• Utgivare: 2 / 2012 Skötseln av sjöfågelbestånden kräver internationellt samarbete s. 4 och s. 41 Det bor nästan 10 000 bävrar i våra vattendrag s. 22 fin Nimi Syntymäaika Yhdistysnumero ja RHY Metsästäjänumero Jakeluosoite www.facebook.com/riistakeskus Metsästyskortti Jaktkort Hunting Card Jagdschein Dags att betala jaktvårdsavgiften med e-faktura s. 58 Postinumero- ja toimipaikka Kotipaikka Maksettu, Betalt, Paid Bezahlt, 6.6.2011 1.8.2011 - 31.7.2012 1.8.2011 - 31.7.2012 Tässä kortissa mainitulla metsästäjällä on metsästäjävakuutus, joka on voimassa kaikissa Pohjoismaissa ja EU-maissa. Novellpristävlingen för ungdomar är avgjord s. 56 SRVA i aktion: Björnkrock! s. 54
• Ledaren Vilthushållningen skapar välfärd På skottdagen publicerade den dominerande dagstidningen i huvudstadsregionen en djupgående artikel om en studie kring nationalparkernas besökarantal och ekonomiska effekter. Parkerna konstaterades vara viktiga turistmål och arbetsgivare och inbringa drygt hundra miljoner euro för den lokala företagsekonomin. Nyheten är ett exempel på att naturvårdens egenvärde inte mera räcker till i vårt samhälle och dess beslutsfattande. För att kunna driva välmenande målsättningar bör det hittas ekonomiska drivfjädrar. Den anslående rubriceringen inträffade tidsmässigt just under de dagar statsrådet sammankom på Ständerhuset för att sammanställa en förteckning över nedskärningar av statens kostnader. Under den offentliga viltkoncernens strategiseminarium senaste höst togs vilthushållningens värden upp med stor kraft när representanterna för viltforskningen och viltförvaltningen drog upp linjerna för sin verksamhets framtid. För att vilthushållningens förutsättningar ska kunna drivas och främjas behövs det mera kunskap om vilthushållningens värde som stöd och grund. Och med värde avsågs något mera konkret än enbart euro. Vad kan då vilthushållningens värde vara? I detta borde ju samtliga de ekonomiska och immateriella värden inräknas som påverkar finländarnas välfärd. Frågan har just inte utretts och då det har gjorts har tyngdpunkten legat på den negativa sidan, dvs på viltskadorna. Jaktbytets fysiska värden ­ köttet och pälsen ­ kan lätt uppskattas i euro. De av viltet erhållna produkternas ekologiska värde har för många stor betydelse trots att deras ekonomiska mervärde är svårt att mäta. Den till vilthushållningen och jakten knutna affärs- och näringsverksamheten är omfattande. Vapen, kläder, redskap och förnödenheter representerar en affärsverksamhet på hundratals miljoner. Även det till jakten knutna hundintresset och kennelverksamheten är enorma. Den till jakten knutna turismen är viktig för den regionla ekonomin; handeln och inkvarteringsverksamheten. Enligt en av Helsingfors universitet utförd undersökning uppgår redan enbart den regionala ekonomiska inverkan av Forststyrelsens försäljning av jakttillstånd till tiotals miljoner euro. Jakten, viltvårdssysslorna och viltinventeringarna motiverar även mången sådan person till motion som hellre gör något konkret än löper längs en motionsslinga. Jakten är en helhetsbetonad verksamhet med stort rekrationsvärde. En jaktsemester eller redan en enstaka givande jaktdag ger kraft och energi för vardagens och arbetslivets ansträngningar. Dessa saker har helt säkert folkhälsoeffekter. Jaktintresset upprätthåller rörelseförmågan och verksamheten i jaktföreningarna skapar ett socialt stödnätverk. Den centrala orsaken till att äldre människor driver in i en situation där samhället måste ta hand om dem är att rörelseförmågan och det sociala nätverket förvittrar. Så länge jägaren kan delta i jaktaktiviteterna klarar han/hon sig också helt säkert i det dagliga livet. Det finns omkring 5000 jaktföreningar och jaktsällskap i Finland. Till antalet och framförallt sin aktivitet utgör dessa den betydelsefullaste aktörsgruppen inom föreningsverksamheten i hela vårt land. Deras aktiviteter skapar samhörighet i bygemenskaperna och avkastar på så sätt välfärd. Myntet har alltid även sin frånsida. Viltet orsakar skador på näringar och trafiken men det finns också andra negativa sidor knutna till vilthushållningen. Många med jakten förknippade saker väcker ovilja eller avundsjuka. Alltid när vilt och pengar kopplas samman stiger kraftiga känslor och tvistefrön upp till ytan. Vem har rätt att nyttja en naturresurs som än upplevs som egen, än som gemensam? Här några tankar om vad vilthushållningens värde kunde vara sammansatt av. Under den gångna vintern har det fötts planer på forskningsprojekt som övergripande utreder vilthushållningens värde. Avsikten är att även utreda de möjligheter för näringar som erbjuds av vilthushållningen. Förhoppningsvis hittas det finansiering för dessa projekt trots spartrycket på vår statsekonomi. 16 De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral PS! Benämningen Ekokött kan inte användas för kött av vilt. Termen är reserverad för certifiering av naturenlig övervakad jordbruksproduktion. På annan plats i vår tidning föreslår Aku Ahlholm att kött av vilt ska kallas för Naturmat eller naturkött. En bra idé. 36 Rävens och lodjurets svåra samlevnad 2 l Jägaren l 2 l 2012
• Innehåll 2 2012 2 Ledaren: Vilthushållningen skapar välfärd 4 Skötseln av sjöfågelbestånden kräver samarbete 8 Vingslag och stänk i Egentliga Finland ­ vid modellvåtmarkerna väntar man på våren och vattenfåglarnas ankomst Vi bygger upp gatutrovärdigheten ­ genom att dämma funktionella våtmarker för änderna 11 Ordförandens spalt: 12 Vi imiterar bävern 16 De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna 20 Ålandsnytt 22 Det bor nästan 10 000 bävrar i våra vattendrag 26 På vandring med Eki: Valborgsbäverjakt 28 Nätgrillen frågar: Aktuella frågor och svar 34 Många metoder för uppföljning av de stora rovdjurens stammar 36 Fler vargar än vintern innan 36 Rävens och lodjurets svåra samlevnad 38 Rådjuren styr lodjursstammen 40 Aktuellt från ministeriet: Viltvårdsråden som den nya viltpolitikens spjutspetsar De internationella konventionerna skapar en grund för skydd och hållbart nyttjande ­ 58 000 älgar fälldes i höstens jakter ­ stammarna av små hjortdjur minskar ­ den finska älgstammens genetiska struktur under utredning Vi bjuder ungdomar på tystnad Jaga älg med måtta 41 Som jaktambassadör i världen: 42 Älgstammen nått fastställda mål 8 43 Fångsten av vitsvansvilt 21 600 44 Variationer i tid och rum Vingslag och stänk i Egentliga Finland ­ vid modellvåtmarkerna väntar man på våren och vattenfåglarnas ankomst 47 Jakten på statens marker: 48 Enligt min mening: 50 Vetenskaplig viltkunskap: Aska, eld, saker som lyckades och nya situationer 51 Jägarna i en föränderlig värld 52 Lika ekologiskt som blåbär 54 SRVA i aktion: Björnkrock! 56 Novellpristävlingen är avgjord ­ den finska älgstammens genetiska struktur under utredning Variationer i tid och rum 44 56 Jakt är att respektera naturen 58 Nyhetsmagasinet 58 Viltcentralen informerar 60 Affärer 63 Adresser Jägaren l 2 l 2012 l 3
• Maria Nikunlaakso Skötseln av sjöfågelbestån kräver samarbete S 4 l Jägaren l 2 l 2012 Vid skötseln av sjöfågelbestånden ska vi koncentrera oss på helheten och sköta bestånden utmed hela det europeiska flyttsträcket. Vi ska också utöka samarbetet mellan jägarna, markägarna och naturskyddarna. Till den här slutsatsen kom deltagarna flera gånger under årets upplaga av Viltdagarna, som arrangerades i Kajana den 17 och 18 januari. l Sjöfåglarna utgör en internationell naturresurs och därför kräver skötseln av dem ett samarbete som täcker hela flyttningsrutten. Hittills har det knappt alls funnits något sådant samarbete på europeisk nivå. För sädgåsen håller nu ett sådant samarbete på att komma igång. - Samtidigt som vi gör upp en nationell förvaltningplan för sädgåsen så utreder vi möjligheterna till en internationell förvaltningsplan. Bland annat Ryssland har visat intresse för ett samarbete, berättar projektchef Arto Marjakangas på Finlands viltcentral, som jobbar med förvaltningsplanen för sädgåsen. - Taigasädgåsen har minskat kraftigt och bjuder på ett utmärkt tillfälle att utveckla ett europeiskt samarbete för att sköta bestånden. Taigasädgåsen behöver ovillkorligen också en förvaltningsplan som täcker artens hela utbredningsområde, det vill säga även flyttningsrutterna. I planen ska det avtalas om arbetsfördelningen mellan de berörda staterna och en rättvis fördelning av beståndets avkastning, fortsätter Marjakangas. jakt i skymningen och utfodring med säd är totalt förbjudet. Det finns också dagskvoter för jakten efter olika arter. Grunden för de nordamerikanska förvaltningsplanerna för sjöfågelbestånden murades för nästan hundra år sedan, 1916, då USA och Kanade knöt ett samarbetsavtal för de flyttande fåglarna. - Där betraktas jakten som en del av naturskyddet och folk ställer gärna upp för naturen i sina hemtrakter. Jägarna och de övriga naturskyddarna strider tillsammans mot förändringar i livsmiljöerna. Värt att notera är även det faktum att det är tillåtet att jaga i nästan alla naturskyddsområden, berättar Nurmi. Skötseln av sjöfåglarna kräver ett samarbete som täcker hela flyttningsrutten. Den amerikanska modellen På den nordamerikanska kontinenten har man däremot redan länge skött om sjöfågelbestånden utmed hela flyttningsrutten enligt principer som parterna gemensamt har kommit överens om. Jarkko Nurmi, som är chef för vilthushållningen på Finlands viltcentral, hittar också andra upplägg i den amerikanska modellen för skötseln av sjöfågelbestånden som europeerna med fördel kunde ta modell av. Till exempel Storskraken förekommer hos oss i nästan hela landet och är allmän i skärgården, vid kusten och på Åland. Hanarna utgör på våren ett eftertraktat vilt. På hösten jagas både hanarna och honorna. Arten är en utmärkt matfågel.
• nden Jari Niskanen jakt, påpekar äldre forskare Markku Mikkola-Roos på Finlands miljöcentral. Skötseln av livsmiljöer i nyckelställning Vid skötseln av sjöfågelbestånd är skötseln av livsmiljöerna avgörande. Enligt en undersökning som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet låtit göra i Maaninka verkar förändringar i jakttrycket inte inverka på exempelvis årtans häckningsstam. - Sannolikt är det främst förändringarna i livsmiljön i artens övervintrings- och häckningsområden som får årtan att minska, uppger forskningsprofessor Hannu Pöysä på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Men Pöysä understryker att det finns så stora skillnader mellan olika sjöfågelarters grundläggande ekologi att vi för varje art måste göra en separat analys av de faktorer som påverkar arten. Enligt den senaste bedömningen av arters risk för att dö ut hänfördes fyra sjöfåglar som är jaktbara i Finland till kategorin sårbar: stjärtand, årta, brunand och vigg. - För de här arterna beror nedgången sannolikt på förändringar i livsmiljöerna, som en följd av igenväxning och eutrofiering. En annan tänkbar orsak till att arterna räknas som sårbara kan vara en för stor avskjutning. Våtmarksnaturen kräver aktiv skötsel. Och i Danmark är erfarenheterna goda av nätverk med områden som är fredade från jakt, konstaterar Mikkola-Roos på miljöcentralen. Kanadagåsens raska uppgång beror enligt forskare Veli-Matti Väänänen vid Helsingfors universitet delvis på att arten jagas med måtta. Det skulle också finnas goda förutsättningar för grågåsen att sprida sig till inlandet, som den gjort i Sverige, om jakttrycket kunde dämpas och de gäss som häckar i inlandet skulle undantas från jakt. Sjöfågelbeståndens storlek påverkas också av faktorer som människan - åtminstone på lokal nivå ­ inte kan göra särskilt mycket åt. Klimatförändringen är en sådan faktor. - Sjöfåglarna reagerar fort på det varmare klimatet genom att senarelägga sin höstflyttning, vilket kan leda till förändringar i övervintringsområdena. En sådan förändring skulle innebära att det på senhösten finns mera fågel i Finland och motsvarande mindre fågel i Sydeuropa. Skillnader i rovdjurstäthet och jakttryck i de gamla och de nya övervintringsområdena kan också inverka på hur bestånden utvecklas, förklarar intendent Aleksi Lehikoinen på Naturhistoriska centralmuseet. För jägarna är det viktigt att vi försöker "reparera" de förändringar som drabbar sjöfågelbestånden på grund av klimatförändring och annan mänsklig verksamhet. Det kan vi göra genom att iståndsätta livsmiljöer, aktivt jaga de små rovdjuren och införa förnuftiga begränsningar i jakten. l Jägaren l 2 l 2012 l 5 Gemensamma mål med ornitologerna I vårt land däremot presenterar massmedia inledningen på andjakten som en åtstramning i relationerna mellan ornitologer och jägare. - Merparten av den negativa jaktrapporteringen handlar mycket riktigt om andjakten och ur fågelskådarnas synvinkel är andjakten behäftad med en hel del missförhållanden, berättar skydds- och forskningschef Teemu Lehtiniemi på BirdLife. Men jägarna och fågelskådarna har en gemensam målsättning: en artrik natur som mår bra, med välmående fågelbestånd som trivs. Enligt en enkät som BirdLife Finland riktat till sina medlemsföreningar är det bara var fjärde regionförening som samarbetar med jägarna på orten. Lehtiniemi anser att det beror på ömsesidiga fördomar. - I offentligheten framhävs de extrema åsikterna hos bägge parterna, men vi ska hålla i minnet att ytterligheterna sällan ger en korrekt bild av de verkliga åsikterna hos en majoritet eller en organisation, påpekar Lehtiniemi. Å andra sidan är det väldigt många amatörornitologer ­ enligt Lehtiniemis uppskattning minst 10 procent av BirdLifes medlemmar - som också är jägare, vilket inte orsakar någon polemik alls. Det finns således goda förutsättningar för att utveckla samarbetet, men Lehtiniemi påminner om att fågelskådare älskar rovfåglar och att allt prat om rovfågelhat är det säkraste sättet att släcka ornitologernas lust till samarbete. Lämpliga samarbetsformer kan vara exempelvis gemensamma projekt, ställningstaganden mot exempelvis torvproduktion som hotar fågellivet, upplysningsverksamhet och informationsförmedling i största allmänhet. Det sistnämnda kan till exempel handla om bättre kunskaper i artidentifiering. - De lagstadgade fredningarna fungerar bara om jägarna känner igen arterna på Jägarna och fågelskådarna har en gemensam målsättning: en artrik natur som mår bra, med välmående fågelbestånd som trivs.
• Beställ de bästa kvalitetsvarorna fö Fantastiska erbjudanden för pimpelfiskare från Retkitukku! EKOLOD KaPTEnEn FÖr FinLanDS LanDSLaG i PimPELFiSKE rEKOmmEnDErar! (inte med i bilden) TrekLite Vid köp av varor för över 300 utan extra kostnad R Sovsäck (värde 89,-) För de 100 snabbaste! En kvalitativ sovsäck för tre årstider. 2x150g/m2 med ihålig fiberfyllnad. För att få en sovsäck ska du köpa varor för ett sammanlagt värde över 300 euro (fraktkostnader räknas inte). Avser inte beställningar av Garmin-, Tracker och vapenskåp. TOPP NYHET! Begränsat parti. Ett effektivt hjälpmedel vid pimpelfiske. Hitta fiskstimmet och maximera fångsten med Pointer ekolodet. Lägg den flytande sensorn i vaken och lodet visar genast om det finns fisk i hålet eller inte. Du får dessutom information om storleken på fisken, rörelser och vattendjupet och tjockleken på isen. På sommaren kan du fästa loden enkelt på båten. Paketet innehåller ekolod, sensorkabeln, flötet, handledsbandet samt fäste för båten. Fungerar med 4x1,5V aaa-batterier. 12 mån garanti. nÄTPriS EnDaST ** / mån eller från 9 t 129 butiksprise 79 nÄTPriSET * * fon för nät-/tele 50 FÖrmÅn beställare FOXTaiL HD POLariSEraDE ViDEOSOLGLaSÖGOn Filma dina bästa fiskestunder, skoterturer osv. I skarp HD kvalitet. Passar bra likaväl på vårens skarsnö som på sommaren! Både svarta polariserade och gula linser medföljer. *** / mån eller från 9 et 169 spris butik 99 FÖrmÅn * GErBEr mULTiFUnKTiOnELLT VErKTYG Ett kvalitativt och elegant designat Gerber verktyg för många användningsområden! Ett rejält handtag. 11 olika verktyg. De viktigaste verktygen kan användas med en hand. Bälteshölster medföljer. on för nät-/telef beställare 70 / mån eller från 9 et 89 butikspris on för nät-/telef 49 FÖrmÅn nÄTPriS * *** beställare 40 Bästa kvalitetsmärken till ett oslagbart Retkitukku pris! känd ny god el! mod nÄTPriS / mån eller från 9 et 79 butikspris efon för nät-/tel *** 39 FÖrmÅn nÄTPriS * *** SUOmi 4 vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller alla kraven i den finska vapenlagen. Det finns rejält med plats för 3-4 vapen. Det finns även möjlighet att förvara två långa vapen. På hyllan finns det förvaringsplats för patroner och andra föremål. Vikt: som tom ca 28 kg Mått: H 1450 x B 300 x D 300 mm Färg: vit n ,45 / må eller från 24 et 749 butikspris efon för nät-/tel 599 FÖrmÅn * 40 beställare 150 POinTEr COnTrOL COLLimaTOr Justera kikarsiktet snabbt och enkelt med pointers laser collimator. Du sparar både tid och pengar! beställare Garmin astro 320 hund-GPS och DC 40+ halsband Ny modell av den otroligt populära Astro 320! Lättanvänd och billig i drift. Paketet innehåller halsbandet, laddaren, handenheten och VHF-antenn. Du kan även beställa tydliga terrängkartor från oss. / mån eller från 9 et 50 butikspris 29 FÖrmÅn nÄTPriS * *** för beställare nät-/telefon 21 KVaLiTaTiVa 7x50 KiKarE Bra allmän kikare för jakt, fågelskådning och friluftsliv. En behändig förvaringspåse medföljer. 119 efon för nät-/tel nÄTPriS ** *** Leveranserna i april, förhandsbeställ nu! Vi levererar i beställningsordningen. / mån eller från 9 et 169 butikspris FÖrmÅn 50 beställare BESTÄLLninGar www.retkitukku.fi eller TELEFOn 040 828 1000 kl. 9-17
• rmånligt direkt från Retkitukku! teStViNNAR-kameror till oslagbara priser Nu! 2 Ett sett på stycken! Fantastisk 12 megapixels kamera! Bäst ljuseffekt! 2 KPL á 79,- 149 FÖrmÅn för nÄTPriS * *** / mån eller från 9 et 218 tikspris bu Osynliga LED! 149 / mån eller från 9 et 229 tikspris bu nÄTPriS * *** nYHET! 179 FÖrmÅn nÄTPriS * *** beställare nät-/telefon 69 FÖrmÅn för beställare nät-/telefon 80 / mån eller från 10et 269 butikspris e on beställar för nät-/telef 90 POinTEr COnTrOL PC2501 åtelkamera En fantastisk åtel- och övervakningskamera av högsta kvalitet för mångsidigt bruk. Aktiveringstiden är under en sekund och den kvalitativa bildsensorn garanterar alltid en noggrann slutprodukt. Den långa drifttiden gör enheten bekymmerslös. Den fungerar även i mörkret. Tar även videobilder. 12 mån garanti. POinTEr COnTrOL 12 mpx Stealth åtelkamera Kameran klarar av tydliga 12 megapixels bilder, som du kan bläddra i enhetens LCD-färgdisplay samt föra över till dator. Enheten fungerar i mörkret med osynliga infraröda LED. Rörelsedetektorn fungerar upp till 20 meters avstånd. Även videobilder. POinTEr COnTrOL PC5204 Stealth åtelkamera Pointer Control PC5204 Stealth är försedd med 52 diskreta IR-LED som tillsammans med en kvalitativ bildsensor garanterar utmärkt bildkvalité även i mörkret. Lättanvänd. Bilderna kan överföras till dator. Lång drifttid gör enheten bekymmerslös. Även videobilder. En GSm-kamera med sändningsfunktion! En GPrS-kamera med sändningsfunktion! POinTEr COnTrOL TiLLBEHÖrSPaKET TiLL ÅTELKamEran nYHET! 239 on för nät-/telef nÄTPriS * *** nYHET! / mån eller från 12et 349 butikspris 219 on för nät-/telef nÄTPriS * Förläng drifttiden för din kamera med ett extern batteri. Tillbehörspaketet till åtelkameran innehåller ett 12V 7.2Ah batteri, batterikabel och 8GB SDminneskort till åtelkameran. 10 FÖrmÅn 1 e beställar *** / mån eller från 12 et 319 butikspris 00 FÖrmÅn 1 e beställar / mån eller från 9 et 60 butikspris efon för nät-/tel 39 nÄTPriS * *** 21 FÖrmÅnbeställare POinTEr COnTrOL 12 mpx GSm Stealth åtelkamera Skogarnas konung. Mycket tydliga 12 megapixels bilder. Osynliga LED och en extern antenn. Inbyggd LCD-färgdisplay. Sänder bilder till mobilen eller om du vill till e-post. Känslig rörelsedetektor i 3-riktningar. Fungerar utmärkt även i mörkret. Fråga efter ett förmånligt abonnemang! SCOUT GUarD SG-550m-8m GPrS åtelkamera 8 megapixels noggranna bilder och en effektiv extern antenn. LCD-färgdisplay och fjärrkontroll. Sänder förmånligt bilder till mobiltelefonen eller e-posten med GPRS. 30 stycken effektiva infraröda LED. En ny känslig rörelsedetektor. Ett lasersikte för inställning av kameran. Även videobilder. Extra bonus till alla som köper en kamera nu: Ett behändigt Bevakningsskylt och 2 st fönster-klistermärken HUOMIO! väggfäste + (värde 15,-) aLUEELLa TaLLEnTaVa KamEraVaLVOnTa! Copyright Suomen Retkitukku Oy 2011 (värde 19,-) *) På priset tillkommer fraktkostnader från 7.90 . ** På tillkommer fraktkostnader 49.90 , priset inkluderar leverans till gården. *** Den verkliga årsräntan varierar med summan och den valda avbetalningskampanjen. Tex. köpet på 1000 med 36 mån avbetalningskampanj är den verkliga årsräntan 21,86%. Noggranna villkor kan du få i samband med beställningen i vår nätbutik.w RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Timo Niemelä & Jörgen Hermansson, Finlands viltcentral Det första arbetsdryga året av Finlands viltcentrals Hembygdsvåtmark Life-projekt är förbi, och nu är det på sin plats med en rapport från de nygrundade modellvåtmarkerna. I artikeln beskrivs främst våtmarksprojekten Härmälä i Sagu samt Järvelä i Salo i Egentliga Finland. Vi jämför också våtmarksbyggandet vid dessa två från varandra mycket olika områden. Dessutom vill vi förmedla markägarnas synpunkter på projektets framskridande. Höststämning vid våtmarksmålet Härmälä i Sagu. Som bäst besöktes våtmarken av en närapå hundrahövdad krickflock. Vad är att vänta nästa häckningssäsong, när vattenarealen ännu kommer att mångdubblas? I l I Finlands viltcentrals Hembygdsvåtmark Life-projekt stöds byggandet av våtmarker av sådana markägares marker, vilka tar initiativ i saken och som kan erbjuda lämpliga objekt som modellområden för skötseln av vattenfågel- och våtmarksomgivningar. Grunden för det riksomfattande iståndsättningsprojektet lades i den år 2009 förverkligade våtmarkskartläggningen, men för Egentliga Finlands del uppskattades möjligheterna att genomföra olika projekt i merparten av de i kartläggningen anmälda målen som små, antingen på grund av kostnaderna eller markägoförhållandena. Samarbete ger resultat Till all lycka gick markägarna i spetsen och föreslog objekt ännu efter projektstarten, utgångspunkterna för att hitta lämpliga objekt var således gynnsamma. Givetvis kunde viltcentralerna ha getts en central roll i sökandet av lämpliga mål, men vi valde hellre att inte gå den vägen. Markägare Toni Anttila vid våtmarksmålet i Järvelä är nöjd med projektets nuvarande utformning. Visst måste markägaren få någonslags uppfattning om projektet och dess realiseringsmöjligheter, efter det är det säkert lättare att hitta en gemensam melodi. Motiven för att grunda ett våtmarksområde varierar säkert, för egen del tändes gnistan av viljan att göra något för vattenfåglarna. För att våtmarksprojektet skall lyckas är det viktigt att ägarna till markoch vattenområdena samt alla andra centrala intressegrupper deltar i planeringen redan i ett tidigt skede. Denna samverkan ger oss viktig information som stöd för våtmarksplaneringen, samtidigt kan vi lyssna till markägarnas önskemål och synpunkter angående våtmarksbyggandet. Som fackmän är vår uppgift naturligtvis att göra framställningar om sådana åtgärder som behövs för att grunda en våtmark, fördämningsåtgärder etc., men i sista hand är det all- Vingslag och stänk i Egentliga Finland 8 l Jägaren l 2 l 2012 Mikko Koho
• tid markägaren som besluter vad han är beredd att förbinda sig till. Mikko Koho, markägare vid våtmarksmålet i Härmälä, är inne på samma linjer. Jag håller det för viktigt, att planeringen av våtmarksprojekten även i framtiden utgår från markägarnas intressen, andra lösningar vore oförnuftiga. Goda och förtroliga relationer med den lokala NTM-centralen har också märkbart underlättat iståndsättandet av nya områden i Egentliga Finland. Från NTM-centralen har vi alltid fått en snabb förhandsbedömning om det finns naturskyddsliga eller vattenrättsliga hinder eller begränsningar för projektets förverkligande. Kanske den gemensamma oron över våtmarkernas tillstånd och naturens mångfald skapar förutsättningar för ett flexibelt och innovativt samarbete, där onödig byråkrati kan lämnas i bakgrunden. Härmälä våtmark Våtmarkens iståndsättningssätt Våtmarkens areal Våtmarkens kalkylerade medeldjup Avrinningsområdets areal Våtmarkens arealdel av avrinningsområdets areal Våtmarksområdets huvudsakliga jordart Den byggda fördämningsvallens längd Antalet grävtimmar Kostnader för grävning och schaktning Kostnader för dammanordningar fördämning 2,1 ha, varav vattenyta 1,5 ha 0,3 m 24 ha 8,8 % lera 95 m 50 h 3 813 741 Järvelä våtmark kombination av fördämning och grävning 1,5 ha, varav vattenyta 1 ha 0,5 m Vid den fördämda delen 8 ha och vid den grävda delen 850 ha Vid den fördämda delen 14,6 % och vid den grävda delen 0,04% torv 250 m 53 h 8 136 727 Små avrinningsområden som gemensam faktor Objekten Härmälä och Järvelä målområden skiljer sig från varandra på flera punkter både beträffande omgivning och jordmån. Detta inverkade naturligtvis markant på grundförutsättningarna vid byggandet av respektive våtmarksområde. Härmälä våtmark byggdes i huvudsak på hårdbottnad mark, som de senaste åren fungerat som viltåker, medan Järvelä våtmark förverkligades på ett mycket mjukt och flackt myrområde, som lidit av försumpningen. Trots olikheter har objekten också gemensamma faktorer, båda får sitt vatten från ett mycket litet avrinningsområde. I dylika fall vaknar ofta oron över att vattnet ska räcka till, och på grund av dessa misstankar har man ibland till och med avhållit sig från våtmarksbyggandet. Visserligen stämmer det, att en stor våtmark med ett litet avrinningsområde delvis torkar ut under längre värmeböljor. En tillfällig uttorkning är dock naturlig och gynnsam för våtmarken, emedan den förnyar och stimulerar både våtmarkens flora och fauna. Som Modellvåtmarkernas inverkan på naturen följs upp n Projektets effekter på naturen vid modellvåtmarkerna följs upp ända till slutet av år 2015 genom inventeringar av vattenfåglarna. Vattenfåglarna lämpar sig utmärkt som indikatorarter för mätningen av effekterna, eftersom växlingarna i deras populationer obönhörligt reflekterar förändringarna i våtmarkernas kvalitet, samtidigt indikerar de också förändringar i andra artbestånd. Forskningens utgångspunkt är att mäta respektive våtmarks naturliga effekter. För att förhindra snedvridningar i resultaten har sädesutfodringen av fåglarna därför begränsats. Vid den grundläggande uppföljningen har markägarna samt de lokala jaktföreningarna huvudansvaret för räkningen av vattenfåglarna. Också Mikko Koho vid Härmälä våtmark samt Toni Anttila vid Järvelä våtmark påbörjade förra året sina uppdrag genom att utreda fågelfaunans utgångsläge, fastän det inte alltid kändes speciellt motiverat att bokföra ett nollresultat. - Vi väntar med iver på våren och vattenfåglarnas ankomst, kanske det då redan finns något att räkna, säger männen förhoppningsfullt. Med hjälp av inventeringen av vattenfåglar kan man uppskatta våtmarkens betydelse för fågelfaunan och producera material för en jämförelse av de olika objekten, men dessutom kan inventeringarna användas vid planeringen av det praktiska viltvårdsarbetet och vid dimensioneringen av hållbara byteskvantiteter. I detta är de lokala invånarnas aktivitet och vilja att utnyttja forskningsresultaten givetvis avgörande, men i bästa fall kan uppföljningarna ge verktyg till att trygga en hållbar jakt och våtmarkernas produktivitet på längre sikt. För att våtmarksprojektet skall lyckas är det viktigt att ägarna till markoch vattenområdena samt alla andra centrala intressegrupper deltar i planeringen redan i ett tidigt skede. bekant är till exempel vattenfåglarnas ungproduktion som högst vid dylika säsongvåtmarker. Det om näringen konkurrerande fiskbeståndet hålls litet, dessutom erbjuder den under den torra säsongen förnyade markvegetationen som ånyo blivit under vatten rikligt med näring åt ryggradslösa vattendjur. Det är också beaktansvärt, att våtmarker med små avrinningsområden i betydande utsträckning binder fast substans och näringsämnen. Därutöver kan de effektivt jämna överflöden och sålunda minska på översvämningsskador vid vattendragens nedre lopp. l Jägaren l 2 l 2012 l 9
• Erfarenheter av våtmarksbyggandet: Sagu, Härmälä n Kärnan i Härmälä våtmarksprojekt utgjordes av dammbygget, till vilket också merparten av de budgeterade pengarna styrdes. Därutöver ökade man på vattenfåglarnas trivsel genom att forma häckningsöar, med placerings- och utformningslösningarna sökte man också uppnå vattenskyddsliga mål. Vid våtmarksobjekt med små avrinningsområden är det viktigt, att fördämningsvallarna och de dammanordningar som reglerar vattenståndet är absolut vattentäta. Därför var det fördelaktigt, att fördämningsvallen hela vägen kunde byggas på hård och vattentät lermark. Utöver detta behövdes också grävmaskinsförare Jouni Metsolas proffsiga och skarpa öga för att få nys om täckdiken som i tiden grävts ganska djupt. Som dammanordning beslöt man att välja en regleringsbrunn. Sålunda gavs möjlighet både till reglering av vattenståndet och tömning, viktiga egenskaper i skötseln av våtmarker. Härmälä våtmark är ett objekt som det är värt att bekanta sig närmare med. Med en relativt liten satsning, under 5000 euros arbets- och materialkostnader, kan man nå omfattande resultat i skötseln av vattenfåglarnas omgivning. En framgångsrik naturskötsel beror naturligtvis alltid också på hurudana ekonomiska uppoffringar och eftergifter beträffande bruket av marken som markägarna är beredda att göra. Vid Härmälä våtmark fick man mycket fria händer, och därför behövde man inte heller pruta på målets egenskaper. Här finns inga lösningar som vi skulle behöva ångra, tvärtom är jag mycket nöjd med slutresultatet. Dessutom kunde vi skapa en ny och produktiv omgivning för vattenfåglarna, konstaterar markägare Mikko Koho. En mera detaljerad beskrivning av byggandet av Härmälä våtmark samt om kostnadernas fördelning på de olika arbetsskedena står att finna på projektets hemsida www.kosteikko.fi Timo Niemelä & www.kaivotuote.fi Installering av dammanordning samt principskiss över brunnens konstruktion. Kaivotuote Oy:s dammanordning, som valdes till Härmälä våtmark, lämpar sig bäst för vattenreglering vid våtmarker med små avrinningsområden. Om olika dammanordningslösningar kan man också höra sig för hos andra företag i branschen, som t.ex. Jita Oy och Uponor Oy. Salo, Järvelä n Järvelä våtmarksobjekt klassificerades ännu vid den första terrängbesiktningen som en helt och hållet uppgrävbar våtmark, eftersom man ansåg en fördämning av bäcken som rinner på kanten av området vara omöjlig på grund av den svagt sluttande terrängformationen och de skador som vattenupptagningen skulle orsaka. I samband med planeringsmätningarna övervägde man dock på nytt metoden för grundandet av våtmarken. Då uppstod tanken på att dela in våtmarken i olika områden både genom fördämning och genom att gräva. Den nya planen fick stöd också av markägare Toni Anttila, eftersom fördämningens gynnsamma effekter på fågelfaunan är vida kända. Man beslöt att ta itu med det konkreta byggarbetet under barmarkstid, så att fördämningen skulle bli möjligast vattentät. Det var dock inte lätt Järvelä våtmarksområde byggdes både genom fördämning och massiv grävning. att arbeta på den fuktiga torvmarken med svag bärighet. Till exempel gick inte planerade jordflyttningsarbeten att förverkliga alls på grund av en längre regnperiod i slutet av augusti. I princip var man på det klara med de krävande omständigheterna redan i planeringsskedet, eftersom man beslöt att utföra grävningen med en långbommad grävmaskin, som arbetar med tre flyttbara pontonunderlag som förbättrar bärigheten. Trots bruket av specialutrustning ingick det många risker i att röra sig på området. Därför måste alla grävningsarbeten göras färdiga på en gång, och detta krävde en god arbetsteknisk planering. Hanteringen av den blöta och mjuka torvmarken stegrade ytterligare utmaningarna med dammbygget, men till sist hängde de största problemen ihop med att vallen tenderade att glida, vilket orsakades av att jordmassan var i obalans vid fördämningsvallområdet. Man kunde kanske ha minskat på fenomenets biverkningar genom att bibehålla den orörda ytmarken under fördämningsvallen, men å andra sidan ville man vid ett objekt med litet avrinningsområde framhäva speciellt dammens täthet, så att vattnet skulle räcka till på våtmarken även efter våröversvämningen. Från Järvelä våtmarksprojekt fick man en god praktisk lärdom; när man bygger på mjuk mark kan man aldrig exakt förutse hur jordmassorna kommer att bete sig. Trots praktiska problem kunde byggprojektet genomföras i stort sett enligt den ursprungliga planen. De omfattande grävningsarbetena samt det högre timpriset som orsakades av orsakades av specialutrustningen specialutrustning ökade dock klart på byggkostnaderna. Den relativt sämre kostnadseffektiviteten i jämförelse med Härmälä våtmark minskar inte alls på Järvelä våtmarks värde som ett modellexempel för presentations- och utvecklingsprojektet. Via dessa erfarenheter får vi kunskap om dammbyggande på mjukt underlag, dessutom kan vi jämföra hur olika från varandra avvikande projekt, beträffande omgivning och realisering, inverkar på fågelfaunan. På adressen www.kosteikko.fi kan du läsa mera om byggandet av Järvelä våtmark. Timo Niemelä 10 l Jägaren l 2 l 2012
• Ordförandens spalt Vi bygger upp gatutrovärdigheten När den här tidningen utkommer har Finlands viltcentral hunnit fungera i drygt ett år. För oss alla har det därför hunnit bildas något slags uppfattning om den nya aktören inom viltpolitiken. Visserligen börjar organisationen först nu få sin slutliga utformning i och med att tjänstemännens nya befattningsansvar nästan helt har inpassats i sin avsedda form. Som de sista av de i den nya viltförvaltningslagen angivna organen valdes styrelser för jaktvårdsföreningarna vid en nyligen avslutad mötesomgång. På grund av att omsättningen i jaktvårdsföreningarnas styrelser har varit rätt stor föreligger det just nu i förändringsskedet ett ytterst stort behov av kurser för de förtroendevalda. Från fältet har det t.o.m. hörts rykten om att årsmöten måste hållas på nytt för att det inte hittats någon som gett sitt samtycke till att bli ordförande för styrelsen. Jag är ändå övertygad om att också de här platserna kan besättas med kompetenta personer bara frågan förbereds tillräckligt bra innan nytt möte hålls. Enligt lagstiftningen om viltförvaltningen är förteckningen över uppgifter som ankommer på jaktvårdsföreningens styrelse rätt så omfattande och styrelsen ska tillsammans med verksamhetsledaren fungera som det första filtret i skarven mellan fältet och förvaltningen. I regioner med koncentrationer av stora rovdjur har detta särskilt understrukits och på en del håll lett till en oskälig situation. Verksamhetsledaren och styrelsen har hamnat i en mycket tråkig mellanhandsposition trots att de egentligen inte har några som helst verktyg för att åtgärda problemet ­ frustrationen är helt begriplig! Det lönar sig också att ta en funderare över hur mycket den här saken påverkar intresset för att söka sig till nämnda uppgifter? Tillsammans med jaktvårdsföreningarna och jägarna totalinventering viltcentralen under den gångna vintern en terränginventering av lokullar i fem av viltcentralens regioner, dvs Satakunda, Mellersta Finland, mellersta och östra delen av Nyland samt Norra och Södra Savolax. Det var fråga om en verkligt enorm talkosatsning. Realiserande av något motsvarande inom något annat förvaltningsområde vore i praktiken en omöjlig uppgift. Denna avklarades dock ypperligt vilket innebär att det på jägarhåll gjorts allt som är möjligt för att få uppskattningen av stammen närmare verkligheten. Det har också föreslagits att dessa inventeringar av stora rovdjur borde utföras som en totalinventrerting samtidigt i hela landet. Min uppfattning är att vi uppnår ett mycket bättre resultat om vi årligen genomför välplanerade precisionsinventeringar inom några regioner. Utgående från resultaten vid dessa bör det sedan uträknas korrigeringskoefficienter som sedan används för att korrigera med tidigare metoder utförda inventeringar av stammen. Jägarna väntar nu med intresse på forskningsinstitutets följande uppskattning av lodjursstammen och ministeriets på grundvalen av uppskattningen fastställda lodjurskvoter för regionerna. Det här kan t.o.m. ha en vidsträcktare betydelse för den kommande stora rovdjurspolitiken i vårt land. För varglicensernas del har den förnyade viltförvaltningens "gatutrovärdighet" satts särskilt hårt på prov. I södra Finland har det knappast alls varit möjligt att inom ramen för kvoten bevilja licenser för de vargar som stryker kring gårdarna. Dessutom inträffade den där förargliga episoden i Egentliga Finland som ytterligare försvårade hanteringen av vargproblemen. Att skuldbelägga jägarna i den här saken är helt onödigt ­ de försökte säkert sitt bästa men ibland är det bara så att allt inte "lyckas som på Strömsö". Alltför stor vikt får dock inte läggas vid ett misslyckande utan vi bör ta lärdom av det inträffade och till behövliga delar ändra de bestämmelser och föreskrifter som gäller för dispenserna. I exempelvis Östra Finland har det inom en kort tid med stöd av polislagen beviljats åtminstone fyra licenser för strykarvargar. Min uppfattning är att den här frågan på ett eller annat sätt bör kunna skötas av viltförvaltningen. Det känns på något sätt främmande att i den här frågan vara tvungen att så här ofta ty sig till polisförvaltningens hjälp, även om denna i och för sig har skött vargkonflikterna snyggt. Ohjälpligt dyker dock en sådan tanke upp att polisförvaltningen säkert skulle ha tillräckligt många andra uppgifter i dessa tider. Är det för mycket begärt att dessa frågor i fortsättningen kunde skötas inom viltförvaltningen? Jägaren l 2 l 2012 l 11 Tauno Partanen styrelseordförande Finlands viltcentral
• Saara Kattainen & Petri Nummi, Helsingfors universitet I Foto: Saara Kattainen Vi imiterar bävern ­ genom att dämma funktionella våtmarker för änderna Trots att Finland är ett sjörikt land är många av våra sjöar inte alls lämpliga miljöer med tanke på ändernas reproduktion och på mångfalden, eftersom de är karga. Torrläggning för jordbruksändamål och igenväxning blev förr många frodiga sjöars lott. En naturresurs, bävern, hade som vana att skapa fördelaktiga våtmarker i landskapet både för sjöfåglar och övriga arter. Dock har bäverns aktiviteter begränsats under en lång tid. Därför kan det råda brist på bra våtmarker för änder. Bäverns förvandlingar kan vara till fördel för miljön, men även människor kan härma artens översvämningsaktioner ­ i synnerhet när man vill styra var och när det blir översvämning. Allmänintrycket av en REAH-våtmark. På bilden Kamulanpuro 2008. Knipkull i Kirstinkorpi 2010 E 12 l Jägaren l 2 l 2012 l En inspirerande orsak att anlägga våtmarker är en ökning av viltproduktionen, och numera anläggs det viltvåtmarker runtom i Finland. REAH (Aktiv skötsel av viltmiljöer) är Forststyrelsens nationella projekt. Inom ramen för projektet har det både restaurerats och skapats nya livsmiljöer för fågelvilt på statliga impediment och tvinmarksområden. REAH-projektets våtmarker har observerats från år 2008. Under fyra somrar har våtmarkernas sjöfåglar, vattenevertebrater, växtlighet och fladdermöss kartlagts. Dessutom har vattenprover tagits i vissa våtmarker och i en våtmark har man också följt med fiskbeståndets utveckling. Syftet med övervakningen är att ta reda på vilka typer av livsmiljöer sådana våtmarker utgör för sjöfåglar och för naturens mångfald. Några av de viktigaste våtmarkerna i det finska landskapet med karga sjöar kan vara oerhört betydelsefulla för ändernas kycklingproduktion i regionen. Eftersom översvämningsbassänger som bävern fördämt har visat sig vara ypperliga miljöer för kullarna, kan man förvänta sig att våtmarker som är skapade av människan skulle ha liknande positiva effekter. Våtmarkerna är såtillvida också aktuella, att det inom en snar framtid kommer att frigöras över en halv miljon hektar dikade myrar och andra underproduktiva områden som inte duger till virkesproduktion, och bli fria för annat bruk. Dessa, liksom de områden som frigörs från torvproduktion, skulle kunna utnyttjas inom viltvården ­ till exempel genom att skapa våtmarker och återställa ripmiljöer. Det finns totalt 11 REAH-forskningsvåtmarker. De är olika till storlek, struktur och produktivitet: den minsta av dem är bara en halv hektar stor och den största omfattar 33 hektar. En del av våtmarkerna är före detta bäverplatser, några är grävda och en är fördämd på ett område som tagits ur torvproduktion. På nästan alla våtmarker har det byggts öar, och flottar av vitmossa har lämnats kvar som häcknings- och vilounderlag för fåglarna. Några av dem finns i omedelbar närhet av en annan våtmark så att de bildar en helhet. Framgång för änder Inventeringarna visade att de flesta REAH-våtmarker är utmärkta platser för fåglar. Av de jaktbara arterna påträffades mest krickor, knipor och gräsänder.
• Det bästa resultatet för vattenskyddet och produktionen av änder få vi om vi kan anlägga flera olika typer av våtmarker inom rimligt avstånd från varandra. Dessutom fanns det bläsänder, årtor, viggar och bergänder på vissa ställen; I Kirstinkorpi och på norra Orastinsuo fanns glädjande mycket stjärtänder, och även i Kirstinkorpi en kull. Den mer än 30 hektar stora Orastinsuo lockade till sig flest änder, liksom de några hektar stora Kamulanpuro och Saarikko, samt den lilla en hektar stora Kirstinkorpi. Mot slutet av sommaren kunde man räkna över 50 änder på Orastinsuo vid varje inventering, i Kirstinkorpi drygt 20, och ett dussin i Saarikko och Kamulanpuro. Den högsta tätheten av kullar hade Saarikko, Kirstinkorpi och Kamulanpuro. Där observerades i genomsnitt 3,5 kullar per kilometer strandlinje. Detta är så mycket som 14 gånger det genomsnittliga värdet för skogssjöar. Tätheten av kullar var klart större i alla våtmarker jämfört med skogssjöar, med undantag för grävda platser. REAH-våtmarker finns runt om i Finland. Över-Ijo och Pudasjärvi -Orastinsuo -Rypyharju -Paloharju Valtimo Lieksa -Kamulanpuro -Lippi -Kattilapuro -Varispuro Ikalis -Kirstinkorpi P. -Kirstinkorpi E. Tavastehus, Evo -Haarajärvi Gott om föda En anledning till mängden med kullar uppdagades vid undersökningen av vad som fanns inuti insektfällorna. Precis som med fåglarna fanns det många gånger fler vattenlevande ryggradslösa djur i våtmarkerna jämfört med skogssjöars fauna. Artsammansättningen av ryggradslösa djur var ganska ensidig, men några artgrupper, som dykarbaggar och ryggsimmare, fanns det mängder av. Krickan var ofta den vanligaste andfågeln i REAH-våtmarkerna. Den äter mycket ryggradslösa djur som förekommer i fritt vatten och som försökar sig på ett tidigt stadium av en översvämning. Av samma skäl är krickan inte heller särskilt beroende av våtmarkernas växtlighet. Knipan har klarat sig nästan lika bra i våtmarkerna som krickan. Översvämningsbassängerna är lämpliga miljöer för kullarna med tanke på knipans miljökrav. Det finns lite fiskar och massor av god mat. Sammanställning av en REAH-våtmark. På bilden dammkonstruktionen i Lipi 2009. Jägaren l 2 l 2012 l 13
• Krickhane på försommaren i Kirstinkorpi 201 Däremot har gräsanden varit relativt fåtalig i REAH-våtmarker. Det kan bero på att växtligheten hittills varit knapp. På stränderna finns döende vide som ger skydd för kullarna. Däremot finns det, särskilt med tanke på gräsandskullarna, sparsamt med ätliga växter och vattenväxter med luftstam från vilka det går att plocka ryggradslösa djur. Antalet gräsänder kan växa i takt med att våtmarksväxtligheten ökar. I synnerhet som de två senaste översvämningsåren har visat att vattenväxterna sprider sig. Öka mångfalden n Förutom änderna finns det flera olika fåglar som favoriserar våtmarker. Den vanligaste är skogssnäppan, som lyckades föda upp stora kullar i våtmarkerna. Detta förvånar inte eftersom skogssnäppan gärna utnyttjar också bäverdammar. Andra arter som påträffades regelbundet i våtmarkerna var gluttsnäppa, drillsnäppa, enkelbeckasin och grönbena. Andra fåglar som lever vid vattenmiljöer och som påträffades i våtmarkerna var bland annat salskrake, sångsvan, svartsnäppa, större strandpipare, svalor, sädesärla, pilgrimsfalk samt måsar och tärnor. En av de tydligaste faktorerna som förklarar översvämningsbassängernas framgång hos de olika arterna var den betydligt bättre produktionen av ryggradslösa djur än i vanliga våtmarker utan översvämning. Dessutom tycktes även strukturen, mängden skydd och närheten till flera översvämningsbassänger påverka sjöfåglarnas trivsel och produktion. Utöver sjöfåglarna föredrog också fladdermöss, särskilt den nordiska fladdermusen, översvämningsbassängerna. Under flera år påträffades också de sällsynta stora fladdermössen på de sydligare översvämningsbassängerna. Även grodorna trivdes vid översvämningsbassängerna. Särskilt under det första året av översvämning var insektfällorna fulla av minde vattensalamandrar och grodyngel. Vattnet renas genom våtmarker Utöver viltproduktionen har våtmarkerna också betydelse för vattenskyddet. De näringsämnen som urlakas ut i vattendragen från jord- och skogsbruket utgör en väsentlig del av övergödningen av Östersjön och andra vattendrag. Dessa näringsämnen bör återvinnas i avrinningsområden så att de inte når vattnet. I naturliga förhållanden förhindrar bäverns fördämningar läckage av näringsämnen. Genom fördämningar kan även människan kontrollera näringsämnenas flöde inom jordbruket liksom vid skogsavverkning och återdikning av myrar. Översvämningsbassänger fungerar bra för vattenskyddet. Det var mycket Kulltätheten (kullar/km strandlinje) i tre av de mest produktiva REAH-våtmarkerna jämfört med ickeöversvämmade skogssjöar (Evois forskningsmaterial). nitrit- och nitratkväve samt fosfor och fasta ämnen som fastnade i våtmarken istället för att föras vidare. Det var bara ammoniumfosfatet som inte blev kvar i våtmarken. ABC för en fungerande våtmark En viktig faktor i översvämningsbassängernas produktion av änder är de ryggradslösa djuren, som förekommer mycket rikligare än i vanliga skogssjöar. Dessutom verkade våtmarkernas struktur ­ tillräckligt med skydd och läge nära varandra ­ påverka ändernas trivsel. Vilken typ av våtmark lönar det sig att anlägga? Det bästa resultatet både för vattenskyddet och produktionen av Kulltätheten på REAH- och andra våtmarker 5 4 3 2 1 0 Skogssjöar Saarikko kricka Kirstinkorpi Kamula gräsand knipa änder får man genom att bygga flera olika typer av våtmarker inom rimligt avstånd från varandra. Hur miljön ser ut runt bassängen tycks också ha betydelse. En översvämningsäng som omger våtmarken eller andra närliggande sjöar ser ut att förbättra våtmarkens värde i sjöfåglarnas ögon. Det lönar sig att satsa på växtligheten om man förutom kricka och knipa vill ha gräsand och bläsand på våtmarken. Man kan skapa häcknings- och viloplatser genom att lämna flytande stockar och vitmosseflottar i en våtmark eller genom att bygga små öar. När man anlägger en våtmark ska man också tänka på att inte gynna fiskar som tävlar med änderna om maten. l 14 l Jägaren l 2 l 2012
• Text och bilder: Tommy Arfman De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna J 16 l Jägaren l 2 l 2012 Det har alltid funnits rödräv i skärgården. Minken har verkat några årtionden vid kusten. Ett annat främmande rovdjur, mårdhunden, breder ut sig som den senaste nykomlingen i ytterskärgården. Alla dessa rovdjur har olika utgångslägen, men en sak har de gemensamt. De orsakar stor skada på den häckande fågelfaunan i ytterskärgårdens fågelskär. Små rovdjur sprider sig till skärgården och hotar skärgårdsnaturens mångfald. I synnerhet har tordmulebestånden minskat i takt med att rovdjuren ökat. Mårdhundens ankomst till ytterskärgården medför total förstörelse av den häckande fågelfaunan. Mårdhunden uppenbarade sig på denna ö under våren. Fågelinventeringen från samma vår visade total förödelse av den häckande fågelfaunan. l Jurmo är en unik ö, en av de sista av Salpausselkäs sandbankar som ligger ovanför vattnet i den sydvästra skärgården. Ön är känd för sitt fågelliv och där vilar tusentals fåglar under flyttfärden. Där finns också en rik och värdefull häckande fågelfauna och på Jurmo häckar till exempel några par av det i Finland starkt hotade sydliga kärrsnäppbeståndet. Skärgårdens rödrävar För ett antal år sedan bosatte sig rödräven permanent på ön Jurmo. Rävungar har fötts på ön. Även om Jurmo är ganska stort till ytan, har rödräven som ett stort och rörligt rovdjur redan orsakat betydande skada på ön. Det var rödräven som låg bakom bland annat den tidigare nämnda sydliga kärrsnäppans misslyckade föryngringar år 2011. Den övriga häckande fågelfaunan har till stor del flyttat till närbelägna holmar för att häcka, där de känner sig säkra och trygga. Jurmos granne Utö har också fått sin räv. Troligtvis har den inte ännu haft någon kull, men det finns en hel del observationer av den, både på huvudön och på andra närliggande öar. På Utö finns också mycket häckande skärgårdsfåglar, som riskerar samma öde som Jurmos fågelfauna. Isokari vid Bottenhavets utkant har likaså fått sin räv. Där har redan under många år funnits en rödrävspopulation som förökar sig. På Isokari har öns orrbestånd nästan försvunnit. Kolonin av tobisgrissla som bor i vågbrytaren i närheten av hamnen har fått vara ifred för räven. Djupt inne i håligheter av stenblock kan grisslan häcka utom räckhåll för rävens nos. Också Bottenhavets egen specialitet, en egen rippopulation, försvann i tiderna i alla fall från ön Vekara veterligen just på grund av rödräven. Vänös mårdhundar, Vekaras mårdhundar... Mårdhundsbeståndet som vuxit sig starkt på fastlandet erövrar områden
• ända ut till ytterskärgården. Arten har observerats under ett par decennier på stora skogiga öar som Nötö och mårdhundsbeståndet växer i skärgården. I Vänö skärgård förökar de sig redan. På våren simmar den från större skogbeklädda öar till mindre häckningsholmar för att söka efter föda. Bland annat tordmulen har försvunnit från den häckande fågelfaunan i Vänö skärgård på grund av minken. Samma fenomen kan ses i Rosala och i Hitis skärgård. Även i Bottenhavet har mårdhunden spridit sig till Isokaris granne, Vekara. De första observationerna gjordes på 1990-talet. På Vekara påträffades igen en kull år 2011. Det är ett hot mot Vekaras gravands- och orrpopulationer när mårdhunden etablerar sig på ön. I Rosala skärgård har man hittat tomma fågelskär efter mårdhundens härjningar. Tordmulebestånden har minskat kraftigt i skärgården tack vare på grund av minken. holmarna en tid innan de bygger ett rede. Om det syns rovdjur inom området byter de häckningsö. Alla blir inte rovdjursmat, men om de små rovdjuren lyckas erövra omfattande områden i skärgården blir det inte många ställen som det går att häcka på. Alla skär duger inte till häckning eftersom även det luftburna predationstrycket måste beaktas. Öarna måste erbjuda skydd också mot dessa plundrare. som numera saknar åretruntbosättning. Det är livligt ett par månader med sommargäster i båtar och stugor, men det stör inte minkarna tillräckligt. I värsta fall får man höra om sommargäster som till och med matar ungarna, eftersom de är så söta... Knep för rovdjursdecimering Det enda sättet att trygga fågelfaunans häckningsfrid är att avlägsna de små rovdjuren från skärgården. Framgångsrik, småskalig minkdecimering har gjorts redan en längre tid i skärgården. Duktiga hundar och lövblåsare fungerar bra vid minkjakt. Detta arbete stöds ytterligare av dödande fällor. För rävfångst finns drivande hundar och grythundar. Åteljakt på räv är också ett effektivt sätt att ta bort räv. Åteljakt fungerar även bra på mårdhund, likaså är ställande hundar nyttiga verktyg. Mårdhunden går dessutom lätt i fälla, men det krävs daglig tillsyn. Bästa resultatet uppnås genom att kombinera flera olika fångstmetoder till en effektiv helhet. Varför kommer rovdjuren till skärgården? Rävjaktskulturen vid kusten är en folktradition som håller på att försvinna. Den ständigt växande rävstammen på fastlandet söker nya revir på vintern över isarna och hamnar till slut på lämpliga öar. Samma sak med mårdhunden. Alla indikatorer pekar på att mårdhunden ökar i söder. Det svällande mårdhundbeståndet vid kusten breder ut sig till nya biotoper. De är också aktivare under vintern än vad de varit förr, så de kan vandra längs vårisarna ända ut till yttre skärgården. Beteendet antyder att de har anpassat sig bättre till våra förhållanden. Också minkstammen mår bra på områden som inte har en fungerande minkdecimering. Rovdjuren får föröka sig i fred i den obefolkade skärgården Minkarna i skärgården Utöver rödräven och mårdhunden gör minken illdåd i skärgården. På sitt sätt är den också väldigt skadlig för skärgårdens fågelfauna. Som den duktiga simmare den är rör den sig utan problem ända ut till de yttersta häckningsholmarna och förökar sig på vidsträckta områden i skärgården. Tordmulebestånden har minskat kraftigt i skärgården på grund av minken. Även skräntärnans kurva är starkt nedåtgående. Försvinnandet inträffade samtidigt som rovdjuren i skärgården började öka. Tobisgrisslepopulationen på Isokari bara väntar på att minken ska komma till ön. Lyckligtvis ligger ön så långt ute i det öppna havet att minken inte tar sig dit simmande. Det enda tänkbara sättet för detta rovdjur är att ta sig dit över isen. Skador som de små rovdjuren orsakar på den häckande fågelfaunan förekommer längs hela Finlands kustområde, från Finska viken till Bottenviken. Minkjakten lyckas inte utan duktiga hundar. Hundarna visar var minken befinner sig, sedan blåser man fram den med en lövblåsare. Vem gör det? I princip är det jakträttsinnehavarens skyldighet att hålla bestånden av små rovdjur under kontroll. Om denna rätt överlåts till jägare, är det de som tar Stort hot mot marginella arter Det är naturligtvis ett hot mot alla arter som häckar i skärgården när rovdjuren sprider sig dit, men speciellt stort är hotet för fåtaliga, sällsynta arter. Populationerna av dessa arter riskerar att försvinna helt och på sina ställen har de redan gått förlorade. Till exempel alkorna är väldigt sårbara för exempelvis minkens plundring. De häckar i trånga stenrösen och därför riktar sig minkens jakt särskilt effektivt på just på ruvande, vuxna individer. Ungarna stannar dessutom rätt länge i redet, vilket gör att de lätt faller offer för de vandrande minkarna. De vuxna fåglarna brukar övervaka Jägaren l 2 l 2012 l 17
• Ställande hundar är det mest effektiva sättet att ta bort mårdhundar på områden med en tät stam. Resultatet av 1,5 timmars jakt. Samtliga fullvuxna, varav fyra honor. bort rovdjuren i praktiken. Skärgården har länge lidit av en negativ migration. Tidigare var skärgården relativt tätt bebyggd och det fanns gott om jägare. Människorna förtjänade sitt uppehälle i stor utsträckning genom fiske och jakt. Man kände också väl till rovdjurens skadlighet överallt och man försökte eliminera dem genast när de uppenbarade sig. Nu har skärgården till stor del avfolkats på åretruntboende och jägarna har blivit en mycket sällsynt art. Det är ett långsiktigt arbete att eliminera små rovdjur framgångsrikt. Rovdjuren bör avlägsnas årligen direkt efter islossningen. Detta kräver stora resurser. Det är ansenliga arealer och tusentals öar och jägarna bor på fastlandet. Idag när allt mäts med pengar, borde det fastslås ett ekonomiskt värde på de skador som rovdjuren förorsakar. Jaktresorna är långa och det finns bara ett fåtal duktiga hundar. Arbetet kräver att man bemästrar flera olika kunskapsområden. Man bör kunna färdas på havet, ha tillgång till duktiga hundar, kunna röra sig på de svårframkomliga holmarna och dessutom behärska mångsidiga färdigheter som jägare. Skaran av sådana som uppfyller kriterierna bara krymper. För att rovdjursdecimeringen ska vara ett fungerande projekt bör områdena vara tillräckligt omfattande. Skärgården är numera ett riktigt lapptäcke när det kommer till äganderätten. Det finns dussintals av ägare till öar som bildar enhetliga områden, och det krävs tillstånd av dem alla för att avlägsna rovdjur. Varför? I slutändan finns det alltid ett motiv bakom det människan gör. Varför borde jägarna ta bort de små rovdjuren från skärgården? En gång hade skärgården en stark jaktkultur på småvilt. Skärgårdsborna upplevde att rovdjuren var skadliga och tävlade om samma resurser. Därför var det naturligt för dem att döda rovdjur. Hur är det idag? Än stretar en småskalig jaktkultur på småvilt i skärgården. I vissa områden utför resterna av denna jaktkultur ännu effektiv rovdjursjakt i naturskyddets namn. Räcker det som motivation i framtiden? Om jaktkulturen på småvilt försvinner från skärgården, försvinner även de som jagar rovdjur. Karlö är ett bra exempel på en fungerade jaktkultur. Karlö jaktförening betalar ut skottpengar för små rovdjur, motsvarande 30 per djur. Denna modell fungerar väl inom ett isolerat område, där mårdhundsstammen ännu inte har svällt upp till stora dimensioner. Ett annat alternativ är avlönat arbete. För avlönade yrkesjägare skulle det säkert ännu vara möjligt att genomföra en decimering effektivt. Arbetet är dock komplicerat och utrustningen dyr. Kostnaderna för ett projekt som skulle täcka hela skärgården skulle stiga till stora belopp. När vi känner till statens ekonomiska situation och i allmänhet den finansiering som rovdjursdecimeringen fått, kan detta alternativ granskas med stor reservation. När man ännu lägger till nationalparkerna inom havsområdet vilka begränsar småviltsjakten över stora områden i skärgården, är ekvationen den att problemet inte går att lösa genom att snäppa med fingrarna. Strategi för främmande arter Minken och mårdhunden klassas som skadliga främmande arter som hotar den biologiska mångfalden. Finland har genom internationella och nationella avtal förbundit sig att kämpa för den biologiska mångfalden. För mårdhun- Retrieverraser fungerar bra som ställande hundar vid mårdhundsjakt. Det skulle finnas en stor potential bland retrieverentusiaster t.ex. för mårdhundsjakt i våtmarker. Det är ju där hundar av dessa raser vanligtvis arbetar. Efter kvällsflykten rensas området på mårdhundar. 18 l Jägaren l 2 l 2012
• Rödräven har brett ut sig till ytterskärgården för att stanna och orsakar en katastrof för den häckande fågelfaunan. Det är utmanande att avlägsna räven från öarna. dens och minkens del är målet att utrota dem eller åtminstone få ner stammen till en kontrollerbar nivå. Förvaltningsplanen för mårdhund som blev klar i år finns på sidan riista.fi. Rödräven tillhör inte denna kategori, men dess skadlighet i skärgården är i klass med de övriga rovdjurens. Euron som mätare De små rovdjurens negativa effekter på skärgårdens fågelliv är obestridliga. I framtiden kommer antalet rovdjursjägare att minska. Rovdjursfångst är inte attraktivt för kommande generationer. Det ekonomiska stödet för naturskyddsarbetet i fråga är begränsat. Jaktkulturen på småvilt och jakt möjligheterna försvinner från skärgården. Är detta naturvårdens framtid i skärgården? Medan många indikatorer stöder detta scenario, skulle jag inte vilja tro på det själv. Betydelsen av naturskyddet framhävs ständigt. Miljön och naturen upplevs som viktiga värden. Små rovdjur erkänns redan allmänt som skadliga, särskilt i de känsliga områdena i skärgården. Strategin för främmande arter och diverse avtal ställer krav på att trygga skärgårdsnaturen. Varifrån kan man få mera resurser för ett rovdjursprojekt som skulle omfatta hela skärgården? Rovdjursdecimering uppfattas som en kostsam åtgärd, fångstresultatet för en hel dag kan vara noll inom ett underhållet område. Idag när allt mäts med pengar, borde det fastslås ett ekonomiskt värde på de skador som rovdjuren förorsakar. Vad är värdet på Jurmos hotade sydliga kärrsnäppbestånd? Eller Utös häckande fågelfauna? Vad är priset på den unika tobisgrisslekolonin på Isokari? Hur många euro motsvarar de tusentals häckande fåglarna? För varje fågelindivid finns ett definierat värde i euro. Värdet av en hel skärgårdsfågelfauna är dock något mer, det går inte att mäta i pengar. Resultat med gemensamma insatser Den mest fördelaktiga lösningen för att bli kvitt de små rovdjuren är säkert genom att upprätthålla jaktkulturen på småvilt i skärgården. Inom områdena inrättas jaktområden för små rovdjur, där jägare regelbundet årligen avlägsnar de små rovdjuren. Det förutsätter samarbete med fågelskådare. Med hjälp av deras färdigheter kan viktiga skyddsobjekt definieras och fågelstammar kartläggas. På så vis går det att följa upp hur projekten lyckas, genom regelbundna inventeringar. Detta görs redan i delar av Jurmo, Trunsö, Vänö och Rosala skärgård. Fördomarna mellan olika intressentkretsar bör minska och de bör förstå att jägarna i själva verket är naturvårdare. Detta skötselarbete gynnar förutom de jaktbara arterna även flerfaldigt med övriga fåglar i skärgården. I slutändan ligger detta i både jägarnas och fågelskådarnas intresse. l Jägaren l 2 l 2012 l 19
• Resultatet från älginventeringen n Det är dags att förnya de treåriga älglicenserna och inför detta har älginventeringen av vinterstammen genomförts. Årets inventering genomfördes den 18 februari under goda förhållanden med 20-25 cm snö varav runt en decimeter nysnö som kom under torsdagsnatten. Hela fasta Åland inventerades medan isläget tvingade skärgårdskommunerna att vara mer försiktiga för att inte riskera människor och älgar. Föglö, Kökar och Sottunga inventerade medan Brändö, Vårdö och delar av Kumlinge avstod helt. Resultatet blev 673 älgar fördelat på 276 älgar på fasta Åland och 397 älgar i skärgården. Detta är lite färre än 2009 då 714 älgar noterades (Se tabell 1 och diagram 1). Älgtätheten är fortsättningsvis hög i skärgården med 11,2 älgar/1000ha jämfört med fasta Åland där tätheten är 3,5 älgar/1000ha. Till målet med en täthet på 4,5­5,0 älgar/1000ha på fasta Åland finns således en liten bit kvar. Nästan hundra älgar färre än 2009 hittades på fasta Åland och detta kan delvis bero på att många jaktvårdsföreningar hade svårt att få ihop tillräckligt med folk pga. att inventeringen genomfördes under sportlovsveckan då många är bortresta. Detta var olyckligt men med facit i hand var det sista helgen som inventeringen kunde genomföras. RJ Viltolyckor 2011 n Sammanlagt 145 viltkollisioner fördelat på 138 rådjurskollisioner (177 året innan) och 7 älgkollisioner (9 året innan) rapporterades under år 2011 till Ålands polismyndighet. Ingen kollision med vitsvanshjort rapporterades under året, samma som året innan. Att antalet rådjurskollisioner minskar är naturligt eftersom antalet kollisioner och populationsstorleken brukar hänga ihop. Ingen av älgarna avled vid kollisionen eller behövde avlivas vid eftersök. RJ 12 10 Älg och Vitsvanshjort 8 6 4 2 Anmälda kollisioner med rådjur, älg och vitsvanshjort 350 300 250 Rådjur 200 150 100 50 1975 1980 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 800 700 Inventerade älgar 1996-2012 680 638 726 696 714 673 0 0 Årtal Älg Vitsvanshjort Rådjur 600 500 Antal 400 347 300 291 200 100 0 1996 358 322 400 326 393 303 374 340 397 276 Jägardagen 28 april n Lördagen den 28 april anordnas Jaktens Dag vid jakt- och fiskemuseet i Eckerö. Årets tema är jakthunden och Peter Ekeström, hundredaktör på tidningen Jaktmarker & Fiskevatten, är inbjuden för att föreläsa och svara på frågor. Mer utförligt program kommer att annonseras i lokaltidningarna under våren. RJ 2000 2003 2006 2009 2012 Älginventering 2011-2012 Älgvårdsområde BRÄNDÖ* ECKERÖ FINSTRÖM FÖGLÖ GETA HAMMARLAND JOMALA KUMLINGE* KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ* Totalt: Areal (ha) 9700 8000 9703 10600 6200 11000 12000 5400 2730 9500 2800 8250 1087 10400 6000 113370 3 10 97 7 15 183 6 5 127 28 1 5 49 2 8 3 7 4 2 Tjur 44 Ko 62 11 1 7 6 5 Kalv 30 12 1 18 7 7 5 14 6 7 3 6 Obest. 18 44 4 31 12 19 23 12 35 28 6 20 4 8 2 266 Totalt 154 67 6 60 27 31 28 103 44 48 12 33 4 24 32 673 Älgar/ 1000ha 15,9 8,4 0,6 5,7 4,4 2,8 2,3 19,1 16,1 5,1 4,3 4,0 3,7 2,3 5,3 5,9 Skärgården BRÄNDÖ* FÖGLÖ KUMLINGE* KÖKAR SOTTUNGA VÅRDÖ* Totalt Areal (ha) 9700 10600 5400 2730 1087 6000 35517 Antal 154 60 103 44 4 32 397 Älgar/ 1000ha 15,9 5,7 19,1 16,1 3,7 5,3 11,2 Antal 2009 127 51 80 40 6 36 340 Fasta Åland ECKERÖ FINSTRÖM GETA HAMMARLAND JOMALA LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SUND Totalt Areal (ha) 8000 9703 6200 11000 12000 9500 2800 8250 10400 77853 Antal 67 6 27 31 28 48 12 33 24 276 Älgar/ 1000ha 8,4 0,6 4,4 2,8 2,3 5,1 4,3 4,0 2,3 3,5 Antal 2009 46 21 32 64 56 73 19 24 39 374 Skyddsjakt på storskarv 2011 n Under året fälldes 363 skarvar, vilket är ungefär som året innan då resultatet blev 348 skarvar. Det är dock långt under resultatet år 2009 som var första året skyddsjakten var öppen för alla och 604 skarvar fälldes. Även intresset för skarvjakt är lägre än första året då 734 jägare ansökte om att få bedriva skyddsjakt mot 305 år 2011. RJ *) = Ej inventerat, siffrorna visar uppskattade antalet älgar kvar efter jakten. (Kumlinge ej hela) 20 l Jägaren l 2 l 2012
• Rådjursjakten 2011 n Under jakten 2011 fälldes 2231 rådjur i landskapet fördelat på 763 bockar, 439 getter och 1029 killingar (se tabell). Detta är en nedgång med ca 25 procent jämfört med 2010 och mindre än hälften av avskjutningen 2008. Avskjutningen har inte varit så låg sen säsongen 1982. En stor orsak till rådjursstammens nedgång är troligen de två kalla och snörika vintrarna 2009-2010 och 2010-2011 då många rådjur dog av naturliga orsaker. Dock har många jaktlag varit försiktiga och inte jagat lika mycket för att rådjursstammen ska kunna återhämta sig snabbare så den verkliga minskningen i populationsstorlek torde inte vara lika stor. RJ 7000 6000 5000 Antal 4000 3000 2000 1000 0 Fällda rådjur 1973-2011 1973 28 1974 99 1975 293 1976 568 1977 848 1978 1016 1979 1108 1980 1275 1981 1900 1982 1645 1983 2512 1984 3409 1985 3001 1986 3071 1987 2557 1988 3454 1989 3993 1990 4517 1991 4725 1992 5538 1993 5916 1994 5171 1995 6209 1996 4539 1997 3340 1998 4153 1999 4234 2000 4041 2001 4449 5302 2002 4700 2003 4355 2004 2005 4420 3740 2006 4197 2007 4597 2008 4162 2009 2967 2010 2231 2011 Årtal FÄLLDA RÅDJUR 2011 (fjolåret inom parentes) Kommun Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Jaktlag (st) 5 (4) 11 (11) 14 (14) 23 (23) 15 (15) 19 (19) 24 (24) 3 (3) 5 (5) 12 (12) 6 (6) BOCKAR 4 (1) 29 (61) 98 (146) 36 (48) 50 (74) 68 (121) 144 (162) 20 (10) 10 (19) 75 (87) 34 (47) GETTER 1 (1) 20 (38) 65 (115) 26 (22) 39 (48) 35 (65) 62 (96) 9 (6) 7 (4) 28 (44) 19 (22) KILLINGAR 6 (6) 55 (69) 145 (213) 53 (39) 82 (80) 97 (155) 175 (211) 17 (11) 6 (4) 82 (88) 33 (29) TOTALT 11 (8) 104 (168) 474 (308) 115 (109) 171 (202) 200 (341) 381 (469) 46 (27) 23 (27) 185 (219) 86 (98) 2011 Kalv BRÄNDÖ ECKERÖ FINSTRÖM FÖGLÖ GETA HAMMARLAND JOMALA KUMLINGE KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ TOTALT 25 6 8 11 5 15 8 24 9 9 4 6 1 2 8 27 6 10 15 4 10 8 35 8 8 3 5 2 7 7 52 12 18 26 9 25 16 59 17 17 7 11 3 9 15 15 3 3 8 2 2 2 10 3 5 2 2 1 0 3 9 2 1 3 1 2 2 10 5 1 0 2 0 0 1 18 2 2 9 3 6 0 12 5 8 3 3 0 1 7 141 155 296 61 39 79 179 Skyddsjakt på gråsäl 2011 n Säsongen 2011 fälldes endast 90 sälar, vilket är en kraftig nedgång från år 2010 då resultatet blev 145 sälar, eller toppåret 2008 då 228 sälar fälldes. Ändå är intresset för säljakt fortsatt högt och 584 jägare ansökte om skyddsjakt för år 2011, ungefär lika många som fjolåret då 579 jägare sökte. RJ Älgjakten 2011 n Resultatet av älgjakten 2011 blev 179 fällda älgar fördelat på 61 Mariehamn 1 (1) 3 (3) 7 (3) 4 (3) 14 (9) tjurar, 39 kor och 79 kalvar vilket är något färre än 2010 då 191 älgar Saltvik 23 (23) 85 (123) 51 (86) 109 (155) 245 (364) fälldes. Av dessa fälldes 119 i skärgården och 60 på fasta Åland. Totalt Sottunga 2 (2) 1 (1) 0 (0) 2 (0) 3 (1) hade jaktvårdsföreningarna delat ut 296 licenser, så endast ca 60 Sund 23 (23) 88 (118) 55 (72) 142 (141) 285 (331) procent av licenserna utnyttjades. Andelen kalv i avskjutningen var Vårdö 14 (14) 18 (53) 15 (34) 21 (59) 54 (146) endast 44 %. Detta är oroväckande lågt då man genom att skjuta för många vuxna i förhållande till kalvar sänker medelåldern i älgstammen och därmed också produktiviteten eftersom det är de kapitala djuren som är produktivast. Att det på flera håll är dåligt med kalvar kan säkert till viss del bero på att medelåldern på älgarna är relativt låg. Det är därför viktigt att i högre grad lägga avskjutÄlgjakten kommunvis 2011 ningen på kalvar eftersom man då sparar de viktiga produktiva djuren vilket leder till en bättre Fällda älgar Kommun Beviljade älgstam, samtidigt som man kan hålla en lägre vinterstam för att minska älgskadorna. RJ 2011 älglicenser Vuxna Totalt 258 245 247 235 226 236 242 215 203 197 Kalv Tjur Ko 300 250 200 Fällda älgar 1971-2011 161 183 206 231 240 239 239 237 239 225 199 161 170 162 182 186 191 179 226 93 98 112 121 126 142 Antal 150 100 38 50 4 5 7 0 65 20 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Årtal Jägaren l 2 l 2012 l 21 Summa 42 7 6 20 6 10 4 32 13 14 5 7 1 1 11
• Text och bild: Kaarina Kauhala Det bor nästan 10 000 bävrar i våra vattendrag Vi följer med bäverbeståndens storlek främst genom inventeringar som görs av jägare. Den senaste inventeringen gjordes 2010 och enligt den har vår bäverstam vuxit en aning. I skrivande stund finns det mellan 9000 och 10 000 bävrar i vårt land. Om inventeringarna hade bättre täckning än de har i dagsläget så skulle vi få fram exaktare siffror. svårt att räkna de europeiska bävrarnas bon eftersom de ofta består av hålor utgrävda i en dikeskant eller strandbrink. De är därför mycket svårare att inventera än den kanadensiska bäverns hyddor. I den föregående inventeringen som gjordes 2007 beräknades stammen till drygt 7000 bävrar, av vilka de europeiska utgjorde cirka 1800. Effektiviteten i inventeringarna har dock varierat: år 2007 deltog 935 jaktföreningar eller jaktlag medan det år 2010 var bara 725. Därför är uppskattningarna inte heller jämförbara med varandra. I både södra och norra Savolax, som hör till de tätaste bäverområdena, inventerades år 2010 klart färre områden än 2007. Å andra sidan gjordes det i Norra Karelen, som också har ett tätt bäverbestånd, inga inventeringar alls 2007. År 2010 skulle stammens storlek ha varit 9000 bävrar om det detta år hade inventerats lika många områden som 2007. Då skulle det inte heller finnas någon större variation i bävertäthet inuti distrikten (se tabell 1; uppskattning 2). Om det år 2010 hade räknats minst lika många områden som 2007 (tabell 1: maximal stam 2010) så skulle uppskattningen landa på 10 000 bävrar. Men inte heller på det här sättet hade inventeringen varit heltäckande. Bäverinventeringarna borde alltså vara så täckande som möjligt för att vi ska få en riktig bild av stammens utveckling, storlek och utbredning. Det finns en hel del osäkerhet i resultaten eftersom antalet inventerade områden och deras belägenhet har varierat mellan inventeringarna. Stammen verkar ha vuxit med ungefär 15 % sedan 2007, då den verkliga stammen sannolikt låg på cirka 8000 bävrar (cirka 7100 bävrar plus artfränderna i Norra Karelen). Tillväxten skulle ha skett främst i Savolax och lite grand även i Mellersta Finland och Österbotten medan arten skulle ha gått tillbaka i Kajanaland. l Vid 2010 års inventering påträffades inalles 2091 bon, vilket ger en stam på ungefär 5850 bävrar. Vi beräknar att det i genomsnitt bor 2,8 bävrar i en hydda; se tabell 1. Av dessa är bortåt 2000 europeiska bävrar. Det uppgivna antalet bon utgör dock ett minimiantal eftersom alla bäverbon inte blir hittade och det finns geografiska luckor i inventeringen. Det är särskilt 22 l Jägaren l 2 l 2012
• Det är särskilt svårt att räkna de europeiska bävrarnas bon eftersom de ofta består av hålor utgrävda i en dikeskant eller strandbrink. land och Nyland finns det inga inventeringsresultat alls. I Nyland finns det uppenbarligen inga bävrar alls. I Lappland gjorde jaktvårdsdistriktet för cirka 15 år sedan upp en skötselplan för att eliminera den kanadensiska bävern och återinföra den europeiska. Det finns dock fortfarande kanadabäver åtminstone i Rovaniemi och sannolikt även i Tervola, i Salmivaara i Salla och eventuellt till och med i Lemmenjoki. Någon enstaka europeisk bäver kan ha vandrat in från Sverige till västra Lappland. De närmaste svenska europeiska bävrarna befinner sig sju, åtta km från Haparanda. Den europeiska bäverns utbredningsområde omfattar fortsättningsvis huvudsakligen Satakunta, men det finns ett mindre antal även i Norra Tavastland (Kuru, Ruovesi, eventuellt Virrat), södra Österbotten (Isojoki, eventuellt Kristinestad) och möjligen även i Urjala i Södra Tavastland. Den europeiska bävern har utvidgat sitt utbredningsområde en aning och i de södra delarna av området har bävrar flyttat ut på de stora åkerslätterna. I Satakunta uppgav tre av fyra svarande att det fanns bäver i deras område. På den nyaste rödlistan (2010) klassas den europeiska bävern som en sårbar Kanadanmajava tyypillisessä elinympäristössään. art eftersom utbredningsområdet fortfarande är rätt litet och avsevärt mindre än det av naturen borde vara, det vill säga nästan hela landet. Vid 2010 års inventering påträffades i Satakunta 691 bon, medan det vid 2007 års inventering påträffades 634 stycken. Det här betyder inte nödvändigtvis att stammen har vuxit eftersom 2010 års inventering omfattade ett större område än 2007. Den färskaste nya observationen av europeisk bäver gjordes i Euraåminne. Å andra sidan påträffades i stammens kärnområde (45 områden som inventerades både 2007 och 2010) färre bon än år 2007 (447 bon år 2010 och 494 bon år 2007), vilket innebär att det uppskattade beståndet i det här området har minskat (från 1383 stycken år 2007 till 1252 stycken år 2010). Rovdjur, förändringar i livsmiljön och dammrivningar påverkar bävrarna Jägarna som svarade på enkäten uppgav också tänkbara skäl till förändringarna hos bäverstammen. Oftast handlade det om att bävrarna minskat i den egna föreningens område. I synnerhet i Savolax och Norra Karelen antogs de stora rovdjuren påverka bäverbestån- Mest kanadabäver i Savolax och Norra Karelen Mest kanadabäver finns det i Södra Savolax och rätt mycket även i Norra Savolax och Norra Karelen. I de här regionerna uppgav cirka 80 % av de svarande att det fanns bäver inom den egna föreningens område (bild 3). Ungefär hälften av landets kanadensiska bävrar håller till i Södra Savolax. Också i Sydöstra Finland och Kajanaland förekommer det bäver i de flesta inventerade områden, men i synnerhet i Kajanaland är beståndet rätt glest. Bävern är fortfarande fåtalig i Tavastland, Mellersta Finland, södra Österbotten och norra Österbotten. Enligt tillgänglig information (M Toivola) finns det inga bävrar i Egentliga Finland. Från Lapp- En bäverhydda vid stranden. Jägaren l 2 l 2012 l 23
• den. Lodjuret och björnen nämndes i många svar, men också järven och vargen misstänktes på sina håll ha varit framme. Det finns vittnen på att björn och järv har rivit upp bäverhyddor. På sina håll nämndes jakten som en orsak till att bävrarna minskat, i synnerhet i Norra Karelen och Södra Savolax. Å andra sidan framfördes också åsikten att bäverbeståndet hade ökat i somliga områden på grund av för litet jakt. Några svarande misstänkte att förändringarna hos bäverbestånden kunde bero på tillgången på föda. Många uppgav som orsak till att arten minskat i den egna föreningens marker att födan tagit slut och bävrarna flyttat till något annat område. Förändringar i livsmiljön, som avverkning av strandträd, torvproduktion och byggande vid strand har också kunnat påverka bestånden. På sina håll har bävrarna minskat på grund av förändringar i vattennivån genom torka, översvämning eller reglering. Rivning av dammar nämndes ofta som en orsak till att bävrarna minskat. Även beträffande förändringarna hos bestånden av europeisk bäver i Satakunta är det flera inventerare som uppgav förändringar i livsmiljön som orsak: att strandskog avverkas, dammar rivs och diken rensas. Översvämningar kan ha fått vattnet att stiga ända upp till bona. Å andra sidan har vat- Den här typen av bäverbo finns ofta vid stora åkerdiken. tenförhållandena och tillgången på föda förbättrats på sina håll och bävrarnas bobyggande hade lyckats bättre än förut. Skogsdikningar har likaså varit till nytta för arten och på sina håll har de flyttat från åkerdiken ut i skogen. I Satakunta förekommer det misstankar om att också lodjuren är en faktor som påverkar bäverbestånden. Bäverjakt vanligast i Savolax och Norra Karelen I Södra Savolax, Norra Karelen och Kajanaland (bild 3) har det förekommit mest bäverjakt. Enligt statistiken ligger den årliga avskjutningen av kanadabäver för hela landet (medeltalet för åren 2006-2010) på cirka 5300 stycken. Merparten av jakten äger rum i Södra Savolax och Norra karelen, men på grund av det knappa materialet är avskjutningsstatistiken inte särskilt exakt. I den europeiska bäverns kärnområden i Satakunta har arten jagats på fler jaktföreningars område än förut (i 88 % av områdena år 2010 mot 74 % år 2007). Under de tre senaste jaktsäsongerna har det fällts 526 bävrar i Satakunta, alltså i genomsnitt 175 per år. Under den föregående treårsperioden fälldes 495 bävrar, vilket betyder att uttaget har ökat en aning. Den årliga kvoten har under de senaste åren legat på 250 bävrar och i genomsnitt har det beviljats 239 licenser. Tabell 1. Tabellen visar antalet bäverbon som påträffades vid inventeringen år 2010 och de beräknade värdena "uppskattad stam 1" (2,8 x antalet bon) samt "uppskattad stam 2" (antalet bävrar per område 2010 x antalet inventerade områden 2007), antalet inventerade områden (jaktföreningar och jaktlag) och den uppskattade maximala stammen år 2010 (antalet bävrar per område 2010 x antalet inventerade områden det år då bävrarna var fler). I tabellen fattas de regioner som saknar bävrar eller inte blev inventerade. Region Bon Uppsk stam 1 31* 1081 372 123 272 112 146 92 1114 568 1935 5855 Uppsk stam 2 60 4292 130 159 399 112** 59 167 830** 1347 1451 9005 Inv områden 2010 (2007) 1 103 46 117 49 65 37 41 112 54 100 725 (5) (409) (16) (141) (72) (0) (15) (74) (0) (128) (75) (935) Max stam 2010 60 4292 372 159 399 112 146 167 1114 1347 1935 10 103 uppgav att bävern hade orsakat skador. Minst skador fanns det i Mellersta Finland (20 %), Norra Österbotten (36 %) och Södra Savolax (37 %). Skadeområdet var i genomsnitt 3,3 ha medan en förening uppgav att 3,9 ha låg under vatten. De största skadeområdena fanns i Satakunta, Södra Österbotten och Norra Österbotten. I Satakunta hade bävrarna enligt inventerarnas uppskattningar orsakat skador på 70 platser (i 91 % av områdena där det förekom bäver) år 2010. Det totala skadeområdets storlek uppgick i Satakunta till 674 ha medan de översvämmade arealerna uppgick till 591 ha. År 2007 fanns det skador i bara 74 % av områdena medan det sammanlagda skadeområdet uppgick till 452 ha och den översvämmade arealen till 270 ha. Siffrorna antyder att skadorna orsakade av europeisk bäver skulle ha ökat en aning. l S Tavastland S Savolax Kajanaland M Finland SÖ Finland N Österbotten S Österbotten N Tavastland N Karelen N Savolax Satakunta Sammanlagt 11 386 133 47 97 40 52 33 398 203 691 2091 * enbart Evotrakten, som har det tätaste bäverbeståndet i Södra Tavastland **jämfört med inventeringen 2004 eftersom oräknad 2007 Förekomsterna av bäver och bäverjakten i de gamla jaktvårdsdistrikten. Förekomst-%: andelen områden med bäver av alla inventerade områden. Jakt-%: andelen områden med bäverjakt av alla områden där det förekommer bäver. Bäverskadorna varierar Hälften av de föreningar som svarade uppgav att kanadabävern har orsakat skador i föreningens marker. Mest skador fanns det i Norra Savolax och Norra Karelen, där över häften av svararna På riksnivå följer vi med bäverbestånden genom inventeringar som görs vart tredje år. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet skickar ut en enkät till Viltcentralen, som vidarebefordrar den via jaktvårdsföreningarna till jaktföreningarna och älgjaktlagen. Dessa ska sedan uppge antalet bebodda bäverbon av alla typer på sitt område. Dessutom ska jägarna uppge sin syn på förändringarna i bäverbestånden och bäverskadorna samt på bäverjakten i den egna jaktföreningens marker. Svaren samlas in och skickas till Vilt- och fiskeriforskningscentralen. Den senaste inventeringen gjordes hösten 2010 och blanketterna returnerades under våren 2011. 24 l Jägaren l 2 l 2012
• Ammatiksi metsästys? Opiskele riista-alan ammattilaiseksi Vapaamuotoiset hakemukset 31.5.2012 mennessä oppilaitokseen. Koulutus alkaa 15.8.2012 Lisätiedot: teemu.keranen@kpedu.fi 044-7250 657 toni.kumpuvaara@kpedu.fi 044-7250 654 www.riistalinja.info www.riistalinja.info www.kpedu.fi/perho Keski-Pohjanmaan maaseutuopisto, Perhon yksikkö, Haanentie 26, 69950 PERHO HUIPPUMERKKIMME Lapua & Redding -jälleenlatauspaketti ­ tinkimätöntä tarkkuutta jälleenlataukseen! L&R -paketti: -Boss Pro-Pak -lataussarja -holkkisarja ja hylsynpidin -100 kpl Lapua-hylsyjä -100 kpl Lapua SP-luoteja -100 kpl Lapua FMJ-luoteja -kaliipereissa .222Rem, 6,5x55SE, .308Win L&R -paketin löydät mm. seuraavilta kauppiailta: Ahti Huvila Oy Ase- ja Optiikkahuolto H. Korhonen Aseliike Ammo Forssan Ase ja Retkeily Erä ja Kalastus Kurre Oy Erä+ Hamina Oy Green Trail Oy Ilpon Katiska Ky Intersport Tornio J. Kärkkäinen Oy, Lahti, Oulu ja Ylivieska Kesport Jalasjärvi Kesport Äänekoski Kimmon Konepaja Oy LL Trading Oy Raimo Olkkonen Oy Seppo Kastepohja Ky Sunes Jakt & Fritid T:mi Asetarvike Kulmala Urheilu ja Lelu Oy Pakettihinta 429 Kysy kauppiaaltasi! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi
• Text och bilder: Eerikki Rundgren På vandring med Eki Valborgsbäverjakt G 26 l Jägaren l 2 l 2012 På våren, innan den nya tillväxtoch fortplantningssäsongen startat, kan man ännu prova sin lycka på bäverjakt. Jaktsäsongen på bäver avslutas strax innan Valborgsmässoafton. l Genom att studera eldstäder från sten- och bronsåldern har det kunnat fastställas att vid sidan om säl och hjort har bävern hört till våra viktigaste vilt. Bäverskinn och bävergäll blev också värdefull handelsvara senast under järnåldern när förbindelserna till övriga Europa blev livligare. Alltför intensiv jakt ledde till att bävern försvann, och i början av 1600-talet fanns bävern kvar endast i Lappland. Det är känt att kvänerna, bosättarna i Kittilä, processade under nästan hela 1700-talet med lapparna om rättigheten till jakten efter den fåtaliga bävern. Så vitt man vet sköts den sista bävern ändå på andra sidan Lappland år 1868 vid Salla, Eniönjoki. Fridlysningen som trädde i kraft samma år kom alldeles för sent för att rädda bävern. Liksom skogsvildrenen försvann bävern från vår natur för decennier framåt. Renen tog sig på egna meriter över östgränsen tillbaka till Finland, medan bävern måste återinföras genom utplanteringar. På 1930-talet importerades ett tiotal individer från Norge och också ett dussin från Amerika. Vad man inte visste då var att bävern som importerades från andra sidan Atlanten var av en annan art. De åtta bävrar som delstaten New York donerade släpptes ut i naturen år 1938 i Lohikoski kronopark i den dåtida Säminge kommun. Bävrarna förökade sig så bra i det fria att de redan efter en kort tid kunde fångas och planteras ut på andra håll i Finland. Det mänskliga felet klarnade först på 1970-talet när det konstaterades att den europeiska bäverns kusin från Amerika var en egen art. Idag påträffas kanadabävern, som breder ut sig effektivt, nästan överallt i Finland, medan den europeiska bävern förekommer uteslutande i Satakunda. Kronoparkens bävrar Sommaren 2008 följde jag med bävrarnas bestyr vid vattnen ovanför Lohikoski i Sulkava. När jag och min hustru paddlade i Kalavesi och alla andra små sjöar i området, hittade vi rester av bävrarnas hyddor och bon som fortfarande var i bruk i så gott som varje liten å. Bävrarna såg ut att må utmärkt inom den tidigare kronoparkens område, där deras förfäder årtionden tidigare släppts fria. De amerikanska bävrarna har spridit sig effektivt till nya boplatser på egen hand men individer som
• eftersom vårens jubileum inträffade exakt vid samma tidpunkt. Jag hade fått instruktioner om att ta med mig en kanot. Det skulle lätt gå att flytta den från ett ställe till ett annat med bil, likaså att bära den från vägen till sjöstranden. Eftersom det gällde den amerikanska bävern tyckte vi att kanoten var en farkost i rätt anda. Vi var tvungna att korsa den ännu delvis istäckta sjön för att ta oss till bävrarnas boplatser. Vattnet mellan fastlandet och bäverön hade redan delvis gått upp, men till vår otur hade vindarna från nordväst blåst nya isflak till platsen på jaktdagens morgon. När det inte var möjligt att åka runt isen var vi tvungna att förbereda oss på att korsa den. Vi bröt några handledstjocka kvistar på stranden för att ha som stavar när vi rörde oss på isen. Det krävdes i övrigt också noggrannare förberedelser och rustning än vanligt, för att paddla i kallt vårvatten. I händelse att vi skulle välta packade vi all utrustning vattentätt och band fast den med spännband i kanoterna. Vi tog med oss övernattningsgrejer ifall att dagen skulle bli lång eller om isläget skulle förvärras. Förutom mat packade vi varma ombytes- och reservkläder i torrsäckar. När vi nådde fram till isranden paddlade vi upp kanoterna på isen. Isen gick inte sönder på alla ställen, men gav ändå efter så pass mycket att vattnet steg upp mellan kanoten och isen. Med hjälp av stavarna och paddlarna skuffade vi fram kanoterna på isen. Bävrar importerades från Norge och Amerika på 1930-talet. Vid den tidpunkten var det ännu inte känt att bävern från andra sidan oceanen var en annan art. började simma tillsammans med sin partner till andra sidan av den smala udden, blev det fart på oss också. En av oss tog sig genom skogen för att möta bävrarna, medan den andra följde dem försiktigt längs med stranden. På andra sidan udden stiger bävern äntligen upp på den grunda stranden och börjar äta. Min kompis tar ännu några försiktiga steg före han sätter sig på marken. På avstånd följer jag med hur han lugnar sina andetag och tar sikte på bävern. På kvällen avnjöt vi en festlig bäverrotsaksgryta på en bädd av kornris. Bävern som vår kock tog ur ugnen var inte den vi sköt på denna resa, utan en som vår värd sparat i frysen från föregående jaktsäsong enkom för detta tillfälle. Tyvärr är bävern inget annat än ett skadedjur i mångas ögon, och köttet utnyttjas sällan. Vi undrar hur denna läckra och möra kötträtt inte duger för jägarna som den gjorde förr. Man skulle tro att det finns en efterfrågan också för de frilevande bävrarna i dag, när man samtidigt förfasar sig över den intensiva köttuppfödningen. l De skogsförluster vi lider på grund av bävrarnas fördämningar får vi tillbaka genom viltets välbefinnande. De våtmarker som bävrar ger upphov till är koncentrationer av naturens mångfald där till exempel sjöfåglar trivs. Lång väntan Bävern får skjutas först när den är tillräckligt långt uppe på torra land. En bäver som skjutits i vattnet dyker lätt utom räckhåll. fötts här har också flyttats till andra ställen. Bävrar från den närbelägna Pihlajavesi härstammar från källflödena till vattnen ovanför Lohikoski. Men till skillnad från den tidigare kronoparken bygger bävrarna sina hyddor direkt på sjöstranden i Pihlajavesi. Ändå finns boplatsen oftare på öar än vad de gör på fastlandet. För ett år sedan fick jag chansen att följa med bävrar även i Pihlajavesi, när jag tidigare under vintern hade fått en inbjudan till bäverjakt den sista helgen i april. Vår värd kallade händelsen träffsäkert för Walborgsbäverjakten Väl framme på ön lämnade vår värd oss på lämpliga passplatser och begav sig tillsammans med sin hund till bävrarnas boplats. Djuren som mest rör sig i skymning måste jagas ut ur boet först, något som hunden gör bäst. Från det att skallen började tog det inte länge förrän två bävrar simmade framför oss. Det är bäst att inte skjuta bävern i vatten, utan man måste låta den komma rejält upp på torra land. En skjuten bäver dyker utom räckhåll även om träffen är dödlig. Vi är framför allt intresserade av bäverns välsmakande kött som vi absolut vill ta vara på. Det var början till en lång väntan när den ena bävern steg upp på en sten på andra sidan, men inte längre än så. I vårsolens sken iakttog vi hur mejseltanden i all sköns ro putsade och kliade sig. Trots våra förväntningar klättrade bävern inte upp på land för att äta. När bävern suttit på stenen en stund dök den ner i vattnet igen. När den Jägaren l 2 l 2012 l 27
• TIDNINGEN JaKT NÄTGRILLEN FRÅGaR: begränsar avskjutningen specifikt för varje rovdjur. Under pågående jaktår är det möjligt att bevilja dispenser för maximalt 440 lodjur. Finlands viltcentrals process offentliga förvaltningsuppgifter beviljar licenserna utifrån ansökningar. Eftersom antalet ansökningar klart överskrider den maximalt tillåtna avskjutningen så måste vi prioritera ansökningarna. Här beaktar vi bland annat de skador som lodjuren vållar samt de observationer som har bokförts i VFFI:s rovdjursdatabas Tassu. Vid bedömningen av de sociala olägenheterna lägger vi stor vikt vid observationer som är gjorda nära bebyggelse. När vi prövar licensansökningarna och riktar dispenserna till olika delar av landet måste vi ta särskild hänsyn till de ekonomiska skador som lodjuren vållar rennäringen. Vi har också styrt dispenser till områdena med skogsvildren eftersom arten minskar. Finlands viltcentral är väl medveten om problemen med rådjur och hjort i Västra Finland, men den avskjutning som tillåts inom förordningens begränsningar har inte räckt till för att hejda lodjuren från att ständigt bli fler. Egentligen är jord- och skogsbruksministeriet bättre lämpat att svara på frågan om hur jakten på lodjuren dimensioneras, men eftersom handläggningen och beskrivningen av den är offentliga så kan vi här beskriva dem i stora drag. Skötseln av lodjursstammen bygger på riktlinjerna i förvaltningsplanen. Jord- och skogsbruket dimensionerar lodjursjakten utifrån VFFI uppskattning av stammen och den avskjutning som stammen beräknas tåla. Under de senaste åren har ministeriet, när beslutet fattas om dimensioneringen av jakten, överskridit VFFI:s uppskattning av den hållbara jakten, eftersom målsättningen enligt förvaltningsplanen har varit att begränsa tillväxten i områdena med ett starkt lodjursbestånd. I efterhand har vi dock kunnat konstatera att den beviljade jakten inte har räckt till för att hejda stammens tillväxt. Värt att notera är att naturorganisationerna varje år högljutt har protesterat mot omfattningen av den tillåtna jakten. Dessutom övervakar EU kontinuerligt våra myndigheters agerande i rovdjursfrågor, vilket innebär att ministeriets rörelsefrihet är begränsad. Ur vilthushållningens synvinkel blir förvaltningen av lodjursstammen problematisk för att det finns ett motstånd mot lodjursjakten i vårt samhälle, som verkar vara mera utbrett än motståndet mot den övriga jakten. Lodjuret uppfattas som en sympatisk katt som inte gör någon förnär. Jägarnas motiv för att reglera stammen verkar inte bli accepterade. Vi behöver en bred samhällelig acceptans av principerna för hur lodjuren ska förvaltas och kan inte blunda för vilthushållningens syn på saken. För lodjurens välfärd på lång sikt är det nu nödvändigt att stammen kan regleras till en sådan nivå att födan räcker till för lodjuren samtidigt som bestånden av de djur som lodjuren jagar bevaras på en nivå som tål jakt. Annars hotas lodjursstammen av en kollaps. Det här budskapet ska vi föra ut och motivera, samtidigt som vi försäkrar samhället att viltförvaltningen och jägarna är kapabla att med planmässig beståndsvård bevara en välmående lodjursstam i vår viltfauna. Aktuella frågor och svar Viltförvaltningslagen trädde i kraft den första mars 2011, vilket betyder att Finlands viltcentral, som grundades med stöd av lagen, nu har verkat i ett drygt år. Den här omorganiseringen och dess effekter har det rapporterats om i både tidningen Jägaren och de elektroniska medierna under nästan två års tid, det vill säga ända sedan arbetet med lagen och den nya organisationen började. Ändå finns det mycket som har förblivit oklart. Därför har vi här samlat några frågor om organisationsförnyelsen som Finlands Jägarförbund har presenterat i tidningen Jahti/Jakt, även kritiska sådana, och de svar som Viltcentralen har gett. Frågorna och svaren återfinns i sin helhet på Jägarförbundets hemsida under sitt finska namn "nettigrilli". HAR NI GLÖMT SKOGSVILDRENEN? 2011 krävde Jägarförbundet tillsammans med de övriga nordiska jägarorganisationerna snara åtgärder för att rädda den hotade skogsvildrenen. Har någonting blivit gjort? BLIR DET FLER LODJURSLICENSER NU? Jägarnas uppskattningar av lodjursstammens storlek har enligt färska beräkningar visat sig stämma. Vid det här laget borde det vara klart för alla att lodjursbestånden på sina håll har exploderat bortom kontroll. Det är de små hjortdjuren som blir lidande och det viltvårdsarbete som jägarna har uträttat under många år har gått förlorat. Lodjursstammens okontrollerade tillväxt är inte bra för lodjuren själva heller. Jägarförbundet har upprepade gånger krävt en flexibel och förnuftig licenspolitik. Finlands viltcentral har nu i egenskap av myndighet en möjlighet att göra något åt situationen. Tänker viltcentralen bära sitt ansvar för att viltstammarna kommer i balans och bevilja tillräckligt många lodjurslicenser för 2012? SVAR: Finlands viltcentral delar frågeställarens oro och försöker arbeta för saken inom de gränser som lagstiftningen ställer upp. Grundorsaken till problemen med förvaltningen 28 l Jägaren l 2 l 2012 av lodjursstammen har varit att det inte har funnits säker och obestridligt accepterad information om stammens reella storlek. Dimensioneringen av jakten har därför varit försiktig. Finlands viltcentral har i samarbete med VFFI inlett projekt där vi med spårräkningar i snö försöker klarlägga antalet lodjurskullar så exakt som möjligt. Inventeringen har under tidigare år gjorts i Kajanaland och Västra Nyland. I vintras inventerades fem regioner till: Mellersta Finland, Norra Savolax, Södra Savolax, Satakunta och Östra Nyland. De tidigare inventeringarna liksom de preliminära resultaten från den senaste vintern har visat att lodjursbestånden i nästan alla regioner har varit klart större än VFFI:s tidigare uppskattningar, som bygger på rovdjurskontaktpersonernas observationer. Enligt planerna ska de här inventeringarna, som preciserar uppskattningarna av rovdjursstammarna, fortsätta med en hastighet av fem regioner per år. Finlands viltcentral fattar inte självständigt beslut om jaktkvoterna för de stora rovdjuren utan det gör jord- och skogsbruksministeriet genom en årlig förordning som SVAR: Först en precisering av frågan: i den senaste klassificeringen av vår inhemska fauna i olika hotkategorier, som blev klar i fjol, räknas skogsvildrenen inte som en hotad utan som en nära hotad art. Beståndet av skogsvildren växte stadigt ända till 2001, då det räknade 1700 djur. Sedan dess har beståndet i Kajanaland minskat till ungefär 800 djur. Beståndet i Suomenselkä har under de senaste tio åren stått stabilt på drygt tusen djur (1076 djur år 2011). I ryska Karelen består skogsvildrensstammen av cirka 3000 djur (Danilov 2011). Sammanlagt omfattar populationerna således cirka 5000 djur. Även om bestånden av skogsvildren har minskat så finns det således inget omedelbart hot. Mycket har blivit gjort beträffande förvaltningen av skogsvildrensstammen redan innan initiativet i frågan togs. Dagens skötsel av skogsvildrenen bygger på den förvaltningsplan som trädde i kraft år 2007. Åtgärderna i planen har
• förverkligats i synnerhet i Kajanalands och Österbottens jaktvårdsdistrikt och sedan omorganiseringen i Finlands viltcentrals motsvarande regioner. Den planmässiga skötseln av skogsvildrensstammen innebär ett långsiktigt samarbete mellan flera parter, där en betydande del av resultaten blir synliga med en viss fördröjning. För mera information om hur Finlands viltcentral förvaltar skogsvildrensstammen kontakta chefen för vilthushållningen Jarkko Nurmi (Österbotten) och jaktchefen Jukka Keränen (Kajanaland). De har basat för ett flertal skogsvildrensprojekt i sina respektive regioner. Vad de andra aktörerna som nämns i förvaltningsplanen för skogsvildrenen har åstadkommit kan man höra sig för genom att kontakta dem direkt. NÄR STIGER AVGIFTERNA IGEN OCH MED HUR MYCKET? När Viltcentralen grundades fick jägarna löftet att förnyelsen skulle bli kostnadsneutral. Det här uppfattades så, att avgifterna inte kommer att stiga utan ni effektiverar verksamheten. Ändå har Viltcentralen höjt avgifterna. Det är jägarna som finansierar Viltcentralens hela verksamhet, även om också viltmyndigheterna, samhället och numera även jaktmotståndarna har nytta av den. I det senaste numret av Jägaren kan vi läsa att ni planerar avsevärda avgiftshöjningar som läggs på jägarna. Har vi ytterligare avgiftshöjningar att vänta? Vad innebär de, tidtabell och belopp? SVAR: Låt oss först rätta till ett grundläggande fel i frågan. Finlands viltcentral har inte befogenheter att fatta beslut om sin egen finansiering eller om avgifter som bärs upp för olika tjänster. Det är ministerierna eller riksdagen som besluter om deras innehåll, tidtabell och belopp. Till saken: i motiveringarna till den proposition med förslag till viltförvaltningslag som överlämnades till riksdagen användes i samband med omorganiseringen uttrycket kostnadsneutral för att beskriva processens effekter på statsekonomin. Det här har bland annat på Jägarförbundet felaktigt uppfattats så, att det inte blir några avgiftshöjningar. Omorganisationen gick ut på att 15 jaktvårdsdistrikt och Jägarnas Centralorganisation förenades till en enda enhet, Finlands viltcentral. Eftersom de tidigare organisationernas personal fortsatte som gamla arbetstagare och kontoren på olika håll i landet bevarades så bibehölls viltcentralens utgifter i det stora hela oförändrade. Flera funktioner har slagits ihop, vilket med tiden kommer att innebära kostnadsinbesparingar. Det här visar sig bland annat i Viltcentralens statsbidrag som i år höjdes med bara 0,7 % från i fjol. Även jaktvårdsavgiften för 2012 förblir den samma, 30 euro. Så här långt har omorganiseringen alltså visat sig vara kostnadsneutral. Viltcentralens verksamhet ska inte heller i fortsättningen byggas ut med jaktvårdsavgifter. Det är bara inflationen, som i detta nu ligger på cirka tre procent, som tvingar fram ett behov att höja statsbidraget. Vid behandlingen av viltförvaltningslagen noterade riksdagen två betydelsefulla saker som inverkar på kostnaderna. Det första var en kläm som fäste uppmärksamhet vid tryggandet av jaktvårdsföreningarnas ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Lagen om grunderna för avgifter till staten utsträcktes till att omfatta både Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna. Det här innebär förenklat att det för tjänster som staten producerar ska debiteras avgifter som motsvarar kostnaderna. Därför har avgifterna höjts för jaktvårdsföreningarnas skjutprov och jägarexamen. Lagens princip om avgifter som motsvarar kostnaderna stöder samtidigt jaktvårdsföreningarnas ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Här är det på sin plats att nämna att det inte är Finlands viltcentral som fattar besluten om höjningar av avgifterna utan besluten har fattats på jord- och skogsbruksministeriet med en förordning. I det här sammanhanget - stödet till jaktvårdsföreningarna ­ kan vi också ta upp planerna på höjningar av avgifterna, som nämndes i frågan. Finlands viltcentral har gjort upp en plan för viltcentralens och jaktvårdsföreningarnas behov av statsstöd. Den utgår från att viltcentralens behov av en höjning av statsstödet motsvarar inflationsutvecklingen på 2-3 % per år. Under de närmaste åren ska det till jaktvårdsföreningarna kanaliseras en höjning om 7-8 % per år. Detta handlar alltså om vad Finlands viltcentral planerar. Riksdagen besluter om jaktvårdsavgiftens storlek när den fastställer statsbudgeten. För det andra förutsatte grundlagsutskottet, avvikande från regeringens proposition om ändring av jaktlagen, att strikt förvaltningsförfarande ska iakttas vid fattandet av beslut om dispenser samt att besluten ska fattas efter föredragning. Att praxis vid beslutsfattandet komplicerades jämfört med "jaktvårdsdistriktstiden" innebar en avsevärd ökning av arbetsbördan på Finlands viltcentral beträffande de offentliga förvaltningsuppgifterna. Viltcentralen betjänar också andra kundkategorier än jägare. Bland annat yrkesutövare av varierande slag ansöker om olika dispenser. I enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten justerade jord- och skogsbruksministeriet vid årsskiftet de avgifter som debiteras för licensbeslut. En del av licensavgifterna steg medan avgifterna för dispenser på grund av skador sjönk. Avgifterna för licenshandläggningen läggs nu i högre grad än förut på dem som ansöker, i enlighet med principerna i lagen. Vilket i sin tur minskar på de kostnader som belastar jägarna via jaktvårdsavgiften. Enligt viltförvaltningslagen ska Finlands viltcentral och jaktvårdsföreningarna betjäna alla som har ett ärende som gäller vilt. Därför vore det berättigat att en del av viltcentralens verksamhetsutgifter skulle finansieras med allmänna skattemedel. Att arbeta för detta mål går dessutom väl ihop med Jägarförbundets roll som intressebevakare. HUR SER TIDNINGEN JÄGARENS FRAMTID UT? Jägarna är frustrerade över att tidningen Jägaren, som finansieras med jaktvårdsavgifter, har förvandlats till en produktkatalog. I somliga nummer har det varit mera reklam än substans. Hur ser framtiden ut för tidningen Jägaren, som ges ut av en offentligträttslig organisation? SVAR: Tidningen Jägaren/Metsästäjä distribueras till alla jägare som har betalat jaktvårdsavgiften, det vill säga till cirka 310 000 personer. Julinumret distribueras till alla personer som finns antecknade i jägarregistret och upplagan är 370 000 ex. Dessutom distribueras tidningen gratis till alla skolor i landet. Enligt en läsarundersökning är den allmänna uppfattningen av tidningen en helt annan än frågan låter förstå. Även om tidningen på grund av sin officiella ställning måste hålla en strikt saklig linje visavi innehållet så önskar läsarna också hålla sig ajour med den kommersiella utvecklingen i branschen. I det här avseendet tjänar reklamen även jägarnas sak. Det har aldrig funnits mera reklam än artiklar och information i tidningen. Reklamens relativa andel av antalet sidor i tidningen visar en sjunkande trend: år 2006 låg den på 37,1 % och år 2011 på 25,6 %. Annonsintäkterna finansierar ungefär 59 % av omkostnaderna för Jägaren/Metsästäjä. Utan annonser skulle vi vara tvungna att höja jaktvårdsavgiften med 2,65 euro Tidningen Jägaren är viltcentralens främsta redskap för att främja viltförvaltningens samhälleliga påverkningsmålsättningar. Tidningen är ett informationsblad riktat till jägarna och publicerar sådant viktigt material med anknytning till vilthushållningen som det inte är kommersiellt lönsamt att publicera eller som inte ligger i någons intresse att publicera. Jägaren är den enda kanalen för att nå ut till varje finländare som har betalt jaktvårdsavgiften med information om bland annat lagstiftningen i branschen inklusive förändringar, forskningsresultat som främjar den hållbara vilthushållningen och information om tillståndet hos viltbestånden. Dessutom fungerar Jägaren som en medlemstidning för jaktvårdsföreningarnas medlemmar. En årgång inklusive postning kostar 4,50 . Av beloppet står annonserna för 2,65 . Av jaktvårdsavgiften på 30 euro går således knappa två (1,85 ) euro till tidningens omkostnader. I enlighet med kraven i språklagen utkommer tidningen också på svenska. Utan Jägaren skulle de svenskspråkiga jägarna i landet bli lämnade utan denna information. Ända sedan 1962 har tidningen Metsästäjä/Jägaren varit ett informationsblad för jägare som finansieras med jaktvårdsavgifter och annonsintäkter. Det finns inga planer på ändringar i tidningens ställning, även om det fortlöpande grunnas på hur tidningen ska utvecklas och ekonomin förbättras. Jägaren l 2 l 2012 l 29
• Vinnarklädsel för rörlig jakt från erätukku Förnyad modell JahtiJakt Premium uppfyller de speciella kraven vid rörlig jakt: stället är lätt, ventilerar väl och begränsar inte rörelserna för jägare som bär på vapen, ryggsäck eller annan utrustning. Full rörelsefrihet Premium-ställets kortare jacka gör klädseln lättare och ger bättre ventilation. Skärningen och fickorna är designade så att stället inte stör rörelserna i något läge. Ställets sömmar skaver inte heller. Ställets AIR-TEX2-membran ger mycket bra ventilering även under snabb rörelse. Tack vare att membranet är laminerat direkt på yttertyget är stället lätt och blir inte blött ens i regn. Oöverträffat lätt och välventilerande Teknisk funktion i toppklass AIR-TEX2-membranet gör stället helt vatten- och vindtätt. Stället har en löstagbar vattentät huva och separat älgflugehuva. Även ventilationsöppningarna vid armhåla och höft är skyddade med nät. Omsorgsfullt testade egenskaper Bara Erätukkus affärsmodell gör denna prisnivå möjlig för ett kvalitetsställ designat för de särskilda kraven vid rörlig jakt. Stället har 14 rymliga fickor som är omsorgsfullt designade för att vara funktionella under rörlig jakt. Stället har vattentäta fickor för bl.a. VHF-telefon, mobiltelefon och GPS-navigator. Beställ nu, du får alla dessa produkter på köpet Värde 115,50 4. Scentech MicroDry- 5. Duncan fleecejacka Varm och behaglig fleecejacka för underställ 2. Premium keps En bekväm keps för jakt och fritid. Värde 12,90 Transporterar effektivt bort fukten terräng och fritid. från huden även under snabb rörelse. Värde 39,90 Värde 39,90 Ökar din komfort betydl igt vid rörlig jakt ­ beställ direkt! Premium membranjacka+membranbyxor 1. Knapphängslen Tåligt material. Värde 14,90 Nu eNdast 3. Fleecehandskar Varm fleece. Värde 7,90 Produkternas färger följer ställets färg. Beställningsnummer: grön JJ01B2P757, brun JJ01B2P858 Beställningsnummer: grön JJ01B2P757, brun JJ01B2P858 69,2 www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• Överlägset bästa kvalitet och Det populära Forest-stället är ett pris förmånligt vildmarksställ för den varma årstiden som passar till mycket, till exempel jakt, fiske, vandring och bärplockning. Tåligt samt smuts- och vattenavvisande Det starka TeflonWax-behandlade materialet i Foreststället är smuts- och vattenavvisande samt tåligt mot nötning. Stället är mycket välventilerande och nätfodret känns behagligt luftigt mot huden. Otrolig kvalitet till lågt pris Stället har en löstagbar och justerbar huva, gott om användbara fickor och många justeringsmöjligheter. Dammodellen har en utmärkt passform för kvinnor. Trots sina mångsidiga egenskaper är Foreststället osannolikt förmånligt. Beställ nu till specialpris! Specialpris i vår på gröna Forest-ställ, både herr och dam! Forest-jacka+byxor Nu eNdast Kvalitetskängor från Erätukku med nordisk läst för all slags terräng Finlands populäraste jaktkänga JahtiJakt Premium I kängorna används det senaste AIR-TEX2-membranet som garanterar att kängan har en utmärkt vattentäthet under alla förhållanden samtidigt som den andas väl. Vatten utifrån tränger inte igenom membranet men fukt från fötterna kommer ut. En fyralagers sulkonstruktion med mycket hög kvalitet och en yttersula med bra fäste. Beställningsnummer: grön uX JJ2103e757, grön lady JJ2105J757 79,90 Norm. 69,90 Summit membrankänga för terräng och vandring North Ice Summit är en vandringskänga i läder med hög kvalitet. AIR-TEX-membranet gör kängan helt vattentät samtidigt som den ventilerar bra. Den vridstyva Phylon-konstruktionen i sulan är rullande och stötdämpande. Snörning ända upp och en nötningstålig yttersula med bra grepp ökar stabiliteten ytterligare. Dam- och herrmodeller. Dale membrankänga för terräng och fritid Den lätta North Ice Dale vandringskängan har AIR-TEX-membran som gör kängan helt vattentät och väl ventilerande. Den vridstyva Phylon-konstruktionen i sulan är rullande och stötdämpande. Nötningstålig yttersula. Kängorna är i läder/nylon. Dam- och herrmodeller. Beställ nu, på köpet får du Nu endast Bivax Värde 11,90 Beställningsnummer: 602PRe 129,90 69,90 Nu endast Norm. 89,90 Beställningsnummer: uX NI7225P898/W NI7226P828 Beställningsnummer: uX NI7227Q156/W NI7231Q154 59,90 Nu endast Erbjudandena gäller till 15/4 2012 eller så länge lagret räcker. *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• En kameranyhet till ännu bättre pris! Åtelkameran Wildgame 4 Red med otrolig kvalitet för sitt pris klarar även tuffa miljöer tack vare att den är vattentät. En infrarödblixt med 12 meters räckvidd ger nattbilder med hög kvalitet. Kameran kan ta såväl stillbilder som spela in video. Nyhet! Egenskaper: - 4.0 megapixels bildelement - Infraröd blixt med 18 delar (räckvidd 12 m) - SD-kortplats för 16 GB minneskort - Stillbilder och videofilm i färg dagtid - Svartvita stillbilder och videofilm på natten - Möjlighet till batterianslutning från separat strömkälla - Ett års garanti Nu endast Beställningsnummer: 616376501289 139,90 Minkfälla För fångst av vildmink. Observera fångsttiden för mink: Hela jaktåret. Hona med ungar får inte dödas 1.5 ­ 31.7. Mårdhundfälla För att fånga mårdhund med fälla lönar det sig att vänja djuren vid att hitta föda vid fångstplatserna redan under sommaren. När fångstperioden är inne apteras fällan och djuren som vant sig vid mat i fällan blir fångade. Nu endast Beställningsnummer: JJ9217FX03 84,90 Nu endast Beställningsnummer: JJ9215FX03 29,90 Nu endast Rävpipa (hare) Ljuden från en skrämd eller skadad hare lockar till sig rävar på ett nästan oemotståndligt sätt i hopp om ett skrovmål. Rävpipa (sork) Genom att härma sorkens pipande lockar man till sig en hungrig räv i hopp om en smakbit. Kråkpipa En mycket effektiv lockpipa särskilt tillsammans med kråkbulvaner. Nu endast 9,90 Bulvaner 9,90 Nu endast Beställningsnummer: JJ9217FX03 Beställningsnummer: JJ9217FX03 Beställningsnummer: JJ9217FX03 14,90 Stolryggsäck Traditionell stolryggsäck, med sitsen fast i ryggsäcken. Bred modell som lämpar sig särskilt bra även för pimpel- och annat fiske. Hållbart material, fickor för utrustning. Stol med stadig aluminiumram. Bulvan kråka. Nu endast 4,90 Beställningsnummer: JJ9217FX03 Nu endast Beställningsnummer: JJ9217FX03 29,90 Norm. Norm. 39,90 39,90 www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• Finlands populäraste vapenskåp! OTSO 8 PRO OTSO 8-15 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för upp till 15 vapen. Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Kraftigt 4 mm stål. Inbrottssäkert mangan-specialstål i dörren. Specialsäkrat dyrkskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Monteringshål i botten eller på baksidan. in ottsgara br Vapenskåpet uppfyller vapenlagens krav, för ca 8 vapen. Inbrottsskyddat robust utförande. Kraftigt kamlås. Robust pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem.Rymliga dörrfack. Montering i botten eller på baksidan. Inklädda vapenställ. Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt tom 65 kg, inklusive vapen cirka 125 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå Nu endast Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt: tomt 130 kg. Mayer-säkerhetslås och reservnyckel Färg: grå. in ottsgara br 5års Beställningsnummer: OtsO8pRO 249,- Norm. 289 nt i 5års OTSO 5 PRO Vapenskåp för ca 5 vapen, uppfyller vapenlagens krav. Kraftigt kamlås. Rejäl pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Vapenskåpet har rymliga dörrfack. Vapenskåpet har förankringshål i både botten och bakre vägg. Vadderade vapenställ och inredning. Plats för såväl pistoler som långa vapen. Mått: h 1380 x b 350 x d 300 mm Vikt: tomt 45 kg, med vapen ca 80 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå in b Beställningsnummer: OtsO8-15RpRO Se hela sortimentet på www.eratukku.fi Beställningskupong p jag vill beställa Ja, Produkternas beställningsnummer finns i anslutning till priset i annonsen. Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället Pris Antal Produktnamn Övriga produkter. (Markera fotens längd på skorna) Beställningsnummer Produktnamn nt Nu endast Erbjudandena gäller till 15/4 2012 eller så länge lagret räcker. Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong. i 499,- Nu endast 5års tsgar rot a Beställningsnummer: OtsO5pRO 179,Erätukku betalar portot Norm. 199 Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000* (må-fr 9-17) och i vår webbutik www.eratukku.fi Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. längd cm vikt kg midjeomfång cm Fotens längd (cm) Antal nt i Erätukku Kod 5013247 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE Pris Expeditionsavgift tillkommer på beställningens pris. (I Finland 7,90 - 23,40 beroende på beställningens storlek och betalningssätt. Expeditionsavgift för vapenskåp 49,00) Beställ d Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Adress Telefonnummer Beställarens underskrift vårdnadshavarens underskrift för personer under 18 år www Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress) *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min. Jägaren 2/2012 47 7000 tfn. 020 7 ost gen per p ed kupon m tukku.fi www.era * (ma-pe 9-17) irekt:
• Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen och Pekka Helle Många metoder för uppföljning av de stora rovdjurens stammar Seppo Ronkainen V 34 l Jägaren l 2 l 2012 VFFI uppskattar det sannolika antalet stora rovdjur genom observationer som registrerats av rovdjurskontaktpersonerna, information om revir och biotoper, valpkullar och par. De separata lodjurs- och vargräkningarna kompletterar bilden av stamstorlekarna för dessa arter. l VFFI uppskattar det sannolika antalet stora rovdjur genom observationer som registrerats av rovdjurskontaktpersonerna, information om revir och biotoper, valpkullar och par. De separata lodjursoch vargräkningarna kompletterar bilden av stamstorlekarna för dessa arter. Ur hela landets perspektiv sett är vargen fåtalig, men den har för vana att bilda lokala förtätningar. Detta har sitt ursprung i å ena sidan det för arten kännetecknande flocklivet och å andra sidan att de unga vargarna till största delen som eget revir tar i besittning ett område som är nära deras födelsetrakter. Det är bara en minoritet som lunkar iväg hundratals kilometer från sitt födelserevir. Sändare och snöspårning vid uppföljningen av vargstammen Vargar som tagit ett revir i besittning har den egenskapen, att de inte gömmer sig. Älgarna, vildrenarna, vitsvanshjortarna eller renarna som blivit vargens byte avslöjar vargarnas närvaro. Uppskattningen av vargstammen förenklas av att flockarna och paren lever i sina revir, och reviren överlappar sällan varandra. Den vanligaste metoden i världen för uppföljning av vargstammar är att med hjälp av sändare kartlägga revir. På de nordliga breddgraderna kan man kombinera sändarna med snöspårning. Med hjälp av snöspårning kan man beräkna antalet vargar som hör till flocken. Arbetet kräver upprepningar eftersom en enstaka spårning inte nödvändigtvis talar om flockmedlemmarnas totala antal. Vargflocken har för vana att allt emellanåt vara skingrad i mindre enheter. Så kan hända till exempel när vargarna söker efter byte. En återkommande utmaning vid uppskattningen av både vargarnas och de andra stora rovdjurens antal är att få en uppfattning om vilka observationer som hör ihop med vilken individ. Man kan med hjälp av alfavargens GPS-positionsbestämningar noggrant få reda på vargflockens eller -parets revirgränser. Det är inte möjligt att förse vargarna med band på alla revir i Finland, men en bandförsedd flock i mitten av en helhet, som består av många revir, underlättar avsevärt tolkningen av observationsmaterialet som syns på kartan.
• Som grov regel gäller att antalet vargar som rör sig i riket är tiofaldigt jämfört med antalet flockar som har valpar. Orsaken är den att i vår vargstam är valparnas andel 40 % och valpkullarna består i medeltal av fyra valpar. Följaktligen ger valparnas totala antal multiplicerat med 2,5 samma resultat som när man multiplicerar valpkullarnas antal med tio. Ovan beskrivna uträkning ger trots allt inte en tillräckligt noggrann bild av vargarnas antal, eftersom valpkullarnas medelstorlek i någon mån uppvisar årliga och regionala variationer. Detta är orsaken till att det är nödvändigt att kartlägga flockarnas storlekar med hjälp av snöspårning. stor nytta i regioner där björnen jagas intensivt, men dylika regioner finns det relativt få av i Finland. en jämförelsegrund som är till hjälp vid granskningen av det material som rovdjurskontaktpersonen registrerat. Lodjursräkningen är nödvändig På samma sätt som för björnen finns det lokala överlappningar på de ytor som lodjursungarna rör sig på. Utredandet av valpkullarnas antal förutsätter därför spårning och att man ringar in kullarna. Vid lodjursräkningarna, som leds av Finlands viltcentral och VFFI, förverkligas denna princip och därför är dylika räkningar mycket välkomna för att komplettera kännedomen om lodjurens individantal. I Finland uppskattar man lodjurens totalantal genom att multiplicera valpkullarnas antal med sex. Koefficienten baserar sig på svenska observationer och är den övre gränsen av variationen (5-6) som observerats i Sverige, och eftersom observationsmaterialet i Finland inte täcker alla valpkullar. Avståndskriteriet (15 km) som används vid uppskattningen som görs på basis av observationerna av valpkullar, baserar sig på skandinavisk forskning om lodjurskullarnas revir. Detta gränsvärde förefaller i Finland ge en för låg uppskattning av valpkullarnas antal på områdena med de tätaste stammarna. Ett ofta påvisat problem med observationsmaterialets representativitet är att lodjursspåren blivit så allmänna att de inte rapporteras till rovdjurskontaktpersonerna. Man kan se regionala skillnader i materialets omfattning, och skillnaderna torde bero på den varierande anmälningsaktiviteten. Efterkalkylerna, som koordineras av viltcentralen, ger Järvspår räknas norröver Uppskattningen om järvstammens storlek i skogsregionen baserar sig på rovdjurskontaktpersonernas observationer. Troligtvis kommer endast en bråkdel av järvens bobildningar fram, eftersom kullobservationernas antal är litet jämfört med det totala antalet observationer. Efterkalkylerna som utförs av Forststyrelsen spelar en central roll vid uppföljningen av järvstammen i fjällområdet. Man har utfört efterkalkyler allt sedan slutet av 1990-talet på järvens mest centrala utbredningsområden i övre Lappland. Uppskattningen av björnstammen baserar sig på valpkullarna Uppskattningen av björnstammens storlek baserar sig på observationer av valpkullar som är yngre än ett år. Stammens individantal fås genom att multiplicera valpkullarnas antal med tio, eftersom valpkullarnas antal av stammen är ett tiotal procent. Kartläggningen av valpkullarnas antal är besvärligare än för vargens del, eftersom björnhonan inklusive sina ungar kan leva i sitt revir utan att göra större väsen av sig och därför förbli oupptäckta. Risken för fel ökar även det faktum att närbesläktade björnhonor kan röra sig på områden som till stor del är överlappande. De regionala skillnaderna både i storlek och i överlappningar beträffande honornas revir gör saken ännu mera utmanande. Forskningen som baserar sig på GPS-sändare har visat att de områden som honorna rör sig på är större i mellersta Finland än i norra Karelen. Revirens ömsesidiga överlappning är också avsevärt större i mellersta Finland än i norra Karelen. En orsak till de observerade överlappningarna mellan reviren i mellersta Finland är att där har de band-försedda honorna varit besläktade med varandra. Genom att kombinera genetisk analys och forskningsmaterialet om rörligheten kan man visa att ju närmare besläktade honorna är med varandra desto närmare varandra är även deras revir. Genetikens roll i uppföljningen av björnstammen borde nödvändigtvis stärkas. Utredandet av björnarnas antal förutsätter en omfattande insamling av prover. Hur detta skulle kunna organiseras, är någonting som man borde fundera på. I Sverige är insamlingen av prover på älgjägarnas ansvar. Björnjägarnas aktivitet kan vara till ganska Observationer av stora rovdjur även i fortsättningen Systemet som baserar sig på rovdjurskontaktpersonernas information är helt oersättligt. Varje år bokförs över 40 000 observationer av stora rovdjur. Nuförtiden lagras de huvudsakligen via TASSEN-systemet. Även en mobilversion kommer att tas i bruk. Observationer bokförs främst av jaktvårdsföreningarnas rovdjurskontaktpersoner. I östra och norra Finland fås en betydande del av materialet av gränsbevakarna, i norra Finland är även Forststyrelsens och renskötarnas roller centrala. Det att många grupper deltar är välkommet speciellt i norr var folktätheten är liten och av den anledningen är nätverket för jaktvårdsföreningarnas rovdjurskontaktpersoner glesare än i övriga Finland. l Björnhonornas positioner och revir i mellersta Finlan Jägaren l 2 l 2012 l 35
• Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen, Pekka Helle Pekka Helle och Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Fler vargar än vintern innan Finlands vargstam minskade kraftigt mellan åren 2006 och 2010, men under pågående vinter har det funnits 15-20 vargar fler än under föregående vintrar. I januari bestod stammen av uppskattningsvis 150 - 165 vargar. Jämfört med förra vintern växte vargantalet i Sydvästra Finland och inom renskötselområdet. I Egentliga Finland samt i Satakundas södra del fanns totalt tre valpflockar, för ett år sedan bara en. Inom renskötselområdet rörde sig fyra flockar: en i Savukoski, en i Kuusamo och två i Norra Kajanaland. Det enhetligaste vargområdet omfattar en zon som sträcker sig från Norra Karelen och Kajanaland västerut via Norra Savolax till Norra Österbotten. Förutom de flockar som rör sig i Finland observerades 8-9 flockar nära den östra statsgränsen . Dessa flockar rörde sig på bägge sidor om gränsen. Hälften av vargarna som tillhör dessa flockar räknas in i den finska vargstammen. Andelen ensamma vargar uppskattas vara omkring 15 %. Rävens och lodjurets svåra samlevnad Räven har ingen större betydelse för lodjuret, men en konkurrent ­ även om den är obetydlig ­ är det bäst att döda när tillfälle ges. Vi beräknar att lodjuret i medeltal slår en räv i månaden, men äter inte varje gång upp den. Lodjurets predation har ökat rävens mortalitet. Förhållandet mellan rovdjur och bytesdjur bildar ett komplicerat nätverk som består lodjur, räv, mårdhund, skogshare, rådjur, vitsvanshjort och skogshöns. Det kan vara svårt att urskilja orsak och verkan, för att inte tala om att nå en djupare förståelse. l Spårräkningarna i snö i viltför förändringarna i rävstammens storlek utifrån informationen från vilttrianglarna och hur förändringarna förhåller sig till uttaget av räv och till förändringarna i lodjursstammens storlek. Spårtätheten (spårindexet) vid spårräkningarna i snö anges som korsande spår /10 km/dygn. Rävstammen har halverats Förändringarna hos rävbestånden i viltcentralens regioner presenteras som utvecklingstrender i bild 1. Å ena sidan tappar vi information vid en generalisering, men å andra sidan eliminerar vi de årliga variationerna som resultaten oundvikligen är behäftade med pga variationerna i väderlek och snöförhållanden. I merparten av landet har utvecklingen varit klart nedåtgående. Allra brantast dyker utvecklingen i Nyland, Södra Tavastland och Södra Savolax. Det är bara de båda österbottniska regionerna i väster som avviker från den sjunkande trenden medan läget i Lappland är oförändrat. I Egentliga Finland som har den största spårtätheten för räv har den negativa trenden varit lindrig, relativt sett. Om vi betraktar medelspårtätheten för hela landet tycks rävstammen ha halverats under de senaste tjugo åren. Men att omvandla spårtätheten till antal individer skulle kräva allt för många antaganden, så vi avstår här från det. Trots att spårräkningarna i snö är behäftade med flera metodiska problem indikerar tidsserien tydligt att räven har gått tillbaka under de senaste årtiondena och att minskningen har varit betydande i somliga regioner. 16 sändarförsedda vargar Förra vintern försåg VFFI 16 vargar med radiosändare. Alfaparet i Pöytis och alfahonan i Virdois sövdes ner från helikopter, 13 vargar fångades med snöskoter i Norra Savolax och i Kajanaland. Hälften av de vargflockar som rör sig i Finland har haft en eller flera radiosändare under pågående vinter. Förra vinterns helikopterbedövningar var de första i sitt slag i Finland. I Skandinavien finns cirka 140 vargar som försetts med sändare på detta sätt. Metoden är effektiv och ställer inte lika stora krav på snöförhållandena som att fånga vargar med snöskoter. Skadeutvecklingen följer vargstammens utveckling Det har skett en regional förändring i vargförekomsternas tyngdpunkt, men de sammanlagda skadorna som vargen orsakat har följt stammens utvecklingskurva. Detta syns tydligast på förlusten av jakthundar och renar. Risken som hundar utsätts för ser ut att stärkas när älgtätheten minskar. Det är inte långsökt att anta att en gles älgstam förstärker vargarnas motivation att avlägsna en hund som skäller på en älg från sitt revir. En jämförande analys för att säkerställa slutsatsen är ännu inte gjord. De skador som vargen orsakat för renskötseln är koncentrerade till renskötselområdets södra delar. Vargflockarna och Mängden skador kor-paren i februari 2012 relerar med vargstamFlock som lever i Finland Flock som lever på mens valpproduktion bägge sidor av gränsen Sannolikt/möjligt par inom den zon som Minst en GPS-sändare finns söder om renvintern 2011/2012 skötselområdet. Detta förklaras naturligtvis Vargflockarna och av att en del av de sannolika/möjliga valpar som föds söder par i februari om renskötselområdet 2012 vandrar norrut när de blir självständiga och stannar i de sydligaste renbeteslagen för att jaga renar. trianglar ger oss värdefull information om de olika djurarterna. Triangelmaterialet är vår bästa informationskälla också för flera av de vanligaste arterna, som skogshare och räv, för att få siffror på populationernas variationer. För arter med ett fåtal individer, som uttern, bygger vår bedömning av storleken på bestånden och artens utveckling huvudsakligen på den information som vi får från vilttrianglarna och fälttrianglarna. Vi använder också spårmaterialet i allt högre utsträckning vid arbetet med hjortdjursbestånden. Materialet är värdefullt inte bara för älgen utan också för rådjuret och vitsvanshjorten eftersom vi inte har något separat inventeringssystem för dem. Spårräkningarna i snö ger oss dessutom ett jämförelsematerial för uppskattningarna av lodjursstammen (se Jägaren 2/2010: Lodjuret igår och idag) och vargstammen (Suomen Riista 57, 2011: Susi: Susikannan viimeaikaiset muutokset Suomessa eri aineistojen valossa). De här beräkningarna görs ju huvudsakligen med andra metoder. I den här artikeln ska vi redogöra Avskjutningen som förut Det sammanlagda uttaget av räv i landet har under den tid som statistik förts i sin nuvarande form (1996-2010) legat på i genomsnitt 57 000 rävar per år. Av dessa har cirka 30 % blivit fällda i norra 36 l Jägaren l 2 l 2012
• Finland (Lappland, Uleåborg, Kajanaland). Det finns avsevärda variationer mellan åren: det minsta uttaget inföll år 2002 (40 000) och det största (63 000) redan året därpå! Det här visar av allt att döma hur väderleksförhållandena under olika år och i synnerhet snöförhållandena spelar in. En granskning på regionnivå visar att avskjutningen inte har förändras särskilt mycket på lång sikt i merparten av landet, men den har varierar kraftigt mellan olika år. För Lappland och Österbotten kan vi göra bedömningen att avskjutningen har ökat under inventeringsperioden. På motsvarande sätt verkar avskjutningen i Norra Savolax ha minskat, även om trenden påverkas starkt av toppåren 1997 och 1998. Om det inte har inträffat någon nämnvärd långtidsförändring i antalet skjutna rävar samtidigt som rävstammen har minskat till hälften så innebär det att jakttrycket har ökat enormt. Det är tråkigt att rävstammen inte kan uppskattas i antal individer. Vi når alltså inte fram till den viktiga frågan hur stor del av rävstammen som blir fälld varje år. hela beståndet också är rätt likadan. Intressant är också att sambandet är nästan fullkomligt lineärt: exempelvis en femfaldig ökning av spårindexet motsvaras av en femfaldig ökning av avskjutningen. Jämförelsen ovan mellan regionerna gav ett tydligt resultat. Det finns också en annan jämförelse som är intressant: hur sambandet mellan spårtätheten och avskjutningen är sig likt i samma region från år till år. Det kommer kanske som en överraskning att variationerna i avskjutningen tydligen inte är beroende av variationerna i spårtätheten ­ eller vice versa att spårtätheten skulle vara beroende av avskjutningen. Bild 2 (upptill) visar en typisk region, Mellersta Finland, som exempel. Somliga förändringar går år efter år i samma riktning, men som helhet betraktat är sambandet löst. Kompatibiliteten blir inte bättre av att vi beaktar fördröjningarna. Variationerna i rävens jaktbarhet är säkert en bidragande orsak till detta. Djurstammar varierar i storlek och kraftiga årliga variationer kan lätt dölja trender på lång sikt. Bilden visar rävstammens variationer per region. Under det kvartssekel som triangelinventeringarna pågått har rävstammen har varit brantast i södra Finland. Regionernas förkortningar: ST=Södra Tavastland, SS=Södra Savolax, SÖF=Sydöstra Finland, Ka=Kajanaland, MF=Mellersta Finland, La=Lappland, U=Uleåborg, Ö=Österbotten, NT=Norra Tavastland, NK=Norra Karelen, NS=Norra Savolax, KÖ=Kust-Österbotten, Sa=Satakunta, N=Nyland, EF=Egentliga Finland. Rävtäthet halverats och nedgången 18 16 14 Bild 1 EF 12 10 8 6 4 2 N Sa KÖ ST Ö SÖF SS MF U La NT Ka NS NK 1990 1995 2000 2005 2010 Bild 2 7 16 6 5 4 3 2 1 Avskjutning x 1000 14 Rävens spårindex 12 10 8 6 4 1990 0.9 0,8 Avskj/km2 skogsmark 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 2 1,5 4 6 8 10 12 Rävens spårindex 14 16 1995 2000 2005 2010 Sedan mitten av 90-talet har det förts statistik över uttaget av småvilt med en enhetlig metod. I regel följer uttaget storleken på viltartens stam. För rävens del visar dock en närmare granskning att det inte finns något klart samband mellan stammens storlek och avskjutningen. Den övre bilden åskådliggör läget i regionen Mellersta Finland. Situationen är den samma i viltcentralens alla regioner. Beträffande långtidsmedelvärdet är sambandet mellan regionerna dock väldigt tydligt. Lodjurets betydelse Rävens tillbakagång i vårt land kan dels bero på strukturella förändringar i livsmiljön och dels på de övriga arterna i nätverket ­ rovdjuren, konkurrenterna och bytesdjuren. Skogsharen, som är viktig för räven, har också gått tillbaka, men utvecklingstrenderna stämmer inte överens på regionnivå. Skogsharen har minskat mest i sydvästra och västra Finland, där räven har klarat sig bäst. Vi har kunnat koppla ihop lodjurets kraftiga tillväxt i landet under de senaste tjugo åren med variationerna hos rävstammen; geografiskt och tidsmässigt går förändringarna väl ihop (bild 3). I de områden där lodjuret har ökat mest har det gått sämre för räven, och vice versa. Emellertid är det svårt att tolka korrelationerna i tidsserierna, och de riktiga sambanden mellan orsak och verkan går inte nödvändigtvis att klarlägga. Sannolikt finns det också andra faktorer som ligger bakom variationerna hos räven och vi kan föreställa oss att jakten är en av dem. l Förhållandet mellan spårtäthet och avskjutning Vi kan göra den här studien av avskjutningen mera konkret genom att ta arealen skog i viltcentralens regioner med i beräkningen. Avskjutningen och spårtätheten räknat per kvadratkilometer står i ett väldigt nära förhållande till varandra (bild 2, nedtill). Samma samband syns tydligt under vart och ett av periodens 15 år; bilden visar resultatet för hela perioden 1996-2010. På bilden lägger sig viltcentralens regioner nästan på samma linje. Högst uppe i det övre högra hörnet har vi Egentliga Finland och i nedre vänstra hörnet regionerna med den lägsta rävtätheten: Lappland, Uleåborg, Kajanaland, Norra Savolax och Norra Karelen. Resultatet indikerar att jaktinsatserna är väldigt likartade i de olika regionerna och att avskjutningens andel av Bild 3 NK NS N Lodjurstäthet Enligt triangelinventeringarna började lodjursstammens tillväxt redan på 90-talet medan den snabba tillväxten började på 00-talet. I de flesta regioner har lodjurspopulationen mer än fördubblats under de senaste tio åren. Det är bara i Österbotten som vi kan notera en tillbakagång medan tillväxten i Lappland har varit måttlig. 1,0 ST SS NT Ka EF MF SÖF Sa 0,5 U Ö KÖ La 2000 2005 2010 Jägaren l 2 l 2012 l 37
• Olof Liberg och Henrik Andrén Rådjuren styr lodjursstammen Svenska rovdjursforskare: B Lodjurens tillväxttakt beror på rådjurstillgången och jakten på lodjur har inte haft någon effekt på stammens tillväxt i Mellansverige. Det skriver rovdjursforskarna Olof Liberg och Henrik Andrén, som i kölvattnet av debatten om Naturvårdsverkets lodjursbeslut här närmare ingående beskriver sambandet mellan lodjurs- och rådjursstammarna. l Bör tilldelningen av kvoter inför lodjursjakten beräknas utifrån hur mycket lo det finns i förhållande till riksdagens mål, eller lodjurens försörjningssituation och påverkan på rådjursstammen? I den upphetsade debatt som följt på Naturvårdsverkets kraftigt sänkta ram för årets licensjakt på lodjur i Mellersta förvaltningsområdet har denna fråga kommit i centrum. Vi tar som forskare inte ställning till den, men presenterar här data som har bäring på frågan. Dessa data visar att lodjursstammen ökar vid god tillgång på rådjur, men minskar när rådjuren tryter. Rådjursstammen i sin tur påverkas av lodjuren, men även av andra faktorer, främst räv. Det finns en risk att lodjuren och rådjuren kan låsa fast varandra i mycket låga tätheter för båda. Vi undersökte sambandet mellan lodjur och rådjur söder om renskötselområdet (se kartan) med årliga siffror från rådjursavskjutningen och lodjursinventeringarna. Eftersom klimat och biotop inte är jämförbara över hela detta stora område, delade vi in det i nio regioner som vart och ett inom sig erbjuder relativt likvärdiga förhållanden för rådjuren. Rådjursstammen har minskat i samtliga regioner under hela perioden, medan lodjuren först bara fanns i norr, men sedan har expanderat söderut och nu finns i samtliga regioner. På så sätt har vi kunnat följa lodjurens effekt på rådjursstammen i region efter region allt eftersom de etablerat sig där. Utvecklingen visar en slags rullande våg av lodjurstäthet, från nordväst till sydost med åtföljande minskning av rådjuren. För enkelhetens skull visar vi här bara tre regioner, representerande olika utvecklingsfaser i lodjur-rådjur -dynamiken (regionernas oregelbundna gränser beror på att vi tvingas följa 38 l Jägaren l 2 l 2012
• Region 1 Region 2 Region 3 Region 4 Region 5 Region 6 Region 7 Region 8 Region 9 Det finns en risk att lodjuren och rådjuren kan låsa fast varandra i mycket låga tätheter för båda. jaktvårdskretsarna med sin avskjutningsstatistik). I region 4 (södra Norrland och norra Svealand) fanns det lodjur redan i början av 90-talet. I spåren av rådjursexplosionen (främst orsakad av att skabben slog ut rävstammen) ökade lodjuren snabbt medan rådjuren minskade lika snabbt. 1998 toppade lodjuren, sedan räckte rådjuren inte till att försörja en stor och växande lostam, som därför raskt vände nedåt igen. De senaste åren anas en viss stabilisering av båda arterna vid en låg nivå. Längre söderut i region 6 kan vi se samma mönster, men från en högre rådjursnivå och med fem års förskjutning. Här vände lostammen ned först 2004, återigen efter en kraftig nedgång av rådjursstammen. I region 5, som inte visas här, toppade lostammen år 2001, alltså som väntat mitt emellan regionerna 4 och 6. I sydligaste Sverige (region 8) har vi en mycket tät rådjursstam som dock minskat rejält sedan 1993 (toppåret för rådjursexplosionen), trots att där inte fanns någon fast lostam för år 2000. Lodjuren har sedan etableringen ökat, men det går långsamt, och fläckvis. Det är möjligt att nedgången av rådjur här inte kommer att gå lika långt som i norr. Miljön är mycket gynnsammare för rådjuren, och det finns stora områden där loarna inte kommer åt dem, såsom tätortsnära områden och odlade slättbygder. Lodjuren ökar således när det är gott om rådjur och minskar när det är ont om dem. Studier i Norge, Finland, Polen och Schweiz visar att tillgången på klövvilt i lämplig storlek (ren, rådjur, gems) är en nyckelfaktor för lodjur. De kan klara sig på enbart småvilt, men det blir aldrig samma tätheter och produktiviteten minskar. Vi har själva i en annan analys funnit att lodjurens tillväxttakt beror på både tätheten av rådjur i sig och kvoten rådjur/ lodjur, medan jakten på lodjur inte haft någon effekt på deras tillväxt i Mellansverige. Rådjurens dynamik är lite mer komplicerad. Det är uppenbart att rådjursstammarna minskat rejält även i områden som helt saknar lo. Den mest sannolika orsaken är rävens återkomst efter skabben. Vi och andra har tidigare visat att räv kan ta mer än hälften av årets killingar. I Sydsverige är det främst denna effekt vi sett på rådjuren. Efterhand som vi går norrut ökar förmodligen lodjurens effekt medan rävens avtar. En mycket viktig fråga är givetvis vad som händer efter att både rådjur och lodjur bottnat. I en klassisk "predator-bytesdjurcykel" förväntas rådjuren börja öka igen, vilket efterhand utlöser en ny ökning även av lodjuren. De närmaste åren får visa om den "låsning" vid mycket låga tätheter av både lo och rådjur vi ser början till i norra Svealand är av mer permanent karaktär, eller bara tillfällig. Dessa data mer än antyder att det inte är jakten som begränsar lodjuren i Mellansverige, utan bytestillgången. Vi avstår från att dra några förvaltningsmässiga slutsatser av detta, men sådana kan givetvis dras. l I studien indelades landet söder om renskötselområdet i nio regioner. Grafik: Elin Brander Artikeln är publicerad i Svensk Jakt nr 4/2011 Region 4 avskjutning per 1000 hektar 8 7 6 5 4 3 2 1 0 -92 Rådjur -97 -02 Rådjur familjegrupper per 1000 km2 5 4 Lodjur 3 2 1 0 Lodjur Region 6 avskjutning per 1000 hektar 25 20 15 10 Rådjur 5 0 -92 Rådjur familjegrupper per 1000 km2 5 4 3 Lodjur Region 8 avskjutning per 1000 hektar 40 Rådjur familjegrupper per 1000 km2 5 4 3 Lodjur 30 20 2 1 0 10 Rådjur 2 1 0 Lodjur -97 -02 -07 Lodjur 0 -92 -97 -02 -07 -07 Rådjursavskjutningen och lodjursinventeringar från 1993 och framåt. Observera att skalorna för rådjur varierar kraftigt, eftersom tätheterna skiljer sig så enormt mellan regionerna. Grafik: Elin Brander Jägaren l 2 l 2012 l 39
• Aktuellt från ministeriet Viltvårdsråden som den nya viltpolitikens spjutspetsar n Riksviltvårdsrådet och de 15 regionala viltvårdsråden är Finlands viltcentrals nya strategiska organ, som har stor betydelse som verkställare av en öppen och aktiv viltpolitik. De breddar den i viltpolitiken deltagande skaran, vilket är viktigt för att viltpolitiken inte ska få skygglappar. Väsentligt är det faktum att diskussion samt olika synpunkter och åsikter är tillåtna i viltvårdsråden. Endast den vägen är det möjligt att uppnå en situation där inte konflikter och motsättningar dominerar sammankomsternas föredragningslistor utan vi alla tillsammans kan främja ett för oss helt säkert gemensamt mål ­ bevarandet av viltbestånden livskraftiga. 2011 var ett betydelsefullt år i den finländska viltförvaltningens historia. Jaktvårdsdistriktens och Jägarnas centralorganisations fusion till en självständig offentligrättslig inrättning ­ Finlands viltcentral ­ var den största förändringen på över 50 år inom viltförvaltningen. Att en förändring av så här pass grundläggande natur var möjlig berättar att man inom viltfövaltningen ytterst väl hade insett den förändring som redan hade skett i samhället och sett i vilken riktning samhället nu är på väg. Den tidsålder vi nu upplever kan beskrivas på många sätt. Ett sätt att definiera denna tid kunde vara som tidsåldern för "öppenhet, interaktion och snabb informationsförmedling". Faktum är att den traditonella viltförvaltningen redan befann sig i svårigheter, för den snabbt ökande elektroniska informationsförmedlingen och den tilltagande betydelsen för de sociala medierna hade redan skapat allt bättre möjligheter för alla av jakt och viltarter intresserade medborgare och aktörer att kräva, påverka och följa med. Viltförvaltningen bör kunna leva och verka i en värld där verksamhetens samhälleliga acceptabilitet i princip testas varje dag och i samband med varje åtgärd och varje beslut. Därför räcker det inte med enbart en förnyelse av organisationen. Det behövs även en förändring i verksamhetsrutinerna. kontrollen över av viltet orsakade skador inom viltcentralens verksamhetsområde. Riksviltvårdsrådet ger igen möjlighet att bära motsvarande ansvar på riksnivå för samma frågor. Enhälliga viltvårdsråd är inflytelserikare än grälsjuka. Från starka åsikter till gemensam syn Till det här anknyter dock den största utmaningen i samband med viltvårdsrådens arbete. Till alla ovannämnda delområden inom viltpolitiken hör det alltid olika synpunkter, åsikter och känslor. Det är typiskt för viltpolitiken att dessa synpunkter och åsikter är starka och ofta vid första anblicken står rätt långt ifrån varandra. En gemensam syn på det kommande kan endast skapas genom diskussion och interaktion. Vi måste tala ut om dessa frågor. Vilthushållningen verkar inte i ett vakuum. Viltets livsmiljöer och viltbestånden påverkas av många olika faktorer: exempelvis klimatförändringen, trafiken, jordbruket, skogsbruket och naturskyddet. Om viltvårdsrådens arbete är öppet och jämlikt och interaktionen äkta kan också dessa för vilthushållningen externa faktorer tas upp på viltvårdsrådens agenda. Det förutsätter dock att råden lyckas skapa förtroende för sin verksamhet bland intressegrupperna inom viltpolitiken såväl inom regionerna som på riksnivå. Viltvårdsrådens första mandatperiod inleddes ifjol och är utmanande. Något färdigt spår fanns inte, det gällde att gå upp ett nytt spår i obanad djup snö. De regionala viltvårdsråden har ersatt jaktvårdsdistriktens styrelser. Mången skulle säkert vara beredd att söka upp det gamla spåret och fortsätta längs med det. Det är dock inte möjligt. Trots att viltvårdsråden inte har någon formell beslutanderätt är det dock att vänta att de får inflytande i viltpolitiken under förutsättning att de i samråd mellan medlemmarna i viltvårdsråden vågar söka nya spår i den obanade snön. Livskraftiga viltbestånd gemensamt mål Jord- och skogsbruksministeriet har ända sedan 2007 strukturerat en strategiprocess för ett nytt slags interaktiv viltpolitik. I det här arbetet deltog även styrelseordförandena för jaktvårdsdistrikten. Att dessa personer som representerade olika regioner deltog har främjat hittandet av en gemensam kurs och möjliggjort förändringen inom viltförvaltningen. Ministeriet önskar fortsätta detta interaktiva horisontala samarbete. Förhoppningsvis kommer ett likadant bindande och interaktivt arbetssätt även att omfattas i viltvårdsråden för det är endast genom regelbundna diskussionstillfällen och interaktion möjligt att börja förstå de andra parternas synpunkter och önskemål. Det är bara den här vägen vi förhoppningsvis kan uppnå en situation där konflikter och motsättningar inte dominerar sammankomsternas agendor utan vi alla tillsammans kan ägna oss åt att främja det för oss säkerligen gemensamma målet ­ att bevara viltbestånden livskraftiga. Skygglappar bör undvikas Konsulterande tjänsteman Sami Niemi, jord- och skogsbruksministeriet, fiske- och viltavdelningen Riksviltvårdsrådet och de 15 regionala viltvårdsråden är Finlands viltcentrals nya strategiska organ. Viltvårdsråden möjliggör en bättre transparens än tidigare och ökar bl.a. ett öppet och interaktivt samarbete med intressegrupperna i frågor som gäller hjortdjurs- och stora rovdjurspolitiken och sammanjämkandet av olika intressen. Viltvårdsråden har stor betydelse för hela den offentliga viltkoncernen som verkställare av ett öppet och aktivt samarbete. De breddar gruppen av involverade i viltpolitiken, vilket är viktigt för att viltpolitiken inte ska få skygglappar. Väsentligt är ju att det är tillåtet att diskutera och framföra olika synpunkter och åsikter i viltvårdsråden. I de regionala viltvårdsråden är det möjligt att axla ansvar för vilthushållningens utveckling, viltbeståndens bevarande och 40 l Jägaren l 2 l 2012
• Som jaktambassadör i världen De internationella konventionerna skapar en grund för skydd och hållbart nyttjande n De internationella konventionerna om skydd, som är underordnade Förenta nationernas miljöprogram (UNEP), inverkar beroende på respektive konvention antingen direkt eller indirekt på jakten. En del av dessa avtal är artrelaterade, andra koncentrerar sig igen på omfattande principer som är fokuserade till skyddet av mångfalden. Hur som helst, när staten ifråga undertecknar konventionen förbinder den sig att iaktta denna såväl i sin nationella lagstiftning som i sin politik. Den i Rio 1992 undertecknade konventionen om bevarande av den biologiska mångfalden är ett slags "takkonvention" för skyddet som de närmare 200 undertecknarstaterna även gör till en av de geografiskt mest omfattande. Ett hållbart nyttjande av mångfalden i naturen och en rättvis fördelning av de nyttigheter naturen ger är en av konventionens grundpelare. För att vara hållbart får nyttjandet av naturresurerna inte heller på lång sikt leda till att mångfalden i naturen utarmas. I vårt land har biodiversitetskonventionen realiserats i form av en strategi för skyddet och ett hållbart nyttjande av mångfalden i naturen samt ett åtgärdsprogram som stöder strategin. En uppdatering av dessa är för närvarande under arbete på miljöministeriet. Strategin, som sträcker sig fram till 2020, föreläggs statsrådet för godkännande och för åtgärdsprogrammets del kommer hearing att ordnas för medborgarna under vårens lopp. Det centrala syftet för helheten är att förebygga skador på naturen som orsakas av samhället och ekonomin. I åtgärdsprogrammet ingår också ett eget avsnitt som handlar om främjande av hållbarheten vid nyttjandet av viltresurserna. Exempelvis de för olika viltarter utarbetade förvaltningsplanerna samt utveckling av uppföljningsmetoderna för viltbestånden är åtgärder i det nuvarande åtgärdsprogrammet som främjar hållbarheten. Internationella konventioner Förenta nationernas miljöprogram: www.unep.org Riokonventionen: www.cbd.int Bonnkonventionen för bevarandet av vandrande vilda djur: www.cms.int Avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien: www.unep-aewa.org Inom ramen för AEWA har det traditionellt utarbetats internationella åtgärdsplaner för hotade arter, exempelvis fjällgåsen. Nyligen inleddes beredningen av en åtgärdsplan för spetsbergsgåsen. Planen avviker från tidigare planer såtillvida att arten inte på något sätt är hotad utan tvärtom förökar sig avsevärt. AEWA har även i samarbete med de internationella jägarorganisationerna berett ställningstaganden för främjande av hållbarheten för den jakt som sker på våtmarker. Medlemskonferenser och arbetsgrupper Beslut gällande de internationella skyddskonventionerna fattas som regel vid medlemskonferenserna, som ordnas med några års mellanrum. Under dessa konferenser behandlas bl.a. av de undertecknande staterna gjorda förslag om tillägg till avtalens bilagor eller resolutioner som preciserar och realiserar verkställigheten av konventionen. Om medlemskonferensen t.ex. fattar beslut om att ändra en viss arts status p.g.a. att artens bestånd gått tillbaka är medlemmarna tvungna att vid behov anpassa sin egen lagstiftning därefter och sålunda även införa nya begränsningar av jakten. Konventionen har alltid också ett vetenskapligt eller tekniskt råd som bl.a. har i uppgift att sammanställa förefintlig vetenskaplig information som stöd för beslutsfattandet. De internationella organisationerna innehar för skyddskonventionernas del rollen som rådgivare. I AEWAs tekniska råd har exempelvis CIC en plats. Platsen innehas för närvarande av finländaren Arto Marjakangas. Utöver konventionernas permanenta institutioner har det grundats ett stort antal underställda arbetsgrupper av olika slag för att begrunda aktuella frågor. T.ex. arbetsgruppen Flyway, som fungerar med fullmakt av Bonnkonvention, har som mål att utveckla övergripande skydd och förvaltning av totala flyttvägar. Arbetsgruppen Flyway inledde fartfyllt sitt arbete med att rapportera att jakten är det största enskilda hotet mot flyttfåglarna. Sedermera har gruppens linje för jaktens del dämpats. Den av arbetsgruppen beredda resolutionen, som godkändes vid medlemskonferensen sistlidlidna november, var realativt balanserad men underströk dock problemen i anslutning till olaglig och överdimensionerad jakt. Den europeiska jägarorganisationen FACE fungerar i arbetsgruppen som sakkunnig i frågor gällande hållbar jakt. Flyttande arter drar nytta av internationellt samarbete Framför allt skyddandet av bestånden av flyttande arter som rör sig inom flera staters område drar nytta av det internationella samarbetet. Till detta syftar Bonnkonventionen som främjar bevarandet av vandrande vilda djur och vars verkställighet grundar sig på två artbilagor. De i den första bilagan nämnda arterna har klassificerats som internationellt hotade och kräver ett noggrannare skydd och åtgärder av de undertecknande staterna. De i den andra bilagan nämnda arterna är inte nödvändigtvis hotade men drar nytta av internationellt samarbete genom t.ex. åtgärdsplaner. Inom ramen för Bonnkonventionen har det utarbetats ett flertal underordnade fördrag. Ur det finska fågelviltets synpunkt är särskilt avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien, AEWA, av intresse. Avtalet täcker fåglarnas flyttväg genom nämnda världsdelar. Avtalets bilagor upptar över 250 flyttande fågelarter, vilkas levnadslopp på något sätt är kopplat till vattendrag och våtmarker. Beroende på undertecknarländernas brokiga mångfald av förvaltningssystem är avtalet mycket allmänt formulerat men har trots det sin inverkan på t.ex. arternas jaktbarhet. Mikko Rautiainen CIC / Forststyrelsen Jägaren l 2 l 2012 l 41
• Älgstammen nått fastställda mål ­ 58 000 älgar fälldes i höstens jakter Under hösten 2011 fälldes sammanlagt 58 000 älgar på älgjakterna, vilket är 15 procent mindre än under föregående år. Nu har man lyckats sänka älgstammen i hela landet för att uppfylla de uppsatta målen, det vill säga 2­4 älgar per tusen hektar. F 42 l Jägaren l 2 l 2012 l Finlands viltcentrals regionkontor beviljade sammanlagt 56 000 jaktlicenser för älgjaktsäsongen som pågick från den sista lördagen i september till slutet av året. Detta var sju procent mindre än året innan. Dessutom fanns det fler utfärdade jaktlicenser som lämnades oanvända än under tidigare år, eftersom utnyttjandegraden i hela landet nu låg på 80 procent. Under tidigare år har den varit i klass med 85­90 procent. Av de 58 000 nedlagda älgarna var 31 000 vuxna och 27 000 var kalvar. En jaktlicens berättigar i regel till att fälla en vuxen älg eller två kalvar. Varje år deltar cirka hundra tusen jägare i älgjakten i Finland. Lyckad decimering av älgstammen De senaste åren har älgstammen minskats målmedvetet. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattningar fanns det 95 000 älgar i hela landet förra vintern, medan den övervintrande stammen vid millennieskiftet omfattade 140 000 älgar när den var som störst. Detta återspeglas bland annat i en minskning av antalet älgolyckor i trafiken. Den nationella målsättningen för älgtätheten har ställts in på 2­4 älgar per tusen hektar. Förra vintern fanns det uppskattningsvis ungefär 3,1 älgar per tusen hektar. Älgtätheten varierar beroende på regionen. Älgtätheten i Norra Finland var förra vintern 2,7 älgar, medan det i södra Finland fanns 3,5 älgar per tusen hektar. Förra vintern förblev älgstammen i södra Finland oförändrad, däremot sjönk den norra älgstammen över 13 procent jämfört med år 2009. Senare i vår ger Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet en uppskattning av den aktuella älgstammen, som till stor del grundar sig på de älgobservationskort som fyllts i under älgjakten. Älgjakten regionvis 2011 område uttag Förändring av uttaget från år 2010 (%) -9 12 3 -43 1 -23 -26 -13 3 30 -2 -21 8 -16 -13 -15 Södra Tavastland Södra Savolax Sydöstra Finland Kajanaland Mellersta Finland Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Kustösterbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Hela landet 1390 4163 2467 3697 4653 10041 9249 4715 1989 2891 3881 2413 2775 2271 1838 58433 Avskjutningen minskar i norr Under de senaste åren har älgstammen framgångsrikt decimerats särskilt i Kajanaland, Uleåborg och Lappland. Nu var avskjutningen betydligt mindre inom alla dessa områden än året innan. I Kajanaland minskade uttaget upp till 40 procent av föregående års rekordavskjutning, och inom Uleåborg och Lappland med en fjärdedel. I siffror räknat fälldes ändå mest älgar fortfarande i norr, 10 000 i Lappland och 9200 älgar i Uleåborg. Den kraftigaste ökningen av älguttaget visade Norra Karelen, nästan en tredjedel mera än senaste höst. I södra Savolax växte avskjutningen med 12 och i Satakunda med 8 procent. På andra håll i landet var älgavskjutningen antingen lika stor eller mindre än senaste höst. l
• Fångsten av vitsvansvilt 21 600 djur ­ stammarna av små hjortdjur minskar Under jaktsäsongen för vitsvansvilt, som avslutades vid utgången av januari, fälldes 21 600 djur. Antalet minskade från året innan med inemot fyratusen djur. Med undantag för skogsrenen minskade även fångsterna för de övriga små hjortdjurens del. l Jakten på vitsvansvilt, skogsren och dovvilt inleddes den 24 september och avslutades vid utgången av januari. I hela landet beviljades sammanlagt över 24 800 jaktlicenser för vitsvansvilt, 212 licenser för dovvilt och 44 licenser för skogsren. Med en licens fick alternativt ett vuxet djur eller två kalvar fällas. Den ringa fångsten och antalet outnyttjade licenser skvallrar om att stammarna av små hjortdjur har minskat kraftigt. Orsakerna till att stammarna minskat är de stränga vintrarna med tjocka snölager och det ökade rovdjurstrycket. Stammen av lodjur har ökat starkt och renar och rådjur hör till lodjurens favoritföda. Särkilt rådjuret har lidit av de stränga vintrarna och lodjurets predation. Före vårens bockjakt hade det fällts 2 700 rådjur, vilket är närmare en fjärdedel mindre än året innan. Som mest har den årliga fångsten av rådjur uppgått till inemot 4 200 djur. Kärnområdet för förekomsten av vitsvansvilt ligger i sydvästra Finland. Största delen av fångsten erhålls i Egentliga Finlands, Nylands, Södra Tavastlands, Satakunda och Norra Tavastlands regioner. Andelen av vitsvansviltfångsten i hela den övriga delen av landet uppgår inte till mer än tre procent. Mest vitsvansvilt fälldes i Egentliga Finland där fångsten uppgick till över 7 700 djur, vilket ändå var 900 färre än året innan. Stammen av vitsvansvilt har ökat kraftigt under hela 2000-talet och inom många regioner har man under de senaste åren medvetet försökt skära ner stammen på grund av att antalet krockar med vitsvansvilt ökat. Fångsten av dovvilt, 77 djur, minskade med nästan hälften från året innan. Över hälften av dovviltfångsten fälldes i Nyland. Fångsten av skogsren uppgick totalt till 36 djur. Fångsten stannade därmed på fjolårsnivå. Jaktlicenser beviljades endast i Österbottens och Mellersta Finlands regioner, närmast för att minska på de skador skogsrenarna orsakar jordbruket. l J Raimo Lietsala Fångsten av vitsvansvilt 2011 Område Södra Tavastland Södra Savolax Sydöstra-Finland Mellersta Finland Österbotten Norra Tavastland Norra Savolax Kust-Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Finland Fångsten 2011 (st) 3 327 45 61 86 202 2 236 2 282 4 362 3 171 7 764 21 538 Förändring 2010-2011 (%) -29% 13% -27% -21% -20% -17% -33% 5% -13% -13% -10% -15% Fångsten av dovvilt 2011 Område Satakunda Nyland Egentliga Finland Finland Fångsten 2011 (st) 9 44 24 77 Förändring 2010-2011 (%) -36% -44% -31% -40% Fångsten av skogsren 2011 Område Mellersta Finland Österbotten Finland Fångsten 2011 (st) 4 32 36 Förändring 2010-2011 (%) 100% 10% 16% Fångsten av rådjur 2011 Område Södra Tavastland Södra Savolax Sydöstra-Finland Kajanaland Mellersta Finland Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Kust-Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Finland Fångsten 2011 (st) 82 25 36 5 52 37 185 308 81 22 17 244 404 221 967 2 686 Obs! Förändringen i rådjursavskjutningen jämfört med 2010 går inte ännu att räkna ut eftersom bockjakten fortsätter 16.5-15.6. Jägaren l 2 l 2012 l 43
• Veli-Matti Kangas, doktorandforskare, Uleåborgs universitet Variationer i tid och rum ­ den finska älgstammens genetiska struktur under utredning Vilken ljus älg! Nog är det en stor kalv! Sådana horn har jag inte sett tidigare! Liknande kommentarer hörs nästan varje höst i samband med älgfällningen, när bytets yttre avviker från de tidigare nedlagda älgarna. Det finns en naturlig variation både i utseendet och i beteendet mellan olika älgindivider. Denna variation bottnar i den genetiska mångfalden inom älgstammen, och framträder som en hårfin avvikelse mellan individer och mellan lokala stammar. Mångfalden är en resurs som djurpopulationer behöver för att bevaras och för att klara sig bättre i en föränderlig miljö. 44 l Jägaren l 2 l 2012 V l Vid Uleåborgs universitet pågår som bäst en undersökning i vilken moderna genetiska metoder används till hjälp för älgforskningen. Vårt huvudsakliga syfte är att fastställa hur mycket genetisk variation som finns i den finska älgstammen, hur variationen har fluktuerat över tid samt hur den är fördelad regionalt. Genetisk variation anses vara en slags indikator på stammens hälsa, och som bör följas extra noga i synnerhet bland kraftigt utnyttjade arter som älgen. Vi är också intresserade av huruvida det går att iaktta regionala skillnader i den genetiska sammansättningen inom hela den finska älgstammen i tydligt avskiljda lokala stammar. Ju fler individer som vandrar långt bort från födelseorten för att föröka sig, desto säkrare är att de lokala stammarna förblir hereditärt likadana. Älgarna är ofta mycket platstrogna även om de kan vandra långa sträckor. Eftersom Finland är ett stort land, finns det anledning att tro att ju längre bort vi går från ett geografiskt område till ett annat, desto mer annorlunda är också älgarna. Det råder ingen brist på DNA-prov på älg. I denna studie tillämpar vi väv- nadsprover på älgar både från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och från Livsmedelssäkerhetsverket Evira som samlats in av jägare. Vi skaffade även prover från Ryssland för att kunna uppskatta mängden älgar som rör sig mellan länderna. Genom att kombinera materialet från denna undersökning med de prover som samlats in i Sverige och Norge, får vi en unikt heltäckande bild på älgens genetiska struktur inom hela Fennoskandien. Effekter genom generationerna Älgens historia i Finland är ganska händelserik. Enligt dagens uppfattning har arten i tiderna kommit hit från två olika håll. I norr anlände de första älgarna från väster, medan de längre söderut i Finland kom från sydost. Älgstammen i vårt land har under sin historia rasat mer än en gång och den har riskerat att försvinna helt. Vår nutid har föregåtts av decennier med kraftiga populationsökningar och ­ minskningar. Vi utreder också om dessa händelser möjligtvis har påverkat älgens arvsmassa. Vi kommer dessutom att undersöka hur jakten - och i synnerhet hur jakt-
• Suomen hirvikannan perinnöllinen monimuotoisuus on jonkin verran muita Pohjoismaita paremmalla tasolla. metoderna, som har strävat till maximal produktion och som har pågått sedan 1970-talet - har påverkat den genetiska sammansättningen hos vår älgstam. Jakten kan ha allvarliga genetiska effekter och konsekvenserna kanske syns först efter en lång tid. Största delen av dessa effekter beror på selektiv beskattning av ett visst kön, en viss åldersgrupp eller en enskild egenskap hos individen. Idag finns det exempel från hela världen på de genetiska följderna av jakt. Både i Afrikas och i Asiens elefantbestånd har andelen individer utan betar ökat kraftigt under en kort tid på grund av den olagliga jakten. I NordAmerika har storleken på både kropp och horn hos tjockhornsfår minskat när jägarna föredragit de största baggarna vid troféjakt. En liknande utveckling har påvisats även hos den finska älgstammen. För närvarande fälls nästan utan undantag fler älgtjurar än älgkor. Orsaken är delvis lagstiftningen som skyddar en älgko som åtföljs av kalvar, men även jägarnas preferenser. Det är oftast hanar i den bästa avelsåldern och med de största hornen som blir fällda. Tjurarnas genomsnittliga ålder, slaktvikt och hornens storlek har också minskat i hela landet under de senaste årtiondena. Dessutom har antalet tjurar med skovelhorn klart minskat i förhållande till tjurar med stånghorn. Men andelen älgar med skovelhorn ökar norrut, där beskattningen inte har varit lika intensiv. Mångfalden på prov Det har funnits en betydande skillnad mellan de olika regionerna i Finland med avseende på fluktuationerna i älgstammens storlek och i utvecklingen av ålders- och könsstrukturen. I synnerhet södra Finland har för närvarande en sådan situation att det finns upp till två gånger så många honor i förhållande till hanar i älgstammen. Därtill har fluktuationerna i populationsstorleken varit större i söder än i norr. Både kraftiga variationer i populationsstorleken som en skev könsfördelning sänker djurstammarnas så kallade effektiva populationsstorlek, vilket kan vara en förklaring till de observerade ändringarna hos älgtjurar. Effektiv populationsstorlek är nu- förtiden en mycket viktig term och ett användbart verktyg inom viltbiologin. Genom att undersöka den får vi information om populationens förflutna, den nuvarande situationen och om framtiden. Den är ofta mindre än stammens totala storlek, eftersom den effektiva populationsstorleken enbart beskriver antalet individer som förökar sig, det vill säga i praktiken hur många individer som överför sina gener till följande generation. Ju lägre den effektiva populationsstorleken sjunker, desto snabbare är förlusten av genetisk variation. Hittills har de preliminära resultaten av våra studier visat, att den genetiska variationen hos vår älgstam fortfarande står på en relativt hög nivå. Jämfört med Älgen kom i tiderna till Finland från två olika håll: de nordliga älgarna kom från väst medan de sydliga kom från sydost. Jägaren l 2 l 2012 l 45 Juha Reiman
• Den genetiska mångfalden hos den finska älgstammen är något bättre än i de övriga nordiska länderna. älgarna i de andra nordiska länderna har de finska älgarna en större variationsförmåga. De finska älgarna med den största variationen i arvsmassan finns i landets östra delar: i Kajanaland och Savolax-Karelen. Den naturliga förklaringen är att Finlands ­ och i synnerhet östra Finlands ­ älgstam står i direkt kontakt med den omfattande stammen i Ryssland. Det är dock ganska oroande att även om det finns variation just nu så är den effektiva populationsstorleken hos de lokala älgstammarna enligt våra resultat ganska liten. En liten storlek hos den effektiva populationsstorleken utsätter stammen för en snabbare förlust av den genetiska variationen samt för slumpens effekter i stammens genetiska sammansättning. Till exempel någon skadlig genetisk egenskap som normalt skulle gallras bort från stammen, kan nu öka i vissa områden under en relativt kort tid på grund av en liten effektiv populationsstorlek. Fortfarande mycket att göra Det finns en tydlig geografisk struktur och regionala skillnader i den genetiska sammansättningen hos vår älgstam. I synnerhet älgarna i Lappland tycks avvika överraskande tydligt från de sydliga artfränderna. Även längre söderut finns det regionala skillnader i älgens arvsmassa. Med hjälp av föreliggande resultat går det inte att förklara vad skillnaden beror på, och det är sannolikt att den observerade strukturen är summan av flera olika faktorer. Den primära bakgrunden till skillnaderna borde ligga i ursprunget hos de älgar som i tiderna bosatte sig i norr och söder. Det är också möjligt att differentieringen förstärktes som ett resultat av en fragmentering av stammen under förflutna århundraden eller ännu mer nyligen. Enligt våra resultat minskade inte stammens nedgång till exempel i början av 1900-talet den genetiska mångfalden i vår älgstam. Det kan dock vara så att spåren av dessa händelser har täckts över som ett resultat av en senare kraftig tillväxt och invandring. Det är fortfarande mycket som behöver redas ut och det uppkommer hela tiden nya ämnen för fortsatta studier. Det är intressant att forska i bland annat hur skillnaden i arvsmassan mellan nord och syd återspeglas i älgstammens övriga egenskaper. Vi kommer också att närmare utreda ifall de regionala skillnaderna i arvsmassan endast är resultatet av en gradvis lokal skiftning, eller om det finns klart avskilda lokala stammar i populationen. Dessutom får vi förhoppningsvis en tydligare bild av älgarnas rörelser mellan olika områden och också mellan Finland och grannländerna. Vi kommer att rapportera om nya resultat också för jägarna. Med fortsatta studier strävar vi efter att också göra mer detaljerade lokala uppskattningar av de olika regionernas effektiva populationsstorlekar till stöd för skötseln av stammarna, och för att säkerställa att älgstammens nuvarande genetiska mångfald kan tryggas. Syftet är att förbättra möjligheterna för stammen att klara sig trots trycket från förändrade miljöförhållanden och att minska sannolikheten för att jakten inverkar negativt. Det garanterar ett hållbart nyttjande av stammen, en tillfredsställande avskjutning och intressanta överraskningar också på kommande älgjakter. l 46 l Jägaren l 2 l 2012
• Jakten på statens marker Vi bjuder ungdomar på tystnad n Det står en långhårig ungdom i skogskanten, försjunken i tankar. En halv timme, en timme, halvannan. Det dånar ingen progmetall i hans öron utan det enda som hörs är enstaka hundskall långt borta. Och tystnaden. Vi vaktar på gryningsorre. Grabben är fullkomligt tyst. Det måste han vara om han vill se fåglar inom skotthåll. Och han väntar, alldeles tyst. Det här är efterlängtade resor som planeras långt på förhand. Vi går på förhand igenom tänkbara lägen. Det är nästan så vi kan känna doften av brasan. Vi filosoferar och funderar. Förutsättningen för upplevelsen är att vi beter oss och rör oss i naturen på naturens villkor, för att överhuvudtaget se någonting. Vi lugnar ner oss. Inte går haren i pass om vi stressar. Inte ser vi mer av fåglarna än en skymt i fjärran om vi inte kan vara tysta. Den som tålmodigt väntar på jaktens höjdpunkt får under tiden uppleva en hel del fint. Man möter sig själv i naturens stillhet. Man upplever någonting av människans innersta väsen. Utan tvång från lärare, föräldrar eller andra, utan som ett extra bonus av en trevlig, fängslande hobby. För att man själv vill. Det är precis som grabben säger: tystnaden är så stark att den är nästan tryckande, men det känns liksom fint. Och här står vi i vår egen värld, tillsammans med våra egna tankar. I en händelselöshet där varje enskilt ljud kan urskiljas, hur oansenligt det än är. Vart enda slumpartat ljud kan vara betydelsefullt; ett tecken på att en fågel strax kommer flygande inom skotthåll. Här i södra Finland, Bullerfinland, finns det gott om oljud som stänger ute naturens egen ljudvärld. Trafikens bullerföroreningar finns över allt som ett bakgrundsbrus. I bilen står radion på, i affärerna är det aldrig tyst, ungdomarna går med musik i öronen. De går inte ens ut och pinkar med jycken utan sin iPod. Men bara vi begriper att ge tystnaden en chans så lär vi oss uppskatta den. Bland de unga finns det fortfarande ett äkta intresse för att hänga med på jaktresor och att svirvla en sommarkväll. Vi jägare ska ta vara på det här spirande intresset och ge så många som möjligt en chans att uppleva det. För den som vill fiska är det litet lättare, men hur vi ska bära oss åt för att ge ungdomar i Trängselfinland en chans att jaga när det är nästan omöjligt att bli medlem i en jaktförening på hemorten? Majoriteten av dagens ungdomar bor långt borta från statens jaktmarker och fiskevatten, men på Forststyrelsen önskar vi sänka tröskeln så mycket vi kan. Beträffande fisket beaktar vi ungdomarna på olika sätt; bland annat lanserade vi för ett par år sedan en "spödag" som blev en framgång. På jaktsidan har vi ett särskilt tillstånd för ungdomar under 18 som även det har tagits väl emot ­ i fjol sålde vi nästan tusen stycken ungdomstillstånd. Med andra ord säljer vi inte bara jaktupplevelser utan ungdomarna får också uppleva genuin tystnad för en tia i veckan. Det stupar i alla fall inte på priset om våra ungdomar vill komma igång med en fin hobby! Juha Mäkinen Kommunikationschef Forststyrelsen Jägaren l 2 l 2012 l 47
• Enligt min mening Jaga älg med måtta Nästan var enda finländsk jägare uppger att naturupplevelsen är det viktigaste personliga syftet med jakten. Det är förstås viktigt att fälla ett vilt, men det är inte huvudsaken. Utom för älgjakten där det tycks vara annat som gäller. När älgstammen växer sig så stor att avskjutningen blir jobbig, så uppstår det också konflikter. Det här är ett fenomen som har förekommit på olika håll i landet under de senaste decennierna, senast i de norra delarna av landet. n När älgens vinterstam börjar krypa över nivån fem älgar per tusen hektar och det finns många älgar att skjuta, så förvandlas jakten till en väldigt fällningscentrerad verksamhet. Det minskar på älgjaktens rekreationsvärde. I stället blir älgjakten ett heltidsjobb för att fylla kvoterna och jägarna måste tillbringa nästan varje veckoslut och dessutom vardagar på jakt under ett fjärdedels år. Mycket är allt för litet Regleringen av älgbestånden är jaktens viktigaste samhälleliga uppgift, som åtminstone för närvarande har helhjärtat stöd också bland de finländare som inte jagar. Den täta älgstammen har krävt en intensiv jakt samtidigt som vi under många år har vant oss vid en stor avskjutning. Det har funnits kött att dela på till många frysboxar, men inte ens det verkar alltid räcka till. Det är en gammal sanning att det inte är lätt att avstå från uppnådda förmåner även om hobbyn börjat likna ett jobb. Om älgen har blivit ett stridsäpple i vårt samhälle mellan jägarna och de övriga aktörerna, så har den i lika hög grad tillspetsat relationerna jägare emellan. Det här tycks bli särskilt tydligt i kommunerna med fri jakträtt enligt 8 § i jaktlagen, där både ortsbor och jägare utsocknes ifrån jagar, och där de nuvarande arrangemangen för älgjakt på statsmark inte går alldeles friktionsfritt att tillämpa. Arrangemangen kring älgjakten har format sig efter en älgstam som växer ­ på gott och ont. Praxis motsvarar inte längre till alla delar vår uppfattning om etiskt hållbar jakt. Effektiviteten, den knappt tilltagna disponibla fritiden, brådskan, championhundarna, den tekniska utvecklingen och prioriterandet av ens egen nytta har lett till en likgiltig attityd. Finns det någon som är nöjd? Den jobbiga jakten leder till skyldigheter. De jägare som av olika orsaker uteblir från jakten åker på "böter", och gräl över hur köttet ska delas är ingenting ovanligt. En del av konflikterna landar på någon annans bord. Personalen på jaktvårdsföreningarnas kontor och viltcentralen överhopas året runt med pappersarbete. Det är dagens skogsbruk som ger upphov till vår nuvarande onaturligt stora älgstam, som bjuder älgarna på utomordentliga biotoper och mat i överflöd. Den stora älgstammen garanterar en stor och värdefull avskjutning, men medaljens baksida innebär ökade skogsskador och trafikolyckor, vilkas reella och kalkylerade kostnader uppgår till tiotals miljoner euro varje år. Ur den här synvinkeln betraktat kan älgen ses som en förlust, både nationalekonomiskt och för skogsägarna. Samtidigt som rekreationsvärdet sjunker så ökar älgjaktens ekonomiska värde för enskilda privatpersoner, vilket oundvikligen har inneburit många icke önskvärda effekter och konsekvenser för hela samhället. Det ligger i somliga jägares intresse att hålla älgstammen på en maximalt produktiv nivå. De privata intressena styr beteendet, attityderna och åsikterna, även om det sällan medges öppet. Som en följd av den älgpolitik som bedrivs håller stammens struktur enligt forskarna på att snedvridas i nästan hela landet i riktning mot fler kor än tjurar. På sina håll är täthetsmålsättningarna ingenting mer än siffror på papper. Att räkna älgarna är svårt eftersom områdena är så stora, älgarna så rörliga och jaktområdena överlappar varandra. På flera håll har uppskattningarna urartat till "den vinner som ropar högst", där ingen längre lyssnar på någon annan. En bestående misstro tycks ha rotat sig mellan jägarna, jaktvårdsföreningarna, jaktföreningarna och organisationerna som ansvarar för inventeringarna. Bristen på tillförlitlighet i älginformationen, svårigheterna att uppskatta bestånden, oenigheten om de regionala uppskattningarna och splittringen i informationen har sargat fältet så till den grad att det inte blir enkelt att hitta någon samstämmighet, varken nu eller i framtiden. Jycken slår väl en signal... Även om jakten för det mesta går fint så kommer det hela tiden rapporter från skogen om växande problem vid älgjakt, säkerhetsrisker och nya fenomen som inte går ihop med etisk jakt. Den tekniska utvecklingen har under de senaste åren varit svindlande och användningen av hundar har ökat kraftigt. Efter hand som älgstammen har vuxit så har älgjakten genomgått en fullständig karaktärsförvandling på en relativt kort tid. Det är helt okej att jaga med hund, men spelreglerna borde granskas allt emellanåt för att undvika kollisioner. Det är en lättköpt lösning att smyga på grannföreningens hundskall eller att dirigera sin egen hund till platsen där ett annat jaktlags hund skäller älg. Somliga jägare har uppnått storartade resultat genom att avsiktligt störa andra jaktlag som jagar, skrämma iväg tranbärsplockare från sina jaktmarker och spärra vägar så bara egna gubbar kommer fram. Det finns också jägare som gör det klart för andra som rör sig i skogen eller som jagar höns att älgjakten har förkörsrätt på stället i fråga. Men även framledes ska det finnas plats för alla som vill vara just där i skogen. Pirjo Ilvesviita Skribenten har doktorerat i samhällsvetenskap på en avhandling om jaktpolitik. Hon arbetar som regionchef för Forststyrelsens jakttjänster i Lappland. Gråzon Konkurrensen om älgresurserna på statsmark har tidvis lett till situationer där vi tydligt kan se licensspekulationer. Det finns jägare som ansöker om jakträtt i norr i en persons namn som inte äger mark, trots att samma personer samtidigt jagar i en egen förening i söder eller i sin hemkommun. Ännu värre ställt är det med sådana i övrigt förnuftiga personer som är beredda att rakt av förfalska uppgifter eller skytteförteckningar. När det dyker upp nya ansikten i de gemensamma jaktmarkerna blir det dessutom bråk om vem som "äger" området. De här jägarna börjar betrakta området som sitt och samtidigt äventyras säkerheten eftersom kontakthållningen upphör. Det händer att jaktlag som jagar har flera hundar i 48 l Jägaren l 2 l 2012
• Omasta kontista Diana -riistapeltoseokset DIANA-riistapeltoseokset ovat Suomen oloihin kehitettyjä siemenseoksia riistapeltojen perustamiseen. Huolehdi riistan hyvinvoinnista ja paranna metsästysmahdollisuuksiasi. gång samtidigt, vilket kan leda till att ledningen för älgjakten försvagas och att jaktledarens ansvar blir diffust. I dagsläget krävs det mycket riktigt allt mer av jaktledaren. Den traditionella jaktkulturen i vårt land är någonting fint, som självfallet förändras med tiden, men ännu har det inte gått så långt att det skulle vara tillåtet att jaga med motorfordon ­ inte ens med snöskoter under de sista jaktdagarna. Mindre avskjutning ­ mera upplevelse? Älgens samhällsekonomiska nytta ­ det ekonomiska värdet och rekreationsvärdet ­ varierar med avskjutningen vid given tidpunkt. Ännu för något årtionde sedan verkade älgjakten vara en väldigt avslappnad sysselsättning, där det på sin höjd var frun som blev lämnad hemma som hade skarpa synpunkter på saken. Avskjutningen var väldigt blygsam i jämförelse med nuläget, men ingen verkade vara särskilt missnöjd med det. Också stora jaktlag kunde i sämja dela på sin enda vuxna älg eller ett par kalvar. Idag är vi uppe i helt andra siffror. Älgens ekonomiska värde har vuxit medan rekreationsvärdet har minskat. Är det här en trend som vi gärna ser att fortsätter? Det kan inte finnas många jägare som vill se älgjakten reduceras till köttanskaffning och beståndsreglering, vilket knappt ens kan kallas jakt längre. På älgjakt prioriterar var och en sina egna intressen, men det går inte att tala om någon samsyn i saken bland älgjägarna. Somliga är kanske missnöjda med att älgstammen minskar, vilket innebär en mindre tilldelning av kött, medan andra drar en suck av lättnad för att jakttrycket minskar. Det finns med andra ord avsevärda variationer i motiven hos jägarna. Väsentligt är ändå att vi tänker efter vilken nivå på älgstammen som skulle vara ekonomiskt, ekologiskt och socialt lämplig för samhället. Den som följer med dagens debatt om älgstammen och älgjakten får lätt en känsla av att det skulle räcka till med mindre. Då skulle vi också hitta tillbaka till de jaktvärden som på sina håll håller på att försvinna, men som alltid har fungerat som en hörnsten för den utomordentliga jaktkulturen i vårt land. Hirvi Diana 1 kg Peura- Kauris Diana 3 kg Diana rehurapsi 1 kg 15 /pss 29 /pss 9 /pss Katso koko valikoima www.erakontti. UUSI Metsästysseuran käsikirja 29,50 Ennakkohinta 30.4. saakka (39,50) o Verkk . www 24akhntti. er o kaup pa Eräkontti Avoinna: ark. klo 10-17, la suljettu Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. ERÄKONTTI, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti.
• Vetenskaplig viltkunskap Aska, eld, saker som lyckades och nya situationer Efter hotet att livsmiljöer går förlorade anses de främmande arterna vara det största hotet mot naturens mångfald. De främmande arterna, som människan avsiktligen eller oavsiktligen introducerat i en ny miljö, förändrar ofta relationerna mellan rov- och bytesdjur eller mellan växtätarna och deras föda. De nya arterna kan även inverka på arternas konkurrens om föda eller revir. Skadeverkningarna på de ursprungliga arterna eller till exempel på näringskretsloppet i jordmånen kan även vara indirekta och ibland märks de först många år efter det att den nya arten etablerat sig. Samspelet mellan arterna förändras och kompliceras ofta om de jagar varandra eller konkurrerar sinsemellan i en ny miljö. Exempel på dylika fall hittar man speciellt på geografiskt isolerade öar i världshaven, där människans ankomst fört med sig nya arter. Efteråt försöker man sen på olika sätt minska de nya arternas negativa inverkan. På Nya Zeeland försökte man avlägsna två främmande arter, råttan och rävkusun som hör till pungdjuren, genom att förgifta dem. Man hoppades på att ingreppet även skulle minska populationen av hermelin, som även den är en främmande art och eftersom råttan och rävkusun är bytesdjur för hermelinen. Slutresultatet av förgiftningen var att man inte blev av med hermelinen utan att den bytte föda och övergick till att jaga sådana fåglar som hörde till de ursprungliga arterna. Å andra sidan har de ursprungliga däggdjursarterna i Australien lidit mest av kattens jagande på områden där det som föda för katten finns rikligt av kaniner och möss, båda introducerade av människan. Överraskningar och dålig förutsägbarhet är typiska följder vid så gott som all introduktion av främmande arter. I regel har avlägsnandet av främmande arter lett till positiva effekter för de ursprungliga arterna. Ett gott exempel är försöken med minkeliminering i vår sydvästra skärgård, vilket förbättrat viltstammen för många av våra inhemska arter ­ inte bara för fågelviltet. Ett totalt avlägsnande av minken, i likhet med andra talrika och vitt utbredda främmande arter, är inte realistiskt. Med hjälp av aktiv fångst kan man ändå betydligt minska på de lokala skadeverkningarna. Man kan ändå inte jämföra Finland med Australien eller Nya Zeeland i fråga om främmande arter. Av de villebrådsarter som introducerats i vårt land är mårdhunden och vitsvanshjorten en del av ett intressant nätverk av egna och främmande arter som som bäst håller på att förändras framför allt i Egentliga Finland. Även om den ömsesidiga växelverkan mellan de redan etablerade arterna mårdhunden och vitsvanshjorten torde vara liten, hittar man dem båda på lodjurets, som snabbt ökat i antal, matlista. På vitsvanshjortens kärnområde i Egentliga Finland har vargstammens tillväxt en ny egen roll i förhållandet mellan arterna. Det är svårt att uppskatta inverkningarna på och framtiden för rovdjur-byte förhållandet som genomgått en snabb förvandling. Det är mycket lättare att ställa öppna frågor. Hur stor inverkan har vitsvanshjorten på de faktorer som lett till att lodjuret ökat i antal? Vilken är lodjurets och vargens samverkan ifråga om vitsvanshjortstammen? Hur går det för mårdhunds-, grävlings- och rävstammarna när de delar revir med större rovdjur och vilken inverkan har det på deras näringsobjekt? Förändringarna i viltfaunan påverkar i vilket fall som helst även jakten och viltvården. Förutom arterna inverkar många samhälleliga faktorer på människan som jägare och som den som reglerar stammarna. Vår egen inställning till den förändrade situationen har även en stor betydelse. Jägarnas mål i fråga om vitsvanshjorten och mårdhunden kan vara mycket olika. Även om lodjursstammens täthet är av stor betydelse, är det klart att en livskraftig lodjursstam även i fortsättningen kommer att reducera även de arter som är viktiga ur jaktperspektiv. För lodjurets del hör till helheten även rollen som rovdjur för mårdhunden, samt på många håll rollen som ny viktig art ur jaktperspektiv. 50 l Jägaren l 2 l 2012 Vesa Ruusila, forskningschef, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet M
• Pekka Allonen, Finlands jaktmuseum Jägarna i en föränderlig värld Den sista december avslutade Finlands jaktmuseum sin insamling av jaktminnen i tävlingsform, kallad Jakt i förändring. Insamlingen gjordes i samarbete med Finska litteratursällskapets folkminnesarkiv, Finlands viltcentral och Finlands Jägarförbund. Folkminnesarkivet hjälpte även till med planeringen av insamlingen. insamlingen frågades det särskilt efter vilka förändringar som den nya tekniken har inneburit för jaktkulturen. Även om det hördes kritiska tongångar så accepterades fördelarna med den tekniska utvecklingen. Tack vare pejlhalsbanden för hundar behöver jägarna inte längre leta i skogarna efter sin hund i flera dagar. Kikarsiktet borgar för en exakt träff och en smärtfri död för viltet. Jägarna har generellt varit intresserade av de tekniska nyheterna, samtidigt som jägarkåren under årens lopp har blivit kunnigare och jobbat för sitt intresse. Viltvården har blivit en gemensam angelägenhet för jägarna och de följer lagarna och god jägarsed. Däremot har jaktens ställning förändrats i den allmänna opinionens ögon. I offentligheten blir jägarna och jakten ofta stämplade och de känner sig i underläge i debatten. Bland svaren berättas det om personer som varit jägare, men som har gett upp sin hobby eller övergått till någonting som är mera allmänt accepterat. M l Museet fick in 30 svar inom den utsatta tiden, inalles 206 sidor med text. Svaren var jämnt fördelade över landet, men de flesta kom från Mellersta Finland och Lappland. De äldsta svararna var födda på 1920-talet och de yngsta på 1970-talet. Mest fanns det svarare födda på 1930-talet. Tre av dem som svarat var kvinnor. Svunna tiders nostalgi Flertalet av svararna har närmat sig ämnet genom att berätta sin egen jakthistoria, börjande från barndomen och ungdomen. De har därefter behandlat frågorna i insamlingsanvisningarna genom att lägga in svaren i sin egen berättelse. Svararna minns tiderna som varit med ett visst vemod, främst tiden från 40-talet till 60-talet. Jakten som hobby låg på den tiden närmare husbehovsjakten. Den nya tekniken och kommersialismen hade ännu inte slagit igenom. Jakten var mera avspänd. Det fanns mera av den gemenskap som numera betraktas som en bristvara. På den tiden var jakten fortfarande en naturlig del av livet på landsbygden. Det var innan det effektiverade skogsbruket hade dragit in med förändringar i skogsnaturen. Pentti Kataja vann En tävlingsjury som bestod av fyra personer, företrädare för museet och insamlingens samarbetspartners, utsåg de fem bästa bland tio utvalda finalister. Resultatet blev som följer: Finlands Jaktmuseum 1) 2) 3) 4) 5) Pentti Kataja, Salo Kimmo Hyvärinen, Villmanstrand Kauko Viitala, Esbo Osmo Korkala, Simo Tapani Leinonen, Vaala och Erkki Lehtosalo, Heinola Jägaren anpassar sig Ändå har jägarna anpassat sig väl till många av dagens förändringar, även de äldre jägarna. I anvisningarna för Nästan 80 år fyllda Pentti Kataja från Salo vann tävlingen med sitt bidrag där han finstämt beskriver jaktens förändringar och sin egen jakthistoria i sina hemtrakter. Kataja betraktar utvecklingen som jaktkulturen har genomgått ur sin genuint sydvästfinska synvinkel. Hans minnen går tillbaka ända till 30-talet, till en tid då den traditionella husbehovsjakten och pälshandeln fortfarande var levande i Saloregionen. "I nästan varje gård fanns det ett miniatyrgevär eller en enpipig hagelbössa och nåt slags byracka som begrep att skälla ekorre... Ekorrjakten krävde inte några särskilda jägartalanger, i motsats till rävjakten, utan man bara gick dit som rackan skällde och sköt ner ekorren." För decennierna som följde redogör Kataja för hur viltfaunan förändrades och hur viltvården och jägarnas tävlings- och upplysningsverksamhet utvecklades. Han betraktar jaktens framtid i vårt land med förtroende. - Även om en del av jaktnostalgin har förbleknat så är de nya tekniska apparaterna, som VHF-telefonerna och pejlhalsbanden, nödvändiga. Tack vare tävlingarna har jägarnas skjutskicklighet blivit bättre. Gamla traditioner som älghippan lever och har hälsan, konstaterar vinnaren Pentti Kataja. l Pentti Kataja och en uv Jägaren l 2 l 2012 l 51
• Aku Ahlholm, redaktionssekreterare på tidningen Jahti-Jakt Lika ekologiskt som blåbär F Aku Ahlholm Eemeli Peltonen Det är på modet att tala om matens kolfotspår. Viltköttet är lika ekologiskt som svamp och skogsbär, uppger en forskare. Men miljövänligheten beror på hur många kilometer jägaren kör med sin bil för att fälla viltet. l Finländarna tvistar om köttets och vegetabiliernas kolfotspår. Det påstås att vegetabilierna är miljövänliga medan köttet inte är det. Men debattörerna har fortfarande inte börjat prata om viltet. - Viltets kolfotspår är av samma stor- leksklass som svamparnas och skogsbärens, uppger äldre forskaren Juha-Matti Katajajuuri på Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT). Ändå har det knappt alls forskats i saken. Katajajuuri säger att viltets kolfotspår beror på hur mycket jägarna kör bil för att fälla sitt vilt. Om en jägare kör 60 kilometer för ett kilogram viltkött blir kolfotspåret lika stort som för ett kilogram ost. Kolfotspåret beskriver hur pass miljövänlig maten är. Kolfotspåret räknas på hur många kilogram skadliga utsläpp som uppstår för att producera ett kilogram livsmedel. Forskarna talar om om koldioxidekvivalenter per kilogram livsmedel. Varje kilogram nötkött ger upphov till mellan 15 och 20 kg skadliga utsläpp medan ett kg bröd inte ger upphov till mer än ett till tre kg utsläpp. Ett kg ost ger upphov till tio kg skadliga utsläpp. De här uppgifterna bygger på information i MTT:s publikationer. Närproducerad älg det miljövänligaste Svenska forskare har enligt Katajajuuri smått lekfullt beräknat kolfotspåren för viltet. Jägarna kör i genomsnitt såpass långa sträckor att viltköttet inte blir miljövänligare än kyckling. Sex kilometer bilkörning ger upphov till ett kilogram skadliga utsläpp. Av detta kan vi dra den ungefärliga slutsatsen att om en jägare fäller sin älg i byn där han bor så blir köttet synnerligen ekologiskt. Kolfotspåret blir mindre än för odlade vegetabilier. Om vår jägare däremot reser tvärs igenom landet för att jaga orre så blir kolfotspåret per kilo orrkött långt större än för ett kg nötkött. Vi kunde börja kalla viltet Naturmat, vilket skulle vara ännu bättre än ekologiskt. Älgkött och blåbär. Bägge är mera ekologiska än odlade bär och uppfött kött, bara jägarna respektive plockarna håller bilkörningen till ett minimum. 52 l Jägaren l 2 l 2012
• Handboken för jaktföreningar har utkommit n Finlands Jägarförbund har gett ut en fullständigt reviderad handbok för jaktföreningar. Den nya boken ­ Metsästysseuran käsikirja ­ har 340 sidor och är fullmatad med information. 33 experter inom olika områden medverkar. Handboken förklarar hur man grundar en förening, driver verksamheten och håller möten, och berättar om viltvård, avgifter, tillståndsansökningar och mycket mer som en jaktförening ska känna till. Den tar även upp arkivering, kommunikation, beskattning med mera, inklusive upplösandet av en förening. Beställ boken Metsästysseuran käsikirja på Eräkontti www.erakontti.fi, tfn 010 440 9410, Kinturinkuja 4, Riihimäki. Kolfotspåret för olika livsmedel Livsmedel utsläpp/kg svinkött 4 kg (varierar 2­11 kg) ost över 10 kg nöt 15­20 kg ris 2,5­3,5 kg bröd 0,5­3,4 kg vilt 0,17 x per kg per körd kilometer Tabellen visar hur många kilogram koldioxidekvivalenter (utsläpp som är skadliga för miljön) som uppkommer per kilogram producerat livsmedel. Vi kan räkna ut viltköttets kolfotspår genom att multiplicera antalet körda km per kg viltkött med koefficienten 0,17. Resultatet visar hur många kg utsläpp som varje kg viltkött ger upphov till. Källa: Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT), 2011 När vi utfodrar viltet ska vi också räkna med de utsläpp som utfodringen orsakar. Utfodringen skonar miljön maximalt när viltet äter vegetabilier som annars skulle ha kastats bort. Som bäst är vilt dessutom etisk mat eftersom viltet får leva fritt i sin naturliga miljö under hela sitt liv. Nationella holkdagen n Den 31 mars arrangerar Jägarförbundet den nationella holkdagen. Inför publik och med media på plats kommer jägare att bygga fågelholkar på olika håll i landet och dela ut holkar bland annat på torg och i skolor. Under festliga former kommer också nytillverkade fågelholkar att doneras till olika myndigheter. Syftet med holkdagen är att informera om jakt och om det naturvårdsarbete som jägarna uträttar. 2,1 kg viltkött per finländare Svenska jägareförbundet har öppnat en ny sajt om viltkött på adressen viltmat. nu och turnerar i landet för att berätta om viltköttets fördelar. Bland annat serverar de också vilt på en viltrestaurang. Självfallet begränsar tillgången på det ekologiska viltköttet våra möjligheter att utnyttja det. Vi kan ju inte jaga mera än vad viltbestånden med säkerhet håller för. Svenskarna fäller varje år 16 miljoner kilogram vilt, vilket inte utgör mer än fyra procent av landets totala köttkonsumtion. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet uppgick avskjutningen i Finland till 11 miljoner kg år 2010, vilket utgör bara tre procent av den totala köttkonsumtionen. Det inhemska viltköttet skulle alltså räcka till cirka 2,1 kg per finländare, vilket betyder att viltet trots sitt goda rykte inte kan bli ekologisk naturmat för hela folket. I Sverige förslår den årliga avskjutningen till bara 1,7 kg per person, trots att svenskarna äter 300 gånger mera vildsvin än finländarna. l Inte ekologiskt utan naturmat Viltköttet får inte kallas ekologiskt (naturenligt). Bland annat Taloussanomat har rapporterat om saken (21.12.2011) och intervjuade en representant för livsmedelssäkerhetsverket Evira. På Jägarförbundet har man skissat på att börja kalla viltet för Naturmat eller naturkött, vilket skulle vara snäppet mera än ekologiskt. Viltköttet har nämligen många fler fördelar än att det är ekologiskt. I Sverige pågår redan en stort uppslagen kampanj för viltkött. Christina Nilsson-Dag som är informationschef på Svenska Jägareförbundet uppger att kampanjen har varit lyckad. - Vilt är hälsosam mat utan några läkemedel i. Viltet har ju fått växa upp i naturen. Viltet transporteras inte några långa vägar utan är i regel verkligt närproducerad mat, som svamp och skogsbär, uppger Nilsson-Dag. Det finns inte heller färgämnen, nitriter eller andra tillsatsämnen i viltet. Ska vi börja kalla viltet Naturmat? n Vilt får inte kallas ekologiskt, hävdar myndigheterna. På Jägarförbundet har man därför börjat skissa på att kalla viltet Naturmat (jämför naturbär, natursvamp), som alltså skulle vara ännu bättre än ekologiskt. Naturmaten kommer från naturen. Den har inga tillsatsämnen eller läkemedel och är också i övrigt ren. Viltet är lika ekologiskt som svamp och skogsbär, det vill säga att kolfotspåret är obefintligt bara man inte kör miltals för att hämta hem det. Naturmaten har i hela sitt liv fått växa i sin naturliga miljö. I Finland utgör viltet bara tre procent av köttkonsumtionen. Jägaren l 2 l 2012 l 53
• Tapio Kajan, överkonstapel, polisinrättningen i Norra Savolax, Enheten för övervaknings- och utryckningsverksamhet SRVA i aktion: Björnkrock! Det var i början av oktober 2011. Majoriteten av nordsavolaxarna hade avslutat en normal arbetsvecka. En man född år 1962 från Leppävirta körde i sin personbil från Heinävesi mot Leppävirta. Temperaturen var runt noll grader. Det hade bildats svart is ställvis på körbanan när klockan närmade sig midnatt. Det hade ännu inte snöat, vilket ledde till att sikten var som under en normal höst på grund av mörkret. l Bilisten svängde från VarkausJoensuuvägen mot Leppävirta. Efter att ha kört cirka två kilometer sprang en storvuxen björn plötsligt ut framför bilen med den påföljden att personbilens framdel träffade björnen i vänstra sidan. Föraren lyckades få stopp på bilen. Björnen flydde in i mörka skogen. Med hjälp av förarens observationer kunde man vara säker på att det rörde sig om en björn. björn. Dessutom bekräftade spåren på den fuktiga vägen att det var frågan om en björn. Efter det flyttade bärgningstjänsten som kallats till platsen bort olycksbilen. På samma gång kunde föraren fortsätta sin färd med en ny skjuts. SRVA ­ kontaktpersonen fungerade som stöd för polispatrullen under småtimmarna när patrullen gjorde upp en handlingsplan för uppföljningen av olyckan. Runt femtiden knackade patrullen dörr inom en radie om cirka en kilometer från olycksplatsen för att varna om den skadade björnen. Därefter bestämde polispatrullen och SRVA ­ kontaktpersonen samlingsplats och -tid till klockan åtta. SRVA ­ gruppen larmade 30 skickliga jägare till platsen. B MÖTE PÅ MORGONEN KLOCKAN 8 Klockan 8 på morgonen väntade polispatrullen som haft nattskift på patrullen i dagskift vid samlingsplatsen. Patrullerna bytte information. Nattskiftet rapporterade om handlingsplanen samt om vad de dittills gjort och förberett. Patrullen som gjort nattskift avgick på en välförtjänt ledighet. ANMÄLAN TILL ALARMCENTRALEN KL. 23.49 Bilisten ringde 112 omedelbart efter kollisionen. På alarmcentralen registrerades anmälningen som en djurolycka och ärendet fördes vidare till områdets närmaste lediga polispatrull. Patrullen startade från Varkaus. På vägen till platsen ringde patrulledaren upp bilisten och uppmanade denne att stanna i bilen för sin egen säkerhet. På vägen mot olycksplatsen kontaktade patrullen också den lokala jaktvårdsföreningens SRVA -kontaktperson (Storvilts assistans). På plats utförde patrullen en preliminär utfrågning av bilföraren. Det konstaterades att bilisten hade kört på en storvuxen 54 l Jägaren l 2 l 2012 Patrullen som anlände till dagskiftet tog ledningen över situationen på order av fältmästaren i Norra Savolax. Patrullen kallade först de lokala jaktvårdsföreningarnas SRVA ­ personer till förhandlingar. Sex personer medverkade i uppbyggandet av en handlingsplan i denna stab. Staben grundade en ad hoc-organisation, till vilken polisen beordrade ledare för de olika grupperna. Det fanns två passkedjor, båda grupperna innefattade utöver en gruppledare elva personer som stod på pass. Fyra personer beordrades till eftersöksgruppen. Polispatrullen stannade kvar vid ledningspunkten för att leda operationen enligt instruktionsboken. Även två lokala jägare stannade kvar vid ledningscentralen. En av dem var företrädaren för den lokala jaktföreningen som hade lokalkännedom. Och en av dem var företrädare för den lokala jaktvårdsföreningen och tillika SRVA -person. Han hade lokalkännedom över hela kommunens område och samtidigt tillgång till kontaktuppgifter till grannkommunerna. POLISENS GENOMGÅNG PÅ SAMLINGSPLATSEN Polisen höll en briefing för de personer som deltog i operationen. Det var en genomgång av bl.a. ansvarsfrågor och säkerhetsaspekter. Alla underrättades om hur verksamheten påbörjas och vem som är ansvarig för respektive grupps förflyttning. Dessutom var det genomgång av den s.k. nödplanen, i händelse av en olycka om allt inte skulle gå enligt planerna. Meddelandetrafikens sätt att fungera kontrollerades också. Och man beslöt att den allmänna informationen skulle skötas av polisen. Polispatrullen i operationsledningen gav gruppledarna klartecken att utgå. Samtidigt förberedde eftersöksgruppen de taktiska strategierna under ledning av sin gruppledare. Klockan 09.20 var alla grupper på plats och eftersöksgruppen fick order att starta. Första personen i denna grupp var hundföraren. Han hade två hundar. Den ena sattes på spåret och den andra hade hundföraren kopplad. Syftet med den kopplade hunden var att hålla eftersöksgruppen på
• SRVA larmade 30 skickliga jägare till platsen. operationen fick tillfälle att gå fram till den avlivade björnen. Efter en kort tankepaus lyckades man flytta björnen till en vägbreddning för virkeslastning. Hela skaran kommenderades till samma plats för en sista genomgång. Polisen gick igenom situationen bit för bit. Och efter en namnkvittering fick var och en gå hem till sitt. Björnen fördes till det lokala älgjaktlagets slaktplats, där slaktkroppen bereddes inför auktionen och samtidigt kunde prover tas för vidare utredningar. I föreliggande situationer vänder sig polisen i regel till SRVA -staben. Anledningen är enkel ­ polisen har inte tillräckliga resurser och kunskaper för att avliva eller avlägsna stora rovdjur. Det är dock alltid polisiära ärenden. Exemplet i Norra Savolax visar hur samarbetet fungerar som bäst, när alla deltagare vet sin roll. Det lönar sig att öva samarbete i praktiken och kontaktuppgifterna på de olika aktörerna bör vara kända enligt 24/7 -principen. Dessutom underlättar regelbundna samarbetsmöten och utbildningar denna samverkan. Polisens roll i dessa samarbetsformer är betydande. spåret efter rätt djur medan syftet med den lösspringande hunden var att fungera som en s.k. säkerhetshund. Säkerhetshunden hade en GPS sändare och den andra sändaren hade hundföraren. Via dem kunde operationsledningen övervaka eftersökets framskridande. Den s.k. andremannen i eftersöksgruppen var utrustad med hagelgevär och hans uppgift var att trygga hundförarens säkerhet om björnen skulle angripa framifrån. Den tredje mannen i gruppen bar på ett gevär och hans uppgift var att övervaka möjliga angrepp från sidorna. Den fjärde medlemmen i gruppen iakttog enbart den bakomliggande terrängen, likaså utrustad med gevär. Under tiden planerade operationssledningen alternativa scenarier. Till exempel om den skadade björnen redan hade lämnat området eller om den skulle lyckas ta sig genom passkedjan osv. den stötte upp den och eftersöket fortsatte ca 500 meter mot passlinjen. En av männen som stod på pass lyckades se björnen röra sig i en skogsglänta. Enligt mannens observationer haltade björnen på ena bakbenet. Således var mannen på pass säker på sitt mål och kunde avfyra fyra skott mot björnen. Björnen försvann ur sikte utanför gläntan. Passen stod på plats enligt instruktionerna. Eftersöksgruppen närmade sig platsen med hjälp av GPS, där säkerhetshunden skällde på samma plats. På ca 20 meters avstånd upptäckte eftersöksgruppen en liggande björn. Från detta avstånd sköts ytterligare fyra skott innan det kunde garanteras att det var säkert att gå fram. ANMÄRKNINGSVÄRT I DENNA HÄNDELSE Polisens perspektiv SRVA ­ aktionen var föredömlig och flexibel samt riktigt professionell. Ur polisens synvinkel gick operationen verkligen bra. I de flesta fall behövs även god tur för ett gott slutresultat (skogens gud var med och drog sitt strå till stacken). Så fick vi ett lyckat avslut på björnolyckan i Leppävirta. Polisens befogenhet i detta sammanhang bygger i första hand på Polislagens 25§, i vilken konstateras; En polisman har rätt att ta fast eller avliva ett djur som orsakar fara för människors liv eller hälsa. Samma rätt har en polisman när ett djur orsakar ansenliga skador på egendom eller allvarligt äventyrar trafiken. Ett djur får även avlivas när det befinner sig i ett sådant tillstånd att det skulle innebära uppenbar grymhet mot djuret att hålla det vid liv Den i olyckan skadade björnen var 1) farlig för människors liv och hälsa, och 2) björnen var i ett sådant tillstånd att det skulle ha inneburit uppenbar grymhet mot den att hålla den vid liv. Polisen beslöt att björnen skulle avlivas på basen av de uppgifter som fanns att tillgå. Jägarnas perspektiv Staben som sammankom på morgonen valde den person till hundförare, som på basen av tidigare erfarenheter hade de bästa förutsättningarna för ett lyckat slutresultat. Hundarna var två stycken tyska jaktterriers. Från polisens synvinkel fungerade hundarna verkligen bra. Enligt viltvårdskonsulent Ville Hokkanen, som fungerade som hundförare, lyckades hela operationen så väl bl.a. av den anledningen att kollisionen inträffade inom ett sådant område där SRVA ­ verksamheten tagits på tillräckligt allvar. Hela SRVA ­ organisationen har övat inför situationer som kan uppkomma liksom bestämt färdigt hur man ska organisera sig. En expert kontaktades omedelbart i början av incidenten. På så vis kunde hela arbetskedjan hållas updaterad under hela operationens gång. Dessutom betonade hundföraren som fungerade som sakkunnig, att denna typ av situation under inga omständigheter är en utbildning för hundar. I sådana fall bör det användas en hund som har testats flera gånger och gärna en sådan som det skjutits björn för tidigare. l Jägaren l 2 l 2012 l 55 LÄTTAT MEDDELANDE VIA RADION TILL OPERATIONSLEDNINGEN De ansvariga i operationsledningen suckade av lättnad när de fick meddelandet om att björnen var fälld utan ytterligare skador. Vid denna tidpunkt fick gruppledarna uppgiften att upplösa och samla passkedjorna på ett ställe. Samtidigt beaktade man hela tiden möjligheten av en annan björn inom området. Alla personer som deltagit i EFTERSÖKET FORTSATTE, PASSEN PÅ PLATS Redan en halv timme efter den faktiska starten hördes ett meddelande i radion om att björnen var på lega ungefär 600 meter från krockplatsen. Säkerhetshun-
• Novellpristävlingen är avgjord Valtteri Kumpulainen Jakt är att respektera naturen l I Jägaren nummer 5/2011 utlystes en novelltävling för ungdomar där ämnet var jakt. Vi fick in 50 bidrag från ungdomar i åldern 8 till 17 år. De sex bästa bidragen tävlade i en klass för sig. 1. Valtteri Kumpulainen, 16 år, Lahtis: Metsästys ­ luonnon kunnioittamista 2. Paula Simojoki, 14 år, Tusby: Kuin sadussa 3. Tuure Kinnunen, 14 år, Uleåborg: Homenokka 4. Minna Väisänen, 14 år, Nakertaja: Paras metsästyskokemukseni 5. Ville Alasalmi, 17 år, Vuolijoki: Metsästäjä ja luonnonsuojelija 6. Joona Aho, 13 år, Saarijärvi: Metsien mies Tävlingsjuryn utsåg sextonåriga Valtteri Kumpulainens bidrag Metsästys ­ luonnon kunnioittamista till bästa novell. Valtteris text är medryckande och berättelsen framskrider på ett intresseväckande sätt. Den är helgjuten med en lyckad knorr på slutet. Valtteri Kumpulainen belönas med ett pris på 500 euro. De följande fem belönas med 150 euro var och deras noveller kommer att publiceras i kommande nummer av Jägaren. Alla de belönade novellerna är välskrivna. I Paula Simojokis berättelse blev juryn förtjust i den finstämda stämningen. Tuure Kinnunens tjäderberättelse har en intressant struktur där berättelsen berättas ur både jägarens och tjäderns synvinkel. Dessutom är den vackert berättad. Minna Väisänen har ett skojigt driv i sin novell där en jakt efter hönsfågel betraktas ur hundens synvinkel. Ville Alasalmi och Joona Aho går i sina noveller på djupet med jakten och dess etik. Alasalmis och Ahos noveller skiljer sig från de övriga på samma tema genom sitt intresseväckande och djuplodande filosoferande och sin helgjutna struktur. l n Skogen var bedövande vacker med sina gamla granar, mossiga tuvor och fåglar som hoppade omkring. Jag strövade mellan de mäktiga stammarna som i en kunglig sal. Höll geväret i spända händer och spanade omkring mig. Plötsligt uppfattade jag en rörelse bakom mig. Någonting otydligt som fladdrade bland grenarna. Jag hejdade mig på helspänn och spände blicken i granen. Plötsligt var det någonting som kom flygande rätt emot mig. Jag spratt till som en hare. Nackhåren reste sig och lungorna glömde nästan att andas. Suset av vingslag ökade och fågeln kastade om kursen. Som förstenad följde jag den med blicken. Skulle den stanna inom skotthåll? Ett susande ögonblick till och fågeln, som jag nu kände igen som en järpe, slog på en nedergren i en gran intill. Jag tordes inte röra mig, inte ens andas. Minsta rörelse kunde skrämma iväg mitt byte, bort i okänd skog. Järpen hoppade på grenen. Den var halvt vänd mot mig och skulle säkert få ögonen på mig om jag försökte röra mig. Så jag stod där jag stod, trots att det var plågsamt svårt. Undan för undan vände sig fågeln ifrån mig. Några sekunder till och sedan... Överdrivet försiktigt lyfte jag hagelgeväret mot järpen. Någonting metalliskt klinkade till. Det var nästan så jag svalde tungan och kissade på mig. Med återhållet andetag väntade jag på järpens reaktion på ljudet. Den började mycket riktigt hoppa från gren till gren och snodde runt för att slutligen stanna. Den stirrade rakt på mig med sina pepparkornsögon. Hagelgeväret var tungt; jag skulle inte orka hålla det uppe länge till. Jag måste trycka av nu eller låta bli. Jag kollade siktet en sista gång, väntade i två plågsamma andetag och sköt. Skottet susade iväg och träffade i samma ögonblick sitt mål; granens stam vid roten till den gren där järpen suttit. Jag stirrade på träffen som slagen av fasa. Jag hade skjutit förbi. Järpen hade väjt i sista stund och fladdrade nu omkring fåglarna vete var. Jag hade försuttit min chans. Bedrövad dråsade jag ner på en tuva. Efter ett slag reste jag mig. Så fort fick jag inte ge upp. Säkert skulle jag få en chans till. Jag gav mig iväg. Gick en sväng till den öppna mossen. Inga orrar, inga harar; en enfaldig plats. Jag klättrade upp på ett berg. Det var svettigt. Såg den storslagna höstskogen som brann i rött och gult, men inte en enda järpe. Det fanns alltså ingen orsak att dröja sig kvar. Väl nere från berget satte jag mig på en sten och kämpade mot gråten. Dagen var förstörd. Jag kunde lika gärna bege mig hem. Nedslagen traskade jag till vägen och väl framme satte jag mig tungt. "Vilken glädje att se också ungdomar här!", utbrast en vänlig men heshostig röst intill mig. Jag skvatt till. Vände på huvudet och fick syn på en gråklädd karl med ränsel som det stack upp en hagelbössa ur. "Var Tapio nådig?" frågade han intresserat. Det var knappt så jag nänndes berätta om dagens händelser. "Dom är kvicka som bara den. Det gick precis likadant för mig", sade mannen och skrattade. Jag piggnade till en aning av att få höra att jag inte var den enda. "Sådant är det, jägarlivet. Ibland kniper man sitt vilt, men oftast inte, språkade mannen. Jag nickade. Vi pratade ett slag till. "Visst är det fantastiskt att få fälla säg en tjäder", medgav han, "men vi ska komma ihåg att jakt är mer än att skjuta. Dit hör absolut också att sköta om viltet. Och att njuta av friden i naturen. Inte är vi några blodtörstiga dråpare som springer omkring i skogen, eller hur?" Jag nickade tankspritt. Han kunde inte ha en aning om hur viktiga hans ord var för mig, tänkte jag. Det här är mitt bästa minne, för den dagen lärde jag mig att respektera naturen. 56 l Jägaren l 2 l 2012 Ari-Pekka Palmu
• Beställ Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Böcker: Kohtaamisia metsässä-bok Metsäpeura Rangifer tarandus fennicus Metästäjän opas, uppdaterad Viltvåtmarker, en handbok Jousimetsästys-kirja Jägarens dagbok Första jägarboken Vilt för vardag och fest ­kokbok Fågelguide för jägare Bättre en fågel Snöspårsguiden Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä ­bok Metsäpeuraopas Vesilinnustus ­bok Postkort: (storlek A4) Vilda däggdjur Vilda fåglar Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltspel ­kunskapsspel om jakt Riistavisa (finska versionen uppdaterad) Viltarter- minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD Metsästysaseena jousi­ johdatus perusteisiin Harrastuksena metsästys Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsohaukut Metsästäjä ­ vastuu, turvallisuus Lumiset pienpetojahdit 19 42 30 5 48 5 5 14 10 5 5 5 7 35 5 40 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar mot postförskott (postförskottsavgift 3,90 + postavgift enligt vikt)) Beställ via internet: per post: Per telefon: www.riista.fi, kauppapaikka Finlands viltcentral, Lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors 09 27 27 8120 ____________________________________________________________ Namn: ____________________________________________________________ Näradress: ____________________________________________________________ Postnummer: ____________________________________________________________ Postanstalt: ____________________________________________________________ Telefonnummer: 1 ______st 1 ______st 1,50 ______st 1,50 ______st 24 ______st 24 ______st 10 ______st 5 5 5 5 5 5 ______st ______st ______st ______st ______st ______st www.hamk.fi/metsatalous 20 26 26 24 23 15 25 26 26 26 26 28 26 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st EVO N METSÄOP US ET Jägaren l 2 l 2012 l 57
• Nyhetsmagasinet Viltcentralen informerar Ett samprojekt för skogsbruk utan kalhyggen har startat n Företaget Innofor, som säljer skogstjänster, har startat ett nytt samprojekt som kallas TalousMetso för att i högre grad än förut sammanjämka skogsbruket med bevarandet av skogarnas värde för friluftsliv, turism och skogen i sig. De nya skogsskötselmetoderna gör det möjligt att bedriva ett ekonomiskt effektivt skogsbruk utan kalhyggen eller på sin höjd med små kalytor. Projektet är intressant också för skogshönsen och det övriga viltet. Det finansieras via Metso, handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland. Metoderna bygger på höggallring och på att vi utnyttjar skogens naturliga förmåga till föryngring. De stora träden, som kan säljas som sågvirke, avlägsnas medan de mindre lämnas kvar för att växa. Även om trädbeståndet blir glesare än i ett planterat bestånd så innebär metoden ingen försämring av skogsägarens ekonomi utan ofta snarare en förbättring tack vare de återkommande uttagen av sågvirke och den klara minskningen av planteringskostnaderna. Metoden kräver dock skicklighet och övning av maskinföraren. Ur det skogliga mångbrukets synvinkel ligger metodens kärna däri, att man vid en avverkning lämnar kvar en stor mängd träd så att skogen inte blir förstörd för friluftslivet. Genom att dessutom planmässigt lämna kvar exempelvis enstaka fullvuxna träd och torrakor kan vi ytterligare höja skogens natur- och upplevelsevärden. Om vi behandlar ekonomiskogen kring ett Metso-bestånd på det här viset i stället för att kalhugga så blir det möjligt att bevara helheter som är värdefulla för friluftslivet, jakten och skogen i sig. I varje kommun finns det skogsområden som är viktiga för kommuninvånarna och turismen och som är värda att bevara. Men objekten är ofta rätt stora, vilket gör att det av ekonomiska eller andra skäl inte är möjligt att freda dem i sin helhet. De nya skogsskötselmetoderna i kombination med Metso-programmet är ett sätt att lösa problemet. Under perioden 2012 till 2014 kommer de nya skogsskötselmetoderna att provas ut på sex områden som är viktiga för friluftslivet och turismen. Objekten finns i Norra Österbotten; i Haapajärvi, Kärsämäki och Vihanti. Alla skogsägare i de aktuella områdena får en inbjudan att delta i projektet. Det är frivilligt att gå med. De skogsägare som förbinder sig till försöksprojektet får när de säljer virke kostnadsfri övervakning av specialavverkningen som säkrar att landskapet blir bevarat. Samtidigt blir ägaren också informerad om värdefulla naturobjekt i sin skog som han, om han så önskar, kan inleda avtalsförhandlingar om inom Metsoprogrammet. Projektets sammanlagda areal uppgår till 11 500 hektar. I projektets styrgrupp sitter utöver Innofor Oy markägare och turismföretagare på de aktuella orterna, Haapajärvi kommun och byföreningen Läntisrannan kyläyhdistys. Finlands viltcentral och Finlands skogscentral bistår med experthjälp. Dags att betala jaktvårdsavgiften med e-faktura n Varför inte byta pappersfakturan till en e-faktura när du betalar jaktvårdsavgiften, det vill säga jaktkortet. Den skickas direkt till din nätbank. Gå in på nätbanken och gör ett avtal om e-fakturering. Ange Finlands viltcentral som betalningsmottagare och fyll i ditt personnummer. Kontakta din bank för mera information om e-fakturering. I sommar blir det för första gången möjligt att betala jaktvårdsavgiften med e-faktura. Den som gör ett avtal om e-fakturering med sin bank får fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2012-2013 skickad direkt till sin nätbank. Betala jaktvårdsavgiften som e-faktura senast den 11 juni så kommer ditt jaktkort med Jägaren nummer fyra, med en notering om att den är betald. Själva kortet är stort som ett bankkort. Det är både stiligt och lätt att förvara i till exempel plånboken. Kortet är inplastat och alltså slitstarkare och vattentåligare än ett pappersjaktkort. Genom att byta till e-fakturering sparar du dessutom både tid och besvär: du behöver inte skriva in fakturans uppgifter utan du godkänner den för betalning med ett enda klick på nätbanken. Alla uppgifter, som referensnummer och kontonummer, är färdigt ifyllda. Det enda du behöver göra är att kontrollera fakturan och godkänna den med ett klick. Det är enkelt att byta jaktvårdsavgiften till e-fakturering. Gör så här: 1. Gå in på nätbanken. 2. Gör ett avtal (ny e-faktura) och välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare. Skriv in jaktvårdsavgift i meddelandefältet. 3. Fyll i ditt personnummer. Vänta inte med att ändra jaktvårdsavgiften till e-fakturering, så kommer fakturan för jaktåret 2012-2013 som en e-faktura. Avtal om e-fakturering som gjorts senast den 25 maj hinner med i faktureringen för jaktåret 2012-2013. Ett avtal om e-fakturering behöver inte förnyas varje år. Mera information om hur du gör ett avtal om e-faktura får du på din egen banks nätsidor. Byt till e-fakturering redan idag! Obs ! Det nya systemet SEPA (single european payment area) kommer inom några år att innebära förändringar i det finska systemet med direktdebitering. De jägare som betalar sin jaktvårdsavgift med direktdebitering kan fortsätta att göra det i några år till, men man kan förbereda sig för de kommande förändringarna redan nu genom att byta från direktdebitering till e-fakturering. De jägare som inte har ett avtal om efakturering och inte heller om direktdebitering betalar i sommar sin jaktvårdsavgift på samma sätt som förut. Det vill säga i en betalningsautomat, på nätbanken hemma eller över disk på banken. Spara tid och besvär ­ byt till e-faktura för jaktvårdsavgiften! Befattningen som VILTVÅRDSKONSULENT vid Finlands viltcentral, Nylands region lediganslås härmed. Till verksamhetsområdet hör landskapet Nyland och Orimattila kommun. Inom området verkar 30 jaktvårdsföreningar. Till viltvårdskonsulentens uppgifter hör planering och rådgivning gällande vilthushållning, stöd av jaktvårdsföreningarnas verksamhet, samarbete med intressegrupperna och handhavande av särskilt fastställda offentliga förvaltningsuppgifter. Till viltvårdskonsulentens arbete hör utöver de regionala uppgifterna även deltagande i riksomfattande uppgifter och projekt som främjar vilthushållningen samt eventuellt i särskilt avtalade internationella uppgifter. Befattningens stationeringsplats är Finlands viltcentrals regionkontor i huvudstadsregionen. Handhavandet av uppgiften förutsätter högskoleexamen, gärna inom ett naturresursområde god kännedom om vilthushållning och jakt utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och goda sådana i svenska kunskaper i engelska förhandlingsskicklighet samt samarbets- och interaktionsförmåga beredskap för flexibla arbetstider och rörlighet beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Befattningens lönevillkor fastställs enligt gällande inom branschen iakttaget kollektivavtal. Befattningen ska tas emot senast den 1.8.2012. Till Finlands viltcentral adresserade ansökningar ombeds inlämna senast den 30.4.2012 kl. 16.00 i första hand elektroniskt under adress: kirjaamo@riista.fi eller i andra hand under adress: Finlands viltcentral / Registraturen, Fantsvägen 13 -14, 00890 HELSINGFORS. Kuvertet märks: Jaktvårdskonsulent, Nyland. Ytterligare information ger: Jaktchef Visa Eronen, visa.eronen@riista.fi, tfn 050 366 1114 Vilthushållningschef Jarkko Nurmi, jarkko.nurmi@riista.fi, tfn 040 450 3389 58 l Jägaren l 2 l 2012
• Det händer i regionerna Österbotten n Till jaktchef för Österbotten har utnämnts AFM, FM Mikael Luoma. Han tillträder den 1 april och du når honom på numret 0400 180 084. Den tidigare jaktchefen i Österbotten, Jarkko Nurmi, är numera chef för vilthushållningen på Finlands viltcentral och leder processen hållbar vilthushållning. Du når Nurmi på nummer 040 450 3389. Jaktläger för ungdomar 10­15 Juni n Arrangör: Muovaaran jahti ry / Ollilan Lomamajat Ett läger för jaktintresserade 10-16-åringar. Deltagarna får lära sig röra sig i naturen, syssla med jakt och viltvård, preppa för jägarexamen. Plats: Kuusamo, Sossonniemi by, Ollilan Lomamajat Pris: 335,00 /person, inkl inkv i stugor, måltider, handledning, undervisning, studiematerial och ansvarsförsäkring under lägertiden. De som skriver jägarexamen betalar en separat avgift på 20 . På det extra prima programmet står bland annat: prepkurs för jägarexamen jägarexamen skytteutbildning på bana orienteringens grunder första hjälpenutbildning jakthundar jakt efter små rovdjur /vi bygger fällor viltvårdsarbeten lär dej mera om naturen nattlig utfärd för att se på stora rovdjur fiske elektroniskt skytte och gps Programmet och anmälningsblanketten: www.ollilanlomamajat.fi För mera infoa: Kajava Pekka, 040 552 8921, pekka.kajava@wippies.com Ollila Tuomo, 0400 286 528, info@ollilanlomamajat.fi Pitkänen Risto, 040 839 0209 Siikaluoma Timo, 0400 243 103 Vi tar emot max 30 deltagare i anmälningsordning. Anmäl dig senast den 10 maj. Kust-Österbotten n Stefan Pellas har utnämnts till jaktchef för Kust-Österbotten. Pellas har verkat som jaktvårdskonsulent i regionen/distriktet sedan 1997. Sydöstra Finland Jaktläger för ungdomar 2­6 juli n Lägret hålls på skytte- och övningsområdet i Taipalsaari. Ett digert program väntar deltagarna med fiske, jakt och program ute i naturen. Möjlighet att skriva jägarexamen. Vi tar emot 30 pojkar och flickor i åldern 10-14 år. Materialkostnader 150 . Häng med, det blir häftigt! Anmälningar senast 31 maj. För mera info: Lemi-Taipalsaari jaktvårdsförening, Petteri Saarnia, tfn 050 336 2293. Luumäki jaktvårdsförening, Pasi Laari, tfn 0400 298 308. SavitaipaleSuomenniemi jaktvårdsförening, Tarmo Hjerppe, tfn 040 739 2848. n Ny verksamhetsledare på Itis jvf: Ville Ravantti, Luokkitie 2 A 4, 47400 Kausala tfn 044 947 2069, iitti@rhy.riista.fi Uleåborg JAKTLÄGER FÖR UNGDOMAR n Ett veckoslut tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar ­ välkommen! Tid: 7­10 juni Plats: Siiponkoski by- och åcentrum, Haapajärvi Målgrupp: 11­16-åriga flickor och pojkar, också föräldrarna får vara med Pris: 90 / person, de som skriver jägarexamen betalar en separat avgift på 20 euro På programmet bland annat: Prepkurs för jägarexamen Jägarexamen Skytteskola, både eldvapen och pilbåge (skjutbana) Laser- och luftvapen Att hitta i terrängen, karta och kompass Jakthundar, presentation/demo Jakt efter små rovdjur, vi tillverkar fällor Trolling (paravan för 8-10 spön) På fritiden tävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 14 maj Förfrågningar och anmälningar: Miika Niskala, tfn 044 445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 50 deltagare i anmälningsordning, inkvartering i egna tält. Till deltagarna postas ett särskilt brev med närmare program och anvisningar. Mellersta Finland Nya verksamhetsledare: Hankasalmi jvf: verksamhetsledare Petri Korhonen, Kalliokoskentie 264, 41550 HANNULA, tfn 040 5368 830, eraspete@luukku.com Jyväskylänejdens jvf: verksamhetsledare Harri Valkonen, Ilmoniementie 61, 41630 ORAVASAARI, tfn 040 5052 274, jyvaskyla@rhy.riista.fi Jämsänejdens jvf: verksamhetsledare Pasi Myyry, Puistolantie 28 A 5, 42300 JÄMSÄNKOSKI, tfn 044 7146 145, Pasi.Myyry@luukku.com Keuruu jvf: verksamhetsledare Timo Pessinen, Kievarinkuja 5 as 4, 42700 KEURUU, tfn 050 5012 786, timo.pessinen@suomi24.fi Viitasaari jvf: verksamhetsledare Sami Wiik, Rasilantie 3, 44760 KEIHÄRINKOSKI, tfn 040 5367 758, viitasaari@rhy.riista.fi Satakunta Läger för unga jägare 2012 n Säkylä-Kjulo jvf arrangerar två läger för unga jägare. Lägren stöds av Finlands viltcentral, Satakuntaregionen. Lägren hålls i Kjulo och i Säkylä 15­17 juni. Till bägge lägren tar vi emot cirka 15 deltagare i åldern 10­15 år. Anmälningar och förfrågningar från och med 10 april: Säkylä-Kjulo jvf, Marika Vahekoski, 0400 693013. Nya verksamhetsledare: Euranejdens jvf: verksamhetsledare tills vidare och ordf Leevi Ranne, Harolantie 271, 27400 Kiukainen, tfn 0400 721 337, leevi.ranne1@jippii.fi Merikarvia jvf: verksamhetsledare Ville Ylineva, Peltomaantie 12, 29940 Kuvaskangas, tfn 050 573 7153, ville.ylineva@suomi24.fi Punkalaiduns jvf: verksamhetsledare Kalervo Loponen, Aukantie 52, 31900 Punkalaidun, tfn 040 830 5507, kalervo.loponen@sahkopojat.com Jägaren l 2 l 2012 l 59
• Affärer Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagjärn för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor och upphängningskrok för viltslakteriet. Tillverkade i rostfritt stål. Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. www.ph-riista.fi, tfn 050-566 2691. www.lehonpaja.net. Fotsnaror för räv, proffsmodell som fungerar fint. Markku Haapaniemi, Östermark. Tfn 0500-360 962. Tfn 044-523 0554. Erkki Hartikainen, Pusula. Tfn 0400-499 579. Tikka T3 Hun 850,-, Tikka T3 Lite SS 890,Naturvetenskapliga konservatorn CZ 527 DLX 670,-, Beretta Silver Pig S 1850,Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Armsan A612 299,-, Armsan 612DW 350,Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Leupold 2-7x33 230,-, Aimpoint 9000 360,Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Kahles 2,5-10x50 890,-, Meopta 1-4 K-dot 730,Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Kahles KX 3,5-10x50 995,-, CZ 455 St. 350,Tfn 03-334 4719, 040-558 4019, www.lietsala.net Nikko 6x40+11mm fot 55,-, Tikka T3 magasin 48,Antti Mäkilä, Tammela, tfn 0400-879 581. Steiner 8x56 Nighthunter XTR kikare 850,antti.makila@elaintentaytto.fi, Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi www.elaintentaytto.fi. Be om offert! 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. 31 år rejäl vapenhandel! Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, www.markkunatri.fi. Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin www.jariniskanen.net Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, T:mi eläinkonservaattori Teemu Salonen, Ingå. 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och pålitligt Tfn 050-563 7820. www.elainkonservaattori.fi med post och buss! www.anonase.com Särskilt fiskar men också övriga arbeten Tikka T3 308Win paketspecial! Med AseUltras i branschen. Studio Antti Saraja Oy, dämpare och Burris optik från 1390. Testvinnande tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Howa-gevär från 699 . Beretta, Finn 412, CZ och Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Benelli. Kikarextrapris! Meopta R1r 3-2x56 4C Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. 795 , Hawke 3-9x50 85 . Ylöjärven asetarvike, Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004, Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen. www.asetarvike.fi Tfn 0400-788 636. Specialaffären på nätet för begagnade vapen: Suomen eläintäyttämö Österberg, www.euroase.fi Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. porinase.fi Vapenolja för bara 0,09 bara för tidn Jägarens läsare, kampanjkod M2. Bästa nätaffären för vapen i landet? Karelska björnhundsvalpar för älg- och Kanske det, kolla själv på www.sissos.fi björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar Hagelgevär Valmet 412, vapenskåp för 6 gevär. som premierats vid prov eller har VOI I premierad Tfn 040-841 3226. avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik Valpar av västsibirisk laika. och hundpejlar till gott pris på nätet Tfn 0400-186 986. A.Halonen. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Valpar av norrbottenspets tfn 050-564 5812 / Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn Brahestad. och mycket mera. www.mattikauppi.fi , Valpar av finsk spets, tfn 040-582 1043. tfn 019-782 307. Labradorvalpar av provpremierade föräldrar. UNLIMITED AMMO OY, UnA-Tungsten Överlåts i maj. Tfn 040-724 0737. hagel som är 65 % tyngre än bly mm http://www.kopteri.net/koti/satu.virtaranta/ komponenter och laddningstillbehör för hagel. Bruna slh retrievervalpar för jakt. Tfn 0400-989 284. UnA-choketuber mm vapentillbehör. Drevervalpar. Far FIN BCH, FIN UCH, FI BCH-K, www.unlimitedammo.fi SE UCH, SE BCH. Mor AVO1, utst ERI. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för Tfn 0500-198 163. studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål Drevervalpar, födda 27.2. Tfn 045-262 4461. eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, Svartmantlade drevervalpar tfn 0407-433 714. vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! Beaglevalpar tfn 050-3523843 eller www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och kuopusmaa@hotmail.com medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Överlåtelsegamla beagle hanvalpar. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, Risto Heikkilä, tfn 0400-815 834, Sjundeå. lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ Valpar av patterdale terrier, mor utmärkta gener, 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, Killer Black Pepper. Far slovakisk import. Valparna 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. föds 02.04.12. Föräldrarna utmärkt lynne, slåss inte Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för med andra hundar. Tfn 0400-671 749 studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen wwww.KillerinKennel.net Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Valpar av slh foxterrier, f 31.1.2012, Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. tfn 046-5813 189 (kvällar). S:t Michel Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Valpar av strh tax, drivande föräldrar med Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla topphärstamning. vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 www.kultapuro.net, tfn 040-4130 730. vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Valpar av strh och kh tax. Överlåts vecka 9, Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. tfn. 050-410 9251. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Valpar av kh vorsteh, Mänttä. Mera info på www.corrosafe.fi www.iloksinkennel.fi, tfn 0400-620 042. www.supernova.fi , jägaraffären på nätet. Valpar av kh vorsteh! Championföräldrar! Förhållandet pris-kvalitet sitter där det ska. Förfr 040-526 9508, Lappo. Jämför! Valpar av welsh springer spaniel, jagande På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du föräldrar. Far FIN UCH, AVO 1, tfn 040-744 8636. hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Deben grytpejlar Terrier Finder MK III Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och samt long range. Slagjärnsfällor för mård / mink. funktionssäkra. Ring för mera info eller se Vapen och optik, kolla sortimentet! www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, Titta också in på www.kimitojaktbod.fi. 06-764 1033. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Karhuvilles fällor för små rovdjur och Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 invittringsmedel direkt från tillverkaren. Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. Tfn 06-4849 116, 040-7007 528. Mera info på www.karhuville.fi. Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Tillbehör för knivtillverkning. www.brisa.fi tfn 06-729 0431, 06-724 7815. Köper horn. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014-471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Inhemska burkförslutare direkt av tillverkaren. ERÄTAPIO OY, tfn 040-5858133, www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Gräsandsungar för utsättning. Över tjugo års erfarenhet av anduppfödning. Tfn 0400-930 690 / 050-563 1165. Arma-Fennica vapenböcker tex som gåva. www.armafennica.fi puh 040-767 7038. Köper och säljer, www.jahtihuuto.net Lappland: I Tanhua finns tomter i terrängen samt färdiga stugor. Medlemskap i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Sodankylä i Lappland mellan Saariselkä och Ivalo finns tomter vid bäck och uppe på fjäll. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. Liten jaktstuga + bastu + ängslott 21,6 ha i norra Kajanaland. www.nettiasunto.com Id: 49166. Obs! Priset på radannonserna steg vid nyår. Under 2012 är priset 20 euro per rad. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2012 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är marja.kraufvelin@ riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2012 utkommer den 28 maj. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 11 april. Konservatorer Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Hundar Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050-365 9222 eller Jussi Kuittinen 050-3067 480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-3271 782 eller Marko Niemelä 045-1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper vilthudar av mård, mink, räv, mårdhund. P Hirvonen, Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Framstock till hagelgevär Husqvarna 16/70 sidebyside. Tfn 044-290 3159. Köper motorsågar från 50-60-talet. 050- 522 6315 Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder hudar av småvilt och får. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Säljes 60 l Jägaren l 2 l 2012
• Nahkasaapas, Hinta vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, 62 Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 69 Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Hinta 69 koot 37-48 Saapas, Hinta l "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. koot 36-48 69 l Nahkasaapas, Hinta kosteutta kestävä nahka, teddykarva vuori, varrensuussa nauhakiristys, pitävä pohja koot 38-48 74 l Uusi, sykähdyttävä eräelokuva tulossa! Pääosissa suomenpystykorvat, näyttämöinä Koilliskairan ja Jällivaaran lintumaat. Ohjaus Arttu Kotisara, kesto 50 min., h. 23,90 . Ensi-iltaesitykset ja myynnin aloitus Rovaniemen erämessuilla 17.-20.5. Tilaa jo ennakkoon, saat dvd:n ilman postikuluja 15.5. mennessä tehtyihin tilauksiin! Lisätietoja sivuilla www.videosara.fi Myös kymmeniä muita eräelokuvia, uusimmat Luolakoiria ja lapiomiehiä sekä Karkeakarvaiset saksanseisojat riistalla. Tekstitä, soita tai meilaa tilauksesi puh. 0400-229739, sähköp. arttu@videosara.fi 97x140_2_sve.indd 1 27.2.2012 1 Metsähallituksen pienriistan kausiluvat haettavissa huhtikuun aikana Pienriistan kausiluvat ajalle 1.8.2012 - 30.4.2013 ovat nyt haettavissa. Hakuaika on 1.- 30.4.2012. Loppukauden kausiluvat (1.11.-30.4.) sekä lyhytaikaiset luvat ovat myynnissä 12.6. alkaen. Kausilupia on saatavilla sekä kanalinnuille että muulle pienriistalle. Kausilupia ei myönnetä kaikille alueille. Tarkemmat ohjeet ja alueet: www.metsa.fi/metsastys Kausilupia voi hakea sähköisesti osoitteessa: http://lupahaku.protacon.fi
• Affärer Valmet 212 nya kolvar. Vapenarbeten, ljuddämpare, vapen, patroner och tillbehör. Ase-ja optiikkahuolto, Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. Kolvar och beg vapen: www.asehuolto.net. Hemsida: www.asejaoptiikkahuolto.net. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen. Tfn 040-7188 170. Kolvar, nätskärningar, reparationer. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Tracker och Pointer (ej GPS) hundpejlservice. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Gör nåt fint av viltet! Pälssömnad efter kundens önskemål, stoppar upp djur. Tfn 040-507 0396. http://turkisarianna.nettisivu.org Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fasaner från dunungar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Upplev fantastiska jakter i Sverige, Polen och Tyskland! Gås, vildsvin, rådjur mm. www.hanhijahdit.fi/ 045-1261269 Björnjakt i Suomussalmi! Tfn 050-325 8966, www.erapalvelu.net Jakt och fiske över allt i världen sedan år 2000. VSD SAFARIS, www.vsdsafaris.fi, tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi. Kwalata i Sydafrika, 18 antiloparter, Big-5. En upplevelse för livet! Upplevelseresor också för dem som inte jagar. www.finscoop.fi, info@finscoop.fi UTHYRES stugor på Åland för jakt, fiske. 1000 ha rådjursjakt. Torn, hundjakt, bågjakt. Från 15 aug. Fiske 25km2 fiskevatten; motorer, båtar ingår. Våren bra öringsfiske. Tfn 0400 886 558, svinostugby@aland.net www.visitaland.com/ svinostugby. Försäljningen av fiskeresor för sommaren 2012 har börjat. Kolla vårt utbud! www.erakompassi.com Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Jeesiöjärvi lägercentrum i Kittilä, utmärkt bas för jägare mm grupper. Statsmarker. Rimliga priser. Tfn 0400-733 075, vaeltaja100@suomi24.fi. Stuga med bekv uthyres i Pyhä, 390-480 /vecka. Tfn 0400-215188. En stuga i Lieksa, bla bäver-, björn- mm jakt, 15 euro/dygn. hartikainen.jukka@gmail.com Förmånlig och bra inkv för grupper av alla storlekar i N Karelen, Elimo Kitsi-Piilo, 60325 ha. 045-270 7440. Be om offert, www.taigamaja.fi. FM-tävlingarna i jaktskytte i Lieksa 17­22.7. Boka inkv senast nu! Semesterbyn Timitraniemi, tfn 045-123 7166, info@timitra.com, www.timitra.com. Ett hus vid havsstrand på ön Andøy i Norge. 550 e / vecka. Till salu för 90 000 e. Tfn 040-596 8980. Sotkamo ­ en stuga för 10 mitt i statsmark. Strandbastu, båt, grillkåta mm. Tfn 050-582 6397. Jägaren N:o 2/2012, 61. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 28.5.2012. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Ansvarig chefredaktör:: Jari Pigg Chefredaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Klaus Ekman Ilkka Eskola (Hansaprint) Marko Mikkola Maria Nikunlaakso Marko Svensberg Petri Vartiainen (JSM) (Forststyrelsen) (VFFI) Redaktionens adress: Finlands viltcentral Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 040-450 3360 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2012/Jäg12_02 Pärmfoto: Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Jakt erbjuds Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Övrigt Kontanter, kontanter ! ! ! Behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Vingprover av rapphöna efterlyses n Finlands viltcentral ber jägare och naturvänner med intresse för rapphönan att delta i en undersökning av arten. Syftet är att klarlägga genomet hos den vilda rapphönan i vårt land och den vilda variantens geografiska utbredning. Vi efterlyser prover från utfodringsplatser eller orter där arten förekommer, av individer som sannolikt är av vild härstamning. Provet består av en ving- eller stjärtfjäder. Också en mindre mängd dun kan analyseras. Vingpennan ska vara hel. Det går utmärkt med fåglar som har blivit slagna av en hök. Det är oerhört viktigt att vi också får veta var någonstans provet har tagits till vara. Vi hoppas få in en större mängd prover från alla delar av landet. Du får gärna föra den här efterlysningen vidare. Resultatet av undersökningen kommer att publiceras i tidningen Jägaren och tio produktpriser lottas ut bland deltagarna. Skicka in provet senast den sista april tillsammans med en ifylld blankett som finns på adressen riista.fi. Adressen är: Tuija Liukkonen Uleåborgs universitet/ biologiska institutionen PB 3000 90014 Uleåborgs universitet Riistan vuoksi - publikationen om viltpolitik har utkommit n Det första numret av Finlands viltcentrals publikation Riistan vuoksi har utkommit. Syftet med publikationen är att bedriva en inkluderande och engagerande viltpolitik. Den presenterar förvaltningsplanernas motiveringar och bakgrund, rapporterar om pågående planeringsprocesser och berättar koncentrerat om förvaltningsplaner under beredning. Riistan vuoksi ges ut på finska och publiceras på www.riista.fi. ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 62 l Jägaren l 2 l 2012
• Adresser FINLANDS SUOMEN RIISTAKESKUS VILTCENTRAL Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel (09) 16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. (09) 1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. (09) 1605 3373, 040 7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. (09) 1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. (09) 1605 2283, 040 7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040 8672 667. Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors Telefon: 040 450 3360 Fax. (09) 2727 8130 e-mail: riistakeskus@riista.fi, förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Direktör: Reijo Orava, tel. 040 450 3360 (vaihde) Biträdande direktör: Jari Pigg, tel. 0400 463 942 Chef för offentliga förvaltningsuppgifter: Sauli Härkönen, tel. 050 505 5635 Chef för vilthushållningen: Jarkko Nurmi, tel. 0400 180 084 Administrationschef,: Tuomo Pispa, tel. 0400 700 778 Kommunikationschef,: Klaus Ekman, tel. 0400 463 943 Kommunikation och tidningen Jägaren: Maria Nikunlaakso, tel. 040 7425 626 Vilthushållning, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 040 5573 827 Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 0400 648 678 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. (09) 2727 8150. Laitiala försökscenter: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. Ilkka Ala-Ajos, tel. 0500 817 913, Marko Muuttola, tel. 050 9113 832, fax. (03) 8825 711 Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel (018) 25 000, fax. (018) 19 240. www.regeringen.ax Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Roger Gustavsson, tel. (018) 25 328, roger.gustavsson@regeringen.ax Vik. jakthandläggare: Robin Juslin, tel. (018) 25 313, robin.juslin@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. (020) 5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. (020) 57 511, fax. (020) 5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. (020) 57 511, fax. (020) 5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. (020) 57 511, fax. (020) 57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. (020) 57 511, fax. (020) 5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. (020) 57 511, fax. (020) 5751 689. Finlands viltcentrals regionkontor e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis, tel. (02) 4779 600. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 0400 882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400 909 565, kansliföreståndare Pirkko Järvinen, tel. (02) 477 9600. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400 188 565, fax. (08) 712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400 137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400 268 390, kansliföreståndare Ritva Juntunen, tel. 0400 188 565. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. (06) 3560 351, fax. (06) 3560 360. Jaktchef Stefan Pellas, tel. (06) 3560 352, 050 5117 279, kansliföreståndare Lena Södergård-Ahlskog, tel. (06) 356 0350, 050 406 7508. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. (016) 379 0081, fax. (016) 3790 085. Jaktchef Antti Siira, tel. 0400 392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400 394 329, kansliföreståndare Leena Haapamäki, tel. 0400 864 329. Björntelefon (016) 379 0086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400 243 414, kansliföreståndare Seija Kiiveri, tel. 020 7479 630. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400 376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 0500 196 622, kansliföreståndare Kaija Riikonen, tel. 050 3740 776. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Fax. (017) 2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500 376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050 4311 276, kansliföreståndare Tuula Ruuskanen, tel. 044 2612 184. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. (03) 3140 9400, fax. (03) 3140 9450. Tf. jaktchef Marko Mikkola, tel. (045) 1359 690, tf. konsulent Otto Hölli, tel. (0400) 547 764, kansliföreståndare Leena Särkijärvi, tel. (03) 3140 9411. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. (09) 3507 230, fax. (09) 3872 878. Tf. Jaktchef Visa Eronen, tel. (050) 3661 114, tf. vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. 040 704 1843, kansliföreståndare Carola Lönnfors, puh. (09) 3507 230. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. (09) 3507 244, 0500 458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. (02) 5319 000, fax. (02) 5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050 598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500 742 354, kansliföreståndare Tuija Korhonen, tel. (02) 5319 003. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440 494 005, fax. (05) 3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400 258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040 7162 223, kansliföreståndare Airi Karvinen, tel. 044 049 4006. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440 452 830, fax. (015) 452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500 257 407, tf. vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400 257 407, kansliföreståndare Tuula Varjus, tel. 0440 452 830. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. (03) 644 650, fax. (03) 6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400 225 745, byråsekreterare Sirpa Kuhlström, tel. 040 5583 367. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. (08) 5353 500, fax. (08) 5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500 387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500 282 082, byråsekreterare Ritva Oksanen, tel. 040 4503 400. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 22, 60100 Seinäjoki, tel. 0400 475 760, fax. (06) 4217 225. Jaktchef Mikael Luoma, puh. 0400 180 084, Chef för vilthushållningen Jarkko Nurmi, tel. 040 450 3389, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 0400 180 083, byråsekreterare Sirpa Hakala, tel. 0400 475 760. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Jukka Bisi, tel. 040 5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040 8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel. (020) 344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. (020) 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. (09) 1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. (019) 722 293, fax. (019) 719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. (09) 4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 8410 050, fax. 010 8410 051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. (09) 887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 2 l 2012 l 63
• EBB - ta SHO en ti tt ww P Ö P w.m idwa P N A D y.fi Mueller 8-32x44 Kiikarsikte 30 tub Target dot retickel PRODUKTNR 835407 NY W - Truglo rödpunktsikte till weaver PRODUKTNR 586644 Harris 1A2-BRM bipod 440 Caldwell Rock Jr Skjutstöd PRODUKTNR 682659 80 120 PRODUKTNR 884179 Speer .22 50 gr Varmint Green kulor 100 st PRODUKTNR 653255 Quaker Boy 3-D Camo poncho PRODUKTNR 885469 60 50 79 Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. leveranstid 1-2 veckor nästan 100.000 produkter lagersituationen på nätsidorna per post i hela Finland www.midway.fi info@midway.fi telefonservice vard. 12-17 09 5122 933 Crock-Pot Slow cooker ASE ja KONE Aninkaistenkatu 16 - Aninkaisgatan 16 20100 TURKU ÅBO Puh./Tel. (02) 239 0930 Avoinna/Öppet: Arkisin-Vardagar 10-17 Lauantaisin-Lördagar 10-14 fr. 99 Hatsan AT44S-10 Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja - Kroggränd 9 25700 Kemiö - Kimito Puh./Tel. (02) 423 804 Auki-Öppet Arkisin-Vardagar12-17 www.asejaera.fi 449 Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.