• 2 / 2007
• Ledaren Timo Isojärvi medlem av styrelsen för JCO Tjädern ett försäljningsargument för skogsindustrin? Den ekologiska mångfalden i skogarna är ett uttryck som i våra finländska förhållanden har en ytterst klar betydelse. I samband med att natur- och upplevelseturismen blir allt vanligare lanseras måhända termen skogarnas mångfald rentav alltför kraftigt. I glesbygdens byar har det inte funnits något behov av nya termer. Uttryck som skogarnas mångbruk, mångfald och certifikat känns främmande där. Det är skäl att komma ihåg, vilken stor ekologisk betydelse en välskött skog har haft och fortsättningsvis har som inkomstkälla för människorna i de perifera byarna. Dessa människor har redan i århundraden före skogsindustrins frammarsch levt i harmoni med skogsnaturen och utnyttjat skogens håvor enligt principerna för hållbart nyttjande av naturresurserna. Idag säkerställer den ansvarsmedvetna skogsägaren skogsindustrins behov av virke utan att glömma mångfalden i skogsnaturen. Största delen av vårt lands ekonomiskog är idag certifierad. Det här innebär också att viltets livsmiljöer beaktats redan i skogsbruksplanerna. Skogs- och vilthushållningen kan tryggt arbeta hand i hand, för det finns klara belägg för att de förnyade skogsvårdsrekommendationerna också innebär förbättrade livsmiljöer för viltet. Från att ha fungerat som lokomotiv för Finlands nationalekonomi och nationella exportbolag har de finländska skogsbolagen utvecklats till multinationella globala företag. Den här utvecklingen har också medfört att argument med anknytning till skogsnaturen har blivit en del av marknadsföringen av de produkter företagen tillverkar. Viltarterna och deras välbefinnande utgör en oskiljbar del av mångfalden i naturen. Det har också skogsbolagen kommit till insikt om i sin marknadsföring. Kundkretsen är inte mera beroende enbart av ensidig information, utan har möjligheter att uppleva och konkret se de 2 Jägaren 2 / 2007 arbetsmetoder, som tillämpas vid skötseln av landets mångfasetterade ekonomiskogar. T.ex. genom att delta i välarrangerade jaktevenemang kan kunderna på ort och ställe bekanta sig med tillämpningen av principerna för hållbart nyttjande av förnybara naturresurser i skogs- och vilthushållningen. Under de senaste åren har det skett ändringar i lagstiftningen om skog och vilt. Som en följd härav har ett samarbete som gäller skogssektorn som helhet blivit ännu viktigare. Europeiska unionen har en tendens att ingripa i såväl skogsvårdande avverkningar som i viltvården och beskattningen av viltbestånden, närmast i begränsande syfte. Därför får det samarbete många jaktvårdsdistrikt och jaktvårdsföreningar inlett på skogssektornivå nya dimensioner, som berör alla viltarter och dessas livsmiljöer. Motsättningarnas tid är förbi. Bara med ett effektivt samarbete som avkastar resultat kan vi svara på de nya utmaningar vi ställs inför, viltforskningen och naturvårdsorganisationerna inte att förglömma. Av viltarterna har hjortdjuren och de stora rovdjuren varit dominerande teman i nyhetsrubriker och mediernas insändarspalter. Däremot har skogshönsen och skogsskötselåtgärder, som grundar sig på skogs- och viltsektorns forskningsresultat och påverkar nämnda arters välbefinnande, fått mindre uppmärksamhet. Särskilt glädjande har det varit att konstatera tjäderbeståndens uppsving efter en lång period av kräftgång. Enligt senaste forskningsrön skapar ett förstagallringsingrepp i rätt tid i samband med skogsvårdande avverkningar en gynnsam livsmiljö för tjädern. Tjädern trivs även i unga ekonomiskogar. Om tjädern är på kommande som ett nytt fräscht försäljningsargument för skogsindustrin återstår att se ?
• Innehåll Jägaren Nr 2 2.04.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 28.05.2007. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (vordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT/ JÄG07_02/2007 Pärmfoto: Kimmo Pöri De 18nde viltdagarna i Jyväskylä Viltet, jägaren och forskningen sida 14 Viltkameran ­ ett hjälpmedel vid jaktplaneringen sida 38 sida 46 FÅGELINFLUENSAINFO Skydda fasanerna och rapphönorna under vårflytten Med björnen, del 1 sida 24 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 JCO meddelar Jaktföreningsenkäten 2005 del 2: Många faktorer försvårar jakten 18 Jordbrukets miljöstöd 2007-2013 26 Dags att snickra fågelholkar! 30 Uppdatera jaktföreningarnas arrendeavtal och presentera dem på nätet 32 Ålandsnytt 34 Klimatförändringarna, skogen och skogsharen - hur går det för jösse? 44 Över 22 000 vitsvanshjortar fällda - Snöbristen försvårade jakten 4 6 50 Inbjudan till seminarium om stora rovdjur i Kuhmo 52 Jakten på statens marker: Jaktövervakningen en viktig del av hederlig jakt 54 Om jägarförsäkringen 55 Det händer i distrikten 56 Av kärlek till mat: Aila Hietala 58 Sju föreningar beviljades stöd ur Ungdomsfonden 60 Adresser 61 Affärer Jägaren 2 / 2007 3
• JCO meddelar Seminarium om stora rovdjur i Kuhmo Ett omfattande seminarium om de stora rovdjuren arrangeras i Kuhmo den 11-12.6.2007. I det två dagar långa intensiva programmet ingår inledningsanföranden om de stora rovdjuren av representanter för EUkommissionen, jord- och skogsbruksministeriet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, miljöministeriet och skyddsorganisationerna samt ledande ryska och svenska sakkunniga. Ytterligare ingår en bred översikt av synpunkter på lokal nivå om rovdjursfrågorna. Program och anvisningar om anmälning återfinnns på sida 50 i denna tidning. Specialyrkesexamen för viltmästare 2007 Avläggandet av examen inleds med en period för handledning och testning av utgångsnivån. Perioden ordnas som tidigare på Evois skogsläroanstalt. Tidpunkten är 7 ­ 11.5.2007. Under perioden presenteras alla delmoment av examen inklusive fordringar samt de platser på vilka delmomenten genomförs. Som avslutning ordnas ett testprov av utgångsnivån, som samtidigt är det första delmomentet av examen. Kostnaderna uppgår till ca 250 euro/person. Avgifter som debiteras på förhand: Examensavgift 50,50 euro Försäkringspremie 7,50 euro Avgift för delmoment 23,00 euro Avgift för material 25,00 euro Omtagning av handlednings- och testningsprovet 23 euro Markus Pekkinen vald till viltvårdskonsulent i Kajanaland Styrelsen för Kajanalands jaktvårdsdistrikt har valt FM Markus Pekkinen till viltvårdskonsulent i distriktet. För närvarande verkar han som lärare i viltvård och biologi vid Mellersta Österbottens landsbygdsinstituts station i Perho. Pekkinen har en gedigen utbildning och erfarenhet inom viltområdet. Han har bl.a. avlagt yrkesexamen för viltmästare och verkat i olika uppgifter inom viltområdet. Pekkinen tillträdde tjänsten som viltvårdskonsulent i början av mars. Avgifter som erläggs till Evois skogsläroanstalt: Logi 15/10 euro/natt (eget linne) 10 euro/natt Måltider ca 15 euro/dag Obs! Ansökan till perioden för handledning och testning av utgångsnivån inlämnas skriftligt till JCO Laitiala försökscenter med en ansökningsblankett som kan rekvireras från centret eller skrivas ut från JCO:s sajt. Till ansökan ska fogas begärda betygsavskrifter. Också sökande från läroinrättningar som ger preparationsundervisning för examen ska lämna in ansökningar jämte begärda bilagor. Försenade eller bristfälliga ansökningar behandlas inte. Ansökningarna till perioden för handledning och testning av utgångsnivån ska inlämnas till JCO Laitiala försökscenter senast den 13.4.2007. Verifikat över betalning av avgifter som debiteras på förhand ska inlämnas per post eller fax till JCO Laitiala försökscenter i samband med bekräftelsen av deltagande senast den 27.4.2007. För avläggande av examen väljs i första hand personer som har arbetserfarenhet inom viltbranschen och till branschen knuten utbildning. Antagna sökande meddelas personligen om valet före utgången av april. ·Ett faktapaket om specialyrkesexamen för viltmästare kan rekvireras mot postförskott från JCO Laitiala. Paketet innehåller fakta om lärdomsprovens uppgiftshelheter, en litteraturförteckning samt uppgifter om arrangemang i anslutning till examen. Faktapaketets pris är 10 euro + porto. · Broschyren "Grunderna för arbetslivets examina", som även gäller specialyrkesexamen för viltnästare, kan rekvireras från Utbildningsstyrelsen, tfn (09) 7747 7450. Gamla viltmästarkandidater Tidtabeller och priser för lärdomsproven kan erhållas på JCOs webbsajt www.riista.fi (Tjänster Utbildning Viltmästarexamen). Om kandidaten inte har möjligheter att söka material på webben ber vi er vänligen meddela detta till JCO Laitiala försökscenter. Kandidater som inte under examensåret 2006­2007 har deltagit i lärdomsprov ska ta kontakt med försökscentret för att i fortsättningen få information om ordnandet av examen. Meddela alltid också JCO Laitiala om ändringar i kontaktuppgifterna. Examensavgiften (50.50 euro) är av engångsnatur för alla. Försäkringspremien för examensåret 2007­2008 är 7,50 euro. Ytterligare info ger JCO Laitiala försökscenter: JCO Laitiala försökscenter Metsästäjäntie 39 16790 Manskivi tfn (03) 882 570 fax (03) 882 5711 e-post mkj.laitiala@riista.fi Info om viltmästarexamen samt ansökningsblanketter också på adressen www.riista.fi, (Tjänster Utbildning Viltmästarexamen) Representantmötet Hänvisande till 4 § 1 mom. i jägarorganisationens reglemente meddelas, att Jägarnas Centralorganisations representantmöte hålls söndagen den 21.5.2007 med början kl. 10.00. Mötesplats är Sokos Hotel Lakeus i Seinäjoki. Mötesrepresentanternas närvaro konstateras i möteslokalen kl. 9.30. Ändrade adresser Kisko distrikts jvf: ny verksamhetsledare Pekka Oksanen, Pyysmäentie 1, 25390 Kiikala, tfn 0500 740 194, e-post: pekka.oksanen@kiikalasalonseutu.fi Haapajärvi-Reisjärvi jvf: ny adress från början av 2007: Heikki Huovinen Kaunistonkatu 10 85800 Haapajärvi och e-post: heikki.huovinen@pyha-haapa.mhy.fi. 4 Jägaren 2 / 2007
• INFORMATION FRÅN JCO LAITIALA FÖRSÖKSCENTER För ungdomsgrupper och läroinrättningar för landsbygdsyrken ävensom för andra av viltvård och jakt intresserade kretsar arrangerar vi intressanta och upplevelserika naturevenemang under vilka särskilt olika teman inom viltsektorn belyses. Kom med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i viltvårds- och jaktfärdigheter samt se och uppleva hur miljövårdens mångfald påverkar viltets och den övriga faunans liv. Vår natur visar sig särskilt under hösten från sin bästa sida och då är presentationen av terrängobjekt och övriga teman mest givande. Den bästa perioden för studieexkursioner är 1.9 ­ 30.11.2007. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra specialister och genomföras under nästan hela året. Tillsammans med er skräddarsyr vi ett kursprogram som lämpar sig för er. Temat kan bl.a. vara förvaltning av rådjursstammen, skötsel av skogs-, fält- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur och, varför inte, behandling av fångsten eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för användning av jaktbåge ökar. Tillsammans med vårt nätverk av specialister kan vi också arrangera kurser i bågjakt. Mångfalden i vårt program kompletteras på nära håll (max 1 h) av Finlands jaktmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset Rapala med sina museer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas filial i Evois med sina naturobjekt. Till JCOs Laitiala försökscenter är det tjänligast att komma med minibuss eller buss. På det viset går gruppens förflyttningar till försökscentrets terrängobjekt snabbare och en del av informationen i terrängen kan ske under förflyttningarna. En lämplig gruppstorlek på studieexkursionerna och kurserna är som regel 20 ­ 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner på vardagar är avgiftsfria. För verksamhet som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 e/dag/grupp (moms 0%). Kostnaderna för det egentliga kursprogrammet uppskattas och genomförs separat från fall till fall. För cateringtjänster sker alltid skild debitering. Vi ber att bokningen av tidpunkt för studieexkursioner sker före utgången av augusti 2007. Förfrågningar om ordnande av kurser och temadagar styrs till våra sakkunniga och tas emot under 2007. Överenskommelser om kurser bör ske minst två månader före planerat kursdatum. Förfrågningar och bokning av tid: JCO Laitiala försökscenter Johanna Lehtikangas tf vilthushållningssekreterare tfn 03­882 570 CIC FINLANDS UTSTÄLLNINGS- OCH TROFÉKOMMISSION INFORMERAR TROFÉUTSTÄLLNINGAR Under våren arrangeras två troféutställningar. På utställningarna bedöms alla typer av troféer. För bedömning kan inlämnas horn, betar, tänder, skinn och huvuden. Av hornen bedöms horn av älg, vitsvanshjort, dovhjort, kronhjort, skogsren, mufflon, gems och rådjur. Av huvud bedöms huvud av björn, varg, lodjur, grävling, räv, mårdhund och bäver. Av skinn bedöms skinn av björn, varg och lodjur. Även andra mera sällsynta troféer kan inlämnas för bedömning. Var djuren är fällda har inte någon betydelse. Anvisningar för mätning vid bedömning av de sedvanliga troféerna återfinns på JCO:s webbsajt: www.riista.fi Troféerna ska inlämnas under av utställningsarrangörerna meddelad tid till av dessa anvisad plats. 4-6.5.2007 Erätaika 2007 i Kuopio. Ytterligare info om utställningen och inlämnandet av troféer ger Savon Erämessuts kontor tfn (017) 263 3772. 17­20.5.2007 Pohjois-Suomen Erämessut i Uleåborg Ytterligare info om troféutställningen och inlämnandet av troféer ger Uleåborgs jaktvårdsdistrikt tfn (08) 5353 500. Mera info om troféer ger: Ilkka Ala-Ajos tfn 0500-817 913, Kaarlo Nygrén tfn 050-3617 375 eller Veli Lappalainen 0400-910 263. Jägaren 2 / 2007 5
• Del 2 Jaktföreningsenkäten 2005 Många faktorer försvårar jakten På grund av att byggnadsverksamheten ökat och vägnätet tätnat har jaktmarkerna för 400 föreningars del försämrats under de senaste fem åren Den allt starkare stammen av stora rovdjur har inverkat menligt på jakten i över 1200 jaktföreningar I var femte förening förändras jaktpraxis på grund av medlemskårens åldrande I nästan hälften av föreningarna är hemort inom verksamhetsområdet eller markägande villkor för medlemskap i föreningen Hannu Huttu I Marko Svensberg, Pentti Vikberg denna artikel, den andra i ordningen om jaktföreningsenkäten, ska vi beröra några frågor som inverkar på jaktföreningarnas verksamhet och jakten. Problemet med de krympande jaktmarkerna är mycket aktuell. I den första artikeln om jaktföreningarna behandlades medlemskårens åldrande i föreningarna. Den här gången tar vi också upp några sakförhållanden, som kanske till en del även ligger bakom att medelåldern skjuter i höjden förutsättningarna för medlemskap, anslutningsavgifterna och medlemsavgifterna. De stora rovdjuren har starkt påverkat jakten I föreningsenkäten frågade vi efter faktorer som inverkat menligt på jakten till den grad att man varit tvungen att ändra jaktpraxis (t.ex. jakttider, jaktformer osv) under de senaste fem åren. Det fanns flera svarsalternativ för orsakerna, bl.a. att antalet stora rovdjur ökat i jaktområdet, 6 Jägaren 2 / 2007 jaktområdena försämrats (t.ex. minskat eller splittrats), andra former av rekreation ökat (t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning, snöskoteråkning osv), medlemmarnas åldrande samt att antalet aktiva jägare minskat. I något över 40 % av föreningarna hade man inte observerat att någon av ovannämnda menliga faktorer skulle ha förekommit. Den förändring det ökade antalet stora rovdjur medfört i jaktpraxis framgick mycket starkt i svaren, för hela 27 % av föreningarna angav att rovdjuren förorsakat men för jakten under de senaste fem åren. Det antas att det sammanlagt finns över 1 200 jaktföreningar i landet. Som väntat har den menliga inverkan av de stora rovdjuren upplevts intensivast i jaktföreningarna i de tätaste rovdjursområdena, Norra Karelen, Kajanaland och Norra Savolax. Olägenheten upplevs säkerligen på många olika sätt och varierar sannolikt i föreningarna. T.ex. nyttjandet av hundar i jakten kan upphöra helt Över 1200 jaktföreningar berättar att de allt större stammarna av stora rovdjur försvårar den praktiska jakten. eller åtminstone försvåras när det uppenbarar sig vargar i regionen. De allt större stammarna av stora rovdjur kan beskatta viltbestånden t.o.m. rätt hårt och förändra de sistnämndas beteendemönster så att också tillämpad jaktpraxis måste ändras. Älgarna håller kanske inte nödvändigtvis mera för den ställande hundens skall på samma sätt som tidigare. Intresset för viltvårdsinsatser kan också ställas på prov, särskilt i regioner med starka lodjurs- och vargstammar, om nyttan av åtgärderna enbart hamnar i de stora rovdjurens gap. Åldrandet för med sig förändringstryck Totalt i hela landet har man i var femte jaktförening, dvs i ca 850 föreningar, observerat att åldrandet inom medlemskåren under de se-
• naste fem åren har inverkat såpass menligt på jakten att man varit tvungen att ändra på jaktens praktiska former. Påtagligast har åldrandet bland medlemmarna observerats i jaktföreningarna i Lappland, Kajanaland och Satakunda och minst i föreningarna i Nyland och Södra Tavastland. I alla regioner har dock minst 10 % av föreningarna upplevt de olägenheter åldrandet medför för den praktiska jakten. Ett intressant fenomen i och för sig är att man i de jaktföreningar i Södra Tavastland och Nyland, som i genomsnitt har en ålderstignare medlemskår, inte har upplevt att åldrandet skulle inverka menligt på jakten och jaktpraxisen, medan man igen i de föreningar i Lappland och Kajanaland, som i genomsnitt har minst ålderstigna medlemmar, upplever att åldrandet är det som medför mest olägenheter för jakten. Sannolikt förhåller det sig så, att de olägenheter åldrande medlemmar medför för jakten upplevs i viss mån olika i olika regioner och föreningar. I norr är exempelvis älgjakten säkerligen på grund av glesare vägnät och vidsträckta oländiga ödemarker mycket jobbigare än inom de relativt små och vägtäta skogsöarna i söder. I cirka 10 % av föreningarna har antalet aktiva jägare minskat och därmed inverkat på jaktrutinerna. I Satakunda har antalet aktiva jägare minskat i drygt en fjärdedel av föreningarna medan igen motsvarande andel i Södra och Norra Tavastland håller sig kring bara fyra procent. Sju procent av alla föreningar (ca 300) i landet har upplevt att ökat idkande av andra rekreationsformer, som t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning och snöskoteråkning, har medfört olägenheter. Mest förfång för jakten pga andra nyttjare av naturen hade man upplevt i jaktföreningarna i Svenska Österbotten, Egentliga Finland och Nyland. Föreningarnas jaktpraxis påverkas av många faktorer Jaktvårdsdistrikt Ökat antal stora rovdjur i jaktområdet Försämring av jaktområdena (t.ex. minskning, splittring osv) % av föreningarna 7 5 15 16 13 8 7 30 9 10 10 10 11 11 6 11 Ökning av andra former av rekreation (t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning, snöskoteråkning osv) % av föreningarna 0 6 7 7 10 3 7 9 3 2 17 8 15 17 1 7 medlemmarnas medelålder stigit antalet aktiva jägare minskat % av föreningarna Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savo Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Kajanaland Hela landet 22 19 19 25 11 10 9 33 60 38 29 23 29 31 46 27 % av fören- % av föreningarna ingarna 11 15 17 19 30 18 19 13 17 20 15 23 11 17 25 18 4 6 13 14 11 8 12 4 6 9 10 23 9 8 10 10 Tabell.1. Många saker och förändringar inverkar menligt på jakten i föreningarna och har tvingat dem att ändra jaktpraxis (t.ex. jakttider och jaktformer) under de senaste fem åren. Förutsättningarna för medlemskap i jaktförening Jaktvårdsdistrikt nästan alla som önskar kan bli medlemmar % av föreningarna Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savo Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Kajanaland Hela landet 19 20 17 11 28 29 28 15 23 21 2 25 11 11 29 20 antalet medlemmar kvoterat hemort i området markägande, arbetsplats släktskap Fortsätter på sidan 10 helt en prövningsfråga prövotid % av fören- % av fören- % av fören- % av föreningarna ingarna ingarna ingarna 15 6 7 8 4 4 2 9 14 8 5 10 7 0 9 7 44 43 57 64 42 43 58 33 46 46 83 50 45 56 41 49 41 47 44 66 39 49 51 26 32 49 51 35 29 44 45 44 0 5 11 11 6 5 7 4 3 9 0 10 7 0 9 6 % av fören- % av fören- % av föreningarna ingarna ingarna 22 21 24 23 32 19 16 22 17 19 10 20 13 3 29 20 33 30 22 19 28 16 12 46 31 23 7 25 38 33 19 25 44 44 26 26 23 18 26 43 35 25 34 50 25 33 20 30 Tabell 2. I nästan hälften av jaktföreningarna kan medlemskap vinnas om man bor eller äger mark inom föreningens verksamhetaområde. Jägaren 2 / 2007 7
• Suosituin JahtiJakt as k nyt nopeimmille kaikkien aik o edullisimpaan hintaan! Rajo Suomen suosituin JahtiJakt-metsästysasu 2006! Huippu vedenpitävä Uudessa PRO-puvussa käytetään arvostettua ja testattua AIR-TEX -kalvoa, joka on osoittanut paremmuutensa lukuisissa testeissä ja käytännössä kymmenillä tuhansilla metsästäjillä. Metsästäjät ovat AIR-TEX -kalvoon kaikkein tyytyväisimpiä (Taloustutkimus 4/2004). VTT:n tutkimuksessa se sai parhaat arvot vedenpitävyydestä (VTT/pro6/-3069/03). 1 Huippu hengittävä JahtiJakt AIR-TEX® -kalvon hengittävyys on huippuluokkaa. Se on testattu Tampereen Teknillisen Yliopiston Älyvaatelaboratoriossa. Virallisen testiraportin mukaan kalvopuvun hengittävyys on erinomaista luokkaa ja yhdessä korkeimman mitatun vedenpitävyyden kanssa puku toimii erittäin hyvin metsästysoloissa. Huippu pinta Parhaan puvun pitää olla likaa hylkivä ja pinnan nopeasti kuivuva. Kehitimme yhteistyössä testilaboratorion kanssa pintakankaan uudelleen. Valitsimme kankaaseen markkinoiden parhaan suojan likaa ja vettä vastaan, aidon DuPontTM Teflon® -pintakäsittelyn. Uusi täydellinen pintakangas on myös äänetön. Erälehti suosittelee "tyylikäs ja erinomainen eräasu äänettömyytensä vuoksi" Paras vedenpitävyys Vesitiiviys yli 1000 cm Tampereen teknillisen yliopisto tutkimus 6/06 Internet-tilaukset 24h/vrk www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 08-840 4400
• ukokonaisuus KESKUSVARASTO MUUTTAA-75% -70 OS-!8%% ojen 0 NYT KAIKKI UL itettu erä! Asukokonaisuus sisältää JahtiJakt PRO puvun ja kaiken tämän: 1. JahtiJakt PRO AIR-TEX kalvollinen jahtipuku, housut ja takki 2. MicroDRY -tekninen alusasu 3. Fleece-väliasu 4. Forest-puku 5. Flanellipaita 6. Kääntölakki 7. Verkkohuppu 8. Kalvohuppu 2 3 4 0%KOKO TÄMÄ 8 I ETUS! NY T 5 6 8 169 et asut jo (Vastaavat teknis MYYMÄLÄT SUOMESSA: ASUSETTI NYT VAIN! 7 90 (+toimituskulut) pa 1053 ) VANTAA: Valimotie 27 10-19 (10-16) TAMPERE: Possijärvenkatu 4 10-19 (10-16) OULU: Alasintie 8 10-18 (10-16)
• Fortsättning från sidan 7 Försämring av jaktmarkerna (t.ex. på grund av minskning och splittring) har inverkat starkt på den bedrivna jakten i föreningarna, för i omkring 500 (11 % av alla) föreningar har man under de fem senaste åren varit tvungen att ändra på jaktpraxisen av denna orsak. I enkäten närmade vi oss även samma problem från en något annan utgångspunkt - från eventuella förändringar i föreningens jaktmarker och orsakerna till detta. Härom mera i artikeln om krympande jaktmarker här intill. Håller förutsättningarna för medlemskap på att lätta? Villkoren för medlemskap i jaktföreningen varierar avsevärt från förening till förening och även regionalt. I nästan hälften av föreningarna kan medlemskap vinnas om sökanden är ortsbo eller äger mark inom föreningens verksamhetsområde. Medlemskap som grundar sig på markägande kräver i genomsnitt ägande av 10 hektar. I en femtedel av föreningarna är släktskap till nytta då medlemskap söks. Likaså en femtedel av föreningarna meddelar att de antar nästan alla som söker medlemskap i föreningen, medan igen förutsättningarna för medlemskap för en fjärdedel av föreningarna helt är en prövningsfråga. I sju procent av föreningarna är medlemskapet en kvotfråga. I sex procent av föreningarna är arbetsplatsen en förutsättning. Inemot en tredjedel av föreningarna anger att provmedlemskap är en förutsättning för medlemskap. Provtiden är vanligen två år. Starkast förankrat är provmedlemsvillkoret i Satakunda, där hälften av föreningarna tillämpar detta när de tar nya medlemmar. I genomsnitt ser utvecklingen för medlemskapsvillkoren ut att gå mot det bättre. Av villkoren för medlemskap har såväl kraven på hemort som kraven på markägande minskat konstant i jämförelse med enkäterna 1997 och 2000. Det förefaller också som om larmklockorna redan har börjat ringa och villkoren för medlemskap ändrats i många jaktföreningar för att sålunda trygga föreningens framtida verksamhet. kunda, Södra Tavastland och Norra Tavastland stiger den genomsnittliga medlemsavgiften till över 40 euro. Den genomsnittliga medlemsavgiften är billigast i Svenska Österbotten, bara 14 euro. I Österbottens och Uleåborgs jaktföreningar, som också omfattar stora sockenföreningar¸ håller sig medlemsavgifterna kring 20 euro, likaså i Lappland, där det finns mycket statliga marker. Jaktföreningens genomsnittliga anslutningsavgift uppgår till 174 euro, dvs räknat i mark mycket nära den gamla tusenlappen. I samma distrikt där medlemsavgifterna hör till de största, är också anslutningsavgifterna de högsta. Motsvarande korrelation kan observeras också i de regioner där medlemsavgifterna är billigast. I Norra Tavastland uppgår den genomsnittliga anslutningsavgiften till 378 euro, i Satakunda till 353 euro och i Södra Tavastland till 242 euroa. Billigast (57 euro) är anslutning till en jaktförening i Svenska Österbotten och Lappland. Också i föreningarna i Uleåborg och Österbotten är anslutningsavgifterna förmånligare och håller sig i klassen under 100 euro. Utgående från resultaten av enkäten kan den iakttagelsen göras att ett ökat medlemsantal i föreningen som regel innebär lägre medlems- och anslutningsavgifter. Generellt sett är avgifterna i de sydfinska distrikten högre än i de nordliga distrikten. KOMMENTAR Skäl att pröva villkoren för medlemskap och skyldigheter? Steget till medlemskap i en jaktförening är inte alltid lätt. Det här har särskilt många unga som tar sina första steg på jaktstigarna fått uppleva. Det tända intresset för jakten har falnat för många på grund av bristen på möjligheter till jakt. Trots att villkoren för medlemskap kan förefalla att ha lättat en aning under de senaste tiderna kunde det vara på sin plats för många föreningar att pröva sina villkor för medlemskap. Bakom de genomsnittliga siffrorna döljs alltid ytterligheter, vilket också framgår av föreningsenkätens svar. I vårt land finns det många föreningar i vilka större delen av medlemmarna är över 65 år gamla. Omkring 10 % av föreningarna debiterar över 500 euro i anslutningsavgift av sina nykomlingar. Alla unga har inte råd ens med mindre anslutningsavgifter. I vår första artikel om föreningsenkäten gjorde vi bedömningen att omkring 13 000 unga jägare står utanför jaktföreningsverksamheten medan igen nästan alla över 65-åringar hör till någon förening. Med hänsyn till befolkningens ålderstruktur och de s.k. stora åldersklasserna kommer medlemmarna i jaktföreningarna oundvikligen att åldras också i framtiden. Stränga villkor för medlemskap sätter ytterligare fart på nedförsbacken. I en del jaktföreningar kan också verksamheten vara i behov av litet kritisk skärskådan, särskilt om ungdomar inte är intresserade av föreningens verksamhet. I en del föreningar kan skyldigheter som är knutna till medlemskapet vara tröskelfrågor. T.ex. i stilen "i älgjakten måste man delta varje veckoslut om man överhuvudtaget vill delta i den". Det kan diskuteras om skyldigheter av den här typen mera hör hemma i modern verksamhet. Det lönar sig också att ta en funderare över hur mycket en provmedlem kan pressas. Vi har idag föreningar i vilka provmedlemmen att börja med bara får jaga småvilt tillsammans med en äldre medlem. För att få delta i älgjakten måste provmedlemmen i en del föreningar först t.o.m. under flera år fungera som drevkarl. Det verkar också som om man inte alltid skulle förstå i vilken riktning vårt samhälle har utvecklats. Det skärpta arbetslivet kräver idag allt mer och tid måste också finnas för familjen. Alla har inte möjligheter och inte heller nödvändigtvis intresse för att delta i jakten varje veckoslut, särskilt inte om stämningen inom jaktlaget inte är riktigt i sin ordning. T.ex. gräl om köttandelar kan få mångas nerver på helspänn. Många vill inte ens nödvändigtvis binda sig vid föreningsverksamheten om den medför en massa obligatoriska skyldigheter. Det är enklare att köpa jakttillstånd på statens marker eller tjänster av företagare som erbjuder kommersiell jakt. Antalet medlemmar minskar i 16 % av föreningarna I de föreningar och sällskap som besvarat jaktföreningsgallupen har antalet medlemmar ökat med i genomsnitt 2,9 personer under de senaste tio åren. I 45 % av föreningarna har antalet medlemmar hållits på samma nivå och i 39 % av dem har det ökat. 16 % av föreningarna angav att antalet medlemmar sjunkit. I genomsnitt har antalet medlemmar i föreningarna ökat kraftigast, med cirka 7 medlemmar, i jaktföreningarna i Uleåborgs och Österbottens jaktvårdsdistrikt. Däremot har det genomsnittliga antalet medlemmar sjunkit i jaktföreningarna i Nylands och Södra Savolax jaktvårdsdistrikt. Under tio års tid minskade antalet medlemmar i minst var femte jaktförening i Södra Savolax, Satakunda och Nyland. Intressant var att inte en enda av de föreningar i Södra Tavastland och Svenska Österbotten som var med i samplet meddelade att deras medlemsantal skulle ha minskat. G Minskning och splittring av jaktbara områden i Somero kommun i Egentliga Finland. D svarta kvadraterna representerar för jakt odugliga områden 1957 och gråa kvadrater fram till 1999 tillkomna, nya jaktodugliga områden. De ljusa kvadraterna representerar jaktbara skogs- och jordbruksmarker eller vattenområden. Kartans totala areal är 100 km², dvs en sida är 10 km lång och arealen inom en ruta representerar ca 9 hektar. Medlems- och anslutningsavgifterna varierar i regionerna Den genomsnittliga årliga medlemsavgiften i jaktföreningarna uppgår till 27 euro. I Sata- 10 Jägaren 2 / 2007
• Jaktmarkerna krymper Mången jägare har säkert under de senaste åren och årtiondena observerat hur de egna jaktmarkerna har minskat och splittrats och fått ge vika för nya hus, sommarstugor och vägsträckningar. Ett klart belägg för hur jaktmarkerna krympt gav resultaten av jaktföreningsenkäten 2005 och den undersökning av markdispositionens inverkan på jakten jag själv utförde. nligt resultaten från jaktföreningsenkäten 2005 hade över 800 jaktföreningars jaktområden försämrats under de senaste fem åren. För 450 föreningars del har jaktområdets försämring (minskning, splittring) berott på att arealen arrendeområden har minskat och för 400 föreningars del på att byggverksamheten och vägnätet har ökat. För endel föreningars del innebär arrendeområdenas minskning ofta att områdena ökar i motsvarande grad för någon annan förening. Det här kunde observeras i föreningsenkätens resultat. Också naturskyddet inverkar på jaktområdena. För omkring 130 jaktföreningars del har avgränsningarna av naturskyddsområden försämrat deras jaktområden under de senaste fem åren. Regionalt har den häftigaste förändringen av jaktområdena drabbat jaktföreningar i Nylands jaktvårdsdistrikt. I omkring 30 % av föreningarna har jaktområdet försämrats pga att byggverksamheten och vägbygget ökat. Av de jaktföreningar i Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt som är verksamma i kommunerna kring Tammerfors har var fjärde förening drabbats av försämring av jaktområdena. Utvecklingen visar att jaktmarkerna minskar kraftigt i omgivningen kring tillväxtcentra. Resultaten är alarmerande, för den tidsperiod som var föremål för analys av förändringar i den här undersökningen omspände inte mer än fem år. E Splittringen av jaktmarkerna och bosättningens utbredning försvårar redan de praktiska jaktarrangemangen inom vidsträckta områden i omgivningen kring tätorter. På bilden förberedelser för duvjakt i närheten av Borgnäs centralort. Splittringen ett centralt problem En annan undesökning av markdispositionens inverkan på arealen jaktduglig mark, som gjordes med hjälp av kartanalys visade, att jaktmarkerna har krympt under 30- 40 års tid. Undersökningen, som fokuserades till de tre jaktvårdsdistrikten Egentliga Finland, Mellersta Finland och Kajanaland, visade för jaktmarkernas del att dessa hade krympt mest i Egentliga Finland. Också den jaktdugliga markens minskning i Mellersta Finland (-7,9 %) kom nära nivån i Egentliga Finland ( -9,3 %). Förändringarna i Kajanaland stannade på mattare nivå (-2,8 %). Om procentalen omvandlas till arealer innebär det att Egentliga Finland har förlorat omkring 80 000 hektar jaktdugligt område. Med jaktdugliga områden avses områden på vilka jakt kan bedrivas inom ramen för lagen, trots att områdena ifråga inte nödvändigtvis skulle vara i jaktbruk. Den på nio grundkartepar grundade undersökningen är dock ett litet sampel av förändringen i områdenas markdisposition och därför är det också skäl att förhålla sig med en viss försiktighet till resultaten. Dessa är riktgivande. Enligt de erhållna resultaten uppgick andelen jaktdugligt område av den totala arealen i slutet av 1990-talet till 69 % i Egentliga Finland, 78 % i Mellersta Finland och 92 % i Kajanaland. I de olika jorddispositionsklasserna minskade jaktdugligheten procentuellt mest inom vattenområdena. Även för jordbruksmarkens del var förändringen generellt något kraftigare än för skogsmarkens del. Som helhet betraktat minskade jaktdugligheten på alla kartor mellan 0,3 och 17,1 % under 40 års tid. Särskilt bör beaktas att invånarantalet i samtliga av undersökningsområdena berörda kommuner minskade från 1960-talet till idag mellan 11 och 47 %. Trots att invånarantalet har gått ner har de jaktdugliga områdena således ändå minskat. Jaktmarkernas krympningsfenomen kan dock inte analyseras enbart utgående från den decimerade arealen, för också splittringen av större områden i mindre delar är ett centralt problem. När ett jaktområde under tidernas förlopp splittras i mindre skogs- eller åkerlotter kan nyttjandet av dem t.o.m. upphöra helt på grund av den allmänna opinionen. Så har det bl.a. gått på en del andjaktsplatser, där sommarstugefolkets motstånd mot sjöfågeljakt fått till stånd en totalfredning. jägares som naturens intressen bättre än för närvarande bör markanvändningen ytterligare intensifieras och harmoniseras. Den splittrande effekt på områden som glest byggande har bör undvikas, för bevarandet av enhetliga områden som helheter är viktigt. Dragningen av nya väglinjer för byggandet av tvåfiliga motorvägar vid sidan av gamla vägar bör undvikas. Vid byggandet av fritidsstugor bör ett tätare nyttjande av stränderna gynnas och nyttjandet av övriga stränder begränsas. Det är möjligt att påverka framtiden Det har diskuterats rätt litet om jaktmarkernas krympande och splittring. Har jägarkåren i all tysthet godkänt den utveckling som pågår? Det är också troligt att jaktområdenas minskning inom många regioner sker så långsamt att man knappt blir medveten om problemet. Alltid nu och då reser det sig ett hus eller en sommarstuga på något mindre område eller vid en sjöstrand och splittrar och gör omgivningen oduglig för jakt. Enligt jaktlagstiftningen är användning av skjutvapen på kortare avstånd än 150 meter från bebott hus förbjuden utan tillstånd av ägaren eller innehavaren. Undertecknads åsikt är att jägarna i framtiden borde skärpa sig och delta i större utsträckning i markanvändningens planering och utarbetandet av planer samt i politiken, med målet att minska markdispositionens menliga inverkan på jakten. Till det här har alla kommuninvånare goda möjligheter, för i och med att den nya markanvändnings- och bygglagen trädde i kraft i början av millenniet förbättrades kommuninvånarnas möjligheter att delta i det beslutsfattande som gäller deras egen livsmiljö. Särskilt på jaktföreningsnivå är det viktigt att begrunda möjligheterna att påverka. Utöver att påverka bevarandet av jaktmöjligheterna kan jägarkåren också i väsentlig utsträckning inverka på ett bättre beaktandet av vår unika natur och våra viltbestånds livsmiljöer i planeringen av markanvändningen. G Jägaren 2 / 2007 11 Tätt och enhetligt byggande Resultaten av vardera undersökningen berättar med sitt karga språk om de krympande jaktmarkerna. Antalet bekymrade jägare är stort. I framtiden kommer jaktmarkerna uppenbart att ytterligare minska och splittras, särskilt i omgivningen kring tillväxtcentra. I de avfolkade glesbygderna kan det rentav hända att situationen lättar tack vare migrationen. I och med att antalet fritidsbostäder ändå fortsätter att öka i vattendragsdominerade områden fortsätter å andra sidan också jaktmarkerna att krympa. Ett problem vid planeringen av markanvändningen har allmänt varit dess kortsiktighet samt dess bostads- och trafikcentrering. Ifall vi i samhället vill beakta såväl 300 000 Marko Svensberg
• 12 Jägaren 2 / 2007
• Jägaren 2 / 2007 13
• De 18nde viltdagarna i Jyväskylä Viltet, jägaren och forskningen Allt fler grupperingar i vårt samhälle intresserar sig för jakt och viltvård. Numera accepteras å andra sidan jakten och dess utövare ­ jägaren ­ som en viktig verksamhet och aktör i samhället. U nder viltdagarna i Jyväskylä den 2324.1.2007 bjöds det på nya fakta om viltet, jägarens och viltforskningens utmaningar och möjligheter men också om hotoch riskfaktorer. Vid sidan av viltforskningen och Jägarnas centralorganisation fungerade den här gången Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt som arrangör. Dagens föredrag gav anledning till mycket funderande, som helt säkert för mången deltagares del fortsatte ännu under hemfärden. Dagarna var åter en gång lyckade. Viltet och jakten i förändringarnas grepp Viltdagarnas program bestod av en tredelad helhet ­ viltet, jägaren och forskningen ­ där behandlade teman givetvis hade anknytning till varandra på många sätt. Inom ramen för temaområdet Jakten och viltbestånden behandlades jakten ur ett flertal infallsvinklar: såväl teoretiskt som artvis från gäss till skogshöns. Samma tema behandlades också i de föredrag som handlade om jakten efter ripa i Sverige samt om beskattningen av vår egen björnstam och om älgjakt. Esa Ranta konstaterade i sin teoretiska del 14 Jägaren 2 / 2007 att jakten obestr idligen inverkar på viltbeståndens utveckling, vilket kunde påvisas med stöd av tidsseriemodeller. För älgens del reglerar jakten fullständigt älgstammens utveckling. En dylik situation är ändå känslig för att antalet jaktlicenser eventuellt avviker från det eftersträvade målet. För hönsfåglarnas del inverkar jakten på bestånden i en del av landet. Trots det är dock hönsfåglarnas naturliga mortalitet avsevärt större än jaktmortaliteten. För haren är räven ett betydelsefullt rovdjur. Jakten inverkar på harens beståndsfluktuationer i en stor del av landet, men räven gör det bara i Lappland och Österbotten. Harens variationer i talrikhet reflekteras i det harjagande rävbeståndets fluktuationer i Lappland och landets sydvästra Fångsten av hönsfågel är i stort sett lika stor per areal på privata och på statens mark. delar. Veli-Matti Väänänen och Einari Väyrynen har observerat att gåsjakten blivit populärare framförallt för att bestånden av grågås och kanadagås ökat kraftigt. Fångsten av dessa två gåsarter består av fåglar ur det egna häckande beståndet. För sädgåsens del får de finländska gåsjägarna också som byte gäss som på hösten flyttar söderut från Ryssland via Finland. Av de sädgäss som häckar i Lappland och Österbotten fälls de flesta i Finland. De stora skillnaderna i de årliga sädgåsfångsterna beror delvis på väderleken under de östliga gässens flyttningstider. Gäss som kommer till vårt land utifrån är under vissa år tvungna att stanna en längre tid i vårt land på grund av hårda vindar och regn och då skjuts det rikligt av dem. I framtiden bör de i vårt land häckande bestånden av nämnda tre gåsarter i sin helhet och deras fortplantningsresultat följas upp. En utmaning i samband med skyddet av sädgässen är bevarandet av sädgåsbeståndet även i de södra delarna av beståndets utbredningsområde. Det innebär begränsningar av jakten på det lokala häckande beståndet. Jukka Keränen från Kajanalands jaktvårdsdistrikt presenterade jakten på skogshöns i de tre nordligaste jaktvårdsdistrikten. Jakten på skogsfågel är mycket populär i norra Finland. Inom det område som avses i jaktlagens 8 § (kommuninvånarna har jakträtt på statsmar- Pentti Vikberg
• För sädgåsens del får de finländska jägarna som byte också gäss som flyttar söderut från Ryssland via Finland. Vid sidan av jägarna börjar också olika intressegrupper i allt högre grad vara intresserade av viltvårdsoch jaktfrågor. Jaktvårdsdistrikten å sin sida börjar allt klarare fungera som viltförvaltningens tillståndsmyndigheter i samhället. påverkar hela ekosystemet i fjällområdet. Det behövs därför tillförlitliga fakta om ripbeståndens täthet och ripfångstens omfattning. Vid bedömningen av ripbeståndens täthet tillämpas avståndssampling. Vid denna antecknas den observerade ripan och fågelns avstånd från inventeringslinjen. En exakt avståndsbedömning är viktig. Däremot behöver inte alla mötande fåglar antecknas. Täthetsvärdet beräknas utgående från det material som bildas av fördelningen av fåglarnas avstånd från inventeringslinjen. Metoden är billig och med hjälp av den är det lätt att utreda ripbeståndets täthet inom stora områden. Enligt inventeringsresultaten är jakttrycket stort inom det sydliga fjällområdet och jakten har därför begränsats. Ripjakt som genomförs enligt nu gällande direktiv har inte inverkat på ripbestånden i Sverige i mätbar omfattning. Det finns 10 000 ripjägare och 40 000 ­ 60 000 kvadratkilometer jaktmarker i Sverige. Lokalt kan ripjakten bli så omfattande att jaktbegränsningar måste införas för att säkerställa ett hållbart nyttjande av beståndet. I Sverige har det utvecklats fungerande medel för det här problemet och samtidigt har man utvecklat nya inventeringsmetoder som verkställs av jägarna. ker inom sin hemkommun) jagar 62 % av alla jägare skogsfågel och nästan alla hönsfågeljägare får också byte (80 % av dem som jagar). Fångsten av hönsfågel är i stort sett lika stor per areal på privata som på statens marker. Jakten på skogsfågel förefaller att vara hållbar inom dessa områden med s.k. fri jakträtt. Sverige har en särskild metod för inventering av ripbestånden Maria Hörnell-Willebrand från Sveriges lantbruksuniversitet berättade att man i Sverige önskat utreda hur stor inverkan jakten har på viltbestånden och om denna inverkan eventuellt är långvarig. Särskilt ripjakten har fått till stånd en debatt i Sverige om huruvida jakten decimerar ripbestånden till en så låg nivå, att det Jägaren 2 / 2007 15
• Jägarna, jaktföreningarna och viltförvaltningen inför utmaningar Under viltdagarna konstaterades att viltforskningen upplever en tid av förändring idag. Vid sidan av den traditionella forskning håller den samhällsvetenskapliga forskningen på att få en allt starkare tyngd. Jaktvårdsdistriktet som aktör på landskapsnivå har igen fått allt mer byråkratiska drag. Jaktmarkerna krymper och det här märks i jaktföreningarnas verksamhet. Glesbygdernas lokala jägare möter i sina jaktmarker, som sedan "urminnes tider" traditionellt har gått från far till son, helt främmande, utomstående jägare som knappt säger god dag. Jaktföreningarna får i egenskap av förvaltare av viltbestånden i sin verksamhet känna av konsekvenserna av det sociala trycket. Verksamheten medför olägenheter för utomstående, men också materiell och immateriell nytta. I dagens Finland är jaktföreningen allt oftare tvungen att också ta hänsyn till utomstående i sina mål för viltvården. Pekka Salmi presenterade teman för den samhällsvetenskapliga viltforskningen vid viltoch fiskeriforskningsinstitutet. VFFI:s enhet för närings- och samhällsforskning har begrundat tre huvudteman. Inom ramen för Socioekonomiska bakgrundsfaktorer insamlas fakta om såväl jägarnas som den stora allmänhetens och olika organisationers inställning till jakten och viltvården. I temat Motsättningar och minskan- Maria Hörnell Willebrand från Sverige presenterade en metod för inventering av ripbeståndet. Presentationen var synnerligen vederhäftig och metoden är mycket lämplig för tillämpning i vidsträckta öppna fjälltrakter. I dagens Finland är jaktföreningen allt oftare tvungen att också ta hänsyn till utomstående i sina mål för viltvården. Förutsättningarna för jaktföreningarnas verksamhet försämras och särskilt i omgivningarna kring tillväxtcentra splittras jaktmarkerna. de av dem rör det sig om olika aktörers roller vid nedtonande och förebyggande av motsättningar. Det innebär bl.a. utredning av orsaker till motsättningarnas uppkomst och utvecklande av modeller för lösningar. Det tredje temaområdet är Institutioner. Här är tanken att utreda ägooch nyttjanderättigheter, organisationers verksamhet och planering samt jaktpolicy. Jani Pellikka konstaterade att den av jaktföreningarna bedrivna viltvårdens betydelse för viltbeståndens hållbahet under 2000 ­talet framförallt grundar sig på viltinventeringar och viltvård på frivillig grund. Centrala former för verksamheten är reglering av jakten och förbättring av viltets levnadsförhållanden, dels genom utfodring, dels genom iståndsättning av livsmiljöer. Bakom viltvården och verksamheten ligger tron på att viltet drar nytta av aktiviteterna. Man vill också understryka att viltvården är en del av naturvården. Vidare styrs föreningarnas viltvård av faktorer som begränsar verksamheten. Marko Svensberg kunde påvisa att de jaktdugliga arealerna krympte under en period på 40 år inom tre bygder, som varit föremål för undersökningar. Den kraftigaste minskningen och splittringen av jaktmarker hade skett i Egentliga Finland. I Mellersta Finland hade relativt sett i det närmaste lika stora arealer jaktdugliga marker överförts till annan användning. I Kajanaland var förändringarna klart mindre. I framtiden kommer jaktmarkerna att minska och därtill särskilt i omgivningarna kring tillväxtcentra att splittras. Ett hinder för ytterligare splittring kunde vara att via mera målinriktad planering koncentrera och harmonisera markanvändningen bättre än idag. Jägarna stimuleras att delta aktivt i planeringen av markanvändningen på sina hemorter. Jukka Purhonen presenterade Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt, idag i centrum för förändringar. Jaktvårdsdistriktet är en regional organisation som lyder under jord- och skogsbruksministeriets direkta resultatstyrning. Jaktvårdsdistriktet är idag en licens- och tillståndsbeviljande myndighet mot att tidigare ha varit en remissinstans. I det närmaste all tillståndsförvaltning som gäller viltet har överförts från länsstyrelserna och ministeriet till distrikten. Jaktvårdsdistriktets skall därför ses som en myndighet som följer upp förändringarna i samhället och aktivt verkar för att viltet och jakten beaktas i vederbörlig ordning i beslutsfattandet. Slutsatser Finland är såtillvida ett exceptionellt land att det i stora delar av landet är jaktföreningarna som handhar jaktens praktiska arrangemang. Det är därför väsentligt att förutsättningarna för föreningarnas verksamhet hålls så goda som möjligt i vår föränderliga värld. Jägarna hoppas få hålla enhetliga ordentliga jaktmarker utan bosättning och annan byggnation som dock i dagens läge blir allt mer sällsynta. För jakten och jägarna utgör dessa framtidsutsikter mera ett hot än möjligheter. Viltforskningens mål är att i ökande utsträckning utreda samhällets förväntningar på en omdömesgill och samhällsanpassad verksamhet inom vilthushållningen. Å andra sidan är jakten inte mera en fråga enbart för jägarna. Det här har också jaktvårdsdistrikten stött på via den omvälvande förändringen av deras uppgifter. Från att ha varit en rådgivande organisation har de allt klarare blivit en tillståndsmyndighet som påverkar jord- och skogsbrukets vardag. G 16 Jägaren 2 / 2007
• Loppuerä suosittuja O MUUTTAA -75% KESKUSVARAST -kalvokenkiä SHOKKIHINTAAN!/0% ­ estää hajun Huippuluokan vedenpitävyys ja hengittävyys Uusien JahtiJakt AIR-TEX® -PREMIUM kalvokenkien valmistuksessa käytetty uusin tietotaito varmistaa, että jaloilla on aina kuivat ja mukavat oltavat. Aivan uutta on myös hajunestoteknologia. 1. Uusi SCENTECHTM hajunestoteknologia 2. Uusi kalvoteknologia 3. Irrotettava iltti 4. Vesitiivis läpän yläreunaan asti 5. Vedenpitävä ja hengittävä AIR-TEX-kalvo ! YT KAIKKI ULOS -80% N Aina kevyet ja mukavat kävellä 3-kertainen vedenpitävyys Uudessa JahtiJakt PREMIUM ­jahtikengässä on käytetty kolminkertaista vedenpitävyysteknologiaa. 7. Varressa kestävää corduraa 8. Kestävät, oikein sijoitetut nauhalenkit 9. Aitoa vedenpitävää pintanahkaa 10. Tukeva kantakappi 11. Lesti suomalaiseen jalkaan 12. 3-kertaiset ompeleet tärkeissä saumoissa land 1. Kenkä on vedenpitäväksi käsiteltyä aitoa pintanahkaa, jonka saumat on tehty vedenpitäviksi nelinkertaisella erikoiskäsittelyllä. Jak tA 2. Vedenpitävä AIR-TEX ­kalvo on lämpölaminoitu THERMOTM vanuun ja sukkamaisesti jalkaterän ympäri. © Co X Fin 13. Energiapohjallinen; iskua vaimentava, IR-T E energiaa palauttava 14. Muotoiltu antibakteerikäsitelty pohjallinen 15. Nelikerrosrakenteinen pohja; ig pyr ht tiJah kiertojäykkä ja rullaava 16. Suojaava kärki- 3. Nahkapinnan alla on vielä vedenpitävä ja hengittävä suojakangas suojaamassa AIR-TEX -kalvoa. vahvike 17. Aito -pohja Uusi parempi hengittävyys Lämpölaminoitu AIR-TEX -kalvo nostaa kengän hengittävyyden aivan uudelle tasolle ja pitää jalan kuivana. Uusi hajunestoteknologia Ainutlaatuisella uudella JahtiJakt SCENTECHTM hajunestomenetelmällä valmistettu vuorikangas eliminoi ihmiskehosta tulevat hajua aiheuttavat bakteerit lähes täysin. Estää ihmisen hajua pääsemästä riistan vainuttavaksi. HAJUNESTOTEKNOLOGIA Hopeahiukkanen Ilma & kosteus Lämpö Hajubakteerit SCENTECHTM -kangas Antibakteria testattu (KS K0693, JIS L1902) LOPPUERÄ NYT VAIN Hiki Nopeille vielä JahtiJakt kenkärasva mukaan! JahtiJakt kenkärasva Luonnon raaka-aineista tehty mehiläisvaha. Suojaa kenkää lialta ja vedeltä. Helppo levittää. Riittoisa. Hoitaa vedenpitävää nahkaa ja pitää nahan notkeana. Arvo 15 .Nyt nopealle kenkien tilaajalle kaupan päälle. 129,+toimituskulut Iho Uusi mukavuus jaloille Pohjassa on kalleimman luokan nelikerrosrakenne. Pohja on kiertojäykkä mutta hyvin rullaava. Uusi kantavaimennus ja sisäpuolen uusi muotoilu tuovat jahtikenkään parhaiden lenkkitossujen mukavuuden. Tilaa netistä www.Eratukku.fi MYYMÄLÄT: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-15, VANTAA: Valimotie 27, Ark 10-19 la 10-16 Puhelintilaukset: Ma - Pe klo 9 - 18: 08-840 4400 Huom! Mittaa jalkateräsi pituus valmiiksi ennen soittoa. Oikean mitan saat, kun seisot, paperin päällä, piirrät jalkasi ja mittaat kuvan. Varren pituus 28 cm (no 42) 6. Saumat teipattu AIR-TEX -kalvoteipillä
• Jordbrukets miljöstöd 2007-2013 Jordbrukets miljöstöd utgör en del av Programmet för utvecklingen av landsbygden 2007-2013. Det här programmet kommer i fortsättningen att reglera livet för både jordbrukarna och fältviltet. Erbjuder programmet månntro möjligheter att förbättra levnadsvillkoren för bägge grupperna på en och samma gång? H uvudsyftet med miljöstödsarrangemanget är att trygga verksamhetsförutsättningarna för jordbruket, men där finns dessutom flera miljövårdsmålsättningar. Till de viktigaste hör att öka mångfalden i odlingslandskapet och minska lantbrukets belastning på vattendragen. Till skillnad från tidigare program lyfts nu också jaktföreningarnas roll i naturvården fram. Från och med nu kan nämligen också registrerade föreningar ansöka om vissa delar av miljöstödet, närmare bestämt stöd för skötseln av våtmarker. Det är inte nödvändigt att slå vegetationen i skyddszonen. Om den ändå slås får detta inte göras före den första augusti för att inte utsätta djurens ungar för fara. Miljöstödet består av flera delar Det är frivilligt att binda sig till miljöstödssystemet. Stödet är fördelat på basåtgärder, tilläggsåtgärder och avtal om specialstöd. En jordbrukare som har gjort ett avtal om miljöstöd förbinder sig att vidta alla basåtgärder. Han kan dessutom välja ett antal tilläggsåtgärder för sitt jordbruk och dessa ska sedan skötas under hela avtalsperioden. I stödområdena A och B kan jordbrukaren välja mellan tilläggsåtgärderna 0-4 och i C-området 0-2. Specialstöden är avsedda för jordbrukare som önskar sköta naturobjekt på sin gård med ännu större effekt än vad som krävs för bas- och tilläggsåtgärderna. Objekten sköts i enlighet med den uppgjorda planen och man skriver ett skötselavtal på fem eller tio år. ser om odlingsplanering, gödslingsnivåer och bokföring per skifte. Men tidningen Jägaren är inte rätt forum för att fördjupa sig i detta, utan här ska vi koncentrera oss på de aspekter som inverkar på fältviltets miljöer. ket med en bredd på upp till tre meter, om detta är motiverat med tanke på vattenskyddet eller naturvården på gården. Renen behöver inte slås såframt den inte håller på att slya igen. Om markägaren ändå väljer att slå renen får arbetet inte påbörjas före den första augusti såframt detta inte är nödvändigt för att bekämpa ogräs, växtsjukdomar eller skadedjur. Den slagna växtligheten får tas till vara och ogräs får bekämpas på de villkor som är skrivna i avtalet. Vid vattendrag som är större än ett huvuddike ska jordbrukaren anlägga en skyddszon som i genomsnitt är minst tre meter bred och bevuxen med fleråriga gräs-, vall- och ängsväxter. Det rekommenderas att skyddszonen slås en gång under varje växtperiod. En nyhet i miljöprogrammet är att odlaren kan anlägga kantzoner som främjar mångfalden i naturen också utmed sådana skiften där det inte finns något dike. Det här ger utomordentliga möjligheter att anlägga fristäder för fältviltet också mellan skiften. Renarna och kantzonerna räknas in i huvudskiftets stödberättigade areal. Skyddszoner och -renar Syftet med skyddszonerna och -renarna är att hindra näringsämnen och marksubstanser från att rinna ut i diken och vattendrag från åkrarna. Skyddszonerna ska också förebygga erosion och öka mångfalden i naturen samt främja viltoch fiskhushållningen. Utmed huvuddiken ska man lämna en zon på minst en meters bredd med flerårig växtlighet. Jordbrukaren kan om han så önskar lämna en bredare zon utmed di- Bevarandet av landskapet och mångfalden i naturen Meningen med den här åtgärden är att öka jordbrukarens medvetenhet om mångfaldsobjekten på gården och möjligheterna att sköta dem. Det gäller att bevara små grupper av träd och buskar ute i odlingslandskapet samt stenrösen, och innan det andra avtalsåret löper ut ska odlaren göra en kartläggning av mångfaldsobjekten på gården. Viktiga objekt är bland annat bäckar, källor, våtmarker, stengärdsgårdar, lador, alléer, landskapsträdor och viltåkrar. Jarkko Nurmi, Österbottens jaktvårdsdistrikt Basåtgärderna Till basåtgärderna hör en hel rad bestämmel18 Jägaren 2 / 2007 Till de mest intressanta åtgärderna ur viltvårdssynpunkt hör att åstadkomma ett vinterväxttäcke på åkrarna och att göra jordbruket mera varierat.
• OBS! Observera att den här artikeln bygger på det förslag till utvecklingsprogram för jordbruket på det finska fastlandet som Finland hösten 2006 lämnade in till EU-kommissionen. Kommissionen har ännu inte fattat något beslut och ändringar är därför möjliga. Våra jordbruksmyndigheter gör sig ändå klara för att börja verkställa programmet i enlighet med förslaget. Tilläggsåtgärderna Utöver basåtgärderna kan odlaren välja någon eller några tilläggsåtgärder för sin gård. Antalet möjliga tilläggsåtgärder varierar mellan de olika stödområdena. Till de mest intressanta åtgärderna ur viltvårdssynpunkt hör att åstadkomma ett vinterväxttäcke på åkrarna och att göra jordbruket mera varierat. Växttäcke på vinteråkrar Odlaren åtar sig att hålla minst 30 % av den sammanlagda arealen stödberättigad åker täckt med växtlighet eller stubb utanför växtperioden, alternativt lätt bearbetad. De skiften som har ett växttäcke ska ligga så, att de gränsar till vattendrag och huvuddiken. Bland annat följande uppfyller kraven på växttäcke: Utmed huvuddiken ska man lämna en skyddszon med flerårig vegetation som är minst en meter bred. I fleråriga odlade vallar och rörflen I skyddszoner med avtal som anlagts på åker I fleråriga grönträdor samt vilt- och landskapsträdor I fleråriga trädgårdsväxter I stubbträda samt stubb av säd, oljeväxter, frökryddor och fiberlin ­ dock inte om stubben på hösten har såtts in med höstråg, rågvete, höstvete, speltvete, höstryps eller höstraps I lin eller hampa som skördas på våren I åkrar som inte odlas men som sköts i enlighet med systemet för gårdsstöd, bara åkern ligger i vall över vintern Effektiverad växtlighet vintertid på åkarna är en tilläggsåtgärd där kraven i det stora hela är de samma som ovan, men kravet på vegetationens täckningsgrad uppgår till 50 %. Bägge åtgärderna finns enbart i A- och B-stödområden. Miljöstödets specialstöd Miljöstödets specialstödsobjekt ska skötas i enFör skötseln av lador och stengärdsgårdar kan markägaren få ersättning ur miljöstödets specialstöd genom ett avtal om främjande av mångfalden i naturen och landskapet. Jägaren 2 / 2007 19
• lighet med en uppgjord plan och jordbrukaren gör ett specialstödsavtal för skötseln. Odlaren får alltså ersättning för det intensifierade arbete som han lägger ner på att sköta odlingslandskapet. För viltvårdens del hör följande former av specialstödsavtal till de viktigaste: I att anlägga och sköta skyddszoner och renar I att sköta mångfunktionella våtmarker I att främja mångfalden i naturen och landskapet I naturenlig odling och husdjurshållning Några viktiga komihåg Till programmet för utvecklingen av landsbygden hör inte bara systemet för miljöstöd utan numera finns det också en ny stödform, det s.k. "stödet för icke produktiva investeringar", som är avsett för iståndsättning av våtmarker. Man kan beviljas maximalt 4000 euro och även detta stöd kan registrerade föreningar ansöka om i form av ett Leaderprojekt. Emellertid går det inte att ansöka om det här stödet förrän år 2008, medan ansökningar om specialstöd för våtmarker Vid ett åkerskifte som gränsar till ett vatten kan lämnas in också denna vår. eller vattendrag kan markägaren anlägga en Jordbrukare som är intresserade av viltvård skyddszon. För skötseln av denna zon betalas kan med fördel också ta sig en närmare titt ersättning genom miljöstödets specialstöd. på de möjligheter som ett avtal om tilläggsåtgärder för ett vintertida växttäcke på åkrarna kan erbjuda för att förena ekonomi och naturvård på gården. Anläggandet av skyddszoner och renar öppnar en tredje möjlighet av betydelse för skötseln av åkerviltet. Sådana får numera också anläggas utmed åkerskiften och inte bara vid huvuddiken. Skyddszonerna och renarna är mycket konkurrenskraftiga i jämförelse med normal odling, eftersom deras areal räknas till huvudskiftet och ersättningarna betalas ut i enlighet med vad som odlas på detta skifte. Detta skapar goda möjligheter att förbättra miljön för bland annat rapphönorna, eftersom man med zoner och renar kan ersätta de gömslen för viltet som gick förlorade när öppna diken ersattes med täckdiken. Bland miljöstödets olika specialstöd hittas dessutom en möjlighet att grunda mångfaldszoner ute på stora åkerskiften. Den ersättning som betalas ut för sådana är konkurrenskraftig i jämförelse med om marken odlats normalt. De nya villkoren för lantbrukets miljöstöd styr jordbruket i ännu högre grad än förut i riktning mot aktiv naturvård. I framtiden kommer jordbrukarnas arbete att producera inte bara livsmedel utan också mångfald i naturen; mera ängsväxtlighet, fältharar, rapphönor med mera. För en jordbrukare som följer med sin tid lönar det sig att hålla känselspröten uppe för vad framtiden för med sig och fördomsfritt göra sig redo för att redan nu börja utnyttja naturvårdens ekonomiska möjligheter på sin gård. Att anlägga och sköta en skyddszon Som skyddszon definieras en i genomsnitt minst 15 meter bred zon som är anlagt på en åker och har en flerårig vallväxtlighet som sköts. Skyddszonen ska helst anläggas med skyddssäd och när den väl är anlagd får den inte markbearbetas, gödslas eller behandlas med bekämpningsmedel. Skyddszonen anläggs på en åker eller ett grundvattenområde som gränsar till en bäck, ett vatten av något slag eller ett huvuddike. Det mest trängande behovet av skyddszoner finns hos sluttande eller branta strandåkrar. Vegetationen slås en gång om året eller med de tidsintervaller som står i avtalet och den slagna växtligheten ska tas bort och får utnyttjas i gårdsdriften. I skyddszonen får det växa små, naturliga grupper av inhemska vilda buskar och lövträd men den här växtligheten får inte sluta till odlingslandskapet och odlaren ska föra dagbok över hur han sköter objektet. Avtalet görs för fem eller tio år och skyddszoner kan anläggas i A, B och C-stödområden. I A- och B-stödområdena uppgår stödet för skötseln av en skyddszon till maximalt 450 euro per hektar medan det i C-områdena uppgår till maximalt 350 euro per hektar. Skötseln av mångfunktionell våtmark Meningen med en mångfunktionell våtmark är att bromsa vattnets strömningshastighet i åkerdiken, varvid de fasta partiklar som sköljts med från åkrarna kan sjunka till botten och se- Till skillnad från tidigare program lyfts nu också jaktföreningarnas roll i naturvården fram. Från och med nu kan nämligen också registrerade föreningar ansöka om vissa delar av miljöstödet (skötsel av våtmarker). Anläggning av viltåkrar 2007 Det nya miljöprogrammet innebär inte några större förändringar vad beträffar anläggandet av viltåkrar i jämförelse med föregående period. Bland annat blir det möjligt att anlägga viltåkrar under beteckningen "vegetationstäckt träda". Detta är ett alternativ som passar för gårdar med bekräftad trädesrätt. För skötseln av en viltträda kan man beviljas gårdsstöd, ersättning för naturolägenhet och miljöstöd för vegetationstäckt träda. En viltträda ska anläggas senast den 30 juni och bestå av en mix av minst två växtsorter. Trädan får avslutas efter trädesåret med en vårsådd. Vid gödslingen ska jordbrukaren följa villkoren för miljöstödet. Någon skörd får inte bärgas och växtmaterial får inte transporteras därifrån, men växtligheten får slås i strängar eller läggas på höstörar för att inte bli under snön. Utöver de ovannämnda trädestyperna kan man också anlägga fleråriga grönträdor där tyngdpunkten i målsättningarna för skötseln ligger på vattenskyddet. En grönträda av den här typen ska finnas i minst två år på samma skifte. En viltåker kan också anläggas under beteckningen "skött icke odlad åker", varvid gårdsstöd och ersättning för naturolägenhet beviljas för skiftet. Vid ett åkerskifte som gränsar till ett vatten eller vattendrag kan markägaren anlägga en skyddszon. För skötseln av denna zon betalas ersättning genom miljöstödets specialstöd. 20 Jägaren 2 / 2007
• -75% OS-!8%% KI UL -70 0 NYT KAIK MUUTTAA KESKUSVARASTO Suomen suosituimmat metsästysasut Suosituin sarkapuku nyt muuttohintaan Aito sarkapuku on aina suosiossa! Monille metsästäjille sarkapuku on yhä edelleen se mieluisin metsästysasuste. Varsinkin kylmillä ilmoilla aito sarkapuku on lämmin ja miellyttävä päällä, se kestää pientä kastumistakin menettämättä lämpimyyttään. Erätukku kehitti yhdessä metsästäjien ja vaatealan asiantuntijoiden kanssa aitoa sarkapukua edelleen. Syntyi kaikkien aikojen edistyksellisin sarkapuku. Sarkapuvun hintakin on nyt kohdallaan Erätukun tärkein perusajatus on tarjota metsästäjille testattuja, laadukkaita tuotteita edulliseen hintaan. Laadukkaimmat sarkapuvut maksavat kaupoissa noin 360. Erätukun edullisempi hinta perustuu suuriin valmistuseriin ja suoraan toimintaan ilman kaupan välikäsiä. Erätukusta saat tämän uuden ja aidon JahtiJakt Sarkapuvun murtoosahinnalla. Pukukokonaisuus sisältää myös: Ä ÄÄST S suus sarkapuku-asukokonai 2 Pipo 75% VAIN uu (Vastaava kokonais 99 + toimituskulut 1 Sarkalakki s jopa 414 ) 3 Kynsikkäät JahtiJakt etäisyysmittari 179 Kauan odotettu ­ nyt niitä saa jälleen! JahtiJakt laser-etäisyysmittari on ylivoimainen apuväline, kun haluat tietää tarkan etäisyyden kohteeseen. Yhdellä sormen painalluksella saat hetkessä etäisyyslukeman ja tarkkuutta laukauksiisi. · Erittäin helppo ja nopea käyttää, yhdellä napin painalluksella · Huipputarkka etäisyyden mittaus, +/- 1 m · Mittausmatka 15-600 metriä · Roiskevesitiivis · Pienikokoinen, paino 180g · Takuu 1 vuotta i JahtiJakt etäisyysmittar VAIN Kaupan päälle Suojalaukku ja Paristo 179 + toimituskulut Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-15, www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16 08-840 4400
• dimenteras i våtmarker och bassänger i stället för att bilda dy längre nedströms i vattendraget. På det här viset återställer vi också de naturligt sanka områden som gick förlorade när åkrarna tidigare dikades ut. Avtal kan göras för områden där över 20 % av tillrinningsområdet för ett vattendrag eller huvuddike består av åker. Den här åtgärdens tyngdpunkt ligger i Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavet, eller närmare bestämt på tillrinningsområdena till de åar som faller ut där. Det är dock möjligt att göra ett avtal också på någon annan plats om man med åtgärden kan avsevärt minska på lantbrukets belastning på ett vattendrag och öka mångfalden i naturen i odlingslandskapet, samt främja vilt-, fiske- och kräfthushållningen. Jordbrukaren ska föra en skötseldagbok för objekten och våtmarkerna ska i första hand anläggas genom fördämning. Det ska också anläggas ett sedimenterande, djupare ställe för fasta partiklar, som går att tömma. Avtalet skrivs för fem eller tio år. Ersättningen för skötseln av en mångfunktionell våtmark uppgår till maximalt 450 euro per hektar. En nyhet på den här kanten är det, att det under den nya programperioden är möjligt att bevilja detta specialstöd till också andra än jordbrukare. Registrerade föreningar kan således ansöka om Leaderstöd för mångfunktionella våtmarker, vilket öppnar en intressant möjlighet för jaktföreningar. Skötseln av våtmarker utgör en viktig del av det nya vattenskyddet och miljöprogrammet för jordbruket. För mångfalden i naturen och landskapet Målsättningen är att vårda mångfalden i odlingslandskapets natur, bevara de miljöer där de här biotopernas karaktäristiska och hotade arter lever samt gynna mångfalden och öppenheten i odlingslandskapet. Företräde ges sådana objekt som redan tidigare haft ett gällande specialstödsavtal och för sådana områden som utgör regionalt eller nationellt sett värdefulla jordbrukslandskap. Också sådana naturobjekt i odlingslandskapet som hör till Natura eller som har konstaterats vara viktiga för naturens mångfald på ett allmännare plan ges företräde. Jordbrukaren följer den uppgjorda planen och anlägger och/eller sköter de områden som är viktiga för att växterna och djuren ska kunna fortleva och föröka sig. Skötselåtgärderna kan handla om att röja undan träd eller buskar, eller att öppna gläntor eller att hålla i stånd gamla konstruktioner som lador och stengärdsgårdar. Också här ska jordbrukaren föra en skötseldagbok. Avtalsområdet kan vara en åker eller ett annat område i omedelbar anslutning till en åker, som exempelvis marken mellan åker och väg, mellan åker och vatten eller mellan åker och skog. Markområdet får vara maximalt tjugo meter brett. En skogklädd åkerholme ute på ett gärde kan i sin helhet inkluderas i ett avtal bara den inte är större än en hektar. Andra platser som kan tänkas bli beviljade stöd är platser där fåglar äter och odlingar som gagnar häckningen, eller små våtmarker och åkrar som brukar bli översvämmade. Avtalet skrivs på fem eller tio år. Ersättningen för skötsel av natur och landskap uppgår till maximalt 450 euro per hektar. Årets ansökningar om specialstöd Blanketterna för ansökning om specialstöd kommer under våren att finnas hos de kommunala lantbrukssekreterarna. Handledningen för miljöstödet blir klara under mars månad och kommer också att finnas utlagda på nätet på adressen mmm.fi. Ansökningstiden går ut den sista april och en skötselplan ska bifogas som bilaga till ansökningen. Jordbrukarna kan göra upp planen själva eller be om planeringshjälp på till exempelvis landsbygdscentralerna. Planen ska omfatta åtminstone följande delar: en översiktlig beskrivning av projektet inklusive målsättningar, en karta över det aktuella området, detaljerade skötselåtgärder, kostnader och eventuellt inkomstbortfall samt vilken nytta objektet kommer att avkasta, tidtabellen för projektet och en bedömning av projektets inverkan på miljön. Ansökningen skickas in till TE-centralen på orten som sedan fattar beslutet, det vill säga om ansökningen beviljas eller avslås. Innan beslutet fattas ska den regionala miljöcentralen ge ett utlåtande om ansökningen och planen. G Blanketterna för ansökning om specialstöd kommer under våren att finnas hos de kommunala lantbrukssekreterarna. Markku på Peltokorpi gård lade åkermark under vatten På Peltokorpi gård i Kannus finns en våtmark som får hjärtat att klappa hos jägare. Under vattenytan ligger tio hektar före detta åker och över 17 hektar annan mark. Suset av vingslag låter som ett jetplan som flyger förbi. Flera hundra änder fördelade på minst ett tjog flockar är uppe och flyger. Folk tyckte att jag var galen när jag år 1999 lade en del av mina åkrar under vatten. Somliga ser fortfarande snett på mig men jag har märkt att det där med vattenskydd inom lantbruket nu har slagit igenom på allvar och många av dem som då skakade på huvudet har själva hunnit bli intresserade av våtmarker, berättar Markku om sitt fågelvattenprojekt. På Peltokorpi gård säljer Markku nuförtiden jakttillstånd för sitt fågelvatten och erbjuder också sina kunder måltider och inkvartering. Han tänker fortsätta på den inslagna vägen och satsa ännu mer på att arrangera jakter. Han ska också marknadsföra sjöfågeljakten till företag. Eftersom området är stort finns det plats också för en större grupp och avkastningen har hittills varit mycket god. Mångsidigheten trumf på landsbygden När åkrarna för ett antal år sedan lades under vatten krävdes det en hel del arbete med vallar och en fördämning med sex olika vattennivåer. Projektet fick finansiellt stöd av EU:s Leaderprojekt vilket gjorde det möjligt att bygga i en så här stor skala. Det kommer säkerligen att bli vanligare med att erbjuda jakt på det här viset, genom ett företag som är integrerat i ett jordbruk. Som jag ser på saken är det just mångsidigheten som är en styrka för landsbygden och framtiden. Jaktturismen kommer att erbjuda precis det som så många efterlyser, nämligen mera jobb på landsbygden. Inte en endaste gång har jag ångrat att jag byggde det här fågelvattnet, säger Markku och grinar glatt. Det är kul att jobba med naturvård och dessutom avkastar det klirr i kassan. 22 Jägaren 2 / 2007
• Kevyesti keskellä luontoa Nikonin uusi High Grade Light ­kiikari. Jatkat kävelyä... ...ja rakastat sitä. Koska Nikonin uusi HGL-kiikari on niin kevyt, tuskin huomaat sitä ennen kuin katsot sen läpi. Monikalvopäällystys takaa kirkkaan, terävän kuvan, jopa hämärässä. Vedenpitävä, huurtumaton rakenne varmistaa, että näet eteesi, minne tahansa polkusi vievätkään. Uusi HGL-kiikari Nikonilta. On aika nauttia askelten vapaudesta. 10x42 HG L DCF NIKON SUOMEN TOIMISTO NIKON NORDIC AB OJAHAANRINNE 4, 01600 VANTAA PUH: (09) 5660 060 FAX: (09) 5660 0626
• Fågelinfluensainfo Evira håller ögonen på fågelinfluensan I Finland följer vi fortlöpande med hur fågelinfluensan utvecklar sig ute i världen. Livsmedelssäkerhetsverket Evira ordnade i februari ett seminarium där det sades att vi i vårt land inte behöver oroa oss för fågelinfluensan. Den är först och främst en fågelsjukdom men det är i regel människan som är skyldig till att influensan sprider sig. Någon typ av fågelinfluensa som skulle vara farlig för människor har åtminstone hittills inte påträffats i Finland, det vill säga när detta skrivs i början av mars. å den senaste tiden har det varit rätt lugnt i Europa på fågelinfluensafronten. Den här våren har det knappt alls förekommit några stort uppslagna och braskande tidningsreportage som det gjorde i fjol våras. I början av fjolåret påträffades H5N1-viruset på kort tid hos sjöfåglar i flera europeiska länder, också i sådana som ligger nära oss, bland annat Tyskland, Danmark och Sverige. Hittills i år har det däremot bara påträffats två fall av fågelinfluen24 Jägaren 2 / 2007 P sa, ett i Ungern och ett i England. I bägge fallen handlade det om H5N1-virus som påträffats på en fjäderfäfarm. Enligt Jaana Husu-Kallio som är generaldirektör på Evira har det alltid förekommit virus hos fåglar och man kan inte heller beskylla fåglarna för att sprida influensan eftersom det är människan själv som bär ansvaret för att uppfödda fjäderfän blir skyddade. Enligt HusuKallio är det sannolikt att vi under vårens lopp kommer att påträffa fågelinfluensa också i vårt land. Enstaka fynd av insjuknade vilda fåglar är emellertid inte farligt och förändrar inte läget i vårt land på något sätt. Däremot är det viktigt att förhindra att vilda fåglar kommer i kontakt med uppfödda fåglar. Hos oss har vi en god beredskap för alla djursjukdomar, inbegripet fågelinfluensa hos fjäderfä. Om influensan skulle slå till... Om fågelinfluensa skulle påträffas i vårt land ska myndigheterna underrättas om det omedelbart. Vi anpassar oss således kontinuerligt efter läget och om detta skulle förändras så har vi redan för länge sedan planerat för nödvändiga mått och steg. Marko Svensberg Om en jägare ute i terrängen skulle påträffa fåglar som är döda eller som visar symptom på allvarlig sjukdom ska han kontakta kommunalveterinären på orten. Kontaktuppgifterna finns i slutet av den här artikeln. Som massdöd kan man betrakta till exempel ett fynd av fler än fem döda svanar eller fler än tio döda fåglar av någon annan art. I dagsläget anses det dock inte vara nödvändigt att influensaundersöka enstaka fynd av döda eller sjuka vilda fåglar. Den som påträffar en död, vild fågel nära bebyggelse ska inte röra den med bara händerna utan gräva ner den till ungefär 40 centimeters djup. Alternativt kan fågeln stoppas i en plastpåse och läggas i soptunnan för blandat avfall (inte bioavfall!). En fågel som påträffas längre bort från bebyggelse, till exempel i skogen, kan få ligga där den ligger och bli omhändertagen av naturens egna nedbrytare. Det är förstås fortsättningsvis inte tillrådligt att äta självdöda eller sjuka fåglar. Den jägare som använder måsar eller andra fåglar för hundutbildning ska också komma ihåg risken för salmonella. I synnerhet sjuka eller självdöda måsar ska man inte använda. G
• Skydda fasanerna och rapphönorna under vårflytten I I februari utfärdade Jord- och skogsbruksministeriet en förordning om åtgärder för att förhindra spridningen av fågelinfluensa från vilda fåglar till uppfödda. Utegångsförbudet gäller alla fåglar som hålls som husdjur, också viltfåglar som fasaner, rapphönor och änder. Det är dock möjligt att hålla fåglar utomhus exempelvis i ett näthägn med tak om man inte samtidigt på samma plats också håller uppfödda sjöfåglar eller andra fåglar för kommersiell kött- och äggproduktion. Innan fåglarna släpps ut i hägnet ska en skriftlig anmälan göras till den kommunala veterinären. Förbudet mot att hålla fjäderfä utomhus är i kraft 1.3-31.5.2007, men kan förlängas om omständigheterna så kräver. Till skillnad från i fjol definieras det inte i år några särskilda områden där risken för fågelinfluensa skulle vara större utan förbudet mot att hålla fjäderfä utomhus gäller i hela landet. Undantagsförfarandet beträffande hållandet av fjäderfä utomhus har dock lindrats från i fjol. I år ska uppfödarna anmäla till sin kommunalveterinär om att fåglarna släpps ut innan de släpper ut dem, medan uppfödarna i fjol var tvungna att vända sig till länsveterinären för undantagstillstånd. Anmälningen ska göras skriftligt och det ska framgå vad slags fåglar det gäller, antalet fåglar samt avståndet från hägnet till närmaste sjö, å eller bäck. Dessutom ska det ingå en utredning av på vilket sätt fåglarna i utehägnet ska skyddas mot kontakt med vilda sjöfåglar. När kommunalveterinären har mottagit anmälningen kan han om han anser det vara befogat inspektera att hägnet är tillräckligt väl skyddat. Livsmedelssäkerhetsverket Evira står också till tjänst med närmare anvisningar om de krav som gäller för skyddandet av fjäderfä som går ute. Dispens från kravet på att fåglar ska hållas inomhus kan vara befogat för exempelvis uppfödare av fasaner och rapphöns med tanke på fåglarnas välbefinnande. Också tidigare utfärdade förordningar gällande fågelinfluensan är fortsättningsvis i kraft. Enligt dem ska fjäderfä som går utomhus hållas avskilt från vilda sjöfåglar också sedan förbudet mot att hålla fåglar utomhus har upphört. I praktiken ska alltså de som föder upp viltfågel se till att deras fåglar inte kommer i kontakt med vilda sjöfåglar vare sig direkt eller indirekt, till exempel via fodret, dricksvattnet eller dammar. I praktiken sköter uppfödarna om skyddandet genom exempelvis nät, fodertak med mera liknande åtgärder. Dricksvattnet för fjäderfä måste vara rent och får inte tas från exempelvis någon grund vassrugge eller damm där det förekommer mängder av sjöfåglar. Dock kan vattnet tas också från sådana ställen bara man först desinficerar det eller hettar upp det. Det är också förbjudet att låta fjäderfä beta på sådana beten där det alltid eller regelbundet förekommer sjöfåglar. Fågelinfluensans symptom Enligt förordningarna ska viltfågeluppfödare omedelbart anmäla till kommunal- eller länsveterinären om de upptäcker en ökad dödlighet bland sina fåglar, symptom som tyder på fågelinfluensa eller förändringar i produktiviteten. Minskningar i vatten- och foderkonsumtionen eller i äggproduktionen kan också vara tecken på att gården har blivit infekterad med fågelinfluensa. När veterinären har mottagit anmälningen gör han en bedömning av läget och skickar iväg prover av fåglarna till Evira för undersökning. Symptomen på fågelinfluensa varierar beroende på smittsamhet, fågelart, fåglarnas ålder, fåglarnas miljö och motståndskraft. Håglöshet, förlorad matlust, nedsatt äggläggning, svullet huvud och högre dödlighet är typiska symptom. Problem med andningsvägarna och diarre kan förekomma. Sjukdomsförloppet kan vara oerhört snabbt; så snabbt att man inte nödvändigtvis ens hinner uppfatta några symptom innan fågeln dör. Sjöfåglar i allmänhet och ankor i synnerhet är i regel rätt så motståndskraftiga och kan bidra till att sprida influensan utan att själva uppvisa några symptom. Sjukdomen kan inte fastställas utifrån de kliniska symptomen utan det krävs alltid en laboriatorieundersökning för att kunna ställa diagnos. Viruset kan spridas både genom direktkontakt fåglar emellan och indirekt genom smittat foder, vatten, redskap, människor och liknande. De flesta virustyper är harmlösa I Fågelinfluensan är en virussjukdom som drabbar fåglar. Ute i världen har det påträffats åtminstone 144 olika typer av fågelinfluensa. Den allra största delen av virustyperna är relativt harmlösa. Den epidemi av influensatypen H5N1 som bröt ut i slutet av 2003 har enligt somligas bedömning ökat risken för en global influensapandemi. En förutsättning för att en pandemi ska bryta ut är att den nuvarande virusformen H5N1, som inte överförs särskilt lätt till människor, skulle förändras till en form som är mycket smittsam mellan människor. Emellertid har någon sådan mutation av viruset ännu inte påträffats. Den största risken för en sådan mutation finns i sydöstra Asien där å ena sidan vilda fåglar och tamfåglar har nära kontakt med varandra, och å andra sidan tamfåglar och människor lever tätt inpå varandra. Var hittar jag information? http://www.evira.fi På Eviras hemsida finns material om fågelinfluensan, hur man kan gardera sig mot den och var sjukdomen har påträffats i Finland. Om du inte får svar på din fråga på nätet kan du mejla frågan till följande adress: lintuinfluenssa@evira.fi eller kolla YLEs Text-TV, sidan 865 med information om fågelinfluensan Kontaktuppgifterna till veterinärer hittar du på adressen: http://www.evira.fi/attachments/elaimet_ja_terveys/ elainlaakarintoimi/kel_yht.pdf Marko Svensberg Jägaren 2 / 2007 25
• Antti Saraja Antti Saraja 26 Jägaren 2 / 2007
• gs att Da nickra fågelholkar! s Att sätta upp knipholkar hör till gammal, god och beprövad viltvård. Vårvintern är mycket riktigt en utmärkt tidpunkt för att sätta hålbyggarnas krypin i skick innan häckningssäsongen börjar. Flyttfåglarna som återvänder från söderns sol sätter genast igång med att inspektera holkarna och de bästa lägenheterna går åt bums så det bara visslar om fjädrarna. mossa eller torr förna. Somliga fåglar noppar dessutom av sitt eget dun. Det ska finnas såpass mycket strö i holken att det efter att honan format själva boet finns kvar tillräckligt strö på botten så äggen har ett skydd mot nedkylning underifrån. Samtidigt som du vårstädar holken kollar du att den är stadigt upphängd och jämkar lite grann på den eftersom trädet har vuxit sedan i fjol, så klarar sig både holken och trädet utan att skadas. Fri bostad med sjöutsikt... Folk brukar föreställa sig att sjöfåglar ska bo alldeles vid stranden. Men så behöver det inte nödvändigtvis vara, utan boet kan ligga till och med långt borta från vattnet. Det verkar vara viktigare med en bra håla att bo i än att ha nära till vattnet. Visserligen ligger boet i sådana här fall ofta vid ett dike längs vilket honan kan föra sin kull till bättre bete. Ändå händer det att produktionen av ungar inte vill ta fart, trots att det finns gott om holkar. I sådana fall kan felet vara att holkarna är felaktigt placerade. Om holkarna ligger för nära varandra ökar konkurrensen medan en holk som är lätt att nå kan bli plundrad av mink eller mård. Och även om det vore skojigt att kunna följa med en knipas häckningsbestyr från strandbastun så kan det bli för mycket av det goda för mor i knipfamiljen. Till och med kråkorna lär sig att plundra holkar som sitter för lågt och har för stora hål; de stoppar ju näbben i soptunnor också. En bra tumregel för holktätheten säger att det räcker med en holk per sjö och två holkar vid större sjöar. Vid riktigt stora sjöar ska avståndet mellan holkarna vara minst två till trehundra meter längs stranden. Till de bästa holkplatserna hör holmar, för det brukar eliminerar den värsta rövaren, mården, ur leken. Skyddade vikar är också utmärkta platser. Väderstrecket spelar inte någon större roll bara solen inte kommer åt att gassa för fullt under hela dagen. Lövträd med slät bark kan i någon mån hindra minken från att klättra upp och man kan dessutom komplettera med en plastkrage under holken för att hindra klättrande rövare. Två meter brukar vara en lagom höjd att hänga upp holken på. Knipan, storskraken och salskraken behöver fri flygning till och från holken, vilket betyder att du ska ta bort kvistar och grenar framför holken. Och när du ändå håller på så röjer du också undan vassa stubbar, ris och grenar under holken, så att dunungarna inte skadar sig när de hoppar ner. K nipholkarna hör till vardagsjobbet i vår finländska viltvård. Men bland sjöfåglarna är det inte bara kniporna som konkurrerar om holkarna, utan det gör också storskraken, småskraken och den fridlysta salskraken. Också den fridlysta skogsduvan flyttar gärna in i en holk för att häcka. Att snickra holkar är med andra ord ett synnerligen tacksamt viltvårdsarbete, i synnerhet som snickaren ofta får beskåda sina händers verk redan samma vår när knipungarna har kläckts. Den bästa tidpunkten för att rusta upp gamla holkar och sätta upp nya är när skaren bär. Med en pulka går det lätt att transportera med sig ett antal holkar, verktyg och tillbehör. Med snöskoter tar man sig visserligen allra lättast fram men alla har inte den möjligheten. Det är tillåtet att köra snöskoter ute på isen men för körning i terräng krävs det tillstånd av markägaren. Skadade holkar ska bytas eller repareras vid vårunderhållet. Om det finns en spricka i öppningen fastnar fågeln lätt med foten och går en plågsam död till mötes. Städa ut holkarna och sätt upp nya Det är bra att städa ut fågelholkarna medan det ännu är minusgrader ute. Då är inte olika sjukdomsalstrare och ohyra på sitt aktivaste humör och fastnar inte särskilt lätt i kläderna på den som gör jobbet med städandet. Fågellöss och liknande utgör ingen egentlig fara för människor men kan orsaka klåda och rodnad hos känsliga. En årlig storstädning ökar också holkens livslängd, eftersom det förmultnande material som samlas inuti holken annars börjar tära på bottnen. Jobbet med att tömma ut strö, dun, okläckta ägg och döda ungar går enklast om bottnen eller taket går att ta loss. Avfallet kan med fördel samlas i en papperspåse och brännas. Det man inte ska göra är att lämna holksoporna på marken i närheten, eftersom ohyran kan nå fåglarna också därifrån. Det behövs också nya holkar för att ersätta gamla och förfallna, och för att lindra bostadsbristen bland hålbyggarna. Eftersom utbudet av naturliga hålor har minskat är konkurrensen hård både mellan och inom arterna. Till exempel kajornas explosionsartade ökning har sannolikt trängt undan skogsduvan från artens häckningsplatser. Vintertid händer det att både fåglar och ekorrar övernattar i holkar, eftersom sådana också bjuder på gott skydd mot fult väder. När du städar ut en gammal holk eller sätter upp en ny ska du också lägga något mjukt underlag i botten. Det går bra med sågspån, I motsats till de andra hålhäckande sjöfåglarna så häckar småskraken i en håla på marken. Det är inte ovanligt att man påträffar ett sådant bo under strandbastun eller sommarstugan. En låda utan botten går utmärkt som bo för småskraken, bara det finns en öppning i nedre kanten. Maskera lådan och placera den nära vattenbrynet, men se efter hur högt vattnet brukar stiga så boet inte kan bli översvämmat vid högt vattenstånd. Skogsduvan håller till i odlingslandskap, lövskog och lundartad skog. Sätt upp holkarna på ungefär fyra meters höjd i skogsbrynet vid någon åker. Vid svarven Ohyvlade bräder är ett holkmaterial som väger rätt lite och andas, är varmt och har en grov yta som ger bättre fäste för ungarnas klor när de ska klättra ut ur holken. När du spikar holkens väggar är det bra att vända bräderna med kärnsidan utåt så att de inte slår sig när luftfuktigheten varierar. Vilken sida av brädan som har varit trädet insida får man veta genom att se på årsringarna i brädans ända. Ribborna som håller ihop bräderna ska helst läggas på holkens insida så att inte regnvattnet stannar kvar och får träet att murkna. En såkallad naturholk gröper man ur ett trädstamsstycke som har röta i mitten eller ur friskt trä med motorsåg eller svarv. En riktig holksvarv är en mycket praktisk apparat för serieproduktion av holkar. Med en sådan svarv kan man göra holkar för både småfåglar Marko Muuttola viltvårdsplanerare JCO, Laitiala försökscenter En årlig storstädning ökar också holkens livslängd, eftersom det förmultnande material som samlas inuti holken annars börjar tära på bottnen. Jägaren 2 / 2007 27
• I serieproduktion går hopsättningen av "väggelementen" raskt med spikpistol. Gör öppningen med borrmaskin och ett bett i lämplig diameter. Med ribbor under ligger golvet stadigt och kan eventuellt klara sig utan att spikas. Borra hålen för upphängningssnörena upptill på bakväggen. Spika fast ribbor undertill på taket så att det säkert hålls på plats. Säkra till exempel genom att borra ett hål genom väggen ända fram till ribban och trycka in en tjock spik som sprint. Vårvintern är en bra tid att städa ut fågelholkar. Lägg tillräckligt tjockt med strö på bottnen, till exempel sågspån. och större hålbyggare, och tillverka flera dussin på en dag. En talkodag med samling kring holksvarven sitter utmärkt för en jaktförening! Lämpliga holkämnen kan man fixa exempelvis från hyggen med granbestånd som är angripna av rotröta. Varför inte fråga skogsägaren om han har ratat rotrötevirke? Det är absolut värt besväret att barka de färdiga holkämnena. Holkar med barken i behåll smälter bra in i terrängen men deras livslängd blir kort. Barken absorberar fukt och holken murknar på några få år. Särskilt holkar av björk murknar fort under nävern. Visserligen får solen den barkade holken att gråna rätt fort men man kan också göra ytan mörkare genom att bränna den. Det ökar holkens motståndskraft mot aangrepp av röta eftersom hettan sluter till ytcellerna och får kådan att sippra fram. Det är samma byggnadsmaterial som behövs till bägge holkmodellerna, bortsett från väggbräderna. Taket kan också göras av bräder men lägg i så fall gärna takfilt på. Tunn faner på 10 till 20 mm är också ett bra material för både taket och bottnen. Gör antingen taket eller bottnen öppningsbar för att underlätta städningen. I allmänhet är det bättre att det är taket som går att öppna, så inte ungarna börjar sin karriär med att tappa fotfästet i tillvaron. Gör taket såpass En holksvarv är en apparat som drivs med kraftström och ställs upp på ett bilsläp. Till apparaten hör fyra olika bett med diametrar mellan 10 och 22 cm. Dessutom har svarven en borrmaskin för holköppningen med tre olika bett. Holkämnet ska vara ca 5 cm tjockare än svarvbettet, vilket ger en väggtjocklek på ungefär en tum. Holkämnet ska också vara en aning längre än den slutliga holken. En svarvad holk behöver inte någon separat botten. En talkodag med samling kring holksvarven sitter utmärkt för en jaktförening! Art Skogsduva Knipa, Salskrake Småskrake Storskrake 28 stort att det sticker ut minst 2,5 cm över väggarna, också på sidorna. För att taket säkert ska hållas på plats kan man säkra det med järntråd som fästs på bägge sidorna i en spik som slagits in upptill på holkväggen. Bottnen kan försänkas en bit i väggarna för att förhindra att den börjar murkna, vilket den annars kan börja göra på grund av regnvattnet som rinner utmed väggarna. För att holken ska kunna torka kan du borra hål med en diameter på ungefär en centimeter i hörnen på bottnen eller fästa bottnen så, att det bildas ventilationsöppningar. Ingången till holken kan vara rund eller fyrkantig men får ÖppHolkens Avståndet från gärna slutta en aning ningens innerYtterväg- öppningens så att regnvattnet inte diameter, diameter, gens höjd, medelpunkt till kommer åt att rinna cm cm cm taket, cm in. Det är bäst att följa anvisningarna när 8,5 18-20 50 10 det gäller storleken 10 22-24 55 14 på ingången, för om öppningen är för stor 15 30-40 25 släpper den in både 13 26 70 22 konkurrerande stör- re arter och rovdjur. Det får inte heller finnas sprickor i öppningen, som fåglarna kan fastna i med benen. Borra hål i bakväggen för upphängningssnörena och rikta också de här hålen aningen snett uppåt. Visserligen kan du också spika fast upphängningssnörena med märlor, men ett snöre trätt genom hål är en säkrare lösning. Plastklädd metalltråd typ telefontråd är ett bra val för upphängningen av holken och begagnad telefontråd kan man få tag på bara man frågar på telefonbolaget. Snören av olika fason är ingen långlivad lösning eftersom sådana blir sköra av solen och vädret. Häng upp holken stadigt så den inte kommer åt att gunga eller ­ ännu värre ­ falla ner ens i hård blåst. Skada inte trädet och lossa varje år på upphängningen efter hand som trädet växer. G Holksvarv Fråga efter holksvarvar på: Nylands jaktvårdsdistrikt: Helsingfors jvf, Veikko Seuna, tfn 09-350 7244 Mellersta Finlands Miljöcentral: Eino-Matti Hakala, tfn 040-5492481 Jägarförbundets Norra Savolaxdistrikt: Kalle-Pekka Weman, tfn 040-5802313 Jägaren 2 / 2007 Reijo Orava
• Kalleimman luokan kalvohaalari nyt muuttohintaan! 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. Tuemme MJK:n nuorisotyötä 21. 22. 1. Säädettävä kalvo-huppu, voidaan kääriä 2. Sisäkaulus lämmintä fleeceä 3. Pintakankaan alla veden ja tuulen pitävä sekä hengittävä AIR-TEX -kalvo, teipatut saumat 4. Täytteenä erittäin lämmin 120g Thermo AIR-TEX -vanu 5. Lenkit jäänaskaleille, 2 kpl 6. Sisällä tilava kännykkätasku 7. 2 isoa vetoketjullista rintataskua suojaläpillä 8. 2 lämmittelytaskua, lämmittävää fleeceä 9. Lämmin hengittävä sisävuori 10. Käsi- ja kalvosin lämmittävää fleeceä 11. Muotoiltu selkäosa 12. Sisällä vyötärökiristys 13. Sisällä henkselilenkit 14. Yläosassa turvaväri, alaosa merensininen 15. Erikoisvahvat painonapit ja ompeleet 16. Vyötäröllä vyökiristys pikalukolla 17. Vyötäröllä 2 lämmittelytaskua, sisävuori lämmintä fleeceä 18. Etureisitaskut molemmin puolin 19. Lahkeen sivuilla lantiolle asti aukeavat pitkät vetoketjut 20. Selässä takana ja lahkeissa näkyvät heijastimet 21. Polvissa lämpimät vahvikkeet 22. Lahkeen suissa tarrakiristys, lahkeissa lumiesteet Suomen oloihin suunniteltuun AIR-TEX kalvohaalariin on lisätty ominaisuuksia, jotka entisestäänkin parantavat sen ylivoimaista sateen- ja tuulenpitävyyttä. Kalvohaalari on kevyt, lämmin ja hengittävä! Uusi huomioväriyhdistelmä, harkitut yksityiskohdat ja kestävä rakenne. Asukokonaisuus sisältää kalvohaalarin lisäksi: 1 PUKU 2 1 IHO MicroDRY-alusasu S -75% 0 -7! %% YT KAIKKI ULOS-80 N MUUTTAA KESKUSVARASTO 75% Ä ÄÄST VAIN naisuus (Vastaava koko 129 + toimituskulut Nyt koko asukokonaisuus 2 Fleeceväliasu 3 Pipo jopa 553 ) Woodland-saappaan ylivoimaiset ominaisuudet: 1 Kuljet varmasti liukastelematta JahtiJakt Woodland -saappaan asiantuntijoiden suunnittelema pohjakuvio pitää liukkaassakin maastossa. Pohjan materiaaliksi on kehitetty kumiseos, joka ei pelästy pakkasiakaan. JahtiJakti Woodland -saappaan lesti on suunniteltu suomalaiseen jalkaan sopivaksi. JahtiJakt Woodland VAIN jalkasi lämpiminä ja kuivina kesät talvet! Talvilämmin Woodland-saapas -saappaat pitävät myös pakkaskeleille! 2 3 Lisätuki nilkalle ja kantapäälle Kiertojäykkä, erikoisrakenteinen välipohja vaimentaa iskuja ja pitää jalkaterän suorassa ja askeleen rullaavana. Nilkassa ja kantapäässä jalkaa tukeva lisätuki. Kestävä ja vedenpitävä koko ajan... Saappaan kärkiosa on aitoa luonnonkumia, joka kestää ja taipuu väsymättä vuosikausia. Vahvistettu kärki ja kantaosa suojaavat kolhuilta ja lisäävät kulutuskestävyyttä. 4 Woodland-saapas Maastossa liikkumisen nautinto lähtee kunnon jalkineista. JahtiJakt Woodland -saappaat tukevat jalkaasi, kun kuljet kallioilla ja + toimituskulut juurakkoisille poluilla, ja vaikka astuisit välillä puroonkin. Pohjakuvio pitää märällä ja liukkaalla, eikä saapas säikähdä pakkastakaan. Ja mikä olennaista: JahtiJakt Woodland -saappaat pitävät jalkasi kuivina ja lämpiminä säässä kuin säässä. JahtiJakt Woodland -saappaat kulkevat kanssasi kauas ja pitkään! ...joustava tilanteen mukaan Vedenpitävä, kangasmainen varsi keventää saapasta, ei hiosta ja tuo lisämukavuutta, sillä varren voit halutessasi kääntää alas. Kiristysnauha estää satunnaiset vesiroiskeet ja toimii hangessa lumilukkona. 59 Puhelintilaukset 5 Kävely tuntuu kevyemmältä, jaksat enemmän Iskuja vaimentava, joustava pohjallinen keventää askellusta. Irrotetttava pohjallinen on muotoiltu ja antibakteerikäsitelty. Vahva kanttaus antaa saappaalle kestävyyttä ja ryhtiä. Huom! Mittaa jalkateräsi pituus valmiiksi ennen soittoa. Oikean mitan saat, kun seisot, paperin päällä, piirrät jalkasi ja mittaat kuvan. Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-16, www.eratukku.fi Ma-Pe klo 9-18 VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16 08-840 4400
• Uppdatera jaktföreningarnas arrendeavtal och presentera dem på nätet Att hålla jaktarrendeavtalen ajour är en rätt stor utmaning för jaktföreningarna. Ändå kan arbetet väsentligt underlättas med dagens teknik. I Pulkkila jaktförening började man utveckla frågan och nu finns alla föreningens jaktmarker på nätet till beskådande för den som vill. ulkkilan Erä är den enda jaktföreningen i Pulkkila kommun, som har en areal på 40 000 ha. Antalet registrerade medlemmar uppgår totalt till 474. Antalet markägare som utarrenderat jaktmarker är 502 och de äger sammanlagt 1150 fastigheter. Sommaren 2005 fattades beslutet i Pulkkilan Erä att inleda uppdateringen av jaktarrendeavtalen. Målet var att kontrollera alla av Erä arrenderade jaktmarker och deras verkliga ägare. Syftet med den här åtgärden var att underlätta förnyandet av arrendeavtalen och hållandet av dem ajour. Ytterligare ville man göra det lättare för medlemmarna att få uppgifter om jaktmarkerna. Den databas med uppgifter om markägare och fastigheter, som föreningen förfogade över visade sig vara bristfällig. Det fanns flera orsaker till det här. Under årens lopp hade fastigheter både delats och sammanslagits eller så hade arrendegivaren inte alltid kommit ihåg rätt registernummer på fastigheten då avtalet ingicks. En del mindre skiften hade också glömts i en del av arrendeavtalen. På grund av bristfälligheterna beslöt man att ty sig till professionell hjälp. Uppgifterna om fastigheterna sändes för analys till en firma som utför kartarbeten, som i sin tur införskaffade de saknade uppgifterna från lantmäteriverket. Genom att gå igenom de med vitt markerade områdena lyckades vi korrigera de felaktiga uppgifterna på jaktarrendeavtalen. Samtidigt fick också reda på ägarna till fastigheterna och kunde ingå arrendeavtal med de fastigheter, som saknade ett sådant. Fastighetsuppgifterna för de områdens del som hade markerats på kartan med grönt var i sin ordning. Det egna fastighetsregistret kompletterades på så sätt att alla fastigheter för vilka det fanns ett giltigt jaktarrendeavtal försågs med en komplett 14-siffrig fastighetsbeteckning. För alla med vitt markerade fastigheters del lyckades vi dock inte få ett jaktarrendeavtal. Det visade sig vara svårt att snabbt hitta enskilda fastigheter utan arrendeavtal bland 1150 fastigheter på ett 40 000 hektar stort område. Saken försvårades ytterligare att arrendeavtalen var av olika typ. Något skifte kunde vara arrenderat enbart för älgjakt osv. P Kartorna ut på nätet Eero Tuomaala, medlem i Erä, hade hört om den uppdatering av Eräs databas som var på Arbetet framskred snabbt Hösten 2005 fick vi det korrigerade fastighetsregistret inklusive ägaruppgifter samt en rasterkarta, på vilken jaktarrendesituationen för respektive skifte hade markerats med olika färger. Kartan var rätt så stor, för hela kommunen var inrymd på ett kartblad i skala 1:30 000. På kartan fanns det många områden som hade markerats med vitt, vilket innebar att föreningens arrendeavtal inte var up-to-date eller att uppgifterna annars var bristfälliga, t.ex. att fel by- och fastighetsbeteckning angivits. 30 Jägaren 2 / 2007 Pekka Vuoti och Harri Hepo-oja 2006 hade Pulkkilan Erä 120 älgjaktslicenser. Alla licenser utnyttjades..
• Mest nytta för funktionärerna ­ framförallt för sekreteraren Kanske föreningens funktionärer, framförallt sekreteraren, är de som haft mest nytta av hela projektet. Sekreteraren sysselsätts ofta av bl.a. förfrågningar om arrendesituationen på olika skiften. En medlem i föreningen kan direkt se på nätet om området ifråga är arrenderat för jakt. Dessutom kan man relativt snabbt ta reda på vems markområde det är fråga om. Särskilt när arrendeavtal träffas kommer en noggrannare fastighetskarta till sin rätt. När avtal förnyas eller nya avtal träffas blir fastighetens numeriska beteckning säkert korrekt och samtliga av ägarens olika skiften kommer med i arrendekontraktet. Bredband i det närmaste nödvändigt Att jobba fram ett material av det här slaget för en jaktförenings behov kan vid första påseendet säkert verka vara en komplicerad uppgift som kräver mycket know-how och teknik av olika slag. Ändå kommer man igång med en helt vanlig hemdator och ett tabellkalkylprogram. Också en bredbandsförbindelse är nödvändig. Det behövliga kartmaterialet och databasen med fastighetsregistret får man av Lantmäteriverket. Vid utvecklandet av nätprogrammet, publiceInom Pulkkilan Eräs verksamhetsområde har det randet av detta samt lösande av copyright- mfl. under de två senaste åren bedrivits rådjursjakt som frågor kan det vara bra att vända sig till en sällskapsjakt. Jaktföreningen har begränsat tillstånfackman i branschen, t.ex. till en firma som gör den till fyra. kartarbeten. Trots att arbetsredskapen förmodligen hittas hos de flesta av föreningarna behövs det mycket talkoarbete vid skapandet och behandlingen av materialet. Å andra sidan är arbetet intressant och högst angeläget för föreningen. Det är också skäl att komma ihåg att när saken en gång har ordnats lättar arbetet en hel del i många delar av föreningens verksamhet. Visst fortsätter den Av karttillämpningen som öppnas med användar-ID framgår fastighetsgränårliga uppdateringen, serna och fastighetsbeteckningarna. ingenting blir ju någonsin slutligt färdigt. På den offentliga karttillämpningen saknas fastighetsgränserna men Trots arbetsinsatområden som är förbjudna, där all jakt är tillåten samt endast älgjakt tillåten sen och kostnaderna framgår klart av kartan. Kartorna har också zoomningsmöjlighet ända till är uppdateringen av grundkartan 1:15 000. arrendeavtalen och den offentliga presentationen av föreningens jaktmarker till allas beskådande värda sitt pris. Det framtida målet är att Pulkkilan Eräs kartor över jaktområdet och uppgifter om områden och objekt ska kunna avläsas med hjälp av en GPS-tillämpning som fungerar i mobiltelefonen. G Nätadressen på vilken ett besök kan göras för att bekanta sig med kartan är www.pulkkila.fi/era >ajankohtaista Jägaren 2 / 2007 31 gång och han erbjöd råd. Eero skaffade en numerisk databas med fastighetsregistret som innehöll fastigheternas gränser och registernumror av lantmäteriverket. Föreningen har nu två databaser med kartmaterial. Genom att kombinera dem fick vi ett uppdaterat kartmaterial med olika färger. Färgerna berättar om arrendesituationen på respektive skifte. Följande steg var att överföra nyttan av det redan gjorda arbetet också till den enskilda medlemmen, älgjaktens jaktledare och andra som var i behov av kartorna. Därför lades kartorna ut på nätet. På kartorna syns gränserna för föreningens verksamhetsområde, jaktområden för småvilt, områden för älgjakt, icke arrenderade områden och fredningsområden. Föreningens sekreterare kan uppdatera dessa områden med sin egen hemdator alltid när situationen ändras för något skiftes del. Två kartversioner med olika syften Av den offentliga kartversion som finns på nätet framgår föreningens jaktarrendesituation. Med hjälp av den blir jägarna lätt på det klara med t.ex. icke tillåtna områden när de planerar kommande jaktfärder, för de är markerade på kartan med röd färg. Det kan också tas en utskrift av kartan eller så kan den tillföras objekt av intresse, som t.ex. skjuttorn, viltåkrar, trianglar och jaktstugor. Den här kartversionen öppnas också snabbt på datorn, för det är fråga om en relativt liten fil. Av den andra versionen framgår dessutom fastighetsuppgifter och fastigheternas gränser. Användningen av den här versionen kräver användar-ID samt lösenord och den är avsedd för föreningens funktionärer och älgjaktlagens ledare. Älgjaktlagens ledare kan snabbt kontrollera icke tillåtna områden hemma när de planerar kommande jakter. Dessutom hittas platsen där älgen fällts lätt på kartan om koordinaterna för platsen där älgen ligger registreras i gps-apparaten och matas in i nätversionen. Jaktledaren får reda på fastighetsbeteckningen och vidare ägaruppgifterna med hjälp av en fastighetsförteckning som han fått.
• Ålandsnytt Värt att veta! I Visste du att hund som är särskilt tränad för jakt i gryt (grythund), får användas för jakt och jaktträning under tiden 1.7-15.4 trots det generella förbudet som förbjuder jakt med hund under tiden 1 mars ­ 30 september. genjörsprogrammet. Du kan även studera vidare på yrkeshögskola i Finland och bli agrolog, hortonom, skogsbruksingenjör, vildmarksguide, viltmästare. Kärnämnespaketet ger också möjlighet till ett naturvetenskapligt basår som senare ger möjlighet till längre universitetsutbildning t.ex. jägmästare. Mera information Den som önskar få mera information om naturföretagarutbildningen kan gå in på naturbruksskolans hemsida: www.landsbygd.ax/ naturbruksskolan På hemsidan hittar man också ansökningsblanketter. Naturföretagare ­ en ny gymnasialstadieutbildning på Ålands naturbrukskola I En ny utbildning startar hösten 2007 på Ålands naturbruksskola. Utbildningen följer utbildningsprogrammet inom natur och miljö och leder till naturföretagarexamen. Utbildningen är 120 sv. (3 år) och riktar sig till ungdomar med intresse för natur, miljö, jakt, viltvård och turism. Arbetsutsikterna för en naturföretagare Utbildningen riktar sig till ungdomar med ett brinnande intresse för natur, miljö, jakt och viltvård, och som vill ha det som ett yrke i framtiden. En naturföretagare blir en mångsidig expert inom natur- och miljöområdet och kan nyttja och sköta naturen på ett hållbart sätt. Arbeten inom naturturismen kommer att öka i framtiden, till exempel inom jakt- och fisketurismen. Arbetskraftbehovet ökar också inom miljö- och landskapsvården. Det är ett perfekt yrke för personer som tycker om att vara ute och arbeta självständigt. För en jordbrukare kan naturföretagandet bli en viktig binäring, som komplement till det vanliga lantbruket. Det kan vara tjänster som t.ex. stugverksamhet, jakt- och fisketurism och naturaktiviteter. Yrkesämnen I naturföretagarutbildning ingår kurser som viltvård, praktisk jakt, skötsel av livsmiljöer, viltuppfödning, naturturism m.m. Det ingår också grundläggande biologi samt vildmarkskunskap, hur man rör sig i terrängen med olika färdmedel t.ex. traktor, ATV, (fyrhjuling) kanot och båt. Till yrkesämnena hör också en stor del ekonomi och företagande, eftersom man efter avslutad utbildning skall kunna bli egenföretagare inom naturområdet. Kärnämnen För att man skall få behörighet att studera vidare i högre utbildningar, ingår det en del kärnämnen i utbildningen. Gemensamma kärnämnen är: svenska, matematik, engelska, samhälls- och arbetslivskunskap, idrott och hälsa datakunskap, miljökunskap, kemi och historia. Valbara ämnen och vidarestudier I utbildningen ingår 13 studieveckor valbara ämnen. På Ålands naturbrukskola kan man välja mellan olika "paket" som innehåller olika ämnen. Man kan välja mellan: teknikpaketet, husdjurspaketet, rid- och travsportspaketet, jakt- och fiskeguidespaketet och kärnämnespaketet. Det sistnämnda rekommenderas varmt om man vill studera vidare på högskolenivå i Sverige t.ex. lantmästarprogrammet, skogsin32 Jägaren 2 / 2007 Rådjursjakten år 2006 I Höstens jakt resulterade i ca 3734 fällda rådjur. Detta är en minskning med 15 procent från föregående års resultat på 4420 djur (se diagram). Dock saknas redovisningen från två jaktlag vilka ej lämnat in avskjutningsstatistiken. Dessa två jaktlag sköt 28 djur 2005, så slutresultatet borde bli ca 3750 fällda rådjur. Det är första gången på nio år som antalet fällda rådjur understiger 4000 st. Senast det hände var år 1997 då avskjutningen var 3340 st. De senaste åren har resultatet varierat mellan 4041 rådjur år 2000 till 5302 rådjur år 2002. Överlag kan man säga att minskningen i avskjutningen är likartad över hela fasta Åland, medan man i skärgården har skjutit som tidigare eller en liten ökning. På Kökar var det rekordresultat år 2006 samtidigt som där bildades tre nya rådjursjaktlag. I år var även första gången det beviljades licenser till Brändö och det sköts även två bockar där och i med det har vi nu rådjursjakt i samtliga åländska kommuner. RG G Erik Ekström, som skrivit artikeln är studerande i årskurs II i Ålands naturbruksskola och själv aktiv jägare. FÄLLDA RÅDJUR 2006 (fjolåret inom paretes) Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö Jaktlag (st) 1 (0) 12 (12) 14 (15) 23 (22) 13 (15) 20 (20) 24 (24) 2 (2) 5 (3) 12 (12) 6 (7) 1 (1) 25 (24) 2 (2) 24 (26) 15 (14) BOCKAR 2 (0) 63 (85) 180 (187) 54 (47) 68 (63) 173 (197) 207 (205) 2 (4) 9 (3) 148 (151) 56 (55) 3 (2) 139 (132) 0 (2) 143 (128) 73 (63) GETTER 0 (0) 41 (54) 127 (164) 28 (37) 38 (44) 116 (146) 127 (184) 4 (2) 4 (2) 116 (137) 41 (52) 3 (7) 101 (115) 3 (2) 98 (105) 49 (52) KILLINGAR 0 (0) 80 (123) 210 (273) 62 (77) 78 (84) 204 (246) 208 (299) 7 (5) 5 (2) 210 (251) 51 (76) 8 (14) 161 (231) 1 (1) 136 (226) 97 (84) TOTALT 2 (0) 184 (262) 517 (624) 144 (161) 184 (191) 493 (589) 542 (688) 13 (11) 18 (8) 474 (539) 148 (183) 14 (23) 401 (478) 4 (5) 377 (459) 219 (199) Erik Ekström
• Lähde Erätukun mukana karhunkaatoon Kanadaan! Ainutlaatuinen mahdollisuus päästä Kanadan kuuluisimpiin karhumaisemiin. Alueella yli 100.000 mustakarhua, mahtava luonto ja hyvin suunniteltu ohjelma kymmeneksi päiväksi. Välillä mahdollisuus kalastaa. Varaa nyt, sillä paikkoja on rajoitetusti! Lähdöt 13.8, 19.8, 26.8, 2.9 ja 9.9. Matkan hinta 2895 sisältää kaikki luvat ja lisenssit, majoituksen ja aamiaiset. 2895 +lento Kanadaan Suomalainen ryhmä kaatoi yhden viikon aikana 12 karhua syyskuussa 2006. Nopealle varaajalle ennakkotilaajan etu 100 euroa! Vastuullinen matkanjärjestäjä Mecaclub, oppaana Paul Palmu. Lisätiedot ja varaukset p. 0400-681877 044-3508701 7000 Avskjutningsstatistik: Rådjur 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 ÅR ANTAL 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 28 99 293 568 848 1016 1108 1275 1900 1645 2512 3409 3001 3071 2557 3454 3993 4517 4725 5538 5916 5171 6209 4539 3340 4153 4234 4041 4449 5302 4700 4355 4420 3734 Jägaren 2 / 2007 33
• Klimatförändringen, skogen och skogsharen Hannu Huttu - Hur går det för skogsharen i vårt land? Kaarina Kauhala, Matti Hiltunen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Skogsharen är ett av våra vanligaste däggdjur, men vi bekymrar oss inte särskilt för hur harpopulationerna mår. Visserligen har skogsharens bestånd alltid varierat och de här variationerna är inget nytt fenomen för dem som jagar. Variationerna har rört sig i cykler om fyra till elva år, och i norra Finland har cyklerna varit mera markerade än i de södra delarna av landet. Också i ryska Karelen har harbeståndet varierat i cykler på ungefär tio år. 34 Jägaren 2 / 2007 H arpopulationerna inventeras varje vinter med hjälp av triangelinventeringar. Utifrån antalet spår som observeras i snön beräknas ett index som pekar ut i vilken riktning beståndet utvecklas, även om indexet inte ger någon absolut siffra för hartätheten. I år är det 18 år sedan vi började inventera vilttrianglar och det kan nu vara dags att se efter hur skogsharens populationer har utvecklats. Om vi ser närmare på utvecklingskurvorna för de olika jaktvårdsdistrikten ser vi att det bara är i Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands distrikt som det finns tydliga cykler. I alla andra distrikt, förutom i Mellersta Finland, har harbe- stånden minskat klart sedan 1989. I synnerhet i de sydvästra delarna av landet verkar cyklerna ha försvunnit helt eller nästan helt. Kraftigast har harbestånden minskat i Svenska Österbotten, Österbotten, Norra Savolax och Satakunta (diagram 1), även om det fortsättningsvis finns rätt gott om hare i Svenska Österbotten och Norra Savolax. Om vi jämför de fem första inventeringsåren (1989-93) med de fem sista (2002-06) ser vi att harbestånden har minskat med 27 procent i landet som helhet. Och om vi utelämnar Uleåborg, Kajanaland och Lappland så har bestånden minskat med hela 35 procent.
• Norra Savolax Hare 65 5.0 4.5 4.0 Räv Spårindex Det märks också på fångsten att skogsharens populationer har gått tillbaka. Bytet har nästan halverats. 60 Spårindex 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 55 50 45 40 35 30 3.5 3.0 2.5 2.0 1.5 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Österbotten Hare 60 50 9 8 7 40 30 20 10 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Räv Spårindex Spårindex 6 5 4 3 2 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Diagram 1. Utvecklingstrenderna för har- och rävbestånden i Norra Savolax och Österbottens jaktvårdsdistrikt. Också harbytet har minskat Också avskjutningen har under de senaste åren varit relativt liten i jämförelse med tidigare år. Under de senaste åren har uttaget i regel legat under 200 000 medan det under perioden 1996 till 98 låg på över 400 000. Även om det finns många faktorer som inverkar på jaktstatistiken så antyder också den kraftiga minskningen av I genomsnitt har harbestånden minskat med 27 % i landet som helhet. uttaget att harbeståndet skulle ha gått tillbaka. Vi kan inte mer än gissa oss till vad som har orsakat den utförsbacke som haren befinner sig i. Förändringarna i klimatet kan vara en orsak, och i synnerhet det att vintrarna har blivit varmare och att snötäcket lägger sig senare. Detta kan innebära att haren, som är anpassad till vintriga förhållanden, blir mera utsatt för rovdjurens predation. En jösse i vitt på snöfri mark blir livsfarligt synlig för rovdjursögon. Dessutom ger snöbristen mickel en fördel i jakten eftersom räven sjunker djupare än haren när snön ligger djup. Ändå visar spårindexen att rävstammen inte har ökat sedan 1989 utan snarare har den minskat (i genomsnitt med 18 %). Rävstammen har minskat klart och tydligt i de fem jaktvårdsdistrikten Södra Savolax, Kajanaland, Norra Tavastehus, Norra Karelen och Norra Savolax (diagram 1). Det är bara i Österbotten och Svenska Österbotten som rävstammen verkar vara stadd i tillväxt men ökningen saknar statistisk betydelse. Även om rävstammen inte har vuxit kan rävens predation ändå ha blivit effektivare och på så vis inverka på harbestånden. Vid undersökningarna av harbeståndets cykler har det nämligen framkommit att predationen har en stor inverkan när beståndet minskar. När harbeståndet ökar har rovdjuren däremot sällan någon inverkan. Också lodjuret, som har ökat klart under de senaste åren, bidrar till dödligheten genom att knipa sig en harstek. Fältharen och skogsharen ­ konkurrenter? Fältharen är tämligen ny i vårt land och har lättare för att anpassa sig till det allt mildare klimatet än skogsharen. I Centraleuropa klarar sig skogsharen fint bara i trakter där det inte finns några fältharar, vilket tyder på att det råder konkurrens mellan de två arterna. När romarna på Jägaren 2 / 2007 35
• sin tid tog fältharen med sig till de brittiska öarna tvingades skogsharen dra sig tillbaka till det skotska höglandet där vintrarna är rätt stränga och skogsharen klarar sig bättre än fältharen. Däremot trivs skogsharen fortsättningsvis fint i det milda maritima klimatet på Irland eftersom fältharen har inplanterats där såpass nyligen att arten ännu inte har hunnit breda ut sig. Efterhand som klimatet blir varmare är det fullt möjligt att fältharen bit för bit kommer att sprida sig allt längre norrut i vårt land och därigenom försätta skogsharen i trångmål. Enligt statistiken har antalet fällda fältharar så gott som stampat på stället under de senaste tio åren medan snöspårsindexet för arten har ökat kraftigt i södra och sydvästra Finland, i synnerhet under innevarande årtionde (diagram 2). Det återstår således att se om fältharen med tiden kommer att slå skogsharen ur brädet eller om de två arterna kan fortsätta att leva sida vid sida i vårt land. En parallelltillvaro är fullt möjlig eftersom de två arterna föredrar olika miljöer. Skogsharen gillar som namnet anger skogen medan fältharen föredrar odlingslandskap. Det kan finnas ytterligare en orsak till skogsharens tillbakagång utöver rovdjuren och konkurrensen från fältharen, nämligen tillståndet i miljön och främst då skogarna. 140 Beståndens utveckling 120 100 80 60 40 20 0 Skogshare Fälthare 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 25 20 Fälthare 15 10 5 0 1988 1990 1992 1994 199619982000 2002 2004 2006 och lövsly som passar skogsharen bäst eftersom det erbjuder både föda och skydd. Man kunde tro att det finns ett mer än tillräckligt stort utbud av lövsly för skogsharen men så är inte fallet. I det finska skogsbruket är skogsägarna rätt kvickt framme och röjer sina plantskogar, och gör det ofta för att satsa på ett enda trädslag. Det så kallade skräpet - som asp och vide - mejas oftast ner utan betänkligheter för att bereda plats för de "värdefullare" björkarna och för granen och tallen. Ofta röjs plantskogsbeståndet flera gånger innan det blir dags för den första gallringen. Betraktat ur skogsbrukets synvinkel är röjningarna säkerligen befogade eftersom de gör det möjligt att nå snabb tillväxt som i sinom tid avkastar värdefullt saluvirke för skogsägaren. Men myntet har förstås också en frånsida. Röjandet innebär nämligen att det inte finns tillräckligt mycket lövsnår, vilket ju en rad viltarter behöver, däribland skogsharen. De röjda plantbestånden erbjuder visserligen föda och gömslen för en medeltät harpopulation men för en tät harstam räcker födan inte till. Spårindex Skogshare 140 120 Viltvård ger fler harar I trakter där harpopulationen är rätt svag kan man med olika metoder försöka öka på beståndet. En möjlighet är att öka tillgången på föda genom att fälla aspar eller utfodra med hö, men att göra detta i en större omfattning under hela vintern och år efter år skulle kräva en enorm arbetsinsats. Ett alternativ är därför att vidta förbättringar i själva miljön. Gjorda undersökningar har ju påvisat att harar gillar lövsly och olika videarter. Utmed diken och i fuktiga sänkor kan man därför lämna tätare med lövträd och vide. Vid röjning i planteringar är ju annars det normala att man avlägsnar all vide helt och hållet. De videarter som förekommer i vårt land är i regel rätt lågvuxna och utgör därför inte något större problem för skogsbruket. Runt omkring plantorna är det förstås bäst att röja bort viden, men i varje beståndsfigur hittas det säkert ställen där man kan lämna tätare med vide. När vi tänker gör en insats för att förbättra miljön för viltet i allmänhet och skogsharen i synnerhet ska vi så att säga försöka åstadkomma ett grönområde. Om vi tar bort för mycket av undervegetationen försämrar vi med största sannolikhet trivseln för viltet. Alltså borde vi kanske sträva i en mera naturenligt riktning. Att gå till överdrift med "renhållningen" i skogen behöver inte nödvändigtvis alls vara bra för vare sig skogsharen eller det övriga viltet. Snarare är det väl så, att ökad mångfald i skogen också skulle vara bra för skogsbruket. G Skogsharen och skogarna Vi känner till att skogsharen är mycket kräsen vid valet av föda och både smakar och luktar noggrant på födan innan den äter. Men hur är det med skogsharens förhållande till miljön? Väljer den sitt tillhåll efter noggrant övervägande eller är det snarare slumpen som avgör var den slår sig ner? Eller stannar skogsharen eventuellt för en kompromiss av något slag utifrån tillgången på lämpliga miljöer? Skogsharens förkärlek för asp och sälg och delvis också björk kan också vara en faktor som inverkar på valet av revir. Utgångspunkten kan med andra ord vara i hur hög grad haren föredrar olika lövträdsarter och buskar. Däremot äter skogsharen inte av barrträd, men den kan utnyttja unga granar med långa grenar som erbjuder goda gömslen mot rovdjur. Spårindex 100 80 60 40 20 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Diagram 2. Spårindexen för skogshare och fälthare i sydvästra Finland (Egentliga Finland, Satakunta och Nyland) samt stammarnas utvecklingstrender mellan 1989 och 2006. Ungskogsart Enligt den här undersökningen av skogsharens miljöer verkar arten föredra snår (0,3 till 4 m) av unga videarter och glasbjörk. Också plantskog med flera trädslag och inslag av unga granar lockar skogsharen. Resultaten verkar mycket logiska eftersom skogsharen alltid har betraktats som en art som föredrar ungskog. Under skogens kretslopp från planta till gammelskog verkar det vara stadiet med plantskog Klimatförändringen kan vara en orsak, och i synnerhet det att vintrarna har blivit varmare och att snötäcket lägger sig senare. Detta kan innebära att haren, som är anpassad till vintriga förhållanden, blir mera utsatt för rovdjurens predation. Syftet med det här forskningsprojektet har varit att undersöka skogsharens ekologi i Finland. Ett stort antal jägare och andra personer med anknytning till vilt och jakt har medverkat och bidragit till att projektet framskridit. Utan jägarnas hjälp hade exempelvis insamlingen av prover från fällda djur inte lyckats i den här omfattningen. Vi som har arbetat med projekt skogshare önskar tacka alla jägare och provinsamlare för det goda samarbetet! 36 Jägaren 2 / 2007
• -75% -70 ULOS-!8%% 0 NYT KAIKKI MU KESKUSVARASTO UTTAA Talviliikkujan suosikkipuku 2007 nyt ulosheittohintaan! Kalvollinen kevyttoppapuku Uusi muotoilu! Uudet värit! Uudet huippuominaisuudet! Uskomattoman edullinen hinta! Helposti irrotettavan hupun saa aina sopivaksi kaksisuuntaisella säätömahdollisuudella. Punaisen mallin piilotetut helmaja vyötärökiristyssäätimet eivät hankaa tai tartu kiinni. S Nyt koko 75%sukokonaisuus a VAIN Ä ÄÄST Sinisessä mallissa rintataskun vetoketju suojattu roisketiiviiksi. Punaisessa mallissa 4 vetoketjullista taskua takin rintamuksessa.Lisäksi 2 taskua lantiolla. Sin. mallissa takin sisällä mm. povi-, kännykkä- ja verkollinen säilytystasku. Syksyllä ja talvella turvalliset heijastinnauhat ja -logot taattua 3 M-laatua. uu (Vastaava kokonais 79 + toimituskulut Uusiin vyötärömallisiin housuihin lisätty vyölenkit. Housujen selkäpuolen korotettu vyötäröosa suojaa ja lämmittää ristiselkää. Housuissa vetoketjulliset sivutaskut. Sinisessä mallissa lisäksi vetoketjullinen takatasku. Lahkeensuihin piilotettu kätevä kuminauhakiristys. Sinisessä puvussa lisäksi tarrakiristys. PIKKUPAKKASIIN JA PYRYIHIN Uusi NORTH ICE kalvollinen kevyttoppapuku on suunniteltu Suomen vaihteleviin ja tuulisiin säihin. Kalvollinen kevyttoppapuku on erinomainen asu liikuttaessa yllättäen vaihtuvissa olosuhteissa. AIRTEX -kalvon vedenpitävyys ja hengittävyys sekä lämmittävä 80 gramman lämpövanutoppaus takaavat, että käyttäjä pysyy koko ajan kuivana ja lämpimänä. s jopa 352 ) Asukokonaisuus sisältää kevyttoppapuvun lisäksi: NORTH ICE RIB-pipo NORTH ICE fleece-sormikkaat Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-16, www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16 08-840 4400
• Med en viltkamera kan man med rätt stor noggrannhet få fram ålders- och könsfördelningen hos hjortar och rådjur, vilket underlättar planeringen av kommande jakter. Viltkameran En viltkamera kan utgöra ett utmärkt hjälpmedel på arealmässigt små jaktmarker, i synnerhet när det gäller observation av små hjortdjur och förvaltning av stammarna. ­ ett hjälpmedel vid jaktplaneringen id uppföljningen av hjortdjursstammarna har vi vant oss vid att lita på de obskort som jägarna fyller i under jaktsäsongen. Korten ger mycket riktigt forskarna en täckande bild av framför allt den riktning som stammarna utvecklas i på lång sikt och i ett vidare perspektiv. På lokal nivå är det i synnerhet på vårvintern som förhållandena är utmärkta för undersökningar av sammansättningen och strukturen hos populationerna av hjort och rådjur, eftersom vitsvanshjortar och rådjur söker sig från när och fjärran till de utfodringsplatser som viltvårdarna har ställt upp. Vilka arter det är som hälsar på vid utfodringarna är det i princip inte svårt att ta reda på. Man tar helt enkelt ett lukttätt gömsle med ventilationsrör och transporterar ut det till utfodringen eller viltåkern, och håller gömslet bemannat vid de tider på dygnet då djuren brukar vara i rörelse, det vill säga i gryningen och skymningen. Också ett torn passar utmärkt för det här ändamålet. Vintertid kan dessutom observationerna kompletteras med undersökningar av spillningshögar och spår i snön. 38 Jägaren 2 / 2007 V Det finns egentligen bara en nackdel med det här arrangemanget. För att observationerna ska resultera i tillräckligt tillförlitlig och täckande information om hjortdjuren i det aktuella området borde observerandet pågå i flera veckors tid och helst också under olika årstider. Men i det långa loppet kan det här inte oväntat börja kännas tröttande och tidvis till och med smaka trä. - Och den som har ett jobb att sköta måste ju dessutom hinna sova också, konstaterar Ville Hokkanen som är viltvårdskonsulent på Norra Savolax jaktvårdsdistrikt. Så vad göra? Eftersom det också i övrigt är inne med övervakning i dessa tider så går det alldeles utmärkt att använda vanlig övervakningsutrustning också för att hålla koll på viltet. Med hjälp av viltkameror får man utan något större besvär fram hur många hjortdjur som besöker viltåkrar och utfodringsplatser, och hur besökarna är fördelade på ålder och kön. I bevakningens kölvatten Det var för drygt halvtannat år sedan som ett antal viltkameror skaffades till jaktvårdsdistrikten i östra Finland för att ingå i ett projekt som går ut på att integrera jaktövervakningen i jakten. Projektet är tänkt att avkasta praktiska erfarenheter av digitalkameror och annan elektronisk apparatur för jaktövervakning. Men enligt Jouni Tanskanen, jaktchef på Norra Savolax distrikt, Text och bilder Kimmo Pöri
• Viltkameran är i bästa fall ett bra komplementverktyg, men det finns ändå inte något tekniskt hjälpmedel som helt kan ersätta jägarens egna ögon och öron ute i naturen. off on FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt 1,5­ 6x42 Prislista 2007 6x42 6x42 7x50 7x50 8x56 8x56 8x56 8x56 10x42 1,1-4x24 1,1-4x24 1,5-6x42 1,5-6x42 1,5-6x42 3-12x42 3-12x42 3-12x50 3-12x50 3-12x50 3-12x50 2,5-10x56 2,5-10x56 2,5-10x56 2,5-10x56 4-16x50 12,5-50x56 12,5-50x56 2,5-10x56 3-12x50 4-16x50 1,1-4x20 3-12x50 3-12x50 3-12x50 4-16x50 4-16x50 5-25x56 12,5-50x56 HUN Klassik Klassik Klassik rödpunkt HUN Klassik HUN rödpunkt Klassik rödpunkt Klassik RP inkl moms 505 620 750 1.045 555 750 875 1045 670 Zenith 965 Zenith FlashDot 1270 Klassik 830 Zenith 995 Zenith FlashDot 1225 Klassik 990 rödpunkt 1305 Klassik 990 Klassik rödpunkt 1260 Zenith 1170 Zenith FlashDot 1380 Klassik 1005 Zenith 1170 Klassik rödpunkt 1285 Zenith FlashDot 1380 Varmint 1285 FieldTarget Parallax 1835 (Luftgev.) FT rödpunkt+Parall. 2055 (Luftgev.) Precision Hunter (P3Mildot) 1220 Precision Hunter (P3Mildot) 1205 Precision Hunter (P3Mildot) 1440 PM Short Dot PM II PM II Parallax PM II/LP rödpunkt+parallax PM II PM II/LP PM II/LP PM II/LP 1580 1490 1660 2020 1715 2015 2185 NY begränsar sig användningen av apparaturen ute i distrikten till observationer av viltet. I de östra delarna av landet har man alltså använt kamerorna till bland annat att fotografera rådjur och vitsvanshjortar. I praktiken är en viltkamera alltså en apparat som ställs upp i terrängen för att ta fotografier eller göra videoinspelningar, och alltså registrera vad som händer på platsen. I regel ställs kamerorna upp vid utfodringsplatser eller viltväxlar. Också webbkameror som är avsedda uttryckligen för övervak- ning har provats för viltforsknings ändamål. - En del av de här apparaterna kan mejla iväg bilder i realtid eller skicka dem till en mobiltelefon, berättar Hokkanen. Ute i stora världen och i synnerhet i USA finns det ett mycket stort utbud av viltkameror på marknaden. De är faktiskt så otroligt populära att nästan var enda affär i branschen alltid har någon modell hemma på hyllan. Hokkanen för- Beställ vår NYA broshyr! Pohjoisranta 22, 00170 HELSINKI, FINLAND, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135167 1 Jägaren 2 / 2007 39
• klarar att viltkamerans funktion bygger på att den har en fast rörelsedetektor. - När detektorn ger utslag tar kameran antingen en stillbild eller gör en videoinspelning av önskad längd. Dessutom registrerar apparaten alla händelser som rörelsedetektorn har reagerat på. Digitaltekniken ett trumfkort På somliga modeller kan man ställa in kameran så att den fungerar vid en viss mängd dagsljus eller mörker. Alternativt kan man själv programmera in de aktiva timmarna så att kameran kan vara helt och hållet avstängd där emellan. - Det här har den fördelen att kameran låter bli att reageras på fåglar som besöker utfodringen under dagen, som nötskrikor och skator. Dessutom kan man ställa in blixten så att den bara fungerar under natten, vilket förlänger livstiden på batterierna, berättar Hok- Jouni Tanskanen, som är jaktchef på Norra Savolax, ställer upp en viltkamera vid en utfodring för rådjur. kanen vidare. Kameran kan också ställas in på en valfri fördröjning från det att rörelsedetektorn reagerar tills bilden tas. Ett sätt som enligt Hokkanen fungerar mycket bra är att låta kameran ta den första bilden genast och därefter en bild var trettionde sekund om rörelsen fortsätter. - Dessutom finns Med hjälp av möjligheten att an- bilder tagna av vända infraröd be- en viltkamera lysning i stället för blixt, även om meto- kan man också den inte alltid räcker inför jakten till. I praktiken går planera vilka det ofta så, att man inte kan urskilja individer som mer än ögonen på det är mest djuret i fråga, upplylämpliga att ser Hokkanen. Någon nyhet i fälla. vårt land är det förstås inte med självutlösning på en kamera, men det att digitaltekniken har ersatt filmrullen har inneburit en hel rad nya möjligheter. Med ett minneskort är det lätt att föra över bildmaterialet till en dator och arbeta vidare med bilderna. Men enligt Hokkanen är bildkvaliteten hos de apparater som finns i handeln hos oss ännu inte den bästa möjliga eftersom cellen är så liten. Vad strömförbrukningen och batteriernas köldtålighet anbelangar finns det också rum för förbättringar. - I genomsnitt kan vi ta omkring femtio bilder per laddning. För den som tänker ha sin viltkamera i fortlöpande bruk lönar det sig att skaffa laddningsbara batterier redan från starten, funderar Hokkanen. Det bästa med de bilder som Viltkameran kan fästas i exempelvis ett träd på en meters eller halvannan meters höjd, viltkameran tar är enligt Hok- på fem till tio stegs avstånd från objektet. 40 Jägaren 2 / 2007
• Apparaten kan programmeras på flera olika sätt för att spara på batterierna och för att nå önskat resultat. kanen det, att de kan användas genast och kan skickas vidare, till exempel med e-post. Gott om erfarenheter - På minneskortet registreras också annan information som exempelvis klockslag. På det viset kan vi se enligt vilken tidtabell djuren kommer till utfodringen och vilken dygnsrytm de följer, berättar Hokkanen vidare om kamerornas fördelar. På olika håll i Savolax har viltvårdsfolk satt upp kameror vid utfodringsplatser för att få klarhet i ålder, kön och antal för de vitsvanshjortar och rådjur som uppenbarar sig. - Huruvida djuret i fråga är vuxet eller inte är förstås lätt att avgöra på bild, men resten är sen en knepigare historia. Åldern på en rådjursbock kan man sluta sig till av utseendet och hornen, men en noggrannare åldersbestämning kan bara göras utifrån tänderna. På vintern går det ju av naturliga orsaker lättare att räkna spår och beräkna storleken på en population än på sommaren, men med viltkamerans hjälp får vi en bekräftelse på att vi räknat rätt. - Dessutom kan snön vara så trampad och packad att det inte går att hålla isär enskilda spårlöpor, påpekar Hokkanen. Han menar att en kamera också är till stor nytta på det viset, att man också under barmarkstid kan få reda på hur livlig trafiken är till utfodringar och saltstenar. I höstas hälsade också några nordsavolaxiska älgar på vid en saltsten, och blev även de förevigade i kamerans minneskort. - I augusti undersökte vi besöksfrekvensen för en ung älgko och kunde konstatera att besöken inte följde någon regelbundenhet alls. Ibland kunde hon dyka upp redan på eftermiddagen för att nästa gång hälsa på under morgonnatten. Och ibland hoppade hon över någon dag helt och hållet, berättar Hokkanen om sina observationer. Precision i jaktplaneringen I Södra Savolax distrikt inleddes försöken med viltkameror under vintern 2005, under viltvårdskonsulent Veli-Matti Pekkarinens ledning. Vid den tiden hade det börjat Jägaren 2 / 2007 41
• dyka upp spår av vitsvanshjort på en utfodringsplats som hade varit i användning i många år. Eftersom vitsvanshjorten enligt Pekkarinen är ett särdeles välkommet vilt i trakten började man fort stödutfodra hjortarna med en blandning av havre och korn samt melass. - Till en början hade vi förstås ingen uppfattning om hjortarnas antal, kön eller eventuella kalvar, berättar Pekkarinen. Först när hjortarna hade börjat uppsöka utfodringsplatsen varje dag beslöt vi oss för att titta närmare på populationens struktur och uppbyggnad. En viltkamera fästes på brösthöjd i ett träd ungefär tio meter från foderautomaten. Könsfördelningen hos matgästerna klarnade redan under de två, tre följande dygnen med hjälp av bilderna som kameran tagit. Bilderna gav också en fingervisning om åldersfördelningen. - Den kameramodell som vi använde fungerade över förväntan och det blev en hel del bilder på minneskortet. Apparaten fungerar ljudlöst och skrämmer därför inte heller bort djuren från utfodringen, berättar Pekkarinen. Även om en viltkamera inte används för syften som är direkt knutna till jakt, ger en sådan enligt Pekkarinens erfarenheter i optimala fall exakt information för viltvården och kan även bidra med fakta för planeringen av en eventuell jakt. - Kameran avslöjade bland annat att det i flocken fanns flera handjur med ståtliga horn, vilket vi inte hade känt till. Med hjälp av bilder tagna av en viltkamera kan man också inför jakten planera vilka individer som det är mest lämpliga att fälla. Och tvärtom kan man förstås också på förhand bestämma vilka individer i flocken som ska sparas. Hokkanen och Pekkarinen är överens om att viltkameror på det här viset kan göra det avsevärt mycket enklare att förhandsplanera jakten. Men det är inte bara vid viltutfodringar som man i Södra Savolax har haft användning för viltkameror. Pekkarinen berättar att man med hjälp av en kamera bland annat har lyckats utreda ett fall där man misstänkte att ett stort rovdjur strök omkring nattetid vid ett hus. - Tack vare att viltkameran lyckades knäppa en bra bild fick vi klarhet i saken nästan bums. Omkringstrykaren visade sig vara en storvuxen mårdhund, så gårdsfolket kunde dra en suck av lättnad den gången, berättar Pekkarinen. Hokkanen har också personlig erfarenhet av jaktplanering med 42 Jägaren 2 / 2007 När det gäller att få fram sammansättningen i en rådjurspopulation är viltkamerorna till stor nytta. Viltet som besöker utfodringarna visar ingen misstänksamhet gentemot viltkamerorna eftersom dessa är luktfria. Med hjälp av viltkameror får man utan större besvär fram hur många hjortdjur som besöker viltåkrar och utfodringsplatser, samt stammens struktur. hjälp av en viltkamera. Han var med om att följa med en familj bävrar i ett bo och utreda djurens rörelsemönster och dygnsrytm. - Självfallet höll vi bävrarna under observation också med andra metoder, men kameran var till god hjälp, berättar Hokkanen. Apparaten placerades i ett träd vid åstranden, knappa två meter från en åtel bestående av asp. - Det var fråga om ett fall där bävrarna ställde till med skador och det var meningen att längre fram ta bort dem. För kamerans del handlade det närmast om att ta reda på om det fanns årsungar i boet för att i såfall inleda jakten med dem. - På det här viset ville vi försäkra oss om att inte några ungar skulle berövas sin mor, understryker Hokkanen. Djuren vänjer sig Även om en viltkamera kan användas för observationer av nästan allt slags vilt är en sådan enligt Hokkanen och Pekkarinen särskilt nyttig när det handlar om förvaltningen av små hjortdjur som rådjur och vitsvanshjortar. Viltvårdskonsulenternas erfarenheter visar att viltkameran också har den fördelen att djuren vänjer sig vid den mycket fort och uppträder naturligt och utan att skygga för den. - Om en människa skulle knäppa en bild på bara några meters håll skulle de flesta hjortdjur fly hals över huvud och inte komma tillbaka förrän långt senare. För det mesta nöjer sig djuren med att titta förbryllat på kameran. Självfallet varierar reaktionerna från individ till individ, men i regel återvänder de så gott som omedelbart efter den första bilden, eller gör det senast efter en dag eller två. - Jag har sett en bildserie där en älg närmar sig kameran bild för bild för att slutligen stå bara några centimeter från objektivet, berättar Hokkanen. Även om det ännu inte är särskilt många som vet om viltkamerorna har man åtminstone på Norra Savolax jaktvårdsdistrikt fått ta emot en hel del förfrågningar om var någonstans man får tag på sådana kameror Om det skulle bli så vanligt med viltkameror att jaktföreningar som ligger granne med varandra börjar köra aktivt med sådana kan man enligt Hokkanen åstadkomma ett heltäckande grepp om hjortarna och rådjuren på lokalnivå. Kamerorna skulle också ge oss större klarhet i hur de stora rovdjuren vandrar. - När det gäller utnyttjandet av viltkamerorna vore det en lämplig uppgift för ungdomarna i föreningarna, tipsar Hokkanen. De är ju intresserade av tekniska grejer och behärskar sådana. Viltkamerorna har kommit för att stanna, tillägger han. Viltkameran är i bästa fall ett bra komplementverktyg, i synnerhet för observationer av hjortdjur vid utfodringar, men jaktchef Jouni Tanskanen tycker ändå att det inte finns något tekniskt hjälpmedel som helt och hållet kan ersätta jägarens egna ögon och öron ute i terrängen. - Terrängkunskaperna och jägarfärdigheterna ska vi se till att spara och bevara också i framtiden genom att nöta på gummistövlarna ute i terrängen, understryker han. G
• -75% OS-!8%% KI UL -70 0 NYT KAIK MUUTTAA KESKUSVARASTO Pakkassäiden suosikkipuku 2007 nyt ulosheittohintaan! Kalvollinen toppapuku Uusi muotoilu! Uudet värit! Uudet huippuominaisuudet! Uskomattoman edullinen hinta! Helposti irrotettavan hupun saa aina sopivaksi kaksisuuntaisella säätömahdollisuudella. Kainaloiden tuuletusaukot on suojattu roisketiiviillä vetoketjuilla. T SÄÄS Ä Myös lastenmallit! Katso netistä www.eratukku.fi Säädettävällä helmakiristyksellä saa takin sopimaan keliin kuin keliin. Sin. puvussa kaksi tilavaa vetoketjullista taskua takin sivuilla ja kaksi rintamuksessa. Pun.takin vuoressa vetoketjullinen sekä tarrallinen povitasku. Lisäksi tilava verkkotasku. Hihojen napakka tarrakiristys estää kylmän ja lumen pääsyn ranteisiin. o Nyt 5%sukokoknoakisuus 7a VAIN uus jopa (Vastaava kokonais 99 + toimituskulut Pun. mallissa roisketiivis vetoketju suojaa hiha-/ hissilipputaskussa olevia tarvikkeita. Miellyttävä, tarroilla säädettävä joustovyötärö on takaa korotettu suojaamaan ristiselkää. Housujen henkselit ovat kätevästi vetoketjulla irrotettavissa. Lahkeiden vetoketju- ja tarrakiristyksellä lahkeensuut saa helposti esim. monon päälle. PAKKASEEN JA LASKETTELUUN! Talviulkoilijan ja laskettelijan unelmapuku vahvalla 120 /100 g:n lämpövanutoppauksella. Parhaissa alan laboratorioissa testattu AIR-TEX -kalvo pitää erinomaisesti veden, tuulen ja pakkasen. Sen hengittävyys on parasta tasoa ja kalvollinen toppapuku pitää sinut lämpimänä kovimmillakin pakkasilla. 398 ) Asukokonaisuus sisältää toppapuvun lisäksi: NORTH CE fleece-kaulahuivi NORTH ICE kintaat (punaiset punaiseen settiin ja mustat siniseen settiin) NORTH ICE RIB-pipo Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-16, www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16 08-840 4400
• Över 22 000 vitsvanshjortar fällda - snöbristen försvårade jakten Blygsam jakt på dovvilt och skogsren Liksom under tidigare år var dovhjorten jaktbar i bara fyra jaktvårdsdistrikt och uttaget blev 163 hjortar. I likhet med tidigare år fälldes det i Nyland klart fler dovhjortar än i de andra jaktvårdsdistrikten. Där fälldes det 111 dovhjortar medan uttaget året innan uppgick till 84. Av de skogsrenar som en gång planterades ut i Suomenselkäområdet håller det på att bildas en jaktbar stam, vilket har satt sina spår i statistiken för de tre jaktvårdsdistrikt där arten är lovlig. Där fälldes nämligen sammanlagt 141 skogsrenar. Österbotten beviljade 148 licenser, Mellersta Finland 21 och Uleåborg 10. Merparten av skogsrenarna fälldes i Österbottens jaktvårdsdistrikt, nämligen 125 djur. Större delen av de skogsrenar som fälls blir skjutna eftersom de ställer till med skador. De skogsrenar som fälldes i Kajanaland sköts med specialtillstånd av Jord- och skogsbruksministeriet för att hålla rasen ren. Uttaget av skogsren har vuxit klart och tydligt under de senaste åren. Under jaktåret 2003-04 var uttaget 75 skogsrenar. Ett år senare uppgick uttaget till 80 skogsrenar och under jaktåret 2005-06 var uttaget redan uppe i 119 djur. Jouko Savonen J akten på vitsvanshjort, skogsren och dovhjort började i höstas den 30 september och avslutades den sista januari. För alla tre arterna blev uttaget större än det var året innan. Totalt beviljades i hela landet över 22 300 licenser, vilket är nästan 800 fler än föregående år. Varje licens gav rätt att fälla en vuxen individ eller två kalvar, om inte det jaktvårdsdistrikt som beviljade licensen hade bestämt annorlunda. tan 6 700 djur. Södra Tavastland och Satakunta nådde över fyratusenstrecket. Också Nyland höll sig väl framme och där fälldes drygt 3 700 vitsvansar. Totalt sett för hela landet utnyttjades 71,5 % av licenserna för vitsvanshjort, vilket ligger bara ungefär en procentenhet från föregående år. Andelen fällda kalvar var 56,0 % för hela landet. Rådjursuttaget drygt 3000 som förut Rådjursjakten fortsätter med bockjakten från mitten av maj till mitten av juni, men en titt på läget i slutet av januari visar att rådjursuttaget står kvar på samma nivå som i fjol. Enligt statistiken har stammen alltså inte som befarats blivit för hårt jagad. Rådjuret jagades i alSkogsren la jaktvårdsdistrikt. Uttaget under den egentliga antal djur jaktsäsongen från 30 november 2006 till den sista januari 2007 uppgick till inalles 3 184 djur. De allra flesta, det vill säga nästan 13 två tredjedelar, sköts i landets tre "rådjursdistrikt"; Egentliga Finland, Nyland och Satakunda. Totalresul3 tatet för den senaste jakt125 säsongen kommer sannolikt att nå upp till samma nivå som resultatet för säsongen 05-06, det vill säga 3 377 djur. G Hjortfångsten Jaktvårdsdistrikt Vitsvanshjort antal djur 4593 44 81 69 Rådjur antal djur 208 39 1 44 68 26 174 261 140 19 24 160 454 640 926 3184 Dovhjort antal djur 8 Fler fällda vitsvansar trots vädret Jägarna befarade att bristen på snö skulle försvåra jakten på vitsvans, skogsren, dovhjort och rådjur. De var rädda för att avskjutningen skulle stanna en god bit under målsättningarna och att de inte skulle lyckas med att kapa vitsvanspopulationerna så mycket som de borde. Ändå gick det inte så illa som befarat och i stället ökade avskjutningen en smula jämfört med året innan. Vi kan vara mycket nöjda med slutresultatet. Vitsvanshjorten var jaktbar i elva jaktvårdsdistrikt. Sammanlagt fälldes 22 192 hjortar medan avskjutningen året innan uppgick till 21 900. Också i år fälldes flest vitsvanshjortar i Egentliga Finland, näs44 Jägaren 2 / 2007 Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Hela landet 129 2616 2 147 4108 3723 6680 22192 6 111 38 163 141
• GARMIN 60 Cx muisti-kortilla + TOPO·Suomi PLUS -kartta SHOKKIHINTAAN! GPSmap 60Cx Moninkertainen testivoittaja sai seuraajan! ! YT KAIKKI ULOS -80% N Tuemme MKJ:n nuorisotyötä TTAA -/0% SVARASTO MUU -75% KESKU Testeissä menestystä ja suosiota kerännyt Garmin 60C -kartta-GPS sai seuraajakseen UUTUUS-mallin Garmin 60Cx. Nyt voit ladata MUISTIKORTILLE TOPO·Suomi PLUS karttaa enemmän kuin koskaan aiemmin. Tämä UUTUUS-malli 60Cx Suomen edullisimpaan hintaan, vain Erätukusta. TOPO·Suomi PLUS -maastokarttojen kanssa täysin ylivoimainen GPS mm. metsästyskäyttöön. Nopeimmille yli 200 :n arvoinen etupaketti kaupan päälle! Vain Erätukusta: Uusi TOPO·Suomi PLUS + Garmin 60Cx kartta-GPS · Tarkka ja suuri värinäyttö · Tarkka ja helppo pinta-alanmittaus · Neuvoo suomeksi, erittäin helppo käyttää · Tehokas GPS-antenni. Toimii mm. taskussa. · Topo·Suomi PLUS -aineisto CD:llä mukana (vain Erätukusta) · Kehittyneen karttateknologian sekä uuden muistikorttiominaisuuden ansiosta uutta, tarkkaa TOPO·Suomi PLUS -karttaa mahtuu kerralla muistiin jopa KOKO SUOMI · Ylivoimainen paristojen kesto: Erätukun ladattavilla akuilla jopa 50 h · Toimii vaivatta kovallakin pakkasella · KATTAVA MAAHANTUOJAN TAKUU 13 kk Käynnistysnäppäin + Säädettävä näytön taustavalo FIND-näppäimen avulla löydät välittömästi haluamasi paikan (esim. auto) MARK-näppäimen avulla merkitset tärkeän paikan UUTTA UUTTA SD-muistikortille voit ladata tarkkaa TOPO·Suomi PLUS -karttaa muistiin (koosta riippuen) jopa KOKO SUOMEN kerralla! MUKANA 64 Mb MUISTIKORTTI! (Jopa 100x100km TOPO·Suomi PLUS -karttaa) UUTTA Meiltä myös lisämuistikortit! Entistä tarkempi ja nopeampi navigointitoiminta (SIRF III). Karttanäytössä aina pohjoisnuoli TOPO·Suomi PLUS -kartan yksityiskohdat jopa paperikarttaa tarkemmat Vie valkoinen nuoli kohteen päälle. TOPO·Suomi PLUS kertoo paikan nimen ja etäisyyden. Enteriä painamalla opastus perille. Musta nuoli näyttää aina sijaintisi ja kulkusuuntasi IN ja OUT -näppäimillä TOPO·Suomi PLUS:n kartta suurenee ja pienenee. Tarkkuus huippuluokkaa. Nuolinäppäimellä selaat karttaa ja valikkoa helposti paketti Garmin 60Cx + Etu VAIN 499 + ohjelmointi- ja toi mituskulut TESTIVOITTAJA! ETU TM (19/05) testasi Garmin 60 CS ja Erätukun TOPO·Suomi PLUS -kartat TOPO·Suomi PLUS Nyt tarkimmat topografikartat yksissä kansissa! Lisätietoja www.eratukku.fi Nopeimmille kaupan päälle YLI 200:n arvoinen etupaketti ETU 1. TOPO·Suomi PLUS 2. Erätukku -pikalaturi + NiMH-akut Uusi pikalaturi + 4 kpl teho-akkuja (joista 2 sopii kerralla laitteeseen). Sisältää verkkovirtajohdon. ETU ETU 3. 3. Lisämuistikortti 512 Mb SD-muistikortille voit ladata tarkkaa TOPO·Suomi PLUS -karttaa muistiin jopa 200x300 km. Mukana valitsemasi alue (noin 190x150 km) TOPO·Suomi PLUS karttaa. Uusien alueiden tilaaminen on helppoa ja edullista. (99/alue) Lisätietoja www.eratukku.fi Vastaavat 99 Vastaavat 59 Vastaavat 49 Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 08-840 4400 OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-16, VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16
• Med björnen Del I Fördjupa dig i historia så förstår du bättre den tid vi lever i och blir inte heller helt överraskad av morgondagen. Den här alltför sällan ihågkomna och uttalade visdomen håller också streck när vi begrundar vilka möjligheter att lyckas en samexistens mellan människan och björnen samt de övriga stora rovdjuren har. örhållandet mellan människan och björnen har under tidernas lopp varit rätt så mångfasetterat, och dess rötter sträcker sig synnerligen långt tillbaka i tiden. Det antas att björntraditionen uppstod för över 30 000 år sedan bland fornkulturerna i Mellaneuropa och att den sedan spred sig med människan när hon utvidgade sitt livsrum under den senaste istiden och därefter som ett levande kulturarv till alla platser där björnar överhuvudtaget påträffas. Det har påträffats belägg på den björndyrkan som var grunden för de forntida nordiska jägarfolkens folktro och olika björnmytologier inte bara i Europa och Fennoskandien utan givetvis också i Sibirien och dessutom i hela det övriga Asien Fjärran Östern och Indien medräknade. Anmärkningsvärt rik har björntraditionen varit bland ursprungsbefolkningen i Japan och Nordamerika. Rätt så betecknande är också en berättelse i irokesernas mytologi om den listiga räven som lurade björnen att sätta sin svans i en vak som fiskbete. Någon så värst ny barnsaga kan det alltså inte vara fråga om, eftersom landförbindelsen över Berings sund bröts redan för cirka 12 000 år sedan. Berättelserna om björnens himmelska ursprung och i samband med det förbindelsen med stjärnbilden Stora björn återkommer i relativt likadan version hela vägen från antikens Grekland till ursprungsbefolkningen i Sibirien. Björnen kopplas också i indianernas traditioner till Karlavagnen och Stora björn. Också björnfesten i anslutning till björnjakten är känd över hela det arktiska området. De människor som levde under tiden för den nordiska fångstkulturen trodde sig vara av samma härkomst som björnen och ansåg sig vara jämbördiga med den. Björnen var inte bara en mytisk skogsmänniska, människans urfader och son till den himmelska guden, utan onekligen också ett högt värderat byte. Trots att björnen sedan urminnes tider ända fram till våra dagar har åtnjutit stor respekt förändrades björnens ställning under medeltiden i och med att kulturen den tiden undergick stora förändringar. Människan blev då bofast, började be46 Jägaren 2 / 2007 F Hannu Huttu driva jordbruk och hålla boskap och mötte nu en annorlunda björn, som plötsligt hade blivit ett plågoris. Skadedjur från 1300-talet I medeltidens Sverige-Finland var viltet huvudsakligen kronans egendom, men i de landslagar Magnus Eriksson 1347 och kung Kristoffer 1442 utfärdade konstaterar båda, att "biörnen, warijen og refven warder fritt af lifvet tagna allestedes". Trots sin mytiska betydelse för våra förfäder fick björnen den tvivelaktiga hedern att vara den första arten som klassificerades som skadedjur i vår lagstiftning. Som sådant bibehölls den sedan nästan ända fram till millennieskiftet. Under tiden mellan stiftandet av landslagarna och 1970-talet stiftades det hos oss totalt tio omfattande lagar om jakten på däggdjursvilt. I samtliga dessa lagar klassificerades björnen som ett skadedjur. I den kungliga förordning som följde på landslagarna 1647 stadgades det för första gången hos oss om en premie för dödande av skadedjur. Premien betalades då av stadens eller häradets medel och den erhölls inte bara för björn utan också för varg. Dödandet av en björn var såväl för bytets värdes del som för premiens del lönsammare. För en vuxen björn hade det fastställts en premie på fyra daler och för varg två. För valpar av vardera arten betalades en daler. Redan premien för en valp motsvarade mer än väl lönen för två veckor för en dåtida dräng. Skottpengen på björn hölls utan avbrott kvar i lagstiftningen ända fram till 1923. I samband med en ändring av den dåvarande jaktlagen lämnades premien utanför lagen. Björnstammen i vårt land hade redan i samband med den intensiva rovdjursförföljelsen i slutet av 1800talet decimerats oroväckande. Före lagändringen 1923 hade Finlands jägarförbund hållit ett möte 1900 där en livlig allmän debatt om behovet av en fredning av björnen startade. Det kämpades i många år om saken. Det initiativ pro en fredning som kanske väckte mest uppmärksamhet togs av doktor Alexander Luther under en diskussion som fördes på Societas pro Fauna et Flora Fennicas möte den 2.12.1911. Under den närmaste tiden efter nämnda möte förenade sig olika skribenter i jaktsektorns tidningar upprepade gånger med förslaget. Motsvarande diskussioner om fredning av björnen hade på initiativ av jägare och naturvårdare också förts i Sverige och Norge. I Sverige fredades björnen faktiskt i en del av landet redan på 1920-talet. I Finland fredades björnen däremot Sakari Mykrä
• idet och inriktade i stället sitt intresse på häftiga björnjakter på skidor under skarförestiden i månadsskiftet april-maj Vid dessa jakter sökte hundarna under tidiga morgontimmar upp björnen som lockats ut ur sitt ide av vårvädret.. Jägaren följde skallet och drev björnen skidande tills solen på dagen fick skaren att mjukna under den tunga björnen. Om jaktlyckan stod jägaren bi och skaren ännu bar skidlöparen hann denna upp björnen och kunde fälla den. Jakten på björnindivider som orsakar skada har haft en annan karaktär. Den vintertida jakten vid idet och på vårskaren förde jaktsugna jägare till ödemarkerna i östra och norra Finland, medan allmogens jägare från sommaren till hösten vid sidan av sina vardagssysslor jagade björnar som dödat boskap eller trampat i havresvederna i deras hemknutar. I närheten av aset av en ko eller häst som dödats av björnen eller i kanten av skogsåkern byggdes en skjutlave i ett träd. Tanken var att ta av daga just den björn som tillägnat sig fula vanor. Man använde också gillrade spjut och skjutvapen samt snaror, saxar, gift och björnfällor vid asen. Attityderna och lagarna förändrades så småningom Det stora antalet tillåtna fångstmetoder och den betydande premien för dödandet avspeglade lagstiftarens önskan att utrota björnstammen eller åtminstone hålla den under en viss kontroll. I den kejserliga jaktförordningen av 1868 konstaterades det dock redan - visserligen ännu med uttrycklig hänvisning till säkerhetsskäl ­ att man inte må använda gillrat spjut eller gillrad bössa som fångstredskap. Till övriga delar gallrades fångstmetoderna för björn först mot slutet av 1900-talet när förändringen i attityderna så småningom började ses också i form av lagreformer. Användningen av dödande björnfällor slutade när jaktlagen av 1962 trädde i kraft och 1964 fick björnen vinterfredningstid från medlet av oktober till den 10 maj. I och med den här lagändringen gick jakten vid idet till historien. Ett konservativt tänkesätt representerade också det faktum att björnjakten avvikande från all annan jakt ända fram till 1977 var tilllåten för vem som helst också på annans mark. I och med att den fria jakten upphörde nämnda år förändrades situationen väsentligt också såtillvida, att björnen fick lagligt skydd sommartid. Levandefångst med fälla och skytte för åtel förbjöds 1978 och fångst med sax 1983. Hona åtföljd av unge fredades 1981, men fredningen av under ett år gammal björnunge trädde i kraft först 1985. Att skjuta björn på åker och använda föda som lockmedel förbjöds 1988. Fram till 1993 krävdes det inte heller jaktvårdsavgift av den som jagade björn. Vid den senaste totalrevideringen av jaktlagen 1993 fick björnen till slut samma ställning som övriga viltarter. Stammens kräftgång i slutet av 1800-talet framskred parallellt med utrotningen av vargen. inte och betalningen av skottpeng återupptogs 1935. 1953 avfördes dock skottpengen på björn slutligt från lagen 1953. Då hade skottpeng på björn betalats i sammanlagt 292 år. Endast för vargen har skottpeng betalats under en längre tid än för björnen. Björnfångstens många knep Den oftast använda jaktmetoden förr i världen var inringning av björnen. Det här innebar en antingen noggrann eller ungefärlig utredning av platsen för björnens vintervila som utfördes genom att följa med djurets spår och vandringar när det stod i beråd att gå i ide. Vid midvintertid gick man sedan med hundar till det område där idet förmodades ligga. Med hjälp av hundarna har söktes idet upp, björnen väcktes och tvingades komma ut varefter den dödades. Ursprungligen skedde dödandet med spjut och yxor och kampen vid idet mellan fångstmannen och björnen som utsetts till byte kunde vara mycket jämn. På 1700- och 1800-talen kom de mynningsladdade flintlåsvapnen och var välkomna redskap för jägarna, men handredskapen togs fortfarande med på jakterna och kunde ofta också spela en avgörande roll i dramat, om vapnets flintsten fallit i snön eller krutet inte antändes. De orädda hundarnas betydelse var oersättlig, för med stöd av deras arbete kunde också en jägare med primitivare redskap vara herre över situationen. På 1800-talet började björnjaktens spänning också intressera jägare från sådana bebodda trakter från vilka björnarna redan försvunnit. Glesbyggdernas invånare observerade snabbt att här fanns en möjlighet till inkomster. Inringaren sålde oftast sitt inringade björnide till förmögna herremannajägare från orten eller avlägsnare trakter. I början av senaste sekel ökade idejaktens popularitet ytterligare genom att skaran av jägare som ville höra till den kungliga kasten av björndödare blev allt större. Under de senaste krigen kunde det omräknat i dagens myntenhet betalas upp till 7 000 euro för en björninringning. I och med att vapnen utvecklades tekniskt och skaran av besökare vid idena ökade blev jakten en relativt ofarlig sysselsättning för jägarna. I motsvarande grad närmade sig björnens chanser att undgå sina förföljare nollpunkten; ofta dödades björnen med en samfälld skottsalva så fort den steg upp från idet. Jägare som understrukit björnjaktens sportsliga värden och storhet föraktade modeflugan att i stora skaror bedriva slakt vid ingången till Stammen decimerades först på 1800-talet på grund av förföljelse På lång sikt har förändringarna i stammen följt i stort sett samma mönster för alla våra arter av stora rovdjur. Jakten har förmodligen knappast reglerat stammarna före 1800-talet, men under den senare hälften av det här seklet kollapsade stammarna som ett resultat av intensiv förföljelse och hölls sedan på en låg nivå i omkring hundra år ända fram till de sista decennierna av 1900-talet. Jägaren 2 / 2007 47
• Folket hade uppmuntrats till förföljelse av rovdjuren ända sedan de medeltida landslagarna. I dessa togs inte ställning till hur vanlig björnen var, men medborgarna ålades att delta i de rovdjursjakter som ordnades av kronans jaktfogdar. Den första uppskattningen av björnstammens utveckling påträffas i jaktförordningen av 1664. I förordningens femtonde paragraf sägs det att björnarna och vargarna är de största skadegörarna av skogens djur i riket och att de förökar sig och ökar mer och mer. Kronan föreföll att inte bara ha en åsikt om stammens tillväxt utan även att vara övertygad om att man kunde inverka på den problematiska skadedjurssituationen med premier för dödandet och genom en allmän höjning av moralen. Ändå levde människorna ännu kring medlet av 1800-talet och även senare i stort sett helt på de villkor förändringarna i i deras omgivning ställde. Också rovdjuren upplevdes länge vara en okontrollerbar naturkraft och man kunde inte då just föreställa sig att det skulle vara möjligt att ingripa i deras förekomst och talrikhet. I slutet av 1800-talet började ändå människans relation till naturen förändras. Tron på egna möjligheter att inverka på naturens kretslopp stärktes och man började i allt högre grad ta lyckan i egna händer. I och med att den vetenskapliga kunskapem kunskapen ökade preciserades den artvisa lagstiftningen och man började i högre grad uppfatta de regionala djurbestånden som helheter som kunde behärskas. I jaktlagen av 1868 fastställdes vårt lands första fredningar av enskilda arter. I den följande lagen av 1898 ingick redan 77 fredade arter och listan över skadedjur var alla tiders längsta och omfattade utöver björnen totalt 45 andra arter. Tidsperioden från medlet av 1800-talet fram till stiftandet av den första naturskyddslagen 1923 var den allra intensivaste tiden av skadedjursförföljelse. Storleken på vårt lands björnstam i början av nämnda tidsperiod har uppskattats till 1400­1500 individer (uppskattningen har gjorts i efterhand genom att ställa den kända procenten för hållbar beskattning av björnen i relation till avskjutningens utveckling). Sju decennier senare hade björnen blivit totalt utrotad i en stor del av landet. Jaktframgångens starka bakgrundsfaktorer utöver de legislativa styrmedlen var förbättrade kommunikationer, effektivare informationsspridning, en snabba teknisk utveckling för vapnens del samt konstitueringen av jaktföreningarnas verksamhet, som inletts på 1860-talet. Med undantag för några ströuppgifter finns det inte statistiska uppgifter om björnfångsten att tillgå från tiden före 1860-talet. Den koncentrerade registreringen av antalet dödade stora rovdjur inleddes 1866 i vårt land. Fram till 1875 finns det uppgifter om antalet djur per femårsperiod, men därifrån framåt berättar Finlands officiella statistik redan om den De människor som levde under tiden för den nordiska fångstkulturen trodde sig vara av samma härkomst som björnen och ansåg att sig vara jämbördiga med den. 48 Jägaren 2 / 2007 årliga björnfångsten. Ända från början av statistikföringen sjönk landets årliga björnfångst ända fram till krigsåret 1918. Det året blev bytet endast fyra björnar, men fångsten ökade igen under självständighetestidens första decennier till omkring femtio björnar. Stammens kräftgång i slutet av 1800-talet framskred parallellt med utrotningen av vargen. I kulturbygderna hade björnen de facto utrotats redan en aning före vargen. Enligt det av Aukusti Juhana Mela 1882 publicerade verket Suomen luurankoiset påträffades björnen då bara i undantagsfall i Satakunda, Egentliga Finland, Södra Tavastland och Nyland, medan vargen ännu på den tiden var allmän i nämnda landskap. Följande motsvarande översikt över faunan i Finland publicerades 1909. I den konstateras att björnar inte mera påträffas på andra håll än i landets östliga delar, men att vargen ännu förekommer också i nämnda västliga landskap, visserligen som ytterst sällsynt. Tre decennier senare sades det att vardera artens utbredning begränsas till de nordliga och östliga gränstrakterna, om också en obetydlig ökning av antalet fällda björnar kunde konstateras efter 1920. Att björnen försvann från den västra och södra delen av landet bekräftar också materialet i Historiska tidningsbiblioteket (http://digi.lib. helsinki.fi/). Över 900 artiklar som handlar om rovdjur och -fåglar, samt utrotandet av dessa hittas i tidningar från 1800-talet som deponerats i biblioteket. Två tredjedelar av dem behandlar enbart vargobservationer och utrotandet av vargen, men också björnarnas förehavanden utreds i 120 artiklar. Parallellt med stammens branta kollaps minskade också nyheterna om björnobservationer och björnfångst i södra och västra Finland. Ännu på 1860-talet kom det in björnnyheter från bl.a. trakterna kring Helsingfors, Tavastehus, Tammerfors, Heinola och Björneborg, men i artiklar under det följande decenniet nämndes björnar för kulturbygdernas del endast i nyheter från Vasa- och Tavastehustrakten samt i flera sammanhang från Björneborgstrakten. Från 1880-talet hittas endast ett omnämnande från Heinola från de tätast bebodda bygderna i landet. Trots att minskningen av stammen i slutet av 1800-talet är ett obestridligt faktum torde fångststatistikens djupa vågdal på 1910-talet mera avspegla de samhälleliga förhållanden som rådde i landet. Förtrycksperiodernas vapenbeslag och begränsningar av skytteverksamheten, förryskningspolitiken, första världskriget och omvälvningarna då landet blev självständigt fyllde finländarnas tid och tankar och jakten stannade i bakgrunden. Stora variationer i stammen efter kriget Efter 1942 meddelades inte antalet dödade stora rovdjur i statens officiella statistik. För tiden 1943­1949 är det ont om källor som berättar om de årliga björnfångsterna i riket. Ett fåtal verbala uppskattningar av situationen i slutet av 1940-talet hittas i Finlands jägarförbunds översikter över viltsituationen i landet. Under ett par år har fångsterna varit "normala", under några år talas om "några", och den enda exakta uppgiften ges för jaktåret 1944­1945, tio djur. Under perioden 1954­1963 har björnstammen i landet i efterhand uppskattats ha uppgått till cirka 400 individer. Från 1962 till 1975 erhölls en fångst på sammanlagt 691 björnar i landet. Den årliga fångsten varierade mellan 22 och 97 björnar. Medeltalet var 49 björnar. I början av 1960-talet uppskattades björnstammen uppgå till cirka 300 björnar. Mera systematiskt har björnstammens utveckling i vårt land följts upp från slutet av 1960-talet, då gränsbevakningen på initiativ av professor Erkki Pulliainen började samla in material om björnarnas överskridande av riksgränserna. På 1960-talet minskade stammen och 1968 gjordes en bedömning på basis av observationerna av gränsöverskridningar samt björnfångsten, att landets björnstam krympt till 150 björnar. År 1975 under följande decennium inledde Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet en effektiverad uppföljning av stammarna av våra stora rovdjur. På grundvalen av den uppföljningen uppgick minimiantalet björnar i landets björnstam 1976 till i stort sett 200­240 individer. Med hjälp av ett nätverk av frivilliga rovdjurskontaktperoner, som grundats under ledning av docent Erik S. Nyholm, har VFFI sedan 1978 in-
• -75% OS-!8%% I UL -70 0 NYT KAIKK MUUTTAA KESKUSVARASTO LEIJONA-ASEKAAPIT NYT RAJUIN POISTOHINNOIN! LEIJONA 100 3 - 5 aseelle LEIJONA 140 8 - 11 aseelle * 5 vuoden murtumattomuustakuu * Erittäin järeää tekoa * Murtovarma holvilukko * Tilava ylähylly * Uusi tyylikäs ulkonäkö * Ovessa kullattu Leijona-vaakuna * Kiinnitysreiät pohjassa ja takaseinässä Mitat: kork.1450 x lev.350 x syv.350 mm Paino: tyhjänä 67 kg Väri: burgundin ruskea Lukko: avain- ja holvilukitus * 5 vuoden murtumattomuustakuu * Erittäin järeää tekoa * Murtovarma holvilukko * Tilava ylähylly * Ovessa tilavat säilytyshyllyt * Uusi tyylikäs ulkonäkö * Ovessa kullattu Leijona-vaakuna * Kiinnitysreiät pohjassa ja takaseinässä Mitat: kork.1500 x lev.550 x syv.400 mm Paino: tyhjänä 135 kg, aseineen ja varusteineen n.175 kg Väri: burgundin ruskea Lukko: avain- ja numeroyhdistelmälukko, holvilukitus SÄÄS TÄ 5% 6 VAIN SÄÄS TÄ 65% ) VAIN 199 + toimituskulut 578 ) (Vastaava tuote jopa 349 + toimituskulut 1 000 (Vastaava tuote jopa Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät: OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 la 10-16, www.eratukku.fi Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 VANTAA: Valimotie 27. Ark 10-19 la 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 la 10-16 08-840 4400
• samlat information om observationer. Med stöd av den information nätverket insamlat höjdes bedömningen av stammens storlek till 350 individer 1979 och till närmare 500 individer redan 1982. En del av detta är "immigrationsöverskott" från andra sidan riksgränsen och en del av tillväxt för vårt lands egen björnstam genom de ungar som fötts. Uppskattningen av minimistammen hölls relativt konstant från början av 1980-talet till 1990. Därefter inleddes en rask tillväxt som överskred gränsen 600 individer 1993. Mellan 1976 och 1993 fälldes 885 björnar och medelvärdet för årsfångsten var också då 49. Stammens tillväxt har fortsatt under det nya millenniet och björnen kan nu på allvar sägas ha återvänt som en del av vår skogsnatur och återfått det värde som tillkommit den från tidernas början bland vårt villebråd. G Eftersom forna tiders förhållanden och händelser för sin del förklarar dagens attityder till rovdjuren är det också nödvändigt att fördjupa sig i dem och analysera dem kritiskt om vi vill ha godkännande av så många folklager som möjligt av målen och metoderna för den förvaltning av stammarna av stora rovdjur som planeras som bäst. Den första delen av den tvådelade artikeln fördjupar sig i björnens och finländarnas komplicerade samexistens från medeltiden fram till början för dagens stamförvaltning. I artikelns andra del i det följande numret av tidningen presenteras de centrala resultaten av den undersökning som utfördes 2005 tillsammans med olika intressegrupper för att tjäna som grund för förvaltningsplanen för björnstammen i vårt land. I den andra delen framförs också en del tankar om framtiden. judan Inb till seminariet De­ finska stora rovdjuren stamförvaltning med många mål PLATS: Kuhmo, Kuhmohuset TID: 11-12.6.2007 Jägarnas Centralorganisation arrangerar i samarbete med Kajanalands jaktvårdsdistrikt och Kuhmo jaktvårdsförening ett seminarium i Kuhmo om de stora rovdjuren. Syftet med seminariet är att förmedla information till alla som är intresserade av stora rovdjursfrågor. Seminariet De finska stora rovdjuren ­ stamförvaltning med många mål presenterar de senaste resultaten av forskningen kring de stora rovdjuren, belyser skyddet av dem och riktlinjerna för förvaltningen av stammarna, samt tar upp olika synpunkter och utmaningar med anknytning till rovdjuren ifråga. PRELIMINÄRT PROGRAM Måndagen den 11.6 kl. 10.00-18.00 Del I Stammarna av stora rovdjur i Finland och landets närregioner Seminariet öppnas (kanslichef Jarmo Vaittinen, jord- och skogsbruksministeriet) Stammarna av stora rovdjur i Finland: utveckling och nuvarande tillstånd (överdirektör Eero Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet) Storarovdjurssituationen i Sverige och Norge (professor Jon Swenson, Norge) De stora rovdjuren i Ryssland (professor Pjotr Danilov, Ryssland) Del II Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur Habitatdirektivet och förvaltningen av stammarna av stora rovdjur (Natur- och biodiversitetsenhetens chef Patrick Murphy, EU-kommissionen) Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur i Finland, målen för förvaltningsplanerna (representant för jord-och skogsbruksministeriet) Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur i Sverige och Norge (representant för Naturvårdsverket) Miljöministeriets synpunkt (överinspektör Matti Osara, miljöministeriet) Den svenska vargstammens utveckling och faktorer som påverkar denna (rovdjursforskare Olof Liberg, Sverige) Kan vi beskatta björnstammen rätt? (professor Jon Swenson, Norge) Besök på Petola Tisdagen den 12.6 kl. 9.00-17.30 Del III Lokala utmaningar och synpunkter Rovdjurens inverkan på stammen av skogsren (specialforskare Ilpo Kojola, VFFI) Renen ­ mortalitetssändarundersökningen (specialforskare Mauri Nieminen, VFFI) Inverkan av utfodring på de stora rovdjurens hälsa (kommunalveterinär Tuulikki Mykkänen) Lokala kretsars synpunkter Del IV Framtiden, utmaningar och möjligheter Metoder för uppföljning av stammarna - framtid och utmaningar (forskningsdirektör Vesa Ruusila, VFFI) Utmaningar i samband med jakten på stora rovdjur (Pekka Kunnas) Sammanjämkning av förvaltningen av hjortdjurs- och storarovdjursstammarna (äldre forskare Sauli Härkönen, METLA) Vad och hur informera om storarovdjursfrågor? (överinspektör Jukka Bisi, Forststyrelsen) Rovdjursdelegationernas möjligheter och roll i hanteringen av kontroverser (forskare Jani Pellikka, Helsingfors universitet) Seminariets deltagaravgift är 20 e för dem som anmält sig senast 11.5.2007 och 30 e för dem som anmält sig senast 24.5.2007. I seminarieavgiften ingår deltagandet, materialkostnaden och kaffe vardera dagen. Måltiderna sköter varje deltagare själv. ANMÄLNING Noggrannare uppgifter om programmet, anmälningen och logimöjligheter hittas på adressen www.riista.fi På samma adress finns också det kontonummer, till vilket seminarieavgiften ska inbetalas senast ovannämnda datum. Förfrågningar Jägarnas Centralorganisation 09-2727 810. OBS! Begränsat antal deltagare. Välkommen! 50 Jägaren 2 / 2007
• Uusi hiihtoasukokonaisuus nyt muuttohintaan! Koko hiihtoasukokonaisuus keväthangille alusasun hinnalla! -75% -70% KI ULOS-!80% NYT KAIK KESKUSVARASTO MUUTTAA UUTUUS MAASTOHIIHTÄJÄLLE! Nautintoa hiihtoon! Uusi ´07 -hiihtopuku! Uudistunut NORTH ICE hiihtoasukokonaisuus on maastohiihtäjän unelma. Teknisillä huippuominaisuuksilla varustettu hiihtopuku nyt keväthangille! Puvun etuosan Microkangas pysäyttää talvisen viiman ja takaosan Strechmateriaali hengittää ja tuo mukavuutta. Tutustu kokonaisuuteen ja tilaa heti! Takin ja housun etuosa tuulenpitävää ja vahvaa Microkangasta. Takaosa joustavaa sekä hengittävää Stretch -kangasta Säädettävällä kauluksella voi estää tuulen ja kylmän pääsyn kaulalle ja niskaan. Takin helmassa kätevät yhden käden kiristyssäädöt. SÄ 70% ÄSTÄ S HUIPPU-UUTUU Takissa hyvin hengittävä ja miellyttävä verkkovuori. Hihansuissa miellyttävät lycraresorit. Takissa reilulnkokoiset vetoketjulliset taskut. Lahkeensuissa pitkät vetoketjut helpottavat pukemista. Kumitettu resori pitää lahkeen helposti paikallaan. VAIN Nyt koko asukokonaisuus Heijastinnauhat edessä, takana sekä hihoissa Takin takaosa joustavaa sekä hengittävää Stretch -kangasta Takin helmassa helpot yhdenkäden kiristyssäädöt Vyötäröllä kumitettu resori pitää paidan hyvin housussa Takissa hyvin hengittävä ja miellyttävä verkkovuori Housujen takaosa joustavaa sekä hengittävä lycraa Lahkeensuussa kumitettu resori pitää lahkeen helposti paikallaan Säädettävä kaulus Takin etuosa tuulenpitävää ja vahvaa microkangasta Hihansuissa miellyttävät sekä joustavat lycraresorit Takissa reilunkokoiset taskut Housuissa vetoketjulliset sivutaskut Housujen etuosa tuulenpitävää microkangasta Housuissa heijastinnauhat edessä Lahkeensuussa pitkät vetoketjut helpottavat pukemista uus jopa 374 ) (Vastaava kokonais 99 + toimituskulut Kaikki nämä tuotteet sisältyvät puvun lisäksi samaan hintaan! MicroDry-alusasu Internet-tilaukset 24h/vrk Myymälät Hiihtopipo Hiihtokäsineet Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18 Juomapullovyö www.eratukku.fi 020 747 7000 OULU: Alasintie 8 Ark 10-18 La 10-16, VANTAA: Valimotie 27 Ark 10-19 La 10-16, TAMPERE: Possijärvenkatu 4 Ark 10-19 La 10-16
• Jakten på statens marker Jaktövervakningen en viktig del av hederlig jakt - Det behövs mera övervakning och upplysning! Folk kastar alldeles för lätt iväg ett skott. En gång var jag faktiskt riktigt rädd för att bli träffad, så som det knallade i buskarna och haglen visslade... - Jag har jagat i de här markerna i tjugo år och har då aldrig råkat på någon övervakare! - I området bedrivs illegal björnjakt vid åtel med yrkesmässiga metoder och i så stor skala att det stör allt och alla i naturen, inte bara dem som jagar... - Det borde tas i på skarpen med de skogsfågeljägare som jagar från bil och struntar i kvoterna! - Jag har jagat här nio år i följd och redan första gången fick jag visa pappren. Jag tycker det är bra med övervakning och hoppas att det sätts stopp för dem som jagar från väg! Forststyrelsen har nio heltidsanställda jaktövervakare och dessa granskar varje år ungefär 2500 jägare. Inte att undra på således att man själv aldrig stöter på någon övervakare! Uträknat per man består en jaktövervakares arbetsplats av 1,3 miljoner hektar statsmarker och vatten. I början av 2006 trädde en ny lag i kraft om jaktövervakningen, som preciserar jaktövervakarnas uppgifter och definierar deras befogenheter. Vi kan gott definiera jaktövervakaren som en polis som är specialiserad på jaktövervakning. Men lagen innebar tyvärr inga förstärkningar, inte en enda övervakare till i terrängen. Vi försöker förstås hela tiden få fler övervakare, men med statens nuvarande effektivitetsprogram blir det oftast kalla handen också för mycket befogade personalbehov. För att öka effektiviteten har myndigheterna redan för länge sedan börjat samarbeta med varandra. polisen, gränsbevakningen och Forststyrelsen sköter tillsammans övervakningen av jakten och alla berörda parter är överens om att detta samarbete myndigheter emellan är det enda vettiga sättet att arbeta. Men det är inte bara myndigheterna utan också jägarna själva som har axlat sitt ansvar i ärendet. Ett gott exempel på detta är ett projekt i Östra Finlands län som går ut på att integrera jaktövervakningen i jakten. På finska kallas det "Metsästyksenvartiointi osaksi eränkäyntiä". Kraften i samarbetet mellan myndigheterna och jägarna har ännu inte blivit ställd på prov. Lätt tillspetsat kan vi säga att den ena parten har befogenheterna medan den andra har kunskaperna. Med en fungerande arbetsfördelning kan summan i additionen bli mer än 1+1. Det kan ibland vara förenat med svårigheter att öka effekten i övervakningen. Överraskande nog kan det gå så, att samma jägare som kräver ökad övervakning kan känna sig misstänkliggjorda om den effektiverade övervakningen riktas mot dem själva. En övervakning som ger resultat och avslöjar brottslighet kan av jägarna själva uppfattas som att det svärtar ner deras goda rykte. Men det är ju inte det som det handlar om. Den som tar det lugnt och tänker efter brukar inse att tjuvjakt inte alls är jakt. Det märker man exempelvis på det att riktiga jägare sysslar med sin hobby på de tider och dagar som jord- och skogsbruksministeriet har slagit fast medan tjuvjägarna för det mesta är aktiva på annan tid. På svenska ligger orden jakt och tjuvjakt kanske för nära varandra? I somliga språk har man helt olika ord för fenomenen och i exempelvis engelskan talar man om hunting och poaching. Det är inte heller särskilt produktivt att diskutera huruvida de här brottslingarna är ortsbor eller tillståndsjägare, eftersom bägge kategorierna är representerade. Av kommentarerna i ingressen kan vi också se att en övervakare som råkar på en själv upplevs som trevlig och blir inte bortglömd i första taget. En positivt genomförd inspektion blir sannolikt dagens höjdpunkt både för inspektören och jägaren som blivit inspekterad. Herrarna småpratar en stund med varandra och den ömsesidiga respekten ökar. Kvar blir en känsla av att just så här ser den ut, jakttraditionen som vi vill fortsätta med. G G De här citaten är plockade rakt av från de kommentarer som jägare har returnerat till Forststyrelsen. Eftersom det regelbundet kommer in liknande kommentarer, oberoende av varandra, så kan de inte vara tagna ur luften. Den utredning som polisen gjorde för fem år sedan om jaktbrottsligheten kom fram till samma slutsats som jägarna ovan i ingressen, nämligen att det förekommer alldeles för lite övervakning. En annan slutsats i utredningen var den, att de flesta jaktförseelser aldrig blir uppdagade. Å andra sidan har polisen utifrån de förseelser som blivit avslöjade kunnat peka ut de svartaste områdena. Tyngdpunkten i jaktbrottsligheten ligger nämligen på de statliga markerna. Kan vi ställa oss frågan om det överhuvudtaget förekommer någon övervakning? Det strövar cirka 80 000 jägare omkring i de statliga markerna, både ortsbor och jägare med licens. Det finns nio jaktövervakare i landet och i deras uppgifterna ingår också att kontrollera snöskoterförarnas tillstånd. Här kollar Pertti Kurtti Tuomas Kurttis papper och de var i sin ordning. Regionchef, jaktärenden, Forststyrelsen, naturtjänster Erkki Turtinen, Tyngdpunkten i jaktbrottsligheten ligger nämligen på de statliga markerna. 52 Jägaren 2 / 2007 Jari Salonen
• -75% -70% KAIKKI ULOS-!80% NYT KESKUSVARASTO MUUTTAA Tule opiskelemaan riistapainotteista luonto- ja ympäristöalan perustutkintoa! Koulutus alkaa 14.8.2007 ja päättyy toukokuulla 2009. Pääsyvaatimuksena ammatillinentai yo-tutkinto, vähintään 20 vuoden ikä ja arvostamme palavaa innostusta metsästykseen. Opiskelemme laajasti: aseasiaa, metsästystä, koiratietoa ja riistanhoitoa. Aiempia opiskelijoitamme toimii ammattiriistanhoitajina, oppaina, eräalan yrittäjinä sekä alan koulutus- ja myyntitehtävissä. Pyydä hakukaavake koululta tai laita vapaamuotoinen hakemus. Haku päättyy 1.6.2007 ja paikkoja on avoinna 18. Keski-Pohjanmaan maaseutuopisto, Perhon yksikkö, Riistan- ja luonnonhoidon opetus, Haanentie 26, 69950 Perho, puhelin 06-8241254, e-mail info.perho@kpedu.fi Riista-ala! Testivoittajan uutuusmalli www.pointersolutions.com Pointer Panta-GPS 2007 + Pointer 2007 GPS -ohjelmisto Pointer on maailman laajuisesti ylivoimainen koiraGPS -laitteissa. Viiden vuoden ja kymmenien tuhansien käyttäjien toiveiden pohjalta on nyt kehitetty uusi Pointer Panta-GPS 2007. · Haukun kuuntelu soittamalla · Paikannus, seuranta, alueseuranta · Kevyt, pienikokoinen, soveltuu kaikille koirille · Takuu 2 vuotta Kaikki Pointer-pannat ja -GPS:t ovat keskenään yhteen sopivia. VAIN M O N TA SUMAA YHDELLÄ LAUK AUKSELLA. 899 + toimituskulut + ohjelmointikulut Panta ja ohjelmisto yhteishintaan Panta ilman ohjelmisto a VAIN 669 + toimituskulut + ohjelmointikulut Nopeille tilaajille kaupan päälle: GPS-puhelimen suojakotelo ja pannan autolaturi! Etu voimassa niin kauan kuin koteloita ja latureita riittää. Yksi kotelo ja laturi / tilaus. Ei koske Pointer Quick GPS:ää. Pointer 2007 GPS -ohjelmisto Kokous siirtynyt? Aika ampumakokeista sovittu? Ja viesti pitäisi saada nopeasti perille isolle porukalle. ITC-ryhmäviestipalvelulla saat viestin kerralla koko seuran tai yhdistyksen jäsenille. Nopeasti. Helposti. Edullisesti. Hinta vain 9 senttiä / vastaanottaja. - Toimii kaikissa matkapuhelimissa, ei erillisiä laiteinvestointeja. - Hallinta internet-käyttöliittymästä, jossa mahdollisuus ryhmien luomiseen ja muokkaamiseen. - Viestien lähetys joko internetin tai matkapuhelimen kautta. - Ei ylärajaa ryhmien lukumäärälle. Ostamalla vain Pointer 2007 GPS -ohjelmiston, saat kännykkääsi täydelliset maastoGPS -ominaisuudet. Lisäksi passimiehenä voit seurata vaikkapa kaverin koiraa! Pointer 2007 GPS -ohjelmapaketti sisältää: · Uuusi seurantaohjelmisto · Muistikortti · Kartat · Latausoikeus 1000 karttaruutuun · Bluetooth-GPS Pointer 2007 GPS -ohjel misto VAIN 279 + toimituskulut Soita ja tilaa! 020 7477 080 Ma-Pe klo 8-18 Lisätietoja: www.itc.fi 0400 245 083 klo 8-18, myös viikonloppuisin Asko Mäkinen
• Om jägarförsäkringen Det tas återkommande kontakt med Jägarnas centralorganisation i frågor som anknyter till jägarförsäkringen. I en del tidningar och elektroniska medier har det under den gångna vintern förekommit artiklar om jägarförsäkringen som innehållit felaktiga uppgifter. Nedan berättas kort om de försäkringar som ingår i jägarförsäkringen och deras giltighet samt om vad försäkringarna täcker. digheterna och skjutövningar som upprätthåller skjutskickligheten, fångst och dödande av icke fredade djur samt rengöring och inskjutning av vapen som är avsett att användas vid jakt eller skjutövningar. Försäkringen ersätter också personskada som orsakas annan av person som på godkänd skjutbana övar sig i användning av skjutvapen under direkt övervakning av försäkrad som fyllt 18 år. Av skjutvapen orsakad skada som drabbat den försäkrade själv ersätts av den privata olycksfallsförsäkringen Varje år råkar jägare ut för några olyckor där jägaren själv skadas, t.ex. vid fall med vapen då vapnet samtidigt brinner av. Skadan kan vara av sådan art att hagelsvärmen trasar sönder fingrarna eller träffar fötterna eller att vapnets mynningssmäll skadar hörseln. Härvid ersätts den skada jägaren själv drabbats av genom att vapnet brunnit av eller exploderat av den privata olycksfallsförsäkringen för jägare. Om följden av att vapnet brunnit av pga fallet skulle ha varit att t.ex. jaktkamraten hade skadats skulle skadan ersättas av ansvarsförsäkringen för jägare. Utöver att såväl jägarens ansvarsförsäkring som den privata olycksfallsförsäkringen för jägare täcker den egentliga jakten, fångst av icke fredade djur och skjutövningar är dessa båda försäkringar även i kraft vid genomförandet av organiserad eftersöks-, fördrivnings- och avlivningsuppgift som sker på uppdrag av polisen eller larmcentral. Vid funktion i dylik uppgift ersätts också olycksfallsskador som drabbat den försäkrade själv, som t.ex. kostnaderna för vård av brott på armbågsbenet som uppkommit som en följd av att den försäkrade halkat på ett berg, samt ersättning för eventuell invaliditet. Eller i värsta fall betalas ersättning för dödsfall till följd av olycksfallet. Den privata olycksfallsförsäkringen för jägare gäller också för personer som deltar i utbildningsdelen av jägarexamen, trots att de inte ännu har jaktkort. J ägarförsäkringen är en gruppförsäkring som Jägarnas centralorganisation tagit och den är avsedd för personer som inlöst jaktkort. Försäkringsbolaget är Ömsesidiga försäkringsbolaget Tapiola. Tvärt emot den allmänna uppfattningen omfattar gruppförsäkringen i själva verket fyra olika försäkringar: 1) Ansvarsförsäkring för jägare, 2) Privat olycksfallsförsäkring för jägare, 3) Privat olycksfallsförsäkring för funktionärer och 4) Olycksfallsförsäkring för jakthund. Försäkringen är i kraft från betalningsdagen till utgången av jaktkortets giltighetstid. Försäkringspremien betalas centralt ur de medel jaktvårdsavgifterna inbringar och försäkringen träder i kraft för respektive jägares del genast då personen ifråga har betalat sin jaktvårdsavgift. Försäkringen är årligen i kraft fram till jaktårets utgång, dvs utgången av juli. Exempelvis en ny jägare, som den 15 juli betalar sitt första jaktkort som träder i kraft i början av augusti, är försäkrad från betalningsdagen till utgången av juli följande år. På motsvarande sätt är en ny eller gammal jägare, som har löst in sitt kort mitt under löpande jaktår, försäkrad från betalningsögonblicket till utgången av följande juli då jaktåret ifråga utlöper. De tre förstnämnda försäkringarna är som sådana i kraft inte bara i vårt eget land utan därtill i hela Norden och i alla EU­länder under högst 60 dygn långa jaktresor. Jägarförsäkringen är en s.k. subsidiär försäkring, vilket innebär att det inte utbetalas ersättning till den skadelidande till de delar denna har rätt till ersättning med stöd av t.ex. olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller annan, av skadevållaren tagen försäkring. På 54 Jägaren 2 / 2007 samma sätt är olycksfallsförsäkringen för jakthund subsidiär i förhållande till en eventuell egen hundförsäkring. Som regel ersätter jägarförsäkringen inte skador på egendom (som t.ex. på transportmedel, utrustning eller jakthund), ej heller olycksfallsskador som t.ex. benbrott på grund av halkning, med några få undantag som nämns nedan. Ej heller av jakthund åsamkade skador ersätts. Helt naturligt hör inte heller skador som åsamkas uppsåtligt till sådana som ersätts. Försäkringsbolaget har också rätt att återkräva utbetalade ersättningar av skadevållaren om denna har åsamkat annan personskada genom grov vårdslöshet eller under påverkan av alkohol eller annat rusmedel och detta i väsentlig utsträckning har bidragit till skadans uppkomst. Den skadelidande får alltså ersättning av försäkringsbolaget, men försäkringsbolaget kan återkräva pengarna av "klåparen" eller berusad skadevållare. På motsvarande sätt kan berusat tillstånd leda till att det inte betalas ersättning åt den försäkrade själv för skador denna ådragit sig. tionärer. Den ersätter skador vid olycksfall som drabbar person som innehar jaktkort och fungerar som funktionär vid tävlingar i anslutning till upprätthållande av jaktfärdigheter. Likaså ersätts skador vid olycksfall i samband med jvf: s, jakt- eller skytteföreningens eller jaktlagets allmänna skjutövningar samt i anslutning till förberedelseoch servicearbete för avsedda tävlings- och skytteverksamhet. Sålunda omfattas t.ex. halkolyckor på skenorna under skjutproven av den här försäkringen, likaså skador som inträffar om lerduvekastaren smäller till fingrarna i kastmaskinskojan med en skur "prinskorvar" som följd. Sakskador ersätts inte. Ersättning utbetalas inte heller om skadan åsamkats avsiktligt eller har drabbat av alkohol eller droger påverkad person och denna persons tillstånd väsentligt har bidragit till skadans uppkomst. Olycksfallsförsäkringen för jakthund gäller endast för hund i "polisuppdrag" Jakthund som ägs av person som inlöst giltigt jaktkort eller av familjemedlem som bor tillsammans med jaktkortsinnehavaren i samma hushåll är olycksfallsförsäkrad när hunden på uppdrag av polisen eller larmcentralen används för organiserat eftersök eller organiserad fördrivning eller avlivning. Ett mycket typiskt fall är eftersök och avlivning av en krockälg på åtgärd av en eftersöksorganisation som ställts upp av jvf, men det kan också vara fråga om att fördriva en björn från en tätort. I larmuppgifter används som regel hundförarens egen spårhund, men också en spårhund som lånats av en jaktkamrat är försäkrad, under förutsättning att hundägaren eller en av dennas familjemedlemmar har löst jaktkort. Försäkringen ersätter hundens värde eller betalar en partiell ersättning för förlusten av hundens bruksegenskap om hunden dör, skadas eller trots kompetent vård förlorar en egenskap som väsentligt inverkar på användningen som jakthund. Hundens värde fastställs vid behov av Finska Kennelklubben rf. Försäkringen ersätter också av veterinären utförda undersökningar och vårdåtgärder samt av denna ordinerade läkemedel, förbands- och vårdtillbehör. Den här försäkringen är i kraft endast i Finland. Personskador som åsamkas annan med vapen ersätts av ansvarsförsäkringen Den ursprungliga tanken med jägarförsäkringen har varit att försäkra jägarna och även utomstående för den händelse att någon jägare åsamkar annan person skada med studsare eller hagelgevär i samband med jakt. Tiden har runnit iväg och försäkringens täckning har breddats, men idén är densamma som förut, dvs att skada som åsamkats annan person med vapen ska ersättas. Som skjutvapen klassas också luftvapen och jaktbågar. Utöver den egentliga jakten täcker försäkringen också tävlingsverksamhet som upprätthåller jaktfär- Funktionärsförsäkringen ersätter skador vid olycksfall som drabbar funktionärer vid skytteverksamhet Den tredje försäkringen som ingår i jägarförsäkringen är den privata olycksfallsförsäkringen för funk- Villkoren i jägarförsäkringen kan i sin helhet studeras på nätet på adressen: www.riista.fi tjänster jägarfösäkringen.
• Det händer i distrikten Södra Tavastland Exkursion till sjöfågelområdet i Tuuloslampi Lördagen den femte maj ordnar jaktföreningen Toivaalan metsästysseura ry tillsammans med Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt en exkursion till Tuuloslampi i Tuulos för att studera arbetet med att utveckla sjöfåglarnas miljöer. Deltagarna gör en promenad samtidigt som arrangörerna presenterar projektet. Vi samlas kl 10 på plantskolan i Terola. För mera info kontakta Södra Tavastlands jvd. Välkommen! Laddningskurs för damer Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och Finlands Jägarförbunds Södra Tavastlandsdistrikt ordnar onsdagen den 25 april en kurs i laddning av patroner. Kursen riktar sig till damer. Plats: Sako Oy i Riihimäki. Samling vid porten kl 18. Anmälningar till Pekka Soppela på 0400- 503 352 senast 13 april. Välkommen! Uleåborg - Jakthundar, presentation & demo - Jakt på små rovdjur & bygga fällor På fritiden blir det lägertävlingar, rökbastu och korvgrillning. Förfrågningar och anmälningar: Kati Ainassaari, tfn 044-4456 404, kati.ainassaari@haapajarvi.fi. De 50 först anmälda ryms med på lägret. Till deltagarna skickas en separat kallelse med lägerprogrammet och närmare anvisningar. Norra Tavastland Kurskväll för unga jägare 16 maj kl 18 hålls en kurskväll för unga jägare i Nokia, Kerholasalen. Under kvällens lopp lär vi oss mera om jakten och viltvården som fritidsintresse och ser på undervisningsfilmer som berättar om olika jaktformer. Kvällen är tänkt både för dig som tänker skaffa jaktkort och för dig som precis har börjat jaga. Kvällen leds av viltvårdskonsulent Marko Mikkola. Tid och plats: 22 maj kl 18 i Valkeakoski. Norra Savolax Kurs för skjutprovsövervakare 12 april ordnas en kurs för skjutprovsövervakare kl 18 på högstadieskolan Virtain yläaste. Anmäl dig till din jaktvårdsförening eller jaktvårdskonsulent senast den femte april. Skyttedomarutbildning Norra Savolax jaktvårdsdistrikt och Finlands Jägarförbunds Norra Savolaxdistrikt ordnar den 11 april en skyttedomarutbildning för nya skytteövervakare och jaktskyttedomare. Kursen hålls på forstinstitutet Siilinjärven metsäoppilaitos och börjar kl 18. Vi börjar med att gå igenom de gemensamma säkerhetsföreskrifterna. Därefter väljer deltagarna antingen skytteövervakarkursen (skjutprov) eller jaktskyttedomarkursen (kula, hagel, älgskidning/löpning eller allmän domare). Välkommen! Kurs för skjutprovsövervakare 17 april ordnas en kurs för skjutprovsövervakare kl 18 på yrkesinstitutet Ahlmanin ammattiopisto i Tammerfors, auditoriet. Anmäl dig till din jaktvårdsförening eller jaktvårdskonsulent senast den elfte april. Horn och andra troféer ställs ut i Uleåborg Uleåborgs jaktvårdsdistrikt arrangerar en officiell troféutställning på den sjunde jaktmässan i norra Finland (Pohjois-Suomen erämessut) den 17 till 20 maj. Mässan är den i särklass största i den norra delen av landet. Beträffande antalet besökare och utställare räknas mässan till de största jaktmässorna i Finland och Norden. Trots att det under senaste höst fälldes rätt få älgtjurar med en riktigt imponerande hornkrona har det under de senaste höstarna ändå fällts en handfull praktfulla tjurar. Vi hoppas få se de här horntroféerna utställda på Uleåborgs distrikts avdelning. I vilket fall som helst kommer det inte att råda någon brist på troféer att beundra. Den som vill ställa ut troféer ombeds kontakta jaktvårdsdistriktet senast i slutet av april. Det kommer att finnas troféer av alla de slag på mässan, bland annat skallar och fällar. Jakthundsdag för hela familjen Norra Tavastehus jaktvårdsdistrikt och Norra Tavastehus kenneldistrikt ordnar den 28 april kl 10-16 en jakthundsdag för hela familjen. Plats: Päivölän kansanopisto i Valkeakoski. Under dagens lopp bjuds det på föreläsningar som tar upp olika aspekter av jakthunden och flera hundraser demonstreras. För mera info om dagens program se www.riista.fi/pohjois-hame. Gemensam avdelning för distrikten på jaktmässan i Savolax Norra Savolax jaktvårdsdistrikt, Norra Savolax kenneldistrikt och Finlands Jägarförbunds Norra Savolaxdistrikt deltar också i år i jaktmässan den 4 till 6 maj med en gemensam avdelning. Välkomna! Rådjuret som vilt En rådjurskväll ordnas den tredje maj kl 18 i ungdomsföreningen Kanta-Teiskon Nuorisoseuras hus, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi. Under kvällen går vi igenom en rad olika aspekter på rådjuret, som biologi, föda och jakt. 35-40 personer ryms in. Viltvårdskonsulent Marko Mikkola föreläser. Tid och plats: 8 maj kl 18 på Kurun Metsäoppilaitos. På Rautavaaran Metsäkartano ordnas följande kurser om jakt och vilt: 11-14 juni: Viltkurs 18-21 juni: Viltkurs, fortsättning 14-16 sept: Erämimmit ­ för damer som jagar För mera info och anmälningar kontakta Metsäkartano, tfn 017- 688 2200, www.metsakartano.com Jaktläger för ungdomar Vi hälsar alla ungdomar välkomna till ett veckoslutsläger i jaktens tecken! Tid: 7-10 juni. Plats: Siiponkoski byoch åcentrum, Haapajärvi Målgrupp: Pojkar och flickor 12-16 år, men även föräldrar kan delta Pris: 75 e/person och för dem som skriver jägarprovet tillkommer en avgift på 13 e På programmet står bland annat följande: - Preppning inför jägarprovet - Jägarprovet - Skytte med både gevär och pilbåge (skjutbana) - Laser- och luftgevär - Orienteringens grunder: karta och kompass Jägaren 2 / 2007 55
• kärlekl mat Av til Den stående favoritspalten i alla tidningar är matsidorna. I Jägaren har det inte på några år ingått en "recepthörna", men nu finns den! Under innevarande år berikas jägarnas kökstips av Aila Hietala från Punkalaidun. Tillbringa lukulliska stunder i viltets tecken! Har-svampgryta 1 hare 1 msk grovt salt 2l vatten 10 hela grönpepparkorn 10 hela vitpepparkorn 10 hela kryddpepparkorn 2 lagerblad 3 vitlöksklyftor 2 lökar 2 morötter 1 dl syltlökar 150 gr champinjoner eller skogssvamp 1 dl gröna oliver 4 dl buljong 3 dl vatten 1 msk mörk majsenaredning 1. Bena ur köttet. Stycka haren i portionsbitar. 2. Skölj bitarna och torka av med hushållspapper. 3. Koka upp vattnet och tillsätt det grova saltet. 4. Lägg i benen och köttbitarna och koka upp. Ta bort skummet från ytan när vattnet börjar koka. 5. Tillsätt pepparkornen, lagerbladen, lökklyftorna och morotsbitarna. Låt småkoka på låg värme i ca 1½ timme. 6. Ta köttbitarna ur spadet och lägg dem i en smord ugnsgryta. 7. Lägg benen åt sidan. (du får "knäcka" dem) 8. Sila buljongen. Häll den i grytan. (under kokningen avdunstar vätska, kvar ska vara 4 dl) 9. Tillsätt ännu 3 dl vatten. 10. Lägg grytan i ugnen för en timme. 11. Klyfta champinjonerna, syltlökarna och oliverna. 12. Bryn champinjonerna lätt. 13. Lägg champinjonerna, syltlökarna, oliverna och den mörka majsenaredningen i grytan. 14. Lägg grytan ännu i ugnen för ca 15 minuter. 15. Servera med potatis och rårivna rotfrukter. PS. Harens stektid beror på hur stor den är och hur länge den fått hänga. Rätten lämpar sig också för glutenallergiker. Älgstek i havtornsmarinad Marinad: 1½ dl olja ½ dl havtornssaft (stark) 1 tsk grovmalen svartpeppar 1 tsk grovmalen vitpeppar 2 tsk grovmalen rosépeppar 1 tsk grovmalen kryddpeppar 2 morötter 2 lökar 3 vitlöksklyftor I grytan: 1½ tsk salt + marinaden Sås: Silad sky från grytan 2 dl vatten 1 dl rödvin 3 msk majsenaredning för brunsås 1. 2. 3. 4. 56 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. Täck med tätt lock så lukten inte sprider sig i kylskåpet. Vänd steken emellanåt. Värm ugnen till 200 grader. Strö salt på båda sidor av steken. Lägg steken i grytan. Häll över marinaden i grytan. Sätt grytan i ugnan. Sänk temperaturen efter ½ tille till 175 grader. Ta ut grytan när steken är genomstekt (ca 2½ - 3 timmar). Lyft steken ur spadet och låt den svalna. Sila spadet och tillsätt vattnet. Avred med majsena. Tillsätt det röda vinet. Skär upp steken i tunna skivor och för över den till ett stekfat. Häll en aning sås över stekskivarna. Dekorera med rosépeppar och finhackad persilja. Servera med klyftpotatis, ugnsmorötter och ugnslök. Servera tranbärsparfait som efterrätt. Skala morötterna, löken och vitlöken. Skiva morötterna och klyfta löken. Blanda marinadens ingredienser. Torka av steken med hushållspapper. Lägg steken i marinaden. Lägg i kylskåp för två dygn. Jägaren 2 / 2007
• Hjortrulader 12 skivor hjortstek 1 tsk salt 1 tsk viltkrydda 1 tsk grovmalen svartpeppar 12 kärnfria plommon ½ paket auraost 12 skivor bacon 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. Torka av steken med hushållspapper. Skär 12 tunna skivor av steken. Bulta skivorna med en köttklubba. Bred ut baconskivorna på arbetsunderlaget och på dem de bultade köttskivorna. Krydda skivorna. Lägg ett plommon på skivornas ena ända och en strimla auraost på den andra. Rulla ihop skivorna. Säkra ruladerna med en tandpetare under stektiden. Lägg ruladerna på en oljesmord stekform. Tillsätt 3 dl vatten. Vänd ruladerna en gång under stekningen. Mot slutet av stektiden kan du lägga folie över formen. Stek ruladerna i 175 grader ca 1- 1½ timme. Ta formen ur ugnen när ruladerna är klara och ta bort tandpetarna. För över skyn till en kastrull och tillsätt ca 2 dl vatten. Koka buljongen och blanda i 2 msk mörk majsenaredning. Koka upp. Häll såsen över ruladerna. (Ruladerna blir saftigare av såsen. Servera med kokt potatis, ugnsbakade rotsaker och sallad. Hjortgryta med paprika 500 gr strimlat hjortkött 2 msk olja 4 enbär 1 tsk grovmalen peppar 2 lökar 2 vitlöksklyftor 6 dl vatten 2 köttbuljongtärningar 3 paprikor (1 röd, 1 gul, 1 orange) 1 burk ananas i bitar 1 dl ananasjuice 2 msk majsenaredning för brunsås 1 msk sojasås (½ tsk salt) 1. 2. 3. Torka av steken med hushållspapper. Skär i strimlor. Tärna löken. Bryn köttstrimlorna och löken i olja. Flytta över dem i en lergryta. Tillsätt vattnet, buljongtärningarna och kryddorna. Sätt locket på grytan och grytan i 175 graders ugn. Grädda i ca 1-1½ timme. Strimla paprikan medan köttet gräddas. Fräs strimlorna i olja. Lägg de frästa paprikastrimlorna, ananasbitarna och -juicen, sojasåsen, samt majsenaredningen i grytan. Blanda innehållet i grytan. Avsmaka, lägg i mera salt om du tycker att det behövs. Lägg in grytan i ugnen på nytt för en stund så att den blir genomgående varm. Servera med kokt potatis och grönsallad. 2. 3. Riv rödbetorna med grovt rivskär. Strimla potatisen. Lägg potatisstrimlorna i kallt vatten. Tärna löken. 4. Bryn det malda köttet och löktärningarna i olja. 5. Smörj en ugnsform. 6. Lägg ingredienserna i lager i ugnsformen, först potatisstrimlor, därefter råriven rödbeta och sedan köttfärs-lökblandning. Överst igen potatisstrimlor. (Strö timjam över den rivna rödbetan) 7. Blanda grädden, färskosten, saltet och svartpepparn. Häll blandningen över formen. 8. Stek i 200-175 grader omkring 1 t-1 t 15 minuter. 9. Tag ut formen ur ugnen. Lägg folie över och låt lådan dra en stund. 10. Servera lådan med delikatessgurka och grönsallad. PS. Den här lådrätten är utmärkt också med malet älg- eller harkött. Smakar mums! 4. 5. 6. 7. PS. En mycket festlig maträtt. Samma rätt kan du tillreda också av älgstek eller -filé. Rättten lämpar sig också för glutenallergiker samt mjölk- och laktosintoleranta. PS. Rätten lämpar sig också för glutenallergiker samt mjölk- och laktosintoleranta. Malet hjortkött-rödbetslåda för 4-5 personer 350 gr riven rödbeta 350 gr strimlad potatis 1 lök 400 gr malet hjortkött 2 msk olja 3 vitlöksklyftor 1 paket vitlöksfärskost 2½ dl matgrädde 1 tsk grovmalen svartpeppar 1 tsk salt ½ tsk timjam 1. Skala rödbetorna, potatisen och löken. Aila Hietala är född i Paavola i Uleåborgs län. Hon är professionell kokfru och har 40 års erfarenhet av matlagning i storhushåll. För närvarande verkar hon som kokfru i Punkalaidun samskola. Hennes stora intresse utöver arbetet är att planera och experimentera med nya recept. Intresset har resulterat i två kokböcker. Ailan keittokirja 2 utkom våren 2006. Recepten vi nu tar del av kommer från den kokboken. De läckra recepten här intill och många andra ingår i Ailan keittokirja 2, som kan beställas via gsm 040-8314418 eller e-postadressen aila.hietala@kolumbus.fi Jägaren 2 / 2007 57
• Ungdomsspalten Sju föreningar beviljades stöd ur Ungdomsfonden Jägarnas Centralorganisation grundade 2004 en ungdomsfond för att med medel ur fonden stöda det frivilligarbete som bland annat föreningar gör för att stöda ungdomars intresse för jakt och viltvård. Till Ungdomsfondens samarbetspartners hör Oy K. Hjorth Ab, Sako Oy och Metsästäjän Erätukku Oy. Beloppet som skulle fördelas uppgick till 4000 euro och fördelades på sju föreningar. En förening som beviljades stöd året innan kunde inte få stöd även i år. Följande föreningar har beviljats stöd för verksamhet under 2006: 700 euro: Hyrynsalmi-Ristijärvi jaktvårdsförening Jaktföreningen Ruoveden Metsästysseura ry Föreningen Lapin Metsästyshoito- ja ampumaseura ry Teuva jaktvårdsförening 400 euro: Jaktföreningen Kaurilan Erä ry i Tohmajärvi Jaktföreningen Länsi-Anttolan Erä ry i Anttola Jaktföreningen Peisinkorven Erä ry i S:t Michel I fyra av årets nummer av tidningen Jägaren kommer vi att presentera någon av de belönade föreningarna. Vi börjar i detta nummer med föreningen Lapin Metsästyshoito- ja ampumaseura ry och hoppas att de presenterade föreningarna ska tjäna som föredöme för hela jägarkåren. Vi inleder alltså artikelserien med att berätta om det ungdomsarbete som görs i Lappi, i en förening som kombinerar skytte med skogsvård. Här bedrivs det föredömlig verksamhet på lokalnivå bland lågstadieungdomar. . D en första utdelningen av verksamhetsstöd ur fonden gjordes våren 2005. I det sista numret för i fjol av Jägaren meddelades att man igen kan lämna in ansökningar. Stödet har nu delats ut för tredje gången. Enligt stadgarna kan stöd beviljas för frivillig ungdomsverksamhet som har ägt rum under 2006, har anknytning till jakt eller viltvård och sker på lokalnivå. Verksamhet som uppfyller kraven kan vara exempelvis en kurs för unga jägare, tema- och aktivitetsdagar för skolor och yrkesskolor, jaktfadderverksamhet eller något annat evenemang, jippo eller projekt som görs i avsikt att informera om jakt och viltvård. Syftet är att med hänsyn till omständigheterna stöda de projekt som är mest föredömliga och slagkraftiga. Ansökningarna skulle vara inlämnade på Jägarnas Centralorganisation senast i mitten av december i fjol. Ansökningarna genomgick en första behandling på Jägarnas Centralorganisation. Därefter klubbade JCO:s styrelse på sitt möte den nionde februari vilka föreningar som skulle beviljas stöd, samt stödets storlek. I Lappi satsas det på ungdomarna I vårt land finns det väldigt många jaktföreningar som hotas av förgubbning. I Lappi kommun i västra Finland har man insett i tid vilken fara som hotar. Där har medlemmarna satsat rejält på ungdomarna och arbetet har gett resultat. Föreningen Lapin Metsästyshoito- ja Ampumaseura ry verkar huvudsakligen inom Lappi kommun, som gränsar till Raumo. Föreningen sorterar under Sydvästra Satakunta jaktvårdsförening och har ungefär trehundra medlemmar. Den förfogar sammanlagt över ungefär 16 000 hektar jaktmarker. Av föreningens medlemmar är 54 yngre än trettio medan 49 är över sextiofem. Det är således inte någon allvarligt förgubbad förening utan snarare tvärtom. Men att läget är så gott som det är har föreningen inte slumpen att tacka för. Den har satsat på ungdomsarbetet redan i många år och försökt sänka tröskeln för ungdomar som bor i kommunen att komma med i verksamheten. Till exempel så tar man ingen anslutningsavgift av personer under tjugo, och om en sådan ungdom deltar i älgjakten så tar man inte heller någon banavgift. Bägge avgifterna går lös på 200 euro. Skälet till de här satsningarna är kort och gott som följer. Om föreningen redan lyckas med att locka en enda ungdom till sitt fina och trevliga intresse, bort från sprit och droger, så har den årliga insatsen på ungefär tvåtusen euro betalat in sig med ränta! Ungdomsverksamheten började redan på 70talet då föreningen arrangerade träningar för ungdomar på sin skjutbana och betalade för 58 Jägaren 2 / 2007 deras tävlingsresor. På 80-talet kom viltvårdsdagarna med i ungdomsverksamheten och på 90-talet skaffades det första luftgeväret för ungdomarna. Med tiden har man skaffat fler sådana och efter behov ersatt gamla med nya. Fram till början av 2000-talet drevs all ungdomsverksamhet huvudsakligen i skyttekommittens regi och gick allt emellanåt på sparlåga, men i början av innevarande årtionde grundades en ungdomskommitte som inledde ett organiserat ungdomsarbete. Det är ett faktum att all slags verksamhet kan utvecklas, och utvecklas rejält, bara man hittar ledare. För närvarande är läget i föreningen gott eftersom vi har fått Mika Aro som ledare för ungdomskommitten. Han är ivrig och får saker uträttat, och hör själv till ungdomarna i föreningen. Dessutom har Mika några biträdande ledare till sin hjälp. Skyttekommitten och viltvårdskommitten fortsätter som förut med sin ungdomsverksamhet. I skrivande stund har vi för vintersäsongen bokat en luftgevärsbana en kväll i veckan i en lokal som vi hyr i centrum av kommunen. Under sommarsäsongen har ungdomarna en gång i veckan en miniatyrälgbana på vår egen skjutbana, samt dessutom hagelbanan. Föreningen står för hagelbössan och en omgång lerduvor. Luftgevärsbanan är nuförtiden i det närmaste fullbokad eftersom den är relativt liten och är inhyst i en gårdsbyggnad hos en privatperson. Matti Lehtonen och Jarkko Junnila Ungdomarna som deltog i jaktlägret på ön Kainussaari i Narvijärvi. Pasi Salonen berättar om taxar vid en av kontrollerna.
• Blivande jägare samlade vid en älg som fällts i terrängen. Av den här orsaken inledde vi år 2005 ett samarbete med församlingen i Lappi kommun, ett projekt där vi tillsammans bygger en ny ungdomslokal i kommunens centrum, i den gamla ladugården på prästgården. I fjol grundade vi ett samarbetsorgan för att planera och organisera projektet. De kompletta planerna blev klara under sommaren 2006 och omfattar fasadritning, bottenplan och kostnadsberäkningar. Församlingen har ännu inte fattat de slutliga besluten i ärendet. Viltvård och vapen på jaktdagen I början av innevarande årtionde inledde vi ett samarbete med lågstadierna i kommunen och 2004 ordnade vi för första gången en jaktdag i terrängen vid skjutbanan för alla femte- och sjätteklassister i kommunen. Jaktdagen arrangerades på skoltid och även lärarna deltog ivrigt. I den jaktdag som vi höll i fjol deltog 74 elever och fem lärare. Av föreningens medlemmar deltog tio som arrangörer under själva evenemanget medan många fler deltog i förberedelserna. Med anledning av den stora mängden elever delade vi upp jaktdagen i två likadana dagar som vi höll efter varandra. Vi inledde dagen med att jaktvårdskonsulent Reima Laaja från Satakunta jaktvårdsdistrikt berättade om viltvård, jakt och olika jaktbara djur. Därefter visade och berättade Ilkka Hollmén ­ en känd och erkänd skytt i vår förening ­ om säker vapenhantering och gav en introduktion i skytte. Efter lunch gick vi jaktstigen som bjöd på olika uppgifter som handlade om naturen, djurspår, viltvård och skytte. Därtill presenterade vi för eleverna ett urval jakthundar, som norsk gråhund, labrador och tax. Deltagarna fick öva skytte på tre olika stationer. Med luftgevär och miniatyrgevär fick ungdomarna skjuta på miniatyrälg och fallande tavlor. Några av vår förenings medlemmar gav en demonstration av lerduveskytte. Och om vi inte missminner oss fick någon av ungdomar- na också en chans att prova på hagelskytte. Allt som allt var dagen lyckad och av någon orsak var det svårt att få slut på skjutandet eftersom kön med ivriga skyttar inte ville ta slut. Skoleleverna gick jaktstigen i grupper om tre och gavs poäng för alla delmoment. Jaktdagen avslutades med att ett vandringspris delades ut till den vinnande gruppens skola. I fjol gick vandringspriset till Kauklaisten koulu. Utöver detta har vår förening donerat litteratur med jaktanknytning till skolorna, och kommer att fortsätta med den verksamheten. Alla skolor i kommunen har bland annat fått Villiä Elämää-böcker och föreningens åttioårshistorik. tiva bågskyttar. Och efter det fick ungdomarna SKJUTA SJÄLVA! Allt som allt brände vi iväg över ett tusen patroner! Och på kvällen vankades det igen bastu och simning. Till standardprogrammet på lägret hörde en rejäl dos luftgevärsskytte varje dag. Lägret avslutades på en söndag. Deltagarlistan räknade sjutton ungdomar, femton pojkar och två flickor. Sju medlemmar i vår förening ställde upp varje dag som lägerledare medan bespisningen sköttes av Ylisenpään kylärinki. Lägeravgiften utgjordes av symboliska tio euro per person. Resten av de faktiska utgifterna stod föreningen och våra samarbetspartners för ­ ett stort tack till er för stödet! I höstas ordnade ett av föreningens älgjaktlag tillsammans med Kivikylä jaktförening en möjlighet för femton elever i årskurserna fyra och fem att hänga med en dag på älgjakt. Under dagens lopp fick eleverna vara med om både eftersök på älg och älgjakt med hund, och se hur man efter skottet tar vara på den fällda älgen. Föreningen Lapin Metsästyshoito- ja Ampumaseura korar alltid på sitt årsmöte i januari Årets Medlem, som har utsetts av styrelsen. Syrelsen vill med denna utmärkelse visa erkänsla för aktivt engagemang under det gångna verksamhetsåret och för uträttat arbete för föreningens bästa. År 2005 utsågs ungdomskommittens ordförande Mika Aro till årets medlem och 2006 en exemplarisk ung viltvårdare, blott sjuttonåriga Matti Ränkman. På internetadressen www.lamas.fi kan du läsa mera om vår förening och verksamhet. G Samarbetspartner i fonden förungdomsverksamhet: Jaktlägret dragplåster I början av juni i fjol ordnade ungdomskommitten ett jaktläger för tretton- till sjuttonåriga pojkar och flickor i kommunen. Lägret ordnades i Kainussaari i Narvijärvi, i utrymmen som vi hyrt av kommunen. Bland annat finns där en sommarstuga och en rökbastu. Lägerdeltagarna övernattade självfallet i halvplutontält. Eftersom lägret började såpass sent som klockan 17 fanns det under den första dagen inte tid till annat program än glödstekt lax, bastu och simning. Den andra dagen började med jaktinfo och jaktstig, under ledning av lägrets ledare. Naturguiden Seppo Ropponen visade och berättade om hur man klarar sig i naturen. Röda Korset ställde upp med förstahjälpsinstruktörer som visade hur man ska göra om man råkar ut för olika missöden och olyckor i terrängen. På eftermiddagen visade Seppo Ropponen hur man binder flugor och fiskar med fluga, samt spinnfiske. Uppenbarligen gick lärdomarna hem, för lägerdeltagarna drog upp rätt duktigt med fisk. Antagligen blev ungdomarna också inspirerade av den gädda på över tolv kilo som hade dragits upp nära lägerön! Följande dag tillbringade vi på skjutbanan,där vi inledde med vapenutbildning under Ilkka Hollmens ledning. Lägerdeltagarna fick också pröva på bågskytte under ledning av några ak- Leupold tähtäinkiikarit, pitkät Baikal - ruutiaseet Metsästyskiväärit Garmin kartta-GPS, Jahti-Jakt -eräasusteet Jägaren 2 / 2007 59
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, G verksamhetsledare, Raimo Vajavaara, G kommunikation, tidningarna JCO Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM, Telefoner: 09-2727 810 telefax 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Heikki Uotila, 21555 Taatila, tel. 02-4779 610, 0400-530 548, telefax 02-477 9615. Vv-konsulent Jörgen Hermansson, 0400-909 565. Kajanaland: Jukka Keränen, Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 08-713 480, 0400-137 028, telefax 08-712 397. Rh-neuvoja Markus Pekkinen, 0400-268 390. Kymmene: Erkki Kiukas, Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 05-344 0965, 0400-258 479, telefax 05-344 0998. Vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-716 2223. Lappland: Teuvo Eskola, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. tel. 016-379 0081, 0400-392 667, telefax 016-379 0085. 0400-864 329 (tsto) Vv-konsulent Urpo Kainulainen 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086 Mellersta Finland: Jukka Purhonen, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, 0400-242 727, telefax 020 7479 639. Vv-konsulent Olli Kursula 0400-243 414. tel. 09-2727 8111. G ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Jari Pigg, tel. 09-2727 8112, 0400-463 942, Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Pentti Vikberg, tel. 09-2727 8117, 0400-341 771, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8119, 040-5573 827. Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. G lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, telefax 03-882 5711, bil 049-350 852, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adessändringar: 0303 9777 Norra Karelen: Juha Kuittinen, Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, 0400-376 189, telefax 013-285 263. Vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Jouni Tanskanen Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. 0500-376 800, telefax 017-282 3005. Vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 017-265 3820, 050-431 1276. Norra Tavastland: Jani Körhämö, Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, telefax 03-3140 9450, 0400-231 452. Vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Reijo Orava, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-350 7230, 0500-420 810, telefax 09-387 2878. Vv-konsulent Visa Eronen, 050-366 1114 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 09-350 7244, 0500-458 357. Satakunda: Mauri Krusberg, P orintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-531 9000, 0500-638 062, telefax 02-531 9001. Vv-konsulent Reima Laaja tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Mathias Lindström, Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vaasa, tel. 06-3560 351, 050-3490 175, telefax 06-3560 360, Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-511 7279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 015-452 830, telefax 015-452 831. Petri Vartiainen tel. 015-452 090, Vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen tel. 015-452 829, 0400-257 407. Södra Tavastland: Jyri Rauhala, Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, 0400-225 745, telefax 03-644 6522. Uleåborg: Keijo Kapiainen, Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-535 3500, 0500-387 705, t elefax 08-533 3555. Vv-konsulent Harri Hepo-oja 0500-282 082. Österbotten: Jarkko Nurmi, Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-421 7223, 0400-180 084, telefax 06-421 7225. Vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-421 7222, 0400-180 083. Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet. Telefax 09-160 52284. Avdelningschef Seppo Havu, tel. 09-160 53360, 040-545 2146. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-160 53373, 040 735 3173. Jaktråd Seppo Mattila, tel. 09-160 53362, 0400-106 086. Överinspektör Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-752 3302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-733 6229. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25000, Telefax. 018-19240. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-25 313 e-mail: marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 0205 7511, telefax 0205 751 201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 0205 751 500, telefax 0205 751 509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 0205 751 400, telefax 020 575 1409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 0205 7511, telefax 0205 751 429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 0205 751 870, telefax 0205 751 879 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 0205-751 896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 0205 751 550, telefax 0205 751 559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 0205 751 680, telefax 0205 751 689. 60 Jägaren 2 / 2007 Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 0205 646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Forsstyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 0203 44 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-191 28847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki, tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. JCO international intressebevakning
• Affärer OBServera att priset på radannonserna har stigit från den 1.1.2007 till 15 euro / 40 nedslag! Under rubriken Affärer publiceras bara radannonser av en spalts bredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2007 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till redaktionen. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2007 utkommer den 28.5.2007. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 13.4.2007. Valpar av karelsk björnhund. Far ung BCH & UCH. Flera älgar fällda för mor. Föräldrarna höftröntgade o ögonkontrollerade. Endast för jägare. Överlåts v 18. Tfn 050-589 3502 eller 050-575 3433. Tikvalpar av karelsk björnhund. Bra härstamning, syn och kroppsstorlek. Tfn 0400-192 948. Avkomma av kar. björnh. med 6 I & 40 II + lll i björnpr. 40 björnar skjutna. Vuolavirt. p. -94, årsm. 89 + -92, älgk. -93, 5 på var. följ år älgk. Stamtavla finns, starka blodsband med Erauspoikahundar. Valparna har garanti för älg- + björnsk. Esko & Markku Halme tfn 0400-126 824, 0400-282 669. Valpar av norsk gråhund. Föräldrarna dubbelchampion. Födda 9.3. Tfn 015-368 223. Valpar av norsk gråhund. Föräldrarna älg- o björnchampion. Tfn 040-532 0523. Valpar av västsibirisk laika. Jagande föräldrar, registrerade. Födda 28 okt. Fina jaktkamrater för dig som jagar! Tfn 044-581 0659, 040-703 6887, Vichtis. Jämthundsvalpar för älg- och björnjakt. Överlåtelsegamla i maj. Premierade, friska föräldrar. Tfn 040-848 3418. Jämthundsvalpar med jagande härstamning. Tfn 050-469 2037. Valpar av finsk spets, en tik + fyra hannar. Överlåts efter v 15. Tfn 045-135 9991. Valpar av finsk stövare, föds 8.3. Flera hundar som tävlar i släkten. Tfn 02-544 6181, 050-321 4463. Valpar av finsk stövare, far BCH-tvåa. Mor premierad 2 x 1 vid prov. Tfn 06-363 1580, 044-255 0253. Valpar o vuxna av rysk stövare, tfn 050-548 5403. Hemsida mtv3.fi/itarajan. Labradorvalpar på väg. Jagande championföräldrar. Tfn 040-588 6783 och www.saunalahti.fi/~vvih Labradorvalpar av friska, provpremierade bruksföräldrar. Tfn 040-766 0855. Valpar av släthårig retriever, friska och provpremierade föräldrar. Tfn 040-706 6659, Valkeala. Valpar av släthårig retriever, bruksföräldrar. Tfn 040-746 6397, www.freewebs.com/sileston Drevervalpar av utmärkta föräldrar, tfn 040-743 3714. Drevervalpar av goda föräldrar, f 26.01.2007. Tfn 0400-139 236. Beaglevalpar, föds vecka 12, bara för jägare. Premierade föräldrar. Tfn 0500-775 667, 050-538 5150. Valpar av tysk jaktterrier, två hanar födda 13 november. Tfn 044-366 3879. Valpar av tysk jaktterrier, fin härstamning. Tfn 050-323 8941, Vasa. Föds vecka 10. Valpar av engelsk setter för jakt. Föräldrarna premierade vid prov och utställningar. Överlåts vecka 18. Tfn 044-574 5534. Valpar av engelsk setter, kh vorsteh och pointer för jägare. Förfr Tuomo Karsikas, tfn 044-016 1506. Valpar av engelsk setter för jakt och tävlingar. Far: norsk BCH och tredje bästa brukshane 2006. Mor: jakttävlat 3 x VOI1, 1 x Cacit. Föräldrarna avelsgodkända av norska och finska rasorg. Valparna föds i början av mars. Förfrågningar tfn 040-5530 366. Valpar av irländsk setter, bruksföräldrar. Far BCH i två länder. Tfn 050-517 9817. Taxar för jakt av alla de slag, av jägare för jägare. Sedan 1995. P Hiidenmies, Kennel Hiidenloukon. 040-534 6967. Valpar av strh tax, drivande föräldrar. Födda vecka 7. Tfn 044-732 0399. Valpar av strh tax. Tfn 02-538 2300. Valpar av strh vorsteh, premierade bruksföräldrar. Tfn 0400-316 565. Valpar av strh vorsteh, premierade föräldrar. Överlåts v 17. Tfn 0400-352 817. Valpar av strh vorsteh, jagande topphärstamning. Tfn 0400-632 583. Valpar av kh vorsteh, överlåts vecka 15. Föräldrarna i FVKs avelsregister och provpremierade med 1 p. Dessutom till avel en drevch strh taxhane. Tfn 040-766 0569/Pekka Valpar av kh vorsteh, föräldrarna mkt stark jaktinstinkt, premierade på prov och utställningar. Födda 19.2. R Lehtonen, tfn 040-745 4093. Valpar av petit basset griffon vendee kan reserveras. Föds i början av april. Mor UCH, far 2xcert. Kennel Maitopuro, tfn 040-735 4433. Hanvalpar av Basset fauve de Bretagne, drivande föräldrar. Tfn 050-551 4052. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Tillverkade av starkt, förzinkat nät. För mink, mård 70 x 18 x 15 cm, 23 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 36 e/st. För mårdhund, räv 120 x 32 x 38 cm, 53 e/st. Nyhet! Undervisningsvideo för fälljakt på små rovdjur. Räv, mink, mård och mårdhund. 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Lincoln 4 choke 680,-, Sako 75 Hunter 1150,Sabatti Falc.12/89 640,- Baik. IJ27 410,Rem. gevärspaket 550,-, Khan 12/76 330,Marlin miniatyrg paket 280,-, Escort PS 360,Winchester SXR 995,-, Rem. 700SPS 590,Aimpoint 7000L 245,-, Docter 1-4x24 595,Leupold 2-7x33 265,-, 3-9x40 290,Docter 3-12x56 695,-, Kahles 8x56 v. 990Sako, Tikka, Beretta, Benelli, Swarowski Ahti Huvila Oy, tfn 06-528 1203, 63800 Soini, www.ahtihuvila.fi 27 år rejäl vapenhandel! Mossberg 12/76 synt. 360 e,12/ 89 synt. 430 e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPShundpejlar. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Med post eller snabbt och förmånligt med buss! www.anonase.com Miniatyrgevär för precisionsskytte, Valmet/ standard, (tävlingsutrustning och koffert). Dödsbo säljer, tfn 040-583 8038, efter kl 18. Drilling, graveringar, fungerar inte. 6,5x52R/16-70 + Zeiss 4x, H 950 e. Som delbetalning går 308 Lakelander el militärkikarsikte med klackar o dyl utrustn. Tfn 041-533 6449. Ett äkta Tokarev jaktgevär, originalmodell, pris 2100 e. Förvärvstillstånd nödv. Tfn 0500-633 132. Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-), garanti 10 år. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. SAK-ljuddämpare för älgstudsare 120.00 För fågelstudsare (5.7/222 rem)SAK-dämpare 75.00 För miniatyrgevär, pistoler SAK-dämpare 37.00 För studsare SAK-MILrs-skjutstöd 120.00 Se hemsidan för vapentillbehör, japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 3133, 040-508 5833, www.ouluntyostokeskus.com Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekt över 90%. Asesepänliike BRTuote Ky Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 50 e, för 4 vapen 55 e, för 5 vapen 60 e, för 6 vapen 65 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. FÖR HUNDEN Ruti-Rex liggunderlag till kojan och över 5000 andra kvalitetsprodukter. Burar, pejlar, reflexväxtar, halsband mm. Snabba leveranser i hela landet. Tfn 09-224 7317, 045-636 0596, WWW.KOIRATUOTE.FI Prima hundutrustning, kojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare mm i branschen. Tfn 0400-176 596. Hundkojor: en avd 220,-, två avd 320,-. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. Hundgårdselement tfn 040-773 0562. www.elisanet.fi/kymppitarhat Grytpejlar Deben, ny modell, Mark III (180 e), med lång räckvidd (260 e), inkl alla kostn. Tfn 02-458 8615. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte" , som tacak vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi En spaniel för jaktbruk. Working Spaniels Club Ry:s valpförmedling tfn 08-378 160, 0400-286 892. Finska stövarklubben är rasorganisationen för alla högbenta stövarraser. Anslut dig nu som medlem: du får en valpguide och 6 nummer per år av tidningen Ajokoiramies, nästan 500 sidor fakta om stövare. Medlemsavgiften är bara 20 euro. Adress SAJ-FSK, Uusikatu 57-59, 90120 Uleåborg. Tfn 08-311 0275 (kl 10-14), fax 08-311 0495. Email: saj.fsk@mail.suomi.net. Internet: http://www. ajokoirajarjesto.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Medlemsregistret och valpförmedlingen tfn 03-633 6150. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben ry:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi LAIKAN passar för all slags jakt. Kontakta Finska laikaklubben rf:s valpkonsulenter. Östsibiriska: Titi Broman 019-512 002, 0400-425 772 och Jari Peura 040-550 0876. Västsibiriska: Lasse Hiltunen 0400-200 217. Rysk-europeiska: Marjo Halonen 040-764 0104. Internet: www.laikajarjesto.fi För mera info kontakta: Voitto Pulkkinen 050-385 2564. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340, 050-917 1095, 0400-774 014 eller www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Sirpa Hokkanen 050-543 1223, Asko Ränkman 02-826 0491, Hannele Luukinen 040-567 0159. Karelsk björnhund: Jorma Tahkola 014-485 429, Jukka Puominen 0400-178 417. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Antti Aarnio, 050-338 9437. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi När du skaffar en setter eller pointer, kontakta först rasorganisationen KanakoirakerhoHönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Risto Lehmunen 014-372 1626, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@ kolumbus.fi: irländsk setter: Markku Hakuli 040-846 8036, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net FOXTERRIERN är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemsärenden 050-375 4879. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Tapio Eloranta, Ahlainen. Tfn 044-569 1604. Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä (15 km från Riihimäki). Tfn 019-449 223, 050-563 0169. Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 016-659 131. Fåglar, däggdjur, trofeer. Tapio Kontula, 47490 Mankala. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola. Tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 0400-199 477. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Karelska björnhundsvalpar, föräldrarna BCH. Föds vecka 10-11. Dressyrmogna i höst. Kaland, mob 040-761 1111. Valpar av karelsk björnhund födda 8.12. Tre hanhundar, fem tikar. Far Tanolan Urkki, BCH & UCH, skäller uthålligt björn o älg. Mor tidigt jaktmogen, Kätkytvuoren Pimu. Bägge topphärstamning, A-höfter och friska ögon. Ikalis, tfn 040-554 3661. Jägaren 2 / 2007 61
• KOIRALLE Ruti-Rex kopinpehmike ja yli 5 000 muuta laatutuotetta. Häkit, tutkat, huomioliivit, pannat ym. Nopeasti kaikkialle Suomeen 09-2247317, 0456360596 WWW.KOIRATUOTE.FI Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Omedelbart dödande fällor för mink o mård. Vapen o optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi , tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner, Batterier, antenner, monofoner, billaddare, Peltor hörselskydd, skyddsglasögon, Lafayette PMR-telefoner, bytesbörs. Förmånliga priser! Snabb leverans med post och buss. Agripalvelu Ky, Joutsa www.agripalvelu.fi . (nätbutiken öppen dygnet runt) Tfn 014-881 095, 0400-642 215 VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki. RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi Viltkameror och annan specialutrustning för jakt. WWW.NORDICOUTDOORS.FI" Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Utrustning för jakt, fiske och hundar, www.eravakka.tarjoaa,fi. Tfn 02-856 733. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BRTuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulank. 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Wehrmacht vändbar terräng / snödräkt, 100% bomull, fodrad. Actiontestad! Tysk nyhet. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr på 0400-722 007 /Hfrs. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Vuxna fasaner för vårens utplanteringar, överlåts i början av juni. Fråga också på större partier. Janakkala 040-771 9100. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås - and - järpe - älg - hjort - rådjur - räv - mårdhund - mink - kråka - hök - duva - fasan - björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Monterbart kallrum, storlek 2,8 x 2,4 x 2,4. 3 st 3 m långa rostfria arbetsbord, tillsammans 800 e. Tfn 0400-833 802, Masku. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. KT-325 köttbandsåg, pris 1000 e. Tfn 0400-833 802, Masku. Termostater med eterdosa, Brahestadsnejdens jvf, tfn 044-5588263. Bryne med 10 års garanti. Vässer knivar, yxor, liar, skäror, saxar mm, 15 e. Läderryggsäckar 60 e. Fårskinnsvästar 120 e. Kolstålsknivar från 26 e. www.villenpuoti.com Tfn 0400-547 850 Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883 vaarala@phpoint.fi Viltåkerfrön för vårsådden! Leveranserna inleds i början av april. www.erakontti.fi, tfn 019-716670, Oy Eräkontti Ab. Vilken gåsjakts-DVD! Upplev fantastisk gåsjakt på höstlig gåsmyr. Längd c 35 minuter. Pris 25 euro + frakt. Beställningar per telefon, mess eller epost. 0400-211 315. WWW.jahtivideot.fi Ny DVD om hönsjakt! "Kanalintuja kiikarissa" är 30 min lång. Beställ ditt eget ex nu på adressen www.jahtifilm.fi eller tfn 044-929 1344. Pris 17,90 inkl postning. Samtidigt deltar du i en utlottning. Också för återförsäljare. EasyGo och Tracker MyWay kart- och positionsbestämningsprogram förmånligt! Internetaffären DigiMesta.com; elektronik för hem och fritid. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, jaktlicenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo. Tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Pyhäntä, Tavastkenkä På statsmark vid Tammukkajoki 0,4 km från Kajana-Karlebyvägen: 1. Strandfastighet 0,9 ha med 200 m åstrand, byggnadsrätt 130 m2. Stuga 37 m2. Separat sovstuga o vedlider. El. 2. Strandtomt med 70 m sjöartad åstrand, 1,1ha. Byggnadsrätt 130 m2. Visning: Kesti, tfn 050-522 3723. Ge ett bud: Eräkivi, tfn 050-540 6451. I Rumo i Valtimo andel i samfälld skog 15/1000. Jakträtt på småvilt, älg, även rovdjur! Tillväxt c 6%. Begärt pris 28.000 e. Tfn 040-835 4838. Jaktstuga vid fågelvatten på Karlö. Egen 0,53 ha tomt. Dessutom separat bastu/förråd. Ägaren har rätt till två sjöfågellicenser. Förfr 040-544 1315. Ett riktigt klipp för dig som jagar! EH-hus i Viitasaari, vid stranden av Kolimajärvi, med egen 6300 m2 strandtomt. Vida statsmarker några km ifrån. Tfn 050-330 5156. Köpes Vi köper fortlöpande alla skinn av pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. T fn 0400-271 291. Jag köper skinn av räv, mårdhund mm, R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vilt, bla älg-, hjort- och harkroppar. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy, Lehmann. 040-900 4337. Jag köper älg- och renhorn (inte monterade), tfn 050-586 2157. Köper älghorn! Turkis-Jan Oy, tfn 017-621 121. Arbete utförs Beredning av hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar: får, nöt, älg, räv mm. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, 51900 Juva. Tfn 015-651 113, 050-345 6585, 0400-760 060. www.TALJATUKKU.FI Beredning av vilt- och nötskinn. Turkis­Jan Oy, Tarhatie 16, 73500 Juankoski. Tfn 017-621 121. Turkisompelimo Helena Järvenpää, 041-518 3183 Helsingfors. Jag syr pälsmössor, västar och vantar. Tfn 0500-800 402, Laukaa / Kainuu. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. JP­Gunsmith. Vapensmedsaffären i norra Kymmenedalen. Tfn 0400-920 870, 05-331 235. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Stockar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150 Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Tukkitie 4, 90520 Uleåborg. Tfn 08-311 6520. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 - 528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejl. Lindholms TV-service, PB 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice, service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 020-830 0030. www.optifocus.fi. Jakt- o föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Björn, hönsfågel, gås, vildsvin och mycket mera! Jakt-, fiske- och andra vildmarksresor till Karelen, Sverige, Sibirien, Estland mm. Kaunis Karjala fixar ditt livs resa! www.kauniskarjala.com , Unto Eskelinen tfn 040­772 00 92. Fasanjakt och möjl till hunddressyr i Hauho. Även and- och duvjakt samt småvilt. Fråga på vår bespisnings- och inkvarteringsservice! Auvo Kokkala, 040-841 0999. Sydafrika, Namibia, Zimbabwe och Mocambique. Förstklassiga jaktsafarir från 1490 ! www.brhunting.fi, 040-417 8807. Fasaner för hunddressyr. Torp, strandbastu, rökbastu. En upplevelse! Loja, tfn 040-558 1422. Jaga i de kanadensiska vildmarkerna, BC. Älg, stenbock, varg och järv. Förfr tfn 040-547 7056. Björn, vildsvin, kronhjort, stenbock. Älg i Kamtjatka och buffel i Tanzania. Finländsk guide. Afrika 1500 e. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Förstklassiga jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Du, häng med på björnjakt i Norra Karelen den 20 augusti. Begränsat med platser. Mejla manu.ek@pp.inet.fi eller ring 0400-459 367. Vaktjakt på vildsvin på privat boskapsgård i Turkiet. Förfr tfn 040-584 5965. I Kajana erbjuds jakt på sjöfågel, landfågel, hare och älg på den egna jaktföreningens (Ilveksen Erä) och Villi Pohjolas marker. Inkvartering ordnas av Tololan Lomat på turistgård. Hör av dig och boka in dig! Tfn 0400-838 031. E-post: jorma.kemppainen@vjk-group.fi På nätet: www.vjk-group.fo Uthyres Fritidsstuga vid strand vid Simojärvi i Ranua, med bekv. Fina möjl jaga, pilka, fiska och plocka bär. Tfn 0400-193 351. Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Tfn 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjl att jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. WWW.ULVOVASUSI.FI erbjuder inkv i Ilomants. 48 pers lägenheter med bekv + bastu, kåta, kallrum, hundgård mm. Mitt i VP 7652 (39 000 ha) och vid VP 7638 (60 000 ha). Bokn tfn 0400-240 072. Vid Naruskajärvi i Salla nybyggd lyxvilla med alla finesser, för 8 pers. Tfn 045-137 4590. Stockvillor i Heta i Enontekis. Tfn 016-521 055, www.ounasloma.fi . I Lokka-Porttipahta stuga med bekv o bastu, loft, 24m2, för 2-4 pers. Tfn 0400-632 548. I Auhonjärvi i Puolanka, stuga mitt i goda jaktoch bärmarker. Rymmer också ett större gäng. Se mer på webben: www.asuntojamokki.fi. Tfn 040-557 3789. Ett större antal stugor att hyra på fina ställen i Enare och Utsjoki. Se www.ylalapinvuokramokit.com . Tfn 0400-949 972, kvällar. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utlänningar. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi AFRIKA! Paketresa 3 fällningar 1585 euro. Paketresa 6 fällningar 2420 euro. WWW.JAHTIMATKAT.NET , 0400-620 449. 62 Jägaren 2 / 2007
• UUSIA METSÄSTYSELOKUVIA! Kaksi uutuutta Suomen ainoalta metsästyselokuvien tuottajalta! 1. Tavoitteena talviriekot, elokuva maaliskuisesta riekonpyynnistä uskomattoman upeissa tunturimaisemissa sekä seisojalla että ansoilla. Kesto 55 min. Hinta 26 euroa. 2. Eränkäyntiä karhusaloilla, ainutlaatuinen elokuva Ilomantsin karhunpyytäjistä. Kesto n. 1 tunti. Hinta 26 euroa. Lisäksi runsaasti aikaisemmin ilmestyneitä eräelokuvia esim. hirvenpyynnistä, pystykorva- ja kanakoiralinnustuksesta, jänisjahdista, latvalinnustuksesta ym. Tutustu sivuilla www.videosara.fi ja tekstitä tai soita tilauksesi puh. 0400-229739 tai sähköpostita os. arttu@videosara.fi Videosara, Arttu Kotisara, 44610 Kärnä (Viitasaari) www.spj.fi Liity sinäkin pystykorvaisten joukkoon! Beställ! NYHETER: Bättre en fågel...........NYHET ! Hirvieläinten teurastus ja teurastuspäivän herkut Hirvenmetsästyksen käsikirja Suomalainen metsästys Säl-Hylje-Sel Jäljestäminen ­DVD Rådjuret ­DVD Rådjuret ­VHS Lumijälki ­boken Snöspårsguiden (gammal version) I djurens spår ­häfte Fågelguide för jägare Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Spel: Viltspel Strand- och sjöfåglar ­spelkort Finlands viltarter -spelkort Finlands fiskar -spelkort Gårdsplanens fåglar -spelkort Gårdsplanens växter -spelkort Gårdsplanens smådjur -spelkort 10 e ______st 29 e 35 e 38 e 39 e ______st ______st ______st ______st 16 e ______st 25 e ______st 25 e ______st 5e 5e 1e 10 e 30 e 5e 7e 32 e 5e 5e 5e 5e 5e 5e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Omistatko suomenpystykorvan, karjalankarhukoiran tai pohjanpystykorvan, vai oletko aikeissa hankkia tällaisen kansallisaarteen? Liittymällä SPJ:n jäseneksi ja maksamalla 22 euron vuosijäsenmaksun, saat 6 numeroa Pystykorva-lehteä ja monia muita jäsenetuja. Tervetuloa hyvään seuraan! Vi levererar per postförskott Beställningen skickas till: Jägarnas Centralorganisation; Lagret, Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM (postförskottsavgift 3,35 + postavgift enligt vikt). _______________________________________________________________________________ Namn Haluan liittyä SPJ:n jäseneksi Nimi/Namn Jakeluosoite/Utdelningsadress Postimerkki _______________________________________________________________________________ Näradress _______________________________________________________________________________ Postnummer Postanstalt Postinumero/Postnr Toimipaikka/Postanstalt Puhelinnumero/Telefon _______________________________________________________________________________ Telefonnummer Suomen Pystykorvajärjestö Finska Spetsklubben ry Soile Torvinen Lindalintie 6 B 10 02400 Kirkkonummi Klipp här Klipp här Beställningen kan även göras via internet www.riista.fi Syntymäaika/Fodelsedag Jägaren 2 / 2007 63
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Fakturans utställare Kontaktperson Direktdebitering JÄGARNAS CENTRALORGANISATION JÄGARREGISTRET 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244* Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Kontonummer ­ Ort och datum Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmakten tillställes egen bank! Övergå till direktdebitering av Din jaktvårdsavgift - Du får ett snyggt plastat jaktkort! Under årets lopp har antalet jägare som överfört sin jaktvårdsavgift till direktdebitering stigit till 83.500. När Du för över Din jaktvårdsavgift till direktdebitering behöver Du inte mera vara orolig för att jaktkortets giltighet skall gå ut. Din bank debiterar automatiskt Ditt konto för jaktvårdsavgiften och det betalade snygga plastade jaktkortet postas hem till Dig i extrapärmen på nr 4 av tidningen Jägaren. Så här sparar Du inte bara tid och besvär utan också utgiften för gireringsavgiften. Övergången till direktdebitering kan Du göra genom att fylla i fullmakten här intill och föra den till Ditt eget bankkontor eller genom att ingå ett direktdebiteringsavtal via Din nätbank. * Serviceidentifikationen styr betalningen till uppsamlingskontot. Nordea bankens kunder använder samlingskontot för jaktvårdsavgifter, Nordea 166030-107212. FI N Jaktkort rtti Metsästysko d Hunting Car Jagdschein 008 2007 - 31.7.2 1.8. ALLMÄNNA VILLKOR FÖR BEFULLMÄKTIGANDE AV DIREKTDEBITERING 1) Betalaren befullmäktigar faktureraren att debitera betalarens i fullmakten angivna bankkonto direkt på förfallodagarna för att faktureraren på betalaren utställda fakturor. 2) Banken meddelar faktureraren betalarens för direktdebiteringen nödvändiga uppgifter om bankförbindelse och övriga i fullmakten nämnda uppgifter. Uppgifterna förmedlas till faktureraren via fakturerarens bank. 3) Meddelande om direktdebiteringen ges årligen på förhand i nummer 3 av tidskriften Jägaren. 4) Ifall betalaren har någonting att anmärka beträffande direktdebiteringen skall han/hon ta kontakt med faktureraren. Faktureraren svarar för att förhandsmeddelandet överensstämmer med den av banken verkställda direktdebiteringen. Betalaren kan före förfallodagen under banktid förbjuda banken att debitera en specifik betalning eller ändra eurobeloppet för en specifik debiteringsaktion. 5) Banken ger inte separata verifikat för debiteringen. Denna framgår av kontoutdraget eller annan specifikation över transaktioner. Efter debiteringen sänder Jägarnas Centralorganisation jaktkortet till betalaren. 6) Betalaren är skyldig att sörja för att de för betalningen erforderliga medlen finns på kontot senast en bankdag innan debiteringsdagen. Banken förbinder sig att utbetala de fakturerade beloppen på av det fakturerande företaget fastställda förfallodagar endast i det fall de erforderliga medlen finns på kontot. Om tillräckliga medelen för betalning av fakturan inte finns på betalarens konto på förfallodagen har banken rätt att debitera betalningen inom tre bankdagar efter förfallodagen under förutsättning att tillräckliga medel för betalningen då finns på kontot. Om det inte på förfallodagen funnits tillräckliga medel för betalningen på betalarens konto har banken rätt att meddela faktureraren att betalning inte kunnat utföras på grund av att täckning saknats. 7) Banken har rätt att ändra sin servicetariff. Meddelande om ändring av servicetariff ges på bankens kontor. 8) Betalaren har rätt att säga upp detta befullmäktigande med fem bankdagars varsel genom att meddela banken skriftligt därom. Banken har rätt att säga upp detta befullmäktigande med en månads uppsägningstid genom att meddela betalaren skriftligt därom. 9) Banken svarar inte för skada som förosakas av att bankens verksamhet på grund av force majeure eller motsvarande orsak försvåras oskäligt. Här avsett hinder som befriar från ansvar kan exempelvis vara: · åtgärd av myndighet, · krig eller krigshot, uppror eller upplopp, · av banken oberoende störning i postgång, automatisk data behandling, dataöverföring, annan elektronisk kommunikation eller eldistribution, · av brand eller annan olyckshändelse förosakat avbrott eller fördröjning i avtalsparternas verksamhet eller · fackliga stridsåtgärder såsom strejk, lockout, bojkott eller blockad, trots att åtgärden inte skulle gälla banken. Om sådant force majeure föreligger för banken, att verkställandet av direktdebiteringen förhindras är inte betalaren heller ansvarig inför faktureraren för skador som förorsakats av denna orsak.