• 2 / 2008
• Ledaren Simo Syrilä Ordförande FÖRÄNDRINGAR Tillsättandet av tjänsten som avdelningschef för jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning har varit en långdragen process, som i början av året äntligen avgjordes. På Jägarnas Centralorganisations vägnar gratulerar jag Pentti Lähteenoja i anledning av valet och önskar honom varmt välkommen att leda och lösa viltfrågor. Uppgiften är säkerligen ytterst intressant och fylld av utmaningar. Raimo Vajavaara, som verkat som vår verksamhetsledare i drygt fyra år, återvände vid årsskiftet till sitt ordinarie jobb på ministeriet efter att hans tjänstledighet utlöpt. När JCO:s styrelse i början av september 2003 kallade Vajavaara till verksamhetsledare fastställde styrelsen flera uppgifter för honom, av vilka de två viktigaste var att förnya den föråldrade och stagnerade förvaltningspraxisen samt att få fason på organisationens ekonomi. De uppgifterna är nu utförda. Därtill har det genomförts ett flertal andra reformer och förbättringar. Om något beslut skulle fattas inom styrelsen fick vi många gånger höra frågor som t.ex. om beslutet var förenligt med god förvaltningssed eller om vi gör det kostnadsmedvetet. Så vitt jag kan förstå har de givna uppgifterna slutförts på ett oklanderligt sätt. Det var länge sedan Jägarnas Centralorganisation har haft en ledare, inte bara en som leder verksamheten. Jag vill framföra ett varmt tack till Raimo för ett utmärkt arbete organisationen till gagn. Härifrån är det gott att fortsätta. Den exceptionellt varma, i sydvästra Finland i det närmaste snöfria vintern gjorde att en onödigt stor del av jaktlicenserna för vitsvansvilt blev outnyttjade. Den alltför stora hjortstammen torde i en del områden göra att skadefallen ökar, särskilt i trafiken. Om vintrarna under jaktsäsongen fortsättningsvis är av det slag vi nu fått uppleva bör vi överväga åtgärder som leder till bättre resultat. Det är skäl att allvarligt överväga ändringar i jakttiderna - också tidigareläggande av dem. Likaså bör vi överväga t.ex. högre mankhöjd för drivande hundar. I jägarkretsar har det också tidigare föreslagits ändringar, men förslagen har inte alltid lett till önskade resultat. Fjolårets förlängning i slutändan av älgjaktsäsongen underlättade situationen i den södra delen av landet men hjälpte inte upp läget i landets nordliga delar, där mörkertiden är som värst under den senare hälften av december. Nu är det dags att före följande jaktsäsong göra nya överväganden. G 2 Jägaren 2 / 2008
• Innehåll Nr 2 31.03.2008, 57. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 26.05.2008. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2008/ JÄG08_02 Pärmfoto: Ilkka Niskanen sida 4 Viltdagarna 2008: Fågelvattnen kommer starkt igen sida 26 Vi borde känna järven bättre sid. 10-20 Många skeden i utvecklingen för skogsrenstammen i Kajanaland sida 32 Lodjurskoncentrationerna i Östra Finland Terränginventering av skogsrenstammen i Suomenselkä Skogsrenen fick förvaltningsplan 49 Jakten på statens marker: Jaktnyheter från ifjol - fångstrespons efterlyses 50 Tipshörnan: Vapen, patroner och hundar på flyget 52 Var femte jägare jagar med fällor eller saxar 55 Fångsten av vitsvansvilt historiens största 56 Älgstammen minskar 58 Ålandsnytt 60 Samarbete etableras mellan biblioteken i Finland och jägarna 62 Av kärlek till mat: Aila Hietala 64 Jägarorganisationen meddelar 67 Ungdomsspalten 68 Adresser 69 Affärer OBS! JCO-spalten har från början av detta år flyttat från sin traditionella plats på sidan 4 till slutet av tidningen och är i detta nummer på sidan 64. 3 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 4 Viltdagarna 2008: Fågelvattnen kommer starkt igen 10 Många skeden i utvecklingen för skogsrenstammen i Kajanaland: Nu behövs det reglering av rovdjursstammarna för att skogsrenstammen ska repa sig 16 Terränginventering av skogsrenstammen i Suomenselkä 20 Skogsrenen fick förvaltningsplan 22 20 år triangelinventeringar i snö 26 Vi borde känna järven bättre 29 Forskarperspektivet: Vilthushållningen lever i brytningstider 32 Lodjurskoncentrationerna i Östra Finland - en utmaning för viltvården 36 Med Eki på vandring: När orren tråder dansen 40 Pentti Lähteenoja överdirektör 42 CZ ­ den tjeckiska stoltheten 46 Brittisk Natura 48 Resultaten av sjöfågelinventeringen Jägaren 2 / 2008
• 4.8.2004 Effektiv viltvård. I Bredviken i Esbo ökade fågelmängderna med det dubbla på våren och det femdubbla på hösten sedan man börjat slå vassvegetationen.. 29.7.2005 Tero Taponen 15.8.2007 Jägarnas Centralorganisation Jägarna har redan i årtionden intresserat sig för fågelvattnens väl och ve eftersom dessa är viktiga miljöer för sjöfåglarna och därmed också för jakten. Under de senaste åren har också en rad andra intressegrupper visat ett klart växande intresse. Nedan en översikt över vad som är aktuellt på våtmarks- och sjöfågelfronten. V 18.8.2006 åtmarkerna hör till de rikaste ekosystemen på vår jord och erbjuder varierande miljöer, förökningsbiotoper och näring för ett stort antal växter och djur, konstaterade Markku Mikkola-Roos i sitt föredrag. Han är våtmarksexpert på Finlands miljöcentral. De vattenlevande ryggradslösa djuren utgör en oersättlig kategori föda för sjöfåglarna och därför är de eutrofa fågelvattnen av största betydelse för fågellivet. Häckningstätheterna kan vara tio gånger större än i näringsfattiga vatten. Årets viltdagar ägde rum i Uleåborg i slutet av januari. Temat var fågelvattnen som åter igen är mycket aktuella. Viltdagarna bjöd på en bred palett av information om sjöfåglar och fågelvatten. För arrangemangen svarade Vilt- och fiskeri- 4 Metsästäjä 2 / 2008 Specialplanerare Marko Svensberg,
• Det skulle löna sig att utnyttja lantbruksstöden effektivt för att öka sjöfågelbeståndens produktivitet. Viltdagarna 2008 Fågelvattnen kommer starkt igen forskningsinstitutet och Jägarnas centralorganisation, samt vid sidan av dem även Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbund MTK. Med en strategi går det framåt Överinspektör Madeleine Nyman på Jord- och skogsbruksministeriet informerade om den våtmarksstrategi som är under beredning för vilthushållningen. Tanken är att strategin ska utgöra en kombinerad förvaltningsplan för både våtmarksmiljöerna och de jaktbara sjöfåglarna. Sedan gammalt har jägarna varit så gott som ensamma om att visa intresse för fågelvattnen och sjöfåglarna, men under de senaste åren har också en rad andra intressegrupper vaknat till. Det är i synnerhet vattenskyddet soim har fungerat som en väckarklocka. Arbetet med att utarbeta strategin började vid en synnerligen väl vald tidpunkt på ministeriets viltavdelning. Enligt Nyman är det en utmaning att trygga förutsättningarna för jakten i vårt land, som ju fungerar enligt det uthålliga utnyttjandets princip. Det är en utmaning både administrativt sett och individuellt för jägarna. Våtmarkerna förändras med tiden Enligt Jukka Kauppinen som är intendent på det naturhistoriska museet i Kuopio började den gradvisa eutrofieringen av vattendragen redan med svedjebruket på 1500-talet. Efter hand som finländarna övergick till ängsbruk och boskapshushållning började man på 1860- och 70-talet utnyttja strandängarna extensivare genom att sänka vattenståndet i sjöar. Det uppstod nya typer av biotoper, låglänta sanka stränder och sjöar, vilket gynnade våtmarksarterna. Eutrofieringen sköt ny fart när åkerbruket effektive- Metsästäjä 2 / 2008 5
• rades i mitten på 1900-talet i och med den ökade användningen av konstgödsel. Landet industrialiserades och urbaniserades. Människans verksamhet har gynnat olika arter på olika vis, framhöll Kauppinen. Till de sjöfåglar som gynnats under de senaste hundra åren hör bland annat skäggdopping, sothöna, brunand och vigg. Också bläsand, stjärtand och skedand gynnades av att sjöar sänktes. Vattnen blev grundare och strandängarna slogs, vilket öppnade landskapet och gynnade växtligheten. Å andra sidan är det ett faktum att utvecklingen under de senaste åren har varit ogynnsam för brunanden och viggen. Hos de arter som saknar stabilitet står orsakerna enligt Kauppinen sannolikt att finna i förhållandena på övervintringsorterna, temperaturerna på våren, förhållandena när ungarna har kläckts, rovdjurens predation och bristen på måsar, vilket leder till försämrade försvarsmekanismer. När bisambestånden kollapsade försvann också den nyttiga aktör som hade hållit vegetationen öppen och i styr för änderna. När våtmarkerna förbuskas och växer igen leder det till att många sjöfågelarter blir lidande. Våtmarkerna en möjlighet för markägarna När viltdagarna öppnades betonade Olavi Peltola som är ordförande för MTK:s skogsdelegation att det hör till god sed inom lantbruket att man lämnar kvar kantzoner längs åkrarna för att hindra näringsämnena från att sköljas bort från odlingarna. Enligt Peltola utgör våtmarkerna ett avgörande viktigt element i den finska naturen och de kan för markägaren innebära en möjlighet att bland annat förbättra sjöfåglarnas miljöer. På nästan alla gårdar går det att hitta lämpliga ställen där det kan anläggas ett fågelvatten. Enligt Markku Tornberg som är direktör på MTK är det klart att jordbrukarna måste minska på utsläppen av näring i vattendragen. Även om jordbrukarna redan har skurit ner enormt på gödslingsmängderna så har det inte minskat på utsläppen i tillräckligt hög grad. Det som enligt Tornberg behövs är enkla och okomplicerade åtgärder som alla kan vidta. Det kan vara exempelvis en bottenfördämning som består av en perforerad plåt i ett dike. Plåten dämpar strömningshastigheten och fångar upp fasta partiklar under tider på året med stort vattenflöde. Våtmarkerna ska rena vattnet och samtidigt fungera som viltbiotoper. En intressant möjlighet är att två gårdar samsas om en våtmark eftersom ägogränserna ofta följer diken. Också specialforskare Juha Tiainen på VFFI anser att det i odlingslandskapet finns betydande möjligheter att anlägga fler miljöer som är lämpliga för sjöfåglar. Det skulle löna sig att utnyttja lantbruksstöden effektivt för att öka sjöfågelbeståndens produktivitet. Att underhålla rensade bäckar naturenligt och forma om branta dikeskanter vore vettigt med tanke på skötseln av sjöfåglarna. Tiainen understryker att den som anlägger egentliga våtmarker ska tänka på deras storlek och kvalitet. Små bassänger med branta stränder bjuder knappt alls på några nya möjligheter att häcka eller beta medan ett objekt kan få ett starkt och artrikt fågelliv om det är stort, har flacka stränder och låga öar att häcka på. Ta vara på våtmarksstöden Att man tar hänsyn till mångfalden i naturen och vattenskyddets målsättningar är centrala målsätt6 Jägaren 2 / 2008 Fångst av små rovdjur är mycket betydelsefull naturvård. Våtmarksfåglarnas häckningsresultat förbättrades avsevärt tack vare det effektiva avlägsnandet av mårdhundar på fågelvåtmarkerna i huvudstadsregionen. Raimo Lietsala
• Våtmarkerna kräver också att skötseln och underhållet sköts aktivt för att deras betydelse för fågelfaunan skall bibehållas. ra variationsrika till formen och ha växtlighet och det ska finnas ett djupare område där fasta partiklar kan sjunka till bottnen. Det planerade stödet för kostnaden för att anlägga våtmark med flerverkan uppgick ännu vid beredningen till maximalt 4000 euro per hektar. Utöver detta kan man beviljas maximalt 450 euro per hektar i årligt stöd för skötseln av våtmarken. Den nya stödformen ger därför enligt Mahosenaho goda möjligheter, i synnerhet för sådana objekt där andelen maskinellt arbete inte blir stor, arealen är rätt generöst tilltagen och de jordbrukande grannarna ser på projektet med blida ögon. Dessutom har förutsättningarna förbättrats för miljövård på jaktföreningsnivå i och med att föreningar nu kan ansöka om Leaderstöd för att anlägga och sköta våtmarker och traditionella biotoper. Mahosenaho tycker att viltvårdarna har insett hur viktigt det är med våtmarker. Hon har själv goda erfarenheter av att samarbeta med jägare. Det finns inte några konflikter eftersom majoriteten av jägarna också är jordbrukare. På jaktföreningsnivå vore det också bra att ta sig en funderare på möjligheterna att leja ut miljöarbeten på entreprenad genom föreningen. Detta eftersom det finns gott om jordbrukare som gärna skulle överlåta uppgiften åt någon utomstående. Våtmarkerna är aktuella också på skogsbrukssidan eftersom man inom skogsbruket har fäst mycket uppmärksamhet under de senaste åren vid hur vattendragen påverkas. Enligt Kyllikki Maaranto som är skogsplanerare på Norra Österbottens skogscentral kan de åtgärder inom skogsbruket som åstadkommer den största belastningen på vattendragen - det vill säga dikning, markberedning och gödsling - lokalt ha en mycket stor inverkan på de små vattendragen i trakten, i synnerhet i skogsbruksdominerade regioner. Enligt Maaranto har vattenskyddet under de senaste åren fått en allt mer framträdande plats vid skogsdikningar och detta kan kombineras med friluftslivet och arbetet med att främja mångfalden i naturen. Gynnandet av viltvården har en stor betydelse i det här sammanhanget. Det behövs skötsel och restaurering Våtmarkerna kräver också aktiv skötsel och upprustning för att de ska bevara sin betydelse för fågellivet. Markku Mikkola-Ros konstaterade i sitt föredrag att det enligt de utredningar som har gjorts av miljömyndigheterna förhåller sig så med de fågelvatten som kandiderar för Natura att 163 av dessa vatten behöver iståndsättning och skötsel. På grund av bristen på finansiering saknar nästan hälften av objekten en restaureringsplan trots att åtgärder skyndsamt borde sättas in. Ur fåglarnas och även ur jägarnas perspektiv är detta ett beklagligt sakernas tillstånd. Trots "Naturagnabbet" på den senaste tiden är det hög tid att ta sig en funderare på om här skulle finnas möjligheter till ett samarbete med jaktföreningarna, som ju är kända för sin talkoanda. Det ligger ju säkerligen i bägge parternas intresse att bevara fågelvattnen som maximalt produktiva sjöfågelmiljöer. Vid ett av de värdefullaste fågelvattnen i vårt land, Limingoviken, har det gjorts stora insatser för att vårda miljön. Hela 1 100 hektar sköts genom betesgång medan 150 hektar slås, berättade planerare Jorma Pessa på Norra Österbottens miljöcentral. Limingoviken omfattar 12 000 hektar och under toppåren på 1990-talet häckade där 1 670 sjöfågelpar. I en del av Limingoviken är det inte tillåtet att jaga. Pessa berättade att man genom att sammanföra de olika parterna har kunnat förhandla sig fram till en lösning för området som accepteras av både jägarna och naturskyddsmyndigheterna. Området där man inte får jaga är drygt 2 600 hektar stort och det är meningen att fåglarna ska kunna vistas där utan att bli störda. Där håller fåglarna nu på att återgå till sjöfåglarnas naturliga flyttningsrytm, berättade Pessa i sitt föredrag. Enligt honom har systemet med fredade områden inneburit ett ökat antal rastande fåglar, i synnerhet i september men ofta även under inventeringarna i oktober. Variationerna mellan olika år har emellertid varit avsevärda. Specialplanerare Ahti Puutala berättade att det också på Forststyrelsen pågår ett projekt för aktiv skötsel av jaktbara fågelarters miljöer. Inom projektet restaurerar man, återställer och skapar bland annat nya våtmarker för sjöfåglar på gamla torvmyrar, naturligt näringsrika dammar, bäverskadeområden och sanka dälder. Syftet med projektet är att utveckla skötselmetoder och ge skogsbruket ett bredare urval skötselmetoder för ekonomiskog. ningar i EU:s stödsystem för lantbruket. Detta har tagits i beaktande på olika sätt när det finska stödsystemet svarvades ihop, berättade Taimi Mahosenaho som är landskaps- och naturvårdskonsulent på Pro Agria i Uleåborg. I vår kommer det en ny stödform, ett icke-produktionsfrämjande investeringsstöd för anläggning av våtmarker med flerdubbel inverkan. Den bärande idén med stödet är att minska på näringsämnena och samtidigt skapa en våtmark med en så mångsidig, positiv effekt på miljön som möjligt. Våtmarken ska på ett optimalt vis förena fågellivet, landskapet och fiskerihushållningen. För att de framtida våtmarkerna ska kunna tjäna detta syfte ska de enligt Mahosenaho va- Smårovdjursjakten är viktig naturvård Den omtvistade sångsvanen I Forskningsprofessor Hannu Pöysä på VFFI berättade i sitt föredrag om hur sjöfågelsamhällen förändras under årens lopp. Han nämnde också den omtvistade sångsvanens återkomst och utbredning. Arten har ökat så hastigt och kraftfullt att misstankarna om artens skadliga inverkan på de övriga sjöfåglarna ofta har varit på tapeten i den senaste tidens debatt om jakten och naturskyddet. Men inte heller forskningsresultat som bygger på långa tidsserier bevisar att sångsvanen skulle ha någon negativ inverkan på ändernas häckningsstammar när den har börjat häcka i en sjö. Några sädgäss häckade emellertid inte på de undersökta områdena. Att jaga små rovdjur vid våtmarker är ett viktigt sätt att bedriva naturvård, konstaterade Veli-Matti Väänänen som är sjöfågelexpert på Helsingfors Universitet. Resultaten av projektet med mink- och mårdhundsjakt i våtmarker kring Helsingfors visar att effektiv jakt på mårdhundar har positiva effekter på fåglarnas häckningsresultat. Väänänen berättade att ett tidigare försök med minkeliminering i sydvästra Finland påvisade minkens negativa effekter på fågellivet i skärgården. Väänänen var förvånad över hur mycket rov- Jägaren 2 / 2008 7
• djur det faktiskt kan finnas vid en enda våtmark. På det 350 hektar stora försöksområdet vid Gammelstadsviken i Helsingfors fångades under de tre första åren hela 130 mårdhundar! Ett bra fågelvatten, i synnerhet om det är rätt igenvuxet, bjuder rovdjuren på ett så varierat smörgåsbord att det lönar sig för dem att tassa dit också längre bort ifrån för att smörja kråset. Enligt Väänänen visar sig effekten av rovdjurseliminerandet sär- skilt tydligt i form av bättre häckningsresultat för de arter som stannar länge kvar i boet. Också den svenska sjöfågelforskaren Kjell Sjöberg höll ett föredrag och en av de mest minnesvärda sakerna han berättade om var, sett ur ett jägarperspektiv, det att man genom stödutfodring under sommaren vid en näringsfattig sjö kan öka gräsandens produktion av ungar. Sjöberg uppgav att hans nästan 20 år långa sam- arbete med de finska sjöfågelforskarna Petri Nummi och Hannu Pöysä har varit väldigt informellt och har avkastat forskningsresultat av mångahanda slag, bland annat om allmän ekologi, häckningsresultat i speciella miljöer, förhållandet mellan olika arter, begränsningar i näringstillgången och valet av miljö. G Jägarnas Centralorganisation Några kortfattade råd för dig som anlägger en våtmark I Olika sjöfågelarter ställer olika miljökrav på hur en våtmark ska se ut. Vi kan gruppera kraven efter vad arten vill äta, vad den behöver för att kunna häcka samt hur mycket öppna ytor och sluten vegetation den behöver. Den svenska tumregeln om 50-50-50 för våtmarksbyggare är mycket träffande. Det vill säga 50 % öppet vatten, 50 % mosaikartad vegetation samt grundare vatten än 50 cm på en så stor areal som möjligt. Däremot försöker fåglarna undvika smärre våtmarker som är helt igenvuxna med vattenvegetation, omgivna av höga träd eller ogenomträngliga buskage samt omringade av höga jordvallar. Det är allt skäl att uppmärksamma våtmarkens variationsrikedom genom att öka på strandlinjens längd genom att låta stränderna bukta i uddar, öar och vikar. En flack strand minskar på erosionen och har den effekten att vattenytans areal varierar en hel del vid olika vattenstånd. En våtmarks attraktionskraft på fågellivet minskar om våtmarken får utvecklas naturligt, det vill säga växa igen. Men igenväxningen går att sakta ner och förhindra genom att man dränker våtmarken och torrlägger den, skalar bort överflödet av vattenväxter, avlägsnar slammet och röjer buskagen. Med tanke på kommande skötselåtgärder är det därför viktigt att man redan vid anläggandet tänker på möjligheterna att reglera vattenytans nivå samt att fördämningar och uddar görs starka nog att bära en grävmaskin. En fördämning är i allmänhet det mest kostnadseffektiva sättet att anlägga en våtmark och den bästa lösningen för sjöfåglarna. Den som i stället gräver ut våtmarken får se kostnaderna skjuta i höjden och ofta blir han tvungen att också avlägsna ytjorden på den del som ska läggas under vatten. När ytjorden grävs bort blir växtligheten förstörd, vilket har negativa konsekvenser för bildandet av vattenväxter, både sådana som flyter på ytan och sådana som växer under ytan. Därmed försämras också näringstillgången för sjöfåglarna, det vill säga utbudet av ryggradslösa djur som bland annat vattengråsuggor, snäckor och fjädermyggor. De ryggradslösa djuren lever i allmänhet just på den vegetation som har blivit under vattnet. Försök har visat att det vid skötseln av våtmarker lönar sig att ta hänsyn till de olika vattenväxternas roll som föda för änderna. Starrängar, fräkenbestånd och växter med undervattensblad utgör den främsta födan för änderna. Marko Svensberg och Pentti Vikberg, Teckning: Veli-Matti Väänänen En bra fågelvåtmark är tillräckligt öppen, erbjuder skydd för häckningen och näring samt har en mosaikartad växtlighet. När det blir aktuellt att söka lantbrukets icke-produktiva investeringsstöd i vår lönar det sig att konstruera våtmarker, för målen för vattenskyddet kan kombineras med viltvårdens mål. Vattnet i dikena på den här modellvåtmarken styrs till våtmarkens djupaste del. Genom att forma strandlinjen ooch näsen samt med hjälp av långsamt sluttande botten bromsas vattnets strömning och det fasta materialet sjunker till bottnen. Varierande vattendjup skapar ett mångformigt växtunderlag för olika växtarter, vilket både främjar fåglarnas tillgång på näring och våtmarkens vattenskyddsprocesser. Det lönar sig att dimensionera dammterasserna så att de är farbara för en grävmaskin. 8 Jägaren 2 / 2008
• Och du betalar inte till mallanhänder. OTSO 8 -15R · SIS-godkänt certifikat · 5 års inbrottsgaranti · Mycket stark konstruktion · Mått: 1500 x 500 x 370 0 · Lås: Mayer-säkerhetslås, s, starkt kamlås · Färg: grå Vapenskåp 8-15 vapen p OTSO 16R · SIS-godkänt certifikat · 5 års inbrottsgaranti · Mycket stark konstruk tion · Mått: 1500 x 575 x 400 · Lås: Mayer-säkerhetslås, starkt kamlås · Färg: grå Vapenskåp 10-16 vapen PRISERNA I POSTFÖRSÄLJNING 439,+ leveranskostnader 589,+ leveranskostnader EXTRA FÖRMÅN VID KÖP AV OTSO VAPENSKÅP: LEIJONA 23AM SÄKERHETSSKÅP Erbjudandet gäller t.o.m. 31.3. eller så länge lagret räcker. (värde 129) Se mer fantastiska vårpaket i klubbtidningen på nätet och tävla om resepresentkort! ANSLUT DIG TILL EKLUBBEN, VINN ETT RESEPRESENTKORT FÖR 2500 WWW.ERATUKKU.FI Våra produkter kan också beställas per telefon (mån-fre 9-17) 020 747 7000
• Många skeden i utveckling skogsrenen i Kajanaland Jukka Keränen och Kauko Kilpeläinen 10 Jägaren 2 / 2008
• en för Nu behövs det reglering av rovdjursstammarna för att skogsrenstammen ska repa sig I mitten av 90-talet fanns det en rad med problem som försvårade skötseln av skogsrenarna i Kajanaland. Renstammen hade under den föregående tioårsperioden vuxit mycket långsamt. Stängslet som hade byggts utmed renskötselområdets södra gräns höll inte tätt. Det fanns fortfarande skogsrenar som tillbringade sommaren på norrsidan av stängslet och tamrenar som tillbringade vintern på den södra sidan. Dessutom orsakade skogsrenarna skador på jordbruket. Jägaren 2 / 2008 11 Hannu Huttu
• D etta var läget när Kajanalands jaktvårdsdistrikt med specialfinansiering från jordoch skogsbruksministeriet började med extra insatser för skogsrenarna. Under årens lopp har vi lyckats lösa en del av problemen, men har i stället fått nya på halsen. Det stora problemet just nu är att få skogsrenstammen att återhämta sig efter svackan som inträffade tidigare under detta årtionde. Skogsrenen fredades i vårt land år 1913, men underarten var då redan i praktiken utrotad i Finland. Efter krigen gjordes de första observationerna av enstaka skogsrenar i de östra delarna av Kuhmo, men först vid decennieskiftet 1950-60 kunde arten anses ha återvänt till den finländska faunan. Då gjordes nämligen de första observationerna av kalvar. Skogsrenstammen började sakteliga växa och på 1970-talet kunde man redan observera hundratals renar på övervintringsområdet vid sjön Lentua i Kuhmo. Det var vid den här tiden som forskare vid Uleåborgs universitet började undersöka arten och stammens utveckling. Undersökningarna fortsatte intensivt ända till mitten av 1990-talet, men forskaren Kalevi Heikura har fortsatt med skogsrenarna även efter detta. På Kajanalands jaktvårdsdistrikt har man följt med skogsrensstammen ända sedan 1996. Jägarnas Centralorganisation drev under åren 1998-2001 ett EU-projekt som gick ut på att bevara artens renrasighet. Samtidigt undersökte man också skogsrenens utbredning och beståndets storlek. Under de senaste åren har också Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) satsat på skogsrensforskning. Det finns alltså en stor mängd vetenskapligt framtagen kunskap om skogsrenarna i Kajanaland, kanske mer än om något annat vilt i vårt land. År 1981 fanns det uppskattningsvis 540 skogsrenar i vårt land. Några år senare minskade stammen med en tredjedel på ett enda år pga att stängslet bakom den ryska gränsen rustades upp, vilket hindrade Vid inventeringen 2003 bokfördes 1500 skogsrenar, två år renarna från att återvända till sina övervintringsmarker i Finland. Efter detta senare var de inte fler än tusen och i fjol bara 960 djur. ökade renarna i Kajanaland med god fart under tre års tid, men sedan slog tillväxten av nar, två år senare var de inte fler än tusen och i om renskötselområdet. Sedan 2001 har det alltså på farten ordentligt. Enligt inventeringarna fanns fjol bara 960 djur! med licenser fällts 185 skogsrenar, vilket är avsedet 800 skogsrenar år 1985 och åtta år senare, Skogsrenens framtid är m.a.o. ett bekymmer värt fler än under årtiondet innan. alltså 1993, bara 600 stycken. för viltförvaltningen. VFFI har börjat undersöka Tjuvjaktens andel i det hela är svår att uppvad nedgången kan bero på. Även andra forsk- skatta men den har knappast ökat under 2000-taSkogsrenar i renskötselområdet ningsinstitut har deltagit i arbetet. Undersökning- let. De kajanaländska skogsrenarna jagas uppenEftersom skogsrenarna blev fler och ryssarna ens fältarbeten har gjorts av Kajanalands jakt- barligen i viss utsträckning i Ryssland, dit en del hade byggt ett staket innanför gränsen började vårdsdistrikt. av djuren strövar sommartid. Vi vet dock ingenting om jakten där. det efter mitten av 1980-talet förekomma allt fler Det dör överraskande många skogsrenar i traskogsrenar sommartid i renskötselområdet. Men Också människan decimerar renarna fortsatte att återvända till Kuhmo till vin- skogsrenarna fiken. Antalet kollisioner beror i hög grad på i tern. Det blev ett bekymmer att skogsrenar och Bakom skogsrenens tillbakagång ligger orsaker hurudana trakter djuren håller till och rör sig. tamrenar korsade sig med varandra. som i teorin kan indelas i faktorer som männis- På 1990-talet låg övervintringsmarkerna i trakDet beslöts då att man skulle bygga ett stängsel kan står bakom, t.ex. jakt och trafik, och biolo- ter med liten trafik och olyckorna blev alltså få. utmed renskötselområdets sydgräns för att hålla giska faktorer, t.ex. rovdjur, parasiter, sjukdomar, Vid millennieskiftet inträffade det ett tjugotal trade två renarterna ifrån varandra. Arbetet inled- unga individers flyttning. Alla dessa faktorer ska fikolyckor per år. Under 2000-talet har skogsredes 1993 med Forststyrelsen som byggherre och undersökas och utredas trots att det är svårt att narnas övervintringsområden däremot oftare än tre år senare stod bygget klart. Stängslet är över göra i efterhand. Utifrån tillgängliga fakta kan förut legat i livligare trafikerade trakter och an80 kilometer långt och löper genom Kajanaland problematiken begrundas och bedömningar gö- talet trafikolyckor har fördubblats sedan slutet i öst-västlig riktning. ras av varje faktors eventuella andel. av 1990-talet. När byggandet av stängslet hade inletts börjaUnder åren 1996 - 2001 fälldes 44 skogsrenar En del av de kajanaländska skogsrenarna tillde skogsrenstammen växa i snabb takt. Den år- med stöd av licenser som beviljats av jaktvårds- bringar sommaren på andra sidan östgränsen. liga tillväxten var 10 %. Tillväxten var stabil ända distriktet. Under de två följande jaktsäsongerna Fem till femton kilometer in på den ryska sidan till 2001 då flyginventeringarna gav rekordartade fälldes 43 respektive 42 skogsrenar. För att trygga finns det alltså ett stängsel som håller kvar re1700 skogsrenar. Därefter började utförsbacken rasrenheten har det sedan 2002 på distriktets för- narna i gränszonen. En tredjedel av de skogsreoch skogsrenstammen rent ut sagt störtdök. Vid sorg fällts 100 skogsrenar med specialtillstånd av nar som under de senaste åren har försetts med inventeringen år 2003 bokfördes 1500 skogsre- ministeriet. Jakten har huvudsakligen skett in- sändarhalsband har tillbringat sommaren på den 12 Jägaren 2 / 2008
• ryska sidan. Emellertid är antalet renar med sändare så pass litet att man inte utifrån resultaten kan avgöra hur många renar som de facto korsar gränsen. Antalet är i vilket fall som helst betydande. De här sändarrenarna har visserligen kommit tillbaka, men det är ändå möjligt att en del av dem stannar kvar hos grannen. Eventuellt faller de för någon rysk jägares kula eller så händer det kanske att unga djur ansluter sig till en rysk hjord. Lodjuret har däremot ökat klart och tydligt under 2000-talet i hela skogsrensområdet och vintertid stöter man på renkadaver som är lodjurets verk. Det förhåller sig utan tvivel så, att lodjuret under de senaste åren har haft en klart större inverkan på skogsrenhjordarna än tidigare. Under det här årtiondet har också björnarna blivit fler i skogsrensområdet. Björnjakten har varit liten i förhållande till antalet ungar som blivit födda. Björnar som lockas till utfodringsplatser kan också ha bidragit till björnpopulationens Försvagas renarna av parasiter? tillväxt i området. Björnen är en dödlighetsfaktor Det förekommer hos skogsrenar några olika pafrämst i juni då skogsrenens kalvar är små. Det rasiter som kan tänkas försvaga sitt värddjur. verkar som om renarna under det här årtiondet Livsmedelsverket Evira har under de senaste skulle ha flyttat kalvandet till sådana områden åren undersökt förekomsterna av parasiter hos där det finns gott om björn. Så mycket är i alde kajanaländska skogsrenarna. Till en början la fall klart, att björnen har slagit fler skogsrenvar forskningen väldigt inriktad på parasiten Sekalvar under de senaste åren än den gjorde på taria tundra, som lever i bukhålan på renen och 1990-talet. förorsakar en inflammation i bukhinnan. Den Hur står det då till med den beryktade vargen? Vilken inverkan har detta rovdjur haft på skogskraftiga infektionen kan försämra värddjurets allmänkondition vilket i sin tur kan ha effekter renstammarna? Vi kan åtminstone med säkerhet på nativiteten. konstatera att vargens inverkan på renstammen har ökat. Detta eftersom renen där den förekomUndersökningarna visar att det förekommer De stora rovdjurens roll har ökat klart mera Setaria hos renarna i Kajanaland än Alla fyra stora rovdjursarter i vårt land jagar mer står som nummer två efter älgen på vargens hos artfränderna i Suomenselkä. Ändå kan det skogsren. Också för örnen är det möjligt att slå matsedel och eftersom det under det här årtiondet visa sig vara omöjligt att exakt klarlägga i hur kalvar, har funnits klart fler vargar i skogsrenområdet än hög grad som Setaria har påverkat skogsrenmen det finns så få örnar i Kajanaland att de under 1990-talet. Enligt Ilpo Kojola som är rovdjursforskare på stammen. Eftersom det inte finns något material inte har någon betydelse som dödlighetsfaktor från 1990-talet så vet vi inte ens om parasiten för skogsrenen. Järven slår en hel del tamrenar, VFFI verkar den främsta orsaken till skogsrehar blivit vanligare bland skogsrenarna i Kaja- men man stöter väldigt sällan på några järvslag- nens tillbakagång vara det att vargbeståndet har naland. na skogsrenar. Vad järven lever på sommartid ökat, vilket i sin tur har inneburit en större dödUnder de senaste åren har man observerat att känner vi däremot inte till. Järven förekommer i lighet för kalvarna. I Kanada har skogskaribun det förekommer klart fler fläckar än förut i många rätt stort antal i hela skogsrensområdet och arten gått tillbaka och även där anses orsaken vara varrenars päls, i synnerhet på halsen och skulderbla- har sakta ökat. gens ökade predation av kalvar. Forskarna antar att skogsavverkningarna har främjat älgstammens vilket i sin tur har Det förefaller som om skogsrenstammens kraftiga nedgång tillväxt,fler vargar eftersom lett till inte kan förklaras av bara en faktor utan det är fråga om vargen är älgpredator. I detta läge inriktar vargarsumman av många faktorer. Rovdjurens inverkan och na sin jakt i allt för hög särskilt det ökande antalet vargar torde ändå höra till de grad på skogsrenarna som centrala orsakerna till skogsrenstammens utförsbacke. av naturen har en mycket svagare produktion av kalvar än älgen. Det här leder till att skogsrenstammen går tillbaka. Det förefaller som om skogsrenstammens kraftiga nedgång inte kan förklaras av bara en faktor utan det är fråga om summan av många faktorer. Kanske det inte ens är möjligt att någonsin kunna klarlägga exakt hur de här faktorerna står i förhållande till varandra. Rovdjurens inverkan och särskilt det ökande antalet vargar torde ändå höra till de centrala orsakerna till skogsrenstammens utförsbacke. Skogsrenarna i Kajanaland borde inte få bli färre än så här. Det är svårt att hitta någon annan metod än planmässig reglering av rovdjursbestånden för att skogsrenstammen ska återhämta sig. G den. Fläckarna orsakar klåda vilket får djuren att skrapa dem med klövarna och hornen, vilket i sin tur bryter av hårstråna. Vad som orsakar detta vet vi ännu inte med säkerhet men det torde handla om parasiter som lever i huden. En del av de renar som har fläckar verkar vara rastlösa och i dålig kondition, men på frågan hur stor inverkan detta har på renarnas hälsa kan vi bara gissa. Vi har dock inte observerat några renar som skulle ha dukat under på grund av parasiter. Det är möjligt att skogsrenarna i Kajanaland har varit i sämre kondition under 2000-talet än under 1990-talet. Enligt vad vi har kunnat observera har detta ändå inte påverkat antalet kalvar som föds. De renkor som har radiosändare har så gott som utan undantag fått kalvar. Däremot har dödligheten bland kalvarna varit klart större än tidigare. Skogsrenstammens nedgång beror sannolikt i hög grad på just kalvförlusterna, men även förlusterna av vuxna djur måste ha varit större än de var förut. Jägaren 2 / 2008 13
• BRA JAKT JAHTIJAKT Premium ställ 279,+ leveranskostnader Premium-paketet innehåller dessutom: + + + EXTRA FÖRMÅN I MARS: Sitsskydd PRISERNA I POSTFÖRSÄLJNING Flanellskjorta Hängslen + + Tejpad Softshell-jacka ANSLUT DIG TILL E-KLUBBEN, VINN ETT RESEPRESENTKORT FÖR 2500 Mellanställ Underställ Membrankeps och säkerhetsväst Se mer fantastiska vårpaket i klubbtidningen på nätet och tävla om resepresentkort! WWW.ERATUKKU.FI Våra produkter kan också beställas per telefon (mån-fre 9-17) 020 747 7000
• · ULEÅBORG Alasintie 8 · TAMMERFORS Possijärvenkatu 4 · HAPARANDA Ikano-talo · VANDA Valimotie 27
• Terränginventering av skogsrenstammen i Suomenselkä Mikko Rautiainen, projektkoordinator Jarkko Nurmi, riistapäällikkö, ´Österbottens jaktvårdsdistrikt Praktiska åtgärder i förvaltningsplanen för skogsrenen har redan inletts Med några års mellanrum har man med helikopter inventerat skogsrenstammarna i Suomenselkä för att få klarhet i stammens storlek och struktur. Bristen på snö i fjol satte käppar i hjulet för inventeringen eftersom det inte gick att få syn på skogsrenarna bland alla stenar, stubbar och rotvältor i terrängen. Det är därför fullt möjligt att helikopterinventeringarna kommer att gå till historien på grund av de milda vintrarna. I höstas började man därför på Österbottens jaktvårdsdistrikt utveckla en metod för årliga inventeringar som skulle ge en uppfattning om stammens struktur. Den här artikeln är den första i en serie om skötseln av skogsrenarna i Suomenselkä. 16 Jägaren 2 / 2008 T idigare försökte man beräkna det totala antalet skogsrenar i Suomenselkä genom helikopterräkningar som täckte hela förekomstområdet. När man upptäckte en flock fotograferade man den och beräknade utifrån bilderna flockarnas proportioner av tjurar, vajor och kalvar. Jord- och skogsbruksministeriet publicerade i fjol en förvaltningsplan för skogsrenen. Till målsättningarna i planen hör utvecklandet av en standardiserad metod för årliga inventeringar av stammens struktur. För att stöda förvaltningsplanen inledde man i höstas på Österbottens jaktvårdsdistrikt ett projekt där jägare analyserade strukturen på de skogsrensflockar som de upptäckte på åkrar. I projektet deltog jä-
• åkrar som skogsrenarna betade på och notera flockarnas sammansättning på en inventeringsblankett. I synnerhet kalvarna och vajorna sattes under lupp. Antalet kalvar per hundra vuxna vajor är en viktig indikator som berättar om renbeståndets tillstånd. Till exempel de stora rovdjurens predation visar sig i en sjunkande produktion av kalvar (se faktarutan här invid). Om renbeståndet inventeras varje år visar sig en eventuell försvagning av nativiteten varvid jaktvårdsdistriktet kan vidta åtgärder och exempelvis minska på antalet licenser. Det är inte bara de stora rovdjuren som försvagar skogsrenens produktivitet. Det kan vi människor också åstadkomma genom felaktigt inriktad jakt. Årliga inventeringar av stammens struktur gör det också möjligt att bedriva jakt som är uthållig på lång sikt och som vårdar sig om stammens fortplantingsförmåga och naturliga sammansättning. Ute i terrängen De jägare som ansvarade för inventeringarna skötte sin uppgift med regelbundna mellanrum under fem olika inventeringsveckor. När de fick syn på en hjord antecknade de antalet kalvar, vajor och sarvar samt antalet dominanta sarvar. Jägarna bokförde renhjordarnas sammansättning också utanför de egentliga inventeringsveckorna om de råkade stöta på någon hjord. Under inventeringstiden utgjorde Veteli, Halsua och Perho kärnan i skogsrenarnas utbredningsområde. På de här jaktvårdsföreningarnas marker gjordes över 90 procent av alla observationer. Övriga jaktvårdsföreningar som deltog i projektet var Alajärvi, Karstula-Kyyjärvi (Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt), Lappajärvi-Vimpeli och Lestijärvi. Under perioden oktober till december gjordes sammanlagt över trehundra observationer av hjordar i varierande storlekar. Dessutom fotograferade och videofilmade projektkoordinatorn Mikko Rautiainen 25 hjordar. Enligt de preliminära resultaten är andelen kalvar så pass hög att det inte finns någon anledning att oroa sig för skogsrenarna i Suomenselkä. Stammen är väl förvaltad. gare från Österbottens och Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt. Uppgiften var inte lätt, för det är horn för hela slanten bland skogsrenarna. Inte bara sarvarna utan också vajorna och till och med kalvarna bär horn! Kalvarna och vajorna under särskild uppsikt Utvecklingsprojektet som inleddes i höstas hade som målsättning att undersöka terränginventeringens tillförlitlighet och om den fungerade i praktiken. Projektet började med en kurs för 21 skogsrensobservatörer som skulle lära sig att identifiera olika åldersklasser och kön i terrängen. Deras uppgift var att hålla ögonen på de De här gossarna har lagt manken till med inventeringarna i terrängen! Till vänster Jouko Anttila från Perho och till höger Erkki Mastokangas från Halsua Jägaren 2 / 2008 17
• Höstvädret som höll i sig sällsynt länge och bristen på snö inverkade uppenbarligen på hur renhjordarna vandrade. I några av de sju jaktvårdsföreningarna som deltog i projektet påträffades inga skogsrenar alls. I till exempel Kyyjärvi i Mellersta Finland dök skogsrenarna upp i större mängder först i början av januari medan de året innan uppenbarade sig redan i november. Skogsrenens dygnsrytm Den här metoden att inventera renhjordarnas struktur bygger på artens naturliga beteende, att renarna samlar sig i små flockar inför brunsten och att de betar på fält. I artens dygnsrytm ingår vanligtvis två besök på något fält; i gryningen och på eftermiddagen, ett par timmar innan skymningen. Erkki Mastokangas från Halsua och Jouko Anttila från Perho har redan i flera års tid ställt upp på olika projekt med anknytning till skogsrenen. I det här projektet spelar de en särskild roll som "chefsräknare". I motsats till de övriga inventerarna uppsökte de nämligen varje vecka vissa på förhand bestämda åkrar som renarna gärna betade på. På det här viset fick de ihop en avsevärd mängd observationer. - Det fungerar bäst om man är noga med att låta inventeringsrundorna följa renens dygnsrytm, konstaterar Erkki och Jouko samstämmigt. Mitt på dagen ser man sällan ens en skymt av djuren. Men skogsrenens dygnsrytm förändras när vintern nalkas. I december kan man få se renar ute på åkrarna under hela den ljusa tiden. Vackert och rätt lugnt väder är idealiskt för inventering. Under regniga och blåsiga dagar stannar nämligen renarna kvar i skogen. Skogsrensprojektet i Österbottens jaktvårdsdistrikt koordineras av Mikko Rautiainen som studerar viltzoologi på Helsingfors universitet. ning till rovdjurens predation. Det vore dumt av flocken att fly hals över huvud eftersom enskilda renar som störtar hit och dit bara skulle falla i klorna på rovdjuret. Men vad det här modiga beteendet än beror på så ger det fina möjligheter för inventerarna att sköta sin uppgift. Vad är det då som gör det så svårt att räkna Hjortdjuren brukar betraktas som skygga och skogsrenarna trots att det handlar om en så här försiktiga. Exempelvis rådjuret flyr in i skogen samarbetsvilligt art? Det problematiska är i revid minsta lilla knak. Men i Suomenselkä har gel identifierandet av individer. Eftersom både skogsrenarna blivit kända för att vara tillitsfulla sarvarna, vajorna och kalvarna bär horn så blir och oskygga. När arten blev lovlig att jaga för det en enda soppa av alltihop. Hornens form ger ungefär tio år sedan rankades den rätt lågt av ofta en fingervisning om könet men det viktijägarna på grund av sitt rent ut sagt dumdris- gaste kännetecknet är ändå helhetsintrycket av tiga beteende. År 2007 var läget redan ett annat, individen, det vill säga kroppsbyggnaden och även om rädslan för människor inte heller då proportionerna. satt särskilt djupt. I synnerhet på unga djur i åldern 1,5 till 2,5 - Längre fram på höstkanten var det redan år är det ofta svårt att bestämma könet eftersom så, att om en bil som kom farande fram till åkerkanten var en gammal bekant så brydde sig renarna inte längre om den, berättar Erkki. Men de lade benen på ryggen senast när vinden blåste min svettiga lukt i nosen på dem, fortsätter han med glimten i ögat. - De har lärt sig riktigt bra att se skillnaden om det är ett gevär eller bara en kikare som karlen har i händerna, intygar Jouko. Det går inte längre lätt som en plätt att fälla dem. När en skogsrensflock som befinner sig ute på en åker får korn på någonting farligt brukar den samla sig till en tät grupp samtidigt som varje ren spanar omkring sig. Om det är av nöden påkallat sätter sig flocken raskt i Suomenselkä går det enligt de preliminära resultaten nästan 60 kalvar säkerhet i skogen. Det här bete- på hundra vuxna vajor medan siffran i Kajanaland har varit så svag endet kan tänkas vara en anpass- som 22! 18 Jägaren 2 / 2008 Också renarna lär sig Identifieringen en knepig fråga En hornkrönt församling. Att bestämma könet på skogsrenarna i en flock är knepigt eftersom både sarvarna, vajorna och kalvarna bär horn. Detta ställer också jägarna inför utmaningar eftersom det behövs identifieringsträning för att kunna bedriva selektiv jakt. djuret till sin exteriör inte ännu har utvecklat de karaktäristiska dragen för könet. I sådana fall finns det ett enda sätt som fungerar och det är att spana in "de ädla delarna" på djuret med en stark kikare eller ett teleskop. Tyvärr är metoden inte särskilt väl lämpad för skumma höstdagar med ruskigt väder. Kalvarna är lättare att skilja från mängden eftersom de är mindre till växten och ljusare i pälsen. Dessutom är benen ofta iögonenfallande vita. Hemma i soffan är det i alla fall stört omöjligt att lära sig identifiera skogsrenar. Grundarbetet ska göras ute i terrängen, men inte heller där är någon född mästare, beskriver Erkki och Jouko sina erfarenheter. När skogsrenen var ny som jaktbart vilt (i Suomenselkä beviljades de första licenserna 1996), men också senare har Erkki och Jouko blivit ombedda att följa med till vaktjaktsgömslen för att bistå jägare som har känt sig osäkra på identifierandet. Projektet fortsätter i år - Österbottens jaktvårdsdistrikt styr skogsrensjakten genom licenser med exakta rekommendationer för hurudana individer som får fällas, berättar jaktchef Jarkko Nurmi. Tidigare var andelen fällda tjurar för hög men vi har år för år kunnat minska på den. Gjorda beräkningar ger vid handen att skogsrenstammen i Suomenselkä i detta nu uppgår
• till mellan 1400 och 1500 djur. 2007 beviljades inte fler licenser än året innan eftersom den helikopterburna inventeringen inte hade gett någon komplett bild av stammens storlek. I Österbottens distrikt tog skogsrenssäsongen slut den sista januari och då hade 120 renar blivit fällda. Den nya inventeringsmetoden ger distriktet goda möjligheter att regionalt rikta licenserna med ännu större precision än förut eftersom resultatet av den årliga inventeringen av stammens struktur ger en täckande och aktuell bild av skogsrenens utbredning och vandringar. På Österbottens jaktvårdsdistrikt kommer projektet att pågå också under 2008. Målsättningen är att med hjälp av en identifieringsguide och praktiska avskjutningsmallar utveckla den selektiva jakten på skogsren. Viltenheten på jord- och skogsbruksministeriet har genom ekonomiskt stöd gjort det möjligt att genomföra det här projektet. G Renförlusterna i Kajanaland I Det blev aktuellt att utveckla en metod för inventering av strukturen hos skogsrensbeståndet i Suomenselkä bland annat eftersom skogsrenstammen i Kajanaland hade försvagats. Vår östliga skogsrenspopulation stod på topp år 2001 då man vid flyginventeringen bokförde cirka 1700 djur. Därefter tog sig utvecklingen en annan väg och det hjälpte inte ens att jakten inställdes år 2002. Situationen har sedan dess stadigt förvärrats och vid fjolårets flyginventering noterades färre än tusen djur. I Kajanaland har man med observationer i terrängen följt med skogsrenstammens sammansättning ända sedan 1996. Ilpo Kojola som forskar i de stora rovdjuren på VFFI upptäckte när han undersökte inventeringsresultaten att det finns en koppling mellan renarnas kalvförluster och den växande vargstammen (Suomen riista 53). Det är viktigt att kalvarna överlever tills de blir könsmogna eftersom skogsrensstammen växer rätt så långsamt. I regel föder vajorna inte mer än enda kalv per gång. Det går ändå inte att lägga hela skulden för läget i Kajanaland på vargen eftersom också de övriga stora rovdjuren slår skogsren. Det finns exempel på enskilda lodjur som har utvecklats till mästare på att jaga skogsren. Parasiternas inverkan på skogsrenen är dessutom fortfarande under utredning. Suomenselkärenarnas betesgång I MUnder årens lopp har skogsrenarna sökt sig vinterbete i olika trakter. Ofta har renarnas vandringar kommit som en överraskning för både jägare, jaktmyndigheter och viltforskare. Troligen beror renarnas beteende på att de cirkulerar för att låta lavbetena återhämta sig. Ännu i slutet av 90-talet övervintrade skogsrenarna huvudsakligen i Perho, närmare bestämt i Oksakoski, Poranen, Vimpeli och Alajärvi. Efter millennieskiftet inträffade ett uppbrott och renhjordarna började styra kosan till Halsua. Utifrån de allra senaste årens erfarenheter och efter bland annat höstens inventering i terrängen kan vi anse det vara troligt att skogsrenarna har börjat tillbringa vintern utspridda över ett allt större område. Det blir alltså allt svårare att peka ut någon plats där renarna skulle samla sig för vinterbetet. Också sommarbetena och kalvningsområdena breder ut sig allt mer och sträcker sig mot den österbottniska kusten, norra Österbotten och mellersta Finland. Hur ska vi då göra för att kunna fördela och placera licenserna med hänsyn till skogsrenarnas naturliga beteskretsgång, så att fördelningen ändå blir jämn? Det här är frågan som vi genom projektet försöker hitta svar på. p.s. Bilden i början av den här artikeln illustrerar svårigheterna med att inventera skogsrenar. Hur många kalvar ser du på fotot? Det rätta svaret är tre kalvar. De här inventerarna har observerat flest renflockar: Namn, jaktvårdsförening antal flockar Erkki Mastokangas, Halsua 73 Risto Pulkkinen, Veteli 60 Yrjö Haukilahti & Toivo Hotakainen, Veteli 59 Jouko Anttila, Perho 34 Pauli Flink, Perho 21 Jägaren 2 / 2008 19
• Skötseln av skogsrenstammen fick riktlinjer i förvaltningsplan J ord- och skogsbruksministeriet publicerade ifjol en förvaltningsplan för skogsrenen. Planen omfattar alla åtgärder som ministeriet har för avsikt att vidta vid skötseln av skogsrenstammen. Syftet med förvaltningsplanen är att bevara skogsrenen i vår fauna som ett uppskattat och livskraftigt villebråd. Förutom i vårt land förekommer skogsrenen numera endast i Ryssland. Den finländska underartens betydelse har ökat för enligt senaste uppgifter har den ryska skogsrenstammen krympt under de senaste åren. Efter 2005 har inga observationer gjorts för Ruunaa-delstammens del i Norra Karelen. Bakgrund och mål Förvaltningsplanen för skogsrenen består av två delar. Den första ger bakgrunden för den politik jord- och skogsbruksministeriet bedriver för skogsrenens del. I den redogörs för åtgärder som utförts vid återinförandet av skogsrenen, skogsrenens biologi och stammens utveckling för respektive delstams del, relationen mellan skogsren, stora rovdjur och människan samt redan realiserade förvaltningsåtgärder. I den första delen behandlas ytterligare bl.a. nationell lagstiftning, internationella förpliktelser och samarbetsformer samt av skogsrenen orsakade ekonomiska skador. I förvaltningsplanens andra del presenteras målen för förvaltningen av skogsrenstammen och kommande åtgärder. Syftet är att bevara skogsrenen som en del vårt lands fauna och som ett uppskattat och livskraftigt vilt. Huvudmålen för förvaltningen är att bevara skogsrenens livskraft och rasrenhet, minimera skador på jordbruk och trafik som följer av en livskraftig skogsrenstams närvaro samt att öka kunskaperna om skogsrenen hos medborgarna. Förvaltningsplanens andra del innehåller riktlinjer för olika åtgärder, bl.a. för den regionala förvaltningen av renstammarna, säkerställandet av rasrenheten, förebyggande av skador, behovet av forskning, jakten, informationen och samarbetet. I jämförelse med annat vilt är förvaltningen av skogsrenstammen en större utmaning, närmast p.g.a. flockbildningen, vandringarna mellan sommar- och vinterbeten, lokala skador på jordbruket och krockar i trafiken. Skogsrenstammarnas utveckling I tiden har skogsrenens utbredning haft en betydande omfattning. Arten har påträffats på olika håll i Europa och ännu på 1500-talet i Polen. I vårt land var skogsrenen på 1600- och 1700-talen på många håll landets viktigaste högvilt. Orsaken att skogsrenen decimerades i Europa och Finland anses ha varit en alltför intensiv jakt. De sista skogsrenflockarna i landet iakttogs i slutet av 1800-talet i Suomenselkäområdet och på 1910-talet i Kuhmo. Vår nuvarande skogsrenstam bildas av delstammar i olika områden. Delstammen i Kajanaland började återhämta sig på 1940-1950-talen i Kuhmo. Under 1970-talet började stammen stabiliseras och kring decennieskiftet 1970-80 började stammens tillväxt öka. Vid inventeringen 1981 uppskattades antalet skogsrenar till 540 djur. Utvecklingen var stabil för delstammen i Kajanaland fram till 2001 då en inventering gav vid handen att antalet ökat till 1 700 djur. Därefter inleddes en period av jämn tillbakagång och vid inventeringen ifjol påträffades bara 960 djur. Huvudorsaken till tillbakagången anses enligt dagens bedömningar vara den växande vargstammen och eventuellt också andra stora rovdjurs predation. Delstammen i Suomenselkä, som i tiden tillkom som ett resultat av utsättning, är i dag relativt livskraftig och omfattar omkring 1 400 djur. Delstammen i Etseri består av endast 10-15 djur. 20 Jägaren 2 / 2008 Förvaltning delområdesvis I framtiden förvaltas skogsrenstammen ytterom renskötselområdet skilt för respektive delstams del. För att stoppa skogsrenstammens tillbakagång i Kajanaland presenteras aktiva åtgärder. Som snabbast inverkande åtgärd framförs en aktiv reglering av vargstammen till en lägre ni- vå än nuvarande med målet att nå minst nivån 2001 för skogsrenstammen, dvs 1700 djur. Här har man bl.a. stött sig på flera forskningsrön i Amerika, där klövdjursstammarna har repat sig avsevärt efter en decimering av vargarna. Förmodligen kan också habitatdirektivet, som mycket starkt styr vår politik för de stora rovdjuren, stöda en minskning av vargarna för att skydda skogsrenen, som hör till vår vilda fauna och globalt sett är betydligt fåtaligare än vargen. Lyckligtvis mår delstammen i Suomenselkäområdet ännu bra. Stammen har haft en årlig tillväxt på 16 %. Avsikten är låta den ytterligare växa till sig, men med hänsyn till det lokala näringslivets struktur. Orsaken till tillbakagången för delstammen i Etseri utreds. Målet är att antalet skogsrenar i området ska få öka. Den oklara situationen för skogsrenen i Ruunaa utreds. Förmodligen har delstammen gått förlorad, men målet är att återinföra arten till naturen i Norra Karelen. I framtiden utförs det möjligen utplanteringar av arten även i andra områden än de nuvarande. För rasrenheten är arbetet i Kajanaland, underhållet av det 80 kilometer långa renstängslet vid gränsen mot renskötselområdet samt en eventuell förlängning av stängslet viktigt. Broarna som konstruerats där vägar passerar genom renstängslet för att hindra renarnas genomgång har dock inte lyckats helt och därför är det mycket viktigt för rasrenheten att det tas bort blandindivider på ömse sidor av stängslet. Enligt förvaltningsplanen inriktas jakten på områden där stammen är stark och det förekommer mycket skador. Målet är att bevara skogsrenstammens naturliga struktur. Avsikten är att utreda möjligheterna till och praktiska förutsättningar för en utveckling av det nuvarande systemet för jaktlicenser. Planer finns för att tidigarelägga inledningsdatum för jakten på skogsren till 20 augusti. Förvaltningsplanen återfinns i sin helhet på finska på jord- och skogsbruksministeriets webbplats på adressen www.mmm.fi G Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation
• VA L U TA FÖR PENGARNA A-bolt r lke Sta rg. p ite pos 0 -06 S m o / .3 lt C - Bo 8Win A . 30 A - B o l t St a i n l e s s St a l ke r . 30 8W i n / . 30 - 0 6 S p r g . A - B o l t H u nt e r Fi e l d . 30 8W i n / . 30 - 0 6 S p r g . ( . 3 0 8 my ö s v a s e n k ä t i n e n ) A - B o l t M10 0 0 E c l i s p e . 30 8W i n / . 30 - 0 6 S p r g . Friliggande pipa 60° bultlås Hagelgevärs säkring Löstagbart magasin med gångjärn Ställbar avtryckare 60° Jälleenmyyjät: Forssa: Forssan Ase ja Retkeily | Haapajärvi: Raimo Olkkonen Oy | Heinola: Heinolan Urheilukontti | Helsinki: Ajanase, Eräliike Hiidenkivi | Humppila: Aseliike Rantanen Ky | Häijää: Häijään Urheilutarvike | Hämeenlinna: Profish & Outdoor, Seppo Kastepohja | Härmä: H-H Sport Alahärmä | Jalasjärvi: Kesport Jalasjärvi | Joensuu: Joensuun Sar | Juankoski: Sepon Urheilu & Patruuna | Juva: Juvan Rauta ja Maatalous | Jyväskylä: Armoria Ay | Jämsä: Av Ase ja Erä | Karhula: Karhulan Ase ja Erä | Kempele: Oulun Ase | Kirkkonummi: Kirkkonummen Erävaruste | Kiuruvesi: Rapakkojen Kauppa | Klaukkala: Juhani Sinisalo Oy | Kuusamo: Elmo Sport, P. Heiskanen T:MI | Kuusankoski: KT-Sport | Köyliö: Eräpuoti Ketunhäntä | Lahti: Asepiste Oy | Lappeenranta: Urheilu Koskimies | Lappfjärd: Rosenbacks Butik | Lempäälä: Budget-Sport | Nivala: HH-Sport Nivala | Nummela: Lohjan Ase ja Osa | Nurmes: Nurmeksen Jakamo | Närpes: TOP 5 | Oksakoski: Peritalo Ay | Oulu: J. Kärkkäinen Oy | Perniö: Eräeläin | Polvijärvi: Eräankkuri | Pori: Erä Pori | Porvoo: Fenno-Arms | Pulkkila: Kalaoskarin Teerikirnu | Pännäinen: LuckyEve | Raahe: Halpa-Halli Raahe | Rauma: Sissos-Myymälä Oy | Riihimäki: Eräliike H. Mäkelä | Rovaniemi: City Sport, Intersport | Sauvo: Ase ja Korjausliike Talvitie Oy | Seinäjoki: EF-Security Oy | Siilinjärvi: Erä Sawo | Ekenäs: Ekenäs Vildmarksboden | Sodankylä: Sportia-Sodankylä | Soini: Ahti Huvila Oy | Tampere: Asekauppa Erkki Lähdeniemi, Kuningas Ase Oy | Turku: Turun Ampumakeskus | Vantaa: Budget-Sport | Vampula: Vampulan Erätarvike | Vaasa: Pomaco Oy | Ylivieska: J. Kärkkäinen Oy, Ylivieskan Urheilu & Lelu | Ylöjärvi: Ylöjärven Asetarvike
• 20 år triangelinventeringar i snö Vi har precis avslutat den tjugonde triangelinventeringen i snö. Den här formen av viltinventering har visat sig vara både nödvändig och livskraftig. Dessutom är den unik mätt med stora världen som måttstock. Vi firar jubileet med att publicera den här sammanfattningen av vinterinventeringens historia. I Jägaren nummer fyra kommer sedan att införas en motsvarande sammanfattning av sommarinventeringen. till i praktiken är hämtad österifrån. Samma metod har nämligen varit i bruk i Ryssland sedan 1960-talet, men med den skillnaden att man där inte går i trianglar utan på raka, tio kilometer långa linjer. Sommaren 1987 inleddes försök med triangelinventeringar också på sommaren. Då stakades tolv vilttrianglar ut i Satakunda jaktvårdsdistrikt. Som igångsättande krafter bakom projektet verkade professor Harto Lindén och jaktchef Matti Lehvilä. Till dags dato har det anlagts mer än 1700 vilttrianglar, även om somliga av dem ligger nere periodvis eller har lagts ner helt och hållet. Räknar vi ihop spåren i snön av däggdjur och observationerna av fåglar har det under årens lopp bokförts över en miljon observationer. nan gång större! I genomsnitt har varje triangel räknats under tio vintrar (diagram 2) medan 35 av trianglarna har blivit inventerade under alla nitton vintrar. Detta är en prestation! Om vi räknar ihop spåren i snön efter däggdjur och observationerna av fåglar har det under årens lopp bokförts över en miljon observationer! Ungefär hälften av däggdjursspåren utgörs av skogshare (tabell 1) medan räv, älg och ekorre på ett ungefär får dela på andra platsen. Snöspårsmaterialet omfattar observationer av sammanlagt 25 däggdjursarter. Här ska vi dock komma ihåg att antalet observerade spår inte utgör något direkt mått på artens antal. Det finns nämligen många faktorer som inverkar på antalet spår och en av dem är förstås artens rörlighet. Under ett dygn lämnar en ekorre knappt ens hundra meter spår efter sig i snön medan en varg med lätthet strövar en mil på samma tid. Resultatet av en vinterinventering presenteras som an- D Pekka Helle och Marcus Wikman Imponerande siffror! De första spårräkningarna i snö gjordes vintern 1989. Antalet trianglar var då 400 stycken. Det största antalet trianglar som har inventerats var 1052 stycken. Det hände vintern 1993. Efter det här toppåret har antalet räknade trianglar minskat en aning (diagram 1), men den sjunkande trenden verkar ha avstannat under innevarande årtionde. Under vintern 2007, då snöläget var extremt svårt, noterades det lägsta antalet trianglar sedan 1990, året då vinterinventeringarna inleddes i full skala. Under de här nitton vintrarna (åren 1989 till 2007) har det gjorts sammanlagt 15381 inventeringar, vilket gör ungefär 180 000 kilometer inventeringslinjer! Men eftersom de som inventerar brukar gå en förberedande runda för att täcka igen gamla spår på ungefär hälften av trianglarna är den faktiska, totala insatsen ungefär halvan- et var år 1964 som man började inventera skogshöns genom att gå linjer i terrängen och göra detta i en landsomfattande skala. I slutet av 1980-talet blev det aktuellt att förnya inventeringen och samtidigt ville man utöka spårräkningen i snö med arter där man visste väldigt litet om variationerna. Samarbetet mellan viltforskningen och Jägarnas centralorganisation ledde fram till den nuvarande triangelinventeringen som omfattar över 30 arter och där både sommar- och vinterräkningen följer samma linjer. För alla arter som omfattas av inventeringen är metoden förstås inte den lämpligaste eller allena saliggörande men i vilket fall som helst ger metoden tillförlitlig information om ett tjugotal arter, deras förekomst på lokal nivå och variationer. Förebilden för hur vinterinventeringen ska gå 22 Jägaren 2 / 2008
• Inventerade vilttrianglar 1000 800 600 400 200 1990 1990 0 1990 1995 1995 5 1995 2000 200 00 2005 200 05 Diagram 1. Antalet vilttrianglar som har inventerats under vintrarna 1989 till 2007. Toppåret inföll vintern 1993 då 1052 trianglar inventerades. Sedan dess har entusiasmen för att räkna spår svalnat en aning. 100 80 60 40 20 5 10 15 5 Diagram 2. Det finns 35 trianglar som har blivit inventerade vart enda år och mer än hälften av trianglarna har blivit inventerade mer än tio gånger. Diagrammet visar hur många gånger trianglarna har blivit inventerade vintertid. Den lodräta axeln visar antalet inventerade trianglar. Den vågräta axeln: 1 = inventerad en vinter, 19 = inventerad varje vinter, det vill säga alla 19 vintrar under perioden 1989 till 2007. Rovaniemi 100 80 60 40 20 60 40 20 40 20 1990 1990 990 9 1995 995 9 Snötäcket (cm) Jyväskylä Diagram 3. Snötäckets djup den 15 februari vintrarna 1989 till 2007 på meteorologiska institutets stationer på flygfälten i HelsingforsVanda, Jyväskylä och Rovaniemi. Helsingfors-Vanda 2000 2000 00 0 2005 2005 Spår av rådjur och mårdhund på en frusen bäck. Viltet följer gärna bäckfåror. De milda vintrarna i södra Finland och det tunna snötäcket gör det lättare för bägge arterna att ta sig fram. Rådjuret är det vilt som har ökat snabbast under triangelinventeringens två årtionden. Spårindexets häftiga ökning beror förstås delvis på att rådjursbestånden var nästan obefintliga för tjugo år sedan. De första observationerna av rådjursspår i en triangel gjordes i Kyrkslätt år 1998. Vid den tiden hade de inplanterade rådjuren alldeles nyligen släppts ut från sitt hägn. talet korsande spår per dygn, vilket ger ett relativt mått på artens täthet. Även om resultatet inte går att förvandla till någon verklig täthet (exempelvis antal djur per 100 hektar) så har spårtätheten en hel del att berätta om artens variationer från år till år. En vinterinventering omfattar även åtta fågelarter. Det är direkta observationer som antecknas. Klar etta på fågelkanten är orren som står för 56 procent av alla fågelobservationer (tabell 1). Triangelinventeringarnas tyngdpunkt ligger på skogsviltet, vilket betyder att fältfåglar som rapphöna och fasan sällan blir observerade. Å andra sidan är båda arterna fåtaliga och förekommer bara i delar av landet. Inte heller för fåglarnas del utgör antalet observationer något direkt mått på artens verkliga täthet. Alla observationer av fåglar bokförs oavsett på vilket avstånd fåglarna befinner sig från inventeringslinjen. Det är ju förståeligt att en orre kan ses på mycket längre håll i öppen terräng än en järpe som gömmer sig i snåren. Det betyder att man på en vinterinventering ser nästan sju gånger fler orrar än järpar medan inventeringen i augusti (som har en bestämd linjebredd) ger ungefär lika många observationer av de båda arterna. Långtidsförändringar Tjugo år är inte någon särskilt lång tid när det Jägaren 2 / 2008 23
• gäller att upptäcka långtidsförändringar i ett djurbestånd eller att göra förändringarna statistiskt synliga. Beskrivandet av en arts utvecklingstrender på lång sikt försvåras dessutom av att många arter också varierar på kort sikt. Ändå kan vi i vår nitton år långa serie av inventeringar upptäcka trender som är överraskande tydliga. Vi ska här hålla oss till de femton vanligaste arterna eftersom slumpen har en allt för stor inverkan på resultatet för de sällsyntare arterna. Utvecklingstrenderna för arterna är här illustrerade med raka trendlinjer för att förtydliga det hela, men metoden gör inte alla arter rättvisa. Eftersom den här översikten bygger på medelvärdena för hela landet kommer många regionala avvikelser att förbli dolda. Det är fler arter som har ökat än som har minskat (diagram 3). Statistiskt sett har ökningen varit betydande för inalles åtta arter. På motsvarande vis har minskningen varit betydande för två arter, nämligen skogsharen och hermelinen. Visserligen är skogsharen fortsättningsvis klar etta vid vinterinventeringarna men ändå är det häpnadsväckande att artens spårtäthet har minskat till nästan hälften på bara två årtionden. Fem arter, nämligen älg, mård, ekorre, räv och småvessla, placerar sig mitt emellan dem som har ökat och dem som har minskat. På lång sikt visar de här arterna inga trender av statistisk betydelse. Ingen inventering utan snö Visserligen är skogsharen fortsättningsvis klar etta vid vinterinventeringarna men ändå är det häpnadsväckande att att artens spårtäthet minskat till nästan hälften på bara två årtionden. 5 R Rådjur Varg V Skogsren S J Järv L Lodjur F Fälthare V Vitsvanhjort U Utter Älg Ä M Mård Räv R E Ekorre S Småvessla S Skogshare 2 1 0,5 1989 H Hermelin 2007 Diagram 4. De vanligaste arternas relativa förändringar under vinterinventeringarna åren 1989 till 2007. Trenderna är utritade linjärt, sålunda att tidsperiodens början har fått värdet ett medan tidsperiodens slut har ställts i proportion till början. Åtta arter har ökat såpass mycket att ökningen har statistisk betydelse (markerat med grönt) medan två arter (markerade med rött) har minskat på motsvarande vis). För att en spårräkning i snö ska lyckas krävs det ett tillräckligt djupt snötäcke med lämplig struktur. I södra Finland är läget svårt nästan varje år. Antingen finns det inte tillräckligt med snö eller så finns det snö, men inventeringstiden blir för kort. Ett exempel: vid väderobservationsstationen på Helsingfors-Vanda flygfält har snötäcket varit oroväckande tunt (diagram 4) nästan vart annat år. På Jyväskyläs breddgrad har snötäcket den femtonde februari varit i genomsnitt 40 cm, vilket är tillräckligt för Spårobservationer att en spårräkning ska kunna göras. I Rovaniemi har snötäcket varit i geSkogshare 467530 nomsnitt 60 centimeter djupt. Många Räv 121319 minns fortfarande den speciella vinÄlg 111548 tern 1997. I södra Finland var det Ekorre 92924 ovanligt gott om snö och snötäcket var de facto djupare än i Mellersta Hermelin 26313 Finland och nästan lika djupt som Vitsvanshjort 26306 i Lappland. Mård 20321 Men det är inte enbart snötäckets Småvessla 11877 tjocklek som avgör. Hur mycket snö det än finns så är det omöjligt att göFälthare 9925 ra en spårräkning om det ligger hård Mårdhund 4589 skare utan att det faller någon nyLodjur 3641 snö på flera veckor. Även hård blåst Skogsren 3565 kan omintetgöra inventeringen. Om snön är mjuk och terrängen ganska Utter 3195 öppen så börjar snön driva och sopar Mink 3092 snabbt igen spåren efter djuren. OckRådjur 2067 så i norr händer det att inventeringen Varg 718 måste lämnas ogjord, men av andra orsaker än i söder. För att ta vintern Järv 552 2007 som exempel så fanns det ingen Bäver 284 snö alls vid kusten i sydväst, men i Iller 80 västra Lappland var snötäcket mjukt Grävling 80 och nästan en meter djupt, så det inte gick att röra sig i terrängen! Fjällräv 71 Flygekorre 49 Framtiden Bisam 20 Klimatförändringarna berör oss allt Björn 15 mer. De två senaste åren har vintern varit mild och snöfattig i stora deDovhjort 11 lar av landet. Prognoserna förutspår Vildsvin 4 att snötäckets tjocklek kommer att minska och att snön kommer att ligObserverade fåglar ga en allt kortare tid. Det finns sceOrre 76,789 narier av många olika slag om hur Dalripa 31,735 snabba förändringarna kommer att Järpe 11,511 vara, men vi kan anta att spårräkningarna i snö kommer att bli svåTjäder 10,847 rare att genomföra vid kusten i syd Korp 6,186 och sydväst. Ett annat frågetecken är Duvhök 679 igen det, hur länge vi kommer att ha Rapphöna 146 tillgång till uthålligt folk som skidar inventeringslinjerna. Under de femFasan 59 ton senaste åren har inventeringsiTabell 1. Under vinterinventeringvern svalnat en aning men ännu ens två decennier långa historia lider vi inte någon brist på intressehar det gjorts sammanlagt över en rade. Under de år som vinterinventemiljon observationer. Tabellen visar ringarna har pågått har inalles över det sammanlagda antalet observatiotusen jägare skidat linjerna. Vi är tioner per art under åren 1989 till skyldiga dem alla ett stort tack för 2007. För däggdjurens del handlar deras otroliga insats, över en miljon det alltså om antalet spår som observationer! Nu hoppas vi alla att korsar inventeringslinjen medan lusten och ivern att inventera triangdet för fåglarnas del handlar om lar fortsätter att hålla i sig, både unantalet observerade individer, der bistra vinterdagar och i sköna oavsett avståndet. augusti. G 24 Jägaren 2 / 2008
• Jägaren 2 / 2008 25
• Vi borde känna ven jär bättre Ilpo Kojola, Jouni Aspi, Tuomo Ollila, Pekka Sulkava Förvaltningsplanen för järven håller på att bli klar. Ett dilemma vid planeringen av stammens förvaltning är att vårt fåtaligaste stora rovdjur fått för litet uppmärksamhet som forskningsobjekt här i vårt eget land. Till all lycka för oss har järvens levnadsvanor och populationsbiologi undersökts rätt så intensivt under de senast förflutna tio åren i våra naturligaste jämförelseområden Sverige och Norge. Järvstammen i Skandinavien lever dock nästan uteslutande i fjällregionerna. Det är pga av denna omständighet det de facto kommer sig att det finns ytterst litet kunskaper om järven inom barrskogszonen i Europa. I vårt land är den till järven fokuserade forskningen koncentrerad till universitetet i Uleåborg. Där har det startats en utredning som gäller den finländska järvstammens genetik. I en nyligen slutförd pro gradu-studie (Marja Hyvärinen) undersöks strukturen på järvens föda under parningstiden i två jämförelseområden, av vilka det ena är västra Enare och det andra ett område som bildas av de sydliga delarna av Kajanaland och nordliga delarna av Karelen. I dessa projekt deltar också Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Uppföljningen av talrikheten bör stärkas Uppföljningen av järvstammens talrikhet bör stärkas. Antalet bobildningar skulle vara den bästa storheten för uttryckande av stammens tillstånd. För utredningen av den i Skandinavien bofasta järvstammens storlek har det satsats rejält tilltagna belopp med kronor och i praktiken lyckas man årligen kartlägga i det närmaste alla järvbon. I bakgrunden finns den ersättningspraxis 26 Jägaren 2 / 2008
• Inventeringarna visar att järvstammen i Muotkatunturi är tätare än stammen i de andra inventeringsområdena. Den stabila stammen i området består av ca 10-12 djur. Jägaren 2 / 2008 27 Hannu Huttu
• som tillämpas för renbeteslagen i området och som förutsätter tillförlitliga uppgifter om antalet järvar som är bofasta i området. I skogsregioner lägger man ofta inte märke till kullarna. Bland järvobservationer som antecknats av rovdjurskontaktpersonerna finns det varje år några kullar, men det faktiska antalet är uppenbart större än det observerade. Det här faktumet kan inte beaktas tillräckligt, för andelen kullar som inte kommit till kännedom av alla kullar vet man inte. varnas rörelser över riksgränserna kunna utredas liksom också hur denna trafik eventuellt inverkar på den lappländska järvstammens variationer under året. Forskning också inom skogsregionen Järvarna i Kajanalands södra delar och i Norra Karelen förefaller att i högre grad vara asätare än artfränderna i renskötselområdet. Marja Hyvärinens studie visar att älgen i det sistnämnda området har en klart viktigare position i de bofasta järvarnas näringshushållning. Järvarna i Östra Finland dödar inte älgarna själva utan får sitt älgkött genom att söka rester av älgar som har dödats av vargar. Skandinavisk forskning har påvisat att lodjuret i renskötselområdet kan fungera i samma roll som vargen i Östra Finland som dukare av matbordet. I östra Finland består däremot lodjurets huvudsakliga kost av skogsha7 6 INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA Järvinventeringen i Övre Lappland De under ledning av Forststyrelsen genomförda inventeringarna av järvstammen i Övre Lappland, som inleddes1999 i Armen och fjällområdena i Urho Kekkonens nationalpark och utförs på vårvintrarna, spelar en central roll vid uppföljningen av stammen. Senare har inventeringar utförts också i tre andra områden (PuljuPöyrisjärvi, Muotkatunturi, Östra Enare). Inventeringarna utfördes i mars. För inventeringsområdet planerades 60 - 70 km långa, täckande leder. För var och en av dessa svarade en inventeringsgrupp på två personer. Längs leden påträffade järv- eller lodjursspår följdes upp så långt att man kunde förvissa sig om ifall det djur som gjort spåret hade gått över närmaste grannled. Endast spår som var färska och hade uppstått efter senaste snöfall beaktades. Den beskrivna metoden ger en tillförlitlig bild av minimiantalet järvar i inventeringsområdet. Inventeringarna visar att järvstammen i Muotkatunturi är tätare än stammen i de andra områdena. Den stabila stammen i området består av ca 10-12 djur. I Armen förefaller däremot antalet järvar ha minskat jämfört med läget i slutet av 1990-talet. re, av vilken det inte blir kvar nämnvärda rester för andra köttätare. Rörligheten och revirets storlek för hondjur med ungar, förutsättningarna för att järvens fortplantning ska lyckas, produktionen av ungar och mortaliteten är sådant material som bedömningen av järvstammens tillstånd och framtid inom den skogliga regionen skulle vara i stort behov av. Den del av vår järvstam som finns ytterom renskötselområdet är koncentrerad till vargreviren i östra Finland. Dessutom försöker en liten förekomst i Mellersta Österbotten komma tillrätta. Dit flyttades några djur för ett tiotal år sedan från renskötselområdet. Järvstammen i Mellersta Österbotten ser inte ut att bli starkare, möjligen går det tvärtom. I regionen påträffades åren 2002-2005 årligen en kull, nån gång t.o.m. två, men 2006 noterades inte en enda observation av järvkullar. G INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA 5 Djur 4 3 2 1 0 2 1 0 Antal järvar vid inventering 2006 i östra Enare MELLANÅR FÖR INVENTERINGEN MELLANÅR FÖR INVENTERINGEN 3 INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA 0 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Antal järvar olika år vid inventeringar i Urho Kekkonens nationalpark Av järvarna orskade skador på renhushållningen Antalet renar som rapporterats ha dödats av järv har klart ökat under de senaste åren. Järven dödar renar men utnyttjar också renar som dött av andra orsaker som föda. Att specificera järvens roll är en utmanande uppgift. Här kan det hända att forskningens senaste tekniska redskap kan komma till hjälp när vi antar utmaningen. T.ex. en intensiv uppföljning av järvar som försetts med GPS-sändare kan i princip ge mera kunskap om järvens skadegörelse. Genom att använda sändare skulle också jär- 4 3 2 1 0 Antal järvar vid inventering 2007 i Pulju ödemarksområden 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1999 INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA INVENTERING INTE UTFÖRD PGA VÄDERLEKSFÖRHÅLLANDENA Djur 2 2000 2001 2002 2003 2004 År 2005 2006 2007 Antal järvar olika år vid inventeringar i Armens ödemarksområde 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 2003 Övre Lapplands inventeringsområden. 2004 2005 År Djur 2006 2007 Antal järvar olika år vid inventeringar i Muotkatunturi ödemarksområde 28 Jägaren 2 / 2008 MELLANÅR FÖR INVENTERINGEN
• Forskarperspektivet Vilthushållningen lever i brytningstider I Vilthushållningen i vårt land bygger på en gammal bekant och fungerande treenighet. Med en lätt överdrift och förenkling kan vi uttrycka saken som så, att vi har ett kunnigt och flexibelt administrationsmaskineri (Jord- och skogsbruksministeriet) som i sitt beslutsfattande bygger på högklassiga och vetenskapligt framtagna fakta (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet). Som verkställande makt har vi slutligen en intresserad och ansvarskännande jägarkår (Jägarnas Centralorganisation) som aktivt deltar i skötseln av viltet och naturen och bistår forskningen. Detta alltså sagt med lite skryt och vissa överdrifter, nästan på gränsen till vad som är trovärdigt, men inte utan ett korn av sanning, eller hur? Framför allt är detta en bra och fungerande uppställning för verksamheten. Denna vår jaktliga treenighet har sedan gammalt också borgat för att jakten i vårt land inte har blivit behäftad med främmande impulser i någon högre grad. Det vill säga att vår inhemska jaktkultur har bevarat sin särprägel trots tryck och krav på förändringar. Tiderna förändras. På en planeringsdag för en tid sedan sammanfattade Sami Niemi på ministeriet problemen i vår närmaste framtid i två belysande ord: Finland åldras! Med detta syftade han förstås på den "pensioneringsexplosion" som närmar sig och de konsekvenser som följer. En allt mindre skara människor i arbetslivet ska försörja en allt större skara pensionärer och med dagens livsstil kommer vi helt enkelt inte att ha råd att göra det. För att ta ett exempel så måste den offentliga sektorn skäras ner, vilket betyder att också vilthushållningen måste upprätthållas med mindre resurser än förut. Det så kallade produktivitetsprogrammet är ute i samma ärende. Onekligen var det klart elegantare och hedersammare av Sami att ärligt ställa kalla fakta på bordet än att flumma och köra med "produktivitetshöjningar". Resurserna krymper samtidigt som aktörerna byts ut. Åtminstone på forskningssidan förhåller det sig så, att våra tidigare så ivriga ungdomar har blivit gamla (och de har åldrats på en otroligt kort tid, tycker jag). Nästa uppgift blir att rekrytera en ny generation forskare. Det finns gott om blivande viltforskarkandidater eftersom den ekologiska undervisningen och kunnandet i vårt land står på internationell toppnivå. Men problemet är förstås det att många andra institut och universitet undergår samma strukturförändringar och alla vill ju lägga vantarna på de bästa förmågorna. I detta nu lider den akademiska världen av aldrig förut skådade sysselsättningsproblem. En doktorstitel är inte alls någon garanti för en fast anställning och konkurrensen kan vara hård också om snuttjobben. När de stora åldersklasserna träder tillbaka kommer det att spränga fördämningarna på arbetsmarknaden. När detta händer gäller det att kvickt hugga tag i de rätta personerna. Tyvärr kommer det ändå inte att uppstå nya tjänster i samma takt som jobb försvinner när masspensioneringen rullar igång. Alla nya tjänster kommer på något sätt att vara i nyckelposition. Arbetsuppgifterna kommer att vara avgörande viktiga och en tjänst får aldrig besättas med fel person. Bokstavskombinationen EU väcker inte alltid några varma känslor bland folk och detta gäller även för vilthushållningen. Ändå är det ett obestridligt faktum att EU också har inneburit en välkommen planmässighet och uppryckning för vår vilthushållning. Å andra sidan äger jakten och viltet i vårt land ett stort mått särprägel som EU inte alls begriper sig på. Vi måste därför kunna försvara och sköta oss på egen hand. Jord- och skogsbruksministeriet har under innevarande årtionde påtagit sig en ännu mer framträdande roll som vägvisare för vilthushållningen. Vilket är gott och väl bara man på ministeriet inte glömmer att ge svängrum också åt övriga aktörer. Förvaltningsplanerna för de viktigaste viltarterna, formulerandet av en våtmarksstrategi och det ökade samarbetet med övriga miljöaktörer bådar gott för framtiden. Viltforskningen står inför bistra tider. Vi kommer att drabbas av nedskärningar samtidigt som verksamhetsfältet bara växer och växer. Någonstans blir vi tvungna att göra strategiska minskningar som kommer att göra ont även om de skulle vara aldrig så välmotiverade. Det viktigaste är ändå att vi inte prutar en endaste tum på forskningens vetenskaplighet. Vi kan med tårar i ögonen minska på antalet forskningsobjekt, men vi viker inte från kravet på kvalitet! Det har gjorts försök att förvandla VFFI till ett expertinstitut, men kursändringar i den stilen kan leda oss i fördärvet. Vår expertis ska bygga på eget vetenskapligt arbete, annars börjar det knaka i fogarna. Expertkunnandet är en utmärkt dräng men en förbaskat usel husbonde. För ungefär tio år sedan skrev jag en spalt med en rubrik i den här stilen: Solid sakkunskap bättre än svag forskning. Med detta ville jag säga att forskning som håller svag kvalitet kan vara till skada. Det här är fortfarande min åsikt, men fackman blir man blott och bart genom att forska vetenskapligt. Det krävs målmedvetenhet och en erfaren ledning för att klara sig genom brytningstider. De här tiderna har i själva verket redan börjat och de kommer att fortsätta åtminstone till trakterna av år 2020. Det är vår smala lycka att ledningen för vår vilthushållning till stora delar är utbytt innan vi når det mest kritiska skedet. Pentti Lähteenoja har nyligen utnämnts till överdirektör på ministeriet. Eero Helle blev för ett drygt år sedan överdirektör på VFFI medan Vesa Ruusila fyller ut luckan efter Eero i ledningen för viltforskningen. Jag önskar dem klokhet och krafter i deras krävande uppgifter! Hos den tredje parten i treenigheten, Jägarnas Centralorganisation, kommer tjänsten som verksamhetsledare att besättas i slutet av sommaren. Jag får lov att medge att jag hoppas att tjänsten går till någon som är något så när bekant eftersom det inte är läge nu att satsa friskt och ta risker. Förändringskraven kommer både nerifrån kontinenten och från kommersiellt håll. Vi gör bäst i att stå emot deras lockande sirensång - åtminstone tills vidare så vi tar oss igenom det här brytningsskedet med hedern i behåll. Självfallet drar hela treenigheten åt samma håll, men jag tycker ändå att vi kan ge JCO ett särskilt ansvar för att vaka över vår jaktkultur. JCO har organisationen och verktygen, och ett av verktygen ­ nämligen tidningen Jägaren - håller du just nu i din hand. Jaktkulturen är urgammal och hör till själva kärnan i vår kultur. Den ska vårdas och inte utsättas för häftiga förändringar!. G Harto Lindén, Skribenten är forskningsprofessor på Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet Jägaren 2 / 2008 29
• BRA JAKT JAHTIJAKT SnöCamoställ PRISERNA I POSTFÖRSÄLJNING Vinterjägarens favoritställ värmer och håller dig torr. Ett ställ som anpassar sig otroligt bra till terräng och vinter; SnöCamo ­membranställ (inneh. jacka och byxor). Resten av paketen till ett specialpris: + leveranskostnader 99,-
• Vatten Yttyg AIR-TEX2 membran Vattendroppar Innertyg Fukt Värme AIR-TEX2 AIR-TEX2 behåller sina egenskaper även efter hårt bruk och flera tvättomgångar tack vare sin nya, unika struktur. Laboratorietestat: ASTM E996-94, SFS-EN 20811:1993 Kolla mer fantastiska vårpaket i klubbtidningen på nätet och tävla om resepresentkort! WWW.ERATUKKU.FI Våra produkter kan också beställas per telefon (mån-fre 9-17) 020 747 7000
• Lodjurskoncentrationerna i en utmaning östra Finland för viltvården Lodjursstammen växer och breder ut sig till dess födan börjar tryta. Med effektivare jakt skulle lokoncentrationerna hållas under kontroll och bestånden av skogshare och rådjur livskraftiga. V årt enda kattrovdjur, lodjuret, har brett ut sig över praktiskt taget hela landet. Lon har anpassat sig såväl till livet i ödemarkerna som närheten av människobosättning. I vårt land är, liksom också för de övriga stora rovdjurens del, starka känslor för och emot kopplade till lodjuret Särskilt jakten på lo får naturvårdarna att sätta sig på bakhasorna. På motsvarande sätt upplever jägarna att skyddet har gått för långt. Områden med övertäta lodjursstammar som uppstått på många håll i östra Finland har utöver att de skapat nya utmaningar för förvaltningen av stammen också väckt diskussioner om vettigheten med viltvård för skogsharen och rådjuret. Målet en jämnare utveckling Enligt vilt och fiskeriforskningsinstitutets bedömning är lodjursstammen i Norra Savolax landets starkaste. Antalet fläckpälsar i landskapet uppskattas uppgå till minst 210-220 och stammen är fortfarande på stark uppgång. På sina ställen stiger lotätheten t.o.m. till 4-5 djur per tusen hektar. Senaste vår noterades 35 kullar i Norra Savolax. I kullen finns som regel 1-3 ungar. VFFI uppskattade 2006 landets totala stam till 1300 -1350 lodjur. Det går bra för lodjuret också på andra håll i östra Finland. För innevarande jaktsäsong beviljade Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt inom ramen för den av jord- och skogsbruksministeriet fastställda kvoten totalt 37 jaktlicenser för lodjur. - Vi vill inte äventyra lostammen med jakt utan tvärtom säkerställa artens framtid, sammanfattar jaktchefen på Norra Savolaxdistriktet Jouni Tanskanen. - Lodjuret är en värdefull del av den nordsavolaxiska naturen och jakten en del av förvaltningen av lodjursstammen, formulerar han sig vidare. Avsikten är enligt Tanskanen att, med beaktande av principen för hållbart nyttjande, redan nu begränsa lostammens tillväxt, särskilt i områden där stammen är tätare. - Målet i Norra Savolax är att lostammen ska utvecklas mot större jämnhet i området än idag. Ett annat mål är att med hjälp av jakt förebygga att bestånden av bytesdjur för lodjuret kollapsar med svält för tofsörat som följd. Enligt Tanskanen 32 Jägaren 2 / 2008 Amerikanskan Dana Worster nedlade sitt livs första rådjur i Vehmersalmi i början av januari. En av dem är kuopiobon Veijo Miettinen. Enligt honom underskattar VFFI antalet lodjur. Villigheten att vintertid utfodra rådjuren har på många håll mins- De våldsamt ökade spårobservakat i östra Finland pga de övertäta lodjursstammarna. Man vill helt tionerna har knappt alls inverkat på enkelt inte mata kattrovdjuren med rådjur. uppskattningarna av stammen, förundrar sig Miettinen. - Enbart i Vehmersalmi påträffahar jaktlicenserna i östra Finland redan i många des under en enda januariförmiddag ett tjugutal år fokuserats till de tätaste lodjursområdena i färska spår av lodjur på olika håll i socknen, berättar han. landskapen. - Under de senaste åren har det för utnyttjanAlla kullar observeras inte det av jaktlicenserna behövts bara en halv till en Något om den starka lodjursstammen i Norra timme. Savolax berättar också det att tre fjärdedelar av Enligt Miettinen bör metoderna för inventering de i landskapet beviljade 24 jaktlicenserna ut- av lostammen utvecklas, för den på antalet kulnyttjades genast under det första veckoslutet i lar grundade inventeringen ger bara en absolut januari som inföll efter ett snöfall. Också resten minimistam. av kvotlodjuren fälldes inom ett par veckor. - Helt säkert observeras inte alla kullar, konMånga av rovdjurskontaktpersonerna i områ- staterar han. det anser att den faktiska lodjursstammen i jämförelse med VFFI:s officiella bedömning kan vara Den målsatta stammen har överskridits t.o.m. dubbelt eller tredubbelt så stor. Den av rådet för miljön och naturtillgångarna Kimmo Pöri
• Det kan därför antas, att stammens utveckling fortsätter på minst nuvarande nivå under förutsättning att bestånden av lodjurets bytesdjur håller sig på nuvarande nivå eller helst blir kraftigare. Att fastslå en viss målsatt nivå är dock inte alltför enkelt pga att förekomsten av lodjur mycket långt är beroende av variationen i bestånden av bytesdjur. Enligt jaktchef Tanskanens åsikt lönar det sig inte heller att alltför noggrant fastställa en gynnsam bevarandenivå. - Att definitivt spika nivån betjänar varken jakten eller skyddet. - Tolerant gränsdragning möjliggör effektivare jakt på arten när det finns orsak till det, påpekar Tanskanen. Harbestånden stenfot Enligt förvaltningsplanen för lodjursstammen bör även lodjurets inverkan på utvecklingen för bestånden av andra vilda djurarter beaktas i områden med tät lodjursstam. I Norra Savolax är skogsharen lodjurets huvudsakliga föda. Lämpliga livsmiljöer för långöronen och viltvårdsarbete under en lång följd av år har gett resultat. - Landets starkaste harbestånd fungerar också som en stenfot för lodjurets utbredning. Viltvårdsarbetet för haren och framför allt dess meningsfullhet har på en del håll lidigt när resultatet av arbetet rinner ut i sanden, för tecken på att harbestånden börjar tyna har förekommit. På ett par årtionden har t.ex. skogsharens snöspårsindex halverats i Norra Savolax. För lodjuret är indexets utveckling precis den motsatta. - Många är bekymrade över hur det går för hararna om lostammarna fortsättningsvis blir allt större, funderar Tanskanen. - När naturen börjar korrigera snedvridningarna är förloppet ohjälpligt mycket våldsammare. - I svåra snöförhållanden förgås en del av lodjuren av hunger under vintern, är han rädd för. På samma linje är Veijo Miettinen. I egenskap av pensionerad viltvårdskonsulent från Norra Savolax med lång erfarenhet av det här arbetet kan han styrka synpunkterna. - I områden där hararna tagit slut kommer lodjuren in på gårdarna på kattjakt. En gång försökte ett lodjur t.o.m. komma in i farstun samtidigt med katten när dörren öppnades, skrattar Miettinen. Som exempel nämner Miettinen Lapinlahtitrakten där man för ett antal år sedan fick harbeståndet att växa snabbt med hjälp av högeffektiv utfodring. - Som en följd började också lostammen växa sig starkare till allra först just där, vet Miettinen. - Idag hittas det många hartomrum i kommunen. Också lodjuren har varit tvungna att byta revir. - I många områden i Norra Savolax håller det som bäst på att gå just så här. Enligt Miettinen är jägarna bekymrade för lodjurets framtid också för att det under forna sekel var ett mycket viktigt pälsdjur. Som ett arv från dessa tider värdesätts lodjuret ännu idag väldigt högt som byte. En jämnstark lodjursstam möjliggör också bevarande och vidareutveckling av den jaktkulturen. - Det slutar illa för lodjuret om stammen inte glesas ut med jakt, sammanfattar Miettinen. Enligt vilt- och fiskeriforskningsinstitutets bedömning är lodjursstammen i Norra Savolax landets starkaste. Antalet fläckpälsar i landskapet uppskattas uppgå till minst 210-220. tillsatta arbetsgruppen för stora rovdjur ställde 1996 upp ett mål för utvecklingen av stammarna av stora rovdjur fram till 2010. Målet för lodjursstammen i hela landet var en årlig tillväxt för stammen med 1,5 %. Härvid skulle det 2010 finnas en femtedel fler lodjur i vårt land än då målet ställdes. Då uppskattades det totala antalet i hela landet till 790 lodjur. Det här skulle ha inneburit ett antal på ca 1000 lodjur. Hittintills har nämnda mål redan klart överskridits, för 2006 uppskattades lodjursstammens storlek till hela 1200-1300 djur. Sannolikt har lodjursstammen senast varit av samma storlek någon gång på 1800-talet. I den riksomfattande förvaltningsplanen för lodjursstammen är utgångspunkten att vårt land fortsätter arbetet för att integrera arten som en permanent del av landets natur. Lodjuret ska också kunna sprida sig naturligt till nya livsmiljöer i överensstämmelse med dessas särdrag. Det här förutsätter å sin sida planmässig förvaltning och genomtänkt skydd av stammen med målet att bibehålla lodjursstammen på en gynnsam nivå, som uppnås med stöd av olika åtgärder. På jord- och skogsbruksministeriet understryks därtill att förvaltningen av lodjursstammen ska vila på en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar grund. På grundvalen av det ovanstående samt en av vilt- och fiskeriforskningsinstitutet årligen erhållen bedömning av lodjursstammen och utgående från denna gjord uppskattning av storleken för hållbar beskattning fastställer jord- och skogsbruksministeriet årligen största tillåtna fångstmängd. Utgångspunkten är att jakten på lodjur sker mellan början av december och utgången av februari med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten. Undantagsvis kan ministeriet efter särskild prövning från fall till fall bevilja jaktlicenser trots fredningstid. Den största tillåtna totala fångsten har under de senaste åren utgjort 5-8 % hela stammen. Sålunda har jakten inte inverkat menligt på lodjursstammens utveckling. Jägaren 2 / 2008 33
• Rådjuren i riskzonen Enligt en i Estland utförd undersökning nyttjar ett lodjur ca 40 rådjur per år som föda. Landets rådjursstam är dock mångdubbel jämfört med vårt land. - Som regel tyr sig rovdjuren till det byte de får lättast, då undviker de också extra ansträngningar, vet Tanskanen berätta. Trots de omfattande lokala rådjursskador lodjuret har orsakat ha rådjursstammen i Norra Savolax stärkts i nästan samma takt som lodjursstammen. Förklaringen till det här kan enligt Tanskanen dölja sig i att beståndet av skogshare tillsvidare har hållit för den stora avgång som den Tuusniemibon Aira Parviainen har utfodrat rådjur på sin gård under många år. Också lodjuren har växande lodjursstammen orsakat. - Lodjuren har knappt alls behövt nyttja rådjur regelbundet gästat utfodringsplatseni. som föda i områden med normalt harbestånd. På sina håll i Norra Savolax där rådjurets och lodju- Den största tillåtna totala fångsten har under de senaste rets revir har sammanfallit åren utgjort 5-8 % av hela stammen. Sålunda har jakten har rådjursskadorna varit inte inverkat menligt på lodjursstammen utveckling. mycket stora. - Lodjuren har t.o.m. utplånat mindre rådjurspopulationer helt, berättar Idensalmi och Kiuruvesi jaktvårdsföreningars - Avsikten är att fortlöpande motivera kontaktTanskanen . verksamhetsområden med sändarband Lodjuren personerna, ordna kurser för dem samt ge regelDe senaste årens allt vanligare snöfattiga vint- fångas med hjälp av antingen fällor eller hundar. bunden respons på frivilligarbetet. - Så här kommer vi att få ny info om lodjurens rarna gynnar enligt honom rådjuret mera än lo- Ett prima kursmaterial som grundar sig på revir och rörlighet, bedömer Tanskanen. djuret. senaste forskningsrön gagnar alla. - Lodjurets predationsförsök leder mera sällan - Mera kunskap behövs också om relationen Tanskanen ser de av jaktvårdsdistriktet tillsatta till resultat när snötäcket är tunt. mellan rådjur och lodjur. rovdjurpersonernas betydelse i att observationen De största av lodjuret orsakade rådjursskadorTanskanen hoppas att upphittarna meddelar av spåren blir utförd så tllförlitligt och kontinuerna har under de senaste åren inträffat i helt olika VFFI om lodjur som påträffats i fällor inom des- ligt som möjligt. delar av Norra Savolax, t.ex. i Tuusniemi, Juanko- sa fyra föreningars område innan djuren släpps Rovdjurskontaktpersonerna har enligt Tanskaski och Kiuruvesi. fria. nen också i fortsättningen en nyckelposition när - I Kiuruvesi rasade rådjursstammen på ett år Enligt Tanskanen torde det inom närmaste det gäller att fokusera jaktlicenserna för lodjur. ner till bara hälften, berättar Tanskanen. framtid publiceras viktiga nya forskningsrön som - Utan deras arbetsinsats skulle kunskapsunOckså i Tuusniemi och Juankoski har jägarna gäller fastställande av den faktiska storleken på derlaget och grunden för ordnandet av jakten inte i praktiken avhållit sig nästan helt från rådjurjakt lodjursstammen i Norra Savolax. vara så noggrann som nu. Ytterligare finns det planer på att också inleda pga skador som orsakats av lodjur. Säkra uppgifter om rävens andel i beskattning- ett intensivare samarbete mellan rovdjurskontakt- Lodjur och östfinländare en av rådjurets produktion av kid föreligger inte, personerna och VFFI. Enligt enkätundersökningen Ilveksiä ja ihmisiä men det antas att den är rätt obetydlig. - Tack vare flitig fångst har rävbestånden i Norra Savolax hållits relativt lågt. - Lodjuret nyttjar ju också rävar som föda, påminner Tanskanen. Samarbete med VFFI Väsentliga metoder för kontroll över situationen är uppföljning av lodjursstammen, utökning av kunskaper, förebyggande av skador samt utökad lokal tolerans. Avsikten är att på åtgärd av VFFI redan under innevarande vinter förse lodjur i Vieremä, Sonkajärvi, Lodjuret kan döda flera rådjur på samma gång men äta bara en del av dem. Unga och oerfarna rådjur löper den största risken. 34 Jägaren 2 / 2008
• (Liukkonen et al 2006) har diskussionen om lodjuren tillspetsats särskilt i östra Finland. De nordsavolaxiska jägarna diskuterar framförallt frågan om hur många lodjur det sist och slutligen borde finnas i landskapet. Lodjuret ansågs orsaka de största problemen för och skadorna på utfodringen av vilt, som t.ex. skogshare, rådjur och vitsvansvilt. Därtill upplevdes särskilt de s.k. city-lodjurens rörelser nära bosättning och på gårdar som obehagliga. Många av svararna som deltog i undersökningen upplevde att stammen av lodjur redan nu är alldeles för stor och att de inte kan inverka tillräckligt på frågor i anslutning till förvaltningen av lodjursstammen. Man ville också jaga fler lodjur med stöd av jaktlicenser. De flesta av svararna ville att lodjursstammen skulle fördela sig jämnare över hela landet. Önskemålen om att öka stammen var fåtaligast i östra Finland. I enkäten framfördes också kravet att lodjurets stamförvaltningsområden borde indelas enligt jaktvårdsdistrikten eftersom den bästa sakkunskapen finns på lokal nivå. Det bör också beaktas att det inte var enbart skador som direkt orsakats av lodjuret, som gav upphov till förargelse utan också det extra arbete man var tvungen att utföra för att förebygga skadorna. Vid utförda undersökningar har det konstaterats att eliminering av skadegörande individer har ytterst stor betydelse för en framgångsrik förvaltning av lodjursstammen, för åtgärden ökar avsevärt den sociala toleransen. G Juankoskibon Erkki Holopainen med kropparna av två rådjur som dödats av lodjur i sin famn. Tanskanen hoppas att upphittarna meddelar VFFI om lodjur som påträffas i fällor i Vieremä, Sonkajärvi, Idensalmi och Kiuruvesi kommuner innan djuren släpps fria. Suomalainen kaipaa luontoon Kansainväliset Erämessut on Suomen merkittävin eräalan tapahtuma. Tervetuloa koko perheen voimin viettämään mukavaa kesäpäivää Riihimäen Urheilupuistoon. Rovdjurskontaktpersonen Veijo Miettinen undersöker ett några timmar gammalt lodjursspår i Vehmersalmi. www.riihimaenmessut.fi Jägaren 2 / 2008 35
• en rr o Med Eki på vandring När Orrtupparna försöker utmana rackelhanen, som dominerar spelmyren. tråder dansen världen för nästan en månad sedan. De är redan stora och kommer snart att vara utflugna ur boet, medan övriga fåglar ännu befinner sig i början av sina häckningsbestyr. En gång landade ett tranpar på myren inför mina ögon och svanparet som häckar i tjärnen intill brukar ta vägen över myren, glatt trumpetande som vårens härolder. Inte en enda gång har jag blivit besviken eller fått nog, men flera gånger har jag delat upplevelsen med min son eller någon vän. Däremot bevakar jag ändå "min" orrmyr såpass svartsjukt att jag inte har avslöjat var den ligger för fler än ett utvalt fåtal förtrogna. Det handlar ju när allt kommer omkring om ett känsligt skådespel som ska respekteras och störas så lite som möjligt. Det står emellertid varje naturvän fritt att leta rätt på en "egen" spelmyr att vandra till för att se på orrar. För min egen del gick det åt en hel vår till att leta efter en lämplig myr och jag är mer än nöjd med den myr som jag fann. Den är lagom liten och ligger tillräckligt avsides från bebyggelHeikki Hyttinen Valborg är fest inte bara för abiturienterna utan också för skogshönsen. Orren spelar nämligen varje vår vid valborgsmässotid och spelet hör till de mest storslagna skådespel som vår natur bjuder på. S Ett smalt skogsnäs skiljer myren från en tjärn som bebos av flera tärnor och ett par lommar. En gång fick jag tillfälle att från första parkett följa med tärnornas parning och mer än en gång har jag häpnat över de mängder av grodor som lägger sin rom där. Var kommer de ifrån egentligen? I kronan på en fura som reser sig bortom myren har en korp sitt bo. Ungarna har kommit till uset av vingar får mig att spritta ur sömnen. Orrtupparna som har samlats uppe i trädtopparna flyger som på ett kommando ut på myren och börjar klucka högljutt. Men det högljutt är fortfarande såpass dunkelt ute att jag dröjer med att kravla mig ur sovsäcken. Jag vet av tidigare erfarenheter att orrarna fortsätter spela åtminstone ända till åttasnåret. Jag lyssnar på det intensiva kluckandet och njuter av det och slumrar till igen. Vaknar strax innan sju och konstaterar att det är dags att stiga upp om jag inte vill bomma föreställningen. Döm om min förvåning när jag riktar blicken ut mot den öppna myren. Spelet domineras nämligen av en varelse som är avsevärt mycket större än orrtupparna, men utan att vara vare sig en orre eller en tjäder. Jag gissar att den enorma fågeln är en rackelhane, alltså en korsning mellan orre och tjäder. Så sent som för ett år sedan huserade en rackelhane för tredje året i rad på myren trots att den redan hade sett sina bästa dagar. Och jag undrade om denna naturens nyck, som saknar förmågan att fortplanta sig, skulle uppenbara sig på myren också denna vår. Det var ett skäl så gott som något för att kika på orrspelet också denna vår Orren är rätt så flexibel ik kraven som d ställer den täll på sin spelplats. Det avgörande är att platsen är öppen. Det behöver inte vara en myr utan kan också vara en istäckt sjö eller en åker. Spelmyren kallar Det har blivit en tradition för mig att varje år åka ut och se på orrspelet. Minst en gång varje vår gör jag vandringen med tung ryggsäck på ryggen ut till den gamla vanliga myren och ställer upp mitt gömsle vid myrkanten. På den här utfärden får jag dessutom också tillfälle att följa med hur våren framskrider. Hittills har ingen vårexpedition blivit lik någon annan, för varje år får jag uppleva någonting nytt och fascinerande. 36 Jägaren 2 / 2008 Eerikki Rundgren Min son Eliel har redan under tre på varandra följande vårar varit med mig för att följa med orrspelet. Eerikki Rundgren
• se, vackert inramad. Det går inte heller alldeles utan besvär att ta sig dit! Tupparnas tornerspel Orren är rätt så flexibel i kraven som den ställer på sin spelplats. Det avgörande är a platsen är att öppen. Det behöver inte vara en myr utan kan m också vara en istäckt sjö eller en åke Orren vill åker. nämligen ha fri sikt omkring sig för a vid behov att kunna sätta sig i säkerhet för ett fyrbent rovdjur fyr eller en duvhök. Avståndet mellan två spelplatser kan vara spelplatse så kort som ett par kilometer. Medan gamla reMeda virtuppar troget stannar kvar år efte år på samefter fr ma spelplats känner sig de yngre fria att dra vidare till nya spelplatser för att få para sig. Om p spelplatsen är stor och det riktigt vill sig väl kan vil det krylla av revirtuppar där; så må många som 20 till 30 stycken! Tidpunkten för orrspelet kan variera en hel va del i olika delar av landet. I de allr sydligaste allra delarna av Finland kan det intensivaste skedet intensi infalla så mycket som en hel månad tidigare än i norr. Hönorna infinner sig på spelplatsen så fort spelpl de bedömer att vädret har blivit gynnsamt nog för att inleda häckningen. När ungarna kläcks måste det nämligen finnas tillräckligt med föda för dem. Orrspelet går sedan som hetast när hönorna har trätt in på scenen och börjat leta efter en lämplig partner. Det eggar tupparna att kråma sig för hönorna och de försvarar hetsigt sitt eget revir som kan uppgå till så mycket som ett par hundra kvadratmeter. Hönornas framträdande på spelplatsen kan bli så kort som bara ett par dagar. En viril tupp kan då hinna para sig med bortåt tio hönor på en halv timme! I södra Finland händer det att orrtupparna inleder spelandet redan i mars bara vädret har hunnit bli tillräckligt varmt. Hönorna låter dock vänta på sig ända till slutet av april. Tupparnas speliver ebbar sedan ut senast i början av juni när de slutligen inser att det inte kommer att dyka upp några fler hönor. I norra Finland kan orrspelen ligga en hel månad senare i tidtabellen. Ett boktips I På finska har det utkommit en populärt hållen handbok vid namn "Metsäkanalintututkimuksia - Teeren soidin" som berättar om orrens beteende när den spelar och hur spelet ska tolkas. Handboken är utgiven av Jägarnas Centralorganisation och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och ingår i serien om skogshöns. Serien omfattar inalles tolv titlar. Handboken berättar om orrspelet från A till Ö, förklarar spelets betydelse och filosoferar kring bakgrunden till orrens spelbeteende. Redaktör för handboken är Harto Lindén. Bland författarna finns Rauno Alatalo, Matti Hovi, Lauri Ijäs, Pekka Rintamäki och Pentti Valkeajärvi. Merparten av uppgifterna i boken härstammar från de undersökningar av orrspel som har gjorts i Mellersta Finland av Rauno Alatalo och hans arbetsgrupp. Jag tillbringar natten i vindskyddet och ser till att camouflagenätet döljer all min utrustning. Innan jag knyter mig äter jag ett stadigt mål och fyller termosflaskan med någonting hett att dricka för nästa morgon. Klockan behöver jag däremot inte bekymra mig om, för orrarna sköter om väckningen och purrar mig i gryningen. Senare på morgonen när spelandet är avslutat äter jag frukost och tar mig kanske en tupplur och njuter av solens värmande strålar. Naturen tystnar däremot inte även om orrarna har lugnat ner sig. Runt omkring mig sjunger trastar och många andra vårtidiga flyttfåglar. Vid gynnsamt väder är det stora skaror av flyttfåglar på väg norrut som passerar över myren. G Under camouflagenätet Den som letar efter en spelplats får bereda sig på att det inte går alldeles enkelt. Men eftersom orrarna inte precis är tysta av sig så hör man spelet på långt håll bara man har lagt bebyggelse och landsvägar en bit bakom sig. Stora öppna spelplatser är förstås svårare att ta sig in på livet än små. På "min" spelplats kommer jag åt att följa med tupparnas lek och spel på kortare håll än 50 meter. Jag kommer alltid till spelmyren i god tid dagen innan. Jag sätter upp ett litet vindskydd av tyg vid myrkanten, en aning in i skogen, och maskerar vindskyddet omsorgsfullt med ett stort camouflagenät av armémodell. Orrarna befinner sig aldrig särskilt långt borta, så jag rör mig och småpratar hela tiden lugnt och sansat. Jag håller ett öga på terrängen runt omkring mig och njuter av friden i naturen och vårens ankomst. Spelet har avslutats, lägret har brutits och det är åter dags att en erfarenhet rikare bege sig tillbaka till staden. Eerikki Rundgren Fotogrejerna ställs i ordning redan kväll innan för kvällen onöd under spelet ska man undvika alla onödiga rörelser och ljud. Eerikki Rundgren Spillningshögen torde ha lämnats av en orre eller en tjäderhöna. I tjädertuppens spillning kan barren tydligt urskiljas. Efter en stadig måltid en sån här finfin vårmorgon är packandet av utrustningen och brytningen av lägret en enda njutning. Det är dags att återvända hem. Jägaren 2 / 2008 37 Eerikki Rundgren Heikki Hyttinen
• Det finns inget dåligt väder m VATTENTÄT · ANDANDE · HÅLLBAR Förmånspaketet innehåller: fleece-jacka, fleecemellanställ, RIB-mössa, teknisk t-shirt, North Ice Liner-stumpor PRISERNA I POSTFÖRSÄLJNING NORTH ICE Membranställ för damen och herrar 99,+leveranskostnader INNEHÅLLER FÖRMÅNSPAKET NORTH ICE Vinterställ för damen och herrar 99,+leveranskostnader Se mer fantastiska vårpaket i klubbtidningen på nätet och tävla om resepresentkort! ANSLUT DIG TILL EKLUBBEN, VINN ETT RESEPRESENTKORT FÖR 2500 WWW.ERATUKKU.FI Våra produkter kan också beställas per telefon (ma-pe 9-17) 020 747 7000
• SNABBASTE! 100 er. North Ice fleece-jacka, handskar och mössä vid köp av vinterställ. Förmånspaketet innehåller: skidhandskar, skidmössä, drickflaskabälte, North Ice Micro Dry tekniskt underställ NORTH ICE Skidställ för damer 59,+leveranskostnader INNEHÅLLER FÖRMÅNSPAKET NORTH ICE Softshell jack för damer och herrar 59,+leveranskostnader · ULEÅBORG Alasintie 8 · TAMMERFORS Possijärvenkatu 4 · HAPARANDA Ikano-talo · VANDA Valimotie 27
• Pentti Lähteenoja överdirektör Pentti Lähteenoja, som i början av februari tillträdde som ny överdirektör för jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning, är en man med två examina. Lähteenoja, som avlade forstmästarexamen vid Helsingfors universitet 1986, disputerade för juris doktorsgraden i skogsbeskattning 2001. Vi tog reda på vem han är och vad han anser. entti Lähteenoja föddes 1963 i Pöytyä på landsbygden mitt i Egentliga Finland. Trots att det fanns jägare i den närmaste kretsen kring familjen jagade Lähteenojas far inte och därför vaknade sonens jaktintresse först i vuxen ålder och på allvar blev han biten av jaktflugan nångång kring millennieskiftet. Visst är jakten ett fint naturintresse. Själv är jag ju hemma från ett starkt vitsvansviltområde så min favorit är nog vaktjakt på hjort. Den lämpar sig bra för en lugn karl, konstaterar Lähteenoja. På älgjakt har jag njutit av den där sociala biten som hör samman med jakt i sällskap. Å andra sidan är jag tilltalad av strövandet under jakt på skogshöns i den finländska naturen och överhuvudtaget av att röra mig där. Finland, som ett till arealen stort och befolkningen litet land, erbjuder uttryckligen ypperliga ramar för jakt, där bytet så klart är viktigt, men där allt annat som hör dit är minst lika viktigt. Pentti Lähteenoja talar om den nordiska modellen eller som vi brukar säga "jordbrukarmodellen" för jaktens del och framhåller jaktens icke-elitism, dvs det att jakten är åtkomlig för alla. I Frankrike har jägarna ett eget parti och exempelvis i Storbritannien är rävjakten och förbjudandet av den starkt en klass- eller ideologifråga. Hos oss är ett motsatsförhållande av det här slaget en helt omöjlig tanke för jaktens del, säger Lähteenoja. P De stora åldersklassernas stora betydelse När jakten är inom räckhåll för alla syns det också på antalet jägare. Från 60-talets siffror, ca 150 000 jägare, har vi tagit ett språng till nuvarande över 300 000. Den kraftgaste tillväxten hänför sig tidsmässigt till 70-talet och Pentti Lähteenoja söker en förklaring också utanför den traditionella liturgin. Givetvis hade älgstammens kraftiga tillväxt sin egen andel i utvecklingen, men Lähteenoja vill också poängtera de stora åldersklassernas betydelse och brytningstiderna i samhället. De samhälleliga brytningstiderna kunde ses på många sätt också i jakten. Befolkningen flyttade till städerna och utomlands på jakt efter arbete, de stora åldersklasserna aktiverades och sökte sig också till jakten. Nu håller de här samma stora åldersklasserna på att pensioneras, men i bättre kondition än många tidigare generationer. Det kan mycket väl hända att det ännu under de kommande 15-20 åren är aktiva också i jakten. Frågan lyder därför; blir tillräckligt många unga jaktintresserade nu för att i sinom tid fylla tomrummet efter de stora åldersklasserna. Upplysningsarbetet bland ungdomen är därför en oerhört viktig uppgift och givetvis särskilt nuförtiden när största delen av ungdomen föds som stadsbor, manar Lähteenoja till ungdomsarbete. Vi måste också i framtiden ha unga jägare med god kondition som orkar släpa ut älgarna ur skogen. Annars är vi tvungna att också för den skull skära ner älgstammen. Älgen och skogsbruket ­ en fungerande ekvation? Hänvisningen till nedskärningen av älgstammen ledde in vår diskussion på dagens brännande vilttema älgen. Det finns utrymme för båda i den finländska Frivilligarbetet spelar en viktig roll När diskussionen går över till jaktens organisation i vårt land understryker Lähteenoja genast styrkan i vårt system: frivilligarbetet, dvs talkoarbetet är en stark grund. Visst är ett sånt här system där verksamheten grundar sig på frivilligarbete och såväl förvaltning som finansiering sköts av jägarna själva väldigt bra och förmånligt ur statens synpunkt, poängterar den nya överdirektören. Om det här frivilligarbetet inte skulle finnas och staten skulle sköta de här uppgifterna, så skulle det hela inte alls vara så lättskött. Nu binds jägarna vid främjandet och omsorgen om det gemensamma intresset. 40 Jägaren 2 / 2008 Klaus Ekman En lyckad nedläggning av älgen! Forststyrelsens Heikki Hallila (t.h.) gratulerar skytten Pentti Lähteenoja.
• Pentti Lähteenoja lyssnade noggrant på presentationen av JCO:s verksamhet. Den nya överdirektören Pentti Lähteenoja och JCO:s ordförande, ödemarksrådet Simo Syrilä på JCO:s centralkontor. naturen, såväl älgar som virkesproduktion. Båda är förnybara naturresurser och markägaren, som också äger jakträtten, bestämmer hur, eller i det här fallet vilkendera förnybara naturresurs som ska utnyttjas. Den nya överdirektören erkänner ändå ekvationens svagheter. Särskilt de splittrade skogarna i de sydliga delarna av landet gör frågan svår. Och också statens revisionsverk konstaterade nyligen att en större älgstam än vad som nätt och jämt når över ekologiskt minimum inte bör upprätthållas. Men stamkoncentrationerna bör skäras ned. I det här sammanhanget hänvisar jag till t.ex. vissa områden i Uleåborgstrakten där älgstammen har blivit så stor att jakten har förändrats till tungt arbete. Här stöter vi igen på älgjägarnas åldersstruktur: Dvs älgstammen måste decimeras till en sådan nivå, att den kan förvaltas hållbart och å andra sidan nyttjas. Att låta stammarna av stora rovdjur sköta älgstammen går ju inte och de skulle ju i varje fall vara en rätt så marginell aktör på riksnivå. Människan har dukat ett "matbord" av hittills oskådad ymnighet och det är också människan som bär ansvaret för att älgstammen hålls på en gemensamt avtalad nivå. Det är ju inte bara näringsresurserna, dvs skadorna på skog som befinner sig i centrum för diskussionen utan också den fara älgen utgör för trafiken och därigenom för människan. I fortsättningen borde vi kanske övergå till att använda antalet älgar per 1000 hektar skog som mätare av stamtätheten och inte som idag antalet älgar per 1000 hektar markareal. Då skulle vi kanske få tyngdpunkten för älgstammen flyttad från landets sydliga trängselområden mot litet avlägsnare områden I det här fallet är Polen ett utmärkt exempel. Där har man på det här viset fått tyngdpunkten för högviltet flyttad litet längre bort från människan, säger Pentti Lähteenoja. vågar släppa barnen ut på skolvägen måste det göras nånting åt rovdjuren som rör sig kring gårdarna, dvs de måste tas bort. Lähteenoja medger att frågan är rätt så komplex eftersom den inte ligger enbart inom det nationella beslusfattandets område. Rovdjursstammarna har dock under de senaste decennierna mångdubblats och utvecklingen har i det avseendet varit gynnsam. Vi befinner oss i en helt ny situation, eftersom de stora rovdjuren har varit borta i närmare 100 år och nu har de kommit tillbaka. Vi måste bara lära oss på nytt att leva med dem och jag kan nog föreställa mig att dagens samhälle hittar formerna för ett liv sida vid sida med de nuvarande stammarna av stora rovdjur, konstaterar Lähteenoja med tillförsikt. För sälarnas del spelas det med ännu starkare illusioner. Sälsituationen är svår hos oss genom att sälfångsten inte hos oss är industriell verksamhet utan normal kulturellt och socialt betydelsefull jakt. Ute i världen, inom WTO och andra internationella sammanhang, knippas sälfångsten alltid ihop med ekonomisk och industriell verksamhet och när man bereder sig för att införa strängare regler eller begränsningar är risken stor för att vi också blir trängda. Gråsälen orsakar stora problem för vårt fiske. Till vår lycka godkände EU-komissionen utvecklingsprogrammet för åren 2008-13 för Finlands fiskerinäring. I programmet ingår den nya punkten "sältoleransersättning", som kan utbetalas ur nationella medel som ersättning för av sälar orsakade skador. Det är visserligen inte en långvarig lösning, men lättar upp den akuta situationen. På sikt är den enda hållbara lösningen att decimera sälstammarna till en nivå som gör det möjligt att fortsätta yrkesfisket, sammanfattar Lähteenoja de gemensamma smärtpunkterna för fiske- och viltenheterna på hans avdelning. Då är det av största vikt att uppföljningen av bestånden är på en tillförlitlig grund som håller för vetenskaplig granskning. Då kan vi motivera varför vi t.ex. trots det jagar arter som är på tillbakagång i våra skogar. I mitt eget arbete har jag konkretast konstaterat behovet av vetenskapliga bevis i mitt arbete inom skogssektorn när frågan om flygekorren var före vid underhandlingarna om EU-medlemskap. Då visste vi inte så värst mycket om flygekorren ­ det antogs att det fanns ytterst få av dem och i EU var Finland för artens spridnings del ensamt om att ansvara för skyddet av en gynnsam bevarandenivå. Det ledde, så som många av oss kommer ihåg, till stora svårigheter och ett övervakningsförfarande inleddes mot Finland. I samband med ändringen av skogslagen och naturvårdslagen startades en omfattande undersökning av flygekorren och då framgick det att det istället för tusen flygekorrar fanns minst 140 000 fortplantningskapabla flygekorrhonor i vårt land, berättar Lähteenoja. Det här tycker jag var en bra påminnelse om vikten av vetenskapliga bevis. Det bästa sättet att bereda sig för kommande motsvarande problem är att sörja för tidsenlig forskning av hög kvalitet och t.ex. uppföljning av bestånden. Den regionala förvaltningen förnyas Från viltfrågor är det lätt att gå över till viltförvaltningsfrågor och därifrån givetvis helt naturligt till en diskussion om förnyelsen av den regionala förvaltningen. Lähteenoja citerar ett förändrings- och effektiveringsprojekt som är på gång inom den offentliga förvaltningen: PARASprojektet är redan på god väg och i tur just nu är en effektivering av den regionla förvaltningen. När åldersklasserna och arbetskraften minskar måste helt naturligt också den offentliga sektorn bantas. Han konstaterar att vi i slutet av mars får den första preliminära rapporten om utvecklingen av den regionala förvaltningen. Samtidigt påpekar han att man från deras sida på jord- och skogsbruksministeriet har informerat beredningen om att viltförvaltningen idag är fördelaktig för samhället så som den är organiserad i dag. Vilka eventuella förändringar nuvarande grundlag nu och i framtiden kräver för myndighetsbeslutens del av det nuvarande systemet klarnar inom närmaste framtid. G Jägaren 2 / 2008 41 De stora rovdjuren och sälarna i fokus De stora rovdjuren väcker alltid starka känslor och lidelser. Även Lähteenoja medger att det många gånger rör sig om starka illusioner. Hans åsikt är dock att om människorna upplever otrygghet och rädsla är saken såpass allvarlig att den kräver ett ingripande. Om man inte Vetenskapliga bevis har utslagsgivande roll Vi må sedan tala om EU-direktiv eller klimatförändringen så påminner Lähteenoja om de vetenskapliga bevisens utslagsgivande betydelse. Enligt hans åsikt är det självklart att klimatförändringen också kommer att förändra artstrukturen hos oss, dvs de sydliga arterna kommer att bli fler och de nordliga kommer att gå tillbaka.
• Den Den tjeckiska stoltheten! Ceska Zbrojovka eller CZ oss jägare emellan är idag en toppmodern vapenfabrik som ägs av sina aktieägare. Bort blåser alla gamla föreställningar om "östskräp" från andra sidan järnridån när man betraktar fabriken och vapnen. Över 100 000 sålda vapen om året talar sitt tydliga språk om hur man ute i världen nuförtiden ser på varumärket CZ. Den legendariska CZ 75, världens nästmest kopierade handeldvapen. Klaus Ekman Gjutform under påfyllning. De gjutna ämnena går därefter vidare till automatisk, maskinell bearbetning ­ och maskiner råder det ingen brist på! Fabriksområdet sträcker sig över 25 hektar. 42 Jägaren 2 / 2008
• Allting började år 1936 med kulsprutor för flygvapnet. Milan Kubele som har gjort ett långt dagsverke på fabriken presenterar vant anläggningen. Det är ju han som leder alla guidningar där! fabriken i Uhersky Brod i liten skala utveckla vapen för sportskytte och jakt, men av förståeliga skäl kom inte den här produktionslinjen igång på allvar förrän efter kriget. Luftvapen med mera Efter krigsslutet återfick också CZ-fabrikerna friheten att börja producera annat än militärvapen. Fabrikerna kom att ingå i en ny helhet där kunnandet på vapensidan användes för tillverkning av luftvapen, som exempelvis modellerna 35/46 och 47. Dessutom tillverkades några finkalibriga vapen som det synnerligen framgångsrika halvautomatiska hagelgeväret CZ 241. Efter det kommunistiska maktövertagandet i februari 1948 utökades produktionen med nya militärvapen. Av dessa visade sig automatvapnet Modell 52 vara av så svag kvalitet att armén vägrade ta emot det. Det dröjde till efter 1955 innan man hade fått styr på produktionens kvalitet och affärerna började rulla. Tyvärr lyckades inte fabriken bevara sitt oberoende utan gick våren 1958 upp i "Oktoberrevolutionens fabriker". "Scorpion" På "Oktoberrevolutionens fabriker" koncentrerades produktionen till militärvapen. Den lilla kpisten "Model 61 Scorpion" av årsmodell 1964 kan vara värd ett särskilt omnämnande i det här sammanhanget. Vid den här tiden förlades den civila vapenproduktionen till Uhersky Brod. Ett flertal populära luftgevär och luftpistoler flyttade in under CZ:s vingar, liksom även signalpistoler och en rad andra handeldvapen. Exempelvis pistolerna CZ modell 45 och 50 gick även på export. I mitten av 60-talet såg även ett antal civila gevär dagens ljus, som exempelvis ZKK, serierna 600 ­ 602 med centralantändning, och "tidlösa" miniatyrgevär med kantantändning av modellen ZKM 452. Den sistnämnda kan ses som ett arv från de gamla vapenfabrikerna i Brno och är fortfarande i produktion. 1960-talet, fram till det ödesdigra året 1968, I likhet med så många andra europeiska vapentillverkare började också CZ med militärvapen. I början av 30-talet, när nazismen lyfte sitt fula huvud i Tyskland, beslöts det i dåvarande Tjeckoslovakien att flytta den strategiska industrin och koncentrera den på så stort avstånd som möjligt från den tyska gränsen. Den "kulsprutefabrik" som hade grundats år 1934 på försvarsministeriets försorg flyttades år 1936 till en ny produktionsanläggning i sydöstra Moravia, i Uhersky Brod nära den nuvarande slovakiska gränsen. Kulsprutor för flygvapnet Till arméns och förstås också fabriksledningens stora glädje hade fabriken fått en splitterny maskinpark och produktionen av kulsprutor kunde omedelbart rulla igång. Tyngdpunkten låg på automatvapen och vapendelar för flygplan, men det dröjde inte länge förrän fabriken också började producera pistoler. När landet hade ockuperats av Nazityskland började fabriken självfallet producera krigsmateriel för den tyska arméns behov. Tyngdpunkten låg på automatvapen och delar till sådana, som exempelvis pipor och lås. Man tillverkade också kulsprutan MG 17 för flygvapnet. Redan vid den här tiden började ledningen för Scorpion ­ den populära "mini-kpisten". Har också stått modell för en mängd leksaksvapen. Jägaren 2 / 2008 43
• var en tid då dörrar öppnades mot samarbetspartners i väst. Till de nya modellerna som i högre eller lägre grad sprang fram ur detta samarbete hörde bland annat revolvern Modell ZKR 590 Grand och gaspistolen APP gp 661. Även k b Ä kombivapen med b d h l d både hagelpipa och h studsarpipa kom i produktion. hällsordningen ut och nya vindar drog in över landet. Man började minska på personalen och fästa ännu större uppmärksamhet än förut vid produktionens effektivitet. Tillverkningen av flygmotorer och traktordelar avslutades och för en tid inställdes också produktionen av somliga pistolmodeller. De här neddragningarna i produktionen kunde lyckligtvis ändå kompenseras genom en kraftig satsning på de civila vapnen. Nya modeller av jaktgevär kom ut på marknaden, som exempelvis den lätta CZ 527 och litet senare CZ 550 som bl blivit mycket uppskattad. k kd Med CZ 75 förändrade allting Nio millimeters pistolerna, med beteckningen Parabellum, gav impulsen till en produktionsinriktning som ledde till den legendariska halvautomatpistolen CZ 75. "Sjuttifemman" är än i denna dag världens nästmest kopierade handeldvapen efter Colts modell 1911. Tack vare sjuttiofemman kunde CZ ta steget upp i den internationella toppen som tillverkare av civila vapen. Men det räckte inte med vapen allena för att sysselsätta den väldiga mängden arbetstagare på 70-talet. Produktionen utvidgades därför till att omfatta bland annat maskiner. De populäraste modellerna i vapensortimentet utvecklades vidare och sjuttiofemman ledde fram till modellen CZ 85 och den militära pistolen Modell 82 samt dennas civila version CZ 83. En ungdomlig 70-åring i fin form I dag är CZ en toppmodern europeisk vapentillverkare. På anläggningen arbetar i detta nu 1380 personer. Ungefär 75 procent av produktionen utgörs av vapen och resterande 25 procent av stora växellådor. Ungefär hälften av vapenproduktionen består av handeldvapen och hälften av gevär. Varje dag tillverkas det på anläggningen ­ beroende på produktionslinje ­ 800 till 1400 vapen. Den årliga totalvolymen ligger på mellan 100 tusen och 130 tusen vapen. CZ, det vill säga Ceska Zbrojovka, exporterar till 90 länder. En imponerande prestation! När undertecknad betraktar de färdiga vapnen och provskjuter några av dem kan han bara konstatera att hans uppfattning om CZ har förändrats ­ i positiv riktning!! G Ytterligare ett exempel på toppmodern teknik: nätskärningen på kolven görs med laser! Ett samhälle som förvandlades 1988 var ett förändringens år och vapenproduktionen på CZ lyftes ut och ombildades till ett separat företag. Hösten 1989 byttes hela samPå CZ gör man sina kolvar själv. Största delen av valnötsträet till kolvarna kommer via turkiska mellanhänder från Pakistan och övriga Fjärran Östern. CZ:s finska importör Markus Remes myser belåtet i den toppmoderna fabriken tillsammans med exportchefen Martina Michalcikova. 44 Jägaren 2 / 2008
• Jägaren 2 / 2008 45
• atura ttisk N Bri Natura 2000 workshopen hölls den här gången på de Brittiska öarna och koncentrerade sig på sjöfåglar och sjöfågeljakt samt skötseln av moripornas livsmiljöer och ripjakt i Naturaområden. F järde gången vårt internationella team för jakt enligt hållbart nyttjande-principen i N2K områden möttes samlades vi i Wales. Vi, representanter för 15 EU-länder, hämtades på flygfältet i Manchester och en timmes bussresa förde oss till den lilla byn Rossett, där BASC The British Association for Shooting and Conservation ­ den brittiska organisationen för jakt och skydd, har sitt högkvarter. Engelsmännen använder ordet shooting i en vidsträcktare betydelse än den direkta översättningen till svenska, skytte. Termen avser långt detsamma som vårt ord jakt, dock närmast jakt med hagelgevär. Apropå, på föreläsningssalens vägg fanns ett pampigt hagelgevär utställt. Det var avsett för gåsjakt och fast montering på en båt. Muskedundret var uppskattningsvis av kaliber två, hade en halvannan meter lång pipa och patronen en hagelladning på ett par hundra gram. Workshopens första dag koncentrerade sig den här gången på sjöfågel och sjöfågeljakt i Naturaområden, som vid kusten till största delen också är viktiga övervintringsområden. Utgående från utförda inventeringar uppskattas antalet övervintrande fåglar uppgå till omkring 5,5 miljoner. Under förmiddagens förlopp var det intressant att se hur överraskande bra man på många platser hade lyckats samordna skyddsbehoven och jakten, åtminstone för sjöfågeljaktens del. Därtill bör vi komma ihåg att Storbritannien består av fyra "länder", som även i dessa frågor har en aning från varandra avvikande lagar, England, Wales, Nordirland och Skottland. BASC:s funktionärer Mark Cokayne, som givetvis fick höra retfulla gliringar om sitt namn, och Conor O´Gorman inledde med att berätta om sin organisations arbetsfält och mål, bl.a. om jägarnas kursverksamhet, röjning av stränder, byggande och ändringar av livsmiljöer, uppföljning av ändringar samt observation och reglering av fågelfaunan. Paul Horswill från skyddsorganisationen English Nature utredde den lagliga bakgrunden i relation till jakt på N2K-områden i England; lagen av 1979, natur- och landsbygdsförordningen av 1981 och sedan EU:s fågeldirektiv av 1979, med särskilda omnämnanden av våtmarker och slutligen miljöförordningen av 1992 jämte bestämmelser 1994. Sedan följde The Crown Estates representant Neil Jacobson som berättade hur samfundet utarrenderar jakträtter till jaktföreningar på den ca 700 kilometer långa kustremsa samfundet äger. Övervägande delen av den här kustlinjen består av Natura-områden! Trots sitt namn ägs The Crown Estate inte av "kronan", utan har grundats 1961 med stöd av en förordning som ett slags fastighetssamfund. Samfundet äger ca 110 000 hehtar områden av olika slag i England, 46 Jägaren 2 / 2008 i huvudsak vid kusten. Jacobson uppmuntrade oss jägare till aktivare PR och information om vår verksamhet och vårt intresse. Intressant... ...var det också att lyssna på Julian Hughes föredrag. Han representerade Royal Society for the Protection of Birds ­RSPB, dvs den kungliga fågelskyddsorganisationen. T.ex. utredningarna i N2K-områdena av störning som orsakas av jakt: I områdena räknas antalet besök och besökare under säsongen, hur stor fångsten av områdets huvudarter är (för många gräsand) osv. Av utredningarna har det konstaterats att jakten inte är någon väsentlig störningsfaktor. I England försöker ca 24 000 sjöfågeljägare årligen få byte. Han hade god uppfattning om och exempel på det samarbete som bedrivits med jaktföreningarna och av förvaltningen i dessa områden. Efter inledningsanförandena framfördes bl.a. följande i diskussionerna: I Varför behöver gamla goda system ny byråkrati om de har fungerat bra redan i tiotals år och erfarenheten har visat detta? I Hur få vanliga jägare och jaktföreningar att binda sig vid reglerad jakt? Och vilka motiveringar finns det för detta? I Jakten är en liten faktor jämfört med byggandet i samhället och all annan verksamhet, t.ex. vattenskotrar. I Hur inverkar klimatförändringen ­ hur förändras sjöfåglarnas flyttning? I Inverkan av arter av främmande ursprung ­ närmast av mårhunden. Borttagandet av rovdjur lyckas inte mera med jägarkrafter. I och än en gång: Mera info om N2K till fältet! Dee-flodens delta modellexempel Dee Estuary Natura 2000 site var målet för eftermiddagens exkursion, alltså till bussen och iväg. Dee-flodens delta är ett modellexempel på hur kort tid det behövs för att naturen ska förändras i huvudsak pga människans verksamhet. Någon av den lokala jaktföreningens ­ Dee Wildfowlers´ & Wetlands Management Club, DWWMC ­ medlemmar kom ihåg att hans föräldrar hade träffat varandra på Dees sandstrand, som ännu för 70-80 år sedan var en fin plage och vida känd som soldyrkarnas favoritplats med strandhotell och restauranger. Nu var området så långt ögat nådde enbart en tät gräs-vassbevuxen sumpig strandäng. Medlemmarna i den lokala jaktföreningen berättade om iståndsättningen av området till en livsmiljö för sjöfågel genom rensa flodfåran och gräva sidofåror och nätverk av diken. De hade också planerat särskilda fredningsstråk mellan de områden som avsatts för jakt. Ett par praktiska tillämpningar som kunde vara användbara också hos oss: En ungdom eller annan nykomling i föreningen fick under sina första jaktdagar gå ut på t.ex. gåsjakt endast tillsammans med en erfaren ansvarsperson. Prov på tillräckligt god skjutskicklighet måste ges på hagelbanan. Skyldighet att använda apporterande hund och anmälning av bytet var ett "must". Och patronbegränsning; per jaktdag fick man ta med sig t.ex. högst 25 patroner. Det här ökar säkert övervägandena före skott, endast säkra tillfällen utnyttjas. Också byteskvoter tillämpades på en del platser. Allt övervakades med "egenövervakning", medlemmarna i det egna laget i tur och ordning. Vid sidan av gräsanden var kanadagåsen ett eftertraktat byte. Medlemskapet i klubben var en värdefull sak och kunde förloras efter för mycket sjabbel. Medlemskvoteringen var sträng och nya aspiranter väntade hela tiden på väntelistan på att få bli medlemmar. Allt det här inom ett viktigt Naturaområde i bästa samförstånd mellan markägaren, skyddsbestämmelserna och jägarna! Sedan till skjutbanan Resten av dagen vistades vi på BASC:s North Wales Shooting School-skjutbana där vi fördjupade oss i deras "shooting program", kursprogram, som omfattade lämpliga program för såväl nybörjare som litet längre hunna jägare. Vid sidan av Veikko Seuna
• skjutövningar fästes uppmärksamhet också vid uppmärksamhe allmänna kunskaper om vapen och p patroner, effekter, hagelstorlek, skjutavstånd, hag hagelspridning mm. Vi sattes bl.a. att på några kontrol bedöma kontroller skjutavstånd och framförhållning och skjuta t.ex. jakttrap. Och visst blev det tävling, men för resulme tatets del var det nu inte så mycket att tala om för barnen, såpass dålig hagelskytt är jag. Eller kan jag orsaken ha varit ett främmande vapen det landavapen; de inte riktigt bra mot kinden, det blås förresten blåste ganska hårt och duvorna var säkert av gummi. Skyddsglasögonen var inte riktigt bra heller. Som regel är ju felet aldrig bakom kolven, eller hur? BASC har också mycket resurser fö fältarbete. för T.ex. Mark åker runt till en hel del jak jaktföreningar d årets lopp enbart fö att håll skyttekurser b t för tt hålla under å t l och faktapaket och material finns det. Verksamheten är bra organiserad och verkar effektiv och systematisk med tyngdpunkten förståeligt på hagelgevärssidan. Efter en snabbt kvällsmål steg vi igen på bussen och hade ett par timmars körning framför oss till följande objekt. som skyddsområden för ljungen och i den häckande småfåglars livsmiljöer utan att jakten stör detta. Det här fick vi vetenskapliga bevis för i Peter Welsh inlägg. Han representerade skyddsorganisationen English Nature. Peter Welsh redogjorde för ripjakten och N2K områdenas förvaltning. Genast därpå följde ett inlägg av Simon Wright från välgörenhetsorganisationen National Trust. Organisationen har närmare 3,5 miljoner medlemmar och är samtidigt en av Storbritanniens största ägare av hedmarker. Simon Wright berättade om praxis för utarrenderandet av marker för ripjakt och särskilt om hur detta fungerar i N2K-områdena. Besprutningar i Naturaområden Otroligt lät också det följande föredragshållare berättade. Geoff Eyre, som bl.a. ansvarar för jaktarrangemangen i Naturaområdet Howden Moor, redogjorde för hur områdets, närmast bara till fårbete dugliga karga gräsvegetation sköts med målet att få såväl ett nytt livskraftigt ljungbestånd som en rikare fauna och större mångfald i naturen. På det här 2 743 hektar stora området har det gjorts en långsiktig uppföljningsundersökning av skötselåtgärder som inleddes 1984. En metod som fortlöpande används och har undersökts är bekämpning av den igenvuxna och för många djur alltför täta och karga gräsvegetationen genom besprutning av några tiotal hektar stora skiften åt gången. Den torra vegetationen bränns vid lämplig väderlek. Ytan kan också bearbetas med fräs. Därefter sker en kompletteringssådd av ljung med en specialsåningsmaskin där det inte har uppkommit något nytt ljungbestånd på naturlig väg. För ljungens extremt små frön har det utvecklats en "specialskördetröska" och en såningsmaskin. I samband med sådden kan det I moripans landskap Följande dag bekantade vi oss med högländernas natur och deras N2K områden i Losehill Hall. Klockan åtta samlades vår grupp i den gamla gårdens kyliga sal för att lyssna på dagens föredragshållare. Vår grupps brittiska medlem Tim Baynes fungerade som ordförande. Han hör till aktörerna inom Countryside Alliance, dvs säga representerar mera markägarna. I höglandet i England finns det omkring 8000 kvadratkilometer s.k. höglandshedar ­ upland moorland ­ med många Naturaområden. Dessa vidsträckta i det närmaste trädlösa ljungbevuxna hedar påminner en aning om våra låga fjälltrakter. På hedarna lever den viktigaste jaktbara hönsfågeln, moripan ­ red grouse. En bild av fågeln kan ni beundra t.ex. på etiketten på en whiskyflaska av känt märke. I Storbritannien är det erkänt faktum att de vidsträckta ljunghedarna där jakten på moripa bedrivs utmärkt väl samtidigt kan fungera samtidigt här och där planteras och sås litet träd, framförallt björk. Följande år sprayas skiftet intill och så avancerar man skifte för skifte för att återställa vegetationen till tidigare ljungbestånd. I området har det också grävts vattendammar för riporna och andra djur. Vi befinner ju oss i ett Naturaområde... Vid utförda undersökningar har det konstaterats att arterna, bl.a. alla SPA ­ Specially Protected Area klassificerade fågelarter - ökat märkbart i antal på de så här behandlade skiftena och att antalet moripor har mångdubblats trots att det bedrevs betydlig jakt på ripa under samma tid. T.o.m. motsvarigheten till vår egen orre, black grouse, har uppenbarat sig på en del platser. På platsen lever omkring 200 rippar och när det finns ett dussin kycklingar i kullen kan det årligen jagas närmare 500 fåglar. Med inkomsterna av den den här några dagar låmga jakten kan viltvården i området upprätthållas, såsom fångst av små rovdjur. Målet är att hålla antalet rovdjur på en tolerabel nivå. Vad skulle månntro vår miljömyndighet säga om här som första skötselåtgärd för någon ängsbiotop som ska hållas öppen i ett Naturaområde skulle föreslås t.ex. roundup-behandling, bränning och markbearbetning och på det ännu jakt. Men på annat håll i Europa kan man nog fungera på det här viset och helt inom ramen för samma EU-direktiv. Det skulle säkert vara hög tid också här i vårt land att i ett tillräcklig brett forum börja dryfta nyttjandeplaner och skötselåtgärder i skyddsområden inklusive N2K-områden, för att sammanjämka olika intressegruppers strävanden på ett vettigt sätt med hållbart nyttjande som ett klart uttalat mål inklusive traditionella aktiviteter som jakt och fiske och nyttjande av alla förnybara naturresurser, men också beaktande alla andra naturaktiviteter. Som en avslutning på eftermiddagen klev vi i duggregn upp på den dimmiga Howden moorheden för att med egna ögon konstatera hurdana resultat man kan åstadkomma med ovannämnda åtgärder i ett N2K-område. Samtidigt observerade vi också hur vanskligt det är att sammanjämka lantbruk och skyddsbehov i samma område. Fårskötseln är här mycket allmän och ingärdande nästan den enda möjligheten att hålla tusentals husdjur borta från känsliga platser. Som avslutning på dagen förde vi slingrande diskussioner, bytte erfarenheter, jämförde praxis i olika länder och utvärderade workshoppens funktionsduglighet. Sedan följde förberedelser för hemfärd och förflyttning till Manchesters flygfält. Och nosen mot nya äventyr, vilket innebär vår arbetsgrupps tillsvidare sista träff i tecknet av den femte workshopen i Riga i Lettland, men det är ju sedan igen en annan historia. G Här några brittiska adresser på nätet för dem som vill ha ytterligare information. Som ni ser har det uppstått ett omfattande forum bland de aktörer som arbetar med dessa frågor: www.basc.org.uk, www.english-nature.org.uk, www.thecrownestate.co.uk, www.rspb.org.uk, www.deewildfowlers.co.uk, www.shootingschool.net, www.countryside-alliance.org, www.english-nature.org.uk, www.nationaltrust.org.uk Jägaren 2 / 2008 47
• Resultaten av sjöfågelinventeringen I somras var det åter igen dags för de landsomfattande inventeringarna av sjöfåglarnas häckningsbestånd och kullar. För våra viktigaste jaktbara änders del stod häckningsbestånden kvar på samma nivå som tidigare. För gräsandens del kunde vi notera att produktionen av ungar lyckades utmärkt medan de övriga ändernas produktion blev svagare än året innan. Hannu Pöysä, Marcus Wikman, Esa Lammi och Risto A. Väisänen nventeringen av sjöfåglarnas häckningsbestånd och kullar i sjöar och vattendrag gjordes sommaren 2007 på olika håll i landet, som vanligt under Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutets och Naturhistoriska centralmuseets ledning. Det mesta av räkningarna gjordes på talko av jägare och fågelskådare. Häckningsbestånden inventerades med en parräkning som gjordes två gånger i maj och juni medan räkningen av kullar gjordes med en enda inventering i juli. Inventeringen av häckningsbestånd har pågått sedan 1986 och inventeringen av kullar sedan 1989. I den här artikeln ska vi presentera en sammanfattning av resultaten för 2007 års inventeringar. I ga knipa, gräsand, kricka och bläsand - skedde inga förändringar i totalbestånden från året innan (2006). Se diagram 1. Bestånnden av gräsand och bläsand stod kvar på föregående års nivå i både söder och norr. Krickan ökade däremot i söder men gick i motsvarande grad tillbaka i norr. För knipans del noterar vi det motsatta, att arten stannade på 2006 års nivå i norr men gick aningen tillbaka i söder. Sothönans häckningsbestånd vände uppåt i tillväxt, men stannade också i år klart och tydligt under långtidsmedelvärdet. Ett flertal sällsyntare arter - som stjärtand, skedand och brunand - gjorde ett sämre resultat än året innan. Gräsanden gjorde ett utmärkt resultat För de viktigaste jaktbara sjöfåglarna blev produktionen av ungar svagare än året innan, med undantag för gräsanden. Inventerarna observerade färre kullar av kricka, bläsand och knipa än året innan och för krickans och bläsandens del bestod kullarna dessutom av färre ungar. Gräsandens kullar var lika stora som under året 2006, men det fanns fler kullar. Gräsandens index för produktionen av ungar nådde upp till sin tredje bästa notering sedan inventeringarna började (diagram 1). Gräsanden gjorde med andra ord utomordentligt väl ifrån sig med häckningen under fjolsommaren. För bläsandens del misslyckades häckningen däremot och artens index för produktionen av ungar föll till sin sämsta notering under inven- Häckningsbestånden oförändrade Det totala beståndet av sjöfåglar (det vill säga samtliga arter) stannade i det stora hela på samma nivå som året innan i både norra och södra Finland. För de vanligaste arterna - det vill sä- teringens historia. Också knipans produktion av ungar föll till en bottennotering. Krickans produktion av ungar blev däremot rekordartat bra året 2006 och trots tappet stannade alltså arten nära sitt långtidsmedelvärde. Gräsandens häckning lyckades fint, i synnerhet i norra Finland, med ett index på 132 procent. Indexet visar alltså produktionen av ungar jämfört med 2006 och uttryckt i procent. I södra Finland stannade produktionen av ungar emellertid i det stora hela på 2006 års nivå, med ett index på 103 procent. För knipan, bläsanden och krickan blev produktionen av ungar svagare än året innan i både söder och norr. Indexet för krickan blev 80 respektive 66 %, för bläsanden 51 respektive 48 % och för knipan 93 respektive 93 %. Häckningen lyckades bättre för gräsanden som börjar tidigare än för krickan och bläsanden som börjar senare. Skillnaderna i väderleksförhållandena och tillgången på föda när ungarna fortfarande är några dygn gamla har kunnat vara de avgörande faktorerna som förklarar skillnaderna i hur kullarna klarar sig. Krickans ovanligt låga index för produktionen av ungar i norra Finland beror till stor del på att året innan var exceptionellt gott i norr med ett index på 178 procent. Till detta kommer självfallet att krickans häckningsbestånd gick tillbaka i norr vilket sänkte indexet för 2007. I södra Finland blev krickans produktion av ungar däremot svagare än vi hade väntat oss med tanke på häckningsbeståndets storlek. För bläsanden gick det på samma sätt i både norr och söder.. G Häckningsindexet 180 140 100 60 180 140 100 60 180 140 100 60 20 Produktionen av ungar 180 14 140 10 100 60 6 20 180 140 100 60 1990 1995 2000 2005 180 140 100 60 1990 1995 2000 2005 180 140 100 60 20 1990 1995 2000 2005 180 14 140 10 100 60 6 20 1990 1995 2000 2005 Häckningsindexet för gräsand, kricka, bläsand och knipa åren 1986 till 2007. Index 100 = medelvärdet för inventeringsåren. Indexet för produktionen av ungar för gräsand, kricka, bläsand och knipa 1989 till 2007. Index 100 = medelvärdet för inventeringsåren. 48 Jägaren 2 / 2008
• Jakten på statens marker Jaktnyheter från ifjol ­ fångstrespons efterlyses I De flesta av jägarna har observerat de ändringar i ordnandet av jakten och i tillämpad praxis som genomfördes av Forststyrelsen ifjol: bl.a. delade vi för första gången ut en jaktbroschyr till alla jägare som ett instick i tidningen Jägaren, delade upp försäljningen av jakttillstånd på sommar- och höstförsäljning, publicerade en utflyktskarta över jaktområdena på nätet och inledde ett försök med tillstånd via mobiltelefon. Syftet med dessa åtgärder är att ytterligare förbättra betjäningen av jägarna, utveckla jakten långsiktigt enligt grunderna för hållbart nyttjande och säkerställa framtida jaktmöjligheter. Efterfrågan på tillstånd på stabil grund Efterfrågan på jakttillstånd för småvilt har under 2000-talet ökat, så även ifjol. Totalt ökade försäljningen med över 5 % jämfört med året innan. Mest minskade försäljningen i områden där bestånden av hönsfågel hade minskat, framförallt i de nordliga områdena för riptillstånd och i östra Lappland. En kontrollerad ökning av försäljningen har möjliggjorts tack vare att beskattningen av skogsfågel med hjälp av viltplaneringssystemet har planerats och dimensionerats enligt principerna för hållbart nyttjande. Planeringen grundar sig på dagrelaterad periodkvotering. När kvoterna fylls vid försäljningen av tillstånd övergår jägarna till att köpa sina tillstånd i perioder och områden som ännu har osålda tillstånd. Av de tillståndskvoter för 2007 som planerades enligt hållbart nyttjande och bjöds ut till försäljning såldes dock endast något över hälften. Dels fanns det områden i vilka kvoterna utnyttjades nästan helt, upp till 90 %. Å andra sidan fanns det rum för jakt på hönsfågel t.o.m. under de första dagarna av säsongen. En områdes- och tidsmässigt jämnare fördelning av jakten skulle främjas av att inte alla jägare siktar på säsongens inledande veckor utan istället överväger en senare tidpunkt eller något helt annat område där det finns mera utrymme. Kundbetjäningen får ros, försäljningen av tillstånd bör förbättras Uppskattningsvis avvek den feedback jägarna gav i samband med fångstresponsen 2007 inte väsentligt från tidigare års feedback. Enligt jägarnas åsikt är tillståndens försäljningssystem fortsättningsvis besvärligt och behöver förbättras. Det största problemet är inledningen av försäljningen när hundratals jägare ringer upp samtidigt för att köpa samma tillstånd. För att avhjälpa problemen delades försäljningen upp på en sommar- och en höstförsäljning. Dessutom differentierades inledningen för jaktområdenas del så att försäljningen började på olika dagar. Mot att ruschen ännu för några år sedan varade i många dagar klarades den nu av på några timmar. Efterfrågan på tillstånd till vissa områden och för vissa tider överskrider ändå utbudet så häftigt, att det i den här situationen är i det närmaste omöjligt att skapa ett system som fungerar helt klanderfritt. Hur placera 100 kunder om det finns 10 platser? Det är ändå fortsättningsvis nödvändigt att försöka åstadkomma ett smidigare försäljningssystem än det nuvarande. Positivt är att sökandena av tillstånd när de har nått fram till försäljaren har varit mycket nöjda med servicen och lovordar den. Beroende på hurdan beståndsutvecklingen hade varit i området Ifråga gav viltbestånden upphov till en del kommentarer. "Ett utmärkt område. Såg mycket fågel" (Kinnula). "Hönsfågelbestånden har kollapsat jämfört med tidigare år" (Naruska-Tuntsa). "Det fanns nog en del fågel, men det låga antalet kycklingkullar förvånade" (Kukkaro-Lakla). Jägarna jämförde gärna bestånden med tidigare år. Angenämt var att notera att jägarna i samband med sin fångstrespons kommenterade de under året gjorda ändringarna. Framförallt att kom det många positiva kommentarer om vårt nya system med utflyktskartor (utflyktskarta.fi). Ungdoms- och mobiltillstånden intresserar Ungdomstillståndet har tagits emot med tacksamhet och i och med det förmånliga priset har även under 18 år gamla jägare kunnat njuta av jakt på Forststyrelsens marker. Ifjol såldes över 800 ungdomstillstånd. Också en ny tillståndsprodukt testades, mobiltillståndet. Bäst betjänta av det här tillståndet var harjägarna som kunde kolla vädret på morgonen och därefter besluta om de beger sig ut eller inte. En utredning av produktens funktionsduglighet görs under vinterns lopp varefter beslut om fortsättning fattas. I varje fall har typen väckt intresse och responsen har varit positiv. Fångstfeedbacken nödvändig För fångstresponsens del övergick vi till ett system där jägarna ger sin feedback enbart via internet. Samtidigt avstod vi från inlämnandet av respons per post. Den elektroniska responsen kan överföras direkt till planeringssystemen, vilket innebär att färsk info kan användas direkt. Trots att största delen av jägarna utnyttjar internet föll responsens omfattning klart under 2007. Inlämnandet av fångstrespons grundar sig på jaktlagens 46 § i vilken det konstateras att det i villkoren för jakttillstånd på statens område kan bestämmas att tillståndshavaren inom utsatt tid ska underrätta den som beviljat tillståndet om bytets mängd. Fångstresponsen är viktig för att viltplaneringen ska fungera och planeringen ske enligt principen för hållbart nyttjande. Därför hoppas vi att jägarna också i fortsättningen ska bära sitt ansvar för skötseln av de gemensamma viltbestånden så att inte särskilda sanktioner behöver tillgripas. Responsen för ifjol kan ges på adressen www.villipohjola.fi (metsästys och val av "Tee saalisilmoitus" på balken till vänster). G Ett stort tack till alla som redan lämnat in sin fångstrespons och en önskan om ett givande jaktår Heikki Hallila, Specialplanerare Hannu Huttu Jägaren 2 / 2008 49
• shörnan Tip P På flyget är det de bäst att ta en separat försäkring för förs geväret och gevä transportera det i trans en hå koffert. hård Ilkka Esko la Vapen, patroner och hundar PÅ FLYGET Nuförtiden är det allt fler finländska jägare som riktar blicken längre bort när han spanar efter jaktmöjligheter. Det handlar om en längtan som oftast kräver en resa med flyg. Alltså kontaktade vi en expert på saken, Marko Haaksiala som är chef för marktjänsterna på Finnair, och bad honom berätta om hur man transporterar vapen, ammunition och jakthundar med flyg. skada. Finnair kräver inte några officiella dokument i stil med vapenpass eller vapenlicens. Sådana krävs för myndigheterna på destinationsorten, men behöver inte företes för flygtransporten, preciserar Haaksiala. Ammunitionsmängden begränsad Även om det inte finns några begränsningar för antalet gevär så finns det begränsningar för mängden patroner per jägare. Patronerna innehåller ju krut och utgör förståeligt nog en klart större risk än gevären som är "bara" föremål av kall metall. Ammunitionen är begränsad till fem kilogram per passagerare. Det är alltså vikten som gäller och inte antalet patroner, och begränsningen gäller per person. Varje jägare som går ombord på ett och samma plan får alltså ta med sig fem kilogram patroner. S edan den 11.9. 2001 har flygtrafiken inte varit sig lik. Säkerhetskontroller med mera prövningar har blivit vardagsmat för dem som tar flyget. Det har blivit omständligt också för den som reser utan vapen, ammunition och hundar i bagaget. Vi jägare ska därför förbereda oss och vårt bagage extra omsorgsfullt inför resan. En sak som jägare emellertid brukar ha synpunkter på är att flygbolagen kräver att patronerna ska vara i sin originalf originalförpackning. Vad beror d här på, det Marko Haak Haaksiala? - Bakom den här redet geln ligger d internaflygförbundet tionella fly IATA:s direktiv som på direk lyder engelska lyd "ammunition must be securely boxed and carried separately from the weapons". I praktiken betyder det här att patronerna inte nödvändigtvis måste vara i sin originalförpackning, men att de ska vara stadigt förpackade i ett separat paket så de inte trillar omkring i botten på en väska eller på något annat vis utgör en risk. Det är fullt förståeligt att man exempelvis på hemvägen från en jaktresa inte längre har kvar originalförpackningen. Då ska man packa ner de återstående patronerna i ett stadigt paket. Visst kan patronerna placeras i kofferten tillsammans med geväret men de får inte vara i geväret eller i ett magasin som är fäst i geväret. De ska med IATAs ord transporteras "separately from the weapon". Lämna vapenoljorna hemma! En annan sak som jägare ofta råkar ut för är att vapenoljorna plockas bort vid säkerhetskontrollen. Som normalt bagage Jaktvapnen åker alltid som normalt bagage i flygplanets lastrum, men man ska meddela om vapnen när man bokar biljetterna, berättar Marko Haaksiala. Det finns inte några begränsningar för antalet vapen, det vill säga att en passagerare kan ta flera gevär med sig och flera passagerare kan medföra vapen på samma resa. Däremot måste man alltså meddela flygbolaget på förhand om gevären. Några andra direktiv finns det inte för transporterandet av vapen på flyget. Haaksiala konstaterar att även om man både kan och får transportera ett gevär i ett mjukt fodral eller i delar i en sportbag så rekommenderas en hård koffert. Det skyddar geväret från att skadas under transporten. Haaksiala rekommenderar också att man tar en försäkring för vapnet, även om flygbolagen är ersättningsskyldiga vid 50 Jägaren 2 / 2008 Klaus Ekman Bild av brochyren om förbjudna ämnen bland resgodset.
• Här handlar det inte bara om oljor på sprayflaska utan alla slags vapenoljor som är eller kan vara en antändlig vätska. Därför rekommenderar Haaksiala att jägarna frivilligt lämnar sina vapenoljor hemma. Det betyder att alla ämnen och all utrustning som är antändbar plockas bort från bagaget. Därför gör jägare bäst i att inför flygresan ta bort inte bara vapenoljorna utan också tändstickorna, tändarna, braständarna, campingköket och så vidare. Glöm inte heller att inför hemresan tömma fickorna och handbagaget på lösa patroner, jaktknivar, den schweiziska universalkniven med tjugo olika mojänger samt verktyg och packa ner dem i väskan som ska åka i lastrummet. Så slipper du få dem beslagtagna i säkerhetskontrollen. Hundbegränsningar Ofta har jägare också med sig jakthundar. I allmänhet rör det sig om vuxna och färdigt utbildade hundar, men det är inte ovanligt med valpar ombord på planet. IATA håller sig med ett eget reglemente för transporterna av levande djur som kallas LAR, live animal regulation. Där ingår mycket detaljerade bestämmelser om bland annat transportlådans storlek. Det måste finnas utrymme för hunden att stå och ligga normalt, och förstås att vända på sig. Transportlådan måste också vara vattentät för den händelse hunden skulle spy eller kissa under resans gång. Transportlådan måste dessutom vara tillräckligt stabil för att inte gå sönder om det till exempel rasar en trave kappsäckar över den. Det är inte ovanligt att folk försöker transportera sina hundar - sär- skilt utställningsjyckar - i ultralätta nätburar. Sådana ratas direkt, påpekar Hakala. Det är bäst att lära hunden att resa i en transportlåda, för ute på flygfältet kan det bli en hopplös uppgift att få in jycken i lådan. Alla hundar som väger över åtta kiloMarko Haaksiala är gram sätts automachef för Finnairs marktjänster. tiskt i lastrummet. I den här vikten inkluderas också transportlådan! Den sammanlagda vikten av hunden och transportlådan får uppgå till maximalt femtio kilogram. Ekipage som väger mer än så hanteras automatiskt som flygfrakt. På Finnair transporteras djur uteslutande i planets lastrum. är avgiften 1,5 procent av den dyraste biljetten i turistklass. Om hunden i fråga är en valp så är den nedre åldersgränsen åtta veckor, vilket betyder att valpen måste vara avvand från sin mor och kunna äta fast föda. Flygbolaget kräver inte heller för hundens del någora officiella dokument som exempelvis veterinärintyg utan dokumenten behövs vid kontakterna med myndigheterna på destinationsorten. Det ankommer alltså på den som reser att ordna med dokumenten för hunden och införseltillstånd. Först till kvarn... När det handlar om att transportera hundar kommer man oundvikligen förr eller senare in på folk som är allergiska mot hundar. - Om en hund reser i passagerarkabinen och en person som är allergisk vill åka med samma flyg så har den förtur som bokat först. Den som är allergisk mot hundar ska komma ihåg att uppge detta när den bokar resan, påminner Marko Haaksiala. Skillnad på flygplanstyper Marko Haaksiala konstaterar att det är skillnad på olika plantyper och därmed också på hur hundar transporteras. Det finns plantyper där man inte kan transportera mer än en eller två hundar eftersom syret i lastrummet annars inte räcker till. Om lastrummet dessutom är fullpackat måste syremängden beräknas mycket noggrant. Man ska alltid meddela om hunden på förhand och flygbolaget tar en extra avgift för transporten som i synnerhet på längre flygningar kan bli väldigt hög. På internationella flygningar Storbritannien? Vad transporterandet av vapen beträffar så har Storbritannien varit ett besvärligt kapitel. Numera är det tillåtet att föra in normala jaktvapen i landet men halvautomatiska gevär och till och med pumpgevär är förbjudna. Nuförtiden går det bra att flyga dit med vapen bara man på destinationsorten kan visa ett EU-vapenpass för myndigheterna samt en inbjudan till en lagenlig jakt. G Jägaren 2 / 2008 51
• Var femte jägare jagar med fällor eller saxar Under de senaste åren har omkring 30 000 - 40 000 jägare årligen gillrat sina fångstredskap i hopp om byte. Nästan var femte aktiv jägare jagar med passiva jaktredskap. Till de lovliga passiva redskapen hör fällorna som fångar levande, saxar som dödar omedelbart och nykomlingen fotsnara som lämpar sig för räv. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet F inland har i många hundra år varit känt som ett land där det finns fina pälsar. Förr i världen skedde nästan all jakt med passiva redskap av de mest skiftande slag. Man använde lokala fällkonstruktioner för att fånga t.ex. hermeliner eller fåglar, snaror, gillrade spjut, fångstgropar, tanor, gift för att nämna några exempel. När geväret tagits i bruk började variationsrikedomen hos de passiva fångstredskapen minska och det blev steg för steg förbjudet att använda redskap som vållar djuren smärta. Kvar finns numera bara fällor som fångar levande, saxar som dödar omedelbart, fotsnaror för räv och ripsnaror i norra Lappland. Samtidigt förvandlades jaktens karaktär från levebröd till fritidsintresse. Också det faktum att jägarna nuförtiden har ett jobb för sin försörjning har lett till att jagandet oftast förläggs till veckosluten och till kortare eller längre perioder som är avsatta för jakt. Jaktmarkerna kan då ligga väldigt långt borta hemifrån, vilket förstås gör det svårare att använda sig av passiva redskap. Jägare som bor i eller vid öppen landsbygd kan förstås fortsätta jaga med lovliga passiva redskap eftersom de har möjligheter att inspektera sina fällor dagligen. Enligt lag ska ju fällor som fångar levande inspekteras minst en gång om dygnet. Under innevarande årtionde har antalet användare av passiva fångstredskap varierat mellan drygt 30 000 och drygt 40 000 jägare (tabell 1). Antalet utgör knappt en femtedel av antalet aktiva jägare. Året 2006 använde drygt 30 000 jägare av passiva fångstmetoder. Den här artikeln bygger på de svar som vi på VFFI fick in på småviltsenkäten under åren 2001 till 2006. Drygt 200 000 jägare har årligen tillbringat minst en dag på jakt under årets lopp. Men av dessa har bara var femte använt sig av fällor, saxar eller Aslak Ermala, 52 Jägaren 2 / 2008
• Jvd/delområde Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Södra Lappland Mellersta Lappland Norra Lappland Södra Uleåborg Norra Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Sammanlagt Antalet jägare som jagat med passiva fångstredskap 2001 2002 2003 2004 2005 1900 2200 1700 1900 1200 3900 3600 3600 3800 4500 1700 2500 1700 2400 1900 3200 2200 3400 3000 2700 2300 1800 3000 2500 2500 1600 2100 1900 1300 1400 1100 1100 1400 1600 1000 300 300 300 500 300 3200 2400 2700 1800 1200 1500 1400 2600 1900 1500 1900 2100 2500 2000 3200 2400 2300 2000 1300 2300 3600 3100 3800 2600 2600 4200 4700 4700 3800 3000 1300 1100 900 1200 1100 1300 1700 2100 1400 2000 2900 2100 2400 2200 3000 1300 1600 1400 1500 1800 39600 38300 42100 36700 37200 2006 1200 2200 1800 2700 1600 1600 900 200 2100 1500 1100 1200 3600 4000 1200 1300 2200 1200 31600 Tabell 2. Antalet jägare som har använt sig av passiva fångstredskap under åren 2001 till 2006 per jaktvårdsdistrikt och delområde. Finland har i många hundra år varit känt som ett land där det finns fina pälsar. År Antal jägare Jägare som jagat 2001 2002 2003 2004 2005 2006 290 951 293 589 297 110 299 600 302 525 304 105 217 000 215 400 219 600 216 500 220 600 218 800 fotsnaror ­ somliga i mindre omfattning och andra i större (tabell 1). Under åren 2001 och 2002 pågick kampanjen för ökad jakt på de små rovdjuren, med ett tävlingsartat upplägg. Bakom kampanjen låg som känt naturvårdsmässiga målsättningar. Sedan kampanjen avslutats verkade antalet smårovdjursjägare ha ökat en aning, men sedan sjönk kurvan igen en smula. Antalet verkar nu ha stabiliserat sig på nivån drygt 30 000 jägare. Varför har då inte jakten på de små rovdjuren fått större jägarskaror att dra ut i skog och mark? En orsak är uppenbarligen den att en allt större del av jägarkåren bor i större tätorter där det inte går att syssla med jakt, åtminstone inte nära hemknutarna. För alla de jägare som på vardagarna knogar på jobbet är det svårt att uppfylla lagens bokstav om att fällor som fångar levande ska kontrolleras minst en gång i dygnet. Därtill kommer att marknaden för rovdjurspälsar har minskat till nästan noll. En tredje faktor som undertecknad kommer att tänka på är att jägarnas kunskapsnivå har sjunkit. Jakt är någonting som man måste lära sig för att bli en jägare som kniper sitt vilt. Erfarenhet är det enda som kan göra en till en skicklig jägare. Man ska studera Antalet jägare som jagat det tilltänka viltets vapassivt samt dessas pronor och beteende, vilcentuella andel av antalet ket igen kräver mycket aktiva jägare % tid - och tid är precis 39 600 18,2 vad de flesta jägare 38 300 17,8 numera saknar. 42 100 19,1 Mest smårovdjurs36 700 17,0 jägare i Norra och 38 300 16,9 Södra Savolax 31 600 14,5 Intresset för att jaga små rovdjur varierar i olika delar av landet. Under de sex aktuella åren verkar intresset för passiva fångstredskap ha varit störst i Södra och Norra Savolax, men entusiasmen verkar ha varit nästan lika stor i Mellersta Finland och Norra Karelen (tabell 2). I många jaktvårdsdistrikt kan vi se tydliga pendlingar från år till år, vilket kan bero på en rad orsaker som exempelvis tillgången på vilt, marknadsföringen av jaktkampanjen och väderleken. Exempelvis snöläget påverkar ju möjligheterna att jaga räv med fotsnara. Obetydliga variationer När det kommer till kritan har den procentuella andelen jägare som jagat med passiva redskap under den aktuella tidsperioden varierat rätt litet från år till år. Variationen har inte varit större än 4,3 procentenheter, dvs från 12,3 till 16,9 (tabell 3). På distriktsnivå är det Norra Savolax som tydligast skiljer sig från mängden. Med undantag av ett enda år har den procentuella andelen där legat på över 10 %. Också i Södra Savolax har den procentuella andelen legat i närheten av 10 %. Fortfarande en fåtalig skara Utifrån siffrorna ovan och det faktiska läget verkar det som om de passiva fångstredskapen ­ dvs fällorna, saxarna och fotsnarorna - skulle fortsätta att vara ett intresse för en fåtalig skara. Den årliga fångsten av små rovdjur verkar variera i fullkomligt normal ordning (tabell 4). Inte ens kampanjen för jakt på de små rovdjuren verkar ha haft någon särskild inverkan på variationerna. Det är samma inbitna jägare som deltar i jakten år efter år, även om skaran ibland får nytt blod ­ men det går långsamt! Bristen på jägarkunskaper kan höja tröskeln allt för mycket, i synnerhet om jägaraspiranten inte har tillgång till någon med erfarenhet som kan hjälpa honom att komma igång. Därefter inställer sig också frågan vad man ska göra med det fällda rovdjuret och hur man tar det till vara. Tabell 1. Tabellen visar antalet jägare, antalet jägare som jagat, antalet jägare som inte jagat (i tabellen finns inte en spalt för dessa) samt antalet jägare som jagat med passiva redskap och dessas procentuella andel av de aktiva jägarna under åren 2001 till 2006. Jägaren 2 / 2008 53
• jvd/delområde 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Om vi tittar närmare på uttaget av små rovdjur ser vi Södra Tavastland 4,7 5,8 4,0 5,1 3,2 3,9 att räven en gång Södra Savolax 9,9 9,4 8,7 10,4 12,0 7,0 i tiden var ett beKajanaland 4,3 6,4 4,0 6,6 5,2 5,8 tydande vilt efterMellersta Finland 8,0 5,8 8,0 8,3 7,3 8,4 som pälsen var så värdefull. När rävKymmene 5,7 4,6 7,2 6,8 6,8 5,1 pälsarna stod som Södra Lappland 4,0 5,6 4,5 3,7 3,8 5,1 högst i kurs hände Mellersta Lappland 2,9 2,9 3,2 4,4 2,6 3,0 det att jägare till Norra Lappland 0,8 0,9 0,6 1,4 0,7 0,6 och med kunde betala för observeSödra Uleåborg 8,0 6,2 6,3 4,9 3,2 6,5 rade rävspår! RäNorra Uleåborg 3,9 3,6 6,2 5,2 4,0 4,8 vuttaget har fortÖsterbotten 4,7 5,4 6,0 5,4 8,5 3,6 sättningsvis hållit Norra Tavastland 6,2 6,1 4,8 3,5 6,3 3,7 sig rätt stort från år till år även om den Norra Karelen 9,0 8,1 9,0 6,9 7,1 11,4 aktuella tidsperioNorra Savolax 10,6 12,3 11,3 10,3 8,1 12,5 den också räknar Sv Österbotten 3,3 2,8 2,1 3,3 3,1 3,7 ett dåligt rävår. Från och med Satakunda 3,3 4,4 4,9 3,8 5,3 4,1 1960-talet ökade Nyland 7,2 5,4 5,7 6,0 7,9 6,8 uttaget av mink i Egentliga Finland 3,3 4,2 3,4 4,1 4,9 3,8 stadig takt men så Sammanlagt 13,6 13,0 14,1 12,3 16,9 14,5 småningom fick minken maka på sig för en färskare Tabell 3. Andelen jägare som har använt fällor, saxar och fotsnaror uttryckt i nykomling, mård- procent av det totala antalet jägare per distrikt och delområde under perioden hunden. Jakten på 2001-2006. mink pågår fortfarande även om uttaget av mårdhund är klart större. Uttaget av hermelin verkar ha stått på en rätt stabil nivå under hela den aktuella tidsperioden. Likaså har mårdjakten stått på samma nivå under hela tidsperioden, vilket ju är ett glädjande faktum. På 1960-talet var mården nära att dö ut i vårt land men under de senaste 50 åren har stammen vuxit till sig. På den tiden förekom mården bara i östra Finland, i närheten av östgränsen, men numera kan arten påträffas i nästan hela landet. Även avskjutningen av grävling uppvisar en viss brist på stabilitet, men jakten visar inte någon tydlig trend mot vare sig en ökning eller en minskning. G Fångsten av vitsvansvilt historiens största ­ över 22 600 djur S enaste jaktsäsong för vitsvansvilt, skogsren och dovvilt började den 29 september ifjol och slutade den sista januari i år. Avskjutningen nådde rätt nära nivån för föregående jaktsäsong för alla tre hjortdjursarter. För vitsvansviltets del ökade avskjutningen med ett par procent från säsongen innan. I landet som helhet beviljades 24 050 licenser för vitsvansvilt, 249 licenser för dovvilt och 139 licenser för skogsren. Varje licens berättigade till fällandet av ett vuxet djur eller två kalvar, såvida inte jaktdistriktet i fråga hade infört några särskilda, avvikande bestämmelser. Jakten avlöpte väl trots bristen på snö Många befarade att bristen på snö skulle försvåra jakten på vitsvansvilt eftersom den största delen av djuren fälls på vaktjakt. När det inte finns någon snö mörknar det tidigare på kvällen och ljusnar senare på morgonen, vilket förkortar jakttiden avsevärt och försvårar jakten. Men trots att det bara har funnits snö under korta perioder lyckades jakten ändå bra och för vitsvansviltets del satte avskjutningen nytt rekord! Det jagades vitsvansvilt i elva jaktvårdsdistrikt. Kärnområdet för detta vilts utbredningsområde utgörs av fem jaktvårdsdistrikt i sydvästra Finland, nämligen Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunda och Norra Tavastland. I fjol fälldes 98 % av hela landets vitsvansvilt i de här distrikten. Liksom under tidigare år fälldes det flesta djuren i Egentliga Finland, dvs över 7000 djur. Därefter följde Södra Tavastland med 4 700 och Satakunda med 4 100 djur. I Nyland fällde jägarna 3 700 djur. I landet som helhet steg utnyttjandegraden för licenserna till 68 %. Den högsta utnyttjandegraden - 76 % - noterades i Egentliga Finlands distrikt. I de övriga vitsvansdistrikten i den sydvästra delen av landet rörde sig nyttjandet av licenserna på samma nivå som jaktsäsongen innan, alltså mellan 64 och 72 %. I de jaktvårdsdistrikt där det förekommer sparsammare med vitsvansvilt stannade licensernas utnyttjandegrad med undantag för Svenska Österbotten under 50 %. I landet som helhet uppgick kalvarnas andel av uttaget till 55 %. De största andelarna kalv finner vi i Satakunda, Egentliga Finlands och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt, kring 56-58 %. På 1960-talet var mården nära att dö ut i vårt land men under de senaste 50 åren har stammen vuxit till sig. Art Räv Mårdhund Hermelin Mink Mård Grävling 2001 56 200 110 800 4 500 85 100 16 500 12 100 2002 2003 2004 2005 2006 39 700 65 000 61 500 63 000 64 100 95 700 129 100 116 000 98 300 120 600 2 500 3 500 2 900 3 100 3 400 53 100 70 700 49 700 53 600 55 200 10 600 15 100 14 900 16 600 15 100 9 700 8 600 7 800 10 800 10 200 Pentti Vikberg, Marko Svensberg Minimal jakt på dovilt och skogsren Dovvilt jagades i fyra jaktvårdsdistrikt och avskjutningen uppgick till 161 djur. Klart mest dovvilt fälldes i Nyland, sammanlagt 115 djur. Tabell 4. Fångsterna av små rovdjur åren 2001-2006. 54 Jägaren 2 / 2008
• VITSVANSVILT Jaktvårdsdistrikt JaktFångst - Vuxna Fångst - Kalvar Fångst Jaktlicenslicenser nyttjandegrad Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Totalt Kalv-% antal djur djur djur % djur djur djur % djur % % 4873 1153 903 2056 56,1 1369 1249 2618 52,3 4674 56 69,1 167 24 11 35 68,6 7 6 13 53,8 48 27,1 24,9 287 28 30 58 48,3 17 21 38 44,7 96 39,6 26,8 167 20 10 30 66,7 5 13 18 27,8 48 37,5 23,4 310 41 20 61 67,2 36 24 60 60 121 49,6 29,4 2700,5 715 575 1290 55,4 650 633 1283 50,7 2573 49,9 71,5 56 0 1 1 0 0 0 0 0 1 0 1,8 277 65 40 105 61,9 60 49 109 55 214 50,9 57,6 4302,5 1047 678 1725 60,7 1257 1135 2392 52,6 4117 58,1 67,9 4272 958 863 1821 52,6 947 922 1869 50,7 3690 50,7 64,5 6638 1798 1253 3051 58,9 2054 1934 3988 51,5 7039 56,7 76 24050 5849 4384 10233 57,2 6402 5986 12388 51,7 22621 54,8 68,3 Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Österbotten Norra Tavastland Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Sammanlagt DOVVILT Jaktvårdsdistrikt JaktFångst - Vuxna Fångst - Kalvar Fångst Jaktlicenslicenser nyttjandegrad Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Totalt Kalv-% antal djur djur djur % djur djur djur % djur % % 26 7 3 10 70 1 2 3 33,3 13 23,1 44,2 24 3 2 5 60 3 2 5 60 10 50 31,2 133 39 35 74 52,7 16 25 41 39 115 35,7 71,1 66 10 4 14 71,4 7 2 9 77,8 23 39,1 28 249 59 44 103 57,3 27 31 58 46,6 161 36 53 Södra Tavastland Satakunda Nyland Egentliga Finland Sammanlagt SKOGSREN Jaktvårdsdistrikt JaktFångst - Vuxna Fångst - Kalvar Fångst Jaktlicenslicenser nyttjandegrad Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Hjortar Hindar Totalt Hjort-% Totalt Kalv-% antal djur djur djur % djur djur djur % djur % % 23 7 6 13 53,8 2 2 4 50 17 23,5 65,2 116 49 32 81 60,5 21 15 36 58,3 117 30,8 85,3 139 56 38 94 59,6 23 17 40 57,5 134 29,9 82 Mellersta Finland Österbotten Sammanlagt Totalt fälldes 134 skogsrenar i vårt land och jakten handlar fortsättningsvis om att förebygga skador på odlingar. I Österbotten fälldes 117 och i Mellersta Finland 17 skogsrenar. I Kajanaland jagades skogsren enbart med särskilda licenser utfärdade av jord- och skogsbruksministeriet för att hålla rasen ren. RÅDJUR Jaktvårdsdistrikt Fångst - Vuxna Fångst - Kid Fångst Bockar Getter Totalt Bock-% Bockar Getter Totalt Bock-% Totalt Kid-% djur djur djur % djur djur djur % djur % Södra Tavastland 51 51 102 50 40 40 80 50 182 44 Södra Savolax 10 9 19 52,6 7 10 17 41,2 36 47,2 Kajanaland 2 0 2 100 1 1 2 50 4 50 Mellersta Finland 18 23 41 43,9 6 15 21 28,6 62 33,9 Kymmene 19 14 33 57,6 12 10 22 54,5 55 40 Lappland 22 12 34 64,7 6 8 14 42,9 48 29,2 Uleåborg 53 39 92 57,6 34 33 67 50,7 159 42,1 Österbotten 71 54 125 56,8 67 49 116 57,8 241 48,1 Norra Tavastland 42 34 76 55,3 36 27 63 57,1 139 45,3 Norra Karelen 5 6 11 45,5 7 1 8 87,5 19 42,1 Norra Savolax 11 19 30 36,7 15 10 25 60 55 45,5 Sv. Österbotten 48 43 91 52,7 61 43 104 58,7 195 53,3 Satakunda 122 92 214 57 103 109 212 48,6 426 49,8 Nyland 175 105 280 62,5 120 136 256 46,9 536 47,8 Egentliga Finland 297 239 536 55,4 217 183 400 54,2 936 42,7 Sammanlagt 947 740 1687 56,1 732 675 1407 52 3093 45,5 Rådjursfångsten alltjämt kring 3000 djur Före vårens bockjakt fälldes det närmare 3 100 djur. För rådjurets del har avskjutningen varierat relativt litet under de senaste åren för bytet har hållit sig kring 3000 djur redan fem jaktsäsonger i rad. Liksom under tidigare år ligger Egentliga Finlands distrikt i toppen för rådjursjakten. Fångsten uppgick till 940 rådjur innan bockjakten. Nästmest rådjur fälldes i Nyland, 540 djur. G Jägaren 2 / 2008 55
• Älgstammen minskar ­ 62 600 älgar fälldes i höstas Vi har nått upp till den målsättning för älgavskjutningen som ställdes upp i fjol våras. Under de senaste åren har vi försökt minska på älgarna, i synnerhet i landets norra delar, och stammen har minskat klart och tydligt sedan toppåren. en senaste älgjaktssäsongen kändes som en väldig utmaning eftersom målsättningen var att skära ner på stammen ännu mer. Det här innebar att det på många håll krävdes en ännu större insats av jägarna. I somliga trakter drog jakten ovanligt nog ut på tiden ända till de sista dagarna. Detta berodde först och främst på att älgbestånden faktiskt hade minskat men också på de svåra förhållandena i terrängen, bland annat bristen på snö. För den senaste jaktsäsongen beviljades totalt sett i landet nästan 53 600 licenser, vilket är drygt 12 700 färre än året innan. I fjol våras gjorde viltforskarna bedömningen att höstens älgavskjutning skulle uppgå till cirka 63 000 älgar eftersom varje licens berättigade till en vuxen älg eller två kalvar. Uttaget blev de facto nästan 62 600 älgar. Andelen utnyttjade licenser stannade under senaste säsong på samma nivå som året innan, nämligen på 89 procent. Jaktsäsongen blev längre Under de tre senaste höstarna har vädret varit varmt under så gott som hela december, vilket har ställt till med problem i synnerhet för de älgjaktlag som jagar på vinterbeten eftersom älgarna inte har gjort sig någon brådska med att lämna sommarbetet och flytta till magrare bete på högre mark. På sina håll har man därför flyttat fram älgjaktspremiären till en exceptionellt sen tidpunkt. Tack vare en ändring i jaktförordningen var det nu för första gången möjligt att jaga älg ända till den sista december. Det gjorde det möjligt att ännu effektivare än förut jaga älgar som har flyttat till vinterbetet i trakter som är särskilt utsatta för älgskador på skogen. I det stora hela har förlängningen av jakttiden inte haft någon nämnvärd inverkan på uttagets storlek eftersom av allt att döma bara ett par procent av de fällda älgarna blev skjutna under förlängningsdagarna. På sina håll kan dock förlängningen av jakttiden ge jägarna möjligheter att glesa ut älgflockar som har samlat sig vid planteringar. D Flest fällningar i Uleåborg och Lappland I Uleåborgs jaktvårdsdistrikt beviljades fler älglicenser än det övriga landet, nästan 10 900 styck56 Jägaren 2 / 2008 en. Avskjutningen blev också klart större än i de övriga distrikten, ungefär 12 300 älgar. På grund av de stora arealerna förstörd skog har älgbestånden i Lappland decimerats under de senaste åren och distriktet beviljade drygt 9 100 licenser, vilket avkastade nästan 10 400 älgar. Trots att det under de senaste åren har beviljats väldigt mycket licenser blev andelen utnyttjade licenser hög i Lappland även under denna säsong, nämligen 92,7 %. Också i Kajanaland föll älgjakten väl ut. 5 200 älgar blev fällda och utnyttjandegraden uppgick till 96,3 procent. I de sydvästliga jaktvårdsdistrikten och i Norra Karelen steg avskjutningen från året innan med 10 till 21 procent samtidigt som avskjutningen sjönk med i genomsnitt en femtedel i de övriga distrikten. I hela landet fälldes över 32 700 vuxna älgar och 29 700 kalvar. En jämförelse mellan uttaget av vuxna och kalvar visar att den största andelen kalvar fanns i Österbottens distrikt ­ 55,5 procent. Den minsta andelen kalvar fanns i Lapplands distrikt ­ 36,5 procent. Marko Svensberg, Pentti Vikberg Älgavskjutningen har varierat under åren Från åttiotalet och fram till i år har älguttagets storlek varierat rätt mycket. Efter toppåren i början av 1980-talet stod älgstammen på en relativt
• De stora älgfångståren är förbi Enligt viltforskarnas bedömning uppgick älgstammen i fjol vintras till mellan 79 000 och 93 000 älgar och enligt färska, preliminära siffror har stammen ytterligare decimerats. Också vägverkets preliminära olycksstatistik stöder den här uppfattningen eftersom älgolyckorna minskade under fjolåret med 17 % i hela landet jämfört med året 2006. Vi bedömer att det i hela landet fanns ungefär 136 000 älgar under toppåret 2001 och mycket riktigt noterades även ett toppår för älgolyckorna i trafiken, över 3000 fall. Sedan dess har antalet trafikolyckor minskat med nästan hälften. Det reducerade antalet älgar har också visat sig i form av ett minskat antal skador på jord- och skogsbruket. Sedan älgavskjutningstoppen år 2002 (över 84 500 älgar) har vi hunnit en god bit nedåt och den sjunkande trenden kommer att fortsätta under de närmaste åren. Vi kan på goda grunder anta att antalet licenser kommer att minska i höst, totalt sett i hela landet. I somliga jaktvårdsdistrikt kan målsättningen dock vara fortsatt decimering av älgbestånden och av den anledningen kanske Älgfångsten 2007 JaktFångst - vuxna Distrikt licenser Tjurar Kor antal 1624,5 3782 4213 3901 2057 9135 10875 3479,5 1932 1858 2758 1916,5 1969 2458,5 1601 53560 djur 490 1011 1560 1195 632 3563 3244 968 509 653 798 596 640 750 474 17083 djur 444 1130 1321 1177 601 3014 3096 798 575 656 820 474 541 542 515 15704 % 40 20 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 stabil nivå ända till en bit in på 1990-talet. På grund av den nedåtgående trenden gjorde avskjutningen en svacka i mitten av 90-talet och när trenden sedan vände uppåt ökade avskjutningen kraftigt under året 1999. Därefter har stammen beskattats väldigt kraftigt under flera års tid. Skillnaden mellan den största och den minsta avskjutningen under perioden 1980 till 2007 är nästan fyrfaldig. De senaste årens genomsnittliga älguttag har varit nästan halvannan gång större än i början av 1990-talet. Under senaste jaktsäsong befann vi oss redan närmare den vanliga nivån. På riksnivå har andelen utnyttjade licenser varierat under årens lopp och under de två senaste höstarna har nyttjandegraden sjunkit till sin lägsta nivå på över tjugo år. Den fjärde lägsta utnyttjandegraden inföll året 1984 då uttaget var det största under perioden 1980 till 2001. Efter 1984 minskade avskjutningen klart under flera år. antalet licenser stannar vid fjolhöstens nivå. Exaktare uppgifter om älgbestånden på lokal nivå får vi emellertid först sedan viltforskarna blivit klara med resultaten av triangelinventeringarna och de vilträkningar som jägarna gör när de jagar. Först då kan vi närmare bedöma vilka mål vi ska ställa upp för den kommande höstens älgjakt. G Älgfångstens nyckeltal 1980-2007 100 80 60 0 Vuxna - Tjur -% Kalv -% Licencernas utnyttj grad Älgfångsten 1980-2007 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Totalt djur 934 2141 2881 2372 1233 6577 6340 1766 1084 1309 1618 1070 1181 1292 989 32787 Tjur-% % 52,5 47,2 54,1 50,4 51,3 54,2 51,2 54,8 47 49,9 49,3 55,7 54,2 58 47,9 52,1 Fångst - kalvar Tjurar Kor djur 412 1147 1236 1311 600 2039 3186 1151 651 546 887 635 619 726 552 15698 djur 406 1010 1113 1180 567 1748 2791 1050 530 487 807 601 606 648 526 14070 Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland HELA LANDET 1980 0 1981 1 1982 2 1983 3 1984 4 1985 5 1986 6 1987 7 1988 8 1989 9 1990 0 1991 1 1992 2 1993 3 1994 4 1995 5 1996 6 1997 7 1998 8 1999 9 2000 0 2001 1 2002 2 2003 3 4 2004 2005 05 5 2006 06 7 2007 Totalt djur 818 2157 2349 2491 1167 3787 5977 2201 1181 1033 1694 1236 1225 1374 1078 29768 Tjur-% % 50,4 53,2 52,6 52,6 51,4 53,8 53,3 52,3 55,1 52,9 52,4 51,4 50,5 52,8 51,2 52,7 Fångst Totalt djur 1752 4298 5230 4863 2400 10364 12317 3967 2265 2342 3312 2306 2406 2666 2067 62555 Kalv-% % 46,7 50,2 44,9 51,2 48,6 36,5 48,5 55,5 52,1 44,1 51,1 53,6 50,9 51,5 52,2 47,6 Licensernas utnyttj grad % 82,7 85,1 96,3 92,7 88,3 92,7 85,8 82,4 86,7 98,3 89,4 88,1 91,1 80,5 95,4 89 Jägaren 2 / 2008 57
• Ålandsnytt Rådjursjakten år 2007 I Höstens jakt resulterade i 4197 fällda rådjur. Detta är en ökning med 12 procent från föregående års resultat 3757 djur (se diagram). Det kanske mest glädjande med avskjutningen år 2007 var att killingarnas antal steg med 279 djur eller 18 procent jämfört med föregående år vilket tyder på att rådjurstammen har bibehållits på jämn nivå och nedgången 2006 var tillfällig. RG FÄLLDA RÅDJUR 2007 (fjolåret inom paretes) Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö Jaktlag (st) 2 (1) 12 (12) 14 (14) 23 (23) 15 (15) 20 (20) 24 (24) 2 (2) 5 (5) 12 (12) 6 (6) 1 (1) 25 (25) 2 (2) 23 (24) 15 (15) BOCKAR 1 (2) 84 (63) 190 (180) 47 (54) 73 (79) 164 (173) 190 (207) 3 (2) 11 (9) 147 (148) 58 (56) 1 (3) 150 (139) 1 (0) 146 (143) 84 (73) GETTER 1 (0) 71 (41) 153 (127) 32 (28) 49 (44) 132 (116) 165 (127) 5 (4) 7 (4) 121 (116) 44 (41) 5 (3) 94 (101) 2 (3) 92 (98) 71 (49) KILLINGAR 2 (0) 107 (80) 216 (210) 68 (62) 80 (84) 245 (204) 304 (208) 11 (7) 11 (5) 235 (210) 55 (51) 5 (8) 180 (161) 5 (1) 185 (136) 94 (97) TOTALT 4 (2) 262 (184) 559 (517) 147 (144) 202 (207) 541 (493) 659 (542) 19 (13) 29 (18) 503 (474) 157 (148) 11 (14) 424 (401) 8 (4) 423 (377) 249 (219) 7000 Avskjutningsstatistik: Rådjur 6000 5000 4000 3000 2000 1000 1973 1974 19 19 974 1975 19 975 1976 19 976 1977 1978 19 977 1978 1979 19 979 1980 19 980 1981 19 981 1982 1983 19 982 1983 1984 19 984 1985 19 985 1986 1987 19 986 1987 1988 19 988 1989 19 989 1990 19 990 1991 1992 1993 19 991 1992 1993 1994 19 994 1995 19 995 1996 1997 1998 19 996 1997 1998 1999 2000 2001 20 999 20 000 20 001 2002 2003 2004 20 002 20 003 20 004 2005 2006 2007 005 20 006 20 007 ANT ANTAL 28 99 293 568 848 1016 1108 1275 1900 1645 2512 3409 3001 3071 2557 3454 3993 4517 4725 5538 5916 5171 6209 4539 3340 4153 4234 4041 4449 5302 4700 4355 4420 3757 4197 0 Antal Viltolyckor i landskapet år 2007 I År 2007 anmäldes till Ålands polismyndighet totalt 217 viltolyckor. Totalt anmäldes 207 stycken rådjurskollisioner och 10 stycken älgkollisioner. Rådjurolyckorna minskade med 32 stycken och älgolyckorna ökade med 4 stycken jämfört med år 2006. Älgkollisionerna ledde i sex av fallen till att älgen avled, i de övriga fyra fallen kontaktades eftersöksekipage vilka konstaterade att älgen sannolikt klarat sig. MN (Rättelse) Rådjursolyckor Rådjursolyckor och avskjutning 1993-2007 350 300 250 200 150 100 50 0 Rådjursolyckor Av Avskjutning 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Avskjutning 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Årtal 58 Jägaren 2 / 2008
• Gråsälsjakten år 2007 I Under år 2007 var första gången sedan skyddsjakten började år 2000 som alla med åländskt jaktkort hade möjlighet att ansöka om sällicenser. Jakten fungerade som en avlysningsjakt så att alla som hade blivit beviljad sällicens delade på en gemensam kvot om 450 gråsälar. Intresset var stort och totalt ansökte 379 personer om säljakt vilket kan jämföras med de ca 100 som har haft tillstånd tidigare år. Även jaktresultatet blev det bästa så här långt med 183 fällda gråsälar fördelat på 47 skyttar (se diagram). RG Nya jägare 2007 I Nu är även statistiken över de som har avlagt jägarexamen 2007 klar. Det var 52 personer som tog examen vilket är ungefär det samma som det har varit de senaste åren (se diagram). Som synes så har antalet nya jägare som godkänts varit ganska lika de senaste åren. 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Antal fällda gråsälar 183 150 118 95 54 30 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 103 82 140 120 100 Antal 80 60 40 20 0 Erlagd jägarexamen 1999-2000 A Antal prov Godkända 999 1999 2000 000 20 001 2001 20 002 2002 20 003 2003 År 20 004 2004 2005 005 20 006 2006 2007 007 0 2007 Revirhärskarna i deras naturliga omgivning. Dubbelstudsaren Krieghoff Classic Finn Enterprise · William Wadstein · Norra kajen 22 C · 00170 Helsingfors · Tel.: +358 9 1351358 · Fax: +358 9 1351671 · puukkopuoti@finnenterprise.inet.fi · www.finnenterprise.fi Dubbelstudsaren Classic i specialutförande www.krieghoff.de 2008 Jägaren 2 / 59 www.castello.mw
• Samarbete etableras mellan biblioteken i Finland och jägarna Trots att det nuförtiden ges ut en hel del böcker, dvd-skivor och tidskrifter om vilt och jakt så är utbudet magert på biblioteken. Jord- och skogsbruksministeriet har därför finansierat en undersökning med syftet att ta reda på hurudant jakt- och viltmaterial som finns på biblioteken och om biblioteken är intresserade av ett samarbete med jaktorganisationerna. I den här artikeln presenteras resultaten av undersökningen. till biblioteken i fyra kommuner i huvudstadsregionen, nämligen Esbo, Vanda, Nurmijärvi och Tusby. Trots kronisk brådska på jobbet var det ett berömligt antal bibliotek som svarade på det rätt långa enkätformuläret. I Östra Finlands län var det drygt hälften av biblioteken som svarade på enkäten. Även i huvudstadsregionen blev svarsprocenten nästan lika hög som bland de östfinländska biblioteken. det sig däremot så, att andraplatsen delades mellan jaktlitteratur och annat material om jakt och viltvård (tidskrifter och dvd-skivor). Utöver detta ombads biblioteken uppge den materialform som låntagarna hade frågat mest efter, d.v.s. böcker, dvd-skivor eller tidskrifter. Av de bibliotek i Nyland som svarade uppgav en dryg tredjedel att böcker var den mest efterfrågade formen. På andra plats i popularitet kom tidskrifterna och på tredje plats dvd-skivorna. Emellertid uppgav 36 % av de nyländska biblioteken att låntagarna inte alls hade frågat efter litteratur om jakt och viltvård. Också i Östra Finland uppgav biblioteken att böckerna utgjorde den populäraste formen (ca 95 %). På andra plats i popularitet kom tidskrifterna (ca 62 %) och på tredje plats dvd-skivorna (ca 20 %). På frågan vilka viltvårds- och jaktinriktade tidskrifter som biblioteken prenumererar på var det två tidskrifter som var klart och tydligt populärare än de övriga. Tidningarna Metsästys ja kalastus och Erä-lehti var populärast både i Östra Finland och i Nyland. Ett av de nyländska biblioteken uppgav dock att det inte prenumererar på en enda sådan tidskrift. Material om jakt på biblioteken Biblioteken i Östra Finland har ett klart större utbud av material om jakt och viltvård på dvd och vhs än biblioteken i Nyland. På de östfinländska biblioteken fanns det mest material på dvd och vhs i Norra Karelen. Både i de östfinländska och i de nyländska bibliotekens samlingar fanns det klart mera material som behandlade jakt än material som handlade om vilt och viltvård. Det vore bra om jägarorganisationen effektivare än för närvarande kunde sörja för att biblioteken blir informerade om det tryck- och dvd-material som produceras av organisationen. Biblioteken ombads göra en bedömning av vilken typ av material om viltvård och jakt som är mest efterfrågat. Både i de östfinländska och de nyländska biblioteken hörde jaktberättelserna till det mest utlånade materialet. I Östra Finland uppgav biblioteken att det nästmest utlånade materialet handlade om jakt. I Nyland förhöll Å r 2005 verkställdes den första etappen av projektet Biblioteken som kanal för kunskaper om viltet. Södra Savolax, Norra Karelens och Norra Savolax jaktvårdsdistrikt samt distriktens jaktvårdsföreningar donerade till varje bibliotek i Östra Finlands län ett paket om jakt och viltvård. Paketet innehöll tre böcker och tre dvd-skivor. När det donerade materialet hade funnits på biblioteken i ett års tid följdes donationen upp med en till biblioteken ifråga riktad enkät. Syftet med detta var att ta reda på Följer någon med jaktlitteraturen? hur aktivt jakt- och viltmaterialet utlånades och vilka böcker, dvd-skivor och tidskrifter som reJaktorganisationerna ville veta om det på bibliodan fanns på biblioteken samt att ta reda på vilteken finns bibliotekarier som är särskilt insatta i ka kategorier av låntagare som är intresserade av litteratur och annat material som behandlar viltdet här materialet. Resultaten av undersökningvård och jakt. Alla nyländska bibliotek som svaen skulle användas till att förstärka bildningsverksamheten i Östra Finlands län och stärGenom de donerade dvd-skivorna och temautställningar ka samarbetet mellan borde det bli lättare för jaktvårdsdistrikten och -föreningarna jaktorganisationerna att nå ut med opartisk information om jakten och viltvården och biblioteken. Resultaten i Östra till den stora och oinsatta allmänheten. Finlands län var uppmuntrande och banade väg för ett motsvarande projekt i Nyland. Hösten 2006 var det dags för Nylands jaktvårdsdistrikt och distriktets jaktvårdsföreningar att donera samma uppsättning böcker och dvd-skivor Jaana Tuomaala Matti Laitinen, som är ordförande för Kuopio jvf, överlåter här tillsammans med styrelsemedlemmen Jouni Kröger ett paket med böcker och dvd-skivor till företrädare för biblioteken i Kuopio 60 Jägaren 2 / 2008 Ville Hokkanen
• rade uppgav att de inte hade någon sådan bibliotekarie. Motsvarande andel för de östfinländska biblioteken var cirka 86 %. Inte ett enda bibliotek hade skaffat sig jaktlitteratur genom tidningen Jägaren / Metsästäjä eller webbsajten riista.fi. Av de nyländska bibliotek som svarade hade de allra flesta aldrig ens varit inne på den här webbsajten. Bland de östfinländska bibliotek som svarade hade över hälften aldrig varit inne på webbsajten ifråga. riistapolulle (ca 7 %). Relativt sett var ändå boken Askel riistapolulle väldigt populär på biblioteken i Södra Savolax jämfört med biblioteken i Nyland, Norra Savolax och Norra Karelen. Bibliotekens erfarenheter av projektet Även om jakten inte alls är lika populär i Nyland som i Östra Finlands län blev projektets resultat väldigt positiva, både beträffande bibliotekariernas attityder till projektet och antalet lån av donerade Vem lånar material böcker och dvd-skivor. om jakt och viltvård? Bibliotekarierna ombads beDVD-skiva Bok Det var inte lätt att utifrån enkäten döma projektet ur tre olika aspekskapa sig en tydlig bild av hur den ter, nämligen genomförandet, hur låntagare ser ut som är intresserad nöjda låntagarna varit och hur inav jakt och viltvård, men vi lyckatresseväckande projektet hade uppdes till slut få fram en profil. På de levts. De nyländska bibliotekens bedömning av hur projektet genyländska biblioteken är den viltintresserade låntagaren i regel en nomförts varierade mellan bra och man. Alla åldersgrupper är jämnt mycket bra. Beträffande hur nöjda företrädda, från unga till gamla. På låntagarna varit och hur intressant de östfinländska biblioteken uppprojektet upplevts vara varierade Nyland* 8,45 9,45 9,73 2,00 4,00 8,27 41,91 vitsorden för mest mellan tre och gav bibliotekarierna att den typiska Norra Karelen 7,70 15,50 15,70 3,60 6,30 8,30 57,10 fyra på en skala där fem stod för låntagaren är en medelålders man. Ungdomarna är i minoritet och låsynnerligen bra. Beträffande kundSödra Savolax 5,92 11,17 9,83 6,08 4,67 7,58 45,25 nar huvudsakligen böcker med tannöjdheten och intresseväckandet Norra Savolax 9,05 15,62 7,52 3,52 6,95 7,76 60,43 ke på jägarexamen. Några bibliotek upplevde de östfinländska bibliouppgav dessutom att det även före- Tabell 1. Lånestatistiken för det donerade materialet i förhållande till antalet svar teken projektet som positivare än kommer att unga kvinnor lånar jakt- på enkäten. de nyländska. Största delen av de material. östfinländska biblioteken gav nämI enkäten frågades det också om ligen de här två aspekterna vitsordet fyra eller fem. bibliotekarierna hade lagt märke till om årstiden hade någon inverkan på Några bibliotek i Nyland och Både i de östfinländska och de utlåningen av material som handlar Östra Finland gav projektet negativ nyländska biblioteken hörde om jakt och viltvård. Nästan hälften respons för att biblioteken i fråga av de nyländska biblioteken uppgav jaktberättelserna till det mest utlånade inte var nöjda med informationen att låntagarna var som aktivast på om projektet. Några av de östfinmaterialet. hösten, men att det inte gick att urländska biblioteken önskade att de skilja några skillnader eller tyngdhade kunnat gå ut till låntagarna punkter i utlåningen. Biblioteken i Östra Finland / Villiä elämää och Askel riistapolulle var minst med förhandsinformation om donationen för uppgav å sin sida att hösten var en aktiv tid men utlånade, både i Östra Finland och i Nyland. att få större synlighet och för att kunna undvika att också tiden för jägarexamen var tydligt urDet sammanlagda antalet lån av böcker och överlappningar med samtidiga anskaffningar. skiljbar eftersom vissa delar av jaktlitteraturen dvd-skivor som donerats till biblioteken i Nydå är mera efterfrågad än normalt. land, Norra Karelen, Södra Savolax och Norra Det framtida samarbetet mellan Savolax uppgick till 2844 exemplar. Av dessa jägarorganisationerna och biblioteken Det donerade materialet utgjorde 1471 ex., d.v.s. över 50 % av de två Resultaten av projektet är i många avseenden Biblioteken har ett rätt blygsamt urval av dvd- dvd-skivorna Pystykorvan lintusyksy och Har- synnerligen positiva. Av de bibliotek i Östra Finland som svarat på enkäten ville nästan 90 skivor om jakt och vilt och detta är kanhända rastuksena metsästys. en bidragande orsak till att låntagarna blev välAv de donerade böckerna var det boken % också i framtiden bli informerade om olika digt intresserade av dvd-skivorna i det donerade Metsästäjän opas / Handbok för jägare som var förläggares utgivning av viltvårds- och jaktlittematerialet. mest efterfrågad (ca 15 % av det totala antalet ratur. Hela 75 procent av de östfinländska biblioI synnerhet dvd-skivorna Pystykorvan lintu- lån) på varje bibliotek. Den nästmest utlånade teken var intresserade av möjligheten att ordna syksy och Harrastuksena metsästys blev oerhört boken var Villiä elämää / Vildmarksliv (nästan utställningar med jakt och vilt som tema. Genom populära i både Östra Finland och Nyland bland 11 %) och den minst utlånade boken var Askel de donerade dvd-skivorna och temautställningar borde det bli lättare för jaktvårdsdistrikten och dem som lånade jaktmaterial. I det första skedet av jaktlitteraturprojektet -föreningarna att nå ut med opartisk information donerades tre dvd-skivor till de östfinländska om jakten och viltvården till den stora och oinbiblioteken, nämligen Tulevaisuutta metsol- I synnerhet dvd-skivorna satta allmänheten. På det här viset skulle böckerna och dvd-skivorna nå ut till en ännu större le, Pystykorvan lintusyksy och Harrastuksena Pystykorvan lintusyksy metsästys samt tre böcker, nämligen Askel riiskrets av låntagare. och Harrastuksena tapolulle, Villiä elämää och Metsästäjän opas. Biblioteken besluter om sina anskaffningar utifrån sina anslagna medel och önskemål och Vid det följande skedet av projektet donerades metsästys blev oerhört ett identiskt paket (Vildmarksliv och Handbok respons från låntagarna. Det gäller nu för jägarpopulära i både Östra för jägare) till biblioteken i Nyland, bortsett från na att vara aktiva och gå till biblioteken med sina önskemål om böcker och dvd-skivor. Föratt dvd-skivan Tulevaisuutta metsolle var ersatt Finland och Nyland hoppningsvis kommer anskaffningarna att avmed dvd:n Rådjuret. bland dem som lånade På de nyländska biblioteken var Handbok för kasta erfarenheter som gör folk i allmänhet och jaktmaterial. ungdomar i synnerhet positivt inställda till jakjägare / Metsästäjän opas nästan lika efterfråten och viltvården. gad som dvd:n Rådjuret. Böckerna Vildmarksliv G Pystykorvan lintusyksy Rådjuret*/ Tulevaisuutta metsolle Harrastuksena metsästys Vildmarksliv Askel riistapolulle Handbok för jägare Totalt Jägaren 2 / 2008 61
• kärlekl mat Av til Aila Hietala Älgstek 1,8 kg älgstek Ugnstemperaturen på 75-80 grader Marinad 1½ l 2 msk 2 3 dl 3 2 tsk 2 tsk 1 tsk 1 tsk vatten havssalt skivade lökar skivad purjolök vitlöksklyftor basilika salvia viltkrydda svartpeppar 1. Lägg det frusna köttet tätt i en smord ugnsform. 2. Lägg formen i den uppvärmda ugnen för ca 12-13 timmar. Ös emellanåt med spad som kommer från köttet. Stick en mätare i köttet två timmar efter stekningen börjat. 3. Koka upp vattnet och lägg i övriga ingredienser. Låt buljongen svalna. 4. Lägg det stekta köttet i en skål och häll marinad över så att den täcker köttet helt. Låt dra i 12-24 tuntia. Vänd köttet emellanåt. 5. Skär upp köttet i tunna skivor och servera som kallskuret eller fyll skivorna med ost-sellerisallad. Ost-sellerisallad: 120 g tärnad svartstämplad emmentalost 1 rödlök 1 äppel 150 g tärnad selleri 1½ burk crème fraîche ½ tsk salt 1 tsk socker en knapp kork ättika ¼ tsk svartpeppar ¼ tsk citronpeppar 1. Skala sellerin och tärna den till små tärningar. Koka i aningen saltat vatten ca fem minuter. Ta tärningarna från spadet och låt dem svalna. 2. Blanda in kryddorna i crème fraîchen. 3. Tärna osten och äpplet. 4. Blanda in de tärnade ingredienserna i crème fraîchen. 5. Bred ut stekskivorna bredvid varandra på arbetsbänken. Bred ut sallad på ena ändan av skivorna och rulla skivorna till rulader. Flytta över på ett serveringsfat. 6. Servera som förrätt med kokt potatis. PS. Det här lönar det sig att pröva på. Tar litet tid, men det är det värt. Minipizzor 18 pizzor glutenfria 3 ½ ½ ½ 1 5 1 1½ dl tsk tsk tsk påse dl dl dl vatten salt oregano basilika torrjäst grovt matbrödsmjöl (Semper) bovetemjöl matolja älgköttsfärs lökar vitlöksklyftor chili-tomatkross svartpeppar oregano basilika riven ost tomatpuré Fyllning: 500 g 2 3 250 g ½ tsk 1 tsk 1 tsk 200 g ½ burk 1. Bryn köttfärsen och de tärnade lökarna i olja. Tillsätt kryddorna och tomatkrossen samt de krossade vitlöksklyftorna. 2. Värm upp vattnet till 42 grader. 3. Blanda in torrjästen, saltet och kryddorna i en mindre mängd mjöl. 4. Knåda degen och tillsätt olja i slutskedet. 5. Låt degen jäsa i 10 minuter. 6. Kavla ut två plattor på bakplåtdpapper. Använd bovetemjöl som hjälp när du kavlar ut plattan. Hantera den försiktigt för degen är skör. 7. Bred ut tomatpurén över plattan. Bred därefter ut köttfärsfyllningen samt riven ost. 8. Rulla därefter med hjälp av bakplåtspappret plattan till en rulle. Gör det försiktigt. 9. Skär försiktigt ca 2 cm tjocka skivor av rullen med en tandad kniv. 10. Klappa dem jämna på plåten. 11. Låt pizzorna jäsa ca 15 minuter. 12. Pensla kanterna med vatten. 13. Grädda ca 12 - 15 minuter i 225 grader i ugn elller om din ugn har ett program med pizzafunktion så grädda med denna. 14. Låt svalna under en bakduk. 62 Jägaren 2 / 2008
• Hargryta För ca 6 personer 1 stor hare Kokad and Recept för 3-4 personer 2 änder Buljong: 1½ l 2 msk 20 20 3 2 2 Sås: 3 msk 3 msk 4 dl ½ dl 1 msk 1 dl vatten havssalt hela kryddpepparkorn hela vitpepparkorn lagerblad lökar morötter en liten bit kålrot fett vetemjöl silad buljong vatten sojasås grädde Som dekoration persilja lingon För kryddning: 3 tsk salt 1 tsk svartpeppar 1 tsk paprika 2 tsk rosmarin 3 msk vetemjöl 2 pkt bacon 3 rödlök För stekning: flytande margarin För grytan: 5 dl vatten 1 köttbuljongtärning 1 dl matgrädde 1 dl kaffe 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. Torka av haren med hushållspapper. Stycka i lämpligt stora bitar. Krydda harbitarna genomgående. Rulla bitarna i vetemjöl. Tärna baconet. Skiva löken till ringar. Bryn bacontärningarna. Bryn harbitarna i margarin och fettet från baconen samt den skivade löken. Flytta över de brynta bitarna och lökskivorna i två ugnsformer. Tillsätt 2½ dl vatten i vardera formen. Sätt in formarna i ugn i 175 grader för en halv timme. Sänk temperaturen till 150 grader. Låt bitarna genomstekas i ca 3-3½ timmar. Bena ur köttbitarna. Tillsätt de genomstekta köttbitarna till buljongen i grytan. Tillför grädden och kaffet och värm upp. Servera med en rotsakskruka och potatis. Köttsoppa på rökt hjortkött Recept för ca 5 2 l 1 tsk 1 tsk 1 tsk 2 1¼ dl 500 g 1 lök 1 msk 300 g 2 200 g 1 tsk På ytan: vatten grovmalen svartpeppar timjam pepparkryddad örtblandning köttbuljongtärning ris-korn djupfrysta grönsaker olja rökt hjortkött vitlöksklyftor smulad auraost dragon persilja 1. Tina änderna och torka dem torra med hushållspapper. 2. Koka upp vattnet. Lägg i saltet. 3. Lägg i änderna och koka dem. Skeda skum från buljongens yta. 4. Tillsätt kryddorna samt morötterna, lökarna och kålroten i bitar. 5. Låt koka ca 1½-2 timmar på låg värme. 6. Lyft bort änderna från buljongen och låt dem svalna litet innan du benar ur dem. 7. Sila buljongen. 8. Skär änderna i bitar och lägg bitarna i en serveringsform. 9. Smält fettet och tillsätt vetemjölet. Blanda tills smeten är jämn. Tillsätt 4 dl buljong, litet åt gången. Tillsätt också vattnet och grädden. Det blir över buljong men använd den vid annan matlagning. 10. Blanda till en jämn sås och koka upp tills den är färdig. 11. Häll såsen över andköttet och dekorera med hela lingon och finhackad persilja. 12. Servera med kokt potatis och rotsakslåda samt lingonsylt och sallad. 1. Koka upp vattnet och tillsätt kryddorna samt ris-kornet för att koka. 2. Tärna löken och fräs den lätt i olja. Sätt den med för att kokas. 3. Låt koka i ca 15 minuter. Tillsätt grönsakerna. Du kan välja grönsaker enligt egen smak. 4. Låt soppan koka färdig. 5. Tärna det rökta hjortköttet till små tärningar. 6. Tillsätt det tärnade köttet samt den smulade auraosten till soppan. Blanda så att osten smälter i soppan. 7. Strö finhackad persilja över ytan när du serverar soppan. 8. Servera med rågbröd. 11. 12. 13. Aila Hietala är född i Paavola i Uleåborgs län. Hon är professionell kokfru och har 40 års erfarenhet av matlagning i storhushåll. För närvarande verkar hon som kokfru i Punkalaidun samskola. Hennes stora intresse utöver arbetet är att planera och experimentera med nya recept. Intresset har resulterat i två kokböcker. Ailan keittokirja 2 utkom våren 2006. Recepten vi nu tar del av kommer från den kokboken. Jägaren 2 / 2008 63
• Jägarorganisationen meddelar Höstens enkät om älgammunition föll väl ut Meddelande från JCO Laitiala försökscenter I Vi arrangerar intressanta och upplevelserika naturbegivenheter där olika jaktrelaterde teman har en central roll för ungdomsgrupper och läroanstalter för landsbygdsyrken samt andra av viltvård och jakt intresserade grupper. Kom tillsammans med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i praktisk viltvård och jakt samt se och uppleva effekterna av en mångsidig naturvård på viltet och den övriga faunan. Vår natur är som bäst under höstsäsongen och presentationen av såväl terrängobjekt som övriga teman är mest givande då. Den rekommenderade tidpunkten för studieexkursioner är 1.9 ­ 30.11.2008. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra sakkunniga och genomföras i det närmaste året runt. Vi skräddarsyr tillsammans med er lämpliga kurspaket med teman som t.ex. rådjursvård, vård av skogs-, åker- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur eller varför inte hantering av bytet eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för jakt med båge ökar. Vi ordnar också kurser i jakt med båge tillsammans med vårt expertnätverk. På nära avstånd (max. 1 h) har vi Finlands jakmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset med sina Rapalamuseer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas Evoiscentral med sina naturobjekt som alla erbjuder komplement till mångfalden i ert program. Till JCO Laitiala försökscenter är det mest praktiskt att komma med en mini- eller mellanstor buss. Med en sådan går det snabbt och smidigt för gruppen att förflytta sig till och mellan försökscentrets terrängobjekt och en del av informationen under exkursionen kan ske i bussen under förflyttningar. En lämplig gruppstorlek för studieexkursioner eller kurser är som regel 20 ­ 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner under vardagar är avgiftsfria. För studieexkursioner som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 euro/dag/grupp (Moms 0 %). Kostnaderna för särskilda kurser uppskattas och tillämpas skilt från fall till fall. Måltidsarrangemang som ordnas av cateringföretag faktureras alltid separat. Vi ber er komma överens om reservering av tidpunkt för studieexkursioner före utgången av augusti 2008. Förfrågningar som gäller ordnande av kurser och temadagar styrs till våra experter och tas emot under 2008. Avtal om kurser bör helst ske minst två månader före planerat kursdatum. Förfrågningar och tidsreservering: JCO Laitiala försökscenter Pirjo Myyry, tf vilthushållningssekreterare tfn 03­882 570 I Jägarnas Centralförbund önskar tacka alla älgjägare som deltagit i enkäten om älgammunition under jakten i höstas. Jägarna returnerade över 600 ifyllda frågeformulär, så enkäten lyckades riktigt bra! Den här gången fanns formuläret utlagt på webbsidan riista.fi och var därmed lätt tillgängligt. Syftet med undersökningen är att klarlägga hur pass lämpliga för älgjakt som de kalibrer och kultyper är som används på älgjakt i Sverige, Finland och Norge. Eftersom hela frågeställningen är belamrad med olika och delvis motstridiga uppfattningar och åsikter har forskarna ansett det vara nödvändigt att utreda det hela genom en samnordisk undersökning. Undersökningen inleddes redan år 2005 och har verkställts i Norge, Sverige och Finland i ett samarbete mellan Jägarnas Centralförbund, Svenska Jägareförbundet och NINA, Norsk Institutt för Naturforskning. Forskningsresultaten kommer också i fortsättningen att publiceras i tidningen Jägaren på samma sätt som förut. Bland dem som fyllt i blanketten och returnerat den lottades fem varupriser ut. Fru Fortuna gynnade följande älgjägare: Sven Granbäck, Närpes Tapani Helve, Helsingfors Kaarlo Holopainen, Kides Jari Rundgren, Kolari BEFATTNINGEN SOM Reresentantmötet I Med hänvisning till 4 § 1 mom. i jägarorganisationens reglemente meddelas att Jägarnas centralorganisations representantmöte hålls söndagen den 25.5.2008 med början kl. 10.00. Mötesplats är Radisson SAS Hotel, Uleåborg. Mötesrepresentanternas närvaro konstateras kl. 9.30 i sammanträdesrummet. VERKSAMHETSLEDARE FÖR JÄGARNAS CENTRALORGANISATION LEDIGANSLÅS HÄRMED ATT SÖKAS Avsikten är att tillsätta befattningen för viss tid på fem år från den 1.8.2008. Tiden kan förlängas med avtal. Verksamhetsledarens uppgift är att underställd styrelsen för Jägarnas centralorganisation leda centralorganisationens verksamhet. Jägarnas centralorganisation har till uppgift att utveckla jakten och viltvården samt utföra försök inom viltvården; främja utbildning och rådgivning som gäller jakt och viltvård; styra och övervaka jaktvårdsdistriktens verksamhet; utföra uppgifter som jord- och skogsbruksministeriet ålägger den samt behandla andra ärenden som enligt jaktlagstiftningen ankommer på den. Av sökandena förutsätts: I högre högskoleexamen I praktisk erfarenhet av ledaruppgifter i branschen I god kännedom om viltförvaltningen och branschen I initiativ- och samarbetsförmåga Erfarenhet från skötsel av förvaltnings- och organisationsärenden samt kännedom om internationella frågor räknas som extra meriter. Kravet på språkkunskaper är utöver de inhemska språken goda kunskaper i engelska. Kunskaper i tyska och franska ses som en merit. Verksamhetsledarens lön är grundad på avtal. Till ansökan ska fogas en utredning av att kompetenskraven är uppfyllda samt av kunskaperna i det andra inhemska språket. Ansökningarna jämte lönanspråk ska vara ordföranden för Jägarnas centralorganisations styrelse Simo Syrilä, adress Fantsvägen 13 ­ 14, 01100 Östersundom, tillhanda senast den 4 april 2008 klockan 16.00. Kuvertet ska märkas "Verksamhetsledare". Ansökningarna returneras inte. Ytterligare information ger ordförande Simo Syrilä tfn 0500-866 667. Kartlägging av tjäderns spelplatser I Norra Savolax skogscentral kartlägger fungerande tjäderspelplatser i Norra Savolax i samarbete med jaktföreningar, jaktvårdsföreningar och Norra Savolax jaktvårdsdistrikt. Kartläggningen ger skogsägarna en möjlighet att beakta spelplatserna vid ingreppen i skogen och i sina skogsbruksplaner. Uppgifterna om spelplatserna insamlas under våren 2008. Uppgifter om säkra spelplatser införs i skogscentralens lokaliseringssystem. Med den här kartläggningen kontrolleras tidigare insamlade uppgifter om spelplatser samt insamlas uppgifter om nya. Resultaten av kartläggningen presenteras på jaktvårdsföreningarnas årsmöten åren 2009-2010. Ytterligare info: Helena Koivistoinen helena.koivistoinen@metsakeskus.fi 0500-482 919 64 Jägaren 2 / 2008
• Specialyrkesexamen för viltmästare 2008 I Avläggandet av examen inleds med en handlednings- och utgångsnivåperiod. Perioden ordnas igen på Tavastlands yrkesutbildningscentral i Evois 12 ­ 16.5.2008. Under perioden presenteras samtliga delavsnitt av examen jämte fordringar. Dessutom får deltagarna bekanta sig med de platser där de olika avsnitten avläggs. Som avslutning ordnas ett utgångsnivåprov, som samtidigt utgör det första avsnittet av examen. Kostnaderna uppgår till ca 250 euro/person. Agifter som debiteras på förhand: Examensavgift 50,50 euro Försäkringspremie 7,50 euro Avsnittsavgift 23,00 euro Materialavgift 25,00 euro Personer som avlägger nivåprovet på nytt 23 euro Avgifter som betalas till Evois skogsläroanstalt: Logi 16 /10 e /natt (med eget linne) 10 e /natt Måltider ca 15 e /dag Obs! Ansökan till perioden inlämnas skriftligt med en ansökningsblankett som kan rekvireras från JCO Laitiala försökscenter eller printas ut från JCO:s webbplats. Till ansökan ska begärda kopior av betyg fogas. Också sökande som söker sig till perioden via läroanstalter som ger preparerande undervisning ska lämna in ansökningsblankett jämte begärda bilagor. Försenade eller bristfälliga ansökningar behandlas ej. Ansökningarna till handlednings- och utgångsnivåperioden ska inlämnas till JCO Laitiala försökscenter senast 11.4.2008. Verifikat för betalning av avgifter som ska erläggas på förhand ska sändas till JCO Laitiala försökscenter per eller fax i samband med bekräftelsen av deltagande senast 25.4.2008. För avläggande av examen väljs i första hand personer som har erfarenhet av arbete inom jaktens område och utbildning med anknytning till branschen. De valda får ett personligt meddelande om valet före utgången av april. Mot postförskott kan ett faktapaket om viltmästarexamen beställas av JCO Laitiala. Paketet innehåller uppgifter om de fristående yrkesproven, en litteraturförteckning samt uppgifter om ordningsföljden för avläggandet av examensavsnitten. Faktapaketets pris är 10 euro + kostnaderna för postförskottet. Broschyren Grunderna för arbetslivets examina/ specialyrkesexamen för viltmästare kan beställas från utbildningsstyrelsen tfn (09) 7747 7450. Gamla viltmästaraspiranter Tidtabellerna och priserna för de fristående yrkesproven finns tillgängliga på JCO:s webbsajt www.riista.fi (Tjänster/Utbildning/Viltmästarexamen). Aspiranter som inte har möjligheter att söka materialet från vår webbsajt ber vi vänligen meddela detta till JCO Laitiala försökscenter. Aspiranter som inte har deltagit i de fristående yrkesproven under examensåret 2007­2008 ska ta kontakt med JCO Laitiala försökscenter för att i fortsättningen få uppgifter om arrangerandet av examina. Meddela också alltid JCO Laitiala försökscenter om ändrade kontaktuppgifter. Examensavgiften (50,50 e) är av engångsnatur för alla. Försäkringspremien för examensåret 2008­2009 är 7,50 euro. Ytterligare info: JCC Laitiala försökscenter Metsästäjäntie 39 16790 Manskivi tfn (03) 882 570 fax (03) 882 5711 e-post mkj.laitiala@riista.fi Älgstammen stabiliseras ­ älgkrockarna minskar kraftigt I Jord-och skogsbruksministeriet, Jägarnas Centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har behandlat nuvarande älgsituation. Under konferensen skedde en genomgång av resultatet av jakten hösten 2007 och älgstammens och älgkrockarnas utveckling i respektive jaktvårdsdistrikt. Vid konferensen konstaterades, att målen för stammens älgtäthet, med undantag för landets nordligaste del, i huvudsak har nåtts och att målsättningen nu är att hålla älgstammen så stabil som möjligt. Under de senaste åren har älgstammen på åtgärd av jägarna målmedvetet decimerats och stammen har nu stabiliserat sig på den nivå den hade i medlet av 90-talet. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet bedömer att den övervintrande stammen uppgår till 80 ­ 92 000 älgar. Det här innebär i snitt ca 2,8 älgar per tusen hektar. Som riksomfattande mål för tätheterna i älghushållningsområdena har ställts 2 ­ 4 älgar per tusen hektar. På riksnivå har målet sålunda nåtts. Regionala variationer förekommer dock ännu. Som en följd av den kraftiga nedskärningen av stammen under de senaste åren har vi nu lyckats få ner älgarnas vinterstam från millennieskiftets nivå på 150 000 älgar till nuvarande drygt 80 000 djur. Efter fjolhöstens ännu relativt stora älgfångst (62 200 älgar) är stammen nu på önskad nivå. Särskilt antalet älgkrockar har vänt över i en kraftig nedgång. Efter millennieskiftet har antalet älgkrockar nästan halverats och är nu på nivån 1600 krockar. Trots att trafiken årligen ökar med 3 ­ 4 % är de av älgar orsakade skadorna på trafiken antalsmässigt nu på samma nivå som vid medlet av 90-talet. Också de av älg orsakade skadorna på skog minskade från året innan. Eftersom ersättningar för skador på skog kan sökas under tre års tid efter att skadan konstaterats kan dock ännu ersättning sökas för skador som uppkommit under de två senaste åren med tätare älgstam än idag. Under diskussionen konstaterades att det inte mera på riksnivå förefaller att finnas särskilda behov av att skära ner älgstammen. När de av jaktvårdsdistrikten koordinerade konferenserna med intressegrupper har förts preciseras antalet jaktlicenser och målen för fångsten. Under konferensen behandlades också övriga hjortdjur. Det konstaterades att det inom vissa regioner föreligger skäl att öka jakten på vitsvansvilt för att stoppa stammens tillväxt. För rådjurets del konstaterades att stammens tillväxt avstannat och det ser ut som om lodjursstammens starka ökning tydligast påverkar rådjursstammens utveckling. Besvären över jaktlicenserna för lodjur i Nyland förkastades som ogrundade I Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd förkastade Nylands miljöcentrals besvär över de av Nylands jaktvårdsdistrikt 2006 beviljade jaktlicenserna för lodjur. Påståendena om att licenserna skulle ha stridit mot habitatdirektivet och varit ogrundade förkastades. Licensbesluten konstaterades ha varit motiverade Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd konstaterar i sitt beslut av den 31.1.2008, att de av Nylands jaktvårdsdistrikt 2006 i Sjundeå och Mäntsälä beviljade jaktlicenserna var tillräckligt motiverade och fattade enligt gällande bestämmelser. I beslutet konstaterades att licenserna helt enligt jord- och skogsbruksministeriets föreskrift hade fokuserats till områden där artens förekomst är stark och där det enligt till vilt- och fiskeriforskningsinstitutets rovdjursforskning meddelade observationer och av sökandena givna utredningar finns en riklig lodjursstam. Den överklagandes påstående att inte möjligheterna till andra tillfredsställande lösningar skulle ha undersökts tillräckligt förkastades. Enligt de riktlinjer förvaltningsplanen för lodjursstammen i Finland drar upp ska stammens täthet begränsas i regioner med stamkoncentrationer. Eftersom man inte enligt förvaltningsplanen kan göra förflyttningsutplanteringar är det inte möjligt att begränsa stammen på annat sätt än genom jakt. Besvärsnämnden konstaterade att jaktvårdsdistriktet hade motiverat besluten vederhäftigt genom att pröva andra tillfredsställande lösningars funktionsduglighet. Innevarande vinters jaktlicenser för lodjur har beviljats enligt samma principer I Nyland beviljades under innevarande jaktsäsong jaktlicenser för åtta lodjur. Av licenserna har hittills sex utnyttjats. Genom jakten på lodjur strävar man till att upprätthålla lodjurens naturliga skygghet för människor och förebygga att lostammen blir alltför tät. Jakt som grundar sig på anvisningarna i förvaltningsplanen godkänns i habitatdirektivets regelverk och är sålunda klart förenlig med direktivet. Enligt av vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gjorda uppskattningar fanns det hösten 2007 minst 105 - 110 lodjur i Nyland. Ändrade adresser I Björneborgs jvf: Ny verksamhetsledare Teuvo Pöysti, Isokoivukuja 82, 29600 Norrmark, tfn 02-541 1703, 0400-571 985 I Euranejdens jvf: tf verksamhetsledare Jyrki Simula, Purotie 6, 27510 Eura, tfn 040-519 8206 post adresseras till ordf/kassör Markku Viitanen, Kivenarontie 16, 27510 Eura, tfn 0400-121274, mviitanen@msn.com I Itis jvf: ny verksamhetsledare Harri Heino, Halmekarinkuja 2, 47400 Kausala, tfn 040 580 5088 och e-post heino.harri@pp.inet.fi Jägaren 2 / 2008 65
• Det händer i distrikten Mellersta Finland Uleåborg Ungdoms spalten Jaktläger för ungdom I Välkommen att fira ett veckoslut tillsammans med andra unga i tecknet av ett gemensamt jaktintresse. Tid: 5 - 8.6.2008 Plats: Siiponkoski by- och älvcentrum, HAAPAJÄRVI Målgrupp: 12-16 år gamla flickor och pojkar, också barnens föräldrar kan delta. Pris: 75 e/ person, för dem som deltar i jägarexamen därtill en separat examensavgift på 13 e. På programmet bland annat: I Preparerande undervisning för jägarexamen I Jägarexamen I Skytteinstruktion, krut- och bågvapen (skjutbanan) I Laser- och luftvapen I Orienteringens grunder: användning av karta och kompass I Presentation/demonstration av jakthundar I Instruktion i fångst av små rovdjur och tillverkning av fällor I Fritidsprogram: lägertävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 15.5.2008 Förfrågningar och anmälningar: Eija Suomela, tfn 044-445 6404, eija.suomela@haapajarvi.fi Till lägret antas 50 deltagare i den ordning de anmäler sig. Till lägerdeltagarna skickas en separat kallelse, som innehåller detaljerade anvisningsr och lägerprogram. Österbotten Kurs med bågjakt som terma I Välkommen till en kurs med temat bågjakt som arrangeras av Finlands bågjägarförbund och Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt 11-13 juli 2008 i Tammijärvi by i Luhanka kommun Kursprogrammet Kursprogrammet är uppdelat på två delar. Med dem som är i början av sin bågjägarbana sker en genomgång av grenens grunder. För dem som hunnit längre ordnas samtidigt fördjupande program. De som genomgår grundkursen kan samtidigt avlägga IBEP-examen. Ett detaljerat kursprogram publiceras under vårens lopp på förbundets webbplats, www.jousimetsastys. fi, och publiceras också under våren i nummer 2/2008 av tidningen Jäkkärä. Anmälning till kursen och kursavgift Anmälningar tas emot av förbundets sekreterare Elina Manninen, e-post sihteeri@jousimetsastys.fi, tfn (050) 340 6320. Anmälan bekräftas genom att betala in hela kursavgiften på förbundets konto (800 014 934 833). Om kursavgiften inte har erlagts senast på given förfallodag med angivande av det personliga referensnummer som erhållits av förbundets sekreterare anses anmälan vara annullerad. Till kursen antas maximalt 40 personer i den ordning de anmäler sig. Om det behövs upprätthåller vi en kölista. Kursavgiften returneras inte om deltagandet annulleras efter den 31.5 och det inte finns någon ersättande person till kursen. Kursavgiften Avgiften för SJML:s ordinarie medlemmar är med golv- eller tältlogi 120 euro, med sänglogi 140 euro (för lakan separat 8 euro). För ickemedlemmar och SJML:s understödande medlemmar: ett 30 euro stort tillägg till avgifterna. För IBEP-kursen och material: 20 euro i tillägg. I avgifterna ingår undervisning, föreläsningsmaterial, måltider, logi (fr-sö), bastu (fr-lö) samt en rond på Luhanka terrängbågskyttars 3D-bana. Ta egen handduk med för bastun! OBS: Deltagare som anländer torsdag kväll betalar separat för övernattningen to-fr och frukosten på freagen. IBEP-kursen För avläggande av godkänd IBEP-kurs (bågjaktens internationella kursprogram) fordras deltagande i undervisningen samt godkänt skriftligt slutprov. Ange i förhansanmälan om du har för avsikt att delta i bågjaktens grundkurs och samtidigt önskar avlägga IBEP-kursens slutprov. IBEP-kursavgiftens andel inbetalas på förbundets konto samtidigt med kursavgiften. Materialet tillsänds deltagarna på förhand för studier. Av dem som avlägger IBEP fordras giltigt jaktkort. Lägerområdet Ruohtula gård är belägen i Tammijärvi by i Luhanka kommun i Mellersta Finland. Ytterligare info på adressen www.ruohtula.com. Ett lyckat vildmarksläger för ungdomar i Kuusamo får fortsättning i sommar Jaktföreningen Muovaaran Jahti i Kuusamo arrangerade i somras ett jaktläger för ungdomar. Enligt föreningens ordförande Risto Pitkänen blev lägret så lyckat att man beslöt att arrangera ett nytt läger inkommande sommar. V Kurs i björnjakt I Arrangörer: Österbottens jaktvårdsdistrikt och Ruha jaktförening Tid: 12.4.2008. Kursen börjar kl. 8.00 och avslutas ca kl. 17.00. Plats: Lappo, Wanha Karhunmäki På kursen behandlas bl.a. björnens ställning som vilt, björnjakt, korrekt behandling av bytet och dressyr av björnhundar. Som huvudföreläsare fungerar björnjaktsexperterna Reijo Sauvula och Pekka Kunnas från Norra Karelen. Polisens synpunkter på eftersök av skadskjutna björnar framförs av kommisarie Markku Tuominen. Kursavgiften är 30 euro. Av den betalas 10 euro i förskott till konto som meddelas i samband med anmälning. Resten av avgiften debiteras på platsen. I kursavgiften ingår älgsoppa, morgon- och eftermiddagskaffe och kursintyg. Förskottsavgiften returneras inte vid eventuellt hinder för deltagande. Mellan deltagarna utlottas presentkort. Kursens deltagarantal är begränsat. Därför ska förhandsanmälan göras senast den 5.4.2008 till följande nummer: Olli Lindstedt, 0400 298 190 Markku Mäenpää, 0400 298 191 Långväga deltagare kan förhöra sig om övernattningsmöjligheter på Wanha Karhunmäki: (06) 437 7757 i hade 32 deltagande ungdomar i fjol och nu har vi utökat kapaciteten så att vi kan ta emot 40 lägerdeltagare. Det är inte meningen att vi ska göra någon ekonomisk vinst på lägret, utan det räcker med att vi får utgifterna täckta. Den bärande tanken är att ungdomslägret ska vara lyckat och att vi ska både ge och få upplevelser och lärdomar. Det känns fint att göra en satsning på de unga. Lägrets placering på Ollilan Lomamajat visade sig redan i somras vara en lösning som fungerar. Stället ligger mitt i skogen och bortom civilisationen, men ändå finns allt man behöver inom räckhåll. Tuomo Ollila som driver stugbyn säger mycket riktigt att den här verksamheten är en satsning för framtiden. - Det är precis vad det är, en satsning för kommande tider, både för oss som företag och för jaktföreningen. Vi uppdaterade webbsidan varje dag med nyaste nytt på lägret och på det viset höll vi deltagarnas föräldrar ajour i realtid. Pitkänen och Ollila är överens om att det gäller att uppmuntra ungdomarna och satsa på dem. 66 Jägaren 2 / 2008 Esko Räty
• Tuomo Ollila - På lägret i somras såg vi att satsningar ger resultat. Det var gasen i botten för jämnan och tindrande blickar. Ungdomarnas entusiasm var påtaglig. Iverns smittade sedan av sig på våra gubbar i jaktföreningen när de kom igång med att visa och berätta om hur saker och ting går till. Det mesta gick hem på första förklaringen. Vid arrangemangen av den kommande sommarens läger ska vi ta vara på lärdomarna från fjolsommarns läger och göra kompletteringar i programmet. - Vi lägger in mera fritid så att programmet inte blir för fullspäckat. Dessutom har vi en hel del andra funderingar på gång för programmet. Lägret är avsett för åldersgruppen 10-16 år, förklarar Pitkänen. På lägret får ungdomarna ute i naturen fördjupa sig i många slags aktiviteter: jakt, viltvård, smårovdjursjakt, skytte, friluftsliv och praktisk fågelkunskap. Ungdomarna prepareras också för jägarexamen och får en möjlighet att avlägga provet under lägertiden. På fjolårslägret klarade 60 % av deltagarna provet. Lägerdeltagarna gör klokt i att läsa in sig på jägarhandboken innan de åker till lägret. Dessutom får ungdomarna en introduktion i orienteringens grunder och bekanta sig med olika jakthundsraser. Medlemmarna i arrangörsföreningen har jakthundar av många olika raser, bl.a. annat älg-, fågel-, har- och rävhundar. Det som också känns bra för arrangörerna är att det redan har anmält sig två hjälpledare till det kommande lägret, så där som på konfirmationsläger. - De frågade oss: Får vi bli hjälpledare? Och vi svarade: Det får ni! Jägarnas Centralorganisation beviljade jaktföreningen Muovaaran Jahti ett 700 euro stort verksamhetsstöd ur JCO:s ungdomsfond för det fint arrangerade ungdomslägret i somras. - Det delades ut fem stöd av den här storleken och sju 400 euros stöd, berättade utvecklingschef Tuomo Pispa. G Verksamhetsstöd beviljades åter ur JCO:s ungdomsfond I Jägarnas Centralorganisation grundade år 2004 en fond kallad ungdomsfonden. Ur denna fond delar JCO ut ekonomiskt stöd för upplysningsverksamhet bland ungdom, som särskilt grundar sig på frivilligarbete på lokal nivå med anknytning till jakt och viltvård. Fonden har tre samarbetspartner; K. Hjorth Oy, Sako Oy och Metsästäjän Erätukku Oy. På våren 2005 utdelades stöd för verksamhet ur fonden för första gången och i år delas stödet ut för fjärde gången. Möjligheten att ansöka om stöd för aktiviteter med anknytning till jakt eller viltvård på lokal nivå inom ramen för frivillig ungdomsverksamhet under 2007 utannonserades i fjol i nummer 6 av Jägaren. Verksamhet av avsett slag kan vara exempelvis kurser för unga jägare, tema- och aktivitetsdagar för skolor och yrkesskolor samt jaktfadderverksamhet. Också andra evenemang, jippon eller projekt som genomförs i syfte att informera om jakt och viltvård kan komma ifråga. Stöd beviljas i första hand utifrån ansökningar och beviljas projekt som med hänsyn till omständigheterna bedöms som mest föredömliga och slagkraftiga. Den här gången skulle ansökningarna vara inlämnade till Jägarnas Centralorganisation senast den 14 december i fjol. Ansökningarna behandlades preliminärt på Jägarnas Centralorganisation och JCO:s styrelse beslöt på sitt möte den 14 februari om vilka som skulle beviljas stöd för sin verksamhet under 2007. Summan som fördelades uppgick till 6300 euro och mottagarna var tolv till antalet. Sökande som beviljats stöd året innan kunde inte den här gången beviljas stöd. Mottagare av stöd för verksamhet under 2007 och beloppen för stödet: 700 euro: Oravalan Metsästäjät ry, Valkeala Muovaaran Jahti ry, Kuusamo Petsamon Erä ry, Maaninka Lappajärven-Vimpelin rhy, Lappajärvi Jaktlerduvan i Pedersörenejden 2007, Pedersöre 400 euro: Kajaanin rhy, Kajaani Välijoen riistamiehet ry, Rovaniemi Horon Metsästäjät ry, Teuva Jakt och viltvårdsklubben vid Korsholms skolor, Vasa Pylkönmäen rhy, Pylkönmäki Jokivarren koulu, Orimattila Hirvilahden metsästysseura ry/ Niemisjärven metsästysseura ry, Kuopio Från och med detta nummer av Jägaren kommer vi i varje nummer av tidningen under detta år att presentera en av de mottagare som beviljats stöd. Presentationerna är tänkta att fungera som modell och föredöme för alla jägare. Först ut i serien av presentationer är ungdomsarbetet i Kuusamoföreningen Muovaaran Jahti rf. Föreningen utgör ett strålande föredöme för hur vi på lokalnivå kan inspirera de yngre ungdomarna att gå med i verksamheten. Samarbetspartner i fonden för ungdomsverksamhet: Leupold kikare, långa Baikal - krutvapen Jaktgevär Garmin kart-GPS, Jahti-Jakt - jaktkläder Jägaren 2 / 2008 67
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, G verksamhetsledare, Raimo Vajavaara, G kommunikation, tidningarna JCO Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM, Telefoner: 09-272 7810 telefax 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Heikki Uotila, Tehdastie 2, 21530 Paimio, tel. 02-477 9610, 0400-530 548, telefax 02-477 9615. Vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Jukka Keränen, Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 08-713 480, 0400-137 028, telefax 08-712 397. Vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Erkki Kiukas, Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, 0400-258 479, telefax 05-344 0998. Vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-716 2223. Lappland: Teuvo Eskola, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. tel. 016-379 0081, 0400-392 667, telefax 016-379 0085. tel. 0400-864 329 (tsto) Vv-konsulent Urpo Kainulainen tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086 Mellersta Finland: Jukka Purhonen, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 747 9630, 0400-242 727, telefax 020 747 9639. Vv-konsulent Olli Kursula 0400-243 414. tel. 09-2727 8111. G ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Jari Pigg, tel. 09-2727 8112, 0400-463 942, Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Pentti Vikberg, tel. 09-2727 8117, 0400-341 771, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8119, 040-557 3827. Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. G lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, telefax 03-882 5711, bil 049-350 852, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-911 3832. Adressändringar: 0303 9777 Norra Karelen: Juha Kuittinen, Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, 0400-376 189, telefax 013-285 263. Vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Jouni Tanskanen Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. 0500-376 800, telefax 017-282 3005. Vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 017-265 3820, 050-431 1276. Norra Tavastland: Jani Körhämö, Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, telefax 03-3140 9450, 0400-231 452. Vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-135 9690. Nyland: Reijo Orava, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-350 7230, 0500-420 810, telefax 09-387 2878. Vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-366 1114 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 09-350 7244, 0500-458 357. Satakunda: Mauri Krusberg, Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-531 9000, 0500-638 062, telefax 02-531 9001. Vv-konsulent Reima Laaja tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Mathias Lindström, Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vaasa, tel. 06-356 0351, 050-349 0175, telefax 06-356 0360, Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-356 0352, 050-511 7279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, telefax 015-452 831. Petri Vartiainen tel. 0500-257 407, Vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Jyri Rauhala, Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, 0400-225 745, telefax 03-644 6522. Uleåborg: Keijo Kapiainen, Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-535 3500, 0500-387 705, telefax 08-533 3555. Vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Jarkko Nurmi, Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-421 7223, 0400-180 084, telefax 06-421 7225. Vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-421 7222, 0400-180 083. Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet. Telefax 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-735 3173. Jaktråd Seppo Mattila, tel. 09-1605 3362, 0400-106 086. Överinspektör Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-752 3302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-733 6229. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25 000, Telefax. 018-19 240. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-25 313 e-mail: marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020 575 1500, telefax 020 575 1509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020 575 1400, telefax 020 575 1409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020 575 1870, telefax 020 575 1879 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020 575 1550, telefax 020 575 1559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020 575 1680, telefax 020 575 1689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020 564 6609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör Jukka Bisi, tfn. 040-537 0993, jukka.bisi@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020 344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki, tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. JCO international intressebevakning 68 Jägaren 2 / 2008
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2008 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till redaktionen. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2008 utkommer den 26.5.2008. Material för det numret ska vara redaktionen till handa senast den 10.4.2008. Valpar av slh retriever. Friska bruksföräldrar som premierats på jakt. Tfn 040-706 6659, www.blackpepoon.com Beaglevalpar. Föräldrarna driver väldigt fint. Far BCH, morfar vunnit drevprov. Tfn 040-584 3751. Beaglevalpar: drivande BCH-härstamning. Tfn 050-360 6986. Beaglevalpar, BCH­föräldrar. Tfn 050-352 3843, www.kuopusmaa.fi Valpar av Jack Russell terrier, jagande härstamning. Valparna reg i JRTCGBSF Ry. Förfr tfn 040-574 5550. 4 årig tysk jaktterrier, jaktchampion och BCH. Ring tfn 0400-761 375 så berättar jag mera. Valpar av Gordonsetter, premierade och jagande föräldrar! E-mail: jani.rajaniemi@kotinet.com Hanvalpar av irländsk setter födda 8.2 söker jagande husse. Tfn 0400-199 385. Taxar för olika slag av jakt. Av jägare för jägare. Sedan 1995. P Hiidenmies, Kennel Hiidenloukon. Tfn 040-534 6967. Valpar av strh tax, premierade föräldrar med drivande härstamning. Tfn 040-913 8660. Valpar av kh tax, premierade föräldrar med drivande härstamning. Tfn 0500-724 484. För jägare: valpar av strh vorsteh. Bruksföräldrar med mycket fint lynne. Far i avelsregistret. Överlåts från början av april. Tfn 0400-458 057. Valpar av strh vorsteh, för jägare. Tfn 02-473 0538, 0400-528 021. Valpar av strh vorsteh kan reserveras. Föds c vecka 15. Mor i avelsregistret, far i danska dito. Tfn 0400-121 296. Valpar av strh vorsteh, släkten på FM-nivå. Mor: Segrare i INT KL, FIN, N, UCH, BALTICV-05. Far: BCH, FIN, UCH, FM och Nord M. 20 års erfarenhet som uppfödare. Tfn 040-766 6533, Hfrs. Valpar av kh vorsteh kan reserveras. Brukshärstamning, släkten premierad på prov och utställningar. Födda vecka 8. Mera info på: www.netikka.net/pyypellonkennel. Tfn 040- 745 4093. Valpar av kh vorsteh, championföräldrar. Handledning vid utbildningen. Tfn 0400-984 002. Valpar av liten munsterländer, tysk härstamning. Premierad på prov, bruksföräldrarna i avelsregistret. Nummituvan kennel, tfn 040-580 5963. Valpar av liten munsterländer, friska och vackra, tyska bruksföräldrar. Tfn 040-751 2060, Katajamaa /Seitsenaukee Valpar av liten munsterländer för jägare. Tfn 040-734 2976. Valpar av kh weimaraner, föräldrarna premierade på jaktprov, framgångar på utställningar. Tfn 0400-529 716. Bretonvalpar för utställningar och jakt. Söker aktiva, jagande hem. Tfn 044-328 0084. Valpar av Lagotto romagnolo, simmar utmärkt, blir fina apportörer. Tfn 040-584 3751. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 24 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 36 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 55 e/st. Undervisningsvideo Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte" , som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 03-633 6150, medlemsreg och kassören tfn 040-522 2839. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246.Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. När du skaffar en setter eller pointer, kontakta först rasorganisationen Kanakoirakerho -Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Risto Lehmunen 014-372 1626, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Tero Savolainen 0440-130 703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net FOXTERRIERN är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä (15 km från Riihimäki). Tfn 019-449 223, 050-563 0169. Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 016-659 131. Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317828. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola, tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 0400-199 477. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Tunnelma syntyy tulilla... LAPIN KOTA (LAAVU) Metsien miesten illanistujaisiin. Kotipihan kaunistus. Suojaisa kokoontumispaikka hirviporukalle ja perheen luontoharrastukselle. Lahja erä- ja luontoihmiselle. Mökille tai tontille asunnoksi. Helppo ja nopea pystyttää. Laavussa voit: - istua tulilla - kokea eräelämää parhaimmillaan - tuntea luonnon läheisyyden - herkistyä löytämään uusia arvoja elämään - keittää nokipannukahvit yllätykseksi vieraille - nauttia hiljaisuudesta ja rauhasta sekä savun tuoksusta arjen paineiden keskellä Koot: halkaisija 4 ja 5 m Erikoistarjous INARI puh. 0400 172 268 Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Norska gråhundsvalpar. Linjen Köhmölä Kallionahde. Parkano, tfn 050-446 2680. Norska gråhundsvalpar. Föräldrarna dubbelchampion. Föds i början av april. Risto Hämäläinen, S:t Michel, tfn 044-351 2232. Valpar av östsibirisk laika, födda 4.11.2007. Tfn 050-365 6509, Parkano. Valpar av västsibirisk laikan. Tfn 0400-186986, A.Halonen. Jämthundsvalpar, föräldrarna BCH, tuff härstamning, tidigt mogna. Tfn 0400-773 141. Jämthundsvalpar, tuff härstamning, födda 12.2.2008. Garanti. Tfn 0400-745 262. Jämthundsvalpar. Mor BCH Pyssynivan Grita, far finsk BCH & UCH Selbergets Jäger. Kuhmo, tfn 040-504 9295. Valpar av finsk stövare, födda 24.2. Tfn 02-5446 181, 050-321 4463. Ryska stövare, valpar och vuxna. Tfn 050-548 5403, hemsida: mtv3.fi/itarajan. Valpar av rysk stövare, drevgaranti! Usvavaaran kennel, tfn 0400-274 744. Mets. linj. labradorin pentuja. Terv A lonk., 0 kyyn. koepalk. vanhemmat. Luov. vk18 puh. 040-705 7595 ERÄ-TIKKI Videosaran uusia Metsästyselokuvia Hanhia mereltä on komea elokuva merihanhien pyynnistä sekä luodolla että ruokailupelloilla. Kesto1 tunti. Näädänpyytäjät on tarina kahden näädänmetsästäjän ja pystykorvan jahdeista Kuhmonsaloilla, 45 min., hinnat 26 eur. Runsaasti myös muita, todella suosittuja eräelokuvia suomalaisesta metsästyksestä, esim. Lumisten kairojen metsohaukut, Eränkäyntiä karhusaloilla, Tavoitteena talviriekot, Linnustajan eräsyksy ym. Lisätietoja sivuilla www.videosara.fi Tilaa omasi sähköpostilla os. arttu@videosara.fi tai soita/tekstitä numeroon 0400-229739 Tuottaja: Videosara/Arttu Kotisara, Viitasaari. Jägaren 2 / 2008 69
• om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Fällor för små rovdjur:www.kesavaylan.net / Taisto Hietala, tfn 0400-181 498. Sako 75, cal 243 990,Browning Citori 1250,Remington m 870 420,Baikal IJ-27 415,Marlin 925 + kikarsikte + dämpare 290,Miniatyrgevär CZ ZKM 452 330,Browning Phoenix 12/89 900,Burris 1,75-5x20 279,Leupold 3-9x40 269,Ahti Huvila Oy,www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 synt. 360 e, 12/ 89 synt. 430 e. Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-hundpejlar. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabb och förmånlig leverans med post eller buss! www.anonase.com Vapen, vapen, vapen, vapen, vapen! Bland annat alla Sakos och Tikkas jaktgevär. Miniatyrgevär bla Sako,Cz,Toz,Ruger, Remington, Marlin. Vi har de populäraste kikarsiktena för gevär. Importerar Boar-patroner, både i parti och för återförsäljare. Allt vi säljer har en jägarvänlig prislapp! Be om offert och titta gärna in! Kala-Oskarin Teerikirnu, Pulkkila. Jaktbutiken med stort J. Tfn 08-812 1080/ 040-558 2016. www. teerikirnu.com. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Vapen- och laddningstillbehör; www.unlimitedammo.fi Valmetgevär 4 st 12/70. 6.5x52R patroner 800 st. Tfn 0400-150 435. Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-) med 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämpare. Supereffektiva, lätta och hållbara. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekt över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 50 e, för 4 vapen 55 e, för 5 vapen 60 e, för 6 vapen 65 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Jag säljer ett låsbart vapenskåp samt ett skåp fullt med olika jaktvapen. Matti Kohva, tfn 050-553 9708. Prima hundutrustning, kojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare mm i branschen. Tfn 0400-176 596. Grytpejlar,www.deben.com, Terrier Finder Mark III (170 e) samt med lång räckvidd dvs long range (230 e), inkl alla kostnader. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner. Batterier, antenner, monofoner, billaddare. Peltor hörselskydd, skyddsglasögon. Lafayette PMR-telefoner, bytesbörs. Förmånliga priser! Snabb leverans med post och buss. Agripalvelu Ky, Joutsa. www.agripalvelu.fi . (nätbutiken öppen dygnet runt) Tfn 014-881 095, 0400-642 215. VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki. RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Bågskyttar!!! Merrysport har öppnat sin nya nätbutik. Uppgraderad service, titta in! www.merrysport.fi Ryggsäckar, hölster, patronbälten. Äkta läder. Ring 040-767 4293 för mera info eller se www.lukkojanahkapisila.com Eberlestock bärställningar för gevär. Limb Saver kolkappor och ljusfiberoptik. Världsledande märken. Tfn 040-728 4667, kivelaoutdoor.com MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Jaktinspirerat av skinn, päls, horn och trä, samt Victorinox. Ultima Thule Design Oy, 016-622 727, www.ultimathule.fi Jägare! Slutförsäljning av fjolårets lager. Rea - 35 - 55 %! www.eratomppa.fi Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. För jägare; skärbräden, fällor för små rovdjur, måltavlor för skytte, viltåkerfrö, utrustning för jägare. Snabb leverans till gott pris. Tfn 019-716 670, www.erakontti.fi. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo. Tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi Vi tillverkar skidor för fri terräng. Av björk. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi Fasaner daggamla kycklingar, uppfödda kycklingar, ruvande hönor, tuppar. Tfn 02-473 0538, 0400-528 021. Termostater med eterdosa för kläckningsmaskiner. Brahestadsnejdens jvf. Tfn 044-558 8263. Viltkryddor och viltmarinader. www.maripaja.fi Salla; gamla skolan i Kotalankylä med bekv, utrymme för max 40 pers, kök, dusch, bastu. Plus tre lägenheter i olika storlek. Nära till jakt i Naruska och Tuntsa. Tfn 0400-260 189. I Tanhua i Lappland säljes tomter på 1-2 ha vid bäck. Ger medlemskap i jaktförening. Byggn tillstånd ok. Även för bärplockare. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice, service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 020-830 0030. www.optifocus.fi. Jakt- o föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utlänningar i grupp. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi AFRIKA! Paketresa 3 fällningar 1685 euro. Kanada, svartbjörnspaket 2000 euro. WWW.JAHTIMATKAT.NET , 0400-220 557. Jakt-, fiske- och andra vildmarksresor till Karelen, Kajanaland, Ryssland, Sverige, Lappland. Björn, vildsvin, toppfågel, bäver mm. www.kauniskarjala.com , 040-772 0092. Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Gästlicenser för småviltjakt säsongen 2008-09 i samfälld skog i Kuusamo på adressen www.reissulle.com. Boka nu i mars en härlig älgjaktsupplevelse för ditt jaktlag i höst! Ring vårt kontor för mera info. Adress Kitkantie 21, 93600 Kuusamo. Tfn 040-750 0026. Internet: www.koillismaa.fi/ yhteismetsa. Säljes jakträtt i jaktlag. 4 200 ha jaktmarker från Haapamäki västerut. 13-30 älglicenser. 31 medlemmar i jaktlaget. Äger två fastigheter, inkv i två pers rum. Tfn 0500-415 361 Köpes Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi Jag köper skinn av mårdhund, räv mm, även älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Sako Carbine och Sako Finwolf studsare samt militärpistoler. Tfn 050-598 1646. Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Tfn 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. I Naruskajärvi i Salla finns en nybyggd lyxstuga med alla finesser för 8 pers. Tfn 045-137 4590. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjl pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Stockstuga i Nurmo i södra Österbotten, vid åstrand. El, strandbastu, bod, kåta. Fina möjl jaga och fiska. Tfn 0400-894 857. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar: får, nöt, älg, räv mm. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, tehtaantie 1, 51900 JUVA. Tfn 010-387 3090. WWW.TALJATUKKU.FI Turkisompelimo Helena Järvenpää, 041-518 3183 Helsingfors. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. JP­Gunsmith. Vapensmedsaffären i norra Kymmenedalen. Tfn 0400-920 870, kl 8-17. www.jp-gunsmith.fi Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 - 528 098. Asekmo O. Putkonen, S:t Michel, Tuomikatu 18, tfn 0400-941 715. Fullständig service i vapenbranschen: reparationer, service, sikten, deaktivering, inpassning av pipor samt värdering av vapen. Se www.asekmoputkonen.net P.S. Reservdelar till Baikalgevär finns i verkstan. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Vi gör jordanalyser på skjutbanor och sanerar med över tio års erfarenhet i hela landet. WWW.PTI-Soil.fi. Tfn 010-632 140, mobil 0400-315 511. PTI-Soil Oy. Jakt + kurser för damer i norra Finland. Med eller utan hund. Tfn 0400-708 281 / Maire. Kom med i jaktklubben för damer! 70 Jägaren 2 / 2008
• BESTÄLL, BESTÄLL, BESTÄLL, BESTÄLL Viltarter ­ ett minnesspel! I Ett nytt minnesspel med kort som illustrerats av Dick Forsman med viltdäggdjuren i vårt land. Spelet har 32 kortpar. Text på svenska och finska. Pris 10 euro. Finlands viltarter ­ nu som postrar I Nu finns Finlands fågel- och däggdjursvilt för första gången som högklassiga postrar. Dick Forsmans artidentifieringsteckningar i Handbok för jägare illustrerar postrarna. Fåglar och däggdjur har skilda postrar. Spel: Viltarter ­minnesspel Viltspel Finlands viltarter ­kortlek Strand- och sjöfåglar -kortlek Finlands fiskar -kortlek Gårdsplanens fåglar -kortlek Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur Poster: Vilda fåglar Vilda däggdjur DVD: Rådjuret Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä Hela sortimentet finns på våra internetsidor 10 e 32 e 5e 5e 5e 5e 5e 5e ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st www.riista.fi Vi levererar per postförskott (postförskottsavgift 3,35 + postavgift enligt vikt). Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom 1,50 ______ st 1,50 ______ st 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 7e ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st Telefon: 09 - 2727 8120 Beställ via internet: www.riista.fi ___________________________________________________________________ Namn ___________________________________________________________________ Näradress ___________________________________________________________________ Postnummer Postanstalt ___________________________________________________________________ Telefonnummer Böcker: Bättre en fågel.... 10 e ______ st Snöspårsguiden (gammal upplaga) 5 e ______ st Lumijälkiopas (nyare upplaga) 5 e ______ st Lilla fälthandboken ­ spår 6 e ______ st Handbok för jägare 30 e ______ st Vildmarksliv 5 e ______ st Tuo hiisi hirviäsi 28 e ______ st Jäniksen selässä 7 e ______ st Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland G Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. G En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 (Lokalsamtalsavgift) Samtalets pris är 0,0821 e + 0,297 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till Jägaren 2 / 2008 71
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Fakturans utställare Kontaktperson Direktdebitering JÄGARNAS CENTRALORGANISATION JÄGARREGISTRET 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244* Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Kontonummer ­ Ort och datum Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmakten tillställes egen bank! Övergå till direktdebitering av Din jaktvårdsavgift - Du får ett snyggt plastat jaktkort Under årets lopp har antalet jägare som överfört sin jaktvårdsavgift till direktdebitering stigit till 83.500. När Du för över Din jaktvårdsavgift till direktdebitering behöver Du inte mera vara orolig för att jaktkortets giltighet skall gå ut. Din bank debiterar automatiskt Ditt konto för jaktvårdsavgiften och det betalade snygga plastade jaktkortet postas hem till Dig i extrapärmen på nr 4 av tidningen Jägaren. Så här sparar Du inte bara tid och besvär utan också utgiften för gireringsavgiften. Övergången till direktdebitering kan Du göra genom att fylla i fullmakten här intill och föra den till Ditt eget bankkontor eller genom att ingå ett direktdebiteringsavtal via Din nätbank. * Serviceidentifikationen styr betalningen till uppsamlingskontot. Nordea bankens kunder använder samlingskontot för jaktvårdsavgifter, Nordea 166030-107212, Andelsbankens kunder kontot 500001-2378442 ja Sampo bankens kunder kontot 800013-35350. Jaktkort Metsästysk ortti Hunting C ard Jagdschein 1.8.2008 31.7.2009 FI N ALLMÄNNA VILLKOR FÖR BEFULLMÄKTIGANDE AV DIREKTDEBITERING 1) Betalaren befullmäktigar faktureraren att debitera betalarens i fullmakten angivna bankkonto direkt på förfallodagarna för att faktureraren på betalaren utställda fakturor. 2) Banken meddelar faktureraren betalarens för direktdebiteringen nödvändiga uppgifter om bankförbindelse och övriga i fullmakten nämnda uppgifter. Uppgifterna förmedlas till faktureraren via fakturerarens bank. 3) Meddelande om direktdebiteringen ges årligen på förhand i nummer 3 av tidskriften Jägaren. 4) Ifall betalaren har någonting att anmärka beträffande direktdebiteringen skall han/hon ta kontakt med faktureraren. Faktureraren svarar för att förhandsmeddelandet överensstämmer med den av banken verkställda direktdebiteringen. Betalaren kan före förfallodagen under banktid förbjuda banken att debitera en specifik betalning eller ändra eurobeloppet för en specifik debiteringsaktion. 5) Banken ger inte separata verifikat för debiteringen. Denna framgår av kontoutdraget eller annan specifikation över transaktioner. Efter debiteringen sänder Jägarnas Centralorganisation jaktkortet till betalaren. 6) Betalaren är skyldig att sörja för att de för betalningen erforderliga medlen finns på kontot senast en bankdag innan debiteringsdagen. Banken förbinder sig att utbetala de fakturerade beloppen på av det fakturerande företaget fastställda förfallodagar endast i det fall de erforderliga medlen finns på kontot. Om tillräckliga medelen för betalning av fakturan inte finns på betalarens konto på förfallodagen har banken rätt att debitera betalningen inom tre bankdagar efter förfallodagen under förutsättning att tillräckliga medel för betalningen då finns på kontot. Om det inte på förfallodagen funnits tillräckliga medel för betalningen på betalarens konto har banken rätt att meddela faktureraren att betalning inte kunnat utföras på grund av att täckning saknats. 7) Banken har rätt att ändra sin servicetariff. Meddelande om ändring av servicetariff ges på bankens kontor. 8) Betalaren har rätt att säga upp detta befullmäktigande med fem bankdagars varsel genom att meddela banken skriftligt därom. Banken har rätt att säga upp detta befullmäktigande med en månads uppsägningstid genom att meddela betalaren skriftligt därom. 9) Banken svarar inte för skada som förosakas av att bankens verksamhet på grund av force majeure eller motsvarande orsak försvåras oskäligt. Här avsett hinder som befriar från ansvar kan exempelvis vara: · åtgärd av myndighet, · krig eller krigshot, uppror eller upplopp, · av banken oberoende störning i postgång, automatisk data behandling, dataöverföring, annan elektronisk kommunikation eller eldistribution, · av brand eller annan olyckshändelse förosakat avbrott eller fördröjning i avtalsparternas verksamhet eller · fackliga stridsåtgärder såsom strejk, lockout, bojkott eller blockad, trots att åtgärden inte skulle gälla banken. Om sådant force majeure föreligger för banken, att verkställandet av direktdebiteringen förhindras är inte betalaren heller ansvarig inför faktureraren för skador som förorsakats av denna orsak.