• l Vad tycker du om våra tjänster? Jägaren 2 UTBILDA DIN HUND 2014 Föda och gömslen för viltet Jakten blir alltmer teknisk
• Innehåll l 2 l 2014 Viltet trivs i övergångszoner s. 7 Utbilda din jaktkamrat s. 20 När viltet flyttar in i huset Hornen som redskap vid s. 32 älgförvaltning s. 40 3 Ledaren 4 Vitsvansviltet 80 år i Finland, del 2 7 Mera vilt i kantzonerna 12 Bågjakt med helpension 15 Ordförandens spalt 18 Viltkameran som verktyg vid viltförvaltning 20 Jakthundar ska ha jaktlust 25 Jägarens studieväg 26 Träna hunden renren 28 Satte hundarna på världskartan 30 Ung och ivrig jägare 32 När viltet flyttar in 36 Järvforskningen på frammarsch 2 l Jägaren 2 l 2014 38 Gråsälen i Östersjön 40 Hornen som redskap vid älgförvaltningen 43 Mårdhunden 44 Ålandsnytt 46 Resultaten från jägarenkäten 48 Närmat från slaktskjul 52 Viltmat, ja tack! 54 De ädla lövträden, del 3 56 Nyhetsmagasinet 60 Juniorsidan 61 Affärer 63 Adresser
• Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ersättningssystemet för älgskador hotat EU- kommissionen reviderar riktlinjerna för stöden till jord- och skogsbruket. I det utkast till riktlinjer som presenteras av kommissionen ingår inte grunder som skulle berättiga jord- och skogsbruket till ersättningar för hjortdjursskador som drabbat dessa näringar. Om kommissionen fastställer dessa riktlinjer kommer finska staten inte mera efter 2015 att kunna betala ersättningar för hjortdjursskador. Linjedragningen för EU:s och medlemsländernas stödpolitik anses vara nödvändig för att inte något lands företagare ska erhålla statliga stöd som förvränger konkurrensen, dvs. ger dem en bättre ekonomisk position än andra. Älgstammen är aldrig helt jämn. Älgen har sina årstidvandringar mellan sommar- och vinterbeten. Därför fördelar sig också skadorna ojämnt. Större delen av odlings- och skogsmarkerna drabbas inte av nämnvärda skador, men på andra håll kan skadorna vara synnerligen tunga såväl i produktions- som i ekonomiskt avseende. Den finländska lösningen på skadeproblemet är det av jägargemenskapen finansierade ersättningssystemet. Lösningen är till karaktären en försäkring. Jägarna betalar i form av jaktlicensavgifter försäkringspremierna och ur dessa ersätts de skadedrabbades förluster. I sitt utkast till linjedragning tillåter kommissionen betalning av skador som orsakats av stora rovdjur. Motiveringen är att dessa är strikt skyddade och statsmakten reglerar avlägsnandet av störningar samt styr stammens storlek. Logiskt tänkt kunde samma motivering lika bra gälla också för hjortdjur i Finland. En enskild markägare kan inte fritt döda individer som orsakar skador och regleringen av stammen sker med jakttider och jaktlicenssystemet. Ur den skadelidandes synpunkt är erhållandet av ersättning alltså lika motiverat som för skador orsakade av stora rovdjur. Om det nuvarande skadeersättningssystemet upphör är det ett allvarligt bakslag för förvaltningen av älgstammen. Eventuellt blir vi rentav tvungna att pruta på älgstammens nivå. Utvecklingen skulle även ha en negativ följdeffekt på rovdjurspolitiken. En nedgång för stammen av bytesdjur leder till en ökning av rovdjursproblemen och försvagar ytterligare den sociala hållbarheten för förvaltningen av rovdjursstammarna. Problemet med älgskadesystemets fortsättning är såtillvida exceptionellt, att finländarna är eniga i den här frågan. Samtliga organisationer och de ställningstaganden som setts i medierna försvarar bibehållandet av vårt system. Det finländska systemet är unikt i Europa. På andra håll, exempelvis i Tyskland eller Sverige, är förhärskande praxis att den som arrenderar jakträtten betalar skadorna i form av arrendet för jakträtten eller som skadeersättningar direkt till markägaren. När detta skrivs är EU-kommissionens slutliga ståndpunkt inte ännu känd. Under vinterns lopp har representanter för Finland fört förtroliga underhandlingar om linjerna för stödet. Kommissionen har lyssnat på Finlands synpunkter, men den slutliga lösningen kommer först senare på våren. Om dessa system jämförs ur EU:s synpunkt får företagaren i vartdera fallet ersättning för viltskador. Men det finländska systemet upprätthålls av staten. Nu bör alla som bara har möjlighet härtill agera för finländarnas enhälliga ståndpunkt i riktning EU-kommissionen: Finlands ersättningssystem för hjortdjursskador bör bevaras. Jägaren 2 l 2014 l 3
• Text och bild: Mikael Wikström DEL 2 Spridning inom lan det Vitsvansviltet 80 år i Finland Fångst i lador, uppfödning i inhägnader och utsättning i nya marker runtom i landet var ett arbete som utfördes intensivt på 1960- och 1970-talen. Resultat nåddes och jaktbara bestånd av vitsvansvilt etablerades på många håll. Arten kom att utöka tillgången på rekreation och kött avsevärt. 4 l Jägaren 2 l 2014 V itsvansansviltet som införts i Finland 1934 klarade sig bra och förökade sig effektivt efter att stammen etablerat sig. I mitten av 1960-talet var vinterstammens täthet närmare 200 vitsvansar per tusen hektar i Laukko i Vesilax, dit de första vitsvansarna kommit. Trots att vitsvansarna spred sig också till grannområden,skedde det långsamt. För att försnabba spridningen av vitsvansviltet i Finland uppgjordes en utplanteringsplan år 1961.Det handlade om infångning av vitsvansar där deras antal var rikligt och utsättning i nya områden på olika håll i Finland. Man ville helt enkelt göra vitsvansviltet till en värdefull viltart i större delar av landet. Fångst i lador Många metoder testades för att fånga in vitsvansar, bland annat med hjälp av bedövningsgevär. Det effektivaste sättet visade sig ändå vara att locka in vitsvansar i lador med hjälp av mat. I ladornas dörrar byggdes luckor och automatiska gillringssystem. När vitsvansarna väl var inne i ladorna föstes de in i transportlådor för att skickas vidare till nya platser. Varierande utsättningsplatser På utsläppningsplatserna tycks tre olika metoder ha tillämpats. På vissa ställen byggdes ordentliga inhägnader där avelsdjuren fick föröka sig och ungdjur släpptes ut i markerna
• Vitsvansviltets ungefärliga utbredning under olika skeden. (Material: Suomus 1961, Koivisto 1966, Moilanen 1986, Wikman 1996, Riistaweb 2014) Sammanlagt åtta avelsdjur köptes under åren 1967 – 1968 och de kom att producera totalt nio kalvar i hägnet fram tills att hägnets port öppnades för gott före kalvningssäsongen 1971. Under årens lopp hade ungdjuren släppts ut ur hägnet för att trängseln inte skulle bli för stor. Efter den här episoden kom området att få namnet ”Hjortlandet”. under många års tid.På andra ställen byggdes enklare inhägnader dit vitsvansar flyttades för kanske endast ett års tid för att acklimatisera sig, innan de kom ut i den nya marken. Det tredje sättet var att släppa ut djur direkt i markerna, raka vägen från transportlådorna. De första djuren som fångades in var två hindar i Laukko i Vesilax och de flyttades till Kuttila gård vid Kuusjoki i Egentliga Finland 1962. Följande år kom flyttandet igång på allvar när åtminstone elva vitsvansar fick nya hemorter. De två hindarna i Kuttila fick då sällskap av ytterligare tre vitsvansar i en liten inhägnad på cirka 1/4 hektar, där de bodde tills alla vitsvansar släpptes ut våren 1964 innan hindarna skulle kalva. Det här var alltså ett hägn av enklare typ. På Långstrand gård i Kyrkslätt i Nyland byggde den lokala jordbrukaren en cirka 1/2 hektar stor inhägnad tillsammans med några vänner hösten 1967. Sammanlagt åtta avelsdjur köptes under åren 1967 – 1968 och de kom att producera totalt nio kalvar i hägnet fram tills att hägnets port öppnades för gott före kalvningssäsongen 1971.Under årens lopp hade ungdjuren släppts ut ur hägnet för att trängseln inte skulle bli för stor. Efter den här episoden kom området att få namnet ”Hjortlandet”. Ett annat exempel på en av inhägnaderna som var länge i användning fanns i Teijo i Bjärnå i Egentliga Finland. Under åren 1970 – 1974 skaffades 14 vitsvansar som fortplantade sig så att sammanlagt 28 djur släpptes ut i tre omgångar. Åtminstone omkring ett par hundra vitsvansar har förflyttats Vitsvansar har flyttats aktivt i Finland. Några av de ställen dit vitsvansar flyttats genom åren är märkta med en röd cirkel. Laukko i Vesilax är märkt med en stjärna. Om någon känner till platser förutom dessa där vitsvansar satts ut, så tas information om dem emot med tacksamhet: mikael. wikstrom@riista.fi Infångandet och utsättandet av vitsvansar pågick aktivt i ungefär tjugo års tid då omkring tio vitsvansar flyttades per år.Den intensivaste utsättningstiden ser ut att ha varit 1971 – 1974 då omkring tjugo vitsvansar sattes ut årligen. Utsättningsställenas geografiska spridning var stor i och med att vitsvansar förflyttades Jägaren 2 l 2014 l 5
• till Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Södra Tavastland,Norra Tavastland,Södra Savolax, Österbotten och Uleåborg.Vitsvansarna spred sig naturligtvis också på egen hand i och med unga djur som disperserade. Men förflyttandet av vitsvanar gjorde att djuren ökade snabbare i nya områden så att jakten kunde inledas tidigare. Arbetet med att flytta vitsvansar upphörde ändå inte på 60- eller 70-talet.Under senare tid har utsättningar av vitsvansar varit aktuella i den östnyländska skärgården och i östra Savolax. Enligt de källor som finns tillgängliga har åtminstone i grova drag ett par hundra vitsvansar förflyttats i Finland. Räknar man med alla de kalvar som fötts i de olika inhägnaderna och de kalvar som nyutsläppta hindar fött direkt utanför inhägnaderna, blir antalet nya vitsvansar i de nya markerna förstås större. Privat finansiering Arbetet med inhägnaderna och utsläppandet av djuren tycks i de flesta fall ha skötts av lokala jordbrukare med tillstånd av Jordbruksministeriet. Kostnaderna för hägnmaterial, avelsdjur och utfodrande verkar till stor del ha skötts på privat väg av de involverade entusiasterna. De direkta kostnaderna var ändå inte alltid den största utmaningen. Skötseln av de inhägnade vitsvansarna kunde vara mycket krävande. Tuomas Salomaa som var jordbrukare i Kuttila och skötte vitsvansarna som kom dit 1962, minns att djuren var mycket kräsna i maten. Det var ett fasligt sjå att samla ihop sådana växter som djuren ville äta,berättar Salomaa.Det var ingen självklarhet att alla kalvar som föddes i ett hägn överlevde. Stövarjägarna protesterade Trots att många satte ner stor möda på att få en ny naturresurs etablerad i nya områden, var långtifrån alla lika förtjusta i vitsvansarna. Stövarjägarna var vana med att det inte fanns klövvilt som kunde störa hundarnas koncentration på hare och räv,för rådjuren och skogsvildrenarna var ju sedan långt tillbaka försvunna. I takt med att vitsvansarna ökade och blev jaktbara ändrade inställningen och idag inser ju alla stövarjägare att det går att få en harhund klövviltren, samtidigt som alla taxjägare inser att det går att få en vitsvanshund småviltren. Också i trafiken uppstod bekymmer med många påkörda vitsvansar,och de har varit svårare att lösa. Antalet kollisioner där vitsvansar är involverade har under senare år blivit nästan lika stort som antalet kollisioner där tamrenar är involverade. Vitsvansarna har däremot i de Bo-Gunnar Hollsten visar en bild av sin far och en tam vitsvanskalv med namnet ”Belu” framför platsen där familjen hade ett vitsvanshägn. Bo-Gunnar Hollstens far Lars Hollsten som var jordbrukare på Fröjdböle gård på Kimitoön i Egentliga Finland, hade åtta vitsvansar inhägnade i två repriser under åren 1963 – 1965. 6 l Jägaren 2 l 2014 flesta fall konstaterats vara oförargliga vad gäller skogsbruk och traditionellt jordbruk. Specialodlingar med grönsaker eller bär kan ändå behöva inhägnas i vissa områden. Utvandring från Finland I takt med att vitsvansviltet ökade och spred sig på det finländska fastlandet, hittade djur också utanför gränserna. Den första vitsvansen inom åländskt område fälldes 1979 på Kumlinge och senare har vitsvansar också fällts på den ryska sidan, bland annat öster om Ilomants. Till Sverige nådde arten 2008 då en vitsvans fälldes i Tornedalen.Vitsvansen var tidigare inte särskilt välkommen i de här områdena men inställningen har med åren ändrats. På Åland har artens värde upptäckts så att man strävar efter en hållbar skötsel av stammen. I Sverige finns nu en vilja att underlätta en naturlig utbredning i första hand till landets norra delar. Till Ryssland har vitsvansar flyttats för att få en jaktbar stam och intresset för nya avelsdjur är för tillfället stort. Uppskattad viltart I Finland är vitsvansviltet en främmande art och finns därför nämnd i Jord- och skogsbruksministeriets strategi för främmande arter. Vitsvansen hör ändå inte till kategorin invasiva främmande arter liksom mårdhund och mink, utan är enligt strategin för främmande arter en uppskattad viltart vars bestånd av den orsaken är föremål för vilthushållningens beståndsvård. Vitsvansbestånden ska alltså skötas enligt principerna om hållbart nyttjande och så att bestånden inte äventyras. I dagens läge är vitsvansen Finlands nästviktigaste viltart och är inom sitt kärnområde den överlägset viktigaste viltarten. Arten har hittills producerat cirka 18 miljoner kilogram kött, omkring 140 000 hornuppsatser och ungefär 520 000 skottillfällen.Vitsvansviltet har alltså skaffat sig en mycket betydande position och är den enda arten i Finland som regelbundet jubileras.Till 50-års jubiléet restes ett minnesmärke i Laukko och vid till exempel 70-års jubiléet ordnade Finlands Jägarförbund ett seminarium med jubileumstal till vitsvansviltets ära. Vitsvansviltet har konstaterats vara fritt från de allvarliga sjukdomar som förekommer bland vitsvansar i Amerika. Med nuvarande biologiskt sett låga tätheter konkurrerar vitsvansviltet inte heller märkbart med någon annan art i Finland. Framtiden för amerikafinländarnas gåva till hemlandet ser alltså mycket ljus ut.
• Marko Svensberg, projektchef, projektet Viltet i kantzoner Mera vilt i kantzonerna Projektet Viltet i kantzoner som framme på den senaste tiden.I synnerhet över- de får stöd för grävmaskinsarbetet med att gångszonerna mellan moskog och våtmark är lägga igen dikena. leds av Finlands viltcentral utför hönsfåglar i alla åldrar och för kulJägarna är väldigt intresserade av naturvecklade skötseln av övergångs- viktiga vård och tack vare det blev projektet mycket larna är de rent av nyckelmiljöer. zoner i skog för att gynna viltet. Övergångszonerna erbjuder hönsfåglarna kostnadseffektivt. I samarbete med skogsNu vore det viktigt att hos olika livsviktig föda och skydd på ett och samma centralerna realiserades dessutom inom proorganisationer och aktörer ställe. Där finns en artrik insektfauna och ris- jektet två restaureringar av ripmyrar i Parkaväxter, i synnerhet blåbär. Det frodiga fältskik- notrakten. Finansieringen löstes till största väcka intresset för att sköta kantzoner och omsätta skötsel- tet, det slutna krontaket och trädbeståndets delen med medel för naturvårdsprojekt. variationer i täthet och storlek ger skydd. anvisningarna i praktiken. Varför inte en naturvårdssporre? Arbetet fortsätter med projekJägarna visar naturvårdsintresse Projektet avkastade en tanke att jobba vidare tet Ut i viltskogen (Askel riista- Vid projektet Viltet i kantzoner projekterades med, ett slags naturvårdssporre med vilken metsään) som börjar i vår. I en naturvården i övergångszonen på 14 pilotob- staten skulle stöda markägares intresse att på jekt och skapades utbildningsmaterial. Na- eget initiativ sköta om vardagsnaturen. Sporfyrdelad artikelserie kommer turvårdens kostnadseffektivitet trimmades rarna ska för markägarens del vara okomplicetidningen Jägaren att presengenom kopplingar till fritid och rekreation. rade och i storleksklassen 500 till 3000 euro tera skötselanvisningarna för Projektet syftade också till att uppmuntra beroende på hur mycket arbete objektet kräver, övergångszoner. ortsbor att sköta om kantzoner genom en in- kostnaderna och olägenheterna.En sporre kun- S yftet med projektet Viltet i kantzoner var att öka olika aktörers intresse för och förmåga att sköta kantzoner, och göra det bättre än det görs idag. Med övergångszon menas en övergång mellan två olika ekosystem som har drag av bägge. Övergångszonerna har i regel en större variationsrikedom än de angränsande ekosystemen eftersom deras flora och fauna bygger på bägge ekosystemens arter. En övergångszon är exempelvis kanten mellan en skog och en öppen mosse, och brynet mellan en skog och en åker eller ett vattendrag. Övergångszonerna viktiga för skogshönskullar Övergångszonernas betydelse har varit livligt kluderande verksamhetsmodell som utgick från markägarna. När planerna gjordes upp fick markägarna föreslå hur det hela skulle gå till i praktiken. Projektet gav upphov till tankar och idéer om hur pilotprojekten skulle realiseras. Under projektets gång märkte vi att markägarna ofta blev motiverade av att inkluderas i planeringen och realiseringen. Objektet upplevdes tydligare som ”eget” och betydelsen för markägaren blev sannolikt större än om planerare hade haft hand om det hela. Somliga av de involverade markägarna hade väntat på en lämplig finansieringsmetod för i synnerhet iståndsättning av dikade torvmarker med glest trädbestånd. Önskemålen har varit realistiska eftersom de har varit beredda att själva avlägsna trädbeståndet bara de beviljas för exempelvis restaureringen av en lågproducerande våtmark till skogshönsmiljö och bevarandet av en svämskog som skapats av bävrar. Projektet Viltet i kantzoner involverade ett omfattande nationellt nätverk av samarbetspartners; Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Forststyrelsen, Finlands skogscentrals regionenheter, Västra Finlands skogsägarförbund, Finlands naturskyddsförbund, koncernen MetsäGroup,Jord- och skogsbruksministeriet,Miljöministeriet,Karleby stad och en skara intresserade privata markägare. Tapio spelade en framträdande roll vid det praktiska genomförandet. Projektet finansierades av Miljöministeriet genom mångfaldsprogrammet för skogarna i södra Finland (Metso). Jägaren 2 l 2014 l 7
• SÅ HÄR GYNNAR I skogsbrynet övergår trädbeståndet gradvis i skog. I laggen är målet ett kontinuerligt trädbestånd i naturtillstånd. Ett rikt fältskikt, lövträd och variationer i trädbeståndets täthet och storlek. 8 l Jägaren 2 l 2014
• DU VILTET Förbise inte riset – blåbäret är den viktigaste växten för många viltarter. Variationsrika strandzoner med öppna, halvöppna och skogbevuxna stränder berikar floran och faunan. Genom att gynna undervegetation och buskar skapar vi gömslen för djuren. Jägaren 2 l 2014 l 9
• DEL 1 gszoner n å g r e v ö v a Skötseln <z Många viltarter klarar av köld, hunger och rovdjur i ett variationsrikt skogslandskap. De finner skydd och föda eftersom ris- och undervegetationen är artrik, trädbeståndet är blandat och varierar i storlek och täthet, och det råder en behärskad brist på skötsel. tt förbättra livsmiljöerna och öka mångfalden i ekonomiskog är ett långsiktigt arbete där effekterna sträcker sig decennier framåt. Vid skötseln av en övergångszon går det ofta att förena flera av skogsägarens önskemål.Skötseln kan planeras så, att livsmiljön förbättras för de olika viltarterna,mångfalden i naturen ökar, landskapet blir variationsrikare, vattenskyddet effektivare, stormskadorna mindre och åkrarna lättare att odla. Bakom mångfalden av olika övergångszoner ligger olika fysikaliska och biologiska miljöfaktorer. Åtgärdsförslagen kan omsättas i praktiken enligt objektets naturliga egenskaper, områdets användningshistoria och markägarnas egna önskemål om hur marken ska användas. A ÅTGÄRDSFÖRSLAG: n Bevara övergångszoner som befinner sig i naturtillstånd och försök återföra förändrade kantzoner till naturtillstånd. I övergångszoner vid våtmark är målet ett naturtillstånd med kontinuerligt trädbestånd. Nära vattendrag är målet antingen en skuggig skogsmiljö (små vattendrag, trädbevuxna stränder) eller en halvöppen strandäng. Vid en åkerkant är målet att göra zonen öppnare. n Syftet med en övergångszon är att där ska finnas gömslen och föda för viltet och övriga arter. n Bevara objektets naturliga vattenhushållning och undvik schablonmässig skötsel. n Skapa ett variationsrikt trädbestånd som består av olika trädslag, träd av olika storlek, tätare och glesare partier samt murkna träd. n Öka den strukturella variationen med en mosaik av öppnare och slutnare partier. n Bevara bestånden av blåbärsris till exempel genom att placera klungorna med kvarlämnade träd där det finns mycket ris och där avstå från markberedning och stubbrytning. n Plockhuggning, gallringar i rätt tid och bortforsling av hyggesavfall gynnar blåbärsriset. n Överväg att hålla övergångszonen kontinuerligt trädbevuxen genom olikåldrig skogsodling. n Placera trädgrupper som ska bevaras i övergångszonen. Avverka de värdefullare träden på andra platser och spara sådana som är ekonomiskt av ringa värde – tjädrars betesträd, aspar, alar, björkar vide, sälg samt sneda och defekta träd. AVVERKNINGSANVISNINGAR FÖR ÖVERGÅNGSZONER n n n n n n n n Planera helst behandlingen av träd och buskar i en övergångszon under barmarkstid då variationerna i växtlighet och växtplats är tydligt synliga. Verkställ avverkningen när marken är frusen eller när den är torr och bärig. Undvik att köra maskiner i en övergångszon, i synnerhet på mjuk torvmark. Rita in övergångszonen som en egen beståndsfigur om den är tillräckligt stor (>0,3 ha) och inkludera den i skogsplanen. Märk gärna ut zonen med märkband eller mera bestående markeringar i terrängen när avverkningen börjar. Uppge i skogsanvändningsanmälningen objektets specialnatur och avverkningens ändamål. Höggallring och plockhuggning är avverkningsmetoder som passar särskilt bra i övergångszoner. Ta också hänsyn till fuktiga sänkor i stämplingen som är viktiga för viltet och lämna dem utanför gallringen. Huvudregeln är att inga ingrepp ska göras när fåglarna häckar och har ungar (15.4-31.7). Sköt om objektet regelbundet. Övergångszonen mellan moskog och våtmark hör till de viktigaste livsmiljöerna för både de vuxna skogshönsen och deras ungar. Glöm inte det, du som brukar skogen! 10 l Jägaren 2 l 2014
• uuDen VerkkokauPan aVaJaiset! 300 nopeimmalle yli 200 € ostoksesta kaupan päälle! ilMainen laHJatuote! Valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa. FoodMaster Burrel X5 TM HauDutusPata 3,5 l Burrel X-600 leD-otsalaMPPu 0€ arvo 99,00 € 0€ Maastoakku 5200 mah 0€ arvo 39,90 € arvo 119,90 € kolMe VÄriÄ Petsafe Premium koiratarHa 3x3m koiratarHa 4x4m peille! 50 kpl erä no Vain kolMe VÄriÄ 579€ kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita ! kevättarjous Vain Laadukkaat ja suositut 799€ kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoainekoostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä tai puhelimella! -koiranruoat ” Valio-ruoka on auttanut Ricoa menestyksessä ja päivittäisessä hyvinvoinnissa. Ruoka maistuu hyvin ja sisältää kaikki koiran tarvitsemat ravintoaineet. lihaa 30 % vain 24 95k0g /1 lihaa 51 % vain 90 1 3 /15kg Matti ja Ville Haapaniemi, Simo lihaa 44 % vain 29 95k0g /1 Meiltä myös edulliset penturuoat. kysy lisää! M. 11-12 X X Hakatien Rico, Ajokuningas 2011 ja 2012 Toimituserät: 2 säkin paketti, rullakko 16 säkkiä ja lava 45 säkkiä. Soita ja kysy hinta edullisista lava- ja rullakkotoimituksista! tilaukset www.koiravaruste.fi tai PuHeliMella p. 0500 176 596 ark klo 8-16 lihaa 44 % vain 90 4 3 /15kg kotiintoimitus* 0€ *Koskee parillisia tilauseriä
• Reijo Orava En semestervecka i träd Den strängt reglerade amerikanska bågjakten bjöd på både byte och storslagna upplevelser. Min semestervecka i träd lärde mig dessutom en hel del om vitsvansviltets beteende som man inte får veta i hemknutarna. I USA är det mycket populärt att jaga med pilbåge. Det finns ungefär 4,5 miljoner bågjägare och de fäller cirka 1,2 miljoner vitsvanshjortar.Det är en fjärdedel av den totala hjortavskjutningen. I november deltog jag i en veckolång hjortjakt med en kille som jaktkompis som bor i Illinois och jobbar för ett finskt bolag. I USA säljs jakttillstånd till utlänningar som är bosatta i landet på samma villkor som till amerikanska medborgare. Också en turist som jag får köpa tillstånd, även om priset är högre än för dem som bor där. För vår jaktvecka hade vi bägge tillstånd att med pilbåge fälla en hjorthane och en hjort utan horn. Tillstånden fick fritt användas på all statsmark och med markägarens samtycke även i privata marker. De områden kring storstaden Chicago som är öppna för allmänheten är dock utsatta för ett starkt jakttryck och eftersom den tid vi hade till vårt förfogande inte tillät rekognoscering på egen hand så köpte vi ett sex dagars jaktpaket av en företagare i branschen. I paketet ingick inkvartering med helpension och guidetjänster. Jakttjänsterna skapar jobb Chefen för företaget Timberland Outfitters, Ben Plattner, berättade att han drivit sitt företag i tolv år. Han och en anställd får sin utkomst av företaget. Under jaktsäsongen hyr 12 l Jägaren 2 l 2014 – bågjakt med helpension
• Målsättningen för delstaternas naturförvaltning är att för allmänheten producera friluftstjänster som bygger på naturupplevelser; jakt och fiske, friluftsliv, djurskådning och fotografering. Den selektiva jakten ger utmärkta möjligheter att följa med djurens beteende. På bilden en vitsvansbock som enligt jaktvärdens regler lämnas att växa till sig. han in erfarna jägare som jaktguider. De lever främst på andra yrken, men tillbringar ett par höstmånader i jaktföretagarens tjänst. Plattner samarbetar med ett halvdussin sådana jaktguider. Servicen och kosthållningen i anslutning till inkvarteringen sköts av underleverantörer.I Timberlands basläger inkvarteras under jaktsäsongen åtta till tio gäster i taget och jaktguiderna tar hand om två gäster var. Plattner är medveten om att det enbart i delstaten Illinois finns ungefär trehundra liknande företag som hans. Konkurrensen är hård och ingen har blivit förmögen på att producera jakttjänster, men arbetets frihet och passionen för naturen och jakten ersätter den bristen, förklarar företagaren. Utsikt från passet på drygt sex meters höjd. Ben Plattner har drivit sitt företag som producerar jakttjänster i tolv år. Företaget ger jobb åt Plattner själv, en heltidsanställd och ett halvdussin jaktguider under jaktsäsongen. Enbart i delstaten Illinois finns det cirka 300 företag som erbjuder jakttjänster. I USA som helhet skapar företagen och näringarna med anknytning till jakt cirka en miljon jobb. Kvalitetstroféer och god service konkurrensfördel Företagets goda namn och rykte är en hörnsten för den som producerar jakttjänster. De amerikanska jägarna vill fälla hanar med stora hornkronor. Alltså måste det finnas sådana. En annan sida att vårda sig om är servicen. Jaktguiderna måste verkligen kunna sin sak och vara serviceinriktade. Om de här sakerna haltar så sprider sig nyheten på nätet, på bedömningstjänster och sociala medier. Och kunderna försvinner. Man försöker få fram dunderbockar i jaktföretagarnas områden genom selektiv jakt med strikta regler. Metoden är inte okänd Jägaren 2 l 2014 l 13
• hos oss. Unga hanar får växa till sig tills de är mellan fem och sju år gamla; då är hornen som bäst. Plattners företag har arrenderat jakträtten på ett skogigt område som är cirka 1300 hektar stort. Där fälls varje år mellan fyrtio och femtio hjortar. Enligt vår jaktvärd hyser området cirka 400 hjortar. Avskjutningen känns med finska mått mätt låg,men orsaken ligger i stammens struktur.När hanarna sparas till troféålder blir avskjutningen låg i förhållande till det totala hjortbeståndet. Utifrån egna tidigare erfarenheter gissar jag dock att vår jaktvärd har bättrat på sin uppskattning med ett smärre reklamtillskott. Stränga säkerhetsföreskrifter Jakten är uteslutande vaktjakt i trädpass, eller tree stand som de kallas over there. Trädpassen är placerade där hjortarna brukar ha sin gång.Ställningarna är av lättmetall med stege och fästa i rakstammiga lövträd. Bottenplattan är på ungefär sex meters höjd. Passen bemannas medan det är mörkt och jakten får inledas en halv timme innan soluppgången. En typisk jaktgäst sitter uppe i trädet i ett sträck ända till kvällen. Jakten avslutas en halv timme efter solnedgången. I början av november är jaktdagen i teorin drygt tolv timmar lång. Vi finländare var dock inte lika begivna på stora hornkronor utan höll mitt på dagen en paus i baslägret för att äta och ta igen oss.Men även för oss blev det ungefär 50 timmar jakt på sex dagar. I Nordamerika är ”shouldermount” det vanligaste sättet att göra trofé av en hjorthane. Huvudet och halsen stoppas upp, fram till skulderbladen. Hjorten på bilden fälldes under företaget Timberlands tidigare år i branschen. 14 l Jägaren 2 l 2014 Att jägarna använder en säkerhetssele är ett absolut krav.Jägaren ska koppla säkerhetslinan nere vid trädets rot och får inte koppla sig loss förrän han står stadigt med fötterna på marken igen. Om jägaren skulle tappa balansen eller nicka till, eller konstruktionen kollapsa skulle han utan säkerhetsutrustning falla från sex meters höjd och skada sig allvarligt. Säkerhetsdisciplinen är inget trams; i bågjaktens och trädpassens barndom skadade sig eller omkom tusentals bågjägare i Nordamerika. Selektiv avskjutning Chefen på Timberland ger oss stränga direktiv för vilka djur som får skjutas.Pinnbockar med horn under tre tum får fällas. Större hanar får däremot inte fällas förrän hornen mäter mer än 140 tum. Tummåttet innebär den sammanlagda längden på hornstången och alla taggar. Tre och en halv meter horntaggar är mycket! Det fick vi erfara under vår jaktvecka. För min jaktkamrat blev saldot för veckan uppe i träd en hind, fälld med första pilen. Av den gjorde vi vakuumförpackade stekar och köttfärs. På den här kanten har våra trofétörstande amerikanska jaktkamrater mycket att lära sig av oss. Själv får jag på gott skotthåll fotografier av fler än tio hanar som står på tillväxt.Veckan bjuder mig på massor av upplevelser. Den ger mig sådana lärdomar om hjortarnas beteende som våra inhemska jaktformer aldrig någonsin kan ge. En av jaktgästerna, hemma från en granndelstat, fällde ett 150 tums praktexemplar och det höll mitt hopp vid liv ända till slutet.En stor hjort gick i pass för mig, men jag lät pilarna vara.Det var en bock på högst hundra tum. Till de viktigaste målen för den amerikanska naturförvaltningen hör att producera upplevelser lll I USA är det populärt att jaga. År 2012 jagade cirka 13,4 miljoner amerikaner, vilket utgör 7 % av de amerikaner som är äldre än 16 år. 80 procent av de amerikanska jägarna bor i storstäder. Därför har det uppstått en väldig marknad för jakttjänster. Näringarna med anknytning till jakt skapar cirka en miljon jobb. I delstaterna är målet för naturförvaltningen att för allmänheten producera rekreationstjänster som bygger på naturupplevelser: jakt och fiske, friluftsliv, djurskådning och fotografering. Enligt färsk statistik ägnar sig 38 procent av amerikanerna åt sådana här friluftsaktiviteter som utgår från de vilda djuren i naturen. I de amerikanska delstaterna är administrationen av naturskyddet och nyttjandet av naturresurserna sammanslagna. Effektiviteten i naturförvaltningens verksamhet mäts i mängden av naturtjänster som produceras för allmänheten. För jaktens del innebär det här att man producerar jaktmöjligheter för så många som möjligt och en maximal mängd friluftsdagar. De beviljade jaktlicenserna är personliga för varje jägare och han (eller hon) måste använda dem själv. En licens kan alltså inte överföras på en kamrat. Antalet jaktdagar blir fler när myndigheterna gynnar tidskrävande jaktformer. Bågjakten är ett gott exempel på detta. För att fälla en vitsvanshjort med en pil och båge behövs det tio gånger fler jakttimmar än med gevär. I Illinois syns detta i delstatens lagstiftning på så vis att jaktsäsongen med pilbåge är nästan fyra månader lång medan man med skjutvapen får jaga bara två veckoslut, sammanlagt i sju dagar. Dessutom är gevär av typerna som används hos oss totalförbjudna; bara svartkrutsgevär och hagelgevär med brenneke eller slug är tillåtna. Konsekvenserna av de här begränsande bestämmelserna är klart synliga. Naturtjänsternas målsättning att producera en stor mängd friluftsdagar för allmänheten uppfylls med råge. Sammanlagt uppgår antalet jaktdagar till 220 miljoner; i genomsnitt 16 dagar per person. De statistiska uppgifterna är hämtade från webbplatsen: http://www.statisticbrain.com/
• Ordförandens spalt Tauno Partanen Styrelsens ordförande Finlands viltcentral De första viltvårdsrådens mandatperiod på slutrakan När den nya viltförvaltningslagen trädde i kraft utsåg jord- och skogsbruksministeriet vårt lands första riksviltvårdsråd och 15 regionala viltvårdsråd. Ministeriets uppgift är i år att före utgången av maj utse nya motsvarande organ, som inleder sin treåriga mandatperiod i början av augusti. Till rådens främsta uppgifter hör bland annat att delta i vilthushållningens strategiska planering, att hantera viltkonflikter och att höra intressegrupperna. Under viltdagarna gjordes en avstämning där erfarenheterna från organens mandatperiod sammanställdes. Det främsta målet för sammanställningen var att underlätta starten för de nya viltvårdsråden. När det första riksviltvårdsrådet inledde sin verksamhet fanns det på det första mötets föredragningslista en uppsjö av initiativ från fältet, som det inte fanns några som helst möjligheter att godkänna. Rätt snabbt blev det praxis, att ordföranden och föredraganden omsorgsfullt beredde listan på förhand. Under det här arbetet grunnades det noggrant över respektive ärendes lämplighet för mötets agenda. Riksviltvårdsrådet är inte någon automat för utlåtanden, utan dess uppgift är att göra väl grundade förslag till åtgärder som främjar vilthushållningen, varefter jord- och skogsbruksministeriet fortsätter beredningen av frågan inklusive eventuellt behov av lagändring. Ett utmärkt exempel på en sådan rätt snabb ändring som upplevdes vara mycket angelägen var när riksviltvårdsrådet föreslog att tiden för jakt på lodjur skulle tidigareläggas med två månader inom renskötselområdet. Det här förslaget förvandlades snabbt till ”kött” och lodjuret har sedan hösten kunnat jagas inom renskötselområdet redan från början av oktober. Även för beredningen av förvaltningsplanerna har riksviltvårdsrådets riktlinjer och ställningstaganden definitivt en stor betydelse för slutresultatet. Exempelvis när det i utkasten till förvaltningsplaner som kommit till rådet för utlåtande ges en mängd olika förslag till åtgärder är det i praktiken omöjligt att enhälligt ta ställning till dem alla. Enligt demokratiska spelregler bör majoritetens åsikt avgöra. Enligt min uppfattning har ingen part i det här organet vetorätt! De regionala viltvårdsråden har hand om motsvarande uppgifter inom sina egna regioner och framför bl.a. sina egna regioners synpunkter på de riksomfattande verksamhets- och förvaltningsplanerna. De regionala intressegrupperna har i utmärkt omfattning aktiverats i verksamheten, vilket har berikat rådens arbete. Likaså har hörandet av intressegrupperna genomgående lyckats bra. Det förefaller som om vi skulle ha funnit den väg där viltvårdsrådet ses som en reell regional sakkunnig där ärenden handläggs övergripande – inte enbart ur jaktens synvinkel. Det här är en bra utgångspunkt när alla regionala viltvårdsråd innevarande år för första gången efter att ha hört intressegrupperna ska fastställa de målsatta tätheterna för älgstammen inom sina respektive regioner. Mot slutet av året ska råden också fastställa de nya ekonomiområdena för älgen. Jag har haft tillfälle att på nära håll följa med både viltvårdsrådens och skogsvårdsrådens arbete och resultat. Min uppfattning är att riksskogsvårdsrådets roll och betydelse i skogsfrågor är klart tyngre än riksviltvårdsrådets i motsvarande viltfrågor. Det här är givetvis förståeligt med hänsyn till skogsbrukets sociala betydelse i vårt land. Men för de regionala råden verkar läget vara det motsatta. Ute i bygderna är intresset för deras verksamhet genuint och viltfrågorna kommer att ges allt högre prioritet! Jägaren 2 l 2014 l 15
• nopean TilaaJan eTu! teStivoittajalta TrekLite ulkoilijan kuoripuku R huippu-uutuuS! – 100% vedenpitävyys ja hengittävyys Blind Max HD Snow Sundridge Suunniteltu ulkoilijalle,Igloo joka arvostaa kuoripuvulta erinomaista keveyttä, Uusi Blind Max HD SnowTM -lumicamo on talvimetsästäjälle suunniteltu kevyt, täysin vedenpitävä, tuulenpitävä ja hengittävä metsästyspuku. Hi-DRYTM -käsittelyn ansiosta pintakangas kuivuu nopeasti. Uutuus kaudelle Maineikas materiaalit, istuva2014! leikkaus, monipuoliset yksityiskohdat sekä huippuominaienglantilainen Sundridge! suudet! Värit: huippumerkki punainen naisille, turkoosi miehille. Koot: XXS - XXXXL Monipuolinen 2-osainen lämpöpuku talvikalastukseen ja -metsästykseen. Lämpimät, pehmeät ja kestävät materiaalit, 100% vedenpitävä, hengittävä ja tuulenpitävä PU-kalvo. lumicamopuku suorituskykyä ja käyttömukavuutta säässä kuin säässä. Sopii kaikkeen lämpöpuku ulkoiluun, työmatkaliikuntaan sekä vapaa-aikaan ympäri vuoden. Pehmeät Rain-Stop® -kalvo – erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Rajoitettuä! 100 kpl eR ALE € 9 3 1 -30 % vain * € / kk tai alk. 12 8€ vastaavat 64 ETU 449 € kaupan päälle nopeille! Alaska Blind Max HD Snow -lumicamolakki. Arvo 19,90 € o€ ALE -50 % X-Light Snow Camo HD TM Lumicamoasu Helposti metsästyspuvun tai väliasun päälle puettava kevyt X-Light Snow Camo HD™ -asu soveltuu erityisesti metsästyskauden alun lämpimille keleille. Aito Lumicamo HD™ -kuvio. Lumicamokuvioitu kiinteä huppu viimeistelee erinomaisen maastoutumisen. Kätevä kuljetuspussi, takin täyspitkä YKKvetoketju sekä kätevät säädöt varmistavat nopean käytön. Materiaali pehmeää ja kahisematonta RipStop -kangasta. Teflonkyllästetty materiaali hylkii vettä ja likaa. ShokkitaRjouS! 90 vain 39 Huippuominaisuudet: takissa mm. neopreeniresorit, fleecevuoratut lämmittelytaskut, isot säilytystaskut. Korkea haalarihousu, säädettävät ja joustavat henkselit, fleecevuoratut lämmittelytaskut jne. hiNtaShokki! Katso koko Sundridge kellunta-asu ja lämpöpuku mallisto verkkokaupasta. taRjouS Nopeille! 199€ vain 59€ ALE o€-54 % * € / kk tai alk. 12 kaupan päälle vain € nopeille! norm. 129 0€ vastaavat 43 Lämpimät Master talvirukkaset. Arvo 19,90 € Alaska Lite neopreeni lämpösaapas huippu-uutuus! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä ääriolosuhteissa. Erikoislämmin neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne pitävät jalat kuivana ja lämmittävät ympäri vuoden. Vuorikangas sekä erikoispaksu pohjallinen pitävät jalat lämpiminä myös pitkään seistessä. Soveltuvat kaikkeen aktiiviseen ulkoiluun ympäri vuoden. 100 % vedenpitävyys varren yläosaan asti! Koot: 39-47 100% VeDenpiTäVYYS Takuu * norm. 79 € maX. -30°c TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE p. 040 828 1000 ark klo 9-17 huippuuutuuS! 100% TYYTYVäiVYYS Takuu optimaalinen käyttölämpötila-alue -30 C° – +10 C° vain 99 € * / kk tai alk. 9 € meillä VoiT makSaa mYöS eRiSSä!
• 300 nopeimmalle yli 200 € ostoksesta kaupan päälle: Valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa O€ FooDMASTER haudutuspata 3,5 L ARvo 99,00 € O€ BURREL X-600 ARvo 119,90 € LED-otsalamppu O€ BURREL X5 5200 mAh maastoakku ARvo 39,90 € uWaY Ja ScouT guaRD TeSTimeneSTYJäT maahanTuoJalTa! (TM 19/2013) SuoSituiN eRa! gpRS-kam lYÖmätÖN hiNta! vain 199 € vain 299 € * € / kk tai alk. 15 * € / kk tai alk. 12 kuVaT Ti eDulliSeS n a a R Suo ään! kännYkk SCoUT GUARD SG-550M-8M kuVaT Ti eDulliSeS n a a R Suo ään! kännYkk UwAY MB500 HD lähettävä riistakamera lähettävä riistakamera Edulliset käyttökustannukset vain 2,90€/kk Tarkka 8 megapikselin kamera sekä 30 kpl tehokkaita infrapunaledejä takaavat erinomaisen kuvanlaadun. Ulkoisen tehoantennin ansiosta varma toimivuus heikossakin kentässä. LCD -värinäyttö ja kaukosäädin. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Myös laadukas videokuva. Soveltuu hyvin myös valvontakameraksi! RAjAToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk Erittäin tehokas inframustasalama ja -ledit (60 kpl). Huikea valoteho ja erinomainen HD-kuvanlaatu. Edistyksellisellä etäohjauksella voit ohjata kameran toimintoja tekstiviestikomennoin. Paras lähettävä kamera riistan kuvaukseen sekä valvontaan. Myös HD-videokuva. Värinäyttö kuvien katseluun. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). RAjAToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk meilTä SaaT kameRan TäYSin käYTTöValmiina – aSennuSpalVelu Vain 29,00€ jätti- eNeStYS! m FISHFINDER pilkkitutka 99€ * / kk tai alk. 9 € a liSäviRta eN puhelime Sa! maaStoS vain Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. kuvaa ! jääN alta FISHCAM CoBRA vain pilkkikamera 299 € * € / kk tai alk. 15 Suomen pm pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Pilkkikauden sensaatio! Seuraa livenä mitä pilkin ympärillä tapahtuu. Kameran LED-valojen ansiosta kuvaaminen onnistuu myös pimeässä. Pakkasen ja säänkestävä 7’’ LCD-värinäyttö. Sonyn CCD-kameralla tarkka vedenalainen videokuva. Kaapelin pituus 18m. ilmainen VaihToJa palauTuSoikeuS 39,90 € 10000 mAh PowER BANK ladattavat maastoakut Suomen pm pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! 30 päiVää 5200 mAh vain 59,90 € Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mAh) tai 4-6 kertaa (10000 mAh). ouTleT-poiSTo! jättitYS! TREKLITE eNeS mESIM. ä 50 kpl eR ti! –tilaa he ALUS- jA väLIASUT 950 lm vALoTEHo - 289 m KANTAMA Katso kaikki SKILHUNT S2 DEFIER outlet-tarjoukset asevalaisinpaketti verkkokaupasta! vain 149€€ 10 PL /K Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin retkitukku.fi/outlet aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä rm.29,90 € nopaketti. takaavat uskomattoman valotehon. Asennusvalmis RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Mikael Wikström Viltkameran som verktyg vid viltförvaltning Användandet av viltkameror ökar hela tiden i takt med att tekniken i dem utvecklas och deras pris sjunker. Det är idag möjligt att få mycket detaljerade bilder av djuren som håller till i en jaktmark. Men vilken är den praktiska nytta man kan ha av viltkameror för att sköta viltbestånden? Och hur jägarmässigt är det å andra sidan att samla information om vid vilket klockslag man med minsta möjliga jaktliga insats kan skjuta till exempel en vitsvans? 18 l Jägaren 2 l 2014 V ar och en kan avgöra var gränsen går för hur modern teknik borde användas för att jakten ska hålla sig inom etikens gränser.I Sverige förhåller man sig restriktivt gällande viltkameror och användning av sådana förutsätter tillstånd av länsstyrelsen. Polisen i Sverige uppger att en viltkamera utan tillstånd leder till förundersökning och misstänker polisen att viltkameran använts som en del i jakt, kan det rubriceras som förberedelse till jaktbrott eller grovt jaktbrott. I Finland krävs i allmänhet inga särskilda tillstånd för användning av viltkameror, men Forststyrelsen har gått in för att tillstånd behövs på statens marker för att undvika missbruk. Rätt använda kan viltkamerorna komma att bli mycket nyttiga vid viltförvaltning men fel använda kan de däremot bland annat leda till att bestånden överbeskattas. Bildkvaliteten i dagens viltkameror är mycket god och det är möjligt att identifiera enskilda djur. Kamerorna ger också information om klockslag, temperatur och lufttryck då bilder tas.
• En förenklad bild av hur det kan se ut om viltkameror används oeftertänksamt. Jaktlaget i mitten räknar in 9 vitsvansar med hjälp av viltkameror och planerar sin avskjutning utgående från det. Vitsvansarna som jaktlaget i mitten räknat in kan fotograferas av sammanlagt 13 olika jaktlag och varenda av de 9 vitsvansarna kan fotograferas av 5 – 7 olika jaktlag. Vitsvansarnas hemområden är markerade med blåa cirklar omfattande 4 000 hektar, vilket är en vanlig storlek i södra Finland. Jaktlagens jaktmarker är markerade med röda sexhörningar omfattande 2 500 hektar, vilket är en vanlig storlek i södra Finland. Samma individ på många kamerors bilder Det är inte ovanligt att en jaktförening samlar på sig bilder av till exempel vitsvansvilt före och under jaktsäsongen och på basen av bilderna drar slutsatser om hur många vitsvansar föreningen har inom sitt område. På basen av bilderna planeras hur många och hurdana djur som kan fällas. Det som föreningen kanske inte alla gånger reflekterar över är att grannföreningen kanske gör exakt på samma sätt. Skulle man titta närmare på bilderna skulle man se att en stor del av djuren är de samma som har fastnat på båda jaktföreningarnas viltkameror. En vitsvanshjort i Finland rör sig i allmänhet över ett område omfattande omkring 3  000 – 5 000 hektar under en jaktsäsong. Om ett sådant område har formen av en cirkel så har det en radie på närmare fyra kilometer. På hösten kan en vitsvanshjort promenera omkring sju kilometer per dygn. Med den här informationen som bakgrund är det lätt att inse att en och samma vitsvans kan fastna på väldigt många olika jaktföreningars viltkameror. Om föreningarna gör som i exemplet ovan, överbeskattas vitsvansbeståndet rejält i tron att det finns många fler vitsvansar än i verkligheten. Standardiserad inventeringsmetod behövs För att viltkamerorna ska vara till nytta vid inventering av till exempel vitsvansvilt, borde en lämplig metod utvecklas, standardiseras och tas i allmänt bruk. Metoden borde vara sådan att man får bilder av nästan alla vitsvansar som finns i ett område men samtidigt sådan att man vet hur ofta ”dubbelobservationer” görs. Det kunde eventuellt fungera genom att använda sig av en grupp av kameror som bildar en provyta.Provytorna skulle kunna vara utspridda i ett område med ett visst avstånd mellan varje provyta. Samtliga kameror i området skulle vara i användning samtidigt under ett visst tidsomfång, till exempel innan jaktsäsongen inleds så att man får en bild av den ”orörda” stammen. Vad som är lämpligt antal kameror per provyta, vilket som är lämpligt avstånd mellan provytorna och vilket tidsomfång som är En förenklad modell av hur inventering av vitsvansvilt skulle kunna genomföras. Med hjälp av ett lämpligt antal provytor med ett lämpligt antal viltkameror kunde man få information om stammens storlek, könsfördelning och kalvproduktion. Vitsvansars hemområden är markerade med blåa cirklar och viltkameror är markerade med svart. lämpligt för kamerorna att vara i användning, kunde testas inom ett forskningsprojekt där märkta vitsvansar används. Genom att ha ett visst antal märkta vitsvansar som kan identifieras, kan man få fram vitsvansarnas ”observerbarhet” och därmed svar på frågorna ovan. När en lämplig metod väl har utarbetats, är själva insamlandet av bilderna ganska enkelt. Jägarna i ett område kunde samarbeta kring utplacerandet av kamerorna.Kamerorna kunde vara sådana som automatiskt skickar tagna bilder som e-post eller MMS till önskvärda mottagare.Mottagare kunde vara någon som har i uppgift att göra en första analys av bilderna där enskilda handjur inom en provyta identifieras utgående från bland annat deras horn. Erfarenhet från USA Forskning i USA visar att viltkameror kan användas för att följa upp ett vitsvansbestånds storlek, könsfördelning och produktivitet. Efter att man identifierat handjuren i ett område utgående från bildmaterialet, har man räknat hur många bilderna av handjur är. Antalet bilder av handjur har jämförts med antalet bilder av hondjur från samma kameror och man har fått en uppfattning om könsfördelningen.Antalet bilder av kalvar har jämförts med antalet bilder av hondjur och man har fått en uppfattning om produktiviteten. De här principerna kunde man följa också i Finland. När den första analysen av bilderna från varje provyta är klar, kunde informationen skickas vidare för sammanställning över större områden. I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ansvaret för uppföljning av viltbestånden så kanske VFFI kunde sköta sammanställandet av materialet? Inom vitsvansviltets kärnområde i Finland är vitsvansen den viktigaste viltarten. Med tanke på skötseln av den här betydelsefulla resursen skulle det vara viktigt att jägarna hade en enkel och fungerande inventeringsmetod. För älg används älgobservationskorten som ifylls efter varje jaktdag, men vitsvansvilt jagas ofta individuellt eller på sådana sätt att ett motsvarande observationskort inte riktigt fungerar. Här kunde den nya tekniken vara till stor nytta om den användes rätt, och vi kunde ha ett viktigt verktyg vid skötseln av till exempel vitsvansbestånden. Jägaren 2 l 2014 l 19
• Tuomo Karsikas Konster eller lydnad? En jakthund ska ha jaktlust Hunden är ett flockdjur som är släkt med vargen. En liten hund är en liten varg och en stor hund är en stor varg. Hundföraren ska vara flockens ledare som ovillkorligen blir åtlydd, på kommando och med tecken. Teckenpråket är viktigt eftersom också vargarna kommunicerar sinsemellan med kroppsspråk. J akten med hund bygger på ett gott samarbete mellan hundförare och hund, och absolut lydnad. Lydnaden sitter där den ska när den är starkare än både jakt- och könsinstinkterna. Det är bäst att inleda lydnadsträningen så fort valpen tas från sin flock. Det här gäller alla jakthundar oavsett ras. 20 l Jägaren 2 l 2014 Den som tror att han med godbitar kan vinna över instinkterna och påverka dem lurar bara sig själv. Med godbitar kan man visserligen få en hund att göra olika konster, men det är inte lydnad. Först när husses (eller mattes) röst eller tecken går före alla andra signaler kan vi tala om lydnad. Lydnadsprov och tävlingar borde därför arrangeras så, att man med hanar prövar lydnaden i sällskap med en löpsk tik. Då klarnar det om hunden lyssnar på föraren eller om den löpska tiken kör över husses röst och tecken. På motsvarande vis kan en tik som löper prövas med en hane närvarande. Konster som är inlärda med godbitar har enligt min mening blivit alldeles för populära. Visst är det rart när en hund reser sig på bakbenen och går som en människa, men jag är illa rädd att det blir vanligare med hundar som bits och attackerar folk och andra hundar eftersom det inte går att hejda dem med godbitar. Vi är med andra ord på väg mot det värre. Kommandot starkare än instinkten Iden om så kallad fri uppfostran håller på och vinner terräng i hundträningen. Det är en trend som leder käpprätt åt helsike. Hur behärskar föraren till exempel en polishund om den har lärts att göra konster med hjälp av godbitar och klicker,utan att påverka hundens instinkter? En hund med stark skyddsinstinkt som är lärd att anfalla på kommando gör det också, men när målpersonen ger sig måste förarens kommando vara starkare än instinkten. Hunden ska stanna på kommando eftersom föraren kräver det. Det här lyckas inte med en hund som är tränad med godbitar.En sådan hund är dessutom farlig för sin omgivning eftersom den är som ett osäkrat vapen. Överraskande ofta har jag sett att hunden angriper målpersonen, men inte avbryter attacken på kommando. Det kan också gå så, att föraren måste ta loss hunden från målperso-
• Nu gäller det, här ställs lydnaden på prov. Tuomo Karsikas, författare till en handbok om hönshundar, Kanakoiran koulutusopas, berättar om det viktigaste i lydnadsträningen. ta valpen sova i fotändan.Högst motvilligt gav jag med mig, men bara i fotändan! Följande morgon upptäckte vi att valpen hade lagt sig mellan oss och självklart sov med huvudet på dynan. Natten hade varit fridfull och vi hade för första gången på två veckor fått sova hela natten. Följande kväll lade sig valpen i sin korg och det hördes inte minsta gny därifrån. På en enda natt hade valpen präglats på vår familj och samarbetsavtalet var undertecknat. Sedan dess har jag låtit varje ny valp sova några nätter hos mig för att genast prägla den på mig. Det är ju jag som ska bli valpens nya fostrare. Den känner sig otrygg sedan den tagits från sin mor och sina syskon. Utan ny fostrare skulle den liksom bli ensam i en kall värld. De här nätterna är avgörande för det kommande samarbetet. Samarbetsövningar nen eftersom kommandot inte har någon verkan utan hunden biter sig ännu hårdare fast. Det här händer inte med en lydig hund där förarens kommando är starkare än instinkten. Av en stående hönshund krävs det absolut lydnad när den står för fågeln. Hunden stöter sedan upp viltet och fågeln löper undan eller flyger upp. Hunden ska stanna kvar utan att förfölja – på kommando. Det är nu som lydnaden ställs på prov och det fungerar inte med godbitar eller klicker.En sak går före allt annat; föraren och hans kommandon och tecken. Samarbetet är ett absolut krav för jakten med hund. Nuförtiden finns det alla möjliga tekniska hjälpmedel för ändamålet, men de kan inte ersätta den här viktiga faktorn. Samarbetet måste läras in och det börjar så fort valpen anlänt. Jag tar valpen med mig ut i skogen redan när den är liten. När valpen släpper uppmärksamheten och börjar irra iväg på egna vägar kallar jag den till mig. Om den inte lyder så går jag och gömmer mig. Valpen blir förstås för- skräckt när den inte hittar husse och kan till och med börja yla. Jag håller mig gömd ända tills den slutligen hittar mig. Glädjen står så klart högt i tak när vännerna hittar varandra! Jag leker och gosar med valpen, strålande glad över att ses igen, och upprepar proceduren varje gång som den glömmer att hålla koll på mig. På det viset lär den sig att ta vara på mig, i stället för tvärtom. På samma gång lär sig valpen liksom omärkligt att det känns bra att komma till husse. En hund med tillräckligt stark jaktinstinkt lär sig så småningom att gå ifrån husse när den tiden är inne, men nu har den lärt sig samarbetets grunder. Det viktigaste kommandot - ligg Träningen med kommandot ”ligg” börjar redan när valpen får mat för första gången. Lägg den på mage framför matskålen med kommandot ”ligg”. Håll den varligt på plats så den ligger lugnt kvar och säg ”vänta”. På nästa kommando ”ta” släpper du taget och låter den gå till skålen och äta. Belöningen är en rejäl portion mat. Från och med nu upprepas proceduren vid varje utfodring ända till ”den sista måltiden” i en fjärran framtid. På det här viset lär sig valpen en av de viktigaste sakerna; att lägga sig. Träningen byggs in i utfodringen och upprepas till en början fyra gånger om dagen. Även i fortsättningen blir det lydnadsträning minst en gång varje dag. Valpen sover först hos husse Lydnadsträningen börjar med samarbete. För många år sedan skaffade vi vår första pointer till familjen.På grund av semestrar och andra förhinder kunde vi inte hämta valpen förrän den var tio veckor gammal. Vi hämtade hem hunden,ställde en korg i brasrummet och under filten en tickande klocka som sällskap. Men valpen gnydde och gnällde hela natten och var trött följande morgon. Det här höll på i två veckor utan att valpen fick ro. En kväll när jag kom hem väldigt sent upptäckte jag att valpen sov i fotändan på min säng och såg väldigt lycklig ut. Jag förde den tillbaka till korgen i brasrummet. Hustrun försökte hejda mig,men jag stod på mig och sade att hundens plats inte är i min säng.Rastlösheten och gnyendet fortsatte. Följande kväll bad hustrun att jag skulle lå- Överlämnande sittande är inte nödvändigt, men imponerar. Jägaren 2 l 2014 l 21
• Med kommandot ”ligg” kan vi kontrollera valpen och hunden i alla lägen. Dessutom blir du flockledare liksom på köpet. Ditt kommando ska åtlydas – alltid och omedelbart. Det räcker inte att valpen sätter sig och väntar på sin mat, det vore allt för enkelt. Om vi går till väga på det viset stannar träningen halvvägs utan att hunden lär sig absolut lydnad. Jag är medveten om att en valp gärna nöjer sig med att sitta, medan att lägga sig innebär ett motstånd. Det här är bokstaven A i lydnadsträningens ABC och vi börjar med den. Med kommandot ”ligg” kan vi skydda valpen eller hunden i många farliga situationer, förutsatt att den lyder i alla lägen. Om hunden rusar mot en bil och löper risk att bli överkörd – ligg! Utan invändningar eller belöningar lyder hunden kommandot och undgår att bli skadad. Lydnaden och samarbetet ställs på väldigt hårda prov i synnerhet när ett djur flyr undan hunden och den inte får följa efter.Hunden ska stanna på kommando och lägga sig. Hunden ska inte sätta sig utan lägga sig. När den gör det tappar den synkontakten med det flyende viltet, vilket minskar lusten att förfölja. Från ”ligg” till ”kom” Det går bra att kombinera inlärningen av kommandot ”kom” med ”ligg”. Låt valpen vänta på maten i sin egen korg och kalla den sedan till dig.När valpen kommer till dig och matskålen ska du klappa den, ge kommandot ”ligg” och ge maten. På det här viset kommer vi i gång med följande viktiga samarbetsform – att valpen kommer till husse. De här kommandona kan också kombineras med en visselpipa och användas i terrängen. Själv använder jag en lång signal för ”ligg” och två korta skarpa för ”kom”. För själva jakten är det bra att också lära hunden lägga sig vid skott. När hunden har lärt sig att lägga sig på kommando, på tecken och på visselpipa är det inte svårt att lära den att lägga sig också vid skott. Jag lär in detta när hunden söker fritt. När den i söket kommer till mig blåser jag i visselpipan signalen ”ligg” och skjuter ett skott i luften. Det här upprepas ända tills hunden reagerar fort. Följande steg är att lämna bort visslingen och enbart skjuta ett skott. Hunden ska lyda fort och utan tvekan, och lägga sig. Hädanefter behöver jag på jakt inte blåsa i visselpipan, ropa eller ge tecken, utan det räcker med ett skott som kommando. Apporterandet är ingen ”konst” utan ingår i lydnaden. Utbildning i terrängen När kommandona fungerar inomhus är det dags att först flytta utomhus och sedan ut i terrängen. Där repeteras kommandona i precis samma ordningsföljd som inne. En bra prestation belönas självfallet med till exempel en klapp och lite krafs, det gör både husse och hund på gott humör. När lydnaden har kommit så långt att ”ligg” och ”kom” fungerar är det dags att bege sig ut i skogen. Där släpps hunden lös för att strax kallas in och kopplas.Släpp den sedan lös igen. Då lär sig hunden att kopplet inte alltid betyder att vi åker hem från skogen. Du kan sätta hunden i bilen, köra en bit och sedan släppa ut den igen. Det är nyttigt med variationer på det här temat. Använd fantasin och hitta på nya former i träningen. Det här kräver förstås att man gör sig en smula besvär, men det betalar sig. Jag har träffat några drivande hundar där samarbetet och lydnaden satt där de ska. Hundarna lät sig kallas in mitt i drevet och fortsatte igen på förarens kommando. Den här lydigheten och samarbetsviljan dämpade inte hundarnas jaktlust på minsta vis. Tvärtom, de drev både hare och räv uthålligt. Jaktlust med lydnad som grund Om en valp eller hund inte klarar lydnadsträningen så räcker inte jaktlusten till. En sådan hund ska inte få valpar eller användas i avel. En hund med god jaktlust och samarbetsvilja är däremot ett utomordentligt hjälpmedel för dagens jägare. Även om pejlhalsbandet är ett utmärkt hjälpmedel så är det ofta en ursäkt för försummad lydnadsträning. 22 l Jägaren 2 l 2014 I dagsläget och i synnerhet i framtiden kommer även de drivande hundarna att behöva lydnad eftersom hjortarna och rådjuren blir fler och hunden måste vara under kontroll också vid sådan jakt. Till slut ett varningens ord: gör aldrig misstaget att använda ett elhalsband när du tränar lydnad med din hund! Ett sådant är snarare till skada än nytta och dessutom är det enligt djurskyddslagen förbjudet att använda sådana. Jag brukar säga att den som måste ty sig till tekniska hjälpmedel har misslyckats med utbildningen av sin hund.Även om pejlhalsbandet är ett utmärkt hjälpmedel så är det ofta en ursäkt för försummad lydnadsträning. Det är en god dräng, men en dålig husbonde och flockledare. Apportträning En hund blir inte apportör genom lek. Även apporterandet ska läras in för att hunden ska bli en pålitlig apportör. I min bok Kanankoiran koulutusopas behandlar jag det här ämnet ingående. Alla hundar kan läras att apportera oavsett ras. I min ungdom lärde jag min karelska björnhund att apportera, men kunskaperna räckte inte till för att få den att sitta när den överlämnade det som den apporterat, ett föremål eller en fågel. Visserligen hämtade jycken alltid föremålet, men den släppte det vid mina fötter så att jag måste böja mig för att plocka upp det. Visserligen apporterade den och uppfyllde apportens grundläggande syfte, att hämta bytet till husbond, men den estetiska ögonfröjden saknades. Apport på land och i vatten, liksom apport över ett vattendrag, är i själva verket samma sak bortsett från kombinationen simning och apport. När en hund kan både simma och apportera återstår bara litet till för att lära den kombinera dessa två.
• ASEET SERTIFIOITUUN TURVAKAAPPIIN Ulkonäkö - kestävä ja viimeistelty pulverimaalaus Seinäkiinnitys - esityöstetyt reiät seinäkiinnitystä varten Materiaali - ensiluokkaista 4 mm terästä Säilytystilat - tilaa 5-7 aseelle, patruunoille, puhdistusvälineille ym tarvikkeille Lukitus - avaimella lukittava kampalukko ja vahvat saranat Sertifiointi - SIS-standardin (SS3492) mukaan sertifioitu (ylittää SFS-standardin vaatimukset) 5v OTSO 5-7 R PRO 439,00 ( TAI 36,58 €/KK) 5v 5v 5v OTSO 8 - 15 R PRO OTSO 16 R PRO JAHTIJAKT PREMIUM GUN SAFE Jopa 15 aseelle myös pitkille Jopa 16 aseelle Jopa 16 aseelle 549 € tai 45,75 €/kk 639 € tai 53,25 €/kk 749 € tai 62,42 €/kk Yleispuhdistussarja yleisimmille kalipereille. 29,90 € Tiesithän että: Turvakaappi voidaan vaatia luvanhaltijalta, jolla on säilytettävänään erityisen vaarallinen ampuma-ase tai yhteensä enemmän kuin viisi pistoolia, revolveria, itse lataavalla kertatulella toimivaa kivääriä tai muuta ampuma-asetta. Vaihtoehtoisesti säilytys voidaan hyväksyä myös poliisilaitoksen hyväksymässä säilytystilassa (edellyttää tarkastusta). Turvakaapin on täytettävä standardin SFS 5870 tai sitä vastaavan EU-tason vaatimukset. Katso lisää erätukku.fi/rahoitus Voit maksaa myös osamaksulla Erätukku rahoituksella! MYYMÄLÖISTÄ ympäri Suomen KATSO MYYMÄLÄT ERATUKKU.FI/MYYMALAT www.eratukku.? Avoinna joka päivä 24 h
• LOUKUSSA YMPÄRIVUOTISEEN METSÄSTYKSEEN KETTULOUKKU 179 € MINKKILOUKKU SUPIKOIRALOUKKU 34,90 € SEURAA LOUKKUA RIISTAKAMERALLA 79,90 € LISÄÄ TEHOA RIISTANHOITOON Uovision UM565 SMS etäohjattava riistakamera UUTUUS! Tarkista tilanne älypuhelimellasi. Kuvaa myös pimeässä inframustavalolla. (TAI 28,25€/KK) 3,90 €/kpl ET O TUOTTE M A C I M U L STI E S I L L U D AE TAKUULL Snow camo fleecetakki teddyvuorella Aktiivisen talvimetsästäjän valinta - JahtiJakt Rosto Snow Camo, hengittävä kalvopuku (269,00) 3990 (49,90) 29 - veden ja tuulen pitävä - nykytegnologian paras henhittävyys - SCENTECH hajusuodatus - erinomainen taskutus - laadukkaat kaupanpäälliset 19900 JahtiJakt Lumicamo light puku 90 (59,90) Lämmin fleece lakki tai käsineet Snow camo lakki ja käsineet MicroDry -alusasu Bandana MYYMÄLÖISTÄ ympäri Suomen KATSO MYYMÄLÄT ERATUKKU.FI/MYYMALAT 1500 (19,90) www.eratukku.? Avoinna joka päivä 24 h Tarjoukset voimassa 30.3. saakka tai niin kauan kuin tuotteita riittää. 339,00 Variksen houkutuskuva, kestävällä samettipinnalla.
• ETT HURDANT GEVÄR... Jag tänker skaffa mig mitt första jaktgevär, men hurdant ska det vara? Det är främst hönsfåglar som jag vill jaga. Det är förnuftigt att börja med ett hagelgevär och övergå till en studsare eller ett kombigevär när du har fått mera erfarenhet och intresset har vuxit. Som första vapen för hönsjakt är det rätt och riktigt att skaffa sig ett hagelgevär som känns bra; det är den vanliga jägarens universalvapen och fungerar också på hönsjakt. Det passar till järpjakt med pipa och fäller tjädertuppar. Hagelgeväret ska passa till skyttens kroppsmått, det vill säga att kolvens längd, skränkning och övriga vinklar ska sitta rätt. En vapensmed eller kolvmakare kan göra smärre justeringar på kolven som att förlänga eller förkorta den, men det bästa är att köpa ett gevär som passar direkt. Givetvis ska bössan också vara en glädje för ögat och plånboken! Det sägs om hagelbössor att det är piporna som dödar, men kolven som träffar. Vilket stämmer. När du skaffar dig ditt gevär ska du inte jäkta eller stressa utan ha klart för dig att du skaffar dig en jaktkamrat, kanske för årtionden framåt. Ta gärna med dig någon erfaren och pålitlig hageljägare som kamrat och konsult när du åker till vapenaffären. på exempelvis 150 meter eller så att den går cirka 3 cm över på hundra meter. 222 Rem är en bra kaliber, det vill säga den traditionella femsjuan, men urvalet lämpliga kalibrer är rätt stort ända upp till 308 Win. De effektivaste kalibrerna är inte särskilt angenäma vid liggande skytte eftersom det förr eller senare slutar med en blåtira, vilket lätt stör ögonblicket då det gäller – att lugnt krama av skottet. Kombivapen eller drillingar är mycket lämpliga för fågeljakt under olika eller varierande förhållanden. Köper du en sådan är kraven de samma som för hagelgevär OCH studsare. Det vill säga att kolven ska passa kinden och kulpipan skjuta exakt. Ammatiksi metsästys? Prova ut vapnet lugnt och omsorgsfullt och gör anläggningen flera gånger. Blunda, lyft vapnet till kinden, öppna ögonen och se efter hur spången och kornet ligger. Gör om anläggningen flera gånger. Om vapnet varje gång lägger sig mot kinden på samma sätt och kornet pekar åt samma håll som ögonen när du öppnar dem, och spången pekar en aning uppåt och är synlig i hela sin längd, då är kolven rätt så lämplig. Nuförtiden har de flesta nya hagelgevär utbytbara choketuber till pipan, vilket gör att de kan anpassas efter olika ändamål och skjutavstånd, och för övning på bana. Vid träning av skeet/jaktskytte är det lämpligt med förbättrad cylinder och vid trap trekvarts eller full choke. Självfallet går det vid jakt efter hönsfågel också att använda en finkalibrig studsare med ett bra kikarsikte som absolut inte låter sig rubbas. Studsaren ska skjuta exakt och vara omsorgsfullt inskjuten Opiskele riista-alan ammattilaiseksi Vapaamuotoiset hakemukset 30.5.2014 mennessä oppilaitokseen. Lisätiedot: teemu.keranen@kpedu.fi, p. 044 7250 657 www.riistalinja.info Keski-Pohjanmaan aikuiskoulutus, Perhon toimipaikka, Haanentie 26, 69950 Perho Jägaren 2 l 2014 l 25
• Marja Martikainen Bilder: Jussi Mustikkamaa l På väg norrut? Gör hunden renren med träning Det är bäst att i god tid innan resan till Lappland för att jaga eller vandra försäkra sig om att hunden lämnar renarna i fred. I Seinäjoki finns ett ställe där lärarna är renar och heter Sampo och Saana. F ör en hund som inte är van vid renar är renen ett hjortdjur som hunden av naturen försöker ställa. Även om hunden inte skulle angripa renen så händer det lätt att en hjord blir skrämd av en förföljande hund och skingras. När de uppskrämda djuren störtar på flykt händer det dessutom lätt olyckor. Situationen är farlig och otrevlig för alla parter. Reijo Mäki-Maunus jagar gärna i Lappland och har gjort sin älghund renren hemma på sin hundgård i Peräseinäjoki. Han skaffade två renar,vajan Saana och tjuren Sampo,som såg till att hundarna numera är renrena älgskällare. Mäki-Maunis berättar att en norsk gråhund inte hinner fatt friska renar, men att en hund som löper efter renar skingrar samlade hjordar och försvårar renskötarnas arbete. En jämthund eller laika är snabbare och kan åstadkomma större skada. Likaså växer avståndet mellan husse och hund och blir alldeles för stort, och kontrollen över hunden blir svagare. - Det händer att en älg försöker skaka av sig en förföljande hund genom att löpa genom en hjord, och då är det lätt hänt att hunden börjar springa omkring bland renarna,förklarar MäkiHannus som äger tre norska gråhundar. Det går att göra också en vuxen hund renren,även om den skulle ha fått smak på att driva ren.En kombination av tid och upprepningar ger det bästa resultatet i träningen. ”Nej!” och beröm Vänj hunden vid renar genom att först gå närmare en ren med hunden i koppel. Prata med hunden och beröm den om den inte bryr sig om renen. Fortsätt med övningarna tills du slutligen kan släppa lös hunden i renhägnet. 26 l Jägaren 2 l 2014 En ren tar sig misstänksamt en närmare titt på Reijo Mäki-Maunus knappt ettåriga hund Rontti. Kommen så här långt brukar hunden inte längre bry sig om renarna. - Om hunden blir allt för närgången så tar tjuren hand om saken. Om hunden är aggressiv försvarar sig renen och ger igen med klövar och horn, och i den matchen har hunden inte en chans. Eftersom de här renarna är vana vid hundarna i hundgården så springer de inte undan utan förstår hur hundar ska hanteras. I regel går det till så, att det snarare är renarna som tar initiativet till den första kontakten, berättar Mäki-Maunus. Enligt hans erfarenhet går det lättare att lära hundar som är lydiga av naturen, som brukshundar och stående hundar. - Det beror på hunden hur lång tid det tar för den att lära sig. Till exempel en vorsteh lär sig med första gången man säger nej. För en terrier med jagande härstamning som är pigg på att jaga ren räcker det med en klövspark. Men visst finns det hundar som är oemottagliga för alla former av inlärning. Mäki-Maunus driver hundhotellet Seinäjoen koiratarha där man kan inkvartera sin hund.
• Ilkka Ala-Ajos, Veli Lappalainen och Kaarlo Nygren Vitsvanshjorten firas på troféutställningar lll I år har det gått 80 år sedan vitsvanshjortens framgångssaga Vorstehen Alajoen Klaine under utbildning. Tom Loukomies har kommit för att göra sin hund renren så han kan jaga i Lappland utan bekymmer. Ingen fara på taket! Treåriga gråhunden Vappu håller koll på renarna på betryggande avstånd Att vänja hundarna vid renar går av bara farten eftersom renarna finns strax intill. Hit kommer inte bara jakthundar för att bli renrena utan också sällskapshundar som ska följa med på vandring i Lappland. - Om man befinner sig ute i terrängen när hunden börjar löpa efter ren så är det så dags att börja hojta på den. Hunden måste vänjas vid renar på förhand. Det fungerar bäst om ägaren är med när renen och hunden träffar varandra. Då kan ägaren säga ”Nej!” direkt om hunden visar intresse. Ryktet sprider sig om renar och älgar Efter hand som ryktet spred sig om renarna i Seinäjoki började Mäki-Maunus telefon ringa på somrarna och särskilt när det li- der mot höst. Det är praktiskt att ”halvvägs” till Lappland få en chans att testa hur ens hund reagerar på renar.I södra Österbotten har några gårdar skaffat sig renar. Ryktet har också spritt sig norrut och där känner många renskötare till att hundarna som Mäki-Maunus har tränat är renrena. Med renrena hundar löper samarbetet med renskötarna friktionsfritt. - När vi jagar anmäler vi rovdjursslagna renar som vi stöter på i terrängen och i gengäld hjälper ortsborna jägarna och talar om var någonstans det har siktats älgar, och informerar om var renarna har samlats ihop, berättar Mäki-Maunus. Med ett gott samarbete får alla parter nöje av både levebrödet och jakten. tog sin början i vårt land. Under innevarande år kommer CIC Finlands trofékommission att ställa vitsvanstroféerna på en hedersplats på alla troféutställningar. År 1934 donerade amerikafinländare i Minnesota en liten flock vitsvansvilt till sitt gamla hemland. Nyligen har DNA-forskningen påvisat att de ärftliga mutationerna till sin omfattning nästan motsvarar nivån i ursprungslandet trots att vår hjortstam har utgått från en så smal genetisk bas. Vitsvansviltet har funnit en egen ekologiska nisch i vår natur och utgör inget hot mot våra inhemska arter. Både jaktligt och viltvårdsmässigt är hjorten ett betydelsefullt vilt. Med hjälp av informationen från horntroféer och åldersbestämningar följer vi med hur jakten och det naturliga urvalet påverkar stammen. Mätningen av troféer fungerar dessutom som ett verktyg för viltvården i arbetet med att bevara artens mångfald och produktivitet. Med vetenskaplig kunskap och god praxis kan jakten styras i en riktning med större hållbarhet som dessutom avkastar goda troféer. Under de allra senaste åren har vi i flera stamförvaltningsområden kunnat observera att kvaliteten på hanarnas horn har blivit bättre. Poänggränserna för vitsvanshanar justerades i tiden till en lägre nivå än i hjortarnas hemland. Orsaken var att hjortar i vårt land var klart färre än i dag och man ville få in horn till mätning. Samtidigt gavs jägarna en möjlighet att fälla bockar med medaljhorn. Medaljernas poänggränser flyttas uppåt Det internationella rådet för viltskydd och jakt (CIC) uppdaterar sitt bedömningssystem. För vitsvansviltets del stiger poänggränserna. De nya poänggränserna för vitsvansviltet (underarten Odocoileus virginianus borealis) är: guld 370 (tidigare 360), silver 350 (tidigare 330) och brons 330 (tidigare 300) poäng. Tidigare mätningsresultat fortsätter att gälla och medaljgränserna för atypiska horn förblir som de varit. CIC har avtalat med amerikanska Boone and Crockett club om principerna för att förenhetliga dokumenteringen av mätningar och bedömningar. Dock finns det fortfarande skillnader i poängsättningen mellan CIC och B&C. Vid poängsättningen av europeiska arter tar CIC hänsyn till olika formpoäng som kan öka eller minska poängsumman. B&C:s bedömningssystem utgår från symmetrin hos en trofé, bland annat så, att skillnader i mått mellan hornhalvorna ger minuspoäng. CIC:s bedömningar bygger på decimalsystemet medan B&C fortfarande mäter i tum. För övriga arters del är inga förändringar av betydelse att vänta. CIC Finlands trofékommission uppmuntrar jägare att lämna in troféer till mätning och ställa ut dem på jaktevenemang både i år och under kommande år. Följande större troféutställning som arrangeras av CIC är den internationella jaktmässan i Riihimäki i juni – se www.eramessut.fi Läs mera på sidan 4 om hur det gick till när vitsvansviltet kom till Finland! Jägaren 2 l 2014 l 27
• Pertti Kälkäjä och Ari Mikkonen Satelliter satte hundarna på världskartan GPS-pejlen revolutionerade lokaliserandet av hundar En jaktledare i aktion. ett litet steg för en hund men bär bud om den Finland har sprungits in på pejlutveckling som komma skall”. Nu, ett drygt världskartan och harar har halvsekel senare, kretsar tiotals satelliter kring trallats dit, men våra jakthundar vår jord i hastigheter över 14 000 km i timmen har handgripligen sprungit och förmedlar information från 26 000 km höjd in sig själva och den finska om var någonstans våra hundar håller hus. gps-tekniken för djur på Från tidningsannonser till världskartan. aktiv lokalisering J Vi anar en viss symbolik i det, att den första levande varelsen som flög med satellit var hunden Laika (på ryska betyder ?????, ”Skällare”). Innan det bar av kläddes jycken i en rymddräkt med sensorer, vilkas uppgift var att sända information om hur vovven mådde. Särskilt länge levde inte den stackaren under sin flygning,men tillräckligt länge för att sätta sitt tassavtryck i historieböckerna.Operationen kunde träffande beskrivas med orden ”Detta är 28 l Jägaren 2 l 2014 Tack vare att jakten med hund har utvecklats och avelsarbetet har slagit väl ut så har hundarna blivit dyrbarare än förut och mera självgående.Husse lämnar dem inte längre att reda sig på egen hand i skogen. Efter hand som det uppstod tätorter skärptes kraven på att hålla koll på sin hund. På 70-talet ledde behovet av att kunna följa med sin hund till att världens första hundpejl såg dagens ljus. Den var tillverkad av kommanditbolaget Ari-Matti Luoma Ky, numera känt som Tracker Ab. Pejlen bestod av en radiosändare och en rikt- ningsgivare på ett halsband. I mottagaren hördes ett pipande som blev starkare när apparaten vändes i riktning mot sändaren. Pejlarna med radioteknik utvecklades och blev mindre,och så småningom försågs de också med en skallindikator. Svagheten hos en pejl som fungerar med radiovågor utgörs av den begränsade räckvidden,riktningsgivarens brist på exakthet och känsligheten för störningar. Å andra sidan är den lätt att använda och oberoende av GSM-nät. GPS-pejlens genombrott Satellitpositioneringen och mobiltelefonerna utvecklades och vid millennieskiftet kom en telefon med fast GPS-pejl ut på marknaden. Hannu Lohi på Tracker Ab som utvecklade den första gps-pejlen för djur minns tydligt utvecklingens första tider. - När Benefon Ab hade kommit ut med sin GSM/GPS-apparat väcktes tanken att använda tillämpningen också för att positionsbestämma
• hundar. Systemet verkade lovande, men det krävdes mera utvecklingsarbete. Pejlen krävde en väst och utvecklandet av den innebar också huvudbry. - Under de första testerna trillade västen allt emellanåt av ute i terrängen,men vi hittade den med hjälp av pejlen.En gång fiskade vi ut västen ur ett rävgryt.Det var en älghund som hade börjat följa efter en räv,berättar Lohi roat om denna händelserika tid. Från misstro till årets jaktpryl De första gps-pejlarna fick ett blandat bemötande när de kom ut i handeln. Internationella medier blev så begeistrade att redaktörer från olika hörn av världen flögs in för att rapportera om hundarna som hade egen telefon och som husse kunde hålla koll på med sin mobil. Somliga ställde sig förstås tvivlande.På nätsidor för hundfolk skrevs det ena påståendet värre än det andra; satelliter flyger inte på natten och absolut inte i mörker,hundar försvinner i tät granskog,moln sätter p för pejlen… Det förekom också oförtäckta hot om användningen av pejlen.Vid ett prov sade domaren att han skulle göra en anmälan om djurplågeri för att ”hunden har fått en börda på ryggen”. Men det dröjde inte länge förrän också domarens hund bar på en likadan ”börda” på prov. Med tiden utvecklades pejlarna så att de kunde monteras på halsbandet. Den explosionsartade ökningen i popularitet gjorde att gps-pejlen år 2002 kammade hem en jordskredsseger i omröstningen om årets jaktpryl. Gps-pejlens popularitet har inneburit konkurrens i branschen, vilket konsumenterna tjänar på. Tracker och Pointer har dominerat marknaden under en längre tid än något annat märke, men de har fått konkurrens av Ultrapoints pejlar och en nykomling på banan,b-Bark. Basfunktionerna är de samma i allihop; man följer hunden med satellitpositionering och kan ringa upp den. Men det finns också skillnader. Konsumentdebatten om finesserna är livlig på olika forum. Debatt om konsekvenserna Efter hand som pejlarna har blivit vanligare har det uppstått en debatt om deras konsekvenser för jakten och hundaveln. Det har hävdats att hundarnas trofasthet gentemot husse eller matte försvagas,liksom förmågan att hitta hem när hunden inte längre behöver hitta tillbaka till platsen där den startade. Somliga har varit rädda för att varenda älg blir bortskjuten på grund av goda hundar och effektiva pejlar. Somliga misstänker att bilkörandet har ökat genom att gubbarna prejar flyende vilt med bil och andra befarar att omkringflyttandet på passkarlarna ökar riskerna för olyckor och illegalt användande av motorfordon. Vissa betraktar moderniseringen av jaktkulturen som traditionernas undergång.De påstridigaste har krävt att gps-pejlarna ska förbjudas. Vad är alltså sanning och vad är fria fantasier? Om det här kan vi tycka både det ena och det andra och det är därför viktigt att vi synar saken ur olika vinklar. Ett är dock säkert; att gps-pejlarna innebär mera trygghet än risker. Många älgolyckor har kunnat undvikas när jägare har fått en älg att vända om innan den störtar ut på landsvägen. Eller har hunnit varna bilisterna för den hotande faran. Under jakten kan alla se var de andra befinner sig och vet i vilken riktning det är riskfritt att skjuta. Jaktledarna kan ingripa om någon avviker från sitt avtalade pass. Det är färre som går vilse och det går snabbare att få hjälp i nödsituationer.Sammanhållningen har blivit bättre eftersom det går fortare att kalla in hunden efter avslutad jakt och att få tag på den om den springer in på fel marker. Det har blivit klart sällsyntare att husse måste köra omkring och leta eller övernatta i skogen. Somliga grämer sig över att den gamla jaktkulturen försvinner medan andra tycker att det blir plats för någonting ännu bättre.Delad glädje är dubbel glädje också i nya former av gemenskap.Det går att uppleva samma pirrande spänning på passet när tummen smeker säkringen och samma avslappnade stämning vid tjärubrasan.Det går att dela glädjen med andra under en resa i världens yttersta avkrokar lika väl som i bädden på ett sjukhus. Det är mycket som får plats på världskartan! Huntti Honkanen är klar för jakt. Jägaren 2 l 2014 l 29
• Mika Vuolle Janne Hemminki: Seppo Rajamaa Ung och ivrig jägare Höstarna tillbringar Janne på älgjakt. Under sina tio första levnadsår följde Janne Hemminki med sin pappa och farfar i skog och mark i Kuru. Han hjälpte till och lärde sig känna naturen och jaktens grunder. I somras skrev han jägarexamen och lyfte sitt intresse till nästa nivå. J ag har följt med farsan på jakt ända sen jag var ett, öppnar Janne Hemminki intervjun när jag frågar den unge mannen om hur länge han har jagat. Och något slut finns inte i sikte. Tvärtom, intresset bara växer år för år. - Jag sticker alltid ut på jakt så fort jag får en möjlighet, intygar jägaren från Yöjärvi i Kuru som fyllde elva i november. Medan intervjun pågår oroar han sig för att jakttiden för skogsren snart tar slut, eftersom han inte har hunnit hänga med mer än en enda gång den här vintern. 30 l Jägaren 2 l 2014 Under de första tio åren brukade Janne följa med sin pappa och farfar i Kuruskogarna. Han iakttog vad de gjorde, hjälpte till och lärde sig känna naturen och fick jägarkunskap.I somras lyfte han sitt intresse till nästa nivå när han skrev jägarexamen. - En dag sa jag till farsan att skjutsa mig till provet. Efter det blev jag ännu mer intresserad. Jägarexamen klarade han ganska lätt med bara fyra fel, men några avsnitt hade han varit tvungen att störtplugga på förhand. Frågorna om djuridentifiering var det som Janne gillade bäst. Han tycker att provet är lagom och verkligen behövs. Det är bra att man måste skriva det innan man får börja jaga. Janne tycker det samma om skjutskickligheten.I höstas sköt han älgprovet och klarade det galant på första försöket. Bakom prestationen ligger självfallet flitigt tränande. Han har tränat med luftgevär i några års tid och i somras även med en älgstudsare i kalibern .308. Efter det har han provat på älgjakt tillsammans med pappa på pass.
• Drömmen är att få skjuta en älg och att prova på andra jaktformer. När han blir äldre vill han också jaga utomlands, till exempel vildsvin. Bästa jaktupplevelsen? Den var Janne med om på jaktmässan i Riihimäki. - Det är fint att gå på jaktmässor. Där finns alltid allt möjligt, som nya bössor och jaktprylar. På frågan om vad som är hemligheten med en bra jägare måste han tänka efter en stund. - Tända en brasa måste man ju kunna! utbrister Janne med ett skratt efter att ha funderat. – Och vara skärpt så inte djuret smiter sin väg. Mika Vuolle Jämt i farten Janne konstaterar att man ska vara lugn och ha tålamod för att skjuta bra. - På jakt ska man vara skärpt, kunna skjuta och inte panga hit och dit. Man måste också ha tillräckligt med framförhållning, vet Janne. Går i familjen men ingen belastning Den unge mannen är väl medveten om att han vandrar i fädrens fotspår. Släkten Hemming har varit jägare i många generationer och jakten var ett naturligt val också för Janne. På farfars marker finns de bästa jaktmarkerna i Kuru tycker Janne, och i farfars och farmors gamla ladugård har hans farbror byggt en älgbana för luftgevär där det går fint att träna också på vintern. Janne har samma fritidsintressen som hans jämnåriga,surfar på nätet och spelar dataspel,men alltid har han inte lust med det. För honom är jakten ett av flera sätt att röra på sig utomhus,kanske det viktigaste.Inne blir det ofta mera jakt; han läser böcker om djur och tittar på jaktvideor. Och när han spelar handlar också favoritspelen om jakt. - Det skojigaste med jakten är att få se djuren på riktigt. Och om nån fäller ett vilt så känns det bra,säger Janne. I jaktföreningen Pyydysperän paukku där Janne hör till älgjägarna är andan god, tycker han. Också de äldre gubbarna har varit schyssta och tagit emot grabben som en kamrat. Dessutom finns det några pojkar till i samma ålder. Det är alltså fint att vara med i jaktlaget. Janne har hunnit samla på sig mera jakterfarenhet än mången vuxen karl. Han har följt med sin pappa och vittjat fällor,och han minns att han som yngre också var med på en lodjursjakt. I slutet av november sköt Janne Hemminki sin första hare med hagelgevär. Nioåriga Lenni drev haren så nära som tjugo meter från brasplatsen och avnjuter på bilden en korv som belöning. Lenni, som ägs av Jannes jaktkamrat Jussi Mäkelä, lär vara en fena på att driva och hittar alltid en hare. Pappas hund Hupi flänger däremot bara omkring i stället för att driva och farfars hund Sulo lunkar jämt iväg med första bästa väg som den hittar. Höst och vinter ägnar Janne de flesta veckosluten åt jakt, men inte kan han hålla sig borta från naturen på sommaren heller.Då fiskar han gärna.Det har han gjort ända sedan barnsben,men redskapet spelar inte någon större roll. - Det blir både nät och mete med mask på kroken.Att fiska med spinnspö är också skojigt. I våras blev det en fin fiskefärd när han landade två öringar på samma dag. Den största fisken hittills var en stor gädda.Vad den vägde minns Janne inte riktigt,men det var typ två-tre kilo. I skolan är favoritämnena gymnastik och textilslöjd, för där kan man göra skojiga kläder åt sig själv eller varför inte ett förkläde åt mamma. Läsämnena är inte heller något problem, även om de inte är jätteintressanta. En gång fick han extra beröm av läraren för en uppsats där rubriken var – tänka sig! - ”Mitt älgjaktlag”. Det som återstår av fritiden fyller Janne till stor del med aktivt idrottande. På somrarna spelar han boboll med Ruoveden Pirkots juniorer.Det har blivit framgångar och även medaljer i flera turneringar. På vintrarna skidar han flitigt och spelar ishockey med kamraterna. Efter intervjun hade Janne bråttom till föreningen Kurun Ryhtis brottningsträning.Vi kan inte annat än konstatera att den här sportiga ynglingen håller sig med hundraprocentigt traditionella finska intressen! Elvaåriga Kurubon Janne Hemminki är jägare ända ut i avtryckarfingret. ”Jag sticker ut på jakt så fort jag har tillfälle”, berättar han. Jaktkortet och de övriga nödvändiga tillstånden följer alltid med i jaktjackans bröstficka. Jägaren 2 l 2014 l 31
• En mård som har byggt sig ett bo i ett hus oväsnas i synnerhet när husfolket tänker gå och lägga sig; då piggnar nämligen det nattaktiva djuret till. Reijo Orava Jari Niskanen Ekorren bygger gärna bo under taket i hus. De största skadorna uppstår när den rumsterar i isoleringsmaterialet för att bygga bo eller bara på skoj. Marko Muuttola När viltet flyttar in i huset Hjälp, det låter på vinden! Dessutom innebär gnagda elledningar en Möss och råttor är ett välbekant brandfara. Lukten av avföring och kadaver av plågoris i bebodda hus och vi vet bytesdjur hör inte heller till de smärre olägenhur vi ska bekämpa dem. heterna.I värsta fall kan det bli påkallat med en Det är husockupanterna av omfattande renovering av byggnaden. större format som gör oss handfallna när de flyttar in eller Ibland värt att vänta Mellan yttertaket och innertaket är det oftast bygger bo i huset. Att avhysa ekorren som har byggt sig ett bo. Krafsande vilt är svårt och därför är det ljud uppifrån vinden eller mellanrummet melbäst att vidta förebyggande lan taken hör till de mindre bekymren när det åtgärder. gäller ekorrar.De största skadorna uppstår när N är sommaren står för dörren och ägaren återvänder till sin stuga kan han råka ut för en rejäl överraskning.Stugan är ockuperad av vilda djur! Mellan yttertaket och innertaket på sommarbostaden har kanske en ekorre eller mård flyttat in. Ett hus som står på en fridfull plats lockar också andra små rovdjur till sig,som räv, mårdhund och mink,men de håller vanligen till under huset eller i mellanbottnen. Djuren kan orsaka avsevärda skador till exempel genom att förstöra isolering eller vattenledningar. 32 l Jägaren 2 l 2014 djuren rumsterar i isoleringsmaterialet för att bygga bo eller bara på skoj. Det kan ge upphov till värmeläckor som i sin tur kan leda till fuktskador och mögel. Mården är ett annat djur som gärna huserar upptill i byggnader. Den orsakar likadana skador som ekorren, men oväsnas dessutom mycket mer, i synnerhet när husfolket tänker gå och lägga sig. Då piggnar nämligen den nattaktiva mården till. Typiskt för mården är att den håller sig med kraftiga parfymer som bland annat används som signalmedel mårdar emellan. Resterna av bytesdjur bidrar till ”väldoften” kring boet och dess närmaste omgivning, som i sommarvärmen utvecklas till en sanslös luktupplevelse. Det är ofta svårt att avhysa vilda djur som är vana vid människor från en byggnad där de har byggt bo, i synnerhet om det finns ungar i boet. Eftersom det gäller att handla så, att inte byggnaden tar skada blir avhysandet ännu knepigare. Om läget inte är fullkomligt outhärdligt och det inte verkar bli några värre skador så är den enklaste metoden att vänta tills mor och barn beger sig på utflykt och täppa till djurens alla ingångar till huset. Bägge arterna föder i regel sina ungar senast i maj och vid midsommartid brukar ungarna börja utforska omgivningarna kring boet. Räven, mårdhunden och minken brukar flytta in underst i huset. Den besvärligaste av dem att avhysa är den minsta, minken, eftersom den kan klämma sig in i väldigt trånga utrymmen. Men att avhysa de båda större arterna är inte heller problemfritt. Täpp till ingångarna med stålnät Vinterutfodringen av fåglar kan få ett tråkigt efterspel om ekorren som gästat fågelbordet
• Raimo Lietsala Det är skäl att låta proffs ta hand om jakten på inhysingarna. under vintern besluter sig för att grunda familj uppe under taket. Matandet lockar ekorren till gårdsplanen och utsätter byggnaderna för en skaderisk. Det säkraste sättet att skydda en byggnad från djurskador är att blockera ventilationsöppningar och andra tänkbara ingångar med nät. Använd stålnät med minst 1 mm tråd och cirka 10 mm maskor. Då stänger nätet också ut smärre skadedjur som möss och småvesslor. Större rovdjur som mårdhund börjar sällan riva i sådana här metallnät för att ta sig in under huset. Om problemet trots allt skulle uppstå byter man till ett nät med grövre tråd och större maskor. Nätet har den fördelen jämfört med andra material att det är lätt att forma, djuren tuggar inte på det och det går inte att i misstag täppa till byggnadens ventilation.Den som använder andra material riskerar att täppa till luftcirkulationen,vilket kan leda till mögelbildning. Avhysning under fredningstid kräver dispens Det händer förstås att djurens bobestyr i ett bebott hus inte orsakar några värre skador och att det är trevligt att titta på när ungarna kilar omkring ute på gården,men det är i allmänhet svårt att på förhand uppskatta omfattningen av skadorna och det kan ta år innan följderna blir synliga. Blotta tanken på skador och reparationer för flera tusen euro mitt i bästa semestertid brukar få husägaren att skyndsamt vidta åtgärder. Lövblåsare får användas för att fånga eller driva bort fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, mårdhund, mink, hermelin, ekorre, grävling, tvättbjörn och icke fredade däggdjur endast när djuret befinner sig i ett gryt, i ett blockfält, i eller under en byggnad, under en ved- eller virkestrave eller i motsvarande förhållanden. (Jaktförordingen 14 a §, Användning av lövblåsare) Att avhysa vilt från byggnader när de har ungar kräver dispens av Finlands viltcentral. Försommaren är tiden då djuren har ungar och även för de jaktbara arterna omfattar den stadgade fredningstiden åtminstone den här perioden.Rent generellt är det enligt jaktlagen förbjudet att störa djuren när de har bo och ungar, vilket betyder att det är lagstridigt att på egen hand göra sig kvitt djur som har kommit igång med bo och ungar. Även i problemfall måste vi rätta oss efter fredningstiderna. Det går sällan att använda den lagstadgade jakttiden till att förebygga skador som inträffar under våren och sommaren.Det vore därför bra att på förhand försöka eliminera individer som kan tänkas flytta in i byggnader genom att jaga dem när det är lovligt att jaga arten. Den som upptäcker spår, avföring eller andra tecken efter djur inne i byggnader eller nära sådana kan vända sig till jaktföreningen på orten för hjälp med att förebygga eventuella skador. Men inte heller nu får vi glömma bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. Åtgärder utanför jakttiden kräver dispens av Finlands viltcentral och ansökningen lämnas in till viltcentralens regionkontor på boningsorten. Beskriv i ansökningen så noggrant som möjligt vilka problem du har upptäckt och vilka åtgärder som eventuellt har vidtagits tidigare. Viltcentralen handlägger akuta fall så snabbt som möjligt,men den som ansöker ska ändå bereda sig på att dispensprövningen tar minst en vecka. Finlands viltcentral är en offentligrättslig inrättning och handläggningen av dispenser är en avgiftsbelagd tjänst vars avgifter fastställs årligen genom en förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Observera och skräm bort I stora drag framskrider en avhysning enligt följande. Observera djuren så du får reda på längs vilka vägar de rör sig i byggnaden. Viltkameror är här en utmärkt hjälp. De tar bilder när de känner av rörelse och samlar in information utan att ägaren behöver vara på plats. Djuren lämnar synliga spår efter sig där de rör sig i byggnaden. ”Huvudingången” finns oftast på den sidan som vetter mot skog eller vid den vägg som ger mest skydd. När huvudstråket har klarnat täpper man till alla andra ingångar och vidtar åtgärder på den motsatta sidan för att driva ut djuren genom den öppna huvudingången som de är vana att använda. Beroende på byggnadens konstruktion och boets belägenhet kan avhysningen gå enkelt eller så blir det en omständlig procedur. Halva slaget är vunnet om det går att komma åt stället där djuret har inrättat sitt bo. Direktkontakt med inhysingen driver nästan undantagslöst ut djuret. En metod att avhysa det icke önskvärda djuret från platsen är att med buller och bång sjasa iväg det från Jägaren 2 l 2014 l 33
• tomten så fort det dyker upp. Ofta krävs det några överrumplingar för att plågoriset ska känna tillvaron otrygg och byta adress. Det kan bli en rätt tuff operation med vaknätter ute på terrassen. Musik, parfym och lövblåsare Till det mest problematiska hör byggnader där det inte går att kika in.I sådana fall måste man använda ljud, till exempel buller och slammer. Att koppla in en stereo med tajmer är ett gott alternativ, i synnerhet om husfolket inte finns på plats. Med tajmern skapar man en oregelbundenhet i radioskvalet,vilket gör det svårare för ”gästerna” att vänja sig vid ljudet. Vad stereon häver ur sig spelar ingen roll för djuren. Huvudsaken är att volymen är på max, dock med hänsyn till grannarna.Värt ett försök är också metoden att spela upp någon gräslig inhemsk poplåt på en knastrande radio, som en sommarstugubo en gång yttrade sig om vårt traditionella midsommarfirande. Utöver ljudeffekterna är det värt besväret att sprida ut ett antal olika kraftiga dofter där djuren antas hålla till. Till ändamålet passar wunderbaum doftgranar som brukar dingla i bilar, deodoranter och parfymer. Åtminstone för ekorrens del kan man testa med ämnen som används för att locka på rovdjur som räv. På det viset får djuret en känsla av att boet är upptäckt och att det är dags att byta adress. Det går bra att suga upp doftmedel i bitar av superlon. Då varar lukten längre och kan vid behov bättras på. När problemet är ur världen går det enkelt att samla in doftbollarna och slippa den förargelsen. Lövblåsaren är precisionsvapnet framom andra när det gäller avhysning av oönskade Viltets fredningstider Ekorre 1.2–30.11 Mård 31.3- 31.10 Hermelin 1.4- 31.10 Räv, mårdhund, iller, grävling och mink 1.5-31.7 (hona med ungar) Ansökan om dispens hos Finlands viltcentral Ansökningsformulären finns på nätet: riista.fi > På svenska > Jakt > Blanketter > Dispensblanketter. Dispens för mård enligt jaktlagen 41 a § 1 mom, övrigt däggdjursvilt enligt 41 c § samt för förstöring av bon för vilt enligt 41 d § kostar 30 euro. En dispens från bestämmelserna i Jaktlagen 33 § som ansöks samtidigt ingår i priset. En separat ansökan om dispens från Jaktlagen 33 § om användning av förbjudna fångstredskap och fångstmetoder kostar 150 euro. gäster. Med en sådan kan man blåsa in lukter i hus och nå även trånga utrymmen. Effekten bygger egentligen på att man med apparaten kommer åt att blåsa djuren i ändan,så att säga. Enligt jaktförordningen kräver avhysning av mård med lövblåsare dispens av Finlands viltcentral. Vid minkjakt har lövblåsaren visat sig fungera bara man vet var någonstans djuret håller till. För att lokalisera en ekorre eller ett smårovdjur som har flyttat in i ett hus kan man ta en hunds väderkorn till hjälp. Även när man använder en lövblåsare ska man lämna en flyktväg fri eftersom inte ens minken stretar frivilligt i motvind. Spärra ingångarna med nät när problemet är ur världen, annars kan problemet vara tillbaka nästa år. Avlivning sista utvägen När djuren har vant sig vid människan börjar problemen med att bli kvitt dem. Ekorren som under vintern har knaprat på nötter på Anne Saarinen/Vastavalo.fi Värt ett försök är också metoden att spela upp någon gräslig inhemsk poplåt på en knastrande radio,som en sommarstugubo en gång yttrade sig om vårt traditionella midsommarfirande. En sommarstuga som står obebodd lockar till sig vilt och smårovdjur av flera arter. 34 l Jägaren 2 l 2014 foderbordet begriper inte varför gumman i stugan plötsligt hötter med kvasten och försöker skrämma iväg den. Ofta slutar det med att djuret måste avföras permanent. Att fånga djur i fällor på sommaren då det finns gott om föda kan visa sig svårt. Rent generellt är djuren försiktiga i närheten av boet och går alltså inte särskilt lätt i fällor. Mycket riktigt så fungerar fällfångst bäst på ensamma individer utan ungar. Den som överväger att avliva ett vuxet djur ska oavsett fångstmetod försäkra sig om att det inte finns ungar i huset. Om man avlivar ungarna behöver man sällan avliva den vuxna individen eftersom den lämnar grannskapet när boet har förstörts. Även i det här fallet ska man sätta nät för gluggarna, annars kan problemet återuppstå under åren som följer. Det är bäst att låta ett proffs sköta infångandet av djur. Proffs hittar man i jaktföreningen på orten eller som en avgiftsbelagd tjänst på ett företag för skadedjursbekämpning. I regel sköter företagen som debiterar kunden hela paketet från dispensansökan till eliminering och nät i gluggarna. Ersätter din hemförsäkring? När en skada har inträffat kontaktar man i regel sitt försäkringsbolag som förväntas ersätta den uppkomna skadan. Vilket bolaget inte nödvändigtvis gör eftersom försäkringsbolagen håller sig med väldigt varierande praxis beträffande skador på egendom. Den som tecknar en hemförsäkring kommer sällan att tänka på de vilda djuren, som i värsta fall kan orsaka skador för tusentals eller tiotusentals euro i konstruktionen på ett egnahemshus eller en sommarstuga. När det handlar om byggnader lönar det sig att läsa det finstilta om vad försäkringen de facto täcker och vilka villkor som gäller. I allmänhet ska en skada vara oförutsedd och plötslig.En översikt av vad försäkringsbolaget erbjuder kan uppdaga en sådan lucka i egendomsskyddet att skador orsakade av vilda djur inte ersätts.
• TUOTTEISTAMME SAAT TIETOA ASIANTUNTEVISTA JÄLLEENMYYNTILIIKKEISTÄ JA VERKKOSIVUSTOLTA WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM Z6(i)-SARJA TARKKUUTTA KAIKKIIN TILANTEISIIN Hiivintämetsästys. Vuoristometsästys. Ajometsästys. Safari. Väijyntämetsästys. Kaikissa metsästystavoissa on oma viehätyksensä ja jännityksensä. Z6(i) mukautuu kaikkiin tilanteisiin, sillä tämä SWAROVSKI OPTIKIN taidonnäyte on muuttanut tähtäinkiikarien käyttötavan täysin. Mallissa on 6-kertainen zoom, joka mahdollistaa uskomattoman laajan näkökentän pienellä suurennuksella ja näyttää kohteen pienimmätkin yksityiskohdat suurella suurennuksella. Valittavana on kahdeksan eri mallia, joissa kaikissa tinkimätön optiikka yhdistyy helppoon käyttöön. Täydellisesti mukautettu ja jo yli 100 000 kertaa hyväksi havaittu. Kun sekunnit ratkaisevat – SWAROVSKI OPTIK. SEE THE UNSEEN WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM H21_Metsastaja_185x133_FI.indd 1 26.02.14 14:04 MADE IN USA Jägaren 2 l 2014 l 35
• Hannu Huttu När skogsjärvar väljer levnadsområde dras de till närheten av vargar. Däremot undviker järven människor och lövskog. Mari Tikkunen Järvforskningen på frammarsch Järven håller på att få en tätposition i den finska rovdjursforskningen. Hittills har järven stått i skuggan av de andra stora rovdjuren och det har knappt alls satsats på järvforskning. Ett av de främsta skälen till det ökade intresset för arten är skadorna som den på senare år har vållat rennäringen. D et skygga mårddjuret järven ska äntligen få en egen förvaltningsplan. I slutet av fjolåret skickade jord- och skogsbruksministeriet ut planen på remiss. Järven är det enda av våra stora rovdjur som saknar en förvaltningsplan. Även Forststyrelsen ansöker om EU-finansiering för ett Life+ -projekt för att förbättra skyddet av järven och minska på de skadorna som arten orsakar. Ett av de främsta skälen till det nyväckta intresset för järven är de skador som arten I förvaltningsplanen för järvstammen som är under beredning delas Finland in i tre stamförvaltningsområden; det norra och östra renskötselområdet, det övriga renskötselområdet samt Skogsfinland. 36 l Jägaren 2 l 2014 under de senaste åren har orsakat rennäringen. Järvens andel av de renskador som orsakades av stora rovdjur och som renbeteslagen i Fjällappland fick ersättning för under åren 2010 till 2012 uppgick till 73 procent. Under 2012 mer än fördubblades antalet järvslagna renar från året innan till 2800 stycken. Ungefär hälften av de 180-200 järvarna i vårt land lever inom renskötselområdet. De järvar som lever i fjällen hör till den gemensamma finska, svenska och norska populationen. År 2012 fanns det 668-835 järvar i Sverige och 385-445 järvar i Norge. Järvforskningen i de här länderna är omfattande och det pågår flera gemensamma forskningsprojekt. Även Finland har i en mindre omfattning bedrivit närområdessamarbete om järven med sina grannländer. I vårt land är det Forststyrelsen som tillsammans med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och renbeteslagen följer med järvstammen.
• I vilt tillstånd breder järven ut sig långsamt eftersom honan får ungar bara vart annat år. I februari-mars föds två eller tre ungar. annat genom åtgärder som skapar kontakter mellan de båda underpopulationerna. Koskela undersökte också på vilket vis järven drar nytta av vargen. Hennes forskning avslöjade att närheten till varg var en av de främsta faktorerna som påverkade skogsjärvens val av levnadsområde. - Om järven lever nära goda jägare får den tillgång till fler kadaver. Å andra sidan kan predation inom ”partnerskapet” bli ett hot och därför inlåter sig järven inte i ett alltför nära umgänge med vargen trots att den lever i vargens närhet. Kadavren livsviktiga för skogsjärvarna Minskade skador genom jakt I vårt land lever järven inte bara i fjällen utan också i skogen,men den senare har knappt alls blivit undersökt. Skogsjärvarna som lever utanför renskötselområdet kan till och med betraktas som ett unikum globalt sett. - De lever i skogshabitat i områden med låga tätheter av medelstora hjortdjur. Skogsjärvarna visar att arten klarar sig också i områden där deras typiska föda saknas,konstaterar Anni Koskela på Forststyrelsen som doktorerat i ämnet. Järvhonor som får ungar inom renskötselområdets nordligaste renbeteslag jagar främst ren som utgör 66 procent av deras föda. Honorna som får ungar i östra Finland lever däremot främst på älg som utgör över hälften av deras föda. - I östra Finland ersätts renen med älg, som järven främst konsumerar i form av kadaver. Det är vargen och mänskliga älgjägare som förser järven med älgkadaver. Järvarna i östra Finland är med andra ord mera benägna att äta kadaver medan järvarna i norra Finland i större utsträckning jagar själva, uppger Koskela. Kadavren är livsviktiga för de skogsjärvshonor som fortplantar sig.Hanarna och de honor som inte fortplantar sig är däremot inte beroende av älg eftersom de i hög utsträckning även jagar hare och hönsfågel. I östra Finland lever en population på cirka sextio skogsjärvar. I förvaltningsplanen för järvstammen som är under beredning delas Finland in i tre stamförvaltningsområden; det norra och östra renskötselområdet,det övriga renskötselområdet och Skogsfinland.Det norra och östra renskötselområdet omfattar renbeteslagen i Fjällappland och samtliga renbeteslag utmed gränsen till Ryssland. Kärnan i planen är att få järvstammen i förvaltningsområdena Skogsfinland och det övriga renskötselområdet att växa,och att minska på renskadorna i det övriga renskötselområdet, till exempel genom att eliminera problemindivider. I motsats till de övriga stora rovdjuren har järvarna hittills inte kunnat minskas genom jakt.Trots det har järvstammen vuxit långsamt och arten är fortsättningsvis synnerligen hotad i vårt land. Eftersom stammen är hotad ska vi i första hand överväga en flyttning av problemindivider till förvaltningsområdet Skogsfinland. I synnerhet områden där det förekommer lodjur och varg utgör tänkbara levnadsområden för arten. När stammen har vuxit till sig i hela landet går det att överväga att bevilja dispenser i enlighet med jaktlagen i de värst utsatta områdena. Utsättningar ingen enkel affär Det har tidigare gjorts utsättningar för att återinföra järven i Suomenselkäområdet. I detta nu lever där en population på cirka trettio järvar. Med nya utsättningar vore det möjligt att förena järvarna i Suomenselkä med järvarna i östra Finland eftersom populationen i Suomenselkä är liten och löper stor risk att dö ut. I naturen breder järven ut sig långsamt eftersom honan får ungar bara vart annat år. Den föder två eller tre ungar i februari-mars. Vid utsättningar är problemet att vi vet så litet om järven. En grundlig kännedom om järvens biologi och ekologi är ett absolut krav för utsättningar.Innan en utsättning kan verkställas bör vi också känna till sådant som den optimala mängden individer som flyttas och könsfördelningen. En ökad satsning på forskning är primärt även i det revirbaserade ersättningssystem för skador som föreslås i förvaltningsplanen. Där ska ersättningarna som betalas ut bygga på järvarnas kullar och antal. I fjol anmäldes bara fyra järvkullar i Lappland till observationssystemet Tassen för de stora rovdjuren. Närheten till vargar viktig Koskelas forskning visar att skogsjärvarna skiljer sig från fjälljärvarna även genetiskt och att det knappt alls förekommer något genetiskt utbyte mellan de båda underpopulationerna. - Järvstammens genetiska variation var liten. I bägge underpopulationerna syntes tecken på ett flaskhalsfenomen för en kort tid sedan. Det genetiska utbytet mellan populationerna borde vara större än det är i dag för att trygga järvstammens livskraft i framtiden. Det står också i förvaltningsplanen för järvstammen att fjäll- och skogsjärvspopulationeras genetiska bas ska förstärkas, bland Järvforskaren Anni Koskela fördjupade sig i sin avhandling i järvens val av habitat, föda och populationsgenetik. Hennes forskning kastade ljus över den tämligen okända skogsjärvens liv. Jägaren 2 l 2014 l 37
• Kaarina Kauhala, Markus Ahola & Mervi Kunnasranta, VFFI Inskickade prover berättar Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet samlar in prover av sälar som har fällts av jägare. Utifrån proverna kan vi uppskatta sälstammens ålders- och könsstruktur, honornas fortplantningseffektivitet och sälarnas kondition. Vi får också värdefull information om vad sälarna äter. I nventeringarna av gråsäl görs varje år i månadsskiftet maj-juni med samma metod i Finland, Sverige, Estland, Danmark och Ryssland, det vill säga med flyg. Inventeringarna görs vid tiden då gråsälarna ömsar päls och vilar på skär i yttre skärgården. De gråsälar som observeras fotograferas och räknas efteråt på bilderna. På det här viset får vi ett minimiantal (en ”inventerad stam”) eftersom alla gråsälar inte befinner sig på land när inventeringen görs, utan en del av dem befinner sig i vattnet och alltså undgår observation. Den inventerade stammen i Östersjön har tredubblats under 2000-talet, men det var först efter 2005 som inventeringsmetoden blev enhetlig, vilket betyder att siffrorna som vi fått innan bara är riktgivande. Totalstammen har under de senaste åren fortsatt växa, men däremot har den inventerade stammen i våra havsområden inte vuxit sedan 2006. De senaste årens tillväxt är främst koncentrerad till Stockholms skärgård och Sydsverige. minska en aning och nå en topp år 2006. Den senaste statistiken för jaktåret 2012/2013 ger siffran 291 gråsälar. Under årens lopp har nästan hälften av avskjutningen ägt rum på Åland. Kvoten/antalet licenser utgjorde till år 2006 ungefär 10 % av den inventerade stammen i vårt land, men har sedan dess vuxit i proportion till inventeringsstammens storlek. Sedan 2008 har den årliga kvoten, Åland medräknat, legat på 1500, men färre än hälften av licenserna har blivit använda. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet samlar fortsättningsvis in prover av fällda gråsälar för att kunna följa med stammens struktur,förökningseffektivitet,kondition och hälsotillstånd. Vi har dock bara fått in prover från en väldigt liten del av de fällda sälarna, cirka 70-150 per år. I relation till avskjutningen har vi fått flest Avskjutningen som mest drygt 600 om året I vårt land återupptogs jakten efter gråsäl år 1998 efter sexton års fredning.Till en början var avskjutningen inte större än några tiotal, men översteg 400 sälar år 2004 för att därefter Späcklagrets tjocklek visar sälens kondition. Gråsälarna inventeras i månadsskiftet maj-juni när de ömsar päls och vilar på skär i havsbandet. 38 l Jägaren 2 l 2014 prover från Bottenviken och minst från den sydvästra skärgården. I Bottenviken sker jakten nästan uteslutande på vårisarna och det går enkelt att bärga bytet.Längre söderut jagar man oftare på isfria vatten och då är det svårare att bärga de skjutna sälarna.Av de sälar som tagits som bifångst till kustfisket har vi bara fått in några få prover. Avskjutningens struktur varierar mellan havsområdena Gråsälsavskjutningen varierar till sin struktur mellan de olika havsområdena,vilket åtminstone delvis beror på jakttiderna. På Bottenvikens isar skjuts på våren ett stort antal vuxna honor som vilar medan de ömsar päls. Hanarnas och kutarnas andel av avskjutningen är här liten eftersom kutarna ömsar päls tidigare och hanarna troligen senare. I Bottenhavet och Kvarken skjuts nästan lika många hanar som honor. I den sydvästra skärgården fälls en stor del av sälarna på hösten och där är det mest hanar som fälls. Då skjuts det också en hel del gråsälar i närheten av fiskeredskap och det är i regel hanar. Som helhet betraktat är gråsälsavskjutningen i vårt land handominerad. Kutarnas andel av avskjutningen ökar ju längre söderut vi går och deras andel är allra störst i Finska viken. Åren 2006 till 2012 var kutarnas andel cirka 20 % av den totala avskjutningen i landet,och förhållandet mellan hankutar och honkutar var i det närmaste 1:1, medan förhållandet åren 2000 till 2004 var 3,4:1. Andelen unga honor i avskjutningen har med andra ord vuxit sedan början av 00-talet: i början av 00-talet bestod 13 % av avskjutningen
• om gråsälen i Östersjön Sydvästra skärgården Bottenviken 24 8 Hanar Honor 22 20 6 18 Avskjutningen Avskjutningen 16 14 12 10 8 5 4 3 2 6 4 1 2 0 0 5 10 15 20 25 30 Ålder (år) av honor yngre än ett år medan deras andel hade stigit till 18 % i slutet av 00-talet. Förändringarna i avskjutningens struktur beror åtminstone delvis på att andelen sälar som fällts i Bottenviken har minskat medan andelen sälar som fällts i den sydvästra skärgården har ökat i motsvarande grad. Hanarnas andel av stammen har ökat Vi klarlade gråsälsstammens struktur med hjälp av avskjutningens struktur genom att använda en metod med ålderstabeller. Där utgår man från att avskjutningen beskriver den del av stammen som dör eftersom jakten är en viktig dödsorsak. Avskjutningen betraktas alltså inte som ett slumpmässigt urval av populationen. Dessutom tog vi i beräkningarna hänsyn till stammens tillväxtkoefficient och förökningseffektivitet. Under 00-talet ökade dödligheten i synnerhet hos de honor som var yngre än tio år. Östersjöstammen växte i början av 00-talet med en hastighet av nästan 10 % om året och av de nyfödda honorna levde nästan hälften till tio års ålder. Under tidsperioden 2006 till 2012 var det bara cirka en fjärdedel av honorna som blev så gamla. En av orsakerna till den ökade dödligheten bland unga honor är att deras andel av avskjutningen ökade. På motsvarande vis finns det färre unga hanar än förut i avskjutningen,vilket betyder att hanarnas andel av stammen har ökat. Fortplantar sig väl till 25 års ålder Gråsälshonorna föder sina ungar i februarimars på drivis eller på land om det inte finns 0 5 30000 25000 Antalet gråsälar 0 Hanar Honor 7 20000 15000 Hela Östersjön 10000 Finland 5000 0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 År is.Honan diar kuten i nästan tre veckor och blir brunstig redan innan hon slutat dia, men fostret fäster sig inte vid livmoderväggen förrän vid midsommartiden, ibland först i juli. En tredjedel av gråsälarna blir könsmogna redan vid tre års ålder, 81 % som fyraåringar och de övriga som femåringar. På 00-talet fick ungefär 10 % av fyraåringarna och hälften av de femåriga honorna kutar.Effektivast förökar sig sälarna i åldersspannet 8 till 12 år; av dem får 80 till 90 % ungar. Gråsälens fortplantningseffektivitet är god upp till cirka 25 års ålder.De äldsta honorna håller mellanår oftare än de yngre, men en hona i god kondition kan få ungar så sent som i fyrtioårsåldern. Tidigare förekom det åtsnörningar av livmodern hos gråsälen, men nu fanns det bara ett fall i vårt material; en trettonårig hona som fälldes 2009. Numera är gråsälens fortplantningshälsa normal. Magra sälar som bifångst Gråsälarnas kondition, det vill säga späcklagrets tjocklek, har varierat: på den magraste individen var späcklagret bara 10 mm tjockt (en 10 15 Ålder (år) 20 25 30 hane som fälldes i juli) medan det var 90 mm tjockt på den fetaste (en hane fälld i oktober). På hösten är sälarnas späcklager tjockare än på våren utom hos kutarna. Skillnaderna mellan könen är försumbara,men de individer som har fällts som bifångst är i genomsnitt magrare än de övriga. På våren är det i synnerhet små kutar i dålig kondition som fälls som bifångst medan det på hösten är magra vuxna och juvenila hanar. De individer som uppträder vid fiskeredskap och stjäl fisk ur sådana är i regel vuxna hanar i god kondition. De sälar som vållar kustfisket problem är således oftast hanar. Främst strömming men också ädelfisk I en tidigare artikel (Jägaren 3/2012) har vi skrivit om vad gråsälen äter. Arten äter främst strömming, men även stora mängder vassbuk, i synnerhet i Finska viken och den sydvästra skärgården. I synnerhet vuxna hanar äter även sik och lax. Det är främst på hösten som de äter ädelfisk. De preliminära resultaten av det internationella projektet ECOSEAL tyder på att vuxna hanar som tagits som bifångst äter mera strömming än övriga hanar. De slutliga svaren på vad gråsälen äter blir klara under sommaren. Sälprover behövs fortsättningsvis VFFI tar fortsättningsvis emot prover från sälar som skjutits. Vi behöver också prover av sälar som skjutits som bifångst för att exaktare än förut kunna uppskatta vilken del av sälstammen som vållar problem för kustfisket. Vi önskar framföra ett varmt tack till alla de jägare och fiskare som har skickat in prover till oss. Jägaren 2 l 2014 l 39
• Mikael Wikström Hornen som verktyg vid älgförvaltning I många områden i Finland är älgtjurarnas andel och medelålder väldigt låg. De flesta tjurar fälls innan de hinner bli fullvuxna. Det påverkar älgbeståndets möjligheter att fungera normalt och problem med försämrad kalvproduktion och låga kalvvikter tycks bli allt vanligare. Kunskap om hur tjurarnas horn utvecklas kan användas som ett av redskapen för att åtgärda problemen. 40 l Jägaren 2 l 2014 P roduktiva älgkor har i regel goda möjligheter att uppnå fullvuxen ålder i och med att de har sina kalvar som ”livförsäkring”. En ko som åtföljs av kalv är enligt jaktförordningen fredad,vilket också innebär att kalvarna lär sig hitta mat och klara sig undan faror. Tjurar har däremot inget motsvarande skydd i lagstiftningen vilket lätt leder till att jakttrycket på dem blir för stort. Det medför i sin tur skev könsfördelning och låg medelålder bland tjurarna.I stora delar av landet finns det flera än två kor per tjur och tjurarnas medelålder kan ligga mellan endast två och tre år. En älgtjur når i regel fullvuxen ålder vid 6½ år och ligger på toppen av sitt liv fram till cirka 10½-års ålder. Så som jakten på älg har bedrivits i Finland har endast omkring tio procent av tjurarna som uppnått 1½-års ålder, hunnit bli fullvuxna (6½ år) innan de fällts.För att älgens brunstbeteende ska fungera normalt behövs många fullvuxna tjurar i beståndet. Korna ska kunna välja en lämplig partner bland de fullvuxna tjurarna,samtidigt som tjurarna måste konkurrera med varandra om vilka som ska betäcka områdets kor. Det är grunden för det naturliga urvalet. Om det finns för få fullvuxna tjurar kan brunstsäsongen dra ut på tiden så att kalvarna föds sent och andelen tvillingkalvar sjunker. Unga tjurar behöver skydd För att många tjurar ska ha möjlighet att bli fullvuxna behövs någon form av ”sparprogram” som minskar jakttrycket på tjurar i ål-
• dern 1½ - 5½ år. Kraven på ett sparprogram för tjurar är förstås att det också i praktiken ska gå att höja tjurarnas medelålder med programmet, principerna ska vara så enkla att alla jägare kan tillämpa dem oberoende av kunskapsnivå och dessutom måste programmet vara utvecklat så att det inte gynnar svagt utvecklade tjurar som växer långsamt framom väl utvecklade tjurar som växer snabbt. Sparprogrammet måste alltså utvecklas utgående från det lokala älgbeståndets egenskaper. Ett dåligt utvecklat sparprogram kan på sikt försvaga ett bestånd och kan alltså vara en sämre lösning än inget särskilt sparprogram alls. Hornen kan indikera ålder 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Alla tjurar kommer ju att fällas i något skede, men med tanke på älgarnas beteende till exempel i samband med brunsten, lönar det sig att låta många flera tjurar bli fullvuxna innan de fälls. Här exempel på normalt utvecklade unga tjurar som får bli äldre. För att ett sådant här sparprogram ska ha någon effekt måste det tillämpas över tillräckligt stora arealer. I södra Finland rör sig en älgtjur över cirka 7 000 hektar under ett år, medan en enskild jaktförening i Nyland har cirka 2 400 hektar till sitt förfogande, alltså endast cirka 34 procent av en älgs årshemområde. I södra Finland är ett älgförvaltningsområde omfattande cirka 220 000 hektar lämpligt för att cirka 70 procent av områdets älgar ska omfattas av ett sådant här sparprogram. I mellersta Finland behövs cirka 600 000 hektar och i norra Finland drygt en miljon hektar Alla hornmodeller är inte välfungerande Det har i många områden i Finland varit populärt att spara tjurar med till exempel 6 – 9 taggar, oberoende av horntyp. Syftet har varit gott, men om man jämför hur tjurar med 260 240 Slaktvikt, kg Antal horntaggar Det bästa skulle förstås vara om alla jägare skulle vara kapabla att åldersbestämma levande älgar,men så är det ju inte. Antalet horntaggar kan fungera som en indikator för älgtjurarnas ålder, förutsatt att man skiljer mellan de horntyper som förekommer bland tjurarna. I Finland finns tjurar med stånghorn och skovelhorn samt en mellantyp av dessa. Hornutvecklingen påverkas av älgens ålder, genetik och näringstillgång. En tjur med skovelhorn utvecklas annorlunda jämfört med en stånghornstjur, fast de lever i samma område med samma näringstillgång. En skoveltjur växer snabbare både vad gäller taggantal och kroppsstorlek. Det här är faktorer som måste beaktas vid utformandet av ett sparprogram. Vid 6½-års ålder har en stånghornstjur i genomsnitt omkring 8 taggar medan en skoveltjur har i genomsnitt 14 taggar vid samma ålder. Ett sätt att ge många tjurar med stånghorn möjlighet att bli 6½ år är att inte fälla sådana med 0 – 7 taggar. För att många tjurar med skovelhorn ska kunna bli fullvuxna fälls inte sådana tjurar som har antydan till skovelbildning om de har 0 – 13 taggar. Små tjurar med endast två korta tappar utgör ett undantag från den här regeln. Sådana svagt utvecklade tjurar kan fällas. Unga svagt utvecklade tjurar kan fällas (tjuren längst till vänster), liksom tjurar som fått leva så länge att de blivit fullvuxna (tjurarna till höger). 220 200 180 160 1½ 2½ 3½ 4½ 5½ 6½ 7½ 8½ 9½ 10½ 11½ ?12½ Ålder Älgtjurarnas hornutveckling beroende av horntyp. Tjurar med skovelhorn får ett betydligt större taggantal än tjurar med stånghorn, oberoende var i landet de växer upp. Med tanke på stammens välmående, lönar det sig att låta tjurar i åldern 1½ - 5½ år bli äldre och fälla dem då de blivit 6½ år eller äldre. Blå = skovelhorn, grön = stånghorn (Material: Nygrén, T. et al. 2007) 140 1½ 2½ 3½ 4½ 5½ 6½ 7½ 8½ 9½ 10½ 11½ ?12½ Ålder Älgtjurarnas kroppsutveckling beroende av horntyp. Tjurar med skovelhorn får en större kroppsvikt än tjurar med stånghorn, oberoende var i landet de växer upp. Blå = skovelhorn, grön = stånghorn (Material: Nygrén, T. et al. 2007) Jägaren 2 l 2014 l 41
• Också tjurar i sydligaste Finland kan få ståtliga skovelhorn om de tillåts bli fullvuxna. Här en avverkningsmogen tjur fälld i Tenala i sydvästra Nyland. När älgstammens struktur börjar normaliseras så att flera stora tjurar visar sig, gäller det för jägarna att inte låta sig frestas. Om man är van med att knappt se någon fullvuxen tjur alls, kan förändringen till att flera tjurar börjar dyka upp, lätt uppfattas som att det finns mängder av tjurar fast könsfördelningen i stammen inte ännu har balanserats. Att spara tjurar i åldern 1½ - 5½ är förstås ingen tillfällig lösning för att temporärt förbättra tjurarnas andel och ålder, utan en metod som tas i permanent användning för att också i framtiden försäkra sig om ett välmående älgbestånd. Rätt prioritering belönar skovelhorn och stånghorn utvecklas, inser man genast att en sådan modell gynnar tjurar som växer långsamt och får ett litet taggantal, alltså tjurar med stånghorn. Tjurar som växer snabbt och får ett stort taggantal, alltså skoveltjurar, missgynnas däremot. Om en tjur med stånghorn blir så gammal att den får sex taggar kommer den in i de fredades krets och kommer i praktiken att förbli fredad hela livet i och med att stånghornstjurarna i genomsnitt inte får flera än nio taggar. En skoveltjur är däremot i praktiken fredad endast under det år den är två år gammal, i och med att en skoveltjurs taggantal växer så snabbt med stigande ålder. Andelen tjurar med skovelhorn har av olika orsaker minskat i hela landet. Det här är någonting som borde beaktas vid utformandet av ett sparprogram. Tålamod behövs... När man inför ett sparprogram för tjurar där de flesta tjurarna i åldern 1½ - 5½ år är fredade, kommer man under de första åren inte att kunna fälla särskilt många tjurar ifall stammen är mycket snedvriden och tjurarnas medelålder är låg. Det är då förnuftigt att fälla många kalvar istället för att utöka jakttrycket på kor. I takt med att tjurarnas andel i stammen blir större och deras medelålder stiger, kommer allt flera tjurar att passera gränsen för att bli skjutbara. Efter att könsfördelningen och åldersstrukturen har normaliserats, kommer man att kunna fälla många fullvuxna tjurar. För42 l Jägaren 2 l 2014 utom att älgbeståndets normala brunstbeteende kommer att ha möjlighet att fungera så att många kalvar föds per ko, kommer jägarna att få många stora horntroféer och högre slaktvikter som bonus. En vinn-vinn-situation uppstår för både älgstammen och markägarna/jägarna. Det viktigaste vid förvaltning av ett älgbestånd är hur många älgar som blir kvar efter avslutad jakt,alltså att ett lämpligt antal älgar fälls. Viktigt är också hur många av älgarna som är kalvar, kor och tjurar samt vilka egenskaper de kvarlevande korna och tjurarna har. Genom att använda tjurarnas horn som ett redskap vid älgförvaltningen kan man enkelt skapa och upprätthålla en hälsosam åldersstruktur bland tjurarna. Sådana här principer har tillämpats i sydvästra Nyland där förvaltningsprojektet Klöv 2020 är inne på sitt femte år.Erfarenheterna är mycket goda och en tydlig förbättring i älgstammens struktur kan redan skönjas. Liknande principer har också tillämpats på olika håll i Sverige. Principerna kan med fördel til?lämpas inom vilket älgförvaltningsområde som helst i Finland. Förnuftiga principer i skogsbruket lll I skogsbruket är det en självklarhet att man utför röjning i ungskogsskedet, därefter gallring och efter att beståndet uppnått fullvuxen ålder genomförs slutavverkning. Sedan följer skogsförnyelse med ett tillräckligt stort antal nya träd per ytenhet. Det skulle vara naturligt att tillämpa samma noggrannhet i viltbruket i Finland, som vi tillämpar i skogsbruket. Det gör man i väldigt många andra länder. Om man jämför skogsbruket och viltbruket i Finland, så har älgbestånden på det flesta håll skötts ungefär som om man skulle göra en slutavverkning i ett 30-årigt gallringsbestånd av tall. De flesta inser ju att det inte är särskilt förnuftigt. I skötseln av älgbestånden borde vi istället göra en ordentlig röjning bland kalvarna, en gallring bland fjolåringarna och sedan slutavverkning bland älgar som uppnått fullvuxen ålder. Då skulle det finnas tillräckligt många tillräckligt gamla tjurar så att det normala brunstbeteendet fungerar. För att skogsbestånden ska ge god avkastning uppgör man i Finland tioåriga lokala skogsbruksplaner där målsättningar och skötselåtgärder definieras. Motsvarande lokala långsiktiga förvaltningsplaner uppgörs i många länder också för viltbestånden. Med tanke på skötseln av till exempel våra älgbestånd, skulle det vara lämpligt med en tioårig förvaltningsplan för varje älgförvaltningsområde.
• Fällor som fångar levande måste kontrolleras varje dag ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Mårdhunden förökar sig effektivt. Honan kan få 6–12 ungar På sommaren är pälsen tunn KANU-fälla Arten letar föda vid stränder och i vassruggar Korta öron med runda spetsar Teckningen är brokig i svart och gråbrunt Kinderna är svarta eller chokladbruna Mörkt bröst Korta ben (vinter) Bär och Säd cm kg 3–10 kg Benen är svarta eller chokladbruna Mårdhund Ägg och fågelungar Grodor Allätare och äter små däggdjur, grodor, bär, säd, insekter, avfall, kadaver, ägg och fåglar Spillning Den årliga avskjutningen 200 Tusen stycken 150 100 Nyctereutes procyonoides På sommaren På vintern Framtass Raccoon dog/Supikoira Mårdhunden är ett litet och I trängt läge kan mårdhunden långhårigt hunddjur som sedan spela död och reagerar inte ens 30- och 40-talet har brett ut sig i på beröring. Arten simmar väl vårt land österifrån och ända till och kan fly simmande från en polcirkeln. Mårdhunden gör sitt fiende. bo i ett gammalt räv- eller Mårdhunden jagas för sin grävlingsgryt, eller gräpäls, men jakten har ver ut ett gryt själv. effektiverats av främst I maj-juni föder honan viltvårdsskäl. Fällor 6-12 ungar, ibland så och grytjakt med många som 20. Att hund är de vanligaste arten sprider sig så jaktmetoderna, men hastigt och stammaräven vaktjakt vid åtel na är så stora beror i och jakt med ställande hög grad på den goda hund ger gott resultat. Skalle fortplantningsförmågan. Mårdhunden bär ofta på Arten går i ide och är allätare. rävskabb och rabies, och sprider Under milda vintrar är mårdhunsmitta. Eventuellt sprider den den aktiv året om. även trikiner och echinokocker. 5–6 cm Föda Avskjutning/ region Ind/ 10 km2 <1,0 1,0–2,9 6,0–8,9 9,0–11,9 12,0–14,9 >15,0 De små rovdjuren i Finland 50 0 45– 70 c m 18– 25 c cm m (vår) i storleksordning 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 Hermelin Mink Mård Mårdhund Grävling Räv Källa: VFFI Jägaren 2 l 2014 l 43
• Ålandsnytt Älgjakten 2013 lll Resultatet av älgjakten 2013 blev 183 fällda älgar fördelat på 53 tjurar, 39 kor och 91 kalvar. Det kan jämföras med 2012 då totalt 177 älgar fälldes fördelat på 54 tjurar, 43 kor och 80 kalvar. Av älgarna fälldes 60 på fasta Åland och 123 i skärgården. Andelen kalv i avskjutningen var 55 % på fasta Åland och 47 % i skärgården. Försöket att spara tjurar upp till åtta taggar som de flesta lag på fasta Åland har följt kommer vi förhoppningsvis att börja se de första riktiga effekterna av under denna treårsperiods sista älgjakt i höst. Men redan nu kan man se att könsfördelningen i vinterstammen har jämnat ut sig och ligger på i stort sett idealiska siffror med 109 tjurar, 110 kor och 60 kalvar, alltså 50/50 bland vuxna och 21 % kalv. I skärgården ser det inte lika bra ut med 91 tjurar på 148 kor, alltså en tjurandel på endast 38 %. Sett till hela Åland uppskattas antalet älgar i vinterstam ha ökat något från 601 till 630. Antalet älgkollisioner som rapporterats till Ålands polismyndighet var 6, lika många som under 2012. RJ 44 l Jägaren 2 l 2014 Fällda älgar och hur många älgar som är kvar efter jakten år 2013 Kvar efter jakten Fällda älgar TOKommun Tjur Ko Kalv TALT Tjur Ko Kalv Obestämd BRÄNDÖ 12 9 21 42 29 43 21 4 ECKERÖ 4 3 4 11 22 12 4 3 FINSTRÖM 1 1 2 4 4 11 10 2 FÖGLÖ 6 5 11 22 12 26 10 14 GETA 1 2 3 6 11 12 4 0 HAMMARLAND 1 1 6 8 19 27 15 0 JOMALA KUMLINGE KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ 1 11 6 4 0 0 1 0 5 53 1 7 2 4 0 2 0 1 1 39 3 12 8 3 5 4 0 3 6 91 5 30 16 11 5 6 1 4 12 183 9 22 17 20 9 7 0 8 11 200 10 44 20 15 6 7 0 10 15 258 6 18 9 8 3 3 0 7 12 130 0 9 5 0 0 3 0 0 2 42 TOTALT KVAR 97 41 27 62 27 61 25 93 51 43 18 20 0 25 40 630
• Skyddsjakt på storskarv år 2013 lll Under året fälldes 495 skarvar under skyddsjakt, vilket är en liten nedgång från året innan då resultatet var uppe i 539 skarvar. Intresset för skyddsjakten var i stort sett oförändrat med 330 ansökningar jämfört med 335 år 2012. RJ Skyddsjakt på gråsäl år 2013 lll Säsongen 2013 fälldes 104 sälar, vilket var något färre än 2012 då resultatet blev 115 sälar. Intresset för säljakt fortsätter dock att öka och totalt behandlades 753 ansökningar om skyddsjakt. RJ Antal fällda gråsälar och storskarvar under skyddsjakt år 2007-2013 700 604 600 539 495 500 400 300 227 200 183 142 145 114 90 100 lll Som vi berättade redan i förra numret av Jägaren kommer Jaktens dag gå av stapeln lördagen den 26 april vid Jakt- och fiskemuseet i Eckerö. Temat för dagen är viltvård i landskapet och bland annat kommer Fredrik Widemo från Svenska Jägareförbundet att hålla en föreläsning om olika naturvårdande åtgärder man kan satsa på för att gynna småvilt och hjortdjur. Under dagen kommer också ”Årets viltvårdare” att utses och Ålands jakt- och fiskemuseum tar nu emot nomineringar med motivering. Lämna in era nomineringar per e-post till jakt-fiske.museum@aland.net eller ring 38299 eller 040-588 67 16 före den 17 april. Om en jaktvårdsförening eller någon annan vill delta under dagen med att visa upp sig och sin verksamhet, foderautomater, holkar eller fällor är ni välkomna att kontakta museet. Utförligare program kommer att annonseras i lokaltidningarna under våren. RJ 104 60 0 2007 2008 2009 Gråsäl Jaktens dag 2014 363 348 2010 Storskarv 2011 FÄLLDA RÅDJUR 2013 (fjolåret inom parentes) Kommun Jaktlag (st) Bockar Getter Brändö 5 (5) 10 (7) 1 (4) Eckerö* 11 (12) 56 (34) 32 (20) Finström 15 (15) 147 (100) 105 (79) Föglö 23 (23) 56 (42) 31 (9) Geta 15 (15) 75 (63) 51 (42) Hammarland 19 (19) 139 (108) 61 (42) Jomala 21 (21) 202 (152) 88 (70) Kumlinge 4 (4) 26 (18) 11 (11) Kökar 5 (5) 15 (11) 5 (5) Lemland* 12 (12) 115 (88) 55 (28) Lumparland 5 (5) 34 (36) 23 (12) Mariehamn 1 (1) 4 (6) 3 (0) Saltvik 23 (23) 106 (90) 56 (52) Sottunga 1 (1) 4 (0) 1 (0) Sund 23 (23) 126 (94) 56 (42) Vårdö* 13 (14) 35 (24) 21 (16) 2012 Killingar 13 (15) 82 (47) 184 (158) 61 (44) 83 (83) 165 (146) 251 (182) 28 (25) 4 (4) 140 (85) 45 (19) 2 (3) 121 (114) 0 (1) 168 (141) 32 (40) 2013 TOTALT 24 (26) 170 (101) 436 (337) 148 (95) 209 (188) 365 (296) 541 (404) 65 (54) 24 (20) 310 (201) 102 (67) 9 (9) 283 (256) 5 (1) 350 (277) 88 (80) *) Ett jaktlag vardera i Eckerö, Lemland och Vårdö har ännu inte rapporterat. Rådjursjakten 2013 lll Rådjursstammen är på uppgång och sammanlagt fälldes 3129* rådjur i de åländska markerna under jakten 2013. Avskjutningen fördelades på 1150 bockar, 600 getter och 1379 killingar. Det är en uppgång på 30 % jämfört med 2012 då 2412 rådjur fälldes och om stammen fortsätter att öka i samma takt kommer avskjutningen nästa år att kunna komma upp i vad som kan anses vara normala siffror för Åland, alltså runt 4000 djur. Denna snöfattiga vinter ger i alla fall rådjuren goda förutsättningar. Även antalet anmälda rådjurskollisioner ökade från 192 år 2012 till 215 år 2013. RJ Jägaren 2 l 2014 l 45
• Anssi Kosonen, Innolink Research Oy Finlands viltcentral uppfattas som en solid expert på viltfrågor Viltcentralen följer upp sin verksamhet på flera olika sätt. Till de viktigaste hör opartiska undersökningar som snabbt ger tillförlitlig information om kundernas åsikter och behov. T illsammans med Innolink Research Oy lät Finlands viltcentral under 2013 göra sammanlagt fyra undersökningar. Jägarundersökningen kartlade jägarnas åsikter om Finlands viltcentrals verksamhet, vilka erfarenheter jaktföreningarnas och jaktvårdsföreningarnas kontaktpersoner har av samarbetet och hur nöjda intressegrupperna är med verksamheten. Jägarundersökningen pågick under hela 2013, vilket innebär att materialet blev omfångsrikt och omfattar 2500 svar från jägare på olika håll i landet. De olika åldersklasserna är företrädda med en hög täckningsgrad.Över hälften av de svarande jagar mer än 30 dagar om året. Enligt undersökningen är älg och skogshöns det populäraste viltet. Handbok för jägare är uppskattad En tiondel av de svarande hade avlagt jägarexamen under 2012. På frågan om prepkursen för 46 l Jägaren 2 l 2014 examen ansåg de svarande att den var synnerligen intressant och nyttig.Enligt de fritt formulerade svaren var kursledarna kunniga och kunde berätta om stoffet på ett intresseväckande sätt. Handbok för jägare ansågs vara mycket viktig för kursen och betraktades som det viktigaste sättet att förbereda sig för examen. Utvecklingsönskemålen Förnyelsen av tidningen Jägaren betraktades över lag som någonting positivt.Tidningens layout och innehåll fick gott betyg medan mängden reklam kritiserades av somliga som för stor. I jägarundersökningen tog många upp frågan om en förnyelse av jaktkortet.De svarande önskade att papperskortet skulle ersättas med ett plastkort av liknande modell som körkortet, som vore hållbarare och skulle tåla fukt bättre. Det här önskemålet uppfylldes redan i fjol. De licensadministrativa tjänsterna och Handbok för jägare 4,3 Examenstillfället 4,2 Prepkursen 4,0 Kursmaterialet 3,9 max 5 (Bild 1) Vitsorden för jägarexamen. webbsidorna ansågs ha det största behovet av utveckling. Vad webbsidorna beträffar gällde utvecklingsönskemålen deras layout och potential som en framtida informationskanal som kan göra även ungdomar intresserade av jakt. Oftast fungerar webbsidorna dessutom som ett slags visitkort för Finlands viltcentral,som ger aktiva jägare eller personer som överväger att börja jaga den första kontakten med organisationen och verksamheten. Enkäten pågick vid en tid då viltcentralen höll på med förnyelsen av sin webbplats. Den förnyade webbplatsen riista.fi öppnade våren 2013 och hade beaktat användarnas önskemål. Viltcentralen betjänar allmänheten även i sociala medier som Facebook och Twitter. Större regional lyhördhet i licensadministrationen Av de fritt formulerade svaren att döma handlar kritiken mot de licensadministrativa tjänsterna främst om licenserna för stora rovdjur.De svarande upplevde att tilldelningen var knapp. Vid undersökningen av intressegrupperna framfördes likaså önskemål om en utveckling av tjänsterna för licensadministration. Undersökningen gjordes i två omgångar under 2013. Målgruppen bestod av viltcentralens olika
• Intressegrupperna berömmer samarbetet Enligt enkätsvaren betraktas Finlands viltcentral som en solid expert på viltfrågor. Den kunniga och kompetenta personalen på fältet fick också beröm, liksom fältpersonalens förmåga och vilja till samarbete. Från natur- och miljöskyddarhåll framfördes kritik, där det önskades förbättringar i kommunikationen med viltcentralen. Dessutom tyckte några av de svarande att möjligheterna att påverka i viltcentralens och viltrådens arbete med intressegrupperna var begränsat till de jagande medlemmarna. Undersökningen riktad till jaktvårdsföreningarna gjordes i två omgångar på samma sätt som med intressegrupperna.Kontaktpersonerna ombads bedöma samarbetet med Finlands viltcentral och svaren var synnerligen positiva. Även jaktvårdsföreningarnas kontaktpersoner betraktar viltcentralen som en expert på viltfrågor och berömde att det är lätt att uträtta ärenden och att samarbetet löper smidigt. Vid bedömningen av viltcentralens tjänster fick regionmötenas arrangemang positiva omdömen medan kritiken främst riktades mot viltcentralens rådgivnings- och stödtjänster. Det önskades också förbättringar i utbildningen och repetitionsutbildning för de funktionärer som viltcentralen utnämner. På det viset glöms inte utbildningar som personerna fått för flera år sedan och kunskaperna och färdigheterna hålls uppdaterade. Det påpekades att utbildningsansvaret också ska delegeras till lokal nivå. Jägare Ansvarspers jvf Intressegr Jaktföreningar HELA ÅRET 2013 Medelvärde samarbetspartners,som företrädare för landsbygdsnäringarna, natur- och miljöskyddet, polisen och gränsbevakningen. De svarande ansåg att mötena för de olika intressegrupperna är viktiga och nyttiga,även om det finns utrymme för förbättringar i arrangemangen. De svarande ansåg att det oftast var rätt få deltagare på mötena och att dessa har upplevt att det som man enats om på mötena knappt någonsin omsätts i praktiken, till exempel beträffande antalet älglicenser och älgstammens storlek. Finlands viltcentral sköter informationen om aktuella frågor bra 3,6 3,6 3,9 3,7 3,5 Det är lätt att samarbeta med Finlands viltcentral och få ärenden uträttade 3,5 3,4 3,9 3,8 3,4 Finlands viltcentral är opartisk vid beviljandet av licenser 3,4 3,3 3,8 3,7 3,4 Finlands viltcentral är specialist på viltfrågor 3,7 3,7 4,1 4,2 3,6 Vitsordet för viltcentralen som helhet 3,7 3,7 3,6 3,7 3,6 Medelvärdet för alla kriterier 3,75 3,54 3,85 3,83 3,49 (Bild 3) Undersökningarnas gemensamma mätare, skalan 1-5 Tidningen Jägaren når jägarna Sammanslagningen av jaktvårdsföreningar fick knappt alls något understöd bland de svarande. Sammanslagningarna betraktades inte som förnuftiga och inte heller jaktvårdsföreningarna tyckte att det i dagsläget var aktuellt med samgång. I enkäten som var riktad till jaktföreningarnas kontaktpersoner observerades ett fenomen som redan länge bekymrat föreningarna: i majoriteten av föreningarna låg andelen medlemmar yngre än 30 år på under tio procent. I de fritt formulerade svaren önskades mycket riktigt insatser för ungdomsverksamheten och en upplivning av jaktintresset bland de unga. Även de andra svarandegrupperna framförde den här synpunkten. På frågan om informationsspridningen ansåg jaktföreningarna att tidningen Jägaren var den bästa informationskanalen eftersom den når så gott som alla jägare oavsett ålder och hemort. Även användningen av e-post som informationskanal till föreningarnas kontaktpersoner ansågs vara viktig, i synnerhet när det brådskade med att få ut information som inte kan vänta tills nästa nummer av tidningen kommer ut.Mängden information ansågs vara lämplig, men det önskades förbättringar av innehållet och kvaliteten. I de fritt formulerade svaren önskade sig föreningarnas kontaktpersoner att ansvaret och beslutanderätten också skulle delegeras till organisationens lägre nivåer. Viltcentralen betraktades emellanåt som en allt för byråkratisk instans och somliga föreningar tyckte att jägarnas åsikter inte beaktas i tillräcklig utsträckning när beslut fattas. De svarande upplevde att deras bästa sätt att påverka i jaktfrågor var genom jaktvårdsföreningarna och genom att närvara på möten. En närmare granskning av skillnaderna mellan undersökningarna visar att ju närmare gräsrotsnivån vi går desto mer kritiska är omdömena om Finlands viltcentral. Jaktvårdsföreningarna och intressegrupperna är positivare i sin bedömning även om skillnaderna i det stora hela är marginella. Som helhet betraktat kan viltcentralens verksamhet utifrån undersökningsresultaten anses vara lyckad även om det har pekats på några punkter som kunde utvecklas. Finlands viltcentral och Innolink Research Oy önskar tacka alla jägare och funktionärer som svarade på enkäten! Innolink Research Oy är ett Tammerforsbaserat forsknings- och konsultföretag som har verkat i branschen i nästan tjugo år. Företaget har landets snabbaste tillväxt i forskningsbranschen och har kontor inte bara i Tammerfors utan också i Helsingfors, Åbo, Tavastehus och Sankt Petersburg. För mera information se www.innolink.fi. Regionkontorets insatser när jvf ordnar regionala möten 4,0 st Funktionärernas insatser på jvf:s arrangemang 3,9 st Hur viltcentralen informerar och kommunicerar med jaktvårdsföreningarna 3,8 st Viltcentralens distribution av blanketter och materials 3,8 st Utbildningsdagar och konferenser som viltcentralen arrangerar 3,8 st Viltcentralens stöd och handledning för skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna (jägarexamen mm) 3,7 st Viltcentralens rådgivning och stöd i frågor om vilthushållning och jakt 3,6 st Viltcentralens rådgivning och stöd i ekonomiska frågor 3,4 st max 5 (Bild 2) Bedömningen av viltcentralens tjänster Jägaren 2 l 2014 l 47
• Sauli Laaksonen, veterinär l Bild: Petri Jokela Förbättringar i sikte för tillgången på viltkött Närmat från slaktskjul Det allra mesta av de hjortdjur som fälls i vårt land konsumeras i jägarnas hushåll. Syftet med den nya livsmedelslagstiftningen är att öka tillgången på viltkött för allmän konsumtion och minska den tillhörande byråkratin. Syftet är gott och det vore därför viktigt att jägarna kunde leverera allt större mängder av vår gemensamma naturresurs, kvalitetskött av vilt, även till konsumenter som inte jagar. 48 l Jägaren 2 l 2014 D en nya livsmedelslagstiftningen gör det möjligt för jaktföreningarna att börja med nya verksamheter i sina slaktskjul, som lokal försäljning av okontrollerat hjortdjurskött, till exempel i form av ”viltdagar” under hösten. Förutsättningen är att slaktskjulet är anmält som livsmedelslokal. En livsmedelslokal är ett utrymme där livsmedel tillverkas, förvaras och saluförs, exempelvis restauranger, kafeer och detaljhandeln. Som livsmedelslokal räknas nu även slaktskjul om man där har för avsikt att sälja okontrollerat viltkött till konsumenter, detaljhandeln eller restauranger, eller hantera hjortdjur som polisen eller jaktvårdsföreningen ska auktionera ut. Rätten att leverera okontrollerat kött gäller ”små” mängder,men i praktiken är mängderna så stora (till exempelvis detaljhandeln får levereras en köttmängd som motsvarar 10 älgar, 30 hjortar och 50 rådjur per år och jägare eller jaktsällskap) att de inte begränsar jägarnas eller jaktsällskapens möjligheter i vårt land. Vi ska hålla i minnet att jägarna också har möjligheten att sälja motsvarande mängder oflådda hjortdjur,men för närvarande enbart direkt till konsument. I sådana fall behöver ingen anmälan om slaktskjul göras utan det räcker med att föra bok över försäljningen. Slaktskjulet blir livsmedelslokal En livsmedelslokal ska anmälas skriftligt till tillsynsmyndigheten i kommunen innan verksamheten börjar. Hälsoinspektören tillhandahåller ett färdigt formulär att fylla i. Det behövs ingen inspektion på förhand utan verksamheten kan inledas så fort anmälningen är inlämnad.Hälsoinspektören antecknar uppgifterna för livsmedelslokalen och gör en inspektion på plats i enlighet med kommunens övervakningsplan och en riskbedömning. Syftet med de allmänna hygienkraven för
• Reijo Orava livsmedelslokaler är att skydda konsumenten från hälsorisker som orsakas av livsmedel. De allra flesta av våra slaktskjul uppfyller i dagsläget de krav som ställs på en livsmedelslokal som ska anmälas, vilket betyder att anmälningen inte kräver mer än en genomgång av arbetsprocesserna och en smula pappersarbete. De krav som lagstiftningen ställer på ett anmält slaktskjul är av allmän natur.De praktiska lösningarna kan se ut på olika sätt och hur de verkställs beror på verksamhetens omfattning (på grundval av risk). I praktiken är verksamheten i slaktskjulen av säsongnatur och så gott som riskfri bara man följer vissa grundprinciper. Det är bra att på förhand diskutera med Om medlemmarna i ett jaktsälls tillräckligt en kap är tusiastiska och kunniga, och lokalen det med ger, kan slakts kjulet till och med anmälas som köttförsälj are. kommunens hälsoinspektör eller någon annan sakkunnig om godtagbara lösningar. Renligheten främst Matsmältningskanalen kan tas ur på skottplatsen eller i slaktskjulet, men åtgärden ska göras så fort som möjligt. Det finns inte nå- Vilthanteringsanläggning ll En officiell köttkontroll på fällda hjortdjur med tillhörande stämpling kan enbart göras i en vilthanteringsanläggning. Det är Evira som godkänner och övervakar sådana anläggningar. Även ett slakteri kan godkännas som vilthanteringsanläggning. Ett renslakteri kan ansöka om godkännande som vilthanteringsanläggning av regionförvaltningsverket. Kött som har kontrollerats på en sådan anläggning får skickas till andra anläggningar för vidareförädling till exempelvis korv eller konserver. Om en jaktförening önskar uppdatera sitt slaktskjul till en vilthanteringsanläggning ska föreningen i god tid kontakta Eviras enhet för köttkontroll. När jägarna grunnar på saken ska de hålla i minnet att allt vilt som kommer till en vilthanteringsanläggning ska kontrolleras och detta innebär kostnader. Om behovet är begränsat kan det vara en bättre lösning att anlita någon vilthanteringsanläggning som finns inom räckhåll. Transportverksamhet ll Benämningen transportverksamhet används om en livsmedelslokal som tillverkar förädlade köttprodukter enbart av kött som kunder har levererat. Köttet returneras alltid till kunden och får inte gå till allmän konsumtion, oavsett om köttet ursprungligen är kontrollerat eller okontrollerat. gon fastställd tidsgräns, men i praktiken är det lämpligt att göra det inom en timme efter fällningen. Transporten av kropparna till slaktskjulet sker så att säga med pälsen i behåll och flåningen görs först i slaktskjulet. Lagstiftningen medger flåning på skottplatsen av björn och säl med tjockt späcklager om det kan göras hygieniskt. Men eftersom detta sällan lyckas i terrängen är närmsta slaktskjul i praktiken den rätta platsen. Dessutom måste man vid transporten av en flådd kropp vara särskilt noggrann med att hålla kroppen ren. Flåningen ska göras hygieniskt,vilket i praktiken kräver god belysning och att kroppen kan hängas upp. Utrustningen och redskapen i slaktskjulet ska vara lätta att hålla rena och de ska hållas rena under hela arbetsgången. Ändamålsenliga kläder, engångshandskar, hårskydd och skyddsskor hör till. Med tanke på säkerheten är hjälmar att rekommendera. Knivar och andra redskap steriliseras i hett (över 82 °C) vatten. Det ska finnas möjligheter att tvätta händerna, även om rinnande vatten inte är något absolut krav. Kvaliteten på vattnet som används ska uppfylla kraven på hushållsvatten, vilket ska styrkas med ett vattenprov. Jägaren 2 l 2014 l 49
• I slaktskjulet ska ytor, väggar, golv och arbetsytor vara tillverkade av material som är lätta att hålla rena.Det får inte finnas obehandlat trä eller flagnande eller rostiga ytor. Ytor som kommer i direkt kontakt med kropparna, som krokarna för kroppar och organ,får gärna vara av rostfritt stål. Materialvalen beror självfallet på verksamhetens omfattning. För till exempel ett slaktskjul som bara ska levererar några få älgar om året till allmän konsumtion lönar det sig inte att skaffa väggar av rostfritt stål utan det kan räcka till med ytbehandlad plåt eller till och med fuktskyddad, målad faner. Som golvmaterial är ytbehandlad betong en bra grundlösning.Det viktigaste med alla ytor är att de hålls rena och i gott stånd. Säkerhet med egenkontroll I slaktskjulet ska köttet kylas ner till 6 °C eller helst ännu svalare. Det krävs inte något kylförråd för kroppar utan kropparna kan exempelvis grovstyckas så att de tar mindre plats. Om väderleken det tillåter behöver kylningen inte vara maskinell, vilket ger mera flexibilitet. För styckningen ska det finnas ändamålsenliga redskap som är lätta att hålla rena. Var särskilt noggrann med ytmaterialet där köttet styckas och med att hålla ytorna rena. Styckandet kan göras i ett separat utrymme eller där som kroppen flåddes, efter rengörning. Verksamheten antecknas i slaktskjulets bokföring. Ett dokument bifogas det kött som går till detaljhandeln, där följande framgår: djurart, köttets mängd, tid och plats för fällningen, leveransdag samt avsändare och mottagare. Planen för egenkontroll och de åtgärder och anteckningar som beskrivs i den är slaktskjulets viktigaste dokument.Egenkontrollen är ett verksamhetssystem med vilket jägarna säkrar säkerheten och den hygieniska kvaliteten på det viltkött som produceras i slaktskjulet. I egenkontrollplanen beskrivs lättfattligt hur de olika arbetsmomenten i slaktskjulet ska göras och vilka redskap och kemikalier som används. Planen innehåller en koncis beskrivning av slaktteknikerna, hur lokalen och redskapen rengörs och desinficeras, hur man följer med temperaturen, bekämpningen av skadedjur och avfallshanteringen. För kropparnas del antecknas uppgifterna om den enskilda individen samt dag och plats för fällningen, och jägaren. Det är också viktigt att nämna ansvarspersonen för egenkontrollen, som ser till att planen följs. De jägare som hanterar viltkött i ett anmält slaktskjul ska skaffa sig livsmedelshygieniskt kunnande genom att gå en hälso- och hygienutbildning för jägare eller skaffa sig ett hygienpass (övergångstid till 31.8.2014). Även 50 l Jägaren 2 l 2014 s i ett separat a r ö g n a k t e d n a Styck ppen flåddes, o r k m o s r ä d r e utrymme ell g. efter rengörnin om kravet inte tillämpas förrän en person har arbetat i tre månader med kött till allmän konsumtion är det ingenting som hindrar att han eller hon skaffar sig behörigheten tidigare. Det viktigaste är att veta hur arbetet i slaktskjulet går till. Slaktskjulet och köttförsäljning Om medlemmarna i ett jaktsällskap är tillräckligt entusiastiska och kunniga,och lokalen det medger, kan slaktskjulet till och med anmälas som köttförsäljare. Det här vållar knappast några svårigheter eftersom den egentliga jakten och slakten är kortvariga, vilket gör det möjligt att förlägga verksamheterna till olika tider om det inte går att avsätta ett separat utrymme till försäljningen. En anmälan om köttförsäljning gör det möjligt att tillverka förädlade köttprodukter som korv och konserver för dem som bor i närområdet och att leverera mindre mängder (högst 1000 kg om året) till affärer och restauranger i regionen. På Jord- och skogsbruksministeriet behandlas som bäst en eventuell förordningsändring på initiativ av Finlands jägarförbund. Enligt preliminära uppgifter ställer sig ministeriet positivt tack vare tjänstemän som följer med sin tid.Om ändringen som handlar om att tillåta leveranser av okontrollerade och oflådda hjortdjur till detaljhandeln blir av, skulle det räcka med en anmälan om att uppgradera slaktskjulet till köttförsäljare för att garantera att verksamheten kan fungera fullt ut. Bättre och mera närproducerad mat får man leta efter! Det skulle bli till stor glädje för både regionen och turismen. För ytterligare information om försäljning av okontrollerat kött se http://www.evira.fi/På svenska > Livsmedel > Tillverkning och försäljning > Köttbesiktning > Köttbesiktning av frilevande vilt För mera information om identifiering av viltrelaterade risker, viltsjukdomar, vilthantering och arbetet i slaktskjul rekommenderas boken Metsästäjän terveysoppi som finns på http://www.erakontti.fi/ ll Kött av trikinutsatta djur som björn, säl, bäver och vildsvin får från ett anmält slaktskjul enbart överlåtas direkt till konsument och således inte till exempelvis restauranger. För att få överlåtas måste resultatet av trikintestet vara negativt. Jägarna kan själva ta trikinproverna och skicka dem till ett laboratorium. Godkända laboratorier finns på Eviras webbplats www.evira.fi . Klicka ”På svenska” och sök på ordet ”trikinundersökningar”.
• KEVÄÄN KUUMAT... Pienoiskivääreitä,uusia mm; Henry 22lr Golden Boy vipulukkokivääri ........................................................ 650,Henry Kal 22 Magnum, vipulukkokivääri, +jalat + 3-9x40 kiik. ............ 590,Henry 22lr vipulukkokivääri ................................................................................. 380,Toz 78-16 22lr raskaspiip,lipas+ vaim. + 3-9x40 kiik+ laser/valo ....yht 450,Toz 78-04 22lr std malli + vaim + 3-9x40 kiikari jalat paketti ..........yht 330,- Loukkurevolvereita mm: Taurus 970 Tracker, kal 22lr, 6,5” piippu, ruostumaton teräs, ventiloitu kisko ...........................................................580,00 Taurus M94, 22lr, 5” STS ..........................................650,00 Taurus M94 4” , 22lr sinistetty, 9 ptr rulla..........590,00 Taurus M941 kal 22 mag, 4” sin ............................590,00 Chiappa 1873SA yksitoiminen revolveri, kal 22lr ....................................295,00 SafePower SS3492 hyväksytyt asekaapit. Kun valitset kaappia niin vertaa painoa ja hintaa, se kertoo kaapin rakenteen. Älä luota peltikaappehin, valitse aseillesi kunnon turvakaappi. Hintoihin lisätään rahti. Asekaappitarjous! Hyväksytty SS3492 kaappi! Safepower SP75, paino 110 kg. Nyt vain 550,00 Mitat korkeus 150cm, leveys 38cm, syvyys 28cm. SP66 Asekaappi SP88 Asekaappi SP99 Asekaappi SP88 Asekaappi SP99 Asekaappi .... 570,00€ ......125x40x30 cm 93 kg .... 720,00€ ......150x 55x40 cm 152 kg ..... 990,00€ ......150x65x55 cm 200 kg ..... 890,00€ ......numerolukolla, mitat SP88 ...1340,00€ ......numerolukolla, mitat SP99 Ilma-aseita harjoitteluun! Hämmerli AR20FT tarkkuusilmakkuusilmaukaus, 300 bar ilmasäiliöllä, kivääri 4,5mm kertalaukaus, säätötukki, 7,5J, kokopituus 1009mm. ............................................................ 790,Hämmerli AR20FT 4,5 mm 16J ilman kiikaria ................................................ 790,Hämmerli AR20FT 5,5mm /16J ilman kiikaria ............................................... 790,Hämmerli Hunter Force 900 lähtönopeus 228m/s + kiikari .................... 245,Hämmerli Hunter Force 1000 lähtönopeus 305m/s + kiikari .................. 295,Magtech AR600 4,5mm 160 m/s (9) ilmakiv sin. .......................................... 149,Magtech AR1000 4,5mm 305m/s (23,4J) ilmakiv. ....................................... 195,Magtech AR750 5,5mm 230m/S (23,4J) ilmakiv. ......................................... 235,Magtech AR N2 1000 4,5mm kaasumäntä!.................................................... 255,Magtech AR N2 Extreme 1000 kaasumäntä, 5,5mm 35J synt tukki .... 399,Magtech AR N2 Extreme 1300 kaasumäntä, 4,5mm 30J synt tukki .... 399,- Flir lämpökamerat! Nyt löydät riistan vaikka puskan takaa, niin yöllä kuin päivälläkin! Ergonomiset, helppokäyttöiset!! 0,00 Flir PS24 lämpökamera ......................................... 1950,00 0,00 Flir PS32 lämpökamera ......................................... 2650,00 KEVÄÄN HUIPPUPATRUUNATARJOUKSET! HULL SOVEREIGN FITASCH 28g Sporting patruuna, haulikoot, 9, 8, 7,5, 7 ja 6,5 ......................................................... 25,00/1000 kpl HULL COMP X 12/65 7,5 28G ......................................................200,00/1000 kpl HULL COMP X 12/65 9 24G ......................................................190,00/1000 kpl HULL SUPERFAST 12/70 27GR 7,5 ...............................................210,00/1000 kpl MAGTECH 32 S&W LONG LWC 98G LEAD ................................350,00/1000 kpl KYSY TUOTTEISTA KAUPPIAALTASI TAI SUORAAN MEILTÄ! Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys– ja urheiluaseita. Kysy tuotteistamme kauppiaaltasi tai meiltä tai vieraile sivuillamme www.asetalo.com Kotisivumme: www.asetalo.com • E-mail: asetalo@asetalo.fi LIIKKEEMME AVOINNA MA-PE 9.00-17.00, LA 10.00-13.00 MAAHANTUONTI-, TUKKU-, POSTI- JA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 Jägaren 2 l 2014 l 51
• Taina Vuorimies l Recept och bilder: Katja Uusimaa/maistuisvarmaansullekin.blogspot.fi Viltmat är ett intressant ämne som nästan alla har åsikter om. De flesta finländare har haft någon upplevelse med anknytning till viltmat, ett minne eller åtminstone en förhoppning. Som projektkoordinator för Jägarförbundets viltmatsprojekt inser jag att det här viktiga ämnet har flera olika aspekter. Medan jag grunnade på ämnet för den här artikeln lade jag ut en efterlysning i min väldiga skara av Facebookbekanta. Frågan löd: Ämnet är viltmat - ur vilken vinkel skulle DU sticka gaffeln i det? E ftersom det fortfarande inte finns särskilt många jägare i min bekantskapskrets blev svaren utan undantag levererade ur konsumentsynvinkel. I den här artikeln ska jag därför belysa vad en person som inte jagar önskar sig av viltmatsprojektet. Jag är övertygad om att det krävs ett samarbete över hela viltfältet för att uppfylla önskningarna. ”Hälsoskäl,renlighetsskäl och ekologiska skäl att stoppa bambi i grytan.” ”Jag tycker att det har en poäng att veta mera om maten på min tallrik än köttets bäst före-datum.” 52 l Jägaren 2 l 2014 Viltmat, ja tack! De här ämnena hör till favoriterna bland de vanligaste frågorna. Dagens konsument är väldigt intresserad av ärlig och transparent information om livsmedlens ekologiska och etiska hållbarhet. ”Ännu bättre än ekologiskt.” Viltmaten förknippas med begreppen hälsosam och ren, men också med närmat och ekologisk mat.Det här visar att konsumentens val inte bara styrs av certifikat och produktionsmetoder utan också av egna föreställningar. tet kräver en alldeles speciell tillredning.Det är förstås sant att småvilt som man köper direkt av en jägare ska plockas eller flås, vilket lägger sordin på genomsnittskonsumentens entusiasm.Å andra sidan tror jag att det finns konsumenter som gärna skulle lära sig hela processen.Här är det helt klart läge för ett samarbete mellan jaktföreningar och matkretsar; ett ömsesidigt utbyte av kunnande. Den ena lär sig att plocka och flå medan jägaren som har hunnit ledsna på de gamla vanliga viltrecepten kan uppleva en nytändning. ”Jag upplever att viltet är en råvara som överstiger min förmåga. Man ska plocka och flå och stycka rätt… räkna inte med mej! Smaken är en utmaning och det är fördomarnas marknad.” Här har vi ett konkret mål för viltmatsprojektet. Det är inte ovanligt att folk tänker att vil- ”Det händer knappast ofta att kedjan från skog till bord fungerar, så hur skulle en vanlig konsument ens få tag på vilt?” ”Det är faktiskt sällan som man får tag på vilt, och bara genom vänner (som har en man eller bekant som jagar).” ”Underbart gott de få gånger man får tag
• på det! Och de vänner som har tillgång till vilt har till och med ledsnat eftersom de har frysen full. Barnen till en vän tycker det är kalas när de nån gång får köttbullar eller maletköttsås på gris-nöt. Bordets gåvor är ojämnt fördelade!” ”Vilt får jag ibland av släktingar – sällan i butiken. Jag kunde äta sånt oftare, men det handlar om tillgång.Hur får man tag på färskt viltkött om man inte har jägare i bekantskapskretsen?” Tillgången på vilt är helt klart det som diskuteras livligast och som står överst på önskelistan för både viltmatsprojektet och mig. Också jägarna har så sakta börjat fråga efter avsättning för sitt överskott. Jag inser att saken har två sidor,eller tre som en drilling. En av jaktens och vilthushållningens mest omhuldade aspekter är att den ska vara fri och frivillig. Att leda viltmatsprojektet är trevligt och jag märker att jag lär mig saker. Inte minst det,att man i viltfrågor fortlöpande måste avväga om något djur etiskt sett och i detta nu gör sig bättre på tallriken eller i skogen, och omständigheterna växlar ständigt.Det här är en aspekt som konsumenten inte ser. För att viltmatsprojektet inte ska smaka enbart trycksvärta bad jag Katja Uusimaa som skriver matbloggen Maistuis varmaan sullekin om ett recept på tjälknöl för läsarna. Receptet är en familjetradition hos en av hennes vänner och går hand i hand med älgstek. Tjälknöl på älg Cirka 2 kg djupfryst älgstek Marinad: 2 ½ l vatten ½ dl grovt salt ½ msk 2 msk 2 msk 5 1 msk socker enbär peppar av olika slag lagerblad torkad rosmarin Sätt ugnen på 90 grader. Ta steken ur frysen, slå in den i aluminiumfolie och lägg i en ugnsform. Ställ i ugnen när den har blivit varm. Stick en stektermometer i steken när den har tinat. Koka upp marinadens ingredienser och låt svalna. Ta steken ur ugnen när mätaren står på 70 grader. Ta den ur foliet och lägg den i marinaden. Steken ska vara helt nedsänkt. Låt dra i minst fyra timmar, men gärna över natten. Ta steken ur marinaden och skär köttet i tunntunna skivor. Hasselbackspotatis potatis smör salt paprikapulver skorpsmulor Jägarförbundets viltmatsprojektet 1.12.2013–30.6.2014 Viltmatsprojektet är ett informationsprojekt om viltkött som administreras av Finlands jägarförbund. Projektet har en webbplats med adressen riistaruoka.fi som ska fungera som ett samlande forum för alla som är intresserade av viltkött. Projektet finansieras av Jord- och skogsbruksministeriet. Vad önskar sig jägarna av viltmatsprojektet? Mejla dina funderingar till Jägarförbundet på adressen taina.vuorimies@metsastajaliitto.fi För mera information kontakta: projektkoordinator Taina Vuorimies, 050 443 6854, taina.vuorimies@metsastajaliitto.fi Skala potatisarna och skär dem i tunna skivor, men inte helt igenom. Potatisarna ska hänga ihop i botten. Lägg dem i exempelvis en sked eller slev så går kniven inte hela vägen igenom. Lägg potatisarna i en ugnsform med den skivade sidan uppåt och pensla med smält smör. Strö salt, paprikamjöl och skorpsmulor över potatisarna. Stek potatisarna i ugnen på 225 grader i 40-50 minuter tills de är mjuka och färdiga, och ytan har fått en smula färg. Jägaren 2 l 2014 l 53
• Arno Kasvi Bilder: Pasi Leino l Råmaterial till konst, inredning och matlagning Ädla lövträd gör din skog rikare. Del 3 av 3 I den här tredelade artikelserien berättar överträdgårdsmästare emeritus Arno Kasvi om nyttan av ädla lövträd för viltet och ger råd om plantering. Plantering av ädla lövträd kan med fördel betraktas som en investering för framtiden. Investeringen ökar i värde efter hand som träden och bestånden växer. U nder den svenska tiden,från 1600-talet och framåt, gynnades eken för statens syften och av ekonomiska skäl som skeppsvirke och nyttoträd. Här i norr är eken tätvuxen och virket fortsättningsvis värdefullt. Efter fällningen ska eken behandlas på ett annat sätt än de inhemska barrträden. Även finländska markägare ska vara medvetna om att värdet på en god kvistfri ekstam är någonting alldeles annat än värdet på en inhemsk barrstock. Askträ är efterfrågat bland annat som parkettvirke. Efter hand som de tropiska skogarna töms ökar värdet på vårt inhemska ädellövvirke. Raka och höga lindstammar är ett värde54 l Jägaren 2 l 2014 ralltickan Utsikterna att få ko a är skäl att växa i hemknutarn på nog att plantera ek ler i sommarstugutomten el kat är den skogsbrynet. Så deli ntareller som matsvamp. Även ka och soppar växer sig. stora under ekar. fullt material för dem som använder ädellövvirke. Förr gjordes träsniderierna, altaret och bänkarna i kyrkor av skogslind eftersom virket är både lätt och lättarbetat. På slotten gjordes ofta träfigurerna, inredningselementen och innertaken av skogslind; av bräder eller stammar. Lindens bast är inte heller ett material att förakta. Den som gallrar ut unga lindstammar kan även ta vara på basten för hemslöjd. Foder för viltet och mat på bordet På hösten och vintern utgör ekens och bokens ollon en viktig föda för många vilt- och fågelarter. Inte bara vildsvinen, rådjuren och gräsänderna äter ollon under träden utan även ring- duvorna. Troligen äter också fälthararna och skogshararna ek- och bokollon på vintern. Bina uppskattar blommande lindar och attraheras av doften.Blommande lindbestånd ger under goda somrar stora mängder lindhonung som är särskilt lättflytande.Av lindblom kan man också göra en lotion som användes förr av herrskapet på herrgårdar för att sköta håret och friska upp hyn. De många matsvamparna som växer vid ek utgör ett kapitel för sig. Till de läckraste hör finluden stensopp och eksopp. Den mest särpräglade av de ätliga svamparna är nog den storvuxna koralltickan som är specialiserad på att bryta ner rötterna på ek. Koralltickans smak påminner om odlad shiitakesvamp.
• Hösten är skördetid. På fatet vinbergssnäckor, nötter, lärksopp, rönnbärsklasar, körsbärsplommon och tryffelsvamp. Alltihop är insamlat i parken i början av augusti. Koralltickan är fast i köttet och lätt att tillreda. Den övre delen av foten är nötbrun och den undre delen vit. Svampen uppenbarar sig på sensommaren som stora uppsvällda klasar vid foten av gamla stammar och påminner om den fluffiga akterspegeln på ett skogshöns i parningsdräkt. En korallticka kan väga flera kilo och får knappast plats i en vanlig ränsel om man tar den hel och hållen. Utsikterna att få koralltickan att växa i hemknutarna är skäl nog att plantera ek på sommarstugutomten eller i skogsbrynet.Så delikat är den som matsvamp. Även kantarellerna och sopparna ovan växer sig stora under ekar. Betesgången värmde marken Värd ett omnämnande är också den centraleuropeiska delikatessen tryffel. Vid millennieskiftet inleddes odlingsförsök med tryffel i nya ekplanteringar här i landet. Om tryffel förekommer vildväxande i Sverige, i eklundar på Gotland,så borde det inte vara omöjligt att hitta den här svampen i sydligaste Finland, till exempel i ekhagar i Pargas. Jag befarar dock att ekbestånd som genom fredning blivit slutna blandbestånd har en lägre marktemperatur än föregående sekels intensivt betade ekhagar. Förr innebar betesgången i hagar nästan alltid en överbetning. Eftersom det fanns mycket boskap och gräsväxten sällan räckte till gnagade de hungriga djuren allt grönt från marken och även trädens nedersta grenar. Bara de giftiga tistlarna och nässlorna lämnades kvar.Hagarna var glest bevuxna med stora grovstammiga träd. Under sommarmånaderna kom solen effektivt åt att värma upp markytan. När ytjor- I regel lämnar viltet skogsolvonet i fred, men i synnerhet sidensvansarna uppskattar bären på vintern. den blir ordentligt uppvärmd och börjar torka stiger genom osmos näringssalter och kalk upp till ytjorden. Den här processen ökar även sannolikheten för att tryffeln ska börja trivas bland ekrötterna. Tryffel och orkideer Även gårdens svin fick beta fritt på somrarna. Vem vet vad de grävde upp och stoppade i sig dagarna i ända? Åtminstone så långt ut som de stora trädens rötter sträckte sig var marken uppbökad. Var det kanske tryffel som grisarna kalasade på? Alltså finare delikatesser än det bjöds på herrgårdens fester? På den tiden visste folk knappt ens om att det fanns tryffelsvamp. I svenska skrifter från 1800-talet förekommer rådet att använda tryffeln som lockbete i musfällor. Orkideer, kattfot, solvända, kovall och taggiga buskar som nypon och hagtorn trivdes och bredde ut sig i betesmarkerna eftersom boskapen inte åt av dem. I synnerhet på kalkhaltiga ängar hämtade sommartorkan upp kalk till ytan,inom räckhåll för krävande örter. Detta gav ofta upphov till rika orkidebestånd på betesmarker med tunt mullskikt som kontinuerligt betades. När betesgången upphörde på landsbygden tog skog eller högvuxet gräs över åstränder, renar och stenigare slänter. Gamla tiders vanliga ängsväxter konkurrerades ut av gräsväxterna. De betande korna höll efter gräset på beten och åkerstycken som inte odlades.På sommaren när kor, får och hästar gick på samma beten blev det mesta av gräset uppätet och kom till nytta. Under vintern behöver de ädla träden skydd mot djuren. Jägaren 2 l 2014 l 55
• Nyhetsmagasinet Nu är det hög tid att byta pappersfakturan för jaktvårdsavgiften till en e-faktura! lll Gå in på nätbanken och gör ett avtal om e-fakturering av jaktvårdsavgiften. Om du har ett direktdebiteringsavtal för jaktvårdsavgiften behöver du inte göra någonting alls eftersom banken automatiskt ändrar avtalet till e-fakturering. Det nya jaktkortet är stort som ett bankkort och har en notering om att avgiften är betald för jaktåret 2014-15. Kortet följer med Jägaren nummer fyra. Kortet är inplastat och alltså slitstarkare och vattentåligare än den gamla modellen av papper. Med e-fakturering sparar du både tid och besvär. Du behöver inte skriva in fakturans uppgifter, som referens- och kontonumret, eftersom de är färdigt ifyllda. Det enda du behöver göra är att kontrollera fakturan och godkänna den med ett klick. Avtalet om e-fakturering behöver inte förnyas årligen. Gör så här: 1. Gå in på nätbanken. 2. Gör ett avtal (ny e-faktura) och välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare. Skriv in ”Jaktvårdsavgift” i meddelandefältet. 3. Fyll i ditt personnummer. Om du inte har tillgång till nätbank kommer fakturan i posten. Jaktläger för ungdomar 14-18 juli lll Vi firar tjugoårsjubileum! Årets jaktläger för ungdomar äger rum i Osviita i Luumäki. På lägret får deltagarna syssla med natur, fiske och jakt. De kan också skriva jägarexamen om de vill. Lägret tar emot fyrtio pojkar och flickor i åldern 9-14 år. Materialavgift 150 €. Häng med och ha det vilt! Anmälningar senast 31 maj och ytterligare information: Luumäki jaktvårdsförening, Pasi Laari tfn 0400 298 308 Lemi-Taipalsaari jaktvårdsförening, Petteri Saarnia tfn 050 336 2293 Savitaipale- Suomenniemi jaktvårdsförening, Tarmo Hjerppe tfn 040 739 2848 Vad tycker du om vår verksamhet? lll Viltcentralen har igen öppnat jägarenkäten för att få veta vad jägarna tycker om vår verksamhet. Den som svarar deltar i utlottningen av värdefulla produktpriser donerade av Retkitukku. Enkäten finns på adressen riista.fi eller använd QR-koden här invid. 56 l Jägaren 2 l 2014 Afrikansk svinpest hotar i öster och söder Nu krävs det ansvarskänsla och uppmärksamhet av jägarna! lll Den afrikanska svinpesten (ASF) är vid sidan av den klas- siska svinpesten en av de farligaste virussjukdomarna som drabbar både vildsvin och tamgrisar. Under de senaste åren har sjukdomen spritt sig i Ryssland på grund av mänsklig aktivitet och med vildsvin till Ukraina och Vitryssland. Senast påträffades sjukdomen i februari i Litauen och Polen när jägare skickade in döda vildsvin för undersökning. Nu hotar sjukdomen att sprida sig vidare till Lettland, Estland och Finland. Om sjukdomen påträffas i vårt land kommer det att krävas radikala åtgärder för att hejda spridningen och utrota den. Fallen i Litauen och Polen har direkt och indirekt redan fått avsevärda praktiska och ekonomiska konsekvenser som även berör svinhushållningen i vårt land. Bekämpningsåtgärderna berör även jägarkåren. Inga virus från jaktresor Jaktturismen och jägare som tar delar av fällda vilt med sig hem till Finland utgör en möjlig kanal för svinpestviruset att nå vårt land. Den som tar delar av vilt med sig hem ska se till att alla delar av kroppen som inte ska ätas blir destruerade. Undvik all kontakt med levande svin. Även jaktutrustning som knivar och skor och hundutrusting som blodiga västar och pejlhalsband kan fungera som virusbärare. Det enklaste sättet att desinficera utrustningen är att ställa den i en torr het bastu. Den som för in levande vildsvin eller ungar i landet ska följa myndigheternas importbestämmelser. Eftersom de finska svinen hör till de friskaste i världen har importen av levande svin till landet varit synnerligen liten. Mata inte vildsvinen vid östgränsen Vid gränsen i sydöstra Finland har vildsvinen blivit fler och djuren rör sig på bägge sidorna av gränsen. På Näset och norra sidan av Ladoga uppskattas vildsvinsbeståndens täthet fortfarande vara såpass låg att det inte är särskilt sannolikt att viruset ska sprida sig. De milda vintrarna och den ökade utfodringen har en betydande inverkan på stammens tillväxt. I detta nu är situationen hotfull och vi avråder därför från utfodring av vildsvin i närheten av östgränsen. Ett seglivat virus Det sjukdomsalstrande viruset sprider sig genom kontakt med trynet eller utsöndringarna av infekterade individer (saliv, urin, avföring), eller när ett svin äter kött, slaktavfall eller kadaverdelar av ett annat infekterat svin. Viruset bevarar även sin infektionsförmåga i korv av salamityp och skinka av parmatyp, och kan överleva i åratal i en frysbox, men det infekterar inte människor. Mera information om åtgärder och dagsläget finner du på på www.evira.fi , www.ett.fi Föreningen för bekämpning av djursjukdomar. Adressändringar Rymättylä-Merimasku jvf: Verksamhetsledare Jari-Antti Hörkkö, rymattyla-merimasku@rhy.riista.fi tfn 0400 699 567 Kokemäki-Kauvatsa jvf: Verksamhetsledare Jukka Saarinen, Elätteentie 31, 32800 Kokemäki, kokemaki-kauvatsa@rhy.riista.fi tfn 040 555 3683 Kihniö jvf: Verksamhetsledare från 1.4.14 Sasa Hautamäki, Koskisentie 43, 39820 Kihniö, kihnio@rhy.riista.fi tfn 040 775 1513 Joutseno jvf: Verksamhetsledare Jussi Hynninen Uus-Ahvenlammentie 28 54120 Pulp tfn 050 309 1376, joutseno@rhy.riista.fi.
• Viltcentralen lediganslår en tjänst som VILTPLANERARE Finlands viltcentrals region Norra Savolax lediganslår en tidsbunden tjänst som viltplanerarvikarie för tiden 1.730.11.2014 under jaktchefens alterneringsledighet. Den nuvarande viltplaneraren Teemu Lamberg fungerar under denna tid som tf jaktchef. Verksamhetsområdet omfattar landskapet Norra Savolax utom Kangaslampi jaktvårdsförening. I regionen finns 24 jaktvårdsföreningar. Till viltplanerarens uppgifter hör planering och rådgivning i anslutning till vilthushållningen och att stöda jaktvårdsföreningarna, samarbeta med intressegrupperna och sköta vissa offentliga förvaltningsuppgifter i Norra Savolax Tjänstens placeringsort är Finlands viltcentrals regionkontor i Kuopio. Tjänsten förutsätter följande: l för branschen lämplig examen från yrkeshögskola eller högskola l kännedom om vilthushållning och jakt l utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska l kunskaper i svenska och engelska l förhandlings-, samarbets- och kommunikationsförmåga l beredskap för flexibla arbetstider och resor l beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder 1.7.2014. Dessutom ska den sökande uppfylla nedan nämnda villkor för alterneringsavtal. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 31 maj kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi eller i andra hand med brev adresserat till Finlands viltcentral, Norra Savolax regionkontor, Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Märk kuvertet: Viltplanerarvikarie i Norra Savolax. Ytterligare information: chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, tfn 029 4312 104, sauli.harkonen@riista.fi Villkoren i alterneringsavtalet : I alterneringsavtalet ska arbetsgivaren samtidigt förbinda sig att för den tid alterneringsledigheten varar anställa en person som är arbetslös arbetssökande vid TE-byrån. Vikarien behöver inte anställas för samma uppgifter som den alterneringslediga haft, men arbetsgivaren ska vara den samma. Som vikarie får man inte anställa en person som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa är studerande på heltid. Som vikarie ska i första hand anställas en arbetslös person som inte fyllt 25 år eller en arbetssökande som har varit arbetslös tolv månader i sträck eller en arbetslös som nyligen avlagt högskole- eller yrkesexamen, om personens yrkeskunskap kan bedömas vara tillräcklig för den sökta uppgiften. Bedömningen görs i samarbete mellan arbetsgivaren och arbetskraftsmyndigheten. I andra hand ska man anställa en arbetslös arbetssökande som har störst behov av att få arbete och vars förutsättningar för sysselsättning bedöms bli bättre med hjälp av vikariatet. Om det i den grupp som har företräde inte finns en för uppgiften lämplig arbetslös arbetssökande, ska man fästa uppmärksamhet bland annat vid hur länge personens arbetslöshet varat, behovet att upprätthålla yrkeskunskapen samt personens utkomst. Vikarien ska anställas för heltidsarbete och arbetstiden ska vara minst lika lång som arbetstiden för den alterneringslediga. Jaktmuseet förnyade trofésamlingen lll Finlands jaktmuseum har förnyat Jaakko Ojanperäs trofésamling och gett den mera utrymme. Ojanperäs jägarbana förenar de finska jakttraditionerna med den internationella storviltjaktens traditioner. Samlingen omfattar troféer och andra djurprover av nästan 90 djurarter och underarter som Ojanperä fällde på sina resor i Afrika, Asien, Nordamerika och Europa. Eftersom samlingen är så omfattande är den ett gott besöksmål för trofésamlare, skolklasser, personer intresserade av utländska djur och även jägare som tänker sig utomlands. Samlingens troféer är gjorda av både utländska och finländska konservatorer. Flera av arbetena har vunnit priser på troféutställningar och fått ett omnämnande i bl.a. Rowland Wards katalog över troférekord. Finlands jaktmuseum ligger i Riihimäki, www.metsastysmuseo.fi Jägaren 2 l 2014 l 57
• Nyhetsmagasinet Skogsägare som främjar viltet får råd i skogsvåd lll I rapporten beaktas de möjligheter och begränsningar som förändringarna i skogslagen som trädde i kraft vid årsskiftet medför. Tapio har inlett arbetet med att sammanställa en handbok utgående från metoderna för ett viltvårdsinriktat skogsbruk med rapporten som grund. Handboken är avsedd för skogsägare, jägare och skogsfackmän och ges ut under det kommande året. - Grunderna för ett viltvårdsinriktat skogsbruk kan enligt rapporten sammanfattas till tre teman. I ett viltvårdsinriktat skogsbruk lämnas viltbuskage på avverkningsytan och vid gallringar. Vid planeringen av avverkningar, val av metoder för förverkligandet och avgränsningen av åtgärderna tar man noggrant i beaktande bevarandet av blåbärsriset. I ett viltvårdsinriktat skogsbruk betonas också markägarens egen beslutanderätt vid valen av skogsvårdsmetoder. I handboken försöker vi också uppmuntra intresserade skogsägare och jägare att själv ta initiativen till att förverkliga de viltvårdsinriktade valen, säger miljöexpert Maria Lindén vid Tapio. - Med rätt val av skogsvårdsmetoder kan man förbättra livsmiljöerna för många olika viltarter. Speciellt skogshönsfåglarna, som är intressanta för jägarkåren, kan främjas. För många skogsägare är det viktigt att främja viltet och skogsbrukets ekonomiska resultat sätts Pälsar till salu lll Naturpälsföreningen Luonnonturkis- yhdistys ry arrangerar direktförsäljning av jägares pälsar från primärproducent (pälsjägare) till konsument och vidareförädlare genom att arrangera en offentlig pälsauktion i Kajana på jaktmässan inte alltid i första rummet. Rapporten ligger som grund för en ny handbok - Ett viltvårdsinriktat skogsbruk definieras som den verksamhet med vilken man kan trygga och främja viltets livsmiljöer med val av rätt skogsvårdsmetoder. Rapporten är avsedd som en faktagrund och utgående från den kan man producera olika skogsvårdspublikationer om vården av viltets livsmiljöer, säger specialplanerare Marko Svensberg vid Finlands viltcentral. I arbetsgruppens rapport har man i huvudsak beskrivit förslag och de bakomliggande forskningsresultaten för hur olika skogsvårdsmetoder och –åtgärder kan utföras så att viltets livsmiljöer beaktas så bra som möjligt. Slutledningarna har fötts utgående från diskussioner i arbetsgruppen, baserade på praktiska erfarenheter, arbetsgruppens synpunkter och inhämtade kommentarer. Arbetsgruppens arbete har finansierats med medel från jord- och skogsbruksministeriets viltvårdsavgifter. Tapio ger utgående från rapporten ut viltvårdsinriktade råd i god skogsvård, så som en handbok. Rapporten har publicerats och finns på Tapios webbplats: Skogsvårdsrekommendationer med viltvårdsinriktning –arbetsgruppens rapport. Kainuun erämessut 24-25 maj samt på jaktmässan i Riihimäki 5-8 juni. För medlemmar i naturpälsföreningen är deltagandet kostnadsfritt. Pälsarna som ska ropas ut på jaktmässan i Kajana lämnas in den 24 maj kl 13-20 på adressen Kajaanihalli, Ratakatu 2, 87100 Kajana. Bifoga nödiga uppgifter om pälsarna (art, antal, fångstdatum mm) samt kontaktuppgifterna. Pälsarna som ska säljas på mässan i Riihimäki lämnas in på mässkansliet. Ytterligare information finns på adressen www. luonnonturkisry.fi eller mejla info@luonnonturkisry.fi. Föreningens sekreterare nås på tfn 050 5780 651. som begränsar letandet efter nya tillvägagångssätt. Skyldigheterna i EU:s naturdirektiv och den nationella lagstiftningen skapar ett tydligt förbehåll; lagstiftningen stadgar att vi ska bevara vargstammen livskraftig i vårt land. Å andra sidan vill vi också att de olägenheter som vargarna innebär, som känslan av otrygghet och skadorna på husdjur, ska ligga på en acceptabel nivå. Utan ekonomiska resurser är det inte möjligt att förvalta vargstammen. En livskraftig vargstam i vårt land innebär ofrånkomligen skador och dessa ska ersättas av staten. Dessutom behövs det ekonomiska satsningar på förebyggandet av skador och utvecklandet av den förebyggande verksamheten. De ekonomiska resurserna saknar inte heller förbehåll. Det är riksdagen som besluter om hur statsmedlen ska skötas och fördelas vid förvaltningen av vargstammen. Frågan om det går att finansiera förvaltningen av vargstammen på något annat sätt än ur statsbudgeten är en ny infallsvinkel. Vi har stora förväntningar på den pågående uppdateringen, men samtidigt märker vi att en del av förväntningarna är orimliga. Somliga av dem skulle till och med kräva ändringar i naturdirektivet. I 58 l Jägaren 2 l 2014 FÖ N lll De nya metoderna som ska utvecklas har förbehåll NG LTNI SPLA VA NE Vargförvaltning med förbehåll R Projektchef Mikael Luoma arbetet med förvaltningsplanen handlar det inte om att främst leta efter FÖ förändringsbehov i lagstiftR VA R G E N ningen utan om att hitta nya tillvägagångssätt. Utgångspunkten är att bevara vargstammen livskraftig och att bemöta allmänheten rättvist och opartiskt i alla de trakter där det förekommer varg. Arbetet med förvaltningsplanen är uppbyggt kring fyra verksamhetsformer: dialog med dem som bor inom vargreviren, storskalig opinionsmätning riktad till allmänheten, workshoppar för experter samt i höst workshoppar inom vargreviren. I mars öppnades på internet ett debattforum som gör det möjligt för dem som bor inom vargrevir att delta i utvecklandet av metoder för förvaltningen av vargstammen. Tanken är att vi i dialogen mellan intresserade deltagare ska hitta nya uppslag till hur vargarna ska skötas. Mera information om den pågående uppdateringen finns på nätet på adressen riista.fi > På svenska > Vilthushållning > Förvaltningsplaner > Vargstammen.
• Jaktläger för ungdomar i Haapajärvi lll Tid: 5 - 8 juni Plats: Siiponkoski by- och åcentrum, Haapajärvi Målgrupp: pojkar och flickor i åldern 11-16 år, även barnens föräldrar får delta Pris: 100 €/person. De som skriver jägarexamen betalar en separat avgift på 20 euro På programmet bland annat: l Prepp för jägarexamen l Jägarexamen l Utbildning i skytte, skjutvapen och pilbågar (på skjutbana) l Laser- och luftgevär l Terrängövningar, karta och kompass l Jakthundar; presentation och uppvisning l Jakt efter små rovdjur, fällor l Trolling (8-10 spön) l På fritiden lägertävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 20 maj. Förfrågningar och anmälningar: Miika Niskala, tfn 044-445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi Lägret tar emot 50 deltagare i anmälningsordning, inkvartering i egna tält. Till deltagarna postas en separat kallelse med närmare anvisningar och lägerprogrammet. BESTÄLL! Eräkokki – Jaktkocken – smaker från skog till stad - bok Viltspel lll Jaktkockarnas recept är som en fläkt av skog och vind över sjö. lll Frågesport med jakt som tema. Duka till vardag och fest med fisk, vildmat, vilt, svamp och bär. Recepten är utprovade i praktiken och kommer från både professionella kök och lägereldar. Här finns det experimentella köket, klassiker och det bästa av matlagningen över eld. Den ångande rödingsoppan, saftiga hjortsteken och härliga bärpajen är som en hälsning från naturen. Stig in i jaktens värld och bege dig ut på en viltstig genom Finland. Artidentifiering, jakt- och vapenlagstiftning, viltekologi. Frågorna och artidentifieringsbilderna bygger i huvudsak på Handbok för jägare. Omfattar 350 frågekort. Pris 27 € Metsäkustannus Oy, 208 sidor, Hinta 35 € Se vårt hela sortiment på webben www.riista.fi/näthandel Viltvård i Finland – bok Hönsfågeljaktboken –bok lll Under de senaste tio åren har viltvården förändrats radikalt. Vilt- lll I vårt land är hönsfågeljakten populärare än någon annanstans i världen. Den här boken handlar om hönsfågeljakt och visar hur jägaren lär sig jaga fältfågel och skogsfågel. Hur väljer han rätt utrustning och rätt vapen? Vad krävs av en fågelhund? Hur handla efter träff? Hur reglera och förvalta hönsfågelbestånden? Boken presenterar tjädern, orren, järpen, dalripan, fjällripan, rapphönan och fasanen och berättar om jakten efter de här fåglarna, hur bestånden förvaltas och hur man bestämmer åldern på hönsfåglar. organisationerna har organiserats om. Förvaltningen av viltbestånden har blivit mera planmässig. Den finländska viltvården avspeglar hur viltvården bedrivs i vårt land idag. Boken behandlar det senaste om förvaltningen av skogs-, fält- och vattenvilt, viltvården i tätorter och omgivningen kring vägar, restaurering av myrar, jakten på jordbruksmark samt uppfödning och utplantering av vilt. Som helt nya teman behandlas förvaltningen av viltbestånd och viltkonflikter. Metsäkustannus, Petri Nummi & Veli-Matti Väänänen, 220 sidor, Pris 45 € Otava, Jere Malinen & Veli-Matti Väänänen, 196 sidor, Pris 35 € Jägaren 2 l 2014 l 59
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Juniorsidan Rita streck från jägaren till de djur som är jaktbara. Vilka djur är fredade? Svar: Jaktbara är älg, skogshare, rådjur och tjäder. Fredade är kungsörn, lappuggla, fjällräv, utter och sångsvan. 60 l Jägaren 2 l 2014
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2014 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är marja.kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2014 utkommer den 26 maj. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 8 april. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Organisationer och föreningar Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050 365 9222 och Janne Rantanen 0400 267 098, och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050 3271 782 eller Marko Niemelä 045 1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen, tfn 050 572 7010. Internet: http://www.shhj.info Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Harri Mäkinen, 050 559 8906. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934 eller 03 515 3230. Medlemsärenden tfn 0500-562 679. Webbplats: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto–Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Pekka Inkinen 040 832 2858. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen 040 828 1489, annamari.pirinen@pp.inet.fi, Johannes Lehtomäki, johannes.lehtomaki@mhy.fi, 040 450 0024. Norrbottenspets: Soile Kattainen 050 327 4259. Eller ordf Uolevi Sirviö 044 296 8530. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbsajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Jorma Korpela tfn 044 511 2013, engelsk setter: Antti Korhonen tfn 040 725 3148, irländsk setter: Tero Savolainen tfn 0440 130 703, gordonsetter: Jasu Sinkkonen tfn 040 5198 819. Mera info på www.kkk-hhs.fi Kom ihåg vapenmässan Arma i Åbo 27 april! Åbo Mäss- och kongresscentrum. Öppet kl 10-16, biljetter 10 e, parkering 6 e. Arma Aboa, www.armaaboa.fi Konservatorer Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi Valpar av slh retriever för jakt och prov, överlåts v 16. www.korvenakan.com, 040 544 6697 Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Valpar av slh retriever efter friska premierade föräldrar. 040 706 6659, Kouvola. Se www.blackpepoon.com Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Valpar av slh retriever efter BCH mor. www.Taka-Tapiolan.com, tfn 0400 333 210. Drevervalpar. Föräldrarna driver fint. Tfn 040 764 2549. Beaglevalpar, tfn 050 352 3843 eller kuopusmaa@hotmail.com. Säljer beaglevalpar födda 23.12.2013, en tik och en hane. Jagande föräldrar. Överlåts vecka 7. Ring för mera info, 041 728 5941. Gordonsettervalpar av brukshärstamning efter provpremierade VOI-föräldrar. Föds v 10, tfn 040 528 3219. Hanvalpar av irländsk röd setter efter fina hälsogranskade föräldrar, inga ärftliga sjukdomar. Mor årets setter 2013, hund i segrarklass. Bara för jägare. Överlåts 5 april. Tfn 0400 414 432,  Kuopio. Strh taxvalpar efter BCH-A föräldrar. Överlåts vid valborg. Mera info på www.korpiklaanin.com eller 045 127 3167. Kh vorstehvalpar för jägare. Far FI BCH och mor efter FI BCH föräldrar. Mera info: www.jahtikaveri.com eller 0400 754 235. Kh vorstehvalpar efter prov- och utställningspremierade föräldrar. Födda v 6. Tfn 040 719 5435. Kh vorstehvalpar efter provpremierade föräldrar. Tfn 040 860 7035, överlåts 30.4. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  Vi säljer viltfågel året om, tar emot bokningar på ungar och honor. Se www.selkeensulka.fi eller ring 040 500 3888. För viltutfodring havre, korn och ärter. Siilin Mylly, 050 387 0505, siilinmylly.weebly.com. Se våra nya vapenböcker på www.aseinsinoori.fi. Låt göra en riktig oljemålning av din hund! Se www.haukkuateljee.net På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, WWW:ASEJAERA:FI Säljes Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas – material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Smårovdjursfällor. Tfn 0400 181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040 581 9624, www.trofeart.tk Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Kahles KXI 3,5-10x50 4-dot 1090,Kahles Helia5 1-5x24 4-dot 1490,Leupold VX-1 3-9x40  295,Conibear 120-2, 12 st 179,Duke 120-2, 12 st 120,Burris Fullfield 3-9x40 210,Marlin 925 miniatyrg+tasco 3-9x3 270,Beretta A400 Light 1390,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013 881 985, 0500 279 777. Jämthundsvalpar med topphärstamning, jagar björn. Far: BCH/ BJÖRN 1, mor: dubbelchampion /björn. Tfn 0500 599 338. Jämthundsvalpar. Mor B&UCH, far BCH. Tidigt mogna. Tfn 040 526 8571. Jämthundsvalpar efter BCH föräldrar, Punasuon Kennel. Tfn 050-461 8479. http://www.elisanet.fi/kai.ruhanen/index. htm  31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! Begagnat: stort urval vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi, 050 465 4695. Tikka T3 Forest 308Win paketspecial Med Burris optik 3-9x40 ljusp.1290e Testvinnare Howa-gevär från 790e Beretta,Benelli,Guerini,FC,CZ,Sako/Tikka. Kikarspecial! Hawke 3-9x50 85e. Ylöjärven asetarvike Rantakiventie 7, Ylöjärvi Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, tfn 06 729 0431, 06 724 7815. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Ryggsäckar av läder. www.raikko.fi. Tfn 044 309 1947. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044 368 1441. Säljes jaktstuga i Estland, stockbyggnad. Stort växthus med lösöre, tomt 2,4 ha. 29.000 e, anbud. Tfn 044 2077 269. Säljes 60 ha skogsskifte i norra Karelen. Medlemskap i älgjaktlaget på orten. Trädbeståndet mest gallringsskog, värderad. Mitt i skiftet en riktig pärla vid sjö med sandbotten. 045 133 3490. Valpar av finsk spets, 050 598 8158, 044 049 0777. Jägaren 2 l 2014 l 61
• Ruukin maaseutuopisto kouluttaa toimijoita riista-alan alan vaativiin tehtäviin Haku elokuussa alkavaan riistapainotteiseen luonto-ohjaajakoulutukseen suoraan oppilaitokseen 15.5.2014 mennessä. Lisätietoja: Toni Kumpuvaara p. 040 581 5326 tai maaseutuopisto@rmo.fi www.rmo.fi/koulutus Liten farfarsstuga i norra Karelen, nära Koli. Delvis renoverad. Tomten c 3 ha. Möjlighet ansöka om medlemskap i jaktförening. Tfn 040 592 4349. Säljes plats att bygga på i Vanttauskoski, Kemijoki. Från Rovaniemi c 50 km mot Posio. Fantastiska jaktmarker och fiskevatten inom räckhåll! Förfrågningar Pasi Kantomaa, tfn 040 7092 982. Vid stranden av Luirojoki i Lappland en 5 ha tomt, strandlinje c 700 m, älven c 70 m bred. Begärt pris för helheten 27.000 e, delad i tu 15.000 e/st. 2 st godkända byggnadslov. Till närmsta granne 10 km, omgiven av statsmarker. På stranden mitt emot blir väg samt 10 x 10 båthamn. Tfn 0400 289 675. Vilket tillfälle för en seriös jägare! Jag kommer att avsluta min andel i en jaktklubb. Vi har två egna fastigheter, en fd skogshuggarbarack och en skogvaktargård, nyrenoverade för 60 tusen euro. Jag har varit medlem i jaktklubben sedan 84 med en årlig 1/31 andel. Förfogar över ett rum med timmerpanel. Tillgängligt vilt: älg, björn, vildren, lo, tjäder, orre, and, gås mm. Ring för mera info, Timo Sere, tfn 0400 873 595. Vi köper fortlöpande pälshudar av alla slag till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400 271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Vi köper skinn av mård, mink, räv och mårdhund. Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijäri. Tfn 0500 328 875. l Jägaren 2 Arbete utförs Vi bereder pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Ahola, 02 728 7503, 050 462 5938. l 2014 Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Säljakt i Bottenviken, Seanature.net, 0400 154 600. Jag servar jaktradior, hundpejlar… RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Uthyres Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Vid stranden av Enare träsk en högklassig stuga för 8 personer. Utmärkt för jakt och fiske. Mera info på www.nettimokki.com/ inari/5799 eller ring 040 7374 021. Vi bereder pälsskinn av alla slag samt köper obearbetade pälsskinn av småvilt. Modifur Oy, Noksonkuja 9, 61310 Panttila, tfn 06 4500 600, info@modifur.fi,   www.panfur2000.fi. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Jakt erbjuds Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Köpes 62 Vi köper obehandlade pälsskinn av småvilt, saltade eller torkade. Modifur Oy, Noksonkuja 9, 61310 Panttila, tfn 06 4500 600, info@modifur.fi,   www.panfur2000.fi. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. Timonens samfällda skog arrenderar ut ett c 4400 ha område till älgjakt i Viinivaara i Utajärvi. Anbud och mera info tfn 041 505 4191, timosenyhteismetsa@gmail.com. Nanguvuono i Enare; en högklassig 8 pers stuga. www.aamunkoi.com, 040 725 7611. Gås och allt storvilt EST/FIN, 050-520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi Övrigt www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jägare, dags att skaffa hygienpass! Skräddarsydd hygienutbildning. Ta kontakt: info@puritas.fi, 050 412 4705. Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Jakt erbjuds; andjakt, mufflon och dovhjort. Aristospa.fi, 040 524 5017. Björn- och hönsjakt i Suomussalmi. Tfn 050-3258 966, www.erapalvelu.net. Klövdjurs- och andjakt i Sagu. www.prohunting.fi/ 040-5589012, pro.hunting@luukku.com
• Jägaren Nr 2/2014 63. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals informationstidning, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 26.5.2014. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Marko Mikkola, Marja Martikainen, Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Tryckeri: Hansaprint 2014/Jag14_02 Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Marja Martikainen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint) Översättning: Berndt Zilliacus Pärmfoto: Hannu Huttu ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Adresser Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter z< Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret.Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Telefon 0303 9777 Kontaktuppgifter Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn. Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, Besöksadress Viksbågen 4, tfn. 0295 301 000 www.rktl.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tfn. växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, Tfn. växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren 2 l 2014 l 63
• HUIPPUTARJOUKSEMME Laita kiväärisi uusiin puihin! GRS Sporter Tikka T3 tai GRS Decima Sporter Tikka T3 -tukki + Optilock-yhteensopiva pikavaihtojalka vain 645,00 € Kysy kauppiaaltasi! Kampanjassa mukana mm. Armoria, Jyväskylä Aseliike Rantanen, Humppila Asetarvike.com, Oulu Erä- ja Kalastus Kurre, Vaasa Eräkontti Oy, Riihimäki HH-Sport, Alahärmä/ Iisalmi/ Kiiminki/ Kokkola/ Nivala/ Raahe Kesport, Parkano Kesport Niskanen, Äänekoski KT-Sportcenter, Kuusankoski J. Kärkkäinen Oy, Lahti/ Oulu/ Ylivieska Schröder Oy, Helsinki Seppo Kastepohja Ky, Hämeenlinna Sissos-myymälä, Rauma Urheilu Koskimies, Lappeenranta Urheilu Sivakka, Kemijärvi Vampulan Erätarvike, Vampula Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Nordis Oy GRS_pikajalka Metsästäjä nro 2 210x297.indd 1 5.3.2014 13:35:52
• l Vad tycker du om våra tjänster? Jägaren 2 UTBILDA DIN HUND 2014 Föda och gömslen för viltet Jakten blir alltmer teknisk