Jäg ar en 2 l 2015 Anvisningar för den som ansöker om vapentillstånd Viltåkrar för rapphönan Värdens bredaste sortiment av vapensmedsverktyg & tillbehör Ladverktyg & tillbehör Vapendelar & utrustning Vapensmeds tillbehör RCBS Rock Chucker Supreme Kit ATI Stock Mosin Nagant Pelarbedningsholkar Tiotusentals produkter i lager! Ma-Pe 12-17 ? 09-5122933 tiedustelut@brownells.fi www.brownells.fi Sprängbilder på vapen på vår site 490€ 139€ 12€ NY WEBSHOPP 100009441 019210010 080000418 PSE Fever Ready To Shoot AMS Bowfishing för bäver/fiske Gamo Delta Fox GT Set 4,5mm 449€ Ase ja Erä Aninkaisgatan 16 20100 Turku info@asejaera.fi www.asejaera.fi 165€ 80€ Bågutrustnig, luftvapen, utrustning & tillbehör Laatua luontoon metsastaja_takakansi_r.indd 1 4.3.2015 15:37:49
2 l Jägaren 2 l 2015 Kontaktuppgifter Adresser Jägaren Nr. 2/2015 64. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 25.5.2015. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Laura Ticklén, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen. Redaktion : Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Laura Ticklén, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar: Tfn 030 600 2301, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2015/Jag15_02 Pärmfoto : Tuomo Karsikas Medlem i Tidningarnas Förbund Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, Jaktkortsärenden och adressändringar men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret c/o GoExcellent Munksnäs allén 25, 00330 Helsingfors tfn 030 600 2301 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00791 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret c/o GoExcellent Munksnäs allén 25 00330 Helsingfors tfn 030 600 2301 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Lager och beställningar: Tfn 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi
Jägaren 2 l 2015 l 3 Innehåll l 2 l 2015 5 Ledaren: Kan jaktbyråkratin förenklas? 7 Anvisningar för ansökan om tillstånd för jaktgevär 8 ABC för jaktskytte 12 Jv-föreningar satsade på en skjutsimulator 16 Använd stöden i viltvården, del 3: Viltåkern en säker inkomst 18 Viltrenarna till heders 20 Nya vindar på viltåkrarna 24 Metso-programmet gynnar viltet 26 Varje våtmark är en seger 28 Viltdagarna 2015 30 Varför lockar jakten? 32 Plansch: Gråsäl 34 Ordförandens spalt: Vargsoppan lockar många kockar 35 Upphör sjöfågeljakten i statens havsområden? 36 Hur mår havssälarna? 40 Vildsvinen kräver reglering 42 Vildsvinet – en fornfinne 44 Vilthushållningen blir allt internationellare, del 3: Förvaltningen och organisationerna ska samarbeta 46 Statens marker tillhör oss alla 50 Viltvårdens årsklocka 51 Jaktklubb satsar på ungdomar 52 Viltforskningens historia, del 2: Viltforskningen flyttar till VFFI 55 Skapa ett användarnamn på Oma riista 56 Klimatförändringarna påverkar sjöfåglarna 57 Stjärtanden 58 Nyhetsmagasinet 60 Affärer 62 Åland Realistiska förväntningar på sjöfågelparadis, s. 26 Naturvård behöver inte vara invecklat, s. 24 Skjutsimulatorns gevär anpassas till skytten, s 12 Vildsvinet inget vanligt vilt på stenåldern, s. 42 Ka is a H ut tunen M ar ko S vensbe rg Mik ko K ar pp inen
Laadukkaat ja suositut -koiranruoat Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoaine-koostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä! PetSafe koiratarha 3 x 3 m 549€ 50 kpl erä nopeille! Vain koLME VÄriÄ kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita 2590 /15kg vain 3090 /15kg vain 3290 /15kg vain 3690 /15kg vain 0€ kotiintoimitus* Kun tilaat 2 säkkiä tai enemmän. Myös lava ja rullakko toimitukset! ” M. 11-12 X X Hakatien Rico, Ajokuningas 2011 ja 2012 Valio-ruoka on auttanut Ricoa menestyksessä ja päivittäisessä hyvinvoinnissa. Ruoka maistuu hyvin ja sisältää kaikki koiran tarvitsemat ravintoaineet. Matti ja Ville Haapaniemi, Simo Valitse tilauksen yhteydessä yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa. tiLaajaEtu yLi 100 € oStokSESta! € BEStDoG Reflex-panta heijastimella. Väri: oranssi, vihreä tai sininen arVo 19,90 € BEStDoG Reflex-talutushihna. Väri: oranssi, vihreä tai sininen arVo 24,90 € € nitEcorE Tube ladattava avaimenperävalo. Väri harmaa. arVo 29,90 € 490 Maksat vain Valio koirataLo Talvilämmin Valio-koiratalo. Siirrettävä tuulikaapin väliseinä, läpinäkyvä ovipeite molemmissa ovissa, kaksinkertainen ikkuna, säädettävä ilmastointi luukku. Avattava katto. Ulkomitat n. 126x96 cm, sisäkorkeus 75 cm. Varustettavissa koirankopin lämmittimellä. 126x96 cm 549€ Vain tarjous! 27€ Valio PEhMuSti koirankoPin kuiVikE Kotimainen PehMusti auttaa pitämään koirankopin kuivana ja raikkaana. Eristää ja lämmittää koleilla keleillä. Paalin koko n. 100 x 35 x 45 cm. Tilaus 5-8 sk • SÄÄStÄ 1 €/Sk Tilaus 9-16 sk • SÄÄStÄ 2 €/Sk Tilaus 17-24 sk • SÄÄStÄ 3 €/Sk Tilaus 25-45 sk • SÄÄStÄ 4 €/Sk tiLaa EnEMMÄn MakSa VÄhEMMÄn! tiLaukSEt www.koiravaruste.fi aSiakaSPaLVELu p. 0500 176 596 ark klo 8-16 tarjous!
Jägaren 2 l 2015 l 5 En förenkling av regleringen och byråkratin i samhället har under vårens lopp varit på tapeten i den politiska debatten. En känd politiker skrev härförleden att riksdagen har blivit en lagstiftningsinstitution och att det nu behövs en ny institution för att förenkla all den onödiga lagstiftning som har skapats av riksdagen. På grund av samhällets regleringsiver uppkommer det då och då rubriker som både roar och förargar. Men när det sedan är dags för en kritisk omreglering av det som har gått snett så visar det sig att det här inte alls är så enkelt. Det finns alltid sådana som försvarar nuläget och kan motivera sina ståndpunkter. För närvarande bereds en partiell reform av jaktlagen. På dagordningen finns både punkter som förenklar eller preciserar lagstiftningen och förslag som ökar reglerandet. Mellan lockåtlarna och jakten efter björn tycks det förekomma allvarliga konflikter och därför övervägs även en tillståndsplikt för anläggandet av lockåtlar sommartid. Tillstånd för en sommaråtel skulle beviljas enbart för godtagbara syften, till exempel när företagare i turistbranschen ordnar platser där kunderna kan fotografera och iaktta stora rovdjur. Tiden för övergången till den internationella konventionen om smärtfri fångst går ut sommaren 2016. Därefter får bara sådana fångstredskap och –metoder användas som har godkänts och registrerats för användning i Finland enligt de kriterier som har fastställts i konventionen. Önskemålen om att pilbåge ska tillåtas vid jakt efter allt större klövdjur har ökat. Samtidigt har det framförts önskemål om ett krävande skjutprov för bågjägarna. Det här kravet har uttryckligen framförts av bågjägarnas egna organisationer. Det här var några exempel på nya behov av reglering. Samtliga har en saklig eller rentav folkrättslig bakgrund. Tankegångarna har också ett stabilt understöd. Men alla förslag medför ny byråkrati för folk och en ökad arbetsbörda för förvaltningen. Dagordningen för lagreformen omfattar också punkter som syftar till att minska på byråkratin. En övergång till en treårig licens för älgjakt skulle minska på papperskriget för både de sökande och viltförvaltningen. Men falangen som motsätter sig en ändring är lika omfattande och väl motiverad: det årliga licensförfarandet behövs för att styra regleringen av älgbeståndet. I Norra Finland anses det att mera frihet leder till överbeskattning. Jaktens hållbarhet äventyras. Även jaktlicensen för vitsvanshjort är rena byråkratin. Slopandet av jaktlicensen för rådjuret lyckades. Skogsvildrenar finns det lokalt för många av. Stammen borde därför kunna regleras friare. Utmärkta motiveringar, men också motståndarnas åsikter har ett omfattande stöd. Vitsvanslicenserna söks i anslutning till älglicenserna, vilket minimerar den extra byråkratin. Licensmedlen som har samlats in genom licensprocessen utgör samtidigt medel för skadeersättningar. Utan en avskjutningsplanering som är knuten till dimensioneringen av jaktlicenserna på jaktvårdsföreningsnivå glider kontrollen över vitsvansbestånden ur händerna och det finns ingen som uppmuntrar till en tillräcklig avskjutning. Lika lätt kan det hända att jakten driver in i en lokal överbeskattning och gräl mellan jakträttsinnehavare om jaktens lämpliga omfattning. Ökningen eller förenklingen av den samhälleliga regleringen bör öka vårt gemensamma välbefinnande. En ändring som för någon intressegrupp kan var väldigt tilltalande kan för någon annan grupp innebära förargelse och nackdelar. Trots de förhoppningar om förändringar som väcks av talen under valvåren torde det finnas skäl att vara realist. Regleringen och byråkratin i samhället är både onödig och nödvändig. Det onödiga ska slopas och det nödvändiga förenklas. Effekterna av förändringen bör dock vara förutsägbara och övervägda. Nyttan som vi kan vinna ska ge ett mervärde eller vara större än nackdelarna som förändringen innebär. Byråkrati är sålunda en teknikgren. Vad som behövs är diskussioner, visdom och gott omdöme. PS. Vilken reglering är enligt din åsikt nödvändig och vilken onödig? Svara på frågan på Finlands viltcentrals webbplats. Kan jaktbyråkratin förenklas? Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
HUIPPU-UUTUUTEMME 2015 Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Tutut merkit — uusi ilme! Kauppiailla heinäkuussa! Nordis Oy_uudet haulikonpatruunat_Metsästäjä nro 2_2015_210x297.indd 1 2.3.2015 8:58:49
Jägaren 2 l 2015 l 7 Kaisa Huttunen Inlämning och vilka dokument som krävs En ansökan om ett anskaffningstillstånd eller parallelltillstånd ska alltid lämnas in personligen på vilken polisstation som helst. Därifrån överförs ansökningen till polisen i din hemkommun för handläggning. Ta med dig ett officiellt identitetsbevis, militärpasset och ditt giltiga jaktkort samt övriga dokument som visar att du jagar. Till ansökningen fogas en skriftlig utredning av ditt jagande där det framgår vad slags vilt som vapnet är avsett för och vem som äger marken där du ska jaga. Vapnet ska stämma överens med syftet som det anskaffas för. Det går till exempel inte att ansöka om tillstånd för ett hagelgevär om du tänker jaga älg. Medlemskap i en jaktförening är ett sätt att verifiera sitt jagande, men vi har föreningsfrihet i vårt land, så det kan inte vara något krav för att beviljas tillstånd. I regel räcker det med ett giltigt jaktkort som bevis för att man jagar, förtydligar överkommissarie Jouko Aromäki på Vandapolisen. Den som ansöker om tillstånd för ett handeldvapen för jakt ska lämna in en detaljerad plan för sin jakt med fälla eller grytjakt till jaktvårdsföreningen i det ifrågavarande området, och jvföreningen skriver ett styrkande intyg som fogas till ansökningen. För parallelltillstånd krävs vapenägarens samtycke och för en minderårig sökande krävs målsmans samtycke. Lämplighetstest, tillståndsintervju, visa vapnet Den sökande ska på polisstationen göra ett datorbaserat lämplighetstest med 270 ja/nej-frågor och resultatet gäller i tre år. Alternativt kan den sökande styrka sin lämplighet med ett läkarintyg. Om ansökningen gäller den sökandes första skjutvapen eller första handeldvapen så kallas han (eller hon) till en intervju hos polisen. Överkommissarie Aromäki påpekar att det inte är någonting att oroa sig för. Det handlar inte om något förhör utan vi går igenom alldeles normala saker, som den sökande redan har fått tänka igenom innan han lämnade in sin ansökan. Om allt är i sin ordning så postas parallelltillståndet eller anskaffningstillståndet efter några veckor. Anskaffningstillståndet gäller i sex månader och vapnet ska skaffas under den här tiden. Från dagen då köpet görs har man 30 dagar tid att visa vapnet för polisen på vilken polisstation som helst i landet där vapen granskas. Ta med dig dina identitetshandlingar och den delen av anskaffningstillståndet som du fick behålla efter köpet. Vapnet transporteras i ett fodral och oladdat, och tas fram först när polisen säger till. När polisen har kontrollerat att geväret stämmer med anskaffningstillståndet så kommer innehavstillståndet av plast en tid därefter med posten. I regel beviljas tillstånden för gevär så, att de gäller tills vidare. Parallelltillstånden för gevär beviljas för maximalt tio år och för handeldvapen är den maximala tiden fem år, förklarar Aromäki. Anvisningar för ansökan om tillstånd för jaktgevär Er kk i Ka uppi Att göra en ansökan om tillstånd för ett jaktgevär kan verka invecklat, men det är det inte bara man följer anvisningarna.
Text: Jussi Partanen, utbildningsplanerare, Finlands Jägarförbund l Teckningar: Pasi Sairanen ABC för jaktskytte Bansäsongen närmar sig. Medan vi väntar passar det bra med en repetition av grunderna i hagelskytte. Naturligtvis går det också på vintern fint att öva på stillastående mål och torrträna. l Utgångsläget vid hagelskytte är att skytten håller båda ögonen öppna. På det viset får synfältet maximal vidd. Det här kräver dock att det är ögat på gevärets sida som dominerar. Vilket öga som dominerar är lätt att ta reda på. Sträck båda armarna framåt med händerna ihop och bilda ett korn med pekfingrarna. Välj ett mål några meter ifrån och sikta på det med båda ögonen öppna. Blunda sedan med vänster öga. Om kornet stannar på plats så dominerar ditt högra öga. Om kornet däremot flyttar på sig så dominerar ditt vänstra öga. Om du är högerhänt och ditt högra öga dominerar så kan du skjuta med bägge ögonen öppna. Om du är högerhänt men ditt vänstra öga dominerar så blir det strax knepigare. När du höjer geväret och lägger kolven mot höger kind så tittar ditt vänstra öga snett över pipans mynning mot målet och skottet går förbi på vänster sida. För en vänsterhänt går proceduren tvärtom. Det enklaste sättet att komma till rätta med det här är att blunda med det öga som inte ligger i linje med spången. . Det dominerande ögat Om fel öga dominerar kan träffpunkten bli upp till två meter fel. 8 l Jägaren 2 l 2015
Skjutställningen l Vid skytte mot rörligt mål är det viktigt att du vrider kroppen med höfterna och benen, åt bägge hållen i en rörelse som känns naturlig. Armarna, huvudet och vapnet bildar ett ”paket” som håller samma ställning hela tiden medan benen och höfterna ger rörelse och riktning åt ”paketet”. Bilden visar fötternas grundställning för en högerskytt och pilen visar var du avlossar skottet. Stå med fötterna cirka 20-30 centimeter från varandra och håll dem i cirka 45 graders vinkel mot skjutriktningen. I den här ställningen kan du vrida på kroppen från höfterna åt bägge hållen och du kan skjuta med en naturlig känsla. För en vänsterskytt är fotställningen den spegelvända. Om du står med fötterna för tätt ihop blir ställningen ostadig. Om du står med fötterna för långt från varandra blir det ingen smidig vridning på kroppen. Fotställningen är en personlig sak som efter hand finner sin form när du utvecklas. Med överkroppen som ett ”paket” som hålls i samma ställning så kan du i praktiken skjuta i alla riktningar genom att vrida på kroppen. Det blir en robotliknande rörelse. Höfterna och fötterna för överkroppens ”paket” uppåt, nedåt och åt sidorna som bilden visar. Anläggningen l Hyvä nosto on onnistuneen haulikonlaukauksen perusta. Toista nosto aina samalla tavalla. Oikeakätisellä ampujalla nosto on seuraavanlainen: När skytten står en aning framåtlutad med stadig kolvkontakt mot axeln och kinden så går det mycket enklare att hantera rekylen. Håll linjen öga-pipa under hela anläggningen. Höger hand börjar lyfta gevärets kolv från höften upp till axeln. Vänster hand håller om framstocken och håller piporna på samma höjd som målet. Greppet om framstocken ska alltid vara det samma, även på jakt. I slutet av anläggningen trycker du kolven mot axeln samtidigt som kinden och kolven får en stadig kontakt. Siktlinjen ska följa spången. Pilen mellan fotspåren visar den rätta skjutriktningen. l Anläggningen är grunden för ett bra hagelskott. Upprepa alltid rörelsen på samma sätt. För en högerhänt skytt går anläggningen till så här: Jägaren 2 l 2015 l 9
l När anläggningen är klar ska geväret vara rakt. Du får inte hålla huvudet på sned. Kinden ska ligga stadigt mot kolven. Huvudet, geväret och armarna utgör ett ”paket” som manövreras med höfterna och fötterna. Observera att vid skytte mot rörligt mål ska blicken alltid följa målet, inte kornet på pipan! Siktbilden l Skjut på tio meters håll på ett papper som är förslagsvis 1,2 x 1,2 meter stort och med fem måltavlor inritade. Skjut alla skott med underpipan, lerduvepatroner och maximal choke. Rikta spången mot balken under varje måltavla. Medelpunkten för träffbilden ska i stort sett ligga i ringen ovanför balken. Inta skjutställning med kolven nere och fronten vänd mot tavlan. En medhjälpare ger dig numret på någon av tavlorna (till exempel 3). Gör anläggning och skjut ett snabbt skott mot tavlan utan att korrigera anläggningen. Slappna av, ladda om och inta skjutställning på nytt. Medhjälparen ger ett nytt nummer och skyttet fortsätter tills en tavla återstår. Skjut den sista tavlan med ett noga siktat skott och jämför sedan resultatet med de instinktivt skjutna tavlorna. – Om hagelsvärmarnas mittpunkt ligger någorlunda mitt i måltavlan så är anläggningen korrekt och gevärets kolv passar dig. – Om träffpunkten kastar hit och dit på tavlorna så gör du varje gång anläggningen på olika sätt och måste fortsätta med torrträningen. – Om alla skott har träffat likadant men inte mitt i måltavlan så kan felet sitta i kolven. Skjut fler testskott för att bli säker på saken. Om du har skjutit 20-30 skott och är säker på att Stillastående mål 2-6 mm 2-6 mm Om du ser för mycket av spången så går skottet över målet. Detta kan också hända om kolven inte är stadigt ankrad mot kinden. Siktbilden är den bild som ögat ser när anläggningen är klar. Ögat ser spången från en punkt strax ovanför och målet syns ovanför piporna. När ögat befinner sig ungefär 2-6 millimeter ovanför spången så går hagelsvärmen en aning uppåt och mitten på svärmen befinner sig omedelbart ovanför kornet. På det här viset kan pipan vid svingen gå strax under målet. Om du skjuter med ögat i nivå med spången eller om pipans mynning ligger under siktlinjen så går skottet under målet. felet sitter i kolven så diskutera saken med en kunnig vapensmed. Observera att om du inte har möjligheter att skjuta på papptavlor så kan du placera ut lerduvor på till exempel en sandsluttning med snö. Din medhjälpare ger dig en slumpartad skjutordning på samma sätt som med papptavlorna. Det blir tydliga träffbilder av haglen i snön. Om det på din skjutbana inte finns en plats där du kan skjuta med hagelgevär på stillastående mål så föreslå för banpersonalen att de gör en sådan. 10 l Jägaren 2 l 2015
l Handboken ABC för jaktskytte är en åskådligt illustrerad och detaljerad handledning till bättre skott på jakt. Den behandlar skyttets teori, vapenoch riktmedelsteknik och praktiska övningar. Boken passar både nybörjare och längre hunna, och säljs i jägarförbundets nätaffär www.erakontti.fi Jägarförbundets distrikt ordnar grundkurser i skytte som bygger på handboken ABC för jaktskytte. Anmäl dig och lär dig nya sätt att träna! Information om kurser som arrangeras finns i Finlands Jägarförbunds utbildningskalender eller kontakta verksamhetsledaren i ditt distrikt. Se www. metsastajaliitto.fi Ak u Ah lholm l Vid skytte på rörligt mål ska pipan i skottögonblicket ligga framför målet, annars går skottet bakom. Men hur mycket bakom – det beror på flera faktorer. För skytte på rörligt mål finns två tekniker som fungerar: sving och jämn framförhållning. Skickliga jägare kan kombinera dem efter behov. Sving och jämn framförhållning Svingen passar bra i situationer där målet rör sig med hög hastighet och bara är synligt en alldeles kort stund. Så skjuter du med sving: 1. Sök målet och lyft pipornas mynning i höjd med målet. 2. Gör anläggningen så, att siktlinjen följer målet. 3. När anläggningen är klar befinner sig piporna aningen bakom målet. 4. För geväret förbi målet med en accelererande sving. Kom ihåg att föra geväret med kroppen i målets flygbana och med blicken fäst på målet. 5. Skjut när piporna har passerat målet. 6. Efter skottet får geväret inte stanna utan svingen fortsätter. l Det hela sker som en enda sammanhängande snabb rörelse. Jämn framförhållning lämpar sig för situationer där målet rör sig långsammare och är synligt under en längre stund. Så här skjuter du med jämn framförhållning: 1. Sök målet och lyft pipornas mynning i höjd med målet. 2. Gör anläggningen så, att siktlinjen följer målet. 3. När anläggningen är klar befinner sig piporna redan aningen framför målet. 4. För geväret med jämn hastighet framför målet och gör en bedömning av framförhållningen. Kom ihåg att det är kroppen som för geväret i målets bana och håll blicken på målet. 5. Skjut när du bedömer att framförhållningen är rätt. På skjutstation 4 vid jakthagel är den jämna framförhållningen för lerduvan cirka 1,6 meter. 6. Efter skottet får geväret inte stanna utan piporna fortsätter rörelsen. l Det hela sker som en enda sammanhängande snabb rörelse. Vill du lära dig mera om jaktskytte? Den här artikeln bygger på en serie skjutbaneplanscher som Jägarförbundet och Finlands viltcentral har publicerat. Jägaren 2 l 2015 l 11
12 l Jägaren 2 l 2015 Kaisa Huttunen Jv-föreningarna i Egentliga Finland satsade på en skjutsimulator Tack vare samarbete, eldsjälar och ett lyckokast lyckades jägarna skaffa en skjutsimulator till S:t Karins. ommaren 2013 grunnade verksamhetsledare Lasse Heimo på Åbonejdens jaktvårdsförening och jaktplanerare Jörgen Hermansson på Finlands viltcentrals region Egentliga Finland på hur jaktvårdsföreningarna skulle svara på utvecklingen där allt fler jägare bor i städer och frågan om i vilken riktning den tekniska utvecklingen skulle föra jakten under de närmaste åren. Heimo, som är handledare för jägarexamensutbildningen och skytteutbildningen hade märkt att i synnerhet nybörjarjägare behöver stöd vid skytteträningen eftersom examen i sin nuvarande form inte innehåller någon obligatorisk skytteträning. Indragningen av skjutbanor och förkortningen av öppettiderna, och svårigheterna för personer som bor i tätorter att bli medlem i en jaktförening gör det ännu svårare att utvecklas till en god skytt. Emellanåt har jag känt mig alldeles hjälplös när jag inte har kunnat erbjuda nya jägare tillräckligt med möjligheter till skytteträning, suckar Heimo. Jaktvårdsföreningarna finansierade Ur Lasse Heimos och Jörgen Hermanssons samtal föddes idén om att skaffa en skjutsimulator. Den svensktillverkade Marksman ST-2 verkade lovande så det organiserades en resa till Sverige för att titta på anläggningen. Med på resan följde också ett gäng från styrelsen för Åbonejdens jaktvårdsförening och viltcentralens regionkontor i Södra Tavastland och Satakunta. Gruppen testade simulatorn och beslöt att skaffa en sådan. När beslutet var fattat var följande uppgift att ordna med finansieringen. Enbart simulatorn skulle kosta drygt 50 000 euro. Man började med att ansöka om pengar från Viltcentralens fond, som beviljade projektet ett startkapital på 30 000 euro. Åbonejdens jaktvårdsförening och de övriga jv-föreningarna i Egentliga Finland skaffade fram resten. Fladdermushuset blev Viltets hus Den ledande tanken för hela projektet var att alla ska ha råd att öva skytte. Därför måste vi hitta lokaler där hyran var rimlig, förklarar Jörgen Hermansson. Det var nu som lyckokastet kom in i bilden. I december 2013 deltog Lasse Heimo i Egentliga l ligger i centrum av S:t Karins på adressen Paraistentie 15 l ställer en skjutsimulator samt lokaler för utbildning och möten till jägarnas förfogande l tar emot bokningar på sin hemsida och på telefon 0290 300 190 l debiterar per timme för användningen av simulatorn; 25 euro för åbobor, 30 euro för jägare från Egentliga Finland och 50 euro för övriga l måndagarna är reserverade för nya jägare från Egentliga Finland; sådan får under halvåret som följer på avlagd jägarexamen använda simulatorn gratis. www.turunseudun.rhy.fi S Så sent som för ett år sedan var huset i dåligt skick. Åbonejdens jaktvårdsförening samlade in pengar för att kunna hyra och använda det. I höstas rustade aktiva medlemmar i jaktvårdsföreningen upp huset på talko under verksamhetsledare Lasse Heimos ledning. Nu finns där lokaler för utbildning och möten, och en skjutsimulator. Vilthuset: La sse Heimo
Jägaren 2 l 2015 l 13 Finlands naturskyddsdistrikts lillajulsfest, där det blev tal om en byggnad, kallad Lepakkotalo (fladdermushuset), som ägdes av S:t Karins stad och som skulle rivas. Huset måste emellertid bevaras eftersom den största kända kolonin av nordisk fladdermus i landet förökade sig sommartid uppe i takkonstruktionen. Naturskyddarna och jägarna kom överens och hösten 2014 hyrde Åbonejdens jv-förening huset av S:t Karins stad. Därefter vidtog talkoarbetet med att rusta upp huset och när året led mot sitt slut var arbetet klart och simulatorn installerad. Lasse är timmerman till yrket och kunde axla ansvaret för renoveringen av detta viltets hus (Riistatalo). Hans entusiasm och kunnande har varit avgörande, berättar Hermansson. Utmaningar för varje skytt Skjutsimulatorn är gjord för jägare på alla nivåer, även om det var nybörjarnas behov av utbildning som satte i gång projektet. Jörgen Hermansson och Lasse Heimo är dessutom övertygade om att simulatorn kommer att sänka tröskeln för i synnerhet nybörjare att åka till skjutbanan för träning med skarp ammunition. En grön jägare kan se hur det rätta viltet går i pass och hur det ska fällas. En vanlig jägare skjuter kanske femtio älgar under hela sin livstid, men med simulatorn kan han sikta på och fälla hundra älgar i timmen. Det är utan tvivel så, att simulatorn ger säkerhet och beredskap till goda fällande skott när det blir allvar av ute i skogen, förklarar Hermansson. lll Ari Lehtimäki, som är en erfaren jägare från Helsingfors, fick prova på skjutsimulatorn med Lasse Heimo och Jörgen Hermansson som instruktörer. Med simulatorn Marksman ST-2 är träningen trevlig och okomplicerad. Det går inte åt några pengar till patroner och skytten är inte utsatt för väder och vind heller. Skjutsimulatorn i vilthuset erbjuder ett antal olika sportoch banskyttegrenar och viltarter: med hagelgevär går det att träna bland annat skytte mot måltavla och jakt efter and och ripa. Med studsare kan man skjuta på burkar och jaga vildsvin och hjortdjur. Ari Lehtimäki började med att testa hagelskyttet. Han ropar ”häpp” och en flock ripor flyger upp. Någon av fåglarna blir skadskjuten. Den grafiska analysen av skotten visar att en del av dem har gått framför och över. Snart börjar riporna trilla ner som de ska. Tänk om man fick jaga ripa så här på riktigt också! Mera fågel hela tiden, skrattar Lehtimäki. I Lappland kan man ströva omkring i dagar utan att se en enda, instämmer Hermansson och skrattar även han. Ari Lehtimäki provar också på andjakt och fasanjakt i simulatorn. Efter skotten kommer en bild upp i ena hörnet som visar skytten hur träffarna tog. Det går också att följa upp skyttet grafiskt i långsam återgivning. Det går att programmera skjutsimulatorn med olika animationer och på det viset variera bland annat viltets gångriktning, avstånd och hastighet. Det går också att ändra svårighetsgraden till exempel genom att höja animationens hastighet, begränsa antalet patroner, ändra sårkanalens diameter eller öka mängden sikthinder. Lasse Heimo berättar att även rutinerade sportskyttar som har provat på simulatorn har varit imponerade. Programmet och analysen bygger på beräkningar av hagelsvärmars beteende med olika hagelmaterial, som gjorts i England av Royal Military College of Science. Med simulatorn kan man samtidigt analysera hur och med vilken hastighet skytten följer målet med sitt vapen, målets hastighet och dessutom med en centimeters noggrannhet hur långt målet hinner rör sig efter skottet medan hagelsvärmen är på väg. Efter hagelskyttet testar Ari Lehtimäki skytte med studsare. Först justeras vapnet så det passar honom och sedan skjuter han ett provskott. Därefter jagar han älg, kronhjort, vildsvin och björn. Jakten efter vildsvin är det svåraste, i synnerhet i animationen där ett svin rusar över en skogsväg. Om skottet tar i buken så löper vildsvinet vidare. Programmet uppmuntrar till etiska fällande skott, så det är bara skott i de vitala delarna som fäller djuret, det vill säga träffar i lungorna eller hjärtat. Hjortdjuren är klart enklare. För kronhjortens del urartade dock skyttet emellanåt till ett pangande. Det hade ju redan blivit flera hundra skott under den här dagen. I fortsättningen ska jag dela det här passet med några kamrater. Då blir jag inte trött i armen och orkar analysera skotten, funderar Lehtimäki. Tre-fyra skyttar kan gott samsas om simulatorn under en timme. Nyttan blir störst om man håller en paus emellanåt, inflikar Hermansson. Ari Lehtimäki har särskilt sett fram emot att skjuta på björn som kommer rakt emot. Lasse Heimo programmerar situationen litet svårare och ger Lehtimäki bara två patroner när den argsinta björnen gör attacker från olika håll. Visst finns det skjutbanor med björnbana, men det är dyrt att bygga sådana och de är inte realistiska på det här sättet. Närmare jakt på riktigt än så här kommer man knappast, föreställer sig Lehtimäki. Ari Lehtimäki fick chansen att testa skjutsimulatorn med Jörgen Hermansson och Lasse Heimo som instruktörer. I vilthuset i S:t Karins kan både nybörjare och erfarna jägare utveckla sitt skytte. Inget videospel På vår webbplats riista.fi finns fler skjutsimulatorer. Mera info på www.metsastyssimulaattori.fi och www.simwayhunt.fi. Ka is a H ut tunen
AlAskA lite -40° C neopreeni lämpösaapas Super-tarjous! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä ääriolo-suhteissa. Erikoislämmin 10 mm neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne. koot: 39-47 -40°C MAX. 8990 vain 200 kpl erä nopeille! vastaavat 149 € TALVEN suosiTuiN TEsTimENEsTyjä! 100% TYYTYVÄIVYYs TAkuu AlAskA Neulepipo Arvo 19,90 € O€ Arvo 119,90 € BUrrel X-600 leD-otsalamppu AlAskA Blaze termospullo 0,5 l Arvo 19,90 € O€ 1990 Maksat vain skilHUNt s2 DeFier asevalaisinpaketti Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä takaavat uskomattoman valotehon. Asennusvalmis paketti. liSävirtaa puhelimeen maaStoSSa! Power BANk ladattavat maastoakut Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mAh) tai 4-6 kertaa (10000 mAh). 50 kpl erä –tilaa heti! 149€ vain 39,90€ vain 5200 mAh 59,90€ vain 10000 mAh 950 lm vAloteHo 289 m kANtAmA JättimeneStYS! FisHFiNDer pilkkitutkat löydä kalapervet helposti ja nopeasti! Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. JättimeneStYS! 99€ ALE -50 % TiLAAjAETu yLi 100€ osTosTA! sHOkkITARJOus! 599€ valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa: tai alk. 9 € / kk* alk. SääStä aikaa Ja rahaa! BUrrel t1 laserkohdistin Jättisuosio! Kohdista kivääri entistä nopeammin ja helpommin laserin avulla! Sopii kaikille kaliibereille (.22 .50). Mukana suomenkieliset ohjeet sekä paristot. 3990 JättiSuoSio! vain LÄHETTÄÄ kuVAT suORAAN MATkAPuHELIMEEN! ETÄOHJAus MATkAPuHELIMELLA! sCouT GuARD sG-550m-8m HD lähettävä riistaja valvontakamera •lähettää liikettä havaittuaan kuvan puhelimeen tai s-postiin (mms/GPrs) •erittäin tarkat HD kuvat ja videot mustasalama 30 kpl leD! •suositun tm-testimenetyjän uutuusmalli! 229€ vain tarjous! BuRREL JA sCOuT guARd – TEsTIVOITTAJAT MAAHANTuOJALTA! BuRREL s10 HD+sms lähettävä riistaja valvontakamera •Huomaamaton infrapunasalama ja erittäin tehokas liiketunnistin •lähettää liikettä havaittuaan kuvan puhelimeen tai s-postiin (mms/GPrs) 17/2014 TESTIVOITTAJA 17/2014 TESTImEnESTyJä norm.99,00 € oSta 3 makSa 2! 3 paria Yksittäin /pr 29,80€ 14,90€ koot: 39-42, 43-47 PowerFleeCe 300G tHermoDrY lämpötakki Tekninen lämpöfleece viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava THERMODRY -materiaali. Istuva leikkaus. koot: XXs-2Xl AlAskA wooleN thermoDry-sukat Tekninen ja istuva lämpösukka viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Villaa 80 %. BlAze 3Dtm Pro takki + henkselihousut moUNt HUNter Pro pakattava untuvaliivi HUIPPU-UUTUUS! Lämmin, 90 % untuvatäytteinen liivi aktiiviseen ulkoiluun. Sopii erinomaisesti talvipakkasilla takin alle lämpöliiviksi ja keväällä uloimmaksi vaatekerraksi. koot: XXs-4Xl pakattaviSSa pieneen tilaan extra-lämmin untuvatäYte kaupan päälle! metallinen turvakotelo Arvo 45€ O€ kaupan päälle! 1. Burrel älypuhelinsovellus arvo 49,00 2. kameran sääsuoja arvo 29,90 3. 8 GB muistikortti arvo 15,00 Arvo yht. 93,90 € 259€ tarjous! tarjous! 4990 vain norm.59,90 € 3990 vain tarjous nopeille! tilAUkset www.retkitukku.fi tai PUHelimitse p. 040 828 1000 ark klo 9-17 RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta mYYmälä rautionkatu 2 C oulu ark klo 9-17 ALE -33 % ALE -30 % aStro 320 +DC50 koira-GpS norm.638,90 € 19990 vain rajoitettu erä! norm.278 € suomen suosituin hirvimiehen puku henkselihousuilla! • Erinomainen vedenpitävyys • Optimoidut camokuviot • Housuissa korkea, lämmittävä selkäosa sekä lumilukot lahkeissa O€
AlAskA lite -40° C neopreeni lämpösaapas Super-tarjous! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä ääriolo-suhteissa. Erikoislämmin 10 mm neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne. koot: 39-47 -40°C MAX. 8990 vain 200 kpl erä nopeille! vastaavat 149 € TALVEN suosiTuiN TEsTimENEsTyjä! 100% TYYTYVÄIVYYs TAkuu AlAskA Neulepipo Arvo 19,90 € O€ Arvo 119,90 € BUrrel X-600 leD-otsalamppu AlAskA Blaze termospullo 0,5 l Arvo 19,90 € O€ 1990 Maksat vain skilHUNt s2 DeFier asevalaisinpaketti Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä takaavat uskomattoman valotehon. Asennusvalmis paketti. liSävirtaa puhelimeen maaStoSSa! Power BANk ladattavat maastoakut Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mAh) tai 4-6 kertaa (10000 mAh). 50 kpl erä –tilaa heti! 149€ vain 39,90€ vain 5200 mAh 59,90€ vain 10000 mAh 950 lm vAloteHo 289 m kANtAmA JättimeneStYS! FisHFiNDer pilkkitutkat löydä kalapervet helposti ja nopeasti! Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. JättimeneStYS! 99€ ALE -50 % TiLAAjAETu yLi 100€ osTosTA! sHOkkITARJOus! 599€ valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa: tai alk. 9 € / kk* alk. SääStä aikaa Ja rahaa! BUrrel t1 laserkohdistin Jättisuosio! Kohdista kivääri entistä nopeammin ja helpommin laserin avulla! Sopii kaikille kaliibereille (.22 .50). Mukana suomenkieliset ohjeet sekä paristot. 3990 JättiSuoSio! vain LÄHETTÄÄ kuVAT suORAAN MATkAPuHELIMEEN! ETÄOHJAus MATkAPuHELIMELLA! sCouT GuARD sG-550m-8m HD lähettävä riistaja valvontakamera •lähettää liikettä havaittuaan kuvan puhelimeen tai s-postiin (mms/GPrs) •erittäin tarkat HD kuvat ja videot mustasalama 30 kpl leD! •suositun tm-testimenetyjän uutuusmalli! 229€ vain tarjous! BuRREL JA sCOuT guARd – TEsTIVOITTAJAT MAAHANTuOJALTA! BuRREL s10 HD+sms lähettävä riistaja valvontakamera •Huomaamaton infrapunasalama ja erittäin tehokas liiketunnistin •lähettää liikettä havaittuaan kuvan puhelimeen tai s-postiin (mms/GPrs) 17/2014 TESTIVOITTAJA 17/2014 TESTImEnESTyJä norm.99,00 € oSta 3 makSa 2! 3 paria Yksittäin /pr 29,80€ 14,90€ koot: 39-42, 43-47 PowerFleeCe 300G tHermoDrY lämpötakki Tekninen lämpöfleece viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava THERMODRY -materiaali. Istuva leikkaus. koot: XXs-2Xl AlAskA wooleN thermoDry-sukat Tekninen ja istuva lämpösukka viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Villaa 80 %. BlAze 3Dtm Pro takki + henkselihousut moUNt HUNter Pro pakattava untuvaliivi HUIPPU-UUTUUS! Lämmin, 90 % untuvatäytteinen liivi aktiiviseen ulkoiluun. Sopii erinomaisesti talvipakkasilla takin alle lämpöliiviksi ja keväällä uloimmaksi vaatekerraksi. koot: XXs-4Xl pakattaviSSa pieneen tilaan extra-lämmin untuvatäYte kaupan päälle! metallinen turvakotelo Arvo 45€ O€ kaupan päälle! 1. Burrel älypuhelinsovellus arvo 49,00 2. kameran sääsuoja arvo 29,90 3. 8 GB muistikortti arvo 15,00 Arvo yht. 93,90 € 259€ tarjous! tarjous! 4990 vain norm.59,90 € 3990 vain tarjous nopeille! tilAUkset www.retkitukku.fi tai PUHelimitse p. 040 828 1000 ark klo 9-17 RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta mYYmälä rautionkatu 2 C oulu ark klo 9-17 ALE -33 % ALE -30 % aStro 320 +DC50 koira-GpS norm.638,90 € 19990 vain rajoitettu erä! norm.278 € suomen suosituin hirvimiehen puku henkselihousuilla! • Erinomainen vedenpitävyys • Optimoidut camokuviot • Housuissa korkea, lämmittävä selkäosa sekä lumilukot lahkeissa O€
Mikko Alhainen & Hia Sjöblom Viltåkern en säker inkomst Använd stöden i viltvården, del 3 M ET SÄ ST ÄJ ÄT HOITAVAT LU ON TO A JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN En ny programperiod för lantbruket har börjat och erbjuder goda möjligheter till miljöersättningar också för viltvården. Det är värt besväret att läsa in sig på villkoren och ta vara på möjligheterna. Viltoch naturvården ingår i odlingsplanen som ska vara klar före utgången av april. Juhani Toivakka i Kauhajoki: rsättningen för viltåkrar som ingår i den nya programperioden är ett konkurrenskraftigt alternativ för jordbrukare. Stödbeloppet är det samma oavsett skörden. Juhani Toivakka, som är aktiv jägare och jordbrukare i Kainasto i Kauhajoki, påpekar att stödet för viltåkrar är en säker inkomst, i synnerhet med dagens osäkra och svajiga spannmålspriser. – Om priset på spannmål fortsätter att sjunka så blir vi snart tvungna att plöja ner mera pengar i odlandet än det avkastar. Det minsta man kan göra är att ta sig en funderare på ersättningen för viltåkrar. Den är ju oberoende av vädret och spannmålspriserna. Inkomsten från en viltåker är säker och man kan räkna med den. Toivakka är nöjd med viltvårdsmöjligheterna i den nya programperioden. Han menar att de gör livet som jordbrukare litet enklare och lättar på arbetsbördan. – Byråkratin har den nya programperioden förstås inte lyckats råda bot på, men det får vi leva med! utbrister Toivakka. Mera viltåkrar Toivakka förmodar att ersättningen för viltåkrar kommer att öka antalet viltåkrar. – Jag kommer i alla fall att öka andelen viltåkrar till nivån 15 procent som den nya programperioden tillåter, säger Toivakka. E Hi a S jöbl o m Skyddszonerna utmed vattendrag minskar olägenheterna vid översvämningar och skapar i kombination med viltåkrar och ett växttäcke på vintern goda livsmiljöer för fältviltet. T o m B jör kl und För mera information om viltåkrar se www.jarki.fi/jarki-iskut Frö av jaktföreningen Samarbete ger styrka. Jaktföreningar som vill se fler viltåkrar i sina jaktmarker kan till exempel erbjuda frön åt jordbrukarna. Viltfröer av god kvalitet är ofta rätt dyra, så jordbrukare tar i regel emot hjälpen med glädje. Ett nätverk av lyckade viltåkrar gynnar både jägarna och jordbrukarna. Mera information finns på sidan www.mavi.fi/fi/tuet-ja-palvelut/ neuvoja/neuvo2020 Jordbrukaren och jägaren Juhani Toivakka påminner om att viltåkrarna ska anges i odlingsplanen som ska vara klar senast till utgången av april och i blanketterna för ansökan om miljöersättning. Den som önskar mera information kan kontakta en konsulent. 16 l Jägaren 2 l 2015
Jägaren 2 l 2015 l 17 Toivakka odlar ungefär 50 hektar på sin gård. I dagsläget kan han ha ungefär sju hektar viltåkrar. Viltåkrarna är ingenting nytt för gården, men hittills har de inte utgjort mer än cirka tio procent av odlingsarealen. – Jag tror att många jordbrukare som inte jagar kommer att börja anlägga viltåkrar. I höst kommer det att finnas mycket mera sådana än i höstas. Det kommer att göra livet mycket trevligare för viltet. Det kommer att finnas mera mat och gömslen än förut. Tillägg för mångfald Arealen åkrar med växttäcke kommer att öka. På till exempel de österbottniska slätterna utgör höstplöjningen ett hot mot vattendragen. – Häftiga regn får åarna att flöda ut över åkrarna. Näringsämnena sköljs från åkrarna ut i vattendragen och det har ju ingen någon glädje av. Juhani Toivakka skådar ut över åkrarna och Kyro älv som rinner ut Bottenviken. Han minns de återkommande översvämningar på åkerslätten. – Ute på en svart åker trivs inte någonting alls, men med ett växttäcke gynnar åkrarna både vattenskyddet och djurlivet. Det är inte bara viltet som får det bättre. Även mikro-organismerna som är så viktiga för mångfalden i odlingslandskapet hör till vinnarna, liksom insekterna och fåglarna. Se upp för varggropen! Enligt Toivakka uppmuntrar förnyelsen av ersättningarna också odlarna att bevara växttäcket året om. Enligt det nya programmet får gården 54 euro om året i ersättning per hektar med växttäcke om 80 procent av gårdens odlingsareal är växttäckt hela året. – På en gård med hundra hektar innebär det drygt 4 000 euro, kalkylerar Toivakka, men varnar i samma andetag för en varggrop. Om andelen med växttäcke på en gård med en total odlingsareal på hundra hektar är bara 40 procent så faller ersättningen rejält. Med det nya systemet kan andelen med växttäcke variera mera flexibelt från år till år. T o m B jör kl und Paradis för viltet lockar T o m B jör kl und 1. En viltoch mångfaldsren räknas till arealen som skördas. Den är maximalt tre meter bred och löper utmed åkerkanten. Kan sås med vall-, vilteller landskapsåkerväxter. Renen kan också bestå av säd som inte tröskas, vilket innebär att jordbrukaren kan lämna en tre meter bred zon utmed en spannmålsåker otröskad utan att det minskar odlingsarealen. 2. En viltåker: utöver åkerväxter kan där även växa exempelvis foderbetor och kålväxter. 3. En sädesåker: här går det bra med fånggrödor som klöver och raigräs av olika arter. 4. En fågelåker eller landskapsåker: färggranna blommor och strån som dignar under frön är en fröjd för ögat samtidigt som de lockar fåglar och pollinerare. 5. Skyddszon: passar bra som bete, alternativt ska växterna forslas bort efter slåttern. Bättre livsmiljöer för fältviltet För att rapphönor, fasaner och andra fältfåglar ska klara sig måste det finns tillräckligt med gömslen på åkrarna, i synnerhet på vintern. För decennier sedan var landskapet en mosaik av diken, lador och åkerholmar, och det fanns föda hela vintern. Det var aldrig längre än tio, tjugo meter till ett skyddande buskage. Fågelbestånden blomstrade. På dagens stora skiften kan det vara flera hundra meter till närmsta gömsle. Rapphönan kommer inte undan höken och mårdhunden hittar boet. Växtföljden, mångfaldsrenarna, skyddszonerna och viltoch fågelåkrarna skapar ett nätverk av gömslen och matbord i odlingslandskapet där viltet trivs. När landskapet dessutom inkluderar våtmarker, kantzoner, beten och omskötta holmar så talar vi om ett paradis för viltet. Inte bara fältviltet utan också rådjuren, älgarna och orrarna finner vägen till det dukade bordet och lämnar därmed de egentliga odlingarna i fred. Viltoch naturvården utgör en integrerad del av ett lönsamt jordbruk och jorden bibehåller sin odlingsbarhet. Starka och jaktbara viltbestånd berättar om en livskraftig landsbygd med möjligheter till näringar och fritidsintressen. Här ligger nyckeln till en framtid för både jakten och jordbruket! Byråkratin är någonting som vi bara måste leva med Juhani Toivakka. 1. 1. 1. 1. 2. 2. 3. 4. 2. 5.
18 l Jägaren 2 l 2015 Mikko Alhainen & Hia Sjöblom M ET SÄ ST ÄJ ÄT HOITAVAT LU ON TO A JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN Viltrenarna till heders otröskat för rapphönan, havre åt rådjuren Ett landskap med gott om viltåkrar och viltrenar gynnar både viltet och jakten. En viltren (officiellt mångfaldsren) utmed kanten på ett åkerskifte kan skötas som en viltåker, fältfågelåker eller vall, eller så låter man helt enkelt bli att tröska den eller ta vara på det som odlades. Renen räknas till den odlade arealen på åkerskiftet. Det är den bästa och effektivaste viltoch naturvård som alla jordbrukare kan bedriva. Ja ri Ko st et å den gamla ”goda” tiden var det tvungen sak att ta vara på hela skörden. Husbond surnade och skällde ut den som utmed åkerkanten lämnade ett stråk med havre för småfåglarna, rådjuren eller rapphönorna. Lyckligtvis har tiderna förändrats. Den nya programperiodens system för miljöersättningar innebär förändringar. Nu får – svart på vitt – den som vill lämna en kant utmed åkern otröskad eller oslagen. Även bredden får variera bara den inte överstiger tre meter i genomsnitt. På den här renen är det också tillåtet att odla vallväxter eller viltåkerväxter. Viltrenen, eller mångfaldsrenen som den heter officiellt, räknas in i arealen som odlas på åkerskiftet och är berättigad till samma stöd. Men så är det här också en av de få punkterna i ersättningssystemet med lättfattlig byråkrati. Viltvårdens möjligheter I den nya programperioden finns det en åtgärd i miljöförbindelsen som är gemensam för alla lantgårdar: en balanserad användning av näringsämnena. Åtgärden inkluderar inte bara en odlingsplan och en bördighetsundersökning utan också anläggandet av skyddsoch mångfaldsrenar. Dessutom kan ett jordbruk välja skiftesvisa åtgärder där viltet särskilt gynnas av miljövårdsvallar, ett växttäcke på vintern och åtgärden åkernaturens mångfald. Den sistnämna är viltvårdare allra mest intresserade av. Åtgärden åkernaturens mångfald inkluderar fyra olika former av åkeranvändning. Gröngödslingsvallar, saneringsväxter, fånggrödor och mångfaldsåkrar ger skydd och föda åt viltet, förbättrar jordens kvalitet och gynnar vattenskyddet. Med en mångfaldsåker avses ettåriga viltoch landP skapsåkrar samt fleråriga ängsåkrar och fältfågelåkrar. Övriga åtgärder i miljöförbindelsen som gynnar viltet är miljövårdsvallar och växttäcke vintertid. Mera information om möjligheterna och ersättningsvillkoren finner du i ansökningsguiden som Landsbygdsverket har gett ut.
Jägaren 2 l 2015 l 19 Anlägg en viltren och ta ett fint foto av den! Finlands viltcentral uppmanar alla jaktintresserade jordbrukare att anlägga en mångfaldsren på åtminstone ett skifte, antingen med växter som viltet gillar eller genom att lämna kvar huvudgrödan oskördad. Ta ett foto av viltet som besöker din mångfaldsren och skicka in det till oss på tidningen Jägaren. De fem bästa bilderna publiceras i höst och belönas med sakpriser. Mejla bilderna senast den 30 september på adressen henna.vayrynen@riista.fi. Märk mejlet Viltren 2015 och uppge ditt namn och din hemkommun. Fånggrödorna som har såtts i huvudgrödan använder näringsämnena och binder ytjorden efter skörden. Klövern eller vallväxterna som spirar i stubben efter skörden dukar till fest för allt vilt och håller samtidigt kvar de värdefulla näringsämnena i åkerjorden till nästa odlingssäsong, och förbättrar jordens kvalitet. När säden, grönsakerna, potatisen eller vad som odlades har skördats så är åkern tämligen naken eller jorden blottad under stubben. Häftiga regnskurar sköljer ut värdefulla näringsämnen från ytjorden och varken fasaner eller fältharar kan äta utan att visa sig i öppen dag. Fånggrödorna är räddaren i nöden. De sås i den befintliga grödan, som en följeslagare. Fånggrödan binder näringsämnen och förbättrar jordens struktur och höjer på så vis åkerns avkastning. Till de populäraste hör klöver och raigräs av olika arter, timotej, ängssvingel och humlelusern. Ersättningen uppgår till 100 euro per hektar utöver ersättningarna för huvudgrödan. Åtgärdens betydelse för viltvården och gårdens inkomster är inte att förakta! Även växttäcket på vintern förtjänar att tas på allvar: ersättningsnivån stiger avsevärt ju mer jordbrukaren lämnar oplöjt på hösten. Viltet gillar fånggrödor Fånggrödorna innebär högre ersättningar och mat för viltet Tillåtet att lämna otröskat Nu är det tillåtet att lämna kvar en kant med oskördad huvudgröda! Mångfaldsrenarna ger viltet och småfåglarna gömslen och mat, och kostar knappt något besvär alls att anlägga. Renarna räknas in i den odlade arealen på skiftet. Det är tillåtet att anlägga mångfaldsrenar som räknas till den odlade arealen utmed alla kanter på skiftet som inte gränsar till ett vattendrag. Utmed vattendrag anläggs en skyddsren med vallväxter. Fototävling! A nn a L ilje ström
20 l Jägaren 2 l 2015 Mikko Alhainen M ET SÄ ST ÄJ ÄT HOITAVAT LU ON TO A JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN Nya vindar på viltåkrarna apphönskullen som kilar omkring på fågelängen följer med vårsådden inifrån vegetationens gömslen. Viltåkern som sås på skiftet bredvid kommer att bjuda på skydd och mat i vinter. Viltåkern sås i stället för fågelängen och där kommer det att finnas grönskande brodd långt in på hösten. Varken älgarna, rådjuren eller orrarna tackar nej till det dukade festbordet. Trehundra euro per hektar är en väldigt konkurrenskraftig ersättning i förhållande till spannmålen, i synnerhet under rådande osäkerhet på marknaden. En mångfaldsåker är flexibel vad beträffar tidpunkten för sådden och jordbrukaren slipper utgifterna för skördandet och riskerna med priserna. Med viltåkrar och fågelängar är avkastningen garanterad också på mitten av skiftet. Mångfaldsåkrarna i åtgärden åkernaturens mångfald är precis den pusselbit i det nya ersättningssystemet som viltvårdarna ska ta vara på. Åkrarna kan anläggas som ettåriga med vilteller landskapsfröblandningar, eller som fågelängar för minst två växtperioder med ängseller fältfågelfröblandningar. Markbearbetning är tillåtet liksom användningen av växtskyddsmedel när växtligheten anläggs och avslutas. Det här är en betydelsefull nyhet som förhoppningsvis ökar odlarnas intresse för att anlägga viltåkrar. Åkrarna får gödslas för att skapa ett täckande växttäcke, men gödslingen ska följa gödslingstabellerna i miljöersättningssystemet. Mångfaldsåkrar behöver inte slås. Om det ändå är nödvändigt med slåtter till exempel på grund av problem med ogräs eller sly så ska det göras efter den första augusti. Om slåttern görs från kanterna in mot mitten ska man lämna ett oslaget område i mitten där ungarna som har hållit till på åkern kan gömma sig och överleva. Därför rekommenderas att slåttern görs från mitten ut mot kanterna så att djuren hinner sätta sig i säkerhet. Den slagna växtligheten får tas till vara och användas. R Sådd på hösten eller våren Ettårig växtlighet ska anläggas på nytt inför varje växtperiod. En viltåker kan sås föregående höst med växter som ska sås på hösten eller som en traditionell viltåker senast den 30 juni. Växtligheten som har såtts på hösten övervintrar till följande växtperiod och därpå följande vinter, vilket alltså innebär att viltåkern efter sådden klarar sig själv i två vintrar och en sommar. Växtlighet som sås på våren övervintrar till följande vår. Växtligheten på en viltåker ska användas som foder för viltet antingen på åkern, i åkerns närhet eller på en separat utfodringsplats. Man får inte anlägga en viltåker i närheten av en väg med livlig trafik. Den bästa naturvården är att låta växtligheten stanna kvar på åkern. I en fröblandning med viltväxter ska det finnas minst två av följande fröer: säd, bovete, solros, oljelin, ärt, ryps, raps eller senap, foderkål, foderraps, oljerättika, foderbetor (fodersockerbeta, foderrova), gräsväxter och klöver. I blandningar med gräsväxter och klöver ska det dessutom alltid finnas någon ettårig växt som inte är ett gräs eller klöver. Viltväxterna kan sås i rader. För åkrar som sås på hösten rekommenderas en blandning av höstsäd och höstoljeväxter, men det går att prova med annat. Nyttan för viltet : Växtlighet som har såtts på våren är färdig på senhösten och ger skydd och föda på vintern. Växtlighet som har såtts föregående höst börjar växa tidigt på våren och ger skydd och mat från försommaren ända till följande vår. Nyttan för odlaren : En viltåker som sås på hösten jämnar ut arbetstopparna. Därefter klarar viltåkern sig själv i ett och ett halvt år innan odlaren behöver göra något. Det sparar tid och pengar. En viltåker ger en lätt och säker inkomst av åkerhörn som är problematiska för jordbruket. På viltåkern växer foderkål, rova och vicker som frestar klövdjuren. Mik ko A lh ainen Ogräs får bekämpas före eller vid sådden
Jägaren 2 l 2015 l 21 En fältfågelåker för minst två växtperioder ska sås senast den 30 juni. Växtligheten får avslutas från och med den första september året efter sådden eller efter den 15 juli om skiftet ska sås på nytt på hösten. Om skiftet inte sås på hösten med ny växtlighet så rekommenderas att den lämnas över vintern till följande vår. Om odlaren vill kan han lämna växtligheten som en flerårig äng som slås vid behov. På en fältfågelåker ska det finnas minst ett frö ur var och en av följande tre grupper: l Rödven, fårsvingel eller hårdsvingel. l Fleråriga: ängsklocka, vitblära, rödklint, färgkulla, backnejlika, tjärblomster, smällglim, ängsvädd, rödblära, prästkrage, åkervädd, fyrkantig johannesört eller någon annan motsvarande ängsväxt. l Etteller fleråriga: luddvicker, honungsört, ringblomma eller annan ettårig blommande växt: lin, durra, rödhirs, bovete, hampa, majs, solros, quinoa, ryps, raps, kummin, säd (maximalt 50 kilogram per hektar) eller annan motsvarande åkerväxt. Nyttan för viltet: Våren efter sådden är växtligheten orörd. Den nya växtligheten som spirar bland fjolårsväxterna ger extra prima gömslen för bon och ungar. Nyttan för odlaren: Med en enda sådd anlägger man växtlighet för minst två växtperioder med fullt stöd, vilket sparar pengar och gynnar viltet. M ar ko S vensbe rg En viltåker som sås på hösten och ger en växtlighet för fältfåglar för minst två växtperioder öppnar genom växtföljden nya möjligheter. En viltåker kan delas upp i flera skiften på olika stadier i växtföljden. Ett exempel: läget i augusti från vänster: l En viltåker som sås på hösten: som plöjd och på hösten och vintern med brodd. l En naturvårdsvall som såtts föregående höst ger skydd från försommaren till hösten och vidare över vintern till följande vår, då skiftet sås på nytt. l Det växer så det knakar på en viltåker som blivit sådd på våren. Mik ko A lh ainen På vintern ger viltåkrarna gömslen och föda åt rapphönorna. De skulle inte klara sig utan. To m B jör kl und Fågeläng för två växtperioder
Kaikkien suomalaisten ulkoilukauppa JAAKKO FLANELLIPAITA FOREST -PUKU LIPPALAKKI COOGER -HANSKAT NAAMIO VERKKO KUMISAAPPAAT KUORIHOUSUT MOOSE BANDANA VARIKSEN KUVA HUUHKAJAN KUVA Suosittu JahtiJakt Forest-puku on huippulaadukas asu erittäin monipuoliseen käyttöön esim. kalastukseen, retkeilyyn, marjastukseen ja metsästykseen. Likaa ja vettä hylkivä puku on todella kestävä. (19,90) 590 1990 (13,90) 990 1690 790 500 /metri BOAR HAULIKON PATRUUNAT BOAR HAULIKON PATRUUNAT Patruunat saatavilla Joensuun, Jyväskylän, Kuopion, Lappeenrannan, Oulun, Rovaniemen, Seinäjoen ja Vantaan myymälöistä. -25% 4990 (79,90) 3990 9990 (129,90) 7990 (99,90) www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min KÄÄNNETTÄVÄ TOPPALIIVI PRO VHF/FM SETTI ROSTO PREMIUM Lämmin käännettävä toppaliivi puuvilla-polyesteriä. Likaa ja vettä hylkivä Teflon Wax -käsittely. Monipuoliset taskut, mm. panostasku ja VHF-puhelimen tasku. Väri: vihreä/oranssi. Pakkauksessa mukana pöytäteline, verkkoadapteri, head-set korvakuuloke aisamikrofonilla, tupakansytytinjohto 12V, perusantenni ja vyöpidike. Kevyt, kestävä ja äänetön puku vaativaan jahtikäyttöön. Yleisjahtipuku, joka sopii erinomaisesti lähes kaikenlaiseen jahtiin. Asu yhdistää metsästysasujen markkinajohtajan teknisen osaamisen ja suomalaisen huippusuunnittelun. Tuloksena on kevyt, kestävä ja äänetön puku vaativaan jahtikäyttöön. Päällimateriaali on erittäin hiljaista ja kestävää, harjattua polyesteria. Vedenja tuulenpitävä, erittäin hengittävä -silti kevyt rakenne Air-Tex2 -kalvon ansiosta, teipatut saumat. Scentech-käsittely vähentää tuoksuja ja auttaa pysymään saaliin huomaamattomissa. 3990 RADIOPUHELINTASKUT ROSTO-SETTIIN KAUPAN PÄÄLLE PAKETIN ARVO YHT. 102,60 € U.C.M -RIISTA KAMERAT TOPO LIGHT MAASTOKARTAT ALPHA 100 + T5 -KOIRATUTKA Suomenkieliset valikot, helppo käyttää ja kiinnittää. Liiketunnistimella toimiva infrapuna-yökuvaus mahdollistaa terävät kuvat myös pimeässä tai hämärissä. SMS-malli on kännykällä etäohjattava. Garmin-laatua voit seurata enintään 20 koiraa tai metsästäjää enintään 14,5 km:n päästä. Parempi turvallisuus aktivoi T 5 -laitteen merkkivalo etäältä tai kutsu muita metsästäjiä Alphan hätähälytyksellä. TALLENTAVA MALLI ETELÄTAI POHJOIS-SUOMI KOKO SUOMI 11990 68900 3900 6900 16990 S M S 19900 (LÄHETTÄVÄ/ ETÄOHJATTAVA MALLI) 19990 (249,90) (889,00) JAKE SCENTECH ALUSASU KAITUM -TURVALIIVI ROWAN FLEECEPAITA BANDANA SOTKAKÄÄNTÖ LAKKI
www.eratukku.fi MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min KÄÄNNETTÄVÄ TOPPALIIVI PRO VHF/FM SETTI ROSTO PREMIUM Lämmin käännettävä toppaliivi puuvilla-polyesteriä. Likaa ja vettä hylkivä Teflon Wax -käsittely. Monipuoliset taskut, mm. panostasku ja VHF-puhelimen tasku. Väri: vihreä/oranssi. Pakkauksessa mukana pöytäteline, verkkoadapteri, head-set korvakuuloke aisamikrofonilla, tupakansytytinjohto 12V, perusantenni ja vyöpidike. Kevyt, kestävä ja äänetön puku vaativaan jahtikäyttöön. Yleisjahtipuku, joka sopii erinomaisesti lähes kaikenlaiseen jahtiin. Asu yhdistää metsästysasujen markkinajohtajan teknisen osaamisen ja suomalaisen huippusuunnittelun. Tuloksena on kevyt, kestävä ja äänetön puku vaativaan jahtikäyttöön. Päällimateriaali on erittäin hiljaista ja kestävää, harjattua polyesteria. Vedenja tuulenpitävä, erittäin hengittävä -silti kevyt rakenne Air-Tex2 -kalvon ansiosta, teipatut saumat. Scentech-käsittely vähentää tuoksuja ja auttaa pysymään saaliin huomaamattomissa. 3990 RADIOPUHELINTASKUT ROSTO-SETTIIN KAUPAN PÄÄLLE PAKETIN ARVO YHT. 102,60 € U.C.M -RIISTA KAMERAT TOPO LIGHT MAASTOKARTAT ALPHA 100 + T5 -KOIRATUTKA Suomenkieliset valikot, helppo käyttää ja kiinnittää. Liiketunnistimella toimiva infrapuna-yökuvaus mahdollistaa terävät kuvat myös pimeässä tai hämärissä. SMS-malli on kännykällä etäohjattava. Garmin-laatua voit seurata enintään 20 koiraa tai metsästäjää enintään 14,5 km:n päästä. Parempi turvallisuus aktivoi T 5 -laitteen merkkivalo etäältä tai kutsu muita metsästäjiä Alphan hätähälytyksellä. TALLENTAVA MALLI ETELÄTAI POHJOIS-SUOMI KOKO SUOMI 11990 68900 3900 6900 16990 S M S 19900 (LÄHETTÄVÄ/ ETÄOHJATTAVA MALLI) 19990 (249,90) (889,00) JAKE SCENTECH ALUSASU KAITUM -TURVALIIVI ROWAN FLEECEPAITA BANDANA SOTKAKÄÄNTÖ LAKKI
24 l Jägaren 2 l 2015 Eerika Tapio, projektinformatör, Närings-, trafikoch miljöcentralen i Lappland Metsoprogrammet gynnar viltet Både skogskarlar och skogskvinnor vet att viltet behöver mångfald i naturen för att må bra. Jägare har ofta koll på lämpliga objekt i sina jaktmarker som skulle passa för naturvård och iståndsättning. Genom samarbete mellan olika aktörer och projekt kan vi åstadkomma mycket gott i jaktmarkerna. kogslandskapet i vårt land befinner sig i en brytningstid. När de naturliga ekologiska sambanden bryts kan även små skyddsområden erbjuda viltet livsviktiga miljöer för fortplantning, häckning och skydd. Områden av det här slaget kan skyddas med ett Metso-skyddsprogram. Områdena där arter lever förändras, minskar eller försvinner. En förändring i markanvändningen som ter sig dynamisk i människans ögon kan vara outhärdlig för en del av livsmiljön och arterna. Vid markanvändning påverkas landskapet och livsmiljöerna, ofta så att djurlivets krav på sin miljö blir förbisett. Detta gäller även för viltet. Ett frivilligt skydd av skogliga livsmiljöer gynnar både naturens mångfald och skogsägarna, jägarna och friluftslivet. Med frivilliga program tryggar vi jaktmarker och vilt även för kommande jägargenerationer. I allmänhet känner jägare bättre till sina skogsmarker än övriga markägare. Genom att förena jägarnas och markägarnas lokalkännedom om ett områdes skogsoch landskapsstruktur och ställa kunskapen till Metsopersonalens förfogande kan goda objekt både skyddas och skötas så att de blir ännu bättre. Jaktföreningar kan vara till god hjälp vid kartläggningen av objekt och, om så önskas, även vid det praktiska arbetet med skötsel och iståndsättning. Notera att ett Metso-skyddsområde faller bort från skogsbruket, men att allemansrätten består. Likaså förblir ett privat skyddsområde i markägarens ägo, vilket betyder att han (eller hon) fortsättningsvis besluter om exempelvis jakten på platsen, påpekar projektchef Jouni Rauhala. Aktiv virkesproducent, förnuftig naturskyddare Skydda här och avverka någon annanstans. För somliga markägare har ordet ”skydd” fortfarande en olycksbådande klang. Att skog skyddas innebär inte att hela skogsfastigheten förvandlas till ett museum. Det är inte ovanligt att markägare redan har av olika skäl lämnat områden utanför skogsbruket som passar alldeles utmärkt för fredning. Långsiktigt mångbruk av skogen gör det möjligt för markägaren att förena olika syften och behov. Det går att förena skyddet och skötseln av S M ar ko S vensbe rg
Jägaren 2 l 2015 l 25 naturen och viltet med ett ekonomiskt skogsbruk. Naturvård behöver inte vara någonting komplicerat, tidskrävande eller dyrt. Skogsägarens egna värderingar och val får synas i hans mångbruksskog. Det är vanligt att skogsägare uppskattar både de ekonomiska värdena i sina marker och de landskapsmässiga. Och dessutom även friluftsliv i olika former. Metsoprogrammet gör det möjligt att ta hänsyn till ett helt spektrum av värden, påpekar Jouni Rauhala. NATNET Life+ Projektet Natnet Life+ som pågår åren 2012 till 2016 syftar till att bevara, utöka och sköta skogliga livsmiljöer med stor mångfald i sydvästra Lappland. Projektet är EU-finansierat och ska realisera både Metsoprogrammet och iståndsättningsoch naturvårdsarbeten. Inom projektet görs permanenta fredningsavtal för 2 800 hektar, naturvårdsplaner för 5 000 hektar och iståndsättningar på 770 hektar. För mera information kontakta Jouni Rauhala (jouni.rauhala@ely-keskus.fi, 0295 037 454) eller gå in på projektets webbplats (www.natnet.fi). Projektet Ut i viltskogen omsätter i praktiken förvaltningsplanen för skogshönsen och skogsvårdsrekommendationerna med viltvårdsinriktning. Verksamhetens tyngdpunkt ligger i Norra Österbotten, Mellersta Finland och Birkaland, men rådgivningen är tänkt att fungera oavsett var i landet ett objekt ligger. Syftet är att få igång en förändring där det normala skogsbruket ska förändras i en riktning som tar mera hänsyn till viltet och mångfalden i naturen. För mera information kontakta Janne Miettinen (janne.miettinen@riista.fi, 0294 312 264) eller gå in på webbplatsen (www.riista.fi). Ut i viltskogen Ersättningen för fredningen kan till och med vara högre än skogsbrukets avkastning Ett område som är olämpligt för skogsbruk kan vara ett utmärkt Metso-objekt. Platser med svag virkesproduktion eller som vore besvärliga att avverka är ofta skyddsmässigt värdefulla och ger viltet välbehövliga livsmiljöer. Dessutom går det att med små förändringar i skogsbruket skapa bättre livsmiljöer för bland annat viltet. En fredning behöver inte heller anstränga skogsägarens finanser. Den skattefria ersättningen för ett permanent skyddsavtal kan till och med vara större än skogsbrukets avkastning. Utöver virket och viltet skapar skogen också andra nyttigheter som det är svårt att sätta ett pris på. Det är svårt att sätta ett pris på de ekosystemtjänster som naturen producerar, det vill säga både materiella och immateriella nyttigheter. Metso-skog lika med viltskog? Många viltarter trivs i, gömmer sig i och förökar sig i moskogar med ett stort inslag av murket trä, i våtmarker, i lundar och i omgivningarna kring små vatten. Många arter behöver snår, undervegetation, skiktning och olika slag av övergångszoner. Platser i naturtillstånd är viktiga för bland annat skogshönsens häckning och hönsens ungar när de är små. De här karaktärsdragen hos naturen går ofta igen hos goda Metso-objekt. Miljöer där viltet häckar, gömmer sig och förökar sig blir ofta goda Metso-skyddsobjekt som tryggar viltbestånden på lång sikt. Vid frivilligt skyddande av skog är tanken att bevara livsmiljöer som är viktiga för mångfalden i naturtillstånd. Omfattande nätverk av livsmiljöer är det bästa sättet att trygga djurlivets fortbestånd i en föränderlig värld. Skyddsområdena och naturvårdsobjekten kan i bästa fall bilda ekologiska korridorer som gynnar bevarandet av mångfalden. Det lönar sig att tipsa både markägare och regionala skogliga aktörer om objekt som behöver skydd och skötsel. Markägare kan föreslå lämpliga objekt för det frivilliga Metsoprogrammet till sin regions Närings-, trafikoch miljöcentral, Finlands skogscentral eller skogsvårdsföreningen på orten. Metsoprogrammet pågår till 2025 och på riksnivå är målet att skydda 96 000 hektar skogbevuxna livsmiljöer. Runt om i landet pågår projekt för att höja kvaliteten på skogsoch våtmarksområden. I sydvästra Lappland är det projektet Natnet Life+ som letar efter lämpliga skyddsoch naturvårdsobjekt.
26 l Jägaren 2 l 2015 Samuli Karppinen & Jani Pellikka Motgångar och framgångar: Varje våtmark är en seger inlands viltcentral, Helsingfors universitet och Skenar Oy har tillsammans samlat in erfarenheter från sammanlagt 42 våtmarker som har blivit verklighet. Det är dags för en preliminär sammanfattning av undersökningens resultat. Vi samlade in erfarenheterna med ett frågeformulär och temaintervjuer medan grävarbetena pågick. Därefter upprepade vi enkäten ungefär ett år senare, det vill säga långt efter tidpunkten då våtmarkerna hade fyllts med vatten. De sista svaren på den senare enkäten kom in i slutet av fjolåret. Var kom idén ifrån? Medan en våtmark byggs så skapas också berättelsen om hur den har kommit till. Det är berättelsen som personerna bakom verket berättar för sina vänner och bekanta, och för okända personer som smider planer på en egen våtmark. De här berättelserna börjar i regel med föreställningen om en våtmark på en plats som man känner till, och fortsätter med hur vägen till en verklig våtmark börjar ta form och se ut som en realistisk möjlighet – en dröm som man vågar drömma. Idén om en våtmark börjar gro i tankarna som en lösning som skulle ge en klar och tydlig funktion åt ett stycke improduktiv skogsmark eller ett impediment, en sank åker eller en före detta torvtäkt. Det kan också handla om botemedlet när en sjö har börjat växa igen eller eutrofieras. Föreställningarna och metoderna i berättelserna skapas bland annat av de personliga erfarenheterna hos personer som redan har byggt en våtmark, av artiklar i tidigare nummer av tidningen Jägaren, av presentationer i terrängen av våtmarker och av våtmarker som det har pratats om på ett jv-föreningsmöte. Det är inte ovanligt att planerna på en våtmark väcker förväntningar om ett sjöfågelparadis som samtidigt är en plats med mångfald där andra fåglar, däggdjur och växter trivs. De här förväntningarna betraktas som väldigt positiva samtidigt som de uppfyller en rad olika mänskliga behov. Bland personerna som hade varit med om att skapa en våtmark var samstämmigheten störst beträffande våtmarkens värde som en möjlighet att observera och följa med naturen. Från idé till verklighet – men hur? Även om en tänkbar väg till realiserad våtmark får konturer av lärdomarna från andra våtmarker så går det inte att tillämpa någon modell rakt av på sitt eget projekt. Landskapets struktur, markägarna, de drivande krafterna, finansieringen och många fler faktorer ska hanteras för att projektet ska framskrida. Vad gäller Life plus-våtmarkerna är det i nästan hälften av fallen markägarna som har tagit det avgörande initiativet från idé till konkret handling. För nästan en tredjedel av våtmarkerna är det en jaktförening eller ett jaktsällskap som har tagit initiativet. I övriga fall är det någon annan part. För att en våtmark ska ha förutsättningar att bli verklighet ska parterna finna en gemensam melodi beträffande målet, var våtmarken ska ligga och varför den Svararnas förväntningar på våtmarkens effekter, dels medan markarbetena pågår och dels när våtmarken har fyllts med vatten (median: 1 = minskar i hög grad … 3 = ingen effekt … 5 = ökar i hög grad) (n = antalet svarare). Medan arbetena pågick När arbetena var klara median n median n Jaktbara fåglar, arter och individer 5 79 5 91 Övriga fåglar, arter och individer 4 79 4 90 Mink och mårdhund, antal 4 79 4 87 Övriga arter, antal 4 77 4 86 Floran i området 4 77 4 88 Förmåga binda jordpartiklar 4 78 4 89 Förmåga binda näring 4 79 4 89 Risken för översvämning 3 77 3 89 Åkrarnas odlingsoch skiftesindelning, användbarhet 3 78 3 88 Skogens tillväxt 3 78 3 88 F Under de senaste åren har tidningen Jägaren publicerat flera artiklar om Hembygdsvåtmark Life plus-projekt. Varje våtmark och personerna som skapade våtmarken är speciella. En sak har de dock alla gemensamt: en våtmark som är laddad med förväntningar och som uppfyller förväntningar.
Jägaren 2 l 2015 l 27 anläggs. I de flesta fall är samarbetsparterna aktiva jägare, fiskare och hundmänniskor som delar ett intresse för att sköta om naturen och följa med den. Att de inbördes relationerna mellan parterna i projekten var goda eller mycket goda under hela processen säger en hel del positivt om upplägget, utgångspunkterna och metoderna. De svarande gjorde också bedömningen att deras våtmarksprojekt inte gav upphov till avund bland ortsborna. Planeringen och finansieringen? Som så ofta vid olika projekt är det den externa finansieringen som avgör. De svarande ansåg att den europeiska unionens Life plus-finansiering som förmedlas av Finlands viltcentral är av största betydelse. Som alternativ betraktade de närmast lantbrukets stöd för ickeproduktiva investeringar och Leaderfinansiering. Övriga finansieringsformer kände svararna inte riktigt till eller betraktade som betydande. De ansåg att Finlands viltcentrals hjälp med planeringen och realiseringen var viktig och hjälpte dem att ro projektet i land. Samarbetsupplägget, den maskinella bearbetningen av miljön med tillhörande tillståndsfrågor och naturförhållandena kan bjuda på både överraskningar och motgångar. Det här hanterade man ofta genom att vänta tålmodigt och tänja på tidtabellen. Svararna uppgav att det oftast var naturförhållandena som överraskade dem, som milda vintrar, översvämningar och mjuk mark. Även tillståndsmyndigheternas långsamhet överraskade, liksom kraven på utredningar för ansökan om vattentillstånd. Uppfylldes förväntningarna, fick de lön för mödan? Varje våtmark som blir verklighet innebär en seger. Det finns många svårigheter som ska övervinnas innan man kan slå sig ner vid sin våtmark och njuta av utsikten och välförtjänt känna sig stolt över sitt verk. Enkäterna visar att förhoppningarna på den blivande våtmarken medan arbetena pågår är så gott som identiska med det som svararna tänker senare när våtmarken är klar och i gång. Förväntningarna är höga men realistiska. Svararna anser, och det med rätta, att de utgör goda modellvåtmarker och skapar förutsättningar och inspiration för framtida våtmarker. Ett stort tack till alla som deltog i enkäten och ställde upp på intervjuerna om Hembygdsvåtmark Life plus-våtmarkerna! De svarandes åsikter om nödvändigheten av externa stödtjänster vid byggandet av en våtmark, dels medan arbetena pågick och dels när arbetena var klara. Nödvändigheten av externa stödtjänster vid byggandet av en våtmark Inte alls Ganska Helt nödvändigt nödvändigt nödvändigt Medan arbetena pågick Vid planeringen Vid ansökningen om finansiering Vid organiserandet av samarbetet För informationsarbetet Enkäten medan arbetena pågick (n=78) Enkäten när arbetena var klara (n=82-85) Finansieringsoch planeringsstödet är mycket uppskattat En våtmark skapar en funktion för ett stycke improduktiv skogsmark eller ett impediment, en sank åker eller en före detta torvtäkt Mik ko K ar pp inen
28 l Jägaren 2 l 2015 Text och bild: Henna Väyrynen Viltdagarna 2015: Naturupplevelser aktiverar och stimulerar Friluftsliv och jakt stimulerar människan och inbringar dessutom turismintäkter. Även stadsborna borde komma ut i naturen och få prova på jakt. Årets Viltdagar ordnades i januari i Uleåborg med Naturresursinstitutet som arrangör. å Viltdagarna handlade flera av föredragen om jaktens och friluftslivets effekter på välbefinnandet. Även viltforskningens framtid beträffande metoder och dagsfärsk information lyftes fram. Årets tema var ”Viltforskningen och viltförvaltningen i förändring” och anknöt till Naturresursinstitutet som inledde sin verksamhet i början av året. Numera hör ju också Viltoch fiskeriforskningsinstitutet till det nya institutet. Rekreation för jägarna och ekonomisk nytta för regionen Jordoch skogsbruksminister Petteri Orpo öppnade Viltdagarna och tackade viltbranschen och Naturresursinstitutet för ett väl utfört arbete under de administrativa och strukturella förnyelserna. Orpo ansåg att det nygrundade Naturresursinstitutets möjligheter framför allt ligger i mångsidigheten – saker och ting blir belysta tvärvetenskapligt och från olika håll. I sitt öppningsanförande lyfte minister Orpo fram urbaniseringens konsekvenser, det vill säga att folk rör sig allt mindre i naturen. Han sammanfattade att målet borde vara att få folk tillbaka ut i naturen. – Jakten och friluftslivet har förebyggande effekter för välfärden och hälsan, konstaterade Petteri Orpo i sitt anförande. Specialplanerare Mikko Rautiainen på Forststyrelsen spann vidare på välfärdstemat och presenterade en utredning av de effekter som jakten och fisket på statsmark har på den regionala ekonomin och välfärden. Som exempelgrupp för jaktens regionalekonomiska effekter lyfte Rautiainen fram hönsjägarna som utgjorde den största gruppen svarare i enkäten som låg till grund för utredningen. – 73 procent av hönsjägarna åkte till en ort utanför sin hemregion och för 78 procent av dessa utgjorde jakten det främsta skälet till resan. I genomsnitt spenderade jägarna sammanlagt 443 euro på sin jaktresa, berättade Rautiainen. Möjligheterna till jakt och fiske i statliga områden gynnar regionerna och skapar en efterfrågan på tjänster, fortsatte Rautiainen. Utredningen bekräftade också uppfattningen att naturupplevelser stimulerar och aktiverar. Naturinformation för skogsägare och ungdomar Projektchef Janne Miettinen på Finlands viltcentral presenterade viltcentralens och Finlands skogscentrals projekt Ut i viltskogen där syftet är den välfärd som skogen erbjuder. Vi ska nå målet genom en ökning av Viltdagarna i Uleåborg samlade ett rekordstort antal deltagare i viltbranschen. I synnerhet den uppdaterade vargförvaltningsplanen engagerade och intresserade publiken. Mångsidigheten är Naturresursinstitutets styrka P
Jägaren 2 l 2015 l 29 Viltdagarna 2015: Naturupplevelser aktiverar och stimulerar skogens ekologiska och rekreationsmässiga värde. Syftet med projektet är att bland skogsägare och aktörer i skogsbranschen etablera metoder som tar hänsyn till viltets krav på sin livsmiljö. – Vi ska bygga på ett ökat intresse och kunnande bland markägare och skogsfackmän, förklarade Miettinen. På Viltdagarna fick deltagarna också höra om ett jaktfadderprojekt som koordineras av Forststyrelsen. Tanken bakom projektet är att utveckla jaktoch naturfostran för barn. Jaktplanerare Madeleine Nyman tecknade bakgrunden till projektet: – I dagsläget är jaktfostran en småskalig och lokal verksamhet, och för den som bor i en stad kan det vara svårt att hitta den. Ämnen med anknytning till jakt behandlas inte heller i skolorna, eftersom det råder brist på material och för att ämnet är känsligt. Huvudsyftet med jaktfadderprojektet är att få barn och ungdomar ut i naturen. Vi ska åstadkomma det här genom att skapa ett nätverk av jaktfaddrar och sammanställa ett läromedelspaket för fadderverksamheten. De utbildade jaktfaddrarna kan sedan arrangera exempelvis jaktklubbar och läger för barn. Viltforskning är knuffar och DNA Viltdagarna handlade inte bara om jaktens och friluftslivets effekter på välfärden. Det hölls även föredrag om viltforskningens nyaste metoder och fjolårets arbete med beredningen av vargförvaltningsplanen. – Under arbetet med vargförvaltningsplanen använde vi ett tvärvetenskapligt grepp där vi utvecklade ”knuffar”, berättade forskningsprofessor Juha Hiedanpää på Naturresursinstitutet. Han förtydligade att knuffarna består av infallsvinklar som påverkar besluten och som upprätthåller eller förstärker valfriheten. I vargförvaltningsplanen har vi alltså försökt jämka ihop viltförvaltningspolitiken och revirpolitiken, och försökt skapa ett samhällsfördrag som bygger på förtroende. På Viltdagarna presenterades också det nyaste på forskningsfronten. Specialforskare Ilpo Kojola på Naturresursinstitutet berättade att DNA från spillning passar utmärkt för arbetet med de stora rovdjuren, utom för lodjuret. I framtiden blir det kanske möjligt att få fram DNA ur ett tassavtryck, vilket skulle göra det möjligt att följa lodjursstammarna med genetiska metoder, konstaterade Kojola. Även betydelsen av uppdaterad viltinformation och frivilligarbete lyftes fram på Viltdagarna. – Förvaltningen av de stora rovdjuren bygger i sista hand på den information som nätverket av kontaktpersoner levererar, konstaterade forskare Samuli Heikkinen på Naturresursinstitutet. Med tanke på arbetet med att hålla informationen uppdaterad vore det enligt Samuli Heikkinen och viltplanerare Olli Kursula på Finlands viltcentral på sin plats med ett förtydligande av rovdjurskontaktpersonernas roll. Vi borde betrakta dem som oberoende forskningsmedarbetare och experter på rovdjuren i sina respektive regioner. Ett sammandrag av föredragen på Viltdagarna finns på http://bit.ly/riistapäivät2015 Rauli Helin , Finlands Jägarförbund – Jag tror att viltbranschens framtid är ljus och likadan som i dagsläget. Sannolikt blir bestämmelserna ännu strängare, men viltköttet blir bara populärare. Saija Kuusela , Finlands miljöcentral – Jag oroar mig för viltforskningen. Jag är rädd för att den blir åsidosatt på Naturresursinstitutet och finansieringen är knapp. Vi får hoppas att viltet blir mera integrerat i allting att vi skulle tala om ekosystemtjänster och naturresurser, och att forskningen skulle få mera resurser den vägen. Jani Suua , Forststyrelsen – Jag ser positivt på framtiden, utsikterna är goda. Visserligen blir befolkningen äldre, så jag undrar om intresset hos dagens unga räcker till för att vi ska få en återväxt, eller kommer datorerna att avgå med segern? Jordoch skogsbruksminister Petteri Orpo öppnade årets Viltdagar med orden ”Skogen är nästan som en medicin”. Rovdjurskontaktpersonen är experten på stora rovdjur i sin region. Hur ser du på viltbranschens framtid?
30 l Jägaren 2 l 2015 Varför lockar jakten? Skogen ger frid, själen vilar och kondisen ökar – de här och flera andra synpunkter lyfts fram om vi frågar en jagande finländare om vad som är det bästa med jakten. Här berättar fyra jägare om varför det känns så bra att jaga. är en finländare har begett sig ut i skogen är det svårt att slita honom (eller henne) därifrån. Det här verkar gälla i synnerhet dem som jagar. Även om säsongen inte vore längre än tio jaktdagar så är jakten ständigt närvarande i vardagen även utanför säsongen: utrustning skaffas och vårdas, hundar föds upp och man söker sig till likasinnade för att leva föreningsliv. Tiden som jägarna lägger ner på sitt intresse räknas inte – och pengarna ännu mindre. – Visst far jakten iväg med all ens tid. Inte bara när jag är ute och jagar utan också som rovdjurskontaktperson, på uppdrag för storviltsassistansen, i styrelsearbetet för jaktföreningen, i provverksamheten med hundarna, räknar lumijokibon Pekka Alalauri upp. Han är en mångsysslare i jaktbranschen som har jagat ända sedan barnsben. Gemensam tid och egen tid Antalet kvinnor som jagar växer sakta men säkert. Fortsättningsvis är det många kvinnor som börjar jaga på grund av en man eller en hund – somliga på grund av bägge. Även om jakten ger möjligheter till ensamhet och avkoppling så är den i synnerhet för kvinnorna även en social verksamhet. – För oss är jaktdagarna framför allt tid tillsammans, förklarar Niina Seppänen som har jagat duva och and i fem år. Med ett litet barn så är fritiden en bristvara. När vi sticker ut på fågeljakt så är det också kvalitetstid för parförhållandet. En person man känner är en bra guide till jakten – och ibland den rätta personen att ställa fram utmaningar. – För åtta år sedan lämnade vi vår första egenuppfödda valp hemma. Min man ställde villkoret att jag skulle utbilda den helt och hållet själv. Och på den vägen är det! berättar Outi Kokko som både föder upp spinone och jagar med sådana. För en nybörjare kan det verka väldigt komplicerat att jaga, men genom att gå fram i egen takt håller man intresset uppe. – Det känns viktigt för mig att jag har kunnat och haft tålamod att ta det lugnt och lära mig en sak i taget. Jag har följt med min man och utbildat hundar och läst in mig på jaktens teori. På det viset har jag lärt mig och fått erfarenheter och blivit helsåld, funderar Kokko. – När hunden åstadkommer en lyckad jaktsituation så visst väcker det också mattes jaktinstinkter! En gemensam hobby stärker inte bara de inre banden i familjen; det förenar också generationer och svetsar ihop likasinnade. – Genom jakten har jag också fått vänner för livet, själsfränder, och det gör man bara bland människor som tänker likadant, filosoferar Pekka Alalauri. – Som farfar och morfar är det en glädje att följa med hur barnbarnen blir intresserade, och det är fint att få vara med dem och visa och berätta. Den fyrbenta är viktigast I en jägares tankar och hjärta ligger en sak överst: han tröttnar inte på att berömma sin hund. Allt annat blir oväsentligt när hunden går i gång och lyckas; när den trivs med sitt arbete och jägaren får uppleva ett fungerande samarbete mellan husse och hund. – Om man lyckas skapa en lyckad jaktsituation för hunden så är det pricken över i:et på jakten. Inte ens bytet är lika viktigt, funderar Marko Kokko som jagar med både ställande hund och stövare. – Utan hund skulle jag säkert inte jaga alls. Även om en väljagande hund är en jägares glädje och stolthet så saknas det inte medkänsla. Alltid finns det plats i soffhörnet också för vovvar som inte tänder på vilt. – Även på gamla dar får hunden fortsätta På jakt måste man vara helkoncentrerad på det man gör. Även en dagsjakt räcker till för att koppla loss från vardagen Andjaktspremiären för två år sedan är ett av mina bästa jaktminnen. Samvaron, väntandet, stämningen och spänningen hör till det som fascinerar med jakten, utbrister Niina Seppänen. N Text och bild: Neena Kuukasjärvi
Jägaren 2 l 2015 l 31 jobba så långt krafterna räcker, understryker Pekka Alalauri. Utan att räkna timmar eller kilometer Gjorda undersökningar visar att finländska jägare tack vare sin hobby rör sig mera – räknat i både tid och sträcka – än minimirekommendationerna för motionerande. Ändå är det få som räknar hur långa sträckor de går och ännu färre som betraktar jakten som motionsidrott. Jakten engagerar hela människan; inte bara kroppen utan också sinnet kvicknar till. – På jakt måste man vara helkoncentrerad på det man gör. Även en dagsjakt räcker till för att koppla loss från vardagen. Trots smärre missöden och malörer är våra jaktresor och jaktdagar alltid lyckade, förklarar Niina Seppänen. På rak arm är det svårt att komma på några negativa eller dåliga sidor hos jaktintresset, men vid närmare eftertanke upprepar det sig: osämja mellan människor, avund och bristande samarbetsförmåga förargar jägare allra mest. Även oetiska jaktmetoder döms ut i skarpa ordalag. Pekka Alalauri passar på och uppmanar jägarna att utveckla jaktens allmänna image: – Tyvärr finns det fortfarande personer som jakten får att se rött. Men jägarna har gott om möjligheter att sprida riktig information för att bearbeta attityderna, men det kräver ett långsiktigt arbete.. I september publicerade Forststyrelsen en undersökning. Enligt den bedömde 90 procent av jägarna att jakten ökade deras sociala, psykiska och fysiska hälsa. – Resultatet kommer förstås inte som någon överraskning, men å andra sidan är det viktigt att vi har sparkat igång en inhemsk undersökning av jaktens hälsoeffekter, förklarar specialplanerare Mikko Rautiainen på Forststyrelsen. Det behövs en bedömning av hur folk mår och en bekräftelse på det, och därför har också Forststyrelsen skrivit in det här i verksamhetsprogrammet för Naturtjänster. Även den offentliga viltkoncernen prioriterar den ökade välfärd som vilthushållningen producerar. – Det är meningen att vi ska fortsätta med regelbundna uppföljningar. På det sättet kan vi visa att jakten ökar välbefinnandet och därigenom är till nytta för samhället. Enligt undersökningen ser framtiden ljus ut: bägge jägargrupperna som växer – ungdomar och kvinnor – upplevde att jakten ökade välbefinnandet i mycket hög grad. I den här fasen av undersökningen analyserades bara hur jägare med tillstånd för småvilt upplevde jakten medan exempelvis älgjägarnas åsikter fortfarande är ohörda. Viltarten och jaktmetoden verkade vara faktorer av betydelse – men hur de inverkade återstår att klarlägga. – Det finns ett väldigt omfattande material som är väl lämpat för fortsatta undersökningar! Som hittat för någon som behöver ett ämne för sin gradu, tipsar Mikko Rautiainen. Undersökningen av jägarnas hälsa fortsätter och kommer förhoppningsvis att utvidgas Det är svårt att föreställa sig någon annan hobby som ger en sådan helhetsupplevelse som jakten. Det sägs att bytet inte är viktigt, men å andra sidan tackar ingen nej till en god viltmiddag, menar Markku och Outi Kokko som delar passionen för hundar och jakt. Även för den som har jagat i många år bjuder naturen fortsättningsvis på upplevelser som är svåra att överträffa. Björnjakten har en alldeles egen spänning som är svår att bräda, anser Pekka Alalauri. Han är en mångsysslare i jaktbranschen som har jagat ända sedan barnsben.
Niko Pekonen Gråsäl Halichoerus grypus
Gråsäl Halichoerus grypus
34 l Jägaren 2 l 2015 Efter min senaste artikel har naturresurscentralen publicerat en ny uppskattning av vargstammen. Såsom hållits för troligt har stammen ökat avsevärt i jämförelse med den föregående uppskattningen. Antalet flockar överstiger redan klart minimiantalet i förvaltningsplanen. Så fort förvaltningsplanen hade fastställts och ministeriet gett sin förordning beviljade Finlands viltcentral 24 stamvårdande jaktlicenser. Vi förmodade att det knappast skulle lämnas in besvär till förvaltningsdomstolarna över den stamvårdande jakten efter varg, som jägarna så uthålligt väntat på och krävt att den skulle börja. Den här förmodan stöddes också av att Finlands Jägarförbund och Finlands Naturskyddsförbund hade publicerat ett gemensamt ställningstagande i vilket de framförde en önskan om återhållsamhet med klagomålen gällande jaktlicenserna så att den planenliga utglesningen av vargstammen kunde inledas enligt villkoren i förvaltningsplanen för vargstammen. Det gick dock annorlunda – de lokala naturskyddsföreningarna besvärade sig över samtliga licenser till respektive förvaltningsdomstol, vilket innebar att jakten inom tre av viltcentralens regioner inte kunde inledas planenligt. Detta på grund av att förvaltningsdomstolarna utfärdade verkställighetsförbud för sammanlagt fem beviljade licenser. Genom att en licensen är bara tre veckor i kraft betyder det här i praktiken att vargjakten inom dessa revir den här vintern tog slut innan den ens hann börja. När den här artikeln skrivs är det visserligen ännu oklart om de som överklagat i de tre reviren ens alla hade rätt att göra det i ärendet ifråga. Till råga på allt nåddes vi för några dagar sedan av nyheten, att två av våra europarlamentariker hade inlämnat ett klagomål till kommissionen över den stamvårdande varglicenspolitik som tillämpas i vårt land. Det hade även varit önskvärt att jägarna i lugn och ro hade inväntat den lovliga jaktens början. För närvarande har polisen inlett utredningar av åtminstone två fall av misstanke om grovt jaktbrott vid vargjakt. Vi kan inte annat än förundra oss över hur likgiltigt de naturskyddsföreningar, som lämnade in besvär till förvaltningsdomstolarna, förhåller sig till den inom vargreviren bosatta befolkningens vargproblem. Eftersom det är fråga om ett tvåårigt försök som utgår ifrån förvaltningsplanen hade vi förväntat oss att föreningarna ifråga hade gett sig till tåls och väntat på försökets resultat. Ändå kan de inte erbjuda något enda konkret alternativ till hur dessa vargproblem kunde elimineras. Enligt min uppfattning målade kretsarna som besvärade sig i vargfrågorna in sig i ett hörn som de enligt den stora allmänheten kommer att ha stora svårigheter att ta sig ur för att bygga upp ett konstruktivt samarbete. Med sina besvär, som svarvats enligt gammaldags ”tvångsvårdsideologi”, har de i praktiken gjort vargen en björntjänst! Utgående från förvaltningsplanen utvecklas under naturresurscentralens ledning som bäst ett revirvärdehandelsprojekt. Avsikten är att olika intressenter ska kunna placera medel i förebyggande och hantering av vargkonflikter. Om det här projektet realiseras blir det intressant att se hur mycket olika skyddsaktörer är redo att ekonomiskt satsa reellt på dessa frågor. I det skedet hjälper det inte mera med fagra ord, utan det krävs handling. Vi hoppas att projektet realiseras så snart som möjligt och följer givetvis med intresse upp det. Lyckas försöket är det ett rejält steg framåt för det frivilliga skyddet i vår vargpolitik. Naturresurscentralen inledde sin verksamhet i början av året och figurerade vid starten ofta i offentligheten. Så här från sidan sett förefaller det som om full rulle skulle råda i den nya organisationen när verksamheten körs igång. De tidigare verksamhetsmodellerna ser ut att förpassas till historien när verksamheten organiseras om så att den motsvarar de markanta förändringar som skett i verksamhetsmiljön. Det nya upplägget medför helt säkert en hel del utmaningar för viltforskningen, men jag är övertygad om att den förnyade organisationen lyckas i sin uppgift. Ett framgångsrikt samarbete mellan jägarna och jaktorganisationerna är en av stöttepelarna också i en ny organisations verksamhet och vi väntar med intresse på nya öppningar av naturresurscentralen. Jag är övertygad om att jägarkåren ger den nya aktören sitt fulla stöd! Vargsoppan lockar många kockar – bränns soppan vid? Tauno Partanen ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt
Jägaren 2 l 2015 l 35 Text och bild: Visa Eronen, jaktchef, Finlands viltcentral Upphör sjöfågeljakten i statens havsområden? orststyrelsen har på uppdrag av miljöminister Ville Niinistö utrett behoven och möjligheterna att komplettera de marina nationalparkerna i Finska viken. Utredningen ingår i temaåret Finska viken 2014. Medan utredningen pågick förde Forststyrelsen tvåpartssamtal med kommunerna, landskapsförbunden, NTM-centralerna och naturskyddsorganisationerna i området. I skrivande stund är utredningen utskickad på remiss till en stor mängd parter i ärendet. Även representanterna för jakten och fisket har på det här stadiet en möjlighet att göra sig hörda. Jaktmöjligheterna i vågskålen I utredningen behandlas möjligheterna och behoven av kompletteringar i Ekenäs skärgårds nationalpark, Östra finska vikens nationalpark och Skärgårdshavets nationalpark. Dessutom ingår i rapporten fyra olika alternativ för grundandet av naturskyddsområden i Porkala i Kyrkslätt. Även om det inte framgår särskilt tydligt av rapporten så finns det en koppling mellan planerna på att utvidga nationalparkerna och den författningsberedning för statliga naturskyddsområden som just nu pågår i Nyland. Miljöförvaltningen har som mål att under innevarande år ombilda statsägda områden i Nyland som ingår i naturskyddsprogrammet till övriga naturskyddsområden i enlighet med 17 paragrafen i naturvårdslagen. Detta alltså till den del som områdena inte ingår i någon komplettering av en nationalpark eller en ny park. Författningsberedningen pågår bakom lyckta dörrar, så det är väldigt svårt att bedöma hur stora havsområden som berörs av planerna. Rubriken på den här artikeln får kanske läsaren att undra vad det riktigt är fråga om. Men verkligheten tar gestalt först när vi läser utredningen från pärm till pärm. I själva verket kommer det inom kort att avgöras om det blir tillåtet att jaga i de havsområden som ska ombildas till statliga naturskyddsområden, inklusive de så kallade allmänna vattenområdena i jaktlagens 7 paragraf. De här områdena har en stor betydelse inte bara för invånarna i de berörda kustkommunerna utan också för en stor skara andra jägare som är fast bosatta i landet. Där sjöfåglar, gråsälar och små rovdjur jagas Frågans proportioner framgår av det, att det stora flertalet av de jaktplatser som har uppgetts i Forststyrelsens andra utredning (Jägaren 6/2014) som kartlägger sjöfågeljakten i Finska vikens havsområden ligger antingen inom de tilltänkta kompletteringarna till nationalparkerna eller i statliga havsområden som hör till programmet Natura 2000. Det är tänkbart att de här områdena på ett eller annat sätt kommer att ombildas till naturskyddsområden. Av de jaktplatser i Västra Nyland som har uppgetts vara viktiga kan i runda slängar 60 procent vara i riskzonen. I Östra Nyland verkar motsvarande andel ligga nära 100 procent. I Sydöstra Finland är situationen klarare och den procentuella andelen 60. Det är bara i den mellersta delen av Finska viken som situationen ser aningen ljusare ut. Även för säljaktens del är läget allvarligt. 27 procent av gråsälsavskjutningen i Finska viken åren 2011-2015 ligger inom de föreslagna kompletteringarna av nationalparkerna. En klart större andel av de fällda sälarna sköts i statliga områden som omfattas av Naturaprogrammet och i övriga områden som nu eller i framtiden kommer att inkluderas i författningsberedningen. Det är ett faktum att merparten av gråsälsavskjutningen i Finska viken äger rum på skären i I den närmaste framtiden avgörs frågan om jakten får fortsätta i de allmänna vattenområdena. Forststyrelsen har utrett behoven och möjligheterna att komplettera de marina nationalparkerna i Finska viken och grunda nya. Även jägarna bör göra sin röst hörd och tycka till om planerna. F
36 l Jägaren 2 l 2015 Markus Ahola, forskare & Kaarina Kauhala, specialforskare, Naturresursinstitutet Flyginventeringar även i vår Hur mår havssälarna? nventeringarna av havssälarna, det vill säga gråsälen och vikaren, bygger på årliga flyginventeringar som görs när sälarna ömsar päls. Genom prover av sälar som fällts på jakt och som bifångst vid fiske får vi information om sälstammarnas struktur, kondition och fortplantning. I den här artikeln ska vi behandla inventeringens metoder och presentera färsk information om stammarnas tillstånd och förändringar de senaste åren. Gråsälsflockarna fotograferas på skär Uppskattningarna av antalet gråsälar bygger på flyginventeringar som görs vid månadsskiftet majjuni. Då pågår pälsömsningen allra intensivast och ett maximalt antal sälar vilar på skär och de sista isarna. De yttersta skären i skärgården har etablerat sig som platsen för pälsömsningen. Vid inventeringsflygningarna avverkar vi alla skär där det någonsin har påträffats gråsälar. Bland annat havsnivån påverkar vilka skär gråsälarna befinner sig på. Under pälsömsningen förekommer gråsälarna främst utmed kanterna av Östersjöns huvudbassäng; den sydvästra skärgården i Finland, den mellansvenska skärgården och den estniska i vattnet och undgår att bli räknade. Enligt vissa bedömningar ser vi vid inventeringarna 60-80 procent av samtliga individer, beroende på bland annat väderleken. Men trots det får vi, bara inventeringarna upprepas med samma metoder, en användbar uppfattning om gråsälsstammens utveckling där olika år kan jämföras med varandra. Gråsälarna blir fler men konditionen svagare Våren 2014 uppgick inventeringsstammen i hela Östersjöområdet till cirka 32 000 gråsälar. Sedan början av 00-talet, då stammen uppgick till cirka 10 000 sälar, har inventeringsstammen vuxit med i genomsnitt 7,9 procent per år (bild 1) och tredubblats. I början av seklet var inventeringsmetoden och –området fortfarande rätt trevande, vilket innebär att andelen observerade sälar av den totala stammen troligen var lägre än i dag. En genomsnittlig tillväxthastighet på 5,8 procent per år från och med 2003 stämmer troligen bättre överens med verkligheten. Sedan mitten av 00-talet har stammens tillväxt varit koncentrerad till den mellansvenska skärgården. I den sydvästra skärgården i Finland, som är ett annat kärnområde för pälsömsningen, har stammen inte vuxit sedan början av 00-talet. Bortsett från pälsömsningstiden är gråsälarna mycket rörliga, vilket betyder att läget vid inventeringen inte nödvändigtvis ger en rättvisande bild av gråsälarnas fördelning på de olika havsområdena under övriga tider på året. Om vi utgår från att vi vid inventeringarna observerar 60-80 procent av alla individer så innevästkusten. I de här områdena inventerar vi alla ömsningsplatser tre gånger och i de övriga områdena minst två gånger. Inventeringen görs under en tvåveckorsperiod i hela området där gråsälen ömsar päls. Under flygningarna fotograferas gråsälsflockarna och individerna räknas efteråt på bilderna. Genom att göra inventeringarna så samtidigt som möjligt i de olika områdena minimerar vi eventuella fel i beräkningarna för att individer har flyttat på sig. I varje havsområde utgår vi från den största dagssumman. På det viset får vi bästa möjliga resultat i förhållande till tiden för pälsömsningen och vädret under inventeringen. När siffrorna för varje havsområde räknas ihop får vi fram inventeringsstammen för hela Östersjön, det vill säga antalet observerade gråsälar. Den inventerade stammen är inte det samma som den totala stammen. Även under optimala förhållanden befinner sig en del av sälarna vid inventeringstidpunkten Späcklagret verkar ha blivit tunnare under de senaste åren I Varje år räknas sälarna i Östersjön med flygfotografering och prover av fällda sälar undersöks. Både gråsälens och vikarens totala stam har vuxit och livmoderförträngningarna som hämmar fortplantningen har minskat. Trots det kan vi också skönja oroande drag i stammarnas utveckling. Läs Forststyrelsens utredning och skicka in ditt utlåtande till miljöministeriet: http://bit.ly/suomenlahtiselvitys den yttre skärgården och på grunt vatten. Jakten efter gråsäl är synnerligen viktig för att bevara verksamhetsförutsättningarna för yrkesfiskarna i Finska viken. Utredningen om nationalparker har inte förbisett minkens och mårdhundens negativa konsekvenser för fågelskären i den yttre skärgården. Jakten efter rovdjur som skadar fågellivet har i alla tider hört till den traditionella viltvården i skärgården. Naturvården i skärgården kommer även i fortsättningen att behöva lokalbefolkningens och övriga hängivna personers insatser. Fördomsfri naturvård med kvalitet I nuläget gäller det att för naturskyddsområdena skapa sådana syften med inrättandet, fredningsbestämmelser och jaktmetoder att jaktkulturen bevaras livskraftig samtidigt som mångfalden i skärgårdsnaturen stärks. Det här kräver nya och fördomsfria attityder av parterna och en beredskap till lösningar som inte nödvändigtvis följer gamla inkörda spår. Ute i världen går trenden inom naturskyddet i den här riktningen. Från ett strikt skyddande och stirrande på arealer pågår en övergång till fokus på kvalitet och god skötsel, till ett skydd som tar hänsyn till och engagerar områdets traditionella nyttjare och användningsformer. Vid skötseln av naturen i vidsträckta skärgårdsområden behövs det många par händer och mycket kunnande. Förhoppningsvis kommer även jägarnas hjälp att vara välkommen. Något talkouppbåd ska vi dock inte vänta oss om den anda som naturskyddslagen ofta tolkas i får råda och jakten i havsområdena i Finska viken blir förbjuden. I södra Finland andas tolkningen en avog inställning till jakten och i synnerhet till jakten efter småvilt. Nu är rätta tiden att se framtiden an och göra kloka beslut!
Jägaren 2 l 2015 l 37 bär den sammanlagda inventerade stammen i Östersjön (32 000 djur) en total stam på mellan 40 000 och 53 000 gråsälar. Uppskattningen av andelen gråsälar som blir observerade vid inventeringarna innehåller dock fortsättningsvis flera osäkerhetsfaktorer. Vi använder späcklagrets, det vill säga fettvävnadens, tjocklek som ett mått på sälarnas kondition. Under de senaste åren verkar späcklagret ha blivit tunnare, men å andra sidan är materialet för Finlands del begränsat. Den försvagade konditionen kan bero på att beståndstätheterna har ökat, på förändringar i tillgången på föda eller på parasiter. För att vi ska kunna följa med hur sälarna i Östersjön mår är det även i fortsättningen synnerligen viktigt med mätningar av späcklagrets tjocklek på fällda sälar. Allt färre gråsälshonor får ungar I Jägaren 2/2014 berättade vi om förändringarna i gråsälsstammens struktur under 00-talet: andelen hanar har vuxit och i motsvarande grad har i synnerhet andelen honor i fertil ålder minskat. Att döma av proverna som har samlats in i vårt land har också honornas fortplantningseffektivitet blivit svagare: vid mitten av 00-talet var det cirka 90 procent av ho2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 År 80 60 40 Andelen honor som fått ung ar (%) 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 År 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 In vent er ingss tam (individer) Gråsälens inventeringsstam i Östersjön och Finland Diagram 1. Antalet gråsälar som har observerats vid flyginventeringar (den inventerade stammen) i hela Östersjön (svart kvadrat) och i de finska havsområdena (öppen kvadrat) åren 2000-2014. Tillväxtkurvorna visar tidsperioderna 2000-2014 och 2003-2014. Den senare inventeringsmetoden är standardiserad. Diagram 2. Förändringarna i gråsälens fortplantningseffektivitet under 00-talet enligt de sälar som har fällts i Finland. Andelen honor som fått ungar har beräknats på antalet honor i den bästa fortplantingsåldern (7-25 år). Materialet har utjämnats med beräkningar av medelvärdet för treårsperioder. Arbetet med att följa med de havslevande sälarnas stammar har i vårt land hört till Viltoch fiskeriforskningsinstitutets uppgifter. Den första januari 2015 övergick ansvaret till Naturresursinstitutet, som fortsätter samla in prover av sälar som har fällts på jakt och som bifångst. Forskarna behöver underkäken, könsorganen och måttten på späcklagrets tjocklek. Det går också att skicka in hela levern. Under jaktåret 2014-2015 ska proverna skickas djupfrysta med buss till Kaarina Kauhala på Naturresursinstitutet, adress Östra Långgatan 3 A, 20520 Åbo. Märk paketet HYLJE så kostar frakten ingenting. Jakten efter gråsäl börjar den 16 april och pågår året ut. Det behövs ingen licens utan jakten bedrivs som kvotjakt. Jordoch skogsbruksministeriet fastställer för varje jaktår den maximalt tillåtna avskjutningen för stamvårdsområdena Bottenviken-Kvarken, Sydvästra Finland och Finska viken. På sidan riista.fi kan jägarna kolla upp hur mycket som återstår av kvoten och när den är full skickas ett meddelande ut. När fiskare och jägare samarbetar kan jakten riktas mot problematiska individer. Mar ku s Ahola
38 l Jägaren 2 l 2015 norna i den bästa fortplantningsåldern (7-25 år) som fick ungar varje år, men sedan dess har andelen minskat till 65-70 procent (bild 2). Andelen honor som har fått ungar korrelerar negativt med stammens storlek, det vill säga att fortplantningseffektiviteten minskar i täta populationer. Det kan vara fråga om en naturlig förändring som beror på tätheten eftersom någon minskning inte har observerats längre söderut i det svenska havsområdet, där stammen fortsättningsvis växer. Några livmoderförträngningar, som tidigare försämrade fortplantningseffektiviteten, har inte setts till under de senaste åren, men vi kan inte heller utesluta andra orsaker till försvagningen. Vikarna räknas på fastisen Även vikarna inventeras med flyg. Merparten av vikarna i Östersjön lever i Bottenviken. Svenskarna har inventerat vikarna i Bottenviken sedan 1988 och bär huvudansvaret för inventeringarna. Vikaren ömsar päls i april då Bottenviken under normala vintrar fortfarande till stor del är täckt av fastis. Under pälsömsningen är vikaren inte bunden till vissa platser som gråsälen utan till täcket med fastis, vilket betyder att flyginventeringarna görs i linjer över hela området med fastis. Området som kan observeras från linjerna täcker inte hela isytan mellan linjerna, vilket innebär att antalet observerade vikare utgör ett sampel av det totala antalet vikare på isen. Utifrån samplet räknar vi ut antalet vikare som befinner sig på isen, det vill säga den inventerade stammen på hela området med fastis just då (den inventerade stammen = antalet observerade vikare x hela isområdet /det inventerade området). Alla vikare befinner sig ju inte samtidigt på isen och låter sig räknas. Även för vikaren gör vi bedömningen att inventeringsstammen utgör 60-80 procent av den totala stammen. I de sydligaste delarna av vikarens utbredningsområde är inventeringarna beroende av isläget och därför osäkra. I Skärgårdshavet och den finska delen av östra Finska viken ligger inventerings<1995 1994-2004 2004 År 70 60 50 40 30 20 10 Andel a v alla vuxna honor (%) Livmoderförträngningar Honor som fått ungar Diagram 4. Diagrammet visar förändringarna i vikarhonornas fortplantningseffektivitet och förekomsterna av förträngningar i livmodern. Materialet omfattar honor äldre än fyra år i både Sverige och Finland. 1986 1991 1996 2001 2006 2011 2016 År 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 In vent er ingss tam (individer) Vikarens inventeringsstam i Bottenviken Diagram 3. Diagrammet visar hur vikarens inventeringsstam utvecklades åren 1988-2014 i Bottenviken, och inkluderar en tillväxtkurva. Det finns uppskattningsvis 40 000-53 000 gråsälar och 10 000-14 000 vikare i Östersjön 2011 och 2013. Vid inventeringarna i Skärgårdshavet och kring Åland observerades som mest drygt hundra vikare på fastisen och det totala beståndet i området uppskattades till 200-300 individer. I Finska viken tyder inventeringsresultaten på en kraftig tillbakagång. Under 1990-talet inträffade där en massdöd bland vikarna som inte har fått någon förklaring och beståndet har fortfarande inte återhämtat sig. Enligt uppskattningarna som bygger på de inventeringar som gjordes åren 2010 och 2012 på den ryska sidan av Finska viken finns det bara mellan 50 och 150 vikare kvar i Finska viken. De sydligaste vikarna förekommer i Rigabukten, i både Estland och Lettland. När inventeringen pågick var isläget där svagt och uppskattningarna av den totala stammen i området ligger på blygsamma 1 000–1 500 individer. Enligt de här uppskattningarna finns det alltså i den sydligaste delen av vikarens utbredningsområde sammanlagt 1 250-1 950 vikare och i hela Östersjön 10 000-14 000 vikare. Vikarhonorna får fler ungar än förut Före mitten av 1990-talet kunde 46 procent av de vuxna vikarhonorna inte få ungar på grund av förträngningar i livmodern. Sedan dess har förträngningarna minskat i så hög grad att det sedan mitten av 00-talet bara har upptäckts två fall (4,5 % av de vuxna honorna): en 26-årig hona år 2008 och en 17-årig hona år 2011 (bild 4). Andelen honor som har fått ungar har i motsvarande grad ökat: före 1995 var det bara ungefär en femtedel av honorna som var äldre än fyra år som fick ungar medan andelen efter 2005 har legat på 72 procent. Nordström, M., Högmander, J., Halkka, A., Keränen, S., Kunnasranta, M., Nummelin, J., Miettinen, M., Niinimäki, T. & Tolvanen, P. 2011. Itämerennorppa Saaristomerellä – unohdettu uhanalainen. – Världsnaturfonden WWF, Suomen rahaston raportteja 28. linjerna tätare än i Bottenviken, och hela området mellan linjerna observeras. I regel förekommer det dock inte fastis i vikarens hela utbredningsområde. Under pälsömsningen förekommer det därför att vikare i synnerhet i den sydvästra skärgården också vilar på hällar och skär, där de undgår observation. Vikarna ökar i Bottenviken och minskar i Finska viken Vikarbeståndet i Bottenviken har vuxit med i genomsnitt 4,94 procent per år. Den inventerade stammen har överskridit nivån 7 000 individer, vilket betyder att den totala stammen i området ligger på mellan 8 750 och 11670 vikare om vi antar att den inventerade stammen utgör 60-80 procent av den totala stammen (bild 3). I den sydligaste delen av utbredningsområdet har vikarna inte blivit fler. I den sydvästra skärgården och den finska delen av Finska viken har vikarna inventerats under pälsömsningen åren 2005, 2010,
40 l Jägaren 2 l 2015 Ohto Salo, projektchef, Finlands viltcentral Vildsvinen i landet kräver reglering Vildsvinet utgör ett nytt och intressant vilt i vårt land. Erfarenheterna nere på kontinenten visar att det är svårt att göra exakta uppskattningar av stammarnas storlek och att vildsvinen blir fler trots den intensiva jakten. Att betrakta arten som ett exotiskt vilt som bara förekommer i landets södra delar kommer inte heller att fungera länge till. vårt land har jägare, markägare och många fler redan stiftat bekantskap med vildsvinet. Att lära sig förstå en ny viltarts egenskaper och konsekvenser kräver i regel egna erfarenheter och mycket tid. Om vildsvinet kan vi uppriktigt säga att det är ett synnerligen fascinerande vilt. Av allt att döma kommer vi under den närmaste framtiden att få ännu mer erfarenheter av arten. Stammens utveckling kan få vittgående konsekvenser. Enkät gör uppskattningen exaktare Enligt viltcentralens senaste uppskattning fanns det i slutet av fjolåret cirka 1000 till 1300 vildsvin i landet, vilket är många gånger fler än 2010. Uppskattningarna bygger på svaren i en enkät som riktades till jakträttsinnehavare i kärnområdet för artens utbredning i Sydöstra Finland och Nyland. I övriga regioner riktades enkäten till jaktcheferna. Det finns ett uttalat behov av en precisering av stammens storlek eftersom erfarenheterna i övriga Europa visar att även uppskattningar som har tagits fram med beprövade metoder ofta underskattar antalet vildsvin. Viktiga metoder på lokal nivå är en öppen kommunikation mellan jaktföreningar, aktiv användning av viltkameror och utfodring som lockar djuren. Vildsvinsavskjutningen har ökat i vårt land och under jaktåret 2014-15 fälldes det uppskattningsvis drygt 300 djur. Obervera: trots att avskjutningen har ökat på många håll i Europa så fortsätter stammarna ändå att växa. Det är mot den här bakgrunden som Finlands viltcentral i vår arrangerar en landsomfattande undersökning av vildsvinens grisning och avskjutningen. En enkät riktad till jakträttsinnehavarna ska göras så användarvänlig som möjligt i elektronisk form. Tillgången till exakt information om viltresurserna utgör grunden för hela vilthushållningen, och för regleringen av vildsvinen är det nödvändigt. När stammen har nått en viss nivå så räcker det inte längre till med enbart jakt för regleringen. För att vi ska få mera information om viltresurserna är det önskvärt att alla som fäller ett vildsvin gör en anmälan på tjänsten Oma riista. I Ha n nu H ut tu I vår ska en preciserad uppskattning av antalet vildsvin tas fram med en landsomfattande enkät
Jägaren 2 l 2015 l 41 Så här hindrar du sjukdomarna från att sprida sig Vi känner till att vildsvinet sprider minst 45 smittsamma sjukdomar, en del med virus och en del genom bakterier. Sjukdomarna kan utgöra ett hot mot både produktionsdjur och vilda djur, och i vissa fall även mot människors hälsa. Flera av sjukdomarna överförs genom direkt kontakt med djur eller kroppsvätskor, i synnerhet blod. Personer som kommer i kontakt med vildlevande vildsvin, i synnerhet jägare, riskerar att sprida smittan. Man ska inte ta med sig några som helst produkter eller troféer av vildsvin från utlandet, inte ens från Estland. En jaktturist kan inte lita på jaktarrangörens försäkringar om att djuren är friska. Personer som hanterar produktionssvin ska helst och tills vidare avstå från vildsvinsjakt både här hemma och utomlands. Utrustningen som har använts på en vildsvinsjakt ska torkas i bastu eller torkskåp i en temperatur på minst 60 grader och hållas separat från övrig jaktutrustning. Man kan rengöra utrustningen med exempelvis desinficeringsmedlet Virkon S. Blanda 200 gram Virkon i tio liter vatten, men tvätta först bort all synlig smuts. Den som stöter på ett dött vildsvin i terrängen ska meddela kommunens veterinär. Några enkla försiktighetsåtgärder: l Förvara utrustningen som har använts på en vildsvinsjakt separat från annan utrustning. l Skydda fordonet som svinkroppen transporteras i (tex bilens baklucka) med plast. l Hantera alltid svinet med skyddshandskar (nitril eller latex). l Var noga med hygienen på slaktplatsen och desinficera redskapen. l Undvik vid slakten att blod och andra kroppsvätskor spills. l Destruera slaktavfallet på ett sådant sätt att inga djur kommer åt det och bränn helst skyddshandskarna och annan utrustning. Även svingårdar ska skydda sig mot sjukdomar Livsmedelssäkerhetsverket Evira uppmanar alla som håller svin att kontrollera nivån på gårdens sjukdomsskydd. All direkt och indirekt kontakt mellan vilda och tama svin måste förhindras. Det gäller bland annat beten och foder. Det är förbjudet att mata svinen med matrester. Riskområdet där vildsvinen oftast korsar gränsen från Ryssland till Finland sträcker sig enligt Eviras bedömning ungefär hundra kilometer inåt från östgränsen och norrut ända till Lieksas norra gräns. Inom det här området rekommenderar Evira att tamsvin hålls inomhus och att vildsvin i hägn ska skyddas med minst dubbla stängsel. Enligt Eviras och Föreningen för bekämpning av djursjukdomars (ett. fi) allmänna anvisningar för sjukdomsskydd ska den som har besökt en lantgård utomlands inte omedelbart därpå besöka en finsk svingård. Det är också viktigt att informera alla anställda på gården och besökare om hur skyddsutrustningen används och hur man ska handla. En artikel om vildsvin ingick i Jägaren 5/2014 och om den afrikanska svinpesten i nummer 6/2014. Den som stöter på ett dött vildsvin ska kontakta kommunens veterinär O X Pionjärart i sin ekologiska nisch Vildsvinet skiljer sig från de flesta andra klövdjur genom att det förökar sig effektivt och är allätare. Tio procent av födan är animalisk, vilket för vilthushållningen innebär att hotet mot småviltet inte får underskattas. I övriga Europa har vildsvinet orsakat eskalerande konflikter mellan lantbrukare och jägare. För regleringen av vildsvinsstammarna är det avgörande att dessa två kan samarbeta på tillräckligt stora arealer. I facklitteraturen förekommer det att vildsvinets vandringsinstinkt inte tas på allvar, men faktum är att till och med suggor med ungar kan vandra hundratals kilometer. Om vandringsinstinkten håller samma nivå i vårt land så kommer vi att stöta på allt fler vildsvin även längre norrut. Tills vidare sätter dock de kalla och snörika vintrarna stopp för utbredningen. Enligt försiktighetsprincipen bör vi även utanför kärnområdena trappa upp arbetet med att följa med svinen och förhindra att de blir fler. Det är avsevärt mycket enklare för vildsvinen att återhämta sig än för exempelvis hönsen. Gün the r H ussl O h to S al o
42 l Jägaren 2 l 2015 Petri Nummi, Kristiina Mannermaa & Pirkko Ukkonen, Helsingfors universitet VILDSVINET – en fornfinne Under det senaste halvseklet har vildsvinet brett ut sig till vårt land på naturlig väg, men det har inte tagits väl emot. Enligt de senaste arkeologiska fynden är vildsvinet inte någon främmande art som har blivit införd i landet. Redan i forna tider påverkades artens utbredning kraftigt av människans jakt. et har länge förbryllat zoologer och arkeologer att vildsvinet saknas i det arkeologiska benmaterialet från den varma perioden efter istiden för mellan 8 000 och 4 500 år sedan. Nya kol-14-dateringar av det arkeologiska materialet tyder på att det har förekommit vildsvin här för ungefär 8 000 till 9 000 år sedan, alltså innan den varma perioden. Uppenbarligen var vildsvinen dock så fåtaliga att de inte etablerade någon bestående stam. Att det fanns så få vildsvin under den varma perioden beror troligen på att det fanns så mycket snö att det begränsade rörligheten, vilket gjorde svinen väldigt utsatta för jakt samtidigt som människorna i rask takt blev fler. Från tiderna innan tamsvinet I vårt land har det påträffats svinben på 18 fyndplatser från stenåldern. Boplatserna har ofta varit bebodda under mycket långa tider, till och med i flera tusen år, men det kan vaD Ja ri Nis ka nen
Jägaren 2 l 2015 l 43 ra svårt att bestämma benens ålder enbart utifrån platsen där de påträffades. Alltså har man daterat svinfynden med kol-14-metoden. Före den här undersökningen hade arkeologerna daterat ett svinben i Vanda som var alldeles för gammalt för att härröra från ett tamsvin. För de senaste 4000 åren, då det även har funnits tamsvin här i landet, är det ingen lätt uppgift att undersöka förekomsterna av vildsvin. Det går att skilja tamsvin från vildsvin med isotopundersökningar bara det har funnits skillnader i födan. Däremot går det inte att göra isotopundersökningar på brända ben, men i marken i vårt land är det bara brända ben som kan bevaras i flera tusen år. I den nya undersökningen kommer proverna från Askola och Joutsala. De är från samma tid som det tidigare daterade benet från Vanda, från perioden för 8 800 till 7 900 år sedan, då det inföll ett så kallat klimatoptimum med värme. Klimatet begränsar Numera är det finska klimatet inte gynnsamt för vildsvin utom i de sydliga delarna av landet, på grund av vinterkylan, tjälen och det djupa snötäcket som försämrar tillgången på föda. 160 snödagar om året betraktas som en gräns Vid datering av djurben med kol-14-metoden mäter man den tid som har förflutit från djurets död till tidpunkten för mätningen. Metoden bygger på mängden av den radioaktiva kolisotopen C14 i atmosfären i förhållande till den stabila kolisotopen C12. Luftens kolsammansättning överförs vid assimileringen till växterna, vidare till växtätarna och därifrån till rovdjuren. När ett djur dör upphör tillförseln av kol till kroppen. Den radioaktiva isotopen fortsätter sönderfalla, vilket betyder att isotopens relativa andel av kolet i benen minskar. Vi känner sönderfallshastigheten och utifrån den kan vi uppskatta för hur länge sedan som förhållandet mellan C12 och C14 var det samma i djuret som i atmosfären. Dateringen uttrycks i radiokarbonår, till exempel 6000±50 BP, där BP betyder ”före nutid” (before present) som har slagits fast till året 1950. Kolet avslöjar benets ålder Det här cirka 8 800 år gamla vildsvinsbenet påträffades på en stenåldersboplats i Joutsa. Mu seiv er ke t / K ris tiin a M anne rm aa På stenåldern hörde vildsvinet inte till de viktigaste viltarterna för vildsvinets utbredning medan snödjupet inte får överstiga en halv meter. I till exempel Ryssland dör vildsvin i stort antal under kalla och snörika vintrar. I mellersta och norra Finland är det sannolikt det djupa snötäcket som hejdar vildsvinens utbredning. I södra Finland är läget ett annat eftersom förhållandena där liknar de områden där det har funnits vildsvin under hela holocen (epoken som har pågått sedan istiden) – bland annat i Estland. Sedan den senaste istiden har klimatet genomgått avsevärda variationer. Vi har haft perioder med ett klart varmare klimat då växtligheten och klimatet har gjort det möjligt för vildsvinen att etablera sig i landet. För mellan 8 000 och 4 500 år sedan var det varmt i vårt land; årets medeltemperatur var faktiskt flera grader högre än nuförtiden. Lövskogarna bredde ut sig ända till norra Finland. I södra Finland avlöstes tallskogarna av ekskogar med hassel, alm, ek, lind och ask som dominerande trädslag. Stenåldersjägarna och konsekvenserna Svinben är mycket sällsynta i fyndmaterialet från finsk stenålder och i regel antar man att olika skikt på boplatserna har blandats. Därför har vi föreställt oss att det inte skulle ha funnits några vildsvin alls, inte ens när klimatet och växtligheten skulle ha tillåtit det. De vildsvin som hittills har blivit daterade levde antingen före eller under temperaturoptimumet för 8 000 till 4 500 år sedan. Med dateringarna är det klarlagt att det har förekommit vildsvinsjakt här i landet, även om arten inte hörde till de viktigaste viltarterna under någon del av stenåldern. I sydligare områden där det har förekommit vildsvin i stort antal har arten varit ett eftertraktat vilt och en viktig del av försörjningen. Om arten hade förekommit allmänt hos oss så skulle det visa sig i det arkeologiska benmaterialet, men av små benmängder finns det inte mycket kvar några årtusenden senare. Intressant nog och av allt att döma har vildsvinet inte bildat etablerade stammar och förekommer inte heller i det arkeologiska materialet från senare varma perioder. Efter hand som klimatet blev varmare blev ju människorna i rask takt fler i landet. Sannolikt var det människan som hindrade svinet från att etablera sig här vid gränsen för artens utbredning, precis som människan har gjort under de senaste decennierna. Även när svinen har varit fåtaliga har det varit möjligt att jaga dem under jakter efter annat vilt. Stenåldersmänniskan var en mycket skicklig jägare. Det smala karelska näset utgör en viktig invandringsväg till Finland för vildsvinet, men av någon orsak är den här rutten inte lämplig för utbredning; även rådjuret har tagit sig fram väldigt långsamt längs den här vägen. Orsakerna till den långsamma utbredningen är inte helt klarlagda, men vi antar att människan har haft ett finger med i spelet även där. Växtligheten och klimatet skulle ha tillåtit vildsvinet att etablera sig
44 l Jägaren 2 l 2015 Laura Ticklén Christian Krogell: Förvaltningen och organisationerna ska samarbeta För att vårt land ska kunna sköta viltförvaltningen väl måste tjänstemännen känna till lokala, nationella och internationella tankevärldar och nätverk. Biträdande avdelningschef Christian Krogell önskar att vårt land ska ligga i framkant och inte bli akterseglat. en som har kontakter och samarbetspartners behöver inte vara ensam med sina problem. Tillsammans är vi starkare, säger Christian Krogell, som i många år hört till beslutsfattarna inom finsk och internationell viltförvaltning. På Krogells initiativ skapades den såkallade EU 28-gruppen, det vill säga mötet för vilthushållningschefer (European Hunting Directors Meeting) i den europeiska unionens medlemsländer. Gruppen är avsedd för ledande tjänstemän inom viltoch jaktförvaltningen. Krogell är biträdande avdelningschef på Jordoch skogsbruksministeriets avdelning för naturresurser och Finlands representant på EU 28-mötet. 2011 sammankallade Ungern till det här tjänstemannarådets första möte. Året därpå arrangerades mötet i Finland och man diskuterade bland annat de flyttande gässen. – Jag hade redan länge haft Flyway-problematiken kring sjöfåglarna i tankarna. Populationerna av taigasädgås som ständigt minskar och debatten om fredning öppnade dörren till Flyway-processen. Avsikten är att den internationella förvaltningsplanen för sädgåsen ska fungera som en modell för förvaltningsplanerna för andra flyttande sjöfåglar. I fjol höll gruppen sitt möte på Malta. Det har blivit tradition att behandla ämnen av allVilthushållningen blir allt internationellare män natur och olika länders särdrag. De här tjänstemannamötena ökar förståelsen. – Den som inte har grundlig kännedom om en sak ska inte berömma eller kritisera andra länders förhållanden eller lösningar. Då blir det bara tyckande och tänkande utan substans, konstaterar Krogell. Viltförvaltning a la Finland på export? Christian Krogell anser att den offentliga viltkoncernen och arbetet med förvaltningsplanerna är viktiga och berättar att våra verksamhetsformer har väckt internationell uppmärksamhet och beundran. – Markägarna och jakträttsinnehavarna förbättrar livsmiljöer på frivillig basis. Det handlar om att bevara och gynna mångfalden i naturen. Vi kan på goda grunder tala om markägarna och jakträttsinnehavarna som fullfjädrade naturvårdare! Krogell anser det vara oerhört viktigt att tjänstemännen håller sig ajour och håller lagChristian Krogell grundade EU 28 som ett forum för vilthushållningschefer där tjänstemän från EU-länderna kan diskutera gemensamma frågor och problem, lära sig av andras erfarenheter och avtala om viltförvaltning över statsgränser. D M aij a V uok ko nen
Jägaren 2 l 2015 l 45 stiftningen i sitt hemland uppdaterad. I ett europeiskt perspektiv är EU 28-mötet det bästa verktyget för ändamålet. – Drivandet av frågor hänger på hur den lagstiftande makten uppfattar frågorna. Intressegrupperna borde göra gemensam sak när de för fram sina behov och önskemål till förvaltningsmaskineriet, men samtidigt vara medvetna om förbehållen. Hos oss handlar det om Jordoch skogsbruksministeriets och Finlands viltcentrals samarbete med Finlands Jägarförbund och övriga organisationer. I de nordiska länderna representerar Direktörsmöte den offentliga sektorn och Nordiskt jägersamvirke den tredje sektorn. – En gång i tiden diskuterade vi bland annat om det vore möjligt att skapa ett gemensamt nordiskt jaktkort i stället för de enskilda ländernas jaktvårdsavgifter, men den gången stupade det på den danska lagstiftningen. I Europa är det den europeiska kommissionen och jägarorganisationernas takorganisation FACE, samt CIC, IUCN och AEWA, som har inflytande över tjänstemännens arbete. – Kontakterna och kunskapen om vad som händer var är oerhört viktiga för att vi ska kunna reagera i tillräckligt god tid och på förhand ta hänsyn till frågor och krav som berör Finland och arbetet med vår egen lagstiftning, förklarar Krogell. ”Fagra ord inte nog” Enligt Christian Krogell har byråkratin blivit mera komplicerad, i synnerhet sedan Finland gick med i den europeiska unionen. Till exempel den utvidgade besvärsrätten har satt tydliga spår i de senaste årens beslut om de stora rovdjuren. Å andra sidan har vi också lärt oss att motivera beslut för större grupper. – Vi måste svara på samhällets krav och i avsevärt högre grad ta ställning till andras åsikter än bara våra egna vid beredningen av ärenden. Budgetmedlen borde i allt högre grad räcka till både forskning och skadeersättningar. När de ekonomiska villkoren ställer begränsningar så är det inte nog med fagra ord, beklagar Krogell. Han tror inte att den europeiska unionen kommer att ändra på naturskyddsdirektiven. Det vore nästan omöjligt att nå samförstånd eftersom vart och ett av de 28 medlemsländerna har problem som inte kan lösas med politiskt köpslående. – Direktivet skulle kollapsa direkt eftersom alla vill ha sina egna önskemål uppfyllda. Krogell efterlyser att kommissionen skulle ta fram sådana riktlinjer att direktiven kan följas som de ursprungligen var tänkta. De är riktlinjer och mål – utan exakta siffror för exempelvis den gynnsamma skyddsnivån för vilt av olika arter. Det går att skapa flexibilitet i tolkningsanvisningarna. Naturen den största förloraren – En av de största besvikelserna under min karriär var slopandet av fågeljakten på våren i skärgården, när Finland förlorade mot EUkommissionen i EG-domstolen, berättar Christian Krogell. Det gjordes ett stort arbete för att bevara den här traditionella jaktformen och vi visade även vetenskapligt vilken betydelse viltvården i skärgården har för de häckande fåglarna, inte bara för de jaktbara arterna. Det räckte ändå inte till. Enligt Krogell var det ändå naturen som fick lida allra mest av beslutet. Tack vare viltvården hade fågelstammarna vuxit och flera arter hade återvänt. På grund av jaktförbudet försvann motivationen att sköta om fåglarna och naturen i skärgården. En annan gång figurerade Finland i domstolen på grund av vargen, men då gick det bättre. – Vi blev inte fällda för de anklagelser som kommissionen presenterade eftersom vår förvaltning hade handlat så, att direktivets mål uppfylldes. Kanske hade vi också lärt oss något av den första gången. Men vi ska komma ihåg att varje ny anklagelse är ett nytt fall och behandlas som en fristående och ny fråga. Krogell hoppas att även övriga länder har tagit lärdom av de finska erfarenheterna och haft nytta av dem i sina egna rättsfall. Fler konflikter när naturen blir en främling Som erkänsla för sitt betydande nationella och internationella arbete för vilthushållningen kallades Christian Krogell för fyra år sedan till medlem i S:t Hubertus-orden. Men hans bana på viltmyndigheterna började egentligen av en slump. – I min ungdom lärde jag på skyttetävlingar känna Vilho Riihimäki som var jaktchef på Egentliga Finland. Först gav han mig sommarjobb och därefter fast anställning som viltvårdskonsulent. På universitetet läste Krogell biologi och djurfysiologi. Via Jägarnas Centralorganisation (numera Finlands viltcentral) och Forststyrelsen gick vägen till Jordoch skogsbruksministeriet. I december fick han statens förtjänsttecken som erkänsla för sitt mångåriga arbete staten till fromma. Under decennierna som gått har jaktens lagbundenheter bevarats oförändrade, men samhället har förändrats. – Förr frågade man om du har varit på jakt. Nuförtiden frågar man hur många du fick. Tydligen har jakten i allt högre grad blivit en fråga om prestationer! utbrister Krogell förargat. Det bekymrar Krogell att urbaniseringen gör människan främmande för naturen. Naturkunskaperna försvagas och konflikterna ökar. Jaktens godtagbarhet är knuten till samhällets värderingar. Enligt Krogell kan man redan i många länder se att jägarna blir färre. – Också här i Finland måste vi tänka igenom jaktens och viltvårdens kontinuitet och ställning. Färre jägare betyder mindre pengar. Förvaltningen måste ta hänsyn till det här vid planeringen av sin verksamhet. Hos oss är jakten en allmänt accepterad sysselsättning och förvaltningen av vilthushållningen står på fast mark, så jaktens framtid ser positiv ut. I de tidigare artiklarna i den här serien har vi berättat om FACE och viceordförande Lauri Kontro (6/2014) och om CIC och Mikael Antell som är ordförande för den finländska delegationen (1/2015). Budgetmedlen borde i allt högre grad räcka till både forskning och skadeersättningar Kontakterna och kunskapen om vad som händer var är oerhört viktiga
46 l Jägaren 2 l 2015 Text: Sauli Härkönen, Keijo Kapiainen, Jukka Keränen & Antti Siira, Finlands viltcentral Bilder: Tuomo Karsikas et är inte vettigt att jaga älg på små områden och i norr har älgtillståndsområdena därför alltid varit stora till arealen. När det finns flera jaktsällskap är det praktiskt att tillåta jakt i samma statsmarker för flera älgjaktssällskap. Majoriteten av sällskapen är lokala jaktföreningar med arrenderade marker som gränsar till de statliga markerna. Medlemmarna i älgjaktssällskap från andra kommuner saknar ofta andra jaktmöjligheter. Antalet sådana sällskap växte ända tills för några år sedan, men ökningen har numera avstannat, vilket åtminstone delvis beror på att älgarna har blivit färre. Ingen har förtur till de statliga markerna eftersom de tillhör oss alla. Det faller sig naturligt att en jaktförening på orten ansöker om områdestillstånd av Forststyrelsen för statsmark som gränsar till privatmark. Det är inte ovanligt att privatmarker dessutom ligger inflätade i Forststyrelsens områden, eller att privatmarkerna inte ensamma räcker till för en jaktlicens eftersom statsmarkerna splittrar dem i allt för små bitar. Dessutom har lokala föreningar ofta medlemmar utsocknes ifrån. Finlands viltcentral avgör i sin tur hur många älgar som får fällas. För att beviljas licens för statsmark ska den sökande ha ett områdestillstånd och därmed även jakträtt på statsmark. Ortsbor med fri jakträtt utgör ett undantag från det här. Sådana ska i sin ansökan ha minst tio ortsbor med godkänt skjutprov – med undantag för Övre Lappland. En ansökan som stöder sig på den här rätten får inte inkludera någon från annan ort. Forststyrelsen och Finlands viltcentral använder samma kriterier när de fattar beslut om jakträtt och licenser. Om älgstammen är liten räcker det inte alla gånger ens med att Lokala jaktsällskap och sällskap från annan ort står alltid på samma startlinje Älgtillstånden fördelas rättvist i norra Finland: Statens marker tillhör oss alla D I Lappland, Kajanaland och Koillismaa har kommuninvånarna rätt att jaga på statsmark i enlighet med 8 § i jaktlagen, men i praktiken begränsas den här rättigheten på flera sätt i jaktlagstiftningen. Bland annat har kommuninvånarna inte någon fri jakt efter älg, eftersom det alltid behövs en licens som är beviljad av Finlands viltcentral. Likaså är det förståeligt att personer som inte är medlemmar i någon förening bildar jaktsällskap och ansöker om tillstånd uttryckligen på statsmark. Vi har ju föreningsfrihet i vårt land och även om en person är medlem i flera sällskap eller föreningar så hindrar det inte honom från att gå med i ett jaktsällskap som ansöker om älgtillstånd, men detta måste tydligt uppges på blanketten. Likaså ska man uppge om någon är medlem i en förening och jagar även i denna förening. Den här informationen är avgörande när handläggaren på Forststyrelsen fattar beslut om områdestillstånd och Finlands viltcentral fattar beslut om jaktlicens. På Forststyrelsen avgör detta om den sökande överhuvudtaget beviljas jakträtt och på viltcentralen påverkar det antalet licenser som beviljas. Områdestillstånd och jaktlicens är inte samma sak Jakträtt på statsmark får man med Forststyrelsens områdestillstånd eller om personen är bosatt i kommunen. Med undantag av Övre Lappland innebär ett områdestillstånd nästan alltid jakträtt. Jaktlicensen som beviljas av
Jägaren 2 l 2015 l 47 den sökande har minimiantalet skyttar och ett områdestillstånd för att Finlands viltcentral ska bevilja licens. Viltcentralens beslut är ett myndighetsbeslut som är oberoende av Forststyrelsens områdestillstånd. Viltcentralen beaktar i sitt beslut bland annat att de sökande ska behandlas rättvist, älgstammens storlek och säkerheten på jakten, och överväger därefter det sammanlagda antalet jaktsällskap i ett och samma område. Den fria jakträtten är inte obegränsad Både bland ortsborna och bland personer från annan ort råder stor efterfrågan på älgjakt i statsmarker i norra Finland. Mängden licenser som beviljas är emellertid så liten att ingen jägare kan beviljas en egen licens, utan det krävs alltid ett jaktsällskap. En jaktförening på orten eller en ortsbo utan förening har ingen som helst förtur till licens. Varje jaktsällskap från annan ort står på samma startlinje vid handläggningen av ansökningar. När det gäller älgjakten är den fria jakträtten inte obegränsad. Visserligen har kommuninvånarna fri rätt till älgjakt, men det betyder inte att ett lokalt jaktsällskap skulle ha förtur till älglicenserna. Jaktlagens bestämmelser gäller i lika hög grad för lokala sökande som för övriga när licenser beviljas. Även jägare från annan ort kan ansöka om jaktlicens för älg, men sådana ska först beviljas jakträtt på statsmark av Forststyrelsen. Det normala är att man ansöker om områdestillstånd av Forststyrelsen och sedan jagar med stöd av jakträtten. Det räcker med att det finns en enda medlem från annan ort i en förening eller ett sällskap, så måste föreningen/ sällskapet ansöka om områdestillstånd av Forststyrelsen. Jaktlagen stipulerar att när en ansökan om älglicens för det område med fri jakträtt som avses i jaktlagen behandlas så ska handläggaren vara uppmärksam på att jaktmöjligheterna blir rättvist fördelade. Det här ställer stora krav på handläggaren eftersom jaktsällskapen som de sökande företräder är olika till storlek, areal och antal skyttar. Det är inte ovanligt att det ingår privatmarker i en ansökan och att flera jaktsällskap får jaga i samma statsmarker. Vid beviljandet av licenser är det dessutom särskilt viktigt att se till, att de skador som älgarna orsakar inte växer sig oskäligt stora i något område. Minimiantalet skyttar ökar säkerheten och jämlikheten För att Finlands viltcentral ska kunna uppfylla jaktlagens krav på jämlikhet och öka säkerheten på jakt så har man på Viltcentralen tagit i bruk ett minimikrav på antalet skyttar som gäller alla ansökningar. Den som ansöker ska kunna ställa upp minst sex skyttar som inte har några andra möjligheter att jaga älg. Därutöver kan det i ansökningen finnas fyra skyttar som har någon annan möjlighet, till exempel genom medlemskap i en förening, men som inte använder den. Sammanlagt ska det finnas minst tio skyttar. Det här förfarandet kan, utifrån tidigare rättsliga utslag, betraktas som etablerat och accepterat. I regionerna Uleåborg och Kajanaland har förfarandet varit i bruk under en mycket längre tid än i Lappland, eftersom det redan länge har funnits fler som ansöker om tillstånd för statsmark där. Vid licensprövningen kan en person bara beaktas i en enda ansökan, men det hindrar dock inte att skytten i fråga senare ansluter sig som gäst utan medlemskap i en annan förening eller ett sällskap vid älgjakt på statlig eller privat mark. Det räcker med en enda jägare från annan ort i jaktsällskapet så måste sällskapet ansöka om områdestillstånd av Forststyrelsen Katso lisää: erämessut.com Eräja vapaa-aikamessujen juhlavuosi, Tervetuloa!
48 l Jägaren 2 l 2015 Somliga av Forststyrelsens och Finlands viltcentrals (tidigare jaktvårdsdistriktens) enskilda beslut har överklagats till förvaltningsdomstol (tidigare landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd) och högsta förvaltningsdomstolen. För de här fallen, som har betraktats som oklara, har vi nu ett täckande prejudikatsregister. Utslagen har varit vägledande för Forststyrelsens och Finlands viltcentrals verksamhet. Dessutom kräver utslagen noggrannhet och ärlighet av de sökande när de gör sina ansökningar. Finlands viltcentral fattar besluten om jaktlicenser i enlighet med bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. I det här avseendet är viltcentralen en myndighet och att uppge osanna uppgifter till en myndighet är en straffbar handling. Som ett exempel kan här nämnas ett färskt tingsrättsutslag där den sökande dömdes för att ha uppgett oriktiga uppgifter för viltcentralen i sin ansökan om licens för hjortdjur beträffande skyttarnas andra möjligheter till jakt. Uppgivande av oriktig information kan också medföra att ansökningen avslås, att den felaktiga uppgiften rättas till i beslutet eller att en begäran om förundersökning lämnas in till polisen. Finlands viltcentral understryker att utgångsläget är det, att personen som undertecknar ansökningen alltid ansvarar för att uppgifterna är riktiga. De rättsliga utslagen påverkar beslutsgrunderna, vilket betyder att både den som ansöker och den som beviljar tillstånd ska vara uppmärksamma. Finlands viltcentrals anvisningar för ansökan om älglicens finns på webbsidan riista.fi. I föregående nummer av Jägaren berättade vi om vad man ska tänka på beträffande arrendeavtalen innan man gör sin ansökning om licens. om tre personer, så blir det sjutton sällskap i stället för fem. Av det ovanstående framgår vilka konsekvenser som kravet på antalet skyttar har för bland annat säkerheten och principen om att ge så många som möjligt en chans att jaga. Vi får ofta frågan om vad som menas med om en skytt hör till en annan förening eller ett sällskap som jagar älg. Om en skytt är medlem i en jaktförening eller ett jaktsällskap som ansöker om älglicens någon annanstans så ska han uppge detta på blanketten vid ansökningen om områdestillstånd av Forststyrelsen och vid ansökningen om jaktlicens av Finlands viltcentral. Han ska också uppge om han kommer att använda den här rätten till älgjakt under hösten i föreningen eller sällskapet i fråga. När det finns minst tio skyttar i ett jaktsällskap ger detta jaktmöjligheter åt så många som möjligt. För att inte äventyra säkerheten kan det bara beviljas tillstånd för ett begränsat antal sällskap i ett område. Om man beviljar samtidiga tillstånd för exempelvis fem sällskap på en gång i ett område och varje sällskap består av tio personer, så innebär detta jaktmöjligheter för femtio jägare. Om vi beviljar tillstånd för fem sällskap, men det bara finns tre skyttar i varje sällskap, så är det bara femton personer som får en chans att jaga. Men å andra sidan; om vi fördelar dessa femtio personer på grupper En jägare kan inte beviljas en egen licens, utan det krävs alltid ett jaktsällskap Kom ihåg att det ? nns skilda, förmånligare säsongstillstånd för bågjägare. Säsongstillståndet gäller jaktåret 1.8.2015?30.4.2016. För ytterligare information och ansökning: www.eraluvat.? 020 69 2424 FORSTSTYRELSENS SÄSONGSTILLSTÅND KAN SÖKAS I APRIL Säsongstillstånd för jakt på småvilt kan ansökas från och med den 1 april till den 30 april kl. 16. Kom ihåg förmånligare tillstånd för bågjakt!
Visningsdagar: varuste.net • 7-5-2015 • SSG skjutbana kl. 11 18 ERÄ+, Kuopio • 21-5-2015 • Siilinjärvi skjutbana kl. 12 20 Ase ja Kone, Åbo • 22-5-2015 • kl. 10 17 Eräkellari, Kaustby • 5-6-2015 • kl. 10 17 Forssan Ase ja Retkeily • 12-6-2015 • kl. 10 17 Ahti Huvila • 18-7-2015 • kl. 9 14 Häijään Urheilutarvike • 24-7-2015 • kl. 10 17 Ase ja Optiikkahuolto Korhonen • 5-8-2015 • kl. 11 17 Kajana skjutbana kl. 18 2030 Kom och bekanta dig med vårt nya sortiment och ta del av våra specialerbjudanden på visningsdagarna! Märk din kalender redan nu ! Schultz & Larsen Schultz & Larsen Schultz & Larsen mera info på internet: www.gyttorp.fi
ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Kom också ihåg att byta till nya slickstenar. Det ska hela tiden finnas mat i foderhäcken, också efter jaktsäsongen. Byt inte foder mitt i vintern, det kan störa djurens matsmältning. Fortsätt med vinterutfodringen ända tills snön har smultit. Elimineringen av minkar med revir går effektivast med slagjärn eller fällor som ska kollas varje dag. Våren är den rätta tiden att se till fågelholkarna. Senast nu ska du kolla alla holkar, städa ut okläckta fjolårsägg och byta till ny bädd. Det här gäller naturligtvis också för småfågelholkar. Räven är fredad 15.4.–31.7. (i Lappland 1.5.–31.7.) Grävlingen är fredad i hela landet 1.4.–31.7. Jakten efter små rovdjur har störst effekt på våren. Också jakten efter mårdhund gör störst nytta nu. Åteljakt är ett effektivt sätt att hålla efter räv och mårdhund. Bara vildlevande fisk och slaktavfall från vilt får användas som åtelmaterial. Den som använder produktionsdjur (kor, får och getter får inte användas alls) ska göra en anmälan till tjänsteveterinären. C M Y CM MY CY CMY K riistakalenteri_1sve.pdf 1 02/03/15 22:54 50 l Jägaren 2 l 2015
Jägaren 2 l 2015 l 51 Erkki Nyyssönen & Kyösti Pöllänen l Bilder: Kyösti Pöllänen Jaktklubben i Havslappland satsar på UNGDOMARNA Den 17-18 januari arrangerade den nygrundade jaktklubben Meri-Lapin Eräkerho en imponerande invigning i Torneå. Under de två dagarna noterades ungefär 400 besökare. aktvårdsföreningarna i Havslappland har tillsammans med jaktföreningarna på de berörda orterna och föreningen Tornion Seudun Ampujat ry grundat jaktklubben Meri-Lapin Eräkerho. För Det var liv och rörelse på jaktklubbens invigning; se videon på http://bit.ly/eräkerho. Efter hand som ungdomarna lär sig kan de om de vill skriva jägarexamen och börja jaga aktivt med erfarna jägare som handledare. Elias Urpilainen, 12 år, klarade sin examen redan i fjol och jagar tillsammans med sina bröder. I jaktklubben får ungdomarna bland annat lära sig känna naturens kretslopp, det hållbara nyttjandets principer och etisk jakt. Emmi Sirniö (till v) och Juliaana Lehto är båda 16 år och jagar. Sirniö jagar tillsammans med sin pappa och har i uppgift att vara förare för familjens strävhåriga vorsteh på rävoch fågeljakter. Lehto har följt med sin farfar på älgjakt och haft hand om hunden, en karelsk björnhund. I jaktklubben får ungdomarna också öva på säker vapenhantering och utveckla sin skjutskicklighet. Instruktörerna är kunniga och de unga kan nå ända upp till mästerskapsnivå i sportskytte. Här pågår hagelskytte i simulator med Reijo Alkku från föreningen Tornionseudun ampujat som instruktör. Katri Laakso provar på. Hon har redan jagat med sin pappa och familjens två år gamla finska spets. Årets jägare 2014, Risto Viljanen, har utfört sitt livsverk med viltvårdsarbete för skogshönsen. På invigningen visade han hur man sköter skogshöns och hade ingen brist på publik, från vuxna till knattar. verksamheten svarar verksamhetsledarna i Torneå, Övertorneå, Tervola, Keminmaa och Simo jaktvårdsförening samt utsedda funktionärer. Syftet med jaktklubben är att fungera som en ingång för ungdomar till det här mångsidiga och upplevelserika fritidsintresset med jakt, fiske och sportskytte. Klubben ska uppmuntra dem att bli vänner med naturen och lära sig röra sig där. J I jaktklubben får barnen lära sig det grundläggande för att som vuxna känna sig hemma i naturen. Eveliina och Eemeli Huhtala, 16 och 11 år, är med på invigningen tillsammans med sina föräldrar. Storasyster är redan aktiv i naturen; hon jagar, orienterar och fotograferar. Lillebror tänker skjuta älgmärket i sommar.
52 l Jägaren 2 l 2015 Harto Lindén, FD & Petra Partanen, forskningsassistent, Naturresursinstitutet Viltforskningens historia del 2/6 Viltforskningen flyttar till VFFI nder Viltoch fiskeriforskningsinstitutets första decennium levde finländarna i ett land som fortfarande återhämtade sig från krigsåren. Flyttningsrörelsen till Sverige utjämnade befolkningstrycket på landsbygden, men inom landet pågick det också en flyttningsrörelse till närliggande tätorter och urbaniseringen började skapa nya former av friluftsliv i naturen och ett behov av styrning. Internationaliseringen gjorde entré på alla nivåer i samhället. Det blev vanligt med billiga sällskapsresor och vi fick interrail. Studentrörelsen protesterade snarare mot USA än mot Sovjetunionen. Finland befann sig i ett ganska slutet samhällssystem med blandhushållning. Industrin utvecklades fort, men en stor del av befolkningen kom från landsbygden och hade försörjt sig med jordbruk och fiske. Vad inställningen till jakträtten beträffar gick det inga skiljelinjer genom samhället. För varg och U I vår serie om viltforskningens historia har vi nu nått fram till guldåldern, 1970-talet, då forskningen överfördes till Viltoch fiskeriforskningsinstitutet och kraven ökade på att resultaten skulle vara praktiskt tillämpbara. På den tiden ägnade både forskningen och samhället mera uppmärksamhet åt skogshönsen än åt exempelvis de stora rovdjuren. Petri Timonen man anlade viltåkrar, utfodrade orrar på vintern och matade rådjuren med äpplen. Flera nyckelpersoner övergick till andra arbetsuppgifter, bland annat Ilkka Koivisto till Högholmen, Matti Helminen till Forststyrelsen och Tapio Raitis till Jägarnas Centralorganisation. När dessutom decentraliseringsvurmen än skulle placera institutets huvudkontor i Uleåborg och än i Rymättylä, så tappade forskningen spänsten. Viltforskarna upplevde att de föregående decenniernas guldålder hade förvandlats till ett knåpande utan mål och mening. På 70-talet stod viltforskningens vetenskapliga produktion på en blygsam nivå. Årsboken Suomen Riista, forskarnas främsta publikationsforum, hade inte utkommit på fem år. Förhoppningarna om en uppryckning vaknade dock när det började gå rykten om att Finlands Akademis charmerande lobbare hade andra skadedjur betalades det skottpeng ända till 1975. De statliga forskningsinstituten betraktades snarare som element i en civiliserad stat än som organisationer som vässer konkurrenskraften. Överföringen till VFFI medförde smärre förändring i viltforskningens verksamhetsmodeller, men de gamla cirklarna rubbades inte; man niade dem med akademisk utbildning, forskarna hade förtur i matsalen och alltiallon Kaija Pönni kokade påssoppa till lunch åt ledningen. Fiskforskarna och viltforskarna umgicks inte med varandra. Inget flyt i forskningsarbetet Kraven på att forskningen skulle gå att tillämpa i praktiken i högre grad än förut innebar nya attityder i jobbet på det nya forskningsinstitutet. Forskningen blev tvungen att anpassa sig till rätt främmande verksamhetsmodeller; Räkneapparaternas tekniska utveckling innebar ett lyft för den statistiska analysen
Jägaren 2 l 2015 l 53 lyckats övertyga president Urho Kekkonen om vikten av grundforskning. Som den statsman han var ordnade Kekkonen med tilläggsfinansiering åt forskningsinstituten, öronmärkt för grundforskningen. Det ekonomiska läget var även i övrigt hyfsat. På forskningsstationerna i både Evois och Meltaus uppfördes nya huvudbyggnader. Laboratoriet i Meltaus utrustades med lämplig utrustning för analyser medan stationen i Evois koncentrerade sig på att utveckla tekniken för telemetri. För de statistiska analyserna av forskningsmaterialet innebar den tekniska utvecklingen av räkneapparaterna ett stort steg framåt. Skogshönsforskningen har traditioner och fortsätter Viltforskningens anseende hade i mycket hög grad byggt på skogshönsforskningen till och med viltforskningens dåtida logo var en grafiskt stilig spelande tjädertupp. Logon avspeglade verkligheten eftersom nästan alla avhandlingar om viltforskning byggde på forskningen om skogshöns. De riksomfattande uppskattningarna av kullar byggde på ett enormt fältarbete; den årliga inventeringssträckan överskred under flera år 30 000 kilometer. Paavo Rajala disputerade 1974 på en avhandling om uppskattning av kullar, som betraktas som en av höjdpunkterna inom decenniets viltforskning. I slutet av decenniet inleddes på viltforskningsstationen i Meltaus ett storskaligt försök med tjädrar i hägn. Det ursprungliga syftet var att utreda orsakerna till dödligheten bland tjäderungarna och undersöka tjäderns ekologiska energetik, det vill säga näringshushållning. Älgstammarna sysselsätter och rovdjursforskningen spirar Tidigare var älgforskningen närmast trevande och det fanns ett uppenbart behov av mera forskning. Fler forskare anställdes, först Kaarlo och senare Tuire Den grafiska tjädern som hade formgetts av överforstmästare Aarno Liuksiala var viltforskningens logo i över ett kvartssekel. Älgstammens explosionsartade tillväxt på 70-talet berodde på skogsbrukets nya metoder. Fenomenet var vida känt i norra Europa. En eldsvåda förstörde de värdefulla vingproverna av sjöfåglar Z4i-tähtäinkiikarissa yhdistyvät klassisuus ja luotettava suorituskyky. Voit valita suosikkimallisi kolmesta vaihtoehdosta: Z4i 1,25-4x24 on suunniteltu ajometsästykseen, Z4i 2,5-10x56 vaativiin valaistusolosuhteisiin ja Z4i 3-12x50 niille, jotka haluavat monikäyttöisen tähtäinkiikarin. Kaikissa malleissa on käytetty laadukasta optiikkaa, ja perinteinen, intuitiivinen muotoilu tekee käytöstä helppoa. Täydellinen kokonaisuus ilahduttaa kerta toisensa jälkeen. Herkkä valaistu ristikko toisessa kuvatasossa on säädettävissä tarkasti kaikkiin olosuhteisiin, niin auringonpaisteessa kuin utuisessa kuunvalossakin. Kun sekunnit ratkaisevat – SWAROVSKI OPTIK. SEE THE UNSEEN WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM TUOTTEISTAMME SAAT TIETOA ASIANTUNTEVISTA JÄLLEENMYYNTILIIKKEISTÄ JA VERKKOSIVUSTOLTA WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM Z4i PERINTEINEN MUOTOILU, UUDENAIKAINEN TEKNIIKKA H12_Metsas_185x133_FI.indd 1 02.03.15 10:12
54 l Jägaren 2 l 2015 I begynnelsen av institutets historia befann sig forskarna och den biträdande personalen på olika nivåer i en hierarki för att inte tala om avdelningschefen, professorn. Pekka Grenquist höll styvt på gamla traditioner. Han tillbringade sina somrar på Söderskärs viltforskningsstation i dåvarande Borgå landskommun. Eftersom han var sjöfågelforskare åkte han självfallet omkring bland öarna, studerade och observerade. En dag hotade det höga vattenståndet att sätta stopp för en forskningsexpedition eftersom lågskor inte var den rätta utrustningen. Men ”pappa G” stod inte rådlös utan kommenderade sin assistent: ”Komu bär!” Och visst bar Komu. Alkohol förekom i regel inte på Söderskär, men utgjorde ibland ett angenämt inslag. I den yttre skärgården kan kvällarna bli trista utan sällskap. En sådan kväll föreslog ”Pappa G” assistenten som burit honom att de skulle dricka duskål. Följande morgon, när alkoholen hade förflyktigats, insåg Grenquist vad han gjort och meddelade att niandet var återinfört. Det inträffade var dock ett första steg på det sluttande planet till ett professionellt närmande. Den hierarkiska pyramiden var på väg att plattas till. Duskålen återkallas Nygrén. ”Älgfamiljen” fördjupade sig i problematiken på flera fronter. Den ökade satsningen visade sig vara rätt lösning eftersom älgstammarna som förväntat började växa när arealerna med tallplanteringar ökade. Till den snabba tillväxten bidrog också det nya tänkesättet med selektiv avskjutning. För älgforskningen grundades en forskningsstation i Norra Karelen. De övriga djuren i skogen fick vänta på sin tur när däggdjursforskningens begränsade resurser koncentrerades till älgforskningen. På VFFI hade forskningen på de stora rovdjuren precis kommit igång. Med hjälp av gränsbevakningen kartlade Uleåborgs universitet rovdjuren som korsade östgränsen och de rovdjur som fälldes blev antecknade. Arbetet höll således en acceptabel nivå. Uppskattningarna av storleken på stammarna gjorde entré först nu. Men mediernas intresse för de stora rovdjuren var ljummet och djuren väckte inga större passioner. Även om sagans favoritfigurer, räven och skogsharen, var det ont om vetenskaplig kunskap, trots att bägge var så vanliga och kända. Deltar i det europeiska samarbetet om sjöfåglar Sjöfågelforskningen var betydelsefull på VFFI ända från början. Direktören Teppo Lampio satsade på det internationella samarbetet. Genom ökat samarbete ville man rationalisera avskjutningen av sjöfåglar, som dittills varit ojämnt fördelad mellan de europeiska länderna. På Karlö i Bottenviken forskades det i den inhemska andjakten och effekterna av lokala fredningar. Finland gick i täten för det europeiska flyway-tänkandet. Tanken var att skapa en luftbro från häckningsområdena till övervintringsområdena. I samarbete med den internationella sjöfågelforskningsbyrån IWRB gjordes omfattande midvinterinventeringar av sjöfåglar i vårt land. På riksnivå hängde uppföljningen av sjöfåglarnas häckningsstammar inte riktigt med sin tid eftersom huvudvikten låg på övergripande flyginventeringar på nordkalotten. Dessa organiserades av det nordiska kollegiet för viltforskning, NKV. Från flyginventeringarna övergick man till flyttningsmodeller för sädgäss och artens populationer. Omfattande ringmärkningar med halsringar avkastade exakt information om gässens flyttningar, och det finsk-svenska samarbetet om andfåglar fortsatte, fruktbart och i många former. Matti K Pirkola undersökte avskjutningens struktur för sjöfåglar genom omfattande insamlingar av vingprover. Han publicerade några årsrapporter, men den slutliga sammanställningen gick om intetnär en eldsvåda bröt ut på vinden på Unionsgatan där Pirkola jobbade. De värdefulla vingproverna blev lågornas rov. Forskningen på havsfåglar var koncentrerad till Söderskärs viltforskningsstation där forskarna ringmärkte främst ejdrar och tobisgrisslor. Men de egentliga analytiska forskningsresultaten lät fortfarande vänta på sig. Men dagarna var räknade för viltforskningens slumrande tillvaro. Följande decennium skulle föra med sig ett lyft för forskningen och nya utmaningar. Kekkonen ordnade med finansiering för grundforskning Einari Väyrynen märkte bortåt tusen sädgäss med halsring. I slutet av 70-talet infördes raketnätet som ett hjälpmedel att fånga gäss med. Ha n nu H ut tu
Jägaren 2 l 2015 l 55 Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Viltloggen är: Personlig Lagstadgat: Avskjutningsanmälan Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Lyckad jakt? – Javisst! Skriv in viltet på plats. För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 13.10.2014 11:00 Berätta om jakten om du vill Gör avskjutningsanmälningen i tjänsten 1 2 3 Fyll i och spara formuläret Licensbelagt vilt LADDA NER – DET ÄR GRATIS! Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! Rådjur Gråsäl Lodjur Björn Järv Utter Varg 1 Gå till oma.riista.fi > Svenska> Registrera dig > Skriv in din e-postadress 1 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet Lägg in en bild och berättelsen om jakten. Uppgifterna överförs automatiskt till tjänsten. 3 4 Nytt lösenord Bekräftelse lösenord Hur du använder Oma riista Så här registrerar du dig
56 l Jägaren 2 l 2015 Sari Holopainen, Petri Nummi & Veli-Matti Väänänen, Helsingfors universitet Hannu Pöysä & Jukka Rintala Naturresursinstitutet Forskarkongress på Island: Klimatförändringarna påverkar sjöfåglarna avsfågelkongressen hölls i september på Island. På NOWAC:s möte presenterades ett antal finländska undersökningar av internationell klass vid sammanlagt åtta föredrag och tre postrar. Kongressarrangörerna skämtade till och med om att andforskningen utgjorde ett finskt imperium. På kongressen konstaterades att vi för flera arters del har en bristfällig helhetsbild eftersom de i somliga områden ökar och i andra minskar. De reella förändringarna hos stammarna blir synliga enbart genom internationellt samarbete där vi sammanställer inventeringsresultaten för olika regioner. Ejdrarna hotas av isbjörnar och jakt Klimatförändringarna påverkar sjöfågelstammarnas, exempelvis ejdrarnas, tillbakagång på många sätt, både direkt och indirekt. I Kanada och på Spetsbergen har ett överraskande fenomen observerats. Efter hand som tiden då isen ligger blir kortare så blir isbjörnarnas jakt efter säl svårare och de börjar uppenbara sig i ejderkolonierna. I synnerhet kolonier som ligger långt från fastlandet och som har undgått rävpredation kan bli totalt ödelagda av isbjörnar. I Danmark har forskare undersökt fenomenet där övervintrande ejderbestånd får en allt större andel gudingar. Gjorda undersökningar visar att äldre ådor, som är värdefulla för reproduktionen, blir skjutna i synnerhet i slutet av jaktsäsongen och därför begränsades jakten efter sådana. Det här visar att även sjöfåglar kan precisionsskötas genom att inrikta jakten enbart på någotdera könet. Som stöd för besluten om stamvård behöver vi dock forskningsresultat som bygger på långa tidsserier. Danskarna har också erfarenheter av effekterna som fredade områden har på fågelmängderna. I Danmark har under de två senaste decennierna antalet områden med jaktförbud fördubblats och mängden övervintrande änder har ökat klart i både de nya och de utvidgade områdena år 2013 var antalet övervintrande fåglar det största sedan 1965. Salskrakarna övervintrar allt längre norrut Populationsanalyser av sjöfåglar som bygger på långa tidsserier har traditioner i vårt land. Sådana visar bland annat att de så kalllade habitatgeneralisternas (arter som häckar i stort antal vid både näringsrika och näringsfattiga vatten) häckningsstammar har minskat kraftigare vid näringsrika vatten än vid näringsfattiga. Resultatet stämmer överens med den allmänna trenden att arter som häckar vid näringsrika fågelvatten har minskat kraftigare än arter som häckar vid näringsfattiga vatten. De oväntade konsekvenser som klimatförändringarna har för det praktiska skyddsarbetet visar sig i den inhemska forskningen på salskrakar. När det i tiden grundades internationella skyddsområIsland är platsen där fåglarna och forskarna möts Island är en utomordentlig plats för en sjöfågelkongress eftersom landet ligger mellan flyttvägar. Det häckande sjöfågelbeståndet inkluderar flera nordamerikanska arter, som strömand och amerikansk knipa. Vid den kända isländska fågelsjön Myvatn har man i årtionden undersökt hur tillgången på föda påverkar ändernas produktion av ungar och populationsvariationer. Även ejderforskningen har långa traditioner på Island. I centrum av Reykjavik betar tama grågäss på stranden av en sjö på samma sätt som de vitkindade gässen på gräsmattorna i Helsingfors. Medan kongressen pågick simmade också gräsänder, viggar, bergänder och sångsvanar omkring i sjön. Sa ri H o lop ainen Den femte internationella havsfågelkongressen arrangerades i höstas för första gången i Europa. I anslutning till kongressen höll också Nordic Waterbirds and Climate Network möte och behandlade förändringarna i fåglarnas förekomstområden på grund av klimatuppvärmningen och konsekvenserna av detta för uppföljningen av stammarna. Finland stod för en avsevärd del av kongressprogrammet. H den i Östersjöområdet, bland annat med tanke på salskrakens övervintring, så var vintrarna oftast kalla och de nordliga havsområdena i regel istäckta. Salskraken är ett av flera exempel på arter som övervintrar i eller vid Östersjön, och som har flyttat sina övervintringsområden norrut efter hand som klimatet har blivit varmare. Det här innebär att nätverket av skyddsområden inte längre nödvändigtvis motsvarar artens nuvarande krav, även om stammen fortfarande visar tillväxt.
S tjärtanden är en simand och nästan lika stor som en gräsand, men klart längre och slankare till kroppsbyggnaden. Till de säkraste kännetecknen hör den långa smala halsen, den långa spetsiga stjärten och näbben som är smal och rätt lång. Förutom stjärtanden är det bara alfågeln som har en så lång och smal stjärt. En simmande stjärtand håller halsen upprätt eller aningen böjd medan den spetsiga stjärten pekar snett uppåt. I höstdräkt liknar hanen en hona. Vingarnas täckfjädrar är fortfarande grå. På hösten ser unga individer ut som honor. Honans fjäderdräkt är ljusare och gråare än de övriga simänderna. I flykten känns honan bäst igen på den vita kanten på vingspegeln (även hos hanen) och på att vingspegeln är matt. Arten förekommer i hela landet, men är klart allmännare i norra Finland. De stjärtänder som häckar i vårt land flyttar i augustiseptember till sina övervintringsområden i Västeuropa och kring Medelhavet. Arten häckar i april-maj och lägger 6-11 ljusgröna ägg. Boet finns på en strandäng, i gräs eller under en buske. Stjärtand Anas acuta Pintail/Jouhisorsa Simänderna i vårt land i storleksordning Vinge Ägg 6–11 st Hanen har långa, smala stjärtfjädrar (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (försommar) Den årliga avskjutningen Tusen stycken 00 01 02 0304050607 08 10 09 11 12 13 1 3 5 7 9 11 13 Källa: Lintuatlas.fi 0,9–1,1 kg 79 –8 7 cm 55– 75 cm kg Föda En hane i praktdräkt är till övervägande del ljusgrå I höstdräkt liknar hanen en hona Tack vare sin långa hals når stjärtanden djupare när den äter än övriga simänder. Födan består av ryggradslösa djur, frön, växter och växtdelar. Tätare teckning än på gräsand Honan är ljusare och gråare än de övriga simänderna Grön vingspegel Lång hals Honans fjäderdräkt är brunbrokig Korn och frön Snäckor Vatteninsekter Näbben är blågrå på sidorna Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig (vår) Vitt bröst och buk Blandflock Grå simfötter Chokladbrunt huvud Stjärtand Bläsand Kricka Årta Kricka Bläsand Skedand Stjärtand Gräsand C M Y CM MY CY CMY K stjartand_sidan.pdf 1 24/02/15 11:47 Jägaren 2 l 2015 l 57
58 l Jägaren 2 l 2015 Nyhetsmagasinet Nya verksamhetsledare Egentliga Finland lll Kalandsnejdens jaktvårdsförening: Osmo Luotonen, Pyhämaantie 941, 23930 Pyhämaa, kalanti@rhy.riista.fi, 0440 718 565. Pöytyänejdens jaktvårdsförening: Hannu Aalto, Vimpantie 34, 21900 Yläne, poytya@rhy.riista.fi, 040 674 6944. lll Från den första april rear vi utgående artiklar i lagret och webbaffären. Titta in! kauppa.riista.fi Rea i vår affär Vi har flyttat lll Finlands viltcentrals centralkontor har flyttat. Det nya kontoret ligger i Hagalund i Helsingfors. Postoch besöksadressen är Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Centralkontorets adress gäller också för registratorskontoret, licensförvaltningen, tidningen Jägaren och Nylands regionkontor. Licensansökningarna till registratorskontoret för licensförvaltning lll Från och med mars ska licensansökningar (utom för hjortdjur) riktade till Finlands viltcentral skickas med post eller e-post till licensförvaltningens registratorskontor. De förnyade licensansökningsblanketterna finns på webbplatsen riista.fi. Finlands viltcentral, licensförvaltningens registratorskontor Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Tassen byter adress lll Tassen-systemet som används för registrering av observationer av stora rovdjur har fått ny webbadress. Den nya adressen är http://tassu.luke.fi. Adressändringen beror på att det nya Naturresursinstitutet (Luke) har inlett sin verksamhet. Över 6 500 nya jägare lll I fjol infördes 6 577 personer i jägarregistret. Andelen damer som avlade jägarexamen och betalade jaktvårdsavgiften ökade från året innan: i landet som helhet utgjorde damerna nästan 23 procent av de nya jägarna. Vid utgången av 2014 fanns det 372 544 finländare (Åland borträknat) i jägarregistret, av vilka 306 542 hade betalat jaktvårdsavgiften. Medelåldern för dem som hade löst jaktkort låg på cirka 49 år. Ungefär 27 000 personer under 25 år löste jaktkort och cirka 62 000 personer över 65. Räven och grävlingen fredade på sommaren lll Räven är fredad i landskapet Lappland under tiden 1.531.7 och i övriga delar av landet 15.4-31.7. Grävlingen är fredad i hela landet 1.4-31.7 i enlighet med 24 paragrafen i jaktförordningen. Hona av uppfödd fjällräv, mårdhund, tvättbjörn, iller, mink och sumpbäver som följs av årsunge, är fredad 1.5-31.7 i enlighet med 25 paragrafen i jaktförordningen. Begränsningar i diametern på saxar lll 10 paragrafen i jaktförordningen stadgar att ”För viltfångst får enbart sådan sax användas som dödar viltet omedelbart när den slår igen”. Saxarna ska underhållas regelbundet och placeras så, att de inte medför fara för människor eller andra djur än de som jagas. På land får sax användas för jakt på iller, hermelin, mink, skogsmård och ekorre samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 20 centimeter. Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, mink och bisamråtta samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 30 centimeter. Påverka med medborgarinitiativ lll På justitieministeriets webbtjänst kansalaisaloite.fi/sv kan du påverka lagstiftningen i vårt land. För att ett initiativ ska tas upp i riksdagen krävs det att initiativet stöds av minst 50 000 finska medborgare. I detta nu pågår bland annat ett initiativ för att luckra upp totalfredningen av duvhök, ett initiativ för att förbättra djurens ställning och rättigheter, och öka djurägares ansvar, ett initiativ för en praxisändring i skjutvapenlagen och ett initiativ för en ändring av miljöskyddslagen i frågor som rör skjutbanor. På webbplatsen finns också ett initiativ som kräver färre stora rovdjur. www.kansalaisaloite.fi /sv eller medborgarinitiativ.fi. In memoriam Överdirektör emeritus Heikki Suomus 1928–2015 Mar ko M uu tt ola
Jägaren 2 l 2015 l 59 Valmaskinen har startat lll Riksdagsvalet i april närmar sig. Med Finlands jägarförbunds valmaskin kan du vaska fram en lämplig kandidat. www.metsastajaliitto.fi/vaalikone lll Finlands Jaktmuseum och Karelska förbundet samlar in jakttraditioner från det avträdda Karelen. Insamlingen är öppen för alla. Vi önskar att ättlingar till de evakuerade ska intervjua till exempel sina föräldrar eller andra släktingar. Även minnesglimtar är värdefulla. Det avträdda Karelen var viltgeografiskt ett intressant område med stora variationer och vi minns att karelarna var omtalade som jägare. Vi välkomnar alla slags hågkomster av jakten och fisket i Karelen. Vi önskar också information om viltoch fiskrätter, om jaktoch fiskemagi, och om kända fiskare och jägare. Mera information om insamlingen finns på Karelska förbundets och Finlands Jaktmuseums webbplatser. På frågor svarar amanuens Pekka Allonen (019 723 751 eller 045 170 1585, pekka.allonen@metsastysmuseo.fi). Vinn biljetter till en jaktmässa! lll I år deltar vi i jaktmässorna i Kuopio, Uleåborg och Kouvola. Vi lottar ut fem inträdesbiljetter för två personer till valfri mässa. Under våren berättar vi mera om utlottningen på vår Facebooksida. www.facebook.com/riistakeskus Tack alla ni som ställde upp! lll Ett stort tack till de drygt 1 200 personer som under fjolåret svarade på jägarenkäten. Bland dem som lämnade sina kontaktuppgifter har vi lottat ut dräktoch bokpriser. Vi samlar regelbundet in information om vad jägarna anser om Finlands viltcentrals verksamhet och hur väl viltcentralen sköter sina uppgifter. I år kommer Jägarundersökningen att göras i korta etapper under våren och hösten – mera information senare. To mm y A rfm an Me tsäs ty sm use o Insamling av karelska jakthistorier Troféutställning i Kimito Tid: 15.3–12.4 Plats: Westankärr gård, Mjösundsvägen 726, Kimito lll Kimitoöns jaktvårdsförening arrangerar en officiell troféutställning. Det handlar främst om vitsvansvilt, rådjur och älgtjurar som har fällts i området i fjol. Troféutställning i Uleåborg Tid: 14–17 maj Plats: Ouluhalli, Uleåborg lll Finlands viltcentrals regionkontor i Uleåborg arrangerar en utställning av jakttroféer på mässan Pohjois-Suomen Erämessut. Troféerna ska anmälas skriftligt senast den 27 april. Anmälningsblanketter och anvisningar för deltagande finns på regionkontoret och på viltcentralens och mässans webbplats. I deltagaravgiften (30 € / 75 €) ingår bedömning, intyg, försäkring och eventuell medalj. För mera information kontakta administrativa sekreteraren Ritva Oksanen, 029 431 2263. Instinktivskytteläger i Kärsämäki Tid: 10–12 april Plats: Bycentret i Kärsämäki lll Det finska bågjägarförbundet arrangerar ett träningsläger för instinktivskyttar. Under lägret går vi igenom instinktivskyttets teori, valet av utrustning, justeringar, underhåll, bågbyggande och instinktivjaktens specialiteter. Dessutom lägger vi rundligt med tid på praktisk träning med personlig handledning. Lägret kostar 160 euro för medlemmar och 190 för övriga. www.jousimetsastys.fi Jaktläger för ungdomar i Haapajärvi Tid: 4–7 juni Plats: Siiponkoski byoch åcenter, Haapajärvi lll Välkommen till ett veckoslut för pojkar och flickor i åldern 11 till 16 som är intresserade av jakt. På programmet står bland annat skytte med instruktör, hur man rör sig i terrängen, jakthundsdemo, jakt efter små rovdjur och förstås fritidsaktiviteter! Lägret kostar 100 euro per deltagare och för den som skriver jägarexamen tillkommer 20 euro. Anmäl dig senast den 20 maj. Vi fyller platserna i anmälningsordning. Ytterligare information: Miika Niskala, 044 445 6404, miika.niskala@haapajarvi.fi.
60 l Jägaren 2 l 2015 Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa . På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag , men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2015 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet med faktureringsadress skickas till adressen tidningen Jägaren/annonser, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors eller med e-post till marja.kraufvelin@riista.fi . Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 3/2015 utkommer den 25 maj. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 8 april. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Affärer Organisationer och föreningar Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö-FJGK rf:s avelsrådgivare ger råd om bra kullar. Jämthundar: Janne Rantanen 0400 267 098, Janne Romakkaniemi 050 365 9222 eller Keijo Vitri 0400 193 317. Grå norska: Marko Niemelä 045 1316 109 eller Jyrki Piispa 050 3304 647. Hällefors och svensk vit älghund: Esa Tammenoksa 040 709 8928. Ring Marja-Helena Ilvonen 050 572 7010 för medlemsoch andra ärenden. Internet www.shhj.info Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Jukka Tuikka, 044 360 3178. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934. Medlemsärenden tfn 0500 562 679. www.metsastysnoutajat.com. Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto–Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 921, Marja Kontas 040 543 8382, Juha Prinkkilä 050 563 5983. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen 040 828 1489, Jenni Suoknuuti 044 579 3546. Norrbottenspets: Eija Karppila 050 411 9928, Raija Tiilikainen 040 778 9900. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbplats: www.spj.fi. Konservatorer Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Alf Cederlund, Pyttis, tfn 050 341 4947. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169. www.trofeet.fi. Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas – material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri, 040 581 9624, www.trofeart.tk. T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Kanonkvalitet! Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Suomen Eläintäyttämö, Nyland. Tfn 040 501 5166, Österberg. Hundar Överlåtelsegamla valpar av karelsk björnhund, jaktlig härstamning. Erauspojan kennel, Esko Halme, 0400 126 824. Valpar av karelsk björnhund. Prima björnhundar i tre generationer! Jagar även älg. J. Kuusisto, 050 415 2700. Valpar av karelsk björnhund efter provpremierade föräldrar. Föds v 11. Nystad, 040 761 1111. Jämthundsvalpar, far: BCH + KARH1, mor: BCH. Tfn 040 720 1505. Jämthundsvalpar efter tidigt utvecklade championföräldrar. Föds v 15, tfn 040 526 8571. Valpar av finsk spets, tfn 050 598 8158, 040 580 5977. Jaktlig labradorkull planeras. www.metsänhengen.com, 040 913 8310. dreeveri.fi valpförmedling: 040 547 0448. Drevervalpar efter championföräldrar. Tfn 044 990 0668 eler 0400 139 236. Beaglevalpar, förfr 050 352 3843 eller kuopusmaa@hotmail.com. Gordonsettervalpar efter bruksföräldrar. Två toppkombinationer. Tfn 0400 542 472. www.gordoninsetteri.fi. Valpar av engelsk setter, föds v 12. Föräldrarna VOI-klass. Haapajärvi, 044 574 5534. Pointervalpar till jagande hem. Provpremierade föräldrar. Rovaniemi, 040 752 2570. Strh taxvalpar efter friska, drivande, premierade föräldrar, föds v 8 och 10. Förfr tfn 045 675 7395 eller www.rantakaupin.fi. 5,5 årig kh vorsteh hane, tysk import, behöver placeras c 7-8 mån/år. Fin och go. Bara till gott, jagande hem på landet. Betalar uppehället. laswah@yahoo.com” Weimaranervalpar, brukshärstamning. Mor: bch, uch. Far: bch, vav, ötv, hzp, cact. www.gamepoint.ee, tfn +372 566 06400. Spinonevalpar för fågeljakt, mor VOI 2. www.spinone.fi Övrigt Skänkes 4 ½ årig snäll men inte rumsren drivande beagle till gott hem. Tfn 050 406 2022. Säljes Kanufällor och funktionssäkra avgillringsmekanismer mm. Se våra produkter på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. Lincoln Premier 20/76 790,Marlin miniatyrg + tasco 3-9x32 270,Tikka T3 Lite SS 890,Swarovski Z4i 2,5-10x56 1490,Sabatti studsare 20/76-222 650,Ahti Huvila Oy, 63800 Soini 06 528 1203, www.ahtihuvila.fi 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och billigt med post och buss! Begagnat: stort varierande sortiment vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi, 050 465 4695. Tikka T3 paketerbjudande med kikarsikte från 1099 €. Sako A7 .308 Burris Foux-X 3-12x56 paket 1899 €. Beretta, Benelli, Guerini, FC och Howa ! Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi. Beretta A300 camo 899,Remington 770 + Bushnell .243/.308/.30-06 495,Sordin Supreme Pro-X 89,Koffert för Plano 2 75,Frakt bara 2,95,21 maj skyttedag i Raumo! Mera info på www.sissos.fi, 02 822 8282. 9-17.30, lö 10-14. Valmet Petra 308 + kikarsikte. Fin. Pris 1750 e. Tfn 040 828 3690. Jaktvapen till salu, bla Valmet 212, 220 e, Valmet 312ke, 350e. Bilder och priser: www.atomiase.fi, Asekauppa Atomiase, 045 129 1419. Säljer drilling Blaser D99 2x20/76 + 6,5x55 kikare Zeiss 1,5-6x42 samt gevär Tokarev 7,62x53R och hagel Husqvarna16. Tfn 0400 914 036 (anskaffningstillstånd ett måste). Sako 222 rem. Exakt, i mkt gott skick, med tillbehör. Schmidt & Bender 4-16x50 med Abelfäste. Felfri. Tfn 050 538 2355, Hollola. Laddnings-, skytteoch jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. VeTaRo-Tuotes laddningspressar tfn 040 751 9192, www.vetaro.net Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Hundkojor 1-delad 310 € och 2-delad med vindfång 390 €. Beställ broschyr, 06 453 4333. Tracker pejlhalsband G400 och laddare, hundgård av aluminium 4x4x2 m, uppvärmd vattenskål, transportbur. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, www.asejaera.fi. Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. www.lunarex.fi Lähettävä riistakamera Ohjaa kameraa PUHELIMELLASI! Lataa ilmainen OHJAUSSOVELLUS! GLX8 Download from Windows Phone Store nordhunter_metsastaja_lunarex_neljasosvaaka_032015.indd 1 3.3.2015 14.48
VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400 296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, tfn 06 729 0431, 06 724 7815. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 512 2933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puurutuote.com. Tfn 0400 368 144. Inhemska burkförslutare. Erätapio Oy, tfn 040 585 8133, 0400 310 062. www.eratapio.fi. Fina trofésköldar för horn. Älg 15e, hjort 12e, rådjur 10e. 050 561 6493. För viltutfodring havre, korn och ärter. Siilin Mylly, 050 387 0505, siilinmylly.weebly.com. Fasanägg och ungar samt hönor. Förhandsreservationer. Tfn 0400 709 967. Beställ fasanhönorna i tid för vårens utsättningar. Fasan-, rapphönsoch andjakt. juja.kuukka@hotmail.com, 050 320 6679. WWW.FASAANITILA.NET. Fasanhönor som börjar lägga ägg. 045 349 6096. Gräsandsungar för utsättning. Över tjugo års erfarenhet av anduppfödning. Kvalitet på ungarna. Tfn 0400 930 690. Camonät, kompasser, fisk mm. Partier till gott pris, 040 324 8880, surnu55@gmail.com. Ett utmärkt hjälpmedel för nätfiske på vintern! Se videon på www.verkonuittio.com. Tfn 044 267 9246. Batteridriven hjälpreda för nätfiske på vintern. www.verkonuittolaite.com /044 567 9249. ELORANNAN VERKKOKAUPPA/OUTLET. Se våra förnyade nätsidor, webbaffären för jägare har öppnat. www.eloranta.fi, 0440 883 044. Möblerad liten skogsstuga och bastu i Kuhmo. Goda jaktoch fiskemöjligheter i trakten. Mera info tfn 0400 521 765. Säljer möblerat fritidsboende i Kuusamo vid goda jaktmarker och fiskevatten. Lättskött, billig i drift. 60 m2 / 57.000 €. Tfn 0400 455 999. MONNI Jägare /jaktsällskap! Jaktstuga i Ungern 130 m2 med bekv. Vildsvin, hjort, fasan. Stor flod med karp och mal. Nappar garanterat. Tex för fyra pers 24.000 €. Jaktmarker året om 15.000 ha och vatten, även semester. Köp! Tfn 050 2694. Köpes Vi köper fortlöpande pälshudar av alla slag till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400 271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Tikka M 77 K kombi i gott skick, kulpipan 7 mm, för högerhänt. 0400 396 090. Köper tikvalp av finsk spets. Tfn 050 576 0064. Arbete utförs Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Vi bereder pälshudar. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10 25390 Kiikala. Ahola, 2 728 7503, 050 462 5938. Oulun Asepaja Ky. Alla reparationsoch ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Vi reparerar och servar vapen! Ylöjärven asetarvike, tfn 040 718 8170. Asekomo O Putkonen, S:t Michel. Reparerar och servar vapen, installerar dämpare och kikarsikten. Reservdelar till Baikalgevär. Tfn 0400 941 715. Jag servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Jakt Gås och allt storvilt EST/FIN, 050 520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi. Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort och rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big 5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Och mycket mer! Noga utvalda och testade jaktmål till konkurrenskraftiga priser. B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Säljakt i Bottenviken. Seanature.net, tfn 0400 154 600. Jaga björn och småvilt i Suomussalmi. Tfn 050 325 8966, www.erapalvelu.net. Klövdjursoch andjakt i Sagu. www.prohunting.fi/ 040 558 9012, pro.hunting@luukku.com. Svartbjörnsjakt i Kanada, Merv Rinta, Sudbury, Ontario. På engelska, tfn 705 522 7765, mrinta@xplornet.com. Jaktresor till Ungern! Vildsvin, dovhjort, kronhjort, drevoch vaktjakt efter rådjur. Tfn 0400 659 247. Uthyres Stugor i östra Kuhmo, tfn 0500 253 563, www.kuhmonet.fi, Kiekinkosken lomamökit. Övrigt Kurs i björnjakt i Sievi 18 april. Adress Jussinmäentie 2. Kursen är avsedd för björnjägare, personer som hanterar trafikolyckor med älg etc. Föreläsare bla Markku Kejonen och Alpo Turunen. Föredrag om vapen och patroner mm. På kvällen kursfest på Urjanlinna med Pekka Niskas orkester. Kursavgift 35 €. Anm och info Hanne 045 638 4167, Jarkko 044 306 3346 senast 30 mars. Arr Sievi jvf/ Joenkylän Metsästysyhdistys. Vapenmässan ARMA i Åbo söndagen 26 april på Åbo Mässoch kongresscenter kl 10-16. Biljetter 10 €, parkering 6 €. Arma Aboa ry, www.armaaboa.fi.
62 l Jägaren 2 l 2015 Ålandsnytt Älgjakten 2014 lll Resultatet av älgjakten 2014 blev 190 fällda älgar fördelat på 48 tjurar, 45 kor och 97 kalvar. Det kan jämföras med 2013 då 183 älgar fälldes fördelat på 53 tjurar, 39 kor och 91 kalvar. Av älgarna fälldes 54 på fasta Åland och 136 i skärgården. Andelen kalv i avskjutningen var 57 % på fasta Åland och 49 % i skärgården. Denna jaktsäsong var sista året för treårsperioden 2012-2014 och nu börjar planeringen inför nästa period. Älgstammen på fasta Åland visar en positiv utveckling. Den införda avskjutningsmodellen har gjort att det nu finns lika många tjurar som kor i markerna. Mycket bra! Kalvproduktionen ser enligt statistiken också ut att ha ökat något jämfört med föregående treårsperiod men om det är en verklig förbättring återstår att se. Medelproduktionen var i alla fall 76 kalvar per 100 kor jämfört med 68 under den föregående treårsperioden. I skärgården har produktionen varit ganska jämn på ungefär 75 kalvar per 100 kor dessa år. Andelen tjur i stammen minskar dock oroväckande i skärgården och är nu nere på 37 %. Den sneda könsfördelningen beror på att det under lång tid skjutits betydligt fler tjurar än kor och denna trend måste vändas under nästa period. Vi ska nu göra en närmare analys av treårsperioden så får vi återkomma med mer ingående resultat. Under året inträffade en trafikolycka med älg. Vitsvansjakten 2014 lll Under hösten fälldes 82 vitsvanshjortar i Kumlinge och Brändö. Det är i linje med fjolåret då 78 hjortar fälldes. Av de vuxna djuren utgjordes 60 % av bockar och kalvandelen var 45 %. Under Kaarlo Nygrens föreläsning om hjortförvaltning som hölls i Brändö strax innan jaktsäsongen var huvudbudskapet att vi inte skulle göra samma misstag som i fastlandet, nämligen att skjuta en för stor andel bock. Under 2013 var fördelningen 70 % bock (av de vuxna djuren) och 38 % kalv så årets fördelning är åt det bättre hållet även om det är en liten bit kvar. Mikael Wikström med flera har skrivit många artiklar om vitsvansförvaltning i tidningen Jägaren och för den intresserade finns mycket att läsa. Till exempel en artikel om hjortarnas kroppsoch hornutveckling i Jägaren 5, 2013. För den som inte sparar papperstidningarna finns tidningarna digitalt på: www.lehtiluukku.fi/lehti/jagaren Vem där? – viltkameran berättar lll Ålands Jaktoch Fiskemuseum utlyser en fototävling i samarbete med Jaktoch Viltvårdsenheten vid Ålands landskapsregering. Skicka in ditt bästa viltkamerafoto och ha chansen att vinna en viltkamera! Det fotografi som får mest röster vinner en kamera, men vi lottar även ut en kamera bland alla som deltagit. Fotografierna kommer att visas på Ålands Jaktoch Fiskemuseum från 11.530.6. 2015 och de 12 bästa fotografierna kommer att ingå i en kalender. Besökarna på museet röstar fram de bästa fotografierna under utställningens gång. Överskottet från försäljningen av kalendern går till att stöda museets verksamhet. Tävlingsregler l Fotografiet skall vara taget på Åland av en viltkamera. l Fotografiet skall dokumentera djur. l Man får delta med max 5 fotografier/person. l Fotografiet behöver vara minimi 200kb i storlek, gärna jpg format. Fotografiets ägare skall ha godkänt att fotografiet skickas in. Fotografiets ägare godkänner att fotografiet används och ställs ut av Ålands Jaktoch Fiskemuseum samt används i en kalender om det blir en av de 12 bästa. Om antalet inlämnade fotografier överstiger utrymmets kapacitet eller om fotografiets kvalitet bedöms otillräcklig för publicering i kalendern har arrangörerna frihet att välja vilka fotografier som visas. Skicka in ditt bidrag digitalt till info@jaktfiskemuseum.ax . Före den 10 april vill vi ha ditt bidrag! Frågor ställs till samma e-post adress eller till Åsa Hägg på 38 299 eller 040 588 6716 (konstorstid tisdag-torsdag). FÄLLDA ÄLGAR OCH ÄLGAR KVAR EFTER JAKTEN ÅR: 2014 Fällda älgar TOTALT Kvar efter jakten TOTALT KVAR Kommun Tjur Ko Kalv Tjur Ko Kalv Obestämd BRÄNDÖ 15 11 26 52 34 53 28 10 125 FÖGLÖ 4 4 12 20 3 19 8 15 45 KUMLINGE 11 8 14 33 22 38 12 6 78 KÖKAR 4 4 8 16 16 20 8 44 SOTTUNGA 1 1 2 3 2 2 9 VÅRDÖ 4 4 6 14 7 12 8 3 30 SKÄRGÅRDEN 39 31 66 136 84 145 66 36 331 ECKERÖ 4 1 7 12 28 19 4 5 56 FINSTRÖM 2 1 3 8 11 9 6 34 GETA 1 2 3 6 8 15 6 29 HAMMARLAND 2 6 8 19 19 14 52 JOMALA 1 2 3 6 10 7 7 3 27 LEMLAND 1 2 6 9 20 15 6 41 LUMPARLAND 2 2 7 5 1 1 14 SALTVIK 2 2 2 6 11 13 11 5 40 SUND 1 1 2 4 9 11 24 FASTA ÅLAND 9 14 31 54 115 113 69 20 317 TOTALT 48 45 97 190 199 258 135 56 648
Jägaren 2 l 2015 l 63 Mera information på www.axxell.fi/brusaby Axxell Brusaby ordnar förberedande utbildning för: fristående yrkesexamen för NATURVETENSKAPLIG KONSERVATOR Utbildningen (22 sv) är för Dig som vill lära Dig konservera fåglar, däggdjur, jakt troféer som hobby eller som privatföretagare. Nästa utbildning startar 14.5.2015. Sista ansökan: 3.5.2015 fristående specialyrkesexamen för VILTMÄSTARE Utbildningen (40sv) är för Dig, jägare, som vill lära Dig mera i teori och praktik om jaktoch viltvård med viltmästarexamen som mål. Nästa utbildning planerad att starta under sensommaren/ hösten 2015. Ansökningar fortgående. BÅGJAKTSKURS (IBEP) 6-7.6.2015 Kursen ordnas för intresserade, nybörjare och för mera erfarna bågjägare. Möjlighet att avlägga provet för IBEP certifikat. Utbildare är IBEP instruktör Roger Pettersson från Åland. Ansökan senast 10.5. SÄLJAKTSKURS 8-10.5 8-10.5 (fre-sö) föreläsningar, övningsskjutning och tillvaratagande, inkluderar säljakt lö-sö (med väderreservation). Anmälningar och förfrågningar före 20 april. Mera information om utbildningarna ger kursledare Svante Wistbacka, tfn 044-739 7277, svante.wistbacka@axxell.fi Hitta din utbildning hos oss! Vi har yrkesoch folkhögskoleutbildningar för både unga och vuxna på många orter. Mera information om vårt utbildningsutbud hittar du på www.axxell.fi. Skyddsjakt på storskarv år 2014 lll Under året fälldes 839 skarvar under skyddsjakt, vilket är en ordentlig uppgång från året innan då 495 skarvar fälldes. Intresset för skyddsjakten var också något högre än tidigare år med 363 ansökningar jämfört med 330 år 2013. RJ Skyddsjakt på gråsäl år 2014 lll Säsongen 2014 fälldes 115 sälar, vilket är en liten uppgång från året innan då resultatet blev 105 sälar. Intresset för säljakt minskade dock något och totalt behandlades 576 ansökningar om skyddsjakt jämfört med 756 år 2013. RJ Rådjursjakten 2014 lll Under jakten 2014 fälldes 2 949 rådjur i landskapet fördelat på 1 037 bockar, 580 getter och 1 332 killingar. Det är en liten nedgång jämfört med 2013 då 3 184 rådjur fälldes. Samma nedgång återspeglas i polisens statistik över inrapporterade rådjursolyckor i trafiken. Kurs för bågjägarexamen, IBEP lll Kursen hålls 25-26 april i Finströms jaktvårdsförenings lokaler på Breidablick. Tiderna är 09.00-16.00 på lördagen och 09.00 och framåt på söndagen. Kaffe, smörgås, lunch och kursmaterial ingår i kursavgiften, lunchen är på Stallhagen. De som har pilbågar tar med sig till skjutprovet på söndagen. Kursledare Roger Pettersson +358 40 3695233 Christofer Eriksson +358 457 5483039 Anders Gestberg +358 457 3134913 Kursavgift: 120 € Anmälning senast den 15 april till Roger Pettersson. FÄLLDA RÅDJUR 2014 (fjolåret inom parentes) Kommun Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö 5 (5) 13 (10) 15 (1) 24 (13) 52 (24) Eckerö 12 (12) 61 (56) 34 (32) 79 (83) 174 (171) Finström 15 (15) 134 (147) 90 (105) 178 (184) 402 (436) Föglö 23 (23) 54 (56) 36 (31) 67 (61) 157 (148) Geta 15 (15) 59 (75) 44 (51) 89 (83) 192 (209) Hammarland 19 (19) 105 (139) 52 (61) 131 (165) 288 (365) Jomala 21 (21) 163 (202) 91 (88) 234 (256) 488 (541) Kumlinge 4 (4) 16 (26) 9 (11) 15 (28) 40 (65) Kökar 5 (5) 10 (15) 4 (5) 5 (4) 19 (24) Lemland 12 (12) 138 (127) 66 (65) 155 (162) 359 (354) Lumparland 5 (5) 44 (34) 21 (23) 40 (45) 105 (102) Mariehamn 1 (1) (4) 1 (3) 2 (2) 3 (9) Saltvik 23 (23) 90 (106) 46 (56) 127 (121) 263 (283) Sottunga 1 (1) 1 (4) 6 (1) (0) 7 (5) Sund 23 (23) 115 (126) 50 (56) 153 (168) 318 (350) Vårdö 15 (14) 34 (39) 15 (24) 33 (35) 82 (98) 200 (199) 1037 (1166) 580 (613) 1332 (1405) 2949 (3184) 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 350 300 250 200 150 100 50 19 75 1985 19 91 1993 1995 19 97 1999 200 1 2003 2005 200 7 2009 20 11 20 13 Rådjursavskjutning och trafikolyckor rapporterade till polisen. Avskjutning Rådjursolyckor 900 800 700 600 500 400 300 200 100 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Gråsäl Storskarv 183 227 60 142 145 90 114 115 104 495 539 839 363 348 604 Antal fällda gråsäl och storskarvar under skyddsjakt år 2007 – 2014
Värdens bredaste sortiment av vapensmedsverktyg & tillbehör Ladverktyg & tillbehör Vapendelar & utrustning Vapensmeds tillbehör RCBS Rock Chucker Supreme Kit ATI Stock Mosin Nagant Pelarbedningsholkar Tiotusentals produkter i lager! Ma-Pe 12-17 ? 09-5122933 tiedustelut@brownells.fi www.brownells.fi Sprängbilder på vapen på vår site 490€ 139€ 12€ NY WEBSHOPP 100009441 019210010 080000418 PSE Fever Ready To Shoot AMS Bowfishing för bäver/fiske Gamo Delta Fox GT Set 4,5mm 449€ Ase ja Erä Aninkaisgatan 16 20100 Turku info@asejaera.fi www.asejaera.fi 165€ 80€ Bågutrustnig, luftvapen, utrustning & tillbehör Laatua luontoon metsastaja_takakansi_r.indd 1 4.3.2015 15:37:49