• 2 / 2010 Klimatförändringen Viltdagarna 2010 - problem och möjligheter, s. 9 Viltets rörelser under observation, s. 6 Satellituppföljning av ryssjegråsälar, s. 10 Vinterproven - hundjägarnas extrema rijaktsgren, s. 40 Balansen återställs för Övre Lapplands överstora rävbestånd, s. 54
• Gästskribenten: Vapentätheten i Finland på allmän europeisk nivå I tidningen Jägaren 1/2010 på sida 38 ingår en förtjänstfull artikel om jägarnas jaktegendom. I artikeln finns en aktuell passus som kräver precisering. Såsom nämns i artikeln sägs det i de allmänna motiveringarna i regeringens proposition till riksdagen RP 106/2009 om lag om ändring av lagen om skjutvapen att Finland ifråga om vapentäthet skulle placera sig i världstoppen efter USA, Jemen och Norge ­ alltså som fjärde. I många andra artiklar som publicerats i pressen har motsvarande uppgifter publicerats så att Finland ifråga om vapentäthet skulle ligga på tredje plats strax efter Jemen. Vidare sägs det i de allmänna motiveringarna i RP 106/2009: "I relation till invånarantalet 31.12.2008 (5 325 600) finns det i Finland 30 skjutvapen per hundra invånare i landet", vilket igen är motstridigt i relation till det påstående som framförs i samma sammanhang att vapentätheten i Finland skulle vara fjärde tätast i världen. Påståendet att Finland ifråga om vapentäthet skulle avvika från övrig europeisk nivå är felaktigt. Den felaktiga uppgiften kommer från en undersökning, som kan hittas med följande hänvisning: Geneva Graduate Institute of International Studies. "Small Arms Survey 2007". Cambridge. I den här undersökningen sägs det att privata personer i vårt land sammanlagt innehar 2,1 ­ 3,6 milj. registrerade och oregistrerade vapen och att vapentätheten för vapen i privat ägo i Finland sålunda är 41 - 69 vapen / 100 invånare. Vårt lands vapenregister upptog per 29.1.2009 en aning under 1,6 milj. vapen, dvs enligt undersökningens påstående borde privata personer i vårt land inneha ca 0,6 ­ 1,3 milj. vapen utan tillstånd. Undersökningen publicerades 2007, men på två år har antalet vapen i landets vapenregister inte förändrats i märkbar grad. Inrikesministeriet observerade felet och korrigerade omgående uppgifterna i undersökningen i ett tillkännagivande daterat redan 29.08.2007. I tillkännagivandet sägs det bl.a.: "Antalet innehavare av vapentillstånd i Finland är ca 650 000, dvs omkring 12 % av finländarna har ett skjutvapen. Med det räknesätt som använts i den schweiziska undersökningen får man som resultat totalt omkring 32 lovliga och olovliga skjutvapen per hundra invånare." En med de i undersökningen "Small Arms Survey 2007" presenterade siffrorna jämförbar siffra för vapentätheten i Finland är 30 ­ 32 vapen per 100 personer. Såväl antalet vapen som vapentätheten i Finland är normala. Andra länder utöver Finland där antalet vapen i privat ägo håller sig kring 30 ­ 35 vapen per 100 personer är bl.a. Frankrike, Grekland, Kanada, Sverige, Österrike och Tyskland. Finland återfinns i gruppen typiska demokratiska västerländska välfärdsstater i vilka det bedrivs jakt och skytte. n 32 Årets miljöstöd ger nya möjligheter sköta viltmiljöer Älghalsbandsundersökningen fortsätter 119 älgar försågs med sändarband på olika håll i landet Antti Sukuvaara Skribenten är ordförande för Vapenbranschens Näringsidkare rf 18 Vad tycker du? Finns det för mycket vapen i Finland? Hur kan vapensäkerheten ökas? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna Feedbacken på föregående gästskribentspalt har flyttat till slutet av tidningen, s 74. 2 l Jägaren l 2 l 2010
• Innehåll l 2 l 2010 2 4 5 6 9 Gästskribenten: Vapentätheten i Finland på allmän europeisk nivå Vildmarkskalendern Ledaren: Vårens älgfrågor Viltdagarna 2010 Viltets rörelser under observation Klimatförändringen - problem och möjligheter 12 gråsälar fick GSM-uppföljningsinstrument "på pälsen" Viceordförandens spalt: 10 Satellituppföljning av ryssjegråsälar 14 Bottenvikens jägare på kurs i säljakt 18 Älghalsbandsundersökningen fortsätter 119 älgar försågs med sändarband på olika håll i landet 21 Salt åt älgarna 22 Älgfångsten steg till 62 000 älgar I jämförelse med fjolåret nedlades sju procent fler djur Nio procent fler jaktlicenser än året innan 23 Rekordartat stor fångst av vitsvansvilt - 25 700 djur 24 Behövs det ändringar i behandlingen av skogen? Öppen diskussion om skogslagen 26 Det behövs mera övervakning av jakten Forststyrelsens övervakningsstatistik för 2009 avslöjar 60 28 Ny teknik på viltåkrarna 32 Årets miljöstöd ger nya möjligheter sköta viltmiljöer 35 Jakten på statens marker Från skott till tallrik: Marsbäver Är den fria jakträtten tabu? 36 Med hunden på jakt: Grythunden i viltvårdsarbete 40 Vinterproven ­ koiramiesten riekonpyynnin extremelaji Antalet lodjur har under de senaste tio åren ökat kraftigt 43 Senaste jaktsäsong fälldes 297 lodjur 44 Lodjuret igår och idag 46 Jägarprofilen 2009: 50 Med Eki på vandring: Friluftskök Jägaren satsar en tusenlapp per år på sitt intresse 54 Balansen återställs för Övre Lapplands överstora rävbestånd 57 Forskarperspektivet: Ät vad du får tag i... 58 Ålandsnytt 60 Från skott till tallrik: Marsbäver 62 En hurtig utedag med vilt som tema 64 Finns det en räv i lyan? Uppgiftsbanan gav Esbobarn mycket att tänka på 66 69 72 76 79 Rovdjurspolitiken upprör i Savolax En förvaltningsplan för vargpolitiken? Jägarorganisationen meddelar Affärer Adresser Jägaren l 2 l 2010 l 3
• Text och bild: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern MARS I likhet med de övriga flyttfåglarna återvänder sothönorna i april för att häcka. Sothönan, som under de senaste hundra åren har brett ut sig i landets södra delar, söker sig till havsvikar och sjöstränder med frodig vegetation. Arten har inte heller någonting emot att häcka i anlagda viltvatten. Sothönan har bestämda åsikter om sitt revir och försvarar det aggressivt mot både artfränder och andra andfåglar. Vårmånad kallades mars ofta förr i världen och folk höll ögonen öppna efter tecken och tydor för det begynnande jordbruksåret. Månaden ligger i brytningen mellan vinter och vår när snön smälter och marken blir bar. Senast i slutet av mars sjunger skidföret på sista versen i de södra och mellersta delarna av landet. I Lappland ligger snön däremot kvar i en månad till. Valkmusa nationalpark omfattar några av de största och värdefullaste myrmarkerna vid vår sydkust. Artrikedomen är stor. Nationalparken ligger i kommunerna Pyttis och Kotka. Namnet går sannolikt tillbaka på ett ursprungligt svenskt namn, Falkmossen. Namnen Pesäkivet och Ketunkivi avslöjar att även rovdäggdjur håller till vid myrlaggarna. APRIL Den termiska våren börjar när dygnets medeltemperatur ligger stadigt på noll grader eller varmare. I fjol började våren i södra och västra Finland i slutet av mars, helt enligt tidtabell. Norr om linjen Ilomants-Uleåborg rivstartade våren den 22 april. I Norra Karelen och Kajanaland låg våren litet efter i tidtabellen medan den i östra och norra Lappland låg litet före. I regel brukar sjöarna kasta sitt istäcke ungefär en månad efter den termiska vårens början. Men åren är inte stöpta i samma form och variationerna är stora. Också efter en så sträng vinter som vi haft i år börjar isarna vara förrädiskt svaga i södra och mellersta Finland senast från mitten av april. En vuxen sothöna är lätt att känna igen på den svarta fjäderdräkten och den vita näbben och pannskölden. På ungfåglar saknas den vita pannskölden, vilket gör identifierandet knepigare när andjakten börjar den 20 augusti. Artens typiska, knyckiga sätt att simma gör det ändå avsevärt enklare att känna igen sothönan efter häckningen, när fåglarna har samlat sig till flockar. MAJ Klippmålningarna i Hossa hör tillsammans med Astuvansalmi och Saraakallio till de största förhistoriska klippmålningarna i vårt land. De är de enda kända klippmålningarna i Kajanaland och avviker från de övriga i landet. Bland annat finns där människogestalter med triangulära ansikten, vilket inte påträffas någon annanstans i landet. Däremot finns det sådana på andra sidan östgränsen. Sannolikt finns här en koppling till det faktum att Hossa ligger strategiskt mellan vattendrag som faller ut i Bottenhavet och i Vita havet. På Finlands jaktmuseum i Riihimäki visas fotografier av finska klippmålningar ända till den 16 maj. I likhet med Hossa ligger de flesta av våra klippmålningar vid vattenleder som fortfarande är i bruk. Utställningen är sammanställd ur Pekka Kivekäs samlingar på Mellersta Finlands museum och kallas Hirvi vai vene, det vill säga Älg eller båt? 4 l Jägaren l 2 l 2010
• Ledaren Vårens älgfrågor PS! Regeringens proposition om ändring av skjutvapenlagen behandlas som bäst i riksdagen och diskussionen om lagens beredning har varit häftig. Bl.a. ombads alla av vapen intresserade grupper om ett yttrande om lagpropositionen. Beklagligt är att lagpropositionen inte ändrades det minsta utifrån yttrandena. Den i medierna förda diskussionen om lagpropositionen har till många delar grundat sig på vilseledande uppgifter eller uppgifter som givits enligt principen "ändamålet helgar medlen". I spalten Gästskribenten har Antti Sukuvaara förtjänstfullt korrigerat påståendena att vapentätheten i vårt land skulle vara världens tredje största. Vår vapentäthet håller normal europeisk nivå och hos oss sker endast en bråkdel av brotten mot liv med skjutvapen. För att vi skulle stiga till tredje plats på vapentäthetslistan skulle finländarna vara tvungna att förvärva ytterligare nästan 800 000 skjutvapen ­ vilket knappast sker, eftersom finländarna skaffar vapen enbart för lagliga ändamål. Låt finländarna göra så också i fortsättningen. Bakom oss har vi den gångna säsongens älgjakt. Fångsten blev kring 62 000 älgar. Älgsituationen har stötts och blötts på jaktstugor och vid kaffeeldar. Uppskattningar av älgstammen efter jakt i våra skogar gjordes redan under jakten och senare på vintern. Noggrannare uppskattningar av stammen börjar redan finnas och även i regionerna börjar en rätt tillförlitlig helhetsbild av älgarnas vinterstam klarna. Uppskattningen av stammen är vanligen mer eller mindre en illusion men målet är givetvis att få en så god bild som möjligt. Och alltid finns det en viss oro för eventuella överraskningar och jämsides även beredskap för ett möte med dessa. Till råga på allt fungerar ytterligheternas talesmän ofta som domedagsbasuner och siar om undergång ­ för skogen, älgstammen, säker bilism osv. Alltid i takt med orkestern. Min rubrik innehåller absolut inte någon tanke på en vårlig intensivslakt av älg. Avsikten är att framföra några älgrelaterade tankar till såväl jägare och markägare som alla andra älgintresserade aktörer. Våren är en mycket viktig tidpunkt med tanke på den kommande höstens älgjakt, för ansökningarna om jaktlicenser ska lämnas in före utgången av april. Det är uttryckligen just nu skäl för jaktföreningar och älgjaktlag att omsorgsfullt fundera på hur många jaktlicenser de ska ansöka om. Som ett svar skulle jag säga att begrunda läget omsorgsfullt, men ansök om tillräckligt många licenser! Det är inte nödvändigt att utnyttja alla jaktlicenser på hösten om läget förefaller sådant. Idag är inte hundra procents avskjutning eller utnyttjandegrad för licenserna mera något mått för jaktlagets duglighet. Om det inte finns fler älgar i trakten än ett begynnelsekapital är det bättre att lämna de sista licenserna godvilligt outnyttjade. Å andra sidan är det inte heller skäl att lämna en överdrivet stor älgstam kvar över vintern. Markägarna har ibland blivit besvikna på jägarna när jaktlicenser har blivit outnyttjade, men som regel har vetskapen om att beslutet varit väl underbyggt lett till förståelse och någon större osämja har inte uppstått. I södra Finland förefaller älgarnas vinterstam följa de allmänna målen. I genomsnitt övervintrar omkring tre älgar per tusen hektar, vilket säkerligen enligt de flestas åsikt är ett helt lämpligt antal. Om bara älgarna kunde breda ut sig jämnt. Ställvis förekommer det stora områden utan en enda älg och på andra håll finns det så många av dem att det inte ryms en enda till. Så är det, älgarna har sina sommar- och vinterbetesområden ­ och långa ben. Resultaten av älgjakten senaste höst och analyserna av dem ger dock bekymmersamma tecken på att stammen sannolikt håller på att växa igen i södra Finland. Banklicens- eller hyllicenssystemet, eller vad man nu vill kalla det för, har visat sig vara ett fungerande förfaringssätt, bara man lärt sig att utnyttja det korrekt. Fiskarnas arvsynd har förvisso många gånger stört nyttjandet av "banken". Men under årens lopp har användningen av banklicenserna även genomförts helt korrekt. De är ju avsedda för utglesning av överraskande täta älgbestånd, inte för avlivande av de sista lokala älgarna. Ett bra samarbete mellan föreningarna samt förtroende mellan grannföreningar och inom samlicensområden möjliggör en förnuftig och ändamålsenlig reglering av älgstammen även vid överraskande situationer i slutet av säsongen ­ men det ska finnas jaktlicenser till förfogande också under senhösten. I norra Finland är älgstammen ännu uppenbart stor. Där måste avskjutningen ytterligare utökas. Jaktvårdsdistrikten befinner sig i en utmanande situation eftersom de i licensernas ansökningsskede rentav är tvungna att "marknadsföra" jaktlicenser, dvs en tillräcklig avskjutning på hösten. Jägarnas tro prövas, men det är ändå skäl att lyssna på av markägare, ansvariga för trafiksäkerheten, viltforskningen och jaktvårdsdistrikten framförda önskemål, ställningstaganden och rekommendationer. Älgen lyder hellre morot än käpp. Därför är det motiverat att ansöka om ett tillräckligt antal jaktlicenser så att det på hösten finns sådana till förfogande. Älgjägarna i norr ser också förväntansfullt fram emot att det skulle bli möjligt att inleda älgjakten tidigare än idag, dvs redan i september. Då skulle de klara av jakten med rimliga ansträngningar också ute i obygderna utan de besvärligheter den korta dagen och rikliga snön för med sig. De ersättningar som ska betalas för skador som älgarna orsakar i skogen håller på att bli rekordstora. En bidragande orsak är säkerligen den nya viltskadelagens ikraftträdande, som torde ha ökat antalet ansökningar om ersättning. I den nya lagen föll självriskandelen bort och förvandlades till en ersättningströskel. De nu inlämnade ansökningarna omfattar sålunda många skador som inträffat under tidigare år och samlats till en engångspott. På en del håll ökade antalet ansökningar om ersättning med upp till tusen procent jämfört med tidigare år. På riksnivå har antalet älgkrockar minskat. Vanligen har utvecklingen för antalet krockar avspeglat älgstammens tillstånd. Vi ska dock inte ge älgstammen någon möjlighet att ta ett älgsprång till en alltför stor stamstorlek. n Jägaren l 2 l 2010 l 5 Jari Pigg Huvudredaktör
• Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Viltdagarna 2010 Viltets rörelser under observation Under viltdagarna fick vi bekanta oss med viltets rörelser, vandringar och förekommande problem med arter som ökat i antal. Vargen rör sig mycket och ger upphov till konflikter. Björnen gömmer sig när människan närmar sig. Kaninen ockuperar huvudstadsregionen. Skogsrenen anpassade sig bra i Suomenselkäområdet. Uppföljningen av älgarnas rörelser är populär. V Hannu Huttu Vårens framgångsrika förökning inom ett vidsträckt område påverkar kraftigt följande års lokala häckningsbestånd. Också smårovdjursfångsten bör effektiveras inom ett större område. 6 l Jägaren l 2 l 2010
• V l Viltets rörelser har alltid intresserat jä- Vargens utbredningsförmåga i en klass för sig Vargen har förmåga att sprida sig till trakter fjärran från djurets födelsetrakter. Världsrekordet håller en hona som vandrade från södra Norge till finska Lappland. ­ Vandringssträckan var fågelvägen 1100 kilometer och räckte halvtannat år, berättade specialforskaren Ilpo Kojola på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. I mars-maj beger sig de omkring ett år gamla vargungdomarna iväg för att söka sig ett eget revir. Större delen av dessa vargar stannar på under 200 kilometers avstånd från sitt födelserevir. Enligt Kojola är vargar på vandring rätt så nattaktiva och vid långvariga förflyttningar förändras "hit och dit-irrandet" i början under vandringens sista dagar till ett mera målmedvetet och snabbare vandrande. Vargarna undviker människor. Under den nattliag vandringen händer det mera sällan att vargen stöter på människor och som ett resultat härav hittar vargen områden där människobosättningen är glesare och den kan godkänna som sitt bosättningsrevir. Enligt Kojola har vårt lands bobyggande vargstams utbredningsområde utvidgats flerfaldigt efter medlet av 1990-talet, Det första vargboet vid västkusten påträffades 2002 och det andra i Egentliga Finland 2005. Antalet vargkullar fyrdubblades mellan 1996 och 2006. Enligt VFFIs uppgifter hade antalet vargkullar fram till 2006 stigit till 25 för att sedan minska till 20 kullar 2008. Utbredningsområdets storlek har dock inte minskat för det är i östra Finland som antalet vargkullar har minskat. Också de svenska vargarna härstammar från vargar som vandrat västerut från Finland. Enligt Kojola vet man att det under åren 1980­2008 vandrade 15 vargar till norra Sverige. Av dem klarade sig fyra levande till Vargkonflikter går ej att lösa ­ Det finns ingen lösning på en vargkonflikt. Nyckeln till kontroll över konflikten är att förstå den, konstaterade Jukka Bisi från Forststyrelsen, som för närvarande skriver en doktorsavhandling om vargfrågor. Bisi kan temat, för han beredde i tiden också den riksomfattande förvaltningsplanen för vår vargstam. Enligt Bisi upplevs vargstammens tillväxt och utbredning framförallt som ett hot mot intresset för jakt med hund. Detta har ju under de senaste decennierna ökat i vårt land. Jägarnas reaktion är de facto en fråga om en intressebevakning som försvarar de egna formerna för nyttjandet av naturen, på samma sätt som inom renskötselområdet. Enligt Bisi var det de bindande skyldigheterna i EU:s habitatdirektiv som i och med Finlands medlemskap i gemenskapen gjorde vargstammens tillväxt möjlig. I habitatdirektivets bakgrund finns de övernationella konventionerna, dvs det så kallade allmänna intresset ­ önskan att bevara den ursprungliga naturen och arterna i den för kommande generationer. Ifråga om skyddet av vargen föreligger det Älgar med satellitband ­ För närvarande följs 119 älgar upp i vårt land med hjälp av satellitband, konstaterade Jyrki Pusenius, älgforskare på VFFI. Syftet med bandundersökningen är att producera information om älgarnas spridning efter att ha lämnat sina övervintringsområden för att vandra till sommarbetena och var de därefter är under älgjaktstiden. Informationen utnyttjas vid förebyggandet av älgkrockar och av älgar orsakad skadegörelse på skog. Med hjälp av banduppföljningen av älgar undersöks ytterligare kustens, de stora rovdjurens, jaktens och trafikens inverkan på hjortdjurens rörelser, mortalitet och utnyttjandet av livsmiljöerna. Därför har undersökningen i huvudsak koncentrerats till tre storområden. I samtliga storområden finns det Observationen av viltets rörelser har underlättats av den teknologiska utvecklingen Jägaren l 2 l 2010 l 7 Taija Pöntinen garna och viltforskarna. Observationen av viltets rörelser har under de senaste årtiondena underlättats enormt av den teknologiska utvecklingen. Men trots att de nya hjälpmedel som forskningen fått till sitt förfogande, exempelvis radiotelemetri, gps-band, satellituppföljning och geografiskt positioneringsmaterial, har medfört allt fler nya möjligheter finns det dock kvar tillräckligt med utmaningar för forskaren vid förädlandet av erhållna data. Temat på viltdagarna som hölls i slutet av januari i Åbo var viltets rörelser och vandringar samt arter som ökat i antal och förorsakar konflikter. För arrangemangen svarade Vilt- och fiskeriforskninginstitutet och Jägarnas centralorganisation. södra sidan av renskötselområdet. De lyckades också bygga bo. ­ Åren 1991­2006 förekom inte vandringar, men därefter har den svenska stammen utökats med två handjur som vandrat västerut från Finland, konstaterade Kojola. Predation i öppna skogsmarker ­ boplatser i ly Otso Ovaskainen, som verkar som professor i matematisk ekologi vid Helsingfors universitet, belyste bl.a. hur landskapets struktur påverkar vargarnas rörelser och predation. Under uppföljningsperioden lyckades vargens predation 50 gånger. Av dessa skedde 46 % i öppna skogar och 14 % i grannskapet av en bäck. Enligt Ovaskainen vistas vargen mera i öppna skogar för att jaga än den annars rör sig där och när den jagar rör den sig klart mera i närheten av bäckar än annars. Alla vargar undviker landsvägar. En del av dem utnyttjar skogsbilvägar medan en del undviker också sådana. Boplatsen väljer vargarna på skyddade platser, konstaterade Salla Kaartinen från Uleåborgs universitet. Kaartinen, som undersökt valet av boplats med hjälp av bandförsedda vargar, berättade att största delen av vargarnas bon i vårt land finns i dälder under granar. Väldigt ofta finns de i ungskog, dvs plant- eller snårskog. I närheten av alla bon finns det en vattenplats. Vargarna undviker områden i anslutning till människors verksamhet. Enligt Kaartinen förekommer det ofta på andra håll i världen att vargarna bor i hålor som de använder under flera års tid. en konflikt mellan det allmänna och det lokala intresset. Enligt Bisi är den centralaste och mest komplicerade frågan vid förvaltningen och skyddet av vargstammen inom vilka områden de farliga vilda vargarna kan underhållas och var de kan tolereras. Fattandet av besluten i dessa frågor ankommer på politikerna, men inte heller för deras del är beslutsfattandet lätt. Klart är att värnandet av vargstammen kommer att vara svårt även framöver. Under ledning av Janne Sundelin på Helsingfors universitet har man undersökt hur björnar som är försedda med GPS-utrustning reagerar när en människa närmar sig i skogen. Björnen går ur vägen för människan Under ledning av Janne Sundelin på Helsingfors universitet har man undersökt hur björnar som är försedda med GPS-utrustning reagerar när en människa närmar sig i skogen. Enligt Sundelin smyger björnarna oftast bort i situationen, mötena blir inte rapporterade och händelsen passerar helt oförmärkt för människorna. Med hjälp av sina känsliga lukt- och hörselsinnen observerar björnen redan på långt håll människan som närmar sig i skogen och kan om den så önskar gömma sig för henne. Vid försök har man närmat sig och passerat björnens dagslega på ca 50 meters avstånd ca 50 gånger och endast en gång har vandraren observerat björnen. Som objekt för undersökningen fungerade sju olika björnhannar. De flesta björnar antingen gömmer sig eller flyr. Många gånger förflyttar sig björnen först längre bort och gömmer sig varefter den beroende på situationen antingen avlägsnar sig från platsen eller stannar kvar på den nya legan. I några av försöksfallen har björnen förflyttat sig närmare personen som närmar sig och sedan följt efter i dennas spår. En detalj som förklarar varför konkreta möten är så sällsynta är också det faktum att platsen för björnarnas daglega ofta finns i tät ungskog där det är svårt att röra sig ljudlöst och därifrån också sikten är dålig.
• tre övervintringsområden. Älgar har försetts med band i Svenska Österbotten, Kannus, Kajanaland, Södra Finland och Lappland. ­ Informationen är nyttig vid planering av jaktens regionala prioriteringar i närheten av övervintringsområden, konstaterade Pusenius. Informationen om älgarnas rörelser har blivit den populäraste sidan på VFFI:s webbplats. Kartor hittas på adressen: www.rktl.fi Riista Elinympäristöt Hirvieläinten satelliittiseuranta 119 älgar har fått satellitband. Med hjälp av dem undersöks kustens, de stora rovdjurens, jaktens och trafikens inverkan på hjortdjurens rörelser, mortalitet och utnyttjande av livsmiljön. Skogsrenarna vandrar ­ Jämfört med vildrenen i tundra- och barrskogszonen har de till Suomenselkäområdet för 30 år sedan förflyttade skogsrenarna anpassat sig relativt bra till det av människan bearbetade och bebodda landskapet, berättade Forststyrelsens Mikko Rautiainen. Vid helikopterinventeringen 2008 beräknades att det fanns omkring tusen skogsrenar i Suomenselkä. Sommartiden tillbringar skogsrenarna ensamma eller i små grupper inom ett rätt så stor område, för observationer har erhållits ända från den sydvästra stranden av Ule träsk, kustsocknarna i Mellersta Österbotten samt Saarijärvi. De centrala kalvningstrakterna finns i grannskapet av Salamajärvi nationalpark. Enligt Rautiainen får den annalkande hösten renarna att samlas. I medlet av september flockar sig ett harem kring de största sarvarna. Brunstens topp infaller i medlet av oktober. Efter det börjar skogsrenarna röra på sig även på odlingarna. I november-december tilltar vandringen och i bästa fall blir renhjorden på åkrarna över hundrahövdad om de mindre flockarna råkar komma samtidigt till platsen. ­ Som helhet betraktad är den totala mängden skador dock liten, men för den enskilda odlaren kan den dock vara stor, berättar Rautiainen. Rautiainen är övertygad om att den terränginventeringsmetod som utvecklats i Suomenselkä för uppföljning av skogsrenarna även i fortsättningen kommer att ha en mycket stark position pga de osäkerhetsfaktorer som behäftar andra uppföljningsmetoder. Vid terränginventeringen ifråga, som togs i bruk 2007, räknar jägarna antalet kalvar, vajor och sarvar i de flockar som observerats på åkrarna. På det här sättet får man reda på ålders- och könsfördelningen i stammen. Andelen kalvar berättar bl.a. om verkningarna av rovdjurens predation. Terränginventeringen ger en bild av jaktens inverkan. Den ger också nya fakta om renarnas rörelser i området. Exempelvis vinterbetesområdenas position förefaller enligt Rautiainen att leva igen, för under några av de senaste vintrarna har skogsrenarna sökt sig till grannskapet av relativt livligt trafikerade väg 13. som invaderat Helsingfors har också brett ut sig relativt snabbt under 2000-talet. Enligt av naturhistoriska museet utförda undersökningar börjar fortplantningsperioden i april. Bärande kaniner har observerats också i mars och små ungar observerades i fjol höstas ännu i slutet av november och början av december. Ett utmärkt exempel på kanintätheten är Sandudds 27 hektar stora begravningsplats. Under jaktsäsongen 2008­09 fälldes där redan över 500 kaniner. Många onödiga vitsvanskrockar Ordföranden för Pöytyänejdens jaktvårdsförening, Reino Kallio berättade om det ökande antalet vitsvanskrockar och eftervården av krockdjur på polisinrättningens område i Loimaa härad. Antalet krockar i området har under de senaste tre åren ökat från ca 300 vitsvanskrockar per år till över 400 krockar. Vitsvansviltstammens tillväxt är huvudorsak till det ökade antalet krockar. Också den ökade trafiken har inverkat. Enligt Kallios åsikt är 90 % av krockarna onödiga, för många bilförares uppmärksamhet är ytterst skral. Vitsvanskrockar inträffar nämligen mitt på ljusa dagen, mitt på åkerfält och t.o.m. med flera djur. Tätast inträffar det krockar under vitsvansviltets brunsttid i oktober-november. Den värsta tiden på dygnet för krockar kommer i skymningen mellan halv fem och åtta på eftermiddagen. Kaninen är en mästare på anpassning och förökning Heidi Kinnunen från Naturhistoriska museet redogjorde för kaninernas historia för viltfolket. Fenikierna stötte redan 1100 år före vår tideräknings början på kaninen på iberiska halvön. Romarna födde upp kaniner till föda. I de franska klostren födde munkarna upp kaniner på 500-talet och på 1100-talet förde normanderna kaniner till Britannien. De australiska kaninerna erövrade snabbt landet: 1859 fick Thomas Austin 24 kaniner av sin bror. Redan från 1866 sköts det 14 000 kaniner per år. Idag finns det över 60 kaninraser. Typiskt för artens anpassningsförmåga är det stora antalet färgvarianter som förekommer på olika håll i världen. Den kaninpopulation Unga höns breder ut sig ­ De i huvudsak som stannfåglar upplevda skogshönsfåglarnas rörlighet anknyter till unga fåglars utbredning bort från sina födelseområden, föreläste Arto Marjakangas från Forststyrelsen, som utfört undersökningar av hönsfåglarnas rörelsemönster. Enligt Marjakangas berättar gammalt vingmärkningsmaterial att unga tjäder- och orrhönor spred sig i genomsnitt över 10 kilometer och tupparna avsevärt mindre. Orrhönor som undersökts med hjälp av radiosändare förflyttade sig igen på våren från övervintringsområdet till häckningsområdet, i genomsnitt 9 kilometer. En femtedel av hönorna förflyttade sig över 20 kilometer. Intressant var också den detaljen att de flesta av de fåglar som spritt sig över 9 kilometer inte mera senare återvänt till sitt första övervintringsområde utan blivit kvar på sitt nya område över vintern. Som regel är gamla orrhönor trogna såväl sitt häcknings- som övervintringsområde. Dessa är vanligen belägna på några kilometers avstånd från varandra eller, vilket händer ibland, t.o.m. överlappar varandra. Spridningen minskar risken för inavel och ersätter jaktmortaliteten i områden med starkt jakttryck. Ur jägarnas synpunkt torde Marjakangas viktigaste budskap vara att framgångsrik förökning inom ett vidsträckt område kraftigt påverkar följande års lokala häckningsbestånd. Därför lönar det sig att t.ex. effektivera smårovdjursfångsten inom ett störreområde, inte enbart i hemknutarna. Förvaltningsplanerna har en viktig position ­ De senaste åren har det under ledning av jord- och skogsbruksministeriet beretts förvaltningsplaner för ett flertal viltarter, berättade överinspektör Janne Pitkänen. Utöver deras nationella betydelse har de också betydelse i relation till den av Europeiska unionen förda politiken och den internationella viltvårds- och naturskyddspolitiken. Som regel strävar man med förvaltningsplanerna att sammanjämka olika till förvaltningen av viltbestånden knutna förväntningar och skyldigheter. Enligt Pitkänen har förvaltningsplanerna i den offentliga viltkoncernens strategiprocess lyfts fram som det centrala redskapet för realiserandet av strategin. l Petri Timonen 8 l Jägaren l 2 l 2010
• Viceordförandens spalt: Klimatförändringen - problem och möjligheter n Vintern med sträng kyla som i gamla tider är snart förbi. Inte det minsta tecken på att klimatförändringen skulle ha höjt temperaturen har förekommit. Vintern har varit exceptionellt kall och snörik även i den sydligaste delen av landet. Men klimatet blir trots det varmare! Med global måttstock mätt hörde den gångna vintern till de varmaste under mätningarnas över hundraåriga historia. I och med att klimatet blir varmare tvingas viltet att anpassa sig till förändringar i levnadsförhållanden och klimatologiska skeenden. Livsrummet smalnar för arter som trivs i kalla förhållanden medan arter som trivs i tempererat klimat vinner terräng. Om klimatet uppvärms snabbt får många arter svårigheter med att anpassa sig till förändringen. Förändringar i vinterförhållandena kan också försämra skogshönsens möjligheter att hitta skydd och föda. Ett tunnare snötäcke och av blidväder eller hård vind åstadkommet skarföre hindrar hönsfåglarna från att söka skydd under snötäcket. Förlusten av den skyddsmöjligheten kan bli ödesdiger då det annars också är ont om föda och betandet försvåras av snö på träden och is. För orrens del har forskarna observerat att orrspel, häckning och kycklingarnas kläckning börjat ske tidigare som en följd av varmare vårar. När försomrarna sedan inte blir varmare i samma takt kläcks kycklingarna till kyliga förhållanden. Vid kall väderlek är kycklingarna sedan ofta tvungna att värma sig under moderfågelns vingar och det blir mindre tid över för att söka föda. Också ripan kommer att få lida av den tidiga våren och sena hösten. I vinterdräkt blir den under barmarkstiden synlig på långt håll och blir ett lätt byte för rovdjuren. Det är ytterst sannolikt att dalripans utbredningsområde förskjuts norrut. De milda och allt varmare vintrarna kommer också att leda till svårigheter för skogsharen som har anpassat sig till stränga vintrar. På samma sätt som ripan kommer haren att få lida för ett alltför tidigt byte till vinterdräkt på hösten och ett sent dräktbyte på våren. Också rovdjurens predation, t.ex. rävens, kan lyckas bättre när predatorn inte sjunker i djup snö. Även mårdhunden och grävlingen kommer, kan man förmoda, att förskjuta gränserna för sin utbredning norrut, vilket igen ökar predationstrycket och eventuellt kommer att ses som en minskning av övrigt småvilt. Av hjortdjuren drar rådjuret, älgen och vitsvansviltet mest nytta av det tunnare snötäcket. Näringen blir åtkomligare och rörligheten underlättas. Möjligen kan det tunnare snötäcket leda till att de av älgar orsakade skogsskadorna minskar, förutsatt att stammarna hålls i stort sett på samma nivå. Snömängden inverkar på älgarnas rörlighet: under snörika och kalla vintrar koncentreras älgarna till mindre områden varvid också risken för skador ökar. Det är svårt att förutspå klimatförändringens inverkan på viltfaunan. Också många traditionella arter kan öka eller minska i antal. Klart är dock att bestånden av olika trädarter kommer att utvecklas på olika sätt; lövträden ökar och barrträden minskar ju längre norrut man går och eftersom "skogen är viltets hem" kommer också förändringar i viltfaunan att medföra förändringar i jakten. När de nya arterna söker sitt livsmiljöfack får ursprungsarterna det ofta trängre. Trots att förändringarna sker långsamt är klimatförändringen den mest betydande faktorn på kort sikt som direkt påverkar viltet och dess riklighet och den vägen givetvis direkt den finländska jakten. I förvaltningsplanerna för viltbestånden bör därför även klimatförändringens verkningar beaktas. n Risto Hanhineva viceordförande Jägarnas Centralorganisation Jägaren l 2 l 2010 l 9
• Teksti Mervi Kunnasranta och Esa Lehtonen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Satellituppföljning av ryssjegråsälar V 10 l Jägaren l 2 l 2010 På hösten 2008 och 2009 fick 12 gråsälar i Sastmola och Björneborg GPS/GSMuppföljningsinstrument fästa vid sina pälsar. För närvarande utreder Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet med hjälp av satellitbaserad uppföljning varifrån de ryssjesälar kommer som kalasar i fiskarnas ryssjor och vart de därefter beger sig. l Vid inventeringarna av säl i Östersjön har numera drygt 20 000 gråsälar observerats. Största delen av dessa har observerats under pälsömsningstiden i finländska och svenska havsområden. Trots att gråsälarna i huvudsak är strömmingsätare och traditionellt håller till i havsbandet och den yttre skärgården besöker många av dem också den inre skärgåden och fiskarnas fångstredskap. Skymten av ett svart sälhuvud i vågorna och halva fiskar på bottnen av ryssjan är dessvärre bekanta tecken på sälbesök för fiskaren. Enligt VFFI:s statistik meddelade 41 % av yrkesfiskarna inom det finska havsområdet att de under 2008 lidit fångstförluster som orsakats av sälar. Utgående från skadeanmälningarna ser det ut som om särskilt just gråsälarna skulle trivas i laxryssjorna och närheten av dessa för att få en lättfångad och fet måltid. Osäkert är dock om det eventuellt endast är fråga om vissa på dylika ovanor specialiserade individer som kalasar i fångstredskapen eller om det är enskilda gråsälar som under sina vandringar endast slumpmässigt stöter på ryssjorna. Man känner inte heller till om ryssjegråsälen och dess beteendemönster på något sätt avviker från genomsnittsgråsälen. VFFI söker svar på dessa frågor och utreder som bäst med hjälp av satellituppföljning vilka dessa ryssjesälar är och vart de beger sig. Projektet finansieras av jord- skogsbruksministeriet och verkställs i samarbete med Bottenhavets yrkesfiskare och Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Ryssjegråsälen fångas med ryssja Gråsälarna fångades i Sastmola och Björneborg på hösten 2008 och 2009 i samarbete med yrkesfiskarna Onni Välisalo och Heikki Salokangas. Som fångstredskap användes ponton- ryssjor (PU-ryssjor), som hade försetts med ett slags slussmekanism. En dylik konstruktion möjliggör såväl fiske som levandefångst av sälar. Så snart sälen simmat in i ryssjans mellankammare utlöser den själv en stängning av porten bakom sig. När porten stängs aktiverar den ett larm som går till en mobiltelefon i form av ett textmeddelande om att en säl fångats i ryssjan. Meddelandet om den fångade sälen kom oftast under efternatten. Den i ryssjan fångade gråsälen kan andas fritt, för fångstredskapets mellankammare finns vid ytan. Ofta kan den också under väntan avnjuta en fiskmåltid. När sälen ska tas ur ryssjan fästs en separat flyttningsskyttel vid mellankammarens vägg. "Öppningen" i ryssjans vägg ser med sälens ögon ut som en flyktväg när ryssjans bakparti sänks under vattenytan och möjligheten att andas upphör. Efter några minuters väntan dyker sälen självmant in
• Mervi Kunnasranta Vanligen blir dock antalet positioneringar färre än för landdjur, eftersom sälen tillbringar största delen av sin tid under vattenytan. kring halsen på djuret. Därför är man tvungen att fästa uppföljningsinstrumentetvid sälens päls med lim. Instrumentet lossnar senast följande vår under pälsömsningen. Som längst är uppföljningsperioderna därför ett knappt år långa. GPS/GSM-uppföljningsinstrumentet, som väger ca 400 gram, limmas med snabbt hårdnande super-epoxlim vid gråsälens päls på ryggen mellan skulderbladen. Instrumentet har utvecklats i Skottland just för uppföljning av sälar. Dessutom appliceras ett litet individuellt numrerat märke av plast vid gråsälens bakre simhud. Detta för att ännu efter flera år kunna identifiera sälen ifråga. Efter dessa åtgärder släpps sälen från flyttningsskytteln tillbaka i havet för att samla information. Vanligen blir dock antalet positioneringar färre än för landdjur, eftersom sälen tillbringar största delen av sin tid under vattenytan. Utöver sälens position registrerar instrumentet också den tid sälen tillbringar på land, tiden under vattenytan samt dykdjupet och omgivningens temperatur. Hittills har uppföljningsinstrumentet applicerats på 12 gråsälar. De uppföljda gråsälarna är i huvudsak vuxna, men bland dem finns också två som utgående från utseende och vikt har klassificerats som unga. Tekniken har fungerat rimligt och endast ett instrument har tillsvidare inte sänt positionsdata. i flyttningsskytteln genom den här öppningen. Lyftandet och sänkandet av flyttningsskytteln sker med tryckluftsteknik på samma sätt som för pontonryssjornas del. Gråsälen bogseras i flyttningsskytteln till stranden. Också på land hålls sälen kvar i flyttningsskytteln. Veterinärerna Nina Aalto och Sauli Laaksonen lugnar den medan uppföljningsinstrumentet applicerades. Instrumentet fästs med lim vid pälsen Sälen kan tänja och spänna ut sin hals så pass mycket att det i praktiken är omöjligt att lägga ett halsband som skulle hållas på plats Info sker med textmeddelanden Kombinationen av satellit- och mobiltelefonteknologi gör det möjligt att noggrant följa upp gråsälens beteende. Positionsbestämning är möjlig när GPS/GSM-intrumentet i huvudsak befinner sig ovan vattenytan: sälen befinner sig antingen vid vattenytan för att andas eller ligger på land. Satellitpositioneringen gör det möjligt när den fungerar bäst att lokalisera sälen med 10 meters noggrannhet var som helst i Östersjön. På öppna havet lagrar instrumentet data och sänder dessa som ett textmeddelandepaket till datorn när gråsälen kliver upp på ett skär eller på isen för att vila inom GSM-nätets täckningsområde. Ryssjegråsälarna är hanar Preliminära resultat indikerar att de i ryssjorna gästande gråsälarnas ålder varierar och att de i huvudsak är av hankön. VFFI har i samband med olika projekt fångat sammanlagt 31 gråsälar med pontonryssjor, Samtliga har varit av hankön. Detsamma indikerar också av svenska forskare erhållna resultat vid användning av sälfällor för levandefångst. De med ryssjor fångade gråsälarnas vikt har varierat mellan 40 och 193 kilo. Vanligen erhålls närmast yngre sälar av såväl honsom hankön som bifångst i fiskeredskapen. I pontonryssjorna ser det däremot ut som om de aktivaste gästerna i huvudsak skulle vara vuxna gråsälar av hankön. Intressant är frågan varför andelen honsälar är så försvinnande liten av de gråsälar som besöker pontonryssjorna för att få sig ett skrovmål fisk. Det här kan peka på skillnader mellan könen ifråga om valet av föda. För ett ekologiskt hållbart nyttjande av gråsälsstammen kan det här vara en positiv detalj om det det blir nödvändigt att i större utsträckning decimera gråsälar i fiskeredskapen. En decimering av handjur har ju Nina Aalto Jägaren l 2 l 2010 l 11
• en mindre inverkan än t.ex. borttagande av hondjur i reproduktionsålder. Åtminstone en del av de gråsälar som var föremål för uppföljning hade ett klart intresse för ryssjor och fasttagningen föreföll inte att ändra på åtminstone dessa få exemplars vanor. Tre gråsälar släpptes fria på nytt från samma ryssjor en till tre gånger efter att de försetts med märke (sändare eller märke på simhuden). En av gråsälarna ifråga omkom på Bottenhavet i en strömmingstrål i början av sistlidna februari. Den rörliga gråsälen Gråsälen är erkänt tämligen rörlig. Genom tidigare undersökningar vet man, att gråsälarna kan röra sig över 100 kilometer på ett dygn även om rörligheten oftast begränsas till avstånd på under 10 kilometer per dag. Inom Östersjön kan gråsälen röra sig inom ett revir på totalt några tiotals tusen kvadratkilometer, men det typiska reviret omfattar mellan drygt 1 000 till över 6 000 kvadratkilometer. Å andra sidan är gråsälen också ortstrogen för vissa vilo- och födoområdens del. De långa vandringssträckorna sammanhänger vanligen just med förflyttningar mellan födorika och viloområden. Vid de vårliga inventeringarna kan gråsälarna ofta ses ömsa päls på exakt samma skär år efter år trots att alla skär i omgivningen sedda med människoögon ser ut att vara lika bra. Också ryssjegråsälarna ser ut att vara trogna vissa bestämda viloskär. Nio av de gråsälar som var föremål för uppföljning utnyttjade återkommande samma kända åländska sälskär som sin viloplats. Skäret ligger på ca 150 kilometers avstånd från dessa sälars hemrevir. Vid de vårliga inventeringarna ser man många gånger flera hundra gråsälar på detta samma skär. Medeldjupet för gråsälarnas dykningar är några tiotals meter beroende på havsområdets djup. De djupaste dykningarna längre ut på havet har dock sträckt sig ner till 150­180 meters djup. Gråsälarnas dykningar varar normalt några minuter, men maximalt t.o.m. över 25 minuter. Ryssjegråsälarna gillar kuster De ryssjesälar som omfattas av uppföljningen ser ut att gilla kustområden trots att deras totala revir till sin omfattning har varit i stort sett lika stora som vid tidigare undersökningar. Kusterna ser dock ut att dra dem till sig, vilket kan indikera att dessa individer tidvis söker föda också i fångstredskapen för fisk. Tillsvidare har det dock inte varit möj12 l Jägaren l 2 l 2010 ligt att utreda gråsälarnas rörelser under den aktivaste fiskeperioden. För sex av ryssjegråsälarna finns kärnområdena i deras höstliga revir under öppetvattentiden utanför Satakunta kust, ofta under 20 kilometer från de platser där de fångades. Det verkar också som om två andra gråsälar skulle hålla till i samma områden, men alltför få positioneringar möjliggör inte en mera omfattande uppskattning av reviret. Även ryssjegråsälarna kan vandra långa sträckor. En av dessa gjorde en avstickare på några hundra kilometer längs den svenska kusten, men återvände till vattnen utanför Satakunta. En annan av sälarna vistades under hösten utanför Satakunta kust, men flyttade till julen till vattnen kring Ösel i Estland. I januari besökte denna gråsäl också de lettländska territorialvattnen. I februari patrullerade den här gråsälspojken längsmed iskanten mellan två kända fortplantningsområden utanför Ösel. En av ryssjegråsälarna styrde genast efter märkningen i september till Sverige, men fortsatte redan i oktober till Ösel. Sträckan på denna tripp blev totalt över 800 kilometer. Den ena av de unga ryssjegråsälarna besökte norra delen av Bottenhavet och förflyttade sig sedan, delvis via farleder, till Skärgårdshavet. Där finns också det vintertida kärnområdet för denna säls revir. Från den andra unga sälens uppföljningsinstrument, som tillsvidare fungerat dåligt, har positioneringar kommit från Finska viken och Skärgårdshavet. Tillsvidare har vi inte observationer av att någon ryssjegråsäl skulle ha besökt Kvarken eller Bottenviken. I och med att det samlas mera material klarnar det förhoppningsvis om ryssjegråsälarnas beteende avviker i högre grad från medelgråsälarnas liv. l Esa Lehtonen Esa Lehtonen
• Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas centralorganisation Bottenvikens jägare på kurs i säljakt Vad ska älgjägaren veta och vad lönar det sig för honom att veta innan jakten? Lagstiftning, historia, sälens biologi, jaktformer, färdigheter att röra sig på vatten och is samt knep vid tillvaratagande och hantering av sälfångsten. I allt det här fördjupade sig av säljakt intresserade med hjälp av det nya sälkursmaterialet och kunniga utbildare på kursen i Lochteå. Stugan var full av sälkunskap för i kursen deltog också många säljaktsveteraner. l Kursen, som riktade sig till säljägare K 14 l Jägaren l 2 l 2010 Förvaltningsområdets jägare samlade Kursen i Lochteå var riktad till jägarna i Bottenviken-Kvarkens förvaltningsområde, som i praktiken jagar samma sälar. De jägare som deltog i kursen representerade hela skalan ­ från helt oerfarna till garvade säljaktsveteraner. Enligt Haukipudasbon Sakari Ojala, som jagat säl i 14 år, har det säkert aldrig tidigare samlats så mycket vetande och erfarenhet om sälar och säljakt inom samma väggar som nu. I kursen deltog många veteraner som under 1960-1970 talen gjort upp till halvannan månad långa säljaktsfärder. För många av kursdeltagarna var och andra intresserade i Bottenviksområdet, ordnades i medlet av mars i Lochteå. Över 80 ivriga jägare deltog i kursen. Kursarrangörer var Österbottens, Svenska Österbottens och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Startskott med nytt kursmaterial I och med att sälstammarna blivit större finns det ett behov av effektivering av jakten. Den riksomfattande förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar, som publicerades 2007, satte ny fart på många sälfrågor. På åtgärd av jägarorganisationen har det bl.a. satsats på frågor som gäller kurser i säljakt. På kursen i Lochteå testades för första gången det nyss färdigställda till säljägare riktade kursmaterialet, som utarbetats i samarbete med Svenska Jägareförbundet. På Finlands sida har Svenaka Österbottens jaktvårdsdistrikt representerat av Stefan Pellas burit huvudansvaret för beredningen av kursmaterialet i samråd med kustens övriga viltvårdskonsulenter och erfarna säljägare. Lochteå jaktförenings skjutbana erbjöd en utmärkt ram för kursen. På skjutbanan sköts det på sältavla på 100, 200 och 300 meters avstånd och var och en fick pröva sina egna gränser för skjutavståndets del.
• Kursdeltagarna granskar sina resultat på 200 meters avstånd. Skjutbaneinslaget var enligt mångas åsikt mycket nyttigt. det mycket intressant att lyssna på veteranernas berättelser. Historia, lagsstiftning, biologi... Kursen inleddes fredagkväll med en föreläsningsdel under vilken säljaktens historia och lagstiftningsbakgrunden belystes av viltvårdskonsulent Harri Hepo-oja från Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Viltvårdskonsulent Juha Heikkilä från Österbotten behandlade igen i sin förläsning bl.a. sälens biologi och levnadsvanorsamt tillvaratagande och hantering av bytet. Enligt Heikkilä visade inventeringen att den inventerade gråsälsstammen i Östersjön är av storleksordningen 20 000 gråsälar och för Östersjövikarens del har de senaste årens uppskattningar av stammen hållit sig i intervallet 5000 - 8000 vikare. Säkerheten kan inte understrykas för mycket Den erfarna säljägaren Jouni Heinikoski från Kemi och viltvårdskonsulent Stefan Pellas höll därefter föredrag om säljakt samt säkerhet på vatten och is när man rör sig på dessa element. Enligt Heinikoski kan jägarens egen säkerhet aldrig understrykas för mycket. Säljägaren bör också vara sjöfarare. Därtill behövs det ett visst mått sunt bondförnuft på säljakten. Säkerhetsfrågorna ska vara integrerade i huvudknoppen på alla säljägare. Av de finländska jaktformerna är säljakten den mest krävande och farligaste för jägaren. Som exempel ställde Hepo-oja under sitt föredrag en fråga för begrundan; För vilkendera är säljakten farligare, för den som första gången beger sig ut på säljakt eller för sälen? - Sannolikt för novisen, konstaterade Hepo-oja själv. Jakt ­ ej sänkning Heinikoski var förargad över sälens nuvarande status som skadedjur. Enligt hans åsikt är sälarna havets högvilt och bör värdesättas därefter. Jägarna bör beakta detta, "kalla sälen för jaktobjekt, det är den värd", underströk Heinikoski. Enligt Heinikoskis åsikt ska utgångspunkten för säljakten vara just att det är fråga om jakt, inte om sänkning. Det är mycket dålig PR för jägarna om det börjar uppenbara sig kadaver på stugornas stränder. Därför ska alla säljägare på alla sätt sträva till att inte för egna felbedömningars skull sänka sälar. För att undvika sänkningar ska jägarna träna skytte och avståndsbedömning. Det är också viktigt att känna till vattenområdenas djup och bottnets struktur i jaktområdet. Heinikoski håller själv fyra meters djup som gräns.Från det djupet har han med sin erfarenhet ännu lyckats bärga sälen. Om sälen sjunker är det viktigt att genast märka platsen där sälen sjunkit med en boj som är försedd med ankare. Bojen placeras genast på det ställe där det kommer blod eller något annat tecken från sälen och en ny boj kan sättas ut om det senare dyker upp bättre tecken på var sälen har sjunkit. Efter att sälen sjunkit är vattenkikare, krokar med långa skaft och draggar nödvändig utrustning. Kulor och skjutövningar Pellas framhöll vikten av att använda en lämplig kula för att undvika sjunkning. Han presenterade en snabb, mjuk halvmantlad kula som uppnår en hastighet på över 900 m/s. Användning av den här kulan förbättrar såväl tillvaratagandet som säkerheten. Ammunition av s,k, varmint-typ har visat sig vara utmärkt eftersom kulorna exploderar Jägarna Tuomas vid träff och en tryckvåg fyller sälens lungor, särskilt om det är fråga om hjärnträff. Så här förbättras djurets flytegenskaper. Kulor som lätt splittras har den viktiga egenskapen att de tack vare minskad rikoschettrisk förbättrar säkerheten. Efter den teoribetonade kvällsföreläsningen flyttade man följande dag till skjutbanan för praktiska skjutövningar. På skjutbanan sköts det på sältavlor på 100, 200 och 300 meters avstånd. Alla fick pröva sina egna gränser för skjutavståndets del. Kangas (t.v.), Jaakko Koskela och Sampo Jokitalo räknade sig som oerfarna som säljägare och bekantar sig här med tillbehör med anknytning till säljakten. De tre var nöjda med behållningen av kursen. Sälfångstens värld öppnade sig för mig, konstaterade en nöjd Tuomas Kangas. Enligt Sampo Jokitalo blev det klart vid skjutövningen på hur långt avstånd han kan skjuta en säl och 150 meter är min gräns, sa han. Nöjda deltagare Som helhet föreföll kurspaketet lyckat och kursdeltagarnas kommentarer var mycket positiva. Enligt jägarna Sampo Jokitalo, Tuomas Kangas och Jaakko Koskela från Pyhäjoki kommun, som berättade att de alla tre saknade erfarenheter från säljakter, innehöll kursen mycket fakta som de inte tidigare kände till och var nyttigt att få veta innan de börjar sin säljägarbana. Även säljägarveteranerna var nöjda med kursen och dess innehåll, trots att kursen i och för sig inte innehöll så mycket nytt för deras del. - Jag är helt nöjd med kursen, berättade den erfarna säljägaren Lasse Ström, hemma från Södra Valgrund. Kursens sociala sida och bekantskapen med andra säljägare föreföll att vara en viktig sak för många av de erfarna jägarna. l Fler sälkurser Fler sälkurser ordnas i vår av bl.a. Kymmene och Nylands jaktvårdsdistrikt. Ytterligare info om dessa på s. 72-73. . Jägaren l 2 l 2010 l 15
• Finlands mest populära vapenskåp från Erätukku! För finska jägare och vapenentusiasister är det en ärosak att förvara sina vapen säkert och lagenligt. I urvalet av Finlands mest populära vapenskåp kan man hitta ett passande alternativ för alla behov. 5v Otso 5 vapenskåp för 5 vapen Vapenskåp med kraftig pansardörr, fyller vapenlagskraven. Skåpet har ett starkt kamlås, inbrottssäkert gångjärnssystem och rymliga dörrfack. Otso 5 kan förankras antingen genom botten eller bakre vägg. Vadderade vapenställ och interiör, plats både för pistoler och långa vapen. 5v Otso 8 vapenskåp för 8 vapen Otso 8 -vapenskåp fyller vapenlagskraven. Inbrottsskyddad, kraftig konstruktion, starkt kamlås, robust pansardörr och inbrottssäkert gångjärnssystem kronar skåpet. Det kan förankras antingen från botten eller genom bakre väggen. Vadderade vapenställ och interiör. Plats även för extra långa vapen, kikarvapen och pistoler. ast end 229 Mått: höjd 1380 x bredd 350 x djup 300 Vikt: tom 45 kg med vapen och tillbehör.80 kg Färg: grå Lås: nyckellås, 2 nycklar, + leveranskostnader kamlås ast end 339 Mått: höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 mm. Vikt: tom 75 kg, med vapen och tillbehör125 kg. Färg: grå Lås: Nyckellås, 2 nycklar, kamlås. + leveranskostnader Otso 8-15 R PRO - vapenskåp för t o m 15 vapen 5v Otso 8-15 R PRO fyller alla vapenlagskrav, är ett SIS-godkänt och certifierat vapenskåp. Det är tillverkat enligt strängaste finska vapenlagsstandarder, av starkt 4 mm manganspecialstål. Extra försäkrat uppdyrkningsskydd och godkänt säkerhetslås kronar skåpet. Förankringshål i botten och bakvägg. Mycket adapterbart vapenskåp. Bekanta dig med hela vapenskåpssortimentet på adressen www.eratukku.fi NYHET! * Leveranskostnad för hemleverans av vapenskåp ast end 479 Mått: höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 Vikt: tom 130 kg Färg: grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås Välj din modell, vi levererar den hem till dig mycket förmånligt! ENDAST 19,90! + leveranskostnader Kundtjänst Mån-Fre kl 8-18 Beställningar: www.eratukku.fi tel. 020 747 7000 Esbo · Vanda · Åbo · Tammerforst · Villmanstrand · Joensuu · Seinäjoki · Kuopio · Uleåborg eller butikerna * Samtalskostnader inkl. Moms 22%: fastnät 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, mobiltelefon 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/min.
• Kvalitativ membrankänga för vårterräng! Premium-kängan är utrustad med ett mycket funktionellt aIr-teX2membran, som håller kängan torr och släpper igenom fukt och garanterar behaglig komfort. Bottenstrukturen ökar både kvalitet och komfort. stadig botten med bra isolering rullar och hålelr kylan borta. JahtiJakt Premium-membrankänga · Hållande Vibram-botten · AIR-TEX2-membrantejpade sömmar · Nordisk läst · Antibakterie-behandlad sula · Skyddande spetsförstärkning · Stötdämpande energisula · SCENTECH-luktspärrsteknologi eliminerar lukt, så du kommer ändå närmare villebrådet 1. Liner -strumpor Tunna Liner-strumpor. CoolMax-materialet håller fötterna torra. värde 19,90 + förmånsPaket st end na aI PremIummemBrankängor v 2. Skovax Bivax gjort av naturens egna råämnen. Skyddar kängan från smuts och vatten. värde 29,90 149 Erätukku betalar portot Beställningskupong Ja, jag beställer (*Leveranskostnader st Otso 5 till priset 229 /st st Otso 8 till priset 339 /st st Otso 8-15 R PRO till priset 479 /st st JahtiJakt Premium-membrankängor mot postförskott till priset 149/st + postutgifter och får även JahtiJakt Premium-kängans förmånspaket. Beställarens underskrift Namn Adress Email* Telefonnummer Fotens längd (cm) Postort (Under 18 år målsmans underskrift) tillkommer priset) Erätukku Jägaren 2/10 ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE (*Märk din email på kupongen.) Jag ansluter mig samtidigt till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.
• Teksti: Jyrki Pusenius och Petri Timonen, VFFI Bilder: Petri Timonen Älgar med halsband: Projektet fortsätter vandringar. I Lappland verkar älgarna vara särskilt vandringsbenägna och det är problematiskt att få grepp om populationerna. Den huvudsakliga metoden som forskarna använder sig av är gps/gsm-sändarhalsband. Tekniken gör det möjligt att effektivt samla in data utan några omfattande inventeringar i terrängen. D 18 l Jägaren l 2 l 2010 I fjol vintras satte älgforskare på Viltoch fiskeriforskningsinstitutet sändarhalsband på sammanlagt 119 älgar på olika håll i landet. Under den gångna vintern har ytterligare 18 älgar i Lappland och Kuusamo begåvats med ett halsband. I skrivande stund föreligger ett preliminärt resultat av projektet, men behandlingen av det fullständiga materialet kommer att ta några år. l De problem som älgarna ställer till med dessutom rätt stora. I varje område undersöker älgforskarna på vilket vis områdets särdrag inverkar på älgarnas vandringar i förhållande till vintervistena. I svenska Österbotten undersöker forskarna hur kusten inverkar på älgarnas vandringar. I Kajanaland utreder forskarna hur de stora rovdjuren påverkar mortaliteten samt älgens användning av det geografiska rummet. I södra Finland undersöker vi trafikens inverkan på älgens dödlighet och 18 halsband till i Lappland och Kuusamo Under de första dagarna i december sattes sändarhalsband på älgar i Kemijärvi, Salla och Kuusamotrakten. I Kemijärvi var det sex tjurar och tre kor medan det i Salla var en tjur och tre kor. "Operation halsband" ägde rum vid kommungränsen mellan Kemijärvi och Salla, vilket betyder att älgarna kommer att röra sig i bägge kommunerna och sannolikt ännu vidare omkring. I slutet av januari befann sig tio av de här älgarna i Kemijärvi, två i Salla och en i Pelkosenniemi kommun. I Kuusamo var det fyra tjurar och en ko som begåvades med halsband. Tjurarna befann sig då i östra Kuusamo medan kon befann sig i de nordvästra delarna. I slutet av januari var läget det, att två av tjurarna och kon fortfarande befann sig rätt nära platsen där de fick sitt halsband. Den ena av de två tjurarna hade vandrat över tjugo kilometer norrut medan den andra hade vandrat drygt tio kilometer mot sydost. Syftet med de nya halsbanden i Lappland och Kuusamo är att få mera klarhet i hur älgarna vandrar mellan sina vinteroch sommarbeten, hur rovdjuren påverkar älgbestånden samt hur älgarna och renarna påverkar varandra. I den här delen av landet är vintrarna extrema med sträng kyla och djup snö. Forskarna är därför också intresserade av älgarnas strategier för att överleva vintrarna. för vårt samhälle ­ som trafikolyckor och skogsskador samt svårigheterna att uppskatta tätheterna och reglera avskjutningen -- är knutna till älgarnas vandringar. Undersökningarna av dessa utgår från ståndpunkten att det är nödvändigt för oss att veta mera om hur älgarna vandrar och varför de gör det för att vi ska kunna samordna avskjutningen och samhällsplaneringen. Den primära målsättningen är att ta fram kunskap om hur vi kan förebygga trafikolyckor och skogsskador. Ett centralt problem för forskningen är att klarlägga över hur stora områden som älgarna sprider sig när de rör sig från sommarvistet till vintervistet och vice versa under jaktsäsongen. Den här informationen är särskilt välkommen vid planeringen av avskjutningen på regional nivå i trakterna vid vinterbetet. Forskningen koncentreras geografiskt och tematiskt till de regioner där älgens inverkan på samhället är som störst. I de här problemområdena är älgtätheterna Tjur 2 år Bild 3. Bilden visar hur en tvåårig älgtjur har vandrat i Kajanaland. Vintern 2009 är markerad med blått, sommaren med grönt och uroshirven liikkeet Kainuussa (talven 2009 paikannukse Kuva 3. Kaksivuotiaan hösten med gråbrunt. kesän paikannukset vihreällä ja syksyn paikannukset harmaanruskealla).
• 400 ko tjur Naaras 8v, 2 kalvar Ko 8 år, 2 vasaa 300 m85 ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( ! ( ! (( !! (( ( !! ! ( (( ! !! (( !! ( ! (((( !!!! (( !! ( ! (( !! ( ! ((( !!! (( !! ( ! ( (( ! !! ( (((( ( ! !!!! ! ( (((( ! !!!! ((((( ((((( !!!!! !!!!! (( (((( !! !!!! (( ( !! ! ((( !(((( !!! (!!!! (( !! ( ! (((( ((((( !!!! !!!!! ( (( ! !! ( ! (( !! ( ! ( (((( ! !!!! (( ((((( ( !! !!!!! ! ( ! ((( ((((((( !!! !!!!!!! ( ( (((( ! ! !!!! ((( ( (((( !!! ! !!!! ( ! (( ( ( ((( !! ! ! !!! ( ! ( ! (((( (((((( !!!! !!!!!! ( (( ! !! (( (((( !! !!!! ( ! ( ! ( ! (((((( (( !!!!!! !! ( ( ( (( ! ! ! !! (((((( (( ( (( ( !!!!!! !! ! !! ! ((( ( (( !!! ! !! ( ! ( ! ( ( ( (( ! ! ! !! ( ! (( !! (( !! ( (((( ((( ( ! !!!! !!! ! (( !! ( ! ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( (((( ( ! !!!! ! ( ! (((( !!!! (((((( ((( !!!!!! !!! ((( !!! ( ( ((( ! ! !!! (((((( ((( ((((( !!!!!! !!! !!!!! ((( !!! ((((( (( !!!!! !! ( ( (( ! ! !! ((((((( ((( !!!!!!! !!! ((( !!! (( ( ( !! ! ! ((( (( !!! !! ( (( ! !! ( ! (( ( !! ! ( ! ((( !!! ((( !!! ( ( ( (( ! ! ! !! ( ! ((( !!! (((( !!!! ((( !!! ((( ((( !!! !!! ( ( (( ! ! !! ( ( (( ((( ( ! ! !! !!! ! ( ! ((( !!! ( ! ( ! ((( ( !!! ! ( ! ((( ((( !!! !!! (( !! (( !! ( ! ( ((( ( ( ! !!! ! ! ( ( ! ! (( !! ( ! ((( ((((( ( ((((( (((( ((( !!! !!!!! ! !!!!! !!!! !!! ( (((((((( (( (((((((((((((( ! !!!!!!!! !! !!!!!!!!!!!!!! (( ( ( ( !! ! ! ! (( ( ( (((( !! ! ! !!!! ( ! ( ! ( ! (( ( (( ( ( ( ( ( (((( ((( (( !! ! !! ! ! ! ! ! !!!! !!! !! (( ( !! ! ( ! (( ( !! ! ( ((((( (( ( ! !!!!! !! ! ( (((( (( ( ! !!!! !! ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ((( !!! ((((((( (( ( !!!!!!! !! ! (( !! ( ( ! ! (( (( ( ( ( ((((( ((( ( !! !! ! ! ! !!!!! !!! ! ( ( ( ! ! ! ( ! (( ( ( !! ! ! ( ( ! ! (((((((( ( (( (((((((( ( ( (( !!!!!!!! ! !! !!!!!!!! ! ! !! (((((( ( ( (((( ( ( ( ( ( !!!!!! ! ! !!!! ! ! ! ! ! (( ( (! !! ! !( ((( (( ( !!! !! ! ((( !!! (( !! (( !! ( ! ( (( ! !! ((( !!! ( (((((( (( ! !!!!!! !! (( !! (( !! (( ( !! ! ( ! (( !! (((((( ( !!!!!! ! (( !! ((( !!! ((( !!! ((( !!! ((((((((( (( !!!!!!!!! !! ((( ( !!! ! (((((((!( ( !!!!!!!(! ! ( ! ( ! ((( ( ( !!! ! ! (((((( !!!!!! ( ! ((( ( ( !!! ! ! ( ( (( ! ! !! ( ! ( (( ! !! ( ((( ! !!! ( (((( ! !!!! ( ! (( (( !! !! ((((( ( ((( ( ( !!!!! ! !!! ! ! ((((( !!!!! ( ! ( ((( ( ( ! !!! ! ! (( !! (((((( ( (( !!!!!! ! !! (( !! ( ((( ( (( ( ( ! !!! ! !! ! ! ( ! (( !! (( ((( ( !! !!! ! (( ( ((( !! ! !!! ((( !!! ( (( ! !! ( ! ( ! (((( (((( (( !!!! !!!! !! ( ! ( ! ( ! ( ! ( (((( ! !!!! ((((( ( !!!!! ! (( !! ( (( ! !! ( ! (( !! ( ! ((( ((( !!! !!! ( ! ( ! (( ((( !! !!! (( (( !! !! ( ((( ! !!! ( ! (( (( ( !! !! ! ( ! (( !! ( ! (((( ((( (( ( !!!! !!! !! ! (((( ((( !!!! !!! ( ! (( (( !! !! (( (( !! !! (( !! ( (( ! !! ((((((((( ((((( ( (( (( !!!!!!!!! !!!!! ! !! !! ((( (( !!! !! ( ! (( !! ( ! ( ! (( !! ( ( ( ( (( ! ! ! ! !! ( ! ( ! ((( ( (( ( ((((( ( ((((( !!! ! !! ! !!!!! ! !!!!! (( !! ( (( ( ! !! ! ( ( ((( ((((( ( (( ! ! !!! !!!!! ! !! (( ((((( ( (( !! !!!!! ! !! ( ! (( !! ( ! (( !! ( ! ( ( (((((( ( ( ! ! !!!!!! ! ! ( (( ! !! ( (((( ( ( ! !!!! ! ! ( ! ( ( (((((((( (((( ( ! ! !!!!!!!! !!!! ! ( (( (((( ( ( ( ( ! !! !!!! ! ! ! ! ( ((( (( ( ( ! !!! !! ! ! ( (( ( ! !! ! ( ! ( ! ( ((((( (( ! !!!!! !! ( ! ((((((( ((( !!!!!!! !!! (((( ( !!!! ! ( ! ( ( ! ! ( ( ( ! ! ! ( ! (( (( ( ( !! !! ! ! ( ( ! ! ( ( ! ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( ! ( ! ( ! (( ( !! ! (( !! (( !! ( ! ( ! (( !! ( ! 200 5 km 100 0 Södra Finland Kajanaland Österbotten Lappland Bild 1. Diagrammet visar älgarnas hemområden i kvadratkilometer under perioden februari till oktober (medianen och variationerna kring denna) i de olika forskningsområdena. Bild 4. Bilden visar hur en åttaårig älgko med två kalvar har vandrat i södra Finland. Vintern 2009 är markerad med violett, sommaren och hösten 2009 med grönt. Alla de halsband som nu delades ut har redan tidigare suttit på älgar, men har återvänt till forskarna på olika vägar, bland annat genom att de har trillat av eller för att älgen i fråga blivit skjuten. Innan halsbanden återinträdde i aktiv tjänst för andra gången skickades de till sin tyska tillverkare för service. Alltså borde de fungera som nya igen. 10 8 6 4 2 Antal 0 10 8 6 4 2 0 Södra Finland Österbotten Kajanaland Lappland ko Regionala skillnader i vandringarna Enligt de preliminära analyserna finns det tydliga skillnader i älgarnas vandringar mellan olika delar av landet. De hemområden som forskarna i början av projektet observerade verkar öka i storlek när vi rör oss norrut. Särskilt älgkorna i södra Finland verkar vara tämligen stationära. I södra Finland rör sig älgtjurarna klart mera än korna, men skillnaden mellan könen minskar när vi går norrut (bild 1). Nu föreligger också den preliminära sammanställningen av älgarnas vandringar i fjol våras från vinterbete till sommarviste. I södra Finland inföll vandringarnas maximum klart och tydligt i april, men ju längre norrut vi går desto senare inföll detta maximum. För Lapplands del var emellertid materialet vid denna tidpunkt -- det vill säga antalet älgar med halsband -- ännu så pass klent att det inte går att dra några långt gående slutsatser av det. I södra Finland var avstånden mellan älgarnas beten i de allra flesta fall korta -- under tio kilometer. Från Österbotten och norrut blev det klart vanligare med längre avstånd (bild 2). Vi har observerat vandringar på tiotals kilometer till och med mitt i sommarsäsongen! I synnerhet hos de unga tjurarna är ett beteendemönster av det här slaget förväntat (bild 3). Ändå verkade älgarna vara rätt så stationära (-- 4) under sin betesgång. tjur Bild 2. Fördelningen av avstånden mellan hemområdena sommar- och vintertid på de olika forskningsområdena. Merdelen av halsbanden fungerar ännu Fram till början av februari i år fungerade fortfarande 75 av de 119 halsband som sattes på älgar i fjol vintras felfritt. Att de resterande 44 halsbanden har upphört att fungera kan bero på mycket. Orsakerna kan sammanfattas så här. Totalt femton halsband har fallit av, rätt så jämnt fördelat över landet. Under älgjakten i höstas sköts sammanlagt elva älgar med halsband. Merparten av dessa -- nio stycken -- fälldes i Kajanaland. Tack vare öronmärkningarna har vi också kunnat klarlägga att två älgar som vid en tidigare tidpunkt tappat sitt halsband senare blev skjutna under älgjakten. Sammanlagt tre halsbandsälgar har dött i trafikolyckor som alla inträffade i svenska 0 5000 4000 3000 2000 1000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Avstånd (m) Österbotten. De naturliga dödsfallen har däremot inte varit fler än tre stycken hittills. Två av dem inträffade i Kyrkslätt och en i Tervolatrakten. Till detta kommer sammanlagt 14 halsband där gps:n inte längre sänder eller låter sig lokaliseras, vilket sannolikt beror på att navigatorn har gått sönder. I två av fallen kan det också bero på att älgen kanske befinner sig utom räckhåll för sändaren, det vill säga i Ryssland. Med stor sannolikhet sitter de flesta av de här halsbanden fortfarande kvar om halsen på sin älg. Vilket betyder att varje rapport om observerade halsbandsälgar ger oss kompletterande information och därför är väldigt viktig.. l 5000 4000 3000 2000 1000 0 5000 4000 3000 2000 1000 0 Jägaren l 2 l 2010 l 19
• Petri Timonen, VFFI LSkicka in dina observationer! n Vi tar fortsättningsvis emot observationer Halsbandsälgarna kompletterar forskningsmaterialet n Jägare på olika håll i landet har skickat in en hel del observationer av halsbandsälgar och det är vi väldigt tacksamma för. Observationerna har gjorts både vid jakt och utanför jaktsäsongen. Vi har fått bilder från viltkameror, från vanliga kameror och mobiltelefonkameror, observationer utan kamera och till och med videoinspelningar. Bilderna från viltkameror utgör ett utomordentligt tillskott till vårt observationsmaterial eftersom bilderna i regel är skarpa och ofta inkluderar datum, klockslag och vanligen även temperaturen. Vi har fått in viltkamerabilder av halsbandsälgar som är tagna vid alla tidpunkter på dygnet och bilderna som är tagna i mörker är ofta tillräckligt tydliga för att vi ska kunna läsa numret på halsbandet. Tack vare viltkamerorna har vi också i ett flertal fall kunnat bekräfta observationer av halsbandsälgkor med kalv. När det gäller bilder tagna med en vanlig kamera eller mobiltelefon så är variationerna i bildkvaliteten avsevärda. Med en bra kamera går det visserligen också att ta bra bilder där siffrorna på halsbandet tydligt kan avläsas. Andra insända bilder är suddigare och siffrorna skymda, men också på sådana bilder kan man i regel avgöra älgens storleksklass och se om den har horn och alltså avgöra om det är en tjur eller en ko. Om man kompletterar med den exakta tiden och platsen och om halsbandets gps fungerar så kan vi ta fram älgens nummer och alltså få veta vilken älg det handlar om. Vi använder oss av samma teknik också när vi inte har annat än en okulär observation. Identifieringen lyckas bara vi får veta när och var observationen är gjord. Alla de här observationerna är lika viktiga för oss även om de innebär en smula mer detektivarbete för oss. På älgjakter har det hänt ett flertal gånger att en kalv till en halsbandsmärkt älgko har blivit skjuten. Vi har fått in många sådana anmälningar. Också den här informationen är väldigt viktig för oss när vi i efterhand försöker rekonstruera hur de märkta älgkorna har vandrat. Det är intressant att studera hur de här älgkorna beter sig sedan kalven blivit fälld, om korna till exempel kommer tillbaka för att leta efter sin kalv. Det är också lärorikt att jämföra beteendet hos kor med enkelkalv och dubbelkalv med varandra. Det är vår förhoppning att det här forskningsprojektet ska kasta nytt ljus också över de här frågorna. Vi har tidigare lovat att lotta ut bokpriser bland alla dem som har skickat in observationer av halsbandsälgar. Vi har här glädjen att presentera vinnarna. Priserna har redan skickats till dem som fru Fortuna gynnat. n av halsbandsälgar från jägare och andra som rör sig ute i naturen. Glöm inte att uppge namn och kontaktuppgifter, när och var observationen gjordes (datum, klockslag, koordinater) samt övriga uppgifter typ kalvar och eventuell älgflock. Vi är särskilt intresserade av bilder som har tagits med viltkamera. Glöm inte att bifoga namn och kontaktuppgifter när du skickar in bilder. Alla som har skickat in observationer under tiden första februari till sista december i år deltar i en utlottning av böcker och sakpriser som görs i början av nästa år. n Skicka in din observation på adressen Petri Timonen, Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 Evois. E-post: petri.timonen@rktl.fi och tfn 040-732 8936. Det är sällan som halsbandet syns så tydligt att det går att avläsa sifferserien. Trots det innebär alla observationer av märkta älgar viktig information för forskningsprojektet. 75 av de 119 halsband som sattes på älgar i fjol vintras fungerar fortfarande felfritt. 20 l Jägaren l 2 l 2010 Erämaailma 2009­2010: Matts Segervall Hirvenmetsästyksen käsikirja: Kenneth Nyman WSOY:n Suuri Metsästyskirja: Daniel Forsbacka Onni Wetterhoff: Saloilta ja vesiltä (2 st): Markku Enlund ja Bror Blusi Kirjapaketti: Asevuosikirja 2002, Asevuosikirja 2004 samt Luonnossa 2008 (10 st): Markus Koivisto, Antti Ala-Reini, Onni Heikkinen, Mikko Harjuniemi, Tuomas Rantala, Mattias Kanckos, Matti Kyösti, Dan Kullman, Joni Palola och Kristina Erkkilä Suomen Riista nro 55 (10 st): Antti Eklund, Pasi Pirinen, Pekka Borg, Erkki Mäkeläinen, Gustav Sandqvist, Aimo Koskinen, Aleksi Alasilta, Matti Latukka, Kimmo Kemppainen och Hannu Hyvönen Ett stort tack till Metsälehti Kustannus och Yhtyneet Kuvalehdet Oy för de donerade bokpriserna!
• Risto Heikkilä, Pertti Hokkanen och Reijo Repola, Metla Salt åt älgarna På Skogsforskningsinstitutet har vi testat fem olika saltstenar med avseende på hur bra älgar gillar dem och deras förmåga att motstå regn. l Älgarna behöver föda, men inte bara i tillräckliga mängder. Också kvaliteten är viktig för att älgarna fysiskt ska kunna utvecklas balanserat. Efter vintern då älgarna mest gnager på träd försöker de rätta till bristerna i sin ensidiga diet. Vi känner till att älgarna under naturliga förhållanden brukar söka sig till platser där de kan få i sig vanligt bordssalt, det vill säga livsviktigt natrium. Inne i kroppens organ fungerar det här grundämnet som en pump som upprätthåller näringsbalansen i cellerna, tillsammans med grundämnena kalium och magnesium. Försommarens grönska är lummig och riklig, men fortfarande ensidig till sitt näringsinnehåll. För att kunna tillvarata näringen söker sig älgarna därför till våtmarker för att beta eftersom växterna där innehåller flerfalt mera natrium. Det finns i handeln flera industriellt tillverkade saltstenar som är avsedda att fylla saltbehovet hos både husdjur och älgar. Stenarna blir sedan uppsatta på varierande ställen, somliga inomhus och andra ute på beten. I älgmarker är det förstås inte bara älgarna som konsumerar saltet; det gör regnvädret också. Det vanliga är att saltstenar sätts upp på sådana ställen dit man vill leda älgen, för att styra jakten eller älgens betande. Ofta måste viltvårdarna försöka gissa sig till vilken av alla saltstenar som är det bästa valet. För att få ordning på det stora urvalet gjorde vi ett test. För ändamålet valde vi saltstenarna Hertta, KNZ standard, KNZ wild, Milka och Riistakivi. För att eliminera eventuella slumpartade variationer på testplatsen genomförde vi testet på samma sätt på sex olika platser i Mellersta Finland och i Muhos. Som jämförelsematerial och för att isolera väderlekens inverkan satte vi dessutom upp saltstenar på två ställen som inte kunde nås av älgar. Saltstenarna sattes upp på 170 till 180 cm höga stolpar med några meters mellanrum, utan något skydd ovanpå. Testet inleddes i mitten av maj och stenarna vägdes varannan vecka under sommarens och höstens lopp. Regnet tär på saltstenarna I mitten av december hade älgstenarna minskat med i genomsnitt 65 % och kontrollstenarna med 62 %. Saltstenar som sätts ut i naturen är med andra ord väldigt utsatta, i synnerhet för regnets inverkan. Självklart slickar älgarna i sig sin del, men skillnaden i slitage ger inte något direkt svar på frågan. Känsligheten för regn är dock en faktor som vi måste ta hänsyn till när vi jämför olika fabrikat. En saltsten som inte står skyddad utan ständigt utsätts för regn kan ge oss en felaktig uppfattning om älgarnas konsumtion. För att eliminera den här felkällan räknade vi ut förhållandet mellan den totala åtgången (i %) och svinnet genom regn (likaså i %). Resultatet gör det möjligt för oss att jämföra saltstenarna enligt deras relativa effektivitet (se bild). Saltstenen Milka visade sig fungera rätt så balanserat i testet: den uppskattades av älgarna samtidigt som vädertåligheten var god. Milka hade den största totala åtgången i testet medan svinnet genom regn stod på medelnivå. Saltstenen Hertta som klarade sig sämst i testet hade en totalåtgång som var till och med aningen större än hos den nästbästa saltstenen, KNZ Wild, men svinnet genom regn steg till noteringen "värst i test". Också saltstenen KNZ Standard gick åt fort, men svinnet genom regn var stort och mot slutet av testet hade KNZ Standard mera sprickor än de andra fabrikaten. För fabrikatet Riistakivi kan vi konstatera att både den totala åtgången och svinnet genom regn var rätt små. Under vintersäsongen gjordes inte någon motsvarande undersökning, men det är fullt möjligt att saltstenarnas egenskaper skulle framträda annorlunda, beroende på skillnaderna i väderleken och för att älgarnas brist på näring ökar fram på vårkanten. Beträffande det viktigaste hos en saltsten - det vill säga natriumhalten - hade vi ingenting att anmärka på för någon av saltstenarna i testet. De saltstenar som är särskilt avsedda för viltet innehåller flera spårämnen som är nödvändiga för älgen. Men inte heller i det här jämförande testet fann vi några bevis för att älgarnas val av saltsten skulle påverkas av en brist på något annat näringsämne. Alla saltstenar som deltog i testet fyller sin primära uppgift. Det ankommer alltså på konsumenten att fatta sitt köpbeslut. l Förhållandet mellan totalåtgången och svinnet genom regn (%) Hannu Huttu 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Hertta Riistakivi KNZ KNZ R Milka Jägaren l 2 l 2010 l 21
• Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation Älgfångsten steg till 62 000 älgar Höstens älgjakt genomfördes enligt planerna. 100 000 älgjägare lyckades fälla i det närmaste 62 000 älgar. I jämförelse med fjolåret nedlades sju procent fler djur. l För fjolhöstens älgjaktssäsong beviljade F Jaktvårdsdistrikt Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunta Nyland Egentliga Finland Kajanaland Hela landet Fångst 1507 3093 4012 1886 11364 11866 4403 1725 2052 3364 2804 2246 2698 1995 6901 61916 22 l Jägaren l 2 l 2010 Också i övriga delar av landet, med undantag för Norra Karelen och Södra Savolax, var älgfångsten större än hösten innan. Mest ökade den i Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt ­ med en tredejedel från hösten innan. jaktvårdsdistrikten 51 800 jaktlicenser. Uppskattningen i början av hösten som gav ett byte på 58 000­61 000 älgar överskreds, för sammanlagt närmare 62 000 älgar nedlades (32 000 vuxna och 30 000 kalvar). Huvudregeln är att det med en jaktlicens får fällas alternativt ett vuxet djur eller två kalvar. Älgfångsten 2009 Hälften av älgfångsten i norr I Lapplands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt beviljades det fler jaktlicenser än i de övriga distrikten, över 10 000 licenser i vardera. Också fångsten var klart större än i övriga distrikt. I Uleåborg fälldes omkring 11 900 älgar och i Lappland 10 400. I Kajanalands jaktvårdsdistrikt fälldes fler älgar än någonsin tidigare, 6 900 djur. Den sammanlagda fångsten i dessa tre nordliga distrikt utgjorde de facto hälften av den totala fångsten i landet. Målet har varit att decimera älgstammen Under de senaste åren har älgstammen målmedvetet decimerats. Enligt vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattningar uppgick den totala älgstammen i landet i fjol vintras till omkring 91 000 älgar. Enligt dagens uppskattning uppgår älgstammen till ca 86 000 (82 000 -90 000) djur. Det här innebär 2, 9 älgar per tusen hektar. Millennieskiftets vinterstam på 140 000 älgar har sålunda decimerats med nästan hälften. I samband med jord- och skogsbruksministeriets, Jägarnas centralorganisations, jaktvårdsdistriktens och vilt- och fiskeriforskningsinstitutets årliga älgpalaver i början av november konstaterades att älgstammen har nått målsatta tätheter i hela riket. Före själva konferensen hördes de viktigaste intressegrupperna inom trafikens samt jord- och skogbrukets områden. Avsikten är att ännu på lokal nivå öka antalet jaktlicenser betydligt i Lapplands, Kajanalands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Med en ökning av antalet jaktlicenser säkerställs även i övriga delar av landet att älgstammen inte börjar öka oförutsett såsom i slutet av 1990-talet. Älgkrockarna minskar Målet har varit att genom planmässig decimering av älgstammen minska antalet av älgar orsakade skador. Antalet älgkrockar i trafiken har enligt preliminära uppgifter fortsatt att minska eftersom antalet älgkrockar står i direkt proportion mot älgstammens storlek. Efter millennieskiftet har antalet älgkrockar minskat med mer än hälften till 1300 krockar. För skogsskadornas del är det särskilt från landets nordliga delar på kommande rekordstora ansökningar om ersättning för skogsskador. Ersättningarna korrelerar dock inte med älgstammens storlek eller t.ex. antalet älgkrockar på något sätt. Orsaken till skogsskadornas ökning måste därför åtminstone delvis sökas på annat håll. Så torde t.ex. den nya viltskadelagen, som trädde i kraft i början av sistlidna december, ha ökat antalet ansökningar om ersättning, eftersom bl.a. bestämmelsen om den skadelidandes självrisk togs bort i den nya lagen. Skogsskador ersätts retroaktivt för skador som inträffat under tre års tid, vilket innebär att skogsskador som uppstått under tidigare år nu ska ersättas. Skogsägaren ersätts för skogsskador med medel som erhållits genom influtna jaktlicensavgifter. l Mera detaljerad statistik finns på RiistaWebben: http://riistaweb.riista.fi/ T Hannu Huttu
• Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation Rekordartat stor fångst av vitsvansvilt - 25 700 djur Jakten på vitsvansvilt, skogsren och dovvilt inleddes senaste höst den 26 september och avslutades vid utgången av januari i år. För att skära ner stammen av vitsvansvilt beviljades nio procent fler jaktlicenser än året innan. Trots att antalet fällt vitsvansvilt inte ökade i samma proportion blev fångsten ändå rekordstor, 25 700 djur. men av vitsvansvilt för att på så vis få antalet krockar med vitsvansvilt att minska. Antalet trafikolyckor där vitsvansvilt eller rådjur varit inblandade har under de senaste åren hållit sig över 3 000, dvs dubbelt så många som antalet älgkrockar. Den exceptionellt snörika och kalla vintern har med största sannolikhet inverkat på vitsvansviltjakten. Största delen av vitsvansviltet fälls vid vaktjakt. Den stränga kylan i januari försvårade vaktjakten på vitsvansviltet. Också jakten med drivande tax försvårades på grund av det tjocka snötäcket. Jakt på vitsvanvilt bedrevs i 11 jaktvårdsdistrikt. Kärnområdet för förekomsten av vitsvansvilt består dock av de fem jaktvårdsdistrikten i sydvästra Finland: Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunda och Norra Tavastland. Ytterom dessa distrikt fälldes bara knappa tre procent av hela vitsvansviltfångsten. Mest fälldes än en gång vitsvansar i Egentliga Finland, över 8 300 djur. I Södra Tavastland och Satakunda fälldes 4 900 och i Nyland 4 100 djur. T l Totalt i hela landet beviljades över 26 000 jaktlicenser för vitsvansvilt, 228 licenser för dovvilt och 35 licenser för skogsren. Med en licens kunde alternativt fällas ett vuxet djur eller två kalvar om inte jaktvårdsdistriktet vid beviljandet av licensen fastställt från det här avvikande regler. Jakten på dovvilt och skogsren obetydlig Såsom under tidigare år jagades dovvilt i fyra jaktvårdsdistrikt och fångsten blev 150 djur. I det nyländska distriktet fälldes de klart flesta djuren, totalt 101. För skogsrenens del fälldes 40 djur, en mindre fångst än under tidigare år. Jaktens nuvarande omfattning grundar sig tillsvidare på förebyggande av skador på odlingar och licenser beviljades endast i Österbottens jaktvårdsdistrikt. I Kajanaland fälldes skogsren endast med stöd av speciallicenser som beviljats av ministeriet för att bevara rasrenheten. Rådjursfångsten något mindre Före vårens bockjakt fälldes 3 700 rådjur, ett något mindre antal än i fjol. Under de fem senaste åren har de årliga fångsterna hållits kring 3 000- 4 000 rådjur. Såsom under tidigare år blev Egentliga Finland för rådjursfångstens del etta i distriktsserien med en fångst på över 1 200 djur före bockjakten. Den näststörsta fångsten noterades av Satakunda med 500 rådjur. l Vitsvansvilt Skogsrenfångsten 09/10 0 0,01 - 0,5 0,51 - 1,5 1,6 - 3 3,1 - 6 6,1 - 12 13 - 25 Inverkade den hårda vintern på fångsten? Bytet av vitsvansvilt uppnådde inte det målsatta antalet 30 000 djur. Genom ett ökat antal jaktlicenser önskade man decimera stam- Hannu Huttu Jägaren l 2 l 2010 l 23
• Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas centralorganisation Behövs det ändringar i behandlingen av skogen? ­ Öppen diskussion om skogslagen Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila önskar en öppen medborgardiskussion om skogsbruket och revisionen av skogslagen. I samband med seminariet Skogsbrukets linjer i januari diskuterades frågan om huruvida skogsbrukets linjedragningar borde ändras i framtiden och vilka frågor som borde bli som förut. Även jägarna borde delta aktivt i diskussionen i egenskap av betydande markägaraktör! l Enligt minister Anttilas åsikt behövs det ten om huruvida man vid sidan av de avverkningsmetoder som nu finns nämnda i skogslagen även ska tillåta andra metoder, t.ex. behandling av skogen enligt principen för kontinuerlig skogsvård. Den allmänna atmosfären under seminariet och kommentarerna från deltagarna verkade vara rätt så positiva ifråga om kontinuerlig skogsvård. Också ur viltets synpunkt skulle principerna för kontinuerlig skogsvård vara synnerligen välkomna. E 24 l Jägaren l 2 l 2010 ändringar i skogsbrukets riktlinjer i samband med revisionen av skogslagen. Behovet av utveckling framkom ifjol i många av de yttranden ministeriet fick om det förslag till skogslag ministeriet utarbetat i anknytning till grundlagsreformen. Enligt Anttilas åsikt bör skogsägarna ges utökad frihet att besluta hur de behandlar sina skogar i samband med det reformarbete som nu startar för skogslagens del. Onödigt förmynderi bör undvikas. Viktigt är att beakta hur den nya generationen vill sköta sin skog. I skogarna är det vid sidan av virkesproduktionen också fråga om rekreations-, landskaps- och naturvärden. Anttila är också oroad över de svaga resultaten i samband med skogsförnyelsen samt plantskogsvårdens sjunkande omfattning. Istället för böter och sanktioner behövs det morötter. Anttila tog också upp den livliga diskussion som fördes senaste höst i offentlighe- Jägare, aktivera er! Avsikten är att överlämna förslaget till en reviderad skogslag till riksdagen under 2012. I samband med detta revideras också Tapios rekommendationer för god skogsvård. Nu är det dags att diskutera innehållet i den kommande lagen och i den diskussionen lönar det sig för jägarna att vara aktiva. Genom att gå i bräschen kan det hända att jägarna lyckas påverka många viltarters framtida levnadsförhållanden. Jägarna äger en svindlande areal jaktmarker ­ 9,6 miljoner hektar, dvs 28 % av Finlands totala areal. En så här stor markägarparts åsikter skulle man inte tro att klingar för döva öron. Vid revideringen av skogslagen gäller det för jägarna att visa vad de går för om de vill satsa på mångfalden i skogsnaturen, livsmiljöernas kvalitet och samtidigt viltbeståndens välbefinnande. Utöver de ramar skogslagen ger är det också fråga om hur mycket jägarna och markägarna vill satsa på viltets välmående. T.ex. skogshönsens framtid avgörs av hur skogarna formas av skogsbruket. Eftersom en av huvudorsakerna till hönsfåglarnas nedgång anses vara det intensiva skogsbruket. l Delta i skogsdebatten! n Under seminariet Skogsbrukets linjer hölls många intressanta föredrag Genom att gå i bräschen kan jägarna påverka många viltarters framtida levnadsförhållanden som kan studeras på adressen www. mmm.fi/metsat. Den öppna medborgardiskussionen får sin egen kanal tidigast i maj 2010. Till dess kan diskussionen föras på adressen metsalehti.fi. Om du vill berätta att ditt meddelande hör till just den här diskussionen kan du i rubriken anteckna nyckelordet MMMtutka / JSMradar. Ministeriet följer upp så här märkta meddelanden med hjälp av en sökmaskintjänst. n Hurdan är din synpunkt på ett för viltet bättre skogsbruk? Vid sidan av diskussionen kan synpunkter också sändas per e-post till marko.svensberg@riista.fi.
• Text och foto: Kimmo Pöri Modern teknik och urgamla attityder är ingen lyckad kombination ur de stora rovdjurens synvinkel. I fjol avslöjades tio fall av tjuvskytte och ungefär lika många försök. Forststyrelsens övervakningsstatistik för 2009 avslöjar: Det behövs mera övervakning av jakten Modern teknik i kombination med sekelgamla attityder är rena giftet för de stora rovdjuren. Forststyrelsens jaktövervakare uppdagar varje år ett stort antal fall av tjuvjakt eller försök till tjuvjakt. l ­Tjuvjakten på vargar, björnar, järvar och T 26 l Jägaren l 2 l 2010 Det bekymmersamma är förstås att detta bara är toppen av ett isberg, befarar Bisi. lodjur ger jaktövervakarna mer och mer arbete! utbrister Jukka Bisi som är överinspektör på Forststyrelsen med ansvar för jaktärenden. Bisi som nyligen presenterade fjolårets övervakningsstatistik på ett seminarium för jaktredaktörer är synnerligen bekymrad över vartåt det barkar. Jaktövervakningens resurser är spikade i statsbudgeten och ramarna är snävt tilltagna. Vi hoppas få en jaktövervakare till för mellersta Lappland, säger Bisi, och den personen ska ha polisiära befogenheter. I fjol gjorde Forststyrelsens jaktövervakare nästan 300 inspektioner som gällde de stora rovdjuren. Vid inspektionerna avslöjades sammanlagt tio fall av tjuvjakt och lika många försök till tjuvjakt. Samarbete mellan myndigheter På olika håll i Lappland har det under de senaste åren kommit till jaktövervakarnas kännedom ett stort antal fall där björnar, vargar, lodjur och järvar har blivit förföljda med snöskoter och dödade med gevär eller överkörda. Enligt Bisi har det också i landets östra delar uppdagats lömskheter av varierande slag i akt och mening att döda stora rovdjur. För att ge ett exempel så har det påträffats olagliga björnfällor av burtyp ute i skogarna, vet Bisi berätta. Antalet jaktförseelser riktade mot de stora rovdjuren har enligt Bisi ökat i samma takt som rovdjursbestånden har vuxit. Å andra sidan har den här typen av brottslighet fått allt mer uppmärksamhet under de senaste åren, fortsätter han. Det är förstås inte bara Forststyrelsens egna övervakare som avslöjar tjuvjägare. I statistiken ingår också fall som har rapporterats av polisen och gränsbevakningen. Myndigheterna samarbetar med varandra, understryker Bisi. På Forststyrelsen känner man av trycket på rovdjuren. I norra och östra Finland händer det allt oftare att övervakarna får rycka ut för att inspektera snöskoterspår. I synnerhet under vårvintern går en stor del av jaktövervakarnas tid till att skydda rovdjuren trots att de också borde hinna med annan övervakning, konstaterar Bisi. Jägarna har pappren i ordning Övervakningsrapporten visar att det för tre procent av alla kundkontakter bokfördes något slag av förseelse. Men i det stora hela har jägarna enligt Bisi tillstånden i ordning. Det är klart vanligare med tillståndsförseelser vid fiske än vid jakt, konstaterar Bisi, men också när det gäller fordonstrafik i terrängen är det vanligt med plumpar i protokollet. Men som helhet sett är trenden minskande beträffande brott mot jaktförordningen. Det har brotten som är riktade mot de
• stora rovdjuren blivit klart fler under de senaste åren, konstaterar han. Tidigare undersöktes den här kategorin enligt Bisi som naturskyddsbrott, men i dagsläget finns det ett tydligt behov av att räkna dem som en egen grupp. Ett exempel: vargstammen i vårt land växte under 1990-talet explosionsartat ända fram till 2006 då kurvan tvärt vände nedåt. Det här trendbrottet kan inte enbart förklaras med den lagliga jakten, förklarar Bisi. Även om den olagliga jakten har tagit fart så får den plötsliga nedgången oss att börja grubbla över vad som egentligen pågår. Självklart ska vi inte börja dra några slutsatser som är underbyggda med rykten, understryker han. I synnerhet under vårvintern går en stor del av jaktövervakarnas tid till att skydda rovdjuren trots att de också borde hinna med annan övervakning. den som jord- och skogsbruksministeriet har ålagt Forststyrelsen, påpekar Bisi. Enligt honom har jaktövervakarna på Forststyrelsen under den senaste tiden särskilt grunnat på frågan vad det egentligen är som pågår i vårt samhälle, sett ur jaktövervakningens perspektiv. Apropå det här så konstaterade vi att samhället blir allt mer tekniskt och att trenden har konsekvenser också för jaktövervakningen. Jakten blir allt mer motoriserad, det sätts upp vilt- och övervakningskameror, GPS-navigatorer blir vardagsmat och så vidare. Samtidigt pågår det hela tiden, tycker Bisi sig se, en strukturomvandling i vårt samhälle. Det blir allt tystare på landsbygden och samhället drar ner på servicen. Men det här sker inte utan protester. Även vårt medlemskap i EU ger upphov till kritik som är riktad mot myndigheterna i landet. Bisi anser att jaktbrottsligheten inte enbart kan skyllas på de utslagna i vårt samhälle. Med i soppan finns också en portion Ramboeller Moskumentalitet. På sina håll har folk helt enkelt tagit rätten i egna händer, befarar Bisi. Det tysta accepterandet är enligt honom en betydande faktor som gör egenhandsrätten möjlig och som framför allt försvårar myndigheternas undersökningar. Det här är en omständighet som ofta har stuckit upp huvudet. Enligt Bisi saknas det inte heller kommersialism och professionalism i härvan, i synnerhet inte när det finns en marknad för tjuvjaktens "produkter". Dagens teknik och elektronik i förening med attityder från 1800-talet är ingen trevlig kombination, konstaterar Bisi. Taivalkoski övervakningen i sitt eget distrikt. Han konstaterade att tjuvjakten på de stora rovdjuren rullar på som förut. Utredningen av sådana brott är allt annat än lätt, vet han berätta av egen erfarenhet. Enligt Kurtti blir det lätt tidningsrubriker av tjuvfällda vargar eller björnar, men det stora flertalet av fällningarna handlar om fullkomligt laglig verksamhet med tillstånden i ordning. I regionen beviljades nitton licenser för varg och femton vargar blev fällda. De skador som rovdjuren i nordöstra Österbotten vållar renskötseln är enligt Kurtti så pass omfattande att folk lätt sympatiserar med tjuvjägarna. I renbeteslaget i Kallioluoma i Kuusamo påträffades i fjol över 200 renar som hade dödats av främst varg, vet Kurtti berätta. l Tekniken gynnar tjuvjägarna Överinspektör Bisi understryker att tjuvjakten på björn, varg, järv och lo inte kan kallas jakt. Det är en brottslig verksamhet som inte har ett dugg att skaffa med den lagliga jakten. I början av året avslöjades en omfattande handel med järvskinn, som Bisi tycker att utgör ett gott exempel på den svåra situation som rovdjuren befinner sig i. Den intensifierade övervakningen av järvstammen hör också till de ansvarsområ- Rovdjurshatet har urgamla rötter konflikter vid skötseln av vargstammen. På seminariet för jaktredaktörer, som arrangerades av Forststyrelsen, tog Bisi också upp det faktum att man i Finland har förföljt de stora rovdjuren sedan urminnes tider, så långt tillbaka i tiden som det överhuvudtaget har funnits lagar och förordningar. De tidigaste beläggen är 600 år gamla och på den tiden ville man utrota rovdjuren för att bevara det värdefulla viltet. Litet längre fram i historien ville folk utrota rovdjuren för att skydda folk och fä. Finländarna lyckades nästan i sitt uppsåt. I slutet av 1800-talet stod vargen, björnen, järven och lon enligt Bisi på randen till utplåning. Under de nästan hundra år som följde var alltså läget i våra skogar det att människan mycket sällan råkade på ett rovdjur. Det är bara något årtionde sedan björn- och vargbestånden började repa sig, delvis tack vara EU:s direktiv. Enligt Bisi har alltså vårt sätt att nyttja naturen i praktiken utformats utan att ta rovdjuren med i beräkningarna. När de stora rovdjuren sedan återvände blev det egentligen oundvikligt med konflikter, filosoferar Bisi. Enligt Bisi utgör rovdjuren i allra högsta grad en samhällelig fråga med många trådändor inlindade i samma nystan. Ta till exempel uppskattningarna av hur många vargar och björnar som det finns. Ett typiskt fenomen är t.ex. att ortsbor inte accepterar de officiella siffrorna på populationernas storlek trots att de bygger på observationer som har gjorts av jägare, framhåller Bisi. n n Bisi kommer inom kort att doktorera på en avhandling om Forststyrelsens jaktövervakare bokförde i fjol över 8000 kundkontakter. I de allra flesta fall hade jägarna sina tillstånd i ordning. Efter hand som de stora rovdjuren blir fler så ökar också brotten mot dem, konstaterar överinspektör Jukka Bisi på Forststyrelsen som en sammanfattning av övervakningsstatistiken för i fjol. Jaktövervakare Pertti Kurtti från Taivalkoski stöter i sitt jobb ofta på brott riktade mot björn, varg, järv och lo. ­ Det är verkligen inga lätta fall att utreda, vet han av egen erfarenhet. Till lands, till sjöss och i luften Forststyrelsens jaktövervakare övervakar bland annat jakten, fisket och trafiken på statens marker och vatten. Varje övervakare har sitt distrikt och samarbetar med polisen och gränsbevakningen. En jaktövervakares distrikt kan omfatta så mycket som en till två miljoner hektar! I fjol bokförde Forststyrelsens jaktövervakare över 8000 kundkontakter. Jobbet handlar inte bara om att övervaka jakten och fisket utan också om att ingripa vid förseelser i trafiken, både i terrängen och på vatten. Även övervakningen av naturskyddslagen, byggnadslagen och avfallslagen hör till arbetsuppgifterna. På jaktredaktörernas seminarium presenterade jaktövervakare Pertti Kurtti från Jägaren l 2 l 2010 l 27
• Text: Mika Minkkinen, viltmästarkandidat Foto: Mervi Turunen, viltmästarkandidat Ny teknik på viltåkrarna På JCO:s försökscenter i Laitiala har det gjorts försök med ny teknik vid anläggandet av viltåkrar. Med direktsådd behöver man inte plöja åkern utan sådden görs direkt i stubben efter tröskningen. Det har dessutom satsats mer än förut på olika varieteter av viltfoderväxter och försök med alldeles nya blandningar av fodergrödor H 28 l Jägaren l 2 l 2010 l Huvudprincipen för odlandet på en viltåker är att grödorna ska vara avpassade till de viltarter som kommer att utnyttja åkern. För de arter som räknas till fältviltet, exempelvis fälthönsen, är viltåkerns form och belägenhet ofta en viktigare faktor än att arealerna är stora och tegarna sammanhängande. Det småvilt som finns inom jordbrukets influensområde får ut optimal nytta om kantzonerna är långsträckta och variationsrika. Zonerna ska ju ge både skydd och näring - ju mera zoner desto bättre alltså. För klövviltet är det inte heller likgiltigt var någonstans en viltåker ligger. Genom att placera viltåkern med eftertanke kan vi styra hjortdjurens betande och på så vis till och med förebygga trafikolyckor. Klövviltet ställer emellertid det kravet på en viltåker att det ska finnas rejält med foderbiomassa som är tjänlig föda. Det här betyder i sin tur att arealen på den enskilda viltåkern är av större betydelse för klövviltet än för fältviltet. Såningstekniken avgör resultatet Tekniken som en viltåker anläggs med hör till de viktigaste faktorerna som avgör om produktionen av viltfoder ska lyckas. På Laitiala försökscenter har man redan i ett par decenniers tid testat och utvecklat olika såningsmetoder och fröblandningar av växtvarieteter. Försökscentret ligger i södra Tavastland och är omgivet av skogar och marker som bjuder på gynnsamma och varierande förhållanden för viltvårdsförsök. Området omfattar totalt ungefär 1500 hektar viltmiljöer som spänner från dunkla granskogar till myrar och täckdikade åkerslätter. Under de senaste åren har där odlats viltfoder på nästan tio hektar. Beträffande såningstekniken har det mesta prövats från konstgödselspridare till sådd med skäppa och förstås traditionella kombisåmaskiner. Förstås har försöken också misslyckats ibland, främst på grund av torka eller för att åkrarna varit för blöta. Ibland har valet av såningsmetod inte varit det bästa tänkbara under förhandenvarande omständigheter. Efter harvningen på våren har det också kunnat bli problem när ytjorden på lermarker har torkat upp för fort eller så har det ösregnat och bildats en skorpa. Bakslag av den här typen drabbar förstås inte bara försökscentret utan kan hända så gott som vem som helst som anlägger en viltåker. Direktsådd också på viltåkrar Med direktsådd menas i praktiken att man inte plöjer åkern som odlas. Efter tröskningen görs sådden direkt i stubben. Metoden ställer nya krav på såningsmaskinen. Den ska kunna göra jobbet även om marken ofta är hård. Normalt är det meningen att maskinerna ska köras på mark som är bearbetad och alltså mjuk. Om marken är hård når billarna inte tillräckligt djupt. Fröna stannar vid markytan utan att kunna gro. Inom lantbruket sker förändringar i en rätt så maklig takt. En stor del av kunskaperna, färdigheterna och attityderna går på traditionellt vis från far till son. Odlingstekniken utgör inget undantag. Det krävs en verkligt radikal läggning av en ung jordbrukare för att han ska gå och rucka på gammal sed och vana. Fortfarande pågår
• det inom jordbruket en armbrytning om plöjningens vara eller icke vara. Verkligheten är dock den, att det är pengarna som avgör. Med dagens pris på spannmål går täckningsbidraget inklusive räntor lätt förlorat till posten såningskostnader. I det här sammanhanget ska vi inte heller förbise det faktum att direktsådden innebär fördelar för åkerns ekologi och därmed också för floran och faunan. På en viltåker som direktsås slipper vi jordpackning, vilket bevarar produktionsförmågan hos markens struktur. En ny direktsåningsmaskin som är flexibel och lagom stor kommer snart att finnas tillgänglig för viltåkrar. Utvecklandet av kringutrustning pågår. Vid anläggandet av en viltåker tillstöter också det problemet att ingen egentligen har tid att göra jobbet då när det ska göras och dessutom är gårdens maskiner upptagna med viktigare uppgifter. Även den här omständigheten talar för att viltåkrarna måste bli klara så fort som möjligt och med en minimal arbetsinsats. Här passar direktsådden in i bilden. Viltåkrar är ofta små och otillgängligt belägna och att harva och så med stora maskiner kräver orimligt mycket tid och frestar på jordbrukarens nerver. I vårt land är det fortsättningsvis på det viset, att viltåkrar i regel anläggs på tegar med svagare produktionsförmåga eller på svårtillgängliga och avsides belägna åkrar ute i skogen. Jordmånen på de här ställena kan vara väldigt näringsfattig, våt och sur. Det är också sannolikt att skogen står tätt intill åkerkanten och skuggar en betydande del av åkern. Men i likhet med våra konventionella åkergrödor behöver också viltfoderväxterna i de allra flesta fall goda växtförhållanden. Foderväxternas frön är inte billiga och kostnaderna för material och arbete är rätt höga. Dessutom krävs det en kalkning allt emellanåt, en markkartering med åtföljande precisionsgödsling samt lämpliga växtskyddsmedel för att produktionen av viltfoder ska lyckas. På några viltåkertegar fick ogräset växa i fred under juni och bilda bestånd som kunde vara en halv meter höga. Vid vindstilla väder besprutades tegarna med glyfosat och fröna direktsåddes omedelbart efter besprutningen. Ett par veckor efter sådden såg tegarna fullständigt annorlunda ut. Glyfosatet hade gjort gräsen och ogräset bruna medan foderväxternas telningar sköt upp pigga och krya i raka rader. På en Simulta såningsmaskin hade man tagit bort billarna för gödslet och utsädet och ersatt dem med direktsåningsbillar. Gödselbillarna togs bort eftersom de annars skulle gå som en räfsa genom den kvarvarande fjolårsväxtligheten, vilket inte hade varit bra för sådden. Direktsådd i ogräset På några viltåkertegar lät vi ogräset frodas i fred under juni månad och det bildades ett cirka halvmeterhögt växttäcke. Vid vindstilla väder besprutade vi därefter åkrarna med glyfosat och direktsådde omedelbart efter besprutningen. Vi använde en två meter bred Simulta såningsmaskin där vi hade plockat bort billarna för gödsel och sådd och ersatt dem med billar för direktsådd. Gödselbillarna tog vi bort uttryckligen för att de annars skulle gå som en räfsa och samla på sig fjolårs växtlighet som viltet lämnat kvar. Det hade inte förbättrat sådden precis. Gödselgranula- Jägaren l 2 l 2010 l 29
• På hösten stod bestånden av foderväxter frodiga och i synnerhet älgarna gjorde rent hus och lämnade knappt någonting kvar tet styrdes nu från tanken genom rören direkt till billarna med utsädet, vilket gav en väldigt hög gödslingseffekt även om bara en del av gödselgranulaten med den här direktsåningsmetoden kommer ner under markytan. Ett par veckor efter sådden såg de direktsådda åkrarna fullkomligt annorlunda ut. Glyfosatet hade gjort gräsen och det övriga ogräset bruna. Viltfoderväxternas små telningar visade sig som pigga små uppstickare i raka rader. På hösten stod bestånden av foderväxter frodiga och i synnerhet älgarna gjorde rent hus och lämnade knappt någonting kvar. Den här åkern som hade såtts in med en fröblandning av landskapsblommor drog till sig fjärilar och andra insekter i stora mängder samt småfåglar - det kan man minsann kalla en förstklassig kantzon och mångfald i naturen! I den här demonstrationsträdgården kan den som är intresserad se alla varieteter av foderoch skyddsväxter som finns i produktion. Den ger möjligheter att lära sig känna igen de olika viltväxterna och få veta mera om deras egenskaper. Intressanta nyheter På försökscentret har man satsat på direktsådd och ett bredare urval av varieteter än förut. Det har gjorts försök med alldeles nya foderfröblandningar. För den intressantaste överraskningen stod en anlagd landskapsåker med ett blombestånd som var ungefär en meter högt. Blommornas färgprakt var en glädje att skåda samtidigt som åkern bjöd på utmärkta gömslen åt viltet. Dessutom drog blommorna till sig en stor mängd fjärilar och andra insekter samt småfåglar - det om något kan väl kallas mångfald i naturen? Fröblandningens blommor i fräscha färger tog sig fint och färgprakten fortsatte långt in till sena hösten. Dessutom höll sig blommorna upprätt ända tills det blev vinter, vilket gav fasanerna gott skydd. Också den här sådden lyckades fint med tekniken glyfosat plus direktsådd. Bland växterna fanns bland annat en av de allra äldsta odlingsväxterna, nämligen svinmållans släkting mjölmålla (Chenopodium quinoa), som har figurerat i tidigare försök på Laitiala. Arten ger mycket frö, men den här gången hann fröna inte mogna eftersom sådden var en aning försenad och frostnätterna kom för tidigt. Det har också gjorts försök med en varietet av foderärt, Provence, som har en kort växtsäsong, för att se om den är lämplig för duvor. En avsevärd del av fröna försvann mycket riktigt i gapet på fåglar omedelbart efter sådden. Växtligheten blev därför gles och skörden därefter. Ärterna ersattes senare med höstråg. Demonstrationsträdgård för viltgrödor I dagsläget finns det i handeln en hel del nya foderväxter för viltet. För den oerfarne är det inte lätt att se skillnaden mellan säg foderraps och foderkål eller att känna igen en foderrova. Inte heller är det många som vet hur de olika växterna utvecklas när de växer på näringsrik mark. Därför har det i den gamla fasangården på försökscentret anlagts en demonstrationsträdgård med alla varieteter av foder- och skyddsväxter som finns i produktion. Det ger folk en möjlighet att lära sig känna igen de olika varieteterna och lära känna de olika växternas egenskaper. l Älg-Diana höll kvar älgarna i trakten ända till slutet av november. 30 l Jägaren l 2 l 2010
• FRI S IKT. .. ...tack vare Schmidt & Benders original FlashDot teknik RIISTAN HYVÄKSI Luonnonhoitopeltoseos Riista Traditionel rödpunkt avstängd, på förstoring 1.1 x på 50 m avstånd 49/10 kg Original Schmidt & Bender rödpunkt avstängd, förstoring 1.1 x på 50 m avstånd FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt 1,5 - 6 x 42 Zenith Prislista 2010 6 x 42 6 x 42 7 x 50 7 x 50 8 x 56 8 x 56 8 x 56 8 x 56 10 x 42 1,1 - 4 x 24 1,1 - 4 x 24 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 3 - 12 x 42 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 4 - 16 x 50 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 1,1 - 4 x 20 1,5 - 6 x 20 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 4 - 16 x 42 4 - 16 x 50 4 - 16 x 50 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 Lisähintaan: Lisähintaan: Rp inkl moms euro HUN 560 Klassik 760 Klassik 940 Klassik rödpunkt 1295 HUN 600 Klassik 940 HUN rödpunkt 975 Klassik rödpunkt 1295 Klassik 795 Zenith 1120 Zenith FlashDot 1575 Klassik 995 Zenith 1180 Zenith FlashDot 1595 Klassik 1195 Klassik 1225 Zenith 1420 Zenith FlashDot 1795 Klassik 1225 Zenith 1420 Klassik rödpunkt 1575 Zenith FlashDot TESTVINNARE 1795 Varmint 1495 Field Target Parallax (luftgev) 2095 FT rödpunkt + Parallax (luftgev) 2420 PM ShortDot 1995 PM P3 FlashDot 1895 PM II 1790 PM II/P Parallax (*) 1995 PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) 2360 PM II 2265 PM II/P Parallax (*) 2070 PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) 2410 PM II/LP DT rödpunkt + Parallax 2595 PM II/LP-2 DT, hårkors på 2 bildplan 2695 PM II/P Parallax, hårkors på 1 bildplan 2270 PM II/P Parallax, hårkors på 2 bildplan 2270 Klassik & Zenith hårkors 8 & FD8 95 PM II (*) märkta DT double turn 160 Hirvi Diana 16/1 kg Peura-Kauris Diana 25/3 kg Katso siemenvalikoimamme ja tarkemmat kuvaukset: Kinturinkuja 4, Riihimäki, Puh. 010 440 9410 Beställ vår NYA broschyr! www.erakontti.fi Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1
• Mikko Alhainen, viltvårdsplanerare, Jägarnas Centralorganisation Årets miljöstöd ger nya möjligheter sköta viltmiljöer De olika miljöstöden för jordbruket ger möjligheter att finansiera restaurering och skötsel av en rad olika viltmiljöer. Stödsystemet är komplicerat och kräver att man sätter sig in i det, men tack vare miljöstöden har det varit möjligt att förverkliga ett stort antal omfattande viltvårdsprojekt på olika håll i vårt land. Innan du börjar skriva på den plan som krävs för en stödansökan gör du klokt i att först kontrollera att det tilltänkta objektet uppfyller villkoren för stöd. T 32 l Jägaren l 2 l 2010 l Till de mest betydande förändringarna från i fjol hör att stödet för anläggning av våtmarker har blivit nästan tre gånger större samt att specialstödet Lumo (för främjandet av mångfalden i naturen och landskapet) har öppnats för registrerade föreningar. Lumostödet passar till exempel för finansieringen av viltvårdsarbete som görs i en jaktförenings regi. När främjandet av mångfalden i naturen och landskapet liksom skötseln av viltmiljöer görs på rätt sätt stöder de varandra. I de flesta fall utgörs objektet av ett stycke impediment som ligger mellan jordbruket och skogsbruket, som exempelvis strand- och kantzoner, små sanka partier och skogsholmar och stenrösen ute på åkrar. Med Lumostödet går det också att finansiera upprustningen av gamla lador och andra konstruktioner. Det är en åtgärd som gynnar i synnerhet rapphönan. Det lönar sig för markägarna inom en jaktförenings område att förena sina krafter och hyra ut lertäkter, strandbuskage och skogsholmar som behöver skötsel till jaktföreningen. Med en gemensam ansökan om specialstöd går det att komma undan med mycket mindre pappersarbete. Dessutom kan föreningen ansöka om stöd också för objekt som inte tidigare har omfattats av miljöstödet. Avtalsområdet kan bestå av flera olika objekt, men varje objekt måste vara minst fem ar stort. På det här viset är det möjligt att skapa en omfattande helhetslösning för viltet och landskapet, till exempel på bynivå. Jaktföreningen kan därefter utföra de planerade skötselåtgärderna på talko eller köpa in tjänsten till exempel av en företagare i jord- och skogsbruksbranschen i byn. Det vill säga av någon markägare. Närmare anvisningar och stödvillkoren hittar du på nätet på adressen www.mavi.fi. Där finns också material på svenska. l Våtmarksstödet tredubblades n Anläggningsstödet för våtmarker har delvis förnyats för innevarande år. Stöd för anläggning och skötsel av en våtmark kan nu beviljas i avrinningsområdena för åar och älvar som mynnar ut i Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavet samt i sådana sjöars avrinningsområde där det går att minska belastningen på vattendragen genom att anlägga en våtmark. Dessutom kan stöd beviljas för områden där det har gjorts en översiktsplan för mångfalden i våtmarker och naturen. Stödet för anläggning av våtmarker har höjts avsevärt, vilket skapar nya möjligheter att anlägga våtmarker. Stödet utgår från kostnaderna, vilket innebär att ersättningarna beviljas i efterhand mot verifikat för de planenliga kostnader som projektet har medfört. Ersättningen för de stödberättigade utgifterna rekvireras från NTM-centralen i en eller två rater och på en särskild blankett. För ett våtmarksprojekt kan beviljas maximalt 11 500 euro i stöd per hektar för anläggningskostnaderna. l För små objekt på 0,3 till 0,5 hektar kan beviljas en fast ersättning på 3 226 euro. l
• Våtmarker som förskönar jordbrukslandskapetmyllrar av liv och förbättrar vattenkvaliteten i närliggande åar och sjöar. Miljöstödet erbjuder finansieringsmöjligheterför anläggning, iståndsättning och vård av våtmarker Specialstödet för främjandet av mångfalden i naturen och landskapet kan även finansiera skötseln av viltbiotoper n Specialstödet för främjandet av mångfalden i naturen och landskapet beviljas i första hand för värdefulla landskapsobjekt, för Natura-områden med aktivt lantbruk samt för objekt som omfattas av en Lumo-översiktsplan. Stödformen är ett utmärkt verktyg för viltvårdsarbete i åkerdominerade trakter och i synnerhet för skötseln av fältviltets och sjöfåglars miljöer. Ersättningen uppgår till maximalt 450 per hektar och år och bygger på skötseln av objektet. l Större utgiftsposter kan fördelas över hela avtalsperioden. l Avtalsarealen minst 30 ar, enskilda objekt minst 5 ar l Avtalsperioden för specialstöd 5 eller 10 år l Skötseln av objektet kan omfatta exempelvis l röjning, slåtter, bete l Tänkbara objekt är bland andra: l kantzonerna mellan åker och väg/skog/vattendrag (bredd maximalt 20 m) l små våtmarker som exempelvis lertäkter l åkrar där fåglar vilar och äter samt översvämningsåkrar l skogsholmar på åkrar, grupper av träd och buskar (maximalt 1 ha) l mångfaldsremsor l småskaliga planteringar (gömslen för viltet) l restaurering av traditionella jordbrukskonstruktioner l Det finns några naturvårdande åtgärder till som kan finansieras med specialstöd. Innan du skickar in ansökningen är det bra att kontakta myndigheterna och fråga om det är möjligt att med specialstöd till exempel bedriva smårovdjursjakt och sätta upp fågelholkar. n Miljöstöd för föreningar miljöstöd: Stöd för icke-produktiva investeringar l Anläggning av våtmarker Tidpunkten för att ansöka om stöd för icke-produktiva investeringar är i skrivande stund fortfarande öppen, men ansökningstiden går sannolikt ut den sista juni i år. Miljöspecialstöd l För skötsel av mångfunktionell våtmark l För främjande av naturens och landskapets mångfald (Lumo-stöd) En ansökning om miljöspecialstöd riktas till Närings-, trafik- och miljöcentralen och tiden går ut den 30 april. Till ansökningen bifogas följande: l En plan för hur objektet ska anläggas eller skötas l En kostnadsberäkning l Kartor över och gärna även fotografier av objektet l Ett arrendeavtal för objektet l Anläggning och skötsel av våtmarker, avtal på 8 eller 13 år l Lumo-stöd och stöd för skötsel av våtmarker, avtal på 5 eller 10 år Utöver stöden i det föregående går det också att anlägga ny viltmiljöer eller förbättra befintliga sådana genom skötsel av vårdbiotoper. För iståndsättning och bevarande skötsel av vårdbiotoper kan jordbrukare och registrerade föreningar beviljas miljöstöd, närmare bestämt stöd för icke-produktiva investeringar och miljöspecialstöd. n n Registrerade föreningar kan för viltvårdsändamål ansöka om följande Ett våtmarksprojekt ska omfatta minst 30 ar och varje enskilt objekt ska vara minst 5 ar stort. l Stöd kan beviljas för objekt som uppfyller stödvillkoren l Av en våtmarks avrinningsområde ska minst 20 % vara åker l Projektets areal ska vara minst 0,5 % av avrinningsområdet. l När våtmarken väl är anlagd är följande steg att göra ett specialstödsavtal på 5 eller 10 år för skötsel av mångfunktionell våtmark. För skötseln av en våtmark kan stöd beviljas uppgående till maximalt 450 euro per hektar och år. Stödet utgår från de faktiska kostnaderna. Ett skötselavtal för en våtmark kan också göras för objekt som uppfyller villkoren för arealvillkoren och som har anlagts med annan finansiering än miljöstöd. Länkar till några planeringsguider finns på nätet, bland annat på Jägarnas Centralorganisations webbsidor. För att få tag på planerarnas kontaktuppgifter kan du vända dig till NTM-centralerna, jaktvårdsdistrikten eller täckdikningsföreningen. n Jägaren l 2 l 2010 l 33
• Projektipäällikkö Eija Hagelberg, Järki-Hanke I 34 l Jägaren l 2 l 2010 Järki-projektet: Ett förnuftigt främjande av lantbrukets miljöfrågor l I januari 2009 startade två stiftelser till- sammans ett samprojekt av ny typ. Projektet kallas Järki (alltså förnuft) och målsättningen definieras som "Ett förnuftigt främjande av lantbrukets vattenvård och naturens mångfald". De två fonderna är Elävä Itämeri (även känd som Baltic Sea Action Group) och Natur- och viltvårdsstiftelsen. I det här samprojektet ska Järki gå i närkamp med problemställningar och lösningsmöjligheter för dagens miljöstödsarrangemang, rådande attityder och insatser för miljön. Syftet är att föra samman den vetenskaplig forskningen med det praktiska kunnandet på gräsrotsnivå. Järkiprojektet kommer att finansieras av Louise och Göran Ehrnrooths stiftelse under fem år. I arbetet ingår att bedriva rådgivning för jordbrukare under en del av året och att testa nya rådgivningsmetoder samtidigt som man skapar nya skyddszoner, vårdbiotoper, Lumo-objekt och naturvårdsåkrar. Det är också tänkt att Järkirådgivningen ska omfatta planeringen av våtmarker. Under innevarande år kommer Järki att ge kostnadsfri rådgivning i miljöstödsfrågor i västra Nyland. Huvudsyftet med allt detta är att ta fram ändringsförslag för miljöstödets följande programperiod. Ett av syftena med rådgivningen är att ute på fältet samla in (det vill säga av jordbrukare, konsulenter och tjänstemän på regional nivå) information om hur väl stöden och insatserna för miljön fungerar. Det är allmänt känt att stödsystemet är så pass invecklat att det snarare avskräcker än uppmuntrar jordbrukare och föreningar att ansöka om stöd. Men den som tar sig en närmare titt på stödsystemet upptäcker att där trots allt finns intressanta alternativ som det lönar sig att utnyttja. De som jobbar med det här rent praktiskt ute på fältet sitter ofta inne med goda förslag på hur stöden kunde utvecklas, men det är sällan som de här idéerna når fram till dem som fattar besluten. Jägarna och jordbrukarna ute på fältet ska inte vara blygsamma och hålla tyst med sina funderingar utan föra dem vidare. Den som har vettiga förbättringsförlag för det nuvarande stödsystemet får gärna kontakta projektchef Eija Hagelberg på Järkiprojektet. Från henne går utvecklingsförslagen sedan vidare, bland annat till projektets styrgrupp. När det gäller vattenskyddet inom lantbruket och främjandet av mångfalden i naturen finns det flera olika miljöstödsalternativ. På Järkiprojektet koncentrerar vi oss särskilt på de alternativ som slår flera flugor i en smäll vad nyttan beträffar. Det handlar ju inte bara om mångfalden i naturen och främjandet av vattenskyddet utan också om fritid och frilufts- liv. Där finns många möjligheter som kunde inkluderas i naturvårdsarbetet i en högre grad än vad som nu är fallet. Jägarna känner till att en våtmark innebär en rad positiva effekter, men det finns fler exempel. Ta till exempel en skyddszon, som hejdar utflödet av näringsämnen. En sådan kan också fungera som en promenadstig, som en häckningsplats för rapphöns eller som en pulkabacke för barn. De växter som sås för att hejda utflödet av näringsämnen bidrar samtidigt till att öka mångfalden i naturen. Välvårdade vårdbiotoper är inte bara bra för mångfalden utan förskönar också landskapet. Det är lätt att promenera där, jämfört med sly och hallonsnår. Genom att planera tillsammans med grannarna går det att åstadkomma fina helheter med stor mångfald i odlingslandskapet. Grannar kan dessutom slå sig ihop om att boka en miljöplanerare för att få råd om hur projektet ska planeras och vilka finansieringsmöjligheter som står till buds. Jordbrukarna är intresserade av olika åtgärder som kan göras för miljön. Men åtgärderna får inte stöta på tungrodd byråkrati, vilket är precis vad Järkiprojektet siktar på, att banta byråkratin. Finansieringen ska ju göra naturvårdsarbetet lättare - inte svårare. Använd alltså sunt förnuft! l Projektchef Eija Hagelberg, Järki-projektet Stiftelsen Elävä Itämeri & Natur- och viltvårdsstiftelsen Se också www.jarki.fi samt www.luontojariista.fi och www.bsag.fi Eija Hagelberg och Mikko Alhainen Miljöstödet under nästa programperiod? n För lantbrukets del börjar följande programperiod under 2014, vilket kommer att medföra förändringar i stödsystemen. Redan under innevarande år kommer myndigheterna att börja fila på nya villkor och stödformer. Under den pågående programperioden har miljöstödet varit oerhört invecklat, vilket i praktiken har inneburit en avsevärd försvagning av arbetet med att bevara natur- och landskapsvärden i odlingslandskapet och vattenskyddet. Till de stora utmaningarna för Järki hör mycket riktigt att eliminera de administrativa hindren och den orimliga mängden pappersarbete. Bara det finns en vilja så har vi nu en möjlighet att åstadkomma till och med betydande förändringar i stödsystemet. Miljöstödet har marknadsförts ur en biodiversitets- och vattenskyddsaspekt, vilka förstås båda två absolut är värda allt stöd. Men i praktiken går det ändå så att statsmaktens målsättningar och intresset på lokal nivå inte sammanfaller utan går om varandra. Vilket i sin tur innebär att en del av de reserverade medlen inte blir använda. På lokal nivå riktar sig intresset ofta mot viltvård och skötseln av fiskevatten eftersom uträttat arbete avkastar synlig nytta i form av starka vilt- och fiskbestånd som kan jagas respektive fiskas. Men vilt- och fiskbestånden behöver en variationsrik miljö där samtidigt också ett betydande antal fridlysta arter kan trivas. Ett sätt att motivera ett större antal jägare till ett ännu aktivare viltvårdsarbete än i dagsläget vore att satsa på anläggning och restaurering av sjöfågelmiljöer och att göra mera för fältviltets miljöer. Det sistnämnda till exempel genom att anlägga skydds- och mångfaldszoner. När vi anlägger våtmarker och skyddszoner uppfyller vi samtidigt myndigheternas målsättningar för vattenskyddet och biodiversiteten. För viltvårdens del kommer det här liksom på köpet. Genom riktigt valda insatser slår vi nämligen flera flugor i en smäll. Det är i sådana här banor vi måste tänka när vi tar itu med planeringen av miljöstödets förnyelse. n
• Jakten på statens marker Är den fria jakträtten tabu? n Jakten och viltvården omfattar en hel del frågor där ingen kan så att säga hoppa upp på scenen och övertygande hävda att den har rätt och alla andra fel. Ett exempel: när det gäller den rätta nivån på avskjutningen vimlar det av olika åsikter. När det handlar om nyttjandet och skyddandet av statens marker stöter vi ofta på målsättningar som går stick i stäv mot varandra. Ju längre norrut vi går desto mer komplicerat blir administrerandet av vårt gemensamma naturkapital. Lagstiftningen uttrycker en önskan om att på statens marker tjäna både de lokala traditionerna och näringslivet, parallellt med varandra. Främja både skyddandet av naturen och nyttjandet av den. När folks intressen drivs till sin spets i någon fråga så är det i regel Forststyrelsen och inte Finlands lag som blir satt på den åtalades bänk. Vi som jobbar i statens skogar brukar trösta oss med att det hör till jobbet. Ända från barnsben tutas det ju i oss finländare att jobbet snarare är ett tvång än någonting trevligt; i ditt anletes svett ska du tjäna ditt bröd! påvisade också att licensjägarna lägger ut pengar som innebär ett avsevärt tillskott i ekonomin i de berörda kommunerna. Undersökningen tog fram information som är av avgörande betydelse för både Forststyrelsen och de regionala jaktmyndigheterna. Den förändring i befolkningsstrukturen som pågår i norra Finland kommer i sin tur att innebära förändringar i jakttrycket på lokal nivå. Fördelarna med öppenhet Speciellt i Lappland blev det i fjol flera gånger ett ståhej i radio, teve och tidningar om hur jakten var organiserad i de statliga markerna. I flera av reportagen var drivfjädern en oro för att det pågick en smygkommersialisering av jakten i de nordligaste kommunerna och följande steg skulle bli ett avskaffande av rätten till fri jakt. Uppståndelsen fick sin början när det blev allmänt känt att en ändring i lagstiftningen var under beredning där jord- och skogsbruksministeriet skissade på en modell där en del av jaktlicenserna för de statliga markerna skulle reserveras för jaktföretagarna på de aktuella orterna. I nyhetsrapporteringarna var det Forststyrelsen som råkade i skottlinjen och tvingades ställa upp för ortsbornas jaktliga rättigheter. Så gick det faktiskt till trots att det ju uttryckligen hör till Forststyrelsens och vildmarkschefens viktigaste uppgifter i jobbet att trygga ortsbornas särskilda rättigheter. Det ligger inte heller i Forststyrelsens intresse att på något vis ifrågasätta rätten till fri jakt. Det intressanta med de här reaktionerna ute på fältet är att det verkar vara tabu att tala om rätten till fri jakt och de nordfinska jakttraditionerna. "Lägg er inte i det här, om detta får man inte prata". Också i det här fallet gjordes det en koppling mellan färska forskningsresultat och lagändringen under beredning trots att de båda startade som helt separata projekt. De bara råkade hamna i massmediernas strålkastarljus samtidigt. Forskningsprojektet lyfte fram de lokala företagarnas målsättningar eftersom dessa hade blivit intervjuade på samma sätt som de jagande ortsborna och licensjägarna utsocknes ifrån. Och lagen som var under beredning understödde målsättningarna. Undersökningen, som gjordes av Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet, påvisade hur jakten är uppbyggd i kommunerna som har fri jakträtt. Det har med tiden utvecklat sig en rad olika arrangemang, också kommersiella sådana, där de lokala jaktföreningarna och jaktföretagarna deltar. Undersökningen Rabalder i pressen Reaktionerna i Lappland visade hur mycket känslor det finns invävda i jaktarrangemangen. Och precis av den anledningen måste vi kunna diskutera kommuninvånarnas jakträttigheter och göra bedömningar av vart utvecklingen är på väg. Om vi inte kan tala öppet om de positiva aspekterna, förutsättningarna för utveckling och eventuella problem så kommer hela saken att svepas in i en rökridå. Efter det är det så dags att undra vad som pågår där i dimman. Är det så vi vill ha det? Kommuninvånarnas rätt till fri jakt är en lagstadgad (8 § i jaktlagen) rättighet som i sin tur ger upphov till en hel rad med positiva följdverkningar. Dragningskraften hos avsides belägna trakter, känslan av frihet, känslan av att föra jakttraditioner vidare, entusiasmen för viltvårdsarbete och inventeringar - det finns en hel rad med värdefulla faktorer att räkna upp. En och annan utsocknesjägare undrar varför ortsborna i de nordligaste kommunerna får jaga fritt utan begränsningar, utan någon skyldighet att rapportera om skjutet vilt och till på köpet också jaga i nationalparkerna. Samtidigt som jägaren utifrån är underkastad exakta kvoter, begränsningar och övervakning. Svaret är helt enkelt att så här vill den lagstiftande myndigheten ha det. I dagsläget gäller den fria jakträtten ungefär 50 000 jägare i kommunerna längst i norr. Enligt den senaste forskningen stiger medelåldern bland jägarna med fri jakträtt och till antalet blir de ständigt allt färre. Vilket med tiden skapar mera utrymme för den licensbelagda jakten. En väldigt stor del av licensjägarna är personer som har flyttat söderut eller barn till sådana personer. Den som har flyttat från Savukoski till Rovaniemi räknas också som licensjägare när han/hon återvänder till sina gamla hemtrakter för att jaga. De gamla bekanta jaktmarkerna lockar med väldig styrka! När det kommer till kritan - vad är kärnan i den här problematiken? Med tanke på jaktens bevarande och framtid är det viktigaste att vi kan visa att jakten är organiserad på ett uthålligt sätt både ekologiskt och socialt. Det är bra att kunna diskutera igenom också känsliga saker eftersom det gör gott för både friluftslivet och jakten. Och därför behöver vi viltforskning, inventeringar och avskjutningsstatistik. Vi behöver också forskning om jakten i sitt sociala sammanhang. En annan viktig iakttagelse är att intressebevakning sinsemellan mellan olika grupper av jägare som står i ett motsatsförhållande till varandra, till exempel ortsbor och licensjägare, inte stärker jakten som fritidsintresse. Längst i norr finns det rum för både ortsbor, före detta ortsbor och gäster. Enligt gjorda prognoser kommer det totala antalet jägare snarare att minska än öka, vilket sannolikt leder till att jakttrycket snarare minskar än ökar. n Jukka Bisi överinspektör för jaktärenden, Forststyrelsen Jägaren l 2 l 2010 l 35
• Text och foto Marko Mikkola, viltvårdskonsulent, Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt J 36 l Jägaren l 2 l 2010 Med hunden på jakt Grythunden i viltvårdsarbete l Jakt med grythund är en främmande typ av jakt för många jägare. Trots att det inom många jaktföreningars verksamhetsområden finns jägare som inte varit rädda att viga sig åt denna svettiga och arbetsdryga jaktform. Samma aktivister cirkulerar ofta inom ett vidsträckt område för att hjälpa dem som utför viltvårdsarbeten i hundlösa områden genom att minst en gång i året tömma gryt som bebos av mårdhundar och andra rovdjur. Att jaga med grythund är mest givande om jaktsällskapet består av några sammansvetsade jägare som helst till sin disposition har ett flertal hundar som fungerar på olika sätt. Den årliga fångsten kan för ett sådant "Snön har svept in terrängen. Kylan smäller i knutarna, bara haren har lämnat spår i snön. Tre jägare och en liten hund kommer till en sluttning i granskogen där de vet att det finns underjordiskt liv. Hunden slinker in i grytet genom en snöig ingång. Efter ett ögonblick hörs den skälla. Pejlen visar att den befinner sig på tre meters djup. Efter två timmar finns det på på samma plats en djup grop på vars botten jägarens stövlar skymtar. Efter ett ögonblick rör sig stövlarna och jägaren lyfter upp hunden till kamraten på gropens kant. När hunden är uppe är det tryggt att skjuta. Fyra pistolskott hörs med små pauser. Samma antal mårdhundar stiger upp från gropens botten. Efter reparationen av boet och följande anöfall ser sluttningen åter orörd ut. De tre jägarna vet dock att det efter följande blidväder bor nya mårdhundar i grytet.."
• här gäng stiga till tiotals, ibland över hundra små rovdjur. Det här förutsätter dock samarbete över föreningsgränserna och för jakten lämplig utrustning, spadar, spett och pistol. Jaktmetoden har blivit mera fysisk I tiden före mårdhundarna gick grytjakten vanligen till så att hunden släpptes in i grytet och jägarna väntade tysta utanför grytet. Den av hunden pressade räven utsattes ute för de väntande jägarnas hagelsvärmar och jakten fick ett uppskattat slut. I och med att antalet mårdhundar ökade blev grytjaktens karaktär allt oftare helt annorlunda. Mårdhundarna tjurar vanligen i grytet på samma sätt som räven i en blindgång. Av den orsaken slutar grytjakten vanligen med grävarbete. I det underjordiska arbetet krävs det god fysisk kondition och ett "osläckbart" jaktintresse. I den här jaktformen stannar hagelgevär och studsare hemma i vapenskåpet och djuren avlivas säkert med korta handeldvapen. En person kan bära på ett hagelgevär för att säkra att inte en eventuell räv i grytet lyckas smita, men oftast får hagelbössjägaren stå där i kylan och huttra och de egentliga händelserna upplevs i närheten av grytet eller någon byggnad där användningen av hagelbössa av hänsyn till hundens och kamraternas säkerhet är ansvarslöst och ofta också omöjligt i praktiken. Val av hund enligt plats och vilt Debatten om den bästa grythundsrasen går ofta het. Bland de ivrigaste jägarna förekommer det åsikter i den här frågan över hela skalan.. När erfarenheten ökar breddas vanligen synpunkterna och i det skedet observerar jägaren att det hittas nischer för olika hundar som fungerar på olika sätt. . Gryten och fångstplatserna i olika delar av landet avviker mycket från varandra. Det behövs hundar som arbetar på olika sätt i jordhålor, under byggnader och i stenfält. Nuförtiden hittas det också ett flertal för grytjakt lämpade raser. Utöver taxar har det under tidernas gång importerats ett flertal olika terrierraser. Sätt grytet i jaktskick Grundförutsättningen för grythundsjakt är att markägarens tillstånd erhållits för eventuella grävningsoperationer eller flyttning av golvplankor i ladan. När tillståndet är i sin ordning hålls relationerna mellan jägarna och markägarna goda och jaktens kontinuitet är tryggad. Det är jägarnas skyldighet att städa efter sig och se till att jaktplatserna är i minst lika gott skick som de var när jakten inleddes. Med små förbättringsåtgärder kan gryten bli trivsammare för djuren och funktionsdugligare ur jaktsynpunkt. I jordgryt är det t.ex. möjligt att konstruera nya blindgångar som förses med luckor som möjliggör ett Med huvudet neråt ser man bättre ner i grytets djup ­ en typisk avlivningssituation ­ hunden dras ut och bytet avlivas med pistol. Grytet repareras ordentligt och grävmassan utjämnas. snabbt omhändertagande av bytet. Det viktigaste är att smältvattnet inte ska kunna rasera utgrävda gångar och att gryten hålls varma och dragfria. Utöver iståndsättning av existerande gryt kan man också med tillstånd av markägaren konstruera konstgryt, som kan göras till mångsidiga, för djuren attraktiva modellgryt. svansen. Även i denna fråga har båda sätten sina svurna förespråkare. Väsentligast torde vara att hunden inte släpps in i grytet utan pejl ­ Hundägaren väljer sättet på vilket pejlen fästs vid hunden. Pejl på hundens hals Vid jakt med grythund är hunden tvungen att röra sig i verkligt trånga passager varvid det finns risk för att den fastnar i grytet. I gryt på sandmark föreligger också rasfara. Såväl för att förbättra förutsättningarna för att jakten ska lyckas som med tanke på hundens säkerhet är det av största vikt att använda grytpejl. Med hjälp av pejlen kan hunden lokaliseras och platsens djup fastställas. Så kan bytet nedläggas snabbare och hunden räddas om den eventuellt fastnar. Pejlen fästts antingen med ett särskilt halsband vid hundens hals eller tejpas vid Fortplantningsdugliga individer med grythund År 2008 fälldes totalt i landet redan närmare 154 000 mårdhundar. Rävfångsten har under 2000-talet hållits i genomsnitt vid 50 000­60 000 djur. Enligt av Vilt- och fis- Nufötiden hittas ett flertal för grytjakt lämpade raser. Det behövs hundar som kan arbeta på olika sätt i jordgryt, under byggnader och på stenfält. Jägaren l 2 l 2010 l 37
• Grytpejlen är viktig för såväl för en framgångsrik jakt som för hundens säkerhet. tioner en korrekt bild av fångstens effektivitet, för i någon del av landet kan t.ex. en årsfångst på tio djur kräva över femtio jaktdagar medan det på andra håll kanske inte kräver mer än en dag för samma bytesmängd. För att kunna dokumentera en tillräcklig aktivitet torde det vara bäst att föra jaktdagbok. Med hjälp av den kan jägaren påvisa hur ofta han varit ute efter rovdjuren. Antalet jaktdagar ger en rimligt bra bild av jaktens aktivitet och behovet av ett handvapen, för utan hjälpmedel blir det nog inte av att överhuvudtaget bege sig ut på jakt. Om behovet av ett handvapen för avlivandet av djur har det brutits lans. Personer som känner till hur grythundsjakten går till vet att det inte i praktiken går att använda långa vapen i en två meter djup grop. I trånga lägen är användning av hagelgevär eller studsare riskabel för både hundens och skyttens hörsel. Användning av ljuddämpare är naturligtvis i den meningen önskvärt. Men att skjuta med hagelgevär eller grovkalibrig studsare i stenfält eller under en byggnad innebär också en stor risk för rikoschetter. Ett handvapen av fin kaliber är därför det säkraste avlivningsvapnet vid grytjakt. l Vid den vårliga jakten erhålls könsmogna djur som byte. keriforskningsinstitutet insamlade uppgifter utgjorde andelen med grythund erhållet byte av mårdhund ca 16 % av den totala fångsten. För rävens del uppgick motsvarande siffra till 12 %. Genom att utnyttja dessa bakgrundsuppgifter kan vi uppskatta det årliga bytet vid grythundsjakt till närmare 30 000 mårdhundar och 7200 rävar. Den här fångsten saknar inte betydelse för den fokuseras till den fortplantningsdugliga delen av mårdhundsbeståndet. Under vårvintern är det svårt att få mårdhundar som byte med andra jaktformer än grytjakt, för de individer som klarat sig över vintern är erfarna och går inte i fällor på samma sätt som yngre mårdhundar. Med hjälp av grythundar kan man därför under vårvintern gå igenom gryten i området och på det här sättet åstadkomma ett momentant rovdjursvakuum för det övriga viltets häckningstid. mycken diskussion i samband med revideringen av vapenlagen efter skolincidenterna. För finkalibriga handvapen har det fortsättningsvis beviljats tillstånd vid motivering med fångst av små rovdjur, bara man kunnat styrka att jakten är fortlöpande och tillräckligt aktiv. Tolkningen av vad som har ansetts räcka för att styrka en tillräcklig aktivitet har dock varierat. Bytesmängden ger inte i alla situa- Grythundar testas vid prov n Grythundarnas jaktegen- Spade och handvapen ­ grytjägarens viktigaste hjälpmedel Handvapnen och strängerande av villkoren för förvärv av dessa har gett upphov till Ett finkalibrigt handvapen är det säkraste avlivningsvapnet vid grytjakt. 38 l Jägaren l 2 l 2010 skaper testas vid grytprov. Under provet bedöms hundens arbete med viltet. Provet är en med jakt jämförbar händelse där avsikten är att viltet också ska erhållas som byte. n
• Sniper 120x27 TUPLAASEPUSSI 32 Topattu asepussi kahdelle aseelle - Pussit vetoketjukiinnityksellä - Kangasmateriaali - Kantokahvat ja kantohihna - Erillinen tarviketasku - Koko 120x27cm Sniper 131x20 TOPATTU ASEPUSSI 15 90 14 Sniper TOPATTU ASEPUSSI 90 Topattu asepussi vahvalla vetoketjulla - Kantokahvat - Koko 131x20 Camo kankaalla varustettu, pehmustettu asepussi puolipitkällä vetoketjulla. Pussissa irroitettava kantoremmi sekä kantokahvat. Päässä muovivahvike, jossa ripustuslenkki - Pituus: 121cm - Leveys enimmillään: 24cm - Väri: Camo maasto - puhdistusharjat - kolmiosainen puhdistuspuikko - vaihtoehtoiset kaliiberit 7,62, 22 ja 12 - tarvikkeet lokeroidussa puulaatikossa CLEAR GUN PUHDISTUSSAR- CLEAR GUN JA PUURASIASSA PUHDISTUSSARJA 15 90 6 90 Laadukkaat puhdistussarjat kaliibereihin 12, 22 ja 30 - 3 osainen puhdistuspuikko - 3 harjaa - BListeripakkaus 24 Sniper Ranger REPPU 90 Sniper Sneaker KOLMIOREPPU 14 90 - Sniper sarjan uusi tulokas metsästäjälle, kalastajalle ja luonnossa liikkujalle. Uusi kestävä kangasmateriaali pitää kosteuden poissa, runsaat taskutilat tarvikkeille ja varusteille. - Muotoillut kantoviillekkeet säädöillä sekä lannevyö - Luontoystävällinen väri - Repun tilavuus noin 32 litraa - Yksiolkamalli sopii oikealta ampuville. - Ulkopuolinen vetoketjutasku, pieniverkkotasku sekä pikalukolla kiinnitettävät riistalenkit. - Tilavuus noin 20 litraa 5 360 290 390 950 4490 990 490 1350 2190 2150 3700 350 590 600 450 230 380 1450 90 AMPUJANLASIT 3 20 - Kevyet ja istuvat ampujanlasit. - Keltainen linssi parantaa näkyvyyttä. CLEAR GUN KLIKKIPATRUUNA - haulikon klikkipatruuna - 2kpl/pkt - kaliiberi 12 Kärkkäisellä laaja valikoima käytettyjä aseita ja tarvikkeita! YLIVIESKAN VAIHTOASEET Kiväärit MANNLICHER kal.7x53R, suoravetolukko, Sakon piipulla, siisti KARABIINI M44 Kal. 7,62x53r, sis. kiikarin. TIKKAKOSKI M/27 kal.7,62x53R, alkuperäinen TIKKA M65 SPORTER Kal. 308win MARLIN 1895kal.45-70, weaver kiila,pist.perä, siisti BAIKAL TUPLALUODIKKO kal.30-06, pääl.piiput+kiikari VALMET PETRA kal.308 FN BAR kal.30-06, p-auto, kunnossa SAKO AI kal.6mm PPC, vakio+synt.tukki, Apelin jalusta SAKO AMPUMAHIIHTO kal.243 win, alkuperäinen diobtereilla, malli sapporo SAKO L461Kal. 222rem. Siisti kuntoinen. Kiikarilla. SAKO L-46 kal.7x33, IV malli, hieno kunto SAKO L581kal.308, harvinainen malli, keräilykunto SAKO 75 HUNTER kal.416 REM MAG. BR-tuotteen vaimentajalla, siisti Haulikot SKB 500 kal.12/70, pääl.piiput, ejektorit BENELLI M3 kal.12/76, pumppu/puoli-auto BENELLI NOVA kal.12/89, siisti pumppu BERETTA 682 SKEET kal.12/70,hyvä kunto BERETTA 390 kal.12/76, p-auto, vaihtosup. synt.tukki, uuden veroinen TIKKA 512SD Kal. 12/76, Siisti, Vaihtosupistajat, REMINGTON G1100 kal.12/76, uusin malli, ampumaton MERKEL M8 kal.12/76, siisti BAIKAL MP-153 kal.12/89, puutukkinen, käyttö kunto PEDRETTI Kal. 10/89. kunto kohtalainen, BAIKAL IJ-18 Kal. 12/70. Kunto hyvä, BAIKAL IJ-27 Kal. 12/70 kunto käytetty. REMINGTON 1100 / 20 cal. kal. 20/76, p-auto, 3xsupistin, siisti WINCHESTER 1200 kal.12/70, camo,full, siisti pumppu MOSSBERG 500 kal.12/76, BUHAG Kal. 16/70. Siisti. VALMET PIIPPU kal.12/70, ejektorit, uuden veroiset piiput BERETTA 686 E SPORTING kal.12/76, erit.siisti BERETTA SPORTING kal.12/76, silver pigeon, säätö liipasin, kunto ok BROWNING BPS Kal. 12/76. 30" piipulla+täyteis piippu mukaan. siisti. SUHL kal.12/70, siisti suhuli 290 290 290 890 690 450 890 650 760 890 690 590 1490 990 290 1290 450 1400 790 850 1190 890 250 150 60 150 690 180 250 95 490 1490 1590 690 190 YILDIZ PROFESSIONAL Kal. 12/76 p-auto. siisti. Puutukilla. WINCHESTER 1400 RANGER kal.12/70, p-auto, vaiht.sup. TIKKA MA92GL Kal. 12/76, Siisti, p-auto, BENELLI M2 Puutukilla. Todella siisti. 5 vaihto supistajaa. 26" piipulla. Yhdistelmäaseet MERKEL 96K DRILLINKI kal.20/76-6,5x55, esittelyase, FINNCLASSIC 512SD Kal. 12/76-222rem, Säätöperällä. Siisti. VALMET Rihlapiiput 12/30-06 VALMET 412 S kal.12/76-222 rem, Leupold 6x Optilock pikajal. erit.siisti SIMSON RIHLAKKO kal.20/76-22HORNET,kääntöjalka+ZEISS, 2,5kg, vm-05 BLASER BBF 95 Kal. 12/76-222rem. Ase on kunnoltaan kuin uusi. Sis. pikajalan. FERLACH DRILLINKI kal.16/70-7x57R, Smidht&Bender hakajaloin, Jakob Koechin valmist., varmistin kaulalla Pienoiskiväärit BRNO kal.22 lr, varmint tukki, Bushnell mukaan, hieno SAKO P72 AMPUMAHIIHTO KAL.22 LR, diobterit, lippaita Kiikarit SCHMIDT&BENDER ZF 10X42, DOT-ristikolla, 26mm putki, siisti ZEISS CONQUEST 1,8-5,5x38, tuuman runkoputki, hyvä LEUPOLD VARI XII 1-4x20 LEUPOLD VARI XIII 1,5-5x20, "hirvensurma", läpät SWAROVSKI Z6 1,7-10x42L siisti kiikari, TDS-PLEX-ristikko OULUN VAIHTOASEET Kiväärit SAKO 222rem kokotukki Hieno! Netto! BAIKAL IJ-94 Express 308 Uutta vastaava tuplaluodikko. SAKO L 46 7x33 kokotukki POISTO HINTA! EI TAKUUTA. Haulikot REMINGTON 11-87 12/76 POISTO HINTA! EI TAKUUTA. FN BROWNING Auto 500 12/70 hyvä kuntoinen BENELLI Nova 12/89 Sis. kolme vakio supparia sekä yhden jatkosupistajan. BERETTA 686E Sporting Säätöperä. JAGUAR 12/70 RINNAKKAISPIIPPUINEN POISTO HINTA! EI TAKUUTA. BERETTA VITORIA 12/76 Siisti puoliautomaattihaulikko. FN Auto5 16/65 Legendaarinen puoliautomaatti haulikko MOSSBERG 5500 12/70 puoliautom. POISTO HINTA! EI TAKUUTA. FINNCLASSIC 512s POISTO HINTA! EI TAKUUTA BAIKAL MP-153 12/89 Syntettiinen, sis supistajat. BENELLI POISTO! Nova 12/89 makasiinillä. POISTO HINTA! EI TAKUUTA. BERETTA URIKA 12/76 SYNT. Uutta vastaavassa kunnossa BENELLI M3 12/76 Uuden veroinen haulikko kahdella piipulla. BAIKAL POISTOJA!!! YKSI PIIPPUISIA, RINNAKKAISIA JA PÄÄLLEKKÄISIÄ BAIKALEITA POISTOHINNOIN. YILDIZ Elegant 12/70 Kuin uusi. Kevyt rinnakkainen kiinteillä supistuksilla. 650 150 150 800 290 290 990 1500 Alk. 50 590 Yhdistelmäaseet KRIEGHOFF PIIPPU SISÄPIIPPU 22MAG. 350 BAIKAL Taiga 12/7,62X53R Oulu 450 KRIEGHOFF Trumpf Drillinki 12/70, 243win. Vuoden -89 drillinki alkup. omistajalta. Sis. Schmidt&Bender 6X42 hakasjaloin. Ase teräsrunkoinen, piiput 63,5cm, 1/2 ja 1/1 supistuksilla. Hyvä kuntoinen! 6500 Pienoiskiväärit VALMET m45 Kiikarit NICKEL 2,5X20 Aito saksalainen teräsrunkoinen tähtäinkiikari. LAHDEN VAIHTOASEET Kiväärit SAKO L61R 30-06 pikajalka VARATTU SAKO L61R Hyväkuntoinen + Vanhempi aimpoint TOZ 7.62X53R SA-Leimattu BROWNING 30-06 Synteettisellä tukilla + RST- Raudat + Bushnell kiikari Haulikot BREDA VEGA LUSSO Päällekkäispiipuinen 12/76 BROWNING 325 Grade 2 30" trap kiinteät supistimet ESCORT FIEL HUNTER Rihlattu piipu + walker punapiste VALMET 12/70 VALMET 12/70 920 900 250 650 950 1000 350 150 350 490 350 700 550 300 390 290 450 1500 150 Voit tilat a myös puhelimella tai sähköpostilla Tilaa soitta malla nume roon 0104303031(Ark 9-16) Muina aikoin a lähetä tilaus myynti@ka rkkai nen.c om tai klikka a itsesi verkk okauppaan. se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com
• Text och foto: Ilkka Korhonen Vinterproven ­ hundjägarnas extrema ripjaktsgren A Stånd 40 l Jägaren l 2 l 2010
• A l Att jaga ripa med fågelhund på vintern är redan i sig en egen konstart, som kräver ordentliga förberedelser, järnhård kondition av både hundar och hundägare, kännedom om fåglarnas levnadsvanor och inte minst skjutskicklighet. Den som har prövat flyktskytte på skidor i en sluttning och eventuellt ännu i rörelse, vet att uppgiften inte är någon struntsak. Ett snötäcke som når till knäna och till och med högre ger extra krydda i lämpliga bäckraviner. För att jakten ska ge goda resultat är det önskvärt att vädrets makter är välvilliga så att riporna går med på att låta jägaren, som närmar sig sin hund, komma inom skotthåll. Alltför många hundintresserade skulle inte ens komma på tanken att delta med hunden i ett prov när snötäcket är metertjockt, temperaturen vid minus 10­20 grader och vinden tränger genom märg och ben. Ägarna av stående fågelhundar utgör ett undantag. På grund av snöförhållandena bedrivs därför jakten vanligen på gränsen till kalfjället, dit riporna gärna söker sig efter de långa och mörka vintermånaderna under de allt längre dagarna i mars för att beta smältande hängen i björkskogen. I ripjaktutrustningen vintertid ingår utöver sedvanlig klädsel enligt vädret och ryggsäck antingen stålkantade fjällskidor eller skogsskidor. Under vissa förhållanden kan ocksä snöskor vara praktiska. Därtill är det bra att transportera vapnet i ett fodral, varvid det hålls funktionsdugligt även om bäraren emellanåt skulle falla i en driva i de branta sluttningarna. Pulsande i snö eller glida fram på skidor? För hundens rörelser och sökarbete är det väsentligt att snön bär åtminstone i viss mån, så att hunden inte behöver böka i helt mjuk snö. Förhållandena varierar rätt mycket från år till år. Vissa år bär snön hundens vikt bara högre upp på de högsta fjällen, andra år kan snön bära hundarna till och med i björkskogen på fjällplatåerna. Skarföre uppstår när temperaturen varierar lämpligt på bägge sidor om noll grader. Då koncentreras fukten på snöns yta. En annan faktor som förbättrar bärkraften är vinden, som piskar snön till hårda drivor i sluttningarna. Provens korta men händelserika historia Fågelhundarnas vinterprov fick sin början hos oss i Finland 1993, då Jaakko Kalliokoski ordnade de första specialproven i vinterförhållanden för fågelhundar i Muotkan Ruoktu. Han hade blivit van vid att vandra med sina vorstehhundar och settrar på den lappländska snön redan ett halvt sekel tidigare och funnit att hundarna fungerade bra också vintertid. Kalliokoski hade själv några gånger tävlat vintertid i Norge och tänkte att varför skulle inte den här formen för prov kunna prövas också hos oss. Tanken behövde smältas under omkring tio år förrän den omsattes i praktiken. Fågelhundsproven är jakt, för enligt provreglerna för finska fågelhundar förutsätter ett högre pris att fåglar ska skjutas. Därför kräver inhemska prov särskilt mycket arbete med anvisningar och beaktande av tillstånds- och säkerhetsfrågor av arrangörerna. Om förflyttningen till provterrängen sker med snöskoter ska behövliga tillstånd för detta införskaffas av polismyndigheter och markägare. I övriga nordiska länder används som regel startpistol i samband med arrangemangen. Härvid underlättas dessa och säkerheten förbättras, men å andra sidan lider själva syftet, dvs att åstadkomma så jaktbetonade förhållanden som möjligt. Med startpistol närmar man sig mera ett sportevenemang. Det gagnar varken jägaren eller hunden att den sistnämnda vid smällen rusar till fågeln, för då kan det hända att den hindrar en annan skottchans ­ eller ännu värre, hoppar in i skottlinjen och får hagel i rumpan. Att skjuta fågel i flykten kräver särskild skicklighet av jägaren att med hänsyn till situationen placera sig rätt, att för att träffa lita på att hunden fungerar perfekt samt av hunden färdighet att hämta fågeln inom skotthåll. Vinterprovet ska på grund av fällningskravet hållas inom mars. Då har inte jakttiden för ripa ännu utgått i de tre nordligaste kommunerna. De lokala viltmyndigheterna har åtminstone hittills välvilligt beviljat tillstånd för genomförande av kennelverksamhet av den här typen. Trots att kravet på fällningar i provet för högre priser som regel finns leder dock regeln inte till att fler än en eller två fåglar i genomsnitt fälls per år. För fågelbeståndet innebär dessa prov ingen fara, men de får människor att dressera sina hundar bättre för att ha framgång i provet och ger samti- Fågelhundsproven är också jakt, för högre pris förutsätter att det skjuts fåglar Start Avanssi Jägaren l 2 l 2010 l 41
• digt en möjlighet att förlänga den nuvarande provsäsongen, en intensiv månad på hösten. Å andra är det ju utomordentligt trevligt att skida på den vårliga skarsnön tillsammans med provgruppen och byta åsikter om hundvärldens aktuella frågor samt jakterfarenheter. Vinterprov enligt två olika regelverk Vinterprov för fågelhundar har sedan 1993 arrangerats enligt Vorstehklubbens specialprovsregler och proven enligt Hönshundssektionens regler för fjällprov inleddes ett år senare. Det arrangeras varje år några prov. Proven har hållits i alla tre nordliga kommuner där jakt på dalripa är tillåten, huvudsakligen dock på Enare­Utsjoki-sidan. I sitt inledningsanförande inför provet 2009 underströk överdomare Jarmo Katajamaa deltagarnas ansvar för viltbestånden. Eftersom beståndet då var svagt fick man inte försöka skjuta fågel utan domarens särskilda tillstånd utan skulle avlossa ett skott i luften. Utan skottet kunde fågelarbetet inte godkännas. I specialproven prövas hundarna enskilt och i fjällproven parvis, två hundar söker samtidigt. Hundarnas sök sker på ett givet sökområde inom synhåll på cirka 150 meters bredd på var sin sida av föraren. De ska fortlöpande kunnat ta emot order. Övriga hundar och förare skidar i en eftertrupp och får omkring hundra meter längre bak följa med hur provet avancerar. Sökomgången varar från en kvart till en halvtimme beroende på hundens deltagarklass. När hunden finner vilt ställer den sig att stå. Om partnern samtidigt söker, får hunden ej störa situationen utan bör sekundera den stående hunden. I specialklassernas segrarklass krävs att hunden rapporterar, dvs kommer till sin förare för att rapportera att 42 l Jägaren l 2 l 2010 den funnit viltet. Det är viktigt att viltet blir snabbt och energiskt funnet, vilket understryks vid parvis sök där den snabbare hunden drar det längre strået. Återkommande förlust mot partnern sänker prestationens värde. Hunden väntar på ståndet att föraren kommer till platsen och ger den tillstånd att resa fågeln. Därefter ska hunden genast stanna på plats. När fågeln fallit får hunden tillstånd att apportera den. Och tre lyckades faktiskt så bra i sitt arbete att de var värda ett pris. Men som vi också under tidigare års vinterprov har konstaterat är det svårt att få en ripa i ryggsäcken. Så även nu ­ inte en enda ripa fälldes. Således blev de högsta priserna inte utdelade." Den vintriga provdagens program I Vorstehklubbens vinterprov i mars 2009 i Kaamanen­Karigasniemi-området deltog 12 hundar. Under det sista veckoslutet i mars arrangerade Lapplands fågelhundsförening fjällprov för fågelhundar. I proven deltog ett tjugotal hundar med förare. Det här var redan andra gången proven arrangerades i Utsjokis närmaste omgivning. Största delen av hundarna kom från sydligare delar av Finland och antalet deltagare överraskade positivt. Deltagarintresset hade uppenbart inte dämpats av det enligt förhandsuppgifterna svaga ripbeståndet och ej heller av uppgiften om att jakttillstånd för ripa inte kunde fås överhuvudtaget för vintern. Provfunktionären, Utsjokibon Jarmo Helander relaterar provets förlopp så här: "Egentlig bärande snö hade inte utlovats för temperaturen hade envist hållit sig på minussidan hela mars. Därför var vi tvungna att söka provterräng högre upp på fjällsluttningarna där vinden hade packat snön så den var lagom tät, men riporna trivs ju längre ner i älvravinernas busksnår. Det här är ju en dålig ekvation, särskilt under svaga ripår, men också den här gången hade enstaka fåglar flyttat högre upp för att lapa sol och tack vare det fick flera hundar en möjlighet att visa sitt kunnande i en fågelsituation. Konsten att läsa terrängen understryks Förutsättningen för framgång i vinterprovet är att hunden har en stark viltentusiasm. Erfarenhet av arbete i snöförhållanden skadar inte heller. Under vinterprov understryks i jämförelse med barmarksprov hundens färdighet att läsa terrängen och kolla de sannolikaste upptagsplatserna på bekostnad av de tomma snövidderna. På vintern finns det inte så mycket lukter i fjällnaturen och hunden kan därför pejla mötande strömmar av vittring på hundratals meters avstånd. Stötestenar är oftast att hundens kondition sviktar och koncentrationen tynar i de hårda och energislukande förhållandena. De oftast vid vinterproven förekommande raserna är sträv- och korthårig vorsteh, breton, liten munsterländer, engelsk, irländsk och gordonsetter. Varje år deltar också någon pointer och långhårig vorsteh. Vid arrangerandet av proven bör särskild uppmärksamhet fästas vid renskötselns situation i området. Renkorna är bärande i slutet av mars då vinterprovet hålls. Minsta lilla störning är då av ondo för dem. Erhållandet av tillståndet för provet förutsätter därför kontakt med renbeteslaget samt att en guide som kan den lokala terrängen är med i provgruppen. Fågelhundsägarna beaktar även i övrigt rensituationen i sin verksamhet och flyttar gärna sin verksamhet till områden utan renar. De vidsträckta fjällödemarkerna bjuder på goda möjligheter till detta. l E
• Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation Senaste jaktsäsong Fram till utgången av februari fälldes 297 lodjur med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten. Av alla stora rovdjursarter i vårt land är lodjuret det talrikaste. Antalet lodjur har under de senaste tio åren ökat kraftigt. Den av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gjorda uppskattningen av minimistammen senaste vinter uppgick till ca 2000 lodjur mot att antalet året innan uppgick till 1500 lodjur. fälldes 297 lodjur av december till den 28 februari. Även efter detta har det beviljats skademotiverade jaktlicenser, bl.a. för att förebygga av lodjuren orsakade renskador i renskötselområdet. fälldes totalt 55 lodjur. Av dessa var renskötselområdets andel 21 lodjur. Inom det västra området fälldes mest lodjur i Nylands och Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt. E teriet 2007 publicerade förvaltningsplanen för lodjuret är målet för lodjursstammens tillväxt att begränsa den särskilt i regioner med tät stam och att i förvaltningen beakta ekonomiska och sociala krav samt såväl regionala som lokala särdrag. Utgående dels från att VFFI:s uppskattningar av lodjursstammen storlek visar en fortlöpande ökning och dels från linjedragningar i förvaltningsplanen gav jord- och skogsbruksminsisteriet följdriktigt på hösten en föreskrift för lodjurets del som höjer den tillåtna fångstvolymen från 214 lodjur året innan till 340 lodjur under jaktsäsongen 2009-2010. Antalet var större än vad VFFI bedömde vara en hållbar beskattning av stammen. l Enligt den av jord- och skogsbruksminis- Jaktens tyngdpunkt i öster Jaktens tyngdpunkt låg i de tätaste lodjursområdena i de östliga jaktvårdsdistrikten. I dem fälldes över hälften av lodjuren. Största antalet lodjur fälldes inom Norra Savolax jaktvårdsdistrikt, totalt 43 djur. I de tre nordligaste jaktvårdsdistrikten Antalet observationer i tätorter stort Lodjuren har blivit allt oräddare under de senaste tiderna och observationer av lodjur som rör sig i tätorter har förekommit rätt ofta. Att lodjuren rör sig inom bebyggelse har många gånger att göra med svårigheter för dem att hitta föda, antingen Lodjursfångsten 1.8.2009-28.2.2010 pga fåtaliga harbestånd eller alltför täta lodjursstamJaktvårdsdistrikt Jaktlicenser Fångst mar. Som regel är den bästa Södra Tavastland 14 13 lösningen därför ur lodjursSödra Savolax 41 41 stammens förvaltningssynMellersta Finland 29 29 punkt att stammen med Kymmene 28 23 hjälp av hållbar avskjutning Lappland 22 7 hålls på en lämplig nivå i Uleåborg 21 11 relation till de näringsreÖsterbotten 1 1 surser regionen ifråga erNorra Tavastland 21 21 bjuder. Härvid hålls också Norra Karelen 8 27 hungersdöd, sjukdomar och Norra Savolax 43 43 förekomst i grannskapet av Sv. Österbotten 5 3 bosättning under kontroll. Satakunda 14 14 Enligt den 2007 publiceNyland 24 23 rade förvaltningsplanen för Egentliga Finland 4 4 lodjuret är avsikten att nå Kajanaland 45 37 en balanserad utveckling Sammanlagt 340 297 för alla vilda djurarter. l Bedömningarna pekar på fortsatt tillväxt Ministeriet var då föreskriften gavs bekymrat för att lokalbefolkningens tolerans ska sjunka, vilket igen kan leda till ökad lodjursfientlighet. Målet är att begränsa stammens tillväxt och på det här viset få människor att tolerera lodjuret bättre. Också de från början av 2009 allt större av lodjur åsamkade renskadorna ­ över 800 000 euro ­ inverkade på beslutet. Även lodjursinventeringen i Nyland i januari innevarande år under utmärkta snöförhållanden visade att uppskattningarna av lodjursstammens storlek bör justeras uppåt. Från början av augusti fram till utgången av februari hade det fällts 297 lodjur. Lodjurets egentliga jaktsäsong infaller från början Jägaren l 2 l 2010 l 43 Kimmo Pöri
• Pekka Helle, Ilpo Kojola och Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Lodjuret igår och idag U l Under tidigare århundraden var lodju- Under det senaste tjugotalet år har lodjuret ökat mer än något av de tre andra stora rovdjuren i vårt land. Tajmingen sammanfaller lämpligt med triangelinventeringarnas historia och ger oss intressanta möjligheter att följa med förändringarna hos lodjursbestånden. Att komma fram till en tillförlitlig uppskattning av lodjursbeståndens storlek har varit en krävande uppgift för forskarna på VFFI. De här två uppsättningarna observationsmaterial är oberoende av varandra och man kan fråga sig hur väl de stämmer överens. ret ett eftertraktat pälsvilt. Så sent som på 1880-talet förekom arten i så gott som hela landet. Därefter hårdnade jakttrycket i så hög grad att när vi kommer till början av 1900-talet är lodjuret nästan utrotat. Under krigsåren repade sig stammen i någon mån, men ännu på 1950-talet var lon väldigt sällsynt. Återhämtningen började på 1960-talet och trenden var stadigt positiv ända till 1980-talet. Året 1988 uppskattades stammen till drygt 700 lodjur. Lodjuren i östra Finland Enligt både triangelinventeringarna och observationerna av stora rovdjur är lodjursbestånden i vårt land koncentrerade till landets södra och östra delar. Kartserien i bild 1 visar hur lodjuret har ökat, både geografiskt och tidsmässigt. Bland jaktvårdsdistrikten är det särskilt i Södra Tavastland, Nyland, Södra Savolax, Norra Karelen, Norra Savolax och Kajanaland som tillväxten är stark. Däremot har frammarschen inte nått till de allra nordligaste delarna av landet. Vilket bekräftas av triangelinventeringarnas spårindex per jaktvårdsdistrikt (bild 2). Men eftersom det inte finns många lodjur så är det inte heller ofta som ett lodjur korsar en inventeringslinje, vilket betyder att slumpen kan ha en avsevärd inverkan på resultatet. Av den orsaken visar många distrikt ett resultat som går i sick- Bild 1. Under triangelinventeringarnas första år observerades inte fler än något tiotal lospår, men numera bokförs det varje år flera hundra spår. Kartorna visar lodjurets spårindex i rutor om 50 x 50 km för vart femte år under perioden 1990 till 2009. Spårindex 44 l Jägaren l 2 l 2010 Hannu Huttu
• Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Bild 2. Lodjurets spårindex vid triangelinventeringarna under perioden 1990 till 2009 räknat per jaktvårdsdistrikt. Arten har ökat särskilt kraf- Spårindex (spår/10 km/dygn) Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen tigt i landets östra delar. I somliga distrikt förekommer det häftiga årliga variationer, vilket beror på slumpens inverkan i det knappa inventeringsmaterialet. U Norra Savolax Sve. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland sack. Icke desto mindre visar helhetsbilden att lodjuret ökar med god fart i nästan alla jaktvårdsdistrikt. 2000-talets segertåg Det var år 1989 som vi började med triangelinventeringar i vårt land och då låg det totala antalet lodjur sannolikt på drygt 700 djur. Under 1990-talet gick tillväxten i maklig takt, men efter millennieskiftet satte lodjuren upp farten och inledde sitt segertåg. Om vi tittar närmare på medelvärdena för hela landet så började den hastiga tillväxten året 2002. Sedan dess har medelvärdet för triangelinventeringarnas spårtätheter vuxit med svindlande hastighet (bild 3, till vänster). På sju år har medelvärdet tredubblats, vilket betyder att stammen har vuxit med i genomsnitt sexton procent per år. Om vi inte hade haft någon jakt på lodjuren så skulle den beräknade årliga tillväxten ha legat på rejält över tjugo procent. En tillväxt av den här kalibern förutsätter särskilt gynnsamma förhållanden. Vad ligger bakom tillväxten? För att en art ska kunna öka med en sådan här kraft måste det ligga en särskilt gynnsam faktor bakom. En invandrad art kan hitta åt sig en alldeles ny ekologisk nisch, ett utrymme utan konkurrens från liknande arter, och det finns många exempel på det här. Men ett lodjur som återvänder till sina gamla hemtrakter är ingen invandrad nykomling. En bättre förklaring till framgångarna vore att det har skett en förändring i tillgången på föda. Nämligen att bestånden av rådjur och vitsvanshjort har ökat med god fart, vilket i sin tur har gett lodjuret en möjlighet att fortplanta sig väldigt effektivt. Men å andra sidan har lodjuret ökat allra kraftigast i östra Finland - där det inte finns några rådjur eller hjortar! Där bygger lodjuret snarare sin utkomst på haren, men också räven figurerar på menyn. Lodjuren dödar rävar och när denna konkurrent minskar så börjar hararna öka, vilket i sin tur gynnar lodjuren. Ytterligare en faktor som eventuellt har verkat i bakgrunden är de relativt snöfattiga vintrarna under innevarande årtionde, vilket har bäddat för en större produktion av ungar. Lodjuret hör ju egentligen hemma i en rätt sydlig fauna. Kan lon inventeras med trianglar? I dagsläget finns det såpass gott om lodjur att triangelinventeringarna med spårräkning i snö kan ge ett väldigt tillförlitlig bild av artens relativa och regionala förekomster. Till höger på bild 3 jämför vi i hur hög grad de sammanfaller, resultaten från vilttrianglarna och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattningar. Rovdjursforskarnas uppskattningar bygger på rapporterade observationer Spårindex (spår/ 10 km /dygn) av lodjur i allmänhet och kullar i synnerhet. Utifrån observationerna görs sedan en tolkning av hur många olika kullar det handlar om. Triangelinventeringarnas resultat är däremot siffror rakt av utan några tolkningar. Enligt bild 3 är överensstämmelsen mellan VFFI:s uppskattningar och triangelinventeringarnas siffror häpnadsväckande stor. Observationerna som är gjorda under flera år är i det stora hela inne på samma linje. Det är en krävande uppgift att göra en tillförlitlig uppskattning av djurstammars storlek. Uppskattningar är alltid behäftade med metodiska problem och bemästrandet av problemen ställs i praktiken inför svårhanterliga hinder och begränsningar. Det är faktiskt rätt sällsynt att två metoder som är oberoende av varandra ger ett såpass sammanfallande resultat för en så svårbedömd art som lodjuret. Bägge metoderna beskriver klart och tydligt samma fenomen och gör det till på köpet med stor exakthet. Trots att det råder delade meningar i frågan så vågar vi alltså påstå att vi har koll på lodjuren! Siffrorna ger oss en stadig grund för den fortsatta skötseln av arten. l Uppskattad minimistam (priv.) Bild 3. Lodjurets genomsnittliga spårindex vid triangelinventeringarna under åren 1990 till 2009 (till vänster) samt spårindexet relativt VFFI:s beräkningar under samma period. Sambandet mellan nyckeltalen är påfallande (till höger). Spårindex (spår/ 10 km / dygn) Jägaren l 2 l 2010 l 45
• Text: Anna-Liisa Toivonen, RKTL Foto: Jouko Savonen Jägaren satsar en tusenlapp per år på sitt intresse 46 l Jägaren l 2 l 2010 P I enkätundersökningen Jägarprofilen frågades av personer som jagat 2008 om deras satsning av pengar på sitt jaktintresse. Jägarna använde sammanlagt nära 220 miljoner euro per år på intresset, vilket gör knappa tusen euro per jägare. Jägarna hade varit färdiga att betala i genomsnitt en tredjedel mera för sitt intresse. Jakten anses de facto vara ett bra vederlag för pengarna. l På enkätblanketten hade utgiftsposterna på förhand varit uppdelade enligt typiska kostnadsslag och kompletterades av klassen "annat, vad". Jägarna antogs använda pengar på resande och skjutsar, kläder och skodon, utrustning som ränslar, utfärdstillbehör, vapen, patroner, fångstredskap, GPS-, dvs lokaliseringsutrustning, logi, jakttillstånd och medlemsavgifter i föreningar. Under rubriken Annan penninganvändning hade svararna antecknat som viktigast olika mat- och vägkostutgifter, älglicenser och fällavgifter, till hundarna knutna kostnader, anskaffning av byggnader, konstruktioner samt fortskaff- ningsmedel, utfodring av vilt samt kostnader för skytteintresse. För många av här synliga utgifters del är det svårt att skilja eller begränsa hur mycket av dem som anknyter till jakt och hur mycket som utnyttjas till något annat. Därför är inte byggnader eller fortskaffningsmedel separat med trots att de i vissa fall har skaffats uttryckligen för jaktändamål. Också sådana relativt dyra redskap, som endast ett fåtal jägare skaffar årligen, medför osäkerhet och förstorar konfidensintervallet mellan de uppskattade penningsummorna. Stora anskaffningar som byggnader och fort-
• skaffningsmedel hör till denna grupp, men också vapnen och gps-utrustning. Däremot hålls nästan alla kostnader som rör resande, inköp av skjutförnödenheter och föreningens medlemsavgift, som gäller majoriteten, inom små konfidensintervall. En fjärdedel av kostnaderna går till resor Över en fjärdedel av alla kostnader som uppstår går till resor. Som kortast ligger jaktmarkerna i genomsnitt på under 50 kilometers avstånd och som längst på i genomsnitt ca 150 kilömeters avstånd. Här föreligger dock stor spridning. Många åker också till utlandet på jakt och det ökar resekostnaderna. Jägarna har också allt oftare varit tvungna att flytta från närheten till jaktmarkerna på landsbygden till tätorter och städer. Jägarna använder alltså i genomsnitt nästan 270 euro per år till resande på grund av jakt. Medeltalet har beräknats utgående från 231 000 jagande jägare på årsnivå. Alla övriga kostnadsposter medräknade uppgår jägarnas pekuniära offer för sitt intresse till sammanlagt närmare 220 miljoner euro per år. Det gör knappa 1 000 euro per jagande jägare. Ett bra vederlag för pengarna Jägarna sätter värde på det de får ut av jakten som vederlag för sina pengar. Av jägarna frågades också hur mycket mera samma års jakterfarenhet hade fått kosta, dvs hur mycket mera hade de varit färdiga att betala för samma 2008 års jakt. Beredskapen att betala mer än den genomsnittliga 950 euro stora årskostnaden uppgick till 280 euro, dvs nästan 30 % mera. Jägarna hade alltså på sätt och vis fått sin erfarenhet 23 % förmånligare än de hade varit färdiga att betala. Den extra betalningsvilligheten hade inneburit 65 miljoner euro till. De sammanlagda kostnaderna för satsningarna på jakt får sin förklaring statistiskt av antalet jaktdagar, hushållens intäkter, de längsta avstånden till jaktmarkerna samt det hur stor betydelse jakten har som fritidsintresse. Om jägaren också fiskar finns det en tendens att satsa mindre på jakten. Beredskapen att betala mer än de redan betalade kostnaderna förklaras av storleken på de betalade kostnaderna, antalet jaktdagar samt hushållens inkomster. Också avståndet till jaktmarkerna och jaktens betydelse som intresse förklarar betalningsberedskapen, men inte särskilt starkt. Fiskarens kostnader en femtedel av jägarens Eftersom ca 85 % av jägarna också fiskar ger fiskarnas användning av penningmedel ett intressant jämförelseobjekt. I en likartad, men till samplet mera omfattande enkätundersökning ställdes motsvarande fråga till fritidsfiskarna om på fritidsfisket satsade medel. Kostnadsstrukturen för bedrivandet av fritidsfiske är och antogs också vara annorlunda. Till den hänfördes också stora anskaffningar, såsom båtar och motorer. De hör ofta nära samman med fisket fast de också tjänar som fortskaffningsmedel och varför inte också som jaktutrustning. Eftersom de frågor som ställdes till fiskarna gällde kostnaderna 2005 korrigerades de med levnadskostnadsindexet så att de motsvarade jägarnas kostnader 2008. Presentationen av frågorna var i stort sett som för jägarna, därför kan uppskattningarna anses vara rimligt jämförbara. Vid en jämförelse med fiskets disponibla medel på årsnivå bör man komma ihåg, att det finns betydligt fler fritidsfiskare än jägare. Enligt enkätundersökningen 2005 var antalet 1,9 miljoner. Å andra sidan var antalet enligt statistiken 2008 färre, antalet hade sjunkit till 1,8 miljoner. Om den indexkorrigerade medelförbrukningen multipliceras med antalet fiskare 2008 sjunker den totala förbrukningen till 342 miljoner euro. Också av fritidsfiskarna frågades hur mycket mera samma års fiskeerfarenhet hade fått kosta och om de ännu hade betalat den. Den extra betalningsberedskapen steg för fiskarnas del till i genomsnitt 32 euro, dvs med 17 % över vad de redan betalat. Sammanlagt hade det på det här viset flutit in 60 miljoner euro till.De genomsnittliga kostnaderna för fiskarna uppgick till en femtedel av jägarnas kostnader. Om kostnaderna för båtar och aktersnurror lämnas bort från fritidsfiskarnas kostnader återstår 239 miljoner euro. Summan är av samma storleksordning som jägarnas totala kostnader. Fiskarnas genomsnittliga kostnader på årsnivå är härvid 125 euro. Den största utgiftsposten är resor, som tar en fjärdedel av alla kostnader, dvs exklusive de stora anskaffningarna är resandets andel för fiskarna lika betydande som för jägarna. Naturintressen för jägarna närmare naturfenomen och hjälper att förstå dessa. Pengarna kunde säkerligen också användas på ett sämre sätt. l De genomsnittliga kostnaderna per fiskare uppgick till en femtedel av jägarnas kostnader. Tabell 1. Årskostnader för jaktintresset totalt konfidenseuro intervall +/- % Resor, bensin, skjutsar 61 729 100 6,6 Kläder och skodon 33 621 000 3,9 Vapen 29 659 600 13,9 Utrustning, ryggs., mm. 20 053 700 7,4 Patroner 18 423 700 5,2 Jakttillstånd 14 927 500 14,2 Övriga kostnader 12 728 000 37,3 Föreningens medl. avgift 11 340 700 5,1 GPS-utrustning 11 072 900 15,4 Logi 5 062 800 18,0 Fångstredskap 1 097 800 27,1 Sammanlagt 219 716 700 5,0 Tabell 2. Årskostnader för fiskeintresset totalt euro 126 862 200 61 123 300 39 162 200 38 692 600 26 813 600 25 186 200 20 014 300 17 807 300 6 135 300 4 221 200 366 018 200 av kostn. % 34,7 16,7 10,7 10,6 7,3 6,9 5,5 4,9 1,7 1,2 100,0 medeltal euro 66,60 32,10 20,60 20,30 14,10 13,20 10,50 9,40 3,20 2,20 192,20 av kostn. % 28,1 15,3 13,5 9,1 8,4 6,8 5,8 5,2 5,0 2,3 0,5 100,0 medeltal euro 267,00 145,40 128,30 86,70 79,70 64,60 55,10 49,10 47,90 21,90 4,80 950,20 Stora anskaffningar, båtar och motorer Resor Redskap (spön, nät) Tillbehör (vieheet, siimat) Fisketillstånd Båtar och motorer, servic och förvaring Logi Utrustning (stövlar mm) Medlemsavgifter Övrigt Totalt Jägaren l 2 l 2010 l 47
• Det mångsidiga Forest-stället har förnyats! JahtiJakt Forestställ För Barn grön a enD Camo a enD 69 90 79 st st 90 +postutgiFter +postutgiFter Funktionella detaljer Separat myggluva, serviceöppning med dragkedja. Slitstarkt material av hög kvalitet med bra passform. Rymliga och funktionella fickor garanterar gott om förvaringsutrymme. Kundtjänst Mån-Fre kl 8-18 Beställningar: www.eratukku.fi tel. 020 747 7000 Esbo · Vanda · Åbo · Tammerforst · Villmanstrand · Joensuu · Seinäjoki · Kuopio · Uleåborg eller butikerna * Samtalskostnader inkl. Moms 22%: fastnät 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, mobiltelefon 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/min.
• Mer färger och nu även för damer och barn! snyggt och multifunktionellt ställ Det populära JahtiJakt Forest-stället är ett utmärkt val för mångsidigt friluftsliv i naturen, såsom camping, jakt eller fsike. Nya, snygga färgalternativ har anlänt, välj din favorit! garanterad funktionalitet! 1. avtagbar och justerbar huva. ny brun färg 2. separat myggluva. 3. Fyra fickor med klaffar utanför jackan, två fickor med dragkedja inuti. 4. elastisk midja i byxan. 5. Jacka med justering i nederkant och midja, åtstramningmöjlighet i ärmar och byxben. 6. Byxor med bakficka, sidofickor samt två lårfickor. 7. mycket slitstarkt och bra smuts- och vattenavvisande teflonWax-behandlat material. Funktionellt val Smuts- och vattenavvisande TeflonWaxbehandlat material är slitstarkt. Material av bra kvalitet kombinerat med toppegenskaper gör stället behagligt att ha på och skyddar användaren mångsidigt i olika väder- och användningsförhållanden. nu även för damer och barn Nu finns det både dam- och barnmodeller i det med toppegenskaper utrustade Forest-ställen. Varför inte beställa toppställ för friluftare nu helt otroligt förmånligt för hela familjen! grön oCh Brun JahtiJakt Forest-ställ t as enD nytt och snyggt Camomönster traditionell grön 79 89 90 a enD +postutgiFter Erätukku ID 5013247 Camo st 90 Erätukku betalar portot +postutgiFter Dam- och barnmodeller samt brun färg för män tillgänglig vecka 14! Beställningskupong Ja, jag beställer (*postutgifter tillkommer beställningens pris) _____st JahtiJakt Forest Suit Grön-ställ mot postförskott till priset 79,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Suit Brun-ställ mot postförskott till priset 79,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Suit Camo-ställ mot postförskott till priset 89,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Lady Grön -ställ mot postförskott till priset 79,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Lady Brun -ställ mot postförskott till priset 79,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Kid Grön -ställ mot postförskott till priset 69,90 /st.* _____st JahtiJakt Forest Kid Camo -ställ mot postförskott till priset 79,90 /st.* Beställarens underskrift Namn Adress Email* Telefonnummer (under 18 år målsmans underskrift) Postort Modell för ställ Längd (cm) Vikt (kg) Midja (cm) 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE (*Märk din email på kupongen.) Jag ansluter mig samtidigt till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudande direkt till min epost. Jägaren 2/10 Metsästäjä l 2 l 2010 l 49
• Text och foto Eerikki Rundgren, teckningar Jaakko Puuperä Med Eki på vandring E Friluftskök 50 l Jägaren l 2 l 2010 Nuförtiden är det sällan som friluftsfolk sköter hela sin matlagning över öppen eld. Det är inte alltid ens möjligt att göra det. Det finns ett stort utbud av friluftskök, eller stormkök som de också kallas, och det gäller att välja ett som stämmer med ens egna behov.
• E lös i snödrivan. Karlarna pustar, utmattade av det tunga drevet. De utser en lämplig torrfura som står invid och fäller den. När nyingen är tänd ställer de upp ett vindskydd av grangrenar. När hjorten är urtagen drar de skinnet av den och steker valda delar av inälvorna över elden för att stilla sin gnagande hunger. Under tiotals tusen år fanns det inget annat sätt att laga mat än att tillreda den över öppen eld. Det var inte bara önskvärt att kunna göra upp eld utan kunskapen var direkt livsviktigt. Vid sidan av jaktvapnen hörde yxan, kniven och elddonet till de forna jägarnas viktigaste redskap. Konsten att göra upp eld hör fortfarande till det viktigaste i den finska jaktkulturen. Den förr så livsviktiga brasan har dock med tiden förvandlats till en trivselfaktor, ett alternativt mervärde. För allt fler jägare innebär brasan främst mysig korvgrillning och skön värme. Icke desto mindre hör konsten att göra upp eld till det viktigaste som jägare och friluftsfolk ska behärska. Under en längre vandring är den här kunskapen dessutom en trygghetsfaktor. Numera är det ändå sällan som friluftsfolk lagar vart enda mål över öppen eld och alltid är det inte ens möjligt. Mycket riktigt: friluftsköket hör nuförtiden till utefolkets viktigaste utrustningsdetaljer. I motsats till brasan krävs det inte något tillstånd av markägaren för att använda ett stormkök. Med ett sådant kan man laga sin mat under trygga former också vid varning för skogsbrand. På ett kalfjäll och i den yttre skärgården är det dessutom svårt att hitta ved till en brasa. Ett friluftskök ska vara lätt och riskfritt att använda. Campare och vandrare sätter också värde på att köket är lätt och tar lite plats i packningen, att det fungerar effektivt och drar sparsamt med bränsle. Ute i terrängen är det knappt ens möjligt att reparera ett kök, vilket betyder att konstruktionen också ska vara enkel och så underhållsfri som möjligt. Det finns fem olika typer av friluftskök. Till de vanligaste hör tryckkokare som går l Ett välriktat spjutkast och hjorten ligger liv- Friluftsköket kräver inte något tillstånd av markägaren och det går att laga mat under trygga former också vid varning för skogsbrand. Den här typen av brasa har väldigt litet gemensamt med forna tiders nying. Den som grillar korv hinner börja frysa innan korven är klar. med sprit, gas eller bensin. Ett så kallat multifuelkök kan utöver bensin dessutom drivas med exempelvis diesel eller fotogen. Somliga modeller kan även drivas med gas efter ett byte av munstycke. Dessutom finns det också kök som eldas med kottar och ved. Den som tänker skaffa sig ett friluftskök ska börja med att ta sig en funderare på vad det är han eller hon egentligen behöver, vilka årstider det är fråga om och under vilka förhållanden som köket ska användas. Ett veckoslut i terrängen under sommaren eller en jakt på hösten kräver inte lika mycket av köket som exempelvis en långfärd på kalfjäll under vintern. Välj kök efter behov Ett spritkök är enkelt till konstruktionen och funktionssäkert. Typen är uppskattad för att den går tyst och använder ett bränsle som görs på en förnybar naturresurs. Dessutom är spriten väldigt riskfri att hantera. I jämförelse med de andra typerna är spritköket emellertid litet långsammare och mindre effektivt. Spritköket är alltså lätt att använda och passar därför utmärkt som ett första kök för den som tänker skaffa sig ett. Med ett sådant klarar man sig fint från våren ända till långt in på hösten och till och med på vintern, bara man använder en förvärmare och inte har bråttom. Det är inte ovanligt att också rutinerade campare kör med ett spritkök. Men också gasköket har sin skara med hängivna anhängare. I synnerhet folk som tävlar ute i terrängen och klättrare föredrar gasköket eftersom det är så lätt och tar så lite plats. Brännaren fästs direkt på gasflaskan och köket är otroligt snabbt och effektivt trots det lilla formatet. Att tända och släcka gasen går i en handvändning utan något bränslespill. Tack vare gaskökets steglösa reglering av lågan kan man också låta maten sjuda. Nackdelen är att brännaren som fästs direkt på gasflaskan är mycket känslig för vind och behöver ett särskilt vindskydd. Liksom spritköket fungerar ett gaskök bäst under barmarkssäsongen, från våren Utan något större besvär går det att samla ihop ris och kvistar kring rastplatsen eller lägret för ett kök som går med ved. Här är det Jouni Laaksonen som kockar på ett Kunzi-kök i ödemarkerna i Vätsäri. Samhället sträcker friluftsfolket en hjälpande hand; övernattningsstugorna blir omskötta och är i regel utrustade med gasspis som det står envar fritt att använda. På bilden är artikelförfattaren i färd med att smälta snö i stugan i Tuiskukuru. Till vänster ett Trangia friluftkök klart att packas ner. Det enda som blir utanför är bränsleflaskan för spriten. Till höger samma kök klart för action och försett med en gasbrännare. Jägaren l 2 l 2010 l 51 Riheda Outdoor
• Vid kyla är det svårt att få spriten att tända utan förvärmning. Förvärmaren fästs under brännaren och fungerar med exempelvis tändarbensin. I stället för en förvärmare kan man ställa ett litet ljus under brännaren. till långt in på hösten. På vintern måste man värma gasflaskan under jackan eller inuti sovsäcken och när kölden skärper till slutar också vinterbränslet att fungera. Till gasens nackdelar hör också att gasen inte är någon förnybar naturresurs och att engångsflaskorna är av aluminium. I kategorin tryckkokare och flerbränslekokare finns det en hel rad med olika modeller. Det gäller att inte slarva med att läsa bruksanvisningarna! En tryckkokare är litet mer invecklad att tända än de andra modellerna och den som klantar sig kan åstadkomma en duktig flamma. En tryckkokare kräver dessutom en hel del underhåll, i synnerhet om man använder annat bränsle än renad bensin. Bilbensinen har dessutom en låg flampunkt, vilket även det utgör en riskfaktor. Liksom gasköken har tryckkokarna en hög ljudnivå och bränslet är inte förnybart. Tryckkokarna och flerbränsleköken är de allra effektivaste och fungerar prickfritt också i kyla. Liksom de arktiska polarfararna är det vanligt att vinterfarare enbart använder sig av tryckkokare. Under sommaren kan man köra multifuelköket på gas eller växla till ett spritkök. De flesta moderna friluftskök som går på ved fungerar lika bra vid matlagning som de andra typerna. Därför är det förvånande att de inte har blivit särskilt populära, åtminstone inte i Finland. Det kan bero på att de i början inte var särskilt bra och att de saknar brasans värmande och upplysande egenskaper. Till det vedeldade kökets klaraste förde- Trangia n Svenska Trangia har blivit så gott som synonymt med friluftskök. Delarna packas inuti varandra; vindskydd, brännare, ett par kittlar, en stekpanna som även fungerar som lock samt ett handtag. När köket är packat och klart för transport är det bara bränsleflaskan som ligger utanför. Det är inte utan orsak som Trangia är populärt bland friluftsfolk. De olika delarna är i det närmaste oförstörbara och bränslet, denaturerad sprit, finns att köpa nästan överallt. Trangia är okomplicerad och funktionssäker och används också av försvarsmakten när gänget är på språng ute i terrängen. Trangiaköket kan vid behov utrustas med en gasbrännare eller en tryckkokare som går med bensin. I synnerhet tryckkokaren innebär en duktig spark framåt för ett friluftskök som börjar kännas gammalt. För den som vintertid är tvungen att smälta snö för att få vatten så är tryckkokaren överlägsen de andra typerna av kök. n lar hör ekonomin. Bränslet är förnybart och behöver inte släpas med på färden. Under barmarkstiden finns det ju så gott som över allt ris och kvistar som duger som bränsle. De vedeldade köken är dessutom överraskande effektiva samtidigt som de inte förbrukar mer än en bråkdel av den ved som en brasa gör av med. Även om det är tillåtet att använda ett vedeldat campingkök vid varning för skogsbrand så ska man förstås vara försiktig. I synnerhet vid torr väderlek får köket inte ha kontakt med marken eftersom det kan trilla ut glöd ur luftintagen nedtill. Glöm inte heller bort att du behöver markägarens tillstånd också för att plocka ris. l Enklare än så här... n På friluftssidan har provianten utvecklats rent enormt under de senaste decennierna. Makaronipåsen och köttkonserven har fått stryka på foten för frystorkade proviantportioner som inte kräver mer av kocken än hett vatten. Som man kan ta med sig i en termosflaska om man inte vill eller kan koka upp vatten ute i terrängen. Sista skriket är påsförpackad färdigmat som kan förvaras i rumsvärme och ätas rakt av. Det går alltså att krypa ner i sovsäcken på kvällen med en påse korv-baconomelett och äta den med sked på morgonen som frukost på säng. Enklare men också tråkigare än så här kan det väl knappast bli på matavdelningen! Färdigmaten kan för all del hettas upp i en panna eller läggas i kokande vatten för en stund. Det går att fixa ett mål varm mat utan att stöka med en brasa eller ett stormkök. För det här ändamålet - uppvärmning av färdigmat - finns det värmare som fungerar utan eld. n Öppna proviantvärmaren som fungerar utan eld och stoppa in proviantpåsen. Se efter att de värmande elementen ligger under proviantpåsen. Häll vatten i påsen upp till markeringen. Den skvätt vatten som värmeelementen behöver kan hämtas till exempel från en myr. Vik ner den överskjutande delen och lägg påsen vågrätt. Vänta därefter i drygt tio minuter medan innehållet i proviantpåsen värms upp. 52 l Jägaren l 2 l 2010
• ILMAKIVÄÄRIT Molemmissa uudet, ergonomisesti muotoillut tukit molemminpuoleisella poskipakalla ja säädettävällä kumisella perälevyllä Diana 470 TH · ala-/vipuviritteinen viritteinen iritteinen tteine · kok. pituus 1150 mm s 1150 m · piipun pituus 460 mm tuus m · lähtönopeus/kal lähtönopeus/kal. ähtöno h önopeu /kal. l 4,5 4 5 mm 340 m/s 340 m/s ·p paino 4,3 kg Kuvan kiikarit li ävarusteita i lisävarusteita lisävarusteita Diana 56 TH H · · · · rekyylitön sivu-/vipuviritteinen kok. pituus 1130 mm piipun pituus 440 mm m · lähtönopeus/kal. 4,5 mm 335 m/s lähtönopeus/kal. 4 5 mm 335 lähtönopeus/kal (saatavan (saatav (saatavana myös 4,5 mm 175 m/s) (saatavana myös 4,5 mm 175 m/s) atavana atav 4 · paino 5,1 kg paino 5,1 kg 1 Varmista osumat oikeilla luodeilla Tunnetuista ja laadukkaista H&N-luodeista löytyy sopivat luodit harrastajille ja huippuammattilaisille Valitse tarkkailuun vain huippulaatua. pp atua. Meostar B1 8x32 · · · · · · · · Paino 598 g Suurennos 8x Linssin halkaisija 32 mm Näkökenttä (°) 7,9 Näkökenttä 138 m/1000 m Katseluväli min. 15,4 mm Silmän +- säätöalue min. 3 dpt Tarkennusetäisyys min. 1,8 m Meostar B1 8x56 · · · · · · · · Paino 1120 g Suurennos 8x Linssin halkaisija 56 mm Näkökenttä (°) 6,35 Näkökenttä 110 m/1000 m Katseluväli min. 21,5 mm Silmän +- säätöalue min. 3 dpt Tarkennusetäisyys min. 5 m Meostar S1-75 kulma · Paino 1150 g · Pituus 350 mm · Suurennos 20-60x tai 30xWA · Näkökenttä 31-16 m/1000 m · Linssin halkaisija 75 mm · Katseluväli min. 15 mm · Silmän +- säätöalue min. 5 dpt Saatavana myös suora malli Myynti: Ase- ja urheiluliikkeet kautta maan Pappilantie 2, 90460 Oulunsalo Puh. 08 520 99 99 Fax. 08 520 99 19 www.remes.fi
• Text: Jouko Koskelo Foto: Jouko Koskelo och Sami Lappi Balansen återställs för Övre Lapplands överstora rävbestånd F Det uppskattas att en räv konsumerar ungefär 50 kilogram vilt av olika slag per år. Av det kan var och en enkelt räkna ut vilken tjänst vi gör småviltet för varje räv som vi plockar bort. I synnerhet nu när fågelbestånden befinner sig i botten är det nödvändigt att hålla hårt efter de små rovdjuren. Det är viltvård av bästa märke! 54 l Jägaren l 2 l 2010
• F l Fotsnaran är praktiskt taget den enda jaktmetoden som fungerar i de väglösa och vidsträckta markerna längst i norr. Terrängen i barrskogarna är ofta blockig och svårframkomlig och illa lämpad för jakt med drivande hund. Dessutom är räven en försiktig natur som nogsamt undviker att gå i fällor. Alltså är fotsnaran i praktiken den enda jaktmetoden som står till buds. Under de senaste åren har några entusiastiska jägare jobbat målmedvetet med att utveckla de fotsnaror som redan finns på marknaden för att göra dem ännu lättare att använda och funktionssäkrare. Den bästa konsulten i utvecklingsarbetet har förstås varit huvudpersonen själv, mickel räv. I norra Finland är vintern lång och snön ligger mjuk och djup, vilket ger goda förutsättningar för givande jakter med snara. Är räven listigare än jägaren? I synnerhet rävar som bor i obygder långt borta från bebyggelse avskyr lukten av människa, vilket prövar jägaren. Den största utmaningen för den som jagar med fotsnara är just vittringen, dvs att han måste jaga utan lukter. Rävjakt med fotsnara hör till de mest krävande metoderna, men med dagens kunskaper och knep är den samtidigt också en av de säkraste. För jägaren bjuder jaktformen på en väldigt intressant och spännande helhet. Det är inte ovanligt att till och med rutinerade älgjägare och björnfällare gillar rävjakten med fotsnara allra bäst. Också erfarna jägare får ta sig en ordentlig funderare på var någonstans snaran ska gillras. Räven har sin speciella vanor oavsett platsen. Genom att jaga flera år i följd i samma terräng får jägaren en inblick i mickels sätt att se på världen. Genom skogig och kuperad terräng leder spårlöpornas pärlband till maten. Jaktens höjdpunkt är förstås att tidigt på morgonen ge sig ut i terrängen för att kolla snarorna. Det är spännande för jägaren att se om han har lyckats placera snarorna vid rätta Den största utmaningen för den som jagar med fotsnara är att jaga utan lukter. stigar eller om mickel har överlistat jägaren och valt en annan väg. Sami Lappi utbildar och inspirerar jägare i norra Lappland att jaga räv med fotsnara. Under några år med aktivt jagande har han prövat sig fram till lämpliga hjälpmedel vid gillrandet. För att få effekt i jakten behöver en jägare ungefär tjugo fotsnaror, men med tio snaror kan en nybörjare göra en bra start. Populärast har den modell av fotsnara visat sig vara som påminner om en galge som man hänger kläder på. Avgillrad ser nämligen snaran ut som en sådan. Den här modellen är lätt att gillra och sköta. Den är inte heller skrymmande att förvara. I Lappland har många jaktvårdsföreningar arrangerat kurser i tillverkning av fotsnaror där deltagarna har haft tillgång till specialverktyg. Utifrån erfarenheterna från olika håll i länet har man utvecklat den nuvarande fotsnaran som är funktionssäker, lätt att använda och rätt så enkel till konstruktionen ­ så där som goda uppfinningar brukar vara. Åtla med inälvor och lunga av ren I Övre Lappland har rennäringen en stor betydelse för att rävjakten ska kunna bedrivas effektivt. Lungor och inälvor av ren är utmärkta att åtla med och uppskattas av räven. Anlägg åteln tidigt och lägg ut godbitar redan på hösten. Räven är ett skyggt djur som behöver tid att vänja sig och lära sig att gå på åteln, också långväga ifrån. Undvik att lägga åtlarna för nära varandra. Då lär sig rävarna bara att besöka flera olika åtlar, vilket gör det svårt att få precision i jakten. I Lappland har erfarenheten visat att drygt femton kilometer är ett lämpligt avstånd mellan åtlar. Dessutom ska placeringen vara sådan att det är enkelt att regelbundet fylla på med mera godbitar. De allra ivrigaste jägarna är igång redan före den första snön med vakjakt under månljusa nätter eller lockjakt vid åteln. När det sedan ligger ett täcke av mjuk snö och rävarna har gått upp växlar i snön så är tiden inne att gillra snarorna. Jägaren l 2 l 2010 l 55
• I jämförelse med många andra jaktformer är fotsnaran faktiskt en billig metod. Snaran en viktig jaktform Rävjakten med fotsnara utgör en praktisk fortsättning på jaktsäsongen. När hösten övergår i vinter saktar de övriga jaktformerna av medan säsongen för fotsnaror sätter igång och den ivriga jägaren kan fortsätta med sitt fina intresse i några månader till. Förr var den typiska rävjägaren en karl av äldre modell som hade en rävskinnsmössa på huvudet och aldrig någonsin delade med sig av sitt kunnande till de yngre. Han ansåg att var och en måste lära sig genom egna försök och misstag. I Övre Lappland har vi trots det under de senaste åren lyckats intressera flera ungdomar för rävjakt med fotsnara. De förmånliga fångstredskapen utgör inget hinder för intresset. I jämförelse med mången annan jaktform är fotsnaran faktiskt en billig metod eftersom tillverkningen av denna inte är dyr , livslängden lång och underhållet enkelt. Intresserade rävjägare i Övre Lappland föregår med gott exempel och visar att den här jaktformen ger resultat bara jägaren är systematisk och organiserad. Över hela Lappland har jägarna satt igång med att gallra i det alltför täta rävbeståndet, i synnerhet längst uppe i norr. Operationen ger fjällräven mera utrymme uppe i fjällen amtidigt som de fångade rödrävarna hindras från att tränga in på fjällrävens marker. Luktlöst ska det vara Eftersom rävarna håller till i obygderna långt borta från bebyggelse är de inte vana vid människor och tål inte vittringen av oss. Det höjer jaktens svårighetsgrad ett snäpp eller två! Jaktutrustningen och jägarens kläder måste vara absolut rena, handskarna inte att förglömma. Allt detta ska dessutom förvaras så att inga främmande lukter får en chans att fastna på dem. En mindre mängd utrustning kan förvaras i till exempel en ren och sluten säck. Och varför inte lägga till en smula skogsdoft genom att stoppa i några färska kvistar av tall eller gran i säcken. Räven är och förblir räv, konstaterar Sami Lappi, erfaren storjägare och instruktör för jakt med fotsnara. Till de lika vanliga som grundläggande felen som jägare gör hör att de inte tvättar fångstredskapen ordentligt och att redskapen och kläderna inte förvaras tillräckligt skyddade mot främmande lukter. Använda fotsnaror får aldrig läggas i samma påse som rena snaror. En använd snara som räven har tuggat på ska alltid tvättas och putsas med omsorg. Passa på att samtidigt byta till en ny vajer. En väl anlagd och omskött åtel kan locka till sig rävar från ett mycket stort område. Räven är inte dummare än att den tackar ja till gratis föda och samtidigt håller vi den borta från ogärningar och skurkstreck. Samarbete ger styrka Samarbete ger styrka, det vet vi i Övre Lapp- land. Alltså drar Forststyrelsen, jaktvårdsföreningarna, renskötarna och smårovdjursjägarna sitt strå till stacken. Forststyrelsen och jaktvårdsföreningarna har stött anskaffningarna av fångstutrustning. Renkarlar har hjälpt till med anläggandet av åtlar medan jägare med erfarenhet har delat med sig av jaktens finesser. Med det här nätverket av samarbetande parter har vi byggt upp en fungerande och effektiv helhet där vi effektivt kan samordna våra knappa resurser. Det är klok politik att vända sig till erfarna jägare med frågor och för att få tips om hur man jagar räv med fotsnara. Det är helt enkelt inte vettigt att försöka ta reda på allting själv. Dessutom: ett gott råd på vägen hjälper också en nybörjare att komma fortare igång med jakten och det är ju framgångarna som ger inspiration, också med den här fascinerande jaktformen. Dock ska vi inte glömma att när det kommer till kritan så är det mickel själv som är den bästa konsulten. l Jaktvårdsföreningarna kan hålla kurser n Om vi ser på landet som helhet så har jaktvårdsföreningarna en avgö- rande roll. Genom att arrangera kurser i hur man jagar med fotsnara kan vi på kort tid föra ut den här effektiva och intressanta jaktmetoden till hela landet. Den pågående vintern är snörik och idealisk för jakt med fotsnara. Det behövs ju inte mer snö än att räven börjar trampar upp växlar som den sedan följer. Med tanke på nästa vinter borde det arrangeras kurser redan nu, innan årets snö smälter bort. Då skulle jägarna stå färdigt rustade inför nästa vinter med utrustning och kunskaper och kan sätta igång med det här nyttiga viltvårdsarbetet så fort snön har fallit. Det är ju vad rävjakten med fotsnara handlar om; viltvårdsarbete. n Jouko Koskela i färd med att instruera ivriga jägarkandidater. Platsen är Pyhäntä och arrangören Piippolanejdens jaktvårdsförening. 56 l Jägaren l 2 l 2010
• Forskarperspektivet Ät vad du får tag i ... n ... det är livets grymma villkor, sjöng i tiden levnadskonst- nären Irwin Goodman. Jooseppi från Ryysyranta och hans familj var tvungna att ibland t.o.m. med risk för straff skaffa mat och dryck där det gick lättast. Men för dem som i dagens värld våldför sig på naturen och roffar åt sig är straffskalorna milda. Den osolidariska egoismen galopperar vilt och fritt - med samhällets tysta medgivande verkar det nästan som. Jakten är dock ett intresse som oftast slukar sin man (eller kvinna) med hull och hår. Viltet behandlas inte lättvindigt. Det fällda bytet ska hanteras och tas till vara med respekt. Man kan fråga sig med vilken rätt jägaren dödar viltet. Viltet ska ge jägaren nytta och nöje, både som upplevelse och som föda. Självklart ska det också finnas tillräckligt mycket av det vilt som jagas så att jakten inte äventyrar beståndet. Det bästa sättet för jägaren att visa viltet sin uppskattning är att duka till fest och äta det under högtidliga former. Viltvården och naturvården utgör två välmotiverade skäl att jaga. Jakten på de små rovdjuren utgör kanske det mest typiska slaget av jakt i viltvårdande syfte. Den står för ett värdefullt kunnande som inte får falla i glömska bara för att den här kategorin jägare är liten. Men inte heller rovdjursjakten behöver gå till överdrift eftersom viltet och rovdjuren har en förmåga att balansera varandra. Oftast är det ju människan som står bakom störningarna i balansen, på ett eller annat sätt. Vi ska ändå inte blunda för att också viltvård kan bedrivas av själviska skäl, på markgrannarnas bekostnad. Genom utfodring lockar man viltet till sina egna marker och genom jakt driver man iväg rovdjuren till grannarna. Tillspetsat uttryckt. Det oaktat är viltvården fortfarande helt och fullt rumsren, i synnerhet som de positiva effekterna är uppenbara och åtgärderna är allmänt accepterade. Eliminerandet av mink i skärgården väcker inga protester eftersom det handlar om en allmänt accepterad naturskyddsåtgärd, men jakten på grävling är någonting som ofta gör folk upprörda. Även undertecknad vore mera benägen att se positivt på grävlingsjakten om jägarna skulle ta hem djuret till köket och äta det. Än så länge har jag inte hört talas om någon som skulle ha gjort mat av grävlingkött. Grävlingshår används för all del i rakborstar för män, men kom igen, försök inte påstå att någon jagar grävling bara för att fixa en rakborste åt sig! Förvisso tackar grävlingen inte nej om den stöter på ett bo med fågelägg, men det räcker inte för att banditförklara arten, så varför inte fridlysa besten? Allvarligt talat så skulle en fredning faktiskt vara en gest med stort PR-värde för jägarkåren! Det är hedrande att jägarna förr i världen och ursprungsfolken fortfarande tar vara på vart enda dugg av viltet utan att låta ett enda hårstrå gå förlorat. Köttet, pälsen, benen - till och med vissa sekret och utsöndringar - togs till vara och användes. Ingenting lämnades outnyttjat. Sälen och renen är båda utomordentliga exempel på det här och än i denna dag tas allt till vara och används på en rad olika sätt. Hantverkare - artesaner - tar med stor uppfinningsrikedom vara på "spillet" från vilt och fisk; främst ben och skinn. En handväska av lakskinn vore väl ett utomordentligt tillskott till Louis Vuittons exklusiva kollektion? Den fortsatta urbaniseringen och den allmänna förändringen i ungdomars värderingar i djurskyddshänseende bör vi med tanke på samhällsfreden ta på allvar. För att jakten ska bibehålla sitt goda rykte och anseende också hos kommande generationer måste jägarna vara lyhörda för den allmänna opinionen och respektera den. Verksamheter som inkluderar djurförsök har redan lagstiftningsvägen blivit strängt reglerade. Jagandet av vilt enbart för att få material för konsumtionsprylar, kosmetika eller mode har blivit etiskt betänkligt. Under viltdagarna i Åbo fick besökarna smaka på sälfilé och andra delikatesser gjorda på vilt. De flesta hade aldrig förut smakat på säl och så gott som alla blev positivt överraskade. Ändå är det inte länge sedan finländarna inte kunde tänka sig att ställa köttet av en rad olika jaktbara djur på matbordet. Fler än en tyckte att bäver smakade trä, att säl var för norrmän och smakade tran och att lodjursstek var ett fullkomligt absurt påhitt. Icke desto mindre är bäver en rätt för herrar och furstar. Sälköttet har jag redan öst beröm över och kött av lodjur är en nationaldelikatess i Estland. Jag förnekar inte att jag själv kände en rysning en gång för drygt tio år sedan när jag på en restaurang i Åbo upptäckte lodjurskött på menyn. Trots att jag utger mig för att vara något slags expert på mat så trodde jag att den här restaurangen hade förfallit till ett billigt trick för att håva in pengar. Idag ber jag ödmjukast om ursäkt för mina sura miner den gången. Jag har fortfarande inte smakat på kött av lodjur, men jag har hört berömmande ord. I händerna på en skicklig kock utgör också vår stora katt en utmärkt råvara för matlagning. På 1950-talet, under efterkrigsåren alltså, förstod folk att sätta värde på maten. Man tog vad som fanns och lade ner tid och möda på matlagningen. I tidskriften Suomen Riistas årsbok finns det utmärkta amerikanska recept på bisam, bland annat stekt bisam i vin, glödstekt bisam, bisamgryta (med cayennepeppar), bisam a la sköldpadda, bisampaj och så vidare, inalles sjutton anrättningar. Smaken lär påminna om and och till och med vara lika läcker som sköldpadda. Uppå granens grenar skuttar också en mera tvättäkta inhemsk råvara, nämligen den kåddoftande ekorren. Också den grekisk retsinan doftar kåda, men inte är det någon som rynkar på näsan för det. I nummer 8 av Suomen Riista (årgång 1953) hävdar Airi Väänänen att ekorren på sina håll i Förenta Staterna betraktas som en av de viktigaste ätliga viltarterna. Bland de gamla recepten på ekorre i vårt land hittar vi bland annat ekorre inbakad i bröd, ekorrsoppa och ekorrskav - klassiska maträtter minsann! Märk väl att jag inte förespråkar en comeback för kurre på matbordet! Jag har i många sammanhang framhållit att vår inhemska jaktkultur är värdefull. Jakten i vårt land är delvis av gammaldags modell och borde skyddas mot modernisering och kommersialisering - med EU-direktiv om inte annat hjälper. En "fredning av vår jakt" skulle rent konkret betala igen sig på några decennier. Den s.k. jaktturismen får inte belasta viltbestånden utan kunde hellre läggas om till en mångsidig presentation av vår jaktkultur: övernattning i vindskydd, drevjakt på hare, järpjakt med pipa, en gryning vid ett orr- eller tjäderspel... möjligheterna är många. Här kan jag inte låta bli att göra en jämförelse mellan vår jaktkultur och det brittiska sättet att jaga, som av fullt förståeliga skäl väcker stormar av protester. Drevjakt på räv med hästar och hundar ligger ljusår från en viltvård som bygger på respekt för naturen. Shooting och hunting är i vår ordbok två olika ord med helt skilda betydelser som inte ska förväxlas med varandra. n Harto Lindén Skribenten är forskarprofessor vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jägaren l 2 l 2010 l 57
• Ålandsnytt Rådjursjakten år 2009 l Totalt fälldes under hösten 2009 4162 rå- FÄLLDA RÅDJUR 2009 (fjolåret inom paretes) Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö 4 11 14 23 15 19 24 3 5 12 6 1 23 2 23 14 (3) (12) (14) (23) (15) (20) (24) (3) (5) (12) (6) (1) (25) (2) (23) (15) 3 98 182 58 85 206 211 10 20 127 69 2 128 3 145 64 (1) (86) (199) (71) (80) (219) (222) (9) (17) (175) (56) (3) (162) (2) (145) (91) 1 56 174 50 65 123 164 3 9 92 34 5 99 2 114 43 (2) (59) (167) (46) (74) (133) (163) (7) (5) (131) (48) (2) (110) (2) (115) (81) 3 96 248 67 113 249 290 19 10 156 45 3 149 3 174 92 (2) (114) (242) (78) (109) (276) (272) (17) (9) (210) (66) (5) (187) (1) (192) (134) TOTALT 7 250 604 175 263 578 665 32 39 375 148 10 376 8 433 199 (5) (259) (608) (195) (263) (628) (657) (33) (31) (516) (170) (10) (459) (5) (452) (306) djur fördelat på 1411 bockar, 1034 getter och 1717 killingar (Se tabell). Resultatet var ca 10 procent mindre än föregående år då 4597 rådjur fälldes. Sett under en längre period ligger en avskjutning på 4162 rådjur ganska så mitt i, de senaste 10 åren har avskjutningen varierat mellan 3757 till 5302 rådjur (Se diagram). Minskningen var relativt ojämn sett över hela Åland och i några kommuner var minskningen ganska stor, störst var minskningen i Vårdö där antalet fällda rådjur minskade med hela 34 %, även i Lemland var nedgången i byte stor, från 516 rådjur till 375 rådjur eller räknat i procent 27 procentenheter (Se tabell). För Vårdös del var det kanske en reaktion på att man hade ett rekordår året före och ville minska stammen genom ökad avskjutning medan man i Lemland tyckte sig ha en brist på i synnerhet killingar men även att rådjursstammen totalt var mindre än vad man trott. Dock fanns det inom kommunen vissa variationer och några jaktlag hade normalt med rådjur medan andra hade betydligt lägre population än normalt. Det skall nu bli intressant att se om stammen repar sig då jaktrycket sänktes eller om situationen håller i sig. Det var även några kommuner som ökade sin avskjutning, detta framförallt i de mindre skärgårdskommunerna Brändö, Kökar och Sottunga. I övrigt kan det nämnas att det nu var första året på en ny 3-årig licensperiod och nya licenser fördelades hösten 2009 till 199 rådjurjaktlag fördelat på samtliga 16 kommuner vilka tillsammans har de en jaktareal på 115 000 hektar. l RG set var stort och 734 jägare beviljades tillstånd, tillsammans fällde dessa jägare 568 storskarvar. Jakten genomfördes med personliga tillstånd och jakttiden var 1.7.200931.1.2010. l RG Skyddsjakt på storskarv l År 2009 var det första gången som al- Skyddsjakt på gråsäl 2009 l Antalet fällda gråsälar under skyddsjakten 2009 blev 142 st. vilket är en minskning från föregående år då 227 gråsälar fälldes, detta trots att antalet jägare ökade från 439 tillståndsinnehavare år 2008 till 519 bevilja- la med åländskt jaktkort fick ansöka om tillstånd för skyddsjakt på storskarv. År 2008 var det endast yrkesfiskare som hade möjlighet att delta i skyddsjakten. Intres- Juha Reiman 58 l Jägaren l 2 l 2010
• de tillstånd år 2009. Till en del kan det minskade bytet förklaras med att det var väldigt ogynnsamt väder och starka vindar under maj och juni då den traditionella jakten brukar genomföras. Men även på fiskodlingarna har det fällts färre gråsälar än tidigare år (Se tabell). l RG vande jägare och dessa har varit välbesökta (Se tabell). l RG Lodjursinventeringen l Lördagen den 30 januari 2010 genomför- av det kalla vädret var spåren ganska otydliga men det var uppehåll under hela dagen och ny snö kom först sent på lördag natten. Totalt deltog ca 130 jägare från 15 jaktvårdsföreningar i spårningen. l l l l l Nya jägare 2009 l För andra året i rad ökade antalet nya jägare kraftigt vilket är mycket glädjande då jägarkåren tidigare under flera år minskat. Totalt 109 stycken personer tog jägarexamen 2009 vilket är 33 fler än föregående år (76 st.) och det är det högsta antalet nya jägare på åtminstone tio år. Även i år har flera jaktvårdsföreningar genomfört kurser för bli250 200 150 100 50 0 54 30 2000 2001 2002 2003 95 82 150 des den första lodjursinventeringen på Åland någonsin. Inventeringen genomfördes under goda förhållanden då det kommit rikligt med snö på torsdagen (minst 10 cm) med något snö även på natten till lördagen (ca 1 cm). Inventeringen genomfördes efter två nätter utan snö vilket enligt svenska erfarenheter borgar för ett gott resultat och sannolikheten att de flesta spår skall finnas är väldigt stor, uppemot 95 procent av lodjuren bör man finna. Vädret under dagen var kallt från - 11 grader C till ner mot - 20 grader C. På grund Resultatet blev 5 lodjur konstaterade genom spårning. Ett i Geta som rört sig i Höckböle i Östergeta. Ett på Vårdö som gått över Töftö och ut på isen. Ett på Kumlinge, som rört sig i norra delen av Kumlingeby. Två på Brändö spårades på Norrön på norra Jurmo. Antal fällda gråsälar under skyddsjakt 2000-2009 227 183 142 118 103 Stort tack till alla som deltog i inventeringen. l RG Åldersbedömning av älg l Inför älgjakten 2009 bestämdes det att det 2004 År 2005 2006 2007 2008 2009 skulle samlas in kindtänder från alla fällda vuxna älgar och genom att räkna årsringar på tänderna åldersbestämma dessa. Vi har nu fått in tänderna och även åldersbestämt dem. Vi fick in tänder från 88 älgar av totalt 105 fällda vilket är ett resultat vi är nöjda med. l RG 250 200 Antal 150 100 50 0 1999 105 70 81 103 59 62 98 49 120 64 116 77 52 43 2005 64 46 2006 79 52 92 76 195 Jaktens Dag l Lördagen den 24 april anordnas Jaktens 109 2000 2001 2002 2003 Antal prov Godkända 2004 År 2007 2008 2009 Dag vid jakt- och fiskemuseet i Eckerö, årets tema är Älg. Bland annat kommer resultatet från åldersbedömningen av de älgar som fälldes förra hösten att presenteras, forskare Jonas Malmsten medverkar och berättar om sin älgforskning, älgtroféutställning med åländska medaljhorn finns på plats. Mer utförligt program och information kommer att annonseras i lokaltidningarna under våren. l MN Avskjutningsstatistik: Rådjur 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 293 568 848 1016 1108 1275 1900 1645 2512 3409 3001 3071 2557 3454 3993 4517 4725 5538 5916 5171 6209 4539 3340 4153 4234 4041 4449 5302 4700 4355 4420 3757 4174 4597 4162 ANTAL 28 99 Jägaren l 2 l 2010 l 59
• Text: Jaakko Kolmonen Foto: J. R. Kokkinen Från skott till tallrik Höstligt bäverskav är en anspråkslös maträtt med fin arom. Marsbäver I Vid slakten av bäver bör försiktighet iakttas såväl vid hanteringen av tarmkanalen som vid lösgöringen av gallblåsan, som är fäst vid levern. Också bäverhannens gällpungar bör avlägsnas i helt skick. Sekretet från dessa förstör köttets yta. Rätt behandlat är bäverkött riktigt gott. Det är skäl att sticka bävern genast efter att den skjutits. Vid slakten bör försiktighet iakttas så att inte bäverns gallblåsa och hannens gällpungar skadas. Av köttet från en rätt behandlad bäver kan nästan vad som helst tillredas ­ från kallskuret till soppa och curry till karelsk stek och av den gelatinaktiga svansen kan det t.o.m. göras aladåb. l I vårt land har det genom tiderna fun- nits bäver, ibland mera, ibland mindre. På 1860-talet jagades bäver intill dess den i stort sett blev utrotad. Orsaken var den värdefulla pälsen, det välsmakande köttet och bävergället. Idag finns det två arter av bäver i vårt land. Den kanadensiska bävern infördes 1937 till Lohikoski i Sulkava kommun. Idag omfattar stammen av kanadensisk bäver i Östra Finland redan omkring 10 000 djur. Den europeiska bäverstammen lever idag i Satakunta med näromgivning och omfattar omkring 1500 djur. Den årliga fångsten av bäver håller sig kring 3 000 djur. För jakt på bäver krävs jaktlicens. Bäver jagas vanligen med sax eller studsare. Det rekommenderas att bäver som har fångats med sax och hunnit stelna inte används som föda, för bäverns blod har blivit kvar i muskulaturen. Därför är köttets smak inte den bästa möjliga. Därtill försämras köttets hållbarhet avsevärt. Därför är det så viktigt att sticka djuret genast efter att det skjutits så att blodet kan rinna ur. Skada inte gällpungarna Från gällpungarna intill bäverhannens testiklar utsöndras ett vaxliknande sekret med ytterst stark doft, bävergäll. Av bävergället görs bl.a. en parfym som sägs ha en ytterst stark effekt på sexuallivet. På 1860-talet inhandlade bl.a. kungliga personer bävergäll till ett så hårt pris, att det bidrog till att bävern utrotades också i vårt land. Bävergäll är också ett viktigt vittringsmedel för bäverjägaren, för med det kan saxar och lockbeten invittras. I samband med slakten avlägsnas gällpungarna. Skador på pungarna bör undvikas för sekretet i dem lämnar en ytterst stark smak i köttet. På motsvarande sätt är det skäl att vara försiktig vid öppnandet av bukhålan så att inte gallblåsan, som är fäst vid levern, skadas. Gallan ger födan besk smak. Spara en del av fettet Det lönar sig att flå bävern genast efter att den skjutits. Samtidigt avlägsnas en del av det tjocka fettlagret. Vid tillredning av vilt bör man alltid ha en del av djurets eget fett med. Det fett som fungerar som reservnäring innehåller fina skydds- och näringsämnen samt hälsosamma fettsyror. Från den färdiga maten kan man sedan avlägsna stelnat överlopps fett. Bäverköttets smak är mycket mild, djuret är ju vegetarian. I huvusak äter bävern lövträd, helst asp. Vintertid består näringen i första hand av rötter på näckrosväxter. Bäverns ålder påverkar köttets beredningstid och smak. En ettårig bäver väger 5­10 kilo, en tvåårig ca 15 kilo, en treårig 15­20 kilo och äldre bävrar upp till 30 kilo. För en bävers och en äggläggande hönas beredningstid och ålder samt smak kan samma regel användas. Vid kokning är en ettåring klar på en timme, en tvååring på två timmar och en fyraåring kan kräva upp till fyra timmar för att bli så mör att den kan ätas. Köttet av en ett år gammal har en mycket anspråkslös arom, medan köttets smak på ett tre år gammalt djur redan är aromrikare. Aladåb av svansen Bäverkött kan tillredas med vilken metod 60 l Jägaren l 2 l 2010
• 5. kött från slaksida och buk 4. bäverstek För en harjägare lyckas styckningen av bäver bra. Här en grovstyckad ung bäver. Först har ytter- och innerfiléerna avlägsnats. Ryggradsbitarna lönar det sig att koka till en buljong tillsammans med köttet från slaksidan och bu- 3. bog 2. ytterfilé 1. innerfilé ken. Av buljongen tillreds sedan såser, soppor och stuvningar. Filéerna från en ung bäver kan användas såsom grisinnerfiléer: köttets mö rhet och stektiden är exakt desamma. Filéerna kan stekas hela eller som biffar. 2. ytterfilé 1. innerfilé 3. bog 5. kött från slaksida och buk Bäverskav 4. bäverstek Det fett som fungerar som reservnäring innehåller fina skydds- och näringsämnen samt hälsosamma fettsyror. som helst. De populäraste sätten är att koka köttet och att tillreda bäverskav. Vid kokning är köttet mört när köttet lossnar från benen. Därefter kan köttet avnjutas som kallskuret eller användas vid tillredning av en varmrätt. Bäverköttet lämpar sig utmärkt för för soppa tillsammans med potatis och grönsaker. Mycket omtyckta är såsrätter. Av spadet efter kokningen kan exempelvis pepparrots-, grönsaks-, curry- eller dillsås tillredas. Av bäverfärs kan man laga köttbullar, biffar och olika färsrätter. Av bäverns köttbitar med ben får man karelsk stek och stekarna inklusive bakläggar blir utmärkta ugnsstekar. Dessa kötträtter kräver under 150 graders temperatur i ugnen. Bäverns lever är mjuk och aningen söt. Den lönar det sig att tillreda genom att koka den. Bäverns platta svans smakar som aningen saltat griskött. Svansen innehåller ett geléaktigt ämne som ger soppan en fyllig smak. Bäversvansarna är lätta att flå om de först grillas försiktigt vid öppen eld. När skinnet börjar bilda bubblor är det lätt att avlägsna. Den skinnlösa svansen är mycket gelatinaktig. Många lägger den i grytan när karelsk stek tillreds. Som kall är en dylik stek verklig aladåb. l Frys in köttet som en benfri platta eller stång. Beakta redan i det här skedet köttets fiberstruktur. Uppskärningen lyckas bättre tvärs över fibrerna. Skär upp det stela köttet i tunna spånor. Värm upp en gjutjärnspanna och tillsätt fett på pannan. Bryn spånorna grå och tillsätt vatten så att skavet täcks till hälften. Avsmaka skavet med salt. Låt det småkoka under lock i 5­10 minuter. Servera skavet med potatis och rönnbärsgelé. Dillkött Obs! I samband med kokandet av dillköttet lönar det sig att också koka kött för köttsoppa. 1 kg 1­1 ½ l 2 tsk 1­2 dl Sås 60 g dl 1 1 l 1­2 dl 1­2 msk 1­2 dl bäverkött med ben vatten salt morot i en cm bitar dillstjälkar smör vetemjöl köttspad socker 12 % ättika färsk finfördelad dill Tillred såsen. Smält fettet och vispa in mjölet i fettet. Låt blandningen småkoka sakta i omkring fem minuter. Häll ett par dl åt gången av det heta köttspadet i blandningen och vispa däremellan såsgrunden jämn. Låt såsen småkoka i 10 minuter. Krydda genom att först tillsätta hälften av ättikan och sockret och avsmaka efter uppkokning om förhållandet surt­sött är tillfredsställande. Fullfölj avsmakningen. Tillsätt kött- och morotsbitarna i såsen. Koka upp dillköttet och tillsätt före servering den finfördelade dillen. Servera dillköttet med kokt potatis och grönsallad. De med köttet kokade morotsbitarna ger färg åt anrättningen. Givetvis bjuds det också på färsk finfördelad dill. Fler speciella recept på vilträtter hittar du i boken Jaakon parhaat erikoiset och på adressen www.kokkikolmonen.com. Boken kan fås till förmånspriset 7 euro på nämnda webbsajt. Skär köttet med ben i 2­3 bitar. Koka upp köttet och skeda bort eventuellt skum. Tillsätt saltet, morotsbitarna och dillstjälkarna. Koka köttet sakta under lock tills det lossnar från benen. Skär köttet i skedstora bitar. Jägaren l 2 l 2010 l 61
• Anna Grenfors Artikelförfattaren är informatör på Finlands Jägarförbund. Hon har tidigare arbetat som koordinator för ett ungdomsprojekt på Nylands jaktvårdsdistrikt. Skolelevernas favoritkontroller Bågskytte Luftgevärsskytte Jakthundar vid olika kontroller (klövviltskontroll, harkontroll osv) Plantering av viltåkerväxter (flickor) Korvgrillning som avrundning på dagen Precis alltihop! Se där ungarnas favoriter. Åtminstone enligt de nyländska skolelever som tillfrågades när uppgiftsbanan testkördes under pilotförsöket. En hurtig utedag med vilt som tema Skyttekontrollerna är barnens stående favoriter. Till utrustningen hör en pilbåge av juniormodell och måltavlor. Här är det Niko Stenvall som skjuter och Sami Valto som bemannar kontrollen. Den viktigaste målsättningen för temadagen är att barnen ska ha det kul i tecknet av viltfrågor. har arrangerat temadagar förut att ta det första steget. Tack vare att banan och materialet kommer som ett färdigt paket blir inte heller temadagen något övermäktigt projekt för den arrangerande jaktföreningen. Den respons som vi har fått av barnen är positiv: de gillar jaktföreningarnas temadagar. Utan undantag är barnens favoriter de kontroller där de själva får göra någonting --- med skyttet som självklar storfavorit. Däremot har arrangörerna tyckt att det är besvärligt att själva hämta uppgiftsbanan på distriktets kontor. Det har framförts önskemål om att uppgiftstavlorna skulle vara laminerade och tillgängliga för fler jaktvårdsföreningar, och att materialet även skulle vara tillgängligt i elektronisk form för inomhusbruk. I de flesta jaktvårdsdistrikt önskades mera demonstrationsmaterial för de olika kontrollerna. Men i dagsläget ankommer det på de enskilda arrangörerna att skaffa fram ytterligare rekvisita, som till exempel skinn och uppstoppade djur. Nu finns det en uppgiftsbana på varje jaktvårdsdistrikt. Banan är avsedd för jaktföreningar som vill arrangera en friluftsdag för barn och ungdomar med jakt och vilt som tema. Det kostar ingenting att låna uppgiftsbanan. Projektet har gjort en bra start och kommit fint igång. Visst finns det lust och vilja också i Din jaktförening att ordna en temadag för barn och ungdomar? l Visst kan väl också Din jaktförening ordna en skojig temadag för barn eller skolelever? Vill du visa landets hopp och framtid att jakt och viltvård är någonting fint? Om du svarar kanske eller javisst, men fasar för de praktiska arrangemangen så ska du observera att uppgiftsbanan är tänkt att vara ett hjälpmedel. Den har tagits fram med tanke på jaktföreningarna och ger en färdig stomme för en temadag, komplett med instruktioner. Det var på Nylands jaktvårdsdistrikt som uppgiftsbanan utvecklades och nu finns den på alla jaktvårdsdistrikt, komplett med allt material som behövs. Uppgiftsbanan får fritt lånas utan att det kostar någonting, bara lånaren bokar den och själv hämtar den på distriktets kontor. Den mest efterfrågade utlåningstiden för skolelever, det vill säga maj, närmar sig med långa kliv. I regel välkomnar skolorna chansen till en gratis temadag med uppräckta armar. Det är bara för jaktföreningarna att kavla upp ärmarna och sätta igång, alltså! Den fungerar! En rundfrågning avslöjade att uppgiftsbanan har tagits väl emot på alla håll i landet och blir använd. I så gott som varje jaktvårdsdistrikt har banan redan under det första året lånats ut ett flertal gånger. Responsen har varit nästan enbart positiv. På jaktföreningshåll har materialet varit särskilt välkommet eftersom det hjälper föreningar som aldrig 62 l Jägaren l 2 l 2010
• Allt extramaterial som barnen kan titta och känna på ger kontrollen ett lyft. Jukka Vartiainens kontroll handlar om små rovdjur och han har tagit med sig uppstoppade djur och skinn. Jaakko Huusela har - lämpligt utstyrd och på rätt plats - förberett sig för att berätta om hjortdjur och jakten på dem. Konstruktörerna bakom uppgiftsbanan var av den åsikten att en större mängd material bara skulle göra banan besvärlig att transportera. Exempelvis uppstoppade djur går lätt sönder. Därför står det i anvisningarna för de enskilda kontrollerna att arrangörerna gärna får komplettera med eget material. Vad då för uppgiftsbana? n Varje jaktvårdsdistrikt har alltså en uppgiftsbana som är tänkt att vara ett hjälpmedel för jaktföreningar som ordnar temadagar för barn och ungdomar. Med hjälp av uppgiftsbanan är det inget större besvär för en jaktförening att arrangera en friluftsdag med vilt och jakt som tema, till exempel för grundskolan på hemorten. Men uppgiftsbanans material kan förstås också användas till andra typer av ungdomsverksamhet. Uppgiftsbanan består av elva separata kontroller och för varje kontroll finns det anvisningar och material. Med banan följer också klara och tydliga allmänna instruktioner för hur en temadag för ungdomar kan ställas upp. Uppgiftsbanan är uppbyggd med särskild tanke på sådana jaktföreningar som inte tidigare har arrangerat en temadag för ungdomar, men ingenting hindrar förstås att också veteraner kan ha nytta och glädje av materialet. Och det kostar som sagt ingenting att låna banan från jaktvårdsdistriktet. n Tillämpa, komplettera och förbättra Uppgiftsbanan är alltså tänkt att utgöra en stomme som hjälper i synnerhet första resans jaktföreningar att komma igång med barnoch ungdomsverksamheten. Det är självklart fritt fram att tillämpa, komplettera och förbättra banan. De mest rutinerade temadagsarrangörerna har redan hunnit utöka med nya kontroller och kompletterande material. Ett exempel: i Kymmenedistriktet har jägarna lagt till laminerade tavlor om årstiderna. De är vanligt att personerna som bemannar kontrollerna brukar få beröm för sin påhittighet. En komplettering kan till exempel bestå av en uppgift där barnen ska bedöma avstånd. Uppgiftsbanan är flexibel och kan användas till mycket. Från Österbotten har vi fått veta att en del av materialet har använts vid utbildningen av lärare och i undervisningen när ämnet var skogsnaturen. Ingenting hindrar att den arrangerande jaktföreningen kopplar in egna samarbetspartners. Ett exempel: på en temadag i Norra Savolax var det en fiskeförening som bemannade en av kontrollerna. Det är alltså bara ens egen fantasi som sätter gränser här! En skojig dag är målet Det är tacksamt att ordna temadagar för barn och ungdomar eftersom barn är uppriktigt begeistrade och engagerade. Den viktigaste målsättningen för temadagen är att barnen ska ha det kul i tecknet av viltfrågor. Det ska bli en minnesvärd dag som de bär med sig långt in i framtiden när de små skoleleverna har vuxit upp och blivit påverkare i samhället. Bara det på temadagen finns lagom med saker att göra, kanske en skyttekontroll eller två, snälla jakthundar och en brasa när det är dags för matsäcken så är succen garanterad. Ge uppgiftsbanan en chans! l Använd uppgiftsbanan så här Kontakta ditt distrikt och be dem skicka instruktionerna för uppgiftsbanan, till exempel per mejl. Ta reda på hur många jägare som ställer upp för att bemanna kontroller. Det räcker med fem personer och fem kontroller för att få ihop till en bra temadag. Räkna ut hur många elever ni kan ta emot. Räkna med tre till sju barn per kontroll. Tio barn per kontroll är absolut maximum. Med färre elever fungerar det bättre vid kontrollerna. Kontakta skolan och erbjud en friluftsdag med vilt som tema för exempelvis en årskurs. Avtala att skolan håller eleverna med matsäck. Boka uppgiftsbanan på distriktet och hämta den på kontoret. Samla de engagerade jägarna kvällen innan för en genomgång av banan och fördela kontrollerna. Fatta beslut om vem som tar med sig eventuellt extramaterial som jakthundar och uppstoppade djur. Kom ihåg att de som bemannar kontrollerna är ambassadörer för jägarkåren. Ha en kul dag! Avrunda dagen tillsammans med vägkost vid brasan. Fråga barnen, lärarna och jägarna vad de tyckte om dagen. Returnera uppgiftsbanan till distriktet i samma skick som ni fick den. Kom ihåg att anmäla om någonting fattas, har gått sönder eller tagit slut. I synnerhet de yngsta flickorna gillade att plantera viltåkerväxter. Här är det Henri Junttila, Outi Markus, Nina Leivo och Meri-Helmi Lilja som sår frön av foderrättika för att ta med sig hem. Hundarna brukar höra till de stora favoriterna. Reijo Orava Jägaren l 2 l 2010 l 63
• Maria Nikunlaakso Finns det en räv i lyan? l Det här är redan femte gången som jaktföreningen arrangerar en friluftsdag med jakt och viltvård som tema för någon av skolorna i Fantsby. Den här gången är det inalles drygt 400 skolelever som går den sju kontroller långa uppgiftsbanan. Det är barn och ungdomar från förskolan till nian i högstadiet. Även om vi befinner oss i Esbo stad så är eleverna intresserade av djur och natur. De flesta har någon gång förut varit i skogen som ligger intill skolan. Somliga av barnen har en pappa, farfar, morfar eller familjebekant som jagar, men de flesta känner ingen som gör det. -Ett av syftena med friluftsdagen är mycket riktigt att föra jakten och ungdomarna närmare varandra. Att skingra rädslor som barnen har och visa dem att jakt är så mycket mer än att ha ihjäl djur. Orienteringen på skolschemat sammanfaller ju tidsmässigt Uppgiftsbanan gav Esbobarn mycket att tänka på ­ Finns det faktiskt en räv där inne i lyan? Hur kan man veta att det finns så mycket gångar i en lya? Har räven plats att vända i grytet eller måste den backa? Har någon mänska krupit in i lyan? Någon hund? Hur ser lyan ut på sommaren? Frågor, frågor, frågor ställde eleverna i Fantsbyskolans klass 3A och 3B när Esboföreningen Lounais-Espoon metsästysseura arrangerade en friluftsdag med uppgiftsbana. Jaktföreningens ordförande Panu Korhonen bemannade kontrollen som handlade om en rävlya. D BIG BANG Paljon metsästysvaatteita poistohinnoin! ku. mm. Deerhunter Wolf metsästyspu ttävä puku. Laadukas vedenpitävä sekä hengi in fleecevuori, suuret läpälliset Takissa lämm itystaskut etutaskut sekä vetoketjulliset lämm osassa riisja vetoketjullinen radiotasku. Selkä S-XXXL. tatasku. Kaikki saumat teipatut. Koot: Eleverna i klasserna 3A och 3B lär sig på friluftsdagens uppgiftsbana bland annat att en rävlya är i användning om det ligger sand vid ingången. Isot merkit - pienet hinnat Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! BIG BANG Muckboot Superlite saapas kuorikerros on tehty Superkevyt saapas. Yksiosainen ittää ja on pehmeä. eristävästä vaahdosta, joka lämm AirAir-liner yhdessä uuden patentoidun ilman a edesauttaa tunnel-tegnologian kanss va mistä saappaassa. Tukeva ja jousta kiertä rakenne. Täysin vedenpitävä. BIG BANG Chevalier Trapper metsästys/ vaelluskenkä Chevalite-kalvolla. Erittäin hyvin vettähylkivä jalkine ja varsi Yläosa kevlaria ja nupukkia. Kieli tainen kulutusCorduraa. Kengässä yliver pohkestävyys. Irrotettava anatominen hjassa jallinen. Kuvioitu pohja ja välipo Koot: 41-46. polyuretaania eristeenä. BIG BANG Wildgame IR4 riistakamera Laadukas, infrapunasalamalla varustettu riistakamera, jossa on 4.0 megapixelin kuvakenno, kka. 16 mb sisäinen muisti SD-korttipai stillKameralla voidaan ottaa värillisiä päivällä ja mustavalkoisia yöllä. ja videokuvia 99,90 Myös verkkokaupasta! (229,-) BIG BANG Paljon eri kaliipereja. 49,90 Alkaen (79,90) BIG BANG 59,90 50 pr erä Myös verkkokaupasta! (149,-) Sellier&Bellott harjoituspatruunat 50 kpl/rs Erä näyte-/malliaseita poistohinnoin Hävitämme metsästyskauden seita päätteeksi kymmeniä näyte-/mallia ti, poistohinnoin. Tuotteita rajoitetus sia. yksittäiskappaleita, ei puhelinvarauk Jopa 149,- Myös verkkokaupasta! (199,-) 36,90 Katso koko poistolistamme nettisiv -40% uiltamme www.budgetsport.fi Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-17 su 12-16 urheilukauppa Ideaparkinkatu 4, 37570 Lempäälä · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 www.budgetsport.fi Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-17 su 12-16 Liikuttavan halpa
• Många elever räcker upp handen när det frågas efter vem som har sett ett rådjur eller en hjort. Seppo Syrjäläinen visar för klasserna 3A och 3B hur man gjorde upp eld förr i världen innan det fanns tändstickor. med älgjakten, så det är bra att barnen och jägarna lär känna varandra. Då kan vi samarbeta så att vi inte springer i vägen för varandra, förklarar Korhonen. Talkoarbete i en månad Jaktföreningen har förberett friluftsdagen genom att under den senaste månaden samlas minst en gång i veckan och talkojobba. I år har snön gjort uppgiftsbanan extra besvärlig. De arrangerande jägarna har fått lov att trampa upp en stig för att eleverna ska kunna gå uppgiftsbanan. Skolorna i trakten har tagit emot uppgiftsbanan och friluftsdagen med entusiasm. -Det är helt enkelt kul att tillbringa en dag ute i terrängen och eleverna har lärt sig en hel del nytt, förklarar Heli Siberg som är klasslärare för 3A. Saltstenarna ger älgarna vitaminer Vid kontrollerna lär sig eleverna bland annat att saltstenarna ger älgarna vitaminer. Och om inte jägarna skulle utfodra viltet ute i skogen så skulle djuren hälsa på i folks trädgårdar och äta av växterna där. -Hararna gnager på våra äppelträd, vet en flicka med ljusröd jacka berätta. Alla är överens på den punkten, att det är bättre att djuren stannar i skogen och håller sig borta från bilvägar och trädgårdar. Det är många som räcker upp handen när det frågas efter vem som har sett ett rådjur eller en hjort. Ändå finns det också barn som blir häpna när de får veta att det finns älgar och lodjur så här nära hemknutarna. Under friluftsdagens lopp behandlas inte bara jakt och viltvård utan också jakthundar, hur jakten gick till förr i världen, hur man gör upp eld och hur man känner igen spåren efter olika djur. Dagen avrundas som sig bör med korvgrillning och fika vid en brasa. l
• Text och foto: Kimmo Pöri Rovdjurspolitiken upprör i Savolax I Savolax är jägarna bekymrade över de stora rovdjuren som hela tiden blir allt fler. Det framgick klart och tydligt under den jägarkväll som arrangerades i Idensalmi i slutet av januari. Det var särskilt vargläget i Norra Savolax som fick känslorna att svalla. Dessutom blir det allt vanligare med åtlar i skogarna, vilket enligt jägarna förändrar rovdjurens beteende i en icke önskvärd riktning. l Jägarkvällen öppnades av Tauno Partanen J Hannu Huttu I sitt öppningsanförande konstaterade Partanen att skötseln av de stora rovdjurens stammar faktiskt är allt annat än lätt eftersom det finns så många faktorer i ekvationen. - Vargforskningen har i alltför hög grad varit inriktad på den rent biologiska aspekten medan den sociologiska infallsvinkeln har lämnats praktiskt taget obeaktad, hävdade Partanen. som är ordförande för JCO:s styrelse. Partanen önskade alla välkomna, både jägarna från orten och Jussi Laanikari, överinspektör på fiske- och viltavdelningen vid jord- och skogsbruksministeriet samt Samuli Heikkinen, rovdjursforskare på VFFI. Förvaltningsplanerna utgör hörnstenar Överinspektör Jussi Laanikari presenterade förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren. Han fördjupade sig också i regleringen av stammarna och jaktlicensprocessen. - I detta nu är läget det att byråkratin kring de stora rovdjuren och verkligheten inte möts utan går om varandra. Skillnader i tolkningar leder till konflikter. Det är också ett faktum att ingen är nöjd med den rovdjurspolitik som bedrivs av jord- och skogsbruksministeriet, medgav Laanikari. Laanikari betonade dock att Finland har knappt om manöverutrymme när det gäller skyddandet av de stora rovdjuren, bland annat på grund av habitatdirektivets stränga bestämmelser och den vargdom som EUdomstolen har avkunnat. Enligt Laanikari har det ändå skett en utveckling. Den första augusti 2008 överförde jord- och skogsbruksministeriet beslutanderätten för rovdjurslicenserna till jaktvårdsdistrikten. Detta genom en ändring i jaktförordningen. - Det här arrangemanget har inneburit en avsevärd försnabbning av ansökningsprocessen samtidigt som onödig byråkrati har fallit bort. Till sitt innehåll har rovdjurspo- 66 l Jägaren l 2 l 2010
• litiken ändå inte förändrats utan det är fortsättningsvis ministeriets förordnanden och förvaltningsplaner som stakar ut kursen för hur licenser beviljas. Det har inte heller skett några förändringar beträffande grunderna på vilka licenser beviljas, påpekade Laankari. Det är fortsättningsvis jord- och skogsbruksministeriet som styr rovdjurspolitiken. Det är också på ministeriet som besluten fattas om det totala antalet licenser. I dagsläget är det bara för lo och björn som jaktvårdsdistrikten kan bevilja licenser i beståndsvårdande syfte. - För vargens del kan tillstånd i praktiken beviljas bara för att förebygga särskilt betydande skador, klargjorde Laanikari. Enligt honom utgör förvaltningsplanerna hörnstenen i jakten efter björn, lo, varg och järv. - Med förvaltningsplanernas hjälp kan vi för det första jämka samman olika intressen och för det andra rikta jakten och dimensionera den rätt. Dessutom är planerna utomordentliga verktyg i EU-politiken, preciserade Laanikari. Jägarkvällen öppnades av JCO:s ordförande Tauno Partanen. Kvällens tema var de stora rovdjuren. Rovdjursforskaren Samuli Heikkinen på VFFI berättade hur det går till att beräkna storleken på stammarna av stora rovdjur. Han medgav att beräkningarna inte alltid träffar rätt. Skyddsnivån väckte förvåning Efter Laanikaris föredrag ville Sonkajärvibon Martti Ruuskanen veta hur det i framtiden blir med ersättningarna för rovdjursskador. Dessutom förundrade han sig över hur det är möjligt att Sverige, som också är ett EU- Jouni Tanskanen, jaktchef på Norra Savolax distrikt, förklarade varför det inte blev någon vargjakt för Vieremäborna trots att de hade lämnat in en ansökan om jaktlicens. Överinspektör Jussi Laanikari på jord- och skogsbruksministeriet presenterade bl.a. förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren samt belyste licensansökningsprocessen. land, kan bedriva en helt annan vargpolitik än Finland. - Den nya lagen om viltskador kommer att höja ersättningarna, svarade Laanikari. Enligt honom innebär avskaffandet av självrisken en starkare ställning för dem som har blivit utsatta för skador. Dessutom, underströk Laanikari, kommer skador som inträffade i fjol att ersättas i enlighet med den nya lagen. - Dessutom har riksdagen beslutat om ett extra anslag på 1,5 miljoner euro för 2009, fortsatte Laanikari, men betonade samtidigt att ersättandet av skador på husdjur inte har varit något problem eftersom skadorna av den här typen inte utgör mer än cirka fem procent av den totala mängden skador. Drygt 95 procent av alla ersättningar som betalas ut går till rennäringen som ersättning för skador orsakade av stora rovdjur. Den svenska modellen för skötseln av vargstammen bygger däremot på ett politiskt beslut. Laanikari utgick från att EU-kommissionen inom kort skulle ta upp ärendet. Därefter gick frågan till Jorma Vilokkinen som ville veta vem som skyddar småviltet. Jägaren l 2 l 2010 l 67
• Enligt honom har harbestånden i övre Savolax kollapsat och räven försvunnit så gott som helt. - Jag är illa rädd för att vi slår ut det värdefulla småviltet genom att skydda rovdjuren, sammanfattade Vilokkinen sin syn på saken. Matti Ruotsalainen från Kiuruvesi undrade hur stor en skada måste vara för att räknas som särskilt betydande så det går att pruta på skyddet för de stora rovdjuren. Dessutom ville han veta om skador på hundar räknades som husdjursskador. - Begreppet särskilt betydande skada har inte blivit definierat, konstaterade Laanikari. Enligt Laanikari utgår bedömningen från varje enskilt fall. Det kan också vara fråga om upprepade skador inom en viss tidsrymd, som sammantagna kan betraktas som betydande. - Enligt vargdomen förutsätter habitatdirektivet inte att man måste vänta tills skadan har inträffat innan ett undantagstillstånd kan beviljas. Skador som stora rovdjur vållat hundar ersätts i enlighet med viltskadelagen och räknas som skador på husdjur, svarade Laanikari. I ett inlägg från publiken krävde personen som bett om ordet mera licenser eftersom folk på sina håll inte ens vågade sig ut i skogen längre. - Rädsla hos allmänheten utgör ingen grund för undantagstillstånd. Det finns alltid människor som är rädda för vargar. Men lyckligtvis har vargen inte vållat några personskador i vårt land på över hundra år, konstaterade Laanikari. Laanikari påminde publiken om att jordoch skogsbruksministeriet under pågående jaktsäsong och genom ett eget förordnande har beviljat en kvot för lodjur som ligger 55 % över VFFI:s uppskattning av nivån för uthållig avskjutning. - På ministeriet gjordes den bedömningen av läget att det var nödvändigt att öka avskjutningen för att hindra en allmän lodjursfientlighet att breda ut sig och för att bromsa stammens tillväxt i regioner med hög täthet. Inom renskötselområdet var motiveringen den stigande trenden för skador, förklarade Laanikari. Förvaltningsplanerna för stora rovdjur utgör en hörnsten i jakten efter varg, björn, lo och järv. Finland om utsättningar av varg på olika orter. Heikkinen menade att den som får syn på en paketbil med varg i lasten ska ringa närmsta polis ögonaböj. - VFFI har aldrig sysslat med att flytta vargar, underströk han. Däremot har vi förr om åren flyttat järvar och björnar till nya områden, främst i Mellersta Finland. Heikkinen fick omedelbart följdfrågan hur tidtabellen ser ut för kommande utsättningar av stora rovdjur i nya trakter. - De stora rovdjuren breder numera ut sig för egen maskin, replikerade Heikkinen, men beträffande björnen kan vi i någon mån begränsa spridningen bland annat genom att koncentrera jakten till hondjuren. I sitt eget anförande koncentrerade sig Heikkinen på hur det går till när man uppskattar storleken på de stora rovdjurens populationer. Till det allra viktigaste hör enligt Heikkinen den information som samlas in i terrängen, typ spårräkningar och olika slags observationer. - VFFI har inte alltid rätt, i synnerhet inte om vår information bygger på ett bristfälligt observationsmaterial, medgav Heikkinen. Följande steg är att skriva in observationerna i en databas, vilket enligt Heikkinen är ett långsamt och omständligt arbete. Därefter ska informationen analyseras med ett positionsbestämningsprogram. Först när allt detta är gjort blir det dags att presentera en uppskattning av stammarna. Heikkinen betonade särskilt hur viktigt det är med observationer av kullar för att kunna göra en uppskattning av stammarnas storlek. Mätningar av fotspår hör också det till det viktigaste. Det räcker inte med blott och bart en okulär observation eftersom risken för felbedömningar är allt för stor. Enligt den information som VFFI har samlat in har vargstammen i vårt land gått kraftigt tillbaka under de senaste åren. Enligt Heikkinen har också lodjuret visat sig vara ett svårbedömt djur eftersom det finns så mycket av arten. - När det gäller metoderna för inventering av lodjur har vi ett stort utvecklingsarbete framför oss, medgav Heikkinen. Han betraktar det som ett intressant faktum att årets lodjursjakt överskred VFFI:s rekommendationer. - Det återstår att se om lodjuren fortsätter att öka eller om tillväxten vänder till en nedgång. Kast i uppskattningarna Inte heller Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet undgick kritik utan fick sig en släng av sleven. Flera av inläggen efterlyste en större öppenhet från rovdjursforskarnas sida. Samuli Heikkinen på VFFI blev därför tvungen att före sitt föredrag kommentera de envisa rykten som är i svang på landsbygden i östra Det aktiva samarbetet mellan rovdjursforskningen och kontaktpersonerna för stora rovdjur är för värdefullt för att få upphöra. 68 l Jägaren l 2 l 2010 Åtlar ett otyg Erkki Shemeikka från Vieremä lyfte i sitt anförande fram bland annat oron för det hot som de stora rovdjuren utgör för hundar. - I många trakter är det omöjligt att jaga med hund på grund av vargen, konstaterade Shemeikka. Enligt honom utgör också åtlar som av olika orsaker har lagts ut i markerna ett otyg eftersom de har den effekten att rovdjuren samlar sig på begränsade områden. - Varför matar folk vilda djur på det här sättet och gör dem halvtama? Är individer med avvikande beteende på något vis värdefulla för forskningen? frågade han sig. Samuli Heikkinen genmälde att VFFI inte bedriver någon forskning i Savolax som inbegriper åtlar. - Men om någon person som är anställd på institutet sysslar med att lägga ut åtlar på sin fritid så är det den personens ensak, svarade Heikkinen. Shemeikka frågade också Heikkinen om varför vargtelefonen drogs in. Telefonen fungerade under en tid då det fanns fler vargar med sändarhalsband. Arrangemanget kräver en enorm arbetsinsats. För att kunna fortsätta med vargtelefonen så måste vi beviljas pengar för det, svarade Heikkinen. Kvällens sista föredragshållare var jaktchefen för Norra Savolax distrikt, Jouni Tanskanen. I sitt anförande belyste Tanskanen grunderna på vilka jaktlicenser för lodjur beviljas. Han föreslog också att det skulle göras en begränsad inventering av spår i snön för de stora rovdjuren i norra Savolax. Tanskanen förklarade också för Shemeikka varför denne fått avslag på sin ansökan om tillstånd att fälla varg. - Efter december upphörde vargarnas visiter vid hus och därför fanns det inte längre någon orsak att bevilja licenser, konstaterade han. Tanskanen avrundade med att understryka att hela jakten på de stora rovdjuren ytterst bygger på jägarnas egna observationer. Han påminde också publiken om att det observationsarbete som görs av kontaktpersonerna för stora rovdjur utgör det viktigaste verktyget som står till rovdjursforskarnas förfogande. - Det aktiva samarbetet mellan dem som forskar i de stora rovdjuren och alla dem som rapporterar observationer är för värdefullt för att få upphöra, sade han uppmuntrande. l
• Outi Ratamäki, forskare, Joensuun yliopisto En förvaltningsplan för vargpolitiken? Är 200 vargar i Finland mycket eller litet? Också de mest tillförlitliga naturvetenskapligt gjorda bedömningarna lämnar spelrum för politiska tolkningar och inte minst dito beslutsfattande. Den finska vargpolitiken borde inte stirra sig blind på ekologin utan också ta hänsyn till den samhälleliga dimensionen, skriver sociologie doktor Outi Ratamäki som har doktorerat på ämnet. Kimmo Pöri Jägaren l 2 l 2010 l 69
• U 70 l Jägaren l 2 l 2010 l Under de senaste decennierna har de stora rovdjuren och i synnerhet vargen väckt en hetsig debatt i vårt land. Vargen är både nationellt och internationellt klassad som en utrotningshotad art. Samtidigt som den ute på den finska landsbygden orsakar skador, bland annat på husdjur och hundar. Men det handlar inte bara om ekonomiska skador. Två andra mycket stort problem är att folk känner sig orättvist behandlade och processen att anpassa sig till nya förhållanden för exempelvis fritidsintressen och friluftsliv. På grund av de stränga skyddsbestämmelserna går det inte på lokal nivå att göra en utvärdering av skador eller att reagera på sådana utan hjälp eller tillstånd av någon myndighet. De stora rovdjuren är tätt sammankopplade med landsbygd och myndigheter. Kopplingarna har under tidernas lopp uppstått via näringslivet på landsbygden, fritidsintressen och olika nätverk för samarbete. De här kopplingarna påverkar hur vi i vårt land realiserar rovdjursforskningen, hurdan lagstiftning vi har och vem som bär ansvaret för problemen. Av vargpolitiken har det blivit en väldigt omfattande helhet med åsikter som går stick i stäv mot varandra om bland annat skyddandet av djurarter, hur beslut ska fattas på lokal, nationell och internationell nivå samt sanningshalten i den tillgängliga informationen. Vargpolitikens randvillkor definieras alltså i hög grad genom internationella avtal och lagstiftning. Trots det måste vi på nationell nivå tänka efter på vilket vis vi kan implementera de internationellt bindande målsättningarna och på vilket sätt vi ska hantera de konflikter som följer. I vargpolitiken fäster vi ofta uppmärksamheten på ekologiska, det vill säga på naturvetenskapliga aspekter som vargarnas antal och utbredning. Utifrån detta perspektiv fattar vi sedan beslut om vargskyddet och eventuella undantag. Men i vargpolitiken finns det också samhälleliga faktorer närvarande: ekonomi och kultur samt sociala och etiska frågor. Ekologin och samhället är så tätt förbundna med varandra att vi inte borde behandla dem som separata frågor. Det är nödvändigt att betrakta vargfrågan som en helhet, som en fråga om samhällelig stabilitet. Vi måste komma till insikt om att vi har försummat den samhälleliga dimensionen i det politiska beslutsfattandet, vilket i sin tur har försvårat den ekologiska aspekten av vargskyddet. Ekologi och stabilitet i samhället I den finska vargpolitiken handlar det om vargskyddet och spänningen mellan vargen och de vargrelaterade, samhälleliga problemen. Finland är förbundet till vargskyddets målsättningar genom flera avtal och sitt medlemskap i den europeiska unionen. Informationsproduktionen och politiken När vi talar om den samhälleliga stabiliteten betyder det inte att vi blundar för den ekologiska aspekten. Tvärtom utgör den ekologiska aspekten en integrerad del eftersom målsättningar som bygger på en naturvetenskaplig grund ingår i det samhälleliga beslutsfattandet. Även om produktionen av naturvetenskaplig kunskap om de stora rovdjuren håller en hög standard i vårt land så är den behäftad med spelrum för olika tolkningar och kanske också förhoppningar. Låt oss ta vargarnas antal som ett exempel. Vi har tillgång till väl underbyggda uppskattningar, men alla litar inte på de vetenskapliga metoderna. Dessutom råder det delade meningar om huruvida 200 vargar i vårt land är mycket eller litet. Också de mest tillförlitliga naturvetenskapligt grundade uppskattningar lämnar spelrum för politiska tolkningar och dito beslutsfattande. Den information som finns tillgänglig samt tendensen att ta fram vinklad information är självfallet kopplad till den politik som bedrivs. Ett exempel: vargpolitikens målsättningar, verksamhetsmetoder och faktaunderlag bygger i dagsläget uttalat på vetenskaplig, ekologisk kunskap. Å andra sidan har vi i vargpolitiken sedan länge uppmuntrat till produktion av ekologisk kunskap. Vilket i sin tur skapar ett kretslopp där vargstamsförvaltningen fungerar med ekologisk kunskap som bränsle. Där politikens mål och metoder liksom den kunskap som produceras inte når fram till vargpolitikens samhälleliga problem, som därför lämnas därhän. Ändå kan vi beteckna de här samhälleliga problemen som de egentliga problemen i vargpolitiken, inte minst ur den ekologiska uthållighetens aspekt eftersom de hindrar vargstammen från att växa sig större. Det faktum att den ekologiska och den samhälleliga aspekten är så tätt förbundna med varandra utgör själva kärnan i lösandet av de vargpolitiska problemen. Lösningar efterlyses Det behövs en ny definiering av vargpolitiken. De samhälleliga problem som vargskyddet medför utgör inte några externa problem för vargpolitiken. De utgör inte enbart en orsak att avvika från skyddet i enskilda fall utan de borde betraktas som en del av
• Kimmo Pöri Vargpolitiken måste stiga i land på den finska landsbygden och finnas där som människorna och de konkreta behoven förekommer. vargpolitiken och en del av den helhet som ska förvaltas. Med ett tänkesätt av den här typen skulle vargpolitiken kunna utvidga sitt verksamhetsfält. Alltså skulle fler aspekter än den ekologiska dimensionen få egna målsättningar, strategier och verksamhetsmodeller. Jag föreslår därför att den ekologiska strategin ska kompletteras med en sociopolitisk strategi. Eller med andra ord att förvaltningsplanen för vargstammen ska kompletteras med en förvaltningsplan för vargpolitiken! Vad ska då en plan av det här slaget innehålla? Den ska staka ut riktlinjerna för en ny politisk styrning och strategi, med vilka vi kan hantera vargpolitikens ekonomiska, institutionella, kulturella, sociala och etiska frågor. Det första steget är att bekräfta att de här dimensionerna finns och att omsätta dem konkret i praktiken. När vi behandlar samhälleliga frågor och hanterar konflikter är det inte fråga om att nå ett slutresultat som är fullkomligt och harmoniskt för alla parter. Det ligger dessutom ett egenvärde i att samhälleliga frågor diskuteras. I det system som vi har idag i vårt land finns egenskaper som eventuellt kan rå på problemområden som lämnats utanför. Bland annat utgör nätverket av kontaktpersoner för de stora rovdjuren och storarovdjursdelegationen exempel på verksamheter som kan bli värdefulla om och när politiken läggs om. Rovdjursdelegationerna strävar till att reglera viltstammarna, men eftersom den samhälleliga stabiliteten inte utgör någon officiellt målsättning och inte heller har någon officiell strategi så kan verksamheten inte heller kanaliseras i någon riktning. I konsekvens med detta saknas det också ett tydligt syfte. Delegationerna har inte riktigt funnit sin plats på den vargpolitiska spelplanen eftersom målsättningar och metoder går om varann med dagens upplägg. Mitt andra exempel rör verksamheten i nätverket för kontaktpersoner för de stora rovdjuren. Också detta har uppstått för att det svarade på ett praktiskt behov, men efterhand som förhållandena förändrades började det uppfattas som en undervärderad syssla. Därför behöver nätverket utvecklas i riktning mot en större ömsesidighet för att bättre motsvara dagens kunskapsmässiga behov. I dagsläget krävs det i allt högre grad ett utbyte av information som löper i flera riktningar. Vi ska slå vakt om och utveckla det befintliga nätverket, inte minst för att det är nödvändigt och eftersträvansvärt med samarbete och förtroendefulla relationer. Ovan gav jag exempel på sådant som redan finns, men för att nå samhällelig stabilitet borde vi dessutom utveckla helt nya metoder. Vi bör dock vara försiktiga med att konkretisera lösningar på förhand och utifrån eftersom fungerande lösningar bara kan uppstå i den situation där de behövs. Vargpolitiken måste stiga i land på den finska landsbygden och finnas där som människorna och de konkreta behoven förekommer. Genom process till kompromiss Behandlingen av ärenden skapar processer, vilka i sin tur kan leda till acceptabla kompromisslösningar. När frågor diskuteras stärks förtroendet mellan de berörda parterna och processen bereder väg för följande uppsättning strategier och målsättningar som ska planeras. Genom att diskutera de samhälleliga dimensionerna kan vi dessutom skapa fungerande praktiska lösningar. Samarbete och dialog för framtiden Vargpolitiken är inte alls den enda helheten där det behövs nya strategier och ett vidare helhetsgrepp. En politik med tyngdpunkten på centralförvaltning och tjänstemän råkar allt oftare ut för kritik i olika sammanhang. När det gäller naturresurser borde politiken i regel betraktas som en reglerande fråga och inte som ett traditionellt, administrativt ärende. Med ett reglerande perspektiv avses snarare ett samarbete mellan olika aktörer och en ömsesidighet, men med makt följer också ansvar. Att lära sig en ny politisk kultur utgör en utmaning också för andra grupper än den offentliga förvaltningen. Denna är emellertid av en stor betydelse för att stöda och utveckla processerna. För den sociopolitiska strategin är utmaningen varken lätt eller enkel. Tas den på allvar så innebär den ett helt nytt uppgiftsfält. I praktiken kan det innebära grundandet av en ny avdelning eller enhet för regleringen av naturresurser. Det skulle innebära en förändring i förvaltningskulturen, aktiverade intressegrupper och en utveckling av de politiska färdigheterna. l Sociologie doktor Outi Ratamäkis doktorsavhandling om samhällelig stabilitet och reglering i den finska vargpolitiken (Yhteiskunnallinen kestävyys ja hallinta suomalaisessa susipolitiikassa) kan läsas i sin helhet (på finska) på webbadressen http://joypub.joensuu.fi/publications/ dissertations/ratamaki_yhteiskunnallinen/ratamaki.pdf Jägaren l 2 l 2010 l 71
• Jägarorganisationen meddelar Representantmötet Hänvisande till 4 § 1 mom i jägarorganisationens reglemente meddelas, att Jägarnas Centralorganisations representantmöte hålls söndagen den 23 maj med början kl 10. Mötesplatsen är Savonlinnasalen i Nyslott. Närvarande mötesrepresentanter anmäler sig i möteslokalen kl 9.3 0. Evira meddelar: Pseudorabies eller aujeszkys sjukdom i Tyskland Pseudorabies, även känd som aujeszkys sjukdom, är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av ett herpesvirus. Sjukdomen förekommer främst hos svin och kan infektera bland annat hundar och katter. I december i fjol bekräftades ett fall i Wittenberg i Tyskland där en jakthund hade insjuknat i pseudorabies. Hunden hade ätit av inälvorna på ett vildsvin och insjuknat med typiska symptom. Svinet utgör den enda kända smittreservoaren, men djur som hund, katt, köttätare överhuvudtaget och idisslare kan infekteras och insjukna. Smittan kan inte föras vidare från de här djuren, men leder till döden för det insjuknade djuret. För att förebygga smitta är det livsviktigt att djur aldrig får äta av rått (vild)svinkött eller slakteriavfall. Svin visar symptom i det centrala nervsystemet och andningsvägarna, medan viruset hos övriga djur slår ut det centrala nervsystemet. Hos hundar och katter är inkubationstiden två till nio dygn. Till symptomen hör rubbningar i beteendet, svårigheter att svälja, funktionsnedsättning eller förlamning i muskler, aggressivitet samt stark klåda ('Mad Itch'). För hundar och katter finns inget vaccin mot pseudorabies. Människor kan däremot inte bli infekterade av aujeszkys sjukdom. Finland och Sverige är officiellt fria från den här sjukdomen medan läget i det övriga Europa varierar. Svin som importeras till Finland måste kontrolleras innan de förs in i landet. Livsmedelssäkerhetsverket Evira önskar därför påminna dem som tänker resa utomlands med hund att på förhand kolla upp läget i destinationslandet och vidta lämpliga åtgärder. Kom ihåg att jakthundar är särskilt utsatta för smittorisker eftersom de kan komma i beröring med vildsvin eller inälvor av vildsvin. Evira / Forskningsenheten för djursjukdomsvirologi VMD Karoliina Alm-Packalén, 040-486 0052 VMD Liisa Kaartinen, 040-840 7364 Jord- och skogsbruksproducenterna och jägarorganisationerna vädjar: Ansök om fler klövviltslicenser! Finlands Jägarförbund, Jord- och skogsbruksproducenternas Centralförbund och Jägarnas Centralorganisation vädjar till jaktföreningarna och övriga som ansöker om licenser: ansök om fler klövviltslicenser för jaktåret 2010! Det finns regioner där klövviltets tätheter måste skäras ner drastiskt för att stävja skadorna på skog och olyckorna i trafiken. FINLANDS JÄGARFÖRBUND JORD- OCH SKOGSBRUKSPRODUCENTERNAS CENTRALFÖRBUND JÄGARNAS CENTRALORGANISATION VFFI: viltforskningsstationen i Ilomants meddelar Verksamheten på Ilomants viltforskningsstation upphörde den sista december i fjol. Personalen har flyttats till lokaler i anslutning till Mekrijärvi forskningsstation i Joensuu. Den nya adressen är Vilt- och fiskforskningsstationen, Yliopistontie 4b, 82900 Ilomants. I de nya lokalerna har vi inte längre möjligheter att ta emot djurprover, men vi svarar i telefonen och med hjälp av mejlade bilder försöker vi som förut hjälpa dem som önskar svar på frågor. Det händer i distrikten Södra Tavastland Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och Hämeen Ammattikorkeakoulu arrangerar en älgtemadag, Hirvet ja metsätalous, på skogsskolan i Evois lördagen den 17 april kl 10­15. På programmet bland annat föredrag om älgen ur skogsbrukets och forskningens synvinkel. Programmet för temadagen kan hämtas på Södra Tavastlands distrikt i början av april. Lunch serveras till självkostnadspris. Anmäl senast den 12 april per e-post till jyri.rauhala@riista.fi eller telefon 0400­225 745 eller 03­644 650. Välkommen! Jaktläger för ungdomar 2010 Tid: 28 juni ­ 2 juli. Plats: Pöksänlahti lägercentrum i Savitaipale. Lägerdeltagarna får syssla med natur, fiske och jakt. Möjligheter att avlägga jägarexamen. Lägret tar emot fyrtio pojkar och flickor i åldern 10­14 år. Deltagaravgiften är 120 . Häng med, det blir ett härligt läger! Anmälningar (senast sista maj) och mera info: Luumäki jaktvårdsförening, Pasi Laari, tfn 0400-298 308. Lemi-Taipalsaari jaktvårdsförening, Petteri Saarnia, tfn 050-336 2293. Savitaipale-Suomenniemi jaktvårdsförening, Tarmo Hjerppe, tfn 040-739 2848. Teemu Lamberg viltvårdskonsulent på Södra Savolax Skogsbruksingenjör Teemu Lamberg har utnämnts till viltvårdskonsulent på Södra Savolax jaktvårdsdistrikt för tiden 15 mars till den sista december i år. Teemu har tidigare haft motsvarande befattning på Mellersta Finlands distrikt. Du når honom på tfn 0400-257 407 och e-post teemu.lamberg@riista.fi . Du har väl redan skaffat dig en Tracker Hunter? Terrängnavigatorn som JCO och Tracker ger dig gratis! En Tracker navigator utan kostnad till alla nya jägare och alla dem som ännu inte har en! Den kostnadsfria brukslicensen för nya användare gäller från den första april till slutet av nästa jaktår, dvs till den sista juli 2011 För mera info gå in på www.trackerhunter.fi . Kymmene Kurs i säljakt Kymmene jaktvårdsdistrikt ordnar i Fredrikshamn den 9­10 april en kurs i säljakt. Fredagen den 9 kl 17.30­22 en föreläsning om sälar, jakt, säkerhet till sjöss och tillvaratagandet av fälld säl. Lördagen den 10 kl 9­12 presenteras utrustning för säljakt på skjutbanan. Skytte på sältavlor. Mera info om kursen finns på adressen www.riista.fi/kymi. Kursen är öppen för alla intresserade och kostar ingenting för deltagarna. Förhandsanmälan obligatorisk för de praktiska arrangemangen. Anmäl dig senast den 6 april till Kymmenedistriktet på adressen kymi@riista.fi eller telefon 040-716 2223 (vardagar kl 9­15). Ny adress Rautjärvi jvf: ny verksamhetsledare från 1 mars är Veikko Kovanen, adress Suopursunkatu 2, 56800 Simpele, e-post rautjarvi@riista.fi, tfn 044-336 9375. Norra Tavastland Kurs för övervakare av jägarexamen Tid: 15 april kl 18.00. Plats: Nokia, Kerhola, Souranderintie 13 Kurs för skjutprovsövervakare Tid: 27 april kl 18.00. Plats: Kangasala, Fullmäktigesalen, Keskusaukio För mera info: viltvårdskonsulent Marko Mikkola, marko.mikkola@riista.fi, 03-3140 9417, 045-135 9690. 72 l Jägaren l 2 l 2010
• Uleåborg Jaktläger för ungdomar Tid: 10­13 juni. Plats: Siiponkoski by- och åcentrum, Haapajärvi. Målgrupp: 12­16-åriga pojkar och flickor, även barnens föräldrar kan delta. Pris: 80 / person. Den som skriver jägarprovet betalar dessutom en separat avgift på 13 . På programmet bland annat: l Prepkurs för jägarprovet l Jägarprovet l Skytte, både med skjutvapen och pilbåge (skjutbana) l Laser- och luftgevär l Ut i terrängen, karta och kompass l Jakthundar l Jakt på små rovdjur, tillverkning av fällor l På fritiden tävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 15 maj. Förfrågningar och anmälningar Miika Niskala, tfn 044-445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi . Till lägret antas 50 deltagare i anmälningsordning. Till deltagarna postas ett separat brev med närmare anvisningar och lägerprogrammet. Välkommen, det blir ett fint läger tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar! Ollila Tuomo, 0400-286 528, info@ollilanlomamajat.fi , Pitkänen Teemu, 0400-243 001, Pitkänen Risto, 040-839 0209. Viltåkerfrö 2010 si001 si002 si003 si005 si006 si007 si012 si013 si021 si022 si023 si025 si026 si027 si028 si029 si030 si031 si032 si033 si034 si035 Älg ­Diana Hjort ­ Rådjurs ­Diana Mångs viltbete Diana Fasan ­Rapphöna ­Diana Diana ­Solros Diana ­Foderkål Grampian Diana Foderraps Hobson Diana Foderoljerättika Diana ­Turnips Massif Diana ­Blastrova Tyfon Diana ­Foderrova Samson Diana ­Jägarmajs Diana ­Betad Foderkål Älgviltblandning Fågelviltblandning Foderraps Akela Foderärt Arvika Foderoljerättika Ikarus Foderkål Proteor Foderkål Proteor Foderbeta Brigadier Blastrova Samson 1 kg 3 kg 2 kg 3 kg 2kg 1 kg 1 kg 3kg 1 kg 1kg 1kg 3kg 1 kg 16 25 18 25 24 18 8 32 16 17 12 22 32 Egentliga Finland Marttilanejdens jvf: ny verksamhetsledare är Lassi Tuominen, Hongistontie 8, 31500 Koski TL. Tfn 0400-223 548, marttila@riista.fi. Lappland Lapplands jaktvårdsdistrikt fick ny postadress den 1 mars. Postadressen är nu den samma som besöksadressen, dvs Lapplands jaktvårdsdistrikt, Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi Nyland Kurs i säljakt Nylands jaktvårdsdistrikt arrangerar en svenskspråkig kurs i säljakt den 16-17 april i Ekenäs. På kursen går vi igenom bl.a. jaktmetoder, tillvaratagandet av fälld säl, lagstiftning, utrustning samt säkerheten på sjön. Preliminär kurstid är 16 april kl 17­20.30 och 17 april kl 9­15. Deltagarna får kursprogrammet när de anmäler sig eller kort därefter. Anmälningar senast den 9 april till viltvårdskonsulent Visa Eronen, visa. eronen@riista.fi eller tfn 050-366 1114. Motsvarande kurs på finska ordnas den 9-10 april på Kymmenedistriktet. För mera info om kursen i Kymmene kontakta viltvårdskonsulent Jouni Tolvanen, 040- 7162223, jouni.tolvanen@riista.fi. 10 kg 79 10 kg 68 25 kg 95 25kg 50 10kg 90 1 kg 19,50 5 kg 92 1 kg 14,50 0,5 kg 5,50 10 kg 10 kg 10 kg 49 65 116 Frön för naturvårdsåkrar si036 LHP ­Vilt si037 LHP ­ Landskap si038 LHP ­ Äng beställningar / information: Oy Eräkontti Ab www.erakontti.fi erakontti@erakontti.fi Tfn 010-44 09 410 Jaktläger för ungdomar Vi ordnar ett läger för jaktintresserade 10-16-åringar. Deltagarna får röra sig ute i naturen och syssla med jakt och viltvård. Dessutom preppar vi för jägarprovet! Tid: 13­18 juni. Arrangör: Jaktföreningen Muovaaran jahti ry / Ollilan Lomamajat Plats: Kuusamo, Sossonniemi by, Ollilan Lomamajat Pris: 230,00 /person i vilket ingår inkv i stugor, måltider, undervisning, undervisningsmaterial och ansvarsförsäkring för lägertiden. För dem som skriver jägarprovet tillkommer en avgift på 13 . I programmet ingår bland annat: l prepkurs för jägarprovet l jägarprovet l skytte på bana med instruktör l orienteringens grunder l utbildning i första hjälpen l jakthundar i praktiken l jakt på små rovdjur/ tillverkning av fällor l viltvårdsarbete l naturkunskap l fiske l elektroniskt skytte och lokalisering Anmälningar på särskild blankett som finns på www.ollilanlomamajat.fi l till lägret antas 30 deltagare i anmälningsordning l närmare anvisningar och lägerprogrammet postas till deltagarna l anmäl dig senast den 28 maj För mera info kontakta Kajava Pekka, 040 552 8921, pekka.kajava@wippies.com, Första Jägarboken är en bok för blivande jägare. Den ingår i Svenska Jägarförbundets satsning på de unga. Men kan även läsas som första grund av de något äldre. Första jägarboken har tonvikten lagd på korta instrukstiva texter och ett rikt illustrationsmaterial. Illustarationerna är utförda av Svante Morgan. Boken har utvecklats i sammarbete med lärarna på Öster-Malma jaktvårdskola i Sverige. Första jägarboken handlar om ekologi, viltvård, artkännedom, jaktetik, jakten med och utan hund, bytet efter skottet och avslutas med ett kapitel praktiska råd i fält. Boken rekommenderas alla, som tänker börja jaga. Eller bara vill läsa om vad viltvård och jakt innebär. Vi har sänkt bokens pris, nya priset är 5 /st. Jägaren l 2 l 2010 l 73
• Beställ böcker, filmer och spel! Palautteet vieraskynä-palstasta Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Böcker: Första jägarboken (OBS! nedsatt pris) Jägarens nya kokbok Vesilinnustus-bok Karhun metsästys -bok Ole siviä sikanen -bok Bättre en fågel Snöspårsguiden Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä -bok Metsäpeuraopas Ovatko maanomistajien ja metsästäjien väliset suhteet kunnossa? Miten yhteiseloa voisi kehittää ja parantaa? Metsästäjä-lehden lukijoiden mielipiteitä viime lehdessä esitettyyn vieraskynä-kysymykseen: "Ainakin meilläpäin omalla alueella suhteet on kunnossa, ei ainakaan minun korviini ole kantautunut mitään epäselvyyksiä." "Kaupunkimaanomistajan, miksei kenen tahansakin maanomistajan vinkkelistä: poikamme aloitti pienriistan metsästysharrastuksen omilla isovanhempiensa mailla. Siitäkös paikallinen hirviporukka pillastui. Tuli sittemmin ilmi, että soppari heidän kanssaan tuli laadittua "viheliäistä" pikkutekstiä sisältäen, pienriistankin mo kieltäen. ­ ­ Yksi ajatus em päällimmäiseksi: Sopimusta ei pidä koskaan tehdä moneksi vuodeksi! Irtisanomisen mahdollisuus pitää olla puolin­toisin aina, max. 1 v pituinen. Pysyisi varmaankin suhteet pelkästään tuon avulla parempina seurojen ja mo välillä." "Itse olen kasvanut metsästäjäksi ilman maanomistuspohjaa ja metsästysmaat ja metsästysoikeus on vuokrattu rahalla eri metsäfirmoilta. ­ ­ Maanomistamisen pohja metsästykseen on tuotu esiin kirjoituksessa, että ilman sitä harrastuksen pariin olisi mahdotonta päästä ja että MTK:n kaltaiset keskusjärjestöt pitäisi olla ohjaamassa Suomessa tapahtuvaa metsästystä maanomistajien pyynnöstä. Olisi varmaan syytä tarkastella missä yleensä mitäkin metsästyksen eri lajivaihtoehtoja voidaan harrastaa, eikä alkaa painostaa metsästäjiä käyttäen tätä klassista asetta joka pohjautuu hirvenmetsästykseen. " Ovatko maanomistajien ja metsästäjien väliset suhteet kunnossa? Postkort: Vilda djur -postkort Vilda fåglar -postkort 5 ______st 35 ______st 40 ______st 55 ______st 27 ______st 5 ______st 5 ______st 30 ______st 5 ______st 7 ______st 35 ______st 5 ______st 1 ______st 1 ______st (postkort sänds i minimi 4 st/försändelse) Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter-minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 26 ______st 24 ______st 23 ______st 15 ______st 25 ______st 26 ______st 26 ______st 26 ______st 26 ______st 28 ______st DVD:n Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Metsästäjä­vastuu­ turvallisuus Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,70 + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors Via internet: www.riista.fi postitse: Metsästäjäin keskusjärjestö, Varasto, Fantsintie 13­14, 00890 Helsinki Per telefon: (09) 2727 8120 kyllä 50 % Namn: Näradress: en osaa sanoa 0 % ei 50 % Postnummer: Postanstalt: Telefonnummer: 74 l Jägaren l 2 l 2010
• Annons Fästingar och loppor är parasiter som utgör ett hot mot hundar och katters hälsa. Därför är det viktigt att skydda husdjuren. Det finns många goda skäl till att Frontline är världens mest sålda medel mot fästingar och loppor. Här är några av dem: 1. Frontline skyddar BÅDE mot fästingar och loppor Många ektoparasitmedel fungerar ANTINGEN mot fästingar ELLER mot loppor. Om du vill skydda mot båda kan du därför behöva köpa både ett fästingmedel och ett loppmedel. Samtidigt får många av dessa medel inte användas tillsammans med andra liknande medel. Vad gör man då? Den typen av problem slipper du när du använder Frontline ­ här har du ett medel som verkar både mot fästingar och mot loppor. 2. Frontline fungerar på BÅDE katt och hund Många hem har både katt och hund, därför är det praktiskt att man kan använda samma produkt på båda två. Frontline är dessutom det enda medlet som fungerar mot fästingar hos katter. 3. Frontline verkar BÅDE förebyggande och som behandling Om Frontline används regelbundet får hundar och katter ett gott skydd mot både fästingar och loppor. Frontline är också en effektiv behandling om det redan FINNS loppor eller fästingar i pälsen, eftersom de elimineras inom loppet av några dygn. Om du sedan upprepar behandlingen var fjärde vecka i minst fyra månader säkerställer du att eventuella loppor, som kläcks i NYHET i SVERIGE 4. Frontline kan också användas på dräktiga och digivande katter och hundar Hundar och katter som inte är behandlade med loppmedel kan enkelt "smitta" sina ungar med loppor. De kan utan fara behandlas med Frontline så att detta inte sker. 5. ­ och på kattungar och hundvalpar Frontline kan användas på kattungar och hundvalpar från det att de är åtta veckor gamla. 6. Frontline verkar endast utvärtes Frontline verkar utvärtes via kontakt och inte via blodet. Loppor och fästingar behöver alltså inte bita först för att dö. Medlet droppas på huden från en liten pipett och sprider sig sedan till hudens talgkörtlar och därifrån via hudfettet vidare över hela hudytan. Lopporna och fästingarna dör en relativt kort tid efter att de kommit i kontakt med medlet i pälsen. Frontline påverkar däremot inte hunden eller katten. 7. Frontline kan användas även om din hund eller katt har loppallergi Vissa hundar och katter är överkänsliga mot loppor och kan reagera med kraftig klåda, eksem, sår i huden och håravfall. 8. Frontline är vattenfast och luktfritt Frontline är fettlösligt, inte vattenlösligt, så din hund och katt kan både bada och vara ute i regnigt väder utan att effekten avtar. Du bör dock inte tvätta djuret med schampo 48 timmar före och efter behandlingen. 9. Frontline är enkelt att använda Frontline är en vätska som levereras i en praktisk liten pipett. Pipettens innehåll trycks ut på hundens eller kattens hud i nacken. Det är lätt att göra och tar bara några sekunder. Frontline Comp ­ en unik 2-i-1 lösning Nu finns Frontline Comp äntligen på svenska apotek. Den är en vidareutveckling av tidigare Frontline-produkter och den ger dig alla de ovannämnda egenskaperna plus en till: Frontline Comp gör så att loppägg, larver och puppor inte utvecklas och förhindrar därmed utvecklingen av nya loppor. Det betyder att även envisa och långvariga loppangrepp kan bekämpas effektivt med hjälp av en enkel produkt ­ Frontline Comp. Vill du veta mer? Gå in på vår hemsida. Här hittar du massor av konkret information ­ och många fler skäl till att Frontline är världens mest sålda medel mot fästingar och loppor. Sära på pälsen i nacken åt så att huden syns och tryck ut pipettens innehåll direkt på huden. Svårare än så är det inte. Det finns fira storlekar på Frontline Comp-förpackningarna för hund (från 3­>60 kg) men endast en storlek för katt. 10. Det finns förpackningar för alla hundstorlekar och för katt Det behövs mer Frontline för att skydda en stor hund än en liten. Därför finns det flera olika förpackningsstorlekar för olika viktklasser, så det är enkelt att hitta den förpackning som bäst passar till din hund. www.frontlinecomp.se Receptfritt på apoteket FrontlineComp Spot-on. Datum för senaste översyn av produktresumén: 20090703. Merial Norden A/S, tel.: 040 60 60 605. För mer information: www.fass.se Metsästäjä l 2 l 2010 l 75 FL/SWE/030 den närliggande miljön och hoppar upp på djuret, snabbt dör. Då är det naturligtvis extra viktigt att skydda dem mot ytterligare loppangrepp och Frontline är idealiskt i det avseendet, eftersom lopporna dör så fort de kommer i kontakt med medlet i pälsen ­ utan att lopporna först behöver bita.
• Affärer Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/st. För mårdhund och räv 115 x 35 x 38 cm, 58 e/ st. Undervisningsvideo/dvd om jakt med fällor, 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Slagjärn för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Fotsnaror för räv, modell Inari, 25 e/st. Tfn 044-958 1526, Jussi Kasurinen, http://www.tori.fi/vi/2039563.htm Avgillringsmekanismer för kanufällor, rostfritt stål mm för smårovdjursjakten. PH-Riista, tfn 050-566 2691, www.ph-riista.fi Baikal MP27 395,-, Baikal MP-153 420,Sabatti Falcon 650,-, Browning BPS 660,Browning A Bolt 680,-, Tikka T3 Hun 810,Tikka T3 Lite ss 840,-, CZ ZKM452 St 295,Sako Quad synt. 560,-, Sako Quad HB 850,Swarovski3-12x56 995,-,Kahles 2,5-10x50 880,Leupold 2-7x33 249,-, 3-9x40 269,Aimpoint 9000L 310,-, Aimpoint Mikro 395,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi, 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Vapen/patroner bla Armed 12/76 VS pump 390,Armed 12/89 halvautomat VS 440,Toz 12/76 VS 530,-, Fausti Albion 12/76 1070,Marlin 45-70 760,-, Tokarev 7,62 studsare 590,Henry 22 WMR+kik 565,M44 7,62 studsare/karbin "ny" 290,Henry 22lr från 380,-, Toz .22 paket med kik + dämpare från 300,-, Lee 90050 laddningsserie 140,BSA kikare, Safepower skåp, Redding laddn, Trust och Hull hagelpatroner för bana/jakt mm. Beställ gratis katalog + beg vapen. Asetalo Oy, Virrat, tfn 03-475 5371. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och pålitligt med post och buss! www.anonase.com. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Inhemska laddapparater. Tfn 040-751 9192, www.vetaro.net Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. UNLIMITED AMMO OY. UnA18-shot hagel som 65 % tyngre än bly med mera för laddning av hagelpatroner. UnA-choker mm vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2010 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2010 utkommer den 31.5.2010. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 14.4.2010. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Björnhundsvalpar av provpremierade föräldrar. Satakunta, tfn 0400-890 807. Karelsk björnhund, hane, 4 år. Tfn 040-820 5769. Valpar av östsibirisk laika, jagar björn. Överlåts vecka 13. Fyra hanar + fem tikar. Pris 350 e. Tfn 040-821 6137, Töysä. Jämtvalpar av championföräldrar. Garanti. Födda vecka 8. Tfn 0400-745 262. Valpar av finsk stövare, provpremierade drivande föräldrar. Tfn 044-266 8024. Finsk stövartik 9 mån. BCH föräldrar. För mera info ring 040-762 0101. Valpar av finsk stövare säljes. Championföräldrar. Tfn 0400-497 389, Hollola. Valpar av släthårig retriever. www.netikka.net/ kennelblackleaders tfn 050-326 6085 Valpar av släthårig retriever till hundfolk. Tfn 0400-333 210. www.taka-tapiolan.com Valpar av irländsk setter för jakt: Mor Kaidanpaljakan Sara Far Nordlanhelands Agass. 0400-414 432 Matti Santti Valpar av irländsk setter kan reserveras. Jagande härstamning. Valparna föds vecka 13. Bägge föräldrarna premierade vid bruksprov, mor i segrarklassen. Kennel Fowlers. Förfr 0400-463 943 eller klaus.ekman@riista.fi. Drevervalpar för jägare. Tfn 050-3048239, 040-729 1492. Kuusamo. Drevervalpar av championföräldrar. Polkan kennel, tfn 044-219 7111. Beaglevalpar kan reserveras. Drivande föräldrar. Far S/SF BCH, tfn 050-360 6986. Beaglevalpar av drivande föräldrar. Enbart för jägare. Födda vecka 8. Tfn 040-419 6244. Valpar av röd irländsk setter för jakt och prov. Föräldrarna placeringar i prov. Överlåts vecka 20. Tfn 040-827 2574. Valpar av engelsk setter, för jakt. Friska provpremierade föräldrar. Sänkipellon kennel, Jurva, tfn 0400-862 408. Strh taxvalpar, BCH föräldrar. Uppfödaren fått Vuolasvirtapriset samt avelspriser. Tfn 040-913 8660. Strh taxvalpar av drivande föräldrar med topphärstamning. www.kultapuro.net , tfn 040-4130 730. Strh vorstehvalpar av friska, provpremierade föräldrar. Bara för jägare. Mor UCH. Tfn 040-841 6038. Valpar av strh vorsteh, förnäm jakthärstamning. Effektiv dressyr, hjälp vid behov. Tfn 0400-632 583. I väntans tider: valpar av kh vorsteh. För jägare. Båda föräldr BCH och A-höfter. Tfn 040 ­ 510 6935. Vi väntar valpar av kh Vorster till våren. För jägare. Båda föräldr brukshundar, premierade på prov och utställningar. Tfn 0500-953 847 eller 0500-745 170. Väntas valpar av kh Vorsteh, föräldr premierade på prov och utställningar. Reserv tfn 044-560 5339. Kh vorstehvalpar för jägare. Tfn 0400-333 210, www.taka-tapiolan.com Lh vorstehvalpar kan reserveras. Mor premierad på prov och utställningar. Far i tyska avelsregistret. Godkänd avelskombination. Endast för jägare! Tfn kvällar 040-749 1194. Kh weimaranervalpar kan reserveras. Bägge föräldrarna i avelsregistret. Kennel Metsätie, tfn 0400-529 716. Kh weimaranervalpar. Födda 2/2010. Friska föräldrar med toppenhärstamning. Säljes till jägare. Tfn 0400-881 906. Valpar av picardisk spaniel, en hane och en tik, till jägarhem. Tfn 044-309 6829. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva. jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marjo Viinikka 050-307 8895 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. XENON HAKUVALO Veneilijät huomio! · Kääntyvä ja radio-ohjattava 35W Xenon hakuvalo · Kolme kertaa kirkkaampi kuin 55W halogeenivalo 159e TM TM Tracker 2010 GPSpaikantimet /kk Kysy tuotteista ja tarjouksemme valmispaketista. 34e alk. SUPER- SPYP INT FL-A SPY NT TARJOUS 249e Yksi riistakamera, kaksi salamatyyppiä, infrapuna- ja normaalisalama. Verkkokaupan hinnasta -30e (219e) Lahjakortti: C2bC789b2 Kaikki Moultrie riistakamerat Nyt 5% alennus verkkokaupan hinnoista. Lahjakortti: C71206399 Tarjoukset voimassa myymälässä sekä verkkokaupassa, lahjakorttikoodi syötetään oston yhteydessä. Tarjoustuotteita rajoitetusti. Laaja valikoima riistakameroita ja radiopuhelimia. Katso lisätiedot netistä tai poikkea myymälässä. DigiMesta.com 76 l Jägaren l 2 l 2010 Lauttakylänkatu 6-8, Huittinen, p. 045 112 8622 www.digimesta.com, myynti@digimesta.com
• Affärer Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Bågjakten ökar!!! Titta in och kolla våra varor och tjänster för nybörjare. Vi har allt som du behöver för att komma igång med bågskyttet. Vi servar skyttar på alla nivåer med mångårig kunskap och erfarenhet. www.merrysport.fi Dödligt effektiva armborstet cf-120 nu till specialpriset 99 ! Armborst Megaxo Challenger 169 . Effekt 150 pounds! www.erasawo.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492-cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundgårdselement tfn 040-7730562, www.elisanet.fi/kymppitarhat Hundkojor, 1-delad 290,- och 2-delad 370,-. Beställ broschyr på tfn 06-453 4333 eller se www.koirankoppi.fi Hundkojor, nya tvådelade, värmeisolerade, pulpettak med gångjärn. Tfn 040-847 7509. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Störst i landet på beg hundpejlar! Tracker 230 Mhz, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Även sommarbyxor. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Deerhunter special hunting set 169 (riktpris 349 ). Fodrad membrandräkt för jägare, toppkvalitet. Vilket pris! www.eraplus.fi Erämies Oy Alexandersgatan 26. Jakt ­ fiske. Tammerfors, tfn 03-223 0863. www.erämies.fi Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. www.erakonttinen.com Jaktryggsäckar, snabbremmar, bryggor mm. Se även våra stugor att hyra! www.mökkihotelli.fi. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Kåsor av sälgmasur och andra masurarbeten. För gördetsjälvare: kåsämnen och slip för insidan. www.ristovuorma.com. Tfn 044-083 2149. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Gräsandsungar för utplantering. Tjugo års erfarenhet av anduppfödning. Tfn 0400-930 690 / 050-563 1165. Ärter att mata duvor med, södra Savolax. Tfn 0400-358 625. Vi säljer material för uppstoppning av djur, bl.a. ögon, stommar, eulan, apoxie, renad bensin. Förfr och beställn; ring 040-75 83 895 eller tobias. sigg@hotmail.com. Affären (T.S.Wildlife) i Närpes, 85 km öst Vasa och 95 km norr Bborg. Trofé av impala-antilop, horn-huvud-bringa. Ståtlig. Tfn 0400-175 911. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Jahtipaikat.fi - på nätet nu lättare än nånsin för jaktföreningar att hålla reda på kartor och jaktmarker. www.jahtipaikat.fi Lappland: i Tanhu finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medl i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Pirttikoski i Rovaniemi vid fina jaktmarker och fiskevatten Radhuslägenhet 2r+k+badr 64 m2 25.000 . Radhuslägenhet 3r+k+badr 75 m2 32.000 . Radhuslägenhet 4r+k+badr 90 m2 35.000 . För fritid eller fast boende. Ring kvällar 0400-252 272. Eh-hus i Pihtipudas med skog omkring. Bärpl startar från gårdsplanen. Låga boendekostn. Utmärkt objekt för fritidsboende. Värd tittare närmare på! www.etuovi.com obj nr 998008 / tfn 044-521 2577. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper viltkroppar av bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Köper beaglevalp med god stamtavla för jakt. Drivande föräldrar. Heikki Venho, 0400-405 371. Älgstudsare 30-06 med magasin. Sako75/85 eller motsv. Helst med kikarsikte. I gott skick. Hfrs. 0400-709 652. Vi köper vapen och vapentillbehör. Erä+ Oy, Siikaranta 4, 70620 Kuopio. posti@eraplus.fi Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. EM-FUR. Päls- och skinnateljé. Jag planerar och syr det mesta av beredda skinn. Sepänkatu 36B, 80100 Joensuu. Tfn 013-127 331. Syr päls och skinn.. Pälsar, västar, hattar, handskar mm. Tfn 040-509 0691, Kuopio. www.turkisjanahka-asu.com Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Rökare, se hit! Dygnet har periodvis alldeles för få timmar. med anständiga intjäningsmöjligheter ut till försäljning. · Komplett köttrökeri med byggnad · Kapacitet per sats ca 150-200 kg · Recept, loggar, körscheman medföljer · Viss kunskap medföljer, eget intresse och engagemang är dock en förutsättning SERIÖST intresserade kan ta kontakt för diskussion, tel. 0400 721 572/Johan www DEKO (licensfri) Suomi m/31 KOMPLETT KÖTTRÖKERI Därför bjuds .finn 675 inkl.moms Myydään lihasavustamo Yhteystiedot suomeksi: hamsafe@aland.net enter prise Jägaren l 2 l 2010 l 77 BACON INVEST .fi
• Affärer Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Jägaren N:o 1/2010, 59. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 6.4.2010. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2010/Jäg10_02 Pärmfoto: Tuomo Karsikas Medlem i Tidningarnas Förbund Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala 050-588 9593/040-841 0999. Jaga i Sydafrika! Boka prisvärda jaktpaket direkt hos safari-arrangören. www.riistareissu.fi. Tfn 040-564 9597. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Ditt livs björnjakt i Kanada! Ring genast tfn 041 - 7226 416! WWW.MECACLUB.NET Jaga moripa i Skottland? Stående fågelhundar. Aug-september 2010. För mera info ring vardagar tfn 040­510 6935, kl 16-18. Björnjakt i Suomussalmi tfn 050-325 8966. www.erapalvelu.net Fina marker för bäverjakt i Kuhmo. Tfn 0500-253 563. Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Timmerstuga, bastu för 8 pers. Alla bekv. 2 kåtor. 120 km fr Hfrs. Fiskemöjl. Tfn 0500-873 484. Hyr en stuga i sommar vid havet på ön Andöy i Lofoten. Ledigt i maj och sept. Beställ broschyr och boka din vecka. 550 e. Tfn 050-596 8980. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Stockar, reparationer med mera. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 78 l Jägaren l 2 l 2010
• Adresser Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Jaktvårdsdistrikt Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 02-477 9610, 0400-882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, tf vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Finlands jaktmuseum Jägarförsäkring Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Finska Kennelklubben: JCO international intressebevakning Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 2 l 2010 l 79
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland Cuddeback Capture viltkamera RCBS Rock Chucker Supreme Master Kit 50 patroners ammunitionslådor 10 st PRODUKTNR 348656 349 Lansky Deluxe knivvässningsset PRODUKTNR 362044 PRODUKTNR 646599 500 50 Chrony M 1 Master hastighetsmätare PRODUKTNR 646357 Pentax Gameseeker II 3-9x40 PRODUKTNR R 966237 75 175 PRODUKTNR 370243 160 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Kaanaatie 68 Raisio - Reso Tel./Puh. (02) 239 0930 Öppet-Avoinna: Vardagar -Arkisin 10-17 www.midwaysuomi.com Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.