Jäg ar en 4 l 2015 Insamlingen av sjöfågelvingar; du ställer väl upp? Oma riista fixar det mesta på nätet
2 l Jägaren 4 l 2015 Jägaren Nr. 4/2015 64. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 9.9.2015. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Laura Ticklén, puh. 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Laura Ticklén, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 030 600 2301 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2015/Jag15_04 Pärmfoto : Reijo Orava Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis tf jaktchef Jörgen Hermansson, tel. 029 431 2342 tf viltplanerare Heli Paavola, tel. 029 431 2343 Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi jaktchef Jukka Keränen, tel. 029 431 2231 viltplanerare Marko Paasimaa, tel. 029 431 2232 förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tel. 029 431 2233 Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax jaktchef Stefan Pellas, tel. 029 431 2311 förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tel. 029 431 2313 Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi jaktchef Sami Tossavainen, tel. 029 431 2304 viltplanerare Urpo Kainulainen, tel. 029 431 2252 Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä jaktchef Jukka Purhonen, tel. 029 431 2241 viltplanerare Olli Kursula, tel. 029 431 2242 förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tel. 029 431 2243 Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu jaktchef Juha Kuittinen, tel. 029 431 2291 viltplanerare Reijo Kotilainen, tel. 029 431 2292 Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 029 431 2301 viltplanerare Ohto Salo, tel. 029 431 2305 förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tel. 029 431 2303 Norra Tavastland: Labkotie 2, 36240 Kangasala jaktchef Jani Körhämö, tel. 029 431 2281 tf. viltplanerare Otto Hölli, tel. 029 431 2284 förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283 Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors jaktchef Visa Eronen, tel. 029 431 2331 viltplanerare Antti Piironen, tel. 029 431 2332 förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333 Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila jaktchef Antti Impola, tel. 029 431 2321 viltplanerare Reima Laaja, tel. 029 431 2322 förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323 Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn jaktchef Erkki Kiukas, tel. 029 431 2221 viltplanerare Jouni Tolvanen, tel. 029 431 2222 förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tel. 029 431 2223 Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva jaktchef Petri Vartiainen, tel. 029 431 2211 viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212 förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tel. 029 431 2213 Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus jaktchef Jyri Rauhala, tel. 029 431 2201 viltplanerare Sirpa Kuhlström, tel. 029 431 2203 viltplanerare Marko Muuttola, tel. 029 431 2116 Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 029 431 2261 viltplanerare Harri Hepo-oja, tel. 029 431 2262 förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263 Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki jaktchef Mikael Luoma, tel. 029 431 2271 viltplanerare Juha Heikkilä, tel. 029 431 2272 förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tel. 029 431 2273 Laitiala centrum: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi fältchef Ilkka Ala-Ajos, tel. 029 431 2116 Huvudstadsregionens jägarbyrå: Paula Laukkanen, tel. 040 347 2400 REGIONKONTOR Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret c/o GoExcellent Munksnäs allén 25 00330 Helsingfors tfn 030 600 2301 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Internetbutik tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi
Jägaren 4 l 2015 l 3 Innehåll l 4 l 2015 5 Pääkirjoitus: Finansierat med jaktvårdsavgiften 7 Jakttiderna 9 Ordförandens spalt: Regeringsprogrammet stöder vilthushållningen 11 Jaktkortet i mobilen 12 Spara dina observationer av vilt 14 Använd licensnumret vid avskjutningsanmälan 16 Konstnären Seppo Polameri 20 Dirigenten som laddar upp på jakt 22 Viltråden inleder en ny period 26 Vimmel i våtmarkerna 28 Naturskönhet och viltvård 30 Planeringen av våtmarker: några erfarenheter 32 Insamlingen av sjöfågelvingar 34 Sjöfågelstammarna minskar 36 Gräsanden 37 4H-jaktklubben provade på andjakt 38 SRVA: Skräck i Björneborg! 40 Plansch: Fälthare 42 Skogen förändras och tjädern med den 44 Låt oss visa hur viktigt det är med viltskogsvård! 46 Vilthushållningen blir allt internationellare, del 5: Rovdjuren känner inga landsgränser 48 CIC: Smittsamma djursjukdomar i fokus 50 Björnar från Ryssland 52 Jaktkortet är också en jägarförsäkring 54 Handläggningen av dispenser: Från ansökan till beslut 56 Viltförvaltningslagen: Viltcentralens beslut kan överklagas 58 Tre jägare på ett sälskär 61 Gråsälen – hur tar vi vara på den? 62 När Satakunta jvd grundades 64 Viltforskningens historia, del 4: Samarbete och miljöfrågor 68 Finska företag förädlar viltkött 70 Vilt på grillen 72 Viltvårdens årsklocka 74 Nyhetsmagasinet 77 Jakt och jägare 78 Åland 80 Skapa ett användarnamn på Oma riista Björntelefonen har dragits in, s 74 A smo R aimo ah o Spara dina observationer av vilt, s. 12 Dirigenten som varvar ner på jakt, s. 20 Vir ve Mäk ir an ta Företagen som förädlar viltkött, s. 68 Ka is a H ut tunen
SportDOG Tek 2.0 koiratutka on täysin uusittu paikannuslaite parannellulla ikonivalikolla, jossa navigointi on erittäin nopeaa ja helppoa. Paikkatiedot saat käsilatteeseesi reaaliaikaisesti äänihälytyksinä, jolloin sinun ei tarvitse irroittaa käsiäsi aseesta tai katsettasi kohteesta. Laitteessa esiladattu 1:120 000 värikartta, jolla voit seurata jopa 21 koiraa yhtäaikaisesti. NYT MEILTÄ! SportDOG Tek 2.0 täysin toimintavalmis tutkapaketti! 699,-(799,-) NYT 50 KPL ERÄ! 3 VUODEN TAKUU HAUKKULASKURI VESITIIVIS PANTA IP67 ÄÄNIJA VÄRINÄHÄLYTYS PITKÄ TOIMINTA-AIKA EUROOPAN MAASTOKARTAT SIS. HINTAAN KATSO LISÄÄ WWW.KOIRAVARUSTE.FI KOLMEN SEKUNNIN PÄIVITYS LAAJA LUPAVAPAA TAJUUSALUE ÄÄNIOHJAUS JA SEISONTAHÄLYTYS NOPEUSNÄYTTÖ TEK 2.0 HUIPPU-UUTUUS 0€ BESTDOG HEIJASTINPANTA ARVO 19,90 MAKSAT VAIN SPORTDOG VILKKUVALO ALASKA AUTOMUKI ALASKA URHEILUSUKAT 2PR FOODMASTER PRO VEITSISETTI 0€ 0€ 0€ 5,90€ 9,90€ ARVO 19,90 ARVO 19,80 ARVO 19,90 ARVO 29,90 ARVO 79,90 BESTDOG REFLEX-HIHNA MAKSAT VAIN TILAUKSET OSOITTEESTA WWW.KOIRAVARUSTE.FI TAI PUHELIMITSE 0400 551 110 (ARK. 8-16) OULU RAUTIONKATU 2 C (ARK. 9-17) KOSKENPÄÄ KAIVANNONTIE 51 (KE-TO 8-16) OSTA NYT – MAKSA LOKAKUUSSA! KORKO 0% TUHANSIA HUIPPUTUOTTEITA EDULLISIN HINNOIN! UUSI VERKKOKAUPPA AVATTU! 20 VUOTTA laatua ja palvelua! Juhlavuosi! TILAAJAETU YLI 100€ OSTOKSESTA!
Jägaren 4 l 2015 l 5 Finlands viltcentral har under de två senaste åren klarlagt med en enkät om jägarna anser att de får valuta för pengarna av jaktvårdsavgiften. Nästan 90 procent av dem som svarade var nöjda. Det är ett gott resultat med tanke på att det ändå är fråga om en lagstadgad avgift av skattenatur. Visserligen hade vi när frågan ställdes först talat om för jägarna vad allt vi åstadkommer med summan 33 euro. Avgiften finansierar inte bara viltcentralens utgifter för verksamheten utan också jaktvårdsföreningarnas verksamhet, jägarförsäkringen och tidningen Jägaren, som sprider aktuell viltinformation till var och en med jaktkort. Med avgiften stöder vi också jaktmuseets verksamhet och finansierar ett antal projekt som främjar vilthushållningen. ”Finansierat med jaktvårdsavgiften” är en slogan, logo och stämpel som hädanefter ska slås på meddelanden och publikationer med mera som har producerats med jaktvårdsavgiften. På det här viset önskar vi lyfta fram det speciella med vår viltförvaltning den bygger ju på att jägarna ställer upp, jobbar på talko och betalar en jaktvårdsavgift. Modellen som skapades för nästan 60 år sedan bär och fungerar fortsättningsvis. Vanliga människors vilja att påverka i frågor som är viktiga för dem, och en lagstiftning som tryggar möjligheterna att inkluderas har skapat en vi-känsla hos jägarna för viltstammarna och viltförvaltningen. Folk ställer upp och är även beredda att finansiera verksamheten. Nu när det nya regeringsprogrammet har börjat omsättas i praktiken visar verksamhetsoch finansieringsmodellen åter en gång sin livsduglighet. Programmet sätter kurs på ny tillväxt och öppnar flera positiva framtidsperspektiv för vilthushållningen. Inom bioekonomin jobbar man med att ta fram nya möjligheter till produkter, tjänster och företagsverksamheter, och vilthushållningen befinner sig i absoluta centrum av dagens bioekonomi. Viltet och fisken rymmer outnyttjade möjligheter. Det gäller bara att se dem och ta vara på dem, utan fördomar. Modellen med en jaktvårdsavgift säkrar basfinansieringen för viltförvaltningen, även om inbesparingarna inom den offentliga förvaltningen utgör ett viktigt verktyg i regeringsprogrammet för hanteringen av underskottet i finanserna. Inbesparingarna har självfallet konsekvenser för viltförvaltningen. Viltinventeringarna som koordineras av viltforskningen och verkställs av jägarna skapar det vetenskapliga fundamentet för viltförvaltningens beslutsfattande och är oersättliga. Nu hotas de av nedskärningar eftersom viltforskningen är förlagd till Naturresursinstitutet och finansierad med offentliga skattemedel. I regeringsprogrammet utgör digitaliseringen ett viktigt verktyg för att öka förvaltningens ändamålsenlighet och effektivitet. Inte heller viltförvaltningen är förskonad från detta. Digitaliseringsprojektet Oma riista har redan kommit lovande igång. Automatiseringen av insamlingen och hanteringen av informationen om viltet är en nödvändig effektiveringsåtgärd för att viltforskningens allt knappare personalresurser ska kunna koncentreras till det väsentliga, det vill säga till forskningen och till att utveckla användningen av inventeringsresultaten. Vi kommer att överföra alla tjänster inom den offentliga viltförvaltningen till portalen Oma riista och därför rekommenderar jag jägarna att inte vänta med att registrera sig där. Tjänsten finansieras med jaktvårdsavgifter och är skapad för att jägarna ska kunna delta i verkställandet av regeringsprogrammet och få ännu bättre service än förut. Finansierat med jaktvårdsavgiften Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Metsästäjä 4 l 2015 1390 € KAMPANJATARJOUS
Jägaren 4 l 2015 l 7 Jakttider 1.8 2015 – 31.7 2016 ART REGION ELLER LICENS JAKTTID DISPENSTID Änder *1 Hela landet 20.8 kl 12.0031.12 Sjöfåglar *2 Hela landet 1.9 – 31.12 Guding Hela landet 1.6 – 31.12 Åda och unge Hela landet 20.8 kl 12.0031.12 Sothöna Hela landet 20.8 kl 12.0031.12 Grågås Kontrollera området Se kartan Sädgås Hela landet Fredat Kanadagås Hela landet 20.8 kl 12.0031.12 Morkulla Hela landet 20.8 kl 12.00. 31.12 Orre Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Järpe Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Tjäder Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Dalripa Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Fjällripa Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Rapphöna Landskapena Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten. I övriga dellar av landet med av Finlands viltcentral med stöd av JL 10 § beviljad jaktlicens. 10.9 – 31.10 10.9 – 31.10 Fasan Hela landet 1.9 – 29.2 Ringduva Hela landet 10.8 – 31.10 Anmärkningar: *1) Gräsand,kricka,årta, bläsand,stjärtand, skedand,brunand,vigg ochknipa. ART REGION ELLER LICENS JAKTTID DISPENSTID Skogshare och fälthare Hela landet 1.9 –29.2 Vildkanin Hela landet 1.9 – 31.3 Ekorre Hela landet 1.12 – 31.1 Europeisk bäver Med av Finlands viltcentral med stöd av JL 10 § beviljad jaktlicens. 20.8 – 30.4 Kanadensisk bäver Hela landet 20.8 – 30.4 Bisamråtta Hela landet 1.10 – 19.5 Räv Landskapet Lappland Övriga landet 1.8 – 30.4 1.8 – 14.4 Mårdhund, mink, iller, i farm uppfödd fjällräv Hela landet Hela jaktåret (Höna med ungar får inte dödas 1.5. – 31.7.) Grävling Hela landet 1.8 – 31.3 Mård Hela landet 1.11 – 31.3 Hermelin Hela landet 1.11 – 31.3 Lo Med av Finlands viltcentral med stöd av i JL 41 § avsedd dispens. I JL 41 a § 3 mom. avsedd dispens kan beviljas: för fångst eller dödande av lo (med undantag förlohona som åtföljs av under ett år gammal unge). I renskötselområdet I övriga dellar av landet 1.1 – 31.12 1.10 – 29.2 1.12 – 29.2 Utter Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens. I JL 41 a § 3 mom. avsedd dispens kan beviljas: för fångst eller dödande av utter. Tiderna framgår av dispensbesluten Tiderna framgår av dispensbesluten Vikare Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 10 § avsedd jaktlicens. 1.9 – 15.10, 16.4 – 31.5 Gråsäl Med stöd av jaktlagen 10 § inom ramen för given regional kvot. Kontrollera kvoten på www.riista.fi 16.4 – 31.12 Vildsvin Hela landet 1.6 – 28.2 (Hona med ungar får inte dödas) Mufflon Hela landet 1.9 – 31.1 Älg Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. Enontekis, Enare, Utsjoki, Muono 26.9 – 31.12 1.9 – 20.9 och 11.10 – 30.11 Vitsvans-, dovhjort Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. 26.9 – 31.1 Skogsvildren Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. 26.9 – 31.1 Rådjur, bock *3 Get och killing Hela landet Hela landet 1.9 – 31.1, 16.5 – 15.6 1.9 – 31.1 Brunbjörn I renskötselområdet, med stöd av statsrådets förordning (169/2011) om jaktlagen föreskrivna dispenser. Kontrollera kvoten på www.riista.fi I övriga delar av landet kan i jaktlagens 41 a § 3 mom. avsedd dispens för fångst eller dödande av björn (med undantag för björnhona som åtföljs av under ett år gammal unge) I övriga delar av landet med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens 20.8 – 31.10 (Hona som åtföljs av under ett år gammal unge får ej dödas, ej heller yngre unge). 20.8 – 31.10 (Hona som åtföljs av under ett år gammal unge får ej dödas, ej heller yngre unge). 1.1 – 31.12 Varg Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens. Därtill kan i jaktlagens 41 a § 3 mom. avsedd dispens beviljas för att fånga eller döda varg. Tiderna framgår av dispensbesluten Tiderna framgår av dispensbesluten *2) Alfågel,stor-och småskrake. Grågåsen fredades för tre år (1.8 2013 – 31.7 2016) i vissa landskap och kommuner i inlandet. I artens huvudsakliga utbredningsområde – utmed havskusterna – är jakten däremot inte begränsad utan i normal ordning tillåten 20.8 – 31.12. Jakt efter grågås är förbjudet i landskapen Södra Karelen, Södra Savolax, Kajanaland, Egentliga Tavastland, Mellersta Finland, Birkaland, Norra Karelen, Norra Savolax och Päijänne-Tavastland. Likaså är jakten förbjuden i kommunerna Alajärvi, Alavus, Evijärvi, Kuortane, Lappajärvi, Soini, Vimpeli och Ähtäri i landskapet Södra Österbotten; i kommunerna Halsua, Lestijärvi, Perho och Veteli i landskapet Mellersta Österbotten; i landskapet Lappland förutom i kommunerna Kemi, Keminmaa, Torneå och Simo; i kommunerna Itis och Kouvola i landskapet Kymmenedalen, och i kommunerna Haapajärvi, Haapavesi, Kuusamo, Kärsämäki, Nivala, Pudasjärvi, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Reisjärvi, Siikalatva, Utajärvi och Taivalkoski i landskapet Norra Österbotten. Obs! Jakttiderna för hönsfåglarna (tjäder, orre, järpe, ripa och fällripa) bestäms i slutet av augusti och läggs ut på vår hemsida. De publiceras också i följande nummer av tidningen Jägaren. Fredningstiderna när de icke fredade fåglarna häckar l kråka, gråtrut, havstrut, tamduva och björktrast:iNorraÖsterbotten,KajanalandochLappland 1.5–31.7,iNorraSavolaxochNorraKarelen1.4–31.7ochiövrigalandet10.3–31.7 l skataiNorraSavolax,NorraKarelen,NorraÖsterbotten,KajanalandochLappland10.4–31.7 ochiövrigalandet1.4–31.7 l korpirenskötselområdet10.4–31.7(iövrigalandetfredadåretom) l kolonierav gråtruthelaåret *3) Användningavdrivandehund irådjursjaktärtillåtenendast mellan26.9–31.1
FD S Finn-Savotta Oy, Karstula Ahti Huvila Oy, Soini Aseja Optiikkahuolto H. Korhonen, Kajaani Asepaja M. Vuorela, Ylistaro Carlson Oy, Kuopio ja Mikkeli Eräkellari Oy, Kaustinen Eräkontti Oy, Riihimäki Forssan Ase ja Retkeily, Forssa Green Trail Oy, Pieksämäki HH-Sport, Alahärmä HH-Sport, Iisalmi HH-Sport, Kiiminki HH-Sport, Kokkola HH-Sport, Nivala HH-Sport, Raahe Häijään Urheilutarvike, Häijää Intersport Mäkimaa, Tornio J. Kärkkäinen Oy, Oulu, Lahti ja Ylivieska Juvan Rauta ja Maatalous, Juva Karhulan Ase ja Erä, Kotka Kesport Alajärvi Kesport Jalasjärvi Kesport Äänekoski Keuruun Saha ja Erä, Keuruu Kuusamon Tärppi Oy, Kuusamo Ollin Erä ja Kalastus Ky, Rovaniemi Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi Rajan Ase Aseseppä E. Jänönen, Lieksa Sepon Urheilu ja Patruuna, Juankoski Simonen Oy, Sodankylä Tasalan Kuukkeli Oy, Suomussalmi Urheilu ja Lelu Oy, Ylivieska Urheiluase Oy, Helsinki Varustenet, Helsinki Kampanja voimassa 1.6.-15.10.2015 Nordis Oy_Lyijy Lihaksi_Metsästäjä nro 3_2015_210x297.indd 1 21.4.2015 15:03:43
Jägaren 4 l 2015 l 9 Tauno Partanen Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Vi har nyligen fått en ny regering och med den ett regeringsprogram som har nagelfarits på olika håll. För vilthushållningens del finns det i programmet en passus om att sköta möjligheterna till jakt och fiske, som hör till livet i Finland. Även om jakten inte nämns på särskilt många ställen i programmet så kan vi konstatera att det skapar en god grund för den offentliga viltkoncernen att realisera sin strategi. Fisket nämns flera gånger i programmet. I programmet står också att det ska göras en utredning av rekreationsoch turismbruket av skog och vatten för att öka välfärden med tillhörande företagsverksamhet. Jag skulle tro att vilthushållningens och jaktens effekter på välfärden får en framträdande plats i utredningen. Inte heller i den beräkning av vilthushållningens totala värde som Finlands viltcentral har beställt av Naturresursinstitutet lär välfärdseffekterna bli förbisedda, även om fokus ligger på konkret ekonomi. På det traditionella seminariet på Gustavelund i maj gjordes en genomgång av hur viltkoncernens ovannämnda strategi har implementerats. Ett av de viktigaste målen är att vilthushållningen ska skapa välfärd. När vi fick höra våra närmaste intressegruppers utvärdering av vad viltcentralen och viltkoncernens övriga aktörer har åstadkommit, så stärktes vår uppfattning att den valda strategin och åtgärderna som har vidtagits för att realisera strategin har varit riktiga och väl valda. Likaså kan vi i efterhand konstatera att det var ett riktigt beslut som fattades år 2009 då Jägarnas centralorganisations representantmöte enhälligt beslöt att genom en ändring i viltförvaltningslagen börja planera grundandet av Finlands viltcentral. Utan det här genomgripande beslutet skulle förvaltningen av viltärenden sannolikt se alldeles annorlunda ut än den gör idag. Inte heller skulle det finnas just någonting kvar av viltförvaltningens självständighet. Dessutom kan vi konstatera att det inte är ofta som beredningen av en lag engagerar fältet på samma vis som när viltförvaltningslagen bereddes – och genom samarbetet nådde vi ett utomordentligt resultat! Dispenserna för beståndsvårdande jakt efter varg ledde till en mängd överklaganden till förvaltningsrätterna. Några av dem meddelade verkställighetsförbud för dispenserna och fortfarande är inte alla besvär behandlade. Åtminstone Östra Finlands förvaltningsdomstol har redan behandlat besvären och enhälligt förkastat dem till alla delar. Med största sannolikhet får vi vänta på högsta förvaltningsdomstolens utslag innan de slutliga riktlinjerna klarnar för besvären över dispenserna för den beståndsvårdande jakten efter varg. Beträffande besvärsrätten för de skadebaserade dispenserna för varg har vi däremot redan fått besked i högsta förvaltningsdomstolens årsbok med utslagsredogörelser. Där slås det fast att en förening i Birkaland som överklagade inte har besvärsrätt i Kajanaland. Vi följer med största intresse med hur de olika förvaltningsrätterna bedömer de här fallen med dispenser för beståndsvårdande jakt efter varg eftersom de är väldigt likartade. Vilket beslut kommer högsta förvaltningsdomstolen att fatta om ärendet går vidare dit? Undertecknad hade i början av juni tillfälle att för första gången närvara vid renparlamentet i Rovaniemi. Evenemanget var väl organiserat och gav en positiv eftersmak. Årets tema var gemenskap och ämnet belystes ur olika vinklar i flera föredrag. Vad gemenskapen beträffar har vi jägare mycket att lära av dem som jobbar med renskötsel. Med mera fokus på gemenskap vore det möjligt att ge bland annat jaktföreningarna en vitaminspruta i verksamheten. Om vi till på köpet kunde rycka upp ogräset avund jägare emellan, så skulle effekten bli desto större. Regeringsprogrammet stöder vilthushållningen
12 l Jägaren 4 l 2015 Ville Hokkanen & Ari Kontiainen, Finlands viltcentral Spara dina observationer av vilt Följande kliv för nättjänsten Oma Riista är att jägarna ska kunna spara observationer av sådant vilt och sådana icke fredade djur som nämns i jaktlagen, med exakta koordinater. Du kan anteckna lodjuret som stryker kring byn, det du ser på älgpasset, djuren på bilderna från viltkameran eller varför inte info om hunden när den gör väl ifrån sig på jakt. et första steget innebär att man skriver in sina observationer på nätet. Följande steg, att kunna skriva in dem i mobilen, kommer senare i höst. De inskrivna observationerna är vars och ens privata anteckningar och publiceras inte, varken observatören, koordinaterna, fotografierna eller den kompletterande informationen. Det ackumulerade, anonyma materialet bildar underlag för den viltplanering som görs på Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och Forststyrelsen. Till en början blir det möjligt att spara basuppgifterna för observationer av vilt; djurarten, antalet, könet, den exakta platsen, tidpunkten och datumet. Dessutom går det att komplettera observationerna med information och lägga in ett foto. Senare kommer de här egenskaperna att byggas ut så att jägaren kan komplettera med information om sådant som häckning, döda djur eller en ringmärkningsring. Följande steg i utvecklingen är funktionerna för observationer av älgar och stora rovdjur. De ska utvecklas steg för steg så att en kontaktperson för stora rovdjur kan spara sina observationer på plats i terrängen. Han gör det i mobilen och informationen överförs automatiskt till Tassen-systemet. I höst ska sparandet av älgobservationer under jaktsäsongen testas på olika håll i landet av utvalda jaktlag. Det är meningen att insamlingen av avskjutningsoch observationsinformation ska slås ihop och de traditionella obskorten utgår hösten 2016. I höst jobbar vi fortsättningsvis med de gamla vanliga älgobskorten, men man kan redan nu börja lära sig hur det elektroniska sparandet av observationer går till. Om jägarna övergår till de elektroniska systemen i tillräcklig omfattning så blir det bland annat möjligt att planera älgavskjutningen medan jakten pågår eftersom informationen uppdateras så gott som i realtid. Dessutom är det nya observationsmaterialet mycket exaktare än förut eftersom man sparar koordinaterna för varje observation. Insamlingen av observationsinformation fungerar som en observationsdagbok för jägare och naturvänner, där det också går att skriva in användbar information om hunden när den gör väl ifrån sig på jakten. Viltforskningen får tillgång till ett större observationsmaterial för olika analyser. Systemet gör det också möjligt att upphöra med pappersformulär för olika viltenkäter. Det kan användas bland annat vid kartläggning av bävrar och inventeringar i terrängen, och redan under innevarande sommar går det att skriva in observationer av sädgäss. I våra skogar finns hundratusentals viltkameror som kontinuerligt håller ett öga på viltet. Nu skapar vi en plats där deras observationer kan sparas. En jägare kan anteckna älgar som besöker slickstenar och utfodringar, och av det här materialet kommer Naturresursinstitutet att skapa ett viltkameraindex jämsides med dagens älgindex. Det är tänkt att samma system ska tillämpas också på hjortar. Likaså skapar vi en plats där föreningar och jaktvårdsföreningar kan spara resultaten av flygoch terränginventeringar. Informationen är bevarad och kan utnyttjas även i framtiden. Viltinformationen bildar underlaget för den hållbara jakten och genom att spara observationerna så bidrar vi till att säkra jaktens framtid. I synnerhet informationen om de sällsynta djuren kan vara värdefullare än vi anar eftersom den information som vi får fram med dagens system inte är särskilt exakt eller komplett. D Möjligheten att skriva in observationerna i mobilen kommer i höst
Jägaren 4 l 2015 l 13 l På nätet: oma.riista.fi l I mobilen: Android, Windows Phone, iOS l Säker registrering l Personligt, hemligt lösenord l Elektroniskt jaktkort l Enkelt att samla viltinformation, du kan spara avskjutningsoch observationsinformation l Du kan göra lagstadgad avskjutningsanmälan, följa med läget, godkänna anmälningar l Information, uppdrag, händelsekalender för jaktvårdsföreningen Juh a Ol lil a Gratistjänsten Oma riistas användarvänliga egenskaper i korthet:
14 l Jägaren 4 l 2015 Ari Kontiainen, Finlands viltcentral Använd licensnumret vid avskjutningsanmälan Använd licensnumret så är det enkelt att skriva in vilt som har fällts med licens eller dispens i tjänsten Oma riista, och att göra en avskjutningsanmälan. Harri Norberg, Finlands viltcentral ”Sanslöst enkelt” lll Marko Kunnari, som är planerare på Forststyrelsens naturtjänster i Lappland, använder tjänsten Oma riista flitigt. Med stöd av Forststyrelsens rävdispens för Övre Lappland har han under den gångna vintern bokfört 202 rävar. Det har gett honom en grundmurad kännedom om nättjänstens goda och dåliga sidor. – Att skriva in viltet går väldigt lätt och enkelt. Programmet fungerar helt enkelt sanslöst bra, berättar Kunnari. Kunnari kommer inte på någonting särskilt att klaga på. – Okej, det vore bra att kunna klicka upp kartan till helskärm, så skulle det gå fortare att pricka in fällningarna på kartan, i synnerhet när djuren är utspridda över ett stort område. På den här punkten har tjänsten redan uppdaterats sedan rävjakten avslutades och numera går det att förstora kartan, men Kunnari önskar att den kunde klickas till helskärm, om så i form av ett popupfönster. – I övrigt fungerade kartan smidigt utan Marko Kunnaris kartor över rävavskjutningen i Övre Lappland och hur de visas i Oma riista. en som ansöker om licens kan i Oma riista se vilka licenser som har beviljats. Om den som har beviljats licens eller som jagar med licens använder licensnumret när han skriver in viltet som han har fällt så kan han följa med hur användningen av licensen framskrider och enkelt göra den lagstadD
Jägaren 4 l 2015 l 15 Marko Kunnari har skrivit in hundratals fällda djur i nättjänsten Oma riista. något krångel med att pricka in djuren på rätt plats, berättar han. Dessutom önskar sig Kunnari möjligheten att mat in koordinater. Åtminstone tills vidare är den funktionen förbehållen moderatorn för att det inte ska uppstå några fel. Marko Kunnari anser att när det nu samlas in viltdata på det här viset så kan informationen i fortsättningen bli till nytta på många olika sätt i Övre Lappland bland annat för arbetet med att skydda den hotade fjällräven. gade avskjutningsanmälningen när jakten är avslutad. Nättjänsten kontrollerar att licensnumret är i rätt form, att licensen gäller och dessutom också vilka djur som ingår i licensen. Risken för att skriva fel är alltså minimerad. Användningen av licensnumret underlättar proceduren bland annat därför att det kan vara många som jagar icke fredade fåglar med dispens. Var och en av dem kan själv bokföra sin avskjutning med licensnumret, vilket gör det lättare för dispensinnehavaren att sammanställa jakten och göra avskjutningsanmälningen. Licensinnehavaren ser avskjutningen som är bokförd på licensnumret och kan med ett klick godkänna eller förkasta specifika rapporter när han gör avskjutningsanmälningen. När Finlands viltcentral beviljar en dispens går det i vissa fall även att bevilja tillstånd för jaktmetoder som är förbjudna i lag. Vid vissa typer av dispens går det att skriva in sådana metoder i vår nättjänst. Djuren som har fällts med förbjudna metoder rapporteras i enlighet med direktiven även till den Europeiska unionen. Även i det här fallet förenklar den elektroniska tjänsten rapporteringen. Det kommer också att bli möjligt att bokföra vilt med licensnumret i appen Oma riista – följ med våra meddelanden. Skriv in och anmäl ditt fällda vilt på oma.riista.fi A nt ti Jo ha nsso n
16 l Jägaren 4 l 2015 Henna Väyrynen Konstnären Seppo Polameri: Naturen och jakten hans motiv Årets huvudutställning på Finlands Jaktmuseum är en hedersbevisning för konstnären Seppo Polameri, född 1936. Utställningen Seppo Polameri Erätaiteen mestari, det vill säga jaktkonstens mästare, presenterar konstnärens omfattande produktion med jaktmotiv från illustrationer till målningar. När Polameri påbörjade sina konststudier var han redan en ivrig jägare, men anade inte att naturen och jakten skulle bli hans gebit. Så småningom var det ändå dit som vägen förde honom. olameri, som utbildade sig till grafiker i Helsingfors, har bakom sig en lång och mångsidig karriär. Han har gjort illustrationer till tidningar och över 70 böcker, målningar, grafik och det som han troligen är mest känd för, dioramorna på Naturhistoriska centralmuseet. För tidningen Metsästys ja Kalastus har Polameri, berättar han, gjort illustrationer i över 50 år – Ursprungligen skulle det bli modernistisk konst, men naturen som motiv tog överhanden och det började komma uppdrag för naturoch jaktmotiv. Själv skulle jag beskriva mig som en traditionsbevarare, säger Polameri med ett skratt. Polameri säger att inbjudningen att hålla en jubileumsutställning på Finlands Jaktmuseum kom som en överraskning. Han betraktar utställningen som en hedersbevisning och berättar att det var ett jättejobb att välja ut de nästan hundra verken till utställningen. – Jag ställer ut arbeten ur både privata samlingar och egna, och en del av dem är till salu. De flesta verken handlar om jakt, men där finns också några med fiskemotiv. P Ilj a K o iv is to En jaktkonstnär ska vara intresserad av jakt
Jägaren 4 l 2015 l 17 Konstnären Seppo Polameri: Naturen och jakten hans motiv Jakten som grund för konsten Polameri har jagat aktivt sedan han var ung och upplever att det är viktigt för en jaktkonstnär att känna jakten på djupet. Han fällde sin första fågel, en orre, som 13-åring och några år senare fick han en spets som jaktkamrat. – Pappa tog mig med på jakt och lärde mig jaga, och där tändes intresset för jakten. Det finns en tjusning i jakten som är svår att förklara och som ung trivdes jag bättre i skogen än i skolan, beskriver Polameri sitt förhållande till jakten. Sina första illustrationer med jaktmotiv gjorde Polameri redan under studietiden på 60-talet för tidningen Metsästys ja Kalastus. Att han själv jagar har varit nyttigt när det gäller detaljer, som till exempel hur en jägare är utrustad. – En jaktkonstnär ska vara jägare själv eller intresserad av ämnet, betonar Polameri. Jakten har gett konsten mycket, men konsten har också – anser Polameri – påverkat jaktupplevelsen. – På jakt studerar man naturen med alldeles andra ögon och fäster uppmärksamhet vid detaljer. God jaktkonst rör sig mellan realism och konst När Seppo Polameri begrundar sin karriär och sin konst konstaterar han att det har varit viktigt för honom att främja och lyfta fram jaktkonsten i vårt land. – I Sverige har jaktkonsten längre traditioner Seppo Polameri – Erätaiteen mestari 24.4–27.9 Finlands Jaktmuseum, Riihimäki Målningar med naturoch jaktmotiv samt grafik Fritt inträde med giltigt jaktkort www.metsastysmuseo.fi Åtta veckor gamla beaglevalpen Nappi i husse Seppo Polameris famn. Seppo Polameri med ett landskap i Tavastland, ”Maisema Hämeestä”. Besökarna på Finlands Jaktmuseums jubileumsutställning får gissa antalet vilt i verket och delta i en utlottning. Bland de rätta svaren lottas det ut grafik av Polameri och bland alla svar handböcker i artidentifiering från Finlands viltcentral. än i Finland. När jag började min karriär fanns här en lucka på den punkten. God jaktkonst är enligt Polameri inte fotorealism och konstnärer ska inte konkurrera med fotografer om exakthet. En konstnär ska snarare kunna sluta i tid, så att verket även bär spår av redskapet, det vill säga av pennan eller penseln. Men i jaktkonst ska det ändå gå att identifiera detaljerna. – Betraktaren ska kunna se om det är en tjäderhöna eller tjädertupp på bilden, slår Polameri fast. Som sitt mest minnesvärda arbete under årens lopp nämner Polameri illustrerandet av A. E. Järvinens verk Valitut tarinat som utkom 1978. – Jag förberedde mig genom att åka till Lappland och studera Järvinens favoritlandskap, och gjorde bilderna med en marmoreringsteknik. Att fånga tidsandan innebär en särskild utmaning för den som illustrerar böcker. Enligt Polameri utspelar sig jaktböcker i allmänhet i flydda tider och bilderna kräver att illustratören sätter sig in i tidsperioden. – Men till sin grundläggande natur har jakten som yrke eller hobby ändå inte förändrats under årens lopp, grunnar Polameri. Väsentligt för den som illustrerar böcker är ändå, tycker Polameri, att han utgår från texten. – Illustratören ska ackompanjera författaren. Kvällsstämningen på andjakt inspirerar Seppo Polameri har gjort jaktresor både inomlands och utomlands och berättar att han är särskilt förtjust i andjakten, både som jaktform och som motiv. – Det är någonting alldeles speciellt med andjakten tidigt på hösten, med kvällsstämningen och väntandet i vassen. Polameri har inte bara målat tavlor med änder som motiv utan också en hel del hönsfågeljakt, eftersom jägaren-konstnären också har jagat höns. Fortfarande händer det att han målar hönsmotiv och ibland blir det beställningsarbeten som till exempel födelsedagsgåvor. Polameri har inte bara haft jakt som intresse utan även jakthundar, och sådana har han haft ett tiotal. – Främst har jag haft stövare för harjakt, men numera är det inte längre så viktigt att knipa ett vilt. Det bästa med jakten är när hunden sköter drevet väl. Henn a Väy ry nen
18 l Metsästäjä 4 l 2015 RAJOITETTUJA ERIÄ VAIN NOPEILLE! Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, 84100 Ylivieska ? 010 430 3000 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, 15700 Lahti ? 010 430 3630 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, 90400 Oulu ? 010 430 3020 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Ii Sorosentie 2, 91100 Ii ? 010 430 3820 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Verkkokaupan asiakaspalvelu: ? 010 430 3030 (arkisin klo 8–16) KÄRKKÄISELTÄ EDULLISESTI KAIKKI METSÄSTÄJÄLLE 99€ METSÄSTYSTEKSTIILIT: Parhaat merkit metsälle! Acme KYYHKYPILLI Muovinen aitoääninen kyyhkypilli. Kestävää muovia, Ripustusmahdollisuus. Tarjous voimassa: Ylivieska, Oulu, Lahti ANAR 47 MUSTA ASEKAAPPI Asekaappi 4 7 aseelle. Korkeus: 1560 mm. Leveys: 370 mm. Syvyys: 320 mm. Paino: 50 kg Corsivia SAVIKIEKKO 150 KPL Viimekauden myyntiykkönen. Tasalaatuinen savikiekko harjoitteluun ja kilpailuihin. 25€ 269€ 1490€ Armusa Veloz 32g HAULIKONPATRUUNA Metsästyspatruuna kyyhkyja kanalintujahtiin. Kaliiberiin 12/70 Koot 2,75mm 3,5mm 25 kpl/pkt Armusa Becada 40 g HAULIKONPATRUUNA Minimagnum metsästyspatruuna kaliiberi 12/70 10 patruuna/rs Haulikoot 2,9mm-3,9mm Armusa Pla-3 36 g HAULIKONPATRUUNA Kaliberiin 12/70 Haulin koot 2.9mm-4,25mm 25 kpl/rasia PGH KYYHKYMAGNEETTI Tehokas kyyhkynhoukutin jahtipaikalle. Näkyy ja houkuttelee ohilentäviä lintuja metsästäjän ulottuville. Ei sisällä kyyhkyjä. Kauko-ohjattava malli, jossa säädettävä pyörimisnopeus.s PGH KYYHKYNKUVA Pinottava kyyhkynkuorikuva. Samettipinta ei kiiltele auringossa. Nokian Jalkineet Koli SAAPPAAT Nilkasta istuva pitkävartinen malli vaativaan eräkäyttöön. Uusi pitävä maastokäyttöön kehitetty Erä-pohja sopii sekä metsämaastoon että kivikkoisille alustoille. Sniper KAHLUUSAAPPAAT Perinteiset kumi-/pvc -kahluusaappaat metsästäjälle ja kalastajalle. Kengissä kätevä vyökiinnitys. Koot: 41-46 PGH MOOTTORISORSA Moottoroitu laskeutuva sinisorsa. -Kaukosäädin -Muovijalalla Lincoln Premier 12/76 28 HAULIKKO Metsästyshaulikko öljytyllä pähkinäpuutukilla. Kullattu liipaisin, upeat kaiverrukset ja neljä vaihtosupistajaa. Baikal MP-27 12/76 HAULIKKO Ejektoreilla varustettu Baikal ventiloidulla tähtäinkiskolla. Vaihtosupistajat. Automaattivarmistin Rajoitettu erä! Anar KASVONAAMIO Hupussa ylöskäännettävä silmäsuoja, joka suojaa muita naamioita tehokkaammin. Säädettävä koko. Anar 3-D NAAMIOPUKU Hengittävä 3D naamioasu metsälle. Camo Systems 1,4 x 3 m NAAMIOVERKKO Kevyt ja kestävä naamioverkko alkusyksyn jahteihin, jolloin kasvillisuus on vielä pääosin vihreää. Verkon toinen puoli on vihreä ja toinen puoli ruskea. Acme SORSAPILLI Perinteinen sorsapilli, jolla houkuttelet sorsat jahtipaikallesi. MTM Throw II KIEKONHEITIN Helppokäyttöinen ja varmatoiminen kiekkolinko. Hunter 8 NAAMIOTELTTA Metsästykseen tai luontokuvaukseen sopiva teltta pikapystytyksellä. Useita kuvausja ampumaikkunoita. Anar Deluxe 11 ASEKAAPPI Asekaappi 7-11 aseelle. Viisitappinen lukitus, seinäja lattiakiinnitysmahdollisuus sekä turvasaranat. Korkeus: 1560 mm, Leveys: 535 mm, Syvyys: 310 mm. Mahtivalikoima erillaisia asekaappeja lisää osoitteessa www.karkkainen.com 790€ 990€ 490€ 89€ 69€ 950€ 529€ 790€ 54€ 1990€ Nordik Crow VARISPILLI Erittäin voimakasääninen varispilli, jolla voi houkutella myös muita varislintuja. PGH VARIKSEN KUVA Samettipintainen variksenkuva. Huuhkaja HOUKUTUSKUVA Aidon näköinen huuhkaja, jonka siipiä voi heilutella narua nykimällä. 39€ 29€ 390€ 99€ 349€ 490 690 10€ 3kpl/ 10€ PGH SORSANKUVA Uudet isommat sorsankuvat pyytävät ja houkuttelevat paremmin. 1990
Metsästäjä 4 l 2015 l 19 RAJOITETTUJA ERIÄ VAIN NOPEILLE! Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, 84100 Ylivieska ? 010 430 3000 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, 15700 Lahti ? 010 430 3630 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, 90400 Oulu ? 010 430 3020 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Kärkkäinen Ii Sorosentie 2, 91100 Ii ? 010 430 3820 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Verkkokaupan asiakaspalvelu: ? 010 430 3030 (arkisin klo 8–16) KÄRKKÄISELTÄ EDULLISESTI KAIKKI METSÄSTÄJÄLLE 99€ METSÄSTYSTEKSTIILIT: Parhaat merkit metsälle! Acme KYYHKYPILLI Muovinen aitoääninen kyyhkypilli. Kestävää muovia, Ripustusmahdollisuus. Tarjous voimassa: Ylivieska, Oulu, Lahti ANAR 47 MUSTA ASEKAAPPI Asekaappi 4 7 aseelle. Korkeus: 1560 mm. Leveys: 370 mm. Syvyys: 320 mm. Paino: 50 kg Corsivia SAVIKIEKKO 150 KPL Viimekauden myyntiykkönen. Tasalaatuinen savikiekko harjoitteluun ja kilpailuihin. 25€ 269€ 1490€ Armusa Veloz 32g HAULIKONPATRUUNA Metsästyspatruuna kyyhkyja kanalintujahtiin. Kaliiberiin 12/70 Koot 2,75mm 3,5mm 25 kpl/pkt Armusa Becada 40 g HAULIKONPATRUUNA Minimagnum metsästyspatruuna kaliiberi 12/70 10 patruuna/rs Haulikoot 2,9mm-3,9mm Armusa Pla-3 36 g HAULIKONPATRUUNA Kaliberiin 12/70 Haulin koot 2.9mm-4,25mm 25 kpl/rasia PGH KYYHKYMAGNEETTI Tehokas kyyhkynhoukutin jahtipaikalle. Näkyy ja houkuttelee ohilentäviä lintuja metsästäjän ulottuville. Ei sisällä kyyhkyjä. Kauko-ohjattava malli, jossa säädettävä pyörimisnopeus.s PGH KYYHKYNKUVA Pinottava kyyhkynkuorikuva. Samettipinta ei kiiltele auringossa. Nokian Jalkineet Koli SAAPPAAT Nilkasta istuva pitkävartinen malli vaativaan eräkäyttöön. Uusi pitävä maastokäyttöön kehitetty Erä-pohja sopii sekä metsämaastoon että kivikkoisille alustoille. Sniper KAHLUUSAAPPAAT Perinteiset kumi-/pvc -kahluusaappaat metsästäjälle ja kalastajalle. Kengissä kätevä vyökiinnitys. Koot: 41-46 PGH MOOTTORISORSA Moottoroitu laskeutuva sinisorsa. -Kaukosäädin -Muovijalalla Lincoln Premier 12/76 28 HAULIKKO Metsästyshaulikko öljytyllä pähkinäpuutukilla. Kullattu liipaisin, upeat kaiverrukset ja neljä vaihtosupistajaa. Baikal MP-27 12/76 HAULIKKO Ejektoreilla varustettu Baikal ventiloidulla tähtäinkiskolla. Vaihtosupistajat. Automaattivarmistin Rajoitettu erä! Anar KASVONAAMIO Hupussa ylöskäännettävä silmäsuoja, joka suojaa muita naamioita tehokkaammin. Säädettävä koko. Anar 3-D NAAMIOPUKU Hengittävä 3D naamioasu metsälle. Camo Systems 1,4 x 3 m NAAMIOVERKKO Kevyt ja kestävä naamioverkko alkusyksyn jahteihin, jolloin kasvillisuus on vielä pääosin vihreää. Verkon toinen puoli on vihreä ja toinen puoli ruskea. Acme SORSAPILLI Perinteinen sorsapilli, jolla houkuttelet sorsat jahtipaikallesi. MTM Throw II KIEKONHEITIN Helppokäyttöinen ja varmatoiminen kiekkolinko. Hunter 8 NAAMIOTELTTA Metsästykseen tai luontokuvaukseen sopiva teltta pikapystytyksellä. Useita kuvausja ampumaikkunoita. Anar Deluxe 11 ASEKAAPPI Asekaappi 7-11 aseelle. Viisitappinen lukitus, seinäja lattiakiinnitysmahdollisuus sekä turvasaranat. Korkeus: 1560 mm, Leveys: 535 mm, Syvyys: 310 mm. Mahtivalikoima erillaisia asekaappeja lisää osoitteessa www.karkkainen.com 790€ 990€ 490€ 89€ 69€ 950€ 529€ 790€ 54€ 1990€ Nordik Crow VARISPILLI Erittäin voimakasääninen varispilli, jolla voi houkutella myös muita varislintuja. PGH VARIKSEN KUVA Samettipintainen variksenkuva. Huuhkaja HOUKUTUSKUVA Aidon näköinen huuhkaja, jonka siipiä voi heilutella narua nykimällä. 39€ 29€ 390€ 99€ 349€ 490 690 10€ 3kpl/ 10€ PGH SORSANKUVA Uudet isommat sorsankuvat pyytävät ja houkuttelevat paremmin. 1990
20 l Jägaren 4 l 2015 Riikka Mäkinen Dirigenten som laddar upp på jakt: Ingen vanlig jägare ängs en dammig sandväg cyklar jag hem till den berömda dirigenten. Till höger slingrar sig ån Lepsämänjoki och ute på åkrarna står det jakttorn här och var. Grannens två taxar är ute på sin dagliga promenad. Tre duvor flyger upp från en dikeskant. Det här är landskapet där dirigenten bor, kopplar av och lever landsbygdsliv. Det är kanske svårt att föreställa sig att killen med hagelgevär som lurar i snåren är den samma som 2013 dirigerade självständighetsdagens festkonsert i Tammerforshuset. Santtu-Matias Rouvali började jaga för ungefär tio år sedan. Först var det slagverksläraren som tog Rouvali med sig till skjutbanan. Sedan var det pappans jagande kollega i Lahtis orkester som sa ”häng med, det är på det här viset som jag kopplar av”. Kör till, det kan ju vara trevligt som motvikt till jobbet, minns Rouvali att han tänkte. Och på den resan blev det. Småvilt på egen åker Tillsammans med sin sambo köpte Rouvali för ett par år sedan en gård i Lepsämä i Nurmijärvi. Den öppnade möjligheter till landsbygdsliv och jakt som fritidsintresse. Rouvali är medlem i jaktföreningen i byn, Lepsämän riistamiehet, och jagar småvilt på sin egen åker, som duvor och gäss, för då rår han själv över sitt jagande. Matlagningen ingår i jagandet: ”Jag lagar alltid mat av det som jag har skjutit!” I sommar ska Rouvali anlägga en viltåker på sin mark. Där finns också en utfodring för hjort och rådjur, men jobbet med att hålla igång den faller mest på grannen. Tiden räcker ju inte till allt. På landet får man vara sig själv Ute i världen är Finland känt för sina dirigenter och 29-åriga Rouvali för traditionen vidare. 2013 utsågs han till överkapellmästare för Tammerfors filharmoniker. Rouvali är även gästdirigent för Köpenhamns filharmoniska orkester. Han har dirigerat ett antal symfoniorkestrar från Stockholm och London till Tokyo. Det innebär hundratals musiker och repertoarer, många länder, berömmelse och resande. Jakten och naturen balanserar upp jobbet och tystnaden ingår i den här hobbyn. Det är bra att ens hobby kräver tystnad och stillhet, funderar Rouvali. Det har ett medicinskt värde. För den som är en berömd och framgångsrik dirigent innebär arbetslivet en hel del elegans. ”Folk gör allting för en”, förklarar Santtu. ”De beställer taxi, bär ens väskor, håller koll på tidtabellen, hämtar fracken.” Jakten, fisket, naturlivet och livet på landet balanserar upp det här mycket bra. ”På landet kan jag köra omkring med en gammal jeep om jag vill. Man får vara alldeles vanlig och får fixa saker själv. Det är mycket skojigare än att bli uppassad”, funderar Santtu. Rungande applåder! Orkestern och kören har överträffat sig själva. Publiken applåderar för fjärde gången upp dirigenten på podiet Vid femtiden på morgonen går Santtu-Matias Rouvali ut till åkerkanten för att vakta på duvor och vid åtta åker han iväg till Tammerfors för att öva med orkestern. På kvällen dirigerar han en konsert för en tusenhövdad publik och efter det åker han hem igen till Nurmijärvi. Det är ingen alldeles vanlig dag för en jägare, men inte heller för en dirigent. Rouvali är bägge. L Tiden räcker ju inte till allt
Jägaren 4 l 2015 l 21 Enligt Rouvali är det inte ovanligt att musiker är naturvänner, fiskare och jägare. Hittills har han inte stött på en enda dirigent som jagar, men väl sådana som fiskar. ”På konsertresor utomlands har jag inte haft tid att jaga, men jag skulle gärna göra det!” Rouvali tänker efter, om det finns något särskilt musikstycke som han kan rekommendera för jägare. ”Jag kommer inte på något enskilt musikstycke… kanske någonting starkt och traditionellt, som Mahler och Strauss.” Dirigenten håller ihop verket Jag sitter i Tammerforssalen och det är fullsatt. Rouvali dirigerar Sibelius verk Stormen och han rör sig till musiken som vore han stormen själv. Kalufsen står på ända och Rouvali använder det kvadratmeterstora podiet fullt ut, dirigentpinnen går som vingarna på en svan. Orkestern spelar utmärkt; stråkarna, slagverken och blåsinstrumenten släpper in naturens krafter i konsertsalen, stormen stiger och sjunker. Stormen bedarrar i takt med dirigentens rörelser. Varje gest med pinnen har en betydelse som bygger på oändliga övningar med orkestern. Det är dirigentens Dirigentpinnen sitter lika bra i handen på SanttuMatias Rouvali som hagelgeväret. Till höger jaktkamraten Kimmo Mäkiranta. Vir ve Mäk ir an ta R iik ka Mäk inen uppgift att vid övningarna lotsa genom de passager som känns svåra samtidigt som han håller ihop hela verket och den hundrahövdade orkestern. Dirigenten bär ansvaret för hela orkestern. Om musikerna sjabblar eller någonting går på tok så är det han som får skäll. Musikerna håller hela tiden ögonen på dirigenten. Strax innan konserten ska börja är energinivån enorm. Varje passage ska dirigeras rätt. ”För att detta ska vara möjligt så behöver jag sitta där vid åkerkanten och vakta”, säger jägaren. Jakten och naturen balanserar upp jobbet
22 l Jägaren 4 l 2015 Klaus Ekman Viltråden inleder en ny period I början av 2011 antog riksdagen viltförvaltningslagen och med stöd av lagen grundades bland annat det nationella viltrådet och de regionala viltråden. Råden har inlett sin andra period så tidningen Jägaren kontaktade Martin Hägglund som är ordförande för Egentliga Finlands viltråd för att höra hur det går. 1. Det är nu fyra år sedan viltförvaltningslagen trädde i kraft och de regionala viltråden grundades. Hur tycker du att den första perioden har gått? I synnerhet i början innebar den nya perioden en hel del nytt att lära sig. Lagen hade precis trätt i kraft och vi skapade innehåll i arbetet tillsammans med olika aktörer, bland annat på viltkoncernens gemensamma strategiseminarier. Engagerandet av intressegrupperna i det regionala viltarbetet har slagit väldigt väl ut och har gett det viltpolitiska arbetet ett gott stöd. 2. Syftet med att grunda viltråd var att skapa mera transparens och dialog i viltfrågorna med intressegrupperna. Hur har ni lyckats med det? Öppenhet och dialog har varit högprioriterat ända från starten och vi har åstadkommit en samsyn om utmaningar och möjligheter. Dialogen med markägarna och deras organisationer har varit livlig också tidigare, men vårt tydligt formulerade samarbete har gett dialogen fastare konturer. Vi har fått mera effekt i jobbet när vi tillsammans med markägare och lokala aktörer har formulerat våra åsikter i viktiga frågor, som till exempel utbildning för frivilliga funktionärer, ungdomsarbete, naturskyddsområden, rovdjurspolitiken, älgstammarna, förvaltningsplanerna och forskningsprojekt. Men naturskyddsområdena med sina jaktförbud och rovdjurspolitiken har ändå på mötena med intressegrupperna i flera regioner inneburit mera armbrytning än gemensam planering. 3. Flera intressegrupper har på mötena berömt viltcentralen för sin sakkunskap. Hur upplever du viltrådens expertis? Tack vare det breda samarbetet har expertisen på regional nivå förstärkts. I viltrådet förenas på ett positivt sätt jägarnas kunnande via jaktvårdsföreningarnas representanter med de olika intressegrupperna. På nationell nivå har viltcentralens expertis helt klart nått en högre nivå. I detta nu är det svårt att få resurserna att räcka till även på regionnivå vid projekt som kräver experter. 4. Det har varit en hel del tal om viltrådens inflytande. Har viltråden makt? Och om de har det, så hur ser den ut? Viltråden börjar få befogenheter. I dagsläget använder råden vid planeringen och ledningen av älgstammen reell makt när de hör intressegrupperna. I den utvärdeViltrådens verksamhet utvärderas och utvecklas fortlöpande. Här pågår en workshop under strategidagarna. Martin Hägglund i mitten.
Jägaren 4 l 2015 l 23 att det tvååriga försöket kan genomföras som planerat, även om de små extremistgruppernas olyckliga juridiska trick med att besvära sig till förvaltningsdomstol har naggat samsynen i kanterna. 8. Har viltråden en framtid? Absolut. Erfarenheterna så här långt och det som råden har åstadkommit är positiva. Ett gott exempel är den dna-baserade övervakning av vargar som har inletts här i Egentliga Finland. Projektet drivs tillsammans med Åbo universitet och jaktvårdsföreningarna med vargrevir, och kunde starta när Egentliga Finlands förbund på viltrådets initiativ beviljade finansiering. Tillsammans med viltcentralen driver viltråden även projekt som hjälper jägarkåren att utveckla sådana kunskaper och färdigheter som jakten kräver. Ett gott, färskt exempel från i vintras är det gemensamma projekt som jaktvårdsföreningarna i Egentliga Finland har drivit och som resulterade i en skjutsimulator i S:t Karins, i Åbo jv-förenings regi. 9. Inom den närmaste framtiden ska viltrådens verksamhet utvärderas. Vilka ideer har du själv om hur verksamheten kan utvecklas? Nu har man i råden mest jobbat med ärenden som den riksomfattande koordineringsgruppen har förberett. Råden borde i fortsättningen behandla regionala frågor i mycket högre grad än de gör idag; frågor som jaktvårdsföreningarna i respektive region lägger fram eller som representanter för intressegrupperna anser nödvändiga att ta upp till behandling. Ett gott exempel på behandlingen av regionala ärenden är den plan som Södra Tavastlands viltråd under sitt första verksamhetsår gjorde för hur vitsvansviltet ska skötas och jakten planeras och realiseras. Några andra regionala viltråd med vitsvansvilt har gjort eller håller på med liknande planer. Det vore också förnuftigt att utveckla samarbetet mellan jägarna och forskningen som en integrerad del av viltrådens verksamhet eftersom producerandet av korrekt och användbar vetenskaplig kunskap utgör fundamentet för beslutsfattandet. Det regionala viltrådet är ett strategiskt organ på regional nivå som stöder viltpolitiken och deltar i beredningen av viltpolitiken. De regionala viltrådens uppgifter anges i viltförvaltningslagen och –förordningen. Jordoch skogsbruksministeriet utser de regionala viltråden utifrån de förslag som läggs fram på jaktvårdsföreningarnas regionmöten och av intressegrupperna. ringsrapport som gjordes av Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet rekommenderade forskarna i första hand att ansvaret och befogenheterna för de stora rovdjuren skulle överföras till de regionala viltråden. Förändringarna i den här riktningen har fortfarande bara börjat, men leder till visionen i viltförvaltningslagen och motiveringen till lagen. 5. Till viltrådens uppgifter hör att behandla omfattande strategiska frågor som förvaltningsplanerna för älg, sädgås, varg med flera djur. Är det rätt metod att behandla så här omfattande frågor på regional nivå? Det är absolut så det ska göras. Finland är ett avlångt land. Viltbestånden, livsmiljöerna och ägarförhållandena för skogsmark avviker i så hög grad från varandra i de olika delarna av landet att strategiska lösningar som görs centralt oftast skulle leda till medelmåttiga lösningar som inte fungerar särskilt bra ute i regionerna. Den regionala synvinkeln framhävs i de viltpolitiska besluten. De regionala forumen för intressegrupper och förhandlingsdelegationerna har även visat sig vara fungerande sätt att stöda behandlingen av omfattande strategiska frågor i viltrådet, i synnerhet när de olika parterna har olika syn på saken. 6. Hur behandlade de regionala viltråden exempelvis de nya älghushållningsområdena? I regel skötte de saken bra, men visst finns det skillnader eftersom det inte alla gånger är så lätt att sätta sig in i någonting nytt. Den kanske största svårigheten var i början att korsa de inkörda förvaltningsgränserna; älgarna bryr sig ju inte om kommunoch språkgränser. 7. Hur behandlades utkastet till förvaltningsplan för vargen? För de stora rovdjurens del är debatterna och vägvalen aldrig lätta. När olika synsätt möts börjar känslorna ofta svalla. Ska man tro på massmedierna så var behandlingen av vargförvaltningsplanen ett uppslitande gräl eftersom det var företrädarna för de extrema som hördes mest och som medierna gärna citerade. I verkligheten var parterna hyfsat eniga i många frågor. Resultatet, som man nådde väldigt fort, kan anses gå i rätt riktning. Vi får hoppas
www.HHsport.fi Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Halti Woodgrouse Reppu 30L Meopta Meopro 6-18X50 Mil-Dot Meopta Meopro 6-18X50 BDC tai Swarovski Z6 1-6X24 4 Yhden olkahihnan lintumetsästäjän reppu asekotelolla ja irrotettavalla riistapussilla. Värit: Ruskea Paino 0,7 kg Tilavuus 30 litraa (79,-) 5990 589,Tilavuus: noin 30L Materiaalit: parafiinikyllästetty puuvillakangas Väri: metsänvihreä Savotta Metsähukka Olkareppu 2995 (33,80) 4990 Savotta Pena Laavu hyttysverkolla Swarovski tähtäimet edustavat alansa huippua.Swarovski merkin tuntee kaikki metsästäjät ympäri maailmaa.Swarovski kiikarit on Itävaltalaista laatu työtä. Erittäin korkealuokkaiset linssit ja valmistumateriaalit takaavat lujan kestävyyden ja kuvan kirkkauden ääriolosuhteissa. 1449,Nikko Stirling Mountmaster 3-9X40 79,Nikko Stirling kiikarit ovat hinta/laatu suhteeltaan erinomaisia kiikareita. Mountmaster sarjan kiikareissa on 1” runkoputki. Mukana jalat 11mm kiinnitykselle.Ristikko on perinteinen duplex. Paino 432g ja pituus 32cm. Paketissa mukana linssinsuojat. Meopta tähtäimet ovat laadukkaita Tsekkiläisiä tuotteita. Arvostettuja aktiivi metsästäjien keskuudessa. Vahva 1” teräsrunko takaa kestävyyden kovissakin oloissa. Korkealuokkaisilla linssipinnoitteilla saavutetaan kirkas kuva hämärissäkin olosuhteissa. Laaja näkökenttä pienillä suurennuksilla helpottaa ampumista lähietäisyyksille ja nopeissa tilanteissa. Meopro sarja sopii mainiosti yleiskiikariksi yhdistelmäaseisiin keveytensä takia. varusteet JAHTIIN Sako Range 308 8g 120A 50kpl Maissi 50kg 4650 35,Radalle ja pienriistalle Riistapellon kunkku on kuivattu maissi! ALAHÄRMÄ • IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA • NIVALA • RAAHE Nikon Action EX 7X35 Vesitiivis (1 metriin saakka 5 minuutin ajan) ja huurtumaton typpikaasutäytöll. Korkea katselupiste tarjoaa selvän näkökentän myös silmälaseja käytettäessä Kääntyvät ja liukuvat, napsauttamalla säädettävät kumiset silmäsuppilot helpottavat oikean katselupisteen löytämistä 169,säkki ras 399,899,995,1590,2690,7990,Escort Extreme 12/89 28” piipulla Beretta A300 Outlander 12/76 Camo Franchi Affinity Camo Sako A7 synt.ss 308 Aimpoint Sig Sauer 3000 Short 308+ vaim. 18” (457mm) Sako TRG M 10 308 Escort Xtreme on 12/76, 28” piipulla varustettu edullinen kaasutoiminen puoliautomaatti haulikko. Tämä haulikko on mainio vaihtoehto hatettaessa edullista mutta toimivaa puoliautomaatti haulikkoa. Betretta A 300 Outlander on viimeisin kehitysaskel Berettan 300 tuotesarjassa, joka koostuu kaasutoimisista puoliautomaattihaulikoista. Sako A7 Synthetic Stainless Aimpoint -paketti 2015 sisältää seuraavat tuotteet: • Sako A7 Synthetic Stainless 308 win kivääri. • Aimpoint Micro H-1 punapistetähtäin Weaver/Picatinny jalustalla. • Sako asepussi. • Sako asehihna. • Vaimennin kierre 14x1 Sako. Kaliperi .308win Lippaita 2kpl Bibodi kiskonkiinnikeadapterilla Vaimenninkierre vakiona A-Tec Carbon03 Vaimennin, .30cal 5/8-24UNEF Sako TRG M10 on pulttilukkoinen modulaarinen tarkkuuskivääri.Kiväärin kaliperi voidaan muuttaa piippua,lukkoa ja lipasta vaihtamalla.Tarjolla olevat kaliperit ovat 308 win,300 win mag ja 338 lapua magnum.Aseessa on taittoperä,jonka ergonomiaa voidaan säätää monipuolisesti. Poskipakka ja vetopituuden säädöt ovat jousikuormitteiset,jotta ampujan ei tarvitsisi säädön vuoksi muuttaa ampuma-asentoa. Erä, vain HHsporteista Tarjoaa erinomaisen suojan jopa kolmelle yöpyjälle. Pena-laavuun on saatavilla lisävarusteena myös salkosarja, joka takaa pystyssä pysymisen kovallakin tuulella. Laavun voi pystyttää myös luonnosta löytyvillä kepeillä. Tämän laavumallin erikoisuutena on hyttysverkko, joka kuuluu laavun varusteisiin. Hyttysverkko on irrotettava, joten sen voi tarvittaessa myös irrottaa laavusta. Laavun sisäpinta on valmistettu lämpöä heijastavasta materiaalista.
www.HHsport.fi Tilaa ostoksesi suoraan kotiovelle helposti verkkokaupastamme osoitteessa HHsport.fi Halti Woodgrouse Reppu 30L Meopta Meopro 6-18X50 Mil-Dot Meopta Meopro 6-18X50 BDC tai Swarovski Z6 1-6X24 4 Yhden olkahihnan lintumetsästäjän reppu asekotelolla ja irrotettavalla riistapussilla. Värit: Ruskea Paino 0,7 kg Tilavuus 30 litraa (79,-) 5990 589,Tilavuus: noin 30L Materiaalit: parafiinikyllästetty puuvillakangas Väri: metsänvihreä Savotta Metsähukka Olkareppu 2995 (33,80) 4990 Savotta Pena Laavu hyttysverkolla Swarovski tähtäimet edustavat alansa huippua.Swarovski merkin tuntee kaikki metsästäjät ympäri maailmaa.Swarovski kiikarit on Itävaltalaista laatu työtä. Erittäin korkealuokkaiset linssit ja valmistumateriaalit takaavat lujan kestävyyden ja kuvan kirkkauden ääriolosuhteissa. 1449,Nikko Stirling Mountmaster 3-9X40 79,Nikko Stirling kiikarit ovat hinta/laatu suhteeltaan erinomaisia kiikareita. Mountmaster sarjan kiikareissa on 1” runkoputki. Mukana jalat 11mm kiinnitykselle.Ristikko on perinteinen duplex. Paino 432g ja pituus 32cm. Paketissa mukana linssinsuojat. Meopta tähtäimet ovat laadukkaita Tsekkiläisiä tuotteita. Arvostettuja aktiivi metsästäjien keskuudessa. Vahva 1” teräsrunko takaa kestävyyden kovissakin oloissa. Korkealuokkaisilla linssipinnoitteilla saavutetaan kirkas kuva hämärissäkin olosuhteissa. Laaja näkökenttä pienillä suurennuksilla helpottaa ampumista lähietäisyyksille ja nopeissa tilanteissa. Meopro sarja sopii mainiosti yleiskiikariksi yhdistelmäaseisiin keveytensä takia. varusteet JAHTIIN Sako Range 308 8g 120A 50kpl Maissi 50kg 4650 35,Radalle ja pienriistalle Riistapellon kunkku on kuivattu maissi! ALAHÄRMÄ • IISALMI • KIIMINKI • KOKKOLA • NIVALA • RAAHE Nikon Action EX 7X35 Vesitiivis (1 metriin saakka 5 minuutin ajan) ja huurtumaton typpikaasutäytöll. Korkea katselupiste tarjoaa selvän näkökentän myös silmälaseja käytettäessä Kääntyvät ja liukuvat, napsauttamalla säädettävät kumiset silmäsuppilot helpottavat oikean katselupisteen löytämistä 169,säkki ras 399,899,995,1590,2690,7990,Escort Extreme 12/89 28” piipulla Beretta A300 Outlander 12/76 Camo Franchi Affinity Camo Sako A7 synt.ss 308 Aimpoint Sig Sauer 3000 Short 308+ vaim. 18” (457mm) Sako TRG M 10 308 Escort Xtreme on 12/76, 28” piipulla varustettu edullinen kaasutoiminen puoliautomaatti haulikko. Tämä haulikko on mainio vaihtoehto hatettaessa edullista mutta toimivaa puoliautomaatti haulikkoa. Betretta A 300 Outlander on viimeisin kehitysaskel Berettan 300 tuotesarjassa, joka koostuu kaasutoimisista puoliautomaattihaulikoista. Sako A7 Synthetic Stainless Aimpoint -paketti 2015 sisältää seuraavat tuotteet: • Sako A7 Synthetic Stainless 308 win kivääri. • Aimpoint Micro H-1 punapistetähtäin Weaver/Picatinny jalustalla. • Sako asepussi. • Sako asehihna. • Vaimennin kierre 14x1 Sako. Kaliperi .308win Lippaita 2kpl Bibodi kiskonkiinnikeadapterilla Vaimenninkierre vakiona A-Tec Carbon03 Vaimennin, .30cal 5/8-24UNEF Sako TRG M10 on pulttilukkoinen modulaarinen tarkkuuskivääri.Kiväärin kaliperi voidaan muuttaa piippua,lukkoa ja lipasta vaihtamalla.Tarjolla olevat kaliperit ovat 308 win,300 win mag ja 338 lapua magnum.Aseessa on taittoperä,jonka ergonomiaa voidaan säätää monipuolisesti. Poskipakka ja vetopituuden säädöt ovat jousikuormitteiset,jotta ampujan ei tarvitsisi säädön vuoksi muuttaa ampuma-asentoa. Erä, vain HHsporteista Tarjoaa erinomaisen suojan jopa kolmelle yöpyjälle. Pena-laavuun on saatavilla lisävarusteena myös salkosarja, joka takaa pystyssä pysymisen kovallakin tuulella. Laavun voi pystyttää myös luonnosta löytyvillä kepeillä. Tämän laavumallin erikoisuutena on hyttysverkko, joka kuuluu laavun varusteisiin. Hyttysverkko on irrotettava, joten sen voi tarvittaessa myös irrottaa laavusta. Laavun sisäpinta on valmistettu lämpöä heijastavasta materiaalista.
Vimmel i våtmarkerna Genom att anlägga och iståndsätta våtmarker kan vi skapa fler och bättre livsmiljöer för de jaktbara sjöfåglarna. De viltrika våtmarkerna har positiva effekter för bland annat mångfalden i naturen, landsbygdens livskraft och jägarnas välbefinnande. Juh a S iek kinen 26 l Jägaren 4 l 2015
Jägaren 4 l 2015 l 27
28 l Jägaren 4 l 2015 Timo Niemelä, Finlands viltcentral Våtmarkerna gynnar välfärden: Naturskönhet och viltvård De modellvåtmarker som inom projektet Hembygdsvåtmark Life + har anlagts och iståndsatts på privatmark utgör goda exempel på att vilthushållningen har välfärdseffekter som bevarar landsbygdens livskraft et är allmänt känt att vi genom iståndsättning av livsmiljöer och det viltvårdsarbete som görs av jägare bevarar livskraftiga viltstammar i enlighet med den offentliga viltkoncernens målsättningar. Däremot har vi inte en lika klar och välundersökt helhetsbild av vilthushållningens konsekvenser för välfärden, trots att också detta har hög prioritet. Syftet med den här artikeln är att lyfta fram de välfärdseffekter som våtmarkerna skapar och som kan vara av avsevärd betydelse för att bevara landsbygdens livskraft och trivseln för dem som bor på en ort. Naturskön plats för naturvänner När en våtmark anläggs finns det nästan alltid estetiska värden och förväntningar med i bilden. Våtmarkerna skapar ett synligt vattenelement i landskapet. Till sin struktur är de livsmiljöer med stor mångfald som ofta besitter en slående naturskönhet. En våtmark med en mångfald som smeker det mänskliga ögat bevarar också bäst en rik flora och fauna. De mest produktiva våtmarkerna kryllar av liv och erbjuder utomordentliga möjligheter för naturvänner att uppleva ett artrikt fågelliv och djurliv. De bästa våtmarkerna inräknar inte bara de allmännaste arterna utan där påträffas också i regel krävande och hotade arter som har svårt att klara sig i lågproduktiva och strukturellt okomplicerade, naturliga vattendrag. I Evitskog i Kyrkslätt bor Anne TimonenLindfors och Jonne Lindfors. De äger en modellvåtmark där de kan uppleva naturens skönhet och följa med djurlivet. – När vi anlade den här våtmarken var drivkraften främst att skapa en egen naturupplevelse och att kunna följa med naturen och fågellivet uppifrån de branta klipporna här invid. Vi byggde våtmarken som en utsträckt hand till naturen. När vi sköter om den här våtmarken tänker vi att änderna och vadarna fortfarande ska återvända hit när det är våra barnbarn som sitter på berget och lär sina barn namnen på fåglarna. Upplevelser för jägare Att bygga nya våtmarker eller iståndsätta gamla som har vuxit igen är ett ganska enkelt sätt att skapa fler lämpliga livsmiljöer för de jaktbara sjöfåglarna eller att höja kvaliteten på befintliga våtmarker. Satsningarna på livsmiljöerna ger fort resultat, åtminstone för de tacksammaste arterna att vårda, som kricka, knipa och gräsand. Det blir fler par som häckar och fåglarna får fler ungar. Under åren som följer på anläggandet ökar vattenvegetationen och mängden vattenlevande ryggradslösa djur, vilket ytterligare höjer våtmarkens värde som häckningsmiljö även för de mera krävande andfåglarna. D Svarthakedoppingen är rödlistad och håller till i näringsrika våtmarker utan fisk. Den är en indikatorart som visar att våtmarksnaturen mår bra. Individen på bilden håller på och bygger bo i våtmarken Ruokosuo i Nurmijärvi, där planeringen också fick stöd av projektet Hembygdsvåtmark Life+. För en majoritet av kunderna är det viktigaste inte att få mycket byte Juha Kuukka Kimmo Mäk ir an ta
Jägaren 4 l 2015 l 29 Utsikterna till en mera varierad jakt och större avskjutning fascinerar ofta jägare. En av dem är jordbrukaren Juha Kuukka som driver ett jordbruk med sin familj i Pajuskylä i Ruovesi. – Vi har alltid drivit gården efter principen att vi tar hänsyn till viltet i alla arbeten på åkrarna och i skogen. Familjen Kuukka började skapa livsmiljöer som gynnar sjöfåglarna för många år sedan när de anlade sina första små våtmarker med grävmaskin. På en av gårdens åkrar anlades som ett hembygdsvåtmark Life plus-projekt en större våtmark på en dryg hektar med en fördämning. Den har bland annat resulterat i att sjöfåglarna får fler ungar. Familjen Kuukka sysslar inte bara med naturvårdsarbeten som höjer kvaliteten på viltets livsmiljöer utan driver också en egen uppfödning av rapphönor och fasaner. Genom att bygga ut jaktmöjligheterna har familjen efter hand skapat ett underlag för att utveckla jaktturismen. Jag säljer ett tjugotal jakter med guide per år där det viktigaste inte är att skjuta mycket vilt utan att jaktdagen som helhet blir en upplevelse för kunden. Än i denna dag har somliga svårt att acceptera den kommersiella jakten och jaktturismen, och branschen döms ut offentligt med påståenden som att den överbeskattar viltstammarna och är en skam för landets jakttraditioner. – Finska jägare har ingenting emot att åka på arrangerade jakter utomlands, men när någon här hemma satsar på aktiv viltvård och lll Forskningen visar att utnyttjandet av förnybara viltresurser vilar på en solid ekologisk grund. Åtminstone för de vanligaste viltarterna som förökar sig effektivt har det visat sig att jaktdödligheten är kompenserande. Det betyder att ett måttligt uttag inte påverkar en arts utvecklingstrend. Det här beror på att mekanismerna som reglerar stammarna känner av en stams täthet och kompenserar jaktdödligheten med fler ungar och minskad naturlig dödlighet. Vi byggde våtmarken som en utsträckt hand till naturen Anne Timonen-Lindfors & Jonne Lindfors Kimmo Mäk ir an ta Iid a K uuk ka Aktiv skötsel av livsmiljöer leder till större viltstammar, vilket i sin tur skapar förutsättningar att utveckla jaktturismen. bärgar en del av avkastningen kommersiellt så är det svårt att acceptera. En väl planerad och dimensionerad jakt innebär enligt Kuukka ingen risk för överbeskattning. En majoritet av kunderna är inte ute efter ett stort byte utan prioriterar sådant som en dag i vänners sällskap och välutbildade hundars arbete. Det är krävande att driva jaktturism vid sidan av gårdens alla andra arbeten och det behövs hängivenhet eftersom det blir inkomster bara under jaktsäsongen. – När det gäller det kommersiella utnyttjandet av våra viltresurser och jaktturismen är vår kultur fortfarande väldigt outvecklad, trots att vilthushållningen kunde spela en mycket större roll som välfärdsskapare på landsbygden än den har idag. Jakten är ekologisk
30 l Jägaren 4 l 2015 Timo Niemelä, Finlands viltcentral Planeringen av modellvåtmarker: Några erfarenheter Bakom jobbet med att anlägga och restaurera våtmarker kan det gömma sig tankeväckande exempel på olika begränsningar och svårigheter som kan tillstöta vid planeringen. Men med god planering går det att hantera ägarnas varierande önskemål för markanvändningen och begränsningarna i den fysiska miljön, och att ta hänsyn till de ursprungliga naturvärdena på projektplatsen. Uthållighet premieras i regel, men ibland är det bäst att lägga ner. nom projektet Hembygdsvåtmark Life+ har det redan anlagts tiotals värdefulla livsmiljöer för sjöfåglar där den sammanlagda effekten på närmiljön, mångfalden i naturen, vattenskyddet, landskapet, människors välfärd och spridningen av våtmarkskunskap bildar en oersättlig helhet.. Genom att här beskriva några modellobjekt vill jag stöda planeringen av våtmarksprojekt med olika förutsättningar, och förmedla uppmuntrande praktiska exempel på vad man kan åstadkomma med vilja och samarbete för att ett projekt ska bli verklighet. Markägare bytte ägor För att ett våtmarksprojekt ska kunna bli verklighet är det viktigt att alla fastighetsägare som berörs av höjningen av vattennivån lämnar sitt skriftliga medgivande till åtgärden. Ägan kan vara en privat gård eller ett markoch vattenområde som har flera ägare antecknade i fastighetsregistret. För Om det på platsen där en våtmark planeras förekommer exempelvis sotnätfjäril eller åkergroda kan det bli stopp för byggandet. Även om våtmarkerna är värdefulla livsmiljöer för många djurarter så ska man förvissa sig om att projektet inte förstör de ursprungliga naturvärdena. I Juh a S iek kinen Timo Hin ts anen
Jägaren 4 l 2015 l 31 förvaltningen av ett samfällt område svarar andelslagets möte. Lagen om samfälligheter föreskriver hur sammankallandet och beslutsfattandet går till. I särskilda fall kan det behövas en lantmäteriförrättning för att utreda vilka som äger ett område. Man ska inte låta sig avskräckas av invecklade markägoförhållanden som komplicerar planeringen. Det visar följande exempel från våtmarken Perräinen i Virrat. När våtmarken Perräinen skulle anläggas på Seppo Peräinens mark gjordes en geodetisk mätning för att klarlägga hur stort område som skulle påverkas. Det framgick att projektet krävde ett medgivande från två andra fastigheter uppströms om våtmarken för att kunna genomföras. Barnen till delägarna i dödsboet som ägde den närmare fastigheten var intresserade av viltvård och jakt, och stödde spontant idén att förvandla platsen till en våtmark. Ägaren till den bortre fastigheten hade i princip ingenting emot projektet, men han var inriktad på virkesproduktion och tyckte att han inte skulle få en så stor personlig nytta av projektet att han var beredd att acceptera en tillväxtförlust i sitt skogsbruk. En höjning av vattennivån kan alltså leda till sämre dränering även om vattnet inte skulle nå fastigheten rent fysiskt, vilket här var fallet. Seppo Peräinen bor i stan, men hemgården med sina skogar har för honom alltid och framför allt inneburit naturskönhet och stillhet. Han hade med andra ord ett starkt personligt intresse för att åstadkomma en lösning för våtmarksprojektet som alla parter var nöjda med. Peräinen föreslog ett ägobyte för grannen; att det från hans fastighet skulle avskiljas ett markområde i utbyte mot den bit av grannens mark som skulle påverkas av våtmarken. De båda grannarna kom överens om att göra ett ömsesidigt avtal om ägobyte som godkändes av en förrättningsingenjör. Bytet av markområden är ett utomordentligt exempel på hur viktigt det är att bevara det goda förhållandet mellan grannar för att nå ett resultat som alla parter är nöjda med. Från högspänning till samförstånd Det är vanligt att våtmarker planeras och anläggs i bebyggda miljöer som redan är formade av människan. Det kräver att man jämkar samman olika slag av markanvändning. Det är också viktigt att från fall till fall bedöma de tekniska förutsättningarna att realisera ett projekt och naturvårdsaspekterna. Frågor av det här slaget var avgörande vid utredningen av våtmarken Vitikankorpi i Tavastehus. Platsen var låglänt och fuktig med torvbotten och verkade till en början som en idealisk plats för en våtmark. Den skulle gå att bygga med en fördämning och till på köpet för en rätt låg kostnad. Dessutom var platsen lätt att nå, vilket ökade dess värde som ett demonstrationsoch utbildningsobjekt för Hembygdsvåtmark Life+. När vi bedömde det förnuftiga med projektet måste vi ta med i beräkningen att Elenia Ab:s 20 kilovolts högspänningslinje gick tvärs genom området. Vi gjorde bedömningen att detta skulle öka dödligheten bland fåglarna avsevärt så vi inledde förhandlingar med Elenia om en omläggning till jordkabel. Förhandlingarna resulterade i att Elenia gav projektet grönt ljus och erbjöd sig dessutom att i enlighet med bolagets miljöpolicy kostnadsfritt utföra omläggningen av elkablarna och att sätta upp fågelbollar på elledningarna. När detta, det första stora hindret för projektet var avklarat så vändes blickarna mot riksvägen som gick intill den blivande våtmarken. Den var avgörande för hur mycket vattennivån kunde höjas. Begränsningarna som vägen innebar granskades i detalj i terrängen av Nylands NTM-central och vägmyndigheterna. Parterna blev överens om den högsta tillåtna vattennivån som skulle göra våtmarken möjlig utan att äventyra dräneringen av vägen. Samtidigt avtalade parterna också om att flytta vägdiket och göra vägslänten flackare när våtmarken byggs. Planeringsprocessen för våtmarken i Vitikankorpi är ett gott exempel på hur viljan att hitta lösningar i bästa fall kan leda till ett betydande mervärde för projektet. När naturvärden kolliderar Även om de bästa våtmarkerna är små underverk av mångfald och värdefulla livsmiljöer för många arter som är trängda, så är det viktigt att se efter att projektet inte förstör eller försämrar viktiga ursprungliga naturvärden på platsen. Till områdena med strikt begränsad markanvändning räknas de egentliga naturskyddsområdena och Natura 2000-skyddsobjekten. Dessutom ska man utreda om det i området finns andra sådana naturvärden som kan sätta stopp för eller begränsa ett projekt. 29 paragrafen i naturvårdslagen räknar upp ett antal naturtyper och stadgar: ”Områden som hör till följande naturtyper och befinner sig i naturtillstånd eller i ett därmed jämförbart tillstånd får inte ändras så att detta äventyrar naturtypens karakteristiska drag.” Likaså kan extremt utsatta djurarter leda till begränsningar i markanvändningen. Enligt naturvårdslagens 47 och 49 paragraf är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatser som är viktiga för att en art som kräver särskilt skydd ska kunna fortleva. Hänsyn ska också tas till sådana särskilt värdefulla livsmiljöer och deras karaktärsegenskaper som nämns i skogslagen. Men låt oss titta närmare på detta med ett konkret exempel. Inom projektet Hembygsvåtmark Life+ har vi utrett möjligheterna att anlägga en våtmark i Ojala i Aitolahti som ligger i Tammerfors. Tidigt under den preliminära utredningen blev uppenbart att objektet, som hade verkat intressant, låg i närheten av en av de viktigaste förekomsterna i landet av sotnätfjäril, som är klassad som starkt hotad. Den planerade våtmarken låg inte i kärnan av fjärilens kartlagda förekomstområde, men där fanns ett känt bestånd av flädervänderot, som fjärilslarverna enbart äter. Eftersom det planerade området ansågs vara av betydelse som stöd för populationen av sotnätfjärilar så måste våtmarksprojektet läggas i vågskålen. Var det förnuftigt att förverkliga och vilka var förutsättningarna? Nyttan vägdes mot riskerna. Efter avvägningen, och delvis även för att vara på den säkra sidan, så beslöt man att avstå från våtmarken för att inte höjningen av vattennivån skulle äventyra förekomsten av flädervänderot. Det här exemplet visar att det ibland kan vara befogat att avstå från ett projekt som i och för sig hade gynnat mångfalden, men som kunde ha äventyrat områdets ursprungliga naturvärden. Det är ofta fråga om att jämka ihop flera sätt att använda marken Man ska inte låta sig avskräckas av invecklade markägoförhållanden Juh a S iek kinen
32 l Jägaren 4 l 2015 Text: Hannu Pöysä & Katja Ikonen, Naturresursinstitutet och Veli-Matti Väänänen, Helsingfors universitet l Bilder: Veli-Matti Väänänen Insamlingen av sjöfågelvingar: Få unga bläsänder Den information som vi i vårt land samlar in om sjöfågelavskjutningen ger kunskaper av många olika slag. I fjol skickade jägarna in nästan tvåtusen vingprover till forskningen. Proverna berättar bland annat att det typiska bytet är en ung gräsand. en artspecifika informationen om den årliga totala avskjutningen av sjöfågel bygger på de frågeformulär som Viltoch fiskeriforskningsinstitutet (från och med i år Naturresursinstitutet) skickar ut till jägarna. Vingproverna från fällda fåglar som med jämna mellanrum samlas in bidrar med information om avskjutningens struktur hos de jaktbara arterna, som exempelvis könsfördelningen och åldersstrukturen. Under 2014 ordnades en landsomfattande insamling av vingar från fällda sjöfåglar. Projektet är tänkt att sträcka sig över tre år. Senast vi samlade in vingar var åren 2005 till 2007. Fjolårets insamling avkastade sammanlagt 1707 vingprover av änder (13 arter) och sothöns. Dessutom fick vi in vingarna av 22 grågäss och 17 kanadagäss. Kartan här invid visar hur vingproverna fördelade sig på viltcentralsregionerna. Som väntat var gräsanden den vanligaste fällda arten (60 procent av det totala antalet änder och sothöns). Därefter följde kricka (19 %) och bläsand (11 %) medan knipan kom på fjärde plats (5 %). De här arternas andelar av vingproverna var av samma storleksklass som vid insamlingen åren 2005 till 2007. De här fyra arterna, till på köpet i samma ordningsföljd, har av tradition tagit täten även i den landsomfattande avskjutningsenkäten. Övriga arters sammanlagda andel av vingproverna stannade på cirka fem procent. Det är väldigt viktigt att känna till ungfåglarnas andel av avskjutningen, det vill säga andelen fåglar som har kläckts samma år. Det visar hur jakttrycket fördelar sig på dels avkastningen (de unga individerna) och dels på kapitalet (de vuxna individerna), men ger även en fingervisning om årets häckningsresultat. I vårt land har sjöfågeljakten av tradition varit inriktad på avkastningen, vilket bekräftas av det färska vingmaterialet. Vi fick in tillräckligt många vingprover av gräsand, kricka och bläsand för att kunna uppskatta åldersstrukturen på avskjutningen med tillräckligt stor tillförlitlighet. Andelen unga fåglar var för gräsanden 82 procent, krickan 78 procent och bläsanden 68 procent. För gräsanden och krickan var andelen unga fåglar av samma storleksordning som vid insamlingen åren 2005 till 2007, men för bläsanden blev andelen lägre: åren 2005 till 2007 låg andelen unga fåglar på 73 till 80 procent. Det är oroväckande att andelen unga bläsänder minskar eftersom det innebär en förändring i jakttrycket (en förskjutning till en större andel vuxna individer) och kan dessutom vara ett tecken på att produktionen av ungar har gått ner. Det vingmaterial som samlades in åren 1982 till 2010 i Danmark pekar också på att proNär ett vingprov har tagits på rätt sätt så går det lätt att bestämma fågelns kön och ålder. Den här vingen kommer från en vuxen krickhane. D
Jägaren 4 l 2015 l 33 duktionen av ungar har gått ner: andelen unga bläsänder som skjuts visar en sjunkande trend. Sedan början av 90-talet har bläsandens häckande stam i vårt land minskat. Försvagningen av produktionen av ungar är en tänkbar bidragande orsak till att arten minskar. Det är dock ett faktum att återhämtningen kommer att vara långsam för arten om den inte börjar producera fler ungar. Honornas andel av avskjutningen i fjol (unga och vuxna individer hopslagna) var för gräsanden 51 procent, för krickan 44 procent och för bläsanden 55 procent. Hos gräsanden låg andelen honor på samma nivå som åren 2005 till 2007 medan den för krickan var klart lägre (5460 %) och även för bläsanden en aning lägre än vid föregående insamling (56-70 %). Insamlingen fortsätter — du ställer väl upp? lll Det vingmaterial som samlas in under ett enda år räcker inte till för att klarlägga eventuella förändringar i avskjutningen som sker över en längre tid. Därför fortsätter insamlingen under jaktåret som snart börjar och förhoppningsvis även under följande jaktår. Det första året avkastade en berömlig mängd vingprover och vi vill därför tacka alla som ställde upp. Materialet för årets insamling av vingprover postas automatiskt till alla som deltog. Övriga jägare som är intresserade av projektet kan kontakta Katja Ikonen (029 532 7010, katja.ikonen@luke.fi), så skickar vi det material som behövs för provtagningen och postningen innan andjakten börjar. I hopp om stor uppslutning! Andelen ungfåglar i avskjutningen berättar inte bara om jakten utan också om häckningen Gräsanden är fortsättningsvis ohotad etta bland sjöfågeljägarna. Artens andel av vingproverna ligger på cirka 60 procent. Antalet vingprover som skickades in i fjol, per region. Bläsandens häckande stam har minskat sedan början av 90-talet
34 l Jägaren 4 l 2015 Jukka Rintala, Naturresursinstitutet, Aleksi Lehikoinen, Naturhistoriska centralmuseet & Mikko Alhainen, Finlands viltcentral Sjöfågelstammarna minskar knipan fortsatte antalet par att öka. Sothönans stam fortsätter att hanka sig fram på bottennoteringar. De uppskattade stamförändringarna för i år var -4 % (gräsand), -18 % (kricka), -17 % (bläsand), +16 % (knipa) och +10 % sothöna. För gräsanden var antalet par fortsättningsvis nästan 30 procent större än genomsnittet för hela inventeringsperioden. För krickan stannade antalet par ungefär 10 procent under genomsnittet. Bläsanden landade ungefär 40 procent under genomsnittet. Sothönans stam ligger fortsättningsvis på cirka hälften av genomsnittet för hela perioden. För den främsta jaktbara arten, gräsanden, är ökningen av statistisk betydelse under hela perioden, men även den lilla nedgång som vi nu noterar är av betydelse. Förändringarnas storleksordning ligger troligen rätt nära det slutliga värdet eftersom vi i skrivande stund hade fått in en hyfsad mängd observationer av de vanligaste änderna. Gräsandens årliga produktion av ungar har varit relativt stabil under de senaste åren. Krickans produktion av ungar stannade i fjol 20 procent under året innan, vilket troligen är förklaringen till att antalet par minskade i år. Det svaga häckningsresultatet berodde på den ovanligt kalla försommaren i fjol, men även i år var försommaren kylig och regnig, vilket försämrade årets häckningsresultat. Krickans typiska uppgångar och nedgångar har varit rätt kraftiga under hela perioden (bild 1). För bläsanden kan minskningen av antal par inte förklaras med förändringar i produktionen av ungar eftersom den inte har varierat nämnvärt under de senaste åren. Att gräsandens stam har hållit sig relativt stark och att knipan har ökat beror sannolikt på den rätt milda vintern vi hade. Tack vare mildvädret överlevde fler individer i övervintringsområdena i norra och nordvästra Europa. Även fjolårets uppgångar får tillskrivas en mild vinter. Klimatuppvärmningen gynnar sjöfåglarna eftersom den gör övervintringen lättare, men samtidigt kan det här fenomenet innebära et var 1986 som inventeringarna av sjöfåglar inleddes i sin nuvarande form. Nu pågår ett slags jubileumsår för sjöfågelinventeringarna eftersom inventeringarna i terrängen också har pågått i 30 år med samma metoder. Vi vill därför rikta ett varmt tack till alla som har ställt upp under åren! I inventeringsmaterialet ingår från och med 2012 också inventeringsresultaten från projektet Hembygdsvåtmark Life+. I den här artikeln rapporterar vi resultaten för parräkningarna av gräsand, kricka, bläsand, knipa och sothöna, fram till den 25 juni. Resultaten kommer att preciseras efter hand som vi får in de observationer som görs senare. I årets material är antalet inventeringspunkter för Naturresursinstitutets del 294 stycken, vilket inkluderar 33 Hembygdsvåtmark Life plus-våtmarker, och för Naturhistoriska centralmuseet 113 stycken. Det totala antalet par uppgick till 798 (gräsand), 419 (kricka), 159 (bläsand), 825 (knipa) och 117 (sothöna). Nedgång sedan fjolåret Att döma av indexen (bild 1) har simändernas stammar gått en aning tillbaka sedan i fjol, även om gräsandens nedgång är minimal. För D Inventeringarna av sjöfåglar har nu pågått i 30 år och under den här tiden har sjöfåglarnas stammar gått kraftigt tillbaka. Glädjande nog går det fortsättningsvis bra för vår viktigaste jaktbara sjöfågel, gräsanden. Stammen ligger nästan 30 procent över genomsnittet för hela inventeringsperioden. Gräsanden stark, knipan ökar A lek si L ehik o inen Vi firar liksom ett jubileum för inventeringarna av sjöfåglar
Jägaren 4 l 2015 l 35 Förändringsindexen 1986-2015 för några sjöfåglar. Medelvärdet för indexserierna är omvandlat till värdet ett. Indexen visar de relativa förändringarna i stammarnas storlek. Indexet 0,5 visar att årets stam är bara hälften så stor som det uträknade medelvärdet för hela perioden medan indexet 2 uttrycker att stammen är dubbelt så stor som medelvärdet. Observera att skalan på den lodräta axeln varierar från art till art. ogynnsamt väder för ungarnas överlevnad under försommaren. På motsvarande sätt har det ostadiga vädret under försommaren även försämrat skogshönsens produktion av ungar under de senaste åren. På lång sikt har sjöfåglarna blivit rejält färre. De senaste forskningsresultaten visar att övergödningen av vattendrag har lett till att arter som är specialiserade på näringsrika vatten har minskat, i synnerhet i landets södra delar. Fenomenet berör också våra vanligaste änder som häckar vid både näringsfattiga och näringsrika sjöar som gräsand, kricka, bläsand och vigg på det viset att trenden har varit negativare för den delen av stammen som häckar vid näringsrika vattendrag än hos artfränderna vid näringsfattiga vatten. Nedgången beror med största sannolikhet på att vattnen som eutrofieras blir grumligare och att det därmed blir svårare för ungarna att finna föda. Med eutrofieringen blir mörtfiskarna fler och konkurrerar med sjöfågelungarna om födan. Det är även tänkbart att mårdhundarna, som under de senaste tjugo åren har blivit många fler, innebär negativa konsekvenser för sjöfåglarna. Gräsand 1.3 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 0.7 Kricka 1.4 1.3 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 Bläsand 1.2 1.0 0.8 0.6 Knipa 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 Sothöna 2.0 1.5 1.0 0.5 1990 2000 2010
Gräsanden är den största och kraftigaste av våra simänder. Vingarna är klart bredare än på de övriga Anas-arterna. Den är dessutom utan konkurrens vår vanligaste andfågel. Vingspegeln är mörkblå med en vit kant framtill och baktill. Hanens näbb är gulaktig i alla dräkter medan honans är orange med brun teckning. I praktdräkt är hanen gråbrun med grönt huvud och vit halsring. H onan är brunspräcklig med klart mörkare hjässa och ögonstreck. I höstdräkt liknar hanen och ungfåglarna honor. Gräsanden förekommer allmänt i hela landet, men i klart större antal i landets södra delar. Den flyttar i oktober-november och övervintrar i södra Skandinavien och Västoch Centraleuropa. En liten del av stammen övervintrar i vårt land vid öppet vatten i städer. I slutet av april och början av maj lägger honan 5-12 ägg. Boet finns i vassruggar, på strandängar eller i konstgjorda bon, och kan ligga långt från vattnet. Gräsanden är vår viktigaste jaktbara sjöfågel. Den årliga avskjutningen varierar mellan 201 000 och 300 000 stycken Gräsand Anas platyrhynchos Mallard/Heinäsorsa Simänderna i vårt land i storleksordning Vinge Ägg 5–12 st På hanen är de mellersta stjärtfjädrarna upprullade (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (försommar) Den årliga avskjutningen Tusen stycken 00 01 02 0304 0506 07 08 10 09 11 12 13 Källa: Lintuatlas.fi Föda Vattenoch strandväxter som vanlig andmat samt deras frön. Insekter, skaldjur och ryggradslösa djur. Ögonstrecket och hjässan är mörka Blå vingspegel Orange näbb med mörk teckning Vit halsring Honans fjäderdräkt är brunspräcklig Korn och frön Snäckor Vatteninsekter Gul näbb (vår) Brunt bröst och grå buk Orange ben Buken är vit Grönt huvud Den fridlysta snatteranden är väldigt lik en gräsand. 50 100 150 200 250 300 0,9–1,3 kg 81– 95 cm 50– 60 cm kg Vingspegel med vita kanter Gråbrun rygg I höstdräkt liknar hanen en hona men är aningen mörkare Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig Årta Kricka Bläsand Skedand Stjärtand Gräsand C M Y CM MY CY CMY K grasand.pdf 1 05/07/15 10:11 36 l Jägaren 4 l 2015
Jägaren 4 l 2015 l 37 4Hjaktklubben provade på andjakt Medlemmarna i Pieksämäki 4H-förenings jaktklubb gjorde i höstas en utfärd till våtmarken i Takkamäki. Temat för kvällen var andjakt. Och visst knep de två krickor! ki Reinikainen berättade om våtmarken och hur den sköts, och efter det fick ungdomarna prova på andjakt. Och visst lyckades de fälla två krickor! Att det inte blev fler berodde på att man var aningen för tidigt ute den kvällen. Kvällsflygningen är som bäst från sjutiden tills det mörknar. 4H-ungdomarna gillade andjakten och för många av dem var det någonting alldeles nytt som de inte hade upplevt förut. Den här gången var uppslutningen verkligen imponerande. Några av klubbmedlemmarna höll på med jägarexamen, så det var inget fel på intresset! Aki Reinikainen hade en hel del matnyttigt att visa och berätta, och väckte intresset för andjakt. En våtmark skapar nya livsmiljöer för många djur, främst fåglar. De har huvudrollen i våtmarken eftersom man utfodrar dem och gör häckningsplatser för dem. Men våtmarken och fåglarna lockar också till sig rovdjur, och minken är den värsta av dem. Den kan förstöra häckningen helt och hållet. Det ska vi ta med i beräkningen när vi gör boplatser. Boen av halm och hö hålls uppe från marken med hjälp av plaströr, vilket hindrar rovdjuren från att nå dem. Det är ett stort arbete som uträttas här för att fåglarna ska trivas, men det är värt besväret. På hösten rör sig stora mängder fåglar i våtmarken och bjuder på angenäm jakt, men inte utan villkor. Det finns fredade dagar då det inte är tillåtet att jaga där. Jakten äger till stor del rum på veckosluten, så fåglarna får oftast vara i fred under veckan. Dessutom får de besök när de utfodras. Det är relativt enkelt att skapa en våtmark. Platsen ska befinna sig på låglänt mark där det samlas vatten. För byggandet behövs det jord i proportion till projektets storlek och en Text: Kalle Tarvainen l Bilder: Jaana Lauttaanaho A grävmaskin. Och en förare om man inte kan spaka maskinen själv. Dessutom behövs det förstås vederbörliga tillstånd av markägarna och i vissa fall även av myndigheterna. När våtmarken väl är färdig så behöver den ”ligga till sig” ett par år för att växtligheten och djurlivet ska komma i gång. Man kan göra den trivsammare genom att så växter som djuren kan äta av, genast eller senare under året. Sådana växter är bland annat solros, ärt, vete och korn. En våtmark ska också skötas under åren som följer så den inte växer igen och skogen flyttar in. Våtmarken är en utmärkt miljö för fåglarna och kan även vara vacker, vilket gör det till en upplevelse att jaga där. Det vore fint om det fanns fler sådana här våtmarker där fåglarna kan häcka! 4H-ungdomarna gillade andjakten och för många av dem var det någonting alldeles nytt
38 l Jägaren 4 l 2015 Serien ShowHau visas på tevekanalen Fox lördagar klockan 17. Avsnitten och SRVA-videorna läggs också ut på programmets webbsida på adressen www.showhau.fi. Mera information om storviltsassistansen finns på adressen srva.fi. Teveserien ShowHau presenterar i samarbete med Finlands viltcentral storviltsassistanspersonal på olika håll i landet. Jari Ylinen SRVA-proffset Pasi Ahola med hundarna Sissi och Uswa Skräck i Björneborg! n man som höll på och fixade med båten såg björnen springa förbi och i full fart kollidera med stängslet av metallnät. På det viset fick polisen uppfattningen att björnen kunde vara skadad och farlig för sin omgivning. Det här inträffade en veckoslutsmorgon och myndigheterna var lättade över att det inte var folk i rörelse. Under dagens lopp utvecklade sig situationen emellertid till en mardröm fullt i klass med skräck på film. Björnturism mitt i bebyggelsen Reima Laaja, som är ansvarig för viltcentralens SRVA-verksamhet, ledde operaationen under polisens ledning. Reima berättar: – Allmänheten fick veta om det som hade hänt genom medierna. Meningen med informationen var att folk skulle hålla sig borta från området så att vi skulle kunna avhysa björnen till lämpligare tassemarker. – Men folk reagerade tvärtom och området fylldes hastigt med ”björnturister”. Hundratals bilar kom körande längs Reposaarivägen. Familjefäder och mammor med barn och hundar promenerade till och med i skogen och letade efter ”nalle” med mobilkameran i högsta hugg. De försatte inte bara sig själva i stor fara utan även andra personer, SRVA-operationen och björnen själv. Avskräcka björn bland folk När Pasi Ahola anlände till platsen med sina hundar hade det gått ungefär fem timmar sedan den första observationen av björnen. Den karelska björnhunden Sissi tog upp spåret och inledde det tuffa jobbet med att rädda både björnen och de tillströmmande människomassorna. – Att det rörde sig folk och bilar i området var i högsta grad idioti, och uppfyllde polisens och SRVApersonalens signalement på ett björnskräckscenario. Tänk om björnen hade varit skadad och gått till attack mot någon? Det fanns inget fritt skottfält åt något håll eftersom det fanns folk överallt, minns Pasi Ahola dessa skräckens timmar. Björnen korsade vägen flera gånger och sicksackade mellan bilar. Allmänheten som var ute och björnturistade kunde flera gånger berätta för polisen att de hade sett björnen. Men som genom ett under lyckades björnen varje gång undvika en konfrontation. Proffsigt hanterat – Vi gav björnen tid att lugna ner sig varje gång den hade korsat vägen. Samtidigt satte vi ut en passkedja på andra sidan för att hindra björnen från att nå centrum. Mina hundar Uswa och SisFamiljen Ahola driver kenneln Hirviparooni och har sysslat med björnjakt i många många år. På bilden Tauno Ahola med hädangångna björnhunden Juro. si reste flera gånger björnen från sin lega och vi försökte styra den till tryggare tassemarker. – Av någon orsak vägrade björnen ändå att lämna det här området. Alla människor som rörde sig där med sina hundar gjorde det nästan omöjligt för oss att avhysa björnen. Hundarna kunde inte jobba okopplade, berättar Ahola. Tack vare SRVA-proffsens stora yrkesskicklighet och med en gnutta tur lyckades man till slut fösa björnen tillbaka i havet och såg den simma ut till en närbelägen ö. Där var det lättare för SRVA-personalen att hålla den under uppsikt och borta från allmänheten. Nu kunde hundarna ge björnen en ordentlig skjuts så den simmade till nästa ö och därifrån till fastlandet och tillbaka samma väg som den hade kommit. Hundarna oersättliga Även i det här SRVA-fallet spelade hundarna, det vill säga de karelska björnhundarna Uswa och Sissi, huvudrollen vid avhysandet av björnen så att den kunde återvända till tryggare marker. Operationen slutade väl för alla parter och björnen kunde oskadd fortsätt sitt liv. – ”Björnturisterna” som vällde in på Reposaariområdet handlade tanklöst och försatte både sig själva, SRVA-personalen och björnen i fara, påpekar Reima Laaja och understryker att SRVA-uppdrag inte är några offentliga tillställningar. E Ett av de allra svåraste SRVA-uppdragen någonsin ägde rum våren 2013 på Tahkoluoto i Björneborg när en ung björnhane förirrade sig in i tätorten. Den kom simmande utifrån havet, steg i land och gav sig av mot bebyggelsen.
Tarj oukset voimassa elokuun 201 5 loppuun asti tai niin kauan kuin ta var aa riittää. (199€) (249€) (1590€) (14,90€) (69€) -50% Suomen seksikkäin eräverkkokauppa osallistu arvontaan jokierän -sivulla! toimituskulut 5,90 € yli 150 € tilaukset toimituskuluitta 10,90€ 9,50€ 189€ 239€ 169€ 179€ 59€ 9,50€ 99€ 179€ 990€ 99€ 320€ 65€ 35€ 8,50€ 34,50€ 85€ 89€ rc 3 12/70 36g. YleisimmäT haulikooT s&b .308win 8g FmJ /aski /aski /meTri /aski /1000 kPl /250 kPl /aski /10 askia /10 askia /10 meTriä /10 askia /10 askia s&b ForTuna 12/70 36g. YleisimmäT haulikooT s&b Parcours 12/70 36g. haulikoko 2,5mm haTsan 33 4,5mm haTsan 125T 4,5mm Ja 5,5mm nikon ProsTaFF 5 eTäisYYsmiTTari nikon aculon eTäisYYsmiTTari arvomme 31.7. Fb-sivullamme 500 euron arvoisen hunTers elemenT -vaaTePakeTin! ensimmäinen oikeasTi uusi vaaTeJuTTu vuosiin? HUNTerS eLeMeNT Metsästysvaatteet ovat, kuin suklaa: mitään uutta ei tule koskaan, ainoastaan maku vaihtuu. No nyt on oikeasti uusi juttu. Se juttu ovat vaatteet, jotka on suunniteltu just sulle; suomalainen metsästäjä! Mitä näissä on nyt sitten niin uutta? Tutustu mallistoon osoitteessa Jokiera.fi bornaghi 12/70 24g skeeT & TraP Huom! Huippulaadukas 3%-antimonium-kovetettu hauli takaa paremman haulikuvion ja upotuksen. bornaghi 12/70 28g TraP 2,4mm Todella mainio kYYhkYPaukku! Huom! Huippulaadukas 3%-antimonium-kovetettu hauli takaa paremman haulikuvion ja upotuksen. -30% -50% 10€ Flambeau ice box kaksikielinen sorsaPilli naamioverkko korkeus 2,4m Logo with wooden texture Logo with solid background Logo with no orange shield Logo with wooden texture Logo with solid background Logo with no orange shield myös laaja mallisto naisille! saapuu verkkokaupaan heinäkuun loppupäässä! ennakkotilaa nyt! saapuu verkkokaupaan heinäkuun loppupäässä! ennakkotilaa nyt! rajoitettu erä! hunTers elemenT conTour Pack kiväärirePPu beTTinsoli x-Trail -haulikoT 12/76 Kaikki italialaiset kamppeet eivät ole Fiateja. Tämä on oikeasti aikalailla suomalaiseen kouraan sopiva haulikko! Sis. 5 vaihtosupparia ja laukun. ToP shoT comPeTiTion kuulevaT kuulosuoJaimeT
40 l Metsästäjä 4 l 2015 Fälthare Lepus europaeus Reijo Orava
Metsästäjä 4 l 2015 l 41
42 l Jägaren 4 l 2015 Pentti Valkeajärvi & Olli Kursula, Mellersta Finlands Tjäderparlament Skogen förändras och tjädern med den För många jägare i vårt land är och förblir tjädern det förnämsta viltet av alla. Hur tjädern har klarat av förändringarna i skogslandskapet och hur den reder sig i dagens ekonomiskog får man veta när man fördjupar sig i boken Metso, havumetsien lintu. tt få se en livslevande tjäder är en upplevelse för vem som helst. Den goda nyheten är att tjäderbestånden verkar ha tagit sig förbi bottnen på vågdalen, så det har under de senaste åren blivit vanligare med sådana möten. Att döma av hur skogarnas struktur ser ut så ser tjäderns framtid just nu rätt ljus ut, men den positiva utvecklingen är ingen självklarhet. Betraktat i ett längre perspektiv har det skett avsevärda förändringar i våra skogar. Till och med lärken har en gång i tiden varit ett vanligt trädslag här. Klimatet har svängt rejält under seklernas gång och kommer säkerligen att fortsätta göra det. Armbrytning pågår om människans andel i den pågående uppvärmningen av klimatet, men inte minst under svedjebrukets tid avsatte människan väldiga spår i skogslandskapet. I den tidens skogar skulle också tjädern överleva. Den som bläddrar i den här tjäderboken och tittar på fotografierna, som är tagna av proffs, märker snart att hänsynen till tjädern inte kräver några nämnvärda ekonomiska uppoffringar i skogsbruket. Vi hoppas att boken ska inspirera skogsägare att också tänka på tjäderns och det övriga djurlivets trivsel i ekonomiskogen! Tjädrar även på svedjebrukets tid Så sent som på 1800-talet förekom svedjebruk allmänt och skogarna såg ut därefter. I södra och mellersta Finland dominerade unga skogar med mycket sly och buskar. Det var inte tal om skogsskötsel, plantskogsskötsel eller röjningar av dagens snitt. Det var motiverat att bekymra sig för tillståndet i skogarna. Livet levdes i hög grad på svedjebrukets villkor. Trots det fanns det tjäder, och gott om tjäder med dagens mått mätt. I avsidesbygder fanns det förstås gammelskog kvar, men även på den tiden var tjädern så illa tvungen att överleva även i ganska unga skogar. När svedjebruket upphörde hade det i synnerhet i landets östra delar uppstått stora arealer med lövträdsdominerad blandskog. Där det fanns sågtimmer blev det vanligt med plockhuggning där man avverkade alla träd som hade uppnått en viss dimension, skriver Kari Mielikäinen. Men allt för kraftiga avverkningar av det slaget lämnade kvar trasiga bestånd med svag tillväxt och föryngringsförmåga. Så småningom dömdes det här slaget av plockhuggning ut och blev förbjudet vid mitten av 50-talet. Men de plockhuggna bestånden var ljusa och där fanns troligen gott om bär, vilket gjorde dem till utomordentliga miljöer för skogshönsens kullar. Tjäderns tillbakagång började när skogsbruket under decennierna som följde fick en ny och effektivare inriktning. Vi ska heller inte glömma att de små rovdjuren fick förstärkningar i form av minkar och mårdhundar. Tjäderbestånden som starkast före krigen Exporten av vilt, som nästan enbart handlade om skogshöns, växte stadigt från 1860-talet fram till andra världskriget. Vi kan konstatera att tjäderbestånden var som starkast när kriget bröt ut, skriver Harto Lindén och Pekka Helle. A
Jägaren 4 l 2015 l 43 Därefter gick det brant och obönhörligt utför ända till 90-talet. Tjäderbeståndens långtidsförändringar är knutna till de skogliga förändringarna, om än med en fördröjning. Den enorma utdikningsboomen på 60och 70-talet var katastrofal för fågellivet på myrar och mossar, men för tjädern innebar det mera nytta än skada. När spelplatserna efter hand blev luckiga och planterade så började tallarna i snabb takt skjuta upp. Redan på 80-talet påträffades tjäderspelplatser på dikade myrar och efter det blev myren på många håll den vanligaste terrängtypen för spelplatser, eller så ingick det myr i en spelplats. Nuförtiden finns det spelplatser i skogar med överraskande lite träd och i tallbestånd där det inte har gjorts någon första gallring. Ett kalhygge på en trädbevuxen mo leder ofta till att spelplatsen flyttar till en dikad myr, om det finns en sådan i närheten. Tjäderparlamentet har bidragit till att spräcka myten om att tjädern enbart lever i gammelskog. Numera framhålls det i nästan allt som skrivs om tjädern att också unga skogar går bra. En bra tjäderskog är skiktad En idealisk tjäderskog är skiktad och har ett artrikt fältskikt, skriver Saija Kuusela och Janne Miettinen. I litet äldre skog är det typiskt med ett undre skikt av gran som ger gömslen. ”Behärskat oskött” är den bästa skötselanvisningen på beståndsnivå: inga åtgärder ska göras allt för systematiskt eller genomgående, och beståndet ska inte heller rensas från undervegetation. Gallringarna kan göras i normal ordning i tjäderskog. Efter den första gallringen blir miljön i allmänhet bättre; det blir ljusare, riset kvicknar till och bärskörden ökar. Författarna understryker betydelsen av att lämna kvar snår – inte utan orsak! Redan en grupp med några små granar bildar ett gömsle för vilande hönsfåglar, och om det finns ett nätverk av gransnår så kan hönsen välja var de gömmer sig. Det borde inte vara någon svår uppgift att lämna kvar gransnår vid förhandsröjningen, vilket samtidigt sparar tid och pengar. Den nya skogslagen som trädde i kraft den första januari i fjol ger skogsägare möjligheter att behandla sin skog på olika sätt. De kan fokusera på virkesproduktion, naturvärden eller varför inte på tjäderns trivsel? Men att odla olikåldrig skog, som är väldigt trivsam också för tjädern, har ännu inte fått något större genomslag bland skogsägarna. Från spelplatsjakt till etiskt strövande Tjäderjaktens natur har förändrats en hel del på hundra år, men det har också lagstiftningen gjort. Jakten på spelplatser blev förbjuden 1898, men inte slutade folk med den sortens jakt helt och hållet ändå, skriver Juha K Kairikko i sin artikel om tjäderjaktens historia. Handelsmän på landsbygden förmedlade fåglar till partihandeln och tidvis sköts det orimligt mycket fågel. En och samma jägare kunde under en vinter skjuta hundratals hönsfåglar. Den oerhörda avskjutningen fördömdes, i synnerhet när det blev känt att en del av fåglarna var otjänliga. Så sent som 1969 blev det lag på att man i södra Finland fick skjuta hönsfåglar bara för husbehov. I dagens jaktföreningar är det normalt med avskjutningskvoter och den etiska aspekten betonas. Det är dumhet att gapa efter mycket, skriver Jukka Bisi och berättar att han som grabb ofta strövade i skogen med geväret och en höst hittade en plats där tjädrarna under köldmorgnar flög upp i talltopparna. För en ung man i god form var det inget problem att krypa inom skotthåll och sålunda fällde han tre morgnar i rad en tjädertupp. Då ingrep hans far och sa att nu hänger du upp geväret! Det är inte meningen att du ska tömma skogen på fåglar! Det var en uppsträckning som gick hem. lll Mellan pärmarna på boken Metso, havumetsien lintu hittar man det mesta som är värt att veta om hönsfåglarnas kung. I boken, som gavs ut i fjol, berättar experter på jakt och vilt om hur skogarna och tjädrarna i vårt land har utvecklats under seklernas gång. Vilka förutsättningar har tjädern att anpassa sig till ekonomiskog och hur ser framtiden ut? Boken är bildsatt med fantastiska fotografier av över tjugo fotografer. På tjäderparlamentets webbplats (metsoparlamentti. fi) finns en närmare presentation av boken. Den går att köpa i bland annat Finlands viltcentrals nätbutik (kauppa.riista. fi). Intäkterna av boken går till arbetet som stöder tjädern. Det är en myt att tjädern bara skulle leva i gammal skog Snår och buskage är oerhört viktiga för viltet METSO METSO METSOMETSO havumetsien lintu havumetsien lintu Enastående faktabok med fina bilder At ene um K ans al lisg al le ri a/H ann u Aa lt o nen
44 l Jägaren 4 l 2015 Mikko Alhainen, Finlands viltcentral l Teckningar: Jari Kostet Skogsägare obs: Låt oss visa hur viktigt det är med viltskogsvård! Vi undersöker markägarnas intresse för viltskogsvård och villighet att delta i projektet Viltskog. Tala om för oss vad du tycker om viltskogsvård och om du eventuellt har ett skogsbestånd eller en dikad våtmark som skulle passa som modellobjekt för projektet. lll Syftet med det nationella projektet Viltskog är att främja skogsvård med fokus på viltet och naturen, att iståndsätta livsmiljöer och att skapa ett nätverk av modellobjekt på privatmark. Åtgärderna gynnar skogshönsen och sädgåsen, mångfalden i skogsnaturen och de framtida jaktmöjligheterna. Finlands viltcentral med samarbetspartners ansöker om Life plus-finansiering av EU för projektet Viltskog, men i svaret från den europeiska kommissionen framförs en misstanke om att skogsägarna inte skulle vara intresserade av att delta i projektet. Med en enkät ska vi därför ta reda på hur stort intresse det finns. Vi ber därför er markägare om hjälp med ansökningen. Med ert stöd kan vi övertyga finansiärerna om att projektet behövs och iståndsättning. I det här skedet är det inte bindande att skicka in presentationer av objekt. Om projektet beviljas finansiering väljer Finlands viltcentral med samarbetspartners ut de lämpligaste objekten för projektet. Stort tack på förhand för svaren och visat intresse för viltskogsvård! Svara på enkäten senast den 31augusti: https://my.surveypal.com/Riistametsanhoito att det finns ett utbud av modellobjekt på privatmark. Genom att svara på enkäten Viltskogsvård ger ni oss värdefull information om hur stor efterfrågan på viltskogsvård det finns bland markägarna. Vi ber er också att anmäla miljöobjekt som är i behov av SVARA PÅ ENKÄTEN!
46 l Jägaren 4 l 2015 Neena Kuukasjärvi Specialplanerare Harri Norberg:: De stora rovdjuren känner inga landsgränser – Det internationella samarbetet utgör en viktig del av arbetet med att utveckla och implementera den hållbara vilthushållningen. Den vägen kan vi få förstahandsinformation om hur olika ärenden sköts i andra länder. Och vice versa; andra EUländer är väldigt intresserade av de finska modellerna, förklarar specialplanerare Harri Norberg. iltet och rovdjuren känner inga gränser mellan länder. Ur ett biologiskt perspektiv betraktat har vi på Nordkalotten och även på den ryska sidan viltoch rovdjurspopulationer som är i högsta grad gemensamma. Det är praktiskt att samarbeta aktivt över gränserna, berättar Harri Norberg som är specialplanerare på Finlands viltcentrals regionkontor i Lappland. I sitt arbete följer Norberg viltoch rovdjursstammarnas utveckling, främst ur ett nordfinskt perspektiv. Till en specialplanerares arbete hör även att inom landet följa med rovdjursskadorna och att i anslutning till skadorna planera och realisera terrängbesiktningsutbildningar för viltoch landsbygdsnäringsmyndigheterna. Dessutom har Norberg hand om statistiken över avskjutning och dispenser, och ansvarar för beredningen av de lagstadgade rapporterna till ministeriet och EU-kommissionen. – Ett av målen som viltcentralen och viltkoncernen har satt upp är att viltskadorna och viltkonflikterna ska vara under kontroll. Vi kommer förstås knappast någonsin att nå därhän att det inte skulle förekomma några viltskador alls, men genom att aktivt följa med viltstammarna har vi koll på vilka förändringar som pågår och kan på det viset bedriva en förnuftig viltvård. Genom Finlands viltcentral förmedlar vi också material som förebygger viltskador, påminner Norberg. En specialplanerares arbete handlar i allra högsta grad även om kundservice i sin roll som expert på de stora rovdjuren svarar Norberg regelbundet på frågor från både medierna och privatpersoner om rovdjuren och rovdjursskadorna. Nordiskt samarbete Harri Norberg är också medlem i rovdjurssamarbetsgruppen som arbetar med stöd från nordkalottrådet. Till gruppen hör representanter för viltförvaltningen i norra Finland, Sverige och Norge. Genom årligt, regelbundet samarbete har man skapat direkta och okomplicerade kontaktkanaler, och tankeutbytet är aktivt. – Vi förmedlar sinsemellan information om hur saker och ting hanteras i medlemsländerna – Det har varit intressant och meningsfullt att delta i den internationella verksamheten och att sätta sig in i hur man hanterar frågor i andra länder. Det ger perspektiv på frågorna i vårt eget land, förklarar specialplanerare Harri Norberg. V Vilthushållningen blir allt internationellare
Jägaren 4 l 2015 l 47 Specialplanerare Harri Norberg:: De stora rovdjuren känner inga landsgränser och vilka trender hos rovdjursstammarna eller i den nationella viltpolitiken som är på gång. På ett praktiskt plan befinner vi oss på samma karta även om arrangemang och praxis skiljer sig åt. Det handlar om samma djur och samma skador på bägge sidor av gränserna, fortsätter Norberg. – Bland annat renhushållningen är en gemensam nämnare för Nordkalotten. Även om det finns skillnader i rennäringen och förvaltningen så gäller EU:s naturdirektiv på samma sätt i både Finland och Sverige. Reglerna är gemensamma medan resurserna och därmed även praxis skiljer sig åt. För rovdjurens del är det nordiska samarbetet mycket påtagligt. Man kontaktar grannen när det är påkallat, även om det skulle vara fråga om ett enda rovdjur. – Om det här i västra Lappland skulle dyka upp en varg som uppenbart är på väg att korsa gränsen så underrättar vi svenskarna direkt. Då kan de förbereda sig och hinner vidta nödvändiga åtgärder. För svenskarna är det viktigt att få ett tillskott österifrån som berikar den skandinaviska vargpopulationens genetiska mångfald. Finskt björnkunnande över pölen De stora rovdjuren har också inneburit resor över Atlanten för Harri Norberg. 2012 deltog han i en internationell konferens om björnkonflikter i Missoula i USA där de 300 deltagarna tillsammans grunnade på situationer där människan konfronteras med svartbjörnar, gråbjörnar (grizzly) eller isbjörnar. På konferensens internationella del var även vår egen brunbjörn aktuell. – I Nordamerika lever människan och björnen mycket närmare varandra och därför är det mycket vanligare med konfrontationer än hos oss, men det hindrar inte att vi utbyter erfarenheter med varandra. Det finska björnkunnandet har också exporterats i fyrfotaform. – I Montana föder man upp och utbildar karelska björnhundar från Finland, bland annat för viltmyndigheterna. Deras uppgift är att avskräcka björnar och hålla dem borta från områden där de inte är önskvärda. I samma uppgifter hittar man karelska björnhundar inte bara i Förenta Staterna och Kanada utan också i Japan. Ryska möjligheter I det internationella arbetet vänds blickarna numera allt oftare även österut. Vår långa landgräns mot Ryssland innebär enorma naturresurser; varken viltet eller rovdjuren bryr sig om den här gränsen utan både individer och populationer rör sig obekymrat och obehindrat över gränsen åt bägge hållen. – Det finns definitivt utrymme för en utveckling av samarbetet österut. Vi har goda kontakter med bland annat viltforskningsstationen i Petroskoi och därifrån får vi vid behov information om vad som pågår på andra sidan gränsen, berättar Harri Norberg. Medan det på den ryska sidan finns väldiga landområden och orörda ödemarker så kan Finland bidra till samarbetet med kunnande och expertis. – Verksamhetsmodellerna kan förstås inte kopieras rakt av. I Ryssland handlar det om så enorma arealer att det skulle vara rätt svårt att inventera viltstammarna med någon metod som bygger på observationer av spår och spillning. Förhoppningsvis kommer framtiden att öppna möjligheter till ett utökat samarbete och ännu direktare kontakter med de ryska forskarna. Samarbetet skulle säkert vara ömsesidigt givande. Kunnande till Europa, tur och retur Som nationell expert och representant för Finland är Harri Norberg även med i EU:s stödprojekt för initiativet för de stora rovdjuren. – Även om EU-frågorna kan kännas avlägsna för jägarna i vårt land så ska vi hålla i minnet att det internationella samarbetet utgör en viktig del av arbetet med att utveckla och implementera den hållbara vilthushållningen. Det hjälper oss också att förutse faktorer som kan ha konsekvenser för vår vilthushållning. Det internationella samarbetet ger oss också möjligheter till förstahandsinformation om hur saker och ting sköts i andra länder. I de övriga EU-länderna finns ett väldigt stort intresse för de finska modellerna, understryker Norberg. Förståelsen för särdragen hos den nationella viltvården och lantbruksnäringarna, och för de stora rovdjuren är någonting som man bygger upp med effektiv informationsförmedling. Det nordiska samarbetet är trumf, bland annat när vi presenterar och informerar om renskötselområdets särdrag för folk från Centraloch Sydeuropa. – Hos oss i Finland och i renskötselområdet är läget såtillvida exceptionellt att vi har alla de fyra rovdjuren medan det i övriga EU-länder i allmänhet förekommer ett enda eller högst tre rovdjur. Finland och Sverige är ju de enda EU-länderna där det förekommer järv. Det är alltså viktigt att vi informerar om vilka realiteter som gäller här hos oss, och att vi kan ge riktiga svar som bygger på fakta när kommissionens tjänstemän ställer frågor. Även om det nordiska samarbetet visar upp en stark fasad gentemot EU så finns det utvecklingsarbete att göra eftersom EU önskar sig allt mer gränsöverskridande samarbete. – Ett sådant samarbete pågår bland annat mellan Polen och Tyskland eftersom länderna har en gemensam vargstam. De stora rovdjuren kommer tillbaka i Centraleuropa och de gör det med besked. Numera förekommer vargen till och med i Holland och Danmark. I det internationella samtalet följer folk med intresse med hur man hanterar rovdjursfrågorna i de länder där rovdjuren återkommer efter att ha varit borta till och med i sekler. Reglerna är gemensamma medan resurserna och därmed även praxis skiljer sig åt I de övriga EU-länderna förekommer i allmänhet bara ett eller högst tre rovdjur
48 l Jägaren 4 l 2015 Mikko Rautiainen, Finlands CIC-delegation Smittsamma djursjukdomar i fokus vid CIC:s generalförsamling En skara experter på vilt samlades i april i Bulgarien för att diskutera ett ämne som alltid är brännande aktuellt, nämligen de smittsamma djursjukdomarna. I vårt land är temat aktuellt i synnerhet för att den afrikanska svinpesten har observerats i vårt närområde. id det internationella viltskyddsrådet CIC:s generalförsamling i april i år i den lilla staden Pravets i Bulgarien spelade OIE, den internationella byrån för smittsamma djursjukdomar, en framträdande roll – inte utan anledning! De smittsamma djursjukdomarna utgör ett globalt hot mot djurstammar, näringsliv och människors hälsa. Epidemier av djursjukdomar kan anta enorma proportioner. Bernard Vallat, generaldirektör på OIE, berättade att enbart den senaste epidemin av fågelinfluensan H1N1 beräknas ha orsakat kostnader på mellan 45 och 55 miljarder dollar för samhället. Jägarnas hjälp oersättlig Jägarna rör sig i naturen och nära de vilda djuren. Deras observationer är oersättliga för uppföljningen av hur djursjukdomar sprider sig. Ett fungerande samarbete mellan veterinärer och jägare kan vara guld värt även när en epidemi har brutit ut. Mötet efterlyste mycket riktigt ett aktivt informationsutbyte mellan organisationer, både nationellt och internationellt. Dagens teknologi har en avsevärd, outnyttjad potential när det gäller uppföljningen av djursjukdomar. Heli Siitari uppdaterade mötesdagarna med ett strålande exempel från Finland: För jägare som har utbildats av livsmedelssäkerhetsverket Evira har det grundats en Facebookgrupp där de får snabba svar av experter när de har gjort observationer som skapar frågetecken. Afrikanska svinpesten på tapeten Den afrikanska svinpesten är en mycket smittsam djursjukdom. Den är dödlig för både tamsvin och vildsvin, men smittar inte människor. Som namnet anger så förekommer sjukdomen i Afrika, men började i fjol sprida sig i Europa. I vårt lands närområden har sjukdomen observerats i bland annat Ryssland, Estland och Lettland. Om sjukdomen skulle nå vårt land skulle den utgöra ett avsevärt hot mot svinuppfödningen. Mikael Antell, som är ordförande för CIC:s finska delegation, berättade för mötesdeltagarna om situationen i vårt land: vildsvinen blir allt fler och den afrikanska svinpesten förekommer i grannländerna. Bernard Vallat gjorde bedömningen att lösningen i ett sådant här fall inte är att utplåna populationen av vildsvin To mmi S uo npää Ett vildsvin som påträffats dött på Jussarö. Den här individen bar inte på någon smittsam sjukdom. V utan att lugnt och sansat sköta stammen och följa med läget. Risken är mycket större för att den afrikanska svinpesten ska sprida sig genom mänsklig förmedling än genom de vildlevande viltstammarna. Stora mängder människor reser mellan epidemiområdena och Europa. Personer som jobbar på lantgårdar utgör en särskilt stor risk. Jägare ska komma ihåg sitt ansvar för bekämpningen av den afrikanska svinpesten. Den som har jagat svin i ett land där sjukdomen förekommer ska vara särskilt omsorgsfull med hygienen och hålla utrustningen ren. Viruset är oerhört seglivat. Det internationella viltskyddsrådet (International Council for Game and Wildlife Conservation) arbetar för skyddet av de vildlevande djuren och för hållbar jakt. Till Finlands CICdelegation hör utöver personmedlemmarna Finlands bågjägarförbund, Naturoch viltvårdsstiftelsen, Forststyrelsen, Finlands viltcentral och Jordoch skogsbruksministeriet. www.cic.fi www.cic-wildlife.org
50 l Jägaren 4 l 2015 Björnar från Ryssland Ilpo Kojola & Samuli Heikkinen, Naturresursinstitutet Dna-analyserna av de prover som björnjägare har skickat in till forskningen visar att en avsevärd mängd björnar har flyttat från Ryssland till Finland under de senaste åren. Inflyttningen sätter sina spår i björnavskjutningens struktur, vilket framgår av en jämförelse mellan läget i Sverige och i Finland. et finns ungefär 180 000 björnar i Ryssland, det vill säga över 80 procent av alla brunbjörnar i världen, och under de senaste decennierna har de blivit fler. Björnstammen i ryska Karelen har uppskattats till cirka 3000 individer och de lever på ett område som är ungefär en tredjedel av Finlands areal. I Ryssland är björntätheten sex gånger större än den genomsnittliga tätheten i vårt land. I Finland finns det cirka 1 500 björnar, men på sina håll utmed östgränsen når tätheten nästan upp till ryska värden. Björnstammens genetiska diversitet har ökat exceptionellt fort söder om renskötselområdet, där den ännu vid mitten av 90-talet var klart lägre än i norra Finland. De regionala skillnaderna i vårt land beror främst på att honorna är ortstrogna. En majoritet av dem blir granne med sin mor medan de unga hanarna vandrar sin väg. Vid uppskattningar av björnstammens storlek som bygger på observationer är det svårt att ta exakt hänsyn till stammens strukturella skillnader. Uppskattningarna som bygger på observationer av kullar fungerar bäst i stammens kärnområden (de röda och orange områdena på kartan). Det största behovet av dna-baserade metoder finns troligen i renskötselområdet, där nätverket av rovdjursobservatörer är glest och stammen av avskjutningsstatistiken att döma är klart dominerad av hanar. De vuxnas andel av avskjutningen likadan I björnavskjutningens åldersoch könsfördelning framträder flera olika bakgrundsfaktorer. Men om det är så att unga individer lättare faller för en jägares kula så visar avskjutningens åldersfördelning inte stammens faktiska åldersfördelning. De strukturella skillnaderna i björnavskjutningen mellan Finland och Sverige är avsevärda. Hos oss är hanarna fler än honorna. I Sverige har honorna och hanarna varit i stort sett lika många trots att både björnarna som är yngre än ett år och honorna med en ettårig unge är undantagna från jakt. Åtelförbudet som trädde i kraft 2001 har inte ruckat på avskjutningens könsfördelning. Den intressantaste skillnaden mellan Sverige och Finland beträffande åldersfördelningen gäller andelen ettåringar. Den är större i Sverige (23 %) än i Finland (17 %) trots att ettåringar som följer sin mor är fredade bara i Sverige. Andelen tvååringar, treåringar och fyraåringar (20, 16 och 11 %) är i Finland i motsvarande grad aningen större än i Sverige (17, 12 och 8 %). Andelen vuxna individer, som alltså är äldre än fyra år, är i stort sett den samma i den finska och den svenska avskjutningen (36 respektive 40 %). D
Jägaren 4 l 2015 l 51 Unga björnar inbitna vandrare När vi granskar könsfördelningen i avskjutningens olika åldersklasser så noterar vi en avsevärd skillnad mellan Finland och Sverige i de yngre åldersklasserna. I Sverige har det fällts ungefär lika många ettåriga hanar och honor (hanar 51 % och honor 49 %) medan det i Finland råder en klar övervikt för hanarna (63 %). När vi tittar på tvååringarna, det vill säga åldern då de unga hanarnas vandringsdrift når sin fulla kraft, blir skillnaden i könsfördelningen hos avskjutningen väldigt stor. I Sverige avviker andelen hanar (48 %) fortsättningsvis Förvaltningsområde Björnhanar 1-4 år % (st) Hanar äldre än 4 år % (st) Hanar i hela materialet % (st) Västra renskötselområdet 96 (24) 75 (4) 93 (28) Östra renskötselområdet 80 (45) 67 (34) 75 (79) Området där stammen växer 89 (9) 40 (5) 71 (14) Utbredningszonen 62 (86) 69 (49) 64 (135) Området med etablerad stam 62 (424) 58 (248) 61 (672) Hela landet 65 (588) 60 (340) 64 (928) Hanarnas andel av avskjutningen 1996-2013 i procent och antal individer, indelat efter björnarnas åldersklass och förvaltningsområde. inte nämnvärt från hälften-hälften, medan den i Finland uppgår till hela 73 procent. För treåringarnas och fyraåringarnas del är skillnaden inte längre fullt så stor; i Sverige har hanarnas andel utgjort 53 procent och i Finland 62 procent. Bland de vuxna björnarna, som är äldre än fyra år, var skillnaden i andelen fällda hanar liten (Sverige 55 %, Finland 60 %). Hanar österifrån och västerifrån i Lappland I avskjutningen i renskötselområdet var andelen honor bland de åldersbestämda björnarna bara 21 procent. Att döma av åldersoch könsfördelningen utgör det västra renskötselområdet främst ett område där hanar i vandringsålder strövar. Där utgjorde de unga hanarna (1-4 år) 82 procent av avskjutningen. Det här berodde uttryckligen på den höga andelen tvåoch treåriga hanar i den livligaste vandringsåldern (tillsammans 60 % av alla åldersbestämda björnar). I det östra renskötselområdet var andelen unga hanar klart lägre. I det västra renskötselområdet strövar hanar både österifrån och västerifrån. Vi vill rikta ett stort tack till alla björnjägare som har skickat in information och prover till forskningen. Harri Hiltunen, Anita Kenttälä, Seija-Sisko Kilpelä och Jorma Korhonen har svarat för vidarebehandlingen av proverna. Åldersbestämningen av tandproverna har gjorts i Matsonlaboratoriet i Montana. Jouni Puoskari har förtjänstfullt kommenterat artikeln Invandringen från Ryssland sätter spår i den finska björnstammen. Det finns inga större skillnader mellan Sverige och Finland i avskjutningens åldersfördelning, men andelen hanar i vandringsålder är mycket större i Finland än i Sverige. Ilpo Ko jola Avskjutningen, skötselområdena och björnobservationerna. Sa m ul i Heik kinen Utbredningszonen Östra renskötselområdet Västra renskötselområdet Området där stammen växer Området med etablerad stam
52 l Jägaren 4 l 2015 Ahti Haataja, försäkringsbolaget LokalTapiola Jaktkortet är också en jägarförsäkring Alla de cirka 300 000 jägarna i vårt land är försäkrade genom att det ingår en försäkring i jaktkortet. Jämfört med att varje jägare skulle skaffa sig en egen personlig försäkring så är en gruppförsäkring ett mycket förmånligt sätt att täcka riskerna som är förknippade med jakt. inlands viltcentral har redan i decennier haft ett nära samarbete med Lokaltapiola om försäkringar för jägare. Med det här samarbetet har vi kunnat skapa en grundtrygghet för varje jägare som har betalat jaktvårdsavgiften. Försäkringen ersätter personskador som en jägare har vållat någon annan person vid jakt. Den omfattar även olycksfall där ett skott brinner av vid en jakt, vid en tävling med anknytning till jakt eller vid träning. Försäkringen träder i kraft när jägaren har betalat sin jaktvårdsavgift. En gruppförsäkring som ingår i jaktkortet är internationellt sett en sällsynthet. I andra länder får jägarna vanligen sköta om sitt försäkringsskydd själva. Varsam vapenhantering I Lokaltapiolas och Finlands viltcentrals samarbete spelar olycksstatistiken en central roll. Insamlingen av information och informationsutbytet har pågått i många år och har skapat en säkrare jaktkultur. Olycksstatistikens siffror ger oss information om inträffade olyckor, svart på vitt. Det har visat sig att det finns en gemensam nämnare för nästan varje olycka; nämligen vårdslöshet från vapeninnehavarens sida. Med säkrare vapenhantering hade nästan alla olyckor kunnat förhindras. Från försäkringen som ingår i jaktkortet söks det årligen i genomsnitt ersättning för tio ansvarsskador och tio olycksfall. Ersättning har betalats ut för nästan alla. Den vanligaste motiveringen för avslag är att skadan inte har orsakats av ett skjutvapen utan har inträffat exempelvis när personen har hoppat över ett dike och skadat knäet. Skadorna som skytten har orsakat sig själv utgör en framträdande kategori i olycksstatistiken. Ett typiskt fall är när geväret har ”exploderat i synen på mej” och skadat ögonen och ansiktet. I de här fallen beror skadan vanligen på defekta eller felaktiga patroner, fel på ljuddämparen eller stopp i pipan. En annan typisk typ av olycka är att personen halkar eller ramlar omkull, ett skott brinner av och skadar personen själv eller någon annan. Dessutom har några skyttar råkat ut för lindriga skador på axeln eller nyckelbenet för att kolven inte var stadigt stödd mot axeln när han sköt. Varje år inträffar det vid jakt några olyckor där en person befinner sig i skjutsektorn och blir skadad. Tyvärr är det här en allvarlig typ av olycka som i värsta fall leder till att offret avlider. Den skadade är i typiska fall en kamrat i det egna jaktlaget eller en annan jägare. Under de senaste åren har det inte inträffat en enda olycka vid jakt där den drabbade är en utomstående. Vanligen har olyckan inträffat i början av andjakten vid skott med stålhagel mot vattenytan eller i för låg vinkel. En annan vanlig typ av olycka inträffar när jägarna går i kedja och jagar markfågel. Då är det kamraten bredvid som plötsligt befinner sig i skjutsektorn. Jakten ingen farlig hobby Även om det händer olyckor så är jakten ingen farlig hobby. Finländarna jagar 5,5 miljoner dagar om året, vilket betyder att olyckorna inträffar med 500 000 jaktdagars mellanrum. När vi jämför olycksstatistiken för jägarna med exempelvis motsvarande siffror för Sydeuropa så kan vi konstatera att jägarna i vårt land har en bra säkerhetskultur. Trots det är varje olycka en olycka för mycket. Nästan undantagslöst kan olyckor förhindras med rätt attityd till säkerheten och med kloka beslut vid skott. Skribenten Ahti Haataja är utvecklingsdirektör på Lokaltapiola och fungerar som sakkunnig för samarbetet mellan Finlands viltcentral och försäkringsbolaget Lokaltapiola. Haataja jagar själv mycket varierat, småvilt och storvilt, både inom landet och utomlands. F Pet te ri Konti la Stålhagel som rikoschetterar mot vattenytan utgör den största olycksrisken på andjakt. Försäkringen träder i kraft när jägaren har betalat sin jaktvårdsavgift.
Resten av Forststyrelsens tillstånd för jakt på småvilt börjar säljas i augusti. Med tillstånd för hönsfågeljakt kan du jaga all småvilt. Du kan också ska? a förmånligare tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfåglar. Resten av tillstånd för hönsfågeljakt börjar säljas: 24.8. Södra, Västra och Östra Finland 25.8. Salla, Savukoski, Pelkosenniemi, Sodankylä, Kemijärvi 26.8. Nord-Österbotten och Kajanaland 27.8. Keminmaa, Kittilä, Kolari, Muonio, Pello, Rovaniemi, Ranua, Simo, Tervola, Ylitornio, Posio 28.8. Enontekiö, Enare, Utsjoki (tillstånd för jakt på ripor) samt tillstånd för jakt på hönsfåglar i fyra områden i Enare Försäljningen av tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfågel har pågått sedan 15.6. Försäljning Servicenummer: 020 69 2424 Webbutik: www.eraluvat.? J??????????? ?????? ??? ...fullträff i skogen och på banan + + JAKTMATCH ORYX KEPS .308 Win 6,5x55 .308 Win 11,7g Oryx 6,5x55 10,1g Oryx .30-06 11,7g Oryx Tipstrike finns i kalibrarna: .308 Win / .30-06 / .300WM .308 Win 9,7g FMJ 6,5x55 7,8g FMJ .30-06 9,7g FMJ .30-06 Sprg 99 € 109 € 119 € 50 st. Jaktmatch FMJ + 20 st. Oryx + Norma keps Återförsäljare i hela landet: www.gyttorp.fi Känn ditt vilt, känn din terräng. STRIKE™ sköter resten. NORMAS NYHET
54 l Jägaren 4 l 2015 Sauli Härkönen & Marko Paasimaa, Finlands viltcentral Från ansökan till beslut Till Finlands viltcentrals lagstadgade offentliga förvaltningsuppgifter hör handläggningen av dispensansökningar för vilt. Ett beslut föregås av flera moment som den sökande kan snabba upp genom att fylla i ansökningsformuläret med omsorg. Vad ska den som gör en dispensansökan vara särskilt uppmärksam på? edan reformen år 2011 då viltcentralen grundades handläggs licensärendena för jakt efter de djur som nämns i jaktlagen av Finlands viltcentral, som en myndighet. Licensbesluten kan förenklat delas in i jaktlicenser och dispenser. Bland annat hjortdjurslicenserna handläggs på det regionkontor där ansökningen lämnas in, och där fattas också besluten. Handläggningen av dispenser görs däremot med en föredragning på så vis att en funktionär på regionkontoret föredrar ärendet. Utöver chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna finns det tre funktionärer som är utsedda till uppgiften. I praktiken innebär det här förfarandet för både licenssökande och dispenssökande främst att beslutsprövningen är enhetlig i hela landet. Före viltcentralens tid skötte de 15 jaktvårdsdistrikten självständigt om handläggandet och beslutsfattandet inom respektive region. Dispenserna rättar sig efter fågeldirektivet och naturdirektivet och kan delas in i två grupper: de skadebaserade dispenserna och de beståndsvårdande dispenserna. Det går att ansöka om skadebaserade dispenser året om medan praxis för de beståndsvårdande dispenserna har varit att Finlands viltcentral rekommenderar att ansökningarna ska lämnas in senast vid ett visst datum. Syftet med det här förfarandet att besluten fattas samtidigt är att det då går att jämföra ansökningarna med varandra. På så vis blir beslutsprövningen så enhetlig som möjligt oberoende av region. Uppgiften är självfallet inte lätt. I höstas, för att ge ett exempel, lämnades det in 291 separata ansökningar om beståndsvårdande jakt efter lodjur. Å andra sidan är det inte heller meningen att alla beslut ska fattas efter samma schablon. Besluten avspeglar således också det faktum att förekomsterna av rovdjur varierar i olika delar av landet och därmed även behovet av åtgärder. Beslutsprövningen för dispenserna görs i flera steg. I det följande ska vi gå igenom några av de viktigaste stegen som de som ansöker om dispens bör vara medvetna om för att processen inte ska haka upp sig. Ute i god tid, använd formuläret Det står de sökande fritt att lämna in en fritt formulerad ansökan, men i praktiken är det oerhört mycket bättre att de sökande använder formulären som Finlands viltcentral har tagit fram och fyller i varje punkt utförligt. Punkterna i ansökningsformulären är nämligen planerade med omsorg och viktiga för handläggningen av ansökningen. En omsorgsfullt ifylld ansökan minskar avsevärt på behovet av tilläggsutredningar. I bästa fall kan då exempelvis en ansökan om skadebaserad dispens behandlas samma dag och beslut fattas. Dessutom har Finlands viltcentral på senare tid utvecklat allt fler elektroniska tjänster, vilket bidrar till att snabba upp processen. Arbetet med att utveckla de elektroniska tjänsterna pågår fortsättningsvis. Finlands viltcentral ska för varje ansökan motivera sitt beslut tillräckligt detaljerat, det vill säga skaffa fram tillräckligt med information och utredningar som underlag för beslutet, om inte Den sökande ska sätta sig in i ett omfattande material för att få ett grepp om helheten S Handläggningen av dispenser:
Jägaren 4 l 2015 l 55 den sökande själv har gjort det. Även själva beslutet ska vara väl underbyggt. Om den sökande överklagar så har fakta som presenteras i efterhand inte nödvändigtvis ett tillräckligt värde i en förvaltningsdomstol Av de här orsakerna ska de sökande vara realistiska beträffande handläggningstiderna för ansökningen. Utgångspunkten är den, med hänsyn taget till den tid som går åt till tilläggsutredningar och begäran om utlåtande, att Finlands viltcentral försöker handlägga dispensansökningarna inom en månad. Jaktlagstiftningen för dispenser lämnar utrymme för tolkningar, men numera finns det rätt många utslag av förvaltningsdomstolar att tillgå. Det här har å ena sidan gjort beslutsprövningen för dispenser klarare, men har å andra sidan inneburit mera information för den sökande att sätta sig in i för att få ett helhetsgrepp. Därför rekommenderar vi att den sökande kontaktar Finlands viltcentral på förhand innan han lämnar in sin ansökan om dispens. Försök med andra realistiska metoder Vid bedömningen av förutsättningarna för att bevilja beståndsvårdande och skadebaserade dispenser finns det i jaktlagstiftningen villkor som gäller bägge typerna av dispens. De sökande bör känna till de här villkoren innan de gör sin ansökan. Till att börja med ska man tänka igenom problematiken; finns det någon annan realistisk metod att lösa problemet med än dispens, som är tänkt att vara den sista utvägen. När det gäller skador som orsakas av ett stort rovdjur är det i vissa fall bättre, för att nå en bestående förbättring av läget, att skydda det som blir utsatt för skador eller att ändra på inkörda verksamhetsmodeller. Vid dispensprövningen tas dessutom hänsyn till om den som lider skada först har försökt med någon annan realistisk metod för att lösa problemet. Om vi kan konstatera att problemet inte går att lösa på det sättet kan dispens beviljas som en sista utväg. Bland annat Östra Finlands förvaltningsdomstol har nyligen behandlat några överklaganden som gällde beviljade dispenser för icke fredade fåglar för att förhindra skador på odlingar. Domstolen hävde några av viltcentralens beslut med motiveringen att det för det första inte framgick tillräckligt klart av ansökningarna om den som ansökte om dispens på allvar hade försökt hitta någon annan tillfredsställande lösning på fågelproblemet än dispens. För det andra hade Finlands viltcentral inte i tillräckligt omfattning utrett om den sökande hade vidtagit andra åtgärder för att förhindra skadorna. Beträffande de beståndsvårdande dispenserna för stora rovdjur kan vi närma oss problematiken med ovannämnda annan tillfredsställande lösning så här: eftersom det är fråga om förvaltning av stora rovdjur genom jakt och i enlighet med förvaltningsplanen så finns det ingen annan tillfredsställande lösning för att nå målet än selektiv och begränsad jakt. Även högsta förvaltningsdomstolen har bekräftat den här principen. Dessutom står det i statsrådets förordning (452/2013) om dispenserna i jaktlagen, fjärde paragrafen och tredje momentet, att de här dispenserna enbart får beviljas för jakt som äger rum i ett område där artens population är stark, vilket även de sökande ska beakta realistiskt. Avgränsa tydligt på kartan Avgränsa ansökningsområdet på en karta. I någon mån har det förekommit ansökningar med avgränsningarna i ord i stället för bild. Utgångspunkten är att gränsdragningen för ansökningsområdet ska vara entydig så att det inte råder någon oklarhet om områdets utsträckning för den som beviljas dispensen. Därför är det bra att stöda avgränsningen på tydliga landmärken i terrängen, som exempelvis gårdens rår, vägar och vattendrag. Vid avgränsningen av ansökningsområdet ska man också beakta syftet med dispensen. Vid skadebaserade dispenser är syftet att avlägsna en eller flera problematiska individer, vilket betyder att området i regel inte kan vara särskilt stort eftersom dispensen blir diffusare. Vid beståndsvårdande dispenser är området i regel litet större för att det ska gå att uppfylla det beståndsvårdande syftet. På Finlands viltcentral prövas därför vid varje beslut dispensområdets utsträckning och vid behov införs ändringar för att området ska uppfylla sitt syfte så väl som möjligt inom lagstiftningens referensramar. Läs på och motivera För både skadebaserade och beståndsvårdande dispenser gäller att den sökande även ska förete en utredning av tillståndet för det avsedda viltets eller icke fredade djurets stam. Vid ansökningar om skadebaserad dispens ligger fokus i utredningen på ett snävare område kring det som skadas medan det vid beståndsvårdande dispenser handlar om ett större område. Likaså är det värdefullt med observationer av en viss individs eller vissa individers beteende. Vid dimensioneringen av den ansökta dispensen ska den sökande hålla i minnet att man med exempelvis en skadebaserad dispens för icke fredade fåglar sällan får problemet helt under kontroll. Vid dimensioneringen av dispensen är det därför viktigt att skadans omfång kan minskas till en nivå som det går att leva med. För flera arter förhåller det sig så, att det med jakt utanför fredningstiden borde gå att minska på problemet såpass mycket att det inte finns något behov av en dispens. När det gäller ansökningar om beståndsvårdande dispens för stora rovdjur ska den som söker följa med jordoch skogsbruksministeriets förordningar om hur många rovdjur som får fällas per år. Till förordningarna hör också en detaljerad promemoria om syftet med förordningen som vi rekommenderar att den sökande jämför med sitt eget ansökningsområde. Beträffande ansökningarna om skadebaserad dispens ska den sökande mycket omsorgsfullt beskriva skadan och göra en uppskattning i euro av de skador som redan har inträffat. Det är också viktigt att göra en uppskattning av hur stora skadorna skulle bli utan dispens. Syftet med den beståndsvårdande jakten efter rovdjur är ju inte bara att vårda stammen utan också att minska på de ekonomiska och sociala problemen, och därför är det värdefullt att beskriva även dem i ansökningen. Beslutsprövningen är numera enhetlig i hela landet
56 l Jägaren 4 l 2015 Sauli Härkönen & Marko Paasimaa, Finlands viltcentral Viltcentralens beslut kan överklagas Finlands viltcentral handlägger licensärendena i enlighet med jaktlagen som en offentlig förvaltningsuppgift, som vilken myndighet som helst. I synnerhet dispensbesluten rör upp känslorna – och får allt emellanåt ett rättsligt efterspel. inlands viltcentral fattar varje år nästan fyra tusen enskilda beslut. Typiska kategorier är licenser för hjortdjur och dispenser i enlighet med fågeldirektivet och naturdirektivet. Somliga upplever licensförfarandet som byråkratiskt och krångligt, och att praxis för beviljandet är oskäligt stram. Andra tycker att Finlands viltcentral beviljar dispenser på alldeles för lösa grunder, det vill säga utan tillräcklig kontroll och utan att i tillräckligt hög grad beakta de stränga kriterierna för hur direktiven ska tilllämpas. Finlands viltcentral meddelar sina beslut skriftligt och i enlighet med förvaltningslagen motiveras besluten detaljerat. Med andra ord framgår det av motiveringarna vilka faktorer och utredningar som har inverkat på beslutet och vilka bestämmelser som har tillämpats. I enlighet med förvaltningslagen fogas dessutom till beslutet en besvärsanvisning eftersom alla förvaltningsbeslut som Finlands viltcentral fattar är överklagbara. I besvärsanvisningen redogörs närmare för vad som ska ingå i besvärsskriften och vilka bilagor, och hur besvären ska inlämnas till rätt regional förvaltningsdomstol. Beslutet skickas till den sökande och för kännedom till de instanser för vilka beslutet är av betydelse eller som har rätt att överklaga beslutet. Missnöjd kan överklaga beslutet Som vi konstaterade i det föregående så är långt ifrån alla nöjda med de beslut som Finlands viltcentral fattar. I princip kan vem som helst överklaga ett beslut, men vår lagstiftning sätter gränser för vem som får överklaga ett enskilt beslut och hur. Om den som söker ändring inte har lagstadgad besvärsrätt så avvisas besvären utan prövning av förvaltningsdomstolen. Enligt jaktlagen är det viltförvaltningslagen som föreskriver hur man överklagar ett beslut som Finlands viltcentral har fattat. Enligt viltförvaltningslagen söker man ändring i ett beslut som Finlands viltcentral har fattat i enlighet med jaktlagen genom att överklaga till en regional förvaltningsdomstol. Förvaltningsprocesslagen föreskriver hur detta ska gå till, och enligt denna lag får den överklaga ett beslut som beslutet riktar sig till eller vars rättigheter, skyldigheter eller intressen påverkas direkt av beslutet. Dessutom föreskriver jaktlagen i en särskild bestämmelse att även ett sådant registrerat lokalt eller regionalt samfund som verkar för natureller miljöskyddet har rätt att överklaga ett beslut som Finlands viltcentral har fattat om dispenser. Om den som söker ändring inte heller är nöjd med förvaltningsdomstolens utslag kan han överklaga till högsta förvaltningsdomstolen. Dock gäller i detta nu att ett beslut givet av en förvaltningsdomstol kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen enbart om denna beviljar besvärstillstånd. F Alla förvaltningsbeslut som Finlands viltcentral fattar är överklagbara Viltförvaltningslagen:
Domstolsutslagen har konsekvenser för beslutsprövningen Vid handläggningen av ansökningar och i beslutsprocessen följer Finlands viltcentral de förfaringssätt som föreskrivs i förvaltningslagen. För varje enskild ansökan görs en beslutsprövning enligt gällande jaktlagstiftning och inom de gränser för prövningsrätten som lagen föreskriver. Dessutom tar Finlands viltcentral i varje enskilt fall hänsyn till relevant rättspraxis. Tidigare behandlades besvären över Finlands viltcentrals beslut vid landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd, det vill säga vid en av förvaltningsdomstolarna. Sedan september i fjol behandlas besvären vid de regionala förvaltningsdomstolarna, som det finns sex stycken av. Det här har väckt den intressanta frågan om de olika förvaltningsdomstolarna dömer likadant i likadana fall. Det första året har visat att förvaltningsdomstolarnas bedömning har varierat åtminstone när det gäller yrkandena om att avbryta verkställigheten av besluten om dispens för vargjakt. Beträffande den beståndsvårdande vargjakten har Åbo och Tavastehus förvaltningsdomstol avbrutit verkställigheten av besluten, vilket innebar att de som hade beviljats licens måste ställa in jakten. Däremot bedömde Östra Finlands, Norra Finlands och Vasa förvaltningsdomstol att det inte var befogat med verkställighetsförbud. De som hade beviljats licens kunde alltså jaga. Inte heller den högsta förvaltningsdomstolen ansåg det befogat med verkställighetsförbud för vargjakten när den som sökte ändring var missnöjd med Norra Finlands förvaltningsdomstols beslut. De här skillnaderna i domstolsutslag skapade självfallet livlig debatt i vintras. Ur Finlands viltcentrals synvinkel betraktat utgör varje förvaltningsdomstols utslag ett värdefullt tillskott för viltcentralens beslutsprövning. Om ett utslag upphäver eller ändrar ett beslut eller på något annat sätt påverkar beslutsprövningen så tar viltcentralen lärdom av fallet och ändrar om det är påkallat på sin beslutsprocess och beslutspraxis. Hittills har förvaltningsdomstolarnas utslag oftast bekräftat viltcentralens beslutspraxis. Utslagen ger ökad stadga eftersom jaktlagens bestämmelser ofta lämnar utrymme för tolkningar. I synnerhet högsta förvaltningsdomstolens årsbok med utslag har en avsevärd principiell betydelse. Högsta förvaltningsdomstolen har sedan 1918 publicerat en årsbok med utslagsredogörelser för fall med stor principiell betydelse. Till årsboken väljs utslag som är av betydelse för hur lagen tillämpas i andra liknande fall eller som på något annat sätt är av allmänt intresse. Där finns också utslag som gäller tillämpningen av jaktlagen, det vill säga viltcentralens gebit. Hittills har utslagen oftast bekräftat viltcentralens beslutspraxis PAREMPIEN METSÄSTYSVARUSTEIDEN MAAHANTUOJA www.nordhunter.com MYYNTI: ASEJA ERÄLIIKKEET Nordic Grouse -hybridicamo 299,00 € LIIKKUVAN METSÄSTÄJÄN UUTUUSPUKU • vedenpitävyys 10000 mm • hengittävyys 10000 g/m2/24 h • teipatut saumat • vedenpitävät vetoketjut Lähettävä riistakamera GLX8 www.lunarex.fi Ohjaa kameraa PUHELIMELLASI! Lataa ilmainen OHJAUSSOVELLUS! Kuvat PUHELIMEEN JA SÄHKÖPOSTIIN! Download from Windows Phone Store MYYNTI: ASEJA ERÄLIIKKEET NYT KAUPOISSA! nordhunter_onkamo_metsastaja_no_4_062015.indd 1 30.6.2015 15.35
58 l Jägaren 4 l 2015 Teksti ja kuvat: Kaisa Huttunen Tre jägare på ett sälskär Ari Lehtimäki hade inte jagat säl förut när han en dag i juni fick prova på. Hans guider på jakten var veteranerna Niklas Ulenius och Rauli Helin. Färden bjöd på både besvikelser och överraskningar, men slutresultatet fick alla tre att stråla på gott humör. elsingforsborna Ari Lehtimäki och Petri Lahtinen jagar sjöfågel tillsammans och har varit intresserade av att jaga säl, men det har varit svårt att få tag på information. – Sedan licenserna för gråsäl slopades borde det vara lättare att jaga utanför Helsingfors. Det räcker inte med att bara skjuta säl utan vi vill också ta vara på djuren, förklarar Lahtinen. De båda vännerna gick kursen i tillvaratagande av gråsäl som Björneborgs jaktvårdsförening ordnade i maj och hoppades få följa med på en säljakt. Fredagen den femte juni grydde den emotsedda dagen. Ari Lehtimäki fick följa med säljägaren Niklas Ulenius och dykaren Rauli Helin på en säljakt utanför Björneborg. Havet avgör jakten Jägarna har legat i startgroparna i flera veckor, men det första tillfället med gynnsamt väder kommer det första veckoslutet i juni. På torsdagen ser väderrapporten lovande ut för en lördagsexpedition på sjön, men under fredagen ändras väderprognosen i en sådan riktning att det är bäst att sticka ut så fort som möjligt. – Det borde bli lugnare till kvällen, men på lördagen friskar vinden i igen. Det är ingen idé att ge sig ut på säljakt i dåligt väder. Det ska helst inte blåsa mer än sex meter i sekunden. Höjden på vågorna är ännu viktigare än vinden; de ska vara mindre än en halvmeter, förklarar Ulenius. Vid sextiden ger sig trion ut mot några skär utanför Björneborg där man vet att sälarna gärna håller till. Närmare fastlandet går det vita gäss, så det är osäkert om det alls går att stiga i land på skären. På vägen ut pratar de tre jägarna säljakt. – Man måste känna till vattnen som sin egen ficka för att veta var man kan skjuta en säl i vattnet. Träffar skottet i huvudet så sjunker sälen nästan alltid. Om vattnet är klart och ett par meter djupt så går det att Vågornas höjd är ännu viktigare än vinden Niklas Ulenius H Från ett skär går det också att skjuta på långa avstånd.
Jägaren 4 l 2015 l 59 bärga sälen utan dykare. En som är skicklig med draggen kan vid spegelblank sjö och med en bra roddare få upp sälar från större djup, men i övrigt går det inte utan en dykare, förklarar Ulenius och Helin. På sjön är det svårt att uppskatta avstånd och avgöra var sälen befinner sig. – Det är bäst att använda en avståndsmätare och ha något landmärke bakom. Helst ska man skjuta sälen när den ligger på ett skär. Det idealiska vore att kunna skjuta från ett annat skär, för då kan man skjuta också på längre håll, förklarar guiderna för Lehtimäki. Före jakten rekommenderade Ulenius Lehtimäki att skaffa ammunition med hålspets eller plastmantlat som splittras vid träff och stannar. Lehtimäki har hittat plastmantlat av amerikansk tillverkning till sitt gevär och har testat ammunitionen på skjutbana på 150 och 300 meter. – Skjutavståndet varierar från 20 meter till 300, så det krävs en hel del av skytten. På en säl i vattnet ska man inte skjuta på längre håll än 100 meter, annars blir den svår att hitta, råder Helin under båtresan. Två kutar Längre ut på havet skymtar två skär där sälarna vid vackert väder tar i land för att vila. På grund av sjögången och stänket går det inte att spana med kikare. När båten närmar sig det ena skäret plumsar en säl i vattnet. Den upptäckte jägarna inte i tid. Ulenius kör närmare och instruerar Lehtimäki att hoppa i land med studsaren. Det är Det krävs mycket av skytten Rauli Helin fullt möjligt att sälen blir nyfiken och dyker upp för att kika på besökarna. När Lehtimäki hoppar i land gör en annan säl det samma på det andra skäret. Skjutavståndet är ungefär trehundra meter, men Lehtimäki vågar ett försök. Två skott knallar och sen ropar Lehtimäki att han bommade. Skytten blir upplockad från skäret och jägarna beger sig till det andra skäret för att kolla läget. Det finns inga blodspår på skäret, men nog spår efter kulorna. – Du är inte den första som råkar ut för det här. När det blåser friskt så har vinden en överraskande stor effekt på hur kulan går, tröstar Ulenius den besvikna Lehtimäki. De pratar en stund och sedan hugger Helin studsaren och promenerar iväg till skärets andra sida. I strandkanten har en annan säl dykt upp. Ett skott knallar. Det är en kut som flyter i strandvattnet och Helin vadar ut efter den. Ulenius och Lehtimäki gratulerar Helin. – Vad bra att vi fick en chans till. Kan det komma fler sälar senare eller har vi stört dem för mycket? undrar Lehtimäki. Svaret låter inte vänta på sig för en bit bort sticker ett sälhuvud upp. Det är sannolikt samma säl som tidigare plumsade i från skäret mitt emot. Lehtimäki griper fort sin studsare och makar sig till rätta för ett skott. Sälen är uppe i några få sekunder och dyker igen. – Ibland kommer sälar närmare om man lockar på dem, säger Ulenius och börjar ge ifrån sig ljud. Sälen tittar upp några gånger för ett ögonblick, men varje gång längre ifrån. Ulenius och Helin åkte ut med båten efter den skjutna sälen.
60 l Jägaren 4 l 2015 Kaisa Huttunen Jakten efter havslevande sälar och tillvaratagandet av de fällda sälarna har långa traditioner. I våras ordnade Björneborgs jaktvårdsförening en kurs för jägare i hur man tar sälar till vara. Hygienen är viktig och rengöringen ett slit, men belöningen blir mört kött och ett vackert skinn. ursen ordnades den 20 maj och gråsälen som deltagarna fick öva på var en hane på 197 cm och 220 kg. Som kursledare fungerade Niklas Ulenius som har stor erfarenhet av säljakt. Kursdeltagarna hade uppmanats att ta med sig flåknivar och gummihandskar. Hygienen är viktig eftersom sälen bär på en bakterie som kan smitta människor. Förr i världen behandlades sjukdomen till och med så drastiskt som med amputering av fingrar, men idag kureras den med en kraftig tetracyklin-antibiotikakur. Sälkött blir fort skämt och därför ska tillvaratagandet gå snabbt. Skämningen snabbas upp av fettet som blir kvar i köttet och bakterierna i tarmkanalen. Det är bäst att byta engångshandskar och tvätta redskapen innan man går vidare till följande moment. – Avblodningen ska göras genast. Lägg sälen på rygg och gör med kniven ett snitt från luftstrupen längs hela mittlinjen. Skär samtidigt inifrån av pulsådrorna som går från armhålorna till labbarna, instruerar Ulenius kursdeltagarna. Kommen så här långt mäter man späcklagrets tjocklek vid bröstbenet och antecknar i formuläret som ska skickas in till Naturresursinstitutet. Därefter flår man sälen. – Ta hellre bort för mycket fett och hinnor än för lite. Späcket fördärvar smaken på köttet, förklarar Ulenius. En timme med högtryckstvätt, en till med tvål Efter flåningen lyfter man skinnet, som med späcket väger ungefär 70 kilo, till en flåbock. – Skinnet får inte torka. Befinner man K – Snart är den så långt borta att det blir svårt att hitta den, varnar Helin. Sälen sticker upp huvudet igen, Lehtimäki får den i siktet och trycker av. Vattnet färgas rött; det är en säker träff. Lehtimäki har skjutit sin första säl, en kut, och Helin och Ulenius hämtar den med båten. Sälen har inte sjunkit så det behövs ingen dykare. ”Verkligen sällsynt” Två sälar är byte nog för en dag så de tre jägarna avslutar jakten. De skär av pulsådrorna och binder sälarna från labbarna framför båten. På det viset sköljer havet ut blodet under återfärden. I båten sitter tre jägare på soligt humör. – På alla sätt och vis en otrolig jakt! Vädret har ju varit hopplöst i flera veckor. Nu blev det äntligen en lucka så vi kom iväg, glädjer sig Ulenius. Oftast tillbringar jägare hela dagen på skäret och sälarna som de skjuter sjunker. – Nu gick alltihop på en halv timme och det var bara tio minuter mellan de här två sälarna. Dessutom flöt bägge, vilket är verkligen sällsynt. På säljakt borde man också undvika att gå upprätt, men vi fick säl trots att vi gick på skäret, säger Ulenius förundrat. Följande dag återvänder Lehtimäki till Helsingfors. Lördagen går till att fixa med skinnet, men lyckligtvis har han redan skaffat sig en högtryckstvätt med tanke på säljakten. – En alla tiders dag! Nu gäller det att följa med vädret så kanske Lahtinen och jag kommer iväg på tumanhand. Tre nöjda säljägare; Ulenius, Helin och Lehtimäki. Jakten efter gråsäl lll Det förekommer två arter av säl i det finska havsområdet. Gråsälen är den vanligare och stammen uppskattas till mellan 37 500 och 50 000 individer. Gråsälsstammen växer kraftigt och därmed också skadorna för fiskerinäringen. I fjol trappade jordoch skogsbruksministeriet upp jakten efter gråsäl med en övergång från licenser till kvoter. Gråsälen får jagas från 16 april till sista december eller så länge som kvoten inte är fylld. Gråsälens förekomstområde är indelat i tre beståndsvårdande områden med egna kvoter för jakten. Anmälningarna om fällda gråsälar görs till Finlands viltcentral inom tre vardagar antingen på nättjänsten Oma riista eller genom att ringa regionkontoret. Återstoden av kvoterna visas i realtid på webbsidan riista.fi. För varje skjuten säl ska information och prover skickas till Naturresursinstitutet som följer med sälstammens struktur och hälsa, mängderna miljögifter och konsekvenserna för fisket. Finland har ansökt om dispens från den europeiska unionens handelsförbud för sälprodukter. Om försäljning i liten skala vore tillåtet så skulle det motivera jägarna att ta vara på de fällda djuren i sin helhet.
Jägaren 4 l 2015 l 61 Gråsälen — hur tar vi vara på den? sig på sjön så kan man lägga det i strandvattnet i väntan på behandling. Därefter tas sälen ur och man tar vara på proverna som ska skickas till Naturresursinstitutet; könsorganen, underkäken, tungan och levern. Efter urtagningen följer inre filén som finns bakom njurarna. Därefter vänder man på sälen och skär loss yttre filén på ryggsidan. – Den yttre filén är grövre medan den inre är bättre. Köttet liknar lever till konsistensen och behöver inte möras, instruerar Ulenius. Det rekommenderas att man trikintestar köttet, men Ulenius har inte själv låtit testa sälarna som han har ätit. – Köttet ska vara välstekt. Det är ingen höjdare att äta sälkött medium eftersom det innehåller mycket blod. När temperaturen inuti köttet har stigit till minst 78 grader så är det inte längre någon fara för trikiner, berättar Ulenius. Av sälkött kan man laga olika soppor, grillmat eller skav. Även rökt säl uppskattas. För sälar gäller samma regel som för övrigt vilt; ju yngre djur desto bättre kött. Det slitigaste momentet är skrapningen av skinnet. Börja med att avlägsna späcket med flåkniven. – Börja skrapningen från kanterna eftersom skinnet har en tendens att rulla ihop sig. Efter grovskrapningen går finskrapningen bäst med en ulu, den traditionella kniven som inuiterna använder. För kniven i sidled och håll skinnet sträckt. Kutar har tunt skinn och där går det lätt hål, varnar Ulenius. Trots att flera personer jobbar ihop med att skrapa bort späcket så tar jobbet en dryg timme. Därefter tvättas skinnet på båda sidorna med en högtryckstvätt tills det inte längre lossnar späck. Sedan följer tvätt med tvål, vilket tar en timme till. Därefter saltas skinnet, rullas ihop och läggs för ett par veckor i en mättad saltlösning. – Skinnet ska ligga helt och hållet under ytan i lösningen och får ligga där i rumsvärme i ett par veckor. Därefter tvättas det en gång till med högtryckstvätten. Det går att vacuumförpacka och djupfrysa skinnet om man inte skickar det genast till ett garveri. Själv lägger jag skinnet i frysen innan jag vacuumpackar det så inte maskinen suger i sig vatten som har blivit kvar i skinnet, tipsar Ulenius. Ta vara på pälsen och späcket Kursdeltagarna låter sig inte avskräckas av slitet med att skrapa bort späcket, men allting hänger inte alltid på den som skrapar. – Skinnet kan vara gulaktigt när det kommer tillbaka från garveriet. Då har det behandlats tillsammans med slarvigt skrapade skinn. Kvaliteten varierar eftersom det inte finns något garveri som är specialiserat på sälskinn, beklagar Ulenius. Pälsens kvalitet beror också på djurets ålder och kön, och på årstiden då sälen sköts. Sälen ömsar päls i april-maj. Om skinnet lossar päls så är det bättre att göra läder av det. Hanens päls är jämnt mörk och det kan finnas hål i den efter strider hanar emellan. Honans päls är vackert tecknad medan kutens päls är den vackraste. Den ömsar inte päls, vilket betyder att den tunna pälsen är fin också på våren. Av sälskinn kan man göra bland annat västar och handskar eller varför inte ett stiligt gevärsfodral? Av späcket kokas tran som kan användas som impregnering, rostskydd, smörja för lädervaror och lampolja. – Jag har strukit en träbåt med tran. Jag hällde i en skvätt tjära och båten luktade som rökt fisk! utbrister Ulenius med ett skratt. Späcket kokas till tran i drygt 120 grader. För att få en mörkare färg kan det kokas i upp till 160 grader. Späcket kan också frysas in för att kokas till tran senare. Ju yngre djur desto bättre kött och finare päls Deltagandet var livligt på kursen i hur man tar vara på säl. Ka is a H ut tunen
62 l Jägaren 4 l 2015 Text och bild: Klaus Ekman Viltförvaltningens första tider – När Satakunta jvd grundades 1962 var ett märkesår för jakten i vårt land. Då förnyades jaktlagen och viltförvaltningen reformerades i grunden. – Stämningen på det grundande mötet var god, minns Kaarlo Katajainen i Björneborg som var med när Satakunta jaktvårdsdistrikt grundades. är den nya jaktlagen trädde i kraft den första juli 1962 hade den finska jakten levt i väntans tider i flera år. Med stöd av den nya lagen grundades på riksnivå Jägarnas centralorganisation och i de dåvarande länen regionala jaktvårdsdistrikt. Bland annat tekniker Kaarlo Katajainen från Björneborg var med när Satakunta jaktvårdsdistrikt grundades. – Det dåvarande jordbruksministeriet beslöt att ett jaktvårdsdistrikt skulle grundas och ett grundande möte hållas. Vicehäradshövding Weikko Waltari fungerade som ministeriets representant och sammankallare för mötet. Ministeriet skickade en lista till oss med namnen på dem som skulle bjudas in. Byggde på jägarnas egen aktivitet Förvaltningsmodellen, som då var en nyhet, byggde på jägarnas egen aktivitet. Vilket viltförvaltningen i vårt land gör än i denna dag med frivilligt arbete och talkojobb. Den nya lagstadgade förvaltningen hade i uppdrag att bedriva upplysning och rådgivning samt ordna jakten och viltvården i praktiken. Den skulle också ha hand utbildningen och rådgivningen i frågor som berörde jakten och viltvården, och samarbetet mellan jägarna och jaktmyndigheterna. – Det grundande mötet hölls i Lyttylä i Björneborgs landskommun den 22 juli 1962 och vi som var närvarande bildade jaktvårdsdistriktets tillfälliga styrelse. Mötet utsåg ekonomirådet Arvi A Malinen till ordförande för distriktet och Hemmo Paasio till jaktchef, minns Katajainen när han bläddrar i gamla protokoll. – Stämningen på mötet var god. Deltagarna tyckte det var viktigt och bra att vi hade fått till stånd en centralorganisation som förenade hela jägarkåren. Men visst fanns det också bekymmer. Vi grunnade på Jägarförbundets framtid och tyckte att det största problemet med den nya lagen var att man inte fick med jaktföreningarna i den nya organisationsmodellen, även om det hade varit meningen vid beredningen av lagen. Men farhågorna besannades inte. För små jaktvårdsföreningar Även i Satakunta började man organisera jaktvårdsföreningarnas verksamhet. När det blev klart att Satakunta jaktvårdsdistrikts verksamhetsområde skulle sammanfalla med Finlands jägarförbunds Satakuntadistrikt, det vill säga med den norra delen av dåvarande Åbooch Björneborgs län, så bildades tolv jaktvårdsföreningar som höll sina grundande möten. På de här mötena beslöts att nio av föreningarna skulle delas itu, så att det blev 21 jaktvårdsföreningar i distriktet. Även i Satakunta insåg man snart att en del av jaktvårdsföreningarna blev för små, men ingenting gjordes åt saken eftersom man liN Kaarlo Katajainen och tidigare jaktchefen Matti Lehvälä minns Satakunta jaktvårdsdistrikts fem decennier långa historia. Även i Satakunta insåg man snart att en del av jaktvårdsföreningarna blev för små
Jägaren 4 l 2015 l 63 tade på att jaktföreningarnas talkoinsatser skulle hålla i gång även de minsta jv-föreningarna. Samgångstryck – Under den första tiden fanns det också ett tryck på att ansluta Satakunta jaktvårdsdistrikt till Egentliga Finland, minns Katajainen. Själv föreslog jag ändå att vi hellre skulle fusionera åt Birkalandshållet, men det blev inget av sammanslagningarna. Hållbar jakt kräver exakt information om viltet Till jaktvårdsdistriktets första beslut om ”hållbar vilthushållning” hörde en rejäl minskning av antalet älglicenser. Meningen var att få älgstammen att börja växa. Samtidigt jobbades det intensivt för att jaktföreningarna skulle öka kalvavskjutningen och höja andelen kalvar i den totala avskjutningen. Men kunskaperna om älgstammen hade stora luckor så 1968 började man flyginventera älgarna i Satakunta. – Jag var själv med när vi började med flyginventeringarna. Till en början inventerade vi bara vår egen jv-förenings område, men vintern 73-74 började vi med systematiska flyginventeringar över hela distriktet. Jag har deltagit i de här inventeringarna tills alldeles nyligen, berättar Katajainen. Flyginventeringarna gav exakt information om älgstammens storlek och tillstånd, men den vetenskapliga bekräftelsen på siffrorna saknades. 1979 gjorde dåvarande Viltoch fiskeriforskningsinstitutet kontrollflygningar i Satakunta som gav ett inventeringsresultat att jämföra med. Nu gick det att bestämma älgstammens storlek i hela regionen med vetenskaplig tillförlitlighet. Fasta ramar för jakten var syftet – Visst var det så, att den nya jaktlagen som kom 1962 innebar ett rejält lyft för jakten. I dag förfogar jaktföreningar och jaktsällskap över nästan alla områden i Satakunta som det går att jaga på och läget är stabilt. Det är fint att jag har fått uppleva allt detta! utbrister Kaarlo Katajainen som har haft en rad uppdrag under dessa decennier av aktiv viltförvaltning. Satakunta jaktvårdsdistrikt grundades den 22 juli 1962 med stöd av den nya jaktlagen som hade trätt i kraft i början av juli samma år. Jaktvårdsdistriktet avskaffades med den nya viltförvaltningslagen den 28 februari 2011 och anslöts till Finlands viltcentral som inledde sin verksamhet den första mars. Deltagarna i mötet där Satakunta jaktvårdsdistrikt grundades har ställt upp framför Porin Kennelkerhos jaktstuga i Lyttylä. Med stöd av den nya lagen grundades regionala jaktvårdsdistrikt i de dåvarande länen
64 l Jägaren 4 l 2015 Harto Lindén & Petra Partanen, Naturresursinstitutet Viltforskningens historia del 4/6 Samarbete och miljöfrågor Viltoch fiskeriforskningsinstitutet inledde sitt tredje decennium i en värld som undergick politiska, ekonomiska och teknologiska revolutioner. Stater föll sönder, gick ihop och uppstod, och Finland gick med i den europeiska unionen. Attityderna till naturen och användningen av naturens resurser polariserades när nya EU-bestämmelser beskar näringslivets rörelseutrymme. iltoch fiskeriforskningsinstitutet inledde alltså sitt tredje decennium i en värld av politiska, ekonomiska och teknologiska revolutioner. Stater föll sönder, gick ihop och uppstod, krig började och slutade. Den elektroniska informationsförmedlingen utvecklades med långa kliv och internet erövrade det privata och det offentliga livet. Sovjetunionen kollapsade år 1991 och fyra år senare gick Finland med i den europeiska unionen. De yrkesmässiga kontakterna med de ryska forskarna blev tätare. Attityderna till naturen och användningen av naturens resurser polariserades när nya EU-bestämmelser och en växande miljömedvetenhet beskar näringslivets rörelseutrymme. Forststyrelsens beslut att göra jakttillstånden tillgängliga för allmänheten blev en succé. I början av decenniet dök vårt land ner i en lågkonjunktur och staten började skuldsätta sig på allvar. Staten, statsekonomin och förvaltningen började betraktas som en koncern och den strategiska planeringen integrerades i statens verksamhet. För forskningsinstitutet innebar förändringen att tillväxtfasen upphörde och en övergång till resultatstyrning med omfattande sysselsättningsskyldigheter tog vid. Omvälvningarna i Europa och Finland avspeglade sig häpnadsväckande exakt i VFFI:s verksamhet. Beslutanderätten flyttades upp till en ny nivå, styrningen fick en helt ny uppsättning normer, gränser flyttades och egendom bytte ägare. Inträdet i den europeiska unionen innebar för viltforskningen en avgörande förändring i naturskyddet och utnyttjandet av naturens resurser. Den nya rapporteringsskyldigheten gav arbete mer än nog. Egna och gemensamma publikationer Årtusendets sista decennium var en fruktbar tid för viltforskningens publiceringsverksamhet. Så fort Finland blivit medlem i EU skickade unionen ut en begäran till sina medlemsländer som vid ett första betraktande verkade orealistisk: att de skulle rapportera om storleken på alla viltstammar, med deras utvecklingstrenden och eventuella hot. Ministeriets överdirektör Seppo Havu ringde upp viltforskningen och meddelade att utredningen skulle vara klar inom några veckor. De som tog itu med jobbet upptäckte till sin överraskning att det för alla viltarter faktiskt fanns användbar information om populationernas storlek, skillnaderna i regional täthet och avskjutningen. Hörnstenen för den hållbar jakten var redan lagd. Påbudet som till en början hade verkat orimligt verkställdes och gav impulsen till en inhemsk viltatlas. Efter en tids tvivlande var intresset väckt och 1996 utkom ett omfattande verk om viltstammarna i vårt land, Riistan jäljille. Beträffande publikationsserierna blev det nordisk integration; med ett enigt beslut av de nordiska viltforskningskollegerna avstod länderna från egna viltvetenskapliga publikationer. Finnish Game Research avslutades och man började från ruta ett med en ny publikation avsedd för en internationell läsekrets, Wildlife Biology, som till stor del gjordes med finska krafter. Tack vare att e-posten hade slagit igenom blev det möjligt för en internationell redaktion att samarbeta intimt och tidningen V Pekka Helle, en tjäder och Harto Lindén på Meltaus viltforskningsstation.
Jägaren 4 l 2015 l 65 Ett orealistiskt påbud från EU: rapportera alla viltarter; storleken på stammarna och hur de utvecklas, med eventuella hot. infriade förhoppningarna och vann hastigt internationellt anseende. Rovdjursforskningen gör framsteg 1998 inledde en ny forskare med inriktning på de stora rovdjuren sitt arbete på stationen i Uleåborg. Början var inte lätt. För att lyckas måste forskaren stöda sig på kunniga amatörexperters hjälp eftersom nätverket av rovdjurskontaktpersoner måste bli täckande och trovärdigt. Att vinna denna stora och brokiga skaras förtroende krävde föredrag, resande och pratstunder. Han måste vara övertygande, skapa ett forskningsupplägg som ger resultat, skaffa utrustning och samla omkring sig en kunnig forskningspersonal. På 90-talet steg även de små rovdjuren allt högre upp på forskningens dagordning. Här undersökte forskarna rävens och mårdens inverkan på bestånden av skogshare och skogshöns genom försök där man eliminerade rovdjur och med vilttrianglar. Med vilttrianglarna följde forskarna med hur bestånden av rovdjur, harar och hönsfåglar utvecklades. För att lyckas med eliminerandet av rovdjur krävdes det dock en enorm insats av jägarna på de berörda orterna. Den praktiska betydelsen visade sig ändå vara liten. De första älgarna får sändare På 90-talet tog älgforskningen nya metoder i bruk. Undersökningen av älgarnas vandringar, som jägarDet mest eftertraktade viltet i vårt land, älgen, ställer till med skador i planteringar och trafiken. Med sändarhalsband får vi veta hur älgen vandrar. Pe tr i T imo nen 1-os 290,2-os 370,(kuvassa) 2-os maxi 440,Kuljetus järjestyy! Lämpöeristetyt koirankopit TMI R.Kivineva 06-4534 333 (tilaa ilmainen esite) Myös iltaisin ja viikonloppuisin www.koirankoppi.fi Laadukkaat -haulikonpatruunat 1 Saga Export 12/70 34g koot 1-7, kanta 16 mm, lähtönopeus 434 m/s 2 Saga Export 12/70 32g koot 2-7, kanta 12 mm, lähtönopeus 435 m/s 2 1 Saga Magnum 12/76 50g koot 1-7, kanta 25 mm, lähtönopeus 387 m/s 8,90€ /rasia (10 kpl) Saga Steel 12/70 32g koot 2-5, teräshaulipatruuna, lähtönopeus 375 m/s 9,90€ /rasia (25 kpl) Hyvinvarustetuista aseliikkeistä kautta maan. Hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2015 asti. Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. 11,90€ /rasia (25 kpl) /rasia (25 kpl) 10,90€ /rasia (25 kpl) /rasia (25 kpl) maahantuoja: Kysy myös edullisia -kiekkopatruunoita!
66 l Jägaren 4 l 2015 lll Under krigsåren ingick sjöfåglarna inte i livsmedelsransoneringen och efter krigen, i slutet av 40-talet, låg havet tomt och öde. Men man ville ändå bevara sjöfåglarna som en viltresurs för landet, som återhämtade sig från kriget. Alltså behövdes det tillförlitlig information från “havsobservationsstationer”. En av de viktigaste var Söderskär i den yttre skärgården utanför Borgå. 1965 blev Söderskär en statlig viltforskningsstation. Innan dess hade viltforskarna bara gästat ön under forskningssäsongen på våren och försommaren, men nu fick verksamheten stabilitet och kunde vara i gång nästan året om. Någon elektricitet drogs ändå inte in utan vattnet bars från regnvattendammar och kakelugnarna eldades med drivved. Det handlade inte om någon skärgårdssemester precis! Så tidigt som 1959 inleddes ett stort uppslaget forskningsprojekt där man ringmärkte häckande ejderhonor. Syftet var att få en uppfattning om proportionerna mellan stammens storlek, mortalitet och nativitet. Det var en av de första stora populationsundersökningarna i vårt land. Det skulle bli sammanlagt ungefär 15 000 ringmärkta ejdrar på Söderskär, om vi inkluderar de senare ringmärkningarna av ungar. Söderskär har inte varit av enbart vetenskaplig betydelse. Tove Jansson hade sin sommarstuga på en ö i närheten och hennes muminfigurer gjorde ofta äventyrliga utfärder till Söderskär. När muminpappan allt emellanåt får nog av den grönskande friden i Mumindalen så stuvar han familjen i båten och flyttar ut till en fyr på en kobbe. Inte bara muminfamiljen har besökt ön utan den har även fått besök från Gullranda och Tyskland. Presidentparet Koivisto hade under sitt besök gärna tittat in i fyren, men nyckeln hade i misstag åkt till Helsingfors i bakfickan på en av forskningsstationens assistenter. Ett annat besök av rang gjordes av den östtyska punkikonen Nina Hagen som tillsammans med bandet Apocalyptica filmade den ståtliga fyren och havslandskapet för musikvideon till Rammsteins låt Seemann. Vi rekommenderar läsarna att googla fram låten och avnjuta fyren och musiken! na så ivrigt hade väntat på, inleddes i Uleåborgs län där ett antal älgar försågs med radiosändare. Undersökningen pågick i ett halvt decennium. På den tiden, före satelliternas tidsålder, krävde en sådan undersökning fortfarande en stor arbetsinsats eftersom lokaliserandet av djur krävde att man följde efter djuren med bil och bestämde deras position “manuellt”. Däremot syntes ingenting av den dragningskraft som jägarna hade antagit att kusten skulle ha på älgarna. Samarbete ger fågelforskningen vingar Skogshönsens cykliska beståndsvariationer har redan i ett sekel intresserat forskare i hela världen. Vid räkningar utmed linjer och vid triangelinventeringarna började man dock se tecken på att cyklerna var på väg att försvinna. När 90-talet led mot sitt slut började de finska långtidsserierna med tolkningar väcka internationell uppmärksamhet. VFFI:s samarbete med i synnerhet Helsingfors universitet bar rikligt med frukt. Under decenniets sista år inleddes en landskapsekologisk undersökning för att klarlägga skogshönsens livsmiljöer. Skogsforskningsinstitutets och VFFI:s samarbete sammanförde de nationella skogsinventeringarna och fjärrkarteringarna med vilttrianglarnas fågelobservationer, med positionsangivelser. Inledningsfasens viktigaste forskningsresultat var att hönsens produktion av ungar var knuten till mängderna räv och kråkfåglar. Forskningen i sjöfåglar handlade främst om födosöksekologi och samhällsekologi, till en början nationellt men senare som ett omfattande och långvarigt svenskt-finskt samarbete. Arbetsgruppen vann internationell erkänsla. Sjöfågelforskningen, som var koncentrerad till Evois viltforskningsstation, fördjupade sig i vår typiskt finska sjöfågel knipans kullparasitism och häckningsoch kullbiologi. I synnerhet mårdens predation mot knipholkar väckte den stora allmänhetens intresse. Krishantering på havet Under de föregående årtiondena hade sälbestånden varit mindre än någonsin. Det berodde främst på att jakten hade varit för intensiv, men senare även på höga halter av miljögifter. När sälarna sedan återhämtade sig och blev fler så ledde det till nya problem. För fiskarna innebar det att skadorna på fisket blev flera gånger större och konflikten var ett faktum. Liknade frustrationer bubblade upp bland fiskarna när de första storskarvarna började häcka hos oss vid mitten av 90-talet. Femton år senare fanns det redan över 15 000 storskarvar. Det nya hatobjektet gick upp jämsides med sälarna och på sina håll till och med förbi. Det blev allt viktigare med en dialog mellan forskningen, näringslivet och naturskyddet. Skogsforskningsinstitutets (Metla) och VFFI:s samarbete sammanförde de nationella skogsinventeringarna och fjärrkarteringarna med vilttrianglarnas fågelobservationer Söderskärs forskningsstation Söderskär – ett nationallandskap i Borgå skärgård Kr is tia n Wes te rb ack
68 l Jägaren 4 l 2015 Kaisa Huttunen Finska företag FÖRÄDLAR VILTKÖTT för både jägare och konsumenter Det är vanligt att jägare vill låta göra korv, konserver och basturökt av viltet som de har fällt. Efter hand som vildmaten blir populärare har efterfrågan på viltprodukter ökat också bland konsumenterna. I vårt land finns flera företag i livsmedelsbranschen som vidareförädlar vilt, men det är få av dem som kan leva på verksamheten. å företaget Perniön saunapalvi står viltköttet för cirka tio procent av omsättningen. I synnerhet på hösten levererar jägare och jaktföreningar i Bjärnåtrakten viltkött till företaget, som förvandlar det till konserver, korv och basturökt. Om kunden så önskar styckar man också köttet, mal det och vakuumförpackar. – Företaget började för trettio år sedan här mitt i skogen. I början hade vi en enda rökbastu, men nu har vi redan tre sådana. Det var med tanke på jägarna som vi byggde ut. Ostämplat viltkött kräver ju separata utrymmen, berättar verkställande direktör Risto Rintakoski. På företaget Lihansavustamo Lindroos står viltköttet också för ungefär tio procent av omsättningen. Rökeriet har inga separata utrymmen för transportverksamhet och kan alltså bara ta emot viltkött som har kontrollerats av en Det är fortfarande rätt sällsynt att jägare låter kontrollera viltkött P tjänsteveterinär. Viltet som vidareförädlas köper man huvudsakligen in av återförsäljare. – I synnerhet unga kunder är intresserade av viltkött, men i vårt land är det inte lätt att få tag på sådant eftersom det är beklagligt små Okontrollerat viltkött får vidareförädlas i ett separat utrymme mängder som jägarna låter kontrollera. Okontrollerat viltkött får efter behandlingen inte säljas till konsument, förklarar verkställande direktör Harry Lindroos.
Jägaren 4 l 2015 l 69 Basturökt, korv och konserver… Kontrollerat kött får säljas, okontrollerat bara till husbehov lll Viltkött ska granskas i en vilthanteringsanläggning som har godkänts av livsmedelssäkerhetsverket Evira eller på ett renslakteri. Kroppen levereras i regel med huvudet och inälvorna, men utan magsäcken och tarmarna. Om någon i en jaktförening har gått en hygienutbildning kan personen göra en preliminär granskning i terrängen. I sådana fall räcker det med att föra enbart kroppen till vilthanteringsanläggningen, om det vid granskningen inte har framkommit någonting onormalt. Björn och vildsvin utgör undantag; där ska huvudet och mellangärdet alltid kontrolleras för trikiner. Köttprodukter som har gjorts av vilt som är kontrollerat av en tjänsteveterinär får säljas till konsument utan begränsningar. Företagsverksamhet där jägarens egna okontrollerade kött vidareförädlas till exempelvis basturökt, korv eller konserver kallas transportverksamhet. Hanteringen av okontrollerat kött kräver utrymmen som är avskilda från den övriga förädlingsverksamheten. De förädlade produkterna överlåts till jägaren och får inte säljas till konsument. I vårt land finns det både företag som bedriver enbart transportverksamhet och företag som bedriver transportverksamhet vid sidan av den övriga köttförädlingen. I det senare fallet krävs det separata utrymmen för hanteringen av det ostämplade köttet. Det finns också företag som enbart förädlar kontrollerat kött. Somliga av dem har egna utrymmen för köttkontroll. Företaget Perniön saunapalvi har separata utrymmen för hanteringen av kontrollerat och okontrollerat kött. Enligt Risto Rintakoski på Perniön saunapalvi har företaget på trettio år utvecklat ett brett produktsortiment. Köttet röks i en traditionell rökbastu som eldas med alved. På företaget Lihansavustamo Lindroos säljer man både färskt kött och ett sortiment förädlade köttprodukter. Företaget finns i Borgå och har många långväga kunder. Ka is a H ut tunen Företag som förädlar viltkött för jägare, av okontrollerat eller kontrollerat kött: Jämin Rahtipalvi Oy, Jämijärvi 02 6517 8735, www.rahtipalvi.fi Karelian Lihajaloste Oy, Liperi 013 851 851, www.karelianlihajaloste.fi Kauhajoen Palvaamo Oy, Kauhajoki 06 231 2117, 040 503 5691, www.kauhajoenpalvaamo.fi Kotipalvaamo Hirviherkku, Pieksämäki 040 418 1595, www.kuosmalatuote.fi Kuusamon Lihatuote Oy, Kuusamo 08 883 0800, www.kuusamonlihatuote.com Lihankäsittely Joutasniemi, Pudasjärvi 0500 907 819, 040 170 1348, www.juotasniemi.com Lihansavustamo Lindroos, Borgå 019 652 006, 0400 713 747, www.lihansavustamo.com Metsärannan Liha, Punkalaidun 040 758 2130, www.metsarannanliha.fi Palvaamo Ensio Hyvönen, Varkaus 0400 375 161, personal.inet.fi/yritys/palvaamo Palviliha Oy, Kouvola 05 382 1115, www.palviliha.fi Palvi-Pirtti, Parikkala 050 406 3907, www.palvipirtti.net Pekan Palvi Oy, Iisalmi 017 744 178, www.pekanpalvi.fi Perniön Saunapalvi Oy, Salo 02 735 2188, 0400 742 948, www.pernionsaunapalvi.fi Someron Palvimyynti Oy, Somero 02 748 6655, www.someronpalvi.fi Säilyke Herttua Oy, Laukaa 040 579 4959, www.sailykeherttua.fi Tiituspohjan Palvari Oy, Laukaa 010 505 2255, www.tiituspohjanpalvari.net Tuusulan Lihansavustamo Oy, Tusby 09 274 6470, 050 500 2210, www.tuusulan-lihansavustamo.fi Yläneen Palvaamo J. Kuula Ky, Pöytyä 02 256 3443, www.ylaneen-palvaamo.fi Yläneen Perinneliha Oy, Pöytyä 02 256 7211, 0500 677 500, www.ylaneenperinneliha.fi Pe rniön s aun ap al vi Pe rniön s aun ap al vi
70 l Jägaren 4 l 2015 Text och bilder: Ulla Miettunen Vilt på grillen Viltdelikatesserna är inte bundna till jaktsäsongen utan kan med fördel avnjutas året om. Viltköttet passar dessutom utmärkt för grillen på sommaren, påminner oss köksmästare Sami Huhtala. är du grillar ska du inte använda råvaror med väldigt låg fetthalt eftersom resultatet blir torrt och trist. Hemmagjord viltkorv är makalös viltmat, i synnerhet när olika kryddor, svamp, chili, örter – och i synnerhet fett får lyfta fram viltsmaken. – Personligen använder jag gärna riktigt fläsk när jag gör korv, det fungerar allra bäst. Huvudregeln är att korven ska innehålla cirka 20 procent fett. Och eftersom jag är väldigt förtjust i sötman hos russin så tycker jag att det passar fint med russin också i viltkorv, fortsätter köksmästare Sami Huhtala. Om du använder fläsk ska du skära bort svålen och sedan skära köttet och fläsket i små bitar. Kör viltköttet och fläsket i en köttkvarn till färs. En viss strävhet hos korven ger en bra känsla i munnen. Korvsmeten ska vara litet lösare än vanlig köttfärs så det går att trycka in den i korvskinnet utan krångel. – Digitala vågar och termometrar är nuförtiden såpass billiga att de är väl värda pengarna. Gör gärna korven tillsammans med någon annan. Den ena matar in smeten medan den andra klämmer smeten vidare in i tarmen. Kom ihåg att köpa gristarm eftersom det går hål mycket lättare på fårtarm mitt i korvbestyren. Gristarm håller för en litet omildare hantering, tipsar Huhtala. Amerikansk kålsallad, även kallad coleslaw, och inhemsk potatissallad passar fint till det mesta man grillar. Nackbitarna av vildsvin hör till de fettrikaste på kroppen och passar därför utmärkt på sommargrillen. Gör dem klara redan dagen innan det ska grillas. – Då behövs det inget mer än en god grilldressing till och resultatet är knaprigt men ändå saftigt, påpekar köksmästaren med ett skratt. Viltkorv 500 g viltkött (tex älg) 100 g fläsk eller grissida 50 g lök 1 tsk timjanblad 2 tsk mejramblad 50 g russin 50 g köttbuljong 10 g salt svartpeppar kryddpeppar gristarm Låt lökarna dra i olja på mild värme i två timmar, den andra timmen utan lock. Kör köttet, fläsket och löken i köttkvarnen med medelgrov malningsskiva. Finhacka russinen. Blanda ingredienserna omsorgsfullt och låt dra i kylskåpet i en timme. Avsmaka till exempel genom att värma en klick korvmassa i mikron eller steka den i panna. Kläm in massan i gristarmen med hushållsassistentens korvtratt. Separera korvarna från varandra genom att vrida på dem. Stick några hål i korvarna och lägg dem i sjudande vatten. Temperaturen inuti N
Jägaren 4 l 2015 l 71 Vildsvinsnacke 800 g vildsvinsnacke 1 lök 1 morot 1 vitlök 2 lagerblad vatten 1 dl rödvinsättika 100 g smör 2 msk tomatpuré 1 msk honung salt svartpeppar Lägg hela nacken i en ugnsform. Klyv rotsakerna och lägg i. Häll på kokande vatten tills köttet är täckt och låt stå i ugnen på 150 grader tills nacken är klar efter 3-4 timmar. Lyft försiktigt upp nacken ur spadet och sila det i ett separat kärl. Låt svalna till följande dag. Häll spadet i en kastrull med resten av ingredienserna (utom nacken) och koka ihop det tills det blir simmigt. Krydda med salt och peppar, och örter efter smak och tycke. Krydda köttet med salt och peppar och lägg på grillen. Ös köttet under grillningen med det hopkokade spadet och vänd på köttet med täta mellanrum. På det här viset får köttet smak av spadet. Skär köttet i skivor och servera. Coleslaw 1/2 tidig kål 1 morot 1/4 lök 1,5 dl äppelvinäger 1 tsk krossad kummin 1 tsk salt ½ dl socker ½ dl majonnäs ½ dl creme fraiche ½ dl finhackad gräslök salt svartpeppar Strimla kålen och löken tunt med till exempel en osthyvel. Riv moroten. Blanda ihop grönsakerna, ättikan och de torra kryddorna. Blanda omsorgsfullt och täck med folie. Lägg en liten vikt ovanpå och låt dra i kylskåpet över natten. Låt rinna av nästa dag och tillsätt resten av ingredienserna. Krydda efter tycke och smak med salt och peppar. Potatissallad 8 fasta potatisar ½ gurka 4 rädisor 2 vårlökar ½ dl finfördelad bladpersilja 1 dl majonnäs 2 msk yoghurt 1 msk grov Dijon-senap 1 tsk citronsaft Koka potatisarna och låt dem svalna. Skär potatisen, gurkan och rädisorna i skivor. Finhacka vårlöken och persiljan. Blanda ihop alla ingredienser och krydda med salt. Låt potatissalladen dra i kylskåpet i några timmar. Granskottssenap 100 ml senapspulver 1 msk majsstärkelse 150 ml socker 200 ml grädde 1 ägg 10 g citronsaft 10 g whisky 8 g salt 2 nävar granskott Mät upp ingredienserna i hushållsassistenten och kör tills det blir en slät massa. Häll massan i en kastrull och värm upp under omrörning tills det ”pluppar”. Sila och kyl ner hastigt. korvarna ska ligga på cirka 65 grader. Plocka upp korvarna ur vattnet och låt dem svalna. Grilla eller stek dem.
ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Dags att börja utfodra sjöfåglar och ringduvor. Åt ringduvorna ska du också ge salt. Triangelinventeringarna närmar sig, glöm inte att ställa upp! 4 km 4 km 4 km Ställ upp när din jaktförening ordnar talko och håller sommarmöte. Senast nu ska du börja öva skytte. C M Y CM MY CY CMY K riistakalenteri3_sve.pdf 1 01/07/15 02:35 72 l Jägaren 4 l 2015
74 l Jägaren 4 l 2015 Nyhetsmagasinet Reijo Orava utnämnd till ödemarksråd lll Finlands president Sauli Niinistö har utnämnt direktören för Finlands viltcentral, agronom Reijo Orava, till ödemarksråd. Titeln kom till 1989 för att hedra personer som har utmärkt sig inom vilthushållningen, jakten och fisket. Orava är vårt nionde ödemarksråd. På nya poster l Teemu Lamberg är nu viltplanerare på Södra Savolax. Ohto Salo fungerar som viltplanerare på Norra Savolax till 31 mars 2016. l Jörgen Hermansson är tf jaktchef på Egentliga Finland och Heli Paavola tf viltplanerare till 31 mars 2016. l Annamari Alanne fungerar som kommunikationsplanerare till 31 augusti 2016. Björntelefonen indragen lll Björntelefonen, som i många år har servat björnjägarna i renskötselområdet, är indragen. I stället följer vi med läget på björnfronten på vår webbplats; titta in! riista.fi Enligt dispensförordningen ska en björn som har fällts inom renskötselområdet omedelbart anmälas till Finlands viltcentral. Med mobilappen Oma riista går det lätt att spara tidpunkten för fällningen, koordinaterna och informationen om björnen. Därefter är det enkelt att skicka in anmälningen om fällningen i nättjänsten Oma riista. I andra hand kan anmälningen mejlas till regionkontoret för Lappland. oma.riista.fi Lösenordet för Oma riista fungerar även vid licensansökan lll I Finlands viltcentrals elektroniska tjänst för licensansökningar går det i detta nu att ansöka om dispenser. Tjänsten kommer att byggas ut så den också omfattar andra licenstyper. Från och med sista juli fungerar licensansökningstjänsten med lösenordet för Oma riista. luvat.riista.fi oma.riista.fi Det går också att lämna in ansökningarna som mejl eller med brev till viltcentralens licensförvaltning, men vi rekommenderar jägarna att använda de elektroniska tjänsterna eftersom det underlättar ansökningsprocessen och avskjutningsanmälningarna för alla parter; den som ansöker, den som fäller djuret och viltcentralen. Lagertjänsterna och nätaffären förnyade lll Viltcentralens lagertjänster i Helsingfors har överförts till Booky.fi Ab som hädanefter även driver vår förnyade webbaffär. Beställningarna kan göras på nätet, med e-post (kauppa@riista.fi) och per telefon (020 331 515), och betalas med Paypal, med kort som är registrerat för betalning på nätet eller mot postförskott. kauppa.riista.fi Jaktvårdsföreningarnas avtalspriser gäller bara för den som är inloggad. Där kan du som förut betala mot faktura, men postavgiften tillkommer. rhy.pikakirjakauppa.fi Pilotprojekt för jaktföreningar lll 25 jaktföreningar har utsett till ett pilotprojekt för elektroniska tjänster. Av ansökningarna framgick det klart och tydligt att föreningarna och deras medlemmar är intresserade av att aktivt delta i utvecklandet av nya metoder för insamling och användning av viltinformation. Med hjälp av ett antal nya funktioner i tjänsten Oma riista kan föreningarna följa med sin årliga avskjutningsstatistik efter hand som medlemmarna skriver in sina fällningar. De kan även upprätthålla en uppdaterad karta över de arrenderade jaktmarkerna och dela ut den till föreningens medlemmar. Pilotprojektet omfattar även andra tjänster med anknytning till jaktmarkerna. Jaktförbud på sädgäss lll Jordoch skogsbruksministeriet har med en förordning förbjudit jakten efter sädgås i hela landet även för det nya jaktåret. Jakten avbröts i fjol, men varken detta eller tidigare begränsningar har räckt till för att hejda stammans nedgång. Som bäst bereds en internationell förvaltningsplan för taigasädgåsen som ska godkännas på partsmötet i november. Likaså pågår beredningen av den nationella förvaltningsplanen för sädgåsen som ska staka ut riktlinjerna för hållbar beståndsvård och jakt. Skjutvapenlagstiftning lll Den första december träder några förändringar i lagstiftningen för skjutvapen och skjutbanor i kraft. Ett skjutvapen ska förvaras så, att vapnet eller en del av det förvaras i ett låst utrymme. Är vapnen fler än fem ska de förvaras i ett godkänt vapenskåp. Det krävs tillstånd för att anlägga och driva skjutbanor och sportskyttecenter, men för små skjutbanor räcker det med en anmälan. På en skjutbana ska det finnas en banansvarig och ordningsregler. Läkare och andra professionella hälsovårdare har rätt att anmäla en person som de anser vara olämplig för innehav av skjutvapen. Lamberg Salo Hermansson Paavola Reijo Orava
Jägaren 4 l 2015 l 75 Rättelse lll I nummer 3 av tidningen Jägaren fanns på sidorna 16-17 en felaktig uppgift om längden på hagelpatroner. För halvautomatiska hagelgevär ska magasinets längd naturligtvis beräknas efter oskjutna patroner, och sådana är kortare än vad som hävdades i artikeln. Det enklaste sättet att begränsa magasinet till rätt längd är att prova sig fram. Vi beklagar felet och tackar våra uppmärksamma läsare! Kom ihåg begränsningarna i jakten med saxar lll Vid jakt efter vilt får enbart användas saxar som dödar viltet omedelbart. På land får sax användas för jakt efter iller, hermelin, mink, skogsmård och ekorre, samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 20 centimeter. Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, mink och bisamråtta samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 30 centimeter. Ändringar i sommarjakten efter guding lll Jordoch skogsbruksministeriet ska med en förordning skilja jaktområdena för guding från ådornas häckningsområden och begränsa sommarens jakttid till två veckor. Ejderstammen har minskat på lång sikt, men är trots det mycket stor. EU-kommissionen har uppmanat Finland att effektivera skyddet av arten. Hittills har jakten efter guding varit tillåten i hela landet från första juni till sista december. Enligt den nya förordningen börjar förbudet för jakt efter guding den 16 juni och upphör den 20 augusti klockan 12. Från klockan 12 fortsätter alltså jakten i normal ordning ända till utgången av året. Sommarinventeringen av vilttrianglar lll Storleken på skogshönsens stammar uppskattas med triangelinventeringar och resultaten påverkar höstens jakttider. Den hållbara jakten bygger på färsk och komplett information om hur häckningen har lyckats. Ju mindre vi vet desto oftare måste vi tillgripa onödiga drastiska begränsningar. Det är mycket viktigt att så många trianglar som möjligt blir inventerade 25.7-5.8. Helst ska inventeringarna göras senast 2.8 och resultaten ska skickas in omedelbart, helst i elektronisk form. Resultaten från de trianglar som inventeras senare påverkar bland annat vinterjakten efter orre. riistakolmiot.fi Kom ihåg fototävlingen! lll I nummer 2 av tidningen Jägaren uppmanade vi alla jaktintresserade jordbrukare att anlägga en mångfaldsren på åtminstone ett skifte, antingen med växter som viltet gillar eller genom att lämna kvar huvudgrödan oskördad. Ta ett foto av viltet som besöker din mångfaldsren och skicka in det till oss på tidningen. De fem bästa bilderna publiceras i följande nummer och belönas med sakpriser. Mejla bilderna senast den 30 september på adressen henna.vayrynen@riista.fi. Märk mejlet VILTREN 2015 och uppge ditt namn och din hemkommun. lll I höst blir det möjligt att logga in på Forststyrelsens webbaffär Eräluvat med sitt Oma riista-lösenord. Mera info kommer att läggas ut på sidorna riista.fi och eraluvat.fi. Ny tidning om naturresurser lll Webbtidningen Luonnonvarat (enbart på finska) rapporterar om nyheter och aktualiteter på Jordoch skogsbruksministeriet. Tidningen ska bevaka lantbruk, mat, landsbygd, fiske, vilt, skog och djur. luonnonvarat.fi Handledning för älgjakt lll Jaktledaren har en mycket krävande uppgift som bland annat kräver insikter i juridik, biologi och ledarskap. För att underlätta jaktledarens arbete har det tagits fram ett utbildningsmaterial, Metsästyksenjohtajan perustaidot. Materialet består av tre handledningar och beskriver hur förvaltningen av älgstammen är organiserad, hur stammen sköts, genomgången inför en jakt, säkerheten och mekanismerna bakom stammens variationer. Handledningarna finns på vår webbplats riista. fi där du kan läsa dem på datorn eller skriva ut ett eget exemplar. Webbaffären Eräluvat fungerar med samma lösenord som Oma riista
76 l Jägaren 4 l 2015 Södra Savolax Kerimäki: onsdag 26.8 kl 18, Kerimäen Osuuspankki Heinävesi: torsdag 27.8 kl 18, Heinäveden yläkoulu Pieksämäki: tisdag 1.9 kl 18, Kanttilasalen Sulkava: torsdag 3.9 kl 18, Sulkavan Osuuspankki Jäppilä: tisdag 8.9 kl 18, Jäppilähuset S:t Michel: onsdag 9.9 kl 18, Otavan Erämiehets stuga Enonkoski: tisdag 22.9 kl 18, kievari Enonhovi Nyslott: onsdag 23.9 kl 18, undervisningsrestaurang Paviljonki Pertunmaa: torsdag 24.9 kl 18, Riistamylly Norra Savolax Tervo och Vesanto: tisdag 1.9 kl 18, ungdomsgården Manttu Lapinlahti, Maaninka och Pielavesi: tisdag 8.9 kl 18, Maaninkajärviskolans auditorium Idensalmi, Kiuruvesi, Sonkajärvi och Vieremä: torsdag 10.9 kl 18, Idensalmi kulturcenter Leppävirta-Varkaus: tisdag 15.9 kl 18, Kiveläskolan Kuopio och Karttula: onsdag 16.9 kl 18, hotell Savonia Suonenjoki och Rautalampi: torsdag 17.9 kl 18, företagsparken Futuria Juankoski och Kaavi: onsdag 23.9 kl 18, Kaavin osuuspankki Utbildning för jaktledare i Savolax Vapen och sikten i Leppävirta Tid : söndag 9.8 kl 12 Plats : Riikinnevan skjutbana, Riikinnevantie 95, Leppävirta lll Välkommen till en dag om vapen och sikten med inskjutning och service. Du kan skjuta in ditt eget gevär på 100 meter med experter som ger personlig handledning och råd. Ungdomar och nybörjare är välkomna till trapbanan även utan eget gevär. Prova på EKO-skytte eller SRVA-skytte på anfallande björn. Avnjut kaffe och pyttipanna. Som arrangör för dagen står Leppävirta-Varkaus jv-förening. Fritt inträde Mera information : Lauri Itkonen, 050 407 8359, leppavirta-varkaus@rhy.riista.fi Vapen och kikarsikten i Kuopio Tid : lördag 19.9 kl 9 – 15 Plats : Heinjoki skjutbana (Savitie/viltbanorna) lll Kuopio jaktvårdsförening arrangerar en dag för inskjutning av gevär och kikarsikten. Det är även möjligt att skjuta älgprovet. Mera information : Arto Huttunen, 044 367 2886, kuopio@rhy.riista.fi Älgjakt för damer i Tammela Tid : 16.—18.10 Plats : Mustiala, Tammela lll Den traditionella älgjakten för damer, Ellit erätulilla, ordnas på jaktföreningen Hallis marker, huvudsakligen som drevjakt. Du kan gå i drevet även om du saknar tidigare erfarenheter av jakt, och du kan komma från vilket hörn som helst av landet. Deltagaravgiften är 300 euro för pass och 280 euro för drev, vilket inkluderar två dagar på jakt, transporterna under jakten, inkvartering två nätter, bastu, helpension och försäkring. Anmäl dig senast den 18 september. Mera information : jaktsekreterare Mari Skogberg, 050 3254 559, info@elliteratulilla.fi Servicechef på jaktmuseet lll Finlands jaktmuseum söker en servicechef med tillträde 1.9. Till uppgifterna hör informationsspridning och marknadsföring, guidningar, museipedagogisk verksamhet och arrangerandet av evenemang. Vi önskar att du äger god kännedom om museibranschen, har en lämplig högre högskoleexamen och erfarenhet av utvecklingsuppgifter, i synnerhet av informationsspridning. Utbildning inom museibranschen och studier i kommunikation räknas som merit. Lämna in din skriftliga ansökan senast den 27 juli på adressen Finlands Jaktmuseum, Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Mera information : www.metsastysmuseo.fi eller museichef Anne Uotila-Laine, 019 722 168 Älgprov och jakthistoria lll Mediekanalen Fabula Outdoors nya serie om jakten förr och nu, Metsästys ennen ja nyt, berättar om jakten som ett intresse med många dimensioner, och om hur jakten skapar välfärd. I det första avsnittet får vi följa med de olika momenten vid ett prov och hur domarna bedömer hunden. Älgprovet är en populär hobby som på höstarna aktiverar jägare och hundfolk. I seriens andra del presenteras bitar ur Forststyrelsens jakthistoria. Den som jagar upplever ibland att han (eller hon) fortsätter en lång tradition och kan känna samhörighet med forna tiders jägare. fabulaoutdoor.com Du vet väl att du kan läsa tidningen Jägaren gratis på nättjänsten Lehtiluukku. Där finns tidigare nummer ända från 2006. Kuohukorven missi
Jägaren 4 l 2015 l 77 UTHYRES Fiskestuga i Sastmola, tfn: 050 591 3088. Stuga för 6 pers i Kiilopää, mitt i jaktmarkerna. www.auroracabin.fi, 040 520 3877. Jakt, fiske, fritid vid Simojärvi i Ranua. Loma-Apaja, 0400 193 351. I Lestijärvi jakt, fiske, boende. www.lestipuu.fi, 040 506 0340. Jaga i Kuusamo. Stugor att hyra vid två fiskrika sjöar. Tillstånd på plats för c 60 000 ha jaktmarker. www.rukajarvenlomamajat.fi, tfn 040 773 0128. Stugor att hyra vid jaktmarker i Puolanka. Priser från 70 €/dygn, 320 €/vecka. www.paljakanloma-asunnot.fi, 0500 324 107. B&B-boende. Pudasjärvi, område 5625. 70000 ha. Rejäl frukost, bastu och matsäck. www.nokipannu.net, tfn 0400 166 655. Vuotson Maja B&B. Nära till Lokka-Porttipahta, Pomokaira och Koitelainen. Facebook. 040 533 9880. vuotsonmaja@gmail.com. Välutrustad stuga i Ranua mitt i statsmarker. 0400 398 208. Kontiovaara i Lieksa, Mäkikangasstugan. pielisenlatu.fi, 0405395792, augusti och september, tfn 040 353 7404. Stuga att långtidshyra i Ranua, nära till goda jaktmarker och fiskevatten. Från 242 €/mån. info@villilappi.fi, VilliLappi.fi. Stuga för jägare: tori.fi/vi/18362055. JAKT Hyrynsalmi i Kajanaland: jakt och fiske. Tololan Lomat. Boka nu! På nätet: www.vjk-group.fi. Jaga höns, änder, hare. www.metsastyspalvelut. com, tfn 044 541 0437. Jaga älg, björn och höns med guide i Kuusamo, boende i fina stugor mitt i jaktmarkerna. Förfrågningar 0400 575 632. Boende för jägare i Suomussalmi, www.alassalmeneramokit.fi, 0400 300 552. Björnoch hönsjakt i Suomussalmi, tfn 050 325 8966. www.erapalvelu.net. Kuusamo: stuga + tillstånd, 0400 281 229. Andoch fasanjakt i Tuomarniemi i Outokumpu, inkl boende. Tfn 040 147 1555, www.tuomarniemi.fi. Säker terräng för hundutbildning. Bokningskalendern på hemsidan. www.fasaanitila.net, 045 349 6096, Forssa. ERÄ-KORPINEN: Jakt-Fiske-Boende. www.erakorpinen.fi, tfn 040 555 1394. Jaga gås, svin och rådjur i Sverige. Nyhet: Polen. www.wildexperience.fi. Jaktresa i Kajanaland med helpension, från 59 €. Fågel, hare och räv. Även tillstånd, stövare och guider ordnas. Förfr 044 748 6667. Se: hotellipaljakka.fi. Drevjakt i Estland 350 €/dag. Fällningsavgift, tre mål om dagen, bastu + boende ingår i priset. Vi jagar vildsvin, älg, rådjur. Förfr: +372 524 7478. SÄLJES 38 år pålitlig vapenhandel! Mossberg308 + kik 399€, 12/89 synt 450€, TikkaT3, Sako, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin. Sasta Goredräkter, HAIX vandr kängor, Ultrapoint och Garmin GPS-pejlar, Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08 821 337, 0400 384 118, Snabbt och billigt med post och buss! www.anonase.com. Snabba ryck i nätbutiken! Se Elorantas nya webbsida, nätbutiken för jägare har öppnat. www.eloranta.fi, 0440 883 044. För utfodring av vilt ärter, korn, vete och havre. Siilin mylly, 050 387 0505, siilinmylly.weebly.com. Siilinjärvi. Ut på jakt via TUNTSA! Vadmalsdräkter mm. www.tuntsa.fi eller 040 522 3480. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, 067290431. Voere 308, 3-12x56 kik, dämpare 1099,Remington 770 + Bushnell 3-9x40 .243/.308/.30-06 495,Utförsäljning! Browning hagel från 1345,Frakten bara 2,95 €. 6.8 inleder vi jaktsäsongen i Raumo! www.sissos.fi, 02 822 8282, 9-17.30, lö 10-14. Fotsnaror, slagjärn och fällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400 181 498. taisto.hietala@pp.inet.fi, www.kesavaylan.net. Fasanungar och vuxna fasaner till salu i Outokumpu, reserveringar tfn 040 147 1555. Valpar av finsk stövare, BCH-föräldrar med friska höfter. Tfn 040 558 3360. Stuga med bekv i Utsjoki. Se ID nr 9946757/ Oikotie. Tfn Leo +358 50 592 7766. Kanufällor, skjutstöd, kamerastativ mm av tillverkaren. www.ph-riista.fi eller 050 566 2691. Överlåtelsegamla valpar av finsk stövare efter ch-föräldrar. Tfn 0400 971 508. Hus i gott skick i Övre Lappland vid fjäll, nära stor sjö. Andelar i goda jaktmarker samt laxoch rödingvatten. Även äldre byggnader att renovera. Möjligt bygga vid stranden. Förf ari.leevi@gmail.com Till salu 3 strh vorsteh tikvalpar efter premierade föräldrar. Tfn 040 553 3710, Thus. Tikka T3 paketspecial från 1099 €. Sako A7S .308/30-06 paket från 1590 €. 14 aug demodag i butiken: Beretta, Guerini, Howa, Zeiss, Blaser, Leica, Steiner! Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjörvi. Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi. Skogsfastighet 6,76 ha i Kuusamo, bp 30000 €. Nettiasunto Id: 79903. 0400 952 551. Valpar av karelsk björnhund. BCH&UCHföräldrar. F 3 maj. Tfn 050 589 3502. Inhemska burkförslutare. Erätapio, tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Jaktvapen till salu. Tex Tikka m97A 420 e, Sako P54 med kikars 220 e, Remington m700 420 e. www.atomiase.fi eller 045 129 1419. Stuga till salu i Valtimo, egen tomt, gränsar till statsmarker. Tfn 050 494 1330. Jämthundsvalpar efter BCH föräldrar, tfn 0400 288 934. EH-hus i Savukoski kyrkoby, 121m2, helrenoverad. Tomt c 8000 m2. Gränsar till Kemi älv. Toppenställe! 120 000 €. 0400 210 031. Vapen Optik Reservdelar – Tillbehör. Fint urval nytt och begagnat. Specialaffär för vapen! www.euroase.fi, 050 465 4695 Vapen och tillbehör i Humppila. www.aseliikerantanen.fi, tfn 010 281 7550, vard 09.00 17.00. WWW.HOUKUTUSPILLIT.NET, tfn 0400 835 511. Skogsfastigheter till salu i Kemijärvi, Perho, Halsua, Lestijärvi. WWW.METSÄKAUPAT.FI Blaser D99 Standard -drilling 20/76+6,5 x55SE, vänsterhänt. Zeiss Diatal Diavari ZM 6 -42 MC, Blaser-snabbfäste. 0400 156 270, Rantasalmi. HUNDAR Beaglevalpar för jägare, Borgå. 050 352 3843, kuopusmaa@hotmail.com. Finska stövarvalpar efter goda föräldrar. Överlåts vecka 27. Tfn 0400 701 552. Valpar av kh vorsteh, överlåts vecka 29, www.taka-tapiolan.com, tfn 0400 333 210. Valpar av strh italiensk stövare, födda vecka 26, enda i landet detta år. 050 322 9264. Jämthundstikvalp. Far: BCH, mor: BCH. Född vecka 10, tfn 044 987 3917. Jämthundsvalpar. Födda 8 april. 2 hanar och 1 tik. Mor BCH, far B&UCH. Tfn 040 526 8571. Beaglevalpar av drivande föräldrar med jaktlig härstamning. Födda vecka 32, tfn 040 419 6244. Finska stövarvalpar. Far: ung BCH, mor: drevprov 1+cert. Förfr 0500 923 942. Valpar av karelsk björnhund efter provpremierade föräldrar, tfn 0500 981 082. Valpar av finsk stövare, jaktlig härstamning, drivande föräldrar, 044 266 8024. Beaglekull med god härstamning, far BCH, tfn 050 360 6986. Strh vorstehvalpar efter ch-föräldrar, för jägare. Tfn 040 841 3068. Björnhundsvalpar, föds i juli, 0400 890 807. ORGANISATIONER OCH FÖRENINGAR Jägare! Ett nytt förbund för dem som saknar jaktmöjligheter: Eränkävijäin liitto ry. Förfr och medlemskap på eraharrastajat.fi. www.dreeveri.fi. Valpförmedling 040 547 0448. Vill du ha en bra älghund? Se Finska jämtoch gråhundsklubbens webbsida shhj.info för raser och verksamhet. Bli medlem på nätet, ring 050 572 7010 eller mejla marja.ilvonen@elisanet.fi. KONSERVATORER Jag preparerar fåglar, däggdjur. Även troféer. Kuopio. Pertti Siipola, 0400 177 588. Specialiserad på fiskar. Studio Antti Saraja Oy, tfn 0400 712 149. Pasi Ahopelto, 0400567078. Lehonpaja.net. Alla uppdrag i branschen med expertis. KÖPES Vi köper kräftor. Kontant betalning och avhämtning. Raputukku Järf Oy, tfn 040 546 5995. Horn (inte väggmodeller), 050 586 2157. ARBETE UTFÖRS FinSkin Oy, Jääkäritie 5, 50150 S:t Michel, tfn 010 387 3090, www.taljatukku.fi. Vi reparerar och servar vapen! Ylöjärven Asetarvike. Tfn 040 718 8170. Vi bereder pälshudar. Kiikalan Raktur Oy. Takamaantie 10 25390 Kiikala. Ahola 02 728 7503, 050 462 5938. Läderselar och halsband för hundar efter kundens mått. www.arlituote.fi, 040 935 7957. ÖVRIGT Björnskådning och fotografering i Kuhmo. www.rutkunpuro.fi, tfn 040 577 2739. Jägarhögkvarter med alla bekv mitt i Forststyrelsens marker i bl.a. Kinnula, Luotonen och Kivijärvi. Som medlem i vår förening är det bara att jaga! Ajokoiramiehet ry, pauli.halonen@pohjolanliikenne.fi. HUNTING1 jaktsimulator. Pris från 1870 €. Tfn 045 679 7721. www.hunting1.net. Obs! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till spalten Affärer övergick den 15 maj till tjänsten Eräverkko. Samtidigt bytte spalten namn till Jakt och jägare. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer vilket nummer annonsen ska införas i. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor . På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag . Under 2015 är priset 20 euro/rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Jägaren nummer 5 utkommer den 9 september. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 18 augusti. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. JAKT OCH JÄGARE
78 l Jägaren 4 l 2015 Ålandsnytt ÖPPNA ÅLÄNDSKA MÄSTERSKAPET AUGUSTISMÄLLEN 2015 SÖNDAGEN DEN 30 AUGUSTI START VID BREDMO SKYTTEBANOR I LEMLAND Start: kl. 09.00. Anmälan på plats. Glatt humör, vapenlicens, hagelgevär cal.12 medtages. Startavgift: 25 € /person, lagavgift 10 € /person. Hagelammunition ingår i startavgiften. Klasser: Dam, senior, junior samt 3-manna lag. Fina priser i alla klasser. Servering. Sunes Jakt och Fritid visar jaktvapen och tillbehör. VÄLKOMNA Arr. LEMLANDS JAKTVÅRDSFÖRENING Bidrag för viltvårdsprojekt lll I landskapsregeringens budget för 2015 reserverades 20 000 euro av PAF-medel som jaktvårdsföreningarna kan anhålla om för att finansiera viltvårdsprojekt. Det finns inga särskilda regler för hurdana projekt som kan beviljas stöd men det ska gynna viltoch naturvården i ett större område. Upp till 50 % av kostnaderna kan finansieras ur PAF-medel, men som egen finansiering räknas också de arbetstimmar man lägger ner (värderat till 6 euro per timme) vilket gör projekt som kräver mycket arbete men inte så stora bidrag särskilt attraktiva. Mycket lämpliga projekt är upprättande av minkoch mårdhundsfria skärgårdsområden. Med lite utrustning som MMS-viltkameror, lövblåsare och fällor kan man göra stor nytta för de arter som missgynnats av dessa invasiva predatorer. Sådana projekt bör utgöras av avgränsade häckningsområden för sjöfågel som man har en rimlig chans att i första hand få fria från mink och mårdhund och sedan på längre sikt kontrollera invandringen av nya individer. Det svenska mårdhundsprojektet har goda erfarenheter av att använda ett så kallat ”Early Warning System, EWS” med viltkameror och lockmedel för att upptäcka förekomst av mårdhund. Det går ut på att man med strategiskt utplacerade viltkameror upptäcker nya individer som vandrar in i ett område så de omedelbart kan tas bort. Efterhand kan dessa områden utvidgas och med kamerornas hjälp kan man sedan kontrollera större och större områden utan att arbetsinsatsen ökar i samma omfattning. Ansökningar ska innehålla en projektplan och detaljerad redovisning över kostnader. Kontakta enheten för jaktoch viltvård för hjälp med ansökningsförfarandet. Ansökan ska vara landskapsregeringen tillhanda senast den 15 oktober 2015. RJ ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Ordförande Adress Tel E-post adress Brändö Börje Strandvall Jurmo, 22950 JURMO 56530, 0400 487438 strandvall@aland.net Eckerö Joel Karlsson Degersandsvägen 25, 22270 ECKERÖ 040 84 89 848 eckero.jvf@gmail.com Finström Kurt Blomqvist Vandövägen 262, 22330 TJUDÖ 48 148, 0457 3424668 kurt.blomqvist@aland.net Föglö Rainer Juslin Storgrundsvägen 61, 22710 FÖGLÖ 0505 1199 55 rainer.juslin@regeringen.ax Geta John Carlsson Åkervägen 2, 22340 GETA 0407 618 444 carlssonsjohn@gmail.com Hammarland Lars Nordström Kattbyv. 19, 22240 HAMMARLAND 040 8487 080 kattbygard@gmail.com Jomala Tony Nordlund Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY 32506, 0400 529315 rono@aland.net Kumlinge Jan Malmberg 22830 ENKLINGE 55 370, 040 5459109 janne.malmberg@aland.net Kökar Inge Sundström Vervan, 22730 KÖKAR 0457 342 6770 ingeflyt@hotmail.com Lemland Conny Rosenberg Fårgrundsv. 49, 22610 LEMLAND 34471, 0457 0784911 conny@aland.net Lumparland Kristoffer Joelsson Långnäsvägen 194, 22630 LUMPARLAND 040 51 99 000 kristoffer.joelsson@aland.net Mariehamn Ingen verksamhet Saltvik Arvid Mörn Mörns 15, 22430 SALTVIK 0457 5244193 arvid.morn@aland.net Sottunga Thomas Lindström 22720 SOTTUNGA 55124, 040 5372317 lindstrm.thomas95@gmail.com Sund Sixten Häggblom Örnäsvägen 10, 22310 PÅLSBÖLE 48080, 0457 5692521 sixten.haggblom@chips.fi Vårdö Mikael Lindholm Västerövägen 176, 22550 VÅRDÖ 0400 783 086 mikael.lindholm@aland.net Denna mårdhund lurades att besöka en viltkamera med hjälp av lite lockmedel på en pinne.
Jägaren 4 l 2015 l 79 Mera information på www.axxell.fi/brusaby Axxell Brusaby ordnar förberedande utbildning för: fristående yrkesexamen för NATURVETENSKAPLIG KONSERVATOR Utbildningen (22 sv) är för Dig som vill lära Dig konservera fåglar, däggdjur, jakt troféer som hobby eller som privatföretagare. Nästa utbildning startar 11.9.2015. Sista ansökan: 31.8.2015 fristående specialyrkesexamen för VILTMÄSTARE Utbildningen (40sv) är för Dig, jägare, som vill lära Dig mera i teori och praktik om jaktoch viltvård med viltmästarexamen som mål. Nästa utbildning startar under hösten 2015. Sista ansökan: 9.8.2015 Mera information om utbildningarna ger kursledare Svante Wistbacka, tfn 044-739 7277, svante.wistbacka@axxell.fi Mera information på www.axxell.fi/brusaby JÄGARENS HÄLSOOCH HYGIENUTBILDNING 19 -20.9 Finlands Jägarförbund och Axxell ordnar en hälsooch hygienutbildning för jägare på svenska i Axxell Brusaby i Kimito. I kursen ingår föreläsningar samt demonstration i första granskning, hygienisk slakt och styckning. För medlem i Finlands Jägarförbund kostar kursen 100 €, för övriga 150 €. Anmäl dig till kursen senast den 30 augusti per e-post till svante. wistbacka@axxell.fi. Mera information ger Svante Wistbacka, tfn 044-739 7277. EFTERSÖKSHUNDAR Taxar (vid eftersök på rådjur) Område Namn Telefon Finström Sundberg Åsmund 42384, 0457-5244584 Finström Nordqvist Mervi 040-5294391 Jomala Eriksson Bror och Katarina 31279, 0400-784862 Lemland Johansson Peter 34328, 0400-762737 Lumparland Lindgren Bengt-Olof 35589, 0457-3135589 Mariehamn Nordmyr Karl-Gustav 040-7043355 Sund Johansson Mikael 0457-0525706 Vårdö Nordberg Stig-Göran 0400-991805 Område Namn Telefon Hammarland Henricksson Linda 040-5129546 Hammarland Andersson Pia och Sture 0457-3613822 Hammarland Lundberg Bernt 040-5548950 Jomala Lundberg Marléne 040-5498884 Mariehamn Norrdahl Kristian 22460, 0457-5603460 Saltvik Carlsson Hasse, Mattsson Monika 48584, 0457-5244394 Älghundar (endast älg) Område Namn Telefon Åland (Eckerö) Eriksson Erik 38339, 0457-5958039 Åland (Jomala) Holmberg Håkan 32416, 040-5217266 Åland (Hammarland) Nordlund Kent 36247, 040-5125940 Åland (Lemland) Nordqvist Hans Åland (Jomala) Eriksson Kenneth Åland (Finström) Svenblad Dan 41657, 0457-5243952 Åland (Jomala) Mirén Henrik Översyn av habitatoch fågeldirektivet. lll EU-kommissionen har inlett ett arbete med att se över ändamålsenligheten för habitatoch fågeldirektivet, en så kallad ”fitness-check”. Som ett första steg i detta har kommissionen öppnat en web-enkät där vem som helst kan ge sina synpunkter på hur direktiven har fungerat och om de uppfyller syftet med gemenskapslagstiftningen. Landskapsregeringen besvarade enkäten den 29 maj 2015 och framförde även utförligare synpunkter i ett följebrev. Vi uppmanar nu så många jägare som möjligt att besvara enkäten för att framföra era synpunkter på hur direktiven har fungerat. Enkäten består av två delar med frågor som man fyller i utgående från svarsalternativ. Del ett är mer allmän och innehåller 14 frågor, del två är frivillig med mer specifika frågor. I slutet av del ett finns ett utrymme för fritext, upp till 2000 tecken. Frågorna och svarsalternativen är tyvärr något otydligt formulerade vilket ger utrymme för olika tolkningar och missförstånd. Det är därför bra att utveckla sitt svar i fältet för fritext och försöka ta upp de viktigaste punkterna där. Enkäten är öppen till den 24 juli 2015 och ni finner den på: https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/EUNatureDirectives , välj språk i det högra fältet. RJ
Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Viltloggen är: Personlig Lagstadgat: Avskjutningsanmälan Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Lyckad jakt? – Javisst! Skriv in viltet på plats. För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 13.10.2014 11:00 Berätta om jakten om du vill Gör avskjutningsanmälningen i tjänsten 1 2 3 Fyll i och spara formuläret Licensbelagt vilt LADDA NER – DET ÄR GRATIS! Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! Rådjur Gråsäl Lodjur Björn Järv Utter Varg 1 Gå till oma.riista.fi > Svenska> Registrera dig > Skriv in din e-postadress 1 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet Lägg in en bild och berättelsen om jakten. Uppgifterna överförs automatiskt till tjänsten. 3 4 Nytt lösenord Bekräftelse lösenord Hur du använder Oma riista Så här registrerar du dig