• 3 / 2009 Orren spelar i flock JSM:s Sami Niemi : Niemi: Viltkoncernen visar vägen! SRVA hjälper frivilligt Maija Silvennoinen: Ingen idé att gömma viltsmaken Tassu: Nätbaserad rovdjursuppföljning
• Gästskribenten: Jakten och regleringen av djurbestånden i naturskyddsområden Jaktfrågorna i våra naturskyddsområden har redan länge väckt diskussion. Särskilt i samband med totalreformen av lagen om naturskydd 1996 och beredningen av nätverket av skyddsområden, Natura 2000 år 1998, var jaktfrågorna i hög grad aktuella. Tyngdpunkten för den delrevision av den nuvarande naturvårdslagen som för närvarande är under beredning ligger likaså på naturskyddsområdenas jaktfrågor och regleringen av djurbestånden i dessa områden. Även kring den här revisionen har det förts en livlig debatt och åsikterna har varit delade. Utgångspunkten för jägarnas åsikter har varit att en beskattning av viltet som sker enligt principen för hållbart nyttjande som regel inte innebär något men för realiserandet av syftet med skyddet av områdena ifråga. De som besöker skyddsområdena är igen många gånger av den åsikten att naturskyddsområdena bör vara fredliga fristäder för djuren och att jakt inte borde bedrivas alls i dessa områden. Vid beredningen av fridlysningsstadganden för naturskyddsområden som ska inrättas är det fråga om en ytterst krävande uppgift där målet är att sammanjämka syftet med skyddet med de synpunkter olika intressegrupper har utan att glömma skyddsområdenas grundläggande uppgift, skyddet av naturen. I praktiken är jaktfrågorna i naturskyddsområden rätt så komplexa. När det gäller naturskyddsområden på privata marker är det i praktiken markägaren som fattar beslutet om jakt ska tillåtas i skyddsområdet eller inte. Om jakten i naturskyddsområden på statens marker bestäms igen i naturvårdslagen. Naturskyddsområden på statens marker är indelade i nationalparker, naturreservat och s.k. övriga naturskyddsområden. Det beror rätt långt på typen av skyddsområde hur lagstiftaren förhåller sig till jakten i dessa. I naturreservat som är reserverade för vetenskaplig forskning är jakt förbjuden. Den här principen är så vitt jag förstår godkänd i relativt bred omfattning också i jägarkretsar. Även nationalparkerna står utanför jakten, dock så att jakten som regel är tillåten i de parker som finns i området för s.k. fri jakträtt (jaktlagens 8 §), visserligen i begränsad utsträckning enbart för lokalbefolkningen. I övriga naturskyddsområden, som t.ex. i myrskyddsområden, fattas beslutet om jakten skilt från fall till fall. I praktiken är inställningen till jakten klart mera tillåtande för de skyddsområdens del som befinner sig inom det i jaktlagens 8 § avsedda området. Diskussionen om i vilken grad jakten ska tillåtas har också de facto främst gällt södra Finland och där särskilt gällt landsdelens nationalparker. Jägarna har önskat en mera tillåtande inställning till jakten i parkerna ifråga medan nuvarande praxis enligt naturskyddsorganisationerna inte just borde ändras. Vid delreformen av naturvårdslagen är det meningen att införa principerna för hur jaktfrågorna ska lösas i de s.k. övriga naturskyddsområdena på statens marker i lagen. Regeringens proposition utgår ifrån att jakten i skyddsområden primärt skulle vara tillåten i områden med fri jakträtt. I övriga områden skulle regeringen ges fullmakt att besluta om jakten separat från fall till fall. Propositionen är till denna del relativt tillåtande, men principen skulle inte nämnvärt ändra på nu tillämpade praxis. Om jaktfrågorna i nationalparker och naturreservat skulle däremot riksdagen besluta. Avsikten är att ge propositionen till riksdagen så att den kunde behandlas och godkännas ännu under innevarande år. I skötsel- och nyttjandeplanen för redan inrättat naturskyddsområde sammanjämkas de behov områdets nyttjare och besökare har och samtidigt fastslås också vilka naturvårds- åtgärder som ska utföras i området. Det viktigaste målet för nätverket av skyddsområden är att de områden som ingår i nätverket bevaras i så naturenligt tillstånd som möjligt. I Forststyrelsens anvisningar om principerna för skötseln av skyddsområden konstateras det de facto att människans inverkan på naturen bör vara så obetydlig som möjligt i områden som ingår i nätverket av skyddsområden, varvid förhållandena mellan arterna och organismernas artrikedom i första hand regleras enbart av naturens egna processer. Därtill har det för jaktens del särskilt konstaterats att den är en form av naturnyttjande, som då den är väl planerad och genomförd inte nödvändigtvis strider mot målen för skyddet. Utöver de åtgärder för reglering av djurbestånden som grundar sig på jakt finns det också andra naturvårdsåtgärder. Men för avlägsnandet av vissa arter av främmande ursprung, som t.ex. mink, är det dock oftast direkt nödvändigt att bedriva aktiv fångst för att exempelvis säkerställa bevarandet av sjöfågelbestånd i skyddsområden. I det här arbetet utnyttjar man vanligen lokala jaktfåreningars sakkunskap och hjälp. Även i propositionen för delrevidering av naturvårdslagen föreslås att det i lagen tas in en ny bestämmelse, som preciserar och effektiverar möjligheterna att avlägsna arter av främmande ursprung från naturskyddsområden. Naturskyddsområdena i vårt land är - med undantag för områdena i Lappland - relativt små till arealen, varvid djurarternas, särskilt de stora rovdjurens, växelverkan mellan skyddsområdet och omgivande områden kan bli problematisk. Nationalparker kan t.ex. gränsa till livligt trafikerade vägar där älgar äventyrar trafiksäkerheten. Delrevideringen kommer att möjliggöra borttagande av jaktlicensbelagt vilt, som i områden ytterom skyddsområdet kan orsaka i lagen närmare angiven skada, även inom själva skyddsområdet. Det föreligger sålunda skäl att få delrevisionen av naturvårdslagen snabbt stiftad. Redan av den orsaken, att det inte är möjligt att inrätta nya naturskyddsområden där jakt kunde bedrivas innan revisionen har trätt i kraft. Det skulle även i övrigt skapa utmärkta ramar och möjligheter för en sådan planering av skötseln och nyttjandet av skyddsområden att alla användargruppers behov kan sammanjämkas på ett sätt som tillfredsställer alla parter. G G k ib Gästskribenten är regeringsråd vid miljöministeriet. Hannu Karjalainen V d tycker du? Vad t k d ? Borde det ­ givetvis med undantag för naturreservat ­ vara tillåtet att jaga inom naturskyddsområden? Borde det vara tillåtet att jaga inom de områden som ingår i skyddsnätverket Natura 2000, såsom det utlovades med statsmaktens mun när inrättandet av Natura startade? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 3 / 2009 Gästskribenten är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
• Innehåll N:o 3 1.6.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 10.07.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola och Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_03 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 6 Evalueringsrapporten klar: Jägarorganisationen mot nya mål sida 20 Handräckning vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn sida 34 Jubileumsår för de gemensamma jaktmarkerna sida 40 Orren spelar i flock 2 Gästskribenten: Jakten och regleringen av djurbestånden i naturskyddsområden 4 Vildmarkskalender 5 Ledaren: Blicken framåt - från evaluering till evolution 6 Evalueringsrapporten klar: Jägarorganisationen mot nya mål 10 Den nationella naturresursstrategin offentliggjordes: Viltkoncernen visar vägen 12 Ordförandens spalt: Avslutningsvis 13 Aktuellt från ministeriet: Naturresursstrategin, viltet och affärsverksamhet 16 Samarbete mellan Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy inleds 20 Handräckning vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn 26 Stora rovdjursforskaren Ilpo Kojola har en utsatt position 28 Rovdjurskontaktpersonen fastställer rovdjursobservationerna 30 Varg, lo, björn och järv: observationerna direkt på nätet 33 Jakten på statens marker: Forststyrelsen - 150 år i naturens tjänst 34 Jubileumsår för de gemensamma jaktmarkerna Varg, lo, björn och järv: observationerna direkt på nätet 40 Orren spelar i flock 44 Pilotprojekt för att eliminera kanadensisk bäver i nationalpark 48 Den ryska jägar- och fiskarorganisationen fyllde 50 år 50 Från rensning till naturenlig grunddränering - huvuddiken förvandlas till viltmiljöer 56 Med Eki på vandring: I terrängen är goda kunskaper och bra utrustning viktiga 60 Inventeringen av snöspår i kulturmiljö vintern 2009 64 Dags för jägaren att börja motionera, del II: Muskelkondition ger mera ork 66 Maija Silvennoinen: Det är ingen god idé att gömma viltsmaken 68 Locktips: Lock på råbock med getens parningsläte 70 Ålandsnytt 72 Jägarorganisationen meddelar 73 Miljöfostransdagarna i Östra Finland lockade aktörer i miljöbranschen till Ilomants 74 Forskarperspektivet: De unga vetenskaparna visar framfötterna 76 Adresser 77 Affärer sida 30 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 Jägaren 3 / 2009 3
• Vildmarkskalender MAJ Text och foto: Eerikki Rundgren Kanadagåsen har anpassat sig väl till vår natur och fortsätter att breda ut sig. Den erövrar ständigt nya revir i de sydfinska sjöarna. Den här nykomlingen i vår fauna konkurrerar ändå inte om födan med våra inhemska gäss. Grågåsen håller sig nämligen troget till havet och sädgåsen förekommer främst på myrar i norr. Den 3 juni öppnas en utställning om lodjuret vid informationen på friluftsområdet i Evois. Utställningen har sammanställts av det finska jaktmuseet och berättar om lodjurets biologi och hur arten lever. Där presenteras också jaktmetoder från förr, berömda jägare och hur dessa jägare gick till väga när de jagade. Gåshonan blir häpnadsväckande osynlig i undervegetationen trots att arten är vår största jaktbara fågel. Ändå kan det inte upprepas för ofta att hundägare måste hålla koll på sina hundar under häckningstiden. En husses älskling som löper fritt kan skrämma gässen från boet och fördärva häckningen. Sipporna är allra vackrast där de växer i naturen. De trivs bäst på sina naturliga växtplatser och gillar inte alls att bli flyttade till något annat ställe. Liksom många andra sippor är gulsippan inte fridlyst trots att den är synnerligen sällsynt där den förekommer i de sydvästra delarna av landet. Sipporna är både kända och omtyckta vårblommor. Fyra av dem har till och med blivit utnämnda till landskapsblommor! Mosippan i Södra Karelen, nipsippan i Egentliga Tavastland, vitsippan i Nyland och blåsippan i Tavastland. JUNI I juni är dagarna som allra längst. I början av månaden stiger solen på Helsingfors breddgrad upp vid fyrasnåret på morgonen och går ner först mot elva på kvällen. På natten är det dunkelt i bara ett par timmar och riktigt mörkt blir det bara under molniga nätter. Nuförtiden är jakten på lodjur strängt reglerad i lag. Jakten bedrivs på viltvårdsmässiga grunder, men dessutom kan jaktvårdsdistrikten bevilja specialtillstånd för att fälla problemindivider. I vintras beviljades sådana specialtillstånd i bland annat östra Lappland där lodjur hade rivit renar. Respons på spalten Gästskribenten Ska staten ersätta av viltet orsakade skador? Eller borde skadorna hållas i styr genom att kraftigt begränsa viltstammarna eller lägga ersättningsansvaret på jakträttsinnehavaren? Läsarnas åsikter om den i senaste nummer av Jägaren ställda gästskribentfrågan: I Min åsikt är att man bör förhålla sig kritiskt också till rovdjurssituationen i södra Finland och att kostnaderna ska delas jämnt mellan staten och jakträttsinnehavarna eftersom den stam som ska bevaras motsvarar statens och EU:s program och jakten är i rovdjursjägarnas intresse. Ersättningsförfarandet bör göras snabbare och klarare och den instans som betalar ut ersättningarna bör få preciserade anslag. Även för de förebyggande åtgärderna bör det anslås åtminstone en formell ersättning. I Om ett djur orsakar skada är ägaren ersättningsskyldig. Det skulle man tro att är en självklar sak. Om min jakthund äter grannens katt kommer länsman och knackar på min dörr om jag inte får en uppgörelse till stånd med grannen. Staten äger de vilda rovdjuren: åtminstone då ett vilt rovdjur fälls utan licens. Ersättningen går till staten. M.a.o. är det staten som ska ersätta av rovdjuret orsakad skada. ­ ­ Tamrenen orsakar årligen hundratals trafikskadefall. Det är således renens ägare som ska ersätta skadan. I Ägaren är skyldig att ersätta skador som orsakats av dennas djur. Undantag utgör älgskador som har skett på marker som tillhör markägare, som inte utarrenderat sina marker för jakt. De må ta konsekvenser av vad de (inte) gjort. Vem är skyldig att ersätta av viltet orsakade skador? jakträttens innehavare direkt til markägaren 17 % ingen 17 % ska ersättas ur statens skattemedel 67 % Uppe i Utsjoki blir det inte natt alls på natten eftersom solen inte går ner. Högst upp i vårt avlånga land går solen inte ner under horisonten förrän i slutet av juli. Ett stycke söderut, vid Naltiotunturi i Itäkairaområdet, förgyller midnattssolen vårt lands mest omfattande skogsområde. Läsarnas kommentarer mmentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan ta.fi/vieraskyna som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 3 / 2009
• Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Blicken framåt ­ från evaluering till evolution I senaste nummer av vår tidning skrev jag en ledare med rubriken "Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen". Efter bara några dagar från det att tidningen publicerats blev evalueringsrapporten klar och presenterades sedan den 1 april för deltagarna i den offentliga viltkoncernens seminarium i Tusby. Koncernfolket lyssnade intresserat på presentationen av resultaten från utvärderingen medan man i tankarna eftersinnande pejlade de gjorda observationernas och åtgärdsförslagens tillämpbarhet vid verkställandet av vår strategi. Det presenterades också förslag till hur vår organisation borde revideras. Förståeligt nog väcker det här emotionella känslor bland oss ­ framför allt hos personalen men på samma sätt också såväl inom vår fötroendemannaförvaltning som inom den omfattande gruppen av övriga samarbetande aktörer. Visst vore det mycket tryggare och bekvämare i känd stil enligt gammal modell, men den ser inte mera ut att komma ifråga. Man kunde väl säga att världen förändras och förändringarna förutsätter att också vi förändras. Under evalueringen hittades också många guldkorn, vilkas existens nog har varit känd, men nu fick de då också så att säga officiell stadfästelse. Det av jägarna och jakträttens innehavare utförda enorma frivilligarbetet vilthushållningen och naturen till gagn och den inom viltbranschen förekommande allmänna frivilligheten som yttrar sig i form av ett resultatrikt arbete i jaktvårdsföreningarna utgör också enligt utvärderingen vår vilthushållnings stenfot. På sidorna 6-8 i denna tidning refereras evalueringen, resultatet av denna och åtgärdsförslagen mera detaljerat. Därför går jag inte i detta sammanhang dess mera in på dem. Från evalueringen av jägarorganisationens, dvs jaktvårdsföreningarnas, jaktvårdsdistriktens och JCO:s verksamhet ska vi dock nu gå över till evolution ­ vilket innebär att vi inleder utveckling, förnyelse och anpassning på ett ändamålsenligt sätt till förändringarna i omgivningen. När förhållandena förändras i naturen säkerställer även de organismer som har den bästa förmågan att omvandlas och anpassa sig sin arts framtida existens. Finns inte dessa egenskaper dukar arten snart under på grund av kyla, hunger, sjukdomar eller rovdjur. För oss finns det inte heller någon orsak att fastna vid det förgångna eller ens vid evalueringsrapporten utan nu har vi all anledning att tillsammans med alla våra samarbetande aktörer se framåt, planera och utveckla vår verksamhet. Icke att förglömma att vi vid all förnyelse ska bevara våra guldkorn och till och med sträva till att förkovra dem. På talo om guldkorn och förkovrande av dem kan jag inte låta bli att hänvisa till en på annan plats i detta nummer av Jägaren publicerad artikel om den nationella strategin för naturresurser som publicerades i april. Ifråga om hållbart nyttjande av naturresurser är Finland ett föregångsland och den nationella strategin för naturresurser visar att vår vilthushållning går i spetsen för utvecklingen. Exempelvis förvaltningsplanerna för stammarna av stora rovdjur, i vilka målsättningarna för olika intressegrupper har sammanjämkats, kan fungera som förebilder för kommande naturresursplaner i andra branscher. Ovan nämnde jag den del av vår verksamhet som fungerar som stenfot för vår vilthushållning. Till den hör bl.a. de enskilda beståndsinventerarnas fältarbete, verksamheten i jaktvårdsföreningarna och vidare viltforskarnas flit i sina kammare ävensom de publikationer de författar. För den finländska jakten och vilthushållningen har den verksamheten avkastat praxis och resultat inklusive tidsserier, som man ute i världen inte kan annat än avundas. Det ser idag ut som om viltförvaltningens arbete också skulle få nationell erkänsla i och med att de övriga naturresursbranscherna tar lärdom av verksamheten inom vilthushållningen. Inom denna har ju den tredje sektorns aktivitet redan länge varit praxis. Vi kan rejält säga att vår stenfot vilar stadigt på granit G PS. Behandlingen av en delrevidering av naturvårdslagen är på kommande i riksdagen. Under den föregående regeringens mandattid pågick en hård dragkamp om delrevideringen. Den ledde till att lagrevideringen inte fördes till riksdagen. I den nya nu aktuella propositionen har några av nyckelfrågorna under den tidigare behandlingen ändrats i en för jägarna gynnsammare riktning. Den grundläggande frågan; att jakten inom skyddsområdena alltid ska vara tillåten utom då syftet med skyddet förutsätter förbud för jakt, är dock fortfarande olöst. Jägaren 3 / 2009 5
• Evalueringsrapporten blev klar: Jägarorganisationen MOT NYA MÅL Hannu Huttu Det blåser nya vindar inom jakten och därigenom även inom jägarorganisationen. Förändringar i samhället, den offentliga förvaltningen och viltbestånden har lett till att även viltförvaltningen omvärderats. Först utarbetades en ny strategi för viltbranschen, vilket ledde till att den offentliga viltkoncernen föddes vid senaste årsskifte, och nu blev utvärderingen, dvs evalueringen av jägarorganisationens verksamhet klar. Arbetsredskapen för en förnyelse av systemet finns sålunda. 6 Metsästäjä 3 / 2009 nder ledning av jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning inleddes viltkoncernens strategiprocess 2007. Processen slutfördes 2008 och presenterades för jaktfolket under Viltdagarna i januari 2009. I strategiprocessen har en bred skara av aktörerna inom viltkoncernen varit involverade. Ett centralt mål för processen var att förenhetliga och klarlägga viltkoncernens verksamhet. Bland de främsta målen för strategin framtonade effektivering av viltkoncernens tjänster, förnyelse av strukturerna och utveckling av ledningssystemet. U Evalueringen en del av strategin Evalueringen av jägarorganisationen, som startades förra hösten av jord- och skogsbruksministeriet, utgör en del av viltkoncernens strategi. Syftet med evalueringen var att få en helhetsbild av den verksamhet Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna bedriver, organisationsstrukturens funktionsduglighet och fokuseringen av resurserna samt av möjligheterna att öka produktiviteten. Evalueringen, som utfördes av en utomstående konsult, Talent Partners Public Consulting Oy, grundade sig på ett omfattande material. Grunden för evalueringsrapporten utgjordes av intervjuer av nyckelpersoner, workshoppar, hörande av intressegrupper och många tidigare utvecklingsrapporter och -tankar. En styrgrupp på bred bas styrde och stödde evalueringsprocessen från början till slut. Tiderna har förändrats Det är egentligen ganska otroligt att den organisationsmodell, som grundades i samband med revisionen av jaktlagen 1962, har fungerat ända
• ­ och kanhända ännu viktigare: kunna svara p på morgondagens utmaningar. F Frivilligarbetet bör tryggas! 2 / 2009 Överdirektö Lähteenoja r : Den offentl viltkoncerniga effektivitet en ökar en Rapphöna n är lättskött Vitsvanshjor me d jaktbå t i Missouri ge Janne Pekk Gör inte färala: av filéerna s Anmäl Anm l mä våtmarksob våtmarksob o jek ditt eget omjekt i råde I den medelbara statsförvaltningen är jägaror organisationen en udda uppenbarelse. Organisationens struktur, som grundar sig på ga friv frivilligarbete av dem som är föremål för förvalt valtningen, är svårbegriplig. Men en stark talkoarbetstradition har alltid hört till de finländkoa ska hävdvunna traditionerna och präglar idag som är fortfarande mycket starkt jägarorganisatione tionens verksamhet. De facto verkställer jaktvårdsföreningarna en betyd betydande del av sina i lag fastställda uppgifter som t talkoarbete. I det arbetet svarar jaktföreningarna, enskilda innehavare av jakträtt och jägarna för en betydande insats. Frivilligverksamheten är en kostnadseffektiv kallelsegärning. Motiveringen av frivilligarbetet är säkerställande av den egna jaktens framtid samt den starka känslan av j samh samhällsgemenskap som är knuten till jakten och v viltvårdsarbetet. Den utmärkta lokalkännedome domen utökar ytterligare arbetets effektivitet. I jämfö jämförelse med ekonomiska insatser är resultaten av jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete utomord omordentliga. tills idag nästan helt i sin ursprungliga utformning Det utformning. är helt klart att den tidens behov och nyckeluppgifter i organisationen var någonting helt annat än idag. Då utbildades den finländska jägaren till en etiskt högtstående aktör som följde principen för uthålligt nyttjande. Idag har prioriteringarna i verksamheten förändrats väsentligt. Organisationens kunder består idag inte mera enbart av jägare utan i allt större utsträckning även av andra människor, det övriga samhället och ett stort antal intressegrupper. Det är således hög tid att analysera läget och begrunda på vilket sätt jägarorganisationen bör förändras för att kunna svara på dagens utmaningar Aktiv Aktivitetsnivån varierar En svaghet i jaktvårdsföreningarnas verksamhet sv är enligt utvärderaren att resultaten är helt beroende av styrelsemedlemmarnas och verksamhetsledarens aktivitet. De involverade personerna utför i lag fastställda uppgifter på egen tid och långt på egen bekostnad. Därtill kommer att situationen varierar väldigt mycket mellan olika föreningar och olika delar av landet. En del av föreningarna är alltför små för att verksamhetens kontinuitet ska vara säkerställd. I många föreningar upplever man att uppgifterna ökat för mycket i relation till resurserna och att det förekommer för mycket papperskrig i jaktvårdsföreningens verksamhet. Den stora frågan är därför hur man kunde gallra ut onödigt pappersarbete ur jaktvårdsföreningarnas verksamhet, så att talkofolket kan koncentrera sig på väsentligheter. En lösning vore t.ex. att förvaltningsoch stödtjänsterna utförs centraliserat i någon form. En annan lösning skulle vara, såsom det konstateras i evalueringsrapporten: tillräckligt stora jaktvårdsföreningar erbjuds heltidsanställda verksamhetsledare. ALKU-projektets hot mot tredje sektorns verksamhet? Också utvecklingen av statens regionala förvaltning pågår för fullt. Man har också mer eller mindre aktivt försökt få jaktvårdsdistrikten med i denna process. På finansministeriets utredningsbegäran svarade jord- och skogsbruksministeriet att "jaktvårdsdistriktens förvaltning och organisation, som ingår i den medelbara statsförvaltning- Metsästää 3 / 2009 7
• en, avviker enligt ministeriets åsikt i såpass hög grad från organiserandet av den övriga regionala förvaltningen, att distrikten inte kan anslutas till den övriga regionala förvaltningen. Ministeriet anser det inte heller vara ändamålsenligt att sammanföra jaktvårdsdistriktens uppgifter med den nya regionala förvaltningen. Att organisationer, som är grundade på kundernas frivillighet, deltar i skötseln av uppgifter som ur samhällets synpunkt är betydelsefulla bör därför också ur produktivitetssynpunkt ses som ett eftersträvansvärt alternativ. Eftersom jaktvårdsdistriktens position har fastställts i lag fyller denna också av grundlagen ställda fordringar." Än en gång underströks alltså "det egna initiativet" och talkoarbetet. Än en gång visade sig bevarandet av talkoarbetet vara jägarorganisationens stenfot. Det här talkoarbetet är just den av tredje sektorn bedrivna verksamhet som har efterlysts också i övrig samhällelig verksamhet! inom förvaltningen och främjar vilthushållningen, dvs sörjer för jaktens kontinuitet. Och då kan det uppstå situationer där jaktens intressen som helhet är något helt annat än den enskilda jägarens eller jaktföreningens intressen. Utvecklingsarbetet kör igång I evalueringsrapporten presenteras ett flertal tankar om hur jägarorganisationens verksamhet kunde utvecklas, moderniseras och effektiveras. Under det möte där evalueringsrapporten publicerades i närvaro av alla aktörer i den offentliga viltkoncernen fördes en omfattande diskussion om utvecklingsarbetet och behovet av ett sådant. Jord- och skogsbruksministeriet väntar nu på jägarorganisationens ståndpunkt till start för utvecklingsarbetet. Vid publiceringstillfället rådde redan en enhetlig uppfattning om att det nu är dags att skrida till åtgärder. Rapporten var full av intressanta förslag. Här kan några av dem nämnas: Det föreslås i rapporten att JCO och jaktvårdsdistrikten sammanslås till en organisation vars namn kunde vara t.ex. "Finlands viltcentral". Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten var redan en och samma organisation i ett tidigare skede. Från grundandet av organisationen ända fram till delrevisionen av jaktlagen 1988. En sådan fusion skulle erbjuda enorma centraliseringsfördelar. Såväl ekonomi- som personalförvaltningen kunde skötas centralt liksom även mycket annat "papperskrig". Bytet av namn skulle också tydligare understryka hela organisationens verkliga verksamhetsfält eftersom jägarorganisationen inte är jägarnas intresseorganisation. Det är klart att den nuvarande organisationens spriddhet, där varje jaktvårdsförening, jaktvårdsdistrikt och Jägarnas Centralorganisation är självständiga juridiska aktörer med egen ekonomi, personal och förvaltning tär onödigt på resurserna och höjer kostnaderna. Intressant är också förslaget om att höja jaktvårdsavgiften med 10 euro. Med dessa medel skulle heltidsanställda verksamhetsledare finansieras för frivilligt fusionerade större jaktvårdsföreningar för att säkerställa och förbättra dessa föreningars verksamhet. Därmed skulle hela systemets stenfot ­ jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete bevaras! Text: Klaus Ekman "Bocken som trädgårdsmästare" Inom jaktlicensförvaltningen har man också trovärdighetsproblem. Även om vi jägare alla vet att jägarorganisationens funktionärer verkar under tjänstemannaansvar då de använder offentlig makt är det ytterst lätt för systemets motståndare att kritisera detta och påstå att de av jägarna valda förtroendemännen fördelar jaktlicenser "sinsemellan" åt varandra. Därför har jaktvårdsdistriktens styrelser för det mesta delegerat myndighetsuppgifterna, såsom beviljandet av jaktlicenser, till tjänstemännen, dvs till jaktcheferna och viltvårdskonsulenterna. Trots det är dock hotet mot myndighetsverksamhetens trovärdighet reell. En annan faktor som ökar trovärdighetsproblemet är intressebevakningen. Bland jägarna anses Jägarnas Centralorganisation (JCO) och hela jägarorganisationen vara "jägarnas intressebevakare", vilket också rör om på verksamhetsfältet. JCO förväxlas fortlöpande med Finlands Jägarförbund, som alltså är den organisation som fungerar som jaktföreningarnas och den vägen också som jägarnas intresseorganisation. En av jägarorganisationens centrala uppgifter är att främja vilthushållningen, vilket som term också innefattar en intressebevakningsuppgift. Intressebevakningen ifråga gäller dock bevakning av jaktens, dvs vilthushållningens intressen på lång sikt, alltså inte bevakning av jägarnas intressen. Det kan låta som hårklyveri, men det är ändå en viss skillnad mellan begreppen. Jägarorganisationen verkar 8 Metsästäjä 3 / 2009 Källa: Utvärdering av Jägarnas centralorganisations, jaktvårdsdistriktens och jaktvårdsföreningarnas verksamhet, Talent Partners Public Consulting Oy, 31.3.2009
• Metsästää 3 / 2009 9
• Den nationella naturresursstrategin offentliggjordes Viltkoncernen visar vägen! Kimmo Pöri Syftet med naturresursstrategin är att genom en beredning på bred bas binda aktörerna vid de s.k. sektorstrategierna. Viltbranschens artrelaterade beståndsförvaltningsplaner har beretts på just detta sätt ­ genom en bred bindning av olika intressegrupper vid projektet. D 10 en bredbasiga förhandsutredningen Luodin, som Finska Forstföreningen lät utföra 2007, ledde till att den nationella naturresursstrategin kom till. Jubileumsfonden för Finlands självständighet, Sitra, har varit ansvarig för beredningen av naturresursstrategin. I beredMetsästäjä 3 / 2009 ningen deltog också en stor grupp sakkunniga. Med hjälp av naturresursstrategin söker man nu en internationell ledande roll för Finland i nyttjande och förvaltning av naturresurser. Hur sitter nu den ugnsfärska strategin för viltpolitiken och den offentliga viltkoncernen i den här nationellt betydelsefulla naturresursstrategin, frågade vi Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. I vårt land har viltbranschen alltid varit i främsta linjen, en föregångare på många sätt. Jakt enligt principen för hållbart nyttjande har varit en självklarhet hos oss redan under 100 år. Redan 1964 fanns vi bland de allra första som tog i bruk en obligatorisk jägarexamen. Vår viltinventering är föremål för "internationell avundsjuka" och tidsserier finns ända från tiotals år tillbaka i tiden. Viltet är de facto en del av naturresurserna som hos oss är under god och planmässig kontroll. "En bit föll på plats" Konsulterande tjänstemannen Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriet konstaterar, att det känns som om den saknade avgörande biten i pusslet skulle ha hittats och fallit på plats. - Ur vår synpunkt sett är det viktigaste i den här processen att naturresurserna tas upp till diskussion. Hittills har det enbart diskuterats om mångfald och klimatförändringen och man har lämnat de betydelsefulla naturresurserna därhän, understryker Sami Niemi. - Med vår gemensamma viltkoncernstrategi och t.ex. våra artrelaterade förvaltningsplaner är vi redan långt komna i den här av Sitra lotsade
• Jaktvårdsdistriktens styrelser har svindlande möjligheter att påverka beslutsfattandet i viltbranschens frågor på landskapsnivå. Jägarorganisationen och viltkoncernen ligger socialt klart rätt i tiden NATURSKYDDET VILTKONCERNEN SKOGSBRUKET JOR JORDBRUKET BRU Samarbete med markägarna - Sektorstrategierna är gränsöverskridande för landskapens del. Även Sitra understryker just detta, dvs att landskapsgränserna eller andra av människan skapade gränser inte får begränsa naturresursstrategin. I förvaltningsplanerna har vi utgått från viltartens behov, dvs fån viltgeografin ­ inte från landskapens eller jaktvårdsdistriktens gränser. processen. Viltkoncernen är klar och tjänar som föredöme för andra. Valen som gjordes redan vid millennieskiftet visade sig vara de rätta. nyckelroll. Vi kan rentav tala om att det öppnats en historisk möjlighet, som det på grund av systemens styvhet inte just har funnits möjligheter till tidigare, lägger Niemi ut texten. Strategin lever hela tiden Vid utformningen av den offentliga viltkoncernens strategi utgick vi från antagandet att det omgivande samhället och förhållandena kommer att förändras också i framtiden. Därför höggs strategin inte in i sten, utan den lever i tidens anda. - Det viktigaste i strategin är att den fortlöpande kan utvecklas, formas och uppdateras. Vi kan också lära oss av gjorda fel. Då har vi en fungerande och användbar strategi. Sitras tankar för den nationella naturresursstrategins del sammanfaller helt med vår strategi, bekräftar Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriets fiskeoch viltavdelning. Den nationella naturresursstrategins tillkomst och offentliggörande visade, att viltbranschen åter finns i främsta linjen och visar vägen. G Text: Klaus Ekman Plats för påverkan Den oro för viltbranschens framtid som uppstod i samband med viltkoncernens uppkomst och evalueringen av jägarorganisationen har vänt över i en enorm möjlighet. Den pågående reformen av statens regionala förvaltning inklusive ALKU-projektet håller på att stärka landskapens förvaltning. Den nationella naturresursstrategin siktar på samma sak. - Nu är det dags för de av jägarna demokratiskt valda förtroendepersonerna i jaktvårdsdistrikten att slå till. Den på eget initiativ grundade verksamheten ger via aktiva och sakkunniga förtroendevalda svindlande möjligheter att påverka diskussionerna och beslutsfattandet i landskapsfrågorna. Jaktvårdsdistriktens styrelser har här en De organisatoriska gränserna blir lägre Sitras mål är att sänka de förvaltningsmässiga och organisatoriska gränserna och se naturresurserna som en helhet utan att bry sig om nämnda gränser. Sami Niemi understryker att det är just det här det är fråga om i viltkoncernens strategi. - Syftet med naturresursstrategin är att binda aktörerna vid sk. sektorstrategier genom bredbasig beredning. Våra artrelaterade förvaltningsplaner, de må sedan gälla stora rovdjur, sälar eller älgar, har beretts just på det här sättet ­ genom att på bred bas binda olika intressegrupper vid projekten, preciserar Niemi. Metsästää 3 / 2009 11
• Ordförandens spalt: AVSLUTNINGSVIS Vår verksamhet granskas och utvärderas kritiskt på olika håll utanför vår organisation. Ett bra exempel på detta är den evaluering som nyligen utfördes. Initiativet till denna kom visserligen inifrån viltkoncernen, men en utomstående konsult, som snabbt gör sig förtrogen med vår verksamhet träffar inte nödvändigtvis rätt med alla sina förslag. I samband med reformerna bör vi därför förhålla oss kritiskt också till förslagen i evalueringsrapporten. Trots det är det ändå klokt att följa de stora linjerna i rapporten då förnyelsen av vår organisation fortskrider. Det största bekymret vid de kommande reformerna är dock tryggandet av jaktvårdsföreningarnas position. De utgör stenfoten i hela vår verksamhet. Deras verksamhet bör därför fortsätta i stort sett i sin nuvarande form. Annars föreligger det risk för att vi förlorar det oändligt värdefulla talkoarbetet, vars omfattning inte går att ersätta med extern finansiering. Om och när jaktlagen revideras framför jag som ett litet önskemål beträffande det kommande beslutsfattande att man vid valet av styrelsemedlemmar i jaktvårdsföreningarna återgår till gammal god praxis för den ordning i vilken medlemmarna är i tur att avgå. För kontinuiteten i verksamheten är det ohållbart att styrelserna i sin helhet kan bytas ut med tre års intervall. I praktiken har detta lyckligtvis inte skett alltför ofta, eftersom de finländska jägarna är förnuftigt folk. Nuvarande praxis har i föreningarna lett till att större delen av medlemmarna bara vart tredje år är intresserade av årsmötet. De internationella kontakterna har hela tiden ökat och kommer uppenbart att öka ännu i fortsättningen. I många frågor sker beslutsfattandet numera ytterom vårt lands gränser. Det är viktigt att vi kan vara med och försvara finländsk och nordisk jakt- och viltpraxis. Vi bör kunna redogöra för varför vårt sätt att sköta frågor är det bästa enligt vår åsikt. Jakten, som oskiljbart hör till den finländska livsformen, bör kunna fortsätta i stort sett som förut. Tryggande av vår jakts internationella ställning, som bygger på gedigna, till stor del av VFFI producerade forskningsresultat, och uppnående av acceptabilitet för jakten här hemma, är tuffa framtida utmaningar. I vår organisation arbetar ett rimligt litet antal funktionärer. Det är en kunnig och motiverad grupp. Tillsammans med vårt entusiastiska nätverk av förtroendevalda på olika nivåer bildar de vår verkliga styrka. Även i fortsättningen hotas vår verksamhet av folk som kallar sig skyddare och utsätter oss för hård kritik och försök att försvåra jakten. I det här sammanhanget är det igen skäl att komma ihåg att vi är de enda, som utför tjänster för hela samhället genom att förvalta stammarna av stora rovdjur och klövdjur samt reglera bestånden av vilt av främmande ursprung. Vi har färdigheterna och redskapen för denna uppgift. Personliga och organisationsrelaterade maktsträvanden inom jägarkåren håller på att splittra vår enighet och trovärdighet. Det är enkelt att slå in kilar i en utspridd skara. Man skulle tro att det räcker med externa hot mot jakten och jägarna. Enighet inom den egna kretsen fungerar dock vid dylika fall och försök som en stark sköld. När min tid som ordförande för centralorganisationen nu går mot sitt slut tackar jag de finländska jägarna och viltfolket. Ni har under många års tid gett mig en utkiksplats och låtit mig följa med hur vår jägarorganisation fungerar, till en början på lokal, sedan på regional och till slut på riksnivå. Kanske också med ett mindre inslag av deltagande i verksamheten. Jag har fått träffa tusentals fina människor, personligheter, alltså finländska och också litet utländska jägare. Ett varmt tack ! G Simo Syrilä ordförande, vildmarksråd Jägarnas Centralorganisation 12 Metsästäjä 3 / 2009
• Aktuellt från ministeriet Naturresursstrategin, viltet och affärsverksamhet I Också för nyttjandet av viltet söker man nu nya idéer för affärsverksamhet. Det är skäl för viltkoncernen att delta aktivt i utformningen av dylik ny affärsverksamhet, för att den inte ska äventyra dagens praxis för förvaltning och arrendering av jakträtter eller rentav viltbestånden, utan då den utvecklas kompletterar den traditionella finländska jakten. Den av jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra koordinerade nationella naturresursstrategin analyserar naturresurserna och användningen av dessa ur ett bredare perpektiv än de enskilda sektorerna. Det klara målet för naturresursstrategin är att införa en styrd och kontrollerad ändring i förvaltningen och undersökningen av naturresurser. Den nationella naturresursstrategin lyfter på ett mycket prestigefyllt sätt fram naturresurserna och utnyttjandet av dessa i den samhälleliga diskussionen vid sidan av klimatförändringen, tillståndet i Östersjön och den försvinnande mångfalden i naturen. Det här varken eliminerar nämnda problem eller minskar deras betydelse, men naturresursstrategin för in ett positivt perspektiv på nyttjandet av naturresurserna. Under senare tider har dessutom nyttjande av naturresurser börjat kännas som om det närmast skulle vara en syssla för skyldiga. Särskilt till denna del är naturresursstrategin mycket viktig för viltkoncernen. Målet är att bygga upp Finlands framtid och välbefinnande på nyttjandet av naturresurserna på ett modernt men fortfarande hållbart sätt. Naturresursstrategin utgår från att man vid verksamhet enligt strategin skapar ­ inte bara välbefinnande för rekreationsnyttjandets del ­ utan också ekonomiskt välbefinnande. Därför föreslår man i strategin att det i anknytning till nyttjandet av naturvärden, rekreationsvärden och upplevelserätter också bör utveckla ny affärsverksamhet. I praktiken torde det här innebära vidareutveckling av jaktturismen, övrig naturturism och t.ex. fotograferingstjänster. Ansvaret för koordineringen av främjandet av detta mål har givits jord- och skogsbruksministeriet. I den offentliga viltkoncernens strategi har man förutsett en dylik ekonomisk verksamhet och framför allt att småföretagarverksamheten på landsbygden skulle utsträckas mer än tidigare att också utnyttja vilt. Även i förvaltningsplanerna har det föreslagits vissa nya former för nyttjande av vilt. T.ex. i förvaltningsplanen för sälstammarna i Östersjön föreslogs stöd för projekt vid den österbottniska kusten som går ut på att nyttja gråsälar som erhållits som byte i småskalig företagarverksamhet. Skinn-, kött-, tran- och benprodukter som erhållits av gråsäl har produktifierats och marknadsförts i liten skala på den lokala marknaden. Så här försöker man i enlighet med förvaltningsplanen förbättra sälarnas acceptabilitet i områden där sälarna orsakar ett avsevärt ekonomiskt avbräck. Denna till sina utgångspunkter utmärkta sak höll på att stupa på internationell djurskyddspolitik. Under hösten i fjol och denna vår har Finland och Sverige gjort sitt yttersta för att hindra att en förordning om förbud mot handel med sälprodukter, som kommit till på yrkan av Europaparlamentet, skulle omfatta också denna nordiska raritet. Ända fram till kritstrecket såg det ut som om förordningen skulle förbjuda all handel med sälprodukter. Till all lycka gick det inte så här. Som ett slutresultat av underhandlingarna tillkom en kompromisstext, som trots sin vaghet och ologiskhet enligt vår åsikt tryggar just den verksamhet som avses i Finlands förvaltningsplan. Enligt den är det huvudsakliga målet inte att eftersträva vinst för företagaren, utan att särskilt stöda småföretagarnas verksamhet i kustområdena och den vägen kompensera olägenheter som sälarna orsakar kustområdets hushåll. Ett eventuellt kommersiellt nyttjande av vilt i en eller annan form bör alltså vara grundat på artrelaterade förvaltningsplaner, varvid det är möjligt att vid beredningen sammanjämka eventuella olika intressen. Kommersiellt nyttjande av vilt får dock under inga omständigheter äventyra arternas gynnsamma skyddsnivå och inte heller begränsa traditionell jakt. I vårt land är därtill alltid ansvaret för viltvården och uppföljning av viltbeståndens tillstånd knutet till jakten. Om det här arbete skulle produktifieras skulle det kosta staten tiotals miljoner euro. Skulle det igen förutsättas att arbetet utförs av företag som arbetar inom jaktturismen så skulle tjänsternas priser bli skyhöga. I den nationella naturresursstrategin och i strategier som rör utveckling av landsbygden understryker man jakt- och fisketurism och vill främja denna. Detsamma gäller även för den renodlade jaktturismen och annat på vilt grundat kommersiellt nyttjande ­ vi må sedan önska det eller inte. Det gagnar alla att också viltkoncernen är med i det här utvecklingsarbetet. Då kan vi försäkra oss om att den kommersiella verksamheten inte leder till överdrifter av något slag. G Sami Niemi Konsulterande tjänsteman Jord- och skogsbruksministeriet Fiske- och viltavdelningen Metsästää 3 / 2009 13
• Mest uppskattade produkter för bästa jakterfarenheter från Erätukku Kom nu, Ruffe, det är nog dags att gå hem. Ska vi först ta en sväng till utfodringsplatsen och byta ut minneskortet i åtelkameran. Senare kan vi titta på bilderna och videon i stugan, har rådjuren hittat till foderplatsen? Till hösten ska vi sätta kameran ute på ett viltfält där den kan ta bilder och spara tiderna för hur bockarna är i rörelse. Imorgon kan vi äntligen installera det nya kikarsiktet på plats och rikta in vapnet på skjutbanan. I den där nya kikaren från Erätukku är det en riktigt klar bild, den kommer säkert att funka bra vid jakten i höstskymningen. Ruffe, du kan gå och ta dig en tupplur direkt efter maten jag ska putsa vapnet lite till och ställa in det i vapenskåpet, sedan får vi vänta tills imorgon bitti. Ska vi fråga grannen Jaska med VHF radion om han ska med ut på skjutbanan imorgon." Varför är Erätukku det mest uppskattade inköpsstället för jaktprodukter: 1. Jägarna med i utvecklingen Utvecklingen av nya produkter utgår från användarbehov och har tagit flera år. I vår utvecklings- och testgrupp har vi från första början haft en stor mängd jägare och friluftsmänniskor. Dessutom är Erätukkus alla nyckelpersoner aktiva friluftsmänniskor. 5. Tillverkning i egna kontraktsfabriker Vi tillverkar alla våra produkter i stora mängder med testade material i våra egna kontraktsfabriker. Våra fabriker är specialiserade på tillverkning av krävande, tekniska funktionsplagg. En noggrann kvalitetskontroll i alla produktionsfaser är ett krav. 2. Egen produktutveckling Vi utvecklar hela tiden nya lösningar som gör friluftslivet till en njutning. När vi vet vad vi behöver, söker vi efter de bästa materialen med högsta krav på kvalitet. 6. Försäljning utan mellanhänder Erätukkus affärsidé är att designa och tillverka högklassiga tekniska produkter direkt till användaren utan handelns dyra mellanhänder. På så sätt får konsumenterna kvalitetsprodukter till ofta under halva priset mot vad som är normalt för motsvarande produkter. 3. Laboratorietester Innan produktnyheterna släpps ut på marknaden testas deras funktion noggrant i de bästa testlaboratorierna i branschen. Samarbetet tillsammans med bl.a. VTT och Tammerfors Tekniska universitets SmartWear Laboratory, som specialiserat sig på kläder, har pågått under flera år. 7 7. Nöjd kund-garanti T Tack vare Erätukkus verksamhetsmodell har användarna v varit nöjda med våra produkter och vår service. Även om E Erätukku redan har blivit en mycket uppskattad handelsp plats, fortsätter vi oavbrutet vårt utvecklingsarbete inom a alla våra funktioner och kundservice. 4. Terrängtester Vi utför även tester i terrängen, i den riktiga användningsmiljön och i äkta jaktsituationer oberoende av regn, slask, kyla, där smuts och svett är vardag. Produkter som godkänts av testpersonerna är redo för försäljning. Bekanta dig med säsongens nyheter och gör din beställning nu! Beställningar: www.eratukku.fi eller ring tel. 020 747 7000 Mån-Fre 9 - 18 Lör 9 ­ 15
• Fritidsfavoriten NU TILL ETT OSLAGBART PRIS! För fiske! För jakt! För utflykter! -friluftsdräkt räkt ätt dräkt räkt JahtiJakt Forest är en mycket lätt dräkt sliv li som andas för t.ex. fiske, friluftsliv sande an och jakt. Smuts- och vattenavvisande stad ta TeflonWax-material, rikligt utrustad ör r med högklassiga egenskaper gör lika dräkten behaglig och skyddar i olika olika väderomständigheter. Högklassiga egenskaper för terränganvändare: · Lätt avtagbar huva · Mycket slitstark och TeflonWax-tygets bra smuts- och vattenavvisande egenskaper · Snygg design · Mångsidiga och rymliga förvaringsfickor · Förstärkta ficköppningar · Justerbar midja och nederkant. · · · · Elastisk midja Luftigt nätfoder (i jackan) Välfungerande uppvärmningsfickor Praktiska kardborreåtstramningar i ärmar och byxben. Yttertyget smuts- och vattenavvisande TeflonWax-material Forest friluftsd xor Jacka och by räkt ENDAST 79 00 Jämför egenskaper, kvalitet och pris. PASSA PÅ OCH BESTÄLL EN EGEN FORESTDRÄKT Hämta från Erätukku butiker! · Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Seinäjoki · Uleåborg
• Samarbete inleds mellan Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy har kommit överens om att alla jägare som betalar sin jaktvårdsavgift, dvs sitt jaktkort, har möjlighet att för inkommande jaktår få en Tracker Hunter terrängnavigator till sin disposition gratis installerad i sin egen telefon. akten och jägarkåren upplever just nu en enorm brytningstid, vilket också framgår på många sidor i denna tidning. På åtgärd av Viltfiskeriforskningsinstitutet kartläggs också för närvarande dagens jägarprofil. En sak är dock klar: teknologin utvecklas med svindlande fart. Å andra sidan fördunklas lagen om rörlighet i naturen av inlärd hjälplöshet, teknologiberoende och illusionen att människan klarar av allt, men en nödsituation kan ändå uppstå när som helst. J Nödlokalisering och väderutsikter När samarbetet planerades var de viktigaste faktorerna för Jägarnas Centralorganisation, utöver uppgiften om jägarens position, möjligheten till nödlokalisering, övriga säkerhetsfrämjande faktorer och möjligheten att erbjuda jägarna nya nyttiga tjänster. Att i en nödsituation veta och kunna meddela sin exakta plats, att under praktisk jakt veta var medjägarna och t.ex. hunden eller bilen finns och möjligheten att kunna orientera guidat Reijo Orava 16 Metsästäjä 3 / 2009
• till dessa platser skapar framförallt trygghet och säkerhet under jakten. Samarbetet har planerats med just denna utgångspunkt. Avsikten är att Tracker erbjuder alla jägare som löst in jaktkortet för kommande jaktsäsong gratis en uppdaterad version av det redan för många användare av hundpejl bekanta terrängnavigationsprogrammet. Jägaren kan senare själv besluta om en fortsättning, dvs om programmet motsvarade hans eller hennes behov eller inte. Möjligheter finns att rita in gränsernna för de egna jaktmarkerna i programmet. Lägenheternas gränser syns automatiskt på den noggrannaste terrängkartan. Det är alltså hela tiden möjligt för jägaren att kolla om han rör sig inom lovliga jaktmarker. Också platsen där älgen fallit kan tas fram exakt och vidare uppgifter om vem som ska få en "markägarstek" av den fällda älgen. Programmet använder lantmäteriverkets kartmaterial. Väderleksinfon är GPS-bunden och kom- mer från Foreca. T.ex. vid kusten och i skärgården är väderleksrapporten en viktig säkerhetsfaktor och annars också ett viktigt stöd vid planering av jakten. Tracker Hunter I Terrängnavigator som fungerar i jägarens egen telefon I Fungerar i telefoner av viss modell, oftast i Nokia-, SonyEricsson- och Samsung-telefoner med GPS-egenskap. En noggrann lista över dessa telefoner finns på adressen www.trackerhunter.fi I Användaren laddar programmet direkt till sin egen mobil. Anvisningar för nerladdningen ingår I följande, dvs julinumret av Jägaren. Det kan också laddas i en Tracker Store-affär eller genom att be om hjälp av kundstöd. I Tracker Hunter-användaren ser sin exakta position på terrängkartan på sin mobiltelefons display. Tracker Hunter är bekant för många genom sin lokalisering av jakthundar ­ jägaren kan på sin mobils display följa med sin GPS-mottagarutrustade hunds arbete. Dessutom många andra egenskaper, t.ex. I Den egna, kamratens och hundens position, avstånd och rörelseriktning i realtid "live" (Tracker Live­tjänst) I I en nödsituation kan positionen sändas med en knapptryckning I Guidad orientering till valda mål (bilen, kamraten, hunden, kaffeelden) I Mångsidiga hundskallfunktioner, som skallräknare, skalltäthet och skallarm I Tracker Hunter kan du programmera också med andra tillverkares GPS-hundband I Lägenhetsgränser färdigt i kartmaterialet ­ möjligt att rita in jaktområdesgränser och dela ut åt jaktlaget I Tracker Live-positionering i realtid till förmånlig kostnad I Noggrann väderleksprognos för just den plats där användarn är I 50 kartrutor täcker på den noggrannaste nivån (1:20 000) ca 2800 hektar. Många gånger lönar det sig att ladda ner kartor med större skala. Då ryms det många gånger större områden. I I Finland kan terrängkartor i skala 1:20 000, 1:50 000 och 1:100 000 laddas ner. Dessutom olika vägkartor och sjökort. Nytt för de äldre - intresserar ungdomen Systemet intresserar säkert särskilt yngre jägare, som är vana att använda och å andra sedan fordra teknologi I många sammanhang. Nu erbjuds ny teknik för "utebruk", dvs ytterom den virtuella världen ­ i den riktiga naturen! Det är sålunda fråga om en mot den virtuella verkligheten riktad motattack. Kanske vi så här aktiverar fler potentiella unga jägare. Det här navigationsprogrammet förbättrar också de operativa förutsättningarna för handräckningsorganisationen SRVA vid högviltsincidenter. Typiskt är ju att SRVA-patrullerna får lov att ge sig ut fredagkvällar eller söndagsmorgnar för att söka efter någon älg eller björn som krockat med en bil. Navigatorn är också ett ypperligt hjälpmedel vid nästan alla inventeringar av viltet. Det är mycket lättare att hållas på triangellinjen när triangelns sida syns på mobilens display. För observationerna av stora rovdjur erhålls noggranna koordinater för t.ex. det nya internetbaserade uppföljningssystemet Tassu, som för närvarande är i ett inkörningsskede (mera om Tassu på sidan 30 i denna tidning). Tracker Hunter har många egenskaper som kan utnyttjas av jägare och säkerställer en annars också trygg rörlighet I naturen. - När vi erbjuder alla jägare gratis en terrängnavigator får vi enligt vår egen åsikt en bred användargrupp för en topprodukt och den respons vi räknar med att få ger en bra utgångspunkt för en breddning av navigatorns funktioner och utveckling av andra kringprodukter, berättar Samuli Vanhala, vd för Tracker Oy. Driftskostnaderna för terrängnavigatorn är enligt Vanhala låga. - Användningen av terrängnavigatorn för fastställa sin egen position är I praktiken gratis. Även lokaliseringen av andra objekt, som t.ex. kamraternas och hundarnas position, är förmånlig genom att uppgifterna rör sig via dataförbindelse och inte som textmeddelande. Visst är positionering via textmeddelanden fortfarande möjlig, förklarar Vanhala. - Givetvis är vårt mål att efter detta första "provanvändningsår" än en gång så många jägare som möjligt skulle konstatera att han eller hon fortsätter tjänsten och sedan betalar separat för fortsättningen. Priset för fortsättningslicensen kommer vi att hålla mycket jägarvänligt, lovar Vanhala. G Ytterligare info i julinumret av Jägaren och följande uppslag i den här tidningen. Text: Klaus Ekman Tracker Hunter terrängnavigatorn lämpar sig ypperligt som hjälpmedel vid inventering av vilttrianglar. Hannu Huttu I Kartor från flera olika länder, t.ex. Sverige, Norge, Danmark, Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien. Metsästää 3 / 2009 17
• 18 Metsästäjä 3 / 2009
• Metsästää 3 / 2009 19
• Handräckningen vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn Reijo Orava Den förnyade organisationen för handräckning vid högviltsincidenter, (SRVA, SuurRistaVirka-Apu-organisaatio) inledde sin verksamhet i början av maj. Denna "jägarnas FBK" är en av jaktvårdsföreningarna upprätthållen organisation, som ger polisen handräckning vid skötseln av konfliktsituationer som uppstår mellan människan och högvilt. Polisen behöver hjälp av frivilliga jägare och hundförare exempelvis vid eftersök av älgar som skadats vid krockar och vid fördrivning av stora rovdjur som förirrat sig i närheten av bosättning. J redskapsorganisationens verksamhet och harmonisering av larmkedjan, berättar ordföranden för styrgruppen för projektet Tätortsrovdjur, jaktchef Reijo Orava på Nylands jaktvårdsdistrikt. Årligen sker det närmare 5000 hjortdjurskrockar i vårt land. Nästan alla ger anledning till efteråtgärder för de frivilliga. Uppföljningen av hjortdjurskrockar utgör över 97 % av SRVAaktörernas insatser och högst några få procent (ca hundra incidenter per år) av de fall som kräver åtgärder orsakas av stora rovdjur. ­ Trots det obetydliga antalet rovdjursincidenter måste det ändå finnas beredskap också för att ta hand om dem. Incidenterna har ökat såpass mycket i antal att spårare jämte hundar måste fås snabbt och säkert på plats för eftersöket. Antalet krockar och fördrivningssituationer ökar genom att antalet rovdjur ökar och djuren allt mer sprider sig till bebodda områden, säger Orava. SRVA (organisationen för handräckning vid högviltsincidenter) lanserades den 17.4 under Södra Finlands jaktmässa i Vanda. Kriminalöverkommissarie Markku Tuominen presenterar SRVA-verksamheten för olympiasegraren Satu Mäkelä-Nummela. aktvårdsföreningarna har de facto redan tidigare koordinerat den hjälp jägare och spårare erbjudit vid avlivandet av hjortdjur och stora rovdjur som skadats vid krockar. På 1990-talet grundades de första beredskapsorganisationerna för bistånd vid rovdjurskrockar. Jägarna har ända sedan stammarna av hjortdjur började öka i storlek på 1970-talet gett handräckning vid skötseln av hjortdjurskrockar. ­ På grund av förändringar i polisens och nödcentralernas organisationer har myndigheternas lokalkännedom minskat och samtidigt har olika slag av stora rovdjursincidenter ökat. Därför fanns det ett behov av uppdatering av be20 Metsästäjä 3 / 2009 Hundarna viktigaste arbetsredskap Uppföljningen av stora rovdjursincidenter kräver en erfaren hundförare med hund. Hunden är det viktigaste arbetsredskapet vid skötseln av incidenterna. ­ Utan vältränade och -dresserade hundar kan inte dessa operationer skötas. Dressyren av hundarna kräver en enorm arbetsinsats av förarna av spårande och fördrivande hundar. Hundarna måste utbildas i hundratals om inte tusentals timmar innan de nått en sådan punkt att de kan utnyttjas i handräckningssituationer, säger viltvårdskonsulenten vid Norra Tavastlands jakt- vårdsdistrikt Marko Mikkola, som fungerar som projektsekretarare för projektet Tätortsrovdjur. Eftersom alla rovdjursincidenter skiljer sig från varandra varierar också kraven på den hund som ska användas. I fördrivningssituationer är det fråga om ett friskt djur som hittas lätt eller redan kan iakttas. I bästa fall förlöper fördrivningen snabbt. Då räcker det med att hunden gör en effektiv precisionsinsats. Däremot bör en hund som arbetar med ett krockskadat djur vara ytterst uthållig. Vid t.ex. eftersök av skadade björnar används hundar som antingen har ett officiellt dokument över att de genomgått ett anlagsprov för björnskällare eller annars i praktiken har visat att de har tillräckligt god förmåga för arbetet med björnar. Föreningen för viltspårare i Finland (Suomen Metsästysjäljestäjät) har från första början varit involverade i projektet Tätortsrovdjur och därigenom också vid tillkomsten av organisationen SRVA. ­ Vi har gjort fältets röst hörd i SRVA. Det största problemet för spårarna är vanligen såpass vardagligt som att hitta krockplatsen, om polisen redan avlägsnat sig från platsen, berättar Juha Toikka från spårarnas förening.
• När ett djur skadas vid en krock lämnar det inte nödvändigtvis genast blodspår efter sig. Det vore bra att få veta krockplatsen med en meters noggrannhet, så att inte hunden i t.ex. skogsrensområdet tar upp vittringen av en frisk skogsren. ­ Det räcker med att den exakta krockplatsen markeras med trädkvistar eller förarens pälsmössa ­ viktigast är att platsen märks ut, förklarar Toikka. Skarpa i pipan Eftersöks- och fördrivningspatrullerna är sammansatta av hundföraren, gärna två eller flera hundar samt en säkrande jägare, som alltid har skarp ammunition i pipan för den händelse djuret skulle gå till anfall. I fördrivningssituationer har den ena jägaren laddat sitt vapen med fördrivningspatroner, men vid operationer som gäller krockskadade djur har båda skarpa i pipan, för då är avsikten att göra slut på djurets lidande. Vid aktioner som gäller björnar är basutrustningen hagelgevär och brennekekula. Brennekekulan stoppar effektivt en anfallande björn. Användningen av älg- eller björnstudsare är ofta alltför långsam. Björnen har för vana att fly den skällande hunden till ett tättbevuxet terrängavsnitt med en otrolig startsnabbhet. Kikaren är mera till förfång än nytta när det gäller att skjuta en björn som rusar på skytten. Inte heller fördrivningspatronerna får användas av vem som helst, för skytten ska kunna använda dem rätt. Avlossas de för nära kan ett friskt djur skadas. Avlossade på för långt avstånd uppnås inte önskad avskräckningseffekt. ­ Personer som behärskar användningen av fördrivningspatroner behöver inte finnas i varje jakvårdsförening, men alla bör känna till var närmaste person som kan komma till platsen påträffas, förklarar Mikkola. Jaktvårdsdistrikten, eftersöksledarna och de hundkontaktpersoner som finns nämnda på RiistaWebben ser vid björnincidenter (SRVA) till att de personer som tar emot begäran om handräckning har tillräckliga kontaktuppgifter för hundoch fördrivningspatruller, om inte sådana ännu finns i det egna eller närområdet. Eftersöks- och fördrivningspatrullerna består huvudsakligen av samma människor. ­ Det ideala förhållandet vore, att det finns sammansvetsade patruller som har övat tillsammans. I patrullen måste kompisarna kunna lita på varandra. Det känns tryggare om båda kan vara säkra på att den andra vet hur de ska fungera i tuffa lägen, säger Mikkola. FBK-galenskap I samtliga 298 jaktvårdsföreningar har det under vårens lopp utsetts 3-4 SRVA-kontaktpersoner, som kan ta emot en begäran om handräckning. ­ Vi ansåg att 3­4 är ett sådant antal som garanterar att alltid någon svarar på polisens eller larmcentralens påringning. Enligt vår åsikt skulle två ha varit alltför få, för i värsta fall kunde båda samtidigt vara oanträffbara per telefon, förklarar Mikkola. Kontaktuppgifterna för alla SRVA-kontaktpersoner finns på RiistaWebben, som upprätthålls av Jägarnas centralorganisation. Som bäst hålls det kurser i samtliga jaktvårdsdistrikt för alla personer som är med i SRVA-organisationen. ­Jaktvårdsdistrikten kan själva besluta om bästa sättet att mobilisera patrullerna, spårarna och passbemanningen. Väsentligt i den här reformen är att polisen och nödcentralen i hela landet får handräckningen till platsen med ett enda samtal, säger Mikkola. Också viltspårarna är nöjda efter att ha noterat att man inom SRVA-organisationen litar på det lokala kunnandet. Enda förändringen i verksamheten är att den är bättre organiserad. Många av SRVA-kontaktpersonerna har tidigare fungerat som kontaktpersoner vid antingen älgkrockar eller vid eftersök av stora rovdjur. De mobiliserar patrullen per telefon men är inte nöd- vändigtvis själva med på platsen för incidenten. Eftersöks- och fördrivningspatrullerna består som regel av erfarna högviltsjägare. SRVA-verksamheten är helt grundad på frivillighet. Vad är det då som får ett stort antal jägare med i SRVA-verksamheten? ­ Det är nog jägarblodet som får en att dra till skogs. När telefonen ringer bär det iväg. Allt annat lämnas, det må sen vara arbetsdag eller fest. Det är inte fråga om pliktkänsla och ingen åker ut på eftersök för att skjuta, förklarar Juha Toikka. ­ Här finns väl också med litet FBK-galenskap, skrattar Toikka. Handräckning för polisen Vid älgkrockar kommer begäran om handräckning direkt från nödcentralen till SRVA-kontaktpersonen, som förmedlar larmet till de spårare som beger sig ut i terrängen. Vid stora rovdjursincidenter leds operationen av polisen, som tar kontakt med den lokala SRVA-kontaktpersonen. SRVA-organisationen underlättar polisens arbete. Genom att organisationen är planerad på förhand behöver inte polisen fundera på vem den ska ringa till när en incident inträffat. Metsästää 3 / 2009 21 Reijo Orava
• SET! OUK TARJ Yhteensopiva useimpien ohjelmistoje n kanssa! jut Ra ­ Nu vet vi att involverade personer, hundar och hjälpmedel är kompetenta, utbildade och tidsenliga, säger kriminalöverkommissarie Markku Tuominen på Mellersta Nylands polisinrättning, som deltagit i SRVA-organisationens beredningsarbete. Enligt Tuominen är frivilligorganisationen SRVA en stor handutsträckning till polisen, för myndighetsmaskineriet skulle inte hålla för en granskning om ingen skulle sörja för den part i krocken, som inte själv kan be om hjälp ­ det skadade djuret. Vid rovdjursincidenter i tätorter har SRVA-organisationen enligt Tuominen redan visat yrkesskicklighet i det att huvudsyftet inte är att avliva djuret utan att eskortera det till säkrare förhållanden. Bara i extrema fall blir man tvungen att avliva djuret. I SRVA-verksamheten är det sålunda inte fråga om jakt. Därför regleras inte heller högviltets konfliktsituationer av jaktlagen utan av djurskydds- och polislagen samt övriga försiktighetsskyldigheter. ­ Ur samhällets synpunkt är det ytterst beaktansvärt, att en frivilligorganisation trimmar sig för verksamhet i svåra förhållanden och ett krävande arbete. Polisen är verkligt nöjd över det visade intresset och hur verksamheten har kört igång, rosar Tuominen. G Text: Maria Nikunlaakso Vaihda nyt tutkasi Testivoittajan uuteen Magnum pantaan ja ohjelmistoon Si M Sis. Magnum maastot karttaohjelmiston ja -pannan Ohjelmistolla näet 199 Tarjous! Etusi arvo 899 1098 ovh. PUHELINPAKETTI! Nyt Magnum-paketti (GPS-panta+ohjelma) ja Sony Ericsson C702 puhelin uskomattomaan yhteishintaan. Kysy myös muita puhelimalleja! Spåraren Juha Toikka och hunden Talikkosarven Atte demonstrerar SRVA-verksamhet för mässbesökarna. KYSY USKOMATO N TARJOUS! MYYNTI SRVA-organisationen erbjuder sitt kunnande: I vid skötseln av olyckshändelser med inblandade stora rovdjur och hjortdjur I vid fördrivning av stora rovdjur från närheten av bosättning eller skadeobjekt I för avlivning av sjuka och farliga djur (gäller högvilt och vildsvin) I SRVA-verksamheten upprätthålls av jaktvårdsföreningarna. I verksamheten deltar också de lokala jaktföreningarna och spårhundsförarna. Följande organisationer har svarat för utvecklingen av nödcentralorganisationen och utbildningsprogrammet för denna; inrikesministeriets polisavdelning, nödcentralsverket, jaktvårdsdistrikten, Jägarnas centralorganisation samt sakkunniga från föreningen för viltspårare i Finland, Finska kennelklubben samt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Tarjoukset voimassa 15 6 saakka! a 15.6. saakka! k asiakaspalvelu@valiokoiravarusteet.fi www.pointer.fi 22 Metsästäjä 3 / 2009 Reijo Orava
• Metsästää 3 / 2009 23
• Ett kikarsiktspaket i högsta prisklass, NYA JahtiJakt Black Series för träffsäkra skott den nya Black Series ­serien har vi fäst speciell uppmärksamhet vid ljusstyrka och hållbarhet. Optik av högsta klass och en sömlös 30 mm tub gör de nya siktena mer ljusstarka än tidigare, och möjliggör på så sätt exakta träffar även i skymning. Bland de nya JahtiJakt ­siktena hittar du alltid en lämplig lösning för så väl storvilt som fågeljakt, likaså från klappjakt till spaningsjakt. Välj en passande modell från vårt utbud. Alla JahtiJakt kikarsik ten har 5 år s garant i! garanti! Jakt kikars kte ha år garan t i! ak kikarsikten har års g arant kt ikarsik a ti I Black Series Nya Black Series färdig för jakt! NY OPTIK AV HÖGSTA KLASS Hög kvalitet och ljusstark optik. Exakt och klar bild. STARK KONSTRUKTION Sömlös 30 mm tub. LÄTT INRIKTNING Mycket lätt att rikta in, lättanvända sido- och höjdjusteringar. BELYST RIKTNINGSPUNKT Belyst riktningspunkt och justering av rödpunktens styrka (effektnivåer 0-10). BRETT FÖRSTORINGSOMRÅDE Snabb justering av förstoring, brett förstoringsområde. HÖGKLASSIGA LINSER Imfria och högklassiga linser med ytbehandling i flera lager. 5v ÖVERLÄGSEN GARANTI Garanti 5 år. Beställningar: www.eratukku.fi eller ring tel. 020 747 7000 Mån-Fre 9 - 18 Lör 9 ­ 15 NYHET2009
• nu till rejält under halva priset! BXT-40 Mångsidigt och kompakt kikarsikte för älg, fågel, vildsvin- och rådjursjakt. · Förstoringsområde 3-9 · Ljusstarkt 40 mm objektiv · Belyst riktningspunkt (effektnivåer 0-11) · Lins med ytbehandling i flera lager · Odelad 30 mm tub Black Series ENDAST 119 00 00 B BXT-42 Kikarsikte för jakt av storvilt och klappjakt. Utmärkt för korta och medellånga distanser. · Förstoringsområde 1,5-6 · Ljusstarkt 42 mm objektiv · Belyst riktningspunkt (effektnivåer 0-11) · Lins med ytbehandling i flera lager · Odelad 30 mm tub ENDAST 119 BXT-50 Effektivt universalt kikarsikte för medellånga och långa distanser. Utmärkt även för skymnings- och spaningsjakt. · Förstoringsområde 2,5-10 · Ljusstarkt 50 mm objektiv · Belyst riktningspunkt (effektnivåer 0-11) · Lins med ytbehandling i flera lager · Odelad 30 mm tub ENDAST 149 169 00 00 BXT-56 Ljusstarkt kikarsikte med hög prestationsförmåga för långa distanser. Utmärkt för skymningsoch spaningsjakt. · Förstoringsområde 4-16 · Ljusstarkt 56 mm objektiv · Belyst riktningspunkt (effektnivåer 0-11) · Lins med ytbehandling i flera lager · Odelad 30 mm tub ENDAST l NU på köpet till s alla Black Serie ­kikarsikten. Kikarringar karringar Monteringsskenor för Weaver, Tikka och Sako. Snabbskydd för nabbskydd ör d r kikarlinser. Hämta från Erätukku butiker! · Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Seinäjoki · Uleåborg
• Stora rovdjursforskaren Ilpo Kojola har en utsatt position Arbetet som rovdjursforskare kräver iskalla nerver och gott självförtroende. FD Ilpo Kojola vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, som forskar i stora rovdjursfrågor, vet det om någon. Trycket är hårt såväl från EU:s håll som från folket på landsbygden - det är bara att tro på det egna arbetet. djursforskning i Taivalkoski 1996. Tre år förflöt i Taivalkoski, varefter han flyttade över till viltoch fiskeriforskningen i Uleåborg. Storarovdjursforskarens arbete är en ensam mans syssla. Ilpo Kojola på terrängbesök i renskötselområdet. Resurserna alltid knappa När Ilpo Kojola började sin uppgift var han ensam. Ett år senare anställdes Seija-Sisko Kilpelä som assistent. Följande år kom forskningsmästare Seppo Ronkainen. För fem år sedan utökades styrkan med Samuli Heikkinen som andre forskare. Fast anställda är idag också Anita Kenttälä och Elisa Määttä. Av de visstidsanställda hör forskaren Antero Hakala, forskningssekreterare Harri Hiltunen samt forskningsbiträdena Leo Korhonen, Reima Ovaskainen och Markus Suominen till dem som varit intensivast med. Föremål för forskning är fyra arter stora rovdjur. På dem fokuseras ett enormt såväl nationellt som internationellt intresse. - Jämfört med de övriga nordiska länderna är vi ju fortfarande få som sysslar med forskning kring de stora rovdjuren, men gör vi en intern jämförelse inom institutet har vi ändå relativt goda förutsättningar för vår verksamhet och när vi dessutom till vårt förfogande har en unik skara medhjälpare ­ rovdjurskontaktpersonerna i jaktvårdsföreningarna ­ är det möjligt att producera tillförlitligt uppföljnings- och forskningsmaterial, understryker Ilpo Kojola. I 26 lpo Kojola steg i legendariska storarovdjursforskaren Erik S. Nyholms stövlar ett år efter anslutningen till EU. Kojola, som är född i Virdois, disputerade för filosofie doktorsgraden vid Jyväskylä universitet 1989 och inledde sitt arbete som specialforskare vid VFFI:s stora rovJägaren 3 / 2009
• Observationerna av stora rovdjur grunden för allt Nätverket av rovdjursobservatörer, som i tiden startades av Erik S. Nyholm, är ännu i denna dag den centrala grunden för uppföljningen av stammarna. Till Ilpo Kojolas första uppgifter hörde att överföra observationsmaterialet i sin helhet till kunskapsbaser på kartbotten. - Vi inledde banduppföljningen av stora rovdjur 1998. Då var halsbanden radiosändare och uppföljningen var mödosam och krävde mycket tid. Djurets kartkoordinater hittades genom positionering korsvis. Från 2002 har vi enbart använt uppföljningsband som försetts med gps/gsm på rovdjuren, berättar Kojola om teknikens utveckling. - Åren 1998-2008 har vi försett sammanlagt 93 vargar, 90 björnar, 14 lodjur och tre järvar med band. DNA-analys som hjälpmedel i björnforskningen Som stöd för observatörsnätverkets basmaterial är DNA-analyser av spillning starkt på kommande uttryckligen för björnens del. Genom att samla in björnspillning kan antalet björnar utredas relativt noggrant inom vidsträckta områden, eftersom DNA kan utredas frän nästan alla spillningsprov. Den här uppgiften kan också införas direkt på kartan och när kartuppgifterna kombineras med observationsmaterialet från jaktvårdsföreningarnas rovdjurskontaktpersoner och den rörlighetsinformation banduppföljningen ger får vi en ytterst noggrann bild av björnstammens storlek och struktur. - DNA-projektet, känt som "skitjuttun", startade i Kuhmo och Suomussalmi. Inte länge efter starten upplevde projektet ett fatalt bakslag. Över hälften av de i Kuhmo insamlade proverna försvann innan det hunnit komma till universitetet ersitetet i Uleåborg för analys. Alla drygt 200 i Suomussalmi insamlade prover har er analyserats. Trots att det är dyrt behövs det på DNA grundade pae rallellmaterialet för uppföljningen ngen av björnstammen. Men vi har fått ått 600 spillningsprover från Norra Karelen och proverna har sänts till Norge för analys, belyser Kojola spillningsinsamlingens kvistiga turer. är naturligt för områdena är enorma och antalet invånare få. Resorna för granskning av observationerna blir oskäligt långa. - Beräkningar av antalet rovdjur har också presenterats av andra aktörer. T.ex. helt nyligen av ordföranden för renbeteslagens förening. Han uppskattade att det ifjol skulle ha levt 60 vargar inom renskötselområdet. Under året hittades 625 av vargar dödade renar ­ endast ett tiotal renar per varg. Relationstalet är orealistiskt lågt även om man beaktar att det gäller endast för konstaterade skador. Vår uppskattning för förvintern 2008 grundade sig på av jaktvårdsdistrikten erhållna uppgifter och uppgick till 34-40 vargar. Av dessa var en betydande del vargar som inte permanent uppehöll sig i Finland utan rörde sig på båda sidorna av östgränsen. - Till de stora problemen i Södra Finland hör igen bristen på snö. Det försvårar särskilt uppskattningen av lodjursstammens storlek, särskilt i ett läge då lodjursstammen är under kraftig tillväxt, framhåller Kojola svårigheterna att uppskatta lodjursstammen. Rovdjurskontaktpersonerna i nyckelposition Eftersom grunden för hela uppskattningen av stora rovdjursstammarna är det av kontaktpersonerna insamlade observationsmaterialet är det viktigt att hålla stöttepelaren i systemet, nätverket av kontaktpersoner "slagkraftigt". I detta syfte har ett pilotprojekt just startat, det internetbaserade programmet TASSU. Med hjälp av programmet kan rovdjurskontaktpersonerna i realtid överföra uppgiften om observationen till kartan, varvid observatinernas tillförlitlighet och stamuppskattningarna aktualitet väsentligt förbättras . Enligt Kojola behöver rovdjurskontaktpersonerna all den hjälp och det stöd som kan ges dem och ännu litet till. - De här rovdjurskontaktpersonerna har utöver insamlingen av uppgifter också andra betydelsefulla goda sidor. De är som lokala aktörer dämpare av hysteri. De har både kunskaper och färdigheter att berätta om hurdan den aktuella rovdjurssituationen är och de kan kapa vingarna på många otroliga "berättelser" genast när dessa dyker upp, understryker Kojola. - Uppskattningarna av stammen gör vi enligt hållbara kriterier, men om vi inte får uppgifter om observationer gör vi givetvis en låg bedömning. Det här torde vara sjävlklart, påpekar Kojola och fortsätter med att konstatera att ett certifierat forskningsinstitut inte kan ge ut andra uppgifter än sådana som håller för en vetenskaplig granskning. - Men beundransvärt är vårt nätverk av observatörer: idag får vi in ca 32 000 observationer av stora rovdjur per år ­ av dem är över 18 000 observationer av lodjur, vilket utan tvekan berättar att stammen av lodjur stärkts kraftigt. Sedan 1996 har antalet observationer av stora rovdjur i det närmaste fyrdubblats, vilket alltså berättar både om rovdjursstammarnas tillväxt och om observatörsnätverkets aktivitet, ett tack för det till fältets aktörer, berömmer Kojola systemet. G Text och foto: Klaus Ekman Alla parter med För rovdjursforskningen och särskilt för stamuppskattningarnas del vore det speciellt viktigt att alla parter fås med i observationsproduktionen. Särskilt för norra Finlands del hoppas Kojola att utöver jaktvårdsföreningarnas rovdjurskontaktpersoner särskilt renbeteslagen och också Forststyrelsens folk skulle komma konkretare med i samarbetet. Just nu ser det enligt Kojola ut som om också Gränsbevakningsväsendet skulle komma med som informationsproducent och därifrån särskilt den av emeritusprofessor Erkki Pulliainen utvecklade och insamlade gränsöverskridningsinformationen. ridn - Det här s.k. Pulliainenska materialet omfatDe tar särskilt viktig information också för oss och särsk genom att det finns långa tidsserier i materialet är dettas värde desto större, medger Kojola. vä - När alla aktörers observationer blir sammanförda får vi mycket ti tillförlitligare stamuppskattningar. Många åsikter om antalet rovdjur Kojola medger att ofta kommer rätt så ohämmad kritik från många håll. Än är uppskattningningarna av stammen alltför stora - det här kommer skyddsaktivisterna ihåg att påpeka ­ än är de alltför låga. Det påpekar vanligen jägarna. Kojola understryker att de stora rovdjurens väldiga rörlighet är svår att förstå. Ett idag här och i morgon där observerat stort rovdjur är ofta en och samma individ, men åstadkommer en känsla av att nu finns de "överallt". - Det är riktigt att de uppskattningar vi ger av stammarna är försiktiga och ibland också mindre än verkligheten. Förklaringen till detta är att det finns många luckor i nätverket av observatörer, särskilt för norra Finlands del, vilket där - Sannolikt har nog ett lodjur vandrat här, men spåret har redan smultit såpass mycket, att uppgiften måste granskas av rovdjurskontaktpersonen, konstaterar rovdjursforskaren efter att ha synat spåret. Jägaren 3 / 2009 27
• Storarovdjurskontaktpersonen fastställer rovdjursobservationernas art N är Nurmijärvibon Markku Tuominens telefon ringer är den som telefonerar ofta någon ortsbo, som vill meddela Markku om ett stort rovdjur som observerats: det kan gälla ett rovdjur som iakttagits, avtrycket av en rovdjurstass eller något annat spår som lämnats i terrängen. Tuominen kör till platsen för att kolla om observationen är korrekt, för han är storarovdjurskontaktperson inom sitt område. En kritisk inställning är trumf ­ I de här trakterna ska man förhålla sig ytterst kritiskt till observationerna. När folk till exempel ser träd med spår av klor som skrapat barken förknippar de lätt observationen med en björn, för att de sett i naturfilmer hur björnen skrapar träd. Spåren på trädet har dock nästan alltid åstadkommits av en hackspett, spillkråka eller grävling, förklarar Tuominen. Tuominen gör bedömningen att 95 procent av vargobservationerna är nånting annat än vargar ­ som regel hundar eller lodjur. Björnobservationerna träffar rätt när det gäller vårliga spår av tassar, men för andra observationers del än nämnda tasspår är också de till 95 procent nånting annat. Observationerna av lodjur är däremot tillförlitligare: av dem träffar varannan rätt. I våt snö blir det problem med lospåren: som regel syns inte ett kattdjurs klor, men i våt snö blir håren på djurets tassar våta och klorna kommer fram. Då misstar sig mången och tror att spåren lämnats av en varg. ­ Därför måste man gå länge och följa med spåren, förklarar Tuominen. Vanligen är folk lättade när det framgår att det inte är fråga om ett rovdjur. ­ Det finns dock människor som kan vara besvikna när det visar sig att den egna observationen är felaktig. Storarovdjurskontaktpersonen ska alltid vara artig, tacka för en fin observation och ge litet faktainformation, påpekar Tuominen. Kontaktpersonen ska också förhålla sig kritiskt till sina egna observationer. Om det inte går att artbestämma någon observation helt säkert lämnas den oregistrerad. ­ Å andra sidan får man inte heller vara fördomsfull. En observation som verkar osannolik kan ibland vara korrekt, säger Tuominen. Av vargobservationerna är 95 procent nånting annat än vargar ­ som regel hundar eller lodjur. Funktionen som storarovdjurskontaktperson grundar sig helt på frivillighet. För Markku Tuominen utgör den en del av hans livsstil, i vilken det därtill ingår observation av naturen, viltvård och jakt. Tuominen är polis och han tillbringar största delen av sina arbetsdagar vid datorn, men under fritiden är det naturen som drar. Inte en enda gång har Markku Tuominen haft lust att stanna hemma när bud om rovdjursiakttagelser kommit. ­ Jag kan inte koppla av om jag inte har nånting att göra. Därför är det fint om det efter arbetsdagens slut finns en beställning på att ge sig ut i naturen, småler Tuominen. Frivilligarbete i naturen Största delen av observationerna görs vintertid under veckoslutsmorgnar, då marken är snötäckt och jägarna rör sig i skogen och på viltutfodringsplatserna. Under den gynnsammaste observationstiden kan det hända att Tuominen för ta emot upp till ett tiotal rapporter om rovdjursobservationer under samma veckoslut. Utan att kontrollera antecknar han observationen endast om han vet att den som ringer säkert kan identifiera rovdjursspår. Annars kör han själv till platsen för spåret för att kontrollera observationens riktighet. ­ Om spåret har observerats i snö och temperturen är på plussidan, är det bara att direkt åka iväg för kontroll. På sommaren hålls spåren längre, men också dem försöker jag besöka för koll med en dags dröjsmål. 28 Jägaren 3 / 2009 täckande i alla regioner utan behovet av kontaktpersoner är större än antalet frivilliga. Kontaktpersonen för stora rovdjur registrerar alla observationer som konstaterats vara korrekta inklusive koordinater för observationsplatsen på en blankett. Tre gånger per år inlämnas dessa blanketter till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Markku Tuominen väntar entusiastiskt på ibruktagandet av det internetbaserade observationssystemet Tassu. ­ Observationerna kan anmälas i realtid och att också observationsplatsens koordinater anges via systemet gör detta mycket noggrant. Åtminstone i teorin kan man t.ex. med hjälp av flera på varandra följande iakttagelser avgöra om det är fråga om samma djur och om detta närmar sig ett bosättningscentrum finns det möjligheter att reagera, förklarar Tuominen. Tassu-systemet medför nya möjligheter Nätverket av rovdjurskontaktpersoner i vårt land är uppbyggt på jaktvårdsföreningarna och är avsett att täcka hela landet. Nätverket är dock inte Behovet av storarovdjurskontaktpersoner är större än antalet frvilliga.
• VFFI ordnar kurser Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ordnar kurser i utvärdering av observationer för rovdjurskontaktpersonerna. ­ På kurserna lär man oss vilka de verkliga tecknen är som gör att man kan anse observationen vara riktig, berättar Tuominen. Observationerna jämförs av forskarna, men också rovdjurskontaktpersonerna gör jämförelser sinsemellan. I Södra Finland är de enskilda jaktvårdsföreningarnas områden så små, att samma rovdjur utan svårighet rör sig över flera föreningar. Därför lönar det sig inte ens att försöka göra uppskattningar av stammarna på en förenings område utan det ska göras på flera föreningars. I de större föreningarnas områden i Lappland och Kajanaland är situationen givetvis en annan. ­ I mitt eget område gör jag bedömningen, att om det på fyra månader kommer 25-30 lodjursobservationer så finns det i verkligheten 1­2 lodjur i området. Det finns också regionala skillnader i hur lätt människor reagerar för de stora rovdjuren. ­ I t.ex. Norra Karelen meddelar ingen nödvändigtvis nånting alls om det råkar vandra en björn genom egnahemsområdet. Observationer vid hemmets dörr I Nurmijärvi jaktvårdsföreningsområde finns det sju rovdjurskontaktpersoner. De har alla var sitt eget basområde, men vid behov besöker de också de andras områden för att kolla observationer. Den övervägande största delen av rovdjursobservationerna anmäls av jägare. ­ Rovdjurskontaktpersonen ska ha goda kontakter med områdets jaktföreningar och det lönar sig också att besöka föreningarnas möten, säger Tuominen. Rovdjurskontaktpersonen har många bekanta i byarna och och vid Tuominens butiksbesök berättar man gärna för honom om rovdjurs- och andra naturobservationer. Ibland kommer någon ända hem till honom för att berätta om sina upplevelser. Kontakt med myndigheterna tar rovdjurskontaktpersonen om det observeras att något rovdjur börjar bete sig avvikande från det normala för artfränderna eller t.ex. en björn börjar gräva i avfallskärl. Härvid görs det en hotbedömning av vad björnens beteende beror på, dvs håller den t.ex. på att vänja sig vid att söka näring på gårdar. Beslut om avlivning av djuret fattas bara om fördrivning av djuret inte ger önskat resultat eller hotet mot människors liv och hälsa är reellt. Tuominen, som fungerat i 15 år som storarovdjurskontaktperson, medger inte att han någonsin själv skulle ha varit rädd för stora rovdjur. ­ Men ut i skogen för att plocka bär beger jag mig nog aldrig utan kniv, skrattar han. G Kontaktuppgifterna för rovdjurskontaktpersonen i ditt område hittar du på RiistaWebben. Text och foto: Maria Nikunlaakso Måttbandet är ett av rovdjurskontaktpersonens hjälpmedel vid utredningen av vilket djur som lämnat spåret. Ett 13 cm spår kan vara ett lodjurs men bildens spår har lämnats av en älg. Lodjuren besöker ofta viltutfodringsplatsena för vitsvanshjort, rådjur och fälthare ingår i deras föda. Jägaren 3 / 2009 29
• Varg, lo, björn och järv: observationerna direkt på nätet 30 Jägaren 3 / 2009
• Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet kommer att övergå till ett system där observationerna av de stora rovdjuren rapporteras och registreras på nätet. Det nya systemet som kallas TASSU öppnas sannolikt redan under sommarens lopp. D et nuvarande systemet för observationer av de stora rovdjuren har fungerat ända sedan 1978. Antalet gjorda observationer har blivit fler efter hand som rovdjursstammarna har vuxit. I fjol bokfördes så mycket som drygt 30 000 observationer! Den här siffran talar om för oss att kontaktpersonerna står för en enorm insats som informationsproducenter. Tanken bakom det nya systemet är att öka täckningsgraden och hålla informationen färsk. Kymmenedistriktet föregångare År 2007 startade Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ett projekt med målsättningen att vidareutveckla det inventeringssystem som bygger på observationer av de stora rovdjuren. Med hjälp av internet blir det möjligt att överföra informationen snabbare. Men tanken var egentligen inte alls ny, för i Kymmene jaktvårdsdistrikt fanns och fungerade redan ett liknande system som hade gett väldigt positiva erfarenheter. Alltså satsade VFFI på att planera och realisera ett eget system och sent i våras var projektet klart att testas. Många fördelar Den främsta målsättningen vid planeringen av systemet var att räta ut krökarna i informationsgången. Lösningen var att rovdjursobservatörerna själva får skriva in sina observationer i databasen på nätet. På det viset blir informationen omedelbart tillgänglig för alla som använder systemet. Med det här arrangemanget rättar vi till det nuvarande systemets största olägenhet, det vill säga att informationen löper alltför långsamt. En annan betydande förbättring är den smidiga rapporteringen av informationen. Alla observationer som skrivs in i "Tassu" blir omedelbart sökbara för andra användare. Tassu har en sökmotor med vilken det går att söka efter information i databasen utifrån olika kriterier och dessutom få informationen inritad på en karta. Vi hoppas att den snabba rapporteringen och sökningsfunktionen ska sporra rovdjurskontaktpersonerna att fortsätta göra observationer och anteckningar trots att deras arbetsbörda hela tiden blir större. Fördelarna med systemet är både tydliga och många. För kontaktpersonerna innebär ett aktivt insamlande och registrerande av information den fördelen att de får ett bättre grepp om rovdjursbestånden på sitt eget område. För forskarna betyder Tassu bättre möjligheter att arbeta med uppdaterad information. För myndigheterna innebär systemet ett verktyg för snabbare information från aktuella områden i en föränderlig värld, vilket i sin tur gör det möjligt att fatta bättre beslut. De största förändringarna vid systemskiftet blir alltså en förbättrad rapportering och färskare information. För viltforskarna innebär nyttan rent konkret mindre arbete med att registrera information. VFFI kommer ändå inte att avsluta det nuvarande systemet med papperskartor. Det här betyder att de kontaktpersoner som av någon orsak inte vill byta till det webbaserade systemet kan fortsätta som förut med att göra observationer och registrera dem. Jägaren 3 / 2009 31
• Tassu formar sig efter behoven Den information som ska registreras i Tassu är oförändrat den samma som med det nuvarande systemet. Till det som vi på VFFI gärna vill veta hör bland annat rovdjurets art, antalet observerade individer och observationens art, det vill säga om observationen består av spår, en visuell kontakt eller avföring. På Tassu kan observatören också rapportera om sådant som avståndet från observationen till bebyggelse eller närmsta gårdstun. En del av de nya finesserna, som till exempel anmälningar av skador som har vållats av stora rovdjur, öppnas inte ännu. En bit längre fram ska det också öppnas ett register för insamlade prover och en bildbank. Genom att öppna Tassu i etapper får vi tillräckligt med tid för planering och realisering, så att systemet faktiskt fyller sin funktion och håller måttet. lersta Finland och Satakunta). Utöver det egentliga testandet kommer gruppen också att samla praktiska erfarenheter för den fortsatta utvecklingen av Tassu. Efter den här etappen ska sidan tas i bruk "på riktigt" och utbildningen dra igång. Detta kommer att hända under sommaren och fortsätta under hösten. Vid utgången av detta år hoppas vi att Tassu ska vara i full användning. Observatörerna fortsätter som nyckelpersoner De närmaste åren kommer att utgöra ett eldprov för Tassu då vi ser om systemet infriar de förväntningar som VFFI, myndigheterna och fältet har på webbsajten. Samtidigt ska vi hålla i minnet att det här nya systemet egentligen inte gör någonting annat än snabbar upp informationsgången. Observatörerna och deras observationer i terrängen spelar fortfarande huvudrollen oavsett om informationen används till att uppskatta storleken på ett rovdjursbestånd eller kartlägga utbredningen av varg, lo eller björn. De praktiska observationerna i terrängen kan inte ersättas med något datorprogram. Efter hand som de stora rovdjuren blir fler så kommer terrängarbetet att bli ännu viktigare. G Samuli Heikkinen och Ilpo Kojola Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Först en pilotetapp Under projektets gång har vi klarat av smärre motgångar och kan i bästa fall få webbsidan klar till början av sommaren. Innan den officiella starten kommer vi att testa sajten med en testgrupp som består av tre olika jaktvårdsdistrikt (Kajanaland, Mel32 Jägaren 3 / 2009
• Jakten på statens marker Forststyrelsen ­ 150 år i naturens tjänst I 1859 är ett märkesår för förvaltningen av naturresurserna i vårt land. Det har nämligen gått 150 år sedan den finska staten bekräftade de statliga skogarnas stora betydelse genom att grunda en särskild myndighet för nyttjandet av dessa. Numera går den här myndigheten under namnet Forststyrelsen. Under årens lopp har målsättningarna för hur de statliga markerna ska skötas och användas förändrats. Det är förändringarna i samhällets och finländarnas värderingar som har angett takten för utvecklingen, men under de senaste åren har också den internationella politiken hållit i taktpinnen. 150-åringen Forststyrelsen har under sin existens fått uppleva många brytningstider. Forststyrelsen av idag är ett vittnesbörd om hur de gångna decenniernas utmaningar har vänts till en berättelse om framgång, även om det inte har varit lätt alla gånger. Jakten har ända från början hört till de viktigaste formerna av nyttjande i statens skogar. Det första reglementet för Forststyrelsen gavs den 13 maj 1859. Där stadgades det att forstmästaren fick jaga till husbehov inom sitt revir. Till forstmästarens åligganden hörde att fungera som högsta jaktledare och på kronans marker skulle var och en hörsamma och rätta sig efter hans befallningar. Även myndighetspersonerna för de mindre förvaltningsenheterna, skogvaktarna, hade rätt att jaga i sina ansvarsområden och skyldighet att övervaka jakten och verka som "jaktbetjänter". Säkerligen påträffades det redan på den tiden i statens marker en brokig skara folk som var ute i de mest varierande syften. Nuförtiden är det ungefär 100 000 personer som rör sig i statens marker för att jaga. För väldigt få av dessa är dödandet det främsta motivet för jakten. Det är inte bara nyttjandet av skogen som har undergått förändringar utan också jägarkårens värderingar och målsättningar har förändrats. Behovet av jaktövervakning har emellertid inte upphört. Det är nämligen inte bara ansvarsfulla personer som söker sig till statens marker utan även folk av annat skrot och korn. Förvaltningen av statens naturresurser präglas av en bredd med flera olika målsättningar och värderingar. Det hör till kärnan i Forststyrelsens verksamhet att jämka samman olika intressen, att föra en dialog med olika parter och att nyttja markerna på flera olika sätt. Vi önskar dessutom vara föregångare på den gröna marknaden. Vi ska vara djärva men samtidigt behärskade och ligga i framkant när det gäller att utveckla det produktiva och uthålliga nyttjande av statens naturresurser. Till den gröna marknaden räknar vi självklart alla jaktärenden. Att ligga i framkant på jaktsidan innebär bland annat jakttillstånd per mobiltelefon, moderna system för uppföljningen av vilt- och fiskehushållningen samt väl utbyggda internettjänster. Sist men inte minst vill vi också vara föregångare beträffande själva grundbulten, det vill säga skötseln av viltets miljöer. Här bygger vi på vetenskapliga fakta och jämkar samman biotopbehoven med övriga skogliga målsättningar. Allt framgent önskar vi hålla fokus på utvecklandet av den jaktliga sidan och samarbeta med andra aktörer i branschen. Utmaningar råder det ju inte någon brist på; som exempelvis hur vi hanterar klimatförändringarnas effekter och bevarar ripan så att bestånden fortsätter att vara jaktbara. Mångbruket gäller inte bara ekonomiskogarna utan också de skyddade områdena. I många av dem är det nämligen tillåtet att jaga på samma sätt som i ekonomiskog. Också i nationalparkerna är användningsformerna legio: naturskydd, friluftsliv, turism, svamp- och bärplockning, fiske, forskning, renskötsel... I flera av nationalparkerna i norra Finland har kommuninvånarna jakträtt och i landets södra delar får man på flera håll till exempel driva älg. Principen bör alltså vara att det är tillåtet att jaga också i skyddsområden bara jakten inte äventyrar målsättningarna för fredningen och bara jakten kan jämkas ihop med övriga sätt som området i fråga används på. Forststyrelsen förvaltar de facto en tredjedel av vårt land. Det finns ekonomiskogar, myrar, sjöar, nationalparker, fjäll, friluftsområden ­ det vill säga någonting för alla och envar. De olika områdena har olika naturförhållanden, olika målsättningar och olika möjligheter, men kompletterar icke desto mindre varandra och bildar en helhet. Det är uttryckligen förmågan att skapa en fungerande helhet av alla de här delarna och förvalta helheten som har skapat Forststyrelsens framgångssaga. I dessa förvaltningsreformernas förlovade tider gäller det att säkerställa kontinuiteten, det vill säga att statens alla land- och vattenområden också i framtiden ska förvaltas som en helhet. Med ett helhetsgrepp går nyttjandet av naturens resurser en lysande framtid till mötes. Vilket också gagnar alla jaktintresserade kvinnor och män. G Jyrki Kangas Generaldirektör, Forststyrelsen Jägaren 3 / 2009 33
• Jubileumsår för de gemensamma jaktmarkerna Lusto/Helsingfors universitets Skogsbibliotek Hunden var ofta skogvaktens följeslagare. Så även för skogvakten Rustari på Rustari torp i Jalasjärvi i Södra Österbotten. Fotot taget på 1930-talet. 34 Metsästäjä / 2009 Jägaren 3 /32009
• Forststyrelsen ­ en tredjedel av Finlands markareal ­ är en helhet, som är svår att placera i något fack. Ämbetsverkets funktioner kan bedömas ur många synvinklar. Därför har det under sin historia väckt mycket diskussion. Och väcker fortsättningsvis då det 2009 fyller 150 år. En av Forststyrelsens uppgifter är att ordna en möjlighet att jaga för alla. skogen var allmän, och det krävdes noggrannare kontroll över såväl statens som privata skogar. Den största anledningen till oro var den växande sågindustrin ­ å andra sidan upplevdes också nybyggarbosättningens och jordbrukets expansion som ett hot mot skogstillgångarna. 1851 grundades den temporära forststaten för att övervaka statens skogar och en permanent instruktion för förvaltningen av statens skogar gavs den 13.5.1859. Detta datum hålls som tidpunkten för grundandet av Forststyrelsen. Förr nyttjade människorna skogen fritt orststyrelsen är bekant för nästan varje jägare. På statens marker jagar varje år tiotusentals finländare. Nu när naturresursernas betydelse ökar kraftigt och en allt större efterfrågan fokuseras till Forststyrelsens tjänster och sakkunskap kan man säga att maj är alla jägares jubileumsmånad. 150 år fyllda Forststyrelsens vildmarkstjänster är föremål för en växande efterfrågan . Samtidigt ökar också statens behov att få högre avkastning på sina land- och vattentillgångar, skydda mera av naturens mångfald och ordna fler rekreationsmöjligheter för finländarna. För att fira jubileumsåret har Forststyrelsen publicerat en historisk undersökning som beskriver ämbetsverkets utveckling under dess långa historia. PM Antti Parpola och FK Veijo Åberg är författarna bakom verket "Metsävaltio ­ Metsähallitus ja Suomi 1859­2009", som utkom på Editas förlag i början av maj. Som en röd tråd genom boken går tanken om "uppfyllandet av ett tomrum": de av lokala invånare under gångna århundraden av hävd nyttjade områdena har förvandlats till en mötesplats för många användningsformer, där det bland kartornas olikfärgade skogsfigurer och koder som anger olika verksamheter inte mera finns vita fläckar. I de avlägsna obygderna kan jägaren ännu för en stund uppleva känslan av att landskapet tillhör honom eller henne, trots att varje figur på jaktstigen ingår i en på något sätt positionsbestämd mosaik: äldre gallringsskog, område för utökad mångfald eller särskilt definierat område för landskapsvård. I grundandet av den centraliserade forstförvaltningen i medlet av 1800-talet förenades å ena sidan skogsvårdens, å andra sidan Finlands centralförvaltnings behov. Oron för misshushållningen av skogstillgångarna och skövlandet av F Redan de dåvarande uppgifterna låter bekanta: Forststyrelsen skulle sköta och skydda statens skogar, sälja virke och avkasta intäkter för staten. Avkastandet av intäkter var i början den största utmaningen ­ största delen av statens skogar låg ju bortom nollgränsen i östra och norra Finland. När förbindelserna förbättrades, närmast flottningslederna, och industrin expanderade utvidgades också området för lönsam virkesanskaffning. Ofta blev det en balansgång med lokalbefolkningen, som vant sig vid det fria nyttjandet av dessa skogar. Skapandet av Forststyrelsem med sina skogvaktare innebar tillkomsten av ett nytt kontrollmaskineri i obygden. Eftrsträvandet av total nytta för riket och de lokala nybyggarnas synpunkter stötte ofta på den lokala invånarens behov. Så småningom etablerade sig övervakningen och fick ett brett godkännande också av medbor- garna. Innevarande år avlönade Forststyrelsen redan sin tionde jakt- och fiskeövervakare för att leda övervakningen av jakten och fisket. Från 2006 har dessa övervakare vid sidan av polisen, tullen, gränsbevakarna och försvarsmaktens utredningsavdelning varit i lag fastställda lagövervakare. De blev nu permanent och officiellt den femte myndigheten i Finland som övervakar lagligheten. Redan före det hade jakt- och fiskeövervakarna haft polisbefogenheter. Dessa hade beviljats av inrikesministeriet, alltid för fem år i taget. Jakt- och fiskeövervakarna är uniformsklädda "jaktpoliser", som övervakar laglighet på statens marker i samarbete med övriga myndigheter. Jaktfrågorna blev myndighetsbeslut Samma balansgång mellan riksomfattande och lokala intressen präglar fortfarande Forststyrelsens verksamhet. Behovet av såväl skogsbruk, rekreationsbruk som skydd erkänns på allmän nivå, men i vissa kända skogsområden upplevs framförallt skogsbruket som förändrare av landskapet redan mera negativt. Naturskyddet motarbetas inte på allmän nivå, men om skyddsområdets bestämmelser förbjuder jakt är ståndpunkten på lokal nivå redan en annan. För att samhällets totala nytta och de lokala behoven ska kunna sammanjämkas bra har Forststyrelsen under sin tid som affärsverk sedan början av 1990-talet satsat mycket på interaktiv planering och hörande av olika intressegrupper. Virke måste avverkas och snöskoterleder anläggas, men var ­ där finns det ofta litet spelrum. Och vid granskningen av dessa eventuella alternativ är de lokala synpunkterna mycket viktiga. Under de senaste åren har satsningarna på viltets livsmiljöer och fiskevattnen ökat hisnande mycket. I bakgrunden finns lagen om Forststyrelsen, som 2005 fastställde att bl.a. fiske-och jakttillstånden är myndighetsbeslut. Reformen var större än den i början verkade vara. Nu är det möjligt att besvära sig över besluten, vilket betyder att en missnöjd jägare alltid kan söka ändring i tillståndsbeslutet. Efter lagändringen kunde myndighetstillstånden inte mera vara dotterbolaget Villi Pohjolas utan bara Forststyrelsens tillstånd. I grundandet av den centraliserade forstförvaltningen i medlet av 1800-talet förenades å ena sidan skogsvårdens och å andra sidan Finlands centralförvaltnings behov. De här männen var här för att hålla ett öga på Forststyrelsen under de första tiderna. Skogsförmännen Janne och Nicolai Lang (eller Long) samt fiskal Phaler håller en paus under sin egen jakt. Fotot taget i Övertorneå på 1860- eller 1870-talet. Jägaren 3 / 2009 35 J.W. Bäckström, Lusto/ Evois samlingar
• Om tillstånd, kvoter och andra jakt- och r fiskefrågor beslutar Forststyrelsens nal. jakt- och fiskepersonal. Den högsta beslutanderätten i dessa frågor har vildmarkschefen. Forstfen. styrelsen intäktsför inte heller nte mera av jakt- och fisketillstånetillstånden erhållna intäkter till staten, utan intäkterna används nvänds för vården av fiskevattnen vattnen och viltbestånden. Tillståns dens priser fastställs fortfarande av jord- och skogsbruksogsbruksministeriet. Lusto/ Paavo Niemis s am ling Från fritt nyttjande av skogen ring till noggrann planering Naturen har varit den största vinnaren när tilln ståndspraxis på statens marker ändrades till nuvarande myndighetsarbete. Nu har Forststyrelsen iståndsatt fler ripmyrar, sjöfågelvåtmarker och andra av viltets livsmiljöer än tidigare med influtna jakttillståndsmedel. Tack vare lagändringen har vi bl.a. beställt en undersökning av dalripans tillstånd av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. I Övre Lappland har vi stött rävjakten för att den hotade fjällrävens livsmiljöer ska bevaras. På samma sätt gagnar nu intäkterna av fisketillstånden direkt fiskevattnen och fiskbestånden. Till det yttre har jakten och fisket på statens marker fortsatt som förut: som jakt och fiske i vildmarken som alla finländare har möjlighet att uppleva. I bakgrunden har planeringen och uppföljningen av jakten utvecklats till sin topp. Forststyrelsen har i sin användning unika planerings- och uppföljningssystem såväl för jakten som för fisket. Systemen grundar sig på den respons jägarna gett. Tack vare den täckande information responsen har gett kan jakt- och fiskepersonalen dimensionera såväl jakten som fisket och vården av livsmiljöerna korrekt. De nya systemens betydelse har understrukits av att jägarna och fiskarna har urbaniserats. Förr jagade och fiskade man i sin egen bekanta miljö. Jägarna och fiskarna visste när närskogens orrbestånd eller sjöns mujkbestånd var för svagt för att beskattas. Nu ökar jakten och fisket på statens marker och jägarna och fiskarna har allt mindre förhandsuppgifter om området eller kontakt med vilt- och fiskbestånden. Ansvaret för ersättning av den saknade informationen vilar på Forststyrelsen, och den lyckas bara med moderna planerings- och uppföljningssystem. Tack vare dem kan jakten och fisket fortsätta hållbart. Forststyrelsens verksamhetsmiljö är under Skogvaktens tjänstemärke. Till skogvakt godkändes under de förta åren män som kunde "läsa, skrifva och räkna tal". Deras viktigaste uppgift var att bevaka statsskogarna för virkestjuvar och tjuvskyttar. Forstmästare och författare på ripjakt. A.E. Järvinen utexaminerades som forstmästare 1915 och verkade efter sin examen ända till pensioneringen 1958 vid Forststyrelsen i Rovaniemi, bl.a. som chef för taxeringsbyrån. Järvinen hörde också till landets mest kända jaktförfattare. Hans debut som författare skedde 1925 med boken Erämaan valo. stark förändring. Till många delar inverkar utvecklingen ­ inte minst förändringen i jägarkårens struktur ­ också på jaktfrågorna. Forststyrelsen vill dock vara ett steg före så vi satsar på forskning och utvecklingsprojekt. Med dem vill vi förbättra de möjligheter statens marker och vatten erbjuder, även med tanke på de jagande medborgarnas behov. G Teksti: Juha Mäkinen, kommunikationsdirektör, Forststyrelsen & Aku Ahlholm, jakt och fiskeinformatör, Forststyrelsen Under jubileumsåret visar sig Forststyrelsen framförallt genom sina jubileumsutställningar för den stora allmänheten. Jubileumsutställningen i Punkaharju på Finlands skogsmuseum Lusto är öppen fram till vintern 2010 och utställningen i Arktikum i Rovaniemi är öppen hela sommaren med början 17.6. I Forststyrelsens naturum ambulerar utställningen Tidsträdet under två års tid. Också andra evenemang är på kommande. Detaljerat program för jubileunsåret på adressen www.metsa.fi. Naturen har varit den största vinnaren när tillståndspraxis på statens marker ändrades till nuvarande myndighetsarbete. Jakten på statens marker Småviltsjakten: 37 000 tillstånd /år Björnjakten: 1500­2000 jägare /år (inkl. samlicensområden och renskötselområdet) I det området med fri jakträtt (8 §) finns 50 000 jägare (uppskattning) Älgjakten: 40 000 jägare /år (Siffrorna är genomsnittliga för 2000-talet) Undersök andra jaktfoton: Ytterligare uppgifter om föremål och fotografier hittas på Lustos museidatabas Kantapuu på adressen www.kantapuu.fi. En siffra som börjar med bokstaven E hänvisar till samlingen av föremål och en siffra som börjar med V till fotografisamlingen. Välj sök för föremål (esine) eller foto ( kuva), skriv siffran med citationstecken i sökrutan, t. ex. "V01001:2287". I databasen Kantapuu finns det tusentals föremål och bilder med anknytning till Forststyrelsens historia. Söket kan börja t.ex. med ordet Metsähallitus. 36 Jägaren 3 / 2009 Finlands jaktmuseum
• Metsästäjät! Nyt haja-asutusten jätevesijärjestelmät lainmukaiseen kuntoon! Suomalaiset metsästäjät tuntevat vastuunsa luonnosta ja huolehtivat kiinteistöjensä jätevesistä lain vaatimalla tavalla. Uusi jätevesilaki edellyttää, että haja-alueilla sijaitsevien kiinteistöjen jätevesijärjestelmät täytyy laittaa lainmukaiseen kuntoon. Esimerkiksi vanha betonirakenteinen likakaivo ei itsessään täytä uusia määräyksiä. Ecolator-panospuhdistamo on Suomen Ympäristökeskuksen virallisesti testaama ja CE-hyväksytty. Se sopii niin mökkeihin kuin omakotitaloihinkin. Ecolator tarjoaa täydellisen suunnittelu-, asennus- ja huoltopalvelun, jotta puhdistamon hankkiminen ja ylläpito olisi helppoa ja varmaa. Tuoreen tutkimuksen mukaan Ecolator on ylivoimaisesti Suomen suosituin panospuhdistamo jätevesijärjestelmien uudistajien keskuudessa. Jo kuusi kymmenestä valitsee kotimaisen Ecolatorin uudistaessaan jätevesijärjestelmänsä. (Taloustutkimus 2009: Haja-asutusalueiden jätevesijärjestelmien markkinatutkimus) i 2008 luvista - vuos tä toimenpide et myönnetyis en %-osuud a amotoimittaji n = 52 kunta Panospuhdist 58% d Ecolator Finlan Oy 13% 11% ta lo u st u tk im us oy Ab KWH Pipe Oy Uponor Oy Wavin Labko Oy 5% 3% Kotitalo Kotitalousvähennys pienentää 60 % as asennustyökustannuksia Goodwell Oy Puhdistamon jo hankkineet kommentoivat Ecolatoria: "Erityiskiitos paperisodan hoitamisesta ja asentajille" Kari Roihankorpi, Nurmijärvi "Hajuhaitat poistuivat kerralla!" Johanna Siltala, Rusko "Kannatti olla liikkeellä hyvissä ajoin" Leif ja Carita Sjöholm, Kemiön saari "Helppo ja huoleton homma" Tauno ja Kaija Seppänen, Nivala "Purkuvesi on kuin luonnon lähdevettä" Kiviniemet, Kankaanpää Voita Suomen suosituin Ecolator -panospuhdistamo asennettuna! Osallistu arvontaan lähettämällä tämä kuponki tai netissä www.ecolator.fi Kyllä kiitos, pyydän ilmaisen jätevesikartoituksen* kotiini ja osallistun samalla arvontaan, jonka palkintona on Suomen suosituin Ecolator-panospuhdistamo asennettuna kiinteistölleni (arvo yli 9000 ) Mikäli voitan arvonnassa, sopiva asennusajankohta olisi kesä 2009 syksy 2009 muu ___________ Ecolator-panospuhdistamon asennuskohde olisi omakotitalo huvila uudisrakennus. * Jätevesikartoituksessa asiantuntija selvittää millainen lainmukainen puhdistamo kiinteistölle sopii. Samalla lasketaan uuden jätevesijärjestelmän kustannusarvio. Kartoitus on ilmainen eikä se sido asiakasta mitenkään. Postita heti! Ecolator maksaa tämän kupongin postimaksun Ecolator jätevesipalvelu Tunnus: 5015645 90003 VASTAUSLÄHETYS Osallistu heti. Arvonta suoritetaan 30.6.2009. Arvonnan säännöt: www.ecolator.fi. Nimi Osoite Postinumero ja -toimipaikka Puhelin Sähköposti Osallistun vain arvontaan, maksan itse kupongin postimaksun. Mets 3/09 ECOLATOR ® Jätevesien etevin puhdistaja.
• Nyheter - tillgängliga för alla Erätukkus nya oslagbara Scout Guard å åtelkamera spelar outröttligt in allt vad som händer i terrängen eller i sin omgivning. Utnyttja kameran i alla tänkbara situationer. Den nya Scout Guard ­åtelkameran identifierar automatiskt all rörelse i sin omgivning och påbörjar inspelandet helt automatiskt och obemärkt. Inspelningen fungerar även i mörker. Kameran sparar 5 Mp bilder eller digitalvideo av högsta kvalitet på ett minneskort, varifrån man kan titta på bilderna eller videon med en helt vanlig dator. VILTÅKER ELLER UTFODRINGSPLATS Följ hur djuren besöker utfodringsplatsen och vid vilka tider NYHET2009 Scout Guard åtel- och övervakningskamera · Rörelsedetektor påbörjar inspelning helt obemärkt. · En infraröd sensor möjliggör inspelning även i totalmörker · Sparar digitalvideon eller digitalbilder, som sedan kan ses med vanlig dator · 5 Mega Pixels upplösning · Minneskortet (2 GB) har plats för upptill 120 min videobild eller 2400 digitalbilder · Använder ett helt vanligt Micro SD-minneskort. · Fungerar med vanliga AA batterier eller akkumulatorer. · Beredskapstid i terräng upptill 6 mån · Bred bildvinkel 90 · Lätt att montera · Kompakt och omärkbar · TESTAD i snöoväder, regn och sträng kyla. VILTVÄGAR OCH STIGAR Lär känna villebrådets vägar och de mest använda gångstigarna FÄLLOR OCH KADAVER Ta obemärkt reda på vad som händer vid fällor eller kadaver RÄVHÅLOR Upptäck de använda rävhålen HUSDJUR OCH KELDJUR Se efter vad dina husdjur gör när du själv är borta ST DA EN UPFÖLJNING OCH IDENTIFIERING AV RÖRELSE Identifiera de som rör sig på gården, stugorna eller privata vägar. * Apparaten spelar in bild eller video vid rörelse. Längden på videon kan inställas från 1 ­ 60 sekunder. Apparaten kan spara en digitalbild varannan sekund. 189 49 00 eskort Batteri och minn ingår ej i priset. -kameran: av Scout Guard het. a pris vid inköp Nu till samm ogrammeringsen UT-kabel och pr USB-kabel, TV-O Flera olika uppföljningsobjekt? S ppföl i föl lj bj kt? Skaffa dig två Sk Scout Guard ­kameror på samma gång till ett sammanlagt pris av 329,- Du sparar er Förmånen gäll tid. en begränsad Passa på nu! Mån-Fre 9 - 18 Lör 9 ­ 15 Beställningar: www.eratukku.fi eller ring tel. 020 747 7000
• jägare! HELT NY VHF-radio i proffsklass nu tillgänglig för alla! Tack vare ny teknologi fås en lång räckvidd även vid extrema omständigheter. Tack vare ny tekn Lång brukstid på Lång brukstid på ackumulatorn fås tackvare fiffiga energisparande funktioner. Lättanvänd, praktisk Lättanvänd, prakt och kompakt. Stadig och tålig konstruktion. Stänktät. Fyller de högsta myndighetskraven. JahtiJakt Pro VHF. Fyller de högsta m NYHET2009 · · · · · · · · · · · · · Helt ny VHF- radio i proffsklass Testad räckvidd i varierande terräng Ljudkvalitet i högsta klass Stänktät Lång brukstid Stadig och tålig konstruktion Lättanvänd: alla onödiga knappar har tagits bort FM-radio 26 förinställda kanaler VOX -funktion Effektjustering Brusspärrning 2 antenner Nu till samma pris vid inköp av J vid inköp av JahtiJakt on: VHF-telefon: ST DA EN 1. Bordsställ 2. Nätadapter 3. Headset med öronmussla och mikrofon 4. Cigarrettändarkabel Rikligt med extra utrustning finns att beställa, t.ex. polishögtalare/ mikrofon ­paket. 159 00 Skaffa dig en helt ny VHF nu, du får en högklassig produkt till gammalt pris. OBS! Begränsat parti. Hämta från Erätukku butiker! · Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Seinäjoki · Uleåborg
• Orren spelar i flock När orren och tjädern spelar gör de det i flock och detta är ett märkligt fenomen som har väckt både intresse och förundran. Tjäderns spel är en hemlighetsfull tilldragelse medan orren spelar i öppen terräng så att det både syns och hörs. Att många fåglar spelar tillsammans på det här sättet är ett gåtfullt fenomen. P å våren spelar orrtupparna i flock och det är en både egendomlig och fängslande tilldragelse. Man frågar sig under vilka förhållanden och förutsättningar som ett sådant här beteende kan uppstå? Liknande flockspel förekommer hos många olika grupper av djur. Fjorton olika fågelfamiljer har oberoende av varandra utvecklat den här metoden för att föra släktet vidare. Sammanlagt finns det nästan etthundra fågelarter där flera individer spelar tillsammans. I den finska fågelfaunan är det inte bara orren och tjädern som beter sig så här utan det gör också brushanen och dubbelbeckasinen. Flockspel förekommer också hos många insektgrupper, fiskar och några däggdjur. Bland de däggdjur som påträffas hos oss är det bara dovhjorten som har det här beteendet. I det stora hela är flockspel ändå ett mycket sällsynt beteendemönster i djurvärlden. Det råder en rätt utbredd enighet om att flockspel bara kan uppkomma hos arter där honan ensam tar hand om häckningen och ungarna. Det betyder att hanens insats för förökningen inte sträcker sig längre än till befruktningen. Typiskt för flockspel är att hanarna hetsigt försvarar sina revir på spelplatsen, men att de inte försvarar ho- 40 Jägaren 3 / 2009
• Orrtupparna är allra ståtligast i början av säsongen. Fjäderskruden glänser som metall och tupparna har alla fjädrar i behåll och ser prydliga ut. Även om det är sällsynt med allvarliga skador vid tuppstriderna så uppstår det alltid blessyrer. Vid spelsäsongens slut har topptupparna trasiga ögonvrår och nackfjädrar som spretar nan eller erbjuder henne någon som helst hjälp som skulle underlätta förökningen. En annan förutsättning är att honan fritt kan välja partner att para sig med. Hos orren blir det ingen parning utan honans medverkan och medgivande. Tuppen på gödselstacken På spelplatsen väljer orrhönan fritt den hane som hon vill para sig med. Orrtuppen måste alltså göra ett positivt intryck på hönan för att nå framgång. Och mycket riktigt så besöker hönorna spelplatsen under månaden innan parningen ska börja. De kommer ofta i små flockar tidigt på morgonen för att inspektera utbudet av tuppar. När hönorna anländer börjar tupparna spela med större frenesi och där som hönorna rör sig uppstår det lätt bataljer vid tupparnas revirgränser. Vilka är då de egenskaper utifrån vilka hönorna träffar sitt val? Den lyrformade stjärten, de vita fjädrarna på stjärten, den metallglänsande färgen och de uppsvällda ögonvrårna visar tuppens ålder och kondition. Ett centralt läge på spelplatsen och tuppens aktivitet bidrar även det med tips åt hönorna. Unga tuppar kommer endast sällan åt att para sig och det är först under det andra levnadsåret som fjäderdräkten blir ståtlig. I terrängen har det ändå varit svårt för forskarna att exakt kunna peka ut vilka egenskaper det är hos tuppen som hönorna fäster den största uppmärksamheten vid. Rauno Alatalo har mycket riktigt kallat orrens spel för en tekniksport. Ett orrspel är ingen söndagspromenad! Tupparnas insats under spelet är sannolikt klart mera krävande än hönornas insats vid häckningen. Få tuppar parar sig Alla orrhönor får alltid en chans att börja häcka men bland tupparna är det bara en liten del som kommer åt att para sig. I djurvärlden är det mycket vanligt att det bara är en minoritet av ett djurbestånds individer som producerar majoriteten av följande generations individer. I alla djurpopulationer finns det alltid en stor grupp som aldrig får några ungar. Detta är mycket tydligt för tup- Orrhönorna parar sig först vid månadsskiftet april-maj, men de börjar redan i slutet av mars besöka spelplatsen. De kommer i små flockar och brukar sitta länge uppe i något träd och spana in läget innan de flyger ner till marken. De spankulerar sedan omkring på spelplatsen och eggar upp tupparna så dessa börjar slåss med varandra. På det här viset kan hönorna rangordna tupparna och bedöma deras lämplighet för parning. Jägaren 3 / 2009 41
• Flockspel förekommer också hos många insektgrupper, fiskar och några däggdjur. parnas del vid ett spel. Hönorna väljer nämligen mycket kräset vilken tupp de vill para sig med! I regel parar sig hönan bara en enda gång, vilket betyder att alla ägg i kullen är befruktade av samma tupp. Unga första resans hönor kan inte avgöra vilka tuppar som är bäst, men de kan ta modell av erfarna hönor och para sig med samma tuppar. Till topptupparnas framgångar bidrar dessutom det faktum att hönorna väldigt ofta parar sig med samma tupp flera år i rad. Antalet parningar på en spelplats ökar när tupparna blir fler. Eftersom vi vet att hönorna bara parar sig en enda gång så innebär detta att ett stort orrspel resulterar i fler häckningar. varande och visa upp sig. Troligen förhåller det sig så, att det inte lönar sig för orrarna att bränna sitt krut strax innan vinterns inbrott. Viktigt att observera i det här sammanhanget är att "veterantupparna" alltid dyker upp på spelplatsen också på hösten medan de unga nykomlingarna visar sig oregelbundet och mycket mera sporadiskt. Av den här orsaken är det en väldigt dålig idé att jaga orre på spelplatser eftersom man då sannolikt fäller precis de tuppar som skulle para sig på våren. Och om de gamla tupparna saknas så blir inte årets ungtuppar lockade till spelplatsen för att öka antalet deltagande tuppar. Resultatet blir ett mindre antal tuppar följande vår och därmed också färre hönor och färre parningar. Hönorna rör sig över mycket större områden än tupparna och kan lätt flytta över till grannspelplatsen om det finns fler orrar där. Rackelhanen stökar till Orrarna som illustrerar den här artikeln har fotograferats på en spelplats i Nyland under fem års tid. Året 2005 fanns det tretton tuppar på spelplatsen och 2007 hade antalet vuxit till 23 stycken. Våren 2007 uppenbarade sig en rackelhane på spelplatsen. Troligen var den då ett knappt år gammal. Innevarande vår är alltså rackelhanens tredje säsong som plågoris för orrarna. Under den här tiden har antalet orrar minskat. Våren 2008 fanns det som mest tolv stycken och den här våren har orrarna inte varit fler än sex stycken plus rackelhanen. Den här våren har stämningen varit mycket dämpad på spelplatsen och mången morgon under den bästa speltiden har det inte uppenbarat sig några orrar alls. Rackelhanen var däremot alltid på plats. Ofta lät orrarna bli att spela. De satt bara på sina tuvor, orörliga och tigande. Också i Nyland har hönsbestånden gått tillbaka under de två, tre senaste åren, men det är också fullt möjligt Under höstspelet omfördelas reviren Orrarna samlas på sin spelplats också på hösten. Vi känner inte till den exakta orsaken till att orrarna spelar också på hösten, men fenomenet inträffar så regelbundet att det måste ha ett klart syfte. Det händer att tuppar dör under sommarens lopp och på hösten omfördelas reviren på spelplatsen. Hälften av vårens spelrevir blir inmutade redan under föregående höst. På hösten söker sig också de unga tupparna till de spelplatser som de kommer att återvända till på våren. Också för tupparna högst uppe i hierarkin är det viktigt att spelplatsen drar unga tuppar till sig. Ju fler tuppar det finns där på våren desto fler hönor söker sig nämligen till platsen. Det gäller alltså att få ungdomarna med sig redan på hösten, men i övrigt går det stillsammare till under höstspelet än på våren. De gamla tupparna bokar sina revir och hindrar nykomlingarna från att överta dem. I övrigt handlar höstspelet snarast om att vara när- att det är rackelhanen som med sitt våldsamma beteende har lagt sordin på orrspelen. I fågelvärlden är det vanligt att arter som kan vara till och med rätt avlägset besläktade med varandra ändå kan korsa sig. Fåglarna hör ju till världens mest rörliga varelser! Som ett gott exempel på rörlighet kan vi nämna vår "egen" silvertärna som häckar i norr vid randen av den arktiska zonen, men övervintrar i söder nära Antarktis. Olika fågelarter uppstår sannolikt ofta på grund av geografisk isolering, vilket innebär att arterna i fråga inte behöver utveckla några mekanismer som förhindrar korsningar. När de två närbesläktade arterna sedan möts igen kan de obehindrat para sig med varandra. Det här händer oftast när fåglar av en art förirrar sig utanför sitt utbredningsområde och alltså inte kan hitta artfränder. Tjädern och orren är inte särskilt nära släkt med varandra. De båda arterna har separerat för länge sedan och deras utveckling har slagit in på olika vägar. Ändå är rackelhanar och rackelhönor, det vill säga korsningar mellan orre och tjäder, inte alls ovanliga. Det finns hundratals exemplar i olika museers samlingar. Det är ändå mycket lättare att få syn på och identifiera en rackelhane än en rackelhöna trots att det ju måste födas lika många av bägge könen. I de zoologiska museernas samlingar i Helsingfors och Uleåborg finns det trots detta tiofalt fler rackelhanar än rackelhönor. En korsning mellan tjäder och orre uppstår nästan alltid så, att en tjäderhöna kommer till ett orrspel och parar sig med en orrtupp. Så vitt vi vet har det aldrig hänt att en orrhöna skulle ha parat sig med en tjädertupp ute i naturen. Det tidigaste belägget i vårt land för en tjäderhöna som gästar ett orrspel är från året 1828. Rapporten är intressant såtillvida att den med all sannolikhet utgör en träffande beskrivning av hur en tjäder- Intrycket av teater blir ännu starkare när man under morgonens timmar ser hur slagskämparna utmattade sover fridfullt invid varandra. Sömnen är dock väldigt kort med täta avbrott. Allt emellanåt spritter tupparna till, reser stjärten och hotar varandra. Veterantupparna i centrum av spelplatsen bröstar upp sig mot varandra. För det mesta har de redan gjort upp om rangordningen varför det uppstår slagsmål rätt sällan. Den som följer med tupparnas bestyr får oundvikligen intrycket att det mest handlar om ett skådespel utan några avsikter att börja slåss. En rejäl regnskur svalkar också de hetaste känslor. Vid det laget har tupparna i utkanten som står lägre i rang redan förflyttat sig in i skogen för att söka skydd för regnet. Bara de segaste individerna trotsar ösregnet och stannar kvar 42 Jägaren 3 / 2009
• höna känner sig när den inte har funnit någon tjädertupp att para sig med och till slut dimper ner i ett orrspel. " Tjäderhönan tog mark bland orrarna och tupparna begynte omedelbart uppvakta henne. Den ena orrtuppen efter den andra parade sig med tjäderhönan samtidigt som de sex till sju övriga tupparna drabbade samman med varandra. Två dagar senare sköts tjäderhönan på spelplatsen och även då hade hon en orrtupp på ryggen." En rackelhane kan fortplanta sig medan en rackelhöna däremot inte har den förmågan. På ett orrspel utgör rackelhanen en stor och stökig buse som orrhönorna inte verkar vara ett dyft intresserade av. Rackelhanens spelläte är ett dämpat grymtande som mest påminner om tjäderns gnidande. För orrtupparna är det bäst att ständigt hålla rackelhanen under uppsikt eftersom denna med all säkerhet har ihjäl varje orrtupp som den får tag på. G Text och foto: Marcus Wikman Rackelhanen under sin andra vår på orrspelet. På fjäderdräkten syns inga förändringar från föregående vår, men ögonvrårna är klart mera svullna. En korsning mellan tjäder och orre uppstår nästan alltid så, att en tjäderhöna kommer till ett orrspel och parar sig med en orrtupp. I två decenniers tid har professor Rauno Alatalo tillsammans med sin forskargrupp undersökt orrspelet samt flockspelets utvecklingshistoria och betydelse för orrens populationsdynamik. Forskningsresultaten har inneburit ett avsevärt tillskott till våra kunskaper om flockspelet och orrens fortplantning. Forskargruppen har publicerat sig ett flertal gånger i prestigefyllda internationella vetenskapliga publikationsserier. Orrgruppen vid Jyväskylä universitet har utmärkt sig inte bara på den vetenskapliga arenan utan gruppen har också visat sig vara en överdängare på praktiskt fältarbete. Ett utmärkt exempel på det här är det stora antalet orrar som forskargruppen har ringmärkt. Antalet i sig är egentligen ingen indikator, men i de västra delarna av Mellersta Finland finns det flera kommuner där merparten av de skjutna orrarna är ringmärkta. Visserligen har människan i långa tider jagat orre vid spelplatserna ­ ända sedan det blev vanligt med gevär ­ men vad effektiviteten beträffar ligger orrgruppen i Jyväskylä hästlängder före alla andra. Orrtupparna på de andra bilderna deltar här i en parning. Honan lägger sig överraskande ner och tre tuppar rusar fram för att para sig. De långsammare tupparna angriper ursinnigt den snabbare tuppen som har hunnit före. Parningen misslyckas och hönan rör sig några meter framåt. Hon breder ut stjärten och reser den på tuppars vis. På det här viset hotar hon hönan framför sig, för att inom kort lägga sig på nytt. Den närmaste tuppen sätter igång med parningsbestyren, men blir igen angripen bakifrån. I tumultet är det svårt att säga om det var samma tupp som höll sig framme båda gångerna. Kanske lyckades det andra parningsförsöket eftersom hönan strax därpå lämnade spelplatsen. Jägaren 3 / 2009 43
• Pilotprojekt för eliminering av kanadensisk bäver i nationalpark Den kanadensiska bävern är en inplanterad art i vår fauna som utgör en fara för strandlundar och vitryggiga hackspettar. Vid Haukivesifjärdarna i sjön Saimen tar man nu till grovt artilleri för att skydda strandlundarna och den vitryggiga hackspetten. De kanadensiska bävrar som har slagit sig ner i Linnansaari nationalpark hotas nu av avhysning. I delar av parken ska de plattsvansade gnagarna elimineras helt och hållet under de närmaste åren. nder de senaste två årtiondena har bävrarna i nationalparken förökat sig med en väldig hastighet. Under de senaste åren har bäverbeståndet hållit en rent ut sagt otrolig takt på tillväxten. Vid inventeringen som gjordes hösten 2008 blev resultatet att det finns minst 28 bäverbon i nationalparken. Det totala anta44 Jägaren 3 / 2009 let bävrar har uppskattats till minst 150 till 200 individer. Bävrarnas snabba förökning har kommit som något av en överraskning. Utgångsbedömningen var att ön Linnansaari, som ligger mitt bland stora insjöfjärdar i Haukivesi, inte skulle vara någon särskilt lämplig miljö för den kanadensiska bävern. - När vi sedan började utreda vilka effekter som de allt fler bävrarna har på nationalparkens naturskyddsmålsättningar så kom vi fram till att det är bäst att ta det säkra före det osäkra. I något skede skulle det alltså bli befogat att börja minska på bävrarna, säger planerare Arto Vilén på Forststyrelsen som koordinerar det här pilotprojektet. U Selektivt ätande Enligt Arto Vilén påverkar bäverns selektiva ätande särskilt nationalparkens strandbestånd med grova aspar samt trädslagsfördelningen i lundarna och hackspettsbestånden. - Här i nationalparken verkar bävern rata alla andra trädslag än asp och sälg, vilket är förvånande, säger Vilén. Det är bara vid några bon som har varit länge bebodda som vi har upptäckt att det också förekommer björk på matsedeln. Det här innebär enligt Vilén att ett bäversamhälle hellre flyttar till ett bättre aspbestånd som ligger vid stranden än nöjer sig med sämre föda som björk. Det här fenomenet har visat sig också vid inventeringarna av bäverbeståndet. Mellan åren 2005 och 2008 ökade antalet bebodda bäverbon med sju stycken, men år 2008 var läget det, att hälften (14) av de bebodda bona låg på ställen där det inte tidigare hade setts några tecken på bäver. - Det är ett faktum att antalet strandbestånd med fullvuxna aspar minskar eftersom betande älgar sätter stopp för nya sådana, berättar Vilén. Enligt Vilén äter också harar och sorkar aspsly och dessutom håller aspskorven (Pollaccia radiosa) tillbaka trädplantorna i tillväxten så att de växer långsammare. - Den värsta konsekvensen av bäverns framfart är ändå den att granen hastigt får fotfäste på ställen där bävern håller till. Det här syns klart och tydligt på platser där det har funnits bävrar i flera år.
• Bäverns selektiva ätande påverkar särskilt nationalparkens strandbestånd med grova aspar samt trädslagsfördelningen i lundarna och hackspettsbestånden. Den vitryggiga hackspetten hotad Granen marscherar hastigt in på frisk mo och frodigare boniteter. - Om de fullvuxna asparna blir fällda och älgarna tar kål på rotskotten, så dröjer det inte mer än fem till tio år så har vi ett tätt granuppslag på platsen, berättar Vilén. Om ett sådan granuppslag ligger där som den vitryggiga hackspetten söker sin föda så sjunker kvaliteten på miljön drastiskt och blir oduglig för hackspetten. Vid inventeringen år 2005 upptäcktes det att bäverns och den vitryggiga hackspettens revir sammanfaller på tiotals hektar mark på olika håll i nationalparken. Tre år senare påträffades fler hackspettsrevir med bäverhyddor, i synnerhet i parkens mittersta och norra delar. - Dessutom, säger Vilén, påverkar bäverns avverkningar i strandskogarna också landskapets kvalitet i nationalparken. Till nationalparkens viktigaste målsättningar hör ju att bevara det lövträdsdominerade skärgårdslandskapet i Insjöfinland. - Vi kommer att sätta igång med åtgärderna för att minska på bävrarna redan under den här våren. I delar av parken kommer vi att eliminera bävrarna för gott. Åtgärderna kommer att fokuseras till de delar av nationalparken som är mest värdefulla med tanke på fredandet av växt- och djurarter. Det betyder bland annat lundarna och ställena där den vitryggiga hackspetten söker sin föda. Enligt Arto Vilén råder det ingen tvekan i ett sådant här fall när valet står mellan den extremt hotade vitryggiga hackspetten och den importerade kanadensiska bävern. Det är den senare, alltså bävern, som får stryka på foten. Det är meningen att börja med att eliminera den ena fertila vuxna bävern ur boet och först därefter i ett andra steg plocka bort de yngre bävrarna. - I år kommer vi i pilotprojektets inledande skede att koncentrera oss till områdena Vuorisaari och Iso-Kontio. Nästa år lägger vi fokus på parkens norra delar, det vill säga områdena norr om Vuorisaari. I detta nu finns ungefär hälften av nationalparkens bävrar i de centrala delarna, det vill säga på huvudön. Vilén gör den bedömningen att det i dagsläget vore nästan omöjligt att totalt eliminera de bävrar som finns där. - Till all lycka ligger huvudöns värdefullaste aspbestånd utom räckhåll för bävrarna i det inre av ön. Där föreligger det alltså inte något större behov av avskjutning. Dessutom är huvudön nationalparkens största besökarmagnet, fortsätter Arto Vilén. De första bävrarna skjutna I slutet av april packade Forststyrelsens naturövervakare Oke Herranen och Arto Vilén ner sin utrustning i snöskoterns pulka. Platsen var Oravi i Nyslott. Med på expeditionen följde två grovkalibriga studsare med ljuddämpare. Framför sig hade herrarna ett alldeles nytt tjänsteuppdrag, nämligen att ta hand om det praktiska eliminerandet av bävrarna. - Det kan hända att bävrarna är ute och luftar sig i kväll, menar Herranen efter att ha nosat i luften. Vi brummar iväg över de öppna isvidderna med kurs på Linnansaaris hjärta. På vägen stannar vi här och där för att kika på omfattningen av den förödelse som bävrarna har ställt till med. - De grova asparna har blivit fällda nästan var enda en, funderar Herranen. Vi fortsätter till passen, som ligger vid bäverhyddor som vi känner till från förut. Plötsligt får Herranen syn på en vikare som ligger och vilar på isen i ett smalt sund. Den bryr sig knappt alls om oss när vi passerar på ett par hundra meters avstånd. Trots att vi är ute i god tid så kommer vi aningen för sent till det första passet. Bävern är redan uppe på isen och äter. Herranen smyger sig försiktigt fram och lyckas faktiskt ta sig inom skotthåll. Med en yrkesmans precision utför han den natur- Den kanadensiska bävern har under de senaste åren förökat sig med en väldig hastighet i Linnansaari nationalpark. Det finns uppskattningsvis mellan 150 och 200 bävrar där. En bäverhydda som har varit länge bebodd kan växa till ett väldigt bröte. Naturövervakare Oke Herranen bärgar här den första skjutna bävern. Linnansaari nationalpark ligger i Haukivesi och är omgiven av vida insjöfjärdar. Det är ingen lätt plats att eliminera bävrar på eftersom det också finns vikare där. Jägaren 3 / 2009 45
• När valet står mellan den extremt hotade vitryggiga hackspetten och den importerade kanadensiska bävern är det den senare, alltså bävern, som får stryka på foten. vårdande uppgift som han har fått i uppdrag. - Och därmed är den första plattsvansen avförd från bäverbeståndet på Linnansaari, myser Herranen. Vi förflyttar oss raskt till det följande passet, där bävrarna också har varit ute på isen. Vi bemannar passet som vetter mot ett bäverbo som finns under ett brant berg. Framför hyddan finns ett isfritt ställe på några kvadratmeter där bävrarna klart och tydligt har rört sig på den senaste tiden. Medan vi snackar om bäverproblem har Herranen redan hunnit förflytta sig till följande pass. Strax därpå dånar ett skott från Herranens håll och Vilén blir underrättad på mobilen om att en ung bäver till har förpassats till de sälla gnagarmarkerna. Efter ett par timmars väntan uppenbarar sig äntligen en bäver framför oss, men den stiger inte upp på isen förrän det har börjat skymma. Med påsatt ljuddämpare låter det inte mer om studsaren än en pisksnärt. - Tre bävrar under pilotprojektets första kväll, konstaterar Vilén belåtet. Arto Vilén som är planerare på Forststyrelsen valde att lägga passet ovanför bäverns bohydda. På det viset skulle det vara riskfritt att skjuta när bävern stiger upp på isen. Fortsättning i höst Helhetsansvaret för bäverprojektet vilar på Forststyrelsens naturtjänster med Tero Sipilä som ansvarsperson. Under projektets inledande skede är det personal på Forststyrelsen som sköter om eliminerandet av bävrarna. Det görs självfallet i enlighet med jaktlagens bestämmelser om jakttiderna. De första bävrarna fälldes redan före valborg. Operationen genomfördes som en vaktjakt med studsare och ljuddämpare när bävrarna steg upp på isen eller torra land för att äta. På hösten kommer det eventuellt också att göras försök med jaktbåge. - På hösten börjar jakten först den 15 september, när sommarsäsongen för friluftslivet i nationalparken redan är avslutad, berättar Vilén. När vi jagar kommer vi så långt det bara är möjligt att ta hänsyn till sådana arter som är känsliga och lätt blir störda, till exempel vikaren. Det här gäller också häckningsområdena, forskningsverksamheten och friluftslivet. Hösten 2010 kommer det att göras en omfattande inventering i nationalparken. Syftet med inventeringen är att klarlägga vilken effekt som bäverjakten har på det totala bäverbeståndet. - Vi är särskilt intresserade av att få veta om det går att köra bort bävrarna från de naturskyddsmässigt värdefullaste områdena genom att eliminera de fertila individerna. Samtidigt ska vi hålla ögonen på om det uppstår påtagligt fler bäverhyddor i närheten eller om de flyttande individerna utvandrar ända till fastlandet eller längre ut i skärgården, berättar Vilén. De skjutna bävrarna kommer att tas tillvara och transporteras bort från parken för fortsatt hantering och vidare undersökningar. G Teksti ja kuvat: Kimmo Pöri Planerare Arto Vilén och naturövervakare Oke Herranen som inledde elimineringen av bävrarna studerar först bäverhyddan på håll med kikare innan de bemannar passet. Bävrarna har på flera ställen gjort rent hus med de grova strandbestånden av asp som också den vitryggiga hackspetten gillar. 46 Jägaren 3 / 2009
• kaliiperi 4,5 mm tai 5,5 mm John Sykesin suunnittelema. kaliiperi 4,5 mm tai 5,5 mm paketti 799¤ paketti BSA ULTRA Huippulaadukas paineilmakivääri! · paljon ominaisuuksia: äänenvaimennin, täydellä säiliöllä noin 35 laukausta, MMC ­viritysmekanismi, paineen säätömekanismi · pituus 82 cm, piipun pituus 30,5 cm, lähtönopeus 251 m/s, paino 2,7 kg · paketissa: 399¤ Ultra, tähtäinkiikari 3-9x40, kiikarijalat ja paineilmapumppu Laadukas jousikäyttöinen Tactical ­tukilla varustettu ilmakivääri. · paljon ominaisuuksia: äänenvaimennin, tarkkuuslaukaisu, MaxiGrip ­ kiikarikisko · pituus 95 cm, piipun pituus 37 cm, paino 3,0 kg, lähtönopeus 305 m/s · paketissa: XL Tactical, tähtäinkiikari 4x32 ja kiikarinjalat NEW BSA T10 Scorpion , täydellinen ilmakivääri! Saatavana myös puutukilla! · äänenvaimennin · 10 paketti 1130 ¤ koko piipun pituudella patruunan lipas ja säädettävä liipaisin · tilava ja tehokas painesäiliö, 25 laukausta täydellä teholla. · pituus 103 cm, piipun pituus 47 cm, paino 3,3 kg, lähtönopeus 305 m/s · paketissa: T10, tähtäinkiikari 3-9x40, kiikarinjalat ja paineilmapumppu JSB, optisesti tarkastetut korkealaatuiset ilmakiväärin tarkkuusluodit. Valikoimasta löydät myös erityisen hyvin pidemmille etäisyyksille ja korkeammille lähtönopeuksille soveltuvia luoteja. Oheinen kasa on ammuttu BSA T-10 Scorpion ilmakiväärillä 50 metristä JSB Heavy 4,52 mm luodilla. Saatavana myös polymeerikärjellä varustettuja Skenco/JSB Predator ­luoteja kaliiperissa 4,5 ja 5,5mm. Kysy lisää jälleenmyyjältäsi! Ruger AirHawke Elite Tarkkuustukilla varustettu monipuolinen ilmakivääri. · kaliiperi paketti 339 ¤ 4,5 mm, pituus 114 cm, lähtönop. 250 m/s. · paketissa: Elite, Ruger 3-9x40 tähtäinkiikari, kiikarinjalat, venttiloitu perälevy, säädettävä liipasin, automaattinen varmistin ja vaimennin. FUN Moving Range 2000 IK-ampumarata paketti 259¤ Ruger AirHawk ja BlackHawk 535 ¤ 2x75 cm kisko, 220V moottori mitat: 1500x300x240mm, paino 4,5 kg · nopeus ja pysähtymisaika portaattomasti säädettävissä · · · AirHawk ­ilmakiväärissä on puinen tukki ja BlackHawk:ssa synteettinen. Kaliiperi 4,5 mm, pituus 114 cm, lähtönop. 250 m/s. · paketissa: ilmakivääri, Ruger 4x32 tähtäinkiikari, kiikarinjalat, kuminen perälevy. maahantuoja: Lisävarusteet: 75 cm jatkopala,"Pop-Up" ­ taulupidike ja tauluja Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Tarjoushinnat voimassa sitoumuksetta 30.9.2009 asti. Jägaren 3 / 2009 47
• Den Ryska Jägaroch Fiskarorganisationen fyllde 50 år Den ryska jägar- och fiskarorganisationen (Russian Association of Hunters and Fishermen) firade sin 50-åriga existens i Moskva med festligheter i vilka det ingick konferens, jubileumsmöte och galamiddag. En del av gästerna bjöds också på jakt. I konferensen deltog representanter för CIC och femton stater. Finland representerades vid konferensen av Jägarnas Centralorganisations långvariga ordförande, vildmarksrådet Simo Syrilä, som samtidigt framförde Jägarnas Centralorganisations lyckönskningar till den jubilerande organisationen. Konferenssens tema var "Principen för hållbart nyttjande i jakten ­ samarbete och framtidsutsikter". Avsikten var att diskutera jaktförvaltningens roll vid skyddet av vilda djur och hållbart nyttjande samt att ventilera framtidsutsikter. Vid mötet kom man till slutsatsen att den organiserade jaktförvaltningen var den effektivaste organisationen för att sörja för skyddet av de vilda djuren och dessas livsmiljöer. Avsikten är att fortsätta och bredda diskussionerna och samarbetet kring dessa frågor. ­ Alla tillställningar sköttes med, punktligt och värdigt. Gästerna mottogs med värme och blev väl omskötta på typiskt ryskt vis, berättade Simo Syrilä om stämningen under jubileet. G 48 Jägaren 3 / 2009
• Från rensning till naturenlig grunddränering ­ huvuddiken förvandlas till viltmiljöer En stor del av flydda tiders tegdiken har förvandlats till täckdiken och ute på åkrarna finns bara de breda huvuddikena kvar. Efter hand som tegdikena försvann blev kanterna utmed de återstående dikena allt viktigare för floran och faunan i jordbrukslandskapet. Men huvuddiken löper linjalrakt och har branta kanter, och utgör ingen bra miljö för vare sig vilt eller fiskar. Numera sopar nya kvastar när de gamla dikena ska rensas. Med naturlig dränering öppnar vi nya möjligheter för viltvården i jordbrukslandskapet. lyckas återinföra öringen och kräftan i vattendragen som löper över åkrarna. Grävda diken och bäckar återgår efter hand till naturtillstånd när erosionen och växtligheten har sin gång. Det samlas slam i dikena och igenväxningen gör att dräneringsdjupet blir mindre, vilket är den vanligaste orsaken till att man rensar diken. När ett dike iståndsätts på det gamla vanliga sättet så förlorar man ofta växtligheten i dikeskanterna samtidigt som kanterna blir brantare, vilket inte är bra för viltet. Att rensa ett igenvuxet dike på det viset att det återgår till att vara en rak kanal minskar inte på det framtida behovet av rensningar. Vid den naturenliga rensning som används nuförtiden försöker vi därför efterlikna dikets naturliga strömningsdynamik. Riktigt utförd innebär metoden en avsevärd minskning av de framtida rensningskostnaderna. Å andra sidan är den naturenliga metodens planerings- och arbetskostnader i regel högre än för de traditionella metoderna. D en naturenliga dräneringen innebär i själva verket en hel verktygsback med nya metoder, med vilka vi på ett ekologiskt hållbart sätt kan minska behovet av dikesunderhåll samt minska på utsköljningen av näringsämnen i lantbruket. Vi kan med andra ord ta större hänsyn till mångfalden i naturen. Med naturenlig rensning av diken bevarar vi dikenas kapacitet att leda vatten, får en bra dräneringseffekt och förhindrar översvämningar. Till på köpet skapar vi fler viltmiljöer i det ofta väldigt nakna jordbrukslandskapet. Vi kan till och med vas djupare. Förbättringen av dikets vattenförande kapacitet ska alltså först och främst göras genom att man breddar diket, det vill säga genom att anlägga terrasser. Syftet med den naturenliga dikesrensningen är att ge diket en hållbar struktur och göra det självrensande. På det viset minskar vi på det framtida behovet av iståndsättning. På samma gång främjar vi mångfalden i naturen eller närmare bestämt viltets och fiskarnas miljöer i och vid diket. Erosionen kan förhindras med olika skyddskonstruktioner och igenslamningen förhindras med strukturer som hejdar de fasta partiklarna. Till den naturenliga dräneringen hör också att förvandla åkrar som är svåra att odla och utsatta för översvämningar till skyddszoner eller våtmarker. På det här viset minskar vi på den belastning som lantbruket utsätter vattendragen för samtidigt som vi skapar miljöer för viltet. I en sekundär strömfåra som slingrar sig strömmar vattnet året om med god fart. Strömningen håller den smala och djupa strömfåran ren från fasta partiklar och det kan vandra in arter som lever i strömmande vatten. Det kan till och med förekomma öring i en strid åkerbäck! Men ett extra tillskott i vattenflödet får inte plats i den smala strömfåran och därför ska det också anläggas terrasser. Deras växtlighet skyddar dem från erosion när vattenflödet strömmar högt och de fasta partiklarna som följer med vattenflödet hejdas av terrassernas vegetation, vilket innebär att mängden fasta partiklar som sköljs ut i följande vattendrag blir mindre. Eftersom terrasserna oftast ligger högre än vattenytan så brukar där finnas en artrik flora som bjuder viltet på skydd och föda. De sekundära strömfårorna och terrasserna fungerar bäst på sluttande mark där det strömmande vattnet skulle erodera och slamma igen diket om det var rakt. Dikeskanter för fältviltet Att gräva dikeskanterna lågsluttande är en grundläggande åtgärd som hindrar diket från att rasa igen samtidigt som viltet får en lämplig strandzon. De flacka kanterna får inom kort ett bindande växttäcke som skyddar mot erosion. Det höga gräset och de låga videsnåren ger utmärkta gömslen åt bland annat rapphönan och fältharen. Terrasser för krickorna När vi rensar tilltäppta diken ska vi göra det med hänsyn till de förändringar i diket som har skett efter den föregående rensningen. De sekundära strömfåror och krökar som erosionen och igenväxningen har gett upphov till ska inte rätas ut och diket ska inte utan några särskilda skäl grä- Teckningar Kimmo Lemetti Naturenlig dikesrensning Diken har i alla tider grävts raka, breda och branta, vilket ofta resulterar i att de eroderar och det blir problem med vattenkvaliteten. Eftersom det saknas krökar, terrasser och växtlighet så blir strömningen häftigare vid en översvämning och dikets botten och kanter eroderar, vilket leder till ett ständigt rensningsbehov. 50 Jägaren 3 / 2009
• Dikesslänten kan också göras ensidig, det vill säga bara på dikets ena sida för att spara den naturliga, skyddande växtlighet som har etablerat sig på dikets andra sida. När det avrinningsvatten som söker sig till diket sipprar ned för en dikesslänt som har ett växttäcke blir vattnet renat på kuppen. Lutningen ska vara minst 1:2 för att vara lämplig. På finkornig mark är det bäst att göra dikesslänterna ännu mera långsluttande. Lugna etapper för änderna En smal sekundär strömfåra är bra för mångfalden kring diket och utgör en mera inbjudande miljö för änderna än ett dike som har branta kanter. Allra bäst gillar andungarna ställen där strömmen är bred och lugn och överhuvudtaget etapper där vattnet inte har bråttom. Etapper av det här slaget ­ det vill säga minimala viltvatten - kan man skapa med små fördämningar på bottnen och de är bra för både änderna och vattenskyddet. Där som vattnet står stilla hinner de fasta partiklarna sjunka till bottnen. Vattenvegetationen på de lugna ställena binder näringsämnen och producerar ryggradslösa småkryp som utgör livsviktig föda för dunungarna. Emellertid kan de fasta partiklarna hastigt slamma igen en sträcka där vattnet flyter långsamt. Därför ska man gräva en slamgrop som är några meter lång och en dryg meter djup ovanför de små viltvattnen, där som vattnet börjar slår av på farten. Det hejdar de grova fasta partiklarna. Slamgropen töms vid behov och på så vis hejdar man partiklarna som kommer uppströms ifrån innan de slammar igen ändernas beten. Marko Svensberg Viksbäcken som har iståndsatts med naturenliga metoder bjuder på lämpliga miljöer för änder och fältvilt i närheten av Gammelstadsvikens fågelvatten. På våren stiger flödvattnet upp över terrasserna där växtligheten bromsar upp strömmen och hejdar de fasta partiklarna. På det här viset når partiklarna inte den frodiga fågelviken och hindras från att bidra till eutrofieringen. På sommaren när det är torrt strömmar vattnet i den slingrande sekundära strömfåran medan det växer en artrik flora uppe på terrasserna. och dränering Vi kan förbättra ett dikes kapacitet att leda vatten genom att gräva en slingrande sekundär strömfåra, terrasser och slamgropar vid lugna etapper som binder fasta partiklar. Strömningen håller då den sekundära strömfåran ren och partiklarna stannar i slamgroparna, som ska tömmas vid behov. Växtligheten på terrasserna binder de fasta partiklarna som följer med flödesvattnet samtidigt som den skapar gömslen för änder och fältvilt. Marko Svensberg Jägaren 3 / 2009 51
• kko Mi Vid bottendammarna och de strömma platserna längre nedströms är det klokt att lägga ut grovt grus som förhindrar erosion och samtidigt skapar lekplatser för fiskarna som vandrar uppströms. Öringen kan leka också i små bäckar bara det finns lämpliga grusbottnar. Genom att skapa nya lekplatser kan man dessutom lyckas åstadkomma fina fiskemöjligheter i sjöarna och forsarna längre nedströms. Alha inen Goda råd och pengar De bästa platserna för bottendammar är sådana där bottnen av naturen är jämn och strömmen långsam. En dikeskorsning kan enkelt förstoras till ett miniatyrviltvatten med flacka stränder. Då slår man två flugor i en smäll genom att samtidigt få praktisk nytta av de svårbrukade spetsiga åkerhörnen. Ett utfallsdike som har iståndsatts med naturenliga metoder bildar en helhet med lugna etapper, slamgropar, strömma sträckor och slingrande sekundära strömfåror. Vi säkrar dikets vattenförande kapacitet genom att regelbundet tömma slamgroparna. På det viset håller vi också den sekundära strömfåran ovanför slamgropen ren. I Den som planerar att iståndsätta ett eller flera diken ska kontakta dikesbolaget eller dikesföreningen. I vissa fall ska det också lämnas in en anmälan till TE-centralen och miljöcentralen på orten. Den som tänker inkludera en iståndsättning av vilt- eller fiskmiljöer i sitt dikesprojekt kan få rådgivning på jaktvårdsdistriktet eller fiskhushållningscentralen. Tänkbara finansiärer - Statens finansieringsstöd till grunddräneringsprojekt - Lantbrukets miljöstöd; ickeproduktivt investeringsstöd - Lantbrukets miljöstöds specialstöd för främjandet av mångfalden i landskapet och naturen - TE-centralens finansiering för iståndsättning av fiskevatten Verktygen för naturenlig iståndsättning av diken 1. Terrass och sekundär strömfåra 2. Flacka dikeskanter på den ena sidan av diket 3. Slåtter på vattenväxtlighet och röjning av kantzoner 4. Naturenliga strukturer mot erosion 5. Bottendammar och trösklar 6. Sedimenteringsbassänger och slamgropar 7. Våtmarker med flerdubbel verkan och restaurering av översvämningsområden 8. Skyddsrenar och -zoner Mera information www.ymparisto.fi > Finlands miljöcentral > Publikationer > SYKEs broschyrer > Vård av bäckar i jordbruksområden ­ naturenlig grunddränering www.salaojayhdistys.fi www.ymparisto.fi/syke/puro www.ymparisto.fi/vesikunnostus Lekplatser för fiskarna Sådana fiskar som lever i bäckar, som exempelvis öringar, kräver en miljö med vatten, gömslen och föda. I små bäckar måste det absolut finnas en smal sekundär strömfåra så att det finns vatten också under torra perioder. I synnerhet vid branta böjar på strömfåran bildas det höljor där fiskar och kräftor gärna håller till. Viltvatten som anläggs med bottendammar i en bäck eller ett dike är gynnsamma för fiskar eftersom där ofta finns ett djupare ställe och gott om föda. Slamgropen utgör ofta dikets djupaste punkt och där lurar öringen gärna. I diken och bäckar där det finns öring ska man lägga grovt grus som lekunderlag vid bottendammarna och nedströms. 52 Jägaren 3 / 2009 Marko Svensberg
• Det hjälper emellertid inte öringen att strömfåran är smal och djup eller att det finns en grusad lekplats om vattnet blir för varmt när sommarsolen gassar. Den som iståndsätter ett dike ska därför tänka på fiskarna och lämna kvar tillräckligt med skuggande träd. I synnerhet på dikets södra och västra sida bör det finnas ett rätt enhetligt skuggande trädbestånd och dikeskanten får gärna vara brantare så att den också skuggar vattnet. De här träden innebär inte bara skugga för öringarna utan producerar också en hel del föda. Ur lövverket trillar det nämligen ner ett kontinuerligt duggregn av insekter för fiskarna att snappa åt sig. Där det är möjligt kan man gärna terrassera bäckens norra och östra strand så att den blir flack och öppen. På det viset blir bäckstranden trevligare för änderna samtidigt som den får kapacitet att svälja flödesvatten. G Mikko Alhainen viltvårdsplanerare Jägarnas Centralorganisation Restaureringen av Viksbäcken skapade ett andparadis I I Vik i Helsingfors har man återställt Viksbäcken från att ha varit en rak kanal tillbaka till en gammaldags slingrande bäck med bassänger på vägen. Det här är ett gott exempel på hur man i en och samma operation kan åstadkomma häckningsmiljöer för änderna, ett landskap för stadsborna och nytta för vattenskyddet. Strömfåran flyttades från ett bostadsområde och med den naturenliga iståndsättningens verktyg har det åstadkommits en väldig förbättring av ändernas miljö. Man har åstadkommit mångfald och variation bland annat genom att förlänga strandlinjen. Detta har åstadkommits genom att forma uddar, öar och stränder och genom att skapa små bassänger och svämmarker. Eftersom stränderna är mycket flacka i Vik så är erosionen liten och vattenytans areal varierar en hel del med vattenståndet. Betraktat med jägarögon är Viksbäcken ett väldigt intressant modellobjekt. Under sommaren i fjol följde undertecknad med änderna i trakten och det rådde sannerligen ingen brist på vingars sus och ungars pip. För det mesta avgränsade jag mitt observerande till bäckens bästa sträcka som är ungefär en halv kilometer lång. På våren såg jag på den här sträckan i regel ett tiotal gräsänder, men antalet varierade mellan en handfull och ett tjog. Kommen halvvägs i juni fann jag till min häpnad fyra gräsandskullar på ett kort avsnitt av bäcken! Sammanlagt var det sjutton ungar och kullarna varierade i storlek från två till sju stycken. Under sommarens lopp blev det litet knepigare att upptäcka andkullarna i den täta vegetationen. Ändå såg jag nästan varje gång någon kull och ofta såg jag flera kullar. Det var tydligt att det fanns föda så att det räckte till för flera kullar. De trivdes där under hela sommaren tack vare att den Kartläggningen av våtmarker fortsätter I Under vårens lopp har jaktvårdsdistrikten kartlagt våtmarker och viltvatten. Det ska skickas ut blanketter till jaktföreningarna, som returneras till respektive distrikt. Returportot är betalt. Kartläggningen gäller bland annat objekt av följande typer: 1. Torrlagda eller igenväxta sjöar 2. Insjövikar som har vuxit igen med vass eller fräken 3. Lertäkter 4. Dälder eller låglänta platser där det går att anlägga ett nytt viltvatten 5. Torvtäkter, dikade marker och åkrar som tagits ur bruk och kan förvandlas till viltvatten Blanketten kan också fyllas i på nätet på adressen www.riista.fi slingrande bäcken, den låga strandzonen och den mosaikartade växtligheten bjöd på både mat och gömslen. Kullstorleken minskade en smula under sommarens lopp, men inalles producerade det här bäckavsnittet enligt mina beräkningar tolv till fjorton flygga gräsänder. Produktionen på det här begränsade området var således oerhörd i jämförelse med våra bästa fågelvatten! Dessutom observerade jag under sommarens lopp flera andhanar och några honor som hade förlorat sina bon. Även om de gräsänder som lever i Vik är halvtama bullaänder så lyder de under samma naturlagar som sina vilda artfränder. Bäcken med sitt fågelliv ligger vid tät bebyggelse och ett friluftsområde, vilket betyder att fåglarna ständigt är utsatta för både rovdjur och människor, det vill säga lösa katter och hundar samt rävar och mårdhundar. Rovdjurstrycket ligger enligt min åsikt över genomsnittet i Vik och därför är det sannolikt att en motsvarande iståndsättning på ett område som har mera frid och färre rovdjur kan avkasta ännu fler änder. För aktiva viltvårdare erbjuder en iståndsättning av det här slaget en väldigt intressant och inspirerande möjlighet till viltvård. På landsbygden kan de lämpliga objekten räknas i tusental. Nyttan av sådana projekt kommer inte bara änderna till godo utan också annat vilt som rapphöna, fasan och fälthare. G Marko Svensberg specialplanerare Jägarnas Centralorganisation Viksbäcken erbjuder nuförtiden fina häckningsmöjligheter och god tillgång på föda. Den mosaikartade vegetationen ger skydd och gömslen i det öppna landskapet. Marko Svensberg I sommar ska det bli intressant att se hur den "slåtterröjning" som gjordes i höstas för att öppna landskapet inverkar på andparadisets häckningsframgångar. Jägaren 3 / 2009 53
• SKÅP FRÅN ERÄTUKKU Otso 5 Man blir inte marknadsledare utan anledning. · Uppfyller kraven i vapenlagen · Starkt kamlås · Rejäl pansardörr · Inbrottssäkert gångjärnssystem · Mer utrymme, nya dörrfack · Förankringshål i botten och bak vägg · Vadderade vapenställ och interiör · Utrymmen för långa vapen och pistoler Mått: höjd 1380 mm x bredd 350 mm x djup 300 mm Vikt: 45 kg tom, ca 80 kg med vapen och tillbehör Färg: Grå Lås: Nyckellås, 2 nycklar, kamlås T DAS EN 229 479 00 · SIS-godkänt certifikat · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Tillverkad av kraftigt inbrottssäkert 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt mangan -specialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkänt säkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bak vägg. · Bra utrymmen för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Uttagbar övre hylla för patroner och utrustning · Dörren med 5 st. rymliga förvaringsfack · 4 hållare för läskstänger i dörren Mått: Höjd 1500 mm x bredd 500 mm x djup 370 mm Vikt: tom 130 kg Färg: Grå. Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås Otso 8-15 R PRO T DAS EN 00 NYHET2009 NYHET2009 NYHET2009 Leijona 5 · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Mycket stark konstruktion · Inbrottssäkert kassaskåpslås · Rymlig övre hylla · Ny, snygg exteriör · Dörr med förgyllt Lejon -vapen · Förankringshål i botten och bak vägg Mått: höjd 1380 mm x bredd 300 mm x djup 450 mm Vikt: tom 67 kg Färg: Burgundybrun RAL 3011 Lås: Nyckel- och kassaskåpslås T DAS EN 289 529 00 Leijona 16 · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Mycket stark konstruktion · Inbrottssäkert kassaskåpslås · Ny, snygg exteriör · Dörr med förgyllt Lejon -vapen · Förankringshål i botten och bak vägg Mått: höjd 1500 mm x bredd 700 mm x djup 460 mm Vikt: tom 145 kg, med vapen och tillbehör ca 200 kg Färg: Burgundybrun RAL 3011 Lås: Nyckellås + trespoligt förgyllt handtag T DAS EN 00 PREMIUM VAPENSKÅP · SIS-godkänt certifikat (SS3 492) · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Tillverkad av kraftigt inbrottssäkert 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt mangan -specialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkänt säkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bak vägg · Bra utrymmen för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Dörren med 5 st rymliga förvaringsfack · 4 hållare för läskstänger i dörren Mått: Höjd 1500 mm x bredd 575 mm x djup 400 mm. Vikt: tom 152 kg Färg: Svart/guld Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås T DAS EN 749 00 Hämta från Erätukku butiker! · Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Seinäjoki · Uleåborg
• Med Eki på vandring I terrängen är goda kunskaper och bra utrustning viktiga Att kunna orientera och tända en brasa hör till de färdigheter som den som vandrar ute i naturen absolut måste kunna. Vandrarens personliga kunskaper och färdigheter är självfallet viktigare än prylarna och grejerna, men det finns ändå några utrustningsdetaljer som det är bäst att ha med sig i ryggsäcken varje gång det bär av. A tt skaffa sig nyaste nytt i utrustningsväg gör inte någon till skogskarl. Snarare tvärtom eftersom vi lätt börjar lita för mycket på prylarna. Personliga kunskaper och färdigheter är mycket viktigare liksom förmågan att röra sig och klara sig i terrängen. En brist på den här kanten kan aldrig ersättas med några prylar och grejer. Det går fint att börja sin terrängträning i hemknutarna. Då behövs det inte massor av utrustning och det mesta som behövs brukar dessutom finnas i varje normalutrustat hem. Alla rör vi oss utomhus och du kan göra dina första korta turer klädd i dina vanliga kläder. Med joggarskor och gummistövlar kommer man en god bit på väg. Det är också en bra idé att direkt från starten vänja barnen vid att själva bära åtminstone en del av sin egen packning. Det lilla som behövs på en dagsutfärd i fråga om matsäck och ombyteskläder får utan problem plats i en vanlig skolryggsäck. Först när turerna blir längre och inkluderar en övernattning så behövs det en större ryggsäck gjord för friluftsliv. Den viktigaste egenskapen hos en ryggsäck är att den känns bra att bära på ryggen. Det här ska 56 Jägaren 3 / 2009 man prova ut noggrant innan man slår till och gör affär. Stoppa någonting i ryggsäcken som tyngd och justera sedan remmarna omsorgsfullt så att ryggsäcken sitter. Det här blir samtidigt ett test av ryggsäckens nästviktigaste egenskap, nämligen hurdan den är att packa. Vad ska man då packa ner också för en kortare tur? Naturkunskap, orientering, första hjälpen och tända brasa är naturfärdigheter som varenda jägare måste behärska åtminstone någorlunda. De här färdigheterna definierar i sin tur några av de utrustningsprylar som är nödvändiga och som alltid ska följa med. Kunskaper är alltid bra att ha Sina naturkunskaper utvecklar man genom att vandra i naturen och detta kräver inte någon särskild utrustning. Även om böcker är någonting som man i första hand läser hemma så lönar det sig att packa ner någon eller några naturhandböcker som känns bra att ha. En jägare har ett särskilt behov av handböcker som hjälper honom att identifiera vilt och djurspår. Så fort vandraren lämnar de markerade rutterna så blir det ännu viktigare med kunskaper om naturen. En erfaren skogsmänniska förstår att undvika de brantaste branterna och korsar myrar på det lättaste stället. Uppe på fjället följer han (eller hon) med tecknen som berättar om omslag i vädret för att hinna ta skydd innan stormen bryter ut. Liksom med naturkunskaperna i största allmänhet så lär man sig orienteringens grunder ur böcker, men de praktiska färdigheterna får man ute i terrängen. Vem som helst kan lära sig att Ett kupoltält går fort att slå upp och på morgonen är det enkelt att skaka bort barr och småskräp. Ljusa och lugna sommarnätter kan det räcka med innertältet som skydd mot myggorna.
• På en glaciär kan vädret hastigt växla från solsken till regn. Ett tunneltält pallar för vind och passar i våra förhållanden, exempelvis för vandrare i fjällen. Småträd för brasan fixar man med yxan utan att behöva någon såg. Liksom sågen är också fältspaden snarare ett redskap för lägret än för vandringen. I lägret kommer spaden väl till pass för att gräva fram mineraljorden för eldstaden. Ett vindskydd av tyg ger ett lätt pauskvarter som inte tar mycket plats i ryggsäcken. Vid hyfsat väder går det också utmärkt att övernatta i ett sådant. En sovsäck ska ha rätt storlek i förhållande till personen som sover i den. En liten person fryser i en stor sovsäck eftersom hans kropp inte förmår värma upp allt överflödigt utrymme. Med ett fältkök lagar man mat på platser där det inte går att göra upp eld. Det är tillåtet att använda sitt fältkök också vid varning för brandfara. vända kartan rätt, bestämma var han själv befinner sig och ta ut en kurs. Utöver kartan så behövs det bara en kompass. Att orientera är att fortlöpande förutse vad man har framför sig. Under en längre vandring kan vägvalet påverkas fundamentalt av terrängobjekt som ligger flera kilometer längre fram. Kartan berättar nästan allt om terrängen som ligger framför en och med kompassens hjälp klarar man sig också när sikten är nedsatt. En gps berättar inte mer än var man befinner sig och riktningen till en önskad punkt. Planeringen av rutten faller fortfarande på mannen, eftersom raka spåret väldigt sällan är den bästa vägen. Gps är självfallet ett utmärkt hjälpmedel för den som i dimma letar efter en övernattningsstuga eller i mörker försöker hitta tillbaka till bilen. En olycka kommer alltid oväntat Orientering är någonting som man bara kan lära sig i terrängen. Det gäller för oss vuxna att inte tappa bort oss om vi vill att den yngre generationen ska lära sig hitta rätt! En papperskarta förvandlas väldigt fort till en före detta karta om den inte ligger i en plastficka. Med hjälp av kompassen är det lätt att hålla kartan vänd åt rätt håll. Första hjälpen och livräddning är någonting som också i jaktföreningar borde övas mycket mera än vad som de facto är fallet. I synnerhet i älgjaktlag borde det finnas utbildade ansvarspersoner som inte bara har uppdaterade kunskaper och färdigheter utan också bär med sig en tillräcklig förbandsutrusning på jakterna. Till de vanligaste olycksfallen på jakt hör nog att jägaren snavar och vrickar foten. Den första hjälp som behövs, det vill säga kylning, högläge och stödförband, kräver inte nödvändigtvis någon särskild förbandsväska, men kräver nog ett par kunniga händer som klarar av situationen. Olyckan kan ju också drabba någon utomstående person som inte alls är medlem i jaktlaget. Jägaren 3 / 2009 57
• www.erakontti.fi ku045 Peltor SportTac kuulevat kuulonsuojaimet Suunniteltu erityisesti metsästäjille ja ampujille. Pehmeästi toimiva aktiivinen kuuleva kuulonsuojain, joka estää äänen äkillisen katkeamisen. Väriä helppo vaihtaa vaihdettavien kupujen ansiosta. Voidaan liittää metsästysradioon. Automaattinen virrankatkaisu. Kokoontaitettava. ku046 Lafayette DC-70 tehopaketti 4 Taajuusalue 67-73 MHz Lähtöteho 6/1 Wattia Kanavia 40 Kotelointirakenne IP 67 vesitiivis Toiminta-aika noin 12-15 tuntia Li-Ion akulla Mitat 59x36x14 mm Paino radio-osa 179g ja akku 100g Hetitappavat raudat ja elävänä pyytävät loukut pienpetopyyntiin Ampumataulut kaikkiin metsästysampumalajeihin Asiantuntijoiden kehittämät riistapeltosiemenseokset Aseet ja patruunat Metsästysjouset ja varusteet 120 360 Metsästyskirjallisuus M E Erikoisvarusteet metsästäjille Kaikki metsästysseurojen K tarvitsemat tuotteet t seuratoimintaan ja riistanhoitoon TERVETULOA OSTOKSILLE UUDISTUNEESEEN VERKKOKAUPPAAMME. Meillä voit maksaa ostoksesi suoraan verkkopankkiin tai luottokortilla. OY ERÄKONTTI AB Tehtaankatu 13, Riihimäki Puh. 010 440 9410 www.erakontti.fi och utrustning får förstås inte vara någon orsak att avstå från att börja med friluftsliv som hobby. Den som inte törs sätta igång på egen hand kan be någon med mera erfarenhet att följa med som kamrat. Det finns många äldre jägare som skulle ha mycket att ge åt de yngre. I sällskap med jägare som man känner lär man sig fort och blir snabbt varm i kläderna och får på köpet tips om olika utrustningsprylar och hur sådana ska användas. Det dröjer inte länge förrän nykomlingen har fått tillräckligt med erfarenhet för att bilda sig en uppfattning om vad han behöver och vill ha, och kan göra sina första anskaffningar. Det finns helt enkelt inte någonting sådant som en komplett utrustningslista och därför går det egentligen inte att räkna upp vad någon annan behöver. När det kommer till kritan så får var och en skriva sin egen utrustningslista utifrån upplägget och längden på sina egna expeditioner. Ett beprövat knep är att efter vandringen gå igenom listan och anteckna vad som behövdes och vad som var överlopps. Efter hand lär man sig vad som kan lämnas bort och tar med bara det som är nödvändigt. Men visst finns det utrustningsdetaljer på listan som aldrig ska lämnas hemma, exempelvis förbandslådan. G Text och foto: Eerikki Rundgren Ute i terrängen är det fullt möjligt att stöta på en nödställd och förtvivlad vandrare eller bärplockare. För jaktlaget är det en hederssak att undsätta den nödställda och se till att han kommer till hälsocentral eller läkare. Att göra upp eld är och förblir en av de allra viktigaste färdigheterna. Ett plötsligt omslag till kyligt väder eller att kläderna blivit våta är orsak nog att raskt tända en brasa. Vid ett olycksfall ska den skadade hållas varm tills undsättningen kommer. För det mesta handlar det alltså inte om att överleva utan om en förmåga att kunna göra tillvaron ange- näm för sig även under besvärliga förhållanden. Det finns väl knappast någon som gitter huttra i flera dagar ute i skogarna om han inte lyckas hålla sig torr när det bara regnar och regnar. Att hugga ved, tälja till tände och få fart på brasan är färdigheter som man kan öva till exempel på en rastplats på något friluftsområde. Konsten att tända en brasa hör också den till vår finländska jaktkultur, som också juniorerna i familjen borde få träna på alltifrån barnsben. Lyss till de äldre Att man saknar skogskunskaper Här följer ett kort förslag på den allra viktigaste utrustningen som man gör klokt i att ta med sig också på kortare färder. 1. Orientering I karta (i vattentätt plastfodral om den är av papper) I kompass om halsen eller på armen, beroende på modell 2. Förbandsmaterial i vattentät förpackning I några rullar med gasbinda I sterila kompresser I plåster i olika storlekar I ett par idealbindor I personliga mediciner inklusive värktabletter 3. För brasan I en yxa som är stor nog att rå på mindre träd I en täljkniv som sitter bra i handen I eldstål och/eller tändstickor i vattentätt fodral Några tips på nätet I På nätet finns ett ABC för friluftsliv som berättar om planering, utrustning och vad som är bra att kunna. Den här guiden finns på adressen luontoon.fi som upprätthålls av Forststyrelsen. I Grunderna i orientering och eventuella fasta orienteringsbanor i din hemkommun hittar du på orienteringsförbundets hemsida som har adressen suunnistus.fi. I På Röda Korsets hemsida som har adressen redcross.fi hittar du förstahjälpsanvisningar och kurser i ämnet på din hemort. 58 Jägaren 3 / 2009
• A M M A T I K S I M E T S Ä S T Y S Riistanhoitajaksi Jahtioppaaksi Riistayrittäjäksi Riistamestariksi Opiskele riista-alan ammattilaiseksi metsästystapoja erätaitoja riistanhoitoa riistankäsittelyä asetekniikkaa koirankoulutusta Käytännön koulutusta.Kymmeniä metsästyspäiviä maalla, merellä, Suomessa ja ulkomailla Vapaamuotoiset hakemukset suoraan oppilaitokseen 30.5.2009 mennessä. Koulutus alkaa 17.8.2009 Lisätiedot: 044-7250 657 teemu.keranen@kpedu.fi 044-7250 654 toni.kumpuvaara@kpedu.fi www.kpedu.fi Riistapainotteinen luonto-ja ympäristöalan perustutkinto KESKI-POHJANMAAN MAASEUTUOPISTO Perhon yksikkö Haanentie 26, 69950 PERHO Isot merkit - pienet hinnat Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! BIG BANG BIG BANG BIG BANG ti ti Savotta Jahtimatti sästysreppu met Väri: vihreä. Sauer Select Nordic luodikko Saatavana kaliiberit: 6,5x55, 308 Zeiss Classic 2,5-10X50 tähtäinkiikari erä! Rajoitettu erä! ja 9,3x62 (100,-) IG BIG BANG BIG BANG BIG BANG R SmartReloader SR 112 kuulosuojaimet Elektroninen kuulosuojain, joka vahvistaa heikot äänet ja vaimentaa kovia. VHF -liitäntämahdollisuus. 29,90 1995,- 895,- (1170,-) Deer Hunter DH 2000 metsästyspuku i ri rip Sako kivääripussi (96,-) 69,90 (223,-) 99,90 17,90 (49 90 (49,9 ) Vantaa Tammisto Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli dget Budget Sport on nyt myös ! verkkokauppa en tteese Klikkaa osoi tsport.fi .budge www Jägaren 3 / 2009 59
• Inventeringen av snöspår i kulturmiljö vintern 2009 I södra och västra Finland genomfördes den årliga inventeringen av spår i snö på odlingsmarker under perioden början av januari till början av mars. Det var elfte gången fälttrianglarna inventerades. Sammanlagt räknades 234 fälttrianglar, vilket ligger aningen över genomsnittet. U nder den gångna vintern var snötäcket hållbarare än tidigare vintrar, men det snöade ändå rätt sällan. Därför bjöds det ändå inte på särskilt många lämpliga inventeringsdagar, i synnerhet inte i början av perioden. I slutet av februari och i början av mars föll det mera snö och en stor del av inventeringarna gjordes mycket riktigt då. I alla jaktvårdsdistrikt var antalet inventerade trianglar lika stort eller aningen över genomsnittet 1999 (Tabell 1). Skogsharen har däremot minskat till hälften av vad beståndet var i fälttrianglarnas begynnelse. främst att vintrarna har varit milda och snöfattiga. Vintrarnas milda natur visar sig också i grävlingarnas beteende. I vintras och vintern innan observerades grävlingsspår i sammanlagt tjugo fälttrianglar medan det under de nio föregående vintrarna inte bokfördes grävlingsspår i fler än totalt sju trianglar. Fältharen vanligaste arten I likhet med tidigare år var det fältharen som stod för det största antalet noterade spår (Tabell 2). Enligt förändringsindexet som bygger på antalet observerade spår minskade fältharen klart från året innan, men minskningen höll sig inom de årliga variationerna, vilket betyder att bestånden av fälthare har stått på samma nivå under hela den elvaåriga inventeringsperioden (Diagram 1). Skogsharen har däremot minskat till hälften av vad beståndet var i fälttrianglarnas begynnelse. I de västliga distrikten inträffade en kraftig tillbakagång efter de två första inventeringsåren medan tillbakagången i landet södra delar har varit av en mera fortlöpande natur, bortsett från den gångna vinterns lilla uppgång. Rävens index har sjunkit sedan toppnoteringen tidigare under det här årtiondet. Ekorren har under alla elva inventeringsår hört till de talrikaste arterna. I synnerhet i landets södra delar var vinterbeståndet väldigt starkt. Mården verkar variera i takt med ekorren, i synnerhet i söder, men med ett års fördröjning. Räven har raskat som en ekorre... Slumpen spelar in för de sällsynta arterna Bland de däggdjursarter vilkas index presenteras här invid hör lodjuret, uttern, minken och mården till de sällsyntaste. När en art bara påträffas vid ett fåtal trianglar kan slumpen åstadkomma en hel del Numera är det inte ovanligt med utvariationer i förändringsindexet. trar i vattendragen på landsbygden. Lodjuret har under inventeringsperioden ökat i antal i de västliga jaktvårdsdistrikten, men i vintras ökade förändringsindexet plötsligt och blev dubbelt eller tre gånger större än vintern innan, vilket inte ger någon korrekt bild av artens faktiska tillstånd. Att lodjuret har dykt upp i ett par nya trianglar har resulterat i att det beräknade förändringsindexet kraftigt överdriver tillväxten i hela området. Utifrån inventeringarna av de stora rovdjuren vet vi att det inte har skett någon så här kraftig ökning av antalet lodjur. Minken och uttern är ännu sällsyntare än lodjuret i fälttrianglarna. Deras förändringsindex varierar från år till år men utan att visa några klara trender. Juha Tiainen Rådjuret fortsätter öka och sprida sig Rådjuret fortsättar att öka både i de sydliga och de västliga viltvårdsdistrikten. I väster är ökningen kraftigare än i söder (Diagram 1). Enligt förändringsindexet för arten har stammen blivit ungefär fem gånger större i söder sedan 1999 medan den i väster har blivit åtta gånger större. Också vitsvanshjorten har ökat i landets västra delar medan stammarna i söder har stått på samma nivå under fälttrianglarnas hela elvaårsperiod. Enligt förändringsindexet har älgstammen under de senaste åren hållit sig på den lägre nivå som den för ungefär ett decennium sedan sänktes till genom en kraftigt ökad avskjutning. Få observationer av hönsfågel För alla hönsfågelarter gäller att det har gjorts rätt få observationer i fälttrianglarna. Mest är det orrar och järpar som har noterats. För bägge arterna men i synnerhet för järpen visar förändringsindexet en klart sjunkande trend. Bland skogshönsen är tjädern klart sällsyntare än de ovannämnda två arterna. Artens förändringsindex har varierat kraftigt, i synnerhet i de västliga jaktvårdsdistrikten. Sammanlagt Ett rekordartat sorkår ­ och det märks Sorkarnas cykler som går i tre års perioder visar sig tydligt i hermelinens och småvesslans populationsvariationer (Diagram 1). Under den gångna vintern satte bägge arterna rekord för inventeringens hela elvaårsperiod i södra Finland. Åtminstone för småvesslans del verkade det kraftiga sorkbeståndet leda till att arten fick ungar också i slutet av fjolåret. I Nyland har en sådan observation gjorts. Det är möjligt att sorkarnas cykliska upp- och nedgångar också Jaktvårdshar inverkat på rävbeståndets variationer. Kopplingen är dock distrikt inte entydig eftersom topparna för rävens förändringsindex infalTavastland ler antingen samtidigt som sorkarnas toppar eller under därpå följande vinter. Kymmene För mårdhunden och katten är de två senaste årens höga indexUleåborg värden däremot inte kopplade till sorkarna utan visar först och Österbotten 2000 2002 2003 2004 2005 2006 2008 10 2 4 Att lodjuret har dykt upp i ett par nya trianglar har resulterat i att det beräknade förändringsindexet kraftigt överdriver tillväxten i hela området. 60 Jägaren 3 / 2009 N Tavastland 4 Satakunta 49 Nyland 24 Eg Finland 2 Sammanlagt 95 8 3 7 7 11 9 9 11 12 12 99 4 3 4 3 6 5 10 7 5 7 56 13 10 12 8 6 10 11 8 10 10 102 29 21 26 14 26 21 27 17 18 26 225 6 6 1 2 2 3 6 3 6 5 44 65 54 52 49 60 49 53 34 40 51 556 59 139 141 120 133 116 102 89 68 99 1090 37 31 31 20 24 23 31 22 16 24 261 221 267 274 223 268 236 249 191 175 234 2433 Tabell 1. Antalet inventerade fälttrianglar per jaktvårdsdistrikt och år. 2009 2007 2001 1999
• Totalantalet spår /dygn (alla trianglar) Trianglar där arten har observerats Hur inventeringsmaterialet används Resultatet för en enskild fälttriangel innehåller en hel del variationer som beror på förhållandena före och under inventeringen samt hur aktivt djuren har rört sig. Resultatet i sig ger med andra ord inte några exakta besked om hur bestånden varierar från år till år på platsen, men när resultaten för flera trianglar samkörs blir det möjligt att dra allmänna slutsatser. Inventerarna får därför också resultaten för de angränsande trianglar som ligger inom en tio och en femtio kilometers radie. Jaktvårdsföreningarna och distrikten får ett sammandrag av fälttrianglarna inom sitt eget område. Diagrammet som illustrerar den här artikeln lyfter upp resultaten till de faktiska populationernas nivå. När det till exempel gäller att bestämma avskjutningen så är det klok politik att granska viltbeståndets ifråga tillstånd på flera olika geografiska nivåer. G Text: Juha Tiainen & Jukka Rintala Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Spårinventeringarna i snö på fält- och vilttrianglarna I Den på spår i snön grundade uppföljningen av viltbestånden utförs på fälttrianglar och vilttrianglar. Fälttrianglarna är anlagda så, att de täcker den landskapsmosaik på landsbygden som bildas av åkrar, skog och bebyggelse. Rutten är sex kilometer lång och ska läggas så, att halvannan till fyra kilometer går genom jordbruksmiljö. Vilttrianglarna är igen anlagda i större skogsområden. De båda trianglarna kompletterar sålunda varandra. Med den ena inventerar vi djurlivet i kulturmiljöer medan vi med den andra inventerar djurlivet i skogen. Spårinventeringen i snö görs i regel ett eller två dygn efter ett snöfall. På det viset kan vi också beräkna antalet spår per dygn, vilket hjälper oss att uppskatta viltbeståndens storlek. Även om en fälttriangels linje är sex kilometer lång så brukar vi vanligen beräkna spårtätheten per tio kilometer linje. På det viset blir resultaten direkt jämförbara med vilttrianglarna. Skoghare 2,0 Fälthare Ekorre 1,4 Räv Skogshare Fälthare Hare Ekorre Bäver Bisam Varg Räv Mårhund Hermelin Småvessla Mink Iller Mård Grävling Utter Lodjur Katt Vitsvanshjort Dovhjort Älg Rådjur Tjäder Orre Järppe Rapphöna Fasan 189 219 24 222 1 1 1 226 75 71 97 24 1 44 8 27 45 98 125 1 72 107 5 42 45 17 30 81 94 10 95 0,4 0,4 0,4 97 32 30 41 10 0,4 19 3 12 19 42 53 0,4 31 46 2 18 19 7 13 1354 3781 174 2552 1 1 1 2122 345 189 252 28 1 90 25 32 106 234 2213 110 328 1021 5 286 54 131 78 9,6 11,9 26,9 28,8 1,2 12,1 18,2 19,2 0,0 1,7 0,0 0,8 0,0 1,7 15,1 15,6 2,5 7,7 1,3 4,4 1,8 4,3 0,2 2,0 0,0 0,8 0,6 3,4 0,2 5,3 0,2 2,0 0,8 3,9 1,7 4,0 15,8 29,5 0,8 183,3 2,3 7,6 7,3 15,9 0,0 1,6 2,0 11,4 0,4 2,0 0,9 12,8 0,6 4,3 1,8 Mårdhund 5 Diagram 1. Fälttriangelinventeringen omfattar femton däggdjur och fem hönsfåglar. Bilden visar hur arternas stammar har varierat från år till år under perioden 1999 till 2009. Resultaten visas separat för södra Finland (Nylands, Egentliga Finlands, Kymmene och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt) och västra Finland (Satakunta, Österbottens, Norra Tavastlands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt). Läget år 1999 är betecknat med siffran 1 och indexen för de därpå följande åren visar hur stammarna har varierat i förhållande till "år 1", det vill säga 1999. 1,0 0,0 1,0 0,4 Hermelin 3,5 5 Småvessla 2,5 Mink 1,0 0,8 0,4 Iller 1,5 1 3 Utter Utt Förändringsindex 2,0 1,5 3 0,5 1 Lodjur 8 4,0 0,5 Katt K Vitsvanshjort Vitsvanshjort 1,5 0,4 Äl Älg 0,5 Rådjur ådj 2,0 4 2,5 0,5 1,0 Tjäder 2,0 1,4 Orre 1,0 0,5 0 Järpe 2,0 Rapphöna 0,8 2 6 Fasan 0,8 1,0 0,6 1,0 0,2 0,0 0,2 0,0 0,2 2000 2008 Södra-Finland S Västra-Finland V Jägaren 3 / 2009 61 arten blivit obs Andel av alla trianglar (% Alla trianglar Trianglar där Bland fälthönsen har rapphönans förändringsindex fallit från föregående vinters toppnotering till hälften och stannat på genomsnittsvärdet för inventeringsperioden. I de sydliga distrikten kan vi inte upptäcka något liknande drastiskt fall, men också 2008 års topp var lägre än noteringarna åren 1999 och 2003. För fasanens del vände förändringsindexet i södra Finland uppåt till tillväxt efter flera år med en sjunkande trend. I de västliga distrikten var bestånden fortsättningsvis lika svaga som under de föregående sex åren. Tabell 2. LResultaten för fälttriangelinventeringen vintern 2009 som omfattar 22 däggdjurs- och 7 fågelarter. Resultaten bygger på 234 inventerade fälttrianglar. Det genomsnittliga antalet spår per 10 km och dygn är uträknat separat för varje inventerad triangel samt för de trianglar där ifrågavarande art har påträffats. Genomsnittliga antalet spår /10 km/dygn
• SUOMI www.midwaysuomi.com Värl den s av v bredas för d a pe te u n t en f inlä tillbehö bud n ds r ka jä gare n e Ex m ar pl ur r vå re tb d t au bu d: Mosin-Nagant syntetstock Weaver 1-3x20 kikarsikte Ameristep vakkoja med stol Prod. 777174 119 Prod. 183610 250 Prod. 796212 120 Simmons 6.5-20x50 AO kikarsikte Moultrie foderautomat Moultrie Game Spy D40 viltkamera Prod. 746570 250 Prod. 940724 100 Prod. 912450 179 Kundservice vard. 9-17 09-51 22 933 Näthandeln 24h www.midwaysuomi.com SILENTUM VAIMENNIN Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 www.kimitojaktbod.fi e-mail: info@kimitojaktbod.fi Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17, la 9-14 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av sikten & ljuddämpare, reparationer,renoveringar,Custom byggen. 62 Jägaren 3 / 2009
• Förbered dig på jakten! Forststyrelsens tillstånd för jakt på småvilt börjar säljas i juni. På grund av den dåliga skogsfågelsituationen börjar tillstånden för Lappland och Koillismaa säljas först i augusti. För övriga områden säljer vi i juni hönsfågeltillstånd endast för september. Tillstånd för jakt på allt småvilt Sommarförsäljningen inleds: ·Lappland ingen sommarförsäljning ·Koillismaa ingen sommarförsäljning ·Suomussalmi och Kuhmo 4.6 ·Övriga Uleåborgs län 2.6. ·Södra, Västra och Östra Finland 2.6 Tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfågel Sommarförsäljningen inleds 9.6. Säsongtillstånd Säsongtillstånd för jakt på småvilt kan sökas till 31.5. OBS. säsongtillstånd kan sökas särskilt för bågjakt. Elektronisk ansökan: www.metsa.fi/metsastys > pienriista Köp av tillstånd Servicenummer 0203 44122 Villis Pohjolas webbutik www.villipohjola.fi Automatnummer Du får tillståndet i form av ett textmeddelande. Fungerar endast för annat småvilt än hönsfågel. 0600 829003 - tillstånd för 1 dygn 0600 829004 - tillstånd för 2 dygn 0600 829005 - tillstånd för 3 dygn Säsongtillstånd på små rovdjur: 0600 829006 Ungdomstillstånd: 0600 829007 www.metsa.fi/metsastys Jägaren 3 / 2009 63
• Muskelkondition ger mera ork Dags för jägaren att börja motionera, del II Magmusklerna och benmusklerna är de viktigaste muskelgrupperna för en jägare. Svaga magmuskler är den vanligaste orsaken till att ryggen tröttnar under långa turer i skogen. Tröttnar benen i besvärlig terräng? Värker ryggen efter en dag på jakt? Då är det hög tid att börja träna muskelkondisen och rörligheten, och sätta punkt för de här problemen! I det förra numret inledde vi motionerandet med lätt uthållighetsträning och i det här numret ökar vi på med mera variation och nya utmaningar. börjar kuta. Det leder inom kort till smärta och stelhet. Träna magmusklerna med övning 1! Benens uppgift är att klara av de tusentals steg som det var tal om i föregående artikel. Med muskelkraft i benen går det dessutom enklare att ta sig till besvärliga terrängavsnitt, exempelvis i sank terräng eller branta backar. Det går inte heller att undvika plötsliga tillbud. Om du tappar fotfästet bland täta snår och vacklar till så är det med starka benmuskler som du håller dig på benen. Att lyfta eller släpa på en älgkropp är också någonting som främst ska göras med benen och inte med ryggen. Om du vill hålla ryggen frisk, vill säga. Benen tränar du med övning 2! kräver smidighet också om han inte direkt behöver gå ner i spagat. Diken, vindfällen och andra hinder kan inte alltid kringgås, utan det gäller att ta sig över. Då är det bra att kunna lyfta på fötterna så man klarar biffen med hedern i behåll. Med smidiga skuldror går det dessutom fortare att få upp geväret till kinden samtidigt som du slipper besväret med nackskott. Kanske är det ändå hållningen som har den största nyttan av god rörlighet. Spända höftböjare (som finns framtill på höfterna) och muskler på lårens baksida har nämligen en tendens att dra ryggen till en felaktig ställning. Om ryggen börjar ömma på passet så kan det bero på precis detta, att musklerna på lårens baksida är spända. Spända höftböjare har igen en tendens att dra ryggen i fel ställning när man går. Lårens baksida och höftböjarna tänjer du med övningarna 3 och 4! Känner du dig stel som ett järnspett? Ge ändå inte upp även om svaret skulle vara "ja". I likhet med kroppskrafterna så ökar också rörligheten fort bara man tränar den. Tråka inte ut dig själv med ett timslångt tänjningspass utan gör till exempel några enkla tänjningar medan du tittar på kvällsnyheterna i teve. Redan efter några veckor märker du en klar skillnad. Smidigheten är individuell och den försämras med åren. Den här försämringen beror delvis på tilltagande förändringar i kroppens vävnader, men också i hög grad på att vardagslivet sällan anstränger några muskler. Därför ger fysisk träning så snabbt resultat, i synnerhet om personen i fråga har suttit på en kontorsstol i många år och låtit smidigheten förfalla. S omliga av oss har välsignats med kroppskrafter som en hel björn. Andra är akrobatiskt smidiga av födsel och ohejdad vana. Men även om somliga är ovanligt starka eller smidiga så finns det en sak som är säker, nämligen att alla kan bli både starkare och smidigare. Det är inte ens särskilt svårt! Fysisk träning har effekt oavsett ålder. Det behöver inte bli en kroppsbyggares muskler eller en ballerinas smidighet, men tänjning och muskelträning är till större nytta för jägare än man skulle tro. Resultaten kommer fort! Det är mycket tacksamt att träna för ökad kraft och muskelkondition eftersom man med regelbunden träning kan uppnå ännu otroligare resultat än vid uthållighetsträning. Nu behöver du förstås inte störta hals över huvud iväg till gymmet utan du kan lugnt börja förbereda dig för jaktsäsongen hemma med några grundläggande övningar. Om du gör några övningar för muskelkondis två till tre gånger i veckan så gör du framsteg vid varje träningspass. De här resultaten känner du garanterat av också i vardagslivet genom att det blir lättare att gå i trappor, lättare att ta sig ur sängen på morgonen och din hållning blir klart och tydligt bättre. Men om du blir riktigt sugen på träning så ska du självfallet också kolla in gymmen i grannskapet. Vad behöver jägaren krafter till? Det är sant att man i skogen inte brukar lyfta på stora och tunga saker, men trots det är god muskelkondition bra att ha. Steget blir lättare också i besvärlig terräng när det finns reservkrafter att ta till i musklerna. Magmusklerna och benmusklerna är de viktigaste muskelgrupperna för en jägare. Svaga magmuskler är den vanligaste orsaken till att ryggen tröttnar under långa turer i skogen. Jägaren orkar inte hålla ryggen upprätt i en riktig ställning utan 64 Jägaren 3 / 2009 Stel som ett järnspett? I skogen ställs jägaren även inför situationer som
• Ålder och muskelkraft I Människan når sin maximala styrka vid ungefär trettio års ålder. Därefter börjar muskelstyrkan avta i långsam takt fram till 60 års åldern, då tappet börjar gå fortare. Här i trakterna av pensioneringsåldern börjar också muskelmassan minska. I synnerhet benmusklerna börjar efter hand krympa. Finns det då någonting som man kan göra åt saken? Jodå, det finns en hel del! I motsats till den allmänna uppfattningen så kan man öka styrkan och muskelmassan oavsett ålder. Det enda som krävs är att man tränar. Också personer i åldersgruppen 70 till 90 år har kunnat öka sin styrka genom träning med så mycket som över hundra procent! Det är alltså fullt möjligt för dig att fördubbla din kroppsstyrka! I själva verket vore det egendomligt om du inte kan fördubbla antalet repetitioner i exempelövningarna bara du tränar två till tre pass i veckan. Jägarprogram för muskelkondis och tänjning, del I Gör övningarna 2-3 gånger i veckan. Vila ungefär en minut mellan varje set. Du kan göra övningarna som ett separat pass eller efter exempelvis en promenad. 1. Magcrunch på golvet Med höstkonditionen i siktet Ännu är det långt till hösten. Här kommer några tips för sommarens motionerande. I Träna 3-4 gånger i veckan och inkludera 2-3 gånger muskelkondisövningar. I Du ska som sagt inte offra all din fritid på motionerandet utan kombinera gärna uthållighets- och muskelträningen i samma pass. Börja passet med att promenera eller jogga och kör sedan muskelträningen. Passet kan vara 45 till 60 minuter långt. Om du främst promenerar så kan du öka på effekten genom att lägga in korta, lätta joggningar i promenaden. I Lägg gärna in sommarsporter i träningen som simning, rodd och vattenlöpning. I Glöm inte bort nyttomotionen. Exempelvis skogsarbete och vedhuggning är utmärkta komplement i träningsprogrammet. I Lägg in tänjningarna i dagsprogrammet där som det passar dig bäst och kör 3 till 4 gånger i veckan. Du kan också lägga dem sist i passet efter muskel- och rörlighetsövningarna. I Tränar magmusklerna. I Gör så här. Lägg dig på rygg och böj knäna i ungefär rät vinkel. Lägg ena handen på låren och stöd huvudet med den andra. I Dra in magen en aning och res överkroppen tills handen når knäna. I Känn hur magmusklerna arbetar! I Gör 2-3 set om 10-20 repetitioner. Öka till fler repetitioner när musklerna blir starkare. I Låt händerna byta plats med varandra halvvägs i övningen. 2. Knäböj I Tränar alla muskler i benen och höfterna. I Gör så här. Ställ dig med ungefär en axelbredds avstånd mellan fötterna. Håll händerna i sidorna. I Gå ner på huk tills låren är nästan vågräta och parallella med golvet. Res dig upp igen. Ta vid behov stöd av väggen eller exempelvis ett bordshörn. I Håll hela tiden blicken riktad rakt framåt och bröstet ut. Ryggen får inte bli krum! I Håll knäna och fötterna i rak linje och hälarna i golvet under hela övningen. I Känn hur musklerna i låren arbetar! I Gör 2-3 set om 20-30 repetitioner. När övningen börjar kännas för lätt kan du ta en hantel i vardera handen. 3. Lårens baksida, tänjningar I Lyft upp ena foten på exempelvis en bänk och böj överkroppen lätt mot benet. I Känn hur musklerna på lårets baksida tänjs! I Öka tänjningen tills det känns lagom i musklerna. Det får inte göra ont! I Andas lugnt och håll tänjningen i 30 till 60 sekunder. Upprepa två gånger med vardera benet. 4. Höftböjarna, tänjningar I Ta ett stort steg framåt och håll båda fötterna riktade framåt. I Pressa höften långsamt framåt och håll ryggen rak. I Känn tänjningen framtill på höften. I Andas lugnt och håll tänjningen i 30 till 60 sekunder. Upprepa två gånger med vardera benet. Sommarträning ger höstkondition Fortsätt alltså motionera och krydda programmet med de här nya övningarna för muskelkondition och rörlighet. Det är inte alls för sent att sparka igång nu om du inte ännu har kommit dig för att sätta igång. När nästa artikel kommer i nästa nummer av Jägaren så har din kondition nått nya höjder och du är klar att trappa upp träningen ett snäpp till. Med de här övningarnas hjälp klarar du av hur svår terräng som helst och kan gå till platser dit du inte har kunnat ta dig på flera år! G Text och foto: Timo Haikarainen Jägaren 3 / 2009 65
• Det typiska problemet vid tillredning av vilträtter är att man kryddar för litet eller för mycket så att viltets egen smak inte kommer fram. ­ Det är härligt att se när jägarna behärskar hanteringen av viltköttet i sin helhet --tar ur, styckar, hänger och mörar omsorgsfullt i vakuumförpackningar, säger Maija Silvennoinen. Maija Silvennoinen: Ingen idé att gömma viltsmaken 66 Jägaren 3 / 2009
• Örtpanerad älgfilé 600 g yttre eller inre filé 2 msk olja salt nymalen svartpeppar Örtpanering: 1 dl finhackad persilja 3 msk citronsaft 40 g mjukt smör 2 dl tärnat rågbröd salt nymalen svartpeppar Honungs-timjansås: 2 msk smör 2 tsk timjan 1 msk honung 4 dl demi glace-sås 2 dl vispgrädde salt nymalen vitpeppar Glasera timjanen i smör. Tillsätt honungen, demi glace-såsen, vispgrädden och kryddorna. Småkoka på låg temperatur i 10 minuter. Sila såsen. Tillred örtpaneringen. Sammanför alla ingredienser till paneringen i en skål och finfördela dem med en stavmixer till en jämn smet. Skär den rumsvarma filén i portionsbitar. Bryn ytan och krydda med salt och peppar. Bred ut paneringen över filén. Brungrädda ytan i 220 graders ugn så att den blir vackert brun. Låt stå och dra en stund och halvera därefter portionsbitarna på snedden. ­ Det är härligt att se när jägarna behärskar hanteringen av viltköttet i sin helhet --- tar ur, styckar, hänger och mörar omsorgsfullt i vakuumförpackningar, konstaterar Silvennoinen. I det skedet när köttet ska tillredas till mat vänder sig många jägare till Silvennoinen. ­ Det är en bra bytesaffär för båda. Jägaren får tips för tillredningen av mig och som ersättning får jag viltkött, småler Silvennoinen. Timo Viljakainen Kocken Maija Silvennoinen - känd från programmet Bon Apetit - kockar gärna vilträtter, särskilt sådana som får småputtra länge. För Silvennoinen är vilt vid sidan av fisk hennes älsklingsråvara. ilt är en fascinerande och ytterst fordrande råvara. Någon smak som motsvarar viltets finns inte, säger Silvennoinen. Viltets fascination och höga krav samt mångas önskemål inspirerade Silvennoisen att 2006 skriva kokboken "Maijan riistakeittokirja". Krävande är tillredning av vilträtter enligt Silvennoinen därför, att man måste veta mycket om det djur, vars kött ska tillredas. Det är t.ex. viktigt att utreda djurets ålder. ­ Det lönar sig t.ex. inte att förstöra smaken på köttet av ett ungt djur genom att marinera eller urlaka köttet, även om man kan urlaka köttet av ett äldre djur i t.ex. surmjölk, förklarar, Silvennoinen. Det typiska problemet vid tillredning av vilträtter är enligt Silvennoisen att man kryddar för litet eller för mycket så att viltets egen smak inte kommer fram. Eftersom viltets kött är mycket fettfattigt, ska man också vara noggrann med att det inte steks i för hög temperatur och blir för torrt. ­V Säsongfilosofi Maija Silvennoinen följer i sin matlagning finländska säsonger. Till höstens viltmåltid hör det svamp. Bytesaffär med viltkött Maija Silvennoinen är med i mycket. I början av innevarande år började hon som kock i det finska tv-programmet God Morgon Finland. Dessutom driver hon en vegetarisk restaurang i Jyväskylä, planerar menyerna och utbildar personalen på vårt lands största insjöflotta, håller kurser för kockar, har på gång två nya kokböcker och utför cateringuppdrag. För jakt har hon inte tid och inte lust heller för den delen, men till all lycka ingår det jägare i bekantskapskretsen som förser henne med viltkött. ­ Annars skulle det vara verkligt svårt att få viltkött. Även i hallen är de knappt om det och när det finns kostar det skjortan. Viltet vill Silvennoinen ha vederbörligen behandlat och klart för grytan till sitt kök. Maija Silvennoinen tillreder vilträtter regelbundet året om, men de hör nog alldeles särskilt till hösten och slutet av året. Hon följer finländska säsonger i sin matlagning. Säsongfilosofin syns också i den nya kokboken Sesongin herkut, som ännu är under arbete. ­ Till förrätterna mot slutet av året hör fiskrom, som huvudrätt vilt med rotfrukter och svamp och efterrrätten tillreds av inhemska bär. På Silvennoinens julbord finns också älgstek vid sidan av julskinkan. Favoritviltet är älg och ripa ­ som naturrligtvis fått mogna länge i ugn. Läsarna av Jägaren bjuder Silvennoinen på ett festligt recept för älgfilé som panerats med örter. G Text: Maria Nikunlaakso Jägaren 3 / 2009 67
• Locktips: mycket klar uppfattning om varifrån ljudet kommer. Också vid den här jaktformen är det alltså nödvändigt med omsorgsfull maskering och försiktiga rörelser. Instinktiv vaksamhet Under brunsten ska rågetterna dessutom ta hand om kiden som föddes i början av juni. Kiden är vanligen två eller tre stycken och ligger dolda i undervegetationen på tre hundra meters avstånd från sin mor. Även om geten inte uppsöker kiden mer än några gånger om dagen för att låta dem dia så försvarar hon dem ursinnigt mot eventuella hot. Kiden kan signalera att det är fara å färde med en kort vissling som är gällare än de vuxna rådjurens läten. Visslingen upprepas i samma takt som kidet andas, med ungefär en sekunds mellanrum. Geten reagerar omedelbart på kidens signal och skyndar sig till sina barn. Om det då råkar finnas en råbock i getens sällskap så följer den med största sannolikhet med. Sådana här situationer betyder snabba och överraskande lägen för jägaren. Det är därför bäst att bestämma vilka skjutsektorer som är säkra innan lockjakten börjar. Lock på råbock med getens parningsläte Efter hand som rådjuren blir fler och breder ut sig allt mer så kommer arten att bli ett tänkbart vilt i nästan hela landet. Skötseln av rådjursstammarna kräver målsättningar, målmedvetenhet och kännedom om rådjuren i de egna markerna. Det samma gäller lockjakten på råbockar. På försommaren ska man skapa sig en uppfattning om råbockarnas revir och man ska kunna skilja de dominanta bockarna från "medelbockarna". En hållbar avskjutning vid råbocksjakten utgör grunden för stammen på lokalnivå. ockjakten på rådjur har en tydlig koppling till rådjurens parningsbeteende. Man härmar rådjurens egna läten med olika slags visslingar och får dem att bete sig på önskat sätt. Som jaktform betraktas lockjakten på rådjur fortfarande som ett styvbarn i vårt land. Det här beror först och främst på att råbocksjakten går från den 16 maj till den 15 juni, det vill säga innan brunsten når sin faktiska kulmen. Efter sommaren upphör fredningen den sista augusti då brunsten redan är så gott som avslutad. Genom lockjakt kan man utanför brunstperioden ändå dra till sig bockarnas uppmärksamhet och utveckla spännande jaktsituationer. Rent allmänt utgör lockjakten en utmanande jaktform som kräver att jägaren känner viltets vanor. Dessutom ska jägaren vara tekniskt skicklig på själva lockandet. rerande hane till sig. Den kommer för att kolla läget; är det en konkurrerande hane som låter? Driften att föra det egna släktet vidare hör till de främsta krafterna som lockjakten på rådjur utnyttjar. Det är emellertid ändå honan som bestämmer takten och som med sitt läte drar till sig de dominerande bockarna i trakten. I jämförelse med de andra hjortdjuren är lockandet på rådjur ett finkänsligt trevande som kräver grundlig kännedom om rådjuren i trakten och en uppfattning om bockarnas revir. Från våren till hösten lever rådjuret väldigt tätt tillsammans med andra rådjur, men utan att ändå vara något flockdjur. Bockarna håller sig med egna revir som de försvarar mot andra bockar. I samma trakter håller också rågetterna till, både de som har kid och de som saknar kid. Rågetterna har sina revir som kan överlappa varandra. Rågetternas revir tar ingen hänsyn till råbockarnas revir och om det skulle kännas nödvändigt så kan rågetterna leta längre bort för att hitta en riktigt prima bock. Var beredd! När brunsten tilltar kan geten ströva omkring inuti sitt revir eller ibland också utanför det och utstöta korta "kii"-ljud. Lockropets rytm följer rågetens andningstakt. Jägaren ska låta bli att överdriva lätets styrka! Det går att simulera rågetens rörelser och olika huvudställningar genom att exempelvis hålla lockpipan i fickan eller inuti sina kupade händer och glänta på fingrarna. När lockandet görs på det här viset kan råbocken uppenbara sig från vilket håll som helst. När råbocken närmar sig brukar den utnyttja det skydd som terrängen och växtligheten ger. Jägaren som lockar ska därför vara beredd på att vad som helst kan hända och att det händer tätt inpå honom. G Text och foto: Veli-Matti Pekkarinen Lockpiporna i ett nötskal Sköldpaddan: I Med sköldpaddan går det att göra två olika lockläten. Om du trycker ihop sköldpaddan halvvägs får du ett sökläte. Genom att hålla för hålen på sköldpaddans huvud kan du variera ljudstyrkan. Parningslätet får du genom att försiktigt med tummen trycka ihop sköldpaddan till ungefär 2/3 utan att åstadkomma något ljud. Den sista tredjedelen åstadkommer ett gnällande och jämrande ljud. Om lätet blir för starkt så förvandlas det till ett varningsläte som sannerligen inte lockar några rådjur till sig. Dragspelsmodellen: I Gör ljudet genom att trycka pipan mot tummen eller handflatan. Det är relativt lätt att åstadkomma ett lockläte. Genom att ta loss dragspelet från själva pipan kan man reglera ljudets frekvens genom att vrida på ringen. På det viset kan man också härma kidets gälla nödrop. Cigarrmodellen: I Den här pipan blåser man i och den är mycket användbar. Håll helst pipan inuti kupade händer och reglera ljudets färg och styrka genom att glänta på fingrarna. L Rågetterna avgör Det som sedan händer och sker under sommaren när brunsten når sin kulmen gör det på rågetternas villkor. Råbockarna följer i rågetternas kölvatten och verkar till och med förfölja getterna. När ritualen går upp i varv och utvecklas till en ringdans kan den lämna en upptrampad cirkel efter sig i terrängen. Men också nu är det getterna som kontrollerar händelsernas gång och väljer ut vilken råbock de vill para sig med. I den här stunden, som utgör årets höjdpunkt för bocken, låter rågeten bland annat höra ett tvåstavigt skrik som kunde skrivas "kiii-ah!". Genom att härma det här lätet kan jägaren få alla råbockar inom hörhåll att komma störtande med en väldig fart. Även om en råbock just i den här stunden skulle ha en get på gång kan det hända att lätet från en annan råget som befinner sig på toppen av sin brunst blir en oemotståndlig frestelse. En råbock som närmar sig den lockande jägaren har en Rådjuret ett exceptionellt hjortdjur Sådan lockjakt på hjortdjur där det är jägaren själv som producerar det lockande ljudet bygger oftast på djurens beteende under brunsten. Lockjakt på älg och vitsvanshjort innebär att jägaren utmanar genom att låta som en annan hane. Genom att härma en hane lockar man en konkur68 Jägaren 3 / 2009
• TARKKANÄKÖINEN KATSOO PIDEMMÄLLE Leupold Cascades® 8x42 390,- 10x42 429,- Leupold Yosemite® 6x30 Black 129,- Leupold SequoiaTM-sarjat 15-45x60 459,- 20-60x80 679,- www.leupold.com Katso lähin Leupold ­ jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi Jägaren 3 / 2009 69
• Ålandsnytt I Den 1.4.2009 trädde en ny jaktförordning (ÅFS 2009/5) i kraft som innebär tre förändringar: 1. Jakttiden på gråtrut, havstrut och kråka förlängs från den sista februari till den 20 mars vilket innebär att nuvarande jakttid är 16.7-20.3. 2. Jakttid infördes året om på vildsvin, dock inte sugga som åtföljs av kultingar. Av etiska skäl skall inte suggan fällas före kultingarna. Vildsvin har inte tidigare omfattas av jaktlagstiftningen, eftersom arten inte är naturligt förekommande i landskapet. Frågan att införa vildsvin i jaktförordningen blev aktuell då vildsvin, som sannolikt införts illegalt, i mars 2008 påträffades i landskapet. Landskapsregeringen beslöt då med stöd av landskapslagen (1998:82) om naturvård att vildsvinen skulle avlivas. I samband med beslutet konstaterades att generell jakt på vildsvin borde införas i jaktförordnigen. 3. Bestämmelserna om skytteprovsexaminator för bågskytteprovet kompletteras så att person som utses till examinator skall ha giltig IBEPbågjägarexamen eller danska bågjägarexamen. Motiveringen är att det är viktigt att examinatorer för bågskytteprovet besitter kunskaper om bågjakt samt de i lagen föreskrivna reglerna för jakt med pil och båge. Den nya förordningen finns på jaktenhetens hemsida: www.regeringen.ax k avdelningarna k näringsavdelningen k skogsbruksbyrån k jakt - och viltvård k lagstiftning MN Ny jaktförordning Ny lag om saluförande av vilt i små mängder I Den 1 juli träder en ny lag (ÅFS 2009/15) i kraft som innebär att varje jägare får, för konsumtion i landskapet, årligen sälja rådjur och älg i små mängder till konsumenter och livsmedelsföretagare för direkt vidareförsäljning till konsumenter utan att det behöver veterinärbesiktigas. Landskapsregeringen har definierat små mängder som 2 djurenheter kött per år och jägare. En vuxen älg är 1 enhet och en kalv är 0,5 enheter och vuxet rådjur 0,1 enheter och ett kid är 0,1 enheter. Detta innebär som exempel att varje jägare kan sälja en vuxen älg och 10 rådjur per år utan förestående veterinärbesiktning. Jägare kan avpälsa djurkropparna och behandla dom med sedvanlig hängning, kylning, styckning och infrysning. Köttet kan levereras som hela slaktkroppar, i delar eller som styckningsdetaljer, dock inte som malet kött, till en eller flera konsumenter eller till en eller flera livsmedelsföretagare. Andra inälvor än tungan får inte säljas. Livsmedelsföretagaren, det vill säga den som köper viltet, ska hantera kött av obesiktigade djurkroppar från vilt i ändamålsenliga utrymmen samt ha ett av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet godkänt dokumenterat egenkontrollsystem av vilket framgår verksamhetsrutiner för köttets hantering. Detta innebär att krav ställs på jägarnas hantering och dokumentation av viltet om livsmedelsföretagaren skall kunna genomföra egenkontrollsystemet. Lagen finns på jaktenhetens hemsida: www.regeringen.ax k avdelningarna k näringsavdelningen k skogsbruksbyrån k jakt - och viltvård k lagstiftning När det gäller saluförande av annat vilt än rådjur och älg så skall veterinärbesiktning genomföras innan det får saluföras. Undantaget är fåglar och harar, dock inte harar som fällts med stöd av 31 § i jaktlagen för landskapet Åland (1985/31) för att skydda fruktodling, bärodling MN eller plantskola. procent. Antalet älgar per 1000 hektar har ökat från 4,0 till 4,8 under dessa 3 år. Då det delades ut licenser 2006 var målsättningen att älgstammen borde få öka till någonstans runt 4,5-5,0 älgar/1000ha så detta har vi nu nått, men det har lyckats endast tack vare en mycket återhållsam jakt och flera jaktlag har avstått helt från jakt vissa år under treårsperioden. Vad gäller skärgården så visar resultatet på en liten minskning från 393 st. till 340 st. men årets siffror är till stor del baserade på observationer under jakten vilka kan vara lite mindre än vad inventeringen brukar visa, så med beaktande av det kan man konstatera att situationen för älgstammen är fortsatt god i skärgården med tätheter på totalt 9,6 älgar/1000ha jämfört med 11,0 för tre år sedan. På vissa platser är det säkert så att stammen till och med borde minskas. På jaktenhetens hemsida under statistik finns de fem senaste älginventeringarna. www.regeringen.ax k avdelningarna k näringsavdelningen k skogsbruksbyrån k jakt - och viltvård k statistik. RG Kurs i bågjakt I En bågjägarexamenskurs kommer att hållas 13-14 juni. Den som vill lära sig grunderna i jakt med pil och båge samt ta den internationella bågjägarexamen (IBEP), vilken är obligatorisk om man vill jaga på Åland, kan anmäla sitt intresse till roger.pettersson@aland.net. Priset är 100 euro/person och då ingår allt material. MN Provtagning av hjortdjur för blåtunga (BT) I Blåtunga är en allvarlig virussjukdom som drabbar idisslare. Sjukdomen sprids inte via direkt kontakt utan via blodsugande svidknott under den del av året som knotten är aktiva. Blåtunga kan inte smitta människor. Det är ofarligt för en människa att bli biten av ett infekterat svidknott eller att handskas med infekterade djur. De senaste åren har blåtunga spridit sig genom Europa norrut och fört med sig djurlidande och stora kostnader för djurhållare. Sjukdomen har påträffats i Danmark och nyligen även i Sverige. Vitsvanshjorten är speciellt känslig för sjukdomen, hjortdjurshälsovårdens målsättning är således att i ett tidigt skede upptäcka sjukdomar, som kan ha allvarliga konsekvenser för hjortdjurpopulationen. En kartläggning av sjukdomen genomfördes under hösten 2008 på Åland och i Egentliga Finland med hjälp av jägare som tog blodprov av hjortdjur. Blodprovet togs i samband med avblodningen eller direkt från brösthålan i samband med urtagningen. Av totalt 193 analyserade prov kom 68 prov från Åland av vilka 43 rådjur och 25 älgar kunde analyseras. Alla prov visade negativa resultat. De analyserade proven är alla inlämnade före den 5.11.2008, efter det har ytterligare prov lämnats in men dessa är inte testade ännu. Arbetet är viktigt och Vi tackar för jägarnas hjälp i arbetet och hoppas på gott samarbete även i fortsättningen. Landskapsveterinär Mikael Karring. Regler för älgskytteprovet har ändrats I Landskapsregeringen har antagit nya regler för älgskytteprovet. Anledningen till ändringarna är att förtydliga reglerna samt öka säkerheten vid provet. I § 6 har texten förtydligats så att det uttryckligen står att provtagaren skall ha fyllt 15 år samt inneha tillståndsbevis för innehav av skjutvapen för att få avlägga provet. Denna paragraf har tidigare föranlett frågor om personer som inte varit 15 år fyllda har fått göra provet. § 7 har ändrats så att samtliga tre löp beordras av provtagaren. Tidigare stod det i reglerna att endast det första löpet fick beordras av provtagaren, detta har lett till att olika tolkningar har förekommit när de övriga två löpen ska startats. I § 7 har även en mening lagts till om hur vapenfel vid skjutprovet skall hanteras. Vid vapenfel, exempelvis om en patron klickar, skall hela delmomentet (stillastående eller löp) göras om utan extra avgift. Detta gäller inte om skytten själv orsakat felet. Orsaken till ändringen är att skytten inte skall behöva känna tidspress om ett vapenfel uppstår. För att undvika att patronen efterbränner och smäller utanför geväret så skall låset hållas fast på geväret en god stund efter att en patron har klickat. I § 8 har två förtydliganden gjorts. För godkänt älgskytteprov krävs att provtagaren avfyrat samtliga skott stående, utan stöd för vapnet och i en följd, inte laddat geväret med mer än ett skott i taget vid det löpande delmomentet. Reglerna har förtydligats på dessa två punkter för att undvika olika tolkningar mellan banorna. MN Resultatet från älginventeringen år 2009 I Då det nu är dags att förnya de treåriga älglicenserna har det genomförts en älginventering av vinterstammen. Årets inventering genomfördes den 14e mars under goda förhållanden med 15-25 cm snö. Inventeringen genomfördes på hela fasta Åland samt på Sottunga och Kökar, resten av skärgården avstod den här gången då isläget var för dåligt för att en inventering kunde genomföras utan att riskera människor och älgar. I sammanställningen av resultatet har vi för dessa kommuner istället noterat älgobservationer under jakten. Resultatet från inventeringen blev 714 älgar fördelat på 374 älgar på fasta Åland och 340 älgar i skärgården, detta är en liten ökning jämfört med den senast inventeringen som gjordes 2006 då 696 älgar noterades. (Se tabell1 och diagram1) Det som var mycket glädjande var att vinterstammen på fasta Åland har ökat från 303 st. till 374 st. vilket är en ökning med hela 23 70 Jägaren 3 / 2009
• Kungörelse angående älgskytteprov 2009 Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: I Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Alla lördagar från och med den 15 augusti till och med den 12 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 30 juni till 8 september kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Bjarne Nordberg (tfn 0400-705462). I Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Alla lördagar från och med den 15 augusti till och med den 12 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 28 juli till 8 september kl. 17.00­20.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 040-5459109 el. hem 018-55370), Mats Perämaa (tfn 0400-721168) och Gerhard Björk (tfn 018-55584). I Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 25 juli till och med den 29 augusti kl. 13.00­16.00. Samma dagar är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Extra träningar för älgskytteprovet 14/7, 16/7, 21/7 och 23/7 kl. 17.00-20.00 samt 19/7 kl. 13.00-17.00. Kontaktperson är Bjarne Johansson (tfn 040-7649222 el. hem 018-50358). I Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Alla lördagar från och med den 1 augusti till och med den 5 september kl. 12.00­16.00 samt torsdagar från och med den 30 juli till och med den 3 september kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan ske även onsdagar 29 juli till 2 september kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan även andra tider för träning. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 040-5217266). I Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Alla lördagar från och med den 25 juli till och med den 29 augusti kl. 12.00­16.00 samt onsdagar från och med den 29 juli till och med den 26 augusti kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprovet kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 2 juni till 25 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Johan Grönroos (tfn 0457-3421351 el. hem. 018-33680). Älgjaktlag eller grupper om minst 6 personer kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 25 juli till och med den 5 september kl. 16.00 mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS ATT INNEHA SKJUTVAPEN FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Kungörelse angående praktiskt bågskytteprov 2009 Tillfällen att avlägga praktiskt skjutskicklighetsprov för bågjakt i enlighet med 11 § i landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006) anordnas enligt följande: I Vid skjutbanan för bågjakt i Hammarland, Östanträsk: Den 8-10 juli är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Roger Pettersson: e-post: roger.pettersson@aland.net Tfn: 33 634, GSM: 0405-682409. Skjutbanans adress är Hammarlandsvägen 918. I Vid skjutbanan för bågjakt i Lemland, Granboda vid Pellas: Den 10, 14 och 17 juni är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-20.00. Kontaktperson är Jesper Grönholm: e-post: jesper.gronholm@aland.net Tfn: GSM: 0400-338354. Skjutbanans adress är Skepparvägen. I SAMBAND MED DET PRAKTISKA PROVETS AVLÄGGANDE SKALL UPPVISAS INTYG ÖVER GODKÄND BÅGJÄGAREXAMEN FÖR LEDAREN AV PROVET. Provet sker enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanan. I samråd med landskapets jaktförvaltare kan av särskilda skäl beviljas möjlighet till avläggande av särskilt bågskytteprov utom ovan kungjorda tider. Detta kan t ex gälla prov för personer som inte har hemort på Åland. Ytterligare information finns på jakt- och viltenhetens hemsida: www.regeringen.ax k avdelningarna k näringsavdelningen k skogsbruksbyrån k jakt-och viltvård k riktlinjer k jakt med pil och båge. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Inventerade älgar 1996-2009 800 700 638 600 500 400 Antal 300 200 100 0 347 291 358 326 322 400 680 726 Fasta Åland Skärgården Totalt 714 696 393 303 374 340 1996 2000 2003 Årtal 2006 2009 Jaktförvaltare Marcus Nordberg ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Ordförande Adress Brändö Börje Strandvall Jurmo, 22950 JURMO Eckerö Joel Karlsson Degersandsvägen 25, 22270 ECKERÖ Finström Kurt Blomqvist Vandövägen 207, 22330 TJUDÖ Föglö Börje Sundblom Sandåsstigen 29, 22710 FÖGLÖ Geta Tommy Carlsson Tellskärsvägen 125, 22340 GETA Hammarland Tommy Blomberg Skarpnåtövegen 1498, 22240 HAMMARLAND Jomala Tony Nordlund Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY Kumlinge Jan Malmberg 22830 ENKLINGE Kökar Paul Engström Hellsö 22730 KÖKAR Lemland Conny Rosenberg Fårgrundsv. 65, 22610 LEMLAND Lumparland Börje Stenberg Lumpov. 277, 22630 LUMPARLAND Mariehamn Ingen verksamhet Saltvik Arvid Mörn Mörns 15, 22430 SALTVIK Sottunga Thomas Lindström 22720 SOTTUNGA Sund Sixten Häggblom Markusbölevägen 8, 22310 PÅLSBÖLE Vårdö Tor Påvals Vårdöv. 164, Töftö, 22550 VÅRDÖ Tel 56530, 0400 487438 040 84 89 848 48 148, 0457 3424668 51201, 0457 530 1521 0457 3135720 16216 arb., 36305 hem, 0457 3613905 32506, 0400 529315 55 370, 040 5459109 55907, 0400 594991 34471, 0457 0784911 35520, 0457 3613 800 0457 5244193 55124, 040 5372317 48080, 0457 5692521 44049, 0457 5483087 E-mail adress joel.karlsson@rederiabeckero.ax kurt.blomqvist@aland.net tommy.blomberg@aland.net rono@aland.net janne.malmberg@aland.net paul.engstrom@wippies.fi conny@aland.net borje.stenberg@aland.net arvid.morn@aland.net Jägaren 3 / 2009 71
• Jägarorganisationen meddelar BEFATTNINGSARRANGEMANG I Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikts jaktchef Jukka Purhonen håller alterneringsledigt 1.5-20.9.2009. Under nämnda tid fungerar Olli Kursula som tf jaktchef och Teemu Lamberg som tf viltvårdskonsulent. Kontaktuppgifter: Olli Kursula, 0400-243 414, olli.kursula@riista.fi Teemu Lamberg, 040-4878 987, teemu.lamberg@riista.fi . Södra Tavastland Distrikten Fördjupad preparationskurs för jägarexamen för ungdomar Jägarnas Centralorganisation, Laitiala försökscenter, Hollola 10­12.6.2009 I Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och distriktets östliga jaktvårdsföreningar fortsätter samarbetet med Jägarnas Centralorganisations försökscenter Laitiala i Hollola. I juni 2009 ordnas en preparationskurs för jägarexamen, som är riktad till 12­18-åriga ungdomar. Utöver kursens grundmaterial omfattar kursen rikligt med praktiska avsnitt. Under dessa koncentrerar vi oss med hjälp av åskådliga redskap, material och miljöer särskilt på artbestämning, vård av viltets miljöer, fångst av smårovdjur, behandling av fångsten samt säkra jaktmetoder. Ytterligare info ger: JCO Laitiala försökscenter (03) 882 570, mkj.laitiala@riista.fi eller Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt (03) 644 650, etela-hame@riista.fi, samt www.riista.fi , välj svenska, klicka på JCO:s tjänster / utbildning / ungdom. Fritt formulerade men bindande anmälningar med kontaktuppgifter ska inlämnas senast fredagen den 29.5.2009 skriftligt som e-post, adress mkj.laitiala@riista.fi , som fax 03-882 5711 eller per brev under adress JCO Laitiala försökscenter, Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. Verksamhetsledare sökes I Vanha-Korpilahti jaktvårdsförening söker verksamhetsledare Ansökningar senast 15.6 och förfrågningar: ordförande Seppo Hormalainen Tuulantie 9 41800 Korpilahti tfn 044-0821 919, 0400-239 491 Mikko Alhainen viltvårdsplanerare I Jägarnas Centralorganisation har valt SATAKUNDA Unga jägares läger 2009 I Satakunda jaktvårdsdistrikt och Finlands Jägarförbunds Satakunta distrikt arrangerar under inkommande sommar två läger för unga jägare. Till lägren antas i första hand deltagare från distriktens verksamhetsområden. Lägren har under tidigare år varit mycket populära så anmäl dig och reservera din plats i god tid! AFK Mikko Alhainen till visstids viltvårdsplanerare för tiden 1.2-31.12.2009 för att planera och bereda det riksomfattande projektet för iståndsättning av våtmarker. Vid sidan av arbetet slutför han sina studier i skogsekologi och viltzoologi vid Helsingfors universitet. Ändrade adresser I Euranejdens jvf: Timo Nurminen, Kirkkovainiontie 4 B, 27500 Kauttua, tfn 0400-7751 78, 02-865 2270, timo.nurminen@dnainternet.net I Kihniö jvf: Tommi Ojala, Hongistontie 36, 39820 Kihniö, tfn 050-554 3122, tommi.ojala@ippnet.fi I Mouhijärvi distrikts jvf: Olli Nuotio, PL 110 (Raivionkatu 3), 38201 Sastamala, tfn 050-575 7179, olli.nuotio@oikeus.fi I Lavianejdens jvf: Hannu Lindstedt, Pyhänojantie 45, 38600 Lavia, tfn 040-574 8969, hannu.lindstedt@suomi24.fi I Veteli jvf: ny verksamhetsledare Erkki Lassila, Mäntöläntie 110, 69730 Tunkkari, erkki.lassila@luukku.com Lägren ordnas: I HONKAJOKI 21- 23.7.2009 och i TAVASTKYRO 27.7 - 29.7.2009 På lägren tillverkar vi bl.a. fällor, lär oss hur man behandlar vilt och bekantar oss med jakthundar och hur de dresseras. Deltagarna har möjlighet att delta i jägarexamen. Under lägret behandlas inte alla frågor som behövs i jägarexamen, så deltagarna i examen ska studera Handbok för jägare grundligt på förhand. Lägeravgiften är 60 euro och omfattar kost, logi i 4-6 personers rum, försäkring och tillbehör. Avgiften för jägarexamen är 13 euro. Anmälan och förfrågningar: Honkajokilägret ( 20 deltagare ) Tapio Loukkaanhuhta, tfn 040-550 0001 Tavastkyrolägret (15 deltagare) Esa Virtanen, tfn 050-52 72 187 Norra Savolax Viltkurspå Villa Tarpinen i Nilsiä 31.7-2.8.2009 METSÄSTYSELOKUVAT KESÄHINNOIN! Laadukkaat Videosaran dvd-elokuvat nyt tosi edullisesti,kun tilaat useampia saman tien! Esim. uutuus KETTUKOIRIA JA ERÄNKÄVIJÖITÄ, elokuva kettujahdeista amerikankettukoirilla, PEURAMAILLA, suomalaista valkohäntäpeuran metsästystä parhaimmillaan, AFRIKKA - METSÄSTÄJÄN PARATIISI, saalisrikas eräretki Afrikkaan. LINNUSTAJAN ERÄSYKSY, linnustajan toive-elokuva! Yhteensä 22 erilaista metsästyselokuvaa kiehtovista aiheista! Ovh 26 , mutta kysy kesätarjous, jos tilaat useampia! Lisätietoja www.videosara.fi tai gsm 0400-229 739. Voit tilata tekstiviestillä tai sähköpostilla, os. arttu@videosara.fi. Videosara/Arttu Kotisara, 44500 Viitasaari I Kursen är avsedd för ungdom och litet äldre och som avslutning på kursen finns det en möjlighet att avlägga jägarexamen. Noggrannare uppgifter om kursprogrammet och kursavgiften ger kursledaren. Anmälningar senast 15.07 till Henry Kainulainen tfn 050 577 2760 eller e-post henry.kainulainen@villatarpinen.com Förfrågningar Esko Mertanen tfn 0400 385 879 Viltkurs på Metsäkartano i Rautavaara 22-25.6.2009 I Viltkurs för ungdom. Som avslutning på kursen finns det en möjlighet att avlägga jägareamen. Anmäl dig senast den 5.6, tfn 040-8396350, info@metsakartano.com Ytterligare info om kurser: Metsäkartano tfn 040 839 6350 info@metsakartano.com www.metsakartano.com 72 Jägaren 3 / 2009
• Miljöfostransdagarna i Östra Finland lockade aktörer i miljöbranschen till Ilomants I Representanter för Norra och Södra Savolax samt Norra Karelens jaktvårdsdistrikt deltog i Östra Finlands miljöfostransdagar på Mekrijärvi forskningsstation 23­24.3.2009. Dagarna hade lockat ett fyrtiotal miljöfostrare från skolor, samfund och den privata sektorn i regionen. Som ansvarig arrangör av dagarna fungerade Norra Karelens miljöcentral. Även de övriga miljöcentralerna i Östra Finland var representerade i dagarnas styrgrupp, som leddes av chefen för kulturenheten vid Östra Finlands länsstyrelse Kari Lehtola. Veli-Matti Pekkarinen från Södra Savolax representerade jaktvårdsdistrikten. Dagarnas teman var den hållbara utvecklingens mångfald av utmaningar också för miljöfostran . Avsikten var att behandla nya synpunkter på möjligheterna att underlätta den praktiska undervisningen. Miljöfostransdagarnas program omfattade olika inledningsanföranden, workshoppar samt en paneldiskussion. Jaktvårdsdistrikten ordnade woerkshoppen Djur av främmande ursprung. Östra Finlands miljöfostransdagar ordnades nu för andra gången. Syftet med utbildningsdagarna var att man önskade sammanföra aktörer som arbetar med miljöfostransfrågor och Östra Finland bildar ett tillräckligt stort område för behandling av större temahelheter. ­ I många verksamheter är det ofta kämpigt med knappa resurser och kan till och med vara ensamt för att man helt enkelt inte har tid att hålla tillräcklig kontakt med andra aktörer. Det här leder å andra sidan till att man utför saker på ett sätt, som andra redan skulle ha erfarenhet av. M.a.o. uppfinner man hjulet på nytt istället för att koncentrera resurserna på att sprida upplevd god praxis och själv lära av andra. Utöver att vi vill utveckla samarbetet mellan aktörer på gräsrotsnivå vill vi också utveckla samarbetet mellan myndigheterna, för under årens lopp har vi märkt, att samarbetet måste koordineras på något sätt, säger Juha Kokkonen pä Norra Karelens miljöcentral. Som målgrupp för miljöfostransdagarna kan hålla alla som arbetar med miljöfostran anses vara. ­ Lärarna kan ändå anses dra största nyttan av dessa dagar. Beklagligtvis försvårar det ekonomiska läget också för deras del deltagande i dagarna. Det märktes också under dessa dagar som ett mindre antal deltagare samt sista minutens annulleringar, beklagar Kokkonen. Ansvaret för miljön utgår från den närmaste omgivningen Enligt Kokkonens åsikt upplever vi intressanta tider ur den framtida miljöfostrans synpunkt. ­ Den revision av den regionala statliga förvaltningen som är på gång kommer säkert att föra med sig förändringar också inom det här området. Ännu vet vi t.ex. inte om den kommande lagstiftningen om närings-, trafik- och miljöcentraler kommer att beröra miljöfostran på något sätt Förhoppningsvis gör den det för det skulle innebära att det här arbetet anvisas resurser i någon utsträckning. Det blir intressant att se hur miljöfostran som helhet utvecklas i skolvärlden och läroplanerna, får den till saken hörande tyngd eller begravs den under allt annat ståhej, funderar Kokkonen. ­ I varje fall är det klart att aktiviteten och intresset för miljöfostran i sista hand långt beror på den enskilda människan, det må sedan vara fråga om lärare eller vem som helst av oss. Medvetenheten och ansvaret för miljön utgår ändå från vars och ens närmaste omgivning. Därför är verksamheten på gräsrotsnivå grunden för allt. Sedan har myndigheterna ansvar för hur med den här utgångspunkten startande idéer och verksamhetsformer kan förädlas och distribueras vidare under iakttagande av principerna för hållbar utveckling. Många av deltagarna i miljöfostransdagarna, särskilt lärarna, berättade att de fått nya impulser för sitt vardagliga arbete. Såväl inledningsanförandena som arbetet i workshopparna präglades starkt av temat hållbar utveckling. ­ Kanske vi på något sätt fick den där problematiken med hållbar Miljöfostransdagarna kulminerade i en paneldiskussion vars tema var bl.a. hållbar utveckling utveckling utvecklad och fick deltagarna att fundera på realiserandet av hållbar utveckling i vardagslivet, hoppades Kokkonen. I fortsättningen har det planerats att dagarna för hela Östra Finland skulle hållas varannat år och under mellanåren kunde man koncentrera sig på evenemang på landskapsnivå. Då kunde också temata väljas enligt region. Följande dagar arrangeras av Södra Savolax, antingen efter ett eller två år. G Text: Veli-Matti Pekkarinen Måltavlor 2009 Oy Eräkontti Ab TA006 TA007 TA008 TA009 TA010 TA011 TA012 TA013 TA014 TA015 TA016 TA017 TA018 TA019 TA020 TA021 TA022 TA023 TA024 TA025 TA027 TA028 TA029 TA030 TA034 TA035 TA040 TA041 TA042 TA043 TA044 TA045 TA046 TA047 TA048 TA049 TA050 TA051 TA052 TA053 TA054 TA055 TA056 TA061 TA065 TA066 PRISER Älgskidningstavla, kartong 0,95 e /st Kommunikationstavla, älgskidning 0,45 Uppskattningstavla, älgskidning 2,85 Miniälgtavla, 50 m 2,85 Miniälgtavlas centrum, 50 m 0,35 Luftälgtavla 0,15 Studsartavla 100 m 0,90 Ministudsartavla, 50 m 0,55 Mellaneurop.tavla, räv 100 m 4,90 Mellaneurop.tavla, gems 100 m 4,90 Mellaneurop.tavla, rådjur 100 m 4,90 Mellaneur.tavla, vildsvin 100 m 4,90 Rävtavlas centrum 100 m 0,70 Gemstavlas centrum 100 m 0,70 Rådjurstavlas centrum 100 m 0,70 Vildsvinstavlas centrum 100 m 0,70 Klisterlapp för älgtavla 3,50 Studsarlapp 12 mm 2,50 Studsarlapp 16 mm 2,95 Studsarlapp transparent 4,50 Plåttolk studsare 6,90 Djuptolk 5,7mm/ .222 9,9 Djuptolk 6,16mm/ .243 9,90 Djuptolk 7,62mm/ .308 9,90 Nordisk rådjurstavla 100 m 9,50 Nordisk rådjurstavlas centrum 0,90 Luftgevärstavla- band 0,15 Inskjutningstavla 2,90 Negativtolk 4,5 luftgevär 9,90 Luftvapentavla vildsvin 0,2 Luftvapentavla räv 0,20 Luftgevärstavla gems 0,20 Luftgevärstavla rådjur 0,20 Lapprulle mellaneur. rådjur 5,90 Lapprulle mellaneur. räv 5,90 Lapprulle mellaneur.vildsvin 5,90 Rådjurstavla 50 m min. gevär 3,90 Vildsvinstavla 50 m min. gevär 3,90 Rävtavla 50 m min..geevär 3,90 Rådjurstavla centrum 50 m 0,40 Vildsvinstavla centrum 50 m 0,40 Rävtavla centrum 50 m 0,40 Stor älgtavla 75/100 m 6,00 Vit lapp 16 mm 4,00 Löpande vildsvinstavla 4,90 Luftgevärstavla band 3000 st 300 e / 3000 st/rulle Se mera www.erakontti.fi Beställningar: tfn 0104409410 erakontti@erakontti.fi Ville Hokkanen JCO internationell intressebevakning Jägaren 3 / 2009 73
• Forskarperspektivet De unga vetenskaparna visar framfötterna Förra veckan ­ detta skrivs på valborgmässosafton ­ disputerade Katja Holmala på en avhandling om de medelstora rovdäggdjurens samhällen (se bilden). Ämnesvalet för hennes avhandling är utpräglat typisk för viltforskningen. Nästa vecka ska Kim Jaatinen disputera på en avhandling om boparasitism inom en art, med islandsknipan som forskningsobjekt. Tre timmar efter Kim inleder Aleksi Lehikoinen sin disputation. Aleksi behandlar i sin avhandling klimatets inverkan på fågelbestånden och de jaktbara fågelarterna spelar en framträdande roll i hans forskning. De här tre doktorsavhandlingarna granskas på Helsingfors universitet. Som Kim Jaatinens opponent fungerar min kollega Hannu Pöysä. I I början av juni kommer Janne Miettinen att disputera vid Joensuu universitet på en avhandling om våra ekonomiskogar som miljöer för tjädern. Janne har studerat på den forstliga sidan, men är en inbiten tjäderkarl som kan beskrivas som en skogsekolog. Det här tvärvetenskapliga greppet kommer förhoppningsvis att ge honom en framträdande befattning inom den naturvårdande skogsplaneringen och skogskötseln. Undertecknad ska själv ­ taktfullt men dock ­ nagelfara Jannes disputation som opponent. Det händer med andra ord en hel del på viltfronten just nu och även om en sådan här anhopning av avhandlingar är sällsynt så ger den ändå en god bild av tidens anda och aktivitet. Ännu för ett par decennier sedan vandrade viltforskarna och zoologerna vid universiteten skilda vägar. Forskarna satte knappt någonsin sin fot innanför dörren hos konkurrenterna. Jag vet faktiskt inte riktigt vad den här osämjan berodde på men jag anar att det hade med personkemi att göra och tjänstearrangemang, men till en del också berodde på det sätt som forskningen finansierades på. Ingendera parten kunde känna någon överväldigande känsla av överlägsenhet eftersom det åtminstone inte fanns några så att säga vetenskapliga skäl till sådant. Detta eftersom den finska zoologin stod på en mycket anspråkslös nivå. Vid decennieskiftet när 70-tal blev 80-tal förändrades världen mycket hastigt och den nya generationen ekologer med professor Olli Järvinen i täten handledde tidens unga forskare till självmedvetenhet och ett genuint internationellt tänkande. Olli Järvinens hastiga bortgång ­ han hann inte vara professor i mer än tio år - hejdade den finska forskarkåren, men lyckligtvis bara för en liten tid. Ilkka Hanski tog tyglarna i sin hand och hans personliga insatser har lyft den finska ekologin till en vetenskapsgren i världsklass. Också den numera hädangångna professorn Esa Ranta insåg viltforskningens betydelse, det vill säga att forskandet i kända djurarter gör det lättare att nå ut med forskningens resultat. Den finska viltforskningens forsknings- och inventeringsmaterial är föremål för internationell avund. I synnerhet de storskaliga populationsanalyserna under Esa Rantas ledning har ytterligare ökat informationsmaterialets värde. Eftersom Esa dessutom var en finsmakare av rang så insåg han även det faktum att ett forskningsobjekt även får smaka gott på matbordet! Tack vare de här herrarna har viltforskningen och universiteten i vårt land funnit varandra och de har kanske gjort det i högre grad än i månget annat land. Den här uppgången för ekologin smittade väldigt fort av sig på viltforskningen. Detta har vi Olli Järvinen att tacka för i långt högre grad än folk i allmänhet har en aning om. Det har talats en hel del om att universiteten massfabricerar doktorer - på både gott och ont. Den ursprungliga målsättningen var ju att öka utbildningsnivån och antalet doktorer, men också att främja utplaceringen av dem som har doktorerat i arbetslivet och samhället. Doktorer behöver inte fastna i forskarrollen utan de här begåvade personerna borde vara attraktiva på många håll och kanter ute i livet. Jag tycker att det här rätt ofta visar sig i hur doktorsavhandlingar är uppbyggda; nämligen så att den samhälleliga aspekten allt oftare glimtar fram. På grund av mänskliga faktorer producerar en doktorstillverkning i stor skala inte alltid något kvalitetsmaterial, men å andra sidan är det ett ovedersägligt faktum att dagens bästa avhandlingar håller en verkligt hög kvalitet. De unga forskarna får direkt i början av sin karriär möjligheter att jobba på internationell toppnivå samtidigt som gästforskare kivas om en biljett till Finland. Trots att viltarterna har blivit allt populärare som forskningsobjekt är de unga vetenskaparna inte lika "renläriga" som viltforskarna var förr i tiden, vilket jag betraktar som enbart positivt i dessa tvärvetenskapliga tider. Våra största problem vid rekryteringen gäller lojaliteterna eftersom forskarna måste förstå sig på jakt och respektera jaktens etik, men ändå vara tillåtande beträffande nyanser och åsikter. Lojalitet ska skapas genom fostran, utan några bonus. Inom en överraskande nära framtid kommer viltforskningen att utsättas för generationsväxlingens prövningar, men ska det betraktas som ett troll eller som en möjlighet? Den nuvarande doktorboomen hjälper oss att se ljusare på framtiden. Avslutningsvis önskar jag åter en gång framhålla att en finsk biolog begriper sig både på att skydda naturen och att utnyttja den. Han gör det med samma genuina insikt som en skogskarl. Den här insikten har också gått hem hos dagens biologer, vilket inte är att undra på eftersom den unga generationen har fostrats och utbildats av eldsjälar under brytningstiden i början av 80-talet. Jag vet att det är mycket begärt, men trots det hoppas jag på att nästa generation ska bli ännu bättre G Text: Harto Lindén Skribenten är forskarprofessor på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 74 Jägaren 3 / 2009
• Ska Frida med på semestern i år? Glöm inte att skydda henne mot "främmande" fästingar och loppor, och de sjukdomar de kan överföra. Ge henne en behandling senast en vecka innan avresa, därefter regelbundet var fjärde vecka. Receptfritt på apoteket (fipronil) Läs mer på www.frontline.com För mer information: www.fass.se · Datum för senaste översyn av Produktresumén: Frontline spot-on 100 mg/ml: 052007, Frontline spray 2,5 mg/ml: 042006 Merial Norden A/S Postbox 169, 201 21 Malmö Tel.: 040 60 60 605 FL/SWE/A2/01.09 mot fästingar, loppor och löss på både hund och katt
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi G Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. G Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. G Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. G Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 G Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Kursula, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tfn 020 7479 630, 0400-243 414, telefax 020 7479 639. Tf vv-konsulent Teemu Lamberg, tfn 040-4878 987. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Tf jaktchef Olli Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-4217 223, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Outi Helander, tel. 09-1605 2188, 040-4847 778. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kaartokatu 1 C, PL 91, 11101 Riihimäki. Tel. 019-760 490, fax. 019-7604 910, e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 76 Jägaren 3 / 2009
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Priset 2009 är 15 euro/rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 4/2009 utkommer den 10.7.2009. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 4.6.2009. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Valpar av norsk gråhund, uthålliga och jagande championföräldrar. Födda 31.3.09. Förf tfn 0400-567 203, Alajärvi. Valpar av västsibirisk laika. Tfn 0400-186 986, A. Halonen. Jämthundsvalpar födda 5.4. Far BCH O.Enzo. Mor BCH Legenda. Tfn 0400-380 375. Valpar av finsk spets, föds vecka 20. Älgjagande härstamning. Tfn 050-366 9490, Nurmes. Valpar av finsk spets, tfn 0500-198 163. Finsk stövartik, 4,5 år, söker nytt hem. Tfn 0400-429 565. Valpar av finsk stövare. Far Champion XXX Pokon Mika. Mor Ketjussin Misa. Föds 20 mej. Tfn +358-400-838 982. Mejl v.ryynanen@dnainternet.net. Valpar av rysk stövare, drevgaranti. Tfn 0400-274 744. www.usvavaarankennel.com Valpar av rysk stövare, fin härstamning, föräldrarna driver hare och räv. Tfn 040-521 3520. Labradorvalpar av jagande härstamning kan reserveras. Tfn 0440-665 891 eller 0400-886 921. Flatcoated retrievervalpar, av jagande linje. www.netikka.net/hultholm . Tfn 0500-763 552. Valpar av slh retriever, tfn 0400-842 998. koti.mbnet.fi/msaaren. Valpar av slh retriever. Friska, jagande championföräldrar. Tfn 040-822 3112. Beaglevalpar både nu och i sommar. Jaktkamrater med bra härstamning och den rätta instinkten! Tfn 019-677 1041, 0400-607 415. Tysk jaktterrier, både valpar och vuxna. Hannar till avel. Tfn 0500-198 163. Säljes hanvalpar av tysk jaktterrier födda 4 april. Tfn 044-337 7123. Valpar av slh foxterrier, föräldrarna brukschampion. Tfn 0400-788 636. Gordon Settervalpar av jagande härstamning. Födda vecka 20. Tfn 0400-299 877. Eero Suomus Valpar av kh tax, föds vecka 24. Far FIN & S BCH-A, mor 2xMÄAJ 1. Tfn 0500-724 484. Kh taxvalpar. Far XXX Lontometsän Pekko, drev 3. Mor Aikakilvan Taika. Valparna födda 6 april. Hundar som passar till mycket! Tfn + 358-400-838 982. Mejl v.ryynanen@dnainternet.net. Valpar av strh vorsteh födda vecka 12. Premierade jagande föräldrar. Tfn 050-546 5565, Hollola. Valpar av strh vorsteh, provpremierade föräldrar m toppstamtavla. Tfn 045-130 0224. Strh vorstehvalpar födda 10.3.09. Renrasiga, friska, jagande föräldrar. Reg, chippade, veterinärgranskas snart. Leverans början av maj. Tfn 040-962 7503. Strh vorstehvalpar kan reserveras. Premierade och jagande föräldrar. Överlåts 1.5. Tfn 050-304 9559. Strh vorstehvalpar valpar, toppstamtavla. Tfn. 040-833 9870. Valpar av Braque du Bourbonnais, provpremierade, friska föräldrar. Rasen småväxt, korth, stark jaktlust, lugna hemma. Tfn 050-554 7059. Valpar av bretagnebasset, överlåts vecka 29-30. Tfn 02-865 4462 / Mirja eller 050-370 0765 /Tarja. Valpar av engelsk springer spaniel, brukshärstamning. Överlåts från 20 maj. Tfn 040-727 4791. PE-NA avgillringsmekanism, passar fällor av Kanutyp. Rostfritt stål. Funktionssäker, lätt att använda. Pris 29 e + frakt. PH - Riista tfn 050-566 2691. Baikal IJ-27 410,-, Baikal MP 153 410,- Lincoln Premier 698,-, Sabatti Falcon 650,-Lanber Selection 780,-, Lanber Light 895,-Remington 870 440,-, Browning Citor 1190,-Sako 850Syn 1300,-, Sako Hunter 1190,-Remington 770 + Bushnell 3-9x40+klackar 570,-Leupold 2-7x33 249,-, 4-12x40 325,-Meopta 31-12x56 val. 770,-, Kahles 1-4 798,- Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360e, 12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på webbshoppen www.asetarvike.com Tfn 040-540 1182. Vapen + patr + laddn grejer + bananordningar med mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-31131 33, 040-5085833. Bågjakten allt populärare! Kolla in våra grejer och tjänster för nybörjare! Vi har allt som du behöver för att komma igång. Nyhet: köp&sälj för beg bågar och utrustning. www.merrysport.fi Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308Win från 650e. Benelli,Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 med ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Älgstudsare RWS-Mauser kal 30-06, kikare Leupold VX-II 3-9. Tfn 040-567 8696. Militärgevär Honkaranta, 9,3x53. Bp 150e. Joensuu. Tfn 050-549 9702. Drillingar, studsare. I lager över 200 beg gevär. Även patroner. Ring 050-367 6856, se www.ace-gun.com eller titta in. Relanderinkatu 90, 78200 Varkaus. Vapenspecial. Vi säljer nästan alla vapen & kikare som importeras till landet samt SAKO- och TIKKA-gevär till konkurrenskraftiga priser. Kala-Oskarin Teerikirnu, Pulkkila. Tfn 040-558 2016/ 08-812 1080. www.teerikirnu.com Valmet 412 S. 9.3x74. Fin. Kolvgraveringar samt inläggn av elftenben. Utgångspris 1170 e. Tfn 040-759 6881. Inhemska choketuber mm laddningsutrustning och vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Kimber 89 BGR Deluxe 30-06, kikarsikten Swarowski Habicht 1,5-4,5x20A och 3-9x36A med EAW-vridklackar, vapenkoffert. Studsaren oanvänd men inskjuten. Bp 2150e. Tfn 044-505 8071. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246.Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehklubbens valpförmedlare: strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941, lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, kh ungersk vizsla 040-568 4426, spinone, 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, strh ungersk vizsla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhoun 044-504 8966. www.saksanseisojakerho.fi Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 041-773 2910 Liperi. Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291, www.rautarantala.com. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala http://www.kesavaylan.net/ Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 58 e/st. Undervisningsvideo om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av karelsk björnhund för björn- och älgjägare. Föräldrarna provpremierade björn- och älgskällare. Förfr tfn 0440-331 245, Eno. Hanvalpar av karelsk björnhund, tuff brukshärstamning. För både älg och björn. Far BCH, mormor KR-03. Tfn 044-966 0411. Valpar av norsk gråhund. Tuff brukshärstamning. Överlåts v 22-23. Tfn 0400 297 933. Valpar av norsk gråhund, födda v 20. Far BCH, UCH Mäentaustan Pula. Mor BCH, UCH Jouttisillan Kati. Tfn 040-705 2188, Teuva. Jägaren 3 / 2009 77
• Affärer På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor: endelade 250 e och tvådelade 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner. Ultrapoint hund-GPS, pejlbatterier. Peltor hörselskydd, skyddsglasögon. Snabb och säker leverans i hela landet. Agripalvelu Ky, Joutsa. OBS nytt tfn nr 050-585 5058. Nätbutiken: www.agripalvelu.fi . VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki! RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Ultrapoint-hundpejlar, Lafayette-jakttelefoner + tillbehör. Toz 78 06+kik+klackar+dämpare 295e. CZ 452+dämpare+kik+klackar 379e, Baikal IJ27 395e, IJ27E 429e, MP-153 395e. Tikka T3 770e, T3 SS 800e, T3 Battue 820e. Tmi Ilpon Katiska, Evijävi. Tfn 06-7651225, 0400-335016, katika@japo.fi. www.ilponkatiska.fi. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Knivarna Tommi och Jämerä. Tauno Mäkeläinen, Kajanaland, tfn 0400-215 393. Jaktinspirerade prylar av läder, päls, horn och trä samt Victorinox. Ultima Thule Design Oy, tfn 016-622 727, www.ultimathule.fi . MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Älgflugsskydd inkl vändbar mössa. Tfn 044-337 8877, jom-hunter.reiru.net. Ryggsäckar, gevärsfodral mm jaktutrustning. www.erakonttinen.kotisivukone.com tfn 050-374 2409. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. En ny vacuumförpackare med tillbehör för konservering av mat av alla de slag. Både för dagligt bruk och djupfrysning. Kostar nu bara 59,(riktpris 129,-) + frakt. Tfn 040-581 1681. Högklassiga inhemska förslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Med skinner går det lekande lätt att flå högvilt! http://skinneri.suntuubi.com tfn 050-573 235. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Förzinkat minknät billigast i landet! Förhandsbeställningar. Leveranser från 1/6. Tex 120cm x 25m rulle med maskstrl 25.4mm pris 75 / rulle (+ frakt). Flera storlekar. Större partier även enligt önskemål och färdigt klipptaTukkuerissä. Förfr Marko Jylhä, haukkuhalli@luukku.com , tfn 040 4148 219. Kvalitetsmärken till bästa pris! Vilt- och övervakningskameror Safari Scout Guard 5.0 MP IR 221,30 e, Spy Point IR-A 6.0 MP 289.80e, Noise Stopper dämpare 154,90 e, Bore-Snake 15,85e, ProChrono kulhastighetsmätare 106,60 e, vindmätare Caldwell 41,30 e, Leupold VX-7 från 1465,10 e, Burris Laser 4-12x42 851,20 e, avståndsmätare Camo med färg från 147,10 e, Värmesökare The Game Finder 355,20 e. Även presentkort! Vi har öppet 24 h på www.eranetti.fi Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Rapphönor och fasaner från viltgård i Libelits. Ägg, ungfåglar, fåglar för utplantering. Terräng för utbildning. Tfn 050-575 8984. Änder för utplantering. Tfn 0400-909 291. Termostater med eterdosa för kläckningsmaskiner. Tfn 044-558 8263. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo på tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Stuga för dig som gillar skog och mark. Nås med båt över sjö. Stock, 63 m2, Puolanka. Tomt 5000 m2. Auho/Vähäjärvi. Medlemskap i jaktförening möjligt. Pris 42000e. Mera info Kemppainen, 044-575 9146 eller kemppte@hotmail.com Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare vid bäck eller i fjällandskap. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. Skogsstuga i östra Lappland. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Även jaktförening. Tfn 0400-199 818. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Tehtaantie 1, 51900 JUVA, tfn 010-387 3090. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387 Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Service på hundpejlar. Vi servar de vanligaste märkena och Tracker hund-gps. Wextra Oy, Seinäjoki. Tfn 06-215 0500. Jälleenlatauslaitteiden kestosuosikit! PA K E T T RCBS Rock Chucker Supreme Kit Vaivaton ja varmatoiminen latauspuristin vahvalla valetulla o-rungolla ja tukevalla kahvalla. IT AR JOUS Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Fasaner för utplantering. Lojo. Torp, strandbastu, rökbastu.Tfn 040-558 1422. www.elamystila.net. Bäverjakt i Sotkamo med jaktstuga som bas. Tfn 0400-166 870. M. Niskanen. Jaga ripa och fjällripa i Nordnorge. Se www.eskoadventures.com Vi arr jakter utomlands sedan 2000 i Asien, Afrika, Sydamerika, Europa, Kanada, Ryssland. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi, www.vsdsafaris Jakt! i Sydafrika. Förmånliga paketresor direkt av safariarrangören. www.riistareissu.fi, 040-564 9597. Björnjakt i Suomussalmi. Fiske-, naturoch jaktfärder. www.erapalvelu.net. Tfn 050-325 8966. Erä-Korpinen: Sommarlov & jaktfärder. Forststyrelse- + föreningsmarker c 80.000 ha. Duva, sjöfågel, gås, hare, höns, älg. Guidning vid behov. Inkv olika alternativ. Stugor vid sjöstrand. Delvis i jaktområde V-P Sievi 5634. www.reisjarvi.fi/erakorpinen. Tfn 040-555 1394. 499¤ (pelkkä puristin 249 ¤) (ei sis. holkkeja ja hylsynpidintä) pakettissa: latauspuristin 5-0-5 ruutivaaka · Uniflow ­ruutimitta · Speer ­latauskäsikirja (eng.) · kuusiokoloavainsarja · latausalusta · suuaukonjyrsijä · hylsyöljy · voitelualusta · ruutisuppilo · · Köpes Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Sako Carbine och Sako Finnwolf studsare. Valmet halvautomatgevär samt militärpistoler. 050-598 1646. Pumphagelgevär Glenfield 778, 12/76. Tfn 040-833 9870. En anspråkslös jaktstuga i Lappland. Vid bäck. Möjl jaga och fiska. 10.000 - 25.000 e. Tfn. 0500-540 233, markku@sportclub.fi . Köper strandtomt vid Enare träsk för fiskefärder. Tfn 0500-447 744. Köper en vuxen, drivande beagle. Ring! Tfn 040-584 3751. tarjous tarjous 159¤ tarjous 197¤ 59¤ RangeMaster 750 Pro Manual Trimmer Kit RCBS käsinallitin säiliöllä Helpota ja nopeuta nallittamista RCBS:n käsinallittimella. (ei sis. hylsynpidintä) hylsytrimmerisarja sis. 4 hylysynpidintä ja 9 pilottia Hyvinvarustetuista aseliikkeistä kautta maan! Hinnat voimassa sitoumuksetta 30.9.2009 asti. digitaalinen ruutivaaka max 750 gr / 48,6 g, sis. tarkastuspainot maahantuoja: Katso lähin j ä l l e e n m y y j ä s i osoitteesta www.hjorth.fi. K a t s o l ä h i n jälleenmyyjäsi o s o i t t e e s t a w w w. h j o r t h . f i . 78 Jägaren 3 / 2009
• Finfina andjakter i Ruovesi. Helpension i härligt landskap! Max 10 pers grupper. Viltgaranti! 050-320 6679. juha_kuukka@hotmail.com Liekkaa tästä Beställ! Nyheter: Metsästäjä vastuu ­ turvallisuus ­dvd Lintukoirat metsästyksessä ­bok 28 e ______st 35 e ______st Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Två mormorsstugor vid sjöstrand i Sotkamo, mitt i statsmarker. Båt och strandbastu. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Tfn 040-582 6397. Puolanka: vi hyr ut moderna stugor sjöstrand, nära till statsmarker. Se webben www.asuntojamokki.fi eller ring tfn 040-557 3789. Stuga på fridfull plats i Mellersta Finland. Fina möjl jaga och fiska. Långtidshyra möjl för rätt grupp (4 pers). Förf tfn 0400-264 288. I Kuhmo stugor mitt i naturen. www.kuhmonet.fi/ekinmokit/. Tfn 0400-371 557. Stugor i Puolanka nära Paljakka skidcentrum. Vid stora jakt- och bärmarker. Tfn 050-379 5533, 040-545 5406. En strandstuga i Sotkamo med el och bekv för 6-8 pers. 2 km till stora statliga jaktmarker. Gott om fisk i sjön. Tfn 044-200 8705. Ett hus vid Norska havet ledigt att hyra i aug-sept. 550 e /vecka. Tfn 040-596 8980. Hela sortimentet finns på våra internetsidor Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Viltspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Peuramailla - dvd Lumiset pienpetojahdit - dvd Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä Böcker: Sälen -bok Seal-boken (på engelska) Tuo hiisi hirviäsi Bättre en fågel Snöspårsguiden Lilla fälthandboken,spår Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä www.riista.fi 1,50 e ______st 1,50 e ______st Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,65 + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Per telefon: 09- 27 27 8120 Via internet:: 10 e ______st 32 e ______st 5e 5e 5e 5e 5e 5e ______st ______st ______st ______st ______st ______st www.riista.fi ____________________________________ ____________________________________ Namn Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Det händer i sommar på Metsäkartano: 14-19 juni barnläger, 208 e. 22- 25 juni viltkurs för ungdomar, 159 e och vuxna 189 e. 19-24 juli familjeläger, 220 e. 11-13 sept Erämimmit dvs läger för tjejer som jagar. Tfn 040-839 6350. www.metsakartano.com 26 e 26 e 15 e 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 17 e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ____________________________________ ____________________________________ Näradress 12 e 12 e 28 e 10 e 5e 6e 30 e 5e 7e ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ____________________________________ Postnummer ____________________________________ ____________________________________ Postanstalt ____________________________________ Telefonnummer Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland G Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: G En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Jägaren 3 / 2009 79
• MEDDELANDE OM DIREKTDEBITERING Om ni har träffat ett avtal med er bank om en årlig direktdebitering av er jaktvårdsavgift debiteras det i fullmakten nämnda kontot för avgiften den 8.6.2009 Fakturerare: Jägarnas Centralorganisation Betalningsgrund: Jaktvårdsavgift 28 euro för jaktåret 1.8.2009 ­ 31.7.2010 Efter att debiteringen skett sänder vi er ert betalade jaktkort med följande nummer av tidningen Jägaren. Om ni är osäker på om ni träffat ett direktdebiteringsavtal kan ni höra er för om saken hos er egen bank. Anmärkningar gällande direktdebiteringen skall göras senast den 5.6.2009. Jaktkort Metsästyskortti Hunting Card Jagdschein 1.8.2009 - 31.7.2010 FIN OBS! Jaktkortet följer med följande nummer av tidningen Jägaren (nummer 4/2009). Om ni inte har ingått avtal om direktdebitering eller om det avtal ni har träffat är felaktigt eller om direktdebiteringen av ert konto har misslyckats sänds jaktkortet till er på sedvanligt sätt i och för betalning med följande nummer av tidningen Jägaren.