• VÅRJAKTEN PÅ RÅBOCK: JAGA SELEKTIVT ÄLGSKADOR KAN FÖRE BYGGAS SÄLJAKT I BOTTENVIKEN år MASSIV FINANSIERING FÖR JAKTEN PÅ MINK OCH MÅRDHUND HELMI-PROJEKTET: 3/2021 Tidningen når fler än 300 000 jägare
• JAKT 10 Vårjakt på råbock – förbered jakten och jaga selektivt 14 Juha Hirvi, en jägare från 70-talet 44 På jaktresa i Finland: Västra Finland 56 Livräddning del 2: Hejda blödningen 58 Säljakt med arktisk charm 60 Recept a la Kati Pohja 64 Operation Tunnhamn del 2: Rovdjurselimineringen börjar 68 Jaktbilder i sociala medier VILTET 30 Var har våra vildsvin sin gång? 34 Järpen: Så bestämmer du åldern 36 Viltvänligt skogsbruk ett trumfkort 40 Viltåkrarna höjer kvaliteten på livsmiljön 42 Skogsvildrensstammen växer 48 Älgoch hjortstammen uppskattade 52 Aktiva åtgärder för att förhindra älgskador 70 Från kittelbotten till inbjudande våtmark AKTUELLT 5 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 22 Finlands viltcentral 10 år – Samhällelig påverkan 26 SRVA:s och polisens verksamhet i tätorter 51 Älghushållningsområdenas gränser oförändrade 73 Jakt och jägare 74 Áigeguovdilis ságat sámegillii KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Vice ordförandens spalt FORSKNING 54 Vinterbona visar bäverstammens storlek LAGAR & LICENSER 62 Ersättning av hundskador orsakade av rovdjur 62 48 22 14 Juha Hirvi, en jägare från 1970-talet Ersättning av rovdjursskador på hundar Finlands viltcentral 10 år – Samhällelig påverkan Älgoch hjortstammen uppskattade Jägaren 3/2021 2 Innehåll
• Säljakt med arktisk charm 58 10 Vårjakt på råbock – förbered jakten och jaga selektivt Folk verkar vara rädda för skogens invånare Utan att vara rädd i skogen I århundraden har vi finländare begett oss till skogs för att söka trygghet, föda och arbete. Vi har sökt skydd mot vädret, fiender och (för länge sedan) skatteindrivare. Skogen ingår i vår nationella självbild och är fundamentalt betydelsefull i vår kultur, vilket visar sig i bilder, texter och sånger. Pågår månntro en förändring i vårt förhållande till skogen? För somliga av oss verkar skogen ha blivit en skrämmande plats. Visserligen har folk alltid varit rädda för att gå vilse där, men nu har nya hotbilder dykt upp. Folk verkar vara rädda för skogens invånare och rädslan sträcker sig från de allra minsta sjukdomsalstrarna (som virus och fästingar) till de stora rovdjuren. Delvis beror det här på att skogen har blivit någonting främmande. Det är inte längre naturligt för gemene man att ströva där, varken på jobbet eller fritiden. För oss jägare är skogen förstås en kär vän, men även vi tar riskerna på allvar. Ett gott exempel på detta är begränsandet av vildsvinsstammen och skickandet av djur som beter sig konstigt eller som har dött utan någon synlig orsak till forskningen för att hålla sjukdomar under kontroll. Ett nytt bekymmer är skjutvapenolyckorna som har fått mycket publicitet. Det har lett till att somliga naturvänner uppfattar jägarna som skrämmande. Här står vi inför en uppgift som angår oss alla. Ansvaret för att vända den här utvecklingen vilar på envar av oss. Var och en ska kunna sitt vapen och öva säker vapenhantering. Dessutom ska envar inse sina begränsningar och kunna behärska sig vid skottläge så att inga farliga skott blir skjutna. Attityden avgör. Det är också attityden som avgör vilken bild utåt som vi ger av vår hobby. I skogen har det av tradition funnits plats för alla kring brasan. Vi ska se till att övriga som rör sig i skogen är välkomna vid vår brasa och att de riskfritt kan passera förbi passet, både i jobbet och på fritiden. Att vinka och att hälsa vänligt är trevliga visitkort. En trygg skog är vår nationalskatt och en fundamental del av vår kultur och självbild. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 3/2021
• BI LD : JO UN I H AR AL A / ST UD IO VA LO U ndertecknad är en infödd medelålders helsingforsare utan någon som helst beröringsyta med jakten – i likhet med de flesta av mina jämnåriga stadsbor. Har inga jagande släktingar, äger inte mark, har ingen som tog mig med i ungdomsåren och lärde mig jaktens grunder. Som Madventures-tevereporter har jag filmat jägare på olika håll i världen, från Amazonas djungler till Filippinerna och Papua Nya Guinea. Jag har lärt mig att uppskatta deras kunnande; jaktkulturen är en lika fundamental och ursprunglig del av det mänskliga som att tala, dansa, bygga och göra barn. Men det var först när vi filmade Madventures serie om Finland som jag begrep hur djupt rotad jakten är i vårt samhälle. I Bottenviken fick vi följa med säljakt på traditionellt vis. Som guide fungerade Juha Vierimaa, säljägare i fjärde generationen. Manu Soininmäki, bekant jägare för finska tevetittare, guidade oss på smygjakt efter hjort i Birkaland, godsägaren Heikki Sauvala tog oss på fasanjakt i Tervakoski och Timo Hynynen på Finlands vapenhistoriska sällskap undervisade oss i jaktskytte i Idensalmi. Coronapandemin gav mig sedan den slutliga puffen. Som miljöoch framtidsforskaren Minna Santaoja uttryckte det i föregående Gästskribenten: ”Jakten kan vara ett sätt att bevara naturkunskaper och överlevnadsfärdigheter för en osäker framtid”. De här kunskaperna och färdigheterna ville jag lära mig och sedan lära mina egna grabbar. Men hur i all världen skulle en medelålders kunskapsjobbare som inget vet om jakt börja jaga? Här några iakttagelser som stöd för dem som grunnar på samma fråga. Ta vara på inspiraTionen och säTT igång genasT. I många städer är jägarkurserna lagda på hyllan på grund av pandemin, men Handbok för jägare och självstudiematerialet på nätet håller hög klass. Efter självstudierna klarade jag examen överraskande fint. näTverka akTivT. Om det inte finns jägare i släkten så kanske bland vänner och bekanta? Om det finns någonting positivt att säga om de sociala medierna så är det det, att man kan få vänner ur de mest varierande sammanhang – så varför inte bland jägarna? Själv kunde jag skjuta björnprovet på Idensalmi jv-förenings bana eftersom det i huvudstadsregionen inte ordnades skjutprov på grund av pandemin. inTerneT är förunderligT. På de finska jägarnas Youtubekanal finns det överraskande intressant och (för gröna jägare) lärorikt material. Jag har grävt fram sådant som hagelskyttets grunder, toppjakt, på harpasset och hur man styckar kött. Självfallet finns det åsikter av alla de slag på nätet – liksom i tidningarna i branschen. Dem rekommenderar jag dig varmt att läsa. Hur mycket man än beskyller jägarkåren för att förgubbas så har jag känt mig välkommen i min nya hobby och jag har fått många nya kamrater. Mitt första hela jaktår börjar i år. Enligt planerna ska jag med Jukka Ketola prova på vårjakt på råbock och i höst hänga med Antti Malmbergs älgjaktlag. Men innan dess står stenhård skytteträning på programmet! RIKU RANTALA Skribenten är Madventuresäventyrare, tv-producent och fackboksförfattare Twitter & Instagram: @rikurantala Hur bakar vi jägare av stadsbor? Jägaren 3/2021 4 Gästskribent n
• stöder verksamheten på fältnivå. Finlands viltcentral svarar för skötseln av 39 objekt och Forststyrelsen för 30. En betydande naturskyddsgärning Den massiva finansieringen för effektiv jakt på mink och mårdhund visar att statsmakten tar uppgiften att hejda utarmningen av mångfalden på allvar. Problemen som de främmande arterna ger upphov till utgör enligt gjorda undersökningar det näststörsta hotet mot mångfalden. Det största hotet utgörs av att livsmiljöer splittras och försvinner, men även det ska Helmi-programmet motarbeta. Programmet utgör ett erkännande av det naturvårdsoch naturskyddsarbete som jägarna uträttar. Fångstgrupperna för fågelvattnen bildas av ”halvproffs” som bor på orten. Projektjobbet ska dessutom utvidgas till objekt i vardagsnaturen och leta efter metoder med vilka jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna kan fortsätta sitt viktiga arbete med att eliminera de främmande rovdjuren. Genom att inkludera de värdefullaste fågelvattnen i landet i det effektiva Helmi-programmet för livsmiljöer och främmande rovdjur hjälper vi fåglarna med häckningen och stärker våra sjöfågelstammar. MASSIV FINANSIERING FÖR ELIMINERINGEN AV FRÄMMANDE ROVDJUR MINKOCH MÅRDHUNDSJAKTEN ÄR NATURSKYDDSARBETE! Finlands viltcentral och Forststyrelsens Jaktoch fisketjänster har av staten beviljats drygt fyra miljoner euro i finansiering för att organisera jakten och jaga mink och mårdhund i 70 prioriterade fågelvatten. Jakten på de främmande rovdjuren utgör en viktig skyddsåtgärd och ingår i Helmi-programmet. TexT Jarkko Nurmi och Kari Karhula Bild Jari Niskanen S yftet med livsmiljöprogrammet Helmi som har inletts av Miljöministeriet är att värna mångfalden i naturen genom att vårda livsmiljöer. Vården av fågelvatten utgör ett prioriterat tema. Vi höjer livskvaliteten för sjöfåglarna genom att förebygga igenväxning med slåtter och jakt på mink och mårdhund. Finlands viltcentral har beviljats 2,5 miljoner euro för att organisera jakten på mink och mårdhund i fågelvattnen medan Forststyrelsen har beviljats 1,8 miljoner ur regeringsprogrammet. Det här är historiskt eftersom vilthushållningen inte har stötts på det här sättet tidigare. Ministeriernas gemensamma finansiering som har anvisats jakten på de främmande rovdjuren utgör ett fint exempel på hur förvaltningsgrenar kan samarbeta för naturens bästa. Jakten fortsätter till utgången av 2023 och fortsatt finansiering är preliminärt avtalad mellan ministerierna. Fångstgrupperna får ersättningar och materiel Finlands viltcentral rekryterade i våras fem rovdjurskoordinatorer och Forststyrelsen tre. De inleder sitt arbete i juni och till deras uppgifter hör att göra upp fångstplaner för fågelvattnen, att bilda och utbilda fångstgrupper samt att sköta samarbetet med myndigheterna som svarar för skötseln av fågelvattnen. Verksamheten regleras av ett stramt regelverk. Fångstgruppernas arbete utgår från planerna. Utifrån dem placeras fällorna ut på lämpliga platser och avtalas om hur fångsten ska bedrivas. Projektet svarar för materialkostnaderna (fällorna, viltkamerorna) och honoraren för fångstgrupperna samt Jägaren 3/2021 5 Nyhet r
• Ett 10 års bokslut När lagförslaget ”Jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral” överläts den 30 mars 2010 tackade jag vid överlåtelsen jordoch skogsbruksminister Anttila för gott samarbete vid beredningen av lagförslaget. Som representanter för dåvarande Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten var vi intimt engagerade och man lyssnade på oss jägare, vi inte bara ”hördes”. Minister Anttila svarade i sitt eget anförande att så här gör vi alltid på ministeriet. Men har det en enda gång före eller efter gjorts så här? Styrgruppen för omorganiseringsprocessen samlades elva gånger under hösten 2009 och vintern 2010. Vi har nu levt i tio år med nybildade Finlands viltcentral, så det är dags att utvärdera läget och ställa frågan ”tänk om”? Jag vågar påstå att om JCO och jaktvårdsdistrikten inte hade tackat ja till ministeriets inbjudan till ett samarbete för att utveckla viltförvaltningen så hade nuläget varit avsevärt sämre för jägarna. Viltfrågorna skulle sortera under tjänstemännen på NTM och RFV (regionförvaltningsverket) och jägarna skulle sakna reella påverkningsmöjligheter. Finlands viltcentral fattar dispensbeslut inom cirka en vecka medan det för NTM-centralen kan gå ett drygt halvår för handläggningen av en dispens för vitkindad gås utan att ens nå ett beslut! Jägarna har ofta yrkat på rättigheten att besluta om jaktlicenser och jakttider i sina egna regioner. Men beslutsbefogenheterna kolliderar med nuvarande grundlag. Förvaltningsbeslut kan bara fattas av den myndighet som fastställs i ifrågavarande lag. Även om vi jägare inte själva får besluta om jaktlicenserna och jakttiderna så har vi ändå genom viltförvaltningslagen och förordningarna dugliga verktyg för att påverka i jaktfrågor genom viltråden, både de regionala och det nationella. Som jag ser det har detta under de senaste tio åren ofta varit fallet och jag är övertygad om att något annat alternativ säkerligen hade varit sämre. ERKKI HUHTA Vice ordförande Finlands viltcentral Kom ihåg OFU-repetitionsutbildningen För flera tusen examinatorer för skjutprov och jägarexamen, jaktövervakare och jf-föreningsrepresentanter vid terrängbesiktningar av viltskador upphör den femåriga utnämningen. Kontrollera hur det förhåller sig för dig under ”Egna uppgifter” i nättjänsten Oma riista. För att kunna fortsätta med uppdraget krävs det en ny utnämning, vilket i sin tur kräver att du går en repetitionsutbildning före den sista juli. Repetitionskursen sköter du i första hand själv på webbplatsen viltinfo.fi. Logga in med ditt Oma Riista-lösenord för att komma till den officiella repetitionsutbildningen i vyn för kurser. Repetitionsutbildningen är öppen enbart för personer vilkas uppdrag går ut den sista juli. Med anledning av corona-läget ordnas utbildningarna för jaktvårdsföreningarnas nya ofu-funktionärer på nätet som ett webbinarium. Datumen för utbildningarna läggs ut i händelsekalendern på riista.fi. Den som så önskar kan också gå repetitionsutbildeningen på ett webbinarium. Jaktvårdsföreningens styrelse föreslår personen som har gått utbildningen till uppdraget och Finlands viltcentral fattar utnämningsbeslutet. För en jaktvårdsförenings företrädare vid terrängbesiktningar av viltskador finns inget lagstadgat utbildningskrav, men även för det här uppdraget ska jvf föreslå personerna som utnämns i stället för dem som avgår. Ytterligare information om utbildningarna finner du på riista.fi/sv/ jakt/sok-evenemang/ eller kontakta viltplaneraren i din region. Ändringar i jaktförordningen 19.4 DE VIKTIGASTE ÄNDRINGARNA Jakttiden för älg som börjar efter fredningen under brunsten tidigareläggs med en vecka i landskapen Lappland, Kajanaland och Norra Österbotten. Där börjar älgjakten den första lördagen i oktober, i höst den 2.10. Hund är tillåtet vid jakt på vitsvanshjort och rådjur under tiden 1.2-15.2 samt på älgjakt under tiden 1.1-15.1, utom i renskötselområdet. För varje licensbelagt hjortdjur ska en fällnings­ anmälan göras inom sju dygn efter fällningen. Dessutom ska fällningsanmälan hädanefter göras till Finlands viltcentral för grågås. Jakten på östersjövikare kräver inte längre jaktlicens utan arten jagas under jakttiden med en regional kvot, börjande den 1.8. Repetitionskursen sköter du i första hand själv på webbplatsen viltinfo.fi K lumn Jägaren 3/2021 6
• Nybörjarjägaren Minea Suhonen var på påsken i Lieksa och jagade med sin pappa. Det var hennes första vårjakt vid en bäverbäck. – I början av kvällen visade sig bävrarna inte alls; vi varken såg eller hörde dem. Innan det skymde lämnade vi passet och skidade medströms med bäcken tills vi fick syn på två bävrar. Efter en stunds vaktande och väntande fällde jag en bäver på ungefär sju kilo! Undvik rusningen, ansök om vapentillstånd nu I synnerhet på hösten när jakten har börjat varierar handläggningstiderna för vapenlicens och i somliga delar av landet är köerna hos polisen långa. Skjut alltså inte upp ansökningen till sommaren eller hösten! Du kan lämna in ansökningen till vilken polisstation som helst. Boka tid i polisens tidsbokningssystem, men notera att alla stationer inte handlägger vapenlicensärenden. Det här klarnar dock när du bokar tiden på nätet. För personer i coronariskgrupper erbjuder vissa polisstationer särskilda arrangemang. Intyg på att du jagar och har jaktmöjligheter Ta med dig jaktkortet, intyget på betald medlemsavgift till jaktföreningen (medlemskortet eller en utskrift från Oma riista för medlemskapet i en jaktförening eller ett jaktlag), passet eller id-kortet samt militärpasset (eller civiltjänstgöringsintyget, intyget på kallelse till uppbåd eller intyget på befrielse från tjänst). Ytterligare information om hur du ansöker om vapenlicens: https://poliisi.fi/sv/ansok-om-vapentillstand. Guide för rovdjurskontaktpersoner Rovdjurskontaktpersonerna får nu för första gången en egen guide som samtidigt utgör ett faktapaket för övriga som är intresserade av de stora rovdjuren. Den nya guiden presenterar verksamhetsprinciperna för nätverket av kontaktpersoner och hur man säkrar observationer. Guiden behandlar dessutom rovdjurens ekologi, spåren i terrängen, rovdjur vid bebyggelse, dispenser och rovdjursskador. Guiden är skriven av experter på Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. Guiden ges ut på svenska och finska och distribueras till kontaktpersonerna av Finlands viltcentral. Webbversionen är tillgänglig på riista.fi/sv/publikationer/handbocker/. NÄSTAN 70 000 VITSVANSHJORTAR BLEV FÄLLDA 70 000 Jägaren 3/2021 7 Nyhet r Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA, @MIINNEAS
• Björnar som rotar i rosken Björnarna har ett enormt energibehov efter sin långa vintersömn. Med sitt utmärkta väderkorn finner de mat också på långa avstånd och människans avfallskärl avger ofta oemotståndliga aromer. Här i vårt land händer det ibland att björnar välter och demolerar avfallskärl, men i Nordamerika har detta varit ett problem redan länge. Där har man varit tvungen att utveckla björnsäkra kärl. Finlands viltcentral har emottagit ett björnsäkert avfallskärl som visningsexemplar av marknadsledaren i branschen. Företagets samtliga produkter har genomgått björntesterna i Yellowstones nationalpark. Kärlet som viltcentralen har mottagit ska demonstreras på mässor och kurser som ett exempel på hur vi kan underlätta samexistensen med de stora rovdjuren. Kärlet kan också användas ”på riktigt” om någon björn skulle specialisera sig på avfall. YTTerligare informaTion: viltplanerare Kai-Eerik Nyholm, kai-eerik.nyholm@riista.fi Vildsvinsprover till Livsmedelsverket – nya anvisningar för bussfrakten Matkahuolto har förnyat sina anvisningar och alla prover av animaliskt ursprung ska nu klassas med avseende på smittorisken, om de innebär en risk eller inte. Enbart veterinärer får skicka prover med smittorisk. Vildsvinsproverna som jägare skickar till Livsmedelsverket klassas som utan smittorisk och ska märkas ”Undantaget – veterinärmedicinskt prov”. Annars får de inte transporteras med buss. Det är viktigt att märka försändelsen ”Undantaget-veterinärmedicinskt prov”. SKICKA PROVERNA SÅ HÄR ? Paketera proverna omsorgsfullt. Du finner anvisningarna på Livsmedelsverkets webbplats. ? Bifoga både remissen och belöningsfakturablanketten. ? Sök Matkahuoltos närmaste serviceställe. Välj funktionerna ”Sändning och avhämtning av paket” samt ”Paket av alla storlekar”. Du kan inte köpa transporten för paketet på nätet. Använd inte paketautomaten. ? Skicka proverna som Expresspaket. ? Skriv på paketet Undantagetveterinärmedicinskt prov. ? Mottagare: Livsmedelsverket, Virologi, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors/Kampen. ? Kundnummer 9400278. Använd detta så betalar Livsmedelsverket frakten. Remissoch belöningsfakturablanketterna samt ytterligare information finner du på: www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/ undersokningar-om-djursjukdomar/anvisningar-for-provtagning/ vildsvin/. Kom ihåg skjutprovet! På grund av pandemin stiftades i fjol en undantagslag som förlängde giltighetstiden för skjutproven med ett år. Tiden går ut den sista juli. Kontrollera alltså giltighetstiden för ditt skjutprov! Om det har gått ut eller om det går ut under nästa jaktår är det förnuftigt att förnya det i god tid. Vi väntar oss nämligen en rusning i höst: uppskattningsvis dubbelt fler jägare ska avlägga skjutprovet än under ett normalt år. Kolla skjutproven i din region här: https://riista.fi/sv/jakt/sok-evenemang/. FINLANDS VILTCENTRAL SÖKER EN VILTPLANERARE FÖR UPPGIFTEN SOM JAKTVÅRDSFÖRENINGS­ KOORDINATOR FÖR HELA LANDET. Ytterligare information: https://riista.fi/sv/viltforvaltningen/finlands-viltcentral/lediga-jobb/ Jägaren 3/2021 8 Nyhet r
• H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Lapua 8x57 IS, OT, 7,8 g. • harjoitusluoti rata-ammuntaan ja pienriistalle • kaliiperi 8x57 IS • luotityyppi G573, Open Tip, 7,8 g. • suositusvähittäishinnat: • 8x57 IS -patruuna 39,00 € / 20 kpl • 8 mm -luoti 56,00 € / 100 kpl Lapua 9,3x62, OT, 12 g. • harjoitusluoti rata-ammuntaan ja pienriistalle • kaliiperi 9,3x62 • luotityyppi G574, Open Tip, 12 g. • suositusvähittäishinnat: • 9,3x62 -patruuna 40,00 € / 20 kpl • 9,3 mm -luoti 56,00 € / 100 kpl Lapuan uutuudet harjoituskäyttöön! Lue lisää Ruutia ja Rautaa -blogistamme! Vihtavuoren latausoppaasta löydät lataustiedot myös näille uutuuksille: www.vihtavuori.com
• Vårjakt på råbock: Förbered jakten och jaga selektivt Det har blivit vanligare med vårjakt på råbock efter hand som rådjuren har blivit fler och jägarna har blivit skickligare. Det är bäst att rikta vårjakten mot unga och mycket gamla individer. Hur går jakten då till? TexT och bilder Antti Saarenmaa D en vårliga råbockssäsongen är kort, inte mer än en månad, men i synnerhet i södra Finland pågår den under en intressant tid. I början av säsongen börjar växtligheten spira efter vintern, men myggorna är ännu ingen plåga. När vi tar steget in i juni har landskapet förändrats och mygghatten eller myggsprejen hör till standardutrustningen, men jägarklädseln är inte värre än en tredjedel av det som behövs på hösten. Trots att säsongen är kort så bjuder vårjakten på råbock på rikligt med variation och omväxling. Beteendet förändras med våren Råbocken inleder sitt arttypiska revirbeteende i god tid innan jakten börjar. Flockarna som har hållit ihop under vintern skingras när bockarna flyttar ut till sina revir och börjar hävda dem. Bocken gnider med hornen mot tunna stammar och grenar för att markera sitt revir och skrapar med klövarna. Revirbeteendet börjar så sakta i april för att efter hand trappas upp samtidigt som toleransen gentemot andra bockar minskar medan jaktsäsongen och juni närmar sig. Jägaren 3/2021 10
• I början av jaktsäsongen, i april-maj, betar bockar i alla åldrar i gläntorna, i frid och samförstånd. I början av juni blir det lugnt och stilla när rågetterna har dragit sig tillbaka för att föda sina kid och de större bockarna har jagat iväg de mindre. Förberedelser inför jaktsäsongen Börja förberedelserna för bockjakten minst en månad före säsongen. När snön har smultit och grönskan spirar på ängar och åkrar samlas rådjuren i gläntor för att beta där grönskan smakar bäst. Det här är en lysande Fältkikaren är ett oumbärligt redskap, i synnerhet vid selektiv jakt. Jägaren 3/2021 11
• tid för att ströva utmed ängar med kikare och kamera, och observera och dokumentera rådjuren i grannskapet. Samtidigt lär du dig vilka vägar rådjuren brukar följa. Bildbanken som du samlar om råbockarna i trakten bildar en utmärkt utgångspunkt för den selektiva jakten. Utöver kikarspaningarna ska du också kartlägga åkerholmar och andra skyddade ställen som kan fungera som legor och där det kan finnas gott om revirmarkeringar från tidigare år. Ju fler revirmarkeringar du finner på en plats desto större är sannolikheten för att hitta färska spår. Med en viltkamera upphängd vid färska revirmarkeringar kan du lyckas få bilder på den dominerande bocken i reviret. Genom att samköra synobservationer, revirmarkeringar och viltkamerabilder kan du bilda dig en uppfattning om reviren. Utifrån observationerna kan du sedan fundera på lämpliga alternativ för var du ska placera dig när säsongen börjar för att optimera chanserna att fälla bocken som du vill ha. Hur känner jag igen en lämplig individ? Det rekommenderas att vårjakten riktas mot dels unga individer som sannolikt vandrar bort från trakten för att finna ett eget revir, och dels gamla som har hävdat sitt revir i åratal men inte längre utvecklas. Åldersbestämningen av en råbock kräver en smula studier. I synnerhet under vårjakten är det en god tumregel att en äldre bock fejar basthuden av hornen tidigare än en yngre. En kraftigt byggd äldre bock skiljer sig inte bara beträffande sitt beteende från en yngre utan också genom färgen på pälsen på huvudet. Vuxna bockar brukar ha ljusgrå päls både kring ögonen och på mulen. Utöver åldern kan du också använda hornens struktur och form som en selektionsfaktor. Jakten kan riktas mot individer som trots sin ålder inte har normala sextaggiga Ett teleskop är bra att ha när du förbereder dig för säsongen. Det går att fästa mobilkameran med en adapter och på det viset komplettera bildbanken. Efter vintern håller rådjursflockarna ihop en liten tid, men efter hand som våren framskrider jagar de äldre bockarna bort de yngre från smultronställena. Jägaren 3/2021 12
• Tips för vårjakten på råbock • Fältkikaren är ett oumbärligt verktyg. Spana aktivt på individerna i området för att lära dig känna dem. • En viltkamera upphängd vid kraftiga revirmarkeringar ger viktig information. Satsa på att hitta sådana markeringar. • Lär dig vilka vägar rådjuren brukar följa, det betalar sig på jakten. • Det brukar finnas fler unga bockar i området i början av säsongen eftersom bockarna blir aggressivare efter hand och de unga bockarna blir bortkörda från de bästa reviren. • I synnerhet i juni är råbocken ständigt i rörelse. Den bevakar sitt revir och kör bort inkräktare. När skottchansen yppar sig gäller det att handla fort. Ytterligare information om rådjursjakt, åldersbestämning och beteende finner du på riistainfo.fi/sv/. (tre per sida) horn eller om hornen till sin storlek och form inte har utvecklats arttypiskt. Uppgiften att påverka hornkvaliteten i en rådjurspopulation genom att skjuta individer med sämre horn kräver, i synnerhet i området med tät stam, systematisk och storskalig selektiv jakt. Vilket inte alla gånger är ett realistiskt mål. Däremot finns det en faktor där jägaren omedelbart kan ingripa; om hornen har vuxit till långa spjut utan taggar. Vid kraftmätningarna under brunsten leder sådana lätt till allvarliga skador och till och med till döden för konkurrenterna. Den som fäller en sådan individ på våren skonar sannolikt bockens artfränder. Tack vare rådjurens revirbeteende bjuder vårjakten på fina möjligheter till selektiv jakt under en årstid med mycket liv och gott om ljus. Det är en fantastisk upplevelse att utforska den utvalda individens vanor, revir och vägar för att den vägen komma till skott. Som socker på bottnen är också förberedelserna intressanta och givande! Se videon på www.jagarentidningen.fi Genom att samköra synobservationer, revirmarkeringar och viltkamerabilder kan du bilda dig en uppfattning om reviren Resultatet av en vårjakt – en ung bock som ännu inte har fejat hornen. Det händer att hornen växer till långa spjut utan taggar. Rikta gärna den selektiva jakten mot sådana individer. En råbock har markerat sitt revir genom att feja med hornen och skrapa med klövarna. Jägaren 3/2021 13
• 14 Jägaren 3/2021
• år JUHA HIRVI, EN JÄGARE FRÅN 70-TALET ”På jakt blir det aldrig två likadana situationer” Den finska skyttesportens legend Juha Hirvi började med sportskytte via jakten i mitten på 70-talet. Sportskyttet kom in i bilden ett par år senare, ett lyckokast för sporten i vårt land! TexT Olli Kangas bilder Olli Kangas och Sebastian Långström J uha Hirvi minns livligt sin jägarexamen som han skrev för flera decennier sedan. Studiematerialet bestod av en svartvit handbok med gråa pärmar och ur den hämtade han kunskaperna han behövde om jaktens regler och praxis. Med silhuettbilder lärde han sig känna igen arter och se skillnaden mellan kalv och vuxen älg. – Jag tror inte att jag läste boken från pärm till pärm. Lyckligtvis var frågorna rätt så självklara, minns han. Före examenstillfället hade han bara varit några få gånger på skjutbanan och övat, och några gånger på andjakt med sin far och storebror. Det första jaktgeväret var ett enpipigt 16-kalibrigt hagelgevär med hane, en Winchester. – Den var så rejält trångborrad att det inte gick att skjuta på nära håll. Under 25 meter var det hopplöst att träffa, berättar Juha. Bössan är honom kär och den fungerar fortfarande finfint. Den var lätt och passade utmärkt ihop med hans Jägaren 3/2021 15
• krafter när han i ungdomen strövade i skogen efter fågel. På allvar började jagandet efter examen, med jaktkortet i fickan. Mest jagade han med sin Winchester hagelbössa. Senare fick han på älgjakter låna storebrors Tikka. Följande hagelgevär var en tvåpipig Baikal och strax därefter skaffade Juha en Tikka 512 kombi. Med de båda piporna klarade han sig länge, men sedan dess har han haft flera gevär. – Min första tränare sålde åt mig en Tikka 65 som var byggd som bangevär för 300 meter. Den fällde älgar också, men den var så tung att jag inte iddes släpa den längre än till passet, berättar Juha. Älgjakten engagerar hela byn Juha trivs i Kotkatrakten. Hurus, där han växte upp och fortsättningsvis bor, är en förstad med landsbygdsprägel. Jakten var ett allmänt tidsfördriv bland Juhas skolkamrater. För många började jaktmarkerna, och börjar fortsättningsvis, nästan vid husknuten. – Rådjuren tittar in för att äta och förstås fälthararna och skogshararna. Rävarna och mårdhundarna stryker varje natt kring huset, berättar Juha. – I nästan varje hus bor det fortfarande en jägare. Här i Hurus är det ett naturligt sätt att leva. Jaktföreningen på orten har 4000 hektar jaktmarker, drygt hundra medlemmar och tiotals aktiva jägare. Älg, hjort, rådjur och småvilt jagas flitigt. – Älgjakten engagerar hela byn. Alla bybor är välkomna på drevjakterna. Man behöver inte ens vara medlem, berättar Juha. Senare tillkom jakten med hundar, men Juha gillar känslan av gemenskap på gammaldags jakter med folk i drevet. Nya bybor hänger med och lär känna sina grannar. Tävling och jakt går fint ihop Det var en slump att Juha halkade in i sportskyttet. Sedan han börjat jaga brukade han åka till skjutbanan för att träna jaktskytte, men han tävlade inte på allvar. Flyttningen till Karhula när han var 17 var avgörande för sportskyttet. Juhas pappa hade noterat en skyttekurs som ordnades i Karhuvuori av sportskytteföreningen och skjutsade grabben dit. Där började en livslång skytteresa som ledde till medaljer i både VM och OS. – Det var ett prima gäng där, så jag fastnade. Ett par vintrar tränade vi med luftgevär. Efter värnplikten skaffade jag ett eget miniatyrgevär och så började jag åka på tävlingar. Det var en fin tid. Jakten fanns med i bilden under Juhas hela karriär som aktiv toppidrottare. – Vi flyttade till Karhula, men gjorde oss inte av med det här huset utan höll det som fritidshus och för jakten. – Jakten var ett väldigt viktigt sätt för mig att hålla mig fysiskt i form. Under hösten är det paus i sportskyttet och då passar det bra att hålla konditionen med jakt. Juha avstår gärna från att jogga, men på jakt vandrar han långa vägar, också i tung terräng. Under tiden som toppidrottare var jakten viktig fysisk träning som inte kändes som träning, det vill säga som ett jobb. Skogen bjuder dessutom på sinnesfrid, vilket varje idrottare behöver oavsett gren. Och självfallet också alla vi andra, för att koppla av från vardagens vedermödor. Jakten och skogen ger avkoppling och sinnesfrid av en sådan kaliber att ingen pladdrande guru på kassett når upp till samma nivå. Fällande skottet alltid spännande På bana träffar naturligtvis skotten nästan alltid mitt i prick, men på jakt är det fällande skottet alltid spännande. Ingenting är självklart. – I skytte är idén den, att skytten hela tiden göra likadant, men på jakt blir det aldrig två likadana situationer, påpekar Juha. På vaktjakt är Juha särskilt förtjust i spanandet. Juha åker till skjutbanan före varje jakt. I nästan varje hus bor det fortfarande en jägare. Här i Hurus är det ett naturligt sätt att leva. Jägaren 3/2021 16
• – Även om djuret skulle promenera lugnt och sansat så kan någonting överraskande hända. Det kan ju plötsligt trampa ner i en grop. Enligt Juha finns det bara två sorters jägare. De som har skjutit bom och de som ännu inte har gjort det. Av småleendet att döma hör Juha till den första gruppen, liksom de flesta av oss. Han understryker vikten av träning och pålitlig optik. Även om allting är dubbelkollat så kan det finnas en kvist precis i kulbanan. Skogen en plats för filosofi Nuförtiden njuter Juha av sitt naturnära liv i Hurus genom att hugga ved och sköta skogsdungen som hör till tomten. Han är skyttetränare och under säsongen för sportskyttet honom ut i världen. Även jaktresorna för honom allt emellanåt bort från idyllen i Hurus. Hönsjakten är en favorit, men även vaktjakten har sin särskilda tjusning. – Där kan jag tillbringa hela natten och filosofera. Men ändå vara uppmärksam hela tiden. Han läser väl tidningen Jägaren också? Naturligtvis, Juha intygar att han läser varje nummer noga. Dagen då intervjun gjordes packade Juha bilen för bäverjakt. Det bär av till Kajanaland där bävrarna har börjat med sina vårbestyr. Dit åker Juha för att vakta på bäver och filosofera i skogen. Se videon på www.jagarentidningen.fi Brännved från egen tomt. Att hugga ved är trevligt. Hemmet i Hurus är ett fridfullt högkvarter för resenären. Jägaren 3/2021 17
• Minkjakt med slagjärn Trots sin ringa storlek är minken ett farligt rovdjur för fågelungarna och deras mödrar. Arten räknas som en skadlig främmande art som inte hör hemma i vår natur. Det är inte svårt att komma igång med minkjakten, men nyttan är desto större. TexT och bilder Reetta Hokkanen T rots sin ringa storlek är minken ett farligt rovdjur för fågelungarna och deras mödrar. Arten räknas som en skadlig främmande art som inte hör hemma i vår natur. Det är inte svårt att komma igång med minkjakten, men nyttan är desto större. Slagjärnet är ett enkelt och effektiv sätt att eliminera minkarna och varje år fälls mellan 40 och 50 tusen sådana i vårt land. Det går utmärkt att gillra en fälla vid egen sommarstugustrand eller en närbelägen bäck. Placera slagjärnet på en plats där det är enkelt att kontrollera fällan och där du brukar ha vägarna förbi. Själv gillrar jag mina slagjärn i min jaktförenings marker. Liksom vid all annan jakt behöver du markägarens tillstånd också för minkjakten. Inga konstigheter Slagjärn dödar genast och är därför ett bättre val än fällor som fångar levande för dig som bara jagar emellanåt. Slagjärnet läggs i en låda som hindrar övriga vilda djur och sällskapsdjur från att råka illa ut. Ett färdigt paket kostar några tior och gillrandet innebär inga konstigheter. Lådan kan du tillverka själv av överskottsbräder och faner. Själv använder jag en gillringstång för slagjärnen, vilket gör jobbet ännu riskfriare. I fjol byggde jag två lådor för slagjärn enligt anvisningar som jag hittade på nätet och de fungerar perfekt. I höstas gillrade jag den ena fällan vid en åstrand och betade den med gösrens. Själv åt jag fisken med god aptit och uppenbarligen hade också minken gärna gjort det, för följande veckoslut hade en gått i fällan. Senare, när det hade börjat snöa, ställde jag fällan mot väggen till vedlidret på sommarstugan. Minkdoften lockade sedan en annan mink att också gå i fällan trots att där inte längre fanns färskt bete. Minkdoften är året om det bästa betet! Andjakt med gott samvete Du kan lugnt jaga mink minst nio månader om året. När den har ungar i maj-juni är det bäst att pausa jakten, men redan i juli klarar sig ungarna på egen hand. I mitten av juli fungerar jakten med fällor med vippbräde och från början av augusti med slagjärn. En mård, som ju är fredad på sommaren, kan släppas ut från vippfällan. Ordna slagjärnen och lådorna redan i början av sommaren så att allt är klappat och klart för jakt i slutet av sommaren. Med en smula omsorg håller utrustningen för jakten med slagjärn i många år, vilket betyder att engångsinvesteringen betalar sig i längden. Varje fångad mink hjälper mångfalden i naturen och de häckande fåglarna. Dessutom kan fågeljägarna jaga med lättare samvete när de har vårdat naturen genom minkjakt. Det finns olika modeller av slagjärn, men de har alla det gemensamt att de dödar direkt. Inte bara doftmedel utan också färskt fiskrens och slaktavfall fungerar som bete för mink. Jägaren 3/2021 18 Ungd msredaktionen
• Aktiv jägare – året om D et finns ingen hobby som enbart handlar om att plocka russinen ur kakan, inte heller jakten. I likhet med fotbollen ska man året om sköta sin egen löpkondis och utrustningen. Även för jägarna finns det viktiga saker som kräver fortlöpande omsorg. Det går att syssla med sitt jaktintresse också utanför den egentliga jaktsäsongen. Våren och försommaren är en utomordentlig tid att ägna sig åt viltvård. Börja granskningen av viltutfodringsplatserna i god tid så det inte när det blir allvar av och de behövs kommer som en överraskning att taket på foderhäcken är trasigt eller att mössen har gnagt på vaktjaktskojan. Viltåkrarna ska sås senast i juni-juli för att bordet ska hinna bli serverat för djuren till hösten och slickstenarna ska hållas i skick året om. Somliga utfodringsplatser, som de för duvor och änder, ska aktiveras veckorna före jakten börjar i augusti. Allt det ovannämnda utgör exempel på vad en aktiv jägare kan sysselsätta sig med medan han otåligt väntar på att följande jaktsäsong ska börja. En jägare har varken skäl eller behov att vila på lagrarna hela våren eftersom det finns mycket att göra för jaktens bästa; sköta viltet och göra goda gärningar tillsammans med andra jägare. Att jägarna är aktiva och naturvänliga gynnar oss alla. Jaktintresset har både höjd och bredd, och kräver tid och insatser för att både knipa vilt och uppleva fina stunder. Ta alltså vara på dina möjligheter och var en aktiv jägare året om! ERÄNKÄVIJÄT Avhandlar: Podden leds av Manu Soininmäki och Jaakko Pohjoismäki som reser omkring i landet med sin husbil och språkar med kända personer. Samtalen handlar om varierande aktuella ämnen som berör folk, bland annat om stadsbor kan betraktas som trovärdiga jägare, varför vargdebatten har spårat ur och om det finns någon äkta jakt kvar. Gästerna utgör en brokig skara och medverkar gör bland annat tevekända Riku Rantala, flugfiskemästaren Jarkko Suominen och prästen Arpad Kovacs. Lyssnarna får höra: Aktuella och debattvänliga ämnen i en stadig ström, men med ett avslappnat grepp. Finns på: Yle Areena. SORKKIA JA SARVIA Avhandlar: Viltcentralens podd där det avhandlas frågor kring förvaltningen av våra främsta viltarter älgen, vitsvanshjorten och rådjuret. Podden leds av Johanna Hellman på viltcentralen som bjuder in experter för att diskutera olika delområden inom vilthushållningen. Podden behandlar sådant som vildsvinsjakt, att låta ungdomar hänga med på hjortdjursjakt, viltutfodring och mycket mer. Lyssnarna får höra: Lyssnarna lär sig om vilthushållning och får nya infallsvinklar på jakten och föreningsverksamheten. Finns på: Spotify och riista.fi. METSÄSTÄ Avhandlar: Aleksi Lumme leder den här podden och bjuder in osannolika personer för att prata om jakt. Medverkar gör bland annat hjärnforskaren och empatiexperten Katri Saarikivi, de grönas riksdagsledamot Atte Harjanne samt redaktören och fotografen Kimmo Ohtonen. Dessutom medverkar självfallet också jägare och naturmänniskor, som mediapersonen och jägaren Mikko Peltola samt Johan Salminen på ungdomsredaktionen och många fler. Lyssnarna får höra: Podden är tankeväckande och inspirerande, för den serverar olika synvinklar på jakten och aktuella ämnen. Själv skulle jag beskriva den som en psykologisk lyssnarupplevelse. Podden får mig att fundera på jakten ur olika vinklar och på hur både jag och andra brukar göra. Finns på: Spotify. På svenska hittar du poddar på https://arenan.yle.fi/audio/program/57-BMn8rnWP6. Poddar om jakt TexT Hanna Metsälä LAURI LIUKO bor i Kangasala, går i gymnasiet och jagar " Naturen och musiken är de två viktigaste sakerna för mig här i livet" K lumn 19 Jägaren 3/2021
• D e små holmarna, där skillnaderna i viltfaunan kan vara stora, gör jakten intressantare. På en ö kan det finnas gott om hjort och rådjur medan en annan kan vara rik på enesnår och harar. På små öar är det enklare att jaga med hund. Den har ett begränsat område att röra sig på – om den inte får för sig att simma – och inkallningen är lättare. Öarna ser olika ut, vilket skapar utmärkta möjligheter till jakt på sjöfågel. Uddar och grupper av öar fungerar som vågbrytare och skapar ställen med lä för vinden. Fåglar söker sig till sådana platser för att vila och leta efter föda, vilket underlättar jakten. På vädrets villkor I skärgården är markområdena små och markägarna många, vilket gör jakten knepigare. Den som jagar i stora marker i privat ägo med en enda ägare behöver bara tillstånd av en eller två markägare. I skärgården har markägarna många små områden på olika håll, så det kan behövas fem till tio tillstånd innan det är mödan värt att börja jaga med hund. Det ombytliga vädret utgör även det en försvårande faktor. I synnerhet i den yttre skärgården kan vädret växla hastigt, så det gäller att åka innan sjögången förvärras eller dimman tätnar. Det är viktigt att kolla väderprognosen före jakten, i synnerhet för den som tänker sig längre ut i skärgården. Öarna är små, vilket försvårar överlevnaden för viltet. Om det finns för mycket av någon djurart på ett litet område så löper djuren risk för sjukdomar och brist på föda. Sjukdomar som harpest kan smitta en hel population. Skärgården är speciell De ovannämnda särdragen är självfallet ingen fullständig lista på de särdrag och utmaningar som möter jägarna i skärgården. Varje skärgård är en personlighet. Inom en och samma skärgårdsby kan det finnas stora skillnader i jaktens karaktär. Somliga öar är större än genomsnittet medan andra är mindre, men allihop har sin egen naturliga balans, från de små ärlorna till de stora älgarna. Skärgårdsjakt Skärgården har många särdrag. Somliga av dem underlättar jakten medan andra innebär utmaningar för jägaren och jakthunden. TexT och bilder Elisabeth Mattsson Jägaren 3/2021 20 Ungd msredaktionen
• VERKOSTA elisa.fi/burrelkamerat SOITTAMALLA 0800 93 93 93 KOROTON JA KULUTON MAKSUAIKA REILU VAIHTOETU NOPEA TOIMITUS VUODEN TAKUU: PUHELIMET JA TABLETIT EDULLISESTI ENEMMÄN Elisalta tilattuihin Burrel -kameroihin valvontakyltti ja ikkuntarrat veloituksetta! (arvo 14,90€) BURREL-KAMERAT EDULLISESTI ELISALTA SEINÄTELINE RIISTAKAMERALLE PUUKIINNIKE RIISTAKAMERALLE Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin Pakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin 5 52 36 kk hinta 198,72 € tai kertamaksulla 199 € Vaivaton käyttöönotto – vastaanottavan sähköpostin lisääminen riittää. Kuvien lähetys sähköpostiin tai puhelimeen 12MP resoluutio ja FullHD videokuvaus äänellä Ihmissilmälle näkymätön inframustasalama. €/kk S12 HD +SMS III 6 90 €/kk 36 kk hinta 248,40 € tai kertamaksulla 249 € Paras toimintavarmuus – S12 HD+SMS Pro lähettävä riistakamera valitsee aina parhaan mahdollisen verkon: 2G, 3G tai 4G. 12 MP resoluutio ja FullHD videokuvaus äänellä. Kuvien ja videoiden lähetys sähköpostiin. Mustasalama tekee kamerasta yöaikaan täysin näkymättömän. S12 HD +SMS PRO 4G 14 90 € METALLINEN TURVAKOTELO RIISTAKAMERALLE Tilaa omasi: elisa.fi/burrelkamerat 14 90 € 39 € 4G
• Samhällelig påverkan Viltinformation och förvaltningsplaner ”Finlands modell” – som Finlands viltcentral har utvecklat under sina tio verksamhetsår – får erkännande såväl i hemlandet som internationellt. TexT Jarkko Nurmi bilder Getty Images J ägare är ofta de hårdaste kritikerna av viltförvaltningen och andra jägare. Det är mänskligt att se förändringar som hot, men för att lösa pyrande konflikter på fältet måste man ständigt arbeta, utan att snegla åt sidan eller lyssna på populistiska kommentarer. Det är lättare att hitta lösningar på utmaningar i en utvecklingsvänlig atmosfär. Under Finlands viltcentrals verksamhetstid har flera positiva utvecklingsprocesser fått sin början. Vilthushållningens verkningsfullhet och status har ökat och jakten är mer accepterad än någonsin tidigare. Samarbetet mellan jägare, viltförvaltning och viltforskning har stärkts och viltinformation används som verktyg vid lagstiftning. Tjänsten Oma riista har gjort jaktlicensförvaltningen smidigare och naturvårdsarbetet har utvecklats med hjälp av livsmiljöprojekt. Förvaltningsplaner främjar vilthushållningen Finlands viltcentral har berett ett tiotal förvaltningsplaner, vilka har påverkat viltpolitiken avsevärt. Förutom de offentliga förvaltningsplanerna har åtgärdsprogram på lägre nivå utarbetats för förvaltning av bäverstamFINLANDS VILTCENTRAL 10 ÅR Jägaren 3/2021 22
• ”Finlands viltcentral strävar genom arbetet med förvaltningsplanerna och tillhörande utvecklingsprojekt efter att förbättra viltarternas livsmiljöer i områden som används för jordoch skogsbruk. Detta sker alltid i samarbete med aktörer inom jordbruks-, skogsbruksoch miljöbranschen samt med lokalinvånare.” FINLANDS VILTCENTRALS NATURVÅRDSOCH NATURSKYDDSSTRATEGI Finlands viltcentral har berett förvaltnings­ planer för • skogshönsfågelstammarna • älgstammen • taigasädgåsstammen (nationell och internationell) • lodjursstammen • björnstammen • vargstammen (förvaltningsplan och uppdatering av den) • Sälstammarna i Östersjön • Skogsren (under beredning) marna och skötsel av sjöfågelviltstammar på tillbakagång. Stamvårdande jakt på varg efterlyses nu i många debattinlägg. Det är möjligt att inleda sådan jakt, förutsatt att viltforskningen först fastställer gynnsam bevarandestatus för arten och att denna status uppnås. Idag är det inte många som kommer ihåg att principerna för stamvårdande jakt skapades i den av viltcentralen utarbetade och av jordoch skogsbruksministeriet fastställda förvaltningsplanen för vargstammen år 2015. Viltcentralen deltar i Naturresursinstitutets omfattande projekt VargLIFE, som implementerar förvaltningsplanen för vargstammen. Förvaltningen av vargstammen väcker många åsikter, men projektet kan redan nu anses vara framgångsrikt. Förvaltningsplanen genomförs effektivt med extern finansiering, och för arbetet används inte jaktvårdsavgiftsmedel. Förvaltningsplanerna har inte stannat på pappret. Viltcentralen har genomfört åtgärdsförslagen genom projekt, för vilka man ofta har lyckats få omfattande utomstående finansiering. För utveckling av skötseln av viltets livsmiljöer har man satsat på att ta fram ett koncept för viltvänligt skogsbruk och projektet Hembygdsvåtmark LIFE. Arbetet fortsätter med projekten SOTKA-våtmarker och SOTKA-främmande rovdjur. I Lappland förebygger man mårdhundens utbredning till Skandinavien genom ett samnordiskt projekt för avlägsnande av mårdhund. Motorväg för viltinformation Apparna för användning av viltinformation har utvecklats med fart. Den snabba och smidiga anJägaren 3/2021 23
• vändningen av vilttriangelinformationen har inspirerat inventerare till talkoarbete, och under de senaste åren har över 1 000 vilttrianglar inventerats under perioden juli-augusti. Vilttriangelinformation som samlas in med gemensamma talkokrafter i skogen förädlas på tre veckor till en förordning om jakttider för skogshönsfåglar. Det händer bara i Finland! I samband med det nya verksamhetssättet fastställs jaktsäsongens längd regionalt och lokalt på ett sätt som betonar betydelsen av lokal viltinformation och säkrar jaktens hållbarhet. Tack vare detta har vi under de senaste åren också kunnat njuta av toppfågeljakt och långa jaktperioder. Internationellt intresse för ”Finlands modell” Viltcentralen deltar i den växande internationella verksamheten och har fått med sina representanter i viktiga internationella grupper för utveckling av stamförvaltning. De modeller för viltinformation, forskningssamarbete och vård av livsmiljöer som har presenterats på möten mellan EU:s direktörer med ansvar för jakt har väckt uppmärksamhet, och i Europa pratar man om ”Finlands modell”. Med den avses de livsmiljöprojekt som har genomförts utifrån förvaltningsplanerna, det omfattande talkoarbete som jägarna har utfört för forskningen och de datasystem som möjliggör användning av uppdaterad viltinformation vid beslutsfattande. De finländska jägarna kan vara stolta. Ett exempel på frukterna av det internationella samarbetet är förvaltningen av taigasädgås längs flyttstråken i Europa. En företrädare för viltcentralen har haft en ledande roll i utvecklingen av förvaltningen av gåsstammen på ett sådant sätt att jakt möjliggörs när stammen ökar. Nu har stammen av taigasädgås ökat, och den traditionella jakten i Lappland har kunnat återupptas. Också samarbetet med Sveriges viltförvaltning i fråga om stora rovdjur har utvecklats snabbt. Välbefinnande och förebyggande av skador Helheten Välmående av vilt är viltcentralens relativt nya verksamhetslinje. Ämnet har behandlats i samarbete med flera forskningsinstitut och läroanstalter. Viltet berör, och har ett värde som källa till välbefinnande. Viltmat värderas högt och viltet är också grund till omfattande företagsverksamhet och penningflöden. Viltet är en resurs – inte ett problem! Förebyggandet av viltskador får ofta beklagligt lite uppmärksamhet. Viltcentralen stöder markägare som utsätts eller riskerar att utsättas för skador. Viltoch rovdjursstängsel förmedlas utan ersättning och för att skydda plantor förmedlas avskräckningsmedel, för vilket viltcentralen kompenserar för hälften av inköpspriset. Acceptansen för jakt har ökat Finlands viltcentral och dess föregångare Jägarnas Centralförbund har följt med allmänhetens åsikter i anknytI Europa talar man om ”Finlands modell” Tjänsten Oma riista är viltinformationens motorväg. I tjänsten Viltinfo kan du läsa dig till en kunnig jägare. Jägaren 3/2021 24
• Verksamhet på gräsrotsnivå Projektet för utveckling av älgförvaltningsområden, som pågår till slutet av året, har producerat en stor mängd utbildningsmaterial för selektiv beskattning, utvecklat planeringskedjor för beskattning samt gett stöd och utbildning åt jaktföreningar i användningen av databankerna i tjänsten Oma riista. Den ständigt uppdaterade viltinformationen möjliggör faktabaserade beskattningsbeslut och inriktad jakt, till och med under pågående jaktsäsong, vilket är unikt i världen. Motsvarande verktyg har utvecklats i samarbete med pilotjaktföreningar som stöd för jakten på vitsvanshjort. De tas i användning i höst. Förutom utvecklingsverksamheten sköter viltcentralen aktivt sin grundläggande verksamhet. Alla som har betalat jaktvårdsavgiften får tidningen Jägaren, jägarförsäkringen samt viltcentralens och jaktvårdsföreningarnas övriga tjänster. Viltcentralen sköter också effektivt sina offentliga förvaltningsuppgifter. Viltcentralens tjänst Oma riista har använts som exempel på skapande av ett lyckat och smidigt datasystem. Tjänsten har redan tagits i bruk av nästan 190 000 jägare. Med hjälp av den kan man sköta majoriteten av jaktlicensoch dispensärenden samt visualisera jaktområden. Dessutom fungerar den som jägarens personliga viltdatabank. För närvarande håller man på att utveckla egenskaper som underlättar för jägarföreningarna att samla information om småvilt. Informationen kan användas när föreningarna beslutar om sina egna jaktkvoter. Trots att coronan har förhindrat ordnandet av evenemang, kommer jaktchefer och viltplanerare när restriktionerna upphör att aktivt återuppta upprätthållandet av de viktiga regionala nätverken. Arbetet fortsätter på jaktvårdsföreningarnas möten, under jaktledarutbildningar, på älgförvaltningsområdena och under intressegruppsevenemang. Också under coronapandemin har man hållit kontakt. Nätutbildningarna inom projektet för utveckling av älgförvaltningsverksamheten lockade i höstas samtidigt totalt 500 informationstörstiga deltagare. Eftersom webbinarierna når många olika typer av deltagare, kommer man också i fortsättningen att satsa på distansutbildningar. Under viltcentralens verksamhetstid har utbildningsmaterialet för jägare vuxit till ett täckande bibliotek. På webbplatsen Viltinfo finns information om bland annat vård av livsmiljöer, selektiv beskattning, artkännedom och grunderna i etisk jakt. Det finns gott om ämnen att forska i, och genom att ta del av materialet kan man stegvis fördjupa sitt kunnande. Tidningen Jägarens övergång till nätpublikation är en färsk förnyelse. Trots att pappersversionen liksom tidigare ramlar ner i jägarnas postlucka sex gånger om året, uppdateras tidningen på nätet med de senaste nyheterna, som det är lätt att dela i sociala medier. Tidningen följer med sin tid och artiklarna är späckade med viltinformation. ning till jakt med samma enkätfrågor sedan 1980-talet. Jakten har aldrig tidigare varit så accepterad som den är idag. Hela 90 procent av respondenterna förhåller sig positivt eller neutralt till jakt. Vår uppfattning är att detta är en följd av viltförvaltningens och jägarnas gemensamma satsning på ansvarstagande, samarbete med viltforskningen, skötsel av livsmiljöer och det faktum att lagstiftningen på ett framgångsrikt sätt har uppdaterats så att den motsvarar dagens krav. Det sistnämnda är jordoch skogsbruksministeriets förtjänst, eftersom ministeriet har använt sig av viltcentralens och jägarnas sakkunskap vid beredningen av lagstiftningsreformer. Ansvarstagandet har gett oss möjlighet till mer omfattande påverkan även inom lagstiftningen. Jakten har aldrig tidigare varit så accepterad som den är idag Jägarna får erkänsla för sitt arbete ”Finlands modell” har gjort att också beslutsfattare har fått upp ögonen för kraften i viltförvaltningen och jägarnas naturvårdsarbete. Regeringsprogrammets finansiering till SOTKAoch Helmi-programmen är ett färskt bevis på detta. Vården av våtmarkerna och avlägsnandet av främmande rovdjur stöds med flera miljoner euro. Omfattande fångst av främmande rovdjur inom programmet Helmi startar i samarbete mellan viltoch miljöförvaltningen. Kom med i arbetet och sprid det positiva budskapet om jakten. Jakten har medvind! Jägaren 3/2021 25
• frågor till fältpersonalen på polisinrättningen i sydvästra Finland. Nytt utbildningsmaterial Utifrån utredningarna sammanställdes fem utbildningspaket som behandlar bland annat ledningen för och organiseringen av uppdragen. Utbildningsmaterialet fungerar också för uppdrag utanför tätorter samt i tillämpliga delar för stora rovdjur. För utbildningspaketet skapades också en interaktiv anatomisk älg, en presentationsvideo om SRVA och måltavlor. Syftet var att utbilda jaktvårdsföreningarnas SRVA-aktörer som deltar i projektet samt polisens fältpatruller och befäl i Åbo, Björneborg och Raumo, men på grund av pandemin gick utbildningarna inte att ordna. Upprepade möten med hjortdjur som har förirrat sig in i tätorter ger polisen och storviltsassistansen SRVA bekymmer, i synnerhet i storstäderna. Under ett utbildningsoch utvecklingsprojekt funderade deltagarna på olika sätt att fördjupa samarbetet eftersom det krävs ett smidigt samarbete för att uppdrag ska kunna utföras utan risker. TexT Mikko Jokinen bild Juho Miilunpalo S yftet med det här projektet som ska utveckla SRVA:s och polisens verksamhet vid uppdrag som gäller hjortdjur i tätorter var att ta fram utbildningsmaterial och verksamhetsmodeller som stöd för säker verksamhet. Arbetet med utbildningsmaterialet byggde i sin tur på bakgrundsinformationen som hade tagits fram genom en inledande kartläggning. De som gjorde den inledande kartläggningen studerade tidigare SRVA-uppdrag i tätorter och utredde verksamhetsmodellerna i olika områden för SRVA:s och polisens uppdrag i tätorter. För den inledande kartläggningen utvaldes ett antal städer runt om i landet: Helsingfors, Tammerfors, Uleåborg, Åbo, Jyväskylä, Lahtis, Kuopio, Björneborg, Nyslott och Raumo. Polisens behov utreddes bland annat genom en serie SRVA:s och polisens verksamhet i tätorter – Det inträffar hjortdjurskonflikter inom vår polisinrättning varje år. Det är viktigt att vår personal är utbildad och att samarbetet med SRVA löper optimalt. Det ökar utsikterna för uppdragen att lyckas, konstaterar kommissarie Reijo Pennanen. Fortsättning följer En fortsättning på projektet är planerad. Visionen är den, att jaktvårdsföreningarnas utbildare hädanefter ska utbilda SRVA-aktörerna. – Med den här verksamhetsmodellen försäkrar vi oss om att jv-föreningarna utbildar sina egna SRVA-aktörer för lokalt viktiga uppdragshelheter. Vi ska erbjuda jv-föreningarnas utbildare utbildningsmaterial och stöda jv-föreningarna i deras utbildningsuppdrag genom handledning och utbildning. Jägaren 3/2021 26
• HJORTDJUR I TÄTORTER P å våren och försommaren rapporterar nyheterna om hjortdjur som har förirrat sig in i någon tätort. Ofta handlar det om en ung individ som inleder sitt självständiga vuxenliv. Olyckliga vägval eller brist på erfarenhet kan till och med leda hjortdjur in i centrum av en stad! Inte bara bristen på erfarenhet utan också förändringar i miljön, som nybyggen, vägarbeten, viltstängsel eller stora rovdjur kan rucka på vägarna som djuren vanligen följer. Ett hjortdjur som under nattens timmar har hamnat i stan kan få en chockväckning på morgonen när invånarnas vardag rullar igång. Tätortens alla impulser kan bli för mycket för djuret så det blir vettskrämt och skenar iväg. Om det inte hittar någon väg ut så försöker det kanske gömma sig. Det kan räcka med ett anspråkslöst buskage för att djuret ska återfå lugn och sans, det slår sig ner och bryter upp först när omgivningen har stillnat. Plan A är att försöka styra hjortdjuret tillbaka ut i naturen, men planen kan hastigt gå om intet om den allmänna säkerheten äventyras eller om djuret skadar sig. Tätortsuppdag av det här slaget sköts i regel av polisen med bistånd av storviltsassistansen. I somras löpte ett rådjur omkring i Helsingfors centrum och orsakade farliga situationer i trafiken och för tågen. Slutligen hamnade rådjuret på stranden av Tölöviken där polisen avlivade det. Djuret kan ha haft sina skäl att söka sig till vattnet. Asfalten är hal under klövarna och sliter hårt på dem. – Efteråt märkte vi att rådjurets klövar hade slitits blodiga, minns Paula Laukkanen som är verksamhetsledare på Helsingfors jaktvårdsförening. Lyckligtvis slutar sådana här fall ofta utan dramatik och lika fort som de har börjat, och hjortdjuret fortsätter sitt liv efter stadsrundan, oskatt och en erfarenhet rikare. Storviltsassistansen SRVA är en organisation som upprätthålls av jv-föreningarna och förmedlar handräckning till polisen vid storviltskonflikter. Till de vanligaste SRVA-uppdragen hör eftersök på hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin vid viltolyckor, och avskräckning av stora rovdjur vid bebyggelse. Verksamheten bygger på avtal mellan polisen och jaktvårdsföreningarna samt viltförvaltningslagen. Ett uppdrag börjar med att polisen ber om tjänstehjälp. De deltagande jägarna, hundförarna och jaktföreningarna ställer upp frivilligt. På nätet (jagarentidningen.fi) finns en video om hur storvilts­ assistansen fungerar vid en viltolycka med en hjort. Även polisen kommer att erbjudas utbildningsmaterialet och vi ska stöda utbildningen som polisen ordnar för sina egna aktörer, berättar viltplanerare Reima Laaja. Samarbete mellan jägarna och polisen Projektet genomfördes under fjolåret som ett samarbete mellan Finlands viltcentral och polisinrättningen i Sydvästra Finland samt jaktvårdsföreningarna Björneborg, Åbonejden och Sydvästra Satakunta. Projektet bidrog till att realisera regeringsprogrammets punkt om att trygga förutsättningarna för SRVA:s verksamhet och finansierades med ett ekonomiskt stöd som Jordoch skogsbruksministeriet hade beviljat Finlands viltcentral. Det praktiska arbetet ordnades som en inköpstjänst av verksamhetsledare Mikko Jokinen på Björneborgs jvf. Jägaren 3/2021 27
• 59 90 79 90 49 90 199 90 69 90 169 90 49 90 149 90 169 90 MERINO-HUPPARIT Metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 79,90 CHASER Kevyet ja vedenpitävät. Liikkuvalle metsäställe. Värit: ruskea ja BlindTech Invisible. Huom! Koot 41-45. Retkitukku-hinta 129,90 MERINO-TAKIT Soveltuu mainiosti välikerrastoksi tai ulkoilutakiksi. Retkitukku-hinta 69,90 SUPERIOR -METSÄSTYSPUVUT (2020-malli) Vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop-kalvo. MERINO 180G KERRASTOT Luonnostaan kosteutta siirtävää ja hengittävää merinovillaa. Luonnostaan antibakteerinen ja hajuja hylkivä. EXTREME LITE III -PUVUT (2020-malli) Ympärivuotiseen käyttöön soveltuva metsästyspuku monipuolisilla ominaisuuksilla. DRIRELEASE HUPPARIT Tekninen huppari metsästykseen ja vapaa-aikaan. Retkitukku-hinta 59,90 RANGER ULKOILU/METSÄSTYSPUVUT Tekniset ja monipuoliset, kolmen vuodenajan puvut. Takit irrallaan: Vihreä, harmaa 99,90 | Camo 109,90 Housut irrallaan: Vihreä, harmaa 79,90 | Camo 89,90 Puku: Vihreä, harmaa Puku: Camo MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! Katso kaikki messutarjoukset ja uutuudet messukuvastosta www.retkitukku.fi/kuvasto MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! ETÄERÄMESSUT 10.-30.5. Loput Alaska Apex APS-puvut Alaska Hunter Belt KAUPAN PÄÄLLE! TREKKING LITE ULKOILUHOUSUT Laadukkaat ja hengittävät tekniset housut kaikenlaiseen ulkoiluun. Retkitukku-hinta 59,90 TREKKING LITE PRO ULKOILUHOUSUT Kansan suosikkihousut uudistuivat: Tuttua käytettävyyttä, uusia värejä! Arvo 19,90 49 90 149 90 KAIKKI VÄRIT MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! 79 90 UUTUUS! MALLIT NAISILLE JA MIEHILLE! TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 10–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 10-18, La 10-15
• S12 HD+SMS PRO LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Lähettävien S12HD+SMS -riistakameroiden 4G-versio. Sertifikoidut turvakaapit esim. erva-aseille alk. alk. S12 HD+SMS3 LÄHETTÄVÄ RIISTAKAMERA Valikoimamme myydyin lähettävä riistakamera. 249 00 185 00 419 00 199 90 KAUPAN PÄÄLLE! SUOMI-ASEKAAPIT MESSUTARJOUKSIA JA -UUTUUKSIA! KAUPAN PÄÄLLE! 69 90 POCKET PRO 10X25 -KATSELUKIIKARIT Kätevät ja kevyet taskukokoiset kiikarit. 10-kertainen suurennos. 49 90 ACTIVE HUNTER G2 -AKTIIVIKUULOSUOJAIMET 119 00 DIAMOND PRO 8X34 -KATSELUKIIKARIT Kompaktin kokoiset vesitiiviit kiikarit kaikille luonnossa liikkujille. 114 90 SPORTTAC -AKTIIVIKUULOSUOJAIMET 189 00 DIAMOND PRO 10X42 ED -KATSELUKIIKARIT Kompaktin kokoiset vesitiiviit kiikarit. 10-kertainen suurennos. 99 90 LITE -ETÄISYYSMITTARI Kevyt ja käteen sopiva etäisyysmittari metsästyskäyttöön. 349 00 DIAMOND PRO 8X56 ED -KATSELUKIIKARIT Loistavasti heikossakin valossa toimivat kiikarit. Laadukkaat ED-lasilinssit. 39 90 T1 -LASERKOHDISTIN ASEELLE Sopii kaikille yleisimmille kaliibereille (.22 .50). 499 00 DIAMOND PRO 10X42 RF -KATSELUKIIKARIT ETÄISYYSMITTARILLA Suorituskykyinen kiikari valovoimaisella optiikalla. 49 90 T2 BORESIGHTER -KOHDISTUSLAITE KIIKARIASEELLE Soveltuu yleisimmille kaliibereille (.22-.45). Riistakameran ostajalle paristot 12 kpl ja 16 Gb muistikortti Suomi-asekaapin ostajalle asekaappivalo Arvo 19,90 Edun arvo 20,80 Katso koko valikoima verkkokaupasta! Toimitamme ostoksesi nopeasti ja edullisesti. NOPEAT TOIMITUKSET! Tarjoukset voimassa 30.5. saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää.
• Var har våra vildsvin sin gång? Vildsvinet är en invandrare som efter en cirka 8000 år lång bortavaro har återvänt till vårt land. Grundplåten till vår vildsvinsstam, liksom förstärkningarna, kommer från Ryssland, men stammen inräknar också individer som har rymt från hägn. Utbredningen österifrån har ökat efter hand som vintrarna har blivit varmare. Enligt den senaste uppskattningen uppgick vår vildsvinsstam till 3 400 individer. TexT och bilder Mervi Kunnasranta och Markus Melin, Naturresursinstitutet Ä ven om vildsvinet är ett nytt och uppskattat vilt så betraktas uppgången med oblida ögon på grund av skadeoch sjukdomsriskerna. Vi försöker begränsa stammen genom jakt, i synnerhet för att förebygga den afrikanska svinpesten ASF. Denna är en virussjukdom som enligt lag ska bekämpas eftersom den är dödlig för både vilda och tama svin. Sjukdomen har ännu inte påträffats hos oss, men risken för att den ska göra det har ökat. Vi behöver information om vildsvinen för att kunna bedöma sjukdomsriskerna, skadorna på lantbruket och stammens storlek. I vårt land lever vildsvinet på nordgränsen av sitt utbredningsområde, vilket innebär att vi knappast kan tillämpa rakt av sådant som gäller i Centraleuropa. Vi saknar data i synnerhet om hur fort arten sprider sig och hur den använder sin livsmiljö. Därför inledde Naturresursinstitutet, med finansiering från Jordoch skogsbruksministeriet, i fjol våras arbetet med att sätta sändarhalsband på vildsvin. Vi utsåg det sydöstra hörnet av landet till provområde eftersom merdelen av svinen finns där. Hur sätta halsband på svin? Vildsvin har inte tidigare försetts med halsband i vårt land. Vi vände oss till forskare i Sverige för att lära oss fånga djuren levande, men våra främsta samarbetspartners är jägarna på ort och ställe. Deras kunnande och vetande om svinen är avgörande för projektet. Fångsten sker med fällor av trä med luckor som svinen antingen utlöser själva eller som fjärrstyrs med direktsändande kamera. Vi beslöt oss för fjärrutlösning eftersom de största svinen vågar sig sist in i buren; ungdjuren som kliver in först skulle utlösa fällan för tidigt. Vi lade majs i fällorna som lockbete. Så gott som samtliga fällor finns i gränszonen. Det skapar ett fridfullt fångstområde som dessutom ligger vid rutterna som de invandrande svinen följer. GPS-halsband och små spårsändare Att förse vildsvin med halsband är inte enkelt. Svinen är intelligenta och det tar tid att få dem att gå i fällorna. Dessutom ställer svinens anatomi krav på halsbanden eftersom de ökar och minskar i vikt under året. Hittills har sex svin försetts med GPS-halsband. Samtidigt utvecklade vi och testade olika uppföljningsmetoder. Ett tiotal svin fick en liten spårsändare, antingen limmad i pälsen eller fäst i örat. Med dem följer vi de unga svinen som det inte går att sätta halsband på. Vildsvinen är nedsövda medan behandlingen pågår och därför gäller för de märkta djurens kött (i enlighet Jägaren 3/2021 30
• med Fimeas rekommendationer) ett halvt års karenstid för eventuella läkemedelsrester. Tidpunkten för nedsövningen står angiven på öronmärket. Trogna sina vanliga rutter Några spårsändare har trillat av och ett par svin har blivit fällda av jägare, vilket betyder att vi ännu inte har data för ett helt år. Materialet ger dock redan antydningar om hur svinen i gränszonen beter sig. Merdelen av halsbandssvinen har stannat i området där de fångades. Mest håller de till på den ryska sidan och gör nattliga expeditioner till oss för att äta. Inga långa vandringar har noterats bortsett från de två unga galtarna som i höstas vandrade drygt 20 km inåt Ryssland. Halsbandssvinen har huserat på ett 1000 till 5000 hektar stort område där vi kan urskilja ett typiskt kärnområde på 500-1000 hektar. På vintern kunde de tillbringa flera veckor inom några tiotal hektar. Svinen är trogna sina rutter och ställena där de äter Vildsvinet PÖ-20 i Vederlax nosade omkring i terrängen runt köpcentret Zsar Outlet Village. Samma beteende går igen kring de ryska och finska gränsstationerna. Så här vandrade vildsvinet JY-20 som märktes i Ylämaa 1.10-15.12 i fjol. De blå punkterna visar positionerna under veckan 1-7 december. och vilar. Platserna där de äter syns ofta tydligt och finns av allt att döma på båda sidorna av gränsen. I synnerhet på vintern vandrar vildsvinen huvudsakligen mellan ställena där de äter. Viltutfodringen har sannolikt en stor betydelse för att hålla kvar svinen i ett område. På sommaren syntes en tydlig övergång till åkrarna när säden mognade. Utvecklingsstadiet då havrekornen är mjuka och mjölkaktiga verkar locka svinen till sig. Anpassar sig smidigt Svinen i sydost har både ryskt och finskt medborgarskap. De har smidigt anpassat sig till ett liv på båda sidorna av gränsen – och undviker inte ens hus. Människan skapar näringskällor som de förstår att utnyttja. ASF kan följa med en infekterad köttprodukt och det är därför förbjudet att importera livsmedel som innehåller griskött från Ryssland. Skinksmörgåsar som har övergetts vid vägkanten invid gränsen kan dock bli grismat och fortsätta resan till Finland. En veterinär övervakar djuret medan sändaren sätts på. Även markägaren deltar. Jägaren 3/2021 31
• HYVINVOINTIA ELÄIMILLE HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 12,5 kg 59,10 kg 99 50 12,00 €/KG 11,80 €/KG 9,95 €/KG HANKKIJAN PEURA Rehujuurikas 15 %, talvirehurapsi 35 %, italianraiheinä 35 %, öljyretikka 15 %. 5 kg 34 50 10 kg 65 50 6,90 €/KG 6,55 €/KG HANKKIJAN RIISTA Rehurapsi 20 %, talvirehurapsi 50 % , italianraiheinä 30 %. 10 kg 53,5,30 €/KG RIISTAHERNE 30 kg 14 95 0,49 €/KG HUKKAKAURA VAPAA REHUKAURA 30 kg 16 50 0,55 €/KG TURNIPSI REHUNAURIS 1 kg 18 50 18,50 €/KG REHUJUURIKAS 1 kg 20 50 20,50 €/KG REHURAPSI 1 kg 7,25 kg 121 50 7,00 €/KG 4,86 €/KG HANKKIJAN RIISTASIEMENVALIKOIMA TARJOAA MYÖS MAISTUVIA SEOKSIA RIISTALINTUJEN RUOKINTAAN. JAHTI&VAHTI KANA JA RIISI 15 KG 29 90 NORM. 33,20 1,99 €/KG Sopii kaikkien koirien ja erityisesti herkkävatsaisen ruuaksi. Sisältää hyvin sulavaa kanaa. DAGSMARK LAPPI 10 KG 39 90 NORM. 43,90 3,99 €/KG Ruoassa on maukas ja proteiinipitoinen viljaton koostumus ja sulavuudeltaan erinomaiset raaka-aineet. DAGSMARK LAPPI 10 KG ESIM. BACK ON TRACK HUGO VERKKOTAKKI KOIRALLE alk. 39 20 NORM. 49,00 53,00 Hugo-verkkotakki koiralle on suunniteltu antamaan lavoille vapaan liikkuvuuden. Soveltuu kovaa työtä tekeville tai vanhemmille koirille sekä koirille joilla on niveltai lihasongelmia. VIVARES PIHKAVOIDE 50 G 15 90 NORM. 19,90 318 €/KG Antiseptinen. Ihohaavoille, haavaumille, ruhjeille ja hiertymille. Edistää haavojen paranemista. Valmistetaan suomalaisesta kuusen pihkasta. BACK ON TRACK TUOTTEET KOIRILLE HANKKIJAN VERKKOKAUPASTA 20% Hankkija_Metsa?sta?ja?3_420x275.indd All Pages
• KUULONSUOJAIN BURRELL ACTIVE HUNTER 49 90 Metsästäjän aktiivikuulonsuojain vahvistaa alle 85 dB ääniä ja sulkee pois kuuloa vaurioittavan yli 85 dB melun, mm. aseiden laukausäänet. 3,5 mm liitäntä esim. VHF-puhelinta varten. RIISTAKAMERA BURREL S12HD+SMS3 199,Liiketunnistin, jopa 25 m. Tallentaa kuvat ja videot muistikortille ja lähettää kuvat sähköpostiin. Etäohjattava. 12 Mb kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. Huomaamaton inframustasalama. ETÄISYYSMITTARI BURRELL ELITE XT RANGEFINDER 159,Pro-tason laseretäisyysmittari jopa 720 m mittausmatkalla. Soveltuu metsästyksen lisäksi myös gol in. Pinseeker-pistemittaus, kaltevuuden mittaus ja etäisyyden kaltevuuskorjaus. KATSELUKIIKARIT BUSHNELL H20 8X42 149,NORM. 199,00 Laadukkaat vedenpitävät kiikarit niin lintubongarille kuin metsästäjällekin. Erikoispinnoitetut BaK-4 prismat ja korkealuokkainen optiikka takaavat erinomaisen kuvanlaadun. -50€ RIISTAKAMERA BURREL EDGE 4G CAMO 229,NORM. 269,00 Lähettää 4G:llä jopa 12 MP:n kuvia ja 20 Mt:n HD-videoita. Toimii myös 2G/3G-verkoissa. Sarjakuvaus 1-10 kuvaa, videot 1-30 s. Etäohjattava. Huomaamaton inframustasalama. 4G HUIPPU KAMERA! KATISKA 74 90 Laadukas kotimainen käsityönä valmistettu katiska. Hyvin pyytävä malli. Varustettu norppalukolla. Galvanoitua ja haponkestävä materiaali. Leveys 100 cm, korkeus 50 cm. TAIMEN 465 1 250,Vakaa ja helpposoutuinen vene on turvallinen käyttää. Vakiovarusteena airot ja hankaimet. Väritys sulautuu hyvin järvimaisemaan. Pituus 4,67 m, leveys 1,41 m. Moottorisuositus enintään 2 kW / 2,68 hv. SÄHKÖPERÄMOOTTORI MINN KOTA ENDURA C2 30 189,Meluton ja saasteeton voimanpesä vesillä liikkumiseen. Viisi vaihdetta eteen, kolme taakse. Teleskooppikahva. Akun varaustilan näyttö. Tehokas Power Prop -potkuri. Rikin pituus 76 cm. Toimii 12 V akulla. VAKUUMIKONE FOODMASTER COMPACT 129,Tehokas kahdella tyhjiöpumpulla varustettu vakuumikone. Tyhjiöpakkaa lihan, kalan, sekä muut elintarvikkeet nopeasti ja helposti. Automaattija käsisäätötoiminnot. TARJOUKSET VOIMASSA 31.5.2021 SAAKKA. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankk? a.fi 22.4.2021 16.55
• <0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Spillning Den årliga avskjutningen Föda På vintern aloch björkknoppar, ris. På sommaren örter, skott, frön och bär. Ungarna äter även insekter. Lingon Insekter Stjärt Ung Gammal Ung Gammal Liten haklapp Robust helhetsintryck Spensligare helhetsintryck Nykläckt ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (sommar) Stor svart strupfläck Fläckig undersida Gråbrokig rygg Ljust brokig strupe Brun stjärtspets Alknoppar 250–350 g Cirka 34 cm cm g cm g Svart band på stjärten Järpen är vårt minsta skogshöns. Förekommer i hela landet utom nordligaste Lappland. Trivs i fuktig, snårig blandskog med al, björk och gran. Det finns gott om järpar och arten tål jakt väl. De för skogshöns så typiska årliga variationerna kan vara mycket kraftiga. Järpar 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 000 40 000 80 000 60 000 100 000 120 000 Jägaren 3/2021 34
• <0,1 0,1–3 3–9 9–12 >12 Järpar/ km² Järpar/ km² Vinge Spår Järpe Bonasa bonasia Hazel grouse/Pyy Vinter Sommar Ung Gammal Spetsig spets Brokig och ofta sliten Rund spets Jämnare till färgen Källa: Luke Täthet sommaren 2020 Tredje handpennan lång på vuxna men kortare än de andra på unga järpar Tredje handpennan lika lång som de andra Tredje handpennan kortare än de andra Armbågspennor Tertialer 1 2 3 Handpennor 1 1 2 2 3 3 Vuxen hona Ung hona Enklast bestämmer du järpens ålder på handpennornas spets och storleken på hanens svarta haklapp. (vår) Klarrött hudveck Svart strupe Brunbrokiga vingar cm g 350–450 g Cirka 39 cm cm g Svart band på stjärten Liten tofs Järpen hävdar revir och kan därför jagas med lockpipa, en traditionell jaktform. På våren och hösten markerar tuppen sitt revir med ljudliga visslingar. Järppipa Jägaren 3/2021 35
• D et viltvänliga skogsbruket handlar om naturvård i eko­ nomiskog, där man tar hänsyn till skogshönsen och det övriga viltet, bland annat genom att lämna viltsnår, gynna blandskog och lämna fuktiga sänkor utanför. Inom programmet Sitra Lab 2 undersöktes om det genom viltvänligt skogsbruk går att höja markägarnas nöjdhetsgrad beträffande skogstjänsterna och skapa incitament för tjänstepro­ ducenterna att gynna ett sådant skogsbruk. Markägarnas nöjdhetsgrad ökade Enkäten som gjordes i vintras fann att ett utbud av viltvänligt skogsbruk ökade kundernas (på skogsvårdsföreningen Lakeus) villighet att rekommendera skogstjänsterna inom bekantskapskret­ sen. Dessutom var kunderna som hade valt viltvänligt skogsbruk i genomsnitt nöjdare med resultatet av jobbet. Jussi Parvinen som leder skogsvårdsföreningen Lakeus är nöjd med resultatet. Beslutet att inkludera det viltvänliga skogsbruket i tjänsteutbudet har lönat sig. – Vi vill betjäna våra medlemmar med ett brett utbud, så mark­ ägarnas intresse för viltet fick oss att inkludera det viltvänliga skogsbruket, berättar Parviainen. Snåren underlättar arbetet Med enkäten kartlades inte bara kundnöjdheten utan också hur aktiv skogsvårdsföreningens personal var när det gällde att erbjuda kunderna viltvänligt skogsbruk. Personerna som fick de högsta vitsorden av kunderna premierades. Huvudpriset gick till skogsfackmannen Jussi Myllyniemis team som jobbar i Kurikka­ området. Teamet består av två maskinkedjor, skogsarbetare och företagare som erbjuder skogstjänster. Viltvänligt skogsbruk: Ett trumfkort för försäljningen av skogstjänster Kunderna på Skogsvårdsföreningen Lakeus uppskattar tjänsterna för viltvänligt skogsbruk. En kundenkät visade att möjligheterna till viltvänligt skogsbruk gjorde skogsägarna ännu nöjdare med skogstjänsterna. TexT Mirja Rantala och Piia Ikonen Bilder Marko Svensberg och Hannu Huttu Jägaren 3/2021 36
• Myllyniemi, som blev aningen häpen över det goda vitsordet för teamet, berättar att det är självklart för honom att inte finstäda i skogen och att lämna kvar snår. – Viltet är ändå inte alltid prio ett, även om vi gör vårt bästa för att visa djuren hänsyn, berättar Myllynie­ mi. Att lämna snår åt viltet ser Myllyniemi i första hand som en fråga om effektivitet i jobbet. Han har gett skogsarbetarna ett direktiv som gör jobbet smidigare. – De är inte tvungna att röja besvärliga platser som skulle ta orimligt mycket tid. Om det är okej med markägaren så lämnar vi blockmark, sanka platser och dikeskanter oröjda, förklarar han. Prioritera viltet Myllyniemis kundkrets består av både markägare som bor på orten och stadsbor på annan ort. I Kurikka är den allmänna inställningen positiv till att gynna viltet. Några vill kanske ha skogen snygg och prydlig som en park, men majoriteten litar på fackmän­ nens omdöme i skogsfrågor. Myllyniemi uppmuntrar sina kolleger att diskutera med markägarna. – För gärna saken på tal och fråga om vi ska lämna snår åt viltet. Det kan mycket väl visa sig att markäga­ ren också jagar och därför gillar förslaget, berättar Myllyniemi. Sitra Lab söker nya metoder för att motarbeta naturförluster Sitra Lab är ett utbildningsprogram som drivs av jubi­ leumsfonden för Finlands självständighet Sitra för att leta efter naturbaserade lösningar på samhällsproblem. Syftet är att stärka mångfalden i naturen och bemöta problemen som urbaniseringen ger upphov till. Det finns en efterfrågan på viltvänligt skogsbruk som i sin tur skapar ökad kundnöjdhet och mångfald i skogsnaturen. Skogsvårdsföreningen Lakeus chef Jussi Parviainen är en föregångare för det viltvänliga skogsbruket. Jägaren 3/2021 37
• – På Sitra har vi redan länge jobbat för klimatet. I den senaste uppdateringen av strategin inkluderade vi mångfalden i naturen och uppgiften att hejda natur­ förlusterna jämsides med klimatjobbet, berättar Timo Lehesvirta, ledande sakkunnig på Sitra om programmet. Ett team från Finlands viltcentral och Östra Finlands universitet deltog i utbildningsprogrammet som letade efter lösningar på de skogliga naturförlusterna. Enligt Lehesvirta ska naturlösningarna implemente­ ras inte bara i skyddsområdena utan också i områdena med mänsklig aktivitet, som i ekonomiskogar. – Finland är ett skogbevuxet land och virkesproduk­ tionen, det vill säga ekonomiskogen, avgör i hög grad skogsnaturens framtid, sammanfattar Lehesvirta. Viltet ingår i lösningen Skogarna är föremål för många syften, från virkespro­ duktion och kolsänkor till insamlingsprodukter. Enligt Lehesvirta bildar våra jakttraditioner, bär­ plockningen, svampplockningen och vurmen för vild­ växande örter en helhet där man högprioriterar närmat och skogen som matproducent. – När vi talar om att vårda skogshönsen så talar vi om det allra viktigaste, det vill säga förhållandet till naturen och att förstå naturen, som ju utgör grunden för hela tillvaron. Naturlösningar som gynnar skogshönsen hjälper samtidigt en stor skara andra arter, förklarar Lehesvirta. Lehesvirta ser ingen konflikt mellan hänsynen till skogshönsen och virkesproduktionen. Å andra sidan är Vi rekommenderar För skogsfackmännen rekommenderar vi att de aktivt erbjuder kunderna viltvänligt skogsbruk. Vi uppmanar dem att bygga ut tjänsteutbudet i skogsbruket och att träffa varje markägare. För beslutsfattarna rekommenderar vi att de satsar på direktiv som uppmuntrar till viltvänligt skogsbruk och att de utvecklar stödsystemen och regleringen. Slutrapporten för försöket hittar du här (på finska): riista.fi/riistatalous/riistakannat/ hoitosuunnitelmien-­toimeenpano/riistametsanhoito/paattyneet-riistametsanhoidon-hankkeet/ Och på svenska (men rapporten har ännu inte inkommit): ­https://riista.fi/sv/vilthushallning/ viltstammarna/verkstallande-av-forvaltningsplanerna/kiri/avslutade-projekt-inom-viltvanligt-skogsbruk/ han övertygad om att bredden på markägarnas mål och syften kommer att öka och att det finns en efterfrågan på ett stort utbud av tjänster. Lyckligtvis går det att jämka ihop de olika målsättningarna. – Samtidigt som du hjälper orren genom att gynna blandskog så förebygger du skogsskador och tryggar virkesproduktionen i din skog, förklarar han. Förstapristagarna: Kurikkateamet, från vänster: Petteri Mäenranta, Mika Kytöharju, Mikko Kytöharju, Jussi Myllyniemi, Jussi Rinta-Kiikka, Mikko Hautamäki och Niko Rinta-Kiikka Jägaren 3/2021 38
• LAAJA NÄKÖKENTTÄ JA HYVÄ SILMÄNETÄISYYS SAMASSA PAKETISSA? KYLLÄ. ENDURANCE SYSTEM H5 L4A DOT & LR DOT (8x) Valaistu L4A -ristikko on uudistettu perinteisestä L4 -ristikosta. Uudistetussa ristikossa on kapeammat sivutolpat, avara tähtäysalue mahdollista nopeamman ja selkeämmän tähtäyksen. Erityisesti metsästykseen suunniteltu LR Dot (8x) – ristikko on avara ja yksinkertainen. Apuviivat ovat mitoitettu .308 kaliiperin ballistiikka huomioiden. Kiikarin suurennus laitetaan kohtaan 8× ja ristikko kohdistetaan 100 metrille. Silloin ensimmäinen apuviiva on tähtäyspiste 200 metrin ampumamatkalle jne. L4A Dot LR Dot (8×) ENDURANCE 30 WA Laadukkaat matalat säätötornit | 30mm | Laajakulma | Valaistu Ristikko MAAHANTUONTI: HJORTH URHEILUTUKKU WWW.HJORTH.FI Hinnat voimassa sitoumuksetta 31.10.2021 1–4x24 L4A Dot valaistu svh 499 € 1.5–6x44 L4A Dot valaistu svh 519 € 3–12x56 LR Dot (8x) valaistu svh 539 €
• T uiskula gård finns på Kimitoön i Egentliga Finland och där satsar man på viltet och mångfalden. Viltåkrarna har redan i många år gett viltet föda. Mångfalden ökar och naturen tackar och bockar. Saarenpää älgjaktlag som jagar i trakten och har 2000 hektar jaktmarker odlar varje år 20 hektar viltåkrar som bildar ett nätverk och utfodrar den starka vitsvansoch rådjursstammen i området, för att inte tala om älgen och den övriga faunan. Vinterutfodringen är mindre än normalt trots att det finns minst 40 hjortar per 1000 hektar i vinterstam. Till vaktjaktspassen forslas hjortdelikatesser, sockerbetor, för den selektiva jakten. Dessutom går det åt ett tiotal höbalar till utfodringen. Med spannmål utfodrar man dock inte. Gårdens professionella grepp på odlingen av viltåkrar avviker från det genomsnittliga viltåkertänkandet här i landet. Hos oss är viltåkrarna för det mesta tvinvuxna små plättar på ett par ar i skogens dunkla djup. På Tuiskula gård lägger man krutet på avsevärt större åkrar. Viltet och jordbruket går ihop Pekka Lahtinen som är husbonde på Tuiskula gård är jordbrukare till yrket och tillika ivrig jägare som sätter stort värde på viltet. På gården odlar han spannmål, oljeväxter och betor på 250 hektar. Dessutom arrenderar han mark av andra gårdar. Lahtinen förvaltar ett 2000 hektar stort jaktområde och arrangerar i liten skala också jakt för gäster. Samt jagar med sitt eget jaktlag Jordbrukaren Pekka Lahtinen jämkar ihop viltets och jordbrukets behov med viltåkrar. Den här fyra hektar stora Älg Diana-vegetation på en fridfull plats slog väl ut och drog klövdjur till sig också när den var snötäckt. Viltåkrarna höjer kvaliteten på livsmiljön På Tuiskula gård jämkar man ihop de starka viltstammarna och jordbruket med ett nät av viltåkrar. De skapar livsmiljöer för många arter och utgör ryggraden i utfodringen av klövviltet. TexT Marko Svensberg Bilder Tero Salmela Jägaren 3/2021 40
• Lahtinen har mångårig erfarenhet av viltåkrar. Han anser att det går att kombinera starka viltstammar med jordbruk. – Det lönar sig för mig som jordbrukare att satsa på viltåkrar och odla alternativt foder för viltet. Det minskar rejält skadorna på de egentliga odlingarna. Allt hänger på ens inställning, säger Lahtinen. – Men visst blir det lite skador på skörden med de här tätheterna, det är klart. Men i förhållande till helheten har skadorna varit små. Insektsskadorna på skogen kan vara värre, säger han som en jämförelse. Viltåkrarna utgör en procent av arealen Enligt Lahtinen är det förnuftigt att anlägga viltåkrar jämnt utspridda där som djuren håller till; vid daglegor och kända viltstråk, men långt borta från livligt trafikerade vägar. – En välplacerad och välodlad viltåker håller djuren borta från problematiska ställen, som åkrarna där vi producerar kommersiella grödor. En fridfullt belägen viltåker lockar och får med större sannolikhet matgäster. – En lämplig proportion för våra viltstammar är att avsätta en procent av hela området till viltåkrar. För åkrarna innebär det här åtta procent, summerar Lahtinen. Viltåkrarna ska ju inte öka viltpopulationerna, utan syftet är att hålla skadorna och läget under kontroll, berättar Lahtinen. Enligt honom handlar viltåkrarna främst om att höja kvaliteten på livsmiljön, vilket ger flerfaldig nytta. De skapar livsmöjligheter för många arter, som fjärilar, skalbaggar, harar och fåglar. Dessutom ökar växttäcket vintertid och kolbindningen. Miljöersättningssystemet för lantbruket ger utmärkta möjligheter till viltvård. På Tuiskula gård välkomnar man detta med öppna armar. Utöver viltåkrarna har gården 40 hektar skyddszoner som betas med boskap och traditionella biotoper. Det ökar mångfalden för både viltet och den övriga floran och faunan. Växtföljden viktig På Tuiskula gård odlar man med en fyraårig växtföljd. Under vårbrukets bråda tider är det bara hälften av åkrarna som behöver bearbetas. En fjärdedel sås på hösten och en fjärdedel ligger alltid orörd en sommar. Växelbruket jämnar ut arbetstopparna och sparar både tid och pengar. I sommar ska viltåkrarnas fleråriga vallar skördas för viltet. På det viset är åkrarna gröna också på hösten. Selektiv jakt På gården jagar man huvudviltet vitsvanshjort och rådjur främst med hund, men också vaktjakt finns med på repertoaren. Enligt Lahtinen gör viltåkrarna det lättare att jaga hjortdjuren selektivt eftersom jaktmetoden hjälper honom att följa med viltstammarna och rikta jakten mot de rätta individerna. VILTÅKERPROJEKTET Tuiskula gård deltar i Finlands viltcentrals och Riistasiemen Oy:s gemensamma viltåkerprojekt där man gör försök och testar fröblandningar. Dessutom ska projektet klarlägga om det med viltåkrar går att utveckla dagens vinterutfodring i en naturligare riktning. Jägaren 3/2021 41
• S kogsrenarna räknades i februari-mars med helikopter med en totalinventering där vi försökte hitta samtliga övervintrande hjordar. Samtidigt fotograferade vi hjordarna för att kunna undersöka stammens struktur i detalj. Inventeringarna kunde genomföras under ovanligt gynnsamma förhållanden. Under svåra snöförhållanden måste en inventering i värsta fall avbrytas. Vi har inventerat skogsrenarna i Suomenselkä ungefär vart tredje år. I Kajanaland har vi kunnat göra det nästan varje år. Vi fastställer inventeringsområdena med en preliminär kartläggning. Observationsinformationen som vi fick av jägare och andra ortsbor spelade där en avgörande roll. Dessutom utnyttjade vi positionerna som vi fick av skogsrenarna med sändarhalsband och observationerna i terrängen. I skogsvildrenarnas övervintringsområde i Suomenselkä i Södra Österbotten påträffades vid flyginventeringen som Naturresursinstitutet gjorde på vårvintern nästan tvåtusen skogsrenar. Stammen har vuxit med en tredjedel sedan föregående inventering. Även skogsrenspopulationen i Kajanaland visade svaga tecken på att repa sig efter sin långa utförslöpa. text Antti Paasivaara, Marja Hyvärinen och Petri Timonen Naturresursinstitutet, Mikael Luoma Finlands viltcentral, Milla Niemi Forststyrelsen bild Petri Timonen Skogsvildrensstammen växer Skogsrensstammens utveckling 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 19 91 19 92 19 93 19 94 19 95 19 96 19 97 19 98 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 Suomenselkä Kajanaland Jägaren 3/2021 42
• Vinterbetena varierar Det är typiskt för skogsrenarna att de byter vinterbete med några års mellanrum. Detta av en god orsak; på vintern är hjordarna beroende av lav, som förnyar sig långsamt. Det går inte obemärkt förbi när renarna dyker upp på en ny plats. Även om man inte ser dem så avslöjar de uppskrapade groparna i snön deras närvaro. I Österbotten påträffades de största renkoncentrationerna i år i Kuortane, Menkijärvi och Lappo samt på de bergiga lavmoarna mellan Kauhava, Voltti och Kortesjärvi. I Suomenselkä har skogsrenarna under de senaste åren efter hand rört sig västerut. Det är möjligt att vi redan i vinter kan göra ett större antal renobservationer väster om Lappo å. Skogsvildrenarna i Kajanaland övervintrar främst i området mellan Hiisijärvi i Ristijärvi och Vuosanka i Kuhmo samt i Sotkamo, i åsområdena Huhtikangas, Tipasoja och Nimisenkangas. En övervintrande skogsrenshjord kan räkna tiotals och till och med hundra renar. Till sommaren sprider skogsrenarna ut sig för att kalva över ett vidsträckt område i landskapsmosaiken av skogar och myrar. God kalvproduktion Andelen kalvar som vid flyginventeringen observerades i renpopulationen i Suomenselkä uppgick till 13,5 procent medan Kajanaland var en halv procent bättre. Resultatet kan betraktas som fullt acceptabelt eftersom skogsrensstammens teoretiskt maximala tillväxthastighet ligger på blygsamma ett tjugotal procent per år. Takten är klart långsammare än för våra övriga vildlevande hjortdjur, som (beroende på arten) kan få tvillingar eller till och med trillingar. Skogsrensstammens låga tillväxtpotential bidrar till det trängda läget eftersom den gör stammen känslig för en ökning av mortaliteten. Stammen begränsas av de stora rovdjuren, trafiken och bristen på lämpliga livsmiljöer. Uppföljningen av kalvproduktionen utvecklas i Suomenselkä Enbart flyginventeringarna räcker inte till för att ge oss en bild av renstammens tillstånd. Därför utvecklar Finlands viltcentral en uppföljning av kalvproduktionen som görs av frivilliga på hösten. Den ska bland annat ge oss data om kalvmortalitetens fördelning över tid. Informationen kan sedan användas som ett komplement till uppskattningen av stammen. Utvecklingsarbetet har inletts inom projektet Skogsvildren LIFE och jägarna i skogsrensmarkerna spelar en framträdande roll. Naturresursinstitutet fortsätter uppföljningen av skogsrenens kalvproduktion med inventeringar i terrängen. Ett hjärtligt tack till er alla som hjälpte till med den preliminära kartläggningen! jahtivahti.fi JOKAPÄIVÄISEEN HERKUTTELUUN Jahti&Vahti Kana ja Riisi -kuivamuona on erityisen laadukas vehnätön täysravinto, joka sisältää kaikki koiran tarvitsemat ravintoaineet tasapainoisessa suhteessa. Se sopii myös herkkävatsaisille koirille. KANA ja RIISI Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. Vehnätön Tarjous voimassa 1.5.–31.5. kg Norm. 33,20 29,90 15 kg kg Norm. 13,30 11,90 4 kg 2,98 €/kg 1,99 €/kg
• Västra Finland text Antti Rinne bild Antti Yrjölä V ästra Finland är den artrikaste viltboden i landet. Mångfalden i naturen skapar livsmiljöer för en lång rad med viltarter. Ejderskären i Skärgårdshavet, de frodiga vitsvansmarkerna i Sydvästra Finland, rapphönsfälten i Sydösterbotten, de österbottniska orrmossarna och skogsrensmarkerna i Suomenselkä. Även vargen, som under de senaste decennierna har etablerat sig på allvar i västra Finland, hör till landsdelens fauna. Jakten arrangeras typiskt som sällskapsjakt med flera hundar. Sjöfåglarna utgör ett fint tillskott till viltfaunan, i synnerhet på västkusten. Somliga arter har dock minskat, så jakten på dem har begränsats. Den traditionella jakten på alfågel och guding har dock kunnat fortsätta i begränsad omfattning. rådjuret är talrikt i synnerhet på västkusten. Honan, geten, får ofta så mycket som tre kid och fortplantar sig alltså effektivt. Vårjakten på råbock är en populär jaktform där jägarna ofta smyger med studsare och handkikare kring ängar och spanar efter bockar. Vargen började efter millenieskiftet sprida sig till Västra Finland från sina mera traditionella marker i öster. Mot slutet av 10-talet flyttade vargstammens tyngdpunkt västerut. Vitsvanshjorten utgör en bidragande orsak till detta och utgör i Västra Finland en betydande del av vargens föda. bäVer finns det två arter av i Västra Finland: europeisk och kanadensisk. Den ursprungliga europeiska bävern förekommer främst i Satakunta. Jakten på denna är licensbelagd medan den främmande kanadensiska bävern får jagas fritt under jakttiden. Det finns 3 700-5 000 europeiska bävrar här i landet och 10 000-19 000 kanadensiska. SkogSVildrenenS population i Suomenselkä är den största i landet. Enligt flygräkningarna finns det i detta nu cirka 2 000 skogsrenar i området. Årligen fälls ungefär 15 skogsrenar. Genom projektet Skogsvildren LIFE har skogsrenar återutsatts i nationalparkerna Seitseminen och Lauhanvuori. Syftet är att återinföra arten i det ursprungliga förekomstområdet. Mufflonfåret kommer ursprungligen från öarna i Medelhavet, men har satts ut på bland annat Hättö i Ingå och Säbbskär utanför Björneborg. Baggen har ståtliga krumhorn. Den årlig avskjutningen uppgår till några få får. doVhjorten är i likhet med vitsvanshjorten en importerad art. Den har utsatts i bland annat Hyvinge, Ingå och Pargas. I exempelvis Sastmola finns det redan en jaktbar vildlevande stam. Under den senaste säsongen fälldes cirka 200 dovhjortar, merdelen av dem i Västnyland. På jaktr sa i Finland I DEN HÄR ARTIKELSERIEN BEHANDLAR VI JAKTENS SÄRDRAG OCH DEN ARTRIKA VILTFAUNAN PÅ OLIKA HÅLL I VÅRT LAND. 44 Jägaren 3/2021
• Sälar finns det två arter av i våra havsområden. Gråsälen är den vanligare av de två och det finns ungefär 40 000 i Östersjön. Östersjövikaren förekommer främst i Bottenviken och beståndet uppskattas till drygt 13 000. Under föregående säsong fälldes cirka 230 gråsälar och 310 vikare. VitSVanShjorten är det viktigaste viltet i västra Finland. Den handfull individer som på 30-talet infördes från Staterna har vuxit till en stam på mer än 100 000 individer. Under den senaste säsongen fälldes nästan 70 000 hjortar medan det år 2000 sköts ”bara” 13 600 vitsvanshjortar. Stammen är starkast i sydväst och där bygger verksamheten i jaktföreningarna i hög grad på vitsvansjakten. Mårdhunden och minken är skadliga främmande arter som plundrar fågelbon och äter äggen och ungarna. Båda rovdjuren simmar mycket långa sträckor och vållar därför stor förödelse, i synnerhet på öarna och skären i Skärgårdshavet. I detta nu pågår bland annat det stort upplagda Sotka-projektet för att decimera rovdjuren i fågelvattnen. 45 Jägaren 3/2021
• En bra affär sedan 1911! 10 år i Finland 110 år i Sverige www.hylte.fi En bra affär sedan 1911! Hylte är en av nordens största jaktbutiker och ägare av varumärket Genzo. Vår styrka ligger i vår kunniga personal som har lång erfarenhet av det vi säljer. Jakt, skog och fritid har nämligen varit vårt fokus sedan 1911. Därför kan du alltid känna dig säker på att du får raka svar från ärlig personal när du handlar hos oss! Vi som driver Hylte Hunting & Outdoor i Finland är Navitek som sköter försäljning och service av Genzo VHF. Vi har under 10 års tid varit ansvariga för Genzo i Finland och har länge haft ett fint samarbete med Hylte. Det känns riktigt roligt att nu vara med och utveckla hela verksamheten med mål om att bli den finska jägarens första alternativ. Nu har vi äntligen lanserat vår finska webbshop! Behöver du hjälp eller råd kan du alltid kontakta vårt lokala kontor i Jakobstad! Varmt välkommen till oss! Kika in på hemsidan för att se hela vårt breda sortiment! Hundförarväst 49,50 € Allt för jakten! Zeiss Victory HT 3-12x56 ASV+ H Riktmedel 60 1990,00 € Rek. ca pris 2942,00 € Aimpoint® ACRO C-1 Rödpunktsikte 569,00 € Kari Traa Rille fleece 29,90 € Rek. ca pris 64,00 € 5etta Stolsryggsäck Berge 35 39,50 € Barnjaktställ Forest 99,50 € Inkl. inskjutningsstöd Värde 595:
• Storsäljare från Genzo Se vår hemsida för hela sortmentet www.hylte.fi Lerduvekastare SuperTrap dubblé 90, 12V Storsäljare! Elektrisk lerduvekastare med magasin för 90 duvor. Kastar ca 100 m. Wobbler finns som tillbehör. (Kastaren på bilden är utrustad med wobbler, ingår ej). 399,50 € Genzo Komradio 70XTM Populär jaktradio som vunnit tester i både Finland och Sverige! 3 års garanti. 299,00 € Snygga fritidskläder för både dam och herr Bäst i test! Topptestad! Granvik Fritidsbyxa, dam och herr 59,50 € Bradley Smoker Digital 6-galler Rök 599,00 € Rek. ca pris 728,00 € Valdres GTX Känga 289,00 € Rek. ca pris 315,00 € Woodline Fleecetröja Bolmen dam och herr 59,50 € Huvtröja Optima 69,50 € Bolyguard BG584G åtelkamera med molntjänst 199,50 € Hunting Bag Ekered II 79,50 € Genzo Vakuumförpackare ProPack V4 299,50 € Hängvåg Digital 300 kg 49,90 € XO-400 Eftersökslampa 69,50 € Inklusive 3 månaders HylteSIM Storsäljare Alla priser är inklusive moms. Vi reserverar oss för tryckfel, slutförsäljning och eventuella prisjusteringar. Gäller så långt lagret räcker. Eventuell fraktkostnad tillkommer. Se resten av vårt breda sortiment på www.hylte.fi Öppettider i butiken: Måndag-fredag: 9-17 • Dygnet runt på webben! info@hylte.fi Hylte Hunting & Outdoor Vaunusepäntie 4, 68660 PIETARSAARI Prisjakt 4.8 Trustpilot 4.8 Pricerunner 4.9
• Älgoch hjortstammen uppskattade Naturresursinstitutet tar i mars varje år fram en uppskattning av den kvarstående stammen efter jaktsäsongen för älgarna och vitsvanshjortarna. Jägarnas observationer och uppskattningen av den kvarstående stammen utgör fundamentet för exakta viltdata. TexT Pirkka Peltonen, Antti Rinne och Ville Viitanen N aturresursinstitutet har uppskattat älgstammen i vårt land till cirka 82 100 individer (95 % förtroendeintervall 70 500–95 400 älgar). Stammen har minskat med 10,6 procent från året innan och är den minsta sedan millennieskiftet. Under den senaste säsongen fälldes cirka 49 000 älgar. I stora delar av landet ligger älgtätheten efter jakten på ungefär 3 älgar /1000 ha. De största älgtätheterna hittar vi vid sydkusten och den österbottniska kusten söder om Vasa. Låga älgtätheter förekommer i stora delar av Lappland. Fortsättningsvis för mycket älgkor På många håll ligger den eftersträvade könsfördelningen för älgstammen på högst 1,5 kor per tjur. Enligt uppskattningarna stämmer könsstrukturen bäst med målen i Lappland och landets sydvästra och västra delar. I synnerhet vid den nordösterbottniska kusten och de mellersta och sydöstra delarna av landet finns det för mycket honor; förhållandet kan vara så högt som 2,2. Med en så jämn könsfördelning som möjligt säkrar vi ett normalt parningsbeteende och stammens produktivitet. En allt för kraftig beskattning av tjurarna leder till en försämrad produktion av kalvar, småvuxna kalvar och på lång sikt till lägre slaktvikter. Stammens medelålder som den ska vara Älgstammens kalvandel borde ligga på 20-30 procent efter jakten, det vill säga i vinterstam. Enligt uppskattningen ligger kalvandelen inom det önskade spannet i större delen av landet. I Övre Lappland ligger kalvandelarna under det målsatta; i exempelvis Enare på bara 11,7 procent. I fyra GE TT Y IM AG ES Jägaren 3/2021 48
• älghushållningsområden överstiger kalvandelen 30 procent. Med kalvandelen i den kvarstående stammen kan vi påverka älgstammens medelålder. Genom att fälla tillräckligt mycket kalvar försäkrar vi oss om att stammen har tillräckligt många individer i den bästa fortplantningsåldern. Älgtätheten har i stort sett nått målen 38 av de 59 älghushållningsområdena i landet nådde den målsatta tätheten som de regionala viltråden hade slagit fast för föregående period (2018-2020). Älgstammens utveckling i förhållande till målsättningarna har varit positiv under de senaste åren och antalet älghushållningsområden som ligger inom det målsatta spannet har ökat avsevärt. Fyra älghushållningsområden ligger under det målsatta täthetsspannet medan 17 områden Hur målen för älgen realiseras 3.2 2.7 2.9 2.8 2.8 3.3 2.9 3.3 2.9 3.2 3.8 3.6 3.8 0.7 2.3 0.7 1.6 2.4 2.2 1.8 2.7 2.1 2.2 2.6 2.8 2.9 2.6 3.0 3.1 3.1 2.6 2.7 2.3 3.0 3.4 2.7 3.0 3.0 3.4 3.5 4.1 2.6 3.1 3.3 3.0 3.0 3.4 4.9 5.1 2.5 2.3 3.4 6.1 4.8 3.3 2.8 2.8 2.5 2.7 © N AT UR RE SU RS IN ST IT UT ET , BA KG RU ND SK AR TA : LA N TM ÄT ER IV ER KE TS Ö VE RS IK TS KA RT A 1:4 50 00 00 – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 6–7 – 3–4 – 1–2 3–4 6–8 26–30 19–23 21–26 10–12 2–2,5 19–23 3,1–3,7 10–12 2,5–3 – 12,5–15 7–11 5,2–6,5 19–25 33–40 29–35 7–8 17–21 15–17 3,5–4 10–14 1,5–2 11–13 Hirvitalousaluerajat: Suo 1,8–2,3 1,1–1,6 3,5–4 3–3,5 1,6–2,1 2,5–3 1,4–1,9 2,5–3 2,5–3 2–2,5 3,5–4 2,6–3,1 2–2,5 2,3–2,8 3–3,5 2,5–3 2,2–2,7 2,5–3 0,4–0,9 4,5–5 1,8–2,3 5–5,5 2,5–3 0,5–1 2,5–3,1 2,5–3 3,5–4 2,5–3,5 2,5–3,1 2,6–3,1 2,7–3,2 2,5–3,1 2,5–3,3 2,8–3,3 2,5–3,5 2,5–3,3 2,6–3,1 2,5–3,1 2,5–3,1 2,7–3,2 4,2–4,7 2,7–3,2 2,9–3,4 – 2,5–3,5 2,5–3 2,6–3,1 2,7–3,2 2,5–3 2,5–3,1 2,5–3 2,4–2,9 3–3,5 1,8–2,3 3,3–3,8 2,5–3,5 2,7–3,2 2,7–3,2 2,75–3,25 2,75–3,25 Hirvitalousaluerajat älgar/1000 ha älgar/1000 ha > 10 % mindre 0–10 % mindre Den målsatta 0–10 % större 10–20 % större 20–40 % större > 40 % större De nya målen för älgen De nya målen för vitsvanshjorten ÄL GH US H ÅL LN IN GS O M RÅ DE N AS GR ÄN SE R: FI NL AN DS VI LT CE N TR AL Fyra älghushållnings­ områden ligger under det målsatta täthets­ spannet medan 17 områden ligger ovanför Älgtätheten 2020 älgar/1000 ha GE TT Y IM AG ES Jägaren 3/2021 49
• ligger ovanför. Bland de här 17 hushållningsområdena fanns det bara två (UU3, VS2) där älgtätheten hade vuxit sedan föregående år. I östra och norra Finland har hushållningsområdena varit bäst på att nå de målsatta tätheterna. I Sydöstra Finland och i somliga lappländska hushållningsområden ligger tätheten fortfarande klart över det målsatta. På flera håll i Österbotten minskade stammen på grund av jakten under den senaste säsongen och hamnade under det målsatta spannet. Hjortstammen har vuxit Naturresursinstitutet har uppskattat storleken på vår vitsvansstam till cirka 125 000 djur (95 % förtroendeintervall 113 000–136 000). Stammen har vuxit med cirka 15 procent från föregående år. Under den senaste jaktsäsongen fälldes rekordmånga hjortar, hela 69 965 stycken. Vitsvansstammens avkastning uppskattades till 57,5 % och i den vuxna stammen gick det uppskattningsvis 1,32 honor (hindar) på varje hane (bock). Hjortstammen växte mest i området med tät stam: i Nyland 20,7 %, i Satakunta 20,0 % och i Egentliga Finland 18,7 %. I Norra Tavastland (-2,8 %) och Sydöstra Finland (-1,4 %) blev hjortarna färre. Uppskattningen av hjortstammen gjordes nu för första gången också på nivån älghushållningsområde. De hjorttätaste älghushållningsområdena ligger i Satakunta-Norra Tavastland-Södra Tavastland (c 46 individer /1000 ha) och i Egentliga Finland-Södra Tavastland (cirka 42 / 1000 ha). Viltråden fastställde de nya målen för stammen I mars hörde de regionala viltråden intressegrupperna och fastställde de nya målsättningarna för älg och hjort i älghushållningsområdena. För landet som helhet siktar vi för följande treårsperiod på cirka 78 000 (70 000-86 000) älgar i vinterstam. De största älgtätheterna eftersträvas i Egentliga Finland, Nyland och Österbotten, och de lägsta i norra Lappland. För vitsvanshjorten fastställdes nu för första gången numeriska täthetsmål där som arten främst förekommer. Målsättningarna för arten stäms av igen nästa vår. I det hjorttäta området i landets sydvästra delar kräver målen att hjortarna blir färre. Målen fastställdes med hänsyn till de omfattande konsekvenser som hjortdjuren leder till, som skadorna, nyttan för vilthushållningen och de stora rovdjurens predation. Viltråden har bland annat hört organisationer och myndigheter knutna till trafiken, jordoch skogsbruket och miljön, i deras egenskap av intressegrupper. Ä lghushållningsområdena utgör enheter för beskattningsplaneringen för hjortdjuren, där man tar fram uppskattningar av stammarna, fastställer målen för stammarna och följer upp hur målen realiseras. Dagens älghushållningsområden grundades när förvaltningsplanen för älgstammen gjordes och togs i bruk 2015. Tanken var att dra gränserna så, att 70 procent av älgarna i varje område skulle finnas inuti området året om. Hänsyn togs till de allvarligare hindren för älgarnas vandringar, som större vattendrag och motorvägar, vilket betyder att gränserna inte alltid följer förvaltningsgränser. Enligt förvaltningsplanen för älgstammen är det viltcentralen som ansvarar för uppdateringen av hushållningsområdena så att de uppfyller sitt syfte. Utredningen om uppdateringsbehoven gjordes i fjol inom projektet för utveckling av verksamheten i älghushållningsområdena. Den nuvarande indelningen fungerar Uppdateringen utgick från de nuvarande hushållningsområdena och enbart nödvändiga ändringar skulle införas. Som sådana räknades exempelvis att hinder för älgarnas rörlighet hade tillkommit eller försvunnit, eller att någon gräns hade visat sig vara klart misslyckad. Jaktvårdsföreningarna ombads inkomma med förslag på ändringar. Vi fick in inalles 15 förslag som berörde 17 jaktvårdsföreningar. Tydligen är parterna i det stora hela nöjda med de nuvarande gränserna eftersom ändringsförslagen var så få. Utifrån de föreslagna ändringarna skickade viltcentralens regionkontor förslagen till de regionala viltråden för behandling. Ett enda regionkontor och regionalt viltråd föreslog ändringar medan övriga regioner inte hade behov av sådana. Finlands viltcentral beslöt att inte göra några gränsändringar just nu. Den eventuella nyttan av ändringar bedömdes vara så liten att det inte var befogat att införa sådana. Dessutom kan ändringar göra det svårare att bland annat göra och rapportera uppskattningar av stammen. Sedan älghushållningsområdena grundades har det inte heller framkommit nya forskningsrön om älgarnas vandringar som skulle motivera ändringar. Älghushållningsområdenas gränser oförändrade Finlands viltcentral granskade i fjol gränserna för älghushållnings områdena och utredde jaktvårds föreningarnas synpunkter på eventuella uppdateringsbehov. TexT Esko Paananen och Timo Toivonen Finland är indelat i 59 älg ­ hushållnings­ områden. Ytterligare information om uppskattningarna av stammarna finner du på riistahavainnot.fi/ sorkkaelaimet/ ajankohtaista?lang=sv Jägaren 3/2021 50
• Jägarnas intressebevakare 100 år Intressebevakning i hemlandet och på EU-nivå – utbildning – kommunikation – äkta medlemsförmåner – Anslut dig som medlem! Vi är en av Finlands största icke statliga organisationer med 145 00 medlemmar. Vår skara växer, anslut dig! Läs Jubileums-Jakt på nätet! Bekanta dig med medlemstidningen Jakts jubileumsnummer och medlemsförmånerna på nätet på adressen metsastajaliitto.fi/jubileums-jakt Till Jubileums-Jakt via QR-koden!
• Aktiva åtgärder för att förhindra älgskador I kustområdena finns rikligt med hjortdjur och fast man idkar en kraftig och intensiv jakt finns det rikligt med hjortdjur som kan orsaka skador också efter jakten. I Kust-Österbotten har intresset för aktiva metoder för att förhindra älgskador stigit de senaste åren. TexT och bilder Jaakko Hautanen har gjort själva arbetet med behandlingen. Ulf-Erik har valt att spruta Trico på nyligen planterade plantor. Det krävs flera år av behandling när man har börjat spruta genast efter planteringen, men plantorna är genast skyddad också från mindre hjortdjur. Enligt Casper är det lätt att spruta Trico när plantorna är mindre, men vid behandlingstidpunkten var vissa små plantor svårare att hitta. Ulf-Erik brukar också plantera mera plantor än rekommenderat, ungefär 3000 plantor per hektar. Så det finns också reservplantor om olika skador skulle förekomma. På grund av samma orsak planterar han också gran för att få blandbestånd med granar och tallar, om bara vegetationstypen tillåter detta. Gula älgband har man använt runt tallplanteringar för att älgar inte ska våga sig in i planteringen och börja äta plantorna. Älgband har också använts bredvid vägar som inte har viltstängsel för att förhindra trafikolyckor. I Ulf-Eriks plantskog har gula band syftet att hålla älgarna bort från plantskogen, men också från den livligt trafikerade Riksåttan, som går nästan bredvid skogsskiftet. U lf-Erik Widd, ivrig jägare och aktiv inom Nykarlebynejdens jaktvårdsföreningen, är också markägare med jordoch skogsbruk. Han har blivit intresserad av att i sina egna skogar aktivt bekämpa älgskador. – Det här är första gången som jag provar gula älgband och Trico avskräckningsmedel. Intressant blir det att se hur de funkar, säger han. Hans son Casper Widd Jägaren 3/2021 52
• På Riksåttan händer största delen av Kust-Österbottens älgkrockar, speciellt på avsnittet norr om Vasa. Gula band har märkts ha en effekt att hålla älgar bort från plantskogar, dock kan älgarna springa genom bandet. Därför krävs det att man observerar bandets kondition och reparerar bandet vid behov. På Kust-Österbottens viltcentrals område har efterfrågan på Trico-avskräckningsmedel varit stor de senaste åren. Också gula band frågas efter mera än tidigare. Totalt har på Kust-Österbottens viltcentrals område jaktvårdsföreningarna förmedlat Trico för att skydda över 150 hektar plantskogar 2020. Också ungefär 70 kilometer gula band har delats ut årligen i Kust-Österbotten de senaste åren. Jaktvårdsföreningar har tagit en aktiv roll i förmedling av material för förebyggande av skador och fått bra respons. Jaktvårdsföreningarna och jaktklubbarnas medlemmar samt lokala jägare ger också information åt skogsägare om möjliga skadeobjekt. De är mycket ute i terrängen och vet vad det händer i skogarna. Samarbete ger resultat Anders Råstedt, skogsvårdsinstruktör i Skogsvårdsföreningen Österbotten, Södra Nykarlebys område, tycker att aktiva åtgärder är ett bra tillägg för att förhindra älgskador när man också får stöd för dem. Dock kräver åtgärderna också arbete. Några skogsägare har frågat efter avskräckningsmedel och gula band och han har hänvisat dem till jaktvårdsföreningen. Han var ute och kontrollerade Ulf-Eriks plantering, som hade börjat växa bra. I övrigt tycker han att samarbete mellan jägare och skogsägare är en bra sak. Samarbete och bra förhållanden gynnar båda. Skogsvårdsförening Österbotten har gjort sin del och delar ut ”älgjakt på gång” -fiberband för att markera riktningen till passplatserna. Då blandas jaktmärkningarna inte med gränsoch skogsbruksmärkningar. Redan vid planteringen har Ulf-Erik upptäckt älgspår i planteringen, så det är bra att Trico sprutades och gula band sattes upp före vintern. På våren kan man sedan se vad som har hänt i plantskogen, reparera bandet om behov uppstått och planera en ny behandling. Gula älgband och Trico avskräckningsmedel kan man fråga efter hos de lokala jaktvårdsföreningarna: www.riista.fi/sv/ viltforvaltningen/kontaktuppgifter/sok-kontaktuppgifter Ulf-Erik Widd är nyfiken på att se hur åtgärderna fungerar i hans plantering. Casper Widd behandlar tallplantor med Trico avskräckningsmedel. Anders Råstedt från Skogsvårdsföreningen Österbotten och Ulf-Erik Widd granskar hur plantorna har börjat växa. På ytan finns både tallar och granar. I Ulf-Eriks plantskog har gula band syftet att hålla älgarna bort från plantskogen, men också från den livligt trafikerade Riksåttan Jägaren 3/2021 53
• A ntalet vinterbon visar antalet familjesamhällen eftersom varje bäverfamilj håller sig med ett enda vinterbo. Naturresursinstitutet uppskattar stammens storlek genom att multiplicera antalet bon med storleken på familjesamhällena. Fler europeiska bävrar än förut Vid inventeringen rapporterades 1306 bon av 218 jaktföreningar (6,0 bon/förening). Den europeiska bäverstammen uppgår således till 3 700-5 000 individer (familjesamhällets storlek 2,8-3,8). Vid föregående inventering (2017) uppskattades stammen till 3 300-4 500, vilket betyder att de europeiska bävrarna har blivit aningen fler. Antalet rapporterade bon ökade i Österbotten, Kust-Österbotten och Lappland. I Egentliga Finland rapporterades 23 bon, medan där vid föregående inventering rapporterades ett enda. I Satakunta var läget oförändrat. Botätheten (bon/1000 ha) ökade i Kust-Österbotten, Egentliga Finland och Södra Tavastland, men minskade en aning i Satakunta. Tätheten för den europeiska bävern låg på 0,30 bon /1000 ha. Störst var botätheten – 1,1 bon/1000 ha i de sydfinska bäverområdena. Kanadensiska bävrarnas antal oförändrat Vid inventeringen rapporterades 3 728 bon av 1 361 föreningar (2,7 bon /förening). Det betyder att den kanadensiska stammen uppgår till 10 000-19 000 individer (familjesamhällets storlek 2,8-5,2). Ingen nämnvärd förändring har inträffat sedan föregående inventering, men det förekommer smärre lokala förändringar. Antalet rapporterade bon ökade i Kajanaland, Uleåborg, Mellersta Finland och Lappland, men minskade i Södra och Norra Savolax och i Norra Karelen. I inventeringen 2017 deltog två nyländska föreningar (inalles två bon), men i höstas deltog nylänningarna inte alls. Botätheten (bon/1000 ha) ökade i Södra Savolax och Mellersta Finland, men minskade i Norra Savolax. Botätheten var 0,25 bon /1000 ha. Den största kanadensiska bävertätheten fanns i östra Finland; i Södra och Norra Savolax, Norra Karelen och Sydöstra Finland (0,7 bon /1000 ha). Tätheten är mindre än i de sydfinska områdena med europeisk bäver. I Norra Tavastland rapporterades 35 bon av 11 föreningar (0,8 bon /1000 ha). De ingår inte i siffrorna ovan för de europeiska och kanadensiska bävrarna eftersom båda arterna förekommer i regionen. Likaså kan bägge arterna förekomma i östra Satakunta (Kihniö, Parkano), Österbotten (Kurikka), västra Lappland och vid östgränsen (Simpele, Rautjärvi). DNA-analyserna klarlägger utbredningen Bäverarternas utbredning har kartlagts genom DNA-analyser av insamlade prover av vävnad och gnagspån. Hittills har 222 prover av europeisk bäver och 89 prover av kanadensisk artbestämts. Den europeiska bävern har under de senaste åren brett ut sig till de södra delarna av Österbotten, Kust-Österbotten och nordöstra Egentliga Finland. I Kurikka i Österbotten har bägge arterna Jaktföreningarna som deltog i inventeringen av bäverbon i höstas. Jaktföreningens läge avgör arten. Grönt = europeisk, orange = kanadensisk, blå = osäker. Vinterbona visar bäverstammens storlek I höstas gjordes en landsomfattande bäverinventering där jaktföreningar rapporterade antalet bebodda vinterbon i sina marker. TexT Kaarina Kauhala, Naturresursinstitutet Jägaren 3/2021 54 F rskning
• påträffats i samma vattendrag. I Ylöjärvi i Norra Tavastland tycks bägge arterna ha samexisterat redan länge och har till och med artbestämts i närheten av samma bo. I västra Lappland finns det redan en rätt tät europeisk population som uppenbarligen härstammar från Sverige. I Rovaniemi förekommer båda arterna. De senaste artbestämningarna av europeisk bäver är gjorda vid gränsen i sydost (Simpele, Rautjärvi). De här bävrarna härstammar tydligen från Ryssland. Vi önskar oss fortsättningsvis spånprover av bävergnag av jägare och andra som rör sig i naturen, i synnerhet från gränsen i sydost, Norra Tavastland, södra Österbotten och Lappland. Använd engångshandskar. Samla spånen i en ren påse och skicka dem som brev till: Anneli Virta, Naturresursinstitutet, Alimentum/Myllytie 1, 31600 Jokioinen. Närmare anvisningar (på finska): https:// www.luke.fi/tietoa-luonnonvaroista/riista/ majavat/majavanaytteiden-kerays-2/ Inventeringsresultaten per viltcentralsregion Områdets storlek utgörs av summan av de deltagande jaktföreningarnas arealer. VILTCENTRALS­ REGION BON FÖREN­ INGAR BON/ FÖREN­ ING OMR STORLEK (1000 ha) BON/ 1000 ha EUROPEISK BÄVER S Tavastland 6 7 0,86 35,2 0,17 Lappland 105 47 2,23 3210,6 0,03 Österbotten 285 22 12,95 248,1 1,15 N Tavastland 6 3 2,00 7,1 0,85 Kust-Österbotten 91 9 10,11 49,8 1,83 Satakunta 790 128 6,17 752,2 1,05 Eg Finland 23 2 11,50 25,2 0,91 TOT./medelvärde 1306 218 5,99 4328,2 0,30 KANADENSISK BÄVER S Tavastland 63 26 2,42 117,9 0,53 S Savolax 805 288 2,80 1011,9 0,80 SÖ Finland 260 117 2,22 463,6 0,56 Kajanaland 855 205 4,17 3480,3 0,25 M Finland 104 65 1,60 267,2 0,39 Lappland 91 50 1,82 5574,3 0,02 Uleåborg 435 154 2,82 1811,1 0,24 Österbotten 71 29 2,45 273,8 0,26 N Tavastland 89 46 1,93 162,3 0,55 N Karelen 538 200 2,69 868,0 0,62 N Savolax 417 181 2,30 662,3 0,63 TOT./medelvärde 3728 1361 2,74 14692,7 0,25 Bävrarna som har artbestämts genom vävnadsoch spånprover åren 2013-2020. DNA-proverna åren 2013-2020 LAPPLAND SYDVÄSTRA FINLAND Grönt = europeisk bäver, orange = kanadensisk bäver. BI LD : GE TT Y IM AG ES Jägaren 3/2021 55
• Föregående avsnitt handlade om att ge den livräddande första hjälpen genom att göra en avsnörning som hejdar blodflödet i den skadade kroppsdelen, en arm eller ett ben. Men ett sådant förband är inte det enda sättet, även om det i vissa situationer är det bästa sättet att hejda en blödning. Med ett tryckförband kan du hejda lindriga, medelsvåra och till och med allvarliga blödningar. TexT och bilder Ville Voipio LIVRÄDDNING, DEL 2 Hejda blödningen med tryck­ förband och sårpackning I motsats till avsnörningen, som läggs ovanför skadan på armen eller benet, så läggs tryckförbandet direkt på såret. Vilket innebär att förbandet inte hejdar blodcirkulationen i resten av armen eller benet i samma utsträckning. Ett tryckförband kan också läggas på huvudet, halsen och ljumsken. Som tryckförband kan användas särskilda förband för ändamålet, vanliga idealförband eller vilket tyg som helst. Här gäller samma som för en avsnörning; patienten ska ligga eller sitta så att det blödande såret befinner sig högre än hjärtat. Applicera tryck på såret innan du lägger förbandet; be patienten själv trycka på det om han eller hon förmår göra det. Lägg ett stramt tryckförband på såret och fortsätt trycka på det med händerna i minst fem minuter. Följ med patientens allmäntillstånd och blödningen. Om blödningen fortsätter genom förbandet ska du om det går dessutom göra en avsnörning. Skada i buken eller bröstkorgen En stickskada i magen kan visa en väldigt liten yttre blödning trots att den inre blödningen är riklig. Lägg den skadade på rygg med uppdragna knän för att bukväggen inte ska strama vid skadan. Ställningen lindrar tillvaron för patienten. Jägaren 3/2021 56
• En medvetslös patient ska läggas på sida. Täck såret med rena förband. Tryck inte tillbaka vävnad (exempelvis tarmar) som tränger ut genom såret. Skador på bröstkorgen blöder sällan på utsidan, men den inre blödningen kan vara riklig. Dessutom finns det risk för skada på hjärta och lungor. Patienten ska inta sittande ställning och trycka på såret. Jag rekommenderar ett förband som andas på såret och avråder från lufttäta material. Din personliga första hjälpenväska ska innehålla: • Avsnörningsförband • Tryckförband • Förband för sårpackning • Hypotermifilt SÅRPACKNING PÅ EN BENSKADA Med sårpackning menas att man fyller såret med gasbindor eller särskilda hemostatiska förband som får blödningen att stanna snabbare. Sårpackning kan göras på armar och ben, men inte på buken eller bröstkorgen. Använd fingrarna och fyll hela såret ända till bottnen med förband eller gasbindor. När såret är fyllt applicerar du hårt tryck på det i fem minuter till för att blodet säkert ska koagulera. Lägg därefter ett tryckförband på skadan.
• Säljakt med arktisk charm J esse är deltidsfiskare vid sidan av brödjobbet så han känner hemkustens grund och grynnor. Han kan det här med att färdas på isen med sälskida. Den här våren är isen tjock. Under premiärveckoslutet har han minst 40 cm is under fötterna. Den här gången har Jesse inte torrdräkt under snödräkten utan litar på isen och sig själv. Med snöskida kan en jägare i god form avverka tiotals spaningskilometrar på isarna. Så måste det ju vara. När nästan hela havet ligger fruset så har sälarna nästan obegränsat med utrymme att tumla omkring på. Även om sälstammen har vuxit rejält så gäller det att spana av landskapet noga och länge för att få syn på någon säl. Kvotjakt – Jag misstänker att vi enbart stöter på vikare. Gråsälarna håller troligen till en bit söderut. Med det här isläget kommer de hit först om ett par veckor, funderar Jesse. Men bristen på gråsäl fördärvar inte motivationen att leta. Jesse har nämligen också licens för vikare. Den här våren ska licens för vikare ansökas separat och på fällda vikare ska vissa prover tas och skickas till Naturresursinstitutet. Från första augusti får vikaren jagas på samma sätt som gråsälen, det vill säga med en regional kvot. Både gråsälarna och vikarna har blivit stadigt fler i många år. Vid flyginventeringarna i fjol observerades drygt 40 000 Solen gassar för fullt över strandisarna i Uleåsalo när Jesse gör sälskidan och utrustningen klara för jakt. Han inleder sälsäsongen i mitten av april i kända vatten. Eller snarare på kända isar. TexT Olli Kangas Bilder Tero Soronen Solen flödar över isvidderna och anstränger ögonen. Jägaren 3/2021 58
• gråsälar i Östersjön. Under inventeringstiden uppskattades antalet vikare på isarna i Bottenviken till drygt 13 000 medan antalet gråsälar överskred 40 000 för andra året i rad. Det finns alltså säkerligen utrymme för en större beskattning än jägarna har lust och förmåga till. Återanvändning Jesses sälskida är ett modernt koncept, det vill säga ett par återanvända slalomskidor. – Den har ett liggunderlag ovanpå för att göra det bekvämare att krypa inom skotthåll. Och självfallet har styrstången en krok att hänga sälen på, förevisar Jesse sin skapelse. Krypsträckan är 100-200 meter och framryckningen övergår i krypande ungefär en halv kilometer från sälen. Jesse brukar skjuta på mellan 150 och 300 meters håll. Men sälarna är oerhört uppmärksamma och försvinner ner i närmsta råk långt före den där halvkilometern. Vikare efter vikare dyker ner i säkerhet innan jag ens börjar krypa. Tills skottchansen anmäler sig på andra dagen. Vikaren ligger vid en råk, men upptäcker inte den annalkande jägaren i tid. Jesse kryper till knappa 300 meters håll och fattar beslutet att inte gå närmare, och skjuter. Det räcker med ett skott, knall och fall. – Jag hittade en till slut, så jag åker inte tomhänt hem från premiärveckoslutet! glädjer sig jägaren. Och säsongen fortsätter länge till. Se videon på www.jagarentidningen.fi Bytet är tungt men transporten går rätt behändigt på sälskidan. Vikaren vilar vid en råk. Där kan den snabbt sätta sig i säkerhet. På säljakt litar Jesse Kokko på kalibern .308 trots att skjutavstndet kan uppgå till bortåt 300 meter. Jägaren 3/2021 59
• RÅDJUR TONNATO Cirka 6 portioner Cirka 500 g ytterfilé av rådjur 2 bladselleristjälkar 1 morot 1 lök 2 lagerblad 4 citronskivor 1 ½ tsk salt 1 flaska (7 ½ dl) torrt vittvin Såsen 2 burkar (á 120 g) insjöfisk 5 anjovisar 1 tsk anjovisspad 1 ägg ½ dl kapris 1 ½ msk citronsaft ½ tsk svartpeppar 1 dl rypsolja Ställ köttet i rumsvärme en timme före tillredningen. Avlägsna alla hinnor. Lägg köttet i en gryta. Tillsätt de tvättade selleristjälkarna och moroten, löken med skal, citronskivorna, kryddorna och vittvinet. Tillsätt vatten om spadet inte täcker köttet. Ställ grytan i kylskåpet och låt dra över natten. Följande dag: Koka köttet i ungefär en timme. Lyft kastrullen av spisen och låt köttet svalna i spadet. För såsen: lägg samtliga såsingredienser i en mixer utom oljan och kör tills såsen är slät. Tillsätt oljan som en tunn sträng medan du kör mixern. Avsmaka och tillsätt vid behov salt. Skär köttet, som nu har svalnat, i tunna skivor. Servera skivorna som förrätt med såsen, kaprisen och rucolabladen. Ett tips: Eftersom fiskkonserverna är salta: Avsmaka den färdiga såsen innan du (eventuellt) tillsätter salt. Råbockstider Vårjakten på råbock står för dörren, så senast nu är det dags att tömma frysen för vårens och höstens jakter. Men nyskjutet kött är förstås ännu trevligare! R ådjuret är vårt gracilaste hjortdjur. Köttet är mört och magert, och kan tillagas på många olika sätt. Du kan tillämpa samtliga älgoch hjortrecept på rådjur bara du kommer ihåg att justera kryddningen och tillagningstiderna eftersom rådjuret är så mycket mindre. Rådjursgryta är utmärkt vardagsmat som kan lagas på grytkött, både med ben och utan. Svamp tillför god smak och sorten kan varieras efter vad som finns att tillgå. Självfallet kan svampen utelämnas om du så önskar. Rådjur tonnato är en inhemsk variant på en klassisk italiensk förrätt, vitello tonnato, som lagas på kokt kalvstek. I vår inhemska version kan också den ursprungliga tonfisken ersättas med insjöfisk på burk. Rådjursfilén kan ersättas med rådjursstek eller rådjurstunga. Om du lagar tonnato på tunga så behöver du flera tungor eftersom de är så små. Mat n MATREDAKTÖR OCH JÄGARE KATI POHJA LAGAR VILTDELIKATESSER FÖR VÅRA LÄSARE. 2018 GAV HON UT BOKEN RIISTAA LAUTASELLA MED RECEPT PÅ VILTRÄTTER. Följ Kati Pohja på Instagram: @sorsalassa bilder Laura Riihelä Jägaren 3/2021 60
• RÅDJURSGRYTA Cirka 6 portioner Cirka 1 kg grytkött av rådjur 2–3 msk smör 1 dl torkad svamp (tex svart trumpetsvamp eller trattkantarell) 2 rödlökar 2 vitlöksklyftor 1 palsternacka 1 l vatten 2 msk viltfond eller 2 buljongtärningar 2 msk svartvinbärsgele ½ tsk salt ½ tsk svartpeppar 1 rosmarinkvist Tärna köttet till munsbitar. Du kan också använda grytkött med ben som styckas till lagom stora bitar, till exempel osso buco. Då får matgästerna själva skilja köttet från benen. Smält smöret i en panna och bryn köttet i några omgångar. Häll det brynta köttet i en gryta. Skölj pannan med vatten och häll även vattnet i grytan. Upprepa tills allt kött är brynt. Krossa svampen till mjöl. Tillsätt svampmjölet, de skalade och styckade grönsakerna, vattnet, fonden eller buljongtärningarna, gelen och kryddorna i grytan. Knäpp ugnen på 150 grader och ställ in grytan på cirka två timmar. Se efter ett par gånger att det finns tillräckligt med vätska kvar. Servera rådjursgrytan med kokt potatis, rotfruktsmos eller matgryn samt sallad. Jägaren 3/2021 61
• Det är ofta varg som ligger bakom hundskador orsakade av stora rovdjur, men också björn, lodjur och järv orsakar skador. Ersättning söks oftast för hundar som dödats, men även veterinärkostnader kan ersättas. TexT Jaakko Alalantela och Harri Norberg Bild Jaakko Alalantela I viltskadelagen föreskrivs om ersättning av skador orsakade av stora rovdjur. För hundar gäller i synnerhet 12 § i nämnda lag. I paragrafen anges i vilka fall skada på hund som orsakats av ett stort rovdjur kan ersättas. Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen kan en skada ersättas i det fall att hunden när skadan inträffade har befunnit sig i kontrollerade förhållanden på ägarens eller innehavarens gård eller i dennes trädgård eller annars i ett för hunden avsett utrymme. I jaktsituationer tolkas 1 mom. 2 punkten i 12 §, i vilken konstateras att en skada kan ersättas om hunden när skadan inträffade under, med hänsyn till jaktformen, kontrollerade förhållanden har använts för jakt, eller någon annan jämförbar uppgift. Ersättning betalas inte för skada som ett jagat, stort rovdjur i samband med jakt orsakar en hund som används vid jakten. Proveller tävlingsresultat höjer ersättningsvärdet De värden som ersätts föreskrivs genom förordning av jordoch skogsbruksministeriet (JSM). Det grundläggande värdet för renrasiga hundar är 1 600 euro och för blandrashundar 800 euro. Till det grundläggande värdet adderas 2 500 euro i det fall att en minst 1,5 år gammal hund anses vara skolad för jakt eller andra bruksändamål. Ett karaktärseller beteendetest med godkänt resultat höjer värdet med 200 euro och en genomförd hälsoundersökning med 500 euro. Hundens proveller tävlingsresultat höjer ersättningsvärdet. Till exempel för första brukschampionat höjs ersättningen med 3 000 euro och för finskt championat med 1 600 euro. Därtill höjs ersättningsvärdet för internationellt brukschampionat eller championat med 1 000 euro. Om hunden inte har tilldelats titeln champion eller brukschampion, men har fått pris i rasspecifikt prov, kan värdet höjas med 500 euro per godkänt resultat (högst fyra resultat noteras). Utställningsresultat kan höja värdet med 100–900 euro. De verkliga värden som tillämpas vid ersättning för skador på djur föreskrivs i JSM:s förordning (834/2018). Om en hund överlever en attack av ett stort rovdjur och behöver veterinärvård, och ersättningsvärdet överstiger 170 euro, kan alla vårdkostnader som orsakas av rovdjursattacken ersättas till sitt fulla belopp. Om den skadelidande får ersättning på basis av försäkring eller annan lagstiftning, dras ersättningsbeloppet av från det värde staten ersätter. Registreringsbevis viktigaste dokumentet Kuhmos landsbygdssekreterare Susanna Eskola redogör för hur hundens värde fastställs. – Grundvärdet vid ersättning utgår från om hunden är renrasig eller blandras. Det viktigaste dokumentet är registreringsbeviset, utifrån vilket hundens uppgifter kan kontrolleras i Kennelklubbens avelsdatasystem. Där framgår hälso-, provoch tävlingsresultat. Trots att resultaten finns i avelsdatasystemet, rekommenderar Eskola att man bifogar kopior av dem till ersättningsansökan. Vid händelse av skada behövs kvitton och besöksspecifikation från veterinären, i vilken konstateras att skadorna är orsakade av ett stort rovdjur. – Av besöksspecifikationen ska också framgå köp av mediciner och behov av tillbehör, preciserar Eskola. Ersättningarna fås numera snabbt Ersättningen för en död hund var år 2020 i snitt cirka 4 500 euro, medan ersättningen Ersättning av hundskador orsakade av rovdjur Jägaren 3/2021 62 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
• för veterinärmedicinska vårdkostnader för en skadad hund var cirka 300 euro. Om en hund dör eller måste avlivas trots veterinärvård, kan ägaren få ersättning för både veterinärkostnaderna och hundens värde. Enligt Kennelklubbens styrelsemedlem Esa Kukkonen ersätts hundskador orsakade av stora rovdjur nuförtiden snabbt. – Utbetalningarna görs i allmänhet inom två månader. Det är en stor förbättring. Kukkonen konstaterar också att ersättningssummorna har varit i enlighet med det som anges i förordningen. – Ersättningssumman höjs avsevärt när hunden har registrerade resultat från utställningar och prov. Å andra sidan är varje skada en skada för mycket, och inga pengar kan ersätta en förlorad jaktkamrat. Kukkonen hänvisar till ändringen i viltskadelagen våren 2019, före vilken ersättningen för alla skador orsakade av stora rovdjur utbetalades först på våren året efter att skadan inträffat. Dessutom betalades ersättningar i sitt fulla belopp endast om de anslag som anvisats för ersättningarna i statsbudgeten räckte till. Från och med år 2020 har djureller lösöresskador orsakade av stora rovdjur ersatts genast och till fullt belopp efter utförd terränggranskning och behandling av ersättningsansökan. Jägarna är försäkrade mot olyckor I jaktkortet ingår en jägarförsäkring som inkluderar en ansvarsförsäkring och en privat olycksfallsförsäkring. Samtliga som har löst jaktkort är försäkrade. Ansvarsförsäkringen för jägare Ansvarsförsäkringen för jägare ersätter personskador som den försäkrade orsakar en annan person med vapen på jakt, vid fångst av icke fredade djur och vid eliminering av skadliga främmande arter. Dessutom ersätter försäkringen personskador som den försäkrade har vållat en annan person med skjutvapen på ett SRVA-uppdrag. Det här gäller också för beslut om avskräckning av djur fattade av Finlands viltcentral. Den privata olycksfallsförsäkringen för jägare Den privata olycksfallsförsäkringen för jägare ersätter skador som den försäkrade vållar sig själv. Som ersättningsbara skador räknas sådana där ett skott brinner av eller ett skjutvapen exploderar, eller en jaktbåge går sönder. Olycksfallsförsäkringen ersätter motsvarande olyckor som ansvarsförsäkringen. Uppgifterna grundar sig på uppgifter från viltskaderegistret den 24 mars 2021. I statistiken har beaktats döda och skadade hundar. Vid skador orsakade av björn och järv dog hunden nästan alltid. Vid ersatta skador orsakade av varg dog hunden i 80 procent av fallen. Vid hundskador orsakade av lodjur däremot överlevde över hälften av hundarna. Utvecklingen för antalet ersatta skador har varit nedåtgående för ansvarsförsäkringen och stabil för olycksfallförsäkringen. Alla fall som inträffade 2019 och 2020 är ännu inte färdigbehandlade. De detaljerade villkoren för försäkringarna finner du på: https://riista.fi/sv/jakt/tjanster-for-jagarna/forsakringar/ jagarforsakring/ Exempel på ersättningsvärden för hundar Renrasig jakthund, inga proveller utställningsresultat 4 100 euro Renrasig jakthund, FIN BCh, utställning UTM 7 300 euro Renrasig jakthund, FIN B & UCh, hälsoundersökning 9 200 euro Ersättningsbeloppen för hundskador och antalet skadefall 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 Östfinland Västfinland Rensk omr Skadefall 140 000 € 120 000 € 100 000 € 80 000 € 60 000 € 40 000 € 20 000 € € 70 60 50 40 30 20 10 Attackerna på hundar per rovdjur Varg Lo Björn Järv 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 70 60 50 40 30 20 10 Olyckor ersatta av jägarförsäkringen Ansvarsförsäkringen Olycksfallsförsäkringen 30 25 20 15 10 5 199 4 200 8 200 1 201 5 199 6 201 200 3 201 7 199 8 201 2 200 5 201 9 199 5 200 9 200 2 201 6 199 7 201 1 200 4 201 8 199 9 201 3 200 6 202 200 201 4 200 7 Jägaren 3/2021 63
• Arbetet med att eliminera främmande rovdjur i Tunnhamn inleddes i augusti 2020. Jägarna använde hundar av flera raser: amerikansk rävhund, karelsk björnhund, terrier, golden retriever och finsk spets. På sensommaren i fjol inleddes i Tunnhamn elimineringen av främmande rovdjur med hundpatruller. Jakten pågick ända tills isen lade sig. Vi tömde området på mårdhundar, men ännu är det för tidigt att ropa hej. text och bilder Tommy Arfman TUNNHAMN – DEL 2 Rovdjurselimineringen börjar 64 Jägaren 3/2021
• K ärnan i Tunnhamns skötselområde utgörs av en ögrupp ägd av familjen Brunström. Den består av ett tjugotal öar i varierande storlek. Öarnas sammanlagda markareal uppgår till cirka 200 hektar och området är ockuperat av mårdhundar. I Tunnhamn har arten varit ett plågoris i åratal och det har satt sina spår i den ursprungliga faunan. Bland annat har den tidigare så starka populationen av skogshare krympt till ett fåtal individer. De markhäckande fåglarna lider av samma symptom. Föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) gjorde ett avtal med familjen Brunström om eliminering av de främmande arterna. Enligt avtalet fogades området till områdena som sorterar under Finlands viltcentrals SOTKA-projekt. Det gav verksamheten bredare skuldror. Rovdjurseliminering med hundar Skuldrorna sattes i arbete i slutet av augusti då vi började göra den första mera omfattande kartläggningen av öarna inom skötselområdet. Under två dagar gick vi med flera hundpatruller igenom nästan samtliga öar. Vi började med att eliminera den återstående honan med gps-halsband. Dessutom påträffade vi fem mårdhundar på olika öar. Tre öar lämnades utanför skötselarbetet på grund av betande djur. Det varma augustivädret tärde på hundarna. När en hund hade markerat rovdjurslukt på någon ö växlade vi hund och letade tills djuret hittades. Dessutom utökades saldot i Tunnhamn när där på sensommaren fångades tio mårdhundar med fällor, mestadels unga individer. En sommargäst med stuga på Horsskär fångade en halsbandshona med tre ungar i fälla. Snaran dras åt Följande omgång ägde rum i början av september. En redaktör med kameraman från Rundradion (Yle) hakade på och elimineringen av främmande rovdjur slogs upp som en riksnyhet. Vi åkte bland annat till en av öarna med betesgång som nu hade upphört. Vi misstänkte att det skulle finnas en mårdhund på ön, vilket också var fallet; där tryckte en vuxen hane. Det första skötselbesöket på Tunnhamns huvudö gjordes i början av november. Vi avtalade med husbondsfolket att de skulle stänga in fåren i fähuset så att vi kunde släppa hundarna lösa. På huvudön avkastade besöket ett vuxet par och på Äspskär en vuxen hona. I början av januari gjordes ett skötselbesök på ön Hemlandet. Då eliminerades dessutom ett par på den intilliggande Österön. I slutet av december hade vi konstaterat att de omgivande öarna var tömda och utifrån halsbandsinformationen antog vi att läget skulle förbli sådant. Snaran höll på att dras åt. På huvudön avlivades de sista mårdhundarna den 17 januari. Två honor tryckte under en stor timmertrave, men tvingades ut av en foxterrier. Vintern var i antågande och det gällde att knipa rovdjuren så länge det gick att ta sig fram med båt. Vi avverkade sju egentliga skötseldagar i området och avlivade 16 mårdhundar med hjälp av hundar. Det är nödvändigt att göra flera återbesök eftersom det ofta blir någon individ kvar. När hundarna börjar skälla på den ena mårdhunden i ett par så flyr den andra raka spåret till stranden för att flyta orörlig i vattnet. Om den märker att den har blivit upptäckt så fortsätter den flykten simmande. Bara jägarna räcker till så borde de sannolika flyktvägarna alltså vaktas med båt. Medan elimineringen pågick noterade jägarna att somliga mårdhundar flydde ut i vattnet och låg stilla och flöt. Hundarna upptäckte sällan det orörligt djuret och även jägarna kunde missta dem för stenar. Ursprungsarternas förtvivlade belägenhet i skärgården förvånar inte Jägaren 3/2021 65
• Vimlar av mårdhundar Sammanlagt uppgick saldot för Tunnhamns skötselområde under säsongen till 30 mårdhundar. Siffran är svindlande och visar att arten är livskraftig och har överlevnadsförmåga under till synes kärva förhållanden. När vi räknar ut ett avskjutningsindex per tusen hektar når vi en så förfärlig siffra som 150 djur per tusen hektar. Siffran visar entydigt hur täta mårdhundspopulationer kan bli inom skärgårdens begränsade livsmiljöer. Det räcker med en titt på siffran för att förstå ursprungsfaunans förtvivlade belägenhet på mårdhundsockuperade öar. Medan insatserna pågick stötte vi inte på den andra skadliga främlingen, minken. Även om vi koncentrerade oss på mårdhunden så hade hundarna också markerat för mink. Tunnhamns framtid Det vore naivt att låta sig invaggas i tron att naturen i Tunnhamn nu har sitt på det torra. I skrivande stund ligger isen i nästan hela Skärgårdshavet. Det skapar utmärkta möjligheter för rovdjuren att sprida sig samtidigt som isen förkortar den aktiva skötselsäsongen. Tunnhamn har högsta prioritet inom SOTKA-projektet för skärgården. När isarna har gått ska vi se efter om det finns rovdjur kvar i området. Just nu är arbetsbördan lättare eftersom vi känner till de så kallade hotspotöarna, tack vare djuren vi har påträffat och de sändarförsedda mårdhundarna. Den lokala synvinkeln Joakim Westerlund, sommargäst på Horsskär, har tillbringat somrarna i Tunnhamns skärggård ända sedan barndomen. På den tiden var fågelfaunan stor och artrik. För 5-7 år sedan lade han märke till att fågellivet utarmades. Snart började observationerna av mårdhundar trilla in allt oftare. Från sin stuga kunde han nästan dagligen observera simmande mårdhundar i skymningen. Djuren tog sig utan problem från grannön till Horsskär, där tärnorna och måsarna år efter år misslyckades med häckningen. Tunnhamnsbon Kaj Brunström berättar att fågellivet i Tunnhamn var livligare förr och att där fanns mängder av häckade ejdrar. Han berättar att hans mor Thelma mindes hur svärtor hade häckat i stora skaror. Sedan dess har bägge arterna försvunnit från den häckande fågelfaunan i området. Knölsvanen är den enda häckande arten som ökar i antal. Den sista mårdhunden i Tunnhamn fälldes i januari i vintras. Hundarna fann de två sista honorna under en timmertrave. Kartan visar de fällda mårdhundarna i Tunnhamns skötselområde. Svarta cirklar markerar hanar, röda honor, blå ungar och gula okända. Det hände att mårdhundar flydde till pyttesmå skär och dolde sig under stenarna. Hundarna känner inte lukten av en genomvåt mårdhund. Jägaren 3/2021 66
• Tillstånd – en investering i naturen Mån 7.6 Södra, Västra och Östra Finlands områden Tis 8.6 Enontekis, Enare, Utsjoki Ons 9.6 Salla, Savukoski, Pelkosenniemi, Sodankylä, Kemijärvi Tors 10.6 Keminmaa, Kittilä, Kolari, Muonio, Pello, Rovaniemi, Ranua, Simo, Tervola, Övertorneå, Posio Fre 11.6 Österbotten och Kajanaland Mån 14.6 Tillstånd för jakt av sjöfågel och hare Försäljning börjar klockan 9.00. Du kan skaffa tillstånd i Eräluvat-webbutiken och via tjänstnumret 020 69 2424. En del av tillstånden kommer till försäljning i juni. Resten av kvoten kommer till försäljning från och med slutet av augusti då man fått resultaten av vilttriangelräkningarna. Snart är det höst och fågeljakt! Försäljningen av Forststyrelsens tillstånd för hönsfågeljakt inleds i juni.
• Berättelsen bakom bilden Bakom bilden på det fällda viltet finns en hel berättelse. Mången jägare har suttit och frusit och tappert väntat på bytet han drömmer om, men förgäves. Ibland till och med i åratal. Hur ska jag då förmedla min hänförelse och stolthet efter ett lyckat skott till betraktaren? Hur förmedlar jag berättelsen om de oräkneliga hoppfulla morgnarna och besvikna hemfärderna som föregick ögonblicket på bilden? Allt det ovannämnda ledde fram till det lyckade skottet och den totala jaktupplevelsen, men på bilden syns ändå bara det som går att klämma in och komponera ihop. Liksom trofén gjord på mitt första fällda vilt kan bilden tagen av en mäktig jaktupplevelse verka futtig i en utomståendes ögon. Den behöver sin berättelse för att få ett sammanhang. Bildtexten har betydelse På nätet finns en uppsjö av sociala medier där du kan foga text till din bilder. Texten är viktig för att förmedla det som hände; jägarens känslor av framgång, glädje, lättnad eller misslyckande. Kanske till och med miss­ öden. Texten gör bilden levande för betraktaren. Tveka inte att berätta om det du upplevde strax innan J aktbilderna ligger jägaren varmt om hjärtat och han (eller hon) delar gärna med sig och lägger ut dem i sociala medier. Bilder på döda djur väcker dock inte alltid positiva känslor och de lyckas inte alltid förmedla jägarens glädje och stolthet till betraktaren. Det är därför nyttigt att kunna bedöma bilderna också från en utomståendes synvinkel och ta hänsyn till forumet där de publiceras. Jaktbilder som fungerar i sociala medier I likhet med alla andra jaktminnen så återkallar också bilder som har tagits på en jakt minnen från jaktens höjdpunkter, framgångar och känslor. Men vad kan du göra för att också kritiska betraktare ska uppskatta bilderna? TexT och bilder Antti Saarenmaa Hela djuret behöver inte synas på bilden Jägaren 3/2021 68
• GE TT Y IM AG ES eller medan bilden togs. Med en bra berättelse delar du med dig av din framgång, glädje och stolthet. Berättelsen kompletterar bilden och lyfter fram detaljer från bakgrunden. Se videon på www.jagarentidningen.fi Ta med dig ett litet trebensstativ för jaktbilderna. Det är tillåtet att le på en jaktbild! Så komponerar du en jaktbild som håller Bilden ska väcka intresse och locka betraktaren att läsa berättelsen. Det finns en rad finesser att tänka på för att din jaktbild ska bli positivt mottagen. Du ska också själv vara nöjd med den i många år efteråt. Även om somliga kanske tycker att det är dumheter att komponera och fila, så kom ihåg att bilden är ditt jaktminne som många andra också får se. Behärskat opolerad är ett stilmedel medan råddighet inte är det. VILTET • Visa den snyggare sidan av viltet • Placera djuret i en naturligt vilande ställning. Klövdjur kan läggas på buken med invikta ben. • Sätt huvudet i en naturlig ställning om djuret ligger på marken. Om du hukar dig bredvid djuret kan du lyfta huvudet med ett grepp i nackskinnet. • Tryck in tungan om den hänger utanför. • Om du hänger upp mindre vilt; kolla att det ser snyggt ut. • Torka bort de värsta blodfläckarna. KAMERAN • Använd belysning om det skymmer, exempelvis en pannlampa (men inte med väldigt starkt ljus). • Stöd kameran på ryggsäcken, en stubbe, sten eller ett stativ så bilden inte blir oskarp. • Om du är ensam är kamerans självutlösare en utmärkt finess. På tio sekunder hinner du tillbaka till djuret. • Inkludera en smula landskap i bilden för att skapa ett sammanhang. JÄGAREN • Du kan visa respekt för viltet på många sätt, men att sitta hopkrupen fungerar sällan. • Sitt inte på djurets huvud. • Om du håller geväret i händerna, rikta inte det mot kameran eller någon annan. Håll inte fingret på avtryckaren. Håll studsarens slutstycke öppet och hagelgevär brutet. • Tänk efter hur du är klädd och stäng dragkedjorna. • Även om det kan vara befogat med en klunk starkt för att hedra skogens rådare så undvik alkoholdrycker i kompositionen. Jägaren 3/2021 69
• Från kittelbotten till inbjudande våtmark för änder En blöt åker eller ett impediment kan med en smärre insats förvandlas till en plaskdamm för sjöfågelungar, vilket gynnar ändernas återhämtning. Genom projektet SOTKA-våtmarker skapar vi okomplicerade och fungerande våtmarker som intresserade i hela landet kan använda som modell. TexT Elina Sorvali, Lauri Laitila, Holtti Hakonen bilder Lauri Laitila, Jari Kostet, Jari Peltomäki D en enas skrot är den andras pärlor. Ett blött och svårodlat åkerhörn, en torrlagd sjö, en dikeskorsning, en nedlagd torvtäkt eller ett oanvändbart impediment kan förvandlas till en liten våtmarksoas som gynnar både änder och många andra arter. Det billigaste sättet att lägga ett impediment under vatten är att dämma utfallsdiket och vid behov även kanterna så inte vattnet smiter iväg till grannen. Den enklaste metoden att reglera vattennivån är med ett vanligt böjligt regnvattenrör. Höjden på rörändan innanför dammvallen bestämmer vattennivån och röret kan stödas med exempelvis en stängselstolpe. Lägg i några skruvar på olika höjd i stolpen att hänga upp röret på. Men alla gånger behöver vattennivån inte ens regleras. I igenvuxna vikar och havsstränder kan det räcka med en röjning av den förvildade växtligheten för att skapa lämpliga miljöer för sjöfågelungarna. Efter anläggandet kräver en våtmark slåtter eller betesgång för att inte växa igen. Dessutom behövs det effektiv jakt på de små rovdjuren eftersom de skadliga främmande arterna mink och mårdhund utgör ett allvarJägaren 3/2021 70
• ligt hot mot sjöfåglarna och deras ungar. Information och tips om jakt på de främmande rovdjuren hittar du på den nya webbplatsen www.vieraspeto.fi/sv/. Variationer i vattennivån skapar rikligt med föda Sjöfåglarnas ungar behöver våtmarker eftersom det är där som deras viktigaste föda finns; de små ryggradslösa djuren. Vi skapar livsmiljöer för den här andfödan genom att efterlikna den naturliga svämdynamiken i säsongvåtmarker. Dessutom erbjuder våtmarken på våren en rastplats för flyttande fåglar. I bästa fall effektiverar den vattenskyddet genom att hejda svämvatten och hindra näringsämnen från att sköljas vidare. I modellen regleras vattennivån aktivt på det sättet att nivån får vara högre på senvåren så att ungarna kan plaska omkring i våtmarken. Längre fram på sommaren sänker vi vattennivån så att en del av området torrJyrkännotko – en våt dröm SOTKA-projektet tog sitt första spadtag i augusti i somras, i Jyrkännotko i Karislojo. Våtmarken är på cirka 1,5 hektar och realiserades som en säsongvåtmark. Tack vare den gynnsamma formen på terrängen passade platsen för en våtmark med dammvall. De sluttande fälten kring sänkan med betande kor bildar en naturlig kittel. Värdelös sänka blev värdefull Anläggandet av våtmarken inleddes i fjol våras när den naturvårdsintresserade markägaren Matti Erola skickade in en presentation av platsen till projektet. Familjen Erola ville förvandla den värdelösa sänkan till någonting nyttigt. Planeringen inleddes efter terrängbesiktningen. I slutet av juli var det klappat och klart; samtliga utlåtanden och tillstånd för våtmarken var ordnade. Markägaren och hans son Matias Erola gjorde ett stort jobb på talko innan grävarbetena började. Det täta slyet i sänkan skulle röjas innan grävmaskinen kunde sätta skopan i marken. Dammvall hejdar vattnet redan i vår Markarbetena tog tre dagar. I söder gränsar våtmarken till en sandväg. Mellan den och våtmarken anlades en flack 80 meter lång dammvall som såddes med en fröblandning. Jordmassorna grävdes huvudsakligen upp från våtmarkens sida. Regleringsmekanismen för vattennivån konstruerades av ett vändbart trumrör i 90 grader vinkel. Vattennivån regleras genom att man ändrar på rörets lutning. För att vattnet inte ska kunna strömma över vallen installerades ett trumrör genom den och en aning högre än den normala vattennivån. Dessutom grävde markägarna ett nytt dike från ett dike på den nordöstra sidan för att våtmarken inte ska torka ut under torra perioder. Tillrinningsområdet blev på det sättet nästan dubbelt så stort; ungefär 18 hektar. I vår höjs vattennivån stegvis för att aktivera området på allvar så att det kan erbjuda skydd och föda, och vara en värdefull rastplats för flyttande sjöfåglar före häckningen. Med ett böjbart regnvattenrör går det att dämma exempelvis ett åkerdike och skapa en liten våtmark. En flack dammvall står bättre emot erosion samtidigt som den erbjuder en bra matmiljö för simänder. Jägaren 3/2021 71
• läggs och vegetationen kan förnya sig. Det här bevarar våtmarkens botten livskraftig och kryllande av vattenlevande ryggradslösa djur under kommande svämningar. Dessutom går det att låta djur beta på platsen, vilket är fallet i våtmarken i Jyrkännotko som presenteras här invid. På vintern håller vi vattennivån låg i våtmarken så att den på våren kan fyllas naturligt med smältvatten. En välskött våtmark utgör en pålitlig producent av naturlig föda för fåglarna. Därför är det i SOTKA-våtmarkerna inte tillåtet att utfodra med spannmål före andjakten. En våtmark i varje by Genom projektet SOTKA-våtmarker som drivs av Finlands viltcentral tar vi fram verksamhetsmodeller för hur man skapar effektiva livsmiljöer för fågelkullarna. Tyngdpunkten hos projektet ligger på stora och effektiva objekt, men parallellt med dem realiserar vi också enklare och mindre, men kostnadseffektiva modellobjekt, som Jyrkännotko i Karislojo. De här objekten kan fungera som modeller i hela landet beträffande markarbetena, planeringen och samarbetet. Vi redovisar kostnadsstrukturen och arbetsmomenten så att varje jaktförening eller annan förening, sammanslutning eller markägare förstår att en iståndsättning är genomförbar utan orimliga kostnader eller arbetsinsatser. Ingen brist på intresse Det har gått att ordna den egenfinansiering som krävs för själva anläggningsarbetet på de utvalda objekten. Dessutom har massor av jobb gjorts på talko. Projektet, som finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet, står för arbetsledningen och planeringen, som görs av projektets planerare och företag i branschen. Utan ortsbornas intresse vore det dock omöjligt att realisera våtmarkerna. Projektet samarbetar intimt med NTM-centralerna och planeringen görs med hänsyn till myndigheternas krav. På det viset försäkrar vi oss om att våtmarkerna uppfyller alla krav utan att orsaka olägenheter för markanvändningen i trakten eller för hotade arter i floran eller faunan. SOTKA-våtmarkerna har pågått i ett år och under den tiden har vi iståndsatt eller anlagt tio våtmarker på olika håll i landet. Nästan femtio objekt har utvalts till planering. Iståndsättningarna fortsätter i sommar. Vi har fått in ungefär 200 presentationer av objekt och det går fortsättningsvis att anmäla nya. För en del av de utvalda objekten gör vi en komplett plan med vilken markägaren eller en förening kan realisera våtmarken med finansiering från annat håll. Läs mera på : www.kosteikko.fi/sv/ KOSTNADERNA: Planering och arbetsledning . . . . . . . . . . . .1 800 € Material och tillbehör . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 200 € Markarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 800 € SAmmAnlAgT . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 800 € Tack vare de branta sluttningarna och terrängens former är Jyrkännotko idealisk som en våtmark med en kostnadseffektiv dammvall. Ett oanvändbart impediment kan förvandlas till en liten våtmarksoas Jägaren 3/2021 72
• JAKT Säljakt, seanature.net, 0400-154 600. Skogshöns, änder och hare, www.metsastyspalvelut.com, tfn 044 5410 437. Råbocksjakt, tfn 044 0123 629. Finfina stugor för jägare i östra Kuusamo, förfr Leif 0400 317 294. Kuusamo, stuga + tillstånd, 0400-281 229. Jaktmarker kan bokas. Även fasaner för dina marker. WWW.FASAANITILA.NET. Jaktoch fisketjänster i Enare. Topin kalajahti, tfn 050 322 1377. ERÄ-KORPINEN.FI: Jakt (småvilt-älg), boende i strandstugor (fiske), semester, bär, svamp; +358 40 5551 394/ Sakari. Jaga björn och skogshöns i Suomussalmi, www.erapalvelu. net, 050 3258 966. Jaga i Kanada: björn, älg, varg, karibu samt fiske, www.paulpalmu.fi. TILL ER TJÄNST Jägare hallå! Vi gör hattar, handskar, västar, pälsar av era skinn. Med yrkeskunskap. Tfn 050 5004 233. OBS!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE, tfn 040 7188 170. AIM-ASE, vapensmed. Tfn 040 5578 296, anttimakip@gmail.com, Kihniö. Pälsberedningstjänst R Halkola, tfn 040 5278 219, halkolareijo@gmail.com. Kylrum för vilt och slaktskjul enligt kundens önskemål. Även service och reparationer på gamla maskiner samt lagstadgade granskningar. I hela landet. 0400 733 992, ristopitkanenoy@gmail.com. PERTUNMAAN SAVUSTAMO. Vi förädlar ditt kött med 30 års erfarenhet, enligt kundens önskemål. Basturökt, konserver, knackkorv, grillat, wurst. Ring 040 826 7709. KÖPES Pälsskinn, O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. Pälsskinn R Pentinmäki, Jäpintie 344C, 60800 Ilmajoki, tfn 050 5546 852. Husgvarna hagelgevär, gärna från 1800-talet, tfn 0400 358 501. UTHYRES Semestra i Kajanaland, nettimokki. com/5968. Varför inte jaga i Suomussalmi? Kurimo gästgiveri har plats också för stora sällskap. Facebook; kurimon majatalo, kurimohostel. fi, tfn 044 9943 845. I Kuusamo en 8-pers stockstuga vecka 38, fullt utrustad. 040 5811 681. SÄLJES Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 5417 308, www.porinase.fi. Laddnings-, skytteoch jaktgrejer, optik och hundpejlar förmånligt på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 5401 182. ERÄTAPIO burkförslutare direkt av tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. Bil/4x4/ATV-däck, www.riekko.eu. Vi säljer gräsandsungar till våtmarker mm. De livar upp landskapet och lockar vilda änder. Leveranser i hela landet enligt avtalad körrutt. Tfn 0400 930 690. WWW.ERAMESTA.COM. Nätbutiken för bågskyttar, jägare och hundpejlar. Auktoriserad service på Tracker hundpejlar. Surfa in eller ring! +358 45 112 8622, vardagar kl 10-17. 44 år pålitliga affärer. Mossber 12/89 synt 560 €, TikkaT3x, Sako, Yildiz. Sasta Goredräkter, Fotsnaror, Ultracom GPS-pejlar, Kikare. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 0400-384 118, WWW.ANONASE.COM, snabba leveranser från nätbutiken! Vinterbonad stockstuga med el i Säyneinen. Rätt till samfällda sjöar och forsar. Nära till statens jaktmarker. Tfn 044 5483 636. GRIPFINGER skjutstöd, nyhet! På FB. j.k.komulainen@gmail.com och affärer i branschen. Hundkojor, 1-delad 330,och 2-delad 430,-. Tfn 06-4534 333, www.koirankoppi.fi. Fasanägg, ungar, hönor och fåglar för jakt: selkeensulka.fi. Tomter i Lappland för jaktstugor, vid bäck eller på fjäll. Från Sodankylä c 50 km österut, väg fram. Pris från 7000 euro, tfn 040 8320 190. Viltärter 500 kg, 190 €/säck, fritt i Nivala, även leveranser! T&T Reinikainen Oy, Jukka 044 5458 553, Jussi 044 5458 000. Vapenaffären med fullständig service, titta in: www.jahtiaitta.fi. Säljer gammalt armbort och uppstoppad grävling. Förfr 0500-572 712, timo.ruotsalainen@atlaspoint.fi. ATV-däck; www.monkijan-renkaat.com. I sortimentet drygt 200 kikaroch rödpunktssikten. På hyllan gott om nyheter från Meopta och Bushnell! WWW.SISSOS.FI, 02-8228 282. Glöm inte www.tuntsakauppa.fi, 040 5223 480. Vapen, sikten, patroner, delar, vapensmedsarbeten mm. Se våra erbjudanden på asetalvitie.fi. E-post matti@asetalvitie.fi, tfn 0500 526 008. KONSERVATORER Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Esa Kemppainen, trofeet.fi, 050 5630 169. Suomen eläintäyttämö, Vanda, tfn 040 5015 166. Markku Natri, Lappo, 0400 363 345, markku@markkunatri.fi. Safari i Afrika, Namibia, S Afrika, Mosambik, Buffalo mm. Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045-3303 417. HUNDAR Valpar av östsibirisk laika för både storoch småvilt. Tfn 0400 990 139. Labradorvalpar med jaktlig härstamning. Födda 30.4. Mor: FI29565/16, far: FI49173/18. Till jägarhem. Hfrs, 040 5908 961. Säljer jämthundsvalpar med god härstamning. 3 tikvalpar lediga. Pris 650 e. Förfr tfn 045-6503287. Valpar av finsk spets, 044 0490 777. Köper vuxen registrerad beagle. Ge ett anbud! Tfn 040-5843 751. ÖVRIGT Medlemskap i jaktförening: www.pielisenriistamiehet.com. 1-os 340,2-os 430,(kuvassa) 2-os maxi 500,Kuljetus järjestyy! Lämpöeristetyt koirankopit TMI R.Kivineva 06-4534 333 (tilaa ilmainen esite) Myös iltaisin ja viikonloppuisin www.koirankoppi.fi Jägaren 3/2021 73 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2021 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 4/2021 utkommer den 15 juli. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 22 juni. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi.
• Áig guovdilis ságat sámegillii NUORAID DOAIMMAHUS Mi?kanáli galgá muddet/bagadit Mi?ka smávva sturrodagas fuolatkeahttá lea váralaš boraspire lotte?ivggaide ja daid etniide. Dat lea stáhtusis bealis vahátlaš vierisšládja, mii ii gula Suoma lundui. Mi?kka meahcásteami álgga heapmi ii gáibit olu, muhto ávki man das oažžu lea mearkkašahtti. TeaksTa ja govaT Reetta Hokkanen R uovdebivdin lea álkes ja beaktilis vuohki geahpedit mi?kkaid, maid oažžut Suomas jahkása??at sálašin sullii 40 000 – 50 000. Bivdin lihkostuvvá álkit ovdamearkka dihtii iežas bartta gáttis dahje lagaš ádjaga luhtte. Ruvddiid gánneha bidjat báikái, gos daid dárkkisteapmi lea njuovžilis ja gos lihkada mu?uige dávjá. Ieš bijan ruvddiid ?ak?at iežan bivdojoavkku guvlui. Dego visot earáge meahcásteapmái, maiddái mi?kkaid bivdimii dárbbaša eananoamasteaddji lobi. Ii rakeahttadie?a Dalánaga goddán ruovddit leat eallin bivdán rihtáid buoret gaskoapmi deivvolaš bivdui. Ruvddiid Ruovdebivdimii oaivvilduvvon ruovddit leat earáláganat. Govas go geah??á gurut bealde guokte vuosttamuš skuohpu leat geavleruvddiide ja olgeš bealde lea gomuhanveivviin gealddihahtti ?uolastanruovdi. Guktot veršuvnnat goddet dalánaga. galgá doallat suodjeskuohpus, vai earát luonddu eallit dahje biebmoeallit eai beasa guoskat daidda. Gárvves ruovdeskuohppopáhkka máksá moaddelogi euro, iige dan bivdimii gealdin leat rakeahttadie?a. Skuohpu sáhttá ráhkadit maiddái ieš váikko badjel báhcan fielluin ja fáneras. Lean ieš geavahan ruvddiid gealdimii gealdinbasttaid, goas daid geavaheamis lea boahtán vel dorvvolut. Ráhkadin mannán jagi guokte ruovdeskuohpu neahtas gávdnan rávvagiid mielde ja dat doibme bures. Gelden ?ak?at nuppi rihtáin joga gáddái ja bidjen seaktin šu?i dávttiid. Ieš guoli borren ieš ja ?ielgasit dat liv??ii borahan maiddái mi?kii, dasgo ?uovvovaš vahkuloahpa dat lei juo mannan ruvdJägaren 3/2021 74
• Hádjasevttiid lassin mi?ka dohkkeha seaktin varas guole ?oliid ja njuovvanbázahusaid. diide. Loahpa loahpas sirden rihtá muohttaga ovddas muorravisti báldii. Nuppi mi?kka hádja hohkahalai maiddái bartta birrasis orru mi?kka ruvddiide, vaikko ii lean šat varas seakti. Mi?kka hádja leage buoremus seakti birra jagi. Buorre oamedovdduin gi??aloddemii Mi?kka sáhttá bivdit almmá fuola unnimustá ovcci mánotbaji jagis. Bessenáigge miesse-geassemánus meahcásteami lea sivva ráfáiduhttit, muhto juo suoidnemánus ?ivggat leat okto. Suoidnemánu beallemuttu sulaid bivdin lihkostuvvá juo állohallanfiellorihtáin ja borgemánu álggus ruvddiiguin. Ovdamearkka dihtii geassit ráfáiduhtton neahti sáhttá luoitit állohallanfiellorihtás friddjavuhtii. Ruovdeskuohpu ja ruvddiid gánneha háhkat juo geasi álggus, vai dat leat gárvvisin bivdimii geasi loahpabealde. Ruovdebivdimii dárbbašlaš gaskoamit girdet geavaheami jahkeviissaid uhcánaš fuolahusain, nuba háválaš investeren ii boa?e divrrasin guhkit áigegaskkas. Juohkehaš sálašin boahtán mi?ka ovddida luonddu má?ggahámatvuo?a ja lottiid bessenvejolašvuo?aid. Loddemeahcásteaddjit sáhttet meahcástit lottiid buoret oamedovdduin, go leat dahkan luonddudikšunbarggu mi?kkaid geahpedeapmin. 75 Jägaren 3/2021 Nr. 3/2021 70. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 15.7.2021. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Arja Karjula och Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Klaus Ekman, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg, Petri Vartiainen, Johanna Hellman och Arja Karjula. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Tryckeri: Hansaprint 2021/Jag21_03 Pärmfoto: Getty Images ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. klo 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Adresser Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi
• Om du har gjort ett avtal med din bank om direktbetalning av den årliga jaktvårdsavgiften eller e-fakturering kommer beloppet att dras den 31 maj från det konto som du har uppgett. betalningsmottagare: Finlands viltcentral meddelande: Jaktvårdsavgiften Jaktvårdsavgiften är 39 euro för jaktåret 1.8 2021 till 31.7 2022. Den som är under 18 när jaktåret börjar den 1.8 betalar 20 € i jaktvårdsavgift. När avgiften är betald skickas jaktkortet till dig, med en notering om att det är betalt, med nummer 4 av Jägaren som utkommer i juli. Kontakta din bank om du är osäker på om du har gjort ett direktbetalningsavtal. Avisering om direktbetalning och e-faktura Du har väl jaktkortet i telefonen? Jaktkortet i appen Oma riista är lika giltigt som jaktkortet av papper. I webbtjänsten Oma riista går det dessutom att ladda ner och skriva ut ett intyg på att jaktvårdsavgiften är betald, till exempel om du har tappat jaktkortet. OBS! Jaktkortet skickas i juli som bilaga i Jägaren nummer 4. Om du inte har gjort ett avtal om direktbetalning, om avtalet är felaktigt, om betalningen har misslyckats eller om e-fakturan inte är betald senast på förfallodagen så får du liksom under tidigare år ett inbetalningskort för jaktvårdsavgiften som bilaga med tidningen.