• 3 / 2007
• Ledaren Simo Syrilä Ordförande En bra trehörning Viltförvaltningens organisation i vårt land avviker från grannländernas praxis för skötseln av viltfrågorna. I många länder lyder den under miljöministeriet i statsförvaltningen. Hos oss säger lagen entydigt att den högsta ledningen av och tillsynen över jakt- och viltvårdsverksamheten ankommer på jord- och skogsbruksministeriet. Enligt min åsikt har vi så goda erfarenheter av den här ledningen och tillsynen att det är allt skäl att fortsätta på nuvarande sätt. I lagen om vilt- och fiskeriforskningsinstitutet konstateras det kort och gott att institutet är underställt jordoch skogsbruksministeriet. Tillsammans med ovannämnda ministerie- och aktörsparter bildar jägarorganisationen, Jägarnas Centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och ­föreningarna, en effektiv och fungerande treenig gemenskap som gagnar alla parter. För att forskningen ska klara av sina utmaningar behövs jägarnas talkoarbete för utredning av viltbeståndens tillstånd. Det är till fördel för jägarkåren att den information praktisk jakt och forskning ger står till förfogande. Om dessa länkar fungerar bra underlättas också förvaltningens och ministeriets uppgifter. Om inte tillförlitliga uppgifter om tillståndet för artbestånden kan uppvisas kan det väl hända att besluten på jaktlicensansökningarna blir negativa. Även regleringen av de stora rovdjurens stammar genom jakt är möjlig om stammarna tillåter det. Som en del av Europeiska unionen fordras det uppföljningsdata av hög klass av oss. VFFI är den officiella instans på vars tillförlitliga uppgifter besluten kan grundas. Vi kan inte utgå ifrån att det går att plocka lämpliga fakta för respektive situation från olika håll. Verksamheten skulle inte då vara trovärdig. Vårt system, i vilket av jägarna valda representanter vid sidan av den s.k. officiella sektorn svarar för förvaltningen, är unikt i hela världen. Den enskilda jägaren kan åtminstone till en del uppleva vårt system som sitt eget när han/hon är med och väljer representanter till förvaltningen. Jägaren har då möjligheterna att påverka i sina egna händer. Jägaren producerar kostnadseffektiva tjänster för samhället som inte annars skulle erhållas. Objektivitet och tillförlitliga uppgifter är viktiga för att de ska kunna anses vara oberoende. Särskilt i diskussionen om de stora rovdjuren har vårt system ifrågasatts. Vissa små men högljudda grupper, som representerar skyddskretsar och som av någon orsak får sin röst hörd starkare i medierna än deras betydelse skulle förutsätta, försöker målmedvetet undergräva vår trovärdighet. Bollen kunde returneras med avsevärt mera vägande argument och samtidigt kunde det konstatearas att påståendena har framförts på ohållbara grunder och med vett och vilja. Man måste kunna se skogen för bara träden. Jägarorganisationen fungerar enligt en förvaltningsmodell som skapats utgående från behoven på 1950-talet. Den har burit förvånansvärt väl, trots att viltfaunan har förändrats i avgörande grad med tiden och samhället har blivit mera pluralistiskt. De sociala aspekternas inträde på scenen är en av de senaste utmaningarna som följt med tillväxten för de storarovdjursstammarna. Jord- och skogsbruksministeriet, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och jägarorganistationen bildar fortsättningsvis en effektiv och fungerande treenighet. Förhoppningsvis hålls allokeringen av dennas resurser i takt med utmaningarna. Den här helheten håller också på att förstärkas av den nya organisationen för Forststyrelsens jaktfrågor, som ska utveckla vilthushållningen på statens marker. Arbete finns för alla inom ramen för förvaltningen av viltet och dess livsmiljöer samt tryggandet av viltets hållbara nyttjande. G 2 Jägaren 3 / 2007
• Innehåll Nr 3 28.05.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 13.07.2007. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT 2007/ JÄG07_03 Pärmfoto: Jari Peltomäki. sida 6 Vargstammen stärks och breder ut sig till nya områden Säljakt i drivisen sida 20 sida 54 Troféer av råbockens horn sida 26 Medlem i Tidningarnas Förbund Digifototävlingen Jaktupplevelser avgjord ISSN 0355-2683 JCO meddelar Med björnen del 2. Nutid Suomen Riista 52 har utkommit Ålandsnytt Konstgryt ger effekt Räkna med vinden när du jagar med studsare Jaktföreningsenkäten 2005 del 3: Föreningarnas viltvård i förändring 50 Inventeringen av viltspår i kulturmiljöer vintern 2007 58 Forskarperspektivet: Låt naturpolitikerna träda fram 4 16 29 30 34 38 44 60 Jakten på statens marker: Forststyrelsen fick nya jaktkrafter - nya generaldirektören är fågelhundsjägare 62 Jaktföreningen i Ruovesi satsar på ungdomarna - det lönar sig 64 Av kärlek till mat: Aila Hietala 66 Det händer i distrikten 68 Adresser 69 Affärer Jägaren 3 / 2007 3
• JCO meddelar JCO:s lager håller stängt i juli! G JCO:s lager är stängt 1-31.7.2007. Juli månads beställningar ska vara lagret tillhanda senast före midsommar för att varorna ska hinna levereras inom juni. Antalet jagande riksdagsledamöter ökade G Vid riksdagsvalen valdes 27 kandidater som innehar jaktkort till riksdagsledamöter. Med andra ord överstiger riksdagens antal jägare (13,5 %) rejält antalet jägare av hela befolkningen (5,8 %). Det här indikerar att jakten eventuellt har "medvind" i den nya riksdagen. Hjortdjurens jaktlicensavgifter höjs G Statsrådet har beslutat ändra statsrådets förordning om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift. Genom ändringen höjs jaktlicensavgiften för vuxen älg från 100 euro till 120 euro och för älgkalv från 34 euro till 50 euro. De genom jaktlicensavgifter influtna medlen används i första hand till att förebygga och ersätta av hjortdjuren orsakade skador. Medlen kan även användas för utgifter vid uppföljning av stammarna och forskning kring hjortdjursfrågor. Genom ändringen vill man säkerställa att ersättning kan utbetalas till dem som drabbats av skador som orsakats av hjortdjur. Enligt gjorda bedömningar kommer antalet licenser för älgjakt att sjunka kraftigt 2007 jämfört med tidigare år pga att man redan lyckats minska älgstammen genom jakt. Under de senaste åren har de av hjortdjur orsakade skadorna fortsättnigsvis ökat. Eftersom skador kan anmälas inom tre år från att skadan skett kan skador som orsakats av den tidigare stora älgstammen eventuellt ännu omfattas av ersättningar. Seminarium om stora rovdjur i Kuhmo G I Kuhmo arrangeras ett innehållsrikt seminarium om de stora rovdjuren den 1112.6.2007. Det två dagar långa intensiva programmet omfattar inledande föredrag av representanter för EU-kommissionen, jord- och skogsbruksministeriet, Vilt och fiskeriforskningsinstitutet, miljöministeriet och skyddsorganisationerna samt ledande sakkunniga på stora rovdjursfrågor från Ryssland, Sverige och Norge samt en bred översikt av synpunkterna på rovdjursfrågorna på lokal nivå. Program och anvisningar för anmälning återfinns på sida 12 i denna tidning. Jaktvårdsföreningarnas kontaktuppgifter på RiistaWebben G Tidningen Jägaren publicerar inte mera jaktvårdsföreningarnas kontaktuppgifter. Kontaktuppgifterna hittas på RiistaWebben antingen via Jägarnas centralorganisations sajt www.riista.fi eller direkt på adressen www.riistaweb.riista.fi. Troféutställning i Koria 8 ­ 10.6.2007 G CIC Finlands utställnings- och trofékommission har beviljat Kymmenedalens Mässa tillstånd att ordna en troféutställning i Koria pionjärpark 8-10.6.2007. Under utställningen bedöms alla mätningsdugliga vilttroféer. CIC Finlands utställnings- och trofékommission har utsett följande trofédomare: Ilkka Ala-Ajos, Kaarlo Nygrén och Veli Lappalainen. Troféerna bör lämnas in för bedömning i god tid, dvs 29 ­ 30.5.2007. Ytterligare info ger Erkki Pentinniemi, 0400 636 611 och mässbyrån tfn 020 796 9540, eller www.kymenlaaksonmessut.fi/eratrofee.htm Ändrade adresser Södra Savolax jaktvårdsdistrikts kontor har inte mera nätanslutna telefoner. De enda numren som kvarstår i bruk är: Fax såsom tidigare: 015 452 831 Kontorets nya nummer är: 0440 452 830 Viltvårdskonsulentens nummer kvarstår: 0400 257 407 Jaktchef Vartiainens nummer kvarstår: 0500 257 407 4 Jägaren 3 / 2007
• JCO Laitiala försökscenter informerar Vi ordnar intressanta och upplevelserika naturexkursioner med särskild betoning av olika viltteman för ungdomsgrupper och läroinrättningar för landsbygdsyrken samt andra av viltvård och jakt intresserade grupper. G Kom med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i viltvårdens och jaktens färdigheter samt se och uppleva hur miljövårdens mångfald påverkar viltets och den övriga faunans liv. Vår natur visar sig särskilt under hösten från sin bästa sida och då är presentationen av terrängobjekt och övriga teman mest givande. Den bästa tidpunkten för studieexkursioner är 1.9 ­ 30.11.2007. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra specialister och genomföras under nästan hela året. Tillsammans med er skräddarsyr vi ett kursprogram som lämpar sig för er. Temat kan bl.a. vara förvaltning av rådjursstammen, skötsel av skogs-, fält- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur eller varför inte behandling av fångsten eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för användning av jaktbåge ökar. Tillsammans med vårt nätverk av specialister kan vi också arrangera kurser i bågjakt. Mångfalden i vårt program kompletteras på nära håll (max 1 h) av Finlands jaktmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset Rapala med sina museer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas filial i Evois med sina naturobjekt. Till JCOs Laitiala försökscenter är det tjänligast att komma med minibuss eller buss. På det viset går gruppens förflyttningar till försökscentrets terrängobjekt snabbare och en del av informationen i terrängen kan ske under förflyttningarna. En lämplig gruppstorlek på studieexkursionerna och kurserna är som regel 20 ­ 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner under vardagar är avgiftsfria. För verksamhet som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 e/dag/ grupp (moms 0%). Kostnaderna för de egentliga kursprogrammen uppskattas och debiteras skilt från fall till fall. För cateringtjänster sker alltid skild debitering. Vi ber att bokningen av tidpunkt för studieexkursioner sker före utgången av augusti 2007. Förfrågningar om ordnande av kurser och temadagar styrs till våra sakkunniga och tas emot under 2007. Överenskommelser om kurser bör ske minst två månader före planerat kursdatum. Ytterligare information om vårt kursutbud finns på vår webbsajt www.riista.fi Jägarnas centralorganisation JCO Laitiala försökscenter. Förfrågningar och bokning av tid: JCO Laitiala försökscenter Johanna Lehtikangas Tf vilthushållningssekreterare tfn 03­882 570 Den kommande höstens älgfångst bedöms stanna vid 58 000 - 64 000 älgar G Jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har behandlat den nu rådande älgsituationen. Vid konferensen gick man jaktvårdsdistriktsvis genom resultatet av jakten hösten 2006 samt älgstammens och älgskadornas utveckling. Vidare konstaterades, att målen för älgstammens täthet i huvudsak har uppnåtts och att målet nu är att hålla älgstammen så stabil som möjligt. Behov av att decimera stammen föreligger närmast i Uleåborgs, Kajanalands och Lapplands jaktvårdsdistrikt. Enligt förhandsuppskattningarna kommer det att fällas 58 000 - 64 000 älgar under den kommande hösten. Antalet jaktlicenser för älg kommer inkommande höst att bli mindre än under de närmaste tidigare åren. Under diskussionen gjordes bedömningen att fångsten kommer att stanna vid 58 000 - 64 000 älgar. Älgfångsten senaste höst uppgick till 75 000 älgar. Enligt VFFI uppgick älgstammen efter jakt hösten 2006 till 79 000 - 93 000 individer. Efter vårens kalvning ökar älgstammen igen med omkring 50 %. VFFI har gjort bedömningen att älgstammen ifjol vid motsvarande tidpunkt uppgick till 95 000 - 105 000 individer. Omfattningen av skogsskador som orsakats av hjortdjur minskade väsentligt från ifjol, då skadebeloppet uppgick till mer än 5 miljoner euro. Eftersom ersättning för skogsskador kan sökas under tre år efter att skadorna konstaterats kan det dock ännu hända att ersättning söks för skador som inträffat under de två föregående åren med en älgstam som var betydligt tätare än dagens stam. Också antalet älgkrockar har sjunkit märkbart i hela södra Finland. Under konferensen skedde också en genomgång av överläggningar jaktvårdsdistrikten under vårens lopp haft med sina intressegrupper och av vid dessa framförda och uppskattade behov av dimensionering av höstens älgjakt. Målen för respektive regionala antal jaktlicenser klarnar när de av jaktvårdsdistrikten koordinerade överläggningarna med intressegrupperna har slutförts. Älgjägarna har inlämnat sina ansökningar om jaktlicenser till respektive jaktvårdsförening senast den 30 april. Jaktvårdsföreningarna har i sin tur inlämnat ansökningshandlingarna och sitt utlåtande senast den 15 maj till respektive jaktvårdsdistrikt. Jaktvårdsdistrikten ger sina beslut om ansökningarna senast den 10 augusti. Älgfångsten inkommande höst fastställs utgående från den jakt den lokala älgtätheten kräver. Jägaren 3 / 2007 5
• Vargstammen stärks och breder ut sig till nya områden 6 Ilpo Kojola Jägaren 3 / 2007
• Antalet vargar har mer än fördubblats i vårt land under de senast förflutna tio åren. Senaste höst fanns det uppskattningsvis drygt 250 vargar i Finland. Med stöd av jaktlicenser har det under den gångna vintern dödats 33 exemplar, men trots det förefaller det som om stammen skulle gå in i den fortplantningsperiod som nu börjar ännu starkare än tidigare Jägaren 3 / 2007 7
• De observerade vargarna vid inventeringen i Kajana- Niilo Malinen mäter spåren efter en varg som besökt gårdar i Juuttua by i Kuhmo. i de centrala delarna av landet finns i ett område som är beläget i den östra delen av Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och den sydvästra delen av Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt. Där föddes två kullar både 2005 och 2006. rial där förlovningsskedet har fortgått ännu följande vinter. Varghonorna förökar sig vanligen varje år. Utgående från vårvinterns kartläggning är det möjligt att det föds drygt trettio vargkullar i vårt land innevarande år. Varginventeringen i Kajanaland lyckades bra I den varginventering som verkställdes i början av mars i Kajanaland deltog omkring tusen jägare. Inventeringen utfördes efter en relativt kort förhandsförberedelse och lyckades trots den brådskande tidtabellen och sin massiva karaktär utmärkt. Idén med inventeringsmetoden, som utvecklats i Sverige, är att spåra vargarna på ett sådant sätt att antalet spårlämnande vargar kan uppskattas på goda grunder och överlappande spår, dvs av samma individer gjorda observationer, kan elimineras. Inventeringen ska helst utföras två dygn efter senaste snöfall. Det här förhandsvillkoret realiserades och även i övrigt gynnades terränginventeringen av närapå optimala förhållanden. Flockarna i Norra Karelen mindre än tidigare enaste år föddes det minst 25 kullar i vårt land. Utöver dessa kullar påträffades det dessutom i närheten av vår östgräns sju kullar, som uppenbart hade fötts på den ryska sidan av gränsen. Antalet kullar har femdubblats jämfört med situationen vid medlet av 1990-talet. Samtidigt har den bobyggande stammens utbredningsområde förstorats starkt och under innevarande decennium har det fötts kullar också i den västligaste delen av Finland. S Kullar också i landets västra delar 2002 föddes den första kullen i området mellan Pyhäjoki och Vihanti vid landets västra kust. Händelsen var den första på hundra år i sitt slag i norra Österbotten. Två år senare föddes en kull i det svenska Österbotten i Kristinestad och 2005 en tredje kull nära kusten i norra Österbotten. Under vintern året före ifjol observerades en vargflock i gränstrakterna mellan Satakunta och Egentliga Finland, vilket skvallrade om att vargarna höll på att bilda ett hemområde i sydvästra Finland. Också ifjol föddes en kull i nämnda område. Västra Finland får sina vargar från flockarna i den östra delen av landet. Därifrån startar årligen tiotals unga vargar för att söka sig ett eget område som lämpar sig som fortplantningsrevir. Efter att ha hittat en parningspartner etableras reviret och efter förlovningsskedet börjar bobyggandet. Trots att större delen av utflyttarna hittar ett nytt revir inom en radie på 200 km från sitt födelseområde kan sträckan ibland bli över 1000 km lång, vilket innebär att de östliga flockarnas influensområde täcker hela den västliga delen av vårt land. En kartläggning som utfördes i februari tillsammans med jaktvårdsdistrikten visade att de etablerade vargdistrikten i Norra Karelen var bebodda såsom tidigare. Flockarna visade sig dock vara mindre än tidigare (i genomsnitt 4,1 vargar). I vargstammens kärnområden i Norra Karelen, Lieksa och Ilomants, påträffades inte flockar större än fyra exemplar. Bakgrunden kan vara en högre valpmortalitet än vanligt, vilket igen kan bero på den glesare älgtätheten i dessa områden. Norra Karelen är dock fortfarande vid sidan av Kajanaland ett kärnområde för vargstammen i vårt land. 55 - 62 vargar Under terränginventeringen påträffades 55 - 62 vargar. Inventeringsresultatet påverkades av vargarnas rörelser över förvaltningsgränser. Vargarna respekterar varken riks- eller landskapsgränser och därför varierar antalet vargar från vecka till vecka inom enskilda landskap. I t.ex. södra delen av Sotkamo kommun trivs en fyra exemplar stark flock som under inventeringsdagen råkade befinna sig på Norra Savolax sida. Resultatet av inventeringen motsvarar relativt väl den uppskattning vi gjorde före inventeringen. I sin rapport i februari till jaktvårdsdistrikten uppskattade VFFI att vargstammen i Kajanaland uppgår till 70 - 75 vargar. På förhand bedömdes att vargarna i Kajanaland är koncentrerade till Kuhmo (30 - 35 vargar) och Sotkamo (14 - 15 vargar). Däremot var den uppskattning av vargstammen i Kajanaland som gjordes på sensommaren Antalet kullar ökar fortfarande? Den kartläggning av vargarna som utfördes på vårvintern tillsammans med jaktvårdsdistrikten indikerar dock att det ännu under den fortplantningsperiod som nu inleds kan födas en aning fler kullar än 2006. Från några av flockarna (t.ex. i Kaavi och Kuhmoinen, eventuellt Vuolijoki) togs den ena av varghonorna bort vid jakt den gångna vintern. I dessa flockar kan det vara att det inte föds någon kull i år. Om de nya par som konstaterades ha uppstått på vintern kan det inte heller med säkerhet sägas om de får valpar följande vår. Vanligen får de, men det finns också fall i vårt forskningsmate- Flera nya revir i omgivningen kring Ule träsk Ett färskt exempel på vargstammens starka tillväxtpotential är de trakter som i väster och söder gränsar till Ule träsk (Vaala, Kestilä, Piippola och Vuolijoki kommuner), i vilka det ännu 2005 inte påträffades en enda vargkull, men redan 2006 tre kullar. Områdena kring Ule träsk har blivit ett slags västligt tillväxtcentrum för vargstammen. Ett annat etablerat område för vargstammen 8 Jägaren 3 / 2007 Ilpo Kojola, RKTL I Finland födda vargkullar åren 1996 - 2006. På kartan för år 2006 har också markerats vid östgränsen observerade kullar som uppenbart har fötts på den ryska sidan.
• I samband med varginventeringen påträffades också spåren efter 14 lodjurskullar. Fem vargar har noterats vid Kostamusbanan. 2006 något i underkant, eftersom det under vinterns lopp hade dödats sammanlagt 13 vargar med stöd av jaktlicenser. Därför bör det satsas särskilt energiskt på sensommarens inventering av valpkullar, så att jord- och skogsbruksministeriet, som beslutar om vargkvoterna, har en så tillförlitlig och aktuell bild som möjligt av vargstammens tillstånd före jaktsäsongens inledning. Uppgiften är rätt så otacksam under förhållanden som liknar fjolårets, då den torra sommaren torkade upp skogsbilvägarna så att spåren inte kunde urskiljas mer än slumpvis. I sådana situationer understryks den betydelse nätverket av rovdjurskontaktpersoner har. Vårvinterns varginventering kan redan ge en antydning om antalet vargkullar den kommande sommaren, om det i samband med inventeringen ges tillfälle att följa spåren så långt att man kan se om varghonan "droppar" eller inte. Den här synpunkten talar för att ordna inventeringen på vårvintern enligt svenskt mönster. På vårvintern är det för snöförhållandenas del också möjligt att röra sig med snöskoter, vilket gör att det går snabbare att utreda antalet spårlämnande vargar än t.ex. efter att den första snön har fallit, för då måste man följa bakspåret till fots. För senhösten som tidpunkt talar igen jaktsäsongens början och behovet av att få så aktuella uppgifter som möjligt om förekomsten av varg. En av lärdomarna från inventeringen var de temporära variationerna i vargflockens storlek, som lätt leder till felbedömningar. T.ex. med den flock som lever i södra Kuhmo rörde det sig emellanåt fyra och emellanåt fem vargar. Av någon anledning vandrade en av flockens vargar emellanåt sina egna vägar. I samband med inventeringen av vargarna i Kajanaland framkom också en synpunkt vars betydelse återkommande har understrukits av rovdjurskontaktpersonerna - att det är viktigt att granska spåren noga. Trots att förhållandena i övrigt var utmärkta den dag inventeringen i Kajanaland utfördes gjorde den mjuka snön att identifieringen av spåren var osedvanligt svår. Av de 39 spår som anmälts och granskats var drygt hälften (22) vargspår. Resten var spår av lodjur eller hundar. Inventeringen av stora rovdjur satte jägarna i rörelse Konsertsalen i Kuhmo fylldes G Det var fullsatt i Pajakkasalen i Kuhmohuset när Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet på kvällen den 1 mars informerade om att inventeringen av stora rovdjur skulle inledas. "Visst hänger gubbarna med när det handlar om vettiga grejer", hördes en jägare muttra. 160 jägare samsades om salens omkring hundra sittplatser. Korridorerna, trapporna och t.o.m. scenerna fylldes. Vem skulle bättre kunna inventera rovdjuren än jägarna själva, bekände forskningsdirektör Vesa Ruusila från VFFI. "Inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland är ett pilotprojekt som går ut på att under en enda dag inventera hela vargstammen." Vargarna påverkar skogsrenarnas liv Vid inventeringen av rovdjur beaktas utöver vargspåren också spår av järv, lodjur och skogsren, instruerades jägarna. "Efter inventeringen har vi en gemensam uppfattning om antalet vargar", lovade speciaforskare Ilpo Kojola från VFFI. "Nedgången för stammen av skogsrenar kan direkt kopplas till vargstammen, som har ökat kraftigt. Den stora obalansen måste justeras. I norra Kuhmo och södra Sotkamo är förekomsten av vargflockar och -par allra tätast." Specialforskare Kojola räknade med att vargstammen i Kajanaland kan vara rikligare än i Norra Karelen. Jägarfolket begav sig ut för att jaga spår I inventeringen av rovdjur deltog jägarna, renkarlarna och gränsbevakningsmännen i området. Inventerarna rörde sig i terrängen med bilar och snöskotrar, på skidor och till fots. Varje spårlöpa som påträffades på inventeringsrutten nystades upp "bakspårs". "Vargen kan trampa i samma spår som djuret framför och t.o.m. fyra vargar kan lunka efter varandra. Vargen markerar också sitt revir med urin och varghonan kan droppa blodspår." "Ett löpande lodjur utnyttjar stubbar och trädstammar, men annars är lons spår svåra att skilja från vargens spår. Järven har fem tår och vargen fyra", visste rovdjursforskarna berätta. Kuhmobon Leo Väisänen berättade att längden på vargens steg motsvarade längden på en hagelbössas pipa, som är 63 cm. Allmänheten i auditoriet brast i skratt av medlidande. Rovdjursinventerarna fick veta att skogsbolaget UPM hade gett ett muntligt tillstånd till att röra sig på bolagets marker också med snöskoter. På övriga privata marker har snöskoterburna inventerare ingenting att göra utan tillstånd. Forststyrelsen har gett tillstånd till användning av snöskoter på styrelsens marker, berättade Heikki Väyrynen. "Tillståndet att röra sig i terrängen berättigar dock inte till körning på väg. Var och en rör sig på eget ansvar. Snöskotern ska vara registrerad och föraren ska ha hjälm på huvudet och vara i kördugligt skick." Det finns 16 000 jägare i Kajanaland Det finns omkring 16 000 jägare i Kajanalands jaktvårdsdistrikt. Verksamhetsområdets totala areal är 2,3 miljoner hektar. Av arealen består 10 % av vattendrag, berättar ordföranden för Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Tapani Pääkkönen från Hyrynsalmi. Kajanaländarna har fri jakträtt på statsmarker i sin hemkommun. De vidsträckta statsskogarna i Kajanaland är också jaktmarker för många tillståndsjägare. Skogsfågel är det populäraste jaktobjektet. För t.ex. viltarterna grävling, mårdhund och fälthare går gränsen för deras nordligaste förekomstområden tvärs igenom Kajanaland. En specialitet för Kajanalands jaktvårdsdistrikt är stammen av skogsren som omfattar ca 960 djur. De inventerades den 22 mars. Observationerna av rovdjur bokfördes Inventeringen av stora rovdjur koncentrerade sig i första hand på vargen, men också observationerna av övriga stora rovdjur bokfördes. För planeringen av inventeringen svarade VFFI, medan de regionala jägarna bar huvudansvaret för utförandet. Också en del av personalen vid VFFI deltog i inventeringen. Vid verkställandet av inventeringen utnyttjades erfarenheterna från en tidigare inventering av rovdjur som utförts av Sotkamo jaktvårdsförening. Vid den inventeringen hade föreningens verksamhetsområde indelats enligt rovdjurskontaktpersonernas ansvarsområden. Inventeringsområdena koordinerades och fördelades av de lokala jaktföreningarna tillsammans med kontaktpersonerna. En viktig del av inventeringen var uppföljningen av spåren för att sålunda utesluta överlappande observationer. Mauno Hyyryläinen Jägaren 3 / 2007 9
• Vargarna var koncentrerade till Kuhmo I Kuhmo påträffades 32 vargar. I Kuhmo finns det fem flockrevir, som är belägna nästan helt på den finländska sidan. I närheten av östgränsen hade det rört sig en patrull på tre vargar. I den nordöstra delen av socknen påträffades dessutom ett par vargar som uppenbart var unga djur som lämnat den flock som rörde sig i området. Det kunde inte påvisas att dessa djur skulle ha sysslat med för dominerande vuxna typisk märkning av reviret. Tre vargar påträffades som rörde sig ensamma. I Sotkamo påträffades minst 11 vargar. Vargstammen i Sotkamo var inventeringsdagen eventuellt tre vargar större än ovannämnda minimiantal, för i grannskapet av Hiidenportti påträffades utöver den sex vargar stora flocken också spår av två vargar som rörde sig tillsammans och spår av en ensam varg. Om dessa vargar hörde eller inte hörde till nämnda vargflock var inte möjligt att utreda på åtgärd av VFFI, för det forskningsbiträde som ansvarade för granskningarna i det här området råkade tyvärr insjukna just på inventeringsdagen. Intervallet (55 - 62) för bedömningen av det totala antalet vargar i Kajanaland beaktar nämnda osäkerhet. I distriktets västra del i Vuolijoki kommun påträffades en flock på tre vargar och en ensam varg. Något östligare på gränsen mellan Vuolijoki och Kajana påträffades två vargar. Det här paret har redan en längre tid hållit till i området och är uppenbart ett handjur och ett hondjur som bildat ett eget revir i området. Även på Kajanasidan påträffades en vargduo och dessutom ett djur som rörde sig ensamt. På renskötselområdets sida påträffades tre exemplar, ett par i gränstrakterna mellan Hy- rynsalmi och Puolanka kommuner och en ensam varg i Suomussalmi. Stammen av lodjur har blivit större I samband med inventeringen påträffades uppskattningsvis 14 lodjurskullar. Utgående från det här antalet kullar kan bedömningen göras att lodjursstammen i Kajanaland uppgår till 80 - 90 djur. Antalet torde överskrida hundra djur före inkommande vinter. Antalet lodjur var något större än vad som uppskattats utgående från de anteckningar rovdjurskontaktpersonerna gjort. Stammen var tätast i Paltamo kommun. Tack Ett varmt tack till Kajanalands jaktvårdsdistrikt, jaktvårdsföreningarna i Kajanaland, inventerarna och granskarna för en varginventering som genomfördes i tecknet av gott samarbete. G "Vargstammen överskrider distriktets mål" Inventeringen gav 62 vargar, 90 lodjur och 35 järvar G Vid inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland påträffades minst 55 vargar, eventuellt 62. Lodjursstammen i Kajanaland bedöms ha ökat till drygt 80­90 lodjur och antalet järvar i landskapet är 30­35. Styrelsen för Kajanalands jaktvårdsdistrikt har förutsatt att det får finnas högst 20 vargar i området, vilket är en tredjedel av inventeringsresultatet, säger ordföranden Tapani Pääkkönen från Hyrynsalmi. Vargarna är för många så det behövs en nedskärning, bekräftar jaktchef Jukka Keränen. "Lokalbefolkningen lider pga den överstora vargstammen, för rovdjuren orsakar olägenheter av många slag. Vargarna stryker kring bosättningen, väcker rädsla och gör det svårt att röra sig ute." På Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet konstateras att vargstammen inte har varit så här stor på hundra år och har skapat en ny situation. Veterligen har inte en enda varg från Kajanaland vandrat över gränsen till Sverige. Från Ryssland kommer det nu färre vargar, för vargstammen i Karelen har minskat i och med att älgstammen i området decimerats. Skogsrenen utsatt för vargens predation Enligt jaktchef Keränen förorsakar den stora vargstammen också olägenheter för jakten. Årligen besöker tusentals jägare Kajanaland, men nu har de redan gripits av vargrädsla. "Användningen av hund vid jakt har minskat och nu säger jägare som kommit utifrån till Kajanaland, att de knappast kommer mera." Det här året har det beviljats sju jaktlicenser för varg ytterom renskötselområdet. I Kajanaland har det i år dödats sex vargar inom renskötselområdet. "Återupplivandet av stammen av skogsren förutsätter att vargstammens storlek begränsas. Det förefaller som om den stora vargstammen skulle vara den främsta orsaken till att stammen av skogsren har decimerats i Kajanaland." Skogsrenstammen i Kajanaland inventerades i slutet av mars och resultaten av 10 Jägaren 3 / 2007 inventeringen blir klara i nära framtid. Resultatet av inventeringen lämnas in till jord- och skogsbruksministeriet för eventuella åtgärder. Enligt specialforskare Kojolas åsikt kunde rovdjursinventeringen bli permanent praxis. Hela 32 vargar i Kuhmo Inventeringsdagen fanns det 55-62 vargar i Kajanaland. Stammen är starkt koncentrerad till Kuhmo, där antalet vargar uppskattades till 32. I Vuosanka observerades en flock på sju vargar, berättade specialforskare Ilpo Kojola från VFFI. I Sotkamo påträffades spåren av minst 11 vargar. I riktning mot Hiidenportti rörde sig sex vargar och i Pohjavaaratrakten två. I området kring Vuolijoki och Kajana fanns det minst nio vargar. Inom renskötselområdet påträffades en varg i Suomussalmi samt två vargar i PuolankaHyrynsalmi-området. I Kuhmo fanns det fem valpkullar och i Sotkamo två-tre. Vargstammen har redan fördubblats Enligt VFFI:s bedömning lever det 230-250 vargar i Finland. Antalet har mer än fördubblats jämfört med en uppskattning som gjordes i slutet av 1990-talet. Ifjol föddes 24 kullar, vilket är fyra fler än året innan. Vargstammen är koncentrerad till Kajanaland och Norra Karelen. De senaste åren har boplatser påträffats också i den västra delen av landet, berättade Ilpo Kojola vid ett informationstillfälle som ordnades i Sotkamo. "I Kajanaland finns det fler vargar än i Norra Karelen, där den största koncentrationen av vargar finns i Lieksa." Totalt påträffades nio vargrevir i Kajanaland och utgående från den observationen föds det 36­40 nya vargar i maj. En del av vargarna beger sig bort från Kajanaland trots att det ännu finns många lediga områden i landskapet. I mars-april beger sig en del av vargarna ut på vandring. En del av dem strövar iväg hundratals kilometer från födelseplatsen. Rekordet är 1000 kilometer. Lodjursstammen har stärkts I Kajanaland uppskattades lodjursstammens storlek till 75 lodjur före inventeringen, men stammen har ökat till 80­90 djur, berättade specialforskare Kojola. Lodjursstammen bör decimeras i renskötselområdet kräver jaktchef Jukka Keränen från Suomussalmi. Vid inventeringen i Kajanaland observerades uppskattningsvis 14 skilda lodjurskullar. Utgående från antalet kullar kan lodjursstammen i Kajanaland bedömas ha ökat till 80­90 djur. I Paltamo observerades fyra-fem kullar, i Kuhmo tre, i Sotkamo tre och i Ristijärvi två. Antalet järvar i Kajanaland uppskattas uppgå till 30­35 järvar. De största populationerna av järv påträffas i Kuhmo och Suomussalmi. Tusen man deltog i inventeringen Varginventeringen i Kajanaland lyckades bra, lovordade forskningsdirektör, professor Vesa Ruusila från VFFI. I varginventeringen deltog över tusen man, berättade ordförande Tapani Pääkkönen. Jägarna genomförde terränginventeringen av vargar i Kajanalands jaktvårdsdistrikt den 4 mars. I inventeringen deltog områdets 300 jaktföreningar. De bokförde påträffade spår av varg, lodjur och järv inom sina respektive verksamhetsområden. De anmälda vargspåren granskades på åtgärd av VFFI:s eller Kajanalands jaktvårdsdistrikts terrängpersonal. Enligt forskningsdirektör Ruusila var inventeringsförhållandena ytterst goda. I terrängen kunde två nätter gamla spår ses färska, vilket exakt motsvarar kraven i den inventeringsmodell som utvecklats i Sverige. Endast färska spår godkändes som grund för inventeringen. "Den till omfattningen i våra finländska förhållanden unika rovdjursinventeringen var ett bevis på hur resultatrikt samarbetet mellan jägare, renkarlar, gränsbevakning och forskning kan vara. Genom att tillåta användning av snöskotrar på sina marker bidrog Forststyrelsen och UPM-Kymmene på ett betydelsefullt sätt till att inventeringen lyckades. Ett tack till alla jägare för det krävande, frivilliga arbetet." Mauno Hyyryläinen
• JahtiJakt klädselset till mässpris Superbra vattentähet I det nya PRO-stället används det testade och uppskattade AIR-TEX -membranet, som har visat sin överlägsenhet i otaliga tester samt i praktiken hos tiotusentals jägare. Jägarna har varit mest nöjda med AIR-TEX -membranet (Ekonomisk studie 4/2004). I VTT:s undersökning fick det bästa betyg i vattentäthet (VTT/pro6/-3069/03). Superbra andningsförmåga Andningsförmågan av JahtiJakt AIR-TEX -membranet är av högsta klass. Det är testat vid Tammerfors Universitets SmartWear Laboratorium. Enligt den officiella testrapporten är andningsförmågan hos membranstället av utmärkt klass och tillsammans med högsta möjliga vattentäthet fungerar stället mycket bra i jaktomständigheter. Superbra yta Erä-tidningen rekommenderar: "snygg och utmärkt jaktställ för sin ljudlöshet " Det bästa stället ska vara smutsavvisande och snabbt torkande. Tillsammans med testlaboratorierna utvecklade vi ytmaterialet på nytt. Vi valde det bästa skyddet som finns på marknaden mot vatten och smuts, en äkta DuPont Teflon -ytbehandling. Det nya perfekta ytmaterialet är även ljudlöst. äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets Till mässpris! ENDAST 169 1 2 3 4 5 Telefonbeställning Motsvarande klädselset annanstans över 1 000 ! Bästa vattentäthet, Vattentäthet över 1000 cm; Studie vid Tammerfors Tekniska Universitet 6/06 Setet innehåller JahtiJakt PRO -stället och allt detta: 1. MicroDRY -tekniskt underställ 2. Fleece-mellanställ 3. Forest -ställ 4. Flanellskjorta 5. Vändbar mössa 6. Näthuva 7. Membranhuva Internet-beställning 24h/dygn 6 7 Mån-Fre kl 9-18 Ma-Pe klo 8-18 8-18, myös viikonloppuiButiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16, TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-talo, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi 020 747 7000 Soita ja tilaa! 020 7477 080 0400 245 083
• Jägaren är rädd för sina hundars del Vargspår i Kajana G Jägaren Jouni Suutari, som deltog i inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland, fann färska vargspår i Mainua strax söderom Kajana stad. "Man får vara rädd för hundarnas del när det rör sig vargar i de här trakterna. Det är bara en tidsfråga när hunden hamnar i käften på en varg." Jouni Suutari har två hundar: en stövare och en älghund. "Vargen är ett rovdjur som slukar hundar. I höstas glufsade vargen i sig en jägares hund." Jouni Suutari säger att förlusten av en hund är en dyr historia. "En jakthund ska dresseras i hundratals timmar och den ska också transporteras med bil hundratals kilometer." Ett vargpar löpte mot Katajamäki Jouni Suutari, medlem i jaktföreningen Kajaanin Metsäveikot, deltog i inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland söndagen den 4 mars. Suutari observerade vargspår i Kyntölä-Piiralaterrängen i Mainua by söderom Kajana stad. "För 2-3 veckor sedan strök ett lodjur omkring i området. På fredagen sågs spåren av en annan varg och sannolikt hettar det till för dem när man börjar följa efter i spåren." På lördag morgon påträffades spåren efter två vargar bakom några myrar i området. De hade travat längs med en väg halvannan kilometer och sedan gjort en sväng mot söder i riktning mot Katajamäki och Nedre Vuottojärvi. "Tillsvidare vet vi inte om vargarna har gått över länsgränsen in i Kuopio län." Dagen innan rovdjursinventeringen hade jägaren Niilo Palorinne fått syn på vargarna på omkring en kilometer avstånd. VFFI:s forskare kunde fastställa spåren Nog är det vargspår, försäkrade forskaren Antero Hakala från VFFI, dvs Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland var ett pilotprojekt och den första brett upplagda inventeringen som verkställdes samtidigt över hela landskapet. Enligt forskare Hakala var det nu lättare än tidigare att avgöra vilken art det var fråga om för de olika spårens del. "Ur inventeringens synpunkt var förhållandena utmärkta. Natten mot lördagen föll det en aning snö och inventeringsdagen blev en solig vårdag. Spåren kunde urskiljas mycket bra." Vargstammen har vuxit Vid inventeringen av stora rovdjur bokförs spår av varg, lodjur och järv samt dessutom observationer av skogsren. Vid rovdjursinventeringen följs spåren upp bakspårs. Ett problem är tillstånden för snöskotrarna att röra sig i terrängen. Forststyrelsen och UPMKymmene har beviljat tillstånd för snöskotrarna att röra sig på deras marker, men för privata markers del i övrigt går det inte att köra i terrängen med skotrarna utan tillstånd av markägaren. Det finns över 200 vargar i vårt land. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet talar om en stam på 230250 vargar. Ett mål mot Finland för vargjakt har anhängiggjorts vid EU-domstolen, trots att landets vargstam har ökat under de senaste åren. 12 Jägaren 3 / 2007 judan Inb till seminariet De stamförvaltning medrovdjuren finska stora många mål ­ PLATS: Kuhmo, Kuhmohuset TID: 11-12.6.2007 Jägarnas Centralorganisation arrangerar i samarbete med Kajanalands jaktvårdsdistrikt och Kuhmo jaktvårdsförening ett seminarium i Kuhmo om de stora rovdjuren. Syftet med seminariet är att förmedla information till alla som är intresserade av stora rovdjursfrågor. Seminariet De finska stora rovdjuren ­ stamförvaltning med många mål presenterar de senaste resultaten av forskningen kring de stora rovdjuren, belyser skyddet av dem och riktlinjerna för förvaltningen av stammarna, samt tar upp olika synpunkter och utmaningar med anknytning till rovdjuren ifråga. PRELIMINÄRT PROGRAM Måndagen den 11.6 kl. 10.00-18.00 Del I Stammarna av stora rovdjur i Finland och landets närregioner Seminariet öppnas (kanslichef Jarmo Vaittinen, jord- och skogsbruksministeriet) Stammarna av stora rovdjur i Finland: utveckling och nuvarande tillstånd (överdirektör Eero Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet) Storarovdjurssituationen i Sverige och Norge (professor Jon Swenson, Norge) De stora rovdjuren i Ryssland (professor Pjotr Danilov, Ryssland) Del II Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur Habitatdirektivet och förvaltningen av stammarna av stora rovdjur (Natur- och biodiversitetsenhetens chef Patrick Murphy, EU-kommissionen) Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur i Finland, målen för förvaltningsplanerna (överinspektör Madeleine Nyman, jord-och skogsbruksministeriet) Miljöministeriets synpunkt (överinspektör Matti Osara, miljöministeriet) Rovdjurens inverkan på stammen av skogsren (specialforskare Ilpo Kojola, VFFI) Den svenska vargstammens utveckling och faktorer som påverkar denna (rovdjursforskare Olof Liberg, Sverige) Kan vi beskatta björnstammen rätt? (professor Jon Swenson, Norge) Besök på Petola Tisdagen den 12.6 kl. 9.00-17.30 Del III Lokala utmaningar och synpunkter Utmaningar i samband med jakten på stora rovdjur (Pekka Kunnas) Renen ­ mortalitetssändarundersökningen (specialforskare Mauri Nieminen, VFFI) Inverkan av utfodring på de stora rovdjurens hälsa (kommunalveterinär Tuulikki Mykkänen) Lokala kretsars synpunkter Del IV Framtiden, utmaningar och möjligheter Metoder för uppföljning av stammarna - framtid och utmaningar (forskningsdirektör Vesa Ruusila, VFFI) Sammanjämkning av förvaltningen av hjortdjurs- och storarovdjursstammarna (äldre forskare Sauli Härkönen, METLA) Vad och hur informera om storarovdjursfrågor? (överinspektör Jukka Bisi, Forststyrelsen) Rovdjursdelegationernas möjligheter och roll i hanteringen av kontroverser (forskare Jani Pellikka, Helsingfors universitet) Seminariets deltagaravgift är 30 e. Den sista anmälningsdatum är 24.5.2007. I seminarieavgiften ingår deltagandet, materialkostnaden och kaffe vardera dagen. Måltiderna sköter varje deltagare själv. ANMÄLNING Noggrannare uppgifter om programmet, anmälningen och logimöjligheter hittas på adressen www.riista.fi På samma adress finns också det kontonummer, till vilket seminarieavgiften ska inbetalas senast ovannämnda datum. Förfrågningar Jägarnas Centralorganisation 09-2727 810. OBS! Begränsat antal deltagare. Välkommen! Mauno Hyyryläinen
• Följ med Erätukku på björnjakt till Kanada! Enastående möjlighet att åka till de mest berömda björnprovinserna i Kanada. Området har över 100.000 svartbjörnar, otrolig natur och ett välplanerat program för tio dagar. Möjlighet till fiske finns också. Med på resan finns en finsk/svensk guide. Boka nu, det finns bara ett begränsat antal platser! Avresa 13.8., 19.8., 26.8., 2.9. ja 9.9. Pris för resan 2 895 innehåller alla tillstånd och licenser,logi med frukost. För de snabba förbokarens förmån på 100 euro! Ansvarlig reseanordnare Mecaclub och Lakeuden Matkat, guide Paul Palmu. Mer information och bokningar tel. 044-3508701, 0400-681877, www.eratukku.fi En finsk grupp fällde 12 björnar under en vecka i september 2006. Bilder från jaktresan 2006 2895 +flyg till Kanada www.eratukku.fi
• Hela Folkets Ja På Erätukkus jätteavdelning i Ul + i alla Erätukku-butiker och -nätb Tuffa mässerbjudanden! Enstaka exemplar! Fynd! Helt sanslösa röjningar! Erätukku Vanda Erätukku Tammerfors Erätukku Uleåborg Vanda, Valimotie 27 tel. 020 7477 070 Vard 10-19 lör 10-16 Tammerfors, Possijärvenkatu 4 tel. 020 7477 060 Vard 10-19 lör 10-16 Uleåborg, Alasintie 8 tel. 020 7477 020 Vard 10-18 lör 10-16 Erätukku Borlänge Erätukku Haparanda Borlänge, Maskinistgatan 2 tel. 020 7477 070 Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda, Ikano-talo tel. 020 7477 060 Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 Erätukku är det mest uppskattade inköpsstället för jaktprodukter. Redan fem butiker och den jättepopulära nätbutiken betjänar kvalitetsmedvetna jaktmänniskor över gränserna. De testade märkesprodukterna kommer direkt från fabriken och du behöver inte betala en cent för mellanhandsutgifter. Nu är du välkommen till mässan för att göra ännu bättre inköp! Testade topprodukter för vandring, ca direkt från fabriken utan mellanhände
• Jaktmässa! i Uleåborgs Jaktmässa 17.-20.5. ätbutiken www.eratukku.fi 21.-26.5. Delta i alla tiders mässdragning! Vinn ett komplett Jaktset! Fyll i dragningskupongen på mässan, i någon av vara butiker eller på nätet www.eratukku.fi t.o.m. 26.5. Lycka till i dragningen! Jaktställ Jaktskor Vapenskåp Vapenfodral GPS Ryggsäckspall Totalt värde vv n camping, jakt och friluftsliv nder!
• Med björnen I Nutid vårt land har vi noterat och insett björnens trängda läge. Under de senaste trettio åren har vi lyckats fyrdubbla antalet björnar som är fast bosatta inom vårt lands gränser. En del av den här ökningen får vi tacka nativiteten för medan en del beror på inflyttning över östgränsen. Den målmedvetna utrotningskampanj som statsmakten har bedrivit mot björnen under de senaste århundradena är numera historia. Idag åtnjuter arten utan minsta tvivel det finska folkets respekt. 1985 upphöjdes björnen till nationaldjur, men de egentliga skälen till denna upphöjelse har förstås rötter som slingrar sig väldigt långt tillbaka i tiden. I den första delen av den här artikelserien redogjordes för björnens solida traditionsbakgrund som förklarar varför det i finländarnas attityder har funnits utrymme för välvilja gentemot björnen också under svåra tider. Björnen innehar med andra ord en helt annan ställning än exempelvis vargen. Människans och björnens samexistens kan förenklas till två faktorer. Å ena sidan utgör björnen en del av vårt lands natur och finländarna vill absolut att vår björnstam ska bevaras och vara livskraftig. Å andra sidan prövar björnen människans tolerans när den lever sitt normala björnliv. Björnen väcker fruktan hos oss människor när den blir för närgången, samtidigt som den ställer till med förtret för näringslivet på landsbygden när den söker sin föda. För att få samexistensen att löpa smidigt har det under de två senaste åren skissats på en förvaltningsplan för björnstammen, som ska accepteras av så breda samhällslager som möjligt. Forskning som stöd för förvaltningen av stammen Som underlag för förvaltningsplanen gjorde vi på landskapsnivå en rundfråga riktad till olika intressegrupper. Tyngdpunkten i enkäten förlades uttryckligen till områden med en stark björnpopulation. Rundfrågan var skriftlig och riktades till bland annat kenneldistrikten, naturskyddsdistrikten, landskapsförbunden, olika lantbruksproducentorganisationer, landsbygdscentralerna, Forststyrelsens lokalkontor, skogscentralerna, skogsägarförbunden, jägarförbundets distrikt, turistföretagare, renbeteslagen, polisdistrikten, gränsbevakningen, jaktvårdsdistrikten, TE-centralernas landsbygdsavdelningar och de regionala miljöcentralerna. Sammanlagt fick vi in 203 svar. För att göra redovisningen av resultaten överskådligare delade vi in dem som besvarat enkäten i åtta intressegruppskategorier (se tabeller). Enkäten tog upp en rad olika teman och här ska vi ta upp de fyra viktigaste: 1) Åsikter som berör björnstammens storlek; 2) Åsikter som berör människans och björnens samexistens; 3) Olika metoder att reglera björnstammen, samt 4) Hur man definierar och hanterar störande beteende hos björnar. Hela forskningsrapporten (på finska) heter Kansalaisten karhukannat och finns som pdf-fil på Helsingfors universitets webbsajt på adressen (www.helsinki.fi/ruralia/seinajoki/). Åsikter som berör björnstammens storlek I ungefär ett århundrade var vårt samhälle i det närmaste björnfritt och formade sig till sin nuvarande skepnad, men populationerna har vuxit sen dess och björnen har återtagit hela landet, vilket har tillspetsat läget och visat att olika intressegrupper har olika målsättningar för hur björnstammen ska förvaltas. 16 Jägaren 3 / 2007 Mellan 27 och 80 % (beroende på intressegrupp) av dem som svarade ansåg att björnstammen i eget landskap var lagom stor, alternativt ställde sig neutralt till björnen. (Tabell 1). Ytterligheterna i åsiktsspannet representerades av naturskyddsorganisationerna och den lagbundna jägarorganisationen. Å andra sidan stod naturskyddarna Jari Peltomäki Sakari Mykrä
• och de bägge jägarorganisationerna mycket nära varandra beträffande allt för stora björnpopulationer. Skillnaden mellan de här två grupperna kan anses främst bero på att nästan två tredjedelar av de svar som kom från naturskyddsorganisationer önskade att björnpopulationen skulle växa inom egen region. På jägarhåll var det bara mellan 12 och 23 % procent av dem som svarade som önskade sig ett större björnbestånd. Den intressegrupp som oftast ansåg att björnstammen i hemlandskapet var för stor representerade jord- och skogsbruket. När vi granskar materialet som helhet visar det sig att i genomsnitt 64 % av dem som svarat ställer sig neutralt till björnpopulationen i sin region medan ungefär 22 % önskar att stammen ska växa och ungefär 15 % gärna ser att stammen minskar. ordningsmakten och försvaret kommuner och landskapsförbund naturskyddsorganisationer jord- och skogsbruket JCO frivilliga jägarorganisationer miljömyndigheter övriga intressegrupper sammanlagt kompenserat medelvärde svarare 18 31 14 30 83 13 4 9 202 lagom med björnar / neutral inställning 77,8 54,8 28,6 56,7 79,5 69,2 75,0 66,7 63,5 liten björnstam, får växa 5,6 22,6 64,3 0,0 12,0 23,1 25,0 22,2 21,8 för stor björnstam, får inte växa 16,7 22,6 7,1 43,3 8,4 7,7 0,0 11,1 14,6 Förutsättningarna för människans och björnens samexistens På frågan om förutsättningarna för en samexistens mellan människa och björn tangerade svaren flera olika teman. För det mesta tog svaren upp forskning och inventeringar, information och upplysning, reglering av populationerna genom jakt, eliminerandet av problemindivider, begränsning av åtlar och annan utfodring, utvecklandet av systemet för skadeersättningar samt förebyggandet av björnskador. Med undantag av miljömyndigheterna, jordoch skogsbrukarna och kategorin "övriga intressegrupper" ansåg alla kategorier av svarare att information och reglering genom jakt var de bästa sätten att nå förutsättningar för en samexistens. Också de svar som företrädde kategorin jord- och skogsbruk talade sig varma för jakten men ansåg behovet av ett fungerande system för skadeersättningar vara nästviktigast. När vi betraktar svarsmaterialet som helhet träder informationen och upplysningen fram som det allra främsta önskemålet. Därefter följde regleringen av populationerna och bevarandet av björnens människoskygghet genom jakt samt elimineringen av problemindivider (diagram 1). Tabell 1. Tabellen visar fördelningen av åsikterna om storleken på björnstammen i eget landskap, enligt intressegrupp. I det kompenserade medelvärdet har vi eliminerat variationerna i antalet svarare per intressegrupp och siffran gör således åsikterna inbördes jämförbara som om det hade funnits lika många svarare i varje grupp. Nio av tio av svararna ansåg att en licensjakt av dagens modell är det lämpligaste sättet att reglera björnpopulationerna. I praktiken var det bara naturskyddsorganisationerna som avvek från den här linjen. I deras svararkategori understödde majoriteten ingen annan regleringsmetod än eliminering av problemindivider genom jakt. Dessutom ansåg naturskyddsorganisationerna oftare än andra kategorier av svarare att det är enbart myndigheter som ska sköta eliminerandet av individer (tabell 2). Störande beteende ­ definitioner och lösningar Mottagarna av enkäten ombads definiera vad de ansåg vara störande beteende hos en björn. Dessutom frågades det efter mottagarnas åsikter om vilka åtgärder de ansåg vara lämpliga att vidta mot problembjörnar. Även om det i själva verket är väldigt få som berörs av problemrovdjur betraktas dessa med all tydlighet som en mycket viktig fråga. Av alla frågor som kunde besvaras med ett fritt formulerat svar var det nämligen denna fråga som besvarades allra flitigast och svarsprocenten blev så hög som 97! Folk betraktar det som synnerligen problematiskt om en björn dyker upp vid bebyggelse eller uppvisar något annat tydligt tecken på bristande skygghet för människor. På den här punkten rådde det en iögonenfallande enighet och det fanns inte en enda intressegrupp som skulle ha anmält avvikande åsikt på den här punkten. Ofta räckte det med att björnen tangerade bebyggelse för att svararen skulle anse det vara ett faktum att det handlar om en problemindivid. Å andra sidan betonades det ofta i svaren att björnen måste upprepa sitt beteende. Misstag kan hända en gång eller två också för en björn, men om en individ tar det till vana att söka sig till hus var svararna så gott som eniga om att det i praktiken inte fanns någon annan reell lösning än att eliminera individen i fråga. Överraskande sällan föreslogs att man skulle skrämma iväg björnen i förhållande till hur ofta det i offentligheten har varit tal om att skrämma iväg allt för närgångna björnar från trädgårdar och bebyggelse så de styr kosan till mera obebyggda tassemarker. Beträffande förslagen till lösningar fanns det inte heller några skillnader mellan de olika intressegrupperna. Enighet om riktlinjerna för stamförvaltningen Även om den här artikeln inte är mer än ett ytligt referat av undersökningen så framgår summan av kardemumman klart och tydligt. Människor med alldeles olika bakgrund och förhållande till naturen, liksom de intressegrupper som dessa människor företräder, är när det kommer till kritan i det stora hela överens om de stora riktlinjerna för hur björnen och björnstammen ska Metoder att reglera björnstammen förvaltas. På frågan vad företrädarna för de olika intresAlla intressegrupper betraktar björnen som en segrupperna ansåg vara lämpliga metoder för självklar del av mångfalden i vårt lands natur och anser att den fyller en uppgift i naturen och regleringen av björnstammen gavs sex olika att stammens livskraft inte får äventyras. Men svarsalternativ: 1) det naturliga urvalet; 2) liå andra sidan finns det inte heller någon enda censbelagd jakt; 3) jakt enbart på problemingrupp som rent ut skulle ifrågasätta de skador divider; 4) enbart myndigheter har rätt att fälla och rädslor som björnen ger upphov till. Till de björn; 5) förflyttning av individer till annan ort, grundläggande förutsättningarna för att skapa samt; 6) någonting annat. en dräglig samexistens mellan mänbara mynniska och björn verkar höra en ökad annat jakt med bara problem- dighet får fälla sätt björnkunskap hos folk, reglering av björn svarare licens björnar får jagas björnstammen, bevarandet av björnens ordningsmakten och försvaret 18 88,9 11,1 skygghet för människan samt en förbättring av systemen för skadeersättkommuner och landskapsförbund 31 93,5 3,2 3,2 ningar och förebyggandet av skador. naturskyddsorganisationer 14 35,7 42,9 21,4 På jägarhåll påpekar man gärna att jord- och skogsbruket 31 96,8 3,2 björnen fortfarande klassas som ett vilt JCO 83 95,2 3,6 1,2 i vårt land och att den respekt som arten åtnjuter bäst bevaras genom att den frivilliga jägarorganisationer 13 100,0 fortsätter att klassas som vilt. I prakmiljömyndigheter 4 75,0 25,0 tiken ansåg alla kategorier av svarare övriga intressegrupper 9 87,5 12,5 att björnens försvagade skygghet för sammanlagt 203 människor beror på att den inte längre är föremål för regelrätt jakt. Alla intreskompenserat medelvärde 84,1 16,4 12,3 2,2 segrupper understödde att björnjakten skulle fortsätta i någon form. Tabell 2. De olika metoderna för reglering av björnstammen, uppdelade på intressegrupper. De procentuella andelarna beskriver hur stort stöd de olika metoderna har inom grupperna. Det kompenserade medelvärdet förklaras i tabell 1. Jägaren 3 / 2007 17
• Detta leder oss till den avgörande frågan för stamförvaltningens del, nämligen med vilka metoder vi kan bibehålla en fortsatt människoskygghet hos björnen i hela landet. Å andra sidan talas det om att jakten trots allt inte skulle spela någon större roll för upprätthållandet av skyggheten. Oavsett de här spekulationerna kan det ändå förhålla sig så, att det är just jakten som i praktiken är det enda möjliga sättet. Det är förstås klart, att de individer som har blivit jagade och fällda inte kan vidareförmedla någon människoskygghet till den övriga populationen, men för varje björn som blivit fälld finns det kanske en annan bamse som illa kvickt får lägga benen på ryggen för att komma undan hundarna och jägarna, och klarar sig undan med blotta förskräckelsen. Beträffande problembjörnarna är det avgörande viktigt att planera hur vi ska göra för att skapa en allmänt accepterad åtgärdsmodell för björnindivider som upprepade gånger tränger sig på vid bebyggelse. Detta borde inte vara svårt med tanke på hur enstämmiga svaren var. Visserligen har jaktvårdsdistrikten nuförtiden ­ också i trakter med ett glest björnbestånd ­ åtminstone något slags beredskap för problembjörnar, men den stora allmänheten verkar inte ha ens ett hum om någon sådan beredskap. Genom att informera om de här sakerna kan vi kanske bidra till att lindra björnskräcken en smula. Ett väldigt centralt och hittills olöst populationsproblem är det, att björnstammarnas täthet varierar så enormt i vårt land trots att djuret i fråga är så stort och allt emellanåt råkar på kollisionskurs med människan. I landets östra delar och i inlandet finns det rätt tydligt avgränsade trakter där invånarna måste ta björnen i beräkning också i sina vanliga vardagssysslor. För en urban sydfinländare kan det ibland vara svårt att begripa detta, och ännu svårare att försöka tänka sig in i de björnutsattas situation. När vi tar fram metoder för vår stora rovdjurspolicy och ställer upp målsättningar bör vi lyssna väldigt uppmärksamt på dem som bor i trakter där björnstammen är tät. Men allihop har däremot varit väldigt svaga under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, uttryckligen på grund av jakt eller förföljelse. Och allihop har de återhämtat sig, och gjort det rätt fort, tack vare ändringar i lagstiftning och attityder. Från mitten av 1800-talet ökade nämligen jaktens effektivitet och jakttrycket blev för stort, på grund av förändringar i samhället, för att obebyggda trakter blev nåbara och för att jägarna fick tillgång till bättre utrustning. Eftersom det inte ännu fanns något rikstäckande system för inventeringar ledde allt detta oundvikligen till överdrifter i jakten. För de här arternas del kan vi således dra ett streck över tidigare generationers misstag eftersom vårt lands lagstiftare, jägare, naturskyddare och andra naturvänner klart och tydligt har visat sin förmåga att ställa både björnen och de andra arterna på rätt köl igen. En utmanande framtid? I dagens Finland accepterar björnen i praktiken alla miljöer som bofast tillhåll med undantag för vidsträckta odlingsmarker och tätorter. När det gäller olika skogstyper och skogens utvecklingsklass duger rubb och stubb. Enligt en norsk undersökning är över 90 % av landarealen i Sverige och Norge lämplig som miljö för både björn, varg och lo. Vi kan därför med fog konstatera att björnstammens livskraft inte heller hos oss är hotad av att miljöer skulle försvinna eller förändras. Vid sidan av miljön finns det en annan viktig faktor som ger oss ett mått på stabiliteten hos björnstammens livskraft, nämligen att artens naturliga utbredningsområde inte krymper eller löper risk för att krympa. Hos oss är läget i själva verket precis det motsatta, eftersom dagens utbredning nästan sammanfaller med läget innan de hetsigaste rovdjursförföljelserna bröt ut. Även om björnstammen har sin tyngdpunkt i östra Finland förekommer det individer som förökar sig i hela landet. Vi ska inte heller glömma att vår nuvarande björnstam som räknar nästan tusen stycken utgör en del av Europas största och till utbredningsområdet enhetliga björnpopulation om 37 500 djur. Den här populationen sträcker sig från Förr förföljda, nu hälsar de på Björnen hör till skaran arter som en gång varit hjärtknipande symboler för den orörda naturen och galjonsfigurer för bevarandet av vår urspungliga natur, men som nuförtiden har blivit nästan besvärande närgångna och påträngande gentemot oss människor. Svanarna som förr var skygga och höll till långt ute på ändlösa myrar häckar numera i små nyländska sjöar tätt intill landsväg. Den kvicka mården som förr höll till i lavskäggiga gammelgranskogar delar nu bostad med sommarstugufolket. Lodjuret som en gång höll till i otillgängliga blockmarker börjar numera på sina håll utgöra en livsfara för hemmakatter. Älgen som en gång nästan jagades till utrotningens gräns har redan i decennier pendlat mellan täta och övertäta stammar. Vi utfodrade örnarna och vände nedgången till en stabil uppgång. När skogsrenen och den europeiska bävern dog ut var det lyckligtvis bara för en tid, till och med för en så kortvarig tid, att de nuförtiden i vissa trakter väcker avoga känslor hos dem som bedriver landsbygdsnäringar. Ingen av de ovannämnda arterna har gått tillbaka för att artens miljö skulle ha blivit förstörd. 18 Jägaren 3 / 2007 den finska västkusten ända bort till Uralbergen i öster. Och i förbigående sagt så utgör Uralbergen i det här sammanhanget ingenting annat än den geografiska östgränsen för Europa medan björnens utbredningsområde sträcker sig enhetligt och sammanhängande ända bort till Berings sund och Kamtjatka. De västligaste medlemmarna av världens största björnstam lufsar med andra ord omkring i skogarna i Satakunta och Österbotten. I de delar av Ryssland som gränsar till vårt land finns det mellan 4000 och 4500 björnar. Av dessa finns mellan 2500 och 3000 i den karelska republiken. Björnpopulationen bakom gränsen är således avsevärt mycket tätare än vår björnstam och har enligt ryskkarelska bedömningar varit stabil åtminstone sedan mitten av 1970-talet. I detta nu fälls årligen mellan fyra och fem procent av stammen. Vi kan alltså förvänta oss att vårt invandringsöverskott kommer att fortsätta. Självklart kan vårt land inte fungera enbart som en säkerhetsventil för det ryska överskottet med fortlöpande inmatning av nykomlingar. För viltvårdens del måste vi ta i beaktande eventuella förändringar bakom östgränsen så att vi om det skulle behövas kan trygga vår egen björnstam med enbart egna krafter. Emellertid finns det inte i sikte några hotbilder som skulle kunna omkullkasta läget i glesbygderna bortom östgränsen. Hos oss gäller det att så fort som möjligt försöka jämna ut variationerna i populationstäthet. I somliga områden behöver populationen glesas ut medan andra trakter kan bära fler björnar än där finns idag. Det gäller att försöka förutspå i vilken riktning och med vilken hastighet som björnstammarna utvecklas för att vi ska kunna förbereda oss i tid för kommande utmaningar och för att björnens samexistens med oss ska fortsätta vara under kontroll och följa våra planer. Erfarenheterna från regionen med landets tätaste björnbestånd visar att det i vårt land går att leva i grannsämja med björnen. Ja, det måste det gå att göra, det är vi som lever och bor under stjärnbilden Stora Björn skyldiga vårt genom tiderna mest respekterade vilt. G F j M F ä f m a d o · · · · · · · · · · · · · · info (1,0) jakt (0,93) skade-ersättningar (0,27) forskning & inventering (0,22) förebygga skador(0,11) rutfodringsförbud (0,09) T A t g a problembjörnarna bort (0,34) övriga åsikter (0,27) Diagram 1. Diagrammet visar de olika förutsättningsfaktorerna för att björnen och människan ska kunna samexistera. Siffran anger varje faktors relativa viktighet i förhållande till den viktigaste, det vill säga informationen, som har getts värdet ett. Vi har kompenserat skillnaderna i antalet svarare per intressegrupp..
• Det bästa för friluftslivet direkt från fabriken utan mellandhänder! Cykling Vandring Camping Trädgård Stavgång Håller vind och vatten! Hela Folkets Finlands populäraste membranställ med äs JakItmUKKU sa! joggingskor NU TILL MÄSSPRIS endast 129 !!! ERÄT Membranställ-favorit Finlands populäraste NORTH ICE -membranställ är kung av skalkläder. Designat för mångsidigt friluftsliv. Vatten- och vindtät, andande membranställ håller friluftaren varm och torr i alla väder. Stilig, lätt och hållbar. Noga uttänkta detaljer ökar användarkomforten ännu mer. Köp och bli förtjust Du med! · Huva med vatten- och vindtät AIR-TEX membran, med bra justeringsmöjligheter · Vatten- och vindtät, samt andade AIR-TEX -membran i jacka och byxor · Tejpade sömmar · Slitstarkt RIP-STOP -material · Praktisk ventilation under armarna · Reflexband som ökar säkerheten · Snabb GSM-ficka under vindlisten · Praktisk plats för hörlurlednig · Dubbel vindlist skyddar dragkedjan från vind och vatten. · Snyggt nätfoder · Praktisk midjejustering i byxorna · Tillräckligt långa men också lätt förkortade byxben · Åtstramning i byxbenen · Lätt ställ med bra passform för all slags motion 1 Ut och motionera Finland! NORTH ICE önskeset för friluftare är en perfekt klädselhelhet ända till de högklassiga jogginskorna: Allt är färdigt för funktionell lagerklädsel och trevligt friluftsliv. Med de här förblir du torr i alla väder. Och allt detta får du utan mellanhänder för priset på ett vanligt vindställ. 1. NORTH ICE membranställ 2. NORTH ICE fleece-mellanställ 3. NORTH ICE fleece-jacka 4. NORTH ICE ryggsäck 5. NORTH ICE handskar 6. NORTH ICE mössa 7. NORTH ICE joggingskor 2 5 3 D RM IN FÖ ÅN N U 4 6 80% Testad superhuva AIR-TEX -membranet är testat av toppklass när det gäller vattentäthet och andningsförmåga. HELA DET HÄR ÖNSKESETET MED JOGGINGSKOR 0 7 VATTENTÄT! VINDTÄT! ANDANDE! KLÄDSELSET UTAN ST! JOGGINGSKOR ENDA 99 (Motvarande 519 ) 129 (Motvarande 618 ) ELLER ELLER NORTH ICE joggingskor medföljer! (Cane, Mira eller Nordic) Internet-beställningar 24h/dygn www.eratukku.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16, TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-talo, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17
• SÄLJAKT I D Ute i drivisen finns den största orörda ödemarken i Norden. En omväxlande farlig, vacker och fascinerande värld. Säljakten blir alltmer aktuell p.g.a. att sälstammen växer. Åtminstone längs den österbottniska kusten har jakten blivit allt populärare. Kikarspaning i Bottenviken 20 Jägaren 3 / 2007
• DRIVISEN "Rännstång", en 4-5 meter lång skida Jägaren 3 / 2007 21
• J akt i drivis är en mycket krävande jaktform både för jägare och utrustning. Drivisen är förändringarnas jaktområde, för isen rör sig hela tiden fast det är vindstilla. Där det ena stunden är farbart med båt är kan det en liten stund senare vara helt fullt med is. Så det gäller att vara på sin vakt så man inte blir instängd i grov drivis. Jakt Jakten bedrivs i början på säsongen med mindre båtar och när isen smälter undan kan större båtar tas i bruk. Båtarna bör vara av glasfiber eller metall så att de klarar av isens påfrestning. En bra kombination är en ca 7-8 meters motorbåt med dieselmotor och en 3,5-4 meters jaktbåt på släp. Bästa jaktbåten är en s.k. "fääljulle" med vilken man närmar sig bytet tills man är inom skotthåll. "Rännstång" kan också användas, men kanske närmast vid jakt på den skyggare vikaren eller vid svåra isförhållanden. Jakten går till så att man först och främst söker efter isområden där sälen vistas. Detta med den större båten och den mindre på släp. Sen när man observerat säl påbörjas ansmygningen med jaktbåten och här bör man vara minst två personer samt en som lämnas kvar i den stora båten. Man skall aldrig lämna båten obevakad, för hur bra man än har ankrat den i isen kan den av en eller annan orsak driva iväg och då står man där utan båt mitt ute på havet. När jakten på gråsäl påbörjas (16.4) är kutarna så stora att de klarar sig själva utan modern. Sälarna skjuts huvudsakligen på isen och skadskjutningar skall så långt som möjligt undvikas. Gråsälens kut (årsunge) kan även skjutas med framgång i vattnet för den flyter vanligtvis tidigt på jaktsäsongen. Varmintkula i kaliber 6,5 mm Jaktkula i kaliber 30 Bild 1 och 2 skjutna i ca 10 cm tjocka uppblötta telefonkataloger på 100 meters avstånd. Vapen och ammunition Jakten kräver precisionsskytte och gott omdöme. De lagliga kraven på kalibrar för säljakt är minst 3,2 grams kula som levererar 800 Joule på 100 meters avstånd. I princip kaliber 222 Remington och uppåt. Eftersom sälen skall skjutas i huvudet behövs inga "elefantgevär", fast sälen kan väga upp över 300 kg. Vapen som lämpar sig för säljakt är precisionsvapen som klarar av att sätta skotten mitt i prick även efter fem dygn i köld och fukt. Med precisionsvapen menas ett välinskjutet vapen som klarar fem skott inom en snusdosa på 100 meter. Skjutavstånden varierar mycket, allt från 50 meter uppåt till vad skytten klarar av. Helt ovanligt är inte skotthåll Torbjörn Enroth Bilden till vänster visar hur en 11,7 g Norma Oryx i kaliber 308 penetrerat en 20 liters klump av ballistiskt gelatin. 22 Jägaren 3 / 2007
• Membranskor för Hela Folket. Nordisk succésko av högsta klass. Canadian Hunting Yukon är en vattentät, testad membransko för jakt och fritid. Skon är testad med goda resultat i obundna testlaboratorier i Stockholm (Läder- och textillaboratoriet i Stockholm: 27858). Förutom laboratorierna är skon testad vid otaliga terrängtester. 1. Yta av högklassigt och slitstarkt oxläder 2. Förstärkt på rätt ställen 3. Läst designad för nordiska fötter 4. Mycket stadig botten och hälkappa 5. Starkt mönstrat botten håller på alla underlag 6. Skons Qex-Tex -membran håller vatten och andas ut fukten 7. Starka snörningsöglor äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets ® ! NU TILL MÄSSPRIS 49 + leveranskostna der Obs! Mät din fot färdig innan du ringer. Det rätta måttet får du när du står på ett papper, ritar av din fot och mäter ritningen. Den nyaste expertisen som använts vid tillverkningen av JahtiJakt AIR-TEX Premium -membranskor, försäkrar att dina fötter alltid är varma och mår bra. Helt nytt är även luktreduceringsteknologin. 3-dubbel vattentäthet och bättre andningsförmåga JahtiJakt PREMIUM-jaktskon har en tredubbel vattentäthetsteknologi. Dessutom andas det värmelaminerade AIRTEX -membranet effektivt och håller fötterna varma. ! NU TILL MÄSSPRIS SCENTECH-luktreduceringsmetoden Fodermaterialet som är tillverkat med den unika JahtiJakt SCENTECH -luktreduceringsmetoden eliminerar bakterier som uppstår från kroppslukter nästan helt och hållet. Det förhindrar viltet från att känna vittring av människan. 129 + leveranskostna der Trivsamhet för fötterna Bottendelen av skon har en fyrlagerstruktur. Den är stadig med bra följsamhet. Den nya häldämpningen och insidans nya design ger jaktskon bekvämligheten av joggingskor. Obs! Mät din fot färdig innan du ringer. Det rätta måttet får du när du står på ett papper, ritar av din fot och mäter ritningen. De snabbaste får dessutom JahtiJakt skokräm med! Internet-beställningar 24h/dygn Butiker: www.eratukku.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 Uleåborg: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16,TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-huset, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17
• Tre kulor i kaliber .224. Den längst till vänster var en varmintkula och de två övriga vanliga jaktkulor. Avståndet var 100 meter och testmedia uppblötta, ca 10 cm tjocka telefonkataloger. En pappskiva har ställts ca en meter bakom telefonkatalogerna för att se splitterverkan. på 200-300 meter. Användning av avståndsmätare är att rekommendera, för avståndsbedömningen är mycket svår på öppna isslätter. Skottet riktas mot sälens huvud. Skott mot kroppen resulterar oftast i att bytet går förlorat, för sälen ligger ofta på iskanten och har den minsta liv kvar efter skottet glider den ner i havet och är som regel förlorad. Ammunition som används är halvmantelkulor, dvs. blyspets eller hålspets. Speciella så kallade varmintkulor är att föredra, för de fragmenterar nästan totalt vid träff och minskar därför rikoschettrisken. Dessa kulor har använts och testats med framgång bl.a. i Norge, speciellt vid jakt på öppet vatten. Användning av vanlig älgammunition fungerar också men dessa kulor är lite för hårda och kan vid bom flyga långa vägar och orsaka fara. En av de viktigaste aspekterna vid val av vapen och kaliber är att man tränar regelbundet och är väl inskjuten med sitt vapen. Flackskjutande kaliber är att föredra, t.ex. 22-250 Remington, 243 Winchester, 7 mm Remington Magnum, framom t.ex. 9,3x57 osv. G Bilden intill visar hur en 6,5 grams varmintkula expanderat och upplösts nästan totalt i gelatinet. Expansionen har startat omedelbart vid träff och ingenting har trängt igenom. Kalibern är 7 mm Rem Mag med utgångshastigheten 1100 m/s. 24 Jägaren 3 / 2007
• Kevyesti keskellä luontoa Nikonin uusi High Grade Light ­kiikari. Jatkat kävelyä... ...ja rakastat sitä. Koska Nikonin uusi HGL-kiikari on niin kevyt, tuskin huomaat sitä ennen kuin katsot sen läpi. Monikalvopäällystys takaa kirkkaan, terävän kuvan, jopa hämärässä. Vedenpitävä, huurtumaton rakenne varmistaa, että näet eteesi, minne tahansa polkusi vievätkään. Uusi HGL-kiikari Nikonilta. On aika nauttia askelten vapaudesta. 10x42 HG L DCF NIKON SUOMEN TOIMISTO NIKON NORDIC AB OJAHAANRINNE 4, 01600 VANTAA PUH: (09) 5660 060 FAX: (09) 5660 0626
• Digitalfototävlingen Jaktupplevelser avgjord Första pris D en digitalfototävling för ungdomar som Jägarnas Centralorganisation och närmare bestämt Ungdomsfonden har arrangerat är avgjord.. Tävlingstiden började i juli i fjol och gick ut den sista februari i år. Tävlingen var öppen för alla ungdomar som var högst 25 år gamla. Motivet skulle handla om jakt och viltvård och bilderna vara digitala. Ungdomsfondens samarbetspartners K Hjorth Oy, Sako Oy och Metsästäjän Erätukku Oy har skänkt en del av sitt fondbidrag för i fjol i form av priser till tävlingen. Över förväntan många deltagare Bilderna kunde skickas in antingen per e-post eller på cd. Och mycket riktigt strömmade det in bilder i stadig takt under hela hösten för att efter nyår öka på till en hel störtflod. Vi fick nämligen in hela 835 bilder av 305 personer, vilket betyder två, tre bilder per fotograf och tävlingsdeltagare. När tävlingen utlystes efterlyste vi från arrangörshåll bilder med en klar anknytning till bland annat jakt, viltvård och viltarter samt stämningsfulla pausbilder och äkta actionfoton. De inskickade bilderna företrädde mycket riktigt hela vår önskelista även om trofébilderna på fällt byte var ­ precis som väntat - en smula överrepresenterade. 26 Jägaren 3 / 2007 Vad bilderna berättar Det som slog oss vid bedömningen av tävlingsbidragen var den starka ställning som jakten har bland våra ungdomar, eller kanske snarare den livsstil som jakten representerar. Bilderna utstrålar äkta jaktglädje och respekt för vår jaktkultur, och sist men inte minst förmedlar bilderna att jakten inte håller på att tyna bort. Det ser våra ungdomar till, fosterlandets hopp och framtid som knappt ens blivit tonåringar än. De har ställt upp i tävlingen och dessutom figurerar det i bilderna en avsevärd mängd ungdomar. Bland deltagarna fanns också en hel del företrädare för det täcka könet, vilket egentligen inte är att undra på eftersom damerna nuförtiden utgör cirka 17 procent av dem som skriver jägarprovet. Somliga bilder drogs med tekniska brister Som väntat fick vi in bilder i många format och former. Men enligt tävlingsreglerna skulle bilderna vara i jpg-format med en resolution på minst 300 dpi. Långsidan skulle mäta minst 15 cm. På grund av de här kraven måste tyvärr en del av bilderna uteslutas från tävlingen. Några synnerligen fina och lyckade foton måste också läggas åt sidan eftersom de var för små. De skulle inte ha gått att förstora och inte heller användas för trycksaker. De tre bästa premierades Tävlingsjuryn var tillsatt av styrelsen för Jägarnas centralorganisation. Till juryn kallade vi fotografen Jaakko Ojala från Kjulo (två gånger belönad med Finlands Fotografförbunds Mästarevärdighet) , Juha Immonen från Joensuu (medlem av tidningen Jägarens redaktionsråd) och Tuomo Pispa (utvecklingschef på JCO). Tävlingsjuryn utsåg de tre bästa bilderna samt ytterligare sju bilder som gavs ett hedersomnämnande. Vid sitt arbete med att sålla fram vinnarna önskade juryn särskilt betona stämningen i bilderna och letade efter bilder där fotografen lyckats fånga ett ögonblick som knappast skulle komma på nytt. Den stora mängden porträtt av jägare med byte utgör utan tvivel ett minne för livet för jägaren i fråga men får sällan betraktaren att höja på ögonbrynen av förtjusning. Bland de insända bilderna fanns också några mycket fina fotografier som dock tyvärr hade en allt för svag anknytning till tävlingens tema. Dem var vi därför tyvärr tvungna att diskvalificera med hänvisning till tävlingens namn - Jaktupplevelser. G Tuomo Pispa
• Andra pris Följande fotografier premierades: Första pris: "Spets i väntan" Jarmo Heiskanen, Joensuu Pris: Ett Leupold Wind River 15-24x60 mm Spotting scope teleskop på stativ Donerat av K. Hjorth Oy Juryns omdöme: Härliga färger, lyckad komposition, finkänsligt fångad situation. Utmärkt skildring av stämningen en kylig höstmorgon. Fotografen njöt med all säkerhet av situationen liksom också hunden medan den väntade på att få sätta igång. En bild av utomordentligt hög kvalitet med vår nationalhund i huvudrollen. Andra pris: På gråsälsjakt Kennet Pettersson, Ytteresse Pris: En Beretta Back lite goretex-jaktdress Donerad av Sako Oy Juryns omdöme: En fräsch och annorlunda bild med tre huvudelement: himlen, isen och jägaren. Bilden illustrerar på ett strålande sätt ett grundläggande element i jakten, nämligen uppsökandet av viltet och svårigheten att komma till skott. Fotografen dokumenterar en sällsynt jaktform. Tredje pris: A Hard Day's Night Antti Peuna, Kuusamo Pris: En Jahti-Jakt VHF-telefon Donerad av Metsästäjän Erätukku Oy Juryns omdöme: En skojig bild som håller hög teknisk standard. Allt finns med: hunden efter väl förrättat värv, bytet, vapnet (hade visserligen fått vara brutet) och brasan. En lysande situationsbild där hundens gäspning väger upp den kanske aningen snäva beskärningen. I enlighet med tävlingsreglerna utlottades bland alla deltagare ett antal värdefulla sakpriser som donerats av Ungdomsfondens samarbetspartners och JCO. Sakpriserna lottades ut till följande: Ett Sako Quad syntetic 22 LR miniatyrgevär till Antti Kananen, Uleåborg. Ett Jahti-Jakt Premiun Air Tex­jaktdräktsset till Jussi Nupponen, Tammerfors. En Jahti-Jakt Laser-avståndsmätare till Conny Holmblad, Yttermark. Dessutom utlottades sju stycken Riistavisa-spel och fågelguide-set. Seten gick till följande: Kari Kinnunen, Suolahti Lauri Kokko, Esbo Henrik Zitting, Pielavesi Santeri Kinnunen, Helsingfors Jari Nevalainen, Nurmes Jaakko Pulkkinen, Helsingfors John Österlund, Mariehamn Publicerandet av bilderna De foton som har fått ett hedersomnämnande i tävlingen kommer att publiceras i tidningen Jägaren och på JCO:s webbsida. Så småningom kommer vi dessutom att öppna ett bildgalleri på nätet och publicerar där samtliga bilder som har deltagit i tävlingen. Ett stort tack till alla deltagare! Jägaren 3 / 2007 27 Tredje pris
• 28 Metsästäjä 3 / 2007
• Suomen Riista 52 hairt m Det femtioandra bandet av den över hela världen kända viltvetenskapliga publikationen Suomen Riista har utkommit. Innehållet i det 124 sidor tjocka bandet koncentrerar sig den här gången på arter av främmande ursprung i vår natur. I en särskild spalt tar Petri Nummi ställning till de främmande arternas inverkan på vår natur. Frågan gäller inte bara vårt eget land utan den är snarare global. På olika håll i världen påträffas rikligt med exempel på den här företeelsen och oftast förorsakar nykomlingarna problem för den ursprungliga naturen och samhället. Frågan är en såväl biologisk som samhällelig utmaning. Petri Nummi, Veli-Matti Väänänen och Jere Malinen skriver om bisamråttans betande och hur det här påverkar vegetationen och vertebraterna. Lapinjärvisjöarna i Maaninka kommun, med en yta på 200 hektar, har utgjort forskningsområde. I artikeln analyseras effekten av bisamråttans betande på frodiga sjöars strandzon, hur olika skeden av avbetningen inverkar på ver tebr atsamhällenas struktur ävensom övriga förändringar i vegetationen och bisamråttans funktion som vårdare av vattenviltet. Veli-Matti Väänänen m.fl. skriver om resultaten av uppföljning av olika uppväxtskeden för fasaner som försetts med radiosändare och utsatts i två områden med olika rovdjurstäthet. Bandets trdeje artikel behandlar vår största gnagare bävern. Djurets inverkan i egenskap av nyckelart på den övriga faunan utreds av Saara Kattainen och Petri Nummi. Trots att bävern ansetts vara skadlig närmast för skogsbruket har djuret positiva verkningar för fiskar, fåglar och andra däggdjur. Följderna av bäverns verksamhet kan också utnyttjas i skyddet av hotade arter. Jukka Bisi m.fl. rapporterar om skogsrenstammen återkomst till Suomenselkäområdet. I en undersökning försökte man utreda situationen för det "nygamla" hjortdjuret i de åtta kommunerna i Suomenselkäområdet. Skogsrenens återkomst väckte ju till en början förtjustning men sedermera också här och där en del ilska. Under vilka förhållanden orsakar skogsrenen skadegörelse på närmast odlingar och kan nånting göras för att förebygga detta? På bl.a. dessa frågor försöker artikeln ge ett svar. Jani Pellikka, Harto Lindén och Ari Nikula skriver om viltrikedom och markanvändning. I den här undersökningen har material om markanvändning samt resultat från triangelinventeringar under en längre tidsperiod utnyttjats. Slutledningarna stöder konklusionen att den direkta och indirekta verkan av mänsklig verksamhet på viltet i huvudsak har haft karaktären av hållbart nyttjande. I en annan artikel om viltrikedom behandlas uppföljningsmaterial ur historisk synpunkt. Jukka Kauppinen har skrivit en artikel om hur människor har upplevt överflöd och brist på vilt och hur det har uttryckts i tal och skrifter. Duvhökens näring är ett alltid aktuellt samtalsämne såväl bland forskare som övriga naturnyttjare. I Seppo Sulkavas m.fl. studie jämförs de tavastländska duvhökarnas näring åren 1957-1960 och 19952005 med varandra. Undersökningen strävar till att ge svaret på frågan om hur hökens näring har förändrats bl.a. för att antalet hönsfåglar har minskat. Martti Hario och Outi Ovaskainen skriver om hur svärtan sköter sina ungar. I undersökningen utreddes bl.a. orsakerna till den svaga framgången för kullarna av svärta i vattnen kring Söderskär. Den sista artikeln i bandet behandlar olika typer av älghorn i jägarkårens värderingar. Tuire Nygrén och Riitta Tykkyläinen redde ut orsakerna till att älgstammarna blivit allt mer stånghornsdominerade. Fenomenet har redan länge varit känt men de egentliga orsakerna till det har inte utretts. Vid undersökningen utreddes också värderingen av fångsten med hänsyn till hornen och/eller köttproduktionen. Suomen Riista kan beställas från Suomen Riistanhoito-Säätiö på adressen www.riistasaatio.fi/Suomen Riista/beställningar. Webbplatsen uppdateras som bäst. G tkom u Tapio Halla Jägaren 3 / 2007 29
• Ålandsnytt Värt att veta! lla personer med åländskt jaktkort har möjlighet att ansöka om tillstånd att fälla gråsäl. Ansökningsblankett finns på jakt- och viltvårdsenhetens hemsida: www.regeringen.ax avdelningarna näringsavdelningen skogsbruksbyrån jaktoch viltvård blanketter. A Jakt på gråsäl Inventeringsresultatet från år 2006 visar att gråsälen ytterligare har ökat i numerär. Vid flyginventeringen (utförda av Vilt- och fiskeriforskningsistitutet) fotograferades 7590 gråsälar i landskapet vilket är en ökning med drygt 2000 individer jämfört med året innan. Landskapsregeringen beslöt i år att ändra en hel del på riktlinjerna för skyddsjakt på gråsäl bland annat genom att: I öka antalet licenser till 450 stycken. I alla med åländskt jaktkort möjlighet att ansöka om tillstånd till jakt på gråsäl. I jakten sker i form av så kallad avlysningsjakt. Det innebär att varje fälld/påskjuten säl rapporteras utan dröjsmål (dock senast 23.00 samma dygn som säl fällts). När det totala antalet fällda sälar uppgår till 450 stycken, avlyses jakten. I tillståndet får utnyttjas där tillståndsinnehavaren har jakträtt. I övrigt är det samma regler som tidigare som gäller, läs mer om dem i riktlinjerna för skyddsjakt på gråsäl år 2007 på vår hemsida på adress: www.regeringen.ax avdelningarna näringsavdelningen skogsbruksbyrån jakt- och viltvård riktlinjer. På hemsidan finns även information om säljakt och hur man tar tillvara alla olika delarna av ett fällt byte. Utöver detta har flera jaktvårdsföreningar aviserat att de under året kommer att anordna kurser i hur man jakt och tillvaratagning av säl. MN "Jaktens dag" vid jakt- och fiskemuseet Den 21 april var det jägardag på Ålands jaktoch fiskemuseum i Eckerö, det var nu fjärde året i följd som det ordnades öppet hus vid museet nere vid Kärringsunds fiskeläge. Årets tema var säljakt och möjligheterna att tillvarata och vidareförädla bytet från säljakten. Dagen var välbesökt med ca 600 intresserade jakt och naturvänner som passerade dörrarna. Som en av de första punkterna under en fullspäckad dag, delades det ut pris till årets viltvårdare. Benny Holmström från Saltvik erhöll priset för sina insatser inom viltvården bl.a. genom en omfattande fällfångst samt övrig jakt på predatorer till gagn för småviltet. Från Eu-projektet "Sälen ­vår gemensamma resurs" deltog Anita Storm. Anita hade en utställning med sig som visade vilka produkter man kan laga med sälen som utgångspunkt, hon höll även ett uppskattat föredrag om hela projektet. Bengt Häger berättade om säljakten ur en åländsk synvinkel och gav flera goda råd om hur man ska genomföra en lyckad säljakt och inte minst hur man ska bete sig för att lyckas landa en skjuten säl. Sune Abrahamsson och Jan Stenroos var på plats och diskuterade och förevisade gevär och övrig jaktutrustning. Per-Erik Eriksson och Erik Raitanen visade hur det går till att laga fjädervettar på gammalt vis. Sunds och Finströms jaktvårdsföreningar var på plats och lagade holkar. Bror Eriksson och Mikael Johansson utförde trofémätningar av både rådjurs- och älghorn. Det fanns även möjlighet att pröva på skytte med jaktbågar. Ålands viltvårdare informerade om sin verksamhet. RG ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö 30 Ordförande Mathias Eriksson Kai Jaakkola Kurt Blomqvist Börje Sundblom Tommy Carlsson Conny Häger Tony Nordlund Jan Malmberg Jan Sundström Conny Rosenberg Börje Stenberg Ingen verksamhet Arvid Mörn Eddie Lundgren Ingmar Berglund Tor Påvals Adress 22940 ÅVA Vikingavägen 121, 22270 ECKERÖ Vandövägen 207, 22330 TJUDÖ Sandåsstigen 29, 22710 FÖGLÖ Tellskärsvägen 125, 22340 GETA Mörbyvägen 110, 22240 HAMMARLAND Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY 22830 ENKLINGE N. Svibyvägen 301, 22100 M:HAMN Fårgrundsv. 65, 22610 LEMLAND Lumpov. 277, 22630 LUMPARLAND Mörns 15, 22430 SALTVIK 22720 SOTTUNGA Guttorp, 22530 SUND Vårdöv. 164, Töftö, 22550 VÅRDÖ Tel 56425, 0457 5167156 0400 529 801 48 148, 0457 3424668 51201, 0457 530 1521 0457 31355720 23166 arb, 37778 hem, 0457 313 4699 32506, 0400 529315 55 370, 040 5459109 16756 hem, 28324 arb, 040 5409776 34471, 0457 0784911 35520, 0457 3613 800 0457 5244193 55104, 0400 913 147 45317 (tel+fax), 0457 5483817 44049, 0457 5483087 E-mail adress mathias.eriksson@pp.inet.fi kaijaakkola@bmc.aland.fi kurt.blomqvist@aland.net conny.hpkyla@aland.net jan.sundstrom@eckerolinjen.fi conny@aland.net eddie.lundgren@pp.inet.fi Jägaren 3 / 2007
• KUNGÖRELSE ANGÅENDE ÄLGSKYTTEPROV 2007 Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: I Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Alla lördagar från och med den 18 augusti till och med den 15 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 3 juli till 11 september kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Bjarne Nordberg (tfn 0400-705462). I Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Alla lördagar från och med den 18 augusti till och med den 15 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 31 juli till 11 september kl. 17.00­20.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 018-55370), Mats Perämaa (tfn 0400-721168) och Gerhard Björk (tfn 018-55584). I Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 28 juli till och med den 1 september kl. 13.00­16.00. Samma dagar är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Extra träningar för älgskytteprovet 3/7, 12/7 och 24/7 kl. 17.00-20.00 samt 21/7 kl. 12.00-16.00. Kontaktpersoner är Per-Erik Eriksson (tfn 0457-5958340 el. hem 018-51008), Bjarne Johansson (tfn 040-769222 el. hem 018-50358). I Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Alla lördagar från och med den 28 juli till och med den 1 september kl. 12.00­16.00 samt torsdagar från och med den 2 augusti till och med den 30 augusti kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan ske även onsdagar 4 juli till 29 augusti kl. 18.00­20.00 samt tisdagar 10 juli till 17 juli kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 0405217266). I Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Alla lördagar från och med den 28 juli till och med den 1 september kl. 12.00­16.00 samt onsdagar från och med den 1 augusti till och med den 29 augusti kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprovet kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 26 juni till 28 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Roland Danielsson (tfn 04573135375 el. hem. 018-34141). Älgjaktlag eller grupper om minst 6 personer kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 29 juli till och med den 1 september kl. 16.00 mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS ATT INNEHA SKJUTVAPEN FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen den 2 juni 2006 fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg KUNGÖRELSE ANGÅENDE PRAKTISKT BÅGSKYTTEPROV 2007 Tillfällen att avlägga praktiskt skjutskicklighetsprov för bågjakt i enlighet med 11 § i landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006) anordnas enligt följande: I Vid skjutbanan för bågjakt i Hammarland, Östanträsk: Den 11 och 12 juni samt den 11 och 12 juli är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Roger Pettersson: e-post: roger.pettersson@aland.net Tfn: 33 634, GSM: 0405-682409. Skjutbanans adress är Hammarlandsvägen 918. I SAMBAND MED DET PRAKTISKA PROVETS AVLÄGGANDE SKALL UPPVISAS INTYG ÖVER GODKÄND BÅGJÄGAREXAMEN FÖR LEDAREN AV PROVET. Provet sker enligt av landskapsregeringen den 2 juni 2006 fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanan. I samråd med landskapets jaktförvaltare kan av särskilda skäl beviljas möjlighet till avläggande av särskilt bågskytteprov utom ovan kungjorda tider. Detta kan t ex gälla prov för personer som inte har hemort på Åland. Ytterligare information finns på jakt- och viltenhetens hemsida: www.regeringen.ax avdelningarna näringsavdelningen skogsbruksbyrån jakt-och viltvård riktlinjer jakt med pil och båge. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Jägaren 3 / 2007 31
• 32 Jägaren 3 / 2007
• Nya MyWay Navigator är nu ännu lättare att använda. Med MyWay ser du hunden och jaktkamratens position noggrant i terrängkartan. MyWay fungerar nu även i S60 3rd seriens mobiltelefoner. MyWay Navigator Ny lättandvänd programvara. Klart förbättrad meny. I MyWay kulmineras år av kunnande när det gäller terräng och sjönavigering med mobiltelefon. Nya MyWay Navigator använder effektift telefonernas stora och skarpa displey. MyWay Navigator har lättandvänd ikon baserad meny, en förbättrad patenterad flera måls navigering samt spårning och enkel att instalera. MyWay Navigator Den förnyade kompass sidan i MyWay Navigator bevakar GPS modulens* status samt din rörelse och visar dig kompass riktningen snabbt och enkelt (pat.pending). Program och tillbehör i olika förpackningar, skaffa det du behöver. Förenlig med äldre Tracker och Pointer GPS sändare och program. **Bilnavogation kan köpas som tillbehör senare i sommar. * För att kunna använda kompassen eller se din plats på kartan behöver du en Bluetooth GPS, tex Tracker MyWay BT GPS 100:n ** Symbia telefoner 199 Dog GPS TTA-310i Testvinnarens nya ännu bättre halsband med SuperSense® teknik. Nya komponenter i samma skal. Hållbar och enkel i samma paket. Nya SuperSense® GPS är i praktiken dubbelt känsligare i svåra förhållanden (testad med stövare). Batteri förbrukningen bara 67 % jämfört med förra. Skall alarm och räknare* P Be gä My r offert W * Skall alarm får MyWay användren uppdatera under sommaren gratis. Ställbar skall alarm meddelar när skallet har börjat ,slutat samt berättar skall tätheten(ungefär) och hur länge hunden har skallat eller varit tyst. a INTy MyWay Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo, sales@tracker.fi MyWay Point Affärerna MyWay Point erbjuder fullständigt stöd till MyWay produterna. 28 MyWay affärer runt om i Finland. Point betjänar och ger råd till kunderna samt erbjuder nyheter, tillbehör, service och reservdelar. Närmaste MyWay Point affär hittar du på adressen www.tracker. /mywaypoint. Tillbehör Outdoor telefon fodral BT GPS särskilt när du går Dog GPS bil laddare 30:års födelsedags överrasknings gåva till alla Dog GPS:n köpare. P INT Mera info www.tracker.fi eller 08 521 9290 MyWay-försäljning MyWay Point affärer runt i Finland Kundstöd 0600 414 610 0,95 min+pvm (må-fre kl 8-20, lö kl 9-16) Jägaren 3 / 2007 33
• Konstgryt ger effekt! Jakten på de små rovdjuren hör till de viktigaste formerna av viltvård men tyvärr verkar jägarnas jaktlust ha minskat sakta men säkert efter hand som marknadspriserna på naturpäls sjunkit. Ändå är det så, att ett ihärdigt jagande kan ha en avgörande effekt för viltets bästa, bland annat för sjöfåglarnas häckning. ör att jakten på de små rovdjuren ska vara effektiv måste jägarnas insats vara helhjärtad. Jakten ska ske med alla till buds stående medel och över stora arealer, och gärna så att olika metoder stöder varandra. På varje jaktförenings marker finns det säkerligen gryt som åtminstone grythundsjägarna skyr som pesten. Grytet kan ligga under ett klippblock eller vara så djupt och vidsträckt att det helt enkelt är bäst att lämna det i fred. Sådana här ställen skänker sällan jägaren någon jaktlycka utan dagen går till att vänta ut hunden samtidigt som det knappt alls går att hjälpa den. Gryt som det här utgör alldeles fantastiska fristäder för rovdjuren och när sommaren kommer sticker en hel liga med nya små boplundrare ut nosen. Genom att fresta med ett urval nya bostäder kan jägarn locka de här filurerna i päls till att slå sig ner på andra håll. Här ska vi jägare dra nytta av de små rovdjurens naturliga böjelse för att söka skydd för vädret eller fiender och F Marko Muuttola viltvårdsplanerare JCO, Laitiala försökscenter nosa efter hemtrevliga boplatser att slå sig ner på. För ändamålet sitter det fint med en håla som är torr, dragfri, varm och lagom trång, och där djuret känner sig vara i säkerhet. Och saken blir inte sämre om det hittas nåt smått och gott att knapra på vid hålan. Ett konstgryt som uppfyller de här kraven och som ligger på rätt ställe blir minst lika populärt som ett naturligt gryt. Konstgryt som placerats utmed rovdjurens stråk erbjuder skyddade platser för dagvilan, till exempel om vädret plötsligt skulle slå om till snöslask. Vid fult väder slinker också räven gärna in i någon lämplig håla. Iden med ett konstgryt är mycket riktigt att erbjuda rovdjuren ett tillfälligt skydd vid växeln som de brukar använda samtidigt som det blir lättare för den flitiga jägaren att lägga vantarna på pälsen. Planera grytets placering Åkerholmar, uddar som sticker ut i åkrar, smala skogsnäs och gamla övergivna lador och andra byggnader är utmärkta platser för konstgryt. Genom att observera hur och var djuren rör sig hittar jägaren lämpliga platser att bygga gryt på. Det är förnuftigt att anlägga konstgrytet i en svag sluttning för att slippa problem med regnvatten. Marken ska gärna vara så beskaffad att det går att gräva och helst bestå av grov sand som släpper igenom vatten. Gräv inte ingången för djupt; det räcker bra med ungefär en halv till en meter. Själva bohålan kan grävas ner eller byggas ovanpå marken. Fördelen med ett nedgrävt gryt är att ljudisoleringen blir bättre. Den som smyger tyst kan till och med lyckas med att driva ut mickel räv från grytet. I regel är det ju så, att om djuren i grytet hör främmande ljud utanför så sticker de inte ens ut nosen. Ett gryt ovanpå marken åstadkommer man utan större besvär av till exempel halverade betongrör. Lägg duktigt med hö ovanpå rören som isolering. Höet lockar samtidigt till sig möss. Det är skäl att kontakta markägarna redan vid rekognosceringen av platser för konstgryt, dels för att få tillstånd att bygga gryten och dels för att också i övrigt hålla igång samarbetet. Det går att rusta upp bland annat lador och gamla stengärdesgårdar med exempelvis ett specialstödsavtal för lantbrukets miljöstöd. Samtidigt som man snyggar upp objektets yttre bygger man in ett gryt. Bjud in hela jaktföreningen på upprustningstalkot, det gör gott också för föreningens inre sammanhållning. Gångarna avgör Det är ett välkänt faktum att gryt som varit bebodda i årtionden kan vara flera meter djupa och ha gångar som slingrar iväg tiotals meter åt alla håll. Ett konstgryt består av samma komponenter som ett naturligt gryt. Det spelar ingen nämnvärd roll om grytets form beskriver ett U, Y eller V. Den som anlägger ett gryt kan alltså lägga ut krökarna och krumelurerna efter tycke och smak. Gångarna ska helst vara minst två till antalet och får mäta maximalt 25 cm i innerdiameter eftersom djuren drar sig för tunnlar som är för vida. Om de rör man råkar ha är större kan man minska på diametern genom att fylla på med sand, jord eller hö. Den som flyttar in ser nog själv till att det blir hemtrevligt där inne. En trång tunnel ger en känsla av trygghet så att även räven vågar stanna kvar. Sätt gärna en lucka som går att spärra vid utgången. Då kommer rovdjuret inte åt att smita om du jagar på egen hand. Sätt luckor vid lämpliga böjar på tunnlarna eller i korsningarna. Det underlättar hundens arbete och du kan beskära rovdjurets manöverutrymme. 34 Jägaren 3 / 2007
• Konstruera bokammaren så, att den kan öppnas eller alternativt så, att det finns två gångar dit. Det ger rovdjuret en möjlighet att fly för hunden. Det är ingen bra ide att jämt och ständigt snoka kring ett konstgryt eftersom spåren ändå avslöjar vem som håller till där. Det gäller att tänka sig för i synnerhet innan man släpper in hunden i ett tomt gryt eftersom detta kan få i synnerhet räven att börja ta långa omvägar kring stället. Det är inte omöjligt för mårdhundar att känna sig hemma också i en kort återvändsgränd, men i regel ska gången vara minst sex meter lång. Beroende på jägarens entusiasm och det tillgängliga byggnadsmaterialet kan gången göras ännu längre och grytet få fler ingångar. Jaktens effekt brukar då bli större. Gör en böj på tunneln med några meters mellanrum för att minska på draget och lägg in luckor som går att öppna på lämpliga ställen, till exempel vid böjar och korsningar. Detta underlättar också hundens arbete. För att grytet inte ska kylas ut är det bra att sätta en innerlucka innanför ytterluckorna eller att isolera grytet på något annat sätt. Om konstgrytet är välbyggt kan man jaga av det till och med utan hund. Själva rören kan vara av nästan vilket material som helst, men det gäller ju att välja ett material med så lång livslängd som möjligt. Betong är i praktiken ett evighetsmaterial, men har den nackdelen att ytan är så sträv att hunden kan skrapa sina ögonbryn. Trävirke ruttnar fort om man gräver ner det i marken, men exempelvis un- der en lada är trä ett beaktansvärt alternativ. Man kan förlänga trävirkets livslängd genom att isolera mot marken med takfilt. Av plasttrummor får man ett tunnelmaterial som är lätt att flytta och transportera. Ta ett rör på ungefär en halv meters längd och klyv det. Detta blir väggar och tak. Lägg förzinkat nät på marken, täck med ett tunt lager jord och lägg det kluvna röret ovanpå. Täck därefter in hela rörsystemet med jord. Täck fogarna med exempelvis takfilt eller silikon för att det inte ska kunna tränga in vatten i grytet. Strö för bokammaren Boet ska ha en inre diameter på minst 60 centimeter och kan utmärkt väl göras av en betongring. Lägg ett nät underst för att hindra invånarna från egna utgrävningar. På det här viset kan också vatten som eventuellt har läckt in sippra ner i marken. Du kan hindra drag genom att sänka kammarens golv till cirka 30 centimeter under gångarnas nivå. Ett eventuellt luftdrag passerar då ovanför djuren när de ligger och vilar. Du kan också öka invånarnas trivsel genom att lägga hö i boet. Det ska finnas åtminstone en bokammare som har två ingångar. Alternativt kan gångarna stråla samman innan boet, vilket gör kammaren till en återvändsgränd. Boet eller gången som leder till boet måste absolut gå att öppna så att man utan möda eller Jägaren 3 / 2007 35
• besvär kommer åt bytet när hunden har trängt in det i kammaren. Ett annat alternativ är att göra ett bo av genomgångsmodell, vilket ger viltet en möjlighet att fly för hunden. Vid sådana här gryt är det möjligt att lära hunden att driva ut viltet ur grytet. Det går också att dela bokammaren med exempelvis en stor sten. Du kan också sätta upp en skramla av något slag i kammarens tak för att på det viset försöka driva ut rovdjuret. Det förutsätter förstås att jägaren tassar absolut ljudlöst till grytet, men ändå är i synnerhet grävlingen och mårdhunden ovilliga att lämna sitt bo och stannar i stället någonstans i röret och trycker. Höladorna, ett eldorado I allmänhet hålls det torrt under en lada året om medan det hö som har silat ner genom springorna mellan golvbräderna bildar en mjuk och god bädd för de fyrbenta filurerna. På sådana här ställen kan jakten avkasta några mårdhundar och ett par grävlingar på en och samma dag. Gamla hölador och andra övergivna byggnader utgör mycket riktigt strålande platser för konstgryt. Också byggnader i dåligt skick duger för ändamålet. Det avgörande är att bokamrarna hålls torra. Det enklaste sättet att bygga ett konstgryt under en lada är helt enkelt att lägga dit duktigt med hö och täta väggarna för att stänga draget En lada som står i skogsbrynet är rätta platsen för jakt på små rovdjur. Genom att rusta upp lador på talko höjer vi kvaliteten på landskapet och gör viltvårdarna en tjänst. Det är också möjligt att få miljöstöd för upprustandet. ute. Men visst är det möjligt att minska på spelrummet genom att också bygga gångar under golvet. Du kan utnyttja golvets bjälkar som en andra vägg. Om bjälkarna befinner sig nere på marknivå gräver man ut undergångar och lägger nät på bottnen för att hindra inhysingarna från egna utgrävningar. Också här under ladugolvet ska bokamrarna och korsningarna gå att öppna. Markera luckornas platser och avrunda jobbet med ett lager hö som isolering. Det räcker med ett varv småbalar men går också med löshö. Sätt gärna en spärrbar lucka vid ingångens mynning så att den mickel som slunkit in inte kan sjappa om jägaren skulle jaga på egen hand. Det är klok politik att lägga ingångarna i motsatta väggar så att den som står på pass får en klar sektor och kan skjuta utan att utsätta sina kamrater för fara. Genom att sänka boets golvnivå till cirka 30 cm under gångens nivå kan gästen sova dragfritt. En tröskel med den här höjden utgör inget hinder för djuren. Några tips och råd - Blanda säd i höet som du lägger i grytet, det drar till sig möss som i sin tur lockar till sig hugade små rovdjur. Dessutom kan du vittra in grytet eller omgivningen med exempelvis kött, fisk, hundtorrfoder eller syntetiska invittringsmedel. - Strö mjuk sand vid ingångarna för att kunna följa med trafiken under barmarkstiden. - Häng upp två trådar vid ingångens mynning. De ska nå ända ner till marken. För in den ena tråden en bit inåt tunneln. Trådarna kommer att skvallra för dig om djuret ifråga har gått in eller ut. - Låt bli att kolla konstgryten jämt och ständigt. Det räcker med ett par inspektioner i månaden. Dessa görs helst vid dåligt väder. G Bara bokammaren är torr, varm och dragfri så är grävlingen nöjd. I 2 36 Jägaren 3 / 2007
• Räkna medstudsare vinden när du jagar med Många gånger behöver jägaren inte räkna med vindens inverkan på kulan. Men vid vissa jaktformer är det helt enkelt nödvändigt att beakta vinden. Den som ägnar sig åt vinterjakt på dalripa eller fjällripa, toppjakt en blåsig dag eller kanske säljakt ute i isen måste känna till fakta om vinden. D Ulf Lindroth et är inte lätt att vara kulskytt när det blåser ordentligt och precisionskraven är höga. Vinden rycker i kläderna och gungar en stående skytt. Trädstammar är inte längre stadiga stöd. I markplanet kan snödrev skymma sikten, eller så piskar gräs och buskar fram och tillbaka i kulbanan. Till råga på allt varierar vinden över tid och längs kulans bana. Skytten kommer att prestera sämre träffbilder än vid lugnt väder. 38 Jägaren 3 / 2007 Men det stora problemet vid kulskytte i blåsigt väder är hur mycket en sidvind förflyttar träffläget i sida. Ämnet har avhandlats många gånger och kommer att avhandlas igen. Alla projektiler påverkas av vind, men hur mycket varierar det mellan olika kalibrar, kulor och laddningar. Samtidigt varierar precisionskraven mellan jaktformerna. Den genomsnittliga älgjägaren kan lugnt lämna ämnet åt sitt öde. Ett kulskott mot lungpartiet på en älg på 80 meters avstånd träffar ungefär som vanligt om det så dånar i trädtopparna. Men sitter det en dalripa intill en sten 60 meter bort och det yr snödrev efter backen så får finkaliberskytten något att fundera på. Detsamma gäller redan i måttlig vind när orrtuppen sitter på 200 meter. I de fallen bommar skytten som inte vågar sikta i luften bredvid fågeln. Hur mycket bredvid, det beror på vad jägaren skjuter med och på vindförhållandena. För att börja i den enkla änden av beräkningar och praktiska tillämpningar, så har ammunitionstillverkarna ofta tabeller på hur just din patron tacklar vinkelrät sidvind av vissa styrkor. Det svåra blir att översätta detta till en situation med ett lite annat avstånd, en lite annan vind, eller en lite annan vinkel. Som tur var finns det en teoretisk grund och en del tumregler. Här kommer den viktigaste teorin bakom konsten att träffa rätt i vind. Inte bara de gånger då dalripan eller fjällripan sitter kvar och låter dig skjuta in dig efter kulornas snöuppkast, utan med första skottet. Läser du in dig på lite teori behöver du inte träningsskjuta så hemskt mycket i vind förrän du börjar behärska läget. Det finns förstås andra sätt att tackla problemet. Egentligen finns det två. Det ena är att
• Detta är en träffbild från en .22 hornet skjuten med fabriksladdad Winchester 3 grams hålspets på 50 meters avstånd i sidvind från höger, 3 m/s. Vapnets träffläge på samma avstånd i lugnt väder är markerat med ett häftstift. (Samtliga tre vapen är kontrollskjutna i lugnt men lite kallare väder i nära anslutning till vindskjutningen, därav häftstiftens platser.) Samma vapen skjutet på 100 meters avstånd i samma vind. Även nu är träffläget i lugnt väder markerat med ett häftstift. (Lite längre till höger än på 50 meter eftersom det lilla felet i sidled fördubblats med fördubblat skjutavstånd.) Som synes har vindavdriften ökat ungefär fyra gånger. En .22 lr gav i samma vind på 50 meters avstånd ungefär dubbelt så stor vindavdrift som .22 hornet. Ammunitionen är Lapua Speed Ace. Fyra skott med 6,5x55 Norma Jaktmatch Elektron i 3 m/s från höger på 100 meter visar tydligt att 6,5: an är mindre vindkänslig än .22 hornet. Avdriften rör sig bara om någon centimeter. (Det övre hålet är tre kulhål där mellanliggande papp fallit bort.) Men den fyrdubblade avdriften som kan förväntas på 200 meters håll skulle ge en träff mot vänstra ytterkanten på en orres träffområde och i 4 m/s skulle det antagligen bli en bom. Ulf Lindroth Vid jakt på dalripa eller fjällripa i vinterfjället är det ofta viktigt att tänka på vindavdriften. Redan vid ganska måttliga vindar och skotthåll kan det vara aktuellt att hålla utanför ripan för att få träff. Förändring med vind och avstånd I Vindavdriften är grovt räknat proportionell mot vindstyrkan. Det betyder att för en viss kaliber och laddning ger en fördubblad vindhastighet en fördubblad vindavdrift på varje givet avstånd. Vindavdriften är däremot grovt räknat proportionell mot kvadraten på avståndet. Det betyder att en fördubbling av skjutavståndet ger en fyrdubbling av vindavdriften. Ett tredubblat skjutavstånd ger nio gånger så stor vindavdrift, och så vidare. Av detta följer att avståndsbedömningen är extremt viktig vid skott på långa avstånd i vind. Redan vid relativt små vindhastigheter blir vindavdriften på de längre hållen större än kulbanans normala krökning i höjdled, som brukar kunna ställa till nog så mycket besvär för fjällripejägare och toppskyttar. Källa: Rifle Accuracy Facts av Harold R. Vaughn skjuta så mycket i vind med de kalibrar man använder för jakt, att hjärnan närmast omedvetet kalkylerar vindavdriften genom en snabb avståndsbedömning relaterat till en snabb uppskattning av vindstyrkan. Även en ivrig förespråkare för övningsskjutning vill upplysa om att metoden visserligen är rolig, men dyr och synnerligen tidskrävande. Fast gäller det .22 lr så varför inte? Den andra metoden, för den som varken vill plugga teori eller nöta praktik, det är att avstå från precisionsskytte när det blåser hårt! G Jägaren 3 / 2007 39
• Även en liten höjdförskjutning I Mera fysik: Roterande kroppar utsätts för gyroskopiska krafter, krafter som beror av just rotationen. En kula som skjutits genom ett räfflat lopp är en sådan roterande kropp. När en roterande kropp utsätts för en kraft från sidan, så påverkas kroppen av en kraft åt sidan, men även en kraft i höjdled. En kropp som roterar medsols och utsätts för en kraft från höger kommer att pressas uppåt. Utsätts samma kropp för en kraft från vänster sjunker den. Naturligtvis gäller det motsatta en kropp som roterar motsols. Vid sidvind kommer din gevärskula alltså att få en viss träfflägesförskjutning i höjd, utöver sidledsförskjutningen. Märk väl att detta för de flesta jägare är kuriosa. Som en tumregel sägs höjdförskjutningen till följd av sidvind motsvara cirka en tiondel av sidledsförskjutningen. Källa: Rifle Accuracy Facts av Harold R. Vaughn När vinden inte är rak sidvind I Naturligtvis kommer inte alltid vinden i 90 graders vinkel mot kulbanan. För den som vill ha tumregler om hur vind ur olika vinklar ska hanteras vid praktiskt skytte, finns följande skiss. För att ha någon praktisk nytta av skissen måste du förstås känna till vilken vindavdrift du kan förvänta dig på ett visst skjutavståndet och i ren sidvind. Hur som helst kan det vara intressant att se hur vindavdriften påverkas när vinkeln mellan kulbanan och vindriktning minskar. Skissen anger hur mycket skytten ska kompensera för vindavdriften för att träffa rätt då vinden blåser i en viss vinkel mellan kulbana och vind. Enheten är procent av den teoretiska vindavdriften vid samma vindstyrka riktad 90 grader mot kulbanan. Källa: Understanding Firearm Ballistics av Robert A. Rinker Mål Ingen kompensation 50% 86% 50% 86% 100% 100% 86% 50% Ingen kompensation 86% 50% Skyttens position Grafik: ELIN BRANDER 40 Jägaren 3 / 2007
• Effekten av sidvind vid skyttens position Lä nära skytten är bättre än lä nära målet! I Om det är lä längs delar av kulbanan, har det mycket stor betydelse för träffens läge om kulan utsätts för vinden tidigt eller sent längs banan. För att förstå detta måste man tänka som en fysiker. En kula som flyger i sidvind utsätts hela tiden för en acceleration i sidled. (Det är därför vindavdriften inte är proportionell mot avståndet, utan mot kvadraten på avståndet.) Upphör sidvinden så upphör accelerationen i sidled. Men kulan kommer redan att ha uppnått en viss hastighet i sidled och den hastigheten är i princip konstant efter att sidvinden upphör. Med andra ord; när sidvinden upphör slutar sidledshastigheten att öka, men den redan uppnådda sidledshastigheten består. Fortsätter kulan att flyga i lä, så ökar sidledsfelet alltså proportionellt mot skotthållet. (Hade sidvinden bestått hade sidledsfelet istället fortsatt att öka betydligt snabbare, med kvadraten på avståndet.) Alltså: Utsätts kulan för vind tidigt i banan så får den en sidledsrörelse som kommer att fortsätta även i lä. En kula som till exempel utsätts för sidvind i 50 meter och sedan flyger 150 meter i lä mot ett mål 200 meter bort kommer därför att träffa betydligt mer i lä om riktpunkten, än en kula som först flyger 150 meter i lä och avslutar med 50 meter i sidvind. Källa: Understanding Firearm Ballistics av Robert A. Rinker Siktlinje 7 cm totalt 200 m Vindskydd Vindriktning 6 cm avdrift i vindstilla område 1 cm 50 m 0m Skytt Grafik: ELIN BRANDER Kulan startar utan sidledshastighet. För att få en centimeter avdrift på 50 meter måste den ha uppnått en sidledshastighet på två centimeter per 50 meter. Denna hastighet består sedan i lä. På 200 meter är träffläget förflyttat sju centimeter. Tillstånd för jakt på ripa i övre Lappland säljs per telefon, 0203 44122. Man kan inte ansöka om dessa tillstånd i förväg. Uppgifter om jaktområden, olika typer av tillstånd och deras priser finns i guiden "Metsästys valtion mailla 2007". Denna guide delades ut med januarinumret av den finska Metsästäjä-tidningen. Mer information om jaktområdena finns också på www.villipohjola.fi/metsastys. Största delen av tillstånden säljs i juni, och resten kommer till försäljning på hösten när viltbeståndet har utvärderats. Tillstånd säljs enligt kvoter. Säsongstillstånd för jakt på småvilt Nu kan man ansöka om säsongstillstånd för småvilt: ansökningarna skall inlämnas till Forststyrelsen senast 31.5.2007 kl. 16.00. Säsongstillstånd beviljas för en del av jaktområdena i Västra och Östra Finlands län och de omfattar alla arter av småvilt. Dessutom beviljas tillstånd för jaktområdena i Uleåborgs län, där de omfattar allt annat småvilt förutom hönsfågel. Tillståndsbesluten fattas senast 13.7.2007. Eftersom antalet säsongstillstånd är begränsat, prioriteras vid beviljandet sådana jägare som annars inte har rimliga jaktmöjligheter. De som blir utan säsongstillstånd kan köpa dygnstillstånd eller tillstånd för en del av säsongen. Tillstånd för en del av säsongen, dvs. tillstånd för slutet av säsongen (1.11.2007­30.4.2008) kommer till försäljning 17.9.2007 kl. 8.00. Forststyrelsens jaktmarker I juni inleds försäljningen av jakttillstånd för småvilt. Nu är det dags att planera tid och plats för höstens jaktfärder. Jakttillstånd för småvilt (1-7 dygn) Forststyrelsens jakttillstånd för småvilt säljs i två omgångar. Den första satsen börjar säljas i juni och den andra i september. Försäljningen är graderad vid båda tidpunkterna. Telefon- och webbförsäljningen börjar samtidigt varje dag kl. 8.00: telefon 0203 44122 eller www.villipohjola.fi/metsastys. Den jaktområdesspecifika försäljningen inleds enligt följande: Sommaren 2007 Hösten 2007 Södra, Västra och Östra Finlands län samt Uleåborgs län med undantag av Kuusamo, Pudasjärvi och Taivalkoski 5.6. 28.8. Lapplands län med undantag av Posio, Salla och Savukoski 6.6. 29.8. Posio, Salla, Savukoski 7.6. 30.8. Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski 8.6. 31.8. Enontekis, Enare, Utsjoki (tillstånd för jakt på ripa) 11.6. 3.9. Övriga tillstånd Tillstånd för jakt på små rovdjur kan köpas fr.o.m. 16.7.2007 kl. 8.00. Vid samma tidpunkt inleds försäljningen av den andra avgiftsperiodens småviltstillstånd (tillstånd för 1­7 dygn, närmast för jakt på sjöfågel och hare), vilka gäller för tidpunkterna 1.8­9.9.2007 och 1.11.2007­ 30.4.2008. För personer under 18 år säljs förmånliga 1­7 dygns ungdomstillstånd (10 ). Om försäljningen av tillstånd för jakt på björn informerar vi senare när renskötselområdet har fattat beslut om kvoter och jakttillstånd i början av augusti. Mer information: www.villipohjola.fi/metsastys Tillståndsförsäljning: Tfn 0203 44122 www.villipohjola.fi/metsastys Jägaren 3 / 2007 41
• Läs mera om kulskytte I Mycket av materialet om vindavdrift vid kulskytte har hämtats ur två amerikanska fackböcker, Rifle Accuracy Facts av Harold R. Vaughn samt Understanding Firearm Ballistics av Robert A. Rinker. De båda böckerna och många andra böcker om skytte och vapen kan beställas till exempel från den amerikanska nätbokhandeln www.amazon.com. Hur påverkas olika kulor? I Den tid en kula är i luften är mycket viktig för vindavdriftens storlek. Flyger två likadana kulor under likadana förhållanden, men med så olika hastighet att den ena når ett mål på etthundra meters avstånd på samma flygtid som den andra kulan behöver för att nå ett mål på tvåhundra meter, kommer båda att ha lika stor träfflägesförändring på grund av vindavdrift. Hög hastighet är alltså en viktig faktor för att minimera vindavdrift. En kula med hög ballistisk koefficient, i princip en flygvänlig kombination av form och vikt, är av samma anledning mycket bättre än en kula med låg ballistisk koefficient. Det finns ytterligare fysikteori bakom punkterna ovan. När vindavdrift ska beräknas med matematisk precision är det viktigaste egentligen inte flygtid eller hastighet, utan den tidsförlust en kula gör till följd av luftmotståndet. Det här är inte bara viktigt att veta för älgjägaren utan också viktig kunskap för all jaktlig tillämpning. (Läs för all del gärna mer i boken nedan om vetgirigheten väckts.) Högre kulvikt ger också mindre vindavdrift (förutsatt en laddning som ger den tunga kulan samma flygtid till målet som den lätta). Detta motverkas i praktiken en del av det faktum att den tyngre kulan ofta har något större sidoyta och därmed fångar mera vind. Höjd kulvikt är inte en lika enkel väg mot sänkt vindavdrift som höjd hastighet eller ballistisk koefficient. Lägre densitet, alltså ett lättare kulmaterial, ger ökad vindavdrift. Rena kopparkulor kommer alltid att vara sämre än kulor med blykärna i detta avseende. Källa: Understanding Firearm Ballistics av Robert A. Rinker Specialfall där högre hastighet inte ger mindre vindavdrift I Det finns ett undantagsfall där ökad hastighet inte ger minskad vindavdrift. Det har sin grund i särskilda ballistiska förhållanden kring ljudets hastighet. Eftersom .22 lr är den enda kulkaliber i det hastighetsområdet som används för jakt i nämnvärd omfattning i Sverige och Finland, så är detta ett problem som i praktiken bara gäller den kalibern. Fysiken bakom detta undantag är ett kapitel i sig (läs mer i boken nedan), men i princip är fenomenet en följd av en snabbare uppbromsning i hastigheter just över ljudets hastighet (som ligger kring 340 m/s, varierande med temperatur, lufttryck och annat). Den praktiska betydelsen av detta är att den som byter ut en .22 lr-ammunition med en utgångshastighet kring exempelvis 330 m/s mot en med kring 400 m/s, får flackare kulbana men faktiskt större vindkänslighet. Källa: Understanding Firearm Ballistics av Robert A. Rinker Inte bara sidvind! I I vissa sammanhang påverkas kulan inte bara av sidvind. Särskilt ripjägaren i vinterfjällen kan tvingas ta hänsyn till vindar upp eller ner längs fjällbranterna. De vindarna är inte mera komplicerad än andra vindar, det gäller bara att komma ihåg att kompensera för dem precis som man skulle ha gjort för en sidvind. Ge akt på snödrev och annat som kan ge en vink om vindriktningen. 42 Jägaren 3 / 2007 Här kan du hitta mer om vindavdrift I Många ammunitionstillverkare har tabeller över vindavdrift för sina patroner. Svenska Norma är en av dem som har tabeller, men de erbjuder också en verkligt intressant möjlighet att studera vindavdrift på sin hemsida www.norma.cc. Om du går in där och väljer rubriken Ballistik så får du upp en sida där du kan välja en Norma-patron eller knappa in egenskaper för en annan patron och sedan ange vindstyrka, vindens vinkel och skjutavstånd. Programmet ger dig sedan vindavdrift för de förhållanden du angett. Där kan du snabbt lära dig vad du kan förvänta dig av din patron. Det är en bra grund för egna försök i fält. (Materialet har publicerats i tidskriften Svensk Jakt 1/2007) I 2 B
• GPS -enheter NU TILL MÄSSPRIS! Mångfaldig testvinnare fick en efterföljare! Det populära Garmin 60C -kart-GPS:t som har varit framgångsrik i tester har nu fått efterföljaren Garmin 60Cx. Nu kan du ladda ner mer TOPO-Suomi PLUS -kartor på minneskortet än någonsin tidigare. 60Cx till Finlands förmånligaste pris, endast från Erätukku. Tillsammans med TOPO-Suomi PLUS -terrängkartor är GPS:en helt överlägsen bl.a. för jaktbruk. De snabbaste får nu ett bonuspaket värt över 200 på köpet! äs JakItmUKKU sa! ERÄT Vi stöder JCO:s Ungdomsarbete Hela Folkets nüvi 200/nüvi 250 Garmin nüvi 200 produktfamiljens produkter är lättanvända gps-navigatorer med elegant och mycket tunn design. Anordningen har en detaljerad gatukarta, automatisk finskspråkig steg för steg -ruttning med touchscreen Endast från Erätukku: Nya TOPO-Suomi PLUS + Garmin 60Cx kart-GPS · Skarp och stor färgdisplay · Skarp arealmätning, lättanvänd · Rådgivning på finska, lättanvänd · Effektiv GPS-antenn, fungerar bl.a. i fickan · TOPO-Suomi PLUS -data på CD medföljer (endast från Erätukku) · Tack vare ny teknologi och den nya minneskortsegenskapen kan man ladda ner data från den nya precisa TOPO Suomi PLUS-kartan, t.o.m. HELA FINLAND får plats · Överlägsen batterilivslängd; med Erätukkus batteri upp till 50 h · Fungerar utan problem även vintertid · OMFATTANDE GARANTI FRÅN IMPORTÖREN 13 MÅN Produktegenskaper och teknisk information: · Klar 3.5" färgdisplay; 320 x 240 upplösning; QVGA TFT display, med bakgrundsbelysning och touchscreen · Möjlighet att förstora minnet med SD minneskor · Garmin Lock stöldskydd. Öppning med PIN-kod eller start. inom 50 m radie från låsningspunkten. · Valbara fordonsikoner · 3-dimensionell eller traditionell översikt av karta-och signalbild · Dimensioner: 9,65 cm x 7,11 cm x 2,03 cm. · Vikt: 148 gram. · Inre Li-ioni batteri. Batteriets drifttid: 4 - 5 timmar beroende på användningssätt. · Innehåller ett stadig sugproppställ som är lätt justerbart och avtagbar 64 Mb MINNESKORT MEDFÖLJER! (Upp till 100 x 100 km TOPO·Suomi PLUS -karta) Vi har även extra minneskort! TESTVINNARE! TM (19/05) testade Garmin 60 CS och Erätukkus TOPO·Suomi PLUS ­kartor NUSPAKET GARMIN 60 CX + BO RIS! SP NU TILL MÄS Nyhet på Nordens kartor! Nu på köpet till de snabbaste bonuspaket värt ÖVER 200! 1 TOPO·Suomi PLUS (motsvarande 99 ) 499 - och + programmerings er leveranskostnad Garmin nüvi 200 · Nüvi 200: förladdade City Navigator Europe NT kartor ­ innehåller detaljerade kartor av Norden Garmin nüvi 200 NU TILL MÄSSPRIS! Nyhet på Europa-kartorna! 229 + leveranskostnad er Garmin nüvi 250 · Nüvi 250: förladdade City Navigator Europe NT kartor ­ innehåller detaljerade kartor av Europa 2 3 Erätukku-snabbladdare + NiMH ­batterier (motsvarande 59 ) Garmin nüvi 250 NU TILL MÄSSPRIS! Extraminneskort 512 Mb (motsvarande 49 ) 279 + leveranskostnad er Internet-beställningar 24h/dygn Mån-Fre kl 9-18 Ma-Pe klo 8-18 8-18, myös viikonloppuisin Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16,TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-Huset, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi 020 747 7000 Soita ja tilaa! 020 7477 080 0400 245 083 Telefonbeställnigar
• Del 3 Jaktföreningsenkäten 2005 Föreningarnas viltvård i förändring G Viltvården byter fokus. Rådjuret och vitsvanshjorten blir allt populärare G Intresset för att utfodra hararna och sköta knipholkar minskar. G Över 15 miljoner kg foder årligen till viltet. I denna tredje del av artikelserien om jaktföreningsenkäten ska vi ta oss en närmare titt på jaktföreningarnas och jaktsällskapens viltvårdsverksamhet. Till det som vi ska ta upp hör exempelvis antalet utfodringsplatser som har grundats för olika arter, mängden foder som sätts ut åt viltet, omfattningen av insatserna för att rusta upp viltmiljöer, arbetet med fågelholkar, viltåkrarna och antalet fällor för små rovdjur. Vi kommer också att göra jämförelser med tidigare enkäter för att undersöka vilka kursändringar som är aktuella för viltvården i vårt land. tarna och rådjuren, har antalet utfodringsplatser ökat klart. Också för älgens, sjöfåglarnas och fälthönsens del har antalet utfodringsplatser ökat en smula. Däremot har utfodringarna minskat för skogshönsens och hararnas del. Hjort och rådjur favoriter Intresset för att utfodra hjortar och rådjur har ökat kraftigt, i synnerhet under innevarande årtionde. Antalet utfodringar har ökat med hälften sedan utfrågningen år 2000, då det fanns 6000 platser. Det har aldrig hänt förut att antalet utfodringsplatser skulle ha ökat så här kraftigt. År 1983 fanns det 2400 utfodringar för hjort och rådjur, och år 1986 fanns det 3000 stycken. Under de fem första åren av innevarande årtionde har antalet utfodringsplatser för hjort och rådjur sexdubblats i Uleåborgs jaktvårdsdistrikt, femdubblats i Kymmene och fyrdubblats i Österbotten. En annan faktor av intresse är det, att om vi ser till de absoluta siffrorna så har ökningen av antalet utfodringsplatser varit störst i de sydvästra jaktvårdsdistrikten, det vill säga i Egentliga Finland, Satakunta, Nyland och Södra Tavastland. Det här är distrikt där vitsvanshjorten har varit stark redan i flera årtionden och där rådjuret har sitt starkaste fäste i landet. Både vitsvans- och rådjurspopulatio- nerna har befunnit sig i tillväxt och har uppenbarligen varit i behov av allt mera utfodring. Eftersom rådjuren håller sig med mindre revir är det viktigt att det finns fler utfodringsplatser för dem än för exempelvis vitsvanshjortarna, och att utfodringarna placeras på lämpliga ställen. Den starka lodjursstammen har dessutom kanske bidragit till viltvårdarnas intresse för att fördela utfodringen på fler ställen. Utfodringen av harar minskat under 2000-talet Utfodringen av harar har i långa tider legat i täten för viltvården men under 2000-talet har entusiasmen falnat lite grand. År 2000 fanns det sammanlagt 35 000 utfodringsplatser för harar men under de fem följande åren minskade antalet med tiotusen. Om vi ser närmare på långtidstatistiken får man intrycket att jägarnas vilja att utfodra harar är kopplad till avskjutningen. När harstammen växer anlägger jägarna allt fler utfodringar och kniper förstås ännu fler harar. Utifrån den långtidsstatistik som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har gjort upp för avskjutningen verkar harstammarna inte ha vuxit sedan toppåren i början av 1980-talet, då avskjutningen under fem år i rad överskred en halv miljon harar och närmade sig en hel miljon. 76 000 utfodringsplatser för viltet Enkäten visar att jaktföreningarna i landet har sammanlagt 76 000 utfodringsplatser för olika viltarter. Det finns 3600 utfodringar för skogshöns, 2600 för fälthöns, 4800 för sjöfåglar, 28 000 för älgar, 9000 för hjortar och rådjur samt 26 000 för harar. Det största antalet utfodringsplatser för olika arter finns i Norra Savolax. Det totala antalet utfodringsplatser i landet som helhet är så gott som oförändrat sedan enkäten som gjordes år 2000. Det som däremot är mycket intressant är att det på fem år, det vill säga under en väldigt kort tid, har inträffat klara och tydliga förändringar i antalet utfodringsplatser för de olika viltarterna. För de små hjortdjurens del, det vill säga för vitsvanshjor- Hannu Huttu Marko Svensberg, Pentti Vikberg En ny utfodringsplats för rådjur. Intresset för utfodringen av de små hjortdjuren ökar i många regioner. På fem år har antalet utfodringsplatser ökat med 50 %. 44 Jägaren 3 / 2007
• Under de första åren av 1980-talet stod också antalet utfodringsplatser för jössar på topp och antalet pendlade mellan 50 och 70 000 per år. Efter de här toppåren har avskjutningen inte en enda gång ens nått upp till halvmiljonstrecket. Också antalet utfodringsplatser har sjunkit drastiskt sedan början av 1980-talet. År 1989 fanns det bara 29 000 utfodringar och år 1991 var antalet det samma som år 2005, det vill säga 25 000. Under de senaste åren har uttaget rört sig kring blygsamma 200 000 harar per år. Beträffande utfodringen av harar skiljer sig jägarna i Norra Savolax år efter år klart och tydligt från jägarna i de övriga distrikten. Där finns nästan 8000 utfodringsplatser, vilket är mer än halvannan gång fler utfodringar än i Norra Karelen som kommer tvåa. Men också i Norra Savolax har utfodringen av harar minskat drastiskt under de fem senaste åren, närmare bestämt med nästan en tredjedel. I Österbotten, som är känt för sina stövarentusiaster, har Antti Saraja Jaktföreningarnas utfodringsplatser för vilt 2005 Jaktvårdsdistrikt Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Hela landet skogshöns 149 307 59 123 86 222 196 599 306 365 303 127 355 244 301 3632 fälthöns 75 77 5 14 111 5 100 1224 74 69 11 110 317 304 214 2613 sjöfågel 120 466 98 368 284 102 507 646 153 554 618 305 366 231 204 4819 små hjortdjur 1322 218 63 334 178 213 377 359 702 63 447 249 1793 1400 2102 8917 älg 396 2166 2197 2145 332 2475 3154 3504 1126 3487 4392 578 1050 786 561 27891 harar 628 2385 884 1641 1629 1199 2175 1515 838 3701 7794 276 1383 971 827 25960 De små hjortdjurens popularitet ökar - de har redan närmare 9 000 utfodringsplatser. Intresset för utfodring har falnat under 2000-talet. antalet utfodringsplatser för harar däremot fördubblats på fem år. Den här ökade entusiasmen för utfodring kan eventuellt bero på att harbeståndet har repat sig efter den harpest som härjade i distriktet för några år sedan. Antalet fångstanordningar för små rovdjur i jaktföreningarna 2005 Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Hela landet saxar som dödar genast 1748 564 4752 2556 1440 1611 3276 1403 2290 865 2702 2388 3184 2114 3155 812 1347 379 2933 2077 4469 2161 2297 494 2203 1050 1460 495 1112 173 36793 18168 fällor fotsnaror 90 1045 1099 1287 355 5100 3134 844 153 598 958 16 202 139 51 14768 Över 15 miljoner kg foder Knipbestånden har flerdubblats tack vare holkbyggandet. Tyvärr håller dock intresset för detta att falna. För varje år satsar jägarna allt mer på att utfodra viltet. En jämförelse med statistiken för tidigare år visar att fodermängderna i den aktuella enkäten, 15,6 miljoner kilogram, kan betraktas som ett rekord. I jämförelse med enkäten som gjordes år 2000 har mängden viltfoder stigit med över sex miljoner kilogram! Den allra största ökningen noterar vi för rotfrukternas del. Mängden 6,5 miljoner kilo rotfrukter innebär nästan en tredubbling sedan enkäten år 2000. Säden har ökat sin andel i viltutfodringen tack vare det låga priset. År 2005 forslades 4,3 miljoner kilo säd till viltet, vilket innebär Intresset för fångst av smårovdjur är lamare i jvd:n i sydvästra att sädåtgången ökade med 1,5 Finland än i de övriga distrikten. miljoner kilo på fem år. Fyrtio år tidigare fraktades ungefär en miljon kilo säd om året ut till viltet. På riksnivå har verkade den genomsnittliga arealen ha ökat också användningen av konstfoder och foderkål eftersom den sammanlagda arealen hade vuxit ökat under de senaste fem åren medan däremot med 600 hektar. Det största antalet viltåkrar foderrapsen, höet och saltet har stannat kvar på finner vi i Uleåborgs jaktvårdsdistrikt, nämlisamma siffror. gen 1900 stycken med en sammanlagd areal på De största satsningarna på utfodringen av 850 hektar. viltet görs i Satakunta och Egentliga Finland. I bägge distrikten sätter jägarna årligen ut un- Upprustning av miljöer gefär 3,5 miljoner kilogram foder åt viltet. I kilo ger långsiktiga resultat räknat satsas det friskt på utfodringen också Genom att rusta upp miljöer kan jägarna på i de övriga sydvästliga distrikten samt i Uleå- längre sikt påverka både viltbeståndens och den borgs jaktvårdsdistrikt. övriga naturens välbefinnande i positiv riktning. År 2005 fanns det sammanlagt 10 600 vilt- I många föreningar har medlemmarna mycket åkrar i hela landet med en sammanlagd areal riktigt insett vilken betydelse som effektiva på nästan 5000 hektar. I jämförelse med enkä- skötselåtgärder för miljön har för viltbestånden. ten fem år innan hade antalet viltåkrar minskat Följaktligen har över 3200 miljöobjekt rustats med nästan tvåtusen stycken. Å andra sidan Jägaren 3 / 2007 45
• upp med föreningskrafter. Av dessa 3200 objekt är ungefär 1300 avsedda för skogsvilt och ungefär lika många för sjöfågelmiljöer. För fältviltets del gjordes miljöförbättrande insatser på 650 objekt. Vad gäller sjöfågelmiljöer är föreningarna i Österbotten och Lappland de mest ivriga. Beträffande skogsviltets miljöer är föreningarna i Norra Savolax klart aktivare än de övriga distrikten. För fältviltets del är det däremot i Österbottens och Nylands distrikt som jägarna gjorde de största insatserna för viltets bästa. Tio procent av föreningarna har under de senaste fem åren skapat och rustat upp egentliga fågelvatten. Under femårsperioden skapades 330 nya fågelvatten medan 310 rustades upp. Den sammanlagda arealen för de här våtmarkerna uppgår till nästan 2400 hektar. Att anlägga fågelvatten är ett effektivt och långsiktigt sätt att vårda viltet . Aktivast har jägarna varit i Nylands, Österbottens och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Fångst av små rovdjur är såväl en intressant jaktform som ytterst viktig viltvård. Knipholkarna blir färre Jaktföreningarnas intresse för att snickra knipholkar och underhålla dem ser ut att minska. Enligt 2005 års enkät hade föreningarna 63 000 knipholkar ute i terrängen. Fem år innan fanns det 23 000 fler holkar. I Lapplands distrikt är över tiotusen knipholkar uppsatta i terrängen, vilket är mer än i de övriga distrikten. Men holkbyggarna visar framfötterna också i Norra Savolax, Uleåborg och Mellersta Finland. Det är inte bara knipholkar jägarna snickrar utan de sköter också om en lång rad andra arter med sammanlagt över 18 000 holkar. Det är högst förargligt att verksamheten med knipholkar avtar eftersom det ju handlar om vår tredje viktigaste jaktbara sjöfågel, räknat i antal fällda fåglar. Knipan är ju ett mycket tacksamt viltvårdsobjekt. Med hjälp av holkar kan man öka knipbeståndet på en ort och det går på några år och utan större besvär att få arten att etablera sig i nya trakter. Tack vare holkarna har antalet par ökat i skärgården och inlandet, och bestånden har fördubblats flera gånger om sedan 1950-talet eftersom arten inte längre är så starkt beroende av naturliga häckningsplatser som tidigare. Sett ur ett europeiskt perspektiv spelar de finska jägarna en mycket viktig roll i skötseln av knipbeståndet eftersom 60-70 % av det europeiska knipbeståndet häckar i Finland. Blygsam utplantering av vilt Bland våra jaktföreningar utgör utplanteringen av fågelvilt en rätt så anspråkslös verksamhet. År 2005 planterade föreningarna ut ungefär 15 Kan mera utfodring ge fler fällda harar? I Det är säkerligen fler än en jägare som grunnar på vilken betybygger på medelvärden per jaktvårdsdistrikt, vilka i sin tur bygger på delse utfodringen har för viltstammarna. Innebär den en bestående svaren från över 800 jaktföreningar och jaktsällskap. förändring hos ett viltbestånd? Eller suger utfodringen till sig vilt från Av diagrammen får man lätt intrycket att det råder ett direkt omgivande marker? Problematiken kan säkert betraktas från många proportionellt förhållande, så att antalet fällda harar ökar när antalet olika synvinklar och olika åsikter råder det knappast någon brist på. utfodringsplatser gör det. I praktiken är saken förstås inte så här Somliga tycker att våra ursprungliga arter sannerligen inte behöver enkel och entydig. Därför vågar vi inte heller påstå att harbestånden utfodras medan andra kanske tycker att fodret kommer till nytta så och avskjutningen skulle öka tack vara utfodringen. Kanske går det fort viltet kommit till utfodringsplatsen. Utöver de här åsikterna finns snarare till så, att jägarna börjar anlägga utfodringar i större skala det garanterat många fler sätt att först när harbestånden redan har se på saken. Själva tror vi att vi börjat öka och jaktivern griper Harutfodringsplatsernas korrelation med omkring sig, medan orsakerna med utfodring kan hjälpa många harfångsten 2000 till ökningen de facto är helt viltarter att överleva vår stränga 16 andra. Det finns alldeles säkert vinter. Dessutom har utfodringen 14 en hel rad med faktorer som den fördelen att det livar upp 12 inverkar på harbeståndet och föreningarnas verksamhet och 10 uttaget, men visst kan det också förbättrar sammanhållningen, 8 finnas en koppling till antalet samtidigt som det håller igång 6 utfodringsplatser. omtanken om viltet. Dessutom 4 Exempelvis kan jakten på gör utfodringsverksamheten det 2 små rovdjur vara effektivare i i regel lättare att göra bedöm0 0 1 2 3 4 5 6 7 8 sådana föreningar som också är ningar av populationerna. Den energiska med utfodringen av som tänker börja utfodra viltet Antalet utfodringsplatser/1000 ha harar. Likaså kan intresset för brukar göra klokt i att satsa på harjakt vara större i en förening ett tillräckligt stort antal platser, som lägger ner energi på utfodeftersom det inte är förnuftigt att Harutfodringsplatsernas korrelation med ringen, liksom också jagandet anlägga stora samlingsplatser för harfångsten 2005 över huvudtaget. Oavsett speviltet. Sådana ökar bara riskerna 16 kulationerna i olika riktningar är för sjukdomar och predation. 14 det ett faktum att jägarna i Norra Diagrammen här invid 12 Savolax inte bara utmärker sig visar förhållandet mellan antalet 10 8 när det gäller utfodringen av utfodringsplatser för harar och 6 harar utan de fäller också klart avskjutningen. För jämförbar4 fler harar än jägarna i resten av hetens skull har vi omvandlat 2 landet. År 2005 fällde de nordutfodringplatserna och de fällda 0 savolaxiska jägarna mer än fem hararna i enkäterna från åren 0 1 2 3 4 5 6 gånger fler harar än medeltalet 2000 och 2005 till antal per Antalet utfodringsplatser/1000 ha för hela landet. tusen hektar. Observationerna Harfångsten/1000 ha Harfångsten/1000 ha 46 Jägaren 3 / 2007
• MICRO 4 LAFAYETTE DC-70 Micro 4. IP-67 KLASSIFICERAD. TESTAD AV STATENS PROVNINGS- OCH FORSKNINGSINSTITUT GENOM ATT RADION SÄNKS NER EN METER UNDER VATTEN I 30 MINUTER, VATTENTÄT. Lafayette är en kvalitets jakt-radiotelefon Lafayette är enda jakttelefonen vilken är helt vattentät och har 6 watts uteffekt. Den effektiva antennen och metallstommen i apparaten ger en god hörbarhet även i krävande terräng. Med "visknings" funktionen kan man kommunicera tyst i alla förhållanden. Du kan välja mellan Lafayettes 4 olika paketlösningar allt från ett standard paket till ett superpaket med lång antenn och 6 watts uteffekt. Lafayettes nya jaktradiotelefoner hittar du hos följande återförsäljare: Alahärmä: HH-Sport, Borgå: Porvoon Mikrokulma, Ekenäs: Ekenäs Telehörnan, Evijärvi: Ilpon Katiska, Forssa: Forssan Erä ja retkeily, Haapajärvi: Olkkonen Raimo, Joensuu: Joensuun TV ja Video, Joutsa: Agripalvelu, Jyväskylä: Midare, Juva: Juvan Rauta ja Maatalous, Kankaanpää: Radio ja TV Markku, Klaukkala: Juhani Sinisalo, Kurikka: Ase- ja Patruuna, Lahtis: LSK Kodintekniikka, Lappfjärd: Rautia Rosenback, Loppi: Erä-Loppi, Mänsälä: Ritkos, Nivala: HH-Sport, Nystad: UKI Elektroniikka, Parkano: Parkanon Ompelu- ja Kodink., Rauma: Sissos-Tuote, Riihimäki: Eräkontti, Salo: Radio Laxell, Seinäjoki: Wextra, Sulkava: Neste Lohilahti, Tammerfors: RXTX-Tuote, Uleåborg: Viestimaa, Åbo: Turun Ampumakeskus TELKO GROUP Tel 09 5211 /RADIOPUHELIMET WWW.LAFAYETTE.FI Jägaren 3 / 2007 47
• 000 fåglar i terrängen. Merparten av de här fåglarna var fasaner. Ungefär 500 rapphönor sattes ut och cirka 700 sjöfåglar. När det gäller utplanteringen av fasaner är de österbottniska och nyländska jägarna aktivare än jägarna i de övriga distrikten, men utplanteringsmängderna har minskat med ett par tusen fåglar under de senaste fem åren. I vårt land kan ett enda företag som erbjuder jakt på kommersiell basis plantera ut fler fåglar i terrängen per år än alla våra jaktföreningar sammantagna. Den synnerligen blygsamma mängden utplanteringar avslöjar en hel del om jakten i vårt land, bl.a. att den finländska jägaren sätter stort värde på vilt som naturen själv har fostrat. 70 000 fällor för små rovdjur Sammanräknat för hela landet har jaktföreningarna 70 000 fällor för små rovdjur i bruk. Det finns 37 000 fällor som fångar levande, 18 000 omedelbart dödande saxar och 15 000 fotsnaror. Intresset för att jaga med fälla som fångar levande verkar ha avtagit sedan föregående rundfråga. Då fanns det över 100 000 fällor ute i terrängen, alla kategorier sammantagna. Däremot visar VFFI:s statistik för perioden 1999 till 2005 att jakten på de små rovdjuren inte visar några tendenser att minska. De ivrigaste fälljägarna finner vi i Södra och Norra Savolax. Om vi betraktar antalet fällor som ett mått, så verkar intresset för jakt med fällor vara minst i Egentliga Finland och svagt i de andra distrikten i landets sydvästra delar. Det vill säga i samma delar av landet där rävbestånden är som starkast och troligen också mårdhundsbestånden. Någon brist på sysselsättning för jägarna finns det alltså knappast. Saxar som dödar genast används mest av jägarna i Södra Savolax, Lappland och Norra Savolax. Och som väntat är rävjakten med fotsnara populärast i Lapplands och Uleåborgs distrikt. Kråkburar finns det ungefär 700 i hela landet. Talkoandan avtar Under de senaste fem åren har an- talet personer som deltar när jaktföreningar ordnar viltvårdstalko minskat i var fjärde förening. I 10 % procent av föreningarna har antalet talkodeltagare ökat, medan majoriteten av föreningarna eller 67 % uppger att antalet talkodeltagare är oförändrat. I var tredje förening hör deltagandet i viltvårdsarbeten till medlemmarnas skyldigheter medan deltagandet är frivilligt i två tredjedelar av föreningarna. I 8 % av föreningarna kan viltvårdsskyldigheten ersättas med pengar. Minskningen i talkodeltagandet kan tänkas förklara vissa förändringar som har skett i utfodringen av viltet. I bara 4 % av föreningarna anses det vara tänkbart att föreningens viltvårdsarbete i framtiden skulle lejas ut till någon utanför föreningen. Den här möjligheten har sina främsta förespråkare i Satakunta och Egentliga Finland. G Påverkas holkbyggandet av förbudet mot sjöfågeljakt på våren? I Vid en jämförelse med enkäten år 2000 upptäcker vi ett intressant fenomen, nämligen att antalet holkar som jaktföreningarna sköter har sjunkit till en fjärdedel i Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt. Antalet holkar för knipor och andra arter har sjunkit från närmare 17 000 till 4 000 holkar, vilket får betecknas som rena rama kraschen. Osökt inställer sig frågan om jaktföreningarna i Egentliga Finland har ledsnat på de begränsningar av den vårliga sjöfågeljakten som både EU-kommissionen och nationella krafter har drivit fram. Den vårliga sjöfågeljakten förbjöds ju i Finland ­ med undantag för alfågel ­ efter ett utslag av EU-domstolen. Sedan gammalt har ju vårjakten haft sitt starkaste fotfäste just i Egentliga Finland, både vid kusten och i skärgården. När förbudet mot vårjakt trädde i kraft blev det mycket riktigt ett knotande ute på fältet om att lägga av med holkarna. EU-domen väckte förargelse och indignation. I sitt beslut medger EU-domstolen dock att jägarna fyller en nyttig uppgift när de sköter om skärgårdsnaturen, även om domstolen inte ger detta frivilligarbete något nämnvärt värde utan anser att det inte behövs någon vårjakt för att uppgifterna ska bli skötta. Ändå är det ett faktum att jägarna varje år knep fyra till femtusen minkar och mårdhundar i vårjaktsområdena ­ det vill säga rovdjur som utgör ett hot mot fåglarnas häckning. Jägarna ersatte hålbyggarträden, som blivit allt sällsyntare, med tusentals holkar, verkställde omfattande fågelinventeringar och övervakade jakten i skärgården. Det är därför högst beklagligt att holkverksamheten i skärgården nu har tagit en annan och mindre önskvärd riktning än vad EU-domstolen förutsatte i sitt beslut. Rößler TITAN 100 JAKTGEVÄR MED SPECIALVILLKOR ÄKTA ÖSTERRIKARE MED SNÄLLTRYCK Cal 6,5, 308, 30-06, 9,3x62 STANDARD grundvapen 975 e LUXUX finare stock 1260 e LUXUS K kort version 1370 e STAINLESS rostfri 1150 e LUXUS LH vänsterutförande 1390 e Levereras med 3-skotts lösmagasin i stål. 5-skotts reservmagasin i stål 75 e · 09 135 4455 09 135 1358 Norra kajen 22 C 00170 HELSINGFORS · Ase ja korjausliike Talvitie Sauvo 0500 526 008 Asetalvitie.fi I 2 B 48 Jägaren 3 / 2007
• Kikarteknologins förnyelse och prissänkning som JahtiJakt börjat fortsätter! Nu är vår samarbetspartner en av världens ledande kikartillverkare, med vilken vi utvecklade helt nya JahtiJakt PRO-kikarsikten. Egenskaperna av dessa JahtiJakt PRO-kikarsikten tål jämförelse med andra kikarmärken i höga prisklasser. Beställ och prova själv! äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets JahtiJakt PRO-kikarsikten av toppkvalitet direkt från fabriken utan mellanhänder! PRO kikarsikte 3-9X40 För fågel- och älgjakt · Allroundkikare för älg-, fågel-, vildsvinsjakt etc. · Belysning mitt i korset · 11-stegs justering av belysningsstyrkan i riktmedlet Vi stöder JCO:s Ungdomsarbete · 100 % vattentät · 5 års garanti · Linsskydd och reservbatteri standard · Lätt att rikta Mässpris! Nytt JahtiJakt PRO -kikarsikte som passar all slags vilt, med belyst punkt i korset. I riktmedlet 11-stegs justering av belysningsstyrkan. Batterier ingår. Tubdiameter standard (1 tum). Produkten innehåller ej fästen. ENDAST (motvarande 500 99 Mässpris! - 700 ) PRO Kikarsikte 1,5-6X42 För storvilt · För storvilt, t.ex.. älg, björn, etc. · Belysning mitt i korset · 11-steg justering av belysningsstyrkan på riktmedlet · 100 % vattentät · 5 års garanti · Linsskydd och reservbatteri standard · Lätt att rikta Nytt JahtiJakt PRO -kikarsikte som är designat för storviltsjakt, med möjlighet att nyttja den belysta punkten i korset. I riktmedlet 11-stegs justering av belysningsstyrkan. Batterier ingår. Tubdiameter standard (1 tum). Produkten innehåller ej fästen. ENDAST (motvarande 500 99 Mässpris! - 700 ) PRO Kikarsikte 2,5-10X50 För skymning och långa distanser · För långa avstånd · För skymnings- och passjakt · Belyst punkt mitt i korset. · 11-stegs justering av belysningsstyrkan · 100 % vattentät · 5 års garanti · Linsskydd och reservbatteri standard · Lätt att rikta JahtiJakt PRO -kikarsikte lämplig för all vilt, som p.g.a. av sin starka belysningsstyrka är mycket bra för skymnings- och passjakt. Optimalt sikte när man ska skjuta på långt avstånd. Belyst punkt mitt i korset. Batterier medföljer. Tubdiameter standard (1 tum). Produkten innehåller ej fästen. ENDAST 129 (motvarande 700 - 800 ) Internet-beställningar 24h/dygn Butiker: www.eratukku.fi 020 747 7000 Soita ja tilaa! 020 7477 080 0400 245 083 Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 Ma-Pe klo 8-18 8-18, myös viikonloppuisin Uleåborg: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16,TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-huset, Ark 10-19 lör 10-19 sön 10-17
• äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets JahtiJakt Forest-klädselset JahtiJakt Forest är ett mycket lätt och ventilerande ställ för t.ex. fiske, camping och jakt. Smuts- och vattentätt TeflonWax -material och massor av toppegenskaper gör stället behagligt yddar nvän ndar och skyddar användaren vid varierande väder och ndigheter. omständigheter. Till setet hör dessutom: 1. Väst · Slitstarkt och vattentätt TeflonWax-material · Rikligt med fickor · Justerbar nederkant 1. 2. Shorts · Slitstarkt och vattentätt TeflonWax-material · Rikligt med fickor · Elastisk midja möjliggör en utmärkt passform 2. Till mässpris! 99 de + leveranskostna r Avtagbar och reglerbar huva Internet-beställningar 24h/dygn Jacka med luftigt nätfoder Många förvaringsfickor Bra justeringsmöjligheter Byxben med kardborrefästning Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16,TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-huset, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000
• JUHA TIAINEN JA JUKKA RINTALA, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Inventeringen av viltspår i kulturmiljöer vintern 2007 I södra Finland kommer vintern 2007 åtminstone att gå till historien som den kortaste vintern i väderobservationernas historia. Den termiska vintern varade inte ens i halvannan månad. Den mängd snö som föll var blygsam. Och sålunda fick mången triangelinventerare konstatera att det inte anmälde sig några lämpliga dagar för inventeringen. Mårdhundarna var däremot ovanligt mycket på benen, i synnerhet i södra Finland. Bilden visar de åkertrianglar som har grundats under perioden 1999 till 2007 och som har inventerats minst en gång. Bara de berörda jaktvårdsdistrikten är utritade. Jari Peltomäki 50 Jägaren 3 / 2007
• ven om antalet räknade åkertrianglar blev nästan en tredjedel färre än normalt blev ändå sammanlagt 187 trianglar inventerade. Under nio års tid har sammanlagt 435 åkertrianglar anlagts. De flesta finns i Nylands jaktvårdsdistrikt, i synnerhet i de västra och mellersta delarna. Åkertrianglarna är ett inventeringsprojekt för räkning av spår i snö som introducerades av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet år 1999. Trianglarna ger oss information om hur viltbestånden utvecklas i lantbruksdominerade miljöer, det vill säga i det mosaikartade kulturlandskap som bildas av skog, odlingar och bebyggelse. Åkertrianglarna kompletterar vilttrianglarna, som är förlagda till skogsdominerade trakter. Inventeringen av åkertrianglar är tänkt för områden med en stor andel åkrar som ligger inom ett cirka hundra kilometer brett bälte utmed kusten Ä Totalantalet spår minskade en aning från året innan För åkertrianglar gäller att antalet spår brukar vara rätt stort. I de trianglar som inventerades i år observerades sammanlagt 13 971 spår. Detta ger ett genomsnitt på 75 spår per triangel, medan genomsnittet för åren innan ligger på 81 spår per triangel. Den genomsnittliga tiden från snöfall till inventering var ungefär 1,6 dygn, vilket är en smula mer än genomsnittet för tidigare år (1,5 dygn). Omräknat till spår per dygn ger detta ett genomsnitt på 55, vilket ligger en smula under genomsnittet för tidigare år (61 spår/ dygn/ triangel). Observationer gjordes av 20 däggdjursarter och alla de åtta fågelarterna (tabell) som omfattas av inventeringen. I varje enskild triangel observerades i genomsnitt sju arter; den minsta noteringen var två arter och den största 14. De vanligaste och talrikaste arterna var i likhet med tidigare år fälthare, räv, skogshare och ekorre. Spår av dessa påträffades i mellan 73 och 93 % av alla trianglar. Fältharen och räven stod liksom tidigare för de flesta spåren i materialet medan skogsharen och ekorren fick träda tillbaka för vitsvanshjorten. Spår av denna noterades emellertid bara vid varannan triangel. Fältharens, skogsharens, kategorin hare oavsett art, ekorrens och rävens sammanlagda andel föll till 64 % av alla spår, vilket är mindre än genomsnittet för åren innan som ligger på 70 %. Hjortdjurens andel steg till 24 %, vilket ligger en aning över andelen under åren innan, 22 %. Resultaten för de nio åren I bilden här invid har vi sammanställt resultaten för 23 arter som har omfattats av inventeringen under perioden 1999 till 2007. Antalet noterade Skogsharre 1,0 1,4 Fälthare 1,2 Ekorre 1,8 Räv 2,5 Mårdhund 0,8 0,5 0,8 0,4 1,2 2,5 Hermelin 2,5 2,5 Småvessla Mink 1,2 0,8 Mård 1,4 0,5 1,5 Utter 1,5 1,5 1,5 0,5 0,8 0,5 3,0 Lodjur Ändringindex 234 0,5 Katt 2,5 Vitsvanshjort 1,5 0,4 Älg 5 7 0,5 0,2 0,8 Rådjur 2,0 1,5 01 1,0 0,5 Tjäder 1,5 0,8 Orre 0,9 Järpe 1,5 Rapphöna 1,0 0,2 0,6 1 3 Fasan 0,6 0,5 0,4 3,5 Duvhök 1,5 Korp Södra-Finland Västra-Finland 0,5 0,5 2,0 2000 2004 Populationsvariationerna för de femton däggdjur och sju fåglar som har inventerats i åkertrianglarna under perioden 1999 till 2007. Nylands, Egentliga Finlands, Kymmene och Södra Tavastehus jaktvårdsdistrikt bildar södra Finland medan Satakunta, Österbottens, Norra Tavastlands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt bildar Västra Finland. 1999 års bestånd är betecknade med siffran 1. Indexet för åren därefter visar beståndens storlek i förhållande till året 1999. 0,3 0,5 Jägaren 3 / 2007 51
• spår av övriga arter är så litet att observationerna saknar betydelse för helheten. Ur de nio år långa serierna av observationer kan vi göra intressanta noteringar av trender. Till de arter som har ökat klart och tydligt hör rådjuret och vitsvanshjorten i västra Finland, men eventuellt också hermelinen i landets södra delar. Till de arter som har minskat klart hör skogsharen i södra och västra Finland samt järpen och fasanen. I södra Finland började älgstammen gå tillbaka redan år 2000 medan tillbakagången började först några år senare i de västra delarna av landet. Variationerna hos räven, hermelinen och småvesslan följer troget sorkstammarnas cykliska uppoch nedgångar. I landets södra delar följer variationerna hos räven och fältharen med iögonenfallande tydlighet varandra. EkorrstammarArt Trianglar där arten observerats 137 165 32 153 1 1 174 62 54 51 15 22 3 21 33 49 93 1 1 68 69 10 29 42 1 9 14 9 38 Andel av alla trianglar (%) 73,3 88,2 17,1 81,8 0,5 0,5 93,0 33,2 28,9 27,3 8,0 11,8 1,6 11,2 17,6 26,2 49,7 0,5 0,5 36,4 36,9 5,3 15,5 22,5 0,5 4,8 7,5 4,8 20,3 na följer igen kottåren men med ett års fördröjning och i södra Finland går tjäderstammarna upp och ned i samma takt som ekorren. I västra Finland löper tjäderns variationer däremot i treårsperioder och variationerna rör sig inom generösare gränser än i söder. I likhet med tjädern gick järpens variationer vart annat år upp och vart annat år ner i landets södra delar medan variationerna var mera oregelbundna i de västra delarna. I nioårsmaterialet ser orrens variationer ut att vara mera oregelbundna än tjäderns och järpens. Vad de övriga arterna beträffar är upp- och nedgångarna antingen rätt stora och oregelbundna (mård, utter, lo, rapphöna, duvhök, korp) eller rätt små (mårdhund, mink). De siffror som vi här presenterar för de olika arterna utgör förstås inte några absoluta sanningar och ska därför tas med en viss försiktighet. G Totalantalet spår/ dygn (alla trianglar) 1044 2643 164 991 1 1 1678 283 76 112 20 30 4 35 38 118 1333 42 1 298 760 10 190 86 6 81 23 11 135 Genomsnittligt antal spår/10 km/dygn Alla trianglar 9,3 23,6 1,5 8,8 0,0 0,0 15,0 2,5 0,7 1,0 0,2 0,3 0,0 0,3 0,3 1,1 11,9 0,4 0,0 2,7 6,8 0,1 1,7 0,8 0,1 0,7 0,2 0,1 1,2 Trianglar med spår 12,7 26,7 8,5 10,8 1,7 0,8 16,1 7,6 2,3 3,7 2,2 2,3 1,9 2,8 1,9 4,0 23,9 70,0 2,1 7,3 18,4 1,7 10,9 3,4 10,0 14,9 2,7 2,0 5,9 Skogsharre Fälthare Hare, någondera Ekorre Flygekorre Varg Räv Mårdhund Hermelin Småvessla Mink Mård Grävling Utter Lodjur Katt Vitsvanshjort Dovhjort Skogsren Älg Rådjur Tjäder Orre Järpe Ripa Rapphöna Fasan Duvhök Korp Resultatet av åkertriangelinventeringen vintern 2007 för 20 däggdjurs- och åtta fågelarter. Sammanlagt 187 trianglar inventerades. Det genomsnittliga antalet snöspår/10 km/dygn har dels räknats ut för alla inventerade trianglar och dels för de trianglar där arten i fråga har påträffats. Till antalet fågelspår har adderats antalet observerade fåglar multiplicerat med antalet dygn. 52 Jägaren 3 / 2007
• Baikal IJ-513M -ilmakivääri K-18! Ammuntatuet Kevyet ja käytännölliset ammuntatuet. Jalkojen päissä tulppien alla metallipiikit, jotka saavat pitävän otteen alustaan. Korkeus säädettävissä. 1-jalkainen 29,2-jalkainen 39,3-jalkainen 49,- Kaliiperit 4,5 tai 5,5 mm Erittäin tehokas jousimäntätoiminen ilmakivääri, lähtönopeus 300 m/s (4,5 mm) / 250 m/s (5,5 mm) 179,- Baikal MP-233EA 12/76 sporting-haulikko Uutuusmalli urheiluammuntaan ja metsästykseen. Portatut piiput, 5 vaihtosupistajaa. Irrotettava 1-liipaisinkoneisto, ejektorit/ulostyöntäjät käyttäjän valittavissa. Tukki valikoitua pähkinäpuuta. Piippujen pituus 29,5", paino n. 3,6 kg. 770,- Trius-kiekonheittimet Näppärä ja pitkäikäinen kiekonheitin, jonka T-muotoisen jalustan voi kiinnittää maahan, lankkuun tai esimerkiksi vararenkaaseen. Helppo virittää ja käyttää. - Mahdollisuus käyttää korkeitakin kulmia - Yhdelle tai kahdelle kiekolle - Lähtönopeus säädettävissä One Step - Säätöihin ei tarvita työkaluja Uutuusmalli One Step viritetään ja laukaistaan jalalla, helppo ampua myös yksin! Tack Driver -ammuntapussit Yksiosainen ammuntapussi jonka pitävien kylkien väliin ase kiristyy tukevasti. Sopii haulikolle ja kiväärille. Vähentää rekyyliä ja aseen hyppäämistä huomattavasti. 39,- Birdshooter 79,- (myydään tyhjänä, täytä esimerkiksi riisillä) Dead Shot -pussit Vakaa ja nopeakäyttöinen kaksiosainen ammuntatuki. Kestävää nailonia, ei naarmuta asetta. Myydään tyhjänä, täytä esimerkiksi 19,hiekkapuhallushiekalla. 129,- Caldwell-bipodit Himmeän mustaa alumiinia. Kääntyy 20° kumpaankin suuntaan, kallistuu 18° korkea (35-76 cm) 85,matala (20-30 cm) 59,- Hylsynkiillotusvälineet Likaiset ja hiekkaiset hylsyt voivat vaurioittaa asettasi ja latausholkkejasi. Hylsynkiillotuskoneella puhdistat helposti satoja hylsyjä 2-3 tunnissa. Nyt uusi, entistäkin parempi malli! Paketissa laitteen lisäksi: kiillotuspuru (norm. 6,- / kg) kiillotusaine (norm. 11,- / 220g) Zos 1x22x33 punapiste integroitu Weaverkiinnitys 69,Zos 3-9x40 parallaksisäätö alkaen 8 m 1" runkoputki kaikkiin aseisiin! hiusristikolla 64,Mil-Dot -ristikolla Pakettihintaan 120,Lee juhlavuoden lataussarja 55,- Zos 6-24x50E parallaksisäätö alkaen 20 m 1" runkoputki punapisteristikolla 120,valaistulla Mil-Dot -ristikolla 95,- Sisältää kaiken tarvittavan patruunoiden jälleenlataukseen. Lisäksi tarvitset vain latausholkit kaliiperillesi! Zos 6-24x50AOE Tactical Mil-Dot -ristikko säädettävällä 11-portaisella valaisulla, sniper-säätötornit, parallaksisäätö alkaen 10 m 30 mm runkoputki 119,190,Stag Arms -tuotteet Uutuutena valikoimissamme Stag Armsin laadustaan tunnetut AR-15 -tyyppiset reserviläiskiväärit. Katso lisää nettisivuiltamme! Eräliike Riistamaa Espoo Oravannahkatori 1 02120 Espoo puh. (09) 4110 1290 ma-pe 12-18 Kouvola Tapiontie 2 45160 Kouvola puh. (05) 375 0288 ma-pe 10-18 www.riistamaa.fi Jägaren 3 / 2007 53
• Troféer I vårt land är jakten på rådjur uppdelad på två säsonger, vår och höst. Bockjakten går från mitten av maj till mitten av juni. Under höstjakten som går från början av september till slutet av januari är också getter och kid lovliga. Att jaga råbockar på hösten är nämligen tämligen meningslöst eftersom de redan har fällt sina horn. Därför jagar man råbockarna på våren och försommaren. av råbockens horn R ådjur kan jagas på väldigt många olika sätt. Bockjakten sker i allmänhet genom vaktjakt och spårning eftersom det i början av sommaren inte är tillåtet att använda hund. Jägaren måste känna sina jaktmarker väl och veta hur djuren beter sig eftersom rådjuret håller sig med andra vanor än de övriga hjortdjuren. Att bockjakten är förlagd till försommaren är motiverat av många skäl. Bockarna har nämligen ännu inte stakat ut sina revir. Dessutom sker jakten innan brunsten, och stökar därför inte till rådjurets fortplantning. Råbocken fäller sina horn redan tidigt på hösten, kort efter brunsten. De nya hornen börjar växa ut strax efter nyår och är överdragna med pälshud så länge de växer. Råbocken fejar vanligen sina horn i maj när de är fullt utvuxna och helt förbenade. Så sent som i juni kan man få syn på unga råbockar med skinnklädda horn. En råbock försvarar aktivt sitt revir mot andra bockar men på våren finns bockarna inte längre kvar på vinterutfodringsplatserna. På våren påträffar man dem säkrast i gryningen och skymningen vid åkrar, planteringar och hyggen där de sysslar med att markera sina revir och letar efter föda som har börjat gro i vårsolen. Bockjakten kan också göras som lockjakt med pipa även om lockpipan inte når maximal effekt förrän under den egentliga brunsten längre fram på sommaren. Bockjakten är en mycket intressant jaktform. Vid vaktjakt ska jägaren också komma ihåg att akta sig för att koncentrera sig för mycket på de dominerande bockarna. Om man fäller för många sådana kan det leda till att också goda revir står tomma för en tid. Sten christoffersson Veli Lappalainen Hos råbocken förekommer två typer av horn. Den vanligaste är horntypen av äggmodell. Horn av V-typ breder ut sig mot stångspetsarna. För pärlning på hornstängerna ges 0-4 poäng. För pärlning på 2/3 av hornstängerna ges fulla 4 poäng. För utlägget ges 0-4 poäng. Utlägget jämförs med hornstängernas längd. Om hormet är trångt eller klart överbrett ges inte poäng. Ett mycket gott utlägg är 45-75 %. 54 Jägaren 3 / 2007
• ANVISNINGAR FÖR MÄTNING I I det följande en genomgång av grunderna för mätning av rådjurshorn. Med anvisningarna som hjälp kan du själv mäta och värdera hornen och se till vilket poängvärde de når. Det här kan tjäna som stöd när du överväger om det lönar sig att föra hornen till en officiell utställning för värdering. Bilagt följer också en blankett för värdering. På den kan uppgifterna antecknas. ANVISNINGAR FÖR MÄTNING OCH VÄRDERING Det förekommer två typer av horn på råbocken, horn av V- och av äggmodell. Den vanligaste horntypen är den av äggmodell. Råbockens horn bildas av följande delar; rosenstocken, rosenkransen och hornstången. Från hornstången växer det normalt ut en fram- och en baktagg. Som mest typisk har råbockens horn sålunda 3+3 taggar. I Mätningarna utförs med ett tunt böjligt måttband. Mätresultaten anges i centimeter med en decimals noggrannhet (t.ex. 21,3 cm). Troféns vikt anges i gram (g) och volymen i kubikcentimeter.(cm³). Skönhetspoängen ges med 0,5 poängs noggrannhet. I För olika egenskaper ges skönhetspoäng. För hornets färg ges 0-4 poäng. För ljusa eller målade horn kan skönhetspoäng inte ges. Ju mörkare hornets färg är, dess högre poäng ges. För rosor ges 0-4 poäng. Om rosenkransen är obefintlig kan poäng inte ges. Om den däremot är kraftig och massiv, t.ex. av en tummes bredd, ges 4 poäng. MÄTNINGAR Hornstängernas längd (cm). Båda stängernas längd mäts. Mätningen sker från undre kanten på rosenkransen längs stångens utsida till högsta spetsen. På stängernas längder räknas deras medeltal. Mätningarna sker med en millimeters noggrannhet och antecknas i centimeter (t.ex. 18,3). I Utlägg (cm). Utlägget innebär det största inre avståndet mellan stängerna. Om hornen är av V-typ och breder ut sig mot spetsarna mäts motsvarande mått mellan spetsarna. Det här måttet är en s.k. stöduppgift, som har betydelse när skönhetspoängen ges. I Horntroféns vikt (g). Hornvikten anges i gram. Till horntrofén räknas vid trofévärderingen hornen och den längs linjen bakhuvudet-ögonhålornas mitt-näsbenet kapade skallen med tillhörande näsben. Om hela skallen utan underkäke finns med görs avdras med 90 g och om den kapats så att de övre tänderna saknas 65 g. I Hornets volym (cm³) bestäms genom att nedsänka hornet i vatten till rosenstockens kant ända till skallens yta. Volymen kan bestämmas på följande sätt; Horntrofens verkliga vikt ­ vikten vid doppningsmätning = volymen. I Om det inte är möjligt att bestämma hornets volym genom doppningsmätning kan ett närmevärde för hornets volympoäng fastställas med hjälp av koefficienten 0.13. Hornets vikt X 0,13 = volympoängen. I I Mera information om bedömning av jakttroféer hittas på JCO:s webbplats www.riista.fi öron- och ögonöppningarna fram till undersidan av nosbenet. Såglinjen har betydelse för bedömningen av trofén eftersom den påverkar totalvikten. Om skallen inte är sågad alls kan man vid bedömningen dra av nittio gram från vikten. Uppstoppade råbockshuvuden kan däremot inte bedömas och därför är det bäst att ställa ut horntroféer för bedömning innan huvudet stoppas upp. Här är det bäst att vända sig till en konservator för att få anvisningar för flåningen och de första momenten. Perukhorn och skinnklädda horn kan inte heller bedömas, och inte heller horn som är fästa i en konstgjord skalle eftersom hornens ställning kan ha blivit ändrad, vilket påverkar mätningsresultatet. Troféerna i utställningsskick En horntrofé blir ett fint minne från jakten, men för att den ska hålla är det bäst att preparera den ordentligt så den håller utställningsklass. En kunnigt behandlad horntrofé varar så gott som i evighet. De som tar troféer för eget bruk brukar också ta skallen, men man kan också låta stoppa upp hela huvudet. Processen fram till en trofé av utställningsklass framskrider steg för steg. De olika momenten är flåning och grovputsning, sågning av skallen, kokning, finFör taggspetsarna ges 0-2 poäng. Bästa poäng ger putsning, blekning och montering på en sköld. spetsar som är skarpa och vitpolerade. Ytterligare Hornen ska fästas på skölden så, att de kan tas kan tilläggspoäng ges om taggarnas längd överskriloss för mätning. der 5 cm. Själva hornen behöver inte behandlas på något särskilt sätt, men skallbenet ska rengöras av hygieniska skäl. Avlägsna all lös vävnad, men börja med att flå bort skinnet från kraniet och gör därefter sågningarna, om sådana skulle behövas. Man sågar bort just så mycket ben från skallen att hornen pekar i sin ursprungliga riktning samtidigt som trofén kan monteras i en naturlig ställning på skölden. En renlärig såglinje löper från Efter en lyckad jakt följer behandlingen av kroppen. Köttet tas tillvara och sedan bakhuvudet genom börjar bearbetningen av hornet till trofé. Koka skallen I allmänhet rengör man skallen genom att koka den. Om du gör det över öppen eld ska du se upp så inte lågorna kommer åt att bränna hornen. Vid kokningen lossnar de mjuka vävnaderna från skallbenet. Efter kokningen och putsningen behöver skallbenet inte någon annan ytbehandling än blekning med vätesuperoxid. Oftast använder man då en tio- till trettioprocentig vätesuperoxidlösning. Hornen får inte färgas. När detta är gjort kan horntrofén monteras på sin sköld. Vid monteringen ska man minnas att det ska gå att ta loss hornen från skölden för vägning och mätning av volymen. En bra lösning är att fästa hornen i skölden med skruvar som dras i bakifrån genom skölden och in i benet. Hornen ska ha torkat i minst tre månader Jägaren 3 / 2007 55
• RÅDJUR Capreolus capreolus CIC Finlands utställnings- och trofékommission TROFÉVÄRDERING Enligt CIC:s värdering MÄTNING Höger Vänster Totalt. Medelt. Stånglängd (cm) ____ ____ ____ ____ Utlägg ____ Hornvikt (gram) ____ Hornvolym (cm³) ____ (Närmevärde för volympoängen; hornvikten X 0,13 = volympoängen) BEDÖMNING Färg Pärlning Rosor Utlägg Taggspetsarna Tillägg Avdrag (felpoäng) Osymmetri SUMMA POÄNG MEDALJKLASSER (0-4 P.) (0-4 P.) (0-4 P.) (0-4 P.) (0-2 P.) (0-5 P.) (-0-5 P.) ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ BRONS 105 p. X 0,5 0,1 0,3 Poäng ____ ____ ____ innan de kan bedömas officiellt. Vid torkningen avgår det fukt och trofén säckar ihop en aning. Rumstemperatur rekommenderas för torkningen. För bedömningen har sköldens form ingen betydelse eftersom den fungerar som ett underlag för att trofén ska kunna hängas upp. Dessutom skyddar skölden trofén och skallbenet mot stötar, och man kan anteckna på den när och var rådjuret fälldes och vem som äger trofén. Troféer bedöms en enda gång En trofé får bara bedömas en enda gång på en officiell troféutställning. I vårt land är det CIC: s finländska utställnings- och trofékommission som sköter bedömningarna. I allmänhet ar- GULD 130 p. SILVER 115 p. SKÖNHETSPOÄNG sig på juryns gemensamma ståndpunkt. Vid bedömningen Bedömningen av skönhetspoängen grundar används nedannämnda definitioner för bedömningen. Skönhetspoängen ges med 0,5 poängs noggrannhet. Färg (0 - 4 poäng) · ljus eller målad eller fernissad · gul eller ljusbrun · mellanbrun · mörkbrun · mörk, nästan svart Pärlning, storlek och täckning (0 - 4 poäng) 0 poäng 1 poäng 2 poäng 3 poäng 4 poång 0 poäng 1 poäng 2 poäng 3 poäng 4 poäng 0 poäng 1 poäng 2 poäng 3 poäng 4 poäng · hornet glatt, nästan opärlat · svagt pärlat · medelmåttigt pärlat · bra pärlning · mycket bra pärlning Rosor (0 - 4 poäng) 0-5 felpoäng kan ges som avdrag. För taggstumpar under 3 cm ges 0-2 felpoäng. Också för klar osymmetri ges högst 3 felpoäng. · klena (låga och smala) · medelmåttiga (snörlika, småpärlad) · bra (starka och rätt höga, normala) · kraftiga (breda och höga) · mycket kraftiga Utlägg (0 - 4 poäng) Utlägget ska mätas vinkelrätt mot hornstängerna. Om hornet är av V-typ och stängerna breder ut sig mot spetsarna mäts motsvarande mått mellan spetsarna. Formel för beräkning av poäng för utlägget; [bredden / längden x 100= utlägget (breddförhållandet)]. För förhållandet mellan utlägget eller mellanrummet mellan spetsarna och stängernas längd ges poäng enligt följande: 0 poäng · mycket trångt (förhållandet mindre än 30 % av stånglängden) (30 - 35 %) 1 poäng · trångt (35 - 40 %) 2 poäng · medelmåttigt (40 - 45 %) 3 poäng · gott (45 - 75 %) 4 poäng · mycket gott (över 75 av stånglängden) 0 poäng · onaturligt stort Taggspetsarna (0 - 2 poäng) · trubbiga och murkna · trubbiga och varierande ljus/mörk färg · skarpa och vitpolerade Tillägg (0 - 5 poäng) För helt symmetriska och proportionellt välavvägda horn kan ges högst 5 poäng. För taggarnas längd kan ges högst 2 tilläggspoäng. · normala taggar (3,5 -5,0 cm) · bra taggar (5,0- 6,0 cm) · mycket bra taggar (över 6 cm) För horntroféns proportionella symmetri kan ges högst 3 tilläggspoäng. Avdrag Osymmetri (0 ­ 5,0 felpoäng) Sammanlagt kan högst 5 felpoäng ges. För svagt utvecklade taggar kan högst 2 felpoäng ges. · taggarna saknas eller har blivit bara stumpar (under 2,5 cm) · taggarna är inte längre än 2,5 ­ 3,0 cm eller saknas på den ena stången · taggarna normala (över 3,5 cm) För osymmetri och fel av olika slag kan ges 3 felpoäng. 0 poäng 1 poäng 2 poäng 0 poäng 1 poäng 2 poäng 2 felpoäng 1 felpoäng 0 felpoäng Skadade horn kan inte värderas. Inte heller uppstoppade huvud av råbock kan värderas. 56 Jägaren 3 / 2007
• rangeras troféutställningarna så, att de ingår i någon utställning eller mässa. Det är CIC:s finländska utställnings- och trofékommission som beviljar tillstånden att arrangera utställningar och som utser domarna för utställningarna. Det ska finnas tre trofédomare på både nationella och regionala utställningar. Den finländska utställnings- och trofékommissionen är underställd internationella CIC och vid bedömningarna följer man CIC:s bedömningsnormer och mätningsdirektiv. På internationella utställningar ska det finnas fem trofédomare. På sådana utställningar är det tilllåtet att delta med troféer som har blivit utställda nationellt. På internationella utställningar får alla troféer bedömas, oavsett var djuret i fråga är fällt. Efter bedömningen får ägaren ett exemplar av bedömningsblanketten med mätningsresultaten och poängsumman. Ägaren får också ett diplom och en medalj, som kan vara guld, silver eller brons. Bedömningen bygger på mätningar Bedömningen av troféer bygger på de mätningsnormer som CIC har fastslagit. Det finns exakt bestämda mätningspunkter för varje art. Bedömningen av troféer bygger med andra ord i hög grad på ren matematik. Utöver mätningarna ges också olika form- och felpoäng. Domarna strävar i sitt arbete till så korrekta och exakta mätningar som möjligt och för formpoängens del till objektiva värderingar av troféerna. Den slutliga poängsumman räknar man sedan ut från mätnings- och formpoängen och några olika koefficienter. De tre medaljklasserna bygger i sin tur på poängsumman; guld 130 poäng, silver 115 poäng och brons 105 poäng. G I värderingen av trofén ingår också vägning av horntrofén. Till horntrofén räknas hornet och den längs linjen bakhuvudet - ögonhålan - näsbenet kapade skallen. Om skallen inte har kapats görs ett 90 grams avdrag på vikten. Hornstängernas längd mäts från kanten på rosenkransen till hornstångens högsta spets. Som typiskast har råbockens horn 3+3 taggar. Jägaren 3 / 2007 57
• Forskarperspektivet Ö Låt naturpolitikerna träda fram! G Min hädangångna vän Olli Järvinen, professor i zoologi vid Helsingfors universitet, formulerade en hel del klokheter när han hade ordet inför publik. Han hörde till den lilla skaran biologer med förmågan att påverka samhället långt utanför sin egen vetenskapliga disciplin och nådde lyssnare och läsare i vida kretsar. Från sin plats i främsta ledet förde han upp den finländska ekologin till en position i den vetenskapliga toppen, där den sedan på ett berömvärt sätt har hållit sig kvar. Härförleden läste jag åter en gång Ollis essäsamling Aikalisä luonnolle, som har gett mig inspirationen till den här krönikan. Vår tid har det stora felet att framtiden inte längre är vad den en gång varit. Också den mest blåögda optimist kan se att vägen som vi vandrar inte leder till något lyckoland. På grund av girighet, likgiltighet och allmän brist på respekt för naturen hotas vi av bland annat klimatförändringar och överexploatering av naturens resurser. I vårt land uppfattas det fortsättningsvis som en fullt rationell verksamhet att bedriva ett uthålligt skogsbruk, men att exempelvis dika ut och torrlägga myrar och våtmarker är obestridligen blind och självisk, ren och skär dumhet. Genom torrläggning utarmar vi och utslätar mångfacetterade miljöer och sammansatta biotoper. I torvtäkter lastar vi hela ekosystem på lastbilsflak. Det är kanske lättare för forskare och vetenskapsmän att upptäcka problem av det här slaget, men de är sällan några samhällspåverkare med makt eller möjligheter att lägga om kursen för samhällsskutan. Forskningen och vetenskapen utnyttjas utan skrupler eller betänkligheter av kretsar som driver sina egna intressen med miljöskyddet och ekologin som täckmantel. De här personernas mål och syften kan förstås se goda och behjärtansvärda ut, men man får aldrig någonsin åberopa forskningsresultat under falska premisser. På det här viset har ekologin fått rykte om sig att vara en negativ vetenskap eftersom vad som helst kan motarbetas i ekologins namn. Vårt land är till brädden fyllt med låtsasekologer som håller sig med egna tolkningar av forskningsresultat. De är pseudofackmän som inte bara tar heder och anseende av forskarna utan också förvirrar beslutsfattarna med ett flöde av motstridig information. Biologerna skulle gärna få höja profilen i samhällsdebatten och rikspolitiken, för i detta nu är deras insats en bagatell. Först under de allra senaste åren har våra ljusstarkaste biologer gått in med kraft i bland annat debatten om skogen. Akademiprofessorn Ilkka Hanski har infört ett nytt sätt att tänka i skogsskötseln och skogsskyddet och han har vunnit gehör på många håll i landet, och kanske till och med i ännu högre grad utomlands än hemma. Den finländska naturpolitiken skyggar för inhemska fackmän eftersom politikerna är vana vid att roffa åt sej för att kunna driva sina egna politiska syften. Biologerna, naturskyddarna, naturvårdarna och jägarna skulle kunna delta i rikspolitiken inte bara som sakkunniga utan också som aktiva beslutsfattare. Som ett exempel kan nämnas att det under de senaste årtiondena inte har funnits mer än en enda person med naturen som yrke i riksdagen, nämligen emeritusprofessorn i zoologi, Erkki Pulliainen. Han har å andra sidan stått för en oerhörd insats och har åstadkommit mycket. Men vi behöver många fler pulliainentyper och det i alla partier. Vi behöver inte ett garde med politiker som driver jägarnas intressen, utan politiker som förstår sig på jakt. Det är inte naturskyddsaktivister som vi behöver utan naturskyddsbiologer. Och det räcker inte med enbart entusiasm utan det behövs också kunnande. Vi behöver således inte bara experter på jakt utan också jaktfilosofer, och det ska vara moderna sådana. Filosoferna behövs för att värdesätta jakten och visa de oförstående och okunniga att jakten har ett värde i sig. Jorma Lindblom i Egentliga Finland skriver i nummer 1/1995 av tidningen Jägaren att den som jagar på sätt och vis ikläder sig hela landskapet och fördjupar sig i ett samtal med naturen. Detta innebär samtidigt en frigörelse från vissa rationella uppfattningar om vad saker och ting har för mening och funktion, och jägaren är tillfreds med att saker och ting är som de är. Jakten utgör själva livet för jägaren. I jägarkåren finns det en hel del personer som innehar nyckelpositioner i samhället. Nuförtiden förs det jaktpolitiska samtalet inom vilthushållningens väggar, med Jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas Centralorganisation, övriga jägarorganisationer och forskningsanstalterna som samtalsparter. Men detta räcker inte till! Debatten måste utvidgas och föras ut i samhället, och jakten ska diskuteras öppet på allmänna forum. Också i vårt land har det funnits en tid då den politiska eliten var proppfull med boklärda och vetenskapsmän, men numera råder det helt andra tider. Det drar ihop sig till val och jag undrar om valdebatten kommer att sätta fokus på naturens värde? Knappast. G T T P P P Ö v · · · · · · · · · · Harto Lindén, Skribenten är forskningsprofessor på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet P G t k P i Som exempel kan nämnas att det under de senaste årtiondena inte funnits mer än en enda person med naturen som yrke i riksdagen, nämligen emeritusprofessorn i zoologi, Erkki Pulliainen, som å andra sidan har stått för en oerhörd insats och har åstadkommit mycket. 58 Jägaren 3 / 2007 · · · · · 2
• Överlägset Pointer Halsband-GPS Testvinnarens Topp-nyhetsmodell 2008 Pointer Halsband-GPS + Pointer GPS ­programvara Pointer är globalt helt överlägsen när det gäller hund-GPS-enheter. Över fem års utveckling, baserat på önskemål av tiotusentals användare har vi nu utvecklat ett nytt Pointer Halsband-GPS. · Topprodukt för hund- och passmän samt för terrängnavigering · Du kan spåra halsbandet med tidigare Pointer GPS eller med Nokia mobiltelefon - Pointer GPS-program. · Stort karturval: alla allmänna kartor av skog, terräng, vägar och hav · Perfekta terräng-GPS- och hundspårningsmöjligheter! · Lyssning av skällning genom uppringning! · Lokalisering, spårning, områdesspårning · Hållbar struktur, helt vattentät · Lättviktig, liten storlek, passar alla hundar. · Effektivt 1700 mAh batteri · Garanti 2 år www.pointersolutions.com äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets Alla Pointer-halsband och GPS är kompatibla med varandra Halsband + programvara NU TILL MÄSSPRIS vara Halsband utan program ENDAST 669 899 ENDAST + leveranskostnader nad + programmeringskost + leveranskostnader d + programmeringskostna Pointer GPS -programvara Genom att köpa endast Pointer GPS-programmet, får du fullkomliga terräng-GPS -egenskaper. Dessutom kan du vid passjakt spåra t.ex. kamratens hund! Pointer GPS -programpaketet innehåller: · · · · · Nytt spårningsprogram Minneskort Kartor Laddningsrätt till 1 000 kartrutor Bluetooth-GPS ra Pointer GPS -programva På köpet för snabba beställare: skyddsfodral till GPS-telefon och billaddare för halsbandet! ENDAST 279 + leveranskostnader Komplett paket med NOKIAtelefon jätteförmånligt! Fråga om erbjudande! Internet-beställningar 24h/dygn Mån-Fre kl 9-18 Ma-Pe klo 8-18 8-18, myös viikonloppuisin Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16,TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-huset, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi 020 747 7000 Soita ja tilaa! 020 7477 080 0400 245 083 Telefonbeställningar
• Jakten på statens marker Nya generaldirektören är fågelhundsjägare Forststyrelsen fick nya jaktkrafter Vi bad Jyrki Kangas, som i början av innevarande år tillträdde som generaldirektör för Forststyrelsen, berätta för oss hurdan fågelhundsjägare han i själva verket är och hur han som jägare ser på statens skogar. I texten nedan ger Jyrki ­ helt enligt det uppdrag vi gav honom ­ bakgrunden till sin värld i detta avseende. G Jägarexamen avlade jag först i över tjugo års ålder. Det centrala incitamentet var mitt arbete som forskare kring frågor som gällde mångbruk av skogen. Min bedömning var att jag skulle lyckas bättre med att gå på djupet i de här frågorna om jag också kunde tillägna mig jägarens synpunkter på mångbruket och skaffar mig egna jaktupplevelser. Jaktfrågorna har också senare fortlöpande hört till mitt arbete. Som chef för en av Metlas forskningsstationer hörde jakträtten och övervakningen av jakten i enhetens forskningsskogar till min rotel. I UPM, före övergången till Forststyrelsen, ansvarade jag för bolagets skogar i Finland, inklusive jaktfrågorna. Planeringen av nyttjandet av naturresurser, skogarnas mångbruk och sammanjämkning av olika intressen har hört till mina specialiteter genom hela mitt arbetsliv. Inom Forststyrelsen är det vår kärnbusiness. Det kändes fint att börja jobba på en arbetsplats där man traditionellt har sett skogens många värden. I statens ekonomiskogar understryks också andra mål för skogen än virkesproduktionens. Skogsbruket inklusive avverkningar bildar ändå kärnan i ekonomiskogarnas mångbruk. Kommersiella avverkningar sitter givetvis inte i nationalparkerna, men också i dem är mångbruket starkt: skydd, rekreation, renskötsel, forskning osv. Forststyrelsens rörelsevinst uppgår till drygt 70 milj. euro. Affärsverksamhetens satsning på andra mål närmar sig 40 milj. euro på årsnivå. Så mycket är rörelsevinsten mindre än vad den vore utan särskilda satsningar på biodiversitet, rekreation, viltet, renskötsel och kultur. På Forststyrelsen är vi stolta över det här mångbruksgreppet, som också jägarna har nytta av. Vi fortsätter enligt samma riktlinjer. Visserligen kan man fråga sig om förhållandet mellan rörelsevinsten och de övriga satsningarna är i balans just nu. Men det är fråga om ett politiskt val, om vilket det alltid finns olika åsikter. Men låt oss återvända till mitt jägarjag. Jag ser mig inte som en särskilt passionerad fångstman. Viktigare är det att ströva i terrängen och träna hundarna för att inte tala om att följa med deras intensivt eldiga, men samtidigt målmedvetet effektiva jaktarbete. Till saken hör ju sen att redan för hundarnas skull då och då fälla en fågel. Viltet förädlas naturligtvis till en kulinarisk njutning. Hönsfågeljakt med stående fågelhundar är enligt min åsikt den ädlaste av alla jaktformer. Som bäst är den i ödemarken och på fjällen i Lappland. Själv har jag haft sammanlagt fem engelska settrar. Valet av ras kom i tiden till vår familj som ett blodsarv från min svärfar. Till intresset hör också deltagande i jaktprov, jag är faktiskt fem före överdomare på den vägen. Under tidigare år satt jag också med i rasens avelskommitté och följer fortsättningsvis med uppfödningsverksamheten. Själv har jag kenneln Woodgoing och en uppfödd valpkull. Om inte annat så har jag under den tid jag sysslat med fågelhundar lärt mig att en het hund behöver en cool husse. Mot den här bakgrunden ser jag också hos Forststyrelsen på världen med en fågelhundsjägares ögon. Med några månaders erfarenhet kan jag konstatera att det också här, precis som i fågelhundssporten, finns tillräckligt med fart och kinkiga situationer. Det surrar av mångahanda turbulens i omgivningen kring statens stora naturresurshus. Dock håller vi coolt fast vid kärnfrågorna. Till dem hör omsorgen om bestånden av skogshöns. Så att arterna bevaras jaktbara. G Jyrki Kangas, generaldirekttör Jyrki med sina settrar, Ami (till höger) placerade sig som tredje i sin klass i Guldpokaltävlingen, medan Olga blev tvåa. I 2 B 60 Jägaren 3 / 2007
• LEIJONA-VAPENSKÅP NU TILL MÄSSPRIS! LEIJONA 140 * * * * * * * * äs JakItmUKKU sa! ÄT ER för 9 - 15 vapen Hela Folkets för 8 - 11 vapen * * * * LEIJONA 160 5 års inbrottsgaranti Mycket stark konstruktion Stöldsäkert kassaskåpslås Rymlig övre hylla Rymliga förvaringsfack i dörren Ny snygg exteriör Dörr med förgyllt Leijona-vapen Förankringshål i botten och bakre vägg Mått: höjd 1500 x bredd 550 x djup 400 mm Vikt: tom 135 kg, med vapen och tillbehör ca. 175 kg Färg: burgundy-brun Lås: nyckel- och nummerkombinationslås, Kassaskåpslås 5 års inbrottsgaranti Extra kraftig konstruktion Stöldsäkert kassaskåpslås Lätt att förändra; 2 uttagbara mellanhyllor till höger * Ny snygg exteriör * Dörr med förgyllt Leijona -vapen * Förankringshål i botten och bakre vägg Mått: höjd.1500 x bredd.700 x djup.460 mm Vikt: tom 145 kg, med vapen och tillbehör ca. 200 kg Färg: burgundy-brun Lås: nyckellås + trespoligt förgyllt öppningshandtag ENDAST 65% ENDAST + leveranskostnader SPAR A 349 60% + leveranskostnader A SPAR (Motsvarande pr Internet-beställningar 24h/dygn ) odukt t o m 1 000 449 uk Motsvarande prod Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 t t o m 1 200 ) Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16, TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-huset, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi 020 747 7000
• Jaktföreningen i Ruovesi satsar på ungdomarna det lönar sig! Jaktföreningen Ruoveden Metsästysseura har lagt i en högre växel i sin ungdomsverksamhet. Meningen är att bjuda på korrekt information om jagandet och ge upplevelser, att lära ut skogsfärdigheter och skapa en positiv attityd till jakten. Den jaktdag för ungdomar som föreningen arrangerade i höstas utgör ett steg i den här riktningen. Ruovesiföreningen önskar här rikta ett varmt tack till JCO för erhållet stöd och uppmuntran. för eleverna men trots det anmälde sig nästan 20 barn samt föräldrarna till åtta av barnen. Transporten var organiserad så, att det fanns en möjlighet till samåkning om det skulle behövas. Till inbjudningen hade lagts tips för hur barnen skulle klä sig och information om dagens program enligt följande: Anvisningar för eleverna: I rusta dig enligt vädret och snåla inte med varma kläder I röd luva och blus eller jacka om du har en I gummistövlar, regnrock, handskar, täljkniv I någonting att dricka, och matsäck kan vara bra att ha I gott humör Det här ska vi göra vid stugan: I vi berättar om jakt i allmänhet I vi berättar om dagens älgjakt I skogskunskaper och färdigheter I eleverna får se hur man börjar en jakt. Jaktledaren informerar och passen delas ut I eleverna får följa med hur jakten framskrider I demonstration av jaktutrustning och material I och en del annat trevligt att syssla med Vi lyfter på hatten för hur väl skoleleverna följde anvisningarna för hur de skulle klä sig, vilket ju klart och tydligt framgår av bilderna här invid. Nästan var enda elev hade någonting rött på sig samt röd pipo! J aktföreningen Ruoveden Metsästysseura är grundad år 1953 och har exakt 103 medlemmar, av vilka en enda är kvinna! Tills vidare, åtminstone. Medlemmarnas medelålder är i detta nu 49,6 år. Yngre vuxna under 30 finns det fyra stycken och under 35 elva stycken jägare. Det finns tolv hedersmedlemmar. Föreningens hedersordförande är Kalervo Rantanen som i vintras belönades av Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt för sitt förtjänstfulla och långvariga viltvårdsarbete. Föreningen disponerar över drygt 5400 hektar jaktmarker med starka viltpopulationer. I synnerhet skogshönsens populationer har ökat kraftigt under de senaste åren. Tillgången på älg har också varit alldeles utmärkt, vilket håller medlemmarna sysselsatta om höstarna. På föreningens mark finns också en jaktstuga med bastu vid stranden av en sjö. En lyckad dag trots vädret Vi hade beställt solsken och regnfritt väder till jaktdagen men det var inte vad vi fick. Det vankades både snö och slask, och blåste gjorde det också, men trots vädret var det bara två av barnen som blev borta och de meddelade om sin frånvaro redan dagen innan! Dagen inleddes med att föreningens ordförande Matti Seppänen hälsade gästerna välkomna ute på stugans gårdsplan. Han berättade kortfattat om stället och om föreningens Jaktdag för skolelever Föreningens jaktdag för skolelever hade varit under planering i drygt halvtannat år och stötts och blötts på föreningens möten, och lördagen den 28 oktober blev den äntligen av. Det hela började med en inbjudan till eleverna i årskurserna ett till fyra i lågstadiet i kyrkbyn. Den aktuella lördagen var förstås en ledig dag Juhani Sillanpää historia. Seppänen drog också de allmänna ordningsreglerna för stugan och strövtåg ner till stranden. Därefter var det dags att presentera de hundar som skulle med på jakten. I synnerhet den fyra månader gamla norska gråhundsvalpen blev så omåttligt populär att den måste undsättas allt emellanåt och sättas i bilen för att undkomma sina påträngande beundrare. Jaktledaren Samppa Keskinen berättade kortfattat om den förestående jakten och fördelade passen bland jägarna. När jägarna hade gett sig iväg fortsatte jaktdagen inne i stugan och eleverna fick höra om medlemskap i föreningen, jaktmarkerna, jagandet, jaktens etik och en hel del till med anknytning till jakten. Under förmiddagen förevisades också jägarutrustning, jaktstugan med omgivningar, ett antal bäverfällda aspstubbar med en diameter på trettio till femtio centimeter samt en rad troféer och priser inne i stugan. Eleverna var särskilt intresserade av att prova på radiotelefonerna men de fick också skjuta med luftgevär på älgfigurer och tävla i pilkastning. Dessutom fick de bekanta sig med en rad olika jaktvapen och lära sig att göra upp eld. Barnen fann det också fascinerande att se hur en älgkula förvandlas efter träff. Mitt bland alla aktiviteter vankades det också korvgrillning och plättstekning med saft och kaffe till. Luftgevärsskyttet avrundades med en liten demonstration av hur effektivt ett luftgevär i själva verket är. Den dubbla skiva som utgjorde måltavlans botten var nämligen genomborrad och söndertrasad. Det fick med all tydlighet mången skolelev att tänka efter. Sammanfattningsvis kan sägas att våra gäster var nöjda med sin dag och gärna skulle komma igen om tillfälle gavs. På frågan hurdan karl en älgjägare är var det till och med en elev som spontant svarade att en älgjägare är en rejäl karl! Här tävlas det på allvar med luftgevär och kön vill aldrig ta slut. Juhani Sillanpää övervakar. Matti Seppänen visar och berättar hur man använder en radiotelefon. 62 Jägaren 3 / 2007 Susanna Yläjärvi
• I den egentliga jakten deltog tre hundar och en valp, som visserligen tillbringade sin tid i bilen i väntan på att växa och bli stor. En del av barnen menade att de skulle börja jaga när de blev stora medan andra sade att de skulle skaffa sig en hund. Jaktdagen fick en hel del publicitet i lokalpressen vilket tidningsurklippen ger belägg för. Som souvenir från dagen fick alla elever och föräldrar en liten present och alla som deltagit i någon tävling fick pris. På älgjakten blev inte en enda älg fälld, även om det en gång var nära. Avslutningsvis var jägarna ändå nöjda med sin jaktdag trots att de kom tomhänta från passen, och därefter anträdde skaran med nöjda barn och föräldrar hemfärden. Lokaltidningen i Ruovesi och Aamulehti publicerade stort uppslagna och positiva artiklar om dagen som också avkastade några insändare från allmänheten, mest positiva sådana, även om en skribent frå- gade sig om det är rätt att ge barn jaktundervisning. Lumisten kairojen metsohaukut G Uskomattomalla tavalla kuvattu elokuva taitavan pystykorvan Kockar på jakt Hur som helst, tidningsartiklarna inspirerade en lärare på yrkesinstitutet på orten att kontakta jaktföreningen för att fråga om möjligheterna att arrangera någonting liknande för institutets elever. Det var fråga om ungdomar som studerade på kocklinjen och som bäst pågick på institutet en kurs i viltmatlagning. Jaktföreningens medlemmar tackade glatt ja till att arrangera en liknande dag för de blivande kockarna. Den stora dagen inföll emellertid mitt i veckan eftersom lördagarna var reserverade för annan verksamhet. Jakten skräddarsyddes för kursdeltagarna och ägde rum onsdagen den 22 november i fjol. Det var 14 studerande som deltog (12 flickor och två pojkar) samt deras lärare. Kockaspiranterna delades upp mellan jägarna på passen utom två av dem som följde med hundföraren för att söka av såten. Framtidens älgkarlar, från vänster Fanni Pylvänen, Henna Rintanen Någon älg påträffades emelsamt Vilma och Saana Pylvänen. ja tarkkakätisen miehen retkistä metsojen asuttamaan erämaahan. Hienoja haukkuja, komeita pudotuksia, erätunnelmia vailla vertaa! Kesto 50 min., hinta 26 euroa (vhs ja dvd). G Hirviporukoille uusi opetus-dvd Hirvenruhon paloittelu. Tämän avulla paloittelun oppii kuka hyvänsä! Hinta 20 euroa (vain dvd). G Runsaasti myös muita eräelokuvia! Tilaa sähköpostilla osoitteesta arttu@videosara.fi tai soita/tekstitä numeroon 0400-229739. Voit noutaa omasi myös Viitasaaren ABC-liikennemyymälästä. Lisätietoja sivuilla www.videosara.fi Videosara, Arttu Kotisara, 44610 Kärnä lertid inte den här gången men vi tog igen skadan genom att efteråt snacka om jakt, föreningsverksamhet och allt möjligt annat som tangerade dagens tema. Bland eleverna fanns det emellertid en grabb som själv hade fällt en älg veckan innan. Vi kom också överens om en fortsättning på så sätt att följande kockkurs skulle delta också i drevet. Det skulle ske hösten 2007, men datumet lämnades öppet. Det var tio jägare och två hundar som deltog i den här jaktdagen. Båda dagarna med "jaktgäster" gav en positiv eftersmak och påverkade också jägarnas attityder i riktning mot en mera positiv inställning till att ordna kurser. Jaktföreningen har beslutat att fortsätta med verksamheter av det här slaget. Som en ny verksamhetsform börjar vi från och med denna vår dela ut ett jaktstipendium till skolelever. G Anu Kuivasmäki Jägaren 3 / 2007 63
• kärlekl mat Av til Den stående favoritspalten i alla tidningar är matsidorna. I Jägaren har det inte på några år ingått en "recepthörna", men nu finns den! Under innevarande år berikas jägarnas kökstips av Aila Hietala från Punkalaidun. Tillbringa lukulliska stunder i viltets tecken! Gryta på hjortköttstrimlor För 4-5 personer 550 g 3 msk 3 1 tsk 1 ½ påse. ½ tsk ½ tsk 1 tsk 4 dl 2 dl ½ dl 1½ msk ½ dl 1. 2. 3. 4. 5. hjortstek olja vitlöksklyftor riven ingefära morot plommon grönpeppar pepparblandning salt vatten fem frukters juice matgrädde mörk majsenaredning rödvin 6. Kokt älgstek 1,2­1,5 kg älgstek 3 1-2 1 1 5 1 3 3 4 Sås: 4 1 1 20 3 3 1. 2. 3. 64 l vatten msk grovt havssalt tsk hela kryddpepparkorn tsk hela vitpepparkorn lagerblad tsk rosmarin lökar morötter vitlöksklyftor dl dl dl g msk tsk (salt) spad vatten matgrädde smör vetemjöl (rågade) pepparrotspulver börjar koka. Tillsätt kryddorna, de klyftade lökarna och skivade morötterna och vitlöksklyftorna. 4. Låt steken koka på sakta värme tills den är genomkokt. Cirka 2½-3 timmar. 5. Lyft bort steken ur spadet. Låt den svalna en aning så att du kan skära upp tunna skivor av den. 6. Sila spadet. 7. Smält smöret i en kastrull och tillsätt vetemjölet. Blanda så att du får en jämn blandning. Tillför spadet och vattnet lite i sänder. 8. Blanda såsen jämn. Låt den småkoka i cirka fem minuter. Tillsätt grädden och pepparrotspulvret. Koka upp. (Tillsätt också salt om du tycker att det behövs). 9. Häll litet av såsen på de upplagda stekskivorna och dekorera med finhackad persilja. Servera med kokt potatis, små morötter och paprikor som fyllts med svamp. PS. Steken kan kokas redan dagen innan. Då kan du skära tunna skivor av steken. Värm upp skivorna på svag värme i ugn och häll varm sås över. Servera. 7. Stycka hjortsteken i strimlor. Bryn strimlorna vackert bruna i olja i gryta. Lägg kryddorna, vattnet, vitlöksklyftorna och saltet i grytan. Lägg grytan i ugnen för cirka en timme. Rör om grytan emellanåt. Ta grytan ur ugnen och tillsätt juicen, den rivna ingefäran, plommonen, de skivade morötterna, matgrädden, rödvinet och den mörka majsenan. Lägg grytan tillbaka i ugnen för att dra i cirka 30 minuter. Strö finhackad persilja över den färdiga grytan. Servera med ris eller potatismos. PS. En lämplig rätt också för glutenallergiker. Rätten kan också tillredas av älgkött. Köttfärsrisotto på vilt För 5-6 personer 400 g 1 1 2 ½ dl 2 dl ca 1 l 300 g ½ ½ 1 1 tsk 1 tsk 1/4 tsk 1 tsk ¼ dl På ytan färs av viltkött lök liten bit purjolök vitlöksklyftor olja långt ris vatten grönsaker (frysvara) blomkål paprika (röd och gul) köttbuljongtärning vitlökssmaksatt pepparblandning svartpeppar spansk peppar salt sweet chili sauce persilja och lökblast Tina upp steken. Torka den torr ordentligt med hushållspapper. Koka upp vatten och lägg steken i det kokande vattnet. Tillsätt saltet. Skeda bort skummet från ytan när spadet Jägaren 3 / 2007
• 1. Bryn köttfärsen och den tärnade löken i olja. 2. Fräs också riset i oljan tills det blir genomskinligt. 3. Koka upp vattnet i en kastrull. Tillför vattnet försiktigt litet i gången, för riset suger hela tiden upp vatten. 4. Tillför också kryddorna. 5. Låt blandningen koka cirka 15 minuter. 6. Tillför grönsakerna. Låt blandningen koka sakta ännu tills grönsakerna är mogna. 7. Koka blomkålen separat. 8. Tärna paprikan. Dekorera med blomkål, paprikatärningar, finfördelade bladkålstjälkar, persilja och lökblast. PS. På sommaren kan rätten även tillredas i murgrytsbottenpanna. Du kan förstora receptet så att det räcker också för en större skara. I köket kan rätten göras i t.ex. en stek- eller wokpanna. Använd enligt eget tycke grönsaker som du tycker om bara mängden är den rätta. Det här är en mycket snabblagad och välsmakande rätt, som lätt går att värma upp på nytt om det blir nånting över. Andstek + svampsås 4 änder Spad: 2l vatten 1 msk grovt havssalt 20 hela vitpepparkorn 20 hela grönpepparkorn 20 hela kryddpepparkorn 5 lagerblad För grytan: De kokta änderna Krydda deras yta med: 2 tsk malen svartpeppar 2 tsk rosmarin 2 tsk salt 2 lökar 4 vitlöksklyftor 1l spad Såsen: 5 dl steksky 1 dl vatten 220 g skogssvamp (färdigt rensad) 1 lök 2 msk olja 2 msk mörk majsenaredning 1 dl crème fraiche 1. Låt änderna tina och torka dem ordentligt torra med hushållspapper. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. Koka upp vattnet och tillsätt saltet. Lägg änderna i det kokande vattnet. Skeda bort skummet från ytan när vattnet börjar koka. Tillsätt kryddorna. Låt koka på svag värme i en timme. Lyft änderna ur spadet. Gnid in salt och kryddor i ändernas yta. Lägg änderna i en gryta. Tillsätt vitlöksklyftorna. Sila spadet från kastrullen över på änderna (kvar en liter spad efter kokningen). Sätt grytan i 200 graders ugn för 15 minuter. Sänk därefter temperaturen till 175 grader och fortsätt stekningan av änderna tills de är genomstekta (de här änderna är klara på cirka en timme). Lyft änderna ur spadet. Låt dem svalna en aning innan du benar ur dem. Skär upp dem i skivor på ett serveringsfat. Sila skyn (sky kvar i grytan ca 5 dl). Tillsätt 1 dl vatten. Koka upp skyn. Rör i den mörka majsenaredningen och koka upp. Bryn svampen och den tärnade löken. För över svamp-lökblandningen i såsen. Tillsätt crème fraichegrädden och koka upp. Värm upp andskivorna i ugn och servera med svampsås, ugnsbakade rotfrukter och t.ex. potatisbullar samt grön sallad och lingonsylt. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. Låt degen jäsa ordentligt under en handduk. Tillred fyllningen. Koka riset, skölj och låt kallna. Bryn köttfärsen och löken. Tillsätt kryddorna. Låt blandningen svalna en aning. Sammanför fyllningens ingredienser. Kavla ut den jästa degen till en platta. Dela upp den utkavlade plattan för pastejer enligt egen modell. Fördela fyllningen på degbitarna och pensla kanterna med vatten. Tryck ordentligt ihop kanten så att den hålls fast under gräddningen. Pensla med ägget. Grädda i 225­200 grader 12­15 min. Servera med en soppa eller som en salt kvällsmåltid med t.ex. en skink-rissallad. PS. Som fyllning kan du använda köttfärs av älg eller skogssvamp. Viltpastejer 7 dl mjölk 2 påsar torrjäst 1 tsk salt 1 tsk örtblandning 1,2 liter jästbrödsmjöl (sunnuntai), mängden beror på vilket mjöl som används ½ dl olja 1 dl jästbrödsmjöl för utkavlingen Fyllning: 500 g köttfärs (älg eller hjort) 2 dl kokt ris 2 tärnade lökar 2-3 klyftor vitlök (pressade) 1 dl crème fraiche 2 tsk salt 1 tsk paprikapulver 1 tsk grovmalen svartpeppar 1 tsk rosmarin För pensling: 1 ägg 1. 2. 3. Värm upp mjölken till 42 grader. Tillsätt saltet och kryddorna. Blanda in torrjästen i en liten mängd mjöl. Knåda degen. Tillför oljan i slutskedet. Aila Hietala är född i Paavola i Uleåborgs län. Hon är professionell kokfru och har 40 års erfarenhet av matlagning i storhushåll. För närvarande verkar hon som kokfru i Punkalaidun samskola. Hennes stora intresse utöver arbetet är att planera och experimentera med nya recept. Intresset har resulterat i två kokböcker. Ailan keittokirja 2 utkom våren 2006. Recepten vi nu tar del av kommer från den kokboken. De läckra recepten här intill och många andra ingår i Ailan keittokirja 2, som kan beställas via gsm 040-8314418 eller e-postadressen aila.hietala@kolumbus.fi Jägaren 3 / 2007 65
• Det händer i distrikten Södra Tavastland Smårovdjurskväll I Torsdagen den 7 juni kl 18 ordnas en kväll på temat Smårovdjursjakt i våtmarker och tätorter. Plats: Lounaskellari Emmi (Harvialantie 7) i Turenki i Janakkala. Arrangör: Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt. Som fackman och föreläsare fungerar viltvårdskonsulent Marko Mikkola på Norra Tavastlands distrikt. Kvällen är öppen för alla och inträdet är fritt. Antalet deltagare är dock begränsat. Ring in din förhandsanmälan senast den sista maj till tfn 03-644 650 eller 0400­225 745, eller mejla till jyri.rauhala@riista.fi. Välkommen! Jaktmässa i Koria 8-10 juni Norra Tavastland I Tid: 22 maj kl 18. Plats: Kaakostugan i Valkeakoski. (skjutbanan i Kaakonoja). Max. 40 pers. Vi bekantar oss med verksamheten på skjutbanan och med jakten och viltvården som hobby bla genom att se på några undervisningsfilmer. Som utbildare fungerar viltvårdskonsulent Marko Mikkola. Kväll för unga jägare Jaktläger för damer, Loppi 10-12 augusti I Mässarrangören Kymenlaakson Messut ry arrangerar för sjätte gången en jaktmässa i Koria i Elimäki. Tid och plats: Pioneeripuisto den 8-10 juni. Till mässans teman hör jakt, fiske, friluftsliv, fritid, naturturism, naturskydd och hundar. Vi rekommenderar mässbesökarna att styra stegen till "Pioneerilinja" där det finns en gemensam avdelning för Kymmene jvd, Jägarförbundets Kymmenedistrikt och Kymmene läns kenneldistrikt. Där finns också avdelningar med jakthundar och en avdelning som visar Kiimolan Riistamiehets och Kymijoen 4H: s barn- och ungdomsverksamhet. Utställningen med jakttrofeer är förlagd till några klassrum i Pionjärskolan. Välkomna allihop! Norra Savolax I Tid: 8­12 juli. Plats: Siilinjärvi, Punttisilimä. Inkvartering i stugor, ta med sängkläder eller sovsäck. Inkv i egna medhavda tält också möjligt. Målgrupp: 12-16-åringar. Pris: 100 euro. På programmet bland annat: I Skjututbildning med luft- och eldvapen. I Skogsfärdigheter i praktiken. I Fysiska tävlingar. I Möjlighet att avlägga jägarprovet. I Viltvård. I Förstahjälputbildning. I Cirka 50 lägerdeltagare. Förfrågningar: Harri Saarela, 040-5373 633. Vesa Paldanius, 040-7363 622. Heimo Lindström, 044-0671 740. Ungdomslägret METSO I Ellit erätulilla är ett veckoslutsläger för damer som trivs i naturen och gillar jakt. På programmet står skogsfärdigheter och skytte samt preppning för jägarprovet och skjutprovet. Den som vill kan också avlägga de båda proven. Avgiften för proven ingår dock inte i lägeravgiften. För jägarexamen debiteras 13 euro och för skjutprovet sju euro per försök. Att redan ha jaktkort är inget hinder för att delta i lägret och det spelar ingen roll var i landet du bor. Lägeravgiften på 245 euro inkluderar: I en dag på skjutbanan i Loppi med patroner, banavgift och handledning I undervisning i skogsfärdigheter I preppning för jägarprovet I transporter under lägret I inkvartering på sportskyttecentret i Loppi I kvällste fre I frukost lö, sö I lunch lö I middag lö I lunch sö I försäkringar I moms För mera info och bindande anmälan till Ellit Erätulilla kontakta lägersekreterare Mari Skogberg, tfn 050­325 4559, info@elliteratulilla.fi. Samarbetspartners för lägret är Södra Tavastlands distrikt, jaktvårdsföreningen i Loppi, skjutbaneföreningen i Loppi och Sako Oy. Årsboken 2007 I Nu har den kommit ut, årets årsbok som ges ut av Kymmene jvd, Jägarförbundets Kymmenedistrikt och Kymmene läns Kenneldistrikt. Boken innehåller bland annat adresserna till distrikten, register över jaktföreningarna, kurser och provtillfällen för jägarprovet, skjutproven, en tävlingskalender samt hundutställningar och prov. Boken fås gratis på distriktens kanslier och från jaktvårdsföreningarna. Uleåborg Jaktläger för ungdomar i juni Årets kurser på Metsäkartano i Rautavaara I Tid: 10-15 juni. Arrangör: Muovaaran jahti ry. Plats: Ollilas semesterstugor i Sossonniemi i Kuusamo. Det här är ett läger för jaktintresserade 1016-åringar. Deltagarna får lära sig ströva i naturen och lära sig mer om jakt och viltvård. Preppning för jaktprovet ingår också. Pris: 160 euro/person vilket inkl inkvartering i stugor, måltider, handledning, undervisning, läromedel och ansvarsförsäkring för lägertiden. En avgift på 13 euro debiteras dem som skriver jägarprovet. Förfrågningar och anmälningar: Kajava Pekka, 040­552 8921, pekka.kajava@pp.inet.fi . Ollila Tuomo, 0400­286 528, info@ollilanlomamajat.com. För ytterligare info se www.ollilanlomamajat.com. I 30 deltagare antas i anmälningsordning till lägret. I närmare anvisningar och lägerprogrammet skickas till deltagarna. I anmälningar senast den sista maj. I 11-14 juni: En viltkurs som avslutas med en möjlighet att skriva jägarprovet. I 18-21 juni: En fortsättningskurs om vilt, bla hur man bygger fällor och tar tillvara det fällda viltet. I 14-16 september: En tjejkurs med jakt och föreläsningar för kvinnor som jagar. För mera info om kurserna kontakta Metsäkartano på tfn 017-688 2240, myynti@metsakartano.com, www.metsakartano.com . Viltkurs på Villa Tarpinen i Nilsiä 3-5 augusti Kymmene Jaktläger I Kursen är avsedd för både yngre och lite äldre deltagare och avrundas med en möjlighet att skriva jägarprovet. För närmare info om kursens program och avgiften, kontakta ledarna. Anmälningar senast den 31 juli till Henry Kainulainen, tfn 050-577 2760 eller mejl henry.kainulainen@villatarpinen.com . Förfrågningar Esko Mertanen, tfn 0400-385 879. I Jaktvårdsföreningarna i Miehikkälä, Virolahti och Ylämaa arrangerar ett JAKTLÄGER för 10-14åringar, både pojkar och flickor, den 31.8 till 2.9 på Metjärvi lägercentrum i Ylämaa. I lägeravgiften 20 euro ingår måltider och försäkringar. Avgiften erläggs på plats när lägret börjar. Deltagarna ska ta med sig normal lägerutrustning inklusive sovsäck och liggunderlag. Lägret börjar fredagen den 31.8 kl 18 och slutar söndagen den 2.9 ca kl 13. Bindande anmälningar senast den 20 augusti till jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare. Miehikkälä jvf: Kimmo Kuuva, tfn 040-5639 835 eller kimmo.kuuva@rajavartioliitto.fi Virolahti jvf: Tapani Rainio, tfn 040-5269 187 eller virolahti@riista.fi Ylämaa jvf: Jenni Kinnunen, tfn 050-3306 353 eller ylamaa@riista.fi När du anmäler dig ska du komma ihåg att nämna om du behöver en specialdiet av något slag! Lägret är i första hand tänkt för ungdomar som bor inom arrangörsföreningarnas område men i mån av plats välkomnar vi också ungdomar från andra kommuner! Satakunta Österbotten I SHHJ, Pohjanmaan Suurristakoirat ry, Kauhava jvf och jaktföreningen Kauhavan Ylikylän Metsästysseura arrangerar den 20 till 22 juli ett jaktläger i Kauhava. Lägret är avsett för jaktintresserade ungdomar i ungefär 12-18-års åldern. Max 35 deltagare. Deltagaravgift 15 euro. Bindande anmälningar senast den sjätte juli. Programmet är preliminärt och slipas till när vi vet hur många som anmäler sig och hur gamla deltagarna är. På programmet står bland annat följande: I hur man väljer valp samt sköter och fostrar den I hur man visar en hund på utställning I första hjälpen I vandring I vapenhantering I domarkurs I jägarprovet (frivilligt) I Fri samvaro, mete, lägerbål på kvällen, bastu, simning mm För mera info se Kauhava jvf:s hemsida www. kauhava.fi/riistanhoitoyhdistys. Förfrågningar och anmälningar: Juha Miiluniemi, tfn 0400-662 037, juha.miiluniemi@rautia.fi . Sommarens läger för unga jägare Jaktläger 20­22 juli I Satakunta jaktvårdsdistrikt och Jägarförbundets Satakuntadistrikt arrangerar i sommar två jaktläger för ungdomar. Lägret i Tavastkyrö är i första hand avsett för ungdomar som bor inom de två jaktvårdsföreningarnas område, dvs Tavastkyrö-Viljakkala och Ikalis-Jämijärvi jvf. Till Honkajokilägret tar vi emot jägaraspiranter från hela distriktets område. Lägren brukar vara populära så det gäller att anmäla sig i god tid för att säkert få plats! Tid och plats: Honkajoki den 17-19 juli och Tavastkyrö den 30 juli till första augusti. På lägren ska vi bla bygga fällor, lära oss ta vara på pälsvilt och lära oss om jakthundar och hur man dresserar sådana. Nybörjare ges en möjlighet att försöka sig på jägarprovet. Men allt som man behöver veta för provet hinner vi inte med på lägren och därför ska eleverna studera Handbok för jägare grundligt innan lägret. Lägeravgiften är 60 euro vilket inkluderar måltiderna, inkvarteringen i fyra till sex personers rum, försäkringen och tillbehör. Anmälningar och förfrågningar: Honkajokilägret (20 deltagare): Tapio Loukkaanhuhta, tfn 02-57 888 89 eller 040-550 0001. Tavastkyrölägret (15 deltagare): Esa Virtanen, tfn 050-52 72 187. 66 Jägaren 3 / 2007
• off on FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt 1,5­ 6x42 Prislista 2007 6x42 6x42 7x50 7x50 8x56 8x56 8x56 8x56 10x42 1,1-4x24 1,1-4x24 1,5-6x42 1,5-6x42 1,5-6x42 3-12x42 3-12x42 3-12x50 3-12x50 3-12x50 3-12x50 2,5-10x56 2,5-10x56 2,5-10x56 2,5-10x56 4-16x50 12,5-50x56 12,5-50x56 2,5-10x56 3-12x50 4-16x50 1,1-4x20 3-12x50 3-12x50 3-12x50 4-16x50 4-16x50 5-25x56 12,5-50x56 HUN Klassik Klassik Klassik rödpunkt HUN Klassik HUN rödpunkt Klassik rödpunkt Klassik RP inkl moms 505 620 750 1.045 555 750 875 1045 670 Tule opiskelemaan riistapainotteista luonto- ja ympäristöalan perustutkintoa! Koulutus alkaa 14.8.2007 ja päättyy toukokuulla 2009. Pääsyvaatimuksena ammatillinentai yo-tutkinto, vähintään 20 vuoden ikä ja arvostamme palavaa innostusta metsästykseen. Opiskelemme laajasti: aseasiaa, metsästystä, koiratietoa ja riistanhoitoa. Aiempia opiskelijoitamme toimii ammattiriistanhoitajina, oppaina, eräalan yrittäjinä sekä alan koulutus- ja myyntitehtävissä. Pyydä hakukaavake koululta tai laita vapaamuotoinen hakemus. Haku päättyy 1.6.2007 ja paikkoja on avoinna 18. Keski-Pohjanmaan maaseutuopisto, Perhon yksikkö, Riistan- ja luonnonhoidon opetus, Haanentie 26, 69950 Perho, puhelin 06-8241254, e-mail info.perho@kpedu.fi Riista-ala! Zenith 965 Zenith FlashDot 1270 Klassik 830 Zenith 995 Zenith FlashDot 1225 Klassik 990 rödpunkt 1305 Klassik 990 Klassik rödpunkt 1260 Zenith 1170 Zenith FlashDot 1380 Klassik 1005 Zenith 1170 Klassik rödpunkt 1285 Zenith FlashDot 1380 Varmint 1285 FieldTarget Parallax 1835 (Luftgev.) FT rödpunkt+Parall. 2055 (Luftgev.) Precision Hunter (P3Mildot) 1220 Precision Hunter (P3Mildot) 1205 Precision Hunter (P3Mildot) 1440 PM Short Dot PM II PM II Parallax PM II/LP rödpunkt+parallax PM II PM II/LP PM II/LP PM II/LP 1580 1490 1660 2020 1715 2015 2185 NY Beställ vår NYA broshyr! Pohjoisranta 22, 00170 HELSINKI, FINLAND, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135167 1 Jägaren 3 / 2007 67
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, G verksamhetsledare, Raimo Vajavaara, G kommunikation, tidningarna JCO Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM, Telefoner: 09-272 7810 telefax 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Heikki Uotila, Tehdastie 2, 21530 Paimio, tel. 02-477 9610, 0400-530 548, telefax 02-477 9615. Vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Jukka Keränen, Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 08-713 480, 0400-137 028, telefax 08-712 397. Vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Erkki Kiukas, Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 05-344 0965, 0400-258 479, telefax 05-344 0998. Vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-716 2223. Lappland: Teuvo Eskola, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. tel. 016-379 0081, 0400-392 667, telefax 016-379 0085. tel. 0400-864 329 (tsto) Vv-konsulent Urpo Kainulainen tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086 Mellersta Finland: Jukka Purhonen, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 747 9630, 0400-242 727, telefax 020 747 9639. Vv-konsulent Olli Kursula 0400-243 414. tel. 09-2727 8111. G ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Jari Pigg, tel. 09-2727 8112, 0400-463 942, Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Pentti Vikberg, tel. 09-2727 8117, 0400-341 771, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8119, 040-557 3827. Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. G lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, telefax 03-882 5711, bil 049-350 852, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-911 3832. Adressändringar: 0303 9777 Norra Karelen: Juha Kuittinen, Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, 0400-376 189, telefax 013-285 263. Vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Jouni Tanskanen Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. 0500-376 800, telefax 017-282 3005. Vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 017-265 3820, 050-431 1276. Norra Tavastland: Jani Körhämö, Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, telefax 03-3140 9450, 0400-231 452. Vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-135 9690. Nyland: Reijo Orava, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-350 7230, 0500-420 810, telefax 09-387 2878. Vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-366 1114 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 09-350 7244, 0500-458 357. Satakunda: Mauri Krusberg, Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-531 9000, 0500-638 062, telefax 02-531 9001. Vv-konsulent Reima Laaja tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Mathias Lindström, Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vaasa, tel. 06-356 0351, 050-349 0175, telefax 06-356 0360, Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-356 0352, 050-511 7279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, telefax 015-452 831. Petri Vartiainen tel. 0500-257 407, Vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Jyri Rauhala, Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, 0400-225 745, telefax 03-644 6522. Uleåborg: Keijo Kapiainen, Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-535 3500, 0500-387 705, telefax 08-533 3555. Vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Jarkko Nurmi, Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-421 7223, 0400-180 084, telefax 06-421 7225. Vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-421 7222, 0400-180 083. Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet. Telefax 09-1605 2284. Avdelningschef Seppo Havu, tel. 09-1605 3360, 040-545 2146. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-735 3173. Jaktråd Seppo Mattila, tel. 09-1605 3362, 0400-106 086. Överinspektör Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-752 3302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-733 6229. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25 000, Telefax. 018-19 240. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-25 313 e-mail: marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020 575 1500, telefax 020 575 1509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020 575 1400, telefax 020 575 1409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020 575 1870, telefax 020 575 1879 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020 575 1550, telefax 020 575 1559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Österlånggatan 3, 20520 Åbo, tel. 020 575 1680, telefax 020 575 1689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020 564 6609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör Jukka Bisi, tfn. 040-537 0993, jukka.bisi@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020 344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki, tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. JCO international intressebevakning 68 Jägaren 3 / 2007
• Affärer OBServera att priset på radannonserna har stigit från den första januari till 15 euro per rad a 40 nedslag! Under rubriken Affärer publiceras bara radannonser av en spalts bredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2007 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till redaktionen. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 4/2007 utkommer den 13.7.2007. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 8.6.2007. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net FOXTERRIERN är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemsärenden 050-375 4879. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Norsk gråhund, tikvalpar av uthållig topphärstamning. Födda 12.1. Tfn 0400-567 203, Alajärvi. Valpar av västsibirisk laika, jagande föräldrar, reg. Födda 18.10.06. Du som jagar, här har du en jaktkamrat! Tfn 044-581 0659, 040-703 6887, Vichtis. Jämthundsvalpar av föräldrar med tuff härstamning. Tfn 0500-198 163. Valpar av finsk spets, friska championföräldrar. Tfn 040-582 1043. Valpar av finsk spets födda 11.4.07. 3+3, fina föräldrar. Tfn 0500-919 324, Villmanstrand. Valpar av finsk stövare. Far BCH, mor premierad. Tfn 040-592 2661, Jyväskylä. Valpar av finsk stövare. Outtröttligt jagande föräldrar. Födda vecka 19. Tfn 050-328 0356. Valpar av finsk stövare, födda 24.4.2007. Far V-06 XXX Mulonsalon Konsta. Mor XXX Kotaniemen Lila. Tfn 040-573 0216. Valpar av finsk stövare. Far BCH, mor premierad. Tfn 040-592 2661, Jyväskylä. Valpar av finsk stövare födda 2-4-07. Far XX Vilppulan Vihtori, mor Riuttaskorven Taru. Tfn 0400-836 445. Valpar och vuxna ryska stövare, tfn 050-548 5403. Hemsida mtv3.fi/itarajan. Chesapeak bay retriever tikvalp för jakt. 040-5517465. Labradorvalpar med jagande härstamning och goda föräldrar. Överlåts vecka 22. Se vår webbsida www.jahtijellon.suntuubi.com. Tfn 0400-304 633, Kennel Jahtijellon, Borgå. Valpar av sh retriever, friska och provpremierade föräldrar. Tfn 040-706 6659, Valkeala. Beaglevalpar föds vecka 20, bara för jägare. Tfn 050-912 6300. Beaglevalpar för jägare från Eräkaveri. Tfn 019-677 1041, 0400-607 415. Tysk jaktterriervalpar av DCH föräldrar. Föds vecka 17. Hungerstrang kennel, tfn 050-586 6764. Valpar av tysk jaktterrier, championföräldrar. Mainarin kennel, M.Nissinen, tfn 0400-157 055. Valpar av tysk jaktterrier. Föräldrarna tuffa brukshundar. Tfn 045-110 7825. Grythundsjägare obs! Här finns valpar av patterdaleterrier med jagande härstamning, endast för jägare. Föräldrarna lämpligt stora. Utmärkt lynne, utmärkt hårdhet, sansade, inga slagsbultar. Valparna föds vecka 15-16. Tfn 0500-671 749. Valpar av engelsk setter för jakt och tävlingar. Far: norsk bch och 2006 tredjeplac brukshane. Mor tävlat 3xVOI1, 1xCacit. Bägge föräldrarna godk av norska o finska rasorg. Valparna f 4.3.07. förfr tfn 040-566 4813. Valpar av engelsk setter för jakt. Föräldrarna premierade på prov och utställningar. Födda 5.3.2007, tfn 044-574 5534. Valpar av engelsk setter födda 1.5. Tuff nordisk härstamning. Föräldrarna inbitna jakthundar, tidigt mogna, provpremierade och friska. Tfn 040-911 4674. Valpar av strh tax med nytt friskt blod! Mor: DBCH. Far: ung, första plac i drevprov (9mån). Tfn 02-538 2300. Valpar av strh tax, drivande BCH-föräldrar. Överlåts vecka 25. Tfn 050-543 3029. Valpar av strh vorsteh, premierade föräldrar. Tfn 040-551 6677. Valpar av strh vorsteh. Släkten rikligt premierad, jaktanlag i championklass. Vi hjälper dig vid behov med jaktutbildningen. Här finns fågel och bra marker. Tfn 0400-632 583. Valpar av kh vorsteh. Överlåts vecka 21. Tfn 040-778 0507/Pertti. Hanvalpar av kh vorsteh, födda 12 mars. Toppföräldrar. Tfn 0400-626 767 /Jouko. 7 mån gammal hanvalp av american foxhound. Mor BCH och UCH Uhuverin Ritu. Far Blanton`s Disco. Tfn 040-559 6270. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Tikka T3 Hunter+aimp. 7000L+fäste 999,Remington 870 400,-, Lincoln 4-ch 680,Sako 75 syn ss 1290,-, Baikal IJ-27 395,Winchester Super X2 980,-,Super X3 1130,Ruger K77 studsarpaket 820,-, Aimp. 7000L 245,Norinco TT Olymp.169,-, Baikal Marco 175,Yildiz SPZ 479,-, Leupold 2-7x33 270,Marlin miniatyrgevärspaket 280,-, CZ ZKM452 330,Svarowski 1,5-6x42 995,-, Doct. 1-4x24 595,Sako, Tikka, Beretta, Benelli, Browning mm. Ahti Huvila Oy, tfn 06-528 1203, 63800 Soini, www.ahtihuvila.fi 27 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 synt. 360 e,12/ 89 synt. 430 e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-hundpejlar. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Med post eller snabbt och förmånligt med buss! www.anonase.com I Evijärvi handlar du till gott pris! miniatyrg Toz78 04 195,-, Toz78 dämpare + kikarsikte 295,-, CZ 452+dämpare+kikarsikte 379,-, Sako Quad 549,- Baikal IJ-27 399,-, IJ27E 429,-, MP153 410,- Beretta Es-100 790,-, Finnclassic 890,Franchi Falconet S 890,-, T3 hunter 720,Swarowski, Leupold, Burris, Bushnell, Tasco Ultrapoint 06-modeller reas bort. Tmi Ilpon Katiska www.ilponkatiska.fi katiska@japo.fi, tfn 06-765 1225, 0400-335 016. Vi säljer nya och beg jaktvapen: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor mm tillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarev. 2, Kronoby, tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Jaktgevär CZ 550 cal. 458win. Modell Lux. Snygg. Bp. 800e/bud. Tfn 050-505 5086. Nya hagelgevär: FinnClassic 512sd 12/76, 1000 e (3 st). Marocchi 03 Field 12/76, 990e. Beg: Marocchi 99 Sporter12/76, 2000 e. Marocchi 03 Sporting 12/70, 1000 e. Sikten: Aimpoint 7000L, 265 e. Shirstone 3 ­ 9x40 ­kikare, 99 e. Shirstone rödpunktssikte 89 e. Även andra vapen. Savo Shot Ay, Nilsiä, 050-577 2760. Banhagelgevär: Marocchi 99 Sporter 12/70 28¨,1400 e. Marocchi 99 Sporter 12/76 30¨, 1800 e. Som nya! Tfn 044-025 8807. Sako 338 magn. Veaver kikare: mynningsbroms. Pris 1200. Tfn 0400-401 393 1. Ägaren säljer. Säljer som obehövliga ett Otso vapenskåp med gevär: 3 st hagelbössor 2 st studsare 1 st kombigevär. Paketpris 3420 euro. För mera info ring 0400-256 105, Pekka. Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-), 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. SAK-ljuddämpare för älgstudsare 120.00 För fågelstudsare (5.7/222 rem)SAK-dämpare 75.00 För miniatyrgevär, pistoler SAK-dämpare 37.00 För studsare SAK-MILrs-skjutstöd 120.00 Se hemsidan för vapentillbehör, japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 3133, 040-508 5833, www.ouluntyostokeskus.com Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte" , som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi En spaniel för jaktbruk. Working Spaniels Club Ry:s valpförmedling tfn 08-378 160, 0400-286 892. Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Medlemsregistret och valpförmedlingen tfn 03-633 6150. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben ry:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi LAIKAN passar för all slags jakt. Kontakta Finska laikaklubben, sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647 och se www.laikajarjesto.fi Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914, eller se www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Sirpa Hokkanen 050-543 1223, Asko Ränkman 02-826 0491, Hannele Luukinen 040-567 0159. Karelsk björnhund: Jorma Tahkola 014-485 429, Jukka Puominen 0400-178 417. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Antti Aarnio, 050-338 9437. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi Vorstehklubbens valpförmedlare: strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 040-721 5950 (kv och v-slut), lh vorsteh 040-835 1289, Münsterländer 040-539 1301, Breton 0400-437 941, Spinone 040-517 8213, Bracco italiano 0400-205 933, Korthalsgriffon 0400-872 991, strh ungersk vizsla 040-911 5755, Kh ungersk vizsla 040-722 1030, Weimaraner 040-503 4971, Stabyhound 040-578 3130, Bourbonnais 040-750 2298. www.saksanseisojakerho.fi När du skaffar en setter eller pointer, kontakta först rasorganisationen KanakoirakerhoHönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Risto Lehmunen 014-372 1626, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Pekka Soini 0400-688 616, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Tapio Eloranta, Ahlainen. Tfn 044-569 1604. Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä (15 km från Riihimäki). Tfn 019-449 223, 050-563 0169. Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 016-659 131. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola. Tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 0400-199 477. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Kar. björnh. 6 I & 40 II + dipl. I björnpr. 40 björnar skjutna. Vuolasvirt. p. år 94, årsm. år 89 + 92, älgk. år 93, 2, seg. år 00, 5 år i följd älgk. Stamt. finns, starka blodsband m Erauspoj. Hundar. Valpar m älg- + björns. gar. Esko & Markku Halme tfn 0400-126 824, 0400-282 669. Karelska björnhundsvalpar födda vecka 18. Mor BCH & UCH, far VOI1. Kjulo tfn 0400-890807. Jägaren 3 / 2007 69
• TruGlo Titan choketub stälbar från cylinder till extra full, godkänd för stål & Hevi-Shot, Portad! Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekt över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 50 e, för 4 vapen 55 e, för 5 vapen 60 e, för 6 vapen 65 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Prima hundutrustning, kojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare mm i branschen. Tfn 0400-176 596. FÖR HUNDEN över 5000 kvalitetsprodukter. Burar, pejlar, halsband mm. Tfn 09-2247317, 045-636 0596, WWW.KOIRATUOTE.FI Hundkojor: endelade 220,- och tvådelade 320,-. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. Hundgårdselement tfn 040-773 0562. www.elisanet.fi/kymppitarhat Grytpejlar Deben, ny modell, Mark III (180 e), med lång räckvidd (260 e), inkl alla kostn. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Dödande fällor för mink o mård. Vapen o optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi , tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Tracker GPS-pejlar alltid till gott pris. Affär i Hfrs och Seinäjoki. www.wextra.com, 06-215 0500. Tracker GPS-hundpejlar i lager. Dessutom Tracker Classic samt Maxima mottagare med 1000 frekvenser 138 Mhz samt 230 Mhz. Finska och svenska bruksanvisningar. Begagnade pejlar med garanti. Snabb pejlservice, frekvensjusteringar. Antenner och batterier. Köper begagnade Trackerpejlar av nyare modeller. VHF-telefoner, komplett tilläggsutrustning. Skallbegränsare: Bark Control Deluxe samt Petsafe Deluxe Trainer skolningsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO Tfn 0400-362 136, 06-7281 520, www.larsmohelcom.fi Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner, Batterier, antenner, monofoner, billaddare, Peltor hörselskydd, skyddsglasögon, Lafayette PMR-telefoner, bytesbörs. Förmånliga priser! Snabb leverans med post och buss. Agripalvelu Ky, Joutsa www.agripalvelu.fi (nätbutiken öppen dygnet runt) Tfn 014-881 095, 0400-642 215 VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki. RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400-203 398, www.ritkos.fi Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulank. 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. 759080 Remington 581018 Mossberg 835, 935 971661 Win, Brown, Mossb 816315 Beretta Optima Plus 762302 Benelli, Beretta 843600 Brown Invector Plus PRIS: 190 Leupold VX-1 1-4x20 mm Leupolds nya kiikarsikte för älgjakt! Brett synfält & tydligt korss. Leveranstid ca 1 månad Produktnummer: 840003 PRIS: 300 MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Wehrmacht vändbar terräng / snödräkt. Actiontestad! Tysk nyhet. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr på 0400-722 007 /Hfrs. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Vuxna fasaner för vårens utplanteringar, överlåts i början av juni. Fråga också på större partier. Janakkala 040-771 9100. Fasaner, både ungar och vuxna (från första juni). Vesanto, tfn 050-539 4963. Fasaner! Dunungar, uppfödda ungar, ruvande hönor och tuppar. Tfn 02-473 0538 eller 0400-528 021 Fasaner i olika åldrar säljes. A. Kuittinen, tfn 040-767 8600, Leppävirta. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Älgpulkan Janmatic, lätt och stark. Tfn 0400-171 800. Bryne med 10 års garanti. Vässer knivar, yxor, liar, skäror, saxar mm, 15 e. Läderryggsäckar 60 e. Fårskinnsvästar 120 e. Kolstålsknivar från 26 e. www.villenpuoti.com Tfn 0400-547 850 Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883 vaarala@phpoint.fi Viltåkerfrön för vårsådden! Leveranserna inleds i början av april. www.erakontti.fi, tfn 019-716670, Oy Eräkontti Ab. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo. Tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Ett dödsbo säljer uppstoppade djur billigt. Älghuvud, hare mm. Kontakta mig för priser och bilder! Eero Rajala, eero.rajala@elisanet.fi, tfn 09-881 3963. Jaktstuga vid fågelvatten på Karlö. Egen 0,53 ha tomt. Dessutom separat bastu/förråd. Ägaren har rätt till två sjöfågellicenser. Förfr 040-544 1315. Fd resandehem i Suomussalmi, Juntusranta by. Ett riktigt klipp för ett jaktlag! Vid statsmarker och fiskevatten. Arto Minkkinen, tfn 0400-527 955. I Mäntyharju säljes en stockstuga på c 95 m2. På sydstranden av den fiskrika sjön Korpijärvi. El dras in under sommaren. Tomt 1,7 ha och c 300 m strand. 175 km från Hfrs. Bp 200.000/bud. Förfr jarmo. moisander@kolumbus.fi eller 050-511 5355. Jag köper älg- och renhorn (inte monterade), tfn 050-586 2157. Räfflad pipa Valmet 12/76-243. Dubbel-studsarpipa 2x7,62x53R Tfn 040-537 8357 Tikka master sporter 22-250, eller metalldelen till vapnet ifråga. Efter 18 041-473 7654. Sako Carbine och Sako Finwolf kulgevär. Valmet halvautom gevär samt militärpistoler med utrustning. Tfn 050-598 1646. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avhämtning i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040-546 5995. Även hårhudar, tfn 0400-561 267. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar: får, nöt, älg, räv mm. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, 51900 Juva. Tfn 015-651 113, 0400-760 060. www.TALJATUKKU.FI Beredning av vilt- och nötskinn. Turkis­Jan Oy, Tarhatie 16, 73500 Juankoski. Tfn 050-434 1406. Se också http://www.turkisjan.com Turkisompelimo Helena Järvenpää, 041-518 3183, Helsingfors. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. JP­Gunsmith. Vapensmedsaffären i norra Kymmenedalen. Tfn 0400-920 870, 05-331 235. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Stockar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150 Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Tukkitie 4, 90520 Uleåborg. Tfn 08-311 6520. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 - 528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice, service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 020-830 0030. www.optifocus.fi. Jakt- o föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utlänningar. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi AFRIKA! Paketresa 3 fällningar 1585 euro. Paketresa 6 fällningar 2420 euro. WWW.JAHTIMATKAT.NET , 0400-620 449. Björn, hönsfågel, gås, vildsvin och mycket mera! Jakt-, fiske- och andra vildmarksresor till Karelen, Sverige, Sibirien, Estland mm. Kaunis Karjala fixar ditt livs resa! www.kauniskarjala.com , Unto Eskelinen tfn 040­772 00 92. Sydafrika, Namibia, Zimbabwe och Mocambique. Förstklassiga jaktsafarir från 1490e! www.brhunting.fi, 040-417 8807. Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Förstklassiga jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Prenumerera på Eblast! Håll dig informerad om de senaste produktnyheterna och våra specialerbjudanden! Köpes Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Jag köper skinn av räv, mårdhund mm, R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. www.midwaysuomi.com 70 Jägaren 3 / 2007
• Beställ! Lagret har stängt i juli!!!!! Beställ ett faktapaket om rapphönan! våra åkrar. Det kan finnas * Rapphönan ärien par- och flockfågel som lever påDen stora kycklingproduktionen närmare 30 ägg rapphönans bo, ett världsrekord. kan med god tur producera stora övervintrande flockar, som på samma sätt som kejsarpingvinens hannar skyddar sig mot kyla och snålblåst genom att gyttra ihop sig. Rapphönan är ursprungligen en steppart, som trivs på våra vidsträckta åkerfält. I början av 2000-talet fanns det bara 3500 par kvar av den här fågelviltarten, som har mycket spännande levnadsvanor. I sin artmonografi berättar Erkki Pulliainen om vilka möjligheter vår nuvarande jordbrukskultur erbjuder för att återuppliva arten till ett betydande vilt och ge liv åt våra vintertida åkrar. Erkki Pulliainen är emeritusprofessor i djurekologi och facklitterär författare. Han har under två decennier varit medlem av riksdagens jord- och skogsbruksutskott. Peltopyy NYHET Bättre en fågel.......... Hirvieläinten teurastus ja teurastuspäivän herkut Hirvenmetsästyksen käsikirja Suomalainen metsästys Säl-Hylje-Sel Jäljestäminen ­DVD Rådjuret ­DVD Rådjuret ­VHS Lumijälki ­boken Snöspårsguiden (gammal version) I djurens spår ­häfte Fågelguide för jägare Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Spel: Viltspel Strand- och sjöfåglar ­spelkort Finlands viltarter -spelkort Finlands fiskar -spelkort Gårdsplanens fåglar -spelkort Gårdsplanens växter -spelkort Gårdsplanens smådjur -spelkort 30 e ______st 10 e ______st 29 35 38 39 e e e e ______st ______st ______st ______st Klipp här Vi levererar per postförskott (postförskottsavgift 3,35 + postavgift enligt vikt). Beställningen skickas till: Jägarnas Centralorganisation; Lagret, Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM _______________________________________________________________________________ Namn 16 e ______st 25 e ______st 25 e ______st 5 5 1 10 30 5 7 32 5 5 5 5 5 5 e e e e e e e e e e e e e e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st _______________________________________________________________________________ Näradress _______________________________________________________________________________ Postnummer Postanstalt _______________________________________________________________________________ Telefonnummer Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Klipp här Ett större antal stugor att hyra på fina ställen i Enare och Utsjoki. Se www.ylalapinvuokramokit.com . Tfn 0400-949 972, kvällar. Stor huvudbyggnad på gård i Puolanka, nära skidcentret Paljakka. Tfn 045-633 8500, epost moilanen.mikko@elisanet.fi Semestra i Molkojärvi i Kittilä i Lappland. Våra jaktmarker och bärskogar är värda resan! Tfn 040-584 2564 eller info@kittilanerakeskus.inet.fi I Paljakka i Puolanka en stuga med bekv, vid stora jaktmarker. Tfn 040-545 5406. I Pirttimäki i Nurmes en stuga mitt i goda jakt- och bärmarker. Också ett större gäng får plats. Tfn 0400-355 754. Stugor i Puolanka, se www.korvenkummajainen.fi Stugor i Lompolo i Kittilä. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Vänliga priser. Tfn 0400-123 879. www.aittatieva.net I Pomokaira vid stranden av Porttipahta står en snygg stockstuga med dito bastu. Utmärkta jaktmarker mitt i statsmarker. Tfn 0400-282 829. En fritidsstuga i Pallas med bekv. Fina möjl fiska, vandra, plocka bär. Inga sällskapsdjur. Ring för mera info, tfn 016-642 175. En jaktstuga i Suomussalmi, se http://vuokineramiehet.dnsalias.com. Tfn 040-531 7026. I Sotkamo en strandstuga vid stor sjö. För 6-8 pers. 2 km till VP-marker. På en gårds marker, jaga fritt. Tfn 040-737 0279. I Kajanaland erbjuds jakt på sjöfågel, landfågel, hare och älg på egna jaktföreningens (Ilveksen Erä) marker och på Villi Pohjolas marker. Inkvartering på gård, Tololan Lomat. Hör av dig och boka in dig! Tfn 0400-838 031. E-post: jorma.kemppainen@vjk-group.fi På nätet: www.vjk-group.fi. Jätteälg i Kamchatka. Björn, vildsvin, dovhjort, gems. Afrika från 1500 euro! Tfn 0400 888 875, hunt@vsdgroup.fi Jakt arrangeras i mellersta och norra Österbotten samt i norra Mellersta Finland. Se www.metsastysretket.fi/, tfn 044-769 2476. Jaga råbock och björn i sommar på Ösel, tfn 044- 502 1081. ERÄ-KORPINEN ordnar din semester och jaktresa! Ca 80 tusen ha Forststyrelse- och föreningsmarker. Duva, sjöfågel, gås, hare, hönsfågel, älg. Guide vid behov. Flera inkvarteringsalternativ; stugor vid sjöstrand eller mitt i jaktmarkerna. www.reisjarvi.fi/erakorpinen Tfn: 040-555 1394 Se www.reissulle.com för gästtillstånd för småvilt säsongen 2007-08 i samfälld skog i Kuusamo. Kontakta vårt kontor för mera info! Adress Kitkantie 21, 93600 Kuusamo. Tfn 040-514 6058. Internet: www.koillismaa.fi/yhteismetsa Uthyres Fritidsstuga vid strand vid Simojärvi i Ranua, med bekv. Fina möjl jaga, pilka, fiska och plocka bär. Tfn 0400-193 351. Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Tfn 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjl att jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. WWW.ULVOVASUSI.FI erbjuder inkv i Ilomants. 4-8 pers lägenheter med bekv + bastu, kåta, kallrum, hundgård mm. Mitt i VP 7652 (39 000 ha) och vid VP 7638 (60 000 ha). Bokn tfn 0400-240 072. Vid Naruskajärvi i Salla nybyggd lyxvilla med alla finesser, för 8 pers. Tfn 045-137 4590. Samt i Taivalkoski en grundutrustad stuga för 6 pers. Stockvillor i Heta i Enontekis. Tfn 016-521 055, www.ounasloma.fi . I Lokka-Porttipahta stuga med bekv o bastu, loft, 24m2, för 2-4 pers. Tfn 0400-632 548. I Auhonjärvi i Puolanka, stuga mitt i goda jakt- och bärmarker. Rymmer också ett större gäng. Se mer på webben: www.asuntojamokki.fi. Tfn 040-557 3789. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Vi hälsar er välkomna till monter U 232 på Norra Finlands jaktmässa den 17-20 maj! Vi har viltkameror, kamouflage, terrängdräkter, snödräkter och mycket mer. Be samtidigt om en offert på toppenfina älgvästar för hela jaktlaget, med tryck eller utan. WWW.NORDICOUTDOORS.FI Jägaren 3 / 2007 71
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Direktdebitering Fakturans utställare Jägarnas centralorganisation Kontaktperson Jägarregistret 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244 Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Ort och datum Kontonummer __ Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid FULLMAKTEN TILLSTÄLLES EGEN BANK! Leikkaa tästä! MEDDELANDE OM DIREKTDEBITERING Om ni har träffat ett avtal med er bank om en årlig direktdebitering av er jaktvårdsavgift debiteras det i fullmakten nämnda kontot för avgiften den 11.6.2007 Fakturerare: Jägarnas Centralorganisation Betalningsgrund: Jaktvårdsavgift 24 euro för jaktåret 1.8.2007 ­ 31.7.2008 Efter att debiteringen skett sänder vi er ert betalade jaktkort med följande nummer av tidningen Jägaren. Om ni är osäker på om ni träffat ett direktdebiteringsavtal kan ni höra er för om saken hos er egen bank. Anmärkningar gällande direktdebiteringen skall göras senast den 30.5.2007. Efter den 30.5.2007 träffade avtal om direktdebitering träder i kraft först för säsongen 2008-2009. OBS! Jaktkortet följer med följande nummer av tidningen Jägaren (nummer 4/2007). Om ni inte har ingått avtal om direktdebitering eller om det avtal ni har träffat är felaktigt eller om direktdebiteringen av ert konto har misslyckats sänds jaktkortet till er på sedvanligt sätt i och för betalning med följande nummer av tidningen Jägaren.