gel ska du stryka blekningsmedlet på hela den torkade skallen så att gelen täcker varje synlig del. Följ bruksanvisningen för medlet och linda in skallen i exempelvis plastfolie och låt bleknings medlet verka. Skölj sedan skallen med kallt vatten och ställ den igen på tork, nu förhoppningsvis snygg och skinande vit. Trofésköld, ställning eller nånting annat? Somliga vill ha skallen sågad och andra hel. Det här beror delvis på hur trofén ska presenteras. Bordsställningar kräver ofta att skallen ska vara hel medan en sågad skalle sitter bättre på en traditionell trofésköld. Somliga skallar är stiliga som de går och står, utan extra krumelurer. Huvudsaken är ju att jägaren – och kanske också resten av familjen – gillar resultatet. Proffs är alltid proffs Alla känner sig inte pigga på att koka skalle i flera timmar och peta rent i hål och skrymslen. Även om det går att koka en skalle och bleka den hemma så går det att anlita en yrkesman för jobbet. Redskapen och arbetsförhållandena avgör kvaliteten på resultatet. Med ett proffs kan du dessutom diskutera hur skallen ska presenteras och om den behöver sågas. Vissa viltarter har tänder som kräver specialbehandling för att inte spricka. Horn som är täckta med basthud blir inte snygga utan behandling. Senast här är det alltså bäst att anlita en fackman! Vissa troféer kräver inte någon särskild ställning Låt hornen sticka upp över vattnet så att de ursprungliga pigmenten bevaras. Sättet som skallen sågas på avgör hur trofén kan monteras. Jägaren 1/2021 45 44-45_Kallotrofee_JA0121.indd 45 04/01/2021 19.52
• D ebatten om huruvida rådjuret ska räknas som småvilt eller storvilt är tidvis livlig bland jägarna. Det finns ingen entydig juridisk eller annan definition av småvilt eller storvilt. Liksom för småvilt får rådjur jagas utan arealkrav medan det för exempelvis vitsvanshjort krävs ett enhetligt jaktområde på minst 500 hektar för att licens ska beviljas. Å andra sidan är rådjuret ändå ett hjortdjur som i praktiken vårdas och jagas på samma sätt som den licensbelagda vitsvanshjorten I den centraleuropeiska jaktkulturen betraktas rådjuret och i synnerhet råbocken inte som ett småvilt. Rådjurets värde som jaktbart vilt är mycket stort och stammarna sköts med omsorg. Sårbar för predation Predation kan vålla avsevärda årliga variationer hos rådjuren oavsett jakten, men de årliga variationerna är ändå i regel mera karaktäristiska för småviltet. På grund av sin ringa storlek är rådjuret mera sårbart för predation än den större vitsvanshjorten. Svenska undersökningar visar att rävar kan ta en avsevärd del av kiden, i synnerhet om rådjursbeståndet är tätt. Den som vill utveckla rådjursstammen bör alltså RÅDJURET SOM JAKTBART VILT, DEL 1 Ett stort småvilt eller litet storvilt? Det behövs ingen jaktlicens för rådjursjakt, vilket innebär att arten faller mellan stolarna i viltvården och viltförvaltningen: den står utanför den systematiska förvaltningen och beskattningsplaneringen för de licensbelagda hjortdjuren. text Jörgen Hermansson och Antti Rinne bilder Milos Fischer Geten har en tofs på akterspegeln medan bocken har en pensel mellan bakbenen. På senvintern och våren är bockens horn täckta med basthud. Jägaren 1/2021 46 46-47_Metsa?kauris1_JA0121.indd 46 04/01/2021 19.52
• börja med att decimera rävarna. Här i Finland finns det knappt alls någon vetenskaplig forskning om predationens konsekvenser för rådjursbestånden. Vintern avgör överlevnaden Rådjuret förekommer i hela landet och de nordligaste populationerna når upp till Utsjoki. Men rådjuret är inte välanpassat till långa snörika vintrar. Avskjutningsstatistiken visar att de tätaste bestånden finns i landets södra och sydvästra delar där vintrarna är snöfattiga. I området med tät stam är behovet av vinterutfodring närmast en fråga om jaktarrangemang eftersom rådjuren inte behöver stödutfodras för att klara vintern där. Den senaste vintern var exceptionellt snöfattig i sydväst, vilket gynnade rådjuren. I östra och norra Finland var vintern däremot ovanligt snörik. Rådjurets utbredningsområde rör sig norrut efter hand som klimatet blir varmare. I norr och öster kommer snömängderna däremot kanske att växa i framtiden, vilket skulle bromsa artens utbredning i den riktningen. Beakta kvaliteten på stammen Vid sydvästkusten växer rådjursbestånden i rasande fart och på sina håll försöker jägarna redan minska på rådjuren. Om stammen är stor eller allt för stor så finns det inget utrymme för tillväxt. I de här områdena borde jägarna betona kvaliteten i avskjutningsplaneringen snarare än produktionen. I praktiken innebär det här en begränsning av jakten på bockar. Vårjakt på råbock är en fin jaktform som har gett jaktkulturen i vårt land en ny dimension. Men bockarna som fälls på våren utgör en del av årets hela avskjutning och ska beaktas vid höstjakten. Vårjakten blir allt populärare, vilket kan sänka bockarnas medelålder och relativa andel av stammen i onödigt hög grad. I stammens norra, glesa del utgör vintern en avgörande faktor. Redan i Mellersta Finland är vintrarna i regel så snörika att de begränsar stammens tillväxt. Med vinterutfodring går det att minska vinter­ dödligheten och trygga följande års jaktmöjligheter. I området med gles stam gynnas jaktens och stammens hållbarhet om avskjutningen koncentreras till kiden och man fäller aningen fler bockar än getter. Var noggrann med jakt­ arrendeavtalet För att undvika missförstånd med jaktarrendeavtalet bör rådjuret nämnas separat om det ska inkluderas som småvilt. Om en förening arrenderar mark enbart för att jaga hjortdjur eller klövdjur så räknas rådjuren till de tillåtna arterna. Till klövdjuren hör också vildsvinet. Jägaren 1/2021 47 46-47_Metsa?kauris1_JA0121.indd 47 04/01/2021 19.52
• U nder de senaste 20 åren, så länge som miljöskyddslagen har varit i kraft, har skjutbanor och i synnerhet banor för specifika skyttegrenar stängts eller så har verksamheten kringskurits kraftigt av miljöskyddskäl. Under den här tiden har ett flertal banor drivit oskäligt komplicerade och dyra miljötillståndsprocesser som i värsta fall har pågått i över ett decennium. Vid en närmare granskning av avslag på ansökningar och besvärliga tillståndsprocesser har det uppdagats flera fall där det inte har funnits några påvisbara hinder för verksamheten i enlighet med miljöskyddslagen. Flera banor har stängts eller blivit begränsade på felaktiga grunder utan förståelse för de faktiska miljörisker som en skjutbana orsakar. Det här beror så gott som alltid på att tillståndsansökningen har gjorts utan specialkunnande och att de potentiella miljökonsekvenserna har underskattats i ansökningsskedet. Ett varnande exempel Det kan vara frestande att ta itu med miljötillståndet för en skjutbana på egen hand, men tänk efter och låt bli. Det finns flera exempel på att tillståndsprocessen i sådana fall kan pågå i ett årtionde medan utgifterna rusar upp till sexsiffriga belopp. En illa beredd tillståndsansökan leder dessutom sannolikt till överklaganden som gör att det tar ännu längre tid för tillståndet att vinna laga kraft. I värsta fall måste skjutbanan stängas. Juankoski jaktvårdsförening och föreningen Koillis-Savon Metsästysja ampumaseura ry har erfarenheter av detta. Ansökningen om miljötillstånd för Teerimäki skjutbana lämnades in till miljöskyddsmyndigheten i Juankoski i juli 2015. På grund av kommunsamgången hänsköts ansökningen 2017 till Kuopio stads miljöoch byggnadsnämnd, som 2018 beviljade tillstånd för verksamheten, men beslutet vann aldrig laga kraft eftersom ärendet överklagades till Vasa förvaltningsdomstol. Överklagandena ledde till att förvaltningsdomstolen annullerade beslutet om miljötillstånd. Huvudmotiveringen var att ansökningen var bristfällig och att det därför inte gick att tillförlitligt bedöma bulleroch miljökonsekvenserna. Den 10 oktober 2020 upphörde verksamheten på Teerimäki skjutbana. Arbetet med en ny ansökan om miljötillstånd har inletts och görs nu av Här i landet finns ungefär 670 civila skjutbanor. Nästan hälften av banorna saknar miljötillstånd eller så råder det oklarhet kring miljötillståndet. text och bilder Lotta Jaakkola MILJÖTILLSTÅNDET FÖR SKJUTBANOR En dålig ansökan kan leda till stängning Jägaren 1/2021 48 48-49_RadanYmpa?risto?lupa_JA0121.indd 48 05/01/2021 10.32
• experter, men banan är stängd tills det nya miljötillståndet har vunnit laga kraft. – Utifrån egna erfarenheter avråder vi från att inleda processen för miljötillstånd för en skjutbana utan experthjälp. Vid en första anblick kan det tyckas enkelt att fylla i tillståndsblanketten, men erfarenheten har lärt oss att tillståndsprocessen är oerhört krånglig. Det är svårt att överblicka omfattningen av alla utredningar som ingår och konsekvenserna av olika val, sammanfattar företrädarna för Juankoski jaktvårdsförening och föreningen Koillis-Savon Metsästysja ampumaseura. Hur undviker vi problemen? Syftet med det treåriga miljötillståndsprojektet för skjutbanor är att hinna med ansökningarna om miljötillstånd för nästan en tredjedel av skjutbanorna. Ytterligare ett syfte med projektet är att vara ute i så god tid som möjligt med ansökningarna och försäkra sig om att tillståndsbesluten följer principen om att använda bästa tillgängliga teknik. Då tar det mera tid Miljötillståndsprojektet för skjutbanor Ett samprojekt: Finlands sportskytteförbund, Finlands jägarförbund, Finlands viltcentral, Reservist­förbundet­och­Finlands­reservofficers­ förbund. Ansvarig projektledare: Finlands sportskytte­ förbund. Projektengagerade: miljöchefen på Finlands sportskytteförbund samt sju miljöexperter. Finansiering: Jord­ och skogsbruksministeriet samt stiftelsen Urlus. Projektets syfte: att bevara ett tillräckligt tätt nätverk av skjutbanor och rimliga avstånd i hela landet. Kuva 8012. Kuva x. Experter på Miljötillståndsprojektet för skjutbanor disku­ terar specialfrågor gällande skyttebullret under ledning av Mika Hanska på HMMT Oy. än väntat att göra en ansökning, men det kommer att gagna samtliga parter i det långa loppet. Där ingår en vetenskaplig uppskattning av miljökonsekvenserna och ansökningen görs enligt principen om att använda bästa tillgängliga teknik. Om så krävs presenteras också en riskhanteringsplan. När processen leds av experter och framskrider koncentrerat och systematiskt så sparar både myndigheterna och de ansökande på resurserna samtidigt som vi höjer och förenhetligar kvaliteten på miljötillståndsansökningarna och nivån på skjutbanornas miljöskydd. Det är förnuftigt att använda experthjälpen som projektet erbjuder! En misslyckad miljötillstånds­ process kan i värsta fall leda till att hela skjutbanan eller en bana för någon viss skyttegren måste stängas. Jägaren 1/2021 49 48-49_RadanYmpa?risto?lupa_JA0121.indd 49 05/01/2021 10.32
• Utbildningsmaterialet för rovdjurs­ kontaktpersoner förnyas och flyttar i sommar ut på nätet. Syftet med förnyelsen är att förenhetliga verksamheten och vässa nätverkets roll, samt att hjälpa kontaktpersonerna i deras krävande uppdrag i en föränderlig verksamhetsmiljö. text Olli Kursula och Mari Tikkunen K ontaktpersonerna är frivilliga som ställer upp för forskningen. Deras viktigaste uppgift är att samla in observationer av stora rovdjur i sitt område, bekräfta dem och skicka dem till Naturresursinstitutet (Luke). Rovdjurskontaktpersonernas observationer bildar underlag för uppskattningen av rovdjurens stammar. Inte bara forskningen utan också Finlands viltcentral och polisen använder observationerna som kontaktpersonerna skriver in i Tassen som underlag för beslut. I synnerhet den detaljerade dokumentationen som görs när rovdjur rör sig vid hus är viktig. Finlands viltcentral utser och utbildar de här personerna. Utbildningsmaterialet uppdateras som bäst i elektronisk form tillsammans med institutet. Framledes krävs det en utbildning av alla nya rovdjurspersoner. I det förnyade utbildningsmaterialet är helheterna upplagda som lektioner för självstudier i egen takt på nätet. Efter varje avsnitt går det att göra ett test. Det krävs godkänt i samtliga lektioner av de nya kontaktpersonerna. Vi hoppas att också veteranerna ska studera det förnyade materialet. Rovdjurskontakt­ personerna får nytt utbildningsmaterial Jägaren 1/2021 50 50-51_Petoyhdyshlo?_JA0121.indd 50 05/01/2021 11.49
• De sociala medierna innebär nya utmaningar Syftet med förnyelsen är att skapa ett lättsmält paket som förenhetligar nätverkets verksamhet i hela landet och ytterligare vässer rovdjurskontaktpersonernas roll i arbetet med att följa de stora rovdjuren. Den förändrade verksamhetsmiljön ställer ännu strängare krav än förut på kontaktpersonernas uppträdande i offentligheten. På nätet rör sig informationen – oavsett om sann eller falsk – snabbt och utmanar även kontaktpersonerna på ett helt annat sätt än före de sociala mediernas tid. Det blir hela tiden allt viktigare att sprida korrekt information om rovdjuren som rör sig i trakten. För att bevara sin trovärdighet måste en rovdjurskontaktperson stå utanför konflikter som en oberoende sakkunnig, även om det inte alltid är lätt. Insamlingen av DNA utgör ett nytt segment i utbildningen och kommer att bli allt viktigare. Rovdjurspersonerna spelar en avgörande roll för att DNA-insamlingen ska lyckas. Insamlingen riktas utifrån observationerna i Tassen och dessutom behövs kontaktpersonernas expertis lokalt för organiserandet av insamlingen. Sannolikt kommer insamlingen av DNA-prover att bli en del av rovdjurskontaktpersonernas normala verksamhet. Förnyelsen av utbildningen ingår i det EU-finansierade projektet VargLIFE. En handbok för rovdjurskontaktpersoner Utöver det nya utbildningsmaterialet ger Finlands viltcentral också ut en handbok för kontaktpersonerna som utkommer i början av innevarande år. Boken sammanställer för första gången det som en kontaktperson behöver veta. Handboken berättar bland annat om principerna för verksamheten och ansvaret, och går igenom nätverkets historia. Rovdjurens ekologi och igenkänning av spår i terrängen utgör ett viktigt avsnitt. Även identifieringen av rovdjursskador får ett eget kapitel. Guiden ges ut på svenska och finska i början av detta år, både i tryckt och elektronisk form. Insamlingen av varg-DNA utvidgas O bservationerna som rovdjurskontaktpersonerna samlar in bildar grund för uppskattningen av rovdjurens stammar. För vargens del skapar insamlingen data som kompletterar den statistiska dödligheten som bygger på observationsmaterialet, GPS-materialet och det övriga forskningsmaterialet. Vintern 2020-2021 utvidgas DNA-insamlingen till samtliga flockoch parrevir. Utifrån Tassen-observationerna riktas insamlingen till de kända reviren. 2015 inleddes insamlingen av varg-DNA i några revir som ett samarbete mellan institutet, Finlands viltcentral och frivilliga insamlare. Sedan dess har insamlingen av DNA-prover ingått i arbetet med att följa vargstammen. Tack vare DNA-insamlingen kan vi individualisera vargarna och på det viset få information om vargarna i ett revir; antalet, revirgränserna och kullarna. Bara vi får in tillräckligt mycket prover avkastar metoden information som inte går att få på annat sätt. Insamlingen av DNA-prover pågår från första november till sista februari. Finlands viltcentral bistår Luke i arbetet med att skapa ett insamlingsnätverk. För varje insamlingsområde behövs det minst en insamlingsansvarig och 5-10 samlare. Den insamlingsansvariga delar ut anvisningarna och insamlingsmaterialet till samlarna, tar emot proverna och vidarebefordrar dem. Luke låter göra DNA-analyserna på Åbo universitets evolutionsbiologiska tillämpningscenter. En stor del av de insamlingsansvariga är rovdjurskontaktpersoner. De har god beredskap för uppgiften eftersom de känner vargens spår och spillning, och rovdjursläget i sitt område. Vem som helst som är naturintresserad kan anmäla sig som insamlare, bara personen kan identifiera spår och spillning av varg. För att bevara sin trovärdighet måste en rovdjurskontaktperson stå utanför konflikter som en oberoende sakkunnig, även om det inte alltid är lätt. Jägaren 1/2021 51 50-51_Petoyhdyshlo?_JA0121.indd 51 04/01/2021 19.53
• HARBEN MED SURKÅL 4 portioner Framoch bakbenen av 2 harar 2 msk olja och smör 1 lök 10 cm bit purjolök 1 burk (400 g) surkål 1 kryddgurka 8 körsbärstomater ½ burk (à 200 g) färskost 2 dl vittvin Stycka bakbenen vid lederna i två delar och frambenen i två-tre delar. Skala och finfördela löken och purjon. Hetta upp fettet i en panna och bryn köttet under omvändning. Bryn de finfördelade lökarna. Värm surkålen i en kastrull. Tillsätt den finfördelade gurkan, tomathalvorna, färskosten och vittvinet. Rör om tills osten har smultit. Häll surkålsblandningen i en gryta eller form med lock och tillsätt köttet och löken. Lägg locket på och ställ i ugnen på 150 grader i cirka 2 timmar. Se efter några gånger att inte för mycket vätska har avdunstat, tillsätt vid behov vittvin. Rör om köttet vid behov. Servera harköttet och surkålen med potatis och sallad. Hare i ugn Tillsammans med goda tillbehör räcker två harar till två middagar för fyra personer. Benen småkokas så de blir saftiga och filéerna steks så de förblir rosa inuti. Det går utmärkt att sjuda framoch bakbenen på hare i surkål som smaksatts med vittvin och färskost. Kålens syrlighet balanserar fint den saftiga viltsmaken. Knepet med rökt harsadel är att fileerna ska vara stekta innan de lösgörs från ryggraden. En rökpåse ger köttet en lagom mild röksmak. Dessutom kan du koka viltbuljong på ryggraden tillsammans med exempelvis älgben. Jägaren 1/2021 52 Mat n MATREDAKTÖR OCH JÄGARE KATI POHJA LAGAR VILTDELIKATESSER FÖR VÅRA LÄSARE. 2018 GAV HON UT BOKEN RIISTAA LAUTASELLA MED RECEPT PÅ VILTRÄTTER. Följ Kati Pohja på Instagram: @sorsalassa bilder Laura Riihelä 52-53_Ruokareseptit_JA0121.indd 52 05/01/2021 10.41
• RÖKT HARSADEL 4 portioner 2 harsadlar 2 tsk salt ½ tsk svartpeppar 1 msk smör 1 msk olja 2 vitlöksklyftor 1 rosmarinkvist 3 timjankvistar Dessutom 1 rökpåse Torka de tinade sadlarna på hushållspapper. Gnid ytan med salt och peppar. Låt dra i rumsvärme i cirka 30 minuter. Värm fettet i en panna. Lägg i sadlarna när smöret börjar sjuda. Bryn en stund under omvändning och tillsätt vitlöksklyftorna och kryddkvistarna. Fortsätt bryna och ös med sked fett från pannan på sadlarna. Lägg sadlarna i rökpåsen när de är brynta runt om och förslut påsen enligt anvisningarna. Lägg påsen i ugnen på 250 grader i cirka 15 minuter. Ta därefter ut påsen och låt dra i en kvart. Öppna påsen och tryck in stektermometern mitt i filén. Om temperaturen understiger 57 grader: låt termometern sitta kvar, svep köttet i folie och ställ tillbaka i ugnen tills termometern visar 57 grader. Ta paketen ur ugnen och låt dem dra en stund. Skär med vass kniv filéerna från ryggraden. Skär dem i skivor och servera genast tillsammans med ugnsrotfrukter och rödvinssås. Ett tips: Stektiden varierar med harens storlek. Jägaren 1/2021 53 52-53_Ruokareseptit_JA0121.indd 53 04/01/2021 19.54
• Klövdjuren uppskattar ekodukterna Ett femtontal ekodukter har byggt över huvudvägar i södra Finland som passager för djuren. Viltkamerorna som Trafiksledsverket satte upp avslöjade att i synnerhet hjort och rådjur uppskattar dessa broar. text Milla Niemi, Latvasilmu osk bilder Trafikledsverket (riksväg 1) och sju på motorvägen mellan Lovisa och Vederlax (riksväg 7). En ekodukt finns i Heinola (riksväg 4). Uppföljningen pågick i ett år och avslutades sista november i höstas. Ekodukterna flitigt använda Flitigast utnyttjades ekodukterna av vitsvanshjortar, men också rådjur och älgar tog vägen över dem. Lodjur noterades på samtliga broar och två kamerar fångade en björn! På några broar vimlade det av vildsvin. Även medelstora däggdjur fastnade på bild; broarna användes regelbundet av rävar, mårdhundar, skogsharar och fältharar. E kodukter, undergångar och andra passager används för att styra djuren så att de på vissa ställen kan korsa en väg på en annan nivå än fordonstrafiken. I kombination med viltstängsel minskar de här konstruktionerna viltolyckorna och övriga faror som vägnätet och trafiken innebär för djuren. Samtidigt ökar trafiksäkerheten. Ekodukterna i vårt land är byggda för fleranvändning, det vill säga att de utöver djuren också kan användas av arbetsmaskiner och tillfällig glesbygdstrafik. En väg utan beläggning har dragits över broarna medan återstoden av bron har planterats och formats till en förlängning av terrängen. Hur väl fungerar ekodukterna? Ekodukter är särskilt vanliga i Europa och Nordamerika, och i flera andra länder har man undersökt hur väl sådana fungerar. I vårt land har det än så länge inte gjorts någon systematisk uppföljning. Trafikledsverket inledde hösten 2019 ett projekt för att utreda hur väl ekodukterna fungerar som djurväg. Viltkameror sattes upp på ett antal utsedda ekodukter; två finns på motorvägen mellan Helsingfors och Åbo En stamkund på ekodukten. Älgarna korsade regelbundet projektbroarna. Även småviltet utnyttjar ekodukterna. Jägaren 1/2021 54 F rskning 54-55_Tutkittua_vihersillat_JA0121.indd 54 04/01/2021 19.54
• ren. Vitsvanshjortarna använde dem varje natt. På de nyare ekodukterna i Östnyland och Sydöstra Finland var vilttrafiken glesare. Även på dem rörde sig djur, men klart mera slumpartat. – På de äldsta ekodukterna har det redan etablerat sig ett skyddande trädbestånd och djuren har vant sig vid att använda dem som vardagsvägar, förklarar Marketta Hyvärinen, miljösakkunnig på Trafikledsverket. – Dessutom är det tänkbart att kunskapen om var ekodukterna finns har gått i arv till dagens djurgenerationer, som har lärt sig att använda dem tillsamman med sin mor, fortsätter Hyvärinen. Beträffande djurmängderna visade det sig finnas betydande skillnader mellan ekodukterna. Djurbroarna i Lohjanharju och Sammatti i Västnyland, som byggdes för femton år sedan, användes flitigast av djuUppföljningsresultaten ska användas Uppföljningsresultaten kommer att användas som underlag för planeringen av djurpassager. Kärnan i resultaten kommer att göras tillgänglig för den intresserade allmänheten. – Projektrapporten kommer att publiceras på nätet under vårvintern i Trafikledsverkets publikationsserie, berättar Hyvärinen. – Bilderna på människor som har tagits under projekttiden förstörs medan djurbilderna sparas för att bilda ett öppet material i Trafikledsverkets materialbank där de kommer att vara tillgängliga för den intresserade allmänheten, tillägger Hyvärinen. Djuren har vant sig vid att använda broarna som sina vardagsvägar. Jägaren 1/2021 55 54-55_Tutkittua_vihersillat_JA0121.indd 55 04/01/2021 19.54
• Anteckna med omsorg! AVSKJUTNINGSANMÄLNINGARNA FÖR SJÖFÅGLAR F ör de jaktbara sjöfåglarna med negativ utveckling infördes med en jaktförordning en anmälningsskyldighet för att vi ska få exaktare data om avskjutningen per art och avskjutningens geografiska fördelning under olika tider. Så gott som samtliga avskjutningsanmälningar gjordes i höstas i Oma riista där det är enkelt att anmäla: efter 24 timmar förvandlas en noterad fällning automatiskt till en anmälan. Anmälningen ska göras inom sju dygn efter fällningen. I praktiken är det ändå bäst att göra den genast så den inte blir glömd. Det är dock lätt hänt att man skriver fel, vilket för de fåtaliga arterna kan leda till att avskjutningen beräknas fel. Var särskilt uppmärksam på att du inte noterar en text Finlands viltcentrals team för Hållbar Jakt bilder Jukka Kangas, Teemu Heinonen, Jari Peltomäki fälld kricka som en årta. Den relativt stora mängden årtor och antalet fåglar i de enskilda anmälningarna, liksom geografin, tyder på att flera årtor de facto är krickor. Jägarna har följt rekommendationerna och minskat på de jaktbara sjöfåglarna med negativ utveckling. Detta, tillsammans med arbetet för livsmiljöerna och jakten på de små rovdjuren, hjälper stammarna att återhämta sig. 56 Jägaren 1/2021 56-57_Taantuvien_saalisilmoitukset_JA0121.indd 56 04/01/2021 19.55
• AVSKJUTNINGSANMÄLNINGARNA FÖR SJÖFÅGLAR Vad kan du göra för sjöfåglarna? • Rikta jakten mot de talrika arterna. • Grunda en inventeringspunkt för sjöfåglar och anteckna fällningarna i Oma riista, så deltar du i produktionen av viltdata. • Jaga mink och mårdhund och delta i restaureringen av livsmiljöer, så stöder du häckningen. Avskjutningen för de jaktbara änderna med anmälningsskyldighet Avskjutningsanmälningarna 20.8.2020 – 1.12.2020. Siffrorna för december saknas! ART ANMÄLDA FÄLLNINGAR GÄLLANDE BEGRÄNSNINGAR ENLIGT JAKTLAGEN 38§ Bläsand 3986 Årta 817 Stjärtand 785 Alfågel 513 Enbart havsområdet. Personlig kvot: 5 alfåglar / dygn Skedand 402 Storskrake 270 Vigg 137 Sothöna 48 Ejder Avgränsat område på kartan. 1.6.2020–15.6.2020 Guding Småskrake Jakt förbjudet Brunand Jakt förbjudet Traditionella sädgåsjakten återvände till Lappland Vår mångåriga väntan tog slut den 20.8.2020 klockan 12 när jakten på sädgås inleddes i stora delar av Lappland efter sex års fredning. Jaktsäsongen varade i en vecka, kvoten var en gås per jägare för hela säsongen och det var förbjudet att locka med utfodring. Syftet med begränsningarna var att säkra den häckande stammens utveckling och samtidigt låta en jaktkultur med traditioner leva vidare. Syftet med kvoten och utfodringsförbudet var dessutom att styra jakten till det traditionella. Den sena våren i norra Finland var sannolikt en bidragande orsak till sädgåsens svaga häckning. Av allt att döma försökte de flesta gässen inte ens häcka utan satte raskt kurs på Novaja Zemlja för att rugga. Därför fanns det knappt alls taigasädgäss i det lappländska jaktområdet under jakttiden. 25 fällningar rapporterades. Stamförvaltningen på flyttvägsnivå, Finlands viltcentrals kraftiga jaktbegränsningar och bättre viltdata gjorde det möjligt att återuppta ödemarksjakten på sädgås, som är så viktig för vår jaktkultur. Fin gåshöst i tundrasädgåsområdet I ”jaktområdet för tundrasädgås”, som det definieras i ministeriets förordning, var jakttiden 1.10–30.11. 479 fällda sädgäss rapporterades. Enligt de insamlade bilderna utgjorde taigasädgässens andel ~14 %, vilket betyder att uppskattningsvis 67 taigasädgäss blev fällda. Taigasädgässen som fälldes i Sydöstra Finland är så vitt vi vet sådana som häckar i Ryssland. Insamlingen av bilder tagna på sädgäss fällda i Finland fortsätter nästa år. Det är frivilligt att skicka in bilder, men vi hoppas att det ska kännas som en självklarhet för varje gåsjägare. Enbart med kvalitativa viltdata kan vi uppskatta den totala avskjutningen av taigasädgäss och undvika onödiga begränsningar. Ett stort tack till er som skickade in bilder! Jägaren 1/2021 57 56-57_Taantuvien_saalisilmoitukset_JA0121.indd 57 05/01/2021 11.52
• Dispens för störande 2017 ändrades jaktlagen så att det blev tillåtet för Finlands viltcentral att bevilja dispens för att störa och avskräcka vilt och icke fredade djur. Tidigare hade viltcentralen enbart kunnat bevilja dispens för att fånga eller döda vilt eller icke fredade djur. I praktiken har dispenser av det här slaget beviljats drygt tio gånger för att avskräcka vargar som regelbundet stryker kring hus på olika håll i landet. En avskräckning ska göras med hänsyn till specialvillkoren i jaktlagstiftningen. Den som verkställer avskräckningen ska ha jakträtt eller jakttillstånd i området. Dispenserna som beviljas för avskräckning av varg gäller i högst 21 dygn. De tillåtna åtgärderna inkluderar bland annat att spåra vargarna och driva dem med människor eller hundar. Det har också varit tillåtet att skrämma med ljud, ljus och skott i luften. Dessutom kan Finlands viltcentral utöka dispensen för störning med dispens för fångstredskap och metoder som är förbjudna i jaktlagen. Vid avskräckning handlar det främst om transport av jaktvapen med motorfordon i terrängen och användning av hund när hundar ska hållas kopplade. Lagstiftningen och förvaltningsrätternas domar kräver att man försöker finna en annan lösning på problemet än avlivning. Men om vargar upprepade gånger stryker kring hus trots framgångsrika avskräckningar kan följande steg bli avlivning. På platser där en avskräckning inte lyckas enligt specialvillkoren i jaktlagstiftningen, som i tätorter, kan polisen begära hjälp av SRVA, jv-föreningarnas organisation för storviltsassistans. Ansökningen om dispens för avskräckning av djur kan göras i Oma riista. Dispensbeslutet för att störa djur är avgiftsfritt. Lagstiftningen och förvaltningsrätternas domar kräver att man försöker finna en annan lösning på problemet än avlivning. Jägaren 1/2021 58 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser 58-59_LaitLuvat_JA0121.indd 58 04/01/2021 19.56
• JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Känslan när en kula susar tätt intill T riangelinventeringarna och regleringen av jakttiderna för skogshönsen som bygger på färska data har redan i två vintrar skapat möjligheter till toppjakt. Utöver skidandet kräver jaktformen också särskild försiktighet av jägaren. En klar vinterdag för ungefär femton år sedan i norra Sverige har lämnat ett bestående minne. Vi hade skidat längs en fjällsluttning och spanat efter toppfåglar. Från en liten kulle öppnade sig vida vyer neråt älvdalen. Det var dags för en kaffepaus. Vi beundrade andaktsfullt landskapet med kaffekopp och smörgås i nävarna. Stillheten bröts av ett gevärsskott någonstans nere i sluttningen. Efter några sekunder passerade ett surr över huvudet på oss ungefär fem meter ifrån, och lät som en jättegeting. Det rådde inget tvivel om vad det var. Det blev fart på gänget. Stavarna blev efter när vi tog betäckning i en svacka vid kullen. Det var ett ljud som vi inte ville höra en gång till! Vår kamrat som på morgonen hade tagit en annan väg berättade att hans telefonsvarare hade fyllts med meddelanden av typen ”Skjut inte mot oss!”. Men det var inte han som hade skjutit. På återvägen insåg vi att någon annan jägare hade jagat på samma fjällsluttning. På ett väldigt brant ställe hade en tjäder fallit från en tall i orörd pudersnö. Kulan hade uppenbarligen flugit i en hög båge innan den susade neråt mot oss. Därför kom den efter ljudet av skottet. På jakt är det alltid jägaren själv som bär ansvaret för att ett skott inte orsakar fara. Före skottet måste han eller hon ha koll på kulans bana och terrängen i skjutriktningen. Det är aldrig acceptabelt att hoppas på tur. Glöm inte den gamla visdomen att du aldrig behöver ångra ett skott du inte sköt! Förbered licens ansökningen och kontrollera arrendeavtalen J anuari och februari är en lämplig tid att läsa igenom avtalen om jaktarrende. Notera eventuella förändringar i markägandet och uppdatera avtalen. Förnya tidsbestämda avtal i god tid.. Läs igenom avtalen som gäller tills vidare, i synnerhet om jakträtten inte inkluderar allt vilt. I flera föreningar har jägarna upptäckt att de gamla avtalen inte inkluderar jakträtt för tex vildsvin. Det är en förnuftig utgångspunkt att inkludera samtliga arter i jakträtten, även mink och mårdhund. Om markägaren är ovillig att arrendera ut jakträtten för allt vilt är det bäst att noggrant anteckna samtliga tillåtna arter. Stora rovdjur och klövdjur är gångbara termer, men undvik den vaga termen småvilt. Vid årsskiftet vänds blickarna mot nästa jaktår och licensansökningarna för hjortdjur och stora rovdjur. Gå omsorgsfullt igenom hjortdjursområdena i Oma riista fastighet för fastighet och skifte för skifte och inför ändringar. Då kan kartan fogas till licensansökningen när den görs i april. Om en förening deltar i stamvårdande jakt på stora rovdjur skapar man i Oma riista ett område för rovdjursjakten eller uppdaterar det befintliga. När dispensansökningen börjar är det enkelt att foga området med sin områdeskod till ansökningen. Samtliga medlemmar i föreningen har självfallet tillgång till de uppdaterade kartorna i Oma riista-appen, även på jakten. Liksom även på harjakten i slutet av säsongen. Dispenser för icke fredade fåglar D u kan ansöka om dispens av Finlands viltcentral för att förhindra skador orsakade av icke fredade fåglar under våren och sommaren. Ansökningarna görs i tjänsten Oma riista. Vi rekommenderar att ansökningen lämnas in 2–2,5 månader innan dispenstiden börjar. Gör ansökningen omsorgsfullt enligt anvisningarna så slipper vi ytterligare utredningar. Innan ett positivt dispensbeslut får verkställas ska man i regel vänta under en besvärstid på 30 dagar. Fåglarna som fälls med dispensen ska anmälas till viltcentralen. God praxis är att rapportera den årliga avskjutningen så fort dispenstiden har löpt ut och senast vid årsskiftet om dispensen är flerårig. Anmälningen ska göras även om dispensen inte har använts eller inga fåglar blev fällda. Anvisningarna för ifyllandet av dispensansökningen finner du på viltcentralens webbplats www.riista.fi. K lumn 59 Jägaren 1/2021 58-59_LaitLuvat_JA0121.indd 59 04/01/2021 19.56
• er inte bra ut”, konstaterade jag när jag såg resultatet av den senaste sjöfågelinventeringen. Undantaget gräsanden var långtidsutvecklingen negativ för samtliga jaktbara änder. De sannolika skyldiga är dels den generella försämringen av livsmiljöer (bla eutrofieringen) och dels de boplundrande minkarna och mårdhundarna. Men viltfolket kavlar åter igen upp ärmarna för livsmiljöerna: ”Nu sätter vi punkt för de främmande rovdjuren!” Projektet i ett nötskal Genom SOTKA-projektet mot de främmande rovdjuren som drivs av Finlands viltcentral utvecklar vi effektiva naturvårdskoncept för jakten på mink och mårdhund. Undersökningar visar att de främmande rovdjuren vållar de värsta livsmiljöproblemen i näringsrika fågelvatten och i skärgården, det vill säga precis där fågelfaunan är artrikast och sjöfåglarna får mest ungar. Inom projektet koncentrerar vi oss på att utveckla verksamhetsmodeller speciellt för de här livsmiljöerna, men framför allt på att lära oss organisera en storskalig och upptrappad jakt i praktiken. Verksamheten inleds på fastlandet I inlandet är det viktigt att när så krävs kunna utvidga jakten i nätverket av jaktvårdsföreningar och därför utsågs tre pilotföreningar. Tanken var att hitta jaktvårdsföreningar som avviker en aning från varandra för att de geografiska skillnaderna skulle bli tydliga. Slutligen utsågs jaktvårdsföreningarna Nokianejden, TavastkyröViljakkala och Lahtisnejden. Med hjälp av verksamhetsledarna och aktiva smårovdjurjägare ringade vi in de främsta sjöfågelområdena. Områdena för rovdjurselimineringen utgjordes av värdefulla sjöfågelområden med en två-tre kilometer bred skyddszon runt omkring. Smårovdjursaktiva jägare bildar insatsgrupper Den egentliga jakten i varje område verkställs av smårovdjursaktiva jägare på orten som bildar insatsgrupper om cirka 10 personer. Gruppernas uppgift är att eliminera så mycket mink och mårdhund som möjligt. Grupperna förses med utrustning och material, som fällor, slagjärn och viltkameror. Den koordinerade jakten bygger på gemensamma spelregler och systematisk rapportering. Projektet samlar in information från jägarna om sådant som Pilotprojekt för effektiv rovdjursjakt på fastlandet Genrep för landsomfattande livsmiljöarbete. text och bilder Kari Karhula ”S Jägaren 1/2021 60 60-61_Mantereen_tehopyynti_JA0121.indd 60 05/01/2021 11.20
• antalet fällningar, nedlagd jakttid och jaktmetoder. Med data insamlingen klarlägger projektet bytesmängderna och den generella tidsåtgången samt de geografiskt effektivaste jaktmetoderna. Jaktområdena och ”passerkorten” Jaktområdena som projektet anvisade grupperna omfattade flera jaktföreningar, städer, församlingar och privatpersoner. För att jakten ska vara effektiv måste jaktområdena absolut vara enhetliga. Utöver de nya jaktområdena skulle fångstgrupperna också förses med ”passerkort” till andra jaktföreningars marker så att gruppernas medlemmar kan jaga också i andra marker än den egna jaktföreningens. Jaktvårds­ föreningarnas verksamhetsledare och ledarna för insats­ grupperna spelade en avgörande roll för skaffandet av passerkort till andra jaktmarker och jaktföreningar. Självfallet gick det inte att ordna passerkort till samtliga områden och då måste gränsöverskridandet lösas på andra sätt. Erfarenheterna från den första hösten De praktiska arrangemangen för projektet inleddes vårvintern 2020 och jakten inleddes i slutet av augusti. I slutet av november i höstas hade flera hundra mårdhundar och tiotals minkar fällts i projektområdena. Skaffandet av områden och passerkort har fortsatt parallellt med jagandet. Bägge har lyckats över förväntan och projektet har helt klart fått ett mera positivt än reserverat mottagande. Både jägarna och ickejägarna upplever i regel rovdjursjakten som positiv och är beredda att samarbeta med fångstgrupperna för att decimera minkoch mårdhundsbestånden. I ett vidare perspektiv är den naturvårdande jakten på främmande arter en avdelning som kräver planering och enhetliga fångstområden. Det är nödvändigt att se till att det inte blir kvar några rovdjursodlingar inuti fångstområdet, det vill säga områden där det inte jagas alls. Även här gäller att väl planerat är hälften gjort. Fortsättning i sikte? Erfarenheterna av Sotka-konceptet för effektiverad jakt ska implementeras i cirka 20 jaktvårdsföreningar. Dessutom ska de användas i sommar i Miljöministeriets HELMI-projekt vid jakten på främmande rovdjur i drygt 60 prioriterade fågelvatten. Vi kan besegra de här rovdjuren bara jägarnas naturskyddsarbete uppskattas och de ges tillräckliga resurser. För att jakten på de främmande rovdjuren ska innebära effektiv naturvård måste ett tillräckligt jakttryck även riktas mot minken. På det här sättet kan minken ledas in i lådan med slagjärnet. På fastlandet kommer minkoch mårdhundsjakten att koncentreras till i synnerhet eutrofa fågelvatten med omkringliggande marker. På bilden Sarkkilanjärvi i TavastkyröViljakkala jaktvårds förenings eliminerings område. Jägaren 1/2021 61 60-61_Mantereen_tehopyynti_JA0121.indd 61 05/01/2021 11.20
• Jägaren 1/2021 62 OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårds­ föreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) förnamn förnamn datum för årsmötet jvf:s namn efternamn efternamn ort FULLMAKT I skrivande stund är pandemiläget i februari fortfarande okänt. Därför anger kallelsen bara dag och tid för årsmötena. KALLELSE till jaktvårds­ föreningens årsmöte D en som deltar i sin jaktvårdsförenings årsmöte är också med och sköter jakt­ och viltfrågor i ett vidare perspektiv. På årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningarna. I år ska mötena bland annat välja styrelseordförande och sty­ relsemedlemmar för dem som är i tur att avgå. Jaktvårdsföreningen som du är medlem i står på jaktkor­ tet. Kom ihåg att den som deltar i jv­föreningens årsmöte alltid är skyldig att styrka sitt medlemskap. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. Det går också att styrka medlemskapet med sitt giltiga jaktkort, dvs direktdebiteringskortet, eller inbetalningskortet med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jv-avgift. Mötesbegränsningarna och rekommendationerna som har utfärdats på grund av coronapandemin kan medföra ändringar i de planerade mötesplatserna. Eventuellt måste årsmöten uppskjutas till en senare tidpunkt. Följ därför med händelsekalendern på webbplatsen riista.fi när års­ mötet närmar sig. Jv­föreningarna informerar också i andra kanaler om årsmötet. Fullmakt På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlem­ mar i samma jv-förening. För fullmakten finns en blankett nedtill på denna sida som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Granskningen av fullmakter och jaktkort börjar i regel en halv eller hel timme före mötet. Jag ___________________________ _____________________________________ befullmäktigar ________________________________ _____________________________________ att representera mig på _______________________________________________________________________ jvf:s årmöte ____________ / _____________ 2021 _____________________________________ Datum ________________ Underskrift ______________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: JVF-nummer _________________ Jägarnummer _________________________ Födelsetid ____ /____ /_____ _ Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! 62-64_RHY-kokoukset_JA0121.indd 62 04/01/2021 19.57
• Egentliga Finland 10.2. 18.00 Alastaro jvf 10.2. 18.00 Kalantinejdens jvf 17.2. 18.00 Kimitoöns jvf 11.2. 18.00 Kisko distrikts jvf 1.2. 18.30 Laitilanejdens jvf 16.2. 18.00 Loimaanejdens jvf 11.2. 18.00 Marttilanejdens jvf 8.2. 18.30 Maskunejdens jvf 2.2. 18.30 Mynämäkiområdets jvf 3.2. 19.00 Pemarvikens jvf 8.2. 18.00 Pargas jvf 9.2. 18.30 Bjärnånejdens jvf 4.2. 18.00 Pöytisnejdens jvf 8.2. 18.30 Rimito-Merimasku jvf 17.2. 18.00 Salonejdens jvf 11.2. 19.00 Åbonejdens jvf 4.2. 17.30 Vakka-Suomi jvf 3.2. 18.00 Åbolands skärgårds jvf 9.2. 17.30 Somero jvf Kajanaland 15.2. 18.00 Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf 16.2. 18.00 Kajana jvf 17.2. 18.00 Kuhmo jvf 10.2. 18.00 Paltamo jvf 8.2. 18.00 Puolanka jvf 18.2. 18.00 Sotkamo jvf 23.2. 18.00 Suomussalmi jvf 11.2. 18.00 Vuolijoki jvf Kust-Österbotten 24.2. 18.00 Karlebynejdens jvf 24.2. 18.30 Pedersörenejdens jvf 23.2. 18.30 Nykarlebynejdens jvf 23.2. 19.00 Vörånejdens jvf 10.2. 19.00 Vasanejdens jvf 24.2. 18.30 Malaxnejdens jvf 25.2. 19.00 Närpesnejdens jvf 25.2. 18.00 Lappfjärdsnejdens jvf Lappland 26.2. 18.00 Enontekis jvf 28.2. 12.00 Enare jvf 12.2. 18.00 Kemijärvi jvf 16.2. 18.00 Keminmaa jvf 26.2. 18.00 Kittilä jvf 5.2. 18.00 Kolari jvf 17.3. 18.00 Muonio jvf 17.2. 18.00 Pelkosenniemi jvf 9.2. 18.00 Pello jvf 19.2. 18.00 Posio jvf 23.2. 18.00 Ranua jvf 10.2. 18.00 Rovaniemi jvf 18.2. 18.00 Salla jvf 8.2. 18.00 Savukoski jvf 8.2. 18.00 Simo jvf 24.2. 18.00 Sodankylä jvf 25.2. 18.00 Tervola jvf 18.2. 18.00 Torneå jvf 27.2. 13.00 Utsjoki jvf 25.2. 18.00 Övertorneå jvf Mellersta Finland 10.2. 18.00 Ala-Keitele jvf 16.2. 18.00 Hankasalmi jvf 18.2. 18.00 Östra Päijänne jvf 17.2. 18.00 Jyväskylänejdens jvf 11.2. 18.00 Jämsänejdens jvf 11.2. 18.00 Kannonkoski-Kivijärvi jvf 9.2. 18.00 Karstula-Kyyjärvi jvf 17.2. 18.00 Keuruu jvf 9.2. 18.00 Kinnula jvf 15.2. 18.00 Konnevesi jvf 2.2. 18.00 Laukaa jvf 3.2. 18.00 Multia jvf 18.2. 17.30 Petäjävesi jvf 16.2. 18.00 Pihtipudas jvf 4.2. 18.00 Pylkönmäki jvf 23.2. 18.00 Saarijärvi jvf 4.2. 18.00 Suolahti-Sumiainen jvf 23.2. 18.00 Toivakka jvf 2.2. 18.00 Uurainen jvf 15.2. 18.00 Korpilahti jvf 16.2. 18.00 Viitasaari jvf Norra Karelen 3.2. 18.00 Eno jvf 4.2. 18.00 Ilomants jvf 8.2. 18.00 Joensuunejdens jvf 9.2. 18.00 Juuka jvf 10.2. 18.00 Kesälahti jvf 11.2. 18.00 Kides jvf 15.2. 18.00 Libelits jvf 16.2. 18.00 Outokumpu jvf 24.2. 18.00 Lieksa jvf 18.2. 18.00 Polvijärvi jvf 22.2. 18.00 Rääkkylä jvf 23.2. 18.00 Tohmajärvi-Värtsilä jvf 17.2. 18.00 Tuupovaara jvf 25.2. 18.00 Ylä-Karjala jvf Norra Savolax 9.2. 18.00 Idensalmi jvf 25.2. 18.00 Juankoski jvf 24.2. 18.00 Kaavi jvf 4.2. 18.00 Karttula jvf 23.2. 18.00 Keitele jvf 15.2. 18.00 Kiuruvesi jvf 15.2. 18.00 Kuopio jvf 11.2. 18.00 Lapinlahti jvf 9.2. 18.30 Leppävirta-Varkaus jvf 16.2. 18.00 Maaninka jvf 10.2. 18.00 Nilsiä jvf 23.2. 18.00 Pielavesi jvf 16.2. 18.00 Rautalampi jvf 24.2. 18.00 Rautavaara jvf 18.2. 18.00 Siilinjärvi jvf 17.2. 18.00 Sonkajärvi jvf 18.2. 18.00 Suonenjoki jvf 17.2. 18.00 Tervo jvf 11.2. 18.00 Varpaisjärvi jvf 22.2. 18.00 Vehmersalmi jvf 10.2. 18.00 Vesanto jvf 25.2. 18.00 Vieremä jvf 22.2. 18.00 Koillis-Savo jvf Norra Tavastland 25.2. 18.00 Jalanti jvf 18.2. 18.00 Kangasala jvf 15.2. 18.00 Kuhmalahti-Sahalahti jvf 11.2. 18.00 Kuhmoinen jvf 16.2. 18.00 Kuru jvf 9.2. 17.00 Lempäälänejdens jvf 9.2. 18.00 Längelmävesi jvf 23.2. 18.00 Mänttänejdens jvf 11.2. 18.00 Nokianejdens jvf 18.2. 18.00 Pälkäne och Luopioinen jvf 10.2. 17.30 Ruovesi jvf 22.2. 18.00 Sääksmäki-Valkeakoski jvf 22.2. 18.00 Virdois jvf 24.2. 18.00 Tammerfors jvf Nyland 3.2. 18.00 Askola-Pukkila jvf 18.2. 18.00 Helsingfors jvf 15.2. 18.00 Hyvinge jvf 16.2. 19.00 Karislojo jvf 1.2. 18.00 Mellersta Nylands jvf 4.2. 18.00 Lappträsk jvf 11.2. 18.00 Lojo jvf 10.2. 18.30 Mörskom-Artsjö jvf 10.2. 18.00 Mäntsälä jvf 18.2. 18.00 Nummi-Pusula jvf 11.2. 18.00 Nurmijärvi jvf 24.2. 18.00 Orimattila jvf 3.2. 18.00 Borgnäs jvf 10.2. 18.00 Strömfors jvf 2.2. 18.00 Sammatti jvf 8.2. 18.00 Vichtis och Högfors jvf 9.2. 18.00 Borgå jvf 17.2. 18.00 Esbo-Grankulla jvf 24.2. 18.00 Vanda jvf 17.2. 18.00 Kyrkslätt jvf 16.2. 18.00 Liljendal jvf 8.2. 18.00 Lovisa jvf 9.2. 18.00 Sibbo jvf 15.2. 18.00 Västra-Nylands jvf Satakunda 3.2. 18.00 Nedre Satakunda jvf 16.2. 18.00 Euranejdens jvf 9.2. 18.00 Harjavalta jvf 23.2. 18.00 Hämeenkyrö-Viljakkala jvf 23.2. 18.00 Ikaalinen-Jämijärvi jvf 17.2. 18.00 Kihniö jvf 9.2. 17.30 Kokemäki-Kauvatsa jvf 10.2. 18.00 Lavianejdens jvf 17.2. 17.30 Sydvästra Satakunda jvf 22.2. 18.00 Sastmola jvf 24.2. 18.00 Mouhijärvi distrikts jvf 16.2. 18.00 Norrmarknejdens jvf 25.2. 18.00 Parkano-Karvia jvf 18.2. 18.30 Norra Satakunda jvf 18.2. 18.00 Björneborgs jvf 16.2. 18.30 Punkalaidun jvf 18.2. 18.00 Sastamala jvf 11.2. 18.00 Siikainen jvf 25.2. 18.00 Säkylä-Kjulo jvf 15.2. 18.00 Ulvsby distrikts jvf Sydöstra Finland 3.2. 18.00 Anjala jvf 18.2. 18.00 Elimä jvf 10.2. 18.00 Södra Saimen jvf 3.2. 18.00 Itis jvf 8.2. 18.00 Jaala-Kuusankoski jvf 4.2. 17.30 Joutseno jvf 2.2. 18.00 Kymi-Karhula jvf 9.2. 18.00 Lemi-Taipalsaari jvf 11.2. 18.00 Luumäki jvf 9.2. 18.00 Miehikkälä jvf 18.2. 18.00 Pyttis jvf 8.2. 17.30 Rautjärvi jvf 16.2. 18.00 Ruokolahti-Imatra jvf 15.2. 18.00 Savitaipale-Suomenniemi jvf 17.2. 18.00 Sippola jvf 16.2. 18.00 Valkeala-Kouvola jvf 5.2. 17.30 Parikkala jvf 8.2. 18.00 Veckelax-Fredrikshamn jvf 11.2. 18.00 Vederlax jvf 17.2. 18.00 Ylämaa jvf Södra Savolax 18.2. 19.00 Anttola jvf 2.2. 18.00 Enonkoski jvf 16.2. 19.00 Hartola jvf 10.2. 18.00 Heinolanejdens jvf 25.2. 19.00 Jorois jvf Stanna hemma om du är sjuk eller har symptom! KONTROLLERA MÖTESPLATSEN OCH TIDEN I HÄNDELSEKALENDERN PÅ RIISTA.FI! https://riista.fi/sv/jakt/sok-evenemang/ Jägaren 1/2021 63 62-64_RHY-kokoukset_JA0121.indd 63 04/01/2021 19.57
• 11.2. 19.00 Jockas jvf 25.2. 18.00 Jäppilä jvf 24.2. 18.00 Kangasniemi jvf 3.2. 19.00 Kerimäki jvf 18.2. 17.00 S:t Michels jvf 17.2. 18.00 Mäntyharju-Hirvensalmi jvf 10.2. 19.00 Pertunmaa jvf 24.2. 18.00 Pieksämäki jvf 23.2. 19.00 Puumala jvf 4.2. 18.30 Rantasalmi jvf 17.2. 19.00 Kristina jvf 3.2. 17.00 Savonranta jvf 23.2. 18.00 Sulkava jvf 16.2. 18.00 Sysmä jvf 11.2. 18.00 Haukivuori-Virtasalmi jvf 2.2. 19.00 Savonlinnan jvf 9.2. 18.00 Etelä-Soisalo jvf Södra Tavastland 17.2. 18.00 Asikkala jvf 25.2. 18.30 Forssa-Tammela jvf 24.2. 17.30 Hattula-Kalvola jvf 16.2. 18.30 Hauho-Tuulos jvf 15.2. 18.00 Hausjärvi-Riihimäki jvf 18.2. 18.00 Janakkala jvf 25.2. 18.30 Jokilääni jvf 26.2. 18.30 Lahtisnejdens jvf 10.2. 18.30 Lammi jvf 17.2. 18.30 Loppi jvf 16.2. 18.00 Padasjoki jvf 17.2. 18.30 Urjala jvf 24.2. 18.00 Rengon seutu jvf Uleåborg 8.2. 19.00 Haapajärvi-Reisjärvi jvf 11.2. 19.00 Haapavesi jvf 1.2. 19.00 Karlö jvf 1.2. 18.00 Haukipudas jvf 22.2. 18.00 Ijonejdens jvf 18.2. 19.00 Kalajoki-Alavieska jvf 2.2. 19.00 Kempele-Oulunsalo jvf 3.2. 19.00 Kiiminki-Ylikiiminki jvf 11.2. 18.00 Kuusamo jvf 16.2. 18.00 Kärsämäki jvf 22.2. 18.30 Limingonejdens jvf 10.2. 18.00 Muhos jvf 3.2. 19.00 Nivala jvf 4.2. 19.00 Oulainen jvf 15.2. 19.00 Uleåborg jvf 18.2. 19.00 Piippolanejdens jvf 17.2. 18.00 Pudasjärvi jvf 10.2. 19.00 Pyhäjärvi jvf 25.2. 18.30 Brahestadsnejdens jvf 9.2. 19.00 Sievi jvf 15.2. 18.00 Siikajokidalens jvf 2.2. 18.00 Taivalkoski jvf 8.2. 19.00 Tyrnävä jvf 16.2. 17.00 Utajärvi jvf 17.2. 18.00 Vaala jvf 9.2. 18.00 Ylivieska jvf Österbotten 9.2. 19.00 Alajärvi jvf 23.2. 19.00 Alavo-Töysä jvf 25.2. 18.00 Evijärvi-Kortesjärvi jvf 16.2. 18.00 Himanka jvf 17.2. 19.00 Härmä jvf 24.2. 18.00 Ilmajoki jvf 24.2. 18.00 Storå-Bötom jvf 9.2. 18.00 Jalasjärvi jvf 18.2. 18.00 Jurva jvf 10.2. 18.00 Kannus jvf 23.2. 19.00 Kauhajoki jvf 17.2. 18.00 Kauhava jvf 15.2. 19.00 Kuortane jvf 18.2. 19.00 Kurikka jvf 11.2. 18.00 Kyrönmaa jvf 10.2. 19.00 Kälviä-Ullava jvf 11.2. 19.00 Laihia jvf 25.2. 19.00 Lappajärvi-Vimpeli jvf 16.2. 19.00 Lappo jvf 9.2. 18.00 Lehtimäki-Soini jvf 25.2. 18.00 Lestijärvi jvf 16.2. 19.00 Lochteå jvf 25.2. 19.00 Perho jvf 9.2. 19.00 Peräseinäjoki jvf 23.2. 18.00 Östermark jvf 17.2. 18.00 Toholampi jvf 16.2. 18.00 Ylistaro jvf 23.2. 18.00 Etseri jvf 24.2. 19.00 Lakeuden jvf 10.2. 19.00 Perhonjokilaakso jvf KONTROLLERA MÖTESPLATSEN OCH TIDEN I HÄNDELSEKALENDERN PÅ RIISTA.FI! https://riista.fi/sv/jakt/sok-evenemang/ Stanna hemma om du är sjuk eller har symptom! Älgjaktfeber? Saknar mark? Lämna in en ansökan för ett älgjaktsområde i januari. eraluvat.fi/algjakt Tillstånd – en investering i naturen 62-64_RHY-kokoukset_JA0121.indd 64 04/01/2021 19.57
• JAKT Säljakt, seanature.net, 0400-154 600 Topi arrangerar vårens ripjakt. Be om offert! Topin kalajahti, tfn 050 3221 377. WWW.FASAANITILA.NET, Forssa, 045-3496 096. SÄLJES Baikal hagelgevär och Ruger miniatyrgevär med rullmagasin och kikarsikte. Även vapenskåp. Vanda. 0400-668 713. Hagelgevär 12/70, bock, Valmet, tfn 0400 801 733. Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 5417 308, www.porinase.fi. ERÄTAPIO burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 5401 182. TILL ER TJÄNST Jägare hallå! Vi gör hattar, handskar, västar, pälsar av era skinn. Med yrkeskunskap. Tfn 050 5004 233. Lägg dina planer i blöt > anlägg en våtmark! Våtmarksplanering Juha.Siekkinen@ kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. Pälsberedningstjänst R. Halkola Broker, tfn 040 5278 219, halkolareijo@gmail.com. KÖPES 220 russian patroner. Tfn 0400 179 225. Drivande beagle, vuxen/valp, 0400 466 620. Pälsskinn, O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 217 291. Pälsskinn, R Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki, tfn 050 5546 852. DIVERSE Kylrum för vilt och slaktskjul enligt kundens önskemål. Även service och reparationer på gamla maskiner samt lagstadgade granskningar. Hela landet. 0400 733 992, ristopitkanenoy@gmail.com. Medborgarinitiativet "Aselakien epäkohtien muuttaminen" kan nu undertecknas på adressen www.kansalaisaloite.fi. 4x4/ATV-däck, www.riekko.eu, 044 7770 506 HUNDAR Valpar av röd irländsk setter kan reserveras. Föds vecka 3. Förfr Katrin Hemmilä, 040 8219 988. Köper vuxen drivande beagle. Ge anbud. Tfn 040 5843 751. Valpar av finsk spets, tfn 044 0490 777. Strh vorsteh-hundar för jägare. Tfn 040 5947 355, Uleåborg. KONSERVATORER Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045-3303 417. Markku Haapaniemi, TEUVA, m.a.haapaniemi@gmail.com, 0500 360 962. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Esa Kemppainen, trofeet.fi, 050 5630 169. HEINOLA NYNÄSINSALON METSÄSTYSALUEEN JA KALLIOJÄRVEN MAJAN VUOKRAUS UPM-Kymmene Oyj tarjoaa vuokrattavaksi n. 3600 ha:n suuruisen Nynäsinsalon metsästysalueen ja metsästysmajan. Lisätietoa: www.upmbonvesta.fi metsästyksen ja riistanhoidon osaaja luontomatkailun osaaja Hae nyt syksyllä 2021 alkavaan koulutukseen luonto-ohjaajaksi jatkuvassa haussa kpedu.fi/perho 040 808 5010 | hakijapalvelut@kpedu.fi Hae yhdistelmätutkintoon yhteishaussa 23.2 – 23.3.2020 Perhon lukion metsästys ja luontolinja www.opintopolku.fi 050 533 7196 | Marika Riihimäki Opiskele luontoohjaajaksi Perhossa! Unelmatyö luonnossa Jägaren 1/2021 65 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2021 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 2/2021 utkommer den 19 mars. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 26 februari. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. 65_Era?ilmoitukset_JA0121.indd 65 04/01/2021 19.57
• Ändringar i jaktförordningen Landskapsregeringen har fastställt ändringar i jaktförordningen från och med 1 januari 2021. Beslutet innebär i huvudsak ändringar i jakttider och nya bestämmelser för ammunitionskrav vid jakt med kulvapen. text Jaktförvaltare Robin Juslin bild Markku Paananen J akttiden för rådjur förlängs med en månad, även för jakt med hund, och slutar i fortsättningen den 31 januari. Förhoppningsvis kan den extra månaden bidra till bättre möjligheter att förvalta stammen, som på många ställen är på en lite för hög nivå. Med samma resonemang har jakttiden för vitsvanshjort utökats. Jakten inleds i fortsättningen den 1 september och pågår till den 31 januari. Jakttiden förlängs också januari ut för gräsand, knipa och storskrake. Bestånden av dessa arter är på en god nivå och isfria vintrar kan januari erbjuda fina jaktmöjligheter. Det bör dock uppmärksammas att viggen bibehåller sin jakttid och är alltså fortsättningsvis fredad i januari. Även om viggerna uppehåller sig i stora antal på Åland under isfria vintrar, har bestånden i stort minskat och därför har jakttiden för vigg inte förlängts. Småskrake och brunand fredas helt eftersom bestånden har minskat. Jaktstarten för ringduva tidigareläggs och jakten inleds i fortsättningen den 15 augusti. En tidigareläggning av jakten ger bättre möjligheter att jaga under den förhållandevis korta period som duvornas höstflytt pågår. Ringduvan har dock en utdragen häckningssäsong så i början av jakten bör man rikta jakten mot duvor som uppträder i flock för att undvika att skjuta fåglar som inte ännu har avslutat häckningen. Allmän jakttid införs också på kaja (16.7 – sista februari) och skata (16.7 – 20.3). Tidigare har endast möjlighet till skyddsjakt funnits men det är mer ändamålsenligt att styra den huvudsakliga jakten till en allmän jakttid som är fastställd efter den berörda arten och låta bestämmelser för skyddsjakt utgöra ett komplement för att reglera specifika situationer. Allmän jakt införs också på kricka (1.9 – 31.12) och enkelbeckasin (1.10 – 31.11). De är talrika arter och beslutet att införa jakt breddar småviltjakten på Åland. Det gäller dock att studera förväxlingsarterna eftersom krickan är lik den fredade årtan, särskilt i höstdräkt, och enkelbeckasin kan förväxlas med de sällsynta dubbeloch dvärgbeckasinerna. I förordningen ändras också kraven på skjutvapenammunition som används vid jakt med kulgevär med en helt ny uppställning och kategorisering av ammunitionens egenskaper och vilka viltarter som får jagas med olika typer av ammunition. Den jaktbara artsammansättningen har förändrats vilket medför krav på tydligare regelverk samtidigt som den tekniska utvecklingen har bidragit med nya kalibrar och ammunitionstyper som förändrar förutsättningarna. Kategoriseringen tar också hänsyn till att blyfria alternativ finns tillgängliga för de flesta kalibrar vilket uppmuntrar användningen av blyfri ammunition. Enligt det nya regelverket kategoriseras viltarterna enligt ungefär samma modell som tillämpas i riket där kulvapenammunition definieras utgående från kulvikt, anslagsenergi och material. Viltarterna delas in i fem kategorier där specifika krav på kulvapenammunitionen definieras för varje kategori. Enligt beslutet tillåts lättare kulor när blyfria alternativ används eftersom blyfria kulor normalt har en mer kontrollerad expansion och bättre restvikt än blykulor vilket säkerställer en god djupverkan trots lägre vikt. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2021 (21 december 2020 för vitsvanshjort). För att se ändringarna i sin helhet, besök enheten för jaktoch viltvårds hemsida: www.regeringen.ax/miljo-natur/jakt-viltvard Jägaren 1/2021 66 Åland 66-67_A?land_JA0121.indd 66 04/01/2021 19.58
• Älgskjutproven 2020 Även i år har det skjutits flitigt ute på älgskjutbanorna. Trots uppgifter om vikande älgstammar så håller intresset för älgjakt i sig i landskapet, men säkert också för att ha möjlighet att jaga älgoch hjort i fastlandet. Faktum är att årets antal godkända skyttar, 721 stycken är det högsta antalet sedan vi införde det nuvarande systemet för älgprovet år 2012. Glädjande är också att trenden för antalet serier som behövs för godkänt prov har gått ner de senaste åren och nu är vi på samma nivå igen som när det nya systemet infördes. I övrigt kan det nämnas om älgprovet att alla godkända banor nu har installerat elektronisk markering vilket kortar ner köerna rejält men också ger en mycket bättre feedback till skytten angående skyttet än vad det tidigare manuella systemet gav. Bland banorna så befäster Bodabanan i Hammarland sin popularitet och över hälften av alla som skjuter älgprovet gör det där. RG 600 2,60 2,65 2,70 2,75 2,80 2,85 620 640 660 680 700 720 740 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 An ta l sk yt ta r Antal skyttar Serier för godkänt Antal skyttar och serier för godkänt prov ÅLAND ANTAL SKYTTAR ANTAL SERIER FÖR GODKÄNT Brändö 35 2,6 Föglö 66 2,7 Hammarland 381 2,6 Kumlinge 39 2,4 Lemland 200 3,0 Totalt 721 2,7 Älgprov 2020 Jägaren 1/2021 PB Nr. 1/2021 70. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 19.3.2021. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Arja Karjula (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Klaus Ekman, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg, Petri Vartiainen, Johanna Hellman och Arja Karjula. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Tryckeri: Hansaprint 2021/Jag21_01 Pärmfoto: Andy Astbury / Getty Images ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. klo 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Adresser Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com 66-67_A?land_JA0121.indd 67 04/01/2021 19.59
• Vihtavuori Metsästäjä 210x240 1-2021.indd 1 4.12.2020 9.53.03 68_ilmoitus_JA0121.indd 68 04/01/2021 19.59