• 2 / 2009 Överdirektör Lähteenoja: Den offentliga viltkoncernen ökar effektiviteten Rapphönan är lättskött Vitsvanshjort med jaktbåge i Missouri Janne Pekkala: Gör inte färs av filéerna Anmäl Anmäl m l våtmarksobjekt i våtmarksobjekt o ditt eget område
• Gästskribenten: Renar, rovdjur och den nya viltskadelagen Renen är en av de första saker man kommer att tänka på då det blir tal om norra Finland. I bakgrunden finns den traditionella rennäringen i norr, som stöds av renens exotik och starka image. Rennäringen är den som lidit mest av skador som orsakats av stora rovdjur. Aktiva renägare inom rennäringen rör sig mycket i naturen och har god naturkännedom. Av dem får man därför ofta information i absolut realtid om förändringar som skett i terrängen. Redan för många år sedan började det höras alarmerande uppgifter från rennäringsfältet om att stammarna av stora rovdjur vuxit enormt. Det här kunde ses direkt i ett ökat antal renar som dödats av stora rovdjur. Inom de värsta delarna av renskötselområdet har rovdjursproblemet, som fortgått i åratal, redan dragit undan grunden för näringen. I en svår rov-djurssituation förlorar man först renboskapens avkastning, dvs i praktiken kalvarna. I följande skede börjar svinnet öka för kapitalets del, dvs avelsboskapen börjar minska. I detta andra skede är man redan ute på en ohållbar väg, näringens lönsamhet bryter samman. Även verksamheten vid renbeteslagens renslakterier är hotad när slaktrenarna försvinner i gapet på stora rovdjur. Av renar som dödas av stora rovdjur påträffas endast en del och ersättningar betalas endast för de påträffade. När det av stora rovdjur orsakade svinnet blir större ställs det hårda krav på ersättningssystemet. Kommer den nya viltskadelagen att fylla dessa förväntningar för rennäringens del? Den nya viltskadelagen medför många reformer vad gäller ersättningar för av stora rovdjur orsakade skador på renar. Självrisken, som under årens lopp gett upphov till mycket diskussioner bland renägarna faller äntligen bort och ersättningarna för påträffade renar som dödats av stora rovdjur erhålls enligt den nya lagen till sitt fulla belopp när ersättningsbeloppet överstiger 170 per kalenderår. Samtidigt tas en ny beräkningsmodell i bruk för riktvärdet för renar vid beräkning av ersättningen. Denna beaktar bättre de fluktuationer som sker i renarnas värde. Den måhända största reformen är det i lagen definierade kalvsvinnet. Den kalkylmässiga ersättningen för försvunna kalvar är närmast avsedd som ersättning för spädkalvar som dödats av stora rovdjur under barmarkstid, då det är allra svårast att hitta skadeoffren. Dessa renkalvar har i det tidigare ersättningssystemet i praktiken blivit nästan helt utan ersättning, Av exempelvis en liten spädkalv som dödats och ätits upp av en björn finns det ju inte just nånting kvar att hitta. Icke påträffade vuxna renar ersätts dock inte utgående från denna lag. En annan betydelsefull helt ny sak är ersättningen för exceptionellt stora skador på ren. Den är avsedd för de värsta rovdjursområdena som stöd för rennäringsidkare i en ohållbar situation. I dessa områden där mängden rovdjursskador på ren i relation till antalet renar överskrider ett definierat tröskelvärde kan dubbel normal ersättning erläggas för påträffade renar. I den nya viltskadelagen finns det flera andra mindre detaljer i anslutning till ersättning av renskador, men lagens funktionsduglighet som helhet kommer i avgörande grad att påverkas av storleken på stammarna av stora rovdjur och regleringsmekanismerna för dessa i renskötselområdet och dettas närhet. Ett alltför glest nätverk av rovdjurskontaktpersoner har redan länge varit ett problem vid uppskattningen av rovdjursstammarna i norra Finland. För närvarande är en förnyelse av uppföljningssystemet för stora rovdjur på gång och kommer förhoppningsvis att för sin del ge noggrannare uppgifter om antalet stora rovdjur och den vägen bättre redskap för regleringen av stammarna samt rättvisare ersättningar för skador som orsakas renen av rovdjuren. Rennäringens förväntningar på den nya viltskadelagen är stora. Vi hoppas den för sin del löser vissa problem i anslutning till ersättningarna. Samtidigt är vi medvetna om att inte ens den bästa lag eller det bästa ersättningssystem fungerar i praktiken om inte stammarna av stora rovdjur hålls under kontroll. Det förutsätter också snabba nedskärningar av stammarna av stora rovdjur i regioner, där de är för täta för att idka rennäring. G Gästskribenten är rennäringskonsulent vid Renbeteslagsföreningen. Mika Kavakka Vad tycker du? Ska staten ersätta av viltet orsakade skador? Eller borde skadorna hållas i styr genom att kraftigt begränsa viltstammarna, eller borde ersättningsansvaret läggas på jakträttsinnehavaren? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 2 / 2009 Gästskribenten är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
• Innehåll N:o 2 6.4.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 01.06.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola och Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_02 Pärmfoto: Tuomo Karsikas sida 20 Glöm geväret och sikta med kameran sida 24 I höstas fälldes 57 700 älgar sida 64 Rapphönan är lättskött Bottennoteringar för dalripbestånden i Lappland sida 48 119 älgar har fått sändare på sin hals 48 Bottennoteringar för dalripbestånden i Lappland ­ inventeringen i fjällområdet effektiveras med fågelhundar 52 Spåren berättar ­ resultaten av triangelinventeringarna vintern 2009 54 Med pappa på skogshönsjakt 56 Jakten på statens marker: Kronoskogvaktaren förr och nu 58 Med Eki på vandring: Skodon för skog och mark 61 Serva din viktigaste jaktutrustning: Dags för jägaren att börja motionera 64 Rapphönan är lättskött 68 Fjällrenen ­ skogsrenens och tamrenens kusin i Norge 72 Ålandsnytt 74 Janne Pekkala påpekar: Gör inte färs av filéerna 76 Till medlemmarna i jaktvårdsdistriktens styrelse riktad enkät: Regleringssystemet för den nuvarande älgstammen fungerar men är inte till alla delar klart 78 Undersökning: Jägarna i brytningen mellan det traditionella och moderna 82 Jägarorganisationen meddelar 84 Adresser 85 Affärer sida 30 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 2 Gästskribenten: Renar, rovdjur och den nya viltskadelagen 4 Vildmarkskalender 5 Ledaren: Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen 6 Viltdagarna 2009 ­ samarbete av världsklass 10 Den offentliga viltkoncernen betonar viltbranschen som helhet 12 Aktuellt från ministeriet 16 Erfarenheter från Missouri: Bågjakt på hjort gynnas 20 Hjortar och turister på samma beten i Klippiga bergens nationalpark: Glöm geväret och sikta med kameran 24 I höstas fälldes 57 700 älgar 25 Rekordmånga vitsvanshjortar fälldes ­ över 25 600 26 Flexibilitet i regleringen av älgstammen med hyllicenser 30 119 älgar har fått sändare på sin hals 34 Vårens jakt på gråsäl börjar 16.4 36 Sälen kommer på lock 38 Försvunna placerades på kartan ­ 136 våtmarksobjekt påträffades i Österbotten 42 Viltvård på våren: utfodring av sjöfåglar 45 Förvandla lertäkterna till miljöer för andkullar ­ anmäl dem till våtmarkskartläggningen Jägaren 2 / 2009 3
• Vildmarkskalender APRIL Text och foto: Eerikki Rundgren Det finska namnet på månaden april går tillbaka till svedjebrukets dagar. I östra Finland kallades nämligen en sved i barrskog för huhta. Det svenska namnet april kommer av latinets aprilis som i sin tur kommer från verbet aperire som betyder att öppna. Betydelsen härstammar sannolikt från att jorden "öppnar sig" när växter börjar gro. I Sverige kallades april förr för gräsmånad eller grödemånad, i Danmark för fåremåned. Du kan också lyssna på hur paddor och grodor låter på adressen www.sammakkolampi.fi. Den som rör sig ute i naturen ska inte glömma att alla våra tre grodarter är fridlysta. Det samma gäller grodornas rom: Den får man inte samla i en burk och ta hem för att låta den utvecklas där. Snart kastar åar och älvar av sig sitt istäcke och då börjar paddlingssäsongen. De mindre mindre som rinner genom sydkustens låglänta landskap är trygga farleder också för oerfarna paddlare. Åarna och deras utlopp i havet utgör dessutom fina mål för naturutflykter eftersom de på våren lockar till sig flyttfåglar i stora mängder. Den i ordningen redan tjugofemte kanotstafetten "Suomi meloo" paddlas från Idensalmi till Kotka 6-13 juni i sommar. På etapper som är öppna för allmänheten är det fritt fram för vem som helst att paddla utan att behöva tillhöra något lag. Mera info ­ också på svenska ­ om evenemanget hittar du på adressen www.suomimeloo.fi. Evenemanget är det största i sitt slag i vårt land. Forna tiders jägare tänkte också på april som brunstmånad. På våren erbjöd de spelande skogshönsen lättfällt fågelvilt för vana jägare. I mången enslig stuga innebar speljakten ett efterlängtat tillskott i kosten efter den långa vintern. Med tiden gick jakten på spelplatserna ändå alltför hårt åt skogshönsbestånden så den förbjöds 1923. För forna tiders finnar torde bävern ha hört till det viktigaste viltet vid sidan av skogsren och säl. Av bäverns päls gjorde man pälsverk som var utomordentligt slitstarka och köttet smakade väldigt gott. Doftkörtlarna ansågs ha effekter som till och med ägde magiska dimensioner. Feedback från gästskribentspalten Hurdan är den bild medierna ger av jakten? Är den korrekt eller fel? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: I Av någon orsak försöker medierna medvetet svartmåla jakten så gott det går. Ett bra exempel för någon tid sedan var polisen som sköt sig. Då underströk pressen högröstat att gärningen inte skedde med ett "tjänstevapen" utan med ett JAKTvapen. Med formuleringen försökte man tydligt vända hela saken så att den blev negativ för jakten. Finns det ett vapen med i bilden vid ett brott passar man annars också alltid snabbt på att poängtera jaktens roll. Saken är i sig märklig eftersom pressen borde vara neutral i alla frågor. Heikki Hyttinen Bävern jagades tills den dog ut men återinfördes i vårt land på 1930-talet. På den tiden visste man ännu inte att de bävrar som importerades från Amerika och Norge var av olika arter. Därav kommer det sig att vi nuförtiden har två bäverarter i landet. Det är tillåtet att jaga bäver i hela landet. Säsongen löper ända till den sista april. Jakten på den europeiska bävern kräver emellertid licens av jaktvårdsdistriktet. MAJ Paddornas kväkande är ett ljud som hör till skogstjärnarnas värld om våren. För ett ovant öra kan det ändå ta en stund att urskilja kväkandet i all fågelsången. Med litet tur kan dessutom grodornas vårliga parningsbestyr bjuda på ett anslående skådespel när hanarna tävlar om de fåtaligare honorna. I Den bild medierna ger av jakten är faktiskt fel. Ännu har man inte klart tagit upp alltför många av jaktens missförhållanden. ­ ­ Min förhoppning är att det också skulle föras en diskussion om jaktens verkliga etik. I Men som redan sagts breder pressen och framför allt naturskyddsorganisationerna ut felaktiga uppgifter om jakten. Det är inte önskvärt. Säkert är det riktigt att det sker övertramp också vid jakter, men det är en marginell grupp som sysslar med sånt, och för den skull är det onödigt att beskylla hela jägarkåren. Också på de s.k. naturskyddsorganisationernas sida sker det övertramp (befriarna av minkar och rävar), och för den skull beskylls inte hela fältet av dessa organisationer. Men tillbaka till den ursprungliga frågan; den bild av jakten medierna och naturskyddsorganisationerna ger är ytterst felaktig. I Det där hur jägarna i praktiken bedriver sin jakt (etiken) och pressen är rätt skilda saker. ­ ­ Om brottsfall skriver pressen ganska långdragna artiklar. I dessa fall förvandlas redaktören till deckarförfattare. Man använder fel infallsvinkel för alla minoriteters del när man försöker lyfta fram dem. Om t.ex. en chaufför med mentala problem kör en bilkrock verkar det vara nödvändigt att nämna sjukdomen. Också jägarna är en minoritet i jämförelse med majoriteten av befolkningen. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 2 / 2009
• Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen Mot slutet av fjolåret startades en evaluering av vår lagstadgade jägarorganisation. Målgrupp är hela organisationen, dvs Jägarnas Centralorganisation (JCO), jaktvårdsdistrikten på landskapsnivå och jaktvårdsföreningarna på lokal nivå. Motsvarande evaluering, dvs utvärdering av verksamheten, har redan tidigare utförts för andra statsunderstödda organisationers del, som t.ex. skogscentralerna, fiskerihushållningens rådgivningsorganisationer och Renbeteslagsföreningen. Under vinterns lopp har förrättarna av utvärderingen gjort personliga intervjuer och epostenkäter samt bl.a. ordnat workshoppar för jaktvårdsföreningarnas representanter. Målet för utvärderingen har för jaktvårdsdistriktens och JCO:s del varit att utreda resursernas nivå och inriktning i relation till avkastningen samt dennas betydelse vid verkställandet av viltpolitikens och den offentliga viltkoncernens strategiska målsättningar. Man har även önskat utreda organisationsstrukturens allmänna ändamålsenlighet och klarlägga de centrala intressegruppernas uppfattning om organisationens verksamhet. I utvärderingen ingår också konkreta förslag till hur jägarorganisationens struktur och resursernas inriktning kunde utvecklas för att lösa vid utvärderingen observerade problem och behov av att effektivera tjänster. I utvärderingsrapporten kommer man uppenbarligen också att ge förslag till förnyelse av jaktvårdsföreningarnas, jaktvårdsdistriktens och JCO:s organisationsstruktur och utveckling av managementsystemet för att kunna uppnå målen för förnyelsen av den statliga regional- och centralförvaltningen. Evalueringsprocessen slutförs i slutet av mars innevarande år. Rapporten och avslutandet av evalueringen skapar inte i sig någon ny organisation eller verksamhet. Däremot skapar evalueringen en grund för ny utveckling. Utgående från rapporten kan ett förnyelse- och utvecklingssamarbete inledas där hela den offentliga viltkoncernen, jägarorganisationen som en väsentligt del därav samt intressegrupperna är intensivt involverade. I jägarorganisationens framtida verksamhet är det ytterst viktigt att man via den i allt högre grad kan garantera alla jägare och övriga medborgare allt bättre service, sakkunskap och rådgivning som är förknippad med viltet. En värld i förändring har medfört ett behov av att mer än tidigare också betjäna andra medborgare än jägarna. I och med att stammarna av stora rovdjur blivit större besöks gårdarna allt oftare av rovdjur. Ekorrar som logerar på vindar, mårdar som huserar på sommarstugor, kråkor på tunen och många andra djur som orsakar större eller mindre konflikter medför ett, jämfört med tidigare, nytt behov av tjänster och rådgivning vid sidan av tidigare, traditionella jägartjänster. Också det Finland som finns innanför ring III har fått sin egen nya viltkonflikt pga att antalet vildkaniner ökat enormt. Lokalt har det inneburit att också behovet av tjänster ökat. Utöver beståndens förvaltningsmässiga mål fokuseras mångahanda andra krav, önskemål och behov till viltförvaltningens verksamhet. En del av dem är EU-relaterade, men många härrör också från människors personliga krav på skydd av egendom och trygghet. Naturligtvis ska viltförvaltningen följa principerna för god förvaltning, vilket den också har gjort. Viltförvaltningens verksamhet och beslutens korrekthet grundar sig på riktig kunskap. Kunskapen grundar sig igen till stor del på det frivilliga och självständiga arbete jägarna utför, vilket fortsättningsvis bör utgöra en grundsten för vilthushållningen och -förvaltningen i vårt land. Bevarandet av den här grundstenen bör också utgöra grunden för utvecklingen av organisationens strukturer och verksamhet. G PS. I spalten Gästskribenten konstaterar Mika Kavakka på Renbeteslagsföreningen om den nya viltskadelagen, som träder i kraft den 1.12.2009 men tillämpas retroaktivt från 1.1.2009, att reformen är ett steg i rätt riktning. Ersättningen för försvunna kalvar, som ingår i ersättningssystemet, och vissa andra nya linjedragningar ger rennäringen ny tro på framtiden. Viltskadelagen löser också många olägenheter som varit förbundna med ersättningen av skador som orsakats av vilt. Särskilt den självriskandel på 250 euro, som hörde till det tidigare systemet, har väckt diskussion bland såväl skogsägare som jägare. Självriskens bortfall och vissa andra reformer främjar den skadelidandes ställning, men avlägsnar uppenbart inte behovet att också i fortsättningen planmässigt reglera viltstammarna för att minimera skadorna. Jägaren 2 / 2009 5
• VILTDAGARNA 2009 ­ samarbete av världsklass Trots att de 20:nde viltdagarna sammankom kring temat "den enas medgång ­ den andras motgång", fick också samarbetet inom viltbranschen en betydande roll under dessa viltdagar. De riksomfattande viltdagarna har under hela sin historia varit ett gemensamt forum för alla aktörer i viltbranschen. När de första av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Jägarnas centralorganisation organiserade viltdagarna hölls 1990 kunde man föga ana att grunden började läggas för den viltkoncern som skulle lanseras under de 20:nde viltdagarna. Vårt samarbete mellan viltbranschens forskare, jägarorganisationerna och jägarna är t.o.m. föremål för internationell avund och söker alltjämt sin like. 6 Jägaren 2 / 2009 M ed koncern avses inom statsförvaltningen en helhet som bildats av en eller flera självständiga aktörer, där en av dessa har t.ex. resultatstyrnings- eller resursauktoritet i relation till de andra. Viltkoncernen bildas av jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas Centralorganisation, jaktvårdsdistrikten (15) och jaktvårdsföreningarna (298), Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Forststyrelsen (vildmarkstjänster) och, särskilt för älgforskningens del, Skogsforskningsinstitutet. ­ Målet för den av jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning 2007 startade viltpolitiska strategiprocessen har varit att bygga upp en strategi som är både flexibel och bindande för de berörda parterna, berättade Sami Niemi från jord- och skogsbruksministeriet i sitt anförande. Som ett resultat av processen har det utarbetats en verksamhetsidé, som beskriver koncernens grundläggande uppgift och en vision jämte från denna härledda strategiska mål, som skapar en grund för det viltpolitiska beslutfattandet och planeringen av den samfällda verksamheten. En väsentlig del av strategin utgör förvaltningsplanerna för viltarter och viltets livsmiljöer med sina mångfacetterade målsättningar. ­ Med förvaltningsplanerna tar strategin steget in i det praktiska arbetet, underströk Niemi. Viltkoncernens grunduppgift är att ansvara för viltbeståndens livskraft, säkra ett mångsidigt och hållbart nyttjande av viltresurserna samt samordna olika förväntningar med anknytning till vilthushållningen. Jägarna har en central roll i samhället Årligen löser över 300 000 personer in jaktkort. Därtill kommer ca 70 000 personer som håller ett "sabbatsår". De har alltså rätt att betala jaktvårdavgiften. Årligen kommer det ca 8 000 nya jägare. Av dem är omkring 17 % kvinnor. Antalet kvinnliga jägare i vårt land överstiger redan det totala antalet jägare i t.ex. Estland. Till jägarhushållen hör ca en miljon männi
• Jägarna är inte vana vid att göra pr eller berätta om sig själv och sina prestationer. I dagens och särskilt i det kommande samhället är det dock ytterst viktigt, om inte rentav nödvändigt. skor. Om vi ännu till den närmaste kretsen räknar grannar, vänner och nära släktingar, kan vi med fog säga att jakten berör största delen av finländarna. Största delen av medborgarna har en egen "närjägare". Över 300 000 jägare och gruppen av närstående på flera miljoner representerar en rätt bred skara påverkare i vårt samhälle. JCO:s verksamhetsledare Jari Pigg betonade i sitt anförande att jägarna utför en enorm mängd frivilligt arbete i jaktföreningarna och i förvaltningen, framför allt på jaktvårdsföreningsnivå. ­ Det här enorma arbetet är det allt skäl att vara stolt över. Det är på sin plats att mer än tidigare berätta för den stora allmänheten om t.ex. naturvårdsprojekten, dem som utför inventeringarna, experterna som kämpar med uppföljningen av de stora rovdjuren och dem som jobbar med eftersök av krockälgar, påpekade Pigg. Jägarna är inte vana vid att göra pr eller berätta om sig själv eller sina prestationer. I dagens och särskilt i det kommande samhället är det dock ytterst viktigt om inte rentav nödvändigt. fungerar som ett filter mot det omgivande samhället, är av en helt egen klass, underströk han. Den enas medgång ­ den andras motgång Förändring är en grundläggande egenskap hos levande natur. Arternas livsmiljöer har alltid förändrats och kommer att förändras också i framtiden. Genom att arternas krav på livsmiljöer varierar blir följden av varje förändring nytta för en del arter medan andra lider. ­ Om förändring är naturlig så varför är senaste tiders av människor orsakade miljöförändringar så exceptionella och oönskade? Nyckelorden är oförutsebarhet, snabbhet och stor utbredning, förklarade Mikko Mönkkönen från Jyväskylä universitet bakgrunden i sitt föredrag. En annan snabb och omfattande förändring är klimatets uppvärmning. För vårt lands natur kommer denna att leda till en ökad primärproduktion, vilket igen på basis av dagens ekologiska kunskaper kommer att ha en positiv effekt på vårt lands arter. När prognoserna enligt på klimatet grundade modeller realiseras förutspås förändringar i t.ex. fågelfaunans struktur och arternas utbredning. Möjligen försvinner omkring 25 fågelarter, bland dem några fågelviltarter, som t.ex. fjällripan. Samtidigt kommer motsvarande antal nya arter söderifrån. En del drar nytta ­ andra försvinner. Med tanke på framtiden är jaktbranschens egna medier viktigast Jakten är ett naturintresse som väcker många slag av glöd. Fjärmandet från naturen och därmed också från jakten ses och hörs i vårt samhälle förmedlat av medierna. ­ Men är den av medierna förmedlade sanningen hela sanningen eller är den ens en del av sanningen, frågade kommunikationschef Klaus Ekman på Jägarnas centralorganisation i sitt anförande. Jägarnas centralorganisation har följt med den i medierna förda diskussionen om jakten. ­ Utgående från sammandrag av tidningsartiklar kunde vi konstatera att över 90 % av nyheterna om jaktfrågor i tryckta medier var positiva eller neutrala, fortsatte Ekman. Jaktfrågorna intresserar medierna och givetvis vanliga människor ­ inte skulle medierna annars behandla jaktfrågor i så stor utsträckning och så brett. Enbart i september 2008 publicerades över 500 artiklar med jakttema i mediernas elektroniska versioner . ­ Trots det formas den offentliga bilden av jakten av någonting annat, påtalade Ekman. Enligt en undersökning som utfördes av Taloustutkimus på uppdrag av Jägarnas centralorganisation var finländarnas allra viktigaste källa för uppgifter om jakt en jägare i den närmaste kretsen. Endast 17 % av finländarna meddelar att de inte känner en enda jägare. Enligt senaste undersökningar meddelar exakt samma procentuella antal att de förhåller sig ytterst (3 %) eller något (14 %) negativt till jakt. Å andra sidan har antalet personer som förhåller sig negativt till jakt fallit från 1980-talets 31 % till dagens ca 17 %. Enligt Ekman är de viktigaste medierna med tanke på jaktens framtid branschens egna. Organisationernas språkrör Metsästäjä/Jägaren och Jahti, vardera med stor upplaga, hör enligt Ekman till branschens viktigaste. ­ Dessa tidningars betydelse som förmedlare av jaktinfo till den enskilda jägaren, som sedan Behöver viltet mångfald? Svaret på rubrikens fråga är entydigt "ja". Redan principen för hållbar beskattning förutsätter att en fullgod mångfald bevaras i viltsamhället. ­ Vid t.ex. undersökning av skogsvårdande ingrepps effekter på viltet bör viltet granskas som en helhet, ej enbart artvis, påpekade forskningsprofessor Harto Lindén från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i sitt inlägg. Med hjälp av vilttrianglarna har hans forskargrupp för mätning av mångfalden utvecklat ett s.k. viltabundansindex, som är ett på 16 fågeloch däggdjursarters riklighet grundat biodiversitetsindex. Indexet visar om det i området ifråga finns många olika viltarter och om det finns många individer av de enskilda arterna. Det vilttriangelrelaterade indexet hålls överraskande stabilt från år till år. Intressant är att de bästa trianglarna är bäst också under de påföljande åren och att bl.a. tjäderns abundans korrelerar positivt med viltets riklighet. ­ Indexet är ett bra arbetsredskap vid planeringen av omfattande nyttjande av naturen, sade Lindén till slut. Hannu Huttu Forskningsprofessor Harto Lindén konstaterade på Viltdagarna bl.a. att förekomsten av tjäder korrelerar positivt med viltförekomsten Maria Nikunlaakso En komplex näringsväv ­ predation, konkurrens, näring Minskning av antalet stora rovdjur har ofta kopplats till en ökning av små rovdjur, t.ex. rävar, vilket för sin del kan leda till en minskning av småvilt. Den presenterade undersökningen hade granskat lodjursstammarnas regionala inverkan på förekomsten av räv samt på harbestånden. ­ Lodjuret fungerar ju för rävens del både som konkurrent och predator, förklarade Gilbert En utvärdering av klimatförändringens verkningar och på vilket sätt de avviker från förändrinar i naturen kan bäst förklaras med den av människan orsakade förändringens snabbhet och omfattning. Jägaren 2 / 2009 7
• Ludwig från Jyväskylä universitet, när han redogjorde för hur komplexa primärproduktivitetens, konkurrensens och predationens verkningar kan vara på djurbestånden. Med statistiska stiganalyser hade man observerat att primärproduktiviteten inverkar markant på lodjursstammens användbarhet som förklaring till rävbeståndets variationer. När nivån för primärproduktiviteten stiger försvagas lodjurets inverkan på rävbestånden. På motsvarande sätt ökar lodjursstammens inverkan på rävbeståndets riklighet i områden med lägre primärproduktivitet. Undersökningen visar att de stora rovdjurens återkomst kan inverka på samhällsstrukturen genom att ändra på riktningen påför beståndens regleringsmekanism. Också Pekka Helle på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet redogjorde för hur de enskilda näringskedjorna äör sammankopplade till en näringsväv som är mycket enkel pga att antalet arter här i våra nordliga förhållanden är relativt fåtaligt. Trots det har forskningen ställts imför faktum att växelverkan mellan dem är ytterst komplicerad. I princip kan t.o.m. samma fenomen, dvs orsakssammanhang, beroende på förhållandena, visa sig olikartat. Förändring är en grundläggande egenskap hos levande natur. På varje förändring följer nytta för en del arter medan andra lider. Vinnare och förlorare har likartade miljökrav ­ En utvärdering av klimatförändringens verkningar och på vilket sätt de avviker från "normala" förändringar i naturen kan bäst förklaras med den av människan orsakade förändringens snabbhet och omfattning, sade forskaren Saija Sirkiä från Helsingfors universitet i sitt anförande. I sitt inlägg jämförde hon förändringarna i beståndens utveckling för tjädern och älgen i Finland under de senaste 40 åren. Tjäderbeståndet har, beroende på jaktvårdsdistrikt, minskat med 40­85 %, medan älgstammen under samma tid har vuxit med 80 %. ­ Dessa arter har alltså haft en nästan diametralt motsatt beståndsutveckling trots att älgstammen beskattats genom jakt i betydande omfattning under den granskade perioden, konstaterade Sirkiä. Orsaken till tjäderns nedgång anses vara förändringar i livsmiljön, som å sin sida har kunnat vara gynnsamma för älgen. Undersökningarna visar dock att de av tjädern och älgen ställda kraven på miljön är överraskande lika varandra vid en jämförelse av vidsträcktare landskap. "Vargen som renhjordens herde" Som ett annat exempel på viltdagarnas tema kan också nämnas den allt starkare vargstammen i Kajanaland och den samtidiga tillbakagången för stammen av skogsrenar i området. Specialforskaren Ilpo Kojola på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet bedömer att vargstammens tillväxt är den uppenbara orsaken till att stammen av skogsvildren decimerats och produktionen av renkalvar försvagats i Kajanaland. Av de på våren födda kalvarna har största delen försvunnit innan hösten. Om björnen skulle vara huvudpredator skulle mortaliteten kulminera under kalvarnas första levnadsveckor. ­ Men nu har det dött kalvar i jämn takt under hela sommaren, sade Kojola om kalvbortfallet. ­ Skogsrenen har trots allt "rett sig" med vargen hela den period som följt efter istiden, så det måste finnas också andra faktorer med i bilden eftersom förändringen är så här markant, fortsatte han. En nästan jämförbar situation påträffas i Kanada, där stammarna av kanadensisk "skogsren", caribou, har gått kraftigt tillbaka under de senaste decennierna. Kojola hänvisade för utvecklingens bakgrundsorsakers del till en kanadensisk undersökning, i vilken det oftast och kanske starkast pekas på föryngringen i skogarnas åldersstruktur och skogarnas splittring. Den ökade andelen ungskog har lett till att stammarna av älg ­ som är vargens huvudsakliga byte ­ och varg har vuxit. Pga skogslandskapets splittring lever cariboun, älgen och vargen mer än tidigare i samma terrängavsnitt. ­ I det här är cariboun förlorare, för den har svagare kalvproduktion än älgen, konstaterade Kojola. G Text: Juha Immonen Specialforskaren Ilpo Kojola från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gör bedömningen att det ökade antalet vargar är en uppenbar orsak till att stammen av skogsren har minskat och renens kalvproduktion försvagats i Kajanaland. 8 Jägaren 2 / 2009 Hannu Huttu
• Den offentliga viltkoncernen betonar viltbranschen som helhet Hittills har förvaltningen av vilthushållningen och uppgifterna inom denna varit spridda på flera olika aktörer. Med den nu grundade viltkoncernen strävar man till att förbättra såväl samarbetet mellan de olika aktörerna i branschen som viltpolitikens sociala effektivitet. När hela koncernen agerar helhetsinriktat för samma mål kan det åstadkommas mera med samma knappa resurser. trategiskt koncerntänkande är inom den privata sektorn en känd företeelse, men har under de senaste åren blivit vanligare också inom den offentliga sektorn. ­ T.ex. den offentliga skogssektorns sätt att hantera olika frågor är jämförbart med den offentliga viltkoncernen. Grundorsaken till att det strategiska koncerntänkandet blivit allt vanligare torde vara goda erfarenheter inom framförallt den privata sektorn. Inom viltkoncernen finns det många gemensamma utmaningar, som gör koncerntänkandet särskilt aktuellt, säger avdelningschef Pentti Lähteenoja på jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. Den offentliga viltkoncernen har kommit till i ett läge där relationerna mellan samhällets funktioner och olika sakfrågor blir allt mera komplicerade. Medlemskapet i EU medförde många skyldigheter och bestämmelser, bl.a. bindningen vid skyddet av många väsentliga viltarter. Också behovet av fakta om bestånden av många viltarter och jaktens hållbarhet har ökat. T.ex. det berättigade i möjligheten att använda jakten som ett arbetsredskap vid realiserandet av skyddsåtgärder har fortlöpande varit föremål för värdering och kritik. ­ Inom många områden utvecklas samhället med allt mera helhetsinriktade grepp och det sitter bra också för viltbranschen. För en organisationsform av det här slaget har det funnits såväl en beställning som ett tryck. Utvecklingen fram till grundandet av viltkoncernen har skett på ett tämligen naturligt sätt och tiden har kanske inte varit mogen för alla förutsättningars del tidigare. Å andra sidan är det nu hög tid. Ett senarelagt verkställande av viltkoncernen hade lett till allt större nackdelar för den gemensamma saken, konstaterar överdirektör Eero Helle på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Också ordföranden för Jägarnas centralorganisations styrelse Simo Syrilä och vildmarkschefen för Forststyrelsens vildmarkstjänster Olavi Joensuu delar Helles åsikt att elfte timmen nu är inne för att skapa likriktade rutiner och målsättningar för alla aktörer inom viltbranschen som resultatstyrs av jord- och skogsbruksministeriet. Förvaltningen av viltfrågor är dock spridd också på ministerienivå. T.ex. skyddet av arter som nämns i direktiven handhas av miljöministeriet. ­ Beredningen av bestämmelser gällande jakten inom det stora antalet skyddsområden förutsätter ett samarbete, där de olika parternas synpunkter bör respekteras och där man bör försöka hitta lösningar som också tillfredsställer vilthushållningen. Också inom viltorganisationerna kan regionala frågor lätt bli i skuggan av nationellt betydelsefulla frågor. Det finns sålunda behov av samarbete i alla riktningar, säger Joensuu. S Viltbranschen drar nytta av samarbetet Målet för den offentliga viltkoncernen är att hela koncernen arbetar i samma riktning i strategiskt viktiga frågor. Målet för den offentliga viltkoncernen är att hela koncernen arbetar i samma riktning i strategiskt viktiga frågor. ­ Stärkandet av jaktens acceptabilitet och viltbranschens betydelse i samhället drar nytta av att branschen uppträder samfällt och har gemensamma mål, säger "viltcheferna" Simo Syrilä på JCO (till v.), Eero Helle på VFFI och Pentti Lähteenoja på JSM vid en gemensam utvärdering av viltkoncernens betydelse under viltdagarna i Villmanstrand. 10 Jägaren 2 / 2009
• ­ Vid förnyelsen av förvaltningen effektiveras och koncentreras skötseln av naturresurserna. På så sätt stärks koncernens betydelse i hela samhället. Hela koncernen drar nytta av den, säger JCO:s Syrilä. Syftet med viltkoncernen är att säkerställa livskraften för viltbestånden i hela vårt land och skapa en hållbar grund för nyttjandet av viltresurserna, i första hand för jakten. ­ Målet är att införliva jakten som en viktig del av naturvården och skyddet av mångfalden. VFFI:s Helle utgår ifrån att stärkandet av jaktens acceptabilitet och viltbranschens betydelse i samhället drar nytta av att branschen uppträder samfällt och har gemensamma mål. Han understryker att gemensamt fastställda mål ytterligare främjar samarbetet mellan parterna. ­ På Vilt- och fiskeriforskningsinsitutet upplever man det här som ytterst viktigt, eftersom vi redan nu sköter vår uppgift långt utgående från de övriga aktörernas arbete och tillsammans med dem. Alldeles särskilt beroende av våra samarbetspartner är vi vid uppskattningen av viltbestånden och där utryckligen av jägarorganisationen, säger han. DEN OFFENTLIGA VILTKONCERNEN I Den offentliga viltkoncernen består av organisationer som resultatstyrs av jord- och skogsbruksministeriet eller får en betydande del av sin finansiering ur ministeriets budget. Till den offentliga viltkoncernen hör jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation (JCO), jaktvårdsdistrikten (15) och jaktvårdsföreningarna (298), Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI), Forststyrelsen (vildmarkstjänster) och Skogsforskningsinstitutet (Metla). 3 Jaktens och viltvårdens position som en del av övergripande naturvård och -skydd stärks I Genom att utarbeta och uppdatera art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplaner I Genom att reglera bestånd av arter, som ökat pga människans verksamhet och orsakar förfång I Genom att trygga den socioekonomiska hållbarheten med jaktens medel vid förvaltningen av viltbestånden I Genom att delta aktivt i formandet av den internationella naturvårdspolitiken 4 Produktionen av vetenskapligt tillförlitlig och aktuell viltinformation säkerställs I Forskningen fokuseras strategiskt, tillräckliga resurser reserveras för den I Uppföljningen av viltbestånden och fångsterna säkerställs I Nya metoder för forskningen och rapporteringen utvecklas I Den öppna och interaktiva kommunikationen utökas 5 Den sociala värdesättningen av viltkoncernens verksamhet befästs och det aktiva deltagandet och samarbetet med olika parter utökas I Samverkansformer för samarbetet med intressegrupperna utökas I Aktivt deltagande i övriga politiska sektorers verksamhet (t.ex. med jordbruket) utökas I Kännedomen om viltkoncernen förbättras genom aktiv information I Tillgången på kött av inhemskt vilt stöds 6 Den finländska jaktens ansvarsfyllda principer upprätthålls I Jakten bedrivs på ett etiskt acceptabelt sätt I Jakten grundar sig på vilda djurbestånd 7 Viltkoncernens verksamhetsrutiner och tjänster effektiveras I Den på eget initiativ och frivillighet grundade verksamheten säkerställs I Styrningen av koncernen skärps och det interna samarbetet utvecklas I Finansieringsgrunden breddas I De elektroniska tjänsterna utökas VERKSAMHETSIDÉ OCH VISION Den offentliga viltkoncernen ansvarar för viltbeståndens livskraft, säkrar ett mångsidigt och hållbart nyttjande av viltresurserna samt samordnar olika förväntningar med anknytning till vilthushållningen. VISION Finland är en föregångare i hållbart nyttjande, förvaltning och skydd av viltresurserna. FÖRÄNDRINGSFAKTORER Förändringar i befolkningsstrukturen Förändringar i värdesystem Förändringar i levnadssätt Förändringar i vilthushållningens näringsverksamhet Allmänna reformer inom förvaltningen Förändringar i livsmiljön Differentiering mellan regioner EU-regleringar Klimatförändringen Inga större förändringar för jägarna på fältet Enligt Joensuu på Forststyrelsen har ett gemensamt betraktelsesätt central betydelse för utvecklingen av viltbranschen. ­ Via gemensamma mål understryks och koncentreras slagkraften bättre för respektive aktörs uppgifter som en del av viltförvaltningen. När alla aktörer sköter sitt eget verksamhetsfält effektivare innebär det att skötseln och förvaltningen inom vilthushållningen som helhet förbättras, säger Joensuu. Enligt Lähteenoja på ministeriet kan den här effektiveringen av verksamheten och förbättringen av slagkraften ses i praktiken på så sätt, att det åstadkoms fler och bättre resultat med samma knappa resurser. Med viltkoncernen säkerställs viltbeståndens framtida välbefinnande och viltresursernas nyttjande enligt finländska jakttraditioner. Enligt Helles åsikt garanterar framgång för denna målsättning en social acceptans. ­ Säkerställandet av viltbeståndens välbefinnande grundar sig på synnerligen många konkreta åtgärder med början från förvaltningen och utmynnande i ansvarsmedvetet nyttjande. Strategin omsätts i praktiken genom förvaltningsplanerna, som blivit allmänt accepterade i samhället, förklarar Helle. Också jägaren på fältet drar nytta av att viltbranschen som helhet är stark och mår bra. För den enskilda jägaren för dock den offentliga viltkoncernen inte med sig några stora konkreta förändringar. ­ Självständigheten och t.ex. frivilligarbetet till fromma för forskningen och viltvården bevaras, säger JCO:s Syrilä. Joensuu på Forststyrelsen hoppas därtill att samarbetet inom ramen för viltkoncernen ska ses för jägarna i form av bättre service och rådgivning, effektivare på jägarnas eget initiativ grundad förvaltning samt som trovärdig, jämlik och effektiv myndighetsverksamhet. G Text: Maria Nikunlaakso INTRESSEGRUPPER Jägarna Markägarna Medborgarna Kommunsektorn Förvaltningsmyndigheterna Forskarsamhället Ministerierna och statsrådet Riksdagen Europeiska kommissionen De nordiska och baltiska länderna FACE och övriga int. organisationer Landsbygdsnäringarna Organisationer Viljetillstånd Strategiska linjedragningar Strategiska projekt (t.ex. förvaltningsplanerna) FÖRVALTNINGSPLANERNA VERKSAMHETSIDÉ STRATEGISKA MÅL 1 I I I I 2 I I I I Viltbeståndens livskraft säkerställs Genom att dimensionera och fokusera jakten kvantitativt och kvalitativt hållbart Genom att förbättra och bevara livsmiljöerna i samarbete med markägare och andra aktörer Genom att inverka på anvisningarna för skötsel och vård av livsmiljöer Genom att delta i områdesplanering samt i skogs-, naturvårds- och jordbrukspolitiken Mångsidigt förebyggande av viltskador Viltbeståndens storlek regleras genom jakt Jakten fokuseras till individer som orsakar skada och skadeområden Även andra metoder används i förebyggande syfte (t.ex. viltstängsel) Viltskador i jord- och skogsbruket och trafiken decimeras genom förebyggande verksamhet I I praktiken kan viltkoncernens arbete bl.a. ses i de art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplanerna. De utgör koncernens mest centrala strategiska projekt. Avsikten är att med hjälp av förvaltningsplanerna sammanjämka parternas synpunkter och intressen. Med hjälp av planerna kan viltbestånden förvaltas långsiktigt och målinriktat. I I dem sammanförs åtgärder som är väsentliga vid förvaltningen av respektive art. Förvaltningsplanerna är vårt svar på internationella skyldigheter som gäller för skyddet av arter. I I förvaltningsplanerna beaktas såväl näringsidkares och lokala invånares som andra aktörers synpunkter. Så här vill vi säkerställa att särskilt de människor blir hörda, vilkas vardag på ett eller annat sätt påverkas av olika viltarter. I Målet för alla planer är att bevara respektive viltarts skydd på en gynnsam nivå och säkra att arten bevaras som en bestående del av naturen i vårt land. Förvaltningsplanernas verkställighet och verkningarna av vidtagna åtgärder följs upp. Vid behov uppdateras och justeras planerna. Förvaltningsplanerna på nätet: www.mmm.fi/riista/hoitosuunnitelmat Jägaren 2 / 2009 11
• Aktuellt från ministeriet Också skogshönsen får sin egen förvaltningsplan I Jakten på skogshöns hör till de populäraste jaktformerna i vårt land. Årligen är uppskattningsvis närmare 200.000 jägare ute på skogshönsjakt. Eftersom också den statliga förvaltningen har övergått till att använda mätare som uttrycker resultaten i euro är det på sin plats att också i det här samanhanget nämna att värdet på den årliga skogshönsfångsten har uppskattats till ca 3,5 miljoner euro. Det är sålunda fråga om ­ liksom för den övriga jaktens del ­ en inte helt obetydlig sak ekonomiskt. Det ovannämnda beloppet kan egentligen närmast anses vara skogshönsjaktens årliga avkastning. Den här jaktens omsättning är avsevärt större för jägarna använder också rätt många dagar för jakt på små rovdjur för att trygga skogshönsbeståndens avkastning och för inventering av vilttrianglar för den årliga utredningen av skogshönsläget. Utan nämnda av lokala jägare utförda frivilligarbete skulle inte forskningen ha ett gediget jämförelsematerial från många tidigare år. I den här frågan hör vårt land till täten bland världens länder. Under de senaste decennierna har skogshönsbestånden gått kännbart tillbaka. Fågelbestånden hösten 2008 hörde till de svagaste i vilttriangelinventeringarnas historia. Enligt resultaten av inventeringarna var samtliga skogshönsarters produktion av kycklingar ytterst svag. Likaså var fåglarnas överlevnad från året innan i sämsta laget. Orsakerna till skogshönsbeståndens tillbakagång är många. Förändringar i livsmiljöer, klimatförändringen, rovdjurens predation, sjukdomar och parasiter är några av de faktorer som tillsammans eller separat har inverkat. Bekymrade över skogshönsbeståndens utveckling och för skogshönsjaktens framtid har jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med viltkoncernens strategi inlett utarbetandet av en förvaltningsplan för skogshönsbestånden i vårt land genom att inom ramen för sin resultatstyrning ge Forststyrelsens vildmarkstjänster i uppdrag att genomföra en beredningsprocess för planen. Forststyrelsen är ett naturligt lokomotiv för det här projektet. På Forststyrelsen förenas viltbiologiskt och skogsekonomiskt kunnande med skyddskunnande. I projektet deltar givetvis även forskningssektorn, jägarorganisationerna och medborgarna via sakkunnigarbete, interaktion och workshoppar. Skogshönsen bör granskas ur såväl ett viltbiologiskt hållbart nyttjandeperspektiv, de skogliga livsmiljöernas vårdsynpunkt som i egenskap av direktivarter ur skyddssynpunkt. Ifråga om nyttjande, vård och skydd av naturresurser har Forststyrelsen redan i många år varit en föregångare, bl.a. genom att utveckla planeringen av hållbar jakt, fångststatistik och vård av livsmiljöer. Forststyrelsen har under många år deltagit i bl.a. forskningsprojekt som genomförts av VFFI och gällt tjäderns livsmiljöer och skogsvårdande åtgärder. Å andra sidan stöder det nu aktuella projektet också Forststyrelsens skogsbruksstrategi, som har som mål att beakta mångfalden och mångbruket av skogen, landskapsvården och vården av viltets livsmiljöer. Förvaltningsplanen för bestånden av skogshöns fungerar därför som ett utmärkt exempel på målsättningen för viltkoncerntänkandet och viltkoncernens strategi. Bestånden av skogshöns kan inte tryggas enbart med åtgärder som vidtagits av jägarna utan här behövs också medverkan av andra aktörer. Målet för förvaltningsplanen är att sammanjämka olika parters synpunkter och intressen så att bestånden av skogshöns och dessas livsmiljöer med hjälp av planen kan skötas långsiktigt och målinriktat samt skogshönsjakten tryggas. Den här uppgiften kan inte genomföras med framgång annat än genom öppen diskussion och växelverkan i samarbete med jägarorganisationen, miljömyndigheter, viltforskare, skogsforskare, skogsfackmän, markägare, jägare och naturvårdare. G Sami Niemi Konsultativ tjänsteman 12 Jägaren 2 / 2009 Antti Saraja
• www.erakontti.fi SOM ÄGS AV JÄGARFÖRBUNDET OCH DESS DISTRIKT Slagfällor och fällor för små rovdjur Skyttetavlor för alla jaktskyttegrenar Olika slags fröblandningar för viltåkern tramtagna av experter Vapen och patroner ki073 Svensk Björnjakt ki076 Vildsvin 29 ki077 Älgen från kalv till vuxen Jaktpilbågar och utrustning Jaktlitteratur Specialutrustning för jägaren Olika Produkter som din jaktförening behöver inom föreningsverksamheten och viltvården /kpl Välkommen på uppköp till vår förnyade webbutik. köp förnyad a Hos oss kan du betala dina inköp direkt via nätbanken eller med kreditkort. OY ERÄKONTTI AB Tehtaankatu 13, Riihimäki Puh. 010 440 9410 www.erakontti.fi Jägaren 2 / 2009 13
• 3­5 vapen 5­8 vapen vägg inredning Mått: 1380 x 350 x 300 mm Vikt Lås: nyckellås, 2 nycklar, kamlås kikarvapen och pistoler dokument och kartor 229,- 339,- Mått: 1500 x 500 x 370 mm Vikt Lås: nyckellås, 2 nycklar, kamlås + leveranskostnader + leveranskostnader 16 vapen vapenskåpstandard. vapen är en efterfrågad vara. Enligt lagen om måste både vapen och patroner förvaras så att det inte finns någon risk att de hamnar i utomståendes händer. stål specialstål räckhåll för barn och olovliga vapnen säkra kikarvapen och pistoler hyllor betyg i säker förvaring Mått: 1500 x 575 x 400 mm Vikt Lås: godkänt Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås reservnycklar och fast säkerhetshandtag låser dörren säkert Tek n 599,Beställ www.eratukku.fi eller ring + leveranskostnader tp et r i s k val it s- danden rk fö r h 3/2008 å ll a nde Erätukkus nätbutik har sk ancera t av d i MISK EKONO G SÖKNIN UNDER tm ä
• eTrex Legend HCx Garmins uppgraderade eTrex Legend HCx GPS är utrustad med en högkänslig GPS mottagare och plats för Micro SD minneskort för tex. TOPO SUOMI PLUS terrängkartor. Jämfört med föregångaren är GPS mottagningen i en klass för sig även i svår terräng. Garmin eTrex Legend HCx är en prisvärd, fullfjädrad och lättanvänd GPS som kan användas av alla och har 2 års garanti. Nyhet! inkl. förmånspaket 900 27 Erätukkus förmånspaket 0,Plus karta som installeras på minneskort Erätukku snabbladdare + NiMH ­akkumulatorer 1 Gb minneskort med adapter, för förinställda kartor och installationsmedia. Hunter x433 hundpejl passar jakthundar i alla storlekar, enheten har en lång räckvidd och är mycket lättanvänd. JahtiJakt Hunter X433 har 2 års garanti. Exact Bird är en liten och lätt hundpeljl med en väldigt exakt positions pejlning, den har även ett alarm för stående hund. 199 00 199 ns+ levera er kostnad 00 ns+ levera er kostnad + leveranskostnader
• Erfarenheter från Missouri: Bågjakt på hjort gynnas På sin hemkontinent på andra sidan Atlanten är det vanligt att man jagar vitsvanshjort med båge. I många delstater gynnas bågjakten av jaktlagstiftningen. I delstaten Missouri är bågjaktssäsongen fyra månader lång medan säsongen för skjutvapen inte varar längre än i elva dagar. Bågjakten lyckas också med finländskt kunnande, kunde jaktcheferna Reijo Orava och Jouni Tanskanen konstatera när de i november gjorde en studieresa till "over there" för att se hur man i delstaten Missouri sköter vitsvanshjortarna. I nya världen är administrationen av jakten upplagd på ett annat sätt än i Finland och målsättningarna och principerna ser annorlunda ut. Viltstammarna behöver förstås regleras men dessutom är tanken att det ska finnas en social balans i licensarrangemangen och jakttiderna. I Missouri är jakten knuten till jordägandet, men det är staten som styr jakten med jakttiderna och licensarrangemangen som instrument. Jakten på småviltet regleras genom jakttiderna medan vitsvanshjorten och kalkonen kräver tillstånd. Svartbjörnen och puman är fridlysta. Ett intressant och annorlunda licenssystem Bortsett från att licenssystemet i Missouri är komplicerat så har det en specialitet i jämförelse med det finska systemet; nämligen att det är lätt att köpa licenser. Det är helt enkelt bara att åka till marketen på orten och köpa licensen på jaktavdelningen. Med sig tar man sitt identitetsbevis, jaktkortet och vapentillståndet. För att äga en pilbåge behövs det dock inga tillstånd. Tillstånden är personliga. Det är strängt förbjudet att överlåta sitt tillstånd åt en kamrat. Licenssystemet utgår från att alla jägare är jämställda. Varje jägare kan alltså få ett lika stort antal licenser. Antalet bocklicenser per jägare är fastslaget med kvoter medan licenserna för hornlösa hjortar kan köpas fritt till priset sju dollar per styck. Licenserna får användas på både privata marker med markägarens tillstånd och på Vid vaktjakt med båge läggs passet normalt uppe i ett träd på fyra till åtta meters höjd. Det skingrar vittringen av jägaren över större ytor. Dessutom väntar sig hjortarna att fienden ska befinna sig på marken och inte uppe i luften. 16 Jägaren 2 / 2009
• statliga marker. Delstaten Missouri omfattar 18 miljoner hektar och av detta är fem procent eller cirka 900 000 hektar statliga marker. Med markägandet följer privilegiet att den som äger mer än 2,5 hektar får ett hjorttillstånd utan avgift. Att äga ett eget jaktområde säkrar förstås också i praktiken att jakten får en lyckosam utgång! De statliga markerna är ofta överbelastade medan det är möjligt för privata markägare att reglera jakttrycket i sina marker. När markägaren har fällt sin "gratisbock" kan han minska på hjortbeståndet i sina marker genom att fortsätta jaga hornlösa hjortar eller genom att släppa in gästjägare med bocktillstånd. När jägaren har fällt en hjort ska han genast fästa en transporttillståndslapp på djurets hassena. När djuret väl är märkt på det här sättet får jägaren transportera djurkroppen inom delstaten. Dessutom ska jägaren senast klockan tio på kvällen samma dag anmäla den fällda hjorten till myndigheten som administrerar licenserna. Anmälningen kan göras per telefon eller på internet. Det kontrollnummer som jägaren får i retur antecknas på tillståndslappen som fästs i hjortens horn eller på hassenan. När det är gjort får hjorten transporteras eller hanteras av vem som helst, bara personen i fråga har fullständiga uppgifter på den som fällde hjorten. Omärkta eller oanmälda djur betraktas som tjuvjagade. Straffskalan är strängare än i Finland. Att jaktsäsongen varierar beroende på vilket vapen som används vållar till en början en smula huvudbry för den som är ovan. Ett sätt att få grepp om systemet är att studera delstatens jakttider för hjort. Datumen varierar nämligen beroende på jägarens ålder och vapen (Tabell 1). Bakom det här systemet ligger sociala målsättningar från samhällets sida och en önskan om att styra jaktens utveckling. Att bågjakten ges företräde visar sig också i den långa jaktsäsongen. Bågjakten börjar i mitten av september och fortsätter ända till mitten av januari medan studsarsäsongen inte är längre än elva dygn i slutet av november. Bågjakten gynnas också av licenssystemet. Varje jägare får köpa ett "bocktillstånd" för gevärssäsongen, men när han löser tillstånd för bågjakt får han dessutom två bocktillstånd som uttryckligen gäller pilbåge. Den andra bocken får inte fällas förrän efter gevärssäsongen. Jaktmyndigheterna vill också se att fler ungdomar börjar jaga och här kommer man till mötes genom att reservera vissa veckoslut enbart för ungdomar. Under de här veckosluten får bara 6-15-åringar jaga ­ men förstås inte ensamma utan under övervakning av en person som är minst 17 år gammal. Jaktmyndigheterna önskar också bevara äldre jaktmetoder och det sköter man genom göra jaktsäsongen för mynningsladdade svartkrutsvapen längre än gevärssäsongen. Gevärssäsongen får majoriteten på benen Premiären för skjutvapensäsongen råkade infalla när vi hade nått halvtid på vår resa. Det är då som majoriteten av jägarna i delstaten aktiverar sig. Under de tidiga morgontimmarna fylls motorvägarna så att man nästan kan tala om en rusning när jägarna ger sig iväg till sina licensområden för att invänta gryningen. Det finns ungefär 500 000 jägare i Missouri och de flesta av dem jagar hjort under den korta gevärssäsongen. Av detta följer att det förstås är då som merparten av avskjutningen äger rum. Under de två tre senaste åren har hjorttuttaget i delstaten Missouri legat på ungefär 290 000 djur. Ungefär femton procent av de här hjortarna fälldes med båge och bågjaktens relativa andel har vuxit under de senaste åren. Ungdomarna och bågjakten gynnas I likhet med resten av USA så gynnas pilbågen som jaktvapen i delstaten Missouri. Orsaken till det här kan komma som en överraskning för en finländare. Eftersom det är staten som äger viltet så har viltmyndigheterna fått i uppdrag att erbjuda medborgarna maximalt med jaktmöjligheter och upplevelser. Genom att gynna jakten med båge så räcker de här "produkterna" längre! Räknat per nedlagt vilt så handlar det ju om rejält mycket fler timmar än om jägaren hade jagat med ett skjutvapen. Vaktjakt uppe i träd På marker i privat ägo sker jakten huvudsakligen på rätt små områden om 30 till 100 hektar. Eftersom områdena är så små försöker jägarna undvika att störa hjortarna för att de inte ska lämna jaktområdet. Av samma orsak är drevjakten en nästan okänd jaktform i Missouri. Jakten sker alltså i regel som Den typiska jägarturen höll i sig också i den nya världen. När vi hade använt vårt bocktillstånd på en medelmåttig hornkrona så fick vi möjligheter att fotografera bockar med veritabla kungakronor. Jägaren 2 / 2009 17
• vaktjakt, men också smygjakt förekommer i någon mån. Vid vaktjakten placeras passen uppe i levande träd. Konstruktionen är lätt och placeras vid växlar som hjortarna använder, under vinden och på fyra till åtta meters höjd. Avståndet till hjortväxeln varierar mellan 10 och 25 meter beroende på skyttens skicklighet och terrängen. Rutten till passet läggs så att hjortarna blir så lite störda som möjligt. Idén är att placera passet mellan hjortarnas beten och daglegor. Det är inte bara växlarna som avslöjar var hjortarna har sin gång utan även ställena där bockarna har skrapat i marken och gnidit hornen mot träd. Hjortarna gillar att äta ekollon av vitek och rödek, vilket betyder att det under goda ollonår är klok politik att lägga passet nära ekar. Tabell 1. Visar hjortjaktsdatumen, vapnen och priserna under jaktåret 2009 i delstaten Missouri. Pris för Missouri- bor 17 $ 7$ 17 $ 7$ 17 $ 7$ 17 $ 7$ Jaktsäsong Jaktbåge Skjutvapen (studsare, hagelgevär) Ungdomar 6­15-åringar Svartkrut 19.9.­13.11.2009 26.11.­15.1.2010 14.11.­24.11.2009 31.10.­1.11.2009 2.1.2010­3.1.2010 19.12.2009­29.12.2009 1 1,2,3,4 1,2,3,4 2 bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn 175 $ 7$ 175 $ 7$ 17 $ 7$ 175 $ 7$ Var noga med vinden! När de amerikanska jägarna planerar jakten är de klart noggrannare än finländare brukar vara med att ta vinden med i kalkylerna. Jägarna är så väl insatta i vindens betydelse för att vaktjakten ska lyckas att de grupperar passen efter vindens riktning. Man talar om pass med västlig vind och pass med nordlig vind. Om vinden ligger på åt fel håll så låter jägarna helt enkelt bli att gå till passet. De vet av erfarenhet att det är meningslöst och dessutom stör hjortarna. Jägarna använder sig av ett praktiskt redskap för att kolla vinden, nämligen en flaska med ett vitt pulver som bildar ett dammoln som i sin tur avslöjar vartåt också den svagaste vindfläkt blåser. Nyckel: 1) Långbåge, recurvbåge och compoundbåge 2) Svartkrutsvapen, kalibern minst .40 3) Pistol, revolver, studsare, hagelgevär eller armborst 4) Luftvapen med högtryck, kalibern minst .40 Det är förbjudet att locka viltet med föda. Under gevärssäsongen måste jägarna använda orange hatt samt väst eller jacka. Jakten börjar en halv timme före soluppgången och slutar en halv timme efter att solen har gått ner. här materialet har delats ut till utbildarna på de amerikanska naturskyddsmyndigheterna. Bågen effektiv men krävande I kunniga händer är en jaktbåge inte något sämre jaktvapen än ett gevär. Också här gäller det för jägaren att placera en pil av lämplig typ i de vitala organen på viltet, det vill säga i centrum av blodomloppet. För att uppnå detta måste jägaren träna tillräckligt mycket så att han lär sig känna på vilket avstånd han kan placera en säker träff. Inte ens en god skytt kan dra ut på skjutavståndet hur mycket som helst. Viltet reagerar nämligen på bågsträngens klang inom några tiondels sekunder. Med en modern compoundbåge får pilen en utgångshastighet på 80 till 100 meter i sekunden. Pilens hastighet är alltså mindre än en tredjedel av ljudets hastighet, vilket betyder att ljudet hinner före pilen. När skjutavståndet blir längre så växer också ljudets försprång tills det blir större än djurets reaktionstid. Det ger djuret tid att flytta på sig eller ta ett flyktsprång innan pilen når fram. Det här fenomenet där viltet reagerar på klangen från bågsträngen kallas på engelska "string jump" och begränsar det säkra skjutavståndet till under trettio meter. För snabba viltarter kan det säkra skjutavståndet bli så kort som knappa tjugo meter. Jägarens personliga skjutavstånd utgör mycket riktigt ett evigt samtalsämne bågjägare emellan. De finska bågjägarna tränar rätt så flitigt och fenomenet string jump utgör för många jägare den begränsande faktorn för skjutavståndet. De amerikanska jägarna gjorde ingen hemlighet av att de kunde sätta gränsen vid maximalt tio eller femton meter. Det räcker ändå inte med att en bågjägare har koll på skjutavstånden utan det gäller dessutom att också behärska sina nerver. Överilade och förhastade rörelser och ljud skrämmer bort viltet. När viltet väl befinner sig inom skotthåll så ska jägaren fungera sansat och inövat. Spänn bågen ljudlöst och omärkligt, sikta snabbt och exakt ­ och låt pilen gå. G Text och bild: Reijo Orava och Jouni Tanskanen Hundar används knappt alls På andra sidan Atlanten avviker inställningen till hundar klart och tydligt från det europeiska sättet att se på saken. Det är nämligen förbjudet att jaga med drivande hund! Vid eftersök på skadskjutet vilt använder man sig i Missouri av hundar som följer blodspår. Läget är emellertid sådant att eftersöksverksamheten ännu inte har trampat ur barnskorna. Ville Hokkanen som är viltvårdskonsulent i Norra Savolax distrikt har översatt ett utbildningsmaterial för eftersökshundar till engelska. Det I den nya världen på andra sidan Atlanten är licenserna personliga för jägarna. Innan det fällda djuret får transporteras någonstans ska man fästa ett transportmärke på det och fällningen ska registreras hos den licensbeviljande myndigheten inom samma dag. Vid registreringen får man en kontrollkod i retur som antecknas på licensen. Även denna fästs på det fällda viltet. Därefter är djuret lagligen taget i besittning och får även överlåtas åt någon annan person. Typisk utsikt ur en bågjägares perspektiv när passet finns uppfluget i ett träd i en ekskog. Vaktjakten fungerar bäst på morgonen vid soluppgången och på kvällen när solen går ner. Under brunsten i november rör sig hjortarna och särskilt bockarna också på dagen. Bemanna passet under ett par tre timmar morgon och kväll. Nyhetens behag fick dock artikelförfattarna att tänja ut sina jaktdagar till närmare tolv timmar på pass. 18 Jägaren 2 / 2009 Pris för jägare från annan delstat Jaktmetod Licenstyp Tillåtna vapen
• Också finländska jägare kan jaga med pil och båge. I Nordamerika fälls varje år en miljon hjortar med jaktbåge. På bilden de två glada artikelskribenterna med bytet från en lyckad gryning på jakt. Statistik med stora siffror I Bågjakten har under de senaste femtio åren utvecklats till en populär jaktform i Förenta Staterna. Så mycket som var tredje jägare använder pilbåge ­ antingen enbart eller som ett komplement till geväret. Det finns inalles ungefär fyra miljoner bågjägare. I En allt större andel av hjortuttaget fälls med jaktbåge. I Missouri fälls inalles 300 000 hjortar varje år och andelen bågfällda hjortar har under de senaste åren legat på ungefär 15 procent. Det finns ungefär 500 000 jägare i delstaten Missouri, vilket utgör ungefär nio procent av invånarna i delstaten. Av denna halva miljon jägare använder 150 000 också pilbåge. I Delstaten Missouri har en areal på ungefär aderton miljoner hektar, vilket är lika med hälften av Finland. Man beräknar att det finns cirka 1,4 miljoner vitsvanshjortar i den här delstaten. I genomsnitt ligger tätheten på 77 hjortar per tusen hektar mark. I Det finska beståndet av vitsvanshjort beräknas till cirka 40 000 djur och det årliga uttaget till 25 000 djur. Den största hjorttätheten per jaktvårdsförening i vårt land uppgår till 25 djur per tusen hektar. Viltsamarbete länderna emellan I Forskaren Jeff Beringer och fältmästaren James Decoske på naturskyddsmyndigheten i Missouri (Missouri Department of Conservation) besökte Finland hösten 2007. De fick en presentation av jakten och viltförvaltningen i vårt land. På ett seminarium som arrangerades på Laitiala försökscenter höll Jeff Beringer ett föredrag där han bland annat berättade om hur vitsvanshjorten inventeras och sköts i Missouri. Föredraget väckte en livlig diskussion och öppnade nya synvinklar för alla som var närvarande. Under de två amerikanernas vistelse här i vårt land föddes tanken på ett utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan viltförvaltningarna i Missouri och Finland. Jaktcheferna Reijo Orava och Jouni Tanskanen gjorde i november 2008 en studieresa till Missouri. De reste snarare som privatpersoner än på något officiellt besök. Artikeln här invid bygger på deras erfarenheter och upplevelser. Under resans gång fick de praktiskt och konkret sätta sig in i de amerikanska jaktmetoderna, viltförvaltningens verksamhet och viltets miljöer. Jägaren 2 / 2009 19
• Hjortar och turister på samma beten i Klippiga bergens nationalpark Glöm geväret och sikta med Det finns många stora nationalparker på olika håll i världen där besökarna får följa med de vilda djuren "live" så att säja. Klippiga bergens (Rocky Mountain) nationalpark ligger i delstaten Colorado och har ett dragplåster som heter duga; nämligen de oskygga vapitihjortarna. Turister som gärna lättar på plånboken strömmar till i täta skaror för att titta på hjortarna och fotografera dem. Hos en finländare som tänker i traditionella finska banor beträffande nyttjandet av naturen så väcker det här ohjälpligen blandade känslor. Vore det kanske möjligt också hos oss att skapa områden där människan och älgen kan mötas utan att den ena är jägare och den andra jagad? Vapitibockarna samlar omkring sig harem på ängarna i dalarna, med turister som åskådare uppe på kanterna. N 20 är almanackan har hunnit fram till början av oktober i Klippiga bergens nationalpark är det dags för naturen att bjuda på ett väldigt speciellt skådespel. Det är nämliJägaren 2 / 2009 gen då som vapitihjortarnas brunst når sitt maximum. Bockarna börjar mäta krafterna mot varandra och söker sig till de öppna ängarna nere i dalarna. Deras urtidsbölande ekar mellan klippväggarna och de försöker samla omkring sig ett så stort harem som möjligt av hindar. De stora bockarna ryker ihop med varandra och några slåss på de öppna ängarna ända till utmattning. De starkaste bockarna samlar ihop åt sig ett harem på tio eller tjugo hindar medan de svagaste får nöja sig med att bara titta på fortplantningsbestyren.
• kameran Vapitihjortarna tar risker när de korsar vägar. Det gäller att pricka luckorna mellan bilarna, utan att bry sig om människorna. Den stora mängden hjortar och hjortarnas synlighet har skapat en symbios i Klippiga Bergens nationalpark som är till nytta för både djuren själva och i allra högsta grad för nationalparkens ekonomi. gripligen uppleva hur en ung vapitihjort drog gränsen. En kväll uppenbarade sig två hornkrönta bockar i centrum av staden Colorade Estate Park och började beta. Tiotals människor kom för att fotografera dem och gick så nära som ungefär tio meter. Trots uppvaktningen fortsatte de båda hjortarna att stoppa i sig av gräset. När jag själv hukade mig för att fotografera den ena hjorten så fortsatte den i sakta mak att beta sig närmare mig och plötsligt hade avståndet oss emellan krympt till tre meter. Hjorten hade tänkt sig en fortsättning i samma riktning eftersom det fanns gott gräs åt mitt håll, men den tyckte att jag befann mig allt för nära, så den hötte hotfullt med hornkronan och började väsa som en orm. Jag retirerade några meter och då lugnade den sig och fortsatte äta. Jag var åter igen inget mer än luft för den. När de båda hjortarna hade ätit sig mätta lade de sig att vila trots att det fanns hundratals människor runt omkring. De blundade och idisslade utan att bekymra sig det minsta. parkens ekonomi. Parken har årligen ungefär tre miljoner besökare som lägger ut avsevärda summor i dollar när de löser inträdesbiljett och nyttjar parkens olika tjänster. Utan de tillitsfulla hjortarna skulle parkens dragningskraft vara avsevärt svagare. Med det här arrangemanget kan varje besökare spela in sin egen naturfilm! Under ett av veckosluten när vapitihjortarna brunstade ägde också ett enormt jippo för kvinnor rum i staden invid nationalparken. Hotellen fylldes med hundratals kvinnor i medelåldern eller yngre. Och av någon orsak vällde det under kvällens lopp in mängder av pickupar och terrängbilar som var fullproppade med karlfolk från trakterna omkring. Vad var det riktigt fråga om? Ett annat slag av naturturism? Älgpark i Finland? Efter att ha stiftat närmare bekantskap med det här naturskådespelet med vapitihjortar i huvudrollen kunde jag inte låta bli att börja fundera på om konceptet vore möjligt i Finland. Tänk er en älgpark där folk kunde få se vilda djur som inte skyggar för människor eller flyr! Visserligen är Lappland fullt med tamrenar men de är inte någon vild djurart. Ändå har de en väldig och odiskutabel dragningskraft på turister. Ändå går det inte riktigt att göra några direkta jämförelser. De nordamerikanska parkerna är så stora att deras höga djurtätheter inte har samma effekt på omgivande trakter som de skulle ha hos oss i Finland. Hos oss finns det inte heller landskap med samma öppenhet som bergen "over there" ­ förutom i Lappland. Hos oss är det alltså svårare att få syn på djuren. Dessutom finns det också skillnader i sättet att betrakta naturen. Hos oss är den allmänna inställningen till naturen den att det alltid är de vilda djuren som ska väja för människan och att stora djurbestånd och halvtama djur liksom känns onaturligt och problematiskt. Det är utan tvivel så att vilda djur som beter sig enligt klippigabergenmodellen ovan skulle innebära ökade skaderisker. Av den anledningen reglerar vi i vårt land djurbestånden kraftigt. Å andra sidan skulle tillitsfulla djur av den Veckorna då hjortarna brunstar får också till stånd en vandring av annat slag. Dalarna kantas nämligen av ett heltäckande vägnät där en aldrig sinande ström av bilar kör från ställe till ställe. Folk kommer för att följa med hjortarnas rumsterande och föreviga skådespelet på film. När det inträffar någonting mera speciellt ­ som till exempel att en bock med extra ståtlig hornkrona kliver fram ur skogen - så stannar raddan med bilar och folk störtar fram till vägkanten med kikare och kameror i högsta hugg. Kamerorna klickar och videokamerorna surrar. En finländsk turist skulle vantroget gnugga sig i ögonen och undra om detta verkligen kan vara sant?! Har han kanske hamnat i Disneyland? Naturen påminner om Lappland Hjortdjursstammarna har kunnat växa sig så här starka i parken tack vare att björnarna och pumorna är så fåtaliga, att det inte finns några vargar och att det är förbjudet att jaga. Detta faktum avspeglar sig också i parkens natur som lite grann påminner om Lappland, där renarna stöper om växtligheten. Det finns knappt om undervegetation och buskskiktet är lågvuxet. De betande hjortdjuren har den här effekten och slutresultatet blir ett landskap som känns som en omskött stadspark. Vid några av de stora ängarna fanns inhägnade områden ­ uppenbarligen provytor ­ där det växte tätt med vide, asp och björk. Provytorna gav raka besked om hur naturen skulle se ut med kraftiga begränsningar av antalet hjortdjur. Visserligen förekommer det en viss avskjutning, men parkpersonalen tar hand om den detaljen mycket diskret. Den stora mängden hjortar och hjortarnas synlighet har skapat en symbios i Klippiga Bergens nationalpark som är till nytta för både djuren själva och i allra högsta grad för national- En vapiti drar gränsen Djuren bryr sig knappt alls om människorna och verkar betrakta liksom tankspritt dem som försöker ta sig nära. Hjortarna är så vana vid strömmen av turister att människoflockarna inte tycks påverka deras liv och leverne. De går inte till angrepp, men kan nog sätta kurs rakt på människor om de känner för att gå åt just det hållet. Men också vapitihjortar har en gräns för vad de står ut med. Artikelförfattaren fick själv hand- Jägaren 2 / 2009 21
• amerikanska modellen kunna bjuda på upplevelser för tusen sinom tusen personer. Det skulle kanske till och med få folk att fortsätta intressera sig för naturen och hur naturen mår. Alla har helt enkelt inte möjligheter att skaffa sig naturupplevelser till exempel genom att jaga. Jägarna finner å sin sida inget nöje i att skjuta tama djur eftersom jakten känns tillfredsställande när viltet är skyggt och benäget att fly. Det finns ett visst mått av konflikt mellan jakten och djurskådarturismen, men i exempelvis Nordamerika har man lyckats få dem att samsas med varandra. Det händer att hjortar hälsar på inne i tätorterna precis som renarna gör i Lappland. Hjortarna är så vana vid strömmen av turister att människoflockarna inte tycks påverka deras liv och leverne. En av utmaningarna för utvecklandet av en naturturism som bygger på djurskådning är jaktens starka traditioner. I hela landet har jakten alltid utgjort en väsentlig del av människans nyttjande av naturen. Jaktens företrädare skulle sannolikt få det svårt att smälta tanken på nya begränsningar av jakten för att bereda rum för naturturismen att utvecklas. Man kan fråga sig om det i vårt land behövs områden där det strövar omkring vilda djur som inte skyggar för människor. Sådana skulle innebära både fördelar och nackdelar, beroende ståndpunkt och synvinkel. Knappast önskar sig väl någon framfusiga björnar, men kanske hjortar och älgar? Samhällets värderingar förändras ständigt över tid, och det är ju detta som i sista hand alltid avgör vilka seder och bruk som förstärks och vilka som faller bort beträffande vårt sätt att utnyttja och skydda naturen. Vi fick lov att vandra en lång väg innan vår lagstiftning klart och tydligt tog ställning för att exempelvis vargstammen ska bevaras. I själva verket blev det klara besked först efter vårt inträde i EU. Text: Jukka Bisi, överinspektör, Forststyrelsens vildmarkstjänster Inte för mycket natur I vårt land tränger sig naturen på ända fram till husen och landet är glest bebott, men ändå ser vi sällan mer av de stora däggdjuren än rumpan på dem när de flyr. När skogsrenarna kom lovande igång med fortplantningen på 1990-talet och började visa sig på åkrarna i Kajanaland och Suomenselkä så innebar det startskottet för en debatt om hurudana skador som djuren kunde tänkas åstadkomma. Folk började genast ställa krav på att skogsrenarna inte skulle få bli fler. Nu har käbblandet om skadegörelse redan lugnat ner sig trots att skogsrenarna fortfarande betar på åkrarna. Sättet på vilket vi i vårt land brukar sköta om naturen och utnyttja den har några typiska drag. Den kända sydösterbottniska naturredaktören Pekka Rajala har grunnat på precis det här fenomenet i ett januarinummer av tidningen Ilkka. Han förundrade sig över att det i vårt land jämt finns folk som tycker att det finns för mycket av än den ena arten, än den andra; svanar, kajor, skrattmåsar, vargar, lodjur, älgar och så vidare. Rajala konstaterade att finländarna brukar tycka att det finns för mycket natur i vårt land och förundrade sig över hur man i exempelvis Kanada tillåter att vilda djur strövar in i städer. Landskapet i nationalparken är en smekning för människoögat eftersom det kraftiga betandet håller undervegetationen kort. Klippiga bergen I Klippiga bergen är en lång och legendomsusad bergskedja i Nordamerika som löper genom hela kontinenten i nordsydlig riktning. Nationalparken med samma namn ligger i delstaten Colorado som är känd för sina ståtliga landskap, sitt angenäma klimat och de överflödande bestånden av hjortdjur. Parken är inte speciellt stor, men den omfattar storslagna och vindlande berg som på bredden mäter 25 till 30 km och på längden 45 till 50 km. Det finns flera toppar som når över 4000 meters höjd i området. Det är tillåtet att fiska i parken, men inte att jaga. Djurlivet i parken räknar en rad stora däggdjur som bland annat svartbjörn, brunbjörn, puma, coyot, tjockhornsfår, vapitihjort, svartsvanshjort och allt emellanåt också älg. Ett av de mera framträdande rovdjuren lyser fortsättningsvis med sin frånvaro i området; nämligen vargen. Arten har ännu inte återhämtat sig helt från den utrotningskampanj som drevs i slutet av 1800-talet då den eliminerades nära nog helt och hållet i de bebodda bygderna. Vargen återinfördes på 1990-talet i Yellowstone nationalpark genom inplanteringar och en liknande manöver är planerad för nationalparken i Colorado. Detta skulle förändra parkens ekosystem och säkerligen också hjortdjurens beteende. För mera info se: http://rockymountainnationalpark.com. Vi fokuserar fortfarande på skador Det finländska sättet att betrakta djuren är fokuserat på skador och problem. Den här inställningen har rötter som går långt tillbaka i vår historia. Vi har alltid försökt göra oss kvitt skadedjuren och betraktat naturen i termerna nytta och skada. För flera viltarters del är det fortfarande så att vi i skötseln främst bedömer i hur hög grad stammen måste begränsas för att vi ska slippa skador. Om det också hos oss vore så att naturturism och djurskådning skulle vara en business med framtidsutsikter på landsbygden så skulle attityderna till de vilda djuren förändras. I samma smäll skulle vi också rucka på det gamla inkörda förhållandet mellan fördelar och nackdelar. Björnskådarturismen i Kajanaland är en färsk testballong på den här fronten. 22 Jägaren 2 / 2009
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1-4x24 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• I höstas fälldes 57 700 älgar Höstens älgjakt gick enligt planerna och blev lyckad. 100 000 älgjägare fällde inalles 57 700 älgar. Älgstammen har minskat betydligt sedan toppåren i början av innevarande årtionde. Ä lgsäsongen gick från den sista lördagen i september till den sista december och jaktvårdsdistrikten hade beviljat 48 800 licenser. I början av hösten beräknades avskjutningen till mellan 55 tusen och 60 tusen älgar, vilket höll streck. Sammanlagt 57 700 älgar fälldes, fördelat på 29 900 vuxna och 27 800 kalvar. Varje licens berättigade till en vuxen älg eller två kalvar. Under de senaste åren har jägarna målmedvetet arbetat med att göra älgstammen mindre. Enligt Viltoch fiskeriforskningsinstitutets beräkningar fanns det i vintras totalt mellan 74 tusen och 94 tusen älgar i landet. Vid millennieskiftet uppgick vinterstammen som mest till ungefär 140 tusen älgar! Älgbeståndens täthet varierar från region till region. I fjol våras var bedömningen den att vi i det stora hela hade uppnått målsättningarna för älgtätheten, bortsett från landets allra nordligaste del. I de övriga delarna av landet var målsättningen att hålla älgstammen så stabil som möjligt. Litet längre fram på våren kommer Viltoch fiskeriforskningsinstitutet att göra en bedömning av nuläget för älgstammen. älguttaget mindre än under hösten innan, förutom i Norra Karelens distrikt. Mest minskade älguttaget i Södra Tavastlands distrikt ­ med så mycket som en tredjedel jämfört med hösten innan. De stora älgåren är förbi Under innevarande årtionde har älguttaget varit nästan halvannan gång större än det var i början av 1990-talet. Under den senaste jaktsäsongen låg vi redan rätt nära den normala nivån. Sedan toppåret 2002 med över 84 500 fällda älgar har uttaget hunnit minska en hel del. Genom en systematisk decimering av älgstammen har vi lyckats minska på de skador som älgarna åstadkommer. Också älgolyckorna i trafiken har minskat kraftigt. Sedan millennieskiftet har antalet älgkrockar halverats till dagens knappa 1600 stycken. Även älgarnas skadegörelse på skogen har minskat. För mera statistik och kontaktuppgifter se RiistaWeb på adressen http://riistaweb.riista.fi/. G Specialplanerare Marko Hälften av fällningarna gjordes i norr I Uleåborgs jaktvårdsdistrikt beviljades fler älglicenser än i de övriga distrikten ­ nästan 9700 stycken. Avskjutningen var likaså klart större än i de övriga distrikten ­ cirka 11 500 älgar. I Lapplands distrikt fälldes 10 500 älgar och i Kajanaland nästan 5 800 älgar. Den sammanlagda avskjutningen i de tre nordligaste distrikten utgjorde 48 procent av uttaget i hela landet. I de övriga delarna av landet var 24 Jägaren 2 / 2009 Älgfångsten var klart störst i Uleåborgs jaktvårdsdistrikt, omkring 11 500 älgar. I Lappland fälldes 10 500 och i Kajanaland närmare 5 800 älgar. Fångsten i dessa tre jaktvårdsdistrikts område utgjorde 48 % av landets totala fångst. Svensberg Jägarnas Centralorganisation Hannu Huttu Älgstammen har skurits ner kraftigt Sedan millennieskiftet har antalet älgkrockar halverats.
• Rekordmånga vitsvanshjortar fälldes ­ över 25 600 Fjolårets jaktsäsong på vitsvanshjort, skogsren och dovhjort började den 27 september och slutade den sista januari på det här årets sida. Tretton procent fler vitsvanshjortar blev fällda än under den föregående säsongen. 162 dovhjortar och 89 skogsrenar blev fällda. Jakten utföll väl Jakten på vitsvanshjort blev mycket lyckad. Licensernas nyttjandegrad ökade klart och tydligt. Uttaget ökade med 3000 djur trots att antalet licenser inte ökade med mera än drygt 300 stycken. Den här gången försvårades inte jakten av någon brist på snö i lika hög grad som under de senaste åren. Merparten av vitsvanshjortarna fälldes på vaktjakt. Om det inte finns någon snö så blir den effektiva jakttiden på morgonen och kvällen klart kortare, vilket gör det svårare att lyckas med hjortjakten. Det jagades vitsvanshjort i elva jaktvårdsdistrikt. Kärnområdet för arten utgörs av de fem distrikt som ligger i sydvästra Finland, nämligen Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunta och Norra Tavastland. Avskjutningen utanför de här distrikten utgjorde inte mer än drygt ett par procent av det totala uttaget. Också denna jaktsäsong var det i Egentliga Finland som det fälldes flest vitsvansar ­ nästan 8000 djur. I Södra Tavastland fälldes 5300 hjortar och i Satakunta 5000 hjortar. I Nylands distrikt uppgick avskjutningen till 4000 hjortar. och i Mellersta Finland 9 skogsrenar. I Kajanaland fick skogsrenar fällas enbart med specialtillstånd av jord- och skogsbruksministeriet för att hålla rasen ren. Rådjursuttaget rekordstort Redan innan vårens bockjakt kan vi konstatera att rådjursavskjutningen blir rekordstor ­ över 3900 fällningar! Under de fem senaste åren har avskjutningen hållit sig kring 3000-strecket. I likhet med tidigare år fälldes merparten av rådjuren i Egentliga Finlands distrikt, där avskjutningen innan bockjakten uppgick till 1300 djur. På andra plats i statistiken kommer Nylands distrikt med 570 rådjur. G Specialplanerare Marko Minimalt med dovhjort och skogsren Precis som under de tidigare jaktsäsongerna så jagades det dovhjort i bara fyra distrikt. Den här gången fälldes 162 dovhjortar. De allra flesta av dem fälldes i Nyland ­ sammanlagt 123 dovhjortar. För skogsrenens del fälldes 89 djur, vilket var mindre än under de tidigare säsongerna. Här är syftet med jakten att förhindra skador på odlingar. I Österbotten fälldes 80 T otalt sett beviljades det i hela landet över 24 tusen licenser för vitsvanshjort, 218 licenser för dovhjort och 89 licenser för skogsren. Varje licens berättigade till en vuxen eller två kalvar, såframt inte jaktvårdsdistriktet i fråga hade meddelat avvikande bestämmelser. Svensberg Jägarnas Centralorganisation Den här gången försvårades inte jakten av någon brist på snö i lika hög grad som under de senaste åren. Kärnområdet för vitsvanshjorten utgörs av de fem distrikt som ligger i sydvästra Finland, nämligen Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunta och Norra Tavastland. Avskjutningen utanför de här distrikten utgjorde inte mer än drygt ett par procent av det totala uttaget. I likhet med tidigare år fälldes merparten av rådjuren i Egentliga Finlands distrikt, där avskjutningen innan bockjakten uppgick till 1300 djur. Jägaren 2 / 2009 25
• Flexibilitet i regleringen av älgstammen med hyllicenser Hyllicenspraxisen håller på att bli vanligare som en del av regleringen av älgstammarna. Enligt en utredning som gjordes 2008 tillämpar 51 % av de älgjagande jaktföreningarna och ­sällskapen hyllicenspraxis. Förfarandet medför flexibilitet i planeringen av älgstammens beskattning. Systemet främjar snabbare reaktioner på oväntade förändringar i älgstammen. deltog i något slag av hyllicenspraxis. Vanligast är p g praxisen i Österbottens jaktvårdsdistrikt där alla intervjuade föreningar meddelade att de är med i hyllicenser. Nästvanligast, med 92 %:s andel, var hyllicenssystemet i Nyland (Pellikka, 2009, opublicerad). men. Älgstammens beskattningsplan utarbetas i vanlig ordning på vårvintern. Planen görs enligt försiktighetsprincipen, eftersom älgstammens oförutsedda förändring också kan vara att den minskar. Licensansökarna ansöker om licenser på så sätt att man utöver det grundläggande antalet licenser lägger till en extra hyllandel. Hyllandelen uppgår vanligen till ca 20 % av totalantalet licenser, även om andelen kan variera i någondera riktningen. Licensinnehavarna, dvs älgjaktsföreningarna och -sällskapen eller samlicensjaktlagen, delar upp och använder jaktlicenserna i två skeden. Av de erhållna jaktlicenserna används i det första skedet ett antal som motsvarar grundbeskattningen. Det återstående antalet tas i bruk med gemensamma beslut under senhösten om älgsituationen så förutsätter. Om den grundläggande beskattningsplanen har beräknats enligt en avskjutning på 80 % av antalet licenser stiger licensernas utnyttjandegrad vanligen något över denna nivå. Nivån för den grundläggande beskattningen beräknas vanligen försiktigt och därför utnyttjas hyllandelen som regel en aning nästan varje år. Så här garderar sig alltså systemet mot en oförutsedd negativ förändring i älgstammen. S yftet med den frivilliga hyllicenspraxisen är att skapa flexibilitet i jaktlicensförfarandet för en oförutsedd utveckling av älgstam- Mera fakta på hösten än på våren Med hyllicensförfarandet garderar man sig för oväntad utveckling i älgstammen. Under jaktsäsongen är tillgången på fakta större än på vårVid tillämpning av hyllicenspraxis utnyttjas jaktlicenserna i två skeden. När den planerade grundläggande beskattningen har verkställts hålls en paus och som vintern då beskattningsett resultat av överläggningar på samlicens- eller jvf-nivå fattas beslut om anplanen görs. vändning av resten av licenserna. Med förfarandet kan jaktlicenserna fokuseras För det nyländska till skaderiskområden ännu i slutskedet av jaktsäsongen. hyllicensförfarandets del har det första veckoslutet i november blivit en viktvå orsaker. Den traditionella orsaken är att det tig tidpunkt. Då insamlas mellantidsuppgifter av finns så litet älgar i förhållande till antalet licenser alla licensinnehavare om älgfångsten och dennas att dessa inte kan utnyttjas trots stora ansträng- struktur samt en uppskattning av antalet älgar i ningar. respektive jaktområde. Jaktvårdsdistriktet gör seMed hyllicenssystemet i bilden beror variatio- dan ett sammandrag av dessa uppgifter för jaktnerna i utnyttjandegrad på licensinnehavarens vårdsdistrikten. överlagda verksamhet. Om de vårliga prognoserTill detta faktapaket fogas ännu uppgifter om na realiseras stannar utnyttjandegraden på plane- krockutvecklingen. Vid det laget har Vägverkets rat låg nivå. Om det igen finns bra med älg höjs statistik över inträffade krockar fram till utgången utnyttjandegraden. av augusti erhållits. Uppgifterna kan tillförlitligt Effekterna på utnyttjandegraden pga den se- jämföras med tidigare års motsvarande kumulanare orsaken framgår tydligt av Diagram 1, som tiva antal krockar och slutsatser kan dras om hur visar utvecklingen för älglicensernas utnyttjande- älgstammen under början av året har förändrats grad under de senaste 14 åren. På 1980- och 1990 i jämförelse med tidigare år. ­talen styrdes älgstammen i hela landet strängt enligt licensförfarandet. Målet för jakten var att Hur fattas besluten om hyllicenserna utnyttja alla licenser om det bara lyckades på nå- Hur fungerar då hyllicenspraxisen på lokalnivå? got sätt. Förfaringssätten är många och noggranna anvisKring millenieskiftet började förändringar ningar om rutinen finns inte. För det första bör det konstateras att t.ex. i Nyske. Älgstammen hade blivit överstor och det var nödvändigt att decimera den. Jaktvårdsdistrikten land har inte alla jaktvårdsföreningar överhuvudbörjade fundera på metoder som skulle främja taget gått in för tillämpning av hyllicenssystemet marknadsföringen av tillräckligt många jaktli- utan man har hållit sig till det traditionella förfacenser utan större risker för överbeskattning av randet vid fördelningen av licenserna. stammen. Enklast fungerar hyllicensen då alla föreningar Hylllicenssystemet, eller licensbanken som i jaktvårdsföreningen är med i samma samlicens. systemet också kallades, presenterades första Man har i de här fallen inte delat ut hyllicensangången i tidningen Jägaren 2002. Användningen delen på våren till medintressenterna utan beav hyllicenssystemet har pga licensernas utnytt- slutet om användningen av andelen fattas först jandegrad (diagram 1) stannat kvar också efter i början av november. I det skedet har jaktvårdsden stora nedskärningen av älgstammen och det distriktets faktapaket om stammens utveckling tillämpas i allt fler jaktvårdsdistrikt. Den allt van- inom ett vidsträcktare område blivit klart. ligare användningen innebär att den genomsnittPå samlicensföreningarnas möte kommer man liga utnyttjandegraden för jaktlicenser fortlöpan- sedan överens om hyllicensernas användning och de sjunker. om de tas i bruk kommer man också överens om Den här slutsatsen stöds också av ett forsk- på vilka föreningars områden de kan behövas. Inningsresultat. Enligt Pellikka et al (2009) medde- tressenterna framför givetvis sina egna synpunklade 51 % av jaktföreningarna att de under 2007 ter som grundar sig på praktiska observationer Flexibilitet mot en oföutsedd utveckling i älgstammen Det på frivillighet grundade hyllicenssystemets flexibilitet möjliggör snabb reaktion vid förändringar i älgstammen. De oförutsedda förändringarna kan bero på felbedömningar av stammens storlek, variationer i kalvproduktionen, älgarnas flyttning eller vandringar och idag allt oftare också på de stora rovdjurens ökande predation. I det system som fastställts i jaktlagen utgår man från en uppskattning av stammen och en beskattningsplan som görs på våren. Om dimensioneringen av licenserna av någon orsak är felaktig är det inte möjligt att reagera på situationen före följande år och följden kan bli ett oönskat sågande i älgstammens utveckling. Avskjutningsprocentens utveckling ger en bild av systemets historia Jaktlicensernas utnyttjandegrad kan bli låg av 26 Jägaren 2 / 2009
• och av markägarna framförda önskemål. Fö För några samlicensers del har uppgiften att fatta beslutet om användningen av hyllandelen över överlåtits till licensinnehavaren, dvs till samlicens censchefen. Han fungerar på basis av det förtroende han erhållit. Om besluten inte tillfredsställer byts mannen ut följande år. I en del fall har jaktföreningarna delegerat beslutsrätten om hyllandelen till jaktvårdsföbesl reningens styrelse eller en mindre arbetsgrupp. renin Man har uppenbart stannat för detta alternativ i sådana fall där man bedömt att beslutet på ett såd gem gemensamt möte för hela församlingen kan vara alltför oförutsägbart för att med säkerhet få ett ändamålsenligt beslut. Det är här på sin plats att konstatera att jaktvårdsföreningens styrelse inte författningsenligt har behörighet att fatta beslut om hyllicenser. Styrelsen kan dock sköta frågan, om licensinnehavarna eller samlicensens intressenter ger föreningens styrelse fullmakt att sköta ärendet. En sådan fullmakt kan t.ex. antecknas i samlicensavtalet. Relativt vanliga är dock kombinationer av ovan beskrivna förfaranden. Jaktvårdsföreningens styrelse eller verksamhetsledare bereder ett motiverat förslag till användning av hyllicenserna och föreningarnas gemensamma möte fattar beslut i ärendet. hållit en vacker horisontal nivå. Vilken andel hyllicenspraxisen har i det här ser vi slutligt först efter många år. Resultatet kan anses vara betydelsefullt också för att 67 % av medlemmarna i jaktvårdsföreningarnas styrelser själva är skogsägare. Medlemmarna i jaktvårdsföreningarnas styrelse är nöjda METLA publicerade på vintern en undersökning av jaktvårdsföreningarnas styrelsemedlemmars inställning till systemet för beslutsfattande vid regleringen av älgstammen. Undersökningen lyfter fram de nyländska styrelsemedlemmarnas exceptionellt stora belåtenhet (92 %) med älgstammens nivå och regleringssystemets funktionsduglighet. Som orsak till detta anges jaktlicensernas låga utnyttjandegrad, vilket i sin tur beror på hyllicenspraxisen. Inga fördelar utan nackdelar Hyllicenssystemet har också sina nackdelar. Många jägare upplever den utdragna älgjkten som en nackdel. Hela hösten är enbart älgjakt. Det förefaller som om det inte skulle bli mycket tid över för andra intresseformer, t.ex. för jakt på vitsvansvilt. Det spridda ansvaret ökar också ansvarspersonernas arbetsbörda. Jaktvårdsföreningarnas funktionärer och samlicenschefer är tvungna att under bästa jakttid ordna palavrer och rådslag, som inte förekom tidigare. Också själva ansvarsbördan kan ibland kännas tung. Skadelidandes beskyllningar fokuseras nu till de lokala beslutsfattarna. Tidigare kunde beskyllningarnas udd riktas mot jaktchefen. Som en svaghet med hyllicenssystemet nämner METLAs undersökning (Petäjistö et al 2009) avsaknaden av ett klart regelverk samt att det har en svag transparens. För det här torde det finnas en förklaring. Den traditionella jaktlicenspraxisen har noggranna regler i jaktlagen och ­förordningen. Hyllicenspraxisen ävensom samlicenspraxisen grundar sig på lokalt frivilligt samarbete och rutinerna för hur de tillämpas varierar mycket. Det går m.a.o. inte att enkelt förklara systemet. Det innebär att det ligger en utmaning också i den lokala informationen. Hyllicenspraxisen fungerar också med ett gentlemannaavtal Särskilt utmanande är det att få en samlicens att fungera då det inom föreningens område finns ett stort antal separata licenssökande. I dessa fall är man tvungen att ty sig till ett s.k. gentlemannaavtal. Licenssökandena förbinder sig redan på våren till att jakten avbryts då licensens utnyttjandegrad nått en viss nivå, t.ex. 70 %. I början av november sammankommer licensinnehavarna i föreningens område till ett hyllicensmöte. Hyllicenserna utnyttjas endast av dem inom vilkas områden det gemensamt har konstaterats att det finns ett behov av dessa licenser. Gentlemannamodellen föutsätter ett mycket långt utvecklat ömsesidigt förtroende mellan föreningarna, för licensinnehavaren har inga saktionerade hinder för att utnyttja alla i licensbeslutet antecknade licenser. I gentlemannamodellen stannar licensernas utnyttjandegrad i föreningens statistik på en synnerligen låg nivå. Tillräckliga hyllicensandelar måste reserveras av varje licensinnehavares licenskvot, för överföring av jaktlicenser från en licensinnehavare till en annan kan inte göras. Hyllicenssystemets risker Intressegrupperna bör vara medvetna om principerna för regleringssystemet: Jakten har förlöpt enligt planerna redan då licensernas utnyttjandegrad har nått på förhand avtalad nivå, t.ex. 80 %. Härvid undviks ogrundade beskyllningar för jaktlättja eller avsiktlig uppfödning av älgstammen. Med hyllicenssystemet förknippas också risken för lokal och temporär överbeskattning av älgstammen. Om förfaringssättet inte fungerar korrekt blir avskjutningen för stor. Beslutsfattarna på lokal nivå bör vara medvetna om att ansvaret för jaktens slutresultat har överförts till dem. De bör också kunna lita på jägarna och jaktföreningarna har bundit sig vid rutinen för verksamheten. I det här avseendet är förhållandena i olika delar av landet rätt olika. Som det nu ser ut kan hyllicenspraxis inte tillämpas i norra Finland där andelen statsmarker är stor. Inom samma områden jagar flera älgjaktlag och utsocknesjaktlagen deltar vanligen inte tillräckligt aktivt i den lokala jaktvårdsföreningens underhandlingar. Området känns inte som eget och bindningen vid gemensamma mål för förvaltningen av stammen förblir svag. För dessa områdens del behövs det fortsättningsvis en strikt styrning av myndighterna. G Text och bild: Reijo Orava Jaktchef Nylands jaktvårdsdistrikt Uppskattningar av stammen vinter- eller hösttid utgör grunden för vårens beskattningsplan. Noggrann prognostisering av älgstammen följande höst kan dock misslyckas. Oförutsebara förändringar i den jaktbara älgstammen kan bero på felbedömningar av stammens storlek, variationer i kalvproduktionen, älgarnas flyttning eller vandringar och även på de stora rovdjurens tilltagande predation. Hyllicenspraxisen ger flexibilitet att reagera på dessa förändringar redan under samma jaktsäsong. Det lokala ansvaret och möjligheterna att påverka ökar Åtminstone i Nyland anser man att det är hyllicenssystemets förtjänst att skogsägarnas och dessas organisationers belåtenhet med regleringssystemet har ökat. Vi kan nu tillmötesgå markägarnas önskemål. I det gamla stela förfaringssättet var jaktföreningen tvungen att meddela att licenserna tagit slut och att ingenting kan göras mera. Det fanns för litet licenser. Nu kan ett hot under uppsegling mot plantskogar lindras genom att fokusera jakttryck till området ännu i slutet av december. Det förefaller också preliminärt som om vi med hjälp av hylllicensarrangemang kunde bibehålla en stabil nivå på älgstammen. Indikatorer som visar stammens tillstånd har under de senaste åren Diagram 1. Utvecklingen för älglicensernas utnyttjandegrad åren 1995...2008 fördelad på jaktvårdsdistrikten. Källa: RiistaWeb Jägaren 2 / 2009 27
• Vårens nya membranställ Ett förnyat NORTH ICE -friluftarens membranställset 2009 Det bästa för friluftslivet! Vatten- och vindtäta AIR-TEX ­membranstället som andas håller dig varm och torr i alla väder. Skalstället av testad särklass fungerar utmärkt t ex för stavgångare, cyklister, bärplockare och all annan utomhusvistelse! Färger röd, ljusblå och svart. Storlekar XXS­XXL. Erätukkus förmånspaket 0,Filip micro-fritidsställ Vindtätt microtyg som andas även för aktiv användning. Färger grafitgrå/röd (hör till de röda och svarta membranställen) och grafitgrå/ljusblå (hör till det ljusblåa membranstället). Värde 49,90. T-shirt Teknisk t-shirt. Materialet förflyttar fukt och torkar snabbt. För damer och herrar, färger svart/grå (hör till de svarta och ljusblå membranställen) samt röd/grå (hör till det röda membranstället). Värde 16,90. ns l. förmå ink paket NORTH ICE TREKKING LO membransko E 139,MOTSVARAND 39 90 - Vattentätt, andande AIR-TEX­membran. - Elastisk och rullande mellanstruktur. - Uttagbar, formbar innersula. - Slitstark yttersula med bra grepp. - Gummibelagt stenskydd. Storlekar: 38-44. Beställ www.eratukku.fi eller ring 020 747 7000 (må­fre 9­17) BUTIKER: TAMPERE, Possijärvenkatu 4 VANTAA, Valimotie 27 OULU, Alasintie 8 LAPPEENRANTA, Kauppiaankatu 2 SEINÄJOKI, Päivölänkatu 2 ns+ leverader tna kos ANDE OTSVAR M 29 8, - 129,- + leveranskostnader
• JAHTIJAKT fiskeställ Nyhet för fiskesäsongens start. Membranställets ytmaterial är både slitstarkt och smutsavvisande. AIR-TEX ­membranet med dess tejpade sömmar garanterar att stället är både vatten- och vindtätt. Mycket tid har lagts ner på ställets funktion och detaljer så som fickornas placering, huvan och neoprenförstärkning i ärmslut. Storlekar: XS - XXXL. TEKNISK KOMFORT -membran Ett vattentätt specialmembran som andas designat för jakt- och fritidsklädsel i samarbete med testlaboratorier och användare. Mest nöjda med vattentätheten och andningsförmågan i sina membranprodukter är användarna av AIR-TEX-membranprodukter. (2004 Ekonomisk undersökning, 2006 Jaktklädselundersökning). Erätukkus förmånspaket 0,Microfleeceställ Microfleecestället kan användas tillsammans med tex. fiskevästen för att hålla dig varm och bekväm, den kan även användas separat som en bekväm mysdräkt. Jackan har en lång dragkedja och en skyddande krage Byxan har en lös passform. Värde 19,90. spak l. förmå ink JAHTIJAKT fiskeväst 149,- et 29 00 Västen är tillverkad i ett fuktavstötande mjukt och behagligt material. I västen finner du 13 fickor bla. ficka i ryggen, fickor för flugor och drag mm. håven kan också fästas lätt i västen. Västen kan även lätt justeras vid midjan. ns+ leverader ostna k RAN MOTSVA DE 247,- + leveranskostnader
• Efter väckningsinjektionen stiger älgen upp inom några minuter. Den granskar omgivningen en stund och försäkrar sig om en säker väg att avlägsna sig på. 119 ÄLGAR Petri Timonen har fått sändare på sin hals Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Evira har satt sändarband på älgar i ett omfattande samprojekt, som ger värdefull information om älgarnas grundbiologi, populationsdynamik, rovdjur-bytesrelationer och älgarnas hälsotillstånd. Älgen får ett band runt halsen under processen, som börjar med en bedövningspil som skjutits från en helikopter och avslutas med väckning av älgen med en väckningsspruta. na vinterbetesområden till sina sommarmiljöer och vidare för jakttiden. Informationen är särskilt nyttig vid planeringen av jaktens fokusering i närheten av älgens övevintringsområden. Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet. Jaktvårdsdistrikten och -föreningarna samt de lokala jägarna har erbjudit projektet sin lokalkännedom och varit till stor hjälp i samband med projektets praktiska sysslor. Undersökningen koncentreras geografiskt och tematiskt till områden där älgens sociala verkningar är störst. Inom respektive område undersöks hur områdets särdrag inverkar på älgens rörelser i relation till övervintringsområdena. På Svenska Österbottens område undersöks kustens inverkan på älgarnas vandringar, i Kajanaland utreds de stora rovdjurens inverkan på älgarnas mortalitet och disposition av terrängen och i Nyland undersöks hur trafiken inverkar på älgarnas rörlighet och mortalitet. I slutskedet av bandpåsättningen beslöts ta med också Tervola i södra Lappland, där älgfångsterna i åratal varit mycket stora trots effektiv jakt. Teknik möjliggör en effektiv insamling av material utan omfattande uppföljning i terrängen. BandetsPannan GPS-modul utför positionering en gång i timmen och GSM-modulen sänder några gånger i dygnet positioner till datorn för registrering. Det inkomna positionsmaterialet analyseras, bl.a. genom att bland det bakgrundsmaterial olika positionsbestämningssystem erbjuder, söka faktorer som förklarar älgarnas rörelser. Trots att utmärkt nutida teknik sköter en betydande del av projektets arbeten kräver radiobandets applicering runt halsen på våra skogars största djur ett välfungerande lagarbete av ett erfaret och oförskräckt team som består av en veterinär, en helikopterpilot och två forskningsmästare. I den här artikeln koncentrerar vi oss på att beskriva hur det går till i praktiken att applicera bandet på älgen. Projektets resultat presenteras senare. R esultaten från älgarnas halsbandsprojekt kan utnyttjas vid utveckling av metoder för stamuppskattning, fokusering av jakten, förebyggande av trafikolyckor och skogsskador samt för fastställande av älgpopulationernas släktskapsförhållanden. Det primära syftet med projektet är att producera information som behövs för förebyggande av till älgarnas rörlighet knutna problem, såsom skogsskador och älgkrockar. Centralt är att utreda över hur stora avstånd älgarna breder ut sig vid förflyttningen från si30 Jägaren 2 / 2009 Sövningspilen skjuts från helikoptern Appliceringen av banden med GPS-GSM-sändare på älgar inleddes i Kajanaland i slutet av november och bandappliceringsprojektet slutfördes i början av mars i Tervola. För bandappliceringens del kunde således hela projektet genomföras på drygt tre månader. Samarbete mellan teknik och människa Undersökningens grundmetod är uppföljningen av älgarnas rörelser med GPS-GSM-radioband.
• OMRÅDEN MED BANDFÖRSEDDA ÄLGAR OMRÅDE Suomussalmi Sotkamo / Ristijärvi Kuhmo Paltamo Kronoby / Nykarleby Vörå-Maxmo Kannus Kyrkslätt Hyvingetrakten Sibbo Tervola Totalt: 5 7 7 5 7 7 11 8 10 0 67 8 4 12 6 4 4 0 2 3 1 44 13 11 19 11 11 11 11 10 13 1 8 119 Efter att älgen fått en träff stiger helikoptern högt upp och därifrån följer teamet med vad älgen gör tills den lugnar sig och anestesimedlet verkar så att den lägger sig. Det här tar som regel i genomsnitt sex minuter. Själva bandappliceringen är en helhet som kräver omsorgsfull förberedelse och ett till alla delar 110-procentigt lyckat genomförande. Planeringen inleds med att studera områdets karta och göra sig underrättad hos de lokala jägarna om områdets älgstam och dennas rörelser. Vid bandappliceringen utnyttjas en helikopter som hjälp. Med den söks en lämplig älg på en lämplig plats, som ska vara sådan att ett närmande är möjligt. Efter detta förbereder sig skytten, som sitter bakom flygaren, för sövningen av älgen. Efter att ha kommit på ett lämpligt skjutavstånd, som oftast är under 15 meter, skjuter han på älgen med en sövningspil. Om inte skjutavstånd nås inom några minuter lämnas älgen ifred och ett nytt djur uppsöks. Efter att älgen fått en träff stiger helikoptern högt upp och därifrån följer teamet med vad älgen gör tills den lugnar sig och anestesimedlet verkar så att den lägger sig. Det här tar som regel i genomsnitt sex minuter. Nu laddas GPS-apparaten med positionsuppgifter för älgens lega, varefter en lämplig landningsplats för helikoptern uppsöks. Ibland hittas inte en sådan plats i närheten. Då lämnar piloten bandteamet på tillräckligt avstånd från älgens lega och söker en bättre landningsplats för koptern. TJURAR TOTALT KOR Bara starka älgindivider får band Utöver piloten finns skytten och veterinären med i helikoptern. De här "parhästarna" närmar sig försiktigt älgen och iakttar hela tiden älgens sömntillstånd och reaktioner. Trots att älgen är sövd kan den reagera för starka ljud eller andra störningar. Som första åtgärder appliceras GPSGSM-bandet kring älgens hals och avlägsnas En ståtlig älgtjur har fått sitt halsband och veterinär Sauli Laaksonen gör sig beredd att ge älgen en väckningsinjektion. Jägaren 2 / 2009 31
• I allt ­ flygtiden före sövningspilens avlossande, doseringen av sövningsmedlen och den lugna behandlingen ­ är målet att appliceringen av banden ska orsaka älgarna möjligast litet men och att inte ett enda djur ska förloras under operationen. sövningspilen. Därefter fästs ett öronmärke med löpande nummer i älgens vänstra öra. Sedan tas hår-, spillnings- och blodprover. Huvudet och hela kroppens längd mäts. Hela tiden hålls älgens temperatur och yttre tecken under kontroll. Om något avvikande i sövningens djup eller viktiga livsfunktioner observeras ges älgen genast en väckningsspruta. Annars ges väckningssprutan först efter provtagningarna och mätningarna. Älgens ålder och konditionsklass bedöms så noggrant som möjligt. Alla yttre avvikelser i exteriören antecknas. På älgtjurarna räknas också horntaggarna, rosenstockarnas omkrets och hornens maximibredd mäts och horntypen antecknas. Hanteringen av älgen tar i genomsnitt bara Vid bandappliceringen av älgar utnyttjas en helikopter som hjälp. Skytten, som sitter bakom flygaren, skjuter en sövningspil på älgen efter att ha kommit på ett lämpligt skjutavstånd, som oftast är under 15 meter. En älgtjur får sändarband Lumi alkaa pöllytä ympärillä, ja tunnen pienen Snön yr runtomkring och jag känner en liten knyck när helikopterns medar lösgör sig från snön. Jag känner instinktivt efter om säkerhetsselens lås sitter säkert fast. Vi stiger långsamt upp och maskinen niger framåt när farten snabbt ökar. Vi flyger några tiotal meter över trädtopparna och blicken börjar söka efter mörka skggor bland allt det vita. Träfbeståndet under oss växlar snabbt från plantbestånd till täta granbestånd och emellanåt kan man se några flygande orrar under oss. Piloten styr maskinen jämt och säkert och vi kretsar lätt lutande runt sökande älgar. Sauli, veterinären, som sitter bredvid piloten meddelar att han ser två älgar på helikopterns högra sida och vi gör en brant sväng åt det hållet. Älgarna står i en låg plantskog och kan lätt urskiljas, men vi observerar genast att det är fråga om en älgko med kalv. De intresserar inte oss, så vi fortsätter färden och girar tillbaka till vår flygrutt. Eftersom min egen sidodörr är borta kan jag lätt urskilja mängden av älgspår under mig. Jag berättar för piloten om dem och han saktar en aning på marschfarten. Runtom oss ser vi utmärkta betesmarker för älg så vi börjar finkamma området noggrannare. I ett litet äldre plantbestånd hittar vi till slut tre älgar i sin daglega. En ser vi genast på hornen att det är en tjur, men de två andra är vi inte så säkra på, för den här tiden på året har redan en del av de äldre tjurar fällt sina horn. En sövningspil i steken Vi girar en aning bortåt från älgarna och jag börjar förbereda mig för ett sövningsförsök. Jag tar fram en sövningspil från sin skyddade plats i min varma rock och placerar den i vapnets pipa. Jag ser ännu till att vapnet har rätt tryck och meddelar att jag är klar. Piloten Rene och Sauli har under tiden planerat flygrutten och meddelar, att de försöker få älgarna att vandra över den närbelägna smala myren. Jag placerar min vänstra fot på medens fotsteg och övningssiktar ett par gånger. Koptern girar närmare älgarna som redan har satt sig i rörelse. Piloten för rutinerat maskinen upp bredvid älgarna och får dem att vända i önskad riktning. Älgarna pulsar vidare i köformation och kastar emellanåt ett öga på helikoptern som brummar bredvid dem. Rene styr maskinen så att den är en aning framför älgarna för att få dem att vända i önskad riktning. Älgarna stannar genast och beger sig inte ut på den öppna myren. Rene gör en vänstersväng runt, varvid jag ser hur snön rasar ner från träden under oss. Samtidigt flyger en tjäder upp ur sitt snöbo och flyr från helikopterns närhet helt nära älgarna. Ett nytt närmande strax ovanför trädtopparna får älgarna på nytt i rörelse. Två älgar ger sig iväg längs myrkanten i skydd av träden, men den hornprydda beger sig trotsigt mot det smala myrstråket för att ta sig över det. Genast när det skyddande trädskiktet tar slut och älgen är ute på den öppna myren brusar vi iväg efter älgen. Jag följer älgen med kikarsiktet när vi meter för meter närmar oss den. Jag kastar en snabb blick på terrängen framför oss och ser att skogsbrynet snabbt närmar sig. Vi är dock redan nära älgen och när avståndet krympt till knappa tio meter trycker jag på avtryckaren och ser sövningspilen träffa älgens högra skinka. Jag hör piloten genast säga att jag träffade och känner hur helikoptern snabbt börjar stiga. Samtidigt galopperar älgen in bland myrtallarna och jag tänkte att skottet kom alldeles i sista stund innan älgen hann in bland träden. Allt gick snabbt och jag lägger nöjd ner sövningsgeväret på bänken bredvid. Älgtjuren somnar Vi har stigit upp med helikoptern till omkring 100 meters höjd och följer med älgens rörelser medan maskinen sakta kretsar ovanför älgen. Ögonkontakten med älgen måste hållas hela tiden före den somnar för det kan finnas andra älgar i området, varvid risken finns att vi börjar följa med fel älg. Trädbeståndet nedanför oss är glest och det är lätt att följa älgen. Den rör sig nu lugnt och stannar emellanåt för att fundera på vartåt den ska gå. Sex minuter efter träffen har gången redan blivit långsam och vandringen går mot ett litet tätare skogsholme. När älgen kommit fram till holmen försvinner den i skydd av träden och vi är tvungna att flyga alldeles över topparna. Där mitt bland granarna upptäcker vi att älgen har lagt sig och vi matar in platsens position i GPS-apparaten. 32 Jägaren 2 / 2009
• drygt tio minuter varefter älgen omedelbart får en väckningsinjektion. Efter att väckningsinjektionen getts förflyttar sig teamet tillräckligt långt bort för att följa med älgens vaknande. Vanligen höjer älgen sitt huvud efter några minuter, observerar sin omgivning en stund, reser sig på benen efter ca fem minuter och fortsätter därefter lugnt sin vandring. Efter det här får älgen vara i fred och får i lugn och ro vänja sig vid sitt halsband. Bandet börjar genast sända positionsdata dygnet runt om älgens rörelser. Banden appliceras endast på friska, vuxna älgar med god kondition. Målet är att så jämnt som möjligt förse älgtjurar och -kor med band i alla undersökningsområden. Kalvar och kor med kalv får inte band. Meddela dina observationer av bandförsedda älgar I Jägare och alla andra som rör sig i naturen ombeds meddela alla observationer av bandförsedda älgar. På älgens band finns en sifferkod med stora siffror (se bilden), som kan urskiljas när älgen befinner sig nära och står i lämplig ställning eller om det går att se på älgen med t.ex. kikare. I I uppgifterna om observationer meddelas sifferkoden på bandet, platsen för observationen med koordinater och eventuellt ortnamn, by eller kommun, datum och klockslag samt övriga iakttagelser (var älgen ensam eller i flock, hur betedde sig älgen). I Om du eventuellt hittar ett band som fallit eller en död bandälg (t.ex. dödad av rovdjur) - lämna dina kontaktuppgifter med ditt meddelande) eller ring numret 0400 529 865. ningsobjekt. Dessa djur har därför lämnats ifred pga t.ex. sin svaga kondition eller höga ålder. Bandappliceringen är ett teamarbete Bandappliceringen är i högsta grad ett teamarbete där var och en har sin egen uppgift och alla ska samspela friktionsfritt. Arbetsdagarna är rätt så långa med alla sina förberedelsemoment och själva applicerandet av bandet kring älgens hals är bara en del av det totala projektet. Varje forskningsområde är olikt alla andra ifråga om landskap och älgstammens storlek. Det här utgör en särskild utmaning för projektets genomförande. I allt ­ flygtiden före sövningspilens avlossande, doseringen av sövningsmedlen och den lugna behandlingen ­ är målet att appliceringen av banden ska orsaka älgarna möjligast litet men och att inte ett enda djur ska förloras under operationen. En del av de älgar som observerats har varit sådana att de inte lämpar sig som undersök- sitionsuppgifter en gång i timmen dygnet runt, men intervallet för angivandet av positionen kan ändras om så önskas. Positionsdata går som textmeddelande till en fjärrdator, som samlar uppgifterna om alla älgar. Med hjälp av koordinatuppgifterna kan älgarnas rörelser överföras till kartbotten där de olika älgindividernas rörelser kan jämföras, vandrade etapper mätas, eventuella sommar- och vinterrevir undersökas osv. Pga sövnings- och väckningspreparaten har de bandförsedda älgarna en ett halvt år lång karenstid. Det här innebär att bandförsedda älgar inte ska skjutas i samband med jakt under sex månaders tid efter att bandet applicerats. Därför försökte vi utföra november- december månaders applicering av banden i områden där älgjakten redan var över och på motsvarande sätt i en del områden först efter jaktsäsongen. Under inkommande hösts jakter är bandälgarna lovligt vilt, men enligt av jägarna erhållen feedback vågar vi tro att de flesta av sällskapen låter bli att skjuta dem. Noggrannare anvisningar om jakten på bandförsedda älgar och rapportering av fångsten ges inkommande höst före älgjaktens början, bland annat i tidningen Jägaren. G Text: Jyrki Pusenius, Petri Timonen & Markku Gavrilov, RKTL Sauli Laaksonen, Evira Bandälgar får inte jagas på ett halvt år Bandens funktionstid är minst två år. De band som för närvarande har applicerats sänder poTillbaka till helikoptern Efter ett par minuter tystnar älgens snarkningar och efter en stund lyfter den redan sitt huvud. Den vänder på huvudet, slickar sig om läpparna och funderar säkert på vad det riktigt hände här tidigare. Efter att igen ha väntat ett par minuter stiger älgen långsamt upp och stå och ser värdigt omkring sig. Den känner säkert vittringen av människa i närheten, men visar inga tecken på rädsla eller misstanke. Efter en stund tar älgen försiktigt några steg, stannar och tittar ännu omkring sig. Efter detta börjar den lugnt men beslutsamt vandra bort och försvinner efter en stund i skogens dunkel. Sauli antecknar ännu de sista observationerna i sitt häfte och så är det viktigaste arbetet för den här älgens och vår del gjort. Nöjda med vår prestation börjar vi kliva tillbaka i våra egna spår. Jag ringer med det samma till vår pilot att han kan komma efter oss. Efter en stund kommer vi tillbaka till kanten av den öppna myren och i samma ögonblick hör vi redan ljudet av helikoptern som nämar sig. Vi binder ihop snöskorna och vänder ryggen mot helikoptern. Strax därpå yr snön igen omkring oss och koptern bullrar bredvid. Vi springer hukande till maskinen, binder snabbt fast alla tillbehör, jag hoppar in på min plats och kopplar snabblåset på säkerhetsselen. Jag sätter ännu hörlurarna på huvudet och meddelar i mikrofonen att jag är klar. Helikoptern är på ett ögonblick uppe i luften och vi börjar söka följande älg som vi kan förse med halsband. G Teksti: Petri Timonen, RKTL Efter ett par minuter tystnar älgens snarkningar och efter en stund lyfter den redan sitt huvud. Den vänder på huvudet, slickar sig om läpparna och funderar säkert på vad det riktigt hände här tidigare. Efter att igen ha väntat ett par minuter stiger älgen långsamt upp och stå. På drygt trehundra meters avstånd finns en öppen myr och eftersom det inte finns någon annan landningsplats i närheten besluter sig piloten för att flyga dit. Han låter helikoptern sjunka alldeles till myrens yta men låter inte den vila helt på myren. Det mjuka underlaget lämpar sig inte som landningsplats så piloten håller maskinen på plats medan vi med Sauli tar våra ryggsäckar, älgbandet och snöskorna. Efter att vi tagit dessa från kabinen kollar jag ännu att alla saker som lämnas kvar är fästa med lås vid maskinen ock visar ett ok-tecken åt piloten. Täckt av tätt snömoln blir jag kvar på myren med Sauli medan piloten åker iväg för att söka en bättre landningsplats för helikoptern. Efter det sövande bullret och sittandet i helikoptern känns det tysta myrlandskapet nästan overkligt. Sauli tänder sin vana trogen pipan och jag gräver fram min GPS ur fickan och kollar i vilken riktning den sövda älgen ligger. Bandet appliceras på den snarkande älgens hals Efter en stund sätter vi snöskorna på fötterna och tar riktning mot älgen. Snötäcket är ungefär trettio cm djupt, men den bärande skaren gör det lätt att vandra. Efter en stund når vi skogsholmens kant och Sauli som går först saktar in på stegen. Vi går vidare spejande omkring oss och snart märker vi att älgen ligger på bara tjugu meters håll. Vi hör tydligt hur älgen snarkar och viskar till varandra hur vi ska närma oss älgen de sista metrarna. Vi kliver ur snöskorna och ställer oss stilla intill älgen. Sauli öppnar ryggsäcken och jag börjar förbereda applicerandet av bandet kring älgens hals. Till först avlägsnar jag magneten som håller bandet overksamt ända tills bandet sätts kring älgens hals. Jag öppnar bandets fastsättningsskruvar så att jag får bandet fört bakom hornen runt älgens halsen. Efter det här justerar jag bandet till rätt längd och skruvar muttrarna tillbaka på plats. Sauli har under tiden mätt tempen på älgen och tagit prover. Jag fäster öronmärket på älgens vänstra öra och så tar vi ännu behövliga mått på älgen. Efter alla dessa åtgärder som ska utföras är Sauli klar att ge väckningsinjektionen åt älgen. Jag tar ett par foton av älgen och sätter alla saker tillbaka i ryggsäcken. Efter att ha gett väckningen drar vi oss tillbaka utom synhåll för älgen för att på dryga tio meters håll vänta på att den ska vakna. Jägaren 2 / 2009 33
• Vårens jakt på gråsäl börjar Nu är det hög tid för säljägarna att se över sin utrustning! Båtarna skall servas för att vara i topptrim inför den stundande sjösättningen. Ö vrig utrustning måste också väl underhållas, ett gammalt talesätt i Svenska Österbotten är att "veckaren skall vara vass vid sankt Mats dag i fastan" Mattiasdagen infaller dock enligt nuvarande kalender tidigare (24 februari) än den inföll i den Julianska kalendern som åsyftas i ovannämnda talesätt, i den infaller Mattiasdagen den 7 mars alltså ungefär vid tiden för när de första gråsälskutarna föds. Vid tiden för gråsälarnas kutning brukar ett oväder dra förbi, ett riktigt så kallat "yrväder"! På Holmön (beläget i Kvarken på Svenska sidan) finns ett gammalt talesätt förknippat med gråsälsyran: "Nu bäddar vår herre åt kuten", dvs. den skulle få mjuk nysnö att ligga i på isen. Vapnen och patronerna måste också inskjutas och jägaren skall träna med sitt vapen på skjutbanan så att han är väl förtrogen med sitt vapen Skjuttest på bifångade, döda sälar för att utvärdera olika vapen och ammunition som används vid säljakt Jakt på säl bedrivs med ett antal olika vapen och ammunition runt om i världen. Den vanligaste använda kombinationen nuförtiden är gevär med expanderande ammunition av olika typer och olika kaliber. Hjärnan eller förlängda ryggmärgen rekommenderas som mål för att ge sälen en omedelbar död. Sälarna eller torsorna numrerades med romerska siffror I ­ XIII. Storleken (omkretsen) mättes före varje skott på varje huvud med ett måttband. Ett par av de större torsorna användes både till huvud och nackskott (visas med skott 1 och skott 2) och för varje enskilt skott skrevs en skylt med sälens nummer och vilket skott 1 eller 2 sattes vid sälens huvud under dokumentationen med kamera. här orsaken är de oftast ganska lätta och har tunn mantel. Kulans är i spetsen försedd med antingen en polymer spets eller med ett hål. Kopparmanteln är designad för att hålla ihop kulan under rotationsskedet och spetsen fungerar som en kil som pressas bakåt in i kulan och slås in i största delen av kärnan vid träff, detta för att säkra en ögonblicklig fragmentering av kulan även vid låga hastigheter i en situation med skott på långt håll. Kulorna har också hög ballistisk koefficient (BC) och är därför välskjutande även på längre avstånd. Den dramatiska fragmenteringen av kulan när den träffar målet hindrar full penetrering och reducerar risken för rikoschetter och att andra djur i närheten skadas. Undersökning och obduktion Efter varje skott undersöktes och lokaliserades skottets träffområde, ingång och eventuella utgångshål. Skallen undersöktes och palperades för att kontrollera graden av krossade skallben. En sond av trä fördes försiktigt in i ingångshålet och hölls kvar där tills obduktionen var slutförd Ammunitionen Fyra vanliga kalibrar som används för säljakt i Finland .222 Rem, .243Win, 6,5x55SE och .308 Win testades samt två mindre kalibrar som inte är tillåtna för säljakt i Finland och Norden; .17HMR och .22Win Magnum hade valts till skjuttestet. Kulorna var av typen soft point (Sako gamehead SP), Polymer tipped Varmint (Hornady V-max och Nosler BST) och Winchester jacketed hollow point (JHP). Varmint kulor är utvecklade för att häftigt fragmenteras vid kontakt med målet. Av den E ffekten av olika typer av kulor och ammunition som används vid jakt på marina däggdjur har diskuterats under flera workshops som arrangerats av North Atlantic Marine Mammal Commission (NAMMCO 1999; 2001; 2004; 2006). År 2003 antog NAMMCOs styrelse en rekommendation från NAMMCO kommittén för jaktmetoder, för att utveckla kontrollerade och standardiserade försöksstudier för att studera effektiviteten för olika typer av ammunition som i allmänhet används vid jakt på marina däggdjur. Ett set riktlinjer för sådana försök togs fram och godkändes av Nammcos styrelse efter ett skjuttest med olika gevär och kulor i huvudet på en död grindval (Olsen och Öen 2004). Dessa riktlinjer anpassades till försök på säl och användes som grund för testskjutning på döda sälar i Vasa i augusti 2007. Material och metoder Skjuttestet utfördes på Stenträskets skjutbana på Fågelberget i Smedsby. Temperaturen var 22-25 °C och det var vindstilla. Hela kroppen av en vikarsäl och torson av åtta fullvuxna gråsälar (Halichoerus grypus) som alla dött som bifångst i fiske och som därefter hållits frusna till fem dagar innan testet användes. Skjutbanan var ett brett flackt område med god utsikt över omgivningen. Sälarna eller torson placerades på en träkonstruktion som byggts för detta test och skotten placerades i huvudet eller i nacken från sidan. Två stycken gråsälar (no 8 och 12). sköts med ett skott i huvudet framifrån och den andra i nacken bakifrån. Alla skott sköts av samma skytt, som sköt från en skyttebänk och avståndet var 50 m. 34 Jägaren 2 / 2009 Placeringen av gråsälstorson för testskjutningen.
• 16.4.2009 innan han beger sig ut på isarna som förövrigt åtminstone i Bottenviken ser mycket fördelaktiga ut denna vinter. Havet, viltet och jakten har urgamla anor, utrustningen är modern, men med den moderna tekniken kan man snabbt få "tekniska problem". Viktigt är dock att man alltid tänker efter före man "verkställer" olika beslut när man är på säljakt och kom ihåg att alltid vara ödmjuk inför havet. Det är bra att minnas följande citat hämtat ur as en säljaktdagbok från 1922 och som skall tolkas bokstavligt: "I går kom vi till litet helare is än vi sett förut. Så om vi lever i morgon, då ämnar vi ut på isen" (Sjöroos n" 1997:111) Nedan följer ett test där est modern ammunition testats, estats, läsaren bör dock uppmärkmärksamma att två av de testa kalibrarna ( cal..17 testade HMR och .22Win Mag.) inte får användas vid säljakt i Finland. E Endast vapen i kaliber .222 rem och grövre får här användas. G Text: Ste Stefan Pellas, viltvårdsk viltvårdskonsulent, Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt och skadan hade blivit dokumenterad på foto. Obduktionen av torson och sälar gjordes med hjälp av lämplig utrustning och verktyg, träsonder, knivar och bensåg. Ett oförstört kranium av en gråsäl användes som guide och jämförelsematerial för den anatomiska strukturen. Första steget av obduktionen var att försiktigt undersöka sårkanalen med sonden för att kontrollera och mäta sårkanalens längd. Ett snitt gjordes genom skinnet och musklerna ovanpå huvudet och ut till nacken. Huden och musklerna skars försiktigt bort tills sårkanalen kunde undersökas. Detta för att demonstrera hela sårkanalens längd med krater formationer, krossade ben och lämningar från kulan. Sårkanalen beskrevs i protokollet och dokumenterades på foto. Skallen (calvarium) på en säl (nr 8) hade blivit skjuten i mitten av nacken. Den öppnades och dokumenterades i status som jämförelse i dess oförstörda status. Sammanfattning Lätta kulor med hög hastighet samt av vek konstruktion ger i sälskallen en våldsam effekt och en omedelbar död. Varmintpatroner ger ej genomslag vilket är bra i djurskyddshänseende, (ifall flera djur befinner sig i skottriktningen) Rikoschettfara föreligger ej heller, vilket är bra för andra jägare samt för omgivningen när jakt sker i kustnära områden. Det är alltid skäl för jägaren att minnas att en rikoschetterande kula ur moderna vapen är d dl på upp till 5 k l dödlig å ll kilometers avstånd. Marginalen för jägaren är även mycket större på grund av kulans egenskap att förstöra vävnad. Den är extremt mycket större för en vek kula av typ varmint än en traditionellt hårdare/bondad kula gjord för större hjortdjur, som skall ge smala sårkanaler utan köttförstöring samt lugn uppsvampning med stor restvikt för att kunna penetrera djupt in i det centrala träffområdet på hjortdjur. Resultatet från testskjutningen på torson och kroppar av döda grå- och vikaresälar visar att man med kaliber .17, .22, .222, .243, 6,5x55 och .308 och ammunition och kulor som väger från 17gr/1,2g till 123 gr/8g penetrerar skallen, splittrar skallbenet och utplånar hjärnan med skott på 50 meters avstånd. Kulorna penetrerade in både i huvud och nacke och krossade nackkotor på båda sälarterna. Resultatet indikerar starkt att alla kulor som testades hade kapacitet att döda en vuxen säl på 150-200 kg omedelbart efter att den träffat skallen vid hjärnans placering eller cervikala ben i övre delen av nacken på skottavstånd på 50 m. Den våldsamma splittringen av ben på det här skjutavståndet indikerar att effekten är likadan på längre avstånd. Den mest slående sluteffekten noterades med den väldigt lätta 17 Hornady V-Max Varmint kulan (17gr/1.2g, V0 = 2250f/s - 777m/s), som krossade och penetrerade skallen och blåste ut h hjärnan. D h d också k Den hade k å kapacitet att slå sönder och förstöra kotpelaren vid skott mot nacken. Testet visade också att användningen av döda sälar för att testa ammunition är ett ypperligt sätt för att utröna ammunitionens förmåga att penetrera och förstöra hjärnans funktion och centrala nervsystemet och därmed ge djuret en ögonblicklig död. Torson och kroppar av grå och vikaresäl användes i studien för att de fanns tillgängliga. Hur som helst kan resultaten väl överföras till andra arter av ungefär av samma storlek och en del av de kulor som användes kan vara effektiva på mycket större sälarter. Testet utfördes under ideala förhållandena utan vind. Det är dock av stor vikt för jägaren att minnas att de lättaste kulorna är de som är mest känsliga för vindpåverkan. I en del nordiska länder är lagstiftningen för ammuniton som används vid säljakt främst inrikta på kaliber, kulvikt och anslagsenergi och relativt stor kaliber med relativt tunga och expanderande kulor som används vid jakt av terrestra viltarter även krävs för de mindre sälarna. Konkret kunde dock fastställas att man klart kunde se att konstuktionen och kvalitetet hos kulorna är lika viktig när det gäller att ta död på bytet som dess kaliber. G Text: Egil Ole Öen, Stefan Pellas Lokalisering av träffen. Mätning av skallen. Jägaren 2 / 2009 35 Anita Storm
• Sälen kommer på lock Gråsälen är sällskaplig. När flera sälar ligger uppe på ett skär är de också ganska ljudliga. Jägaren som lär sig härma deras läten kan ofta lyckas locka dem inom skotthåll. I vissa delar av Östersjöområdet har jägarna lockat säl sedan gammalt. På Åland talas det om att ropa säl och längs delar av den svenska ostkusten finns det jägare som fortfarande bedriver lockjakt på gråsäl idag. Yrkesfiskaren Sven Nilsson i St Anna skärgård i Östergötland är en av de få jägare som kan konsten. Han berättar att lockjakten på gråsäl fungerar under olika tider av året, men att det är viktigt att vädret är ganska lugnt. Går det mycket sjö blir det svårt att ta sig iland vid de ensliga skär där sälarna brukar vila. Hörbarheten blir också sämre i blåst. Jakten går bäst på platser där det är gott om säl och där de ofta syns på skären. Men även på andra håll är det värt att prova att locka. När jag provat Svens metod i relativt sälglesa vatten har det ändå kommit nyfikna gråsälar flera gånger, troligen från ganska stora avstånd. Även om sälarna inte brukar ligga på ett visst skär eller är särskilt talrika kan det alltså gå att locka in dem på skotthåll ändå. Locklätet är en härmning av de ljud sälarna gör då de ligger i sällskap på skären. Det är varierande ylanden och grymtanden i olika tonlägen. Sven Nilsson använder sig av ett ylande som börjar lågt för att stiga i ton och volym, åter falla och till sist sluta med ett darrande läte. Tonen är ren och kräver en del träning innan den sitter. Men sälarna har många läten för sig, de flesta ganska högljudda. Enligt uppgift är inte heller de åländska sälroparna alltid så noga med tonen, men de lyckas ändå. Säkert spelar sälens nyfikenhet en ganska stor roll för resultatet. G Text och bild: Ulf Lindroth Första gången sälen visade sig var den flera hundra meter bort, men den närmade sig raskt locklätet. Här är den på skotthåll över grundvattnet. Sven Nilsson lockar på gråsäl i St Anna skärgård. Lätet är ett stigande och fallande ylande. 36 Jägaren 2 / 2009
• Skär där sälarna gärna vilar är särskilt goda lockplatser. Några saker att tänka på för den som vill prova att locka gråsäl: Lockplatsen I Bäst är ett skär där sälarna själva brukar välja att ligga. Lockar man från andra öar måste man tänka på att ön inte får vara skogklädd eftersom det inte är en naturlig viloplats för en gråsäl. I första hand kommer jakten att bedrivas på små ensamma ytterskär. I Prioritera spaningen ner i vind. Ofta visar sig sälen några gånger på längre avstånd medan den närmar sig, men sedan brukar den dyka upp ner i vind från lockaren. Då är det bråttom att skjuta. I Det är viktigt att vattnet inte är alltför djupt närmast land och ut på rimliga skotthåll, särskilt på läsidan av passet. Det måste gå att bärga en säl som sjunker. I Ofta verkar inte en ankrad eller uppdragen båt skrämma, så det är kanske inte nödvändigt att göra stora ansträngningar för att gömma båten. Den bör också vara snabbt tillgänglig efter skottet. Rätt tillfälle I Bäst är gryningen och den följande timmen, näst bäst skymningen. Men säl kan komma på lock även andra tider på dygnet. I Vädret ska vara relativt lugnt så att lockandet hörs så bra som möjligt. Det är också viktigt att det inte går för mycket sjö eftersom de bästa lockplatserna ofta ligger långt ut i skärgården. Lätet I Om du vet hur sälar låter eller kan lyssna på en inspelning, träna på de ljuden. Tänk annars att du ska göra ett vargyl djupt ur magen, börja lågt, stig i tonen och fall sedan igen och låt tonen svaja lite på slutet. Det kräver träning att hålla en ren ton och få volym i lockandet. I Locka flitigt. Det är inte tyst många ögonblick då flera sälar ligger uppe på ett skär. Utrustning I En väl inskjuten studsare. Räkna med måttliga skotthåll eftersom sälen kommer att närma sig och eftersom en säl som sjunker långt ut blir svårare att lokalisera på bottnen. I Utrustning för att bärga säl som sjunkit; vattenkikare och dragg eller krokförsedda vikter på lina. I Dobb med lina och sänke, placeras snabbt ut där sälen sjönk för att underlätta sökandet. En inlockad säl har skjutit över fyra meter vatten och bärgats med en enkel dragg. Jägaren 2 / 2009 37
• Förvunna placerades på kartan ­ 136 våtmarksobjekt påträffades i Österbotten Jakten på försvunna våtmarksobjekt lyckades utmärkt i Österbottens jaktvårdsdistrikt. Målet för den enkät som 2008 riktades till jaktföreningar, fiskelag och andra naturintresserade var att hitta objekt som var iståndsättningsdugliga och i behov av vård. Projektet väckte en våtmarksfeber som det i år är meningen att sprida också till andra. Aktivast besvarades enkäten av jaktföreningar och fiskelag, men också från skogscentralens byråer och skogsvårdsföreningarna kom det några svar. Ett särskilt omnämnande förtjänar jaktföreningarna i följande av våtmarksnaturens vård intresserade jaktvårdsföreningar: I Evijärvi-Kortesjärvi jaktvårdsförening 20 objekt I Lappajärvi-Vimpeli jaktvårdsförening 12 objekt I Jalasjärvi och Kannus jaktvårdsföreningar 9 objekt För att höja våtmarksfebern ordnade jaktvårdsdistriktet också åtta informationskvällar med föreläsningar och besök i terrängen på våtmarksobjekt på programmet. S om koordinator för projektet fungerade skogsbruksingenjör Pirita Yliaho. Finansieringen ordnades ur Södra Österbottens och Österbottens TE -centralers regionala och allmännyttiga medel för utvecklingsprojekt på landsbygden. De realiserade kostnaderna uppgick till ca 30 000 euro. Österbottens jaktvårdsdistrikt distribuerade 450 enkätformulär gällande våtmarker till jaktföreningar, fiskelag, ornitologiska föreningar, proffs på skogsbruksplanering och naturvårdsföreningar. Syftet med dessa var att insamla uppgifter om eventuella iståndsättningsdugliga våtmarksobjekt inom jaktvårdsdistriktets verksamhetsområde. 176 svar erhölls och i dessa anmäldes uppgifter om 136 olika objekt. 38 Jägaren 2 / 2009 Det vanligaste objektet: en torrlagd sjö eller tjärn Igenvuxna eller torrlagda tjärnar och igenvuxna vikar i större sjöar var de vanligaste objekten som anmälts för restaurering. Särskilt fiskelagen var intresserade av iståndsättning av igenvuxna insjövikar genom att slå vassväxtligheten. Till våtmarksenkäten anmäldes också några gamla lertäkter. De erhållna svaren indelades i tre huvudklas- ser (A, B och C). Syftet med klassificeringen var att hitta objekt, vilkas iståndsättning skulle avkasta det bästa slutresultatet med hänsyn till vården av sjöfågelbestånden. Huvudsyftet med iståndsättning av sjöfågelområden är ju som regel att skapa nya livsmiljöer för sjöfågelkullarna. Kullarna trivs bäst i i frodiga miljöer med rik växtlighet där förhållandet mellan öppet vatten och växtlighet är 50:50. Klassen valdes utgående från objektets näringsrikhet och restaureringssätt. Som bästa objekt klassificerades objekt med frodig växtlighet vilkas iståndsättning kunde realiseras genom fördämningar och så litet grävarbete som möjligt. 33 objekt av A-klass, dvs bästa möjliga restaureringsobjekt, påträffades. Antalet restaureringsobjekt på mellannivå (klass B) var 63. Tyvärr var en del av objekten sådana (C-klass), att det sannolikt inte lönar sig att iståndsätta dem. De här objekten var karga områden med vitmossebotten där iståndsättningen skulle kräva grävning av stora landmassor. Sjöfåglarna skulle sannolikt inte vara intresserade av häckning i dylika områden, för p.g.a. deras karga natur skulle det inte i deras öppna vatten uppstå sådan av mångsidig vattenvegetation upprätthållen rik vatteninsektvärld, som är en förutsättning för att sjöfågelkullarna ska ha det bra. Petteri Kontila
• Restaureringsklasser: I A-klass: Det bästa restaureringsobjektet, 33 objekt: 1. Frodigt - Dammbygge 2. Frodigt - Dammbygge + obetydligt grävande (max 30 cm) I B-klass: Restaureringsobjekt av medelnivå, 63 objekt: 1. Frodigt - Dammbygge + mycket grävande (över 30 cm) 2. Kargt - Dammbygge 3. Frodigt - Grävande Det sämsta restaureringsobjektet, 40 objekt: 1. Kargt - Dammbygge + grävande 2. Kargt - Grävande I C-klass: Talkotraditionerna lever ännu Största delen av de anmälda objekten hade en areal på över fem hektar. Det fanns dubbelt fler frodiga objekt bland svaren än karga. De karga objekten var i huvudsak belägna i Mellersta Österbotten. Några våtmarker kunde restaureras genom att bara dämma upp dem. Den största delen av objekten kan enbart restaureras med hjälp av grävning för att inte jord- och skogsbruket skall drabbas av vattenolägenheter. Antalet objekt som kunde utnyttjas genom samverkan av uppdämning och grävning var totalt 44. De uppskattade restaureringskostnaderna varierade mycket: från under 1 000 till över 100 000 euro. Restaureringsmetoden har stor inverkan på restaureringens kostnader. Objekt som kan restaureras med enbart uppdämningar blir avsevärt förmånligare än våtmarker som skapas genom grävning. För uppdämingar talar också det faktum att objekten genast från början är ideala miljöer för sjöfågel- Iståndsättandet av ett torvproduktionsområde efter att torvlyftningen avslutats är en utmärkt efteranvändningsform som ökar mångfalden. Det här området som iståndsattes för några år sedan myllrar redan av sjöfågelkullar. Igenvuxna eller torrlagda tjärnar och igenvuxna vikar i större sjöar var de vanligaste objekten som anmälts för restaurering. kullar, eftersom man inte har varit tvungen att skala bort växtlighet. Av största delen av svaren framgick att man inte ännu kände till markägarens intresse för restaurering . I svaren förmodade man dock att många ägares inställning är positiv. Enligt preliminära uppgifter vore tillgången på talkohjälp av jaktföreningarna riklig vid restaureringen av många objekt. Det var glädjande att observera att de österbottniska traditionerna ännu lever vidare mitt i dagens stress. Stödformerna för finansiering av anläggning, restaurering och skötsel av våtmarker intresserade folk. I fortsättningen behövs det mera information om stödalternativen för de lokala aktörerna. I projektet underströks också markägarnas medverkan och intresse för skötseln av egna våtmarker och egen närniljö. Eventuella iståndsättningar av våtmarker planeras enbart i områden där markägarna har intresse för restaurering och de inte är till förfång för jord- och skogsbruket. Under projektets gång framgick det att folk har intresse av många olika slag för våtmarker. Samma våtmark kan erbjuda platser för sjöfågelkullar, fiske-, jakt- och rekreationsmöjligheter samt kan utöka vattenskyddet och skolelevernas kunskaper i omgivningslära. Ett brett samarbetsnätverk Senaste sommar arrangerades en sammankomst med intressegrupperna tillsammans med våtmarksspecialister från olika organisationer. I den intressanta diskussionen om utveckling av samarbetet deltog representanter för Södra Öterbottens skogscentral, Österbottens TE-central, MTK/ Södra Österbotten, Finlands Jägarförbunds distrikt (Mellersta Österbotten och Österbotten), Pro-Agria i Södra Österbotten, Västra Finlands miljöcentral och Österbottens vattenskyddsförening. Det beslöts att utveckla samarbetet mellan organisationerna och envar part lovade dela med Den vanligaste "försvunna" våtmarkstypen enligt resultaten från kartläggningen av våtmarker i Österbotten var en sjö inom jordbrukets influensområde som i tiden dränerats för att erhålla jord- och skogsbruksmark. Man fick inte alltid för odling duglig mark, sjön försvann och bara mosstuvorna blev kvar. Totalt finns det hundratals dylika sjöar i landet och iståndsättningen av dem vore effektiv skötsel av sjöfågelbestånden Jägaren 2 / 2009 39
• Balpress för fräkenväxter ­ maskin i våtmarkernas tjänst I Insjövikar som erövrats av fräken torde vara vårt lands vanligaste våtmarksobjekt i behov av skötsel. Det täta beståndet är ofta en alltför ensidig livsmiljö för sjöfåglar, men denna kan förbättras genom att öka inslaget av ytor med öppet vatten. Idag hittas det allt bättre arbetsredskap. I och med att sjöarna eutrofieras fortsätter fräkenväxternas segertåg i framtiden. Till en del medför detta att sjöfågelmiljöerna ökar, för många karga vattenområden förändras till för fåglarna lämpliga, frodiga sjöar. Men å andra sidan kan igen den allt snabbare igenväxningen leda till att livsmiljöernas mångfald minskar, för sjöfåglarna föredrar områden där förhållandet mellan det öppna vattnet och växtlighet med luftskott är ca 50:50. Skötseln av vikar som erövrats av fräken har på många håll främjats med de mest underliga mojänger, med vilkas hjälp man har försökt åstadkomma ovannämnda förhållande mellan öppet vatten och växtlighet. Den vanligaste modellen torde ha varit en slåttermaskin som fästs i aktern på en båt och mejar ner fräkenväxterna. Det största problemet med dessa iståndsättningar har varit att insamlandet av de slagna växterna har varit besvärligt. Vanligen har det blivit i vattnet och ytterligare ökat eutrofieringen. Fräkenmassan som blir kvar i sjön är en så tät massa att den också hindrar användningen av båt i slagna tjärnar och kanaler. Rodd är där nästan omöjlig. En korsning mellan skördetröska, balpress och flotte För fräkenslåtter har det nu utvecklats ett arbetsredskap vars effekt och användarvänlighet är av egen klass. Mångbruksflotten har döpts till Ympäristö-Junkkari och kunde kallas för en korsning mellan en skördetröska, balpress och flotte. Den slagna växtmassan förs via ett skärbord till balpressen där en viss mängd balar lagras innan de förs i land. Växtmassan blir således inte kvar i vattnet och eutrofierar vattendraget och till men för rekreationsanvändningen. Mångbruksfarkosten arbetade i fjol somras på Ponnenjärvi i Töysä och den här artikelns författare fick en möjlighet att följa med underverkets arbete. Arbetshastigheten är ca två km/h. Den balade växtmassan stannar på flotten tills den förs i land för vidaretransport. Anordningen kan arbeta i ca en halv meter djupt vatten. Den kan också avlägsna vattenmossor. Fiskelagen och jaktföreningarna inleder samarbete Ympäristö-Junkkari är en effektiv anordning. Helt gratis kan den naturligtvis inte anlitas: timtariffen rör sig kring 1000 euro. Å andra sidan åstadkommer den redan på ett par timmar rejäla öppningar i växtligheten. och skapar hektarvis mångsidiga livsmiljöer för sjöfåglarna istället för den ensidiga fräkendjungeln. I fortsättningen kunde användningen av anordningen vid skötseln av våtmarksnaturen planeras i samarbete mellan jaktföreningarna och fiskelagen, för med hjälp av den kunde också fiskbeståndens livsmiljöer förbättras väsentligt. Genom samarbete skulle driftskostnaderna delas. Också sortimentet av ekonomiska stödformer och möjligheterna att få finansiering förbättras om de lokala vilt- och fiskesektorerna förenar sina krafter. Mångbruksfarkosten Ympäristö-Junkkari slår och balar effektivt fräkenväxter sig av sitt eget fackkunnande. I många sammanhang har man också förundrat sig över den stora mängden påträffade våtmarker. De ansvariga för projektet förvånar det dock inte. Jägarnas och markägarnas samarbete på landsbygden fungerar bra. I vårt land är det huvudsakliga motivet för iståndsättning av våtmarker uppenbart den viltvårdande synpunkten. Jaktvårdsdistriktet ordnade också ett samarbetsmöte med representanter för Vapo. I fortsättningen kommer vi att få information också om myrmarker som faller bort från torvproduktionen inom några år. För många av dessa lämpar sig iståndsättning till sjöfågelområde utmärkt som efteranvändningsform. Anläggningskostnaderna minskar när området redan i torvlyftningens slutskede kan formas så att det lämpar sig för sjöfåglarna. Det kliar i fingrarna Den information förutredningen av våtmarker innehåller vill jaktvårdsdistriktet inte begrava i mapparnas gömmor utan syftet med den är att den ska fungera som ett växtunderlag också i praktiken för en planmässigare skötsel av våtmarkerna än tidigare. Avsikten är att redan innevarande år utarbeta restaureringsplaner för de bästa av de påträffade objekten. För de mest omfattande planerna för våtmarker används också sakkunskap från de övriga samarbetsorganisationerna och jaktvårdsdistriktet koncentrerar sig på den viltvårdsmässiga biten i planerna. I de österbottniska jaktföreningarna föddes i projektets spår ett rätt så stort intresse för att i Enligt preliminära uppgifter vore tillgången på talkohjälp av jaktföreningarna riklig vid restaureringen a många objekt. 40 Jägaren 2 / 2009 det egna närområdet återställa försvunna eller till sitt naturvärde försämrade våtmarker till en ny blomning. De ivrigaste representanterna för föreningarna ringde redan en vecka efter att enkäten postats till jaktvårdsdistriktet och frågade om finansieringsstöd för iståndsättning av deras objekt. Våtmarkskoordinatorn och de lokala jaktföreningarna väntar otåligt på att beslutet (positivt) om det finansieringsstöd för ett fortsatt projekt som sökts ska anlända. Den lyckade förutredningen visade, att det finns många restaureringsbara objekt i Österbotten. Ännu en gång ett varmt tack till alla som på något sätt deltog i förutredningsprojektet! Under den här våren startas också i landets övriga jaktvårdsdistrikt förutredningsprojekt enligt den österbottniska modellen. Var därför beredda att svara på våtmarksenkäten när den droppar in i er postlåda! Texti och foto: Pirita Yliaho och Jarkko Nurmi, Österbottens jaktvårdsdistrikt
• Sjöfågeljakten är ett väsentligt motiv för anläggning och skötsel av våtmark. Under de senaste decennierna har jägarna iståndsatt över 2000 objekt. Kartläggning av våtmarker pågår i hela landet ­ anmäl ditt eget objekt I När det här numret av tidningen Jägaren utkommer har alla finländska jaktföreningar fått eller kommer snart att få post från sitt eget jaktårdsdistrikt. En enkätundersökning lik den våtmarkskartläggning som utförts i Österbotten har just kört igång i alla jaktvårdsdistrikt. Avsikten med den är att producera en riksomfattande förutredning av möjligheterna att restaurera våtmarker. Meningen är att kartlägga alla våtmarksområden som är dugliga som livsmiljöer för sjöfågel från åkerviddernas lertäkter till vidsträckta tillandningar. Blanketten kan också fyllas i och returneras elektroniskt på Jägarnas centralorganisations webbplats på adressen www.riista.fi. Försöksledarna för Jägarnas centralorganisations försöksverksamhet inom viltvården (bland de främsta nyligen pensionerade försöksledaren Pentti Vikberg) har redan under många decennier arbetat med restaurering av våtmarksnaturen. Enligt jaktföreningsundersökningen har budskapet även nått fältet och under de senaste trettio åren har det på initiativ av jägare restaurerats omkring 2000 våtmarker. Resultaten från våtmarkskartläggningen i Österbotten berättar dock att arbetet först är i sin början: mången våtmark väntar ännu på sin iståndsättare. Arbete finns det inom den här sektorn och inom kort får vi en extra kick i den vägen från jord- och skogsbruksministeriets viltavdelning. Finlands viltekonomiska våtmarksstrategi Under ministeriets ledning utarbetades ifjol en viltekonomisk våtmarksstrategi för Finland. Huvudmålet för strategin är att främja restaurering och aktiv vård av våtmarker. Strategin litar på samverkan mellan två "lag", som har som mål att främja vården av sjöfåglarnas livsmiljöer: förhoppningarna fokuseras till två aktörer som har förmågan att etablera ett täckande samarbete kring vården av vardagsnaturen: markägarna och jägarna. För iståndsättning av våtmarker behövs det alltid tillstånd av markägaren och hos jaktföreningarna hittas det som regel talkohjälp för iståndsättningen av själva objektet. Dessa två parter får tack vare sina fungerande samarbetsrelationer mycket till stånd inom naturvården och det är på denna relation ministeriet önskar bygga sin våtmarksstrategi. Som stöd för våtmarksstrategin har det också utarbetats ett praktiskt åtgärdsprogram för jägarorganisationen. Programmet försöker hitta praktiska arbetsredskap för vården av den allt mera omfattande våtmarksnaturen. Verkställandet av programmet har fått stöd ur Gårdsbrukets utvecklingsfond och innevarande år avses främja vården av våtmarker med hjälp av bland annat följande åtgärder: Möjligheterna att iståndsätta våtmarker kartläggs i alla jaktvårdsdistrikt med en jaktföreningsenkät. Verkställare: de regionala jaktvårdsdistrikten Som praktiskt stöd för iståndsättandet av våtmarker utarbetas Viltvåtmarkshandboken.. Verställare: Helsingfors universitet, viltzoologiska inrättningen Möjligheterna att utveckla jordbrukets miljöstödssystem så att vården av våtmarker kan främjas utreds. Verkställare: Ruraliainstitutet (Helsingfors universitet) Under 2009 bereds ett projekt, med vars hjälp planering av iståndsättning och vård av våtmarker och verkställande av praktisk iståndsättning kunde stödas ekonomiskt i alla . jaktvårdsdistrikt. Verkställare: Jägarnas centralorganisation och av JCO avlönad projektkoordinator Flaskhalsar i skötseln av våtmarkerna bör undanröjas De värsta flaskhalsarna vid iståndsättande av våtmarker är knutna till utarbetandet av iståndsättningsplaner och det praktiska genomförandet av dessa. Vardera delarna kräver pengar. I relation till behovet har dock tillgången på den varan för vardagsskötseln av våtmarker varit klen . Också vid beredningen av våtmarksstrategin har det framkommit att samverkan mellan olika myndigheter är i behov av utveckling till den del det gäller planering av våtmarkernas skötsel. Idag har skötseln av våtmarkerna på sätt och vis gjorts till ett bekymmer för talkofolk eller enskilda jordbrukare. Om samarbetet mellan myndigheterna i fortsättningen kunde utvecklas i en mera planmässig riktning kan detta leda till betydande nytta för mångfalden i jordbruksområdenas natur och även för vattenskyddet. I fortsättningen behövs det "våtmarksplanläggning" på landskapsnivå. Med hjälp av den kunde t.ex. miljö- och viltbranschens myndigheter stöda markägarnas och jaktföreningarnas verksamhet våtmarkernas iståndsättning till gagn. I landsbygdens byar hittas det fortfarande talkoanda och jakten och viltvården torde höra till bybornas viktigaste motiv för återställande av de förlorade våtmarkerna. Om iståndsättandet av objekten planeras på landskapsnivå i ett myndighetssamarbete som är bredare än för närvarande kunde de tänkta iståndsättningsområdena i framtiden också utgöra objekt för de praktiska vattenskyddet. Jord- och skogsbrukets avrinningsvatten kunde styras via vidsträckta våtmarker så att de renas från sediment och närsalter innan de rinner ut i älvar och sjöar. Vinnare är då naturens mångfald och vattenskydd på landsbygden. Den här processens betydelse kommer ytterligare att understrykas i och med klimatförändringen. Jord- och skogsbrukets avrinningsvatten kunde styras via vidsträckta våtmarker, så att de renas från sediment och närsalter innan de rinner ut i älvar och sjöar. Jägaren 2 / 2009 41
• Viltvård på våren: utfodring av sjöfåglar Jari Niskanen Sjöfåglarna är som bekant tacksamma föremål för viltvård. Naturligtvis, eftersom man genast ser resultatet av sina mödor. Knipholkarna som man hänger upp brukar få invånare redan samma vår. På utfodringsplatserna blir det liv och rörelse när sjöfåglarna tankar efter flyttningens vedermödor och häckningstiden står för dörren. U tfodringen av fåglarna är förstås viltvård med kortvarig verkan, men den är ändå viktig eftersom den hjälper i synnerhet honorna att klara av den påfrestande tiden med ägg och ungar. Gjorda undersökningar bekräftar mycket riktigt att detta stämmer. För exempelvis sädgåsen är häckningen beroende av näringstillgången under ruvningen och tiden omedelbart innan. En del av våra sjöfåglar övervintrar i åmynningar, i städer, vid kusten och inne i landet vid de fåtaliga platser med öppet vatten som finns. Merparten av våra sjöfåglar övervintrar ändå utomlands och anländer på våren till sina häcknings42 Jägaren 2 / 2009 Börja utfodringen av sjöfåglar senast när de första flyttfåglarna har dykt upp vid öppet vatten. Marko Muuttola Utfodringen på våren ger honorna bättre förutsättningar att lyckas med häckningen.
• Sjöfåglarnas flyttning tilltar vid mitten av april och brukar vara som livligast under andra hälften av april. Vid den tiden finns det redan ganska gott om öppet vatten och översvämmade åkrar som lockar fåglarna att stanna. Influensakartläggningen hänger på jägarna I År 2006 inleddes ett projekt för kartläggning av influensavirus som bygger på att jägare frivilligt tar blodprov på skjutna fåglar och skickar in proverna. Varje år skickas det in prover från ungefär 200 sjöfåglar. Forskarna undersöker förekomsterna av olika virus hos sjöfåglar samt fördelningen av undertyper och får på det viset information om vilka virusstammar som förekommer i naturen. Insamlingen av prover koordineras av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Lapplands universitet och Helsingfors universitet. Livsmedelssäkerhetsverket Evira samt Haartmaninstitutet vid Helsingfors universitet sköter om analyserandet av proverna. I de prover som togs åren 2006 och 2007 konstaterades influensa i elva procent av alla prov från sjöfåglar. Jägarna uträttar ett osjälviskt talUngefär hälften av proverna kom från gräsänder. Hos koarbete för att bistå forskningen. den här arten förekom det influensa A-virus hos så Varje år skickar jägare in ungefär mycket som sexton procent av fåglarna. Alla virus som 200 prover av sjöfåglar för kartisolerades hörde till lågpatogena stammar av undertypen läggningen av influensan. H3N8. Newcastlesjukan, som orsakas av viruset APMV-1, konstaterades hos fem procent av fåglarna och var vanligast hos kricka. Proverna som jägarna har samlat in motsvarar till sin artfördelning mycket väl de jaktbara sjöfåglarna. De fyra vanligaste arterna bland proverna var gräsand, kricka, bläsand och knipa, vilka utgör ungefär 90 procent av den årliga sjöfågelavskjutningen i vårt land. Proverna höll dessutom en mycket hög kvalitet med avseende på den höga isoleringsprocenten. Källa: Erika Lindh, virologiska avdelningen på Haartmaninstitutet Kuopiobon Terho Manninens idé för transport av stora knipholkar ut i terrängen. platser från Östersjöområdet samt från västra och sydvästra Europa där de har tillbringat vintern. Storskrakarna, kniporna och sångsvanarna hör till de tidigaste flyttarna som dyker upp vid öppet vatten. Strax därefter kommer gräsänderna, stjärtänderna, bläsänderna och krickorna. Sjöfåglarnas flyttning tilltar vid mitten av april och brukar vara som livligast under andra hälften av april. Vid den tiden finns det redan ganska gott om öppet vatten och översvämmade åkrar som lockar fåglarna att stanna. Fåglarnas flyttning påverkas av omslag i väderleken under tidig vår. Vid kalla nordliga vindar kan flyttningen avstanna helt och hållet. När detta inträffar är det särskilt viktigt att det finns utfodringsplatser för fåglarna. Helst korn och vete Senast när de första kniporna uppenbarar sig är det dags att börja med utfodringen. Det bästa fodret för sjöfåglar är vete och korn medan havren inte brukar gå åt förrän allt annat är uppätet Säden ska helst vara ren. Har man så att säga sopat bottnen i silon så är det bäst att sprida ut fodret i strandvattnet. Dammet och det övriga skräpmaterialet stannar på vattenytan medan sädeskornen sjunker till bottnen där änderna letar rätt på dem med näbben. Utfodringsflotten ska helst placeras i öppet vatten på en öppen plats som exempelvis en bäck, ett dikesutlopp, en å eller en översvämmad åker. Det går förstås också att lägga säden på isen bredvid, men då får man räkna med icke önskvärda kråkfåglar som gäster. På isfria ställen med grunt vatten kan man hälla säden direkt i vattnet. Det Ylivieskabon Yrjö Kokkonen har utvecklat ett fiffigt sätt att fästa en långgren med klyka vid fågelholken. Så här blir holken lätt att flytta och ta ner för rengöring. Jägaren 2 / 2009 Marko Muuttola 43
• här lättar på konkurrensen fåglarna emellan och födan sprids ut över en större yta. Fortsätt med utfodrandet åtminstone till slutet av maj, då de flesta honorna redan har börjat med häckningen. Utfodringen kan locka till sig andpar som häckar i grannsocknen, men det blir knappast fråga om något större tillskott till platsens häckande andbestånd eftersom honorna gärna återvänder till sina barndomstrakter. Holkar lindrar bostadsbristen Genom att hänga upp nya holkar och rusta upp gamla så åstadkommer man lämpliga häcknings- platser för de sjöfåglar som bygger sitt bo i hålor, som knipan och storskraken. Undersökningar har visat att knipan återvänder till en holk där den har lyckats med häckningen och trivts. De nya holkarna är i första hand tänkta för unga fåglar som ännu inte häckar, eftersom sådana gärna inspekterar och utser en boplats färdigt för följande års häckning. Det händer förstås att vuxna knipor som redan har häckat byter bostad till en ny holk. Då brukar det handla om att den första häckningen har misslyckats och fågeln försöker en gång till med en andra kull. Det är bäst att vara ute i god tid innan fåglarna anländer med att inspektera holkarna och lägga i mera spån. Städa ut eventuella förråd som ekorrar och ugglor har lagt upp samt småfågelbon, och häll i ett rejält lager med exempelvis kutterspån. Däremot ska man lämna kvar bevisen på att föregående häckning har lyckats, det vill säga dun och äggskal, eftersom sådant signalerar till kniphonan att holken är en bra plats att bygga sitt bo i. Självfallet går det att flytta en del av de här "framgångsbevisen" till en ny holk för att göra den mera attraktiv. G Text: Marko Muuttola Sjukdomar hos sjöfåglarna Fågelinfluensa Hos sjöfåglar förekommer virussjukdomen H5N1, som även förekommer hos andra fåglar. Den sprider sig från land till land genom förmedling av flyttande fåglar. Fågelinfluensaviruset smittar lätt till andra fåglar, i synnerhet via avföringen, men också genom både direkt och indirekt kontakt mellan fåglar. Infekterade fåglar visar symptom som apati, problem med andningsvägarna, aptitlöshet och massdöd. Viruset infekterar knappt alls människor. De människor som på olika håll i världen har insjuknat har uttryckligen fått smittan genom att hantera sjuka eller döda fjäderfän under bristfälliga hygieniska förhållanden. Smittan kan förebyggas genom god hygien vid hantering av fåglar. Salmonella Salmonellan är en tarmbakterie som förökar sig både i miljöer med syre och miljöer utan syre. Sjöfåglar kan fungera som symptomfria värdar för salmonellabakterien och sprida den med sin avföring till omgivningen. Fåglar kan också bli smittade genom infekterat foder eller dricksvatten. Hos människan orsakar salmonella feber och diarre, så kallad salmonellos. Människor blir vanligen smittade av salmonella genom att äta rått eller otillräckligt tillagat fågelkött. Infektionen överförs sällan direkt från djur till människor. Salmonellasmitta förebyggs genom noggrann handhygien och genom att jägaren tillagar sin andstek med ugnen på minst 75 grader. För att förebygga salmonella är det avgörande viktigt att utfodringsplatser hålls rena och städade. Botulism Med botulism menas en sjukdom som orsakas av gifter, det vill säga toxiner, som produceras av bakterien Clostridium botulinum. Sjukdomen kan vara farlig också för människor, som i regel blir smittade av infekterade matvaror, exempelvis vakuumförpackat kött eller fisk. Sjöfåglar är utsatta för infektioner när de letar efter föda, eftersom varma, leriga stränder utgör en idealisk miljö för bakterierna. Massdöd som sommartid förekommer bland fåglar är ett tecken på botulism. Inkubationstiden varierar från några timmar till flera dagar. Till symptomen hör att fågeln hänger med huvudet, att ögonlocken är förlamade och att fågeln inte klarar av att gå. Hos människan yttrar sig sjukdomen som muskelsvaghet, illamående, svårigheter att andas samt muskelförlamning som börjar upptill och sprider sig nedåt. Pogosta Pogosta är en sjukdom som orsakas av viruset Sindbis. Hos människan yttrar sig sjukdomen som feber samt med symptom i leder och hudutslag. Man antar att fåglar kan fungera som värd för viruset och att det är myggor som förmedlar det till människor. Newcastlesjuka Newcastlesjukan orsakas av viruset paramyxo-1. Den är en mycket smittsam fågelsjukdom som ger diffusa symptom hos fåglar; apati och diarre samt symptom i luftvägarna och det centrala nervsystemet. Utifrån symptomen är det svårt att skilja åt newcastlesjuka och fågelinfluensa. Vilda fåglar, luften, foder, människor och redskap kan förmedla sjukdomen till fjäderfän. Människor kan drabbas av lindriga symptom i ögonen efter att ha hanterat sjuka fåglar. Sjöfåglar har av naturen en större motståndskraft mot sjukdomen än andra fåglar. Vik en vårdag för viltvården: bygg en foderflotte åt sjöfåglarna I Bygg ramen till utfodringsflotten av 2,5 x 10 cm bräder. "Däcket" kan göras av tunnare bräder eller faner. Ett bra material för pontonerna är något isoleringsmaterial mot tjäle som används vid husbyggen och som har utvecklats för att tåla vatten och frysning. Det går också med vanlig styrox, men den är inte lika stark. Mitt på flotten ska det finnas en foderbassäng och bottnen gör man av myggnät. Avrunda med att täcka hela undersidan med ett galvaniserat nät som kan vara minknät eller något annat nät med fina maskor. Metallnätets uppgift är att stöda myggnätet och samtidigt hindra bisamråttor och vattensorkar från att sätta tänderna i flotten. För att nätet och pontonerna ska hållas på plats kan man spika dit några ribbor. Fäst en ring i flottens kant för förtöjningslinan. Den som vill kan förstås göra flotten ännu större men då blir den också otymplig att hantera. En mindre flotte är så mycket lättare att serva. Det här behöver du Ramen av bräder Däcket av bräder Minknät Myggnät Pontonmaterial tex styrox Nylonlina för förtöjning 2,5 x 10 cm 2 st 100 cm 4 st: 120 cm 2,5 x 10 cm 6 st: 125 cm 100 cm x 125 cm 35 cm x 125 cm 4 st: 30cm x 120 cm cirka 200 cm Konstruktion av utfodringsflotte 44 Jägaren 2 / 2009
• Förvandla lertäkterna till miljöer för andkullar ­ anmäl dem till våtmarkskartläggningen Rapportera lertäkterna I Finns det i dina hemtrakter någon åker med gamla lertäkter på en halv hektar eller mera som skulle gå att rusta upp? Om svaret är ja, så anmäl också de här smärre objekten till kartläggningen av viltvatten och stöd jägarorganisationens våtmarksprojekt. I Genom att iståndsätta miljöer för sjöfåglarnas kullar så åstadkommer vi starkare andbestånd. Restaureringen av lertäkter och utfallsdiken är i praktiken lätt att genomföra med talkokrafter för en jaktförening eller en byförening. För mera omfattande projekt är det möjligt att ansöka om exempelvis Leaderfinansiering. I Viltvattenobjekt kan anmälas på adressen riista.fi eller på en särskild blankett som jaktvårdsdistrikten har skickat ut till jaktföreningarna. I Känns restaurering av diken och bäckar som någonting för dig? Mera information hittar du bland annat på adressen ymparisto.fi. Där finns också material på svenska. På finska klickar du Suomen ympäristökeskus > Julkaisut > SYKEn esitteet > Purojen hoito maatalousalueilla ­ luonnonmukainen peruskuivatus Lämna ändå kvar litet av de snår som är under metern höga eftersom de ger gömslen åt änderna och rapphönorna. Plana ut branta strandbrinkar och ta bort ruggarna av vattenvegetation. På det här viset skapar man sådana låglänta och bevuxna beten som andungarna behöver. Mikko Alhainen Den som letar längs åkerkanter kan rätt ofta stöta på gamla lertäkter som har slyat igen och ute på gärdet finns det utfallsdiken med branta kanter. Sällan träffar man på änder på sådana ställen, men med en liten iståndsättande insats kan platserna förvandlas till utmärkta tillhåll för ändernas kullar. Den här gamla lertäkten blir utmärkt för änder när strandträden är fällda och mattan av vattenväxter har förvandlats till gödsel på åkern invid. När det sedan finns ett nätverk av restaurerade täkter och diken, och de små rovdjuren hålls i schack, så står det inte länge på innan det börjar vimla av andkullar i grannskapet Flacka brinkar och slamgropar Raka diken med branta kanter bjuder vare sig på föda eller skydd för andkullar. De branta kanterna rasar lätt och diket fylls efter hand igen, vilket skapar ett fortlöpande behov av muddring och rensning. Skapa lämpliga miljöer för änderna genom att göra diket bredare och på lämpliga ställen terrassera det och gräva djupare slamgropar. När strömfåran löper i bukter nere i ett dike som har breddats på det här viset så hålls den också fri från nedrasad jord, vilket ju är precis vad jordbrukaren önskar sig. Lertag i åkerlandskapet kan utnyttjas i vattenskyddet som sedimenteringsbassänger och viltvatten i miniatyr. Det går att lägga om dikena så att vattnet tar vägen via lertagen. Då stannar de fasta partiklarna kvar där medan vegetationen i lertaget binder de lösta näringsämnena. Minska på erosionen i diket genom att gräva ut bredare, terrasserade ställen och anlägga en slingrande strömfåra. Åtgärden minskar på mängden fasta partiklar och näringsämnen som sköljs ut och följer med strömmen. G Text: Mikko Alhainen D e små viltvattnens värde för sjöfåglarna blir maximalt när lertäkterna och huvuddikena ligger nära vattendrag där änderna vistas eller om de bildar ett nätverk i åkerlandskapet. För att iståndsatta lertäkter och diken ska bli attraktiva för andkullar så ska den sammanlagda arealen uppgå till minst en halv hektar. I allra bästa fall kan man på en 500 meter lång sträcka av ett iståndsatt dike stöta på fyra gräsandskullar. De restaurerade dikena och strandsnåren vid gamla lertäkter skapar en bra miljö inte bara för änder utan också för fältvilt som rapphöna och fälthare. Viltvattenobjekt kan anmälas på adressen riista.fi eller på en särskild blankett som jaktvårdsdistrikten har skickat ut till jaktföreningarna. Röj stränderna och muddra Till det första man gör för att rusta upp en igenvuxen lergrop hör att röja stränderna. Fäll de höga träd som kråkorna sitter och håller utkik i och röj bort de sammanhängande videsnåren utmed stränderna. Marko Svensberg Terrasserade avsnitt på utfallsdiken, slamgropar, miniatyrviltvatten och en slingrande strömfåra skapar fina miljöer för änderna och fältviltet. Jägaren 2 / 2009 45
• PREMIUM-KLASSENS JAKTSTÄLL OFÖRSKÄMT BILLIGT PREMIUM JAHTIJAKT PREMIUM -MEMBRANSTÄLL Förutom sällskap och hund ta även med dig teknologi av högsta klass på jaktresan. Smyg ännu närmare villebrådet i JahtiJakts nya Premium ­membranställ. Med ScentechTM­ luktspärrsteknologi och AIR-TEX2-membran. Behaglig, hållbar och ännu lättare även vid regn. Storlekar: XS­XXL TI L V EN ER A N DE | R VÄ M E L A M I N E R AD TTE VA NTÄTT | ånsp kl. förm in a ke t JAHTIJAKT PREMIUM -KÄNGOR I JahtiJakt Premium AIR-TEX2-membrankängan har man använt tredubbel vattentäthetsteknologi. Uppbyggnaden låter fukt släppas ut från kängan och håller foten varm. Kängan är av äkta ytläder, som fått en vattentäthets- och smutsavvisningsbehandling. Sömmarna har fått en tredubbel behandling för vattentäthet. Innerfodrets ScentechTMluktspärrsteknologi låter dig komma ännu närmare villebrådet. Storlekar: 39­46. t Helntät! e vatt Erätukkus förmånspaket 0,- V EN TI L ER A N DE | R VÄ Flanellskjorta inkl. förm ånspaket Erätukkus förmånspaket 0,- Säkerhetsväst Sätesskydd ScentechTMunderställ Fleecemellanställ JahtiJakt Liner-strumpor Skokräm Beställ www.eratukku.fi eller ring 020 747 7000 (må­fre 9­17) BUTIKER: TAMPERE, Possijärvenkatu 4 VANTAA, Valimotie 27 OULU, Alasintie 8 LAPPEENRANTA, Kauppiaankatu 2 SEINÄJOKI, Päivölänkatu 2 | Vändbar membranmössa + leverans kostnader 900 14 TTE VA NTÄTT | s+ leveraner kostnad M E L A M I N E R AD | 279 00
• NYHET I SÄRKLASS: JAHTIJAKT CAMO ­MEMBRANSTÄLL CAMO JAHTIJAKT CAMO ­MEMBRANSTÄLL Du smälter bättre in i terrängen när du klär dig i JahtiJakts nyaste ställ. Tack vare AIR-TEX2­membran, camo-mönstrat tyg och ScentechTM-luktspärrsteknologi är jakten lätt och behaglig. Storlekar XXS­XXXL V EN TI L ER A N DE | R VÄ M E L A M I N E R AD TTE VA NTÄTT | 279 esign Camo-d rautio Finsk o Taka by Kimm Erätukkus förmånspaket 0,JAHTIJAKT CAMO -KÄNGOR JahtiJakt Camo -kängorna representerar en ny teknologi, som tidigare inte funnits att erbjuda. Tack vare det nya AIR-TEX2 -membranet andas kängorna och är vattentäta. Fötterna håller sig torra och skavfria även under långa jaktresor. ScentechTM -luktspärrsteknologin hjälper dig att komma närmare villebrådet. Storlekar: 42­46. ånsp kl. förm in a ke t Camo-keps inkl. förm 99 00 ånspaket Camo-fleece Erätukkus förmånspaket 0,- Camo-hängslen MicroDry Camo -underställ JahtiJakt Liner-strumpor Skospray s+ leveraner kostnad | 00 + leverans kostnader
• Hannu Huttu Bottennoteringar för dalripsbestånden i Lappland ­ inventeringen i fjällområdet effektiveras med fågelhundar Triangelinventeringarna i augusti i fjol visar att dalriptätheterna i norra Lappland har sjunkit till bottennoteringar som liknar åren 1990 och 2000. Det här var första gången som inventeringen av riporna i fjällen gjordes med förstärkningar i form av fågelhundar. land har det genomsnittliga antalet inventerade trianglar varit 132 per år. På grund av skillnaden i antalet trianglar i förhållande till områdenas areal är resultaten för norra Lappland behäftade med en större osäkerhet än för det övriga Lappland. På sensommaren håller dalripkullarna i fjällområdet dessutom ofta till i svårtillgängliga våtmarker. Å andra sidan är det i öppen fjällterräng lättare för riporna att dra sig undan de långsamma inventerarna. Även det här kan ge upphov till felaktigheter i inventeringsresultaten. Genom att ta fågelhundar till hjälp vid inventeringarna hoppas vi nå större säkerhet i beräkningarna av ripbeståndens storlek, både kvalitativt och kvantitativt. I Lappland har ripbeståndens uppgång och nedgång följt på varandra oregelbundet med några års intervaller. Sedan triangelräkningarna inleddes år 1989 har bottennoteringarna som följer på goda ripår återkommit med ungefär tio års mellanrum (Diagram 1). I början av uppföljningsperioden sammanföll dalripbeståndens variationer i Övre Lappland och övriga Lappland knappt någonsin med varandra. Från mitten av 1970-talet kan vi emellertid skönja en viss samordning i variationerna. Detta ger en fingervisning om att det sannolikt är samma faktorer som ligger bakom variationerna i de båda områdena. D en hundförstärkta inventeringen gav en uppfattning om dalripans tillstånd som stämde mycket väl överens med de vanliga triangelinventeringarna. Det var väldigt ont om fåglar och häckningen verkade ha misslyckats. Inventeringarna av dalripbestånden och det övriga småviltet i Lappland har pågått sedan 1964. Till en början handlade det om linjeinventeringar och kullinventeringar. Från år 1989 har inventeringarna gjorts i triangelform. I norra Lappland har det under perioden 1989 till 2008 inventerats i genomsnitt 20 trianglar per år. I det övriga Lapp48 Jägaren 2 / 2009 Ömsom fler dalripor, ömsom färre En sammanställning av linje- och triangelinventeringarna visar att det för ripans del inte någonstans i Lappland finns någon tydligt stigande eller sjunkande trend på lång sikt. I Uleåborgs och Kajanalands regioner har dalripbestånden däremot minskat alarmerande på lång sikt. Svag produktion av kycklingar två år i rad Även om vi är vana vid återkommande bottenår för dalriporna i norra Lappland så är den här bottennoteringen exceptionell. Det är ju bara några år sedan bestånden nådde otroliga toppnoteringar! I det övriga Lappland befinner sig dalripbe-
• Riptätheten i Lappland 12,0 10,0 Riptäthet (individer//km2) 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 1964 Övriga Lappland Övre Lappland 1972 1980 år 1988 1996 2004 Diagram 1. Diagrammet visar hur dalripbestånden i Lappland har varierat under perioden 1964-2008. Täthetsvärdena från inventeringarna av kullar har förenats med triangelinventeringarna som inleddes år 1989. Område Enare Utsjoki Enontekis N Lappl i medeltal Observationer (antal) Linje-km Täthet (individer/km2) Med Trianglar fågelhund 1,2 0,3 0,8 1,7 2,2 3,6 1,4 1,2 38 13 320 192 Tabell 1. I tabellen jämförs resultaten av de båda inventeringsmetoderna (individer/km2) i kommunerna i Norra Lappland. Genom att ta fåglhundar till hjälp vid inventeringarna hoppas vi nå större säkerhet i beräkningarna av dalripbeståndens storlek i norra Lappland, både kvalitativt och kvantitativt. stånden för närvarande på sin lägsta nivå någonsin under de 45 år som inventeringarna har pågått. En av orsakerna till den här "lågkonjunkturen" är att häckningsresultatet har blivit svagt under två år i rad. Eftersom dalripan inte är någon långlivad fågel så visar sig de dåliga häckningsresultaten fort i form av ett minskande antal fåglar. Enligt undersökningar som har gjorts i Sverige och Kanada är dalripans livslängd så kort som ett till två år. Preliminära undersökningar som gjordes i fjol i Uleåborgstrakten med radiosändare på ripor stöder uppfattningen om en hög dödlighet bland de vuxna individerna. Av de vuxna ripor som utrustades med en sändare i april var inte mer än 25 procent i livet vid årets utgång. Rovdjuren och vädret ligger bakom Bakom variationerna i mängden dalripor ligger en komplicerad väv av orsaker. Den här gången berör vågdalen vidsträckta områden i Fennoskandien. Bakom den svaga produktionen av kycklingar ligger uppenbarligen två huvudsakliga orsaker, nämligen de små rovdjuren och vädret. Under de senaste åren har det funnits väldiga mängder med fjällämlar och sorkar, vilket har resulterat i en armé av små rovdjur i fjällen. Våren 2008 kollapsade gnagarbestånden, vilket i sin tur innebar att det fanns en hord av hungriga små rovdjur som kastade sig över ripornas bon och kycklingar. Även vårens och försommarens regniga och kalla väder torde ha bidragit till att kycklingarna blev så få. Kallt och regnigt väder försämrar ju kycklingarnas och honornas tillgång på föda. Jägaren 2 / 2009 49
• Dessutom kan kylan och vätan döda de daggamla kycklingarna rakt av eftersom de ännu inte har utvecklat någon förmåga att reglera kroppstemperaturen. Å andra sidan finns det blodparasiter som sprids av myggor och andra insekter och vi känner inte till vilken roll dessa spelar för ripornas beståndsvariationer. Fågelhundarna söker effektivt ripor inom en 160 meter bred zon Framtiden svår att förutspå Under de år som inventeringarna har pågått så har riporna flera gånger gått i botten. Därefter har det tagit ett par, tre år för bestånden att repa sig. Tack vare sin goda reproduktionsförmåga kan ripan återhämta sig från också djupa vågdalar. Bestånden av små rovdjur har varit stora under de två senaste åren, men om rovdjuren blir färre nu när gnagarna har kollapsat så finns det goda förutsättningar för att häckningen ska lyckas för ripan. Vi håller tummarna för att vädrets makter ska stå ripan bi under den kommande häckningssäsongen! Premiär för ny inventeringsmetod i fjällen Det har tagits fram en ny metod att räkna dalriporna där man använder sig av fågelhundar. Det var premiär för metoden i norra Lappland i augusti i fjol. Den här inventeringsmetoden har redan använts i Sverige och Norge, och principerna för den har presenterats i nummer 4/2008 av Jägaren. Ripinventeringen med fågelhund gjordes i augusti i fjol innan jaktsäsongen började. Den koordinerades av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Forststyrelsen. Före inventeringens början hölls det i Ivalo en gemensam kurs för alla deltagarna. 34 jägare och fågelhundsägare med hund från de berörda trakterna deltog i inventeringarna. Inventeringen omfattade sammanlagt 320 linjekilometer. 160 kilometer låg i Enare, 120 kilometer i Utsjoki och 40 kilometer i Enontekis. Det gjordes 38 observationer av dalripor, antingen ensamma individer eller flockar. På Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet analyserades därefter resultaten med ett program som heter Distance och som har utvecklats för linjeinventeringar. Resultaten jämfördes sedan med resultaten från triangelräkningarna. Enligt båda inventeringsmetoderna var riptätheterna i höstas låga i hela norra Lappland. Det fanns dock några regionala skillnader i resultaten (Tabell 1). Vi kan konstatera att linjetaxeringen med fågelhund har den fördelen framom triangelinventeringen att vi kan bygga det beräknade täthetsvärdet på två till tre gånger fler observationer per kilometer (Diagram 1). Detta gäller också under år då dalripbestånden är svaga. Dessutom binder triangelinventeringarna fler personer. Den hundassisterade inventeringen lyckades redan under sitt första år tekniskt sett väldigt bra och det vore förnuftigt att fortsätta med metoden i några år till. På det viset kan vi få ett mera omfattande jämförelsematerial som också omfattar ripår av varierande kvalitet. Triangelinventerarna söker ripor inom en 60 meter bred zon Bild 2. Det finns en klar och tydlig skillnad i den effektivt inventerade arealen mellan den hundassisterade ripinventeringen och den vanliga triangelinventeringen. Med en fågelhund som assistent kan man med samma arbetsinsats söka av en större areal. Nordiskt samarbete i uppföljningen av dalripbestånden I de norska och svenska fjällen har norrmännen och svenskarna redan i flera års tid använt sig av hundassisterad linjetaxering av dalripor. I november i fjol träffades de norska, svenska och finska ansvarspersonerna för inventeringarna i Evenstad i Norge. Mötesdeltagarna fick tillfälla att utbyta kunskaper och erfarenheter med varandra. De jobbade också med att förenhetliga metoderna och den statistiska behandlingen av materialet. Vi har tagit i bruk en gemensam inventeringsmetod och utbyter resultat med varandra. På det sättet får vi fram information som är ännu mer kompatibel än förut om dalripbeståndens variationer regionalt och över tid i hela Nordkalotten. Den här informationen kan dessutom komma till nytta bland annat när vi undersöker orsakerna till fjällripans variationer. den totala avskjutningen ­ ungefär tre procent. Tanken bakom jaktförbudet var att skona de värdefulla hönor som överlever vintern och får kycklingar, så att ripbestånden kan börja öka igen. Effektiv jakt på de små rovdjuren gynnar dalripan och fjällräven I detta nu har Forststyrelsen gått in med ett kraftfullt stöd till den eliminering av de små rovdjuren som bedrivs av jagande ortsbor i norra Lappland. Jaktlagen ålägger jägarna att bedriva viltvård. Tillståndsjägare från andra orter har dock i praktiken inte möjligheter att göra det. Därför tar Forststyrelsen av de tillståndsintäkter som har influtit under tider med starka viltbestånd och använder pengarna till att stöda ortsbornas viltvård. Detta görs i synnerhet under tider då viltbestånden är svaga. Genom att stöda jakten på de små rovdjuren vill Forststyrelsen ge ökat utrymme åt de skogsfågelbestånd som befinner sig på bottnen av en vågdal. Det kan handla om att decimera exempelvis ett rävbestånd som har gynnats av människan och som har vuxit sig alltför stort intill en by eller ett renslakteri. Det är också önskvärt att fjällräven som strövar omkring längst i norr skulle återvända till de finska fjällen. Vi kan göra det lättare för fjällräven genom att minska på de rävar som konkurrerar om samma revir. Genom effektiv jakt med fällor på det invandrade rovdjuret minken kan vi åstadkomma en klar förbättring av levnadsvillkoren för djurarter som lever i våtmarker. Under de tre senaste åren har de jagande ortsborna i norra Lappland genom effektiv jakt åstadkommit en rejäl decimering av de små rovdjuren. Resultaten har överträffat alla förväntningar. Vi är skyldiga alla smårovdjursjägare ett stort tack för detta! Text: Antti Paasivaara, VFFI Jarmo Katajamaa, Forststyrelsen Ahti Putaala, Forststyrelsen Pekka Helle, VFFI Avskjutningen måste vara uthållig Utifrån inventeringsresultaten och jaktvårdsföreningarnas uppgifter minskade Forststyrelsen i höstas på antalet dalriptillstånd som säljs till utsocknes jägare i Enontekis och Utsjoki. Avsikten var att minska avskjutningen till ungefär en tredjedel av jaktsäsongen innan. I Enare såldes det inga dalriptillständ alls till utsocknes jägare. Forststyrelsen önskade att också Enareborna själva skulle jaga dalripa med måtta. Följande steg var att man på Forststyrelsen beslöt att också annullera försäljningen av dalriptillstånd för vintern. I norra Lappland är utsocknesjägarnas uttag av dalripor under vintern litet i förhållande till Linjeinventeringen med fågelhund har den fördelen framom triangelinventeringen att vi kan bygga det beräknade täthetsvärdet på två till tre gånger fler observationer per kilometer. Detta gäller också under år då dalripbestånden är svaga. 50 Jägaren 2 / 2009 Katariina Roiha
• SUOMI www.midwaysuomi.com Allen Skjutväst Exemplar ur vårt breda utbud: Mosin-Nagant syntetstock Världens bredaste urval av vapentillbehör för finska jägaren! Tex produkt 285364 74 Tex produkt 777174 119 Dogtown 22 Cal varmintkulor 34 gr 100 st Instruktionsbok för Hagelskytte. Obs Engelsk text Caldwell 8" Orange Peel tavlor 10 st Tex produkt 819196 22 Tex produkt 788165 43 Produkt 675678 16 Kundsevice vard. 9-17 09-51 22 933, www.midwaysuomi.com Retkeilyalue Nuotta -ravintola Koirat Konekarhu Pena Kalastusalue Jalonniemitalo Trofee näyttely Aseet ANI AJA K KOIRA-GPS YLIVOIMAINEN Vaihtotarjous! TÄYTEEN PAKETTIIN (puhelin+ohjelma+GPS+panta) HUIPPUPUHELIN iskunkestävä ja vesitiivis TAI TUTKA KUIN TUTKA -300 Ilman vaihtolaitetta ostavalle hyvitys vähintään SUPERETU! MYYNTI myynti@pointersolutions.com www.pointersolutions.com Metsästää 2 / 2009 51
• Marcus Wikman Spåren berättar Resultaten av triangelinventeringarna vintern 2009 K limatförändringarna verkar vara ett hot att ta på allvar också för triangelinventeringarna av spår i snön. Vintrarna 2007 och 2008 var ur inventeringssynpunkt mycket besvärliga, medan årets vinter bjöd på tillfredsställande förhållanden ända ut i landets sydligaste delar. För den här rapporten har vi sammanställt resultaten fram till den sjätte mars då 470 inventeringsblanketter hade returnerats. Sammanlagt deltog över 2000 personer i räknandet av de här 470 trianglarna och deras sammanlagda arbetsinsats uppgår till 7500 timmar. I den norra hälften av landet pågick inventeringssäsongen ända fram till den femtonde mars, vilket betyder att indexen för norra Finland inte är fullständigt tillförlitliga. Vi på VFFI tackar alla inventerare för det värdefulla arbete som ni har gjort för viltets bästa! Det har gått precis tjugo år sedan vintern 1989 då de första inventeringarna av spår i snön i trianglar gjordes. Under denna första vinter inventerades ungefär 400 trianglar. Vintern därpå räknades det snöspår i nästan tusen trianglar! Under de senaste åren har det inventerats mellan 600 och 700 trianglar per vinter, vilket beror på en lindrig inventeringströtthet i kombination med usla snövintrar. När årets alla resultat är inskickade kommer vintern 2009 sannolikt att hamna på samma nivå. 52 Jägaren 2 / 2009 Speciellt för årets inventeringar är att det har gjorts observationer av flera sällsynta arter i trianglarna. Bland fynden finns bland annat flygekorre, bäver, iller, vildsvin och rapphöna, som de flesta år inte påträffas alls i trianglarna. Det är förstås klart att det inte går att göra tillförlitliga beräkningar av hur mycket det finns av de här arterna. Under de två årtionden som har gått har vi också fått se tydliga förändringar hos viltarterna i vårt land. Bland annat har uttern, lodjuret och rådjuret ökat medan skogsharen har minskat. Äntligen snö! Vintrarna 2007 och 2008 var väldigt problematiska för spårräkningarna. Då var en avsevärd del av södra Finland helt eller nästan utan snö när inventeringarna skulle göras. Vintern 2008 blev det i stora delar av Nyland knappt ens fem möjliga inventeringsdagar och av dem var somliga ändå ingenting att hurra för. Också den här gången inleddes vintersäsongen med värme. Enligt den meteorologiska statistiken hörde hösten 2008 till de tio varmaste under hela den tid som temperaturmätningar har gjorts. Också december var mild och i södra och mellersta Lappland låg medeltemperaturen så mycket som sex till åtta grader över genomsnittet. Också januari i år var varmare än långtids- medelvärdet, men det föll ändå såpass mycket snö att det från början av februari fanns ett snötäcke i hela landet. Bara här och var i sydvästra och västra Finland fanns det trakter som hade ett snötäcke som var i tunnaste laget för inventeringarna. Läget blev ändå så småningom klart bättre. Snötäcket ger i sig ändå inte hela sanningen om inventeringsförhållandena eftersom dagarna med snöfall också är viktiga. Det måste ju falla snö innan man kan börja inventera. Meteorologiska institutets snömätningar visar att det på sydkusten under inventeringsperioden har förekommit ett tiotal dagar med snöfall, efter vilka inventeringar har kunnat göras. Enligt mätningsstationerna i Jokioinen och Kauhava har det i de inre delarna av södra Finland och i västra Finland förekommit över tio bra dagar med snöfall. Också i söder kan man mycket väl göra en inventering två dygn efter ett snöfall, vilket betyder att det fanns ett rätt lagom antal lämpliga dagar. De vanligaste arterna Kartorna här invid visar förekomsterna av de vanligaste arterna under årets inventering presenterade i rutor om 50 x 50 kilometer. I norra Finland pågår inventeringssäsongen ända fram till den femtonde mars. Där görs merparten av inventeringarna i slutet av säsongen när skaren
• Det är inte alltid så enkelt att identifiera spåren efter ett stort rovdjur. Vargen rör sig i regel raskt, men kortar ibland av på steglängden och då påminner spårlöpan väldigt mycket om lodjur. Säker identifiering kräver ofta att man följer spåren ett stycke. Den här vargen är fotograferad i ett hägn. Sorkslukare och skogshöns 15.1. 15.2. har börjat bära. Det här betyder att inventeringsmaterialet som vi nu presenterar är bristfälligt för norra Finlands del. Tabellen visar spårindexen för en rad olika arter, presenterade per jaktvårdsdistrikt. För harens del ligger det nationella medelvärdet för spårtätheten i det stora hela på samma nivå som i fjol. Utvecklingen har emellertid det särdraget att harbestånden minskade i stora delar av norra Finland medan de längre söderut både ökade och minskade. För ekorrens del låg spårindexen på en klart lägre nivå än året innan, förutom i Nyland. Ekorrbestånden avspeglar utan någon fördröjning fröproduktionen hos barrträden och i synnerhet granen. Rävens spårtäthet blev aningen lägre än året innan. I sydvästra Finland verkar räven ändå ha ökat en smula, medan riktningen pekar nedåt i norr. För vargens del var antalet bokförda spår mindre än under föregående vinter. Den största beSpårindex (spår/10 km/dygn) EH ES Skogsharre 17,4 ± 18,4 Fälthare 6,8 + 1,0 Ekorre 8,3 ± 5,2 Varg ­ 0,1 Räv 5,7 ± 4,3 Mårdhund 0,5 ­ 0,4 Hermelin 0,9 + 1,9 Småvessla 1,8 + 0,9 Mink 0,4 ± 0,4 Mård 1,5 ± 2,6 Järv ­ ­ Utter 0,3 + 0,3 Lodjur 1,0 + 1,0 Vitsvanshjort 18,4 + ­ Älg 3,4 ± 4,3 Skogsren ­ ­ Rådjur 0,3 ­ 0,1 Fåglar/10 km Tjäder 0,8 ± 0,5 Orre 4,6 + 5,6 Järpe 1,0 + 0,6 Ripa ­ ­ Snödjupet (cm) Lumipeite (cm) <1 1 ­ 10 10 ­ 25 > 25 Snödjupet den 15 januari och den 15 februari vintern 2009 (meteorologiska institutet). räknade spårtätheten påträffades denna gång i egentliga Finland. Alldeles på tok kan det här resultatet inte vara eftersom forskningen har kommit fram till att det finns ett tjugotal vargar i sydvästra Finland. För lodjurets del kan vi konstatera att antalet spår låg på samma nivå som i fjol i hela landet. Inventeringarna ger vid handen att älgstammen står på samma nivå som i fjol, men att det finns rätt stora regionala skillnader. Rådjuren verkar fortsätta att bli fler medan skogsrenarna däremot fortsätter att bli färre. Antalet observationer som har gjorts av de här arterna är dock litet, varför vi inte kan dra några säkra slutsatser om hur bestånden har utvecklats. Smågnagarnas variationer dikterar villkoren för en rad olika djurarter. Det väldigt svaga häckningsresultatet för hönsfåglarna i norra Finland får säkerligen till en del skyllas på sorkarna och de små rovdjuren. Sorkbestånden kraschade totalt, vilket tvingade de små rovdjuren att söka sig annan föda, vilket i sin tur resulterade i en kraftig predation riktad mot skogshönsens ägg och kycklingar. I södra Finland var sorkbestånden däremot rekordstarka och även hönsfåglarna redde sig hyfsat. Hermelinen och småvesslan är goda indikatorer på hur mycket sorkar det finns. Det här syns mycket tydligt i resultaten från spårräkningarna i snö. Enligt spårindexen är bägge arterna klart starkare i år än de var i fjol i södra Finland medan utvecklingen i norra Finland har gått den motsatta vägen. Småvesslan verkar reagera fortare på sorkläget än hermelinen och resultaten av spårräkningarna indikerar att småvesslan till och med kan ha fördubblats från året innan. I södra Finland har de stora sorkbestånden dock börjat minska och enligt professor Heikki Henttonen som är expert på saken så är det uppenbart att sorkstammarna kommer att krascha under vårens lopp. Också de skogshöns som observeras vid inventeringarna antecknas. Tyvärr är det klart färre höns som blir antecknade på vintern än vid inventeringarna i augusti. Av den här orsaken brukar vi utelämna fåglarna från sammanfattningen av spårräkningarna. I det här sammanhanget är det ändå värt att nämna att alla skogshönsen har minskat klart sedan föregående vinter. Särskilt bekymmersamt är det faktum att antalet observerade ripor i Lappland har fallit till hälften av mängden i fjol. Text: Pekka Helle och Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ± + ± ± ± ­ + + + + + ± ± + KA 13,2 ­ 1,5 0,1 1,4 ­ 0,6 0,4 0,1 0,5 0,5 0,1 0,5 ­ 3,7 0,2 0,1 KS ± 17,3 0,2 ­ 3,5 + ­ ­ 2,8 0,1 ± 1,4 ± 1,1 ­ 0,1 ± 1,2 + ­ ± 0,4 ± 0,5 0,3 ± 3,0 ­ ­ + 0,2 + ­ ­ ­ KY LA ± 19,3 ± 6,0 ­ 1,2 + ­ ­ 2,7 ­ 0,4 ­ ­ ± 5,5 ± 3,5 ­ 0,2 ­ ­ + 0,3 + 0,4 + 0,9 + 0,2 + 0,1 ± ­ + 0,8 ­ 1,6 ­ ­ + 0,1 ± 0,1 + 0,5 ± ­ + ­ ­ ± 5,0 ± 2,1 ­ ­ + 0,1 ± ­ OU ± 13,2 ­ ­ 0,8 0,2 ± 2,7 ­ ­ 0,7 ­ 0,7 ­ + 0,4 ­ ­ 0,1 0,4 ­ ± 4,7 0,2 0,1 PO ± 23,8 1,0 ­ 2,8 + 0,2 ± 4,7 ­ ± 0,5 + 0,7 ­ ± 0,3 ­ ­ 0,2 + 0,1 0,9 ± 4,3 + ­ + 0,9 ± ± ± ­ 0,5 5,3 0,5 0,3 ± + ­ ± ­ + + ± + ­ + ­ + ­ ­ ­ ­ PH 13,5 1,7 3,4 0,2 5,0 0,2 1,6 2,4 ­ 1,8 ­ 0,2 0,4 7,1 6,4 ­ 0,4 0,8 7,0 1,0 0,1 ­ + ­ ± ± ­ + + + + ± ­ ± ± ± ± ± ± PK 23,9 0,1 2,5 0,1 1,0 0,1 0,6 0,6 0,4 1,3 0,1 0,1 1,5 ­ 3,6 ­ ­ 0,4 6,4 0,6 ­ ± ± ± ± ± + ± ± ± + ± + + PS 36,6 1,0 3,3 ­ 1,3 0,1 1,6 0,7 0,3 0,8 ­ 0,3 1,3 ­ ­ 5,7 ­ 0,1 RP SA ± 20,9 ± 14,9 + 0,1 ­ 3,2 ­ 3,9 ­ 10,8 ­ 0,1 ± 4,8 ± 7,0 ­ 0,1 ­ 0,2 + 1,6 + 2,1 + 0,5 ± 1,0 + 0,3 ± ­ ± 0,9 ± 1,2 ­ ­ + ­ 0,2 ± 0,1 ­ 0,7 0,2 ­ 10,8 ± 12,2 + 4,8 ­ ­ ± 1,3 + 0,9 ­ ± ± + 0,7 1,2 0,5 ­ + 0,6 ­ 1,7 + 0,7 0,2 ± ± ± ­ ± ­ + + + + + ± ± ­ ± ­ + + UU 20,4 6,3 8,2 ­ 7,8 0,5 1,3 1,2 0,1 1,0 ­ 0,2 1,1 7,5 11,6 ­ 2,4 0,9 4,9 0,6 ­ VS + 9,6 ± 4,8 + 12,7 0,6 + 13,0 ­ 0,6 + 0,2 + 0,9 ­ ­ ± 0,3 ­ ± 0,1 ± 0,3 ± 20,0 + 9,3 ­ + 18,1 ± 0,6 + 0,7 + 0,6 ­ ± ± + + ± ­ ± ± ± ± ­ ­ ± + + ­ ± ± 0,6 + 2,4 ­ 0,4 0,9 0,6 ­ 0,6 11,0 ± 5,8 0,7 ­ 0,7 ­ ­ ­ 0,3 ­ 0,5 + 1,1 ­ 7,3 ­ 0,2 + 0,7 0,8 ­ 0,7 ­ 0,2 ± 5,8 ­ 0,7 0,1 Tabellen visar spårindexen för däggdjuren (antalet korsande spår/10 km/dygn) och antalet observerade fåglar/10 km per jaktvårdsförening vintern 2009. Distriktens förkortningar: EH = Södra Tavastland, ES = Södra Savolax, KA = Kajanaland, KS = Mellersta Finland, KY = Kymmene, LA = Lappland, OU = Uleåborg, PO = Österbotten, PH = Norra Tavastland, PK = Norra Karelen, PS = Norra Savolax, RP = Svenska Österbotten, SA = Satakunda, UU = Nyland, VS = Egentliga Finland. Förändringarna från året innan är markerade med + och ­ tecken (förändring >30 %, ± förändring <30). Jägaren 2 / 2009 53
• Med pappa på skogshönsjakt Johanna Johansson vill jaga skogshöns tillsammans med sin pappa. Det är en dröm som hon har haft länge. Johanna är 28 år och jobbar med fordonsförsäkringar. Först nu har livet kommit till ett sådant skede att jägarkursen och jagandet skulle passa in i pusslet. F ör Johanna Johansson var pärsen med jägarkursen över när Kari Nuutinen som är ordförande för Helsingfors jaktvårdsförening läste upp resultatet: Johansson Johanna, fem fel. Jägarexamen består av 60 frågor och man får svara fel på maximalt åtta av frågorna, vilket betyder att Johanna klarade sig med hedern i behåll. Även om Johanna inte har varit med på jakt förut så har hon fått vissa inblickar tack vare sin pappa som har jagat skogshöns, älg, hare och sjöfågel. Jägardottern Johannas första jaktminne kommer mycket riktigt från en tid då hon var en alldeles liten flicka. Jag hade en hel massa harsvansar som pappa hämtade åt mig när han hade varit ute på jakt, minns Johanna. Också Johannas storasyster har börjat jaga. Det var för några år sedan. Pappa är riktigt eld och lågor, skrattar Johanna, när båda hans döttrar har blivit intresserade av att jaga. Johanna hade läst jägarhandboken före kursen, så det var inte särskilt mycket av stoffet på kursen som kändes alldeles nytt. Inte ens vapnen var främmande för henne eftersom hon hade övningsskjutit på måltavlor på familjens sommarstuga i Bromarv. Nu väntar hon ivrigt och otåligt på att få åka till skjutbanan. För mig är det viktigt att jag kan skjuta bra så att jag inte skadskjuter något vilt, förklarar Johanna och berättar att hon är på det klara med hur skyttet ska gå till. Men det kommer nog att dröja ett slag innan jag börjar träffa lerduvorna, skrattar hon. Jaktförening önskas Det skulle inte innebära några problem för Johanna att bli medlem i en jaktförening eftersom föreningen som hennes pappa är med i redan har önskat sig kvinnlig förstärkning i leden. Det finns dock en hake. Pappans jaktförening finns i Norra Karelen och dit är det en god bit från familjen Johanssons hem i Vanda. Jag misstänker att det kan vara rätt svårt att bli insläppt i någon annan förening, men jag ska ändå försöka ta reda på om det finns någon jaktförening här någonstans som kan tänkas acceptera mig. Om jag blir tvungen att köra ända till Karelen så blir det säkert glest mellan jakterna, funderar Johanna. Av sommarens semester tänker Johanna spara åtminstone en vecka till höstens skogshönsjakt, men visst vore det idealiskt om hon kunde jaga också på veckosluten. Johanna Johansson njuter av att röra sig ute i naturen. Av sommarsemestern tänker hon spara åtminstone en vecka till höstens skogshönsjakt. Så fort jag ser ett djur som jag inte känner igen så går jag till bokhyllan och slår upp, berättar Johanna Johansson. 54 Jägaren 2 / 2009 Jani Honkanen
• För mig är det viktigt att jag kan skjuta bra så att jag inte skadskjuter något vilt, förklarar Johanna Johansson. Johanna är född i Hangö och sjöfågeljakten ute på udden lockar och drar. Det skulle därför kännas fint om hon kunde hitta åt sig en jaktförening i Hangötrakten. Johanna Johansson är också intresserad av viltinventeringar och viltvård, men också på den kanten blir det svårt att hänga med om man bor väldigt långt borta från sin jaktförenings marker. Å andra sidan är jaktmarkerna bättre i Norra Karelen än här i södra Finland, grunnar Johanna. med att fiska, plocka bär och svamp och syssla med hunden. I sommar ska familjen börja skola den nya rottweilervalpen, som efterträder den gamla rottweilern som dog i höstas. Följande hund skulle sedan kunna vara en jakthund, för jag tycker att ska man jaga så ska man också ha en hund. Det vore fint att nån dag få jaga fågel med sin egen jakthund. Det känns fint att följa med när en hund arbetar bra. Johanna Johansson tänker börja sin jägarbana med att jaga fågel, men vem vet om det inte blir älgjakt också längre fram. Bland de stora djuren känns också vildsvinen som nånting att pröva på. Överst på önskelistan står emellertid att fälla en tjäder. Tjädern fascinerar eftersom den är så stor och ståtlig. Kött till husbehov Johanna Johansson har i många år velat börja med jakt. Nu när studierna är avklarade och yrkeskarriären har kommit lovande i gång så känns tiden rätt att sätta igång med det nya fritidsintresset. Ingen av Johannas vänner sysslar med jakt. En del av kompisarna har varit förvånade över hennes starka jaktintresse. Men de som känner mig närmare vet att jag har snackat jakt redan i många år. Men det är inte bara strövandet i naturen som intresserar Johanna utan också utsikterna till viltkött. Ända sedan jag var alldeles liten har jag gillat mat som är gjord på vilt. Köttet av ett djur som har levt i frihet smakar mycket bättre än uppfödda Hund ett måste som jaktkamrat Johanna Johansson har alltid tyckt om naturen, djuren och skogen. På sommarstugan följer jag extra noga med djurlivet. Så fort jag ser ett djur som jag inte känner igen så går jag till bokhyllan och slår upp, berättar Johanna. När far och dotter skådar på fåglar försöker Johannas pappa också lära henne de latinska namnen. En del av dem fastnar i minnet under sommarens lopp medan andra faller bort under följande vinter, säger Johanna med ett skratt. På sommarstugan tillbringar familjen dagarna djur. Och visst känns det fint om man kan fånga sin mat själv, filosoferar Johanna, men hon medger att hon inte ännu har tillrett andra vilträtter än älgsoppa. Men mamma kommer säkert att lära mig några goda recept, småler hon. Johanna har alltså alla förutsättningar för att börja med jakt; en pappa som kan lära henne att jaga och hantera vilt, en mamma som kan lära henne förvandla viltet till mat och ett sinnelag som är ivrigt och öppet för undervisning. Johanna Johansson fick alltså godkänt i jägarexamen på första försöket. Följande steg på jägarbanan är att skaffa sig tillstånd för ett gevär. Därefter är det dags för pappa att infria sitt löfte att far och dotter ska gå tillsammans till vapenhandlaren där far köper åt sin dotter hennes första riktigt egna hagelgevär. Text: Maria Nikunlaakso Maria Nikunlaakso En sista genomgång före jägarexamen. De noggranna förberedelserna bar frukt och det blev godkänt på första försöket. Jägaren 2 / 2009 55
• Jakten på statens marker Kronoskogvaktaren förr och nu För ungefär tjugo år sedan hade jag en klar och hög höstmorgon ärende till ett avsides beläget hörn av Taivalkoski kommun. Det var väl ett par grader kallt, men ännu ingen snö. Någonstans ifrån hördes motorågar yla. Det var jaktsäsong, så bortifrån fjällen hördes det allt emellanåt ett skott. Jag gick i moskog med ett rätt så tätt trädbestånd. Plötsligt upptäckte jag en gillertråd under en tät och yvig gran. Fällan var gillrad mellan granen och myrstacken invid, med ungefär tumstjocka slanor. Snarans ögla var ungefär tio centimeter i diameter och hölls öppen med hjälp av en liten stötta på vardera sidan som hade utskurna skåror för tråden att löpa i. Jag tog strax itu med att undersöka saken eftersom detta var statlig mark och jag var en myndighetsperson. Jag följde den smala skogsstigen och fann inalles aderton snaror! Somliga av dem låg på privat mark. Det fanns inte fågel i någon enda av fällorna, men invid några av dem upptäckte jag fjädrar av skogshöns. Jag stoppade linorna i fickan. Stigen ledde till byvägen och ungefär hundra meter längre fram låg ett hus. Jag beslöt mig för att titta in. Gårdsplanen var snygg och prydlig. Vid ladugården, som var murad av cementblock, stod en traktor som redan hade utrustats med snökedjor och snöslunga. Vintern var väntad. Huset var ett gult frontmannahus. Vid bordet där inne satt en gammal man i rutig skjorta med en dagstidning utbredd framför sig. Han hade redan börjat skrumpna av ålder, vilket fick hans nävar att se oproportionerligt stora ut. Det var en arbetares händer med tjocka, ringlande blodådror. Gubben betraktade forskande sin besökare med grå ögon bakom tjocka glasögon. När jag hade hälsat och presenterat mig började jag i försiktiga ordalag framföra mitt ärende. Till slut kom jag till sak och frågade huruvida det var far i huset som hade gillrat fällorna. Gubben nekade blankt, men började i stället visa intresse för min egen person. - Är du månntro en av den där Vesa-Penttis söner som blev polis? Det var mig en trevlig karl, far din. Jag minns en gång när han gick i drevet i Kuikkavaara, när vägen byggdes. En baddare på att dra historier var han, den karln. Jag försökte hålla kvar samtalet vid fällorna och ställde fler frågor. Påpekade att snarorna var illegala fångstredskap, men gubben låtsades inte om att hört mina frågor. Ändå tvivlade han på att snarorna skulle vara ett brott mot lagen: - Sen när har de varit olagliga, då? Som jag mindes saken var de olagliga sedan 1961 års jaktlag. - I åtminstone trettio år enligt mina beräkningar, svarade jag. - Och vad är det för skillnad om den ena dödar fåglar med gevär och den andra med snaror? Slutresultatet är ju det samma. Jag var en storjägare förr i världen. Jag har skjutit tusentals fåglar. Men numera är min syn så försvagad att jag inte längre träffar med bössan. På den tiden tjänade man bra på att jaga fåglar. Före krigen fick man en och en halv dagslön för en orre, ska du veta. Gubben pratade på om forna tiders goda viltår, om stora fångster och sina kloka hundar. Några svar på mina frågor fick jag däremot inte. När jag reste mig för att gå följde han mig till ytterdörren. Innan vi skildes varnade jag honom för att fortsätta gillra snaror, i synnerhet på statens marker. - Det är ju klart att om man gör det så gör man det bara på egen mark, menade han med ett filuriskt uttryck i sitt fårade ansikte. Just det. En jaktinspektör får inte alltid så värst mycket uträttat i jobbet. I synnerhet inte förr, skulle jag tro, för jobbet var tungt och kunde också vara farligt. I år fyller Forststyrelsen 150 år och har ända från början övervakat jakten på statens marker. Den dåtida skogvaktarens huvuduppgift var att bekämpa virkestjuvar och andra lagbrytare. Redan år 1859 stadgade reglementet följande om duglighet för tjänsten. För uppdraget som skogvaktare skulle avlönas karlar med gott rykte som var kroppsligen friska och vid sina fulla krafter. Företräde gavs åt sådana som kunde läsa, skriva och räkna. I det stora hela gäller än i denna dag samma lagstadgade krav på Forststyrelsens jaktövervakare. Ofta tilldelades skogvaktaren ett avsides beläget, kargt och förfallet torp att bosätta sig på. Penninglönen var liten, då som nu. Nuförtiden får man däremot skaffa sig sitt torp själv! Pertti Kurtti, vildmarksinspektör, Forststyrelsen 56 Jägaren 2 / 2009
• Fästingar? Skydda mig med Frontline Var 4:e vecka Även mot loppor och löss Receptfritt på apoteket (fipronil) mot fästingar, loppor och löss på både hund och katt Läs mer på För mer information: www.fass.se · Datum för senaste översyn av Produktresumén: Frontline spot-on 100 mg/ml: 052007, Frontline spray 2,5 mg/ml: 042006 FL/SWE/A/01.09 www.frontline.com Merial Norden A/S Postbox 169, 201 21 Malmö Tel.: 040 60 60 605
• Under längre etapper blir det ännu viktigare att sköta om fötterna och kängorna. Den som har gummistövlar tar under pauserna av sig stövlarna och plockar ut filtinlägget. Torka strumporna och byt till rena om det skulle behövas. Med Eki på vandring Skodon för skog och mark Gummistövlar eller högskaftade kängor ­ se där frågan. Bägge har sina fördelar och kanske räcker det inte med att ha bara den ena sorten i garderoben. Jägare väljer sina skodon utifrån väderleken och terrängen samt eget tycke och smak. nder krigsåren marscherade de finska ödemarkskrigarna för det mesta i läderstövlar eftersom det blev vanligt med gummistövlar först senare. Gummistövlarna är ju fullkomligt vattentäta och blev fort populära inte bara inom försvarsmakten utan också bland jägare och friluftsfolk. I finländarnas själslandskap har Nokias gummistövlar blivit ett begrepp som nästan når mytiska dimensioner. Inom försvarsmakten litar man fortfarande fullt och fast på gummistövlarna medan läderstövlarna har fått maka på sig för de högskaftade snörkängorna. Strax efter millennieskiftet genomfördes en omfattande förnyelse av den militära utrustningen och fotdukarna och en hel del andra lika klassiska som uråldriga persedlar fick stryka på foten. Bland de finländska jägarna dröjde det emellertid länge innan snörkängorna förmådde rubba gummistövlarnas dominans. Det var först när det blev vanligt med vattentäta membran i kängorna som folk blev begeistrade på allvar. I den storstädning som följde höll gummistövlarna på att åka ut för gott från farstun. U hösten inte kommer att försvinna någonstans snarare tvärtom. Efter hand som klimatet blir mildare och vintern anländer allt senare så kommer vädret under kommande höstjakter att fortsätta vara minst lika fuktigt som det är idag. På sina strövtåg i markerna kommer jägarna oundvikligen också att stöta på myrar och kärr eftersom sådana ju täcker en tredjedel av landets yta. Varje höst ställer sig en mängd andjägare frivilligt på pass i vassen vid någon sjöstrand. På älgjakter är det inte heller alltid möjligt att kringgå Nya kängor ska alltid gås in innan man tar dem i bruk på allvar. Inkörningstidens längd varierar från fall till fall och kan ta allt från några dagar till ett par veckor. Gummistövlarna fyller fortfarande en funktion Den klimatförändring som eventuellt pågår är ett samtalsämne man och man emellan. Ett är i alla fall säkert och det är att menföret på våren och 58 Jägaren 2 / 2009 Den som försummar att sköta om sina fötter drabbas av skavsår och blåsor. I värsta fall kan man bli tvungen att avbryta dagen i förtid. Det är särskilt viktigt att komma ihåg att klippa naglarna innan man ger sig iväg. Långa tånaglar gör hål på strumporna och skadar skorna. I värsta fall kan hela nageln brytas loss av skavandet mot skons insida. vattensjuka skogsmarker. Under sådana förhållanden fyller de hundraprocentigt vattentäta gummistövlarna fortfarande sin funktion. Vintern utgör ett kapitel för sig och i år har vi ju fått njuta av vinterväder också vid sydkusten. För den som tänker röra sig i jaktmarkerna med skogsskidor när snön ligger så är gummistövlar med filtfoder ett bra val. Alltså sådana gummistövlar som passar till skidornas bindningar. I gummistövlar håller sig fötterna torra och varma också vid slaskföre. För vinterföre med minusgrader finns det också filtstövlar som har läderskaft. Sådana är varma nog för att passa också för snöskoterförare och fiskare. Med filtstövlar på fötterna klarar man också av ett harpass i februari. Väl tillbaka i jaktstugan går det enkelt att sparka av sig stövlarna men hålla "filttofflorna" på, så hålls fötterna varma även om golvet skulle vara kallt. Fram på vårkanten blir det ändå för varmt med filt på fötterna och då är det igen dags att gräva fram de vanliga gummistövlarna. När smältvattnet får myrarna att svämma över och gölarna att svälla i skogarna så hålls fötterna torra i gummistövlar. Och om stövlarna är gjorda för bindningar så går det att skida på de sista drivorna för att kolla fällorna för små rovdjur. Det är inte ovanligt bland erfaret skogsfolk att gå i gummistövlar från vår till höst för att sedan efter vinterns inbrott byta till filtstövlar. Sådana gossar behöver inga stödande kängskaft eftersom vristerna har blivit starka av många års flitigt strövande i markerna. Dessutom har tillverkarna under de senaste åren fäst särskild uppmärksamhet vid att vandringskängorna ska vara stadiga. Också snörkängorna kan bli kamrater Finns det då överhuvudtaget något behov av högskaftade kängor med snörning? Sådana har stadiga skaft och sulor med gott fäste, och de fungerar
• utmärkt i svår terräng med fast botten. De är ett gott val också i branta sluttningar med stenblock och hala klippor. I våra finländska förhållanden behöver snörkängorna ändå inte vara lika styva som skokollegerna nere på kontinenten. Skaftkängor ­ både sådana med membran och sådana utan ­ andas alltid bättre än gummistövlar. På längre sträckor känns det ofta skönare med kängor än med gummistövlar, förutsatt att terrängen inte är för blöt. Problemen infinner sig i regel först när regnvädret envist håller i sig och fortsätter dag ut och dag in. Även om kängornas membran skulle vara i bästa skick så börjar vattnet så småningom tränga sig in. Detta har konstaterats i flera praktiska test som har gjorts i vårt land. Dessutom blir byxbenen våta vid ihållande regn och i blöt terräng och den vägen tränger vätan sedan in i skorna. Det här otrevliga fenomenet kan man å andra sidan förhindra genom att använda damasker. Till de största nackdelarna med kängor hör att de torkar så långsamt om de har blivit genomvåta. Ute i terrängen kan det i praktiken vara omöjligt att torka dem. Ett beprövat knep är att byta till torra strumpor och sockor, dra plastpåsar på och därefter stoppa fötterna tillbaka i de våta kängorna. På det viset kan färden fortsätta åtminstone en liten bit till. Det gäller också att vara försiktig när man torkar sina kängor. Om man ställer dem för nära brasan eller kaminen så tar ovanlädret, sömmarna och membranen stryk. Väl hemkommen efter Fötterna sväller en hel del under dagens lopp och därför är det bäst att gå till skoaffären först senare på eftermiddagen. jakten måste man ha tålamod att låta kängorna torka i rumsvärme och inte varmare än så. Fler än en jägare har förstört sina kängor genom att ställa in dem i torkskåpet och torka dem i allt för hög värme. Det samma gäller förresten också för gummistövlar. Däremot kan kängorna bli trogna kamrater bara jägaren inser deras begränsningar. Det räcker inte med membran för att göra de högskaftade skodonen allsmäktiga. I hård användning är membranen i själva verket inte ens särskilt långlivade. I regel brukar inte heller tillverkarna ge mera än två års garanti på membrankängor. Faktum är att det inte ens är nödvändigt med membran i kängorna. Vanliga skaftkängor som blir väl omskötta håller vatten nästan lika bra och kostar för det mesta mycket mindre. Däremot kan det i affärer som säljer friluftsgrejer vara svårt att hitta kängor utan membran. En liten guide för inköp och vård av kängor Den som köper sina skor tidigt på förmiddagen kan till sin överraskning märka att skorna ändå visar sig vara för små. Fötterna sväller nämligen en hel del under dagens lopp och därför är det bäst att gå till skoaffären först senare på eftermiddagen. Dra på dig samma strumpor och sockor som du sedan tänker använda i kängorna. Det ska kännas direkt att kängorna sitter bra. Det är särskilt viktigt att hälarna hålls på plats och att tårna har tillräckligt med fritt utrymme. När du går får skorna inte gnida mot fotsulan och tåspetsarna får inte ta i kängans tå, inte ens när marken sluttar brant utför. Nya kängor ska alltid gås in innan man tar dem i bruk på allvar. Håll kängorna på så mycket som möjligt och börja med att promenera korta sträckor. Inkörningstidens längd varierar från fall till fall och kan ta allt från några dagar till ett par veckor. Börja med skovården så fort du har tagit kängorna i bruk. Det är skäl att behandla dem med det impregneringsmedel som tillverkaren rekommenderar redan före den första användningen. Det är klok politik att diskutera saken med försäljaren då du köper skorna och skaffa medlet på samma gång. Efter användningen ska du åtminstone ta ur innersulorna så att svett och fukt avdunstar fortare. Om kängorna har blivit smutsiga så tvättar du av dem med en fuktig trasa eller under rinnande vatten. Då och då ska du också ta loss skosnörena så att du kan putsa bort den smuts som har samlat sig inunder. Det är bättre att serva sina kängor lite för ofta än för sällan. Välsmort läder har en bättre förmåga att avstöta vatten och bibehålla sin form. Särskilt sömmarna och de ställen som är utsatta för slitage ska behandlas omsorgsfullt med ett impregnerande medel. Nuförtiden brukar man dra på dubbla strumpor, vilket effektivt förhindrar skav på samma sätt som fotdukarna och sylingarna gjorde. Transporten av fukt bort från huden fungerar bättre och risken för skav mellan fot och sko minskar. Kängan till höger har snörning som går ända upp. Den är snabb att snöra, men det går inte att justera hur kängan sitter. Kängan till vänster har ett lås i tungan, vilket gör det möjligt att snöra i två etapper. Snörningen kan alltså anpassas till terrängen på så vis att man kan snöra spänt nertill och löst upptill eller tvärtom. Kängan till vänster har dessutom en hård kant som går runt hela skon och skyddar lädret. Soldater som håller paus under vinterkriget. Det gick fort att dra av sig stövlarna så att också fötterna fick andas. Med dagens högskaftade och snörda kängor är läget det motsatta. De ska först snöras upp och sedan snöras på igen efter pausen. Risken ökar för att man ska försumma att sköta om sina fötter, i synnerhet om man är trött. Jägaren 2 / 2009 59 Petri Välkki/ tidningen Suomen Sotilas
• Efter rengörningen när skolädret är fuktigt på gt ytan ska du behandla lädret omsorgsfullt med något lämpligt medel. För membrankängornas del är det bäst att hålla sig till de medel som tillverkaren rekommenderar. För exempelvis GoreTexmembran går det inte med medel som är gjorda på animaliskt fett medan minkolja och bivax passar utmärkt för läderkängor utan membran. I likhet med kängorna så behöver också gummistövlarna skötsel allt emellanåt. Om de har en filtinsats så ska denna tas ur genast efter användning. Det är också bra att då och då tvätta gummistövlarna utanpå eftersom myrvatten är surt och har den effekten på gummit att det blir skört. Det är bra att förvara både gummistövlarna och läderkängorna i rumsvärme och skyddade från direkt solsken. Om skodonen har blivit väldigt smutsiga och luktar illa så kan man tvätta dem också invändigt. Med gummistövlar och läderkängor utan membran gör du så, att du lägger i dem en tvättmedelslösning och låter den verka i ett par timmar. Skölj skodonen omsorgsfullt och låt dem därefter torka i lugn och ro. För kängor med membran finns det särskilda tvättmedel. Konsten att vira på fotdukar är ett stycke folklig tradiText och foto: Eerikki Rundgren tion som är på väg att dö ut. I kombination med sylingar, det vill säga yllesockor, utgjorde de den tidens skiktklädsel, som förstås fungerar utmärkt fortfarande. Vatten friskar upp fötter som under dagens lopp har baddats inne i ddats ddats inne da kängor. När man vadar barfota tvättas fötterna och det kalla vattnet får la vattnet attnet svullnaden att lägga sig. Kängorna hinner samtidigt vädras lite grann rann n och torka medan de hänger om halsen. 60 Jägaren 2 / 2009
• Hannu Huttu Serva din viktigaste jaktutrustning Dags för jägaren att börja motionera Räcker inte syret till i lungorna under höstens jakter? Känns de gamla vanliga rundorna i terrängen jobbigare än förut? Tar det dagar att återhämta sig från jakten? Efter hand som jägarna blir äldre och slår av på de fysiska aktiviteterna så blir de här problemen allt vanligare. Ändå är det du själv som avgör om orken räcker till i skogen ­ med överraskande små medel! Det här är den första artikeln i en tredelad serie som ska hjälpa dig komma i ditt livs jägarform till hösten. I den här första avsnittet ska vi titta på vad jakten kräver av din fysiska form och hur du kommer igång med motionerandet. H ur kommer det sig att jagandet kan kännas så otroligt tungt rent fysiskt? Jo, därför att en jakt inte bara innebär upplevelser utan också en krävande fysisk insats. Om du hör till dem som inte motionerar året om eller lägger in nyttomotion i dagsprogrammet så blir du utmattad av en dag på jakt ­ i synnerhet när du har hunnit en bit upp i åren. Det krävs alltså mer kondis av en jägare än man skulle tro. Vi börjar med en närmare titt på vilka delområden av totalkonditionen som jakten frestar på. Vi ska granska de fysiska krav som ställs på en jägare under en heldag på fågeljakt och åskådliggöra med några siffror. Tio gånger fler steg - har du tillräcklig uthållighet En heldag på hönsfågeljakt kan mycket väl innebära att jägaren går 30 000 steg. Det är en stor mängd mot att man under en normal dag med vanliga sysslor och förflyttningar tar 2000 - 5000 steg. Om antalet steg alltså plötsligt blir tio gånger större så är det inte att undra på att man på kvällen känner sig utpumpad. Smidiga muskler på baksidan av låren skonar ländryggen på långa vandringssträckor och under timmarna på pass. Jägaren 2 / 2009 61
• En jakt innebär inte bara upplevelser utan är också en krävande fysisk insats. Det går också åt en hel del kalorier. Under en heldagsjakt förbränner man 1000 till 2000 kalorier extra beroende på terräng, kroppsvikt och utrustningens tyngd. Det är en mängd som motsvarar 1 - 2 rejäla luncher! Det krävs uthållighet för att klara av en sådan prestation. Uthålligheten består i sin tur av hjärtats förmåga att pumpa blod, blodets förmåga att transportera syre till musklerna och musklernas förmåga att använda syret till arbete. Om uthålligheten är god så orkar musklerna arbeta under en lång tid med låg effekt. Uthålligheten är därför avgörande viktig för en jägare och en ökning märks genast i form av bättre ork. Syret tar inte längre slut i den första uppförsbacken och jägaren känner sig inte fullkomligt utmattad ens efter en lång dag i skogen. En dag på jakt innebär alltså ett stort antal steg, men också underlaget är krävande. vill säga magmusklerna och musklerna i ländryggen. Kånkandet på en tung ryggsäck tröttar ut otränade magmuskler och tröttheten ger sig först till känna i ländryggen. När kvällen kommer känner man verkligen av att ha burit på en ryggsäck! Även skuldrorna kan bli trötta av att bära på ryggsäck och gevär. Med värkande axlar är det inget nöje att fortsätta vandra. Dessutom blir det svårt att skjuta exakt när och om man kommer till skott. En jägare som sköter om sin muskelkondition slipper det här obehaget, övervinner de brantaste uppförsbackarna och släpar ut älgarna ur skogen utan att försträcka ryggen. Smidighet och rörlighet I vardagen möter vi sällan några större utmaningar för spänstigheten än att knyta skosnörena och plocka upp pennor från golvet. Skogsnaturen är däremot full med mera krävande hinder för framfarten. Somliga är naturens egna konstruktioner, andra är byggda av människor. Det går inte alltid att ta sig runt vindfällen utan man måste kliva över. Det samma gäller diken. Då ställs jägarens smidighet inför överraskande prövningar. God rörlighet och smidiga muskler är till särskilt stor nytta i besvärlig terräng och skyddar mot bristningar i musklerna. Det kan ju hända att foten slinter iväg på en hal tuva renlav och innan jägaren vet ordet av så är han på väg ner i spagat. Smidiga muskler på baksidan av låren skonar ländryggen på långa vandringssträckor och under timmarna på pass. Smidighet i axlarna är bra att ha när geväret snabba ryck ska från ryggen till kinden. Det lönar sig alltså att tänja på musklerna - eller stretcha som det också kallas. finländare skulle ströva omkring i skogen året om så skulle folkhälsan skjuta i höjden med rekordfart. Men det kommer förstås aldrig att hända, i synnerhet inte för jägare som är stadsbor. Därför är det bäst att ha motion på programmet året om. Hos dem som jagar aktivt stiger konditionen under jaktsäsongen, men den fysiska formen är en färskvara som inte kan sparas i lager. Den kondition som man har skaffat sig under höstens jakter har senast vid julen rasat tillbaka till ruta ett. Därför känns det jobbigt att nästa höst komma igång igen. För den som bara jagar allt emellanåt så kan svag kondition förstöra njutningen under hela hösten eftersom det inte räcker med några enstaka dagar i skogen för att höja kondisen. Och omstarten på hösten blir bara besvärligare för varje årsring som läggs till jägarens ålder. Från plana ytor till balansgång Gör ett test och följ under en hel dag med hurdana underlag du rör dig på. Visst är de rätt så plana, eller hur? De flesta av oss, i synnerhet av cityjägarna, rör sig enbart på behagligt jämna golv eller asfaltvägar. Men vad händer när jaktsäsongen sparkar igång? Jo, jägaren möts av sviktande mossa, hala stenar och knöliga stigar. Och faller kanske snabbt på näsan. Även om han undgår att skada sig, så är det aldrig någon upplyftande upplevelse att få studera förnan på så nära håll - såvida man inte råkar vara biolog förstås. Jägaren behöver alltså balans och den kan man utveckla genom träning. Det behövs ingen avancerad akrobatik i trapets utan det räcker med enkla övningar för att nå snabba resultat. När kroppen är redo, också för krävande terräng, så slipper man halka och falla, och behöver inte heller undvika besvärlig terräng. För den som bara jagar allt emellanåt så kan svag kondition förstöra njutningen under hela hösten eftersom det inte räcker med några enstaka dagar i skogen för att höja kondisen. Kondition är färskvara Jakten handlar alltså i högsta grad om en fysisk prestation som ställer stora krav på uthållighet, muskelkondition, balans och rörlighet. Om varenda Uthålliga muskler - ryggen tackar En jägare behöver också muskelkraft. Det är inte bara benen och fötterna som tröttnar i skogen utan det händer lätt också för mellangärdet, det Metsänpoika metsästysseurojen kartta- ja seuraohjelma Ensimmäinen metsästysseurojen paikkatietokanta Suomessa. Vuokra-alueet ja kaadot merkitään kartalle. Ohjelma löytää esim. vuokranantajan tiedot karttaa napsauttamalla. Tilojen pinta-alat voidaan laskea suoraan kartalta. Kattava seurakirjanpito: vuokrasopimukset, jäsenet, jahdit, kaadot, lihanjaot, s-postilaskutus, tarrat. Kaikki pyyntilupahakemukset ja seuran ilmoitukset. Yli 50 erilaista raporttia seuran toiminnasta. Katso tai tilaa ilmainen esittelyohjelma: p. 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen 62 Jägaren 2 / 2009 Hannu Huttu
• Isot merkit - pienet hinnat Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! BIG BANG BIG BANG BIG BANG Muck Boot Avon saapas y DeerHunter Roy rataliivi Väri: musta. Koot: SX-4XL. Zeiss Classic 2,5-10X50 nkiikari tähtäinkiikari (99,-) G G BIG BANG BIG BANG BIG BANG Stevens vää metsästyskivääri Win SXR Vulcan puoliautomaatti kivääri berit iberi 30-06 ibe 30-0 Kaliiberit 30 06 ag Win Mag. ja 300 Win Mag. 59,90 (89,-) 49,90 ) -) (1170,-) 895,- Mirage T1 kiekkopatruuna 299,Konditionen stiger - också för de äldre Den som har hoppat över motionerandet under en längre tid har kondisen i botten. Vilket å andra sidan också betyder att kondisen kan öka med en väldig fart ­ även med en blygsam insats. Det är inte nödvändigt att motionera varje dag, men motionerandet ska göras regelbundet. Hur ska man då lägga upp träningen? Satsa på löpning tills det smakar blod i munnen? Nej, det är varken förnuftigt eller ens effektivt. Inte flänger man ju heller omkring i skogen med tungan hängande, så varför skulle man träna på det viset? Satsa i stället på två eller tre pass i veckan som är 20 till 60 minuter långa och som gör dig lätt andfådd så kan jag garantera att din kondis har ökat med 20 - 30 % fram på vårkanten. En sådan förbättring känner man tydligt av och ofta syns den också på midjemåttet. Börja motionerandet med att gå promenader. Det höjer konditionen trots att man inte känner av någon blodsmak i munnen. Börja med ras- 695,Vantaa Tammisto Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli 250 kpl/pkt. ( (1220,-) 45,3000 m² jättimyymälöissämme suurvalikoimat Tervetuloa edullisille ostoksille! ka promenader på tjugo till trettio minuter. Håll takten på en sådan nivå att andningen blir litet snabbare och skjortan aningen fuktig av svett. Öka efter hand på rundorna så att de blir 45 till 60 minuter långa. Gångstavar ger promenaderna skön variation och ger samtidigt skuldrorna välbehövlig rörelse. Jägarkåren blir allt äldre, men åldern är inte i sig något hinder för att höja konditionen. Alla delarna i konditionshelheten blir bättre oavsett ålder bara man tränar dem. Den som sköter om sin kondition kan dessutom med stor sannolikhet se fram emot fler aktiva jaktår i markerna. I nästa nummer av Jägaren ska vi höja ribban i motionsprogrammet och se närmare på hur jägare kan träna muskelkonditionen och smidigheten så att de kan bära sin ryggsäck utan att få ont i ryggen och skutta över stock och sten utan några bekymmer! Text: Timo Haikarainen Motionsstarten i sex punkter Börja med uthållighetsövningar, eftersom hjärtat och blodomloppet är grunden för allt motionerande. Kör två eller tre pass i veckan som är 20 till 30 minuter långa. Efter några veckor kan du öka på till pass som är 45 till 60 minuter långa. Börja med att promenera. Efter några veckor kan du bygga ut med gångstavar, skogsskidor eller snöskor och bege dig ut i skogen för att kolla på exempelvis tjäderspelplatser. Om du redan motionerar lite grann så sitter det fint med skidning, simning och kanske lugn joggning i programmet. Ta inte i värre än att du kan prata medan du motionerar. Lätt motion innebär inga risker men om du är över 45 och har drabbats av någon hjärt- eller kärlsjukdom eller andra hälsoproblem så är det bäst att börja med en läkargranskning. Sju skäl att motionera Du klarar av längre turer i skogen och njuter mera av dem. Du klarar dig bättre i svårforcerad terräng. Du återhämtar dig snabbare efter en jaktdag och kan jaga oftare. Du får lättare syn på viltet och skjuter exaktare. Motionerandet ger äldre jägare flera år till i jaktmarkerna. Motionerandet förbättrar jägarens allmänna hälsotillstånd. Du slipper de där extrakilona som är så tunga att släpa på i skogen. Jägaren 2 / 2009 63
• Rapphönan är lättskött Från tiden före krigen till dessa dagar har rapphönsbestånden decimerats till uppskattningsvis en tiondedel. Visserligen kan man med fog föreställa sig att jordbrukslandskapet i början av senaste sekel ur rapphönans synvinkel var en överdådigt fin livsmiljö och den tiden ställde inte heller rovdjuren till större förtret. Trots att det inte finns någon återvändo till den gamla goda tidens beståndstätheter finns det ändå mycket att göra ­ och det till på köpet med ganska enkla medel. De facto är det för rapphönsbeståndets skötsels del till stor del fråga om vilja. skydd och föda på åkrarna vistas rapphönsen hellre just där. Artens välbefinnande och existensmöjligheter påverkas således väsentligt av odlarens val av gröda och odlingsåtgärder. Helt klart är att de stora linjerna för odlingsåtgärderna regleras av helt andra faktorer än värnandet av mångfalden eller utökandet av fältviltet. Men det finns dock spelrum och alla odlare kan, om de så önskar, överväga om de har möjlighet att i sina åtgärder välja rapphönan eller något annat alternativ som gagnar naturen bättre utan att i högre grad inverka på kostnaderna. Goda exempel på valsituationer vid odlingsåtgärder som rör rapphönans välmåga är måttet på den kvarlämnade stubben under slåttern, undvikande av höstbearbetning av jorden, lämnande av växttäcket på åkerskiftena över vintern, undvikande av överdrivet städande av åkerlandskapet, val av rätt tid och metod för slåttern, eventuell övergång till direktsådd samt givetvis ett möjligast effektivt utnyttjande av de åtgärder systemet med miljöstöd erbjuder och som precis lämpar sig för vård av rapphönsbeståndet. Målet för det nationella projektet för beståndsvården är att återställa beståndet Natur- och viltvårdsstiftelsen inledde för två år sedan sin verksamhet med projektet Återställande av rapphönsbestånden och främjande av mångfalden i naturen. Som huvudmål för projektet har ställts ett återställande av ett livskraftigt naturligt rapphönsbestånd, som tillåter ett hållbart nyttjande, på artens tidigare huvudsakliga förekomstområden. Föremål för beståndsvården är uttryckligen den för oss naturliga östliga underarten av rapphönan. Inom ramen för projektet koordinerar stiftelsen verkställandet av jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsplan för rapphönsbeståndet i Finland, som för närvarande finslipas. Natur- och viltvårdsstiftelsen erbjuder rådgivning och handledning för beståndsvården. Inom ramen för projektet har det också sammanställts ett omfattande faktapaket om temat, den hundrasidiga handboken Peltopyyn kannanhoito ­ toimintaa peltoluonnon hyväksi. På fältet har omkring fyratusen exemplar av handboken delats ut. Den kan fortfarande erhållas av stiftelsen eller från jaktvårdsdistriktens kontor. N yckeln till garanterad framgång för det lokala rapphönsbeståndet är ganska enkel: inom en areal som är lämpligt stor i relation till storleken på respektive pars och kulls revir ska det året om finnas tillgång på en tillräcklig mängd föda och skydd. Även mindre, oslagna dikesrenar och åkerhörn som i praktiken är impediment ökar garanterat rapphönsbeståndets välmående och trivsel, men enbart med dem klarar sig arten inte i de allt större åkerskiftenas landskap. De åtgärder som ska vidtas ute på åkerskiftena är i nyckelposition, för om det erbjuds lämpligt 64 Jägaren 2 / 2009 Alla odlare kan, om de så önskar, överväga om de har möjlighet att i sina åtgärder välja rapphönan eller något annat alternativ som gagnar naturen bättre utan att i högre grad inverka på kostnaderna.
• Det arbete som utförts för rapphönans välbefinnande främjar bevarandet och utökningen av mångfalden i jordbruksnaturen också i vidare bemärkelse: i en livsmiljö där rapphönan trivs har också ett mångsidigt urval av andra för åkermiljön naturliga arter det bra, allt från fåglar till ryggradslösa och växter på dikesrenen. Marko Svensberg Det högeffektiva jordbrukets odlingslandskap är alltför ensidigt och naket för rapphönan. I det här landskapet saknar rapphönan breda örtbevuxna skyddszoner utmed dikesrenarna och viltåkrar med höga bestånd. Engelsk "naturvårdsåkermodell" för rapphönan mitt på åkern. Ett väsentligt inslag är den rätt höga dikesrenen på båda sidor, skydds- och foderbeståndet av ett flertal växtarter samt det i slutet av sommaren förnyade bältet. Planmässig skötsel inleds inom modellområden Praktiska skötselinsatser inom ramen för projektet till gagn för rapphönsbeståndet har inletts koncentrerat till åtta modellområden. Beroende på regionala variationer i beståndets nuvarande tillstånd varierar också utmaningarna för skötseln mellan modellområdena. På Ala-Temmes i Uleåborg, i Nivala och på Kainasto i Kauhajoki är rapphönsbeståndens tillstånd ännu rimligt. I dessa områden byggs nu framtiden upp och målen ställs på en annan nivå än i Panelia i Kiukais, Alastaro, Inkere i Pertteli och Raussila i Elimä samt i Jockis. I dessa områden räcker antalet kvarvarande rapphöns för att fungera som ett frö, men inte just mer. Under innevarande år planeras de beståndsvårdande åtgärderna tillsammans med nyckelaktörerna för respektive område före vårens ansökan om stöd. För att konstatera resultaten av det beståndsvårdande arbetet bör man kunna bilda sig en tillförlitlig bild av rapphönsbeståndets utveckling. Enkelt och billigt lyckas detta endast med år efter år på samma sätt upprepade inventeringar som utförs av frivilliga observatörer. På modellområdena insamlades i februari för första gången på iakttagelse- och spårobservationer grundade uppgifter om förekomsten. Samtidigt har också Vilt- och fiskeriforskningsinstitu- Jägaren 2 / 2009 65 Tuomo Karsikas
• tet genomfört en mera omfattande enkätutredning av rapphönsbeståndets tillstånd inom beståndets hela utbredningsområde. Utöver vården av livsmiljöerna har det inom ramen för rapphönsprojektet också satsats på framgångsrik uppfödning av den östliga underarten. Trots att projektets huvudvikt givetvis ligger på vård av det vilda beståndet är uppfödningen i farm särskilt värdefull för områden där arten helt eller nästan helt har försvunnit. Trädesskyldigheten upphörde ­ viltåkrar istället Rapphönan utnyttjar flitigt grönträdor och särskilt förtjust är den i glest bevuxna trädesmarker, som inte är för fuktiga men har lagom med föda och skydd hela året. Avslutandet av trädesskyldigheten ifjol minskade i hög grad trädesarealen i vårt land och var rätt så förargligt för rapphönan. För att lappa negativa effekter som drabbade åkernaturen pga att grönträdorna försvann fastställdes dock i januari en ny form av miljöstöd som gäller för naturvårdsåkrar. Med stödet främjas vattenskyddet och mångfalden i naturen. Den här nya stödformen sitter också väldigt bra för vården av rapphönsbestånden. Av naturvårdsåkrarna tilltalas rapphönan särskilt av mångfaldsåkrarna, som främjar mångfalden i naturen, viltvården och landskapsvården. Miljöstödet till mångfaldsåkrar är 300 euro per hektar. Miljöstöd utbetalas när andelen naturvårdsåkrar är maximalt 15 % av gårdens till miljöstöd berättigade åkerareal. Mångfaldsåkrar som ska besås med vilt- eller landskapsväxter anläggs med fröblandningar med minst två växter. Växtbeståndet ska behållas på samma skifte åtminstone ett år. Avslutandet av beståndet och markbearbetning är tillåten tidigast följande vår efter sådden. Slåtter är inte nödvändig men uppkomst av träd och buskar ska förhindras på skiftet. Ytterligare info om naturvårdsåkrar finns på jord- och skogsbruksministeriets sidor www.mmm.fi. Mera detaljerade uppgifter om anläggning av viltåkrar som särskilt beaktar rapphönans behov ges t.ex. i ovan nämnda av Natur- och viltvårdstiftelsen publicerade handbok för skötseln av rapphönsbestånd och på webbsajten www.luontojariista.fi. Odlartips i anslutning till skötsel av rapphönsbestånd Alla åtgärder som minskar höstbearbetningen av marken är värdefulla, för de ökar skyddet och tillgången på näring under vinter- och vårperioden. På våren är andelen av växtlighet täckt åker avgörande för antalet par; viktiga är t.ex. skiften med direktsådd och med skyddssäd förnyade vallar. Ju mera det finns inom området av för häckningen lämpliga av växtlighet täckta dikesrenar, skyddszoner och -bälten, dess svårare är det för smårovdjur och kråkfåglar att hitta bona under häckningstiden. Mellan midsommaren och 20 juli bör man undvika slåtter på dikesrenar, skyddsbälten, grönträdor och områden vegetation som skyddat häckningen. Om möjligt bör slåttern alltid utföras på dagen och med början från mitten ut mot kanten. Under torra somrar klarar kullarna sig som regel bra. Särskilt glesa sädesbestånd som lidit av torka är populära bland kullarna. Under fuktiga somrar kan också små luckor i sådden och öppna platser i sädesbestånden bli blöta och nerkylda kullars räddning. Under tröskandet är det bra att särskilt i de centrala delarna av skiftena lämna längre eller varierande lång stubb. Lämna en så stor del som möjligt av åkrarna obearbetade och med växttäcke över vintern. Anlägg skyddszoner och särskilt i de centrala delarna av större fält viltbeten. Använd lämpliga, stadiga närings- och skyddsväxter som kan stå kvar hela vintern. Den i januari 2009 fastställda stödformen, som främjar mångfalden i naturen, viltvården och landskapsvården innebär att så kallade mångfaldsåkrar sås in med vilt- eller landskapsväxter. Stödet lämpar sig utmärkt också för skötseln av rapphönans livsmiljöer. Naturens oförutsägbarhet kan inte skötas Trots all omsorg kommer rapphönsbestånden också i fortsättningen att variera kraftigt, för arten är särskilt under kycklingtiden ytterst exponerad för kyla och fukt. Redan en några dagar lång period med mycket dåligt väder kan, om den infaller vid sämsta möjliga tidpunkt, ta livet av hela årets kycklingproduktion. Dessutom är rapphönan som ett knytnävsstort byte en just lämplig munsbit för rätt många rovdjursarter. I livsmiljöer som hållits i gott skick har arten förstås märkbart bättre möjligheter att klara sig både vad gäller rovdjur och dåligt väder. Trots det kommer såväl väderleksfaktorer som rovdjuren och bestånden av för dessa alternativa bytesdjur alltid att påverka rapphönan på olika sätt under olika år. Det här är naturligt för arten. Inför de oundvikliga beståndsvariationerna bör man dock inte ge upp, för rapphönan torde vara en av fågelvärldens snabbaste att föröka sig. I välskötta livsmiljöer är vågdalarna i beståndets variationer inte så djupa och å andra sidan är också ett utglesat rapphönsbestånds nya tillväxt snabbare än genomsnittet. Oberoende av ett eller två års bakslag lönar det sig alltid på lång sikt med en planmåssig skötsel av det lokala rapphönsbeståndet. Text: Sakari Mykrä, projektchef, Natur- och viltvårdsstiftelsen Natur- och viltvårdsstiftelsen Stiftelsen, som grundades 2006, koncentrerar sig på viltfrågor och verkar med stöd av bidrag från den offentliga och den privata sektorn. På stiftelsens webbplats www.luontojariista.fi (sve, fin, eng) finns bl.a. stiftelsens hittills publicerade nyhetsbrev samt en handbok i skötsel av rapphönsbestånd. I början av 2009 startade stiftelsen tillsammans med Elävä Itämeri Säätiö www.bsag.fi ett femårigt rådgivningsprojekt för utveckling av jordbrukets vattenskydd samt bevarande och främjande av mångfalden i jordbruksnaturen. Den viktigaste enskilda egenskapen hos en bra livsmiljö för rapphöns är att det på åkerskiftet finns ett tillräckligt växttäcke året om. I vårt land klarar rapphönan bäst kyla, hunger och rovdjur i ett mångsidigt odlat öppet åkerlandskap där det finns stubb, grönträda, enkom anlagda viltbeten samt lagom oskötta dikesrenar. 66 Jägaren 2 / 2009 Marko Svensberg
• Jägaren 2 / 2009 67
• Fjällrenen ­ skogsrenens och tamrenens kusin i Norge Fjällrenen är en av Norges högst värderade viltarter. Det är fråga om en stamform av renen som i sitt hemland är känd under namnet "villrein". Namnet är inte gripet ur luften för det ytterst skygga djuret har sin hemvist uppe i fjällvärlden. Skribenten tillbringade tre dagar i slutet av september i fjol i Forollhogna renområde. Bakgrunden till besöket var ett projekt som leds av Österbottens jaktvårdsdistrikt och finansieras av JSM. Min avsikt var att skaffa kunskaper om den lokala jakten till gagn för jakten på skogsren hemmavid och utveckling av vår uppföljning av skogsrenstammens utveckling. Som värd under mitt besök fungerade forskaren Olav Strand på NINA (Norsk institutt for naturforskning). V ildrenarnas vinterstam i Norge uppgår till ca 25 000 djur. Renarna är splittrade på 23 separata "villreinområden" som ligger utmed fjällryggen från sydligaste Norge mot norr till höjden av Trondheim. En mindre förekomst finns också ute på Svalbard i Norra Ishavet. - Fjällrenarna lever uppe i det öppna fjällhöglandet och påträffas knappast alls nedanom skogsgränsen, inleder Olav Strand. - Artens revir omfattade ännu i början av 1900-talet tre separata storbälten, som begränsades av naturliga hinder som dalgångar och skogszoner. - Bland annat vägar, kraftlinjer, fritidsbosättning och utbyggnad av vattenkraften har fungerat som effektiva hinder för vandringar för den skygga arten, som undviker människokontakter. Det är ytterst sällsynt att fjällrenarna rör sig mellan de specifika områdena, förklarar Olav Strand orsakerna till de splittrade reviren på vår färd från Trondheim mot Forollhogna. - Antalet djur 68 Jägaren 2 / 2009 i de nuvarande områdena varierar från några tiotal till flera tusen, fortsätter Olav. Hardangervidda är det största och kanske mest kända området. Där lever 6 000­7 000 vildrenar. Jakt på vildren är en utmanande sysselsättning När vi kommer fram observerar jag en detalj som gör fjällrenen till ett så attraktivt vilt: landskapen skapar ramar för otroliga jaktupplevelser. - Det trädlösa höglandet är verkligen vackert men också skoningslösa nejder, beskriver Olav. - Till de grundkrav som ställs på renjägaren hör en god grundkondition samt vildmarkskunskaper. Jakten är dock värd all möda, fortsätter han och bekänner samtidigt att han också själv är hängiven renjägare. Renhjordarna behöver omgivas av ett vidsträckt revir för att den magra tundran ska kunna erbjuda dem tillräckligt med föda. - För jägaren är en tjugo kilometers dagsmarsch normal, berättar fältmästare Roy Andersen, som anslutit sig till vårt sällskap. - På renjakt tar man inte bara en vända efter jobbet utan där trivs man flera dagar i stöten. Många sparar sin semester för renjakten. Jakten börjar den 20 augusti och avslutas 20 september. - Renjakten är en utmaning, för djuren är ytterst skygga. Att komma på skotthåll i den öppna terrängen fordrar en aning god tur och blick för spelet, beskriver Olav. Renarna rör sig nästan alltid i motvind. Med hjälp av det kan en skicklig jägare förutse hjordens rörelser. En lämplig plats för passet väljs efter terrängformationerna. Ofta för vinden vittringen av människa till renarnas näsborrar. Då byter hjorden illa kvickt terrängavsnitt.. Efter ett lyckat skott förestår ännu ett rejält beting, för bytet ska forslas bort från terrängen. Renen flås och styckas redan på fjället. Ryggsäcken fylls med kött och trofén läggs överst. Trots bördan är jägarens steg som regel vanligen lätta på
• På bilden en ung sarv, som brutit sitt horn i brunststridens hetta. - Den viktigaste uppgiften för jakten på fjällrenar är att hålla stammarna på en lämplig nivå för att inte näringsresurserna ska slitas ner för mycket, berättar forskaren Olav Strand från NINA. återvägen, för bakom ligger en upplevelse som inte glöms i första hand. Tusen renars beting Redan under den första morgonen framkommer det att det under de två följande dagarna kommer att ackumuleras ett ansenligt antal vandrade kilometer på mätaren. Odlingsviddernas barn svettas förvånat när vikingarnas sentida släktingar stegar iväg utan att ens se ut att bli andfådda när vi vandrar upp mot högplatån på en dryg kilometers höjd. Orsaken till vandringen i Forollhogna nationalpark är strukturinventeringen av renstammen i området. Den utförs årligen efter jaktsäsongen i slutet av september eller början av oktober. Utgående från resultaten görs bl.a. en bedömning av den målsatta fångstfördelningen för följande jaktsäsong. - Renarna är som bäst brunstiga. Därför trivs sarvarna och vajorna i samma hjordar, berättar Olav Strand. - Så här får vi en tillförlitlig bild av stammens könsstruktur. Vårt mål är att söka upp och inventera minst hälften av renstammen i området, dvs ca 1 000 djur, fortsätter han. Trots att Roy redan under ett par dagars tid har räknat omkring tvåhundra djur verkar målet ganska våldsamt för mig. Tid har reserverats ännu tre dagar för operationen och i terrängen rör man sig i huvudsak till fots ... Renstammens strukturinventering görs under brunsttiden, för då rör sig sarvar och vajor i samma hjordar, som kan omfatta tiotals, ibland till och med hundratal djur. Jägaren 2 / 2009 69
• Effektiv inventering på fjällen Den första hjorden hittas uppe på krönet av ett fjäll efter ett par timmars marsch. Det av Olav uppställda målet på tusen djur blir genast realistiskt, för i brunsthjorden finns uppskattningsvis 350­400 djur! Avståndet till renarna är litet för långt och att närma sig hjorden lyckas inte för att landskapet är så öppet. Nu är det dags för kaffekokande och en förhoppning att hjorden ska komma ner i den framför oss liggande dalen på lämpligt avstånd för oss. Till slut börjar hjorden röra sig neråt och närmar sig oss och alla djur kommer inom synhåll. Avståndet är fortfarande över en halv kilometer. Roy ser på renarna med teleskop och börjar rabbla upp data om de djur han ser i en magnetofon. Renarna klassificeras som kalvar, vajor och sarvar. Sarvarna indelas dessutom i tre åldersklasser: 1,5-, 2,5- och över 3,5-åringar. Hjorden är räknad relativt snabbt och rutinerat. Överraskande observerar Olav en annan hjord på en knapp kilometers avstånd. En hjord på ca 50 djur, som rör sig bortåt från oss. Den skarpögda inventeraren riktar sitt teleskop mot hjorden och klassificerar också dessa djur. Effektivt. Dagen börjar sakteligen övergå i afton. Det finns inte mera tid att söka fler hjordar så de återstående timmarna använder vi för att observera och fotografera renarna framför oss. Marken dundrar och hornen skramlar när sarvarna tar mått av varandra. Brunsttiden är som hetast. Just när vi bereder oss för vandringen tillbaka får jag bevittna två dominerande sarvars kamp alldeles inför mina ögon. Situationen blir spännande när den ena av kombattanterna misstar sig och tror att jag är en rival. I sista stund konstaterar den att den spinkiga varelsen inte är en värdig motståndare och vänder om. Karta över Norges fjällrensområden. (Källa: Norsk institutt for naturforskning) Handbok om skogsrenen som stöd för bestämning av djurets kön och åldersklass. Österbottens jaktvårdsdistrikt inledde hösten 2007 terränginventeringar, för att med hjälp av dem följa upp ålders- och könsstrukturen för stammen av skogsren i Suomenselkä. Grundprincipen för uppföljningen är densamma som i Norge, förutom att inventeringen genomförs med frivilliga krafter på åtgärd av de lokala jägarna. I den skogväxande terrängen innebär sökandet och observerandet av renarna mera arbete. Hösten 2008 gjordes åter närmare 350 observationer. Tack alla inventerare! För att förbättra inventerings- och identifieringsnoggrannheten utarbetades i samband med projektet en fotodominerad handbok. I handboken presenteras de viktigaste kännetecknen för fastställande av renarnas åldersklass och kön. Boken kan erhållas på Österbottens och Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikts kontor och på JCO:s affärsplats. Jakten reglerar renstammen I de norska renområdena påträffas knappt Är de redan räknade? På morgonen startar vi igen i god tid upp på det rimfrostiga fjället. Den här gången är terrängen litet lättare, men sökandet efter renar tar igen sin tid. Hjorden hittas redan efter en timmes sökande, men att närma sig djuren är inte lätt. En hjord på omkring ett par hundra djur rör sig oroligt mellan de små sänkorna, och har inte en enda gång kunnat ses i sin helhet. Till slut efter lunch och en kaffestund lyckas vi hitta en lämplig plats och renarna blir räknade. Medan vi observerar hjorden får jag höra om andra metoder för uppföljning av fjällrensstammen. - En annan viktig inventering utförs från flygplan eller helikopter i månadsskiftet juni-juli. Då söker vi upp hjordar som består av vajor med samma års kalvar och fotograferar dem, berättar Olav. Med hjälp av den här inventeringen följer vi med renområdenas produktionsförmåga. Försvagad näringssituation och stränga snöförhållanden vintern innan påverkar nämligen vajornas förökningsresultat. Näringsresurserna följs också upp med hjälp av käkbensprover, som jägarna sänder. Det här samarbetet är forskarna särskilt tacksamma över. Längden på kalvarnas käkben och bytesdjurets vikt utgör också indikatorer för riktningen på näringsresursernas utveckling. På vuxna inndivider fastställs också åldern. Det görs med hjälp av tändernas "årsringar". Under returen meddelar Roy, att han på sitt håll lyckats räkna en större hjord. Det här innebär att inventeringens mål har uppnåtts och att den sista dagen kan användas enbart för fotografering av renar. I det här skedet kan jag inte annat än konstatera att vi nog inte i vårt land lyckas inventera stammarna av skogsren inom motsvarande tid. I den skogbevuxna terrängen är det jobbigt redan att hitta några tiotal renar under en dag. Text: Mikko Rautiainen I slutet av säsongen fokuseras jakten till kalvar och vajor, för sarvarnas kött börjar "smaka brunst". alls stora rovdjur. Jaktens viktigaste syfte är att hålla populationen under den omgivande miljöns bärkraft. Om stammen skulle slinka ur händerna skulle följden vara att näringsresurserna (laven) skulle slitas ner och stammen kollapsa ­ t.o.m. områdesrelaterad utdöd. Renråd, som är sammansatta av tjänstemän och markägare, utarbetar med 3­5 års intervall riktlinjer för skötseln av stammen i det område rådet förvaltar. Råden beviljar jaktlicenserna och rapporterar årligen resultatet av jakten till Direktoratet for naturforvaltning. Antalet årligen fällda renar har varierat under åren 1996­2008 mellan ca 4 000 och närmare 10 000 djur. Av de beviljade jaktlicenserna utnyttjas i genomsnitt hälften. Vädret under jaktsäsongen har stor inverkan på jaktens resultat. Om vintern kommer tidigt blir fångsten vanligen magrare. Jaktframgången varierar renområdesvis. Jakten är mest utmanande i vidsträckta väglösa områden med stora höjdvariationer. Under en del år kan det hända att renarna rör sig i områdets allra avlägsnaste hörn. Då kräver det verkliga ansträngningar att nå dem. Även djurens beteendemöster och människoskygghet varierar lokalt. Jaktlicenserna för fjällren kan fokuseras till fällande av kalv eller vaja. Dessutom finns det två licenskategorier som ger jägaren en smula valfrihet. Med den ena av dessa får man fälla antingen en kalv eller en överårig ren (vardera könet) och med den andra ett helt valfritt djur. Till jaktlicenserna för fjällren hör det från Nordamerika bekanta tag-systemet. Jägaren ska fästa jaktlicensens uppföljningsdel, dvs "tag"-en vid kroppen genast efter att djuret har fällts. Om detta inte görs eller om det fällda djuret inte motsvarar villkoren i jaktlicensen är följden ett straff, som maximalt kan innebära kännbara böter samt förverkande av vapnet och bytesdjuret till staten. Förseelser sker sällan för övervakningen av jakten är synlig. Ytterligare info om fjällrenen (på norska): www.villrein.no 70 Jägaren 2 / 2009
• Jägaren 2 / 2009 71
• Ålandsnytt Nya jägare 2008 År 2008 var det 76 personer som tog jägarexamen vilket är något av ett rekord, inte sedan 1999 har fler än 70 personer tagit jägarexamen under ett år. (Se tabell) Det är mycket glädjande att antalet nyexaminerade jägare ökar, en orsak till att det nu har skrivits fler godkända jägarexamensprov än tidigare är att det arrangerats jägarexamenskurser av jaktvårdsföreningarna vilka har varit välbesökta. Även i år ser det ut som att flera jaktvårdsföreningar kommer att hålla kurser, så passa på att utnyttja dessa tillfällen till att få en god handledning inför den kommande jägarkarriären. Information om när och var det hålls kurser finner man oftast i kommunernas infoblad eller kontakta jaktvårdsföreningen i den kommun du bor. Tack vare det större antalet nya jägare så bröts också trenden med ett minskat antal åländska jägare som har varit nedåtgående under flera års tid nu. För 2008 så stannade denna minskning upp, och var på samma nivå som ett år tidigare. 3413 ålänningar löste jaktkort 2008. RG Erlagd jägarexamen 1999-2000 140 Antal prov 120 100 Antal 80 60 40 20 0 1999 2000 2001 2002 2003 År 2004 2005 2006 2007 2008 Godkända Skarvjakt Landskapsregeringen beviljade i fjol, för första gången, tillstånd till skyddsjakt på skarv. Tillstånden beviljades enligt fastställda riktlinjer, där yrkesfiskare kunde ansöka om tillstånd att skjuta skarv under perioden 2.9.2008 till 31.1.2009. Yrkesfiskare fick till sin hjälp ha andra jägare med sig vid jakten. Totala kvoten som fick fällas var 100 skarvar och varje fälld fågel skulle utan dröjsmål rapporteras till landskapsregeringen som avlyser jakten om antalet når 100. Totalt rapporterades 96 fällda skarvar. Skarven är en art som ökat mycket i antal i norden de senaste åren på Åland och vår närregion. I Sverige har redan en relativt omfattande skyddsjakt tillåtits för att minska skador förorsakade av fågeln. Anledningen till att endast skyddsjakt kan tillåtas är att skarven är förlagd i en sådan bilaga i fågeldirektivet som inte tillåter allmän jakttid på arten. Landskapsregeringen har aviserat att även i år ta upp riktlinjer för skyddsjakt på skarv i syfte att förebygga skador för fiskerinäringen. MN Skyddsjakten på gråsäl var fortsättningsvis populär under år 2008. Antalet jägare som ansökte om tillstånd att fälla säl ökade från föregående år med 62 personer och totalt ansökte 441 personer om sällicens. Årets kvot var 450 gråsälar och av den fälldes 221 stycken av 52 olika jägare. Vilket var nytt rekord och en ökning från 183 gråsälar år 2007. (Se tabell) Det var nu andra året som det var möjligt för samtliga som löst åländskt jaktkort att ansöka om sällicens. Systemet har visat sig fungera bra och det är redan bestämt att det blir en fortsättning med samma system för år 2009, vilket i korthet innebär att det finns en kvot på 450 gråsälar som alla som är beviljade licens delar på genom en avlysningsjakt. Det brukar arrangeras kurser i säljakt och tillvaratagandet av bytet av flera jaktvårdsföreningar varje år, för information om när och var dessa kurser hålls kontakta din jaktvårdsförening eller landskapets jaktenhet. Mera information om säljakt och ansökningsblanketter finns på jaktenhetens hemsida: www.regeringen.ax/ naringsavd/skogsbruksbyran/jaktochviltvard RG Gråsälsjakten år 2008 Totalt antal fällda 250 227 200 Antal gråsälar 183 150 100 95 50 30 0 54 82 150 118 103 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 72 Jägaren 2 / 2009
• Rådjursjakten år 2008 Totalt fälldes under fjolårets rådjursjakt 4597 stycken rådjur fördelat på 1538 bockar, 1145 getter och 1914 killingar. (Se tabell) Detta är en ökning jämfört med de två föregående åren. Jämfört med ifjol har antalet fällda rådjur ökat med 10 procent eller 423 stycken. Och skillnaden mellan fällda rådjur år 2006 och år 2008 är en ökning på 22 % eller 840 rådjur. (Se diagram). Med andra ord verkar det som rådjurstammen är på väg uppåt igen. Den nu avslutade jaktsäsongen var den sista under den treåriga licensperioden så inkommande sommar kommer det att bli aktuellt att ansöka om licenser för en ny treårsperiod, ansökningshandlingar kommer under april att skickas ut till de jaktlag som har haft licenser under den nu avslutade perioden. RG FÄLLDA RÅDJUR 2007 (fjolåret inom paretes) Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö Jaktlag (st) 3 (2) 12 (12) 14 (14) 23 (23) 15 (15) 20 (20) 24 (24) 3 (2) 5 (5) 12 (12) 6 (6) 1 (1) 25 (25) 2 (2) 23 (24) 15 (15) BOCKAR 1 (1) 86 (84) 199 (190) 71 (47) 80 (73) 219 (164) 222 (190) 9 (3) 17 (11) 175 (147) 56 (58) 3 (1) 162 (139) 2 (1) 145 (146) 91 (84) GETTER 2 (1) 59 (71) 167 (153) 46 (32) 74 (49) 133 (132) 163 (165) 7 (5) 5 (7) 131 (121) 48 (44) 2 (5) 110 (88) 2 (2) 115 (92) 81 (71) KILLINGAR 2 (2) 114 (107) 242 (216) 78 (68) 109 (80) 276 (245) 272 (304) 17 (11) 9 (11) 210 (235) 66 (55) 5 (5) 187 (174) 1 (5) 192 (185) 134 (94) TOTALT 5 (4) 259 (262) 608 (559) 195 (147) 263 (202) 628 (541) 657 (659) 33 (19) 31 (29) 516 (503) 170 (157) 10 (11) 459 (401) 5 (8) 452 (423) 306 (249) 7000 Avskjutningsstatistik: Rådjur 6000 5000 4000 3000 2000 1000 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 AN ANTAL 28 99 293 568 848 1016 1108 1275 1900 1645 2512 3409 3001 3071 2557 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1997 1 1 2000 2 2001 2002 2 2 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2 2 2 2 2 3454 3993 4517 4725 5538 5916 5171 6209 4539 3340 4153 4234 4041 4449 5302 4700 4355 4420 3757 4197 4597 Antal Jägaren 2 / 2009 73
• Rotsaker ger vilträtterna god smak. De behöver inte exotiska kryddor, utan utöver rotsaker behövs det bara salt, peppar och lagerblad. Kocken Janne Pekkala från Uleåborg, känd från tv-programmet Makupalat, har hela sitt liv fått smaka på vilt trots att han inte själv jagar. Men vilträtter tillreder han såväl i ugn, gryta, vid lägerelden och i grop som i bastuugnen. Janne Pekkala påpekar: Gör inte färs av filéer ­ Det lönar sig inte att kapa älgkroppen i bitar med motorsåg eller yxa men däremot nog att ta vara på alla bättre bitar, påpekar Janne Pekkala. 74 Jägaren 2 / 2009 Juha Korhonen
• ediekocken Janne Pekkala är ett enda leende när vi börjar tala om jakt. ­ Som liten pojke fick jag följa med pappa i Dodge Darten till Jääli by, där det fanns skog. Pappa sa åt stövaren Satu, att nu ska Satu ut och söka harar. Där satt vi sen med pappa på motorhuven och åt vår vägkost medan Satu drev harar. Vi fick alltid byte, minns Pekkala. Senare har Pekkala varit många gånger med på and- och harjakt. ­ Men jag är nog ändå mera fiskare. Flugfiske är det bästa man kan göra med byxorna på, myser Pekkala. Vilt har Pekkala ändå inte behövt försaka. Det har jagande vänner samt far oc bröder skött om. Viltkött av de mest olika slag hittas också i uppdragsgivarnas frysboxar på matlagningskurserna. Allehanda vilträtter från A till Ö har Pekkala fått smaka på ­ utom bäverkött, det skulle vara intressant att få smaka på. Den bästa viltsmaken har enligt Pekkala unga hjortar och rådjur. ­ Och det värsta har varit konserverat lodjurskött. Det var inte bra på något enda sätt, kommer Pekkala ihåg. M Janne Pekkala rör sig helst i terrängen med ett flugspö. Öringen på bilden togs i Kiveskoski i Kitka älv under midsommaren ifjol. de bästa bitarna ett par veckor innan frysning möras köttet bra. Rotsaker ger smak åt vilträtter Pekkala har under sin karriär tillrett vilträtter på många olika sätt. ­ Det har blivit ganska mycket experimenterat, till och med vid öppen eld och i grop. Pekkala ger inte gärna petnoggranna recept, för han mäter inte själv ingredienser just alls, utan "viftar nu dit dem bara". Den bästa kryddan är rotsaker. ­ Rotsakerna ger vilträtterna god smak. De behöver inte exotiska kryddor, utan utöver rotsaker behövs det bara salt, peppar och lagerblad för kryddandet. Pekkala använnder rotsaker också vid tillredningen av fågelvilt: både sjöfåglar och ripor tillreds småputtrande i gryta tillsammans med rotsaker. Ta vara på filéer och stekar Janne Pekkala har också besökt älgjaktlag för att stycka köttet. Enligt Pekkala har jägarna börjat fästa större uppmärksamhet vid hanteringen av köttet än tidigare, men ännu finns det sådant som kan förbättras. ­ Det lönar sig inte att stycka älgkroppen med motorsåg eller yxa, utan först ska alla fina bitar tas tillvara. Filéer lönar det sig inte att mala till färs, påpekar Pekkala. Också sakliga utrymmen är viktiga för hanteringen av bytet ­ sådana där man bra kan hänga och stycka köttet. ­ Och om inte utrymmet tillåter hängning lönar det sig att satsa på en bra apparat för vakuumförpackning. Om man vakuumförpackar ­ Ripa är verkligt gott, men nu när det finns så knappt om dem lönar det sig inte att äta hemskt mycket ripa. Bestånden borde först få återhämta sig, konstaterar Pekkala. Älgköttet låter Pekkala helst småkoka med rotsaker i ugn på låg temperatur tills det är övermoget. Åt Jägarens läsare vill Janne Pekkala ändå ge ett litet exotiskare älgrecept: kokad älgmule. En mule ger tillräckligt mycket exotik för 3­4 personer. ­ Ju äldre älgtjur, dess bättre smak har mulen, påpekar Pekkala. Receptet är Pekkalas bortgångna farmors och Pekkalas far kokar fortsättningsvis älgmule varje höst. Tillredningen av älgmule ger sysselsättning för hela dagen. ­ Det ankommer sedan på matgästen själv att bedöma om älgmule smakar gott eller inte, skrattar Pekkala. Älgmule 1. Kapa älgmulen framför ögonen. 2. Sved mulen i bastuugnen i ändan på en käpp så håren sveds. Skrapa bort håren. 3. Lägg mulen i kastrull för att koka. Skeda bort förkolnade hår som stiger till ytan. 4. Sved mulen på nytt i bastuugnen och koka den därefter. Det här upprepas så många gånger att det inte mera stiger upp hårbitar till ytan när vattnet kokar. 5. Tillsätt rejält med salt i vattnet samt några lagerblad och peppar. Låt mulen koka så länge i vattnet (1-2 timmar) att den blir så mjuk att den kan skäras upp. 6. Skär upp mulen i skivor och smaka. En älgmule ger tillräckligt exotik för 3-4 personer. Janne Pekkalan kotialbumi Jägaren 2 / 2009 75
• Till medlemmarna i jaktvårdsdistriktens styrelse riktad enkät: Regleringssystemet för den nuvarande älgstammen fungerar men är inte till alla delar klart Enligt resultaten från Skogsforskningsinstitutets enkätundersökning är större delen av medlemmarna i jaktvårdsdistriktens styrelser skogsägare (87 %). Ytterligare är de veteraner i styrelsearbetet, för över hälften av svararna satt minst sin andra mandatperiod i styrelsen. Styrelsemedlemmarna är i nyckelposition vid verkställandet av systemet för reglering av älgstammen, för de fattar besluten om dimensioneringen av antalet jaktlicenser för älg och dessas regionala fördelning. tionsdugligheten för det nuvarande systemet för reglering av älgstammen. Undersökningen väckte stort intresse och svarsprocenten var verkligt hög, nästan 90 %. För svararna var älgfrågorna bekanta också praktiskt, för nästan alla styrelsemedlemmar var älgjägare. Även insikterna i skogsfrågor bland svararna torde vara god, för 87 % av dem var skogsägare. Enligt undersökningens resultat var styrelsemedlemmarna i jaktvårdsdistrikten rätt så nöjda med det nuvarande systemet och nästan alla som besvarat enkäten ansåg att jaktvårdsdistriktet också i framtiden var den enda riktiga instansen för fattandet av jaktlicensbeslutet. Största delen av jaktvårdsdistriktens styrelsemedlemmar ansåg också att alla väsentliga parter var väl representerade i beslutsprocessen, att denna var klar och transparent, att processen var lätt samt att den inte var i behov av särskilt klarläggande eller förenhetligande (diagram 1). Rejält över hälften (57 %) av svararna ansåg också den nuvarande regionala nivån vara den rätta för beslutsfattandet och också i fortsättningen lämplig. Å andra sidan önskade nästan en fjärdedel att fastställandet av jaktlicenserna skulle ske enligt älghushållningsområden och ca 16 % av svararna ansåg att jaktvårdsföreningens område vore lämpligare än nuvarande. Representanterna för regionalt betydelsefulla markägarorganisationer i jaktvårdsdistriktets styrelse var dock missnöjdare än de övriga med jaktlicensprocessen i sina egna jaktvårdsdistrikt. Nästan en tredjedel av dem bedömde att processen inte alltid förlöpt problemfritt. Markägarrepresentantens möjligheter att påverka i t.ex. en röstningssituation i beslutsfattandet kan vara begränsad, för i styrelsen är han i princip ensam. Å andra sidan är nästan 90 % av alla styrelsemedlemmar också själva skogsägare. Skogliga frågor och av älgar orsakade skogsskador var i den meningen kända och viktiga för styrelsemedlemmarna, för en femtedel av dem hade fått skoglig utbildning och en stor del av dem hade också själva fått lida för skador som orsakats av älgar eller hjortdjur. Å andra sidan avlägsnar inte ens den allmänna belåtenheten det faktum, att systemet för reglering av älgstammen borde utvecklas. Utvecklandet är viktigt också för att jaktlicensprocessens och händelsernas tidsmässiga fortskridande inte, trots ovan presenterade relativt positiva bedömHannu Huttu D et nuvarande systemet för reglering av älgstammen har sina rötter i lagstiftningsrelaterade utgångspunkter på 1930-talet. Därefter har relativt få ändringar gjorts. En av de viktigaste torde vara överföringen av jaktlicensernas beviljande från länsstyrelserna till jaktvårdsdistrikten i början av 1990-talet. Under de senaste tiderna har jaktlicenspraxisen kritiserats för att den inte mera till alla delar skulle motsvara dagens krav och det har ofta gjorts förslag om förenklande av systemet. I diskussionerna har det frågats om det nuvarande regleringssystemet är tidsenligt, fungerande och transparent eller borde det förnyas och bearbetas. Allra kraftigast har systemet måhända kritiserats av statens revisionsverk, som i sin revisionsberättelse 2005 framförde krav på att alternativa system för regleringen av älgstammen borde utredas. I jaktvårdsdistrikten är man tillfreds med jaktlicensförfarandet I fjol genomförde skogsforskningsinstitutet en till jaktvårdsdistriktens styrelsemedlemmar riktad enkätundersökning i syfte att utreda funk76 Jägaren 2 / 2009 Medlemmen i jaktvårdsdistriktets styrelse åren 2006­2009 Genomsnittsålder 54 år Yrkesposition: 36 % löntagare 32 % pensionärer (en del jord- och skogsbruksföretagare på deltid) 20 % jord- och skogsbruksföretagare 12 % andra självständiga företagare Skogsägare 87 % Genomsnittlig skogsareal 116 hektar Var femte hade fått skoglig utbildning 98 % av svararna var jägare. 96 % var älgjägare, 88 % jagade småvilt
• Etablerade "pratkvarnar" i distriktet Jvf:s utlåtande har ingen betydelse Licensprocessen borde vara enhetligare Representant onödig Nuvarande process behöver klarläggande Markägaren borde höras mera vid beslutsfattandet Beslutsfattandet i jvd lätt Markägare i styrelsen bra grund för besluten Licensprocessen klar och transparent Olika parter bra representerade 0% ningar, visat sig vara till alla delar transparent och inte heller till alla delar klart. 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Diagram 1. Jaktvårdsdistriktens styrelsemedlemmars åsikter om beslutsfattandet i älglicensfrågor. helt av samma åsikt nästan av samma åsikt varken av samma eller annan åsikt av rätt så annan åsikt av helt annan åsikt kan ej säga Olika uppfattningar om jaktlicensprocessens framskridande Utgående från enkätens resultat kunde det klart ses att det fanns stora skillnader i rutinerna för jaktlicenser i jaktvårdsdistrikten och dessutom att hela processen enligt svaren kunde framskrida på olika sätt t.o.m. i samma jaktvårdsdistrikt. Det här kan bero på olika praxis under olika år eller svararens egen tolkning, men det var iögonenfallande och intressant att alla styrelsemedlemmar inte var enhälliga om processens framskridande i ett enda jaktvårdsdistrikt. I några distrikt var uppfattningarna t.o.m. anmärkningsvärt motstridiga. I ett av jaktvårdsdistrikten presenterades hela fyra olika tolkningar av jaktlicensprocessen. Undersökningen visade klart att man inte vill avstå från det nuvarande systemet och den egna positionen som beslutsfattare. Uppenbart ansåg man av den här orsaken att beslutsprocessen var klar och transparent. Trots det var man inte nödvändigtvis alltid helt medveten om hur den fungerar. Därför bör det konstateras att regleringssystemet åtminstone är i behov av klarläggande och eventuellt också av regler. Jord- och skogsbrukssministeriets fiske- och viltavdelning inledde 2007 en strategiprocess för viltpolitiken. Processen har sedermera komprimerats till strategi för den offentliga viltkoncernen, vars verksamhetsidé är att svara för viltbeståndens livskraft, säkerställa ett mångsidigt och hållbart nyttjande av viltresurserna samt att sammanjämka olika förväntningar med anknytning till vilthushållningen. Omsättningen av strategin i praktiken torde också möjliggöra en ny översyn av lagstiftning gällande älgen och utveckling av jaktlicenspraxisen. Resultaten från den här undersökningen kan utnyttjas i denna process. Dessutom håller Skogsforskningsin- stitutet på att färdigställa en motsvarande underssökning av jaktlicensprocessen som riktas till medlemmarna i jaktvårdsföreningarnas styrelser. Härvid kan också jaktvårdsföreningarnas synpunkter i egenskap av remissinstans för ansökningarna om älgjaktlicenser tas i beaktande i analyserna. Text: Leena Petäjistö, Jukka Aarnio, Sauli Härkönen och Ashley Selby Artikeln grundar sig på publikationen: Aarnio, J., Härkönen, S., Petäjistö, L. & Selby A. 2008. Hirvikannan nykyisen säätelyjärjestelmän ajanmukaisuus ja toimivuus riistanhoitopiirien hallitusten näkökulmasta. Metlan työraportteja 92. http://www.metla.fi/julkaisut/ workingpapers/2008/mwp092.htm Jägaren 2 / 2009 77
• Undersökning: Jägarna i brytningen mellan det traditionella och moderna Hur medvetna är jägare om innebörden i internationella jaktbestämmelser samt vilken inställning har de till frågor som berör förändringar i jakten och jägarsamfundet? Dessa frågor dryftas i denna andra artikel om den finländska jägaren. J akten har så länge vi kan överblicka varit en del av den finländska livsstilen. Under de senaste decennierna har dock dess traditionella betydelser minskat samtidigt som vi fått en allt större grupp för vilken jakten är en fritidssysselsättning. Jakten har även blivit allt mer internationaliserad, vilket kommer till uttryck i ett livligare jägarutbyte och en ökad legislativ anpassning till internationella jaktkonventioner och överenskommelser. Hur medvetna är då jägare om innebörden i internationella jaktbestämmelser samt vilken inställning har de till frågor som berör förändringar i jakten och jägarsamfundet? Dessa frågor dryftas i denna andra artikel om den finländska jägaren och som baserar sig på den enkät som JCO i samarbete med undertecknade lät utföra vintern 2007/2008. fågeldirektiv och Flora Fauna Habitat-direktiv (FFH-direktivet) samt de s.k. Bern-, Bonn-, Washington- och RAMSAR-konventionerna. Svararna kunde med hjälp av faktor- och klusteranalys indelas i tre grupper (kluster) utgående från hur väl de sade sig känna till bestämmelserna ovan. Den första gruppen (n=314) kännetecknades av tämligen goda insikter i alla nämnda jaktbestämmelser. Bäst kände man till EU:s FFH-direktiv och fågeldirektiv, Natura 2000-programmets jaktbestämmelser samt Bonnkonventionens bestämmelser om viltvård och skydd av flyttande arter. Denna grupp dominerades av personer med utbildning på grundskolnivå eller på högskolenivå. Många hade även någon form av annan utbildning (t.ex. officerare). Största delen Kännedom om de internationella frågorna varierar Den första frågeställningen gällde jägarnas kännedom om innebörden i de e internationella principer, direktiv och konventioner som m jakten i Finland underlyder. r. Till dessa hör exempelvis s Europeiska unionens fågeldirektiv eller vapendirektiv v samt de s.k. Bern-, Rio- eller r Washingtonkonventionerna. Enkätresultaten visar att t kunskapen om dessa bestämmelser varierar en hel l del. Enligt Figur 1 var principen om ett hållbart utnyttjande av viltbeståndet den n överlägset mest bekanta.. Över 85 % av de tillfrågade e uppgav att de var väl eller någorlunda bekanta med innehållet i denna princip. Någorlunda bekanta var även n Riokonventionens princip p om ett hållbart utnyttjande av v biotoper, EU:s vapendirektiv,, Natura 2000-programmets s jaktbestämmelser samt regelverket angående jakt på naturskyddsområden. Däremot t kände betydligt färre till EU:s s 78 Jägaren 2 / 2009 Över 85 procent av de tillfrågade uppgav att de var väl eller någorlunda bekanta med innehållet i principen om ett hållbart nyttjande av viltbeståndet. av medlemmarna i gruppen hade haft jaktkort under 10 eller över 31 års tid. Därtill var många markägare tillika som de var aktiva och mångsidiga jägare som därutöver ägnade sig åt viltvård (företrädesvis utfodring, saltsten, viltåkrar och smårovdjursjakt eller kombinationer av dessa). Den andra och största gruppen (n=533) kännetecknades av medelmåttiga och selektiva kunskaper om nämnda bestämmelser. Man var väl insatt i EU:s vapendirektiv och hade därtill någorlunda kunskaper om EU:s fågeldirektiv, FFH-direktivet samt principen om hållbart utnyttjande av biotoper. Däremot saknades kunskap om de s.k. RAMSAR-, Washington-, Bonneller Bernkonventionerna. Denna grupp bestod till stor del av jägare med utbildning på mellanstadienivå, men det fanns även här många som hade någon form av speciell utbildning. Därtill hade de flesta haft jaktkort under 30 års tid och var inte markägare. Den tredje och minsta gruppen (n=277) uppgav sig däremot ha inga eller mycket svaga kunskaper om de nämnda bestämmelserna. De flesta i denna grupp hade utbildning på grundskol- eller yrkeshögskole-/institutnivå. Merparten hade haft jaktkort i 31 års tid eller mer, var inte markägare samt var aktiva jägare med småviltjakt och/eller älgjakt som specialitet. En stor del var aktiva viltvårdare (företrädesvis utfodring, smårovdjursjakt, viltåker), men det fanns även en betydande andel som varken jagade eller ägnade sig åt viltvård.
• Figur 1) Jägarnas kännedom om internationella jaktbestämmelser (N=1193) 0% Ett hållbart utnyttjande av viltbeståndet Ett hållbart utnyttjande av biotoper Europeiska Unionens fågeldirektiv Europeiska Unionens "Flora Fauna Habitat"-direktiv Europeiska Unionens vapendirektiv Natura 2000-programmets jaktbestämmelser Regelverket angående jakt på naturskyddsområden Bernkonventionen om rovdjursjakt Bonnk. om hållbar viltvård och skyddande av flyttande arter Washingtonk. om handel med hotade arter (CITES) RAMSAR-k. om flyttande sjöfåglar och deras habitat B N Bra Någorl. 20% 40% 60% 80% 100% Figur 2) Jägarnas inställning till olika jaktfrågor (N=1193) 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Det ska vara tillåtet att jaga på Natura 2000-områden Blyfri ammunition borde vara obligatorisk inom all jakt Jakten är den del av den traditionella livsstilen i Finland Man behöver inte få byte för att jakten ska vara meningsfull Det borde vara obligatoriskt att ha med hund i sjöfågeljakten Statliga myndigheter borde få utökade jakträttigheter 10,4 Jakt för troféernas skull är inte jakt i sann mening Jakt med båge är en naturlig del av jaktutövandet i Finland Att bo på landsbygden ger en naturlig koppling till jakt Det vore viktigt att få till stånd en föryngring av jägarkåren Det behövs fler unga i jaktliga förtroendeuppdrag Jägare under 18 år borde inte få jaga ensamma Beslutsfattare borde lyssna mer till jägarna i jaktfrågor Markägare borde i högre grad överväga att anlägga våtmarker 69,4 17 92,5 81,4 41,2 48,5 39,2 84,9 89 77,9 33 88,9 47,5 D Dåligt I alls Inte S saknas Svar A Andelen svarare som uppgett att de helt eller delvis håller med om påståendet (%) Figur 3) Jägarnas syn på förhållandet mellan jägarsamfundet och omvärlden (N=1193) 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0 100,0 Figur 4) Jägarnas åsikter om jaktturism och dess betydelse för landsbygden (N=1193) 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 Sociala tillställningar (t.ex. soppdagar, ungdomskvällar) Olika tävlingar och evenmang (t.ex. skyttetävlingar, jaktstigar) Kurser för blivande jägare (förberedelse för jaktexamen) Kurser i fällfångst för barn och unga Viltvårdsverksamheter för barn och unga Hundprov, hunddressyr och liknande 72,4 75,0 83,4 65,0 91,0 69,1 Jaktturism är bra för sysselsättningen på landsbygden Jakt för utomstående jägare borde göras mer möjlig på den egna föreningens marker Utländska jägare vet inte hur jakt i Finland ska bedrivas Dagkortsförsäljning är ett bra sätt att bedriva jaktturism i liten skala En ökad jaktturism minskar de lokala jägarnas möjligheter att jaga En ökad jaktturism driver upp arrendepriser på jaktmark Markägare som arrenderar ut jakträtt bör kompenseras ekonomiskt Utbytesjakt är ett bra sätt att öka kontakten mellan jägare i olika länder 43,2 39,6 47,4 69,8 41,3 60,0 47,8 59,9 A Andelen svarare som sett aktiviteten som mycket eller ganska viktig för allmänhetens syn på jakt och jägarsamfundet (%) a A Andelen svarare som uppgett att de helt eller delvis håller med om påståendet (%) Överlag saknade variabler såsom kön, ålder, inkomst, civilstånd eller regional hemvist betydelse för kunskapsnivån om internationella bestämmelser. Det är anmärkningsvärt om än föga förvånande att en så stor del av de tillfrågade uppgav sig sakna kunskaper på detta område. Man kan kanske tolka detta som att jägares kunskaper om internationella jaktbestämmelser främst beror på hur och vilken grad de kommer i kontakt eller påverkas av dessa. En markägare kan exempelvis tänkas vara mer insatt i Natura 2000-programmets jaktregler än andra, medan någon som jagat utomlands och rest med vapen torde vara mer insatt i EU:s vapendirektiv än andra. Man bör dock iaktta stor försiktighet när man drar slutsatser om den verkliga kunskapsnivån, eftersom denna sannolikt är lägre än vad vidstående svarsfördelningar visar. Detta beror på att dylika frågor lätt kan få svararen att överskatta sin kunskap. Jakten en del av den traditionella livsstilen Den andra frågeställningen gällde inställningen till olika frågor om jakt. Enligt Figur 2 ansåg en betydande majoritet av de tillfrågade att jakt är en del av den traditionella livsstilen, att det behövs en föryngring av jägarkåren och förtroendemannakåren, att beslutsfattare bör lyssna på jägare i jaktfrågor, att boende på landsbygden ger en naturlig koppling till jakten samt att man inte behöver fälla byte för att jakten ska vara meningsfull. En relativt stor andel ansåg också att jakt bör vara tillåten på Natura 2000-områden. Litet under hälften av de tillfrågade såg skeptiskt på troféjakt, behovet av att anlägga våtmarker, kravet på hund i sjöfågeljakt samt bågjakt. Ungefär lika många ansåg att unga jägare inte borde få jaga ensamma. Däremot var det förhållandevis få som ansåg att blyfri ammunition borde vara obligatorisk i all jakt samt att statliga myndigheter borde få utökade jakträttigheter. En analys av hur dessa attityder formade sig visade att tre grupper av jägare även här kunde urskiljas. Den första och minsta gruppen (n=230) såg jakten närmast som en fritidssysselsättning och betonade både traditionella jaktvärden och ekologiska principer. Man tonade ner vikten av bytet för jaktens meningsfullhet och lyfte fram betydelsen av en föryngring av jägarkåren samtidigt som man förhöll sig skeptisk till unga jägares rätt att få jaga ensamma. Därtill betonades jaktens ekologiska hållbarhet; man ansåg t.ex. att det är viktigt att jägare använder blyfri ammunition i all jakt, att hund används i sjöfågelsjakt samt att det våtmarksbeståndet utökas. Det fanns även en svag, men signifikant, betoning av jakten som en del av den traditionella livsstilen på landsbygden. Denna grupp dominerades av personer i övre medelåldern, bosatta i landets västra delar och som hade utbildning på grundskol- eller yrkesskolsnivå. Kvinnorna var även starkast representerad i denna grupp. Största delen var aktiva jägare med småviltjakt, älgjakt, hjortjakt eller kombinationer av dessa som specialitet. Många bedrev även viltvård i form av utfodring, anläggning av viltåkrar och smårovdjursjakt. Det fanns även en betydande andel "passiva" jägare som varken jagade eller bedrev viltvård. Den andra och största gruppen (n=487) identifierade sig starkt med såväl jägarkollektivet som med traditionella jaktvärden. Man såg jakten snarare som en integrerad del av sin livsstil än som en renodlad fritidssysselsättning. Det fanns här en stark koppling till landsbygden och en stark betoning av jakten som en del av den traditionella livsstilen. Bågjakt ansågs vara en naturlig del av jakten samtidigt som man försvarade rätten att få jaga på Natura 2000-områden. Däremot förhöll man sig negativ till en utökning av myndigheters jakträtt, kravet på blyfri ammunition samt kravet att unga jägare inte ska få jaga ensamma. Det sågs som viktigt att jägarkåren och förtroendemannakåren föryngras samt att jägarens röst blir hörd i det politiska beslutsfattandet. Klustret dominerades av yngre och medelålders män, bosatta på landsbygden i landets norra och östra delar och som hade utbildning på grundskol- eller yrkesskolnivå. Merparten av jägarna i denna grupp hade haft jaktkort i 11-20 år eller längre och var både aktiva jägare (främst småvilt, älg och hjort) och flitiga viltvårdare (främst utfodring och smårovdjursjakt). Den tredje gruppen (n=382) kännetecknades av ett starkt miljömässigt ställningstagande och ett ifrågasättande av ungas självständiga jakträtt, vilket framgår av att man förhöll sig negativ till de flesta av de ovan nämnda påståendena, förutom kravet på att begränsa unga jägares rätt att få jaga ensamma och att använda blyfri ammunition i all jakt. Detta kluster dominerades av unga och medelålders personer som hade utbildning på yrkesskol- eller högskolenivå och som var bosatta i landets urbana delar. En stor del ägnade sig åt småviltsjakt och/eller älgjakt och bedrev därtill viltvård, men andelen s.k. passiva jägare var också betydande i denna grupp. Att förbättra allmänhetens kunskap om jakten är viktigt Den tredje frågeställningen gällde vad som borde göras för att förbättra allmänhetens kunskap om och inställning till jakten och jägarsamfundet. Figur 3 visar att de tillfrågade fäste relativt stor vikt vid alla nämnda aktiviteter. Störst betydelse ansåg man dock att viltvårdsverksamhet bland barn och unga hade. Andra viktiga verksamheter Jägaren 2 / 2009 79
• ansågs vara kurser för blivande jägare, tävlingar och evenemang såsom jaktstigar samt olika sociala tillställningar såsom soppdagar eller ungdomskvällar. De svarare som fäst stor vikt vid dessa aktiviteter var i regel över 40 år och hade utbildning på grundskole- eller yrkesnivå. En övervägande andel var endera förvärvsarbetande, arbetslösa eller pensionärer med månadsinkomster mellan 1000 och 2500 . De hade vanligen haft jaktkort längre än i 21 års tid och var bosatta på landsbygden i landets norra eller östra delar. De var också i hög utsträckning aktiva jägare med förkärlek för småviltjakt och/eller älgjakt. Likaså var merparten av denna grupp aktiv inom viltvården. Det finns olika tolkningar av vad som ska anses vara jaktens essens, vilka typer av jakt som ska ses som acceptabla eller vilka kunskaper en jägare bör ha för att anses som en "riktig jägare". viltsjakt, älgjakt, övrig jakt eller kombinationer av dessa. Jakten kopplas samman med naturen och landsbygden Man kan på basis av dessa resultat konstatera att jakten är en ganska kontroversiell sak, t.o.m. bland jägarna själva. Det finns olika tolkningar av vad som ska anses vara jaktens essens, vilka typer av jakt som ska ses som acceptabla eller vilka kunskaper en jägare bör ha för att anses som en "riktig jägare". Överlag kan man väl kanske säga att denna mångfald i tolkning har blivit mer uppenbar i samband med övergången från det traditionella till det moderna samhället. Visst fanns det även tidigare stora skillnader mellan t.ex. överklassens sällskapsjakt och allmogens jakt, men dessa betydelser har idag stöpts om eftersom allt flere finländare ser jakten som en fritidssysselsättning samtidigt som andelen jägare som jagar för försörjningens skull har minskat. Därtill har jakten blivit allt mer påverkad av ekologiska principer och olika internationella bestämmelser. Det är dock intressant att notera att en stor del av de tillfrågade främst kopplade samman jakten med naturen, landsbygden, traditionella värden och ritualer samt med hänsyn för viltbeståndet och miljön. Detta kan kanske tolkas som att merparten av jägarna ser jakten som ett uttryck för ett mer avslappnat, naturnära och rituellt levnadssätt som håller på att försvinna i dagens moderna och hektiska värld. Text: Mikael Nygård & Lorenz Uthardt Åsikterna om jaktturismen går isär Den fjärde och sista frågeställningen berörde jägarnas inställning till försäljning av jakträttigheter till utomstående jägare, s.k. jaktturism, som ett sätt att utveckla landsbygden. Figur 4 visar att åsikterna om denna fråga tenderade gå isär bland de tillfrågade, eftersom både påståenden mot och för jaktturism fick understöd. Vi fann här två distinkta grupper med nästan diametralt olika åsikter om jaktturismen. Den första och större gruppen (n=733) förhöll sig negativ till jaktturism, ökade jakträttigheter för utomstående jägare, dagkortsförsäljning samt utbyte av jägare mellan olika länder. Man menade att en ökad jaktturism skulle minska lokala jägares jaktmöjligheter samt driva upp arrendeavgifterna på jaktmark. Denna grupp dominerades av unga och något äldre jägare som hade haft jaktkort kortare tid än 10 år eller längre tid än 31 år. De flesta hade utbildning på grundskole- el- ler yrkesskolnivå och var bosatta på landbygden. Jordbrukare och pensionärer var starkt representerade i detta kluster. De hade endera låga eller mycket höga inkomster och var företrädesvis markägare. Gruppen dominerades av älgjägare eller mycket mångsidiga jägare som därtill var aktiva viltvårdare. Den andra och betydligt mindre gruppen (n=424) bestod av jägare som förhöll sig positiv till såväl jaktturism, dagkortsförsäljning och ökat utbyte av jägare mellan olika länder. Man menade att detta varken begränsar lokala jägares jaktmöjligheter eller driver upp arrendepriserna på jaktmark. Denna grupp dominerades av högutbildade jägare i medelåldern med relativt höga månadsinkomster (4000-5500 ) och som företrädesvis var bosatta i städer. Därtill fanns det en stark representation av företagare, jordbrukare och arbetslösa. Många i detta kluster var aktiva jägare som huvudsakligen ägnade sig åt små- A M M A T I K S I M E T S Ä S T Y S Riistanhoitajaksi Jahtioppaaksi Riistayrittäjäksi Riistamestariksi Opiskele riista-alan ammattilaiseksi metsästystapoja erätaitoja riistanhoitoa riistankäsittelyä asetekniikkaa koirankoulutusta Käytännön koulutusta.Kymmeniä metsästyspäiviä maalla, merellä, Suomessa ja ulkomailla Vapaamuotoiset hakemukset suoraan oppilaitokseen 30.5.2009 mennessä. Koulutus alkaa 17.8.2009 Lisätiedot: 044-7250 657 teemu.keranen@kpedu.fi 044-7250 654 toni.kumpuvaara@kpedu.fi www.kpedu.fi 80 Jägaren 2 / 2009 Riistapainotteinen luonto-ja ympäristöalan perustutkinto KESKI-POHJANMAAN MAASEUTUOPISTO Perhon yksikkö Haanentie 26, 69950 PERHO
• Lintukoirat metsästyksessä Boken Lintukoirat metsästyksessä (Fågelhundar på jakt), som har kommit ut på förlaget Uusi Metsälehti, öppnar en ny inriktning för inhemsk produktion av publikationer i viltbranschen. I boken kombineras experternas gedigna kunskapr och erfarenheter med en avsiktligt framhävd stämning, som trollas fram av fotografier av toppklass. Med hjälp av text och foton förmedlas finesser och stötestenar vid fågeljakt med hundar till läsaren. Via boken får läsaren uppleva urtida stämningar som jägare utryckligen tillsammans med sina hundar får njuta av i de fina landskap vårt land bjuder på. Olika fågelhundsraser presenteras täckande från den finska spetsen med sin typiska becksvarta nos till stående med sina hängande öron. Utöver dressyrfilosofisk visdom vid skolning av olika raser omfattar innehållet också stämningsskapande små berättelser ävensom kalla fakta om lagstiftningens kringelikrokar. En from förhoppning är att boken skulle spridas till en så bred läsarkrets som möjligt. Den för jakt med fågelhund karaktäristiska charmfulla stämningen kan rentav få ögon som ser kritiskt på jakten att öppna sig. Förlaget Metsäkustannus Oy, redaktör Marko Mikkola, 189 s. Pris på JCO:s lager 35 Klipp här Beställ! Nyheter: Metsästäjä vastuu ­ turvallisuus ­dvd Lintukoirat metsästyksessä ­bok Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Viltspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Peuramailla - dvd Lumiset pienpetojahdit - dvd Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä 28 e ______st 35 e ______st 1,50 e ______st 1,50 e ______st 10 e ______st 32 e ______st 5e 5e 5e 5e 5e 5e 26 e 26 e 15 e 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 17 e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Böcker: Sälen -bok Seal-boken (på engelska) Tuo hiisi hirviäsi Bättre en fågel Snöspårsguiden Lilla fälthandboken,spår Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä 12 e 12 e 28 e 10 e 5e 6e 30 e 5e 7e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,65 + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Per telefon: 09- 27 27 8120 Via internet: www.riista.fi _______________________________________________________________ Namn _______________________________________________________________ Näradress _______________________________________________________________ Postnummer Postanstalt _______________________________________________________________ Telefonnummer Jägaren 2 / 2009 81
• Jägarorgansationen meddelar Representantmötet Hänvisande till 4 § 1 mom. i jägarorganisationens reglemente meddelas, att Jägarnas centralorganisations representantmöte hålls söndagen den 24.5.2009 med början kl. 10.00. Mötesplatsen är Kylpylähotelli Rantasipi Aulanko, Tavastehus. Närvarande mötesrepresentanter konstateras i möteslokalen kl. 9.30. Viltvårdare sökes Kartanon Riista söker viltvårdare till Uusikartano herrgård i Kalkkinen. Arbetet är ett självständigt, mångsidigt viltvårdararbete. Vi förutsätter: kännedom om denna Panu verksamhetsledare för FJF Vicehäradshövding Panu Hiidenmies har valts till ny verksamhetsledare för Finlands Jägarförbund. Panu fungerar för närvarande som förbundets biträdande verksamhetsledare och vd för Eräkontti. Han inleder arbetet som verksamhetsledare den 1.8.2009. Förbundets långvariga verksamhetsledare, ödemarksrådet Juha K. Kairikko, går i pension som emeritus inkommande höst. Utbildning inom viltbranschen och Förmåga till självständigt arbete Förmåga att ta ansvar Vi erbjuder: Ett mångsidigt och utmanande Lön enligt överenskommelse. åretruntarbete. MÖTESKALLELSE Medlemmarna i Askola-Pukkila jaktvårdsförening kallas till extraordinarie möte, som hålls: Tid: tisdagen den 14.4.2009 kl. 18.00 Plats: Ungdomsgården Helkamäki, Helkamäentie, MONNINKYLÄ. Ärenden: Val av ny styrelse för jaktvårdsföreningen på grund av vid jaktvårdsföreningens årsmöte konstaterade oklarheter med fullmakter, samt beslut om arvoden för styrelsen. Askola - Pukkila jaktvårdsförening Styrelsen Ansökningar senast 20.4.2009. Ansökningarna returneras inte. Kontakter och ansökningar: Kartanon Riista Kytäjäntie 846, 05720 Hyvinge Tfn 0500-923939, 050-5927878 CIC FINLANDS UTSTÄLLNINGSOCH TROFÉKOMMISSION INFORMERAR TROFÉUTSTÄLLNINGAR 2009 Kartläggning av våtmarker på gång i alla jaktvårdsdistrikt - besvara jaktföreningsenkäten Sedan 2007 har jord- och skogsbruksministeriet berett en riksomfattande viltekonomisk våtmarksstrategi. Strategins huvudmålsättning är att utveckla förvaltningen av sjöfågelviltbestånden och dessas livsmiljöer. Genom skötseln av våtmarksmiljöerna kan också vattenskyddet inom jord- och skogsbruket främjas. I utarbetandet av strategin har också miljö- och viltbranschens myndigheter samt representanter för organisationer och forskning medverkat. Strategin har just varit på remiss. För jägarorganisationen har det utarbetats ett eget åtgärdsprogram, som har som mål att stöda omsättandet av ministeriets strategi i praktiska åtgärder. För finansieringen av åtgärdsprogrammet har ett 100 000 euro stort bidrag erhållits av gårdsbrukets utvecklingsfond. Projektet koordineras av Österbottens jaktvårdsdistrikt. Åtgärdsprogrammet består av många delar, men just nu pågår den del som utreder möjligheterna att iståndsätta våtmarker. Verkställare av utredningen är de regionala jaktvårdsdistrikten. Under mars-april postar de en våtmarksenkät till jaktföreningarna inom sina verksamhetområden. Genom att besvara enkäten kan jaktföreningarna i framtiden främja iståndsättningen av våtmarker inom sina egna områden. Målet är att hitta de bästa objekten och att i fortsättningen också söka möjligheter för finansiering av objektens iståndsättning i praktiken. Jaktföreningar som returnerar enkätformulären är med om att inleda en planmässigare skötsel av viltvåtmarkerna i vårt land och stöder ministeriets strategi. Enkäten kan också besvaras elektroniskt över JC:s webbsajt på adressen www.riista.fi. I artiklar i det här numret av Jägaren ges mera detaljerade presentationer av resultaten från Österbottens jaktvårdsdistrikts pilotprojekt gällande kartläggningen av våtmarker samt av hela jägarorganisationens pågående åtgärdsprogram. Under våren och sommaren ordnas fyra troféutställningar i vårt land. På utställningarna kommer alla av CIC stadfästa troféslag att mätas. För mätning kan horn, tänder, skinn och skallar insändas. Bland hornen mäts bl.a. horn av älg, vitsvanshjort, dovhjort, kronhjort, skogsren, mufflon och rådjur. Uppgifter om bytesdjurets ålder är mycket viktiga. I och med att kriterierna för CIC:s trofémätning har reviderats har CIC Finlands utställnings- och trofékommission beslutat att en rengjord halva av underkäken inklusive alla tänder (också alla framtänder på underkäken) från individen ifråga från maj 2009 ska följa med alla fällda hjortdjurs horntroféer för åldersbestämningen i samband med mätningarna. Av skallarna mäts skallen på björn, varg, lodjur, grävling, räv, mårdhund och bäver. Av skinnen mäts närmast skinn från björn, varg och lodjur. För mätning kan även mera sällsynta (utländska) troféer inlämnas. Åldersbestämningen gäller också för utomlands fällda troféer. Info om troféer och mätningen av dem hittas på Jägarnas centralorganisations webbsajt, adress: www.riista.fi /trofeet. Troféerna mäts före utställningarna. Troféerna inklusive käkprover ska inlämnas under av utställningarnas arrangörer meddelad tid till av dem anvisad plats. 8-10.5.2009 Erätaika 2009 i Kuopio Ytterligare information om utställningen och inlämnandet av troféer ger Savon Erämessuts expedition tfn (017) 263 3772. 21-24.5.2009 Norra Finlands vildmarksmässa i Uleåborg Ytterligare information om troféeutställningen och inlämnandet av troféer Uleåborgs jaktvårdsdistrikt tfn (08) 5353 500. 5-7.6.2009 Kymmenedalens vildmarksmässa i Koria Ytterligare information om troféutställningen och inlämnandet av troféer ger Kymendalens mässbyrå tfn 020 796 9540 eller Erkki Pentinniemi tfn 0400 636 611. 7-9.8.2009 Villi-Taika vildmarksevenemang, Suomussalmi. Ytterligare information om troféutställningen och inlämnandet av troféer ger Suomussalmi kommun, Laura Juntunen tfn 044 571 4873. På frågor om troféer svarar också: Ilkka Ala-Ajos tfn 0500 817 913 Kaarlo Nygrén tfn 050 361 7375 och Veli Lappalainen tfn 0400 910 263. Adressändring Åbonejdens jvf: ny verksamhetsledare Lasse Heimo, Metsätie 7 as 6, 21620 Kuusisto, tfn 0400 533 200, turku@riista.fi 82 Jägaren 2 / 2009
• Distrikten Södra Tavastland Kymmene KURS I BÅGJAKT Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och Evois enhet för skogsundervisning vid Tavastlands yrkeshögskola ordnar en orienterande kurs i bågjakt på Evois central (Saarelantie 1, 16970 Evo). Kursen ordnas lördagen den 18.4.2009 med början kl. 10.00. Som utbildare fungerar Teemu Simenius från Suomen Jousimetsästäjäin Liitto ry. Anmälan senast en vecka innan kursen: etela-hame@riista.fi eller 0400­225 745 (Jyri Rauhala). Ytterligare information: jaktchef Jyri Rauhala, 0400­225 745. Välkommen! Uleåborg ARKTIKADAGARNA I VEDERLAX JAKTLÄGER FÖR UNGDOM Tid: 4 - 7.6.2009 Plats: Siiponkoski by- och älvcentral, HAAPAJÄRVI Målgrupp: 12-16 år gamla flickor och pojkar, även barnens föräldrar kan delta. Pris: 75 euro / person, av deltagare i jägarexamen debiteras därtill skild examensavgift 13 euro. På programmet bl.a.: Preparation fö jägarexamen Jägarexamen Skytteutbildning, krut- och bågvapen (skjutbana) Laser- och luftvapen Orienteringens grunder: användning av karta och kompass Presentation/demonstration av jakthundar Undervisning i smårovdjursjakt och konstruktion av fällor Fritidsprogram: lägertävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 15.5.2009 Förfrågningar och anmälan: Kati Ainassaari, tfn 044-445 6404, kati.ainassaari@haapajarvi.fi Till lägret antas 50 deltagare i anmälningsordning. Till lägerdeltagarna sänds ett separat inbjudningsbrev, som innehåller noggrannare direktiv och lägerprogrammet. Tid: 7.6 ­ 12.6.2009 Plats: Kuusamo, Sossonniemi by, Ollilan Lomamajat Arrangör: Muovaaran jahti ry / Ollilan Lomamajat Målgrupp: Jaktintresserade 10 ­ 16 åriga ungdomar. Under lägret får deltagarna lära sig hur man rör sig i naturen, en inblick i praktisk jakt och viltvård samt möjlighet att avlägga jägarexamen. Pris: 220,00 euro/pers. i vilket ingår logi i stugor, måltider, instruktion, utbildning, undervisningsmaterial och ansvarsförsäkring för lägertiden. Examensavgift för deltagare i examen 13 euro. På programmet bl.a.: preparerande undervisning för jägarexamen jägarexamen skytteutbildning på banan orienteringens grunder första hjälpens grunder bruk av jakthundar kurs i smårovdjursfångst / tillverkning av fällor viltvårdsarbeten naturkunskaper fiske Anmälning på anmälningsblankett (hittas på adressen www.ollilanlomamajat.fi) med e-post på adressen: info@ollilanlomamajat.fi till lägret antas 40 deltagare i anmälningsordning. till deltagarna sänds närmare anvisningar och lägerprogrammet. anmälan senast 25.05.2009. Ytterligare info: Kajava Pekka, 040-552 8921, pekka.kajava@wippies.com Ollila Tuomo, 0400-286 528, info@ollilanlomamajat.fi Pitkänen Teemu, 0400-243 001 Pitkänen Risto, 040-839 0209 Tid: 21.5­23.5.2009 Det händer vid Hurppu arktiska torn i Vederlax Program: Fågelguidning Infopunkt och kiosk Info om småvilt, invandrade rovdjur och anläggning av våtmarker Måltider Kristi himmelsfärdsdagen 21.5 naturkyrka kl. 15 Arrangörer: Kymmenedalens ornitologiska förening, Finlands jägarförbunds Kymmenedistrikt, Virolahti Seura ry, Kymmene jaktvårdsdistrikt, Vederlax jaktvårdsförning, Vederlax församling och Vederlax kommun. Ytterligare info på nätet: www.birdlife.fi/kyly/ Nyland Nylands jaktvårdsdistrikts kurser (sv = svenskspråkig kurs) Kurs om handräckning vid storviltolyckor, 14.4.2009 kl. 18 ­ 21, Mäntsälä skjutbana, Hirvihaarantie 725, Hirvihaara Kurs om handräckning vid storviltolyckor, 20.4.2009 kl. 18 ­ 21, Ungdomsgården Soihtula, Soihtulantie 8, Porlom Kurs om handräckning vid storviltolyckor (sv), 21.4.2009 kl. 18 ­ 21, Yrkesskolan Axxell, Stabsgatan 16, Karis Kurs om handräckning vid storviltolyckor, 27.4.2009 kl. 18 ­ 21, Länsi-Uudenmaan Koulutuskeskus / Vihtis, Nummela, Ojakkalantie 2, 03100 Nummela Kurs om handräckning vid storviltolyckor, 28.4.2009 kl. 18 ­ 21, Jaktvårdsdistriktets kontor, Sompiovägen 1, Helsingfors Kurs om handräckning vid storviltolyckor (sv), 29.4.2009 kl. 18 - 21 Restaurang Iris, Alexandersgatan 20, Borgå Kurs om upprätthållande av ungdomssamarbete, 5.5.2009 kl. 18 - 21 Lojo Ytterligare info om Nylands jaktvårdsdistrikts kurser ger viltvårdskonsulent Visa Eronen, 050-3661114 JAKTLÄGER FÖR UNGDOM Skaffa nu viltåkerfrö från Eräkontti! si001 si002 si003 si005 si006 si007 si011 si012 si013 si021 si022 si023 si025 si026 si027 si028 si029 si030 si031 si032 si033 si034 si035 Älg ­Diana Hjort ­Rådjur ­Diana Mångs. Viltbete. Diana Fasan ­Rapphöna ­Diana Diana ­Solros Diana ­Foderkål Grampian Diana Foderbeta piller. Diana Foderraps Hobson Diana Foderoljerättika Diana ­Turnips Massif Diana ­Blastrova Tyfon Diana ­Foderrova Samson Diana ­Jägarmajs Diana ­Betad Foderkål Älgviltblandning Fågelviltblandning Foderraps Akela Foderärt Lisa Foderoljerättika Apoli Foderkål Inka Foderkål Inka Foderbeta Brigadier Blastrova Samson 1 kg 3 kg 2 kg 3 kg 2kg 1 kg 500g 1 kg 3kg 1 kg 1kg 1kg 3kg 1 kg 10 kg 10 kg 25 kg 25kg 10kg 1 kg 5 kg 1 kg 0,5 kg 18 e 28 e 22 e 32 e 24 e 19 e 24 e 9e 35 e 16 e 19 e 14 e 22 e 34 e 79 e 68 e 95 e 50 e 90 e 19,50 e 92 e 14,50 e 5,50 e Horn och andra troféer utställs i Uleåborg Uleåborgs jaktvårdsdistrikt ordnar en officiell troféutställning på Norra Finlands åttonde vildmarksmässa i Uleåborg 21­24.5.2009. Vildmarksmässan är också som nordligt jaktevenemang av helt egen klass. Mässan hör ifråga om antal besökare och utställare till branschens ledande mässor i Norden och Finland. Trots det obetydliga antalet verkligt stora älgtjurar har det ändå såväl senaste höst som hösten innan erhållits några verkligt pampiga älgtjurar som byte. Våra förväntningar är spända på att få se dessa horntroféer på Uleåborgs jaktvårdsdistrikts avdelning på mässan. De som vill visa sina jakttroféer ombeds ta kontakt med jaktvårdsdistriktet senast i slutet av april. På mässan visas alla slag av troféer, såsom skallar och skinn. Jaktvårdsdistriktet hoppas att också troféer från utomlands fällda djur visas upp. Det är inte frågan om en utställning som bara koncentrerar sig på älghorn. Studera produkterna närmare på adressen www.erakontti.fi MKJ kansainvälistä edunvalvontaa Jägaren 2 / 2009 83
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. 40100 Jyväskylä, tel. 020-7479 630, fax. 020 -7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400-242 727. vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-4217 223, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-7523 302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Outi Helander, tel. 09-1605 2188, 040-4847 778. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kaartokatu 1 C, PL 91, 11101 Riihimäki. Tel. 019-760 490, fax. 019-7604 910, e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 84 Jägaren 2 / 2009
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Priset är 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nr 3/2009 utkommer 1.6.2009. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast 1.4.2009. OBS! Vi tar inte emot annonser per telefon. Jämthundsvalpar betäckta 13.1.09. Jagar björn. Far BCH. Tfn 050-308 2359 / 040-526 8571. Tikvalpar av finsk stövare f 11.2.09. Championföräldrar. Tfn 0400-971 508 Valpar och vuxna ryska stövare tfn 050-548 5403, hemsida mtv3.fi/itarajan. Valpar av rysk stövare, föräldrarna bra härstamning, jagar hare och räv. Tfn 040-521 4520. Ryska stövarvalpar med drevgaranti. Tfn 0400-274 744. www.usvavaarankennel.com Valpar av slh retriever tfn 0400-842 998, koti. mbnet.fi/msaaren Jagande valpar av slh retriever, provpremierade och friska föräldrar. Överlåts v 21. Tfn 044-594 7455, tiina.jarvinen@kotipoint.fi Dreverhanvalpar f 3.2.09. Far finsk mästare 07, föräldrarna utmärkta brukshundar. Tfn 0400-139 236, Rovaniemi. Beaglevalpar kan reserveras på tfn 0400-815 834, Sjundeå. Jack russelvalpar som reg i kennelklubben, brukshärstamn. www.luolapirun.fi , Kennel Luolapirun, tfn 040-522 5223 / 0400-907 072. Jack russelvalpar. Far BCH, årets bruksrussel 2008. MEJÄ- och LUME-resultat. Mor LUME-resultat, stark instinkt. Tfn 044-341 8510. Working Jack russelvalpar f 31.1.-09. 2 tikar, en hane. Tfn 040-838 3845, Seinäjoki. Valpar av strh foxterrier med tuffa bruksföräldrar. Tfn 040-412 2059. Valpar och vuxna tysk jaktterrier. Hanar för avel. Tfn 0500-198 163. Valpar av engelsk setter, av brukslinje, bra härstamning. Far FI&SE UCH, avelsreg. Tfn 050-342 9929. Valpar av röd irländsk setter, jagande föräldrar. m.vauhkonen@suomi24.fi puh. 040-569 8791, Mikko Vauhkonen. Valpar av röd irländsk setter, jagande härstamn. Mor: Pimu, far: Gagganjunis Mattis (Norsk). Bara till jägarhem. Överlåts vecka 18-19. Tfn 050-560 7438 / Seppo Urpilainen. Valpar av irländsk setter kan reserveras. Jagande föräldrar. Tfn 050-517 9817. Taxar för jakt av olika slag. Av jägare för jägare. Sedan år 1995. P Hiidenmies. Kennel Hiidenloukon. 040-534 6967. Två taxtikvalpar. Far S-FIN BCH, mor 2 x MÄAJ 1. Tfn 040-549 2729. Valpar av strh tax, födda vecka 12. Mor BCH-L, LUME1. Far BCH-A, UME1. www.kennelkorpiklaanin.com . Tfn 045-127 3167. Valpar av strh tax. Föräldrarna drevbruksch. Tfn 0400-316 311. Valpar av strh tax, överlåts 15 maj. Karttula, tfn 045-635 1337. Valpar av strh vorsteh födda vecka 12. Premierade jagande föräldrar. Tfn 050-546 5565, Hollola. Säljes strh vorstehtik 10 mån gammal, vacc och chippad. En jaktkamrat till hösten! Kan reserveras strh vorstehvalpar, betäckning under våren. Tfn 050-518 2611. Strh vorstehvalpar för jägare. Tfn 0400-528 021, 02-473 0538. Hanvalpar av strh vorsteh, födda v 44/2008. Tfn 0400-850 299. Strh vorstehvalpar för jägare. Överlåts vecka 19. Tfn 050-304 9559. Kh vorstehvalpar, föräldrarna toppstamtavla. Överlåts 05/2009. Tfn 050-529 4232. www.kotipojan.net" Valpar av kh weimaraner. Förfr tfn 0400-630 575. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 58 e/ st. Undervisningsvideo om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Tikka T3 Huh 770,-, T3 Lite SS 800,- Sako 85 syn ss 1300,-, Sako Quad 22LR 560,- Marlin 925 miniatyrg paket 290,-, Ansch. 1451 430,- Bushnell 3-12x56 398,-, CZ ZKM452 330,- Kahles2,5-10x50 890,-, Kahles 1,25-4x24 798,- Duke 120-2 11,-, 110-9 9,-, Conib 120-2 15,- Baikal IJ-27 395,-, Baikal MP 153 395,- Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e, 12/89 syn 440e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejl, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518 Snabbt och förmånligt med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Asetalvitie.fi, tfn 0500-526 008, Sagu. Vapen, sikten, installeringar mm. Hagel MZ 108-03 trap 1500,- Hagel MZ 6-0 skeet 1000,- Hagel MZ 6-0 skeet 1300,- Hagel MZ 6 3 pipor, 2 kolvar skeet, trap, jakt 2500,- Förfr Arno, tfn 372 51 48129 eller 0400-363 345. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på webbshoppen www.asetarvike.com Tfn 040-540 1182. Vapen + patr + laddn grejer + ratalaitteet + kahvat, tfn 019-782 307 www.mattikauppi.fi Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-31131 33, 040-5085833. Bågjakten allt populärare! Kolla in våra grejer och tjänster för nybörjare! Vi har allt som du behöver för att komma igång. Nyhet: köp&sälj för beg bågar och utrustning. www.merrysport.fi Inhemska choketuber mm laddningsutrustning och vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-) med 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor: endelade 250 e och tvådelade 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246.Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 019-449 223, 050-563 0169. www.trofeet.fi Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 040-831 2566. Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola, tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av karelsk björnhund. Hälsogranskade och provpremierade föräldrar. Far BCH, mor VOI 2. Födda v 12. Tfn 050-514 6498. Valpar av karelsk björnhund för björn- och älgjägare. Föräldrarna provpremierade björn- och älgskällare. Förfr tfn 0440-331 245, Eno. Karelska björnhundar, eng setter och kh vorsteh för jägare. Tfn 040-546 5644. Valpar av norsk gråhund för älg- och björnjakt. Championföräldrar. Tfn 040-532 0523. Valpar av norsk gråhund i Lappland. Bra härstamning. Tfn 0400-390 072 Kvalitetsvalpar av västsibirisk laika, estnisk stövare och lh tax till gott pris. Registrering och vacc ordnat. Mera info på www.hot.ee/kenneljahisarv eller tfn +372 528 3429 på finska. Valpar av västsibirisk laika, far dubbelch, mor 3xcert. Tfn 040-846 5498. Jämtvalpar för höstens jakter! Landets bästa björnstamtavla. Födda 15.01 09. muotkavaara@netti.fi . Tfn 0400-289 453. Jämthundsvalpar av BCH-föräldrar. Tfn 045-111 8944. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala http://www.kesavaylan.net/ Jägaren 2 / 2009 85
• Affärer Vi har de nya Tracker G400 och 360i GPS hundpejlarna samt Tracker Classic, Pico, Maxima, Exakt och begagnade servade pejlar med garanti. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. Köper Tracker pejlar av nyare modeller. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.larsmohelcom.fi. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner. Ultrapoint hund-GPS, pejlbatterier. Peltor hörselskydd, skyddsglasögon. Snabb och säker leverans i hela landet. Agripalvelu Ky, Joutsa. OBS nytt tfn nr 050-585 5058. Nätbutiken: www.agripalvelu.fi . VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki! RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkurit. net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Jaktinspirerade prylar av läder, päls, horn och trä samt Victorinox. Ultima Thule Design Oy, tfn 016-622 727, www.ultimathule.fi . MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Älgflugsskydd inkl vändbar mössa. Tfn 044-337 8877, jom-hunter.reiru.net. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Termostater med eterdosa för kläckningsmaskiner. Tfn 044-558 8263. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo på tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Skogsfastighet på 21,5 ha i Kuhmo. Andel i samfällt. Vilt: älg, björn, skogsren, bäver, gås, tjäder, orre... Finns enkel stuga och bilväg fram. Passa på skaffa eget revir i ås- & ålandskap, inuti statsmarker. Pris 27 000 e. Tfn 0500-307 895. Husbil Fiat Cauhcon 2,8 ­02, körd 80 tkm, reg 4 pers, trumatic värme. Bp 24 000 e. Byte/ kan ev hyras. Tfn 0500-171 669. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på WWW.JAHTIMATKAT.NET. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Fasaner för utplantering. Lojo. Torp, strandbastu, rökbastu.Tfn 040-558 1422. www.elamystila.net. Bäverjakt i Sotkamo med jaktstuga som bas. Tfn 0400-166 870. M. Niskanen. Jaga dal- och fjällripa i Nordnorge. Se www.eskoadventures.com Vi arr jakter utomlands sedan 2000 i Asien, Afrika, Sydamerika, Europa, Kanada, Ryssland. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi, www.vsdsafaris Vildmarksjakt i Kanada B.C. Björn, älg, mountaingoat, varg och järv. Förfr tfn 040-547 7056. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. En ny vacuumförpackare med tillbehör för konservering av mat av alla de slag. Både för dagligt bruk och djupfrysning. Kostar nu bara 59,(riktpris 129,-) + frakt. Tfn 040-581 1681. Högklassiga inhemska förslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Handgjorda skidor för jakt och fri terräng. Se www. suksitehdasylonen.fi och ring oss på 0500-601 777. Förzinkat minknät billigast i landet! Förhandsbeställningar. Leveranser från 1/6. Tex 120cm x 25m rulle med maskstrl 25.4mm pris 75 / rulle (+ frakt). Flera storlekar. Större partier även enligt önskemål och färdigt klipptaTukkuerissä. Förfr Marko Jylhä, haukkuhalli@luukku.com , tfn 040 4148 219. Kvalitetsmärken till bästa pris! Vilt- och övervakningskameror Safari Scout Guard 5.0 MP IR 221,30 e, Spy Point IR-A 6.0 MP 289.80e, Noise Stopper dämpare 154,90 e, Bore-Snake 15,85e, ProChrono kulhastighetsmätare 106,60 e, vindmätare Caldwell 41,30 e, Leupold VX-7 från 1465,10 e, Burris Laser 4-12x42 851,20 e, avståndsmätare Camo med färg från 147,10 e, Värmesökare The Game Finder 355,20 e. Även presentkort! Vi har öppet 24 h på www.eranetti.fi Säljes en isbjörnsfäll inkl imponerande huvud. Pris 11.000 euro. Tfn 040-739 8003. Fasaner säljes på viltgård i Hollola. Tuppar, hönor, ungfåglar, ägg. Tfn 0400-124 051. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Köpes Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Vi köper ren- och älghorn. Allt beaktas. Avh enligt överensk. Tfn 040-707 9843. Köper Vetterli (Grafton) gevär som borrats till hagel kal 28. Tfn 0400-725 703. Tikka T3 Stainless 308 win gevär + optik eller motsvarande. Tfn 0500-316 165. Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv i Siikajokis delta. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Två mormorsstugor vid sjöstrand i Sotkamo, mitt i statsmarker. Båt och strandbastu. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Tfn 040-582 6397. Vi hyr ut till semesterfirare, jägare, bärplockare, svampplockare och friluftsfolk. Inkv i rum, olika alt. Kök, bastu och badrum. Per dygn, veckoslut och vecka. Längre tider enl avtal. Lieksa. Nära nationalparkerna Patvinsuo och Suomujärvi. Höntönvaara fd folkskola ca 40 km från Lieksa centrum mot Ilomants. Förfr Juha Turunen, tfn 040-596 5863. Se kartor och foton på nätet; personal.inet.fi/yritys/jstins/ eller ingenjörsbyrå Juha Turunen, epost juha.turunen@pp4.inet.fi . Villipohjolas jaktområden för småvilt: 1) 7642 Kuora Kontiovaara-Uimaharju, 15800 ha. 2) 7638 Elimo-Kitsi-Piilo, 59765 ha. Puolanka: vi hyr ut moderna stugor vid sjöstrand nära statsmarker. Se webben www.asuntojamokki.fi eller ring tfn 040-557 3789. Förmånliga hyrbilar från 19,90 /dygn. Mera info på www.smart-travel.fi . Hyr ett hus för FM i jaktskytte, 15 km från tävl platsen. Förfr tfn 050-514 2506. Pyhä. Hyr en stuga för hela året, våren eller annan tid. 51,5m²; sovrum, stugkök och loft. Tfn 0400-394 192. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Tehtaantie 1, 51900 JUVA, tfn 010-387 3090. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten. Idensalmi, tfn 0400-674 668. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Hundpejlar. Vi servar hundpejlar och Tracker hund-gps. Wextra Oy, Seinäjoki. Tfn 06-215 0500. Kettukoiria ja eränkävijöitä Videosaran uusi, upea elokuva ketun ajokoirametsästyksestä! Tapahtumapaikkana eteläinen Lappi, pääosissa amerikankettukoirat. Myös luolajahtia mukana, sivusaaliina supikoirat. Ketunpyytäjät, tämä on pakko nähdä! Kesto 45 min., h. 26 . akko Petopyytäjille myös elokuvat Näädänpyytäjät uvat sekä Eränkäyntiä karhusaloilla. Runsaasti myös muita metsästys-, kalastustusja luontoelokuvia! Lisätietoja www.videosara.fi a.fi Tilaa viestillä tai soita gsm 0400-229 739 tai sähköpostilla os. arttu@videosara.fi Videosara/ Arttu Kotisara, Viitasaari Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Östtysk jägare med familj, företagare, 58 år, fridsam, sällskaplig. 37 år jägarerfarenhet, eget jaktområde med rådjur, vildsvin, dovhjort. Söker finsk jägarfamilj för utbytesjakt. Mera info: D.Leupold-Törrönen, GSM: 0440-479 034. E-Mail: dorte.leupold@pp.inet.fi 86 Jägaren 2 / 2009
• Jägare ansvar-säkerhet Ett nytt DVD-undervisningsprogram för jägare. I Finland finns det över 300 000 jägare och antalet fortsätter att öka. Under de senaste åren har årligen omkring 8000 nya jägare avlagt jägarexamen. Jakten är en av de mest utbredda formerna för nyttjande av naturen som fritidsintresse i vårt samhälle. På grund av intressets karaktär har samhället också fastställt ett stort antal bestämmelser av olika grad som borgen för att jakten ska ske hållbart, säkert och respekterande livet. Jakten regleras av jaktlagen och jaktförordningen samt ett stort antal direkt eller indirekt till jakten knutna bestämmelser, som ibland också kan förändras relativt snabbt. Till dessa hör bland annat naturskydds-, skjutvapen- och strafflagarna jämte förordningar. Jägaren är också skyldig att känna ett stort antal författningar för att på jakt kunna handla enligt bestämmelserna i lagar och förordningar. På preparationskurserna för jägarexamen sker alltid en genomgång av grunderna men givetvis kan jägaren födjupa sina kunskaper genom självstudier och senare på olika kurser och genom läsa tidningen Jägaren. Nu har det med ett utmärkt pedagogiskt grepp för första gången sammanställts ett DVD -undervisningsprogram som med hjälp av ett stort antal case-beskrivningar och expertutlåtanden belyser den lagstiftning som gäller för jakten och användningen av skjutvapen. Jägarens ansvars- och säkerhetsfrågor i anslutning till jakten utgör grundteman. Programmet omfattar också en genomgång av jägarförsäkringens grundlägäggande frågor samt till hanteringen av skjutvapen knutna utna säkerhetsrisker. Skillnaden mellan jakträtt och jakttillstånd stånd samt transport av vapen med mootordrivna fordon utreds grundligt. I bakgrunden finns som en röd tröd öd jaktens etiska principer som då jakten bedrivs enligt dem t på bästa möjliga sätt garanterar att jakten accepteras i s samhället. Programmet är synnerligen nyttigt för nya jägare och kan visas på examenskurser, som upplysning på å föreningarnas möten, i olika läroanstalter och även för övriga intresserade medborgare. Programmet har producerats av Euro Tv-News Oy Rovaniemi/ Undervisningsprogrammen. Som programmets samproduktionsoch expertparter har fungerat: Jägarnas Centralorganisation Inrikesministeriet/Lotterioch vapenförvaltningsenheten Tapiolagruppen Programmet säljs av JCO:s lager till priset 28 euro. Speltid ca 78 minuter. Programmet kan också ses som webbversion via snabbvals-länken på första sidan av www.riista.fi eller direkt på adressen: www.sanomat24.fi I programmet sker en genomgång av bl.a. följande frågor: Allmänna bestämmelser Definition av begreppet jakt Definition av begreppet viltvård Jaktåret Jakträtt, jaktarrende och jakttillstånd Markägarens jakträtt Rätt att jaga på allmänt vatten och i den ekonomiska zonen Kommunmedlemmarnas jakträtt på statens områden Jaktlicens Utarrendering av jakträtt Jakttillstånd Allmänna krav på bedrivande av jakt Skjutprov Uppvisande av jaktkort och intyg över skjutprov Beviljande av jaktlicens för hjortdjur och förutsättningarna för jakten Förutsättningarna för björnjakt Jaktsätt Begränsning av användning av motordrivna fortskaffningsmedel Fångstredskap och fångstmetoder Transport och bärande av jaktvapen Möte med stort rovdjur (björn) Tillsyn över hundar Skyldighet att hålla hundar kopplade Hunddressyr Påföljder av lagstridig verksamhet Jaktbrott Jaktförseelse Skjutvapenlagstiftning och prövning av skjutvapentillstånd Skjutbanor Anvisningar för förenhetligande av praxis för vapentillstånd/ brottens betydelse vid prövning av skjutvapentillstånd Risker för olycksfall vid hantering av skjutvapen Jägarens olycksfallssituationer Klädselns betydelse på jakt Jägarförsäkringen Förvaring och underhåll av vapen Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jäga- utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: rens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras Jägaren 2 / 2009 87
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Fakturans utställare Kontaktperson Direktdebitering JÄGARNAS CENTRALORGANISATION JÄGARREGISTRET 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244* Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Kontonummer ­ Ort och datum Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmakten tillställes egen bank! Övergå till direktdebitering av Din jaktvårdsavgift - Du får ett snyggt plastat jaktkort Under årets lopp har antalet jägare som överfört sin jaktvårdsavgift till direktdebitering stigit nästan till 100.000. När Du för över Din jaktvårdsavgift till direktdebitering behöver Du inte mera vara orolig för att jaktkortets giltighet skall gå ut. Din bank debiterar automatiskt Ditt konto för jaktvårdsavgiften och det betalade snygga plastade jaktkortet postas hem till Dig i extrapärmen på nr 4 av tidningen Jägaren. Så här sparar Du inte bara tid och besvär utan också utgiften för gireringsavgiften. Övergången till direktdebitering kan Du göra genom att fylla i fullmakten här intill och föra den till Ditt eget bankkontor eller genom att ingå ett direktdebiteringsavtal via Din nätbank. 1.8.2009 Jaktkort Metsästy skortti Hunting Card Jagdsche in - 31.7.2010 FIN * Serviceidentifikationen styr betalningen till uppsamlingskontot. Nordea bankens kunder använder samlingskontot för jaktvårdsavgifter, Nordea 166030-107212. ALLMÄNNA VILLKOR FÖR BEFULLMÄKTIGANDE AV DIREKTDEBITERING 1) Betalaren befullmäktigar faktureraren att debitera betalarens i fullmakten angivna bankkonto direkt på förfallodagarna för att faktureraren på betalaren utställda fakturor. 2) Banken meddelar faktureraren betalarens för direktdebiteringen nödvändiga uppgifter om bankförbindelse och övriga i fullmakten nämnda uppgifter. Uppgifterna förmedlas till faktureraren via fakturerarens bank. 3) Meddelande om direktdebiteringen ges årligen på förhand i nummer 3 av tidskriften Jägaren. 4) Ifall betalaren har någonting att anmärka beträffande direktdebiteringen skall han/hon ta kontakt med faktureraren. Faktureraren svarar för att förhandsmeddelandet överensstämmer med den av banken verkställda direktdebiteringen. Betalaren kan före förfallodagen under banktid förbjuda banken att debitera en specifik betalning eller ändra eurobeloppet för en specifik debiteringsaktion. 5) Banken ger inte separata verifikat för debiteringen. Denna framgår av kontoutdraget eller annan specifikation över transaktioner. Efter debiteringen sänder Jägarnas Centralorganisation jaktkortet till betalaren. 6) Betalaren är skyldig att sörja för att de för betalningen erforderliga medlen finns på kontot senast en bankdag innan debiteringsdagen. Banken förbinder sig att utbetala de fakturerade beloppen på av det fakturerande företaget fastställda förfallodagar endast i det fall de erforderliga medlen finns på kontot. Om tillräckliga medelen för betalning av fakturan inte finns på betalarens konto på förfallodagen har banken rätt att debitera betalningen inom tre bankdagar efter förfallodagen under förutsättning att tillräckliga medel för betalningen då finns på kontot. Om det inte på förfallodagen funnits tillräckliga medel för betalningen på betalarens konto har banken rätt att meddela faktureraren att betalning inte kunnat utföras på grund av att täckning saknats. 7) Banken har rätt att ändra sin servicetariff. Meddelande om ändring av servicetariff ges på bankens kontor. 8) Betalaren har rätt att säga upp detta befullmäktigande med fem bankdagars varsel genom att meddela banken skriftligt därom. Banken har rätt att säga upp detta befullmäktigande med en månads uppsägningstid genom att meddela betalaren skriftligt därom. 9) Banken svarar inte för skada som förosakas av att bankens verksamhet på grund av force majeure eller motsvarande orsak försvåras oskäligt. Här avsett hinder som befriar från ansvar kan exempelvis vara: · åtgärd av myndighet, · krig eller krigshot, uppror eller upplopp, · av banken oberoende störning i postgång, automatisk data behandling, dataöverföring, annan elektronisk kommunikation eller eldistribution, · av brand eller annan olyckshändelse förosakat avbrott eller fördröjning i avtalsparternas verksamhet eller · fackliga stridsåtgärder såsom strejk, lockout, bojkott eller blockad, trots att åtgärden inte skulle gälla banken. Om sådant force majeure föreligger för banken, att verkställandet av direktdebiteringen förhindras är inte betalaren heller ansvarig inför faktureraren för skador som förorsakats av denna orsak.