• Utgivare: 2 / 2011 n Tidninge Jägaren 60 år Finlands viltcentrals mission: s.6 Viltkonflikterna under kontroll På besök i Västerns jaktmarker, s. 16 Kantantändningspatroner, s. 34 Målet en perfekt kopia, s. 58
• Gästskribenten Finlands viltcentral och Naturskyddsförbundet Viltcentralreformen var ett exempel på en proaktiv och väl förberedd process. Aktörerna i branschen lade märke till att en oundviklig förändring inom förvaltningen var på kommande och tog "tjuren vid hornen". Jag skulle tro att slutresultatet är bra för viltbransvhen. Och slutresultatet är inte så dåligt heller sett ur Finlands naturskyddsförbunds synvinkel. I anslutning till Finlands viltcentrals uppkomstprocess gick också många på naturvårdsfältet i åratal önskade reformer framåt. Centralt var särskilt de förbättrade möjligheterna till interaktivt deltagande. Förargligt nog uppstod det ändå ännu en skönhetsfläck: i de regionala viltvårdsråden har Naturskyddsförbundens distrikt inte ännu nånting att skaffa. Varför skulle då naturvårdarnas deltagande vara så viktigt? Därför att då kunde dialogen föras där var människor träffas, inte på nätets "hatbudskapstjänster" eller i andra medier som uppmuntrar till vettlösheter. Jag är övertygad om att de fördomar och missförstånd som förekommer hos bägge parter minskar allra bäst genom att dryfta dem tillsammans. Omotiverat munhuggande försvagar i onödan möjligheterna till samarbete. Och särskilt viktigt vore det uttryckligen med "avspänningsdiskussiner" ute i regionerna. Där både konkretiseras och tillspetsas frågorna också ofta. Det finns rikligt med exempel på såväl riksomfattande som regionalt samarbete mellan naturvårdarna och jägarna. Till de senaste torde projekten med anknytning till våtmarker, ripmyrar och lavskrikan höra. Förhoppningsvis snart även projekt som gäller myrarna övergångszoner. Det är uppenbart, att jägarnas och naturvårdarnas intressen möts ­ hur tokig den här uppdelningen än är ­ när det gäller skyddet, vården och restaureringen av livsmiljöer. Vi behöver vardera våra intressen, men för att leva behöver vi människor alla också mångfald i natur. I naturen har alla arter sin plats och uppgift. Det är inte bra att splittra den balansen. När vi i samband med lavskriksprojektet (se www.sll.fi/kuukkeli) observerade att de viktigaste lavskrikskogarna också var de bästa markerna för hönsfåglarnas kycklingkullar var det självklart att även Jägarnas centralorganisation ska tas med. Och samarbetet har varit smidigt. Ett tack till er läsare för bland annat de omkring 300 observationer av lavskrikor, som ni gav uppgifter om vid vår enkät. Och ett extra stort tack till Er, tillstvidare kanska bara några få, som inspirerade av lavskrikprojektet har utnyttjat METSO-finansiering och skyddat era skogar där det förekommer både lavskrikor och hönsfågelkullar! Tackets storlek förändras inte ett skvatt av om det jagas eller inte inom era skyddsområden. Risto Sulkava Skribenten är ordförande för Finlands naturskyddsförbund 72 På motsvarande sätt är det fråga om samma gemensamma sak både när det gäller myrskyddet och restaurering av dalripans och sädgåsens livsmiljöer. Med glädje har jag också välkomnat viltvåtmarksprojektet och initiativet till en höjning av bävermiljöernas METSO-status ­ vardera skapar livsmiljöer för ett stort antal arter och kan samtidigt också lätta på vattenskyddsbördan. En intressant idé som vi utvecklat tillsammans är effektiveringen av skyddet av myrlaggarnas övergångszoner. Den här mellanterrängen mellan skog och myr är viktig för såväl myrens som skogens arter. I myrlaggarnas blåbärskärr finns en koncentration av mångfald som är nästan helt bortglömd i skogsbruket och absolut förtjänar större uppmärksamhet. Om den betydelse kantzoner i naturtillstånd har kunde det hållas långa föreläsningar men den här tidningens läsare förstår säkert vad det är fråga om. Genom samarbete kunde vi få in nödvändiga reformer i skogslagen, skogsvårdsrekommendationerna och verksamhetskulturen. Såväl naturvården som jakten skulle dra nytta därav ­ och visst skulle det innebära framsteg även för skogsbruket. Vad tycker du? Kan jägarnas och naturvårdarnas intressen sammanjämkas? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 2 l 2011 26
• Innehåll l 2 l 2011 Vilttrianglarnas roll vid uppföljningen av skogsviltets riklighet 2 Gästskribenten: Finlands viltcentral och Naturskyddsförbundet 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren God viltcentraltid, finländare ! Viltkonflikterna under kontroll 6 Finlands viltcentrals mission: 8 Ordförandens spalt: n Tidninge garen Jä 60 år Förebyggande och förhindrande av viltkonflikter 10 Hört på Viltdagarna 2011 12 Nyhetsmagasinet 13 Viltcentralen meddelar 14 Aktuellt från ministeriet Översikt över den förflutna regeringsperioden Sjöfågeldagböcker, del 2 16 På besök i Västerns jaktmarker 26 Mårdhundar och våtmarker på gång 30 Vargens återkomst - viltcentralens Life-projekt stöder varandra Trafiken beskattar viltbestånden 60 34 Kantantändningspatroner 38 Ålandsnytt 39 Viltcentralens broschyr ­ ta vara på den ! 44 Ur Pilvis dagbok, del 2 Pilvi gör sig hemmastadd 46 Även tävlingarna siktade på bättre träffsäkerhet 50 Grunderna för bedömning av hotgraden 52 Enligt min åsikt Är blyet faktiskt en hälsorisk ? Höga berg och djupa dalar - konservatorns arbete kräver ett konstnärligt öga - älgkrockarna är bara toppen på isberget Skogsbruket betraktat med jägarens ögon Längtan tillbaka till gammelskogen 54 På vandring med Eki: 58 Målet en perfekt kopia 60 Trafiken beskattar viltbestånden 64 Jakten på statens marker 65 Jakten på statens marker 66 Skogshönsen och skötseln av plantskog 70 Smårovdjursjakt i månsken hade premiär på Jaktmuseet 72 Vilttrianglarnas roll vid uppföljningen av skogsviltets riklighet 74 Från skott till tallrik: 76 Affärer Mårdhundar och våtmarker på gång - viltcentralens Life-projekt stöder varandra Bedömning av viltets kvalitet 79 Adresser Jägaren l 2 l 2011 l 3
• Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern APRIL När det gäller födan är räven en opportunist som stoppar i sig nästan allt vad som kommer i dess väg. Sorken är ändå rävens absolut viktigaste föda mätt i antal djur. Därför är det positivt för räven att sorkpopulationerna vuxit under hela förra året. Om sorkarna bara skulle överleva vintern, kan vi förvänta större rävkullar under våren än under tidigare år. I Finlands jaktmuseums utställning kan man följa räven från historia till nutid och det förklaras hur ödemarkernas invånare blev en cityräv som trivs invid tätorterna. Även naturfotograf Juha Mälkönens utmärkta fotoutställning berättar om rävens liv. Den framställer en stadsrävfamiljs liv intill sin lya i Riihimäki. Utställningen visas fram till den 15.5.2011. För mer information, besök www.metsastysmuseo.com. Viggen parar sig under övervintringen i Syd- och Västeuropa. Parförhållandet bryts emellertid snart efter att fåglarna återvänt till häckningsplatserna i april-maj och honan börjar ruva. Vigghonorna kan lägga ägg i varandras reden, vilket resulterar i att en hona kan ha till och med över 20 ägg att ruva. Under tiden samlas hanarna i flockar på hundratals individer. Det finns gott om viggar i flockarna delvis för att det finns mer än hälften så många vigghanar som honor. MAJ Jubileumsåret till ära ordnas FM i vildmarkspaddling i Helsingfors under våren. Aldrig tidigare under tävlingens 30-åriga historia har vildmarkspaddlare tävlat i huvudstadsregionen. Som närmast var man ifjol när mästerskapen gick av stapeln i Mommilanjärvi i Hausjärvi kommun. Denna gång ordnas FM i vildmarkspaddling medvetet där människorna också finns. Arrangörernas målsättning är att genom tävlingen visa upp vildmarkspaddling för allmänheten och att locka nya entusiaster till denna gren. Den två dagar långa tävlingen startar på lördagen den 14.5. För mer information och för anmälan besök www.avokanootti.info. Kopparödlan är en liten ödla utan ben, som påträffas i Finland ända upp till Vasa och Lieksa. Kopparödlan bör inte förväxlas med ormar. Den kan skiljas från ormen bland annat genom de rörliga ögonlocken och de klumpiga rörelserna. På grund av det ormlika utseendet dödar människorna fortfarande en hel del av dessa ogiftiga och helt ofarliga djur. Ursprungligen var viggen betydligt vanligare i norra Finland än i södra Finland. På senare tid har arten spridit sig kraftigt och är nu en ganska allmän häckande fågel i hela landet. Eftersom det häckande viggbeståndet emellertid har minskat från toppåren har arten klassats som hotad i den senaste bedömningen av de hotade arterna. Jakt är förmodligen en delfaktor i viggens tillbakagång även om den inte utgör något hot mot artens existens. 4 l Jägaren l 2 l 2011 Kopparödlor parar sig i maj-juni, då hanarna kan ha våldsamma slagsmål om honorna. Hanarnas kamp ska inte förväxlas med parningen, som också går ganska vilt till. Vid parningen håller hanen honan på plats genom att bita henne i nacken och genom att vrida sig runt den. En hane i praktdräkt kan skiljas från honan genom de blåa fläckarna på ryggen. Det finska namnet "vaskitsa" kommer från den vackra kopparröda färgen på ryggsidan.
• Ledaren God viltcentraltid, finländare! I början av ledaren i föregående nummer av denna tidning nämnde jag att följande nummer av tidningarna Metsästäjä och Jägaren med största sannolikhet torde publiceras av Finlands viltcentral. Så har det även gått. Finlands viltcentral, som inledde sin verksamhet i början av mars, fortsätter publicerandet av dessa upplysningsblad. Vad är då denna nya och fina viltcentral? Vad gör den, hur fungerar den och varför har en sådan skapats istället för de tidigare jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation? Även i det här numret av tidningen berättas det mera om de här frågorna. Ett rätt stort antal funktionärer och förtroendepersoner har bakom sig ett digert arbetspass och svetten har lackat också på tjänstemännen under planeringen och skapandet av viltcentralen. Jag vill här framföra mitt varmaste tack till alla "byggare" för de gemensamma ansträngningarna. Nu har verkligen en viss milstolpe uppnåtts. Den tidigare organisationsmodellen tjänade de finländska jägarna närmare femtio år och tiden kommer att visa hur viltcentralen håller för tidens tand. Tidens anda förutsätter att viltförvaltningen inriktas och olika viltrelaterade tjänster erbjuds i större utsträckning än tidigare även till andra medborgare än jägarna. Utöver de erbjudna tjänsterna är även deltagande och interaktiviteter på kommande. De nya viltvårdsråden på såväl landskapsnivå som riksnivå har centrala roller vid hörandet av medborgarna. Till många av våra viltarter har människorna olika, sinsemellan t.o.m. mycket kontroversiella synpunkter. Dessa målsättningar av många slag ska bli behandlade så bra som möjligt vid av råden arrangerade sammankomster för intressegrupper och konkretiserade i förvaltningsplanerna för olika djurarter och i de åtgärder som ska utföras. Helheterna och realiteterna finns där någonstans i gränsområdet mellan de framförda tankegångarnas ytterligheter och i verkligheten bör även praktiska åtgärder kunna utföras. Utmaningar kommer det garanterat att finnas rikligt av. Tankeövningar kan redan nu inledas kring relativt bekanta synpunkter på älgen, för utarbetandet av en förvaltningsplan för älgstammen randas rätt snart. Förvaltningsplanen för en central grupp viltarter håller på att färdigställas. Utkastet till en förvaltningsplan för skogsfågelbestånden, som i slutet av fjolåret överläts till jord- och skogsbruksministeriet, presenterades i slutet av januari på viltdagarna i Vasa. Ett bra arbete ­ eller egentligen direkt ypperligt! Skogsfåglarna har alltid varit viktiga för den finländska jägaren. De utgör en mycket viktig artgrupp även i naturhushållningen och har också varit ett centralt forskningsobjekt inom vår viltforskning. Jägarna har ofta känt såväl oro för hönsfåglarna som haft omsorg om dem och exempelvis kalla och fuktiga försomrar har mången jägare haft hårda känningar av ångest i hjärttrakten. Det verkar litet som om ångesten skulle vara inbyggd i generna hos oss skogsfågelfinländare. Vädret och väderleksförhållandena kan vi inte göra någonting åt, men motsvarande ångest kan också drabba jägarens inre när han vandrar i fågelskogarnas helgedomar och stöter på spåren efter en energisk och samvetsgrann röjares arbete. För att förbättra sikten för motorsågaren eller helt enkelt för att snygga upp skogen i ett parkaktigt skick har upp till tiotals hektar låga granbestånd som bildar underväxt röjts på samma gång. Resultatet är att buskskiktet är förstört och fåglarna och övriga djur saknar skydd i tiotals år. Eller ta den känsla jägaren har när han strövar kring ripmyren och hela tiden riskerar att själv falla och drunkna i de molokgap nätverket av öppna kanaler, även kallat för dikningsobjekt, bildar. Eller när urfurorna i tjäderspelplatsens centrum ersatts med högar av upplöjda stubbar som reser sig mot skyn Jägaren l 2 l 2011 l 5 PS! Finlands viltcentral, som nu inlett sin verksamhet, är svaret på många av dagens kontroversiella utmaningar. I spalten Gästskribenten lovordar ordföranden för naturvårdsförbundet, Risto Sulkava, mycket konstruktivt den interaktiva förvaltning, som nu inleder sin verksamhet. Genom dialog är det lätt att undvika onödiga konflikter och styra de gemensamma resurserna så att de gagnar den finska viltnaturen. Jari Pigg Huvudredaktör
• Reijo Orava, Projektchef, Grundande av Finlands viltcentral­projektet Finlands viltcentrals mission: VILTKONFLIKTERNA UNDER KONTROLL ningar står ofta i strid med de åtgärder jägarna kräver eller verkställer. Försvararna av djurens rättigheter skulle helst se att nyttjandet skulle upphöra helt för alla djurs del. Som regel uppstår det konflikter då någon grupp eller flera parter kräver att viltpolitikens beslut ska fattas enbart på av dem krävt sätt. Samhället är delat i naturfrågorna Människornas förhållande till naturen och uppfattningar om företeelserna i naturen har under de senaste decennierna differentierats starkt. Ett bra exempel på denna uppdelning gavs under riksdagens plenum när den nya viltförvaltningslagen godkändes i slutet av januari. Den förda diskussionen gällde till största delen de stora rovdjuren. Enligt VFFI:s uppföljning har stammen av lodjur ökat från några hundra djur på 1980-talet til ca 2500 djur. Under det senaste decenniet har stammen i stort sett tredubblats. Det är svårt att 6 l Jägaren l 2 l 2011 Jaakko Ojala V Den nya och stora uppgiften för Finlands viltcentral är att sammanjämka till viltet knutna olika förväntningar och krav så att viltkonflikterna fås under kontroll. Vid beredningen av viltpolitiken har viltvårdsråden en viktig roll när det gäller interaktivering av medborgarna och hörande av intressegrupperna. Av viltpolitikens arbetsredskap är de art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplanerna de väsentligaste. Förvaltningsplanerna, som bygger på en bred interaktiv beredning i samråd med medborgare och intressegrupper, fungerar som anvisningar för viltförvaltningens praktiska åtgärder. l Viltkonflikter är en nutida företeelse. När stammarna av stora rovdjur på 1800-talet störde det dagliga livet på landsbygden togs de "under kontroll" med effektiva jaktmetoder. Därefter följde en närmare hundra år lång period under vilken de arter av stora rovdjur som påverkade mäniskornas verksamheter var så fåtaliga att det just inte uppstod konflikter. Först älgstammens tillväxt under 1970-talet började orsaka viltkonflikter mellan olika intressegrupper. De samhälleliga viltkonflikterna har ökat Rovdjursstammarnas tillväxt och spridning har under EU:s tid lett till tvist om rovdjursstammarnas storlek och förvaltningens medel. Kraven har varierat från fullständig immunitet till utplånande av det sista djuret. Viltförvaltningen har svarat på situationen med att inleda utarbetandet av förvaltningsplaner för de stora rovdjuren. Trots detta har har konflikterna kring de stora rovdjuren bara fördjupats. Målet för vargstammen har inte uppnåtts, medan igen antalet lodjur och björnar t.o.m. har överskridit förvaltningsplanernas djärvaste förväntningar. I vilket fall som helst är nästan alla parter missnöjda med förvaltningen av stammarna av stora rovdjur. Såväl näringarnas, såsom husdjurshållningens, renhushållningens och skogsbrukets mål, liksom olika naturvårds- och djurskyddsaktörers förvänt-
• Viltförvaltningens organisation GRUNDANDET AV FINLANDS VILTCENTRAL Jaktvårdsföreningar (298) F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N KO N TO R E N Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER hållbar vilthushållning INTRESSEGRUPPER riksviltvårdsråd LEDNING OCH S T Ö D TJ Ä N S T E R V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E MINISTERIET Viltpolitisk påverkan ·Förtroendepersonerochintressegrupper ·Kontrollöverisamhälletrådandeviltkonflikter Verkställandeavviltpolitiken · Funktionärerna · Serviceprocesserna - deoffentligaförvaltningsuppgifterna(avskiljda) -hållbarvilthushållning -tilljägareochandramedborgareriktadetjänster bedöma om riksdagsledamöterna kände till dessa allmänt accepterade fakta men inläggen i debbatten tydde på markanta skillnader i uppfattningarna om lodjuret. En riksdagsledamot med jägarbakgrund beskrev lodjurssituationen med att tala om en explosionsartad tillväxt som äventyrar balansen mellan viltarterna och en förnuftig viltvård. En annan ledamot, som utmärkt sig i samhällliga miljöfrågor, vädjade starkt om förbättring av lodjurets försvagade hotklassificering. En tredje riksdagledamot, som har naturfotografering som hobby, ansåg att de av viltförvaltningen fastställda riktlinjerna för jakt på lodjur i reglerande syfte är slakt som äventyrar arten. Våra samhällsmedlemmars kunskaper och attityder i viltfrågor är sålunda ytterst splittrade. Någon gemensam kunskaps- eller värdegrund finns sålunda inte.Under dessa förhållanden har förvaltningen svårt att förverkliga en framgångsrik viltpolitik. konflikterna inte kan lösas slutligt, utan förvaltningen bör sträva till att få konflikterna under kontroll. Det här innebär fortsatt aktiv verksamhet för att utjämna motsättningarna. I sin nya strategi strävar viltförvaltningen till just detta. Den har tagit till sin nya mission att ha viltkonflikterna under kontroll. Finlands viltcentrals organisation är uppdelad på två verksamhetslinjer. De offentliga förvaltningsuppgifterna separeras till en av medborgarorganisationerna oberoende process, som styrs och övervakas av ministeriet och den andra verksamhetslinjen främjar vilthushållningen och verkställer viltpolitiken. offentliga förvaltningsuppgifter regionala viltvårdsråd (15) Grundandet av Finlands viltcentral har skett i form av tre på varandra följande projekt: 1) evaluering av viltförvaltningen, 2) beredning av viltförvaltningslagen och 3) igångkörning av viltcentralen. För de två förstnämnda projekten har jord- och skogsbruksministeriet ansvarat. Igångkörningsprojektet har varit ett internt projekt för viltcentralen. Grundläggningsprojektet, som startade i april 2010, avslutas vid utgången av innevarande år. Målsättningen för igångkörningsprojektet är att i två steg grunda och starta viltcentralens nya processorganisation. När viltcentralen inledde sin verksamhet i början av mars överfördes ledningsprocesserna och de interna stödfunktionerna samt de offentliga förvaltningsuppgifterna till processorganisationen. Centralens kärnfunktioner, processerna för hållbar vilthushållning och för tjänster kör igång i början av 2012. Som projektchef för igångkörningsprojektet har jaktchef Reijo Orava fungerat. Han är tjänstledig från befattningen som jaktchef för Nyland. Orava är utbildad agronom och har handhaft uppgifter inom viltförvaltningen sedan 1985, först som kommunikationchef vid Jägarnas centralorganisation och från 1988 som jaktchef för Nyland. tjänster planerna realisera förväntningarna på skydd och kraven i EU:s direktiv på bevarande av en gynnsam skyddsnivå för arterna. Riktlinjerna i förvaltningsplanerna fungerar som anvisningar för viltförvaltningens verksamhet. De interaktiva viltforumen Förhoppningsvis skapar viltforumens arbete kreativa diskussionsrelationer mellan de olika intressegrupperna. Målet är att de olika aktörerna blir medvetna om varandras åsikter, målsättningar och problem och även lär sig att värdesätta varandras motiv. När den ömsesidiga respekten ökar skapas förutsättningar för ett fredligt verkställande av viltpolitiken. l Viltvårdsråden sköter intressegruppsarbetet På viltpolitikens verksamhetsfält har det riksomfattande viltvårdsrådet och de 15 regionala viltvårdsråden en central roll. Deras särskilda uppgift är att systematiskt organisera hearing och interaktivitet i form av viltforum för intressegrupper och medborgare. Utgående från det här arbetet producerar viltcentralen förvaltningsplaner för viltbestånden och uppdaterar efter behov dessa planer. I dessa är målsättningen att i anknytning till förvaltningen av bestånden sammanjämka olika förväntningar och mål. Näringarna och landsbygdens intressen får inte i alltför hög grad lida av skador och olägenheter och å andra sidan bör förvaltnings- Mot kontroll över viltkonflikterna Istället för att tala om att lösa vlltkonflikterna har vi inom viltförvaltningen börjat tala om att ha viltkonflikterna under kontroll. I sin doktorsavhandling konstaterade Jukka Bisi ifjol att ytterlighetsparterna i den finländska vargkonflikten står så långt från varandra ifråga om värderingar och attityder att Artikelserien om tillkomsten av Finlands viltcentralens organisation fortsätter. 3/2011 Kraven i grundlagen ledde till omorganisering av de offentliga förvaltningsuppgifterna i viltförvaltningen 4/2011 Frivilligarbetet i jaktvårdsföreningarna är viltförvaltningens stenfot 5/2011 Finlands viltcentral skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning 6/2011 Finlands viltcentral är en serviceorganisation 1/2012 Viltcentralens processorganisation startar Jägaren l 2 l 2011 l 7
• Ordförandens spalt Förebyggande och förhindrande av viltkonflikter I början av mars kunde Finlands Viltcentral till slut inleda sin verksamhet ­ den långa och arbetsdryga beredningsprocessen kunde äntligen slutföras till denna del. Organisationens strukturarbete fortsätter visserligen för fullt med målet att alla processer ska fungera enligt den nya strukturen vid början av det kommande året. När femton självständiga jaktvårdsdistrikt och den tidigare centralorganisationen har fusionerats till en organisation kräver omfattandet av förändringen garanterat en väldig kraftansträngning av alla funktionärer. Färdiga lösningar för mötande av problematiska situationer finns inte, utan de ska redas upp här och nu i förvissningen om att situationen framdeles blir lättare dag för dag. Ett varmt tack till alla som deltagit i beredningen av lagändringen samt till våra intressegrupper, som med sina huvudsakligen ytterst positiva utlåtanden på ett betydande sätt främjade lagens godkännande. Särskilt betydande är det att det var första gången vår viltförvaltnings grundläggande strukturer har analyserats ända uppe i grundlagsutskottet och där konstaterats fungera. Som organ för viltcentralen inleder nu en styrelse, ett riksviltvårdsråd och 15 regionala viltvårdsråd sin verksamhet. Styrelsen för Finlands viltcentral är dess högsta beslutande organ som i fortsättningen har en ytterst betydelsefull roll vid verkställandet av viltpolitiken. Viltvårdsråden är nya organ. vilket innebär att deras verksamhet ända från starten kommer att vara under observation på många håll. I viltvårdsråden är de väsentligaste av branschens intressegrupper företrädda och dessa har helt naturligt klara förväntningar på de nya organens verksamhet. I den nya lagen har dessa organ getts rätt så betydande möjligheter att utöva makt. En central uppgift för råden är att delta i sammanställandet av förvaltningsplanerna för olika viltarter. I fortsättningen kommer förvaltningsplanerna att höra till de viktigaste arbetsredskapen vid realiserandet av viltpolitiken. Viltvårdsråden har möjligheter att till detta arbete tillföra synpunkter som framkommit vid interaktiva sammankomster med intressegrupper i respektive region. Just det här interaktiva intressegruppsarbetet är det kanske mest centrala arbetsredskapet som de nya råden kan utnyttja i fortsättningen vid handläggningen av aktuella frågor. Enligt viltförvaltningslagen ingår det också i de regionala viltvårdsrådens uppgifter att stödja, leda, främja och bistå de regionala kontorens verksamhet, så för regionkontorets funktionärer är rådet ett närstående och viktigt organ trots att det inte har någon direkt förmansroll för regionkontorets arbetstagare. För oss jägare är det en fråga av största vikt att vi vid regionmötena kan välja personer som är så kompetenta som möjligt och mångsidigt insatta i viltbranschen till viltvårdsråden, för att arbetet i dessa ska inledas raskt och för att dessa personer ska ha förmåga att utnyttja den position som lagen ger dem så effektivt som möjligt. Framförallt har rådens ordförande en roll som är utmanande i den här nya situationen. Därför ordnas det för dem i början av maj ett två dagars seminarium för att stöda verksamhetens start. Ett centralt mål för rådens kommande verksamhets del är att det med hjälp av den nya interaktiva arbetsprocessen ska bli möjligt att förebygga och förhindra viltkonflikter. Den första verkligt praktiska utmaningen för de nya råden blir att delta i arbetet med den nationella älgstrategin. Under hela beredningstiden har stärkandet av jaktvårdsföreningarnas resurser varit starkt på tapeten. För 2012 utökas den andel föreningarna får av jaktvårdsavgiftsmedlen med cirka 8 %. Likaså medför en ändring av avgiftsförordningen för jägarexamensavgiftens del en mindre lättnad i finansieringen. För skjutprovets del har ministeriet inte ännu fastställt avgiften för provet. Förhopppningsvis fastställs avgiften på en nivå som till fullo täcker kostnaderna för arrangerande av provet. I riksdagsbehandlingen av lagen förutsattes att finansieringen av föreningarna utökas, så åtminstone de arbeten som hör till skötandet av de offentliga förvaltningsuppgifterna bör kunna skötas enligt andan i lagen om statens betalningsgrunder, dvs enligt principen om kostnadsmotsvarighet. Tiderna för älgjakten i landets fyra nordligaste kommuner ändrades ifjol genom förordning. Den respons försöket gav börjar redan vara relativt täckande och ser ut att vara ytterst positiv. Försöket visar åtminstone att det går att påverka saker och att ändringar även kan göras rätt snabbt om de kan motiveras tydligt. Garanterat har köttet av en älg som fällts i september en ypperlig kvalitet i jämförelse med köttet av en älg som fällts i december. De nordliga jägarna önskas smakliga älgmåltider! 8 l Jägaren l 2 l 2011 Tauno Partanen tf. styrelseordförande Finlands viltcentral
• Hannu Huttu Hört på Viltdagarna 2011 De 22 riksomfattande Viltdagarna arrangerades denna gång den 1819 januari i Vasa. Evenemanget är väl etablerat och samlade över 200 personer i branschen till diskussioner om skogshönsen och de nya vindarna som blåser inom viltförvaltningen. D Sami Kurki, Ruralia-institutet l Det bärande temat för årets upplaga av viltdagarna var förnyelsen av viltförvaltningen och de verktyg som i dag är de viktigaste i branschen, det vill säga förvaltningsplanerna för viltbestånden och deras livsmiljöer. Här en sammanfattning av fyra av föredragen. De förändringar som viltförvaltningslagen innebär har blivit belysta på annan plats i tidningen. Den intresserade finner en sammanfattning av alla föredrag på webbadressen http://www. rktl.fi/www/uploads/pdf/MW/riistapaivat_2011_tiivistelmat.pdf Förvaltningsplanerna och förvaltandet av viltstammarna Uppgörandet av förvaltningsplaner för de enskilda viltarterna har blivit en viktig del av den offentliga viltkoncernens verksamhet och växelverkan mellan koncernen och de viktigaste intresse- grupperna. Syftet med planerna är att transparent beskriva processen där vi genom relevanta forskningsresultat, intressegrupper och politiska preferenser formulerar målsättningarna för hur viltstammarna ska skötas. En annan viktig aspekt är att beskriva de effektivaste praktiska åtgärderna med vilka målsättningarna kan uppnås. Viltförvaltningen själv har begränsade resurser till sitt förfogande, men en välformulerad förvaltningsplan inspirerar och befullmäktigar även de viktigaste intressegrupperna och resursinnehavarna till reella insatser. Förvaltningsplanen är ett dokument som skapar en stabil grund för en meningsfull diskussion om de fortsatta målsättningarna och åtgärderna. Detta gäller för både de nationella och internationella intressegrupper som har anknytning till viltförvaltningen. I synnerhet för de stora rovdjurens vidkom- mande har förvaltningsplanerna utgjort ett sätt att visa logiken i den nationella linjedragningen för bland annat den europeiska unionen. Utan ett förstklassigt forskningsresultat som underlag går det inte att göra upp en förvaltningsplan. Utöver inventeringsresultaten behövs det även en grundläggande biologisk kunskap för varje enskild art samt en vetenskapligt baserad förståelse för effekterna av olika skötselåtgärder och jakt. Även samhällsvetenskapliga forskningsresultat om olika intressegruppers målsättningar och acceptansen hos olika föreslagna åtgärder har visat sig vara viktiga. De första förvaltningsplanerna kommer under de närmaste åren att bli i behov av uppdatering. Planerna har redan i detta nu styrt forskningen. Bland annat har forsk- 10 l Jägaren l 2 l 2011
• ningen i de praktiska skötselåtgärdernas effekter kommit att spela en viktig roll. Utvecklandet av skötselåtgärderna utgör praktisk innovativitet och produktutveckling av viltförvaltningen. Att skapa nya öppningar i det här sammanhanget kommer i framtiden att vara en viktig uppgift för förvaltningsplanerna. Realiserandet av förvaltningsplaner förutsätter dessutom ett tydligt ledarskap, där den nya viltkoncernen och viltcentralen förhoppningsvis kommer att lägga en stabil grund för arbetet. Arto Marjakangas, Forststyrelsen lytor och iståndsättningar. Genom att sköta om livsmiljöer kan vi lindra klimatuppvärmningens negativa effekter på skogshönsen. Övriga åtgärder berör förvaltningen av rovdjursstammarna, inventering av fågelbestånd och forskning, uppföljning av vilthushållningen och planering, jakten samt samarbete på nationell och internationell nivå. Pekka Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet senaste tjugo åren har hönsfåglarnas produktion av ungar inte förändrats. Hos tjädern och orren verkar andelen hönor med ungar till och med ha vuxit en aning. Fåglarnas överlevnadsgrad (mätt från augusti till augusti följande år) har glädjande nog vuxit en aning, med undantag för ripan. Lauri Saaristo, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio Producerar dagens skogar hönsfågelkullar? I vårt land förfogar vi över ett värdefullt vetenskapligt inventeringsmaterial om skogshönsen som har samlats in under femtio års tid. Med vårt rikstäckande nätverk av inventeringslinjer får vi en utmärkt bild av fågelläget på sensommaren. Augustiinventeringen ger oss också en god uppfattning om hur häckningen har lyckats, eftersom kullarna fortfarande är samlade. Ur inventeringsresultaten hämtar vi information om beståndens struktur; tätheterna för de vuxna individerna och ungarna, andelen honor med kullar av alla honor, proportionerna mellan könen (för tjädern och orren), storleken på kullarna och hur fåglarna har överlevt vintern. Under de 47 år som inventeringen pågått har det noterats sammanlagt 36 399 tjäderkullar, 56 737 orrkullar, 44 479 järpkullar och 11 427 ripkullar. Under perioden 60-, 70- och 80-talen gick hönsfågelbestånden kraftigt tillbaka. På riksnivå minskade tjädertätheten med cirka 60 procent medan orr- och järptätheterna minskade med drygt en tredjedel. Ripan minskade i södra och mellersta Finland, men inte i Lappland. I synnerhet för tjädern berodde minskningen på en kraftigt försvagad produktion av ungar, vilket i sin tur berodde på att andelen vuxna hönor minskade liksom andelen hönor med kullar. Bland de övriga arterna var det bara järpens minskade kullar under perioden 60-talet till 80-talet som utgjorde en avsevärd förändring i beståndens struktur. Andelen individer som överlevde vintern minskade inte hos någon av arterna, vilket visserligen inte utesluter att överlevnadsgraden hela tiden har varit otillräcklig för att bevara beståndet oförändrat. I slutet av 80-talet upphörde fågelbeståndens relativt regelbundna cykler på fem till sju år. Samtidigt slutade bestånden att minska medan de årliga variationerna förvandlades till slumpartade svängningar. Även på regional nivå har synkroniseringen mellan de olika hönsarternas variationer försvagats. Under de Goda råd för skogshönsen Handboken Råd i god skogsvård drar upp riktlinjerna för hur skogen och naturen ska skötas, och visar på en rad med olika alternativ. Det är skogsägaren själv som besluter om hur råden ska tillämpas i hans skog. Flera av rekommendationerna för virkesproduktion stöder hönsfåglarnas krav på sin livsmiljö utan att ge avkall på effektiviteten i virkesproduktionen, börjande med att man vid skogsförnyelsen låter de inhemska trädslagen växa på sina naturliga växtplatser. Även rekommendationen att bevara ett inslag av lövträd i ett bestånd är förenlig med effektiv virkesproduktion. Naturvårdsrekommendationerna är avsedda för virkesproduktion med avsikt att realisera parallella målsättningar. Till vardags består naturvården av enkla åtgärder som utförs samtidigt som olika skogsbruksingrepp. Det kan handla om att lämna en grupp träd utanför avverkningen eller att lämna en avvikande och värdefull biotop oröjd. Till de naturvårdsrekommendationer som ökar kvaliteten på skogshönsens livsmiljöer hör just ovannämnda rekommendationer om att spara grupper av träd och värdefulla biotoper samt en ny rekommendation för energivedsgallring om att lämna kvar buskage på hygget för viltet. Handboken Råd i god skogsvård är ett verktyg för beståndsvård i privatskogar. Syftet med rekommendationerna är att jämka samman den ekonomiska, sociala och ekologiska uthålligheten. Det praktiska förverkligandet i skogen utgår från skogsägarens målsättningar och skogsfackmännens kunnande. Den här paletten av rekommendationer för skogsägare som vill utveckla skogshönsens livsmiljöer ska i fortsättningen ges en allt mer framträdande roll. Med tanke på skötseln av skogshönsens livsmiljöer ska det dessutom bli intressant att se hur den skogliga lagstiftningen utvecklas. Kommer handboken Råd i god skogsvård att kompletteras med en ännu tydligare beskrivning av alternativen till ett skogsbruk med jämnåriga trädbestånd? l Förvaltningsplanen för skogshönsen ­ med livskraftiga fågelbestånd som mål Under de senaste decennierna har bestånden av tjäder och orre minskat dramatiskt, liksom järpen på sina håll och dalripan i barrskogsbältet. Det främsta skälet till minskningen anses vara förändringarna i skogens struktur med både direkta och indirekta konsekvenser. Om förändringarna hos bestånden av fjällripa finns däremot inga inventeringsresultat. Under åren 2009 och 2010 gjordes i form av ett omfattande samarbete ett utkast till förvaltningsplan för skogshönsen i Finland. Denna skulle bli ett verktyg för att återuppliva fågelbestånden. Förvaltningsplanens första del är en översikt av vad vi i dag vet om hönsfåglarna. Där beskrivs bakgrunden till hur bestånden sköts och skyddas: skogshönsens biologi, beståndens utveckling och tillstånd samt orsakerna till förändringarna. Planen går igenom internationella avtal, den nationella lagstiftningen, den europeiska unionens lagstiftning, inventeringar, forskning, jakt och beståndsvård till dags dato. Den första delen avslutas med en översikt av de faktorer som kommer att påverka skogshönsen i framtiden. Till dem hör klimatförändringen. I den andra delen presenteras beståndsvårdens målsättningar och behövliga åtgärder, med vilkas sammanlagda effekt vi ska hålla våra skogshönsbestånd livskraftiga och uthålligt jaktbara. De viktigaste åtgärderna är knutna till skötseln av livsmiljöer. Bland annat försöker vi höja kvaliteten på de odlade skogsbestånden som livsmiljöer och öka andelen ris i bottenskiktet och nyckelbiotoper, som kantzonerna mellan moskog och våtmark. Till de praktiska styrverktygen hör bland annat ökad kunskap, högre prioritet för viltet i skogsplaneringen och stöd till projekt med samfälld skog, model- Mera läsning om ämnet skogshöns och plantskogsvård finns på sidan 66 i detta nummer av Jägaren. Jägaren l 2 l 2011 l 11
• Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral söker Inga dödsoffer i hjortdjursolyckor under 2010 n Inte en enda människa omkom i viltolyckor med hjortdjur under 2010. Detta är historiskt ­ det är över tjugo år sedan vi senast hade ett sådant år. Älgkrockarna fortsatte sin nedåtgående trend med några tiotal. Totalt inträffade 1300 trafikolyckor med älgar inblandade. Även för hjortarnas och rådjurens del minskade trafikolyckorna med en femtedel från året innan. Totalt inträffade drygt 2700 trafikolyckor med hjortar och rådjur. en datasystemerare för det tekniska underhållet av gemensamma system och systemutveckling tillsammans med huvudanvändare och serviceleverantörer som en del av processen för interna tjänster. Se annonsen om ansökan på adressen www.riista.fi Uttaget av vitsvansvilt nära rekord ­ 25 400 hjortar n Jakten efter vitsvansvilt avslutades den sista januari. Då hade totalt 25 400 djur blivit fällda, vilket innebär att uttaget nästan nådde upp till föregående jaktårs rekord. Det beviljades nästan lika många licenser för vitsvansvilt som föregående jaktår, det vill säga drygt 26 000. Jakten efter vitsvansvilt, skogsren och dovvilt inleddes den 25 september och avslutades den sista januari. I hela landet beviljades sammanlagt drygt 26 000 licenser för vitsvansvilt, 228 licenser för dovvilt och 39 licenser för skogsren. Varje licens gav rätt att fälla ett vuxet djur eller två kalvar, om inte annat bestämts när licensen beviljades. Senaste jaktsäsong fälldes 371 lodjur n Under den senaste jaktsäsongen Lodjursfångsten 1.8.2010-28.2.2011 på lodjur som avslutades den sista Region Licenser Fällda februari fälldes 371 lodjur. S Tavastland 15 15 Arten är den vanligaste av våra S Savolax 55 54 M Finland 39 38 stora rovdjur och har ökat kraftigt i SÖ Finland 20 18 antal under de senaste tio åren. Lappland 21 4 Enligt den uppskattning som Uleåborg 24 14 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Österbotten 4 4 publicerade i vintras låg stammens N Tavastland 28 27 miniminivå på 2 300 till 2 500 N Karelen 35 34 djur, medan minimivärdet för året N Savolax 57 56 innan låg på cirka 2 000 djur. Kust-Österbotten 10 8 I jord- och skogsbruksministeriSatakunta 16 14 Nyland 29 27 ets föreskrift höjdes den maximalt Eg Finland 12 12 tillåtna avskjutningen av lodjur Kajanaland 50 46 från fjolårets 340 djur till 459 djur Totalt 415 371 för jaktåret 2010-2011. Mängden överskred VFFI:s bedömning av nivån för uthållig avskjutning. Avsikten med åtgärden var att för andra året i följd bromsa upp lodjursstammens tillväxt. Hjort- och rådjursolyckorna i trafiken minskar Under de senaste åren har det beviljats fler licenser för vitsvansvilt för att minska på antalet viltolyckor i trafiken. För vitsvansviltets och rådjurens del har antalet viltolyckor i trafiken under de senaste åren legat på drygt 3 000, det vill säga dubbelt fler än trafikolyckorna med älgar. Under 2010 minskade antalet trafikolyckor med vitsvansvilt och rådjur till 2 700, vilket innebär en femtedel färre än året innan. Vitsvansviltet jagades i elva av nuvarande Finlands viltcentrals femton regioner. Arten förekommer huvudsakligen i sydvästra Finland, det vill säga i Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunta och Norra Tavastland. Bara tre procent av det fällda vitsvansarna blev skjutna utanför de här regionerna. I likhet med tidigare år fälldes det flest vitsvansvilt i Egentliga Finland; drygt 8 600 djur. I Satakunta fälldes 5 000, i Södra Tavastland 4 700 och i Nyland 3 700 djur. Viltfrågesport 2 Svaren på sida 65 8) Vilken korsning mellan fågelarter kallas rackelhane? 1. tjädertupp+orrhöna x. orrtupp+tjäderhöna 2. riptupp+tjäderhöna 9) Får man skjuta gås på åker med blyhagel om det inte finns vattendrag i närheten? 1. nej x. ja 10) Får man jaga varg med hagelpatron? 1. nej x. ja 2. bara inom renskötselområdet 11) Vilken hundras var populärast i Finland 2010 enligt nyregistreringarna? 1. f stövare x. schäfer 2. labrador 12) Får skogsren jagas med drivande tax? 1. nej x. ja 13) Får lodjur jagas med fotsnara? 1. nej x. ja 14) Får mårdhund jagas med fotsnara? 1. nej x. ja 15) Hur många älgar fälldes under senaste jaktsäsong? 1. 68 000 x. 95 000 2. 55 000 16) När får skarven jagas? 1. 20.8. - 10.10. x. finns ingen jakttid 2. året om 1) Vilket år blev älgjakten åter lovlig efter 1922 års fredning? 1. 1959 x. 1933 2. 1944 2) Presidenterna Svinhufvud, Mannerheim och Kekkonen var alla jägare. Vem av dem började jaga först som presiden? 1. Kekkonen x. Svinhufvud 2. Mannerheim 3) Vilken av konstnärsbröderna von Wright målade tavlan Stridande tjädertuppar? 1. Magnus x. Wilhelm 2. Ferdinand 4) Parasiten sorkechinokock kan finnas på infekterade bär och svampar. Den dödas genom: 1. frysning x. kokning 2. torkning 5) Hur många skogsvildrenar påträffades i Kajanaland vid flyginventeringen 2010? 1. ca 1500 x. ca 400 2. ca 800 6) Till Finlands viltcentrals regionala viltvårdsråd väljer jaktvårdsföreningarnas regionmöten: 1. 6 medl x. 8 medl 2. 5 medl 7) Vem utser direktören för viltcentralen och chefen för offentliga förvaltningsuppgifter: 1. presidenten x. jord- och skogsbruksministeriet 2. statsrådet 12 l Jägaren l 2 l 2011
• Viltcentralen informerar Pohjois-Suomen Erämessut: Uleåborgs regionkontor tfn 08-5353 500 eller 0500 387 705 Korian Erämessut: Kymenlaakson Messut ry tfn 020 796 9540 eller Tarmo Hjerppe 040 739 2848 Luonto & Erä: Mässexpeditionen tfn 014-334 0010 eller 0500 499 964 För mera information om troféer: Ilkka Ala-Ajos tfn 0500 817 913, Veli Lappalainen tfn 0400 910 263, Kaarlo Nygrén tfn 050 361 7375 På programmet bland annat: l Prepkurs för jägarexamen l Jägarexamen l Skytteutbildning på skjutbana, skjutvapen och pilbåge l Laser- och luftgevär l Terrängövningar med karta och kompass l Jakthundar l Jakt på små rovdjur och tillverkning av fällor l Dragfiske l På fritiden tävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 16 maj! Förfrågningar och anmälningar: Miika Niskala tfn 044-445 6404 miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 50 lägerdeltagare i anmälningsordning. Ett lägerbrev skickas till deltagarna med närmare anvisningar och lägerprogrammet. Sydöstra Finland Representantmöte Finlands viltcentral kallar representanterna som valts av regionmötena till Jägarnas Centralorganisations sista representantmöte. På mötet behandlas beviljandet av ansvarsfrihet för JCO:s styrelse och andra redovisningsskyldiga för redovisningsperioden 1.1.2010 ­ 28.2.2011. Mötet hålls den 22.5.2011 och mötesplatsen är Arktikum i Rovaniemi. Närvarande mötesrepresentanter registreras i mötesrummet kl 9.30. De sjunde Arktikadagarna i Vederlax Det händer i regionerna Egentliga Finland Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt / Finlands viltcentral får ny adress den 17 februari. Vår nya adress är: Finlands viltcentral Egentliga Finland Hadvalantie 8 7B, 21500 PIKIS Satakunta Troféutställningar 2011 Under 2011 arrangeras följande troféutställningar Savon Erämessut, Kuopiohallen, Kuopio 13-15 maj. Pohjois-Suomen Erämessut, Oulu halli, Uleåborg 19-22 maj. Korian Erämessut, Pioneeripuisto, Koria 10-12 juni. Luonto ja Erä, Jyväskylän Paviljonki, Jyväskylä 10-12 juni. På utställningarna bedöms alla av CIC godkända trofékategorier såsom horn, skallar, hudar och tänder oavsett var någonstans djuret i fråga har blivit fällt. ÅLDERSbESTäMNING En trofébedömning enligt CIC förutsätter en åldersbestämning så att uppgifterna om troféerna kan användas vid vården av djurstammarna. Åldersbestämningarna görs i första hand på hjortdjur med kompakta horn (älg, vitsvanshjort, rådjur, skogsren, dovhjort och kronhjort). CIC Finlands utställnings- och trofékommission har dessutom fattat följande beslut. Med en trofé av ett hjortdjur som har fällts år 2010 eller senare och som ställs ut för bedömning ska medfölja underkäken, hela eller minst halva. Denna ska vara rengjord genom kokning. Åldersbestämningen görs nämligen på kindtänderna i underkäken. Troféerna ska lämnas in till utställningen under den tid som arrangörerna har meddelat om i sin annonsering och på angiven plats. Troféerna ska vara försedda med ägarens namn och kontaktuppgifter samt tid och plats för fällningen. Det är troféns ägare eller innehavare som svarar för att trofén är försäkrad under transporten. För mera information om inlämningen kontakta följande: Savon Erämessut: Mässexpeditionen tfn 017-263 3772 eller 050 404 5622 CIC Finlands utställnings- och trofékommission informerar: Horn och andra troféer i Uleåborg Finlands Viltcentral Satakunta: Läger för unga jägare 2011 Finlands Viltcentral Satakunta arrangerar i sommar två läger för unga jägare. Vi antar i första hand deltagare som bor inom Viltcentralens Satakuntaregion. Lägren har under tidigare år varit mycket populära. Anmäl dig därför i god tid och boka din plats! Vi tar emot cirka 20 deltagare till vardera lägret. Lägren arrangeras: I Raumo den 7- 9 juni och i Honkajoki den 19- 21 juli. Lägerdeltagarna får bla tillverka fällor, hantera vilt, syssla med jakthundar och hundträning. Deltagarna ges tillfälle att skriva jägarexamen, men under lägret hinner vi inte gå igenom allt stoff i provet. Den som tänker skriva provet ska därför läsa Handbok för jägare grundligt innan lägret. Lägeravgiften är 30 euro och inkluderar måltider, inkvartering, försäkring och tillbehör. Avgiften för jägarexamen är 13 euro. Anmälningar och förfrågningar: Raumolägret (20 deltagare), Marja-Liisa Salonen, 0440-328 984. Honkajokilägret (20 deltagare) Tapio Loukkaanhuhta, tfn 040-550 0001. Uleåborg Finlands viltcentral arrangerar en officiell troféutställning på den nionde jaktmässan i Uleåborg (PohjoisSuomen erämessut) den 19-22 maj. Jaktmässan är ett måste för jägare och friluftsfolk i norra Finland. Räknat i antalet besökare och utställare hör mässan till de ledande i både Norden och Finland. I höstas fälldes det i Uleåborgsregionen rätt få riktigt stora älgtjurar, men vi väntar oss trots det ståtliga horntroféer på Viltcentralens mässsavdelning. Den som önskar ställa ut jakttroféer ska kontakta regionkontoret i Uleåborg senast i slutet av april. Mässan är öppen för troféer av alla slag. Utöver horntroféer kommer det också att finnas bla skallar och skinn. Vi önskar oss även troféer från jaktresor utomlands. Den ornitologiska föreningen KyLY i Kymmenedalen arrangerar även i år i Hurppu i Vederlax det största evenemanget i landet för fågelintresserade. Också i år är evenemanget tre dagar långt med början fredagen den 20 maj och avslutning den 22. Under tidigare år har evenemanget haft hundratals besökare. Och viktigast av allt: den arktiska fågelflyttningen har varit intensiv under de aktuella dagarna. Skyltning till Hurppu från och med Valborg. På parkeringen finns en grill som står till besökarnas förfogande. Därifrån är det en kort promenadväg till stranden. Fågelguider finns på plats i Leerviik under de tre dagarna och informerar om hur årets arktiska flyttning framskrider och hjälper besökarna att identifiera fåglarna. Programmet för dagarna är fortfarande under planering, men både nytt och gammalt är utlovat. Arrangemangen före och under Arktikadagarna bygger i hög utsträckning på talkoinsatser av många olika krafter. Samarbetet mellan ornitologer och jägare är viktigt. I arrangemangen deltar Virolahti kommun, Kirkonseutu byförening, Virolahti församling, Jägarförbundets Kymmenedistrikt, Virolahti Seura ry, Finlands Viltcentral Sydöstra Finland och jaktvårdsföreningen i Virolahti. De här organisationerna kommer att presentera sin verksamhet under evenemanget. Dessutom kommer en företagare på orten att ställa upp ett kafe som även i år serverar en utomordentlig ärtsoppa. Arrangörerna hoppas att besökarna får vara med om enastående upplevelser i fina fåglars sällskap. Mera info på: www.virolahti.fi eller www.birdlife.fi/kyly/ Naturvård för jägare - Ka-Nu fälla NY MODELL 199 e / st EXTRAPRIS Nu har fällan fått ett ännu robustare nät av 3 mm stål! Dåliga nyheter för rovdjuren! Storlek 180 x 120 cm. Inkl avgillringsmekanism. - Gävleborg minkfälla (genomgångs) 54,90 e / st - Jalmarifällan (NYHET) 59,90 e / st för mink och mård - Duke 120mm slagjärn för mink 12,90 e / st - Conibear 120mm för mink och mård 20 e / st - Tepa avgillringsmekanism för slagjärn 5 e / st - Jahti slagjärnspaket 120/2 49 e / st EXTRAPRIS (med 5 st slagjärn) - Gillringstänger för minkfällor 12 e / st - Jahti slagjärn för bäver 330/2 39 e / st Slickstenar: Knz Wild och Standard Foderhavre för viltutfodring (kontrollerad, ingen flyghavre) Fråga på pallpris! 12e / 40 kg säck Jaktläger för ungdomar Tillbringa ett långt veckoslut tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar. Välkommen! Tid: 9 -12 juni Plats: Siiponkoski by- och åcentrum, Haapajärvi Målgrupp: 11-16 åriga pojkar och flickor. Även föräldrarna kan delta. Pris: 85 e / person plus separat avgift för dem som skriver jägarexamen För mera info om varorna och beställningar:: www.erakontti.fi erakontti@erakontti.fi Tfn 010-440 9410 Jägaren l 2 l 2011 l 13
• Aktuellt från ministeriet Ett sammandrag över den regeringsperiod som nu avslutas Detta nummer av Jägaren är det sista under denna valperiod. När följande nummer utkommer i juni har vårt land en ny regering och ett nytt regeringsprogram. Beredningen av det nya regeringsprogrammet pågår redan för fullt trots att ingen ännu vet vilka partier som sitter i regeringen. Det här är ändå förståeligt för regeringsprogrammet har haft en mycket stor styrande inverkan. Även rötterna till de större och mindre ändringar i viltpolitiken som gjorts under de senaste åren finns i det nuvarande regeringsprogrammet. I Matti Vanhanens II regerings program konstaterades bl.a. att regeringen strävar till att få flexibilitet i storarovdjurspolitiken för att säkerställa att inte de stora rovdjuren och ej heller sälarna i havet åsamkar oskäliga problem eller otrygghet för landsbygdens boende och näringsfunktioner. På annan plats i regeringsprogrammet fanns det en skrivning enligt vilken centralförvaltningen förnyas bl.a. genom att överföra de verkställande uppgifter som kan överföras och andra än riksomfattande utvecklingsuppgifter från ministerierna till region- och lokalförvaltningen samt sörja för branschfördelningens tidsenlighet på ministerierna. Enligt dessa riktlinjer i regeringsprogrammet gjorde statsrådet efter föredragning från jord- och skogsbruksministeri för det första genast i början av regeringsperioden 2007 en ändring i jaktförordningen enligt vilken bl.a. dispens under fredningstid för fågelvilt och vissa arter av däggdjursvilt, s.k. skaderelaterade arter, överfördes från jord- och skogsbruksministeriet till jaktvårdsdistrikten. 2008 följde en fortsättning enligt samma linje och jaktförordningen ändrades igen. Enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet söktes flexibilitet i storarovdjurspolitiken genom att överföra beslutsfattandet för skaderelaterade licenser från ministeriet till jaktvårdsdistrikten. Genom en ändring av jaktförordningen i början av mars innevarande år överfördes resten av de verkställighetsuppgifter och enskilda förvaltningsuppgifter som ännu hört till jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med regeringsprogrammet till Finlands viltcentral. I regeringsprogrammet förutsattes det därtill att regeringen lämnar en proposition till riksdagen med förslag till ny viltskadelag i vilken nuvarande bestämmelser om själv14 l Jägaren l 2 l 2011 risk vid skador samt om ersättningar för renskador ändras. Viltskadelagen fastställdes sedermera 2009. Lagen och de med stöd av den givna förordningarna trädde i kraft 2010. I regeringsprogrammet ingick även en passus om förnyande av regionförvaltningen och demokratisering: Arbetsfördelningen mellan länsstyrelserna, arbetskrafts- och näringscentralerna, övriga distriktsförvaltningsmyndigheter och landskapsförbunden preciseras, överlappningarna avlägsnas och antalet förvaltningsmyndigheter minskas. I anslutning till detta startade regeringen det s.k. ALKU- projektet, i vars första skede man koncentrerade sig på NTMoch andra regionmyndigheter. I det andra skedet utreddes möjligheterna att ansluta även andra inom regionen fungerande myndigheter till dessa nya myndigheter. I detta andra skede var även jaktvårdsdistriktens offentliga förvaltningsuppgifter med i bilden. Jord- och skogsbruksministeriet väntade dock inte på vilket slutresultatet för jaktvårdsdistriktens del skulle bli i samband med den under finansministeriets ledning pågående allmänna revisionen av regionförvaltningen. Ministeriet startade 2008 ett projekt för förnyande av viltförvaltningen och grundande av Finlands viltcentral. Om viltförvaltningen inte under innevarande regeringsperiod hade förnyats skulle vi nu alla med spänning vänta på hurdana riktlinjer för jaktvårdsdistriktens offentliga förvaltningsuppgifter följande regering drar upp i sitt regeringsprogram. Under den här regeringens tid har det alltså för att verkställa riktlinjerna i regeringsprogrammet stiftats två helt nya lagar som styr vilthushållningen (viltskadelagen och viltförvaltningslagen) och gjorts en stor partiell revidering av jaktlagen. Jaktförordningen har under regeringsperioden ändrats fyra gånger vartill det har stiftets tre helt nya förordningar (viltskadeförordningen, viltförvaltningsförordningen och den s.k. dispensförordningen). Som en fökjd av dessa författningar har ersättningssystemet för viltskador förnyats, beslutanderätt som berör medborgarna överförts till regionnivå och hela viltförvaltningen reviderats. Vad följande regeringsprogram innehåller är således inte betydelselöst. I väntan på en ny arbetslista Sami Niemi konsulterande tjänsteman
• NYA CZ 455 -MODELLER MED UTBYTBAR PIPA Vapnen i CZ 455-serien har lösmagasin. Metalldelarna är av högklassigt stål. Den av ett stycke tillverkade lådan är försedd med laxspår för att underlätta fästandet av kikarsiktet. Pipan är smidesarbete och kan om så önskas erhållas med gängning för Parker-Hale-ljuddämpare för .22LR kaliber. MED UTBYTESPIPA .17 HMR; .22 LR; .22 WMR Detta är bas basmodellen för de med utbytbar pipa förasm smodellen miniatyrgevären sedda miniatyrgevären i CZ 455-serien. Vapnets stock yrg y är av bok. Med vapnet följer ett fem patroners magasin Me polymer. (separat säljs 10 patroners magasin). av poly ly CZ 455 STANDARD D SELLIER & BELLOT LOT Ö G ÖVNINGSPATRONER FÖR GEVÄR .308 Win FMJ 9,55 g 40e / 50 st .30-06 Sprg FMJ 11,7 g Icke järnhaltiga Sellier & Bellot patroner av hög kvalitet för övningsbruk ne hittar du i alla vapen- och sportaffärer hi i hela landet. h 45e / 50 st 6,5x55 Swedish FMJ 9,0 g 41e / 50 st VAPEN A F F Ä R M AR K U S R EMES OY N R Fö älj i Försäljning: - Vapen- Vapen- och sport- affärer i hela landet www.remes.fi Jägaren l 2 l 2011 l 15
• Jarkko Nurmi, Mikko Alhainen, Marko Svensberg På besök i Västerns jaktmarker Sjöfågeldagböcker del 2 Här fortsätter vår artikelserie om hur nordamerikanerna sköter våtmarker och förvaltar sjöfågelbestånd. I föregående nummer av tidningen Jägaren landade vi i delstaten Minnesota och fortsätter nu till hjärtat av prärien. Vi ska få höra berättelsen om en gräsandstornado och titta närmare på vad den hemlighetsfulla Fuktiga Jordens Enhet sysslar med... 16 l Jägaren l 2 l 2011 A l "Andfabrikerna" på prärien i Mellanvästern är ett viltbiologiskt begrepp; en vidsträckt gräsbevuxen slätt där istiden har gröpt ut ett nätverk av hundratusentals naturliga säsongvåtmarker. Fabrikernas produktion beror på regnmängden. Under regntiden fylls fördjupningarna med vatten och sjöfåglarna hinner fostra sina kullar. Under somliga år producerar prärien så mycket som hälften av alla sjöfågelkullar i Nordamerika! Glacial Ridge bevarar präriens natur Resan till präriens hjärta för oss till naturskyddsområdet Glacial Ridge (glaciäråsen). Också här är det läge för superlativer, för området är 153 kvadratkilometer stort och där har naturmyndigheterna realiserat "det största restaureringsprojektet för prärie och våtmarker i nordamerikansk historia". Syftet med projektet är att återställa forna tiders prärienatur i hela sin mångfald, där bisonoxarna, gräsbrän-
• Jason Ekstein (t.h.) jobbar som viltvårdare på prärien. För att bevara florans mångfald ska området brännas med ungefär fem till tio års mellanrum. av att decennier gått förlorade hann naturen i området utarmas ytterligare, vilket betyder att det i motsvarande grad krävs mera restaureringsarbete. Vatten och eld på prärien Mångfalden i Glacial Ridge och andra prärienaturobjekt beror i all sin enkelhet på gräs och våtmarker. Våtmarkerna har återställts genom att täppa igen diken och bränna gräs. "Dämm och bränn" kunde vara mottot för hur prärien ska skötas. Att sjöfåglarna behöver vatten är begripligt, men varför är gräsvegetationen så viktig för både fågellivet och den övriga prärienaturen? Vi låter Ekstein förklara: - Några hjordar med bisonoxar kan vi tyvärr inte återinföra här, men vi jobbar med att hålla landskapet öppet och gräsbevuxet genom att bränna det. Om vi inte skulle bränna prärien med jämna mellanrum så skulle träden börja vandra in och det skulle försämra häckningsmiljön för sjöfåglarna. Amerikanska undersökningar visar att oskötta prärieområden där träd vandrar in utgör dåliga häckningsmiljöer för sjöfåglar. Trädbevuxna områden gynnar tvättbjörnar och skunkar, samtidigt som träden ger kråk- och rovfåglar utkiksplatser. När grässlätten krymper till remsor gynnas dessutom rävarnas och övriga landävgsdjurs predation. I ett böljande gräshav lyckas däremot inte rovdjurens jakt eftersom det ju vore som att leta efter en nål i en höstack! Bränningen får dessutom den ursprungliga prärievegetationen att återvända eftersom elden väcker banken av frön som vilar i jorden. Några jordbrukare i trakten har specialiserat sig på att producera frön av vilda prärieväxter, vilket gör det möjligt för parkvakterna att beså skötselobjekten med ursprungliga växtarter. neringen av den praktiska skötseln av våtmarkerna. Vi inleder vår lektion i präriekunskap vid kanten av en våtmark och plötsligt hoppar vi högt, förmarken börjar skutta under fötterna på oss! Kantzonen vid en prärievåtmark kryllar nämligen av miljoner små grodor. Somliga slinker in i små hålor medan andra väjer för våra fötter och stänker åt olika håll. Ingen av oss har någonsin förut sett så mycket grodor. Det är leopardgrodor som har gynnats av att prärienaturen blir omskött, på samma vis som sjöfåglarna och präriehönsen. Prärie under plogen Jason Ekstein berättar för oss om naturskyddsområdet Glacial Ridges historia och skötseln av prärienaturen. - Ännu för ungefär hundra år sedan var det här området hjärtat av prärien i Minnesota, men på 1900-talet började den ursprungliga naturen försvinna efter hand som jordbruket bredde ut sig. Den naturliga prärievegetationen gick förlorad när dikningar och odlingar förvandlade landskapet. Naturskyddsfonden (Nature Conservancy) i regionen började köpa upp mark för att skapa ett naturskyddsområde. Det var ingen enkel process eftersom det sölades med besluten och stora summor pengar gick förlorade på grund av obeslutsamhet. År 2004 köpte den statliga myndigheten för naturresurser det här prärieområdet för nio miljoner dollar - när prislappen på 70-talet hade gått på cirka en miljon dollar. På grund "Den Fuktiga Jordens Enhet" ­ Killen Moist Soil Unit Från prärienaturen gick vår färd mot trakter som jordbruket har stöpt om för att studera möjligheterna att även där sköta om sjöfågelbestånden. Vid utkanten av naturskyddsområdet Lac Qui Parle, vid stranden av sjön Marsh derna och våtmarkerna fungerade som de drivande krafterna. Till verksamheten hör kontrollerade gräsbränder och uppdämning av våtmarker, och ett återställande av präriebäckarnas naturliga vattenhushållning och bäckfårornas meandring. - Välkomna till präriens andfabriker, ropar Jason Ekstein och vinkar med hela armen. Jason kan närmast beskrivas som fältarbetande viltvårdare i Glacial Ridge. Det är han som ansvarar för gräsbränningen på prärien och pla- Ett objekt som sköts på det här viset har väldigt gott om sniglar och snäckor, som är dunderkäk för änderna. Jägaren l 2 l 2011 l 17
• Under somliga år producerar prärien så mycket som hälften av alla sjöfågelkullar i Nordamerika! Målsättningen för forskningsprogrammet "Den Fuktiga Jordens Enhet" är att skapa effektiva betesmiljöer med grunt vatten för sjöfåglarna. 15 till 20 centimeter är ett lämpligt vattendjup. Lake, ligger våtmarken Killen som har en intressant historia. Marken har nämligen odlats i ungefär 80 till 100 års tid, men år 2004 lades kursen helt om och den cirka 50 hektar stora åkern trädde i viltforskningens tjänst. Jordbruket hade varit besvärligt på grund av de återkommande översvämningarna. Idag utgör platsen en viktig del av ett forskningsprojekt med målsättningen att producera supereffektiva betesmiljöer med grunt vatten för sjöfåglar. Objekten sköts med skräddarsydda översvämningar för att hålla toppklass på de naturaförmåner som fågellivet bjuds på i form av skydds- och näringsväxter och vatteninsekter. - Mängden sjöfåglar har överraskat oss, berättar vår guide, forskaren Curt Vacek. Under ett dygn kan vi ha tio tusen betande gräsänder här. Projektet, som drivs av delstatens viltmyndigheter och organisationen Ducks Unlimited, har åstadkommit fantastiska resultat, i synnerhet i en sydligare klimatzon i Missouri, men den här andruljansen går inte av för hackor den heller. Ur den översvämmade majsvegetationen hörs ett massivt snattrande. Men hur är det möjligt att föda 10 000 sjöfåglar på 50 hektar? Torrt på sommaren ­ vått höst och vår Våtmarken i Killen sköts genom att översvämmas, torrläggas och alternera med växtligheten. Efter vårflyttningen torrläggs våtmarken och får stå torr under maj och juni. På det viset gynnas en växtlighet som är lämplig för sjöfåglarna och förhindras att ett ensidigt ogräsbestånd tar över. På några ställen har viltvårdarna dessutom på försök sått in olika växt- arter för att optimera floran för sjöfåglarna. - Våren 2010 sådde vi ett stråk med majs, vilket blev ett utmärkt gömsle för gräsänderna. Tidigare skrämde rovfåglarna upp dem, men nu har de skydd mot angrepp från luften och hökarna kammar noll, förklarar Vacek med ett skratt. Svämmandet och torrläggandet görs planmässigt, eftersom forskning har visat att vegetationen blir optimalt artrik om vattnet höjs respektive sänks med en hastighet om en till två centimeter per dygn. Lämpligt vattendjup är 15 till 20 centimeter. Vattenytan på Marsh Lake regleras med en pumpstation. Emellertid kan torkan under de varmaste perioderna leda till att det uppstår en ensidig flora. Om det skulle inträffa kan sjön undantagsvis läggas I Fergus Falls finns en prärieskola vars syfte är att ge barn en möjlighet att lära känna präriens ekosystem genom studier ute i terrängen. 18 l Jägaren l 2 l 2011
• under vatten också under "torrläggningstiden". Skötseln av en biotop av den här typen är en konst som kräver fingertoppskänsla. Det gäller att känna egenskaperna hos jordmånen och växtligheten för att lyckas. Fröbanken i marken kräver att höjningarna och sänkningarna av vattennivån tajmas exakt. När detta lyckas blir resultatet en artrik vegetation som producerar lämplig frönäring och skydd åt sjöfåglarna samtidigt som den upprätthåller ett rikt vatteninsektsliv. Ett objekt som sköts på det här viset har väldigt gott om sniglar och snäckor, som är dunderkäk för änderna. - Det viktigaste vid skötseln av en våtmark av den här typen är att den kan torrläggas med bestämda intervaller. På det viset blir vi också kvitt bisamråttor och kaveldun, konstaterar Curt Vacek. Bisamråttorna ställer till det för vegetationen och dammbankarna medan kaveldunet lätt kväver den övriga vegetationen i våtmarken. Vid sådana här objekt brukar det inte vara tillåtet att jaga, men man försöker placera dem i närheten av områden där det jagas för att erbjuda sjöfåglarna fristäder. Våtmarkerna är särskilt viktiga för sjöfåglarna under vårflyttningen, eftersom de utgör kalasbord som hjälper fåglarna att komma i form för häckningen. Nordamerikanska undersökningar av svämobjekt har öppnat intressanta perspektiv för skötseln av sjöfågelbestånd. Här gömmer sig oanade möjligheter när en plätt på 50 hektar före detta jordbruksmark kan duka upp ett festbord för tiotusen gäster! l Glacial Ridge ligger i Minnesota och är ett skyddsområde för prärienatur. Vattenhushållningen återställdes med en cirka nio meter hög fördämning, som skapade en stor våtmark och återställde bäckfårans naturliga meandring. Gräsandstornadon n Curt Vacek är passionerad sjöfågeljägare och samtalsämnet spårar in på jakt så fort den officiella presentationen av forskningsprogrammet är avklarad. Curt bor vid kanten av naturskyddsområdet Lac Qui Parle och kan följa med vad de väldiga sjöfågelflockarna har för sig i det öppna prärielandskapet. Navet i naturskyddsområdet är sjön Lac Qui Parle. Som det franska namnet anger döpte dakota-indianerna en gång i tiden platsen till Den talande sjön efter sjöfåglarnas snatter och gässens kackel. Det är tillåtet att jaga trots att vi befinner oss på ett skyddsområde. I Minnesota kommer vintern ofta med buller och brak. När vinden vrider till nordlig hämtar den med sig en mördande kyla rakt från Hudsonbukten. Det var vad som hände hösten 2009. Lac Qui Parle fröst till, med undantag för en fläck strömt vatten vid östra stranden där en källa rinner ut. Sjöfåglarna gav sig ändå inte av med det samma eftersom det fortfarande fanns gott om säd på gärdena. När änderna lämnade det isfria vattnet för att beta började Curt grunna på hur han skulle komma åt dem. Han stannade för en väldigt finländsk och dumdristig lösning. Isen bar inte karlen, men han löste problemet med en kanot. Genom att skjuta kanoten framför sig nådde han en liten holme intill det öppna vattnet. Flocken på tusentals änder återvände till det öppna vattnet innan det skymde och Curt plockade hem sin dagskvot ur "gräsandstornadon" som sjöd ovanför honom. Det var en jaktdag han kommer att minnas så länge han lever. Som kronan på verket knep han någonting speciellt, nämligen en svartand (black duck) som hängde med i gräsandstornadon. Arten är vanlig på många håll i Nordamerika, men rätt sällsynt i Minnesota. Kanadagäss i december En likadan isande vind från Hudsonbukten hade uppenbarligen pustat också i december 2010 när Curt mejlade en vintrig jakthälsning från Lac Qui Parle. "Jaktsäsongen på sjöfågel är nu förbi. Sjöns population av kanadagäss drog söderut när kölden kom, så att ungefär 10 000 kanadagäss försvann på några timmar. Vi hann ändå lägga ut bulvaner i majsåkern och ställa oss på pass och fälla några gäss! Det var 20 grader kallt." Jägaren l 2 l 2011 l 19 Curt Vacek
• FOREST EFTERLÄNGTAD NYHET: FOREST REED CAMO Nu finns den nya efterlängtade färgen för vass och stubbåker tillgänglig Det populära Forest-stället är ett funktionellt och förmånligt ställ för vår, sommar och höst. Forest-sortimentet har nu utökats med den efterfrågade ReedCamo-färgen som kamouflerar utomordentligt i vass och på stubbåker. Stället lämpar sig utmärkt också för vårens fågelskådningar. Vindtäthet Andningsförmåga Vattentäthet Fickor 10 Huva vattentät, löstagbar Älgflugehuva löstagbar Smuts- och vattenavvisande TeflonWaxbehandling. 1 01 T2 HE NY 1 2 ÅSJAKT! YHET TOPPNÅGEL-, DUV- OCH G F FÖR SJÖ Löstagbar och justerbar huva Löstagbar älgflugehuva Tåligt TeflonWax-behandlat tyg Smuts- och vattenavvisande Jackan har fyra utanpåliggande fickor med klaff och två innerfickor med dragkedja Behagligt nätfoder Jacka med justerbar fåll och midja Ärmmuddar med justeringsmöjlighet Byxa med resår i midjan Byxa med bakficka, sidofickor och benfickor Byxben med åtdragningsmöjlighet Kamouflerar extremt bra JahtiJakt Reed Camomönstret är designat av konstnären och jägaren Kimmo Takarautio. Ställets färg har valts omsorgsfullt för att passa in i den nordiska terrängen Tålig, smuts- och vattenavvisande Det kraftiga TeflonWax-behandlade materialet är smutsoch vattenavvisande. Ställets nätfoder känns behagligt luftigt. Den vindtäta huvan ger ytterligare skydd vid behov. 99 Forest Reed Camo Forest Reed Camo -ställ 90 +leveranskostnader Uppge produktens namn och produktkod vid beställning: JJ2101P21C reed camo Beställ direkt: www www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 8­18) med kupongen per post
• Finlands populäraste jaktkängor från Erätukku Välj den känga för krävande jaktbruk som passar dig bäst Högkvalitativa jaktkängor utformade för nordiska förhållanden har funnits i Erätukkus sortiment sedan länge. De populära kängorna har sålts i tiotusentals par. Finlands populäraste jaktkänga JahtiJakt Premium JahtiJakt Premium-kängans AIR-TEX2 -membran gör kängan fullständigt vattentät och låter den andas under alla förhållanden. Den populära kängans alla egenskaper har optimerats för krävande jaktbruk. Tiotusentals jägare har redan valt den bruna Premium-kängan som sin jaktkänga. Elegant och slitstark skaftkänga för jakt och professionellt bruk JahtiJakt Premium Black är en elegant och extremt slitstark känga med skaft utformat för jakt och professionellt bruk. Tack vare det något lägre skaftet lämpar den sig särskilt väl för jägare som går mycket samt för krävande yrkesbruk. Helt vattentät och väl ventilerad tack vare AIR-TEX2-membran. Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter ÅN ER PETUKKU ENDAST FRKET PÅ KÖÄT NUSPA BO Värde 11,90 Bivax-skofett Värde 11,90 119 +leveranskostnader Premium -membrankängor + bonuspaket ÅN ER PETUKKU ENDAST FRKET PÅ KÖÄT NUSPA BO norm. 139,90 Bivax-skofett Värde 11,90 Värde 11,90 Premium Black -membrankängor+bonuspaket Erbjudandet gäller t.o.m 10.4.2011 Premium 602PRE 13990 +leveranskostnader Premium Black JJ7104L999 Den senaste teknologin för Camokängor JahtiJakt Camokängor representerar en teknologi som inte varit tillgänglig tidigare. Tack vare AIR-TEX2-membranet är kängorna lätta och vattentäta samt ventilerar bra. Fötterna håller sig torra och skaver inte ens under långa turer. Ytskiktet är slitstarkt Cordura, vridstyv konstruktion i sula, JahtiJakt yttersula med bra grepp. Membrankänga i toppklass, helläder med något lägre skaft JahtiJakt Supreme är en extremt slitstark känga med skaft, utformad för jakt och vandring. Tack vare det något lägre skaftet är Supreme ett utmärkt val för jakt och vandring när man vill röra sig mycket i terrängen. AIR-TEX2-membran garanterar fullständig vattentäthet och låter kängan andas. Camo-mönster designat för nordisk terräng Mönstret på JahtiJakt Camo-kängorna är omsorgsfullt anpassat till den nordiska terrängens växtlighet och färger. Användaren smälter in i terrängens färger och former klart bättre än med vanliga kamouflagemönster. Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter ÅN ER UKKU ENDAST FRKET PÅ KÖÄT PE T BONUSPA Värde 9,90 9990 +leveranskostnader Camo-membrankängor+bonuspaket ÅN ER PETUKKU ENDAST FRKET PÅ KÖÄT NUSPA BO Värde 11,90 16990 +leveranskostnader Supreme-membran kängor+bonuspaket AIR-TEX -skospray Värde 9,90 Camo-känga JJ7101B75C Bivax-skofett Värde 11,90 Supreme JJ7103G859 *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Finlands populäraste vapenskåp Välj det alternativ för säker vapenförvaring som passar dig bäst IN IN IN OTTSGARA BR 5års OTTSGARA BR 5års OTTSGARA BR 5års NT NT NT I I I OTSO 5 PRO Vapenskåp för ca 5 vapen, uppfyller vapenlagens krav. Kraftigt kamlås. Rejäl pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Vapenskåpet har rymliga dörrfack. Vapenskåpet har förankringshål i både botten och bakre vägg. Vadderade vapenställ och inredning. Plats för såväl pistoler som långa vapen. 5 års inbrottsgaranti Mått: h 1380 x b 350 x d 300 mm Vikt: tom 45 kg, med vapen ca 80 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå Otso 5 Pro LEIJONA 5 Elegant vapenskåp för cirka 5 vapen. Rymlig övre hylla. Dörr med förgyllt Leijona-mönster. Treekrat förgyllt öppningsvred. Fem års inbrottsgaranti, extremt kraftigt utförande. Inbrottssäkert kassaskåpslås. Förankringshål i såväl botten som bakre vägg. Mått: h 1380 x b 450 x d 300 mm Vikt: tom 67 kg Nyckel- och kassaskåpslåsning Färg: burgunderbrun Leijona 5 OTSO 8 PRO Vapenskåp för ca 8 vapen, uppfyller vapenlagens krav. Inbrottsskyddad kraftig konstruktion. Kraftigt kamlås. Rejäl pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Rymliga dörrfack. Vapenskåpet kan förankras antingen genom botten eller bakre vägg. Vadderade vapenställ och inredning. Plats även för särskilt långa vapen, kikarvapen och pistoler. Dörr med lutande dokument- och kartficka. 5 års inbrottsgaranti. Mått: h 1500 x 1500 x d 370 mm Vikt tom 75 kg, med vapen ca 125 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå Otso 8 Pro OTSO8 PRO OTSO5PRO 229 +leveranskostnader JJ8804F858 289 +leveranskostnader 339 +leveranskostnader Beställ direkt: www www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 8­18) med kupongen per post
• IN IN IN OTTSGARA BR 5års OTTSGARA BR 5års OTTSGARA BR 5års NT NT NT I I I OTSO 5-7 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för cirka 5 vapen. Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Löstagbara sidohyllor. Dörr med 2 rymliga förvaringslådor och 4 hållare för läskstång. 5 års inbrottsgaranti. Uppfyller kraven i vapenlagen. Tillverkad av kraftigt 4 mm stål. Dörr av inbrottssäkert manganspecialstål. Specialförstärkt uppdyrkningsskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Förankringshål i botten och bakre vägg. Mått: h 1350 x b 300 x d 350 mm, vikt: tom 95 kg Mayer säkerhetslås och reservnyckel, kraftig kamlåsning Färg: grå Otso 5-7 R Pro OTSO5-7RPRO OTSO 8-15 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för upp till 15 vapen. Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Uttagbar övre hylla för ammunition och utrustning. Dörr med 5 rymliga förvaringslådor och 4 hållare för läskstång. 5 års inbrottsgaranti. Uppfyller kraven i vapenlagen. Tillverkad av kraftigt 4 mm stål. Dörr av inbrottssäkert manganspecialstål. Specialförstärkt uppdyrkningsskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Förankringshål i botten och bakre vägg. Mått: h 1500 x 1500 x d 370 mm Vikt: tom 130 kg Mayer säkerhetslås och reservnyckel, kraftig kamlåsning Färg: grå. Otso 8-15 R Pro OTSO8-15RPRO OTSO 16 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för cirka 16 vapen (utan sidohyllor). Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Uttagbar övre hylla för ammunition och utrustning. Dörr med 5 rymliga förvaringslådor och 4 hållare för läskstång. Skåpet kan lätt ändras med mellanvägg och hyllor. 5 års inbrottsgaranti, uppfyller kraven i vapenlagen. Tillverkad av kraftigt 4 mm stål. Dörr av inbrottssäkert manganspecialstål. Specialförstärkt uppdyrkningsskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Förankringshål i botten och bakre vägg. Mått: h 1500 x 1575 x d 400 mm Vikt: tom 152 kg Mayer säkerhetslås och reservnyckel, kraftig kamlåsning Färg: grå Otso 16 R Pro OTSO16RPRO 409 +leveranskostnader 499 +leveranskostnader 629 +leveranskostnader SPAR TID OCH PENGAR ­ rikta lätt in din kikare själv! ator Köpar ht kollim Sig får Bore cialpriset till spe EXaTRpAn!skåp e e v va 29,90 Bore Sight -kollimator Erbjudandet gäller t.o.m. 10.4.2011. BORE SIGHT -KOLLIMATOR Med hjälp av Bore Sight kollimator riktar du själv in kikaren enkelt, snabbt och exakt. Rakt från mitten av pipan projicerar anordningen en laserpunkt på väggen som det är lätt att rikta in kikarens riktpunkt mot. Anordningen lämpar sig för alla kalibrar från 0.22 till 0.50 för såväl gevär som pistoler. Med hjälp av kollimatorn kan du även rikta in andra sikten än kikarsikten. Förpackningen innehåller batterier och tillbehör. 6990 +leveranskostnader Bore Sight -kollimator JJ94120KX04 *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Spela in video med solglasögonen Spela in smygande till ståndskall och andra upplevelser utan störande kamera AV HÖG EOBILD · VID T KVALITE RIA DERNA F AR HÄN · LÄMN ISK I T PRAKT TET OCH IG · OTROL , PÅ ARBE SKOGEN EN D PÅ FRITI ! fungerar eran hur kam Läs JahtiJakt Video Eyewear solglasögon har en videokamera som spelar in högklassig video med DVD-kvalitet. Inspelningen slås på och av med en knapp i glasögonbågen. Glasögonens inbyggda minne rymmer cirka 3 timmars videoinspelning. Videoinspelningen laddas ner genom en USB-kabel till vilken dator som helst och videoinspelningen kan visas med vanliga program som Windows MediaPlayer®, QuickTime® och RealPlayer®. Med glasögonen följer såväl klara linser som polariserade solglasögonlinser. Även kameran befinner sig bakom linsen så att kameran ser samma bild som användaren. Detta har stor betydelse exempelvis vid vatten där polariserade linser tar bort reflexerna i vattenytan. · · · · Driftstid med en laddning 3-4 timmar Driftstemperatur ­5...+40 °C Bildens upplösning: 5 megapixel DVD Garanti 1 år I förpackningen medföljer: Skyddsetui för glasögonen, Bruksanvisning, Putsduk, Laddare, USB-kabel, Solglasögonlinser, Klara linser och UV-skyddade spegelglaslinser. ! VORIT! AS FAAR SÅLDA I FINLAND RN MPL JÄGA LS EXE T! K TUSENTA DIN EGEN DIRE LL BESTÄ 12990 +leveranskostnader Camera Eyewear norm. 169,90 Erbjudandet gäller t.o.m. 10.4.2011. Camera Eyewear SE DEMOVIDEO: http://www.eratukku.fi/metsastys/video-aurinkolasit-p-2332.html JJ8911K999 Beställ direkt: www www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 8­18) med kupongen per post
• Prisbomb: Garmin GPS under 70 EUR! Läsarna av Jägaren får nu Garmin eTrex H till specialpris Liten, lätt och känslig Garmin eTrex H är en lättanvänd, liten och lätt GPS med en ny extremt känslig mottagare. GPS:en fungerar utan problem även under krävande förhållanden. eTrex H är en uppdaterad version av den populära gråtonade eTrex grundmodellen med sitt välbekanta gula skal. GPS:en lämpar sig utomordentligt för exempelvis vandring, friluftsliv och fiske eller alltid när du behöver en GPS för din egen säkerhet. 2 års garanti. · · Ny extremt känslig 12-kanalers GPS-mottagare, WAAS-/EGNOS-klar Display: 2,8 cm (B) x 5,4 cm (H) med hög kontrast 64 x 128 pixel och bakgrundsbelysning · Klargult skal gör den lätt att hitta i terrängen om du tappar den · 500 waypoints med namn och beskrivning · 10000 punkters automatisk logg; 10 rutter som kan användas i båda riktningarna kan sparas · 20 vändbara rutter med 125 waypoints var LPARTI · Upp- och nedgångstider för sol och måne, SPECIA NSAT fiske- och jaktkalender BERGRÄ Garmin eTrex H · Språk finska, även andra språk (15 olika) · Vikt: 150 g, 5,1 cm (B) x 11,2 cm (H) x 3,0 cm (D) -GPS · Vattentät enligt standarden IEC 529 IPX7 (1:30) Standardtillbehör: Handlovsrem och bruksanvisning 6990 +leveranskostnader Garmin eTrex H 010-00631-10 Beställningskupong p jag vill beställa Ja, Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong. Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000* (må-fr 8-18) och i vår webbutik www.eratukku.fi Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. längd cm vikt kg midjeomfång Produkternas beställningsnummer finns i anslutning till priset i annonsen. Erätukku betalar portot Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället Pris Antal Beställningsnummer Produktnamn cm Kängor. Beställningsnummer Produktnamn Antal Pris Fotens längd (cm) Erätukku Kod 5013247 Övriga produkter. (När du beställer vapenskåp och Bore Sight kollimator med samma kupong får du specialpriset automatiskt) Beställningsnummer Produktnamn Antal 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE Pris Beställ d Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Adress Jägaren 2/2011 Telefonnummer Beställarens underskrift vårdnadshavarens underskrift för personer under 18 år www 47 700 tfn. 020 7 r post ongen pe med kup tukku.fi www.era 0* (må-fr 8-18) irekt: Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress) *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Jari Korpela, fältassistent, Nordiska Mårdhundsprojektet-Life & Mikko Alhainen, projektledare, Hembygdsvåtmarksprojektet-Life Mårdhundar och våtmarker på gång ­ viltcentralens Life-projekt stöder varandra 26 l Jägaren l 2 l 2011
• E Viltcentralens storskaliga Life-projekt som startade i början av september 2010 för att främja den biologiska mångfalden framskrider i bra takt. Syftet med det Nordiska Mårdhundsprojektet är att förhindra mårdhunden att etablera sig i den Skandinaviska faunan. I hembygdsvåtmark-Life å andra sidan återställer man vardagsnaturens försvunna våtmarker. l Ett av målen i det treåriga Nordiska Mårdhundsprojektet (Management of the invasive Raccoon Dog in the North-European countries) är att hindra mårdhundens spridning till Sverige, eftersom beståndet där fortfarande är så litet. Det görs alltjämt bara ett tiotal mårdhundsobservationer årligen i Sverige. Därför försöker man minska antalet mårdhundar i Finland, särkilt i de mest kritiska områdena, dvs. i områden i Norra Finland och Kvarkens yttre skärgård som gränsar till Sverige. I Finland är mårdhundarna ett plågoris och förekommer i nästan hela landet. Det är inte lätt att decimera mårdhundsbeståndet i Finland, eftersom artens trumfkort är en stor reproduktionskapacitet och en allmän förmåga att anpassa sig till finländska livsmiljöer. Det krävs ett effektivt samarbete och en insats av ännu fler jägare för att minska beståndet. Mårdhunden, som är ett främmande rovdjur, beskattar viltet ­ det främsta målet är sjöfågel- och hönsfågelägg och ungar. Utöver att mårdhundsfångst är en intressant jaktform som kan utövas av alla är den viltvård. Generellt är det mycket lättare att fånga mårdhund än andra små rovdjur. s.k. tidigt varningssystem (early warning system) för mårdhundar i Norra Finland. Syftet är att installera viltkameror i terrängen på bestämda platser enligt ett visst mönster. Med systemets hjälp får man information om storleken på mårdhundspopulationen liksom om deras rörelser. I Norra Finlands övervakningsområde kommer man även att förse några mårdhundar med sändare för att observera deras rörelser. På Valsörarna i Kvarkens yttre skärgård i Vasa har man fått dispens för mårdhundsjakt. Efter intensiv jakt installeras viltkameror på området för att observera hur snabbt mårdhundarna kommer tillbaka och hur de rör sig i ytterskärgården. Nya metoder utvecklas Avsikten med mårdhundsprojektet är att utveckla nya fångstmetoder. Det finns flera nya idéer på gång som kan vara användbara för att effektivisera fångsten. För närvarande pågår arbetet med en förvaltningsplan för mårdhundsbeståndet. Även i den nationella strategin för främmande arter, som nu är ute på remiss, har mårdhundsproblematiken lyfts fram. I huvudsak har projektet bemötts positivt i vårt land, och intresset på olika håll har varit betydande. Projektets personal har ett stort arbetsfält, eftersom det är frågan om ett så utbrett område. Det är mycket viktigt att få jägarna att fortsätta sitt utmärkta arbete i viltvårdens tecken och att sporra dem till en ännu effektivare fångst. Systematisk fångst i hembygdsvåtmarker Fångsten av små rovdjur i våtmarker har en central roll. Utan effektiv fångst kommer den fågelfauna på våtmarkerna som ökat tack vare skötselåtgärder att försvinna på grund av de främmande rovdjursarternas ­ mårdhundens och minkens framfart. I samband med planeringen av våtmarker i hembygdsvåtmarksprojektet granskar man även rovdjursfångsten och gör upp en enkel plan tillsammans med ortsborna för att effektivera fångsten av små rovdjur i området. Kontinuitet är nyckeln till en effektiv fångst av små rovdjur. Om mårdhundsbeståndet inte decimeras regelbundet är ansträngningarna under tidigare jaktsäsonger bortkastade. Fällfångst under hösten är en effektiv metod för att fånga unga individer, emedan gamla erfarna mårdhundar inte går i fällan utom i misstag. Grytjakt på vårvintern hör till de bästa metoderna för att ta bort den produktiva delen av stammen. Grytjakten är tung och det är möjligt att underlätta vårens ansträngningar med fällfångst, åtel- och hundjakt på hösten. När sommarens ungar är borta ur spelet, kan man under vårsäsongen koncentrera sig på jakt efter äldre fortplantningsdugliga individer. Gör inte fällfångsten för svår. Fällor för levande fångst ska kontrolleras minst en gång om dagen, och särskilt i början av säsongen är det aktuellt att byta lockbete med några dagars Effektivare fångst med fällor De resurser som reserverats för fällor i mårdhundsprojektet är nästan förbrukade, och fällorna har delats ut till jaktföreningar i de mest kritiska områdena. Förhoppningsvis fungerar de under jakten nästa höst. Särskilt under tidig höst är fällfångst en effektiv fångstmetod då unga individer söker nya biotoper. Våtmarker är väldigt lockande för mårdhundar. Jakt nära våtmarker lyckas vanligtvis riktigt bra, när fällorna gillras på mårdhundarnas naturliga stigar. Enligt studier är det stora skillnader i mårdhundarnas rörelser: en del individer vandrar relativt långa sträckor, men största delen hålls inom rätt små områden. Mårdhundarna övervakas Inom ramen för projektet utvecklas för närvarande ett Fångsten av små rovdjur i våtmarker har en central roll. Jägaren l 2 l 2011 l 27
• mellanrum. Det lönar sig att placera fällorna på djurens stigar så, att de är lätta att vittja på vägen till jobbet eller till exempel från köksbordet med kikare. När unga mårdhundar söker eget revir rör de sig över ganska stora områden, och de är lönt att jaga dem även om det är långt till närmaste våtmark. Hur stort vore inte det årliga mårdhundsbytet om varje jägare på landsbygden hade en kanufälla eller två gillrade på gårdsplanen? Planerare till jordbruksvåtmarker! n Inom ramen för Hembygdsvåtmarksprojektet-Life kommer det fram våtmarker som uppfyller villkoren för jordbrukets miljöstöd (stödet för icke-produktiva investeringar). Det är inte möjligt att finansiera dessa objekt med medel från Lifeprojektet. Hela syftet med Hembygdsvåtmarksprojektet är emellertid att främja återställande och skapande av våtmarker oberoende av finansieringsätt. Efterfrågan och utbud möts inte alltid vid planeringen av jordbrukets mångskiftande våtmarker. Det är möjligt att förbättra situationen genom att sammanföra våtmarksplanerarnas kontaktuppgifter till kontaktuppgiftsdatabasen på sajten www.kosteikko.fi där de intresserade markägarna och registrerade föreningarna kan hitta kontaktuppgifterna för sin hembygds våtmarksplanerare. Experter som erbjuder tjänster inom våtmarksplanering, kan skicka uppgifter på sitt företag till adressen mikko.alhainen@riista.fi. Samarbete på Hembygdsvåtmarkerna Inom mårdhundsprojektets verksamhetsområde i Vasaregionen och närheten av Bottenviken, strävar man till att kombinera de båda Life-projektens resurser och inrikta den intensiva jakten i det Nordiska Mårdhundsprojektet på områden där sjöfågelhabitat ska återställas. På de blivande modellvåtmarkerna även att tillsammans med ortsborna utreda möjligheten att testa nya fångstmetoderna som kan effektivera jakten. Genom att pröva nya metoder får man information om det finns grund för att ta dem i mera omfattande bruk. I skrivande stund har modellvåtmarkerna ännu inte fastställts, men avsikten är hitta några lämpliga våtmarker inom området för intensiv jakt. l Hembygdsvåtmarkprojektets internetsidor har öppnats på adressen www.kosteikko.fi. Mårdhundsprojektets fältpersonal presenterar sig Jari Korpela n Jari Korpela från Korsholm arbetar sedan september som fältassistent i det nordiska mårdhundsprojektet. Tidigare arbetade han inom tryckeribranschen. ­ Jag anser att mårdhundsprojektet är ett utmärkt tillfälle att dra sitt strå till stacken i detta viltvårdsmässigt viktiga projekt. Jag trivs väldigt bra på mitt nya arbete och genom mina fritidsintressen har jag fått erfarenhet som jag nu har nytta av, säger Korpela. Jakt, hundprov och att vara ute i naturen är hans hobby och därmed var utrustningen och hundarna redan redo för det nya jobbet. Flera olika raser tassar omkring i hans hundgårdar. ­ Genom samarbete kommer vi säkert att få goda resultat med våtmarksprojektet. Jag tror att fåglarna får bättre förutsättningar till förökning genom intensiv jakt efter små rovdjur. Detta kräver en insats av alla enskilda jägare , och det är också nödvändigt att uppmuntra nya jägare till fångst av små rovdjur, säger Korpela. Juha Mäkimartti n Juha Mäkimartti från Keminmaa har varit verksamhetsledare för Keminmaa jaktvårdsförening sedan år 2009. Han har lärt ut fångst av små rovdjur, främst mårdhundsfångst, sedan 2000-talets början i samarbete med Lapplands jaktvårdsdistrikt. ­ Jag fick chansen och vill vara med i projektet som siktar till att stoppa spridningen av mårdhund till övriga Skandinavien, och i synnerhet utbredningen till Fjällappland. Jakt och att vara ute i naturen är min livsstil, och jag har förmånen att få vara med i det Nordiska Mårdhundsprojektet. Jag vill med min egen arbetsinsats och med en 30-årig erfarenhet vara med och främja projektet. Jag är övertygad om att det fortfarande går att stoppa mårdhundens spridning i Södra Lappland, säger Mäkimartti. 28 l Jägaren l 2 l 2011
• Ammatiksi metsästys? Opiskele riista-alan ammattilaiseksi Vapaamuotoiset hakemukset 31.5.2011 mennessä oppilaitokseen. Koulutus alkaa 15.8.2011 Lisätiedot: teemu.keranen@kpedu.fi 044-7250 657 toni.kumpuvaara@kpedu.fi 044-7250 654 www.riistalinja.info www.riistalinja.info www.kpedu.fi/perho Keski-Pohjanmaan maaseutuopisto, Perhon yksikkö, Haanentie 26, 69950 PERHO IE Begränsat antal med utsökt träffbild GH OFF 125 ÅRS JUBILEUMSDRILLING JA GD- UN D SP ­ 125 R EN KR SCHMIDT & BENDER · Zenith FlashDot 1,5-6X42 O R T WA F F OPTIMA SPEZIAL · 12/70 ­ 7x57R Dural · Piplängd 55cm · Vikt 3,4 kg (utan kikare) · Leveransklara i vårt lager · 3 skott på 100 m (individuellt) 7.850,- EUR kompl.inkl. 23% SEDAN 1960 W I R Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 K Ö N N E N W A F F E N.
• Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen och Salla Kaartinen, VFFI Vargens återkomst Vargen har återvänt. Också vid västkusten i vårt land har det redan i flera års tid fötts vargungar. Antalet vargar ökade i början av 2000-talet för att sedan minska. I den här artikeln ska vi göra en kortfattad genomgång av vargstammens utbredningshistoria och nuläge. Vårt material bygger på observationer insamlade av kontaktpersonerna för de stora rovdjuren och Forststyrelsens fältpersonal, av renskötare och gränsbevakare, av VFFI:s egen personal och information från sändarvargar. 30 l Jägaren l 2 l 2011 I l I början av 2000-talet växte vargstammarna fort och bredde ut sig. På fem år fördubblades antalet vargar. Som störst var antalet vargar vintern 2006-2007, mellan 250 och 280 individer. Stammen ökade och minskade I princip kan vargarna breda ut sig fort på olika håll i landet eftersom unga vargar strövar väldiga sträckor på spaning efter ett lämpligt revir och en partner att para sig med. Ända till 2006 var den reproducerande stammen tydligt koncentrerad till Kajanaland och Norra Karelen. I början av 2000-talet observerades de första familjeflockarna i Mellersta Finland som uppstått genom familjebildning och år 2003 kunde en familjebildning bekräftas i norra Österbotten mellan Pyhäjoki och Vihanti. Västgränsen för den reproducerande vargstammen var under flera års tid väldigt dynamisk eftersom kullarna ofta var av engångsnatur ­ under året efter föryngringen påträffades enstaka vargar i reviret, men inga tecken på familjeflock kunde noteras. Om föryngringen skedde på ett stort avstånd från grannreviren gick det ett eller flera mellanår innan följande kull kom till. Räknat i antalet individer har vargstammen minskat sedan vintern 2006-2007. VFFI uppskattade vinterstammen 2008-2009 till mellan 220 och 240 vargar samt vinterstammen Hannu Huttu
• 2009-2010 till mellan 150 och 160 vargar. Om vargläget under innevarande vinter (2010-2011) publicerade VFFI ett utlåtande i början av februari och uppskattade vargstammen till mellan 135 och 145 individer (http://www.rktl.fi/ www/uploads/pdf/Suurpedot/Lausunnot/s2011.pdf ). Om vi inkluderar de gråben som med dubbelt medborgerskap rör sig över östgränsen stiger antalet till cirka 170. procent ­ 57 % vintern 2009-2010 och 59 % vintern 2010-2011. Tätaste beståndet i Kuhmo I Kajanaland strövar mellan 45 och 50 vargar. Antalet kan tidvis ligga något över det här intervallet och tidvis något under det, beroende på hur vargarna rör sig över riksgränsen och landskapsgränserna. Som kartan här intill visar så är vargarna i Kajanaland koncentrerade till Kuhmo, där antalet under sistlidna vinter har överskridit 40 individer. Vi ska emellertid hålla i minnet att ju mindre område vi granskar desto längre ifrån varandra ligger minimum och maximum vid varje given tidpunkt. Situationen lever. Så har varghonan som håller till i nordöstra Suomussalmi alldeles nyligen fått en hane som följeslagare. Så sent som för ett par veckor sedan strövade honan ensam, vilket innebär att det i utlåtandet som nämns i det föregående inte finns något vargpar i den trakten. 10 till 20 % av den finska vargstammen lever inom renskötselområdet, men de skador som vargarna orsakar drabbar huvudsakligen renskötseln. Allt starkare koncentration till östra Finland Från läget där vargstammen var mera jämnt utspridd har vi tagit ett litet steg tillbaka. Stammen är åter igen kraftigare koncentrerad till landets östra delar (området utanför renskötselområdet) än den var åren 2008-2009. I sammanfattningarna för vintrarna 2007-2008 och 2008-2009 bestämdes den östfinska andelen till 46 respektive 48 %. Andelen har sedan dess stigit med ett tiotal Vargflockarna och vargparen i februari 2011. Vargarna i Kajanaland vintern 2010/2011. Jägaren l 2 l 2011 l 31
• Hundskadorna minskat 10 till 20 % av den finska vargstammen lever inom renskötselområdet, men de skador som vargarna orsakar drabbar huvudsakligen renskötseln. Beträffande områdena utanför renskötseln ligger smärtpunkten i konflikten mellan varg och människa i vargens tendens att angripa hundar. Problemet accentueras i alla nordiska länder på grund av den starka traditionen att jaga med hund. Som skadegörare är vargarna väldigt individuella, men det totala antalet hundar som blir dödade av varg är förstås kopplat till vargstammens storlek. Efter hand som vargstammen går tillbaka minskar också antalet skadefall där jord- och skogsbruksministeriet betalar ut ersättningar. Från nivån åren 2006 och 2007 på cirka 60 hundar har ersättningarna minskat till mindre än en tredjedel. Till minskningen bidrar sannolikt också det, att jägarna numera tar större hänsyn till vargen vid hundprov och jakt. Intensifierad bevakning av vargarna Aktivitetsnivån har stigit beträffande observerandet av de stora rovdjuren. Under 2010 bokfördes hela 46 000 observationer av rovdjur i VFFI:s databas. Beträffande områdena utanför renskötseln ligger smärtpunkten i konflikten mellan varg och människa i vargens tendens att angripa hundar. Mängden klår de tidigare rekorden med god marginal. Det har förekommit tekniska problem med TASSU-systemet. Att åtgärda problemen och bli kvitt dem har hög prioritet på viltforskningsinstitutet. Informationen om hur vargflockar och vargpar med revir rör sig och var revirens gränser går hör också till det nödvändiga för vårt arbete. Här är det nödvändigt med sändarhalsband och uppföljning av spår i snö. De gemensamma rovdjursinventeringarna där jägare, viltforskningsinstitutet och myndigheter medverkar har en framtid där vi kan bygga och befästa förtroendet mellan de olika parterna. Gemensamma inventeringar skulle dessutom garantera att inventeringarnas metodiska krav blir uppfyllda. De metodiska kraven innebär exakt kunskap om inventeringslinjernas placering, täckande spårning av vargar för att eliminera dubbleringar samt kontroll av observerade spår. Den varginventering som Kajanalands jaktvårdsdistrikt koordinerade år 2008 och den lodjursinventering som Nylands jaktvårdsdistrikt koordinerade 2010 utgör exempel på inventeringar av den här typen där jägare, myndigheter och VFFI samarbetar och som uppfyller de vetenskapliga kraven. Riksgränsen i öster utgör ett problem som kan angripas med bland annat DNA-teknik. När det vid östgränsen med 20 till 30 kilometers mellanrum upptäcks tecken på att en vargflock har tittat in på finskt territorium, så är det utan genetisk analys ofta omöjligt att avgöra om det handlar om en och samma flock eller två flockar. l Vargens familjebildningar i Finland åren 1999 ­ 2010. För det omfattande material som har ställts till vårt förfogande önskar vi rikta ett särskilt tack till de jägare som verkar som kontaktpersoner för de stora rovdjuren. Vi önskar också rikta ett tack till Forststyrelsens fältpersonal, renskötare och gränsbevakare. Jaktvårdsdistrikten har granskat och vid behov kompletterat kartorna som fogats till våra utlåtanden vintertid. Av VFFI:s fältpersonal har Leo Korhonen, Reima Ovaskainen, Seppo Ronkainen och Markus Suominen redan i flera vintrars tid ägnat sig åt att följa upp vargstammen i fält. Unga vargars vandringar åren 2002 ­ 2006. Den runda symbolen med ett vitt kryss visar reviret som vandringen utgått från. 32 l Jägaren l 2 l 2011
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1 4x24 1,1-4x24 1,1-4x24 Since 1917 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• Text och foto: Erkki Kauppi Kantantändningspatroner F 34 l Jägaren l 2 l 2011 I den här artikeln ska jag berätta om kantantändningspatroner, både förr och nu, med utvikningar till hur patronerna och vapnen används på jakt. Kaliberbeteckningarna i den här artikeln följer CIP. Somliga tillverkare lägger en punkt framför siffrorna eftersom beteckningarna nästan undantagslöst utgör decimaler av tum. märkt för skytte inomhus och fick därav sitt smeknamn. Tändämnet sitter i en fals utmed kanten på patronens botten, där hylsan är tunn. Slagstiftet slår mot patronbasens kant varvid tändämnet antänds. I senare versioner antänds också krutet. Från salongspatron till short Smith & Wesson vidareutvecklade år 1857 salongspatronen till 22 Short med en tillhörande revolver. Hylsan var längre än på salongspatronerna och det fanns krut inuti den för ökad effekt. Svartkrutsladdningen var ursprungligen på fyra grain eller 0,26 gram medan kulan vägde 29 grain eller 1,88 gram. Liksom kulan och drivladdningen gör i de flesta patroner än i denna dag. Det här var den första metallpatronen i USA och den är fortsättningsvis i bruk. Senare vidareutvecklades den till 22 Long och 22 LR, som är den mest använda patronen i hela världen. Enhetspatronen av metall var praktisk och enkel att hantera, vilket ledde till en snabb utveckling av nya versio- l Fransmannen Robert patenterade en kantantändningspatron år 1831, vilket ledde till att Flobert utvecklade patronen BB Cap år 1845. Denna är i själva verket en så kallad salongspatron, populärt även kallad pennispatron, som uppstod som en vidareutveckling av slaglåständhatten till en hylsa och i hylsans öppna ända sattes ett sex millimeters blyklot. Enbart tändhattens laddning fungerade som drivladdning, vilket innebar att patronens effekt inte var mycket att hurra för. Patronen passade emellertid ut- Eleys och Lapuas 22 LR-patron i genomskärning. I Eleyhylsan har tändmassan drivits med centrifugalkraft ut till kanterna medan Lapuahylsans tändmassa är pressad på plats. Kulan sitter stadigt fäst vid hylsan.
• Till vänster några små Flobertpatroner, i mitten två startskott och till höger ammunition till en spikpistol. Kantantändningspatroner. Från vänster 22 Short, 22 LR, 17 Mach 2, 17 HMR, 5 mm Remington Rimfire Magnum, 22 WRM, 22 Extra Long och 6 mm lång Bosquet. Hålspetskulor passar utmärkt för jakt. ner. Snart uppstod 44 Henry och 56-56 Spencer som bägge användes i det amerikanska inbördeskriget. Spencerpatronen hade en 14 mm kula på 23 gram. Utgångshastigheten var på 370 m/s och energin 1525 joule. Utvecklingen var snabb och när kriget upphörde fanns det redan flera kantantändningskalibrer. År 1900 hade det i USA utvecklats 75 olika kantantändningspatroner, av vilka en del visserligen försvann lika fort som de kommit till, för att numera utgöra begärliga samlarobjekt. Flera av patronerna existerade troligen bara i sin patentansökning. I Schweiz tog armén år 1869 i bruk en kantantänd patron 10,4x38R och ett Vetterligevär med bultlås. Kulan vägde 21 gram och utgångshastigheten anges i olika källor till mellan 410 och 435 m/s. Den schweiziska armén avskrev emellertid vapnet redan 1889. I början av 1900-talet inköptes ett parti av det här geväret med patroner till Finland. De användes under inbördeskriget och vapnen är kända som Graftongevär efter skeppet som fraktade dem hit. I Norge och Sverige användes på 1870-talet Remington m 67 med kantantändningspatronen 12,7x44R. Tryckhållfastheten begränsar Den tunna hylsbottnen på en kantantänd patron begränsade gastrycket i patronen. På en patron med centraltändning är hylsans botten däremot av solid mässing och håller för betydligt högre gastryck. I slutet av 1800-talet undvek de amerikanska buffeljägarna kantantändningspatroner eftersom hylsorna inte kunde laddas på nytt. För att fälla en bison med ett enda skott krävdes det en rätt stor patron. Hylsorna användes flera gånger och ofta även kulorna. De mantlade kulorna gjorde det möjligt att ha större gastryck och utgångshastig- Hagelpatroner med kantantändning; från vänster gamla Flobertpatroner, i mitten tre 22 LR, en 22 Flobert med metallhylsa, 22 WRM och två 9 mm Flobert med metallhylsa. Jägaren l 2 l 2011 l 35
• Valmet Orava och ett Erä miniatyrgevär med magasin. Två miniatyrgevär; Sako P46 och P54. Siffran anger året då vapnet började tillverkas. Vapnen i kalibern 17 passar fint för skytte på små skadedjur. Effekten räcker till och kulan är lättsplittrad, vilket gör rikoschettfaran så gott som obefintlig. het, vilket var den främsta orsaken till att de kantantända patronerna minskade i popularitet. Kalibern 22 short blev populär, men effekten var liten, och därför tog Great Western Gun Works år 1871 fram en revolver med sju patroner i ett trummagasin. Därmed var den nya kalibern 22 Long född. Hylsan var förlängd med nästan fem millimeter till 15,57 mm. Kulan var den samma som i Short. Aptiten växer medan man äter och år 1887 introducerade J. Stewens Arms & Tool Company ett gevär med kalibern 22 LR på marknaden. De första patronerna tillverkades så vitt man vet av företaget Peter's Cartridge Co. Kulvikten hade ökats till 40 grain, alltså 2,6 gram, vilket fortfarande är en standardkulvikt. Mängden krut var den samma fem grain som i patronen 36 l Jägaren l 2 l 2011 22 Long. Den tyngre kulan höjde gastrycket och gav kulan en högre hastighet. Blykulorna vaxades när patronen laddades. Det hindrade blyavlagringar från att bildas i pipan och minskade spridningen i utgångshastighet. sättningsvis flera 22, 6 och 9 mm Flobertkalibrer. Dessutom räknas 22 LR-hagelpatronerna som egna kalibrer eftersom hylslängden avviker från grundkalibrerna. Kantantändningspatroner utan kula används dessutom också i startpistoler och spikpistoler. Nio millimeters Floberten laddas numera med hagelpatroner i olika längder. Priset tar ändå "specialvapnet" som används för att kasta ölburkar. Den laddas med en rätt lång 22-kalibrig startpatron som slungar upp burken i luften så att jägare kan träna fågelskytte med hagelgevär. Kalibern 22 fortsatte med god fart att bli allt populärare. Efter det rökfria krutets entre på scenen har det kommit både lättare och tyngre kulor för olika ändamål. Remington introducerade år 1930 De grova kantantända kalibrerna försvinner När de grövre kantantända patronerna hade försvunnit från marknaden återstod i det grova segmentet den amerikanska kalibern 41 Short, som användes i ett flertal modeller av Derringer. I Europa låg 9 mm Flobert i samma segment, men håller numera på att försvinna. Enligt uppgift finns det i dagsläget i USA typ ett dussin kantantända kalibrer, medan CIP uppger 27 stycken. I Europa finns det fort- de första High Velocity-patronerna med en hålspetskula på 40 grain respektive 37 grain. Sedan dess har en rad olika patroner utvecklats för tävlingsskytte, separat för pistoler och gevär. Hålspetskulor passar utmärkt för jakt. Den mjuka blyspetsen plattas fort till och expanderar, och fungerar alltså mycket effektivare än en helmantlad kula. Vid jakt på skadedjur laddar man med särskilt snabba och lätta kulor. Vildsvinsskyttet, skidskyttet med flera specialiteter har sin egen ammunition. Det tillverkas också hagelpatroner för jakt på små skadedjur inomhus. Haglen är så små att de inte förstör byggnaden, men i synnerhet med räfflad pipa är effekten rätt svag. De lättaste 22 LR-patronerna torde vara Aquilas helmantlade kula och hålspetskula på 1,94 gram. Utgångshastigheten är 533 m/s och mynningsenergin 275 joule. Den tyngsta kulan är samma tillverkares subsonic på 3,89 gram. Kulan är emellertid så lång att den inte flyger stabilt med alla vapen eller under alla förhållanden, medan precisionen oftast lämnar en del övrigt att önska. För High Velocitypatronerna ligger utgångshastigheten med en 2,6 grams kula på 380-390 m/s. Efter hundra meter är hastigheten fortfarande uppe i nästan 300 m/s och energin överskrider 100 joule. Effekten räcker till Merparten av 22 LR-patronerna har en drivladdning för hastighetsintervallet 305 till 340 m/s. I Finland fanns det så sent som för ett drygt år sedan en lag som stadgade att kulans energi måste
• vara 150 joule vid pipmynningen för att patronen ska få användas vid jakt i klass noll. Detta förutsatte en utgångshastighet på 340,3 m/s. Alla underljudspatroner med normal kula låg under gränsvärdet, vilket var förargligt så till vida att en underljudspatron med hålspetskula är klart effektivare än en helmantlad kula som är aningen snabbare. Efterhand som kaninproblemet ökade i huvudstadsregionen sänktes energikravet till hundra joule, så att kaninproblemet nu kan åtgärdas med miniatyrgevär som låter mindre. Men kalibern 22 är alls inte allenarådande när det gäller kantantändningspatroner. I Centraleuropa används en 4 millimeters kort och lång kantantändningspatron. Åtminstone S&B tillverkar fortfarande 4 mm Randz. court-patroner. Vapnen är i bästa fall gamla eller nya precisionsvapen byggda efter gammal modell. De här vapnen är så tysta att man i mer eller mindre allvarligt syfte kan arrangera inomhustävlingar. lättare 1,94 grams hyper velocitykula. Remington presenterade år 1970 patronen 5 mm Rem Mag med tillhörande vapen. Här är hylsan aningen kortare, men tjockare än på 22 WMR. Hylsan är dessutom kraftigare och det tillåtna maximala gastrycket är klart högre än på WMR. Kulan väger 38 grains och utgångshastigheten är 640 m/s. Trots den oerhörda effekten och den raka flyktbanan blev kalibern inte någon succé och Remington upphörde med tillverkningen. Den mexikanska tillverkaren Aguila har dock i ungefär tre års tid undsatt nödställda Remingtonägare genom att tillverka den här patronen. Ingen fara för rikoschetter ­ 17 HMR År 2002 släppte Hornady en ny varmintpatron, 17 Hornady Magnum Rimfire, 17 HMR, på marknaden. I botten ligger 22 WMR, men hylsans mynning är hopdragen för att passa en kula i kalibern 17. För det här precisionsvapnet har det rapporterats om träffbilder på drygt en tum på tvåhundra yards håll. Detta är alltså den allra snabbaste kantantända patronen. Kulan på 1,1 gram har en utgångshastighet på 777 m/s och kulan med polymerspets har en effekt som betecknas som "dramatisk". Efter hundra meter är kulhastigheten fortfarande uppe i nästan 600 m/s. Kalibern blev fort populär och alla vapentillverkare av betydelse gör numera gevär och pistoler till denna patron. Som resultatet av ett samarbete mellan Hornady och CCI föddes ett par år senare åter igen en ny kaliber, 17 Mach 2. Basen är CCI:s Stinger-hylsa som är ett par millimeter längre än en normal 22 LR. Mynningen är modifierad för att passa till en kula i kalibern 17. Kulan har polymerspets, väger 1,1 gram och lämnar vapnet i en hastighet av 640 m/s, vilket är ungefär två gånger ljudets hastighet. Därav namnet på kalibern, Mach 2. De här vapnen i kalibern 17 är Ett varningens ord Winchester introducerade år 1960 kalibern 22 Winchester Magnum Rimfire, patronen 22 WMR och ett tillhörande gevär. Senare började det också tillverkas revolvrar och andra vapen för den här kalibern. Hylsan är längre och tjockare än på ett vanligt miniatyrgevär och ammunitionstyperna får inte förväxlas med varandra. Frågan har otaliga gånger ställts i olika vapentidningars frågespalter om man kan skjuta med magnumpatroner i ett miniatyrgevär. Svaret är nej! Inte heller ska man ladda en WMR med vanliga 22 LR-patroner eftersom hylsan kan ta skada och patronen fungerar opålitligt. Grundkulan väger 40 grain, liksom på LR, men är mässingsmantlad. Gevärets utgångshastighet brukar ligga på 582 m/s, varvid mynningsenergin är 439 J. Det förargliga med flertalet 22 WMRpatroner är att energin på hundra meter har sjunkit aningen under 200 joule. Med andra ord får de inte användas vid jakt i klass 1. Här har den lagstiftande makten nog inte riktigt haft koll på läget. WRMpatroner kan även laddas med en tyngre 3,2 grams kula och en utomordentliga grejer i klass noll för skytte på små skadedjur. Effekten räcker till och eftersom kulan är lättsplittrad så är rikoschettfaran så gott som obefintlig. I licenssammanhang ska vi dock hålla i minnet att vapen i kalibern 17 inte klassas som miniatyrgevär utan som studsare. Lagen stadgar att ett miniatyrgevär är ett vapen som tar en kantantänd patron i kaliber 22. Det här kan ställa till med problem vid en ansökning om licens. Det görs också hagelpatroner till kalibrerna 22 LR och 22 WMR. Tack vare att haglen är få och små passar de här patronerna till exempelvis pangande på tomma ölburkar eller (i bästa fall) till att avliva ett djur i fälla. Inte heller här finns det någon risk för rikoschetter. Enligt lagen får man inte använda ett hagelgevär med en mindre kaliber än 36 till jakt eller ens till att skjuta på fredlösa djur. En annan besynnerlighet är spårljusammunition i kalibern 22 LR. Den kan kanske vara användbar vid undervisning i skytte. Fel som skytten gör blir obarmhärtigt avslöjade. Efterfrågan tycks det ändå finnas eftersom det finns flera tillverkare som gör sådana patroner. Patroner för varje behov I årsboken Waffen Digest presenteras 89 olika 22 LR-patroner från olika tillverkare i Europa och USA. I verkligheten finns det många fler. På grund av en ändring i reglerna för olympisk pistol har efterfrågan på patronen 22 Short minskat, men trots det finns det ett tjugotal varianter. Det finns helmantlat, halvmantlat och hålspets för kalibern 22 WMR. För kalibrerna 17 Mach 2 och 22 HMR finns det däremot bara en handfull tillverkare, men den stora efterfrågan garanterar att kalibrerna inte blir några kortlivade modenycker. I början av 1900-talet och ända fram till 60-talet var det i vårt land mycket vanligt att jaga småvilt med miniatyrgevär. Mången jägare med spets tjänade en vacker slant på att jaga ekorre. Hönsfågelbestånden var stora och på den kanten fanns det till och med yrkesjägare. Dåförtiden var det ju både lovligt och vanligt att sälja fåglar. Självfallet räckte fåglarna till för det egna hushållet också. Sako och Valmet tillverkade till en början miniatyrgevär utan magasin för jakt på småvilt för att senare utveckla modeller som hade magasin. 1962 blev det förbjudet att jaga hönsfågel med miniatyrgevär. Vapnet fick i stället rollen som ett bra övningsvapen eftersom det var radikalt billigare att skjuta med ett sådant än med en "riktig" studsare. Numera är miniatyrgeväret åter igen lovligt för vissa arter av vilt, men hagelgevärens och fågelstudsarnas större effekt begränsar användningen av miniatyrgevär vid jakt. Miniatyrgeväret är och förblir ett viktigt och uppskattat vapen för skytteträning och jakt på småvilt. l Elegant bockbüchsflinte, 22 LR och 9 mm Flobert hagelpipa. Ett elegant Sako Quad Hunter miniatyrgevär från 2000-talet. Jägaren l 2 l 2011 l 37
• Ålandsnytt Sjöfågeljakten 2011 n Landskapsregeringen beslöt den 1 mars att tillåta en begränsad jakt på guding och hane av alfågel under våren 2011. Jakttiden är för guding från 1 maj till 20 maj och för alfågel från 15 april till 20 maj. Jägare som beviljats tillstånd får en personlig daglig avskjutningskvot på 2 gudingar och 3 alfåglar. Landskapsregeringen avlyser jakten på guding då antalet fällda fåglar uppgår till 3000 och på alfågel då antalet uppgår till 4300. För att landskapsregeringen skall kunna kontrollera hur mycket som är kvar på kvoten är det obligatoriskt för jägarna att rapportera varje gång de varit på jakt och fällt något byte. Rapporteringen av antalet fällda fåglar sker med SMS eller via landskapets hemsida. Mera information om hur rapporteringen ska ske finns på det beslut som sänds hem till de personer som beviljats tillstånd. Den som önskar bedriva jakt på sjöfågel under våren 2011 ska ansöka om detta via landskapsregeringens hemsida: www.regeringen.ax eller www.jakt.regeringen.ax Logga in med din födelsetid och jägarnummer, som finns på jaktkortet. Vid eventuella frågor kontakta enheten för jakt- och viltvård, tfn 01825000 MN FÄLLDA RÅDJUR 2010 (fjolåret inom parentes) Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö Jaktlag (st) 4 (4) 11 (11) 14 (14) 23 (23) 15 (15) 19 (19) 24 (24) 3 (3) 5 (5) 12 (12) 6 (6) 1 (1) 23 (23) 2 (2) 23 (23) 14 (14) BOCKAR 1 (3) 61 (98) 146 (182) 48 (58) 74 (85) 121 (206) 162 (211) 10 (10) 19 (20) 87 (127) 47 (69) 3 (2) 123 (128) 1 (3) 118 (145) 53 (64) GETTER 1 (1) 38 (56) 115 (174) 22 (50) 48 (65) 65 (123) 96 (164) 6 (3) 4 (9) 44 (92) 22 (34) 3 (5) 86 (99) 0 (2) 72 (114) 34 (43) KILLINGAR 6 (3) 69 (96) 213 (248) 39 (67) 80 (113) 155 (249) 211 (290) 11 (19) 4 (10) 88 (156) 29 (45) 3 (3) 155 (149) 0 (3) 141 (174) 59 (92) TOTALT 8 (7) 168 (250) 474 (604) 109 (175) 202 (263) 341 (578) 469 (665) 27 (32) 27 (39) 219 (375) 98 (148) 9 (10) 364 (376) 1 (8) 331 (433) 146 (199) Avskjutningsstatistik: Rådjur 7000 6000 Rådjursjakten år 2010 Totalt fälldes 2993 rådjur under hösten 2010 fördelat på 1074 bockar 656 getter och 1263 killingar (se tabell). Detta är en minskning med nästan 30 procent jämfört med år 2009 och jämför man årets avskjutning med medelavskjutningen de tio senast föregående åren är det även där en minskning med drygt 30 procent (se diagram).Senast rådjursavskjutningen var under 3000 rådjur var år 1987 så det är verkligen en stor nedgång. Den största orsaken till den stora nedgången torde den kalla och snörika vintern 2009-2010 vara, dock ska man också beakta att den mycket tidiga vintern i år på de flesta håll satte stopp för jakten i synnerhet den med hund då snödjupet blev allt för stort och även isförhållandena gjorde att många valde att ej släppa sina hundar. Varför jakten i praktiken förkortades med en månad för de flesta jaktlagen. RG 5000 4000 3000 2000 1000 0 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Årtal 250 Antal fällda gråsälar under skyddsjakt 2000-2010 227 Skyddsjakt på storskarv Föregående säsong var andra gången som skyddsjakten för skarv var öppen för alla och intresset var fortsättningsvis gott dock minskade ansökningarna med hälften och 285 jägare ansökte om lov att fälla skarv jämfört med hela 734 stycken första året. Även antalet fällda skarvar minskade från 604 stycken 2009 till 348 stycken 2010. RG Antal gråsäl 200 150 118 100 54 30 95 103 82 183 142 145 150 50 Skyddsjakt på gråsäl 2010 Även skyddsjakten på gråsäl fortsatta under 2010, antalet fällda sälar blev i stort sett oförändrat med 145 sälar år 2010 jämfört med 142 år 2009 (se diagram). Däremot fortsätter antalet jägare som ansöker om skyddsjakt att öka. I fjol sökte hela 579 jägare om lov till skyddsjakt jämfört med 519 stycken året före. RG 0 2000 2001 2002 2003 2004 År 2005 2006 2007 2008 2009 2010 250 Avlagd jägarexamen 1999-2010 195 200 Nya jägare 2010 Trenden med att den åländska jägarkåren ökar håller i sig. Även i år så har det varit många som skrivit jägarexamen och även många godkända prov (se diagram). Jämfört med i fjol som var ett riktigt rekordår har antalet godkända prov minskat något från 109 år 2009 till 69 godkända prov år 2010. Sett över en tolv års period är ändå årets resultat det fjärde bästa, så det verkar som trenden nu definitivt har vänt efter några år med minskande antal jaktkortslösare. Totalt ökar den åländska jägarkåren igen för tredje året i rad. RG 38 l Jägaren l 2 l 2011 Antal 150 105 70 50 81 59 62 64 49 52 120 103 98 77 43 64 46 79 52 116 92 76 Antal prov 109107 69 Godkända 100 0 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 År
• En ny era för viltförvaltningen VILTCENTRAL SUOMEN RIISTAKESKUS Finlands viltcentrals uppgift är att främja hållbar vilthushållning och stöda jaktvårdsföreningarnas verksamhet samt sörja för verkställandet av jaktpolitiken och handha för centralen föreskrivna offentliga förvaltningsuppgifter FINLANDS
• Finlands viltcentrals mission: VILTKONFLIKTERNA UNDER KONTROLL Finlands viltförvaltning har gått in i en ny era. Finlands viltcentral, som grundats i kärnan av den offentliga viltkoncernen, är svaret som löser de av viltet orsakade konflikterna i vårt pluralistiska samhälle. Idag förhåller vi oss på många olika sätt till viltet. Människornas differentierade relation till viltet skapar oundvikligen motsättningar. Målet är få dessa konflikter under kontroll genom att höra och interaktivera intressegrupper och medborgare vid beredningen av viltpolitiken. Förvaltningsplanerna är den nya viltpolitikens centrala arbetsredskap. Syftet med dessa är att beakta olika till förvaltningen av viltbestånden fokuserade förväntningar. Finlands viltcentral svarar för beredningen och uppdateringen av förvaltningsplanerna. Viltvårdsrådens uppgift är igen att sörja för att intressegrupperna i bred och systematisk omfattning deltar i beredningen av förvaltningsplaner och övrig viltpolitik. Jaktvårdsföreningarnas arbete utgör stenfoten i viltförvaltningens arbete. Stödet av den här frivilligverksamheten är en viktig uppgift för Finlands viltcentral. Målen för viltförvaltningens sociala slagkraft I målsättningarna för viltförvaltningens sociala slagkraft råder balans mellan livskraftiga viltbestånd, etisk och ansvarsfylld jakt samt kontroll över av viltet orsakade konflikter och skador. etisk och Jakten är lld ansvarsfy arna lsättning a Må ocial för den s n e slagkraft Människans relation till viltet: jagar drar nytta lider utnyttjar njuter är rädd studerar skyddar evaras nden b tå Viltbes kraftiga livs ade t orsak av vilte lls på en De na hå rna skador ch konflikte åo niv rimlig ontroll nder k u Finlands viltcentral har följande offentliga förvaltningsuppgifter: 1) de uppgifter som anges i jaktlagen (615/1993) och i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift (616/1993), 2) anskaffning och ikrafthållande av jägarnas gruppförsäkring och ett tillräckligt till uppgiften anknutet försäkringsskydd för de funktionärer som viltcentralen tillsatt i jaktvårdsföreningarna, 3) tillsättande och ledning av samt tillsyn över jaktövervakare i jaktvårdsföreningarna, 4) tillsättande och ledning av samt tillsyn över jaktvårdsföreningarnas examinatorer för jägarexamina och skjutprov, 5) tillsättande och ledning av samt tillsyn över företrädarna för jaktvårdsföreningarna vid terrängundersökningar som avses i 25 § i viltskadelagen (105/2009), samt 6) andra offentliga förvaltningsuppgifter som viltcentralen enligt viltförvaltningslagen (158/2011) eller annan lag ska sköta. VILTCENTRAL SUOMEN RIISTAKESKUS FINLANDS Krav i grundlagen orsakade omorganisation av viltförvaltningen. De offentliga förvaltningsuppgifterna avskiljdes från övriga funktioner.
• Viltförvaltningens organisation Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) Jaktvårdsföreningar (298) F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N KO N TO R E N INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER hållbar vilthushållning INTRESSEGRUPPER riksviltvårdsråd LEDNING OCH S T Ö D TJ Ä N S T E R V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E MINISTERIET Viltpolitisk påverkan ·Förtroendepersonerochintressegrupper ·Kontrollöverisamhälletrådandeviltkonflikter Verkställandeavviltpolitiken · Funktionärerna · Serviceprocesserna - de offentliga förvaltningsuppgifterna (avskiljda) -hållbarvilthushållning -tilljägareochandramedborgareriktadetjänster Finlands viltcentrals övriga uppgifter är följande: 1) främjande av hållbar vilthushållning samt bevakande av allmänt intresse med anknytning till vilthushållningen, 2) uppföljning av viltbeståndens tillstånd, utveckling, hållbarhet och livskraft samt utvecklande av funktioner i anslutning till detta i samråd med forskningen, 3) främjande av viltvården och vården av viltets livsmiljöer, 4) beredning, utarbetande och uppdatering av förvaltningsplaner som gäller viltarter och deras livsmiljöer, 5) främjande av förebyggande av skador orsakade av vilt, 6) främjande av hållbar, säker och etiskt godtagbar jakt, 7) främjande av jaktvårdsföreningarnas verksamhet och utbildning av jaktvårdsföreningarnas funktionärer, 8) tillhandahållande av expert-, utbildnings- och rådgivningstjänster ifråga om jakt, vilthushållning och vilt, 9) information och kommunikation, 10) förvaltning och utvecklande av Finlands viltcentrals och jaktvårdsföreningarnas gemensamma datasystem, databanker och informationstjänster samt deltagande i utvecklandet av branschens gemensamma datasystem, databanker och informationstjänster, 11) deltagande i internationellt samarbete, samt 12) andra uppgifter som föreskrivs eller åläggs viltcentralen och som inte innefattar utövande av offentligt makt. offentliga förvaltningsuppgifter regionala viltvårdsråd (15) tjänster
• Finlands viltcentral Centralkontor Laitiala verksamhetscentrum Regionerna Egentliga Finland Kajanaland Kustösterbotten Lappland Mellersta Finland Norra Karelen Norra Savolax Norra Tavastland Nyland Satakunta Sydöstra Finland Södra Savolax Södra Tavastland Uleåborg Österbotten Vid viltcentralen är ca 65 funkionärer anställda Förtroendeorganen har ca 180 medlemmar Norra Tavastland Södra Tavastland Nyland Egentliga FInland Sydöstra Finland Lappland Uleåborg Kajanaland Kustösterbotten Österbotten Norra Savolax Norra Karelen Mellersta Finland Södra Savolax Satakunta VILTCENTRAL SUOMEN RIISTAKESKUS FINLANDS
• lemmikillesi! PetSafe Langaton pihavahti Helposti asennettava ja koirallesi turvallinen PetSafe langaton pihavahti. Signaali kantaa n. 30 m lähettimestä joka suuntaan. Tuotteen saat helposti mukaasi esim. mökille, mummolaan jne. parasta 399,199,- PetSafe Spraykoulutuspanta PetSafe Näkymätön pihavahti Rajaa lemmikillesi laaja ja viihtyisä juoksualue näkymättömällä pihavahdilla kotipihalle, mökille, mummolaan. Lemmikkisi voi vapaasti liikkua ulkona, mutta pysyy rajaamasi alueen sisäpuolella. Aluetta voidaan laajentaa lisäaidalla tarpeen mukaan. Pehmeään ja luonnomukaiseen koulutukseen! Auttaa kontroilloimaan koiraasi ilman kytkentää jopa 275m saakka. Toiminnoissa valittavissa neljää eri tasoista suihketta. Pannan lähettämä suihke kohdistuu koiran kuonon alueelle ja saa näin koiran reagoimaan käskyysi. Turvallinen niin ihmisille kuin koirallesikin. 179,- PetSafe Haukunestopanta Haukunrajoitinpanta kehitettiin, jotta koirien omistajat saisivat häiritsevän haukkumisen loppumaan. Pantaa voidaan käyttää haukkumisen rajoittamiseen silloin, kun omistajat eivät ole kotona. 79,69,alkaen L-koko M-koko PetSafe Pihavahti Super Isoille koirille! PetSafe Suihkepannat Sitruuna- tai tuksuttomalla suihkeella toimivat haukunrajoitinpannat. Pannat ovat vedenkestäviä, kevyitä ja pienikokoisia. Suihkauttaa koiran haukkuessa suihkeen koiran kuonon alueelle. ISOILLE KOIRILLE (15kg ja yli) ............99,PIENILLE KOIRILLE ............................69,- Pihavahti isommille koirille (40kg ja yli). Peruspaketilla aitaat jopa 1400m2 alueen. Lisäaitausta saatavissa 150 m erissä. PetSafe-lisätarvikkeet 39,89,PetSafe lisäjohto ja merkkiliput PetSafe Ultralight -lisäpanta 219,99,PetSafe Super -lisäpanta Lisäkaulapanta isoille koirille (yli 40kg) Kosteudenkestävä. Sisältää pariston. StayWell Oviluukku Lisäjohto näkymättömään aitaukseen. 150m johtoa ja 50 merkkilippua. Hintoihin lisätään toimituskulut. Lisäkaulapanta pienille koirille. Kosteudenkestävä. Sisältää pariston. Alumiinirakenteinen, lukittuva paneeli, läpinäkyvä ja vedenpitävä luukku, helppo asennus. Sopii hyvin lemmikeille alle 45kg. Kätevä ja kestävä luukku koppeihin tai oviin. Kaksi kokoa: M-koko 40x27.7cm, aukko 34.8x22.5cm ja L-koko 37.5x54.6cm, aukko 25.8x40cm. 84,88,- Tilaa kätevästi verkkokaupasta! Katso lisää tuotteita www.petsafe.fi tai soita p. 0500 176 596 | www.petsafe.fi Etsimme jälleenmyyjiä! Ota yhteyttä ja kysy lisää ­ p. 0500 176 596, asiakaspalvelu@valiokoiravarusteet.fi PetSafe uudistuu.
• Juha Immonen Ur Pilvis dagbok, del 2 hemmastadd Pilvi gör sig I den här artikelserien berättar jag om hunden Pilvi och hennes familjeflock, om resan tillsammans från liten valp till familjemedlem och husses jaktkamrat i skog och mark. I Pilvis dagbok har jag skrivit om vardagliga saker, som det är bra att känna till när man får en valp och unghund med sig som kamrat på färden. l Pilvi har utsett klädkammaren vid husses och mattes sovrum till sitt favoritkrypin. Där får hon vara i fred och kan sova utan att bli störd av barnens högljudda lekar. Husse och matte flyttade sitt nattkvarter från övervåningen ner till bottenvåningen, till den övriga familjen, när Pilvi började sova fridfullt om nätterna. Det tog tre nätter. När Pilvi är vaken följer hon med och deltar i allt som familjen har för sig. Det är bra och ingen verkar ha någonting emot det. Jag har tagit mig vanan att tillbringa en stund på tumanhand med Pilvi när hon har vaknat och laddat ur sig den värsta överskottsenergin. P 44 l Jägaren l 2 l 2011 Den bästa stunden tillsammans har visat sig vara strax innan hon somnar på nytt. Men när fröken har dragit sig tillbaka till sin egen plats propsar jag inte längre på att göra henne sällskap utan lämnar henne i fred. För våra gemensamma stunder barrikaderar vi oss i mitt arbetsrum. Nere på golvnivå grejar vi tillsammans med allt möjligt eller så sitter jag med henne i famnen och gosar med henne ­ bara vara tillsammans. Pilvi leker gärna, som valpar brukar göra, så att hon sätter sina sylvassa tänder i vad som helst och hur som helst. Alltså är det här som vi har börjat träna på kommandot "nej". Jag har vid behov förstärkt kommandot genom att försiktigt klämma om hennes nos med pekfingret och tummen. På det viset har hon släppt greppet om mina byxben eller elsladden eller vad det nu råkar vara. För passionen att tugga har vi gett henne tuggben, men dem är hon inte särskilt intresserad av. Mor Tiinas fårskinn fick sig en omgång när Pilvi klättrade upp till ovanvåningen och fyndade fårskinnet i fåtöljen. Allt som är förbjudet borde läggas utom räckhåll för valpen. Jag avslutade resolut "misshandeln" och återvände med Pilvi under armen till bottenvåningen och de lovliga aktiviteterna. Rumsren Det är försommar, vilket gör det lätt- are att få Pilvi rumsren. Vi går ut en sväng varje kväll innan läggdags, så att hon kan uträtta sina bestyr. Bara ett par gånger har det hänt ett missöde under natten. Nu under min semester släpper jag också ut Pilvi varje gång hon har vaknat från sin dagslur. När hon kissar eller bajsar berömmer jag henne alltid, om jag råkar stå bredvid, och säger att det är fint, pinka på du. Jag har hört att man på det här viset också kan lära en hund att pinka på kommando. Den finessen kan visa sig praktisk. Eftersom vi bor på landet går Pilvi alltid lös. Det finns en väldigt glest trafikerad väg rätt långt ifrån oss, men den har ingen direkt infart till oss. Det är ju absolut nödvändigt att tänka på säkerheten! En valp begriper sig ju inte på
• sådana saker. Att lära henne gå i koppel är fortfarande lönlöst i den här åldern. Apportövning Den första veckan är nu avverkad. Jag har varje dag tillbringat en, två eller tre stunder tillsammans med Pilvi då vi har varit i lugn och ro på tumanhand. Jag har suttit på golvet och fröken har lagt sig i min famn för att bli gosad. På samma gång har jag lekt klippa naglarna-leken, putsa öronen-leken och kolla tänderna-leken. Det är meningen att Pilvi ska vänja sig också vid sådana här manövrer, så att det inte är något konstigt med dem. De här lekarna slutar först när jag ger henne lov att lämna mig. Det är alltid jag som tar initiativet till våra gemensamma stunder och det är jag som bestämmer när de slutar. Direkt från den första dagen har vi använt matkoppen när vi lär Pilvi att komma till en. Tiina har hållit i fröken i farstun och jag har kallat på henne med kommandot "hit" och matkoppen i handen. Det här ska man enligt litteraturen upprepa tills valpen har lärt sig förstå vad kommandot betyder, ockå utan matkoppen. Under den här veckan har vi också övat apport. En liten röd docka har fungerat som apportobjekt. Min vän Jokke har peppat mig med goda råd för apportövningarna. Han sysslar med att utbilda hundar och hundförare och har erfarenhet, har Inget litet projekt! En hundvalp är sannerligen inget litet projekt! Hur mycket jag än på förhand pluggade kunskaper ur hundböcker finns det ingen "Hundvalpens 24/7"bok. Till hundägarens vardag hör både det ena och det andra. Till det svåraste verkar höra att begripa denna oerhörda energi som finns förpackad i en så liten kropp. En ingenjör på en elbilsfabrik skulle garanterat bli överlycklig av att få veta hemligheten bakom valpenergin! Den här duracellvalpen som i skrivande stund river mig i byxbenet tycks aldrig någonsin bli tömd på energi. Otroligt! Folk brukar ju säga att om ett parförhållande överlever byggandet av ett egnahemshus så står det pall för vad som helst. Jag anmäler härmed en utmanare till den prövningen! Om ett parförhållande överlever en hundvalp så står det pall för vad som helst. I går på eftermiddagen har Pilvi nämligen tuggat i sig mor i husets blommor och en duktig hög med mina strumpor. Hustrun Tiina fick mord i blicken när hon kom hem från jobbet och beskådade förödelsen. Min bön om förlåtelse krävde hela min diplomatiska förmåga. Pilvi brydde sig däremot inte om matmors morrande utan viftade obekymrat på svansen. Suck! själv haft både apportörer och stående hundar. Pilvi är extra intresserad av apportövningarna, som vi gör som en lek. Det är en enkel grej som vi kan göra tillsammans och som dessutom kan göras inomhus när vi känner för det. Håll kontakt med uppfödaren Sen vi kommit hem har jag skrivit flera mejl till uppfödaren Gunilla. Hon är väldigt intresserad av hur vi har kommit igång med vårt liv tillsammans. Så ska det vara! Jag är fortsättningsvis nöjd med mitt val av uppfödare. Även om vi inte ännu har haft några problem med Pilvi så räknar jag med att sådana kommer att tillstöta. Då är det bra att få hjälp av den person som bäst känner valpkullen och föräldrarna. Jag är fortfarande såpass grön som hundmänniska att jag behöver praktiska råd av uppfödaren. Allt som hör en hundägares vardag till kan man inte lära sig ur böcker, hur man än pluggar. Eposten är ett enastående sätt att hålla kontakt. Att skriva på svenska verkar gå mycket lättare för mig än att tala språket. Och förstås går det också fint att skicka foton som bilaga. Med bildernas hjälp kan Gunilla i fortsättningen och vid behov kommentera frågor om exteriören, utseendet, hälsan eller kroppsvikten utan något större besvär. l Kängorna avsmakade Jag lyfte upp allting av vikt och värde utom räckhåll för Pilvi. Även om jag ständigt finns på plats så hinner jag inte hålla ögonen på allt som fröken har för sig. I morse hade Pilvi tagit grabbens kängor till behandling. När junior kom hem från skolan försökte jag lite tafatt övertyga honom om att det går fint med en litet lägre fason på kängskaften. Kvar blev dock en gnagande misstanke om att jag inte fullkomligt lyckats övertyga den unge mannen. Nästa vinter blir det att styra stegen till en skoaffär. Hon står mig dyrt, den valpen! Med gårdagens förödelse i åtanke och episoden med kängorna måste jag kolla vad som kommer i retur med bajset. Pilvis aptit är fortsättningsvis fullt normal. Vilket åtminstone inte indikerar att det skulle ligga bråte i magen som hindrar matsmältningen att fungera. Jag får fortsättningsvis vara noga med att det bara finns tillåtna prylar inom räckhåll för Pilvi. Mina strumpor, som det faktiskt var dags att kassera, kom fröken åt genom att dörren till klädkammaren hade lämnats aningen på glänt. Smart tjej! Om ett parförhållande överlever en hundvalp så står det pall för vad som helst. Hundvalpar har ett stort behov av att tugga och det mesta duger. Som lovliga alternativ har vi erbjudit henne olika tuggben, som tyvärr inte är lika intressanta som de förbjudna prylarna. Vi har varit på stranden varje dag. Fröken Pilvi är egentligen inte rädd för vattnet, men har inte heller visat något intresse för att simma. Det är bra att tidigt börja vänja valpen vid nya element och platser. Jägaren l 2 l 2011 l 45
• Aku Ahlholm, redaktionssekreterare på tidningen Jahti-jakt Jägarförbundets historia, del III Även tävlingarna siktade på bättre träffsäkerhet Den första skyttetävlingen för jägare blev inställd eftersom patronerna hade tagit slut. 70 år senare utgör Jägarförbundets sommartävlingar det näststörsta sportevenemanget efter Jukolakavlen. 46 l Jägaren l 2 l 2011 L Eva Hilkamo l Löjtnant S.O. Lindgren var bekymrad. Vinterkriget hade precis tagit slut, men jägarna sköt fortsättningsvis illa. Allt för många älgar blev skadskjutna. Alltså fattade han pennan och skrev till en tidning. - Bara en god jaktskytt kan fälla djur utan att vålla onödigt lidande, lättade löjtnanten sitt hjärta i tidningen Metsästys ja Kalastus år 1941. Lindgren hörde till en kommitte på Jägarförbundet vars syfte var att sporra jägarna att öva skytte. Förbundets första tävling hade blivit inställd eftersom det inte funnits patroner under kriget. Det gick likadant under mellanfre- den 1941. Men förbundet lyckades till slut med uppgiften. - Jägarförbundets sommartävling är det största sportskytteevenemanget i vårt land och det näst största massiva idrottsevenemanget efter Jukolakavlen, uppger Jorma Hacklin som är ordförande för jaktskyttekommitten. De största tävlingarna har som mest hela 2 000 deltagare. Och målsättningen är fortsättningsvis att göra bättre skyttar av jägarna. Övningarna avspeglar verkligheten Till en början sköt jägarna på en rör-
• Det var jägare som utvecklade älgskidningen till en gren där man övar sina färdigheter som jägare på vintern. Trap efterliknar jakt på hönsfågel medan skeet efterliknar jakt efter duva, and, räv eller hare. lig har- eller fågelfigur. Detta utvecklades med tiden till jaktskyttet, som efter hand byggdes ut med hagel-, älg- och studsargrenar samt kombinerat. Vid hagelskyttet sköt man i början på en stående rävtavla som visades en kort stund samt på en rörlig rävtavla och lerduvor. Syftet med grenarna var och är fortsättningsvis att efterlikna riktiga jaktsituationer: trap efterliknar jakt på hönsfågel medan skeet efterliknar jakt efter duva, and, räv eller hare. Ända från första början var syftet tudelat; dels att attrahera tävlingsskyttar och dels att få vanliga "måsatrampare" att börja träna skytte. Jägarförbundet krävde dessutom att älgjägarna skulle avlägga ett skjutprov. Detta blev verklighet, först i frivillig form och senare ­ 1959 ­ som obligatoriskt. titta in i familjen Holmis kök i Sastmola. Året 1958 var stort för våra grannar i väster. Då spelades VM i fotboll i Sverige och en viss Pelé förde Brasilien till världsmästerskap. Under samma år i Finland deltog 5089 jägare i Jägarförbundets viltstigstävlingar. Don efter person alltså ­ fotboll i Sverige och viltstig i Finland. Vad var det alltså som hände i familjen Holmis kök? Jägarförbundets Satakuntadistrikts nuvarande verksamhetsledare Reijo Holmi var då sju år gammal när hans far Heikki Holmi, ordförande för jaktföreningen på orten, planerade en ny gren för jägare tillsammans med sina jaktkamrater. - Där på köksgolvet gjorde de infotavlor för älgskidning, minns Reijo Holmi. Heikki Holmi och de andra föreningsmedlemmarna utvecklade vintergrenen älgskidning för jägare och underrättade jaktchefen Ilkka Koivisto om saken per post. Koivisto blev entusiastisk och lade till momentet avståndsbedömning. Reijo Holmi minns att det i begynnelsen också förekom frågor ur jaktlagen, men dessa har med tiden fallit bort. Matti Fagerroos från Lammela Aku Ahlholm Så kom älgskidningen till Men låt oss backa ett år i historien och Reijo Holmi har fortfarande kvar brevet som hans far fick, där grenen älgskidning grundades. I brevet välsignar jaktchef Ilkka Koivisto Holmis pappas, alltså Heikki Holmis, idé till en ny jaktskyttegren. Året var 1958. Syftet med skyttetävlingarna är att få jägarna att öva sig i skytte. På bilden är det Ahti Putaala (t.h.) på Forststyrelsen som blir instruerad på hagelbanan. Jägaren l 2 l 2011 l 47
• skrev historia genom att bli den förste i världshistorien att vinna en tävling i älgskidning. Sedan dess har grenen vuxit och vuxit. I FM-tävlingarna i Pessalompolo i Övertorneå den 26-27 mars kommer hela 800 deltagare att ställa upp. Liksom av sig själv uppstod sommargrenen älglunken som senare blev älgloppet. I nästa nummer av tidningen Jahti/Jakt (2/2011) presenterar vi följande utvecklingsstadium: älgvandringen. Jaktskyttet har alltså börjat rulla året om, vilket håller jaktskyttekommitten fullt sysselsatt. Ordförande Jorma Hacklin uppger att det just nu är extra stressigt på grund av genomgången av reglerna, vilket ska göras vart femte år. Ny handbok för vanliga jägare Förbättrad skjutskicklighet hos de vanliga jägarna är fortfarande en hjärtesak för Jägarförbundet. Jussi Partanen, som jobbar på förbundet ända till den sista maj, lägger ribban högt i sitt jobb. - Jag skriver en handbok som går ut på att höja skjutskickligheten hos de vanliga måsatramparna så att säga. Förhoppningsvis kommer den ut redan i höst, uppger Partanen. Vi kan alltså se fram emot en handbok i skytte för jägare, med nya och intressanta övningar som ska locka jägarna till skjutbanan. Jaktskyttet utvecklas alltid efter behov. I detta nu ökar exempelvis skjutträning med koppling till SRVA, organisationen för handräckning vid högviltsincidenter, eftersom myndigheterna i allt högre grad behöver handräckning av jägare vid sådana situationer. l Källor: Seitsemän vuosikymmentä metsästykselle av Juha K. Kairikko. Det här är den tredje delen i en artikelserie om Jägarförbundets historia. De föregående artiklarna publicerades i Jägaren nummer 6/2010 och 1/2011. Den avslutande delen kommer att publiceras i Jägaren 3/2011. Jaktskyttet utvecklas alltid efter behov. Jägarna egen valmaskin n Jägarförbundet har öppnat historiens första valmaskin för jägare. På adressen metsastajaliitto. fi/vaalikone kan jägarna nu testa vad kandidaterna i riksdagsvalet tycker och tänker i jaktfrågor. I valmaskinen ska jägaren svara på ett tjugotal frågor om jakt, varefter maskinen plockar fram den kandidat vars åsikter ligger närmast. Valmaskinen visar bland annat vad kandidaterna anser om vapen, skjutbanor, fri jakträtt, stora rovdjur, toppfågelskytte och vårjakt på björn. Valmaskinen har konstruerats av Uleåborgsfirman ZEF Solutions. Om du skulle få problem med maskinen kontakta den tekniska supporten på support@zef.fi. Nya modellstadgar för föreningarna n Jägarförbundet har publicerat nya modellstadgar för jaktföreningarna. De finns utlagda på adressen metsastajaliitto.fi för studium Det står föreningarna fritt att utnyttja stadgarna. Eftersom de redan är förhandsgranskade på patent- och registerstyrelsen så är ibruktagandet av dem förmånligt. Modellstadgarna är uppdaterade så att de motsvarar ändringarna i lagstiftningen. Stadgarna har bl.a. kompletterats med mera detaljerade paragrafer om föreningens möjligheter till disciplinära åtgärder. Jägarförbundets tävlingar i luftgevärsskytte är den gren där de flesta ungdomar inleder sin träning i jaktskytte. Tidningen Jahti-Jakt söker en SERIETECKNARE Tidningen Jahti/Jakt ges ut av Jägarförbundet och har en upplaga på 150 000 ex. Intresserad? Mera info på metsastajaliitto.fi. 48 l Jägaren l 2 l 2011 Keijo Aalto
• FD Aino Juslén, Naturhistoriska museet, chef för zoologiska enheten Grunderna för bedömning av hotgraden ter och t.ex. för många fåglar är analysperioden tio år, medan den för många långlivade lavars del är flera tiotals år. Insekter som producerar t.o.m. flera generationer under ett år reagerar snabbt för förändringar i livsmiljöerna. Sålunda har t.ex. vissa tidigare hotade skalbaggar, som är beroende av asp, på tio år förökat sig så att de nu är livskraftiga efter att skogsbruket gjort till praxis att lämna stora aspar kvar på kalytor. För långlivade arters del ses förändringarna långsammare och bedömningarna sträcker sig längre in i såväl förfluten tid som framtiden. I vårt land är analysen exceptionellt detaljerad för livsmiljöerna för varje art på den röda listan har antecknats ävensom orsakerna till hotet vartill vi har tagit ställning till hotfaktorerna Vem utförde bedömningen ? Bedömningen utfördes av 15 organismarbetsgrupper som styrdes av en styrgrupp som tillsatts av miljöministeriet. Arbetsgrupperna var sammansatta av sakkunniga från olika forskningsinstitut, exempelvis från olika universitet, Naturhistoriska museet, Skogsforskningsinstitutet, Forststyrelsen och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Bedömningen av däggdjur beställdes av Suomen Nisäkästieteellinen seura, hoten mot fiskar utreddes i sin helhet av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets sakkunniga. En betydande insats i arbetsgrupperna utfördes även av pensionerade forskare samt av erfarna amatörer. För att lära känna och förstå olika organismgruppers, framför allt svåridentifierade gruppers arter och levnadsvanor krävs det flera års, t.o.m. årtiondens fördjupade studier. I l I december blev den Finlands fjärde bedömning av hotgraden klar. Hoten bedömdes nu för andra gången enligt internationella jämförbara kriterier. Hotbedömningen visar graden av risk för att arter ska försvinna inom utbredningsområdet. Arternas behov av skydd eller vård fastställs inte vid bedömningen. Om det tas separata politiska beslut. Skillnaderna mellan listan över hotade arter och den röda listan Antalet egentliga hotklasser är tre; akut hotade, starkt hotade och sårbara arter. I den nya bedömningen används utöver de hotade dessutom termen den röda listans arter. Till den gruppen hör utöver de hotade försvunna, missgynnade och bristfälligt kända arter. Engelska och svenska termer som redan varit länge i användning är "red-listed species" och "rödlistade arter". Någon lika flytande term på finska finns inte, men det vore klumpigt att varje gång också förteckna alla klasser separat. De missgynnade arterna fyller inte ett enda av kriterierna för hotade arter, men är för minst ett kriteriums del nära gränsen och för dessa arters del är det skäl att noggrannare följa upp beståndens utveckling. För de bristfälligt kändas del är antalet observationer såpass fåtaligt att deras klass efter utökade uppgifter kan visa sig vara vilken som helst från livskraftig till starkt hotad eller t.o.m. akut hotad. Hannu Huttu I Finland finns det 2247 hotade arter I Finland finns det omkring 45 000 arter. Av dessa finns det för 21398 arters del tillräckliga uppgifter för att bedöma hotgraden. Vid sidan av Sverige och Norge är vår bedömning av våra arters hotgrad den mest täckande i världen. Av arterna är 76,8 % livskraftiga. 2247 arter är hotade. Av dessa är största delen, 1213, insekter. Det finns t.ex.197 hotade kärlväxter 197, 11 däggdjur 11, 59 fåglar och 12 fiskar (för fiskarnas del har även former bedömts). Av de hotade arternas andelar av det totala antalet arter hör vid sidan de fåtaliga lopparterna och sträfsearterna andelen hotade fågelarter (24,5 %) och mossarter (20 %) till de största. Av viltarterna är tio hotade och 12 missgynnade. De flesta hotade arterna lever i första hand i skogar och på vårdbiotoper. Andelen hotade arter på stränder, berg och fjäll har dock ökat. Orsakerna till hoten och och klassändringarna Orsaker med anknytning till nyttjandet av skog och att olika öppna områden sluter sig, t.ex. som en följd av eutrofiering, hör till de mest betydande orsakerna till uppkomsten av hot och hotfaktorer. Byggandet är oftast inte ett primärt hot, men utgör en av många betydande hotfaktorer. En väsentlig del av bedömningen är även att utreda varför artens hotklass har förändrats. Orsakerna är sex: en verklig förändring, ökade fakta, ändring i kriterierna, ändrad tolkning, ny art och taxonomisk förändring. Antalet verkliga förändringar som påverkat artens hotklass konstaterades vara 542. Situationen noterades ha blivit verkligt bättre för 186 arter och försvagats för 356 arter. Ökade fakta konstaterades vara orsaken till över 850 arters förändrade klass. Verkliga förändringar i beståndet kan tillsvidare bedömas bara för välkända och aktivt uppföljda grupper av organismer. Särskilt noggrann uppmärksamhet bör fästas vid de verkliga förändringarna för de visar trenden för den verkliga utvecklingen för våra arters mångfald. Hotens ökningstakt har inte saktat av i Finland. l Faktorer som inverkar på hotgraden För varje art bedöms förändringar i populationens storlek och i utbrednings ­ eller förekomstområdets storlek. För mycket små populationers del bedöms antalet fortplantningsdugliga individer. Ytterligare kan förändringar i livsmiljöns omfattning eller kvalitet, utnyttjandet av arterna samt främmande arter, korsning, sjukdomar, föroreningar, konkurrenter och parasiter inverka på hotklassificeringen. Vid bedömningen används fem olika kriterier (A­E) jämte ett flertal undermoment. För respektive hotad art meddelas alla kriterier som leder till en högre hotklass. I den röda boken går det sålunda att kontrollera varför respektive art anses vara hotad. Från den röda listan avgår det också arter bland annat på grund av att de blivit vanligare och överförts till klassen livskraftiga. Under analysperioden är alternativt tre generationer eller tio år föremål för granskning, det längre alternativet för respektive art. För insek50 l Jägaren l 2 l 2011
• Jägaren frågar ­ sakkunniga bedömare svarar Hur är det möjligt att lodjuret som ökat kolossalt har klassificerats som hotat när det för tio år sedan var missgynnat? Vid den föregående bedömningen sänktes de stora rovdjurens klasser med en enligt anvisningarna för bedömningen, för då ansågs det att de finska populationerna fick så mycket förstärkning från Ryssland. Numera anses det att det inte kommer någon ökning av betydelse österifrån. Som orsak till klassändringen har även antecknats ändring av tolkning. Lodjuret är hotat enligt kriterium D1,dvs artens antal förökningsdugliga djur i Finland understiger 1000 individer. Inte finns det utrymme i Finland för t.ex. tusen fortplantningsdugliga vargar ­ kriteriet D1 är dåligt. Kriteriet har utarbetats i internationellt samarbete och fungerar bäst vid bedömning av den globala populationen. Om det i hela världen finns kvar under tusen fortplantningsdugliga individer av något stort däggdjur så riskerar det verkligen att försvinna. Storleken på stammarna av stora rovdjur är politiska beslut. Samtidigt tas det ställning exempelvis till att man inte ens försöker öka vargstammen enligt dessa kriterier för bedömning av hotet till livskraftig nivå enbart inom finländskt territorium. Det är inte ändamålsenligt att skapa skilda kriterier för olika stora länder. Vad är det då för vits att ens bedöma landrelaterade hot? Eftersom förvaltningen eller skyddet av bestånden är politiska beslut, som endast kan fattas inom respektive stat. Det bör kommas ihåg att bedömningarna även fungerar som starka positiva budskap. Med hjälp av dem kan vi påvisa att vissa åtgärder de facto har förbättrat situationen i Finland. Vad spelar det för roll om något kryp försvinner helt från naturen i Finland? Växelverkan mellan arterna är synnerligen komplicerade processer. Jordmaskens försvinnande kan ha verkningar som i sista hand kan påverka förhållandena kring människan. Vi kan inte på något sätt bedöma vilka arters försvinnande har betydelse och vilka inte. Dessutom förlorar vi samtidigt med varje arts försvinnande en unik genkombination , som under tidernas lopp har hjälpt arten att anpasa sig till vissa förhållanden. Särskilt nu när vi är i klimatförändringens grepp bör vi bevara en så stor buffert som möjligt av arternas mångfald så att ekosystemen och arterna kan anpassa sig till de nya förhållandena. Enligt mångas åsikt har varje art också ett egenvärde, men det är naturligtvis en åsiktsfråga. Det är verkligen utpekande att som orsak till hotet eller hotfaktorn ange jakten eller annan viss orsak. Varför görs det så här? I vårt land har det gjorts exceptionellt detaljerade bedömningar när även orsakerna till hotet och hotfaktorerna har registrerats. Bedömningen kunde också göras utan dessa. Specificeringen av orsaker och hotfaktorer ökar dock bedömningens användbarhet exempelvis som hjälpmedel för aktörer som planerar markanvändning, skydds- eller skötselåtgärder. Även för jägarnas del är det positivt att orsaker och hotfaktorer har antecknats. T.ex. vet man om skogsharen att jakten inte är en av orsakerna till att beståndet har minskat. För årtans del har jakten antecknats som första orsak till hotet och det som händer utomlands först som andra, det här är enligt vår åsikt fel. Årligen anmäls det fler årtor i Finland än antalet häckande par i landet. Vi har inte fått klarhet i vad det här beror på. Om fångsterna har artbestämts korrekt och jakten är så här kraftig är den en betydande hotfaktor. Under flyttningstiden fokuseras det även ett mycket kraftigt jakttryck på arten. Likaså i övervintringsområdena. I övervintringsområdena kan även förändringar i livsmiljöerna vara ­ och är ­ betydande, men om deras inverkan på häckningsbestånden i Europa har vi inte direkta uppgifter. Av dessa orsaker bedömdes jakten vara av större betydelse än förändringarna utomlands i livsmiljöerna. På vilket sätt kan jägaren få sin röst hörd vid bedömningen? Den av jägarna vid triangelinventeringarna insamlade informationen används som grund för bedömningen. En långsiktig uppföljning är en oerhört viktig del av bedömningarna och jägarna är aktiva observatörer av naturobservationer. Även via Naturhistoriska museets www-sidor kan deltagande i observationerna ske. Hotbedömningen av däggdjur utfördes av Suomen Nisäkästieteellinen Seura. Där torde det även i fortsättningen föras diskussioner om bedömningen och t.ex. för Finlands viltcentrals arbetstagare med forskarbakgrund kan det vara nyttigt att ansluta sig till sällskapet och diskussionen. Jägaren l 2 l 2011 l 51
• Pentti Kataja, Salo Enligt min åsikt Är blyet faktiskt en hälsorisk? I det senaste numret av tidningen Jägaren finns en artikel som bygger på vetenskapliga undersökningar och som lyfter fram blyets hälsorisker med hjälp av uträkningar och tabeller. Artikelrubriken var försedd med ett stort frågetecken, men hela härligheten var på något vis så orealistisk att jag sätter ett stort frågetecken för alltihop. Där berättades bland annat att det bolmar finfördelat bly trettio centimeter åt alla håll när en kula med blyspets träffar ett djur. Men hallå, dammar det om fast metall? Det kan lossna skärvor, men sådana stannar vid sårkanalen och flyger inte tiotals centimeter tvärs mot kulans riktning. Om kulan vid ett sidskott träffar "dödszonen" bakom skulderbladen och tränger genom lungorna med en hastighet på över 700 meter i sekunden så känns det otänkbart att kulan skulle lämna efter sig ett endaste dugg i djurets ätliga delar. Anta att köttet skulle vara odugligt som människoföda 30-40 cm åt alla håll från sårkanalen. Enligt den teorin skulle en hare eller fågel som skjuts från sidan med hagelgevär och fått kroppen full med hagel inte gå att äta alls! I artikeln påstods det att blyet KAN orsaka en allvarlig förgiftning hos både människor och djur. Däremot sades det ingenting om förgiftningens art eller vilka kroppsfunktioner den drabbar. På ett annat ställe stod det att "en sådan långtidsexponering utgör en blybelastning som vi inte känner till konsekvenserna av". Vad motiveras alltså blyets farlighet med? Undertecknads egenhändiga erfarenheter går stick i stäv med de här farlighetsteorierna. För över trettio år sedan fastnade jag för en såpass speciell hobby som tävlingsskytte med svartkrutsvapen. Till charmen med hobbyn hör att man stöper sina blykulor själv. I över trettio år har jag alltså stöpt kulor av blyskrot från en luftgevärsbana och har alltså varit tvungen att andas in ångorna från smält bly trots att jag sköter stöpandet utomhus. Dessutom har jag under mina drygt 60 år som jägare varje år skjutit tiotals ringduvor med hagelgevär och miniatyrgevär och ätit dem. Därvid har jag säkerligen också svalt en okänd mängd hagel, eftersom de har en diameter på 2,5 till 2,7 millimeter och man inte alltid upptäcker dem. När det nu blev ett himla hallå om blyets farlighet kom jag förstås att tänka på allt mitt sysslande med bly, och i drömmarna började begravningsklockorna ringa. Sedan jag fyllde 60 har jag varje år gått på hälsokontroll där blodet kontrolleras på alla upptänkliga sätt för att jag inte ska råka ut för otrevliga överraskningar. För några år sedan bad jag om att få min "blyhalt" kontrollerad och resultatet var att det inte fanns 52 l Jägaren l 2 l 2011 PS! Jag berättade om skytteföreningen i Salo och om myrstacken i terrängen bakom lerduvebanan som myrorna har byggt av blyhagel och där de lever och bor, uppenbart nöjda och glada. Här en bild på stacken med en hagelhylsa att jämföra med. I terrängen där haglen strilar ner ligger också skjutbanerestaurangens grundvattenbrunn. Eftersom restaurangen är kommersiell blir den varje år granskad av en hälsoinspektör. Det tas också ett vattenprov ur brunnen för analys, men det har aldrig funnits nånting att anmärka på med proverna. desto mer bly i mig än vad som är normalt hos folk. En skyttekamrat till mig lät göra samma undersökning, med samma resultat. Har vi alltså på något vis blivit immuna mot bly? I skrivande stund närmar jag mig 80-strecket, men utan några tecken på krångel med kroppen. Inte heller kamraterna visar några sådana symptom. Jaktmotståndarna har ända från början utnyttjat det här ståhejet kring blyet, eftersom de har ett horn i sidan också till sportskyttet och påstår att blyet löser upp sig i marken och blir till ett kraftigt gift som förorenar allt grundvatten. Men hur står det egentligen till med blyets löslighet? För ett antal år sedan hittades i ruinerna av biskopsborgen Kustö som ligger nära Åbo ett påvligt blysigill från 1400-talet där påvens namn fortfarande var fullt läsligt. Fyndet gjordes inte i tät lera utan på 40 cm djup i ett grusskikt där sigillet hade bevarats oförändrat i bortåt 600 år! På skjutbanan i Salo har myrorna i terrängen bakom hagelbanorna använt blyhagel som byggnadsmaterial i sin stack och lever där lyckliga bland allt blyet eftersom de aldrig hört talas om att blyet skulle vara giftigt. Därför dristar jag mig fråga dem som målar fan på väggen varför ingen har ingripit i den häxkonst som bedrivs varje nyårsafton, det vill säga stöpandet av nyårslyckor i tenn. De små hästskor som säljs för ändamålet är inte tenn utan enligt uppgift tillverkade av gamla kasserade balansvikter från bildäck, en blyblandning av något slag. Dem smälter folk sedan ner inomhus och allihop andas in ångorna, inräknat småbarnen. Och efter fullgjort värv får barnen till på köpet leka med dem!
• 329 Sniper Forest ERÄREPPU - Materiaali: 100 % polyesteri - Väri: maastocamo - Tilavuus: noin 45 l Toz 78-04 PIENOISKIVÄÄRIPAKETTI TOZ pienoiskivääri irtolippailla. Mukaan kiikaritähtäin BSA ja Äänenvaimennin. Tarkka paketti metsästykseen ja rata-ammuntaan. 29 229 1100 Savotta 1200 RINKKA Tilava putkirunkorinkka, jonka ominaisuudet riittävät vaativammallekkin vaeltajalle, tilavuus 80 litraa,paino 3kg. 12/89 28" CAMO HAULIKKO Browning Gold Phoenix - Kestävä, komposiittitukkinen puoliautomaattihaulikko camo värityksellä. Kaliiberi 12/89. Vaihtosupistajat - Erä nopeimmille! Perfect Line PISTOOLINUOLI Nuolet pistoolijouseen - 10 kpl/pkt - Materiaali: alumiini 0,49/kpl 4 90 29 49 Tasco 10X42 KIIKARIT - Metsästäjän katselukiikari maastovärityksellä - Suurennos 10x42 - Takuu 1 vuosi 295 Agm Defence HAULIKKO - Puoliautomaatti haulikko syntettisellä tukilla. Kaliiberi 12/76. Rajoitetusti. Little Acorn RIISTAKAMERA 198 Hunter METSÄ NAAMIOVERKKO Varisjahtiin! - Naamioverkko passipaikan suojaksi. Reilu koko laajempi peitto - Mitat: 2,8x2m Pienikokoinen riistakamera maastokuviolla. Uudessa kameramallissa on extrana sivuliiketunnistimet, joten nopeimmatkaan eläimet, eivät ehdi poistua paikalta kameran sitä taltioimatta. 5 megapikselin kenno, tallennus SD- tai SDHC- muistikortille (max. 8 GB). Toimii normaaleilla AA-paristoilla. Kuvaa myös täysin pimeässä huomaamattomasti, infrapunasalaman ansiosta. Kameran liiketunnistus noin 20 metriä. Valmiusaika jopa kuusi kuukautta. - Suomenkieliset käyttövalikot ja suomenkielinen, painettu käyttöohje sisältyvät toimitukseen. - Koko: 14cm(korkeus)x10cm(leveys x5cm(syvyys) - Tarkkuus: 5 megapikselin kuvaresoluutio, videoleikkeiden tallennus - Muistikortti: SD(HC)-muistikortti max 8GB(ei sisälly toimitukseen Kettupilli houkuttelee myös uteliaita Variksia. Pillissä 4 eri äänivaihtoehtoa. Kestää pakkasta ja ääni kantaa kauas. Tutkitusti toimiva! Nordik Predator KETTUPILLI 28 45 19 1000 patruunaa! SUPILOUKKU Pyytävä vaihtoehto vahinkoeläimille - Koko: 125x40x40cm - Loukku on itsekoottava Perfect Line PISTOOLIJOUSI 90 125 179 Lee 50-VUOTIS LATAUSSARJA Erä nopeimmille 4ltk - paino 0,9kg - vetovastus 80 paunaa - tukki alumiiniseosta - kaaret painemuovattua lasikuitua - soveltuu myös kalastukseen Armusa KIEKKOPATRUUNAT - Cal 12/70 - Trap 24g - Skeet 24g - Nyt varastossa myös Gold sarjan patruunaa! Osta myös verkosta: www.karkkainen.com se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com
• Text och bilder: Eerikki Rundgren På vandring med Eki Höga berg och djupa dalar Varje år bestiger tusentals människor Halditjocko. och stannar för att beundra vattenfallet Pihtsusköngäs. Fjäll och vattenfall är exempel på natursköna platser, som placeras i storleksordning och som man reser långa vägar för att se. "I tiden var det av större betydelse att man lätt kunde ta sig över vattendelaren till andra vattendrag än hur lång älven var." 54 l Jägaren l 2 l 2011 Vattnet faller flera hundra meter på en sträcka av några kilometer på Iso-Mallas sluttningar i älven Kitsi som rinner ut i Kilpisjärvi. Stigen som leder till treriksröset passerar det mäktigaste av vattenfallen.
• L l Våra natursköna platser kan vara berömda till exempel för sin höjd eller längd, eller sin robusta karaktär. Naturområden som behagar det mänskliga ögat har också ofta ett betydande skyddsvärde, och många av dem är fridlysta enligt lag. Tidigare hade man en mera jordnära inställning till terrängavsnitt som avvek från omgivningen eller till sitt utseende. Vid tiden före kartor och läs- och skrivkunnighet baserade sig människornas förmåga att navigera och ta sig fram i naturen på förmågan att bilda sig en uppfattning om terrängen i sitt huvud. Man tänkte inte på avstånd från en plats till en annan så mycket som ett längdmått utan som en tidsenhet. Alla betydande terrängavsnitt eller -former som man påträffade under en dagsetapp namngavs med en beskrivande egenskap. Jyrävä får sitt namn av dån (jyrinä) Ta till exempel namnet på Isonkivenkoski ("Storstensforsen"). Det kan vara svårt att skilja lugna forsar som följer efter varandra, men ett enda stort flyttblock kunde i detta fall hjälpa vandraren att memorera stället i fråga på den egna minnesbildskartan. Genom dylika namn, som beskrev föremålet väl och var lätta att minnas, kunde informationen föras vidare. Ett ännu bättre exempel är Jyrävä vattenfall i Kuusamo. Vattenfallet som störtar fram mellan klipporna efter en forsetapp hade inte kunnat få ett mera beskrivande namn. Kitkajokis utströmning som rinner jämnt året runt garanterar dånet som ger vattenfallet sitt namn. Till råga på allt ger djupfårans höga strandklippor en mäktig ljudvägg till forsens mullrande. Tidigare betraktades inte vattenfall som Jyrävä som sevärdheter, utan som hinder som fördröjde färden. Vattenvägarna var viktiga färdvägar innan vägarna färdigställdes, trots att de var besvärliga. Vintervägarna som man körde med häst eller renar följde ofta de bekanta vattenvägarna. I Lappland förblev älvarna nästan de enda färdvägarna långt in på senaste århundrade. Vid Kemi älvs övre lopp finns ett kort näs, längs vilken man kan dra båten till källorna av Tuloma älvs vattendrag som utmynnar i Ishavet. Av den anledningen har man alltid betraktat Kemihaara som huvudfåran, och inte de stridare och även längre Kitinen eller Luiro. Förr var det av större betydelse hur lätt man kunde passera från dess källor över vatten- Julunkivi i gränstrakterna mellan Sulkava och Ruokolax är ett av Finlands största flyttblock. Från den närbelägna skogsbilvägen leder en knappt kilometerlång stig till flyttblocket, som finns på en vacker plats vid en sjöstrand. Under blocket finns en utmärkt eldstad. Jyrävä vattenfall i Kuusamo är ett av de mäktigaste delaren till andra vattendrag, än om älven var lång. Även om Kemi älv är Finlands längsta älv, är Torneälven-Muonioälven-Lätäseno-Poroeno den längsta sammanhängande älvleden som dessutom strömmar fritt. Från Bottenviken till de stora fjällen i Lapska armen är det 550 kilometer. Vid källorna av denna mäktiga vattenväg finns också våra största och vackraste vattenfall. Olika källor nämner Hepoköngäs i Puolanka eller Korkeakoski i Maaninka som det högsta vattenfallet. Även om fallhöjden i Hepoköngäs är 24 meter, har vattenfallet en trappa som förkortar vattnets fria fall. Korkeakoski, å andra sidan är inget riktigt fall utan som namnet uppger en fors, som dessutom under sommaren torkar upp till en liten bäck. Det största fria fallet anses 17 meter höga Pihtsusköngäs ha i den Lapska armens ödemarksområde. Överlägset högsta kedjan av separata vattenfall har Kitsi älv som rinner ut i Kilpisjärvi. Detta vackra vattenfall som är belägen längs den vandringsled som för till treriksröset är också mycket lättare att nå än Pihtsusköngäs. och även kändaste av våra vattenfall trots att det inte närapå är det största. Jyrävä finns invid lilla björnrundan 3,5 kilometer från parkeringsplatsen i Juuma by. Fjällen fungerar som vägmärken och rösen Inom Lapska armen hittar man också den enda fjällgruppen som reser sig över 1000 meter. I Enontekis ligger så många som 33 av våra högsta fjäll, av vilka Halditjocko är det högsta med 1324 meter. Viktigare än höjden var dock i tiden att det fanns fjäll som tydligt skiljde sig från omgivningen längs vandringslederna. Ännu oftare än som vägvisare fungerade fjällen som rösen. Jägaren l 2 l 2011 l 55
• T.ex. Korsa fjäll har alltid varit ett av de viktigaste rösena i Lappland, även om det är endast 463 meter högt. På toppen av fjället som på kartan över Finska Lappmarken från år 1860 markerade gränsen för de lapska byarnas samfällda jakt- och fiskeområden möts ännu idag tre kommuners och fyra renbeteslags gränser. Invid Korsa fjäll gick också den viktiga vattenvägen från Kemi lappmark till Enare lappmark. Istiden lämnade efter sig raviner, åsar och dödisgropar "Jättens sölgrop" är den djupaste jättegrytan av de rent av tjugo jättegrytorna på Kirnukallio i Korttia. Förekomsten av jättegrytor i Askola är Finlands största och det finaste naturminnesmärket i Borgå ådal, som har utsetts till nationallandskap. Också de största kanjonerna i Finland finns i Lappland. Den över 40 kilometer långa och upp till 80 meter djupa Kevo kanjon i Utsjoki lämnar två andra berömda kanjoner bakom sig i storlek: Korouoma i Posio och Nuortti kanjon i Savukoski. Den 220 meter djupa Isokuru mellan Kultakero och Ukonhattu i Pyhä-Luosto nationalpark är igen Finlands djupaste och mäktigaste ravin. Istiden har lämnat efter sig också andra spår i Finlands jordmån än bara raviner som glaciärflödet rengjort på lösa Julma-Ölkky är den största och i mångas tycke även den mäktigaste bland ravinsjöar som uppstått i en bergsspricka. Den ödemarksbetonade ravinsjön, som just och just är belägen på Kuusamo kommuns sida, är en av de mest kända sevärdheterna vid Hossa strövområdes vandrings- och paddlingsled. partiklar. Åsar och dödisgropar är bra exempel på vad istiden skapat. Tre dödisgropar tävlar om värdigheten att vara djupast: Förmodligen är Syvyydenkaivo i Rokua aningen djupare än dödisgroparna i Kangasala och Janakkala. I motsats till vad många tror finns de största sanddynerna i Finland inte i Kalajoki och inte ens i Vattaja. Igen måste man långt upp i norr, och dessutom till inlandet. T.ex. i ödemarksområdet i Pöyrisjärvi i Enontekis finns det bara sandområden som tidvis vandrar och bildar dyner i vinden och är mera utbredda än de kända sandstränderna vid västkusten. Sandslätterna och åsarna som bildats av glaciärflödet erbjöd fina boplatser för människor och för vandrare förr och de var viktiga annars också. I synnerhet åsarna har varit och är fortfarande naturliga leder inte bara för människor utan även för många djurarter. Också i Pöyrisjärvi ödemarker finns det spår av forntida gropfångst av ren på ett flertal platser. l Boktips Luontoelämysten Suomi ­ retkeilijän nähtävyydet n I sin nya bok förr Jouni Laaksonen läsare med vandring som hobby till intressanta natur- och kultursevärdheter. Redaktören med friluftsliv som specialitet presenterar bl.a. våra högsta vattenfall, mäktigaste raviner och längsta älvar. Sejtar och klippmålningar, som på ett väsentligt sätt anknyter till den finska jaktens historia, är bara några exempel på kulturhistoriska inslag i boken. Laaksonen presenterar vandringsmålen med text och fotografier samt med hjälp av kartritningar och exakta koordinater. Denna gång fördjupar han sig dock mera än i tidigare böcker och behandlar förtjänstfullt varje temas historiska bakgrund, t.ex. för de gamla färdsättens del. Laaksonen har också sjäv besökt alla mål som presenteras. Rekord i Finlands natur n Högsta fjäll: Halditjocko (1324 m), Enontekis n Högsta höjdskillnad: Saana­Kilpisjärvi yta (556 m på en två kilometers sträcka), Enontekis n Största ravin: Kevo kanjon, Utsjoki n Största grotta: Torholanluola (längd 31 m, rymd 200 m³), Lojo n Största flyttblock: Kukkarokivi, Åbo n Största jättegryta: Biskop Hemmings gryta (djup 15 m, diameter 8 m), Rovaniemi n Största sjö: Saimen (1147 km²) n Längsta älv: Kemi älv (483 km), Savukoski­Kemi n Vattenrikaste älv: Vuoksen (medelvattenföring 554 m³/s), Imatra n Högsta vattenfall: Pihtsusköngäs (17 m), Enontekis n Rikaste källan: Sulaoja (32 000 m³/dygn), Utsjoki n Vidaste kärr: Teuravuoma (20 000 ha), Kolari Källa: Atlas - insk världsatlas (Genimap) 56 l Jägaren l 2 l 2011
• Mikaela Miekanmaa Målet en perfekt kopia - konservatorns arbete kräver ett konstnärligt öga Mikaela Miekanmaa Ari Puolakoski finputsar ansiktet på ett lodjur. Drömmer du om att få ditt egenhändigt fällda vilt uppstoppat? Så började nämligen överkonservator Ari Puolakoskis bana i branschen. I början var det en vän till hans pappa som visade hur man gör, men sedan fortsatte Ari som elev på det naturhistoriska museet. l I dag är det Puolakoski som undervisar studerande på naturhistoriska museet, som hittills har varit det enda stället i Finland där man kan studera 58 l Jägaren l 2 l 2011 konservering av ryggradsdjur, exempelvis fåglar, däggdjur och fiskar. Nya studerande tas emot med oregelbundna mellanrum när det uppstår ett behov. När eleverna blir färdiga med studierna brukar de vanligen antingen stanna på museet eller starta eget. Utbildningen tar ungefär tre år. - I praktiken lär sig våra elever att stoppa upp djur och göra olika rekonstruktioner. Det är i första hand för våra egna utställningar som eleverna gör konserveringsarbeten. Man kan söka till utbildningen direkt efter grundskolan. Vid inträdesprovet testas bland annat förmågan att formge och teckna. Dessutom kräver arbetet tålamod av eleverna, påpekar Puolakoski. Bara den konstnärliga friheten fattas - Det här är ett konstnärligt arbete, men utan den omtalade konstnärliga friheten. För varje enskilt djur återskapar konservatorn en viss kroppsställning. Fotografier utgör därför ett viktigt hjälpmedel för oss. Eftersom man inte själv kan hitta på en kroppsställning för djuret så måste konservatorn alltid ha en eller hellre flera bilder som modell.
• Även om man nuförtiden hittar drösvis med bilder av alla de slag på nätet så räcker det inte till för en konservator. Museet har därför under årens lopp byggt upp en omfattande samling av bland annat tidningsurklipp. - För att kunna göra ett gott arbete måste konservatorn studera djuret ingående. Själv tillbringar jag fortsättningsvis mycket tid ute i naturen och i djurparker och observerar de vilda djuren när de rör sig, sover och så vidare, förklarar Puolakoski. Det bor en liten perfektionist i konservatorn När jag frågar Puolakoski vilket konserveringsjobb som är hans bästa under den långa karriären kan han inte nämna ett enda. - Under årens lopp har jag stoppat upp djur av alla storlekar och fasoner, från kungsfågel till älg. Varje projekt innebär nya utmaningar och det gäller att ständigt försöka bli ännu bättre. Det är väl en av tjusningarna med branschen, att man aldrig kan bli fullkomlig. Det färdiga arbetet hade alltid kunnat bli ännu ett snäpp bättre. Det djur som överkonservatorn senast stoppat upp är en imponerande isbjörn, som precis hugger en säl vid iskanten. Den finns med på utställningen Världens natur. - Den här isbjörnen var ett svårt projekt eftersom vi inte har något isbjörnsskelett på museet att använda. Men vi hade ett livfullt foto av ögonblicket då en isbjörn får fatt i en säl och utgick från det när vi planerade montaget. Mikaela Miekanmaa Ari Puolakoski t.h.) handleder eleven Erik Raitanen i konserveringen av ett lodjur. Raitanen, som är hemma från Åland, drömmer om att starta ett eget företag. För att kunna göra ett gott arbete måste konservatorn studera djuret ingående. Exakt och tidskrävande process Merparten av de djur som blir uppstoppade på museet är olycksoffer som har lämnats in av allmänheten, bland annat fåglar som har flugit mot ett fönster och däggdjur som har blivit överkörda. - Det första steget i projektet är att flå djuret. Därefter tar vi ungefär 40 till 50 mått på kroppen, som behövs vid konserverandet. Efter det putsas skelettet noggrant för att kunna användas som stomme. På skelettet och med hjälp av måtten skapas sedan en lermodell av djuret. På lermallen gjuts sedan en glasfiberform i flera delar och med den tillverkas sedan den slutliga kroppen av uretan. Innan det behandlade skinnet limmas på modellen fästs ögonen av glas på sina platser, beskriver överkonservatorn arbetsgången. Skinnet garvas i en sur lösning som innehåller bland annat myrsyra och salt. Därefter skrapas skinnet tunnare med kniv eller slipas med en speciell maskin. Garvningen förhindrar att skinnet fördärvas. - Skinnet kan från början vara mellan en och halvannan centimeter tjockt medan den optimala tjockleken för en konservator är bara några få millimeter. Skinnet ska de facto inte vara tjockare än att pälsen nätt och jämnt sitter fast. Framtidsutsikterna i branschen? - I vårt land finns det ett tiotal konservatorer som är anställda på naturhistoriska museer. Merparten av konservatorerna jobbar ändå som fria företagare med en kundkrets som till största delen består av jägare och fiskare. Som jag ser det har kunnigt yrkesfolk goda framtidsutsikter i vårt land eftersom majoriteten av dagens kunder förstår att prioritera kvalitet. Den billigaste är sällan den bästa, konstaterar Puolakoski.. l Ari Puolakoski Erik Raitanen lägger sista handen vid en isbjörn för utställningen Världens natur. Jägaren l 2 l 2011 l 59
• Milla Niemi & Petri Nummi Trafiken beskattar viltbestånden ­ älgkrockarna är bara toppen av isberget När snön smälter töar ett säkert vårtecken fram på vägrenarna. De första tussilagorna låter fortfarande vänta på sig när bilisterna börjar upptäcka livlösa, lurviga bylten utmed vägarna ­ mårdhundar och andra olyckliga fyrbeningar som trafiken krossat livet ur. Även om trafiken inte utgör något större hot mot våra vanligaste viltarter så finns det också i vårt land några arter vars populationer kan bli lidande av döden i trafiken. 60 l Jägaren l 2 l 2011 N l När djuren och trafiken kommer på tal är det älgkrockarna som de flesta först kommer att tänka på. Det är ingen överraskande association. Kollisionerna med hjortdjur får mycket uppmärksamhet i massmedierna eftersom människor blir skadade och de materiella skadorna kan bli stora. De flesta har i bekantskapskretsen någon vars bil har blivit skrot i en krock med en älg eller ett rådjur, och det finns många jägare som har fått personliga erfarenheter genom att delta i eftersök för SRVA. Krockarna med mindre djur blir ofta överskuggade av hjortdjursolyckorna. En groda som har plattats till under däcket kan passera utan att föraren ens märker att det har inträffat, och en hare som törnar mot kofångaren får kanske inga märkvärdigare konsekvenser än att bilen behöver tvättas. För många av oss kan det komma som en överraskning hur stora mängder ryggradsdjur som varje år förlorar livet i vägtrafiken. Enligt en rapport som Vägverket publicerade år 2002 är det varje år ungefär en miljon däggdjur och mångfalt fler fåglar som stryker med på vägarna i vårt land. I denna olyckliga skara figurerar också en hel del jaktbart vilt. Harar och mårdhundar vanliga offer På olika håll i världen har det forskats intensivt i djurdödligheten i trafiken. I vårt land har vi precis blivit intresserade av ämnet medan svenskarna lyckligtvis har hållit den nordiska insatsen i gång. I en undersökning som gjordes på Tiina Mäkelä
• 90-talet i Sverige gjordes en bedömning av trafikdödligheten för de vanligaste viltarterna. Fältharen och skogsharen toppade statistiken och slogs i undersökningen ihop till en enda grupp. Forskarna kom fram till att inalles ungefär en tiondel av harstammen slutade sina dagar som trafikoffer. Räknat i antalet individer motsvarade det ungefär en tredjedel av avskjutningen. Hardjuren, och i synnerhet fältharen som trivs i södra Finland där trafiken är livlig, är starkt representerade också i den finska statistiken över dödligheten i trafiken. Även om de svenska forskarnas resultat inte kan tillämpas rakt av på förhållandena i Finland så torde det också hos oss handla om storleksklassen tiotals tusen jössar som varje år blir överkörda. Vid sidan av hardjuren är det mårdhundarna som utgör de synligaste viltoffren i trafiken. Mårdhundarna förökar sig effektivt och det kan därför finnas väldigt mycket av dem i terrängen. Arten är allätare och letar gärna efter lättfångna godbitar utmed vägkanten, vilket kan bli ödesdigert. Men i det här fallet behöver vi inte bli bekymrade för den stora trafikdödligheten eftersom arten är en invandrad främling som vi snarare borde ha färre av än vad vi har. Dessutom ser mårdhundens effektiva förökning till att inte ens en hög dödlighet försvagar artens framtidsutsikter. arter som löper fara att utrotas lokalt eller till och med dö ut helt och hållet på grund av trafiken. Finns det kanske sådana trafikhotade djurarter också i vårt land, som ju är känt för sina ödemarker? De finska bestånden av skogsren har under de senaste åren gått tillbaka i artens bägge förekomstområden, Kajanaland och Suomenselkä. Det har inte hittats någon entydig orsak till den här tillbakagången. Rovdjuren och jägarna kniper sin andel, men också trafiken kan vara en faktor som fördjupar utförsbacken. Antalet skogsrenar som dör i trafiken har varierat från år till år, bland annat eftersom djuren flyttar sitt vinterbete. I Kajanaland har under 2000-talet i genomsnitt ett tjugotal renar blivit överkörda per år, eller i runda slängar ett par procent av det totala beståndet. Kiikarissa netin parhaat tarjoustuotteet? Metsälle, kalaan, vaelluksille, retkeilyyn.. Tuotteita moneen lähtöön! Ale.fi:ssä on aina ALE! Vi kan minska på djurens dödlighet i trafiken genom att bygga viltövergångar och undergångar för fyrfotadjuren. Förvärrar trafiken läget för skogsrenen? Döden i trafiken drabbar i regel främst stora djur som förökar sig långsamt. Ute i världen finns det Torra strandremsor som löper under broar minskar effektivt trafikdöden för små och medelstora djur. Breda passager under vägar och gröna broar duger också för hjortdjur som vandringsled. Milla Niemi Jägaren l 2 l 2011 l 61 Milla Niemi
• Uttryckt i procent låter detta ännu inte oroväckande, men vi ska hålla i minnet att renbestånden förökar sig relativt långsamt. Vajan föder bara en kalv åt gången. I praktiken betyder det här att ungefär en tiondel ­ under de värsta åren kanske så mycket som en femtedel - av renbeståndets återväxt blir överkörd av en bil. I skenet av detta kan vi konstatera att det borde utvecklas nya metoder för att minska på skogsrenens dödlighet i trafiken. femte fasan sina dagar som trafikoffer. Vid samma tider uppskattades i Sverige att trafikens fasanuttag uppgår till cirka tio procent av varje årskull. Viltvårdsmässigt ­ och även skyddsmässigt ­ är dock rapphönan en intressantare inhemsk art än fasanen. Så vitt vi vet har det inte samlats in någon statistik hos oss om rapphönans dödlighet i trafiken. Läge för en beställning till forskningen? hittar vi också där älgar brukar korsa vägen eftersom också mindre fyrfotingar brukar välja samma rutter. Informationen om djurens växlar och koncentrationerna av trafikdöda djur kan vara mycket användbar vid planeringen av förebyggande åtgärder, som till exempel viltövergångar och undergångar. Trafiktrygghet för alla Ett av de mest använda sätten att minska på djurens dödlighet i trafiken är övergångar och undergångar för fyrfotadjuren. Broarnas och tunnlarnas mått och tekniska detaljer varierar, men målsättningen är den samma: att styra djur- och motortrafiken till olika nivåer. Konstruktionerna minskar på djurolyckorna samtidigt som de underlättar djurens rörlighet i ett landskap som är splittrat av vägar. Viltövergångar, breda undergångar och tunnlar för smådjur har i tiotals år varit vardag för vägplanerarna i Centraleuropa. I vårt land har vi äntligen börjat fatta poängen med nyttan av sådana konstruktioner. Det säger förstås sig självt att det är meningslöst att planera några enorma viltövergångar i trakter med stillsam trafik. Där kan det i stället bli aktuellt att till exempel vid en reparation av en bro över ett vattendrag låta strandremsan löpa också under bron. Åtgärden minskar bevisligen på antalet djur som dör i trafiken. Krockar med små och medelstora djur resulterar sällan i personskador, men det betyder inte att risken är obefintlig. I synnerhet motorcykelförare är utsatta för skador vid en krock med ett djur. Det finns alltså flera skäl för att minska på djurdödligheten i trafiken, inte bara för djurens skull utan också för vår egen säkerhet. l Hönsfåglarna i riskzonen När det gäller de jaktbara fåglarna tär trafiken särskilt på hönsfåglarna. Sandbelagda skogsbilvägar lockar till sig skogshöns som plockar i sig småsten, men det är inte ovanligt att stöta på flygfän också utmed riksvägarna. Ju längre fåglarna dröjer vid vägen desto större fara löper de för att bli krossade av en bil. Beträffande hönsfåglarnas dödlighet i trafiken finns det inga färska siffror at tillgå. En fingervisning kan vi emellertid hämta i Matti Rätys licensiatavhandling som skrevs på 80-talet. Räty skickade ut ett frågeformulär som täckte hela landet och utifrån svaren beräknade han trafikens årliga "uttag" till 27 000 skogshöns, vilket beroende på art motsvarade 0,6 till 3 procent av de dåvarande bestånden. På lokal nivå kan siffrorna vara ännu större. Fälthöns som lever i en kulturmiljö kan drabbas ännu hårdare än skogshönsen av trafiken. Enligt Rätys uppskattningar slutade så mycket som var Här är det farligt ­ här smäller det Jägare som begriper sig på var passen ska läggas vet att djuren ofta låter sitt vägval styras av terrängens beskaffenhet och vegetationen. Det kommer inte som någon överraskning att de trafikdöda djuren hopar sig på vissa ställen i stället för att kadavren skulle ligga jämnt utströdda längs vägarna. Koncentrationerna av små och me-delstora trafikdödade djur hittar vi bland annat vid broar över vattendrag eftersom så många arter gärna rör sig utmed åar och bäckar. Om det inte finns någon möjlighet att torrskodd följa stranden under bron så blir djuren tvungna att ta sig upp på vägområdet, med förutsägbara katastrofala konsekvenser. Koncentrationer av kadaver Genom att bygga tunnlar för smådjur kan bl.a. grävlingarnas trafikdödlighet minskas. Det finns alltid en risk för personskador, också vid en krock med ett mindre djur. 62 l Jägaren l 2 l 2011 Milla Niemi
• Omasta kontista Diana -riistapeltoseokset DIANA-riistapeltoseokset ovat Suomen oloihin kehitettyjä siemenseoksia riistapeltojen perustamiseen. Huolehdi riistan hyvinvoinnista ja paranna metsästysmahdollisuuksiasi. Hirvi-Diana Pakkauskoko 1 kg Annostus 4 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 16 pss Peura-Kauris-Diana Pakkauskoko 3 kg Annostus 6 kg/ha. (tukkupakkaus 4 x 3 kg). Hinta 26 pss Monivuotinen riistalaidun-Diana Pakkauskoko 2 kg Annostus 20 kg/ha. (tukkupakkaus 4 x 2 kg). Hinta 19 pss Fasaani-Peltopyy-Diana Pakkauskoko 3 kg Annostus 10 kg/ha. (tukkupakkaus 4 x 3 kg). Hinta 28 pss Auringonkukka Pakkauskoko 2 kg Annostus 8 kg/ha. (tukkupakkaus 4 x 2 kg). Hinta 24 pss Rehukaali Grampian Pakkauskoko 1 kg Annostus 4 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 22 pss Rehukaali Keeper, peitattu Pakkauskoko 1 kg Annostus 3 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 42 pss Rehurapsi Pakkauskoko 1 kg Annostus 5 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 8 pss Öljyretikka Pakkauskoko 3 kg Annostus 15 kg/ha. (tukkupakkaus 4 x 3 kg). Hinta 29 pss Turnipsi Pakkauskoko 1 kg Annostus 2 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 17 pss tarkat Katso elyt ! HUOM et esitt is kuvall rakontti. e www. Naattinauris Pakkauskoko 1 kg Annostus 2 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 18 pss Rehunauris Pakkauskoko 1 kg Annostus 2 kg/ha. (tukkupakkaus 10 x 1 kg). Hinta 13 pss Maissi Pakkauskoko 3 kg Annostus 30 kg/ha. (tukkupakkaus 5 x 3 kg). Hinta 27 pss 40_sve.indd 1 4.3.2011 10.59 Kämppä Kuusamosta? Piilopirtti Posiolta? Lomamökki Lapista? Laatumaalla on nyt myynnissä eräkämppiä ja erämaisia tontteja. Tarjolla on kohteita niin järvien ja lohijokien rannoilta kuin tunturien kainaloista. Lue lisää ja löydä oma mielipaikkasi: Riistapeltosiemenet Hirviriistaseos 10 kg 79 Linturiistaseos 10 kg 68 Rehurapsi Akela 25 kg 95 Rehuherne Arvika 25 kg 50 Rehu Öljyretikka Apoll 10 kg 90 Rehukaali Inka 1 kg 19,50 Rehujuurikas Brigadier 1 kg 14,50 Naattinauris Samson 0,5 kg 8,90 Luonnonhoitopeltoseokset LHP-Riista-Diana 10 kg LHH-Maisema-Diana 10 kg LHP-Niitty-Diana 10 kg 59 65 116 www.laatumaa.com Kaikki riistapeltosiemenet täyttävät viherkesannolle perustettavan riistalaitumen kasvilajivaatimuksen ja ovat hyväksyttyjen kasvien listalla. Jos haet EU-tukea, niin säilytä etiketti ja laita se tukihakemuksen liitteeksi. o Verkk . www 24akhntti. er o kaup pa Eräkontti Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. ERÄKONTTI, Kinturinkuja Metsästäjä l 2 l 2011 l 63 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti.
• Jakten på statens marker Skogsbruket betraktat med jägarnas ögon De som jagar på statens marker har ögonen med sig i terrängen där de jagar och har kommenterat hur Forststyrelsen bedriver sitt skogsbruk. Aino Risto har i sin avhandling förtjänstfullt sammanställt responsen under åren 2006 till 2010. Budskapet i kommentarerna var tydligt. Jägaren har ett skarpt öga och känsligt sinne som inte låter förändringarna i jaktmarkerna gå obemärkt förbi. Det behövs ingen spåman för att begripa att merparten av jägarna gärna strövar i urskog och marker där ingen motorsåg farit fram. Å andra sidan ska det finnas vilt och det ska vara lätt att ta sig fram. Men också en jägare måste inse kalla fakta. Skogar orörda av människohand att jaga i hittas inte längre i vårt land. Under seklernas lopp har yxor huggit både gran och tall i så gott som varje vrå av skogen. Och har inte yxan varit framme så blir det stopp i alla fall för jägaren ­ Naturskyddsområde! Alla kommentarer som vi får innebär självfallet inte kritik, även om det brukar vara lättare att kritisera än att berömma. Bland jägarna från norra och nordöstra Österbotten och flera andra trakter fanns det en hel del jägare som berömde skogens struktur i sitt jaktområde, som tyckte att vägnätet var bra eller att jaktarrangemangen var utmärkta. Kan det helt enkelt bero på att de här skogskarlarna hade överlistat viltet? Ofta är det ju så, att glädjen över det fällda viltet får också landskapet att framstå i en fördelaktig dager? Största delen av den kritik som riktades mot skogsbruket handlade om förnyelsen av gammal skog. Envar betraktar ju gammelskogen på sitt eget vis. Klagomålen gällde avverkningar som skapat luckor i trädbestånden eller var en vädjan om att hålla sig till gallringar. Men i våra förhållanden är det helt enkelt inte möjligt att gallra i det oändliga. Förr eller senare måste ett bestånd slutavverkas. Kalhygget som lösning har betydelse också när vi försöker skrapa ihop till statens kassakista den 100 miljoner som finansministeriet årligen förväntar sig. Och vi kan väl alla vara överens om att slantarna behövs? Jägarna motiverade sin kritik mot förstörelsen av gamla skogar också med argumentet att hönsfåglarna lider av förändringar i sin miljö och att viltet söker sig till oavverkade trakter. Både erfarenheten och forskningen visar emellertid att skogshönsen inte är utpräglade gammelskogsfåglar. Plantbestånd och gallringsskogar erbjuder bland annat orrarna föda och skydd. Också tjädrarna finner blåbärsris och bär i ekonomiskog. Vilket bland annat bevisas av det som en gång var Europas största kalhyggen och nu är medelålders gallringsskog. Bara väderleken har varit gynnsam under häckningen händer det att en orre eller tjäder brakar upp vid myrkanten eller ur moskogens bärris. När jägarna däremot upplever att deras naturupplevelse blir förstörd av att gammelskogen avverkas i de inkörda jaktmarkerna, så är det obestridligen sant och lönlöst att komma med invändningar. Det man känner och upplever är ju sant. I synnerhet för jägare som ju sällan jagar för sin försörjning, utan det är trivseln och skogskänslan som ger stegen vingar. En synpunkt där jägarnas och Forststyrelsens uppfattning sammanfaller är att gallringarna och röjningarna ofta har gjorts alltför omsorgsfullt. Ett alltför petnoga röjande kostar och skapar en steril skog där viltet inte finner skydd och jägaren inte finner vilt. Den här synpunkten är värdefull och utifrån den har vi gjort jobbet lättare för röjarna, med målsättningen att i gallringsbestånd bara röja den undervegetation som är nödvändig för skogsarbetena. Med behärskad vanvård så att säga optimerar vi nyttan för både viltet och skogsbruket. Å andra sidan fanns det en stor grupp kritiker som ansåg att planteringarna och ungskogarna var alltför oskötta, allt för täta och allt för besvärliga att gå i. Den nedsatta sikten begränsade skyttet. Det var svårt att röra sig med hund och nästan omöjligt att gå tyst utan att stöta upp viltet. Rätt många jägare förargade sig över virke som låg på marken, antingen för att det gjorde skogen svårframkomligare eller för att det var slöseri med virke. Även vi jägare är mänskliga varelser och det är lätt hänt att jaktinstinkten fördunklar glasögonen genom vilka vi betraktar våra jaktmarker. Ofta är det ju så, att om terrängen är besvärlig så hindrar det jägaren, men gynnar viltet. Envar jägare vet ju att när viltet drar det längre strået så beror det på försvårande omständigheter. Ens egen förmåga kan det ju inte bero på, eller hur? I förargelsen glömmer man lätt bort att den finska skogen är en mosaik där plantskogen inte varar i det oändliga utan snart övergår i ett annat bestånd. 64 l Jägaren l 2 l 2011 Eino Piri Servicechef Skogsbruk Forststyrelsen
• Längtan tillbaka till gammelskogen "Skogen nerhuggen, maskiner körde dag och natt och gjorde kalhygge. Såg några orrar + nån stockbil och skogsvaktare. Stötte på älgjägare? Vad jagade dom eftersom det inte funnits älg i trakten på tre år! Och snart inga fåglar eller skog heller, tydligen." "Chockerande kalhyggen... kan det vara klokt att klappa ikull skogen på det där viset." "Det finns inte nån gammal skog alls, bara ris och plogfåror, diken, ärr efter maskiner åsånt." Här ett plock ur kommentarerna som tillståndsjägare skickat in i höstas apropå skogsbruket i statens skogar. Det är många som tycker att de gamla skogarna avverkas i allt för rask takt och att spåren förskräcker. Det är onekligen sant att dagens ekonomiskogar är splittrade och besvärliga att röra sig i. Skogen på statsmark förnyas med moderna metoder, som Eino Piri bekräftar i artikeln här invid. Det är samma melodi som gäller i statens skogar, i privatskogarna och i skogsbolagens skogar. Att promenera i en ekonomiskog som nyligen huggits är inget nöje, men där produceras onekligen råvara till industrin. Under de senaste decennierna har skogsbruket fullständigt förändrat skogens ansikte och landskapets struktur. I processen har skogsbruket också förändrat viltmiljöerna, viltets struktur och självfallet också jakten. De splittrade, markberedda och odlade skogsmiljöerna bjuder knappast på några estetiska upplevelser, men de föder trots det en artrik viltfauna. Vad är det då som gör jägare så förbannade när en skog har nått sitt slutstadium och blir avverkad? Visst, det börjar bli knappt om gammal skog. Både skogsbruksplanerarna och jägarna letar på sina kartor efter sådana. Planeraren letar efter råvara för försäljningen av sågtimmer och täckning för statens förväntningar på intäkter. Jägaren söker fina upplevelser och frid. Enligt gjorda undersökningar trivs många viltarter ändå bäst i ung, blandad ekonomiskog. Det måste alltså finnas en djupare förklaring till denna längtan efter gammelskog. sannolikt till de vackraste dälderna och höjderna i moskogen, stryker förbi de största träden och de ståtligaste myrstackarna. Om det finns en tjärn, bäck eller sjö i närheten så leder stigen sannolikt dit. Där finns en gammal lägerplats där brasan brunnit otaliga gånger. Det är en plats i lä för vinden, kanske en slänt med grova träd i strandkanten. Det är landskapet. Där rastar man gärna. Lutar ryggen mot en kraftig stam och känner tryggheten. Det susar fridfullt i kronorna högt där uppe. Det är tiden själv som viskar i de stora träden. Det finns ingen brådska mer. Sinnena vilar och själen får frid. Som att komma hem. Hjulspår efter maskiner, bröten av ris, uppslitna stubbar och röjda plantskogar skriker däremot om civilisation och effektivitet. Människan har ett sinne för det estetiska och mången jägare är innerst inne en romantiker. Åtminstone är det vad som påstås. Spåren efter de tunga maskinerna, det förvandlade och brutalt omvandlade landskapet ger oss inte frid, snarare tvärtom. Viltfrågesport 2 Svaren påfrågorna på sidan 12 Rätt svar Värt att veta 1. x. Jakt på älgtjurar tilläts år 1933, den 1-8 september. 181 tillstånd beviljades. 1. Kekkonen var inbiten fiskare redan i sin ungdom, men började jaga först senare i livet. 2. Bröderna von Wright var hemma från Kuopio. De var jägare alla tre och deras målningar av fåglar är enastående än i denna dag. x. Sorkechinokocken har inte påträffats i Finland, men väl i våra grannländer, även Sverige. Den sprider sig genom rovdjurs avföring. 2. Bestånden av skogsren i Kajanaland har minskat dramatiskt under de senaste åren. 1. Av de kandidater som föreslagits på jaktvårdsföreningarnas årsmöten väljs sex medlemmar och suppleanter för dessa till det regionala viltvårdsrådet. 2. x. Om en tjäderhöna inte finner en tjädertupp att para sig med kan den göra det med en orrtupp. 1. 2. 3. 4. 5. 6. Ett arttypiskt beteende Dessutom är vi våra stigars slav. Vi följer gamla bekanta vägar och minns. Där en tjäder en gång brakade upp, dit vill vi gärna återvända. Det gör också vargen och räven, återkommer till platsen där den haft framgång och undviker platsen för motgång. Det är en chock när det gamla bekanta tjäderlandskapet och lägerplatsen har fördärvats till oigenkännelighet. Dessutom spelar människans evolutionshistoria in vid vårt val av plats för lägereld eller vila. Att jaga är att återvända till vårt ursprung. Att ströva i skogen, leta efter byte och fälla det är aktiviteter som har styrt människans evolution. Till all lycka växer skogen fort. Men med dagens förnyelsedirektiv för skogsbruket finns det knappast någon återvändo till skogen sådan som vår generation har sett och upplevt den. Trädets omloppstid blir kortare och de silvriga torrfurornas tid verkar i det stora hela vara ett avslutat kapitel i våra ekonomiskogar. Tjädern och det övriga viltet Jukka Bisi tf vildmarkschef verkar kunna anpassa sig till Naturtjänster föryngrade skogar, medan Forststyrelsen det för jägarna tycks vara en svårare process. De enorma kalhyggena på 50- och 60-talet börjar närma sig följande föryngring och då är den stora frågan den, med vilka metoder vi gör det. Den nya miljöguiden för skogsbruket som är under arbete väcker förhoppningar. 7. 8. 9. 10. x. 11. 2. Den finska stövaren föll från första till tredje plats medan schäfern är nästpopulärast. 12 x. Vid jakt efter hjortdjur får inte användas drivande hund med en mankhöjd som överstiger 28 cm. 13. 1. Fotsnara får enbart användas vid jakt efter räv, men aldrig på barmark. 14. 1. 15. 1. 16. x. Skarven är fredad och har ingen jakttid, men NMT-centralerna kan bevilja dispens. Frid och harmoni När du stiger in i dunklet i en gammal, orörd skog där träden är grova och står tätt och sträcker sig mot himlen, vad är då det första du ser och upplever? Tystnaden och dunklet. Det är lätt att ta sig fram där. Det råder harmoni. Skogen är oerhört variationsrik. Om där anas en stig, kanske en kostig ursprungligen, en jägarstig från fälla till fälla, eller en stig som löpt mellan byar, så letar den sig Jägaren l 2 l 2011 l 65
• Eero Väisänen, UPM Metsä Skogshönsen och skötseln av plantskog I skogsbruket finns det alltid flera olika alternativ. På nästan alla gårdar går det att sköta skogen så, att man på en del av arealen satsar på maximal virkesproduktion och på en annan del prioriterar viltvården i skogsbruket. Även om plantbestånden inte är skogshönsens favoritmiljö så är det i plantskogsskedet som man skapar trädbeståndet för hela omloppstiden. Hur en skogsbrukare sköter sina planteringar har därför en väldigt stor betydelse för hönsfåglarna för decennier framåt. 66 l Jägaren l 2 l 2011 P l Plantbestånd är alltså inte hönsfåglarnas favoritmiljö att leva i även om sådana inte heller är betydelselösa, särskilt inte för födan. Orren trivs i både öppen och sluten terräng, och tidvis även i skog som är väldigt ung. Också järpen kan hålla till i granbestånd där träden är fem till sex meter höga. För tjädern är däremot plantbestånd och i synnerhet stora sådana en andra rangens terrängtyp. Det händer att hönsfåglar häckar i plantskog eller i terräng som är alldeles öppen, men avståndet till skyddande skog får inte vara särskilt stort. Men som sagt, så är det på plantskogsstadiet som man skapar trädbeståndet för hela omloppstiden. Därför är det av väldigt Om den som röjde och den som gallrade tog hänsyn till viltet så tackar inte skogshönsen nej till ett vanligt tallbestånd på cirka 45 år som är sått och gallrat. stor betydelse hur plantskogen sköts och avgörande för årtionden framåt, även för hönsfåglarna. Under 2000-talet har det röjts och gallrats mellan 200 000 och 300 000 hektar plantskog och ungskog per år. Om gallringarna och röjningarna sköts väl så sträcker sig de positiva effekterna flera decennier in i framtiden och berör verkligt stora arealer.
• Arbetena ska planeras omsorgsfullt på förhand I själva verket planeras det kommande plantbeståndet redan vid slutavverkningen. Det ska fattas beslut om förnyelsemetoden, gränserna för avverkningen, vilket huvudträdslag som ska odlas, om ytan ska planteras och om markberedningsmetoden. De träd som sparas ska redan nu åtminstone antecknas på kartan. Det ska också fattas beslut om vad som eventuellt lämnas utanför avverkningen, körstråken för skogsmaskinerna och lagerplatserna för virket. Om man vid avverkningen även ska ta vara på energivirket blir det särskilt viktigt att planera lagringsplatserna med omsorg eftersom energiveden har stor volym och lång lagringstid. Om avverkningen görs när det är mörkt och snö på marken så är det omöjligt för maskinföraren att upptäcka detaljer i terrängen om inte planeraren har tagit hänsyn till viltet. Där det bara är möjligt ska man också spara björkar. Effekten blir optimal om de sparade träden bildar en grupp med flera ingående trädslag. Marken lämnas orörd, vilket också betyder att träd inte får fällas in i dungen. Det är särskilt viktigt att spara små buskar med al, asp och sälg. När plantskogen med tiden växer upp kring snåren, så har de här buskarna som vid kalhuggningen inte såg mycket ut för världen utvecklats till skyddade matplatser. I närheten av sälg brukar det finnas fuktig mark. Att spara små fuktiga partier är särskilt viktigt och orsakar inte markägaren nämnvärda förluster. Ofta förhåller det sig faktiskt precis tvärtom. Dessutom är det besvärligt och dyrt att iståndsätta våtmarker. Om man sparar dem blir de längre fram betydelsefulla också för andra arter än skogshönsen. Tjädrarnas betesträd ska alltid lämnas kvar eftersom de ofta nyttjas år efter år och ibland till och med i årtionden. Också i övrigt kan sådana träd vara viktiga för tjäderns trivsel. Här och där på hygget finns det gott om småträd som är skadade och av svag kvalitet. I vanliga fall röjs sådana bort innan markberedningen. Men man ska aldrig storstäda ett hygge utan lämna spridda snår här och var. På några år utvecklas de till lämpliga gömslen medan det nyanlagda plantbeståndet fortfarande är så lågt att det inte ger viltet något skydd. Om avverkningen och drivningen har gjorts rätt så går föl- Metsähallituksen pienriistan kausiluvat haettavissa huhtikuun aikana Pienriistan kausiluvat ajalle 1.8.2011 - 31.4.2012 ovat nyt haettavissa. Hakuaika on 1.- 30.4.2011. HUOM! muutos hakuajassa. Loppukauden luvat (1.11.-31.4.) sekä lyhytaikaiset luvat ovat saatavilla kesämyynnissä. Kausilupia on saatavilla sekä kanalinnuille että muulle pienriistalle. Kausilupia ei myönnetä kaikille alueille. Tarkemmat ohjeet ja alueet: www.metsa.fi/metsastys Kausilupia voi hakea sähköisesti osoitteessa: www.lupahaku.protacon.fi God skogsskötsel är det samma som god miljövård jande moment, markberedningen, utan några svårigheter. Den görs alltid på barmark och maskinföraren kan se och ta hänsyn till även små specialdrag i terrängen. Det är alltid en fördel om föregående skede i arbetet har gjorts med omsorg och enligt planen. Markberedningsmaskinen kör runt små våta partier och lämnar marken i fred under grupperna av sparade träd. Om man ändå blir tvungen att dika för att skogsodlingen ska lyckas, så får inte dikena grävas för djupa. Här och där kan dikeskanten planas ut till en ramp, så att djur som trillat i kan ta sig upp. Det samma gäller bassänger som anläggs för vattenskyddet. En av bassängens sidor ska nämligen göras sluttande. Syftet med markberedningen är att underlätta skogsodlingen och ge plantorna optimala växtförhållanden i starten. Däremot ska man inte fläka fram mera mineraljord än vad som är nödvändigt för förnyelsen. Om hålet i humusskiktet inte är för stort så kan ytvegetationen återhämta sig rätt fort. HAMKin metsätalouden koulutusohjelma on profiloitunut metsävarojen suunnitteluun ja hoitoon sekä metsäyrittäjyyteen. Käytössämme on noin 2000 hehtaarin opetusmetsä käytännön harjoituksia varten. Klok röjare städar inte för noga Efter förnyelsen behöver planteringen inga skötselåtgärder under de närmaste åren. Men när röjsågen anmäler sig avgörs den blivande skogens trädslagsfördelning och skepnad. De ekonomiskt viktiga träden ska absolut befrias från påträngande andraklassträd. Det är självfallet också klokt att inte göra arbete i onödan. Träd och Metsätalousinsinööri toimii korjuu- tai ostoesimiehenä, metsä- tai luonnonvarojen suunnittelijana, energiapuuneuvojana tai muissa metsäalan asiantuntijatehtävissä. Yhteishaussa mukana myös aikuisten monimuotokoulutus. Osa opinnoista verkkototeutuksena. LISÄTIEDOT: hakutoimisto@hamk.fi, p. (03) 646 4501. Jägaren l 2 l 2011 l 67
• Det våta partiet i kanten av tallbeståndet på fotot invid har lämnats utanför röjningen och gallringen. Där finns lövträd av flera arter med ett uppslag av gran inunder, vilket ger skogshönsen både föda och skydd. buskar som inte stör de odlade trädslagen ska inte röjas bort eller fällas bara för att det ska se prydligt ut. Det är bättre att lämna dem kvar. Alltså rekommenderas det att alla buskar och träd med bär samt enar och lövträd som inte stör huvudträdslagen ska lämnas kvar. Ofta har naturen redan inrett sådana här viltvänliga snår på lämpliga platser. Kanterna vid våta partier, stenrösen och utmed bäckar får efter hand ett träduppslag också inne i skog eftersom där finns mera ljus än under höga träd. Sådan naturligt uppkommen vegetation går fint att utveckla till gömslen. Dessutom är sådana snår ofta väldigt dyra och besvärliga att röja. Kanterna utmed bäckar är fulla av stenar. Den som röjer måste vara helskärpt för att inte såga i någon sten. Alltså är det nog en bättre idé att gå runt sådana små och besvärliga ställen och koncentrera arbetsinsatsen till det viktiga i planteringen. Det sparar pengar och slutresultatet blir bättre för både markägaren och viltet. Tjädern är en fågel som håller till i tallskog, vilket betyder att arten kan få det svårare i framtiden eftersom vi under de senaste två decennierna har bevittnat en kraftig förskjutning i skogsodlingen från tall till gran. Blandskogen behöver ett inslag av tall eller små grupper med tall bland alla granar. Det räcker alltså inte med enbart lövträd. När plantskogen växer upp sluter sig beståndet och är för tätt för tjädern nästan ända fram till den första gallringen. Järpen och orren finner redan på plantskogsstadiet skydd och föda bland träden, bara valet av trädslag har gjorts rätt. Efter den första gallringen och ibland till och med strax innan, återvänder tjädrarna till platsen. Tjäderhönorna är de första att acceptera beståndet, men rätt snart följer tupparna efter. Återkomsten avlöper klart bättre om det har tagits hänsyn till viltets behov redan när plantskogen anlades och röjdes. När skogen har vuxit upp finns de ovannämnda snåren, våta partierna, sparade trädgrupperna och inslagen av andra trädslag färdigt på plats. Om vi dessutom låter bli att röja i onödan i undervegetationen innan den första gallringen så finns det förutsättningar för viltet och det övriga djurlivet att trivas. På UPM:s marker har vi övergått till att göra röjningen innan den första gallringen enligt principen att skogsarbetarna främst avlägsnar sådana träd som hindrar gallringen och skymmer sikten för maskinföraren. Vi försöker alltså absolut inte röja bort undervegetationen helt och hållet. I en ungskog är det för sent att skapa ett blandbestånd om grunden inte har lagts vid plantskogsstadiet. När skogsmaskinen anländer till en omskött och variationsrik ungskog för att gallra den så syns det att röjaren har gjort ett gott arbete. Gallringen går lätt att göra när de grundläggande detaljerna redan är i sin ordning. God skogsskötsel är också god miljövård Självfallet ska vi komma ihåg att det i skogsbruket alltid finns flera alternativ. På nästan alla gårdar är det möjligt att avsätta en del av arealen till maximal virkesproduktion medan man på annan plats kan ge viltvården högre prioritet i skogsbruket. På längre sikt går det ju att skifta tyngdpunkten i produktionen. När markägaren ser till att förnyelsen kommer fint i gång på kalhygget har han en hel rad med skogsbruksalternativ till sitt förfogande. Variationsrika skogsbestånd med flera trädslag brukar dessutom vara vackra för människan att se. Hönsfåglarna instämmer och trivs i bestånd med stora variationer, även om de inte tänker på de estetiska aspekterna när de väljer miljö. Och när den som strövar i skogen ser fåglar omkring sig blir han (eller hon) alltid på gott humör. God skogsskötsel är med andra ord det samma som god miljövård. Det ska alltid vara vår målsättning. l Plantskogsskötseln är av avgörande betydelse för hönsfåglarna årtionden in i framtiden. I samma figur har det under tallarna sparats en grupp granar som ett snår för viltet. 68 l Jägaren l 2 l 2011
• Frontline Comp paikallisvaleluliuos. Vaikuttavat aineet: fiproniili ja (S)-metopreeni. Kohde-eläinlajit: kissa ja koira. Käyttöaiheet kohde-eläinlajeittain: kissa: kirpputartuntojen tai samanaikaisten kirppu-, puutiais- ja/tai väivetartuntojen hoitoon. Kirppujen (Ctenocephalides spp.) häätöön. Insektisidinen vaikutus uusia kirpputartuntoja (aikuismuodot) vastaan kestää 4 viikkoa. Ehkäisee kirppujen lisääntymistä estämällä munien kehittymistä (ovisidinen vaikutus) sekä toukkien ja koteloiden kehittymistä jo munituista munista (larvisidinen vaikutus) 6 viikon ajan annostuksesta. Puutiaisten häätöön (Ixodes ricinus, Dermacentor variabilis, Rhipicephalus sanguineus). Valmisteen akarisidinen vaikutus puutiaisia vastaan kestää 2 viikkoa (kokeellisten tutkimusten perusteella). Väiveiden (Felicola subrostratus) häätöön. Koira: kirpputartuntojen tai samanaikaisten kirppu-, puutiais- ja/tai väivetartuntojen hoitoon. Kirppujen (Ctenocephalides spp.) häätöön. Insektisidinen vaikutus uusia kirpputartuntoja (aikuismuodot) vastaan kestää 8 viikkoa. Ehkäisee kirppujen lisääntymistä estämällä munien kehittymistä (ovisidinen vaikutus) sekä toukkien ja koteloiden kehittymistä jo munituista munista (larvisidinen vaikutus) 8 viikon ajan annostuksesta. Puutiaisten häätöön (Ixodes ricinus, Dermacentor variabilis, Rhipicephalus sanguineus). Valmisteen akarisidinen vaikutus puutiaisia vastaan kestää 4 viikkoa (kokeellisten tutkimusten perusteella). Väiveiden (Trichodectes canis) häätöön. Vasta-aiheet: Ei saa käyttää alle 8-viikkoisille ja/tai alle 1 kg painaville kissoille. Ei saa käyttää alle 8-viikkoisille ja/tai alle 2 kg painaville koirille. Ei saa käyttää sairaille tai sairaudesta toipuville eläimille. Ei saa käyttää kaneille, koska haittavaikutuksia joihin liittyy jopa kuolleisuutta, voi esiintyä. Koirien valmistetta ei saa käyttää kissoille. Haittavaikutukset: Ovat hyvin harvinaisia. Antokohdan paikallisia ohimeneviä ihoreaktioita (hilseily, värjääntymistä, paikallista karvanlähtöä, kutinaa ja punoitusta) sekä yleistä kutinaa on esiintynyt käytön jälkeen. Runsasta syljeneritystä, ohimeneviä hermostollisia oireita (tuntoherkkyyttä, masennusta) tai oksentelua tai hengitystieoireita on myös esiintynyt käytön jälkeen. Älä yliannostele. Pakkaukset: kissa: 3 x 0,5 ml. Koira: 3 x 0,67 ml, 3 x 1,34 ml, 3 x 2,68 ml ja 3 x 4,02 ml. Tutustu pakkausselosteeseen. Merial Norden FL/SF/044 RELEVANS.NET A/S, PL 4440, 00002 Helsinki. Puh 050 5051 399. Päiväys: 02.2010.
• Ilja Koivisto Smårovdjursjakt i månsken hade premiär på Jaktmuseet - Att filma på natten utan belysning är verkligen ingen enkel sak och resultatet håller självfallet inte samma kvalitet som en inspelning i dagsljus. Men de nattliga stunderna i rävkojan är desto mer stämningsmättade och nattetid är ju naturen inte livlös. Fältharar och rådjur är ingen ovanlig syn under månljusa nätter och ugglornas hoande hör till. Jägaren har tid att grubbla över livets stora frågor, men spänningen rusar på ett ögonblick i topp när en räv eller mårdhund dyker upp. Ibland har jägaren furstlig framgång när det under ett och samma pass kommer två fyrbeningar, beskriver Kotisara det speciella med den nattliga vaktjakten. Film i över tio år Arttu Kotisara som har regisserat filmen jagar själv och är hemma från Viitasaari och jobbar med jaktfilm. Hans produktionsbolag Videosara har sedan 1999 gjort 31 jaktfilmer och flera filmer om fiske och natur. Videosara har också gjort undervisningsfilmer för bland annat Jägarnas Centralorganisation. Utgångspunkten för produktionen är framför allt den finska jaktkulturen i sina olika former. - Visserligen har jag gjort en film om safarijakt i Afrika, men faktum är att det är den finska jakten som intresserar de finska jägarna. Hönsjakten och älgjakten är storsäljare som har åtgång år efter år. Arttu Kotisara i full färd med en vinterfilm. P l På söndagen närmast Talvikkidagen den 22 februari arrangerar Jaktmuseet i Riihimäki varje år ett vinterevenemang för hela familjen, träffande kallat Talvikki. På programmet står muntra vintersportformer som snöskogång och slädåkning. I år lockade evenemanget ungefär 1900 besökare till museet. På Talvikkidagen begicks även en premiär. Det var Arttu Kotisaras nya jaktfilm om smårovdjursjakt i månsken, Kuutamoöiden pienpetojahdit, som handlar om vaktjakt vid åtel på räv och mårdhund. När föreställningen började i Jaktmuseets bibliotek var det knökafullt med folk som är intresserade av smårovdjursjakt. Arttu Kotisara inledde med att presentera sitt verk och under visningens gång fanns det möjligheter Veera Kotisara En spets i ulvakläder Kotisara började jaga som femtonåring så fort han hade skaffat sig ett eget gevär. Regissörens egen favoritjaktform är hönsjakt med skällande eller stående hund. Hans många film- och jaktresor har fört honom till jaktmarker i alla hörn av landet. Ett alldeles speciellt minne har han från östra Finland. - En gång var jag i Kuhmo och filmade på temat mård, det var ödemarksbygder nära gränsen och jag övernattade i ett vindskydd. Det finns gott om varg i de trakterna. Det var en kall natt i februari och jag väcktes vid tretiden av ljudet av tassar. Ett djur, okänt vad, slog sina lovar tätt kring vindskyddet. Jag kunde höra andetagen. Det var knappt så jag trodde mina öron. Jag reste mig långsamt och fick fatt i yxan. I öppningen uppenbarade sig så en skepnad som hade upprättstående öron och spetsig nos. Det var en spets. Hur det nu kom att komma med synpunkter och ställa frågor till regissören om både smårovdjursjakt och filminspelning. Filma på natten ingen enkel sak Filmen om månskensjakt på små rovdjur är till största delen inspelad i Träskända. Filmen är 43 minuter lång och är sedan ett par månader tillgänglig på dvd. Föreställningen på Jaktmuseets Talvikkidag var den första offentliga visningen. Filmen förklarar vad det i praktiken innebär att gallra i rovdjursbestånden och vilka jaktupplevelser som jägaren får vara med om under en nattlig jakt. Dessutom visar filmen sekvenser med jakt i dagsljus, med drivande hund och grythund. Att spela in film på natten är sannerligen inte enkelt, men de nattliga stunderna i kojan är mättade med stämning. 70 l Jägaren l 2 l 2011
• sig så var den ensam ute i vargmarkerna, men hade lyckan att träffa på mig vid vindskyddet. Jag tog in jycken och lät den övernatta hos mig. I de här trakterna vore en ensam hund illa ute. Kotisara har gjort film om mårdar, hönsfåglar och älgar. Och om jakt efter gås, duva och vitsvansvilt. Och om fågeljakten ute på havet. Filmen om månskensjakt på små rovdjur kan liksom de övriga Videosarafilmerna beställas direkt av upphovsmannen, till exempel genom att gå in på bolagets internetsida på adressen www. videosara.fi. Kotisaras nyaste filmer finns dessutom till salu i Jaktmuseets butik. l Ilja Koivisto Finlands Jaktmuseum/Riikka Ahokas Jaktmuseet anställde en arkivarie n Finlands Jaktmuseum har fått ett nytt museiproffs i gänget. Politices magister Pekka Allonen har från den första januari i år anställts som ordinarie arkivarie på museet. Innan dess, från november 2008, skötte han tjänsten som visstidsanställd. Till Allonens uppgifter hör inte bara att sköta de arkiverade samlingarna utan också kundbetjäning i alla frågor som rör arkiven. Man kan vända sig till honom exempelvis för ett gott råd om hur man organiserar en jaktförenings arkiv. - Jaktmuseet tar gärna emot jaktföreningars gamla arkiv. Här ordnar vi de gamla mötesprotokollen och de övriga pappren och arkiverar dem på ett lämpligt sätt så att de är tillgängliga för både forskare och andra som är intresserade av en viss förenings verksamhet, förklarar Allonen. Jaktmuseets arkiv är öppet för allmänheten under samma tider som museets expedition har öppet. Materialet plockas fram på kundens begäran. I regel är det bra att avtala om besöket på förhand så att materialet kan tas fram färdigt. Innan Jaktmuseet har Allonen bland annat organiserat Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbunds arkiv. Han har också deltagit i det redaktionella arbetet på förlaget Maahenki och fungerat i olika uppgifter på det finska litteratursällskapets arkiv för folkdiktning. Han är särskilt intresserad av historia och finsk folklore. Arkivarie Allonen presenterar sina skatter: - Fjolårets mest betydelsefulla donation till Jaktmuseet kommer från Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt. Den består av bandinspelningar från 1972 som innehåller ett omfattande material om tjuvjakt och jaktmagi. Finlands Jaktmuseum/Ilja Koivisto Jägarminnen samlas in Till arkivarie Allonens uppgifter hör numera också ett nytt projekt som går ut på att intervjua gamla jägare. Syftet är att ta vara på minnen med anknytning till jakt och jaktföreningar. - Det ska bli en permanent del av museets verksamhet. Den som vill ställa upp för en intervju eller som känner någon bra berättare får gärna ta kontakt med mig, uppmuntrar Allonen. Dessutom arrangerar Jaktmuseet en separat insamling av jakttraditioner som kallas Jakten i förändring, Muuttuva metsästys. Insamlingen börjar den första juni och pågår till den sista december och är uppställd som en tävling. Mer detaljerad information om insamlingen ges i nästa nummer av tidningen Jägaren. Vid årsskiftet släppte Arttu Kotisara fyra nya filmer. En av dem, filmen om smårovdjursjakt under månljusa nätter, hade premiär på Jaktmuseet i Riihimäki. Ett toppår på museet n I fjol lockade Jaktmuseets utställningar och evenemang sammanlagt 17 836 besökare, vilket är den näststörsta noteringen i museets historia. Till det goda resultatet bidrog lyckade evenemang som holkdagen, som i fjol arrangerades för första gången, och den väldigt populära sommarutställningen som presenterade grafikern Erik Bruuns produktion. 390 av besökarna var jägare, vilket betyder att bara ungefär en promille av de 311 000 som hade löst jaktkort tog vara på gratisinträdet till Jaktmuseet. Förhoppningsvis blir det fler i fortsättningen. Museets besökarrekord på 18 823 personer sattes året 1997. Det året presenterades bland annat en utställning om jaktkulturen på stenåldern och en annan utställning om det finska fiskets historia. Holkdag på Jaktmuseet n Lördagen den 26 mars från klockan 10 till 15 är det holkdag på Finlands Jaktmuseum. Då håller vi till ute på gården och snickrar ihop holkar åt fåglarna. Företaget Versowood Oy har för ändamålet donerat drygt tre kilometer bräder, som sedan har kapats till lämpliga holklängder av Hyria Koulutus Oy. Holkmaterialet delas ut gratis så att alla intresserade kan snickra ihop en egen holk på museigården. Handledare finns på plats. I evenemanget deltar också en ornitologisk förening som demonstrerar specialholkar för bland annat uggla, fladdermus och knipa. Finlands viltcentral presenterar ett Life-projekt om hur man anlägger våtmarker för fåglar. Det är fritt inträde till museigården och inträdet till utställningarna är nedsatt till halva priset. Kontaktuppgifterna till Jaktmuseets arkiv: Pekka Allonen tfn. (019) 723 751 pekka.allonen@metsastysmuseo.fi. Rättelse I artikeln En rävaktig historia på Jaktmuseet i nummer 1/2011 av tidningen Jägaren uppgavs felaktigt att artikeln var skriven av Ilja Koivisto. Rätt skribent ska vara intendent Jukka Peltonen. Jägaren l 2 l 2011 l 71
• Marcus Wikman och Pekka Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet l Bild Marcus Wikman Snöförhållandena påverkar resultatet av däggdjurens snöspårräkning. Tjock snö begränsar djurens rörelser och försvårar tolkningen av inventeringsresultaten. De senaste vintrarna har varit särskilt svåra för rådjur. De sökte sig till matplatserna i trädgårdarna redan innan jul, och avvek helst inte från upptrampade stigar. Vilttrianglarnas roll vid uppföljningen av skogsviltets riklighet Exceptionellt omfattande och långvariga uppföljningsprogram har varit ett specialområde för de finländska jägarna och naturentusiasterna. Förändringar i vilt- och fågelbestånden har följts upp under lång tid och många av dessa inventeringar har redan genomförts under ett halvt sekel. Det faktiska fältarbetet bygger på frivilliga insatser utan ersättning och det är ofta förvånansvärt många deltagare i inventeringarna. I uppföljningsrapporterna avfärdas inventerarnas insatser ofta med bara en mening trots att dessa projekts hela existens bygger på frivilligarbete. Det har även vi gjort oss skyldiga till och därför vill vi i detta sammanhang särskilt framhäva inventerarnas osjälviska motiv. 32 000 km. På dessa linjer räknades totalt 40 000 skogshönsfåglar. Mot slutet av 1980-talet började inventeringslinjernas popularitet avta och nätverket av linjer glesnade. Organiseringen av inventeringslinjerna var väldigt hierarkisk. Inventeringsblanketterna skickades till jaktvårdsdistrikten som delade ut dem till jaktvårdsföreningarna som i sin tur skickade dem vidare till inventerarna. På så vis fanns egentligen ingen direkt kontakt mellan viltforskningen och inventerarna. Eftersom antalet inventerare på linjen inte efterfrågades på blanketten finns ingen information om det antal frivilligarbetare som årligen deltog i inventeringarna. Inventeringslinjerna levde kvar i över ett kvartssekel, under vilket man inventerade 17 500 linjer och vandrade över 640 000 km längs dem. När inventeringstiden flyttades från augusti till juli minskade antalet inventeringar. Under 1989, det sista året, inventerades endast 273 linjer med en sammanlagd längd på 8 200 km. Vi minns fortfarande detta enorma fältarbete med respekt, men de som utförde arbetet fick på sin tid relativt lite beröm. . . . till vilttrianglar Den beräkningsmetod som användes på inventeringslinjerna ansågs generellt vara bra och tillförlitlig, men i slutet av 1980-talet upptäckte man ändå vissa brister i metoden. Inte minst inventeringslinjens eftersträvade längd, 60 km, som i dag känns orimligt överdimensionerad. I praktiken var den genomsnittliga linjelängden ändå kortare, vanligtvis ca 35 km. En fullständig linje förutsatte tre långa dagar i fält av en inventeringsgrupp ­ ett krav som knappast någon skulle åta sig frivilligt idag. Det blev också allt viktigare att studera viltets livsmiljöer. Man hade ett behov av att kunna diskutera viltets livsmiljöer med samma termer som skogsbruket och de geografiska informationssystemen som utvecklades snabbt såg ut att erbjuda helt nya dimensioner för forskningen. I reformen av systemet för inventering av skogsviltet fäste man direkt särskild uppmärksamhet vid livsmiljöerna. I det praktiska inventeringsarbetet visar sig livsmiljöfrågorna i form av lokalisering på kartbottnen. Den 12 km långa triangelformade inventeringslinjen gjorde fältarbetet 72 l Jägaren l 2 l 2011 E Från inventeringslinjer... l En systematisk inventering av skogsfågelbestånden inleddes i augusti 1963, då man i delar av landet testade en metod som grundade sig på en tre personers inventeringskedja. Redan följande sommar utvidgades inventeringen till hela landet, men blev fullständig först ett par år senare. Som mest innefattade linjerna för inventering av skogsfågel över 900 linjer med en sammanlagd längd på över
• I uppföljningsrapporterna avfärdas inventerarnas insatser ofta med bara en mening trots att dessa projekts hela existens bygger på frivilligarbete. resonligt, fast det blev svårare att följa kompasslinjen i skogsterräng än den tidigare valfria inventeringslinjen. vilka information inte erhålls genom andra inventeringar heller. Vid räkningen av snöspår har det i medeltal gjorts 69 observationer på varje triangel och under hela vilttriangelinventeringens historia har det registrerats 1 205 000 observationer, mest på skogshare, ekorre, räv, älg och vitsvansvilt. Rikligt med mjuk snö och hård kyla är inte roligt ens för vilttriangelinventerare. I synnerhet vintern som gick satte inventerarnas tålamod på prov och betydligt färre inventeringar än normalt genomfördes. Även under vintern innan var antalet snöspårinventeringar färre. Stödet från jaktvårdsdistrikten viktig Satakunta jaktvårdsdistrikt testade den nya vilttriangelinventeringen sommaren 1987. Dåvarande jaktchefen i Satakunta, Matti Lehvilä, engagerade de tidigare linjeinventerarna för inventeringen av skogsfågel enligt den nya metoden. Det verkade finnas tillräcklig entusiasm för den nya metoden och sommaren 1988 expanderade triangelinventeringen till att omfatta hela riket. I augusti 1988 inventerades sammanlagt 404 vilttrianglar. Den totala längden på inventeringslinjen uppgick till över 4 850 km, vilket var en hel del anspråkslösare än längden på de ännu samtidigt genomförda linjeinventeringarna, 17 950 km. Man grundade snabbt ytterligare vilttrianglar, och i slutet av 1989 fanns det redan närmare 1 200 trianglar. 1989 deltog 864 trianglar i sommarinventeringen, medan det för inventeringslinjernas del fanns bara 203 linjer med en sammanlagd längd på 8 000 km kvar den sista sommaren. Triangelinventeringen drog med andra ord igång snabbt. Antalet inventeringar kulminerade redan sommaren 1992 då det inventerades skogsfågel på 1 102 vilttrianglar. Svett och tårar Vilttriangelinventeringen genomförs ofta som grupparbete. Den minsta bemanningen under sommarinventeringen är tre personer, men spårräkningen kan också genomföras ensam. I praktiken deltar betydligt fler personer i inventeringen. De senaste åren har i genomsnitt 6,1 personer per triangel deltagit i sommarinventeringen och 4,3 personer per triangel i vinterinventeringen. På motsvarande sätt har det tagit 3,7 respektive 4,2 arbetstimmar i anspråk per triangel. Under triangelinventeringens första år bokfördes antalet inventerare inte så noga men känslan är att inventeringen då genomfördes med mindre bemanning. En grov uppskattning är att det åren 1988­2010 utfördes sammanlagt 523 årsverken i samband med vilttriangelinventeringarna! Professor Harto Lindén jämte medarbetare arbetade under flera års tid hårt för att främja vilttriangelinventeringen. Projektets framgång var i allra högsta grad beroende av jaktvårdsdistriktens och jaktvårdsföreningarnas insatser, inte att förglömma att det verkliga arbetet vanligtvis görs av jaktföreningarna. I föreningarna finns de personer som åtagit sig att organisera inventeringen av vilttrianglar två gånger per år. Det är säkert ett otacksamt uppdrag att samla ihop en grupp inventerare, något som man kanske måste offra lika mycket tid till som till själva inventeringen. Det finns stora skillnader mellan föreningar när det kommer till folk som ställer upp. Vissa trianglar inventeras av närmare tjugo personer, medan spårräkningen på andra håll kan vara beroende av en enda inventerare. För närvarande uppgår vilttriangelns medelålder till dryga 21 inventeringar, dvs. 10,5 år. Fördelningen av trianglarnas livscykel är överraskande jämn. Andelen trianglar som inventerats under fem gånger är bara ca 14 % och ande- Den första riksom- Snöspår på vilttrianglarna Ursprungligen var det meningen att vilttrianglarna skulle ersätta linjerna för inventering av skogsfågel. Idén att dra nytta av samma inventeringslinjer även för inventering av däggdjursviltets spår föddes redan 1988 på initiativ av jaktchef Jukka Keränen på Kajanalands jaktvårdsdistrikt. Den första inventeringen av snöspår genomfördes efter febrila förberedelser i början av 1989. Vid den niden fick man resultat från 404 trianglar. Snöspårsinventeringen utökade väsentligt mångfalden viltarter som kunde uppskattas på samma inventeringslinje. Totalt omfattade inventeringen 35 arter, även om den inte genererar tillräckligt med observationer av alla arter för att kunna uppskatta förändringar i populationerna. Problematiska arter är särkilt bisamråtta, mårdhund och grävling, för len trianglar som inventerats fler än 40 gånger 9 % av samtliga trianglar. Vilttriangelinventeringens historia omfattar 45 inventeringar. Det finns så många som 13 trianglar som inventerats varje gång, och antalet trianglar som inventerats över 40 gånger är 152. Vilttriangelinventeringens värde är allmänt erkänd. Resultaten från inventeringen utnyttjas inom hela viltbranschen: såväl inom forskning, förvaltning, viltvård och miljökonsekvensbedömning som vid planering av praktisk jakt. Alla som använt sig av den information som vilttriangelinventeringen ger förstår också att uppskatta materialets kvalitet och det arbete de frivilliga som samlat in data i terrängen utför. Vår varma förhoppning är att triangelinventeringen även i fortsättningen ska utgöra en viktig del av jaktintresset! l 1800 1600 1400 Vilttrianglar 1200 1000 800 600 400 200 0 1990 1995 Sommarinventering fattande vilttriangelinventeringen gjordes sommaren 1988, då 404 trianglar rundades. Den första vinterinventeringen genomfördes i början av 1989, även då på 404 trianglar. Mest vilttrianglar grundades 1989 och som bäst inventerades 1102 trianglar sommaren 1992. Nya vilttrianglar har grundats regelbundet ända fram till de senaste åren, men antalet inventerare har minskat en aning. 2000 2005 Vinterinventering 2010 Totalantal Jägaren l 2 l 2011 l 73
• Markku Onnela, Agropolis Oy Från skott till tallrik Älgentrecote Recept på sida 76. Bedömning av viltets kvalitet bildade personer. Evira har godkänt det av Agropolis Oy i detta syfte utarbetade utbildningsmaterialet. Agropolis Oy är ett expertföretag, vars basuppgift är att utveckla hållbar livsmedelsproduktion och näringar som utnyttjar naturresurser. Ett viktigt mål är att säkerställa en högklassig och hygienisk nivå för produkter som erhålls av vilt och värdesättning av viltprodukter samt främjande av tillgången på dessa produkter i den allmänna konsumtionen. Utbildningen har planerats i samarbete med kursens huvudutbildare vet. dr, docenten i älgsjukdomar Sauli Laaksonen. Laaksonen arbetar vid Helsingfors universitet. Under 2011 kommer det att arrangeras minst en kurs inom alla Finlands viltcentrals regioner. Under kurserna sker en genomgång av alla viltarter, men tyngdpunkten för undervisningen ligger på de i antal och betydelse dominerande hjortdjuren. Kursens längd är två dagar. Under dessa dessa dagar behandlas följande: 74 l Jägaren l 2 l 2011 E I Satakunta och Norra Tavastlands regioner gjordes i form av ett projekt åren 2008 ­ 2010 ett kursmaterial enligt förordningen (EG) nr 853 / 2004 samt hölls pilotkurser. Inom ramen för projektets kurser deltog omkring 160 personer. De har nu efter givna preciseringar en kunskapsnivå som motsvarar en så kallad utbildad jägares kunnande. Även materialet bearbetades så att det motsvarar ny lagstiftning som är under beredning. l En genom utbildning ökad kunskapsnivå samt korrekta åtgärder efter skottet är den säkraste garantin för produktion av högklassigt viltkött. Uppskattningen av viltprodukter som livsmedel håller på att öka starkt, inte minst på grund av det ekologiska och naturliga produktionssättet. Ändringarna i lagstiftning och matvanor kräver alltmer av det fällda viltköttet. Därför producerade vi i projektform material för kommande kurser. Utbildning av 1-2 personer på åtgärd av jaktföreningen möjliggör användning av säkrare viltkött för hela jägarkåren samt för försäljning inom närområdet. Det fällda bytets värde ökar tack vare korrekt grundläggande inspektion och styrd hygienisk verksamhet. Hygien- och hälsoutbildning av jägare inleds i Finland I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs om hygien- och hälsoutbildning av jägare. Förordningen förutsätter att det i varje jaktförening och ­sällskap som jagar vilt i avsikt att leverera detta till allmän konsumtion att en tjänsteveterinär besiktigar köttet, och att det finns åtminstone en utbildad jägare, en s.k. utbildad person. Här avsedd person ska ha tillräckliga kunskaper om viltets ekologi, sjukdomar och behandling efter fällningen för att preliminärt kunna kontrollera viltet för att observera sådana egenskaper hos viltet som gör att köttet kan konstateras vara skadligt för människans hälsa. Förordningen förpliktar till ordnande av behörig myndighet (i Finland Livsmedelssäkerhetsverket Evira) godkänd utbildning för att jägare ska kunna bli i förordningen avsedda ut- a) viltets struktur, livsprocesser och beteende. b) onormalt beteende, patologiska förändringar och identifiering av dessa på grund av sjukdomar hos viltet, miljöföroreningar och andra faktorer som via viltnäring kan inverka på människans hälsa. c) viltskottet. d) behandling av viltet efter jakten, transport, avlägsnande av inälvor osv, hygieniska regler och rätt teknik. e) lagstiftning och förvaltningsföreskrifter om djurens och människans hälsa samt de hygieniska förutsättningarna för marknadsföringen av vilt. f) för erhållande av intyg över hygieniskt kunnande, ett s.k. hygienpass, förutsatt utbildning. Omfattar bl.a. säker hantering av livmedel, produktion och matförgiftningar Kursen grundar sig på senaste vetenskapliga forskningsresultat och aktuell lagstiftning samt förändringar som är att vänta i denna. I slutet av kursen hålls ett skriftligt förhör. Godkänt avläggande av detta är en förutsättning för fungerande som utbildad person. De utbildade personerna införs i Eviras register. I kursens slut kan ytterligare avläggas ett separat skriftligt förhör för att erhålla ett hygienpass.
• Kurserna ger know-how Klaus Ekman Sauli Laaksonen n Idag när vi är vana att i affärerna inhandla färdigt styckat och vakuumförpackat kött är trycket och behovet av att kunna hantera viltet större än tidigare. Särskilt hör många nya jägare till en generation för vilken urtagning, flåning och styckning inte mera hör till toppkunskaperna. Samtidigt som kunskaperna minskar ökar dock fordringarna. Jag bekantade mig med Agropolis pilotutbildning och trots att det egna kunnandet i ovannämnda viltbehandlingsskeden är åtminstone på medelnivå eller aningen bättre gav kursen gedigen information utöver de gamla kunskaperna och idag kan jag kolla upp det nedlagda viltet ur en ny synvinkel. T.ex. färdigheterna för säkerställande av köttets kvalitet förbättrades märkbart. Nu är det möjligt även för en ny jägare att skaffa sig "kompetens" som vilthanterare. Kunskap skadar aldrig! Skribenten nere till höger med blicken stint i föreläsningsmaterialet Tidtabell och ytterligare info om kurser Kurs Tid Ort nummer 1 02.4. - 03.4.2011 Kouvola 2 09.4. - 10.4.2011 Kajana 3 16.4. - 17.4.2011 Joensuu 4 14.5. - 15.5.2011 Helsingfors 5 06.8. - 07.8.2011 Uleåborg 6 11.8. - 12.8.2011 Jyväskylä 7 13.8. - 14.8.2011 Tavastehus 8 18.8. - 19.8.2011 Kuopio 9 20.8. - 21.8.2011 Nyslott 10 23.8. - 24.8.2011 Åbo 11 25.8. - 26.8.2011 Seinäjoki 12 27.8. - 28.8.2011 Vasa 13 03.9. - 04.9.2011 Tammerfors 14 10.9. - 11.9.2011 Rovaniemi 15 17.9. - 18.9.2011 Björneborg 16 22.9. - 23.9.2011 Helsingfors (RK) 17 24.9. - 25.9.2011 Vasa (RK) Rengöringens och desinficeringens betydelse Markku Onnela Jägarna blir mångkunniga Utbildningen är aktuell på grund av att riksdagen som bäst behandlar ett förslag till ändring av livsmedelslagen (23/2006). I ändringsförslaget föreslås att jägarna ska kunna leverera mindre mängder kött av hjortdjur till minuthandeln (affärer, restauranger) utan köttkontroll. Härvid är det viktigt att jägaren kan bedöma kvaliteten och säkerheten på sin produkt. Å andra sidan skulle köttkontrollen i de s.k. slaktskjulen upphöra efter en övergångsperiod varefter köttet kan stämplas endast i slaktinrättningar. Även förordningen om livsmedelshygien för livsmedel som erhålls av djur, 37/EEO/2006, revideras som bäst och avsikten är att den ska träda i kraft samtidigt med livsmedelslagen. I förordningen föreskrivs om kraven för vilthanteringsinrättningar och i förslaget ställs lindrigare fordringar på dessa än på husdjursslakterier. I n Vid behandlingen av det fällda viltets kött har korrekt renlighet och hygien i alla skeden av arbetet en avgörande betydelse för slutproduktens kvalitet. På den till jägare riktade webbsajten www. riistapalvelu.fi hittar du från 30.4 anvisningar för rengöring och desinficering av utrymmen för hantering av vilt. Aktiviteterna beskrivs och anvisningar ges för tiden före jaktsäsongens början, under jaktsäsongen och jakten samt vid jaktsäsongens slut. Tips om effektiva medel som ska användas vid tvätt och rengöring samt desinficering hittar du på adressen www. riistapalvelu.fi. utbildningen ingår även de fordringar enligt vilka en stor del av de nuvarande slaktskjulen enkelt kunde ändras till vilthanteringsinrättningar. Av dem som arbetar vid de sistnämnda inrättning- arna skulle det fordras att det hygieniska kunnandet dokumenteras med att uppvisa ett "hygienpass" efter tre månaders arbete med en övergångsperiod på tre år. l Jägaren l 2 l 2011 l 75
• Affärer Älgentrecote portioner (Bild på sida 74) Råvaror Älg entrecote Matolja Salt Svartpeppar grovmalen Totalt Portion Potatis Lök Salsa Körsbärstomat Persilja Steksky från pannan Totalt mängd g 350 10 2 0.5 362.5 350 70 60 40 10 20 912.5 tärnade rotfrukterna i grytan. Låt grytan småkoka cirka 50 minuter. Tillsätt de brynta grisbogstärningarna i grytan. Låt grytan småkoka tills den är färdig. Låt grytan småkoka ännu 5­10 minuter. Tillred en volauvent och fyll volauventen med rönnbärsgelé. Koka moroten och kålrabbin. Koka 160 g korn i 1 liter saltat (ca10 g) vatten. Låt koka 35 min, blanda emellanåt, låt rinna av i ett durkslag. Lägg upp portionen på en tallrik. Obs! Här kan du bra använda också bog av älg/hjort, yttre eller hörnstek. Organ som används vid matlagning med vilt som råvara ska alltid vara från ett ungt djur. Även till denna rätt har de till rätten serverade rotfrukterna valts med respekt för inhemskt. Med levern och njuren är det skäl att vara försiktig så de inte kokar för länge. Slutresultatet blir då lätt segt. Vorschmack Recept: Tvätta och klyv potatisarna. Torka av dem, olja dem och tillsätt salt. Lägg halvorna på en ugnspanna med den uppskurna sidan nedåt. Stek i 200 °C cirka 40 minuter tills de är mjuka. Stek entrecoten i pannan till önskad mognad. Flytta biffarna för ett ögonblick för att dra. Lägg upp portionen och använd stekskyn som sås. Obs! Rätt av samma typ kan också tillredas av rostbiff och yttre filé. Entrecoten ska vara välhängd. Den här internationella läckerheten smakar lika bra av såväl viltkött som nötkött. Serveras med rostade eller stekta rotfrukter. Extra smak tillför riven pepparrot. Jägargryta Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2011 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2011 utkommer den 30.5.2011. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 13.4.2010. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Östermark. Tfn 0500-360 962. Alf Cederlund, Västerbyvägen 605 A, 49220 Broby. Konserv.arb. utföres. Tfn 050-341 4947. Kvalitetsarbeten! I synnerhet storvilt, björnfällar, fåglar, däggdjur samt utmaningar som tex afrikanska djur. Sami Karppinen Juva/Maivala, tfn 050-383 4352. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040-558 4019, www.lietsala.net Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! T:mi eläinkonservaattori Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. www.elainkonservaattori.fi Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen, tfn 0400-788 636. Konservator Timo Terviö, Esbo. Tfn 050-57 16310. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en gladlynt jakthund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kolla vår hemsida: www.beaglejarjesto.fi. Där hittar du köpare och säljare. För mera info Jari Liukkonen, tfn 050-590 4657, info@beaglejarjesto.fi. Medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Jukka Holma tfn 0400-310 686 eller Jussi Kuittinen 050-306 7480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-327 1782 eller Marko Niemelä 045-131 6109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www. laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. 6 portioner Råvaror Älg II sortiment Grisbog Matolja Älgbuljong Matjessill Svartvinbärsgelé Lök Svartpeppar grovmalen Totalt 4 portioner Råvaror Älghjärta Älgnjure Älglever Grisbog Smör Lök Älgbuljong Kålrot Morot Sorbus Svartpeppar grovmalen Timjam Salt Vetemjöl Totalt Potatis Salt Matolja Smetana Körsbärstomat Persilja Smält smör Totalt mängd g 900 200 20 1000 200 45 250 1 2616 1200 10 20 150 90 10 60 4156 Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av norsk gråhund efter två BCH-tikar (KARH1): Lazutiinan Iitu och Riinastiina. Överlåts på våren. Lazutiinan kennel, tfn 0500-173334, Ilomants. Valpar av norsk gråhund, premierade föräldrar, för älg- och björnjakt. Förfr tfn 040-532 0523. Valpar av norsk gråhund, f v 9. Far BCH, mor VOI1. Tfn 050-514 3428, Jyväskylä. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. Tfn 040-564 9740. www.suojarannankennel.net Säljes valpar av östsibirisk laika födda 25.12.2010. Tfn 0400-670 371. Valpar av östsibirisk laika. Far BCH älg, mor skäller älg och björn. Tfn 040-521 1959. Valpar av östsibirisk laika. Bruksföräldrar som jagar björn, skäller älg. Överlåtelsegamla. Amerikansk rävhundstik, lovande rävdrivare. Tfn 040-726 7501. Valpar av finsk spets. Tfn 040-582 1043. Reg valpar av finsk spets, f 14.1.2011, för jägare. För mera info ring 044-217 9251. Valpar av finsk stövare. 2 hanar och 4 tikar. Far: Runninpuron Hessu FIN30006/06. Mor: Faarinkujan Netta FIN37407/08. Födda 2.2.2011. Överlåts vecka 13. Avmaskade och reg. Tfn 040-523 3969. Jyväskylä. Valpar av finsk stövare f 16.01.2011. Far Soipan Vertti, mor Soipan Muru. Farfar M -03 Rave XX, morfar Pokon Mika XXX, farmor Piku, mormor Ranniston Mimmi XX, farmorsmor Ranniston Mimmi. Tfn 0440 ­ 365 684. Valpar av rysk stövare, mor drevprov-1, far uthållig rovdjursdrivare. Tfn 044-208-2059, Sievi. mängd g 200 120 120 200 50 200 1000 200 100 150 2 4 35 50 2431 Mjölk för blötläggning av njuren 300 Förkokat helkorn 160 Utkavlad smördeg 160 Rönnbärsgelé 30 Kokad kålrabbi 160 Kokad morot 120 Timjam för garnering 3 Totalt 3364 Recept: Putsa njuren, skiva den och lägg den i blöt i mjölken över natten. Tärna älghjärtat, stek i smör. Tillsätt löken i pannan, låt den stekas ett ögonblick och lägg den i grytan. Tillsätt älgbuljongen, sorbus, kryddorna och de Recept: Bryn köttet och löken i olja. Lägg i kastrull. Tillsätt älgbuljong, matjessill, svartpeppar och svartvinbärsgelé. Låt småkoka på låg temperatur tills köttet är mjukt. Mal köttet och löken i en köttkvarn. Tillsätt buljongen. Överför i en ugnsform och stek i 175°C i ugn tills ytan är vackert brun. Tvätta och klyv potatisen. Torka dem, Olja och salta dem. Lägg dem i en ugnspanna med den uppskurna sidan nedåt. Stek i 200°C cirka 40 minuter tills de är mjuka. Lägg upp portionen på en tallrik. Obs! Bog, läggkött och högrev lämpar sig också för tillredning av den här rätten. Trots sitt tyska namn kommer dock den läckra vorschmacken sannolikt från Ryssland. Serverad med smetana och ugnspotatis var vorschmack en av marskalk Mannerheims favoriträtter. Ursprungligen tillreddes vorschmack av lammkött, men viltversionen fungerar lika bra. 76 l Jägaren l 2 l 2011
• Labradorvalpar med jagande härstamning, friska provpremierade föräldrar. Överlåts i maj, förfr tfn 050-556 2266 / merja.ahopelto@pp.inet.fi Labradorvalpar kan reserveras. Födda vecka 14. Tfn 050-563 7536. Säljer labradorvalpar, föräldrarna premierade på jaktprov. Tfn 0400-011 503 www.lindbiski.com Labradorvalpar med jagande härstamning, friska provpremierade föräldrar. Tfn 0440-665 891 eller 0400-886 921. Valpar av slh retriever. Tfn 0440-202 044, www.noanarkin.com Valpar av slh retriever, Kouvola. www.blackpepoon.com, 040-706 6659. Drevervalpar med bra härstamning. F 12.02-11. Premierade föräldrar som driver fint. Tfn 0400-241 330. Drevervalpar av drivande och premierade föräldrar. Tfn 0400-264 727. Säljes beaglevalpar, tfn 050-352 3843, kuopusmaa@hotmail.com Beaglevalpar, Korpo. Födda vecka 10. Till jägare. Tfn 044-216 7255/040-553 3671. Beaglevalpar efter drivande föräldrar. Far dubbelchampion. Tfn 050-583 4883. Av beaglekullen som föddes 21.12.10 finns fortf två hanar kvar. Överlåtelse pågått från 8.2.11. Jagande föräldrar. Mor placerat sig på utställn: 1 cert och 2 andraplac. Ring för mera info: Heli Hautanen, tfn 041-728 5941. Beaglevalpar av drivande föräldrar, tfn 044-090 9941, lumikapalan.nettisivu.org Valpar av slh foxterrier: föräldrarna provpremierade och anv vid grytjakt. Tfn 050-360 0615. Valpar av Patterdaleterrier födda vecka 14. USA/ Tjeck. Tfn 0500-646 524. Tikvalpar av tysk jaktterrier, födda 23 jan. Tfn 040-749 3032, Orimattila. Gordonsettervalpar till jakt, utställningar och som familjehund. Överlåts vecka 18. Tfn 044-720 9809. Valpar av irländsk setter, jagande härstamning, provpremierade föräldrar. Mor Kaidanpaljakan Salla, far norska Imingens Lz Toy. Valparna föds i mitten av april, överlåts i juni. Markus Kallio, 0400-655 551. Valpar av strh tax, drivande och premierade föräldrar. www.kruunupaankennel.net. Tfn 040-913 8660. Strh taxvalpar, friska föräldrar som anv på drevoch grytjakt. Tfn +358 40-596 2271, www.eveningskennel.com Strh taxvalpar, drivande föräldrar med topphärstamning. www.kultapuro.net. Tfn 040-413 0730. Strh taxvalpar, mor FI BCH-L även premierad på drevprov. Far tredje generationen topphärstamning. Tysk import, internationell BCH, flerfaldigt provpremierad. Överlåts i maj vecka 20. Tfn 050-517 6997. Vi väntar valpar av stor münsterländer, tyska provpremierade föräldrar. Valparna föds 04/11. http://kotisivu.suomi.net/tanskanen/asti/ tfn 045-657 6508. Strh vorstehvalpar till jägare. Tfn 0400-528 021. Strh vorstehtik 2 år 9 mån, fungerande hund, apporterar och står bra. Tfn 050-461 5616, Liperi. Kh vorstehvalpar för jakt och utställningar. Meriterade föräldrar. Överlåts vecka 14/2011. Tfn 050-308 1682. Kh vorstehvalpar födda 8 februari. Pruukin kenneli. Jägare obs, ring tfn 040-811 5292. Weimaranervalpar, provpremierade föräldrar. Tfn 040-503 4971. Valpar av American Foxhound. Mor UCH, far UCH BCH. Föräldrarna pålitliga rävhundar. Tfn 040-526 7039. American Foxhound valpar kan reserveras. Mor: Amy. Säljes tyska jaktterrier valpar. Tfn 045-256 9907. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Tillverkade av aluzink nät. Mink /mård 72x18x15cm 27 e/st + frakt. Genomgångsfälla 105 x 18x15cm 50 e/st + frakt. Mård / räv 115x35x38cm 65 e/st + frakt. Undervisningsvideo / DVD 60min 25 e/st + frakt. V.Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528. Se också www.karhuville.fi Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Slagjärn för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Kanu-fällor säljes som obehövliga, nya och robusta av järn. Pris 200 , tfn 0445-884 040, Nyslott. Minkfälla 14 e, mårdhundsfälla 60 e, kanufälla 150 e. Sköldar för horntroféer. www.puuseppa.info tfn 050-561 6493. Direkt från tillverkaren kanufällor i olika storlekar. Tmi Matmer, Nilsiä, tfn 044-285 7114. Avgillringsmekanismer för Kanufällor mm direkt från tillverkaren, www.ph-riista.fi tfn 050-566 2691, PH-Riista, Muurame. Sabatti Falcon 650,-, Browning Phoenix 950,Finn 412SK 860,-, Marocchi 03 Sp. Lite 950,,Sako Quad 590,-, CZ ZKM452 Standard 295,Miniatyrgevär Marlin 925+kik.+klack+dämp 295,Meopta 3-12x56 595,-, ljuspunkt 790,Docter 2,5-10x48 670,-, ljuspunkt 810,Kahles 2,5-10x50 890,- 3-12x56 ljusp 1390,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360 e, 12/89 syn 440 e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! www.anonase.com Vapen/patroner bla Fausti Inertia 12/76 halvautomat 1190,-, Armed 12/76 VS pump 390, -Armed 12/89 halv-aut VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,-, Fausti Albion 12/76 1070,- Marlin 45-70 760,-, Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,-, Toz .22 miniatyrg paket med 4x32 kik + dämp 330,-, CBC 4,5mm luftgevär 24J 195,- eller 5,5mm 24J 235,-, Lee 90050 laddn serie 140,-, BSA kikare, Safepower skåp, Redding laddn utrustn, Trust och Hull hagelpatr för jakt mm. Beställ gratis katalog + beg lista. Asetalo Oy, Virrat, Tfn 03-475 5371. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Tikka T3 Hunter .308 840 e, Lite S/S .308 860 e, Marlin 308 eller 30-06 480 e. Beretta, Finn 412S och Benelli hagel. Meopta R1r 3-12x56 m belysn 770 e, Burris 3-12x56 ljuspunkt 550 e, Tasco 3-9x50 85 e. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Tfn 03-348 4004, www.asetarvike.fi Specialaffären på nätet för begagnade vapen: www.euroase.fi De populäraste gevären hittar du hos oss. Sako, Tikka, Beretta, Benelli, Franchi, Remington, Marlin, CZ, Baikal, Ruger mm. Fråga efter våra specialpris eller titta in. Kala-Oskarin teerikirnu. Pulkkila. Tfn 08-812 1080 / 040-558 2016. www.teerikirnu.com. Sako 30-06 + Jakt 2.5-10x50 500 e, Baikal 12/76/223 450 e, Remington 870 12/89 400 e. Tfn 0400-805 270, Lundo. Valmet 412-hagel 12/70, som ny. Vapenskåp för 6 gevär. Tfn 040-841 3226. Laddnings-, skytte- och jakttillbehört, optik och hundpejlar förmånligt på nätet www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn + handtag. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. UNLIMITED AMMO OY. UnA18-shot hagel som är 65 % tyngre än bly med mera för laddning av hagelpatroner. UnA-choker mm vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet, 458,-. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981, www.it-asepaja.fi. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn. 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor, 1-delad 300,- och 2-delad 380,-. Tfn 06-453 4333, www.koirankoppi.fi Deben grytpejlar Terrier Finder MK III samt long range. Saxar som dödar omedelbart för mård / mink. Vapen och optik, kolla sortimentet! Titta också in på www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. WH - den kombinerade terräng och snödräkten. Utmärkt för jägare! Se www.wh-varuste.fi eller ring 0400-722 007. Mårdhundspäls storlek 50-52. Stilig och varm. Bara några gånger i finbruk. Säljes som obehövlig. Ring in ditt bud på tfn 0400-150 281. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014-471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Gräsandsungar för utplantering. Över tjugo års erfarenhet av anduppfödning. Tfn 0400-930 690 / 050-563 1165 Gräsandsungar för utplantering i naturen, vild härstamning, inhemska, god flygförmåga. Tfn 0400-909 291. Fler än 100 st transport ända fram. E-mail: esko.immonen@hotmail.fi Jägarbåt. Längd 4,25m, bredd 1,15m, vikt c 50 kg. Terrängfärgad inuti. Pris 700 e. Tfn 040-588 9987. Fågelholkar, tillverkade genom borrning. Boets Ø 11,5 cm, höjd 32 cm, yttre Ø 17,25 cm. Öppningsbart tak, hängs upp i snöre. Tfn 045-111 6352. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Känd österbottnisk älgjägares memoarer nu av trycket. Köp en egen eller ge i gåva. 15e + postning. Tfn 0400-766 646, Hannu Anttila. Köper och säljer; www.jahtihuuto.net Ale.fi! Bästa extrapriserna på nätet på adressen ale.fi. Hos oss är det alltid rea! Köp, sälj, byt, hyr eller ge bort på nätkiosken. Titta in bums! Nettikioski.fi Allt mellan himmel och jord för jobb och fritid eller som gåva. Sekatavarakauppa.fi På Suomen Tukkuri hittar du jägare allt du behöver i klädväg och utrustning, till partipriser. www.tukkuri.fi Nätaffären EräSawo har allt som jägare och fritidsfolk behöver: www.erasawo.fi Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medlemskap i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Sodankylä i Lappland mellan Saariselkä och Ivalo finns tomter vid bäck och uppe på fjäll. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. I Savukoski säljes en skogsfastighet på 29 ha, inkl 550 m strand längs älven Ylä-Arajoki, 2 stugplatser. Förfr tfn 040-761 0367. Fredrikshamn; 2,6 ha strandtomt lämplig för jakt, med stuga av rundstock med el. Bra jaktmarker och möjlighet gå med i älgjaktlag. Tfn 05-329 9801 / hautpir@hotmail.com Jägaren l 2 l 2011 l 77
• Egnahemshus i Vartius i Kuhmo. Tfn 040-746 3985. Säljes sommarställe i Idensalmi, Vieremä, nära Rahajärvi. För dig som gillar jakt och fiske eller jaktlag. Kontakta Kaija på tfn 050-547 7010. Inget överpris för rätta köparen! Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki, tfn 050-554 6852. Vi köper skinn av mård, mink, räv och mårdhund. P. Hirvonen, Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fasaner från daggamla kycklingar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Ishavskusten i Nordnorge. Imponerande landskap och fiskrika fjällsjöar. Havsfiske. Kongsfjord: strandstuga för 4 pers, en idyll för dig som söker lugn: aaswi@online.no. Hus för 4-6 pers, ett högkvarter för grupp: frednlarsen@c2i.net. Syltefjord: stuga för 2 pers och lägenhet för 4-6 pers vid fjordstrand: gunnroal@online.no Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fågeljakt i norra Sverige i Pajala, Övertorneå i Torne älvdal. Lempeansuvanto.com, tfn 050-491 5839. Hunting in Namibia www.combumbi.com, phone +358 400 201 602. Björnjakt i Suomussalmi, tfn 050-325 8966. www.erapalvelu.net Upplev fantastiska jakter i Sverige, Polen och Tyskland! Gås, vildsvin, rådjur mm. www.hanhijahdit.fi/045-1261269 Jakt i Polen. Vi jagar på lång sikt. Drevjakter och skräddarsydda jaktresor. Mera info: www.hunting-poland.eu . Ring +46-70-5140 628 Jägaren N:o 2/2011, 60. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 30.5.2011. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Chefredaktör: Jari Pigg Redaktionschef: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Finlands viltcentral Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 040-450 3360 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2011/Jäg11_02 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Stugor vid östgränsen i Kuhmo. Tillstånd säljs för hare, fågel och bäver. Tfn 0500-253 563. Från Ivalo 10 km mot Enare uthyres fin jaktstuga vid sjö med klart vatten. Fiskevatten och vandringsterräng! www.juurakkopirtti.fi petrikarkkainen@suomi24.fi Tfn 040-732 444.8 Vid stranden av Enare träsk, nära gott pilkfiske, en välutrustad 8 pers stuga med el. Möjl hyra snöskoter och släde. Pris 1250 euro/ vecka. Förfr kvällar tfn 0400-944 038. www.kuhmonet.fi/ekinmokit. Fina möjligh jaga och fiska. Tfn 0400-371 557. Uthyres en stuga i Pyhä med alla bekv för veckorna 13-15. 370 e/vecka. Förfr tfn 0400-215 188. I Haapajärvi uthyres egnahemshus på 110 m²: 4 rum, kök, bastu. Alla bekv. Halv timme till statsmarker. 950 e/ vecka. Tfn 0440-125 307, 040-726 0483. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 040-718 8170. Stockar, nätskärningar, reparationer med mera. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Vapensmedsarbeten med 20 års erfarenhet, snabb leverans. Vapensmederna H. Nuutinen och E. Jänönen. Rajan Ase Lieksa, tfn 0400-170 626. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Övrigt Kontanter behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350. Luottopantti, Joensuu 013-227 010. ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 78 l Jägaren l 2 l 2011
• Adresser FINLANDS SUOMEN RIISTAKESKUS VILTCENTRAL Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefon: 040-450 3360 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Tf. direktör: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Tf. chef för offentliga förvaltningsuppgifter: Sauli Härkönen, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Tf. chef för intern service:Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Finland viltcentrals regionkontor e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis, tel. 02-4779 610. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 0400-882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Ulf-Erik Widd, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-379 0086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Tf. jaktchef Marko Mikkola, tel. 045-1359 690, tf. konsulent Otto Hölli, tel. 0400-547 764. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Tf. Jaktchef Visa Eronen, tel. 050-3661 114, vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. puh. 040-704 1843. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, tf. vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 22, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 2 l 2011 l 79
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland Moultrie Plot Stalker Viltkameranyhet ! Bushnell Elite 3200 5-15x40 Kikarsikte Barnes Tipped TSX 22 50 gr Nyhet för rådjur & mindre vilt ndre v dre r 180 Remington Magasin 74,740,7400 mf modeller kal 30-06 er PRODUKTNR 122468 PRODUKTNR 993574 400 PRODUKTNR 186980 PRODUKTNR 131138 58 Wild West Guns, bättre avtryck till Marlin bygelrepetrar PRODUKTNR 259762 Syntetstock till Mosin-Nagant gevär PRODUKTNR 777174 60 150 119 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE www.midwaysuomi.com Aninkaistenkatu 16 - Aninkaisgatan 16 20100 TURKU / ÅBO Puh./Tel. (02) 239 0930 Avoinna/Öppet: Arkisin-Vardagar 10-17 Lauantaisin-Lördagar 10-14 NY ADRESS! ASE ja KONE Aninkaisgatan 16 20100 ÅBO Tel. (02) 239 0930 Öppet: Vardagar 10-17 Lördagar 10-14 Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, V jl Vapensmedsservice, d i Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.