• 3 / 2008
• Ledaren Simo Syrilä Ordförande Skydda eller inte skydda? Det går inte så bra som väntat för den värdefulla skogsrenen, föremål för vårt skydd. Uppgifterna om att stammens tillväxt har stagnerat i Suomenselkä och att den decimerats avsevärt i Kajanaland är alarmerande. Det kan finnas många orsaker till den oroande utvecklingen, men särskilt i Kajanaland är det uppenbart att den väsentligaste är vargen. Den obetydliga populationen av skogsren bortom EU:s östgräns i Karelska republiken torde utöver att den beskattas av stora rovdjur i lika hög grad vara utsatt för jakt. Situationen är rätt så motstridig när såväl bytet som predatorn borde skyddas. Ett val bör ske. Skogsrenar förekommer strängt taget bara inom ovannämnda områden medan vår vargstam ingår som en liten del i den stora nordliga eurasiska populationen. Därför är regleringen av vargstammen i skogsrenarnas utbredningsområden mycket motiverad. Annars löper vi risk att förlora ett stort däggdjur, den sällsynta skogsrenen. Om och när en obetydlig jakt på skogsren tillåts bör den ske enligt genomtänkta planer för förvaltningen av stammen. Rapporterna om att antalet vargar plötsligt skulle ha minskat väcker förvåning. Påståendena om bedrivet tjuvskytte vid vilket tiotals djur skulle ha dödats förefaller märkliga eftersom det inte finns bevis. Vargrädslan som landsbygdens byar har upplevt får dock inte leda till civil olydnad. Situationen bör kunna skötas med lagliga medel. Jägarna har nu såsom ofta tidigare utan orsak blivit spottkoppar. Jakten är noggrant reglerad av lagar och förordningar. Jag understryker: jakten är ett lagligt, fint och värdefullt intresse och en naturnära livsstil. I den förda vargdebatten har det också överraskande påståtts att vår vargstam är liten och inavlad. T.o.m. personer som anser sig vara sakkunniga har varit av den här åsikten. Det är svårt att förstå att det inte skulle ske genbyte över en rejält över tusen kilometer lång gräns, må sedan vargens revirbeteende vara hurdant som helst. Effektiveringen av viltinventeringarna blir allt viktigare för att få fram korrekta uppgifter om viltbestånden. Det av jägarna utförda talkoarbetets värde understryks allt mer. Vården av bestånden får en säkrare grund och den idisslande diskussionen mellan "forskare" och jägare får ett slut. Val Vid sitt möte i slutet av april återvalde det internationella jakt- och viltskyddsrådet CIC ifjol pensionerade avdelningschefen Seppo Havu till vicepresident för organisationen. Valet är ett betydande bevis på erkänsla för honom själv men också för det viltvårdsarbete som bedrivs i vårt land. Våra varmaste lyckönskningar till Seppo Havu och även till de övriga finländare, som valdes till viktiga uppgifter i olika kommissioner. G 2 Jägaren 3 / 2008
• Innehåll Nr 3 26.05.2008, 57. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 11.07.2008. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2008/ JÄG08_03 Pärmfoto: Antti Saraja sida 4 En viltåker ger både föda och skydd sida 22 Tjädern spelar i allt yngre skog sid. 44-52 Skogsrenarna i Suomenselkä under uppsikt Helikopterinventeringen Viltvatten behöver skötsel sida 10 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 4 En viltåker ger både föda och skydd 10 Viltvatten behöver skötsel, del I 14 Över 30 års insatser för sjöfåglarna och fågelvattnen - jägarna har anlagt och restaurerat nästan 2 000 fågelvatten 16 Jordbruksstödet för våtmarker ­ nu brådskar det med ansökningarna 18 Natura i Baltikum 22 Tjädern spelar i allt yngre skog 26 Tjäderspelet är en kamp på liv och död 30 Spårräkningarna i snö vintern 2008 34 Fälttrianglarna fyller tio år 38 Jakten på vitsvansvilt inför en vändpunkt ­ fler hindar måste fällas 44 Skogsrenarna i Suomenselkä under uppsikt - renstammen inventerades i terrängen och med helikopter 48 Helikopterinventeringen: Färska fakta om skogsrenarna i Kajanaland 54 De stora rovdjurens skadegörelse på toppen 58 Med Eki på vandring: Med kanot i naturen 62 Virusinfektioner hos sjöfåglar i Finland - resultat från kartläggningen av virusförekomsten 64 Forskarperspektivet: Ekologerna jobbar i nätverk 66 Jakten på statens marker: Rovdjursövervakningen i markerna 68 Av kärlek till mat: Aila Hietala 70 Ungdomsspalten 72 Jägarorganisationen meddelar 76 Adresser 77 Affärer OBS! JCO-spalten har från början av detta år flyttat från sin traditionella plats på sidan 4 till slutet av tidningen och är i detta nummer på sidan 72. Jägaren 3 / 2008 3
• En viltåker ger både föda och skydd Hannu Huttu Alla måste vi äta och så även viltet. Med en viltåker kan vi förbättra tillgången på föda för viltet och styra djurens matvanor. I synnerhet för småviltet kan en viltåker dessutom betyda skydd och trygghet. En viltåker kan med andra ord stå för många olika saker och det är vad den här artikeln handlar om. Erkki Kiukas, agronom och jaktchef på Kymmene jaktvårdsdistrikt du därför hålla i minnet att det inte finns någon enda sann sanning om viltåkrar, utan snarare en rad olika varianter och möjligheter. Svaret på sina frågor får man vanligtvis genom att fråga sig fram. Alltså är den här artikeln uppställd som en rad frågor (som mellanrubrik) med åtföljande funderingar som svar. i vårt land så innebär en viltåker också mera liv i landskapet. Hur får man tag på en lämplig åker? En åker som ligger mitt inne i skogen passar fint som viltåker för skogsviltet eftersom den redan finns precis där som viltet håller till. För viltet i ett odlingslandskap kan man med fördel använda kanten av ett gärde och gärna då sådana bitar som är besvärliga att komma åt med maskiner i det konventionella lantbruket. Det kan exempelvis handla om en smal åkerända eller om en plätt som begränsas av naturhinder som stora stenar, små åkerholmar eller breda diken. Om gärdet är stort är det inte heller någon dum idé att anlägga en viltåker mitt i. Sjöfåglar ser förstås gärna att viltåkern ligger invid en sjö, en bäck eller en å. På så gott som varje jordbruk finns det säkerligen möjligheter att anlägga ett eller till och med flera fågelvatten och i anslutning till ett sådant sitter det fint med en viltåker som utnyttjar muddringsjorden längs stranden. Minst besvär blir det för exempelvis en jaktförening om man kommer överens med en jordbrukare om att det är denne själv som anlägger en viltträda på en åker som han odlar. Då är det jordbrukaren själv som ansöker om och får EU- Varför anlägger man egentligen en viltåker? Var och en som tar sig före att anlägga en viltåker får fundera ut sitt eget personliga svar på den här frågan. För somliga handlar det om att hålla kvar viltet i egna marker och på så vis förbättra sina egna jaktmöjligheter. För en annan kan viltåkern handla om att ge ett ekologiskt handtag åt de vilda djuren och inte bara till dem som räknas som vilt. För en tredje kan det handla om en trevlig sysselsättning och att värna om traditioner. Det finns orter där jaktföreningarna arrangerar sådden som ett jippo tillsammans med skolelever. Man slår två flugor i en smäll och bedriver samtidigt både ungdomsarbete och lär ut grunderna i vilthushållning och jordbruk. Dessutom finns det folk som motiverar sin viltåker med att "då växer här åtminstone inte ogräs!". Eftersom viltet utgör en väsentlig del av naturen D en som planerar och anlägger en viltåker ska komma ihåg att kundkretsen alls inte kommer att bestå av en enda viltart, utan åkern kommer att gästas av både insekter, däggdjur och fåglar. Men genom att beakta förhållandena på platsen och genom urvalet av växter inverkar vi ändå på vilka djurarter som kommer att söka sig till åkern. Begreppet vilt omfattar väldigt många olika arter och arturvalet varierar i olika delar av landet. En viltåker är alltid en kompromisslösning där man vägt in förhållandena på platsen och en rad andra faktorer. När du som läsare begrundar den här artikeln ska 4 Jägaren 3 / 2008
• den - räknat i kilogram - får man säkerligen av foderkål, foderraps, havre och klövervall som sköts väl. Men det är å andra sidan inte alltid mängden som avgör utan kvaliteten och dugligheten som föda. För mindre vilt som harar och fälthöns är det inte bara födan som är viktig utan också det att viltåkern erbjuder gömslen och skydd. Om den omgivande terrängen lider brist på skyddande undervegetation kan en viltåker vara viktigare för småviltet som skydd än som föda. Önskas en arbetskrävande eller en lättarbetad metod? Den här frågan avgörs i väldigt hög grad av hur viltåkern är belägen och vilket grundarbete som måste göras för att sätta åkern i odlingsbart skick. Om man når den tilltänkta viltåkern längs befintliga gårdsvägar blir det ju mycket enklare att anlägga och sköta den. Enklast går det hela förstås om man kan utnyttja en åker som redan odlas. Den som däremot inte väjer för en dryg arbetsinsats ­ vilket förstås inte är så tokigt ur motionssynvinkel ­ kan spotta i nävarna långt borta från närmsta körbara väg och utgå från "I begynnelsen var Jussi, kärret och gräftan". Men jag tillåter mig tvivla på att dagens Jussi åstadkommer någonting mer än en liten plätt. Någon brist på lämpliga objekt råder det inte, utan man kan hitta allt från kanterna längs större skogsdiken till övergivna och igenslyade före detta åkrar. Ska jag välja en dyr eller en billig metod? Allt emellanåt är det priset som avgör. Den billigaste viltåkern är säkerligen en helt vanlig hövall med klöver. Med en sådan kan det gott hända att man inte behöver göra någonting alls under ett par år efter sådden. Om vi däremot önskar ett dyrare alternativ finns det en hel rad med alternativ för att fylla den tillgängliga budgeten. Ettåriga växter och dyra fröer, gödningsmedel, växtskyddsmedel och stora maskiner drar iväg med kostnaderna eftersom markberedningen och sådden måste göras varje år. Mellan de här två ytterligheterna finns det utrymme för tillämpade kompromisser som exempelvis kan se ut som så, att en del av viltåkern sås med ettåriga växter och en del med fleråriga växter. stödet för att han sköter om viltåkern. Odlarna är ju numera befriade från trädestvånget, men jordbrukare som själva jagar kan tycka att det är mödan värt att anlägga en viltträda. På en åker som odlas brukar dikena vara i skick, kalkningen är omskött och jorden har analyserats, vilket ger viltåkern goda förutsättningar att lyckas. Det besvärliga med EU-stöden är att man inte enligt villkoren för stödet får skörda åkern eller föra bort grödan därifrån. För att de odlade grödorna inte ska bli under snön kan man slå dem så stubben blir hög eller snesa på stör. Trädan ska sås senast den sista juni och kan med fördel gödslas samtidigt som man anlägger den. Odlaren är dessutom skyldig att i stödansökningen uppge att åkern ska användas som bete för viltet. En annan möjlighet är att utnyttja ett jordstycke som är taget ur odling och inte omfattas av EU-stödet, för att på så sätt slippa bli hindrad av direktiven. Men också här bör det grundläggande vara i ordning för att det ska bli en fungerande viltåker, det vill säga dikningen, kalkningen och näringsbalansen. En viltåker får inte heller vara belägen på ett sådant ställe att den lockar viltet ut på farliga vägar. Det betyder i klartext att man måste ta hän- syn till vägarna i närheten och hur starkt dessa är trafikerade så att djuren inte blir ihjälkörda på sin väg till eller från maten. Om en viltåker har den effekten att den ställer till med viltolyckor så går ju den goda avsikten om intet och projektet går på minus. Om det finns specialodlingar i trakten ska man ta hänsyn också till dem. Det får ju inte gå så, att en viltåker lockar viltet till specialodlingen, utan den ska snarare locka från. Då kommer åkern till sin fulla rätt och fungerar också på lång sikt. Det är en stor fördel om det i närheten av viltåkern också finns en plats för viltet att dricka så att djuren kan sköta vätskekontrollen utan att behöva vandra långa vägar. En saltsten ökar ytterligare på viltåkerns dragningskraft. Om det skulle gå så att viltet hinner äta upp all grödan kan man fortsätta med utfodring på platsen. Ska det vara ekologisk odling eller konventionell? Eftersom undertecknad odlar ekologiskt som bisyssla så ser jag gärna att viltåkrar också odlas ekologiskt alltid där detta är möjligt. Man och man emellan kallas viltet ofta ekologiskt trots att köttet inte uppfyller kraven för beteckningen. Men genom att bjuda viltet på ekologisk föda kan vi styra in det hela i rätt riktning. Baljväxterna är förstås lämpliga för ekologisk odling eftersom de kan binda kväve på egen hand. Foderkål och foderraps vill däremot inte riktigt ta sig utan kvävegödsling. Man kan därför prova på att till exempel först odla klöver i ett par år och därefter en blandning av foderkål och havre. Även ärter och vicker kan binda kväve själva. Man kan prova med att först odla dessa två och därefter kvävekrävande växter, eller med att odla både ärter, vicker och kvävekrävande arter samtidigt och blandat med varandra. En klövervall uppskattas av många viltarter, bland dem älgar, vitsvansvilt, rådjur, fältharar och skogsharar samt skogshöns som tjäder och orre. Tidigt på våren när växtperioden komJägaren 3 / 2008 5 Vilket vilt är en viltåker i första hand tänkt för? Det är självfallet så att stora djur som hjortdjur och vildsvin behöver mera mat än små djur. Det är bra om det finns tjänlig föda på viltåkern under en så lång tid som det bara är möjligt. Då trivs viltet och stannar i markerna och jakten blir givande och rik på upplevelser. Den största skör-
• Hannu Huttu mer igång är i synnerhet klövern populär bland många viltarter. Nuförtiden finns det också industriellt tillverkade ekologiska gödselmedel i handeln. En klövervall växer i regel mycket bra i två år men därefter börjar klövern mattas av och dens andel av växttäcket minskar klart och tydligt. Efter klövern kan det vara ett lyckat val att pröva på rågbrodd och någon vårsädesblandning som exempelvis havre eller korn och foderkål eller en foderrapsblandning. Vid konventionell odling kan man använda sig av helt vanliga industriella gödselmedel och växtskyddsämnen. Den som tänker ansöka om EU-stöd för sin viltåker får bara gödsla i början när han anlägger åkern. Begreppet vilt omfattar väldigt många olika arter och arturvalet varierar i olika delar av landet. En viltåker är alltid en kompromisslösning där man vägt in förhållandena på platsen och en rad andra faktorer. I norr eller söder? Ju längre norrut vi går desto större blir kraven på viltåkrarna. I norr är växtsäsongen kortare än i söder och snötäcket är djupare. Ju längre norrut vi går desto kraftigare vill jag rekommendera vallhö och viltåkrar med främst vallbaljväxter. Den som ändå önskar utfodra viltet med säd kan sköta vinterutfodringen med konventionellt odlad säd. Ju längre norrut som viltåkern är belägen desto större är risken för att snön ska täcka grödan innan djuren hunnit äta upp den. För att undvika detta kan man snesa på stör eller på något annat vis lyfta upp grödorna högre än snön. I renskötselområdet finns det dessutom en annan risk att ta med i kalkylen, nämligen att viltåkerns grödor hamnar i magen på renarna. Hur tacklar man ogräs och skadegörare? Det är i allmänhet vid tidig sådd som det kan bli problem med ogräs. Men vid såningstiden i ett normalt jordbruk är det ännu ingen brådska med att komma igång med viltåkern. Man kan hålla efter ogräset genom att exempelvis harva i maj och i början av juni. Mellan harvningarna väntar man på att ogräset ska gro på nytt och bilda plantor för att sedan harva omkull det igen. Kvickroten är ett av de segaste ogräsen att rå på, men inte heller kvickrotens rötter gillar att utsättas för solsken. Kvickroten är som känsligast när den har tre eller fyra blad eftersom den då har gjort slut på förråden av växtkraft i rötterna för att komma igång. På ställen där det finns ringduvor kan man under den öppna trädestiden ut6 Jägaren 3 / 2008 Hur påverkas grödorna av jordmånen? fodra dessa. Genom att harva åkern med ett par veckors mellanrum håller vi ogräset i styr och samtidigt kan vi ytså ärter och säd åt ringduvorna. Den här metoden kan man också alternera med bara viltåkern är tillräckligt stor och man har tillgång till maskiner. Det är bäst att skjuta fram sådden av foderkål och foderraps och rotfrukter till mitten eller slutet av juni. På det viset undviker man skador av löss och andra skadegörare i odlingen. I synnerhet foderkål och foderraps som såtts för tidigt brukar råka ut för ödet att bli föda för alldeles för små djur, det vill säga skadeinsekter, och därefter ser ogräset sin chans. Marken kan till sin beskaffenhet och lätt förenklat vara antingen mineraljord eller organisk jord. Till exempel lera och mo är mineraljordar medan torvmark är organisk jord. Det går med utmärkt resultat att odla exempelvis havre och vallväxter på bägge marktyperna. När det gäller vallbaljväxter på fuktig torvmark kan man ersätta rödklöver med alsikeklöver, som har ett grundare rotsystem och därför klarar sig bättre. Mera krävande växter som vete och rotfrukter passar däremot bättre på mineraljord. Torvmarker är ofta sura och fuktiga och länge kalla på våren, i synnerhet om de inte är ordentligt dikade och kalkade.
• FODER- OCH SKYDDSVÄXTER Källa: Riistanhoito 1, Riistapellot, JCO:s publikationer FÄLTVILT Växt Vårvete Höstvete Korn Havre Råg(brodd) Ärt Bovete Ryps Raps Senap Solros Foderkål Foderraps Rättika Foderbetor Jordärtskocka Vallblandningar SKOGSVILT Växt Havre Korn (brodd) Råg (brodd) Foderkål Foderraps Rättika Foderbetor Jordärtskocka Vallblandingar Rapphöna Fasan *** *** ** ** *** ** *S ** S -S *S *S *S * *S ** *** *** * ** * ** *** ** S ** S *S ***S * * * * ** S * Fälthare ** ** * *** * * ** S ** S *** ** ** S *** Ringduva Hjortar * *** * * *** * * * * ** ** * *** *** *** *** ** *** *** *** *** Rådjur ** ** * ** * *** *** ** *** *** *** S *** SJÖFÅGLAR Växt Vete Korn Havre *** ** * S = = = = Andfåglar *** *** * Gäss *** ** * MYCKET BRA FODERVÄXT BRA FODERVÄXT FODERVÄXT SKYDDSVÄXT Fältvilt 2 50 20 2 Frömängd kg/ha SkogsUniversalvilt blandning 100 100 eller 100 Älg *** * *** *** *** *** ** ** Hjortar *** * ** *** *** *** *** *** *** Rådjur * * * *** ** *** *** *** *** Skogshöns *** * * * Hare * * ** ** ** ** * * ** Viltåkerblandningar FältVäxt Vilt vilt 1 Vårvete 100 Havre 20 Korn Bovete Ryps, raps eller senap 3 Solros Foderkål eller foderraps Rättika Foderbetor 5 3 0,5 2-3 2-3 3-5 Hur ska sådden gå till? En viltåker kan sås in på flera olika sätt. Stora skiften kan sås i normal ordning med traktor och såningsmaskin. Det går också att så för hand eller med en centrifugalspridare, men då måste man täcka fröna som ett separat moment. Om åkern är liten och fröna är små går arbetet behändigt med en handdriven spridare. Den som önskar så växterna i separata remsor kan göra också detta med såningsmaskin genom att så en växt i taget. Det finns en gammal tumregel som säger att såningsdjupet ska vara fem gånger fröets längd; det vill säga att ett centimeterlångt frö ska sås på fem centimeters djup. Vilka växter? Det finns ett stort utbud av grödor för viltåkrar. Det finns inhemska, traditionella grödor och nyare som fortfarande delvis är importvara. Det är en god idé att pröva på någon blandning, för om någon växt inte tar sig så finns det alltid någon annan i blandningen som täcker upp. Och när en blandning lyckas så ger ju resultatet alltid mera mångfald och variation. Tabellerna ovan är tänkta att ge den som är intresserad en ordentlig hjälp med att komma igång. I allmänhet är det ju så, att den som gör, han lär sig och det samma gäller också för viltåkrar. Dessutom är ju inte åren kopior av varandra. Det finns somrar då det blir pannkaka av allting som har fungerat så bra under tidigare år. Kanske berodde det på vädret, kanske inte - men det är alltid värt ett försök!. G Jägaren 3 / 2008 7 Sten Cristoffersson
• TOPPNYHET FÖR FISKARE TILL ERÄTUKKU-PRIS! Beställ www.eratukku.fi eller från numret 020 747 7000 (mån­fre 9­17)
• Erätukkus förmånspaket 0,JAHTIJAKT FISKESTÄLL Fiskarens skalställ av hög kvalitet nu till ett förmånligt Erätukku-pris! Vattentätt, ventilerande AIR-TEXmembran, tejpade sömmar, ärmslut som värmer handlederna och dubbel vindlista. Användarkomforten höjs bl.a. av det mjuka materialet, ventilerande nätfoder, de många fickorna samt de formade armbågarna och knäna. Avtagbara hängslen, jacka med upphängningsmöjlighet för håven. Storleka XX XXXL Storlekar XXS XXXL rlekar leka XXXL Storlekar XXS-XXXL + leveranskostnader Väst Väst Väst Vat Va te Vatte Vattenavvisande, mjukt atte mat ma mate material. 13 st tekniska a ficko ficko ­ bl.a. ryggficka, ckor ficka ficka för beteslådan ­ cka sam sa samt en upphängningssamt am mö möjli möjli för håven. Midmöjliget ö jejust jejust jejustering. e us st VATTENTÄTT VENTILERANDE inkl. förmånspaket (motsvarande 198,- [ställ] +49,- [väst]) 99,- TEKNISK KOMFORT -membran Vattentät och ventilerande, specialmembran designat för jakt och friluftskläder, som är utvecklat i samarbete med testlaboratorier och användare. Användare av AIR-TEX-membran är enligt undersökningar de mest nöjda med dess vattentäthet och andningsförmåga (2004 Taloustutkimus, 2006 Jaktutstyrselundersökning). BESTÄLL GENAST, ETT BEGRÄNSAT PRODUKTANTAL! Erätukkus förmånspaket 0,JAHTIJAKT FOREST -STÄLL JahtiJakt Forest är ett mycket lätt och andande ställ t.ex. för fiske, friluftsliv och jakt. Smuts- och vattenavvisande TeflonWax-material och otaliga toppegenskaper gör stället behagligt och skyddar användaren i olika väder- och användningsomständigheter. Storlekar: XS-L Vt Väst Väst Slitstark Slitst rkt Slitstarkt och Slitstarkt oc vattenst sk avvisande avvisande Tefl avvisande T onWaxvvisa d vs ma er al Ri material. Ri material. Rikligt med a l fickor samt fickor samt justerbar ckor samt ko nederkant. nederkant. der ant r t Shor Shor Shorts S itst Slitst Slitstarkt och vattentst s avv avv avvi avvisande TeflonWaxmat mate material. Rikligt med t fö för a förva förvaringsfickor. Elastisk mid midj midja möjliggör en utd mä märk märkt passform. är ä inkl. förmånspaket 99,- VANDA, a imot e 27 VANDA, Valimotie 27 AND NDA, mot TAMMERFO S ossijärvenkat TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 AMM FO MMERFORS sj H PARAN HAPARANDA, Ikano-hu et ARAND Ikano-h t A k -hus + leveranskostnader
• Viltvatten behöver skötsel Del I Ett viltvatten kräver vid anläggandet en stor arbetsinsats och därefter skötsel på lång sikt. Det hela blir ännu effektivare genom insatser för fåglarnas häckning och jakt på små rovdjur. Ett viltvatten som lämnas vind för våg förvandlas hastigt till en före detta plats för andjakt. Efter restaureringen börjar viltvattnet leva sitt eget liv igen. Både växter med luftstam och växter med flytblad och undervattensblad tävlar om ljuset och utrymmet. I eutrofiska fågelsjöar fyller fräken och dunkavle upp den grunda strandkanten som är tänkt att vara öppen för simänderna. Vassen och säven börjar breda ut sig. Flaken av vitmossa börjar växa ut från stranden och lägga beslag på det öppna vattnet. Vattenmossbäddarna breder med explosiv fart ut sig på bottnen och växer uppåt så att man snart inte ens kan ta sig fram med båt. Den öppna vattenytan börjar fyllas med vattenpest, abborrgräs, gäddnate och näckros. Pentti Vikberg, försöksledare för viltvården, Jägarnas Centralorganisation mycket för att det därefter ska räcka med en slåtter vart femte eller sjätte år för att hålla växtligheten på önskad nivå. Här ska vi inte glömma att det ofta är ett mycket större arbete att föra undan den slagna vegetationen och kompostera den än själva slåttern. För växter med flytblad och undervattensblad har slåttern ofta en motsatt effekt på så sätt att bestånden bara blir tätare och breder ut sig ännu mer. De avklippta delarna av stammar och jordstammar skjuter fort nya skott och det är nästan omöjliga att städa bort alltihop. Å andra sidan är de här växterna väldigt betydelsefulla som föda för änderna och som underlag för de ryggradslösa djur som änderna äter. Måttligt täta bestånd av de här växterna är därför inte till skada. Slåtter på vattenväxtligheten i ett litet viltvatten kan göras maskinellt med en Huvila-Samppa klippare fäst på en roddbåt. Men om omständig- heterna så tillåter är det bättre med en klippare monterad på en ponton som samtidigt och effektivt samlar upp de slagna växtdelarna. Vid slåttern ska man ändå låta bli att gå till överdrift och göra rent hus med allt som kommer i ens väg. Bäst lyckas operationen om man lämnar ett ganska glest bälte utåt mot öppet vatten och längre in antingen oklippta tätare tuvor här och där eller lämnar växtligheten helt och hållet oklippt om den redan är gles. Torrläggning och storstädning Redan vid planeringen av ett viltvatten ska man se till att fördämningen konstrueras så, att den vart sjätte till sjunde år kan torrläggas för ett år. Det ska också finnas sedimenteringsbassänger som tar vara på det kväve och den fosfor som kommer med diken och bäckar och annars skulle rinna ut i vattendrag. Vid torrläggningen är båda faktorerna av betydelse för skötseln av viltvattnet eftersom de förebygger att vattnet blir grundare och minskar belastningen genom näringsämnen. För torrläggningens del betyder det här att man redan när dammbanken byggs lägger in ett utloppsrör med cirka 30 centimeters diameter. Röret ska finnas vid dammluckan där vattnet strömmar över och ut. Den ända av röret som är inåt viltvattnet hålls antingen upplyft medan dammen är vattenfylld eller ligger på bottnen och har ett lock med gångjärn som är tätat med en gummimatta. När dammen sedan ska torrläggas så sker det antingen genom att röret sänks ner till bottnen eller genom att man öppnar locket. Åtgärda igenväxningen i tid! Ju tidigare man tar itu med problemet när ett viltvatten börjar växa igen desto bättre går det att stävja igenväxningen och desto enklare och billigare går det i fortsättningen att hålla efter vegetationen. Om igenväxningen hinner bli ett faktum kan man genom att slå bestånden av fräken, vass och säv flera år i rad få dem att minska tillräckligt 10 Jägaren 3 / 2008 I eutrofiska fågelsjöar fyller fräken och dunkavle upp den grunda strandkanten som är tänkt att vara öppen för simänderna. Vassen och säven börjar breda ut sig.
• Vid slåttern ska man avlägsna den slagna vattenväxtligheten så fullständigt som möjligt. Innan man börjar höja vattennivån i det blivande viltvattnet ska man se till att dammen också går att torrlägga. Munkrännan eller utloppsröret ska nå tillräckligt lågt. När viltvattnet har torrlagts kan vattenväxtligheten och bottenslammet avlägsnas med samma metoder som på en torvtäkt. Man ska kontinuerligt följa med dammens skick och inte dröja med de reparationer som behöver göras. Till det viktigaste vid skötseln av änder och viltvatten hör att strandzonen ska vara fri och öppen. Det är ett absolut krav från sjöfåglarna. Genom att anlägga en viltåker på dammbanken eller placera viltvattnet ute bland odlade åkrar bibehåller man öppenheten år efter år. Vid slåttern är det bra att utåt mot öppet vatten lämna ett bälte med gles växtlighet där sjöfåglarna kan röra sig och samtidigt känna sig skyddade. Jägaren 3 / 2008 11
• Pentti Vikberg Torrläggningen kan också göras med en munkränna eller en enkel fördämning byggd av plankor. Den nedre kanten ska ligga tillräckligt lågt så att dammluckan kan dras upp alternativt plankorna plockas bort. När viltvattnet väl är tömt och vattenväxtligheten har torkat går det enkelt att rensa bottnen. Samtidigt som man gräver upp det kväve- och fosforhaltiga slammet som samlats på bottnen kan man passa på att avlägsna jordstammar och rötter. I operationen ingår även att avlägsna slammet från sedimenteringsbassängerna. Inspektera dammbanken Under åren närmast efter torrläggningen är det bäst att hålla ett öga på att fördämningen inte har börjat läcka eller ge efter någonstans. Om grävarbetet har gjorts på vintern har det kunnat bli isklimpar inuti banken och när isen sedan smälter på våren uppstår det en läcka. Om banken är anlagd på ett sankt och besvärligt ställe kan det bli problem när vattnet börjar strömma under den. I värsta fall sätter sig hela banken och hamnar under vatten. I allmänhet går det att åtgärda de försvagade ställena på sommaren genom att köra på dem så jorden packar ihop sig och samtidigt lappa banken med grävmaskin eller traktorgrävare. Om banken har säckat ihop på någon punkt så packar man till stället och kör dit nytt fyllnadsmaterial så att banken åter igen håller önskad höjd. Om det svaga stället verkar läcka undertill kan man exempelvis göra så att man med grävmaskin gräver en ränna ända ner till fast botten och därefter lägger en remsa filtertyg lodrätt så, att det bildas en vattentät vägg. Den grävda rännan fylls därefter omsorgsfullt med grus och stenkross. d. a. e. Även konstruktioner ska kontrolleras Under snösmältningen och vårflödet strömmar vattnet med stor kraft och kan ställa till med förödelse. I kanten av dammluckan kan vattnet börja äta sig in och fåran blir fort bredare och djupare. Också om utloppet är belagt med filtertyg kan det behövas mera stenbumlingar för att tyget ska hållas på plats. Om det finns ett utloppsrör draget under vattenytan och genom dammbanken kan det hända att rörets skyddsnät har täppts till och behöver putsas. Kontrollera samtidigt att banken omkring röret håller tätt. Det är en bra idé att gå igenom hela systemet och kolla att det fungerar. Lyftanordningar, gångjärn och vajrar ska kontrolleras och rörliga delar oljas eller fettas. Det är också bra att varje år kontrollera munkrännans skick och förnya bräder som har slagit sig eller inte längre är hela. Under årens lopp har det utvecklats en hel rad med olika redskap och maskiner för att hålla efter vattenvegetationen, för att dra i land flaken av omkringflytande vitmossa när vattennivån stiger och för att muddra viltvattnet. Tidigare utvecklade vattendistrikten sin egen utrustning för jobbet, men nuförtiden brukar man vid större projekt be lokala entrepenörer i schaktningsbranschen om en offert och sedan använder man sig av den utrustning som entrepenörerna har. Bilderna visar följande. A en slåttermaskin för vattenvegetation, B en Huvila-Samppa, C och D utrustning för insamling av omkringflytande torv, vattenmossa och växter med undervattensblad respektive flytblad, E ett mudderverk med sug och F ett Sea Dump mudderverk G b. f. Under årens lopp har det utvecklats en hel rad med olika redskap och maskiner för att hålla efter vattenvegetationen, för att dra i land flaken av omkringflytande vitmossa när vattennivån stiger och för att muddra viltvattnet. Tidigare utvecklade vattendistrikten sin egen utrustning för jobbet, men nuförtiden brukar man vid större projekt be lokala entrepenörer i schaktningsbranschen om en offert och sedan använder man sig av den utrustning som entrepenörerna har. Bilderna visar följande. a. en slåttermaskin för vattenvegetation, b. en Huvila-Samppa, c. och d. utrustning för insamling av omkringflytande torv, vattenmossa och växter med undervattensblad respektive flytblad, e. ett mudderverk med sug och f. ett Sea Dump mudderverk. c. Redan vid planeringen av ett viltvatten ska man se till att fördämningen konstrueras så, att den vart sjätte till sjunde år kan torrläggas för ett år. 12 Jägaren 3 / 2008
• ERÄTUKKUS TUFFA MÄSSERBJUDANDEN Vi är med på den internationella jaktmässan i Riihimäki med ett otroligt produkturval och en gigantisk avdelning. Kom och gör otroliga fynd och bekanta dig med de mest omtalade nyheterna! ANSLUT DIG TILL ERÄTUKKUS E-KLUBB OCH DELTA I DRAGNINGEN! Namn Adress Returnera kupongen till vår butik eller vår avdelning på Jaktmäs- E-post san och delta i sommarens tuffaste dragning! Vinnaren får för fem månader (1.8-31-12.2008) en 800-cc Can-Am-fyrhjuling till sin användning. Can-Am är lämplig för terrängbruk och har en vinsch Telefonnummer som standardutrustning. Delta senast 8.6.2008! Dragningen utförs 16.6.2008. Jag ansluter mig inte till Erätukkus E-klubb just nu, Vinnaren meddelas personligen. jag deltar endast i dragningen. I samarbete: Som medlem i E-klubben får du bland de första veta om nya näterbjudanden samt förhandsinformation om produktnyheter och evenemang. Mer information om E-klubben fås i våra butiker, från numret 020-747 7000 samt från adressen www.eratukku.fi. Kundinformation lämnas ej ut till tredje parter. www.eratukku.fi ULEÅBO ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 | HAPARANDA Ikano-huset ÅBORG, A s ntie VANDA, Valim ti limoti tie TAMMERFORS, Poss järvenkat M s rven at APARANDA, ka huset RANDA, N huset e
• Över 30 års insatser för sjöfåglarna och fågelvattnen - Jägarna har anlagt och restaurerat nästan 2000 fågelvatten Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation I över 30 år har Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten arbetat för fler och bättre fågelvatten. Om detta vittnar ett stort antal projekt i försöks- och utbildningssyfte samt artiklar i Jägaren och andra tidskrifter. Tack vare idoga jägare har det till dags dato anlagts och restaurerats nästan 2000 fågelvatten. De erfarenheter som vi har fått av viltvattnen under de tre senaste årtiondena är nu värdefulla och kommer väl till pass när vattenskyddet ska effektiveras i både jordoch skogsbruke. R edan på 1970-talet inledde Jägarnas Centralorganisation sin försöksverksamhet med inriktning på viltvård. Den bärande tanken var att inte bara bedriva inhemsk försöksverksamhet utan också importera viltvårdserfarenheter från USA och Sverige samt testa och tillämpa dessa i vårt land. 1976 anställdes Pentti Vikberg som försöksledare på JCO för att leda verksamheten. Han är fortfarande en aktiv påverkare i gebitet. Vikberg berättar att man bland annat anlade 14 Jägaren 3 / 2008 olika slag av fågelvatten som modellobjekt för att kunna jobba för sjöfåglarnas och fågelvattnens bästa. De många olika projekten har avkastat en hel del erfarenheter. Modellobjekten har under årens lopp förevisats för många olika grupper av besökare, främst jägare. Vikberg berättar vidare att när man började med den viltvårdsinriktade försöksverksamheten tänkte man sig att det var en investering som skulle avkasta verksamhet ute på fältet. Så skedde tydligen också. I viltvårdande syfte har jägarkåren nämligen anlagt nästan 1000 nya fågelvatten under de senaste trettio åren samt restaurerat nästan 1000 till. Mest aktivt våtmarksfolk hittar vi fortsättningsvis i Norra Savolax och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt, där också försöksverksamheten är livligast. Enligt Vikberg verkar jägarna och jaktföreningarna ändå i en omfattning som är större än man kunde tro utifrån antalet anlagda och restaurerade våtmarker eftersom jägarna ofta deltar i omfattande våtmarksprojekt som en samarbetspartner bland flera. Det har publicerats en stor mängd tidningsartiklar om försöksverksamheten. Till exempel under tidsperioden 1966 till 1993 infördes sammanlagt 342 artiklar om försök och viltvård i tidningen Jägaren, inalles 550 sidor. Över en tredjedel av de här artiklarna handlade om vården av sjöfågelvilt. Det har skrivits om bland annat iståndsättning av miljöer och mallar för förverkligade projekt. Under tidsperioden 1968 till 1988 publicerades cirka 130 artiklar om sammanlagt nästan 600 sidor som handlade enbart om sjöfåglar. Resultaten publicerades bland annat i olika jakttidningar, handböcker, fackböcker och vetenskapliga artiklar. Strömmen av publicerade artiklar har självfallet inte avtagit efter de ovan nämnda tidsperioderna. En stor del av de vårdåtgärder som jägarna har utfört har blivit verkställda med talkokrafter och har bekostats av jägarna själva. Intressant i sammanhanget är också det, att jägarna har insett vilken betydelse det har för sjöfåglarna och jakten att vattnen vårdas och iståndsätts. Detta har jägarna gjort långt innan naturskyddarna och det övriga samhället insåg faktum. Det är ett faktum att de fågelvatten som jägarna har anlagt och restaurerat har varit till nytta för både jägarna själva och en stor skara fåglar. Det är nämligen så, att av de drygt 200 fågelarter som häckar i vårt land påträffas ungefär hälften vid eller i närheten av våtmark. Tack vare vårdåtgärdernas omfattning och kostnadseffektivitet kommer jägarkåren också i framtiden att utgöra en värdefull kraftresurs och verkställare när det gäller fågelvatten. Vi ska vara rädda om jägarnas drivkrafter så att vården av viltbestånden kan fortätta!. G
• Esittelemme Lafayetten Bluetoothadapteri BTA 80:n Riihimäen erämessuilla 5­8 kesäkuuta. Löydät meidät osastolta B55. Tervetuloa tutustumaan!
• Jordbruksstödet för våtmarker - nu brådskar det med ansökningarna ör jordbrukare öppnar sig nu en fin möjlighet att anlägga en våtmark på gården. Det går nämligen att ansöka om jordbruksstöd för anläggningskostnaderna för en mångfunktionell våtmark, alltså stöd för icke-produktiva investeringar. För vilthushållningen är detta den kanske viktigaste formen av stöd i det nya utvecklingsprogrammet för landsbygden. Man kan beviljas finansiering ur jordbrukets miljöstöd och stödet för icke-produktiva investeringar för att anlägga och underhålla en våtmark som ligger på jordbruksmark. Stödet kan uppgå till maximalt 4000 euro per hektar. Utöver detta kan för skötseln av en våtmark beviljas ett årligt stöd på maximalt 450 euro per hektar. Statsrådets förordning om stöd för icke-produktiva investeringar gavs den 27 mars 2008 (185/2008). Stöd kan ges enbart till sådana områden där åkrarna utgör över 20 procent av ett vattendrags eller ett utfallsdikes avrinningsområde. Våtmarken ska till sin areal utgöra minst 0,5 till 1,0 procent av avrinningsområdet. Stöd för anläggandet av en våtmark kan beviljas bara för områden som ligger i sådana åars avrinningsområde som faller ut i Finska viken, Skärgårdshavet eller Bottenhavet, eller i sådana sjöars avrinningsområde där det är möjligt att avsevärt minska jordbrukets belastning på vattendrag, öka naturens mångfald i jordbruksområden samt främja vilt-, fiskeri- och kräfthushållningen. I övriga områden kan anläggandet av en våtmark beviljas stöd om objektet finns 16 Jägaren 3 / 2008 F inom en regional miljöcentrals allmänna plan för skyddszoner, mångfalden i naturen eller våtmarker. Våtmarken ska i första hand anläggas med en fördämning. Ansökningen riktas till TE-centralen och den som ansöker om stöd kan vara jordbrukare eller en registrerad förening inom en Leaderaktionsgrupps område. Också jaktföreningar kan således komma i fråga! Den sökande ska förfoga över objektet under hela den tid som investeringsprojeket löper samt för det fem- eller tioåriga specialavtal om miljöstöd som därefter görs för objektet. Den sökande ska göra upp en korrekt plan för hur våtmarken ska anläggas. Preliminärt gäller den 16 juni i år som sista ansökningsdag men datumet kommer eventuellt att flyttas fram. Landsbygdsverket bistår med anvisningar för hur en ansökning ska ställas upp - se www. mavi.fi. Ansökningsblanketterna och avtalsvillkoren kommer att publiceras på nätet så fort de har blivit klara och kommer även att finnas på TEcentralerna. Detaljerade anvisningar för hur man planerar och anlägger en våtmark kommer att finnas i en guide utgiven av Finlands Miljöcentral och på webben på adresserna ymparisto.fi eller miljo. fi. Här vill jag dock påpeka att en välfungerande våtmark som anläggs enligt guidens instruktioner kräver planering av en fackman. Det är alltså ett projekt som mången jordbrukare antagligen inte ror i land med på egen hand. I föregående nummer av Jägaren fanns en kortfattad anvisningar för våtmarksbyggare och en modell för hur en mångfunktionell våtmark kan se ut. G Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation
• Trackerin GPS-panna "iivari"-malli oli menestys syksyllä, ja sama tahti on jatkunut lepokauden tarjouskampanjassa! Laitteet vietiin käsistä, siksi tuomme nyt Point-kauppoihin toivotun lisäerän paikantamisen huipputeknologiaa. Vielä ehdit tarttua Trackerin Lepokauden shokkitarjoukseen ja säästää yli sata euroa! (Vastaavan paketin normaali myyntihinta aiemmin 928) Tracker 310i GPS-panta Tuhansien käyttäjien huippututkaksi toteama "iivari" malli. Rajoitettu erä! Trackerin historian laadukkain GPS-panta Kaikkien aikojen herkin SuperSense® GPS 33 % parempi virrankesto pannassa, liivissä käytettynä vieläkin parempi Huippuluokan paikannus- / seurantasominaisuudet, Haukkulaskuri (säädettävä) Haukkuhälytys (Alku-Lopetus) Paikkatiedossa koiran jälkihistoria (4 min) GPRS-toiminnot valmiina pannassa* Kevein, vain 230 g Sopii myös MyWay-turvaliiviin Kaikki yhdessä lujassa paketissa, voit turvallisesti kytkeä koiran pannasta toisin kuin kaapeliversioilla. Mikrofoni *GPRS:n käyttöönottoon tarvitset päivitetyn MyWay-ohjelmiston, päivitys heinäkuu 2008.* GPS-panta Tracker 310i i Koko pakettus asovell GPS-panta + kartt 928 ) (viimekauden hinta yWay Kaupan päälle M elle. kantokotelo puhelim 799 * Yhteensopivuus: Kaikki Tracker / Pointer -GPS-laitteet / sovellukset (ei MyWay Lite) MyWay Navigator MyWay Navigator Metsästäjän maastokarttasovellus, jossa on kaikki! Metsästäjien kehittämä, ammattitason helppo työkalu koiran seuraamiseen ja metsästyksen johtamiseen. Maastokartat Skandinaviasta sekä suuresta osasta Länsi-Eurooppaa, Yhdysvaltoja ja Australiaa Merikartat Sisältää 300 ruudun karttalisenssin, esim 1:50 000 maastokartta = n. 78 000 hehtaaria 2008 päivitetyt maastokartat ladattavissa alkukesästä Lista tuetuista kännykkämalleista osoitteessa www.tracker.fi Kaikki pantojen ja kavereiden seuraamistoiminnot* Useiden paikantimien yhtäaikainen seuranta Erittäin kattavat paikannustiedot Automaattinen maasto- ja merikarttojen lataaminen Navigointi maastossa ­ luo kiintopisteitä ja kulje reitillä Hälytystoiminto ­ hätäviesti toiselle käyttäjälle Metsästysalueiden rajojen piirto suoraan kännykässä. Tilarajat ja kiinteistönumerot tarkimmassa maastokartassa Tutustu uutuuksiimme MyWay P INT kauppiaasi Riihimäen Kansainvälisillä erämessuilla 5.-8.6. osastolla A23-25. MyWay Point tarjoaa täyden tuen MyWay -tuotteille. 36 ympäri Suomen sijoittunutta MyWay Pointia palvelee ja neuvoo asiakkaita sekä tarjoaa uutuudet, lisävarusteet, huollon ja varaosat. Lähimmän MyWay Point -myymälän löydät osoitteesta www.tracker.fi/mywaypoint. Tarjouksessa mukana olevat kauppiaat (katso päivitetty lista web-sivuiltamme www.tracker.fi): Forssa Tekniset Lehtovirta Helsinki Wextra Oy Häijää Neste Häijää Iisalmi Expert Saarivainio Jyväskylä Midare Kajaani Musta Pörssi Kemi Fotores Ky Kokkola Kokkotel Oy Kuhmo Paikallis-Sähkö Kuopio Markantalo Kuusamo Prisma Lieksa Esan Kodinkone Oy Mikkeli Karikon autotalo Nivala Expert Päivärinta Oulainen Tekniset Tokola Oulu Oulun Telepalvelu, Urheilu Rintamäki Pieksämäki Asennuspalvelu Reijo Halonen Pietarsaari Navitek Oy Rovaniemi A. Ollakka Oy Seinäjoki Wextra Oy Suomussalmi Expert Suomussalmi Suonenjoki Sonera Piste Turku Turun Tele-Pörssi Varkaus Sonera Piste Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo, sales@tracker.fi Lisätietoja www.tracker.fi tai 08 521 9290 MyWay-myynti MyWay Point myymälät kautta maan Asiakastuki 0600 414 610 0,95 min+pvm (ma-pe klo 8-20, la klo 9-16)
• raa at u N Den femte och tillsvidare sista N2Kworkshoppen hölls i Lettland. Vi Naturaambassadörer från olika EUländer samlades denna gång i Riga för att bekanta oss med det nyblivna EU-medlemslandets Natura och jakt. För arrangemangen svarade utöver FACE Lettlands lokala jägarorganisation, Lettlands skogsägarförbund samt Latvijas Valsts Mezi, Lettlands statsskogar. Den pigga unga jägaren Linda Dombrovska, som under samtliga tidigare workshoppar representerat Lettland, var den här gången värdinna för vår grupp och skötte guidningen. i Baltikum F örsta dagens morgon klockan halv åtta startade vi från Riga mot väster längs den dimhöljda Rigabukten förbi Jürmala berömda sandstränder med sjön Engure som mål. Efter att ha avnjutit morgonkaffe där redogjorde Vilnis Bernards från miljöministeriet för Lettlands N2K-historia och nuvarande situation. Av Lettlands 64 600 kvadratkilmeters landareal är 44 % skogsmark. I landet har fastställts 336 Naturaområden av olika typ, vilket motsvarar ca 12 % av hela landet. Natura omfattar fyra reservat som kräver noggrant skydd, tre nationalparker, 38 naturreservat, nio landskapsreservat och likaså nio nationella monument, 23 skyddsobjekt av mindre storlek och 230 "vanliga" N2Kområden. Av dessa förvaltar Latvijas Valsts Me18 Jägaren 3 / 2008 zi, som närmast motsvarar vår Forststyrelse, över 250 områden, ca 207 000 hektar. Totalt förvaltar verket 1,6 miljoner hektar skogsmark och har en årlig virkesförsäljning i klassen 4 miljoner fastkubikmeter virke. Sin tredje största intäkt får verket av jaktarrenden och -avgifter. Enligt Bernards åsikt medförde inte EU-anslutningsavtalet 1995 någon väsentlig förändring. N2K-stämpeln förändrade knappt alls områdenas ställning. Bernards var av den åsikten att EU:s fågel- och habitatdirektiv, som utgör grunden för Natura, mera är riktade till Västeuropa. I öster finns det ännu tillräckligt områden i naturtillstånd, delvis bl.a. beroende på tidigare makthavares militära begränsningar. Ålsjön utnyttjas fortfarande Vår workshop hölls på en stödjepunkt för forskare vid stranden av det sällsynta N2K-specialområdet Engure sjö. Genom professor Janis Viksnes detaljerade presentation fick vi en klar bild av områdets ekologiska betydelse och planerna för dess skydd och förvaltning. Sjön har fått sitt namn av ett ord som betyder ål. Den har uppstått genom en avsnörning av en del av det forna Litorinahavet för omkring 4000 år sedan. 1942 sänktes sjöns yta med ett par meter för att utöka jordbruksarealen. Idag är sjöns areal omkring 40 kvadratkilometer och dess djup i genomsnitt bara knappa två meter. Närmare häften av sjöns yta täcks av vassruggar. Med andra ord är den helt idealisk åtminstone för många sjöfågelarter. Engurea har genom tiderna utnyttjats för fiske, särskilt ålfiske, sjöfågeljakt, insamling av sjöfågelägg samt skörd av vass och hö. Ett speciellt utnyttjandet av sjön är insamlingen av bärnsten som fortfarande påträffas på sjöns botten. Insamlingen är organiserad så att man kan arrendera särskilda insamlingslotter. Insamlingen är fortfarande en viktig ekonomisk verksamhet. Sjön har i övrigt alltid varit fri för allmänt nytt-
• jande, med andra ord är den inte i privat ägo, och först på 1930-talet fastställdes begränsningar för att bl.a. undvika överfiske. 1957 grundades ett fågelskyddsområde på en del av området. Lifågelskyd kaså förbjöds betesgång på de viktigaste häckförbjöd ningsplatser ningsplatserna under häckningstiden. På en del av sjön gäll också besöksförbud under andra gäller tider än på v vintern när isen lagt sig. 1998 inrättades dessutom ett 19 700 hetar stort naturreservat i området. I reservatet ingår också sjöstrand och kustrems en kustremsa vid den närbelägna Rigabukten. Livsmiljöe Livsmiljöerna sköts så att jakt kan bedrivas Av metoderna för skötseln av detta sällsynta metoder och värdefulla N2K-område skulle också vi helt värdefu säkert ha nå nånting att lära. I skötseln ingår t.ex. förbättring a sjöfåglarnas levnadsförhållanden av och -miljöer samtidigt som jakten på sjöfågel är tillåten. För att skapa en för fågelfaunan så lämpad och ändamålsenlig växtlighet som möjligt änd bearbetas om området genom att anlägga undervattensbankar, små holmar, röja buskagen samt fälla och bränna vassruggar. Allt detta har man brä gjort ända sedan 60-talet. Avlägsnande av små rovdjur - särskilt mink och mårdhund - genom jakt med olika metoder är en av de grundläggande åtgärderna enligt förvaltningsplanen. Förefaller det bekant? Det har ju också vi prövat på bl.a. i samband med Fågelvikarnas Lifeprojekt ­ visserligen femtio år senare. Det har bedömts att det behövs 2-3 heltidsjägare året runt. Dessutom borde jakt bedrivas också inom närområdena, för det strömmar hela tiden in påfyllnad i "rovdjursvakuumet" utifrån. För många projekt skulle det dock behövas pengar. För sjöfåglarna har det bl.a. med stor framgång prövats med häckningsanläggningar och bokorgar som placeras klart högre än vattenytan på stolpar med "kragar" som hindrar rovdjuren från att komma åt bona. Särskilt gräsandens häckningsresultat har förbättrats väsentligt. Vid gjorda undersökningar har det också kunnat påvisas att häckningsresultaten förbättrats 10-20 % inom skrattmåssamhällenas inflytelseområde. Likaså korrelerar ändernas häckningstäthet med strandzonens längd, vilket innebär att en "mosaikartad" strandzon är till gagn. Inom området fälls årligen fortlöpande omkring tvåtusen fåglar ­ observera: inom ett unikt N2K-område. På sjön finns särskilda fredade långsträckta om- råden. Andjakten börjar den andra lördagen i september och är tillåten endast tre dagar i veckan. Det kunde vara ett bra system också hos oss på de populäraste andjaktsplatserna. Fåglarna hålls bättre på plats och det är ingen risk för att de ska flytta. Inom hela området är det också på gång en allmän "håll skogen ren"- kampanj som ett led i åtgärderna för att främja tillståndet i miljön. Under senare tider har det satts upp guide- och infotavlor, uppförts fågeltorn och inrättats forskningsobjekt och platser för långtidsuppföljning (t.ex. för orren och svart stork). Området kring Rigabukten är ju årligen utsatt för ett ansenligt slitage pga turismen. TULE GG TUTUSTUMAAN BENELLIN TUOTTEISIIN MAAHANTUOJAN OSASTOLLE B 79-80 RIIIHIMÄEN ERÄMESSUILLA 5.-8.6.2008 GG KOE G G BENELLIN HÄMMÄSTYTTÄVÄ HELPPOKÄYTTÖISYYS, USKOMATON NOPEUS, TEHO JA TARKKUUS NÄE AMPUJATÄHTI TOM KNAPPIN BENELLI SHOW RIIHIMÄEN ERÄMESSUJEN AMPUMARADALLA: 6.6., 7.6. JA 8.6.2008 Suomalainen kaipaa luontoon Kansainväliset Erämessut on Suomen merkittävin eräalan tapahtuma. Tervetuloa koko perheen voimin viettämään mukavaa kesäpäivää Riihimäen Urheilupuistoon. www.riihimaenmessut.fi KUN METSÄSTYS ON SINULLE SUURI NAUTINTO LÄMPIMÄSTI TERVETULOA: Jägaren 3 / 2008 19
• Jakten har fått intryck från många håll Jakttraditionerna i Lettland har sina rötter i tysk tradition men har i rätt stor utsträckning tagit intryck från Sverige, för med det landet har ju letterna såsom även övriga balter, alltid haft mycket kontakter. Likaså har det kommit traditioner från Polen och naturligtvis från Ryssland. Också den sovjetiska eran lämnade sina spår i jaktmoral och -seder. Sedan 2003 gäller en ny jaktlag som långt har beaktat EU:s regelverk och standarder till vilka bl.a. hör förbudet mot blyhagel. Jaktåret varar från 1.4 till 31.3. Jakt med båge, som idag är tillåten i många länder, är dock förbjuden i Lettland. Speciell sedd ur vår synpunkt är tjäderjakten under vårspelet. I Lettland är den möjlig i begränsad form. Å andra sidan är avverkning förbjuden på kända tjäderspelplatser. Skador som orsakas av vilt får förebyggas med vakjakt och med hjälp av konstljus vid mörker t.ex. vid jakt på vildsvin. Detsamma gäller för räv och mårdhund. Dylik mörkerjakt är dock tillåten endast från jakttorn, som ska höja sig minst 2,5 meter över marknivå. Systemet med kvoter för bytet berör endast en del av det jaktbara viltet. Regionala kvoter tillämpas för alla hjortdjursarter, vildsvin, bäver, lodjur, orre och tjäder. För de ovannämnda gäller också jaktlicenser och skyldighet att skriftligt anmäla byte. Huvudsakligen på detta sätt mäts och bedöms jakttrycket och samtidigt viltbeståndens omfattning. Skyldighet att returnera anmälan ingår i jaktkortet. Jaktområdets arealer har artrelaterade minimigränser. För rå- djuret är minimijaktområdet 200 hektar skogsmark eller oingärdad jordbruksmark. För jakt på vildsvin och kronhjort krävs minst 1000 hektar skogsmark utom för handjur av kronhjort där kravet är 2000 hektar. För älg är minimiarealen 2500 hektar. Ut i terrängen - upp i fågeltorn Därefter förflyttade vi oss ut i terrängen till ett fågeltorn av rejäl storlek som uppförts på en gammal betesäng. Den vy som öppnade sig därifrån över Engure gav en god uppfattning om sjöns täckningsgrad och omfattning. Längre bort syntes en förankrad barackflotte, som var avsedd för bruk av forskarna. Boskap och hästar hade förts ut på bete. Samma metod används också hos oss, t.ex. på en del fågelområden vid Bottniska vikens kust, för att hålla den grunda stranden lagom öppen. Resten av dagen utnyttjades sedan till att under ledning av EU-kommissionens representant Anne Teller föra en rundabordsdiskussion om bl.a. det här gemensamma Naturaambassadörprojektets behållning och kommande åtgärder såväl på EU- som nationell nivå. Returen till Riga skedde sent på kvällen och följande morgon ägnade vi ännu ett par timmar åt att under FACE:s generalsekreterare Yves LeCocqins ledning göra sammandrag och jämförelser mellan nationella synpunkter, förslag till fortsättning och utdelning av diplom. Sedan var det bara att snabbt förflytta sig till flygfältet, trots att Linda hade reserverat tid för deltagarna för ett fritt söndagsprogram i vilket det t.o.m. lär ha ingått något slags jaktmöjligheter. Den här gången väntade dock arbete hemmavid och det vann. Vi återkommer ännu till temat... G Med hälsningar från Veikko Seuna, er N2K-ambassadör Vargen väcker debatt också här Även i Lettland pågår en diskussion om vargen. Årligen nedläggs 130 vargar. Enligt statistiken för åren 1998 till 2005 sköts 1164 vargar. Många åsikter råder om den rätta och livsdugliga stammen vid en gynnsam bevarandenivå ­ alldeles som hos oss. Ett system för spårräkning har utvecklats särskilt för uppskattningen av vargstammen. Så länge som vargstammen i Ryssland och Vitryssland hålls på nuvarande nivå råder ingen brist på vargar, tvärtom finns det mer än väl av dem för jakt. Såhär hör man ju ofta att vargjakten motiveras också hos oss. 20 Jägaren 3 / 2008
• VA L U TA FÖR PENGARNA A-bolt r lke Sta rg. p ite pos 0 -06 S om .3 / lt C - Bo 8Win A 0 .3 A - B o l t St a i n l e s s St a l ke r . 30 8W i n / . 30 - 0 6 S p r g . A - B o l t H u nt e r Fi e l d . 30 8W i n / . 30 - 0 6 S p r g . ( . 3 0 8 äve n v ä n s t e r u t f ö r a n d e ) A - B o l t M10 0 0 E c l i s p e . 30 8W i n Friliggande pipa 60° bultlås Hagelgevärs säkring Löstagbart magasin med gångjärn Ställbar avtryckare 60° Återförsäljare: Espoo: Budget-Sport | Forssa: Forssan Ase ja Retkeily | Haapajärvi: Raimo Olkkonen Oy | Heinola: Heinolan Urheilukontti | Helsinki: Ajanase, Eräliike Hiidenkivi, Finn Enterprise | Humppila: Aseliike Rantanen Ky | Häijää: Häijään Urheilutarvike | Hämeenlinna: Profish & Outdoor, Seppo Kastepohja | Härmä: H-H Sport Alahärmä | Iisalmi: Kalastusväline Rutilus | Imatra: Patruunamyynti Hämäläinen | Jalasjärvi: Kesport Jalasjärvi | Joensuu: Joensuun Sar | Juankoski: Sepon Urheilu & Patruuna | Juva: Juvan Rauta ja Maatalous | Jyväskylä: Armoria Ay | Jämsä: Av Ase ja Erä | Karhula: Karhulan Ase ja Erä | Kempele: Oulun Ase | Kirkkonummi: Kirkkonummen Erävaruste | Kiuruvesi: Rapakkojen Kauppa | Klaukkala: Juhani Sinisalo Oy | Kuusamo: Elmo Sport, P. Heiskanen T:MI | Kuusankoski: KT-Sport | Köyliö: Eräpuoti Ketunhäntä | Lahti: Asepiste Oy | Lappeenranta: Urheilu Koskimies, Wild Sport Finland | Lappfjärd: Rosenbacks Butik | Lempäälä: Budget-Sport | Nivala: HH-Sport Nivala | Nummela: Lohjan Ase ja Osa | Nurmes: Nurmeksen Jakamo | Närpes: TOP 5 | Oksakoski: Peritalo Ay | Oulu: J. Kärkkäinen Oy | Perniö: Eräeläin | Polvijärvi: Eräankkuri | Pori: Erä Pori | Porvoo: Fenno-Arms | Pulkkila: Kalaoskarin Teerikirnu | Pännäinen: LuckyEve | Raahe: Halpa-Halli Raahe | Raisio: Budget-Sport | Rauma: Sissos-Myymälä Oy | Riihimäki: Eräliike H. Mäkelä | Rovaniemi: City Sport, Intersport | Sauvo: Ase ja Korjausliike Talvitie Oy | Seinäjoki: EF-Security Oy | Siilinjärvi: Erä Sawo | Ekenäs: Ekenäs Vildmarksboden | Sodankylä: Sportia-Sodankylä | Soini: Ahti Huvila Oy | Tampere: Asekauppa Erkki Lähdeniemi, Kuningas Ase Oy | Turku: Turun Ampumakeskus | Vantaa: Budget-Sport | Vampula: Vampulan Erätarvike | Vasa: Pomaco Oy | Ylivieska: J. Kärkkäinen Oy, Ylivieskan Urheilu & Lelu | Ylöjärvi: Ylöjärven Asetarvike
• TJÄDERN SPELAR I ALLT YNGRE SKOG Det här tallbeståndet har nyligen gallrats för första gången och sikten är lagom skymd. Platsen passar redan utmärkt för spelande tjädrar. Text och foto: Pentti Valkeajärvi, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Uppfattningen att tjädern enbart skulle hålla till i gammelskog är någonting som vi kan börja dra ett streck över. Om det faktiskt vore så, att arten enbart kunde leva i sekelgammal skog så skulle den redan hålla på att dö ut. Men lyckligtvis är tjädern rätt flexibel i kraven på sin miljö. Det faktum att tjäderbeståndet har ökat klart och tydligt under de senaste tre åren visar att arten är anpassningsbar och håller till godo också med unga skogsbestånd. till 40 år gammal. I samma jaktvårdsdistrikt har man i ungefär tjugo års tid hållit fem spelplatser under observation och redan på 1980-talet såg man att ungskogarna blev allt viktigare. Den spelplats som då hade det största antalet tuppar ­ 25 stycken ­ låg nästan helt och hållet i yngre (utvecklingsklass II) och äldre gallringsskog (utvecklingsklass III) på en myr. De unga beståndens andel ökar fortfarande Vid en kartläggning av tjäderspelplatser i Mellersta Finland under innevarande årtionde upptäckte man att ungskogarnas andel hade blivit ännu större. Över 400 spelplatser påträffades och av dessa låg en tredjedel i skog som var yngre än 50 år. Andelen kan emellertid ha varit ännu större eftersom vi inte är vana vid att leta efter spelplatser i så unga bestånd. Kan tjäderspel i gallringsbestånd betraktas som ett modernt fenomen? Knappast, om vi betänker hur tjäderstammarna utvecklades efter svedjebrukets era. Ända till mitten av 1900-talet användes kalhyggen väldigt sparsamt som föryngringsmetod för skog. Skogen blev aldrig kalhuggen utan gav hela tiden ett intryck av att befinna sig i mogen ålder. Där fanns också en annan avgörande faktor för tjädern, nämligen att skogen var enhetlig. Miljön var med andra ord rätt så oföränderlig och spelplatserna kunde bilda ett täckande och tätt nätverk och stanna på samma plats i flera årtionden. Vilket gav upphov till vår traditionella syn på platsen för tjäderspel. Före 1990-talet fanns det inte som idag vidsträckta områden med ung tallskog på väg mot den första gallringen. Å 22 Tjäderspelen flyttar på sig Efter hand som skogarna splittrades blev tjädrarna tvungna att flytta på sig. På grund av väldiga kalhyggen uppstod det också tomrum utan tjädrar. Av de spelplatser som man bokförde i Mellersta Finland på 1970-talet fanns bara tio procent kvar i bruk efter millennieskiftet. Ändå tminstone sedan 1970-talet har vi sett tecken på att tjädern kan trivas också i ungskog. På den tiden gjordes i Mellersta Finland en kartläggning av spelplatser och av de ungefär 200 påträffade spelplatserna låg tio procent i skog som var uppskattningsvis 30 Jägaren 3 / 2008
• verkar det inte vara något större problem för tjädern att flytta på sin spelplats eller att inleda en ny, bara det finns tjänlig skog att hålla till i. Det här fenomenet har påvisats i flera nordiska undersökningar. Tjädern verkar kunna flytta på sina spelplatser inte bara på grund av kalhyggen utan också utan några synliga förändringar i landskapet. I sådana fall beror flyttningen sannolikt på förändringar i tupparnas hierarki och kanske också på att hönorna har flyttat till ett annat vinterbete. Norska forskare har observerat att spelplatser uppstår i närheten av de ställen där hönorna betar på vårvintern. Det finns väl knappast någon kommun i landet där man inte kalhögg på 1960- och 1970-talen och nu har väldiga bestånd av ung tallskog som ännu för några år sedan var tomma på tjädrar. Nu har arten återvänt till de här markerna. Det finns ett gott exempel på detta, nämligen ett 200 kvadratkilometer stort hygge mellan Pudasjärvi och Posio. Där finns nu ett stabilt tjäderbestånd. Men vi känner ändå inte särskilt väl till de spelplatser som finns i de här ungskogarna. Spelplatserna avslöjas nämligen ofta först vid den första gallringen när folk börjar röra sig där. I Petäjävesi i Mellersta Finland har man med jaktföreningens hjälp jobbat med att kartlägga alla spelplatser på ett nästan hundra kvadratkilometer stort område där skogen till största delen består av gallringsmogna bestånd. Tack vare kartläggningen känner vi nu till tolv spelplatser i området. Det äldsta beståndet med spelplats var då 50 år gammalt medan de flesta bestånden var 30 till 40 år gamla och det yngsta 26 år gammalt. Den sistnämnda spelplatsen låg i ett tätvuxet (1500 stammar/ha) kontortabestånd. Efter hand som de unga bestånden blir äldre så väntar vi oss att det ska uppstå ytterligare några spelplatser där. 30 års ålder verkar räcka till Till dags dato har det gjorts väldigt lite beskrivningar av vad som karakteriserar en tjäderspelplats i ett gallringsmoget bestånd. Mellersta Finlands Tjäderparlament har under innevarande årtionde satt ärendet på agendan genom sina projekt. När vi blev medvetna om vilken stor betydelse som de unga tallbestånden har för tjädern och hur mycket sådan skog som finns insåg vi att tjäderns framtid står och faller med hur gallringsbestånden utvecklas. Ju snabbare vi kan få bestånden i "tjäderform" desto bättre förutsättningar har vi att skapa starka tjäderbestånd. År 2006 gjorde man i Mellersta Finland beståndsmätningar på 39 tjäderspelplatser och 120 tjäderrevir och beräknade nyckeltalen för reviren som ett medelvärde av fem olika mått. De utvalda objekten var bestånd i utvecklingsklasserna II och III, där det dominerande trädskiktets ålder varierade mellan 26 och 50 år. Mest fanns det bestånd i åldersklasserna 40-49 år (37 %) och 30-39 år (30 %). När spelplatserna uppstod, vid en för oss okänd tidpunkt, var bestånden förstås ännu yngre. Av bestånden med tjäderrevir hörde 58 % till utvecklingsklass II (stammens diameter 8-16,9 cm) och 42 % till utvecklingsklass III (stammens diameter minst 17 cm). Av den här diameterfördelningen kan vi sluta oss till (diagram 1) att ungefär 60 % av reviren i utvecklingsklass II höll på att nå följande utvecklingsklass De undersökta reviren består av nästan rena tallbestånd. I de yngre gallringsbestånden (utvecklingsklass II) var det dominerande trädskiktets täthet 900 stammar/ha och i de äldre gallringsbestånden (utvecklingsklass III) var tätheten 720 stammar/ha. I 60 % av de yngre gallringsbestånden hade den första gallringen utförts. I de ogallrade tjäderreviren var beståndstätheten 1300 stammar/ha. I en del av bestånden i utvecklingsklass III hade den andra gallringen redan gjorts. I bestånden i utvecklingsklass II var sikten på en meters höjd i genomsnitt 27 meter och i bestånden i utvecklingsklass III 30 meter. Den rätt begränsade sikten visar att det fanns gott om undervegetation och kvistar. Den röjning av undervegetationen som brukar göras innan gallringen hade ännu inte gjorts. Det dominerande trädskiktets volym var i reviren på utvecklingsklass II i genomsnitt 107 m3/ha och i reviren på utvecklingsklass III 146 m3/ha. Variationerna var emellertid stora, mellan 40 och 220 m3/ha. Virkesvolymen 80 m3/ ha utgjorde en gräns såtillvida att det bara fanns något enda revir med en mindre volym än detta (diagram 2). Norska forskare har nyligen beskrivit åtta olika karaktärsdrag hos en spelplats som ligger i ett gallringsbestånd. Bestånden varierade i ålder mellan 26 och 45 år på forskningsområdet. Det handlar alltså om unga planterade bestånd som befinner sig i samma ålder som tjäderskogarna i Mellersta Finland. Det fanns inte heller några nämnvärda skillnader hos övriga karaktäristika som volym, täthet och höjd. Också i Norge hade den första gallringen gjorts i några av bestånden. Granuppslaget avgör sikten En stor del ­ eller kanske den största delen ­ av spelplatserna ligger i yngre eller äldre gallringsbestånd. Vi ser en tendens där det uppstår nya spelplatser där det tidigare har varit tomt eftersom det tycks uppstå nya spelplatser efter hand som de unga bestånden växer och börjar uppfylla tjäderns minimikrav. Det som behövs är ett enhetligt tallbestånd på minst 50 hektar som är minst 30 år gammalt. Sikten i beståndet ska vara måttlig eller mellan 20 och 70 meter. För dagreviren gäller att det inom en kilometers Vi ser en tendens där det uppstår nya spelplatser där det tidigare har varit tomt eftersom det tycks uppstå nya spelplatser efter hand som de unga bestånden växer och börjar uppfylla tjäderns minimikrav. Den här spelplatsen ligger i ett gallringsbestånd som nyligen har blivit röjt. Jägaren 3 / 2008 23
• radie från spelplatsen ska finnas 40 till 50 procent tjäderlämplig skog. Om de här kraven är uppfyllda finns det förutsättningar för en livskraftig spelplats. Hur ska vi då bära oss åt för att ta hänsyn till tjäderns önskemål, i synnerhet vid skötseln av unga bestånd? Det finns fortfarande inga detaljerade direktiv för det här ändamålet men vi kommer en god bit på väg med principerna ovan och de skötselanvisningar för spelskog som tidigare publicerats. En beståndsvolym på ungefär 80 m3/ha känns rätt lämplig som tidpunkt för den första gallringen. Detta verkar ändå inte vara någon ödesfråga eftersom det förekommer spelplatser i både gallrade och ogallrade tallbestånd. Tjädern verkar kunna finna sig till rätta också i överraskande täta bestånd. Efter den första gallringen blir det ändå alltid tillräckligt med träd kvar för tjäderns behov. Uppslag av gran utgör däremot en viktigare fråga eftersom detta inverkar kraftigast på sikten i beståndet. De här kriterierna för sikten i beståndet ska man hålla i minnet och anpassa röjningen därefter ­ eller låta bli att röja. De spelplatser som i detta nu finns i unga bestånd har ju uppstått i en normal skogsbruksmiljö. Det tycks således mest handla om finjusteringar för att göra unga bestånd attraktiva för tjädern. Detta är vad forskarna kommer att syssla med under de närmaste åren. G 20 18 16 14 12 % 10 8 6 4 2 0 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 N = 115 Utvecklings- klass II Utvecklings- klass III Stammarnas diameter, cm Diagram 1. Trädstammarnas diameter på brösthöjd i tjäderrevir som omfattar både yngre och äldre gallringsskog (utvecklingsklasserna II och III). Den lodräta linjen markerar gränsen mellan de två utvecklingsklasserna. 16 14 12 10 % 8 6 4 2 0 0 20 40 60 0 80 100 100 120 120 2 1 140 3 N = 120 Ändå verkar det inte vara något större problem för tjädern att flytta på sin spelplats eller att inleda en ny, bara det finns tjänlig skog att hålla till i. Hönorna flyttar tidigare in i unga bestånd än tupparna. 160 180 200 220 Beståndets volym, m /ha Diagram 2. Det härskande trädskiktets volym (m3/ha) i tjäderrevir som omfattar både yngre och äldre gallringsskog (utvecklingsklasserna II och III)). 24 Jägaren 3 / 2008
• LJUSSTARK TRÄFFSÄKERHET TILL ERÄTUKKU-PRIS! I de nya Jahti Jakt Premium ­siktena har vi fäst speciell uppmärksamhet på deras ljusintensitet och eras ljusintensitet o ra usin ens te och hållbarhet. Med 30 millimeter tub, som är starkare än i vanliga sikten, får kikaren mer ljusintensitet än tidigare, och möjliggör precisa skott även i skymningen. Bland de nya JahtiJakt ­siktena hittar man den riktiga lösningen både för storvilt och fågeljakt. Alla våra Premium-kikarsikten har en 11-stegsjustering för ljusintensiteten av siktpunkten, batteri som standard och de är 100 % vattentäta. En 5-års garanti som ges åt alla JahtiJakt Premium ­sikten berättar också om hög kvalitet. + lev kostneransade r Premiume mi u m kikarsikte ka rs i k te 1.5-6x42 5 - 6 x 42 i n kl . förm å n sp a ket P re m i u m Premiumk i ka rs i k te kikarsikte 3­9 40 3­9 x 40 i n kl . förm å n sp a ket Nytt JahtiJakt Premium-kikarsikte designat för jakt av t JahtiJakt Premium-kikarsikte designat för jak a a tiJ kt remi m-kikarsikte esig remi rsi ör jakt ak rvilt med möjlighet at använda den belyst punkten vi t me möjl ghe att nvänd de belysta punkten sta ta storvilt, med möjlighet att använda den belysta punkten mitt i hårkorset. 30 mm tub. mm tub. tub. Et nyt aht akt remium kikarsi t för all slags vilEtt nytt JahtiJakt Premium-kikarsikte fö al slag vilEtt nytt JahtiJakt Premium-kikarsikte för all slags vilahti mi kar lebråd med b lyst punkt mitten av hårkorset. ebråd med belyst unkt itten e årkorset årkorset set lebråd, med belyst punkt i mitten av hårkorset. 0 30 mm tub. Premiume mi u m kikarsikte ka rs i k te 2.5­10 x 50 5­10 50 i n kl . förm å n sp a ket P re m i u m Premiumk i ka rs i k te kikarsikte 4­16 56 4­16 x 56 + lev kostneransade r i n kl . förm å n sp a ket Ett allround JahtiJakt Premium-kikarsikte, som tack allround JahtiJakt Premium-kikarsikte, som tack llround ahti akt remium kikarsikte, om c kar sin stora ljusintensitet är utmärkt för skymningin tora jusintensite u si en ite tmärkt ör k mn ng kt vare sin stora ljusintensitet är utmärkt för skymningalt sikte för längre distans r. Belyst lt ik ö ä gr distanser. elys tan anse lys och passjakt. Optimalt sikte för längre distanser. Belyst årkorset. 30 mm tub korset se b punkt i mitten av hårkorset. 30 mm tub. tub. Nytt ahtiJakt emium ikars k e es gna för långa Nytt JahtiJakt Premium kikarsikte, designat fö lå g Nytt JahtiJakt Premium kikarsikte, designat för långa htiJakt iu ar d stans och p s jak me möjlig e t använd de distanser oc passjakt, med möjlighet att använda den akt ig anvä distanser och passjakt, med möjlighet att använda den b el bely tt hårkorset. 30 mm tub. t årkorset rs ub. belysta punkten mitt i hårkorset. 30 mm tub. tub. Erätukkus förmånspaket 0,- Monteringsonteringsnteringsr ng skena för kikare kikar kikare ka ar K Kikarri ri ringar Sn bb Sn bbSnabbb bsk sk skydd för för fö ör ki ki kikarlinser nser ser Beställ www.eratukku.fi eller från numret 020 747 7000 (mån­fre 9­17) ULEÅBO ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 | HAPARANDA Ikano-huset ÅBORG, A s ntie VANDA, Valim ti limoti tie TAMMERFORS, Poss järvenkat M S, s rven at APARANDA, ka huset RANDA, N huset e + lev kostneransade r 129,- 149,- + lev kostneransade r 99,- 99,-
• Ålandsnytt Jakt på gråsäl I Landskapsregeringens fastställde i mars nya riktlinjer för skyddsjakt på gråsäl. De nya riktlinjerna är i princip lika som i fjol dvs.: Alla personer med åländskt jaktkort kan ansöka om egen licens. Jakten sker i form av så kallad avlysningsjakt, vilket innebär att varje fälld/påskjuten säl skall rapporteras till landskapsregeringen utan dröjsmål. När det totala antalet fällda sälar uppgår till 450 stycken så avlyses jakten. Antalet licenser är 450 stycken och får utnyttjas fram till 31 januari 2009 eller tills kvoten är fylld. Jakten får ske där tillståndsinnehavaren har jakträtt. Riktlinjerna i sin helhet kan man läsa på jaktoch viltenhetens hemsida genom att klicka sig fram på följande adress: www.regeringen.ax a avdelningarna a näringsavdelningen a skogsbruksbyrån a jakt - och viltvård. På hemsidan finns även en blankett för ansökan om tillstånd till jakt på gråsäl, ansökan kan lämnas in när som helst under jaktperioden. MN Kurs i bågjakt Ytterligare en bågjägarexamenskurs kommer att hållas i sommar. Den som vill lära sig grunderna i jakt med pil och båge samt ta den internationella bågjägarexamen (IBEP) ombeds anmäla sitt intresse till anders.gestberg@aland.net eller på telefon: 0457-3134913. MN lator för hagelskytte där man hade bland annat hade möjlighet att kontrollera om kolvmåtten är korrekta. Även en troféutställning med 37 rådjurshorn varav sju guldmedaljer visades upp, denna utställning kommer att var kvar på museet över sommaren. Det fanns också möjlighet att smaka på ett flertal olika åländska produkter. Där fanns sälkött tillrett av Ålands Hotell- och Restaurangskola, rådjurskorv från Åsmund Sundberg, Ålands delikatesser bjöd på marmelader och geléer av havtorn m.m.. Vidare visade Zoo Arken och Sunes Jakt upp varor ur sitt sortiment, Robert Tolonen visade upp sin samling av olika lockpipor samt informerade om hur de används. Vapensmeden Janne Stenroos svarade på frågor om vapenskötsel och det kokades sälolja av bröderna Holmström från Saltvik samt det fanns möjlighet att köpa "Sjöbloms" fiskolja. Konservator Per Engblom var på plats och visade upp lite av sin produktion. Stort tack till alla som hjälpte till att genomföra en trevlig och intressant dag i jakt och viltvårdens tecken. G RG Jaktens dag år 2008 För femte året i rad arrangerades jaktens dag lördagen den 26 april vid jakt och fiskemuseet i Käringsund, Eckerö. Programmet bestod av en blandad mix från den åländska jakten och viltvården. Föredrag hölls om så skiftande ämnen som: Ralf Johansson, Kökars jaktvårdsförening visade ett bildspel samt berättade om hur älgjakten går till ute på Kökar. En jakt i verkliga skärgårdsförhållanden där båtar är de kanske viktigaste transportmedlen trots att jakten sker efter skogens konung. Roger Pettersson, Ålands Bågjägarförbund informerade om den åländska bågjakten. Ingmar Berglund, Sunds jaktvårdförening presenterade föreningens ungdomssatsning som förutom att arrangera jägarexamenskursen nu också innefattar praktisk jakt. Jaktvårdsföreningen har fått möjlighet att arrendera jaktmarken av Sunds församling vilket innebär att de fått möjlighet att bjuda nyblivna och blivande jägare på jakt. Själva jakterna har genomförts så att faddrar har ställt upp och undervisat noviserna i allt från passröjningar till tillvaratagandet av vilt. Årets viltvårdare blev utsett nu för tredje gången, och det var återigen Ålands viltvårdare r.f. som varit jury och vaskat fram kandidater. Årets viltvårdare 2008 blev Sunds jaktvårdsförening för deras lovvärda ungdomsarbete. Lennart Åkerblom, Finströms jaktvårdsförening var på plats och visade upp sin skyttesimu26 Jägaren 3 / 2008
• ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Ordförande Adress Brändö Börje Strandvall Jurmo, 22950 JURMO Eckerö Kai Jaakkola Vikingavägen 121, 22270 ECKERÖ Finström Kurt Blomqvist Vandövägen 207, 22330 TJUDÖ Föglö Börje Sundblom Sandåsstigen 29, 22710 FÖGLÖ Geta Tommy Carlsson Tellskärsvägen 125, 22340 GETA Hammarland Tommy Blomberg Skarpnåtövegen 1498, 22240 HAMMARLAND Jomala Tony Nordlund Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY Kumlinge Jan Malmberg 22830 ENKLINGE Kökar Paul Engström Hellsö 22730 KÖKAR Lemland Conny Rosenberg Fårgrundsv. 65, 22610 LEMLAND Lumparland Börje Stenberg Lumpov. 277, 22630 LUMPARLAND Mariehamn Ingen verksamhet Saltvik Arvid Mörn Mörns 15, 22430 SALTVIK Sottunga Thomas Lindström 22720 SOTTUNGA Sund Ingmar Berglund Guttorpsvägen 24, 22530 SUND Vårdö Tor Påvals Vårdöv. 164, Töftö, 22550 VÅRDÖ Tel 56530, 0400 487438 0400 529 801 48 148, 0457 3424668 51201, 0457 530 1521 0457 3135720 16216 arb., 36305 hem, 0457 3613905 32506, 0400 529315 55 370, 040 5459109 55907, 0400 594991 34471, 0457 0784911 35520, 0457 3613 800 0457 5244193 55124, 040 5372317 45317 (tel+fax), 0457 5483817 44049, 0457 5483087 E-mail adress kai.jaakkola@bmc.aland.fi kurt.blomqvist@aland.net tommy.blomberg@aland.net rono@aland.net janne.malmberg@aland.net paul.engstrom@wippies.fi conny@aland.ax borje.stenberg@aland.net arvid.morn@aland.net KUNGÖRELSE ANGÅENDE PRAKTISKT BÅGSKYTTEPROV 2008 Tillfällen att avlägga praktiskt skjutskicklighetsprov för bågjakt i enlighet med 11 § i landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006) anordnas enligt följande: Vid skjutbanan för bågjakt i Hammarland, Östanträsk: Den 9-11 juli är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Roger Pettersson: e-post: roger.pettersson@aland.net Tfn: 33 634, GSM: 0405-682409. Skjutbanans adress är Hammarlandsvägen 918. Vid skjutbanan för bågjakt i Lemland, Granboda vid Pellas: Den 11, 15 och 18 juni är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Jesper Grönholm: e-post: jesper.gronholm@aland.net Tfn: GSM: 0400-338354. Skjutbanans adress är Skepparvägen. I SAMBAND MED DET PRAKTISKA PROVETS AVLÄGGANDE SKALL UPPVISAS INTYG ÖVER GODKÄND BÅGJÄGAREXAMEN FÖR LEDAREN AV PROVET. Provet sker enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanan. I samråd med landskapets jaktförvaltare kan av särskilda skäl beviljas möjlighet till avläggande av särskilt bågskytteprov utom ovan kungjorda tider. Detta kan t ex gälla prov för personer som inte har hemort på Åland. Ytterligare information finns på jakt- och viltenhetens hemsida: www.regeringen.ax a avdelningarna a näringsavdelningen a skogsbruksbyrån a jakt-och viltvård a riktlinjer a jakt med pil och båge. KUNGÖRELSE ANGÅENDE ÄLGSKYTTEPROV 2008 Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Alla lördagar från och med den 16 augusti till och med den 13 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 1 juli till 9 september kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Bjarne Nordberg (tfn 0400-705462). Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Alla lördagar från och med den 16 augusti till och med den 13 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 29 juli till 9 september kl. 17.00­20.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 018-55370), Mats Perämaa (tfn 0400-721168) och Gerhard Björk (tfn 018-55584). Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 26 juli till och med den 30 augusti kl. 13.00­16.00. Samma dagar är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Extra träningar för älgskytteprovet 3/7, 8/7 och 24/7 kl. 17.00-20.00 samt 19/7 kl. 12.00-16.00. Kontaktperson är Bjarne Johansson (tfn 040-7649222 el. hem 018-50358). Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Alla lördagar från och med den 26 juli till och med den 30 augusti kl. 12.00­16.00 samt torsdagar från och med den 31 juli till och med den 28 augusti kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan ske även onsdagar 16 juli till 27 augusti kl. 18.00­20.00 samt tisdagar 15 juli till 22 juli kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 040-5217266). Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Alla lördagar från och med den 26 juli till och med den 30 augusti kl. 12.00­16.00 samt onsdagar från och med den 30 juli till och med den 27 augusti kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprovet kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 24 juni till 26 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Johan Grönroos (tfn 0457-3421351 el. hem. 018-33680). Älgjaktlag eller grupper om minst 6 personer kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 26 juli till och med den 30 augusti kl. 16.00 mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS ATT INNEHA SKJUTVAPEN FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Jaktförvaltare Marcus Nordberg, Jägaren 3 / 2008 27
• Spårräkningarna i snö vintern 2008 De riksomfattande triangelinventeringarna av vilt började för 20 år sedan som ett samarbete mellan VFFI och Jägarnas Centralorganisation. Samma taxeringslinjer gås både sommar och vinter och ger oss nödvändig information om över 30 viltarter. Inventeringsmetoden är inte den enda saliggörande för varje viltart, men icke desto mindre ger trianglarna tillförlitlig information om ett tjugotal viltarters variationer och förekomster på lokal nivå. Andra snöknappa vintern i rad Under pågående årtionde har vintrarna varit speciella i flera avseenden. I likhet med vintern innan (2007) var den senaste vintern (2008) mycket mild och snöfattig, särskilt i söder. I stora delar av landet var vinterns medeltemperatur den högsta på över hundra år. Ihållande luftströmmar från syd och sydväst höll temperaturen uppe och förde också med sig rikligt med nederbörd, som i södra Finland föll i form av regn eller slask. I Lappland och Kajanaland var snötäcket genomsnittligt, men i övriga delar av landet var det ont om snö och vid kusten i söder och sydväst fanns det knappt någon snö alls. När den egentliga inventeringstiden stod för dörren var det bara nordost om linjen Joensuu ­ Idensalmi ­ Torneå som det fanns djupare snö än 25 centimeter. I delar av landet inföll de strängaste köldknäpparna och de tätaste snöfallen först i mars. Men samtidigt som finländarna klafsade omkring i snöslask så huttrade kineserna i sin kallaste vinter på hundra år! På grund av det milda vintervädret måste spårräkningen i snö genomföras under mycket svåra omständigheter. På sydkusten var de lämpliga inventeringsdagarna inte fler än att de kunde räknas på ena handens fingrar. I norra och östra Finland var snöförhållandena genomsnittliga och kunde med avseende på inventeringarna åtminstone ges betyget nöjaktiga. Men å andra sidan är snötäckets djup inte det enda som avgör om inventeringen ska lyckas. En viktig faktor är också hur ofta det faller ny snö. Efter en vecka eller två utan snöfall brukar snötäckets yta vara såpass hård att åtminstone de mindre djuren inte längre lämnar några spår efter sig. Genomsnittligt med spår De besvärliga förhållandena avspeglade sig åtminstone delvis i antalet räknade trianglar. Under vintrarna 2001 till 2006 låg antalet räknade trianglar stabilt på cirka 750 men nu hamnade vi långt under detta. Antalet blev ändå litet högre i år (627) än för ett år sedan (606). Det var faktiskt ändå litet överraskande att det var fler trianglar som blev räknade i år än året innan. Att inventerarna på sina håll gav sig ut i rent ut sagt förtvivlat usla förhållanden säger en hel del om deras pliktkänsla. Inventeringarna gjordes i likhet med vintern 2007 i genomsnitt litet senare än normalt och nådde sin kulmen under det sista veckoslutet i februari. Under vinterns spårräkningar i snö bokfördes sammanlagt 37 100 däggdjursspår av 23 arter. Fågelobservationerna (hönsfåglar, duvhök och korp) uppgick till nästan 5 800 stycken. Den sammanlagda spårtätheten för alla arter blev klart högre än vintern 2007. Av de tio talrikaste arterna noterades för nios del en spårtäthet som var högre än vintern innan medan den tionde arten låg bara snäppet under fjolårsnivån. För Pekka Helle ja Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet E n vilttriangel är en liksidig triangel med en omkrets på tolv kilometer. Över 1700 sådana har anlagts men i vintras, för att ta ett exempel, räknades inte fler än drygt 600 stycken. Vid vinterräkningen antecknas varje däggdjursspår som korsar inventeringslinjen, alla hönsfåglar som observeras samt korp och duvhök. Ett till tre dygn före inventeringen går inventerarna linjen och markerar befintliga spår eller täcker in dem. Alternativt gör man inventeringen efter ett ordentligt snöfall som täcker över de gamla spåren. Vid beräknandet av spårtätheten tar man också tiden med i beräkningen och anger således spårtätheten som antalet korsande spår per tio linjekilometer och dygn. Fåglarnas täthet uttrycks som antalet observerade fåglar per tio kilometer inventeringslinje. Den som vill veta mera om systemet kan gå till adressen www.rktl. fi/riista/ohjeet_lomakkeet/riistakolmiot/. 30 Jägaren 3 / 2008 Vid vinterräkningen antecknas varje däggdjursspår som korsar inventeringslinjen, alla hönsfåglar som observeras samt korp och duvhök.
• Diagram 1. Förekomsterna av de tio vanligaste arterna vid spårräkningen i snö vintern 2008 angett i rutor om 50 x 50 km. ekorren, fältharen, skogsharen och rådjuret låg medeltalet för hela landet mer än 40 % över fjolårsnivån. I jämförelse med medelvärdet för triangelräkningarnas hela tjugoårsperiod låg spårtätheterna ändå på en rätt så normal nivå. Av de tio dominerande arterna noterades för fem en spårtäthet som låg högre än långtidsmedelvärdet (lodjur, vitsvanshjort, fälthare, rådjur och ekorre) medan de övriga fem (mård, älg, skogshare, räv, hermelin) låg under långtidsmedelvärdet. På sydkusten var antalet lämpliga inventeringsdagar inte större än att de kunde räknas på ena handens fingrar - utan att ens slita på alla fingrarna. Grävlingarna lämnar grytet först när temperaturen har stigit över noll grader. Vid årets spårräkning gjordes fler observationer av grävlingsspår än under de föregående nitton åren sammantaget! En väg är till för att färdas på och det förstår också djuren. Under nattens timmar har en grävling och en mårdhund traskat på den här skogsbilvägen. Spårlöpan överst är inte gjord av en räv utan av en liten hund. De mest observerade arterna Medelvärdet för hela landet döljer förstås en stor mängd regionala variationer som visar sig bland annat när man tittar på medelvärdena för jaktvårdsdistrikten. För de vanligaste arterna finns de regionala skillnaderna så att säga också på riktigt, men för en sällsynt art bygger medeltalet på ett färre antal spår och desto mer kan slumpen spela in. Tabell 1 visar ett sammandrag av spårtätheterna för däggdjuren och hönsfåglarnas relativa förekomster, räknat per jaktvårdsdistrikt. På de artvisa kartorna visas spårtätheterna i rutor om 50 x 50 kilometer (diagram 1). inventeringsperioden minskat i södra Finland medan man inte kan se samma nedåtgående trend i Lappland. Också för fältharen har spårtätheten ökat kraftigt (med upp till 60 %) sedan vintern 2007. Under de senaste tjugo åren har fälthararna blivit fler särskilt i södra och västra Finland. Utifrån snöspåren kan vi göra den bedömningen att fälthararna har blivit två till tre gånger fler. Räven Rävens spårtäthet ökade med ungefär en fjärdedel i nästan hela landet utom i östra Finland och nordöstra Lappland där arten gick tillbaka på smärre områden. I likhet med tidigare år var spårtätheten i landets östra delar klart lägre än i angränsande delar av Finland. Någon bra förklaring till det här fenomenet har vi inte kommit på. Men trots att spårtätheten hade ökat så låg resultatet ändå klart och tydligt under långtidsmedelvärdet. I flera av distrikten i södra och mellersta Finland hörde spårtätheterna till de lägsta under inventeringens tjugoåriga historia. Trots detta noterar vi i år liksom under tidigare år att de högsta spårtätheterna finns i sydvästra Finland. Ekorren Ekorrens spårtäthet ökade 1,8 gånger från vintern innan, vilket är den största ökningen bland de vanligaste arterna. Det är emellertid typiskt för ekorren med en så här kraftig årlig tillväxt. Det har hänt fyra gånger tidigare under inventeringens tjugoåriga historia att arten har ökat så här mycket. Bara förhållandena är de rätta så har ekorren nämligen en god förökningspotential. Men å andra sidan så går det också lika brant utför med ekorrpopulationerna. Populationsförändringarna från 2007 till 2008 hade en tydlig regional prägel. Ekorrarna ökade duktigt i södra och mellersta Finland men blev färre i Lappland. I exempelvis Kymmene jaktvårdsdistrikt noterades den tredje största spårtätheten under inventeringarnas hela historia medan vintern blev ekorrens femte sämsta i Lappland. Mården Mården ökade litet grand från 2007 till 2008 och spårtätheten för hela landet låg på samma nivå som medelvärdet för hela inventeringsperioden. Trakterna med ökad spårtäthet låg rätt jämnt utspridda över hela landet och likaså rutorna med minskad spårtäthet, men dessa var mycket färre. I mellersta östra Finland noterar vi ett litet större område där arten har gått tillbaka. Regionalt sett ser förekomsterna av mård nu ut som så, att de största tätheterna finns i nordöstra Finland och i norra Lappland. I Uleåborgs Jägaren 3 / 2008 31 Skogsharen Skogsharens spårtäthet ökade med ungefär hälften från 2007, vilket balanserar upp den nästan lika stora minskningen från 2006. Skogsharen ökade i nästan hela landet och ökningen var störst i södra Finland. Det var bara i ett ganska litet område i nordöstra Lappland som det bokfördes färre spår än vintern 2007 och spårtätheterna var nu klart mindre än genomsnittet för de 20 senaste åren. Mest har beståndet under hela
• och Lapplands jaktvårdsdistrikt hör 2008 till de bästa mårdåren under inventeringens hela historia medan tätheterna på andra håll i landet är tämligen medelmåttiga. av småvessla har förskjutits en bit norrut under det senaste året. Vitsvanshjorten Vitsvanshjortens spårtäthet låg i det stora hela kvar på fjolårets nivå och var klart större än medelvärdet för hela inventeringsperioden. I sitt kärnområde fortsätter stammen att växa, men enligt inventeringsresultaten har arten inte nämnvärt utvidgat sitt utbredningsområde. Förändringarna under det senaste året (ökningar och minskningar) uppvisar inte någon tydlig geografisk konsekvens. På distriktsnivå är artens spårtäthet klart störst i Egentliga Finland där tätheten är mer än tre gånger så stor som älgens. Härvid är det ändå skäl att minnas att skillnaderna i spårtäthet inte nödvändigtvis behöver motsvaras av en likadan skillnad i det verkliga antalet. Uttern För utterns del minskade spårtäthetens riksmedelvärde en smula från 2007 till 2008 och lade sig en aning under årsmedeltalet. Detta ändrar emellertid inte på det faktum att uttern har blivit vanligare under inventeringens tjugoåriga historia. Förändringarna i spårtäthet från 2007 varierar i olika delar av landet, men gör det med en viss regelbundenhet. Spårtätheten ökade i mellersta Finland medan vi kan notera en minskning både i söder och i Lappland. Men på grund av artens levnadssätt är det inte oproblematiskt att använda spårtätheten i snö i skog som ett mått på populationernas storlek. Det är nämligen inte bara populationens storlek utan en hel rad med olika faktorer som inverkar på spårtätheten. Vi måste därför betrakta inventeringsresultatet med en viss reservation. Hermelin För hermelinens del låg spårtäthetens medelvärde för hela landet på så gott som samma nivå som året innan och artens nuvarande täthet utgör ungefär hälften av vad den var för tjugo år sedan. Också för hermelinens del visar de regionala förekomsterna och de senaste årens populationsutveckling en tydlig tudelning. Artens spårtätheter har minskat sedan 2007, främst i södra och mellersta Finland, men har ökat lika mycket i norr. Rutorna som visar de största spårtätheterna ligger således i år främst i Lappland. Alldeles i början av triangelinventeringarnas historia (1989-1990) var spårtätheterna exeptionellt höga, vilket gör det svårare att få ett grepp om de långsiktiga utvecklingstrenderna för hermelinstammen. Rådjuret Rådjuret är en fåtalig art vid inventeringarna och det finns skäl att anta att både slumpen och snöförhållandena har en stor inverkan på resultatet. Av den här orsaken är de årliga skillnaderna i spårtäthet större än de verkliga variationerna i antalet rådjur. Trots detta ger triangelinventeringarna ändå värdefull information om hur bestånden utvecklas. Rådjurets spårtäthet ökade med 40 procent från 2007 till 2008. Rådjuret är utan tvivel den art som har ökat mest under inventeringens tjugoåriga historia, men vi kan ändå inte beräkna någon tillväxtprocent eftersom det knappt observerades några rådjursspår alls under inventeringens första år (i dagsläget närmare 300). Sedan 2007 verkar stammen ha ökat i sydvästra Finland som utgör artens kärnområde samtidigt som rådjuret har minskat i Österbotten och landets sydöstra delar. G Småvessla För småvesslans del minskade spårtätheten med nästan en tredjedel från 2007 och föll till en nivå som är bara hälften av medelvärdet för de senaste tjugo åren. Spårtätheterna ökade i mellersta och norra Finland på ungefär samma sätt som för hermelinen. I den allra sydligaste delen av landet minskade emellertid spårtätheten och på sina håll var minskningen kraftig. Även om det geografiskt sett är ett litet område som småvesslan har minskat på så har tillbakagången en avsevärd inverkan på riksmedelvärdet eftersom beståndet är kraftigast i södra Finland. Om vi tittar på rutorna för de största tätheterna så skönjer vi tecken på att tyngdpunkten för förekomsten Älgen Riksmedelvärdet för älgens spårtäthet blev i praktiken det samma som året innan och sammanföll även med medelvärdet för hela inventeringsperioden. Det finns i stort sett lika mycket plusrutor som minusrutor och rutorna är i det stora hela likadant spridda över hela landet utan några skönjbara regionala drag. Regionalt sett har förekomsterna av älg inte förändrats nämnvärt under det senaste året utan läget har de facto varit stabilt under de senaste åren. Det här beror säkerligen åtminstone delvis på att älgen i vissa avseenden är en stabil art, det vill säga att den är långlivad och har en rätt låg årlig produktion av kalvar. Dessutom är jakten reglerad vilket dämpar svängningarna åt bägge hållen. Spårindex (spår / 10 km inventeringslinje 7 dygn) ST SS KA MF Skogshare 7,1 21,6 + 18,5 + 22,9 + Fälthare 4,5 0,6 + 0,0 0,5 + Ekorre 8,6 + 6,4 + 4,9 + 8,3 + Varg ­ 0,0 ­ 0,0 ­ 0,1 + Räv 5,6 4,6 + 3,0 + 3,0 Mårdhund 1,4 + 0,8+ ­ 0,2 + Hermelin 0,2 + 0,2 ­ 0,5 0,3 ­ Småvessla 0,0 ­ 0,2 0,6 0,5 + Mink ­ 0,1 ­ 0,1 0,1 Mård 1,6 + 1,4 + 0,7 0,9 Järv ­ 0,0 0,3 + 0,0 Utter 0,1 ­ 0,1 0,1 + 0,2 ­ Lodjur 0,6 ­ 1,0 + 0,7 + 0,4 Vitsvanshjort 8,5 0,1 + ­ 0,1 ­ Älg 3,8 ­ 5,7 3,1 ­ 4,2 Skogsren ­ ­ 0,4 ­ 0,7 ­ Rådjur 0,9 0,0 ­ 0,1 0,1 ­ Fåglar / 10 km inventeringslinje Tjäder 0,7 + 0,5 0,4 1,2 Orre 2,2 ­ 4,2 ­ 7,4 ­ 9,4 Järpe 0,5 1,1 + 0,7 1,2 Dalripa ­ ­ 1,5 ­ 0,1 Duvhök ­ 0,0 0,0 0,1 + Korp 1,0 0,4 + 0,0 ­ 0,3 KY 21,4 + 0,9 + 6,6 + 0,0 6,1 + 1,5 + 0,2 0,2 0,1 1,6 + ­ 0,1 0,6 0,3 + 4,4 ­ 0,2 + 1,0 + 3,8 1,2 + ­ ­ 0,7 LA 7,9 0,0 1,0 ­ 0,0 4,3 0,0 ­ 2,3 + 0,5 + 0,1 1,2 0,0 0,1 0,0 + ­ 2,6 ­ 0,0 0,6 2,0 0,1 ­ 2,2 0,0 0,3 UL 17,2 + 0,7 + 4,8 + 0,1 + 3,4 0,1 0,7 + 0,5 + 0,1 + 0,6 ­ 0,1 + 0,1 + 0,0 5,4 0,0 ­ 0,0 ­ 0,7 5,7 ­ 0,7 + 1,5 0,0 ­ 0,3 ­ ÖS 19,4 + 0,6 + 6,5 + 0,0 ­ 7,0 + 0,1 0,3 ­ 0,3 + 0,1 0,4 0,1 ­ 0,2 ­ 0,2 + 0,1 ­ 6,2 0,5 ­ 0,3 0,8 + 12,6 + 0,8 + 0,5 ­ 0,1 2,0 + NT 20,2 + 1,1 + 7,8 + 0,0 ­ 5,7 0,9 + 0,5 + 0,2 ­ ­ 1,0 + ­ 0,2 0,4 ­ 11,5 + 4,9 ­ ­ 0,4 + 1,0 9,1 + 1,0 0,1 ­ 0,1 ­ NK 22,2 + 0,1 + 3,5 + 0,1 1,2 0,1 + 0,8 ­ 0,5 ­ 0,3 1,0 0,1 ­ 0,1 ­ 1,1 + 0,0 ­ 5,4 ­ 0,0 ­ 0,8 5,8 ­ 0,9 0,2 ­ 0,0 0,3 NS 40,3 + 0,0 5,8 + 0,1 + 1,4 + 0,3 + 0,3 ­ 0,2 0,1 ­ 1,0 + 0,1 0,3 + 1,2 + 0,0 6,6 ­ 0,1 0,5 + 5,9 ­ 0,7 0,1 ­ ­ 0,1 ­ SvÖ 26,2 + 0,9 + 6,6 + ­ 6,6 1,1 + 0,6 + 0,5 + ­ 1,3 + 0,0 0,0 0,4 0,4 6,0 ­ 0,4 + 0,2 + 2,4 ­ 0,3 + 0,1 ­ ­ 0,6 SA 14,0 2,8 + 10,0 + 0,1 9,8 0,8 0,5 + 0,2 ­ 0,0 0,9 + ­ 0,1 0,3 10,0 3,8 ­ ­ 1,3 + 0,5 ­ 3,2 0,4 ­ 0,0 ­ 0,0 ­ 1,0 + NY 11,3 6,3 6,1 ­ 5,6 ­ 4,8 + 0,2 0,2 ­ 0,4 0,8 ­ 0,2 + 1,2 + 7,4 ­ 7,4 ­ 0,7 ­ 1,2 + 2,8 ­ 0,2 + ­ ­ 1,0 + EF 11,7 + 4,8 + 2,5 ­ 0,2 10,7 1,5 0,3 + ­ ­ ­ ­ ­ 0,7 33,0 10,3 + ­ 2,9 + 0,2 ­ 2,1 ­ 0,5 ­ ­ 0,6 ­ Tabell 1. De talrikaste däggdjuren (17 arter) och fåglarna (6 arter) vid spårräkningen i snö vintern 2008, uppställt per jaktvårdsdistrikt. Däggdjurens förekomster uttrycks som ett spårindex (antalet spår som korsar inventeringslinjen /10 km / dygn) medan fåglarnas förekomster uttrycks i formen antalet observerade individer /10 km inventeringslinje. 0,0 = förekomsten är mindre än 0,1. Ett minustecken = arten förekommer inte alls i inventeringen. Avsevärda förändringar i förekomsterna (> 30 %) sedan vintern 2007 uttrycks med ett plus- eller minustecken. 32 Jägaren 3 / 2008
• Tillstånd för jakt på ripa i övre Lappland säljs per telefon, 0203 44122. Man kan inte ansöka om dessa tillstånd i förväg. Uppgifter om jaktområden, olika typer av tillstånd och deras priser finns i guiden "Metsästys valtion mailla 2008". Denna guide delades ut med januarinumret av den finska Metsästäjä-tidningen. Jakttillåtelsernas bokning och annulleringsvillkor har förändrats. Mer information om nya tillåtelsevillkor hittar du från internetsidan www.villipohjola.fi/metsastys Säsongstillstånd för jakt på småvilt Forststyrelsens jaktmarker I juni inleds försäljningen av jakttillstånd för småvilt. Nu är det dags att planera tid och plats för höstens jaktfärder. Jakttillstånd för småvilt (1-7 dygn) Forststyrelsens jakttillstånd för småvilt säljs i två omgångar. Största delen av tillstånden säljs i juni, och resten kommer till försäljning på hösten när viltbeståndet har utvärderats. Tillstånd säljs enligt kvoter. Försäljningen är graderad vid båda tidpunkterna. Telefonsäljningen börjar varje dag kl. 8.00 och webbförsäljningen kl 10.00. Telefon 0203 44122 eller www.villipohjola.fi/ metsastys. Den jaktområdesspecifika försäljningen inleds enligt följande: Sommaren 2008 Hösten 2008 Södra, Västra och Östra Finlands län samt Uleåborgs län med undantag av Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski, Suomussalmi och Kuhmo 3.6. 26.8. Posio, Salla, Savukoski, Pelkosenniemi och Sodankylä 4.6. 27.8. Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski, Suomussalmi och Kuhmo 5.6. 28.8. Lapplands län med undantag av Enontekiö, Enare och Utsjoki 6.6. 29.8. Enontekis, Enare och Utsjoki (tillstånd för jakt på ripa) 9.6. 1.9. Nu kan man ansöka om säsongstillstånd för småvilt: ansökningarna skall inlämnas till Forststyrelsen senast 31.5.2008 kl. 16.00. Säsongstillstånd beviljas för en del av jaktområdena i Västra och Östra Finlands län och de omfattar alla arter av småvilt. Dessutom beviljas tillstånd för jaktområdena i Uleåborgs län, där de omfattar allt annat småvilt förutom hönsfågel. Tillståndsbesluten fattas senast 13.7.2008. Eftersom antalet säsongstillstånd är begränsat, prioriteras vid beviljandet sådana jägare som annars inte har rimliga jaktmöjligheter. De som blir utan säsongstillstånd kan köpa dygnstillstånd eller tillstånd för en del av säsongen. Tillstånd för en del av säsongen, dvs. tillstånd för slutet av säsongen (1.11.2008­30.4.2009) kommer till försäljning 17.9.2008 kl. 8.00. Övriga tillstånd Tillstånd för jakt på små rovdjur kan köpas fr.o.m. 10.6.2008 kl. 8.00. Vid samma tidpunkt inleds försäljningen av den andra avgiftsperiodens småviltstillstånd (tillstånd för 1­7 dygn, närmast för jakt på sjöfågel och hare), vilka gäller för tidpunkterna 1.8­9.9.2008 och 1.11.2008­30.4.2009. För personer under 18 år säljs förmånliga 1­7 dygns ungdomstillstånd (10 ). Om försäljningen av tillstånd för jakt på björn informerar vi senare när enskötselområdet har fattat beslut om kvoter och jakttillstånd I början av augusti. Mer information: www.villipohjola.fi/metsastys Tillståndsförsäljning: Tfn 0203 44122 Jägaren 3 / 2008 33
• Juha Tiainen ja Jukka Rintala, Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos 34 Fälttrianglarna fyller tio år Jägaren 3 / 2008
• Spårräkningen i snö i fälttrianglar lyckades fint i södra och västra Finland trots att den gångna vintern var väldigt problematisk på grund av bristen på snö. Vintern var en av de mildaste sedan sekelskiftet 1900 men trots snöbristen räknades 170 fälttrianglar. Fälttrianglarna i jordbruksmiljö är ett projekt som drivs av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Syftet är att följa med hur viltstammarna utvecklas i åkerdominerade landskap. Fälttrianglarna ligger i ett ungefär etthundra kilometer brett bälte utmed kusten och verksamheten inleddes år 1999. däggdjursarter (tabell) samt åtta fågelarter. Alla åtta fågelarterna blev iakttagna och antalet gjorda observationer blev klart och tydligt större än år 2007. I år gjordes inventeringarna under 70 dygn medan de år 2007 gjordes under 60 dygn. Skogshararna minskade Liksom under tidigare år var det räven, fältharen och ekorren som var de vanligaste arterna och spår av dessa blev observerade i mellan 87 och 94 % av alla fälttrianglar. Spår av skogshare observerades vid 69 % av alla trianglar, vilket är två till sju procent mindre än under tidigare år. Bland hjortdjuren har vitsvanshjorten hållit sig på i stort sett samma nivå i flera år och observationer har gjorts vid 40 - 50 % av alla trianglar. För rådjurets del noterar vi att andelen trianglar där rådjursspår antecknats har ökat sakta men säkert från ursprungliga 10 % till nuvarande cirka 40 %. Observationer av älgspår gjordes ursprungligen vid ungefär 40 % av trianglarna men andelen ligger numera under 30 %. På grund av den milda vintern observerades fler spår av både mårdhund och grävling och vid flera trianglar noterades nytt rekord för de två arterna. Förändringarna i förekomsterna visar sig också i indexet (Diagram 1.). Fältharens, ekorrens och rävens stammar har gått både upp och ned och till och med fördubblats eller halverats från år till år men utan att visa någon egentlig trend. Förändringsindexet för skogsharen visar däremot att stammen i stort sett har halverats i både södra och västra Finland. Vitsvanshjortarna blev tydligt fler i västra Finland strax efter millennieskiftet. I januari i år låg medeltemperaturen i södra Finland 4,5 till 6 grader över det normala och i februari mer än sex grader över normaltemperaturen. Nederbörden var riklig men föll till största delen som vatten. Något snötäcke värt namnet infann sig inte förrän vid månadsskiftet februari-mars vilket betyder att det knappt alls gick att genomföra några spårräkningar innan dess. De här snöfallen i så att säga elfte timmen ledde till att fler trianglar än vanligt räknades först under den första veckan i mars. Också vintern innan var sällsynt mild och snöfattig, vilket ledde till att antalet inventerade fälttrianglar blev mindre än vanligt även då. Vid inventeringen antecknas spåren efter 20 Skogshare 1.4 1.2 1.0 0.8 0.6 0.4 1999 2002 2005 2008 Fälthare 2.5 2.0 1.5 1.0 1999 2002 2005 2008 Ekorre 1.4 1.2 1.0 0.8 0.6 0.4 1999 2002 2005 2008 Räv 1.8 1.6 1.4 1.2 1.0 0.8 1999 2002 2005 2008 Vitsvanshjort 3.0 2.5 2.0 1.5 1.0 0,5 1999 2002 2005 2008 Älg 2.0 1.5 1.0 0.5 1999 2002 2005 2008 Muutosindeksi Rådjur 8 6 4 2 1999 2002 2005 2008 Järpe 1.0 0.8 0.6 0.4 0.5 1999 2002 2005 2008 Rapphöna 2.0 1.5 1.0 1999 2002 2005 2008 S Finland V Finland Diagram 1. Bilden visar hur de vanligaste däggdjuren samt järpen och rapphönan har utvecklats enligt triangelinventeringarna. Södra Finland omfattar Nylands, Egentliga Finlands, Södra Tavastlands och Kymmene jaktvårdsdistrikt medan Västra Finland omfattar Satakunta, Österbottens, Uleåborgs och Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Jägaren 3 / 2008 35
• Under de senaste åren har det inte längre gått att urskilja någon trend eftersom stammen har gått både upp och ner. Vad älgen beträffar har den kraftiga avskjutningen under innevarande årtionde minskat rejält på stammen i södra Finland och effekten blev synlig redan i början av årtiondet. Under de senaste åren har verkningarna varit synliga också i landets västra delar. Rådjuret fortsätter att öka Rådjuret ser däremot ut att fortsätta öka, men i västra Finland svajar bestånden från år till år. På VFFI har vi gjort en prognos för Nyland om hur stor stammen kommer att vara när ökningen planar ut (rapport till Jord- och skogsbruksministeriet). Utgångspunkten är rådjursläget i både skogs- och fälttrianglarna år 2002 som var toppåret under perioden 1999 till 2007. Spårobservationerna samkördes med databasen CORINEs uppgifter om förekomsterna av olika miljöer i hela Nyland (med noggrannheten 25 x 25 meter). Informationen omfattade olika typer av skog, odlingsmark, kärr, vattendrag, bosättning och vägar. Utifrån den här informationen skapade vi en miljövalsmodell med vilken vi undersökte hur variationerna i miljöns struktur påverkar de lokala variationerna i observationerna av antalet rådjursspår i trianglarna. Utifrån modellen kunde vi konstatera att proportionerna av skog och åker är den faktor som mest inverkar på förekomsten av rådjur. Rådjuren föredrar barr- och blandskog som växer på torv- och mineralmark samt bergbunden barrskog, men undviker stora vatten och öppna åkerslätter. Rådjuret förekommer numera i stort antal i Västnyland och fåtaligt i Östnyland. Nylands distrikt gjorde vårvintern 2007 en inventering i terrängen på de bästa rådjursmarkerna (bland annat i Ekenäs och Kyrkslätt) och om vi sätter in resultaten i modellen ovan så kan vi förutspå att antalet rådjur kommer att tredubblas såframt det inte sker någon förändring i rådjurens sätt att välja miljö. Däremot kan stammen komma att växa ännu mer om rådjuren efterhand som de blir fler börjar utnyttja de miljöer som finns i större utsträckning. Å andra sidan kan det också hända att lodjuret sätter gränser för tillväxten, vilket faktiskt har rapporterats från några håll i Nyland. på en skogshönsfågel. Efter millennieskiftet började järparna minska men under de två, tre senaste åren har nedförsbacken planat ut och kanske till och med vänt en aning uppåt. I rapporten (som skrevs år 2007) togs också de övriga hönsfåglarna upp (se Jägaren 3/07). Dessa varierar en hel del från år till år men årets spårräkning visar inte några nya trender. Till planen hör också en uppföljning av åtgärdernas effekter. Resultaten av fälttrianglarna visar att rapphönsbestånden har repat sig en aning i västra Finland under de senaste åren medan bestånden i södra Finland har varierat utan några synliga trender (Diagram 2.). I samband med uppföljningen av effekterna av miljöprogrammet för lantbruket har det i södra Finland gjorts observationer också under häckningstiden. Beståndet visar under denna tid samma svajande i sin utveckling som på vintern (diagram 2). Resultaten av fälttriangelinventeringen vintern 2008 för de 20 däggdjursarterna och 8 fågelarterna. Resultaten bygger på informationen från 170 räknade trianglar. Det genomsnittliga antalet spår i snön /10 km /dygn är uträknat separat för varje inventerad triangel och för de trianglar där arten i fråga noterades. För fåglarnas vidkommande har antalet observerade spår kompletterats med antalet siktade fåglar. G Totalantalet spår/dygn (alla trianglar) 795 4102 98 1204 5 3 1662 332 93 52 20 1 34 18 25 40 209 1599 72 207 690 12 229 77 2 189 43 7 85 Genomsnittliga antalet spår /10 km/dygn Alla Där arten trianglar blivit obs 7,8 11,2 40,2 43,3 1,0 7,8 11,8 13,6 0,0 4,2 0,0 2,5 16,3 17,3 3,3 7,6 0,9 4,2 0,5 3,1 0,2 2,3 0,0 0,8 0,3 2,4 0,2 2,8 0,2 2,0 0,4 2,5 2,1 5,3 15,7 33,7 0,7 120,0 2,0 7,3 6,8 16,0 0,1 1,8 2,2 13,6 0,8 2,8 0,0 1,3 1,9 22,5 0,4 3,5 0,1 1,7 0,8 4,9 Rapphönan observeras också under häckningen Rapphönan hör till de fågelarter i jordbrukslandskapet som har tappat mest under de senaste årtiondena. Sedan 1930-talet har stammen i vårt land minskat med ungefär 90 %. Jord- och skogsbruksministeriet har gjort en förvaltningsplan för arten som kommer att publiceras inom kort. Målsättningen är att stärka populationerna och återställa dem. Art Trianglar där arten observerats 117 158 20 148 2 2 160 73 37 29 14 2 24 12 20 27 66 80 2 48 71 12 29 46 2 14 20 7 29 Andel av alla trianglar (%) 69 93 12 87 1 1 94 43 22 17 8 1 14 7 12 16 39 47 1 28 42 7 17 27 1 8 12 4 17 Järpen på väg uppåt igen I vår rapport använde vi järpen som ett exempel Rapphöna Perper 47 3.0 2.0 1.0 2000 2003 2006 Diagram 2. Förändringsindex för rapphönan enligt inventeringen av häckande fåglar i lantbruksmiljö. Diagrammet bygger på inventeringar som årligen görs på 59 till 119 olika platser (cirka 100 hektar) i Södra Finland. Sammanlagt 47 rapphönsrevir har noterats. Skogshare Fälthare Hare Ekorre Bäver Varg Räv Mårdhund Hermelin Småvessla Mink Iller Mård Grävling Utter Lodjur Katt Vitsvanshjort Dovhjort Älg Rådjur Tjäder Orre Järpe Ripa Rapphöna Fasan Duvhök Korp Talven 2008 peltokolmiolaskennan tulokset 20 nisäkäs- ja 8 lintulajista. Tulokset perustuvat 170 kolmion aineistoon. Keskimääräinen lumijälkien lukumäärä/10 km/vrk on laskettu erikseen kaikille lasketuille kolmioille ja niille kolmioille, joilta kutakin lajia on tavattu. Lintujen jälkimääriin on lisätty nähtyjen lintujen lukumäärä. 36 Jägaren 3 / 2008
• Vitsvanshjorten: Jakten på vitsvansvilt inför en vändpunkt - fler hindar måste fällas Vitsvansviltet fortsätter att öka och vi står inför utmaningar beträffande hur stammen ska förvaltas. Det har uppstått ett behov av att diskutera jakten på detta värdefulla och enastående vilt. Trots uppställda målsättningar har vi inte klarat av att lägga band på tillväxten i stammens kärnområden. I början av april samlades representanter för Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt i Jockis för att begrunda läget tillsammans med berörda jaktvårdsföreningar.. Vitsvansviltet i vårt land har ökat avsevärt sedan millennieskiftet. Då uppskattades stammen till ungefär 20 000 djur medan vinterstammen i detta nu beräknas uppgå till cirka 30 000 djur. I detta vårt vidsträckta land är mängderna i och för sig inte särskilt stora, men hjortstammens tillväxt är geografiskt begränsad till det sydvästra hörnet av landet. Där innebär hjortarna ett ständigt växande problem i trakter med tät och livlig trafik. Vitsvansviltet är i vårt land koncentrerat till Nylands, Södra Tavastlands och Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt samt till utkanter38 Jägaren 3 / 2008 na av Egentliga Finlands och Satakunda jaktvårdsdistrikt. I de trakter där det sedan länge finns en stark hjortstam ökar viltolyckorna i trafiken år för år utan att vi kan skönja något avbrott i trenden. I de fem främsta hjortdistrikten inträffade det i fjol nästan 2700 hjortolyckor i trafiken. I det övriga landet uppgick hjortolyckorna till drygt 300 stycken. Diagrammet här invid visar hur viltolyckorna har utvecklats i Södra Tavastland, men det inträffar ännu fler hjortolyckor i Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt. vill säga på de vuxna hjortarna och hindarna. Att det har skjutits ett stort antal kalvar är alldeles riktigt eftersom det finns så mycket av dem. Stammen har ett överskott på hindar och kalvproduktionen blir förstås därefter. Ur vilthushållningens perspektiv är det förnuftigt att jaga avkastningen på kapitalet. Vi kan också se på saken som så, att vi eliminerar en del av viltolyckorna genom att minska på det faktiska antalet kalvar. Oftast är det unga hjortar som blir part i viltolyckor. Ändå går det så, att vi år efter år går Avskjutningens struktur i obalans Vi har redan i flera års tid försökt hejda hjortstammens tillväxt och i delar av artens kärnområden har vi också försökt minska på vinterstammarna. Tyvärr har det inte lyckats. Bakom den här situationen hittar vi två avgörande faktorer. För det första har vi inte fällt tillräckligt många djur. För det andra har vi inte i tillräckligt hög grad fällt de djur som jakten borde ha varit inriktad på. När vi ser närmare på avskjutningen under innevarande årtionde märker vi att 56 % av avskjutningen består av kalvar, 25 % av vuxna hjortar och bara 19 % av vuxna hindar. Det viktigaste härvidlag är självfallet att jakten är inriktad på de produktiva åldersklasserna, det Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Strukturen på bytet av viltsvansvilt i Finland 2000-2007 Hjortar; 41052 25 % Hindar; 30331 19 % Kalvar; 91372 56 % Jyri Rauhala, jaktchef, Strukturen på bytet av vitsvansvilt berättar om en klar överbeskattning av vuxna handjur. Grafik: Reijo Orava.
• Vitsvansvilt - Finland 50000 40000 30000 20000 10000 0 Utvecklingen för stammen och bytet av vitsvansvilt under 2000-talet i Finland samt lokaliseringen. Vitsvansvilt Vs-vilt Stam kvar 2 20 20 20 2 2 2 00 01 02 00 200 005 006 007 4 3 B Byte (antal djur) S Stam kvar (antal djur) Mikael Wikström. Arrangörerna av Sydvästra Finlands vitsvansviltdag och föreläsarna samt ett urval horn av unga hjortar. TARKKANÄKÖINEN KATSOO PIDEMMÄLLE. UUTTA! LEUPOLD MX: SEQUOIA RATAKAUKOPUTKi Uusi laadukas modulaarinen LED ­valo Leupoldilta. Hinnat alk. 159 euroa. Cascades 8x42 Cascades 10x42 Sequoia 15-45x60, sis. Alulaukku ja jalusta Joskus on päästävä lähemmäs ­ paljon lähemmäs ­ katseltavaa kohdetta, eikä se onnistu kiikareilla. Tällöin tarvitaan Leupoldin Green Ring Sequoia -kaukoputkea. Sekä Sequoia 15-45x60mm, että 20-60x80mm -kaukoputkella pääset niin lähelle kohdetta kuin haluat, ja kaukoputkien poikkeuksellisen hyvä valonläpäisy takaa erinomaisen terävyyden. Paketti sisältää kaukoputken, jalustan ja alumiini laukun. Leupold takuu 30 vuotta. CASCADES KATSELUKIIKARIT 455,- 390,- 435,- Loimme Leupold Green RingTM -tuotteet, jotta kaikilla on mahdollisuus ostaa laadukasta optiikkaa kohtuulliseen hintaan. Hyödynsimme tuotteita suunnitellessamme lähes sadan vuoden kokemustamme kestävimpien, luotettavimpien ja suorituskykyisimpien optisten laitteiden valmistamisesta. Cascades -kiikareissa on kristallinkirkas ja terävä ja että värit ovat tarkat valo- ja sääolosuhteista riippumatta. Lisäksi ne on tiivistetty kosteutta vastaan ja täytetty kuivalla typellä, joten ne ovat vesitiiviitä, huurtumattomia ja valmiita vuosien käyttöön. Leupold takuu 30 vuotta. Katso lähin Leupold ­jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi Sequoia 20-60x80, sis. Alulaukku ja jalusta 675,- Leupold & Stevens Inc., Oregon, USA · www.leupold.com Jägaren 3 / 2008 39
• miste om uppnådda fördelar eftersom det varje år blir för många produktiva hindar kvar och följande jaktsäsong blir vi åter igen tvungna att rikta in en avsevärd del av jakten på kalvarna. Metoden har visserligen avkastat mycket jaktmöjligheter och hjortkött i frysen, så vi kan faktiskt rent av tala om en köttproduktionsmodell! Från kvantitet till kvalitet Är vår modell då den rätta? Borde vi tänka som så, att vi ändrar en del av köttproduktionen till kvalitetsproduktion? Med kvalitet menar vi här en höjning av medelåldern på de vuxna hjortarna, vilket i sin tur innebär ett större trofévärde på hornen. I detta nu förhåller det sig så, att hjortar som når vuxen ålder sällan ges tillfälle att bli tillräckligt gamla utan de flesta faller innan de hunnit fylla tre år. Genom att öka hindarnas andel av de fällda vuxna djuren förbättrar vi kvaliteten på hornen, eftersom hjortarnas medelålder kan växa till sig. Fler sådana ståtliga uppenbarelser i vår natur är inte bara ett jaktligt bonus utan också ett estetiskt. Samtidigt blir det lättare för oss att hålla antalet vitsvansvilt i styr eftersom stammens synnerligen höga tillväxt mattas av och vi kan tillbringa en mindre del av jakten med att skjuta kalvar. Ett intressant faktum i sammanhanget är det, att jägarna vid debatt oftast ger modellen med En alltför stor del av dessa vänner dör för tidigt. Är det därför hjortar i troféklass är så sällsynta? Fotot taget med Aleksi Alasiltas viltkamera i Loppis. SÖDRA TAVASTLANDS JAKTVÅRDSDISTRIKT Vitsvansviltkrockar 1980500 400 300 200 100 0 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 0 2 4 6 kvalitet och troféer sitt helhjärtade stöd. Svårigheterna tillstöter när vi sedan ska börja tillämpa återhållsamhet på fällandet av vuxna hjortar och i stället börja skjuta fler vuxna hindar. Det verkar handla om ett beteendemönster som är liksom inbyggt hos mången jägare och tydligen svårt att rå på. Vad kan vi då göra åt saken? Att stammen av vitsvansvilt har ett så stort överskott på hindar är ett strukturellt missförhållande som måste rättas till. På diagrammet kan vi se att eftersom hjortkalvarna utgör cirka 52 % av alla kalvar som föds så kommer det att ta mellan två och fyra år att rätta till situationen. Detta förutsatt att vi i stammens kärnområden balanserar jakten så, att 55 till 60 % av de fällda vuxna djuren är hindar. Kalvarnas andel av hela uttaget ska då ligga på 40 till 50 %. Här vill vi understryka att det inte finns någon orsak att minska på uttaget av kalvar, räknat i absoluta siffror. I stället kommer kalvarnas procentuella andel att minska när fler vuxna hindar blir fällda. En användbar och bra tumregel säger att det på tre fällda kalvar ska gå två fällda vuxna hindar. Så här föreslår vi att man skulle gå till väga med att rätta till snedvridningen. Vårt förslag bygger på tillgängliga fakta och bedömningar av stammen av vitsvansvilt i vårt land. När obalansen väl är rättad så återgår vi naturligtvis till en avskjutningsmodell som upprätthåller stammens struktur. Där fälls lika många hindar som hjortar och kalvarnas andel varierar mellan 50 och 60 %. Detta innebär att vi fäller två till tre kalvar för varje vuxen hind. Reglerandet av stammens struktur är verktyget med vilket vi kan stabilisera läget också på lång sikt. För att kunna hålla viltskadorna och viltolyckorna under kontroll måste vi med omedelbar verkan hejda hjortstammens tillväxt i kärnområdena. Ur ett samhälleligt perspektiv måste jägarna och JCO kunna visa att vi inom det nuvarande systemet klarar av att hålla hjortstammen på en tillräckligt låg nivå. Enligt vår be- V Vitsvansviltkrockar Antalet krockar med vitsvansvilt i Södra Tavastland har nästan fördubblats under de senaste tio åren. Grafik: Jyri Rauhala Förhållandet mellan antalet hondjur / handjur 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Tidsåtgång vid ändring av stammens struktur 5 50 % beskattning av hondjur 55 % beskattning av hondjur 5 60 % beskattning av hondjur 6 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0 14,0 16,0 Tid, år Korrigeringen av vitsvansviltets struktur förutsätter effektivering av jakten på hondjur under de närmaste åren. Grafik: Reijo Orava. 40 Jägaren 3 / 2008
• AMMATIKSI METSÄSTYS Riistanhoitajaksi Jahtioppaaksi Riistayrittäjäksi Riistamestariksi Opiskele riista-alan ammattilaiseksi metsästystapoja erätaitoja riistanhoitoa riistankäsittelyä asetekniikkaa koirankoulutusta Käytännön koulutusta.Kymmeniä metsästyspäiviä maalla, merellä, Suomessa ja ulkomailla Riistapainotteinen luonto-ja ympäristöalan perustutkinto Vapaamuotoiset hakemukset suoraan oppilaitokseen 30.5.2008 mennessä. Koulutuksen kesto: 12.8.2008 - 31.5.2010 KESKI-POHJANMAAN MAASEUTUOPISTO Lisätiedot: 044-7250 657 teemu.keranen@kpedu.fi 040-5815 326 toni.kumpuvaara@kpedu.fi www.kpedu.fi Jägaren 3 / 2008 41 Perhon yksikkö Haanentie 26, 69950 PERHO
• dömning borde avskjutningen under nästa jaktsäsong överstiga 25 000 djur för att tillväxten ska vända till en nedåtgående trend, men antalet fällda djur får gärna bli större. Föregående jaktsäsong fälldes 22 623 djur. Bestämmelserna väcker debatt På seminariet i Jockis blev det en så livlig debatt om bestämmelserna för jakten på vitsvansvilt att den vore förtjänt av en alldeles egen rapport. När licenstvånget härom året slopades för rådjuret stod det fullständigt klart att samma sak förr eller senare skulle bli aktuellt också för vitsvansviltet. På den punkten var seminariedeltagarna eniga och ansåg att vi inte ska slopa licenstvånget för vitsvansviltet på samma sätt som för rådjuret. Deltagarna befarade att vi skulle få försämrad tillgång till information om arten och att det skulle bli mera missämja på olika håll om det nuvarande kravet på 500 hektar jaktområde slopas och jaktmarkerna splittras. Dessutom befarade seminariedeltagarna att de viktigaste aktörernas, det vill säga jaktsällskapens, roll skulle förminskas eftersom jaktvårdsdistrikten och -föreningarna har så mycket lättare att nå jägare som beviljats licens för rådgivning och styrning än jägare utan licens. Vitsvansviltet är så pass betydelsefullt både som ett värdefullt vilt och som ett problem att det inte skulle föra någonting gott med sig att möblera om i nuläget. Utifrån de erfarenheter som vi har fått av rådjuret kan vi också fråga oss om ett slopande av dagens licenssystem överhuvudtaget skulle göra jakten effektivare. Redan i början av september I fjol våras lämnade de fem "stora" vitsvansviltdistrikten tillsammans in ett förslag till Jägarnas Centralorganisations representantmöte om att jakten på vitsvansvilt skulle börja samtidigt som rådjursjakten i början av september. Liknande förslag har lämnats in flera gånger sedan millennieskiftet. I dagsläget är det ju så, att vitsvansjakten börjar samtidigt som älgjakten, det vill säga den sista lördagen i september. Vi vet ju att viltolyckorna med vitsvansvilt regelbundet når sin kulmen varje år i november och att ett stort antal trafikolyckor inträffar redan i oktober och likaså i december. Det enda och dessutom snabbaste sättet att minska på trafikolyckorna vore därför att skära ner på stammen innan kulmen. Senhösten och början av vintern har varit snölösa och mörka i flera år vilket har inneburit att jakten på vitsvansvilt på grund av det usla vädret tidvis har framskridit väldigt långsamt. September är ljusare och det skulle gå rätt bra att jaga på fält och åkerkanter, vilket vore ett utmärkt sätt att öka på avskjutningen innan vitsvansviltet inleder säsongen för viltolyckor. Vi har i andra sammanhang gått in mera i detalj på de här sakerna och låter därför bli att göra det här. Det finns mer som handlar om att utveckla lagstiftningen, som exempelvis att göra bågjakten lovlig, bruket av drivande hund och upphävandet av fredningen av kalvar efter årsskiftet. Om allt detta bör vi diskutera eftersom det är faktorer som utan tvivel är betydelsefulla för att vitsvansjakten ska kännas intressant och ha mål och mening. Olika aktörer och deras roller Hur borde då jakten på vitsvansviltet regleras? Jaktvårdsdistrikten spelar rollen av licensbeviljande myndighet och har tillgång också till hård42 Jägaren 3 / 2008 hänta metoder. I sina beslut kan distrikten enväldigt slå fast vilka kategorier ­ kalv, vuxen, hind, hjort - som får fällas och hur många. Men genom licensbesluten kan distrikten ändå inte beordra någon att jaga vissa djur och än mindre beordra någon att bege sig ut på jakt. Det ger betydligt bättre utdelning att genom väl genomtänkt rådgivning uppmuntra till en önskvärd inriktning på jakten. Det är inte bara jaktvårdsdistrikten utan också jaktvårdsföreningarna som sysslar med det här arbetet. Jakten på vitsvansvilt är som bäst när jaktföreningarna och sällskapen samarbetar med sina egna jaktvårdsföreningar. Det handlar rent konkret om den mycket omtalade närhetsprincipen. Det är distriktens uppgift att ta fram den information som behövs och ge rekommendationer för jakten. Jaktföreningarna och -sällskapen i de tätaste vitsvansviltregionerna befinner sig i nyckelposition. Det är enbart de som i praktiken kan åstadkomma den nödvändiga förändringen i jakten på vitsvansviltet. Men för att komma dithän behövs det god vilja, vilket inte uppstår av sig självt eller med tvång, utan endast och enbart genom aktivt diskuterande och funderande. G
• Toppnyhet! Co Colorado 300 ka r kart-GPS med te r r terrängkarta + leveranskostnader inkl. inkl. förmånspaket inkl. f Colorado 00, Colorado 300, ä en toppmodell för Colorado 300, är en toppmodell för oppmo del ör ppmo terrängen. Colorado ha n högterrängen. Colorado har en hög err en olor rän lor ög terrängen. olorad har känslig GPS- mottagare, känslig GPS- mottagare barometrisk t agare känslig GPShöjd höjdmätare termometer, höjdmätare, termometer elektronisk dmä are, e mt höjdmätare, ermometer kompa s, samt bildvisare kompass, samt bildvisare. Dessutom mp kompass, am bildv sare finns det som bottenkarta e integrerad nn de so botte kart en ta nns det som bottenkarta världskart me höjdpr fil. Enheten möjvärldskarta med höjdprofil. E rl rta t öjdp d världskarta med höjdprofi liggör kartladdning till det inte ig g a r l add ni n il l t nt ng liggör kartladdning till det integrerade 384 Mt minnet eller SD mi 8 inne inne eller SD-minneskortet. 384 Mt minnet elle SD 499,- Erätukkus förmånspaket 0,(sammanlagt värde 127,-) Valfri TOPO Suomi Plus Erätukku installerad på Extra minneskort snabbladdare 1 Gt minneskortet 1 Gt + adapter + NiMH batterier 8-15 R PRO Erätukun etupaketti 0,Leijona 56 AM Stark 6 mm ståldörr, lättanvänd låselektronik, dörren öppnas med nummerkod eller personligt kort, s säker förva in ä er förvaring r rv in starkt valvlås, säker förvaring av värdeföremål i hemmet, förankringshål i botten och bakvägg samt uttagbar hylla. Mått: höjd 560 x bredd 370 x djup 445 mm, Vikt: 31,5 kg, Färg: vit, Lås: elektroniskr · 8 till 15 vapen · SIS-certifiering (SS 3492) · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard. · 5 års inbrottsgaranti · Fyller vapenlagsstandarden · Tillverkad av kraftig inbrottssäker 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt manganspecialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkänt säkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bakvägg · Rymlig förvaring för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Uttagbar övre hylla för patroner och utrustning · Dörren har 5 st rymliga förvaringsfack och 4 hållare för läskstänger i dörren inbrottsgaranti 5 års Mått: höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 mm Vikt: tom 130 kg Färg: grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås + leveranskostnader inkl. förmånspaket 439,- (motsvarand (motsvarand (motsvarande 850,-) mo m sv ra and Beställ www.eratukku.fi ukku.fi eller från numret 020 747 7000 (mån­fre 9­17) ller ULEÅBO ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERORS, Possijärvenkatu 4 | HAPARANDA, Ikano-huset ÅBORG, Alasintie as VANDA, Valimotie 27 TAMMER R ossij venka u VA limoti ti ti M venka nk HAPARANDA Ikano huset APARAND ka ANDA, uset
• Skogsrenarna i Suomenselkä under uppsikt Renbeståndet inventerades i terrängen och med helikopter Skogsrenarna i Suomenselkä har sedan i höstas hållits under särskild uppsikt. Österbottens jaktvårdsdistrikt inledde i höstas ett projekt för att klarlägga renbeståndets struktur. Därefter inventerades renflockarna från luften med helikopter. Det betyder att vi nu har tillgång till exakta fakta om renarnas antal och beståndets struktur. Vad har då siffrorna att berätta för oss? fogande under hela den korta tid som det fanns tillräckligt mycket snö. Nästan alla renflockar som observerades blev fotograferade. Vi jämförde sedan det här bildmaterialet med resultatet av strukturinventeringarna som gjordes i terrängen i höstas. Med stöd av flygfotografierna räknade vi antalet kalvar, vajor och sarvar i flockarna. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets skogsrensexperter Kalevi Heikura, Kauko Kilpeläinen, Ilpo Kojola och Johanna Tuomivaara har varit till stor hjälp i det här arbetet. Hos skogsrenarna i Suomenselkä gick det ungefär 43 kalvar på 100 vajor. Det är ett resultat som berättar att förmågan att producera kalvar är god. I verkligheten torde andelen kalvar ändå vara en smula större än det här. Nu räknades nämligen också unga vajor som fullvuxna även om de inte hade hunnit bli könsmogna. Strukturinventeringen som gjordes i höstas på åkrar och fält gav ett resultat på så mycket som 60 kalvar per hundra vajor, vilket helt klart är tilltaget i överkant. Helikopterfotograferingen gav i det här avseendet bättre förutsättningar för ett rättvisande resultat eftersom vajor och kalvar gärna strövar i samma flock på vintern. Sarv eller vaja? Vid strukturinventeringen i höstas bokfördes sammanlagt 324 observationer av skogsrensflockar, vilket vill säga drygt 3000 renar. Många flockar blev självfallet räknade flera gånger när de strövade genom olika inventerares "revir", men eftersom inventeringen handlade om flockarnas struktur så gjorde detta ingenting. Den stora överraskningen var däremot den stora andelen icke-identifierade renar. Totalt sett bokfördes nämligen ungefär 37 procent av renarna som "okänt kön". Detta faktum kommer att vara av avgörande betydelse i fortsättningen när vi ska börja utveckla metoder för selektiv avskjutning. Det verkar vara särskilt problematiskt att identifiera unga vuxna djur. Det kan vi förstå när vi betänker att både vajorna och sarvarna bär horn på hösten när de strövar på åkrar och fält. Strukturinventeringen ger oss således användbar information om produktionen av kalvar, men för de vuxna djurens del får vi nöja oss med en grov uppskattning. Vid en inventering på en åker går det ofta undan med god fart och när flocken är på språng hinner man sällan bokföra annat än kalvarna. De större flockarna som räknade över tio djur verkade vara särskilt problematiska för D Mikko Rautiainen, projektkoordinator Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt et ingår i den nationella förvaltningsplanen för skogsrenen att inventeringarna ska finslipas och metoderna utvecklas. På grund av förlusterna i Kajanaland har det blivit ännu tydligare än förut att vi har ett skötselansvar för skogsrenarna i Suomenselkä. Det hade redan hunnit gå fem år sedan senaste helikopterinventering under tillräckliga snöförhållanden och vi visste knappt någonting alls om renbeståndets struktur innan strukturprojektet i höstas. Som vi berättade i föregående nummer av Jägaren inleddes skogsrensprojektet i höstas med en inventering av hjordarnas struktur. Vid månadsskiftet februari-mars var det sedan dags för helikopterinventeringen, som hade det huvudsakliga syftet att ta reda på renstammens storlek. Inventerarna i helikoptern fotograferade dessutom alla flockar som observerades där det bara var möjligt. Kalvproduktionen helt ok När inventeringsresultaten sammanställdes gav de en kalvandel på drygt 20 procent för skogsrensbeståndet i Suomenselkä. Det är ett alldeles hyfsat fortplantningsresultat för en art som har en teoretisk maximal produktion på 25 till 30 procent per år. I Kajanaland, där det finns fler stora rovdjur som jagar skogsren, har kalvprocenten varit blygsammare under de senaste åren. Utfört i rättan tid Den här gången stod vädrets makter på inventerarnas sida och vi lyckades genomföra den helikopterburna inventeringen på ungefär sju dagar. Det är möjligt att göra en noggrann flygräkning bara när det finns minst 30 till 40 centimeter snö, men vintrar med ett så pass djupt snötäcke verkar bli allt sällsyntare nuförtiden. Den här vintern stod helikoptern till inventerarnas för44 Jägaren 3 / 2008 Det är inte alla gånger så här lätt att identifiera ett par vajor. Som väntat var det könsbestämningen av ganska unga skogsrenar som vållade mest huvudbry.
• De strategiska måtten för Suomenselkärenarna under innevarande år. Stammens storlek: 1100-1300 djur Kalvar: 21 % Kalvar / 100 vajor: 41,4 Vuxna sarvar: ca 30-35 % Dominerande sarvar: ca 5 % Resultaten av helikopterinventeringen Den gångna vinterns milda väder har uppenbarligen försatt oss i ett läge där renarna inte har samlat sig som de brukar till en enda koncentrerad vinterhjord. I stället hittades renarna fördelade över två rätt stora områden. Det ena området fanns i Veteli mellan den konstgjorda sjön Patana och motorbanan i Kemora. Det andra området låg öster om Perho centrum, nära sjön Koirajärvi. Bägge koncentrationerna låg i trakter där man inte vid tidigare inventeringar påträffat skogsrenar i några nämnvärda mängder. Utöver de här två koncentrationerna påträffades mindre flockar på något tiotal djur norr om Pilvineva i Veteli, i Pitkäsalo i Lappajärvi samt vid gränsen mellan Karstula och Soini. Helikopterräkningen gav inalles 954 djur. Utöver detta gjordes nordost om Koirajärvi en tillförlitlig terrängobservation av en flock på 52 djur. Slutsumman går således på 1006 skogsrenar. Vi räknar med att ungefär 80 till 90 procent av det totala antalet renar blev observerade vid räkningen. Vid en helikopterinventering hittar man ju aldrig alla djur och den här gången kan andelen bommade renar vara större än förut. Renarna var utspridda över ett stort område och några flockar hade uppenbarligen undgått upptäckt vid den preliminära kartläggningen. Dessutom var det så, att en del av betena låg i tät, ung skog där det är avsevärt mycket svårare att få syn på några flockar. Dessutom visste vi att det i Soini- och Karstulatrakten rörde sig några tiotal fler renar än vad som hade blivit räknat, men vi klarade inte av att lokalisera dem eftersom området var så stort. Eftersom det inte gick att fastslå hur många renar som det handlade om så lät vi bli att lägga dem till inventeringens slutresultat. Den verkliga storleken på skogsrensstammen rör sig således någonstans mellan 1100 och 1300 individer. Den grå, streckade linjen visar området i Suomenselkä som finkammades med helikopter medan de röda punkterna visar flockarna som observerades. Jägaren 3 / 2008 45
• inventerarna. Trots svårigheterna ansåg inventerarna ändå att de hade kunnat identifiera en dryg tredjedel av flockarna fullt ut. Genom noggrann granskning av bilderna som tagits från helikopter kan vi bestämma fördelningen av vajor, sarvar och kalvar i flockarna. Försvunna sarvar Men helikopterinventeringarna berättar inte heller hela sanningen om könsfördelningen hos de vuxna skogsrenarna. Mitt i vintern, när sarvarna har fällt hornen, brukar de ströva i egna grupper alldeles som om de skulle skämmas för att de har förlorat sin makt och manlighet. Sådana här "mansgrupper" håller sig ofta på avstånd från de egentliga betena. Förklaringen till helikopterinventeringens relativt blygsamma andel sarvar (ungefär 21 procent) är sannolikt just denna, att några av de avsides strövande sarvflockarna aldrig blev hittade. Genom att samköra de olika sifferuppgifterna kan vi höja sarvarnas andel av de vuxna renarna till uppskattningsvis 30 till 35 procent, vilket är en väldigt typisk fördelning för skogsrenen. Utifrån höstens strukturinventering kan vi preliminärt också granska de dominerande sarvarnas antal. Som sådana kan vi betrakta sarvar som har ett rejält antal taggar på hornen; i regel över 30 stycken. Benämningen dominerande sarv är faktiskt en smula diffus, eftersom det händer att också en blygsammare utrustad sarv kan fungera som ledare för flocken. Bara cirka fem procent av det totala antalet observationer bestod av sarvar som leder en brunstflock. Fotografierna tagna från helikoptern visade nästan inga äldre sarvar heller. Detta kan delvis förklaras med att sarvflockarna håller sig undan men beror säkerligen också på att de stora sarvarna utsätts för ett alltför starkt jakttryck. renars ålder och kön. Projektet med strukturinventeringar har också gett oss en hel del information om var någonstans skogsrenarna håller till och betar under jaktsäsongen. Den här informationen är viktig för jaktvårdsdistriktet för att man där ska kunna rikta jaktlicenserna på ett rättvist sätt till de trakter där renarna håller till under jaktsäsongen. Renarnas strövmarker varierar under årens lopp och betesväxlingen kan ställa till med överraskningar vid planeringen av jakten. Strukturinventeringarna ger oss goda möjligheter att förutsäga var renarna kommer att beta så att vi kan rikta licenserna till de rätta platserna. Innan strukturinventeringsprojektet fanns det helt enkelt ingen sådan information att tillgå. Avskjutningsmallar och identifieringsguide Utifrån resultaten av strukturinventeringen ska vi i år sammanställa praktiska och användarvänliga avskjutningsmallar så att vi framledes kan sköta om arten ännu mer planmässigt än förut. Med hjälp av mallarna ska vi reglera det årliga jakttrycket och förhållandet mellan vajor och sarvar i avskjutningen så, att strukturen förblir naturlig och jakten inte äventyrar renstammens utveckling. Vi har som sagt observerat att de dominerande sarvarnas andel av beståndet är liten, vilket är ett tecken på att vi i fortsättningen ska inrikta jakten på yngre åldersklasser. Vi ska också utöka samarbetet mellan jaktvårdsföreningarna och distrikten i skogsrensområdet så att Suomenselkärenarna kan skötas som en helhet. På Österbottens jaktvårdsdistrikt som driver projektet tänker vi också göra en handbok för Vad har hänt med renarna? I ljuset av helikopterräkningens resultat står det klart att skogsrensbeståndet i Suomenselkä har slagit av rejält på tillväxtens hastighet. Inventeringens resultat är klart svagare än vad vi förväntade oss. På Österbottens jaktvårdsdistrikt är vi medvetna om situationen och förväntar oss en avsevärd minskning av antalet beviljade licenser. Det är klokast att gå varsamt fram, eftersom ett allt för högt jakttryck vore ett misstag som vi inte har råd att göra. Åtstramningar är att vänta också beträffande direktiven för jakten. Vi ska minska på de dominerande sarvarnas andel av uttaget och styra jakten till vajor och yngre sarvar. Ett kraftigt uttag av stora sarvar är inte bra för den genetiska kvaliteten hos skogsrenen och ännu sämre för artens allmänna utveckling. Ändå är det så, att det delvis förblir en gissning vilka faktorer det är utöver jakttrycket som har lett till att tillväxten har varit avstannad under de fem senaste åren. Hur stor är den naturliga dödligheten hos ett åldrande skogsrensbestånd? Vilken effekt har parasiter på en population? En närmare granskning av flygfotografierna avslöjade att flera renar har hårlösa fläckar kring nacken. Kan det vara älgflugan som står bakom det här fenomenet? Enligt inventeringarna i höstas och vintras verkar det vara så, att dagens populationer av de stora rovdjuren inte har någon nämnvärd inverkan på hur skogsrensbeståndet i Suomenselkä utvecklas. Björnen är det vanligaste stora rovdjuret i området men björnens predation är främst inriktad på nyfödda kalvar. Vargens predation borde ha visat sig i form av en minskad andel kalvar mellan höstens inventering i terrängen och vinterns räkning med helikopter. Någon sådan minskning har emellertid inte kunnat observeras. Undersökningarna av skogsrensbeståndet i Suomenselkä behöver trappas upp en bit till och därför kommer vi att belägga ett antal renar med GPS för att kunna klarlägga bland annat sådana faktorer som den naturliga dödlighetens andel och hur djuren rör sig i terrängen. Värdefull info för avskjutningen En strukturinventering som varje år görs av jägare ser ut att vara ett tillförlitligt sätt att hålla sig ajour med produktionen av kalvar. Projektet kommer i fortsättningen att leda till en rad praktiska åtgärder i akt och RESULTATEN AV STRUKTURUPPFÖLJNINGEN FÖRDELAD PÅ JV-FÖRENINGAR mening att utveckla inventeringarna och den Jv-förening FlockobFlockens Kalvar Vajor Sarvar DominerIcke identi- Totalt. servationer medelstorlek ande sarvar fierande selektiva jakten. I höst kommer vi på Österantal % antal % antal % antal % antal % antal bottens distrikt att ta Alajärvi 8 3,6 2 6,9 3 10,3 15 51,7 1 3,4 9 31,0 29 i bruk ett system med Halsua 110 9,2 222 22,0 301 29,8 180 17,8 53 5,2 307 30,4 1010 obs-kort för skogsreKarstula-Kyyjärvi 1 10,0 0 0,0 0 0,0 1 10,0 0 0,0 9 90,0 10 nar som är avsett för Lappajärvi-Vimpeli 7 5,7 4 10,0 3 7,5 10 25,0 5 12,5 23 57,5 40 jägare som har fått jaktlicens. Vi ska ockLestijärvi 8 6,1 9 18,4 30 61,2 10 20,4 4 8,2 0 0,0 49 så försöka förbättra inPerho 67 11,7 152 19,4 213 27,2 175 22,4 37 4,7 242 30,9 782 venteringens exakthet Veteli 123 11,1 237 17,4 288 21,1 193 14,1 56 4,1 647 47,4 1365 genom utbildning och Totalt 324 10,1 626 19,1 838 25,5 584 17,8 156 4,7 1237 37,7 3285 information, i synnerhet vad beträffar be- Tabell 1: Koncentrationen av observationer visar var renarna höll till under hösten 2007. Så småningom kommer vi att kunna utnyttja den stämningen av vuxna här informationen vid beviljandet av jaktlicenser. 46 Jägaren 3 / 2008 skogsrenen som ska vara rikt illustrerad. Det är meningen att jägarna med hjälp av handboken ska bli bättre på att ålders- och könsbestämma vildrenarna. För septembernumret av tidningen Jägaren är det utlovat ett infopaket som ska reda ut begreppen med identifierandet av kalvar, vajor och sarvar. G
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1-4x24 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi Metsästäjä 3 / 2008 47
• Helikopterinventeringen: Färska fakta om skogsrenarna i Kajanaland Teksti ja kuvat Johanna Tuomivaara & Kalevi Heikura, Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos Flyginventeringen av skogsrenarna i Kajanaland gjordes den 19 till 25 februari och var ett samprojekt med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Kajanalands jaktvårdsdistrikt som parter. Flygningarna utgick från centrum av Kuhmo men inventeringen täckte de fyra kommunerna Kuhmo, Sotkamo, Ristijärvi och Paltamo. 48 Jägaren 3 / 2008
• gjordes dessutom före flygningarna en tillförlitlig observation i terrängen på 27 renar i en och samma flock. Det exakta slutresultatet för inventeringen uppgår således till 900 skogsrenar. Sammanlagt noterades 48 hjordar från helikoptern och de varierade i storlek mellan en enda ren och 140 stycken. De allra flesta hjordarna var ändå små och räknade mellan en och tio skogsrenar. De hjordar som observerades sydost om Sotkamo var oftast sådana som bestod av enbart sarvar. Den största flocken räknade nästan 30 djur (bild 1). Skogsrenarna blir hastigt färre När vi jämför skogsrenstammen med inventeringen som gjordes året innan, det vill säga år 2007, ser vi att renarna har minskat med en årlig hastighet på 6,9 %. Stammen är nu lika stor som den var i mitten av 1990-talet. Renstammen i Kajanaland nådde sitt maximum året 2001 då flyginventeringen gav 1700 djur. Därefter började stammen krympa. Utförsbacken var som kraftigast under åren 2003 till 2005 då stammen krympte med 19,7 % per år. Före millennieskiftet ökade stammen med ungefär 10 % per år och var som bäst uppe i 12,8 % mellan inventeringarna åren 1996 och 1999 (bild 2). Terrängobservationerna visar att I nventeringen gjordes med Eves-Air Oy:s fyrsitsiga Robinson R 44. Helikoptern bemannades med tre inventerare och var och en av dem hade sin egen sektor att spana av. En av inventerarna fungerade dessutom som navigator och hade i uppgift att bestämma renarnas ålder och kön. Den andra inventeraren svarade för antecknandet och fotograferandet. Den tredje hade också anteckningsuppgifter samt skötte om flygkarteringen. också sarvarnas andel verkar ha minskat klart sedan millennieskiftet. koptern följde de förhandsbestämda flyglinjerna som låg på 150 till 1000 meters avstånd från varandra. Vanligtvis var linjebredden ungefär 400 meter. När en flock hade blivit upptäckt cirklade helikoptern runt renarna på lämplig höjd för att räkna, fotografera och könsbestämma dem. Vid behov gjordes för säkerhets skull också flygningar längs kanterna av inventeringsområdet och utanför. Varje inventeringsområde avslutades med en flygning runt hela området, på utsidan av det. Observationerna av renar var samlade till tre olika områden enligt följande. Ungefär 240 djur fanns nära centrum av Kuhmo samt vid Ontojärvi och i Hietaperä. Ungefär 210 djur fanns sydost om Sotkamo och ungefär 420 djur fanns sydost om Ristijärvi, främst kring Hiisijärvi. Sammanlagt antecknades från helikoptern 873 skogsrenar och en tamren. Vid gränszonen i Viiksimo Rovdjuren en faktor att räkna med Först en förhandskartering Före själva inventeringen gjordes en förhandskartering av renförekomsterna för att ta reda på var skogsrenarna huvudsakligen höll till och rörde sig. När detta var gjort gick det att avgränsa inventeringsområdet och lägga in flygrutterna. Vintern bjöd på goda snöförhållanden som gynnade inventeringen eftersom renarna var koncentrerade till tre tydligt avgränsade trakter. Det snöade både före inventeringen och medan inventeringen pågick och därför var det lätt att upptäcka färska spårlöpor och grävspår, och att hålla isär ren och älg. I praktiken gick inventeringen till så, att heli- För de senaste åren har vi rätt exakta uppgifter om de olika mortalitetsfaktorerna; trafiken, avskjutningen för att hålla skogsrenen renrasig, jakten och de stora rovdjurens predation. Den största delen av de slagna skogsrenar som har påträffats har varit vuxna djur som fällts av varg eller lodjur. Motsvarande observationer av dödligheten bland kalvarna är däremot ett svårare kapitel eftersom kalvkadavren försvinner så mycket fortare. Björnens predation är sannolikt en betydande faktor när det gäller dödligheten hos unga kalvar. Så mycket är i alla fall klart, att populationerna av stora rovdjur har vuxit och att detta är en betydelsefull faktor bakom den ökade dödligheten bland skogsrenarna och i synnerhet bland kalvarna. Det påträffas förstås också enstaka skogsrenar som har dött av skador eller av någon annan, okänd orsak. Dessutom händer det ibland att man stöter på renar som är i så dåligt skick att de måste avlivas. En handfull 1800 1600 1400 1200 Skogsrenstammens utveckling Kainuun metsäpeurakannan kehitys Stängsel uppfördes vid renskötselområdets södra gräns i Kajanaland 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 Förändringar i antal och årliga tillväxtprocenter under de senaste 16 åren för stammen i Kajanaland -0,3 10,2 14,4 10,5 7,1% 8 8,9% 1993 993 1995 12,8% 1 1997 1999 -5,9% 2001 2003 -19,7% -2,5% -6,9% 2005 2007 -15,4 1,6 0,9 Antal djur 1000 800 600 400 200 0 1971 1974 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 Antal djur År V Vid inventeringen observerade A Avgång mellan inventeringarna År Jägaren 3 / 2008 49
• TEKNISKT FÖRSPRÅNG |V EN TI LE R AND E | Förutom sällskap och hund, ta med dig även toppteknik till jaktresan. Sm Sm Smyg ännu närmare villebr brå brådet i JahtiJakt Premiumstället täl e stället, som har Scentech luktspärr pär spärrsteknologi och AIR-TEX2memb membr Bekväm, hållbar och membran. än än lättare även vid regn. ännu Storlekar: XXS-XL VÄ R M ELA MI N NT ÄTT inkl. förmå (m tsv ra (motsvaran s nspaket de 600,-) ,-) - Erätukkus förmånspaket 0,förmånspaket 0 å spaket k + leveranskostnader Fleece-mellanställ Fuktförflyttande, behagligt fleece-mellanställ för skiktklädsel. Beställ www.eratukku.fi eller från numret 020 747 7000 (mån­fre 9­17) ER AD | VAT T E 279,- AIR-TEX2 -membran, praktisk vändmöjlighet. Vändbar membranmössa Scentech-underställ För luktfri skiktklädsel. Speciellt designad för JahtiJakt Premiumstället. Micro1Dry-tyget suger upp fukten. Flanellskjorta För jakt och fritid. Bomull av hög kvalitet. Nytt snyggt utseende. Två bröstfickor. Förlängd nederkant döljer ryggen. Säkerhetsväst Reflexband fram- och baktill. Ny starkare signalfärg. Lättanvända snabbfästen. Bilsätesskydd Passar alla bilmodeller. Lätt avtagbara och tvättbara till och med i 60 grader. Vattenoch smutsavvisande polyester.
• ED RÖRELSEKOMFORT TI LE R AND E | N VÄ |V E R M ELA MI N När du tar på dig JahtiJakts nyaste jaktteknologi smälter n du bättre in i terrängen. Jakten e är angemäm och lätt tack vare h det Camo-mönstrade tyget och n. . Scentech-luktspärrsteknologin. Storlekar XXS-XXXL inkl. förmånsp (m tsvar nde (motsvarande 520,-) 520,0,-) 279,- aket Erätukkus förmånspaket 0,p TEKNISKT FÖRSPRÅNG -membran Det nya AIR-TEX2 ­membranet är värmelaminerat direkt på ställets ytmaterial. Toppegenskaperna tål hårt bruk och flera tvättomgångar. I testerna vid Tammerfors Tekniska Universitets SmartWear Laboratoriet fastställdes att det nya AIR-TEX2 ­membranets andningsförmåga är helt utmärkt, både som ny samt efter tre tvättgånger. (andningsförmåga >11 000 g/m2/24h).Dessutom fick membranet högsta betyg för sin utmärkta vattentäthet. (höjd av vattenpelare >10.000 mm). Och toppegenskaperna håller sig även efter flera tvättomgångar! C m fl ece Camo-fleece Camo-fleece c Snygg Camo-mönstrad e Snygg Camo-mönstrad fleen nyg amo-mönstrad eeam öns nstra ce a cejacka för sk k k d och cejacka för skiktklädsel och e r skiktklädsel k fritid. Micr D y mo-underställ MicroDry Camo-underställ MicroDry Camo-underställ und täll ä Fuktförflyttande, behagligt Camouktförflyttande, be ag g Camoktförfl ttan e, beh förfl ttan behagligt Camoö ande, mo o omönstrat MicroDry-underställ för ski tklädsel skiktklädsel. skiktklädsel. k ki t ädse ä el el. LÅT DIG INTE UPPTÄCKAS -luktspärrsteknologi Med det nya JahtiJakt Camo-jatkstället och dess innovativa Scentech ­luktspärrsteknologi förhindrar man kroppslukter tränga igenom ytmaterialet, så att villebrådet kan vittra det. Teknologin har utvecklats i samarbete med branschens bästa experter och forskningsinstitut som först i Finland. Camo-hängslen amo-hängslen mo-hängsle o h ngs en Elastiska och slitstarka Camoastiska och slitstark Camo stisk c slitstarka Camot ska k lit arka m t mönstrade h d hängslen. S k l Starka läderhållare och knappfästen. ULEÅBORG Alas nt ULEÅBORG, Alasintie 8 Å RG, s VANDA alim tie VANDA, Valimotie 27 DA, TAMMERF RS, Possijärvenkat TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 MM sijär k H A ANDA, Ika h et HAPARANDA, Ikano-huset A, k e ER AD | VAT T E JAHTIJAKT CAMO -STÄLL NT ÄTT + leveranskostnader Camo ps Camo kep Camo-keps Camo-keps
• skogsrenar som har fällts av tjuvjägare har också påträffats (bild 4). För närvarande finns det inga uppgifter om skogsrenar som skulle ha dött på grund av några sjukdomsalstrare, men frågan är under utredning och det tas olika veterinärmedicinska prover från djur som har påträffats döda för att forska vidare i saken. Mellan flyginventeringarna åren 2007 och 2008 rapporterades 73 döda skogsrenar. Av dessa hade två tredjedelar dött i en trafikolycka, 16 procent fällts av rovdjur och de övriga dött av olika andra skäl. Dödligheten i trafiken har ökat kraftigt sedan millennieskiftet. Under de senaste åren har det i Kajanaland dött i genomsnitt 30 renar per år i trafikolyckor. Den största delen av olyckorna inträffar på vintern under perioden november till februari då skogsrenarna rör sig i större flockar på vinterbetet. Döden genom ålderdom (alltså en "normal" död på grund av hög ålder) ligger i en stabil population normalt på 6 - 8 % per år (bild 5 och 6). Under den senaste tioårsperioden har det enligt observationer som gjorts i terrängen skett förändringar i vinterstammens struktur. Kalvarna har minskat både till sin andel av hela populationen och till sin andel i förhållande till vajor- kraftig ökning av dödligheten som i allt högre grad drabbar också de vuxna djuren. För mortalitetens del behöver vi mera fakta, i synnerhet om de stora rovdjurens predation och alldeles särskilt om förlusterna av kalvar. Det vore också viktigt att få fram mera kunskaper om eventuella förekomster av sjukdomar och parasiter samt dessas inverkan på renarnas hälsa. Men det finns också andra frågetecken som väntar på att bli uträtade, som exempelvis hur många skogsrenar som sommarbetar på den ryska sidan och vad som händer med dem. Av de vajor som har försetts med sändare har ungefär hälften vandrat över till den ryska sidan till sommaren och allihop har återvänt till Finland senast under hösten. Ändå är det fullt möjligt att en del av utvandrarna utan sändare aldrig återvänder. Ryska undersökningar visar att den största gränsnära Sammanlagt antecknades i helikoptern populationen av ryska skogsrenar finns i Ka873 skogsrenar och en tamren. relen, närmare bestämt i precis samma trakter dit också renarna från nas andel. Ett exempel: andelen kalvar per 100 den finska sidan vandrar. Det är med andra ord vajor låg före millennieskiftet på i genomsnitt fullt möjligt att finska skogsrenar från Kuhmo nästan 40 %, men har efter 2003 inte varit mer slår sig ihop med ryska artfränder. Under den än ungefär hälften av detta eller med andra ord gångna vintern upptäcktes nämligen i Viiksimoti genomsnitt drygt 20 %. Flyginventeringen som rakten uppskattningsvis nästan etthundra renar gjordes i våras ger vid handen att kalvarnas an- som rörde sig på båda sidorna av gränsen. del av hela stammen är 12,5 % medan andelen i En del av de här renarna hade tidigare vandrat fjol var 12,6 %. Terrängobservationerna visar att från väster om Kuhmo medan en del eventuellt också sarvarnas andel verkar ha minskat klart hade tillbringat början av vintern i Ryssland. Det sedan millennieskiftet. kan också handla om skogsrenar som från första början är karelska. När vi talar om skogsrenBehövs mera fakta om kalvförlusterna stammen i Kajanaland så menar vi alltså i själva Skogsrenen i Kajanaland fortsätter alltså att verket ett delbestånd av stammen i Kuhmo-Kaminska, men efter den kraftiga svackan år 2003 mennojeozero, vilket illustrerar både stammens har minskningen tappat fart klart och tydligt. Att uppkomst och renarnas traditionella strövmarker beståndet går tillbaka beror på en exceptionellt på båda sidorna av gränsen. G Fördelning åren 1996-2007 av trafikolyckor med skogsrenar i Kajanaland 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Antal 19 19 19 19 20 20 20 20 20 20 20 20 96 97 98 99 0 01 0 0 0 2 03 4 05 06 07 År Fördelning av skogsrenarnas dödsorsaker 2.4.2007-2.4.2008 70 60 50 40 30 20 10 0 D Dött P Polyn. (Dött) % av alla (73) Fördelning på månader åren 1996-2007 av antalet trafikdöda skogsrenar i Kajanaland % av alla (281) 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Av liv ad Tra fik en Ro vd jur Sk jut en Sk ad ad Ok än d 1 D Dött 2 3 4 K Kuolleet Dött 567 Månader 8 9 10 11 12 52 Jägaren 3 / 2008
• De stora rovdjurens skadegörelse PÅ TOPPEN Vuosankaområdet för skjutövningar påminner till största delen om en stor kalavverkningsyta. Idag må man sedan befinna sig på vilken plats som helst i vårt land så talas det om de stora rovdjuren och deras skadegörelse eller åtminstone om det hot de utgör. T.ex. i norra Finland ondgör man sig idag över de största renskadorna på 20 år: över 4000 renar hamnade i rovdjurens gap. Samtidigt har stammen av skogsrenar söder om renskötselområdet vänt över i en brant nedgång inom rovdjursområdena. En ekvation som knappast har något entydigt svar. I Kajanaland lever man idag en tid av gryende hopp. Det finns också positiva saker i görningen; stora gruvprojekt, goda ekonomiska vyer på axeln Kajana-Sotkamo och avstannad befolkningsflykt i dessa centrala områden. Men i randområdena fortsätter ändå en jämn avfolkning. Samtidigt sker det hemska saker i naturen... fram. Rennäringen är ju en av de få "arbetsplatserna" ytterom tillväxtcentrumen Kajana och Sotkamo. Läget är allvarligt hos oss. Med de här rovdjursstammarna är hela rennäringens framtid osäker. En mindre renföretagares röst hörs inte långt när de högljudda skyddarna av rovdjur är i farten, beklagar Saarnia. Hjälp i situationen hoppas man på av resultaten från försöket med dödsklockor på renkalvarna. Om det utfaller väl kan man få tillförlitlig information om rovdjurens effekter också för kalvmortalitetens del. Av renkalven blir det inte mycket spår kvar när rovdjuren dödar och äter upp den som nyfödd ­ och rovdjursersättningarna faller bort. Därför finns det ett stort behov av snabba forskningsresultat. Också skogsrenen befinner sig i en svår svacka Också Kajanalands stolthet skogsrenen mår illa. Den här vårens inventeringar visar att skogsrenstammen i Kajanaland har minskat med hälften de senaste fem åren. Mera om inventeringarna på annan plats i denna tidning. Orsakerna till nedgången för skogsrenstammen är givetvis många, allt från trafiken, sjukdomar och vandringar till stora rovdjur. Ett problem är kalvmortaliteten. Skogsrenspopulationen i Kajanaland producerar betydligt färre kalvar som uppnår vuxen ålder än stammen i Suomenselkä. Dödsklockor också för skogsrenarnas kalvar? Det torde inte vara lika enkelt som för tamrenarnas del, men vuxna skogsrenar har redan blivit radioförsedda vid kartläggningen av deras vandringar och revir liksom även kartläggningen av kalvningsområden och givetvis också för att följa upp hur kalvningen lyckats. Stämningen dyster på rensidan Jag sitter tillsammans med landsbygdssekreterare Jouko Saarnia i Hyrynsalmi kommuns ämbetshus, där Saarnia presenterar ersatta renskador för Halla, Näljänkä och Hossa-Irni renbeteslags del. Renskadorna håller på att öka kraftigt. Trots att det talas mycket om av vargarna förorsakade renskador så är det nog lodjuret som här hos oss i renskötselområdets södra delar är det rovdjur som åstadkommer de största skadorna, understryker Saarnia. Senaste år var ändå såtillvida ett undantag att vargarna för första gången förorsakade större skador än lodjuret. Sammanlagt dödade rovdjuren ifjol inom de här sydliga renbeteslagen 667 renar. Utgående från vår diskussion kommer frågan om de stora rovdjurens inverkan på rennäringen 54 Jägaren 3 / 2008 skjutområde i Vuosanka och planerna på en utvidgning av detta. Jägarna i området har varit bekymrade för bedrivandet av jakt i området, men också för de störningar skjutövningarna för med sig. Det har framförts förmodanden att de skjutövningar med skarp ammunition som bedrivs av försvarasmakten unde skogsrenarnas kalvningstid skulle vara en orsak till kalvdödligheten och övrigt kalvsvinn. Det kan hända att vajorna skräms av smällarna och att kalvningen störs. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet inledde 2006 undersökningen "Skogsrenens populationsdynamik", som syftar till att utreda orsakerna till att skogsrenstammen gått tillbaka. Härvid undersöks också Vuosankas eventuella inverkan. Vuosankas över 13 000 hektar fungerar givetvis också som ett "fredningsområde", trots att viltet på många platser störs av verksamheten. Vargarna, bland dem också radiouppföljda alfahonan Viki, har nedkommit i området med fyra valpar. Vilken inverkan har skyttet och nyttjandet av skjutområdet haft t.ex. på vargens beteende? De pågående undersökningarna förväntas ge svar på många frågor. Vargstammen har blivit mindre - tjuvskytte? När skogsrenstammen uppenbart upplever ödesstunder är det ytterst viktigt att också veta hur stammen av stora rovdjur i området mår. Symbiosen mellan skogsrenen och de stora rovdjuren är ändå grunden för allt. När älgstammen i Kajanaland som bäst skärs ner kraftigt kommer hotet från de stora rovdjurens sida mot skogsrenen att öka: skogsrenen är ju ändå ett naturligt alternativ till älgköttet när det är fråga om stora rovdjur. I denna tidning ingår en särskild artikel om inventeringen av av stora rovdjur i Kajanaland, men det är redan klart att siffrorna för närvarande pekar på att vargstammen för första gången på över tio år har minskat. Mot att uppskattningarna av vargstammen ifjol rörde sig kring 250-270 djur Klaus Ekman Vuosanka ett stort frågetecken Lokalt har diskussionen om skogsrenarna tidvis gått ganska het och färgats av försvarsmaktens
• Det bör alltid hållas i minnet att tjuvjakt är brottslig verksamhet och att den inte har någonting att göra med laglig jakt. Vargflockar och -par i februari 2008 Flock Gränsflock Par Vuosanka skjutområde är föremål för livliga diskussioner i Kajanaland. Det måste ju beses med egna ögon - undertecknad i startgroparna för en exkursion till området... Lodjuret är de sydliga renbeteslagens stora skadegörare för tamrenarnas del. Också skogshöns faller lodjuret i smaken. Foto från Ranua djurpark. Vargflockar och -par i februari 2008, Källa: VFFI Vargen har tagit livet av en skogsren på Kellojärvi is Jägaren 3 / 2008 55
• kom man i innevarande vårs uppskattningar till drygt 200 djur. Den lagliga avgången förklarar inte hela svinnet och därför vaknar osökt frågan om eventuellt tjuvskytte på varg. Några fall ­ t.o.m. grova sådana ­ har avslöjats och gissa om det har gett jaktmotståndarna vatten på kvarnen. Det bör alltid hållas i minnet att tjuvjakt är brottslig verksamhet och att den inte har någonting att göra med laglig jakt. Själv besökte jag Antti Siira, som höll på att analysera resultaten från inventeringen av de stora rovdjuren i Kajanaland. Vi hade en rätt intressant diskussion: Enligt Siira lyckades inte den ytterst noggranna inventeringen av stora rovdjur Av renkalven blir det inte mycket spår kvar när rovdjuren dödar och äter upp den som nyfödd ­ och rovdjursersättningarna faller bort. i Kajanaland inringa de olika stammarna av stora rovdjur lika noggrant som det sagts i offentligheten. Vilket innebär att felmarginalen ­ dvs skillnaden mellan maximi- och minimistammen ­ kan vara större än angivna 20 vargar (250-270 vargar). Vilket igen betyder att den nu beräknade vargstammen i själva verket kan vara inom ramen för "felmarginalen". Vad rovforskningens karta här intill över "vargflockarna och -paren i februari 2008" berättar är att vargstammen alldeles utmärkt följer förvaltningsplanen för vargstammen i Finland, som också godkänts av EU-kommissionen. Stammen har brett ut sig relativt jämnt över hela landet. I områden med de svåraste koncentrationerna, som t.ex. området med skogsrenar och Norra Karelen, har stammen minskat. M.a.o. har vi uppnått den målsatta situationen? G Kajanaland: de stora rovdjuren inventerades i mars De stora rovdjuren inventerades i mars i Kajanalands distrikt. Ungefär 1500 till 2000 jägare, 900 snöskotrar och 300 bilar deltog i manövern. I I samarbete med VFFI och jaktvårdsföreningarna har Kajanalands jaktvårdsdistrikt genomfört en terränginventering av de stora rovdjuren. Det var en stor manöver som ägde rum den första mars. Syftet med inventeringen var att få fram ännu tillförlitligare information om hur många stora rovdjur det egentligen finns i distriktet. Det var också meningen att undersöka om den nuvarande inventeringsmetoden kan vidareutvecklas så att den i framtiden kan användas som en återkommande metod för att inventera de stora rovdjuren både i detta distrikt och andra. Inom projektet gjordes också en utvärdering av hur väl jägarna kan identifiera spår av stora rovdjur. Samtidigt kartlades också hjortdjurens övervintringsområden. Uppfattningarna om hur många stora rovdjur det egentligen finns i Kajanalands jaktvårdsdistrikt går isär och det har i flera års tid förekommit häftiga dispyter om saken. Rovdjuren har blivit fler på senare år och det har varit svårt att göra någon exaktare bedömning av beståndens storlek. Det är tänkt att resultaten från inventeringen ska komma till nytta vid skötseln av både rovdjuren och hjortdjuren, samt vid bestämmandet av hur många djur som får fällas. Informationen om var hjortdjuren betar på vintern kommer igen att vara till nytta för skogsbruket. En liknande inventering organiserades i form av ett forskningsförsök för ett år sedan och genomfördes med en forcerad tidtabell. Resultatet blev gott men inventeringen innehöll ändå brister. Det fanns oklarheter rörande inventeringslinjerna och den faktiska täckningsgraden. Det visade sig också vara svårt att identifiera rovdjurens spår. Vid årets inventering försökte vi eliminera de här osäkerhetsfaktorerna. Heltäckande inventeringslinjer Själva inventeringen utfördes av jaktföreningarna inom distriktet och ungefär nittio procent av dem ställde upp. Dessutom deltog gränsbevakningen vid östgränsen samt personal från Forststyrelsen på statliga marker. Nätverket av inventeringslinjer blev i högsta grad heltäckande (bild 1) och hela inventeringen blev 56 Jägaren 3 / 2008 gjord på en och samma dag, den första mars. Linjerna var som sagt inlagda på förhand och inventerarna följde dem med bil, snöskoter eller på skidor, i lugn takt för att kunna spana efter spår. När en spårlöpa efter ett stort rovdjur påträffades gällde det att klarlägga arten, antalet individer och gångriktningen. Det gällde också att eliminera dubbla observationer för att få antalet rovdjur rätt. Detta kunde göras på olika sätt, som att följa spår bakåt eller att ringa in ett spår eller genom att spana av terrängen mellan två olika spårlöpor. De rapporterade spåren av varg, lodjur och järv granskades dessutom av utbildade kontrollanter. Vid inventeringen bokfördes också "droppande" varghonor samt spår av hjortdjur (älg, hjort och rådjur utan att uppge något individantal). Inventeringen lyckades fint och genomfördes i det stora hela enligt den uppgjorda planen. På sina håll försvårades observerandet av spår lite grann av snöfall och blåst. Det blåste nämligen upp under inventeringsdagens morgon, trots att väderrapporten hade lovat lugnt väder. Dessutom hade det tidigare under vintern bildats ett djupt och mjukt snötäcke som gjorde det svårare att följa spårlöporna i terrängen. Snötäcket gjorde det också litet svårare att följa inventeringslinjerna. Precis alla rapporterade observationer av spår blev inte heller granskade. De viktigaste resultaten av inventeringsprojektet kommer att publiceras i olika vetenskapliga publikationer samt i kommande nummer av tidningen Jägaren. Först i tur blir resultaten beträffande hur många stora rovdjur det finns i Kajanalands distrikt. Därefter kommer en utredning av hjortdjurens vinterbeten och till sist själva inventeringsmetoden och vidareutvecklandet av den G Antti Siira, Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos Bild 1. Nätverket av inventeringslinjer vid inventeringen av de stora rovdjuren i Kajanalands distrikt i mars i år. De inventerade linjerna är inritade med en tunn, svart linje. Renskötselområdets sydgräns är inritad med en röd linje.
• Testivoittajan Huippumalli 2008 Pointer koira GPS, Erä-lehden 8-2007 testivoittaja Pointer on maailmanlaajuisesti ylivoimainen koira-GPS -laitteissa! 799,+ gps moduli + ohjelmointi + toimituskulut Pa n t a + o h j e l m i s t o Toimii myös ajavilla koirilla moitteettomasti! - Huipputuote koiramiehelle, passimiehelle ja navigointiin - Voit seurata pantaa edellisillä Pointer GPS:illä tai Nokian kännyköillä+ Pointer Gps ohjelmalla - Laaja karttavalikoima: kaikki yleisimmät kartat metsistä, maastoista, teistä ja meristä - Täydelliset maasto GPS-ja koiranseurantaominaisuudet! - Haukun kuuntelu soittamalla - Paikannus, seuranta, alueseuranta - Kestävä rakenne, täysin vesitiivis - Kevyt, pienikokoinen, soveltuu kaikille koirille - Tehokas 1700 mAh akku - Takuu 2 vuotta Huippuedullisesti täydellinen paketti NOKIA-puhelimella, asennettuna ja käyttövalmiina! esim. N70, N73, N95, E60, 6110 ym Nokian malleja. KYSY TARJOUS! ERITTÄIN SUOSITUT Valio tuotteet valio koirille Valio koiratarha Kevyt ja ruostumaton alumiinirakenne, luja verkko. + rahti Toimitetaan täydellisenä elementtisarjana, joka on helppo koota. Tarhan korkeus 184 cm.Leveys 198cm. Hintaesimerkki: 16 m2, 4x4 m Näkymätön aitaus 599 Valio koiratalo Talvilämmin asunto koirallesi. Siirrettävä tuulikaapin väliseinä, läpinäkyvä ovipeite molemmissa ovissa, kaksinkertainen ikkuna, sekä säädettävä ilmastointiluukku.Avattava katto + rahti helpottaa puhdistusta. Elementit on helppo koota ja purkaa. Ulkomitat 126.5 x 96.5 cm sisäkorkeus 75 cm. Rajaa koirallesi laaja ja viihtyisä juoksualue näkymättömällä PetSafe + toimituskulut pihavahdilla. Koirasi voi vapaasti liikkua ulkona, mutta pysyy "näkymättömällä aidalla" rajaamasi alueen sisäpuolella. Peruspaketilla rajaat, jopa 1400m2:n alueen, lisäaitausta saatavana 150 metrin erissä. 249 Haukunrajoitinpanta 430 Haukunrajoitinpanta kehitettiin, jotta koirien omistajat saisivat + toimituskulut häiritsevän haukkumisen loppumaan. Pantaa voidaan käyttää haukkumisen rajoittamiseen silloin, kun omistajat eivät ole kotona. Toimii myös ulkona. 79 Tilaa! 0400 245 083 tai 0500 176 596 asiakaspalvelu@valiokoiravarusteet.fi www.valiokoiravarusteet.fi Jägaren 3 / 2008 57
• Med Eki på vandring Med kanot i naturen Julma-Ölkky är den största ravinsjön i Finland. Mikko och Eliel njuter av det mäktiga landskapet och tystnaden och låter sig inte störas av en smula regn. Den vanliga kombinationen regnrock plus byxor eller en regnmantel fungerar utmärkt och håller kanotisterna torra. Med en öppen kanot, en så kallad kanadensare, går det utomordentligt bra att ta sig fram i naturen. Utan några större ansträngningar kan man nå också avsides belägna jaktmarker och fiskevatten. ör mig är paddlandet ett sätt att komma ut i naturen, på ungefär samma sätt som att vandra till fots. Skillnaden är den att jag fäster ryggsäcken i kanoten och stigarna jag följer består av vatten. Syftet är ändå det samma, att få röra mig utomhus och njuta av naturen. I kanoten stuvar jag ner inte bara campingutrustningen utan också fiskegrejerna och på hösten även svampkorgen. Kameraväskan följer nästan alltid med och ett par gånger har jag provat på att jaga sjöfågel och duva. Oftast lägger jag ner paddeln på durken när jag börjar titta på något djur med kameran eller kikaren. Eftersom jag dessutom tycker om god mat packar jag också ner matlagningsgrejorna och glömmer inte den lilla rökningslådan. Jag är absolut av den åsikten att ingenting går upp emot att fånga sin fisk själv och bums stoppa den i 58 Jägaren 3 / 2008 F röklådan. Den alldeles vanliga abborren hör till våra godaste matfiskar och ett metspö med mask på kroken är oftast det bästa sättet att narra denna fisk. När jag är ute på en paddlingsfärd gör jag gärna strandhugg och stannar lite längre. Då slår jag läger vid någon färdig eldstad eller någon vacker udde längs rutten, för att därifrån göra dagsfärder åt olika håll, med kanoten eller till fots. Eller så packar jag om campinggrejerna från kanotsäckarna till ryggsäcken och beger mig till fots för att erövra det där fjället som blånar bortom myren. Kanoter av olika slag För jägare är kanoten ett alldeles utmärkt sätt att ta sig fram på vid sjöfågeljakt och i synnerhet på bäverjakt. Bävern är ett skyggt och svårjagat djur, men en skicklig paddlare kan nästan ljudlöst ta sig inom skotthåll. Vid andjakt går det fint att gömma sig med kanoten i vassen. Med Text och foto: Eerikki Rundgren kanoten på biltaket går det lätt att förflytta sig till följande sjö. Men innan det blir höst och du kan bege dig ut på jakt med kanot så är det bäst att du lär dig mera om olika kanoters egenskaper och hur man hanterar och styr en kanot. Det går fint att börja hobbypaddla med en lånad eller hyrd kanot och investera i en egen först senare när man har lärt sig grunderna. En kanadensare är i allmänhet tänkt för en, två eller tre personer och tofterna är i regel fasta. Tvåmanskanoter brukar kunna utrustas med en extra toft för en tredje person. I synnerhet långfärdskanoter ska ha gott om fästen att fästa utrustningen vid så att grejorna hålls på plats. Långfärdskanoter brukar vara ungefär fem meter långa medan kanoter för åar och forsar är lite kortare, och kanoter för insjöar lite längre. Ofta transporterar man kanoten med bil och allt emellanåt måste man bära den förbi forsar. Alltså hör det till kanotens viktigaste egenskaper att När man är två personer som paddlar brukar man göra det på var sin sida eftersom det ger bättre balans och styrbarhet åt kanoten.
• Trots att vädret varit regnigt i fyra dagar är det fortfarande lätt att le. Stämningen blir inte sämre av att det vankas bastu och middag på campingen. Varje sommar gör jag en lite längre färd tillsammans med min pappa och grabben. Bäcköring på gång. Fiskarna ska lagas med generösa mängder smör och olja. Pappa kokar morgongröt åt sina grabbar vid övernattningsstugan i Laukkujärvi. På populära friluftsområden är det vanligt att eldstäderna finns vid stranden och då går det med ett leende på läpparna att laga mat. Ombord på kanoten är kastrullerna och stekpannorna varken tunga eller skrymmande. Jägaren 3 / 2008 59
• För en van paddlare går det också bra att paddla på egen hand. Mari på svampexkursion i Nouxskogarna tillsammans med Marja och Antti. Bävern är ett skyggt och svårjagat djur, men en skicklig paddlare kan nästan ljudlöst ta sig inom skotthåll. den är lätt. För det mesta väger kanoter mellan 20 och 40 kilogram. En kanots kursstabilitet, snabbhet och smidighet beror på modellen. En köl i kombination med en plan botten förbättrar kursstabiliteten, men på grunda vatten och i knepiga forsar där det krävs snabba manövrer är kölen bara till förargelse. Om kanoten ska användas i åar och forsar är det en fördel om bottenlinjen kurvar lätt uppåt i fören och aktern. I händerna på en skicklig paddlare vänder en sådan kanot nästan på en femcentare och kan smidigt sicksackas i forsar och strömmar. En kanadensares stabilitet i sidled avgörs av bottnens bredd och form samt av relingarnas form och tyngdpunktens placering. En kanadensare med plan botten ligger stabilt utan att låta sig krängas i sidled, men har den väl fått ordentlig slagsida så kapsejsar den lätt. Dessutom har en plan botten en tendens att bukta inåt, vilket kan göra kanoten lite långsammare. En kanotbotten som har formen av ett U eller ett flackt V är styvare, vilket gör kanoten kursstabilare. Men i synnerhet för en nybörjare kan en sådan kanot till en början kännas rank och vinglig att paddla. En kanadensare av den här konstruktionen kapsejsar ändå inte så lätt som man först skulle kunna tro. sittande men i strömmande vatten eller i sjögång brukar man stå på knä. När man är två personer som paddlar brukar man göra det på var sin sida eftersom det ger bättre balans och styrbarhet åt kanoten. Den främre paddlaren bestämmer sida och när denna byter sida ska också den bakre paddlaren göra det. Det är också den främre paddlaren som bestämmer takten, medan den bakre paddlaren följer. Med en kanadensare är det också så, att den som sitter i fören enbart paddlar medan den som sitter i aktern både paddlar och styr. När riktningen är rakt framåt tar den främre paddlaren nästan enbart raka tag med paddeln. Taget går parallellt med kanoten och paddeln ska hållas så upprätt som möjligt. Det bästa sättet att gira utan att tappa farten är att ta paddeltag som går i en båge utåt. Kanadensaren börjar då svänga åt andra hållet. Bägge paddlarna kan delta i giren genom att ta paddeltag som går i båge. Utöver de raka och de bågiga paddeltagen har den som sitter i aktern ytterligare ett paddeltag på repertoaren; nämligen paddeltagen i J-form. Det här paddeltaget är det bäst att lära sig från första början. Det sker bäst med hjälp av en erfaren paddlare och flitig övning. Börja med ett rakt paddeltag, men avsluta genom att hålla paddelbladet lodrätt i förhållande till vattenytan och låta det fungera som ett roder. Det är viktigt att man lär sig göra detta rätt för att få kanoten att gå rakt. För den som paddlar ensam är det absolut nödvändigt att behärska konsten. Den som sitter i aktern vänder kanoten genom att använda paddeln som roder och föra den i sidled åt önskat håll. För man paddelbladet åt vänster så vänder kanoten också åt vänster och vice versa. Däremot spelar det ingen roll om man håller paddeln på den högra eller vänstra sidan av kanoten. Om man girar i en flack kurva kan den som sitter i fören fortsätta paddla som förut och kanoten tappar inte fart. Den främre paddlaren kan göra giren brantare genom att använda sin paddel som ett främre roder. Han kan få kanoten att svänga ifrån paddeln genom att byta paddeln till svängsidan men utan att ändra greppet. Det går förstås också att bromsa och paddla baklänges med paddeln. I strömmande vatten gör mindre rutinerade kanotister klokt i att bromsa och paddla bakåt, och försöka röra sig klart långsammare än det förbiströmmande vattnet. G Ett boktips I "Retkimelonta" är en handbok på finska om paddling i Finland. Boken presenterar ungefär trehundra rutter på åar och sjöar samt förslag till havspaddling, från sydkusten till Lappland. Boken inkluderar information om natur och service längs rutterna. Författaren går igenom det viktigaste som en paddlare bör kunna och veta, samt ger tips och råd för kanotturer. Med bokens hjälp kan också du lyckas med både korta dagsturer och långa vildmarksfärder. Bokens författare, naturguiden Eerikki Rundgren, har själv paddlat varenda å och älv i landet som faller ut i havet, från gränsen i öster till gränsen i väster. Paddling är samarbete En öppen kanot paddlas med enbladiga paddlar och den som paddlar sitter på toften eller på knä på durken. Ju lägre paddlarnas och packningens tyngdpunkt ligger, desto stadigare är kanoten att paddla. På lugnt vatten paddlar man vanligen 60 Jägaren 3 / 2008
• SUOMI www.midwaysuomi.com Lee Breech Lock Nyhet, Förbätrad Laddserie den s av v bredas för d ape te u n t en f inlä tillbehö bud nds ka jä r gare n Värl Ex em pl ar ur r vå tb re d t au bu d: Moultrie Game Spy Viltcamera 4.0 Megapiksel Warne Snabfäste till Sako 1" tub Prod. 423081 129 Prod. 912450 190 Prod. od 815672 100 Crooked Horn Outfitters rygsäck med gevärsficka ! Caldwell Steady Rest NXT skjutstöd Simmons Whitetail Classic 6,5-20X50AO Specialparti ! Prod. 214636 190 Prod. 838651 69 Prod. 746570 190 Kundsevice vard. 9-17 09-51 22 933 Näthandeln 24h www.midwaysuomi.com SILENTUM VAIMENNIN Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 www.kimitojaktbod.fi e-mail: info@kimitojaktbod.fi Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17, la 9-14 Vaapen & Skyttetilbrehör,Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av sikten & ljuddämpare, reparationer,renoveringar,Custom byggen. Jägaren 3 / 2008 61
• Härom året blev fågelinfluensan förstasidesstoff också hos oss. Det uppstod emellertid ingen hysteri bland folk, men forskarna följer hela tiden uppmärksamt med fågelinfluensan och andra virusinfektioner. Erika Lindh, Virologiska avdelningen, Haartman-institutet, Helsingfors universitet Hannu Pöysä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Joensuu I nfluensa A-virus är en grupp virus som förekommer allmänt hos fåglar och uppträder i många olika former. Virusen förekommer hos en stor del av de vilda sjöfåglarna och infektionerna är i allmänhet inte skadliga för värden. Forskarna antar därför att sjöfåglarna bildar ett slags naturligt "förråd" för influensavirusen. Influensa har påträffats hos över hundra fågelarter, men oftast är det andfåglar (familjen Anatidae) och strandfåglar som bär på virusen. I sydöstra Asien sprider sig influensainfektionerna fort och detta beror i hög grad på handeln med och smugglandet av fjäderfä och produkter gjorda på tamfåglar. Att infektionerna har spritt sig till Europa och Afrika är emellertid en kraftig indikation på att virusen kan följa med flyttfåglar till andra kontinenter. Proteinerna H och N bildar utskott på influensavirusens yta och bestämmer subtypen av virus. De avgör i hög grad vilken typ av värd ­ exempelvis fågel, människa, svin eller häst ­ som viruset kan föröka sig i och infektera. Alla subtyper av H och N har påträffats i vilda fåglar, men de årliga infektionerna hos människor orsakas av typerna H1N1 eller H3N2. Fågelinfluensa A-virus indelas efter sin sjukdomsalstrande förmåga i lågpatogena (LPAI) och högpatogena eller aggressiva (HPAI) stammar. Hittills har de högpatogena stammarna alltid varit av subtyperna H5 eller H7, som exempelvis H5N1 som har spritt sig från Asien till Europa och orsakar allvarliga sjukdomar hos både tama och vilda fåglar. I huvudsakligen sydöstra Asien och Egypten har de här fågelvirusen periodvis gjort också människor allvarligt sjuka. infektionskällor, exempelvis genom att övervaka tamfåglar och produkter gjorda på fjäderfä, trafiken mellan fågelgårdar samt begränsa kontakterna mellan vilda och tama fåglar, i synnerhet under vårflyttningen. Fågelburna virus av typen influensa A och APMV-1 kan orsaka bindhinneinflammation hos människan, men detta är sällsynt. Influensan kartläggs i Finlan Efter hand som influensaepidemierna och de högpatogena stammarna blir vanligare har infektionsövervakningen av både tamfåglar och vilda fåglar skärpts i hela världen. Även om det har påträffats många fall av influensavirus hos både tamfåglar och vildfåglar i flera europeiska länder så har det tidigare inte upptäckts mer än ett fåtal fall hos fåglar i vårt land. År 2006 inledde vi ett projekt för kartläggning av influensavirus som bygger på att jägare frivilligt medverkar genom att under andjakten ta fågelprover och skicka in dem till analys i laboratorium. Projektets huvudsakliga syfte är att utreda de årliga förekomsterna av virus, särskilt influensa A-virus, och fördelningen av subtyper samt att få fram information om de virusstammar som förekommer i naturen. För insamlandet av prover svarar VFFI, Lapplands universitet och Helsingfors universitet. Laboratoriearbetet och de genetiska analyser- Övervakningen av virusinfektioner Influensa A-virus och paramyxovirus-1 (APMV-1) som orsakar Newcastlesjuka hos fjäderfä hör till de främsta sjukdomsalstrarna inom fjäderfäindustrin. Tamfåglar är ofta mycket känsligare för allvarliga sjukdomar än sjöfåglar och den sjukdomsalstrande förmågan hos influensa A och APMV-1 kan rusa i höjden när tamfåglar drabbas av en epidemi. Virusen sprider sig fort inom och mellan hönsgårdar, bland annat via fåglar eller förorenat vatten och foder. De försiktighetsåtgärder som ska vidtas när en virusinfektion av influensa A eller APMV-1 har konstaterats hos tamfåglar är omfattande och dyra, och i vårt land används inte vaccinering som en metod att förebygga infektionssjukdomar bland tamfåglar. I stället försöker man i Finland bekämpa infektionerna genom att isolera tänkbara Virusinfektioner hos sjöfåglar i Finland - resultat från kartläggningen av virusförekomsten Hannu Huttu 62 Jägaren 3 / 2008
• na görs på Livsmedelssäkerhetsverket Evira och Haartman-institutet på Helsingfors universitet Jägarna i de olika jaktvårdsdistrikten skickar årligen in ungefär 300 blodprover på läskpapper och cirka 100 penslingsprover från svalget och kloaken på fåglar. Penslingsproverna kommer huvudsakligen från tre orter; Utajärvi, Maaninka och Lampi. Eventuella infektioner konstateras i blodproverna genom att man undersöker förekomsten av virusantikroppar och på penslingsproverna genom en undersökning av virus-RNA. Det går också att odla virus från penslingsproverna, vilket gör det möjligt att företa en närmare undersökning av sjukdomsalstraren. När vi känner till ordningsföljden på virusets RNA kan vi avgöra virusets subtyp, ursprung och sjukdomsalstrande förmåga. Förekomsterna av virus i proverna åren 2006 och 2007 Proverna som skickades in år 2006 har blivit undersökta i sin helhet och resultaten har publicerats på webbsidan www.virologyj.com . Influensa konstaterades i 11,3 procent av alla prover tagna på sjöfåglar. Ungefär hälften av proverna kom från gräsänder och hos dem konstaterades A-virus hos hela 16,3 procent. Kartan här invid visar den geografiska spridningen hos förekomsterna av virus och antikroppar. Vi lyckades isolera sju stammar av influensavirus för närmare undersökningar. Alla virus som isolerades år 2006 hörde till lågpatogena stammar av subtypen H3N8. Nära släktingar till de här virusen har tidigare isolerats i Kina och de övriga nordiska länderna. Proverna från hösten 2007 visade fler subtyper. Vi isolerade inte bara subtypen H3 utan också lågpatogena stammar av subtyperna H5 och H6. Virus av typen APMV-1 som orsakar Newcastlesjukan konstaterades i 5,2 procent av fåglarna och var vanligast hos kricka. Virus av två olika slags APMV-1 isolerades i fyra av proverna. Den ena typen hade inte påträffats tidigare i Finland. Även om det troligen knappt alls förekommer några fågelflyttningar över Atlanten så visade det sig att en del av de isolerade virusen av typen APMV-1 var genetiskt väldigt likartade som nordamerikanska stammar. Penslingsproverna visade sig vara en effektivare metod för att påvisa förekomsten av virus än letandet efter antikroppar. Proverna som jägarna skickat in var till sin artfördelning mycket representativa för de jaktbara sjöfågelarterna. De fyra vanligaste arterna bland proverna var gräsand, kricka, bläsand och knipa, vilka utgör ungefär 90 procent av det årliga sjöfågeluttaget i vårt land. På basis av den höga isoleringsprocenten visade sig proverna också hålla hög kvalitet. gjordes år 2006 påträffades inga antikroppar för Sindbis, men däremot hittades tre infekterade individer när över 800 flyttfåglar undersöktes under vårflyttningen åren 2004 och 2005, nämligen en törnskata, en rödhake och en taltrast. Årligen konstateras mellan 16 och 41 fall av kumlingesjukan, det vill säga en fästingburen hjärninflammation som orsakas av TBE-virus. Somliga av fallen utvecklas till en allvarlig nervinfektion. Fåglarnas roll i det här virusets kretslopp i naturen är fortfarande oklar. I Finland har TBE-virus isolerats från bland annat trastar. TBE-viruset har en nära släkting, West Nile-viruset, som sprids genom myggor och orsakar feber hos människor och hästar. Viruset har isolerats hos över 300 fågelarter. Nästan alla fågelarter är mottagliga för en West Nile-infektion och i synnerhet kråkfåglarna blir lätt allvarligt sjuka. År 1999 bröt en epidemi ut i Nordamerika som var orsakad av detta virus. Det spred sig över hela kontinenten och över 16 000 människor insjuknade i varierande grad i feber eller nervinfektioner. Det är fullt möjligt att flyttfåglar sprider West Nilevirus och eventuellt också TBE-virus. Sjöfågelproverna undersöktes också med avseende på antikroppar för de här två virusen. Hos tre gräsänder i sjöfågelmaterialet påträffades antikroppar mot ett virus som var snarlikt West Nile. Den fortsatta forskningen Kännetecknande för en reservoar eller "lagervärd" är den utbredda förekomsten av viruset i en population och värdens låga benägenhet att insjukna. Troligen är de vilda fåglarna delaktiga i spridandet av både influensa A-virus och flera andra zoonos-virus. Sindbisviruset orsakar hos människan symptom i leder och hudutslag. Sjukdomen kallas pogosta och förekommer närmast i norra Europa och särskilt i Finland. Ungefär fem procent av finländarna har blivit infekterade. Av någon okänd orsak når sjukdomen en topp vart sjunde år. Sindbisviruset infekterar inte bara människor utan också fåglar och man antar att vissa fåglar fungerar som värd för viruset och sprider det i nord-sydlig riktning. Människor infekteras genom myggbett. Skogshönsens populationer har tidigare brukat kollapsa med sex till sju års mellanrum, vilket påminner om pogostans epidemiska cykel. Av den här orsaken har tjädern, orren, järpen och ripan under de senaste åren varit aktivt delaktiga i Sindbisforskningen. Sedan år 2003 har jägare i olika jaktvårdsdistrikt årligen skickat in prover från 300 till 400 hönsfåglar. Hela 27,4 procent av skogshönsen var antikroppspositiva år 2003, alltså ett år efter pogostaepidemin hos människan. Åren 2004 till 2006 var däremot bara ett par procent positiva. Resultaten indikerar att skogshönsen medverkar i sjukdomens epidemiutbrott vart sjunde år. Vid den viruskartläggning av sjöfåglar som Jägarnas medverkan har varit av avgörande betydelse för virusforskningens vara eller icke vara. Vi önskar här framföra vårt tack till alla som har skickat in prover eller på något annat sätt deltagit i projektet. Ni har utfört ett värdefullt arbete! Virusprojektet fortsätter med en årlig insamling av penslingsprover från sjöfåglar och vi hoppas att det aktiva samarbetet ska fortsätta! Vi ska följa med fördelningen av subtyper hos fågelvirusen, de årliga förekomsterna och förmågan att orsaka sjukdom. Insamlingen av blodprover från skogshöns fortsätter också och gör det åtminstone till 2009, då vi väntar oss följande pogostaepidemi. G Resultaten av undersökningen av virus hos sjöfåglar publicerades i februari i Virology Journal: Lindh E, Huovilainen A, Ratti O, Ek-Kommonen C, Sironen T, Huhtamo E, Poysa H, Vaheri A, Vapalahti O: Orthomyxo-, paramyxo- and flavivirus infections in wild waterfowl in Finland. Virology Journal 2008, 5:35. Undersökningarna av Sindbisvirus leds av LT Satu Kurkela (Haartman-institutet, Helsingfors universitet, satu.kurkela@helsinki.fi). Resultaten av tidigare Sindbis-forskning på fåglar har publicerats: Kurkela S, Rätti O, Huhtamo E, Uzcátegui NY, Nuorti PJ, Laakkonen J, Manni T, Helve P, Vaheri A, Vapalahti O: Epidemiology of Sindbis virus infection in birds and human population in Finland. Emerging Infectious Diseases 2007, 14:1-194. Övriga virusinfektioner hos sjöfåglarna Virus som kan infektera en människa från ett djur kallas zoonos-virus. Ett stort antal ryggradsdjur kan bli infekterade av virus i naturen eller råka bli värd för ett virus. Jägaren 3 / 2008 63
• Forskarperspektivet Ekologerna jobbar i nätverk Bilden här invid är från april i fjol och visar toppekologerna i vårt land på paus under ett symposium. Det var i Joensuu och vi funderade tillsammans över hur ekologin i vårt land hade stigit till internationell toppnivå ­ men utan att glömma att vår ekologi också har genomlevt dystrare tider. Gråhårsmännen på bilden kommer att avgå ur aktiv vetenskaplig tjänst inom en överraskande snar framtid. De kommer att lämna efter sig en väldig lucka att fylla ­ eller kanske snarare att begapa. Men de finska ekologerna känner varandra och forskarna har bildat nätverk, vilket kan bli till vår räddning. ningen), Marcus Wikman (kunnig hjälp för okunniga) och Esa Ranta (en forskare av rang). I tankarna kan vi lägga ett kontaktnät över alla dessa 104 forskare och låta trådarnas tjocklek utgöra ett mått på samarbetets intensitet. Vi kunde också gruppera forskarna enligt deras gebit och lägga populationsekologer här och sjukdomsforskare där. Det skulle göra bilden lättare att greppa. I det följande tänkte jag berätta om några resultat som till och med bjöd på smärre överraskningar trots att det gällde mina egna arbeten. Med den här uppställningen blev nämligen andelen internationella kontakter häpnadsväckande liten - under 20 procent - och merparten av kontakterna var ryska. Den ryska vetenskapskulturen inklusive författarförteckningarna avviker från vår. I synnerhet Sverige och Norge blir styvmoderligt behandlade. Men hur är detta möjligt? Jag har ju gjort ett femtiotal tjänsteresor till bägge länderna. Men det har handlat om forskningsadministrativa uppgifter och inte om någon egentlig forskning. Medlemskap av olika slag, arbetsgrupper, fackmannamöten, symposiearrangemang, föredrag och kongresser, skapandet av en vetenskaplig publikation inklusive redaktörsuppgifter ... och så vidare. Allt detta har jag lagt ner tid på i Skandinavien. De saker som jag har gjort tillsammans med exempelvis svenskarna har varit av rätt teoretisk natur. Rent generellt är det ju så, att viltets (och i synnerhet hönsens) populationsekologi är en mycket lokal affär, vilket innebär att det också blir färre gemensamt skrivna artiklar. Men att detta kom som en överraskning, det måste jag medge! Hälften av mina medskribenter återfinns på olika universitet i vårt land och över hälften av dessa på Helsingfors universitet. På den här punkten noterar jag ett minus i bokföringen för mig själv. Åbo och Joensuu universitet har alldeles i onödan fått en alltför undanskymd plats. Visserligen undervisar jag på Joensuu universitet, vilket betyder att min snabbanalys sannerligen inte berättar hela sanningen om samarbetets omfattning och beskaffenhet. Märkligt nog spelar forskningsinstituten en blygsam roll vid detta forskarsamarbete. Om detta håller streck också mera generellt är det kanske skäl att misstänka eventuella synergifördelar vid sammanslagningar av forskningsinstitut. Mitt eget forskningsgebit omfattar sju olika delområden: populationsekologi (som klar etta), landskapsekologi och arters miljökrav, ekologisk energetik, fysiologi, jakt och predation, biodiversitet och förekomsten av vilt samt vissa metodologiska uppgifter. På varje delområde har jag haft både doktorander och studerande i färd med sin pro gradu, vilket förstås också sätter sina spår i min "publikationsanalys". Delområdena som jag nämnde kan kanske också betraktas som ett slags kunskapsområden, men vissa bitar som exempelvis genetiken lyser med sin frånvaro. Och vad beträffar frågor som tjäderbeståndens populationsdynamik, strukturen hos tjäderns spelplatser och tjäderns geografiska utbredning så finns här ett och annat som kommer att förbli olösta mysterier för mig. Somliga luckor och brister kan förstås fyllas ut genom målmedvetet samarbete, som exempelvis publikationsanalys på forskningsinstitutsnivå. Dessutom borde man allt emellanåt göra en kontroll av nätverkets tillstånd. Det kan hjälpa oss att fatta riktiga beslut för den fortsatta kursen. I Sverige finns det inte något viltforskningsinstitut eller motsvarande på samma sätt som hos oss utan viltforskningen är förlagd till olika universitet. Det finns en särskild kommitté, där jag har var utländsk medlem, som beviljar medel till viltforskarna. Dessa samlades för ett par dagar på ett kongresscenter i Stockholms skärgård. Deltagarna fick börja med att kort presentera sig själva. Efter ett slag började jag misstänka att det var någonting märkligt på gång, vilket det mycket riktigt också visade sig vara! På den här tillställningen var nämligen jag ­ en finländare ­ den enda som kände alla närvarande från förut! De svenska viltforskarna för en evig kamp i stipendiernas malström. Det är ett skoningslöst liv där man inte nödvändigtvis ens känner sina konkurrenter! G Skribenten är forskningsprofessor på Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet I Jag grävde fram min tämligen uppdaterade förteckning över vad jag publicerat. Vaskade fram uppgifter om mina medskribenter och försökte mig på en analys av mina kontakter och kopplingar ut i forskarvärlden. Jag tog bara med det som jag hade skrivit för forskarsamhället, där författarna utgörs av yrkesforskare eller studerande. Den här begränsningen skar ner antalet artiklar från ungefär femhundra till cirka tvåhundra. Sammanlagt 104 personer har varit min medförfattare. Av dessa har 46 varit det en enda gång medan över 20 forskare har varit det minst fem gånger. Trion i täten kommer inte som någon överraskning. Det är Pekka Helle (min medarbetare vid hönsfågelforsk- Harto Lindén, 64 Jägaren 3 / 2008
• |V EN |V EN TI LE R AND E | TI LE R AND E | VÄ VÄ R M ELA MI N R M ELA MI N 99,- 59,- VATTENTÄTT VENTILERANDE N North Ice M MEMBRANSTÄLLPAKET FÖR FRILUFTARE > AIR-TEX-membranställ röd/svart för damer, blå/svart och grå/svart för herrar > Microfleece-mellanställ. Färg svart. > Fleecejacka. svart/röd för damer svart/grå fö herrar svart/g för svart/grå fö art/gr ar g > Teknisk t-shirt. Teknis Te isk sh Teknisk t-sh röd/grå för damer röd/g röd/ å röd/grå ör d/grå grå/svart fö herrar grå/sva grå/svart för å/svart > Liner-strumpor. Li e r m Liner-strum > RIB-mössa. RIB-mössa RIB-mössa. ss ssa För damer För damer ö ör me er För herrar s lekar st leka XS storlekar XXS­S storlekar XXS­ storlek XXS­XL, XXXL + leveranskostnader HELA PAKETET TILL PA POSTORDERPRIS POSTOR 119,- Beställ www.eratukku.fi eller från numret 020 747 7000 (mån­fre 9­17) ULEÅBO ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 | HAPARANDA, Ikano-huset ÅBORG, A intie VANDA, Valimotie VA limoti TAMMERFORS, Possijä v nkatu ER R S, s kat PARANDA, Ikan hu et A D DA h + leveranskostnader POSTORDERPRIS + leveranskostnader ER AD | VAT T ER AD | VAT T North Ice TRAVIS-SKALJACKA för damer och herrar Vattentätt, ventilerande AIR-TEX2membran. Tejpade sömmar, ytterfickor med stänktäta dragkedjor. Ärm med tejpad ficka för t.ex. mobiltelefonen. Justerbar huva och nederkant, ventilering under armarna. Storlekar XXS-XL TT TÄ EN EN TÄ TT North Ice HANS (herrar) ELLER YLVA (damer) SKALBYXOR Förhöjd midja baktill, ventilering vid höfterna. Justerbara benslut, sidofickor med dragkedja. Storlekar XXS-XXXL POSTORDERPRIS
• Jakten på statens marker Rovdjursövervakningen i markerna I Jaktövervakningen på Forststyrelsen har flera målsättningar och under innevarande år hör tryggandet av järvstammen till dem. Till jaktövervakarnas uppgifter hör däremot inte att sköta om biotoper, vilket innebär att vi koncentrerar oss på de mänskliga hoten, det vill säga tjuvjakten. Den här målsättningen är förstås inte någon nyhet utan har alltid funnits där, för allt vilt och alla stora rovdjur. Det är övervakarnas uppgift att tillse, att jakten på de stora rovdjuren går lagligt till och att avslöja begångna jaktbrott. Här vill jag betona att där oegentligheter förekommer så handlar det inte längre om jakt utan om ofredande eller tjuvjakt. Spårlöpor och snöskoterspår Högsäsongen för både jaktövervakningen och ofredandet av rovdjuren infaller på vårvintern då spåren är lätta att se och det största rovdjuret av dem alla ­ björnen - redan är på benen. Det händer att spårlöporna får sällskap av snöskoterspår. För jaktövervakarna ute i markerna kan den grymma verkligheten sammanfattas som så, att varje rovdjur som rör sig när snön ligger blir förföljt av en snöskoter. När ett sådant fall kommer till myndigheternas kännedom är det vår uppgift att ta reda på om det handlar om laglig verksamhet eller olagligt ofredande. Det kan exempelvis röra sig om en lagenlig undersökning av eventuella skador på renar. Det är också fullt möjligt att få tillstånd att använda snöskoter för att jaga ett rovdjur som har orsakat skador. Dessutom sysslar också viltforskare med att fånga stora rovdjur. Allt detta är exempel på lagliga och naturliga förklaringar och åter en gång ser vi hur viktigt det är att informera. Det vill säga, att om jaktövervakaren har blivit informerad så är saken därmed klar och resurserna kan läggas på någonting annat. Om vi däremot inte har blivit informerade måste vi utreda saken. Grovt eller inte? Forststyrelsens jaktövervakare övervakar i samarbete med polisen och gränsbevakningen läget ute i markerna och håller ögonen öppna efter jaktbrott. Om det är någonting olagligt som har skett ska vi utreda vad som har hänt. Under fjolåret kunde vi tack vare detta myndighetssamarbete uppdaga sexton fall där vi med säkerhet kunde fastställa att ett stort rovdjur hade blivit ofredat eller olagligt fällt. I ett mycket större antal fall kunde vi konstatera misstanke om brott, men rovdjuret hade kommit helskinnat undan eller så förblev utgången av händelseförloppet oviss. Brott som gäller ofredande av stora rovdjur och tjuvjakt är svåra att konstatera och utreda. Undersökningen sköts av polisen och numera också av gränsbevakningen. Brottslingar som kan åtalas och fällas har en förebyggande verkan. Men straffets stränghet och den avskräckande effekten är klart större i de övriga nordiska länderna än hos oss. Om orsakerna till denna vår praxis kan vi bara gissa, men en förklaring kan vara att den finska jägaren fortfarande andligen står närmare skogen än grannarna i väster - på gott och ont. Från polishållet har det föreslagits att strafflagen skulle utökas med brottsrubriceringen grovt jaktbrott (vilket föreslogs redan år 2003 av Jägarnas Centralorganisations representantmöte, red anm). Ett sådant tillägg skulle inte bara innebära strängare straff utan också, vilket vore viktigare, effektivare brottsutredningar. Detta skulle i sin tur öka risken för att åka fast. En väl genomförd brottsutredning skulle dessutom öka jaktövervakarnas arbetsmotivation när dessa ser att deras insatser har effekt. G Rajavartiolaitos Erkki Turtinen, regionchef 66 Jägaren 3 / 2008
• Valmistaudu jahtikauteen laittamalla "kepsi" kuntoon. Lähetä laitteesi keväthuoltoon! Kevään huoltotarjous koskee GPS-pantaamme TRACKER TTA310 V1.03-V1.06 (tarjous ei koske TTA-310i pantaa) Huoltoon sisältyvät seuraavat elementit: Akku (Norm. 35 ) A-kuori (18,18 ) B-kuori (7,8 ) Pantapidike (20 ) SIM-luukun tiiviste (2,5 ) Työ (70 ) Ohjelmistopäivitys (lisäominaisuudet mm. virtakytkin 1,5 kierrosta, jolloin ei sammu vahingossa, yhteensopivuus MyWay Navigator -tuotteisiin ilman Telematic Proxy -ohjelmaa) Saat ohjeet pannan huoltoon lähettämisestä netistä www.tracker.fi Ny t 99 + toimitusk (OVH 153,50 ) ulut Tutustu uutuuksiimme Riihimäen Kansainvälisillä erämessuilla 5.-8.6. osastolla A23-25. Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo | sales@tracker.fi Lisätietoja www.tracker.fi tai 08 521 9290 Asiakastuki 0600 414 610 | 0,95 min+pvm (ma-pe klo 8-20, la klo 9-16) '
• ärlekl mat Av k til Aila Hietala Schwezerschnitzel för fyra personer 650 1½ 1½ 4 4 g tsk tsk skivor skivor yttre filé av älg salt viltkrydda rökt skinka svartstämplad ost Älgfilé för sex personer 900 g Marinad: 1 dl 2 dl 2 1 3 20 1 tsk 1 tsk 1 tsk 1 msk älgfilé olja rödvin lökar morot vitlöksklyftor enbär grönpeppar svartpeppar viltkrydda sojasås 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 1 litet kålhuvud (ca 800 g) För kokande av kålen: 1½ l vatten 1 msk salt 1 tsk mejram 2 pkt bacon 1 tsk salt Sås: 4 dl 1 4 msk 1 dl steksky +vatten köttbuljongtärning mörk maizena matgrädde 10. 11. 12. 13. 1. Krossa enbären och pepparn i en mortel. Blanda marinadingredienserna. Torka av filén. Lägg filén i marinaden. Lägg på ett lock och sätt in kärlet i kallt. Låt marineras i 2 dygn. Vänd filén emellanåt. 2. Koka upp vattnet och tillsätt saltet och 68 Jägaren 3 / 2008 14. mejramen. Skär med kniv ett snitt i kålhuvudets stam. Lägg huvudet i kryddat vatten i en kastrull för att koka. Lösgör kålbladen anefter de lossnar under kokningen. Skär bort den tjockare stamändan från kålbladen. Bred ut kålbladen på arbetsbordet så att de överlappar varandra. Strö ½ tsk salt över kålbladen. Bred ut baconskivorna över kålbladen. Lyft filén ur marinaden och strö 1 tsk salt över filéns yta. Lägg filén på baconskivorna. Rulla till en rulle. Fäst rullen med tandpetare. Lägg rullen i en smord ugnsform. Häll över marinaden i ugnsformen. Tillsätt 2 dl vatten i formen. Häll 1 msk sirap över rullen. Täck formen med stekfolie. Lägg in formen i ugn i 175° för stekning. Ös steken under stekningn med skyn i formen. Stektid 1½- 2 timmar. Använd stektermometer om du har en sådan. Ta den stekta filén ur formen. Sila buljongen i en kastrull. Lägg köttbuljongtärningen i buljongen. Avred med mörk maizena. Koka upp, tillsätt matgrädden och värm upp såsen. Skär upp filén i tunna skivor. För över dem på ett serveringsfat. Häll litet sås över filéskivorna. Servera resten av såsen skilt. Servera med pariserpotatis och ugnskokta rotfrukter. För panering: 4 msk vetemjöl 1 tsk salt ½ tsk vitpeppar 2 ägg 6 msk skorpmjöl För stekning: Smör eller olja Dekorera med citronklyftor och persilja 1. Skär upp filén i tudelade biffar med delarna fast i varandra i ena kanten. 2. Bulta biffarna mycket tunna. 3. Krydda med salt och viltkrydda. 4. Lägg en skiva rökt skinka och en skiva ost på varje biffs ena del. 5. Vänd den andra delen på. 6. Blanda in vitpepparn och saltet i vetemjölet. Töm äggen på en tallrik. Mät upp skorpmjölet på en djup tallrik. 7. Värm upp stekpannan. 8. Vänd biffarna först i vetemjölet, sedan i ägget och till slut i skorpmjölet. 9. Stek biffarna vackert bruna på båda sidorna på låg temperatur. 10. Dekorera med citronklyftor och persilja när du lägger upp schnitzlarna för servering. 11. Servera med klyftpotatis, ugnskokta rotfrukter och grönsallad. PS. Biffarna är mättande och delikata.
• Rådjursgryta recept för 3-4 personer 750 100 50 50 50 2 1 3 100 6 1 1 15 15 15 10 rådjursstek morot palsternacka selleri purjo lökar rödlök vitlöksklyftor g mango olja dl vatten köttbuljongtärning tsk salt hela grönpepparkorn hela rosépepparkorn hela svartpepparkorn enbär g g g g g Harfrestelse recept för 6 personer 600 g 1 3 1 1 1 1 150 120 50 4 2 200 1 1 1 tsk tsk tsk kg g g g dl dl g tsk tsk tsk harfärs lök vitlöksklyftor olja salt svartpeppar viltkrydda potatis batater palsternacka purjo matgrädde vatten grönpepparsmältost paprikapulver örtkryddsblandning salt Låda på rökt hjortkött 250 5 5 1 1 ½ ½ g dl tsk tsk tsk tsk tärnat rökt hjortkött mjölk ägg salt paprikapulver vitpeppar grovmalen svartpeppar 1. Tärna det rökta hjortköttet till små tärningar. 2. Blanda ägg, mjölk, kryddor och köttärningar. 3. Häll över blandningen i en smord ugnsform. 4. Grädda i 150° ca en timme. Mot slutet kan du öka temperaturen till 175°. Lådan får då vacker färg. 5. Servera som en lätt kvällsmåltid med sallad eller t.ex. hardolmar. 1. Tärna köttet till stora tärningar. Bryn köttärningarna i olja. 2. Tärna löken. Bryn också löken i olja. 3. Koka upp vattnet och lägg i buljongtärningen. Tillsätt de brynta köttärningarna, löken samt kryddorna och saltet i grytan. 4. Sätt in grytan i 175° för att ugnskoka. Blanda om i grytan emellanåt. 5. Skala rotfrukterna, rödlöken och mangon. Tärna en aning mindre än köttärningarna. 6. Bryn rotfruktstärningarna i olja. När grytan har småkokat i en timme tillsätts de tärnade rotfrukterna och rödlöken. Blanda. 7. Låt grytan småkoka ännu ca halvannan timme så att kött och rotfrukter är mjuka. 8. Lägg till sist mangotärningarna i grytan och värm upp den så att också mangotärningarma blir varma. 9. Dekorera med persilja, servera med potatismos, lingonsylt och rödkålssallad. 1. Tina upp haren, men lämna den en aning stel. Torka av med hushållspapper. Avlägsna hinnorna och stycka i små bitar. Mal köttet i köttkvarn en gång. Till det här receptet används en halv hare. 2. Bryn färsen, löken och vitlöken i olja. Krydda med salt, svartpeppar och viltkrydda. 3. Skala potatisen. Strimla och skölj med kallt vatten. Låt rinna av. 4. Skala bataten och palsternackan. Strimla till tunna stickor. Skiva purjon. 5. Smörj en ugnsform. Lägg potatisen, rotfrukterna, purjon och färsen i lager i formen. Potatisen överst. 6. Sätt vattnet och grädden i en kastrull. Koka upp. Tillsätt smältosten i små klickar. Blanda så att osten smälter i buljongen. Tillsätt kryddorna. Häll buljongen över i formen. Pressa innehållet i formen så att vätskan sugs upp jämt. 7. Lägg in formen i ugnen i 200° för 30 minuter. Sänk temperaturen till 175°. Grädda formen i ca 1½-2 timmar. 8. Servera med lingonsylt, saltgurka och riven morot. Aila Hietala är född i Paavola i Uleåborgs län. Hon är professionell kokfru och har 40 års erfarenhet av matlagning i storhushåll. För närvarande verkar hon som kokfru i Punkalaidun samskola. Hennes stora intresse utöver arbetet är att planera och experimentera med nya recept. Intresset har resulterat i två kokböcker. Ailan keittokirja 2 utkom våren 2006. Recepten vi nu tar del av kommer från den kokboken. Jägaren 3 / 2008 69
• Ungdomsspalten Under detta år kommer vi i varje nummer av tidningen Jägaren att presentera ett av de fem projekt som har belönats av JCO:s ungdomsfond. Pristagarna och artiklarna är tänkta att tjäna som föredöme och inspiration för alla jägare! I det här numret presenterar vi jaktföreningen Oravalan Metsästäjäts långsiktiga ungdomsarbete som på sätt och vis nådde en kulmen år 2007 då djur- och naturtexter av eleverna i Oravalaskolan gavs ut i bokform. Jaktföreningen Oravalan Metsästäjät satsar på ungdomarna! Jaktföreningen Oravalan Metsästäjät omfattar en enda by och grundades år 1957. Redan i slutet av 60-talet började vi i föreningen satsa på ungdomar. Då var studieklubbar i ropet och verksamheten gick på högvarv. Oravalan Metsästäjät hakade på och kom på det sättet igång med sitt ungdomsarbete. I början studerades det viltvård för Pekka Häkämies och mötesteknik för Pentti Manninen. Ari Mikkola P å 80-talet blev det mera fart på verksamheten när vi började med skidtävlingar för barn. Tävlingarna ordnades samtidigt som jaktföreningens egna skidskyttetävlingar. Här någonstans kläcktes idén att ta med barnen och ungdomarna ut och se på djuren och naturen kring byn. Vi kom igång med naturstigar under tävlingsartade former på somrarna enligt principen att varje deltagare är en vinnare. Vi snitslade en stig med över tio kontroller i terrängen vid vår jaktstuga. Ungdomarna gick stigen i grupper och barnen tillsammans med sina föräldrar. Vår "sommarpromenad i skogen" drog till sig ett stort antal deltagare. Stigen användes också på mästerskapsnivå av Valkeala-Kouvola jvf och blev senare populär även utanför jaktvårdsföreningens gränser.Vi blev tvungna att flytta på hela härligheten till Oravala lågstadiums skolgård för att få plats för alla deltagare och förlade stigen till Oravala herrgårds skogar. Alla deltagare fick en medalj om halsen och godis i premie. Samarbetet med skolan kom igång sedan vi hört av en lärare - Kalevi Pekkanen - om ett samarbete som inletts mellan jägare och en skola i Savitaipale. Lärarna i vår byskola tände på idén och lät informationen gå vidare till eleverna. Läraren Pirkko Iiskola diskuterade ärendet på tumanhand med sin kollega och därmed var grunden lagd för de kommande aktiviteterna. Skolan lade in i undervisningsplanen att det en gång på hösten och en gång på våren skulle stå jakt och viltvård på schemat, och så rullade det hela igång. Vi promenerade längs stigar och bryn, letade efter djurspår, identifierade fåglar och fällde aspar för hararna. Vid skolan byggde vi tillsammans en utfodring med tak för hararna. Jaktföreningen stod för höet och havren Duktiga Anni Solanterä grep tag i bågen och visade på jaktstigen hur pilar ska skjutas. 70 Jägaren 3 / 2008
• och barnen skötte om anläggningen, och visst var det kul att sedan stå i skolfönstren och titta på matgästerna! Jukka Junnola och Pekka Häkämies är välkomna besökare i skolan och de pratar om djur och svarar på frågor som ibland kan vara riktigt knepiga. På våren gör vi en utfärd till Lintukymi för att titta på när fåglarna flyttar och ett par gånger har vi gjort en lyckad utfärd för att titta på orrspel nära flygfältet i Selänpää. Eleverna har tyckt att det är värt besväret att stiga upp så tidigt. Vi har också varit till fågeltornet i Jaala och där finns det mycket att se. Med buss har vi gjort exkursioner till Finlands Jaktmuseum, vildsvinshägnet i Elimäki, ett fågelvatten med änder och till arboretumet i Mustila där det också finns en naturstig. Vi har också bjudit in olika fackmän med naturanknytning till skolan, som exempelvis Lassi Kujala som visade bilder från Repovesi nationalpark och berättade om parken. Och Timo Suomalainen som är en hejare på fåglars läten. I vintras hade vi den finska stövaren som tema och Seppo Lahtela från Kymmene kenneldistrikt berättade inlevelsefullt medan vi grillade korv vid en brasa. På hemvägen gjorde vi en avstickare för att titta på tio stövarvalpar som var bara två veckor gamla. Jaktvårdskonsulenten Jouni Tolvanen på Kymmene jaktvårdsdistrikt och Leena Huuhilo på Valkeala-Kouvola jaktvårdsförening har varit till stor hjälp vid arrangemangen. Vi har lärt oss mycket och Pekka och Jukka har delat med sig av kunskaperna i flera andra byar i kommunen. Till skolans samlingar har donerats en tjädertupp och en mårdhund som åskådningsmaterial. Efter nästan varje expedition har eleverna fått förvandla sina upplevelser till teckningar. En gång hölls det till och med en teckningstävling med en domare som utsåg de bästa! Inspirerade av Jukka Junnola har barnen skrivit om sina naturupplevelser som sedan har sammanställts till en bok som heter Oravalan koulun luontotarinoita. Redaktör Jukka Junnola, teckningar Pekka Junnola, foton Jouni Tolvanen och ombrytning Ulla Parikka. Två upplagor är redan utsålda och avkastningen från boken går till ungdomsarbetet. Kymmene-Vuoksen 4H-distrikt arrangerar en naturskola där vi på jaktföreningen tar hand om en jaktstig med kontroller. Tarja Lappalainen och Seija Ruokonen har trollat fram en alldeles enastående upplevelse för barnen och ungdomarna. Så det är inte att undra på att stigen på en dryg månad har promenerats av ungefär 2900 skolelever! Och så gott som varje gång har jaktstigen enligt besökarna varit toppen. I skolorna i Utti och Valkeala har 4Hs "mörka skog" som ordnas inomhus gett också jägarna en viltstig av bästa märke. Låt oss alltså ge våra barn och ungdomar kunskaper om naturen runt omkring oss och jakten! Låt oss ge dem möjligheter till natur som är vacker och givande! Natur där vi kan koppla av och njuta!! G Samarbetspartner i fonden för ungdomsverksamhet: Leupold kikare, långa Baikal - krutvapen Jaktgevär Garmin kart-GPS, Jahti-Jakt - jaktkläder Huomaa!!! Tutustu!!! Jaktinspirerad frågesport på nätet Nu finns det en jaktinspirerad frågesport på vår sajt riista.fi! Det här toppenpopulära jaktfrågespelet är skapat av företaget Älypää Oy och finns även på företagets webbsida www.alypaa.com. Testa och repetera dina kunskaper eller lär dig mera och spela mot klockan! Ett viltinspirerat komihågspel på riista.fi! Artidentifieringsbilderna i Jägarhandboken finns nu på nätet som ett komihågspel. Spelet lägger ut åtta par att komma ihåg och hitta medan klockan tickar. Du kan också klicka fram beskrivningar av de olika arterna. Spelet är ett utmärkt övningsmaterial inför jägarexamen! Jägaren 3 / 2008 71
• Jägarorganisationen meddelar I Jaktchef Jukka Purhonen på Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt har alterneringsledighet 1.4-31.10.2008. Under ovannämnda tid fungerar Olli Kursula som tf jaktchef och Teemu Lamberg som tf viltvårdskonsulent. Kontaktuppgifter: Olli Kursula 0400-243 414, olli.kursula@riista.fi Teemu Lamberg, 040-4878 987, teemu.lamberg@riista.fi . BEFATTNINGSARRANGEMANG Ändrade adresser I Forssa-Tammela jvf: ny verksamhetsledare Heikki Sillanpää, Ihamäentie 21, 30100 FORSSA, tfn 050-592 3224, email forssa-tammela@riista.fi I Jyväskylänejdens jvf: ny verksamhetsledare Jani Nuijanmaa, Liinakatu 5, 41160 Tikkakoski, tfn 040-5052 274, jyvaskyla@riista.fi. I Pihtipudas jvf: Onni Nykänen, Tahkonpolku 10 B 9, 44800 Pihtipudas, tfn 040-575 6397, onni.nykanen@gmail.com Skytteintressets framtid oroar I Nätverket av skjutbanor hotas av utglesning pga strängare miljökrav, som t.ex. den eventuella risken för att marken förorenas av bly som ansamlats i grunden och det buller verksamheten förorsakar. Verksamheten på skjutbanorna regleras av inemot 20 lagar. Vilka krav tillför det nya skjutvapendirektivet den finländska lagstiftningen? För att diskutera dessa och många andra för jägarna väsentliga frågor samlades beslutsfattare, utövare, organisationer och företag inom vapen- och skyttegebitet i slutet av april i tecknet av ett seminarium. Enligt europarlamentariker Lasse Lehtinen ger Europeiska unionens nyligen ändrade skjutvapendirektiv möjligheter för vapen- och skytteintresset att fortsätta i nästan oförändrad utsträckning i Finland. Det förutsätter inte åtstramade åldersgränser. De skyldigheter som följer med direktivet ska inrymmas i Finlands egen lagstiftning och från dessa får inte avvikelse ske i uppluckrad riktning. Enligt Lehtinen kan dock inte EU beskyllas, om det på åtgärd av regeringen eller riksdagen stiftas en strängare lag i Finland än vad direktivet förutsätter. Enligt chefen för inrikesministeriets lotteri- och vapenförvaltningsenhet, regeringsrådet Jouni Laiho, torde det utgående från ändringarna i direktivet kunna åstadkommas en lagproposition som tillfredsställer skyttar och jägare. Lehtinens redogörelse för hur ändringen av direktivet framskred var synnerligen intressant. Avsikten var ursprungligen att ändringen skulle vara en rutinåtgärd, med vilken FN:s internationella protokoll om bekämpning av olaglig tillverkning av och handel med vapen överförs till europeisk lagstiftning. Ändringen av direktivet bereddes i parlamentets utskott för den inre marknaden under ledning av en tysk grön politiker. Enligt Lehtisen hade endast fyra av utskottets drygt 40 medlemmar nångång hållit ett vapen i sin hand. Därför utvecklades också rutinåtgärden till en mycket känsloladdad och mångskiftande process. De ivriga parlamentsmedlemmarna ville tillföra förslaget ett stort antal världsförbättrande detaljer. T.ex. föreslogs det att användningen av vapen skulle förbjudas helt för under 18-åringar. Det här skulle, om det hade realiserats, ha varit förödande för våra unga jägare och skyttar. Lyckligtvis vann förnuftet till slut och slutresultatet för direktivets del är bra. För de finländska unga jägarna är det fint att vi har påverkare i europarlamentet av Lasse Lehtinens kaliber, som är starkt motiverade att bevara jaktmöjligheterna för unga finländare, den finländska vapenkulturen och god praxis också i framtiden. Det behövs en ny skjutbanelag Inrikesministeriets Jouni Laiho tog upp nuvarande ytterst bristfälliga och motstridiga bestämmelser om skjutbanor. Enligt Laiho är nuvarande lagar om skjutbanor mycket gamla - om anläggning och underhåll av skjutbanor har det stiftats två lagar i början av 1900-talet. Utöver dessa ingår de mest centrala bestämmelserna om skjutbanor i förordningen om miljöskydd, statsrådets beslut om bullernivå och skjutvapenlagen. Enligt Laiho har problem också uppstått för att skjutbanorna hör till flera olika ministeriers inrikes-, miljö-, undervisnings- samt social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Vilket ministerium som bär ansvaret har inte klarnat trots att sporadiska underhandlingar mellan ministerierna har förekommit redan på 1990-talet och 2000-talet. Enligt Laiho är nuvarande situation ohållbar och därför hoppades han att statsrådet skulle avgöra frågan och ge något ministerium i uppgift att bereda en ny lag om skjutbanor. Av samma åsikt om skjutbaneverksamhetens komplicerade paragrafdjungel var också Finlands Sportskytteförbunds verksamhetsledare Risto Aarrekivi. Enligt honom är det problematiskt att skjutbaneverksamheten regleras av närmare 20 lagar. Skjutbanorna arenor för grundläggande motion Enligt Aarrekivis åsikt borde samhället utöver att verställa en revision av lagstiftningen om skjutbanor också vara starkt involverad i utvecklingen av skjutbanorna genom att säkerställa de nuvarande banornas verksamhetsförutsättningar med planering. Idag begränsas nyttjandet av banorna i och med att byggandet av bostäder expanderar. Det är ju inte den intresserade skyttens eller skjutbanans fel om någon bygger inom skjutbanans bullerområde och sedan börjar beklaga sig över ljudet från skotten. Problemet är att skjutbanorna förefaller att vara enbart en belastning för kommunerna och föremål för planeringens och beslutsfattarnas godtycke. Skjutbanorna borde vid sidan av sportplaner och -hallar vara en form av platser där grundläggande motion kan utövas. Det här vore verkligen önskvärt för de 500 000 personer för vilka skytte är ett viktigt fritidsintresse. Enligt toppskytten Juha Hirvi, som förbereder sig som bäst för sin sjätte olympiad, är det onödigt att förvänta sig att det föds nya toppskyttar om vi inte har tillräckligt många skjutbanor och platser för skytte. ­ Jag skulle inte vara här idag för att diskutera om det inte hade funnits en skjutbana inom Kotka stadsområde i början av 80-talet. Enligt Aarrekivi borde antalet banor fördubblas inom det befolkningsrika Nyland. Inom Storhelsingfors finns det inte för närvarande ett enda för civilbruk avsett skyttecentrum med möjligheter för flera grenar medan det inom Stockholm finns 45 banor. Vore det skäl för oss att för en gångs skull ta lärdom av svenskarna? Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas centralorganisation Lasse Lehtinen var en av huvudarkitekterna i de slingrande turerna kring EU:s vapendirektiv. Den slutliga formuleringen av direktivet gör det möjligt för vår vapentillståndspolitik att fortsätta i det närmaste oförändrad. Tack Lasse! Jouni Laiho var skjutbaneseminariets andra huvudinledare. Laiho medgav att vapendirektivets ordalydelse möjliggör en lagtext som tillfredställer skytteutövarna. 72 Jägaren 3 / 2008
• I FACE, the Federation of Associations for Hunting and Conservation of the EU I La FACE, la Fédération de chasse et de Conservation de la Faune Sauvage de l'EU, I FACE, der Zusammenschluss der Verbände für Jagd und Wildtiererhaltung in der EU, is seeking to recruit from June 2008 onwards for its Brussels' based Secretariat, a souhaite engager à partir de juin 2008 pour son Secrétariat basé à Bruxelles, un sucht ab Juni 2008 für sein Sekretariat in Brüssel einen Director "Public Affairs & Communication" to develop and implement - as part of the Senior Management Team and in cooperation with the Secretary-General and the Public Affairs and Communication Teams as well as with Member organisations - the Federation's lobbying, advocacy and communication programmes and associated policies for promoting and defending sustainable hunting as a tool for conservation in Europe. pour développer et mettre en oeuvre - en tant que membre du Senior Management Team et en coopération avec le Secrétaire Général et les équipes de Public Affairs et de Communication, ainsi qu'avec les associations Membres - les programmes de lobbying, conseil et communication de la Fédération ainsi que les politiques associées pour la promotion et la défense de la chasse durable en tant qu'instrument pour la conservation de la nature en Europe. für die Gestaltung und Umsetzung - als Teil des Senior Management Teams und in Zusammenarbeit mit dem Generalsekretär, den Public Affairs und Communication Teams sowie mit den Mitgliedsorganisationen - des Lobbying und der Interessenvertretung, der Kommunikationsprogramme und dazugehörigen Verfahrensweisen zur Förderung und Verteidigung der nachhaltigen Jagd als Mittel des Naturschutzes in Europa. A full description of the position as well as the terms and conditions can be found on www.face.eu Une description complète de la fonction ainsi que les termes et conditions peuvent être consultés sur www.face.eu Eine ausführliche Stellenbeschreibung sowie die Voraussetzungen und Konditionen können gefunden werden auf www.face.eu Send cover letter and CV for this post, to arrive no later than the closing date of 21th May 2008, to: FACE - the Secretary-General Rue F. Pelletier 82 ­ B-1030 Brussels Tel: +32.2.732 69 00 administration@face.eu Fax: +32.2.732 70 72 Sökes Viltvårdare Vi erbjuder ett utmanande, ansvarsfullt och mångsidigt helårs viltvårdsarbete. Vi förutsätter förmåga till självständigt och ansvarsfullt arbete. Fritt formulerade skriftliga ansökningar jämte löneönskemål insänds före utgången av juni under adress: Kartanon Riista Kytäjäntie 846 05720 Hyvinge Ansökningarna returneras inte I Toni Henrik Kumpuvaara från Tyrvis har med godkänt vitsord genomfört samtliga 16 delavsnitt som krävs för specialyrkesexamen för viltmästare och därmed har han från den 29 januari 2008 beviljats yrkestiteln viltmästare. Han är den femte personen som avlagt finländsk specialyrkesexamen inom jaktbranschen. Toni inledde sina egentliga studier i jaktbranschen 2002. Då öppnades dörrarna till Mellersta Österbottens landsbygdsinstituts jaktlinje i Perho och därmed viltmästarexamens utmaningar för honom. Efter en ettårs preparerande utbildning började avläggandet av de fristående yrkesproven i examens olika delavsnitt. Vid sidan av andra arbeten, som t.ex. vapen- och jaktförnödenhetshandel, och olika fritidsintressen rann tiden iväg ända fram till januari 2007 vid avläggandet av yrkesproven. För närvarande har jaktbranschen gett Toni full sysselsättning. Även en huvudsyssla har hittats vid det egna lärosätet i Perho. Som lektor i jakt och viltvård på den jaktinriktade naturföretagarlinjen räcker utmaningarna till för Toni också i fortsättningen, för han undervisar också elever som siktar på ett yrke inom jaktbranschen. På mästarens axlar har man bl.a. lagt ansvaret för undervisning i praktisk jakt, hantering av byte, vildmarksfärdigheter och utrustning. Som bisyssla har Toni konsultuppdrag för företag med kommersiell jakt på programmet. Under arbete för närvarande är ett björn- och älgjaktspaket i Ryssland. Toni har också erfarenhet av förtroendeuppdrag inom jaktbranschen såväl på jaktförenings- som jaktvårdsföreningsnivå. Som jägare är den nybakade viltmästaren allätare men för närvarande är det högvilt som fascinerar mest. Här hemmavid har han prövat på nästan alla arter och erfarenheter har han också från jakter utomlands. Jaktresor har han prövat på i såväl Mellan- som Östeuropa och ända borta i Afrika. Som hundmänska känner Toni för drivande hundar, laikor och stående fågelhundar samt jämtlandsspetsar. Jaktutrustning, särskilt krutvapen och patroner har alltid varit föremål för hans intresse, på senare tider också jaktbågar och bågjakt. Höjdskräck är ett ord som inte ingår i Tonis ordförråd. Till hans tidigare intressen har nämligen också hört bergsbestigning på det norra halvklotets, Alpernas och t.o.m. Kirgisiens (1999 Khan Tengri, 7010 m) bergväggar. Via sin äkta hälft har han också lärt känna hästar och ett halvblodsföl är under uppväxt som bäst. Vem vet, kanske den ännu ska spännas för en jaktschäs. Jägarnas centralorganisation jämte samarbetspartner vid ordnandet av viltmästarexamina samt Otsofonden gratulerar varmt Toni Kumpuvaara och hans familj samt önskar mästaren framgång i sina arbetsuppgifter inom jaktbranschen Toni Kumpuvaara viltmästare (I.A-A.) Viltmästaren och hundmänniskan Toni Kumpuvaara. Jägaren 3 / 2008 73
• Det händer i distrikten Uleåborg JAKTLÄGER FÖR UNGDOM I Tid: 08.06 ­ 13.06.2008 Arrangör: Muovaaran jahti ry/ Ollilan Lomamajat Lägret är avsett för jaktintresserade ungdomar i åldern 10 ­ 16 år. Under lägret får ungdomarna lära sig hur man rör sig i naturen, bekanta sig med jakt och viltvård och förbereda sig för att evenuellt avlägga jägarexamen. Plats: Kuusamo, Sossonniemi by, Ollilan Lomamajat Avgift: 185,00 e/person. I avgiften ingår logi i stugor, måltider, handledning, undervisning, läromaterial och ansvarsförsäkring för lägertiden. Av deltagare i examen debiteras dessutom en examensavgift på 13 e. På programmet bl.a.: - preparering för jägarexamen - jägarexamen - skytteutbildning på skjutbana - grunder i orientering - kurs i förstahjälp - användning av jakthundar - undervisning i fångst av små rovdjur/tillverkning av fällor - viltvårdsarbeten - naturundervisning och ­handledning - fiske Anmälning med anmälningsblankett (hittas på adressen: www.ollilanlomamajat.com) per e-post under adress: info@ollilanlomamajat.com Ytterligare info: Kajava Pekka, 040 ­ 552 8921, pekka.kajava@wippies.com Ollila Tuomo, 0400 ­ 286 528, info@ollilanlomamajat.com Pitkänen Teemu, 0400 ­ 243 001 Pitkänen Risto, 040 ­ 839 0209 - till lägret antas 40 deltagare i den ordning de anmäler sig. - till de antagna sänds detaljerade anvisningar och lägerprogram. - anmälan senast 30.05.2008. Kymmene I samband med anmälan ska lägerdeltagaren nämna om han/hon har behov av specialdiet. Dessutom ska deltagarens målsmans telefonnummer och ev. e-postadress anges. Lägret är i första hand avsett för ungdomar inom de arrangerande föreningarnas verksamhetsområden. Om det blir lediga platser är också deltagare från andra kommuner välkomna! Norra Karelen JAKTLÄGER FÖR UNGDOM 2008 Tid: 23.-27.6. 2008 Plats: Lägret hålls på sommarhemmet Osviitta i Luumäki. Under lägret får deltagarna mångsidigt bekanta sig med naturen, fiske, jakt och hur man rör sig i naturen. Möjlighet att avlägga jägarexamen. Till lägret antas fyrtio pojkar och flickor i åldern 10-14 år. Deltagaravgift 70 e. Kom med för att uppleva spännande upplevelser! Anmälan senast 31.5.08. Ytterligare info: Luumäki jvf, Pasi Laari tfn 0400 298 308 Lemi-Taipalsaari jvf, Seppo Lappalainen tfn 0500 752 602 Savitaipale-Suomenniemi jvf, Tarmo Hjerppe tfn 040 739 2848 Preparationskurser för jägarexamen i lägerform I På Rukaveden Erä ry:s jaktstuga i Eno fredag 6.6 kl. 17.00 ­ söndag 8.6 kl. 12.00. Anmälningar senast 30.5 till Asko Vänskä 050 3366324. I kursavgiften 50 euro ingår logi, måltider och kaffe. På Ukkolanvaara kämppä i Ilomants 6 ­ 8.6.2008. i lägeravgiften 50 e ingår logi, måltider, undervisning, kringverksamhet och försäkring. Enbart teoritimmar (12 h) och enligt eget val kringverksamhet 20 e. Anmälning senast 31.5 till Minna Leppänen 0500 192 559. 0400 741 078 och Hannu Tahvanainen 0400 451 677. Erä-Nestorit ry ordnar ett ungdomsläger i Naurisvaara i Eno 22­24.8.2008. Lägret är avsett för unga i åldern 9­15 år. Till lägret antas 30 unga i den ordning de anmäler sig. Anmälning senast 31.7. I lägeravgiften på 70 e ingår logi, måltider och programmet. I lägerprogrammet ingår skytte, demonstration av jakthundar i terrängen, fångst av små rovdjur och viltutfodring. Anmälning och förfrågningar Terho Honkanen 0400 371 314. Satakunda LÄGER FÖR UNGA JÄGARE 2008 I Satakunda jaktvårdsdistrikt och Finlands Jägarförbunds Satakundadistrikt ordnar under inkommande sommar två läger för unga jägare. Till lägren antas i första hand deltagare från distriktens verksamhetsområde. Lägren har under tidigare år varit mycket populära, så anmäl dig och reservera din plats i god tid. Lägren ordnas i: HONKAJOKI 22-24.7.2008 och i TAVASTKYRO 28.7-30.7.2008 Lägerprogrammet omfattar bl.a. tillverkning av fångstanordningar, hantering av fällt vilt samt jakthundar och hunddressyr. Deltagarna har möjlighet att avlägga jägarexamen. Alla frågor som behövs i examen behandlas inte under lägret, så eleverna ska på förhand studera Jägarens handbok grundligt. Lägeravgiften är 60 euro och täcker måltiderna, logi i 4-6 personers rum, försäkring och material. Avgiften för jägarexamen är 13 euro. Anmälan och förfrågningar: Honkajokilägret ( 20 deltagare ) Tapio Loukkaanhuhta, tfn 040-550 0001 Tavastkyrolägret (15 deltagare) Esa Virtanen, tfn 050-52 72 187 Norra Savolax Tunnelma syntyy tulilla... LAPIN KOTA (LAAVU) Metsien miesten illanistujaisiin. Kotipihan kaunistus. Suojaisa kokoontumispaikka hirviporukalle ja perheen luontoharrastukselle. Lahja erä- ja luontoihmiselle. Mökille tai tontille asunnoksi. Helppo ja nopea pystyttää. Laavussa voit: - istua tulilla - kokea eräelämää parhaimmillaan - tuntea luonnon läheisyyden - herkistyä löytämään uusia arvoja elämään - keittää nokipannukahvit yllätykseksi vieraille - nauttia hiljaisuudesta ja rauhasta sekä savun tuoksusta arjen paineiden keskellä Koot: halkaisija 4 ja 5 m Erikoistarjous INARI puh. 0400 172 268 Jaktläger för ungdomar I Nurmes jaktvårdsförening ordnar tillsammans med jaktföreningen Mehtovaara-Hyrinän Erä ry ett jaktläger 6-8.6.2008. Lägret är avsett för 10-15 år gamla flickor och pojkar. Lägret hålls på Matolampistugan. Förfrågningar och anmälningar per e-post: nurmes@riista.fi Jaktföreningen Koivurinteen Erä ry ordnar vid Viekijärvi i Lieksa ett läger för ungdom 27­29.6.2008. Lägret är avsett för flickor och pojkar i 10­15-års ålder. Till lägret kan antas 20­25 ungdomar. I utsikt ställs ett mångsidigt program med bl.a. skytte, fiske, naturfotografering och gamla jaktseder. Lägeravgift 30 e. Ytterligare info och anmälningar: Mauri Piironen 0400 498 953 eller per e-post: koivurinteenera@gmail.com Kesälahti och Kides jaktvårdsföreningar ordnar ett jaktläger för ungdomar i Mellersta Karelen i Villala i Kesälahti på jaktföreningen Villalan Erä ry:s stuga 9­10.8.2008. Lägret är avsett för flickor och pojkar i åldern 10­15 år. Till lägret antas 30 ungdomar. I lägeravgiften på 40 e ingår måltider, logi och försäkring. På lägerprogrammet bl.a. jaktstig och duvjakt. Ytterligare info och anmälningar: Veikko Ihanus Jaktläger i Virolahti Tid: 13.6.­ 15.6.2008 Plats: Virolahti, föreningen Klamilan Vetos skidstuga. Miehikkälä, Virolahti och Ylämaa jvf:ar ordnar ett JAKTLÄGER för 10-14 år gamla flickor och pojkar. Lägeravgift 20 e, avgiften betalas i början av lägret. Lägerdeltagarna ska ha med sig normal lägerutrustning, också sovsäck och sovunderlag. Också kompass och metspö kan medtas. Lägret börjar fre 13.6 kl. 11 och avslutas sö 15.6 ca kl. 13. Under lägret ges också bl.a. preparerande undervisning för jägarexamen. Förfrågningar: verksamhetsledarna Miehikkälä jvf Kimmo Kuuva tfn 040 5639 835 eller miehikkala@riista.fi, Ylämaa jvf Jenni Kinnunen tfn 050 3306 353 eller ylamaa@riista.fi, Virolahti jvf Tapani Rainio tfn 040 5269 187 eller virolahti@riista.fi. Bindande anmälningar till lägret senast 26.5.2008 till Tapani Rainio tfn 040 5269 187 eller virolahti@riista.fi. KURSERNA PÅ RAUTAVAARAN METSÄKARTANO 2008 I 23 - 26.6. Jaktkurs för ungdom. Jägarexamen kan avläggas. 12 - 14.9. "Erämimmit". Jaktdagar för jaktintresserade kvinnor. Närmare om kurserna: Metsäkartano Tfn 040 839 6350 info@metsakartano.com www.metsakartano.com ERÄ-TIKKI 74 Jägaren 3 / 2008
• LATAA PUHELIMEESI NAVIGAATTORI NETISTÄ. WWW.TRACKER.FI 19,90 Pohjakartta (C) Maanmittauslaitos 49/MML/07 Vihdoinkin! Uusi todella edullinen navigaattori, jossa on maastokartat. Koko paketti kätevästi kännykässä. MyWay Navigator Lite soveltuu kaikille oman tien kulkijoille ja luonnossa liikkujille. MyWayllä löydät oman, kaverisi ja merkittyjen paikkojesi sijainnin tarkasti maasto-, kaupunki- tai merikartalla. 19,90 / yksi kuukausilisenssi tai 69 / vuosi. Sisältää 300 karttaruutua. Tracker Oy sales@tracker.fi | 08 521 9290 MyWaymyynti MyWay Point myymälät kautta maan Asiakastuki 0600 414 610 | 0,95 min+pvm (ma-pe klo 8-20, la klo 9-16) Jägaren My Way Never get lost 3 / 2008 75
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, G bitr. verksamhetsledare, Jari Pigg, G kommunikation, tidningarna JCO Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM, Telefoner: 09-272 7810 telefax 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Heikki Uotila, Tehdastie 2, 21530 Paimio, tel. 02-477 9610, 0400-530 548, telefax 02-477 9615. Vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Jukka Keränen, Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 08-713 480, 0400-137 028, telefax 08-712 397. Vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Erkki Kiukas, Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, 0400-258 479, telefax 05-344 0998. Vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-716 2223. Lappland: Teuvo Eskola, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. tel. 016-379 0081, 0400-392 667, telefax 016-379 0085. tel. 0400-864 329 (tsto) Vv-konsulent Urpo Kainulainen tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086 Mellersta Finland: Olli Kursula, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, 0400-243 414, telefax 020 747 9639. Vv-konsulent Teemu Lamberg 040-4878 987. tel. 09-2727 8111. G ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Jari Pigg, tel. 09-2727 8112, 0400-463 942, Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Pentti Vikberg, tel. 09-2727 8117, 0400-341 771, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8119, 040-557 3827. Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. G lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, telefax 03-882 5711, bil 049-350 852, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-911 3832. Adressändringar: 0303 9777 Norra Karelen: Juha Kuittinen, Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, 0400-376 189, telefax 013-285 263. Vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Jouni Tanskanen Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. 0500-376 800, telefax 017-282 3005. Vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 017-265 3820, 050-431 1276. Norra Tavastland: Jani Körhämö, Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, telefax 03-3140 9450, 0400-231 452. Vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-135 9690. Nyland: Reijo Orava, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-350 7230, 0500-420 810, telefax 09-387 2878. Vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-366 1114 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 09-350 7244, 0500-458 357. Satakunda: Mauri Krusberg, Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-531 9000, 0500-638 062, telefax 02-531 9001. Vv-konsulent Reima Laaja tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Mathias Lindström, Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vaasa, tel. 06-356 0351, 050-349 0175, telefax 06-356 0360, Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-356 0352, 050-511 7279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, telefax 015-452 831. Petri Vartiainen tel. 0500-257 407, Vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Jyri Rauhala, Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, 0400-225 745, telefax 03-644 6522. Uleåborg: Keijo Kapiainen, Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-535 3500, 0500-387 705, telefax 08-533 3555. Vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Jarkko Nurmi, Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-421 7223, 0400-180 084, telefax 06-421 7225. Vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-421 7222, 0400-180 083. Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet. Telefax 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-735 3173. Överinspektör Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-752 3302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-733 6229. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25 000, Telefax. 018-19 240. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-25 313 e-mail: marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020 575 1500, telefax 020 575 1509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020 575 1400, telefax 020 575 1409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020 575 1870, telefax 020 575 1879 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020 575 1550, telefax 020 575 1559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020 575 1680, telefax 020 575 1689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020 564 6609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör Jukka Bisi, tfn. 040-537 0993, jukka.bisi@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020 344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki, tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. JCO international intressebevakning 76 Jägaren 3 / 2008
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2008 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till redaktionen. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 4/2008 utkommer den 11.7.2008. Material för det numret ska vara redaktionen till handa senast den 5.6.2008. Valpar av norsk gråhund, föräldrarna dubbelchamp, födda 6.4.08. Risto Hämäläinen, S:t Michel. Tfn 044-351 2232. Norsk gråhund, 3 tikvalpar f 5.3. Föräldrarna BCH & UCH. Holman kennel, Pauli Takanen, Jämsä. Tfn 0400-731 289. Norsk gråhund född 13.4.08. Far BCH Lazutiinan Vikke, mor BCH & UCH Käkikorven Hippu. Tfn 050-599 2521. Valpar av östsibirisk laika f 28.3.08. Fina anlag för älg och björn. Tfn 0500-276 917. Valpar av västsibirisk laika tfn 0400-186 986. A. Halonen. Valpar av jämthund kan reserveras. Föräldrarna uthålliga björnskällare & BCH. Tfn 0400-191 138. Valpar av jämthund. Mor Killerin Pella jagar älg och vildsvin. Far BCH & UCH Huhtian Albert. 23.03.08, tfn 0500-671 749. Valpar av finsk stövare födda 3.4. Föräldrarna driver fint. Far dubbelchamp. Tfn 050-377 8830. Valpar av finsk stövare födda 3.5. Tfn 050-326 0662, 040-866 1279. Valpar av finsk stövare födda 26.3.2008. Tfn 0400-841 724. Asikkala. Valpar av finsk stövare födda vecka 23. Far M-07 BCH Nokikallion Haka. Mor provpremierad Puumala. Tfn 050-305 9227 / Janne. Valpar av rysk stövare samt vuxna. Tfn 050-548 5403, webbsida mtv3.fi/itarajan. Valpar av slh retriever, friska premierade föräldrar som jagat. Tfn 040-706 6659, www.blackpepoon.com . Valpar av slh retriever, jagande dansk-engelska härstamning. Föräldrarna friska & provpremierade. För jakt och prov. www.batzis.com. Carita, 040-551 7465. Valpar av slh retriever. Överlåts från 27.4. Tfn 050-373 4713. Valpar av slh retriever. Tfn 040-746 6397, www.freewebs.com/sileston . Valpar av slh retriever, födda 17.3. Tfn 0400-842 998, Kaarina. Säljes drevervalpar födda vecka 18. Drivande föräldrar. Tfn 0400-241 330, Sievi. Drevervalpar av provpremierade föräldrar som imp från Sverige. Tfn 040-913 8660. Beaglevalpar av premierade föräldrar. Bara för jägare! Valparna föds ca 26-27.4.08. Tfn 0500-775 667, 050-535 150. Registrerade beaglevalpar av drivande föräldrar. F vecka 16. Tfn 050-593 3354. Beaglevalpar kan reserveras. Bra härstamning, drivande föräldrar. Överlåts vid midsommartid. Tfn 040-705 8463, Lahtis. Beaglevalpar med BCH-härstamning. Tfn 019-677 1041, 0400-607 415. Valpar av gordonsetter, synnerligen meriterade bruksföräldrar. Tfn 050-357 7003. www.kkk-hhs.fi. Valpar av engelsk setter, provpremierade föräldrar. Tfn 044-537 5628. Valpar av engelsk setter, bruksföräldrar med god härstamning. Jurva, 0400-862 408. Valpar av strh tax, BCH-föräldrar. Tfn 040-779 6916. Valpar av strh tax, drivande BCH-föräldrar. Tfn 040-913 8660. Valpar av kh tax kan reserveras. Föräldrarna mkt fint lynne, jagar bra. Tfn 050-410 9251. Valpar av strh vorsteh för jägare, tfn 02-473 0538, 0400-528 021. Valpar av strh vorsteh, tfn 0400-850 299. Valpar av strh vorsteh för jägare. Föräldrarna brukshundar med mkt fint lynne, far i avelsregistret. Överlåts från början av april, tfn 0400-458 057. Valpar av kh vorsteh, championföräldrar. För mera info www.nugadogin.net eller 050-352 9430. Valpar av kh vorsteh kan reserveras. Födda v 19. Far FIN UCH, avelsreg nr 350. Mor tysk import. Tfn 0500-622 286 eller kirsti.syvari@vetpraxis.fi . Tikar av kh vorsteh och karelsk björnhund tfn 040-820 5769. Valpar av kh vorsteh. Föräldrarna gott lynne och erfarna jakthundar. Far och mor premierade på jaktprov. Säljaren hjälper till vid skolningen. Tfn 0400-127 798, Hfrs. Valpar av engelsk springer spaniel, brukshundar, ren engelsk jakthärstamning. Föräldrarna premierade på jaktprov. Tuomo Kotasaari, tfn 0400-287 465. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 24 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 36 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 55 e/ st. Undervisningsvideo om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Fällor för små rovdjur:www.kesavaylan.net / Taisto Hietala, tfn 0400-181 498. Baikal IJ 415,-, Baikal MP-153 420,-, Browning Citor 1190,-, A Bolt Stalker 660,Remington 870 440,-, Remington 11-87 780,Tikka T3 Hunter 770,-, Sako 75 cal 243 990,Escort PS 360,-, Remington studsarpaket 560,P. kiv. Marlin+kikare+klackar+ dämpare 290,Kahles 2,5-10x50 930,-, Aimpoint 7000L 245,Leupold 2-7x33 249,-, 3-9x40 269,- Bushnell 3-12x56 val 298,-, 6-18x50 179,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 synt. 360 e, 12/ 89 synt. 430 e. Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-hundpejlar. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabb och förmånlig leverans med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Vapen- och laddningstillbehör; www.unlimitedammo.fi Vapen, vapen, vapen, vapen, vapen! Sako, Tikka, Beretta, Franchi, Stoeger, Browning, Cz, Toz, Ruger, Remington, Marlin, Finnclassic mm. Vi har de populäraste kikarsiktena och ett brett sortiment patroner. Importerar Boar-patroner. Be om offert och titta gärna in! Kala-Oskarin Teerikirnu, Pulkkila. Tfn 08-812 1080/ 040-558 2016. www. teerikirnu.com. Laddningstillbehör och kikarsikten. 040-742 7069, www.sarpoint.com Hagelgevär Baikal 12K. Tfn 0400-688 351. Sako M75 Fimlight 243 WIN. I nyskick. Tfn 050-559 7386. Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-) med 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekt över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 50 e, för 4 vapen 55 e, för 5 vapen 60 e, för 6 vapen 65 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Prima hundutrustning, kojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare mm i branschen. Tfn 0400-176 596. Hundkojor: endelad 250 e och tvådelad 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva Grytpejlar,www.deben.com, Terrier Finder Mark III (170 e) samt med lång räckvidd dvs long range (230 e), inkl alla kostnader. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte" , som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 03-633 6150, medlemsregistret och kassören tfn 040-522 2839. Kontakta ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi, tfn 040-522 2839. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246.Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehklubbens valpförmedlare: strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941, lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, kh ungersk vizsla 040-722 1030, spinone 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, strh ungersk vizsla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhoun 040-578 3130. www.saksanseisojakerho.fi När du skaffar en setter eller pointer, kontakta först rasorganisationen KanakoirakerhoHönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä (15 km från Riihimäki). Tfn 019-449 223, 050-563 0169. Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 016-659 131. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317828. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola, tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 0400-199 477. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Björnhundsvalpar. Meriterade föräldrar. Mor får valpar som mognar tidigt. Tfn 0400-192 948. Björnhundsvalpar kan reserveras, födda v 21. Provpremierade föräldrar. Kjulo tfn 0400-890 807. Valpar av karelsk björnhund, födda 26.2. Tfn 0400-695 108, Simo. Valpar av norsk gråhund, 6 hanar och 5 tikar. Far: Kalliorannan Pele och mor: Suviahon Lupsu. Kuhmo, tfn 050-335 7377. Jägaren 3 / 2008 77
• Kotimaisia Tilaa nyt laadukkaat kotimaiset metsästyselokuvat ja koe unohtumattomat erähetket tv-tuolistasi! Valitse vaikka näistä: Hanhia mereltä, Näädänpyytäjät, Lumisten kairojen metsohaukut, Eränkäyntiä karhusaloilla, Tavoitteena talviriekot, Linnustajan eräsyksy, Kanalintuja Sompion kairoilta, Kruunupäiden jäljillä, Ajokoiralla alkusyksystä ensilumille, Unelmien huurremetsot ym. Koko valikoima on esitelty sivuilla www.videosara.fi Tutustu ja tilaa! Ei pilkkahintaan, mutta näistä on iloa moniksi katselukerroiksi! Videosara/Arttu Kotisara, 0400-229739 arttu@videosara.fi Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Ultrapoint hundpejlar. Lafayette radiotelefoner. Beretta, Sako och Tikka vapen. TOZ 78-04 + kikare + dämpare 295,-. Tikka T3 från 790,Baikal IJ27 12/76vs 415,Baikal MP153 Specialpris! T:mi Ilpon Katiska Hovilantie 31, 62500 Evijärvi 06-765 1225,0400-335 016 www.ilponkatiska.fi Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner. Batterier, antenner, monofoner, billaddare. Peltor hörselskydd, skyddsglasögon. Lafayette PMR-telefoner, bytesbörs. Förmånliga priser! Snabb leverans med post och buss. Agripalvelu Ky, Joutsa. www.agripalvelu.fi . (nätbutiken öppen dygnet runt) Tfn 014-881 095, 0400-642 215. VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki! RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi Garmin GBS 60C, oanvänd, med tillbehör. 220 e. Tfn 0400-720 033. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Ryggsäckar, hölster, patronbälten. Äkta läder. Ring 040-767 4293 för mera info eller se www.lukkojanahkapisila.com MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Pro Logic förstklassiga terrängdräkter för jägare nu till kampanjpris! Eräpuoti. Tfn 050-347 5181. www.erapuoti.fi. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007, Hfrs. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. För jägare; skärbräden, fällor för små rovdjur, måltavlor för skytte, viltåkerfrö, utrustning för jägare. Snabb leverans till gott pris. Tfn 019-716 670, www.erakontti.fi. Traditionella smöraskar, tjäderkåsor mm. www.metsopuu.com, tfn 0400-343 454. Högklassiga, inhemska förslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Se vår sajt: www.eratapio.fi Ämnen till kåsor mfl små hantverk av trä. www.ristovuorma.com , 044-083 2149. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Älgbaneanläggning, Oy Aino Lindeman Ab, Säpsä. Bjärnånejdens jvf / Esko Lehti, tfn 02-735 7215, 0400-333 995. Jaktförening säljer kraftströmsdriven anläggning för älgbana. Södra Finland, tfn 0500-715 344. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo. Tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi Vi tillverkar skidor för fri terräng. Av björk. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi Sköldar för horntroféer. Massiv furu. Älg 14e, hjort 11e, rådjur 9e. Tfn 050-438 2370. Fasaner - daggamla och uppfödda kycklingar, ruvande hönor samt tuppar. Tfn 02-473 0538, 0400-528 021. Fasaner, året om, alla åldrar. Forssa, tfn 050-307 3752. Vuxna fasaner för utplantering som vilt. Vid god vigör, lägger ägg. Överlåts i början av juni. Tfn 040-771 9100. Fasaner, från daggamla kycklingar till vuxna. Hollola, tfn 0400-124 051. Gräsänder för jakt, tfn 0400-909 291. METSÄSTYSELOKUVIA! Termostater med eterdosa för kläckningsmaskiner. Brahestadsnejdens jvf. Tfn 044-558 8263. Kläckningsmaskin för fasaner, höns, gäss mm. Storl 16-120 ägg. Tfn 0500-561 529. I Tanhua i Lappland säljes tomter på 1-2 ha vid bäck. Ger medlemskap i jaktförening. Byggn tillstånd ok. Även för bärplockare. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. 2 skogsfastigheter m strand i Kuusamo, 17 ha. För jakt, fiske, fritid. Bra vägförb. 700 m strand, del i samfälld skog. Tfn 0400-831 067. 1 ha strandtomt vid Pärsämöjärvi i Suomussalmi. Gränsar till statsmark, bäck rakt igenom. Pris 9000/ offert. Tfn 041-460 7145, vesres@elisanet.fi. Bli medlem i en jaktförening! Säljes 8,8 ha skogsskifte i norra Karelen. Vilt, björn + älg, småvilt. Föreningen har eget hus, bastu, lave mm. Tfn 0500-181 177. Säljes: i Nurmijärvi i Nurmes en stuga på medar lämplig som bas för jakt, fiske mm. Egen 4000 m2 strandtomt vid sjö. Omgiven av Forstst marker. Nära till bla Peurajärvi 7624 (jakt)och 7510 (fiske). Tfn 040-519 6135 och 0400-521 543. Gammalt hus med gårdstun på ca 1 ha tomt med 3 uthus. I behov av renovering. Vid goda jaktmarker. Medlemskap i jaktförening möjligt. Signatur: EteläSavossa. Förfr tfn 0500-603 115. Skogsskifte 0,5 ha i Konnevesi. Jakt och fiske. 100 m till strand. 8000 e. Tfn 0400-709 652. I Porttipahtaa i Sodankylä en stockstuga i gott skick med bastu + förråd. Tfn 040-751 8200. Optifocus Oy, kikarservice, service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 020-830 0030. www.optifocus.fi. Jakt- o föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Internetsidor för föreningar och sällskap, lätta att uppdatera. Vi är inte dyra! Tfn 050-336 8160, www.digipalvelu.net/metsastys Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utlänningar i grupp. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi AFRIKA! Paketresa 3 fällningar 1685 euro. Kanada, svartbjörnspaket 2000 euro. WWW.JAHTIMATKAT.NET , 0400-220 557. Jakt-, fiske- och andra vildmarksresor till Karelen, Kajanaland, Ryssland, Sverige, Lappland. Björn, vildsvin, toppfågel, bäver mm. www.kauniskarjala.com , 040-772 0092. Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Björnjakt! Jakt- och fiskeresor, tfn 050-325 8966. www.erapalvelu.net. Vildsvin, björn på havreåker, jätteälg i Kamtjatka, gems i Kirgistan. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi . Jaga fasan med jaktföreningen i Kauhajoki i 4000 ha jordbrukslandskap. Inkvartering på Honkamaja. Förfr och licenser: Juhani 0400-207 797, Jyri tfn 050-368 1001. Jakt i Sydafrika! Prisvärda paket direkt från safariarrangören från 650 e. Tfn 040-564 9597. Köpes Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi Jag köper skinn av mårdhund, räv mm, även älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Ett fint gevär, hagel, studsare eller kombi. Ålder och skick spelar ingen roll bara det varit fint. Kanske en importerad rysk lyxbössa? Tfn 0400-209 010. Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. I Naruskajärvi i Salla finns en nybyggd lyxstuga med alla finesser för 8 pers. Tfn 045-137 4590. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjl pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Kinnula: stuga för 10 pers med bekv. 4000 ha jaktmarker. Info ring Seppo Pekkarinen, 040-834 7305. http://personal.inet.fi/koti/sivuaho En stuga i Paljakka i Puolanka nära skidcentrum. Vid stora jaktmarker. Tfn 040-545 5406 eller 050-407 3356. Fritidsstugor i östra Kuhmo. Tfn 0500-253 563. En trevlig stuga för 6-8 pers i Sotkamo, fridfullt läge vid stor skogssjö. Båt, grill, gott om fisk i sjön mm. Tfn 040-350 4297. Stugor i Kuhmo. Fina möjl fiska och jaga. Tfn 0400-371 557. Stockstuga i Nurmo i södra Österbotten, vid åstrand. El, strandbastu, bod, kåta. Fina möjl jaga och fiska. Tfn 0400-894 857. Enkel stuga vid Pielinen i norra Karelen. Verkligt fina fiskevatten! Tfn 0500-276 577. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar: får, nöt, älg, räv mm. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, 51900 Juva. Tfn 015-651 113. WWW.TALJATUKKU.FI Turkisompelimo Helena Järvenpää, 041-518 3183 Helsingfors. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. JP­Gunsmith. Vapensmedsaffären i norra Kymmenedalen. Tfn 0400-920 870, kl 8-17. www.jp-gunsmith.fi Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 - 528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Vi gör jordanalyser på skjutbanor och sanerar med över tio års erfarenhet i hela landet. www.PTI-Soil.fi. Tfn 010-632 140, mobil 0400-315 511. PTI-Soil Oy. Jakt + utbildning för damer i norra Finland. Med eller utan hund. Tfn 0400-708-281 / Maire. Kom med i jaktklubben för damer! I Lohilampi händer det! Paddlingskurs 9-12 juni. Bågskytte/klättringsläger 16-19 juni. Jaktkurs för ungdomar 23-26 juni. Midsommarfest 20 juni. Jakt för damer 12-14 september. Ring för mera info på 040-839 6350 och följ med vår webbsida www.metsakartano.com. 78 Jägaren 3 / 2008
• BESTÄLL, BESTÄLL, BESTÄLL, BESTÄLL Viltarter ­ ett minnesspel! I Ett nytt minnesspel med kort som illustrerats av Dick Forsman med viltdäggdjuren i vårt land. Spelet har 32 kortpar. Text på svenska och finska. Pris 10 euro. Finlands viltarter ­ nu som postrar I Nu finns Finlands fågel- och däggdjursvilt för första gången som högklassiga postrar. Dick Forsmans artidentifieringsteckningar i Handbok för jägare illustrerar postrarna. Fåglar och däggdjur har skilda postrar. Storlek A2. Pris 1,5 euro/kpl Spel: Viltarter ­minnesspel Viltspel Finlands viltarter ­kortlek Strand- och sjöfåglar -kortlek Finlands fiskar -kortlek Gårdsplanens fåglar -kortlek Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur Poster: Vilda fåglar Vilda däggdjur DVD: Rådjuret Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä Hela sortimentet finns på våra internetsidor 10 e 32 e 5e 5e 5e 5e 5e 5e ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st www.riista.fi Vi levererar per postförskott (postförskottsavgift 3,35 + postavgift enligt vikt). Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom 1,50 ______ st 1,50 ______ st 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 7e ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st ______ st Telefon: 09 - 2727 8120 Beställ via internet: www.riista.fi ___________________________________________________________________ Namn ___________________________________________________________________ Näradress ___________________________________________________________________ Postnummer Postanstalt ___________________________________________________________________ Telefonnummer Böcker: Bättre en fågel.... 10 e ______ st Snöspårsguiden (gammal upplaga) 5 e ______ st Lumijälkiopas (nyare upplaga) 5 e ______ st Lilla fälthandboken ­ spår 6 e ______ st Handbok för jägare 30 e ______ st Vildmarksliv 5 e ______ st Tuo hiisi hirviäsi 28 e ______ st Jäniksen selässä 7 e ______ st Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland G Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. G En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 (Lokalsamtalsavgift) Samtalets pris är 0,0821 e + 0,297 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till Jägaren 3 / 2008 79
• Jägarnummer, namn och adress FULLMAKT Fakturans utställare Kontaktperson Direktdebitering * Serviceidentifikationen styr betalningen till uppsamlingskontot. Nordea bankens kunder använder samlingskontot för jaktvårdsavgifter, Nordea 166030-107212, Andelsbankens kunder kontot 500001-2378442 och Sampo bankens kunder kontot 800013-35350. JÄGARNAS CENTRALORGANISATION JÄGARREGISTRET 030 39 777 Servicekod Faktureringsgrund 002017244 * Jaktvårdsavgift Identifieringsdata=Jägarnummer Undertecknad befullmäktigar faktureraren att debitera mitt nedanangivna konto för jaktvårdsavgiften. Jag godkänner min banks direktdebiteringsvillkor och förbinder mig att följa dem. Fullmaktsgivarens Kontonummer ­ Ort och datum Fullmaktsgivarens telefonnummer dagtid Fullmaktsgivarens underskrift och namnförtydligande Fullmakten tillställes egen bank! MEDDELANDE OM DIREKTDEBITERING Om ni har träffat ett avtal med er bank om en årlig direktdebitering av er jaktvårdsavg jaktvårdsavgift debiteras det i fullmakten nämnda kontot för avgiften den 9.6.2008 Fakturerare: Centralorganisation Jägarnas Cen Betalningsgrund: Jaktvårdsavgift 28 euro för jaktåret 1.8.2008 ­ 31.7.2009 Efter att debiteringen skett sänder vi er ert betalade jaktkort med följande nummer av tidningen Jägaren. Om ni är osäker på om ni träffat ett direktdebiteringsavtal kan ni höra er för om saken hos er egen bank. Anmärkningar gällande direktdebiteringen skall göras senast den 30.5.2008. Efter den 30.5.2008 träffade avtal om direktdebitering träder i kraft först för säsongen 2009-2010. OBS! Jaktkortet följer med följande nummer av tidningen Jägaren (nummer 4/2008). Om ni inte har ingått avtal om direktdebitering eller om det avtal ni har träffat är felaktigt eller om direktdebiteringen av ert konto har misslyckats sänds jaktkortet till er på sedvanligt sätt i och för betalning med följande nummer av tidningen Jägaren.