ANMÄL DIN OBSERVATION TILL ROVDJURS KONTAKTPERSONEN KRÅKJAKT ÄR EFFEKTIV NATURVÅRD MÅRDHUNDSJAKT MED DRÖNARE TILLÅTET JAKTHUNDENS TASSAR SÄTTS PÅ PROV DELTA OCH PÅVERKA! JAKTVÅRDSFÖRENINGARNAS ÅRSMÖTEN 1/2025 Tidningen når fler än 300 000 jägare
JAKTEN 10 Kråkjakt är effektiv naturvård 14 Dispens för kråkfåglar på viltvårdande grunder 16 På jakt efter kajor 30 Drönarjakt på mårdhundar i vassen 32 Från beväring till jägare 38 Jakthundstassarna sätts på prov 42 Glasögon för jägare 50 Från kadavergrop till vilthanteringsanläggning 58 Viltreceptet 64 Jaga smart VILTET 22 De stora rovdjuren termer 26 Vitsvanshjorten – exceptionellt anpassningsbar 34 Anmäl din rovdjurs-obs till rovdjurskontaktpersonen! 36 Rovdjurssamarbetet – ett diagram 44 Fågellivet belönar långsiktigt vårdarbete på Vänö 48 Går det att förebygga älgbetesskador med drönare? 56 Kartläggningen för fågelatlasen spurtar AKTUELLT 4 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 24 Nya verksamhetsledare på skolbänken 37 Samarbetet är nyckeln till hållbar jakt 54 Forststyrelsen förnyade tjänsten för jakttillstånd 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 65 Jakt och jägare 66 Áigeguovdilis ságat sámegillii KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 53 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 52 Ett steg på vägen till stamvårdande jakt på stora rovdjur 53 Avsluta, stäng och betala hjortdjurslicensen FORSKNING 47 Kråkfågelbekämpning på våren är värt besväret 26 Vitsvanshjorten – exceptionellt anpassningsbar 52 Ett steg på vägen till stamvårdande jakt på stora rovdjur 38 Jakthundstassarna sätts på prov 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Delta och påverka! Jägaren 1/2025 2 Innehåll
58 Älgrullader och sälwraps 10 Kråkjakt är effektiv naturvård Den som väntar får ofta vänta länge A rbetsgruppen som Jordoch skogsbruksministeriet tillsatte lade i slutet av november fram sitt förslag till hur vi kan återuppta den stamvårdande jakten på stora rovdjur. Vi har väntat länge och otåligt på rapporten. Många förväntade sig tydligen att de visas sten äntligen skulle bli funnen och att ärendet härefter skulle framskrida i rask ordning och materialisera sig i form av beviljade dispenser! När rapporten offentliggjordes var det många som dömde ut arbetsgruppens förslag som otillräckliga. Jordoch skogsbruksminister Essayah konstaterade dock realistiskt att arbetsgruppens rapport utgör ett betydande steg på vägen till en mera balanserad rovdjurspolitik. Men ännu har vi inte gått i mål utan arbetar vidare. Ministerns ställningstagande beskriver träffande faktumet att det inte finns några snabbvinster i rovdjursfrågorna, utan att det krävs systematiskt och långsiktigt arbete för att komma framåt, både nationellt och internationellt. Arbetsgruppen har lagt fram sitt förslag och slutsatsen är att vi under innevarande vinter ska införa sådana ändringar i lagstiftningen och uppdateringar av förvaltningsplanerna som kan göras i skyndsam ordning. Detta ska sedan fungera som nödvändiga trappsteg på vägen mot ett godtagbart mål för den stamvårdande jakten. Om vi inte formulerar ett mål för den stamvårdande jakten som rättsväsendet i vårt land kan godkänna så är det fåfängt att kläcka kvickheter eller kasta fram populistiska förslag till andra åtgärder som ändå ligger bortom den egentliga stötestenen. Vi bör vara medvetna om att det inte räcker med ändringar i lagen och uppdateringar i förvaltningsplanerna; hela maskineriet måste fungera. Med det här menar jag att nätverket av rovdjurskontaktpersoner och anteckningarna i Tassen får en ännu större tyngd. Besluten kan fattas enbart utifrån stamdata som forskningen har tagit fram och observationer och händelser som är antecknade i olika myndigheters register. Motiveringarna till besluten kan inte skakas fram ur ärmen eller plockas ur trollkarlens hatt! Den som väntar får ofta vänta länge, och vårt tålamod kommer fortsättningsvis att prövas. Den politiska och juridiska armbrytningen kommer att fortsätta, men nu har vi i alla fall en skylt som visar vägen! SAULI HÄRKÖNEN Chef för offentliga förvaltningsuppgifter Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 1/2025
Nyhet r Viggen är en av arterna med negativ utveckling som trivs i iståndsatta våtmarker. vara kostnadseffektiv och ha hög kvalitet. Under de senaste dryga fyra åren har våtmarksprojektet Sotka skapat mer än hundra sådana planer, och av dem har redan 71 planer blivit genomförda. Den sammanlagda arealen uppgår till drygt 900 hektar. VÅTMARKSARBETET FORTSÄTTER Våtmarksprojektet Sotka har beviljats fortsatt finansiering och arbetet med att vända den negativa utvecklingen för sjöfåglarna fortsätter i hela landet. Intresserade personer kan anmäla sig till projektet genom att presentera sitt eget objekt. Bild Petri Jauhiainen I höstas fick Finlands viltcentral goda nyheter för våtmarksprojektet Sotka när jordoch skogsbruksministeriet beslöt att fortsätta finansieringen. Enligt principbeslutet fortsätter projektet till utgången av november 2028. Projektet handlar om att iståndsätta våtmarker till livsmiljöer för sjöfågelkullar. – Förlusterna av lämpliga livsmiljöer för fågelkullarna hör till de främsta skälen till att sjöfåglarna blir färre, berättar våtmarksplaneraren Holtti Hakonen. Våtmarkerna framskrider från pappersplan till verklighet Utgångspunkten för en bra våtmarksplan stavas genomförbarhet. Ett utmärkt våtmarksobjekt kommer kanske inte längre än till en plan om planen är för komplicerad och dyr. Sotka-projektets planer görs därför upp för att faktiskt bli genomförda. Under planeringen tar vi fram en lämplig finansieringskanal för realiseringen och planen skräddarsys därefter utifrån finansieringsvillkoren. – Men självfallet förbiser vi inte ortsbornas önskemål och idéer, påpekar Hakonen. Till de viktigaste formerna av våtmarksfinansiering hör lantbruksstödet för icke-produktiva insvesteringar, Helmi-programmet, den internationella våtmarksfinansieringen genom Finlands viltvårdsstiftelse samt Fonden för rättvis omställning (FRO) som kan bevilja stöd för torvtäkter som har tagits ur produktion. För samtliga gäller finansieringsvillkoret att våtmarksplanen ska ANSÖKNINGSTIDEN FÖR 2025 PÅGÅR 1.1–31.3. Presentera din egen kandidat för projektet här: www.kosteikko.fi Jägaren 1/2025 4
Räkningen av spår i snön efter jaktbara däggdjur har börjat Snöspåren efter jaktbara däggdjur räknas i vilttrianglar i södra och mellersta Finland under tiden 15.1–28.2 2025. I Uleåborgs och Lapplands län pågår räkningen 15.1-15.3. Fälttrianglarna räknas i hela landet under tiden 1.1-28.2. Räkningen av spår i snön skapar unik information om förändringarna i antal och utbredning för de jaktbara arter som inventeras. – För flera jaktbara däggdjur, som hararna, ekorren, räven och mårddjuren, utgör räkningen av spår i snön den enda landsomfattande årliga uppföljningen, berättar specialforskare Andreas Lindén på Naturresursinstitutet. Vilttriangeln är en inventeringsmetod som har utvecklats för uppföljningen av skogsviltet. Trianglarna är fasta inventeringsrutter som räknas av frivilliga jägare och naturvänner. Inventerarna räknar viltspåren som korsar inventeringslinjen. Vinterinventeringen av fälttrianglar är däremot utvecklad för uppföljningen av viltstammarna i lantbrukslandskapet; i den småskaliga mosaiken av skog, fält och bebyggelse i de södra och västra delarna av landet. För att räkningen av spår ska lyckas krävs det nyfallen snö och ett sammanhängande snötäcke så att även de minsta däggdjuren lämnar identifierbara spår efter sig. Snöbrist, skare eller allt för djup och lös snö kan omintetgöra inventeringen. Därför är det bäst att göra den så fort vädret tillåter. Inventerarna kan skicka in resultatet i webbtjänsten oma.riistakolmiot.fi > svenska. M AR I TI KK UN EN Vapenlicenserna har blivit dyrare igen Inrikesministeriet utfärdar årligen en förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer och handräckning. Under 2025 kommer en vapenlicens att kosta 126 euro. En licens till som ansöks samtidigt kostar 59 euro och en parallellicens 48 euro. Tidigare kostade de 113 euro, 52 euro och 43 euro. Enligt lagen om grunderna för avgifter till staten, i det här fallet licensprocessen, ska avgiften som uppbärs motsvara totalkostnaden för att producera tjänsten. Alltså har jägarna högt ställda förväntningar på polisens vapendatasystem som redan länge har varit under uppbyggnad. Systemet ska bland annat göra licensprocessen smidigare och sänka kostnaderna, vilket rimligen borde leda till sänkta avgifter. Men nu har vapendatasystemet blivit stoppat och en utredning har inletts. Kostnadsinbesparingarna som digitaliseringen ska leda till syns med andra ord ännu inte till. Jägaren 1/2025 5
Med öppet sinne mot framtiden H är i vårt land är jakten mer än en tradition; den utgör en väsentlig del av vår kultur och ekonomi, och vi bär ett ansvar som naturvårdare. Trots det står vi nu vid ett vägskäl där framtiden för vår passion avgörs av hur vi handlar idag. Vi har försökt sköta konflikterna med de stora rovdjuren på olika sätt, men det är svårt att hitta lösningar som gör samtliga parter nöjda. Den stamvårdande jakten, som vi tidigare kunde använda som verktyg, har kommit till vägs ände. I synnerhet det, att vargreviren har blivit fler, har lett till socioekonomiska bekymmer med vargens och människans problematiska samexistens. Men vi har fått en bra början på att lösa problemet nu när Bernkonventionens ständiga kommitté har fattat det positiva beslutet att sänka vargens skyddsstatus från strikt skyddad till skyddad. Att förvaltningsplanerna för stammarna är uppdaterade utgör en viktig del av rovdjurspolitiken. Besluten och åtgärderna måste bygga på vetenskapligt tillförlitlig information. Det är därför oerhört viktigt att rovdjurskontaktpersonernas arbete med att följa rovdjuren fungerar utan avbrott. Förvaltningsplanerna formar sätten som vi jobbar på. Den målorienterade förvaltningen av stammarna har fungerat för både rovdjuren och hjortdjuren. Jakten åtnjuter en hög grad av godtagbarhet och det ska vi fortsätta att jobba för. Allmänheten bedömer jägarkåren efter vad den enskilda jägaren gör, vilket betyder att varje jägare bär ett ansvar. Vi lever i ett samhälle statt i förändring, vilket innebär nya utmaningar och behov. För att klara av detta måste hela viltförvaltningen, inklusive personerna med förtroendeuppdrag, se framtiden an med förutseende och fördomsfrihet. Nu när jag tillträder min nya post vill jag rikta ett stort tack för stödet till hela viltförvaltningen och intressegrupperna. Vi fortsätter att samarbeta, för viltet! JUHANI KUKKONEN Ordförande Finlands viltcentral De första erfarenheterna av vargskyddsvästarna Vi har fått in de första testkommentarerna från försöket med västar som skyddar hundar mot vargar. Hundägarna upplever att västarna ger hundarna ett extra skydd, men försöket har också pekat på nackdelar. Projektet VargLife efterlyste i somras hundar med förare för att testa vargskyddsvästar. Syftet med försöket är att samla in jägarerfarenheter av västarnas bruksegenskaper under inhemska förhållanden. Projektet samlar in erfarenheterna med ett frågeformulär som skickas till deltagarna. De första skickades ut i november i höstas. Enligt det första frågeformuläret upplevde 93 procent av svararna att västen gav ett extra skydd åt hunden. Drygt hälften (53 %, vitsordet 4 eller 5 på skalan 1-5) hade fått ett positivt första intryck av västen. Användningen av västen är ändå inte odelat positiv, och den kräver tillvänjning. 51 procent av svararna ansåg att västen påverkar hundens arbete. Det varma vädret i början av hösten fördröjde ofta utprovningarna eftersom västarna är för varma för hunden när vädret är varmt. För somliga hundar var västen i fel storlek trots att den var gjord efter hundens mått, eller så passade den inte av någon annan orsak. Dessutom är västen rätt styv, vilket kräver att hunden måste vänja sig. Somliga hundar kunde inte röra sig obehindrat med västen på. 200 hundekipage valdes ut till testanvändare. Urvalet var ett heltäckande sortiment av raser och jaktformer. Vid valet av testekipage bedömdes faktorer som hur aktivt hunden används och risken för vargangrepp i jaktområdet. Geografisk är ekipagen spridda över hela landet. Försöket pågår till utgången av februari (2025) och resultaten publiceras på våren. På väg till skjutprovet? Numera kan du betala för skjutprovet med bankernas vanliga sätt för betalning på nätet eller med mobilen, som exempelvis mobilepay. Det här fungerar i samtliga jaktvårdsföreningar. De gamla vanliga betalningssätten fungerar förstås också. M AR I LY LY Nyhet r K lumn Jägaren 1/2025 6
AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen. På det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren: ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Dispenserna ? Gör ansökningarna om dispens för jaktbara fåglar och fredade fåglar i god tid i Oma riista. Verksamhetsledaren ? Färdigställ verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in det nya verksamhetsårets skjutprov, examenstillfällen, utbildningar och övriga händelser i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 12.00-16.00, tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi Handbok för jägare 2025 – nu i handeln Vi har förnyat vår traditionella handbok, Handbok för jägare, läroboken för dig som vill börja jaga. Inte bara pärmen är förnyad utan också innehållet, och i slutet har vi lagt till information om sådant som du som redan har skrivit jägarexamen bör komma ihåg, i synnerhet i början av jägarbanan. Boken är till för inte bara dig som tänker skriva provet utan fungerar också som en informationsbank för samtliga jägare. Dessutom erbjuder boken läsare som inte jagar en möjlighet att lära sig om viltet och viltvården, och rent generellt om den omfattande helhet som jägarna här i landet uträttar utöver den egentliga jakten. Boken ingår i utbildningsprogrammet för ansvarsfullhet där också prepkursen för examen och själva examenstillfället ingår. Vi rekommenderar att du läser handboken redan före prepkursen. Du kan beställa den nya handboken i Finlands viltcentrals webbshop: kauppa.riista.fi. Vargvållade hundskador Skadorna som vargar vållar hundar har varit ett aktuellt ämne under den pågående jaktsäsongen. Enligt uppgifterna i viltskaderegistret syns ändå inga betydande förändringar jämfört med tidigare år beträffande antalet hundar som har råkat ut för en vargattack. Fram till den 17 december 2024 finns 50 rapporterade vargattacker på hund. Siffran inkluderar både skadade och dödade hundar. 202 1 201 9 201 6 202 3 201 8 201 5 202 2 202 201 7 202 4 70 60 50 40 30 20 10 Vargattackerade hundar som fått ersättning 2015-2024 Kä lla : rii st av ah in go t.fi 50 000 MER ÄN ROVDJURS-OBS SKRIVS VARJE ÅR IN I TASSEN Jägaren 1/2025 7 Nyhet r
Även i Sverige ingår viltet i försörjnings säkerheten I Sverige har man gjort en undersökning kallad Food security and the value of game animals – a study of Sweden. Där har man beräknat älgens, rådjurets, vildsvinets och dovhjortens betydelse för livsmedelssäkerheten, dels för hela landet och dels länsvis. Enligt undersökningen uppgår de här jaktbara djurens andel av den svenska köttkonsumtionen till cirka nio procent. Deras andel av minimiförbrukningen av energi vid en kris ligger på landsnivå på 1,2 procent, men kan på länsnivå nå upp till hela åtta procent. Det totala livsmedelssäkerhetsvärdet på de svenska viltpopulationerna kan enligt undersökningen uppgå till så mycket som en halv miljard euro, men fördelningen över landet är dock ojämn. Värdet är högst i länen med mycket älg och vildsvin. VARGARNA HAR BLIVIT FLER MEN FOLK HAR INTE BLIVIT RÄDDARE En utredning som Naturresurs institutet (LUKE) har gjort visar att även om vargarna har blivit fler så har finländarnas känslor och uppfattningar förblivit stabila. U ngefär 35 procent av svararna svarade att de är väldigt rädda eller extremt rädda för att råka på en varg i naturen, vilket är samma andel som 2020. – Förändringarna är överraskande små när vi tar hänsyn till att vargstammen har vuxit i många år och har brett ut sig till nya områden, berättar specialforskare Jani Pellikka på Luke som ledde undersökningen. Sedan den föregående enkäten om vargen har det förts en intensiv politisk debatt, bland annat i samband med ett medborgarinitiativ om att tillåta jakt på varg. Dessutom har mängden vargangrepp på husdjur ökat. Enligt institutet fanns det i mars 2020 sannolikt 43 till 49 vargrevir i vårt land medan det i mars 2024 sannolikt fanns 59 till 64 revir. Med vargrevir avses här ett område som ett par eller en flock hävdar mot andra vargar. Oro för hundarnas säkerhet, men understöd för skydd Föräldrar till barn som är bosatta i vargområden anser att vargen utgör en mindre risk för barnen än till exempel trafiken, olyckor och främmande personer. Hundägare som låter hunden löpa okopplad i vargområden är mera oroliga för varg än tidigare. 52 procent av dem anser att vargen utgör ett åtminstone måttligt hot mot hunden; motsvarande andel år 2020 var 43 procent. Även andra faktorer ses som en större risk än tidigare för okopplade hundar, såsom livligt trafikerade vägar och svaga isar. Enkäten besvarades av 2000 finländare som hade fyllt 18 och bodde på fastlandet söder om renskötselområdet. Enkätsvaren kan generaliseras för den här delen av befolkningen. Av svararna bodde 1000 personer i kommuner där det under det senaste året har gjorts flest observationer av vargar. Enkäten genomfördes med webbpanelen M3Panel i juni 2024 på uppdrag av projektet VargLIFE. Resultaten från 2024 jämfördes med resultaten från en enkät som gjordes på motsvarande sätt år 2020. TI M O AH O LA AR TT U KO UH IA Nyhet r Jägaren 1/2025 8
Från och med början av 2025 skickas inga undersökningsintyg över negativa resultat av ASF-undersökningarna till provavsändarna. Kött från vildsvin kan användas som livsmedel på vanligt sätt. Ifall ASF-virus påträffades i provet skulle detta meddelas till jägaren och informeras om brett. ASF smittar inte människan. Livsmedelsverket betalar 100 € i belöning för anmälan om döda eller sjuka vildsvin. För prover som skickats från jagade vildsvin betalar Livsmedelsverket en provbelöning på 40 € och för hondjur dessutom en honbelöning på 60 €, om proverna åtföljs av en bit livmoder. Från och med början av 2025 kan provbelöningen inte bytas ut mot en avgiftsfri trikinundersökning vid Livsmedelsverket. Skicka trikinproverna till ett annat, godkänt trikinlaboratorium: https://www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/laboratorier-godkanda-av-livsmedelsverket/trikinlaboratorier/ Livsmedelsverket rekommenderar att man låter utföra en trikinundersökning innan man använder vildsvinskött som livsmedel. Meddela kommunaleller länsveterinären om du hittat vildsvin som är döda eller sjuka eller som hamnat i en trafikolycka. Jaga vildsvin och skicka prov på dem till Livsmedelsverket för undersökningar av afrikansk svinpest (ASF). Suomen Sikayrittäjät rf betalar ett verksamhetsbidrag på 185 € till jaktföreningarna för varje fällt vildsvin för vilket en officiell fångstanmälan har gjorts och för vilket prover har skickats till Livsmedelsverkets ASF-undersökningar. För att en förening ska få bidraget ska det i Livsmedelsverkets provremiss stå antecknat att uppgifterna får lämnas ut till Sikayrittäjät, och föreningen ska meddela sina bankuppgifter till Sikayrittäjät. Livsmedelsverket//Första sidan/ Djur/ Djurhälsa och sjukdomar/ Djursjukdomar/ Svin/Afrikansk svinpest/ Information om afrikansk svinpest för jägarna Mer information och anvisningar: Jägare! Hjälp oss till att bekämpa afrikansk svinpest! 1/2025 Foton: Pixabay Ruokavirasto_Jägaren_012025.indd 1 Ruokavirasto_Jägaren_012025.indd 1 13.12.2024 13.12.03 13.12.2024 13.12.03
Gjorda undersökningar har visat att vi med kråkjakt på våren kan förbättra utsikterna för fältoch sjöfåglarna att lyckas med häckningen. TexT och bilder Jarkko Nurmi K råkjakten betraktas ofta som ett pyssel för pojkspolingar och visst är det ju så; ungdomlig iver att dra sitt strå till stacken, trots förskräckligt tidiga morgnar. En och annan äldre jägare minns kanske tiderna då någon av kamraterna hade skaffat kassetten Kråkskrän från Jägarnas centralorganisation, packad med svenska kråkors skränande. Undertecknad fastnade för det där skränet och vårmorgnarnas stämning så till den vilda grad att kråkmorgnarna fortfarande hör till höjdpunkterna på jaktåret. Numera handlar det dock om exakta tillslag för att hjälpa fältfåglarna med häckningen. Hur går då kråkjakten till? Med precisionsjakt på kråkor kan vi skydda flera fältfågeloch sjöfågelarter som häckar i livsmiljöer som vi människor har möblerat om. Heidi Kruger som jobbar på Naturoch viltvårdsstiftelsen undersökte i sin doktorsavhandling kråkfåglarnas roll för häckningsförlusterna. Hon presenterar sina forskningsresultat på annan plats i det här numret av tidningen. Vårmorgnarnas tjusning Tack vare fågeldirektivet åtnjuter även kråkan häckningsfred och den börjar i landets södra och mellersta delar 10.3, i Norra Savolax och Norra Karelen 1.4 och i norra Finland 30.5. Därför kräver vårjakten dispens och dispensen ansöker man om på Finlands viltcentral. Passa samtidigt på att också ansöka om dispens för en apparat som skapar ljud eftersom en sådan gör jakten väldigt mycket effektivare. Villkoren för dispens och hur du gör ansökningen behandlas på sidan 14 i det här numret. Så låt oss anta att du har ansökt och blivit beviljad dispens för din jaktförenings område, så ger vi oss iväg! I ansökningen har du varit tvungen att strikt begränsa jaktområdena, vilket styr den fortsatta jakten. Vi riktar Kråkjakten är effektiv naturvård Där det finns rapphönor är skogsholmar ute på åkrar utmärkta platser för kråkjakt. På den här holmen finns en väg tvärs igenom, vilket vi bokför som ett plus. Vägen leder kråkorna som är intresserade av uvbulvanen till gömslet. PE N TT I SO RM UN EN Jägaren 1/2025 10
förstås den här naturvårdande jakten till platserna där den skyddsvärda fågelarten häckar. Det är ju idén med den här jakten, att hjälpa artens häckning. För rapphönan innebär detta oftast större åkerslätter, och för sjöfåglarna större våtmarker eller kantskogen vid ett fågelvatten. Vi lockar kråkorna inom skotthåll med en uvbulvan och kråkornas attackskrän. Rovfåglarna är kråkfåglarnas naturliga fiender och när en sådan (bulvanen) dyker upp på våren utlöser det attackbeteendet hos kråkfåglarna. Skränandet lockar kråkorna i trakten till platsen för att spana in vad som står på, och deras aggressivitet riktas mot uvbulvanen uppe i ett träd, så de går skränande till angrepp. Och då får den väldolda jägaren sin chans. Få har tillgång till uppstoppade uvar, men uvbulvaner av plast fungerar alldeles bra, i synnerhet om du piffar upp dem med bruna fjädrar eller fältharspäls. Skogsholmar på åkrar – där nappar det Åkerholmar i odlingslandskapet är prima platser att jaga på; där bland träden kan du ställa upp din uvbulvan i ändan på en stör, så den liksom sitter i ett träd. På åkerholmen syns bulvanen från alla håll. Den behöver inte heller sitta särskilt högt utan det räcker med en fem meters stör. Kråkorna flyger helst ovanför trädtopparna; undvik därför bestånd med höga granar. Det är också väldigt viktigt att skytten bygger ett gömsle. Om du inte är omsorgsfullt kamouflerad så flyger kråkorna långa omvägar runt dig. Rörelser avslöjar dig obönhörligt. Om du bygger ett gömsle av camonät så kom ihåg att också lägga tak på bygget. Eller välj platsen så, att du bakom dig har ett tätt snår som i kombination med ett högt nät framtill döljer dina rörelser. För egen del har jag satt ihop ett flyttbart gömsle. En camo-huva är också ett måste; annars lyser ansiktet långa vägar. Vinden har en avgörande betydelse I ungdomen läste jag ivrigt anvisningarna för kråkjakt i tidningen Urheilumetsästys. Den dåvarande verksamhetsledaren för Finlands jägarförbund var en hängiven kråkjägare och skribent med flyt i pennan. Men tydligen hade jag svårigheter med innantilläsandet eftersom det krävdes en hel del klantande innan jag begrep att vinden faktiskt är viktig. Det är i motvind som kråkorna anfaller en uvbulvan. Vinden har en avgörande betydelse för att du ska lyckas med skyttet eftersom de etiska skotten skjuts rakt framifrån. Kråkan är en stor fågel, så det är lätt hänt att skytten felbedömer och skjuter på för långt håll, med en uppenbar risk för att ”bara” skada. Planera platsen för gömslet utifrån motvindsmetoden och så, att du kan skjuta emotkommande kråkor på tjugo till trettio meters håll. Kråkskränet har betydelse En bra fångstplats har någonting speciellt som intresserar kråkor. I allmänhet är det föda eller fågelsällskap. På våren patrullerar kråkorna våtmarker, diken där isen smälter och snöfria fläckar på åkrarna. Där som jag jagar finns det fortfarande några gödselhögar och de är ständigt föremål för intresse. Det är också nyttigt att veta i vilka grandungar som kråkorna övernattar. Därifrån beger sig kråkorna i gryJägaren 1/2025 11
ningen för att söka föda. Även om näbben inte skulle peka mot gömslet där du väntar så kan du med högtalare eller lockpipa få dem att lägga om kursen mot dig. Kråkorna är överraskande trogna sina flygrutter till och från natträden. De följer också samma tidtabell. Varma morgnar i april När häckningsfreden börjar för kråkan den 10 mars i landets södra och mellersta delar så är morgnarna fortfarande rätt arktiska. Tio minusgrader i arla morgonstund tar effektivt aggressiviteten ur kråkorna. Sådana morgnar kan jägaren lugnt somna om. Stark vind fördärvar också jakten. I hård vind litar kråkorna inte på sin flygförmåga eftersom vinden ökar risken för att hamna i klorna på en rovfågel. Det är en dålig idé att mucka gräl med sådana! Enligt min erfarenhet räcker det med fem meter i sekunden för att kråkorna ska stanna hemma. Kråkjakten når sin kulmen i april och enligt min jaktdagbok infaller de bästa dagarna i mitten av månaden. Jag jagar i södra Österbotten, vilket betyder att toppen torde infalla i början av april i södra Finland. Då börjar kråkorna som har övervintrat i södra Sverige och Estland strömma tillbaka till sina häckningsområden, via Åbolands skärgård och sydkusten. Varma aprilmorgnar börjar kråkorna flyga ungefär en halv timme före soluppgången, så det är säkrast att bemanna kojan i god tid. Oftast upphör flygandet sedan tvärt vid åttasnåret, som avklippt med sax. Som jag redan har berättat så jagar jag kråkor i åkerlandskapet för att skydda rapphönsen. Jag cirkulerar alltså inte från plats till plats för att fälla maximalt med kråkor utan betraktar jakten som naturvård. Vilket också innebär morgnar då jag måste kravla mig ur sängen utan hopp om mer än några få skott. Utdraget nedan ur jaktdagboken berättar om god jakt och effektiva aprilmorgnar. ”22 april 2022. Tretton kråkor i Jäppi. Åter igen en fin morron. Jag rekade eftermiddagen innan och där verkade igen finnas gott om kråkor trots att jakten i går morse avkastade rejält. Gödselstacken vid tvärvägen lockar. Lyckat skytte, bara en bom. Kråkorna var verkligen gåpåiga, kretsade skränande kring uven. Det här var sextonde kråkjakten den här våren och i genomsnitt har bytet blivit ungefär sju stycken per morron.” Höstjakt utan dispens Under tiden första augusti till tionde mars behövs det ingenting märkvärdigare för kråkjakten i södra och mellersta Finland än tillstånd av markägaren. Visserligen får man inte använda någon apparat för kråkskrän, men lockpipa är tillåtet. I början av augusti finns det i jaktmarkerna stora mängder kråkor som ivrigt besöker tröskade sädesåkrar och vallar. Uvbulvanerna fungerar knappt alls på hösten, men nu kan jägaren i stället locka kråkorna inom skotthåll genom att lägga ut kråkbulvaner på en stubbåker och locka med pipan. På hösten är det enklare att maskera sig än på våren. Det går att gömma sig fullständigt i dikessnåren eftersom buskarna har bladen kvar och gråbon står hög utmed dikena. Ställ ut en grupp kråkbulvaner på åkern och sätt igång med pipan! Vid den här tiden byter kråkorna titt och tätt åkrarna där de samlar sig, vilket betyder att jägarens spaningsinformation får vara högst ett halvt dygn gammal. Alltså; om du hittar en åker där kråkorna äter så jaga där följande morron. Efter den tionde augusti kan kråkoch duvjakten enkelt kombineras; lägg till en grupp duvbulvaner en liten bit ifrån gruppen med kråkbulvaner. Det tar tid att lära sig blåsa lockpipa. Men flera av kråkpiporna i handeln är utländska och avsedda för Ett gömsle med tak döljer jägarens rörelser så att kråkorna kan komma inom lämpligt håll för skott. Med bulvaner och lockpipa går det utmärkt att jaga kråkor på stubbåkrar på hösten. Du kan jaga duvor på samma gång, med separata grupper av duvbulvaner. Kråkan är en intelligent och social fågel, så vi ska jaga den med samma etiska standard som allt övrigt vilt. Jägaren 1/2025 12
Tips för kråkjakten ? Bemanna kojan en halv timme före soluppgången. ? 3 mm är en lämplig hagelstorlek, med en laddning på 36 gram. ? Gör uvbulvanen effektivare genom att limma på fälthareskinn eller hönsfågelfjädrar. ? Satsa på gömslet och ditt personliga kamouflage, och ett tak över huvudet! ? Sitt stilla! ? Kråkorna flyger in i motvind. ? Kalla och blåsiga morgnar kan du lugnt somna om. ? Varma aprilmorgnar är de bästa för kråkjakt. svartkråkor! Deras läte övertygar inte våra inhemska gråkråkor. Själv har jag fått det bästa resultatet med Sam Neyt-pipor, som man med övning kan få att låta lagom strävt. Ljudet ska komma från mellangärdet och låta som en morrande grottman. Om du blir öm i halsen så har du ännu inte fått in tekniken. Fortsätt öva! När en kråka närmar sig ska du sluta locka när den befinner sig drygt hundra meter ifrån. Den har sett bulvanerna och fortsätter inflygningen, men uppfattar också om du spelar falskt på pipan. Var uppmärksam i gömslet Syftet med den här artikeln är inte att elda på något kråkhat utan att lägga fram skäl för varför den här jaktformen har sitt berättigande. Rätt riktad hjälper den fältoch sjöfåglarna att lyckas med häckningen. I en annan artikel i det här numret av tidningen presenteras också forskning som visar att vårjakten på kråkor kan innebära en avsevärd lättnad för flera fågelarters produktion av ungar. När du planerar kråkjakten ska du se till att du inte stör flyttfåglarna. Det här är en faktor som också viltcentralen måste ta hänsyn till vid handläggningen av dispensansökningar. Dånet från ett hagelgevär i åkerlandskapet brukar ändå inte störa fåglarna eftersom också en svag vind dämpar ljudet mer än man skulle tro. Det skulle behövas kråkjakt också i många skyddsområden och som bäst funderar företrädare för viltoch miljöförvaltningen på möjligheterna till precisionsjakt på kråkor i Helmi-fågelvatten för att stöda häckningen. Vi människor har förstört en stor del av våtmarksfåglarnas livsmiljöer och vi har ökat kråkfåglarnas tillgång på föda bland annat genom problemavfall. Vilket självfallet inte är kråkornas fel! Kråkan är en intelligent och social fågel, så vi ska jaga den med samma etiska standard som allt övrigt vilt. Och om du kommer igång med jakten ska du vara uppmärksam där i gömslet för uven kan också bli angripen av en korp, som är fridlyst utanför renskötselområdet, eller av en kaja som även den åtnjuter häckningsfrid på våren, eller av en totalfredad svartkråka. I viss belysning och vid snabba skottlägen påminner arterna väldigt mycket om varandra. Vi kan stöda sjöfåg larnas häckning i våtmarker genom att jaga kråkor på våren. Jägaren 1/2025 13
Enligt fågeldirektivet åtnjuter också icke-fredade fåglar häckningsfrid och den här principen har inkluderats i vår jaktlagstiftning. TexT och bild Jarkko Nurmi F ör att det ändå ska vara möjligt att jaga kråkfåglar av viltvårdande skäl på våren kan dispens beviljas. Men detta kräver att du som ansöker ska sätta dig in i saken för att dispens ska kunna beviljas. Det enklaste sättet att ansöka om dispens är att göra det i tjänsten Oma riista. Även en jaktförening kan ansöka om dispens på viltvårdande grunder. Då kan samtliga föreningsmedlemmar jaga med dispensen, förutsatt att den blir beviljad. Dispensansökningen riktas till viltcentralen och görs med stöd av jaktlagens 41 § 1 mom, enligt villkoren i 41 B § om skydd av växter och djur. Det viktigaste i dispensansökningen är syftet med de viltvårdande åtgärderna. Du som ansöker ska kunna uppge vad du vill åstadkomma med dispensen och vilket vilt som gynnas av dispensjakten. Oftast handlar det om att sköta rapphönor och sjöfåglar på platser som utgör särskilt gynnsamma miljöer för dem. Du ska också kunna beskriva hurdana viltekonomiska skador som kråkfåglarna vållar. En utredning av läget för stamvården Som motivering för dispensansökningen ska du kunna visa att jaktföreningen har försökt sköta det aktuella viltet i området på andra sätt; med viltåkrar, fågelvatten, aktiv rovdjursfångst och så vidare. Det behövs alltså en utredning av tidigare åtgärder som har gjorts för arten. Dessutom ska du som ansöker kunna påvisa att du har en uppfattning om hur mycket det finns av det skyddsvärda viltet i trakten. De här uppgifterna kan finnas i viltinventeringarna som jaktföreningen har gjort eller i en regional fågelutredning. Ansökaren ska kunna beskriva läget för viltarten som ska vårdas och skadorna som kråkfåglarna orsakar arten. Som underlag fungerar i vissa fall också förvaltningsplanen för arten som jordoch skogsbruket har publicerat. I den nationella förvaltningsplanen för rapphönan nämns jakten på kråkfåglar som ett effektivt sätt att skydda artens östliga ras. Planen anger också de nationellt viktiga rapphönsområdena. I ansökningen ska du kunna ge en utredning av tillståndet för kråkfåglarna och vilken inverkan jakten har på dem. Antalet ansökta fåglar i dispensen ska dessutom vara realistiskt. Dispens för kråkfåglar på viltvårdande grunder Bifoga en utredning av skadorna och deras värde I ansökningen ska du kunna påvisa det ekonomiska värdet på skadorna som kråkfåglarna vållar. I en dispensansökning på viltvårdande grunder kan detta göras med en uppskattning av häckningsförlusterna som kråkfåglarna ger upphov till. Utifrån det här kan du beräkna värdet på förlusterna för vilthushållningen genom att använda riktvärdena för levande vilt som jordoch skogsbruksministeriet har fastställt. I dispensansökningen kan skadorna som kråkfåglarna vållar underbyggas med regionala observationer, men det går också med mera generella forskningsresultat, både inhemska och utländska. Forskningsresultaten presenteras i en separat artikel här i tidningen. För kajans del finns det för närvarande ingen forskning. Med dispenserna på viltvårdsgrunder är det därför bäst att begränsa sig till kråkor och skator. Skatornas andel ska vara rätt liten eftersom de är stannfåglar. Skadorna på viltet som skatorna orsakar kan förebyggas med en smula jakt som i regel kan göras utanför häckningstiden. Vilken effekt hade tidigare åtgärder? Om du som ansöker om dispens också tidigare har blivit beviljad dispens för samma plats; bifoga gärna en beskrivning av effekten som den förra dispensen hade, om någon sådan kan urskiljas. Du har kanske noterat att anI ansökningen ska du kunna ge en utredning av tillståndet för kråkfåglarna och vilken inverkan jakten har på dem. Jägaren 1/2025 14
talet rapphönsoch sjöfågelkullar har ökat i dispensområdet. Ofta går det att påvisa effekterna med exempelvis en punkträkning av sjöfåglarna eller (för fältfåglarnas del) en inventering med hönshund. Locka med ljud och ange skjutområdena Dispensen blir ännu effektivare om du samtidigt ansöker om dispens för att använda en apparat som spelar upp kråkfågelljud. Det kan du göra genom att också kryssa för den här punkten i ansökningen. Med en inspelning går det att locka kråkfåglar till ett avgränsat område där jakten kan bedrivas effektivt och etiskt utan att störa naturen i övrigt. Enbart bulvaner räcker inte för att jakten ska få effekt. Eftersom det inte går att bevilja en dispens som gäller för jaktföreningens hela område ska du bifoga en karta som visar skjutplatserna. I praktiken utgör den här begränsningen inget problem eftersom en kråkfågeljakt för att skydda andra djur ska riktas till platserna som är viktigast för arten som ska skyddas. En viktig form av viltvård Dispenspraxisen för icke fredade fåglar har fått sin nuvarande form genom överklaganden och rättsprocesser. Rättsinstanserna har fastställt att jakten efter kråkfåglar är en viktig form av viltvård för vissa viltarter och grupper av vilt. Men det är aldrig någon självklarhet att dispensen blir beviljad. Det krävs att du som ansöker sätter dig in i viltekologin för arten som ska skyddas. Syftet med en dispens på viltvårdande grunder är att skydda fältoch sjöfåglar under häckningen på ett avgränsat område. JA AK KO AL AL AN TE LA Jägaren 1/2025 15
Året 2018 överfördes kajan från de fredade fåglarnas lista till de icke-fredade arterna och sedan dess har det varit lagligt att jaga kajan. Syftet med jakten efter kajor är att avskräcka kajflockarna som härjar i jordbrukslandskapet och minska på skadorna som arten orsakar. TexT Antti Saarenmaa Bilder Tommy Kankkonen, Jaakko Vähämäki och Markus Tuunainen K ajan var fredad i många år. I mitten av 1900-talet fanns det färre än 20 000 häckande par, men sedan dess har kajorna ökat till dagens 150 000 till 200 000 par. Den här kraftiga uppgången innebär bekymmer för jordbrukarna eftersom kajorna orsakar betydande skador för lantbruket. Mot slutet av sommaren, innan tröskningen, bjuder foderstukor, balar och silor lättfången föda för kajorna. Under varma sommardagar står ladugårdsdörrarna inbjudande öppna och lockar stora mängder kajor att konkurrera med boskapen om fodret. Inne i ladugårdarna orsakar kajorna alltså ett fodersvinn, men samtidigt kackar de ju också där. Personalen tvingas därför ofta att inleda arbetsdagen med att städa efter kajorna. De bildar flockar som kan uppgå till tusen individer och mer, så samlevnaden med kajorna förvandlas hastigt till ett bekymmer för jordbrukaren. Jalasjärvibon Markus Tuunainen och hans jaktkamrater rycker varje år ut och undsätter gårdsägare genom att lindra problemen på gårdar där kajorna uppträder i mängd. Jakten på kajor är viktig under sommaren och fortsätter en bit in i september. Kajan är fredad under häckningen från 10 mars till 31 juli, men med dispens får jakten inledas redan den första juli. – Med dispens går det rätt bra att åtminstone för stunden minska på skadorna som kajorna orsakar, på en gård i taget. Med dispens får man nämligen störa och döda kajor under perioden då de orsakar mest skada, alltså när det inte längre finns föda på samma sätt som efter tröskningen, berättar Tuunainen. Vi ställer ut bulvanerna och gömmer oss Kajan är en skarpsynt fågel, vilket innebär att jakten kring ett gårdscentrum kräver maskering på samma sätt som vid en åker. Eftersom marken där ofta är belagd och det främst är byggnaderna som erbjuder skydd för På jakt efter kajor Kajan häckar gärna i hålor i byggnader, i luftintag och varför inte i en skorsten? Under jakten på kajor faller också en och annan kråka, beroende på platsen och årstiden. På förhösten ställer jägarna ofta ut en blandning av kaj-, kråkoch duvbulvaner på åkern. ? Kajan är en flockfågel. Efter häckningen, när det lider mot höst, förstärks beteendet att bilda flockar. Det kan finnas mer än tusen kajor i en flock! Jägaren 1/2025 16
jägarna så bygger Tuunainen en ram av ribbor mellan byggnaderna och kompletterar med kamouflagenät eller lastpallar. Kajorna söker sig ivrigt till högarna med krossad säd och foderstukorna, så skyttarna bakom maskeringen kommer åt att skjuta dem. – Bulvaner fungerar också bra vid jakt på kajor. Till dem som fungerar bäst hör de traditionella skalbulvanerna för duvor som vi målar mattsvarta. Det går behändigt att packa ihop tiotals sådana och det går fort att ställa ut dem. Numera finns det också färdiga bulvaner i handeln, förklarar Tuunainen. Kajan är ju faktiskt en liten fågel, så man klarar sig med fina hagel, oftast stålhagel i storleksklassen 2,5 millimeter. Likaså kan vissa patroner för sportskytte enligt Tuunainen vara lämpliga, bara man kollar att utgångshastigheten räcker till. Men i första hand förlitar han sig ändå på patroner avsedda för jakt. Apporterande hundar brukar Tuunainens jägarkamrater inte ha med sig på kajjakt. I ett gårdscentrum är de fällda fåglarna lätta att hitta samtidigt som gårdsmiljön med maskiner och kor är olämplig för hundar. – Men när vi jagar vid åkrar så har vi förstås alltid en apporterande hund med oss, understryker Tuunainen. Några ord om dispensen Dispens ansöker man om för flera år och för flera gårdar samtidigt. När en flock kajor blir jagad så flyttar den hastigt till någon annan plats, och blir beklagligt ofta ett plågoris för följande gård. När dispensen omfattar flera gårdar kan jägarna följa efter kajorna och på det viset avhysa dem från gårdarna och trakten. – Stora flockar är särskilt besvärliga. Ofta går det ändå så, att flocken hastigt försvinner efter de första skotten, men stannar någon kilometer ifrån för att vänta ut jägarna och återvända, berättar Tuunainen. För en ansökan om dispens behöver man alltid de uppskattade värdena på skadorna, städningskostnaderna och fodersvinnet. Dessutom har Tuunainen bifogat ett veterinärutlåtande om salmonellariskerna som kajorna ger upphov till. – När vi ansöker om dispens för kajor så har vi ofta också ansökt om dispens för kråkor. Kråkorna är klart färre än kajorna, men också de ställer till med skador, så allt emellanåt fäller vi någon kråka mellan kajorna. Men kråkan är klart försiktigare än kajan och bättre på att undvika jägare, ofta redan före det första skottet, berättar Tuunainen om sina iakttagelser. Tuunainen hjälper ofta gårdsägarna med att fylla i dispensansökningen. Han uppmanar övriga jägare att kolla att gårdar som har kajbekymmer har ansökt om dispens. Fällningarna är inte huvudsaken På den nyfikna frågan om antalet fällningar svarar Tuunainen att visst blir det ofta sådana på kajjakten. De första omgångarna på en gård kan inbringa tiotals eller drygt hundra fällda kajor på en dag innan de lär sig att hålla sig undan. – Men flockarna är så stora och stammen har vuxit så mycket att vi med jakten i praktiken inte kan åstadkomma ens ett hack i utvecklingen, fortsätter Tuunainen. Enligt honom kan det finnas så mycket som 1 500 kajor i en och samma flock och under dagens lopp verkar det vara många fler som flaxar omkring på gården. – Utifrån det kan man sedan räkna på vilket fodersvinn som en sådan flock orsakar, och framför allt vilken salmonellarisk som all fågelspillning innebär. Huvudsyftet med jakten är att skrämma bort kajorna från gården. Men det tar alltid litet tid innan fåglarna lär sig att hålla sig undan och avskräckningen får effekt, berättar Tuunainen. En del av de fällda kajorna blir övningsfåglar för de apporterande hundarna. Tuunainen fryser dessutom in så många som möjligt som blivande beten i fällor för små rovdjur och som åtelmaterial. – Det vore fel att kasta bort prima animaliskt material, säger han. I september lättar det Den mest kritiska tiden för gårdsägarna infaller på sensommaren före tröskningen. När säden väl är skördad hittar kajorna lättfången mat på åkrarna och flockarna börjar så sakta lämna gårdarna, och jordbrukarnas bekymmer lättar. Då övergår Tuunainen till att jaga på åkrarna och kajbulvanerna får sällskap av duvbulvaner. Jakten efter kajor fortsätter så länge det finns rätt mycket av dem på åkrarna. Kajan är en delflyttare och kajorna som övervintrar utomlands inleder höstflytten i slutet av september. Vid samma tid avslutar Tuunainen kajjakten och övergår till andra jaktformer. Jägaren 1/2025 17
Ungd msredaktionen Älgjaktens första dagar är en upplevelse som man inte glömmer i första taget. I synnerhet inte om det bjuds på skottchanser! TexT och bilder Mika Linna I fjol fyllde jag femton år och kunde ansöka om en parallell licens för pappas studsare. På det viset kan pappa hålla sitt löfte, för med en sådan licens får jag följa med som jägare på älgjakt. Jägargänget kände jag från förut eftersom jag redan i åratal har hängt med på jakt under skolloven. Första jaktdagen gryr På jaktdagens morgon packade vi gevären, matsäcken och våra två jämthundar och åkte innan det hade ljusnat till jaktstugan. Jag var oväntat lugn trots att det nu var första gången som skytt för mig. Dryga dussinet jägare hade redan samlats vid stugan. Efter de inledande hälsningarna delade vi in gänget i grupper och höll en genomgång av säkerheten på jakten. Därefter begav vi hundförare oss iväg till skogs med hundarna medan de övriga stannade i stugan, eldade i spisen och undrade om det nånsin skulle bli av att fixa det usla draget i skorstenen. I skrivande stund har draget i alla fall inte blivit ett dugg bättre! Den första skottchansen Vår yngre hund fick ståndskall rätt fort och när jägarna var utställda omkring skallet började jag smyga mot skallet. Mitt livs första riktigt riktiga skottläge var så spännande att jag kunde höra hjärtat bulta! Det var en snårig plantering och jag kom så nära skallet som femton meter, men såg inte mer än hälften av en stor älgko med två kalvar bland snåren. Då upptäckte älgkon mig och la benen på ryggen. Älgjaktens första dagar ? De första jaktdagarna, dem glömmer man inte. I synnerhet inte om en skottchans infinner sig! ? Det går att smygande ta sig alldeles nära skallet utan att ändå få till ett skott. I nedre kanten på bilden ser man att avståndet till hunden inte var mer än femton meter. Jägaren 1/2025 18
Kuhmoinens jaktvårdsförening ordnade sitt årsmöte i matsalen i enhetsskolan i Kuhmoinen. Många var intresserade av att skriva för tidningen Jägaren och uppskattade att en av ungdomsredaktörerna var på plats. TexT och bilder Martta Malin U ngefär femtio jagande ortsbor mötte upp. Det vimlade av bekanta ansikten och folk att prata med. Mötet inleddes som vanligt med kaffe, bulla och smaskiga smörgåsar. Till och med saft och vatten ingick i serveringen, vilket välkomnades av icke-koffeinisterna. Det första intrycket var alltså väldigt positivt! Kunskap om viltstammarna Innan mötet officiellt öppnades belönades de bästa smårovdjursjägarna och segrarna i skyttetävlingen mellan föreningarna. Därefter berättade jaktchef Marko Mikkola på Finlands viltcentral om aktuella saker, bland annat om hur man påverkar i viltpolitiken och om viltstammarna och SRVA-verksamhetens betydelse. Där fanns mycket som var värt att veta! Mikkola gav oss konkreta exempel från verkligheten som fick oss att fundera på hur skogsdjuren har det och vad vi kan göra för dem. Som ett exempel på hur vi kan påverka gav han förlängningen av älgjaktstiden till den 15 januari; idén hade ju kommit från fältet. Att jaktchefen var med på mötet skapade en känsla av att viltcentralen bryr sig och faktiskt vill hålla jägarna informerade. På det här viset gav mötet också deltagarna en möjlighet att utveckla sitt eget kunnande och vetande. Som novis på jaktvårdsföreningens årsmöte Älgarna råkade löpa till pappas pass och han sköt den ena kalven. Den kvällen åt vi kokt älgtunga och hjärta, och min ”nästan-chans” förargade mig inte mer än lite grann. Andra jaktdagen På morgonen den andra jaktdagen tog jag tillsammans med en annan älgjägare vår yngre hund till skogs. Efter en sökrunda fick den till ett ståndskall vid en åkerkant. När passen runt omkring skallet var bemannade och skallet hade lugnat sig och hölls på plats började jag smyga. Men älgen hörde mig redan på femtio meters håll, så jag hann inte ens skymta den. Men älgen störtade inte iväg utan strosade lugnt med hunden skällande efter sig, så jag och den andra älgjägaren började gå efter den för att fösa den mot ett pass. Ett par kilometer senare hade älgen rundat flera pass och lät sig igen ställas. Vi beslöt att ta en matpaus och låta skallet lugna sig innan nästa försök. Nytt försök När passen var utställda runt älgen började jag igen smyga mig närmare. Och igen var det så spännande att jag kunde höra hjärtat banka. De två tidigare försöken att smyga hade ju misslyckats. Jag var väl dold eftersom jag smög längs bottnen på ett torrt dike. Plötsligt satte sig älgarna i rörelse och jag skymtade dem i videsnåren, med kurs på dikesändan framför mig. Utifrån tidigare spår visste jag att det var en ko med kalv. Jag höjde geväret och såg hur älgkon travade förbi dikesändan. Jag lät kikarsiktet glida bakåt till kalven som följde efter sin mor, siktade på bogen och kramade av. Efter skottet knäppte jag på säkringen och anmälde över radiotelefonen vad jag hade skjutit. Jag klev upp ur diket och såg kon löpa sin väg. Jag visste att träffen hade varit bra och antog att kalven fanns någonstans nära, så jag gick mot platsen för träffen. Jag fann kalven död i diket, bara ett tjugotal meter från träffplatsen, så jag anmälde att kalven var omkull. Skottet hade varit bra och hade gått genom lungorna och orsakat kalven ett minimum av smärta. Jag medger att det kändes fint när de övriga älgjägarna klev fram, en i taget, och skakade hand med mig och gratulerade. Och igen var det så spännande att jag kunde höra hjärtat banka. Som sig bör på ett möte valdes också ordförande, sekreterare och protokolljusterare. Under de drygt tre timmarna hann vi behandla en hel rad med punkter, från bokslut till kostnaderna för åskskadorna på skjutbanan. Trevlig stämning Det rådde en trevlig stämning på mötet. Deltagarna höll sig aktivt framme med både frågor och förslag. Valet av nya styrelsemedlemmar gick till omröstning, men även den sköttes i positiv anda. Mötet sammanställde en att göra-lista för styrelsen där det också ingick att bättra på informationsgången. Som ju hör till de svåraste uppgifterna i varje förening! Mötet upptog större delen av kvällen, men var väl använd tid. Jag fick en känsla av att också ungdomar kan vara med och påverka på gräsrotsnivå. Kring förbättringsförslagen uppstod livliga diskussioner och jaktchefen lovade att föra hälsningarna vidare. Sammanfattningsvis var mötet en lärorik och effektiv gemensam möjlighet att diskutera och göra jaktvårdsföreningens mångsidiga verksamhet ännu bättre. Serveringen var både god och mättande. Jägaren 1/2025 19
I handeln finns numera första hjälpen-förpackningar av många olika slag för skogsfolket. Kvaliteten och innehållet varierar förstås med priset, så det är bäst att se efter vad väskan innehåller. Jägare gör klokt i att hålla första hjälpen inom räckhåll. Men det räcker inte med att ha väskan; jägaren ska också kunna använda innehållet! Säkerheten framför allt Några hundra tusen finländare njuter passionerat av jakten som hobby. De kånkar med sig utrustning av allehanda slag, men glömmer lätt det som är mycket viktigare än gevären och patronerna; nämligen första hjälpen-väskan. Akutvårdaren Mikko Salmenkangas Har jägarna beredskap att ge första hjälpen? råkar i jobbet ofta ut för fall där avsaknaden av det mest grundläggande förbandsmaterialet leder till fara för livet. – Folk lägger ner avsevärda summor på gevären och optiken, men med dem räddar man inga liv, framhåller Salmenkangas. Bakom bristen på första hjälpen-utrustning finner vi ofta en överdriven självsäkerhet. Eftersom det inte hände någonting förra gången så händer det knappast någonting den här gången heller. Salmenkangas, som också jagar, uppmanar därför jägarna att vända på steken. – Tänk om min jaktkamrat råkar ut för någonting, till exempel slinter med kniven så det börjar blöda rent enormt. Träffar kniven en pulsåder så handlar det om minuter innan personen hamnar i chock och blodet inte längre räcker till för de inre organen, berättar han. Han ser en lösning på jaktföreningsnivå för bristen på utrustning. – Föreningen kan ha en gemensam första hjälpen-utrustning, till exempel så, att jaktchefen tar väskan med sig på en sällskapsjakt, eller att varje jägargrupp har en väska. Där ska finnas utrustning för att hejda stora blödningar och förhindra hypotermi, alltså nedkylning, fortsätter han. Inte svårt att utrusta sig Det personliga första hjälpen-kittet IFAK (Individual First Aid Kit) är tänkt att vara enkelt och lätt att använda vid livshotande situationer. En sådan väska ska man hålla inom räckhåll, till exempel i bältet eller i en utanpåficka på ryggsäcken, där den är insatsberedd dag och natt. En IFAK-väska ingår i Salmenkangas utrustning när han jagar. – Jag har alltid med mig ett IFAKkitt som innehåller en hypotermifilt, ett avsnörande förband, två rullar bandage, Första hjälpen-utrustningen är väldig viktig på jakt eftersom gevären och terrängen innebär risker för olyckor. Vid en nödsituation kan det dröja innan hjälpen når fram, och under väntetiden hinner läget bli livshotande. TexT Leevi Niemi och Aaro Salmenkangas Bilder Aaro Salmenkangas Lisätietoja: Teemu Keränen 040 747 7234 | teemu.keranen@brahe.fi Riistalinja • Haku suoraan oppilaitokseen Riistanhoitajan ammattitutkinto 150 osp, monimuotokoulutuksena • Sopii työn ohessa suoritettavaksi www.brahe.fi/luonnonvara-alat @brahe_ruukin_luontojahevoskesk Ungd msredaktionen Jägaren 1/2025 20
Hur använder man en gasvävsrulle? En gasvävsrulle är lätt att använda och kan användas till mycket, och kan ersätta annat som saknas i väskan. Så hejdar du en blödning med ett tryckförband 1. Lägg en ren kompress mot såret. 2. Lägg en tjock kompress på det blödande stället. 3. Linda en rulle gasväv stramt över kompressen och fortsätt lindningen uppåt. Linda aldrig för spänt! 4. Kontrollera att blödningen minskar eller har upphört. Om inte, så lägg ett tryckförband till och fortsätt linda. sårpackningsförband, bröstförsegling, nästub, skyddshandskar samt en textilsax, räknar han upp. Varje detalj i väskan är vald med omsorg för att vara både effektiv och enkel att använda. Packa första hjälpen-utrustningen i en hållbar och fukttålig väska eller liknande, så att materialet hålls insatsberett också under krävande förhållanden. – Öva och lär dig använda din personliga utrustning så att du kan (exempelvis) lägga ett avsnörande förband på dig själv, också med den o-dominanta handen, tipsar Salmenkangas. Salmenkangas påpekar att det inte är svårt att utrusta sig. Han uppmanar jägarna att skaffa åtminstone de tre viktaste sakerna, som enligt honom är bandage, ett avsnörande förband och en hypotermifilt. – Det handlar ju faktiskt om en riskabel hobby där man rör sig i naturen med vapen och knivar. Olyckan bokar varken tid eller plats utan inträffar när man minst väntar det, påminner han. ? Vid kraftig blödning är det åtsnörande förbandet det viktigaste i första hjälpen-väskan. Att fästa det personliga första hjälpen-kittet i bältet är en praktisk lösning för jägare. Lisätietoja: Teemu Keränen 040 747 7234 | teemu.keranen@brahe.fi Riistalinja • Haku suoraan oppilaitokseen Riistanhoitajan ammattitutkinto 150 osp, monimuotokoulutuksena • Sopii työn ohessa suoritettavaksi www.brahe.fi/luonnonvara-alat @brahe_ruukin_luontojahevoskesk
Skadebaserad dispens Viltcentralen kan bevilja en skadebaserad dispens om ett stort rovdjur orsakar betydande skador på husdjur eller egendom, eller fara för människors säkerhet. Om det inte föreligger omedelbar fara för säkerheten försöker man alltid finna andra lösningar än avlivning, som avskräckning. Stamvårdande dispens Viltcentralen kan bevilja stamvårdande dispenser för jakt på stora rovdjur, förutsatt att jakten inte äventyrar artens gynnsamma skyddsnivå eller möjligheter att nå denna nivå. Med stamvårdande jakt påverkar vi en stams utveckling. Jakten behöver inte vara inriktad på någon specifik individ. Under pågående jaktår (2024-2025) har inga stamvårdande licenser blivit beviljade eftersom den nationella tolkningen av lagstiftningen har blivit stramare och det inte finns något godtagbart syfte för dispenser. Gynnsam skyddsnivå Enligt EU:s regelverk för de vilda djuren, alltså naturdirektivet, betraktas skyddsnivån för en art som gynnsam när arten på lång sikt klarar sig som en livsduglig del av sin livsmiljö. Inte heller ska det föreligga fara för att artens naturliga förekomstområde ska krympa. Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen beskriver en storlek på stammen där vi kan bevara den gynnsamma skyddsnivån på lång sikt i vårt land. Bevarandestatus Bevarandestatusen för en art är en bedömning av risken för att arten ska dö ut. Statusen bygger på den internationella naturvårdsunionens (IUCN) vetenskapligt definierade bedömningskriterier och anvisningar. De stora rovdjuren – termer Kring de stora rovdjuren finns en hel härva med begrepp. Vi har här samlat de viktigaste och kortfattat förklarat dem. Jägaren 1/2025 22
Avskräckning på eget initiativ Det är tillåtet att på eget initiativ avskräcka ett rovdjur från en gårdstomt eller ett bete, men inte att skada djuret. Avskräckningen kan göras med exempelvis kraftiga ljud. Väl utanför tomten eller betet är det inte tillåtet att fortsätta förfölja eller driva rovdjuret. Avskräckning Vid en avskräckning skrämmer man iväg ett rovdjur från den icke-önskvärda platsen med exempelvis ljud eller ljus, eller med hundar, lösa eller kopplade. Metoden får inte skada djuret. Vid en framgångsrik avskräckning reagerar rovdjuret genom att fly och förknippar framledes den obehagliga upplevelsen med bebyggelse eller betande djur. Avskräckningen kräver order av polisen eller tillstånd av Viltcentralen. Order om avlivning Polisen kan ge order om avlivning av ett stort rovdjur om djuret orsakar fara för människor eller har vållat avsevärd skada på egendom (mer än 14 500 €). En order om avlivning är alltid den sista utvägen. Nödsituation I en nödsituation är det tillåtet att försvara sig själv, någon annan eller ett husdjur genom att skada eller döda ett angripande rovdjur. Ett fall där någon har dödat ett fridlyst rovdjur undersöks alltid som ett grovt jaktbrott. Personen måste kunna bevisa att det var en nödsituation. 23 Jägaren 1/2025
Jaktvårds för ningen Den 22 till den 24 november ordnade Finlands viltcentral en kurs i Tammerfors för nya jvf-verksamhetsledare. Ett tiotal av viltcentralens personal handledde de nya verksamhetsledarna genom uppdragets många aspekter och finesser. TexT och bilder Paula Laukkanen I den inledande hälsningen tackade arrangörerna deltagarna för att de hade åtagit sig det här viktiga uppdraget och påminde dem om att de hörde till grunden som hela viltförvaltningen vilar på. Arrangörerna noterade till sin glädje att kursdeltagarna hade mycket tankar om ämnet och var ivriga att utveckla branschen och verksamheten. Med en öppen och nyfiken inställning blir det också lättare att gripa sig an frågor som kan kännas svåra, och finna lösningar. Jaktvårdsföreningen ingår i viltförvaltningen och viltkoncernen Verksamhetsledarna handleddes in i jv-föreningarnas informationssystem och informationssäkerhetens djungel. De satte sig in i det oerhört viktiga ungdomsarbetet och informationsförmedlingen. Viltcentralens kommunikationschef Mikko Sirkiä formulerade det så här: att låta bli att informera är också information. Det blev en väckarklocka för deltagarna. Han hoppades att verksamhetsledarna skulle lära sig den svåra konsten att kommunicera och påverka. Viltcentralens jvf-stödteam har i uppgift att utveckla ett fungerande och flexibelt stödnätverk för våra verkNya verksamhetsledare på skolbänken Jägaren 1/2025 24
samhetsledare. Den här kursen och nätverkandet som där inleddes utgör en kloss i bygget. – Som helhet betraktat var kursen väldigt givande och skapade ett stort intresse för att börja planera för det inkommande året (2025). Men det gäller att sköta allting i rätt tid. Avvikande från den normala föreningsverksamheten är jvf-verksamheten och finansieringen snävare eller åtminstone annorlunda än det som man är van vid, uppgav en av deltagarna i sina kurskommentarer. Stöd finns för det breda spektret av uppgifter Till verksamhetsledarens vardag hör offentliga förvaltningsuppgifter, krav på god förvaltning, nya jägare, kurser, examenstillfällen, skjutprovsarrangemang, årsmöten, skolbesök, SRVA, älgmöten och jaktkort för utlänningar. Allt detta innebär dokumentförvaltning, det vill säga att verksamhetsledaren ska arkivera och hålla ordning på pappren. Alltså gick vi flera gånger igenom årsklockan och konsten att få ärendena att löpa. Arbetsfältet är både vitt och brett, så vidsträckt faktiskt att en färsk verksamhetsledare kan gripas av förtvivlan. Kursens 25 deltagare utbytte erfarenheter sinsemellan och grunnade tillsammans med utbildarna på de knepigaste frågorna. Vad deltagarna tyckte om kursen – I början var det en lättnad att upptäcka att jag inte är ensam. De andra deltagarna brottades med liknande frågor, och det gav mig kraft och stöd inför framtiden. Jag märkte att de andra hade samma funderingar när vi diskuterade. Kursen pågick i tre dagar med ett intensivt och digert program, men på ett positivt sätt. Vi fick mängder av kunskap och verktyg, vi träffade personer som vi kan vända oss till med våra frågor och vi diskuterade erfarenheter och verksamhetssätt. Utbildarna skapade en trygg och förtroendefull atmosfär där deltagarna också vågade ställa så kallade dumma frågor – som förstås inte alls finns på riktigt! ? Som stöd för kursdeltagarna fungerade två veteraner; Kimmo Alakoski som är verksamhetsledare på Nokia jvf och Antti Lappalainen som är verksamhetsledare på Tammerforsnejdens jvf. Duon berättade om utbildningshelheten för nya jägare som de tillsammans har drivit i några år. Vill du bli verksamhets ledare? Om du funderar på att bli verksamhetsledare så var inte blyg utan kliv fram. Det är ett uppdrag som folk sköter runt om i hela landet. För nya verksamhetsledare finns det ett stödande nätverk av erfarna verksamhetsledare och Finlands viltcentral. Från ekonomiförvaltning till viltdata När söndagsmorgonen grydde hade deltagarna fortfarande krafter kvar. På programmet stod nu ekonomiförvaltning och jaktvårdsföreningens skyldigheter som arbetsgivare. En jv-förenings ekonomiförvaltning är ändå ingen rätlinjig historia; där finns mycket att ta hänsyn till, och verksamhetsledaren och styrelsen har ansvar för mycket. Jv-föreningarna sitter bokstavligen på första parkett i viltbranschen. Verksamhetsledarna måste därför kunna använda och dela information korrekt och ansvarsfullt. Det var på alla sätt och vis ett givande veckoslut. Vi på viltcentralen fick åter igen privilegiet att lära känna en ny årgång verksamhetsledare. Vi använde alla lediga stunder och till och med matpauserna till intressanta samtal om allt detta. Flera deltagare önskade sig därför lite mera fritid och pauser inströdda i det packade programmet, kunde vi senare läsa i kurskommentarerna. – Efteråt kände jag mig väldigt nöjd med kursen. Jag fick veta om saker som jag ännu inte hade hört talas om. En del saker fick jag veta mera om, och om andra saker fick jag mina tankar bekräftade. Med andra ord lärde vi oss massor om mycket. Det mest givande var de öppna och fördomsfria samtalen mellan lärarna och eleverna. Deltagarna hade så mycket tankar och åsikter att det knakade i tidtabellen. Men det var inget problem eftersom vi alla sysslar med vilt vård och jakt, så på fritiden pratade vi ändå inte om någonting annat. Kursen pågick i tre dagar med ett intensivt och digert program, men på ett positivt sätt. Vi fick mängder av kunskap och verktyg… Jägaren 1/2025 25
S edan år 1934 har stammen av vitsvanshjort i Finland inte endast överlevt, utan anpassat sig och klarat sig så bra att den har blivit en viktig del av vår natur och jaktkultur. När vitsvansarna anlände till Finland för 90 år sedan var vintrarna ofta avsevärt strängare än nuförtiden. Under stränga vintrar har stödutfodringen visat sig spela en väldigt stor roll för deras framgång. Trots att vitsvanshjortarna under årtiondena har anpassat sig väl till de finländska förhållandena, orsakar vintrarna ibland utmaningar. Deras överlevnad i dessa förhållanden vittnar om en exceptionell anpassningsförVitsvanshjorten – exceptionellt anpassningsbar Finlands vintrar är långa, mörka och ofta stränga. Temperaturerna sjunker rejält under nollstrecket, och snön täcker marken i månader. För vitsvanshjorten, som ursprungligen härstammar från Nordamerika, krävs exceptionell anpassningsförmåga för att överleva i dessa förhållanden. TexT och bilder Taneli Sinisalo ? Under stränga vintrar har stödutfodring spelat en stor roll för vitsvanshjortarnas framgång. Vitsvanshj rtens år Jägaren 1/2025 26
måga, som krävs för att klara sig i en ny typ av livsmiljö. Förändrad kost Vintern medför en dramatisk förändring i vitsvanshjortarnas kost. Under den varma årstiden äter de frodig grön växtlighet, som gräs, bär och odlingsväxter. När landskapet täcks av snö försvinner dessa näringskällor, och vitsvansarna övergår till användning av vedartade växter som föda. Grenar och skott på buskar och unga lövträd samt blåbärsris utgör vitsvanshjortarnas viktigaste naturliga föda. I jordbruksområden äter de ofta restväxter på åkrarna eller tilläggsutfodring som människor placerar ut. Rotfrukter, morötter eller spannmål som förs till utfodringsplatserna hjälper vitsvansarna att bevara sin energinivå under vinterns kallaste månader. Det att vitsvanshjortarna behöver utfodring som människan erbjuder väcker frågor om långvariga effekter, såsom beroende och spridning av sjukdomar. Överlevnad handlar nämligen inte endast om att JO NI SA UN AL UO M A Jägaren 1/2025 27
hitta föda, utan också om att spara energi. Under hösten samlar vitsvansarna på sig en fettreserv, som fungerar som nödvändig energikälla under vintern. För att spara på reserverna minskar de på sina rörelser och undviker onödig energiförbrukning i synnerhet vid sträng kyla. Det är inte klokt att ge sig iväg efter föda om det går åt mer energi än födan ger. Sent på hösten växer sig vinterpälsen tjock, vilket ger en utmärkt isolering mot kölden. Vinterpälsen i två lager består av tät underpäls och ihåligt täckhår, som håller kvar värmen och hjälper till att hålla kroppstemperaturen uppe även i hård köld. På vintern ger flocken kraft Ett av vitsvanshjortens mest fascinerande sätt att anpassa sig är de så kallade vinterflockarna. Med dem avses områden där vitsvansarna samlas vintertid för att dra nytta av gynnsamma förhållanden, såsom vindskydd och lätt tillgänglig föda, vilket i allmänhet betyder föda som människor placerar ut på utfodringsplatser. Vinterflockarna håller i allmänhet till i täta barrskogar, där snötäcket är tunnare tack vare trädkronorna, som också skyddar mot kylan. Vitsvansarna minskar sitt levnadsområde avsevärt för att hålla sig i dessa vinterområden eller i närheten av dem. Den begränsade rörligheten sparar energi och minskar exponeringen för rovdjur och stränga väderförhållanden. Området väljs också enligt näringskällan, eftersom det i närheten av sovplatsen måste finnas föda av hög kvalitet som nås med minsta möjliga energiförbrukning. Därför kan man vintertid se stora vitsvansflockar som äter på utfodringsplatser eller näringsrika odlingsoch viltåkrar. Att vintertid samlas i flock är också ett effektivt sätt att avvärja rovdjursattacker. Flockarna består ofta av släktingar, till exempel en hind med avkomma, men också bockar kan söka sig till en flock i särskilt krävande förhållanden. Vitsvanshjortarna anpassar även sina dagliga aktiviteter enligt vinterförhållandena. På områden med djup snö väljer de sådana rutter som minimerar energiförbrukningen, till exempel färdigt upptrampade stigar eller naturformationer. Vitsvansarna är mest aktiva i gryningen och skymningen, och drar nytta av de lugnare stunderna och det skydd skymningsljuset erbjuder. Ett undantag är klara dagar med sträng köld. Då äter de gärna mitt på dagen, när solen värmer och energiförbrukningen är mindre än under den smällkalla natten. Vinterns största utmaningar Av våra stora rovdjur är det lodjur och varg som tar vitsvanshjort. I djup snö är det svårare för vitsvansarna att komma undan predatorerna. Eftersom också rovdjurens energibehov är större på vintern måste de effektivisera sin jakt, vilket gör att vitsvanshjorten utsätts för högre rovdjurstryck på vintern. ? Under den snöfria perioden är vitsvanshjortarna en vanlig syn på jordbruks marker, när de äter i skymningen. På vintern kan vitsvanshjortarna samlas i stora vinterflockar bland annat för att skydda sig mot rovdjur. På bildens åker finns mat som blivit kvar efter att sockerbetorna tagits upp, och flera tiotals vitsvansar har kommit för att äta. ? Uppskattningen av vitsvanshjort som en värdefull viltart håller på att öka. I synnerhet utländska jägare lockas av troféerna, vilket i sin tur stöder jaktföreningarnas ekonomi. Jägaren 1/2025 28
Förutom de stora rovdjuren medför även människans verksamhet utmaningar för vitsvanshjortarna i Finland. De växande städerna och avverkningar i skogarna minskar utbudet av lämpliga områden för vinterflockarna, vilket tvingar dem till mindre och splittrade områden. Trafikolyckor utgör en betydande risk, i synnerhet vid halt väglag. Vitsvanshjortarna lockas till vägarna av växtligheten längs vägrenarna, saltet på vägarna och kanske främst av felplacerade utfodringsplatser. Den finländska vinterns oförutsägbarhet medför ytterligare utmaningar. Vissa vintrar kan lager av is som bildas på skaren göra det nästan omöjligt att hitta föda. Under sådana förhållanden ökar energiförbrukningen, vilket kan leda till svält i synnerhet på områden utan tilläggsutfodring. Då är vitsvanshjortens fysiska kondition och den reservnäring den har samlat på sig under sommaren och hösten i nyckelposition. Strukturen på vitsvansstammen är av stor betydelse för hur den klarar vintern. I en snedvriden stam finns många sent födda kalvar, som har klart sämre fysiska förutsättningar än de som har fötts normal tid. Attityderna förändras Vitsvanshjorten har blivit en betydelsefull del av Finlands natur och vildmarkskultur. Dess närvaro har berikat ekosystemen och erbjuder bytesdjur åt våra rovdjur. För jägarna är vitsvanshjorten både ett utmanande byte och en källa till högklassigt viltkött, vilket gör den till en värdefull viltart. Jakten på vitsvanshjort har ökat i popularitet, vilket också har bidragit till en djupare förståelse för artens finess. Jägarnas tidigare syn på arten som ett otyg som orsakar orimligt mycket arbete har börjat ge vika för en avsevärt positivare attityd. En orsak är säkert den på många ställen rejäla minskningen av stammen och medvetenheten om detta. Det största trycket på att minska stammen är borta, och nu har jägarna, och på många ställen även jaktföreningarna, insett att de står inför grundläggande frågor: Hurdan vitsvansjakt vill vi bedriva i framtiden? Vill vi förstöra en värdefull viltresurs eller trygga en livskraftig stam? Vitsvanshjortens förmåga att klara sig och anpassa sig till de stränga vinterförhållandena i Finland är ett bevis på dess exceptionella anpassningsförmåga och uthållighet. Användningen av vinterflockar, nyttjandet av fettreserver och anpassningen av beteendet visar hur dessa djur har anpassat sig för att klara av det krävande klimatet i norr. Genom bättre kunskaper om deras levnadssätt lär vi oss förstå vilka utmaningar de står inför för att överleva här. Och kanske vår uppskattning av denna fina viltart ökar ytterligare. Förutom de stora rovdjuren medför även människans verksamhet utmaningar för vitsvans hjortarna i Finland. Jägaren 1/2025 29
När storområdet väl är avjagat så är det mårdhundsjakten i vassarna som kröner verket. TexT och bilder Jyri Mononen T idigare har det inte varit tillåtet att använda drönare för att spåra eller jaga mink eller mårdhund, men ändringen i lagstiftningen ändrade på den saken. I Helmiprojektet har vi tidigare kartlagt mårdhundar med drönare som har värmekamera. Det lärde oss att hundarna ska ännu längre in i vassen än förut. Fler än 50 dolda mårdhundar har sedan dess blivit eliminerade i besvärliga vassruggar. Tack vare lagändringen använder vi numera tiden mycket effektivare och fäller fler mårdhundar. Täta vassruggar är en svår miljö för hundar att arbeta i. Även en erfaren ställande hund kan bomma mårdhundslegor trots att den nästan snavar över mårdhunden. Vilket torde förklara varför mårdhundarna sätter sig i säkerhet i vassen! Det har hänt många gånger att ett mårdhundspar trycker i en tät rugge i månader utan att besöka någon av de kamerabevakade åtlarna i närheten. Det är uttryckligen sådana par som förklarar varför det så hastigt föds nya kullar i effektivt avjagade områden. Leta på kartan efter vattenomgivna vassar I Helmiprojektet har vi gjort hundratals kartläggningsflygningar. Enbart i Nyland har vi dokumenterat fler än hundra mårdhundar i vassar i fågelvatten. Mårdhundarna är konsekventa i sitt val av daglega; ofta väljer de den så, att jägaren inte tar sig torrskodd dit, inte ens med gummistövlar på. Börja alltså med att leta efter vassruggar som avgränsas av diken, kanaler, öppet vatten eller sanka kärr. Även om platserna ofta är väldigt blöta och ligger nära vasskanten mot öppet vatten så befinner sig själva legan åtminstone någon tum ovanför vattenytan. Självfallet sover inte mårdhundarna i vattenbad utan de samlar vasstrån till ett torrt liggunderlag. I våra Helmi-skötselområden kan vi nu planera jakten med allt större träffsäkerhet och utnyttja kanoter och båtar, och vintertid bärande is. Det senaste tillskottet i utrustDrönarjakt efter de sista mårdhundarna i vassen ningen är packraftar, alltså uppblåsbara små båtar. Med dem tar vi oss till ställen dit man inte når vadande. Vassfångsten kompletterar massfångsten I områden med lågt fångsttryck har vi stött på förskräckliga tätheter; upp till en mårdhund per hektar vass! Det råder således inga tvivel om vart fågelungarna tar vägen. Individerna som trycker i vassen är de allra värsta eftersom de jagar och förökar sig i hjärtat av fågelområdet. Men även i fortsättningen ska vi börja med att organisera jakten runt våtmarken, I vassen känner sig mårdhundarna säkra, men drönarens värmekamera hittar dem och jägaren kan styra hunden till exakt rätt plats. Jägaren 1/2025 30
med en radie om minst två kilometer. Först när mårdhundsbeståndet i storområdet är utglesat går det att eliminera paren i vassen utan att de genast blir ersatta av nya. Fångsttaktiken i vassen Under arbetet med att utveckla fångsttaktiken i vassarna har vi provat med hundar av olika typer. Det fungerar med vilken hund som helst bara den har rovdjursinstinkt och kan ställa sådana, men den ska också kunna jobba i iskallt vatten, ha förmågan att störta fram genom täta ruggar och sank gyttja, och kunna använda både luftvittring och hörseln. I närheten av livligt trafikerade vägar och när isen varken bär eller brister måste hunden också kunna styras och vara lydig. På platser där hunden har utrymme att jobba passar spårnoga och självständiga hundar allra bäst. Ofta fungerar det fint med två hundar som jobbar i par. I idealfallet känner hundarna varann och ställer var sin mårdhund i paret, så nära kontaktpunkten som möjligt. På svag is eller gyttjigt underlag leder nämligen en lång spårning ofta till att hunden (om den jobbar ensam) tappar den andra mårdhunden eller i värsta fall själv råkar illa ut. Efter lagändringen är det idé att lära hunden att söka sig direkt till platsen som drönaren markerar. Efter hand som hundarna samlar erfarenhet av drönare så ökar procenten lyckade jakter. Dessutom kan drönarjakten bedrivas på dagen! Så här använder vi drönarna med värmekamera Börja med att sätta dig in i lagstiftningen och lär dig flyga drönaren. I regel ska man också avlägga ett teoriprov. Kolla också upp eventuella zoner med drönarförbud och begränsningar. Lär dig att optimera drönarens inställningar. Ett exempel: valet av skala på temperaturmätaren på modellen som vi använder har en avgörande inverkan på förmågan att upptäcka mårdhundar. Vid soligt väder måste displayen kalibreras fortlöpande, vilket ändå inte alltid hjälper. En smula överraskande fann vi att mårdhundarna lätt förblir oupptäckta efter en kall natt när pälsen har blivit frostig. Då kan värmekameran urskilja sådant som vadare medan mårdhundarna inte blir urskiljbara förrän de har ruskat pälsen torr. När snötäcket djupnar i vassarna blir sökandet nästan omöjligt. De bästa dagarna är molniga, men torra och svala. De bästa tiderna för att hitta mårdhundar i vassen har varit oktober-november och februari-maj. Flygrutten kan skötas manuellt eller programmeras in på förhand som en sicksackrutt som täcker hela vassen. Flyghöjden beror på vädret, vassens täthet och värmekamerans egenskaper. Även i södra Finland är det nu möjligt att befria fågelvatten från mårdhundar Av allt att döma blir det nu också på fastlandet möjligt att jaga av fågelvatten så att de blir fullkomligt mårdhundsfria, åtminstone under den känsliga tiden då fåglarna lägger ägg och ruvar. I synnerhet vid jakt på senvåren rekommenderar vi att jägarna tar vara på möjligheten att precisionsjaga med drönare och värmekamera. Samtidigt avslöjar drönaren också det övriga djurlivet, som ju inte får störas. Alltid går det ändå inte att få tag på Drönarjakt efter de sista mårdhundarna i vassen drönare och hundar som kan jobba i kallt vatten. Men utan drönare och med alldeles vanliga ställande hundar kan vassarna ändå rensas, i synnerhet under den kallaste perioden i januari och februari då isarna brukar bära också i södra Finland. Vi rekommenderar därför läsarna att prova på dagjakt i vassen med ställande hund! ? De här golden retrievrarna med brukshärstamning gjorde i mars i Karis ett skolboksarbete i blöt vass. De inledde söket simmande i iskallt vatten och fick snart luftvittring på mårdhundsparet i sin daglega. Bägge mårdhundarna blev ställda efter bara några minuter, knappt fyrtio meter från legan. Typiska daglegor för mårdhundspar som trycker i vassen på olika håll i södra Finland. Paren håller till på platser som man knappast når utan båt, bro eller bärande is. Ett säkerhetskomihåg för vinterjakten i vassen: ? jaga inte ensam ? håll avfångningsvapnet oladdat ? isbroddar under kängorna ? flytväst ? räddningslina ? torrdräkt ? packraft Jägaren 1/2025 31
På Satakunta Flygflottilj blev det möjligt att gå prepkursen för jägarexamen och sedan skriva jägarprovet. Initiativet kom från stampersonalen och beväringskommittén fångade bollen. TexT och bilder Pekka Peltonen I nom försvarsmakten ordnas det olika frivilliga kurser under beväringstiden, men prepkursen för jägarexamen som ordnades i höstas var den första på Satakunta flygflottilj i Birkaland. Intresset för att skriva jägarexamen under tjänstgöringstiden sonderades för första gången året innan, 2023. I varje kontingent fanns det uppskattningsvis tjugo personer som var intresserade. Genom samarbete har ärendet rullats vidare och samtliga parter i projektet har samlat erfarenheter. Med tanke på fortsättningen finns det också bland stampersonalen intresse för att skriva jägarexamen och sätta sig på skolbänken med beväringarna. Den nuvarande beväringskommittén lovade att föra stafettpinnen vidare till följande kontingent. Flygflottiljen tar in två kontingenter per år. Jakten stöder landsförsvaret Nuförtiden förknippar folk sällan jakten med beredskap för kriser, trots att man åren 1939 till 1944 fällde 6 000 älgar för armén. Av dem var tio procent kalvar. Om jakten avkastade beräkningsvis 100 kg kött per älg så innebar det cirka 600 000 kilo. Under jaktåret 2023-2024 fälldes drygt 32 000 älgar. Älgstammen är många gånger större idag än under krigstiden och åren efter. Från beväring till jägare Beväringskommitténs ordförande, korpral Elias Harju, fungerar tillsammans med kommitténs vice ordförande Miska Järvenpää som organisatörer och kontaktpersoner till Lempäälänejdens jaktvårdsförening som ordnade prepkursen. Satakunta Flygflottilj stod för utmärkta lokaler och för hjälpmedlen till både kursen och examenstillfället. ? Timo Viitanen som är verksamhetsledare på Lempäälänejdens jvf spikade datumen för prepkursen tillsammans med sambandsofficeren överfältväbel Janne Jytilä. Här går Viitanen igenom Into Karppis provsvar. Godkänt! Jägaren 1/2025 32
– Jakten och fisket är ju redan i sig landsförsvar. Man rör sig i naturen, orienterar, lär sig hantera varierande situationer och säker vapenhantering. Allt detta hör också till grundutbildningen för de värnpliktiga och stöder samtidigt jagandet. Varje individ bidrar till gruppen med sitt kunnande, oavsett om det är en militär enhet eller en jaktförening, betonar sambandsofficeren Janne Jytilä och berättar om sina planer på att själv sätta sig på skolbänken i vår och skriva jägarexamen. Jakt och friluftsliv som hobby Flera av kursdeltagarna sysslar med fiske och friluftsliv. Beväringen Into Karppi från Tammerfors var redan tidigare intresserad av att skriva jägarexamen och anmälde sig därför till kursen när tillfället öppnade sig. Det bästa av examens åtta avsnitt tyckte Karppi att var det juridiska som var klart och begripligt presenterat. – All undervisning gjordes koncentrerat, tydligt och ömsesidigt, och det ska arrangörerna ha tack för, kommenterade Karppi efter tenten. Prepkursen och provet pusslades ihop med tjänstgöringen och ordnades på kvällstid. Följande prepkurs och examen ordnas i mars, för både beväringar och stampersonal. ? Juha Ohralahti är ordförande för Lempäälänejdens jvf, leder prepkurser och övervakar examenstillfällen. Här berättar han om patronkonstruktioner och kalibrer. Enligt hans erfarenhet är det en mycket stor andel av dem som går prepkursen som också skriver godkänt i provet. Sami Mäkipää från Sastamala är i det civila diplomingenjör och fungerar under värnpliktstiden som forskningsassistent på arméns forskningscenter. Mäkipääs pappa och farfar jagar, och han har deltagit i älgjakt som drevkarl, så det känns naturligt att fortsätta den jaktliga traditionen. Provet gick som på räls och blev godkänt. Nuförtiden förknippar folk sällan jakten med beredskap för kriser, trots att man åren 1939 till 1944 fällde 6 000 älgar för armén. Jägaren 1/2025 33
Har du sett ett stort rovdjur? Anmäl det i såfall till en kontaktperson för stora rovdjur. Det är nämligen enbart observationer som är antecknade i Tassensystemet som räknas när besluten fattas. TexT Olli Kursula och Mirja Rantala Bilder Aku Kankaanpää och Jaakko Alalantela G enom nätverket av kontaktpersoner följer vi med hur de stora rovdjurens stammar utvecklas. Observationerna som de här personerna verifierar bildar underlag för uppskattningen av stammarna. Nätverket består av bortåt 2 500 personer och har funnits sedan slutet av 70-talet. Kontaktpersonerna utses av Finlands viltcentral och är frivilliga, utbildade experter som granskar och verifierar observationerna av stora rovdjur. Därefter bokför de observationerna i Tassen-systemet som upprätthålls av Naturresursinstitutet. Det är därför önskvärt att allmänheten anmäler sina observationer av varg, björn, lo och järv till rovdjurskontaktpersonen på orten. Det kan handla om en synobservation av djuret eller ett tassavtryck, avföring, spår kring en åtel eller ett rivet husdjur. Det är viktigt att du uppger exakta detaljer för observationen och var den gjordes. Gör det här omedelbart efter observationen. ”Omedelbart” är här det rätta ordet eftersom observationen blir svårare att verifiera ju längre tiden lider. Även observationer som känns obetydliga bör anmälas eftersom sådana kompletterar helhetsbilden och kan verifiera en annan observation som känns osäker. Sociala medier ersätter inte anmälningen Även om olika grupper ute på nätet kan vara ett bra sätt att sprida information om exempelvis en varg så ersätter det inte anmälningen till kontaktpersonen. Iakttagelser som läggs ut i WhatsAppoch Fb-grupper eller djungeltelegrafen i byn når sällan myndigheterna. Inte heller har de något värde för beslutsfattandet. Iakttagelser av stora rovdjur som antecknas i Oma riista överförs inte heller till kontaktpersonerna eller myndigheterna. Observationer blir nämligen antecknade i Tassen enbart om de har blivit anmälda till en rovdjurskontaktperson. Samtliga obs av stora rovdjur som blir verifierade av en kontaktperson antecknas i Tassen-systemet, med Anmäl din rovdjurs-obs till kontaktpersonen! RO VD JUR SKONTAKTPER SO N O BS ER VATI ON AV STORA RO VD JU R Grupper på nätet kan inte ersätta en anmälning till en rovdjurskontaktperson, som efter verifieringen antecknar rovdjursobservationen i Tassen. Jägaren 1/2025 34
Utbildnings materialet för rov djurskontaktpersoner finner du här: riistainfo.fi/sv/ rovdjurskontakt personer uppgifter om sådant som art och antal, tidpunkt och plats. Även måtten på spåren antecknas där detta låter sig göras. På spår efter lodjur och varg mäter vi längden och bredden på ena framtassen, och på spår efter björn och järv bredden på ena framtassen. För rovdjur som har rört sig vid bebyggelse antecknar vi dessutom avståndet till närmaste bebodda hus. För att göra observationen exaktare följer kontaktpersonen ofta spårlöpan ett stycke. Utifrån ett enda tassavtryck är det ju ofta väldigt svårt att fastställa arten eller antalet. Björnobservationerna vid hus ökar I Tassen klassas en rovdjursobservation som gårdsbesök om den görs närmare än 100 meter från ett bebott hus eller en djurproduktionsanläggning. Under fjolåret (2024) ökade observationerna av björnar vid hus markant. I landet som helhet bokfördes ungefär tusen gårdsbesök i Tassen. Ökningen från året innan (2023) uppgick till drygt 60 procent, trots att det totala antalet björnobservationer var aningen lägre. För vargen och lodjuret visar de anmälda gårdsbesöken inte någon motsvarande ökning. Tassen-observationerna används till mycket I landet som helhet antecknas varje år tiotusentals observationer av stora rovdjur i Tassen, vilket är en imponerande prestation av frivilligarbetarna. Under 2023 bokfördes nästan 59 000 observationer och under 2024 drygt 50 000. Mest är det observationer av lodjur och vargar, och minst av järvar. Observationsmaterialet har god täckning och är oerhört värdefullt för arbetet med att uppskatta storleken på rovdjursstammarna. Om observationerna däremot skulle bli färre eller om den geografiska täckningen skulle bli sämre, så skulle uppskattningarnas tillförlitlighet bli lidande. Myndigheterna och viltförvaltningen, som polisen och viltcentralen, använder Tassen-observationerna som stöd för sitt beslutsfattande när de vidtar åtgärder för att avskräcka eller avliva problematiska individer. Dessutom används observationerna i arbetet med att förebygga rovdjursskador; exempelvis vid utplacerandet av stängsel och annat skadeförhindrande material. Observationsinformationen kan också användas vid bedömningen av behovet av skolskjuts för skolelever. I typiska fall rör sig rovdjuret på natten vid bebyggelse och lämnar avslöjande spår efter sig. Det händer att folk ser rovdjur på dagen, men i regel försvinner djuret så fort det upptäcker människan. Om djuret däremot uppträder hotfullt ska man ringa nödcentalen, men kontakta helst också rovdjurskontaktpersonen. På det viset får myndigheterna och viltförvaltningen via Tassen en uppfattning om situationen. Även framledes är det viktigt att folk anmäler sina rovdjursobservationer och i synnerhet gårdsbesöken till rovdjurskontaktpersonen. Med dagens lagstiftning går det inte att reglera rovdjursstammarna med dispenser eftersom tolkningen av lagarna har blivit strängare på nationell nivå. Utan stamvårdande jakt kommer rovdjuren sannolikt att bli fler och eventuellt också mindre skygga. Gårdsbesöken och de övriga mötena med rovdjuren kommer troligen inte att minska utan snarare öka. Tassen-observationerna är därför oersättliga när det gäller att lösa konflikter med de stora rovdjuren. Observationerna blir inskrivna i Tassen enbart om de har blivit anmälda till en rovdjurskontaktperson. Måtten på tassavtrycken antecknas i Tassen. På ett looch vargspår mäts längden och bredden på ena framtassen. På björn och järv mäts bredden på ena framtassen. Jägaren 1/2025 35
Jaktvårdsföreningarna • Organiserar storviltsassistansen (SRVA) • Gör SRVA-avtal med polisen Rovdjursfrågorna löser vi med samarbete Förvaltningen av de stora rovdjuren är ett samarbete med många deltagare där var och en har sitt ansvarsområde. Helheten är mångdimensionell och kräver aktiva insatser av samtliga aktörer. Det krävs uppdaterad information som löper friktionsfritt mellan aktörerna för att beslutsfattandet ska vara effektivt. Samexistensen mellan människan och rovdjuren bygger på ett fungerande beslutsfattande. Livsmedelsverket • Undersöker misstänkta fall av djursjukdomar • Undersöker stora rovdjur som har dött av andra orsaker EU • Övervakar att naturdirektivet verkställs Jordoch skogsbruksministeriet • Bereder lagstiftning • Fastställer förvaltningsplaner • Besluter om dispenskvoter Finlands viltcentral • Verkställer förvaltningsplanerna • Beviljar stamvårdande och skadebaserade dispenser • Arbetar för att förebygga skador • Utbildar och stöder rovdjurskontaktpersoner • Leder och övervakar jaktvårdsföreningarna Polisen • Ger order om skadeoch säkerhetsbaserad avskräckning och avlivning • Övervakar jakt och fiske Forststyrelsen • Övervakar jakten och fisket Tassen-systemet • Sammanställer kontaktpersonernas observationer för aktörerna Rovdjurskontaktpersonerna • Kontrollerar de anmälda rovdjursobservationerna och antecknar dem i Tassen • Rådgivning för allmänheten Medborgarna DNA-insamlingsansvariga • Koordinerar insamlingen tillsammans med Luke • Distribuerar provtagnings utrustning, tar emot prover och skickar sådana till laboratoriet Kommunerna • Besluter om skolskjutsar • Fattar beslut om ersättningar för rovdjursskador Riksdagen • Stiftar lagar Förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen • Avgör om myndigheternas beslut är lagenliga Naturresursinstitutet • Bedriver forskning och uppskattar viltstammarna • Analyserar DNA-prover • Utbildar rovdjurskontaktpersoner och DNA-insamlare • Undersöker stora rovdjur som har fällts med dispens Lagstiftarna Rättssystemet Informationssystemet Myndigheterna Forskningen Frivilliga Pilarna visar informationsgången och vart beslutsfattandet leder. Jägaren 1/2025 36
Rakt på sak I SPALTEN RAKT PÅ SAK BEHANDLAR SAKKUNNIGA PÅ NATURRESURSINSTITUTET (LUKE) AKTUELLA VILTFRÅGOR UR EN VETENSKAPLIG SYNVINKEL. D e tre första artiklarna behandlade färska samhälleliga utmaningar gällande produktionen av viltdata, jaktens godtagbarhet och samhälleliga attityder stadda i förändring. I den här krönikan ska jag lyfta fram några viktiga aspekter ur detta. Att utmana samarbetet inom viltbranschen är inget fungerande verktyg för förändringar på EU-nivå I fjol när den stamvårdande jakten på de stora rovdjuren hade kört ihop sig var det många som ifrågasatte samarbetet mellan förvaltningen, forskningen och fältet. Särskilt i blåsten var frivilligarbetet som jägarna uträttar och kopplingen till storviltsassistansen (SRVA) och produktionen av viltdata. Frivilligarbetet som jägarna utför är oerhört viktigt för myndigheternas verksamhet, allmänhetens säkerhet och produktionen av tillförlitliga forskningsdata. Därför kan förändringar i frivilligarbetet få omfattande konsekvenser. Här i vårt land bygger dimensioneringen av jakten och uppföljningen av viltstammarna i hög grad på data som frivilliga personer producerar. Det finns inga ersättande resurser. Ett sämre kunskapsunderlag än det som vi har idag för uppskattandet av stammarna skulle kunna leda till (bland annat) inexaktare uppskattningar och ett försiktigare beslutsfattande. Trots det behöver vi förändringar i politiken och regleringen uttryckligen på EU-nivå för att åstadkomma den förändring i rovdjursjakten som vi behöver på nationell nivå. Mera tyngd åt djurens rättigheter och ett bredare perspektiv Människans förhållande till naturen förändras över tid. Även finländarnas attityder blir kraftigt påverkade av europeiska och internationella fenomen. Allt fler blir intresserade av hur vi människor påverkar djurens välmående och rättigheter. Även de vilda djurens rättigheter blir betraktade ur ett allt bredare perspektiv. Vilket innebär en utmaning även för jaktkulturen. Sedan gammalt har vi finländare betraktat de jaktbara arterna var för sig; hur ser stammen ut och hur mycket jakt tål den? Numera fäster vi i allt högre grad uppmärksamheten här; tar vi hänsyn till de vilda djurens och naturens behov och interaktionen mellan dem när vi planerar vår mänskliga verksamhet? Vi talar om ekosystemtänkande när vi betraktar naturen som en helhet. Den här synen på ekosystemet lyfter fram de invecklade ömsesidigheterna där människan ingår i en helhet. Här delar vi inte in arterna i nyttiga eller skadliga, utan ser deras roll i ekosystemet som flerdimensionell och dynamisk. Jaktens status bygger på flera faktorer Alla har vi föreställningar och värderingar som styr våra val i vardagen. Personer som inte själva jagar eller genom bekantskapskretsen har någon beröring med jaktkulturen, bygger sin uppfattning om jakten och jägarna på jägarna som hen har träffat. Allmänhetens inställning påverkas också av debatter och nyheter om jakt, och av intrycket som folk får; hur öppet och ansvarsfullt verkar jägarna sköta sin jakt? Även nyttan som jägarna skapar för samhället ökar jaktens status. Hit hör sådant som att skapa trygghet, bistå myndigheterna och minska viltskadorna och viltolyckorna. Viltköttet anses allmänt vara värdefull och etisk mat, trots att det inte utgör mer än cirka två procent av den totala köttkonsumtionen. Jag avslutar den här serien om tre artiklar med en sammanfattning. Jägarnas samarbete med forskningen och myndigheterna ökar jägarnas och jaktens status i samhället. Ändå är det förståeligt att utmaningarna som den stamvårdande jakten ställs inför kan kännas frustrerande. Men samtidigt ska vi komma ihåg vilka verktyg vi har för att påverka EU-politiken medan den nationella verksamheten påverkar jaktens godtagbarhet inom landet. I den följande artikeln ska vi behandla skillnaderna mellan observationerna som görs av allmänheten och vetenskapliga fakta, och hur bägge är till nytta för forskningen och uppskattandet av stammarna. Skribenten är programdirektör på Naturresursinstitutet. Vårda samarbetet – det är nyckeln till hållbar jakt Tidningen Jägaren har alltid varit en viktig kanal för Naturresurs institutet (och föregångaren Viltoch fiskeriforskningsinstitutet VFFI) för att nå ut med viltvetenskapliga forskningsrön till jägarna. Under fjolåret (2024) fick vi en egen spalt i tidningen, kallad Rakt på sak. Där behandlar vi aktuella fenomen med anknytning till viltet, ur ett vidare perspektiv än enskilda forskningsresultat. TexT Katja Holmala RAKT PÅ SAK 2024 Jägaren 2/2024: De stora rovdjuren: Både hett och kallt stoff Jägaren 4/2024: Vårt förhållande till naturen skalas upp till ekosystemnivå Jägaren 6/24: Vilka faktorer gör jakten uppskattad? KA TJ A RO NK AI NE N Jägaren 1/2025 37
Isig skare, skärgårdens klippor, en skogsbilväg med krossgrus, mossa som frusit till sylvass is. Jakthundens tassar utsätts för hårda prövningar. TexT Henri Mutanen Bilder Salmela, Henri Mutanen och Jenni Hatakka J akthundens viktigaste arbetsredskap torde vara nosen och huvudet, men sedan kommer tassarna, som transporterar hunden i jakten på vilt. För att en hund ska kunna användas vid jakt måste dess tassar tåla påfrestningar. När de skadas betyder det en paus i jakten. Därför är det viktigt att tänka på tassarnas härdighet och lära sig hur man skyddar dem och tar hand om skador. I vissa fören kan man av djurskyddsskäl inte ha med hunden i skogen, men med de rätta knepen kan man få flera jaktdagar i kalendern. Riskföre och riskterräng De flesta jakthundar har en lång säsong med varierande förhållanden. I nästan varje typ av före finns risker för skador på tassarna. I början av säsongen kan grovt underlag, som i värsta fall består av krossgrus på en skogsbilväg, nöta på trampdynorna och orsaka skärsår. När marken inte är frusen beror det på jaktområdet: klippig terräng nöter avsevärt mer på tassarna än skogsterräng. Längs stränderna finns stickig vasstubb och snårig växtlighet. Dessutom kan fukt och smuts tränga in i tassarna. Också senhöstens första köldgrader utgör en risk. Den våta mossan blir hård och vass och i värsta fall kan situationen liknas vid att springa på krossat glas. När snön kommer får man se upp för skarpföre. Benämningen används om skaren som bildas när snöytan har frusit till ett hårt lager. Skarpföret är i bästa fall en utmaning för tassarnas härdighet och i värsta fall ett knivskarpt skärande islager. När snötäcket är tjockt betyder det oftast vilodagar, eftersom den skarpa ytan kan orsaka skärsår högre upp på benen och till och med på bröstkorgen, när hunden sjunker ner i snön. När skaren blir så hård att den bär är det fest. Också detta underlag medför en risk, om det inte har kommit ett lager mjuk snö ovanpå. Den hårda och sträva ytan nöter överraskande effektivt på trampdynorna. Hundens egenskaper och gener Förutom väderförhållandena inverkar också hundens egenskaper på hur härdiga tassarna är. Vissa hundar klarar sig med hela tassar oberoende av före, medan andra får öppna skavsår på tårna redan de första morgnarna med frost. Eftersom det finns skillnader mellan olika hundindivider vore detta skäl att beakta vid avel. Även om en Tassarna sätts på prov ? Skogsbilvägar med grova ytor är en av de största riskerna för hundens tassar under den snöfria tiden. Vissa hundar skyddar sig själva genom att röra sig enligt förhållandena. Om snön inte bär vid galopp, är det bättre att ta sig fram i trav… ? Skador på tassarna leder ofta till en lång paus från jakten. Tassar som en gång har blivit såriga skadas lätt igen. Jägaren 1/2025 38
hund är bra på andra sätt, kan det bli få aktiva dygn om man måste stanna hemma från jaktresor på grund av känsliga tassar. Det här gäller i synnerhet i södra Finland, där snöförhållandena varierar vintern igenom. Det typiska är att det först kommer blötsnö och regn, sedan fryser det till några dagar, för att sedan börja snöa igen. När det här fortsätter vintern igenom är det inte ofta underlaget är mjukt. Förutom av de fysiska och strukturella egenskaperna påverkas tassarnas härdighet också av hundens sätt att röra sig. En hund som rör sig snabbt och fartfyllt utsätter sina tassar för en annorlunda påfrestning, oberoende av underlaget, än en hund som rör sig lugnt. Vissa hundar kan anpassa sina rörelser till de förhållanden som råder och på så vis klara sig utan skador. Om skaren inte bär vid galopp, är det bättre att ta sig fram i trav. Skinnet mjuknar i vila Bland jakthundförare pratas det ofta om att tassar som en gång fått ordentliga sår lätt skadas igen. Undertecknad har gjort samma observation. En vävnad med ärrbildning klarar inte påfrestningar på samma sätt som en oskadad. Det är skäl att undvika skador och ta hand om tassarna. För de flesta jakthundar är sommaruppehållet långt. När hunden vilar i hundgården eller stugan utsätts trampdynorna inte för påfrestningar och vävnaden mjuknar. Många vet hur det känns att gå barfota igen efter vintern. Genom att träna under sommaren förbättras också tassarnas härdighet. Långa turer på grusvägar eller skogsstigar gör att trampdynorna och tårna hålls starka. Löpning på asfalt bör undvikas, eftersom hett underlag kan bränna trampdynorna. Det är viktigt att kontrollera hundens hud och försöka stärka den med rätt föda. En välmående hud och päls betyder att också trampdynorna är i skick. Tassar som är i dåligt skick får skador snabbare än friska tassar. Fett och salvor På marknaden finns många olika vårdande produkter för hundens tassar. Ute i terrängen ger salvorna inte mycket skydd, eftersom de snabbt sköljs eller nöts bort. Vid vård av såriga tassar kan de däremot vara till hjälp. Produkterna kan också passa för förebyggande behandling. En välmående och frisk hud klarar påfrestningar bättre. Olika typer av hundsockor I synnerhet på draghundar har man redan länge använt sockor för att skydda tassarna. På senare tid har användningen av sockor blivit vanligare också på jakthundar. Sockorna väcker diskussion och det har framförts åsikter om att användningen av dem gör att man inte längre får så mycket information om tassarnas härdighet med tanke på avel. Oberoende vad man anser om den saken är sockorna ett användbart skydd för hundens tassar i utmanande förhållanden. Sockorna är till nytta när skadan redan är skedd. Med hjälp av dem kan man förhindra att hunden slickar på de skadade partierna och skydda tassarna vid utevistelse. Jägaren 1/2025 39
Tips för att få sockorna att hållas på En stor del av sockorna är avsedda för sällskapshundar och lämpar sig inte för jakthundar. Enkla påsformade sockor eller en aning formade skor är bäst lämpade för jakt. Med dem kan hunden röra på tassen inne i skon, varvid den får grepp om terrängen. Vissa modeller skyddar endast tassen, medan andra är av en längre modell som också skyddar benet längre upp. Materialet bör väljas enligt förhållandena. Sockor som lämpar sig för jakt är i allmänhet av tunt, slitstarkt tyg, t.ex. cordura, eller av skärbeständigt tyg. En del av sockan kan vara klädd i gummi. Tygsockor används mest och lämpar sig för snöföre. Det tunna materialet låter tassen röra sig enligt underlaget och är inte halt. Tygsockor kan också användas på barmark, men de slits snabbt. Skärbeständiga och i synnerhet gummiklädda sockor passar på barmark, eftersom de tål slitage och skyddar mot vassa ytor. Gummiklädda sockor ska inte användas i snöföre, eftersom de är hala. Fäst sockan runt tassen Den största utmaningen vid användning av hundsockor är att få dem att hållas på hela jaktdagen. Det vanligaste är de fästs med kardborreband, med lösningar som varierar mellan olika tillverkare. Trots att det finns skillnader i hur väl kardborrebanden fäster, är de enligt skribentens erfarenheter ofta inte tillräckliga för att hålla sockorna på plats en hel dag. I synnerhet om sockorna blir våta är det lätt hänt att kardborrebanden åker upp. Många hundägare har utvecklat tilläggssystem för att fästa sockorna. Det måste gå att få sockorna stadigt på, men inte så spänt att blodcirkulationen till tassarna störs. ? Fäst sockans kardborreband spänt och klipp av den del av bandet som hänger löst. ? Lägg till ett eller två varv isoleringstejp runt kardborrebandet. Det gör att kardborrebandet inte åker upp. ? Linda smalt, självhäftande förband ovanpå tejpningen. Förbandet gör att fukt och snö inte kommer in mellan sockan och foten, vilket ofta skulle göra att sockan åker av. ? Undvik att spänna åt förbandet runt sporren. En sporre som trycks tätt mot tassen kan orsaka skavsår på sidan av tassen. Sockor som lämpar sig bäst för jakthundar och låter tassen röra sig fritt inuti sockan, så att hunden får fäste i terrängen. Materialet bör väljas enligt terräng och före. Jägaren 1/2025 40
V eterinär Jenni Hatakka är ansvarig veterinär på jouroch sjukhusavdelningen vid Evidensia djursjukhus Vethaus och direktör för Seinäjoen eläinsairaala. Fritiden tillbringar hon med hjortoch harjakt samt jaktprov med taxar. Vilka fysiska egenskaper inverkar på tassarnas härdighet? Kan man främja härdigheten genom avel? – Med hjälp av avel kan man förebygga genetiska sjukdomar hos hundar och påverka strukturen. Det rekommenderas att de hundar som används för avel undersöks på ändamålsenligt sätt före avel. Hunden ska stå med vikten jämnt fördelad på alla ben. Hunddjur är framtunga, men också baktassarna bör vara stadigt i marken. Hunden bör ha lika mycket vikt på framoch bakbenen. Det går i viss mån att påverka frambenens vinklar genom träning. Man kan inte ändra på benbyggnaden, men genom att stärka musklerna kan man få bättre vinkel, spänst och stötdämpning för lederna. Övervikt leder till ledförslitning och furunkulos, dvs. inflammerad hårsäck, vilket förebyggs genom att hålla hunden i god kondition. Vilka är de vanligaste skadorna på hundarnas tassar? Hur ska de behandlas? – Klobrott kan förebyggas genom att hålla klorna rätt längd. Man behöver inte vara rädd att klippa svarta klor, vid behov kan man be en veterinär om hjälp. I synnerhet taxars klor ska gärna klippas varje vecka, eftersom de är tjocka, starka och växer snabbt. I viss mån kan man påverka klornas härdighet med kosten. Beroende på omfattningen av klobrottet avlägsnas den yttre delen av den skadade klon under lokalbedövning, eller, om skadan går ända in i nagelroten, hela klon. Som hemvård används antiinflammatoriska läkemedel, rengöring med antiseptiskt medel och förband runt tassen i en veckas tid. Behandling med antibiotika behövs inte. Eftersom hunden inte får slicka på den skadade klon ska man använda krage. Skadan läks på 7–10 dagar. Sår på trampdynorna förebyggs genom att hålla trampdynorna mjuka. Med tassalva håller man huden mjuk och smidig. Själv använder jag vanligt vaselin på hundens tassar på vintrarna. Dessutom kan man till viss del påverka trampdynornas skick med kosten. På isigt snöunderlag och skare kan man förebygga skador på trampdynorna med hundsockor. För små sår räcker det med rengöring, tassförband som skydd och krage så att hunden inte kommer åt att slicka såren. Om såret utsöndrar illaluktande sekret, blir rött, svullet eller orsakar smärta, är det skäl att kontakta en veterinär. Stora och djupa sår på trampdynorna måste sys och behandlas av veterinär. Främmande föremål som skadar tassarna förebyggs med hjälp av hundsockor. Främmande föremål orsakar inflammation och smärta i vävnaderna, och då krävs behandling på veterinärmottagning där föremålet avlägsnas under anestesi. Brott i mellanhandsben eller tåben behandlas enligt veterinärens bedömning från fall till fall med spjälning eller kirurgi. Tåbrott behandlas med tejpning. Vid allvarliga trauman amputeras tån. Kan man påverka tassarnas härdighet med näring eller kosttillskott? – Grunden till friska klor, trampdynor, hud och päls är en mångsidig och välbalanserad kost. En frisk hud främjas enligt forskning genom regelbundet intag av fettsyrorna omega-3 och omega-6. För fiskoljeallergiker finns det vegetabiliska omegapreparat på marknaden. Om hunden lätt blir överviktig kan omegalösning ges som lokal behandling. Tillskott av biotin kan bidra till att stärka huden och klorna. Om hunden har en sjukdom som orsakar svaga klor kan man enligt veterinärens ordination använda preparat som främjar blodcirkulationen. På mina egna hundar använder jag Nutrolin-olja året om för att huden och klorna ska må bra. Finns det andra produkter som man kan använda för att främja tassarnas härdighet? – Om en brukshund har tassar som lätt skadas kan man skydda tassarna med hundsockor i förebyggande syfte. Har du ytterligare tips på hur man förebygger skador på tassarna? – Tassarnas hälsa byggs upp med grundläggande saker. Det är viktigt att observera väderförhållandena: är det klokt att ta hunden på jakt eller träning på skare som är skarp eller inte bär? Tillräcklig och mångsidig kost i kombination med bra kroppsbyggnad och kondition är en bra grund till friska tassar. Genom att hålla klorna rätt längd, trampdynorna mjuka och friska och skydda tassarna på rätt sätt i krävande förhållanden kan man förebygga trauman och få en hel jaktsäsong utan avbrott. Hundtassarnas härdighet, skador och förebyggande av skador Jägaren 1/2025 41
En jägar s utrustning Den som skaffar sig nya glasögon gör klokt i att nämna att han eller hon också jagar. TexT och bilder Tero Salmela D et är inte ovanligt att jägare råkar i situationer där glasögonen hindrar skyttet. De blir immiga eller så skymmer bågarna siktandet. Det här kan hända med både hagelgevär, studsare och jaktbåge. Anlita experthjälp vid valet av glasögon När du skaffar glasögon som ska passa för skytte är det bäst att anlita en optiker som har gedigen erfarenhet av den här nischen. För den som sysslar med olika skyttegrenar räcker det kanske inte med en enda universalmodell. Då är det en optiker med solid erfarenhet som du behöver. En lösning som fungerar för hagelskytte fungerar kanske inte alls med studsare eller jaktbåge. Geväret och skytteformen påverkar formen som glasögonbågarna borde ha. Den som skjuter med hagelgevär ska ha höjd på linserna så inte bågens övre kant skymmer sikten. För en bågskytt borde avståndet mellan ögonen och linserna vara minimalt för att glasögonbågens inre kant inte ska störa siktandet. Det finns alltså en rad med faktorer som man själv kanske inte alls kommer att tänka på. Det ovannämnda påverkar också valet av linser. För en äldre jägare är det klokt att diskutera med optikern om progressiva linser skulle vara en bra lösning eller om det är bättre med enkelslipade linser. Optikern undersöker också ögonens dominans. Är det vänster öga eller höger öga som dominerar? Det här är en avgörande faktor för hagelskyttet. Glasögonen ingår i skymningsoptiken När dagsljuset falnar hjälper det med kvalitetslinser, inte bara i kikaren utan också i glasögonen. De gamla brillorna är ofta skråmiga, ytorna är förstörda av allt bastueldande och dessutom är de smutsiga. De här minusfaktorerna för linserna försämrar både synskärpan och ljusgenomsläppligheten. Att då spana med en dyr kikare blir att elda för kråkorna eftersom glasögonen fördärvar bilden. Brytningsfelen och jägarens ålder försämrar skymningsseendet, men detta kan åtgärdas med kvalitetslinGlasögon för jägare Glasögon linserna ska vara rena och av hög kvalitet; annars försämrar de ju bilden i kikarsiktet. LÅT UNDERSÖKA SYNEN REGELBUNDET I optikerbranschen rekommenderar man att låta undersöka synen regelbundet vart annat år. Själv märker man kanske inte att synen eller skymningsseendet blir svagare. Man vänjer sig eftersom försämringen kommer smygande. Jägaren 1/2025 42
ser, ytbeläggning och brytningskorrigeringar. Eftersom det är nödvändigt för jägare med en noggrann synundersökning så finns det optiker som har specialiserat sig på den här nischen. De har apparater som mäter tusentals punkter i ögonen och kan ta hänsyn till att pupillen blir större i skymning. Utifrån mätningarna går det att tillverka linser som exakt uppfyller både ögonens och jägarens krav. Jakten ställer speciella krav Imbildning är ett vanligt problem, i synnerhet vid fuktigt och kyligt väder. Glasögonen sitter tätt intill ansiktet och om bäraren har buskiga ögonbryn så kommer luften inte åt att cirkulera innanför linserna. Då kan utandningsluften skapa imma på insidan av linserna. Med ett tillräckligt stort avstånd mellan ansiktet och linserna, och imförhindrande medel håller man linserna klara. Reglerbara näsplattor hjälper dig att få brillorna att sitta rätt. På jakt ska linserna vara lätta och bågarna starka. Bågar av exempelvis titan har hög hållfasthet och är väldigt lätta. Med fjädrande skalmar och reglerbara näsplattor sitter brillorna bekvämt hela dagen utan att trycka eller glida. Glasögonen ska sitta stadigt på plats eftersom jägaren rör sig i varierande terräng, och då får brillorna inte slira. Ingenting kan vara mera irriterande än att ständigt knuffa upp brillorna och på köpet smutsa linserna med fingrarna! En investering som betalar sig Det är inte ovanligt att jägare sköter väl om utrustningen, gevären och optiken, och lägger ner väldiga summor på dem. Visst är de oumbärliga verktyg, men det är ju ögonen som står för observationerna. För att jakten ska vara både en njutning och riskfri är det avgörande att se till att glasögonen är de rätta. Det här kan kräva tid och pengar, men eftersom det finns ett utbud på expertis (optiker) så är det dumt att låta bli! Övriga alternativ Somliga jägare väljer kontaktlinser. Sådana immar inte och skymmer inte heller sikten. Kontaktlinserna är därför en utmärkt lösning för daglig användning, men på en jakt som sträcker sig över flera dagar kan de bli besvärliga eftersom de kräver hygien på en nivå som svårligen låter sig göras i terrängen. Kontaktlinserna passar ändå inte alla eller kan kännas obekväma. Det finns månadslinser som man kan hålla på en längre tid, men ögonen kan börja kännas torra eller så kan linserna bli smutsiga där i skogen och då känns de ju inte längre trevliga. En ögonoperation kan också vara ett alternativ för bättre syn. Nuförtiden går det att göra en hel rad med korrigeringar på det sättet. Mot imma på linserna använder vi putsdukar och specialvätskor. Putsa först med duken och sedan med vätskan. Med den här specialduken kan du putsa linserna tiotals gånger. Ingen ovanlig syn för dig som har brillor. Den fuktiga utandningsluften stiger och bildar imma på linserna. Med smutsiga och skråmiga linser ser jägaren varken tydligt eller skarpt under krävande förhållanden. De här linserna kasserar vi. Jägaren 1/2025 43
Främmande rovdjur har varit ett problem i årtionden i nästan hela den finländska skärgården, så också i Vänö skärgård. Området är ett av många som Skärgårdsnaturens vårdoch skyddsförening (SLHSY) sköter, men av alla områden är Vänö det mest arbetsintensiva. TexT och bilder Tommy Arfman den lokala jaktföreningen om möjligheten att börja avlägsna mink i Vänö skärgårds yttre zon. Arbetet inleddes i augusti 2006 med pionjären inom minkfångst i skärgården, Jukka Nummelin, som lokal utbildare, tillsammans med sin drivande hund. Artikelns författare var den andra hundföraren, i sällskap av en golden retriever och släthåriga retrievrar. Hundarna utgjorde senare grunden till arbetet med rovdjurshundar i skärgården. Det första året var bytet tolv minkar under två dagar. Året därpå var bytet 33 minkar. Arbetet fortsatte fram till år 2011, då minkstammen kollapsade. I nuläget fångas årligen någon mink i den yttre zonen av områdets norra del. Fågellivet belönar långsiktigt vårdarbete på Vänö År 2010 kom det in observationer av mårdhundar. Man drog slutsatsen att det var de stora öarna som var föremål för mårdhundarnas erövring. Projektet Sotka ger möjligheter Projektet Sotka, som startade år 2020, möjliggjorde en betydande utvidgning av vårdområdena. Vänös vårdområde utvidgades så att det täckte också den norra zonen av de stora öarna. Under tre års tid lades fokus på att avlägsna mårdhundarna från Vänö. Jämfört med den norra grannen, Tunnhamn vårdområde, tog det lång tid att avlägsna mårdhundarna. En delorsak var att vissa öar inte omfattades av åtgärderna. För att hitta det sista mårdhundsparet användes en mårdhundshane med GPS-sändare. Förhoppningen var att den med sina rörelser skulle avslöja det återstående paret. I oktober 2023 lyckades det. Hanen gjorde ett besök på Storön, och fick mycket bråttom därifrån. Ön har en biotop som är typisk för mårdhund, och den snabba visiten väckte misstankar om orsaken till brådskan. På Vänö är fällor, vid sidan av arbete med hundar, en väsentlig del av minskningen av minkstammen. Mikko Toivola tömmer en fälla. V änö skärgård ligger i Kimitoöns kommun. Den är en helhet som består av många öar, med natur som är mångfaldig till sin artrikedom. På de stora öarna finns orrar och älgar och på de yttre skären tobisgrisslor och gråsälar. Vänö har stor potential som ett skärgårdsområde med mångsidig natur, men området har under årtionden belastats av den främmande arten mink och senare även mårdhund. Arbetet startade 2006 Vårdområdets landareal är 1 567 ha och består av 1 464 öar och skär. Statens ägarandel av öarna är drygt 15 procent, och 2006 inledde Forststyrelsen förhandlingar med Jägaren 1/2025 44
En extra insatt kontroll gjordes på Storön, och mårdhundsparet hittades. Under tidigare besök på ön hade man inte hittat mårdhundsparet. Förmodligen höll det till på öar där inga åtgärder kunde genomföras. Mårdhundsparet avlägsnades från Storön våren 2023, vilket skapade tillfälle för det sista paret att överta ön. Efter det har endast en ensam mårdhundshane påträffats i Vänös område. Den hittades våren 2024 efter en sträng isvinter och hade antagligen vandrat till området över isen. Minkar i norr Vid sidan av mårdhundsfångsten fick man också minkar som byte i det norra området. Minkfångsten med hund var dock inte heltäckande, eftersom den är ofullständig på de stora öarna. Projektet KovaVipe som pågick år 2024 möjliggjorde starten av effektiviserad fällfångst. I Vänös norra skärgård placerades 24 fällor som dödar bytet omedelbart. Den förs ta vintern var resultatet alarmerande, med hela 15 minkar i fällorna. Minkfångsten i området borde effektiviseras, men lyckligtvis kan resurser överföras till minkfångsten, eftersom mårdhundsstammen är avlägsnad. Nu finns det sammanlagt 30 fällor i området. I närheten av dem har viltkameror installerats för att samla in information om dem som besöker fällorna. Nätverk av observationer Under åratal av arbete i vårdområdet har SLHSY byggt upp ett samarbetsnätverk. Sommarinvånarna rapporterar om minkkullar till föreningen, så att åtgärderna under höstsäsongen kan riktas in med precision. Delvis tack vare detta steg minkbytet på norra Vänö till 39 individer år 2024. Lokalbefolkningens observationer är viktiga, i synnerhet när rovdjursstammen blir glesare. Vårdområdet är stort, och exakta uppgifter om ett främmande rovdjur förbättrar fångstens kostnadseffektivitet. EWS-modell Systemet för tidig varning (Early warning system, EWS) är det mål som eftersträvas i vårdområdena. Det betyder permanent frånvaro av stammarna av främmande rovdjur. När ett område har blivit fritt från främmande rovdjur, är det inte ändamålsenligt att ? Karta över Vänös vårdområde och de sändarförsedda mårdhundarna och mårdhundsbytet från och med år 2010. Dessutom syns fågelinventerings öarna och området i yttre skärgården där avlägsnandet av mink inleddes år 2006. Den första kontakten med mårdhund på Vänö fick man år 2010 i samband med minkfångst. GPS-mårdhund 1.4.2014-4.6.2014 GPS-mårdhund 15.9.2022-12.10-2023 Mårdhundsbyte 2010-2014 Fågelinventeringsskär Vänös vårdområde Område för avlägsnande av mink Jägaren 1/2025 45
Rovdjurstryckets kraft När man granskar de sändarförsedda mårdhundshanarnas rörelser på våren under fåglarnas ruvningstid får man en uppfattning om omfattningen av minskningen i fågelbeståndet. Uppföljningen har gjorts två gånger, år 2014 och under projektet KovaVipe 2022–2023. Djuren rör sig över mycket stora områden i maj och juni, när fåglarna ruvar. När man ser på de livsmiljöer där mårdhundar förökar sig, kan man förstå att fåglarna har svaga häckningsresultat. Och utöver det dessutom minkar. Förutom de främmande arterna finns också havsörnar och uttrar i området. Särskilt sent häckande arter, som svärta och vigg, utsätts för hårt tryck av landlevande rovdjur. På Vänö har man sedan år 2006 avlägsnat 187 minkar och 27 mårdhundar. Återställande av skärgårdens natur Främmande rovdjur medför en extra påfrestning på skärgårdens ursprungliga arter, som inte har anpassat sig till simmande landrovdjur. Endast uttern har i tiden varit allmänt förekommande i skärgården. Dess inverkan på fågelfaunan har inte studerats i stor utsträckning hos oss, men torde vara marginell eller åtminstone lokal. Det är tydligt att täta stammar av främmande rovdjur utarmar, och slutligen utplånar, det ursprungliga artbeståndet. Långsiktigt och effektivt arbete kan i bästa fall återställa det tillstånd som rådde i skärgårdens natur före de främmande rovdjurens intåg. Situationen kan också hållas på en bra nivå med mindre mängd arbete, om området är tillräckligt stort och åtgärderna täckande. Ett bra exempel på det är Vänös ”gamla” vårdområde. I granskningen hösten 2024 hittades inga andra landlevande rovdjur än uttrar där. I den delen av Vänö behövs inte längre årliga arbetsinsatser. Vänö är också ett bra exempel på hur avgörande det är att få med alla viktiga öar i förvaltningsarbetet. På så vis lämnar det inga dolda områden för de främmande arterna där individer produceras till de omskötta öarna. När det gäller återställande arbete för naturen i skärgården är det svårt att komma på många sätt att göra det på. Skärgårdens natur återhämtar sig, det visar resultat från flera olika områden genom åren. Mänsklig aktivitet bidrar till rovdjurens överlevnad, men för andra arter är den direkt skadlig. Att utrota främmande rovdjur är ett sätt att ge tillbaka till naturen. SLHSY:s fältarbete stöds för närvarande av projektet Life Biodiversea, som förvaltas av Forststyrelsen. Föreningens verksamhet stöds också av Metsä Group, Finlands viltcentral och jordoch skogsbruksministeriet. söka igenom varje ö med hund. I systemet för tidig varning ingår flera sätt att observera situationen i området. Som verktyg används kameraövervakning med fällor/ doftmedel, samarbete med lokalbefolkningen (synobservationer, spillning, predation) och drönare med värmekamera på vassbevuxna områden. I modellen kan också ingå genomsök med hund på så kallade ”hot spots”. EWS-modellen frigör hundresurser till de områden där främmande rovdjur orsakar problem. Vårdområdena kan inte lämnas åt sitt eget öde. Regelbunden fågeluppföljning Forststyrelsen har länge följt fågelstammarna på Vänö. Det handlar inte om fågelskådning, utan om att observera den häckande fågelpopulationen. Avlägsnandet av rovdjur i den yttre zonen visar att det häckande fågelbeståndet i skärgården återhämtar sig när främmande rovdjur hålls borta under lång tid. Många arters obetydliga parantal har ökat mångdubbelt. År 2002 räknades antalet häckande tärnor till 145, men år 2019 var antalet uppe i 642. Andra framgångsrika arter är vigg, svärta och flera vadararter. Fågelfaunan i områdets norra del följs inte med samma noggrannhet. De senaste observationerna ger en mörk bild. Fågelkullarna lyser tillsvidare med sin frånvaro. Men nya möjligheter öppnar sig för fåglarna när mårdhundarna är borta och minkstammen verkligen är på nedgång. ? När fångsten av främmande rovdjur inleddes på Vänö år 2006 var minken mycket rikligt förekommande i området. Jouko Högmander håller i lövblåsaren, hundarna är en erfaren drivande hund och en golden retriever som elev. ? Byte av främmande rovdjur i Vänös hela vårdområde och fågelarternas parantal. År 2011 syns minkstammens kollaps i den yttre zonen. Fågelstammarnas uppgång börjar synas tydligt år 2006 och framåt. Utvidgningen av vårdområdet framgår av en tydlig ökning i bytesmängderna år 2021. Minkbyte Mårdhundsbyte Vigg Svärta Roskarl Rödbena 70 60 50 40 30 20 10 200 2 201 200 6 201 4 202 1 200 4 201 2 201 9 200 8 201 6 202 3 200 3 201 1 201 8 200 7 201 5 202 2 200 5 201 3 202 200 9 201 7 202 4 Bytesmängder av främmande rovdjur samt fågelantal på Vänö Jägaren 1/2025 46
Undersökningar har visat att kråkfåglarna spelar en framträdande roll som boplundrare för markhäckande fåglar. På menyn står vadare, änder, fälthöns och sångare. Kråkfåglarna stoppar inte bara ägg i näbben utan också kläckta ungar. TexT och bilder Heidi Krüger K araktäristiskt för kråkfåglarnas predation är deras benägenhet att sitta uppe i träd och spana. De hör till fågelfaunans intelligentaste medlemmar och kan följa med en fågelmor så uppmärksamt att de klurar ut också välgömda bon. Det är med andra ord meningslöst att anlägga en fin häckningsmiljö invid höga utkiksträd! Undersökningar visar att kråkfåglarnas boplundrande är särskilt framträdande i landskap som domineras av jordbruk. Sådana kan föda stora bestånd av skadefåglar eftersom där finns gott om föda. Undersökningar visar också att vi med jakt på kråkfåglar kan förbättra häckningen, alltså att fler bon och ungar överlever. Undersökningar har visat att vi når det bästa resultatet genom heltäckande rovdjursbekämpning. Bland rovdjuren förekommer det nämligen ofta kompensation, det vill säga att när en rovdjursart blir eliminerad så fyller ett annat rovdjur luckan. Men det är inte bara kråkfåglarna som hotar de markhäckande fåglarna. Det gör också rovdäggdjuren. Bland dem står bekämpningen av mink och mårdhund på varje jägares att göra-lista. Men glöm inte bort räven och mården! I lantbrukslandskapet är det särskilt viktigt att bekämpa rovdjuren. Trots högre siffror för par och kullar kan ändernas totala produktion ändå vara sämre än i ett skogslandskap. Det här ska vi hålla i minnet när vi anlägger våtmarker eller skapar livsmiljöer för fälthönsen. Vidare läsning: metsastajalehti.fi/sv/vilt/krakfaglarna-areffektiva-boplundrare. Fullständiga källhänvisning: jagarentidningen.fi Kråkfågelbekämpning på våren är värt besväret Skatorna är skickliga på att hitta bon. De äter äggen på plats eller flyger iväg med ett ägg i näbben för att äta det någon annanstans. ? När kråkorna har hittat ett bo så länsar de det på några minuter. F rskning Jägaren 1/2025 47
Går det att förebygga älgbetesskador med drönare? I ett forskningsprojekt som inleddes i höstas utreder man möjligheterna att använda drönare för att spruta avskräckningsmedel på utvalda plantor för att förhindra älgbetning. Projektet ska utvärdera om metoden har kommersiella förutsättningar som skulle intressera företagare som erbjuder skogliga tjänster. TexT Jani Körhämö Bilder Naturresursinstitutet och Esko Paananen D et är i synnerhet under vintern, när det är ont om annan föda, som älgen orsakar betningsskador i tallplanteringar. Betningsskadorna drabbar i synnerhet älgens vinterbetesområden, dit älgarna vandrar sent på hösten. När snön ligger djup på vintern begränsar älgarna sitt vandrande, vilket kan leda till att skadorna koncentreras till ett begränsat område. Vi kan minska på betningsskadorna genom att minska på älgarna, men också genom skogsvårdsmetoderna som vi använder och avskräckningsmedlen som vi sprutar på plantorna på hösten. I ungefär ett årtionde har det på marknaden funnits ett avskräckningsmedel mot betning som bygger på fårfett; effekten är vetenskapligt dokumenterad och det finns många nöjda användare. Spridningen har i hög grad skötts av skogsägarna själva med en spruta på ryggen. I detta nu pågår undersökningar om AI (artificiell intelligens) kan lära sig känna igen plantorna som ska skyddas och sprida medlet med drönare; det vill säga med en fjärrstyrd obemannad luftfarkost och exakt till varje planta som ska behandlas. Rätt trädslag på rätt plats Eftersom många är rädda för älgbetesskador planteras det nuförtiden allt för mycket gran, vilket i kombination med klimatförändringen ökar riskerna för bland annat insektsoch stormskador. Syftet med älgdrönarprojektet är att utveckla skyddet för tallplanteringar för att på det viset i ännu högre grad kunna odla rätt trädslag på rätt plats. Projektet har också som mål att skapa mera blandbestånd och mångfald, och att öka tillväxten i trädbestånden och kolbindningen. Dessutom ska projektet utveckla en kostnadseffektiv metod för skogsägare och företagare som erbjuder skogliga tjänster. Expertis med bredd Älgdrönarprojektet (HirviDrone) koordineras av Finlands skogscentral, som gör en teknisk och ekonomisk Projektet ska undersöka möjligheterna att med drönare identifiera plantorna som ska skyddas och bespruta dem med ett avskräckningsmedel. Jägaren 1/2025 48
Älgdrönarprojektet Projektet pågår under åren 2024 till 2026 som ett samarbete mellan Finlands skogscentral, Naturresursinstitutet, Lantmäteriverkets Geodatacentral och Finlands viltcentral. Lösningarna som projektets innovationsgrupp tar fram utvärderas av bland annat Finsilva, CareliaForest Consulting, Forststyrelsens jaktoch fisketjänster, Kuusamon yhteismetsä (samfälld skog), EräsPete och den privata skogsägaren Esa Rantakangas. Projektresultaten kommer att publiceras och bli tillgängliga för samtliga aktörer inom skogssektorn. Projektet har beviljats finansiering av EU:s landsbygdsfond. bedömning av drönarspridningen av avskräckningsmedlet. Projektet ska utreda var kostnaderna och produktiviteten landar i förhållande till markspridningen. Under hurdana förhållanden kan den drönarburna spridningen av medlet utvecklas till en tjänst som skogliga företagare kan erbjuda? Finlands viltcentral för aktiva samtal med intressegrupperna via projektets grupper för innovationer och styrning. Det är de här grupperna som styr det praktiska genomförandet och utvärderar resultaten. Finlands viltcentrals uppgift är att ta fram bakgrundsutredningar om tidigare distributionsmetoder, användning, användarerfarenheter och hjortdjursläget i forskningsområdet. Lantmäteriverkets geodatacentral utvecklar en AI-baserad fjärrkarteringsmetod för att besprutningen med avskräckningsmedlet ska kunna riktas exakt till plantorna med hög kvalitet. Detta ska garantera det bästa skyddet samtidigt som det sänker kostnaderna avsevärt. AI utbildas med ett material som inkluderar optimala drönarbilder av plantor och de uppskattade kvalitetsklassificeringarna av den omgivande terrängen. Det aktuella området kartläggs före besprutningen och sprutdrönaren får positionerna för plantorna som är värda att skydda. Det är Naturresursinstitutet som svarar för arbetet med att utveckla en spridningsmetod för avskräckningsmedlet. Tanken är att skapa en metod för automatiserad besprutning av varje enskild planta. Arbetet kräver utveckling av programvara för drönarna och terrängförsök för att den betningsavskräckande behandlingen ska bli ekonomiskt lönsam. Syftet är att i ännu högre grad kunna odla rätt trädslag på rätt plats. Det går att skydda plantor mot älgbetning genom att behandla dem med ett avskräckningsmedel. På bilden nyligen behandlade plantor. Jägaren 1/2025 49
Det är inte ovanligt att det en bit ifrån jaktföreningens slaktskjul under tidigare årtionden fanns en kadavergrop för slaktresterna. Asätarna i trakten mådde alltså gott på den tiden. Men lyckligtvis har läget blivit bättre. TexT Mikko Toivola Bilder Mikko Toivola och Harri Forsten Från kadavergrop till vilthanteringsanläggning D et har blivit vanligare att jaktföreningarna tar vara på det allra mesta av djurkropparna. När verksamheten är topptrimmad är det väldigt lite animaliskt material som blir över. Kadavergropen hade en stor kundkrets Det finns en hel rad med rovdjur som gärna äter slaktavfall. Det dröjer därför inte länge innan kråkfåglarna infinner sig och efter dem följer rovfåglarna. Det är inte ovanligt att se flera havsörnar kring läckerheterna. Om rovfåglarna lämnar någonting ätbart efter sig så kommer rovdäggdjuren och kalasar på resten. Först på plats är ofta vår skadliga främling mårdhunden, som inte tackar nej till en gratis måltid med mycket energi. Att en djurkropp i skogslandskapet försvinner ingår i naturens normala kretslopp. Men eftersom hanteringen av slutprodukten (det fällda viltet) sker på samma plats (slaktskjulet) så kommer eventuella negativa biverkningar att med tiden bli allt mer kännbara. Med dagens hjortoch rådjurstätheter kan det handla om hundratals kroppar som en stor jaktförening hanterar i slaktskjulet under säsongen. Det här innebär hundra? Jaktföreningens nuvarande flåningsrum klarar också större mängder djurkroppar. Skillnaden mot det gamla utrymmet är stor. Jägaren 1/2025 50
tals kilo hjortdjursben, -skinn och -huvuden. Blir allt detta avfall? Blir det här animaliska materialet tillvarataget eller rovdjursfoder? Vi på Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren åkte iväg för att studera ett par vilthanteringsanläggningar som drivs av en jaktförening; den ena i Koski i Egentliga Finland och den andra i Björneborg. Vilthanteringen har utvecklats med stora steg För årtionden sedan var det vanligt med väldigt primitiva slaktskjul. Så även för jaktföreningen Koski TL Eränkävijät. – Vi byggde vår första vilthanteringsanläggning i början av 70-talet. Den var rätt primitiv i jämförelse med dagens standard. Vi hade en enorm handvevad vinsch som rådde också på älgkroppar när sådana skulle vinschas upp och flås, berättar Aku-Pekka Väinölä som är ordförande för Koski TL Erän kävijät. På 70-talet var läget ännu värre för många andra jaktföreningar. Man hängde upp djurkropparna i ladutaket och styckningen gjordes så gott som alltid i ett ouppvärmt utrymme. Det fanns inga kylrum så man fraktade iväg köttet i ämbar och lådor, oftast hem till jägarna. – På 90-talet byggde vi ett kylrum i anslutning till slaktskjulet. Det underlättade kötthanteringen rent enormt när vi fick ett utrymme att förvara kropparna i. Den nya anläggningen för kötthanteringen blev klar 2016 och innebar ett lyft till en helt annan nivå. Och den behövdes, för vitsvanshjortarna förökade sig i rasande fart. Dagens lokal är snygg och glänser av stål. Kropparna löper på räls till kylrummet och vidare till den fullt utrustade styckningen. Det är hundratals kroppar som åker räls här under jaktsäsongen. – I den gamla anläggningen skulle inte kapaciteten på långa vägar ha räckt till för den här mängden hjortar, förklarar Väinölä. Så gott som hela viltkroppen blir tagen till vara Även i Björneborg tar jägarna hand om så gott som hela viltkroppen. – I praktiken är det bara huvudet och innehållet i bukhålan som blir avfall. Resten av kroppen blir tagen till vara, också småslarvorna vid styckningen, förklarar ordförande Harri Forsten när vi står vid dörren till jaktföreningen Lännen Erästäjäts kötthanteringslokal. Föreningen Lännen Erästäjät jagar i mindre skala än föreningen i Koski, men verksamheten följer samma uppställning. Så gott som hela viltkroppen blir tagen till vara. – Skinnen saltar vi och säljer. Småbitarna efter styckningen förädlar medlemmarna till färs och benen tar hundägarna hand om. För bägge får vi in några euro på föreningens konto, fortsätter Forsten. I Koski är mängden slaktavfall större, så man skickar klövar, ben och öron till en fabrik som gör hundmat. Hundägarna hämtar det övriga styckningsavfallet och de oanvändbara inre organen. Ute på gården står jaktföreningens specialitet, ett fem kubikmeters Molok avfallskärl. Den sväljer allt slaktavfall som det inte går att ta vara på. – Kärlet fungerar under jaktsäsongen som ett slutet avfallsförråd. Efter säsongen tömmer vi det i en grop som vi genast fyller igen, förklarar Forsten jaktföreningens system för avfallet. Beträffande Molok-kärlet samarbetar jaktföreningen med Björneborgs jv-förening som betalar en smärre ersättning för att kunna deponera slaktavfall som SRVA-verksamheten ger upphov till i kärlet. Men SRVA-avfallet har på den senaste tiden också hamnat i åtlarna som Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren driver. Mindre avfall – ingen stödutfodring för mårdhundarna Det är på alla sätt och vis förnuftigt att ta vara på hela viltkroppen; den är ju värdefull. Betraktat ur minkoch mårdhundsperspektivet handlar jägarna i Koski och Björneborg med andra ord föredömligt. Det blir knappt några spår alls kvar i terrängen där viltet föll; ingenting blir kvar som skulle gynna asätare som förbereder sig för vintervilan. På köpet blir de eventuella övriga riskerna, som risken för sjukdomar, minimerade. Under de senaste decennierna har många jaktföreningar således vandrat en lång väg från kadavergrop till vilthanteringsanläggning. Men alla föreningar har inte samma möjligheter att optimera vilthanteringen från skottet till styckningen. Det kan bero på att fällningarna är så få att det inte vore förnuftigt att satsa på stora och dyra lösningar. Men det går att införa små förbättringar för en rimlig slant. Dit hör bland annat förvaringskärlen där resterna kan förvaras utom räckhåll för asätare. Den öppna kadavergropen hör gårdagen till! ? Lännen Erästäjät har ett Molok-kärl som förvarar det animaliska avfallet. ? Det är ganska vanligt att jaktföreningar saltar och säljer älgskinnen. På det viset kommer också skinnen till nytta. Jägaren 1/2025 51
I detta nu råder ett totalstopp för den stamvårdande jakten eftersom våra nationella domstolar inte har godkänt några avsteg från naturdirektivets mål för skyddet av arterna. Ett godtagbart syfte Syftet med arbetsgruppens förslag är framför allt att stöda formuleringen av ett godtagbart syfte vid ansökningen om dispens och när Finlands viltcentral behandlar dispensansökningar. Av det här skälet föreslår arbetsgruppen en ändring i jaktlagen sålunda att jordoch skogsbruksministeriet skulle ges befogenheter att med en förordning och i enlighet med naturdirektivets 16 artikel 1 punkt och underpunkt e ange stamvårdande jakt som stöd för dispensövervägandet. Hittills har stötestenen uttryckligen varit just detta, att förvaltningsrätterna inte har godkänt de mål som Finlands viltcentral självständigt har formulerat eftersom lagstiftningen inte preciserar målet. Motiveringar på regional nivå Även de regionala motiveringarna har fått en ökad tyngd i högsta förvaltningsdomstolens domar som ju fastställer riktlinjerna för dispenspraxisen. Arbetsgruppen föreslår därför att förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren ska uppdateras på det viset att stamförvaltningsområdena preciseras exaktare än de är idag, utifrån arternas biologi och andra väsentliga faktorer, och sedan fastställs av jordoch skogsbruksministeriet med en förordning. För förordningens del föreslår arbetsgruppen att det maximala antalet fällningar fastställs per stamförvaltningsområde. Syftet med förslagen är att stöda viltcentralen så att den, när den beviljar dispenser, i högre grad än förut kan ta hänsyn till rovdjuren och deras konsekvenser på regional nivå. De ekonomiska och sociala faktorerna Arbetsgruppen föreslår också följande ändring i jaktlagen; att målet för beviljande av dispens för stora rovdjur skulle motsvara artikel 2 i Bernavtalet och artikel 2.3 i naturdirektivet. Där krävs att hänsyn ska tas inte bara till ekologiska faktorer utan också till ekonomiska och sociala faktorer. Ett steg på vägen till stamvårdande jakt på stora rovdjur I fjol våras tillsattes en expertarbetsgrupp för att utveckla dispenspraxisen för de stora rovdjuren. Arbetsgruppens rapport blev klar i slutet av november. I rapporten ger gruppen ett antal förslag på åtgärder som skulle göra det möjligt att återuppta den stamvårdande jakten i vårt land. GE TT Y IM AG ES Jägaren 1/2025 52 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
Vargens skyddsstatus mildrades i Bernkonventionen P å förslag av EU ändrades vargens skyddsstatus i december i Bernkonventionen. Lindringen av skyddsstatusen utgör en historisk omläggning av riktningen på europeisk och EU:s naturskyddspolitik. Bernkonventionen är en konvention om skyddet av europeiska vilda växter och djur, och deras livsmiljö. Det handlar alltså om ett avtal med större omfattning än EU, men som även binder unionen. Konventionen kom till 1979 och då klassades de stora rovdjuren som strikt skyddade arter. EU:s naturdirektiv kom till 1992. I enlighet med Bernkonventionen blev de stora rovdjuren strikt skyddade och placerades i bilaga IV. EU kan därför inte införa ändringar i naturdirektivets bilagor innan skyddsstatusen ändras i Bernkonventionen. När EU hade lagt fram förslaget stod det klart att EU:s 27 medlemsländer skulle rösta för förslaget på decembermötet. Men för att Bernkonventionen ska godkänna beslutet krävs det kvalificerad majoritet, vilket betydde att EU:s röster inte skulle räcka till för ett jakande beslut. Därför har vårt utrikesministerium sedan i somras försökt påverka de övriga länderna på diplomatisk väg för att de också skulle rösta för EU:s förslag. Slutligen röstade följande icke-EU-länder för förslaget: Andorra, Armenien, Georgien, Island, Liechtenstein, Moldavien, Norge, Nordmakedonien, Serbien, Schweiz och Ukraina. Emot röstade Albanien, Bosnien-Herzegovina, Monaco, Montenegro och Storbritannien. Rösterna föll alltså klart för en ändring med 38 mot 5. Ändringen träder i kraft den sjunde mars i år. EU-kommissionen meddelade att EU därefter kan införa ändringen i naturdirektivets bilagor. Kommissionen kommer alltså att föreslå ändringen i lagstiftningen och EU-parlamentet och rådet kommer att godkänna den. Kommissionen meddelar att ändringen ger medlemsländerna mera flexibilitet vid förvaltningen av vargstammen. Vilket sannerligen behövs! Men vargen är fortsättningsvis en skyddad art, vilket betyder att skyddsoch skötselåtgärderna som medlemsländerna vidtar fortsättningsvis ska nå och bevara en gynnsam skyddsnivå. JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske I naturdirektivets artikel 2.3 stadgas att åtgärderna som verkställs i enlighet med direktivet ska ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och kulturella kraven samt till de regionala och lokala särdragen. Träder i kraft 2025? Arbetsgruppen föreslår att regeringen lämnar en proposition om en ändring i jaktlagen till riksdagen i början av innevarande år (2025) för att den ska hinna träda i kraft innan jaktåret 2025-2026 börjar. Dessutom bör uppdateringen av förvaltningsplanen för björnstammen och slutförandet av förvaltningsplanen för vargstammen inledas omedelbart. För björnens del bör arbetet bli klart på senvåren och för vargens del i höst. På det här viset skulle Finlands viltcentral kunna beakta ändringarna under sommaren när man fattar besluten om stamvårdande jakt på björn. Dessutom bör jordoch skogsbruksministeriet aktivt fortsätta med att påverka på EU-nivå. Förändringen i vargens skyddsstatus i Bernavtalet som trädde i kraft i december kräver ännu att EU verkställer bilageförändringen i naturdirektivet. Den här helheten kommer att bidra till att göra den stamvårdande jakten på varg möjlig igen. HE NR I LE H TO LA Säsongen tar slut – avsluta, stäng och betala hjortdjurslicensen Allt detta sköter du som vanligt i Oma riista. ? Deltagarna i licensen avslutar sin egen jakt. ? I en samlicens avslutar samtliga deltagare sin egen jakt innan licensinnehavaren stänger licensen. ? Licensinnehavaren meddelar jaktresultatet genom att stänga licensen och betala licensavgiften. Obs! Detta ska göras inom sju dygn efter att licensen har blivit använd eller att jaktsäsongen har tagit slut. Ytterligare information och anvisningar hittar du på Viltinfo: riistainfo.fi/sv/oma-riista-anvisningar. K lumn 53 Jägaren 1/2025
I dagsläget säljer Forststyrelsen mer än 90 procent av jakt tillstånden för statsmark på nätet och har därför beslutat att förnya tjänsten Eräluvat.fi. TexT Aku Ahlholm Bilder Keksi Agency och tjänsten Eräluvat.fi J ägarna får nu lära sig att navigera i den nya försäljningskanalen när de eftertraktade hönstillstånden på statsmarker nästa gång släpps till försäljning, vilket händer i juni. Dessutom måste jägarna registrera sig på nytt i tjänsten Eräluvat.fi. – Det här är en stor investering för oss.Vi ville satsa på en digital försäljningskanal eftersom kunderna numera uträttar sina ärenden nästan enbart på nätet. Så sent som för tio år sedan köptes bara vart fjärde tillstånd i nätbutiken, uppger Jari Haarala, som är chef för de digitala tjänsterna på Forststyrelsen. I den nya tjänsten ser jägarna i realtid uppgifterna för varje objekt, alltså hur många tillstånd som finns kvar för varje återstående dag. Nu slipper jägarna bli överraskade när de sista dagarna på säsongen plötsligt slår om från grönt till rött. Telefontjänsten fungerar som förut Men Forststyrelsen har inte glömt sina telefonkunder. På numret till tjänsten Eräluvat, 020 69 2424, svarar man även framledes på vardagar mellan nio och tre. Även om jägarnas köpbeteende har undergått förändringar så har det inte blivit tyst i telefonerna. Fortfarande tar Forststyrelsen emot drygt 10 000 samtal om året, men numera vill de som ringer inte köpa tillstånd utan ber om råd. Servicenumret till jaktoch fisketjänsterna har kompletterats med ett nummer för friluftsfolket, 020 63 6000. Där kan kunderna be om mera information om stugor med mera liknande. Utfärdsmålen och rutterna presenteras också i Forststyrelsens likaså förnyade tjänst Ut i naturen. Där kommer det hädanefter att finnas information inte bara om utfärdsmål i statsmarker utan också om andra mål, bland annat om sådana som drivs i kommunal regi. Förnyelsen inleddes i samråd med kunderna Tjänsten Eräluvat.fi kostade 5,2 miljoner euro. Summan låter enormt stor, men enorm är också efterfrågan på tillstånd! Vi ville satsa på den nya digitala försäljningskanalen eftersom vi genom den säljer tillstånd för hela 16 miljoner euro varje år. Merdelen av summan kommer från fiskevårdsavgifterna Forststyrelsen har förnyat tjänsten för jakttillstånd Jägaren 1/2025 54
och de övriga fisketillstånden, men mängden jägarkunder är också avsevärd. Bland de övriga tillstånden som Erä luvat.fi beviljar finner vi tillstånden för terrängtrafik, julgranar, naturprodukter och områdestillstånd för naturprodukter för boende i Övre Lappland. Dessutom kan kunderna där boka stugor. Forststyrelsens jakt och fisketjänster inbringar ingen vinst i statskassan utan intäkterna används bland annat till planeringen av hållbar jakt och viltvård. Fiskevårdsavgifterna tillfaller jord och skogsbruksministeriet därifrån pengarna fortsätter till vården av fiskevatten och fisket. Förnyelsen av tjänsten Eräluvat.fi inleddes redan 2019 med ett projekt för hur den skulle utformas. Tillsammans med kunderna gick vi igenom köpet av tillstånd och deras önskemål om hur tjänsten skulle vara upplagd. Ursprungligen öppnade Forststyrelsen webbplatsen Eräluvat.fi redan 2013 och nätbutiken 2015. I praktiken var den gamla tjänsten med andra ord en samling av olika system. I den förnyade tjänsten har tanken varit att förena webbplatsen, nätbutiken och delvis också systemet för tillståndsansökningen. – I fortsättningen behöver kunderna således inte längre växla mellan webbplatsen och butiken utan de stannar i samma tjänst medan de uträttar sitt ärende, påpekar Haarala. Det här underlättar livet för kunderna. I tjänsten Eräluvat.fi görs det nämligen 450 000 beställningar varje år! Som bäst har vi haft bortåt 600 000 registrerade kunder! Ansökningen om älgområden fungerar som förut I den förnyade tjänsten Eräluvat.fi går det också att ansöka om andra tillstånd. Redan i april ansöker jägarna om säsongtillstånd för jakten på hönsfåglar. Tidigare har de gjort ansökningen i ett separat system. Nu i januari görs ansökningarna om områdestillstånd för älg ändå i samma system som tidigare. De gamla koderna fungerar alltså fortsättningsvis och den som ansöker kan använda tidigare ansökningar som underlag för den nya ansökningen. Så småningom kommer också ansökningen om älgjaktsområden att byggas om, men tills vidare fortsätter vi med det gamla inkörda systemet. Så här köper du ett småviltstillstånd i tjänsten Eräluvat.fi Börja med att registrera dig. När du har skapat ett användarkonto kan du reservera tillstånd och betala senare. I november slopade vi samtliga gamla användarkonto i den förnyade tjänsten Eräluvat eftersom kunderna måste godkänna användarvillkoren på nytt. Kom ihåg att godkänna de nyhetsmejl som du vill ha så du håller dig uppdaterad om kommande försäljningsdagar. Börja med att välja området när du vill köpa tillstånd. Du kan filtrera områdena enligt landskap, kommun eller önskat vilt. Hädanefter går det också att ansöka utifrån kalendern, det vill säga att du kan ansöka om tillstånd i ett visst område under en viss tid. Om ditt favoritområde är fullbokat visar tjänsten i vilka omgivande områden som du kan reservera tillstånd. I kalendern ser du för varje dag hur många tillstånd som finns kvar. Likaså visar tjänsten den totala kvoten för hela säsongen för varje objekt. När du reserverar tillstånd dras samma antal genast av från dagens maximala kvot. I den nya tjänsten behöver du inte växla mellan webbplatsen och nätbutiken utan du stannar hela tiden i samma vy. När du köper tillstånd också för kamrater ska du komma ihåg att du behöver deras kontaktuppgifter och födelsetider. Om du dessutom fyller i tillståndsinnehavarens jägarnummer så visas tillståndet också i tjänsten Oma riista. 1 2 I fortsättningen behöver kunderna således inte längre växla mellan webbplatsen och butiken. 3 4 Jägaren 1/2025 55
Kartläggningen för vår fjärde fågelatlas har pågått under tre häckningssäsonger och inleder snart sin fjärde och avslutande säsong. Jägarna har infört sina observationer av häckande jaktbara och fredade fåglar i tjänsten Oma riista. Observationerna har därefter överförts till materialet för Artdatacentrets fågelatlas. Arbetet med kartläggningen för fågelatlasen fortsätter alltså en sommar till. TexT Matti Kervinen Bild Jiri Vlach na som förekommer allmänt, som skogshönsen, gräsanden och knipan. Glädjande nog bokfördes drygt 500 obs av sädgäss, även om materialet inkluderade uppenbara blandflockar. Av de vanliga icke-fredade fåglarna bokfördes sammanlagt färre än 300. Även för de häckande sjöfåglarna med negativ utveckling bokfördes färre obs än förväntat. De jaktbara arternas häckningsutbredning klarnar I artdatacentrets fågelatlasmaterial har det redan från olika källor införts dryg 1,5 milOR-observationerna är viktiga Kartläggningen för fågelatlasen joner observationer som tyder på häckning. Ungefär 26 000 av dem blev inskrivna i Oma riista. Oma riista-observationerna har inneburit en avsevärd ökning av atlasens täckning, bland annat för skogshönsen och flera sjöfågelarter med negativ utveckling. Det är nämligen lätt hänt att de jaktbara arterna får mindre uppmärksamhet. Jägarnas observationer och anteckningar i Oma riista utgör därför en balanserande del av atlasen som helhet. Viltdata ger hållbar jakt Hållbarheten hos jakten på de jaktbara fåglarna måste hädanefter stå på ännu fastare grund. Under de senaste åren har det nämligen höjts röster som ifrågasätter hållbarheten hos jakten på flera arter av sjöfågel som det går utför för. Trots att begränsningar har införts i jakten så har fredningen av flera arter blivit föremål för debatt. Även om jakten inte skulle vara orsaken till att det går utför för någon art så är jakten ofta den mortalitetsfaktor som det är enklast att påverka. U nder perioden februari till augusti i fjol infördes i Oma riista för häckningssäsongen 2024 ungefär 9 500 sådana observationer av jaktbara och fredade fåglar som tyder på häckning. Året innan bokfördes ungefär 2 000 fler observationer. Det var i synnerhet observationerna som tyder på säker häckning som hade minskat. För de sannolika och de möjliga häckningarna blev antalet observationer oförändrat. Under fjolårets häckningssäsong bokfördes mest observationer av de jaktbara arterJägaren 1/2025 56
Det är således avgörande att vi har täckande och uppdaterad information för att kunna undvika onödiga jaktbegränsningar och fortsätta jaktens kontinuitet utan att äventyra fågelstammarna. Varje jägare kan delta i arbetet med att samla in viltinformation och därmed bidra till att vi också i framtiden kan jaga med gott samvete. Slutspurten börjar – planera atlasutfärderna redan nu! Kartläggningen för fågelatlasen fortsätter under häckningssäsongen i sommar. I synnerhet i och kring de stora städerna är kartläget för många arter redan rätt gott, men visst finns det fortfarande bristfälligt kartlagda områden kvar. De mörka vinterkvällarna är en utmärkt tid för att titta närmare på kartläget i hemtrakterna och ringa in luckorna bland de häckande arterna samtidigt som du planerar sommarens atlasutfärder för att äntligen fylla ut de sista vita fläckarna på kartan. Fågelatlasen i ett nötskal Kartläggningen för fågelatlasen ingår i arbetet med att följa med mångfalden i naturen. Huvudsyftet är att klarlägga förkomsterna av arter som häckar hos oss och häckningssäkerheten i 10 x 10 km stora atlasrutor. Insamlade data är kompatibla med den tidigare insamlade, omfattande informationen om fåglarna, och övriga miljödata. De tre tidigare fågelatlasarna som skapades åren 1974-1979, 1986-1989 och 20062010 utgör ett särskilt viktigt jämförelsematerial. Läs mera här: www.lintuatlas.fi Fågelatlasens resultattjänst: www.tulokset.lintuatlas.fi OR-observationerna är viktiga Kartläggningen för fågelatlasen ? Diagrammet visar artvis antalet observationer som har antecknats i Oma riista under de tre senaste häckningssäsongerna. De tre vanligaste arterna stod för 45 procent av samtliga observationer. Övriga sjöfåglar = alfågel, ejder, storskrake, stjärtand, skedand, sothöna, brunand, småskrake och vigg. Icke-fredade = kråka, korp, björktrast, skata, gråtrut, kaja, tamduva och havstrut. Övriga = fasan, fjällripa, morkulla och rapphöna. ? Diagrammet visar antalet observationer per viltcentralsregion som har antecknats i Oma riista under de tre senaste häckningssäsongerna. GE TT Y IM AG ES Antalet observationer per art Öv riga sjö fåg lar Rin gdu va Blä san d Orr e Öv riga Säd gås Kan ada gås Tjä der Ick e-f red ade Jär pe Rip a Grä san d Grå gås Kn ipa Kri cka 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 Alla jägare kan delta i insamlingen av viltdata. Under mörka vinterkvällar finns det tid att planera sommarens atlas utfärder. Antalet observationer per viltcentralsregion 2000 1500 1000 500 2022 2023 2024 Sat aku nta Me ller sta Fin lan d No rra Tav ast lan d S. Tav ast lan d Ege ntl iga Fin lan d Ule åbo rg No rra Sav ola x Syd öst ra Fin lan d Ny lan d Lap pla nd No rra Kar ele n Söd ra Sav ola x Ku stÖs ter bo tte n Kaj ana lan d Ös ter bo tte n Jägaren 1/2025 57
ÄLGRULLADER Om du vill imponera på någon, bjud på egenhändigt lagade köttrullader. Om du vill imponera ännu mera, fyll rulladerna med smörstekta kantareller och lagrad Kastelholmsost. 10 skivor à 130 g älgytterfilé 1 liter förvällda kantareller (eller annan svamp) 6 vitlöksklyftor 5 dl hackad gul lök 4 dl riven Kastelholmsost eller Västerbottensost ½ dl dijonsenap köttbuljong salt och peppar GRÄDDSÅS 3 dl grädde 2 msk maizenamjöl svartvinbärsgelé Hacka lök och vitlök. Riv osten. Bryn svampen i lite smör. När svampen är gyllenbrun tillsätter du lök, vitlök, salt och peppar. Ta stekpannan från plattan och låt svampen svalna en stund. Lägg i osten. Banka ut köttskivorna och lägg dem på köksbänken. Salta och peppra köttskivorna, bred ut en klick dijonsenap på varje köttskiva och fördela fyllningen. Vik in kanterna och rulla ihop köttskivorna runt fyllningen. Placera rulladerna tätt i en ugnsform med skarven nedåt. Häll på en gnutta köttbuljong, vatten, kryddpeppar, lagerblad och timjan. Täck formen med aluminiumfolie och baka i ugnen i 170 grader i 1 ½ timme. Ta ut formen ur ugnen och gör gräddsåsen genom att sila buljongen och häll den i en kastrull. Koka tills ungefär hälften av vätskan återstår. Häll i grädden. Gör en toppredning genom att lägga maizenamjölet i en skål och vispa ner lite vatten. Rör ner redningen i såsen. Mixa såsen och smaka av med salt, peppar och eventuellt en klick svartvinbärsgelé. Servera rulladerna i gräddsåsen med saltgurka, gelé och lingon som tillbehör. Jägaren 1/2025 58 Mat n TexT Michael Björklund Bilder Linus Lindholm UNDER 2025 ÄR DET MICKE BJÖRKLUND SOM LAGAR DELIKATESSER FÖR TIDNINGEN JÄGARENS LÄSARE.
SÄLWRAPS Wraps är gott, mättande och enkelt att ta med sig på utflykt. För den som inte är speciellt förtjust i sälköttets speciella smak är wraps med honungsglaserat sälkött ett finurligt sätt att trolla bort smaken av saltvatten. 400 g sälkött* 1 gul lök 1 vitlök 2 morötter lagerblad timjan rosmarin salt och peppar HONUNGSGLAZE 1 dl honung 1 msk chilisås 2 msk mörk sirap 1 msk kokt kaffe 1 msk tärnad färsk chili 4 droppar tabasco salt 4 st tortillabröd 400 g sälkött med honungsglaze 8 tomatskivor 1 dl hackad rödlök 1 dl crème fraiche 1 dl hyvlad Kastelholmsost 2 romansalladsblad salladsskott 1 dl tärnad gurka Skär sälköttet i bitar. Sätt köttet i en kastrull, häll på vatten och låt det koka upp. Byt vatten i kastrullen. Lägg i lök, vitlök, morötter, lagerblad, timjan, rosmarin, svartpeppar och salt. Låt koka i cirka 3 timmar tills köttet är riktigt mjukt. Bitarna ska nästan ramla sönder. Ta sälköttet ur kastrullen, låt det svalna och plocka slutligen sönder sälköttet i mindre bitar. Glazen Tärna en färsk chili. Blanda honung, chilisås, sirap och kaffe. Rör ner chilitärningarna, droppa i tabasco och salta. Koka upp blandningen och låt svalna. Pensla glazen på köttet. Lägg ett halvt salladsblad och två tomatskivor på varje bröd. Lägg på hackad rödlök, gurktärningar, en klick crème fraiche, hyvlad ost och salladsskott. Avsluta med det honungsglaserade köttet. Vik ihop wrapen. Klart, ät och njut! * På grund av risken för trikiner måste sälkött kontrolleras eller tillagas ordentligt. Jägaren 1/2025 59
Jägaren 1/2025 60 FULLMAKT OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårds föreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) Jag ___________________________ _____________________________________ befullmäktigar ________________________________ _____________________________________ att representera mig på _______________________________________________________________________ jvf:s årmöte ____________ / _____________ 2025 _____________________________________ Datum ________________ Underskrift ___________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: JVF-nummer ________________ Jägarnummer _________________________ Födelsetid ____ /____ /_____ ____ ___ förnamn förnamn datum för årsmötet jvf:s namn efternamn efternamn ort Lyssna på podden Sorkkia ja sarvia om jaktvårdsföreningar och verksamhetsledarens arbete (på finska): www.metsastajalehti.fi och Spotify Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! P å årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningar. I år ska mötena bland annat välja styrelsemedlemmar för dem som är i tur att avgå. Jaktvårdsföreningen som du är medlem i står på jaktkortet. Kom ihåg att den som deltar i jvföreningens årsmöte alltid är skyldig att styrka sitt medlemskap. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. Det går också att styrka medlemskapet med sitt giltiga jaktkort, dvs direktdebite ringskortet, eller inbetalningskortet med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jvavgift. Det kan bli ändringar i de planerade mötesplatserna och -tiderna. Följ därför med läget på riista.fi när årsmötet närmar sig. Jaktvårdsföreningarna informerar om årsmötet också i andra kanaler. Fullmakt På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. Medlemmar under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar i samma jv-förening. För fullmakten finns en blankett nedtill på sidan som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Granskningen av fullmakter och jaktkort börjar i regel en halv eller hel timme före mötet. Den som deltar i sin jaktvårdsförenings årsmöte är också med och sköter jakt och viltfrågor i ett vidare perspektiv. till jaktvårds föreningens årsmöte KALLELSE
Kan du d t här? 1. Hur många observationer som tyder på häckning har blivit sparade i fågelatlasens databas? a) nästan 900 000 b) fler än 1,5 miljoner c) fler än 2 miljoner 2. Hur många personer deltog i kursen för verksamhetsledare? a) Ett tiotal b) 25 c) 75 3. När börjar kråkans häckningsfred i landets södra och mellersta delar? a) 10.3 b) 10.4 c) 10.5 4. Hur många observationer av stora rovdjur skrevs under fjolåret (2024) in i Tassen i landet som helhet? a) cirka 59 000 b) fler än 50 000 c) nästan 49 000 5. Ansökningen om områdestillstånd för älgjakt görs i januari. Hur? a) I den nya tjänsten eräluvat.fi b) I samma system som förut c) På en pappersblankett 6. Det främsta syftet med jakten på kajor är a) att fälla så många kajor som möjligt b) att öva skytte c) att skrämma bort kajorna från en lantgård 7. Om du i nödvärn dödar ett stort rovdjur, vilken blir följden? a) En polisutredning om grovt jaktbrott b) Dagsböter c) Fängelse 8. Det verkande ämnet i avskräckningsmedlet som används i tallplanteringar kommer från a) får b) kor c) räv 9. I skötselområdet i Vänö skärgård ingår a) 1 464 öar b) 934 öar c) 1 232 öar 10. Kråkan anfaller en rovfågel a) i medvind b) i motvind c) oberoende av vindens riktning De rät ta sva ren : 1b, 2b, 3a, 4b, 5b, 6c, 7a, 8a, 9a, 10b Även om vi jägare inte behöver licens för att jaga rådjur, eller en jaktledare, eller ens orange klädsel så är det smart att fundera på det här även ur motsatt vinkel. Även om det inte är lagstadgat så är det kanske ändå en bra idé? TexT Marko Mikkola Bild Tero Salmela P å en sällskapsjakt är det viktigt med en god anda och att jägarna trivs med att jaga tillsammans, men skottlägena är oförutsägbara. Det kan uppstå en situation där någon måste fatta snabba beslut för att det hela ska fungera – men utan att äventyra säkerheten! För att jakten ska framskrida och hunden vara säker är det därför bättre om någon är utsedd att leda skottläget. Det kan vara personen med den bästa lokalkännedomen som jägarna kallar till platsen. Eller en person som har fungerat som jaktledare på hjortoch älgjakter. Eller vem som helst med lämpliga personliga egenskaper. Valet behöver inte vara det minsta officiellt bara sällskapet litar på hans eller hennes förmåga att fatta kloka beslut. Orange klädsel höjer säkerheten Det är obligatoriskt med orange eller orangeröd klädsel vid jakt efter licensbelagda Smart rådjursjakt hjortdjur. Men även om detta inte gäller för rådjur så är det ändå klokt att fundera igenom säkerhetsaspekten. Vill jag att kamraterna ska se mig och att jag ser dem? Naturligtvis vill jag det! Betraktat ur det här perspektivet borde det vara ett solklart fall med orange klädsel. Säkerheten ska vara det viktigaste på varje sällskapsjakt; alltså är det förnuftigt att lägga upp jakten ur det perspektivet. Med hänsyn till förhållandena På senvintern råder det ofta varierande förhållanden. Det finns trakter där det somliga vintrar inte finns någon snö alls. Och orter där snön ligger djup eller har skikt med skare. Ta alltså hänsyn inte bara till dig själv utan också till hunden och det aktuella viltet. Om det finns en risk för att djuret ska bli skadat; byt till en passivare jaktform. Under sådana förhållanden är vaktandet en bra jaktform. Varken jägaren eller hunden driver djuret aktivt utan låter det ströva som det vill. På en drevjakt kan jägaren fatta beslutet att avbryta i förtid. Allt det ovanstående ska den ansvarsfulla jägaren bedöma och göra, senast på jaktdagen. Skjut enbart vid säkra skottlägen Rådjuret är ett rätt stort djur och därför ska den som jagar med hagelgevär redan på förhand tänka igenom det maximala avståndet. Använd avståndsmätare eller en karttjänst för att kolla avstånden, och gör det så fort du kommer till passet. Varselfärg och hörsel skydd ökar säkerheten. Det är klokt att använda radiotelefoner för kontakterna inom sällskapet; på det viset blir samtliga genast informerade om det händer någonting avvikande eller överraskande. Smarta l sningar på jakt Jägaren 1/2025 64
JAKTANNONSERNA INFÖRS HÄDANEFTER PÅ ORIGINALSPRÅKET Hittills har vi publicerat jaktannonserna i tidningen Metsästäjä på finska och i Jägaren översatta till svenska. Från och med nummer 1/2025 kommer jaktannonserna alltid att publiceras på originalspråket. Härefter kommer alltså merparten av annonserna i Jägaren att vara på finska medan enstaka annonser i Metsästäjä är på svenska. Jaktmässa ombord Vasa Umeå Vasa | Fredag 4.4.2025 Boka en gruppresa online och spara! Viltinfo.fi är Finlands viltcentrals webbaserade utbildningssida. Den är avsedd för alla som är intresserade av natur och vilt. Viltinfo.fi innehåller utbildnings material samt information om att börja jaga, vilt, finsk jakt och viltförvaltningens uppgifter. MYYDÄÄN Tarvikkeet trofeisiin ja eläintentäyttöön. Valkaisuaineet, sarvilevyt, pyrstötelineet. www.tayttotarvike.fi, p. 040 964 2611 Porkkanaa riistaruokintaan 20kg/5€. Myynti ma-pe 17-19 ja la 12-14. Uusinikkaantie 129, 52340 Hangastenmaa Savukoskella Honkarakenteen 2009 valmistunut hirsimökki Kemijokeen ulottuvalla 6000 m2 tontilla. Kerrosala 74 m2, alakerrassa mh, oh, keittiö, sauna, ph ja pukuh. Yläkerrassa makuutilat 6-7 hlölle. Sähkölämmitys, takka, pesuhuoneessa lattialämmitys. Ulko-ja puuvarasto 18m2. Samalla myydään viereinen 6000m2 rakentamaton tontti. Hinta yhteensä 135 000€. p 0400 217 501 Rehupaaleja edullisesti. 0500 859 699 4x4/mönkijä/auto renkaat www.riekko.eu ASEVARASTON LOPPUUNMYYNTI. asetalvitie.fi Sepäntyöt, patr, täht, jalustat, osat, tukit jatkuu kuten aiemmin Matti 0500-526 008 OSTETAAN Näädän ym. turkisnahkoja. T. Virta Askonkatu 13 15100 Lahti puh. 040 508 1167 Turkisnahkoja ja Sarvia p. 050 554 6852 R Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki KOIRIA Käyttölinjan Englanninspringerspanielin pentuja puht. engl. käyttölinjoista 0400 287 465 Kotasaari Tuomo 10.8.-24 Oulu Irlanninsetterin käyttölinjan pentuja. Jouni Määttä 25.10.2024 Suomi Espoo Lk Saksanseisojan pentuja Puh. 045 111 2100. Kai Hiltunen s. 19.11 Haapajärvi Amerikankettukoira / American Foxhound, 050 428 3127 Johan Ström 30.1.2024 Vöyri Myydään metsästysviettisiä Chesapeake lahden noutajan pentuja. p. 040 5760 572. Mika Poikela. Synt. 30.9.2024 Rovaniemi. Suomenpystykorvan pentuja, p. 050 598 8158 Lielahti s. 01/25 Parkano METSÄSTYSTÄ Hyljejahdit seanature.net 0400-154 600 WWW.FASAANITILA.FI TREENIMAASTO Forssa TYÖSUORITUKSIA Aseen tukkien korjausta ammattitaidolla. Hartwood Oy / Puh. 050 404 7042 ELÄINTENTÄYTTÄJIÄ Markku Haapaniemi m.a.haapaniemi@gmail.com 0500 360 962 Teuva Luonnontieteellisen alan konservaattorit Heikki 0400 249 094, Pasi 0400 567 078 Lehonpaja Taxidermy, lehonpaja.fi Jani Ikonen puh. 044-066 1382/eräverkko Tom's Taxidermy, Kouvola. 040 736 1609 MUUT www.ilomantsin-elaintentaytto.fi Aki Ikonen 050 338 5729 Jägaren 1/2025 65 OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2025 är priset 25 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 2/2025 utkommer den 14 mars. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 17 februari. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. JAKT OCH JÄGARE
Almmut stuorraspireáicamiiddát spireoktavuo?aolbmui. Dušše Tassuvuogádahkii girjejuvvon áicamiin lea váikkuhus mearrádusdahkamis. TeaksTa Olli Kursula ja Mirja Rantala GovaT Aku Kankaanpää ja Jaakko Alalantela S pireoktavuo?aolmmošfierpmádaga sihkkarastán áicamat dahkat vuo?u stuorraspirenáliid árvvoštallamii. Measta 2 500 olbmo fierpmádat lea doaibman 1970-logu rájes. Spireoktavuo?aolbmot leat eaktodáhtola??at, skuvlejuvvon áššedovdit, geat dárkkistit stuorraspireáicamiid. Sii vurkejit áicamiid Luondduriggodatguovddáža bajásdoallan Tassu-vuogádahkii. Riikkavuložiid almmuhan áican sáhttá leat oaidnináican dahje áican luottain, baikkain, ráppiin dahje gáskkašanluottain. Lea dehálaš almmuhit dárkkes detáljaid ja sajádaga spireoktavuo?aolbmui seammás áicama ma??á. Johtilvuohta lea ovdu. Maiddái unnit dehálaš áicamiid lea buorre almmuhit, go dat dievasmahttet ollislašgova ja sáhttet sihkkarastit muhtun nuppi eahpesihkkarin báhcán áicama. Some ii buhtte almmuhusa spireoktavuo?aolbmui Iežas gilliságain almmuhuvvon áicamat eai fáhte virgeolbmuid, iige dain leat árvu mearrádusdahkamis. Maiddái Oma riistai vurkejuvvon stuorraspireáicamat eai sirdašuva spireoktavuo?aolbmui dahje virgeoapmaha??aide dahje virgeoapmaha??aide. Áicamat girjejuvvojit Tassui dušše, jus dat almmuhuvvojit spireoktavuo?aolbmui. Tassu-vuogádahkii áicamiin merkejuvvojit earret eará ealli šládja ja lohkomearri, áicanbáiki ja -agi. Maiddái luottaid mihtut girjejuvvojit álo go vejolaš. Albasa ja gumppe luoddaáicamiin mihtiduvvo ovdageahpila govdodat ja guhkkodat, guovžža ha geatkki luodSpireoktavuo?aolbmuide almmuhuvvon stuorraspireáican oidno mearrádusdahkamis Somejoavkkut eai buhtte almmuhusa spireoktavuo?a olbmui, guhte girje sihkkarastojuvvon stuorraspirebuhta dusa Tassui. ?Luottatgirjeju vvojit Tassui. Albasa ja Gumppe luottain galgá mihtidit ovda geahpila govdodaga ja guhkkodaga, guovžžaageatkki luottain ovdageahpila govdodaga. Jägaren 1/2025 66 Áig guovdilis ságat sámegillii
daáicamiin ovdageahpila govdodat. Ássama lahkasiin lihkadan stuorraspiriin girjejuvvo lassin mátki lagamus ássojuvvon ráhkadussii. Tassu-áicamiid ávkkástallat má?gga láhkai Tassui girjejuvvojedje badjel 50 000 áicama jagi 2024. Eanemus vurkejuvvojit albbasja gumpeáicamat, unnimus geatkeáicamat. Gok?evaš áicanmateriála lea hui dehálaš stuorraspirenáliid árvvoštallamis. Jus áicamat geahppánit dahje daid geográfalaš gok?evašvuohta fuotnu, de loahpaloahpas olles nálleárvvoštallamiid luohtehahttivuohta gillá. Virgeoapmaha??at ja fuo??ohálddahus ávkkástallet Tassu-áicamiid doarjjan go vihkkehallet doaimmaid váttisvuo?aid dahkan ealliid ádjimii dahje jávkadeapmái. Lassin áicamiid ávkkástallat stuorraspirevahágiid ovddalgihtii eastadeamis. Áicandie?uid sáhttá ávkkástallat maiddái go árvvoštallat mánáid skuvlasáhtuid dárbbašlašvuo?a. Jus ealli láhtte áitalasat, galgá deaivideamis almmuhit heahteguovddážii, muhto ášši lea buorre addit maiddái spireoktavuo?aolbmo dihtui, vai virgeoapmaha??at ja hálddahus sáhttet hábmet gok?evaš dillegova. Áicamat girjejuvvojit Tassui dušše dalle, jus dat almmuhuvvojit spireoktavuo?aolbmui. EU Ecolabel : Jägaren 1/2025 67 Nr. 1/2025 74. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 14.3.2025. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Jörgen Hermansson, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Markku Pakarinen, Mirja Rantala, Tero Salmela, Mikko Sirkiä, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Tryckeri: Hansaprint 2025/Jag25_01 Pärmfoto: Getty Images ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. 12 – 16 oma@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Butik och beställningar Tfn 09 5840 4500 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi
Nordic Distribution Oy NorDis Patruunatehtaantie 15 62100 LAPUA nordis.fi Huippubrändimme Kaikki tarvittava yhdessä! Kun tavoitteena on ladata tarkka ja toimiva patruuna, tulee komponentit valita huolella. Kun valitset Lapuan luodit, Vihtavuoren ruudit ja WRE:n nallit, niin sinulla on kaikki tarvittava! Kysy kauppiaaltasi! nordis.fi/jalleenmyyjat NORDIS OY 25 v. 2000-2025 NorDis Oy Lapua Vihtavuori WRE_nro1_2025_210x240mm.indd 1 NorDis Oy Lapua Vihtavuori WRE_nro1_2025_210x240mm.indd 1 12.12.2024 13.48.32 12.12.2024 13.48.32