Jägaren 2/2021 - Lehtiluukku.fi

INSAMLINGEN BREDDAR år vuotta FINLANDS VILTCENTRAL 10 ÅR ROVDJURS KONTAKT PERSONENS ARBETE ANSÖK OM JAKTLICENS FÖR HJORTDJUR I APRIL 2/2021 Tidningen når fler än 300 000 jägare RÅDJURSFÖRVALTNING DNA
JAKT 9 Det hände sig på jakt 10 Snöig tur efter ripa 14 Allan Arponen, jägare på 60-talet 26 Älgjaktsmetoder: Tyst drevjakt 30 Tillsammans med hunden: De stötande hundarna visar framtassarna! 41 Nyttan med samlicenser och banklicenser 44 På jaktresa i Finland: Norra Finland 46 Varför jagar jag främmande rovdjur: Allt för fåglarna 48 Avlivning av skadat småvilt 52 Recept a la Kati Pohja 56 Livräddning, del 1: Tryckförband 60 Rådjuret som jaktbart vilt, del 2 62 Blyförbudets konsekvenser för jaktgevären 44 46 22 62 I artikelserien På jaktresa i Finland berättar vi om det speciella med jakten i norr Finlands viltcentral 10 år 1.3.2011 fusionerades Jägarnas centralorga nisation och jaktvårds distrikten till en enda organisation, Finlands viltcentral Var uppmärksam på blybegränsningarna när du köper gevär VILTET 34 Orren: Så bestämmer du åldern 36 För en exaktare uppskattning av hjortstammen 38 DNA-insamlingen breddar rovdjurskontaktpersonernas arbete 42 Tänderna visar älgens ålder 50 Häng upp knipholken klokt AKTUELLT 5 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 22 Finlands viltcentral 10 år 40 Jägarmängderna 2020 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Ordförandens spalt 59 Ministeriet informerar FORSKNING 54 Hur skapar jakten hälsa och välmående? LAGAR & LICENSER 58 Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april 36 För en exaktare uppskattning av hjortstammen Den landsomfattande insamlingen av observationer börjar i september Fågelvännen William Velmala ville hjälpa sjö och strand fåglarna med häckningen och beslöt att börja jaga främmande rovdjur Jägaren 2/2021 2 Innehåll
Hjorttalko I landets sydvästra hörn lever vi vad vitsvanshjorten beträffar i en besvärlig tid. Stammen har på några år vuxit sig så stor att både jordbruket och folks villaträdgårdar har fått bekymmer. Även viltolyckorna har blivit fler. Nödrop har sänts till jägarna, men samtidigt tvivlar folk på att det skulle finnas sätt att stävja stammen. I skrivande stund avslutas den tredje jaktsäsongen med en rekordstor hjortavskjutning i området med tät stam. Det är bekymmersamt att vi saknar exakta siffror på hjortstammens storlek och struktur. Det har flera gånger hänt att vi efter jaktsäsongen upptäcker att stammen var större än beräknat i den föregående uppskattningen. Stammen har inte blivit mindre trots att fällningarna har ökat med tvåsiffriga procenttal. Förhoppningsvis har rekordjakten den här gången lyckats vända stammen nedåt med besked. Samtliga som har deltagit i hjortjakten, hanteringen av hjortkropparna och arrangemangen kring allt detta är förtjänta av ett stort tack. Vi ska inte heller glömma markpersonalen bakom jägarna. Tiden som jägarna lägger på jakten innebär tid från någonting annat, vilket ofta innebär familjen. Som visserligen ofta deltar i kringjobbet runt jakten, som att sköta hundarna och utrustningen, och ta vara på bytet. Ett tack således även till er alla! Jägarna och deras familjer gör sitt bästa för att hålla hjortarna under kontroll. Markägarna är jägarnas främsta intressegrupp och vi lyssnar på det de har att säga. Tillsammans jobbar vi för att få stammen under kontroll i de hjorttäta områdena. Flera förbättringar av praxis har redan sett dagens ljus för att höja effekten i jakten. Utanför det hjorttäta området siktar vi på en stam där hjorten är jaktbar medan olägenheterna stannar på en godtagbar nivå. I vår tar förvaltningen av hjortstammen ett betydelsefullt steg när de regionala viltråden för första gången fastställer ett täthetsmål. Vi borde nå ett läge där vi tillsammans kan njuta av samtliga våra fina hjortdjur utan att olägenheterna utgör en allt för tung börda för någon. 10 58 ”I Lappland finns jaktmarker och där är det gott att vara jägare” Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april Gör förhandsförberedelserna senast NU JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n Jägaren 2/2021 3 JA0221-book.indb 3 4.3.2021 9.18
F ör en samhällsvetenskaplig miljöforskare ter sig jakten som en flerdimensionell etisk, ekologisk, ekonomisk, politisk, historisk och praktisk fråga. För vem är det tillåtet att diskutera jakt och ur vilken vinkel? I den pågående diskussionen om jakten visar sig samma problem som i den offentliga debatten om flera andra frågor. Debattörerna gräver ner sig och debatten blir svartvit på axeln gott-ont. Vi mot dem. De egna argumenten konstrueras för att platta till en föreställd motpart. Skriver undertecknad, en medelålders högskolegången kvinna och urban grön hattifnatt. Utifrån de här egenskaperna vet man ju vad jag anser om jakt – eller gör man? I vår komplicerade värld är det mänskligt att längta efter tydliga moraliska regler. Jag skulle så gärna vilja tänka att det är fel att döda och äta djur, och att det därför är fel att jaga. Jag har inte ätit kött på ett tjugotal år, men om det nu ska ätas kött så är vilt ett mera etiskt alternativ än köttet av djur som har tillbringat livet i en köttfabrik. Utifrån min forskning föreställer jag mig att jakten kan vara ett sätt att bevara naturkunskaper och överlevnadsfärdigheter för en osäker framtid. På så vis är vi människor speciella varelser att vi på en och samma gång kan omfatta motstridiga värderingar. Insikt i den här inkonsekvensen kan hjälpa oss till en konstruktiv dialog. På individnivå är jaktens betydelse mångfacetterad för både människan och djuret. En intressant fråga är hur vårt växande vetenskapliga vetande om djurens medvetna förmåga påverkar jakten. Och å andra sidan: för dem som umgås med djur bekräftar forskningen det som de redan vet – att djuren är intelligenta och kännande varelser. Utöver betydelsen på individnivå utgör jakten dessutom en betydande samhällelig fråga. Viltvården och skogsbruket hänger ihop. Skogen växer och de vilda djuren klarar sig utan människan. Praxis inom skogsbruket och rovdjurspolitiken har skapat en situation där ”beståndsvården” betraktas som nödvändig för ekonomin och säkerheten. Jakten påverkar inte bara arternas egen genetiska mångfald utan också mångfalden i den övriga naturen. Jakten på de små rovdjuren betraktas som en jägardygd, som naturskydd. Även där handlar det om att reparera spåren efter mänsklig verksamhet. Eftersom jag är forskare och utnyttjar mediamaterial har jag läst tidningen Jägaren på nätet. Mitt utomstående öga hittar en hel del av intresse. Att skjuta sjöfåglar, till och med hotade arter, med säd som lockbete är obegripligt. Och vad är det som driver jägare att ”efter lång väntan” äntligen få skjuta tjäderoch orrtuppar? Den beståndsvårdande jakten och troféjakten placerar sig långt från varandra på den etiska axeln. Det var överraskande många röster som deltog i samtalet i tidningen. I föregående ”Gästskribenten” föreslog biskop Jari Jolkkonen att vi skulle skriva jaktens etiska principer på jaktkortet. Principerna, både de etiska och de som står i jaktlagen, har förmedlats till jägarna: man ska veta vad man skjuter och inte vålla djuren lidande. Men jaktens etik är en omfattande samhällsfråga och utgör ett rörligt mål som vi fortlöpande måste fokusera på. När jägarna siktar kan de inte undvika de invecklade frågorna om de föränderliga förhållandena för människan, djuren och naturen. MINNA SANTAOJA samhällsvetenskaplig miljöforskare och doktor i förvaltningsvetenskap, Åbo universitets center för framtidsforskning Vad talar vi om när vi talar om jakt? Jägaren 2/2021 4 Gästskribent n JA0221-book.indb 4 4.3.2021 9.18
Den officiella veterinären ser till att skicka alla nödvändiga prover till Livsmedelsverket. Mer information: www.ruokavirasto.fi LIVSMEDELSVERKET INFORMERAR FÅGELINFLUENSAN KRÄVER EFFEKTIVA BEKÄMPNINGSÅTGÄRDER Den för fåglar dödliga virussjukdomen, högpatogeniska fågelinfluensan av typen H5N8, har konstaterats hos vilda fåglar i södra Finland nu i vinter. I Janakkala spred sig sjukdomen även till en fasangård. D et är uppenbart att viruset sprider sig väldigt lätt. Därför ska sjukdomsskyddet för viltfarmer och fjäderfägårdar senast nu kontrolleras och kontakt med vilda fåglar så långt som möjligt förhindras. Foderplatser för vilda fåglar långt ifrån fågelfarmer Foderplatser för fåglar som placerats ut i naturen eller för vilda fåglar ska vara belägna så långt som möjligt från foderplatser för uppfödda fåglar. Vid utfodring ska sådan utrustning och sådana redskap användas som inte används vid skötsel av fjäderfä eller andra fåglar. Att befria vildfåglar i naturen är förbjudet inom den restriktionszon som inrättats på grund av fågelinfluensan. Livsmedelsverket rekommenderar att uppfödda vildfåglar inte heller i övriga landet ska placeras ut i naturen under tiden förbudet att ha fjäderfä utomhus gäller. Om vilda fåglar utfodras ska utfodringen fortsätta under hela vintern så att fåglarna stannar kvar inom samma område. Utfodringen ska dock genast avslutas när fåglarna får tillräckligt med föda från naturen. Försiktighet vid åteljakt på mindre rovdjur Åtel kan locka även fåglar och därför rekommenderar Livsmedelsverket att åtel inte ska placeras i närheten av fjäderfägårdar. Mängden föda på åtelplatsen ska hållas rimlig och gärna placeras ut först vid skymningen. Att skydda åteln med ett litet tak eller granris minskar dess attraktivitet för fåglar. När jakt på småpredatorer inte längre pågår ska åteln avlägsnas. Du kommer väl ihåg att meddela din åtelplats till den officiella veterinären på förläggningsorten. Anmälningsblanketter finns på Livsmedelsverkets webbplats. Meddela en officiell veterinär om misstänkt sjukdom... ...ifall du upptäcker symptom på sjukdom hos uppfödda fåglar eller lägger märke till massdöd eller -insjuknande hos vilda fåglar. Som massdöd anses till exempel upptäckt av flera än en svan, över fem andra sjöfåglar eller över tio andra döda fåglar inom samma område. Meddela gärna även om enskilda stora rovfåglar. PRIVATPERSONER KAN OCKSÅ SKICKA PROVER Utredning av sjukdomsorsaker hos vilda fåglar görs kontinuerligt. Som prover önskas framför allt rovoch vattenfåglar. Instruktioner för sändning av prover finns på Livsmedelsverkets webbplats. Enstaka fåglar som hittas döda kan också begravas genom att flytta dem med engångshandskar och till exempel en spade. Alternativt kan en död fågel plockas upp i en plastpåse och slängas i en behållare för blandavfall (inte bland bioavfall). Tvätta händerna noggrant därefter och decinficera med alkoholbaserat handdesinfektionsmedel. Mer avlägset, till exempel i skogen, kan döda fåglar lämnas kvar som föda för nedbrytarorganismer i naturen. Jägaren 2/2021 5 Nyhet r JA0221-book.indb 5 4.3.2021 9.18
TAUNO PARTANEN OrdförandeFinlands viltcentral Finlands viltcentral blev medlem i Tio i topp-klubben P å Jägarnas Centralorganisations representantmöte 2009 fördes vittfamnande diskussioner om organisationens framtid. Mötet beslöt enhälligt att grunda Finlands viltcentral som en del av förnyelsen av organisationen. För planeringen av projektet bildades flera arbetsgrupper och en styrgrupp ledd av jordoch skogsbruksministeriet för att bereda viltförvaltningslagen. Dessutom bildades en separat styrgrupp för att stöda arbetet med att förbereda grundandet av viltcentralen. Efter ett intensivt arbete godkändes viltförvaltningslagen och statsrådets förordning om viltförvaltningen, och Finlands viltcentral inledde sin verksamhet 1.3.2011. Förnyelsen syftade främst till att avskilja de offentliga förvaltningsuppgifterna till en oberoende verksamhetsprocess. Vid beredningen av viltpolitiken hördes de olika intressegrupperna via de regionala viltråden och det nationella viltrådet. Samtidigt skulle också viltförvaltningens verksamhet effektiveras och stödet för jaktvårdsföreningarnas verksamhet tillföras mera resurser. Under de gångna tio åren har Finlands viltcentral nått en erkänd ställning och njuter förtroende som aktör inom den offentliga förvaltningen. Tiondeplaceringen i undersökningen som 2020 mätte offentliga organisationers förtroende och anseende (med drygt 70 deltagande organisationer) utgör en bekräftelse på detta. Fler än 8000 finländare svarade på undersökningen. Medlemskapet i Tio i topp-klubben visar otvetydigt att vi har skött kontakterna till kunderna rätt! Även tidningen Jägaren firar nu ett jubileum eftersom den fyller 70 år. Vi har alldeles nyligen förnyat tidningen både utanpå och inuti. Spalten Gästskribenten är en nyhet för i år. Där får personer med varierande inställning till jakten föra fram sin syn på vårt intresse. Vi förnyade innehållet i tidningen utifrån läsarnas kommentarer och förnyelsen har fallit i god jord bland läsarna. Trots sin ålder är tidningen Jägaren en pigg och förnyelseduglig publikation. 310 074 JÄGARE LÖSTE JAKTKORT 2020 Byt till e-faktura för jaktvårdsavgiften senast 7 maj Gör ett avtal om e-fakturering med din bank så får du fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2021-2022 som e-faktura till banken. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du jaktkortet med nummer fyra av tidningen Jägaren. Kortet är lika stort som ett bankkort. Gör så här • Logga in på nätbanken. • Gör ett avtal om ny e-faktura. Välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare och skriv Viltvårdsavgift i meddelandefältet. • Ange ditt personnummer. Avtalet om e-faktura behöver inte förnyas varje år. Raka rör om klövdjuren – en podcast för jägare Flyginventeringar av älgar, jaktledarens ansvar, utfodring av hjortar… I podcasten Sorkkia ja sarvia diskuterar vi hjortdjuren och jakten med experter på ämnet. På med hörlurarna och häng med! Du hittar oss på Spotify och på adressen: riista.fi/blogi/sorkkiajasarvia/ aihe/kaikki På webbsidan hittar du också bloggen Sorkkia ja sarvia, som utkommer växelvis med podcasten. Sorkkia ja sarvia riista.fi Jägaren 2/2021 6 K lumn 04-09_Vieraskyna?+uutiset_JA0221.indd 6 4.3.2021 10.53
Kuusamobon Arla Suorsa var i januari ute på toppjakt. Jag har en vän som har såna där snöskor som ser ut som korta skidor. Jag lånade dem och åkte på tjäderjakt till östgränsen i Kuusamo. Kölden knäppte i knutarna på minus tjugo och föret var fantastiskt. Det var väl den stränga kylan som gjorde att fåglarna bara flög för att hålla sig varma, så det blev ingen vintertjäder den här gången. Men skidturen var riktigt lyckad och trevlig ändå! Oma riista som licensansökningsmaskin Nu går det att ansöka om alla typer av licenser och dispenser i Oma riista. Fler än 187 000 personer har redan börjat använda tjänsten Oma riista. Till de populära funktionerna i telefonen hör jaktkortet, skjutprovsintyget och möjligheten att anteckna fällningar och observationer. Det är också uppskattat att på nätet kunna markera och dela områden för hundpejlen och appen. Möjligheten att ansöka om hjortdjurslicenser elektroniskt har redan funnits i fyra år. Från och med nu kan du i Oma riista ansöka om alla slag av licenser och dispenser som viltcentralen handlägger. Efter hjortdjuren följde möjligheten att elektroniskt ansöka om dispenser för icke fredade fåglar och stora rovdjur. Till de sista tillståndstyperna hörde sådana som få ansöker om, som tillstånd för att transportera vapen med motorfordon i terrängen och utbilda hundar på sommaren. Kräver inte jaktkort Även den som inte har jaktkort kan ansöka om tillstånd i Oma riista. Anvisningarna för hur du tar i bruk tjänsten och ansöker om tillstånd finner du på webbplatsen viltinfo.fi. Tillståndsansökningen är så konstruerad att du fyller i de obligatoriska punkterna och bifogar de bilagor som krävs, och skickar. Handläggningen går snabbare om du fyller i ansökningen med omsorg. Du kan spara en pågående ansökning och fortsätta med den senare. Under fjolåret gjordes 2389 licensansökningar för hjortdjur, 258 ansökningar om dispens för stora rovdjur och 284 dispensansökningar för icke fredade fåglar i Oma riista. VAPENSÄKERHETENS 4 REGLER 1. AllA vApen är Alltid lAddAde Tro aldrig att ett vapen är oladdat. Kontrollera alltid vapnet när du ska hantera det och följ därefter de övriga reglerna. 2. riktA Aldrig pipAn mot någonting som du inte är beredd Att skjutA på Med ett skjutvapen får man bara sikta på sådant som man är beredd att skjuta på även om man inte tänker göra det. Detta förändras inte ens av att vapnet skulle vara oladdat (se regel 1). 3. Håll Fingret bortA Från AvtryckAren Ett vapen avfyrar inte sig självt utan det är någon som gör det. Håll fingret utanför varbygeln ända tills du ser målet i siktet. 4. vAr säker på ditt mål Skjut inte på någonting som du inte har identifierat. Skuggor, ljud eller silhuetter ska du inte skjuta på om du inte ser målet ordentligt. Kontrollera också kulfånget så kulor som går igenom eller bommar målet inte orsakar fara. De här reglerna gäller alltid och över allt. Jägaren 2/2021 7 Nyhet r Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA @MILLI_TII JA0221-book.indb 7 4.3.2021 9.18
Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA:s nya begränsningsförslag berör all ammunition vid jakt och sportskytte på utomhusbanor För hagelgevärens del skulle en begränsning i enlighet med förslaget leda till ett totalförbud mot bly eftersom det skulle blir förbjudet att sälja och använda blyhagelpatroner. För studsarnas del skulle bly vara förbjudet på jakt, men tillåtet vid sportskytte med kulammunition om blyet kan tas till vara med blyfällor. Enligt kemikaliemyndighetens uppskattning träder begränsningen i kraft 2023. De beräknade övergångstiderna varierar mellan 18 månader och fem år. En länk till begränsningsförslaget finner du i den här nyhetens webbversion på jagarentidningen.fi. Byte av jaktvårdsförening Om du vill byta jaktvårdsförening ska du skriftligt skicka följande uppgifter till Jägarregistret: namnet och jägarnumret samt den nuvarande och den nya jaktvårdsföreningen. Underteckna anmälningen. Gör anmälningen senast den 7 maj så hinner den till jaktkortet för jaktåret 2021-2022. metsastajarekisteri@innofactor.com eller Jägarregistret, PB 22, 00331 Helsingfors Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde han eller hon huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde hans/hennes hemkommun ligger. Lär dig fånga mink och mårdhund Finlands viltcentrals nya webbplats vieraspeto. fi informerar om vad var och en kan göra för att lindra problemet med de främmande rovdjuren. Läs och lär dig jaga med bredd och variation! För att bevara mångfalden i vår natur är det viktigt att vi jagar mink och mårdhund. De klassas som skadliga främmande arter. Vieraspeto.fi HUNDARNA OCH SOMMAREN – FEM FAKTUM 1 Från den första mars till den 19 augusti ska hundar utomhus hållas kopplade eller så, att de omedelbart kan kopplas. 2 En hund får inte vara lös på annans mark utan tillstånd av markägaren eller jakträttsinnehavaren. 3 Avvikelse från skyldigheten i punkt 1 får göras då andra än drivande hundar används för jakt eller när hönshundar eller andra fågelhundar dresseras utan att fredat vilt ofredas under fortplantningstiden. 4 Finlands viltcentral kan ge dispens när hundprov anordnas eller hundar dresseras. 5 När en hund är lös på prov, vid utbildning eller av någon annan orsak får den inte störa viltet under fortplantningstiden, det vill säga att kontakt med viltet inte får uppstå. Precis som jägarna försöker begripa vad förbudet mot blyhagel i Ramsar-områden innebär står följande begränsning för dörren. Miljöministeriet avser att utvidga det nationella implementerandet av engångsplastdirektivet till att även omfatta redskap för fritids fiske och insjövatten. Syftet med direktivet är att förhindra utsläpp av skräpplaster i havet. Direktivet berör egentligen enbart havsområden, men en utvidgning till nationell omfattning skulle medföra ökade kostnader och försvåra fritidsfisket och näringsverksamheten i branschen i hela landet. Aktörerna i branschen har vädjat till miljöministeriet om ett slopande av den nationella utvidgningen. Kommer även plasten att begränsas? Begränsningsförslaget Bly II Jägaren 2/2021 8 Nyhet r JA0221-book.indb 8 4.3.2021 9.18
den studsat mot någonting. Kanske hade den snuddat vid fågelns vänstra vinge eftersom den rättade till vingen. Den flög ändå inte iväg så jag antog att kulan hade gått aningen förbi på höger sida. Nu hade jag en enda patron kvar och tjädern satt fortfarande i talltoppen så jag siktade en aning till vänster, men efter skottet satt tjädern oberörd kvar i talltoppen. Ni kan inte tro hur det förargade mig att inte ens den sista patronen hade fällt fågeln! Nu började tjädern liksom räta på halsen och ruskade häftigt på huvudet. Hoppet tändes hos mig att kulan kanske ändå hade träffat eftersom den betedde sig så underligt. Efter en stunds ruskande trillade den till marken. Jag sprang med raska steg fram för att kolla. Ett stycke från trädet stod den, en storväxt tjäder som fick fart på benen när den såg mig. Efter en tuff kapplöpning hann jag fatt och dängde ihjäl den. Tjädern var min första fällda hönsfågel och jag var både lycklig och rörd. Medan jag bar den funderade jag att det här måste vara en riktig gammeltupp så som den väger. Väl hemma stannade vågen på 4,6 kg. När jag plockade fågeln klarnade det att kulan hade gått igenom halsen nertill. En lång tid efteråt grubblade jag på tjäderns beteende och hur det hela hängde ihop. I januari 1960 fyllde jag 15 år och började prata med pappa om jakt och att köpa ett eget gevär. Till en början var han absolut emot, men gav slutligen efter. Det första geväret som jag köpte var ett ryskt miniatyrgevär. Det var kallt den där dagen, träden var snöklädda och det låg bortåt 20 cm snö på marken när jag körde hemåt med traktorn. Då flög två orrtuppar över landsvägen framför mig. Jaktinstinkten vaknade och väl hemma beslöt jag att hämta miniatyrgeväret och leta rätt på tjädrarna. Till min förargelse hade jag bara två patroner kvar, men trots det drog jag på mig den vita snödräkten och skidade iväg i riktningen som tjädrarna flugit. När jag hade skidat en dryg kilometer fick jag faktiskt syn på tjädrarna. De satt i var sin talltopp och sträckte på halsen och såg väldigt skärpta ut. Av allt att döma hade de upptäckt mig. Avståndet till tjädrarna var alldeles för stort så jag tog av skidorna och började smyga mig närmare i skydd av träden. När avståndet krympt till strax under 100 meter tog jag stöd av ett stort träd. På det här avståndet hade jag ofta skjutit förut. Kalla kårar löpte utmed ryggen på mig där jag låg och siktade på mitt livs första tjädertupp! Skottet gick och jag hörde hur kulan pep till som om Den första tjädertuppen TexT Arto Särkelä Teckning Antti Yrjölä Jägaren 2/2021 9 Det händ sig på jakt JA0221-book.indb 9 4.3.2021 9.18
Det är tungt att ta sig upp på fjället, men det fantastiska landskapet ger lön för mödan. Högre upp söker hundarna bättre. Jägaren 2/2021 10 JA0221-book.indb 10 4.3.2021 9.19
Snöig tur efter ripa Tero Soronen gjorde en jaktpositiv livsförändring och flyttade till Enare för att studera till medianom vid Sameområdets utbildningscentral. TexT Olli Kangas bilder Seppo Ahava I Lappland finns det gott om jaktmarker för en jägare att trivas. Soronen, som föder upp gordonsettrar, trivs givetvis också på sin ursprungliga hemkommuns marker i Pudasjärvi. Där finns det också bland annat ripor, men vårriporna, de finns bara i norr. Soronen nämner även några andra saker som är bättre i norr jämfört med skogarna i söder. – Här har vi en lång jaktsäsong och inga älgflugor eller ormar, rabblar Tero upp. Som extra bonus får man njuta av vackra landskap och rena vatten. Hedarnas hund Gordonsettern avlades ursprungligen för de brittiska hedarna, vilket gör att den passar dessa landskap bra, konstaterar Soronen. Hans ripjaktlycka har varit varierande i år. I januari var vädret gynnsamt, skaren bar och det var enkelt att ge sig ut på långa skogsturer. Kylan kunde förstås ofta sjunka till ett tjugotal minusgrader. Jägaren 2/2021 11 JA0221-book.indb 11 4.3.2021 9.19
Fram till början av februari hade det kommit så pass mycket snö att det blev riktigt svårjobbat för både människor och hundar. – Det här vädret är det allra besvärligaste med tanke på jakt med stående fågelhundar, suckar Soronen. När hunden inte kan söka inom normal räckvidd blir det naturligtvis svårt för den att få vittring. – Men jaga, det måste man ju få göra oavsett väder, erkänner han också. – Hunden ska hålla kontakt med jägaren hela tiden. Jag vill inte använda hundpejl utan jag lär hundarna att hålla kontakt även om de skulle befinna sig längre bort, berättar Soronen. – Det går inte att lära hundar att stå, men andra nödvändiga saker absolut, såsom avancering och resning på kommando och att hunden efter skottet stannar kvar. Och att hunden kommunicerar under söket. Hunden ska jaga tillsammans med människan, inte för sig själv. – Dessa gordonsettrar är inte naturligt så duktiga på att apportera, det måste man lära dem från att de är valpar, medger Soronen. Det viktigaste med fjälljakt för Soronen är att han kan glömma bort alla bekymmer. När man fokuserar på att observera naturen och följer hundarnas arbete kommer pandemin och andra bekymmer i skymundan. – Denna gång blev det nog mest bara motion, men på kvällen efter bastun kändes det i alla fall skönt i kroppen. Gränsen för minusgrader Första dagen gick turen efter ripor till Peitsikkos område. Andra dagen beundrades Otsamo fjällets svindlande vyer. Från Otsamo kan man vid bra väder se ända till de höga topparna på norska sidan. Petsikko i sin tur är belägen på flacka fjällmarker vid gränsen till Enare. Turen som skulle ta fyra dagar blev till slut bara två dagar lång, eftersom kylan sjönk till drygt 20 minusgrader under två dagar, vilket är gränsen för minusgrader för hundarna. Sällskapet startade vid nio tiden på morgonen. Det Snön var så djup och mjuk att hundarna helst följde snöskoterspåret i skogen. Det var också lättare att skida i det. Snön jäklades med Navajo som måste stanna för att hämta andan. Det var helt klart irriterande. Jägaren 2/2021 12 JA0221-book.indb 12 4.3.2021 9.19
blev nästan tio kilometer skidåkning i en halvmeter djup pudersnö under den första dagen. Snön gjorde det hela till ett riktigt idrottspass, men det gick ändå. Det var lite för tufft för hundarna och försvårade så klart söket. Sök i snön Det blev ändå några jaktsituationer och sammanlagt fem stående. Det första skedde nästan genast efter skid turen hade påbörjat. Det var ett fint stående men snart skulle det visa sig att en snöskoteråkare troligen hade skrämt bort fåglarna från platsen redan innan hunden fick vittring. – Ja, det finns ont om ripor, och jag har hört att en del ripor har även haft maskar, om det kunde bidra git till det minskade beståndet, konstaterar Soronen sorgset. Det låga antalet fåglar och den stora mängden snö tillsammans gör det riktigt svårt att hitta fåglar. Men det är väl inte heller meningen att det ska vara enkelt, menar herrarna. Som tur är blir det betydligt lättare att färdas på skidor efter att trädgränsen har passerats. Soronen turas om med sina tre gordonsettrar. Två av dem får som regel vila och en arbetar. Luna åtta år visar visserligen ibland hur jakten ska gå till, medan ett år gamla Navajo följer efter och nog grant memoriserar moderns fasoner. Den tredje hunden, Netta, är 5 år gammal. Tero Soronens kompis Kari Halonen har i sin tur en rödvit irländsk setter, Freija. Den fick flera vittringar på ripa och tog fina stånd. Den hittade också en alldeles färsk tjädergrop vars boende nyss hade lämnat den. Hundarna försökte med bravur söka i den djupa snön men de kan bara söka stort på kalfjället där snö ytan är hårdare. Fåglarna däremot tycks trivas bättre i skydd av träd där snön är mjuk. Två skott Det första skottet sköts under turen i Petsikko. Soro nens hund tog ett fint stånd under förmiddagen. Soro nen närmade sig på skidor och manade hunden att resa fågeln. En ripa flög upp men så pass snett och snabbt att skottet for förbi bakifrån. Den andra gången blev mer lyckad. Situationen uppstod på väg tillbaka från Otsamofjället runt kl. 14, dvs. mot slutet av dagen. Hunden fattade plötsligt stånd vid trädgränsen. Soronen närmade sig ett tjugotal meter tills han gav hunden kommando att avancera. Denna gång var siktet noggrannare och ripan hamnade i ryggsäcken. Viktigare än själva träffen för Soronen var att hunden skötte sig perfekt från stånd till apport. Därefter var det dags att återvända. I detta väder är det nödvändigt att hitta samma spår som upp till fjället. Kari Halonen har som princip att memorisera olika punkter i terrängen med hjälp av vilka färdvägen kan hittas. Det gäller att upprätthålla sina orienteringskun skaper. – GPS:n följer visst med i ryggsäcken, men princi pen är att den bara används i nödläge, konstaterar Kari. Vid hemfärden sjunker minusgraderna igen. Den kalla och tunga skidturen känns i benen, och en av skidarna klär allas tankar i ord. – Det här är trots allt bättre än att sitta hemma. Gordonsettern Netta sökte fint, stod och apporterade bytet i den djupa snön. Luna står. Netta och Navajo väntar snällt bakom husse. Jägaren 2/2021 13 JA0221-book.indb 13 4.3.2021 9.19
S edan dess är det bara bobollen som Allan har minskat på. I stället har han blivit aktiv i hembyn. Allan Arponen förevisar stolt föreningen Pajusen Eräilijäts jaktoch naturcentrum i Pajuskylä i Ruovesi. Och visst ger den här helheten orsak att smälla med hängslena! De stiliga byggnaderna har uppförts på talko i ett par decennier och i anslutning driver föreningen en naturstig med utsiktstorn. Naturstigen är försedd med tiotals tavlor som detaljerat informerar i ord och bild om naturen, växterna och djuren. Den senaste prestationen är en bastu formad som en mutter, som i höstas blev färdig vid en vacker sandstrand. – Till en naturmänniskas liv hör, anser jag, utöver jakten också svampoch bärplockning, fiske och naturliv i största allmänhet, funderar Allan. ALLAN ARPONEN, EN JÄGARE FRÅN 60-TALET Nöjena på 60-talet: Boboll och jakt Jakt på vintrarna, boboll och fiske på somrarna. Med de här nöjena tillbringade Allan Arponen sina ungdomsår på 60-talet. TexT och bilder Olli Kangas Jägaren 2/2021 14 JA0221-book.indb 14 4.3.2021 9.19
Allan har byggt strandbastun själv och aktiv som han är badar han flitigt året om. Jägaren 2/2021 15 JA0221-book.indb 15 4.3.2021 9.19
Hos familjen Arponen har man läst tidningen Jägaren ända från start och har sparat rätt många nummer. För Allan ingår jakten i hans naturnära livsstil. Familjen Arponen lever livet som moderna jägare-samlare. Under intervjuveckan landade kontot på 10 gösar och tre harar. Frysen är självfallet proppad med bär och svamp. Jakten, fisket och bäroch svampplockningen bildar en livsstilshelhet för honom. Allans hustru Sirkka jagar också, men den senaste tiden har ett krånglande knä hindrat henne. Desto oftare får Allan sällskap av dottern Merja Kaitajärvi. Hon huserar som värdinna på den mångfunktionella lantgården Kaitajärvi, men hinner jaga aktivt. Allan och Merja hör till ett litet sjupersoners älgjaktlag som har ett eget jaktområde i Kuru. Med det här gänget är älgjakten spännande. Jägarna och hundarna får verkligen visa vad de går för och varje fällning känns som en bedrift. Jaktlaget har några licenser som alltid blir använda, så det fattas inte kunnande i gänget. Själv har Allan i detta nu två spetsar, tio och sex år gamla. Den ena är specialiserad på älg och är en effektiv jägare i den grenen. Den yngre spetsen är en utmärkt kamrat på fågeljakt. Men Allan konstaterar att det nuförtiden finns så lite hönsfåglar att han knappt ens vill jaga sådana. Utom järpar som det fortsättningsvis tycks finnas att stoppa i grytan. – Tjäder har jag inte skjutit på decennier för det verkar finnas så lite av dem här i trakten, fortsätter Allan. Varje år sätter han kurs norrut till de lappländska fågelmarkerna. Och han har alltid fågel med sig hem, och självfallet också fisk och bär, beroende på årstiden. I 40 års tid har han rest till Lappland tre gånger om året. Skrev jägarexamen privat I början av 60-talet åkte Allan till skolan i Visuvesi för att skriva jägarexamen. Resan kändes väldigt spännande eftersom det var första gången som den då femtonåriga grabben åkte alldeles ensam hemifrån. Som examinator för provet, som Allan skrev alldeles privat, fungerade jaktvårdsföreningens chef Erkki Mauranen. – Visst kändes det grymt spännande att gå alldeles ensam till skolan för att skriva provet, det minns jag tydligt, berättar Allan. Och tillägger att han klarade provet på första försöket. Den här räven lämnade jordelivet på 70-talet. Inredningen i föreningen Pajusen Eräilijäts stuga visar att medlemmarna jagar små rovdjur flitigt. Jägaren 2/2021 16 JA0221-book.indb 16 4.3.2021 9.19
– Då hade jag bara ett miniatyrgevär att jaga med. Mest var det fågel som jag jagade, försökte smyga mig nära och fälla, minns han. Mitt första byte var en gräs and. Vid åkerkanten fanns det sanka ställen dit änderna gärna kom för att beta. – Där lyckades jag krypa med miniatyrgeväret och knipa en and. Men när jag försökte fälla orre och tjäder blev det en hel del bommar. Några tjädrar hamnade ändå i ränseln, fällda med miniatyrgeväret. – På hönsfågelfronten fanns det alltså att göra. Jär pen var det vanligaste bytet bara man kunde hantera en pipa, minns Allan. Allan minns att han en gång fällde en orre i flykten med miniatyrgeväret. Men inte heller rovfåglarna slapp undan den unga jägaren. – Duvhökar sköt man ju alltid så fort man fick syn på en, och ibland lyckades det, berättar Allan. Hagelgevär och spets När Allan var sexton skaffade han sitt första egna hagelgevär. Skytteträningen var förlagd till skjutbanan i Kuru. En kamrats pappa skjutsade pojkarna till träning en i sin saab med tvåtaktsmotor. Där fanns en lerduve kastare och vajerdrivna rörliga fågelmål. – Det var en billig bössa, en Prior med piporna sida vid sida, men visst blev det resultat med den, berättar Allan. – Vid det här laget har jag ju samlat på mig en hel del gevär och tre olika miniatyrgevär, om jag minns rätt, summerar han. Hagelbössor och studsare för alla sorters jakt. – För harjakt väljer jag oftast min lättaste hagelbös sa. Jag är inte längre så intresserad av skjutandet, men mitt eget pass ger jag inte upp, funderar han. När Allan var sexton kompletterade han hagelgeväret med en egen jakthund, en spets. – Den blev en bra fågelhund, skällde fint på orre och tjäder, och med den började det trilla in fällningar, berättar Allan. Det gick så långt att det blev för mycket fågel och Allans mamma måste hejda den ivriga jägaren. Det fanns ju ingen frys på den tiden att lägga fåglarna i. Tillsammans med sina vänner jagade Allan också räv flitigt på 60och 70-talet. Flera av kamraterna hade goda rävhundar. Älgjakten kom in i bilden först på 80-talet. Medlemmarna i föreningen Pajusen Eräilijät jagar fortsättningsvis flitigt små rovdjur. Vilket intygas av de många skinnen på jaktstugans väggar. Allan var med när föreningen grundades 1968. – Pajusen Eräilijät är ju en förening för småvilt, eller egentligen en naturklubb snarare än en jaktförening. Föreningen leder sitt ursprung till hageltävlingarna mellan byarna. Tävlingarna kallades Pajusen Kyläseura, alltså byaförening, och där kläcktes idén att grunda en egen jaktförening. Numera sysslar föreningen mest med annat än jakt. "Pajusen Eräilijät är ju en förening för småvilt, eller egentligen en naturklubb snarare än en jaktförening." – Nuförtiden är den snarare en byaförening medan jakten har blivit en bisyssla, konstaterar Allan. Men ändå en synnerligen viktig och kär bisyssla. Kvoten är en orre per medlem, men järparna blir fler bara man kan vissla. Föreningen totalfredade tjädern för länge sedan. Under de senaste 20 åren har medlemmar na jobbat flitigt med naturcentrets byggnader. Hundutställning eller inte? Självfallet har pandemin stökat till livet också för jägarna. Den stora hundutställningen som ordnas av fyra föreningar arrangeras i Ruovesi i vår om coronaläget tillåter. – Vi har bra planer för hur vi skulle kunna ordna utställningen enligt coronabestämmelserna och blir den av så kommer drygt tusen hundar, funderar Allan. Lyckligtvis är jakten en såpass naturlig syssla att den knappt alls begränsas av pandemin. Under intervjuda gen råder en gnistrande kyla och Allan ger sig iväg på harjakt med sin vän Pekka Aalto. Det var för Pekkas drivande hund som veckans tre harar fälldes. Den här jägaren behöver inte resa någonstans för att jaga. Han behöver bara gå från gårdsplanen ut i skogen och så har harjakten börjat. Jakten kan börja så fort Allan stiger ut på gården. Pekka Aaltos stövare hittar alltid vilt att driva. Allan har två spetsar och den äldre är specialiserad på att driva älg. Jägaren 2/2021 17 JA0221-book.indb 17 4.3.2021 9.19
D et finns mycket harspår och ser lovande ut. Sulo får äntligen sätta i gång på allvar och det dröjer inte länge förrän han markerar ett färskt spår. Skallet klingar och jag väntar beredd på passet. Det är rent otroligt hur en så liten hund kan ha en så skarp nos och hur fort det går i snön. Går och går, naturligtvis går det med förlängda ben eftersom drevet emellanåt avancerar med hunden i mattes famn. Kartan visar att drevet hela tiden följer samma rutt, en stor cirkel i skogen. Hunden följer alltså en hare i spåren. Som ur tomma intet dyker haren upp vid passet, stannar och skuttar därifrån. Den är för långt borta, utom skotthåll. Nu har haren farit omkring med hunden så den har blivit alldeles yr och tappat spåret. Den var listig och kom undan. Det syns på min lilla tax att nederlaget smakar bittert. Den här gången förblev haren en dröm. När Sulo koncentrerar sig på jobbet håller han nosen tätt mot marken och slår dövörat till. Mattes kommandon rinner förbi tills jag får tag i honom. Hårt arbete får alltid sin lön Det är dags att pausa och spinna nya planer. Jag tänder korvbrasan och sätter på kaffet. Men Sulo är inte särskilt intresserad av korvarna utan beger sig energiskt tillbaka till skogs medan matte latar sig. Men tänka sig, någonstans ifrån skakar Sulo fram en hare till! Jag hör drevet i skogen på andra sidan åkern och kliver iväg ditåt. Det ligger duktigt med snö på åkern så jag måste jobba själv också för att ställa mig på pass. Jag hinner inte vänta mer än en stund innan jag hör Vinterjakt med bästa kamraten hur drevet blir livligare, alldeles nära. Strax kommer jösse studsande utmed traktorvägen. Nu har jag min chans. Bössan brakar till och haren faller. Sulo anländer till fällningen och blir belönad för sitt fina arbete. Föret var gynnsamt på den här jakten och Tapio log mot oss. En jaktdag med snö och kyla tillsammans med bästa jaktkamraten får mig att le. Det gör inget om det inte blir något byte. Huvudsaken är att man njuter av naturen och att hunden blir belönad för gott och uthålligt arbete! Morgonen är solig med lagom mycket snö och kyla, så det lovar bli en bra dag för harjakt. Taxen Sulo spritter av jaktlust när jag plockar fram pejlhalsbandet. TexT Hanna Metsälä Bilder Hanna Metsälä, Anssi Metsälä Jägaren 2/2021 18 Ungd msredaktionen JA0221-book.indb 18 4.3.2021 9.19
Hellre jaga tillsammans än ensam F örsta gången på jakt var jag inte ens två år fyllda. Jag lärde mig jaga i min pappas fotspår och skaffade jaktkortet som tioåring. Som så många andra jägare började jag i sällskap med vuxna. Jag skaffade mopedkortet som femtonåring och när höstens fågeljakt började trampade jag i gång mitt vådliga fordon. Med den puttrade jag till jaktmarken, för första gången på egen hand. Även om det inte blev något byte på den resan så fick jag uppleva känslan av frihet och ansvar. Jakten tillsammans med vuxna hade förberett mig för det, att ta ansvar för det jag gör. Skotern transporterar mig till fågeljakten och ibland till bäverpasset, men om det blir större vilt eller längre resor så behövs det nästan alltid bil. Därför har familjens stöd en enorm betydelse för jaktintresset. Jag fyller snart 17, men först under de senaste åren har jag lärt känna andra jagande ungdomar. Mitt jagande hänger fortfarande på att föräldrarna eller släktingar skjutsar. Vilket är en bidragande orsak till att jag sällan kan jaga med jämnåriga. Körkortet kommer förhoppningsvis att ändra på den saken. Det är tråkigt att inte jaktintresserade barn och unga kan träffa varandra oftare i hobbyns tecken. Att kamraterna hör till olika jaktföreningar och avstånden mellan dem har åtminstone för min del gjort det svårare att jaga med dem. Lyckligtvis fungerar fågeljakten lite bättre än älgjakten. Att ungdomar får uppleva gemenskapen och att de lyckas utgör, tycker jag, jaktens framtid. Därför är det oerhört viktigt att jaktintresserade ungdomar får träffa varandra. Hjälpen som de vuxna erbjuder är oersättlig. En jakt som görs tillsammans är alltid värdefullare än samma jakt på egen hand. REETTA HOKKANEN Skribenten är gymnasieelev och jagar ivrigt med hund. Hon bor i Suomussalmi. . ”Med hund jagar jag det mesta från älg till rovdjur i gryt.” När kölden biter Hård är barken utanpå, trädets mjuka hjärta inuti. Under den frusna jorden rötterna löper. Vinterbara grenarna bär bara vita snön. Framtiden lägger andra bördor, låt honom växa i fred. Sitter i toppen mäktig tjäder, fyller sin bit av himlen. Bärande vingslag lyfter skogens konung. Trädets rot bjuder haren ly när vinterkölden biter. Kölden styvnar i benen, frostskarpa andetag. Vintern är och får vara, naturen slumrar sin vintersömn. Vinden sjunger en nordlig sång, frosten biter i lavens skägg. TexT och bild Lauri Liuko K lumn Jägaren 2/2021 19 JA0221-book.indb 19 4.3.2021 9.19
1 ”Jägare sitter bara vid brasan och grillar korv, inte får de någon motion.” Att sitta på passet ger förstås ingen motion, men jakten är så mycket mera än att bara sitta! Beroende på jaktformen kan jakten mycket väl fungera som en motionsform. Att spåra ett vilt, släpa ut en älgkropp från skogen och att gräva ut en rävlya får svetten att lacka i pannan. 2 ” Jakt är enbart dödande.” Det är jakten inte! Att döda djur ingår förstås i jakten, men utgör bara en bråkdel av helheten. En fällning kräver oftast mycket arbete, så skottet utgör bara toppen på isberget. Momenten före och efter skottet upptar det allra mesta av tiden. Att utfodra viltet, hålla i gång en åtel, sitta på pass och hantera viltkroppen tar mycket tid. 3 ”Jakt är bara för gamla gubbar!” Det är jakten inte! Det finns ingen undre åldersgräns för jaktkortet. Ju tidigare man börjar desto mer hinner man lära sig, och i unga år lär man sig snabbt. I detta nu behövs det ungdomar för att föra traditionerna vidare, för att jakten inte ska bli en hobby för pensionerade gubbar. Allt fler kvinnor blir också intresserade och börjar jaga. 4 ” Är det någon nytta med jakten?” Det är det verkligen! Utan jakt växer sig viltstammarna för stora, vilket leder till älgskador på skog och sjukdomar. Jägaren själv mår bra av att röra sig ute i friska luften och av viltköttet och gemenskapen med jaktkamraterna. Samtidigt fostrar jakten till långsiktighet och uppmärksamhet, vilket är positivt också i arbetslivet. 5 ” Det är dyrt att jaga.” Det håller jag inte med om. Oftast handlar jakten om engångsutgifter för sådant som gevär, tillstånd och kläder. Till de återkommande smärre utgifterna hör jaktvårdsavgiften, patronerna och medlemsavgiften i jaktföreningen, men dessa uppgår inte till några svindlande belopp. Utgiftssidan kan minimeras genom att man bara köper det nödvändigaste och genomtänkt utrustning. Att jaga och ströva i naturen håller människan pigg och balanserar vardagen. 5 myter om jakt text och bild Johan Salminen HANKKIJALTA KATTAVA SIEMENVALIKOIMA RIISTAPELLON PERUSTAMISEEN Esim. Hankk? an Hirvi: Rehurapsia ja -kaalia sisältävä hyvin maittava seos hirvieläimille suunnatun riistapellon perustamiseen. Seoksen lajikkeita on muutettu maittavuuden parantamiseksi. RIISTAKAMERA BURREL S12HD+SMS3 199,RET810021 Näkymätön inframustasalama. Liiketunnistin, jopa 25 m. Tallentaa kuvat ja videot muistikortille ja lähettää kuvat sähköpostiin. Etäohjaus puhelimella. 12 Mb kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79,GRAOF20 MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 90 GRAOF10 Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. TILAA VERKKOKAUPASTA TAI KATSO MYYMÄLÄSAATAVUUS hankk? a.fi HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 12,5 kg 59,10 kg 99 50 12,00 €/KG 11,80 €/KG 9,95 €/KG KATSO VALIKOIMA JAHTI&VAHTI VILJATON 10 KG 36 90 JO4498 3,69 €/KG Lihaisa, maissiton ja viljaton täysravinto. Sopii hyvin normaaliaktiivisille tai herkille koirille, mutta takaa myös E-vitamiinin ja L-karnitiinin sekä riittävän energian saannin aktiivisilla koirilla. JAHTI&VAHTI VILJATON 10 KG JAHTI&VAHTI LOHIÖLJY 1 L 19 90 JV86124 Sisältää runsaasti elimistölle tärkeitä omega-3 rasvahappoja, joita tarvitaan muun muassa turkin, ihon, polkuanturoiden ja nivelten normaalin hyvinvoinnin ylläpitämiseen. JAHTI&VAHTI Jägaren 2/2021 20 Ungd msredaktionen JA0221-book.indb 20 4.3.2021 9.19
HANKKIJALTA KATTAVA SIEMENVALIKOIMA RIISTAPELLON PERUSTAMISEEN Esim. Hankk? an Hirvi: Rehurapsia ja -kaalia sisältävä hyvin maittava seos hirvieläimille suunnatun riistapellon perustamiseen. Seoksen lajikkeita on muutettu maittavuuden parantamiseksi. RIISTAKAMERA BURREL S12HD+SMS3 199,RET810021 Näkymätön inframustasalama. Liiketunnistin, jopa 25 m. Tallentaa kuvat ja videot muistikortille ja lähettää kuvat sähköpostiin. Etäohjaus puhelimella. 12 Mb kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79,GRAOF20 MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 90 GRAOF10 Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. TILAA VERKKOKAUPASTA TAI KATSO MYYMÄLÄSAATAVUUS hankk? a.fi HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 12,5 kg 59,10 kg 99 50 12,00 €/KG 11,80 €/KG 9,95 €/KG KATSO VALIKOIMA JAHTI&VAHTI VILJATON 10 KG 36 90 JO4498 3,69 €/KG Lihaisa, maissiton ja viljaton täysravinto. Sopii hyvin normaaliaktiivisille tai herkille koirille, mutta takaa myös E-vitamiinin ja L-karnitiinin sekä riittävän energian saannin aktiivisilla koirilla. JAHTI&VAHTI VILJATON 10 KG JAHTI&VAHTI LOHIÖLJY 1 L 19 90 JV86124 Sisältää runsaasti elimistölle tärkeitä omega-3 rasvahappoja, joita tarvitaan muun muassa turkin, ihon, polkuanturoiden ja nivelten normaalin hyvinvoinnin ylläpitämiseen. JAHTI&VAHTI Jägaren 2/2021 PB JA0221-book.indb 21 4.3.2021 9.19
Den finska viltförvaltningen åtnjuter stort förtroende. Utvecklingssprång i rätt tid, smidighet och solid sakkunskap i kombination med arbetet som tusentals frivilliga uträttar har lyft viltförvaltningens anseende på den offentliga förvaltningens Tio i topp-lista. text Klaus Ekman FINLANDS VILTCENTRAL 10 ÅR Smidig sakkunskap för viltet D en lagstadgade viltförvaltningen grundades 1962 med den då nya jaktlagen. Jägarnas Centralorganisation inledde sin verksamhet på riksnivå tillsammans med jaktvårdsdistrikten som följde länsindelningen. På lokal nivå hade det redan på många orter funnits jaktvårdsföreningar som följde kommungränserna, men efter lagförnyelsen grundades jaktvårdsföreningar i samtliga kommuner. En föregångare Viltet och jakten har i alla tider haft en viktig roll i vårt land. 1962 års lagförnyelse ledde till lanseringen av en lagstadgad jägarexamen och här hörde Finland till de första länderna i världen. När beviljandet av jaktlicenser för 30 år sedan överfördes från länsstyrelserna till jaktvårdsdistrikten innebar även detta ett rejält språng. Innan dess, i slutet av 80-talet, hade inventeringen av vilttrianglar i stor skala inletts i samarbete med viltforskningen. Trianglarna ersatte linjetaxeringarna som hade pågått i decennier. På det här viset lades en stark grund för de frivilliga jägarnas arbete med att ta fram tillförlitliga viltdata. Grundlagen förnyades Grundlagen förnyades vid millennieskiftet och detta krävde en omvärdering av ett flertal av viltförvaltningens förordningar och befogenheter. I mitten av millenniets första decennium blev det uppenbart att en omfattande förnyelse av förvaltningen var förestående. Nu inleddes den såkallade Gustavelundseran. Under Jordoch skogsbruksministeriets ledning samlades berörda parter två gånger om året på Gustavelund i Tusby för att genomgripande diskutera viltbranschens framtid; visioner, hotbilder och möjligheter. Den såkallade Gustavelundsandan som uppstod på mötena ledde 1.3.2011 till den nya viltförvaltningslagen där den gamla lagstadgade viltförvaltningens enheter, det vill säga Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten, fusionerades till en enda organisation, Finlands viltcentral. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet fortsatte som förut. Ett digitalt språng till nästa årtionde Finlands viltcentral fick en flygande start. De offentliga förvaltningsuppgifterna placerades bakom en brandvägg för att vara oberoende av den övriga verksamheten och dit överfördes jaktlicenserna, dispenserna och jägarregistret. De offentliga förvaltningsuppgifternas oberoende har prövats oräkneliga gånger i förvaltningsrätter och har klarat prövningen. Samtidigt inleddes utvecklandet av tjänsten Oma riista, som sedermera placerade sig på andra plats vid en jämförelse mellan den offentliga förvaltningens digitala tjänster. Oma riista utvecklas fortlöpande och i skrivande stund går det att ansöka om samtliga jaktlicenser och de flesta dispenser i tjänsten. Dessutom kan varje jägare ha jaktkortet och skjutprovsuppgifterna i tjänsten, som redan används av 190 000 jägare; det är svindlande många! Tillförlitliga viltdata utgör grunden för allting Under innevarande årtionde har insamlingen av viltdata stigit till en ny nivå beträffande både mängden och kvaliteten. Den topptrimmade regleringsmekanismen för skogshönsens jakttider utgör ett gott exempel: resultaten av vilttrianglarna, som inventeras vid månadsskiftet juli-augusti, förädlas på tre veckor till jakttiderna för följande säsong. Som ett resultat av mekanismen kan vi efter nästan 40 års paus igen njuta av toppjakt i januari. Jakttiderna för skogshönsen utgör en strålande prestation av de frivilliga triangelinventerarna, viltcentralens team för förberedelser och skogsbruksministeriets förvaltningsmaskineri. Om detta och andra prestationer kan du läsa i kommande nummer av tidningen Jägaren. Laatikkoon 190 000 Jägaren 2/2021 22 JA0221-book.indb 22 4.3.2021 9.19
310 000 200 milj. € 66% 10. 1000 40 000 Under de senaste 50 åren har antalet jägare fördubblats. I fjol betalade drygt 310 000 personer jaktvårdsavgiften. Inställningen till jakt har under de senaste 35 åren undergått en betydande förändring. Andelen finländare med en positiv inställning till jakt har stigit från 48 procent till 66 procent medan andelen med negativ inställning har sjunkit från 31 procent till 10 procent. I undersökningen av offentliga organisationers anseende har Finlands viltcentral stigit till tionde plats. Det årliga värdet på hjortdjursjakten överstiger 200 miljoner euro. Så sent som 1968 var älgen fredad i nästan hela landet, det fanns inga rådjur och vitsvanshjortarna var väldigt få. 190 000 PERSONER ANVÄNDER TJÄNSTEN OMA RIISTA NYCKELTAL FÖR JAKTEN Drygt 1000 vilttrianglar inventeras varje år. 40 000 jägare uträttar nästan 300 manår frivilligt arbete. Jägaren 2/2021 23 JA0221-book.indb 23 4.3.2021 9.19
S12 HD+SMS PRO LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Lähettävien S12HD+SMS -riistakameroiden 4G-versio. S12 HD+SMS3 LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Valikoimamme myydyin lähettävä riistakamera. EDGE HD RIISTAKAMERA Helppokäyttöinen tallentava riistakamera. 249 00 159 90 59 90 99 90 79 90 49 90 69 90 49 90 34 90 39 90 669 00 1399 00 39 90 5 00 149 90 199 90 129 90 SEWARD-TOPPAPUVUT Vedenja tuulenpitävä toppapuku. Retkitukku-hinta 199,90 MERINO-HUPPARIT Metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 79,90 EXTREME LITE HUNTER Kevyet ja vedenpitävät. Erinomainen istuvuus ja tukeva pohjarakenne. Huom! Koot 42-44. Retkitukku-hinta 149,90 CHASER Kevyet ja vedenpitävät. Liikkuvalle metsäställe. Värit: ruskea ja BlindTech Invisible. Huom! Koot 41-45. Retkitukku-hinta 129,90 POWER -LÄMPÖLIIVI JA VIRTALÄHDE Retkitukku-hinta 149,90 COMMANDER REPPUJAKKARA 40 L Järkihintainen pilkkija passireppu. Retkitukku-hinta 49,90 Tutustu laajentuneeseen valikoimaamme ja osallistu samalla Ulefone-puhelimen arvontaan! RIISTAJA KALASAKSET Lujat sakset juhlahintaan. Retkitukku-hinta 11,90 PILKKIMISEEN SOVELTUVAT KAIKULUOTAIMET ALKAEN TEDDY FLEECETAKKI Miellyttävän lämmin ja mukava fleecetakki. Retkitukku-hinta 69,90 MERINO-TAKIT Soveltuu mainiosti välikerrastoksi tai ulkoilutakiksi. Retkitukku-hinta 69,90 DRIRELEASE-KERRASTOT Tekninen alukerrasto. Nopeasti kuivuva materiaali. Retkitukku-hinta 54,90 R16 MAXI ASEKAAPPI SSF 3492 -standardin turvakaappi 16 aseelle. Kaapissa on irrotettavat välihyllyt, viisi kiinteää ovilokerikkoa sekä lukitus viidellä lukkotapilla. FAS 6880 -turvalukko. Saatavana myös elektronisella lukolla 799,R12 EVO ELECTRO ASEKAAPPI SSF 3492 -standardin turvakaappi 12 aseelle. Ulos liukuva kelkka maksimoi käytännöllisyyden ja suojaa aseita kolhiintumiselta. Viisi kiinteää ovilokerikkoa, lukittava ylälokero sekä neljä sisätasoa tarvikkeille. Lukitus viidellä lukkotapilla. Elektroninen turvalukko. MERINO-KERRASTOT Tekninen merinovillainen aluskerrasto metsästykseen ja vapaa-aikaan. Värit: vihreä ja harmaa. Retkitukku-hinta 99,80 DRIRELEASE HUPPARIT Tekninen huppari metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 59,90 MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! JUHLAN KUNNIAKSI! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! LOPPUERÄ! -20 % KAUPAN PÄÄLLE! VERKKOKAUPPAMME LOI NAHKANSA! » Tutkaile avajaistarjouksia sekä asekaappiuutuuksia Suunnista uuteen verkkokauppaamme ja voita puhelin! TREKKING LITE ULKOILUHOUSUT Laadukkaat ja hengittävät tekniset housut kaikenlaiseen ulkoiluun. Retkitukku-hinta 59,90 RANGER HOUSUT Tekniset ja monipuoliset, kolmen vuodenajan housut. Retkitukku-hinta 79,90 TUNDRA TOPATUT METSÄSTYSPUVUT Vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop-kalvo. Lämmin SuperLoft-toppaus. Retkitukku-hinta 279,00-299,00 Riistakameran ostajalle riistakameran lyijyhappoakku ja Burrel-akkujohto Edun arvo 29,80 € 49 90 JUHLATARJOUS! 69 90 JUHLATARJOUS! 99 90 KAMPANJA! KATSO KAIKKI MALLIT UUDISTUNEESTA VERKKOKAUPASTA! + TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 10–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 10-18, La 10-15 Toimitamme ostoksesi nopeasti ja edullisesti. NOPEAT TOIMITUKSET! Tarjoukset voimassa 28.3. saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. JA0221-book.indb 24 4.3.2021 9.19
S12 HD+SMS PRO LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Lähettävien S12HD+SMS -riistakameroiden 4G-versio. S12 HD+SMS3 LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Valikoimamme myydyin lähettävä riistakamera. EDGE HD RIISTAKAMERA Helppokäyttöinen tallentava riistakamera. 249 00 159 90 59 90 99 90 79 90 49 90 69 90 49 90 34 90 39 90 669 00 1399 00 39 90 5 00 149 90 199 90 129 90 SEWARD-TOPPAPUVUT Vedenja tuulenpitävä toppapuku. Retkitukku-hinta 199,90 MERINO-HUPPARIT Metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 79,90 EXTREME LITE HUNTER Kevyet ja vedenpitävät. Erinomainen istuvuus ja tukeva pohjarakenne. Huom! Koot 42-44. Retkitukku-hinta 149,90 CHASER Kevyet ja vedenpitävät. Liikkuvalle metsäställe. Värit: ruskea ja BlindTech Invisible. Huom! Koot 41-45. Retkitukku-hinta 129,90 POWER -LÄMPÖLIIVI JA VIRTALÄHDE Retkitukku-hinta 149,90 COMMANDER REPPUJAKKARA 40 L Järkihintainen pilkkija passireppu. Retkitukku-hinta 49,90 Tutustu laajentuneeseen valikoimaamme ja osallistu samalla Ulefone-puhelimen arvontaan! RIISTAJA KALASAKSET Lujat sakset juhlahintaan. Retkitukku-hinta 11,90 PILKKIMISEEN SOVELTUVAT KAIKULUOTAIMET ALKAEN TEDDY FLEECETAKKI Miellyttävän lämmin ja mukava fleecetakki. Retkitukku-hinta 69,90 MERINO-TAKIT Soveltuu mainiosti välikerrastoksi tai ulkoilutakiksi. Retkitukku-hinta 69,90 DRIRELEASE-KERRASTOT Tekninen alukerrasto. Nopeasti kuivuva materiaali. Retkitukku-hinta 54,90 R16 MAXI ASEKAAPPI SSF 3492 -standardin turvakaappi 16 aseelle. Kaapissa on irrotettavat välihyllyt, viisi kiinteää ovilokerikkoa sekä lukitus viidellä lukkotapilla. FAS 6880 -turvalukko. Saatavana myös elektronisella lukolla 799,R12 EVO ELECTRO ASEKAAPPI SSF 3492 -standardin turvakaappi 12 aseelle. Ulos liukuva kelkka maksimoi käytännöllisyyden ja suojaa aseita kolhiintumiselta. Viisi kiinteää ovilokerikkoa, lukittava ylälokero sekä neljä sisätasoa tarvikkeille. Lukitus viidellä lukkotapilla. Elektroninen turvalukko. MERINO-KERRASTOT Tekninen merinovillainen aluskerrasto metsästykseen ja vapaa-aikaan. Värit: vihreä ja harmaa. Retkitukku-hinta 99,80 DRIRELEASE HUPPARIT Tekninen huppari metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 59,90 MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! JUHLAN KUNNIAKSI! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! LOPPUERÄ! -20 % KAUPAN PÄÄLLE! VERKKOKAUPPAMME LOI NAHKANSA! » Tutkaile avajaistarjouksia sekä asekaappiuutuuksia Suunnista uuteen verkkokauppaamme ja voita puhelin! TREKKING LITE ULKOILUHOUSUT Laadukkaat ja hengittävät tekniset housut kaikenlaiseen ulkoiluun. Retkitukku-hinta 59,90 RANGER HOUSUT Tekniset ja monipuoliset, kolmen vuodenajan housut. Retkitukku-hinta 79,90 TUNDRA TOPATUT METSÄSTYSPUVUT Vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop-kalvo. Lämmin SuperLoft-toppaus. Retkitukku-hinta 279,00-299,00 Riistakameran ostajalle riistakameran lyijyhappoakku ja Burrel-akkujohto Edun arvo 29,80 € 49 90 JUHLATARJOUS! 69 90 JUHLATARJOUS! 99 90 KAMPANJA! KATSO KAIKKI MALLIT UUDISTUNEESTA VERKKOKAUPASTA! + TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 10–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 10-18, La 10-15 Toimitamme ostoksesi nopeasti ja edullisesti. NOPEAT TOIMITUKSET! Tarjoukset voimassa 28.3. saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. JA0221-book.indb 25 4.3.2021 9.19
J aktformen kan också användas i stora områden, men då är det lätt hänt att drevet drar ut på tiden till rejält över två timmar. Passkyttarna börjar röra på sig och älgen upptäcker faran innan den går i pass. Älgar som håller till nära bebyggelse är vana vid högljudda bärplockare och svampplockare, och folk som rastar hunden. Jakten på sådana älgar kan bli jobbig. Det bästa resultatet når man i allmänhet genom att inte göra något större väsen av sig. Det är svårare för älgen att hålla koll på en tyst drivare medan en drivare som oväsnas är lätt att kringgå eller släppa förbi. Jaktformen fungerar utmärkt för små jaktlag eftersom drevet inte kräver mycket folk. Vilket betyder fler skyttar på pass och större utsikter till fällning. Meningslöst jaga i älgtom skog För att jakten ska gå med optimal effektivitet gäller det att veta var älgarna håller till och när de gör det. Det här kräver daglig spaning efter spår. Under barmarkstiden är det enda säkra sättet att dra tråd utmed vägkanterna där som älgarna brukar passera. Men innan ni sätter upp trådar är det bäst att fråga markägarna om lov eftersom alla inte vill inte ha trådar på sin mark. I vår förening skjuter vi i regel samtliga älgar i början av säsongen, så det ges sällan tillfälle att följa spår i snön. Tråden är inte hundraprocentigt säker, men om den har slitits av så finns det en skyldig och då hittar man oftast gärningsmannens spår i skogen även om ingenting syns på vägen. Även vitsvanshjortarna sliter av trådar, men långt ifrån alltid, och rådjuren knappt någonsin. Snön förenklar när den väl har fallit; det behövs inte längre några trådar och det räcker med en jägare i drevet. Den här jaktmetoden kunde vi kalla tyst drevjakt på älg eftersom det inte finns någon egentlig drevkedja. Inte heller oväsnas drivaren hela tiden. Vanligen driver drivaren ensam, men ibland är de två eller tre. Bäst kommer jaktformen till sin rätt i små områden nära bebyggelse. TexT och bilder Esa Höysniemi ÄLGJAKTSMETODER, DEL 9 Drev utan drevkedja Drivaren och drevet Det viktigaste är att drivaren känner terrängen som sin egen ficka. Han ska veta var någonstans i terrängen älgarna brukar vila och närma sig platsen från rätt håll. Vilket innebär att drivaren får gå i slingor och ibland till och med gå tillbaka. Drevet går alltså långsamt i jämförelse med en person eller en drevkedja som vandrar rakt fram genom skogen. Dessutom gäller det för drivaren att spana på marken efter färska tecken efter djuren och försöka räkna ut var de kan tänkas hålla till. Också på sommaren lär man sig rätt fort att läsa spår, bedöma deras ålder och inse faktum när man har blivit upptäckt av älgen. Väl framme vid legan går det på ett ögonblick att avgöra om den är gammal eller rykande färsk. Ofta låter älgarna drivaren komma så nära att han ser eller åtminstone hör att älgarna ger sig iväg. Då störtar älgarna panikartat iväg så mossan stänker, men de upptäcker ändå rätt fort att förföljaren är väldigt långsam. De lugnar sig, saktar av till skritt och spåren blir svårare att följa. Det händer att älgarna gömmer sig i ett snår och låter förföljaren passera. Om drivaren är uppmärksam märker han detta på spåren och spelet är ännu inte förlorat trots att djuren nu befinner sig bakom honom. Det kan mycket väl räcka med en kringgående rörelse tillbaka för att vända jakten till jägarens fördel. När älgarna sätter sig i rörelse igen kan de göra det åt vilket håll som helst, men om de besluter sig för att lämna grannskapet så sker det mer eller mindre mot vinden. Vilket ska beaktas när drevet planeras och passskyttarna placeras. I områden med varg har det noterats att älgarna byter till motsatt taktik när jägarna har hund. Jägaren 2/2021 26 JA0221-book.indb 26 4.3.2021 9.19
När snön har lagt sig blir drevet enklare och förvandlas till spårning. I synnerhet vid blidväder kan drivaren försöka styra älgarna. Drivaren kontrollerar att skyttarna är på plats innan han inleder drevet. 27 Jägaren 2/2021 JA0221-book.indb 27 4.3.2021 9.19
Tydligen är det förnuftigt att hålla en snabb och farlig förföljare på ”doftsidan”. I början av säsongen när träden fortfarande har löven i behåll kör vi oftast med två eller tre i drevet eftersom terrängen är väldigt tät. Med flera drivare blir dreven snabbare och vi kan hantera större såtar. Nykomlingarna i vårt älggäng går minst två säsonger i drevet för att handgripligen lära sig hur det hela går till. På det viset lär de sig terrängen och passen, och har senare som skyttar en rätt bra bild av hur drevet framskrider när de lyssnar på drevkarlarnas radiotrafik. Övrigt att beakta angående drevet Det är viktigt att drevkarlarna kan kommunicera med varandra. VHF fungerar utmärkt för ändamålet och håller samtidigt skyttarna underrättade. Även om drevet skulle bestå av en enda person så gör uppdateringarna väntandet klart meningsfullare för skyttarna än om fullständig tystnad skulle råda. Passkyttarna kan dessutom rapportera sina synobservationer så att drevet kan byta riktning om så krävs. Drivaren kan i sin tur berätta vems pass djuren är på väg till. Hos oss går jaktledaren så gott som alltid i drevet eftersom det är bästa stället att leda jakten från. Varje medlem i vårt älggäng ska tre år i rad fungera som jaktledare. Älgens beteende när den drivs varierar avsevärt från dag till dag. Det här är svårt att bedöma på förhand, men vid regnigt och disigt väder händer det att älgarna måste vallas som kor medan drevet en kall och klar dag knappt hinner börja innan älgarna sätter sig i rörelse. I det första fallet blir drevet långt och jobbigt, och kräver skärpt uppmärksamhet för att lyckas. Men det går att styra älgarna lite grann genom att gå på sidan om och trycka dem i önskad riktning. Om drivarna är flera så kan de utöver radion också hålla kontakt med olika ljud. Även om det inte handlar om en egentlig drevkedja så är det förnuftigt att hålla en front. Om någon måste gå i slingor eller återvända bakåt så väntar de övriga in honom så att alla når passkedjan ungefär samtidigt. När drivarna närmar sig skyttarna är det av säkerhetsskäl klokt att föra mera ljud än vanligt så att skyttarna vet var drivarna befinner sig. Det händer att djuren som drivs befinner sig bara några tiotal meter framför drivarna. I sådana fall brukar älgarna vara väldigt lugna när de når passet, så skytten måste vara alldeles tyst. Å andra sidan ges skytten tid till ett välriktat skott och kan hinna fälla fler älgar än en. Av det här skälet har vi byggt jakttorn på nästan alla pass. Även drivaren kan bära gevär När terrängen är känd och det inte råder någon trängsel i drevet så kan drivaren lugnt bära gevär. Det händer nämligen att drivaren får tillfälle att fälla en älg eller hjort under drevets gång. Om drivarna är fler än en måste de kunna kommunicera med telefon så att var och en fortlöpande vet var de andra befinner sig. I närheten av passen ska skjutandet dock överlåtas på skyttarna om viltet är på väg mot ett pass. Under drevets gång skjuter vi också annat vilt, som vitsvanshjort, rådjur, räv och mårdhund. Skottet påverkar knappt alls älgens rörelser och ofta når älgarna passet före det övriga viltet. Med den här jaktformen använder vi numera mindre tid för att fylla älgkvoten än de övriga jaktlagen omkring oss. Unga nykomlingar börjar med att gå ett par säsonger i drevet. De lär sig terrängen och de äldre jägarna visar dem hur det går till efter fällningen. Också på sommaren lär man sig rätt fort att läsa spår, bedöma deras ålder och inse faktum när man har blivit upptäckt av älgen. Med den här drevformen går – i motsats till jakt med hund – oftast hela älgflocken i pass. Då kan kvoten bli fylld väldigt fort, kanske redan efter ett par drev. S12 HD +SMS Pro 4G Kuvien ja videoiden lähetys sähköpostiin, erinomainen säänkestävyys (IP67), ajastin ja time lapsetoiminnot. S12 HD +SMS III Lähettää kuvat sähköpostiin tai puhelimeen. 12 MP kuvat, Full HD -videot, etäohjaus ja mustasalama. Metallinen turvakotelo riistakameralle 39,Puukiinnike riistakameralle 14,90 Seinäteline riistakameralle 14,90 » Kodin ja vapaa-ajan asunnon valvonta » Riistan tarkkailu » Työkonevalvonta » Kulunseuranta Tilaa osoitteesta www.elisa.fi/ burrelkamerat 249 00 Kertamaksulla 199 90 Kertamaksulla Burrel-kamerat monipuoliseen seurantaan! 6 90 /kk 36 kk maksuajalla 5 55 /kk 36 kk maksuajalla Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin Elisalta tilattuihin Burrel -kameroihin valvontakyltti ja ikkuntarrat veloituksetta! (arvo 14,90€) Jägaren 2/2021 28 JA0221-book.indb 28 4.3.2021 9.19
S12 HD +SMS Pro 4G Kuvien ja videoiden lähetys sähköpostiin, erinomainen säänkestävyys (IP67), ajastin ja time lapsetoiminnot. S12 HD +SMS III Lähettää kuvat sähköpostiin tai puhelimeen. 12 MP kuvat, Full HD -videot, etäohjaus ja mustasalama. Metallinen turvakotelo riistakameralle 39,Puukiinnike riistakameralle 14,90 Seinäteline riistakameralle 14,90 » Kodin ja vapaa-ajan asunnon valvonta » Riistan tarkkailu » Työkonevalvonta » Kulunseuranta Tilaa osoitteesta www.elisa.fi/ burrelkamerat 249 00 Kertamaksulla 199 90 Kertamaksulla Burrel-kamerat monipuoliseen seurantaan! 6 90 /kk 36 kk maksuajalla 5 55 /kk 36 kk maksuajalla Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin Elisalta tilattuihin Burrel -kameroihin valvontakyltti ja ikkuntarrat veloituksetta! (arvo 14,90€) JA0221-book.indb 29 4.3.2021 9.19
De flesta stötande raser är medelstora hundar och kan jobba också i snöig terräng. Jägaren 2/2021 30 JA0221-book.indb 30 4.3.2021 9.19
De stötande hundarna visar framtassarna! De stötande jakthundarna är fortfarande en okänd bekantskap för många jägare. De här allsidiga jakthundarna blir efter hand vanligare tack vare det goda lynnet och bredden på bruksegenskaperna. I jämförelse med övriga jakthundsraser är det fortfarande få som blir registrerade. Den stötande hunden är en effektiv jakthund, men kräver god kontroll och mycket aktivitet. Jag avråder från att skaffa en jakthund som enbart sällskapshund! text Panu Hiidenmies bilder Kutri Tamminen S om stötande hund kan användas nästan vilken hund som helst som effektivt sätter viltet i rörelse, men inte följer efter någon längre sträcka. De flesta hönshundar nerifrån kontinenten har ursprungligen också använts för att stöta jaktbara däggdjur. Intresset för den här jaktformen har ökat också i vårt land och exempelvis vorstehhundar används i viss utsträckning som stötande hundar. De flesta retrievrar och spanielhundar fungerar också som stötande hundar. Bland terrierraserna torde den vanligaste vara tysk jaktterrier som passar alldeles utmärkt till den här jaktformen. Småviltsjägarens outtröttliga kamrat Oavsett rasen kan en stötande hund utmärkt väl användas även hos oss vid många former av småviltsjakt. På duvjakt i början av hösten fungerar den som vilken annan apportör som helst. Med utbildning lär den sig att sitta tyst på passet och raskt hämta fåglarna i den närmaste terrängen. Apporterandet är ett trevligt sätt att förlänga säsongen för hunden och ger den sysselsättning utöver det egentliga stötandet. Raserna som används som stötande hundar är i regel ivriga och uthålliga simmare som inte låter sig avskräckas ens av kallt vatten. I synnerhet i landets södra delar Se videon på: www.jagarentidningen.fi Jägaren 2/2021 31 Tillsammans m d hunden JA0221-book.indb 31 4.3.2021 9.19
bjuder den långa sjöfågelsäsongen på en lång säsong för apportering. Wachtelhundar, spanielhundar, vorstehar och retrievrar apporterar energiskt och ivrigt. De har i regel en naturlig fallenhet för att bära föremål och vilt, vilket underlättar utbildningen till apportör. Även de minsta stötande raserna apporterar flinkt de vanligaste änderna till husse, men vad gässen beträffar kan orken ta slut för en liten tik. Det handlar alltså om en uthållig jakthund som slutför jobbet, om bytet så ska släpas. Efter hand som jaktsäsongen framskrider används de stötande hundarna på drevjakt efter hare och räv. De passar utmärkt på sällskapsjakter i begränsade marker. I allmänhet är de bra på att nosa upp viltet och stöter med sitt höga skall effektivt iväg småviltet till passkyttarna. De stötande hundarna är i sitt esse på jakter av den här typen i ett brutet odlingslandskap, i små skogsfigurer och utmed åar. I stora skogsområden eller ödemarker passar dock andra raser med vidare sök och längre drev bättre. Lämplig även för blodspår En av användningsformerna för stötande hundar är helt klart att följa blodspår, det vill säga eftersök på skadat vilt. De har ett skarpt väderkorn och en naturlig fallenhet för att följa blodspår. Vid utbildningen av unghundar börjar man ofta med blodspåren innan den egentliga stötande utbildningen. När viltgnistan väl har tänts kan, beroende på individen, uppgiften att följa ett blodspår ändå innebära utmaningar, i synnerhet i viltrika marker. Övningarna med blodspår kan lekfullt inledas redan som alldeles liten valp. Tack vare sitt luktsinne hittar hunden säkert även blodspår som är litet äldre. Det är väl närmast fråga om huruvida motivationen räcker till för att följa ett blodspår om det bjuds på färska viltdofter. I synnerhet när hjortarna, rådjuren och vildsvinen blir vanligare ökar också SRVA-uppdragen som arterna ger anledning till. För de flesta stötande hundar räcker den fysiska och psykiska styrkan också till mera krävande eftersök på skadat vilt. Följandet av blodspår görs huvudsakligen med kopplad hund, men om hunden släpps lös bör den ha kapacitet att hinna fatt och ställa djuret. När hunden letar efter småvilt ska den också apportera djuret till sin förare. Hjortdjuren utgör brödjobbet Beträffande hjortdjuren upplever vi här i landet i detta nu ett överflöd. Det kommer inte som någon överraskWachtelhundar vid det fällda viltet. Det är viktigt att alla hundar lär sig ett socialt beteende. Det behövs på sällskapsjakt. Det blir vanligare med stötande hundar. Jakten med en sådan går i högt tempo och känns därför intressant för många. Jägaren 2/2021 32 JA0221-book.indb 32 4.3.2021 9.19
ning att raserna som har utvecklats för marker med starka viltstammar har blivit populära. En stötande hund ska inte söka vilt särskilt långt från sin förare. När viltet är funnet ska en välutbildad stötande hund sätta djuret i rörelse i riktning mot passen. Jaktformen passar inte i viltfattiga marker, men i vilttäta marker sätter hunden flera djur i rörelse och återvänder efter en kort spurt för att söka nästa vilt. Den finska lagstiftningen känner inte den stötande hundens sätt att arbeta. Om en stötande hund har en mankhöjd som överskrider 39 cm får den ändå inte inte driva hjortdjur. Den som har en sådan hund ska vara särskilt uppmärksam på detta. Stötande hundar får användas vid jakt på samtliga hjortdjur som förekommer i landet samt vildsvin. Av allt att döma kommer det framledes att finnas gott om jobb för effektiva stötande hundar eftersom någon betydande minskning inte finns i sikte, i synnerhet inte för hjortarna och rådjuren. För jaktföreningarna gäller det att anpassa sig när de börjar jaga med stötande hundar. Hundarnas arbetsprincip inverkar på hur jakten planeras och genomförs. Det optimala vore att de stötande hundarna används kreativt och självständigt, och som komplement till andra hundar. I detta nu är jaktformen och jakten fortfarande nya och detta kräver nya perspektiv på jakten av jaktledaren och jägarna. Framför allt kommer det att krävas mycket av hund ägarna för att den här nya jaktformen ska bli en accepterad del av jakten i vårt land. De ska tillsammans med sina hundar skapa bilden att jakten med stötande hund ingår i vår jaktkultur. Den här räven föll för en stötande hund. Jaktformen passar utmärkt också i små jaktmarker. Stötande hundar får användas vid jakt på samtliga hjortdjur som förekommer i landet samt vildsvin. SUOMEN SUURIN metsästysja kalastusliike Katso koko 50 000 tuotteen valikoima verkkokaupastamme. Jägaren 2/2021 33 JA0221-book.indb 33 4.3.2021 9.20
<0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Fåglar/ km² Fåglar/ km² Spillning Den årliga avskjutningen Orrar Föda På vintern björkknoppar och hängen. På sommaren örter. På hösten bär och och säd på stubbåkrar. Ungarna äter även insekter. Lingon Insekter Vinge Spår Stjärt Orre Lyrurus tetrix Black Grouse/Teeri Vinter Sommar Ung Ung Gammal Gammal Ung Gammal Spetsig spets Brokig till färgen och ofta sliten Längre lyrformad stjärt Kraftig kroppsbyggnad Spensligare kroppsbyggnad Ganska rak och kort stjärt Rund spets Jämnare till färgen Säd Källa: Luke Täthet Sommaren 2020 Nykläckt Tredje handpennan lika läng som de andra Tredje handpennan kortare på unge Armbågspennor Tertialer 1 1 2 2 3 3 ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Handpennor 1 1 2 2 3 3 Vuxen orrhöna Ung orrtupp Enklast bestämmer du orrens ålder på handpennornas spets, stjärtens form och grovleken på näbben. Björkknoppar (vår) Klarröd valk Blåsvart fjäderdräkt Lyrstjärt Brunbrokig fjäderdräkt Gråbrokig på buksidan (sommar) Fjäderdräkten blir helt svart på senhösten kg cm Cirka 55 cm 1,1–1,4 kg kg 0,9–1,0 kg Cirka 43 cm cm 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 Tvärstrimmig hals Orrtupparna samlas på våren på spelplatsen Hönan har en grunt kluven stjärt Orren förekommer i hela landet utom i nordligaste Lappland. De lever i luckig blandskog, vintertid på platser med björk, på sommaren i frisk skog och myrkanter. Typiskt för arten är att den spelar i april-maj på öppna platser. Lägger 6-10 ägg. Häckar på marken i luckig skog. Hönan sköter kullen. Enklast bestämmer du orrens ålder på handpennornas spets. Unge har kortare tredje handpennan. C M Y CM MY CY CMY K Teeren_ika_aukeama_svenska.pdf 1 26/02/2021 18.44 Jägaren 2/2021 34 JA0221-book.indb 34 4.3.2021 9.20
<0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Fåglar/ km² Fåglar/ km² Spillning Den årliga avskjutningen Orrar Föda På vintern björkknoppar och hängen. På sommaren örter. På hösten bär och och säd på stubbåkrar. Ungarna äter även insekter. Lingon Insekter Vinge Spår Stjärt Orre Lyrurus tetrix Black Grouse/Teeri Vinter Sommar Ung Ung Gammal Gammal Ung Gammal Spetsig spets Brokig till färgen och ofta sliten Längre lyrformad stjärt Kraftig kroppsbyggnad Spensligare kroppsbyggnad Ganska rak och kort stjärt Rund spets Jämnare till färgen Säd Källa: Luke Täthet Sommaren 2020 Nykläckt Tredje handpennan lika läng som de andra Tredje handpennan kortare på unge Armbågspennor Tertialer 1 1 2 2 3 3 ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Handpennor 1 1 2 2 3 3 Vuxen orrhöna Ung orrtupp Enklast bestämmer du orrens ålder på handpennornas spets, stjärtens form och grovleken på näbben. Björkknoppar (vår) Klarröd valk Blåsvart fjäderdräkt Lyrstjärt Brunbrokig fjäderdräkt Gråbrokig på buksidan (sommar) Fjäderdräkten blir helt svart på senhösten kg cm Cirka 55 cm 1,1–1,4 kg kg 0,9–1,0 kg Cirka 43 cm cm 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 Tvärstrimmig hals Orrtupparna samlas på våren på spelplatsen Hönan har en grunt kluven stjärt Orren förekommer i hela landet utom i nordligaste Lappland. De lever i luckig blandskog, vintertid på platser med björk, på sommaren i frisk skog och myrkanter. Typiskt för arten är att den spelar i april-maj på öppna platser. Lägger 6-10 ägg. Häckar på marken i luckig skog. Hönan sköter kullen. Enklast bestämmer du orrens ålder på handpennornas spets. Unge har kortare tredje handpennan. C M Y CM MY CY CMY K Teeren_ika_aukeama_svenska.pdf 1 26/02/2021 18.44 Jägaren 2/2021 35 JA0221-book.indb 35 4.3.2021 9.20
Ei tietoa <= 1 > 1 > 2 > 3 > 5 > 10 > 20 > 30 > 50 EH ES KS KAS LA OU PO PH PK PS RP SA UU VS KA För exaktare uppskattning av hjortstammen – drygt 10 000 observationer I höstas inleddes ett försök som omfattade sju jaktvårdsföreningar, där synobservationerna av vitsvanshjort som gjorts på jakt antecknades i tjänsten Oma riista. Informationen preciserar uppskattningen av hjortstammen med hjälp av en ny funktion i Oma riista. TexT Eerojuhani Laine Bilder Naturresursinstitutet U nder de senaste åren har hjorten varit ett allt aktuellare samtalsämne både i de nationella medierna och bland jägarna – inte utan orsak. Enligt den uppskattning av hjortstammen som Naturresursinstitutet publicerade i fjol har vitsvansstammen under de senaste tio åren vuxit från drygt 50 000 djur till cirka 109 000. Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och Åbo universitet började 2017 utreda med vilka metoder vi kunde precisera uppskattningen och vilka data vi har ett särskilt behov av. Det tydligaste behovet rör data om hjortens regionala struktur, det vill säga åldersoch könsfördelningen. Vi började testa tre olika metoder; viltkameror, insamling av hjortspillning för DNA-analys och synobservationer antecknade av jägare under pågående jakt. Vi kom fram till att jägarnas antecknade synobservationer var den bästa metoden för en precisering av uppskattningen för hela landet. Alltså försågs Oma riista 2019 med de egenskaper som krävdes. Visserligen har jägarna också tidigare kunnat anteckna sina observationer, men de har stannat hos den som antecknar. Det har alltså inte gått att samla in observationer med den metoden. Hur organiserades piloten? Vi ville undersöka funktionsdugligheten med ett pilotprojekt före den landsomfattande insamlingen av observationer i september i år. För piloten behövde vi engagera jaktvårdsföreningar på olika håll i landet för att få så kompletta erfarenheter som möjligt av olika förhållanden. Under hela tiden som piloten pågick ombads de deltagande jägarna inkomma med förslag på förbättringar, vilka också realiserades. Redan i början klarnade det att alla jägare i de deltagande föreningarna sannolikt inte skulle anteckna sina Till pilotprojektet utvaldes sju jaktvårdsföreningar från vitsvanshjortens hela utbredningsområde Ei tietoa <= 1 > 1 > 2 > 3 > 5 > 10 > 20 > 30 > 50 EH ES KS KAS LA OU PO PH PK PS RP SA UU VS KA Saknas ? 1 > 1 > 2 > 3 > 5 > 10 > 20 > 30 > 50 Jägaren 2/2021 36 JA0221-book.indb 36 4.3.2021 9.20
Ei tietoa <= 1 > 1 > 2 > 3 > 5 > 10 > 20 > 30 > 50 EH ES KS KAS LA OU PO PH PK PS RP SA UU VS KA observationer: för somliga kändes det jobbigt medan andra saknade kunnandet eller lusten att använda Oma riista. Det går alltså inte att nå fullständig täckning genom att anteckna observationer. Men det viktigaste är att få in tillräckligt mycket observationer. Därför försökte vi förenkla antecknandet så mycket som möjligt. I Oma riista-appen går det att anteckna en observerad hjort med några få klick. Hur antecknandet går till i praktiken skriver vi utförligare om i tidningen Jägaren nummer 5 som utkommer i september. Observationer blev gjorda och rapporter blir skrivna Rapporterna som vi känner från älgsidan kommer nu att införas också för observationerna av hjortar och avskjutningen i Oma riista. Fram till början av februari antecknades inalles 10304 observationer av 3000 individer. Samtidigt preciserar vi avskjutningsrapporteringen. Jaktmetoden har tillfogats som ett frivilligt fält när en fällning antecknas. På det viset får vi en indikation på hur stor andel av hjortarna som fälls på vaktjakt och hur många som fälls för hund. Hittills har (N=4 299) cirka 83 procent av dem för vilka jaktmetoden har angetts fällts på vaktjakt. Ett stort tack till pilotdeltagarna I pilotprojektet deltog jägare från följande jaktvårdsföreningar: Borgnäs, Jokilääni, Marttilanejden, Lempäälä, Sastmola, Laihela och Leppävirta-Varkaus. Ett stort tack till er för att ni så aktivt antecknade observationer och gav synpunkter! Utifrån pilotmaterialet har vi redan hunnit räkna ut stammens kalvproduktion och könsfördelningen för de vuxna hjortarna. Resultaten ser intressanta ut och därmed kan vi förvänta oss att uppskattningarna som publiceras från och med nästa år kommer att vara regionalt ännu exaktare än förut. Projekten som inleddes åren 2017 och 2019 finansieras med separat finansiering av Jordoch skogsbruksministeriet. En granskning av hjortavskjutningens fördelning i viltcentrals regionen Satakunta visar tydligt hur ojämnt hjortstammen är fördelad i landet. Området med den tätaste stammen ligger där fyra viltcentralsregioner möts. Observationer har gjorts i jämn takt under hela jaktsäsongen och milstolpen 10 000 observationer passerades i slutet av januari. Index Suomi: Havaintokertymä yhteensä 06.02.2021 mennessä 20 00 40 00 60 00 80 00 10 00 päivämäärä ha va int ok er tym ä 1.9. 15.9. 29.9. 20.10. 10.11. 1.12. 22.12. 5.1. 19.1. 2.2. NA metsästyskaudet 2020?21 Tiedot on päivitetty 07.02.2021 10:08, (C) Luonnonvarakeskus Jaktsäsongerna 2020-2021 Ackumuleringen av observationer till 6.2 23 46 69 92 114.9 Ähtäri Närpiö Alavus Kaskinen Kauhajoki Kristiinankaupunki Virrat Parkano Kankaanpää Ikaalinen Ylöjärvi Nokia Harjavalta Kokemäki Huittinen Rauma Valkeakoski Loimaa Uusikaupunki Laitila Forssa PORI TAMPERE HÄMEENLINNA Toijala Vesistöt ja nimistö: Maanmittauslaitoksen yleiskartta (8/2016) 40 km 20 Riistakeskusalue Satakunta Saalis yhteensä / 1000 ha 05.02.2021 mennessä. Tiedot päivitetty 06.02.2021 10:42. Totala avskj / 1000 ha i regionen Satakunta till 5.2 Vattendragen och ortnamnen: Lantmäteriverket (8/2016) Jägaren 2/2021 37 JA0221-book.indb 37 4.3.2021 9.20
DNA-insamlingen breddar rovdjurskontaktpersonernas arbete Rovdjurskontaktpersonerna utgör ryggraden i nätverket av personer som samlar in prover av varg-DNA. Johannes Lehtomäki, som är en erfaren kontaktperson, började i höstas jobba som insamlingsansvarig. Lusten att lära sig nytt motiverade honom till frivilligarbetet med de stora rovdjuren. TexT Mirja Rantala Bilder Janna Lehtomäki och Riikka Hurri J ohannes, en veteran i rovdjursbranschen, åtog sig för många år sedan uppdraget eftersom han ville lära sig mera om rovdjuren och naturen. Och kunskapstörsten har han i behåll än i denna dag. Lusten att lära känna mina hemtrakter motiverar mig, exempelvis hur björnbeståndet ser ut i mitt område, berättar Lehtomäki. Som infödd Multialabo har Lehtomäki sett hur djurstammarna förändras över tid. Under årens lopp har samtliga fyra stora rovdjur som finns i landet påträffats där och jobb har det funnits mer än nog för honom. Jag ser väldigt tydligt hur stammarna förändras eftersom jag har bott här i hela mitt liv. När jag började som rovdjurskontaktperson var lodjuret någonting nytt här i trakten. Senare började björnstammen växa och nådde en topp åren 2013 och 2014. För ungefär sex år sedan dök också järven upp här, berättar Lehtomäki. Uppdraget omfattar numera också DNA-insamling I höstas, när insamlingen av varg-DNA blev landsomfattande, blev Lehtomäki ansvarig för insamlingen av DNA i sitt område. DNA-insamlingen ger oss data om vargrevirens gränser, antalet vargar i reviren och ungarna som föds. Till den insamlingsansvarigas uppgifter hör att ge de frivilliga insamlarna anvisningar och insamlingsmaterial och att ta emot proverna från sitt område och vidarebefordra dem. Det finns inget etablerat vargrevir i Lehtomäkis verksamhetsområde, men på den senaste tiden har det Rovdjurskontaktpersonerna har det kunnande som krävs för att samla in DNA från de stora rovdjuren. Jägaren 2/2021 38 JA0221-book.indb 38 4.3.2021 9.20
Vargarna på spåret i Tohmajärvi Den 13 februari samlade chefer på Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral och Jordoch skogsbruksministeriet in DNA-prover av varg i Tohmajärvi. Dagens saldo landade på ett avföringsoch tre urinprover. Det här var en verkligt lyckad dag. Vi deltog i arbetet som görs runt om i landet för att ta fram en exakt uppskattning av vargstammen. Ett stort tack till alla jägare och frivilliga som samlar in prover, sade jordoch skogsbruksminister Jari Leppä. Insamlingen av DNA-prover pågick ända till sista februari. gjorts observationer av ett vargpar. Under årens lopp har också enstaka vargar strövat genom området. Uppgiften är så ny att Lehtomäki ännu inte har plockat vargavföring själv för DNA-analys. Väderleken har en avgörande inverkan på hur insamlingen lyckas och observationerna måste rapporteras i tid. Lehtomäki har lockat jaktföreningarna på orten att delta i insamlingen av prover, men nätverket som ska byggas upp står fortfarande på ruta ett. Den som ansvarar för insamlingen ska ha ett nätverk och intresserade insamlare för att få fart på verksamheten, funderar Lehtomäki. Som Lehtomäki ser det är det viktigt att viltförvaltningen och viltforskningen öppet och begripligt berättar om vad forskningen gör och åstadkommer. Samtidigt visar det att de frivilligas arbete är värdefullt. Det är viktigt att de frivilliga känner att de är inkluderade på allvar och får ansvar. Det handlar om psykologi. När jägarna får ansvar så uppstår det också ett ansvarstagande, funderar Lehtomäki. Rovdjurskontaktpersonerna skapar basen för insamlingen Finlands viltcentral bistår Naturresursinstitutet i arbetet med att skapa ett insamlingsnätverk för DNA. Varje insamlingsområde behöver minst en insamlingsansvarig och fem till tio insamlare. Det krävdes inga omfattande studier av Lehtomäki för uppgiften som ansvarig för DNA-insamlingen. Det räcker med att vara anträffbar och ha en frys för proverna. Uppgiften som rovdjurskontaktperson innebär att man fortlöpande lär sig. Det här lär man sig bara i praktiken. Man blir aldrig färdig utan det behövs massor med upprepningar, fortsätter Lehtomäki. I likhet med Lehtomäki är de insamlingsansvariga ofta även rovdjurskontaktpersoner. Förutom kunnandet som krävs har de även ett fungerande nätverksområde, vilket underlättar rekryteringen av insamlare. Rovdjurskontaktpersonerna är avgörande för hur insamlingen av DNA-prover lyckas. Insamlingen riktas utifrån observationerna som skrivs in i Tassen och kontaktpersonernas expertis behövs när insamlingen organiseras, berättar Olli Kursula, jaktchef på Mellersta Finland. Kursula svarar för organiserandet av frivilligarbetet för insamling av viltinformation på Finlands viltcentral och insamlingen av varg-DNA utgör en viktig del av arbetet. I framtiden kommer sannolikt insamlingen av DNA-prover att utgöra en normal del av rovdjurskontaktpersonernas verksamhet, förutspår Kursula. Vem som helst som är intresserad av naturen kan bli insamlare bara han eller hon har erfarenhet av vargspår och vargavföring. Insamlingen av DNA-prover pågår från början av november till slutet av februari. Vem som helst som är intresserad av naturen kan bli insamlare bara han eller hon har erfarenhet av vargspår och vargavföring. Ledningen för Naturresursinstitutet, Jordoch skogsbruksministeriet och Finlands viltcentral deltog i insamlingen av DNA-prover av varg i Tohmajärvi. Jägaren 2/2021 39 JA0221-book.indb 39 4.3.2021 9.20
Fler löste jaktkort 2020 TexT Mari Kelkka och Maria Mänty A ntalet jägare som löste jaktkort vände uppåt i fjol, vilket känns välkommet. Inalles 310 074 personer betalade jaktvårdsavgiften. Det är ungefär 2300 fler än året innan. 91 procent av dem som betalade jaktkortet var män och 9 procent kvinnor. Andelen kvinnor i jägarkåren visar en tydlig uppåtgående trend. År 2000 fanns det ungefär 9000 kvinnor som jagade, men under de senaste 20 åren har skaran varje år vuxit stadigt för att i detta nu uppgå till 27 000 kvinnor som har löst jaktkort. Statistiken för herrarna under samma tidsperiod är sjunkande om den betraktas lineärt, men det förekommer årliga variationer. Tack vare det växande antalet kvinnor har det totala antalet jägare ökat under perioden 2000 till 2020. På grund av coronapandemin kunde det inte ordnas jägarexamenstillfällen under fjolåret i samma utsträckning som året innan, men antalet nya jägare kvarstod ändå på samma nivå som under 2019. Under fjolåret utökades vår skara med 7326 nya jägare som hade skrivit godkänt i provet. Nästan 30 procent av dem var kvinnor. Andelen kvinnor som skriver jägarexamen har vuxit stadigt år för år, vilket efter hand innebär en avsevärd förändring i jägarkårens struktur. Genomsnittsåldern för kvinnorna som skriver jägarexamen är 31 år och för männen några år lägre. Flest nya kvinnliga jägare hittar vi i åldersklassen 25-29 år medan det vanligaste åldersspannet för män som skriver provet är 10-14 år. Statistiken för jägarnas hemkommun visar att majoriteten av dem bor i tillväxtcentra. Sammanlagt bor nästan 75 000 jägare, det vill säga cirka 24 procent av hela jägarkåren, i de här tio städerna. Antalet jägare 2000-2020 310 000 305 000 300 000 295 000 290 000 285 000 280 000 275 000 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 Kommunerna där det bor flest jägare (2020) Rov ani em i Ule åbo rg Jyv äsk ylä Kuo pio Kaj ana Joe nsu u Van da Esb o Hel sin gfo rs Tam me rfo rs 14 000 12 000 10 000 8000 6000 4000 2000 15212 10992 9124 8207 6199 5236 4992 4456 4350 5717 Antalet jägare 2000-2020 (kvinnor) 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 5-9 år 1014 år 2024 år 5054 år 3034 år 6064 år 4044 år 7074 år 8084 år 1519 år 2529 år 5559 år 3539 år 6569 år 4549 år 7579 år 8589 år män kvinnor 14 000 12 000 10 000 8000 6000 4000 2000 Antalet personer som skrev jägarexamen 2020 Jägaren 2/2021 40 JA0221-book.indb 40 4.3.2021 9.20
BESKATTNINGSPLAN TOTALA ANTALET ANSÖKTA LICENSER BANKLICENSER S amoch banklicenserna hjälper oss att smidigt nå de uppställda målen för förvaltningen av älgstammen. Det känns trevligt att jaga när licensfrågorna har avtalats gemensamt och är skötta i god tid. Användningen av banklicenser ger oss utrymme att reagera om älgarna är fler än väntat. Samlicensen har som känt många fördelar. Licensdeltagarnas områden kompletterar varandra och kan göra jaktområdet större. Dessutom minskar samlicensen jägarnas arbete och kostnader vid ansökningsprocessen eftersom det räcker med en enda gemensam ansökning. Inte heller behöver jaktområdet granskas beträffande överlappningar mellan deltagarna. Det finns ännu fler fördelar. Samlicensen uppmuntrar deltagarna till att samarbeta sins emellan och hålla kontakten med varandra, vilket gynnar arbetet med att förvalta älgstammen. Det går att självständigt besluta om hur man riktar licenser, det vill säga att även om den avtalade licensfördelningen är bindande för deltagarna så går det att separat avtala om ändringar inom samlicensen under pågående jakt. Behöver samlicensen en ledningsgrupp? I en samlicens kan skötseln av det praktiska överlåtas på licensinnehavaren, men i synnerhet för stora samlicenser kan det vara bättre att utse en ledningsgrupp som sköter beslutsfattandet och det praktiska. Självfallet kan allt beslutsfattande för en samlicens skötas på deltagarnas gemensamma möten, men detta är inte alltid det smidigaste sättet. När banklicenser riktas till älgkoncentrationer eller till individer som orsakar skador så är det mera praktiskt att låta en liten grupp sköta beslutsfattandet. När en sådan grupp bildas ska gruppens befogenheter, uppgifter och sammansättning antecknas klart och tydligt i samlicensavtalet. Banklicenserna gör förvaltningen flexibel Det är vanligt att man ansöker om fler licenser än det beräknade behovet av beskattning och de här licenserna kallas banklicenser. De är till för att göra älgjakten flexibel. Avskjutningen bestäms inte på våren utan förhandlas fram först på hösten när antalet älgar i området är preciserat. Det svåra med banklicenserna är att besluta om fördelningen. Det rekommenderas att jvf håller en gemensam kontroll halvvägs i älgjakten för samtliga licensinnehavare där man med hjälp av observationerna i Oma riista kan diskutera älgläget för större områden än enskilda jaktlag. Det är förnuftigt att rikta licenserna enligt älgläget. Att fördela licenserna jämnt åt alla enligt arealen är förvaltningsmässigt en dålig fördelningsgrund även om den är rättvis. För samlicenser och i synnerhet för banklicenser är det viktigt att fördelningsprinciperna avtalas på förhand för att undvika meningsskiljaktigheter. Beträffande planeringen och ansökningen av banklicenser är dessa ändå inte knutna till samlicensen utan enskilda föreningar och jaktlag får använda sina egna. Men även här är det förnuftigt att diskutera älgläget i ett vidare perspektiv än inom eget gäng. Samarbetsviljan är viktig Den viktigaste förutsättningen för att bilda en samlicens är – utöver avtalet – deltagagarnas vilja och förmåga att jaga tillsammans. Inte ens det mest fulländade avtal räcker till om viljan och förmågan saknas. Att ingå i en samlicens är inte obligatoriskt för någon, men inte heller någon rättighet. En samlicens kan välja sina deltagare. En fungerande samlicens stöder deltagarnas verksamhet och ger jakten flexibilitet, säkerhet och kontroll. Den håller också jägarna underrättade om läget och planerna hos grannarna. I optimala fall realiserar deltagarna en gemensam beskattningsplan och drar åt samma håll med gemensamma spelregler. Samlicensavtalet • Ett privaträttsligt avtal mellan parterna • Fastställer samlicensens verksamhet • Deltagarna godkänner och undertecknar innan ansökningen lämnas in • Ger licensinnehavaren fullmakt att göra licensansökningen • En gemensamt avtalad licens fördelning som är bindande för deltagarna • Överför inte jakträtten på tredje part Nyttan med samlicenser och banklicenser TexT Lauri Itkonen och Joni Saunaluoma Bilder Sanna Piirainen och Joni Saunaluoma Banklicenserna är extra licenser som har ansökts utöver det uppskattade beskattningsbehovet. Jägaren 2/2021 41 JA0221-book.indb 41 4.3.2021 9.20
N är älgarna föds har de så kallade mjölktänder. Med stigande ålder spricker även permanenta tänder fram och mjölktänderna faller bort. Genom att titta på tandväxlingen kan man placera fällda älgar i åldersgrupperna ½ år, 1½ år och ?2½ år med mycket stor säkerhet oberoende av område. En normal kalv (½ år) har under jaktsäsongen fyra kindtänder i underkäkens ena halva, varav den tredje framifrån (P3) är tredelad. Hos väl utvecklade kalvar kan även den femte kindtanden (M2) börja synas. De tre första tänderna framifrån sett (P1 – P3) är mjölktänder, medan den sista är permanent. En fjolårig älg (1½ år) har vanligtvis sex permanenta kindtänder i underkäkens ena halva. De tre första (P1 – P3) är ofta ljusare än de övriga tänderna i och med att de nyligen bytts från mjölktänder till permanenta. Men en svagt utvecklad 1½ -åring kan ännu ha en eller två mjölktänder kvar, vilket då ses i att den tredje tanden framifrån (P3) är tredelad. En älg som är 2½ år eller äldre har sex permanenta kindtänder som alla är fullt utvuxna. De är mörka till färgen och uppvisar olika grader av slitage. Underkäkens längd I takt med att en älg växer, växer även längden på älgens underkäke. Underkäkens längd går därför att använda om man är osäker ifall en fälld älg är en kalv (½ år) eller en fjolåring (1½ år). På motsvarande vis kan även luckan mellan den yttersta framtanden (I4) och den första kindtanden (P1) användas. Om underkäken är kortare än 36 centimeter är älgen en kalv. Ett lika säkert tecken på att älgen är en kalv, är om luckan mellan framtänder och kindtänder är under 13 centimeter lång. Om underkäken är längre än 38 centimeter är älgen en fjolårig älg eller äldre. Ifall underkäken är 36 – 38 centimeter lång är älgen vanligen en svagt utvecklad fjolåring (en kalv som fötts sent eller en kalv som blivit moderlös). Om luckan mellan framtänderna och kindtänderna är över 13 centimeter lång är älgen 1½ år eller äldre. Årsringar Det noggrannaste sättet att kontrollera åldern på en älg som är ? 2½ år gammal är att avlägsna den ena av de Var älgen tillräckligt gammal för att fällas? Titta på tänderna så får du svaret. Den här var cirka 7½ år. Hur väl en älgs ålder kunde identifieras innan skottet, kan kontrolleras utgående från antalet tänder, tändernas utseende och underkäkens längd. text och bilder Mikael Wikström Tänderna visar älgens ålder Jägaren 2/2021 42 JA0221-book.indb 42 4.3.2021 9.20
Information om beståndets åldersstruktur Dels kan jägarna få information om beståndets åldersstruktur ifall tillräckligt stor del av de fällda djuren årligen åldersbestäms med hjälp av tänderna. En allmän målsättning i många älgförvaltningsområden är att fälla ett förhållandevis stort antal kalvar, många fjolåriga älgar samt fullvuxna älgar (? 6½ år), samtidigt som man strävar efter att spara älgar i åldern 2½ 5½ år. Det här görs för att tillräckligt många älgar ska ha möjlighet att uppnå fullvuxen ålder innan de fälls. För att uppnå detta tillämpas hornbegränsningar för tjurarna och bland korna fälls inte sådana som åtföljs av kalv eller vars kalv nyss fällts. mittersta framtänderna (I1), skiva tanden, färga den och räkna årsringarna som framträder i mikroskop. I takt med att en älg blir äldre, bildas en mörk och tunn ring i tanden varje vinter. Under varje sommar bildas en ljus och bred ring. Genom att räkna de ljusa ringarna och lägga till ett halvt år fås älgens ålder. Även den första permanenta kindtanden (M1) är lämplig att använda vid räkning av årsringar. Ett säkert sätt att kontrollera om en älg är 1½ år eller ?2½ år är att försiktigt lösgöra den yttersta framtanden (I4) och undersöka tandrotens öppning. Om öppningen är så stor att en tändsticka ryms in, är det fråga om en 1½ -årig älg. Om öppningen är så liten att endast en knappnål ryms in, är älgen 2½ år eller äldre. Om framtänderna har slitits så att tandeggen har fått en brun rand, är älgens ålder oftast cirka 5½ år eller äldre. Om ingen brun rand ses på tandeggen, är åldern oftast 4½ år eller lägre. Jägaren 2/2021 43 JA0221-book.indb 43 4.3.2021 9.20
B ilden som jaktförfattarna har skapat av ödemarkerna i Kajanaland och Lappland med tjäderskall och tjärbrasor stämmer väl med verkligheten. I den nordfinska jakttraditionen bedrivs jakten, från mård till björn, ofta av en duo, alltså av en jägare med hund. Längre söderut i landet bedrivs däremot jakten i synnerhet på björn och älg oftast som sällskapsjakt. Enligt Jaktlagens 8 § har jägarna i norr fri jakträtt i statsmarkerna i sin hemkommun. Den här rättigheten gäller i landskapen Lappland och Kajanaland samt i Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski och Vaala. Renskötselområdet omfattar Lappland (utom området Kemi-Torneå), delar av Norra Österbotten och Kajanaland. För att undvika missöden är det förnuftigt att före jakten kolla renskötselarbetena i det aktuella området i karttjänsten www.porotyot.fi eller genom att ringa renbeteslagets renvärd (paliskunnat.fi/py/ poroisannat). Norra Finland TexT Ville Viitanen och Timo Toivonen SKOGSVILDRENEN förekom en gång i tiden i nästan hela landet, men på grund av jakten dog den ut i vårt land vid föregående sekelskifte. På 50-talet återvände den dock till vår natur från ryska Karelen. Skogsvildrenen i vårt land är i stort sett fördelad på två separata populationer, den ena i Kajanaland och den andra i Suomenselkä. Arten klarar inte storskalig jakt. Utmed renskötselområdets sydgräns i Kajanaland har det byggts ett stängsel för att förhindra korsningar mellan skogsren och tamren. SÄDGÅSEN är en jaktbar fågel som håller till på myrar. Jakten har ett betydande kulturellt värde. Under de senaste åren har dock begränsningar införts eftersom gässen har blivit färre. ÄLGEN hör till de viktigaste viltarterna i norr. Stammen är glesare och könsfördelningen jämnare än på övriga håll i landet. Förekomsten av EUROPEISK BÄVER i Lappland utreds. Den europeiska bävern hör till våra ursprungliga arter och breder ut sig till västra Lappland från Sverige. Jakten är licensbelagd. I norr förekommer också den främmande arten kanadensisk bäver, som på jakt är så gott som omöjlig att skilja från den europeiska. Arternas utbredning kartläggs genom insamling av gnagspån (DNA). FJÄLLRÄVEN är en hotad och fridlyst art som förlorar mot konkurrenten rödräven. Jägarna i Övre Lappland uträttar ett viktigt viltvårdsarbete genom att jaga rödräv. På jaktr sa i Finland I DEN HÄR ARTIKELSERIEN BEHANDLAR VI JAKTENS SÄRDRAG OCH DEN ARTRIKA VILTFAUNAN PÅ OLIKA HÅLL I VÅRT LAND. Jägaren 2/2021 44 JA0221-book.indb 44 4.3.2021 9.20
MÅRDHUNDEN är en skadlig främmande art. Genom aktiv jakt hindrar vi mårdhundarna från att bli fler i Finland och sprida sig till Sverige. DALRIPAN och FJÄLLRIPAN är nordliga jaktbara fåglar. Dalripan håller till på myrar och påträffas ända ner till Suomenselkä. Fjällripan förekommer enbart i fjällen. Jägarna som bor i kommunerna Utsjoki, Enontekis och Enare får jaga dalripa och fjällripa med fällor. Jägaren 2/2021 45 JA0221-book.indb 45 4.3.2021 9.20
VARFÖR JAGAR JAG FRÄMMANDE ROVDJUR? För alla fåglar En tanke som länge legat och grott fick till slut en gnista att tändas för amatörornitologen William Velmala och han beslöt att börja jaga mink och mårdhund. Det fanns mer än nog för honom att lära sig, men beslutsamhet rådde det ingen brist på. TexT och bilder Johanna Hellman Somliga iståndsättningsprojekt är enorma. Hundratusentals euro läggs på att muddra och höja vattennivån, men hela jobbet går förlorat om rovdjuren är många och äter äggen och ungarna. I skyddsområdena har jakten på mink och mårdhund getts en framträdande roll, vilket fick Velmala att kavla upp ärmarna. Det slutliga beslutet var ett rätt spontant infall som i somras fick Vilmala att anmäla sig till en prepkurs för jaktkortet. Det var lärorikt eftersom examen kräver överraskande stora och breda kunskaper. Med vänster hand fixar H elsingforsaren William Velmala hade i flera år gått och funderat på att börja jaga främmande rovdjur. Minkarna och mårdhundarna plundrar sjöoch strandfåglarnas bon och han ville hjälpa dem med häckningen. I dagsläget är en stor del av sjöoch våtmarksfåglarna hotade, så vi måste göra allt vi kan för att hjälpa dem, förklarar Velmala. Velmala jobbar med att koordinera Helmi-programmets sjöfågelrestaureringar som görs för att hjälpa fågelfaunan med häckningen i skyddsområden. Jägaren 2/2021 46 JA0221-book.indb 46 4.3.2021 9.20
man det inte, konstaterar Velmala. Även om det inte krävs jaktkort för att jaga mink och mårdhund så upplevde Velmala jägarexamen som ett bra sätt att lära sig jaktens principer. Han lärde sig lagstiftningen om jakten och vapnen, och jaktkortet gjorde det enklare att få vapentillstånd. Men jakten har börjat intressera honom på allvar och Velmala funderar på att kanske börja jaga vilt som det finns gott om, som ringduva eller rådjur. Det vore fantastiskt att laga mat av ett djur som har levt i naturen. Det skulle ge mig ännu fler skäl att tillbringa tid ute i naturen, säger han och ler. Gemensamt mål behöver brobyggare Fågelvänner och jägare ställs ofta mot varandra och det kan vara svårt att undvika svartvitt tänkande. Velmala känner igen fenomenet och upplever för sin del att det är viktigt att delta i samtalet och bidra med nyanser. Det vore nyttigare att koncentrera sig på att samarbeta, exempelvis om naturvården, som ju både jägarna och fågelvännerna sysslar mycket med. Jakten på mink och mårdhund är utan tvivel ett område där bägge parternas intressen sammanfaller. Trots det fick intervjun och profileringen i tidningen Jägaren Velmala, som är känd i ornitologiska kretsar, att tveka. Det förekommer rejäla attitydskillnader mellan grupperna. På den senaste tiden har det talats en hel del om att förbjuda jakten på hotade arter. Vi borde lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan när det nu finns en möjlighet att förena krafterna för ett gemensamt mål i stället för att blankt vägra samarbeta. Velmala berättar att de flesta i bekantskapskretsen tänker i samma banor som han om jakten även om åsiktskrockar inte kan undvikas. Intervjun kan leda till att somliga Facebookvänner säger upp bekantskapen. Jag är medveten om att somliga bekanta inte godkänner jakt i någon form, men det är viktigare att göra någonting för fåglarna än att vara alla till lags. Faktamässigt går det inte att förneka rovdjursjaktens nytta för fågelfaunan, betonar Velmala. Förhindra fågelförödelse i skärgården Ännu har Velmala inte riktigt kommit i gång med rovdjursjakten. Det finns att fundera på eftersom han inte har egna jaktmarker eller känner någon jägare som kan visa honom finesserna. I höstas köpte Velmala ett vapen för avlivning av mink och mårdhund, och nu hör han sig för bland markägare om att ställa upp fällor. Vilket har visat sig vara knepigt i trängseln i södra Finland. Sommarplanerna är klara; han ska fånga mink i statsmarker i skärgården. På 90-talet inventerade han fåglar i Skärgårdshavet och bevittnade med egna ögon minkens och mårdhundens framfart bland skärgårdens fåglar. Jag såg alldeles för mycket förödelse. Minken kan med ett enda svep förinta produktionen av ungar i en hel koloni med tärnor. Velmala berättar att han fängslades av fåglar redan som barn och häpnade över hur de hade anpassat sig till olika förhållanden. Hur orkar den lilla lövsångaren flytta ända till Afrika? Hur uthärdar kungsfågeln den finska vinterns köld? Det har tagit lång tid att utveckla anpassningarna, så fåglarna hinner inte anpassa sig till de främmande rovdjuren. Ju mer man vet om fåglarna desto fler blir frågorna och desto mer vill man göra för dem, säger Velmala. Velmala har fått en gammal kanufälla, men ännu vet han inte var han ska gillra den. Fåglarna står Velmalas hjärta nära. Därför gör han sitt yttersta för att skydda dem. Mera tips om jakt på mink och mårdhund hittar du på den nya webbplatsen vieraspeto.fi/sv/ Jägaren 2/2021 47 JA0221-book.indb 47 4.3.2021 9.20
P å jakt går det inte alltid att undvika skadskjutning, oavsett om skottet är genomtänkt och skjutskickligheten på topp. Det finns så många faktorer som påverkar det fällande skottet. Dessutom är jägaren en person som folk gärna vänder sig till när det behövs hjälp med avlivning. Situationen kan vara krävande, snabb och även stressande. Men du får aldrig tappa omdömet, för säkerheten är alltid prio ett när skjutvapen är inblandade. Det finns inga ”laglösa” arter För djuren gäller olika lagstadgade definitioner: det finns vilt, fredade och icke fredade djur, skadliga främmande djur och invandrade arter. Här ska vi hålla i minnet att det inte finns några ”laglösa” arter. Avlivning av skadat småvilt En rad olika situationer kan leda till att du måste avliva ett djur. Det är klokt att vara medveten om saken och psykiskt förberedd eftersom avlivningen ska göras fort, målmedvetet, lugnt och skonsamt. TexT Paula Laukkanen Jägaren 2/2021 48 JA0221-book.indb 48 4.3.2021 9.20
Beträffande avlivandet av fångade skadliga främmande arter tillämpas exakt samma principer som vid jakt på vilket annat jaktbart djur som helst. För mårdhundens del handlar det i praktiken om avlivning med ett skjutvapen. Motivet för jakten eller fångsten och avlivningen får aldrig vara hat eller aggressivitet. Inte heller hör det till vår jaktkultur att avsiktligt låta hunden sarga ett djur, oavsett om det är levande eller dött. Till etisk jakt och fångst hör alltid respekt för djuret. Lagen förpliktar Lagen tillåter att du avlivar ett djur i fälla, gryt, under en byggnad eller liknande med pistol. Att dränka, kväva, gasa eller liknande är däremot förbjudet enligt både Ett skadat djur som flyr måste spåras, utan att spara på vare sig tid eller besvär. En hund är här en utmärkt hjälp. jaktlagen och djurskyddslagen. Enligt lagen ska ett djur således avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med lämplig metod och teknik. Det finns också lagstadgade undantag som gör det lättare att spåra och avliva skadat vilt. Då är det – liksom vid avlivning av djur i fälla – tillåtet att använda konstljus. Dessutom är det i havsområdet tillåtet att avliva ett skadat vilt med skjutvapen från en båt med motorn i gång. Djurskyddslagens 14 § förpliktar: Är djuret dock i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot det att hålla det vid liv, skall djuret avlivas eller avlivningen ombesörjas. Utöver avlivningssättet och omständigheterna stadgar lagen också om åtgärderna som följer. Jägaren måste kontrollera att djuret är dött innan han passar, flår eller destruerar det, eller skrider till andra åtgärder. I praktiken innebär detta att en mårdhund kan spela död för att vid lämpligt tillfälle smita. Om den redan har blivit skadad så vållas den oskäligt lidande och går sannolikt en långsam och plågsam död till mötes. Praxis Om det första skottet inte fäller så följer jägaren självfallet genast upp med ett andra skott. Ett skadat djur som flyr måste spåras, utan att spara på vare sig tid eller besvär. En hund är här en utmärkt hjälp. Om det är ett litet djur som en fågel eller hare som jägaren får i händerna levande kan han avliva det med ett snärtigt slag mot huvudet. På andjakt kan jägaren ha med sig en traditionell klubba som fungerar utmärkt för avlivning. En fågel kan dessutom snabbt avlivas med kniv genom att jägaren trycker upp bladet under näbben och upp i hjärnan. Geväret får dock aldrig användas som tillhygge eftersom risken är stor för vådaskott eller att det går sönder. Det är förnuftigt att lugnt lära sig och repetera avlivningstekniken med ett fångat djur. När jägaren behärskar greppen och djurets anatomi kan han verkställa avlivningen sakligt och skonsamt. Jägaren 2/2021 49 JA0221-book.indb 49 4.3.2021 9.20
Placera knipholken klokt Knipan är en hålbyggare och tacksam att hjälpa. En välplacerad knipholk får med stor sannolikhet invånare, vilket förbättrar förutsättningarna för en kull med ungar. Hur ska holken placeras och vad ska vi tänka på för att häckningen ska lyckas? TexT och bilder Antti Saarenmaa D e naturliga häckningsområdena minskar och livsmiljöerna förändras, vilket i kombination med de stora mängderna små rovdjur tränger in många sjöfågelarter i ett hörn. Men var och en av oss kan bära sitt strå till stacken även här. Att snickra knipholkar är ett enkelt, praktiskt och fungerande sätt att hjälpa. I bästa fall ger en välplacerad holk i rätt miljö upphov till en ny, årligen återkommande häcknings plats och ger under sin livstid en god start åt många knipkullar. Att komma ihåg när du snickrar För många av oss är det inget nytt att snickra knipholkar, men jag listar i alla fall det viktigaste att tänka på här: Jägaren 2/2021 50 JA0221-book.indb 50 4.3.2021 9.20
Insidan på holkens framvägg ska vara grov. Knipungarna klättrar tidigt ut från holken, men det blir svårt att få grepp om insidan är släthyvlad. Du kan skåra ytan så ungarna får fäste med klorna. Diametern på öppningen är 10 centimeter. Om även storskraken ska kunna häcka i holken ska du förstora diametern till 13 centimeter. Kom i så fall ihåg att göra holken litet djupare. Lägg lämpligt strö färdigt på botten i holken. Spån för husdjur som exempelvis gnagare är ett fungerande alternativ. Knipan hämtar inte material till holken utan bygger boet av sina egna fjädrar. Tips för placeringen Knipan häckar på både näringsrika och näringsfattiga platser. Beakta både vattendragets storlek och tillgången på föda när du sätter upp holkar en karg liten skogstjärn är en lämplig uppväxtmiljö för högst en knipkull medan en frodigare miljö kan föda flera kullar. Häng holken nära vattnet men inte vid vattenbrynet. Visserligen hittar knipan holken om den finns där, men det gör med stor sannolikhet också minken. Placera helst holken så att det inunder finns en mjuk landningsplats för ungarna, som ris eller mossa. Förr eller senare hoppar ungarna ut från boet och en landning på mjukt underlag är tryggare. Placera holken så att det inte finns flyghinder omedelbart framför den. Knipan flyger med god fart och en väjning i sista stund kan vara problematisk. Rovdjuren och kråkfåglarna Aktiv jakt på små rovdjur i markerna kring boet skapar betydligt ljusare utsikter för knipan att lyckas med häckningen. Både mården och minken utgör ett avsevärt hot mot häckningen. Slagjärn är en bra metod för att minska predationen mot knipan. Som en säkerhetsåtgärd kan du nedtill på holkträdet linda ett halkhinder som följer trädets tillväxt. Där får rovdjuret inte grepp med klorna och kan inte klättra upp i trädet. Små öar och skär utgör utmärkta platser för holkar eftersom mårdarna hellre tillbringar våren i andra miljöer. Du kan minska hotet från kråkfåglarna genom att välja avverkade holmar. Utan träd att sitta i minskar kråkfåglarnas predation mot både hålbyggare och markhäckare. Lämna gärna högstubbar för knipholkar på holmen eller skäret vid avverkningen. Där går det också bra att sätta upp bolådor för sjöfåglar. Under ruvningen lämnar honan boet ett par gånger i dygnet för att äta. Hon täcker då äggen med sina egna dun. Kniphane och hona Jägaren 2/2021 51 JA0221-book.indb 51 4.3.2021 9.21
WALLENBERGARE PÅ MALET ÄLGKÖTT 4 portioner 3 skivor torrt ljust bröd 400 g malet älgkött, gärna kalv 3 äggulor 1 dl grädde 1 tsk salt ½ tsk vitpeppar ½ tsk muskotnöt ¼ tsk kryddpeppar Ströbröd att strö över Smör och rapsolja för stekningen Mala brödskivorna till fina smulor, exempelvis i en mixer. Rör ner brödsmulorna och de övriga ingredienserna i köttfärsen. Låt dra i cirka 10 minuter. Forma massan till fyra tjocka biffar och strö ströbröd på. Hetta upp smöret och oljan i en stekpanna. Lägg två biffar i pannan när smöret börjar koka. Minska värmen och låt biffarna bli stekta i lugn och ro. Vänd biffarna när vävnadsvätska sipprar fram på ytan och bryn andra sidan. Håll de två första biffarna varma medan du steker de andra två på samma sätt. En klassisk wallenbergare serveras med potatismos och ångkokta ärter. Biffarna är saftiga och behöver ingen sås, men kan serveras med brynt smör. Saftiga färsrätter Malet älgkött är en ingrediens som kan användas till mycket, både till vardag och fest. Vid styckningen av hjortdjur blir det i regel massor av köttfärs. För att få ut mera av livet än köttbullar och sås rekommenderar jag klassiska wallenbergare och kinakåldolmar på nytt sätt. Wallenbergaren är ursprungligen ett svenskt biffrecept som görs på kalvfärs. Biffarna görs tjocka, strös med ströbröd och steks på låg värme. Traditionellt serveras wallenbergare med potatismos och ångkokta ärter. Älg-kinakåldolmen hämtar sin inspiration från rulltårtan, men med köttfärs inuti. Kinakålen är en onödigt undervärderad råvara som vi borde använda till mera än vi gör. Den är lättbevarad närmat eftersom den kinakål som finns i handeln på våren brukar vara inhemsk. Om du ändå tvekar så kan du ta vitkål i stället, men då ska du öka på koktiden och tiden i ugnen. Mat n MATREDAKTÖR OCH JÄGARE KATI POHJA LAGAR VILTDELIKATESSER FÖR VÅRA LÄSARE. 2018 GAV HON UT BOKEN RIISTAA LAUTASELLA MED RECEPT PÅ VILTRÄTTER. Följ Kati Pohja på Instagram: @sorsalassa bilder Laura Riihelä Jägaren 2/2021 52 JA0221-book.indb 52 4.3.2021 9.21
¾ dl korngryn 12 kinakålsblad 1 lök 2 vitlöksklyftor 1 tsk olja 600 g malet älgkött ½ dl grädde 2 msk sirap ½ tsk svartpeppar 1 kruka persilja Smält smör och sirap att pensla med Koka korngrynen med en buljongtär ning enligt anvisningarna på paketet och häll av dem. Koka upp vatten i en annan kastrull medan korngrynen kokar. Skär bort den tjockaste delen av skaftet på kinakålsbladen. Lägg bladen i kokande vatten för ungefär en minut, häll av och torka dem. Lägg 8 kinakålsblad på bakplåtspapper och omlott på en plåt så att de bildar en c 25 x 35 cm stor skiva. Sautera den skalade och finförde lade löken i olja i en panna. Finfördela de återstående fyra kinakålsbladen. Rör ihop korngrynen, de finfördelade bladen, löken, köttfärsen, grädden, sirapen, pepparn och den finfördelade persiljan. Ta en bit av massan och stek den i pannan. Avsmaka och salta om du tycker att det behövs. Bred ut köttfärsen på kinakålsski van och rulla med hjälp av bakplåts pappret ihop den. Ställ rulladen i ugnen på 175 grader och tillaga i 45 minuter. Tiden i ugnen beror på älgkål dolmens tjocklek. Pensla den under stekningen med smält smör och sirap. Servera älgkåldolmen med potatis och rårörda lingon. Ett tips: Korngryn kokta i buljong smakar salt. Avsmaka därför smeten innan du (eventuellt) saltar. ENKEL ÄLG-KINAKÅLDOLM Ungefär 6 portioner Jägaren 2/2021 53 JA0221-book.indb 53 4.3.2021 9.21
Hur skapar jakten hälsa och välmående? I en rykande färsk undersökning beskrivs de hälsooch välfärdseffekter som jägarna upplever. Undersökningen innebär en ny öppning på det inhemska och internationella jaktforskningsfältet. TexT och bilder Jani Pellikka, Ann Ojala, Marjo Neuvonen och Liisa Tyrväinen Överst för samtliga profiler hörde att uppleva lugnet och tystnaden i naturen, och natur upplevelserna. att uppleva lugnet och tystnaden i naturen, och naturupplevelserna (viktiga eller mycket viktiga motiv för 80-90 procent). I synnerhet profil 3 (hjortdjursspecialisterna) upplevde även samvaron som viktig medan profil 2 uppgav återhämtning från stress och avkoppling. Svararna bads också bedöma sin egen hälsa just nu och jämföra med nivån året innan. Oavsett profilen bedömde cirka 95 procent att hälsan låg på minst medelnivå medan cirka 90 procent bedömde att den låg på minst samma nivå som året innan – detta trots att enkäten gjordes i mars-april i fjol när coronapandemin bröt ut här i landet. Jaktens hälsooch välfärdseffekter verkade alltså inte separera jägarna enligt deras profiler (aktivitet och inriktning). Vilka jägare gynnas av hälsooch välfärdseffekterna? Även om vi upptäckte flera skillnader mellan profilerna så visade det sig att ett aktivare jagande (än genomsnittet) inte upplevdes som bättre hälsa. En intressant fråga: varför skiljer sig jägarna som genom jakten får särskilt mycket fysisk motion och vistelse i naturen under årets lopp inte från mängden? De hade ju dessutom oftare ett jobb som förde dem ut i naturen. T illsammans med Finlands viltcentral och Forststyrelsen gjorde Naturresursinstitutet i fjol en enkät som kartlade jaktens hälsonytta. 1732 jägare på olika håll i landet svarade. I enkäten frågades det efter de svarandes personliga och jaktliga bakgrund, om hur de jagade och motionerade, om utomhusaktiviteterna och om den upplevda livskvaliteten och hälsan. Den bärande tanken i undersökningen var att den jaktliga aktiviteten och inriktningen hos olika jägare kan ta sig uttryck i olika välfärdseffekter. För att utreda det här delades svararna in i fyra profiler. Jägarna med profil 1 jagade i genomsnitt 10 dagar om året. Jakten var mångsidig och inkluderade påfallande ofta skogshöns. Jägarna med profil 2 jagade mest och de jagade många olika vilt under jaktåret. Jägarna med profil 3 ägnade sig främst åt hjortdjursjakt medan jägarna med profil 4 ägnade sig främst åt småvilt. Hur mycket rör sig de olika profilerna fysiskt? Jägarna med profil 3 (hjortdjursspecialisterna) promenerade minst (5 km) och rörde sig fysiskt minst (mindre än tre timmar) på en jaktdag medan de aktiva jägarna med profil 4 (småvilt) rörde sig mest. För jägarna med profil 2 (de som jagade mest) utgjorde jakten för en majoritet (72 %) minst hälften av den tid som de tillbringar utomhus och i naturen på sin fritid, och för 8 procent nästan all tid. Nästan en tredjedel av jägarna med den här profilen har ett jobb som anknyter till naturen. Skillnaderna mellan profilerna var däremot små beträffande hur krävande den fysiska aktiviteten är. I samtliga profiler ägnar sig ungefär var tredje jägare åt krävande fysisk motion på sin fritid minst tre timmar i veckan. Upplevelser och samvaro Beträffande faktorerna som motiverar de svarande att jaga fick vi information om jaktens betydelse för humöret och välmåendet. Överst för samtliga profiler hörde Forskningsrapporten har publicerats i serien Suomen riista. Den tryckta utgåvan kan beställas på adressen asiamies@riistasaatio.fi Jägaren 2/2021 54 F rskning JA0221-book.indb 54 4.3.2021 9.21
Helheten avgör Tack vare olika undersökningar känner vi till att välmåendet och folkhälsan här i landet skulle öka om folk rörde på sig mera i vardagen och på fritiden. Den här undersökningen visar att jakten är ett viktigt sätt att bevara välmåendet för en del av de aktivaste jägarna. Även för de övriga ger den – också som en sporadisk säsonghobby – ett viktigt stöd för den perEn delförklaring till detta kan vara de övriga aktiviteterna i naturen som jämnar ut skillnaderna jägarna är ju kända för att ofta även ägna sig åt fiske, hundar med mera likande. En annan förklaring handlar om livsstilen. Det är vanligast med rökning och avsevärd övervikt bland dem som jagar mest. Likaså kan det finnas avsevärda skillnader i den faktiska mängden fysisk aktivitet som de olika jaktsätten innebär, men som inte gick att mäta i den här undersökningen. sonliga hälsan och välmåendet när den ingår i en helhet av fysisk aktivitet och motion i naturen. Det finns intressanta uppföljningsfrågor för undersökningen, bland annat om sjukligheten bland jägarna ser annorlunda ut än hos den övriga befolkningen. Hur inverkar dagens kommunikationsoch positionsutrustning och användningen av motorfordon på storviltsjakt på motionsmängden under jakten? PROFIL 1 Med betoning på skogshöns ? Män 91 %, kvinnor 9 % ? I jämförelse med övriga profiler oftare yngre än 20 år (9 %) ? Utbildningen mycket sällan yrkesskola (26 %) ? Bor sällan i glesbygd (32 %), ofta jvf-medlem i Uleåborg, Lappland, Österbotten, Nyland ? Mycket få jaktdagar (10) ? Jakten sällan mycket viktig i livet (9 %), relativt viktig (39 %) ? Jaktmotionens andel av vardagsutelivet mycket ofta (59 %) väldigt liten PROFIL 2 Aktiva generalister ? Män (98 %) ? Mycket sällan över 60 år (25 %), mycket ofta 20–39 år. (31 %) ? Utbildning ofta yrkesskola (54 %), sällan universitet eller yrkeshögskola (4 %) ? Jvf-medlem mycket ofta i de sydliga viltcentralsregionerna ? Väldigt mycket jaktdagar (69) ? Jakten ofta en mycket viktig del av livet (60 %) ? För väldigt många (38%) utgör jakten minst 3/4 av vardagens utomhusliv PROFIL 3 Hjortdjursspecialisterna ? Män 90 %, kvinnor 10 % ? Mycket ofta över 60 år (67 %) och mycket sällan övriga åldersklasser ? Inga särskilda tyngdpunkter i utbildning eller hemort ? Mycket ofta jvf-medlem i Kust-Österbotten, Egentliga Finland, Nyland ? Relativt många jaktdagar (26) ? Bytet upplevs mycket ofta som viktigt eller som särskilt viktigt jaktmotiv (26 %) ? Jaktmotionens andel av vardagsutelivet ofta 1/4 eller mindre (70 %) PROFIL 4 Med betoning på småvilt ? Mycket ofta kvinnor (18 %) ? Relativt ofta över 60 år (42 %) eller 40-59 år (35 %) ? Relativt många jaktdagar (35) ? Samvaron mycket sällan ett viktigt motiv för jakten ? Jaktmotionens andel av vardagsutelivet ofta 1/4 eller mindre (65 %) 33 % 24 % 22 % 21 % De fyra jägarprofilerna. Jägaren 2/2021 55 JA0221-book.indb 55 4.3.2021 9.21
Olycksfall och sjukdomsattacker som inträffar på jakt är klart annorlunda än i urban miljö. Det är svårare att finna skydd och värme, svårt att få hjälp och det går klart långsammare för undsättningen att nå fram. TexT och bilder Ville Voipio LIVRÄDDNING, DEL 1 Tryckförband D et är inte alls vår mening att trampa dem på tårna som arrangerar kurser i första hjälpen eller att förringa kursernas innehåll. Att återuppliva någon som drabbats av hjärtstillestånd och spjäla frakturer är oerhört viktigt, men i den här artikelserien koncentrerar vi oss på att hejda massiva blödningar, bevara kroppsvärmen och hålla luftvägarna öppna. Vi talar alltså om den livräddande första hjälpen innan yrkesfolk anländer till platsen. Dödstriangeln Ohämmad blödning i armar och ben hör till de främsta dödsorsakerna vid ett krisläge. Att tala om krissituationer kan verka överdrivet för en jägare, men om vi tänker på åtgärderna är lätta att lära sig och vidta, bara man har tillgång till en enkel utrustning. Första hjälpenväskorna för soldater, som innehåller den lilla men nödvändiga utrustningen, spelar en nyckelroll. Väskorna går under namnet IFAK, som är en förkortning av Individual First Aid Kit, det personliga första hjälpensetet. Det är förnuftigt att alltid ha en sådan med sig på jakt och hålla den lätt att ta fram, till exempel i bältet eller på ryggsäcken. Stora och otympliga förstahjälpenväskor tenderar att bli kvar i bakluckan på bilen eftersom de inte får plats i ryggsäcken. Skribentens egen IFAK innehåller tryckförband, idealförband, hemostatiska förband som får blödning att avstanna snabbare och en nödfilt (space blanket). Jag har öppnat samtliga plastförpackningar för att det ska gå snabbare när de behövs. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att öppna en plastförpackning med blodiga händer. Arbetet med att hejda en livshotande blödning hör till de få godkända ursäkterna för att vänta med att larma hjälp. Tryckförband Fortfarande hör man folk hävda att man inte borde använda tryckförband. Flera själva skadan så är likheten uppenbar. Kroppen gör ingen skillnad om en stickeller skottskada uppkommer genom våld, i strid eller på jakt. Den livräddande första hjälpen är i bägge fallen den samma. Beträffande blödningarna talar man om dödens triangel. Den består av blodets koaguleringsegenskaper som minskar vid en blödning, av nedkylningen som påverkar blodkoaguleringen samt av försurningen av blodet av bland annat ovanämnda skäl. Vi kan påverka två av hörnen på den här triangeln, nedkylningen och blödningen, med väldigt enkla åtgärder. Ett personligt första hjälpen-set Ett studium av livshotande skador vid krissituationer visar att de här alldeles enkla Exempel på innehållet i en första hjälpen väska. Jägaren 2/2021 56 JA0221-book.indb 56 4.3.2021 9.21
undersökningar har ändå påvisat att ett tryckförband som sitter på en kortare tid än tre timmar inte orsakar bestående skador. Tre till sex timmar kan däremot orsaka skador och över sex timmar kan leda till amputation. Men å andra sidan; i den andra vågskålen ligger risken för att den skadade blöder ihjäl. När du lägger ett tryckförband ska patienten genast inta sittande eller liggande ställning. Lägg tryckförbandet så högt upp som möjligt på armen eller benet, dra åt det och fäst kardborrbandet. Om tre fingar ryms in mellan förbandet och huden så sitter det för löst och ska spännas. När tryckförbandet sitter stramt ska du vrida plastvredet och spänna förbandet lite till. Vrid tills blödningen upphör. Fäst därefter vredet i plastholken och se efter att blödningen har upphört i armen /benet. Om skadan fortfarande blöder ska du kontrollera att det sitter stramt och om möjligt lägga ett tryckförband till ovanför det första förbandet. Eftersom tryckförbandet orsakar smärta ska du lugna patienten och se till att han eller hon inte kan öppna förbandet. Obs, viktigt att du också övar på att lägga tryckförband på dig själv! Den personliga första hjälpen väskan fäst vid ryggsäcken. Första hjälpen, säkerheten och jaktkunnandet TexT Kai-Eerik Nyholm I kommande nummer av tidningen Jägaren berättar vi mera om de viktigaste livräddande första hjälpen-färdigheterna och om utrustningen du behöver. Dessutom behandlar vi också första hjälpen för våra fyrbenta jaktkamrater. Teknologins starka ställning i jakten har minskat behovet av traditionella jägarfärdigheter. Vi uppmanar därför jägarna att förkovra sitt kunnande om sådant som kartläsning och orientering, att göra upp eld, övernatta i skogen, utrusta sig för en jakt och allemansrätten. Syftet med den här informationskampanjen om första hjälpen, säkerheten och jaktkunnandet är att uppmuntra jägarna att utveckla de här viktiga färdigheterna, men framför allt att göra dem uppmärksamma på säkerheten när de jagar. Respekten för våra jaktliga traditioner och bevarandet av de grundläggande färdigheter som hör till jakten ingår också i projektets syften. Tänk på säkerheten när du jagar och får äkta upplevelser! Jägaren 2/2021 57 JA0221-book.indb 57 4.3.2021 9.21
Ansökningstiden för jaktlicenserna för hjortdjur i tjänsten Oma riista börjar den första april och slutar den 30 april klockan 16.15. V iltcentralen rekommenderar att ansökningen lämnas in i god tid eftersom kraven för att ansökningen ska beviljas måste vara uppfyllda när tiden går ut. Försenade ansökningar behandlas inte. De elektroniska ansökningarna i tjänsten Oma riista görs enligt de separata anvisningarna. Till ansökningarna för området som avses i 8 § i jaktlagen ska fogas en skytteförteckning och forststyrelsens områdestillstånd. Du kan läsa om villkoren för att beviljas licens, de gällande allmänna anvisningarna och ansökningsprocessen på Finlands viltcentrals (riista.fi) webbplats på adressen: riista.fi/sv/jakt/ansokning-om-licenser-och-dispenser/ blanketter-for-jaktlicens/hjortdjur/ Ange och uppdatera ansökningsområdet i god tid Föreningens eller jaktlagets jaktområden kan anges och uppdateras innan ansökningen för hjortdjurslicenser öppnar. Dessutom kan ansökaren under ansökningstiden i april spara sin pågående ansökan och bearbeta den under ansökningstiden. Om områden har avskiljts i fjolårets licensbeslut och läget är oförändrat för de här områdena ska ansökaren själv göra de ändringar som krävs när han uppdaterar området i Oma riista innan han lämnar in sin nya ansökan. Kom ihåg att lägga till och uppdatera statsmarkerna i ansökningen Områdestillståndet för hjortdjursjakt, det vill säga för jakträtt på statsmark, skulle sökas från Forststyrelsen Ansök om jaktlicens för hjortdjur i april Gör förberedelserna senast NU Ju noggrannare du följer anvisningarna och gör ansökningen desto mindre behov har viltcentralen att begära ytterligare utredningar för licensövervägandet. Ansök om jaktlicens på oma.riista.fi Oma riista-rådgivningen är öppen vardagar kl 12–16 E-post: oma@riista.fi Tfn: 029 431 2111 Jägaren 2/2021 58 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser JA0221-book.indb 58 4.3.2021 9.21
JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Strikt skyddat! D en europeiska unionen har i sin strategi för mångfalden i naturen formulerat målet att 30 % av EU:s areal ska bestå av skyddsområden år 2030. I vårt land är 13,2 % skyddat. I EU utgör de skyddade områdena 26 %. Det är överraskande att en så här stor del av en kontinent som är mycket tätare bebodd än Finland består av ”skyddsområden”, men i somliga länder är det tillåtet med exempelvis industrier och jordbruk inom skyddsområden. Om tio år borde 10 % räknas som strikt skyddat. Det finns nu tre procent sådana områden och en betydande del av dem ligger i Finland och Sverige. I EU:s strategi står det i det finstilta att med strikt skydd inte nödvändigtvis avses att folk inte skulle ha tillträde till strikt skyddade områden utan att syftet är minimera störningarna för de naturliga processerna i områdena och att respektera deras ekologiska behov. EU-kommissionen vill att det ska vara förbjudet med bland annat gruvdrift och skogsavverkningar i strikt skyddade områden. Kommissionen föreslår även att jakten och fisket skulle hänföras till den förbjudna listan. I Sverige, Danmark och flera andra EU-länder vill man inte automatiskt införa sådana förbud inom områdena. I Sverige lär det vara så, att man avser att tillåta jakt i begränsad omfattning som en del av rekreationsbruket av naturen vilket är viktigt för att naturskyddet ska vara allmänt accepterat. I vårt land är det tillåtet att jaga i nya naturskyddsområden som har grundats under de senaste åren, men den som uttalar det strikta skyddandets ideologi högt sätter fingret på den finska naturskyddstankens smärtsamma förhållande till jakten. Ibland borde man alltså ta lärdom av grannen. I somliga länder hör tydligen jägarna och fiskarna till de första som försvarar skyddsområden. Så kunde det vara också hos oss, men då måste jägarna och naturskyddarna samarbeta. redan i januari. Ansökaren ska uppdatera områdena som Forststyrelsen har beviljat i tjänsten Oma riista innan han ansöker om jaktlicens. Kom ihåg att också kontrollera eventuella statliga specialområden som Forststyrelsen har beviljat och foga dem uppdaterade till licensansökningen enligt anvisningarna. Noggrannhet lönar sig Vid handläggningen av ansökningar ska Finlands viltcentral avskilja sådana områden som inte uppfyller jaktlagens krav på areal och enhetlighet (27 §). Dessutom kan viltcentralen med stöd av jaktförordningen kräva att sökanden redogör för jakträtten i det område som ansökningen om jaktlicens avser (JF 6 §). I en ansökan för området som avses i jaktlagens 8 § kontrolleras också uppgifterna i skytteförteckningen. Från licensövervägandet och området där licenserna får användas avskiljs områden där den ansökande enligt gjorda utredningar inte har jakträtt eller som är omstridda. Läs anvisningarna uppmärksamt och gör ansökningen och kartorna omsorgsfullt så slipper både du och handläggaren extra jobb. Kontrollera även att ansökningsområdet är enhetligt och att du har jakträtt för ifrågavarande hjortdjur i området under hela jaktsäsongen. Om ansökningen är oklar eller ofullständig skickar vi alltid en begäran om utredning till den ansökande och ber honom komplettera med det som saknas. Ansökaren besluter själv om antalet licenser han ansöker om Jaktföreningar och jaktlag som ansöker om jaktlicenser gör klokt i att studera de regionala uppskattningarna av stammarna och rapporterna om hjortdjursavskjutningen och -observationer som publiceras i Oma riista. För planeringen av det framtida jaktbehovet är det också viktigt att på lokal nivå studera hjortdjursläget i jaktvårdsföreningen och älghushållningsområdet. Licensansökningen för hjortdjur närmar sig – ett komihåg för kartan • En ny jaktsäsong börjar. • Uppdatera områdena. • Kolla att kartan och avtalen stämmer överens. • Jämför området med föregående licensbeslut och inför eventuella ändringar på den nya ansökningskartan. • Områdeskoden Anvisningar och videor: viltinfo.fi Rådgivning: Oma riista-helpdesk (vardagar 12–16) Tfn 029 431 2111, e-post oma@riista.fi K lumn Jägaren 2/2021 59 JA0221-book.indb 59 4.3.2021 9.21
RÅDJURET SOM JAKTBART VILT, DEL 2 En titt på förvaltningen av rådjuret Rådjuret är ett fint vilt och jaktförening arna är i hög grad ansvariga för att arten utnyttjas hållbart och etiskt. Rådjuren i ett område ska inte utplånas med älg eller rävjakten som täckmantel. TexT Jörgen Hermansson och Antti Rinne Bild Markku Paananen Vintertid bildar rådjuren små flockar och övervintrar på ett begränsat område. R ådjuret är en lokal art och ska därför också skötas lokalt. Principdiskussionen om skötseln av och jakten på rådjuret ska föras i de jaktföreningar och jaktvårdsföreningar där arten förekommer. Med rättigheter följer ansvar Lagstiftaren har gett jägarna synnerligen vida och till och med generösa gränser för rådjursjakten; ingen obligatorisk jaktlicens, en lång jaktsäsong, ett lättare kidskydd, även hagelgevär är tillåtet och bockjakt på våren. Drivande hund har redan länge varit tillåtet och den maximala mankhöjden har höjts till 39 centimeter. Vi jägare har alltså fått en mängd möjligheter och rättigheter, men med rättigheterna följer också ansvar. Etiken och djurskyddsdimensionen ska vara närvarande vid all jakt. Rådjuret förökar sig effektivt eftersom geten kan få upp till fyra kid på en gång. Även om rådjuret är mindre än vitsvanshjorten så kan det vålla skador i både jordbruket och trafiken. Det är alltså väldigt viktigt att vi sköter rådjuret och att stammen inte växer sig för stor. Svårt uppskatta stammens storlek I området med tät stam indikerar SRVA:s olycksstatistik i Oma riista, avskjutningsstatistiken samt antalet rådjur som på våren observeras på åkrar stammens storlek. I området med gles stam går det också att uppskatta storleken med hjälp av spår i snön och observationer under jaktsäsongen. Genom jämförelser av observationer under olika år kan vi uppskatta förändringarna i stammens storlek samt förutspå jaktmöjligheterna under följande säsong. Det görs ingen officiell uppskattning av rådjursstammen. Inte heller är vilttriangelmaterialet tillräckligt exakt för dimensioneringen av beskattningsplaneringen och den hållbara jakten i eget område. Tack vare skyldigheten att anmäla fällningar är avskjutningsstatistiken ändå en tillförlitlig källa. Dessutom visar Oma riista jaktföreningarnas årliga rådjursavskjutning. Men uppgiften att bedöma stammens storlek och gränsen för hållbar jakt faller ändå på jägarna själva och jaktföreningarna. Självfallet ska också jaktvårdsföreningarna diskutera rådjursstammen och jakten i sitt område och vid behov ge anvisningar för jakträttsinnehavarna där. Avskjutningen Under de senaste åren har rådjursavskjutningen i vårt land ökat med cirka 25 procent per år. Under samma tid har viltolyckorna som SRVA bokför ökat med cirka 10 procent per år. Avskjutningsökningen har alltså inte räckt till för att minska på rådjuren eftersom antalet viltolyckor även visar ändringarna i stammens storlek ganska tydligt. Beträffande rådjursavskjutningens struktur finns det mycket att förbättra. I praktiken har andelen hanar i avskjutningen av vuxna alltid legat på 60 procent eller mer. Andelen kid i avskjutningen har länge legat på drygt 40 procent, men har under de senaste säsongerna sjunkit och låg senaste säsong på bara 36 procent. När vi år efter år skjuter många fler bockar än getter så säger det sig självt att det i dagsläget finns en stor Jägaren 2/2021 60 JA0221-book.indb 60 4.3.2021 9.21
mängd vuxna honor i stammen. Rådjursstammens produktivitet är således väldigt hög, vilket också visar sig i avskjutningen, den kvarstående stammen och i olycksstatistiken. Jaktföreningarnas tydliga inriktning på vitsvanshjort tar resurser från rådjursjakten. Rådjuret är inget licensbelagt vilt som vitsvanshjorten, vilket betyder att jakten inte heller kan styras på samma sätt. Det skulle med stor sannolikhet gå likadant för hjorten om licenskravet slopades. Placeringen avgör villkoren för förvaltningen Rådjurets levnadsmöjligheter och nettoproduktivitetspotential varierar en hel del inom landet. Snövinterns längd och snödjupet utgör avgörande faktorer. Ytterst i sydväst begränsar de milda vintrarna i praktiken inte alls stammens tillväxt och jägarna kan utgå från att rådjuren tål även ett starkt jakttryck. Där måste det fällas lika mycket getter som bockar för att stammen ska hållas under kontroll. Beträffande avskjutningen ligger könsfördelningen för de vuxna på cirka 50/50 och kalvandelen på 50-55 procent. Ju längre norrut vi går desto mindre blir nettoproduktiviteten och desto (i regel) glesare blir stammen. Längre norrut måste jägarna därför vara noggrannare med jakttrycket och jaktens hållbarhet. I områdena med gles stam, där det i allmänhet också finns mycket snö, måste jakten bedrivas sparsamt och huvudsakligen riktas mot kid och bockar. På det viset sparas stammens produktivaste del även om vinterdödligheten skulle vara stor. I de här områdena behöver jägarna inte befara någon explosionsartad tillväxt. De vuxna bockarna ligger på 50-60 procent av avskjutningen och kiden på 55-60 procent. Rådjursavskjutningen per jaktår 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 3232 1729 2942 3972 2464 3515 5396 3337 4794 6258 4110 6878 2016-2017 2017-2018 2018-2019 2019-2020 Bock Get Kid Jägaren 2/2021 61 JA0221-book.indb 61 4.3.2021 9.21
B lyet har utgjort en integrerad del av eldvapnen genom hela deras historia. Blyet är mjukt, segt och billigt, vilket är en kombination som inget annat material når upp till. Blyets egenskaper har i sin tur påverkat vapnen. De flesta moderna vapen är optimerade för bly. Annat hagelmaterial – annat hagelgevär Det finns ett inhemskt exempel på konsekvenserna av ett blyförbud, det vill säga 1996 års förbud mot blyhagel vid jakt på sjöfågel. Det ledde till en snabb förändring i vapenbeståndet i områdena med aktiv sjöfågeljakt. Tidigare var hagelgevären i stort sett likadana som de som fanns och finns på andra håll, men blyförbudet innebar en brytpunkt. Numera finns det knappt alls några undantag från halvautomaterna och pumpgevären. Under mina andjakter i Bottenviken har jag inte sett mer än en handfull brytbara hagelgevär. Orsaken till förändringen finner vi hos de ersättande hagelpatronerna. Strax efter förbudet visade sig stålet vara det enda I detta nu verkar det sannolikt att en kraftig begränsning i användningen av blypatroner kommer att införas på EU-nivå. Det här bör vi jägare tänka på när vi skaffar ett nytt gevär. text och bilder Arto Määttä Blyförbudets konsekvenser för jaktgevären Att blyet försvinner från jaktkulorna svider värst för småviltsjägarna. Varmintkulorna (det vill säga kulorna för skadedjur) öppnar sig explosivt fort vid träffen och är svåra att ersätta med andra material. Rent generellt är det ont om lämpliga ersättande alternativ för småvilt. Att ersätta de helmantlade precisionskulor som används på fågeljakt och precisionskulorna med hålspets är svårt med de alternativ som finns i dag. Jägaren 2/2021 62 En jägar s vapen JA0221-book.indb 62 4.3.2021 9.21
Fast trångborrning kan betraktas som en relikt från blyhaglens tid och förekommer allt mer sällan på nya hagelgevär. Problemet med de vanligaste fasta trångborrningarna som förekommer hos oss är deras trångborrningsgrad ofta är den övre pipans trångborrning för snäv för stål. Vi ska inte förringa de utbytbara choketubernas roll eftersom de ger utmärkta möjligheter att justera träffsäkerheten efter patronen. Numera finns det en hel rad med choketuber för stålhagel, med egenskaper som är framtagna för just sådana patroner. Mekanismen i en halvautomat äter en del av rekylen och sådana är gjorda för effektiva stålhagelladdningar. Dessutom är halvautomaterna billiga, funktionssäkra och lätta att justera så de passar skytten. Till på köpet tävlar deras väderbeständighet i en klass för sig och de är inte lika finmekaniska som de brytbara modellerna. förnuftiga ersättande hagelmaterialet. Men stålet är lättare än blyet och tar mera plats i patronen, kräver en högre utgångshastighet än blyet och grövre hagel. Det här ledde fort till en övergång från den traditionella kamringen 12/70 till magnum. Övergången till magnumpatroner ledde igen till att jägarna bytte till halvautomater eftersom deras konstruktion dämpar rekylen effektivt. Dessutom är halvautomaterna enpipiga och har utbytbara choketuber, vilket gör det enklare att para ihop geväret med lämpliga patroner. Sedan 90-talet har egenskaperna hos halvautomaterna varit gynnsamma för stålhagel, så det har fallit sig naturligt att övergå till sådana. Visserligen är de flesta av dagens hagelbockar sådana att de klarar stålhagel, men de dämpar inte rekylen från de kraftiga stålhagelpatronerna, som blir verkligen otrevlig för den som skjuter mycket. Om blyet i framtiden blir förbjudet också på annan jakt så är stålet det enda hagelmaterialet som det är förnuftigt att ersätta blyet med, och i större omfattning ens möjligt. Då kommer halvautomaternas andel att öka ännu mer eftersom de passar allra bäst för stålhagelpatroner. Det behövs ingen kristallkula för att förutspå att det kommer att köpas mera nya hagelgevär. Men skillnaden mot förut skulle enbart gälla förändringens omfattning. Jägarna skulle hädanefter skaffa halvautomater med magnumkamring och utbyteschoker för allt skjutande. De gamla hagelgevärens roll skulle krympa, det vill säga att de skulle användas enbart för de jaktformer där mildare Jägaren 2/2021 63 JA0221-book.indb 63 4.3.2021 9.21
stålhagelpatroner (enligt definitionen C.I.P. Standard Steel Shot Cartridges) räcker till. Det första jag kommer att tänka på är duvjakt där små stålhagel fungerar alldeles utmärkt på de typiska skjutavstånden. Gevären för småvilt får bekymmer På studsarsidan skulle konsekvenserna av ett blyförbud bli tudelade. De vanligaste monometallkulorna passar för typisk storviltsjakt i vårt land, men för andra syften är egenskaperna hos de blyhaltiga kulorna svåra att ersätta. Utvecklingen av ersättande kulor för småvilt står fortfarande på ruta ett. I vårt land är detta ett problem eftersom småviltsjakt med studsare ingår i vår jaktkultur. Fågeljakten, vaktjakten på små rovdjur och lockjakten blir allt populärare, liksom jakten på skadefåglar, och samtliga är jaktformer där användningen av blyhaltiga kulor har varit motiverad med anledning av precisionen, anslagseffekten, säkerheten eller alla tre tillsammans. De ersättande kulornas konsekvenser för studsarna skulle sannolikt framträda långsammare än för hagelgevären eftersom de alternativa kulorna inte skulle innebära några förbetydande ändringar för skyttet eller upplevelsen. Däremot riskerar somliga kalibrer att bli historia, vilket skulle innebära smärre uppdateringar på vapensidan. För kalibrer som hålls vid liv av några få tillverkare med enstaka patronmodeller skulle ett blyförbud kunna få vågskålen att tippa över. Blyhagelförbuden utgör ett allvarligt hot mot det kommersiella värdet på gamla hagelgevär gjorda för blyhagel. En 12/70 med fast trångborrning börjar bli en relikt från en försvunnen värld och finner inte längre köpare. 45 40 35 30 25 20 15 10 5 Bly 12/70 24 g 410 m/s (banpatron) Bly 12/70 32 g 380 m/s (”duvpatron”) Bly 12/70 36 g 380 m/s (jaktpatron) Stål 12/70 28 g 435 m/s (Standard) Stål 12/76 33 g 470 m/s (High Performance) Stål 12/76 36 g 435 m/s (High Performance) Rekylen hos några hagelpatroner +33% Olika hagelpatroners rekylenergi På blyets tid följde tillverkarna den så kallade 96-regeln där hagelladdningens vikt multipliceras med 96. Det ger vikten på geväret som krävs för att rekylen inte ska bli för häftig. I det här exemplet för uträkning av rekylkraften hos några olika patroner används ett hagelgevär av basmodell som väger 3,2 kilogram. Gränsen för rekylen ligger vid ungefär 30 joule. Tyngre laddningar än så börjar kännas otrevliga efter hand som skytten skjuter. Redan en vanlig 36 grams blyhagelpatron överskrider gränsen medan stålhagelladdningar i klassen 12/76 High Performance Steel ligger klart ovanför gränsen. Men det är just med dessa som vi når samma prestanda som för blyhagelpatronerna av basmodell. Hos Standard Steel-stålhagelladdningarna är rekylen klart mildare. Sådana passar smärtfritt på exempelvis duvjakt även om skotten skulle bli många. Även med hagelgevär som bryts. Diagrammets budskap är tydligt och förklarar vad som händer med hagelgevären vid ett byte från bly till stål. Det här har redan hänt i trakterna med mycket sjöfågeljakt här i landet och så här kommer det att gå också på andra håll när vi står inför en storskalig övergång till stålhagel. Jägaren 2/2021 64 JA0221-book.indb 64 4.3.2021 9.21
Oy Eräkontti Ab erakontti@erakontti.fi BESTÄLL DIANA VILTÅKERUTSÄDET FRÅN BREDASTE SORTIMENTET I LANDET! Produktinformation och fler sorter finner du på www.erakontti.fi. Hirvi-Diana 1 kg 14,90 € / 3 kg 39,90 € / 10 kg 109,90€ Peura-Kauris Diana 1 kg 16,90 € / 3 kg 39,90 € / 10 kg 126,90 € Diana Rehukaali 1 kg 18,90 € / 3 kg 54,90 € / 10 kg 179,90 € Fasaani-Peltopyy Diana 1 kg 13,90 € / 3 kg 39,90 € / 10 kg 99,90 € Koristekukka Diana 250 g 24,90 € / 1 kg 69,90 € / 10 kg 549,90 € Riista-Diana 3 kg 24,90 € / 10 kg 59,90 € Diana Naattinauris 1 kg 19,90 € / 3 kg 49,90 € Diana Rehunauris 1 kg 13,90 € / 3 kg 34,90 € Diana Rehurapsi 1 kg 6,90 € / 3 kg 19,90 € / 10 kg 59,90 € Mesi -/perhospelto Diana 3 kg 29,90 € / 10 kg 84,90 € Tähkämaissi 3 kg 79,90 € /15 kg 239,90 € Riistalaidun Diana 3 kg 39,90 € / 10 kg 119,90 € Diana Auringonkukka 1 kg 13,90 € / 3 kg 29,90 € / 10 kg 89,90€ Peltoriista Diana 3 kg 49,90 € / 10 kg 159,90 € JAKT Säljakter, seanature.net, 0400-154 600. Jakt i Kanada: Älg, björn, varg, karibou. Även fiske. www.paulpalmu.fi. TILL ER TJÄNST Jägare hallå! Vi gör hattar, handskar, västar, pälsar av era skinn. Med yrkeskunskap. Tfn 050 5004 233. OBS!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. Tfn 040 7188 170. Skytteutbildning och skytte-evenemang: WWW.AMPUMAAN.COM, tfn 0400 747 533/ Marja. Pälsberedningstjänst R HALKOLA BROKER, tfn 040 5278 219, halkolareijo@gmail.com. Vi förädlar ditt viltkött: basturökt, wurstkorv, viltkonserver, grillkorv, knackkorv. Vi tillsätter bara kryddor samt närproducerat griskött enligt kundens önskemål! Jarno Prittinen/ Pertunmaan Savustamo, 040 8267 709. Våren kommer > anlägg en våtmark! Våtmarksplanering, Juha.Siekkinen@ kosteikkomaailma.fi, tfn 040 413 9606. DIVERSE 4x4/ATV-däck, www.riekko.eu, 044 7770 506. SÄLJES Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar, 040 5417 308, www.porinase.fi. ERÄTAPIO burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. Laddnings-, skytteoch jaktgrejer, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 5401 182. Rymligt eh-hus i Hyrynsalmi, nära Ukkohalla, mitt i jaktmarker. Förfr tfn 040-7558 477 / Matti. PÖHISKÖ luftsolfångare håller luften frisk i jaktstugan, sommarstugan, torpet och vaktkojan. Värmer och torkar konstruktioner, självgående med solenergi. För mera info & beställningar se www.raksituote.fi. Fastighet 47-406-2-44 i Enontekis, 8 st 18 ha. Andel i samfälld skog och vatten. 30 000 €/st. Mera info: sirolaj@gmail.com, tfn 0500 236 850. Skjutstödsnyhet! Läs Kaleva 13.2 och ASE-LEHTI 5/19. GRIPFINGER fästs i skenan för kikarsiktet, 11mm-PICATINNY. Ger smidigt skjutstöd mot trädstam. Vikt 50g, alltid med. Förfr j.k.komulainen@gmail.com, tfn 040-5606113. Samlare avyttrar gamla handeldvapen (äkta & replikor) samt gammalt armborst. 0500-572712 eller timo.ruotsalainen@atlaspoint.fi. 4x4/ATV-däck, www.riekko.eu. Fasanhönor, tuppar, ägg och ungar. Även stora partier! Se selkeensulka.fi. Förfr selkeensulka@gmail.com/ 040 5003 888. Jaktstuga på hjul, 4000 €, 050 3275 241. Säljer gräsandsungar till våtmarker etc. De livar upp landskapet och lockar vilda änder. Leveranser i hela landet enligt avtalad körrutt. Tfn 0400 930 690. Vinterbonad stuga, precis vid tillståndsområde i Ranua, 040 5146 470. WWW.ERAMESTA.COM, nätbutiken för bågskyttar, jägare och hund-gps. Auktoriserad service på Tracker hundpejlar. Surfa hit eller ring! +358 45 112 8622 vardagar kl 10-17. Släp för hundtransport med koja och bur, tfn 040 5541 629. KONSERVATORER Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Esa Kemppainen, trofeet.fi, 050 5630 169. Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045-3303 417. HUNDAR Eng settervalpar f 23.1 efter premierade friska föräldrar. Överlåts vet granskade från 23.3. Förfr tfn 040 9114 674 (helst sms). Köper vuxen reg beagle, ge ett bud! Tfn 040 5843 751. KÖPES Pälsskinn, O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. Pälsskinn, R Pentinmäki, Jäpintie 344C, 60800 Ilmajoki, tfn 050 5546 852. Reservistgevär, tfn 050 4118 243. Lär dig fånga mink och mårdhund Vieraspeto.fi Jägaren 2/2021 65 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2021 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2021 utkommer den 12 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 22 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. JA0221-book.indb 65 4.3.2021 9.21
Älgjakten 2020 Under älgjakten 2020 fälldes 94 älgar fördelat på 28 tjurar, 15 kor och 51 kalvar, något fler än 2019 då 77 älgar fälldes (19 tjurar, 16 kor och 42 kalvar). Kalvandelen i avskjutningen var igen på en bra nivå, 54 % (55 % år 2019). Sammanlagt under treårsperioden 2018-2020 fälldes 299 älgar fördelat på 83 tjurar, 63 kor och 153 kalvar. Det är glädjande att de flesta jakträttsområden inte skjuter fler vuxna än kalvar så en fördelning om minst 50 % kalv i avskjutningen hålls, vilket är särskilt viktigt när älgstammen är på en svagare nivå. Nu väntar en ordentligare genomgång av treårsperiodens insamlade statistik och sedan följer planeringen inför den nya perioden. Säloch skarvjakten 2020 Även säloch skarvjakten är avslutad för den här säsongen. Totalt fälldes 215 gråsälar år 2020–21 vilket är lite lägre än de 343 gråsälar som fälldes året före. Jämfört med föregående år så är dock antalet relativt högt. Resultatet från skarvjakten var 2 420 fällda skarvar jämfört med 1 1195 skarvar år 2019 vilket är nytt rekord med bred marginal sedan skyddsjakten började år 2007. Skyddsjakten för båda dessa arter kräver inte längre personliga tillstånd utan kan ske på eget initiativ, båda arter har dock fastställda kvoter om hur många som får fällas, de årliga kvoterna var år 2020 500 gråsälar respektive 3 000 storskarvar. Båda kvoter höjdes 2020 dels för att båda arter ökar, men även för att intresset för jakten ökar. Det är väldigt viktigt att man rapporterar de gråsälar och storskarvar som fälls för att vi ska kunna följa med utvecklingen och också utveckla jakten. Mer information finns på hemsidan www.regeringen.ax. Vitsvanshjortsjakten 2020 Under hösten fälldes 195 hjortar på Åland vilket är en ökning från fjolåret då 131 fälldes. Hjortarna fälldes i fyra kommuner nämligen Brändö 79(70), Kumlinge 99(53), Föglö 14(6) och Lemland 3(2). (Fjolårets resultat inom parentes) Även för vitsvanshjorten så blev det tillåtet med jakt i januari så den 40 dagar längre jakttiden spelade säkert en roll i ökningen av det totala antalet fällda hjortar. Rådjursjakten 2019 Resultatet från rådjursjakten 2020 blev 6 005 rådjur vilket är en rejäl ökning jämfört med föregående ÄLGJAKTEN 2020 FÄLLDA KVAR EFTER JAKTEN Jakträttsområde Kommun Tjur Ko Kalv Totalt Tjur Ko Kalv Obestämd Totalt Boxö jakträttsområde Saltvik 1 2 3 Brändö västra Brändö 1 1 Brändö östra Brändö Eckerö norra Eckerö 2 1 3 6 14 10 6 5 35 Eckerö södra Eckerö 2 2 5 6 2 4 17 Finbo Eckerö Finströms jakträttsområde Finström 1 4 5 7 9 6 22 Föglö jakträttsområde Föglö 2 2 5 9 8 10 8 6 32 Geta jakträttsområde Geta 2 1 1 4 10 10 4 24 Hammarlands jakträttsområde Hammarland 1 2 5 8 29 26 16 71 Jomala jakträttsområde Jomala 3 1 4 8 20 11 6 3 40 Kumlinge jakträttsområde Kumlinge 6 2 6 14 20 21 7 5 53 Kökar jakträttsområde Kökar 3 2 3 8 12 9 14 35 Lemlands jakträttsområde Lemland 1 1 3 5 12 10 7 29 Lumparland Lumparland 1 1 2 5 5 2 12 Långbergsöda bertby Saltvik 2 2 5 4 3 12 Norra sunds jakträttsområde Sund 1 4 5 5 10 6 2 23 Sottunga jakträttsområde Sottunga V.S älgjaktsgille Saltvik 2 2 2 1 3 Vargskärs jaktlag Föglö 1 1 1 1 1 3 Vårdö jakträttsområde Vårdö 2 2 11 19 7 3 40 Västra sunds älgjaktlag Sund 1 2 3 5 6 3 14 Åsgårda toböle rangsby Saltvik 1 1 4 4 2 1 11 Östersockens älgjaktlag Föglö 2 1 3 6 8 9 2 6 25 28 15 51 94 182 184 103 35 504 2000 1500 1000 500 20 07 20 08 20 09 Gråsäl Storskarv 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 Antal fällda gråsälar och storskarvar under skyddsjakt år 2007-2020 Jaktresultaten 2020 TExT Roger Gustavsson och Robin Juslin Jägaren 2/2021 66 Åland JA0221-book.indb 66 4.3.2021 9.21
FÄLLDA RÅDJUR 2020 (fjolåret inom parentes) Kommun / Jaktlag (st) BOCKAR GETTER KILLINGAR TOTALT Brändö (6) 62 (38) 44 (39) 77 (48) 183 (125) Eckerö (13) 109 (80) 85 (54) 159 (132) 353 (266) Finström (16) 233 (198) 180 (150) 297 (197) 710 (545) Föglö (23) 125 (117) 114 (90) 168 (141) 407 (348) Geta (14) 100 (91) 64 (72) 100 (99) 264 (262) Hammarland (19) 227 (177) 164 (89) 307 (193) 698 (459) Jomala (22) 249 (205) 184 (152) 369 (245) 802 (602) Kumlinge (4) 49 (35) 46 (18) 68 (35) 163 (88) Kökar (5) 59 (38) 56 (28) 74 (36) 189 (102) Lemland (13) 176 (145) 121 (94) 263 (196) 560 (435) Lumparland (5) 66 (65) 31 (39) 61 (29) 158 (133) Mariehamn (1) 5 (8) 4 (6) 12 (6) 21 (20) Saltvik (21) 203 (151) 138 (119) 277 (193) 618 (463) Sottunga (1) 5 (5) 4 (1) 4 (3) 13 (9) Sund (23) 177 (159) 138 (98) 294 (198) 609 (455) Vårdö (15) 85 (78) 63 (48) 109 (88) 257 (214) (201) 1930 (1590) 1436 (1097) 2639 (1839) 6005 (4526) år, då 4 514 rådjur fälldes. Fördelningen var 1 930 bockar, 1 436 getter och 2 639 killingar. Ändringarna i jaktförordningen började gälla från första januari vilket medförde att rådjursjakten för första gången även fick bedrivas under januari månad. Detta gav som synes här ovanför resultat genom att avskjutningen ökade rejält, faktum är att det var endast andra gången någonsin som rådjursavskjutningen nådd upp och över 6 000. Första gången var rekordåret 1995 då 6 209 rådjur fälldes. Situationen är ändå lite annorlunda nu i och med att rådjuret nu är utspridd över hela landskapet. Rådjuren finns i stort antal i hela skärgården nu till skillnad mot hur det var på 1990-talet. Detta i sin tur betyder då att på centrala Åland så är inte rådjurstätheten lika stor som på 90-talet men den är dock så stor att jägarna behöver begränsa ytterligare ökning av stammen. Men om årets jakt kan man ytterligare berätta att av ökningen på 1 491 rådjur så fälldes 860 i januari. Av de fällda rådjuren i januari så fälldes i sin tur 336 under vakjakt/smygjakt fördelade på 79 bockar, 82 getter samt 175 kid. Medan 524 fälldes under hundjakten här var fördelningen 108 bockar, 165 getter och 251 kid. I det stora hela en väldigt balanserad avskjutning där jakten utan hund kanske stod för en större andel än vad vi förväntat oss, procentmässig så sköts 41 % av rådjuren på vak medan 59 % sköts på hundjakt. Troligen gjorde även snöoch isläget under den senare hälften av januari att jägarna flytta fokus från hundjakt till jakt utan hund. Vilket förstås är helt rätt, förutsättningarna för vakjakt blev ju även väldigt fina med både snö på marken och lite längre dagar igen i slutet av januari. Jägaren 2/2021 67 Nr. 2/2021 70. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 12.5.2021. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Arja Karjula och Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Klaus Ekman, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg, Petri Vartiainen, Johanna Hellman och Arja Karjula. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Tryckeri: Hansaprint 2021/Jag21_02 Pärmfoto: Getty Images ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. klo 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Adresser Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com JA0221-book.indb 67 4.3.2021 9.21
Eränkävijän ykköstapahtuma! Pvm Paikkakunta Yhteistyössä 5.5. Sipoo Ruoto Oy 11.5. Somero Eräsuomi Oy 19.5. Rauma Sissos-myymälä Oy 22.5. Mikkeli Green Trail Oy 25.5. Konnevesi Kärkkäinen Oy 3.6. Alajärvi Ahti Huvila Oy 1.7. Haapajärvi Raimo Olkkonen Oy 15.7. Oulu Oulun Ase Oy 21.7. Kajaani Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen Oy 30.7. Vaasa Erä ja Kalastus Kurre Lisätietoja: facebook.com/premiumtour2021 instagram.com/premiumtour2021 Tervetuloa! Premium Tour 2021 nordis.fi teuvolouhisola.fi remes.fi hjorth.fi zeiss.fi hw-company.fi tracker.fi swarovski.com