• 3 / 2010 METSO ­ till gagn för lavskrikan, hönsfåglarna och skogsägaren, s. 26 Vad får männen ut på jakt? s. 14 Allmänna vatten och skär i havet ­ också sydfinländare har jakträtt, s. 18 Frivilligarbetet i vilthushållningen över 300 årsverken, s. 8 Bättre sökmotor än Google, s. 38
• Gästskribenten: Viltvårdscentralen kommer Inom viltförvaltningen pågår en betydelsefull omställningsprocess. Om riksdagen godkänner det lagförslag som nu är på remiss inleder Finlands viltvårdscentral sin verksamhet i början av nästa år. De nuvarande jaktvårdsdistrikten och deras gemensamma organ Jägarnas centralorganisation sammanslås till en viltvårdscentral. Finlands Jägarförbund, som är en riksomfattande organisation för jaktföreningarna, stöder denna reform. Viltvårdscentralen effektiverar och harmoniserar viltförvaltningen och gör den öppnare och mera transparent. Viktigt är även att myndighetsuppgifter och övriga uppgifter klart avgränsas från varandra inom Viltvårdscentralen. Samarbetet mellan Jägarförbundet och Viltcentralen är på många sätt en viktig fråga. Jägarnas frivilligarbete inom ramen för viltvården behövs även i fortsättningen. Ett lyckat genomförande av viltinventeringarna, inventeringen av stora rovdjur och gemensam kursverksamhet är exempel på uppgifter där jägarnas frivilligarbete är i nyckelposition. Fortfarande har medlemmarna i jaktföreningarna en central roll vid genomförandet av dessa uppgifter. Jägarförbundet är jägarnas intresseorganisation till vilken det idag hör över 2500 jaktföreningar. Jaktföreningarna och Jägarförbundet är medborgarorganisationer, till vilka man ansluter sig frivilligt. Antalet medlemmar i föreningarna är över 150 000. Det lönar sig för alla jaktföreningar och jägare att bli medlemmar i Jägarförbundet. Ju starkare vår gemensamma intresseorganisation är, dess bättre hörs jägarnas röst i samhället. I egenskap av jägarnas intressebevakare är Jägarförbundet en vakthund som tar ställning till såväl aktuella som strategiska jaktpolitiska frågor. Förbundet är en medborgarorganisation som är oberoende av statsmakten och förvaltningen och även har utmärkta internationella kontakter. Jägarförbundet är idag medlem av såväl Nordisk Jägersamvirke NJS som EU:s jägarorganisation FACE. Lauri Kontro Ordförande Suomen Metsästäjäliitto ­ Finlands Jägarförbund ry Den intressebevakning som sker på EU-nivå är idag jägarnas livförsäkring. Man må sedan ha vilken åsikt som helst om EU, men faktum är att Bryssels direktiv idag inverkar på varje jägares liv. Heta frågor för närvarande på internationell nivå är bl.a. markanvändnings- och skyddsfrågorna, viltregistren, användningen av bly i hagel och kulor, stora rovdjurspolitiken samt användningen av hund vid jakt. Listan kunde fortsätta, men redan de ovannämnda exemplen visar att det nu är fråga om allvar för många sakers del. Jägarförbundet arbetar för att den traditionella finländska, nordiska jaktkulturen skall kunna fortsätta och utvecklas även i framtiden i vårt land. För att så skall ske behöver vi såväl en kunnig och effektiv Finlands viltvårdscentral som ett starkt och funktionsdugligt Finlands Jägarförbund. Jägarförbundet stöder inrättandet av Finlands viltvårdscentral. Grundlinjerna i lagförslaget är de rätta. n Vad tycker du? Bibehålls jägarnas möjligheter att påverka i den nya viltvårdscentralen? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna Feedbacken på föregående gästskribentspalt är sida 82. 2 l Jägaren l 3 l 2010 Observationer ur rävarnas liv 30 Räven urbaniseras
• 66 Vår nationalfågels två ansikten Innehåll l 3 l 2010 2 Gästskribenten: Viltvårdscentralen kommer 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren 6 Finlands viltvårdscentral inleder verksamheten 1.1.2011 ­ Bättre service, regionerna bevaras 8 Frivilligarbetet I jaktvårdsföreningarna 10 Ordförandens spalt: Finlands viltvårdscentral inrättas 12 Aktuellt från ministeriet: 14 Jägarprofilen 2009: Viltförvaltningen revideras, varför Sami Niemi? Varför jagar män? Kvinnor har andra motiv än männen ­ också sydfinländare har jakträtt 18 Allmänna vatten och skär i havet 20 Renhållningstalko på paradisö 22 Nyttjandet av vägnätet ett privilegium för jägare 23 Skogssvinet är sannerligen ett svin ! 26 METSO ­ till gagn för lavskrikan, hönsfåglarna och skogsägaren 30 Räven urbaniseras Observationer ur stadsrävarnas liv ­ Leader fixar finansieringen 34 Att restaurera fågelvatten med projektstöd 38 Med hunden på jakt: Bättre sökmotor än Google 44 Med Eki på vandring: Vildmarksfarare och fiender 48 Bågjakten intresserar allt fler 50 Inventeringen av snöspår I vilttrianglar 2010 52 Forskarperspektivet: Rovdjursforskningen I Finland 54 Specialyrkesexamen för viltmästare: nya examensgrunder färdigställdes Ejder, alfågel och kricka 58 Från skott till tallrik: 62 På jakt behövs kunskaper I första hjälp 64 Jaktmuseets arkiv bevarar jakthistoria och -traditioner 66 Vår nationalfågels två ansikten 70 Bara var tredje lämnar avskjutningsrapport 72 Jakten på statens marker: Inventeringen av snöspår I vilttrianglar 2010 50 Säljakten på statens områden längs kusten 74 Ålandsnytt 78 Paneldiskussion om vapen och jakt på jaktmässan! 80 Jägarorganisationen meddelar 82 Feedback från gästskribentspalten 84 Affärer Jägaren l 3 l 2010 l 3
• Text och bilder: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern MAJ Området kring Helvetinjärvi nationalpark i Ruovesi har alltid varit en avlägsen och glest bebyggd ödemark. Jordbruket gynnas inte av den bergiga terrängen och på den karga sjöplatån våras det en vecka, eller till och med två, senare än på de mer låglänta markerna. Folket i ödemarksgårdarna försökte också dryga ut brödfödan med jakt och fiske. JUNI Maderna är sankmarker, som bl.a. finns vid älvars och bäckars översvämmade stränder. Övergångszonen mellan skogs- och vattenekosystemet har stor betydelse för viltets välbefinnande eftersom en våtmark i naturtillstånd erbjuder en skyddad livsmiljö för ett flertal olika sjöfågelarter. Maden binder också näringsämnen som rinner från avverknings- och utdikningsytorna samt från åkrarna. I skogslagen hänförs maden därför till de värdefulla livsmiljöerna. Enligt sägnen snodde husbonden på Ruoke en gädda ur häxan Sipiläs mjärd. Det sägs att hon fräste ilsket åt husbonden:" Ur denna helvetessjö kommer inga gäddor så länge mina naglar är mjuka." Vare sig historian är sann eller inte är områdets mäktiga ravinsjöar idag emellertid kända som Helvetinjärvi. Smålommens primitiva rop är en fascinerande naturupplevelse. Även fåglarnas vårliga parningsdanser vid avlägsna ödemarksträsk är enastående att beskåda Enligt gammelfolket förebådade smålommens rop än det ena än det andra, oftast ändå regn: "Smålommen flyger ut på viken före regn" trodde man bestämt i Kuhmois. På de öppna maderna växer det vanligen vass och olika starrväxter. Före man började odla hö på åkrar slog man dessa växter som trivdes på fuktiga växtplatser till kreatursfoder. I naturen tycker särskilt älgarna om starrväxter och i synnerhet om vass. Man kan se dem beta vid älv- och sjöstränder i skymningen och gryningen. Endast ett fåtal människor har sett flodpärlsmusslan fast den är det mest långlivade djuret i vårt land. Flodpärlmusslan, som kan leva upp till 200-års ålder, växer långsamt och behöver i början av sitt liv hjälp av laxfiskar. Pärlfångsten hotar inte mera flodpärlsmusslan, som fridlystes år 1955, men nog av annan mänsklig verksamhet och av att öringarna försvunnit från pärlmusslans hembäckar. Guldmuseets utställning " De strömmande vattnens pärlmusslor" handlar förutom om flodpärlmusslans biologi även om dess fångsthistoria. Förutom gamla fotografier, som beskriver fångsten, presenteras fångstanordningar som varit i bruk och pärlsmycken. Den intresserade kan besöka pärlmussleutställningen på Tankavaara Guldmuseum i Sodankylä ända till slutet av september. Smålommens mångahanda namn på finska, som kaakar och kakkuri, beskriver träffsäkert fågelns originella läte. Det påstås att vädersträcket mellan öster och söder har fått sitt namn efter "kaakkolintu" (sydostfågel). Det förefaller ändå inte sannolikt eftersom smålommen inte kommer från sydost på våren utan snarare från sydväst. 4 l Jägaren l 3 l 2010
• Ledaren Bottenhavet behöver inte någon nationalpark ­ det levande havet och skärgården är inte en ödemark Helt oväntat dök här upp en begäran om utlåtande över ett förslag till Bottenhavets nationalpark. Det var igen dags att sucka djupt. Texten var full av för miljöförvaltningen typiskt drömnonsens. Skydd föreslås för ett cirka 160 kilometer långt öppet havsområde med nord-sydlig sträckning i Bottenhavet inklusive till området ansluten skärgård och vissa områden på västkusten, sammanlagt över 91 000 hektar. Inga särskilda biologiska grunder för skyddet av området anförs, men sådana har väl knappast heller behövts. Med den vassa spetsen på en penna kan behövliga motiveringar sättas på papper. Förslaget har förståeligt nog inte applåderats eller uppmuntrats särskilt mycket under årens lopp. Inte nu heller. De vilda fiskbestånden klarar sig utan park, kanske rentav bättre än med. Parken har trots motståndet drivits igenom. Projektet är ett rätt hårt bakslag inte bara för de lokala näringarna utan även framför allt för jakten. Av området är omkring 85 000 hektar allmänt vattenområde där alla finländare, och i deras sällskap även utlänningar, har en traditionell och gammal rätt att bedriva jakt under lovlig jakttid. Icke att förglömma, att på obebodda utöar i havet har den som har rätt att jaga inom vattenområdet även rätt att bedriva jakt från strand som tillhör annan. Även detta är en gammal på säkerhet grundad allmännyttjanderätt, som kan omintetgöras. Enligt planerna skall jakträtten på statens allmänna vattenområden och på skären inom dessa upphävas helt på den långa kustremsan i Bottenhavet. Det förslaget torde ingen kunna godkänna. Och bör inte heller göra det. Det föreslås att endast lokala jägare skulle få bedriva höstjakt på sjöfågel med tillstånd av Forststyrelsen inom tre separata områden. Ur deras synpunkt förståeligt, men de håller på att, som man säger, bli lurade. Hur skulle det kännas om motsvarande bestämmelser skulle träda i kraft för svamp- och bärplockning inom nationalparker? Från traditionell rätt till begränsad avgiftsbelagd tillståndslapp av Forststyrelsen? Även tillståndsproceduren för gråsälsjakten i området föreslås bli så svår och byråkratisk att även den jakten i praktiken skulle upphöra eller åtminstone bli så besvärlig att knappast någon skulle ha lust att bege sig på gråsälsjakt. I förslaget föreslås att man med tillstånd av Forststyrelsen kunde inleda särskilda åtgärder för att reglera bestånden av gråsäl och storskarv. Gråsälsjakten är redan i sig såpass utmanande och energikrävande, att det inte finns någon som helst orsak att ytterligare utveckla onödig byråkrati. Ta nu som exempel att Forststyrelsens skyddschef skulle bevilja en viss person tillstånd för en gråsäl en viss dag och erhållandet av tillståndet skulle ta några dygn eller litet längre tid... Målet för ideologins skenbara skydd skulle sålunda uppnås. För jaktens del är målen för förslaget till nationalpark klara: Jaktens upphörande i området. Det kan inte godkännas. Jakten är inte någon synd. Jakten äventyrar inte heller området. Däremot håller man på att utveckla synder i området. Det föreslås även att man efter att nationalparken inrättats senare ansluter områden, som ägs av Raumo stad och omfattar ca 1200 hektar, till Bottenhavsområdet. Det här innebär ohjälpligt att det är slutkört med jakten även inom dessa områden, må sedan stadens fäder och mödrar önska vad som helst. Tåget har, som man säger, gått om parken inrättas med tänkta fridlysningsstadganden. Jag tippar också att ifall nationalparken ifråga inrättas så kommer det nästan omedelbart att föreslås att även Naturaområden och redan inrättade skyddsområden i "närheten" ansluts med parkens fridlysningsstadganden. Man kan även fråga sig varför man nu vill införliva mufflonön Säbbskär, vars skydd redan har verkställts som ett lundskyddsområde, med den nationalpark man har för avsikt att inrätta. Skyddet torde inte ha misslyckats, men är det "felsläckt"? Om lagen om Bottenhavets nationalpark godkänns, vill man senare använda samma modell på annat håll, bl.a. vid sydkusten, kantänka för att främja naturskyddet, men syftet är att förbjuda jakten ­ också inom allmänna vattenområden. Man tycks önska göra det till varje pris. Och om revisionen av naturvårdslagen till den del det gäller införlivande av områden avancerar i riksdagen på av miljöministeriet önskat sätt kan alla av Forststyrelsen förvaltade områden anslutas till parker med en ansökan som riktas till lantmäterikontoret. Det vore ur det skenbara skyddets synpunkt verkligt enkelt och praktiskt. Många hektar till och jakten bort från områdena utan att behöva motivera, förhandla eller be om utlåtanden. Det är knappast något att förundra sig över att man efter Natura fortfarande ute i bygderna anser att miljöförvaltningen inte är trovärdig och att förtroendet för denna myndighet milt sagt är mycket svagt. n Jägaren l 3 l 2010 l 5 PS! Förberedelserna för Finlands viltvårdscentral är redan långt komna. Projektet för modernisering av viltförvaltningen skall redan från början av nästa år förvandlas till en existerande organisation. Hela jägarfältet står starkt bakom förnyelsepocessen. I spalten Gästskribenten ger ordföranden för Finlands Jägarförbund Lauri Kontro sitt fulla stöd för projektet, som förvandlar viltförvaltningen till en transparent modern aktör och skapar klarhet i verksamheten och arbetsfördelningen mellan den på frivillighet grundade intresseorganisationen FJF och viltförvaltningen. Jari Pigg Huvudredaktör
• Maria Nikunlaakso Finlands viltvårdscentral inleder verksamheten 1.1.2011 ­ bättre service, regionernas bevaras Om riksdagen på hösten godkänner lagförslaget sammanslås Jägarnas centralorganisation och 15 jaktvårdsdistrikt till Finlands viltvårdscentral i början av 2011. För jägarna märks reformen i praktiken som bättre service. Den starka landskapsprägeln och det traditionella frivilligarbetet i viltförvaltningen bevaras. Hannu Huttu 6 l Jägaren l 3 l 2010
• l ­ Genom att sammanslå 16 skilda or- ganisationers resurser till en helhet förbättras den service som erbjuds jägarna och samhället i övrigt, berättar Jägarnas centralorganisations verksamhetsledare Jari Pigg. Inte ett enda av jaktvårdsdistriktens kontor dras in. Jägarna erbjuds fortsättningsvis tjänster på välbekanta platser, de nuvarande jaktvårdsdistriktens kontor. I en enhetlig organisation har dock viltvårdscentralens personal bättre möjligheter än tidigare att specialisera sig och det kan ibland hända att de bästa råden kommer från en annan del av vårt land. Jägarna kan ändå ta kontakt med det bekanta regionkontoret. Där anvisas han /hon vid behov vidare. Servicen blir också snabbare. ­ Viltvårdscentralen kan t.ex. sköta skadelicenser snabbare än idag. Trots att den egna regionens jaktchef kanske råkar vara på semester eller arbetsresa finns det alltid någon annan i organisationen som kan fatta beslutet, förklarar Pigg. Genom att sammanslå 16 skilda organisationers resurser till en helhet förbättras servicen. fortsättningen kan tillsättas kompetenta personer för uppgiften. valda till tjänstemannanivå. Avsikten är att sköta dessa frågor ­ iakttagande god förvaltningssed och grundlagens anda ­ som tjänstemannaarbete. Däremot stärks förtroendevaldas ställning som påverkare av de stora linjerna för vilthushållningens framtid, dvs. som påverkare av strategier såväl på regional som riksnivå. ­ Eftersom hela viltförvaltningen fungerar med av jägarna betalade intäkter så tillkommer det jägarna att via den av de förtroendevalda utövade förvaltningen delta i styrningen och ledningen av helheten, och det här ser nu ut att realiseras i samband med reformen, säger ordföranden för Nylands jaktvårdsdistrikt Mikael Antell. ­ De facto styrs ju hela verksamheten med strategiarbete, påpekar Antell. Jaktvårdsföreningarna är viltförvaltningens hörnsten Syftet med inrättandet av Finlands viltvårdscentral är att hålla främjandet av vilthushållningen och till denna knutna myndighetsuppgifter i vilthushållningens främsta sakkunnigas egna händer. Det starka frivilligarbetets traditioner är en självständig viltförvaltnings viktigaste resurs. Mot att det inom Finlands viltvårdscentral årligen utförs ett arbete som motsvarar 65 årsverken motsvarar enligt en färsk undersökning, som utförts av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete 290 årsverken, insatsen vid inventeringen av viltbestånden 75 årsverken och beredskapsdejoureringen för handräckningen vid högviltsincidenter 2115 årsverken. Därför kommer en av viltvårdscentralens viktigaste uppgifter att vara ett ännu bättre stöd av jaktvårdsföreningarnas verksamhet än tidigare. ­ Eftersom arbetet i jaktvårdsföreningarna utförs på frivillig grund är det viktigt att samarbetet med viltvårdscentralen är flexibelt och att jaktvårdsföreningarna inte belastas med ökad byråkrati, säger verksamhetsledare Matti Sundelin på Lahtisnejdens jaktvårdsförening. Sundelin anser det vara viktigt, att föreningarnas och jägarnas otvungna kontakter med regionkontoret bibehålls. Han hoppas också att det ges klarare regler för verksamhetsledarens avlöning och uppgifter så att det även i Viltförvaltningen förmånlig för samhället På jord- och skogsbruksministeriet anses det att lösningen med en viltvårdscentral ­ som innebär att handhavandet av offentliga förvaltningsuppgifter som direkt berör enskilda medborgare och samfund har överförts att skötas av annan aktör än statlig myndighet ­ är en modern lösning, som passar särskilt bra i den utmanande situation där statsfinanserna befinner sig idag. Viltförvaltningen blir ytterst förmånlig för samhället, för den använder inte överhuvudtaget skattemedel, utan utövarna av intresset betalar själva förvaltningen av sin egen bransch. ­ Att i ett land som Finland ens tänka sig att upprätthålla förvaltningen av viltbestånden, olika handräckningsuppgifter och själva systemet enbart med myndighetskrafter är en utopi. Systemet är förmånligt och bra, konstaterar jordoch skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila. Enligt Anttila är den centrala principen vid reformen av viltförvaltningen att bevara frivilligarbetet som grund för förvaltningen, särskilt i föreningarna på lokal nivå. Minister Anttila berättar att hon står helt bakom reformen av viltförvaltningen. I ingen händelse vill hon att viltförvaltningen skall införlivas med närings-, trafik- och miljöcentralerna, de s.k. NTM-centralerna. ­ Samarbete skall bedrivas i alla frågor där det behövs, men i ingen händelse någon sammanslagning, säger Anttila. De förtroendevalda med för att påverka strategierna Revisionen av viltförvaltningen siktar även på bättre transparens i förvaltningen. Därför separeras viltvårdscentralens offentliga förvaltningsuppgifter ­ till vilka bl.a. jaktlicensbesluten hör ­ från viltvårdscentralens övriga uppgifter. För att handha de offentliga förvaltningsuppgifterna inrättas en särskild tjänst som myndighetshef, men denna kan delegera beslutsfattandet till t.ex. jaktchefen. Påverkandet av enskilda jaktlicensbeslut övergår alltså från de förtroende- marna även skall höra representanter för landskapsförbundet, NTM-centralen, skogscentralen samt någon markägarorganisation. Till viltvårdsrådet på riksnivå föreslås att det bl.a. hör representanter för riksomfattande jakt-, jordbruks- och naturskyddsorganisationer. Det har även föreslagits att en representant för en lokal markägarorganisation skall höra till jaktvårdsföreningarnas styrelser. ­ Det att en representant för markägarna i tiden togs med i jaktvårdsdistriktens styrelser har fört helheten framåt och jag är övertygad om att samarbetet ytterligare förbättras nu när en representant för markägarna tas med även i jaktvårdsföreningarnas styrelser, säger ordföranden för MTK:s delegation Aarno Puttonen. ­ T.ex. när besluten om nivån för älgstammarna fattas är det viktigt att det finns en naturlig diskussionskontakt mellan jägarna och mark- och skogsägarna, fortsätter Puttonen. Från landskapens sakkunskap avstår vi inte Finland är ett långsträckt land och de till vilthushållningen knutna frågorna avviker till en del från varandra i olika delar av landet. Trots att det högsta beslutsfattandet inom Finlands viltvårdscentral utövas av viltvårdscentralens styrelse finns det inte några planer på att dra in verksamhetsorgan på regional nivå. Tvärtom, jaktvårdsdistriktens årsmöten ersätts med regionmöten och därtill är det på landskapsnivå även på kommande regionala viltvårdsråd. På viltvårdsråden ankommmer strategiarbetet på regional nivå. ­ Det är viktigt att inom respektive region utföra det arbete för främjandet av vilthushållningen som regionens förtroendeförvaltning och sakkunniga anser vara nödvändiga. Planeringen och verkställandet av den regionala verksamheten bör även under viltvårdscentralens tid långt utföras såsom det önskas i regionen, säger jaktchef Jukka Keränen på Kajanalands jaktvårdsdistrikt. Intressegrupperna med i planeringen Till förbättringarna av förvaltningens transparens hör också att i större omfattning än tidigare inbjuda intressegrupperna att delta i planeringen av vilthushållningen. Till de regionala viltvårdsråden föreslås att det utöver de av jaktvårdsföreningarna valda medlem- Viltvårdscentralen är en serviceorganisation Finlands viltvårdscentral organiseras i fem huvudprocesser. I centrum för dem alla är kundernas behov. Avsikten är att processerna strategi och ledarskap, offentliga förvaltningsuppgifter och interna tjänster fungerar den 1.1.2011. För starten av viltvårdscentralens kärnprocesser, förvaltningen av viltbestånden och externa tjänster, har ett år till reserverats och de planeras fungera med full effekt fr.o.m. 1.1.2012. Viltvårdscentralens personal ­ som omfattar jaktvårdsdistriktens och Jägarnas centralorganisations nuvarande personal ­ får under innevarande år utbildning i arbete enligt kundcentrerad processarbetsmetod. Utvecklingsarbetet är dock inte klart i och med att viltvårdscentralen inrättats utan avsikten är att fortlöpande utveckla processerna. l Förslaget till lag om jaktvårdsföreningar och Finlands viltvårdscentral kan läsas på nätet www.riista.fi välj till vänster JCO:s meddelanden Välj meddelande 30.3.2010: Finlands viltvårdscentral inleder sin verksamhet 1.1.2011 Länk till arbetsgruppens slutrapport finns i meddelandets nedre kant. Jägaren l 3 l 2010 l 7
• Ställda frågor om reformen av viltförvaltningen Vad händer med förtroendemannaförvaltningen? De förtroendevalda kommer inte att delta i beslutsfattande som omfattar utövande av offentlig makt. Däremot kommer de förtroendevaldas roll i det strategiska arbetet att stärkas. Såhär är de förtroendevalda med om att dra upp de stora linjerna för vilthushållningen såväl på regional som på riksnivå. De förtroendevalda finns med i de regionala viltvårdsråden, som utgör Finlands viltvårdscentrals regionala strategiska organ, samt i viltvårdsrådet på riksnivå, som drar upp vilthushållningens riktlinjer på riksnivå. Jaktvårdsdistriktens årsmöten ersätts med regionmöten, som väljer representanterna till viltvårdsråden. Finlands viltvårdscentrals högsta beslutanderätt utövas fortsättningsvis av styrelsen. Enligt förslaget är sex av styrelsens 10 medlemmar personer som har betalat jaktvårdsavgift, dvs. jägarnas representanter. Skall jaktfrågornas licensförvaltning koncentreras till Finlands viltvårdscentral i Helsingfors? Licensförvaltningens smidighet och närhetsprincip bibehålls vid viltvårdscentralreformen. De uppgifter som förekommit i offentligheten om att jaktfrågornas licensförvaltning skulle koncentreras till Finlands viltvårdscentral i Helsingfors är felaktiga. En tillräckligt snabb och sakkunnig handläggning av undantagslicenser som gäller jakt på stora rovdjur förutsätter att beslutsrätten decentraliseras till viltvårdscentralens regionala kontor. Ifjol ankom det omkring 370 licensansökningar gällande stora rovdjur och sammanlagt omkring 800 ansökningar av olika slag om undantagstillstånd till jaktvårdsdistrikten . Drygt 1800 ansökningar om jaktlicens för hjortdjur inlämnades för beslut till jaktvårdsdistrikten. Myndighetschefen skulle inte ensam hinna fatta sakliga beslut för en dylik mängd ansökningar inom fastslagen tid. Blir viltvårdscentralen ett statligt byråkratiskt verk som helt saknar kontakter med jaktvårdsföreningarna? Nej, det blir den inte. Jaktvårdsföreningarna kommer även i fortsättningen att sköta ärenden som gäller vilthushållning tillsammans med viltvårdscentralen och statens myndigheter. Men om det skulle gå så att beslutsfattandet i viltfrågor överförs till närings-, trafik-och miljöcentralerna upprätthålls inte länkarna till jaktvårdsföreningarna mera och föreningarna skulle bara ha rollen av utomstående remissinstans. Viltvårdscentralens arbetstagare kommer inte att bli statliga tjänstemän och deras löner kommer fortsättningsvis att betalas med jaktvårdsavgiftsmedel. Hur skiljer sig viltfrågorna från andra frågor som överförs till närings,trafik- och miljöcentralerna, dvs. varför skulle finansministeriet låta viltfrågornas beslutsfattande förbli självständigt? Viltvårdscentralens verksamhet och hela viltförvaltningen finansieras även i fortsättningen med jaktvårdsavgifter. Det blir billigare för staten än att sköta samma ruljans med skattemedel. Med andra ord finansierar viltförvaltningen sig själv. Centralt i bevarandet av den självständiga ställningen är även det av jägarna utförda frivilligarbetet. Fusioneras jägarorganisationen och Finlands jägarförbund? Inte i någon händelse. De har helt olika roller: Finlands jägarförbund är en intressebevakningsorganisation och medlemmar i förbundet är jaktföreningarna. Finlands viltvårdscentral igen är en organisation som utför myndighetsuppgifter och centralens uppgift är att sköta vilthushållningens allmänna intressen. Vem beslutar i fortsättningen om t.ex. licenser för jakt på älg? Besluten om licenser för älgjakt görs på Finlands viltvårdscentral som tjänstemannaarbete. Huvudsakligen fattas besluten på viltvårdscentralens lokala regionkontor, men det är även möjligt att besluta om dem på något annat av viltvårdscentralens verksamhetsställen, om situationen så kräver. Jaktvårdsföreningarna ger sina utlåtanden som tidigare.. Vilken status har jaktvårdsföreningarna i fortsättningen, blir de nu registrerade föreningar? Nej, det blir de inte, utan de bevarar även i fortsättningen sin ställning som offentligrättsliga samfund. Går jaktvårdsavgiftsmedlen i fortsättningen endast till viltvårdscentralen och stannar jaktvårdsföreningarna utanför finansieringen? Något sådant är det inte fråga om. En del av jaktvårdsavgiftsmedlen styrs även i fortsättningen till jaktvårdsföreningarna, precis som hittills. Kommer det att göras tvångssammanslagningar av jaktvårdsföreningar? Det görs det inte. Sammangåendet är frivilligt och kan medföra fördelar, t.ex. kan det för en större förening öppnas en möjlighet att avlöna en deltidsanställd verksamhetsledare. Vem anställer och entledigar i fortsättningen de regionala kontorens tjänstemän, dvs. jaktcheferna, viltvårdskonsulenterna och byråcheferna? I fortsättningen är Finlands viltvårdscentral deras arbetsgivare, inte jaktvårdsdistriktets styrelse. Sålunda är viltvårdscentralen den instans som anställer och vid behov entledigar sina arbetstagare. Regionala synpunkter kommer dock även i fortsättningen att beaktas. Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Frivilligarbetet i vilthushållningen 10 Styrning av verksamheten och förvaltning Skjutproven Viltinventeringarna Hjortdjurskrockarna Övervakning av jakten Egna skjutbanor Viltskador Stora rovdjursincidenter Jägarexamen Övrigt frivilligarbete Jägarnas frivilligarbete och fördelningen på olika uppgifter. 20 Årsverken 30 40 50 60 70 n Jägarna uträttar varje år mer än 300 årsverken aktivt och frivilligt arbete inom vilthushållningen. Mest arbetstimmar gjordes i jaktvårdsföreningarnas styrelser, ungefär 66 årsverken. Därefter följer inventeringar av olika slag, utredningar av älgkollisioner och arrangerandet av skjutprov. De här uppgifterna krävde tillsammans en insats på drygt 30 årsverken. Siffran inkluderar inte SRVA-verksamhetens (storviltsassistensen) beredskap, som förbrukade sex gånger så mycket tid som de andra uppgifterna. Mest frivilligarbete gjordes i Uleåborgs, Österbottens och Nylands jaktvårdsdistrikt, nästan 30 årsverken i vart och ett av distrikten. Dessutom ställde jägarna upp i de nationella viltinventeringarna med en insats om cirka 50 årsverken. Uppskattningsvis 40 000 personer deltog i frivilligarbetet. Som väntat ställde flest personer upp för att inventera vilt; drygt 22 000 personer. Skjutproven (15 000 personer) och utredningen av älgkrockar (5 000 personer) krävde även de betydande personinsatser. Mest folk var på benen i Nylands och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, nästan 3 000 personer. Den minsta personstyrkan hittar vi i det minsta distriktet, Svenska Österbotten. Det frivilliga arbetets penningvärde beräknades till cirka sju miljoner euro. Sex miljoner av summan bestod av löner och arvoden medan reseersättningarna uppgick till 0,8 miljoner euro. De här resultaten har vi fått fram genom en rundfråga som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet skickade ut till jaktvårdsföreningarna. Vi fick in 214 svar. n 8 l Jägaren l 3 l 2010
• Jägaren l 3 l 2010 l 9
• Ordförandens spalt: Finlands viltvårdscentral inrättas n Jägarorganisationens förnyelseprojekt har avancerat till det skedet att styr- och beredningsgrupperna överlåtit sitt arbete till jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila utformat som en regeringsproposition med förslag till lag om jaktvårdsföreningar och Finlands viltvårdscentral. I förslaget ingår även av lagpropositionen föranledda tekniska ändringar av jaktlagen och vissa andra lagar. Arbetsgruppernas tidtabell var ytterst stram, men man lyckades pressa fram det enhälliga förslaget inom ramen för tidtabellen. Under april blev även VFFI:s undersökning gällande omfattningen av det frivilligarbete jägarorganisationen utför klar. Enligt preliminära uppgifter utförs det i jaktvårdsföreningarna årligen omkring 290 manår frivilligarbete. Därtill stöds viltinventeringarna med omkring 75 manår medan beredskapsdejoureringen för handräckning vid högviltsincidenter uppgår till 2115 manår. Siffrorna visar obestridligt vår organisations största styrka. Via fötroendemannaförvaltningen är det möjligt att binda fältet vid verkligt stora prestationer, om bara jobbet upplevs vara meningsfullt. För närvarande är det på modet att tala om utlokalisering. Vem som helst kan lätt räkna ut priset på en motsvarande utlokaliserad arbetsinsats! Samtidigt går det att ta en funderare över var det kan hittas en lika kunnig och yrkesskicklig arbetskraft med motsvarande lokalkännedom. olika uppgifter. På jaktvårdsföreningsnivå förväntar man sig nu reservationslöst att viltvårdscentralen via nyorganisationen kan erbjuda bättre och mera kundcentrerade tjänster än tidigare. Till detta bör det i fortsättningen finnas bättre möjligheter än tidigare genom eliminering av överlappande uppgifter, specialisering och nyinriktning av verksamheten. I propositionen har viltvårdscentralens uppgifter uppdelats tydligt i offentliga förvaltningsuppgifter och övriga uppgifter. Förteckningen över uppgifter är helt naturligt rätt lång, eftersom den utöver Jägarnas centralorganisations och jaktvårdsdistriktens nuvarande uppgifter även omfattar en del helt nya uppgifter. En dylik är bl.a. övervakning av till vilthushållningen knutet allmänt intresse. Jag är övertygad om att den uppgiften ger viltvårdscentralen bättre möjligheter än tidigare att på ett eller annat sätt påverka frågor som berör vilthushållningen redan i dessas beredningskede. Ministeriet utsåg redan i början av april en projektchef och en styrgrupp för beredningen av Finlands viltvårdscentrals andra skede. Deras uppgift är att bereda förnyelsen så att Finlands viltvårdscentral kan inleda sin verksamhet vid början av nästa år. Eventuella ändringar under beredningen av lagen beaktas naturligtvis medan förnyelsearbetet framskrider. Till de mest centrala frågorna under den fortsatta beredningen hör inskolningen av personalen för arbetet inom ramen för den kommande organisationen, som i stort sett är av ny typ, samt personalens och förtroendemannaförvaltningens deltagande i verkställandet av övergångsskedet. Inom jägarorganisationen har förnyelseprojektet förberetts i en synnerligen god anda trots att tidtabellen har varit verkligt stram. Lagförslaget är ute på remiss och därefter följer den parlamentariska behandlingen. Redan nu har det blivit klart att det inom vår viltförvaltning finns förmåga och mod att ta tigersprånget in i framtiden! n Tauno Partanen Ordförande Klart är att det centrala syftet med förnyelseprojektet är att garantera bättre verksamhetsförutsättningar än tidigare för jaktvårdsföreningarna, där huvudparten av ovannämnda enorma frivilligarbete utförs. I lagförslaget har jaktvårdsföreningarnas verksamhetsområde, medlemskapet i dem, deras uppgifter samt mötespraxis gjorts klarare. Därtill väljs i fortsättningen även en medlem som föreslås av en betydande markägarorganisation i verksamhetsområdet till styrelsen. Lagförslaget förtydligar även verksamhetsledarens ställning och förbättrar försäkringsskyddet för funktionärer som utsetts till 10 l Jägaren l 3 l 2010
• Jägaren l 3 l 2010 l 11
• Teksti: Klaus Ekman Aktuellt från ministeriet: Viltförvaltningen revideras, varför Sami Niemi? n Projektet för inrättande av Finlands viltvårds- central väntar nu på politiska beslut. Efter att evalueringsrapporten blev klar i fjol på våren har den snabbt fortskridande beredningsprocessen förlöpt smidigt. Men varför vill man överhuvudtaget ändra på den välfungerande viltförvaltningen? Vi ställde vår fråga direkt till den persom som svarar för viltförvaltningens resultatstyrning, dvs. till Sami Niemi, som är konsultativ tjänsteman vid jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. ­ Nollalternativ finns inte. Statens regionala förvaltning har från början av innevarande år förändrats radikalt och den processen ser inte ut att sluta med inrättandet av närings-, trafik- och miljöcentralerna. Nu har man redan på nytt börjat diskutera om vilka andra uppgifter inom statens regionala förvaltning man ännu kunde införliva med NMT- centralerna. Än en gång har jaktvårdsdistrikten nämnts i dessa resonemang. Vi vill försäkra oss om att det inte kastas ut barn med badvattnet. Väsentligt är att finansieringen av Finlands viltvårdscentral fortsättningsvis grundar sig på jaktvårdsavgifterna, vilket innebär att den inte belastar statens skatteintäkter och inte ökar antalet tjänstemän samt att vi samtidigt får jägarnas ytterst viktiga frivilligarbete kanaliserat till gemensamt gagn. Reformen ifråga genomförs trots den snabba tidtabellen genom att interaktivera personal och förtroendepersoner? ­ Javisst. Vi ville utgå ifrån att de bästa sakkunniga är med och bygger upp den nya organisationen. Vid beredningen har vi varit särskilt noggranna med att relationen mellan Finlands viltvårdscentral och jaktvårdsföreningarna bibehålls levande och flexibel samt att jägarna upplever förändringen enbart som förbättrade tjänster. Det har också varit viktigt att binda personalen och förtroendepersonerna vid förändringen, för det är bara därigenom nyordningen vilar på säker grund. Det här hade inte kunnat genomföras genom styrning eller utfärdande av order från Helsingfors. Givetvis bör det beaktas att processen inleddes redan 2007 med den offentliga viltvårdskoncernens strategiprocess. Det har sålunda funnits gott om tid att omfatta behovet av ändring. Hur tror du att ändringsidén tas emot ute i samhället? ­ Som jag sade är det inte fråga om en förhastad reaktion inför ett yttre tryck utan arbetet grundar sig på en flera år lång strategiprocess. Det här är ändringsprojektets styrka. För närvarande grunnar man ju allmänt på möjligheter att överföra uppgifter som hör till statens eller samhällets ansvarsområde till privata aktörer för att skötas av dem. Fenomenet har t.o.m. en fin term: Public Private Partnership. Viltförvaltningen i egenskap av aktör i den medelbara offentliga förvaltningen har redan länge arbetat på i stort sett just samma grund och Finlands viltvårdscentral fortsätter enligt den modellen. Nu har vi ändå möjligheter att korrigera det nuvarande systemets grundlagsenliga fallgropar och redan på lagnivå försäkra oss om att alla principer för god förvaltning är en del av Finlands viltvårdscentrals verksamhet. Hur skulle du beskriva projektet? ­ Projektet har inte varit lätt, tvärtom rätt så arbetsdrygt. Att skapa en gemensam bild av en organisation som inte ännu existerar kräver sin tid. Det fodrades ifrågasättande, nya idéer, diskussioner och debatter. Till beredningen har hört många möten, t.o.m. hårda förhandlingar, men samförstånd har uppnåtts och allas tålamod har belönats. Stort tack till alla som med sin insats har medverkat till att den här processen har nått fram till sitt nuvarande skede. Vägen är ännu lång till det slutliga målet, men de stora linjerna har redan dragits. n HIRVENMETSÄSTYSALUE vuokrattavana Kouvolan Anjalankoskella Tarjoamme Halla-Sippolan tilasta noin 4000 ha:n alueen vuokrattavaksi hirvenmetsästykseen. Vuokra-aika on kolme hirvenmetsästyskautta. Alue on mukana yhteislupa-alueessa. Alueella on käytössä asianmukainen lahtivaja ja laavu. Alue on aikaisemmin ollut edustusjahtikäytössä ja sinne on rakennettu asianmukaiset passialueet ja hirvitorneja. Vuokratarjoukset jätettävä viimeistään 30.6.2010. osoitteella UPM-Kymmene Oyj, Norrgård, PL 32, 37600 Valkeakoski Lisäinformaatiota antaa Leif Norrgård puh. 0204 16 4646 12 l Jägaren l 3 l 2010
• TOIsTUMATON TIKKA-TARjOUs! 2010 jAHTIpAKETTI sIsälTää: · tikka t3 hunter .308 tai tikka t3 lite stainless .308 luodikon · burris fullfield ii 3-9x40mm tähtäinkiikarin · optilock jalustan ja renkaat. (musta tai rosteri) · tikka asepussin ja asehihnan · saatavilla liikkeistä toukokuusta lähtien 999 Rajoitettu erä! TIKKA T3 TIKKA T3 jAHTIpAKETTI 2010 HUNTER .308 lITE sTAINlEss .308 SAKO OY, PL 149, 11101 RiihimäKi SAKO FiRST CLASS KAuPPiAAT LöYdäT OSOiTTeeSTA www.SAKOSuOmi.Fi REdEfININg yOUR ExpEcTATIONs Of A RIflE.
• Anna-Liisa Toivonen, VFFI Varför jagar män? - Kvinnor jagar av andra orsaker På hobbyfronten står det sannerligen inte stilla. Mängden fritidsintressen som man kan ägna sig åt bara växer och möjligheterna att syssla med sina intressen växer även de. Utbudet blir bredare och större. Möjligheterna till fritidsintressen verkar växa i snabbare takt än den tillgängliga fritiden - om dessa två ens går att jämföra med varandra. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har gjort en undersökning av "jägarprofilen", det vill säga en enkät där det frågades efter varför jägare jagar. l Jägarkåren har under en lång tid varit sta- digt stadd i tillväxt. Efter en minimal svacka - eller kanske var det bara en platå ­ verkar antalet jägare ha stabiliserat sig på nivån 308 000, det vill säga en betryggande bit över 300 tusen. I proportion till befolkningsmängden är detta internationellt sett en stor mängd, faktiskt den största i Europa! Den höga andelen jägare visar också att jakten är ett uppskattat och respekterat fritidsintresse. Alla former av friluftsliv och naturintressen ligger jägarna varmt om hjärtat. En väldigt stor del av jägarna sysslar också med fiske, men även andra former av naturen som hobby attraherar jägare. Ändå verkar jägarna finna tid att ägna sig åt sitt intresse. Hälften av jägarna håller inga mellanår utan jagar varje år. Dock uppger över hälften av dem som svarat att de har lagt ner mindre tid än vanligt på jagandet och gärna skulle ägna mer tid åt det. För de unga jägarna är viltet någonting mycket viktigare än det är för de äldre jägarna. Utsikterna till vilt viktiga Vid det här laget är det något av en kliche att påstå att jägarna inte skulle betrakta det nedlagda viltet som avgörande viktigt för jagandet. Att viltet inte är mer än en bisak. Jag skulle trots allt ändå tro att jägarna uppskattar sitt byte när det väl är fällt och att de tillreder det i köket med största omsorg. När vi i enkäten specifikt frågade om den här saken uppgav över 60 % av jägarna att det är av liten eller ingen betydelse om de lyckas fälla ett vilt. På den här frågan var spridningen hos svaren liten, eftersom inalles 74 % av jägarna var av den åsikten att det var viktigt eller ganska oviktigt att fälla ett Klaus Ekman 14 l Jägaren l 3 l 2010
• vilt. Kvinnorna var däremot aningen mer målinriktade på viltet än männen. Över hälften av damerna uppgav att det är viktigt för dem att fälla viltet, mycket viktigt eller avgörande viktigt. För de unga jägarna var viltet klart viktigare än för de äldre jägarna. Klart fler än hälften av jägarna som var yngre än 40 uppgav att viltet var viktigt, mycket viktigt eller avgörande viktigt. De svarande ombads att rangordna de faktorer som drev deras intresse för jakt. Som det viktigaste och klar etta kom jakten som ett sätt att komma ut och njuta av naturen. Över 95 % av jägarna uppgav detta alternativ som viktigt, mycket viktigt eller avgörande viktigt. För damerna var "njuter av naturen" en ännu viktigare faktor än för herrarna. Också kategorin jägare yngre än 40 upplevde "njuter av naturen" som en starkare faktor än de äldre jägarna. Ett av svars alternativen som erbjöds var reglering av djurstammarna. Det här motivet hamnade emellertid långt ner på popularitetsskalan. Ändå ansåg nästan två tredjedelar av jägarna att reglerandet av djurstammarna var ett viktigt, mycket viktigt eller avgörande viktigt motiv. För de tillfrågade jägarna var det alltså viktigare att njuta av naturen än att ingripa i naturen och påverka den. jägargemenskapen ett ännu viktigare motiv än för de äldre. Över hälften av damerna uppgav att det är viktigt för dem att fälla viltet, mycket viktigt eller avgörande viktigt. Kondition och hälsa Enigheten var stor när det sedan gällde det nästviktigaste motivet att jaga. Alla kategorier av jägare ­ herrar och damer, äldre och yngre ­ satte värde på jaktens betydelse för hälsan och konditionen. Så mycket som en fjärdedel av de svarande betraktade detta som ett avgörande viktigt motiv medan över 60 procent betraktade det som viktigt eller mycket viktigt. Men väl framme vid det tredje viktigaste motivet uppstod en klar skillnad mellan herrarna och damerna. Herrarna satte nämligen ett klart större värde på samvaron med andra jägare än damerna gjorde. Karlfolket upplevde att gemenskapen med vänner som delar jaktintresset är ett viktigt skäl att jaga och att jakten ger dem precis den sorts gemenskap som de vill ha. För de yngre jägarna är Hundarna en ingång för damerna För damernas del utgjorde hundarna en vanligare ingång till jakten än för herrsidan. Hela 35 procent av damerna betraktade nämligen hundarna som ett avgörande viktigt motiv för att börja jaga. Ungefär hälften av alla kvinnor som jagade hade en eller flera egna hundar. På herrsidan var det bara en knapp tredjedel som ägde en jakthund. Kvinnorna utgjorde 6,4 procent av hela jägarkåren, men hela 9,4 procent av kategorin jägare som äger hund! Också den sociala kontakten med andra människor är någonting som uppskattas och uppmuntrar till att börja jaga. Möjligheterna att träffa andra människor i jaktliga sammanhang tilltalar karlfolket aningen mer än kvinnorna och de unga klart mer än kategorin jägare över fyrtio. Att få leva ut sin jaktinstinkt upplevdes som ett ungefär lika viktigt motiv. För damerna var jaktinstinkten en ovidkommande faktor , även om den upplevdes som viktig bland de unga jägarna. En önskan om att få vara ensam verkade inte heller vara något motiv som uppmuntrade jaktintresset. Det var närmast i kategorin jägare under 40 som detta ansåg det vara någorlunda viktigt. Viltet är inte ekologiskt För damerna är det en viktig aspekt att viltet är mat som hämtas direkt från naturen. Kvinnorna sätter ett mycket större värde på det här än männen. De unga jägarna är dessutom klart mera medvetna om betydelsen av "rena" vilträtter än kategorin jägare över 40. Noga räknat förhåller det sig dessutom på det viset, att viltet inte kan betraktas som ekologiskt eftersom begreppet är reserverat, så att säga. Officiellt avses med "ekologiskt" växtodling, husdjursuppfödning samt förädling och marknadsföring av livsmedel under övervakade former och som följer vissa avtalade metoder. Vid utvecklandet av naturenlig matproduktion är utgångspunkten att odlingen och djuruppfödningen sker ekologiskt. Begreppet ekologisk förknippas i första hand med produktion och vidareförädling av livsmedel. Begreppet håller dock på att få ett utvidgat användningsområde. Också produktionen och förädlingen av exempelvis fiberväxter och textiler kan vara ekologisk. Till och med skönhetsprodukter kan vara det. För mera info om det ekologiska se adressen luomu. fi (med information enbart på finska). Poängen i det här resonemanget är alltså att viltet inte kan kallas ekologiskt eftersom det utgör en del av naturen och hämtas direkt därifrån. Om vi jämför jägarnas motiv för att syssla med jakt i den här enkäten, som handlade om året 2008, med den föregående enkäten som gjordes fjorton år tidigare, ser vi att resultaten i det stora hela sammanfaller. Inte heller då var fällandet av viltet jaktens mål och mening. De viktigaste incitamenten för att jaga var att få uppleva naturen, komma loss från vardagen, koppla av och vara tillsammans med andra jägare. Visserligen kan det förhålla sig så, att de som formulerade frågorna med färdiga svarsalternativ bara lade färdiga ord och uttryck i munnen på dem som svarade. De populäraste driv- krafterna bildar det oaktat en helhet som har förändrats väldigt litet sedan föregående enkät. Traditioner, skytte, fotografering... I enkäten om jägarprofilen gavs det tio färdiga svarsalternativ på frågan om varför jägaren jagar. Dessutom fanns det möjligheter att lägga till egna personliga motiv. Somliga jägare uppgav som motiv skogsskötsel, viltvård och titta på naturen. Jakten betraktades som ett intresse som förenar familjer och som respekteras och som hålls igång bland annat för att traditioner förpliktar. Jakten gynnas också av intressen som står jakten nära och som stärker varandra. Även om skytte på en bana är någonting helt annat än skytte på jakt så förstärker de båda varandra. Också fotograferingen är ett intresse som står jakten nära och som kan öppna vägen till jagandet. Den som strövar i skog och mark och stöter på postkortsvackra landskap kan ta vara på ljuset just då och där. Allt som oftast får vi se lysande exempel på tidningen Jägarens sidor hur de här naturintressena samverkar och förstärker varandra. l Naturvård för jägare Fällor: - Ka-Nu-fälla - Universal(nät)fälla för mårdhund - Kaninfälla - Nätfälla för mink - Gävleborg minkfälla - Jalmarfällan för NYHET! mink och mård Saltstenar: Knz Wild (6,60 /st), Knz Standard (4,50 /st) Viltåkerfrö: - Hirvi Diana 1kg - Hjort-Rådjur Diana 3kg - Diana foderraps 1kg - Foderoljerättika 3kg Se alla fröer och fällor på www.erakontti.fi PRISERNA INKL MOMS 22% (saltstenarna moms 12%) Frakten faktureras separat. Mejla din beställning till: erakontti@erakontti.fi eller ring tfn: 0104409410 Oy Eräkontti Ab, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki 230 /st 69 / st 69 / st 29 / st 50 / st 59,90 /st 112 st /pall, be om offert! 112 st /pall, be om offert! 16 / påse 25 / påse 8 / påse 32 / påse Jägaren l 3 l 2010 l 15
• Det avgörande sista steget nä Beställ genast JahtiJakt Camo Ett noggrant designat camo-mönster för den nordiska naturen JahtiJakt Camo-stället har camomönster designat av konstnären, jägaren Kimmo Takarautio. Färger och former i tyget är noggrant anpassade för den nordiska naturens färger och vegetation. I Camo ­stället kan jägaren eller friluftaren smälta in i naturens färger och former bättre än med vanliga camo- och terrängmönstrade ställ samtidigt som han kommer obemärkt närmare sitt mål. Andningsförmåga och vattentäthet av absolut högsta klass Andningsförmåga > 11.000 g / m2 / 24h* Vattenpelare > 10.000 mm* JahtiJakt Camo-membranställets AIRTEX2 -membranet i Camo-stället har en direkt laminering på ställets yttertyg. Stället är lätt och det TEFLON-behandlade yttertyget blir inte vått. Ställets alla sömmar är vattentätt tejpade. Andningsförmågan i AIR-TEX2-membranet är överlägset och stället behåller sin lätthet även vid regn. -luktspärrsteknologi förbättrar tydligt jägarens omärkbarhet I många jaktsituationer strävar man att minimera villebrådet vittring av jägaren. SCENTECH-teknologin i JahtiJakt Camo-stället förhindrar lukt från människokroppen att tränga ut genom ställets yttertyg så att villebrådet kan få vittring. SCENTECH-teknologin grundar sig på de silverpartiklar som finns i tyget som växelspelar med svett från huden. Jägare har alltid förstått behovet av att röra sig obemärkt. Camo-ställets mönster bryter ner jägarens konturer och djuret kan inte gestalta den som rör sig. Djuret blir oftast inte rädd även om den har identifierat rörelse. Skyddad ventilering Ventilering under armar och vid höften med nätskydd, som förhindrar bl.a. mygg och älgflugor att tränga in i stället. Justeringar som garanterar komfort Jackan har en dubbelriktad dragkedja framtill samt åtdragning vid nederkant och midja. Byxorna har en lättanvänd trepunktsjustering som garanterar komforten. Byxben med slitskydd och åtstramning som följer benets naturliga rörelser. Vattentät AIR-TEX2membranhuva Avtagbar, andande och vattentät AIR-TEX2-membranhuva med formbar skärm. Huvan har justeringsmekanism som garanterar komfort. Även löstagbar Rikligt med fickor I JahtiJakt Camo-stället finns det tillsammanlagt rentav 16 rymliga fickor för jägarens alla viktiga saker. Funktionaliteten i fickorna är noggrant utvecklat och testat. Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 Kundtjänst Mån-Fre kl 8-18 Erätukku-butikerna: Esbo · Vanda · Åbo · Reso · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg * Samtalskostnader inkl. Moms 22%: fastnät 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, mobiltelefon 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/min.
• rmare villebrådet ­ -membranstället! Förmånspaketets värde Du betalar endast Du får ett närapå osynligt toppmembranställ samt ett stort förmånspaket: JahtiJakt camo-membranstället 279,00 mProdukter i förmånspaket: o-me ägm 1. MicroDry Camo-underställ 29,90 rl kt Ca htiJa är ett öve e 2. JahtiJakt Camo-fleece 39,90 Ja t g 3. JahtiJakt Camo-hängslen 16,90 ställe gcamofla bran n 4. Camo-keps 14,90 terrä 380,60 279,00 set Ta vara på förmånen, beställ genast! 1.Scentech Camo-underställ 2. Camo-fleece Snygg Camo-mönstrad fleecejacka för skiktklädsel och fritid. Elastiska och hållbara Camo- 3. Camo-hängslen + FÖRmÅNSPAkET AST END JAhTIJAkT CAmo -mEmBRANSTÄLL Fuktförflyttande, behagligt Camo-mönstrat MicroDryunderställ för skiktklädsel med bra kvalitet. Värde 39,90 mönstrade hängslen. Starka läderhållare och knappförslutning. Värde 29,90 Värde 16,90 279 + LEVERANSkoSTNADER Värde 14,90 Genomtänkta förvaringsutrymmen Stället har vattentäta fickor (även stänktät dragkedja) för bl.a. radiotelefon, mobiltelefon och GPS. Under jacklisten finns fickor med genomdragning för telefonsladdar. Beställningskupong Tilauskuponki Ja, jag beställer ______st JahtiJakt Camo-membranställ mot postförskott till priset 279 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Camo-membranställets förmånspaket som innehåller 4 produkter. Erätukku Erätukku maksaa betalar postimaksun portot Beställarens underskrift Namn adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer (för under 18 år förmyndarens underskrift) EräTuKKu Erätukku Jägaren 3/10 Längd (cm) ID 5013247 Tunnus 5013247 90003 svarsFÖrsäNDELsE 90003 vasTausLähETys vikt (kg) Midja (cm) Liityn samalla ilmaiseksi utan Jag ansluter mig samtidigt Erätukku-Klubiin ja saan uusimmatfår kostnad till Erätukku-klubben och tarjoukset suoraan sähköpostiin. min de nyaste erbjudandena direkt till (*Merkitse sähköpostiosoitteesi kuponkiin.) e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) ställ+paket 1 ställ+paket 2 ställ+paket 3 ställ+paket 4
• Text och bild: Visa Eronen, tf jaktchef, Nylands jaktvårdsdistrikt Allmänna vatten och skär i havet ­ också sydfinländare har jakträtt Den som tänker sig ut på havet för att jaga behöver en sjöduglig båt, en stor dos sjövett och planering. Dessutom är det aldrig fel att göra de första resorna i sällskap med en erfaren jägare. Håll därtill i minnet att med rättigheterna följer även skyldigheter; utnyttjandet av rättigheterna får aldrig gå ut över naturen eller andra som rör sig i skärgården. I den här artikeln tänker jag bjuda på några goda råd för en lyckad jaktfärd. l § 7 i jaktlagen ger i princip var och en som för vilkas del besittningen inte har överlåtits till någon, har varje i Finland fast bosatt person rätt att jaga." Alltså inom Finlands ekonomiska zon. Förutsatt förstås att viltvårdsavgiften är betald. Dessutom stadgar 24 § i jaktlagen följande: "På obebodda utskär i havet får den som har rätt att jaga på vattenområdet bedriva sjöfågeljakt från land på öppen strand som tillhör någon annan". Den här nyttjanderätten för alla finska jägare står alltså med dessa ord förankrad i vår jaktlag. är stadigvarande bosatt i Finland möjligheter till fina jaktupplevelser i skärgården, ute på oräkneliga öar och skär och havets väldiga vattenvidder. "Inom allmänt vattenområde på havet och på sådana holmar och skär inom ett allmänt vattenområde vilka tillhör staten och 18 l Jägaren l 3 l 2010 Jaktområdena utritade på utflyktskartan Men även om den hugade jägaren förfogar över en sjöduglig båt och en tillräcklig dos sjövett återstår innan han ger sig iväg att ta reda på var någonstans de lovliga jaktområdena ligger. Ända tills för några år sedan var det förenat med svårigheter att på vissa havsområden ta reda på var någonstans de lovliga jaktområdena låg. På grundkartorna finns gränserna för allmänna vattenområden utsatta, men på sjökorten saknas den här informationen av någon okänd orsak. Läget har blivit betydligt bättre sedan Forststyrelsen för några år sedan öppnade sajten utflyktskarta.fi på nätet. På den här karttjänsten finns inte bara de allmänna vattenområdena utritade utan också naturskydds områdena med eventuella begränsningar i rätten att röra sig där. Det är klok politik att inför varje jaktfärd gå in på karttjänsten och kontrollera att det fortfarande är lovligt att jaga på det tilltänkta jaktområdet. Förändringar på jaktområden beror i allmänhet på att något nytt naturskyddsområde har grundats eller på att ett befintligt område har utvidgats. Också naturskyddsområdens begränsningar i rätten att röra sig där uppdateras allt emellanåt, vilket brukar ha återverkningar på jakten i området.
• En reservplan i bakfickan Den som tänker sig ut på jakt gör klokt i att ha en reservplan i bakfickan. När det handlar om jakt på allmänna vattenområden går det inte med säkerhet att veta om det utsedda området kommer att vara ledigt. Men den som har en färdig plan B behöver inte avblåsa hela jakten även om det tilltänkta skäret skulle visa sig vara upptaget. När du börjar titta närmare på ett mål som verkar lämpligt för jaktresan finns det några saker som du ska kolla upp. För det första måste stället ligga inom gränserna för ett allmänt vattenområde. För det andra: om det handlar om en ö eller ett skär så får besittningen inte vara överlåten till någon. På utflyktskartan räcker det med ett knapptryck för att kontrollera saken: vid de allmänna vattenområdena och allmänna skären finns det en inforuta där det står att området är ett allmänt vattenområde. Om den här informationen inte dyker upp så är området överlåtet till någon annan, alternativt har du klickat på fel länk. Men jaktlagens 24 § formulerar ett undantag i den här klara och tydliga regeln. Med stöd av den här paragrafen får den som har rätt att jaga på det omgivande vattenområdet även bedriva sjöfågeljakt från land på öppen strand på obebodda öar i den yttre skärgården. Med stöd av den här paragrafen går det alltså att bedriva sjöfågeljakt utan särskilt tillstånd på en del av de öar och skär som ligger på allmänt vattennområde och vilkas besittning är överlåten på någon annan. Kommen så här långt i checkandet ska jägaren dessutom kontrollera att det är tillåtet att röra sig i området och att jakten inte är förbjuden med stöd av naturskyddslagen. Beträffande försvarsmaktens skjutområden och farliga zoner finns informationen på text-TV. På sajten utflyktskarta.fi går det i en handvändning att få klarhet i eventuella förbud att röra sig i olika naturskyddsområden. Samma inforuta som berättar om området i fråga är ett allmänt vattenområde upplyser också om eventuella förbud att vistas där. Områdena där det är förbjudet att röra sig är dessutom utmärkta på kartan med ett rött raster. Däremot framgår det inte av utflyktskartan om det råder jaktförbud i ett naturskyddsområde. I regel är det inte tillåtet att jaga i ett sådant, men det finns gott om undantag från den här regeln. Enklast löser man problemet genom att helt enkelt utgå från att det inte är tillåtet att jaga där, och söka sig till ett annat ställe att jaga på. Den som ändå är beredd att göra sig en smula besvär kan ta reda på hur fredningen är formulerad. De färskaste fred- ningsbestämmelserna kan man kolla upp i Forststyrelsens databas genom att ringa jaktplaneraren. För de äldre skyddsområdenas del finns informationen inte alltid i någon databas utan måste grävas fram ur myndigheternas, som NTM-centralernas, arkiv. Välj stället där du tänker jaga så, att du inte stör fåglar som häckar. Varken skräpa ner eller störa i naturen Var och en som jagar bör också begripa att vara aktsam med vår värdefulla havsnatur. Allt som ryms med i båten på vägen ut får också plats på vägen tillbaka. Det behövs mer än en mansålder för att tomma hagelpatroner och ölburkar ska förmultna. Åsynen av kvarlämnat sådant bråte i vår vackra skärgård får mången att se rött - oavsett i vilket ärende man rör sig ute i havsbandet. Undvik i det längsta att störa friden i naturen. Lämna fågelkolonierna i fred och ta en generös omväg kring dem. Juni när jakten på gudingarna, det vill säga ejderhanarna, börjar är en känslig tid i häckningen för många fåglar. Välj stället där du tänker jaga så, att du inte stör fåglar som häckar. Även den som jagar med hund ska ta hänsyn till fåglarnas behov av häckningsfrid. Det är tillåtet att använda en apporterande hund, men hunden ska hållas så att den inte kommer åt att störa fåglarna. Jaktlagen tillåter alltså jakt på allmänna vattenområden och dito holmar och skär, men ger ingen rätt att bygga några konstruktioner, varken för jagandet eller något annat ändamål. Byggandet av exempelvis en vettaskåra kräver alltså ett tillstånd. Dessutom borde alla och envar begripa att inskränkningar i rörelsefriheten som införts med stöd av naturskyddslagen är till för att efterföljas. Det här är saker som borde vara självklara för så gott som alla som jagar, men lika fullt hör man allt emellanåt om jägare som har farit hänsynslöst fram i vår enastående skärgårdsnatur. En del av de fulheter som lastas på jägarnas konto är de kanske oskyldiga till, men det är klart som korvspad att det räcker med några få hänsynslösa personer för att ställa till med väldigt mycket. Det finns människor som gärna använder uppdagade övertramp som argument för att införa begränsningar i jakträtten på havsområdena. I synnerhet på hösten utgör jägarna och fiskarna den största användargruppen som nyttjar de allmänna vattenområdena. Det är oerhört viktigt att vi jägare tar väl hand om vår känsliga skärgårdsnatur så vi inte sätter vapen i händerna på dem som vill smutskasta oss. l Så använder du utflyktskartan på nätet Den som gör sig besväret att sätta sig in i hur Forststyrelsens utflyktskarta på nätet fungerar upptäcker ett mycket användbart verktyg. Dessutom går det enkelt att skriva ut kartor i önskad skala åt sig för den planerade jakten på ett lovligt område. Jakten och de allmänna vattenområdena på utflyktskartan Gå in på adressen www.utflyktskarta.fi. Gå vidare till: - uppe i högra hörnet finns rubriken Kartlager - klicka för: service för friluftsliv, jakt och fiske, skyddsområden och utflyktsmål samt kommun Du öppnar den önskade länken genom att vänsterklicka en gång med musen. Genom att bläddra i inforutan får du veta om området är ett allmänt vattenområde eller ett naturskydds område och om det finns begränsningar i rätten att röra sig där. På kartan markeras allmänt vattenområde med ett blått raster medan områden med begränsningar i rörelsefriheten är märkta med ett rött raster. Naturskyddsområden är utmärkta med grönt. Du kan röra på kartan genom att dra den med musen. Uppe till vänster hittar du funktionen för att byta skala på kartan. Metsästäjä l 3 l 2010 l 19
• Text och bild: Riitta Malve Renhållningstalko på paradisö En okänd fågeljägasin åsikt genom att skjuta till måls på den här infotavlan. re har demonstrerat L l Långören ligger ungefär sex kilometer För den som spanar i motljus på några sjömils håll ser den långssmala ön Långören faktiskt ut som ett spökskepp vid horisonten. Vi låter oss lockas närmare. Spökskeppets skrov visar sig vara åsryggen på ön och seglen en rad vindpinade rönnar. Vi tar i land på en ö i Finska viken med en sällsynt särpräglad personlighet! rakt söderut från Emsalö, som i sin tur ligger söder om Borgå. Mitt ute på öppna havet. Omgiven av klippor och skär, med enorma mängder sjöfågel som sällskap. Somliga fåglar häckar där medan andra rastar under sträcket söderut eller norrut. Ön är en ås som välver sig ur havet som en knappt hundra meter bredd och halv kilometer lång rygg som i nordändan smalnar av tills den försvinner i havet. På sydstranden hittar vi låglänt mark som ligger skyddad innanför klippor och grynnor. Där håller vadare gärna till. Att stiga i land på Långören hör inte till det lättaste på grund av dyningarna och de steniga stränderna. När vinden friskar i är det inte ens att tänka på, att ta i land på ön eller åka därifrån. Men ett besök vid lugnt väder är alla gånger värt besväret. Långören med omgivande vattenområden är ett statligt naturskyddsområde där jakt är tillåten på hösten. När fredningstiden löper ut i mitten av juli når blomsterprakten på ön sin kulmen i blåviolett, rött och gult, och fortsätter långt in i augusti. Blommorna lockar till sig fjärilar och trollsländor. Och när vinden mojnar får måsarnas skrin och ändernas snattrande sällskap av insekternas surrande. Dessutom vill jag särskilt nämna det speciella, jämna ljuset på ön som uppstår när ljuset återkastas från stenarna och vattnet. Men inte ens paradiset är fullkomligt. Det sorgliga på Långören är nedskräpningen, som sticker en i ögonen vid ett närmare betraktande av terrängen. Här på de vackra stränderna ser skräpet ännu förfärligare ut än det gör i tätorter. Ön Långören består av en ås som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Här lämnar havet gärna sitt drivande skräp på stränderna. Här ligger det säckvis med patronhylsor som har samlat sig under en lång tid. Vi har fåglarna att tacka för blomsterprakten i augusti. Skräpet skadar fåglarna Även om merparten av skräpet har burits dit av havet så förfulas naturen också av gästande människor som lämnar soporna efter sig. Kan det förhålla sig på det viset att all metall, plast och glas som drivit hit ända från Östersjön och landat i Långörens famn gör oss människor likgiltiga? Resonerar folk som så, att eftersom stället ändå ser skräpigt ut så gör det inget om vi lämnar vårt bråte vid brasplatsen eller låter ölburkarna ligga kvar uppe på åsen. Är det därför som det ligger tomhylsor i terrängen och en vindtrasad presenning hänger och flaxar mellan träden? Det är ändå så sällan som folk stiger i land här och fåglarna gnäller inte för lite skräp. Men så är det inte alls. Även om nedskräpningen mest är en estetisk fråga så lider djuren definitivt av det. Fåglarna kan fastna i presenningstrådarna och skära sig på glasbitarna. Som en jägare från orten konstaterade så hör visserligen drivveden havet till, men det industriella skräpet får skyllas på människors attityder. Betraktat ur ett fågeljaktsperspektiv är denne jägare bekymrad över sakernas tillstånd. Gnälla hjälper inte I somras var det en båtburen person som steg i land, plockade ner den trasiga presenningen från rönnarna och tog den med sig därifrån. Han lade förstås märke till allt skräpet, men också till den ovanligt stora förekomsten av fjärilar, och underrättade Forststyrelsen om saken, som ju har hand om öarna i statens ägo. Utmärkt! Det var ett eget initiativ som undertecknad tänker lära sig av i stället för att sitta och gnälla om skräpet! Samma initiativrika person föreslog också en städning av ön på talko. På ortens sjöbevakningsstation är man medveten om att det finns nedskräpade stränder överallt i den yttre skärgården och på andra ställen där stränderna är obebyggda. På Nylands miljöcentral, där det finns erfarenhet av städning på öar i friluftsbruk, gör man bedömningen att stränderna behöver städas med ett par års mellanrum eftersom havet oavbrutet levererar mera bråte. Hur ska vi då gå till väga för att plocka skräpet på Långören och andra svårtillgängliga platser? Förslagsvis kunde någon organisation föra ut plastsäckar, i vilka vi som besöker ön ­ campare, fågelskådare, jägare, fiskare - kan lägga bråtet. I slutet av sommaren skulle sedan någon komma efter säckarna. Den som hämtar skräpet kan samtidigt riva upp de vresrosor som har funnit vägen dit innan de tar över hela ön. Kan det kanske hittas något företag som är villigt att sponsra båttransporterna för en trupp intresserade strandstädare? Uppgiften kunde vara av intresse för skolor, föreningar, arbetsplatser och friluftsfolk. Nedskräpningen är ju när allt kommer omkring resultatet av vår egen livsstil. l 20 l Jägaren l 3 l 2010
• kaliiperi 4,5 mm tai 5,5 mm John Sykesin suunnittelema. kaliiperi 4,5 mm tai 5,5 mm paketti 899¤ paketti BSA ULTRA Huippulaadukas paineilmakivääri! · paljon ominaisuuksia: äänenvaimennin, täydellä säiliöllä noin 35 laukausta, MMC ­viritysmekanismi, paineen säätömekanismi · pituus 82 cm, piipun pituus 30,5 cm, lähtönopeus 251 m/s, paino 2,7 kg · paketissa: 399¤ Ultra, tähtäinkiikari 3-9x40, kiikarijalat ja paineilmapumppu Laadukas jousikäyttöinen Tactical ­tukilla varustettu ilmakivääri. · paljon ominaisuuksia: äänenvaimennin, tarkkuuslaukaisu, MaxiGrip ­ kiikarikisko · pituus 95 cm, piipun pituus 37 cm, paino 3,0 kg, lähtönopeus 305 m/s · paketissa: XL Tactical, tähtäinkiikari 4x32 ja kiikarinjalat NEW BSA T10 Scorpion Tactical, täydellinen ilmakivääri! Saatavana myös puutukilla! · äänenvaimennin · 10 paketti 979¤ koko piipun pituudella patruunan lipas ja säädettävä liipaisin · tilava ja tehokas painesäiliö, 25 laukausta täydellä teholla. · pituus 103 cm, piipun pituus 47 cm, paino 3,3 kg, lähtönopeus 305 m/s · paketissa: T10, tähtäinkiikari 3-9x40, kiikarinjalat ja paineilmapumppu JSB, optisesti tarkastetut korkealaatuiset ilmakiväärin tarkkuusluodit. Valikoimasta löydät myös erityisen hyvin pidemmille etäisyyksille ja korkeammille lähtönopeuksille soveltuvia luoteja. Oheinen kasa on ammuttu BSA T-10 Scorpion ilmakiväärillä 50 metristä JSB Heavy 4,52 mm luodilla. Saatavana myös polymeerikärjellä varustettuja Skenco/JSB Predator ­luoteja kaliiperissa 4,5 ja 5,5mm. Kysy lisää jälleenmyyjältäsi! Ruger AirHawke Elite · kaliiperi paketti 339 ¤ 279¤ Tarkkuustukilla varustettu monipuolinen ilmakivääri. · paketissa: 4,5 mm, pituus 114 cm, lähtönop. 250 m/s. Elite, Ruger 3-9x40 tähtäinkiikari, kiikarinjalat, venttiloitu perälevy, säädettävä liipasin, automaattinen varmistin ja vaimennin. paketti Moving Range 2000 IK-ampumarata FUN 545 ¤ 2x75 cm kisko, 220V moottori · mitat: 1500x300x240mm, paino 4,5 kg · nopeus ja pysähtymisaika portaattomasti säädettävissä · Ruger AirHawk ja BlackHawk · AirHawk -ilmakiväärissä on puinen tukki ja paketti BlackHawk:ssa synteettinen. Kaliiperi 4,5 mm, pituus 114 cm, lähtönop. 250 m/s. maahantuoja: · paketissa: ilmakivääri, Ruger 4x32 tähtäinkiikari, kiikarinjalat, kuminen perälevy. 239¤ Lisävarusteet: 75 cm jatkopala,"Pop-Up" -taulupidike ja tauluja Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Tarjoushinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2010 asti. Jägaren l 3 l 2010 l 21
• Juha Immonen , projektipäällikkö, Tornator Oy Den som under mendörestid kör på en väg som väntar på iståndsättning åstadkommer lätt skador för flera tusen euro! skadorna på vägar uppstår på just sådana vägavsnitt som ska iståndsättas och där lagret av grus eller kross fattas. Den som under menförestid kör på en väg som väntar på iståndsättning åstadkommer lätt skador för flera tusen euro! Men också i sådana här fall är det ofta svårt att stänga av en väg för trafik. Ofta är det av säkerhetsskäl helt enkelt inte möjligt att förbjuda trafik och stänga av vägen. Dessutom kan en vägstomme som frusit under vintern hålla för trafik, till och med för timmerbilar, utan att det uppstår några skador med negativa effekter för iståndsättandet. Vilket igen kan skapa en illusion av att vägen är farbar trots att den inte håller för trafik under sommarhalvåret. Delvis kan kanske den här ovetskapen hos bilförarna botas genom att sätta upp skyltar som tydligt märker ut de svaga vägavsnitten. Nyttjandet avvägnätet ett privilegium för jägarna I regel inkluderar jakträtten i ett område även rätten att använda de vägar som finns där. Men rätten att använda vägar inkluderar i sin tur skyldigheten att utnyttja vägarna förnuftigt. För markägaren innebär vägnätet ofta den största enskilda investeringen på gården. väg som håller för virkestransporter ungefär 7000 euro per kilometer. Var och kan sedan själv räkna ut vilken jätteinvestering som markägaren kostnadsfritt ställer till jaktföreningens förfogande! Tjällossningen på våren innebär i tid räknat en väldigt kort parentes i framkomligheten. Däremot kan de skador som trafiken orsakar på vägen under menförestiden vara svårare att reparera. Beroende på vårens tidtabell brukar tjällossningens besvärligaste fas vara i mellan två och fyra veckor. Ur jaktlig synvinkel brukar vägbehovet i april-maj vanligen handla om bäverjakt och 22 l Jägaren l 3 l 2010 l I dagsläget kostar byggandet av en skogs- följaktligen är behovet väldigt litet . Några andra behov av skogsbilvägar har jägarna knappt alls under den tiden på året. På problematiska platser kan det vara klokare att ta sig en funderare på alternativa sätt att ta sig ut till jaktmarkerna. En skidtur eller fotvandring på några kilometer brukar göra jakten ännu trevligare samtidigt som jägaren slipper oroa sig för att bilen ska bli skadad. Om hösten är regnig kan det vara klokt att även då hålla ett öga på vägarnas skick och kanske avstå från att köra på de känsligaste vägavsnitten. Vägstommen klar men inte körbar Vägbyggen och iståndssättningar sker ofta i två skeden. Vanligen byggs vägstommen, dikena och trummorna i slutet av året innan vintern börjar. Sedan får vägstommen ligga till sig över vintern och följande sommar läggs ett lager grus eller kross ovanpå. Meningen med skiktet av grus eller kross är att bilda ett lager som bär och kan sladdas. Det gör vägen lättare att underhålla samtidigt som livslängden ökar. De största Väghållning kostar Det är inte bara byggandet av skogsbilvägarna som har kostat enorma summor. Det går nämligen också åt pengar till att underhålla de här vägarna. Ju nonchalantare folk kör på vägarna, desto större blir kostnaderna för underhållet. Genom att köra varsamt kan de inbesparade pengarna i stället läggas på iståndsättningsprojekt, vilka i sin tur gör vägarna trygga och farbara för de närmaste årtiondena. Till vettigt nyttjande av skogsbilvägar hör att man rättar sig efter begränsningarna för hur vägen får användas. Det hör också till god sed att stanna och plocka undan hinder, till exempel stora stenar som sticker upp efter sladdningen. Det är tanklöst att på vintern tända en brasa mitt på vägbanan. Halvbrunna vedträn som hamnar i snöslungan kan ställa till med omfattande skador. För att inte tala om när snön har smultit bort på våren. Då är brasresterna inget plus i boken för jaktföreningen! Det hör också till god sed att underrätta vägens ägare om man upptäcker någonting som äventyrar säkerheten eller om jaktföreningen har ett avvikande behov av att använda vägen mer än normalt, t.ex. för ett kommande talkoarbete. Det säger väl sig självt att ett olämpligt uppträdande inte kommer att räknas som en merit vid nästa förhandling om arrendekontraktet. Ett hänsynsfullt nyttjande av vägen är inte någon invecklad vetenskap utan handlar om att använda sunt bondförnuft. Kontakta vägens ägare och diskutera saken om du är osäker på hur mycket vägen orkar bära.. l Hannu Huttu
• Urpo Kainulainen Skogssvinet är sannerligen ett SViN! l Vad då skogssvin? Arten skogssvin finns väl inte upptagen i någon förteckning över vilt eller fredade djur, men ändå finns det här besynnerliga djuret i allra högsta grad och lämnar spår i markerna. Jägare och fiskare stöter stup i kvarten på tecken som visar att det har varit skogssvin i faggorna. Av allt att döma förekommer skogssvinet i ett rätt stort antal i hela landet, nordligaste Lappland icke undantaget. Men eftersom alla inte är helt på det klara med hur man identifierar spåren efter denna nasse, ska jag kort berätta om artens beteende och ge några säkra knep för identifierandet. Du kommer snart att inse att arten rumsterar också i dina hemknutar ­ det finns både ortstrogna populationer och strövande skogssvin. Skogssvinet sover ingen vintersömn, vilket betyder att den uppmärksamme observatören också mitt i vintern upptäcker vittnesbörd om att skogssvin varit i farten. Obehagligt fort, dessutom. Rastplatser utmed huvudvägar och vägavsnitt med breda renar är särskilt omtyckta tillhåll. I regel dumpar skogssvinet en sopsäck eller två vid vägkanten. Kanske har svinpälsen dessutom släpat dit en uttjänt teve eller ett sängbotten för att glädja de andra djuren och pigga upp det trista skogslandskapet. De intelligentaste individerna lägger dessutom gärna upp lager av rostiga oljefat i terrängen. Tråkigt nog inträffar sedan vintern och lägger sitt snötäcke över svinfilurernas markeringar i naturen. Men skogssvinet väjer inte ens för djupa ödemarker. Arten har lärt sig att vintertid följa snöskotrar i spåren. Till standardbeteendet hör att lämna tomma ölburkar och plastpåser efter sig i drivorna. Skogsnassarna är särskilt svaga för sjöar där människor pilkar. De piggnar till när dagarna blir ljusare och blir allt oförskräcktare och stökigare i sina aktiviteter. I fjol våras hände det sig vid den ensliga sjön Surnujärvi i Enare att skogssvin hade följt efter människor som transporterat sig till platsen med flygplan och snöskoter. Svinpälsarna hade fällt hundraåriga strandträd, tänt en brasa och kastat omkring sig ölflaskor kring pilkarnas läger utan att visa någon skygghet eller rädsla för de motordrivna fordonen. Tvärtom verkar de här svinaktiga djuren söka sig till mänskligt och maskinburet sällskap och trivas utomordentligt väl. På vissa orter kan skogssvin med förtjusning tillbringa flera dygn i en övernattningsstuga, förutsatt att det finns ett snöskoterspår som leder dit. Efter en sådan gästning brukar det bredvid trappan finnas en gul snösmältningszon. Det större behovet uträttar svinpälsarna, om inte precis vid stugknuten så inte heller många steg ifrån. Till yttermera visso konkurrerar uppenbarligen skogssvinet på liv och död med renen om födan. Skogssvinsspår är nämligen särskilt vanliga på avbetade renbeten. Det finns ett par dokumenterade fall i norra Lappland där skogssvinet har gett utlopp för sitt renhat. En svinpäls hade helt fräckt släpat en ihjälsvulten ren längs ett snöskoterspår tills den stötte på ett järvspår, varefter den i sitt ursinne hade slitit öronen av renen. Renskötarna hade av förståeliga skäl förtigit det inträffade för att inte stämplas som tokstollar. Men skogssvinets existens är icke desto mindre ett faktum! Dokumenterade spår av skogssvin, även ödemarksgrisar kallade, efter ett fiskeläger vid Rovijärvi i Enare. Våren med tillhörande snösmältning innebär avsevärt förbättrade möjligheter till uppskattningar av svinbestånden. Omgivningarna närmast parkeringsplatser formligen svämmar över av lämningar efter skogssvinens framfart. Skogsgrisarna karaktäriseras nämligen av en alldeles särskild vårstädningsmani, som tar sig uttryck sålunda att nassarna samlar ihop hushållsavfall av alla de slag som därefter blandas upp med ris och trädgårdsavfall samt stjälps av utmed någon skogsväg. Av avfallet att döma ställer sig arten inte heller främmande till säker sex. Också för skogssvinet är sommaren en bekymmersfri årstid med smånassar och ett nyfiket nosande ute i geografin. Utmed fiskevattnen stöter vi människor inte bara på de sedvanliga kollektionerna av ölburkar utan också på kojskrällen hopslängda av plast och lättpresenning, björkstammar som skalats på näver och påhittigt konstruerade frilandsutedass. Skogsgrisarna gillar fisk. De sprider ut bly där laxarna leker och lägger nät där fiske är förbjudet. Sen lägger polisen vantarna på näten och oskyldiga människor tvingas lösa ut sina nät med hemsnickrade bortförklaringar. Under hjortrontiden lägger skogssvinen upp landmärken på myren. Tydligen saknar smånassarna lokalsinne eftersom de vuxna grisarna hänger upp grälla plastpåsar i tallarna för orienterandet. Där som tungt maskineri har banat sig väg belamrar svinpälsarna terrängen med bränsle- och oljetunnor samt filter av olika slag. När hösten kommer slår skogssvinet gärna följe med jägare. Jag nämnde tidigare att grisarna brukar stöka till det kring lägereldar, men dessutom har arten för vana att sprida tomma hagelhylsor i vassarna kring sjöfågelsjöar. Särskilt konstnärliga svinpälsar kan ta sig före att glädja människorna genom att stapla hylsor, patronaskar och annat plastmaterial till konstverk. Skogsnasse är överraskande kreativ och kan peppra trafikmärken, vägskyltar och infotavlor med hagel och kulor. Sannolikt handlar det om ett revirmarkerande beteende. Vid kanten av fridfulla gåsmyrar bygger sig skogssvin ibland en koja eller ett vindskydd. Plötsliga skov av nattaktivitet kan ta sig uttryck i form av vrål eller skottlossning i blindo ut i nattmörkret. Det här speciella beteendet är särskilt vanligt när svinen har gått samman i flock. Älgen lockar fram rovdjuret i skogssvinets karaktär. Grisen plockar åt sig de bästa bitarna och lämnar resten av kroppen att ruttna i skogen och kalvarna att ensamma och moderlösa irra omkring. Karaktäristiskt för skogssvinet verkar vara att arten varken kan, förmår eller vill dölja sina spår. Handlar det om ett ärftligt beteende eller ett inlärt ­ eller en blandning av bägge? Tydligen borde forskarna gå till botten med problematiken och göra en kartläggning av artens själsliv. Det vore intressant att veta vad som rör sig innanför pannbenet på ett genomsnittligt skogssvin. Man frågar sig om det finns någonting vi människor kan göra för att påverka artens beteende? l (Kåseriet har tidigare publicerats i Jägaren 6/2001 och presenteras här i nyöversättning) Jägaren l 3 l 2010 l 23
• Högklassiga jaktbågar från Erätukku! JAhTIJAkT 65 LBS ComPouNDBÅGE Börja jaga med båge med en förmånlig superbåge från JahtiJakt! Bågen lämpar sig också för ungdomar och kvinnor då draglängd och kraft kan justeras utan specialverktyg. 65 pounds kraft räcker till även för jakt på storvilt. I förmånspaketet som följer med bågen finns allt du behöver! Aluminiumstomme Kraft 40­65 pound Skyttens längd 165­195 cm Bågens vikt 1,6 kg Utgångshastighet 80 m/s Vapnets längd 105 cm Förmånspaketet innehåller: 1. Optiskt 3-pinnsikte 2. Pilhylla, fallande 3. Nockläge 4. Peepsikte 5. Handledsrelease 6. 6 st. aluminiumpilar Värde 82,00 Finns även i utförande för vänsterhänta! Gäller ej slitdelar (t.ex. strängar och vajrar) GARANTI 3 åR + FÖRmÅNSPAkET ST N DA E JAhTIJAkT 65 LBS ComPouNDBÅGE hela sortimentet hittar du på adressen www.eratukku.fi 229 +PoSTuTGIFTER JAhTIJAkT 40 LBS RECuRVEBÅGE JahtiJakts recurvebåge med camomönster är ett ypperligt jaktvapen. Tack vare sin magnesiumstomme är den mycket lätt och enkel att ha med sig i terrängen. Bågen med sin enkla konstruktion är rätt val för nybörjaren inom bågjakt. Det är klart mera krävande att jaga med recurvebåge är compoundbåge, så här finns det utmaningar även för mera erfarna skyttar. Förmånspaket med allt nödvändigt på köpet! Magnesiumstomme Kraft 40 pound Skyttens längd 170­190 cm Bågens vikt 1,52 kg Utgångshastighet 47 m/s Vapnets längd 152 cm Förmånspaketet innehåller: 1. 2-pinnsikte 2. Nockläge 3. Fingerskydd 4. 6 st. aluminiumpilar Värde 40,00 + FÖRmÅNSPAkET AST END JAhTIJAkT 40 LBS RECuRVEBÅGE Gäller ej slitdelar (t.ex. strängar och vajrar) GARANTI 3 åR 149 +PoSTuTGIFTER Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 Kundtjänst Mån-Fre kl 8-18 Erätukku-butikerna: Esbo · Vanda · Åbo · Reso · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg * Samtalskostnader inkl. Moms 22%: fastnät 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, mobiltelefon 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/min.
• Högklassiga kikarsikten från Erätukku! Alla BXT-sikten har en 30 mm tub i ett stycke och linser med flerskikts ytbehandling. Alla kikarsikten har ljusstarka objektiv, siktena har också belyst siktpunkt (varierbar styrka 0-11). Black Series GARANTI 5 åR Kikarsikte Förstoring Objektivdiameter BXT-40 3-9 40 mm Mångsidigt och kompakt kikarsikte för älg-, fågel-, vildsvins- och rådjursjakt BXT-42 1,5 - 6 42 mm För storviltjakt och drevjakt. Utmärkt för korta och medellånga avstånd BXT-50 2,5 - 10 50 mm Effektivt universalsikte för medellånga och korta avstånd, utmärkt även för skymnings- och passjakt BXT-56 4 - 16 56 mm Ljusstarkt kikarsikte med höga prestanda för långa avstånd, utmärkt för skymnings- och passjakt Särskilt lämpad för Priset 119 1. Kikarringar + LEVERANSkoSTNADER 119 + LEVERANSkoSTNADER 149 169 + LEVERANSkoSTNADER + LEVERANSkoSTNADER Förmånspaketet innehåller: Förmånspaketets värde 99,00 2. Monteringsskenor för Weaver, Tikka och Sako. 3. Snabbskydd för kikarlinser. Tilauskuponki Ja, jag beställer kikarsikten st BTX-42 med postförskott till priset 119/st + leveranskostnader st BTX-40 med postförskott till priset 119/st + leveranskostnader st BTX-50 med postförskott till priset 149/st + leveranskostnader st BTX-56 med postförskott till priset 169/st + leveranskostnader st 65 LBs Compoundbåge med postförskott till priset 229/st + leveranskostnader st 65 LBs Compoundbåge (vänsterhänta) med postförskott till priset 229/st + leveranskostnader st 40 LBs recurvebågepriset med postförskott till priset 149/st + leveranskostnader Beställarens underskrift Namn adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer (för under 18 år förmyndarens underskrift) Erätukku betalar portot EräTuKKu ID 5013247 90003 svarsFÖrsäNDELsE Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Jägaren 3/10
• Text: Risto Sulkava, projektledare för lavskriksprojektet, ordförande för SLL, bild: Kari Leo MetSO - till gagn för lavskrikan, hönsfåglarna och skogsägaren K 26 l Jägaren l 3 l 2010
• K l Lavskrikans och hönsfåglarnas kullar trivs i likartade skogar. Lavskrikan, som minskat i antal i södra Finland, föredrar "riktiga" skogar som också är miljöer för i synnerhet tjäderns, järpens och ripans kycklingkullar. En lavskriksskog är som bäst ganska gammal och skägglavsrik, en moskog eller urskog vid en myrrand dominerad av gran men också med inslag av lövträd. Skogen är ofta tät med flera kronskikt eller i alla fall är buskskiktet rikligt. I en sådan "fågelskog" finns det ibland även ett dött, långsamt förmultnande trädbestånd eller så kan den övergå till en martallig myr. En sådan "riktig" skog tilltalar också en jägare, bärplockare eller den som annars bara sitter vid lägerelden. Men varför lavskrikan? Och vad för METSO? Eller hur kan man dra nytta av det? För de flesta Lapplandsbesökare är lavskrikan en bekant fågel. På hösten kommer den djärvt fram till lägerelden för att tigga en bit av lunchmackan, ibland knycker den sin andel nästan med våld. En observant vandrare upptäcker lavskrikans tysta jamande under alla årstider. Som synligast är lavskrikan under hösten när den hamstrar föda i barkhåligheter och skägglavsbollar. osedd. Lavskriksparet är hemortstroget och stannar kvar i samma välbekanta hemskog under hela sitt liv, om bara skogen förblir beboelig. Lavskrikan undviker kalhyggen och plantskogar. Lavskriksparet håller ihop tills döden skiljer makarna åt. Att hitta make är ett problem för den sydliga lavskrikan. Lavskrikan flyttar ogärna långt från sin hemort. Det är nästan omöjligt för en ung revirsökande att i samma skog möta en representant för det motsatta könet om de redan bebodda reviren ligger på tiotals kilometers avstånd från varandra. Hurdan är en lavskriksskog? Lavskriksrevirets kärnområde är vanligtvis traktens finaste urskog eller annan gammal grandominerad blandskog med varierande struktur. I lavskrikans revir utanför kärnområdet finns varierande skogar; granskog i olika åldrar, impediment, bergsskog, kärr och myrmarkslaggar, ibland även mogen talldominerad skog med underväxt av gran och skog kring mindre tjärnar. T.ex. järpen, ripan, bete är i sin tur en del av METSO. I det programmet drar man nytta av en indikatorart för skogsnaturens tillstånd, lavskrikan. Syftet med nätverket lavskrikssamarbete är att förbättra situationen för lavskrikan och samtidigt för alla andra arter i lavskriksskogarna. Att lavskrikan finns i skogen talar om att områdets natur är värdefull. Likaväl kunde förekomsten av en tjäderkull vara en indikator ­ det är frågan om samma livsmiljöer. När lavskrikan lever i skogen uppfylls sannolikt även kriterierna för det som krävs för skyddsersättningar inom ramen för METSO-programmet.Och ifall markägaren vill utnyttja ersättningarna kan fredningsreglerna anpassas så att de lämpar sig för just skyddsobjektet ifråga. Skogsägarna spelar en viktig roll. Lavskrikan i sig motiverar inte skydd av något område, men om ägaren så vill kan han med hjälp av lavskrikan dra nytta av de konkurrenskraftiga ersättningar för skydd Svårigheter i söder I Lappland går det fortfarande hyfsat för lavskrikan. Det bor fortfarande 30-50 tusen av skog med naturvärden som utbetalas under METSO-programmets aktuella period. tjädern, tretåiga hackspetten, mindre flugsnapparen, trädkryparen, många hökar och ugglor, för att inte nämna småkrypen eller moss-, lav-, och svamparter trivs i samma skogar som lavskrikan. Exempelvis rovfåglar som äter sorkar är viktiga för att de utjämnar sorkarnas täthetstoppar. De minskar skador som sorkar orsakar för skogsbruket. Av lavskrikans livsmiljöer har i synnerhet grankärren minskat kraftigt. Men var och en kan på sin hemort lägga märke till att även andra, exempelvis ganska täta blandskogar, som också skulle lämpa sig för tjäderns kycklingkullar, har minskat. Kärren och myrarna omges i sin tur av diken som utgör ett allvarligt hot för hönsfåglarnas kycklingar. lavskrikspar i Norra Finland även om beståndet har minskat. Det är inte heller mycket eftersom det i princip skulle rymmas ett lavskrikspar på varje kvadratkilometer. Det enhetliga utbredningsområdet för lavskrikan är ungefär norr om linjen mellan Torneå och Kajana. Längre söderut går det dåligt för arten. Lavskrikan har försvunnit från största delen av södra Finland fast den förr levt ända ut med sydkusten. Idag är det ganska få som ens har hört att det fortfarande finns lavskrikor i Mellersta Finlands utmarker. Det finns dock ett par hundra fåglar kvar. Lavskrikorna i söder är, till skillnad från sina släktingar i norr, tystlåtna och dolda. Som den nyfikna fågel lavskrikan är, kommer den dock ofta fram för att ta en titt om bara människan har tålamod att stå stilla. Ofta sitter betraktaren vid lägerelden eller på älgpass, eller plockar trattkantareller i mossen. Annars är nutidsmänniskan vanligtvis alldeles för upptagen och lavskrikan förblir Nätverket för lavskrikssamarbete en del av METSO METSO-programmet är ett skogsskyddsprogram som bygger på frivillighet. Programmets skyddsmetoder har fått en bred acceptans. Såväl skogsägarorganisationer och naturvårdare som skogsindustrin har sagt att det lönar det sig att utnyttja programmet ifråga. Och programmet har goda sidor för jägaren också. Nätverket för lavskrikssamar- Hur skyddas lavskrikan? Både lavskrikan och tjäderkullen behöver tillräckligt mycket riktig skog runtom sig. Inom en alltför liten skogsholme klarar de sig inte eller så försvagas produktionen av ungar. Den säkraste garantin för att skydda skogsmannens urgamla vän är att bevara lavskriksskogen oförändrad. På samma gång producerar den också i fortsättningen både en tjäder- och en järpkulle varje sommar och kan hända att även ripan lyckas med häckningen vid myrlaggen. Under METSO-perioden kan skyddsområdet inrättas permanent eller temporärt. Permanent skydd är till exempel ett skyddsområde på privat mark. Ett skyddsområde på privat mark förblir i egen ägo också efter skyddsperioden. Även områdets fredningsregler kan skräddarsys så att till exempel jaktmöjligheterna fortsätter oförändrat. Försäljning av skyddsobjektet till staten är också ett permanent skydd. Då övergår äganderätten naturligtvis också men till exempel för ett dödsbo kan detta alternativ vara lättast. Permanent skydd ordnas genom NTM-centralens miljöavdelning. Skydd för viss tid kan vara t.ex. skogsbrukets miljöstöd som söks via skogscen- Jägaren l 3 l 2010 l 27
• tralen. Skyddet innebär att ett avtal träffas om bevarandet av naturobjektet i naturligt tillstånd under en period på 10 år. Miljöstödet lämpar sig bäst för enligt skogslagen små objekt med särskilt värdefull natur. Ibland kan även NTM-centralen ingå ett tidsbundet 20-årigt skyddsavtal. Logon för METSOprogrammet syns ofta när man talar om det nuvarande skogsskyddet som grundar sig på frivillighet. Handel med skyddsvärden Med ekonomiska värden mätt är METSOskyddet ett konkurrenskraftigt alternativ till vilket annat nyttjande som helst. I permanent skydd ersätts områdets trädbestånd till marknadspris med den skillnaden att skyddsersättningen är skattefri inkomst och att priset på träd som är murkna inuti inte nedsätts till priset för ved vid prissättningen. Vid försäljning ersätts även marken. Vid temporärt skydd räknas inkomstbortfallet under skyddstiden ut och ersätts. Det som verkar vara populärast för tillfället är inrättandet av skyddsområden på privat mark. Inte så konstigt: Äganderätten bevaras, man får en mycket bra ersättning för trädbeståndet och till skillnad från avverkning kan det viktiga området för hönsfågelkullarna, bärstället eller något annat specialställe med sina minnen som ägaren sörjer för, behållas intakt. Man kan därför fortsätta nyttja stället man skött om länge med undantag för avverkningar och dikningar, och dessutom får man betalt för det. I detta fall kan lavskrikan bistå markägaren: Som lokalt utrotningshotad art höjer den möjligheterna för att skogens skyddskriterier blir så värdefulla Målområdet för lavskriksnätverket är lavskrikstrakter i artens sydliga spridningsområde. I alla tre områden verkar en egen lokal styrgrupp: (A) Suupohja nejden, (B) Mellersta Finland ­ norra delarna av Södra Österbotten, (C) Savolax-Karelen. I grupperna diskuteras lavskriksskogarnas skyddsfrågor. Lavskrikan (Perisoreus infaustus) kan bli 15 år gammal. Litet mindre än nötskrikan, nyfiken och i synnerhet i Lappland en sällskaplig invånare i gamla skogar. Lätt att identifiera på stjärtens rostbruna färg. Lavskrikan saknar nötskrikans vita fläck ovanför stjärten som syns även i flykt. Partrogen stannfågel. Paret lever på samma plats hela livet ­ om bara skogen sparas. På hösten hamstrar lavskrikan mat och överlever midvintern tack vare reserverna. Förrådens förstörelse innebär en nästan säker död. Häckning redan tidigt i mars-maj. Under häckningen håller sig lavskrikan dold. Vanligtvis en till fyra ungar, varav en blir kvar i föräldrarnas revir för att hjälpa till med skötseln av följande års ungar. Lavskrikan hör till de skogsfågelarter som minskat snabbast i södra Finland. Bestånden i norra Finland är 30 000-50 000 par, i söder bara några hundra. Förr trodde man att när en skogsman dör förvandlas själen till en lavskrika. Lavskrikan, själens fågel, fick inte skadas. Också idag är lavskrikan en kompis till den som sitter vid lägerelden.. Mera information: www.sll.fi/kuukkeli, www.metsonpolku.fi att det möjliggör både skydd och ersättning. Det slutliga beslutet är alltid markägarens. Ifall man i slutet inte är nöjd med det som erbjuds kan markägaren backa ur och därvid förfaller ärendet. En möjlighet är ett naturvårdsprojekt som leds av skogscentralen. I projektet har vården av lavskrikans livsmiljöer högsta prioritet. Via projektet utdelas information om METSO-handlingsplanen och olika skyddsmetoder. Målet är även att försöka hitta frivilliga objekt för vård av skogsnaturen, exempelvis för restaurering av kärr och myrar. Restaureringen görs med statliga medel som en del av naturvårdsprojektet. På samma gång försvinner risken för ripkycklingarna att drunkna i kärrdiken. Nätverket för lavskrikssamarbete Det mest omfattande projektet i samarbetsnätverket METSO är projektet "Nyttjande av lavskrikan för diversifiering av skogsnaturens skydd (bild 1). Inom ramen för projektet samarbetar Finlands naturskyddsförbund, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Birdlife Finland, miljö- samt jordoch skogsbruksministeriet och enskilda lavskriksforskare. I de lokala grupperna medverkar skogscentralerna, NTM-centralerna (tidigare miljöcentraler), skogsägarförbunden, många skogsvårdsföreningar, regionens naturskyddsdistrikt, naturskyddskretsar och ornitologiska föreningar, Forststyrelsen samt skogsbolagen UPM, Tornator, Finsilva och Innofor. Privata skogsägare är också välkomna och intresserade har redan tagit kontakt. Det breda samarbetet möjliggör ett sammanförande av experter och tankar från olika områden. Det är viktigt att motsättningarna mellan attityder mildras och att informationsflödet förbättras. Samtidigt har vi märkt att vi genom METSO äntligen står på samma sida; alla önskar att skogsnaturen ska må bra. Lavskrikan och lavskriksskogen förenar. Var gömmer sig lavskrikan? Vet du var lavskrikan gömmer sig? Funderar du över hur ett tidigare hjortronkärr och ett utmärkt ställe för tjäderkullen kan återfå sin forna glans? Kanske du vill få ekonomisk vinst av ett grankärr i din ägo utan att avverka området? Om du blev intresserad, ta modigt kontakt med den närmaste NTM-centralen, skogscentralen eller någon annan METSO-ansvarig samarbetspartner i lavskriksnätverket. Du kan också kontakta ledaren för lavskriksnätverket, det vill säga författaren. Mera information finns också på www.metsonpolku.fi eller www.sll.fi/kuukkeli - sajten. l 28 l Jägaren l 3 l 2010
• Air Arms S410, Tarkkuutta jopa 50 metrin etäisyyteen. · Katso 1 2 Moving Range 2000 IK-ampumarata tehoja! 27J/4,5 mm ja 38J/5,5 mm · säädettävä teho 9,5J ­ 27J mahdollistaa sisäammunnan myös lyhyillä etäisyyksillä! · säädettävä liipaisin · pituus · 10 1080 mm, paino 3,1 kg luodin lipas (Saatavana myös Thumb Hole tarkkuustukki) 545¤ 1 tehonsäädin 2 painemittari 2x75 cm kisko, 220V moottori mitat: 1500x300x240mm, paino 4,5 kg · nopeus ja pysähtymisaika portaattomasti säädettävissä lisävarusteet: 75 cm jatkopala,"Pop-Up" -taulupidike ja tauluja · · alk. 855¤ (4,5 tai 5,5 mm) Air Arms -tarvikkeet · Hill-pumppu, h. 235¤ · S410-äänenvaimennin h. 57¤ · 10 luodin varalipas 4,5 tai 5,5 mm, h. 39¤ SC Magentic -maalilaite · 4,5 mm ilma-aseille automaattisesti palautuva 49¤ JSB ilma-aseluodit Tarkkuutta pitkille etäisyyksille! Laadukas vipuviritteinen. (4,5 tai 5,5 mm) 675¤ (4,5 tai 5,5 mm) 755¤ Vipuviritteisten ilmakiväärien aatelia. Air Arms TX200 Mk3 · Lothar Walther -tarkkuuspiippu 21,6J/4,5 mm ja 22,85J/5,5 mm · pituus 1050 mm, paino 4,2 kg · tehokas: · Lothar Walther -tarkkuuspiippu · tehokas: 19,5J/4,5 mm ja 21,5J/5,5 mm · säädettävä kullattu liipaisin · pit. 1030 mm, paino 4,1 kg Air Arms ProSport ee Kuvien as . arustein t erikoisv jalat ja Kiikari, ntim vaime t sisäll et eivä an. y hinta Tarjoushinnat voimassa sitoumuksetta 30.9.2010 asti. maahantuoja: Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Jägaren l 3 l 2010 l 29
• Kaarina Kauhala (VFFI), Kati Miettinen och Timo Vuorisalo (Åbo universitet), bild: Esa Pienmunne Av de djupa skogarnas skygga räv har det blivit en oförskräckt stadsbo. Nuförtiden visar sig mickel vid Tölövikens strand mitt i Helsingfors eller i domkyrkokvarteret i Åbo. Det var på 1990-talet som räven började bli vanlig i Åbo. Till en början var det främst tidningsbud och taxiförare som under gryningens tidigaste timmar fick se mickel komma tassande, men numera visar sig räven ofta också mitt på blanka dagen. Det observationsmaterial som vi har samlat in i Åbotrakten avslöjar även överraskande drag i cityrävens liv och leverne. I l I trakterna av stadens centrum rör det sig rävar utmed stränderna av Aura å, vid universitetet och i Kuppisparken. En linkande räv har till och med blivit sedd på stadssjukhusets gård! För några år sedan bodde det ett par fullkomligt tama rävar på Klosterbackens museiområde. En gång sågs en räv sitta på en busshållplats mitt i ett tättbebyggt industriområde! Även i hamnområdet i Pansio får folk ofta syn på rävar. För det mesta håller rävarna ändå till i litet glesare bebyggda områden några kilometer från stadens absoluta centrum. Det tassar omkring rödsvansar på kyrkogårdar, i koloniträdgårdar och utmed golfbanor. Det finns flera rävar som bor på ön Hirvensalo och i andra villa- och radhuskvarter. De finner sig väl till rätta i det urbana landskapets skogspartier, som Katrinedals naturskyddsområde, där det i vintras fanns åtminstone tre rävar. Mitt i området finns ett stort grytkomplex där det också huserar mårdhundar och grävlingar. Också i Runsala finns det minst ett rävrevir. Kring golfbanan verkar den rödsvansade filuren trivas särskilt väl. Rävarna följer ofta samma växlar i sitt dagliga liv. De tassar genom villaträdgårdar, strövar på stigarna i friluftsområden och raskar utmed gator. De brukar till och med korsa gator på ett och samma ställe. Mickel tar gärna vägen utmed stränderna av Aura å, under broar och längs staket. När det sedan är dags att korsa gator är det emellertid mången räv som stupar på kuppen, men somliga lär sig att väja för bilar. Under en tidsperiod på några månader har vi fått in flera hundra observationer av cityrävar i Åbo. Räven urbaniseras Några observationer ur stadsrävarnas liv 30 l Jägaren l 3 l 2010
• Utifrån det här materialet beräknar vi att det finns minst tio revir inom stadens gränser. Antalet individer vågar vi oss för närvarande inte på att gissa, eftersom vi också har fått in rapporter om flera kullar. Det har till och med hänt att en kull lekte på gräsmattan utanför ett hus! En annan kull som räknade fyra rävungar blev iakttagen när den korsade en väg, vilket ungarna klarade av genom att skutta över vägen en i sänder. Åborävar i etthundra år Men det fanns rävar som vågade sig in i staden redan för ett sekel sedan. Stadsborna betraktade dem förstås med blandade känslor. Dåförtiden var det fortfarande vanligt att stadsborna höll sig med hönshus och fjäderfä, varför stadsborna brukade förfölja den ökända hönstjuven både för hönornas och den värdefulla pälsens skull. Men alltid lyckades stadens innevånare inte i detta uppsåt och sålunda lyckades mickel i juni 1914 fara iväg med åtta hönor i Kakskerta. I tidningen Uusi Aura var följande intressanta nyhet införd den 28 september 1907: Räf häktad. Under natten till gårdagen uppenbarade sig en räf på gården till stadens polisstation. Sagda räf greps av konstaplarne samt sattes i fängsligt förvar, där den utspisades och blev väl omhändertagen. Räfven, som av allt att döma var tam, trifdes väl i häktet. I november samma år iakttogs en annan räv i Åbo, men den gick ett grymmare öde till mötes: Om aftonen i söndags sågs en räf på Kristinagatan. Sannolikt rör det sig om samma räf som i går morse siktades på Slottsgatan 9 a. Drängen i huset upptäckte räfen i färd med att ansätta gårdens lilla hund och tog sig räfen därefter före att hota äfven drängen, som fattade en brädstump och tog djuret af daga. (Uusi Aura den 12 november 1907) Tidningen Turun Sanomat kunde den sjunde november 1921 berätta följande: Räf fångad lefvande. I går morse upptäcktes en räf i närheten av Lillheikkilä kasern. Soldaterna bildade utan tövan kedja och drev räfven in genom kasernporten samt infångade den uppe på tredje våningen. Räfven befanns vara tam och bor nu på kasernen. Gott om rävmat i stadslandskapet Räven har mycket lätt för att anpassa sig och lär sig fort att utnyttja den föda som människor avsiktligt eller oavsiktligt ställer fram. Det finns de facto överraskande gott om föda för räven i stadslandskapet. I England har man upptäckt att de urbana rävpopulationerna är avsevärt tätare än ute på landsbygden, just för att utbudet på föda är så mycket större. Rävarna avlägger visit vid fågelbord, kebabsyltans soptunnor och på soptippen. I villakvarter gräver de i komposterna. Mången räv gör regelbundna besök vid hus: En räv hälsade på varje dag i en veckas tid för att äta hundmat medan en annan tassade från dörr till dörr i en radhuslänga på spaning efter soppåsar som ställts ut. I det urbana landskapet jagar räven bland annat råttor, fältharar, kråkor och fasaner. I Helsingfors står säkerligen också citykaninerna på menyn. Eventuellt förhåller det sig dessutom så, att det är de stora kaninbestånden som upprätthåller den urbana rävstammen. I Måsgränd på Drumsö hände det att en räv högg en måsunge. I Åbo var det en räv som mitt på blanka dagen traskade genom ett äldre villaområde med en fälthare i gapet medan en annan räv följde cykelvägen med en sork i munnen. En annan gång var det en räv som med bytet dinglande i gapet stod och väntade vid en livligt trafikerad gata på ett lämpligt tillfälle att ta sig över. En gång sågs en räv passera en fälthare som stod och åt utan att de två ens såg åt varandra. Å andra sidan berättade en stadsbo om hur en hare en gång rivstartade från husets gård och fick en förföljande räv efter sig. Vid följande korsning tog räven och haren emellertid av åt olika håll; den ena skuttade åt höger medan den andra störtade åt vänster. Vi har fått in många observationer av kråkor som attackerar jagande rävar. Sjukdomar och parasiter frodas i täta stammar I städer är rävpopulationerna täta vilket betyder att sjukdomar och parasiter lätt sprider sig. I England drabbades stadsrävarna av skabb och populationerna kollapsade. Även i Åbo har det på den senaste tiden iakttagits ett flertal skabbrävar. Om en rabiesepidemi I städer är rävpopulationerna täta, vilket betyder att sjukdomar och parasiter lätt sprider sig. Jägaren l 3 l 2010 l 31
• Även om räven helst rör sig i gryningen och skymningen så visar sig den moderna stadsräven allt oftare i fullt dagsljus. siten genom att ge stadsrävar matbitar som är spetsade med prazikvantel (ett medel mot parasiter som biter på bandmaskar). Rävens echinokock är på frammarsch i Europa och sprider sig norrut. Den har redan nått Estland. skäller, utan fortsätter oberört med sitt. En räv hade till och med tagit sig vanan att sitta vid stängslet till en hundgård och följa med vad som pågick där inne. skulle drabba stadsrävarna så finns det förutsättningar för att epidemin sprider sig med en gräsbrands hastighet. Epidemin skulle även hota hundar och katter, vilka i sin tur kan infektera människor. En parasit som också är farlig för människor är rävens echinokock (Echinococcus multilocularis), som kan sprida sig i täta populationer av stadsräv. Som mellanvärd för den här parasiten fungerar små gnagare. Också hundar kan drabbas av den här lilla bandmasken om de äter sork, medan människan i sin tur kan bli infekterad av hundar. Eventuellt kan också katter bli infekterade. I Zürich i Schweiz har man upptäckt att nästan hälften av stadsrävarna bär på den här echinokocken. Det har gjorts försök att ta kål på para- Stadsrävarna inte rädda av sig Även om räven är ett djur som helst rör sig i gryningen och skymningen så visar sig de moderna stadsrävarna allt oftare i fullt dagsljus. Somliga av dem slinker kvickt sin väg när en människa närmar sig medan många är väldigt orädda av sig. De kan släppa människan så nära inpå sig som några meter för att sedan smita in bakom exempelvis en häck, för att strax därpå fortsätta sin färd. Somliga tar sig lugnt en lur uppe på någon hög plats som exempelvis en sandhög utan att bry sig ett skvatt om de människor som går förbi. En och annan räv verkar tvärtom vara nyfiken på vad människorna har för sig. Rävarna är ofta väldigt intresserade av hundar och kan till och med börja följa efter någon hund. Andra rävar bryr sig däremot inte ett dugg om hundar. Det händer att räven inte bryr sig alls om en hund som morrar och Rävar i Helsingfors centrum Räven är ingen nykomling i Helsingfors utan förekom där också förr i världen. Hösten 1900 bodde det en rävhona under en trave bräder i Sörnäs, men hon gick ett oblitt öde till mötes. Ofta återvände hon från sina nattliga expeditioner med skällande hundar i hälarna och slutligen blev hon skjuten. Nuförtiden är stadsrävarna ingen ovanlig syn alls i huvudstaden. För ett par år sedan beräknade miljöinspektör Raimo Pakarinen att det fanns mellan 50 och 100 bofasta rävar i Helsingfors. Rödsvansar har siktats vid Tölövikens stränder, i den botaniska trädgården i Kajsaniemi och på Museigatan i Tölö. På Rundradions innergård i Böle var det en räv som fångade en kråkunge! En annan travade med en and i munnen längs gatorna på Drumsö och korsade alltid gatorna på övergångsstället. Vi kan alltså på goda grunder konstatera att räven har anpassat sig till livet i staden. l Cityrävarna undersöks n Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har i samarbete med Åbo universitet inlett ett forskningsprojekt om rävarna i Åbo. Syftet med projektet är att klarlägga hur stadsrävarna använder miljön, vad de äter och deras förhållande till övriga medelstora rovdjur, inräknat de frigående katterna. Inom projektet kommer forskarna också att studera hur sjukdomar och parasiter sprider sig inom rävpopulationen. Rävar kommer att förses med radiosändarhalsband och rävavföring samlas in med hjälp av spårhundar. På VFFI tar forskarna fortsättningsvis emot observationer av rävar. De tar även gärna emot observationer som har gjorts i andra städer än Åbo. Om du vill vara med, kontakta Kati Miettinen, e-post kati. miettinen@utu.fi, på Åbo Universitet: Avdelningen för ekologi, Institutionen för biologi, 20014 Åbo universitet. n 32 l Jägaren l 3 l 2010
• oUkSet! vaLiotaRJ kevään kovimmat -panta +ohjelma nYt! vaihtotarjous nYt! ennen POINTER ­ AITO SUOMALAINEN -panta 699e 899e e nYt noPeiLLe tiLaaJiLL e! LL PUHeLin kaUPan Pää Kun toimitat vanhan tutkasi vaihdossa meille, saat kaupan päälle Nokia 6210 tai Sony Ericsson C702 puhelimen. Ohjelmisto valmiiksi asennettuna! Tarjous voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. LIVE-palvelu vuodeksi ja 300 karttaruutua. 899e ovh. 1149e Varma paikantaminen · Seurannat reaaliajassa (Pointer Live) · Haukkulaskuri-, hälytys ja haukunkuuntelu · Vesitiivis ja iskunkestävä: kuori lasikuituvahvistettu, eletroniikka iskusuojattu, vesitiiviys IP67 · A-GPS ja GPRS! · Ladattava, tehokas akku · Kahden vuoden takuu Pointer max Huippu-uutuus seurantaohjelmisto ­ kaikki mitä tarvitset! LIVE-palvelu viideksi vuodeksi ja 2500 karttaruutua ­ ilman erillisiä lisäkuluja! 30 kpl erikoiserä! 299e näkYmätön aitaUS LemmikiLLeSi! pienille ja isoille koirille, kissoille jne. ERITTÄIN SUOSITTU! rajoittava johto tuplajohto, ei signaalia radiolähetin PetSafe Näkymätön aitaus Rajaa lemmikillesi laaja ja viihtyisä juoksualue näkymättömällä PetSafe-pihavahdilla kotipihalle, mökille, mummolaan. Lemmikkisi voi vapaasti liikkua ulkona, mutta pysyy "näkymättömällä aidalla" rajaamasi alueen sisäpuolella. Aluetta voidaan laajentaa lisäaidalla tarpeen mukaan. ikke Meiltä myös tarvvikkeet, et! ös tar Valikoimistamme saat my paristot ym. kuten pantojen täyttöpullot, 229e alk. VALMISTETTU SUOMESSA! PERUSPAKET ILLA AITAAT JOPA 1400M 2 ALUEEN! sallittu liikkuma-alue kielletty liikkuma-alue HaUkUnRaJoitinPannat pienille ja isoille koirille valio koiRataRHat Ja -taLot SG-550 Hintoihin lisätään toimituskulut/rahti. MEILTÄ SAAT MYÖS 79e Kevyt ja ruostumaton alumiinirakenne. Luja teräsverkko. Tarhaelementin korkeus 184 cm ja leveys 198 cm. Myös yksittäin. Automaattinen liikkeen tunnistus. Tallennus infrapunan avulla myös pimeässä. 5 megapikselin kuvat tai digivideota muistikortille. SG-550 riistakamera soveltuu myös esim. omakotitalon, kesämökin tai koiratarhan valvontaan kun et itse ole paikalla. Valmiusaika maastossa jopa 6kk! Väsymätön vahti ­ riista/valvontakamera 129e alk. Esim. 4x4 m tarha 599e SG-550 ja GSM-lähetin, ennen 498e jonka avulla ! nYt vastaanotat kuvat kännykkääsi! SG-550+riistapalikka · POINTER / TRACKER koirapaikantimet · Koirankuljetushäkit · Korkeatasoiset VALIO-koiranruoat · Riistakamerat ym. alan tuotteet tilaa kätevästi verkkokaupasta! VALIO KOIRAVARUSTEET 399e www.valiokoiravarusteet.fi Jägaren l 3 l 2010 l 33 0500 176 596
• Mikko Alhainen, viltvårdsplanerare, Jägarnas Centralorganisation. Teckningar: Jari Kostet Att restaurera fågelvatten med projektstöd ­ Leader fixar finansieringen Sjöar och tjärnar som har vuxit igen på grund av övergödning och fasta partiklar från dikningar finns det i var och var annan by. Enbart till den våtmarkskartering som gjordes i fjol våras anmäldes hundratals pölar och gölar som stod och ropade på restaurering. Ställen som för några decennier sedan kryllade av änder förfular nu landskapet. De äger inte längre några naturvärden eller bjuder på jaktmöjligheter. gärd eftersom man skapar jaktmöjligheter, gör landskapet vackrare och ger upplevelser åt naturälskare samtidigt som fågelvattnet binder näringsämnen och fasta partiklar ur flödesvattnet. Vid stranden av en fågelsjö går det dessutom att för projektpengar bygga ett fågeltorn och anlägga en naturstig. P En våtmark före... 34 l Jägaren l 3 l 2010 l Projektstöden för landsbygden, det vill säga Leaderfinansieringen, utgör ett alternativ att räkna med när det gäller att iståndsätta sjöfågelobjekt som vuxit igen. Meningen med de allmännyttiga utvecklings- och investeringsprojekten är att utveckla byarna på landsbygden på det viset att insatserna blir till nytta för så många som möjligt. Att återställa en sjö som förvandlats till en tillandning så att den blir en miljö för sjöfåglar räknas som en allmännyttig åt- Ett gemensamt projekt för byn Förutsättningen för att ett naturvårdsprojekt ska lyckas är att bybor och markägare kan samarbeta i positiv anda. Genom fria diskussioner och gemensam planering av hur pölen i fråga ska iståndsättas blir projektet till nytta inte bara för strandägarna utan också för jaktföreningen, andelslaget och byaföreningen. I botten ska det finnas en gemensam vision av projektet och en beredskap att binda sig till ett projekt som sträcker sig några år in i framtiden för att projektet ska komma smidigt i gång och framskrida. Om projektet är omfattande behövs det en inspirerad person som går i täten. Bakom lyckade projekt hittar vi nästan alltid en en- ergispruta och alltiallo i byn som har idéer och energi för att ro projektet i land ­ samt uthållighet och envishet för det mördande pappersarbetet. Iståndsättandet av ett igenväxt vattenområde är dyrt, i synnerhet om jobbet kräver en grävmaskin. Dessutom krävs det tillstånd för omfattande arbeten på ett vattenområde. För att vattentillstånd och finansiering ska beviljas krävs det att det finns en bra plan för hur restaureringen ska gå till. Men även själva Hur ett Leaderprojekt framskrider 1. Projektet presenteras för Leader-aktionsgruppen 2. Anvisningar för hur en projektplan utarbetas och hur man ansöker om finansiering 3. Projektansökningen med bilagor lämnas in till aktionsgruppen arbetet kan inledas på egen risk 4. Leader-aktionsgruppen behandlar ansökningen och godkänner eller avslår den 5. Aktionsgruppen skickar ansökningen till närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) officiellt finansieringsbeslut 6. Finansieringsbeslutet 7. Arbetet inleds med egna pengar 8. Ansökning om utbetalning av stödet mot betalda fakturor utbetalningsblanketten till aktionsgruppen granskas och sänds till NTM-centralen 9. Pengarna betalas ut till föreningens konto 10. Arbetet fortsätter, nya verifikat kommer till och kontot blir tomt proceduren fortsätter från punkt 8 tills våtmarken är klar och hela projektfinansieringen använd För mera info se: www.landsbygd.fi LEADER
• Bland andra följande kan söka Leaderstöd registrerade föreningar (rf) byföreningar jaktföreningar fiskeföreningar miljöorganisationer lantmannaföreningar Kommuner och kommunförbund Läroanstalter Från projektidé till sjöfågelparadis Idén att restaurera en sjö som vuxit igen Kontakta markägarna preliminärt samtycke Koppla in samarbetspartners: jaktföreningen, fiskelaget, byaföreningen Sammanfatta projektidén på hemorten: a. Vad ska göras och hur Projektets syfte b. Vilka deltar i projektet Presentera projektidén för Leadergruppen på hemorten a. Uppfyller projektidén finansieringskraven? b. Specificerade anvisningar för hur projektplanen ska utarbetas 1. Planeringen av restaureringen (ett utvecklingsprojekt) 2. Själva restaureringen (ett investeringsprojekt) Projektansökningen med bilagor lämnas in till aktionsgruppen 2. Planeringen av restaureringen som ett allmännyttigt utvecklingsprojekt Nödvändig för att kunna ansöka om finansiering och behövliga tillstånd Man kan utarbeta planen själv eller låta en konsult eller studerande göra det Restaureringsplanen kan även utarbetas med annan finansiering 1. planeringen av hur ett område på tiotals hektar ska iståndsättas kostar mycket pengar. Det är därför klokt att börja projektet med att ordna finansieringen för uppgörandet av en väl utarbetad plan. Restaureringen av en pöl kan med fördel göras i två olika steg. I det första steget, kallat det allmännyttiga utvecklingsprojektet, utreder man förutsättningarna för en restaurering och utarbetar en plan för att kunna ansöka om tillstånd av myndigheterna och tilläggsfinansiering. Senast i det här skedet ska man också be om ett skriftligt samtycke till åtgärderna av alla vatten-, mark- och strandägare. I det andra steget, när myndigheterna har beviljat tillstånden och pappersarbetet är undanstökat, inleder man den egentliga iståndsättningen med ett stöd för allmännyttigt investeringsprojekt. 3. Behövliga myndighetstillstånd för större objekt Vattentillstånd för en höjning av vattenytan och större muddringar 4. Restaurering av en våtmark som ett allmännyttigt investeringsprojekt Restaureringsplanen läggs till projektansökningen som bilaga 5. Skötseln av våtmarken efter avslutat projekt Det restaurerade objektet ska skötas regelbundet. En fortlöpande skötsel är avsevärt enklare och billigare än ett nytt, dyrt restaureringsprojekt vart tjugonde år. Samt egna pengar Leader-aktionsgrupperna har sina egna inriktningar och besluter rätt självständigt om vad de finansierar. Vilket förstås inverkar på möjligheterna att bli beviljad finansiering för ett våtmarksprojekt. När det gäller utsikterna till att rusta upp fågelsjön där hemma i byn så lönar det sig att först höra sig för med aktionsgruppen på hemorten. Projektstödets andel av totalkostnaden varierar från fall till fall. Leader beviljar inte stöd för alla kostnader, vilket betyder att en del av utgifterna måste täckas med egen finansiering. Så mycket som tre fjärdedelar av den egna insatsen får bestå av talkoarbete. Projektstödet betalas ut i efterskott utifrån projektbeslutet och de faktiska kostnaderna. Vilket betyder att verifikaten för utgifterna ska sparas! Tiden går fort medan man filar på ansökningen och väntar på finansieringsbeslutet och eventuella tillstånd av myndigheterna. Om det är ett inspirerat gäng som driver projektet och det hela går utan några större motgångar eller bakslag så kan projektet fullbordas från idé till sjöfågelparadis på tre till fyra år. Men arbetet tar självfallet inte slut här, eftersom det iståndsatta fågelvattnet kräver regelbunden skötsel för att de dyra investeringarna inte ska rinna ut i sanden och sjöfåglarna lämna sitt före detta paradis.. l Så mycket som tre fjärdedelar av den egna insatsen får bestå av talkoarbete ... och efter restaurering. Jägaren l 3 l 2010 l 35
• Ett överlägset val Bilden, graverad Trumpf '09 TRADITIONSENLIGT PÂ AVDELNINGEN · KIPPLAUF · DRILLING · DUBBELSTUDSARE · HAGELGEVÄR · SAKKÄNNEDOM Jubileumet till ära presenterar direktör Peter Brass dej personligen deras urval under Jaktmässan. Vid vapenbeställning på Mässan belönas du med en kategori bättre stockträd. H U N T I N G A N D S P O RT I N G G U N S Avdelning D 131 Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 SEDAN 1960
• NYHETER 1-8x24 Zenith FlashDot FlashDot bättre träff i klart och skymt off on ° 50 ar ° välkommen till var avdelning! · Produktnyheter (1-8 x 24 Zenith, 1-8 x 24 PM ShortDot, 3-20 x 50 PM II, 5-25 x 56 PM II) ° · Pa Mässan beställda kikarsikten ­ 10 % www.schmidt-bender.de Avdelning Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 D 131
• Text: Juha Immonen, Bilder: Tommy Arfman Med hunden på jakt Bättre sökmotor än Google Retrievrarna är specialiserade på att apportera nedlagt eller skadat vilt såväl i vatten som på land. Retrievrarna tål kalla förhållanden väl och är sjöfågeljägarens oersättliga hjälpreda. Retrieverns jobb börjar i huvudsak när skottet mot viltet är avlossat. Retrievrarna vill vara till lags och de är ganska lätta att skola till mångsidiga uppgifter. De trivs bra som familjehundar oberoende av boendeform. 38 l Jägaren l 3 l 2010
• R Det är ofta svåra förhållanden vid gudingjakt, och det krävs god kondition av hunden och samarbete med föraren. l Retrievrarna är oumbärliga i förhållanden där det för jägaren är hopplöst eller rent av omöjligt att röra sig eller att hitta bytet.. Vid sjöfågeljakt placerar sig kvällspassen ganska ofta på platser där man kan skjuta mot solskenet, medan bytet ofta faller på skuggsidan. Retrievrarna, som hundar i allmänhet, är inte beroende av ljusmängden såsom vi människor. Ett bra luktsinne styr hunden också i svåra förhållanden till bytet eller till spåren av ett skadat djur. Retrievrarna är mästare i sådana förhållanden. Vare sig man sitter i pass i en båt eller på land, kan jägaren koncentrera sig på viltet utan onödiga störningsmoment, när retrievern lugnt men uppmärksamt följer med händelserna. Retrivrarna är ändå inga undergörare. Det är ibland förvånande hur en skadad fågel har förmågan att dölja sina spår. Då blir det lätt hunden med förare som drar det kortare strået. I sådana fall tar hundens förare vanligtvis tillvara fågeln följande morgon, oavsett svårigheterna kvällen före. Att använda en jaktkamrat för att underlätta tillvaratagandet av viltet berättigar ändå inte till slarviga skott. Att följa förnuftiga skjutavstånd och att upprätthålla sin egen skjutfärdighet underlättar retrieverns arbete och gör jakten ännu trevligare. Framgångar föds och bytet bärgas snabbt ända in i ryggsäcken. beskriver främjandet av den gemensamma kompetensen. Retrievern bör ändå bibehålla sin självständiga arbetsförmåga. Man kan inte alltid lita på förarens stöd. I tät vass eller i mörker måste retrievern kunna klara en given uppgift självständigt. Retrievrarna vill väldigt gärna bära på saker. Man behöver inte träna egentlig apportering lika mycket som med andra raser, men bristande samarbete syns alltid som dålig apporteringslust. I detta fall betyder det att hunden gärna söker apporteringsviltet, men inte vill avlämna det villigt till dig. Genom att leda en retriever med respekt men med milt krävande tag, blir föraren den bästa platsen att föra sin skatt till. Samarbetsviljan En generell egenskap hos hundar är att de är flockdjur. Också en ensam varg är snabbt dömd till att misslyckas i överlevnadens stränga värld. Samma inre budskapet finns "kodat" i våra hundars genetik. Hundarna vill gärna bli ledda. Om inte ledaren hittas i den egna flocken, leder hundens ärftlighet den till att ta ansvar för flockens framgång. En flock som inte leds har heller ingen framgång. Ledarskap och gemensamma sysslor är utgångspunkterna till det samarbete som är en bra grund för kommande jaktresor. Ledarskap och gemensamma sysslor behöver inte alltid enbart ha med jakt- och apporteringsträningar att göra, utan det lönar sig att göra det till den egna hemflockens vana. Det betyder naturligtvis inte systematisk dressyr i varje vändning, utan att dagligen påminna att det är den tvåbenta flockmedlemmen som leder handlingarna. Ledarskap är i sig den term som bäst Kråkjakt är bra träning De vårliga kråkjakterna är bra generalrepetitioner för retrievers inför höstens premiärer. Kråkjakten består av helt samma element som upprepas i egentlig jakt. Grundelementen är lugnet på passplatsen, att följa föraren, vänja sig vid skott och lyda kommandon. I återkommande kråkjakter kan retrievern lära sig att tolka skjutriktningen för att hitta bytet. Retrivern lär sig "läsa" sin förare. Apporteringen av en fälld kråka, och eventuellt att söka efter den, lär retrievern att utnyttja vinden samt kunskapen att spåra. Därtill är hanteringen av viltet och en snabb avlämning till föraren moment i slutförandet av en given uppgift. När retrievern apporterar fällda kråkor kan jakten fortsätta oavbrutet och skygga kråkor kan inte heller se jägaren som lurar i gömslet, förrän efter avslutad jakt. Kråkorna kan ofta bli ivriga av retrieverns arbete och också göra skenattacker mot retrievern. Kråkjaktens intensitet och att den är så lik riktig jakt är också utmärkta inlärningsögonblick för en orutinerad retriever. Det är lätt för hunden att upptäcka förarens anspänning och de manér som ingår i jaktsituationer. Dessa upprepas naturligtvis också i samband med s.k. riktig jakt. När retrievern fått bekanta sig med förarens "konstiga jaktbeteende" behöver den inte mera förundra sig över det på det egentliga passet eller vid provet. Kråkjakt är ändå ingen inlärningsplats för en helt ung hund. Trångheten i gömslet, skott på nära håll och den skadade kråkans värjande näbb är inte lämpade för att höja en unghunds jaktlust. Retrievern är redo för frän kråkjakt först när den har fått litet mera Bra simkunskaper, päls av rätt slag och en enorm apporteringslust gör retrievrarna till specialister inom sjöfågeljakt i ytterskärgården. Jägaren l 3 l 2010 l 39
• Retrieverns talanger accentueras när det skadade fågelviltet, eller som här - en kråka - ska avlivas snabbt. erfarenhet från andra kretsar ­ eventuellt vid åldern av ett till två år. Gudingjakt skiljer agn ur vete Gudingjakten som börjar i början av juni är en tjuvstart i retrieverjaktens adel. Sjöfågeljakten i ytterskärgården är en andlöst fin upplevelse. I sjöförhållanden skiljs agn ur vete såväl för jägarnas som för hundarnas del. Havet är en omgivning som bör respekteras. Överlägsenhet gentemot naturen ­ särskilt på havet - kan bli ödesdigert. Grunden till retrieveravel härstammar i synnerhet från uthållighet i vattenarbetet och tolerans i extrema förhållanden. I labradorretrieverns avelshistorik från de första tiderna finns händelser beskrivna där retrievrarna apporterade nätflöten åt fiskare ur det isande havet. Bra simkunskaper, päls av rätt slag och en enorm apporteringslust gör retrievrarna till specialister inom denna jaktform.. På den jakt som bedrivs på ytterskärgårdens klippholmar bör retrievern också vara i god form och orubbligt lyda förarens kom40 l Jägaren l 3 l 2010 mandon. Vid måttlig sjögång kan retrievern apportera alla nedlagda fåglar. Jägarna kan koncentrera sig på "flygtrafiken" medan den rutinerade retrievern bärgar bytet. Liksom kråkjakten, är även sjöfågeljakten till havs den erfarna retrieverns arbetsfält. Det lönar sig inte att med en unghund bege sig ut i förhållanden som kan försvåra hundens arbete onödigt mycket. Redan användningen av vettar är förvirrande för en orutinerad retriever. Varför får jag inte apportera dem, tycks den rådlösa retrievern fråga sig själv. Retrievern stöter och spårar Retrievrarna är mångsidiga arbetshundar. Man kunde beskriva dem som fastighetsskötare som alla önskar sig och som bemästrar flera uppgifter väl. Retrievrarna kan användas till uppflogsjakt och som stötande fågelhundar på grund av sin jaktlust. Sällan, om någonsin, uppnår de samma nivå som de verkliga specialisterna, dvs. spaniels, men uppfyller sin uppgift minst försvarligt. Sjöfåglarna som lurar i vassen eller hönsfåglarna som gömmer sig i plantbeståndet får eld under vingarna när en het retriever rusar på. Också haren på daglegan under en gran spurtar iväg när retrievern dyker upp med hjälp av sin omutbara nos. Retrievrar används också till att spåra skadat klövvilt. I de lägre klasserna av retrieverjaktprov testas retrieverns vilja att följa markspår. Det är en utomordentlig egenskap hos en jakthund. Särskilt när man spårar skadat vilt krävs ett kallt huvud och goda nerver, såväl av hund som förare. Det är få saker som belönar så stort som när ett skadat vilt tas tillvara. De mångsidiga retrievrarna används, just på grund av sin mångsidighet, såväl som knarkhundar som till eftersök av skadade älgar eller människor som gått vilse. Delvis just på grund av mångsidigheten är retrievern ett potentiellt ämne att jobba med för att få en utomordentlig jaktkamrat. l
• Aj At te le , jo s ko ir As i vo isi el ä ä jo pA k Aksi vuottA pitempä än terveenä! Ajattele, mitä kaikkea jopa kaksi lisävuotta merkitsisivät sinulle ja koirallesi: enemmän aamulenkkejä, enemmän hännänheilutuksia ja ennen kaikkea paljon enemmän ihania kosteita pusuja! Purinan 14 vuotta kestäneessä tutkimuksessa* ilmeni, että koirat, jotka pidettiin FRISKIES Life Plus Nutrition -ravinnolla ihannekuntoisina varhaisesta pentuiästä läpi koko elämän voivat elää terveinä jopa kaksi vuotta pitempään. tutkimus oli merkittävä monesta syystä: ·seolilajissaanensimmäinen,jonka aikana koiraa seurattiin koko sen elinajan ·sekestiperäti14vuotta ·kaikkikoiratsaivatsamaa100%tasapainoista täysravintoa, vain annetun ruoan määrä vaihteli ·tutkimustodisti,ettäihanteellisessa kunnosssa pidettyjen koirien terve elinkaari voi pidentyä uusi Friskies life plus nutrition -ravinto vastaa ainesosiltaan koirien tutkimuksen aikana saamaa ruokaa. kun pidät koirasi ihannepainoisena antamalla sille juuri oikean määrän Friskies life plus nutrition -ravintoa, voitte yhdessä kokea näin paljon enemmän: jopa5000kiinnostunutta nuuhkaisua jopa1000helläähalausta jopa1500riemukastaleikkihetkeä Tutkimus* osoitti, että koirien säännöllinen ruumiinkunnon seuranta ja niiden pitäminen optimaalisessa kunnossa rajoittamalla ruokintaa varhaisesta pentuiästä läpi koko niiden elinajan toi huomattavia lisäetuja: ·optimaalisessakunnossaolleetkoirat elivät15%pitempäänkuinkontrolliryhmän koirat ·nepysyivätpitempäänterveinä:puolet kontrolliryhmän koirista alkoi tarvita tiettyjen terveysongelmien hoi- toa keskimäärin 9,9-vuotiaina, hoikat koirat vasta 12-vuotiaina ·hoikillakoirillailmenivähemmänikääntymiseen liittyviä ulkoisia merkkejä, kuten kuonon harmaantumista näin helppoa on ihannekunnon saavuttaminen: Jokaisessa FRISKIES Life Plus Nutrition -pakkauksessa on ruokintasuositus ja ihannekunnon seurantaohje. Ne auttavat sinua säännöstelemään ruokintaa ja seuraamaan koiran ruumiinkuntoa varhaisesta pentuiästä läpi koko niiden elinajan. *Kealy RD, Lawler DF, Ballam JM, Mantz SL, Biery DN,Greeley EH, Lust G, Segre M, Smith GK, Stowe HD (2002). Effects of diet restriction on life span and age-related changes in dogs. J AmVet Med Assoc 220:1315-13202. // Lawler DR, Larson BT, Ballam JM, Smith GK, Biery DN, Evans RH, Greeley EH, Segre M, Stowe HD, Kealy RD (2008). Diet restriction and aging in the dog. Summary of major observations over two decades. Br J Nutr 99: 793-805 Jägaren l 3 l 2010 l 41
• FINSKA FÖRSVARETS m/31 Suomi modell 1 775 m/31 Suomi 675 med mynningsbroms m/44 "Peltiheikki" 575 m/27 Degtjarev "Emma" 625 Varje vapen levereras med en fältspade och en tysk hjälm. Alla vapen är av myndigheterna godkända deaktiverade och licensfria minnesföremål. Obs. Bilderna är riktgivande.
• MINNESFÖREMÅL FÖRSÄLJNING: www.asenetti.fi www.asetalvitie.fi www.finnenterprise.fi tel. 09 480 003 tel. 02 473 2108 tel. 09 135 1358 Kom och välj din egen från ett parti på flera hundra vapen! AVDELNING D130
• Text och bilder: Eerikki Rundgren, illustration: Jaakko Puuperä Med Eki på vandring Vildmarksfarare och fiender En gång i tiden var hemorten belägen längs den bekanta vattenvägen. Världen på andra sidan vattendelaren kunde vara helt okänd och även fientlig. Vattendragen har genom tiderna både förenat människor och separerat dem från varandra. F "Många gånger om dagen vände sig Vesainen om där han satt i aktern på sin båt för att se på sällskapet. Där sitter en skara män som duger bra till att tukta fienderna!" citat ur Santeri Ivalos bokverk Juho Vesainen. Översättning. 44 l Jägaren l 3 l 2010
• F människor och varor sjövägen. Det alldagliga livet var mer eller mindre sammanbundet med vattendragen. Längs dem begav man sig för att jaga och fiska eller färdades till ängslotten. Bebyggelsen var nästan enbart koncentrerad till vattenvägar som följde älvar och sjöar. Många fejder om makten över vildmarkerna berörde just vattenområden och den omedelbara inflytelsesfären kring dem. Den sista rättstvisten mellan samer och finnar berörde också besittningen av fiske- och jakträtten på älvar och sjöar vid vattendragens övre lopp på den diffusa gränsen mellan Lappmarken och låglandet. Gränsen mellan stammar och senare mellan riksgränser drogs inte heller längs älvar utan över vattendelare som skiljer åt vattendragen. Ödemarkerna mellan älvarna kunde också vara s.k. ingenmansland. Många ortnamn, som Riitasuo och Rajakangas, berättar om dessa oroliga tider. Avrinningsområdet av Finlands längsta älv, Kemi älv, täcker över hälften av ytan på det som nu är Lapplands län. Dess bifloder sträcker sig delvis ända till den norska och den ryska sidan av riksgränsen. En gång i tiden rörde man sig från Bottniska viken till Ishavet längs Kemi älv via många olika leder där man var tvungen att dra båten över vattendelaren. I norra Finland bibehöll vattenvägarna sin ställning betydligt längre än landet i övrigt. Landsvägen från Sodankylä till Kyrö, det vill säga det nuvarande Ivalo, färdigställdes först 1914. Före det rörde man sig vattenvägen från Ounasjokis och Kitinens källor till Enare i Lappland. Vintervägarna följde också ofta etablerade vattenleder. När sedan landsvägsnätet började nå de avlägsnaste avkrokarna i Lappland togs vattenlederna snabbt ur bruk. Trots att de gamla vattenlederna nästan har fallit i glömska på grund av bilismen, är det ännu farbara. Det finns två leder som för över vattendelaren uppströms Kemi älv. De är redan för sin historia mycket intressanta vandringsmål. l Före landsvägarnas tid färdades både Kemihaara gränsbevakningsstation sköttes sjövägen ända fram till början av 1960-talet. Först när vägarna från Lattuna till Kemihaara och Tulppio färdigställdes avtog trafiken på Kemi älv och på båtdragarvägen i Sotataipale. Fotografi av Viljo Autio ur boken "Rajavartiointia Koillis-Kairassa" Förr begav man sig för att jaga och fiska eller färdades till ängslotten längs vattendragen. På grund av sin dystra historia har man kallat landtungan som skiljer Kemi älvs vattendrag från Tuloma älvs vattendrag och sedan rinner ut i Ishavet, för Sotataipale (Krigsvägen). Man vet att såväl ryssar som finnar tågade längs landtungan under sina härjningståg. 1591 var det finnarnas tur att utnyttja den avlägsna vattendelaren. Den av Hans Larsson ledda armén hade för avsikt att anfalla staden Kola och fullfölja den förstörelse som Pekka Vesainen hade åstadkommit i Petsamo två år tidigare. Eftervärlden började kalla det kvartssekel långa kriget, som avslutades med freden i Teusina år 1595, för Nordiska tjugofemårskriget. Vid sidan av stormakternas intressen som riktades mot Ishavet var det frågan om kontrollen över vildmarken. Ryssarnas allierade, fjärrkarelarna, ansåg att Ule, Ijo och Kemi älvar var deras nyttjanderättsområden och brände allt som oftast österbottniska fångstmäns fiskarkojor och savolaxiska nybyggares rökpörten i älvdalarna. Min son och jag hade funderat över hur långt upp i älven vi skulle kunna paddla och om vi kunde hitta Kemis legendariska kokande källor. Det var även vår avsikt att korsa vattendelaren. Vi utgick ifrån att ju längre upp i Vouhtu älv vi lyckades komma, desto kortare skulle den tunga dragsträckan bli. Vår uppmärksamhet fångades av ett avlägset brus, som påminde om sorlet från rinnande vatten i en bäck. Jag studerade kartan, enligt vilken det inte borde finnas något annat strömmande vatten i närheten än den forsande älven under oss. Vår färd tog dock slut i nästan samma ögonblick för framför oss öppnades utsikten över en liten rund tjärn. Vi hade nått Kemi älvs källor. De kokande källorna, som det talas om i de gamla urkunderna från 1800-talet, existerar alltså i verkligheten och finns i Vouhtunaava. Vi följde en stund med vattnets snabba virvlande i den lilla tjärnen. Vattenmängden som utgår från källan räcker till för att hålla Vouhtu älv roddbar även under de torraste sommarmånaderna. Vi hade dock ännu en tung landsträcka framför oss. Jag lyfte upp kanoten på myren och band draglinan om min midja, medan min son Eliel redan rekognoserade färdÄntligen framme vid Sotajoki! Älven som rinner via Nuortti till Tuloma älv och vidare ut i Ishavet, är hela tiden bred och bra att färdas på. Den gamla krigsvägen Den framlidne författaren och kända Lapplandsskildraren Tuomo Itkonen höll för troligt att namnet Kemi kommer från ordet kemme i samiskan, som betyder kokande gryta. Samerna skulle således ha sett kokande grytor i de strida källor där Kemi älv enligt gamla urkunder rinner upp. För ett par år sedan paddlade jag på Vouhtujoki älv med min son. Vi försökte komma upp till dessa kokande källor, som sägs vara Kemi älvs urkällor. Den smala älven slingrar sig i den glest bebyggda norra delen av Savukoski, där flera mindre sidogrenar av Kemi älv sträcker sig nästan fram till den ryska gränsen. Jägaren l 3 l 2010 l 45
• Nära gränsen mot Ryssland sjunker Nuortti ner i en praktfull kanjon. På samiska betyder nuortti öster, en bra beskrivning av den urgamla vattenvägen som strömmar från Kemi älvs källor till Ishavet. Korsa fjäll har sen urminnes tider haft en betydande roll som en av Lapplands viktigaste gränsmärken. Ännu idag möter fyra renbeteslags och tre kommuners gränser varandra på fjällets sluttningar. vägen lite längre fram. Vi fick kämpa flera timmar på myren innan vi konstaterade att bäckarna strömmade i samma riktning som vi själva färdades. Vi hade korsat Lapplands breda landrygg längs den historiska krigsstråten. Längre fram kunde vi urskilja Sotajokis älvfåra som kantades av ett tätt videbuskage. Snart skulle vi åter kunna sjösätta kanoten och fortsätta att paddla österut till Nuorttijoki älv som rinner ut i Ishavet. Jag berättade för min son om hur fälttåget 1591 fallerade fullständigt. Av de över tusen män som begav sig iväg torde merparten ha dött framför Kolas murar. De överlevande flydde blödande till Norge och dödade, frustrerade av det långa fälttåget, sin ledare under reträtten. men därifrån vidare till guldlandet var man tvungen att färdas vattenvägen. Den besvärliga sträckan motströms började genast när Ounas älv släppt isen. Bara till Pulju var det 260 kilometer att staka från Rovaniemi. Pulju var, och är fortfarande, den sista bebodda byn före de vidsträckta vildmarkerna i vattendelarområdet. Det krävdes sannerligen god kondition och vildmarkskunskaper av dem som försökte nå Ivalo älv. Vi sjösatte kanoten i Pulju, dit man numera kommer fram med bil. Trots det hade vi Finlands största enhetliga vildmark framför oss, bestående av Pulju vildmark och Lemmenjoki nationalpark. Till vattendelaren är det ett trettiotal kilometer och till Pokka väg längs Ivalo älv ungefär femtio kilometer. Resan motströms framskred till största delen genom att styra kanoten för hand från stranden. Bara på ett par sträckor av lugnvatten kunde vi alla tre sitta i kanoten. De på kartan markerade tieva-områdena betyder sandås eller sandkulle och visade sig vara de ypperligaste lägerplatser. Den som försöker motströms i Haarakoski ska välja Vietkaojagrenen som har mindre vatten. Vi tippade att den stridare grenen Perseoja har fått sitt namn av guldgrävare som valt fel älvfåra och därmed gått vilse på de vidsträckta myrarna. Vi förundrades ändå över hur människorna förr hade förmåga att röra sig i vildmarken utan karta. På den vidsträckta Vietkamossen fanns det så litet vatten i diket att det inte längre gick att hålla kanoten flytande. Det tog oss nästan två dygn att bära kanoten och utrustningen över vattendelaren till Korsalompolo strand. På Vietkavaaras nedre sluttningar hittade vi en gammal stig och de förmultnade konstruktionerna av en båtdragarväg. Fastän det ännu var lång väg till Ivalo älv för att inte tala om närmaste landsväg, kunde vi härifrån färdas vidare medströms. Vid Korsaoja öppnades äntligen utsikt mot Korsa fjäll. Trots sin ringa storlek har fjället haft en betydande roll som vägvisare från Kemi till Enare och därifrån vidare till Ishavet. När aktiviteten på Korsa vattenväg avtog avvecklades raststugorna och båtdragarvägarna som byggts på vattendelaren. De revs och flyttades annanstans, eller så lät man dem förfalla där de stod. En betydande epok i Lapplands och hela landets historia gick mot sitt slut l Vattenvägen till guldlandet År 1868 fann en expedition, som leddes av Konrad Lihr, guld i Ivalo älv. Detta ledde ett par år senare till den första guldrushen i Finland och den sträckte sig långt in i Lappland. På 1870-talet kunde man redan färdas med häst och vagn från Kemi ända till Rovaniemi, 46 l Jägaren l 3 l 2010 Far och son i forsränning. Ivalo älv fick sin början när Korsaoja förenades med Avisuora älv. Härifrån vidare tillryggaläggs resan redan betydligt lättare. Mikko Rundgren
• Metsästäjä l 3 l 2010 l 47
• Mikko Alhainen Bågjakten intresserar allt fler F sten att spåra hare. I många tusen år var pilbågen ett av människans viktigaste jaktvapen. Men eftersom skjutvapnen har längre räckvidd och visade sig vara ett säkrare sätt att fixa middagen på så blev pilbågen satt på undantag för en mycket lång tid. Under de senaste åren har pilbågen emellertid steg för steg gjort ny entre på scenen. l För ett par årtionden sedan var det fortfa- rande bara en handfull pionjärer som fattade jaktbågen, men i dagsläget finns det tusentals intresserade bågjägare i Finland. Enligt den senaste jägarprofilen som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet publicerat finns det uppskattningsvis 8900 bågjägare i vårt land, vilket utgör nästan tre procent av hela jägarkåren. Under de senaste åren har också handeln med jaktbågar satt upp farten i takt med att bågjägarna blir fler. Enligt en gallup som gjorts av det finska bågjägarförbundet så jagar 70 procent av bågjägarna också med skjutvapen. Den typiska bågjägaren är en person som har sysslat med jakt i många år och som önskar sig en vitaminspruta i sin hobby genom att lära sig jaga på ett helt annat sätt. Det är vanligt att bågen bildar ett komplement till hagelgeväret och studsaren. Jägaren väljer det vapen som känns rätt för just den här jakten. Ett krävande jaktvapen Den växande antalet utövare ställer i sin tur krav på utbildningen och informeringen. Det gäller att nå ut till bågjägarna med information om jaktbågens egenskaper och vilka krav som ställs på en båge. Jaktbågen och bågjakten besväras av några seglivade vanföreställningar och myter, vilket delvis beror på att bågjägarna är så få, men också på att det mesta av den tillgängliga informationen är på engelska. Det ligger i hela jägarkårens intresse att vi kan klippa vingarna på desinformationen om jaktvapen och föra ett sakligt och sansat samtal om jaktformer och vapenegenskaper. Pilbågen är ett mycket krävande jaktvapen som kräver mycket mera övning än skjutvapnen. Goda skjutrutiner, förmåga att skjuta träffsäkert i olika ställningar samt gott omdöme vid skarpt läge utgör grunderna för den etiska jakten. Skjutrutinerna och vapenhanteringen är saker som jägaren tränar på en bana. För att jaktbågen också i fortsättningen ska vara ett accepterat jaktvapen och even- Marko Kukkamaa Fältharen är det vanligaste viltet som jagas med pilbåge. Oftast bedrivs jakten som vaktjakt, men de skickligaste jägarna kan även kon- 48 l Jägaren l 3 l 2010
• Finska båg jägarförbundet rf n Det finska bågjägarförbundet (Suomen jousimetsäs- täjäin liitto, SJML) grundades 1982. Medlemskåren har under årens lopp vuxit till ungefär femhundra medlemmar. Det finns drygt 20 medlemsföreningar, av vilka de flesta är grundade under de senaste tio åren. Till förbundets uppgifter hör bland annat: att ordna kurser i bågjakt, att informera och instruera myndigheter och organisationer i frågor som rör jaktbågen och bågjakten samt arbeta för pilbågen som jaktvapen i Finland. Genom att fästa en rev vid pilen går det att veva in en bäver som skjutits i vattnet. tuellt bli lovligt också för jakt efter större viltarter krävs det att jägarna kan hantera sin båge. Ute på jakt är det så dags att börja träna - pilarna är lättindentifierade visitkort! Vid jakt med pilbåge blir det ännu viktigare att träffa i de vitala delarna. Alldeles intill det bästa träffområdet ­ hjärtat och främre delen av lungorna ­ ligger frambenens ben och ryggraden. Undvik att träffa dem eftersom de sannolikt hejdar pilens gång. För en jaktpil är det optimala träffområdet med andra ord mindre än för en studsarkula, vilket jägaren ska ta hänsyn till genom att skjuta på ett tillräckligt kort avstånd. Förbundet erbjuder bland annat: Jaktbågen passar flera jaktformer Med en jaktbåge skjuter man oftast på avstånd som understiger 20 meter och gör det i regel på vilt som står stilla. Att smyga sig fram till skotthåll utgör ofta det svåraste momentet på jakten. För skytte på löpande eller flygande vilt är jaktbågen mindre lämplig. Jägare emellan sägs det ibland att ett lämpligt läge för jaktbågen är som en studsarskytt på hagelhåll. Merparten av det vilt som fälls med jaktbåge jagas med vaktjakt som metod. Det vanligaste viltet kan på goda grunder antas vara en fälthare som kommer för att äta när det skymmer om kvällen. Men jägaren i sitt gömsle eller uppe i ett träd kan också rikta sin pil mot ett rådjur, en mårdhund eller en and. De skickligaste jägarna behärskar dessutom konsten att smyga sig inom skotthåll och att locka viltet till sig. En bra hund är en ovärderlig hjälpreda också för den som strövar i jaktmarkerna med båge. Möjligheterna till ett lugnt och välriktat skott är många. Hunden kan vara en tax som driver utan brådska så att rådjuret allt emellanåt stannar upp. Eller en spets som skäller ståndskall på en tjäder eller en mårdhund. Oavsett vilket vapen som jägaren håller i händerna så försöker han alltid träffa viltet i de vitala delarna, det vill säga i hjärtat eller lungorna. En träff i det här området leder snabbt till döden oavsett om projektilen är en kula, en hagelsvärm eller en skärande jaktpilspets. Bästa bävervapnet Vid jakt efter bäver består utmaningen ofta i att inte gå miste om sitt byte. En plattsvans som äter vid strandkanten försvinner ner i djupet även om träffen varit rätt god. Att skjuta mot vattnet med ett hagelgevär eller en studsare är ingenting att ens överväga. Faktum är att jaktbågen öppnar för nya möjligheter på bäverfronten. Genom att fästa en rev vid pilen går det att veva in en bäver som skjutits i vattnet, vilket innebär en avgörande fördel. Det är ju inte alltid som bävrarna ens stiger i land! Om bävern i fråga simmar lugnt och stilla i bäcken så lyckas jakten bäst med båge. Allt fler jägare som är intresserade av att jaga bäver väljer därför att göra det med pilbåge, även om de i övrigt jagar med hagelgevär eller studsare. Den som jagar små rovdjur utför ett värdefullt naturvårdsarbete. I augusti är i synnerhet mårdhundarna aktiva under kvällens tidiga timmar och speciellt unga mårdhundar besöker utan större betänkligheter åtlar även i dagsljus. De ljusa kvällarna i början av jaktsäsongen bjuder mycket riktigt på intressanta möjligheter till jakt med båge. Suset av pilens flykt stör inte heller augustikvällens frid. l grundkurser och specialkurser i bågjakt samt läger. Till kursutbudet hör också internationell IBEP-examen, som krävs bl.a. för bågjakt på Åland två jaktområden som arrenderas för medlemmarnas räkning tävlingsverksamhet (SJML-cup) i medlemsföreningarnas regi Tidningen Jäkkärä för medlemmarna och de viktigaste intressegrupperna nyheter och nerladdnings bar information på sin hemsida För mera info om förbundet, evenemang, kurser och utbildningsmaterial, se SJML:s hemsida på adressen www.jousimetsastys.fi n Pilbågen passar utmärkt för jakt efter små rovdjur i början av säsongen. Djuren rör sig innan det mörknar och besöker gärna åtlar. Suset av pilens flykt stör inte heller kvällens frid. Jägaren l 3 l 2010 l 49 Mika Rutanen Elisa Ahtosaari
• Pekka Helle och Marcus Wikman, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Inventeringen av snöspår i vilttrianglar 2010 F 50 l Jägaren l 3 l 2010 Vintern 2009/2010 var den strängaste på flera årtionden. Det föll rikligt med snö, men blev aldrig blidväder, så snön var mjuk och svår att röra sig i. Det var inte särskilt många vilttrianglar som blev räknade. Därför måste vi också ta inventeringsresultaten med en viss reservation. l För att kunna räkna spår i snön så måste det Snöläget under vintern 2010 dämpade både inventerarnas och djurens lust att röra sig i markerna. Den kortbenta uttern är illa ute i djup och mjuk snö. Vi väntade oss därför en minskning av spårindexen. Mycket riktigt: utterns spårtäthet minskade i åtta jaktvårdsdistrikt jämfört med vintern 2009, men till vår överraskning hade spårtätheten ökat i hela sju distrikt! förstås finnas snö. Normalt bekymrar vi oss för om det kommer att finnas tillräckligt med snö i södra Finland och om snön ligger tillräckligt länge för att inventerarna ska hinna få spåren räknade. Köldknäppen i januari varade månaden ut och det föll ännu mera snö. Enligt meteorologiska institutet är det med dagens klimat så här kallt i januari en gång vart tjugonde år. I slutet av januari fanns det mest snö, drygt en halvmeter, i huvudstadsregionen, Kymmenedalen och västra Lappland. Februari månad fortsatte med samma takter. Temperaturen höll sig envist under nollstrecket. Den här oavbrutna köldperioden var en av de tre längsta som noterats under de senaste femtio åren. I mitten av mars mättes snötäckets djup till 61 cm i Helsingfors-Vanda och 55 cm i Ivalo. Den gångna vintern blev alltså mycket besvärlig för dem som inventerade. Ironiskt nog därför att det var för kallt och fanns för mycket snö! Alldeles i början av inventeringsperioden utgjorde snön ännu inget större problem. Däremot dämpade den stränga kölden inventeringslusten. Få trianglar räknade Totalt blev 515 trianglar räknade, vilket utgör 70 procent av det antal som inventerats under tidigare vintrar. Dessutom blev trianglarna räknade senare än normalt. Det var inte lätt att ta sig runt trianglarna under så tuffa förhållanden; det krävdes jävlaranamma. I fem jaktvårdsdistrikt stannade resultatet på under tjugo trianglar, vilket statistiskt kan betraktas som en någorlunda tillförlitlig minimimängd. På grund av det urholkade inventeringsmaterialet presenterar vi här resultaten i förenklad form. Vi bör vara särskilt försiktiga när vi tolkar regionala skillnader i förändringarna hos djurbestånden. Eftersom antalet observationer per art är så mycket mindre i år så får slumpen ett större spelrum och osäkerheten växer. Det djupa snötäcket begränsar rörligheten Ett annat problem vid tolkningen av resultaten är följande fråga: på vilket vis har det mjuka och djupa snötäcket inverkat på djurens rörlighet? Vi kan lugnt jämföra två vintrar med likartade Du har väl redan skaffat dig en Tracker Hunter? Terrängnavigatorn som JCO och Tracker ger dig gratis! En Tracker navigator utan kostnad till alla nya jägare och alla dem som ännu inte har en! Den kostnadsfria brukslicensen för nya användare gäller från den första april till slutet av nästa jaktår, dvs till den sista juli 2011 För mera info gå in på www.trackerhunter.fi . Marcus Wikman
• snöförhållanden med varandra, men vad göra när snöförhållandena är alldeles olika? Som det var med årets vinter. En liknande vinter att jämföra med hittar vi knappt ens under hela triangelinventeringens historia. För somliga arter (som skogshare) har snöförhållandena inte en lika stor betydelse som för andra (exempelvis hjortdjuren) arter. I det följande ska vi koncentrera oss på de mest betydande förändringarna i jämförelse med fjolvintern och håller oss till riksnivån. Som tabellen visar så har förändringarna i spårtätheterna oftast ett minustecken framför. Eftersom materialet är så knappt blir förändringarna på distriktsnivå lätt stora och överskrider 30 procent. Men vi vill åter en gång understryka att det handlar om förändringar i spårtätheterna, vilket inte behöver vara liktydigt med förändringar i populationerna. Ingendera arten uppvisar några tydliga regionala drag i populationsutvecklingen. Också för skogsharens spårtätheter uppvisar medelvärdet för hela landet i det stora hela likadana siffror som vintern innan. Spårtätheterna tyder på att skogsharen har klarat sig aningen bättre i norra Finland än i södra, jämfört med året innan. Fältharen verkar däremot ha ökat sedan fjolåret i sina kärnområden i det sydvästra hörnet av landet. Räven och mården som förut För räven och mården verkar spårtätheterna ligga på samma nivå som i fjol. Hermelinen och småvesslan minskat Hermelinens och småvesslans spårtätheter minskade med cirka 60 procent från vintern innan. Förändringen var väldigt enhetlig i hela landet. Utvecklingen var väntad eftersom det har varit ont om sork. I motsats till vad vi förväntat oss har uttern trots det djupa snötäcket lämnat ungefär lika mycket spår efter sig som under föregående vinter. Utterns spårtäthet påverkas utan tvekan av i hur hög grad vattendragen fryser till under vintern. När isen lägger sig över de öppna vattnen tvingas uttern byta hemort oavsett hur mycket snö det finns. Hjortdjuren är kanske de mest problematiska att tolka utifrån spårindexen. En mera ingående granskning av triangelmaterialet har påvisat att ett djupt snötäcke ökar älgens benägenhet att bilda flockar, vilket minskar spårindexen och ökar osäkerheten i uppskattningarna. Med tanke på detta är det ett intressant faktum att älgens spårindex inte minskade mer än en aning från vintern innan. För de två mindre hjortdjuren kan vi anta att snötäckets djup skulle vara av en större betydelse. Att vitsvansviltets spårtäthet minskade med en tredjedel från föregående vinter stöder det här antagandet, även om stammen har varit föremål för ett ökat jakttryck. För rådjurets del minskade spårtätheten klart och tydligt från året innan. Bakom minskningen ligger säkerligen faktorer som snödjupet och mortaliteten. Dock är det mycket sällan som vintrarna är så här stränga och vi har ännu inte lärt oss att tolka och analysera triangelmaterialet för sådana här vintrar. l Skogsharens, rävens, älgens, vitsvanshjortens och rådjurets spårindex (spår/10 km/dygn) i rutor om 50 x 50 km vintern 2010. Spårindex (spår/10 km/dygn) ST SS KA MF KY LA UL ÖS NT NK NS SvÖ Skogshare 10,1 ­ ­ 12,5 ­ ­ 13,5 ± 19,8 ± 24,1 + 6,3 ± 13,3 ± 11,4 ­ ­ 22,3 + + 17,0 ­ 31,8 ± 9,7 ­ ­ Fälthare 8,4 + + 0,3 ­ ­ ­ 0,0 ­ ­ 0,7 ­ ­ ­ 0,2 + + 1,7 + + 2,3 + + 0,2 + + 0,1 ­ ­ 0,9 + + Ekorre 1,6 ­ ­ 1,0 ­ ­ 0,5 ­ ­ 1,0 ­ ­ 1,2 ­ ­ 0,4 ­ 0,6 ­ ­ 0,8 ­ ­ 3,9 ± 0,7 ­ ­ 1,0 ­ ­ 2,4 ­ ­ Räv 4,9 ± 2,3 ­ ­ 2,3 ± 2,7 ± 5,3 ± 2,4 ­ ­ 2,5 ± 2,9 ­ ­ 5,4 + 1,0 ± 0,9 ­ 6,7 + + Mårdhund 0,3 ­ ­ 0,1 ­ ­ ­ 0,0 ­ ­ 0,2 ± 0,1 + 0,0 ­ ­ 0,0 + + 0,1 ­ ­ 0,1 ­ ­ 0,3 + + 1,2 + + Hermelin 0,5 ­ ­ 0,5 ­ ­ 0,2 ­ ­ 0,3 ­ ­ 0,1 ­ ­ 0,3 ­ 0,3 ­ ­ 0,2 ­ ­ 0,4 ­ ­ 0,5 ­ 0,4 ­ ­ ­ Småvessla 0,3 ­ ­ 0,2 ­ ­ 0,1 ­ ­ 0,3 ­ ­ 0,2 ­ ­ 0,1 ­ ­ 0,2 ­ ­ 0,5 ­ 0,6 ­ ­ 0,6 + 0,4 ­ ­ 0,3 ­ ­ Mink 0,0 ­ ­ 0,3 ­ 0,1 + + 0,1 ­ 0,1 ­ ­ 0,1 + + 0,2 + + 0,0 + + 0,1 ­ ­ 0,3 ± 0,2 ­ 0,2 ­ ­ Mård 1,3 ± 2,2 ± 0,4 ­ 0,9 ­ 2,4 + + 0,8 ­ ­ 0,7 + + 0,8 + + 1,4 ­ 0,8 ­ ­ 0,6 ­ 0,9 ­ ­ Järv ­ ­ 0,2 ­ ­ ­ ­ ­ ­ 0,2 + + ­ 0,2 ± ­ ­ Utter 0,6 + + 0,3 ± 0,1 ­ 0,5 + 0,3 + + 0,1 ± 0,2 + + 0,1 ­ ­ 0,3 + + 0,2 ± 0,3 ­ ­ Lodjur 0,4 ­ ­ 0,6 ­ 0,3 ­ ­ 0,5 ­ 0,3 ­ ­ 0,1 + + 0,3 ­ ­ 0,3 + + 1,5 + + 1,5 ± 0,8 ­ ­ ­ Vitsvansvilt 4,3 ­ ­ 0,1 ­ ­ ­ 0,3 ± ­ ­ ­ 0,0 ­ ­ 6,5 ± ­ ­ ­ Älg 5,0 + + 5,4 + 3,3 ± 4,2 + 5,0 ­ 2,3 ­ 4,9 ± 5,2 ± 6,2 + 4,9 + + 5,0 ± 4,0 ­ ­ Skogsren ­ ­ ­ 0,1 ­ ­ 0,1 + + 0,9 + + ­ ­ ­ ­ Rådjur ­ 0,0 ­ ­ 0,1 ± 0,2 + 0,1 ­ ­ 0,1 + ­ 0,9 ± ­ ­ 0,1 ± 1,1 ± SA NY EF 9,0 ­ ­ 14,6 ­ 11,4 + 2,6 ± 7,9 + 13,8 + + 1,9 ­ ­ 3,8 ­ ­ 8,6 ­ 5,6 ­ 8,3 ± 15,2 + + 0,1 ­ ­ 0,7 ± 0,4 ­ ­ 0,5 ­ ­ 0,4 ­ ­ 1,6 + + 0,1 ­ ­ 1,1 ± 0,4 ­ ­ ­ ­ 0,0 0,6 ­ ­ 1,3 + + 0,9 + + ­ ­ ­ 0,2 ­ 0,1 ­ ­ 0,2 + + 0,3 ­ ­ 0,7 ­ ­ 0,7 + + 6,4 ­ ­ 5,8 ­ ­ 18,7 ± 4,9 ± 7,3 ­ ­ 7,2 ­ ­ ­ ­ 0,9 ± 0,4 ­ ­ 1,8 ­ ­ Spårindexen för de vanligaste däggdjuren (korsande spår/10 km/ dygn) per jaktvårdsdistrikt för triangelinventeringarna vintern 2010. Förändringarna från året innan är uttryckta med plus- och minustecken (± en förändring på <15 %, + och ­ en förändring på 15­30 %, ++ och ­ ­ en förändring på >30 %). Förkortningarna: ST = Södra Tavastland, SS = Södra Savolax, MF = Mellersta Finland, Ka = Kajanaland, Ky = Kymmene, La = Lappland, U = Uleåborg, Ö = Österbotten, NT = Norra Tavastland, NK = Norra Karelen, NS = Norra Savolax, SvÖ = Svenska Österbotten, Sa = Satakunta, Nyl = Nyland, EF = Egentliga Finland. Jägaren l 3 l 2010 l 51
• Forskarperspektivet Rovdjursforskningen i Finland n Det var jaktrådet Seppo Mattila som på 1990-talet introduce- rade mig i rovdjursforskningens värld. Han gjorde det genom att säga något i den stilen att det i vårt land redan finns 300 000 experter på björn, varg, lodjur och järv. De här orden på vägen visade sig på sätt och vis träffa mitt i prick eftersom de aktiva jägarna ofta håller sig med skarpa åsikter i rovdjursfrågor. Den finländska forskningen i stora rovdjur var tidigare liktydigt med professor Erkki Pulliainen och docent Erik S Nyholm. Min egen roll som forskare på VFFI har, för att uttrycka saken i hockeytermer, varierat från målvakt till att spela center och styra anfallet. Det har inte alltid funnits någon linjedomare eller ens regler i matcherna, men i minst två avseenden har vi tagit ett kliv i en riktning som ger hopp om att spela minst oavgjort med hedern i behåll. De stora rovdjuren är tillbaka i vår natur och det har skapat ett behov av ny forskningsteknik och en större krets av forskare som samarbetar. Den internetbaserade rovdjursdatabasen TASSU har avsatt ett bestående tassavtryck när det gäller inventerandet av de stora rovdjurens populationer. Detta främst tack vare mannen bakom Tassu, forskaren Samuli Heikkinen. Det väldiga observationsmaterial som kontaktpersonerna för de stora rovdjuren har producerat utgör själva fundamentet för VFFI:s uppskattningar av populationerna, men minst lika avgörande är förstås också det faktum att vi förfogar över den bästa tänkbara metoden. GPS-sändarna ger oss data om hur djuren vandrar och den här informationen har visat sig vara ett viktigt bakgrundsmaterial, bland annat i områden där vargpopulationen är tät. Vi har fått upp ögonen för de systematiska fel som vi riskerar att göra när vi bedömer storleken på vargpopulationerna. Vargen struntar högaktningsfullt i kommun- och landskapsgränser när den vandrar. Vilket är det främsta skälet till att det i södra Kajanaland nyligen hände sig att tre flockar om fjorton vargar blev bokförda som sju flockar om inalles fyrtio vargar! Det material som vi på VFFI har samlat in har öppnat vägen för ett samarbete där motparten består av forskargrupper med specialistkunskaper på olika universitet. Den här öppningen till ett samarbete inträffade för ett tiotal år sedan när professor Hans Ellengrens genetikteam i Uppsala fick vargprover av oss för att kunna göra en jämförelse av läget i Sverige och Finland. "Vargtrafiken" över gränsen till Ryssland har hållit den finska stammen med en tillfredsställande genetisk bredd medan de svenska vargarna har lidit av den stränga isoleringen och följderna av inavel. Den genetiska jämförelse som har gjorts på Uleåborgs universitet under ledning av docent Jouni Asp har ändå påvisat att det inte förekommer någon invandring i stor skala från Ryssland, utan att det nya blodet österifrån droppar in i en mindre omfattning än väntat. Det kolossala materialet om vargarnas vandringar har dessutom funnit vägen till andra kunniga händer. Matematikern och professorn Otso Ovaskainen på Helsingfors universitet har tillsammans med amerikanen Eliezer Gurarie tagit fram nya dimensioner i materialet. Både skogens åldersstruktur och nätverket av vägar inverkar på vargens vandringar och predation. På VFFI i Uleåborg forskar Salla Kaartinen i hur vargen utnyttjar rummet. Hennes avhandling, som nu befinner sig på slutrakan, kommer att bli den andra biologiska doktorsavhandlingen som handlar om vargen i Finland. Det har ju redan förflutit drygt 40 år sedan Erkki Pulliainens lärdomsprov! Geografen Jukka Bisi på Uleåborgs universitet doktorerade nyligen på en avhandling där han undersöker människors attityder till och upplevelser av vargar. Forskandet i de stora rovdjuren har av tradition varit ett gebit för karlar, men numera är läget de facto det omvända: det är fler kvinnor än män som doktorerar. För några år sedan var det Jonna Katajisto som axlade pionjärrollen, men hon var kanske litet för tidigt ute. I hennes undersökningar var det inte våra inhemska nallar som rumsterade i skogarna utan materialet handlade om svenska björnar. Jonnas lärosäte, Helsingfors universitet, är däremot en föregångare i en undersökning där forskarna med hjälp av GPS-GSM-teknik klarlägger hur björnen beter sig när en människa närmar sig. Det var professor Ilkka Hanski som kläckte idén till projektet och det är docent Janne Sundell som leder det. Undersökningen visar att björnen har utmärkt koll på läget och nerverna under kontroll. Av femtio försök där en människa närmade sig en björn var det nämligen bara en enda gång som försökspersonen hann se björnen. Också Katja Holmala som forskar i lodjur på VFFI har studerat på Helsingfors universitet. I hennes arbete spelar det östfinska lodjuret en framträdande roll på den internationella scenen eftersom vår stora skogskatt, som är beroende av skogsharen, inte förekommer på några andra europeiska forskningsområden. Den universitetsbaserade forskningen är koncentrerad till Helsingfors och Uleåborg. Men om vi inkluderar den samhällsvetenskapliga forskningen med inriktning på rovdjurspolitiken så får vi mera balans i det geografiska genom att professor Pertti Rannikko med forskargrupp arbetar i Joensuu. Rovdjursforskningen står och faller med finansieringen från jord- och skogsbruksministeriet och Finlands Akademi. Den offentliga sektorn brottas med kraven på nedskärningar, men jag är övertygad om att det också i framtiden kommer att finnas en såpass stor efterfrågan på uppdaterad forskning som servar skötseln av de stora rovdjuren, att vi inte åker på stryk i kommande matcher. n Ilpo Kojola artikelförfattaren är specialforskare på VFFI och forskar i de stora rovdjuren 52 l Jägaren l 3 l 2010
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun opun jätämme sinulle. Monarch E 1,1-4x24 , NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi Metsästäjä l 3 l 2010 l 53
• Pekka Tauriainen, rektor Vanda yrkesläroanstalt Varia & Jouni Suoheimo, undervisningsråd, Undervisningsministeriet Specialyrkesexamen för viltmästare: V Viltmästare Vesa Paldanius i farten med handledning av unga jägare på skyttebanan. Nya examensgrunder färdigställdes l Vilthushållningen ställs inför nya utmaningar bland annat på grund av förändringar i dess verksamhetsmiljö. Lagstiftningen berörande branschen har förändrats genom EU. Viltarterna och viltbeståndens storlek har förändrats. Företagsverksamheten framstår allt starkare och har förändrat den traditionella finländska jaktkulturen. Även nya viltforskningsresultat har ökat vår kunskap om vilthushållning. Därtill blev det aktuellt att förnya specialyrkesexamen för viltmästare dels på grund av ett allmänt reformbehov av examensstrukturen, dels på grund av att man av ovannämnda skäl upptäckt behovet av förändringar i examensgrunderna för den gamla viltmästarexamen, som redan tjänat i 15 år. Undervisningsministeriet godkände de nya examensgrunderna för specialyrkesexamen för viltmästare den 18.11.2009. De nya examensgrunderna är bearbetade genom ett brett samarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare, utbildningsarrangörer, samt intressegrupper för viltbranschen. Naturligtvis deltog även Jägarnas centralorganisation aktivt i reformarbetet. De nya examensgrunderna skickades på en omfattande remissrunda i maj 2009. De inkomna utlåtandena och kommentarerna styrkte de ändringar som föreslagits i grunderna för specialyrkesexamen för viltmästare. Krävande examen Specialyrkesexamen för viltmästare är en krävande examen. Det krävs också mycket annat för examen än att man jagar och trivs i naturen. För att avlägga viltmästarexamen krävs flera år av mångsidig arbetserfarenhet inom viltbranschen. För de flesta krävs det därtill deltagande i förberedande utbildning. Enligt de tidigare examensgrunderna, som trädde i kraft år 1995, förutsatte man samma kunnande av samtliga som skulle avlägga examen. I de nya examensgrunderna finns fyra examensdelar som är obligatoriska för alla. Därtill måste examinanderna klara av minst tre valfria delar. Genom de obligatoriska examensdelarna vill man säkerställa att alla som avlägger viltmästarexamen får tillräckligt omfattande kunskaper och färdigheter för att kunna verka inom branschen. De valbara examensdelarna erbjuder möjligheter att specialisera sig i olika kunskapsområden, t.ex. i utbildning och kommunikation, företagsverksamhet inom viltbranschen, uppfödning och utplantering av vilt samt på jakthundar.. Genom valfriheten eftersträvar man att förbättra möjligheten att den kunskap som examinanden har och det som krävs i yrkeslivet möts, varvid man bättre än förr kan undvika avläggandet av de s.k. extra examensdelarna. För viltmästarexamen krävs det också mycket annat än att man jagar och trivs i naturen. Också med gamla examensgrunder till slutet av 2011 De examensgrunder för specialyrkesexamen för viltmästare som trädde i kraft 1995 kan fullföljas enligt de gamla grunderna fram till slutet av 2011. För de vuxenstuderande som avlagt delar av utbildningen enligt de gamla examensgrunderna för viltmästare lönar det sig att utreda möjligheten att slutföra sina studier enligt de nya grunderna för fristående examen för viltmästare. På så vis får vilthushållningen i vårt land flera efterlängtade specialister inom vilthushållning.. Viltmästarutbildning arrangeras bl.a. i de skogliga yrkesläroanstalterna i vårt land. 54 l Jägaren l 3 l 2010 Mångsidig utbildning Betydelsen av vilthushållning förväntas öka i framtiden, som en del av de allt allsidigare landsbygdsnäringarna. De som avlagt specialyrkesexamen för viltmästare kan arbeta som viltmästare till exempel vid Forststyrelsen, jaktvårdsdistrikten eller inom branschföretagen. En viltmästare känner till de möjligheter som vilthushållningen erbjuder bland annat inom jord- och skogsbruk, vildmarks- och naturturism, livsmedelsproduktion samt i vidare förädling av vilt. Han har kännedom om finländsk och europeisk jaktkultur, organisationer och lagstiftning som berör viltbranschen. En viltmästare kan specialisera sig på produktion av turismservice som ansluter sig till jakt, viltforskning eller viltuppfödning. En viltmästare kan även utarbeta viltvårds- och beskattningsplaner för älg-, vitsvansvilt- och rådjursbestånden. Han/hon vet hur viltskador förbyggs och kan ordna med utfodring av vilt. Viltmästaren kan organisera fångsten av små rovdjur och icke fredade djur. Därtill kan viltmästaren konstruera anläggningar och konstruktioner som behövs för viltvård och jakt.. En viltmästare kan även organisera jaktevenemang och övervaka jakt. Han/hon har kännedom om jaktvapen och deras konstruktion, funktion och lämplighet för olika ändamål. Därtill kan viltmästaren ta ur, flå, stycka, avpälsa och tana bytet. Därtill tillverka en trofé enligt kundens önskemål. Viltmästaren känner jakthundsraserna, hur de används vid jakt och hur de grundtränas samt har god kännedom om lagar och bestämmelser som gäller hundar. l Skribenterna ansvarade för revideringen av examensgrunderna för specialyrkesexamen för viltmästare vid Undervisningsministeriet åren 22008­2009.
• HET NY Din katt och hunds nya kompis mot fästingar, loppor och löss Frontline Comp Receptfritt på apoteket FrontlineComp Spot-on. Datum för senaste översyn av produktresumén: 20090703. Merial Norden A/S, tel.: 040 60 60 605. För mer information: www.fass.se Metsästäjä l 3 l 2010 l 55 www.frontlinecomp.se FL/SWE/026
• Paras valikoima ja halvin hinta myymälöissämme ja verkkokaupassamme! Ta r j o u k s e t v o i m a s s a K ä r k k ä i s e n m y y m ä l ö i s s ä j a v e r k k o k a u p a s s a 2 1. 5 . - 14 . 6 . t a i n i i n k a u a n k u i n t a v a r a a r i i t t ä ä e ran ostajall Riistakame an 229,a hinta riistapalikk 17 49 11 Allen Claymaster KIEKONHEITIN - Heitä savikiekot kätevästi! - Jalallinen kiekonheitin. Kiinnitys maahan tai autorenkaaseen. Heittää jopa 2 kiekkoa kerralla. 90 Mtm PITKÄ KIEKONHEITIN Savikiekonheitin pitkällä varrella. - Entistä pidemmät heitot ja nopeammat lähdöt. - Kokonaispituus 127cm 149 Suosituin riistakamera! Uusi valvontakamera kesämökille kotiin tai riistanruokintapaikalle. Kamerassa vakiona esikatselutoiminto jolla voit helposti ja vaivatta katsella otettuja kuvia. Kamera toimii AA paristoilla. Maastovärityksen ansiosta huomaamaton, pienikokoinen tehopakkaus 5 mpixelin kameralla. Kamerassa on huomaamaton infrapunasalama, eli sillä saa tarkkoja kuvia ja videoita yöllä ja päivällä. - Uudessa kamerassa muistikorttipaikka jopa 8gb:n kortille. - Huom! kamerassa suomenkieliset käyttöohjeet. - Rajoitettu erä! - Lisävarusteena riistapalikka, jolla siirrät kuvat reaaliajassa matkapuhelimeesi. Mtm Throw II KIEKONHEITIN 8 20 90 Helppokäyttöinen ja varmatoiminen kiekkolinko. Scout DTC530V RIISTAKAMERA 90 Allen KUULOSUOJAIMET 19 80 690 4490 990 490 1350 2190 3700 650 590 190 300 Allen TÄYTETTY ASEEN ETUTUKI Radalle asianmukaisin apuvälinein! - Ampumatuki kiinnityshihnoilla Kuulet puheen, mutta voimakkaammat äänet vaimenee. Ehdoton valinta ampumaradoille ja yleiskäyttöön. - Paino 48 g - Säädettävä pituus- Koko taitettuna 15x6,5 cm - Varapehmusteet - Musta Kärkkäisellä laaja valikoima käytettyjä aseita ja tarvikkeita! YLIVIESKAN VAIHTOASEET Kiväärit MANNLICHER kal.7x53R, suoravetolukko, Sakon piipulla, siisti TIKKAKOSKI M/27 kal.7,62x53R, alkuperäinen TIKKA M65 SPORTER Kal. 308win SAKO 85 VARMINT kal.308, herkistin, BR-vaimennin, uudehko, tehdastakuu BAIKAL TUPLALUODIKKO kal.308 FN BAR kal.30-06, p-auto, kunnossa SAKO L579 kal.243 win, ampumahiihto malli, diobterit, keräilykunto SAKO AMPUMAHIIHTO kal.243 win, alkuperäinen diobtereilla, malli sapporo SAKO L-46 kal.7x33, IV malli, hieno kunto TIKKA T3 TACTICAL kal.308, ampumaton FG RESERVILÄISKIVÄÄRI kal. 7,62x39, jyrsitty runko KARABIN M44 kal. 7,62x53R, taittopistin, alkuperäinen HUSQVARNA M/42 kal. 6,5x55, alkuperäinen Haulikot SKB 500 kal.12/70, pääl.piiput, ejektorit BERETTA 682 SKEET kal.12/70,hyvä kunto TIKKA 512SD Kal. 12/76, Siisti, Vaihtosupistajat, REMINGTON G1100 kal.12/76, uusin malli, ampumaton MERKEL M8 kal.12/76, siisti BAIKAL MP-153 kal.12/89, puutukkinen, käyttö kunto PEDRETTI Kal. 10/89. kunto kohtalainen, BAIKAL IJ-27 Kal. 12/70 kunto käytetty. REMINGTON 1100 / 20 cal. kal. 20/76, p-auto, 3xsupistin, siisti WINCHESTER 1200 kal.12/70, camo,full, siisti pumppu TIKKA M712 Kal. 20/76. Ase on kohtalaisessa kunnossa. MOSSBERG 500 kal.12/76, BERETTA 686 E SPORTING kal.12/76, erit.siisti BERETTA SPORTING kal.12/76, silver pigeon, säätö liipasin, kunto ok BROWNING BPS Kal. 12/76. 30" piipulla+täyteis piippu mukaan. siisti. SUHL kal.12/70, siisti suhuli YILDIZ PROFESSIONAL Kal. 12/76 p-auto. siisti. Puutukilla. WINCHESTER 1400 RANGER kal.12/70, p-auto, vaiht.sup. TIKKA MA92GL Kal. 12/76, Siisti, p-auto, BAIKAL MP-153 kal.12/89, synt. REMINGTON 1100 kal.12/76, full BAIKAL IJ-58 kal.12/70, rinnakkaispiiput, 290 290 890 1850 450 650 950 890 590 1690 380 290 350 290 1400 850 1190 890 250 150 150 690 180 490 250 1490 1590 690 190 360 290 390 290 290 150 BAIKAL IJ-18 kal.12/70, hyvä VALMET 220 kal.20/76, virheetön, Yhdistelmäaseet MERKEL 96K DRILLINKI kal.20/76-6,5x55, esittelyase FINNCLASSIC 512SD Kal. 12/76-222rem, Säätöperällä. Siisti. VALMET Rihlapiiput 12/30-06 VALMET 412 S kal.12/76-222 rem, Leupold 6x Optilock pikajal. erit.siisti SIMSON RIHLAKKO kal.20/76-22HORNET,kääntöjalka+ZEISS, 2,5kg, vm-05 FERLACH DRILLINKI kal.16/70-7x57R, Smidht&Bender hakajaloin, Jakob Koechin valmist., varmistin kaulalla BRNO Kal. 12/70-222rem. Siisti. Mak pikajalka mukana. Pienoiskiväärit SAKO QUAD Kal. 22LR. 100 LAUKAUSTA AMMUTTU. SIS. VAIMENNIN. SAKO P46 Kal. 22lr. Keräilykunto. SAKO P54 Kal. 22lr. Siisti. LINCOLN 12/76 Hyvä kuntoinen, sis vaihtosupistajat. ESCORT Luxano 12/76 Komeilla puilla ja hyvässä kunnossa. BERETTA 12/76 Urika 490 290 990 Yhdistelmäaseet KRIEGHOFF PIIPPU SISÄPIIPPU 22MAG. 350 BAIKAL Taiga 12/7,62X53R 450 KRIEGHOFF Trumpf Drillinki 12/70, 243win. Vuoden -89 drillinki alkup. omistajalta. Sis. Schmidt&Bender 6X42 hakasjaloin. Ase teräsrunkoinen, piiput 63,5cm, 1/2 ja 1/1 supistuksilla. Hyvä kuntoinen! 6500 Pienoiskiväärit VALMET m45 LAHDEN VAIHTOASEET Kiväärit SAKO L61 R 30-06 APEL pikajalka TOZ 7.62X53R SA-Leimattu CZ 750 S1M1 Uudenveroinen, 2 lipasta, kovalaukku SAVAGE 11 308 win CZ 550 9.3x62, battue, vuoden vanha TIKKA T3 Lite stainless 222 rem 3 vuotta vanha, kuin uusi, + meopta meostar r1 3-12x56 Haulikot MIROKU 12/70 TRAP 30" BREDA VEGA LUSSO Päällekkäispiipuinen 12/76 BROWNING 325 Grade 2 30" trap kiinteät supistimet ESCORT FIEL HUNTER Rihlattu piipu + walker punapiste VALMET 12/70 WINCHESTER 12/76 PUMPPU FABARM 12/70 BERETTA S 682 12/70 WINCHESTER X2 12/76 Puutukki, hyväkuntoinen Yhdistelmäaseet BAIKAL TAIGA 12/76-308 win, pikajalka, shirstone 1.5-6x42 920 250 1800 450 750 1400 680 950 1000 350 350 400 400 1600 800 700 490 Kiikarit SWAROVSKI Z6 1,7-10x42L siisti kiikari, TDS-PLEX-ristikko 1450 MEOPTA 2000 ARTEMIS 6X42 , 4B-ristikolla, tuuman runkop. käyttämätön 380 LEUPOLD VARI-X III 8,5-25X50, 30mm runko, target dot-ristikko, target nupit mukaan 950 OULUN VAIHTOASEET Kiväärit BAIKAL IJ-94 Express 308 Uutta vastaava tuplaluodikko. REMINGTON M7400 308WIN Sis. kiikarin. BROWNING FN 30-06 Sis. kiikarinjalat. Haulikot REMINGTON 11-87 12/76 POISTO HINTA! FN BROWNING Auto 500 12/70 hyvä kuntoinen BENELLI NOVA 12/89 JAGUAR 12/70 RINNAKKAISPIIPPUINEN POISTO HINTA! MOSSBERG 5500 FINNCLASSIC 512s BENELLI M3 12/76 Uuden veroinen haulikko kahdella piipulla. YILDIZ Elegant 12/70 Kuin uusi. Kevyt rinnakkainen kiinteillä supistuksilla. 550 490 690 390 290 490 150 270 800 1500 590 Osta myös verkosta: www.karkkainen.com
• Allen JOUSILAUKKU 27 9 - Vuorillinen jousilaukku maastokuosilla - Koko: 46x117 cm 90 - Aseisiin joissa on hihnalenkin kiinnikkeet valmiina - Max. kiinnikkeen leveys 32 mm Allen HIHNALENKKISARJA 1,25" Allen Full KASVONAAMIO 6 5 4 90 Kevyt kokokasvonaamio - Värit: Realtree ja Mossy oak. - Yksi koko 89 Anar Real CAMOPUKU Allen HAULIKONPATRUUNAVYÖ 50 Keveyden, toimivuuden ja vedenpitävyytensä ansiosta puku soveltuu loistavasti niin alku-, kuin loppusyksynkin metsästys- ja kalastusreissuille. Kangasmateriaalin ja värin olemme suunnitelleet niin että se sulautuu erinomaisesti suomalaiseen luontoon. Harjatun pintakankaan ansiosta, puku on "hiljainen" ja sopii siksi myös hiipimisjahtiin. Kokeile itse ja totea, ettei jahtireissuilla tarvitse kastua eikä näkyä. - Väri: Real Camo - Hengittävyys: 3000mg/m2/24h. - Vedenpitävyys: 5000mm - Pintamateriaali: 100% polyesteri - Vuori: 100% polyesteri - Täyte: 100% polyesteri - Koot: S-XXXXL 169 Armusa SAVIKIEKKOPATRUUNAT 1000kpl Laadukkaat espanjalaiset ratapatruunat - Cal 12/70 - Trap 24g - Skeet 24g - Kysy lavakauppatarjoukset! Meiltä myös 28 gramman trap-patruunat Allen Hardwoods NAAMIOTEIPPI - Camoväri - 5 cm leveä tekstiiliteippi - 3 m/rulla 90 90 5 90 5 50 Nailoninen patruunavyö 12 kaliiberin patruunoille - Pikalukko - Tilaa 20 patruunalle - Maksimi vyötärönympärys: 132cm - Väri: musta - 9 patruunalle Allen PATRUUNATASKU KIVÄÄRINPERÄÄN 12 Muovinen säilytysrasia kiväärinpatruunoille. Laatikkoon mahtuu 50 patruunaa kaliibereissa 243,308 win,6mm rem. Mtm RM-50 PATRUUNALAATIKKO 90 Mtm Deluxe RASIA .222/100kpl Kestävä kuljetusrasia 5,7 patruunoille. - Vetoisuus 100 patruunaa Mtm RL-50 PATRUUNALAATIKKO 4 Muovinen patruunarasia 50 patruunalle. Rasiaan mahtuu mm. kaliiberit 270 win, 25.06, 30-06 spr, 6,5 x 55, 7x57, 8x57, 9,3x74. se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com
• Text: Jaakko Kolmonen, foto: J. R. Kokkinen Från skott till tallrik Ejder, alfågel och kricka Fågelben i potatismos Tillred en smidig potatismos och krydda den med finfördelad spenat. Lägg moset i en smord ugnsform och sänk de genomstekta fågelbenen till hälften i moset. Linda folie kring benens ändar. Så här bränns inte benen och är behändiga att hålla i under ätandet. Låt anrättningen badda en timme i 150 graders temperatur i ugn. Serveras med lingon. S 58 l Jägaren l 3 l 2010
• S I vårt land finns det 16 jaktbara sjöfågelarter. En del av dem förekommer överallt i landet, men vissa arter enbart vid kusten. Lungorna sitter hårt fast på båda sidor om ryggraden nära halsen. Skjut in ett finger genom stickhålet i halsen under lungorna och lösgör dessa genom att följa ryggraden. Avlägsna samtidigt krävan, som är en utbuktning av matstrupen. Öppna kräAvlägsna tarmkanalen via analöppningen. Avlägsna också njurarna, för deras bittra smak fördärvar den fina köttsmaken. Njurarna hittas mellan bäckenbenen i närheten av höftlederna och analöppningen. På bilden ses njurarna bredvid en simfot och under dem muskelmage, hjärta och lever, de sistnämnda ska användas vid tillredningen av den läckra kroporätten. van och kolla vad den innehåller. Ta vara på eventuella naturväxter i den. De kan användas som kryddor i få- l Störst av gässen är kanadagåsen, som under de senaste decennierna har anpassat sig till vår natur efter att tidigare ha varit en uppfödd art. Grågåsen lever vid kusten medan igen den något mindre sädgåsen håller till på myrarna i inlandet. Gräsanden är ett jaktbyte som jagas i stor omfattning. Den årliga fångstmängden uppgår till hela 200 000­300 000 "gräsare". En annan rätt vanlig jaktbar sjöfågel är den lilla krickan. Den årliga fångsten av kricka uppgår till över 100 000 fåglar. Under flyttningen på hösten fälls det igen omkring 10 000 ­ 30 000 alfåglar vid våra kuster. Antalet årligen fällda morkullor, en vadarfågel, stannar däremot under 10 000; i Italien och Frankrike är däremot de årliga fångsterna av morkulla i miljonklass. Sumphönorna representeras i vårt land av sothönan, som är en nykomling bland fågelviltet. Med början på 1990-talet har de årliga fångstmängderna uppgått till 900­3400 fåglar. soppa. Som godbitar i soppan lades klimpar och potatis. På 1940­50-talen uppskattades alla råvaror som naturen bjöd på och man försökte använda dem så noggrant som möjligt. Rätten "kropo", bullar tillredda av fåglarnas inkråm, var en populär fågelrätt. Även tungan och simfötterna var stora läckerheter. På våren tog man vara på ejder- och måsägg. Med äggen kunde utmärkta brungula bakverk bakas." hals. Skjut in kniven på 5­6 cm:s avstånd från halshålet så, att luft- och matstrupen samt blodådrorna blir på samma sida om eggen. Skär av strupar och ådror. Stickandet är viktigt för att smaken ska bibehållas och förvaringen i frysen lyckas. Kött som innehåller blod smakar inte fräscht och i frysen får köttet redan inom ett par månader en unken smak. gelrätter. Hjärtat finns under bröstbenet ovanför lungorna. Lösgör hjärtat via halsöppningen genom att vrida om det med pekfingret. Lungorna och hjärtat tas ur via analöppningen. Alfågelns "skällande" och transmak Här följer ett utdrag ur Jaakko Kolmonens minnesanteckningar om traditionell användning av skärgårdsfågel i Åbo och Hangö skärgård såsom Jorma Lindblom och Pertti Pihlström återgett den: "Viltet förnyas snabbt och därför ger det ett ekologiskt kött för matlagning. När du tillreder t.ex. fett kött av hjort, säl eller alfågel ska du alltid utnyttja djurets eget fett. Tillred alltid vilt i låg temperatur. Då bevaras fettets näringsämnen och fina arom. Koka alltid kött som innehåller fett under lock. Annars avdunstar fettet på buljongens yta med ångan och lägger sig på väggar och tak i köket." "Skärgårdsborna jagade fågel från vettaskårar som uppförts på stranden av stenar. I strandvattnet lades det ut vettar, för vid skott på fåglar som simmar på vattnet hålls fågelns bröstkött helt. De stora ejdrarna sköts däremot i flykten. Den mest eftertraktade fågeln var alfågeln. De största fångsterna sköts på våren, för då är köttet som bäst. Fåglarna förvarades saltade: kropparna klövs och radades saltade och med köttsidan nedåt i såar. Före tillredningen till mat urlakades saltet i vatten. Vanligen kokades fåglarna först möra, varefter de serverades stekta eller som Klubba och stick fågeln genast efter att den skjutits Klubba fågeln genast efter att den skjutits. Stick den genast efter klubbningen så att blodet börjar rinna ur. Ta ett grepp om fågelns Ta ur fågeln Andjakten inleds i augusti. Vädret är då varmt. Om fågeln förvaras ourtagen under dessa förhållanden förfars köttet mycket snabbt. Plocka först trakten kring analöppningen. Stickandet är viktigt för att smaken ska bibehållas och förvaringen i frysen lyckas. Bröstbitarna av flera ejdrar förpackas omlott för nedfrysning. Så här tar fåglarna mindre utrymme. Fryses enstaka fåglar kan inkråm och ben placeras i den tomma bukhålan. Jägaren l 3 l 2010 l 59
• Ta tag i ändtarmens ända och skär så mycket bort av den att tarmen lossnar. Snitta upp ett så stort tvärsnitt mellan analöppningen och bröstbenet att fingrarna ryms in. Vanligen frigörs lungor, hjärta och kräva under halsskinnet och samtidigt tas krävan bort. Även fåglar möras av hängning Även fåglar möras när de hängs. När fågeln har tappats på blod och bukhålan efter urtagningen har torkats ren kan andfåglar hängas med fjäderskruden på ett par dagar i 3­4 graders temperatur. Äldre skogsfåglar kan under goda förhållanden hängas t.o.m. en vecka. Många jägare hänger nuförtiden sina fåglar i ett rymligt kylrum. Som skydd används härvid en perforerad och öppen plastpåse. Fågeln blir lätt slemmig i bukhålan om temperaturen och luftens fuktighet varierar vid hängning utomhus. Samtidigt blir andfåglars fett gammalt. Efter hängningen plockas eller flås fåglarna. Plockandet rekommenderas, för det feta skinnet skyddar bröstköttet och ger under matberedningen en äkta smak åt fågelrätten. Vid jakt på flockbildande fåglar ­ såsom alfågel, ejder och ringduva ­ flås fåglarna vanligen på grund av den rikliga fångsten. Benen och ryggradsdelen lösgörs från kroppen. Tillsammans med peppar och vegetabilier kokas en välsmakande buljong på dessa. Buljongen silas och fryses för soppor och såser. Av köttet på benen görs en sås eller så får det badda i i potatismos. Bröstbitarna inklusive ben förpackas omlott i satser om fyra och sätts i frysen. Att lägga fågel på burk Fågelkött kan läggas på burk i en tryckkoka- re, antingen rått eller genomstekt/-kokt. Vanligen steks eller kokas dock fågeln innan den burkläggs. Det benfria genomstekta/-kokta köttet läggs i cirka fyra centimeter höga burkar och det tomma utrymmet fylls på med buljong. Som krydda för fågelvilt används vanligen bara en aning salt. Det lönar sig att i alla skeden av arbetet iaktta noggrann hygien. De slutna burkarna sätts i förvaringsbart skick i en tryckkokare. En långvarig hållbarhet garanteras av 121-gradigt tryck under en timmes tid för genomstekt/-kokt kött. För rått benfritt kött skall trycktiden vara halvannan timme. Burkfågel är ett fint pålägg på matbordet, välsmakande vägkost och kan också förvandlas till en god sås. Kropo Hjärtan, muskelmagar och lever av 10 alfåglar vatten en nypa salt 4 dl fågelbuljong 2 msk rågmjöl 1 ägg I den traditionella kropodegen blandas även fågelblod och kokade, finfördelade fågellungor. Koka alla hjärtan och muskelmagar mjuka i fågelbuljongen. Uppskattad koktid 1 1/2 timme. Tillsätt levern i kastrullen och fortsätt kokningen i fem minuter. Skär inkråmet till mycket finfördelad slarvsylta. Vispa ägget och blanda in slarvsyltan och mjölet i det vispade äggget. Krydda massan med salt och peppar och fukta den en aning med fågelbuljong. Koka en liten provbulle av smeten i buljongen. Den färdiga bullen ska vara så mjuk som möjligt. Gör vid behov smeten fastare med mjöl eller lösare med buljong. Koka äggstora kropobullar ca fem minuter i buljongen. Med kropobullarna serveras lingonsylt och bröd samt buljong som sås. Gretas fågelsås 2 dl 1 burk 20 g 1 msk 1 msk en bärvin andkött fett vetemjöl bärgelé (kråkbär eller lingon) nypa salt Öppna andburken och värm upp innehållet i den och bärvinet i en kastrull. Som vin lämpar sig friskt och smakrikt svartvinbärsvin. Smält fettet i en skild kastrull och blanda i mjölet. Tillför efter en stund varm buljong från andkastrullen under effktivt vispande. Avsmaka såsen med gelé och salt. Låt såsen småkoka omkring fem minuter. Lägg andbitarna i såsen. Servera med kokt potatis, kråkbärsgelé och grönsallad. Det lönar sig att burklägga fågelköttet benfritt. Benfritt, genomstekt eller ­kokt andkött smakar bra redan som sådant. Köttet i Gretas fågelsås är mört. Gryta på fågeltunga På 1940­50-talen tillgodogjordes fåglarna mycket noga. I Åbo skärgård togs också tungorna tillvara i samband med urtagningen. Den här vanan har inte ännu fallit helt i glömska. Tungorna kokas mjuka i en välsmakande buljong ca en timme. Av buljongen tillreds en sås. 30 g smör smältes i en kastrull. I det smälta smöret inblandas 1/2 dl mjöl. Efter en stund tillförs 4­5 dl varm buljong under fortlöpande vispning. Tungorna serveras i den välsmakande såsen. Med gryttungan serveras svartbröd. Ta vara på muskelmagen, hjärtat och levern. Lösgör gallan från levern. Skär till hälften upp muskelmagen och avlägsna den omgivande skyddande hinnan. Se av intresse efter vad muskelmagen innehåller. På bilden ses även hjärtat och levern. Om bukhålan blivit blodig i samband med träffen ska den sköljas med kallt vatten och torkas av. Som dryck till vilträtter rekommenderas saft på självplockade bär. Med dessa bär har ju viltet själv marinerat sitt kött. Med tanke på energiförbrukningen är det inte förnuftigt att servera drycker som importerats från andra delar av världen. l Ytterligare info om behandling av vilt och viltrecept finns i kokboken "Suomen, Karjalan ja Petsamon riistaruoat"och på adressen www.kokkikolmonen.com. Boken kan på nämnda webbsajt erhållas till förmånspriset 21 euro. 60 l Jägaren l 3 l 2010
• Jägaren l 3 l 2010 l 61
• Niina Kataikko På jakt behövs kunskaper i första hjälp T l Till det slutarbete som ligger till grund för Under jakt förenas såväl fysiska, psykiska som sociala färdigheter. Det behövs mentalt välbefinnande såväl för jakt i sällskap som för att invänta viltet under pågående jakt. Det händer alltid något under jakt. Därför vore det bra om alla jägare hade beredskap att ge första hjälp. kan minimeras och rätt sorts hjälp fås snabbt till platsen. denna skrift gjordes en enkät för 60 jaktutövare boende i Finland. Genom enkäten samlade man information om hurdana olyckor och sjukdomsfall hade inträffat under jakt. På samma gång utreddes även hurdana färdigheter i första hjälp dagens jägare har, samt hur många av dem som svarade visste var den närmaste förstahjälpväskan fanns. Många jägare har ingen som helst förstahjälputbildning ens å yrkets vägnar. Under jakt uppstår situationer där första hjälp kan behövas snabbt. Även terrängen kan utgöra en extra utmaning för hjälparen. Det är därför viktigt att den som jagar har grundkunskaper i första hjälp och i förebyggande av olika incidenter, så att jaktkamratens skador Allvarliga jaktolyckor sker sällan År 2008 inträffade sju jaktolyckor som jägarförsäkringen ersatte. Vid personskador utbetalas ersättningarna enligt skadeståndslagen, det vill säga sjukvårds- och andra kostnader till följd av olyckan, inkomstförlust, sveda, värk och bestående men ersätts. Sveda och värk definieras enligt trafikskadenämndens normer. I Finland inträffar det omkring 300 olyckor årligen där skjutvapen är involverade, men bara några av dem under pågående jakt. Jaktolyckor sker med andra ord sällan, men säkert har varje jaktutövare under sina år som jägare hört om "nära ögat" - situationer. Livet kan upphöra genom ett tryck på vapnets avtryckare. Olycksrisken växer betydligt för den som jagar aktivt. Även jakt i större jaktsällskap ökar olycksrisken. Att spana efter vilt, att sitta på pass och stress under tävling, ökar risken för att olyckor uppstår. Många gånger utgör även terrängen en extra utmaning vid olycksfall, eftersom man ofta är långt ifrån närmaste apotek och läkare, det kan också vara långt till närmaste väg. Mobiltelefonen, med vilken man kunde få extrahjälp till platsen, har inte heller nödvändigtvis täckning överallt i terrängen. Ofta lämnar jägaren bort all onödig tyngd från ryggsäcken när han går på jakt, så att det inte nödvändigtvis finns förstahjälputrustning genast tillhands. Den som anländer först till olycksplatsen har ofta bara sina händer och fötter för att så fort som möjligt ge den första hjälp som situationen kräver åt kamraten. l Skriften baserar sig på slutarbetet "Förebyggande av jaktolyckor och de vanligaste sjukdomsfallen under jakt" från år 2009 av hälsovårdaren-sjuksköterskan Niina Kataikko, Saimen yrkeshögskola. Som en del av slutarbetet färdigställdes även en handbok i första hjälp och en första hjälpväska för jägare, båda utgående från de frågor som behandlades i rapporten. Arbetet är gjort i samarbete med Kymmene jaktvårdsdistrikt. Det vore bra om alla jägare hade beredskap att ge första hjälp 62 l Jägaren l 3 l 2010 Hannu Huttu
• Olyckor som sker under jakt Skador i de nedre extremiteterna:t: De vanligaste skadorna i de nedre extremiteterna är vrickningar och försträckningar. Oftast är det frågan om vristen, ibland knäet men mera sällan andra leder. Orsaken till en vrickning eller en försträckning är ofta att jägaren snubblar på en gren eller halkar på en våt klippa när han/hon går. Hypotermi: Med hypotermi menas ett tillstånd där människans temperatur understiger +35 grader. De första symptomen på hypotermi är frossa, köldkänsla, försnabbad puls och gåshud. Benbrott: Ögonskador: En ögonskada kräver alltid omedelbar läkarvård. Den vanligaste orsaken till en ögonskada när man rör sig till skogs är ett skräp i ögat eller att man blir skrapad av en kvist när man går. En gnista som flyger i ögat från lägerelden, ett hagel som träffar i ögonregionen eller en metallflisa som fastnat i hornhinnan är mera sällsynta orsaker till skador. De vanligaste orsakerna till benbrott vid jakt är att man snavar, halkar, faller eller krockar mot något. Ett benbrott innebär vanligtvis att benet är av eller har fått en spricka. Skademekanismen avgör ofta arten av benbrottet Även muskler, blodkärl, benmärg, nerver och ledband kan skadas i samband med ett benbrott. De vanligaste kroppsdelar som får benbrott är revbenen och handleden. Hörselskador: Sår: Att skjuta utan hörselskydd under jakt är den vanligaste orsaken till hörselskador. Att skjuta utan hörselskydd orsakar ofta stark smärta i örat, tinnitus, yrsel eller en mekanisk skada i mellan- eller innerörat. Det är mera sällan som öronsmärta orsakas av en inflammation i örongången eller i mellanörat. En inflammation kan orsakas till exempel av att en älgfluga går in i örongången. Brännskador: En brännskada är en skada i huden eller i underliggande vävnader, som vanligtvis uppstår som en följd av värme, elektricitet eller kemiska medel. Med ett sår menas skada på huden eller på underliggande vävnad, avsaknad av eller lösgjorda vävnadsdelar. Sår kan indelas i olika typer beroende på vad som förorsakat dem: En skråma eller ett ytsår orsakas vanligtvis av att något skrapar eller att man faller. Ett skärsår uppstår oftast av ett vasst eller skärande föremål, till exempel en kniv. Sticksår uppstår oftast när en spik, sticka eller något annat vasst föremål spräcker huden. Skrubbsår förorsakas vanligen av ett trubbigt föremål som söndrar huden, området runt skadan kan vara trasig. Skottskador uppstår oftast av jaktvapen. Stick och bett: Värmeslag: De vanligaste orsaker till värmeslag var solsting och värmesvimning. Symptom på solsting som förekom var huvudvärk, irritation, illamående och yrsel. Symptom på värmesvimning är huvudvärk, yrsel, gäspningar, blekhet och känslan av allmän svaghet.. Getingstick och bett av älgfluga och huggorm är de vanligaste stick och bett som förorsakas av djur, fästingbett är mera sällsynta. Vid jakt används ofta hund som hjälp. De kan vara aggressiva och bita, särskilt efter att bytet är fällt. Av ett hundbett kan man få till exempel stelkramp. Därför är det viktigt för alla jägare att se till att stelkrampsvaccinet är i kraft. De mest typiska sjukdomsfallen under jakt Bröstsmärta:: Innanför bröstkorgen finns hjärtat, lungorna, de stora blodkärlen och matstrupen. Ofta är det något av dessa organ som är orsaken till smärtor kring bröstkorgen. De vanligaste är smärtor i bröstkorgens ben och muskler och orsakas vanligtvis av en skada. Skadan har uppstått genom direkt slag, försträckning eller irritation på grund av en långvarig ansträngning. Hjärtrelaterad smärta orsakar ofta en tryckande smärta relaterad till ansträngning vid kärlsjukdom eller tryckande smärta bakom bröstbenet som känns även i vila. För att förebygga bröstsmärta bör den som lider av hjärt- och kärlsjukdom komma ihåg att ta sina mediciner alltid vid rätt tillfälle. De vanligaste symptomen vid hjärtinfarkt är bröstsmärta som är betydligt starkare än vid övrig bröstsmärta och den försvinner inte genom vila eller med nitratmedicinering, som nitro. Hjärtinfarkt kan utlösas vid en ålder över 50 år av fysisk stress, ansträngning och spänning. Hjärtinfarkt: Lågt blodsocker: Den vanligaste orsaken till lågt blodsocker är ensidig kost och för lång tid mellan måltiderna. Att förebygga olycksfall Största delen av olycksfallen kan förebyggas genom omsorgsfullt agerande och träning. En ung och ivrig person som just avlagt jägarexamen, avancerar inte nödvändigtvis alltid lika lugnt som en äldre, mer erfaren jägare i en jaktlig situation. Man kan inte undvika alla olycksfall även om man försöker minimera riskfaktorerna. Olyckor sker till exempel vid hantering av bytet när man tappar greppet om eggvapnet och får ett blödande sår i handen. Utgångspunkten för att förebygga olycksfall vid jakt är att ha en god kännedom över sin egen potential och att minimera riskfaktorer. Rätt klädsel, rätt teknik särskilt vid skytte, säkerhet och fysisk uthållighet är centralt för att förebygga jaktolyckor. Jägaren l 3 l 2010 l 63
• Pekka Allonen, arkivarie på Finlands jaktmuseum Jaktmuseets arkiv bevarar historia och traditioner Redan när Jaktmuseet grundades år 1972 ­ vilket skedde i Borgå - hörde det till målsättningarna att samla arkivmaterial med anknytning till jakt. Men den egentliga puffen som satte igång verksamheten kom först när museet år 1990 flyttade till Riihimäki, där det också fick sitt nuvarande namn. l Redan när Jaktmuseet grundades år 1972 R J.J. Maexmontans sigill. ­ vilket skedde i Borgå - hörde det till målsättningarna att samla arkivmaterial med anknytning till jakt. Men den egentliga puffen som satte igång verksamheten kom först när museet år 1990 flyttade till Riihimäki, där det också fick sitt nuvarande namn. I den nya museibyggnaden i Riihimäki kunde arkivet flytta in i utrymmen som var planerade enkom för detta ändamål. Någon avlönad personal fanns det emellertid ännu inte. I början av november 2008 fick artikelförfattaren tillfälle att inleda arbetet med att organisera det material som fanns i arkivet och detta synnerligen intressanta arbete har jag hållit på med sedan dess. nerna finns märkesmän inom jakten, allmänt kända personer som har skrivit mycket om jakt och som har påverkat jaktens utveckling. Som exempelvis "jaktkungen" J.J. Maexmontans och Ludwig Munsterhjelms arkiv. Men här finns även vanligt folk, jägare som jagat i hela sitt liv och som har deponerat sina hågkomster och tidningsartiklar. Den största enskilda samlingen kommer från C A Borgström, hela 47 arkivlådor. I arkivet finns även samlingar av jakttraditioner som jaktkrönikor och jaktdagböcker, gästböcker från jaktstugor, inspelningar av jaktsånger, recept på vilträtter med mera i den vägen. Det här materialets andel av samlingarna är någonting som vi särskilt gärna försöker bygga ut. Det är också tänkt att vi systematiskt ska intervjua gamla jägare för att ta vara på deras hågkomster. Arkivarie Pekka Allonen i sitt arkiv. Omfattande samlingar Under de senaste trettio åren har arkivets samlingar vuxit undan för undan. Det har inte funnits något planerat program för insamlandet, utan arkivet har under årens lopp funnit en form som man kan vänta sig av ett arkiv med inriktning på jakt. Härvidlag har ett storartat arbete uträttats av framlidna professorn C A Borgström och jaktrådet Juha K Kairikko. Kärnan i samlingarna utgörs av museets eget tjänstearkiv, där vi deponerar museets eget material; publikationer, utställningar och evenemang. Till de viktigaste enskilda arkivbildarna hör Finlands Jägarförbund med sina distriktsorganisationer. Jägarförbundet har mycket riktigt fattat beslutet att låta Jaktarkivet fungera som sitt slutliga arkiv. Förbundet överför regelbundet sitt äldre material till oss. För distriktens del är överföringarna emellertid slumpmässiga och det finns således gott om luckor. Från exempelvis Österbottens, Lapplands och Kymmene distrikt finns det knappt något material alls. Självfallet finns det i arkivet också material från en rad andra organisationer, främst Finlands Viltvårdsstiftelse. Ordnandet av den här stiftelsens arkiv blev klart så sent som i februari. Jaktföreningarna innehar en väldigt viktig roll i arkivets samlingar. I detta nu har vi katalogiserat material från 163 föreningar och därutöver har vi tagit emot mindre mängder material från minst tjugo, trettio föreningar, som ännu är osorterat material. Vi tar trots det gärna emot mera material. Den finländska jaktkulturen lever ute i och bland föreningarna och deras gamla arkiv är därför väldigt värdefulla för oss. Jaktföreningarnas liksom många andra föreningars gamla arkiv råkar lätt på villovägar. Man byter ordförande och sekreterare stup i kvarten och det är inte alltid som föreningens arkiv hänger med i svängarna. Det händer inte sällan att ett gammalt arkiv försvinner eller glöms bort på en vind eller i en källare där förhållandena är sådana att materialet förstörs. Ett kapitel för sig utgörs av nedlagda föreningars arkiv. Ofta finns det ingen som längre bryr sig om dem. Bäst vore att deponera dem i ett riktigt arkiv. Vi har även gott om personliga arkiv, inalles 57 stycken. En del av dessa väntar fortfarande på en genomgång. Bland perso- Tjänster för jaktintresserade Jaktarkivet är ett offentligt arkiv som står öppet för alla. Samlingarna utgör en kunskapskälla att ösa ur för både forskare och andra jaktintresserade. Föreningarnas och Viltvårdsstiftelsens arkivkataloger finns tillgängliga i databasen Kantapuu på adressen www.kantapuu.fi, som är gemensam för sju olika museer. Ett pappersarkiv behöver inte vara i ordning för att vi ska ta emot det. Dock uppskattar vi om gamla kontoutdrag är bortsorterade innan. Enligt bokföringslagen ska sådana sparas i tio år . Vi sparar nämligen inte på sådana. Vi överför fotografier till digital form och deponerar dem separat i museets bildarkiv. Materialet kan skickas per post eller överlämnas personligen. Avtala helst på förhand om överlåtelsen. Hågkomster med anknytning till jakt kan skickas utskrivna på papper, som bilaga med epost eller på cd. l Jaktarkivet är öppet måndag till fredag kl 8-15.30, sommartid kl 8-15.00, på adressen Finlands Jaktmuseum, Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tfn 019-723 751 eller kontoret 019-722 293. E-post: pekka.allonen@metsastysmuseo.fi eller info@metsastysmuseo.fi 64 l Jägaren l 3 l 2010
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland AVDELNING B 54-55 Hornady GS-1500 Digitalvåg 100g/1500gr PR PR PRODUKTNR 438260 4 Caldwell Rock Jr. Fram skjutstöd Cuddeback Capture Viltkamera 3.0 60 PRODUKTNR 682659 49 349 Pentax rödpunktssikte weaverskena PRODUKTNR 362044 Gerber yxa + kniv kombination Barska 18-36x50 Kikare med väska & stativ PRODUKTNR 185778 PRODUKTNR PRODUKTNR R UKTNR N 165079 60 160 PRODUKTNR 549247 90 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Kaanaatie 68 Raisio - Reso Tel./Puh. (02) 239 0930 Öppet-Avoinna: Vardagar -Arkisin 10-17 www.midwaysuomi.com Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 AVDELNING B 54-55 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, l 65 Metsästäjä l 3 l 2010 Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.
• Einari Väyrynen Enligt min åsikt Vår nationalfågels två ansikten Har med intresse följt med tidningsartiklar som berättar om samlevnaden mellan vår nationalfågel sångsvanen och sädgåsen i våra finska myrlandskap. Och det går inte att förneka att läsaren under de senaste åren har blivit bortskämd med allehanda berättelser och ställningstaganden. Vår vita nationalfågel framkallar starka känslor hos många finländare. Jag är därför medveten om att jag när jag fattar pennan rör mig i ett rätt så grannlaga område. V 66 l Jägaren l 3 l 2010 l Vid en jämförelse av skriverierna om sva- nen med det jag sett i verkligheten på gåsmyrarna vaknar ohjälpligt misstanken om att det blod som strömmar i de "sakkunnigas" ådror nog inte varit någon vardagsföda för gåsmyrarnas myggor. Den vita fågeln i skriverierna kan inte till alla delar identifieras som samma fågel, som jag i årtionden varit i tillfälle att följa med i samband med undersökningar av gäss på våta myrmarker. Trots att sångsvanen inte omfattats av våra undersökningars egentliga ämnesområde har vi ändå sneglat en hel del på artens gåsbeteende. Broder med sjöfåglar, mobbar gässen Ytterom sina revir kommer svanar och sädgäss utmärkt överens med varandra. De leker med varandra som de bästa kamrater. Det här har vi kunnat konstatera många gånger, bl.a. på gässens utfodringsplatser. Den andras närhet och närvaro ser inte ut att förstöra någonderas aptit. Svanar som inte häckar och sålunda inte heller är revirbundna ser inte heller ut att visa någon fientlighet mot gåspar som förbereder sin häckning. Det här om något kan dupera den tillfälliga vandraren på myren och har säkert också gjort det, för just med dessa foton och ögonblicksskildringar marknadsförs konsensus mellan arterna allmänt i tidningarnas spalter. Men på sitt häckningsrevir är svanen helt som en annan fågel. I sitt innersta har svanen samma grundkaraktär som de förhistoriska skogsfinnarna. En sädgås som uppenbarar sig i reviret är för den ett lika stort irrita- tionsmoment som ett yxspån som gled förbi med strömmen var för forntidens skogsfinne. Sädgåsen vet vad det innebär att "svanmärket" uppenbarar sig på den av gåsen tidigare bebodda myren. Och om sädgåsen gör misstaget att hota den sätter nog den vita vingyxan inkräktaren på plats på precis samma sätt som skogsfinnen i tiden behandlade grannen som slog läger alltför nära. Till svanens försvar är det skäl att framhålla att fågelns aggressivitet i sitt revir är utöver den egna arten begränsad nästan enbart till sädgåsen. Änder och övriga sjöfåglar lämnar den i fred. De får helt i fred syssla på svanparets "gårdsplan" och många sjöfågelarter direkt snyltar på de "smulor" svanen har lyft fram. Men en sädgås som försöker komma åt samma godbitar anser den vara till
• Ett harmoniskt samliv mellan gås- och svankullar är en lika sällsynt naturupplevelse som att se en björn para sig med en ekorre. den grad konkurrent att det inte finns andra alternativ för gåsen än att fly. Konkurrensen hård men inte rejäl För de vingförsedda varelserna är gruff mellan arterna om herraväldet över reviren normal vardag, så i det hänseendet borde svanen inte förorsaka gåsen större förargelse. Men om konkurrensen mellan gåsen och svanen också är rejäl är sedan en annan fråga. I praktiken saknar ju svanen helt fiender, dvs skiljedomare på naturens spelplaner, som skulle reglera beståndets tillväxt och balansen mellan arterna. Ödemarkernas "randiga skjortor" örnen och räven förpassar nog allt emellanåt någon gås "ut i kylan", men vågar just inte ge sig på motspelarna på fältet. Så här blir gåsen tvungen att fortlöpande avstå sina livsmiljöer till sin starkare konkurrent, vilket inte kan ske utan att det märks i beståndets utveckling. Om svanen skulle ingå i örnens och rävens diet på samma sätt som gåsen skulle balansen mellan arterna knappast snedvridas såsom nu är fallet. Å andra sidan skulle svanen i ett sådant fall knappast mera ha samma färg som idag. Den klumpiga och i sin sommarmiljö lätt urskiljbara fågeln skulle vara en alltför lättfångad delikatess för framförallt örnen. Men den stora och aggressiva fågeln har råd att välja färg och grannar. I själva verket är den vita terrängdräkten mycket ändamålsenlig. För rovdjur behöver svanen inte gömma sig och för bevingade konkurrenter är den synliga färgen en förhandsvarning som säkerställer att fågeln undviker onödiga sammandrabbningar. Tre veckors "sluten ordning" i juli Enligt mångas åsikt har svanens inverkan på gässen överdrivits, trots allt dödar den ju inte sin konkurrent. Det är riktigt att arten i den här meningen inte är någon egentlig "målgörare", men om det skulle delas ut "passningspoäng" på naturens spelplaner, skulle vår nationalfågel förmodligen rankas ganska högt på poänglistorna. Gäss som mist sin flygförmåga och tultar iväg efter att ha avhysts av svanarna från sina ruggningsplatser är lättfången föda för ärkefienderna räven och örnen. Ersättande ruggningsplatser finns det inte nödvändigtvis alltför nära, så fåglarna är kanske tvungna att vagga fram rätt länge Jägaren l 3 l 2010 l 67
• under sökandet efter lämplig ersättande plats. Med stöd av ringmärkta fåglar har upp till tio kilometers förflyttningar kunnat bekräftas. Med nuvarande svantätheter blir hittandet av en alternativ plats rena lotteriet. När svanbeståndet fortsätter att öka är den nya platsen allt oftare redan ockuperad av en annan svanfamilj, vilket leder till att den riskfyllda vandringsspiralen bara fortsätter. Sädgässen förnyar ju sina flygvingpennor varje år och är under ruggningstiden i juli helt oförmögna att flyga under tre veckors tid. Unga icke häckande gäss flyttar däremot i juni till större beten på andra sidan östgränsen för att förnya vingarna där. Naturen är mycket ändamålsenlig; Ungdomarna stannar inte här och tär på ruggningsplatsernas knappa näringstillgångar. I och för sig är ruggningen inte någon särskilt farlig period får gåsen i fågelns liv under förutsättning att den kan genomföras utan störningar invid ett träsk eller en flarkmosse som fågeln traditionellt upplevt såsom trygg. Vattnet ger gäss trygghet för såväl örn som räv och myrvattnen är inte populära som livsmiljö bland minkar. Men mot svanen är gåsen försvarslös under ruggningstiden. En svanfamilj som uppenbarar sig på ruggningsträsket innebär ofrånkomligen att gässen är tvungna att avstå från sin fristad och jagade upp på land hänger deras liv på ren tur. För fågelarterna på torra land inklusive hönsfåglarna har evolutionen format en ruggningsmodell som avviker från sjöfåglarnas. Modellen låter fåglarna behålla sin flygförmåga på någon nivå under hela ruggningsprocessen. För fåglar på land är detta dock den enda fungerande modellen för med sjöfågelmodellen skulle de redan för länge sedan ha varit utdöda. Det torde inte vara en slump att gässen år efter år ruggar vid samma träsk och myrar. Det är en via simfötterna inlärd kunskap, som gått i arv från generation till generation. För det har gässen under årens lopp fått betala ett dyrt pris. Naturens beskattningssystem är ur människans synpunkt bakvänt: för en bra ruggningsplats betalar gåsen en avsevärt lägre "fastighetsskatt" än för ett dåligt träsk. Och för naturens skattebjörn duger ju naturligtvis bara en engångssumma som betalning, dvs livet. Gässen fortsätter att lämna myrarna Det i vårt land häckande sädgåsbeståndet fortsätter att tyna bort såsom med rätt stor säkerhet "förutspåtts". Fångsterna i häckningsområdet har formligen kollapsat sedan 1994, då statistik började föras enligt nuvarande regionindelning. Visst har fångststatistiken sina svagheter, men den beskriver bäst gåsbeståndets utveckling i vårt land, eftersom arten inte omfattas av någon annan viltinventering. Enligt vilt- och fiskeriforskningsinstitutets fångststatistik har jägarnas gåsränsel minskat mest i vikt i Mellersta och Övre Lappland, men också på övriga håll i häckningsområdet har kräftgången varit tydlig. Lappland, Kajanaland och norra Uleåborg har utgjort sädgåsens absolut centrala häckningsområde i vårt land. Utgående från VFFI:s fångststatistik har gåsfångsten i området ifråga minskat under det gångna decenniet med nästan 40 % från nivån decenniet innan. Däremot har gåsfångsterna ytterom häckningsområdet under samma period t.o.m. ökat, vilket innebär att läget i gåsens utbredningsområde totalt sett inte ser lika bekymmersamt ut. Utgående från gåsens ringmärkningsdata består vår fångst ytterom häckningsområdet, med undantag för det västliga kustområdet, nästan enbart av ryska fåglar. Samtidigt har svanen fortsatt sin jämna tillväxt i vårt land och på många gåsmyrar har husbondens färg bytts från vardaglig "vadmalsdräkt" till vitt. Om det inte vore för den enorma mängden fältobservationer som samlats i samband med gåsundersökningen skulle jag dock inte ens till en del drista mig till att så här frispråkigt påbörda svanbeståndet orsaken till gåsbeståndets tillbakagång. Åtminstone för gässens lämnande av ruggningsplatserna ser det ut som om en gemensam nämnare skulle ha hittats. Min åsikt är att sädgåsens häckningsbestånd i vårt land redan börjar vara hotande nära en sådan nivå, att det vore aktuellt och motiverat att "slå ihop kloka huvuden". Om det fortsätter så här blir vår sädgås snabbt ett före dettta vilt. En begränsning av jakten torde vara en tidsfråga, men knappast stoppar ens det beståndets nedförsbacke i och med att gåsens livsutrymme fortsätter att minska. Men naturen är förunderlig och inte ens svanens tillväxt kan fortsätta i det oändliga. Även jakt på svan har nu och då varit föremål för diskussion i offentligheten. Det torde vara ett beaktansvärt tema för meningsutbyte också i framtiden. Men med en småskalig jakt på svan skulle dock knappast någon lättnad uppnås för gåsen. Det kanske rentav skulle vara en tung extraspik i gråfågelns kista. Jagade skulle de vita fåglarna dra sig tillbaka till avlägsnare häckningsområden än idag, varvid konkurrensen i för gåsen typisk livsmiljö skulle bli ännu hårdare. Skrapande på ytan skulle bara vara till men för vardera fågelarten. Att inleda ett större svanbeting är redan en mycket större fråga och stannandet för en sådan lösning förutsätter att beslutsfattarna under en längre tid följer med "varifrån vinden blåser". Jag förmodar att det kan visa sig vara en alltför blåsig uppgift för ett beslutsfattande att hitta ett lämpligt "vindhål" i detta millenniums strömningar. Ett foto som saknas kan motsvara tusen ord Till sist: för att litet lätta på den allvarliga fråga jag ventilerat ovan vill jag framföra en utmaning till alla natur- och friluftsmänniskor och särskilt till dem som trots det jag sagt ovan fortsättningsvis tror på ett harmoniskt samliv mellan svanen och sädgåsen. Bege er ut och knäpp fotografier av gås- och svankullar som sommartid lever sida vid sida på träsk och myrar. Men reservera tid och rejält med vägkost i ränseln, för människans liv kan visa sig vara en för kort tidsenhet för att genomföra detta till synes så obetydliga projekt. Åtminstone för mig har det varit en lika sällsynt naturupplevelse som att se en björn para sig med en ekorre trots att det redan torde ha samlats tillräckligt med utelivstimmar för att göra vardera observationen i samband med ringmärkning av ett tusental sädgäss under drygt två decennier. Men det lönar sig alltid att försöka! l 68 l Jägaren l 3 l 2010
• Jälleenlatauslaitteiden kestosuosikit! Vaivaton ja varmatoiminen latauspuristin vahvalla valetulla o-rungolla ja tukevalla kahvalla. (ei sis. holkkeja ja hylsynpidintä) pakettissa: · · · · · · · · · · latauspuristin 5-0-5 ruutivaaka Uniflow ­ruutimitta Speer ­latauskäsikirja (eng.) kuusiokoloavainsarja latausalusta suuaukonjyrsijä hylsyöljy voitelualusta ruutisuppilo PA K E T RCBS Rock Chucker Supreme Kit T AR IT JOUS 495¤ (pelkkä puristin 259 ¤) RCBS Uniflow ruutiannostelija Sopii kaikkien ruutityyppien mittaamiseen. Saatavana lisävarusteena myös mikrometriannostelusäätimiä ja pöytäjalusta. 159¤ tarjous 189¤ tarjous 129¤ (pöytäjalusta 49 ¤) tarjous Pro Manual Trimmer Kit hylsytrimmerisarja sis. 4 hylsynpidintä ja 9 pilottia maahantuoja: RangeMaster 750 digitaalinen ruutivaaka max 750 gr / 48,6 g, sis. tarkistuspainot Hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2010 asti. Tervetuloa tutustumaan RCBS-tuotteisiin hyvinvarustetuissa aseliikkeissä kautta maan! Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Jägaren l 3 l 2010 l 69
• Aku Ahlholm, specialplanerare på Forststyrelsen Bara var tredje lämnar avskjutningsrapport Jägarna har enligt lag en skyldighet att lämna en avskjutningsrapport när de har jagat i statens marker. Men det är inte särskilt många rapporter som vi får in. Nu överväger vi på Forststyrelsen att begränsa försäljningen av tillstånd till jägare som har lämnat rapport för föregående jakt. Det här är redan praxis i Sverige.. l - Avskjutningsrapporten är faktiskt till för A Aku Ahlholm I april jagade Matias Silvasti bäver på Forststyrelsens marker. Efter jakten fick han lära sig hur man fyller i en avskjutningsrapport. jägarnas eget bästa, påpekar vildmarkschef Olavi Joensuu. Enligt Joensuu är avskjutningsrapporten det enda sättet för jägarna att visa för omvärlden att det är en ekologiskt riktig jakt som de bedriver. Men budskapet har fortfarande inte gått hem. Visserligen fick Forststyrelsen in 12 000 rapporter i fjol, men samtidigt såldes det 34 000 tillstånd! Enligt lagen ska jägare lämna en avskjutningsrapport för varje tillstånd. Hittills har Forststyrelsen valt att inte tvinga jägarna att lämna in rapporter, trots att lagen är entydig på den här punkten. Överinspektör Ahti Puutala lever fortfarande i hoppet om att jägarna ska inse hur viktiga rapporterna är. - Vi använder informationen som underlag för planeringen, så att jakten är ekologiskt hållbar. Vi kan informera samhället omkring oss och dem som kritiserar jakten, understryker Puutala. På Forststyrelsen sammanställer vi avskjutningsinformationen till ett underlag för planering och uppföljning av jakten. Om jägarna har skött rapporterandet så kan vi få fram en klar bild av till exempel jakttrycket vid olika fågeltätheter eller hur många timmar en jägare i medeltal jagar i något område innan han fäller ett vilt. Vi får också fram skillnaderna mellan olika jaktmetoder och under olika tider på säsongen. All den här informationen bidrar positivt till att göra jakten ekologiskt hållbar. Det vill säga, förutsatt att vi får information. - Även om vi får in ungefär en tredjedel av rapporterna så räcker det inte till för alla mindre jaktvårdsföreningar, uppger Puutala. I Sverige är det som sagt obligatoriskt att lämna avskjutningsrapport. Grannen i väster har de facto tagit i bruk en påföljd för försumlighet: det går inte att köpa ett nytt jakttillstånd förrän rapporten för den föregående jakten är inlämnad. Och mycket riktigt: i Sverige lämnar 95 procent av jägarna rapport efter jakten. Hos oss är det 20 procent av jägarna som fyller i blanketten direkt efter jakten. Under de senaste åren har Forststyrelsen mejlat en påminnelse till dem som har försummat att lämna avskjutningsrapport. Påminnelserna har höjt rapporteringsprocenten till drygt trettio. I år får jägarna som löst ett säsongtillstånd en rapportblankett på papper i posten, tillsammans med beslutet om säsongtillstånd. Pappersblanketten är tänkt att fungera som en påminnelse; den egentliga avskjutningsrapporten önskar vi fortsättningsvis få i elektronisk form på internet. Av den här kategorin jägare väntar vi oss rapporten före årsskiftet, även om säsongtillståndet naturligtvis sträcker sig in på nästa års sida. De jägare som bor i landets nordligaste kommuner och har rätt till fri jakt är enligt jaktlagen inte skyldiga att lämna in någon rapport. Vi har fått siffror på den här jakten genom specialundersökningar som gjordes åren 2003 och 2008. Det ingår i Forststyrelsens planer att vidareutveckla systemen för hur avskjutningsrapporterna lämnas in. Ett alternativ går ut på att skapa en jaktdagbok där de jägare som har lämnat rapport ska få tillgång till intressant extra info, kanske i tabellform, för sina favoritområden. Vi håller också på och utvecklar avskjutningsrapporteringen för skyddade områden. Meningen är att vi ska få ett bättre grepp om förhållandet mellan jaktens effektivitet och naturens bärförmåga. l Snabbt och enkelt att rapportera Det enklaste sättet att lämna in sin avskjutningsrapport är att göra det på adressen www.metsa.fi/saalispalautteet. Enligt § 46 i jaktlagen är det obligatoriskt att lämna avskjutningsrapport. Också jägare som inte har fällt något vilt ska lämna rapport, annars blir ju statistiken förvrängd. Med avskjutningsrapporterna kan vi visa samhället att vi bedriver en ekologiskt riktig jakt. 70 l Jägaren l 3 l 2010
• Madeleine Nyman, jakt- och fiskeplanerare, Forststyrelsen Jakten på statens marker Säljakten på statens havsområden n Forststyrelsen har kartlagt möjligheten att jaga säl på statens vattenområden. Idag kan säljakt bedrivas i stor utsträckning på statens havsområden, men grundandet av nya naturskyddsområden i skärgården kan påverka jaktbarheten i framtiden. Säljakt borde tas upp till diskussion även vid grundandet av nya nationalparker längs kusten. Dagens problem med jakten på säl är att hela dess kulturarv håller på att gå förlorat. Det finns ett fåtal kunniga säljägare kvar, som ofta är för gamla för att utöva jakten i en större utsträckning. Även kunskapen om tillvaratagandet av skinnet, späcket och köttet håller på att gå förlorat i och med jaktens småskalighet. I den nationella sälförvaltningsplanen från år 2007 (www. mmm.fi) har man ställt upp ett antal målsättningar för att återuppliva säljakten och dess tradition. Ett av målen är att effektivera den nuvarande jakten genom att möjliggöra jakten på kobbar och skär i den yttre skärgården så att jakten under den isfria tiden på året kunde genomföras på ett etiskt godtagbart sätt, dvs. från ett fast underlag till ett fast underlag. I denna form av jakt kan man säkra sig om att bytet tas till vara och nyttjas effektivt, så som en god jaktetik förutsätter. Sälarna förekommer under den isfria tiden främst vid det yttersta havsbandet, vilket till största delen är statliga allmänna vattenområden. På dessa områden har alla i Finland fast bosatta rätt till jakt och fiske. Förvaltningen av dessa områden sköts av Forststyrelsen. Forststyrelsen har tagit sig an uppgiften att kartlägga möjligheten att jaga säl på statens områden. Kartläggningen gjordes dels genom en analys av jaktmöjligheten på statens områden längs kusten, och dels genom intervjuer och förfrågningar av tidigare och nuvarande säljägare. Denna utredning är nu klar och visar att säljakt är tillåtet på en stor del av de traditionella och nuvarande sälkobbarna på statens områden. I dagens läge är ca två tredjedelar av de statliga havsområdena inom Natura 2000 nätverket, och ca 25 % är inom nationalparker eller andra skyddsområden. I nationalparkerna är säljakt förbjuden på de traditionella sälbådorna via olika förvaltningsinstrument, även om annan jakt är tillåten för lokalbefolkningen i en del av parkerna. På de allmänna vattenområdena och inom Natura 2000 områdena är säljakt tillåten. Kartläggningen visade att jakt på säl kan bedrivas på statens områden i stor utsträckning idag, men att grundandet av nya naturskyddsområden på en del av de nuvarande Natura 2000 områdena längs kusten kan påverka jaktbarheten på säl i framtiden. Även vid grundandet av den nya nationalparken i Bottenhavet och uppdateringarna av befintliga nationalparkers skötsel- och användning borde man ta upp frågan om säljakt då det är möjligt. Inom förvaltningen av statens områden längs kusten borde man i högre grad ta hänsyn till skärgårdsbefolkningens begränsade möjligheter till utkomst och rekreation i och med att skärgården töms på annan aktivitet då statliga instanser, så som försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet, förflyttar sina fasta aktiviteter bort från skärgården i effektivitetens namn. Med tanke på säljaktens kulturella och idag även socio-ekonomiska värde för skärgårdsbefolkningen skulle denna jaktform vara värd en satsning för att upprätthålla en kunskap om en viktig del av skärgårdslivets kulturarv i Östersjön. n Säljakten har långa anor i Finland. Bland fornlämningar längs Östersjöns kust har man hittat olika föremål gjorda av sälben ända från stenåldern. Sälar har utgjort ett viktigt och värdefullt byte hos kustbefolkningen under flera århundraden. Sälköttet utgjorde basfödan under de årstider då fisket inte var möjligt. Sälskinnet utnyttjades bl.a till klädesplagg och sälspäcket kokades till tran som användes till lampor och till att måla hus. Sälprodukter har även utgjort en viktig handelsvara. Ända fram till 1970-talet betalades dessutom skottpeng för både vikare och gråsäl i Sverige och i Finland, vilket utgjorde en välkommen ökning i kassan hos säljägarna. Idag är säljakt en relativt ovanlig jaktform. Dels har sälarna inte varit jaktbara under ett par decennier på grund av att sälstammarna har reducerats till ett minimum. Dels har befolkningen i skärgården minskat i och med förändringar i samhällets struktur, då människor i allt högre grad har sökt sig in till fastlandet och till städerna. I och med att speciellt gråsälstammen har repat sig och sälarna förökar sig snabbt har jakten på gråsäl återupptagits. Jakten speciellt i Södra Finland riktar sig ofta till att förhindra skador som sälarna orsakar fisket. Jakten koncentreras till problemindivider som lärt sig vittja fiskeryssjor, och därmed skjuts ofta sälarna i närheten av fiskebragderna. Attityden gentemot dessa skadesälar är ofta negativ. Sälen anses vara ett skadedjur, och uppskattas inte alltid som den värdefulla naturresurs den är. Mikko Rautiainen 72 l Jägaren l 3 l 2010
• Forststyrelsens tillstånd för jakt på småvilt börjar säljas i juni. Till Lappland säljer vi tillstånd för jakt på allt småvilt för hela säsongen. Till andra delar av landet börjar vi med att sälja dessa tillstånd endast för septembermånad. För resten av säsongen säljs tillstånden från och med augusti enligt tabellen Södra, Västra och Östra Finland samt f.d. Uleåborgs län (förutom Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski, Suomussalmi och Kuhmo) Posio, Salla, Savukoski, Pelkosenniemi, Sodankylä, Kemijärvi Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski, Suomussalmi, Kuhmo Keminmaa, Kittilä, Kolari, Muonio, Pello, Rovaniemi, Ranua, Simo, Tervola, Ylitornio Enontekiö, Inari, Utsjoki (tillstånd för jakt på ripor) Tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfågel sommarförsäljn 1.6. 2.6. 3.6. 4.6. 7.6. 8.6. höstförsäljn. 24.8. 25.8. 26.8. 27.8. 30.8. Snart börjar vi sälja tillstånd för jakt på småvilt Tillstånd kan skaffas på flera sätt Servicenummer 0203 44122, webbutiken www.villipohjola.fi/nettikauppa Tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfågel kan även skaffas från automatnumren: 0600 829003 - tillstånd för 1 dygn, 0600 829004 - tillstånd för 2 dygn, 0600 829005 - tillstånd för 3 dygn. Även ungdomstillstånd kan skaffas från automatnumret 0600 829007 www.metsa.fi/metsastys jakttidningen TRAPPER jakttidningen Inspirerande läsning för alla jägare! Tidningen utkommer 4ggr/år. i februari, maj, augusti och november. Årsprenumeration 44 . Prenumerer åt dig själv - eller som gåva! TRAPPER NR 2 2010 EN NATT I TROLLSKOGEN JAKT MED E SPETT OCH SPAD FÄLLFÅNGST DEL 3 RASSPECIAL GRÅ NORSK ÄLGHUND EN ANNORLUNDA LO-JAKT SKOGENS KONUNG ÄLGEN jakttidningen TRAPPER NR 1 2010 VARGJAKTEN TOPPJAKT TJÄDER FÄLLFÅNGST DEL 2 ÅRETS NYHET BROWNING X-BOLT NYTT LIV I SKOGSKNIVEN VILTJAKT I NAMIBIA TRAPPER nr 01 ­ 2010 10001 ÄLGJAKT MED BÅGE 12,50 PAL.VKO 2010-15 SK IAL · tjäder · orre · OGSFÅGEL SPEC 5 sidor 7 sidor FÄLLFÅNGST SPECIAL PAL.VKO 2010-03 09004 · MÅRD · MINK · MÅRDHUN 6 D 827162-0904 21 414888 2716 På riihimäkimässan hittar du oss på innergården till hall C! P R E N U M E R E R A P Å ADRESSEN www.trapper.fi eller Ring och beställ på tel. 050-5592882 eller 050-3248951 Jägaren l 3 l 2010 l 73 12,50 REPLOT JAKTKLUBB SÄLJAK T VARGJAKT 6 827162-1001 414888 271621 RASSPECIAL BRETON 04 ­ 2009 TRAPPER nr
• Ålandsnytt Den 24 april arrangerades Jaktens Dag vid jakt- och fiskemuseet i Eckerö. Cirka 600 personer besökte evenemanget som bland annat bjöd på älgtroféutställning, fotoutställning "Minken i skärgården, från predator till byte", visning av flintlåsgevär, förevisning av det nya utbildningsmaterialet för säljakt "Säljaktskolan", provskjutning av jaktbåge och information om bågjakt. Götrik Sundberg, från Geta utnämndes till årets viltvårdare. Götrik har under ett flertal år utfordrat vilt och under drygt 10 års tid fångat 306 stycken mårdhundar, 10-12 skogsmård och de senaste 3 åren fångat 630 kråkor. Anders Gestberg presenterade resultatet från åldersbestämningen av de älgkäkar som samlats in under förra höstens älgjakt. Sammanlagt åldersbestämdes 86 stycken käkar. Medelåldern var 3,7 på fasta Åland och 4,6 i skärgården. Anders konstaterade att det var svårt att tyda de unga djurens åldersringar, speciellt 1,5-2,5 åringarna. Där måste man förutom åldersringarna även titta på färgen på de tre främsta tänderna för att kunna göra en bra bedömning. Vidare berättade Anders att det var svårt att se åldersringarna i de käkar som hade kokats, de käkar som hade frysts in råa lämnar tydligare åldersringar i tänderna. Jonas Malmsten, älgforskare vid Jaktens Dag Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samt biträdande statsveterinär vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) berättade om sin älgforskning. Älgforskningsprojektet startade med att SVA blev kontaktat av ölänningar som var oroliga för sin älgstam. De hade hållit upp med jakten i flera år för att höja kvaliteten och tätheten i stammen. Resultatet hade inte dröjt, de kunde konstatera att det efter några års jaktstopp fanns enorma älgtjurar med horn i medaljklass. Trots en potentiellt reproduktiv älgstam var kalvarna dock få och små samtidigt som en hel del älgar i olika åldrar påvisats döda. Det ledde till att jägarna tillsammans med SVA började göra organinsamlingar från fällda älgar i samband med jakten. Analyser av de insamlade proverna visade på embryonal död hos älgkor, ombrunst i anslutning till embryonal död samt hög förekomst av fästingfeberbakterier hos älgarna. Detta gör att forskarna nu har betydligt mer kunskap om vad som kan ligga bakom problemen. Dock är inga svar ännu definitiva, men de djur som överlever kalvåret uppvisar en mycket bra kvalitet med höga slaktvikter, både på hon- och handjurssidan. Conny Andersson och Jens Harberg presenterade boken Jakten- och viltvården i landskapet Åland. De berättade om bokens tillkomst och att den finns att köpa i de lokala bokhandlarna. Lars-Ole Styrström informerade om skjutvapenlagstiftningen och de ansvar som ligger på den som innehar skjutvapen. MN Ålands Retrieverförening r.f. Bengt-Olof Lindgren mäter en vacker älgtrofé. I bakgrunden syns en del av de medaljtroféer som kunde beskådas under Jaktens Dag. Ålands Retrieverförening är en liten förening med ca 100 medlemmar som varit verksam i 34 år. Föreningens syfte är att samla de sex olika raserna (labrador retriever, flatcoated retriever, Nova Scotia duck tolling retriever, chesapeake bay retriever, golden retriever och curlycoated retriever) för gemensamma aktiviteter och prov. Under ett kalenderår brukar vi ordna olika kurser såsom valp-, allmänlydnad och anlagsprovskurs. Vi försöker även hålla minst en temadag och olika teman har t ex varit apportering, lydnad, utställning och massage. Retrieverns dag är ett omtyckt återkommande inslag där huvudsyftet är att träffa andra likasinnade, med eller utan hund. Det brukar vara olika aktiviteter och uppvisningar under dagen och så brukar det finnas kaffe med tilltugg och grillad korv till försäljning. Förutom detta ordnar vi även olika prov. I år inleder vi med viltspårsprov som är öppet för alla raser, inte bara retrievers. Det är viktigt att det finns kunniga hundar som kan spåra skadskjutet eller trafikskadat vilt. Första jakt/apporteringsprovet är anlagsprovet som går ut på precis som det heter: att testa retrieverns anlag. En retriever ska kunna simma, apportera, söka och spåra. Sedan finns det tre klasser i jakten, nybörjar-, öppen- och segrarklass, och vårt mål är att ordna ett prov i alla klasser under ett år. För att kunna anordna våra prov krävs det en del vilt och det vi har svårt att få tag på är sjöfågel såsom t ex and, skrake och trut. Om någon kan hjälpa oss med detta vore vi tacksamma. Tveka inte att kontakta Pia Gustafsson på tel 040-734 5498 och mail arf@aland.net Är du intresserad av att se hur en retriever jobbar? Ta då kontakt med Marléne Lundberg på marlene.lundberg@ aland.net eller 040-549 8884 då hon är ansvarig för årets anlags- och nybörjarklassprov i början av juni. Har du andra frågor eller funderingar är du varmt välkommen att ta kontakt med Pia eller Marléne. Kungörelse angående älgskytteprov 2010 Anders Gestberg t.h och Jonas Malmsten var två av föreläsarna under Jaktens Dag. Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: 74 l Jägaren l 3 l 2010
• ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Ordförande Adress Brändö Börje Strandvall Jurmo, 22950 JURMO Eckerö Joel Karlsson Degersandsvägen 25, 22270 ECKERÖ Finström Kurt Blomqvist Vandövägen 262, 22330 TJUDÖ Föglö Börje Sundblom Sandåsstigen 29, 22710 FÖGLÖ Geta Tommy Carlsson Tellskärsvägen 125, 22340 GETA Hammarland Tommy Blomberg Skarpnåtövägen 1498, 22240 HAMMARLAND Jomala Tony Nordlund Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY Kumlinge Jan Malmberg 22830 ENKLINGE Kökar Paul Engström Hellsö 22730 KÖKAR Lemland Conny Rosenberg Fårgrundsv. 49, 22610 LEMLAND Lumparland Börje Stenberg Lumpov. 277, 22630 LUMPARLAND Mariehamn Ingen verksamhet Saltvik Arvid Mörn Mörns 15, 22430 SALTVIK Sottunga Thomas Lindström 22720 SOTTUNGA Sund Sixten Häggblom Markusbölevägen 8, 22310 PÅLSBÖLE Vårdö Tor Påvals Vårdöv. 164, Töftö, 22550 VÅRDÖ Tel 56530, 0400 487438 040 84 89 848 48 148, 0457 3424668 51201, 0457 530 1521 0457 3135720 16216 arb., 36305 hem, 0457 3613905 32506, 0400 529315 55 370, 040 5459109 55907, 0400 594991 34471, 0457 0784911 35520, 0457 3613 800 0457 5244193 55124, 040 5372317 48080, 0457 5692521 44049, 0457 5483087 E-mail adress joel.karlsson@rederiabeckero.ax kurt.blomqvist@aland.net borje.sundblom@aland.net tommy.blomberg@aland.net rono@aland.net janne.malmberg@aland.net paul.engstrom@wippies.fi conny@aland.net borje.stenberg@aland.net arvid.morn@aland.net lindstrm.thomas95@gmail.com sixten.haggblom@chips.fi Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Alla lördagar från och med den 14 augusti till och med den 11 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 29 juni till 7 september kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Börje Strandvall (tfn 0400-487 438). 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan ske även onsdagar 28 juli till 1 september kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan även andra tider för träning. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 040-521 7266). § i landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006) anordnas enligt följande: Vid skjutbanan för bågjakt i Hammarland, Östanträsk: Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Alla lördagar från och med den 14 augusti till och med den 11 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 27 juli till 7 september kl. 17.00­20.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 040-545 9109 el. hem 018-55 370), Mats Perämaa (tfn 0400-721 168) och Gerhard Björk (tfn 018-55 584). Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 7 augusti till och med den 11 september kl. 13.00­16.00. Samma dagar är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Extra dag onsdag 1 september träning kl. 16-18 samt prov kl. 18-20 Kontaktperson är Bjarne Johansson (tfn 040-764 9222 el. hem 018-50 358). Alla lördagar från och med den 24 juli till och med den 28 augusti kl. 12.00­16.00 samt onsdagar från och med den 28 juli till och med den 25 augusti kl. 18.00­ 20.00. De lördagar då älgskytteprovet kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 18 maj till 24 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Johan Grönroos (tfn 0457-3421351 el. hem. 018-33680). Älgjaktlag eller grupper om minst 6 personer kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 24 juli till och med den 30 september mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS ATT INNEHA SKJUTVAPEN FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Den 7-9 juli är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Roger Pettersson: e-post: roger.pettersson@aland.net Tfn: 33 634, GSM: 0405-682409. Skjutbanans adress är Hammarlandsvägen 918. Vid skjutbanan för bågjakt i Lemland, Granboda vid Pellas: Den 9, 14 och 16 juni är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-20.00. Kontaktperson är Jesper Grönholm: e-post: jesper.gronholm@aland.net Tfn: GSM: 0400-338354. Skjutbanans adress är Skepparvägen. I SAMBAND MED DET PRAKTISKA PROVETS AVLÄGGANDE SKALL UPPVISAS INTYG ÖVER GODKÄND BÅGJÄGAREXAMEN FÖR LEDAREN AV PROVET. Provet sker enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanan. I samråd med landskapets jaktförvaltare kan av särskilda skäl beviljas möjlighet till avläggande av särskilt bågskytteprov utom ovan kungjorda tider. Detta kan t ex gälla prov för personer som inte har hemort på Åland. Ytterligare information finns på jakt- och viltenhetens hemsida: www. regeringen.ax avdelningarna näringsavdelningen skogsbruksbyrån jakt-och viltvård riktlinjer jakt med pil och båge. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Alla lördagar från och med den 31 juli till och med den 4 september kl. 12.00­16.00 samt torsdagar från och med den 29 juli till och med den 2 september kl. 18.00­ 20.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. Kungörelse angående praktiskt bågskytteprov 2010 Tillfällen att avlägga praktiskt skjutskicklighetsprov för bågjakt i enlighet med 11 Jägaren l 3 l 2010 l 75
• TARKKANÄKÖINEN KATSOO PIDEMMÄLLE Leupold Cascades® 8x42 420,- 10x42 440,- Leupold Yosemite® 6x30 Black 135,- 8x30 Black 155,- Leupold SequoiaTM-sarjat 15-45x60 459,- 20-60x80 679,- www.leupold.com Katso lähin Leupold ­ jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth. Beställ böcker, filmer och spel! Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Böcker: NYHET!! Riistakosteikko-opas Första jägarboken Jägarens nya kokbok Vesilinnustus ­bok Ole siviä sikanen ­bok Bättre en fågel Snöspårsguiden Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä ­bok Metsäpeuraopas Postkort: Vilda djur ­postkort Vilda fåglar ­postkort Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Spelkort: Viltarter- minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Metsästäjä ­ vastuu, turvallisuus 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 10 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 5 ______st 26 ______st 24 ______st 23 ______st 15 ______st 25 ______st 26 ______st 26 ______st 26 ______st 26 ______st 28 ______st 5 ______st 5 ______st 35 ______st 40 ______st 27 ______st 5 ______st 5 ______st 30 ______st 5 ______st 7 ______st 35 ______st 5 ______st 1 ______st 1 ______st (postkort sänds i minimi 4 st/försändelse) Namn: Näradress: Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,70 + postavgift enligt vikt) Postanstalt: Postnummer: Beställ: Via internet: Per post: Per telefon: Telefonnummer: www.riista.fi, kauppapaikka Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14,00890 Helsingfors (09) 2727 8120 76 l Jägaren l 3 l 2010
• Metsästäjä l 3 l 2010 l 77
• INBJUDAN Paneldiskussion om vapen och jakt på jaktmässan! Jägarnas centralorganisation och Riihimäen Messut Oy arrangerar en paneldiskussion om det aktuella temat "Vapen och jakt" under den XIX internationella jaktmässan. Välkommen att lyssna på branschens sakkunnigas åsikter och samtidigt höra aktuellt nytt om dessa vapenfrågor som redan länge fyllt tidningsrubrikerna. Förhandsanmälan förutsätts. Suomalainen kaipaa luontoon Kansainväliset Erämessut on metsästyksen ykkösmessut Suomessa. Tule tutustumaan maan laajimpaan valikoimaan alan uutuuksia, tekemään löytöjä ja viettämään antoisaa päivää harrastustesi parissa! VAPEN OCH JAKT Paneldiskussion Tid Plats fr 11.6.2010 kl. 12-14.30 Föreläsningssalen, E-hallen, 2 vån. Som konferencier under diskussionen fungerar kommunikationschef Klaus Ekman vid Jägarnas centralorganisation Preliminärt program: kl. 12.00 Diskussionsforumet öppnas, kommunikationschef Klaus Ekman, Jägarnas centralorganisation kl. 12.05 Projektchef Mika Lehtonen, inrikesministeriets polisavdelning kl. 12.20 Bitr. verksamhetsledare Sauli Härkönen, Jägarnas centralorganisation kl. 12.35 Verksamhetsledare Panu Hiidenmies, Finlands Jägarförbund rf kl. 12.50 Ordförande Antti Sukuvaara, Vapenbranschens näringsidkare rf kl. 13.05 Viltvårdskonsulent Ville Hokkanen, Norra Savolax jaktvårdsdistrikt kl. 13.20 kl. 14.20 Paneldiskusson Sammanfattning Ytterligare information och anmälan: www.eramessut.fi. För deltagare som inlöst inträdesbiljett till jaktmässan är panelen avgiftsfri. Deltagarantalet begränsas av antalet platser i föreläsningssalen. Deltagarna antas i den ordning de anmäler sig. När föreläsningssalen är full stängs anmälningsblanketten 78 l Jägaren l 3 l 2010
• SALAMANNOPEA tähtäys, TÄYDELLINEN osuma. 99¤ Tarjous! FRI SIKT... ...tack vare Schmidt & Benders original FlashDot teknik off on FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt TÄHTÄINKISKOUUTUUS Prislista 2010 6 x 42 6 x 42 7 x 50 7 x 50 8 x 56 8 x 56 8 x 56 8 x 56 10 x 42 1,1 - 4 x 24 1,1 - 4 x 24 1 - 8 x 24 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 3 - 12 x 42 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 2,5 - 10 x 40 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 4 - 16 x 50 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 1,1 - 4 x 20 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 20 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 20 x 50 4 - 16 x 42 4 - 16 x 50 4 - 16 x 50 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 Tilläggspris: Tilläggspris: 1,5 - 6 x 42 Zenith Rp inkl moms euro HUN Klassik Klassik Klassik rödpunkt HUN Klassik HUN rödpunkt Klassik rödpunkt Klassik Zenith Zenith FlashDot Zenith Zenith FlashDot Klassik Zenith Zenith FlashDot Klassik Klassik Zenith Zenith FlashDot Summit Klassik Zenith Klassik rödpunkt Zenith FlashDot TESTVINNARE Varmint Field Target Parallax (luftgev) FT rödpunkt + Parallax (luftgev) PM ShortDot PM ShortDot PM P3 ShortDot PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP DT rödpunkt + Parallax PM II/LP-2 DT, hårkors på 2 bildplan PM II/LP/MTC/LT rödpunkt + Parallax PM II/P Parallax, hårkors på 1 bildplan PM II/P Parallax, hårkors på 2 bildplan Klassik & Zenith hårkors 8 & FD8 PM II (*) märkta DT double turn 560 760 940 1295 600 940 975 1295 795 1120 1575 1295 1755 995 1180 1595 1195 1225 1420 1795 1090 1225 1420 1575 1795 1495 2095 2420 1995 1895 1895 1790 1995 2360 2465 2265 2070 2410 2595 2695 2770 2270 2270 95 160 EasyHit SightRib Tähtäinkisko haulikkoammuntaan SightRib on uudenlainen kuituoptinen tähtäinkisko, joka auttaa ampujan oikeaan asentoon jo siinä vaiheessa, kun asetta vasta nostetaan poskelle. SightRib:n avulla sinun on helppo hahmottaa piippusi pysty- ja vaakasuunnassa. Hanki SightRib, ja huomaat kuinka vaistomaista ja nopeaa tähtääminen voi olla. EasyHit kuituop t i n e n j y v ä tähtäys epäsuoralla katseella mahdollistaa kohteen paremman seuraamisen myös vaikeissa valo-olosuhteissa · nopeampi tähtäys ja tarkempi osuma myös korkeisiin kohteisiin ammuttaessa · · · · ohjaa ampujaa parempaan ampuma-asentoon sopii kaikkiin haulikoihin, joissa min 6 mm leveä kisko voimakkaasti itseloistava ja testatusti kestävä EasyHit Hunt Värit: punainen tai vihreä/musta. Saatavana 2 eri pituutta. tarjous ta r j ou s Lyhyt EasyHit Hunt 29 ,90 ¤ alkaen Beställ vår NYA broschyr! maahantuoja: Katso tuotevideo osoitteessa w w w. e a s y h i t . c o m . Tarjous voimassa sitoumuksetta 30.9.2010 asti. SEDAN 1960 L ä h i m m ä n j ä l l e e n m y y j ä s i l ö y d ä t : w w w. h j o r t h . f i Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 Jägaren l 3 l 2010 l 79 Schwed_Anz_90x272_4c_042010.indd 1 29.04.10 14:02
• Jägarorganisationen meddelar Reijo Orava projektchef för inrättandet av viltvårdscentralen Reijo Orava, jaktchef på Nylands jaktvårdsdistrikt, har kallats att leda det andra skedet av omläggningaen av jägarorganisationen, dvs. inrättandet av Finlands viltvårdscentral. Utnämningen av Orava till projektchef innebär omplaceringar på Nylands jaktvårdsdistrikt. AFM Visa Eronen fungerar som tf jaktchef på distriktet och AFM Markku Laulumaa som tf viltvårdskonsulent under tiden 12.4-31.12.2020. Jari-Juhani Nyberg och Rain Hirv nya viltmästare Jari-Juhani Nyberg från Hyvinge och Rain Hirv från Viljandimaa i Estland har avlagt specialyrkesexmen för viltmästare med godkänt vitsord i alla sexton obligatoriska delprov och kan från den 15.5.2009 titulera sig viltmästare. Jari-Juhani Nyberg är den sjätte finländaren som har avlagt specialyrkesexamen för viltmästare. Viltmästarstudierna inledde han på forstinstitutet i Björneborg år 2004. Rain Hirv är den första utländska person som har Jari-Juhani Nyberg avlagt finländsk viltmästarexamen och samtidigt den sjunde viltmästaren som utexaminerats i Finland. Rain Hirv inledde studierna år 2002 på viltlinjen vid Mellersta Österbottens landsbygdsakademi i Perho. Jägarnas centralorganisation och Laitiala försökscenter gratulerar JariJuhani Nyberg och Rain Hirv och önskar de nybakade viltmästarna lycka och framgång i yrket. Jägarnas centralorganisation och Laitiala försökscenter önskar också rikta ett varmt tack till Rain Hirv alla samarbetspartners som understött viltmästarstudierna. Det har varit ett långt och gott samarbete ända sedan 1997. Trofébedömning på XIX internationella jaktmässan i Riihimäki Det är dags att lämna in sin trofé till bedömning av CIC:s internationella domare. Troféer som belönats med minst bronspoäng kommer att ställas ut på den traditionella troféutställningen under den internationella jaktmässan 10-13 juni. Följande troféer kan lämnas in till bedömning: hjortdjurshorn, vildsvinsbetar, skallar av björn, lo, räv, mårdhund, grävling och bäver samt skinn av björn, lodjur och varg. Trofémätningen förnyas För mätningen av troféerna svarar CIC:s finska utställningsoch trofékommission, som även för ett register över de troféer som har blivit mätta på utställningar. Nu pågår en förnyelse av grunderna för mätningen av troféer. Fr.o.m. maj i år görs det också en åldersbestämning av hjortdjurens tänder. Den här informationen innebär ett värdefullt stöd för det hållbara nyttjandets principer och förvaltningen av djurbestånden. På jaktmässan i Riihimäki har det arrangerats troféutställningar sedan 1980. Årets utställning blir den sextonde. I vårt land har sammanlagt 2970 troféer blivit mätta och en avsevärd del av mätningarna har gjorts på Riihimäkimässan. Inlämningstiden går ut den 25 maj. Närmare anvisningar på adressen www.riihimaenmessut. fi eller av domarna Ilkka Ala-Ajos tfn 0500-817 913 och Veli Lappalainen tfn 0400-910 263. Det händer i distrikten Satakunta Miljöstöden effektiveras som naturvårdsinstrument Jord- och skogsbruksministeriet har beviljat Jägarnas centralorganisation finansiering för ett projekt som går ut på att effektivera miljöstöden som naturvårdsinstrument. Den bärande tanken i projektet är att utreda möjligheterna att använda miljöstöd för viltvård samt att ta fram utvecklingsförslag för nästa lantbruksprogramperiod som börjar år 2014. Det nuvarande miljöstödet lever inte till alla delar upp till sitt syfte när det gäller bevarandet av mångfalden i naturen och vattenskyddet. Till de största problemen hör att stödet är så invecklat och byråkratiskt. Också målsättningarna är problematiska, vilket inte heller motiverar jordbrukarna att utnyttja miljöstödets möjligheter till praktiskt viltvårdsarbete. Syftet med de förslag som ska tas fram är att öka miljöstödets möjligheter att restaurera och sköta sjöfågel- och fältviltmiljöer samt att gynna vattenskyddet och mångfalden i naturen. AFM Mikko Alhainen har anställts som koordinator på projektet som avslutas den sista augusti i år. Projektets arbetsgrupp består av åtta företrädare för olika expert- och intresseorganisationer. 80 l Jägaren l 3 l 2010 Jaktläger för ungdomar 2010 Satakunta jaktvårdsdistrikt och Finlands Jägarförbunds Satakuntadistrikt arrangerar ett jaktläger för ungdomar i sommar. Till lägret antas cirka 20 deltagare, främst från distriktens egna verksamhetsområden. Lägret har varit mycket populärt under tidigare år. Anmäl dig genast så du säkert ryms med! Lägret arrangeras i Honkajoki 20- 22 juli. På lägret får ungdomarna bl.a. göra fällor, hantera fällt vilt och syssla med jakthundar. Det finns också möjligheter att skriva jägarprovet, men under lägret hinner vi inte behandla allt som provet omfattar. Deltagarna ska därför studera Handbok för jägare på förhand. Lägeravgiften är 45 euro och inkluderar måltider, inkvartering i 4-6 pers rum, försäkring och material. Jägarexamen kostar 13 euro. Anmälningar och förfrågningar: Honkajokilägret, Tapio Loukkaanhuhta, tfn 040-550 00 01 eller tapio.loukkaanhuhta@dnainternet.net
• Det händer i distrikten Norra Savolax Vi söker för Finlands Jägarförbunds medlemstidning Jahti-Jakt, som utkommer med fyra nummer per år, en energisk och kunnig Betydande DVD-donation Norra Savolax jaktvårdsdistrikt har donerat sitt videobibliotek till Norra Savolax landskapsbibliotek och Puijonlaakso bibliotek i Kuopio. Donationens penningvärde överskrider 2000 euro. Tack vare möjligheterna till fjärrlån är materialet tillgängligt för alla låntagare i landskapet. Donationen omfattar cirka 40 dvd-skivor, huvudsakligen jakt- och naturfilmer producerade av Arttu Kotisara. Till donationen hör även material om eftersök på skadat vilt. REDAKTIONSSEKRETERARE Till redaktionssekreterarens uppgifter hör att: · behärska tidningens innehåll · skriva artiklar · utveckla innehållet Av sökanden förväntar vi oss: · förmåga till självständigt, innovativt och flexibelt arbete · utmärkta kunskaper i finska · äkta intresse för jaktfrågor · koordinationsskicklighet och förmåga till smidig interaktivitet · lämplig utbildning Som meriter anser vi: · annan språkkunskap · journalistisk förmåga · insikter i jaktföreningsverksamheten · för tidningsproduktion behövlig visuell speluppfattning Redaktionssekreterarens arbetsplats är Jägarförbundets centralbyrå i Riihimäki. Tillträde enligt avtal. Ansökningar jämte bilagor och löneanspråk skall inlämnas senast den 28.5.2010 kl. 15 till Jägarförbundet, Sari Sirkiä, e-post: sari.sirkia@metsastajaliitto.fi. Ytterligare information ger huvudredaktör Panu Hiidenmies, tfn 040­534 6967 och redaktionssekreterare Anna Grenfors, tfn 050­526 7170. Informera dig om förbundet och tidningen Jakt på webbsajten www.metsastajaliitto.fi Suomen Metsästäjäliitto ­ Finlands Jägarförbund ry Finlands jägarförbunds Metso-läger 2010 Tid: 4­9 juli Plats: Nilsiä, Villa Tarpinen Målgrupp: 10­16-åriga flickor och pojkar Pris: 125 , vilket inkl försäkring, 2 måltider samt frukost och kvällste. För dem som skriver jägarprovet tillkommer en avgift på 13 . På programmet bla: kunskaper i skog och mark skytte på skjutbana fiske hunddemo bågskytte möjlighet att skriva jägarprovet Anmälningar: Skriftliga anmälningar till Nilsiä jvf/ Janne Kokkonen, Kauppisenjoentie 10, 73350 Haluna eller mejl: nilsia@riista.fi. Meddela om du deltar i jägarexamen och om eventuell specialdiet. Anmäl dig senast den 4 juni. Förfrågningar: Janne Kokkonen, 050 539 0986 (kvällar). Samt: Lägret tar 45 deltagare (max 20 kan skriva jägarexamen). I början av juni postar vi lägerprogrammet med info till deltagarna per post eller mejl. Ändrade adresser Satakunta Harjavalta jvf: verksamhetsledare Jari Hakala, nytt telefonnummer 044-057 3473. Det händer på Rautavaaran Metsäkartano 14-17 juni. Viltkurs med möjlighet att skriva jägarprovet. 17-19 september. Erämimmit, dvs en kurs för tjejer som jagar. Mera info om kursen på myynti@metsakartano.com och www.metsakartano.com Tfn 040 ­ 8396352. Södra Savolax Savonranta jvf: ny verksamhetsledare Seppo Honkanen, Kurenlahdentie 113, 58300 Savonranta, tfn 044- 262 8110, savonranta@riista.fi Norra Tavastland Kangasala jvf: ny verksamhetsledare Esa Mäntylä, Innalantie 8 C 29, 37600 Valkeakoski, tfn 046- 810 9641, kangasala@riista.fi Kuhmois jvf: ny verksamhetsledare Kari Laatikainen, Sumioistentie 193, 17710 Torittu, tfn 0400- 122 494, kari.laatikainen@silvadata.fi Kymmene Pyttis jvf: ny verksamhetsledare Ari Luoma, Vastilantie 173, 49220 Broby, tfn 040- 832 1248, ari.luoma@pp2.inet.fi Jägaren l 3 l 2010 l 81
• Vad tycker du? Feedback från gästskribentspalten Finns det för mycket vapen i Finland? Hur kan vi öka vapensäkerheten? Så här svarade läsarna på frågan i gästskribentspalten i förra numret: "Faktum är att finländarnas inställning till vapen, både till jakt- och sportbössor, alltid har varit föredömligt normal. Jag minns fortfarande hur jag en gång på 90-talet häpnade över en brittisk bekants inställning till vapen. Han var barnsligt ivrig, rädd och på ett konstigt sätt både hysterisk och glorifierande. Jag begrep mig inte på den kulturen, så främmande kändes den. Nu har samma attityd hittat till Finland. Frågan hur vapensäkerheten kan ökas är i sig vilseledande. Vapensäkerheten ÄR redan god i vårt land! Missbruken och olycksfallen utgör hur man än ser på saken ett så marginellt fenomen att det knappast ens är möjligt att göra någonting åt dem. Vapensäkerheten kan alltså inte ökas. Den är redan mycket god." "Vi kan öka vapensäkerheten i vårt land genom att börja bry oss om våra medmänniskor i stället för att som idag spela med kvartalsekonomins brutala regler. Vi behöver mera tid för våra barn och ungdomar, det räcker inte med datorspel och annat tidsfördriv som surrogat för frånvarande föräldrar. Det samma gäller för äldre människor utan vänner eller fungerande familjeförhållanden. Vapensäkerheten i vårt land blir knappast ens nämnvärt bättre genom att förbjuda halvautomatiska vapen eller andra vapentyper. Om någon har föresatt sig att spilla blod så finns det vassa tillhyggen i köksskåpet. Och att skaffa sig ett illegalt skjutvapen utgör knappast något problem för den som planerar ett mord i kallt blod." "Vi "vet" ju alla att i Amerika knallar puffrorna och oskyldiga människor dör som flugor. Men det här är inte fakta utan fördomar. I verkligheten visar statistiken att det drunknar fler vuxna och barn i simbassänger som folk har hemma på bakgården än det skjuts med alla handeldvapen i Amerika tillsammans. Och detta är ett faktum. Men men. Kalla fakta saknar betydelse eftersom vapen skapar attityder. Finland är inget undantag. Först borde vi fråga oss om vi överhuvudtaget har ett vapenproblem och därefter ta itu med att lösa problemet. Av allt att döma har vi inte något problem, men det är väl en bisak." "Jag vet att det i finska hem finns jaktvapen som inte används längre och ägarna saknar krafter och förmåga att förvara sina vapen säkert. Övervakningen av alla de här vapnen kan bli svårt i framtiden och vems är ansvaret? En annan grej där det behövs mera vapensäkerhet är jägare som har blivit dömda för våldsbrott till böter, ersättningar eller villkorligt. Jag anser att en person som hotar verbalt eller som brukar fysiskt våld mot en annan människa inte ska få ha vapen hemma. Det samma gäller jägare som jämt och ständigt ställer till med farliga situationer på jakt. Sådana har ingenting i jägarkåren att skaffa. " Finns det för mycket vapen i Finland? Nej 75 % Ja 25 % Vet inte 0 % Isot merkit - pienet hinnat Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää, ellei tuotteen yhteydessä toisin mainita. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! BIG BANG McKinley Laguna makuupussi LämpötilaLämmin kevät-kesämakuupussi. e -8C. arvot: Comfort +8C, Limit +3C, Extrem pakattuna n. Paino 1,4kg ja mitat 225x82cm, 80 kpl erä. 20x30 cm. BIG BANG Halti Kalve metsästyspuku Drymax kalvollinen, täysin vedenpitävä ja kulutuskestävä puku metsästykseen ja ulkoiluun. Koot: S-XXXL. BIG BANG Nordic Hunter M68 VHF-puhelin (49,90) BIG BANG Fiocchi Top Due Skeet ja Trap patruunat Huippuedullinen ja laadukas ratapatruuna. Kaliiperi 12/70. Lataus 24 g. 19,90 45,- Ostettavissa myös verkkokaupasta! BIG BANG Gamo Bigcat 1200 ilmakivääripaketti 179,149,- (249,-) Ostettavissa myös verkkokaupasta! BIG BANG Kolme vaihtosupistajaa, extraktorit. Sopii Finnclassicin vaihtopiipuille. Vuoden takuu. 179,- tettu korkeaM68 on metsästyskäyttöön tarkoi . 256 kanatasoinen ja luotettava VHF-puhelin LCD-näyttö, vaa, skannaustoiminto, valaistu , roiskevesitiivis. automaattinen kohinasalpa Li-ion-akku, vyökiinnike ja pöytälaturi kuuluvat hintaan. Takuu 5 vuotta. Ostettavissa myös verkkokaupasta! Leijona Hunter 12/76 päällekkäispiippuinen haulikko kiikari. PolymeeLähtönopeus 305m/s, mukana 4x32 styksen harjoitritukki. Huippulaadukas Gamo metsä . Vuoden takuu. teluun tai vapaa-ajan ammuntaan 250 kpl Tarjous voimassa 6.6. saakka. 795,- (919,-) Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli 82 l Jägaren l 3 l 2010 Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-17 su 12-16 urheilukauppa Ideaparkinkatu 4, 37570 Lempäälä · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 www.budgetsport.fi Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-17 su 12-16 Liikuttavan halpa
• Jägaren l 3 l 2010 l 83
• Affärer Vorstehklubbens valpförmedling: strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941, lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, kh ungersk vizsla 040-568 4426, spinone 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, strh ungersk vizsla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhoun 044-504 8966. www.saksanseisojakerho.fi VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Tikvalpar av finsk stövare, överlåtelsegamla. Far UCH Hetekaiku Jysky. Mor Koppeloharjun Heli. Tfn 050-322 2436, Kiuruvesi. Finska stövarvalpar i Taivalkoski, jagande föräldrar. Ring Pentti 040-571 5791, Janne 050-405 8695. Finska stövarvalpar av provpremierade föräldrar. Födda vecka 14. Tfn 050-544 2257. Finska stövarvalpar. Far XXX v. Morfar XX v. Födda 10.4.10. Samt 4-årig finsk stövartik, driver. Tfn. 045-638 9297. Finska stövarvalpar. Prima bruksch föräldrar. Tfn 0400-198 507, 02-538 8354. Ryska stövarvalpar, mor B&UCH, far driver bla lo. Björndrivare i släkten. Kullen har avelsrekommendation. Tfn 0414302862, Ylivieska. Jaktkamrater: svarta labradorvalpar. Jyväskylä, överlåts vecka 23. Tfn 050-366 5275. Labradorvalpar, överlåts vecka 25, tfn 0400-683 640. Labradorvalpar med brukshärstamn, kombinationen Fin BCH Sirmakan Fanfaari FIN13267/06 och Batzi`s Fairy Swallow FIN13997/08 NOME-B AVO-2. Överlåts i början av juni. Förfr Erkki Lähteenmäki, tfn 040-585 4335, erkki.lahteenmaki@eurajoki.fi Labradorvalpar av brukshärstamning. Plotthundvalpar kan reserveras. Tfn 0400-380 415. www.teritaipaleenkennel.com Hanvalpar av släthårig retriever, pris 700 . http://koti.mbnet.fi/msaaren, tfn 0400-8429 98. Valpar av slh retriever, frisk och premierad härstamning. Överlåts vecka 24, Kouvola. www.blackpepoon.com, tfn 040-706 6659. Valpar av slh retriever. För jägare och prov. Tfn 0400-989 284. Drevervalpar av championföräldrar, trefärgade. Tfn 045-111 8944. Drevervalpar av championföräldrar. Tfn 050-390 9201. Drevervalpar, föräldrarna driver med liv och lust. Tfn 0400-264 727. Drevervalpar av championföräldrar. Tfn 050-564 5812 / Brahestad. Drevervalpar väntas vecka 16, flerfalt premierade föräldrar. Tfn 0500-260 867, 06-343 6358. Beaglevalpar, bara för jägare. Tfn 050-538 5150 eller 0500-775 667. Beaglevalpar av fina föräldrar. Tfn 050-352 3843. Beaglevalpar av jagande föräldrar. Reg, vet granskade och chippade. Tfn 050-569 1370. Valpar av tysk jaktterrier, championföräldrar. Tuff brukshärstamning. Tfn 040-723 0146. Valpar av slh foxterrier för jägare. Championföräldrar. Tfn 050-360 0615. Valpar av engelsk setter för jägare. Provpremierade friska föräldrar. Sänkipellon kennel, Jurva. Tfn 0400-862 408. Valpar av irländsk setter med jagande härstamning. Födda 19 mars. Mor norsk import, raschampion 2009. Far bla Guldpokalen 2004 och FM för hönshundar 2006. Förfr tfn 040-827 2574. Tyrnävä. Valpar av strh tax, svensk drivande toppenhärstamning! Tfn 040-561 6817. Valpar av strh tax födda vecka 16. Drivande härstamning. Far BCH-A Nordanbergets HurjaJätkä, mor Kruunupään Peikko, drevprov MÄAJ-1. Driver uthålligt, går även i gryt. Syysaamun Kennel, Isojoki, tfn 045-114 8115 / Sisko, peikko12@ hotmail.com eller 040-833 5554 / Tapani. Säljes kh taxar av drivande härstamning. Far N BCH-A, S BCH-A. Mor 2 x etta på tre starter. Syster deltagit i FM. Mor 2 x drevchampion. Förfr tfn 040-5000 770. Föds vecka 20. Bourbonnaisvalpar. Rasen är liten, korthårig och lugn hemma. Stark jaktlust och mycket fart. Aldrig häftig. Mor i avelsreg, premierad på prov och utställningar. Höfter B/B. Far fransk, en talang på jakt, A/A höfter. Pris 700-1000 . Tfn 050-554 7059. Valpar av strh vorsteh, bästa jagande härstamning. Effektiv skolning, hjälper gärna till. Tfn 0400-632 583. Valpar av strh vorsteh för jägare. Tfn 044-923 9724. www.Vitakiston.fi Valpar av strh vorsteh, friska föräldrar med jagande härstamn och A-höfter. Bägge föräldrarna Voi klass. Mor UCH. Tfn 044-305 6797. Valpar av strh vorsteh, föräldrarna premierade på utställn och prov. Tfn 0500-469 243 eller 050-529 0726. Valpar av strh vorsteh kan reserveras. Föräldrarna provpremierade, topphärstamning. Eventuellt vita valpar i kullen. Valparna i föregående kull utomordentliga jakthundar både i vatten och på land. Föds 21 maj. Reserv tfn 045-130 0224. Valpar av strh vorsteh, mor dubbelch. Fungerar utmärkt. Samt en utbildad vorsteh. Tfn 0400-632 583. Valpar av strh vorsteh, födda 13 mars. Föräldrarna i avelsregistret. www.tunturisuden.net tfn 0440-600 949 / Reijo. Valpar av kh vorsteh, föräldrarna premierade på prov och utst. Tfn 0500-953 847 http://sorsalammenkennel.tarinoi.fi Valpar av kh vorsteh, premierade bruksföräldrar. Tfn 0400-620 042, www.iloksi.fi Valpar av amerikansk foxterrier kan reserveras. Föräldrarna Rick / Amy, premierad rovdjursjagande härstamning. Valparna föds vecka 20. Tfn 050-378 1877. Valpar av Basset Bretagne, drivande föräldrar. Far: SM 1. Mor: SM2/09. Tfn 040-571 8145. Valpar av Grand basset griffon vendee för drevjakt. Mor dubbelchampion med god avkomma. Far fransk import. Bägge föräldrarna friska hundar med jagande härstamning. Tfn 040-556 6986. www.kenneljolkipalki.net Valpar av kh ungersk vizsla söker jagande hem. Riistavaaran kennel. Tfn 0400-248 850, 040-568 4426. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2010 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 4/2010 utkommer den 9.7.2010. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 3.6.2010. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Naturvetenskplig konservator Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Baikal MP27 395,-, Browning Citori 1330,Sabatti Falcon 650,-, Lanber Select 760,Winchester Select 1150,-, Escort PS 395,Remington m870 420,-, Browning Phoenix 950,Lincoln Premier 770,-, Mossberg m930 650,Miniatyrg Marlin 925+kikars+klackar+dämp 295,CZ ZKM 452 295,-, Leupold 2-7x33 249,Tikka T3+Burris 3-9x40+klackar+fodral 995,Meopta 3-12x56 595,-, Burris 1,75-5x20 249,Docter 2,5-10x48 ljusp 880,-, Aimp 9000 310,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360 e,12/89 syn 440 e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! www.anonase.com Vapen/patroner bla Armed 12/76 VS pump 390,Armed 12/89 halvautomat VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,- Fausti Albion 12/76 1070,-, Marlin 45-70 760,- Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,M44 7,62 studsare/karbin "ny" 290,Henry 22lr från 380,Toz .22 miniatyrgevär med kikars + dämpare från 300,-, Lee 90050 laddningsserie 140,BSA kikare, Safepower skåp, Redding laddn, Trust och Hull hagelpatroner för bana/jakt mm. Beställ gratis katalog + beg vapen. Asetalo Oy, Virrat, tfn 03-475 5371. Drillingar, studsare... Specialaffär för beg vapen. Även vapensmedstjänster. Se www.ace-gun.com , ring tfn 050-367 6856 eller titta in: Ace-Gun Oy, Relanderinkatu 90, 78200 VARKAUS. Beretta och Franchi hagelgevär samt Sako, Tikka, CZ, Remington studsare. Miniatyrgevär Sako, Toz, Ruger och Marlin. Vi har alla de populäraste vapenfabrikaten och stort urval patroner. Hör av dig, vi tänker på ditt bästa. Leveranser över hela landet. Kala-Oskarin Teerikirnu. 92600 Pulkkila, tfn 08-812 1080 /040-558 2016, www.teerikirnu.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva. jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marjo Viinikka 050-307 8895 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Tero Savolainen 0400-130 703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Avkomma av karelsk björnhund med 6I & 40 II + dipl björnprov. 55 björnar skjutna. Vuolasvirt p. år 94, årsmodell 89 + 92, älgk 93. 2 st 98, seger år 00. Älgkung 5 år i rad. Stamtavla. Starka blodsband med Erauspoikahundar. Valparna garanti för älg- o björnskall. Esko & Markku Halme. Tfn 0400-126 824, 0400-282 669. Karelska björnhundsvalpar. Mor: tidigare valpar som skäller på nationell toppnivå. Tfn 0400-192 948. Valpar av norsk gråhund, två olika kombinationer. Valparna föds vecka 18. Bilder på föräldrarna. Reposaaren kennel. Juha Nikitin, Teuva, tfn 040-705 2188. Valpar av norsk gråhund kan reserveras. Toppkombination: far BCH&UCH Rajateeren Eetu, mor BCH Salolan Ringa. Jagande, tidigt mogna föräldrar. Valparna föds vecka 22. Förf tfn 045-112 4787. Säljes jämthundsvalpar 3 hanar, 2 tikar. Kuusamo, tfn 040-832 1816. Valpar av finsk spets, tfn 040-582 1043. Finska stövarvalpar, championföräldrar. Överlåts vecka 25. Tfn 045-239 9704. 84 l Jägaren l 3 l 2010
• SUPERNETTOTARJOUKSET riistakamera infrapunasalamalla Raj.erä 115e TM Mönkijä- ja moottoripyöräkuljettajat johdoton kypäräpuhelin 169e 179e tai alk. 34e/kk alk. SPYP Passivahti valvoo, kun sinä nukut kyttäyskopissa. Raj.erä INT 199e riistakamera infrapunasalamalla Raj.erä Tracker 2010 GPS-paikantimet Kysy tuotteista ja tarjouksemme valmispaketista. Laaja valikoima riistakameroita ja radiopuhelimia. Katso lisätiedot netistä tai poikkea myymälässä. 699e DigiMesta.com Lauttakylänkatu 6-8, Huittinen, p. 045 112 8622 www.digimesta.com, myynti@digimesta.com Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Störst i landet på beg hundpejlar! Tracker 230 Mhz, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9,68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg klippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Tysk. Även sommarbyxor. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Deerhunter special hunting set 169 (riktpris 349 ). Fodrad membrandräkt för jägare, toppkvalitet. Vilket pris! www.eraplus.fi www.kivelaoutdoor.com Enormt mycket jaktutrustning! Kläder, skodon, lockpipor, bulvaner mm mm. Eberlestock ryggsäckar med gevärsfodral, av importören! Tfn 040-728 4667 ­ Rovaniemi Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650 e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775 e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75 e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Studsare 338 Sako L61R+kikarsikte Carl Zeiss, 1,5-6x39, pris 800 . Tfn 050-564 5781. UNLIMITED AMMO OY. UnA18-shot hagel som 65 % tyngre än bly med mera för laddning av hagelpatroner. UnA-choker mm vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare bara 160 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Nyhet: lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 3133, 040-508 5833. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Bågjakten växer!!! Titta in och kolla våra varor och tjänster för nybörjare. Vi har allt som du behöver för att komma igång med bågskyttet. Vi servar skyttar på alla nivåer med mångårig kunskap och erfarenhet. www.merrysport.fi Dödligt effektiva armborstet cf-120 nu till specialpriset 99 ! Armborst Megaxo Challenger 169 . Effekt 150 pounds! www.erasawo.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundgårdselement tfn 040-773 05 62, www.elisanet.fi/kymppitarhat Hundkojor, 1-delad 290,- och 2-delad 370,-. Beställ broschyr på tfn 06-453 4333 eller se www.koirankoppi.fi Hundgårdar! Element 2m x 1,8m, 70 , Nätrulle 150 / 30m. Fri frakt i hela landet! Även hundkojor, ställn för matskålar, värmeelement, strö mm! www.huacaya.ota.fi / Tfn 050-359 4133. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Mångsidigt viltfrö KALALLE Pohjois-Ruotsiin · taimen-harjus · isot ahvenet postikorttimaisemat hyvät kämpät Foderkål Foderraps Foderärter Oljerättika Honungsfacelia Blålusern, mångårig LHP-vilt LHP-landskap LHP-äng Helppo lähteä! w w w. e r a t a i t o . f i 0400-681 877 92400 Ruukki Tfn (08) 270 7200 (02) 762 6200 www.naturcom.. 1-os 290,2-os 370,(kuvassa) 2-os maxi 440,Kuljetus järjestyy! Lämpöeristetyt koirankopit TMI R.Kivineva 06-4534 333 (tilaa ilmainen esite) Myös iltaisin ja viikonloppuisin www.koirankoppi.fi Jägaren l 3 l 2010 l 85
• Affärer Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Fasaner, från daggamla kycklingar till utsättningsgamla. Lappo. Tfn 040-526 9508. Gräsandsungar för utplantering. Tjugo års erfarenhet av anduppfödning. Tfn 0400-930 690 / 050-563 1165. Råg för viltutfodring. Haapajärvi. Tfn 041-501 1961. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Jahtipaikat.fi - på nätet nu lättare än nånsin för jaktföreningar att hålla reda på kartor och jaktmarker. www.jahtipaikat.fi Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medl i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. Säljes vinterbonad stuga i Kemijärvi, strand ca 60m. Fina fiskevatten mm. Pris 28 000 . Tfn 0400-526 109. Ett hus i Ilomants, 3 hektar. Jakt och fiske. Tfn 0400-555 022. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387. T:mi Asekomo Putkonen, Tuomikatu 18, S:t Michel, tfn 0400-941 715. Vi reparerar vapen, installerar sikten, ljuddämpare, skrotar vapen. reservdelar till Baikal-gevär. Stockar, reparationer med mera. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. ERÄ-KORPINEN: Sommarsemestrar och jaktresor: Totalt c 100 000 ha jaktmarker! Duva, sjöfågel, björn, gås, hare, hönsfåglar, älg. Guidning om önskas. Inkv flera alternativ; stugor vid sjöstrand, i jaktområdet V-P Sievi 5634. www.erakorpinen.fi Tfn 040-555 1394. Björnjakt i Suomussalmi, tfn 050-325 8966. www.erapalvelu.net Jakt i norra Sverige, Arvidsjaur / Arjeplog. Hönsfåglar 25.8-31.1. Stugor i vackert insjölandskap. Stora jaktmarker. Grupper om 3-5 pers. Inga komplikationer! Boka din egen jaktresa genast. Tfn 0400-681 877, jouko.koskelo@gmail.com Jaktresor till Estland med över 20 års erfarenhet. Prima jaktmarker; vildsvin, rådjur, gås, björn. Resor även för företag. Tfn 050-343 0453. Jaga gråsäl i Bottenhavet. Avgångar från 31 maj. Tfn 044-929 7885. Fiska i fantastiska landskap i norra Sverige, Arvidsjaur / Arjeplog. Fiskrika älvar och sjöar. Ett av de bästa ställena för öring i Sverige. Inga bekymmer! Stugor i vackra insjölandskap. Boka din egen fiskeresa genast! Älvfiske till sista augusti. Tfn 0400-681 877, jouko.koskelo@erataito.fi Jägaren N:o 3/2010, 59. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 9.7.2010. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2010/Jäg10_03 Pärmfoto: Kari Leo Medlem i Tidningarnas Förbund Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Vi hyr ut rum till jägare och friluftsfolk, flera alternativ. Tfn 040-596 5863. juha.turunen@ppc.inet.fi Se bilder på personal.inet.fi/yritys/jstins/ En fritidsstuga i Pallas med bekv. Nära till friluftsliv och vandringsleder. Fina möjl plocka bär & svamp, fiska. Egen sjö för spinnfiske. Ståtligt fjällandskap! Tfn 040-552 7360. Stuga med el i Jyväskylä, möjl till fiske och andjakt. Tfn 0400-244 406. Uthyres ett EH-hus i Ruuvaoja i Savukoski för jägare och fiskare. Tfn 040-575 8996. Stugor i norra Kuhmo. En vecka från 220 . www.kuhmonet.fi/ekinmokit tfn 0400-371 557. Vi hyr ut till jägare och friluftsfolk på gamla folkskolan i Höntönvaara i Lieksa. Tfn 040-596 5863, juha.turucnen@ppc.inet.fi. Se bilder på nätet: personal.inet.fi/yritys/jstins Naruskajärvi. Stuga med bastu. 24 m2, 1-3 pers. Båt. 225 /vecka. Tfn 0400-967 247 (kvällar). Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper viltkroppar av bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Vi köper vapen och vapentillbehör. Erä+ Oy, Siikaranta 4, 70620 Kuopio. posti@eraplus.fi Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala 050-588 9593 /040-841 0999. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Ditt livs björnjakt i Kanada! Ring genast tfn 041-7226 416! WWW.MECACLUB.NET Jaga vildsvin och dovhjort i Sverige! www.wildexperience.fi, tfn +358- 400-570 342. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350. Luottopantti, Joensuu 013-227 010. ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 86 l Jägaren l 3 l 2010
• Adresser Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Utvecklingsschef:Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 02-477 9610, 0400-882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 02-4779 620, 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Vv Jaktchef Visa Eronen, tel. 050-3661 114, vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. puh. 040-704 1843. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, tf vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Finlands jaktmuseum Jägarförsäkring Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Finska Kennelklubben: JCO international intressebevakning Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 3 l 2010 l 87
• Meddelande om direktdebitering Om ni har träffat ett avtal med er bank om en årlig direktdebitering av er jaktvårdsavgift debiteras det i fullmakten nämnda kontot för avgiften den 7.6.2010. Fakturerare: Betalningsgrund: Jägarnas Centralorganisation Jaktvårdsavgift 28 euro för jaktåret 1.8.2010 ­ 31.7.2011 Efter att debiteringen skett sänder vi er ert betalade jaktkort med följande nummer av tidningen Jägaren. Om ni är osäker på om ni träffat ett direktdebiteringsavtal kan ni höra er för om saken hos er egen bank. Anmärkningar gällande direktdebiteringen skall göras senast den 31.5.2010. OBS! Jaktkortet följer med följande nummer av tidningen Jägaren (nummer 4/2010). Om ni inte har ingått avtal om direktdebitering eller om det avtal ni har träffat är felaktigt eller om direktdebiterin gen av ert konto har misslyckats sänds jaktkortet till er på sedvanligt sätt i och för betalning med följande nummer av tidningen Jägaren.