• PARSPÅREN KALLAR MÅRDJAKTEN HAR GAMLA TRADITIONER VARG­AVSKRÄCKNING JÄGAREXAMEN BLIR ELEKTRONISK BRIST PÅ VILTKÖTT FÖR KONSUMENTERNA ANSÖK OM HJORTDJURSLICENS I APRIL 2/2025 Tidningen når fler än 300 000 jägare
• JAKTEN 10 Mårdjakt med spets 24 Jaktvårdsföreningen och älgen 26 Har hjortarna tagit slut där du jagar? 30 Jakt efter fälthare med vorsteh 34 Jaktoch skytteläger i Sverige 42 Handladdning av gevärspatroner med kulhammare 45 Granskningsoch inspektionsrätten preciserades vid årsskiftet 48 Densomsökerfinner–ocksåviltkött 58 Viltreceptet 60 Utbildningen för nya jägare hjälper nykomlingar igång 62 Skolelever deltog i älgjakt i Haapajärvi 64 Jaga smart VILTET 14 Lyckad avskräckning skrämmer vargen från tomten 36 Viltdagarna 2025 40 SRVA skapar exakta data om viltolyckor 41 Samson-mårdhundar i Norra Karelen 44 Stammarnaförändras–gör sjöfågeljakten det också? 55 Vargattackerna på hundar kvar på tidigare nivån AKTUELLT 4 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 29 Hur många jägare i Sverige och Finland? En jämförelse 32 Jägarexamen blir elektronisk 38 Erfarenhetsbaserad kunskap hjälper forskarna 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Vice ordförandens spalt 53 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 50 Hjortdjuren: Jaktlicenserna och jakträtten FORSKNING 46 Jägarna blir färre om viltstammarna krymper 52 Vargarnaharblivitfler– finländarnasåsikterstabila 56 Jägarnaberättar– varför väcker jakten motstånd? 14 Lyckad avskräckning skrämmer vargen från tomten 26 Har hjortarna tagit slut där du jagar? 48 Den som söker finner – också viltkött 50 Hjortdjuren: Jaktlicenserna och jakträtten Jägaren 2/2025 2 Innehåll
• 58 Älgstek i gräddsås, harsadel med honung och råraka Mårdjakt med spets 10 Utgående från informationen som jägarna samlar in fastställer vi bland annat jakttiderna för jakten på skogshönsen. Förvaltningen av viltstammarna kräver samspel I början av året var tiden åter igen inne för jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas årmöten. Förhoppningsvis har ni läsare på mötena uppmärksamt analyserat hur jakten under det gångna jaktåret avlöpte och utföll, och ni har planerat de viltmässiga målen för följande säsong. Förvaltningen av viltstammarna kräver samspel och här spelar lokalkännedomen en viktig roll. Jakten ska dimensioneras, framtiden för jaktmöjligheterna ska tryggas och viltskadorna ska hållas under kontroll. Det krävs lokalkännedom när man gör observationer, antecknar fällningar och uträttar viltvårdsarbeten som syftar till att höja kvaliteten på viltets livsmiljöer. Utgående från informationen som jägarna samlar in fastställer vi bland annat jakttiderna för jakten på skogshönsen, och vi gör det så, att vi inte äventyrar stammarnas utveckling utan bevarar jaktens hållbarhet. Vid planeringen av beskattningen för hjortdjuren är det meningen att vi ska nå täthetsmålen som de regionala viltråden har fastställt. Det här gör vi genom att dimensionera och balansera ansökningarna och antalet jaktlicenser som beviljas. Tanken är att skapa en jämn utveckling för stammarna, vilket i sin tur underlättar arrangemangen och verksamheten kring jakten. Områdena som målsättningarna fastställs för är stora. Därför ska vi på lokal nivå utföra de finjusteringar som naturförhållandena kräver. Samlicensernas praxis med licensbanker har här visat sig vara en lösning som fungerar. Bankerna skapar svängrum och reaktionsförmåga för situationer där utvecklingen avviker från förväntningarna vid planeringsskedet. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 2/2025
• VILL DU JAGA FÅGLAR OCKSÅ I FRAMTIDEN? För att jakten också framledes ska vara hållbar så är det livsviktigt att vi har uppdaterade och kompletta viltdata. Brist på information kan leda till begränsningar av jakten och till och med till att jaktbara arter blir fredade. V år fjärde kartläggning för fågelatlasen (2022-2025) inleder nu sitt sista år. Under årets häckningssäsong är det viktigt att vi får en så komplett bild som möjligt av de jaktbara fåglarnas häckningsutbredning. Vi söker nu fågelintresserade jägare som rör sig i naturen på sommaren och kan fylla i de vita fläckarna på fågelkartan. Vi informerar dem som har anmält sig om lämpliga utfärdsmål och vilka fågelarter som är särskilt intressanta. Anmälningen är inte bindande. Kartläggningsarbetet är oerhört värdefullt. Ställ upp och häng med, så bidrar du till fågeljaktens framtid! Anmäl dig senast den 15 april på adressen q.surveypal.com/LINTUATLAS JA RI PE LT O M ÄK I H AR RI TA AV ET TI Jägaren 2/2025 4 Nyhet r
• Webbkursen för rovdjurskontakt personer – uppdatera ditt kunnande! Webbkursen för rovdjurskontaktpersoner utgör ett komplett paket med kunskap om de stora rovdjuren. Kursen är avsedd för både nya och redan verksamma kontaktpersoner som vill fördjupa sitt kunnande. Kursen finns på viltinfo och är öppen titta in och bläddra! Den finns på både svenska och finska, och tanken är att förenhetliga kontaktpersonernas kunskapsbas. Materialet understryker kontaktpersonernas viktiga roll för insamlingen av data om de stora rovdjuren och bjuder på användarvänliga anvisningar för uppdraget. Av nya rovdjurskontaktpersoner krävs det avlagd grundkurs, antingen på nätet eller fysiskt på en kurs som arrangeras av Finlands viltcentral. Webbkursen består av flera avsnitt som avslutas med ett prov som ska skrivas godkänt på viltinfo. Kursmaterialet behandlar bland annat identifieringen av de stora rovdjuren och hur observationerna antecknas, hur observationsmaterialet används vid uppskattningen av rovdjurens stammar, och hur rovdjuren förvaltas. Dessutom inkluderar kursplattformen ett antal moduler som fördjupar kontaktpersonernas kunnande. De behandlar insamlingen av varg-DNA, informationsspridning och (som senaste tillskott) material om storviltsassistansen. Titta in på Viltinfo och lyft ditt kunnande om de stora rovdjuren till nästa nivå! RO VD JUR SKONTAKTPER SO N O BS ER VATI ON AV STORA RO VD JU R Polisen preciserar SRVA-avtalen Polisen publicerade i februari ett nytt avtalsunderlag för SRVA-avtalen mellan polisinrättningarna och jaktvårdsföreningarna. Principerna i avtalet är oförändrade, men det nya SRVA-avtalsunderlaget är tydligare. Den enda egentliga förändringen gäller ersättningen för avskräckningsoch avlivningsuppdrag för stora rovdjur och vildsvin som sker på polisens order. När de nya avtalen är undertecknade stiger ersättningen från 400 euro till 600 euro för de verkställda uppdragen. Med avtalet avtalar polisinrättningen och jv-föreningen på en ort att jv-föreningen upprätthåller en beredskap inom sitt verksamhetsområde att ta hand om hjortdjur som har blivit skadade i en viltolycka i trafiken eller som av något annat skäl ska spåras, avlivas, tas tillvara och destrueras. Dessutom avtalar parterna om eftersök, avlivning eller avskräckning av stora rovdjur och vildsvin i situationer som hör till polisen. Handbok för jägare 2025 – nu i handeln Vi har förnyat vår traditionella handbok, Handbok för jägare, läroboken för dig som vill börja jaga. Inte bara pärmen är förnyad utan också innehållet, och i slutet har vi lagt till information om sådant som du som redan har skrivit jägarexamen bör komma ihåg, i synnerhet i början av jägarbanan. Boken är till för inte bara dig som tänker skriva provet utan fungerar också som en informationsbank för samtliga jägare. Dessutom erbjuder boken läsare som inte jagar en möjlighet att lära sig om viltet och viltvården, och rent generellt om den omfattande helhet som jägarna här i landet uträttar utöver den egentliga jakten. Boken ingår i utbildningsprogrammet för ansvarsfullhet där också prepkursen för examen och själva examenstillfället ingår. Vi rekommenderar att du läser handboken redan före prepkursen. Du kan beställa den nya handboken i Finlands viltcentrals webbshop: kauppa.riista.fi. JA AK KO AL AL AN TE LA Jägaren 2/2025 5
• Hjortdjurens framtid står vid en brytpunkt I skrivande stund pågår arbetet med att fastställa målen för hjortdjuren, och i april ska licensansökningarna lämnas in. Jag hoppas att alla nu har noterat att älgstammen i vårt land är nere på en bottennotering. I fjol fastställde de regionala viltråden sina nya mål för älgen och på sina håll gjorde man smärre justeringar för att öka på älgarna. Vårens process är avgörande för att inte förvärra läget. Under de senaste åren har vi också skurit ner på vitsvanshjortarna, och på många håll har bestånden faktiskt blivit mindre. Visserligen finns det fortfarande punktartade förtätningar där bestånden kan minskas, men för majoriteten av hjortjägarna gäller det nu att reglera beskattningen med eftertanke. Givetvis går det att ansöka om en större mängd jaktlicenser, men en stor del av dem är det ändå bäst att lägga i licensbanken för att längre fram, när läget i jaktmarkerna klarnar, plocka fram fler licenser om det skulle behövas. Senast nu bör vi också räkna med de stora rovdjuren. Dessa slår en del av älgoch hjortstammen, eller åtminstone en del av kalvarna. Om det finns stora rovdjur i trakten ska beskattningen därför vara försiktigare. Det handlar ju om de två främsta viltarterna här i landet. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun för att inte förlora älgen och hjorten utan vända utvecklingen uppåt. I så fall skulle jakten i sin nuvarande form bli hotad eftersom det är de här två hjortdjuren som håller jakthjulen i rullning i vårt land. Det är också min förhoppning att jägarna ska vara medvetna om att en majoritet av finländarna gärna skulle äta mera vilt, men att utbudet i dagsläget inte räcker till. En ökad tillgång på viltkött vore ett utmärkt sätt att öka jaktens godtagbarhet! När vi funderar på hjortdjurs beskattningen vore det därför bra att också uppmärksamma den framtida tillgången på inhemskt vilt för konsumenterna. MARTIN HÄGGLUND Vice ordförande Finlands viltcentral Du kan betala jaktvårdsavgiften och skjutprovet i Oma riista Du kan betala jaktvårdsavgiften i Oma riista med nätbankskoderna eller MobilePay. Om du ännu inte har betalat jaktvårdsavgiften för det pågående jaktåret 1.8 2024-31.7 2025 så kan du göra det i Oma riista. För nästa jaktår, 1.8 2025-31.7 2026, kan du betala jaktvårdsavgiften i Oma riista från och med den 15 juli. En ny jägare som nyligen har skrivit jägarexamen kan betala jaktvårdsavgiften i Oma riista så fort hans /hennes nya jägarprofil finns i jägarregistret. Det är förnuftigt att ta i bruk det elektroniska sättet att betala eftersom det numera också är möjligt att betala elektroniskt för skjutprovet i samtliga jaktvårdsföreningar. Alla tidigare betalningssätt, också med kontanter, fungerar fortsättningsvis. Byt till e-faktura eller direktbetalning för jaktvårdsavgiften Om du vill betala jaktvårdsavgiften med e-faktura eller direktbetalning men ännu inte har ett avtal med din bank ska du göra ett sådant senast den 30 april. Om du redan har ett avtal skickas fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2025-2026 till din nätbank i maj. Fakturan förfaller till betalning den sista maj. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du jaktkortet med nummer fyra av tidningen Jägaren. Kortet är märkt ”Betald”. Faktureringsavtalet behöver inte förnyas varje år. Du behöver förnya det bara om det sker någon förändring i dina bankuppgifter. Om du byter bankkonto ska du säga upp ditt gamla faktureringsavtal innan du gör ett nytt avtal. Ytterligare information finner du på Finlands viltcentrals webbplats riista.fi. Nyhet r K lumn Jägaren 2/2025 6
• JÄGARE 550 000 I FINLAND OCH SVERIGE FINNS DET CIRKA AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Se efter att du har laddat ner den senaste versionen av appen. Föreningens/jaktsällskapets kontaktperson ? Kopiera jaktområdet för hjortdjur för det kommande jaktåret. ? Uppdatera områdesinformationen och övriga eventuella förändringar hos jaktområdena inför jaktåret 2025-2026. ? Stryk splitterområdena och ge områdeskoden åt licensansökaren. ? I området som avses i jaktlagens 8 §: kontrollera uppgifterna för skyttarna som deltar i älgjakten. Licensansökaren ? Samla in områdeskoderna från licensdeltagarna. Färdigställ och skicka ansökningen om jaktlicens för hjortdjur i Oma riista senast 30 april kl 16.15. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 9.00-15.00, tfn 029 431 2001 eller oma@riista.fi Arbetsgruppen för vitkindad gås och storskarv får förlängning Verksamhetsperioden för arbetsgruppen som bereder överföringen av den vitkindade gåsen och storskarven till jaktlagen har blivit förlängd till den sista augusti. Tyngdpunkten i arbetet har blivit flyttad från att utveckla vår nationella lagstiftning till att påverka på EU-nivå. Målet är nu att åstadkomma en ändring i EU-lagstiftningen, närmare bestämt en överföring av de båda arterna till fågeldirektivets bilaga för jaktbara arter. Att nationellt flytta arterna från en lag till en annan gör dem inte jaktbara så länge som EU-lagstiftningen förbjuder jakten. Enligt nuvarande rättspraxis för den vitkindade gåsen och storskarven får dödande åtgärder tillgripas enbart om inga andra metoder ger ett tillfredsställande resultat. Vi behöver alltså en bilageändring i EU:s fågeldirektiv för att göra jakten möjlig. I vår kan vi alltså ännu inte förvänta oss några förändringar i rådande praxis, men vi informerar om vad arbetsgruppen har kommit fram till när uppdraget är slutfört. Byter du jaktvårdsförening? Anmäl senast den 30 april! Om du vill byta jaktvårdsförening ska du meddela jägarregistret och uppge ditt namn och jägarnummer samt den nuvarande och den nya jv-föreningen. Gör anmälningen senast den 30 april så hinner den till jaktkortet för jaktåret 2025-2026. Det går inte att byta jv-förening under pågående jaktår sedan jaktvårdsavgiften har blivit betald. Du kan vara medlem i den jaktvårdsförening… ? inom vars verksamhetsområde du huvudsakligen jagar, eller ? inom vars verksamhetsområde du bor. Anmälningen till jägarregistret kan göras muntligt eller skriftligt. Jägarregistret Tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi TE RO SA LM EL A JA AK KO VÄ H ÄM ÄK I Jägaren 2/2025 7 Nyhet r
• Under den nu avslutade jaktsäsongen fälldes drygt 37 800 älgar, vilket är 17 procent mera än säsongen innan. Avskjutningen ökade i nästan hela landet och proportionellt sett (jämfört med året innan) mest i Lappland, Österbotten, Norra Savolax och Norra Karelen. Bara i Egentliga Finland och Södra Tavastland var avskjutningen aningen mindre. Älgavskjutningen åren 2023-2024 per viltcentralsregion Fågelinfluensan: Livsmedelsverket efterlyser prover från vilda sjöfåglar Livsmedelsverket är särskilt intresserat av prover från sjuka eller nyssdöda sjöoch rovfåglar som jägare har påträffat. Avtala alltid på förhand med Livsmedelsverket (tfn 029 520 4181) innan du skickar in ett prov av en vild fågel. Det kostar jägaren ingenting att skicka in förhandsavtalade prover. En massdöd bland vilda fåglar ska alltid anmälas till kommunalveterinären eller länsveterinären. Vid misstänkta fall av fågelinfluensa ska en officiell veterinär skicka proverna till Livsmedelsverket. Sotka efterlyser våtmarksobjekt Våtmarksprojektet Sotka handlar om att planera våtmarker och skapa livsmiljöer för sjöfågelkullar. Ansökningstiden för årets Sotkaprojekt pågår till den sista mars. Presentera ditt projektobjekt här: www.kosteikko.fi > svenska. Jaktläger för ungdomar Haapajärvi 5–8 juni Målgruppen för lägret är pojkar och flickor i åldern 11 till 16 år. Föräldrar kan också delta. Vi tar emot 45 deltagare i anmälningsordning. Inkvartering i egna tält. På programmet bland annat en förberedande kurs för jägarexamen, jägarexamen, skytte med gevär och pilbåge, hur du hittar i terrängen med karta och kompass, en jakthundsdemo, grunderna i jakt på små rovdjur, dragrodd, skytte med SimWay-simulator och korvgrillning. Plats: Siiponkoski åcentrum, Siiponkoskentie 220, 85800 Haapajärvi. Pris: 180 euro per person. För jägarexamen debiterar vi separat 20 euro. Ytterligare information: Nina Isoherranen, Haapajärvi stads ungdomstjänster, 044-4456 404, nina.isoherranen@haapajarvi.fi. Anmäl dig senast den 14 maj. STATISTIK I SIKTET Kajanaland Nyland Egentliga Finland Kust-Österbotten Satakunta Norra Karelen Norra Savolax Österbotten Norra Tavastland Lappland Uleåborg Mellersta Finland Sydöstra Finland Södra Tavastland Södra Savolax 1000 2000 3000 4000 5000 2023 2024 JU H A TI SS AR I Nyhet r Jägaren 2/2025 8
• HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 18 29 5 kg 72 95 10 kg 129,18,29 €/KG 14,59 €/KG 12,90 €/KG HANKKIJAN PEURA Rehujuurikas 15 %, talvirehurapsi 35 %, italianraiheinä 35 %, öljyretikka 15 %. 5 kg 54 95 10 kg 109,10,99 €/KG 10,90 €/KG HANKKIJAN RIISTA Rehurapsi 20 %, talvirehurapsi 50 % , italianraiheinä 30 %. 10 kg 73 95 7,40 €/KG RIISTAHERNE 30kg 20 95 0,70 €/KG HUKKAKAURA VAPAA REHUKAURA 30kg 19 59 0,65 €/KG TURNIPSI REHUNAURIS 1kg 18 39 18,39 €/KG REHUJUURIKAS 1kg 19 79 19,79 €/KG REHURAPSI 1 kg 8 29 25 kg 129,8,29 €/KG 5,16 €/KG HINNAT VOIMASSA 31.5.2025 ASTI TAI NIIN KAUAN KUIN TUOTE ERIÄ RIITTÄÄ. VALIKOMAT VAIHTELEVAT MYYMÄLÖITTÄIN. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankk? a.fi HANKKIJALTA RIISTAPELLOLLE SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79 95 Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 95 KANULOUKKU 150X100X50 CM 349,Erittäin tukeva kotimainen elementeistä koottava loukku supikoiran, mäyrän ja ketun pyyntiin. Sisältää laukaisulaitteen. JALMARIN LAATIKKORAUTA PIENPETORAUTA 64 95 Heti tappava laatikkorauta minkin ja näädän pyyntiin silloin kun loukkua ei voida käydä kokemassa päivittäin. MÄYRÄLOUKKU 116X41X46 CM 139,Kotimainen, vankkarakenteinen paksusta 3,5 mm verkosta valmistettu loukku. Silmäkoko 1x2”. Paino: 13 kg. HANKKIJAN RIISTASIEMENVALIKOIMA TARJOAA MYÖS MAISTUVIA SEOKSIA RIISTALINTUJEN RUOKINTAAN. RIISTAKAMERA BURREL N24 4G 199,Lähettää 12 MP:n kuvia sähköpostiin, tallentaa Full HD-laatuista videota muistikortille. Sarjakuvaus, kuvausväli 3 s. Videot 5-30 s. Inframustasalama. Toimii 4G ja 2G-verkoissa. RIISTAKAMERA BURREL E24 4G 249,Tallentaa 24 MP:n kuvia ja 2K -laadun 30 fps videota muistikortille ja lähettää sähköpostiin. Sarjakuvaus 1-10 kuvaa, video jopa 30 s. Inframustasalama. Toimii 4G ja 2G-verkoissa.
• Lämna inte hunden sysslolös när hönsjakten tar slut utan fortsätt i stället med mårdjakt! TexT och bilder Hannu Huttu V år nationalhund, den finska spetsen, är en mångsidig ras som vi ska använda till mer än enbart hönsjakt. Det går ju att förlänga jaktsäsongen i båda ändorna. Vilket inte fördärvar hunden, tvärtom! I början av hösten är hunden en utmärkt kamrat på andjakten, bara jägaren har vant den vid vatten sedan den var valp. Anden låter sig i regel ställas av hunden, och är spetsen inte rädd för vatten så apporterar den också. Efter hönssäsongen tar mårdjakten vid. Jakttiden börjar den första augusti, men i praktiken börjar den först när det finns spårsnö. Först i november får mården sin fina vinterpäls. Mårdsäsongen håller sedan igång hundekipaget ända till slutet av mars. Nysnö – jaktväder! Nysnö som har fallit dagen innan bjuder på det bästa föret för mårdjakt. Mården rör sig främst på natten, vilket gör nattspåret tydligt samtidigt som snön täcker de äldre spåren. Mården rör sig över stora arealer och kan ströva flera kilometer under natten. Leta efter mårdspår på arttypiska platser som utmed bäckar och vid kärr. Utan hund är det bättre med två jägare En mårdjägare bör vara igång redan i gryningen eftersom vinterdagen är kort. Den första lyckokänslan infinner sig när jägaren hittar ett färskt mårdspår. Visserligen garanterar detta inte någon fällning, men spåret ger dagen en lovande början. Ibland har mården ändå varit så aktivt på språng att dagen inte räcker till för jakten. Andra dagar lämnar mården inte legan. Eller så vill det sig bara inte på den här jakten. Eller så snöar det på dagen och täcker spåren. Om jägarna däremot jagar i par så kan de följa spåret på var sin sida. På det viset blir smärre spårnystan enklare att reda ut. Undvik att skida på spåret, så att du kan återvända och studera det på nytt. För två jägare ökar också utsikterna att lyckas vid daglegan. Medan den ena koncentrerar sig på att spana av omgivningen så försöker den andra stöta upp mården. Med två ryggsäckar blir det dessutom enklare att få allting med sig. Vid tungt före med djup, lös snö har du stor glädje av din kamrat eftersom ni kan skida efter varandra och turas om att leda. Att växelvis få skida i ett färdigt spår gör framfarten oerhört mycket lättare. Mårdjakt med spets Jägaren 2/2025 10
• Den färska spårlöpan efter en mård syns tydligt i den mjuka, kalla snön. Hunden rör sig mödosamt i den djupa snön, men jägaren har tre meter långa skogsskidor som bär bra. ? Mårdspåret tar slut vid en ihålig gran. Ingångshålet visar sig finnas under rötterna. Hundarna både hör mården och känner vittringen. Jägaren 2/2025 11
• Hunden En erfaren hund som har lärt sig att spåra mård gör jakten mycket lättare. Hunden följer spåret medan jägaren följer hunden i pejlen och kan gena i kurvorna för att hänga med. Det går också att jaga med två hundar, bara hundarna kommer överens med varandra. I synnerhet om det måste grävas så hjälper det att ha flera hundar. Men å andra sidan är det lätt hänt att hundarna stökar till mårdspåret. Notera hur mården beter sig Det händer att mården fortsätter färden från träd till träd, och då tappar hunden vanligen spåret. Men barkflingor med mera rosk som faller ner på snön och snöfria grenar avslöjar var mården har sin gång. Ringa in området om spåret har försvunnit. I regel träar mården innan den når trädet där den har sin daglega. Om inga mårdspår längre syns till ska du spana efter ett ekorrbo eller en trädhåla nära stället där mården klättrade upp. I bästa fall känner hunden doften av mården och börjar skälla ståndskall innan jägaren når fram. Legor av olika slag Om mården ligger i lega i ett ihåligt träd kan jägaren försöka få bekräftelse genom att knacka på trädet. Det brukar sätta mården i rörelse. Kanske hörs det också skrapljud inifrån trädet. Det händer att mården också morrar. Om mården befinner sig inne i en håla så är den ovillig att lämna den. Om det inte hjälper att knacka på trädet med yxklacken och om hålan sitter lågt kan du försöka driva ut mården genom att vispa med en trädgren i hålans öppning. Om hålet däremot sitter högt så går det ofta så, att mården håller ut och behåller skinnet. Vid sträng kyla tar mården gärna sin daglega i en jordhåla eller under ett vindfällt träd. I synnerhet om snön ligger djup eftersom det är varmare på det viset. Den kan också söka sig ner under snön och då kan det finnas mycket spår runt omkring. Då är det lätt hänt att jägaren tappar bort sig i spårtrasslet och inte hittar legan. I sådana fall behöver jägaren hundens överlägsna luktsinne och hörsel. Lita på hunden. Om den skäller neråt och gräver så har den sannolikt fått korn på mården. Den kan försöka smita genom att krypa en god bit under snön innan den uppenbarar sig. Men en uppmärksam hund hör rörelserna och håller jägaren uppdaterad om var mården håller hus. Sätt fart på mården Oavsett om daglegan finns på marken eller uppe i ett träd så gäller det att sätta mården i rörelse. Hundens uppgift är att få den flyende mården att klättra upp i ett träd och där hejda den med sitt skall. Väl uppe i trädet är det enkelt att skjuta den. Men om jägaren väljer att skjuta en mård som flyr på marken så gäller det att vara försiktig så inte den förföljande hunden hamnar i skottlinjen. Mården rör sig väldigt snabbt när den har lämnat legan och försöker skaka av sig hunden genom att klättra upp i ett träd. Där uppe störtar vidare längs trädens Mården har tagit sin daglega under den här vindfällda aspen och far iväg som skjuten ur en kanon. Hundarna hänger med och driver upp den i ett träd. Tuomo Huttu följer med hur det hela utvecklar sig. Mården rör sig i hög hastighet uppe i träden och gör språng som är flera meter långa. Här slutar mårdjakten. Vi har stött upp mården från daglegan och hunden har hejdat den med sitt skall. Därefter följer ett enkelt skott för jägaren. Jägaren 2/2025 12
• Utrustningen för vinterjakt på mård Beroende på snödjupet sker mårdjakten till fots eller på skidor. I Kajanaland, där snön ligger mjuk och djup, använder jag tre meter långa skogsskidor. Beträffande bindningarna har det under de senaste åren skett utveckling. Med den inhemska tillverkarens nya modell kan man skida med stadigare kängor eftersom det inte längre är nödvändigt med klackspår för bindningen. Vilket gör det lättare att skida med långa skidor. Stavarna som hör till skogsskidorna ska vara rätt korta. I mjuk snö sjunker ju skidorna en bit, så med långa stavar blir man tvungen att lyfta händerna onödigt högt för att få upp kringlan över snön. Det här blir besvärligt, i synnerhet med en tung ryggsäck. Vid skidning utan spår är stavarna främst till för stöd och balans. Kringlan ska av naturliga skäl vara stor. Ryggsäcken med all utrustning värmer också. Packa gärna med en lätt jacka för kaffepauserna. Vapnet på mårdjakten är ett hagelgevär som jägaren transporterar i ett lätt fodral i den snöiga skogen. På det viset hålls bössan fri från snö och is, och fungerar bättre. Lägg gärna tejp över pipmynningarna som skydd mot snön. Dessutom ? En vass yxa. ? En liten, lätt och lättransporterad snöskyffel. ? Kniv och elddon. ? Hundpejl, mobiltelefon och elbank. Kom ihåg att ladda dem före jakten! ? Pannlampa. Med lampans hjälp är spåren lätta att urskilja i gryningen och om kvällsmörkret överraskar så behöver du lampan för att hitta hem. ? Ett koppel för hunden om den vägrar avsluta jakten, så att du får den med dig hem. grenar och gör flera meter långa språng från träd till träd. Det ger hunden en fördel om det finns snö i träden eftersom snö faller ner och gör det lättare att följa mården. När mårdens försprång har vuxit sig så stort att hunden inte längre känner doften av den så hoppar den ner – också från hög höjd – och spurtar vidare. Då är jakten i regel över. I synnerhet när snön ligger djup är det omöjligt för hunden att hänga med. Mården känner sina tassemarker och vet var den kan sätta sig i säkerhet. Det har hänt mig tre gånger i samma jaktområde att mården har kommit undan. Varje gång till samma berg och där tar spåren slut. Och mården kan känna sig säker. Mårdjakten i snöig skog håller hunden i form och säsongen pågår hela vintern. På köpet håller också jägaren kondisen uppe! Mården har funnit en säker daglega i det här stora trädet. Den kan kika ut genom hålet, men ofta är det omöjligt att få ut den från en sådan. Men dagen är inte bortkastad för det! Den bjuder ju på upplevelser och det är precis vad vi jägare vill ha! Jägaren 2/2025 13
• Vargar som dyker upp vid hus innebär säkerhetsrisker och detta har ökat behovet av avskräckande åtgärder. TexT Juha Tissari Bilder Hannu Huttu och Jaakko Alalantela F örvaltningsplanen för vår vargstam stakar ut riktlinjerna för hur vargar som dyker upp vid hus ska hanteras. Med tomt avser jag här den skötta arealen kring ett bostadshus eller en eller flera produktionsbyggnader. Eftersom vargen klassas som en skyddad art ska vi i första hand söka efter en tillfredsställande lösning på problematiska situationer som inte kräver avlivning. I förvaltningsplanen står det om avskräckning bland annat att vid bebyggelse kan besökande vargar avskräckas med hundar och att skrämmande ljud och ljus En lyckad avskräckning skrämmer bort vargen från tomten i kombination med smärta kan förändra vargens beteende och göra den skygg för människor. Vargobservationer som görs vid bebyggelse ska alltid anmälas till rovdjurskontaktpersonen på orten. Detta för att informationen ska gå vidare till myndigheterna. Om vargen utgör ett omedelbar hot eller fara ska du kontakta nödcentralen. Egen avskräckning eller med myndighetstillstånd? Enligt tolkningsanvisningen för naturdirektivet betraktas en enskild avskräckning Det är tillåtet att avskräcka en varg från en hustomt eller en hage med exempelvis kraftiga ljud. Jägaren 2/2025 14
• eller störning som inte skadar vargen som tillåten. Enligt lagen får vem som helst avskräcka en varg från tomten så länge personen inte skadar djuret. Avskräckningen kan göras effektivare med exempelvis starka ljud. Men om personen förföljer vargen utanför tomten eller djurhagen så blir det en handling i strid med jaktlagens 37 §. I glesbygd krävs det ett tillstånd för störVargbesöken vid hus 1.1 2025-15.2 2025 i Norra karelen (avskräckningstillstånden inom parentes) Det finns tolv jv-föreningar i vcregionen, men Tohmajärvi-Värtsilä jvf skiljer sig klart beträffande vargbesöken vid hus. På grund av besöken har där beviljats sju avskräckningstillstånd för varg. För varje tillstånd har det gjorts två till fem lyckade avskräckningar, men trots detta har vargarna återvänt gång på gång. Eftersom avskräckningarna inte har gett bestående resultat har det för Tohmajärvi-Värtsilä jvf beviljats dispenser för avlivning. Dispenserna beviljades för en avlivning åt gången. Efter november har fyra vargar blivit fällda inom Tohmajärvi-Värtsilä jvf:s område med säkerhetsbaserade dispenser. Dessutom har två vargar avlivats i angränsande områden med skadebaserade dispenser. ? Dokumentera avskräckningen om det går, exempelvis genom att fotografera spåret efter den flyende vargen. Ylä-Karjala 6 (0) Keski-Karjala 8 (1) Lieksa (0) Ilomants (0) Tuupovaara 4 (0) Polvijärvi (0) Outokumpu (0) Liperi (1, polisen) Joensuunejden 12 (1, polisen) TohmajärviVärtsilä 63 (7) Juuka 18 (0) Eno 25 (0) Jägaren 2/2025 15
• En lyckad avskräckning enligt polisstyrelsens anvisningar För ett stort rovdjur görs högst två lyckade avskräckningar. De ska planeras och verkställas med omsorg. Planen ska godkännas på förhand av polismannen som fattade beslutet. Avskräckningen ska ha en så hög effekt att man når det önskade resultatet; rovdjuret ändrar sitt beteende och börjar undvika ett visst område eller en viss situation. Med en lyckad avskräckning avses följande: ? Man etablerar kontakt med rovdjuret och skapar ett avskräckningstryck med kopplade eller drivande hundar. ? Rovdjuret utsätts för smärta med en projektilpistol eller en specialpatron för hagelgevär. ? Man etablerar kontakt med rovdjuret och skapar ett avskräckningstryck med en snöskoter, fyrhjuling eller annat öppet fordon så att vargen uppfattar människan. ? Avskräckningen med ljud eller signaler ska göras så, att vargen förknippar obehaget med människan (synkontakt). Om avskräckningen är väl utförd så reagerar rovdjuret på den obehagliga upplevelsen genom att fly. Dokumentera flykten så långt det är möjligt, till exempel genom att fotografera spåren i snön eller använda informationen i de drivande hundarnas pejlar. ning och avskräckning som sker utanför tomten, som beviljas av Finlands viltcentral. Tillståndet kan beviljas om motiveringarna räcker till. Som villkor för ett beviljande gäller upprepade vargbesök på tomten, som rovdjurskontaktpersonen har bokfört i Tassen-systemet. Från Tassen går informationen vidare till Viltskaderegistret där den kan användas som underlag för ett avskräckningstillstånd. Det finns mycket som lockar vargar till hus Vargbesöken vid hus kan se ut på många olika sätt. Ett besök innebär inte alltid ett hot mot eller en fara för egendom eller människor. Om inte reviret ligger i ödemark så rör sig vargarna inom sitt revir nästan undantagslöst också nära bebyggelse. I grunden är vargen ett skyggt djur som helst undviker möten med människor. En varg som beter sig avvikande är oftast sjuk, alltför van vid människor, en korsning mellan hund och varg, eller har valpar i närheten. En ung och oerfaren varg kan uppträda väldigt djärvt. I somliga trakter där det råder brist på bytesdjur har vargarna blivit tvunga att söka sig närmare bebyggelsen. Ett annat skäl till att vargarna söker sig till hus är mänsklig aktivitet. Där kan finnas lockande hushållseller slaktavfall som väntar på transport därifrån. Även åtlar för små rovdjur kan orsaka vargbekymmer om de ligger för nära huset. Husdjuren kan också innebära bekymmer inom ett vargrevir. Hundar som hålls utomhus drar till sig vargar, i synnerhet på kvällen, natten och under de tidiga morgontimmarna, oavsett om hundarna skulle befinna sig bakom stängsel i en hundgård. Får, hästar och flera andra djur lockar vargar till hagar, beten, stall och ladugårdar. Vargen har ett skarpt väderkorn och kan under gynnsamma förhållanden lokalisera en flock får på flera kilometers håll. Vargens beteende varierar med individen Det finns individuella skillnader i vargarnas beteende som också syns inom en flock. Det är därför svårt att förutsäga hur enskilda vargindivider reagerar på människor, hundar, andra husdjur och bebyggelse. Vargens beteende styrs av instinkten att överleva, vilket i hög grad handlar om att skaffa föda. Vargen är ett intelligent djur som tar födan där den är enklast att få tag på. Om en varg har lärt sig att finna föda vid ett hus så återvänder den gärna till huset. Det här blir särskilt framträdande om det inte finns tillräckligt med föda i naturen eller om avskräckningen inte har haft effekt. Under årens lopp har det uppdagats fall där man har påträffat inkapslade hagel i avlivade vargar. En skadad varg förmår inte jaga med samma kapacitet som en frisk individ, vilket kan locka den till hus för att leta efter lättillgängligare föda. Ibland kan vargen som besöker ett hus vara en ungdom som nyligen har lämnat flocken. Den undersöker sin omgivning och letar efter en partner att para sig med och ett eget revir. I synnerhet om besöket sker mitt på dagen så är vargen sannolikt en ung och oerfaren individ. Avskräckningstillståndet i ett nötskal Finlands viltcentral och polisen har anvisningar som bygger på lagstiftningen för hur de ska hantera hotfulla och farliga situationer orsakade av vargar. Utgående från dispensansökningen fattar viltcentralen sitt beslut om störning och avskräckning av vargar från en tomt som ligger utanför tätort. Avskräckningen sorterar under jaktlagen och kräver jakträtt i området. Avskräckningarna inom tätorter är en uppgift för polisen. I avskräckningsbeslutet fastställs området och tidpunkten då avskräckningen av en varg kan inledas, och de godkända metoderna. Vid avskräckningar som sker på polisens order ska den som verkställer avskräckningen först inhämta ett godkännande av planen av polismannen som fattade avskräckningsbeslutet. Ett avskräckningsbeslut som har fattats av polisen gäller i högst 21 dagar i taget medan ett beslut som är fattat av viltcentralen gäller i 31 dagar. I en avskräckningsansökning riktad till viltcentralen ska antalet vargar som ska störas anges om det är fråga om en viss eller vissa bestämda individer. I viltcentralens anvisningar nämns också att om en ansökning gäller dispens för förbjudna fångstredskap eller metoder ska den som ansöker uppge skälet till att det är nödvändigt med sådana. Ansökningen om dispens för förbjudna redskap eller metoder kan handläggas tillsammans med tillståndet för att störa djuret. Dessutom kräver Finlands viltcentral att ansökaren ska till dispensansökningen bifoga en utredning av jakträtten i området för vilket dispensen ansöks. Avgörande för att en avskräckning ska lyckas är att man fort får bort vargen eller vargarna från tomten. Det effektivaste är att verkställa avskräckningen omedelbart vid det första vargbesöket. På det viset lyckas man bäst med att få vargen att förknippa beJägaren 2/2025 16
• Anvisningar för vargbesök på tomten Om en varg dyker upp vid ett hus får vem som helst skrämma bort den, till exempel med kraftiga ljud. Om vargen omedelbart lämnar tomten ska du anmäla observationen till rovdjurskontaktpersonen. Myndigheterna kan (försöka) avskräcka vargar som har vant sig vid bebyggelse med ljud eller signalpistol. I regel är det Finlands viltcentral som du ska kontakta i fall enligt punkterna 1 och 2. Viltcentralen fattar därefter ett beslut om avskräckande åtgärder. Kontakta polisen i fall enligt punkterna 3 och 4. I de här fallen agerar polisen enligt Polisstyrelsens anvisningar och fattar besluten om åtgärderna från fall till fall. Enligt lagen är det polisen som fångar eller avlivar ett djur som orsakar fara för människors liv eller hälsa. 1 En varg som skapar oro En varg eller ett vargspår observeras närmare än 100 meter från ett bebott hus eller en produktionsbyggnad, på en väg men utanför gårdsområdet. 2 En varg som kan innebära ett hot Vargspår observeras på tomten till ett bebott hus eller en produktionsbyggnad. Eller om vargen blir observerad på tomten, men genast avlägsnar sig när den får syn på människan. Med tomt avses här det skötta området kring bostadshuset eller produktionsbyggnaden. Fritidsbostäder som står tomma räknas inte. 3 En varg som uppträder hotfullt eller orsakar fara En varg blir upptäckt när den rör sig i bebyggelse och den avlägsnar sig inte omedelbart utan dröjer sig kvar. 4 En varg som orsakar allvarlig fara Vargen avlägsnar sig inte utan närmar sig människan eller cirklar runt honom/henne eller följer efter eller uppträder på något annat sätt hotfullt. Det samma gäller för situationer där vargen har vållat eller försökt vålla personskada, eller har angripit eller försökt angripa en kopplad hund som rastas, eller något annat husdjur som ägaren leder i koppel eller lina. Om vargen angriper exempelvis en hund kan det bli fråga om en nödsituation i enlighet med strafflagen. Det är tillåtet att försvara sin egendom vid en attack bara kriterierna för en nödsituation är uppfyllda. söket med den otrevliga upplevelsen. Men i praktiken är det här ofta nästan omöjligt att göra. Samtliga avskräckningsförsök, de använda metoderna, tidpunkterna, antalet deltagande personer och åtgärdernas effekt ska rapporteras till viltcentralen. Platsen för avskräckningen ska dessutom märkas ut på kartan. Om avskräckningarna blir verkningslösa I praktiken är det krävande att avskräcka en varg eftersom det är ont om effektiva metoder. Svårigheterna förvärras om det handlar om en hel flock. Polisstyrelsen har formulerat kriterierna för en lyckad avskräckning för att åtgärden ska få maximal effekt så att vargarna håller sig långt bort från platsen. Om en avskräckning verkställs effektivt, men ändå inte skrämmer bort vargarna kan man ansöka om dispens för att fälla en varg i taget. Om problemet fortsätter går det att ansöka om en ny dispens. Använda källor: Förvaltningsplanen för vargstammen, Jordoch skogsbruksministeriets publikationer 2019:24. Dessutom intervjuer med följande personer: Kai-Eerik Nyholm, Finlands viltcentral, Norra Karelen, och Mika Piiroinen, Tuupovaara-Värtsilä jvf. 2024-2025 fattades klart fler beslut om avskräckningstillstånd än tidigare. Större delen av ökningen gäller Egentliga Finland, Nyland och Norra Karelen. Viltcentralens beslut om störningstillstånd för varg jaktåren 2019/20–2024/25 2019-20 2020-21 2021-22 2022-23 2023-24 2024-25 35 30 25 20 15 10 5 Jägaren 2/2025 17
• Det första skottet mot ett vilt är säkerligen en upplevelse som ingen glömmer. Skottläget och känslorna stannar för evigt i minnet. För min egen del hände det för några år sedan på duvjakt. TexT Kerttu Korpi J ag tog ledigt halva skoldagen och följde med pappa på duvjakt. Väl framme kvickt på med camo-kläderna och iväg till passet. Men det var glest mellan duvorna och de få som satte sig i träden för att kika på oss satt olämpligt för ett skott. En bom och en träff Så vi beslöt att åka hem igen. Jag stannade på passet för att packa grejerna medan pappa gick en sväng för att sprida ärter omkring sig. Precis som pappa kom gående tillbaka satte sig en duva i ett träd bakom honom. Han la sig på marken och väntade på att jag skulle sätta igång. Geväret var ännu inte undanstuvat så jag började sikta. Duvan satt perfekt placerad utan någonting skymmande i vägen. Jag fångade den i hårkorset och sköt ett bra skott, trots att jag var spänd och hjärtat bultade. Bom! Vi åkte hem. Ingen jaktlycka den här gången. Men det förargade mig ändå inte eftersom jag i alla fall hade fått skjuta mitt första skott på jakt. Jag hade ju i alla fall försökt fälla duvan! Med gott humör på passet trots det blöta vädret. Jägaren 2/2025 18 Ungd msredaktionen
• Väl hemma började vi fundera på att åka till ett annat duvpass. Vädret var fint och ingendera av oss hade nånting annat för sig den eftermiddagen. Så vi åkte iväg för att tillbringa kvällen på ett annat ställe. Så vacker vilar världen Det var underbart fridfullt på det nya stället. Lite förargade det förstås att inte fler duvor var på gång eller att de inte dröjde sig kvar, men samtidigt njöt jag av att bara sitta där. Pappa berättade jakthistorier från sina ungdomsår. Kvällssolen värmde gläntan och skimrade i trädens toppar. Naturen visade sig från sin bästa sida. Jag bara låg där, lyssnade och spanade. Till slut satte sig en duva i torrakan framför oss. Perfekt placerad! Det perfekta ögonblicket! Ingen vind. Duvan avtecknade sig tydligt och vände sidan mot mig. Jag försökte ta det lugnare än föregående gång. Jag fick duvan i siktet och såg den tydligt. Jag höll andan och började krama avtryckaren, men såpass omedvetet att jag inte visste när kulan skulle explodera iväg. Alltså precis som jag hade blivit lärd. Jag försökte ligga alldeles stilla och hålla hårkorset där som jag ville träffa duvan. Men hjärtat bankade så det störde koncentrationen. Jag höll andan ända tills skottet brann av. Pang! Duvan gled iväg bort mot skogen och jag tyckte mig se fjädrar virvla. Jag var bergsäker på att jag hade sett virvlande fjädrar. Pappa menade att det var skottet eller fågeln som hade fått kvisten att brista, och att det var småskräp som hade sett ut som fjädrar i solskenet. Det hade sett så naturligt ut när duvan försvann bland träden att det var svårt att tro på en träff. Vi gick bort till torrakan för att kolla läget. Jag hade rätt. Det låg fjädrar på marken. Jag hade träffat, men inte tillräckligt bra. Det kändes inte alls bra eftersom den skadskjutna duvan redan kunde vara långt borta. Så pappa och jag började finkamma skogen. Terrängen var besvärlig och vi hade ingen hund som hjälp. Vi letade länge innan vi gav upp och återvände till passet. Pappa var fortfarande övertygad om att jag hade bommat och menade att fjädrarna hade lossnat av ren förskräckelse. Tanken fick mig att känna mig lite bättre. I såfall var ju fågeln inte skadad. Från passet kikade jag mot skogen och insåg att vi hade letat på fel plats. Så jag ville tillbaka igen. Jag återkallade i minnet hur duvan hade glidit iväg och riktningen, och vi beslöt att kolla en annan bit av skogen. Det gick några minuter utan någon duva tills pappa ropade på mig. Jag upptäckte honom mellan träden med ett grin i ansiktet. Och där var ju duvan! Den hade glidflugit in i skogen och dött bakom en stubbe. Lättnaden var stor. Pappa la armen om mig och skrattade, och så stod vi där en stund på det viset. Jag lärde mig en väldigt viktig sak; när ett vilt blir skadskjutet måste man göra sitt yttersta för att hitta det. Man måste verkligen försöka. Om det ändå verkar hopplöst så ska man återvända till utgångspunkten och ta sig en funderare. Med känslorna på ytan Slutet gott allting gott. Det enda som dämpade stämningen var att jag på passet hade legat på blåbär som hade färgat av sig genom camojackan till min favoritträningsdräkt inunder. Jag lärde mig alltså flera saker den här dagen! Under hemfärden blev jag lite känslosam. Mitt första fällande skott hade varit en vacker och minnesvärd stund, men eftersom jag är en djurkär person så väckte det också vemodiga känslor och tankar. Men de tyngde inte sinnet särskilt länge eftersom det som jag hade fått uppleva var så fint och unikt. Till slut satte sig en duva i torrakan framför oss. Perfekt placerad! Det perfekta ögonblicket! Jag hittade den! En jägare måste göra sitt yttersta för att hitta det skadade viltet. Jägaren 2/2025 19
• Ungd msredaktionen Kommer du fortfarande ihåg Mukka, den norska gråhundsvalpen som jag skrev om i mars 2023? Mukka är nu en tvåårig stadshund som har inlett sin karriär som älghund. TexT och bilder Reetta Hokkanen N är jag skrev föregående artikel bodde vi fortfarande i Tammerfors. När jag sedan började på universitetet flyttade vi till Helsingfors och Mukka blev en huvudstadsboende älghund. Av vår tassiga (!) valp har det blivit en väldigt fin och trevlig personlighet som ger mig och min sambo glädje varje dag. Vi bor i ett höghus och Mukka tycker att det är underhållande att spana efter förbiflygande flygplan och höra grannarna bakom väggen. Ibland hörs det ett litet morr från soffan när någon oväsnas mer än normalt i trappan. Nuförtiden är älghundarna avlade för att i hög grad arbeta självständigt. Mukka är en väldigt typisk representant för sin ras. Hon är väldigt driftig och självständig, men avslappnad hemma. Men i stadsmiljö innebär de här egenskaperna även bekymmer. Det är inte lätt att motivera en självständig hund. Enligt Mukka skulle det vara mycket trevligare att jämt få ränna fritt omkring på egen tass. I synnerhet när en fälthare störtar iväg under nosen på henne när vi öppnar ytterdörren! Jag kan höra min inre röst säga ”Just nu kan du inte få kontakt med MukTvå hundår i stan ka”. På jakt intresserar fältharar och annat småvilt lyckligtvis inte henne. Här i stan räknas sådana som underhållning. Presterar genomsnittligt på jakt Vi inledde Mukkas bana som älghund hösten 2023 när hon var ett år gammal. Det var jag själv som fick fälla Mukkas första älg efter ett kort och rörligt skall. Den andra fällningen hände när älgen löpte in i passkedjan. Under den pågående jaktsäsongen har det ännu inte blivit några fällningar. Hon har jobbat fint flera gånger, men vi har inte haft turen med oss vid skottlägena, eller så har älgen inte varit av rätt sort. Vi har också haft smärre bekymmer med tassarna, men lyckligtvis inte värre än att det har ordnat Jägaren 2/2025 20
• sig med kådsalva och tålamod, och tassarna har hållit säsongen ut. I september åkte vi till vårt första skallprov. På den första utställningen vid elva månaders ålder gick det väldigt bra, och på den andra utställningen i augusti fick Mukka cert och blev bästa tik för sin ras. Hemma nöjestränar vi också nosework där hunden ska leta efter en dold doft, som exempelvis eukalyptus. Mukka jobbar för det mesta med ett rätt så gott självförtroende. Sökhastigheten är rask för att vara en gråhund och hon hittar älgarna effektivt. Men skallen när hon hittar älgen tenderar fortfarande att inte hålla eftersom hon löper mot älgen med allt för mycket fart. Oftast blir älgarna skrämda av ett sådant alltför ivrigt beteende. Lyckligtvis tystnar hon när hon tappar synkontakten med älgen. Oftast håller sig Mukka inte tätt inpå älgen utan lämnar sig lite efter. Att hålla tempot hör inte till hennes starkaste sidor. Skallet är däremot fast och hon jobbar vallande. Intresset för björn har vi ännu inte kommit åt att prova. Lagom grå till vardags Hemma är Mukka en fridfull soffpotatis och varje kväll när vi tittar på teve vill hon upp i famnen. På morgnarna är det skönt att ligga och dra sig, och på kvällarna kryper hon in under sängen. Med undantag för några hundkompisar är Mukka inte intresserad av att umgås med andra hundar. När hon jobbar struntar hon helt och hållet i andra hundar. I hund-tonåren var det lite krångligt att promenera förbi andra hundar, men vi tog oss igenom det stadiet med upprepningar, mutor och mycket beröm. Skällandet inomhus blev inget problem eftersom vi gjorde reglerna klara för henne från början; inomhus skäller vi inte! Till Mukkas bästa karaktärsdrag i storstadsvimlet hör hennes neutrala eller positiva inställning till stadsmiljön. Hon är inte rädd för någonting och ända sedan hon var valp har hon kunnat följa med matte på metro, spårvagn och buss. Numera åker vi mest med buss, spårvagn och vår egen bil, men ibland också med metro och tåg. Överallt njuter hon av att bli pajad och krafsad, och tar glatt emot uppmärksamheten. Enligt henne är det barnen som är bäst på att gosa hund. Mukkas lugna, ivriga och orädda lynne är absolut ett plus i storstadspulsen. En skygg hund skulle knappast vänja sig vid det ständiga flödet av impulser och ljud, men älghunden har ett lynne som gör den kompatibel. Så mycket mera än ”bara” en älghund Som hundägare och jägare önskar jag självfallet att jag kunde säga att Mukka jobbar perfekt på älgjakt och skallprov, men det gör hon inte. Men som jag ser det hör det till med utmaningar och misslyckanden i varje hunds liv. De pekar ju ut det som behöver utvecklas. Mukka har mognat och blivit en arbetshund, en sällskapshund och en vän som väntar på mig där hemma när jag kommer hem från föreläsningarna. Hon lever ett fullkomligare liv än mången raskamrat i hundgård. Jag vill här understryka att en älghund kan vara en lika bra stadshund som vilken som helst annan hund, bara man tar hänsyn till rasens egenskaper, både i utbildningen och vardagen. Mukka har mognat till en utmärkt stadsälghund! Hokkanen skriver här för sista gången för ungdomsredaktionen. Vi på redaktionen tackar Reetta och önskar henne framgång i livet och jakten! Mukka är en erfaren tågresenär och visar här hur man reser bekvämt! Jägaren 2/2025 21
• Beef Wellington, på svenska biff Wellington, är en allmänt känd utmaning för hemmakockar – och kanske till och med en mardröm! Men är den här maträtten när allt kommer omkring ändå så knepig att laga som folk tror? TexT och bilder Eelis Keränen E n biff Wellington består av tre lager, vilket skapar rättens ikoniska struktur och smak. Ytterst har vi ett degskal som ska stekas gyllengult i ugn och få en frasig yta. Innanför degen döljer sig ett lager kryddad svamp-lökfyllning med örtaromer som ger anrättningen extra piff. Innerst finner vi en saftig och mör filébiff som pricken över i. Av tradition lagar man Wellingtonbiffen av nötinnerfilé. I synnerhet om kocken använder den mittersta delen av filén får vi ett fullkomligt runt knyte på bortåt ett kilo att skära i skivor. Självfallet går det att anpassa Wellingtonbiffen till smakutbudet på orten och använda viltkött som älg, hjort och rådjur. Den starka viltsmaken skapar nya smakdimensioner! Med viltkött går det dessutom lättare att göra portionsstorlekar. En Wellingtonbiff kräver tid och koncentration, men belönar kocken med en välbalanserad smakharmoni. Du kan berika smakupplevelsen ännu mer genom att använda inhemska skogssvampar som fyllning. Du kan ersätta champinjonerna med exempelvis stensopp, trattkantareller eller vanliga kantareller; det tillför inhemska nyanser. Biff Wellington – verkligen en utmaning? BIFF WELLINGTON 3 portioner 450 g älgytterfilé Salt och peppar Smör för stekningen FYLLNINGEN: 200 g färska champinjoner 2 schalottenlökar 1 msk torkad persilja 1 tsk torkad timjan Salt och peppar Smör till stekningen DESSUTOM: 300 g smördeg (tre skivor) 200 g parmaskinka PENSLINGEN: 2 äggulor 1. Skär ytterfilén tvärs över fibrerna till tre biffar som är 2-3 cm tjocka. Jämna kanterna på biffarna. Krydda med salt och peppar. 2. Stek biffarna i generöst med smör i en stekpanna, en minut på vardera sidan. Låt biffarna svalna. 3. Finfördela schalottenlökarna och stek dem i stekpannan. 4. Skär champinjonerna i skivor och blanda ihop dem med löken. Värm blandningen på låg värme i fem minuter. Tillsätt persilja, timjan, salt och peppar. 5. Lägg svamp-lökblandningen i en skål och rör ihop med stavmixer till en jämn massa. 6. Ta ut degen från frysen i rumsvärme. Lägg plastfolie på bordet. 7. Bred ut en tredjedel av parmaskinkan på folien. Bred ut svamp-lökmassa på skinkskivorna. Lägg biffen ovanpå, i skinkskivornas riktning, och rulla ihop stramt med hjälp av folien. Upprepa med de andra biffarna. (bild A och B) 8. Kavla ut smördegsplattorna till rektanglar som är ett par cm bredare än biffrullarna. Lägg biffrullen på degen och rulla stramt ihop. Tryck ihop ändorna. Skär dekorativa snitt i degytan. (bild C och D) 9. Värm ugnen till 250 grader. Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt och lägg biffrullarna på plåten. Pensla med äggula. Ställ in plåten lågt i ugnen och stek tills innertemperaturen når 50-55 grader. Låt dra under folien i femton minuter. Jägaren 2/2025 22 Ungd msredaktionen
• allesi koir Lihaisaa laatua ja ht iv ah ti. fi Saatavilla Hankkijan myymälöistä ja muilta hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. Kotimainen Jahti&Vahti Kana ja Riisi -kuivamuona sisältää laadukkaan kanan lisäksi huolellisesti kypsennettyä kauraa ja riisiä. Rasva on hyvin imeytyvää ja sulavaa kananrasvaa. Jahti&Vahti Maitohappobakteeri on tarkoitettu tasapainottamaan ruuansulatuskanavan häiriöitä. Suoliston normaalia toimintaa ja koiran luontaista vastustuskykyä tukee Progut ® -valmiste. HERKKÄVATSAISEN LUOTTOTUOTTEET 150 g 12 kg / 3 kg A B C D
• På hjortdjurskanten är våren en bråd tid för jaktvårdsföreningarna eftersom planeringen av hjortdjursbeskattningen hör till jv-föreningarnas lagstadgade uppgifter. Syftet med beskattningsplaneringen är att ta fram data för dem som ansöker om jaktlicens och för dem som fattar besluten om licenserna. TexT Jani Körhämö Bild Keijo Väänänen N umera sköter vi älgstammen med älghushållningsområden, som det finns 59 stycken av här i landet. Det är det regionala viltrådet (RVR) som fastställer målsättningarna för älgens och de övriga hjortdjurens täthet och för stammens struktur. Målen fastställs för varje älghushållningsområde och jakten är metoden för att nå dem. Den grundläggande principen är den, att jv-föreningarna inom varje älghushållningsområde först och tillsammans planerar ramen för beskattningen inom hela äh-området. Därefter gör varje jv-förening en beskattningsplan för sitt eget område. Planering med omfattande bakgrundsdata Jv-föreningarna inleder förberedelserna för beskattningsplaneringen genom att sätta sig in i dagsläget för hjortdjuren. När föregående älgsäsong är avslutad får jv-föreningarna siffror på avskjutningen. Naturresursinstitutet tar fram siffrorna på stammen, beskattningsrekommendationerna för äh-områdena och en uppskattning av älgstammen för varje jv-förening. Siffrorna är klara senast i mitten av mars. Samtidigt publicerar institutet också sin uppskattning av vitsvansstammen. Jaktvårdsföreningen och älgen Jaktvårds för ningen Mera om jaktlicensens väg steg för steg och jvf:s roll på sidan 28 Jägaren 2/2025 24
• För äh-områdenas planeringsmöten sammanställer Finlands viltcentral information om viltolyckorna med hjortdjur, skadorna på jordoch skogsbruket, hur väl målen har blivit uppfyllda under tidigare jaktår, och de regionala intressegruppernas åsikter. Dessutom händer det ibland att jv-föreningarna får tillgång till resultaten från flygeller terränginventeringar. En kalkylator har blivit utvecklad för jv-föreningarna som hjälper dem med beskattningsplanen. Den finns på luonnonvaratieto.luke.fi > svenska och är fritt tillgänglig. När man matar in området i kalkylatorn så får man fram Naturresursinstitutets information om älgstammen där. Stram tidtabell Planeringens olika moment ska klaras av inom ungefär en månad. Planeringen inleds när stamuppskattningarna är publicerade. Jaktvårdsföreningarna träffar de regionala intressegrupperna, bland dem lantbruksproducentföreningar och skogsvårdsföreningar, och eventuellt också andra organisationer med anknytning till regleringen av hjortdjuren. Tillvägagångssättet kan variera bara intressegrupperna ges möjlighet att föra fram sina synpunkter. Jv-föreningarna inom äh-området samlas för ett planeringsmöte där man gör en beräkning för älgbeskattningen och preliminära kalkyler för jaktvårdsföreningarna. Syftet med de här beskattningsberäkningarna är att dimensionera avskjutningen under följande jaktsäsong så att jakten når målen. Om så skulle krävas så går det att dela in ett äh-område i mindre delar, om det finns stora skillnader beträffande älgstammens struktur, den övriga älginformationen och mängden skador och olyckor. De här delarna kallas delområden med effektiverad beskattning. Samtidigt kan mötesdeltagarna diskutera om beskattningsbehovet för de övriga licensbelagda hjortdjuren. För somliga jaktvårdsföreningar blir det flera möten om de hör till fler älghushållningsområden än ett enda. När mötena är avklarade håller jv-föreningen en palaver med dem som ansöker om jaktlicens för hjortdjur inom föreningens område. Där presenteras de preliminära beskattningsplanerna och jaktföreningarna framför sin syn på saken. Jaktvårdsföreningen gör de slutliga beskattningsberäkningarna som föreningens styrelse därefter klubbar av senast den 15 april, i enlighet med jaktförordningen. Beskattningsplanerna läggs därefter in i tjänsten Oma riista. Licensansökarna ansöker självständigt Jaktvårdsföreningen tar inte ställning till hur många licenser ansökarna ansöker om eller hur licenserna fördelas inom en samlicens. Om det här bestämmer de som ansöker själva. Licensansökarna gör ändå klokt i att studera beskattningsplanerna och den övriga tillgängliga informationen när de grunnar på antalet licenser. Vi rekommenderar därför ansökarna att först studera beskattningsplanerna och det övriga materialet, och lämna in sin licensansökan senare i april. Det är Finlands viltcentral som fattar det slutliga beslutet om beskattningens volym och antalet jaktlicenser. Forststyrelsens säsongstillstånd för hönsfågeljägare söks i år i den nya tjänsten Eräluvat.fi. Säsongstillstånd kan sökas under april för en del av Forststyrelsens småviltsområden. För säsongstillstånd prioriteras jägare som inte har några andra jaktmöjligheter utöver än på statens områden, det vill säga inte är medlem i någon jaktförening. Bekanta dig med den nya tjänsten Eräluvat.fi i god tid, skapa ett nytt kundkonto och lämna in din ansökan i april! Jägare, ansökan om säsongstillstånd ändras
• Tack vare den kraftiga och selektiva jakten har vitsvanshjortarna i vårt land blivit klart färre sedan toppåret 2020. I jämförelse med de övriga klövdjuren är stammen ändå fortsättningsvis stor, så vi måste fråga oss vad vi vill med hjortarna. TexT Valto Kontro bild Heikki Mikkola V itsvanshjorten har blivit det främsta viltet i de södra och sydvästra delarna av landet. Vid det senaste decennieskiftet rådde samsyn om att stammen skulle skäras ner i området med tät stam sydväst om linjen Helsingfors-Tammerfors-Björneborg. Enligt Naturresursinstitutets senaste uppskattning var hjortstammen i fjol våras (2024) cirka 22 procent mindre än för fyra år sedan. Nedgången var störst i området med den allra tätaste stammen. På sina håll har den kraftiga decimeringen fått jägarna att oroa sig för att nedskärningen av den här värdefulla viltresursen ska gå till överdrift samtidigt som rovdjurens predationstryck mot hjortarna ökar. De regionala målen ger ramarna för beskattningsplaneringen Finlands viltcentral är indelad i femton regioner med var sitt regionalt viltråd (RVR). Viltråden består i sin tur av företrädare för jaktvårdsföreningarna och vissa intressegrupper. Viltråden fastställer för varje älghushållningsområde och för tre år i taget ett målspann för hjortstammens täthet. Spannet uttrycks som antalet individer per 1000 hektar i kvarstående stam efter jaktsäsongen. Har hjortarna tagit slut där du jagar? Jägarnas lokal­ kännedom utgör mycket riktigt en primär faktor för hur licenserna riktas. Jägaren 2/2025 26
• Föregående gång som målsättningarna fastställdes var våren 2024. I de södra och sydvästra delarna av landet är viltrådens målspann i regel väldigt vida, vilket ger svängrum på lokal nivå för hur hjortarna ska skötas. Naturresursinstitutet publicerar sin årliga uppskattning av hjortstammen i mars. Som källmaterial använder institutet en stor mängd data som jägarna har tagit fram bland annat den uppskattade kvarstående stammen, observationerna som jägarna gör under pågående jakt och SRVA-statistiken – och forskningslitteratur. För ytterligare information om systemet, se luonnonvaratieto. luke.fi > svenska. Notera dock att uppskattningen alltid innehåller smärre osäkerheter trots det omfattande datamaterialet. Ju mindre område som vi granskar desto större blir osäkerheten. Det här ska vi hålla i minnet exempelvis när vi studerar siffrorna för hjortstammen i en enskild jaktvårdsförening. Det kan förekomma avsevärda skillnader mellan olika jägares uppfattning. Jägarnas lokalkännedom utgör mycket riktigt en primär faktor för hur licenserna används och hur de riktas till skadeutsatta områden med mycket hjortar. Med hjälp av uppskattningen kan vi åtminstone på ett ungefär sluta oss till var hjortstammen i ett älghushållningsområde ligger i förhållande till viltrådets mål. Ska vi alltså ha fler hjortar eller färre för att nå det målsatta spannet? Eller befinner sig stammen kanske redan där som den ska vara? Utifrån resultatet gör jaktvårdsföreningarna i älghushållningsområdet upp beskattningsplanerna, dels för hela området och dels för sitt eget område. Med samlicens kan jakten riktas rätt Finlands viltcentral gör sitt licensövervägande utgående från beskattningsplanerna, de regionala målen och uppskattningarna av stammen. Under de senaste åren har viltcentralen uppmuntrat jägarna i området med tät hjortstam att ansöka om mycket licenser och har i regel också beviljat dem. Men i somras beslöt viltcentralen vid handläggningen att ändå – och på sina håll även i området med mycket hjortar bevilja färre licenser än vad jägarna ansökte om, detta på grund av de ovannämnda faktorerna. Om viltcentralen besluter att bevilja någon ansökare färre licenser än denna ansöker om ska enligt rådande rättspraxis samtliga ansökare inom samma jaktvårdsförening behandlas på samma sätt; samtliga ansökande ska beviljas lika många licenser i förhållande till arealen. För vitsvanshjortens vidkommande är rättspraxisen en smula oändamålsenlig eftersom hjorten är en mycket mer lokal art än älgen. Hjortförekomsterna kan variera rejält inom en jaktvårdsförening eller till och med inom en enskild jaktförening. Viltcentralen är ändå skyldig att följa denna praxis. Med en samlicens går det lättare att rikta licenserna dit där de behövs. Hur jaktlicenserna används och riktas inom en samlicens är nämligen en intern fråga som viltcentralen inte lägger sig i. Jaktlicenserna måste inte användas I sista hand är det licensinnehavarna, jaktföreningarna och de enskilda jägarna som besluter om var och när de skjuter eller låter bli att skjuta. En beviljad licens innebär alltså ingen skyldighet att använda den! Den grundläggande principen är att avskjutningen ska vara hållbar. Vi ska alltså inte enbart räkna med hjortarna som jägarna fäller utan också med den övriga dödligheten, orsakad av bland annat rovdjuren och trafiken. Finlands viltcentral begränsar sig inte till att bevilja jaktlicenser utan sköter också ett antal uppgifter som är fastslagna i viltförvaltningslagen; att främja hållbar vilthushållning, följa med viltstammarnas hållbarhet och livskraft, och att producera expert-, utbildningsoch rådgivningstjänster i anslutning till jakten, vilthushållningen och viltet. Viltcentralen kan ge rekommendationer och råd för hur hjortstammen ska skötas, men den bästa lokalkännedomen om hjortarna kommer alltid att finnas ute på fältet bland jägarna och de övriga aktörerna på orten. Täthetsmålsättningarna för hjortstammen fastställs per älghushållningsområde och uttrycks som individer / 1000 ha I utbredningsområdena markerade med en linje och norr om dem har inga numeriska målsättningar blivit fastställda för vitsvanshjorten. Där är målen fastställda exempelvis så här: "I Södra Savolax älghushållningsområde är målet, med hänsyn taget till olyckor och skador, en fortsatt behärskad utbredning och tillväxt". – – – – – – – – – – – – – 2–2,5 20–25 20–30 21–31 25–35 25–35 27–37 2–2,5 2–2,5 1–1,5 1–2 3–4 3–4 6–7 12–15 12–16 11–15 14–17 7–10 3–4 5–6 5–9 15–21 19–29 19–29 9–14 27–33 Jägaren 2/2025 27
• Jvf tar inte ställning till antalet licenser som licensansökaren ansöker om, hur licenserna fördelas inom en samlicens eller hur licenserna används. Hjortdjurslicensen steg för steg Uppskattningen av stammen påverkas av jägarnas bedömning av den kvarstående stammen, observationerna under pågående jakt och fällningsanmälningarna. Uppskattningen av den övriga dödligheten inkluderar sådant som lodjursstammens storlek och viltolyckorna i trafiken. Luke: uppskattningarna av älgstammen till äh-området v 9 RVR hör intressegrupperna Jvf hör intressegrupperna Luke: uppskattningarna och beskattningsrekommendationerna för älg och vitsvanshjort v 11 Jv-föreningarna gör beskattningsberäkningarna för äh-området och eget område Jvf och viltcentralen lägger fram beskattningsplanerna och publicerar dem Jvf fastställer sin beskattningsplan senast 15.4 Licensansökarna lämnar in sina ansökningar senast 30.4 kl 16.15 Viltcentralen: licensövervägandet, kompletterande utredningarna, licensbesluten och slutliga beskattningen senast 20.7 Syftet med licensprocessen är att jakten ska vara planmässig och målorienterad. Processen börjar med uppskattningen av stammarna och de fastställda målen. Mötena med intressegrupperna och jv-föreningarnas lokalkännedom ger handläggaren goda förutsättningar för licensövervägandet. Jägaren 2/2025 28
• Kvinnornas andel av jägarna som löste jaktkort i Finland och Sverige åren 2015-2024 Finland Sverige 12 10 8 6 4 2 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 Utvecklingen av jägarnas åldersfördelning i Finland och Sverige mellan åren 2016 och 2024 Sverige 2015-16 Sverige 2023-24 Finland 2016 Finland 2024 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0-17 18-29 30-30 40-49 50-59 60-69 70+ Vi gjorde en jämförelse och jämförde antalet jägare i Finland och Sverige under de senaste tio åren. TexT Mari Kelkka I Finland för vi statistik över antalet jägare per kalenderår medan svenskarna gör det per jaktår. Som informationskälla för Sverige har vi använt det svenska Naturvårdsverkets jägarstatistik. Här i Finland löste inalles 301 963 jägare jaktkort under fjolåret (2024), vilket var nästan lika många som året innan. I Sverige var det 249 564 jägare som löste jaktkort under det senaste jaktåret. Observera att de svenska siffrorna inte inkluderar jägare under 18 år som saknar egen vapenlicens. I Sverige behöver en minderårig jägare inte betala jaktvårdsavgift om han eller hon saknar vapenlicens. Den svenska statistiken inkluderar inte heller gästjägare från utlandet som löser svenskt jaktkort. I det stora hela sammanfaller den finska jägarstatistiken med den svenska. I båda länderna minskade det totala antalet jägare under granskningsperioden medan andelen kvinnor som jagar visar en tydlig ökning. Den här utvecklingen ser ut att fortsätta; i fjol var 27 procent av de 6 649 personerna som skrev jägarexamen här i Finland kvinnor. I Sverige var 20 procent av de 6 866 personerna som skrev jägarexamen kvinnor. Hur många jägare i Finland och Sverige? Åldersstrukturen hos de vuxna jägare som har löst jaktkort är nästan den samma i båda länderna. Åldersgrupperna 50-59 år och 60-69 år utgör de största åldersklasserna. Gruppen jägare som har fyllt 70 år visar en tydlig tillväxt i båda länderna. Antalet jägare som löste jaktkort i Finland och Sverige åren 2015-2024 32 000 30 000 28 000 26 000 24 000 22 000 20 000 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 Finland Sverige Vi jämförde: Jägaren 2/2025 29
• I trakter med bebyggelse och vägar är det svårt att jaga med en drivande hund. Även i ett åkerlandskap kan det vara bra med ett alternativ till drevjakten, när viltet gömmer sig på små skogbevuxna åkerholmar, i snåren utmed diken och under lador. TexT och bilder Antti Saarenmaa J ari Vihersalo är en efterfrågad hundförare som blir inbjuden till jakter av varierande slag. Han har utbildat sin vorsteh Ulme till en hund som kan jaga olika vilt på olika sätt. Ulme jagar inte bara fågel utan ställer också små rovdjur och snokar igenom snåren utmed åkerkanter efter fältharar. Ulme är Vihersalos tredje vorsteh. Han berättar att rasen fungerar utmärkt för alla slag av jakt. Gör det möjligt att jaga på smärre plättar En välutbildad stötande hund, i det här fallet en vorsteh, kan rätt så exakt hålla sig inom området som hundföraren önskar. Vihersalo låter hunden söka igenom området i lugn och ro, och med visselpipan och handsignaler får han Ulme att ändra riktning, om det exempelvis finns Jakt efter fälthare med vorsteh ? Med sin hund jagar Vihersalo vilt av många olika slag och fungerar dessutom som jägare i Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren. Se videon om jakt efter fälthare med stående hund jagarentidningen.fi Jägaren 2/2025 30
• ett järnvägsspår åt det hållet eller om Ulme är på väg att lämna jaktområdet. När Ulme hör visslingen stannar hon, tittar på husse och fortsätter i riktningen som Vihersalo visar med handen. Hon finkammar snåren utmed åkerdiket, nästan som i förbifarten, och fortsätter till nästa plätt. Ulme söker vitt och brett i öppen terräng och står för viltet, men driver en liten bit om fältharen inte hålls på plats. Enligt Vihersalos erfarenhet är fältharen mindre benägen att trycka än skogsharen eller fågelviltet. Därför bromsar han ofta hundens framfart till ett stillastående om avståndet till den har blivit för långt. En blåsning i visselpipan får Ulme att stanna, så att jägaren kan ta sig närmare med hagelgeväret. – Men jakten löper lättare om jägarna är flera. Då går det att ställa ut jägare vid åkerkanter och vägar, fortsätter Vihersalo. Men han vet hur en ensam jägare ska göra för att genskjuta viltet. – Om jag känner jaktområdet och vet att några ställen är så att säga ”heta”, så låter jag hunden avancera ditåt i motvind medan jag själv tyst ställer mig på pass. Då trillar viltet med lite tur nästan i famnen på mig. Hunden lär sig skilja på viltarterna Vid jakt på åker fungerar en vorsteh på samma sätt med fältharar som med fältfåglar. Hunden kryssar i motvind och nosar efter vittring i luften, och korrigerar kursen när den får upp vittringen och fattar stånd. Enligt Vihersalo skiljer sig inte jakten efter fälthare från jakten efter fältfåglar. Han säger att hunden kalibrerar nosen efter viltet som den jagar. För fältfåglarnas del avancerar hunden närmare innan den står, men för skogsfåglarnas del har den lärt sig att hålla lite mera avstånd. – Ulme har lärt sig att vara försiktigare med skogsfåglarna; i början lärde hon sig att om hon var för gåpåig så flög de sin väg. Trots att Ulme får driva fälthare i 100 till 200 meter så så gör hon det inte med fåglar, berättar Vihersalo. Eftersom hunden söker brett på öppen mark så kan drevet starta ganska långt borta och då vore det bra att vara flera jägare. Det händer att fältharen överraskande exploderar iväg så hunden inte har en chans att hinna varna. – När hunden fattar stånd och viltet troligen är en fälthare så har jägaren inte en sekund att förlora utan ska hastigt ta sig inom skotthåll. Enligt Vihersalo skiljer sig inte jakten efter fälthare från jakten efter fältfåglar. Han säger att hunden kalibrerar nosen efter viltet som den jagar. Jägaren 2/2025 31
• Arbetet med att utveckla jägarexamen har tagit följande stora kliv. TexT Marko Mikkola Bild Tero Salmela I höstas inledde vi utvecklandet av jägarexamen i elektronisk form som ett pilotprojekt under autentiska förhållanden; anmälningen, identifieringen av deltagarna, betalningen för provet och överföringen av de skrivna proven. Efter hand som de olika stadierna började fungera så fortsatte vi till följande skede där examensdeltagarna kunde välja mellan att skriva provet med papper och penna eller på dator. Underlättar och gynnar samtliga parter Den första nya jägaren som skrev jägarprovet på en skärm gjorde det den 21 januari i år. Det var på ett examenstillfälle som arrangerades av Lehtimäki-Soini jv-förening. Tack vare det nya systemet gick databehandlingen snabbare än förut och vår premiärperson kunde redan följande morgon betala jaktvårdsavgiften i Oma riista och börja jaga. Hittills har det inte på långa vägar gått lika fort! Det nya systemet påminner dessutom provskrivaren om någon fråga har blivit obesvarad. Provmottagaren kan i realtid följa med hur provet framskrider för dem som skriver det. Examensmottagaren kan skriva ut beslutet direkt bara förhandsuppgifterna är ifyllda. Systemet kontrollerar också svaren, om de är rätt eller fel. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att det elektroniska jägarprovet gynnar samtliga parter; dem som skriver provet, dem som tar emot provet, jv-föreningens verksamhetsledare och jägarregistret, dit informationen om den nya jägaren överförs. Utvecklingen fortsätter Erfarenheterna har varit väldigt uppmuntrande. I följande steg av utvecklingen ska det också bli möjligt att lotta ut frågor. Det innebär att vid varje examenstillfälle där deltagarna svarar elektroniskt kommer en viss Jägarexamen blir elektronisk Registrera dig i Oma riista innan du anmäler dig till examenstillfället. Jägaren 2/2025 32
• mängd frågor att delas ut slumpartat beroende på hur de olika delområdena är rangordnade. Enligt planerna ska vi i april-maj ta i bruk det elektroniska examenssystemet i samtliga jaktvårdsföreningar. Från den första augusti ska jaktvårdsföreningarnas kundtjänst sluta ta emot anmälningar till jägarprovet. Men den målsatta tidtabellen lever förstås med hur pilotprojektet framskrider. ? Hittills har alla skrivit jägarexamen på papper, men i år blir det möjligt att skriva provet på sin egen laptop. Enligt erfarenheterna från pilotprojektet med elektronisk examen kommer hädanefter väldigt få att skriva provet på papper. ? Den frivilliga förberedande kursen kompletterar Handbok för jägare och gör det lättare att tillägna sig stoffet och klara provet. Boken Handbok för jägare är det viktigaste läromedlet för den som tänker skriva jägarexamen. Börja förberedelserna genom att läsa boken från pärm till pärm. Ett komihåg för dig som tänker skriva jägarexamen ? Läs Handbok för jägare, som bok eller på skärm. ? Anmäl dig till en frivillig förberedande kurs. Det ökar utsikterna att skriva godkänt i provet. ? Registrera dig i god tid på Oma riista. ? Anmäl dig till examenstillfället på riista.fi/sv/jakt/sok-evenemang. ? Kom i god tid till examenstillfället! ? Ta med dig en ID-handling som har QReller streckkod (körkort, id-kort, pass, fpa-kort…). ? Bestäm på förhand vilken jv-förening du vill höra till; antingen föreningen i din hemkommun eller föreningen där du huvudsakligen kommer att jaga. Jägaren 2/2025 33
• Under det sista veckoslutet i september samlades 12 unga jägare från Österbotten i Junsele, Sverige för att lära sig säker vapenhantering, utveckla sin skytteteknik och delta i praktisk jakt. Lägret innehöll en blandning av teori, praktik och gemenskap. TexT Patrik Fängström och Jaakko Hautanen Bilder Anton Larsson, Wild Event & Media AB L ägret var en variant av det svenska konceptet Jägarskolan 3.0 och arrangerades av företaget Sports & Recreation Sweden AB tillsammans med ett antal samarbetspartners, däribland Svenska Jägareförbundet. Allt förutom den praktiska jakten var förlagt i Kåtabyn i Junsele, Sverige, som ägs och drivs av Jocke och Lena Smålänning. Jocke Smålänning är en berömd tävlingsoch trickskytt, som nuförtiden driver bland annat egen skjutskola. Jakterna ägde rum på SCA skogs (Svenska Cellulosa AB, svenska skogsbolaget) marker runt Junsele. Från teori till praktik Förutom den teoretiska utbildningen, där deltagarna fick lära sig om vapen och deras funktion, stod det också praktiska övningar på programmet. Deltagarna tyckte att träningen på praktiskt skytte gav en helt annan känsla än att bara läsa om det. Dagen efter skytteträningen var det dags att ge sig ut i skog och mark för uppsiktsjakt efter skogsfågel och hare. Deltagarna delades in i grupper där varje grupp under dagen fick vara med på harjakt med stövare under förmiddagen och skogsfågeljakt med trädskällare under eftermiddagen. Janne Björklund, initiativtagare i Malaxnejdens Jaktvårdsförening, ansåg att det svenska konceptet Jägarskolan 3.0 har ett upplägg som passar perfekt för ungdomsgrupper och de är jättenöjda med det som lägret har gett dem. ”I Finland har vi inga praktiska prov Österbottniska ungdomar på jaktoch skytteläger i Sverige Kursdeltagarna följer noggrant med skytteträningen. ? Kursdeltagare, instruktörer och en hundförare på gruppfoto efter en lyckad jaktdag. Jägaren 2/2025 34
• för jägarexamen utan där skriver man endast ett teoriprov, det är ytterligare en av anledningarna till att vi ville delta i Jägarskolan 3.0, för att se betydelsen av att få kunskap i hur man hanterar vapen på ett säkert sätt i olika situationer samt få praktisk utbildning i skyttet. Det är ju otroligt viktigt att man lär sig säkerhet och rätt teknik redan från början”, säger han. Nästa höst igen? Under de fyra dagarna på läger skapade upplevelserna och den gemensamma passionen för jakt och natur en samhörighet mellan ungdomarna. Deltagarna kom från Malaxnejdens, Vasanejdens och Vörånejdens jaktvårdsföreningar. Jaktvårdsföreningarna hade som samarbetspartner Aktia Sparbanksstiftelserna i Österbotten, rederiet Wasaline, Vaasan Käyttöauto och Petsmo Products, vilket gjorde den minnesvärda resan möjlig för de österbottniska ungdomarna. Ifrågavarande jaktvårdsföreningar har börjat planera för en ny kurs och i planerna finns att utveckla och sprida ungdomsarbetet. Malaxnejdens jaktvårdsförening, som var huvudaktör för att ordna ungdomslägret, har redan i flera års tid haft omfattande barnoch ungdomsverksamhet. Till exempel besöker man Malaxnejdens skolor varje vecka för att lära barn och ungdomar om jakt, natur, vilt och viltvård. Artikeln om jaktoch skyttelägret har publicerats tidigare i den svenska jakttidningen Allt om jakt & vapen, 1/2025. Jägare väntar byte på passet. ? Skytteträningen på hagelbanan. Jägaren 2/2025 35
• Årets viltdagar arrangerades i Joensuu och lockade 230 viltintresserade deltagare. TexT och bilder Tero Kuitunen V iltdagarna ordnades för första gången redan 1990 och har under de här 35 åren utvecklats till det viktigaste evenemanget för vilt­ branschens intressegrupper. Som Katja Holmala på Naturresursinstitutet sade i sitt inledningsanförande så har Viltdagarna bli­ vit en institution. Programmet på Viltdagarna består alltid av aktuella ämnen som presenteras av de främsta experterna. På programmet stod bland annat framtiden för viltforskningen och uppskattningen av viltstammarna, men också EU:s iståndsättningsförordning som intog en framträdande plats på programmet. Professor Nigel Yoccoz på Tromsö uni­ versitet i Norge höll det första anförandet och berättade om prognostiseringen av hur de jaktbara och de övriga arterna utvecklas. Eftersom naturen är så beskaffad att allt hänger ihop med allt annat så kan man tänka sig naturen som ett näringsnätverk. I prognosmodellerna ska vi därför koncentre­ ra oss på de viktigaste arterna. I exempelvis en prognos för ripstammen ska vi beak­ ta den starka kopplingen till björk, vide, rovdjur och små gnagare, och mellan dem. Modellen är invecklad och anpassas när omständigheterna så kräver. Även jägarna ska inkluderas i arbetet med att utveckla modellen, vilket professor Yoccoz anser vara oerhört viktigt eftersom jägarna ”ofta är väldigt bra på att förutsäga”. Fundamentet består av högklassig infor­ mation som norrmän har samlat in i tjugo år. Detta har möjliggjort en prognosmodell som kan användas exempelvis för att fastställa avskjutningskvoter. Prognoserna har ett så gott rykte att om de förutspår ett gott fågelår så sätter det en mängd jägare i rörelse. Framledes kommer man i Norge också att försöka förutspå vad olika avskjutnings­ kvoter leder till. Men klimatförändringen innebär ett bekymmer eftersom den kan omintetgöra modellerna. Viltdagarna 2025 Rovdjursforskningen stafettväxlar Forskarprofessorn Ilpo Kojola på Natur­ resursinstitutet berättade om rovdjurs­ forskningens framtid och förflutna. Antalet inhemska vetenskapliga publikationer har ökat rejält under de senaste femtio åren och i synnerhet sedan millennieskiftet. Här i vårt land har viltforskare satt sändarhalsband på 202 vargar och 130 björnar. Även om inga björnar har fått halsband sedan 2013 så har våra björndata bidragit till ett flertal veten­ skapliga undersökningar i andra länder. Vår forskning har bland annat kunnat påvisa att björnstammen i vårt land får ett invandrartillskott från Ryssland, vilket har gjort det möjligt att ändra björnens bevaran­ destatus. – Finland är ett land där myndigheterna lyssnar på forskarna. Därför befinner sig forskningen här under lupp, både politiskt och offentligt, konstaterade Kojola. Kojola ser flera framtida forskningsfält: Varför finns det inga vargar i landets inre delar? Kommer den genetiska skillnaden mellan vargarna i östra och västra Finland att bestå? Mångfalden av arter? Jaktstoppets Jägaren 2/2025 36
• konsekvenser för de stora rovdjurens vanor och beteende? Vad innebär guldschakalen? Professor Göran Spong på Sveriges Lantbruksuniversitet SLU som tillträder som forskningsprofessor i rovdjursforskning på Naturresursinstitutet LUKE gästade också Viltdagarna. Spong är en genetiker som inledde sin karriär i början av 90-talet. I sitt anförande berättade han att han alltid har varit intresserad av huruvida genetiken faktiskt berättar sanningen. Han betonade vikten av att utreda de genetiska stamtavlorna, även inom forskningen om de stora rovdjuren. När vi känner till hur individerna är släkt med varandra så kan vi följa med hur djuren strövar. Han ansåg det vara viktigt att kunna överskrida konstgjorda gränsen, som statsgränser, och att behandla arterna som biologiska helheter. Kan hundens luktsinne kartlägga viltets livsmiljöer? Doktoranden Reetta Kangaslampi som i fjol beviljades ett stipendium av Viltvårdsstiftelsen berättade om möjligheterna med att använda hundar som luktdetektorer vid kartläggning av viltets livsmiljöer. Vid ett pilotförsök lärde sig hundarna att med 96 procents säkerhet känna igen och urskilja tjäderavföring bland andra lukter. Iståndsättningsförordningen skapar möjligheter för viltet Flera föredrag behandlade den europeiska unionens iståndsättningsförordning ur olika vinklar, och vad den innebär för viltet. Miljöministeriet, Forststyrelsen, Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral, Finlands naturskyddsförbund och Jordoch skogsbruksproducenternas centralförbund MTK gav sin syn på saken. Kanhända en smula överraskande så var samtliga anföranden i det stora hela överens och väldigt positivt inställda! Päivi Gummerus-Rautiainen på miljöministeriet underströk att även om vi här i Finland har gjort mycket för mångfalden så är fortsättningsvis en stor mängd arter hotade. Omfattningen på dagens insatser räcker helt enkelt inte till för att hejda naturförlusterna. Målsättningen är nu att till 2030 iståndsätta 20 procent och till 2050 hundra procent av naturtyperna som berörs av förordningen, vilket för vår del innebär drygt 60 stycken. Vad som blir iståndsatt bestäms i kommande utredningsprojekt. Målsättningar och metoder är på ingång för samtliga ekosystem. – Förordningens målsättningar är såpass ambitiösa att den innebär ofrånkomliga förändringar. Men vi kan inte heller fortsätta som förut, konstaterade Gummerus-Rautiainen. Vi ska lämna in vår nationella iståndsättningsplan till kommissionen om två år. Sommaren 2026 ska vi behandla utlåtandena. Iståndsättningarna omfattar allt, från stadsoch havsmiljöer till skogsnaturen. Iståndsättandet skapar möjligheter för viltvännerna att förbättra livsmiljöer och öka viltstammarna. För markägare som jagar öppnar sig en avsevärd möjlighet att ta hänsyn till viltet i jordoch skogsbruket. – För viltfolket utgör verkställandet av förordningen absolut en möjlighet. Antti Otsamo på Forststyrelsen berättade om iståndsättandet i statens skogar. Forststyrelsen har redan iståndsatt 80 000 hektar våtmarker, men uppskattningsvis 200 000 hektar återstår att behandla. – Vi bedriver skogsbruk på en tredjedel av arealen som Forststyrelsen förvaltar. På vår enhet för skogsbruk finns det intresserat folk som betraktar det som väldigt viktigt att vårda naturen aktivt, berättade Otsamo. Betraktat ur viltets synvinkel har iståndsättningen av våtmarker en väldig potential, men enligt Otsamo är den förnuftiga skötseln av ekonomiskogarna ännu mer betydelsefull: snår som skapar gömslen, spelplatser och så vidare. Organisationernas röst Hanna Halmeenpää, som är ordförande för Finlands naturskyddsförbund, behandlade skyddsaspekten och betonade, liksom de övriga talarna, att inståndsättningarna inte innebär någon återgång till det förflutna. Tvärtom är de en satsning på framtiden, en förbättring av nuläget genom en återgång till ett tillstånd närmare det naturliga. Hanna betonade att Finland är en föregångare i det här avseendet; Forststyrelsen gjorde sina första naturvårdande insatser i skyddsområden redan på 80-talet. Hon efterlyste EU-finansiering för verkställandet av iståndsättningsförordningen eftersom läget är så stramt för landets ekonomi. MTK:s fältchef Timo Leskinen lyfte fram markägarnas synvinkel och underströk att MTK vill ha en ledande roll. Enligt en utredning som organisationen har gjort anser drygt 80 procent av markägarna att det är viktigt att de i sin egen verksamhet bevarar mångfalden. De motiveras av sina egna värderingar, korrekt information och ekonomiskt stöd. Tvång har däremot motsatt effekt. Mångfalden har mycket riktigt fått en mera framträdande roll i den här markägarorganisationens verksamhet. MTK efterlyser en förnuftig nationell plan som bygger på frivillighet och även beaktar de sociala effekterna. För viltets vidkommande betraktar MTK förordningen som en stor möjlighet. – Engagera markägarna i beredningen och inför jakträtt överallt, underströk Leskinen. Mikko "Peltsi" Peltola som är redaktör på Yle (Rundradion) och direktionsmedlem på Luke behandlade motståndet som jakten möter bland annat i de sociala medierna. ? Göran Spong, tillträdande forsknings­ professor i rovdjursforskning på Luke, föreläste på Viltdagarna. Jägaren 2/2025 37
• Vår förståelse av naturen och djuren bygger på kunskap av olika slag från många olika håll. I barnaåren bildar vi våra första uppfattningar genom observationer med alla sinnen. Som vuxna kompletterar och bearbetar vi uppfattningarna; hemma, ute i naturen och i klassrummet. TexT Mikko Jokinen och Katja Holmala V år kulturmiljö ger oss traditionell kunskap om vad djuren är och hur vi ska reagera på dem. Den unga naturbeundraren kan växa till en ivrig naturmänniska eller till och med till en akademisk naturforskare som bygger sin naturuppfattning på egna erfarenheter, samlat vetenskapligt vetande och egen forskning. Informationskällor finns det många av Det är på intet vis självklart vad som menas med kunskap. ”Ett välgrundat antagande” är därför en användbar filosofisk definition. Den påminner oss om att vi är ofullkomliga människor som eftersträvar kunskap och sanning, och som också i sista hand bestämmer – mer eller mindre välgrundat – vad som är sant. Den traditionella kunskapen om naturen består av uppfattningar som förs vidare i generationer och ackumuleras från generation till generation. Vi samlar oavbrutet på oss erfarenhetsbaserad kunskap som ändå kan förändras mycket hastigt, exempelvis när naturen undergår förändringar. Det vetenskapliga vetandet bygger på teorier och hypoteser, alltså på antaganden, som därefter prövas. De experimentella resultaten avgör om vi godkänner eller underkänner teorierna. Inom det vetenskapliga samfundet övervakar forskarna varandra genom referentgranskningar, vilket leder till att kunskapen om vår verklighet fortlöpande korrigeras och preciseras. Forskningen kan ändå ha nytta av erfarenhetsbaserad kunskap Det vetenskapliga vetandet är oftast resultatet av en långsam och kostsam process. Det är inte ovanligt med situationer där beslutsfattandet inte kan stöda sig på vetenskapliga fakta. En systematisk undersökning av fiskläget i en stor sjö kan kräva oerhört mycket tid och resurser som helt enkelt inte finns. Därför kan det vara förnuftigt att höra med yrkesfiskarna och delägarlagen som har erfarenhetsbaserad kunskap om nuläget för fiskbestånden. Vetenskapen har även kunnat dra nytta av gamla folkliga föreställningar. Så har exempelvis Erfarenhetsbaserad kunskap hjälper forskarna ställa de rätta frågorna Rakt på sak I SPALTEN RAKT PÅ SAK BEHANDLAR SAKKUNNIGA PÅ NATURRESURSINSTITUTET (LUKE) AKTUELLA VILTFRÅGOR UR EN VETENSKAPLIG SYNVINKEL. Jägaren 2/2025 38
• tallkådans botande verkan vid vård av sår blivit kliniskt undersökt och forskarna fann att det stämmer. Kådans medicinska effekter blev en vetenskapligt verifierad sanning. Men den traditionella kunskapen kan också visa sig ha fel. I folkmedicinen finns det gott om exempel på detta. I Finska litteratursällskapets omfattande traditionsarkiv kan den intresserade fördjupa sig i hur folk botade åkommor före den moderna läkarvetenskapens inträde på scenen. Ofta är kurerna så vådliga att knappt någon nutida person skulle våga sig på dem. Flera av dem har senare visat sig vara farliga för hälsan. I vårt land vilar beslutsfattandet i hög grad på vetenskapligt vetande framtaget med vetenskapliga metoder. Men forskarna jobbar ändå aktivt på att utveckla metoder för att förena vetenskapen med det erfarenhetsbaserade kunnandet. Naturobservationerna är viktiga Naturobservationerna som jägare, fiskare och renskötare gör träffar ofta rätt. Vid gemensamma samtal kan forskarna därför få uppslag till vetenskapliga försök. Det här gäller i synnerhet när forskningen tar sig an ett nytt fält. Som ett exempel på det här kan vi nämna DET VETENSKAPLIGA VETANDET ? Använder vetenskapliga metoder; ställer upp hypoteser som ska testas, gör försök, samlar in material och analyserar resultatet. ? Eftersträvar objektivitet och gör försök som kan upprepas; resultaten ska vara verifierbara oberoende av varandra. ? Verifieras med referentgranskning, upprepade försök och empiriska bevis. ? Informationen granskas och uppdateras fortlöpande utifrån nya undersökningar. ? Kan falsifieras, det vill säga att det kan bevisas att en hypotes inte stämmer. ? 2023 byggde norrmännen en fördämning i Tana älv för att hejda puckellaxen och låta atlantlaxen stiga upp i älven för att leka. Men det gick tvärtom. Enligt de samiska fiskarna på orten byggdes fördämningen fel eftersom man inte tog vara på den traditionella kunskapen om vilka älvfåror som laxen följer när den stiger. hypoteserna kring hur lodjuret uppträder, strövar och använder sin miljö. Detta har testats i inhemska forskningsprojekt som har hämtat inspiration från erfarna jägares berättelser och iakttagelser. Genetiken avslöjar att honor i angränsande revir ofta är släkt med varandra, vilket fördjupar våra kunskaper om artens sociala struktur. Lodjuret brukar ju betraktas som en enstöring. Det är alltså förnuftigt att samarbeta! HE ID I BL O M M IK KO JO KI NE N Forskare på Naturresursinstitutet och Uleåborgs universitet fångar puckellax i Utsjoki med redskap tillverkade av samer. Forskarna utnyttjar den traditionella kunskapen om laxfångst i sin forskning. DET TRADITIONELLA OCH ERFARENHETSBASERADE VETANDET ? Bygger på kunskap inhämtad genom erfarenheter, iakttagelser och praxis med anknytning till livsmiljön och kulturen. ? Anses stämma om praktisk erfarenhet visar att kunskapen är nyttig och fungerar i samhällets vardag. ? Innehåller ofta andliga och religiösa element som inte alltid kan mätas eller bevisas med vetenskapliga metoder. ? De traditionella kunskaperna referentgranskas inte, men kan över tid förändras eller bli förkastade. Jägaren 2/2025 39
• Informationen som storvilts­ assistansen (SRVA) samlar in höjer säkerheten i trafiken, preciserar uppskattningarna av viltstammarna och underlättar handläggandet av ansökningar om jaktlicenser och dispenser. TexT Reima Laaja och Mirja Rantala S RVA är en verksamhet som organiseras av jaktvårdsföreningarna, där frivilliga jägare bistår polisen vid konflikter med storvilt och vilt­ olyckor. Till de typiska SRVA­uppdragen hör att efter viltolyckor spåra skadade hjortdjur och vildsvin, och att avskräcka stora rovdjur från bebyggelse. Verksamheten bygger på avtal mellan polisen och jaktvårdsföreningarna, och viltförvaltningslagen. SRVA­jägarna uträttar ett enormt arbete; de bokför årligen mellan 14 och 15 tusen fall där de hjälper polisen. Majoriteten av uppdragen, ungefär 13 000, handlar om trafikolyckor med hjortdjur. Uppdragen som handlar om stora rovdjur uppgår till cirka 200 om året. Ett uppdrag inleds med ett alarm Ett uppdrag för storviltsassistansen börjar med att polisen ringer jaktvårdsföreningens SRVA­kontaktperson. Därefter åker en jägare iväg för att sköta uppdraget. Det kan handla om eftersök på ett trafikskadat djur där jägaren ska bedöma situationen och avgöra om han ska avliva djuret. SRVA­jägaren avslutar uppdraget genom att anteckna det i tjänsten Oma riista. Exakta data skapar säkerhet i trafiken Sedan 2017 antecknar SRVA­jägarna informationen som de samlar in i tjänsten Oma riista. Detta har gett oss exaktare data om trafikolyckorna med hjortdjur; antal, plats och tid. Tack vare det öppna gränssnittet är informationen tillgänglig också för andra som behöver den. Informationen som SRVA­jägarna samlar in har inneburit en betydande uppgradering för statistikföringen av viltolyckor. Detta hjälper oss att rikta viltstängsel, varningsmärken och andra åtgärder för trafiksäkerheten till de rätta platserna. Bland annat går vi allt emellanåt igenom vägsträckorna med varning för hjortdjur tillsammans med väghållaren och vi använder oss då av SRVA­informationen. Data för jaktplaneringen Informationen som storviltsassistansen samlar in kommer till användning också när vi uppskattar storleken på viltstammarna och planerar avskjutningen. Med hjälp av SRVA­materialet kan vi dessutom sätta exaktare siffror på mortaliteten bland djuren. Materialet används också vid handläggandet av ansökningar om jaktlicens för älg och vitsvanshjort. Viltcentralen kan till exempel bevilja fler licenser för områden med många viltolyckor. Informationen som SRVA­jägarna bokför om avskräckning av stora rovdjur utgör likaså ett värdefullt material. Antalet avskräckningar och uppdragens typ hjälper oss att bedöma huruvida det är befogat att med en polisorder avliva ett problematiskt rovdjur. SRVA skapar exakta data om viltolyckor Geografiska informationen: Planering av markanvändningen, varnings märken och viltstängsel Dispenserna: Försök att finna andra fungerande lösningar, rapportering om döda stora rovdjur Försäkringsskyddet för aktörer: Preciserar i vilket organiserad händelse personen har deltagit Stamuppskattningarna: Antalet döda djur, kön och åldersklasser Statistiken: Trafikledsverket Beskattningsplanerna: Dödligheten i trafiken, bland annat antalet hanar Hur använder vi infon som SRVA samlar in? Jägaren 2/2025 40
• Hos bland annat räven förekom mer det en medfödd utvecklingsstörning som leder till att individen helt och hållet saknar täckhår. Fenomenet kallas samson. TexT och bild Kai-Eerik Nyholm D en 23 juli mottog jag en viltkamerabild för identifiering, skickad från Mattisenlahti i Libelits. På bilden, som var tagen i svag belysning, fanns ett däggdjur i storlek med en katt. Min slutsats, om än osäker, var en katt. I augusti fick jag en bild till, tagen med samma kamera och av bättre kvalitet. Nu identifierade jag djuret som en mårdhund. Men djuret såg egendomligt ut; verkade inte ha någon päls, men var ändå slät. Tänk om den kunde vara en samson? Fällan slår igen, men observationerna forsätter Den åttonde september slog kanufällan i närheten av viltkameran igen och det mystiska djuret var fångat. Jag bad fällans ägare att avliva mårdhunden och skicka den till mig för undersökning. Individen visade sig vara en årsunge, en hona som vägde tre kilo och såg väldigt speciell ut. Den saknade täckhår, så benen och nosen såg oproportionerligt långa ut. Jag skickade djuret till Livsmedelsverket för fortsatt undersökning. Där bekräftade de att mårdhunden var en samson och alltså född utan täckhår. Mårdhunden hade varken skabb eller trikiner, men konditionen var Samson-mårdhundar i Norra Karelen Samson i ett nötskal ? Fenomenet drabbar vanligen rävar, men förekommer också bland mårdhundar ? På samson-individer saknas täckhåren helt och hållet (men på somliga individer bara delvis) ? Vi känner inte särskilt väl till den genetiska mekanismen bakom fenomenet, men det handlar om en recessiv genetisk mutation ? Fenomenet är sällsynt i naturen En samson-mårdhund saknar täckhår helt och hållet. dålig och den hade kvisslor, skorvar och fästingar. Fler observationer följde Den 12 oktober dödade en älghund en likadan samson-mårdhund i samma trakter. Den tredje och sista observationen av en levande samsonmårdhund kom den 14 december. Då hade, fortsättningsvis i samma trakter, en individ utan täckhår dykt upp på gårdsplanen till ett jordbruk. Sannolikt handlade det om en mårdhundskull med flera ungar som var drabbade av den här utvecklingsstörningen. Jägaren 2/2025 41
• Ett handladdningskit för handladdning av patroner med kulhammare är ett billigt och enkelt sätt att komma igång. TexT och bilder Arto Määttä U nder eldvapnens (nästan) hela historia har det ingått i vår jaktkultur att ladda patroner själv. Men behoven har förändrats och så även handladdandet, och för många har tröskeln blivit avskräckande hög. Handladdningskittet för kulhammare är därför en återgång till laddandets rötter. Här klarar du dig med ett minimum av utrustning och utgifter. Rynka inte på näsan åt metoden; den är fullt funktionell för i synnerhet små patronserier. Utöver handladdningskittet behöver du • Hylsor skjutna med eget gevär. • Tändhattar. • Krut. • Kruttillverkarens laddtabell eller app. • Skyddsglasögon! • Skjutmått. • Hammare. Helst med mjukt huvud som inte skadar holkar eller hylsor. • Krutvåg. Rekommenderas även om laddningskittet ofta inkluderar en krutskopa med anvisningar. Med vågen kan du anpassa krutmängden efter kulans specifikationer utan att vara bunden till de få krutsorter, kulvikter och kultyper som finns upptagna i tabellen som följer med kittet. Handladdning av gevärspatroner med kulhammare En jägar s utrustning Jägaren 2/2025 42
• Knacka loss hylsan från holken med nålen, men låt hylsan stanna i holken. Lägg tändhatten på plats i urtaget och hylsan (som fortfarande befinner sig i holken) ovanpå, och ställ isättningsstången i hylsan. Knacka med hammaren på stången tills tändhatten ligger i nivå med hylsans botten, eller hellre aningen djupare. Kom ihåg skyddsglasögonen! Börja med att placera hylsan (skjuten med eget gevär) i ställningen för borttagning av tändhatten och slå loss den använda tändhatten med nålen. Knacka ner hylsan i laddholken tills hylsan och holken ligger i nivå med varandra. Hylshalsen är nu kalibrerad. Smörj hylsmynningen lätt före kalibreringen så krävs det mindre kraft. När tändhatten sitter i mäter du upp krutladdningen enligt tabellen och häller i. Helst ska du mäta upp laddningen på krutvågen. Som sista moment sätter du i kulan. Ställ den krutfyllda hylsan på underlaget för tändhattsborttagning och lägg holken ovanpå. Lägg kulan i holken och knacka den på plats med isättningsverktyget. Knacka på verktyget ända tills justeringsringen och underlaget rör vid varandra. Obs! Börja alltid justeringen med ett för grunt isättningsdjup och fortsätt till ett lämpligt djup genom att vrida på justeringsringen på holken. Kontrollera med skjutmåttet att kulan sitter på önskat djup i hylsan; nu är patronen färdig! 1 2 3 4 5 6 Jägaren 2/2025 43
• Sotka-rastplatserna jämnar ut höstflyttningen och förbereder följande häckningssäsong BirdLife Finland och Jägarförbundet driver ett gemensamt Sotka-projekt för rastplatser. Deltagandet är frivilligt och syftet är att bygga ut nätverket av rastplatser för höstflyttningen. Projektet efterlyser vattendrag i naturtillstånd och anlagda våtmarker där sjöfåglarna kan förbereda sig inför höstflyttningen enligt sin naturliga rytm. Vid objekten förekommer varken utfodring eller jakt. Rastplatserna fungerar som fågelreservat ända tills isen lägger sig; för varje art på sitt arttypiska sätt. S jöfågeljakten avviker från de övriga jaktformerna på det viset att föremålen för jakten tillbringar en stor del av året utomlands. Sjöfåglarna som har häckat vid våra vattendrag flyttar i augusti-september under pågående jakt, och den här flyttande europeiska delen av stammen utsätts för jakt flera gånger till utmed flyttvägen och sedan i områdena där de övervintrar. Sjöfågelinventeringarna är jaktens finger på fågelstammarnas puls För hållbarhetens skull behöver Europa därför flyway-förvaltning, alltså fågelförvaltning på flyttvägsnivå. För att förvaltningen ska vara planmässig behöver vi information om storleken på de reproduktiva stammarna, fortplantningspotentialen och häckningsresultaten. Vår styrka är att vi har en lång tidsserie av paroch kullräkningar av sjöfåglar. Vår inhemska forskning har en kvalitet och spännvidd som håller global toppklass! Stammarna förändras – gör sjöfågeljakten det också? För sjöfågeljaktens del har vårt vetenskapliga vetandet främst använts till rekommendationer och anvisningar. Tills vidare har informationen inte blivit använd till reaktiv reglering av arter, områden eller jakttider. Den reaktiva praxis som vi känner från triangelinventeringarna skulle gärna få tillämpas också på sjöfågeljakten. Avskjutningsinformation och vingprover Beträffande tidsserierna för viltinventeringar är vi internationellt sett starka nog för en pallplats vid prisutdelningen. Men beträffande insamlingen av avskjutningsdata för sjöfåglarna når vi inte ens semifinal. Informationen som vi samlar in om sjöfågelavskjutningen bygger på enkäter och obligatoriska fällningsanmälningar för försvagade arter. För mera preciserad information om avskjutningen kan vi samla in vingprover. Dessa berättar om proportionerna mellan arter, åldersklasser och kön. På samma gång får vi in färska data om fåglarnas höstflyttning, andelen honor och ungar, och häckningsresultatet. Samtliga ovannämnda är faktorer som vi kan använda för att öka hållbarheten hos sjöfågeljakten. Skribenten är sjöfågelexpert för projektet Sotka-rastplatser på Finlands Jägarförbund. Koroslampi i Tervo är delägarlagets gåva till sjöfåglarna. Att sjöfågelstammarna blir svagare beror på att livsmiljöerna blir färre. Men förändringen kommer smygande och är lömsk eftersom den är svår att upptäcka. För sjöfågeljakten innebär det här att beskattningen reagerar långsamt på förändringarna hos stammarna. TexT Veli-Matti Pekkarinen Bild Heikki Helle Jägaren 2/2025 44
• Vid årsskiftet utökades jaktlagen med en granskningsoch inspektionsrätt för tillsynsmyndigheterna. TexT Aku Ahlholm Bild Katri Lehtola O m en sådan myndighet har skäl att misstänka olaglig jakt, jaktbrott eller olagligt döljande av byte, har den rätt att granska fångsten. Till de övervakande myndigheterna räknas Forststyrelsens jaktoch fiskeövervakare, polisen, gränsbevakningen och tullen. I början av året väckte lagändringen livlig debatt om i vilken omfattning olika övervakare kommer att gräva i jägarnas ränslar, och på vilka grunder. Allt för lite uppmärksamhet fick därför betydelsen av formuleringen ”om det finns skäl att misstänka”, vilket det alltså ska finnas innan en myndighetsperson stiger över tröskeln och verkställer en granskning. Vilket ändringen i jaktlagens 89 § kräver. – Många oroade sig för att våra inspektörer hädanefter skulle granska ryggsäckar på löpande band. Men så är alltså inte fallet. Jag skulle tro att det inte blir fler än några få jaktlagsenliga inspektioner per år, säger chefen för jaktoch fiskeövervakningen, Henri Pelkonen. Den här formuleringen i lagen betyder alltså att när tröskeln för skälig misstanke överskrids så har en myndighetsperson rätt att kontrollera att fångsten och redskapen som den misstänkta personen bär på följer lagar och bestämmelser. Dessutom har myndigheterna rätt att inspektera transportoch lagerutrymmen där fångst förvaras. Enligt paragrafen får granskningen i princip ändå inte utsträckas till ”utrymmen som används för boende av permanent natur”. JAKTLAGEN 89 §: Tillsynsmyndigheternas granskningsoch inspektionsrätt Om det finns skäl att misstänka att en person har gjort sig skyldig till ett brott som avses i 28 kap. 10 § eller 48 a kap. 1, 1 a, 4 eller 4 a § i strafflagen har de myndigheter som avses i 88 § rätt att granska att byte och fångstredskap som finns i en persons medhavda saker överensstämmer med gällande bestämmelser och föreskrifter. ? Strafflagen 28 kap. 10 § Olovlig fångst ? Strafflagen 48 a kap. 1 § Jaktbrott ? Strafflagen 48 a kap. 1 a § Grovt jaktbrott ? Strafflagen 48 a kap. 4 § Döljande av olagligt byte ? Strafflagen 48 a kap. 4 a § Grovt döljande av olagligt byte Myndigheterna har också rätt att inspektera transportoch lagerutrymmen där byte förvaras. Inspektionen får dock inte utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur, om inte detta är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och det finns grundad anledning att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett brott som avses i 48 a kap. 1, 1 a, 4 eller 4 a § i strafflagen. Granskningsoch inspektionsrätten preciserades vid årsskiftet Forststyrelsens jaktoch fiskeinspektörer hör till de myndigheter som enligt jaktlagen har granskningsoch inspektionsrätt. Jägaren 2/2025 45
• Storleken på de jaktbara djurens stammar har en avgörande inverkan på hur lockande det känns att jaga och därmed också på jägarkårens storlek. Det här framgår av en färsk undersökning. TexT Maria Perkkola, Mikael Wikström och Jon Brommer bild Mikael Wikström S tatistiska analyser visar att antalet jägare i viltcentralsregionerna och de årliga variationerna inom regionerna påverkas på ett statistiskt betydande sätt av hur många älgar, vitsvanshjortar, harar och ringduvor som blir fällda. I regionerna med en större avskjutning upplevs jakten som mera lockande och det finns fler jägare. Storleken på viltstammarna och mängden jaktbara viltarter har alltså en betydande inverkan på antalet jägare. I synnerhet en stark älgstam verkar ha en positiv inverkan på mängden jägare. Det här faller sig naturligt eftersom älgjakten utgör en viktig social jaktform för många jägare, föreningar och jaktsällskap. Även regionens demografi, alltså befolkningsstruktur, påverkar mängden jägare. Om befolkningen minskar och det föds färre barn så har det en tydlig inverkan på antalet jägare. Det kan leda till att medelåldern i jaktföreningarna stiger och att jaktkulturen försvagas. Förändringarna hos befolkningen, som urbaniseringen och åldersstrukturen, utgör primära bakgrundsfaktorer som påverkar mängden jägare. I synnerhet i glest bebyggda regioner, där befolkningen och nativiteten minskar, kan det minskande antalet jägare vara en trend som fortsätter in i framtiden. Jägarmängderna stabila men regionala skillnader förekommer Här i vårt land har det totala antalet jägare varit relativt stabilt under en längre tid, men sedan 2011 har vi haft en lätt nedgång, dock med regionala skillnader; i somliga viltcentralsregioner har jägarna blivit fler medan de i andra har blivit färre. Under de senaste tio åren har det skett en klar befolkningsökning enbart i Uleåborg, Norra Tavastland, Nyland och Egentliga Jägarna blir färre om viltstammarna krymper Finland. I de här viltcentralsregionerna har antalet jägare varit oförändrat eller ökat. Det är ju i de här regionerna som vi finner storstäderna Uleåborg, Tammerfors, Helsingfors och Åbo. Det här innebär att det i synnerhet i de glest bebodda regionerna med en negativ befolkningsutveckling finns en risk för att också jägarna ska bli färre med tiden. Kvinnorna och ungdomarna avgörande för jaktkulturens kontinuitet Männen utgör fortsättningsvis majoriteten av jägarkåren, men kvinnornas andel har blivit rejält större sedan 90-talet. Den här förändringen har ökat mångfalden i jaktkulturen och har gett kvinnorna större synlighet i jaktliga sammanhang. Det är viktigt att vi aktivt uppmuntrar kvinnorna att börja jaga eftersom en fortsatt manlig dominans kan göra det svårare att värva nya jägare. En jämnare könsfördelning kan stärka jaktens känsla av gemenskap och gynna kontinuiteten för kommande generationer. När kvinnornas andel av jägarkåren ökar ? Med tanke på framtiden är det viktigt att få fler kvinnor och ungdomar att börja jaga. 2023 utgjorde kvinnorna tio procent av jägarkåren. F rskning Du finner den fullständiga rapporten på jagarentidningen.fi Jägaren 2/2025 46
• kan detta också stärka samhällets positiva inställning till jakten. Undersökningen visar också att det är viktigt att rekrytera ungdomar till jakten för att jaktkulturen ska ha en framtid. Detta gäller i synnerhet för glest bebyggda utflyttningsbygder. Kräver anpassning till förändringar och aktiva insatser Att jägarkåren blir äldre och karlarna blir färre kan med tiden försvaga jaktföreningarnas förmåga att fungera. Statistiken visar att det finns jägare som betalar den årliga jaktvårdsavgiften, men inte jagar aktivt längre. Det här kan leda till en situation där det i teorin finns tillräckligt med jägare, men inte i praktiken. Genom att ta hänsyn till förändringarna hos jägarkåren och ge kvinnorna en framträdande roll kan vi bidra till att bevara den finländska jaktkulturens livskraft för framtiden. Det här kräver aktiva insatser för att stärka känslan av gemenskap både bland jägarna som redan finns och bland dem som visar intresse för att börja jaga. Det räcker inte med att vi lyckas locka kvinnor och ungdomar till vår kår. De ska också beredas möjligheter att påverka i styrelserna för jaktföreningar, jaktvårdsföreningar och viltråd. Samtidigt är det avgörande viktigt att vi bevarar viltstammarna på en nivå som skapar tillräckliga jaktmöjligheter. Lusten att jaga svalnar hos både de nuvarande jägarna och de tillkommande om jaktmöjligheterna krymper. Om jakten reduceras till korvgrillning så övergår folk till andra hobbyer. Jägarna har en viktig roll i samhället Att det finns tillräckligt många jägare utgör en kritisk faktor för att vilthushållningen ska fungera. Utan jägarnas insatser förmår vi inte förvalta (exempelvis) hjortdjuren. Det skulle inte heller finnas tillräckligt med folk för viltinventeringarna, SRVA-uppdragen och det övriga frivilligarbetet om jägarna blir allt för få. Med jaktvårdsoch licensavgifterna finansierar jägarna dessutom bland annat viltförvaltningen, ersättningarna för hjortdjursskador och viltforskningen. Det vill säga själva fundamentet för jakten! Det kommer att bli viktigt att närmare undersöka de sociala faktorer som leder till att folk börjar jaga eller går med i en jaktförening, och hur vi kan underlätta processen. Det vore särskilt viktigt att veta mera om faktorerna som får allt fler unga kvinnor att börja jaga. Undersökningen bygger på material från Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och Statistikcentralen, som Åbo universitet har analyserat. Storleken på älgavskjutningen har en statistiskt signifikant inverkan på antalet jägare i viltcentralsregionerna. Ju fler älgar som blir fällda desto fler jägare finns det. Felmarginalen är relativt liten, vilket betyder att detta är en betydelsefull faktor. Diagrammet visar det totala antalet kvinnor som jagar åren 1993-2023. Antalet kvinnor har ökat rejält under de senaste trettio åren. Diagrammet visar jägarkårens utveckling åren 1990-2023 per viltcentralsregion. I flera regioner har antalet jägare varit relativt oförändrat, men det finns också regioner där jägarna har blivit fler eller färre. Antalet jägare 1993-2023 Viltcentrals­ regionerna Uleåborg Nyland Österbotten Norra Karelen Mellersta Finland Sydöstra Finland Egentliga Finland Södra Tavastland 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 2017 2020 2023 10 00 20 00 30 00 40 00 Viltcentrals­ regionerna Lappland Norra Savolax Södra Savolax Kajanaland Satakunta Norra Tavastland Kust-Österbotten 1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 2017 2020 2023 10 00 20 00 30 00 40 00 Antalet kvinnor som jagar, utvecklingen 1993-2023 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 2017 2020 2023 10 00 20 00 30 00 Antalet jägare i förhållande till älgavskjutningen 2000 4000 6000 8000 Älgavskjutningen 4.6 4.5 4.4 4.3 4.2 4.1 Jägaren 2/2025 47
• Kan den som inte själv jagar få tag på viltkött någon annanstans än på restaurang? Jo, åtminstone hos svärmor och med lite tur i köttdisken. TexT och bilder Heikki Hamunen F ör min favoriträtt behövs revben av älg. Först putsas revbenen rena från blod. Sedan vänds de i matolja och kryddas med en blandning av salt, svartpeppar och krossade enbär. Sedan får de tillredas i ugnen ett par timmar, beroende på älgens ålder. Den här delikatessen serveras hos svärmor i Norra Savolax. Jag äter gärna flera stycken – särskilt när husfolket inte ser. En frestande känsla Jag gör mitt bästa för att inte slösa bort mitt liv på att avundas andra. Men jag måste ändå erkänna att jag är en aning avundsjuk på mina svärföräldrar på grund av viltköttet och den vilda fisken. Förutom älg dukar de fram kött av skogshönsfåglar, skogsoch fältharar, och ibland också rådjur eller till och med vildsvin. I kylskåpet har de väldigt sällan kött som köpts i butik, och ännu mer sällan fisk från butik. Nästan allt kommer från skogarna och vattendragen inom några kilometers radie. Bland fördelarna med viltkött kan nämnas att det är etiskt, naturligt, har ett lägre koldioxidavtryck än kött från djuruppfödning och att det har låg fetthalt. Det sägs att beslut fattas med känslorna och motiveras med förnuftet. När det gäller värdesättningen av viltkött går mina egna tankar i samma riktning. Känslorna kommer alltså först: det är helt enkelt något med viltköttet som tilltalar mig. Sociala medier leder söderut Vi skulle gärna ha mer viltkött i vårt hushåll med fyra personer. Enligt en undersökning gjord av Taloustutkimus år 2023 tänker vi på samma sätt som de flesta finländare: 63 procent skulle gärna äta mer viltkött. I vårt fall är situationen den att föräldrarna i familjen har låtit jägarexamen och jakten stå tillbaka för den ? En stek som serveras med potatismos, saltgurka och lingon är en finländsk klassiker som hela familjen tycker om. Den som söker finner – också viltkött Jägaren 2/2025 48
• övriga familjens hobbyer. Därför kan vi inte fylla frysen med viltkött på egen hand. Men det finns säkert någon lösning på situationen. Åtminstone på nätet? På Facebook finns gruppen Myydään riistalihaa, där viltkött säljs. De flesta inlägg är säljannonser: bilder på kött och information om vad som erbjuds, till vilket pris och på vilken ort. Här och där finns också frågor från potentiella köpare. Åtminstone en del av köpförfrågningarna har fått lovande svar. På fem år har gruppen fått ett stort antal medlemmar, hela 20 000 finländare. Förra veckan gick ytterligare ett tjugotal nya medlemmar med, och i december lades det upp över 70 annonser på sidan. Intresset för viltköttsmarknaden är stort. För min egen situation finns det dock knappast hjälp att få i gruppen. Den största delen av utbudet finns nämligen klart söder om min hemort i Norra Karelen. De senaste annonserna om älgkött i Joensuu och Liperi är från år 2023. Med den älgtäthet vi har i området lär det inte finnas något att dela ut till andra än älglagets egna medlemmar. Och så starkt är inte mitt begär efter viltkött att jag skulle köra hundratals kilometer för att hämta det. Köttdisken levererar Tänk om det gamla sättet ändå fungerar bättre än sociala medier? Kan man få tag på viltkött helt traditionellt, i butikens köttdisk? Bingo! Bybutiken i Ylämylly har vitsvanshjort i köttdisken. Det skulle den knappast ha om det inte vore för att köpmannen själv är jägare. Nu hade han skaffat hundra kilogram hjortkött, som finns till salu i köttdisken i flera olika former. Jag får med mig en hörnstek (fransyska) på ett drygt kilogram – kilopriset är trettio euro. Nästa fullträff får jag en kilometer längre bort. I frysdisken i Karelia Lihajalostes fabriksbutik finns både estniskt och finländskt älgkött, älgkonserver och några förädlade produkter. Med mig hem får jag ett paket älggrynkorv och en påse älgben åt hunden. Företagaren berättar att bolaget i höstas fick ungefär fem älgar till försäljning från Finland och ungefär 50 från Estland. I oktober fanns det färskt kött i disken. Nu i januari är färsen och stekarna frysta. Om vårt geografiska läge inte var till fördel i de i sociala mediernas värld, så var köttdiskarnas utbud däremot en positiv överraskning. Brev till tomten Vi har köpt annat kött också. Renkött från en gård med direktförsäljning var inget dåligt alternativ. Senast i december körde en paketbil från Kittilä till parkeringen bredFunderar du på att sälja kött till konsumenter? Kom ihåg det här! ? En jaktförening/jägare får sälja viltkött till konsumenter eller till detaljhandeln antingen som obesiktat eller efter att det har inspekterats av en statlig officiell veterinär i vilthanteringsanläggningen. ? Säljaren kan flå viltet och stycka, kyla ner och förpacka köttet i ett slaktskjul som har anmälts som livsmedelslokal till ortens livsmedelstillsynsmyndighet. ? Om vilt säljs till konsumenter eller till detaljhandeln som oflått/oplockat eller om det används av jägaren själv, behöver slaktskjulet inte anmälas som livsmedelslokal. Mer information: Handbok för försäljning av viltkött 29.9 2023 vid travbanan i Joensuu. De som deltog i gruppbeställningen – bland andra min familj – fick ta emot sina egna lådor med vakuumförpackat renkött. Direktförsäljning har fungerat bra också med fiskare. Nu senast åkte det ner mald gädda och gösfiléer i frysen, andra gånger också sik. Det fanns också små abborrar och lake till salu, men abborrfiléer får vi säkert vänta på till våren. Många av oss har turen att ha jägare i sin närhet. Det bästa sättet att få tag på viltkött verkar vara att öppna munnen och säga vad det är man önskar till någon utanför den egna familjen. Ibland kan hjälpen finnas närmare än man tror. Så gick det nyligen för oss, när vi fick en sats älgkött som julhälsning av vår närmaste krets. I den lokala köttförädlarens disk fanns frysta, konserverade och förädlade älgköttprodukter. ? I Facebook-gruppen Myydään riistalihaa får man rådet att i annonsen ange bland annat ort, kontaktuppgifter och köttmängd. Det är inte obligatoriskt att ange priset offentligt, men det rekommenderas. Jägaren 2/2025 49
• Det börjar bli bråttom med att få ordning på avtalen om jaktarrende! Bild Asko Hämäläinen V illkoren för jaktlicens ska vara uppfyllda när ansökningstiden löper ut (30.4 2025, kl 16.15). Därefter går det inte längre att komplettera ansökningen med nya jaktområden eller delar av fastigheter. I licensövervägandet beaktas enbart sådana områden som finns i ansökningen och där ansökaren har jakträtt eller jakttillstånd för ifrågavarande hjortdjur under hela jaktsäsongen. Notera att säsongen inte upphör vid årsskiftet! Finlands viltcentral kan dessutom begära en utredning av jakträtten i det ansökta området. För att kunna godkänna arrendeavtalet ska parterna ha rättshandlingsförmåga och undertecknarna ska ha rätt att underteckna avtalet. Utan fullmakt har (exempelvis) arvingarna i ett dödsbo inte rätt att undertecka. I avtalet ska det också finnas en giltig fastighetsbeteckning. Om avtalet gäller enbart en del av fastigheten ska det arrenderade området framgå av avtalet. En registerenhet som har upphört kan inte heller arrenderas. Dessutom ska jakträtten eller jakttillståndet inkludera rätten att jaga det hjortdjur som ansökningen gäller. Rätten att driva och spåra hjortdjur (för att ge ett exempel) uppfyller definitionen på jakt, men enbart ett tillstånd för att använda ett motordrivet fordon eller för att hämta / spåra en skadskjuten älg räcker inte till för att inkludera området i licensansökningen. Den som skriver ett avtal ska också fästa uppmärksamhet vid uppsägningsvillkoren. Avtala också om huruvida jakträtten kan överföras till en tredje part, vilket skulle göra det möjligt att avtala om utbytesmark. För samfällda vattenområden krävs det ett arrendeavtal med eller ett jakttillstånd av delägarlaget i enlighet med lagen om samfälligheter. Licensbeslutet fastställer licensområdet Jaktlicensen får användas enbart inom området som avses i licensen. Licensbeslutet preciserar också vilka områden som avskiljs från licensområdet. Oftast handlar det om såkallade splitterområden, eller om områden Ett komihåg ? Läs ansökningsanvisningarna och kontrollera arrendeavtalen innan du lämnar in ansökningen. ? Läs licensbeslutet uppmärksamt före jakten. Notera eventuella begränsningar av licensområdet och lägg villkoren på minnet. ? Uppdatera älgjaktlagets jaktkarta så att den stämmer med licensbeslutet. ? Läs följebrevet som bifogas beslutet! Det innehåller viktiga anvisningar för bland annat de lagstadgade anmälningarna, hur du hanterar observationer och hur du avslutar jakten. Hjortdjuren: Jaktlicenserna och jakträtten som på något annat sätt är olämpliga för jakt, eller om områden för vilka ansökaren inte har bifogat någon dokumenterad jakträtt. Det kan också hända att ansökaren bifogar omtvistade områden med exempelvis överlappande jaktarrendeavtal. Även dessa avförs från licensområdet. Finlands viltcentral löser däremot inte tvister som rör rätten till Jägaren 2/2025 50 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
• Välkända knep för iståndsättning – och några nya E U:s iståndsättningsförordning har aktiverat både naturvänner, viltvårdare och markägare. Här i Finland bereder vi nu en nationell iståndsättningsplan för att hejda mångfaldsförlusterna i naturen. Planen ska inkludera lantbruks-, skogs-, havsoch stadsnaturen för att bevara livskraften hos både naturtyperna, floran och faunan. Inför naturens mångfald är vi människor små. Kanske är det inte ens görligt att återställa naturen till vad den en gång var eftersom den befinner sig i ständig förändring. I själva verket ökar vi ju mångfalden och viltstammarna med tanke på framtiden. Gott om konster och knep har ju viltvårdarna redan. Vi har utvecklat det viltvänliga skogsbrukets metoder till en integrerad del av det lönsamma skogsbruket; vi sparar viltsnår, buskar och undervegetation, och ökar inslaget av blandbestånd, och på det viset står våra skogar rustade inför framtidens klimatförändringar med större mångfald och resiliens. Bland mätarna i iståndsättningsförordningen bör vi välja sådana som är kompatibla med det viltvänliga skogsbruket; bestånd med flera trädslag, en hög andel olikåldriga bestånd och sammanhängande skogar. Beträffande havsnaturen ska vi fortsätta med jakten på mink och mårdhund i skärgården, som ju redan har avkastat synliga och utmärkta resultat. Vi ska hejda det organiska och oorganiska material som från tillrinningsområden når diken och strömmar vidare till åar och slutligen havet, och göra det med skyddszoner, våtmarker och svämplatåer. Beträffande återhämtningen för fågelarterna med negativ utveckling har man på EU-nivå även betonat den planmässiga regleringen av de små rovdjuren. Utpräglat traditionell, inhemsk viltvård med andra ord! Samtidigt ska vi förstås vara uppmärksamma så att vi inte med andra handen omintetgör iståndsättningarna genom alltför kraftig jakt på de försvagade arterna. Jaktmöjligheterna utgör självfallet en viktig motiverande faktor för vården av livsmiljöerna, men vi måste hålla jakten på en hållbar nivå för att stammarna ska återhämta sig. JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske jaktarrende eftersom sådana handläggs av allmänna domstolar. Beträffande gruvor, flygfält, energiproduktionsanläggningar och övriga särskilda områden ska ansökaren på förhand och varje år kontrollera att jakträtten gäller och vilka begränsningar som är i kraft. Uppdatera jaktkartan enligt villkoren Ansökaren ska själv införa ändringarna i licensområdet eftersom begränsningarna inte uppdateras automatiskt i Oma riista. Licensinnehavaren ansvarar därefter för att jägarna känner till var gränserna går för årets licensområde och att området där licenserna används faktiskt har jakträtt eller jakttillstånd. Observera att skyttarna som deltar i jakten ska ha rätt eller tillstånd att jaga det hjortdjur som avses i beslutet i jaktområdet. Ett exempel; om jakten äger rum i den del av landet där kommuninvånare har rätt att i sin hemkommun jaga i områden som tillhör staten (jaktlagen 8 §); där ska varje jägare som bor i en annan kommun ha jakttillstånd beviljat av Forststyrelsen för ifrågavarande hjortdjur. Ansökningsanvisningarna: riista.fi Oma riista helpdesk: tfn 029 431 2001, oma@riista.fi LÄS MED OMSORG ? ansökningsanvisningarna. ? licensbeslutet och villkoren. ? följebrevet. UPPDATERA ? arrendeavtalen och ansökningskartan innan du skickar in ansökningen. ? den egentliga jaktkartan före jakten så att den stämmer med licensbeslutet. ARRENDEAVTALEN SKA ? vara klara innan ansökningen lämnas in. ? gälla under hela jaktsäsongen för det aktuella hjortdjuret. ? stämma med definitionen av begreppet jakt enligt jaktlagens 2 §. JAKTLICENSERNA KAN INTE ANVÄNDAS I OMRÅDEN ? som inte finns upptagna i ansökningen. ? där inget avtal har gjorts innan ansökningstiden löper ut. ? där det inte finns jakträtt eller jakttillstånd som gäller för hela jaktsäsongen. ? som är avförda från licensområdet. ? som inte uppfyller villkoren i licensbeslutet. K lumn 51 Jägaren 2/2025
• En färsk utredning visar att även om vargarna har blivit fler här i Finland så har finländarnas känslor och uppfattningar om vargarna förblivit stabila. TexT Iina Ala-Kurikka och Jani Pellikka Bild Mari Tikkunen U nder de senaste åren har debatten om vargarna och vargförvaltningen varit livlig. Under de senaste fem åren har vargarna blivit fler och nya revir har uppstått, i synnerhet i västra Finland där det bor mycket folk. Samtidigt har den stamvårdande jakten på de stora rovdjuren i praktiken upphört helt och hållet. Men hur upplever finländarna i dagsläget vargarna och förvaltningen av vargstammen? Har det inträffat förändringar i attityderna? Vi utredde de här frågorna med en enkät och i den deltog 2 000 vuxna finländare som bor på det finska fastlandet söder om renskötselområdet. Hälften av de svarande bodde i de såkallade vargkommunerna, alltså i kommunerna där det under fjolåret gjordes flest vargobservationer. Känslor och föreställningar förknippade med vargen Ungefär 35 procent av befolkningen söder om renskötselområdet är mycket rädd eller väldigt rädd för att råka på en varg ute i naturen. Andelen är den samma som året 2020. Men ännu räddare än för vargen är finländarna för björnar och fästingar. I vargkommunerna är invånarna räddare för att möta en varg än i de övriga kommunerna. Förändringarna i vargrädsla är ändå överraskande små med tanke på att vargstammen har vuxit i flera års tid och har brett ut sig till nya områden. Bakom rädslan finner vi bland annat föreställningen om att vargen är oberäknelig; ju mer oberäknelig folk upplever att vargen är, desto räddare är man för att möta en. Även om den här uppfattningen har mildrats en aning under de senaste fem åren så kvarstår den med oförändrad styrka Vargarna har blivit fler finländarnas åsikter stabila F rskning Jägaren 2/2025 52
• Vargarna har blivit fler finländarnas åsikter stabila LÄS MER: i vargkommunerna. Många tror att vargen kan tappa skyggheten för människor om vi inte ser till att den är rädd för oss. Folk tror också att utfodringen med åtlar stärker det här fenomenet. Två tredjedelar av dem som har barn yngre än 15 betraktar vargen som ett litet eller obefintligt hot mot barnen. Som större bekymmer upplever de trafikolyckor, okända människor, olycksfall, sjukdomar och drunkning. Föräldrarnas oro för vargen är den samma i både vargkommunerna och de övriga delarna av landet. 14 procent av hundägarna har rört sig i naturen i trakter där de vet eller antar att vargar strövar. En klar majoritet (85 %) av de här hundägarna upplever någon grad av oro för vargen. Även om hundägarna betraktar livligt trafikerade vägar och svaga isar som en större risk så anser hundägarna som rör sig i vargmarker att vargen är ett betydande hot. Stannar folk hellre hemma än beger sig ut i naturen? Vargnärvaron påverkar finländarnas vilja att röra sig ute i naturen. Somliga undviker det eftersom de är rädda för vargen medan andra gör det i hopp om att få se eller fotografera något stort rovdjur. I jämförelse med andra naturhobbyer har vargen den tydligaste effekten på jakten. Ungefär 26 procent av jägarna gör bedömningen att vargarna påverkar hur och var de jagar. Ju aktivare jägaren är desto sannolikare är det att vargarna påverkar jakten. Sedan 2020 har vargens inverkan på bäroch svampplockningen och det övriga friluftslivet minskat. I dagsläget är det 5,3 procent av bäroch svampplockarna och 4,8 procent av det övriga friluftsfolket som upplever att vargen påverkar deras naturintresse. Vid laglighetens gräns; laglig och olovlig vargjakt Stödet för att skydda vargen har under de senaste åren blivit starkare. En stor del (30 %) av befolkningen i det undersökta området uppger att man ställer sig neutralt till att skydda vargen. Man upplever det inte som Jägaren 2/2025 53
• Bilden visar det sannolikaste värdet och ett 90 % konfidensintervall. Uppskattningen gäller vargarna som i mars levde helt och hållet inom landet, det vill säga att de östliga gränsflockarna är utelämnade. Svaren är uttryckta som en procentuell fördelning för varje djurart. Svararna fick frågan: Hur rädd är du för att råka på de här djuren när du rör dig i naturen? Svararna fick frågan: I hur hög grad upplever du följande faktorer som en risk för ditt barn? Svararna fick först frågan om de under de senaste åren har rört sig med okopplad hund i något naturområde där det har funnits eller kunde ha funnits vargar. De som svarade jakande fick följdfrågan: I hur hög grad upplever du följande faktorer som en risk för din hund när den rör sig okopplad i skogen eller på jakt? Kä lla : Na tu rre su rsi ns tit ut et nödvändigt med vargjakt eller har någon uttalad åsikt om vargjakten. Å andra sidan är en dryg tredjedel av svararna av åsikten att vargjakten har varit underdimensionerad under de senaste fem åren. Även om vargen förökar sig effektivt så har vår vargstam vuxit långsamt. Det här beror inte på den naturliga dödligheten, trafikolyckor eller sjukdomar, utan troligen på tjuvjakt. I fjol våras informerade polisen i östra Finland om misstänkta jaktbrott i Norra Savolax, där tjuvjägare jagade bland annat vargar. Men enligt polisen gör det tysta accepterandet på de berörda orterna och tystnadskulturen det svårare att avslöja och undersöka brotten. I enkäten gavs svararna åtta olika scenarier där en varg blir olovligt dödad och de ombads att bedöma hur pass (o-)acceptabla scenarierna var. I ett av exemplen finns det mycket vargar men inga jaktlicenser blir beviljade. Ungefär 20-25 procent av finländarna fördömer tjuvjakten oberoende av situationen. Å andra sidan skulle mellan sju och tio procent av finländarna godkänna tjuvjakten i samtliga scenarier. Andelen personer i vargkommunerna som helhjärtat godkänner olagligheterna har minskat sedan 2020, men en majoritet av svararna var osäkra eller ovilliga att ta ställning. En betydande andel stöder i någon mån olagligheter i vissa situationer. Vi bör alltså fortsätta samtalet och hitta fungerande lagliga sätt att förbättra samlevnaden mellan människa och varg, och minska på tjuvjakten. Vargfrågan är inte svartvit Folk har väldigt olika erfarenheter och åsikter om vargen. Enkäten visar att merdelen av invånarna i vargkommunerna inte betraktar vargen som någon risk av betydelse i vardagen medan jägarna som jagar med hund kan uppleva vargoron som en avsevärd belastning. I medierna får starka känslor en framträdande roll. Oroande och skrämmande historier intresserar läsarna och sprider sig fort. Nyheterna kan skapa intrycket att alla oroar sig för vargen, trots att många ute i verkligheten ställer sig neutralt eller inte ens följer debatten. Vargen symboliserar olika saker för olika personer – för somliga en skyddsvärd mångfald i naturen och för andra hot och rädsla. I vargdebatten hörs många röster och åsikter, och allt emellan hettar det till! Så här gjordes enkäten: Enkäten gjordes i juni i fjol med en M3 Panel-internetpanel och på uppdrag av projektet VargLIFE. Resultaten för fjolåret jämfördes med 2020 års enkät som gjordes på samma sätt. Inte rädd Lite rädd Ganska rädd Mycket rädd Väldigt rädd Kan inte säga Lodjur Älg Varg Björn Fästing Rädslan för att möta ett antal olika djur i skogen (%) 40 25 18 8 6 4 33 30 22 8 5 2 18 21 23 16 19 3 12 20 21 20 24 3 12 16 24 20 26 2 Ingen risk Liten risk Ganska stor risk Stor risk Väldigt stor risk Främmande människor Sjukdomar Olycksfall Drunkning Trafikolyckor Hundar Vargar Björnar Hur föräldrar med barn under 15 upplever olika risker (%) 2 23 39 27 9 3 23 44 22 8 2 18 45 27 9 4 30 42 16 8 2 17 45 26 10 30 41 22 5 1 33 33 19 10 6 37 37 15 7 6 Antalet vargar i Finland åren 2000-2024 350 300 250 200 150 100 50 200 202 200 8 200 4 202 4 201 2 201 6 200 2 202 2 201 200 6 201 4 201 8 Ingen risk Liten risk Ganska stor risk Stor risk Väldigt stor risk Livligt trafikerad väg Andra hundar Vargar Svag is Järnväg Hur hundägare upplever riskerna för en okopplad hund i skogen (%) 7 16 32 34 11 14 36 31 14 4 15 33 23 14 15 17 28 26 21 8 30 23 24 14 9 Jägaren 2/2025 54
• Under kalenderåret 2024 inträffade här i landet 53 vargattacker mot hundar som var såpass allvarliga att en ersättning betalades ut. Även om attackerna fick mycket publicitet så inträffade inte någon större förändring i antalet attacker jämfört med de senaste åren. TexT Mari Lyly och Harri Norberg Bild Jaakko Alalantela F lest ersättningar för attackerade hun­ dar betalades ut i Norra Karelen (10 st) och i Kajanaland (9 st), men flera vargattacker inträffade också i vilt­ centralsregionerna Österbotten, Uleåborg, Norra Savolax och Satakunta. I regionen med det tätaste vargbeståndet, Egentliga Finland, bokfördes bara fyra fall där en varg hade angripit en hund. Minst två tredjedelar av angreppen inträffade på jakt eller vid träning med en jakthund, men vi saknar komplett informa­ tion för samtliga angrepp. Hösten, då en stor mängd jägare med hundar rör sig i terräng­ en, var i vanlig ordning den mest drabbade tiden. I september bokfördes 15 angrepp på hundar, i oktober 14 och i november 15. Bara tre angrepp inträffade utanför de här tre aktivaste jaktmånaderna. Mest utsatta för vargangrepp var jakt­ hundar av stora raser, som älghundar och stövare. Bara en tredjedel av angreppen riktades mot små eller medelstora raser, som finsk spets, beagle och drever. Elva av hundarna kom undan med livet i behåll och veterinärvård. Bland dem fanns både stora och små raser. Under fjolåret (2024) betalades inalles cirka 184 800 euro ut i ersättningar för varg­ angrepp på hundar. Därtill kommer att en del av hundägarna också fick ersättning från sin försäkring. I genomsnitt låg ersättningen som beta­ lades ut med stöd av viltskadelagen på cirka 3 500 euro, men om vi utelämnar beloppen för veterinärkostnaderna så landar ersätt­ ningarna på drygt 4 200 euro i genomsnitt. De största enskilda ersättningarna låg i stor­ leksordningen 7 000­8 000 euro. Under de senaste fem åren har de årliga ersättningsbe­ loppen varierat mellan 133 000 och 205 000 euro. Kartan visar vargangreppen på hundar som inträffade under 2024 (döda hundar med röda kvadrater och skadade med orange trianglar). Vargreviren enligt uppskattningen i mars 2024 är markerade med grått. VILTCENTRALSREGION 2022 2023 2024 S Tavastland 1 (-) (-) (-) S Savolax 2 (2) 1 (1) 1 (1) SÖ Finland (-) (-) 1 (1) Kajanaland 9 (8) 6 (5) 9 (8) M Finland 2 (2) 2 (2) 2 (1) Lappland 1 (-) (-) 1 (1) Uleåborg 3 (3) 5 (5) 5 (2) Österbotten 4 (3) 11 (11) 7 (6) N Tavastland 2 (2) 1 (-) (-) N Karelen 11 (10) 11 (8) 10 (9) N Savolax 5 (5) 11 (8) 6 (6) Kust-Österbotten 2 (2) 6 (5) 1 (1) Satakunta 3 (3) 5 (5) 6 (3) Nyland 1 (1) (-) (-) Eg Finland (-) 5 (1) 4 (3) SAMMANLAGT 46 (41) 64 (51) 53 (42) Vargattackerna på hundar kvar på samma nivå som tidigare Tabellen visar antalet attacker på hundar som bevisligen har vållats av varg, per viltcentralsregion. Inom parentes antalet hundar som miste livet i angreppet. Kä llo r: Vi lt sk ad er eg is tr et (2 8. 1 20 25 ) oc h Na tu rr es ur si ns tit ut et Kä lla : Vi lt sk ad er eg is tr et 28 .1. 20 25 Jägaren 2/2025 55
• F rskning Jägarna betraktar sig själva som naturskyddare och anser att konflikten mellan jakten och naturskyddet som pågår i den offentliga debatten är meningslös. TexT och bilder Tiia Tuomisto I min pro gradu-avhandling Kunnioitusta ja konkretiaa: Metsästäjien rooli luonnonsuojelussa (på svenska Respekt och konkretion: Jägarnas roll i naturskyddet) vid Tammerfors universitet undersöker jag sambandet mellan jakten och naturskyddet. Jägarna som jag intervjuade uppfattade ämnet som märkligt eller självklart, beroende på person. Den här motsättningen mellan synsätten bekräftade min uppfattning att ämnet förtjänar en djupdykning. Ett respektfullt och nära förhållande till naturen Jägarna som deltog i undersökningen beskriver sitt förhållande till naturen med ord som respekt och ömsesidighet. Jägarna upplever sitt förhållande till de vilda djuren som exceptionellt djupt medan djuren ofta förblir främlingar för de övriga som rör sig i naturen. Motståndet mot jakten är intimt förknippat med syftet att döda djur. Jägarna som deltog i undersökningen definierade jakten som etisk därför att den är fysiskt krävande. Djuret har en möjlighet att fly, vilket är mer än produktionsdjuren har. Enligt undersökningen väcker dödandet ändå motstridiga känslor hos jägarna. För somliga känns dödandet samtidigt både fel och nödvändigt, vilket leder till en konflikt som å andra sidan gör att jägarna uppskattar viltmat. Jägarna som naturskyddare Jägarna definierar naturskyddet som en verksamhet där man ökar naturens välfärd genom att begränsa människans aktiviteter och rätta till fel och misstag. Jägarna betraktar också naturskyddet kritiskt ur vinkeln hur vi skyddar naturen och hurdan natur vi ska skydda. Flera deltagande jägare upplevde att jägarna ofta blir utestängda från naturskyddsarbetet. Enligt dem är det viktigt att vi, när vi fattar beslut om naturskydd, beaktar inte bara den ekologiska hållbarheten utan också den sociala hållbarheten, alltså att besluten är samhälleligt acceptabla. Jägarna berättar – varför väcker jakten motstånd? Jag samlade en del av materialet genom att delta i två jakter och observera jägarna. Deltagarna preciserar sin naturskyddande aspekt genom att nämna skyddande åtgärder som är lämpliga för jägare, exempelvis jakten på mink och mårdhund. Där spelar jakten en synnerligen nödvändig roll för naturskyddet. I sista hand är det ändå varje enskild jägare som med sina handlingar avgör jaktens koppling till naturskyddet. Enligt deltagarna är det inte själva dödandet som avgör om en person bryr sig om naturen och hur den mår. Om jägaren jagar etiskt och utan att äventyra viltstammarna så kan han eller hon lugnt betrakta sig som naturskyddare. Varför väcker jakten motstånd? Vid samtalen med jägarna är det tre återkommande fenomen som förklarar motståndet mot jakten. Bakom skillnaderna i synsätt ser vi skillnader mellan värderingar och att naturen känns främmande för allt fler. Vi ser att värderingarna och moraluppfattningarna går åt olika håll på landsbygden och i städerna. Som jägarna ser det ska man leva som en del av naturen för att förstå den. De upplever särskilt starkt att många nuförtiden står främmande inför det att död och lidande ingår i naturen. Jägaren 2/2025 56
• Den andra faktorn handlar om att diskussionerna flyttar ut till de sociala medierna där algoritmerna förvränger verkligheten och ytterligheterna får mest uppmärksamhet. Som den tredje faktorn nämner jägarna bristen på kunskap om jakt och därmed bristen på förståelse för jakten. Här invänder somliga och säger att jägarna inte heller har lyckats föra ut informationen. Samhället förändras och jakten måste anpassa sig för att vara fortsatt godtagbar. På den här punkten har somliga jägare och vissa aspekter av jakten inte hängt med. En djup tudelning I undersökningen framträder två fenomen som verkar i bakgrunden bakom konflikten mellan jakten och naturskyddet; dels känslan av att sakna möjligheter att påverka och dels varierande uppfattningar om vad som är korrekt information. Här visar sig tudelningen mellan stad och landsbygd. Känslan av att sakna möjligheter att påverka visar sig på det viset att jägarna ifrågasätter informationen från myndigheterna, vilket leder till att de inte kan identifiera sig med beslutsfattarna. Även frågan om vilken information som är värdefullast väckte debatt. Informationen är här indelad i två grupper: egen erfarenhet och vetenskapliga fakta. Erfarenhetskunnandet samlar människan på sig under livets gång och det kan motsäga akademiska, vetenskapliga fakta. Jägarnas kunskap anses till största delen bestå av erfarenhet, som många upplever att lämnas utanför beslutsfattandet. I min undersökning deltog jägare med väldigt varierande bakgrund. Somliga upplevde tydligt att de ägnade sig åt naturskydd medan andra tvivlade. En sak hade deltagarna dock gemensamt; det var viktigt för dem att tala om det här. Deltagarna ansåg att jakten, trots all negativ publicitet, fortsättningsvis är uppskattad i vårt land. Undersökningen gjordes som en pro gradu-avhandling på fakulteten för samhällsvetenskap vid Tammerfors universitet. Materialet är insamlat med intervjuer och etnografiska observationer åren 2023 och 2024. Jägarnas kunskap anses till största delen bestå av erfarenhet, som många upplever att lämnas utanför beslutsfattandet. Jägaren 2/2025 57
• ÄLGSTEK I GRÄDDSÅS En saftig slottsstek är en utmärkt söndagsmiddag. Om du kokar en sås på skyn höjs rätten ännu ett snäpp. 800 g älgstek 1 tsk salt 2 gula lökar 2 äpplen 10 kryddpepparkorn 1 morot 4 st lagerblad 5 ansjovisfiléer 1 knippe timjan 5 dl grädde 2 msk maizenamjöl 2 msk svartvinbärsgelé Salt och peppar Gnid in älgsteken med salt och peppar. Bryn köttet i en stor kastrull. Skala lök och äpple, skär dem i klyftor. Skär moroten i slantar. Tillsätt lök, äpple, morot, salt, kryddpeppar, lagerblad, ansjovisfiléer och timjan tillsammans med köttet. Häll på vatten, så att det täcker köttet och grönsakerna. Låt koka under lock i cirka 1 ½ timme. Koktiden beror på vilken del av älgen du använder. Köttet är klart när du enkelt kan sticka en kniv eller en sticka genom köttet. Ta upp älgsteken ur kastrullen. Koka buljongen tills vätskan har reducerats till hälften. Häll i grädden. Ifall du vill ha en tjockare sås reder du av med maizenamjöl. Smaksätt såsen med svartvinbärsgelé, salt och peppar. Mixa såsen med en stavmixer och sila den. Skär älgsteken i skivor och häll såsen över steken. Servera älgsteken med gelé, rårörda lingon och äppelklyftor. Jägaren 2/2025 58 Mat n TexT Michael Björklund Bilder Linus Lindholm UNDER 2025 ÄR DET MICKE BJÖRKLUND SOM LAGAR DELIKATESSER FÖR TIDNINGEN JÄGARENS LÄSARE.
• HARSADEL MED HONUNG Jag ber att få gratulera ifall du har privilegiet att komma över en harsadel. Det här är en lyxvara som är få förunnad. Genom att kombinera haren med honung uppstår en blommighet som jag gillar. 4 harsadlar smör ½ vitlök rosmarin 3 msk honung salt och peppar Gnid in sadlarna med salt och peppar. Bryn köttet i stekpannan tillsammans med vitlök och rosmarin. Lägg köttet på en plåt och ringla över honung. Baka harsadeln i ugnen i 100 grader tills innertemperaturen är 60 grader. Ta ut köttet och servera med råraka, svampsås och en god gelé. RÅRAKA 4 portioner Potatis, salt och en klick smör är allt som behövs. Resultatet är en frasig, gyllenbrun råraka. Men kom ihåg att använda en stekpanna som tål ugnsvärme. Själv föredrar jag en rejäl gjutjärnspanna. 500 g potatis salt och peppar smör Skala potatisen och riv den fint. Krydda med salt och peppar. Smält en klick smör i stekpannan och låt smöret bli gyllenbrunt. Lägg riven potatis i stekpannan och platta ut potatisen tills rårakan är ungefär en centimeter tjock. Stek rårakan så att den är gyllenbrun. Baka den i ugnen i 170 grader i 15 minuter. Ta stekpannan ur ugnen och stjälp upp rårakan på en tallrik.Sätt stekpannan på spisen, lägg tillbaka rårakan i stekpannan och stek den andra sidan. När rårakan har fått en fin färg ställer du in stekpannan i ugnen igen i cirka 15 minuter. Ta ut och servera. Jägaren 2/2025 59
• Utbildningen för nya jägare innebär ett sätt för jaktvårdsföreningar och jaktföreningar att sänka tröskeln för nya jägare att komma igång med jagandet. TexT Marko Mikkola Bilder Tero Salmela I synnerhet i landets södra delar och kring de större städerna är det ofta lite äldre personer som vill börja jaga. Men alla har inte någon vän eller släkting som Utbildningen för nya jägare hjälper nykomlingar igång kan hjälpa dem att komma igång. Dessutom kan det vara svårt att bli medlem i någon jaktförening, särskilt om personen bor utanför föreningens hemort. Så hur kommer man vidare när jaktkortet och vapenlicenserna är ordnade? Utbildningen för nya jägare ger en knuff framåt för att fortsätta med jaktintresset på egen hand och sammanför nya jägare med varandra. Positivt är också att det bildas grupper när kurskamrater hittar jaktkamrater att jaga tillsammans med. Minimikravet för deltagande är jaktkort och minst 18 års ålder Grupper om högst tolv personer kan delta i kursen som omfattar minst fyra dagar med olika teman; verksamheten i en jaktförening, viltvård, utbildningen ABC för jaktskytte och en dag på jakt. I mån av möjlighet avrundas jakten med praktisk undervisning i hur man hanterar det fällda viltet. Arrangerandet av utbildningen ger jaktvårdsföreningarna möjligheter att samarbeta med varandra. När arrangörsansvaret fördelas på flera personer blir tiden som krävs per person mindre, så man kan ha en hel arrangörsstab för kursen. Det underlättar de praktiska arrangemangen kring att (exempelvis) ordna en jakt för en stor grupp. För jaktföreningar som ställer upp och håller kurser öppnar sig tillfällen att dela med sig av sitt kunnande och lära känna Jägaren 2/2025 60
• Kursen Utbildning för nya jägare innehåller åtminstone följande: ? En jaktföreningsdag ? Kursen ABC i jaktskytte ? En viltvårdsdag ? En jaktdag Det rekommenderade priset för utbildningshelheten är 250 euro / person. Så här tyckte deltagarna i utbildningen som Tammerfors jvf och Nokianejdens jvf ordnade Fick du valuta för pengarna? ”Absolut, visst fick jag valuta för både pengarna och tiden! Jag rekommenderar helhjärtat kursen för alla som vill börja jaga, men som inte har någon ”mentor” som kan hjälpa dem igång.” Antalet kursdagar: ”Mängderna och temana var lämpliga, fast jag skulle öka på med en jaktdag till, gärna andjakt. Kursprogrammet skulle också kunna fungera som underlag för att sammanföra jaktföreningar med nya jägare.” Fick du nya kamrater? ”Det fick jag och jag tror att vi kommer att fortsätta att jaga tillsammans. Vi har redan avtalat om att göra det.” ”Jo det fick jag; kursen var ett fin möjlighet att bygga nätverk.” ”Jodå. Vi har redan avtalat om ett par gemensamma jakter.” tänkbara nya medlemmar. En utmärkt lösning om föreningen behöver nya medlemmar! Redan det att deltagarna betalar och binder sig till kursen visar ju att de är motiverade. Kan kursen Utbildning för nya jägare i framtiden också fungera som en metod för jaktföreningarna att hitta nya medlemmar? Tammerfors jvf och Nokianejdens jvf har redan i flera år varit föregångare som arrangörer av den här utbildningshelheten. Det hela började med större pilotutbildningar och utifrån erfarenheterna fann kursinnehållet och det rekommenderade priset sin nuvarande form. I Tammerfors och Nokia fortsätter traditionen med gott samarbete också i år och nya jaktintresserade kursdeltagare kommer att utbildas. Det har också visat sig att det finns intresse för att ordna utbildningen också på andra orter. Med ett giltigt jaktkort har kursdeltagarna också en giltig jägarförsäkring. Det här är viktigt eftersom kursen sker på både skjutbana och jakt med vapen. Jägaren 2/2025 61
• I byskolan i Parkkila i Haapajärvi i Norra Österbotten gavs eleverna i femte och sjätte klassen tillfälle att följa med på en älgjakt. Deltagandet i jaktdagen var frivilligt, men samtliga elever ställde ändå ivrigt upp. TexT och bilder Tanja Kopsa L äraren Tero Liljeblad berättade att man på förhand hade förberett eleverna för dagen. Lärarna hade diskuterat med eleverna om vad älgen är för ett djur, hur älgens plats i vår skogsnatur ser ut, och hur och varför vi jagar den. Det finns sju jaktföreningar i Haapajärvi. Några av dem ordnar dagar då skolelever får följa med på älgjakt och uppleva hur en sådan går till. Den här dagen var det föreningen Haapajärven Pohjoisen Metsästysseura ry som stod värd för älgjaktsdagen. – Samarbetet med skolorna har långa traditioner. Vi har hållit på med det i bortåt Haapajärvi: Skolelever deltog i älgjakten tjugo år, minns Lauri Varila, tidigare ordförande för jaktföreningen. Trygg och säker samvaro Jägarna och skoleleverna samlades på skolans parkeringsplats. Jägarna såg efter att samtliga deltagare var lagenligt klädda, det vill säga hade en orange väst eller jacka och mössa som gjorde dem synliga. Några barn var inte tillräckligt välutrustade, men jägarna hade förutsett detta, så alla blev lagenligt klädda. Därefter fördelades skoleleverna på de olika jägarna, så att varje jägare tog hand om två elever. Med Jan Katvala, som är föreningens ordförande och jaktledare, följde Jägaren 2/2025 62
• älgkalven låg. Det var vid en skogsbilväg, så det var lätt för samtliga deltagare att ta sig dit. Jägarna och skoleleverna samlades vid den fällda älgen. Nu följde de vanliga momenten som man gör efter en fällning. Eleverna fick (med jägarhjälp) släpa älgen till vägen, där jägarna sedan baxade upp den på bilsläpet. Kylan överraskade Följande programpunkt var korvgrillning och fältlunch vid vindskyddet. Flera av skoleleverna frös trots att de hade klätt sig varmt. Det var oväntat kyligt och många huttrade. Vilket var det värsta på dagen, var det flera som tyckte. En av skoleleverna avslöjade att han hade varit lite rädd för att älgarna skulle anfalla dem. En annan elev hade trott att det skulle bli tråkigt på älgjakten, men hon blev glatt överraskad när hon efteråt insåg att hon hade lärt sig en hel massa nytt. En del av barnen hade tidigare erfarenheter av jakt efter olika djur tillsammans med någon släkting, och några hade till och med hängt med på älgjakt. – Det bästa på den här jaktdagen var de goa jakthundarna, i synnerhet jämthunden Diablo! utbrast några elever glatt. Enligt eleverna hade allting varit trevligt; kamraterna, jägarna, att vänta på passet, grilla korv och äta matsäck. ? Jaktledaren Jan Katvala visar Iina Myllylahti och Amanda Olkkola hur Tracker-appen visar var jägarna och hundarna befinner sig. ? Skoleleverna och jägarna släpade tillsammans den fällda älgen ut till vägen. Enligt skoleleverna var jaktdagen trevlig hela vägen; hundarna, kamraterna, korvgrillningen, fältlunchen och jägarna. sjätteklassisten Iina Myllylahti och femteklassisten Amanda Olkkola. Den senare, Amanda, hade tidigare erfarenhet av älgjakt. På passet stod flickorna bakom Katvala. Av säkerhetsskäl var det förstås inte tillåtet att stå framför honom. Katvala underströk att man inte får byta pass under pågående jakt eftersom det skulle påverka skjutsektorerna. Den som flyttar utan tillstånd av jaktledaren kan dessutom orsaka farliga situationer. – Tracker-appen visar var jägarna och hundarna befinner sig, och jägarna håller kontakt sinsemellan med radiotelefon, förklarar Katvala. Skoleleverna släpar älg Ett par timmar senare blev en älg fälld. Skytten anmälde genast fällningen till jaktledaren, som gav tillstånd åt jägarna och deras följeslagare (skoleleverna) att lämna passen och gå till platsen där den fällda Jägaren 2/2025 63
• Kan du d t här? Smarta l sningar på jakt Mars är en övergångstid för jägarna eftersom säsongen har tagit slut för flera viltarter, men inte för alla. Tiden då hundarna ska hållas kopplade börjar den första mars och fortsätter till den 19 augusti (Jaktlagen 51 §). TexT Marko Mikkola V isserligen finns det undantag så hunden kan gå lös och du kan jaga med den, men då ska du ha koll på villkoren i lagstiftningen. När du jagar med en hund eller utbildar en hund får du under tiden då hundar ska hållas kopplade inte störa fredat vilt, för att inte tala om arter som är fredade enligt naturvårdslagen. Ute i naturen börjar djurens fortplantningstid i mars och därför ska du respektera begränsningarna. Tjädrarna släpar med vingarna och varvar upp för vårspelen, hararna brunstar och de dräktiga hjortdjurshonorna är såpass långt framskridna i havandeskapet att en hund som jagar en hona kan orsaka missfall. Det är oerhört viktigt att jakthundar och hundar under utbildning har nått en sådan lydnadsnivå att det går att hejda dem och kalla in dem. Detta gäller även för situationer där hunden börjar visa intresse för en fredad art. Om hunden däremot jobbar pålitligt och kan spåra exempelvis en mårdhund 1. Vilket är det rekommenderade priset för kursen Utbildning för nya jägare? a) 100 euro b) 250 euro c) 350 euro 2. Till vad används informationen som SRVA samlar in? a) utplaceringen av viltstängsel b) utbildningen av älghundar c) styrningen av fällningsavgifter 3. Hädanefter blir det möjligt att skriva jägarexamen… a) hemifrån b) på egen dator c) bara med papper och penna 4. Hur många jägare finns det sammanlagt i Finland och Sverige? a) mer än en miljon b) 600 000 c) nästan en miljon 5. Samson-mårdhundarna lider av… a) en virussjukdom b) en parasit c) en medfödd utvecklingsstörning 6. Hur många älghushållningsområden finns det i Finland? a) 48 b) 59 C) 62 7. Ett avskräckningsbeslut som fattas av polisen gäller i högst hur många dagar? a) 15 dagar b) 21 dagar c) 31 dagar 8. En undersökning som gjordes 2023 av Taloustutkimus visade att x % av finländarna vill äta mera viltkött. Hur många procent är x? a) 43 procent b) 53 procent c) 63 procent 9. Ansökningstiden för hjortdjurslicens går ut den 30 april klockan… a) 16.15 b) 17.00 c) 23.59 10. Viltdagarna arrangerades för första gången året… a) 1978 b) 1985 c) 1990 De rät ta sva ren : 1b, 2a, 3b, 4a, 5c, 6b, 7b, 8c, 9a, 10c Håll hundarna kopplade! eller en mård utan att avvika, så är det fullt möjligt att jaga även i mars. Även fågelhundar kan utbildas, men här gäller samma sak – det ska göras utan att störa fredat vilt, till exempel på en plats där det inte finns vilt eller som en ren apporteringsträning. Känn din hund och var ärlig mot dig själv Om du däremot vet att hunden gärna störtar iväg efter annat vilt så ska du låta bli att jaga med den på våren. Alternativt jagar du med den enbart när den genast kan följa efter viltet som du jagar. Det är ju för naturens och djurens bästa som vi följer spelreglerna. När djuren får fortplanta sig i fred på våren så kan vi sedan på hösten med gott samvete jaga med våra hundar och utbilda dem. Jaktlagen 37 §: Under fredningstiden får vilt inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. Jaktlagen 51 §: Avvikelse från skyldigheten att hålla hundar kopplade får göras då andra än drivande hundar används för jakt. Avvikelse från förbudet får även göras när hönshundar eller andra fågelhundar dresseras utan att fredat vilt ofredas under fort­ plantningstiden. Jaktlagen 52 §: Hundproven och dressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under sin fortplantningstid. TE RO SA LM EL A Jägaren 2/2025 64
• Luonnontieteellisen alan konservaattorit Heikki 0400 249 094, Pasi 0400 567 078 Lehonpaja Taxidermy, lehonpaja.fi TYÖSUORITUKSIA Aseen tukkien korjausta ammattitaidolla. Hartwood Oy / Puh. 050 404 7042 Asesepän työt ammattitaidolla ! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE P: 040-7188170 Neulomme asiakkaiden toimittamista turkiksista turkistuotteita. Myös valmiita tuotteita. www.kuhis.com Harmaan hirvikoiran pentuja val.vanhem. p. 040 532 0523, Mikkonen s. 09/25 Joensuu METSÄSTYSTÄ Hyljejahdit seanature.net 0400-154600 Hanhijahtiin Ruotsiin syksyllä 2025 Kysy lisää 0500 567 350 SORSASTAMAAN HYVINKÄÄLLE! kalastuskunta.ridasjarvi.fi 040 191 3200, 0400 464 362 ELÄINTENTÄYTTÄJIÄ Tom's Taxidermy, Kouvola. 040 736 1609 MYYDÄÄN P-Lappi 13 ha mökki ranta tie 040 776 4812 P-autom. haulikko Tikka M97A cal12/76. 2 piiput joista toinen erikoispitkä malli ”Lokka”. Nouto Hki/Jkl p. 050-3700252 Heinäsorsan poikasia istutuksiin kosteikoille yms. Toimitukset ympäri maata sovitusti ajoreitin varrelle. Puh. 0400 930 690 Hyväkuntoisia käytettyjä aseita ja tarvikkeita. 040-5417308 porinase.fi Jämtlanninpystykorvan pentuja varattavissa KVA vanhemmista puh 045 111 8944 Kokoontumis ja taukopaikka jahtiporukoille. Kuusikulmainen kota ulkoeteisellä. Höylähirsi 70/148. Pohja pa 35m2 korkeus 3-5 m. Täysi puuosa-toimitus + ulko-ovi. Lisätoim. huuva + savupiippu katon läpivientimutteri rakennuslupakuvat. Hinta 6900 € sis alv. Tied. ja kuvia 0500 867 664 Karhuntalja, pää täyt. Keskikok h. 1050 €. Täyttäjä A.Lahtela. Puh.nro 050 3499 333. 2v. Venäjänajok. narttu jänis-ja petojahtiin. p. 050 550 1371 Viljanmaa,Kajaani OSTETAAN Näädän ym.t urkisnahkoja. T. Virta Askonkatu 13 15100 Lahti puh. 040 508 1167 Turkisnahkoja ja Sarvia p. 050 554 6852 R Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki NÄÄDÄN nahkoja, myös ruhona 050-5988359 Nyt on mitta täysi. Kiitos luottamuksesta. En osta enää turkisnahkoja. Soitella voidaan. O. Mauranen Toppalantie 136 41900 Petäjävesi 0400 271 291. VUOKRALLE TARJOTAAN Erähenkinen mökki Levillä p. 045 154 1500 KOIRIA Suomenpystykorvan pentuja p. 050 598 8158 Lielahti s. 03/25 Parkano Suomenpystykorvan pentuja. Kilpailuja linnunhaukkusuvuista. 0400 218 622 Toni Kinnunen s. 3/2025 Saarijärvi Ketunajuri suvuista suomenajokoira urospentu. puh. 040-5232069 Elokarin kennel Sakari Eloranta synt. 22.11. Karijoki Visste du att vaccin mot fågelinfluensa nu även rekommenderas för viltvårdare som hanterar fåglar? Du får vaccinet gratis från ditt välfärdsområde. Läs mer på thl.fi/fagelinfluensavaccin Viltinfo.fi är Finlands viltcentrals webbaserade utbildningssida. Den är avsedd för alla som är intresserade av natur och vilt. Viltinfo.fi innehåller utbildnings material samt information om att börja jaga, vilt, finsk jakt och viltförvaltningens uppgifter. Jägaren 2/2025 65 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2025 är priset 25 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2025 utkommer den 9 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 10 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen eraverkko.fi.
• År 2024 var på många sätt ett intressant år i viltförvaltningens tecken. Som vanligt inleddes året med beviljande och utbetalning av bidrag till jaktvårdsföreningarna. S ammanlagt beviljades 93.078 euro i understöd fördelat på 47.567 euro för den ordinarie verksamheten, 8.669 för skjutbanornas verksamhet, 22.150 i rovdjurspremier för redovisade mårdhundar och minkar, och slutligen 14.692 euro i understöd för projekt som bidrar till arbetet med att begränsa förekomsten av mårdhund och mink. Av detta utgörs 6.629 euro till Archipelago Pares för inköp av drönare med termisk kamera för att ytterligare utöka verktygslådan i arbetet med att begränsa mårdhundsstammen. Under våren genomfördes fältarbetet i den nya satsningen för att undersöka hjortdjurens fodertillgång, utnyttjande och konkurrens. Sammanlagt 1084 provytor besöktes fördelat mellan 68 olika områden. Inventeringarna ger värdefull kunskap om vilka födoresurser som finns var i landskapet, hur mycket de nyttjas och vilka klövviltstätheter som finns i omgivningen. Programmet fortsätter under 2025 och kommer att ge tidsserier över utvecklingen som med tiden blir mycket användbara för en aktivare viltförvaltning. Därefter följde arbetet i ejderkolonierna. I samarbete med Ådans vänner, Ålands fågelskyddsförening och svenska jägareförbundet sattes GPS-sändare på två ruvande ådor från Lågskär och två från Båtskären. Sändarna gav intressant information om hur ådorna rörde sig de första veckorna efter att ådorna kommit ut med ungarna och vart de sedan sökt sig för att rugga. Boräkningarna visade också en fortsatt ökande trend för antalet häckande ådor i området. Sedan starten på projektet har antalet bon fördubblats och var senaste vår 1545. Detta år höll sig även havsörnarna borta och vi fick en mycket stark ungproduktion som uppgick till omkring 2000 (räknade efter att den största dödligheten inträffat) så sammantaget var året inget annat än en succé. (En mer omfattande sammanfattning av säsongen på Lågskär publicerades i Jägaren 5, 2024). Under vårvintern konstaterades att en varg hade vandrat över isen till Åland. Vargen observerades först på isen mellan Brändö och Kumlinge, sedan påträffades spår norr om Simskäla och sedan gick den från Geta till Eckerö. Under sommaren vandrade sedan sannolikt en till varg till Åland. Först påträffades vargrivna får på Jurmo, Brändö, sedan observerades vargen på Seglinge och Sottunga varefter den sågs på fasta Åland där den ännu en gång gav sig på får, denna gång i Svartsmara, Finström. Landskapsregeringen gav därefter Finströms jaktvårdsförening uppdraget att försöka fälla vargen. Det är dock svårt att genomföra en skyddsjakt under barmarksperioden så i slutet av september slog vargen till igen, nu på Äppelö, Hammarland. Landskapsregeringen utökade området för skyddsjakt och den 24 november, efter en helg med spårsnö, kunde en varghane på 44,5 kg fällas i Geta. Kort därefter kunde konstateras att den andra vargen fortfarande rörde sig i ungefär samma område. Under vintern har den kunnat följas regelbundet i ett relativt litet område, huvudsakligen i Geta, och tack vare Jaktförvaltningens år 2024 Spillningsinventeringarna visar var de tätaste hjortdjursstammarna finns. ? Andelen betade skott på blåbär. Redan 20 % visar ett högt utnyttjande. Bilden visar också var inventeringarna utförts. TexT Roger Gustavsson och Robin Juslin RÅDJUR ÄLG VITSVANSHJORT ANDEL BETADE SKOTT PÅ BLÅBÄR 20 % 40 % 60 % 80 % JO NI SA UN AL UO M A Jägaren 2/2025 66 Åland
• Jaktkort 2023–2024 De senast två åren har vi sett en liten minskning vad gäller de åländska jägarna. Men före det så var det två år i rad som antalet jägare ökade, förhoppningsvis ändrar trenden igen och antalet jägare åter börjar öka. Föregående säsong minskade antalet åländska jägare till 3 280 vilket är 81 färre än året tidigare. Detta betyder att 11 % av den åländska befolkningen löser jaktkort. Glädjande är att trenden med att allt fler tjejer börjar jaga håller i sig; 355 damer löste jaktkort, vilket är fyra fler än föregående år. Nu är damernas andel av jägarkåren 11 %. Gästjägarna fortsätter också komma i samma omfattning som tidigare; i år kom 960 stycken jämfört med 962 jägare året före. Antalet gästjägare har varit väldigt stabilt under en period omfattande ca 15 år. Endast under åren med re­ serestriktioner på grund av pandemin var det en nedgång men nu är åter antalet gästjägare ungefär samma som före pandemin. – RG Älgjakten 2024 Älgjakten 2024 var inget vanligt älgjaktsår. Jaktförvaltningen hade på våren tillsammans med jaktvårdsföreningarna och jakträttsområdena ett gemensamt stormöte inför den nya treåriga licensperioden. Om mötet har vi referat tidigare, men det beslöts efter mötet att vi fortsättningsvis ska vara mycket försiktiga med uttaget av älgstammen då den både i kvanti­ tet och kvalitet har minskat betydligt under en längre tid. Licenser delades ut för treårsperioden och i en mycket mindre omfattning än tidigare och det infördes även ett krav på att avskjutningen ska regleras genom att minst 80 procent att de fällda älgarna är kalv sett över hela treårsperioden och inom varje älgvårdsområde. Som sagt var, under mötet lyftes olika åsikter fram, men bland de flesta älgvårdsområdena var tanken att antingen avstå från jakt helt eller bara jaga kalv hösten 2024. När väl jakten drog igång så hade ytterligare ett antal älgvårdsområ­ den bestämt sig för att helt avstå från älgjakten detta år. Men några prövade att jaga kalv, resultatet blev att 2 kalvar under 50 kg fälldes, den ena av Föglö älgjaktlag och den andra av Norra Eckerö älgjaktlag. Utöver detta så fälldes även en tjur i Västra Vårdö, men denna älgtjur var skadad varför man valde att utnyttja älg­ licensen ifall den led av sin hälta. Så summa summarum endast 3 älgar fälldes under hela säsongen. – RG jägarnas spårningsinsatser har ett flertal prover kunnat samlas in för DNA-analyser. Eftersom avsaknaden av havsisar denna vinter inte har underlättat invandringen av nya vargindivider har vi ingen orsak att misstänka att fler vargar skulle befinna sig på Åland för tillfället, men med tanke på att vargstammen i Finland numera är koncentrerad till de sydvästra delarna av landet är det ändå bara en tidsfråga innan någon ny individ sätter kursen västerut. Som vanligt är vi tacksamma för jägarnas rapporter, då de är en förutsättning för att kunna följa och kartlägga vargarna och sedan ta skyndsamma beslut om skyddsjakt om skador uppstår. – RJ Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsinki KUNDSERVICE | Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15 asiakaspalvelu@riista.fi | oma@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Butik och beställningar Tfn 09 5840 4500, kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Nr 2/2025 74. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 9.5.2025. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Webbtidningen: jagarentidningen.fi Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, e-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Annonser Redaktionssekreteraren eller chefredaktören. Redaktionsråd Jörgen Hermansson, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Markku Pakarinen, Mirja Rantala, Tero Salmela, Mikko Sirkiä, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Tryckeri: Hansaprint 2025/Jag25_02 Pärmfoto: Hannu Huttu ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund 67 Jägaren 2/2025
• NorDis Oy Strasser Metsästäjä nro 2 2025 210x240mm.indd 1 NorDis Oy Strasser Metsästäjä nro 2 2025 210x240mm.indd 1 3.2.2025 10.25.36 3.2.2025 10.25.36