• 5 / 2009 Viceordförande Risto Hanhineva: Vapenlagen till ny beredning Vitsvansviltet är en värdefull viltresurs! Antalet jaktolyckor har minskat och ersättningsbeloppen halverats sedan 2005 Michael Björklund: Låt viltet svalna i fred innan hängningen Jaktvårdsdistrikten i vitsvansviltområdet vädjar: Höj målet för fångsten av vitsvansvilt med en femtedel
• Gästskribenten: Jägarna bör ingripa i tjuvjakten på stora rovdjur Varför tjuvjagas de stora rovdjuren? Något motiverat svar på frågan har jag inte fått. Och varför ingrips det inte i tjuvjakten? På jägarhåll har inte heller den här frågan ännu besvarats högt. Tjuvjakt på stora rovdjur är en olaglig verksamhet. Trots det förmedlas en stark signal från jägarkåren till naturskyddssidan och även mera allmänt ut i samhället att jägarna inte upplever saken närmelsevis så här. Exempelvis uppmaningar att skjuta vargarna eller lägga ut dödliga lockbeten är vardag och sprider sig från jaktlagen. Gärna skulle man småleende låta de maskulina övermodiga uttalandena passera, men verkligheten bakom dem oroar. Det är inte bara fråga om kommentarer; under jaktsäsongen publiceras så gott som varje vecka nyheter om uppdagade fall av tjuvjakt. Den till de stora rovdjuren fokuserade tjuvjakten är vanhedrande allmän i vårt land som i övrigt är känt för sin höga jaktmoral. Trots att antalet fall som uppdagas är begränsat kan man inte i den här frågan dölja sig bakom deras sporadiska förekomst. Många aktörer som arbetar med det här problemet, bl.a. gränsbevakningsväsendet och Forststyrelsens jaktövervakning, berättade i samband med träffar, som ordnades under den av Luonto-Liitto för en tid sedan genomförda kampanjen Stoppa tjuvskyttet, att detta enligt deras observationer är relativt vanligt. Vid intensivövervakningsoperationer, som genomfördes av myndigheterna under ett par vintrar härförleden, uppdagades ett flertal till stora rovdjur fokuserade olagligheter. Det obetydliga antalet fall som uppdagas får sin förklaring av de för övervakning disponibla resursernas obetydlighet. De uppdagade fallen indikerar dock starkt problemets omfattning genom att de representerar toppen på ett osynligt isberg. Trots att problemet är uppenbart och handlingarna olagliga verkar det som om jägarkåren skulle tiga i frågan och inte ingripa. Varför? Enligt min åsikt är det rätt så kortsynt och inte heller förenligt med jaktens intressen. En uppryckning bland jägarna i frågan vore önskvärd. Även om en del av er redan nu förtjänar all erkänsla bör förändringen gälla för alla. Det tjuvskytte som fokuseras till de stora rovdjuren bör fördömas liksom alla andra olagligheter i anslutning till jakten. De stora rovdjuren bör visas samma likvärdiga respekt som alla andra viltarter åtnjuter enligt de etiska reglerna för jägare. Vid jakt som bedrivs på 2000-talet bör alla jägare redan kunna frångå attityder som präglas av gammalt framvällande rovdjurshat. En bra utgångspunkt för ett positivt främjande av situationen vore att ge sig själv ett motiverat svar på de frågor jag ställde ovan. Ingripandet i tjuvjakten bör i allt högre grad ske genom av jägarna utförd egenövervakning. Om olagligheter uppdagas bör de ovillkorligen föras vidare. Ingripanden bör ske även för övermodiga uttalandens del, de må sedan framföras av bekanta eller mera främmande jägarkolleger. Frågan är som känt känslig. Ingripanden i lagstridigheter leder lätt till följder från det egna jaktlagets sida. Jägarorganisationen bör därför så långt det är möjligt stöda och uppmuntra verkställandet av egenövervakning. På litet längre sikt inverkar även jägarnas inställning till de stora rovdjuren för sin del på hela jaktens sociala acceptabilitet. Med tanke på jaktintressets framtid är det hög tid att nu ingripa vid gärningar som smutsar det egna boet och stämplar hela jägarkåren. G Skribenten är ordförande för Luonto-Liittos varggrupp Sami Lyytinen Vad tycker du? Har kontrollen över tjuvjakten ­ en kriminell verksamhet ­ förlorats? Vad kan du göra för att minska på tjuvjakten? Varför dödas stora rovdjur i smyg enligt din åsikt? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 5 / 2009 Gästskribenten är en spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
• Innehåll N:o 5 14.09.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 30.11.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT 2009/ JÄG09_05 Pärmfoto: Mikael Wikström sida 6 Jaktvårdsdistrikten i vitsvansviltområdet vädjar: djar: j höj målet för fångsten av vitsvansvilt med en femtedel Sjöfåglarna ­ en flyttande internationell viltresurs sida 30 Björnen skadskjuts oftare än det förmodats visar undersökningar av björnjakten i Sverige 60 64 67 68 70 72 74 78 80 82 84 86 90 92 93 sida 80 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0047-6986 2 Gästskribenten: Jägarna bör ingripa i tjuvjakten på stora rovdjur 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren 6 Jaktvårdsdistrikten i vitsvansviltområdet vädjar: höj målet för fångsten av vitsvansvilt med en femtedel 11 Dags att jaga vitsvansvilt 13 Locka på vitsvansvilt med grymt och bräk 14 Ordförandens spalt: Vapenlagen inför ny beredning 16 Älgstammen har decimerats nästan till målsatt nivå ­ rikligt med jaktlicenser ännu i norra Finland 20 Sändarälgar följs upp med satellit 28 Resultaten av sjöfågelinventeringen 2009 30 Björnen skadskjuts oftare än det förmodats visar undersökningar av björnjakten i Sverige 36 Vad då för splittring? ­ undersökning av älgjaktmarkernas splittring i det nyländska Trängselfinland 42 Ung och ivrig viltvårdare flyr till skogs när det städas hemma! Artbestämning av sjöfåglar del 2 Med Eki på vandring: Får du fart på elden? Ålandsnytt Michael Björklund: Låt viltet svalna i fred innan hängningen Förebyggandet av olycksfall ger resultat: Antalet jaktolyckor har minskat och ersättningsbeloppen halverats sedan 2005 Resultat från triangelinventeringen: Fortfarande ont om skogshöns Ta bättre jaktbilder Småviltsjakten 2008 i siffror Sjöfåglarna ­ en flyttande internationell viltresurs Jakten på statens marker: Dalripan fortfarande viktig del av näringslivet i Utsjoki Forskarperspektivet: Rumsrena och samhällsdugliga! Aktuellt från ministeriet Jägarorganisationen meddelar Adresser Affärer Jägaren 5 / 2009 3
• Vildmarkskalender SEPTEMBER Text och bild: Eerikki Rundgren Feedback från gästskribentspalten På hösten blir löven röda och gula när klorofyllet bryts ner och de övriga pigmentämnena träder fram. Hur höstens färgprakt artar sig beror mycket på vädret. Kalla nätter gör hösten grannare medan vind och regn sliter löven av träden i förtid. I Lappland är det i hög grad ripbärets förtjänst att hösten glöder också på marknivå. Borde det ­ givetvis med undantag för naturreservat ­ vara tillåtet att jaga inom naturskyddsområden? Borde det vara tillåtet att jaga inom de områden som ingår i skyddsnätverket Natura 2000, såsom det utlovades med statsmaktens mun när inrättandet av Natura startade? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: I Jag kan för egen del försäkra att jag inte kan artbestämma ens närmelsevis alla fågelarter i vårt land. Inte ens alla fågelviltarter. Det finns inget behov av detta. Viktigare är att kunna identifiera de arter som man har för avsikt att jaga. Av sjöfåglarna innebär detta för min egen del Knipan. Skogsfåglarna känner jag avsevärt bättre och för mig är järpen den bäst kända fågeln. Dem brukar jag fotografera också utanför jaktsäsongen. Artikeln i sig följer Birdlifes traditionella mönster om än hovsammare än i genomsnitt. I grunden eftersträvas fler fredade arter, mera bestämmelser och krångel för jakten samt helst minskad jakt. Man inbillar sig att man själv har rätt att fastställa när jakten kan fortsätta och när ej. Birdlife Finland borde enligt min åsikt ha det minsta möjliga att göra med regleringen av jakten, en såpass negativt inställd grupp är det fråga om. Visst finns det nya förslag som låter bra i artikeln. Som tanke tycker jag inte att det vore omöjligt med något slags artlicens för jaktkortet. Sättet på vilket organisationen framför sin agenda är dock överfullt med ytterliga begränsningar och på känslor grundade krav på bestämmelser. Därför är jag inte redo att godkänna ens goda förslag från det här hållet om de försvårar jakten. I stället för att ställa krav vore det nu hög tid för Teemu och hans ornitologgelikar att börja tänka på eftergifter. Mera sällan har jag kunnat läsa någonstans om att Birdlife Finland förespråkar tillåtande av jakt på någon tidigare fredad sällsyntare fågel på grund av att beståndet av fågeln ifråga blivit så stort. Kanhända några dylika positiva exempel skulle få mig och många andra att i tankarna omvandla ornitologernas organisation från en terroristorganisation till en beaktansvärd sakkunnig och förhandlingspart. Själv upplever jag inte att fredning av eller jakt på någon enda art är självklar. Det är avskyvärt hur beslut om fredande eller icke fredande fabriceras med stöd av känslor och urgamla principer. Vid uppnådda förmåner håller man stenhårt fast i det längsta. Också Teemu Lehtiniemis egna konstaterande "i en stor del av landet är det därför sannolikare att jägaren möter en fridlyst gåsart under jaktsäsongen än en jaktbar gåsart" är direkt komisk läsning. Hur kan det vara möjligt att en oftare påträffad art kan vara fredad medan den mera sällan påträffade får jagas. Ett annat exempel som förvirrar mig är dalripan, tranan och svanen. Förekomsten av dalripa i södra Lappland har legat på botten redan i många år, det har länge varit allmänt känt. Hur är det möjligt att man först under de senaste åren vaknat upp och fastställt begränsningar för jakten? Å andra sidan har de redan under fyra år funnits fler tranor än i mannaminne. Varför hålls de och andra talrika fågelarter fortsättningsvis fredade? Fredningen av olika arter bör grunda sig enbart på antalet fåglar av arten ifråga och artens fortplantningsegenskaper. Jag hoppas verkligen att det äntligen skulle åstadkommas ens något slags ordning på dessa frågor. Så att inte själv frågan skulle begravas i fötterna på kampen mellan intressegrupperna. Vattnens Väktare I nordsydlig riktning är Finland ett mycket långsträckt land. I norra Lappland börjar höstglöden pyra redan i slutet av augusti för att i regel nå sitt klimax under den andra veckan i september. Ner till sydkusten når höstfärgerna först vid månadsskiftet september-oktober. På naturreservatet i Jonkerinsalo finns det en ravinartad dal vid namn Hiidenportti. I synnerhet i ruskatider är den här ravinen en naturupplevelse som tar andan ur en. Lantmäteriverket listar inalles tolv platser som har namnet Hiidenportti. En stor del av platserna ligger i Kajanaland, precis som Jonkerinsalo. Ordet hiisi betecknade ursprungligen en helig plats, som på urfinnarnas tid låg i närheten av en bosättning. Det var platsen för de avlidnas sista vilorum och dit förde man också offergåvor. När landet kristnades vändes det hela upp och ned. I stället för en helig offerlund kom ordet hiisi att betyda en avsides beläget terrängavsnitt med stenar och block. OKTOBER Den nyfikna lavskrikan bevekar med sin uppenbarelse också den barskaste skogsvandrare. Förr var det ändå vanligt att betrakta lavskrikan som en olycksfågel. Det sades att "om en jägare fick se en lavskrika under jakten så kunde han lika gott vända hemåt igen, för han skulle ändå komma tomhänt från skogen". Så här trodde man i tiden åtminstone i socknen Uurainen. Stiftelsen för naturarvet tar emot donationer och använder medlen till att köpa och bevara små stycken av urskog runt om i landet. Stiftelsen driver bland annat ett projekt som på finska heter Kuukkelimetsä Kymenlaaksoon. Det går ut på att finna och bevara områden med gammelskog i sydöstra Finland som kan tjäna som hem för den allt sällsyntare lavskrikan. Slutet av oktober brukar vara höstens dystraste tid. Från Atlanten sveper det ena lågtrycket efter det andra in och hårda vindar ruskar ner de sista löven från träden. Mellan lågtrycken och stormarna glimtar det ändå till ibland av dagar med vackert väder. Det är under sådana dagar som jägare med hund drar ut på fågeljakt i stora skaror. Allt emellanåt bäddas marken in i snö. När vinden mojnar nyper nattfrosten till och tät dimma stiger över sjön. Det bjuds inte på många sådana stunder, så det gäller att ta vara på dem! En kanotfärd i ett sådant blåvitt, dimsvept landskap är en upplevelse som man minns i många år. I Peura, VattnensVäktare, träffade beträffande Birdlife frågans kärna. Det är fråga om en organisation som motsätter sig all jakt, som inte vill ge någonting men förbjuda allt. För Birdlife duger nog jägarnas hjälp för Lintulahti-projektens del när det gäller fångsten av mårdhundar och minkar, vilket bevisligen har haft en svindlande stor betydelse för fågelbeståndens tillväxt (Visa Eronens artikel i Jägaren om projekten), men därvid stannar samarbetet: ,,JÄGARNA sköter, Birdlife fortsätter käftandet på annat håll...". Nå, å andra sidan är sant att inte ens närmelsevis alla jägare med 100 %:s säkerhet kan artbestämma alla sjöfåglar. Men det är inte alltid ens nödvändigt, huvudsaken är att man kan IDENTIFIERA DE FÅGLAR MAN HAR FÖR AVSIKT ATT SKJUTA. Att låta bli att avlossa skottet löser problemet med att inte lyckas artbetämma det tilltänkta bytet. Det finns sålunda inte något behov av att artbestämma varje art för sig även om det är önskvärt. Ytterligare byråkrati och därmed högre pris på jaktkortet behövs inte, det räcker med rätt inställning. Bedrivandet av jakt i vårt land har annars också gjorts alltför besvärligt och prissatts för högt. Istället för att fastställa nya begränsningar vore det nu skäl att undersöka fredningarna på nytt, för enligt Birdlife finns det en del nya fågelviltarter på lut: "Risken är särskilt stor för gässens del. Under de senaste åren har det skett enorma förändringar i arternas förekomst. I en stor del av landet är det därför sannolikare att jägaren möter en fridlyst gåsart under jaktsäsongen än en jaktbar gåsart. (Teemu Lehtiniemi, Birdlife)" Ape-68 Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 5 / 2009
• Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Ut i djup snö? Under inkommande höst kommer förslag till ändringar av såväl skjutvapenlagen som naturvårdslagen att tas upp till behandling i riksdagen. Båda förslagen berör jägarna och jakten. Förhoppningsvis når informationen om vad som håller på att ske riksdagsledamöterna. Och förhoppningsvis får de också veta vart deras beslut kan föra. Håller man nu på att leda beslutsfattarna ut i djup snö? Det har framförts att man med ändringen av skjutvapenlagen vill främja den allmänna ordningen och säkerheten. Drivfjädern för ändringsarbetet har varit de kända sorgliga skjutincidenterna. Bakom dessa finns andra än med vapenförvaltningen relaterade orsaker och det har gjorts separata utredningar av motiven som ledde till dessa handlingar. En skärpning av vapenlagstiftningen på det sätt som planeras främjar inte den allmänna säkerheten. I vårt land är inte vapnen och vapnens ägare något hot mot säkerheten. Proportionaliteten kan prövas t.ex. genom en jämförelse med köksknivar. Hos oss dödas årligen åtminstone tiofalt fler människor med kökskniv än med lagliga handvapen. Dessutom dödas årligen nästan lika många personer med slidkniv som med kökskniv. Därtill kommer ytterligare nästan lika många dråp som utförs med blotta händerna. Och efter veckosluten kan rapporterna om såväl ungdomens som äldre personers sorgliga trafiksjabbel läsas i pressen. Vid beredningen av skjutvapenlagen har realiteter och av sakkunniga i branschen givna utlåtanden och utförda utredningar åsidosatts. De har förvisso inte tilltalat beredarna. Förundrad kan man därför fråga sig varför i all sin dar man har förfarit på det här sättet? Vart strävar man nu med revisionen av vapenlagen? De föreslagna ändringarna har inte ur säkerhetssynpunkt positiva effekter utan utvecklingen kan tvärtom bli den motsatta. Det vore kanske skäl att ta timeout och försöka koncentrera sig på de verkliga orsakerna och hitta botemedel för dem. Eller är en del ungas utslagning, nätvärldens biföreteelser och den försvunna samhällsgemenskapen alltför svåra frågor? Införandet av en mera komplicerad vapenpraxis och såväl onödig som ifrågasatt extra byråkrati som ökar kostnaderna kan verkligen inte betraktas som god förvaltning. Inte heller som statsmannaklokhet. Om revideringen av naturvårdslagen, dvs förbjudandet av jakt inom skyddsområden, har jag med förvåning skrivit tidigare. Naturaområdena skulle representera en ny naturskyddsfilosofi. Inom dem skulle skulle endast ur det verkliga skyddsbehovets synpunkt skadlig verksamhet begränsas och endast i av behovet påkallad utsträckning. Som känt blev Natura 2000-programmet enligt mångas åsikt Narrade 2000-programmet. En stor grupp markägare och jägare har bokstavligen blivit narrade. Verkställigheten har blivit en annan än vad miljöförvaltningen informerade om och lovade. De facto är det också fråga om ett stort bakslag för den riktiga naturvården. Av samma typ som virrvarret med flygekorren och den vitryggiga hackspetten härom året. Varför måste huvudregeln vara förbud mot jakt på skyddsområden trots att jakten inte inverkar skadligt på skyddsobjekten? Och jakten är inte heller till förfång för annat nyttjande av området mer än vad människor normalt är för varandra. Är det kanske så att jakten mest är menlig och skadar vissa människor som har förmågan att uppleva "fjärrskada". Jag tippar att de långt också har en gemensam arbetgivare. Förvåning väcker också det varför man inte försöker fungera så som statsrådet har förutsatt i sitt Naturabeslut? Jägarna är redo att godkänna begränsningar som är grundade på sakliga och reella skyddsbehov. Begränsningarna och behövliga förbud kan göras och planeras så som naturabeslutet förutsätter. "Begränsningarna av jakten verkställs dock inte genom ensidiga myndighetsbeslut, utan de verkställs genom förhandling och jämkning av olika intressegruppers mål. Detta sker i anslutning till de skötsel-och nyttjandeplaner som utarbetas vid upprättandet av Natura 2000­nätverket". Till naturvårdslagen är man nu ifärd med att foga en mekanism som möjliggör kategoriska förbud och som inte bara står i strid med naturautfästelserna utan också med statsrådets naturabeslut. I skötsel- och nyttjandeplanerna kan jakt eller/och fiske inte mera tillåtas eftersom de förbjudits redan i beslutet om inrättande av området. Skötsel- och nyttjandeplaner görs bara för en del av skyddsområdena. Praktiskt - nu behöver man inte mera underhandla om ordnande av jakten. Tjänstemannen kan sedan beklagande konstatera att så här har riksdagen beslutat. Det finns redan exempel på dylikt förfarande från utvidgandet av vissa nationalparker för några år sedan samt från utarbetandet av skötsel- och nyttjandeplanen. Timeout och ny beredning är således på sin plats också vid revideringen av naturvårdslagen. Eller må sedan ett klart omnämnande införas i lagen av att jakt är tillåten, om skyldigheten att förhandla och jämka och arrangerande av jakten i alla områden som ingår i nätverket Natura. G PS. I spalten Gästskribenten tar Sami Lyytinen på Luonto-Liitto upp tjuvjakten på stora rovdjur till diskussion. Temat är aktuellt och viktigt. Det är också i våra jägares intresse att få det olagliga dödandet att upphöra. Det bör understrykas att det är fråga om kriminell verksamhet som inte har nånting med den lagliga jakten att göra. För de stora rovdjurens del har situationen såtillvida varit svår att det varit nästan omöjligt att få ens laglig licens för verkliga behov när det varit fråga om borttagande av stora rovdjur som blivit problem för människan. En dylik situation kan driva den olycksdrabbade till att ta rätten i egna händer eller utöva påtryckning på andra för att få problemet eliminerat. För närvarande är avsikten att höja de riktgivande värdena på levande vilt. Bra så, men särskilt de presenterade värdena för stora rovdjur verkar ha ett inbyggt "bötesstraff", som inte platsar i finländskt rättsmedvetande. Om man gjort sig skyldig till ett lagbrott avkunnas domen av en domstol! Jägaren 5 / 2009 5
• Jaktvårdsdistrikten i vitsvansviltområdet vädjar: Höj målet för fångsten av vitsvansvilt med en femtedel G Jaktvårdsdistrikten i sydvästra Finland vädjar till jaktföreningarna i sina områden att varje förening skulle öka fångsten av vitsvansvilt med 20 % från året innan. Om målsättningen fullföljs ökar fångsten av vitsvansvilt inkommande höst till ca 30000 djur. Det här får den totala stammen att vända över i nedgång. G Också fångstens struktur har betydelse vid regleringen av stammens storlek. Det borde nu fällas lika många hindar som hjortar. G Att stoppa tillväxten för stammen av vitsvansvilt i de tätaste vitsvansviltområdena har redan i flera år varit målet för jaktvårdsdistriktens förvaltning av stammen. Fångsternas volym har de facto ökat fortlöpande men trots det fortsätter den stadiga tillväxten för vitsvansstammen. G I relation till stammens tillväxt fortsätter också vitsvanskrockarna att öka. Under de senaste åren har det inträffat omkring 3000 krockar med vitsvansvilt. Hundar som lämpar sig för drevjakt på hjortdjur gör vitsvansjakten mångsidigare. Drevjakten är en fascinerande sällskapsjakt. Vaktjakt under barmarkstiden är möjlig bara det finns beredskap för avklarande av eventuella eftersökssituationer. I föregående nummer av Jägaren vädjade jaktvårdsdistrikten i sydvästra Finland till jaktföreningarna i sina respektive områden att dessa skulle höja sin föreningsrelaterade fångst av vitsvansvilt med 20 % från fjolårets fångst. Vädjan gäller områden i sydvästra Finland med tät förekomst av vitsvansvilt. I de fem sydvästliga jaktvårdsdistrikten lever omkring 90 % av vitsvansviltstammen i vårt land (Figur 1) och av fångsten erhålls 97 % i området ifråga (Diagram 1). Vitsvansviltets vilthushållningsvärde stort Vitsvansviltet är i vilthushållningsavseende en värdefull art. Viltet är ett tacksamt objekt för viltvårdsåtgärder samt erbjuder intressanta jakterfarenheter, rikligt med fritidssysselsättning och värdefullt ekokött. Vitsvansviltet är verksamhetens hårdaste kärna för mången jaktförening i sydvästra Finland. Genom att arten kräver relativt små revir kan stammen förvaltas enligt lokalt ställda mål. Därför har just jaktföreningarna och andra jakträttshavare huvudansvaret för förvaltningen av stammarna. I den här uppgiften får de stöd av jaktvårdsföreningarna och -distrikten. Även mångfalden i naturen drar nytta av 6 Jägaren 5 / 2009 Hannu Huttu En balanserad struktur för stammen bibehålls genom att jaga vardera könen lika mycket. vitsvansviltet. Stammen håller på att bli en viktig predationsart för de stora rovdjuren som breder ut sig i Västra Finland. Sett ur ett bredare samhällsperspektiv är det dock nödvändigt att också beakta vitsvansviltets negativa sidor. Sett som helhet och med beaktande av antalet vitsvanshjortar är skadorna på jord- och skogsbruket rimliga. Skadorna kan dock för vissa specialodlingars del bli ekonomiskt rätt så betydande. Också de skadeförebyggande åtgärderna och åtgärdandet av inträffade skador kan orsaka mycket extraarbete.
• Vitsvansvilt Vinterstam 2008, djur/1000 ha Mellersta Finland 119 0,5 % Kymmene 78 0,3 % Södra Savolax 68 0,3 % Norra Savolax 3 0,0 Österbotten 166 0,6 % Sv. Österbotten 201 0,8 % Norra Tavastland 2803 10,9 % Nyland 3994 15,6 % Egentliga Finland 7960 31,1 % Satakunda 4957 19,4 % Södra Tavastland 5257 29,5 % Diagram 1: Fångsten av vitsvansvilt 2008 fördelad på jaktvårdsdistrikt. Siffrorna under namnet visar antalet djur i fångsten och procenttalet andelen av hela landets fångst av vitsvansvilt. ngst Figur 1: Tätheten för stammen av vitsvansvilt vintern 2009. Enheten för tätheten djur/1000 ha. Kartan grundar sig på uppskattning av kvarbliven stam som meddelats i samband med anmälan av byte. Vid beräkningen av tätheten har stammens nivå höjts med 30 % för att korrigera den använda uppskattningsmetodens undervärdering. Hjortar 47300 25 % Kalvar 10600 56 % Hindar 35100 19 % Problem i trafiken Vitsvansviltets största problemområde är dock trafiken. Under de senaste åren har vitsvansvilt varit involverat i omkring 3000 trafikolyckor. Det exakta antalet krockar med vitsvansvilt känner man dock inte till pga att det under de senaste åren ökande antalet krockar med rådjur har sammanförts i statistiken med vitsvansviltet. Antalet krockar med vitsvansvilt är i stort sett dubbelt i jämförelse med antalet älgkrockar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt stannar dock vitsvansviltkrockarna i skuggan av älgkrockarna, för till sina följder är de förstnämnda avsevärt lindrigare än de sistnämnda. Vid vitsvanskrockar har personskador uppkommit i ett fall på hundra. Vid älgkrockar uppstår det personskador vid nästan var tionde olycka. Vitsvansvilt Kalvar / hindar i fångsten 2008 Diagram 2: Strukturen för fångsten av vitsvansvilt på 2000-talet. Antalet fällda djur under nioårsperioden uppgår till 188400. Målet en ökning med en femtedel av antalet fällda djur Jaktvårdsdistrikten i vitsvansområdet har innevarande år gått ut med en exceptionell vädjan till jaktlicensinnehavarna och jaktföreningarna. Alla jaktlag ska förhoppningsvis under den kommande jaktsäsongen i jämförelse med fjolårsfångsten av vitsvansvilt öka årets fångst med en femtedel. Bakgrunden till vädjan är att man trots en fortlöpande försiktig ökning av fångsten inte har lyckats stoppa tillväxten för stammen av vitsvansvilt. Endast den, med hänsyn till dåvarande stam Figur 2: Relationen kalv/hind i fångsten berättar om hondjursbeskattningens styrka i relation till stammens produktionsstyrka. När man vill skära ner stammen bör minst en hind för varje som byte erhållna tvåtal (2) kalvar fällas. Relationstalet kalv/hind är då 2. Jägaren 5 / 2009 7
• kraftiga avskjutningen hösten 2003, hade en temporärt bromsande inverkan på tillväxten. Det väsentliga i vädjan är att varje förening ska ta konkret ansvar för utökandet av avskjutningen. Det är dock inte fråga om något stort beting: för var femte ifjol nedlagda vitsvans fälls innevarande år ett djur till. DAGENS SITUATION Handjur Hondjur Hondjur / handjur = 2...4 Kalvproduktion ~ 65 ... 75 % Sparande av hindar främjar stammens tillväxt Det att tillväxten för vår stam av vitsvansvilt inte har avstannat trots att antalet fällda djur har ökat beror till stor del på fångstens struktur. Jakten har fokuserats till hjortar, handjur, och kalvar medan de producerande hindarna har sparats. Målet bör vara att fälla fler hindar än tidigare; minst hälften av vuxenfångsten. Verkningarna av jakten kan analyseras med hjälp av relationen mellan kalv- och hindbeskattningen. För närvarande fälls på många håll så få hindar att relationstalet är upp till 6­10 kalvar mot en hind. Vill man skära ner stammen effektivt ska det fällas en hind mot två kalvar. Kartan på Figur 2 berättar att det finns stora skillnader i hindbeskattningens styrka mellan landskapen. I vitsvansstammens tätaste kärnområden fälls det knappt med hindar i jämförelse med kalvfångsten. Enhetligast har uppmärksamhet fästs vid en tillräcklig hindbeskattning i de östra delarna av Egentliga Finland och i Västra Nyland. Av två orsaker stannar man för en alltför låg beskattning av hindar. För det första värdesätter jägarna vitsvansviltet och därför sparar man avsiktligt den produktivaste delen av stammen. Det här är påkallat då vitsvansstammen är svag och man vill vårda och öka den. För det andra understryker vår lagstiftning skyddet av avkommans moderdjur: hona som åtföljs av årsunge får inte skjutas. Vitsvansviltet lever särskilt vintertid i familjehjordar som leds av en stark hind, "stammor". Till hjorden hör stammoderns döttrar jämte kalvar. I praktiska jaktsituationer är det i det närmaste omöjligt att med säkerhet konstatera vilken av hjordens hindar som är kalvlös. Därför fokuseras jakten till kalvar och hanar och hindarna börjar falla först när det återstår bara ett fåtal kalvar. Vuxna åldersklasser = djur som ska fällas Överåriga Kalvar Figur 3: Principiell presentation i form av en ålderspyramid av vår nuvarande stam av vitsvansvilt. Av de vuxna djuren är handjuren färre än hondjuren och deras medelålder betydligt lägre än hondjurens. BALANSERAD MODELL Handjur Hondjur Hondjur / handjur = 2...4 Kalvproduktion ~ 50 ... 60 % Vuxna åldersklasser = djur som ska fällas Överåriga Kalvar Figur 4: Principiell presentation av strukturen för en balanserad stam av vitsvansvilt. Antalet handjur och hondjur är lika stort och de fälls även i det förhållande de föds. Ett liberalare skydd av hindarna önskas Vitsvansområdets jaktvårdsföreningar och -distrikt har framfört ett förslag till en lagändring, som skulle möjliggöra att jakttrycket på hindarna kunde öka. Ändringen kunde verkställas på så sätt att hindarnas kalvskydd skulle hävas mot slutet av jaktsäsongen, exempelvis för januari månads del. Vitsvansviltets kalvar är inte då mera beroende av sin moderhind. Den tiden rör de sig redan delvis ensamma, de har lärt sig att skaffa föda vintertid och får stöd av ovannämnda familjehjord. Saken har många gånger konstaterats för i trafiken döda hindars del. Kalvar som förlorat sin moderhind rör sig med familjehjordarna och har inte haft problem med att klara sig. Tidigarelagd och mångsidigare jakt Jakten på vitsvansvilt upplevs många gånger som ett "komplement" till älgjakten. Vitsvansjakten inleds först när älgjakten är förbi och snön har fallit och möjliggjort vakjakt. Det skulle därför löna sig för jaktföreningarna att begrunda sina interna spelregler så att jakten på vitsvansvilt 8 Jägaren 5 / 2009 Vår stam av vitsvansvilt är rätt så hinddominerad som en följd av en kraftig beskattning av handjuren. För att korrigera situationen borde beskattningen av vuxna djur fokuseras starkare på hondjuren; hälften av vuxenfångsten borde vara hindar. Även bäraren av dessa präktiga horn har ännu varit en ung hjort. Två-tre levnadsår till hade utvecklat hornen till troféklass. kunde inledas redan genast i början av jaktsäsongen. Det här skulle också gagna trafiksäkerheten. Varje i oktober fälld vitsvans minskar trafikrisken, för vitsvanskrockarnas högsäsong infaller i november. Vid sidan av spelreglerna är det skäl att grunna över hur jaktmetoderna kunde göras mångsidigare. Vakjakten lyckas under de ljusa kvällarna i början av jaktsäsongen på broddåkrar och andra platser där vitsvansviltet betar. Då är också selektiv jakt på kalvlösa hindar och spetshjortar lättare än under senhöstens och vinterns mörka kvällar. Med hundar som jagar vitsvansvilt får man uppleva intressanta sällskapsjakter, men därtill möjliggör hundar vaktjakt under barmarkstid då det finns beredskap för eftersök av påskjutet djur .. Inom områden med rikliga stammar av vitsvansvilt har en del jaktföreningar redan övergått till att jaga älg, vitsvansvilt och rådjur samtidigt. Det här lyckas då man vid valet av hund övergår från älgspecialister till kortbenta drivande hundar för hjortdjur. Vid användning av ställande älghund kan givetvis inte vitsvansvilt och rådjur jagas. Är målet kvantitet eller kvalitet? Vår fångst av vitsvansvilt har fortsättningsvis varit mycket handjursdominerad om det som
• Jägaren 5 / 2009 9
• mål ställs en naturlig struktur för den levande stammen. Det här framgår av Diagram 2 som presenterar den under detta årtionde nedlagda fångsten. Den i Figur 3 presenterade ålderspyramiden visar den i våra skogar levande vitsvansstammens struktur. Den fortlöpande hjortdominerade beskattningen har gjort att handjursstammen blivit märkbart mindre än hondjursstammen. Fångstvärdet för den till sin medelålder unga hjortstammen är lågt om värdet ens i minsta grad mäts med hjorthornens storlek. Hornen på vårt vitsvansvilts hjortar utvecklas till sin fulla storlek först i 5­7 års ålder, men det är bara få av hjortarna som når den åldern. Den på hindsidan pösande ålderspyramiden innebär givetvis hög produktivitet för stammen. Den övervintrande stammen producerar ett stort antal kalvar som bjuder på rikligt med jaktmöjligheter och producerar kött. Det skulle dock löna sig att i jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna ta upp frågan om målen för förvaltningen av vitsvansstammen till diskussion. Är målet för förvaltningen en stor fångst räknat i antalet djur eller är målet bättre kvalitet på troféerna genom att pruta en aning på stammens produktion och storlek? Figur 4 visar uppfattningen om strukturen för en naturlig stam av vitsvansvilt. I en levande stam finns det i stort sett lika många hjortar som hindar. Hjortarnas medelålder blir högre och deras horn ståtligare. I dagens situation uppnås inte en balanserad stam av sig själv. Med 50 % beskattning av hondjuren tar det tio år innan korrigeringen är slutförd. Med 60 % beskattning av hondjuren skulle balans kunna nås på 2­3 år. En balanserad struktur för stammen bibehålls genom att jaga vardera könen i det förhållande de föds, dvs i praktiken lika många hjortar och hindar. G Text och foton: Reijo Orava, jaktchef, Nylands jaktvårdsdistrikt Vår stam av vitsvansvilt omfattar omkring 40 000 djur I Uppskattningen av storleken på stammen av vitsvansvilt grundar sig på jaktföreningarnas anmälningar. I den anmälan om fällda djur som ska göras enligt jaktlicensen antecknas också en uppskattning av storleken på den kvarblivna stammen av vitsvansvilt vid jaktsäsongens slut. Det är uppenbart att en dylik uppskattning i ett läge där stammen är under tillväxt undervärderar stammens storlek. Det här påståendet grundar sig på att antalet djur i den kvarblivande stammen av vitsvansvilt inte är kapabel att producera den årliga avgången från stammen, dvs jaktfångsten plus rovdjurens predation och av trafiken dödat vitsvansvilt. De med stöd av jaktlicenser fällda fångsterna är välkända eftersom det ända sedan vitsvansjaktens start i början av 1970-talet har förts tillförlitlig fångststatistik. I diagrammet här intill granskas utvecklingen under de senaste 25 åren för den finländska stammen av vitsvansvilt utgående från ovannämnda siffermaterial. Det förefaller som om de siffror den använda metoden för uppskattning av stammen inte mera under de senaste drygt tio åren skulle ha berättat direkt om den totala storleken på stammen av vitsvansvilt. I diagrammet har saken analyserats med den av jaktchef Jukka Purhonen utvecklade och nu också av viltforskningen använda tillbakaberäkningsmetoden. Beräkningarna grundar sig på fångstdata och en bedömning av stammens produktivitet. Metoden går ut på att göra en beräkning bakåt, dvs beräkna hur många djur det skulle ha behövts för att de skulle ha haft kapacitet för att producera en känd fångstvolym. Vitsvansstammens produktionstal är inte absolut exakt kända. I kalkylerna har det därför använts uppskattningar som härletts från biologiska fakta. Vår vitsvansstams produktion torde vara av storleksordningen 65­75 %. Som en jämförelse kan nämnas att vår älgstams produktivitet i sydvästra Finland på basis av viltforskningens älgobskort håller nivån 60­65 %. Index för uppskattningar av stammen efter jakt var den gångna vintern omkring 32 300. För att en stam av den här storleken skulle ha mäktat producera den fällda fångsten borde vitsvansstammens produktion ha varit omkring 85 %. Det här torde ändå inte vara möjligt. Används 60 % uppskattning av produktionen innebär det en maximal stam på omkring 43 000 vitsvansar. Sannolikt håller sig vår stam av vitsvansvilt nu i övre ändan av intervallet för uppskattningarna, dvs mellan 39 000 och 43 000 djur. Analysen grundar sig enbart på jaktfångsten. Bilarnas och rovdjurens andel har inte beaktats. Antalet vitsvansar som dödats av rovdjur känner man inte ens till alltför bra. Bristen korrigeras dock i uppskattningen av maximistammen av att den använda produktionssiffran 60 % är i underkant. I verkligheten är vitsvansstammens produktivitet högre, vilket innebär att även för produktion av övrig avgång behövlig stam beaktas. I diagrammet har också effekten av den kommande höstens jakt uppskattats. Om fångstvolymen skulle öka enligt jaktvårdsdistriktens vädjan med en femtedel från fjolåret, dvs totalt med 30 000 djur, skulle stammen av vitsvansvilt vända över i en klar nedgång. Uppskattning av stammen av vitsvansvilt i Finland samt avskjutningen 1985-2008 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 85 86 F Fångst 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Tillbakaberäkning 60 % Tillbakaberäkning 80 % Uppskattning av kvarlämnad stam Diagram: Uppskattning av vår stam av vitsvansvilt samt avskjutningen 1985­2008. Den med tillbakaberäkning uppskattade kalkylmässiga stammen har markerats med streckade linjer. Den gröna sista pelaren representerar den kommande säsongens mål för avskjutningen, som är en femtedel högre än fjolårets avskjutning. 10 Jägaren 5 / 2009
• Dags att jaga vitsvansvilt I slutet av september och under den första halvan av oktober är vädret ofta väldigt behagligt och rent av idealiskt för hjortjakt. Så här i början av säsongen rör sig vitsvansviltet också mitt på blanka dagen utmed åkerkanter och i skogen. Det gör jakten intressant och leder dessutom ofta till skottchanser. De långa dagarna och ljusa kvällarna bjuder på fina upplevelser och lägen för den som gillar hjortjakt. Med tanke på köttkvaliteten infaller den bästa jakttiden precis före brunsten. Handjuren, hjortarna, har ännu inte kastat sig in i brunstens mödor och besvär, och köttkvaliteten är den allra bästa. Hindarna har precis kommit igång med att lägga på sig vinterhull. I oktober är de fortfarande rätt fettfria i jämförelse med januari då de snarare liknar talgbollar. Smygande till skott Landskapet är en mosaik av åker och skog. Jägaren avancerar tyst och försiktigt, hejdar sig allt emellanåt. Han upptäcker tre vitsvansar som betar vid kanten av en enslig åker. Han för fältkikaren till ögonen. Hinden med de två kalvarna är lätta att känna igen i gryningsdimman. Varsamt fortsätter jägaren till ett glest granbestånd. Det regnade dagen innan och den våta mossan är ljudlös under kängorna. En lätt vind har vaknat och börjar skingra dimman. I skydd av träden avancerar jägaren vidare, smyger sig mot vinden och hinden med de två kalvarna. Vid en myrstack alldeles invid åkerkanten tar jägaren studsaren från ryggen och tar stöd mot stacken. Avståndet är ungefär femtio meter. Den ena kalven vänder sidan till och pekfingret kramar till om avtryckaren. Jägaren har lärt sig med åren. Åter en gång har han lyckats smyga sig inom skotthåll! Hjortarnas nyfikenhet kan utnyttjas på många olika sätt i jakten. att när de har fått korn på jägaren stannar de inte kvar i grannskapet och dräller. Utsikterna till ett fällande skott ökar avsevärt om jägaren förlägger passet till en hög sten, ett jakttorn eller ett träd. Djuren brukar inte hålla utkik uppåt. Samtidigt kommer vinden åt att skingra lukten av jägaren. Det har hänt att viltet har passerat rakt under en jägare, som befinner sig uppe på fyra meters höjd över marken. I början av jaktsäsongen när vitsvansviltet fortfarande är ostört så händer det att de uppträder med mycket regelbundna vanor. Viltkameror är en utmärkt metod att ta reda på vid vilka tider viltet passerar på sina växlar. Bemanna passet i god tid innan djuren beräknas dyka upp så du inte orsakar onödiga störningar i terrängen. Olika doftmedel kan vara en bra lösning för den som passar vid viltets växlar och beten. Om jägaren vill att djuren ska stanna upp vid någon viss, öppen plats utmed stigen så fungerar det bra med äppeldoft eller ett doftmedel som efterliknar urin och revirmarkeringar. I landets södra delar är det inte ovanligt att jaktföreningarna inleder älgjakten först i början av oktober när höstvädret har hunnit svalna. Säsongens första veckor brukar därför vara rätt lugna på hjortdjurskanten. Den här perioden passar med andra ord alldeles utmärkt för jakt på vitsvansvilt. Det blir en varierad och givande jakt som samtidigt minskar på antalet trafikolyckor med hjortar inblandade. En stor del av hjortolyckorna inträffar nämligen under brunsten i november då hjortarna flänger omkring i skogarna och på åkrarna och vägarna, vilda och yra. Det bästa sättet för jägarna att minska på trafikolyckorna är därför att inleda hjortjakten innan den värsta olycksperioden börjar. Den jägare som önskar sig framgång på jakten gör klokt i att börja följa med hjortviltet i god tid före jaktsäsongens början så att han vet i vilka marker han ska jaga. Den som kan sina vitsvansar och deras vanor och ställer sig på rätt pass kan komma till skott redan i premiärgryningen. Om jakten är framgångsrik i början av säsongen så minskar avskjutningsbehovet mot slutet av säsongen och man blir mindre beroende av vädret och snön. Höstjakten kommer att få en ännu större betydelse för skötseln av hjortbestånden efterhand som det blir allt sämre med snö. Från slutet av sommaren ända till januari kan observerandet av hjortar utan besvär kombineras med vaktjakt på de små rovdjur som rör sig ute på åkrarna. Locka hjorten till sig Lockpipan hör till mången hjortjägares grundutrustning. På vaktjakterna och smygjakterna i början av säsongen kan pipan vara verkligt bra att ha. Med litet tur kan man lyckas locka till sig de där vitsvansarna som står där borta och betar, allt för långt ute på en åker. Ibland kan jägaren också lyckas hejda djuren med pipan om han har varit oförsiktig nog att skrämma iväg dem. Djuren stannar när det hotfulla prasslet och rörelsen följs av ett lugnande hjortläte. En jägare som smyger sig mot vitsvansvilt kan under vissa förhållanden också försöka locka djuren till sig. Det är sällan möjligt att röra sig fullkomligt ljudlöst i skogen. Vaktjakt vid växlar Från början av hösten och ända tills brunsten upphör kan vitsvansviltet vara i rörelse också mitt på dagen. Bara jägaren ställer sig på pass vid rätt stig i skogen så kan han komma till skott när som helst under dygnet. Vitsvansviltet vandrar sina växlar i skogen främst i gryningen och skymningen, vilka mycket riktigt är de bästa tidpunkterna för jakten. Ta vindriktningen med i beräkningarna när du bemannar passet! Vitsvansarna litar främst på sitt luktsinne, vilket betyder Jägaren 5 / 2009 11 Hannu Huttu
• Då kan det vara avgörande för jaktlyckan att kunna låta som en artfrände, en annan vitsvans. Under brunsten är hjorthanarna mycket begivna på att jaga iväg konkurrenter från sitt revir. Ibland gör de det till och med ursinnigt! Fälld av sin egen nyfikenhet Mitt i skogen ligger en åkerlycka som har såtts med grödor för viltet. Från närmaste väg är det en promenad på dryga kilometern dit. Utmed traktorvägens slingrande hjulspår ligger det både plantskog och grova timmerbestånd. Ägaren till viltåkern har i skogsbrynet byggt en enkel plattform med stege. Från den har han under årens lopp fällt en hel del vitsvansvilt. En eftermiddag styr husbond tankfullt stegen till sin viltåker. Han tänker på skocken med vitsvanskalvar som håller till i trakten. En av kalvarna kunde man gott knipa, tänker han. Ett oförsiktigt steg och en kvist knäcks under hans stövel. Det brakar till i skogen. Det blinkar till av en vit akterspegel när en vitsvanshind störtar iväg i riktning mot viltåkern. Husbond tar några steg från stigen och ställer sig vid en omkullfallen trädstam för att vänta en stund tills det har lugnat sig igen i skogen. Hinden själv har knappast någon aning om vad som skrämde den. En dryg kvart förflyter. Det blir dags att ljudlöst promenera vidare till passet vid viltåkern. Då hörs ett frasande i skogen och husbond ger sig till tåls en stund till. Strax därpå stiger hinden varsamt fram till traktorspåret med spetsade öron. Eftersom vitsvansen är ett nyfiket djur har den återvänt för att kolla vad som knäckte kvisten. Nu står hinden på traktorspåret. Studsarkolven stiger sakta upp till skuldran. Skottet ljuder genom skogen. Den unga hinden fälldes av sin egen nyfikenhet. Vitsvansen är till sin natur ett nyfiket djur, vilket gör den till ett intressant vilt att jaga eftersom man aldrig kan veta på förhand hur jakten kommer att arta sig. Det går att utnyttja den här nyfikenheten på flera olika sätt, som att locka med pipa, dofter, bulvaner och horn som slår mot horn. Handjuret, hjorten, är i sin bästa ålder som 5-8-åring. Den här hornbeprydda hjorten var först i tonåren och skulle sannolikt inom ett till två år ha utvecklat medaljhorn. Det bästa sättet för jägarna att minska på trafikolyckorna är att inleda jakten på vitsvansvilt före brunsten i november, som är den värsta olycksperioden. hjortspåren. Det tvåbenta drevet fungerar också när temperaturen är allt för arktisk för att passa en tax. i våra skogar - men blott ett fåtal av dem får leva länge nog för att visa vad de går för. Var håller medaljhjortarna hus? Det går att öka andelen hjorthanar med stora horn genom att koncentrera jakten till hindarna. När allt fler unga hjortar får chansen att leva till mogen ålder så ökar beståndets andel med individer som har en stor hornkrona. En balansering av ett bestånds könsfördelning innebär ofta att stammens produktivitet minskar, vilket är välkommet. Det är lättare att sköta och reglera en stam som växer långsamt samtidigt som det krävs en proportionellt sett mindre avskjutning för att hålla stammen inom ramarna. Dessutom verkar det förhålla sig så, att en stor del av det vitsvansvilt som blivit inblandat i trafikolyckor är unga individer, antingen årets eller fjolårets kalvar. En förändring av stammens struktur från nuläge till en större andel handjur skulle samtidigt innebära en höjning av stammens genomsnittsålder och skulle troligen ha en gynnsam inverkan på antalet trafikolyckor i relation till stammens storlek. På köpet skulle vi få fler hjortar med ståtlig hornkrona i våra skogar! Hornkronan hos en hjort når sitt maximum först vid fem till åtta års ålder. Till de bästa individerna i ett bestånd hör de unga hanar som redan vid ett och ett halvt års ålder har minst två taggar på vardera hornet. De unga hanarna med goda horn växer med all sannolikhet upp till hjortar med en hög ställning i beståndshierarkin. Med andra ord: visst finns det medaljhjortar Avrunda säsongen med vaktjakt De månljusa nätterna i januari innebär sista chansen att trimma ner stammarna av vitsvansvilt till den nivå som samhället önskar sig. Djuren är dock skygga när de under efternattens timmar kommer klivande i den frasiga snön. Det här slaget av viltvård kräver mycket riktigt gott sittfläsk. Utsikterna till ett fällande skott är ändå rätt goda när vitsvansarna nu anmäler sig för att äta i det månbelysta landskapet. Eftersom jägaren ges en möjligheter att i lugn och ro studera djuren på nära håll så kan han identifiera dem och välja den individ som viltvårdsmässigt sett är bäst att fälla. En betydande del av vitsvansviltet fälls under månljusa nätter i midvintertid. Ändå utgör vaktjakten vintertid vid en utfodring bara en liten del av de möjligheter som jaktsäsongen på vitsvansvilt har att bjuda på. När jägaren sitter där i sin koja och spanar ut genom fönstret i väntan på vitsvansvilt går tankarna ohjälpligt till det behagliga vädret i början av säsongen. Då strövade djuren omkring i dagsljus och taxen hördes skälla i skogen när drevet gick. G Text: Mikko Alhainen, viltvårdsplanerare, JCO Hjortjakt med jaktlag Tänk dig ett jaktlag på två till sex personer som känner terrängen och kan ta sig ljudlöst ut till passen. Lägg till en fyrbent tax eller en tvåbent stövare. Bättre än så kan väl inte en jakt med ett jaktlag bli? Drevjakt på vitsvansvilt är en intressant och väldigt effektiv jaktform. Det blir därför allt vanligare att en stor del av det årliga uttaget fälls med ett jaktlag. Vid ett långsamt drev kommer djuret vanligen promenerande till passet utan att göra sig någon brådska. Allt emellanåt stannar det för att lyssna bakåt. Det här ger skytten möjligheter till ett välplacerat skott. Men på passet måste han vara fullkomligt ljudlös. Lyft varsamt och omärkligt geväret, till exempel när djuren befinner sig skymda av träd eller buskar. Taxar är lämpliga till hjortjakt under hela säsongen, utom när kölden knäpper i knutarna och snön ligger djup. Om drevet består av tvåbenta hundar så lyckas jakten bäst när det ligger nysnö på marken eftersom det då är möjligt att följa 12 Jägaren 5 / 2009 PS. Se också tidigare artiklar i Jägaren som berättar om jakten på vitsvansvilt: Vitsvanshjorten: Jakten på vitsvansvilt inför en vändpunkt: 3/2008 s. 38 Intensivare jakt på vitsvansviltet: 4/2008 s. 64 Mikko Alhainen
• Locka på vitsvansvilt med grymt och bräk Vitsvansviltet som är så talrikt i vårt land kommer från Nordamerika där det är mycket vanligt att använda lockpipor vid jakt. Det är alltså inte att undra på att det i marknadsekonomins värld finns ett oändligt utbud av olika pipor, tuber och skramlor för att dra hjortarna vid näsan. Sådana prylar finns numera också i affärerna hos oss. Men hur ska de användas vid vitsvansjakt på finländskt vis för att vi ska slippa en konsert av oönskat missljud i vår natur? hängarna i ett tomt skåp. Allt för stark aggressivitet och kraft i lockpipan har vid den här tiden en motsatt effekt och stöter bort hjortarna. Att härma de här lätena kan ha effekt under hela jaktsäsongen, ända från förbrunsten till efterbrunsten i januari. Brunstande hanar inga söndagsskolebarn Brunstens intensivaste period brukar infalla under den tredje veckan i november. Jägaren kan fortfarande använda sig av de ovannämnda kontaktlätena, som hos hinden är ett mjukt stigande bräkande. I slutet av november anmäler hinden att hon inom kort är klar för betäckning med ett likartad bräkande, även om det är hårdare och mera målmedvetet (estrus bleat). Under högbrunsten är bräkandet det samma som innan, men det kombineras med ett längre råmande som påminner om en tamkos kalv (breeding bellow). Den jägare som låter höra den här ljudkombinationen kan hos hanarna orsaka en oanat snabb och ursinnig reaktion! Hanarna infinner sig i flygande fläng och drar sig inte för att korsa öppna ytor. I november är hjorthanarnas uppförande således ingenting som passar i söndagsskolan! De patrullerar hindarnas växlar över stora områden och letar efter inbjudningskort i form av estrogener i hindarnas urin. En hjorthane som följer en hind i oktober-november och i november-december kan utstöta ungefär ett dussin stönanden A lla våra hjortdjur ger året om ifrån sig läten för att uttrycka sin sinnesstämning, hålla kontakten med artfränder eller för att varna vid hotande fara. Säsongen på vitsvansvilt är relativt lång; från den sista september till den sista januari. Den här tidsperioden präglas av parningsbeteendet i november, som vi kan dra nytta av vid lockjakten. Perioden från mitten av oktober till mitten av november kallas förbrunsten. Då kan vi i skogarna höra hindarnas kontaktläte (contact call) och både hanarnas och hindarnas trevande och spröda grymtningar (buck grunt, doe grunt). Avsikten med de här signalerna är att dra till sig det motsatta könets uppmärksamhet med ett liksom lite nonchalant hejsan. Främst i oktober ger hanarna dessutom ifrån sig ett bräkande strupljud (buck bawl). De unga hanarna sysslar med skenfäktningar (buck brawl) som förbereder dem för kommande bataljer på riktigt. Detta går till så, att hanar av samma rang skramlar prövande med hornen (rattling) mot varandra och utstöter korta grymtningar (grunt). Det här skramlandet med hornen är snarast prövande och inte alls ursinnigt som när brunsten når sitt maximum. Ljudet kan liknas vid det som uppstår när man där hemma skramlar med kläd- i serier (tending), som om den signalerade till hinden att slå av på farten. Om jägaren härmar det här lätet kan resultatet bli att han lockar till sig fler hjortar, både hanar och hindar. Om jakten bedrivs smygande, det vill säga så att jägaren varsamt rör sig i hjortarnas marker, åstadkommer han allt emellanåt oavsiktligt störande ljud. När en kvist knäcks under kängan eller en gren skrapar mot jackan är det klokt att hejda sig och låta höra en hinds eller hanes korta grymtande eller bräkande (bleat). Detta åstadkommer man med en pipa eller en burk. Därefter ska jägaren vänta tålmodigt eftersom hjortarna eventuellt blir nyfikna och kommer för att se efter vem som bräker. Var redo i varje ögonblick! Undertecknad har själv färska erfarenheter från i höstas av hur unga hanar kan bete sig. En hane passerade mitt pass och jag grymtade kort åt honom, men han reagerade inte alls utan fortsatte sin väg. Knappa tio minuter senare kom samma hane tillbaka, men nu under vinden och bakom mig! Utan att ta notis om min orörliga gestalt passerade han mig på några meters avstånd. Med min grymtning som ledtråd letade unghjorten efter en rivaliserande hane! Utan att röja sig själv går det att med en kort grymtning hejda hjortar som rör sig långsamt i ett bakpass. Om den första grymtningen inte har någon effekt så ger man hjortarna en till. Det här ljudet fungerar bättre än mänskliga ljud som visslingar eftersom hjortarna fortsätter färden och oftast gör det i promenadtakt. I den här artikeln har jag inom parentes nämnt de engelska benämningarna för att göra det lättare för läsaren att söka mera information på till exempel internet. Det finns en stor mängd webbsajter i ämnet, men de flesta befinner sig förstås på andra sidan Atlanten. Vitsvansarna grymtar och bräker emellertid likadant på bägge sidor om pölen, och därför går det utmärkt att lära sig genom att härma härmningar! G Text och bild: Veli-Matti Pekkarinen, viltvårdskonsulent, Södra-Savolax jaktvårdsdistrikt Instrument för lockjakt. Från vänster till höger en påse för skrammelljud, hindens bräkande och tre pipor med vilka det går att göra olika grymtningar genom att justera gummibandet. Det justerbara gummibandet förlänger och förkortar vibrationsomfånget. De olika ljuden är markerade inuti pipan med förkortningarna BG ­ buck grunt, DG ­ doe grunt. Det här underlättar inlärningen för den som ännu inte kan grymta på gehör. Jägaren 5 / 2009 13
• Ordförandens spalt Risto Hanhineva viceordförande Jägarnas Centralorganisation Vapenlagspropositionen till ny beredning! En ändring av skjutvapenlagen är på gång. Regeringens proposition om ändring av skjutvapenlagen överlämnades till riksdagen i juni och propositionen tas upp till utskottsbehandling under höstens lopp. I propositionen föreslås ett flertal mycket omfattande ändringar i skjutvapenlagen som direkt påverkar jakten och anskaffning av tillstånd för anskaffning av jaktvapen. Regeringens proposition om ändring av skjutvapenlagen skulle för jägare och personer som idkar sportskytte medföra många oskäliga skärpningar alltifrån erhållandet av förvärvstillstånd för skjutvapen till användningen av dem och antalet sådana. Lagpropositionen straffar den vanliga utövaren av vapenintressen, t.ex. jägaren, fast alla vet att bakgrunden till tragedierna i Jokela och Kauhajoki låg på helt annat håll, exempelvis i unga mäns beklagligt allmänna illamående och utslagning. Till avsnitt i lagpropositionen som tangerar jägaren hör bl.a. höjandet av minimiåldern för förvärvstillstånd för skjutvapen till 18 år. Det här skulle innebära att en ung blivande jägare som fyllt 15 år är tvungen att framskjuta anskaffningen av ett eget vapen med tre år. Enligt dagens praxis kan en ung person som fyllt 15 år erhålla förvärvstillstånd med vårdnadshavarens samtycke. Enligt propositionen har den 15 år fyllda unga personen dock möjlighet att erhålla parallelltillstånd till t.ex. vårdnadshavarens vapen. Den unga jägarens vapenförvärv skulle sålunda jämfört med dagens praxis förutsätta en trefaldig tillståndsbyråkrati. Jägarens pistoler för avlivning av bytet i fällor hamnar nu under luppen, när målet för revisionen av skjutvapenlagen är ökad vapensäkerhet. Det förslås att först personer som fyllt 20 år i fortsättningen skulle kunna få förvärvstillstånd för vapen av pistoltyp. Vid ansökan om förvärvstillstånd med jaktmotivering kunde tillståndet erhållas av person som företer jaktvårdsföreningens utlåtande om sitt intresse för smårovdjursfångst och tillståndet skulle ges endast för minipistol eller -revolver som fungerar med engångseld. Det första tillståndet för handvapen skulle alltid vara för viss tid. Tillståndet skulle beviljas för högst fem år. Jaktvårdsföreningens skyldighet att ge utlåtande väcker förvåning på alla nivåer i jägarorganisationen. Förfarandet skulle klart öka tillståndsprocessens byråkrati. Stora jaktvårdsföreningar med många medlemmar har inga möjligheter att utreda hur aktivt enskilda jägare bedriver jakt med fälla. Ett mera ändamålsenligt arrangemang vore att varje jägare vid behov skulle inlämna dessa uppgifter direkt till den polismyndighet som prövar tillståndsbeslutet. Jaktvårdsföreningens funktionärer skulle försättas i en besvärlig position. Då de ger utlåtandet ifråga är de bundna av det straffrättsliga tjänsteansvar som avses i jaktlagens 70 §. Lagpropositionen ger myndigheterna ett flertal olika möjligheter att kontrollera personens ifråga lämplighet att förvärva och inneha vapen. Polisen kan i och för utvärdering av lämpligheten erhålla uppgifter om värnpliktigs militärtjänst och tjänsteduglighet. Med samtycke av tillståndssökanden kunde polisen också få hälsouppgifter om personen och om denna inte samtycker till användning av hälsouppgifterna kan det leda till annullerande av ansökan om tillstånd eller gällande innehavstillstånd. Vapnet är jägarens arbetsredskap. Dessa redskap bör kunna anskaffas och användas utan onödig extra byråkrati och den betydande mångdubbling av kostnaderna för vapentillståndet som denna byråkrati medför. Det lönar sig verkligen att överväga en förnyad beredning av lagpropositionen! G 14 Jägaren 5 / 2009
• YLI 100 VUODEN KOKEMUKSELLA TARKEMPI KUIN HAUKANSILMÄ: LEUPOLD VX -II ® VX-II 3-9x40 DX -ristikko 399,- VX-II 4-12x40 Adj. Obj. FDX -ristikko 549,- VX-II-kiikaritähtäimen suosio ei ihmetytä ketään, joka on joskus käyttänyt sitä ampuessaan. Sen arvokkaisiin ja suorituskykyisiin ominaisuuksiin kuuluvat myös tarkat 1/4-MOA:n välein varmistavat säätimet. Multicoat 4 -linssijärjestelmän valonläpäisy on erinomainen, minkä ansiosta sen kirkkaus on ylivertainen, kuva terävä koko näkökentän alueella ja kontrasti optimaalinen. Tietyissä malleissa oleva säädettävä objektiivi yksinkertaistaa määrättyjen etäisyyksien parallaksin säätämistä. Lukittava ja erittäin nopeasti tarkentuva okulaari, kosketustoiminen suurennuksen säädin. Tutustu myös Leupoldin VX-III ja VX-I ­sarjoihin osoitteessa www.leupold.com. VX-II 1-4x20 DX -ristikko 399,- Katso lähin Leupold ­jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi www.leupold.com Jägaren 5 / 2009 15
• Älgstammen har decimerats nästan till målsatt nivå ­ rikligt med jaktlicenser ännu i norra Finland Innevarande år beviljades 51 500 jaktlicenser för älg, vilket är 6 % fler än året innan. Storleken på den övervintrande älgstammen förefaller utgående från de senaste åren siffror hålla sig kring 80 000­90 000 älgar. På samma sätt som under de senaste åren är målet nu att ytterligare decimera älgstammen i landets nordliga delar där det har beviljats ett rikligt antal jaktlicenser. För jakten på vitsvansvilt beviljades rekordmässiga antalet 26 600 jaktlicenser. Lapplands jaktvårdsdistrikt beviljade flest jaktlicenser I de tre nordliga jaktvårdsdistrikten, Uleåborgs, Kajanalands och Lapplands, beviljades hälften av alla jaktlicenser för älg i vårt land för den kommande säsongen. I Lapplands distrikt beviljades 10 500 och i Uleåborgs distrikt 10 000 licenser. Kajanalands jaktvårdsdistrikt beviljade det största antalet jaktlicenser för älg under sin historia, över 5 600 licenser. I södra Finland steg antalet jaktlicenser i Svenska Österbottens och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt med en fjärdedel från året innan medan antalet licenser minskade med nästan en fjärdedel i Norra Karelen. gas vitsvansvilt även i andra delar av landet med undantag för de fyra nordligaste och östligaste jaktvårdsdistrikten. Färre jaktlicenser för dovvilt och skogsren Som under tidigare år jagas dovvilt endast i småskalig omfattning i fyra jaktvårdsdistrikt: Södra Tavastland, Satakunda, Nyland och Egentliga Finland. I Nyland jagas något över hälften av allt dovvilt. I hela landet beviljades 228 jaktlicenser för dovvilt, vilket är 10 fler än året innan. Under kommande jaktsäsong jagas skogsren med stöd av jaktlicens som beviljats av jaktvårdsdistrikt endast i Österbotten. I jaktvårdsdistriktet ifråga beviljades 35 jaktlicenser. Antalet licenser minskades med hälften i jämförelse med antalet licenser ifjol (72). Licenserna fokuseras till områden där skogsrenarna orsakar betydande skador på jordbruket. G Text: Marko Svensberg, specialplanerare, JCO akten på jaktlicensbelagda hjortdjur inleds den sista lördagen i september, innevarande år alltså den 26 september. Älg kan jagas fram till årsskiftet medan jakten på övriga hjortdjur avslutas vid utgången av januari 2010. Inkommande jaktsäsong kommer att likt året innan bli rätt så normalt, för bedömningen är att älgfångsten med det beviljade antalet jaktlicenser kommer att stiga till omkring 58 000­61 000 älgar. Fjolårets fångst uppgick till 57 700 älgar. Utgående från antalet licenser för vitsvansvilt bedöms den kommande säsongens fångst bli ca 28 000 djur. 16 Jägaren 5 / 2009 J Antalet licenser för vitsvansvilt ökar Totalt beviljades 26 600 jaktlicenser för vitsvansvilt i landet. Det här utgör 9 % fler licenser än året innan. Egentliga Finland försvarar fortsättningsvis sin titel som starkaste vitsvansdistrikt, om distrikten jämförs utgående från antalet jaktlicenser. Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt beviljade inemot 7 500 jaktlicenser för vitsvansvilt medan Södra Tavastland som god tvåa noterade 5400 beviljade jaktlicenser. Vitvansvilt jagas särskilt i de fem sydvästliga jaktvårdsdistrikten. I nämnda distrikt beviljades 95 % av det totala antalet beviljade jaktlicenser. I mindre utsträckning ja- Hjortdjurens jaktlicenser 2009-2010 Jaktvårdsdistrikt Älg Vitsvansvilt antal antal Södra Tavastland 1202 5362 Södra Savolax 2571 185 Kajanaland 5637 Mellersta Finland 3023 271 Kymmene 1552 195 Lappland 10488 Uleåborg 10058 Österbotten 3362 405 Norra Tavastland 1327 2892 Norra Karelen 1648 Norra Savolax 2647 71 Sv. Österbotten 2243 328 Satakunda 1753 4763 Nyland 2491 4666 Egentliga Finland 1521 7425 Hela landet 51523 26563 Dovvilt antal 15 21 140 52 228 Skogsren antal 35 35
• Metsästäjä 5 / 2009 17
• GPS-panta+ohjelma+puhelin* Nyt Magnum-paketti Nokia 6220 -paketti Huippu- et! ominaisuud Valmiiksi asennettu! Hyväksi haukuttu Minun Sonera era -liittymä ja Nokia 6220 classic. c. laadukasata haudutusp KAUPAN PÄÄLLE! etin Magnum-pak lanneelle ti NYT! ennen 898 1397 3kk veloituksetta Nokia 6220 classic Data Porras 5 Mpix kamera Xenon-salamalla, A-GPS-navigointi ja nopeat 3G- tai HSDPA-yhteydet. 1.730.9.2009 aikana kytketyn Data Porras-palvelun kuukausimaksu ja kytkentämaksu hintaan 0 meneillään olevan laskutuskauden ajaksi ja seuraavaksi kolmeksi (3) laskutuskaudeksi. Tarjous koskee ainoastaan Data Portaan ensimmäistä 20 megatavua, tämän yli kuukaudessa menevä datakäyttö laskutetaan normaalisti, eli toinen ja sitä seuraavat portaat normaalihintaan. Minun Sonera -liittymän avaus 0 30.9.2009 asti (norm. 3,90 ) ja kk-maksu alk 1,99 . Minun Sonera -liittymän puhelut 0,079 /alkava minuutti + puhelun aloitusmaksu 0,049 /kpl. Tekstiviestit 0,079 /kpl. Kotimaan dataliikenne alk. 0,90 /alkava tunti. Hinnat normaalihintaisiin kotimaan numeroihin, ei palvelu- ja yritysnumeroihin. * +Minun Sonera -liittymä alk. 1,99 /kk. 24 kk:n sopimuskausi. 5 /kk Minun Sonera. Juuri sellainen kuin sinä haluat. Tarjous ei koske tarjousaikana irtisanottuja ja uudelleen avattuja liittymiä. Esimerkkilaskelma: Nokia 6220 C ottuja Classic Minun Sonera -liittymällä ja 24 kk sopimuksella paketin hinta väh. 171,66 /24 kk (sis. liittymän avaus- ja kk-maksut sekä puhelimen). Liittymä ilman puhelinta 51,66 /24 kk. Säästösi 145 . Liittymän lisäkus lisäkustannusten kokonaismäärä 120 . Puhelimen arvo 265 . Määräaikaiset sopimuskaudet 12 kk tai 24 kk. Puhelinta ei ustann ustannusten Puhelime voi käyttää sopimuskauden aikana muilla liittymillä. TESTIVOITTAJAN UUTUUS PPUHUITUUS! UU -panta Tilaa myös POINTER MAX -seurantaohjelmisto! j Täysin yhteen MKJ/Trackesopiva Tracker Hunr ja maastonavig ter o ohjelmistojeintin kanssa! NYT! 699 ennen 899 POINTER MAX Huippu-uutuus seurantaohjelmisto 299 ­ kaikki mitä tarvitset! *) LIVE-palvelu viideksi ksi vuodeksi ja 2500 karttaruutua ­ ilman erillisiä lisäkuluja! N HYÖT Y SIMAALINE AKÄY TTÖÖN! MAK N KOIR VANLUOKA KO AN, OHJELMVELUN L LIVE-PA RTAT* ja KA Sis. Hintoihin lisätään toimituskulut. MYYNTI
• etin Magnum-pak ht. yli ay tai 2 tuotett lanneelle * ti 500,- arvosta Ammattitason lihankäsittelytu otteet suoraan maahantuojalt a sh. KAUPAN! PÄÄLLE sa niin kauan Tarjous voimas ttää. Sh 99,rii kuin tavaraa NYT 1 00 kpl erä! TAKUU 12kk Premium remium m muita pientarvikkeita. -haudutuspata sh. 498 950 KAPASITEETTI JOPA 150 kg/h 1 0 Premium Compact NYTl e0ä!1950 Premium Maxi-lihamylly kp r TAKUU 12kk -kammiovakuumipakkaaja 3 998 198 TAKUU 12kk Premium Mini -vakuumipakkaaja Premium Lite -lihamylly tarpeisiin. Näppärä koko helpottaa varastointia mutta kätkee sisäänsä ja makkarasuutin. TAKUU 12kk Premium 149 Premium -h -haudutuspata Laa Laadukas elektroninen haudutuspata aro aromikkaampaan ruoanvalmistukseen. -vakuumipussit vakuumipussit u 6,90 54,90 Hinnat alk . www.eratu vertaa hintoja! ote.fi 69 sh. 9 9 TAKUU 12kk /100 kpl /1000 kpl Classic+Intello Classic tehopaketti sisältää vastaanottimen 499 - Exact kuin suurille koirille. 199 alk. 229 Meiltä myös edullisesti! Näkymätön aitaus alueen sisäpuolella. Haukunrajoitinpannat p P Peruspaketilla aitaat jopa 1400m alueen. 2 79 ir valioko176 596, 0400 245 083 puh. 0500 Hintoihin lisätään toimituskulut. puh. 045 65 .fi eratuot2e0000 oita tevästi netistä tai s steet.fi Tilaa kä avaru
• Sändarälgar följs upp med satellit Petri Timonen I november i fjol inleddes ett projekt med satellitspaning på älgar. Sammanlagt 119 älgar på olika håll i landet fick ett sändarhalsband om halsen. På Viltoch fiskeriforskningsinstitutets hemsidor har den intresserade allmänheten kunnat följa med hur sändarälgarna vandrar. Kartorna med älgarnas vandringar har uppdaterats med ungefär en månads intervaller. insamlade informationen kommer till praktisk nytta vid förvaltningen av älgstammarna, planeringen av avskjutningen och arbetet med att förebygga skogsskador och trafikolyckor. Samtidigt som sändarhalsbandet sätts på älgarna samlar vi dessutom in data om deras hälsotillstånd. Regionala skillnader i vandringarna Satellitspaningen ligger fortfarande i sin linda. Det är tänkt att vi mot slutet av året ska göra en preliminär sammanfattning av insamlade data. Redan nu kan vi skönja vissa regelbundenheter i hur sändarälgarna vandrar. På vintern höll de sig huvudsakligen inom ett rätt begränsat område, men när snön började smälta bröt de upp och begav sig iväg. I synnerhet i Österbotten syns det klart och tydligt hur havet drar älgarna till sig. Merparten av älgarna började på våren vandra mot kusten och somliga av dem nådde ända ut i skärgården. Kursen verkade vara ställd i västlig eller nordvästlig riktning. S 20 yftet med det här projektet är att klarlägga över hur stora områden som älgarna sprider ut sig när de flyttar från sina vinterbeten till sommarbetena och var de befinner sig under jaktsäsongen. Projektet undersöker också vilka effekter som kusten, de stora rovdjuren, jakten och trafiken har på älgarnas rörlighet, dödlighet och sätt att utnyttja miljön. Den Jägaren 5 / 2009 Också på andra håll i landet kan vi se tydliga förflyttningar mellan vinterbete och sommarbete, även om en del av älgarna har hållit sig till ett rätt så begränsat område. Somliga av de älgar som blev märkta nära östgränsen i Kuhmo har gjort avstickare över gränsen till Ryssland. Gränsstängslet verkar ändå till en viss grad styra älgarnas vandringar. Det ser vi på att en del av älgarna har vandrat långa sträckor längs gränsen antingen norrut eller söderut. I söder däremot, som exempelvis i Sibbo och Kyrkslätt, har älgarna hållit sig på relativt begränsade områden sedan de fått sin sändare. Vid sydkusten är vintrarna ganska snöfattiga, vilket betyder att älgarna inte alltid är tvungna att flytta mellan separata vinter- och sommarbeten. En annan viktig faktor som sannolikt begränsar älgens rörlighet är människan. På grund av viltstängsel, vägar, bebyggelse med mera i den stilen stannar älgarna hellre kvar än vågar sig ut på äventyr.
• nära platsen där hon skulle kalva, ungefär åtta kilometer från vinterbetet. Mellan den sjätte och elfte maj gjorde hon en tiokilometers avstickare mot nordost, men återvände den 11 maj till trakten av kalvningsplatsen. Kalvningen ägde sannolikt rum den 16 maj. Den 19 samma månad blev hon observerad tillsammans med ett par tvillingkalvar, som bedömdes vara tre dygn gamla. Under de fyra dygn som följde på den beräknade kalvningen rörde sig älgkon i genomsnitt 30,1 meter i dygnet. Under de två veckorna som följde på kalvningen rörde hon sig 80,3 meter i dygnet och under de två därpåföljande veckorna 460,0 meter i dygnet. Under den första månaden (16 maj till 14 juni) rörde sig älgkon i genomsnitt 270,1 meter i dygnet och under den följande månaden (15 juni till 13 juli) hela 1139,4 meter i dygnet. Älgtjurarna kräver mycket plats Vårt andra exempel handlar om en ung älgtjur (nummer 4522) och hans strövtåg. Han belades med sändarhalsband i Paltamotrakten den 19 januari i år. Vid den här tidpunkten var tjuren nästan två år gammal och hade 1+1 taggar på hornen. Han höll till i märkningstrakten under hela vintern och våren ända tills han i början av juni begav sig ut på en längre vandring. Under halvannan månads tid vandrade denna unga älgtjur i genomsnitt 7,5 kilometer i dygnet och gjorde maximalt ifrån sig den 23 till 24 juni då dygnsetappen blev hela 19,8 kilome- ter. Det längsta avståndet från utgångspunkten på norra sidan av Ule träsk låg i norra Suomussalmi på ungefär hundra kilometers avstånd. Det tog ungefär en vecka för vår unga älgtjur att ta sig dit. I slutet av juli återvände tjuren emellertid till startpunkten på norra sidan av Ule träsk. Returen följde i stort sett samma rutt som turen även om marschtakten var aningen långsammare. Den 13 juli befann sig tjuren alltså fortfarande i norra Suomussalmi och redan den 26 var han tillbaka på nordsidan av Ule träsk. Under perioden den tredje till den trettonde juni tillryggalade tjuren i genomsnitt 7475 meter i dygnet vilket under en dryg månads tid gör sammanlagt cirka 300 kilometer. På Viltforskningsinstitutets webbsida finns fler exempel. Där finns kartor som visar hur alla älgar med sändare vandrar och kartorna uppdateras en gång i månaden. Tyvärr har vi åtminstone för närvarande inga möjligheter att göra uppdateringarna med kortare mellanrum. Somliga sändarband trillat Tre av halsbandsälgarna har återfunnits döda. Den första av dem dog kort efter märkningen (Tervola), men den faktiska dödsorsaken blev aldrig klarlagd. Den andra gick ner sig i ett skogsdike i Kyrkslätt och påträffades död. Det tredje sändarhalsbandet hittades i Kuhmo och vi misstänker att älgen har blivit slagen av en björn. På platsen fanns spår av både björn och På bilden en ung älgtjur med ett sändarhalsband om halsen. Som synes är det inte alltid så lätt att upptäcka halsbandet! Synligheten beror på platsen och älgens ställning. Efter kalvningen minskar vandrandet Vi ska återkomma i ett senare nummer av Jägaren för att mera detaljerat berätta om älgarnas vandringar och beteende. Här ska vi med ett par exempel åskådliggöra hur älgarna har vandrat under det senaste halvåret. Under vintern 2009 höll en älgko med sändare (nummer 4520) till nära Sotkamo, nordost om Kaitansalmi. Hennes vandringar är markerade med blågröna kvadrater på webbkartorna över Sotkamo. Den 30 april gav sig denna älgko iväg norrut mot sitt sommarbete. I början av maj - mellan den första och femte - befann hon sig Älgkon på bilden var blind på ena ögat. Trots det var hon i god kondition och begåvades med ett sändarband om halsen. Jägaren 5 / 2009 21 Sauli Laaksonen
• Pienpetojen ruhoja tautiseurantaan Elintarviketurvallisuusvirasto Evira kerää joka vuosi pienpetojen (supikoira, kettu, mäyrä, näätä, minkki) ruhoja eläintautitutkimusta varten. Ruhoja kerätään erityisesti maan etelä- ja kaakkoisosasta, Kymen, Pohjois-Karjalan, Etelä- ja Pohjois-Savon, Etelä- ja Pohjois-Hämeen, Uudenmaan sekä Keski-Suomen riistanhoitopiirien alueelta. Myös muista riistanhoitopiireistä saatavat näytteet ovat kuitenkin tervetulleita. Ruhoista tutkitaan raivotautivasta-aineet, aivot rabiesviruksen varalta ja rokotesyöteissä olevan merkkiaineen (tetrasykliini) esiintyminen. Ruhot tutkitaan lisäksi trikinella- (trikiini-) ja ekinokokkiloisten varalta. Kettukapin esiintymistä seurataan myös. Millaisia näytteitä? Näytteeksi soveltuvat sekä metsästetyt että kuolleena löytyneet kokonaiset supikoirat, ketut ja mäyrät, mikäli ne eivät ole liian pilaantuneita. Erityisesti sairaalta vaikuttaneet ja poikkeuksellisesti käyttäytyneet eläimet ovat mielenkiintoista tutkimusmateriaalia. Normaaliturkkiset eläimet voi nylkeä ennen lähetystä. Eläin tulisi lopettaa niin, etteivät aivot tuhoudu. Pakkaaminen ja lähettäminen Näytteiden annetaan jäähtyä pilaantumisen estämiseksi (mieluiten +1 - +5 asteeseen) ennen pakkaamista, mutta niitä ei kannata pakastaa, ellei säilytysaika veny pitkäksi. Eläin kääritään ensin runsaaseen (sanomalehti)paperiin, joka imee mahdollisesti valuvat nesteet. Paperikäärö pakataan ehjään muovipussiin ja lopuksi tukevaan laatikkoon. Täyteaineeksi voi laittaa lisää paperia. Laatikko teipataan kiinni. Pussiin voi laittaa kylmävaraajia näytteen säilymisen parantamiseksi. Pakettiin liitetään lähete, jollainen on saatavilla Eviran internetsivuilla (www.evira. fi). Myös vapaamuotoinen lähete käy. Lähetteessä ilmoitetaan lähettäjän tietoina nimi, osoite ja puhelinnumero sekä näytteen tietoina vähintään eläinlaji, pyyntipäivä ja pyyntipaikka (kunta, kylä ja mielellään myös koordinaatit). Myös pyyntitapa on syytä ilmoittaa (esim. loukku, pysäyttävä koira, luolakoira, haaskapyynti). Muista ilmoittaa, jos eläin oli sairas, käyttäytynyt oudosti, tai se löydettiin kuolleena. Lähettäjä saa muutaman kuukauden kuluttua postissa kirjallisen tutkimusvastauksen. Ruhot toimitetaan Eviraan, Kala- ja riistaterveyden tutkimusyksikköön Ouluun Matkahuollon kautta. Evira maksaa lähetyskulut. Osoite: Evira, Matkahuolto, Oulu Kiitos avusta ja hyvää pyyntikautta! Lisätietoja: Eläinlääkäri Marja Isomursu, p. 02077 24910 tai 02077 24924, marja.isomursu@evira.fi Petri Timonen VAPENSKÅP G snygg modell G färg svart-grå G mycket förmånligt ycket IS! ILL CHO CKPR T S Silver Eagle Pro P för fö 5-10 vapen ör n P 298,00 Pris 298 00 +frakt h.156*b.37*d.32 cm vikt 60 kg järv, men älgkroppen var så äten och riven att den faktiska dödsorsaken inte gick att fastslå. Utöver dessa tre har några älgar lyckats krångla av sig halsbandet (Tabell 1). Att halsbandet har fallit kan bero på några uppenbara orsaker. I synnerhet på unga älgtjurar måste halsbandet nämligen fästas så pass löst att de kan kränga dem av sig innan hornen har börjat växa. Det finns alltså två huvudorsaker till att halsbandet sätts löst på älgtjurar. För det första har vi velat lämna utrymme för älgen att växa och för det andra sväller halsen på tjurarna upp såpass mycket under brunsten att ett halsband måste sitta löst också på fullvuxna tjurar. Faktum är att det inte finns något sätt att hindra halsbanden från att tril trilla av eftersom älgar dessutom gill gillar att skrubba sig mot träd, varvid halsbandet lätt faller av. Mot slu slutet av sommaren brukar älgtjurar rarna sluta med tappandet av halsban band när hornen har vuxit sig tillräc räckligt långa. Vi har redan länge känt till att älgarna vandrar mellan sommar- och vinterbeten. Trots det ger projektet med sändarhalsband mängder av ny information, bland annat om älgens vandringar. Älgarnas hälsa De halsbandsförsedda älgarna var till största delen vid god kondition; på en hälsoskala i fyra steg låg medeltalet på 3,2 (varierande mellan 2,5 och 4). I början av mars, när märkningen var nästan slutförd, började vinterns påfrestningar redan märkas på älgarnas hälsa. Förråden av underhudsfett var förbrukade. Rent kliniskt var djuren - på några få undantag när friska individer med glans i pälsen. En av älgkorna hade ett gammalt öppet benbrott på vänster bakben som hade vuxit ihop utan att orsaka någon hälta. En annan älgko, även hon vid god hälsa, var blind på ena ögat, uppenbarligen efter en olycka. Två ålderstigna älgkor var i dålig kondition (Tervola och Kyrkslätt). De reagerade onormalt på bedövningen och dukade senare under (se Tabell 1). Några älgar lät vi bli att överhuvudtaget söva ner efter- Tabell 1. Halsband som avskrivits 21.11.2008-30.7.2009. Märkningsplats o -tid Kuhmo 11.1.2009 Tervola 5.3.2009 Kuhmo 10.12.2008 Kyrkslätt 11.2.2009 Läyliäinen 16.2.2009 Suomussalmi 23.11.2008 Kannus 7.2.2009 Ristijärvi 27.11.2009 Paltamo 13.1.2009 Kuhmo 10.1.2009 Kuhmo 9.12.2008 Suomussalmi 22.11.2008 Läyliäinen 12.2.2009 Påträffat 30.3.2009 20.4.2009 16.4.2009 30.4.2009 28.5.2009 22.5.2009 26.6.2009 29.6.2009 30.6.2009 14.7.2009 14.7.2009 13.7.2009 15.7.2009 Orsak Fallit av Död Fallit av Död Fallit av Fallit av Fallit av Fallit av Fallit av Fallit av Död Fallit av Fallit av Silver Eagle för 6 vapen Pris: 198,00 +frakt h.140*b.36*d.26 cm vikt 40 kg Försäljning JJ 22 Ky JEPO JUNIMEG Kb EG 66850 Jeppo, 06-7642528 www.junimeg.com Jägaren 5 / 2009
• Förhandsbekanta dej med vårt kompletta KRIEGHOFF lagerurval. Samtidigt får du en sakkunnig vägledning i alla dina combi-vapen frågor. Fråga även per telefon eller e-post. Eller beställ vår nya KRIEGHOFF katalog. Välkommen - William Wadstein - K-80 Neptun Classic 00170 Helsinfors · Finland · Norra K Kajen 22 Tel. (09) 135 4455, 135 1358 · Fax (09) 135 1671 · www.finnenterprise.fi www.krieghoff.de P A T R U U N A T PARASTA PATRUUNAPESÄÄN Trophy Bonded® Tip ­ patruunan edistyksellisen rakenteen, muotoilun ja neonpolymeerikärjen ansiosta tarkkuus, ballistiikka ja läpäisykyky ovat huippuluokkaa. Trophy Bonded ® ulkokuori varmistaa luodin luotettavan laajenemisen sirpaloitumatta. Uritettu runko-osa parantaa tarkkuutta ja pitää piipun puhtaampana. Luodin neonpolymeerikärki ja veneperä parantavat lentorataa ja tarkkuutta. Ytimeen fuusioitu vaippa maksimoi osumatehon. Trophy bonded® tip Niklattu hylsy ja luoti vähentävät kitkaa ja suojaavat korroosiolta. Luodin umpinainen runkoosa parantaa luun läpäisykykyä Ulkopuolinen uritus varmistaa optimaalisen laajenemisen .308 11,7g · .30-06 11,7g 2,59 ¤ kpl maahantuoja: Tarjous voimassa sitoumuksetta 30.9.2009 asti. K a t s o l ä h i n j ä l l e e n m y y j ä s i o s o i t t e e s t a w w w. h j o r t h . f i . Jägaren 5 / 2009 23
• som det syntes från helikoptern att de var vid svag hälsa. Enligt avföringsproverna var alla älgar fria från salmonellabakterier. Inälvsparasiter och rundmaskar som sprids genom insekter hittades, men inte i sådana mängder att de skulle ha varit hälsovådliga för djuren. Enligt de observationer som har gjorts under projektets gång har det under de senaste åren inte skett några förändringar i älgflugans utbredning. Tervolaälgarna var fria från älgflugeplågan. Hos älgarna i Suomussalmi och Kuhmo låg infektionsgraden på cirka 10 procent medan Ristijärvi en bit söderut låg på 30 % och Paltamo på 40 %. Härifrån vidare söderut var i praktiken alla älgar infekterade med parasiter, även om vi inte kunde observera några tillräckligt kraftiga infektioner för att äventyra älgarnas hälsa. Resultaten stämde överens med de observationer som har gjorts av i hur hög grad älglegor har färgats av älgflugors avföring. De blodprover som togs på älgarna skickades till Uleåborgs universitet för vidare undersökningar. Bland annat ska blodproverna ge svar på frågor om den genetiska variationsbredden hos våra älgar. I kombination med insamlade data om älgarnas vandringar ska vi försöka definiera våra älgars ursprung och grad av inavel. Informationen om hur älgarna vandrar kommer att ge oss välkommen kunskap om hur olika djursjukdomar och parasiter sprider sig och längs vilka vägar de gör det. Som vi alla vet så känner varken älgarna, sjukdomarna eller parasiterna några gränser. Anvisningar för älgar med halsband inför älgjakten hösten 2009 Forskningsprojektet med sändarhalsband ger oss synnerligen värdefull kunskap om älgarna. Viltforskningsinstitutet och Evira har satsat en hel del resurser på projektet. Forskarna önskar därför att älgjägarna ska låta bli att fälla sändarälgar under höstens jaktsäsong. Instruktion 1. I den händelse en sändarälg blir fälld ber vi jägaren göra så här: I ta loss halsbandet genom att dra det över huvudet på älgen eller lossa muttrarna på ena sidan. Kapa inte halsbandet! I ta också vara på märket i älgens ena öra I ta om möjligt loss halva underkäken för åldersbestämning · ätt halsbandet, öronmärket och käkhalvan i samma påse och skicka med buss eller post till adressen Jyrki Pusenius, Joensuun riistan- ja kalantutkimus, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu (tfn 020 575 1407) (mottagaren betalar) I bifoga uppgifter om var älgen fälldes, datum, klockslag samt eventuell tilläggsinfo som jaktsättet, älgens slaktvikt, avvikelser i exteriören mm. Observera att somliga sändarälgar kan ha tappat halsbandet före jaktsäsongen, men öronmärket sitter kvar. Returnera vänligen detta enligt instruktionerna ovan. Instruktion 2. Viltforskningsinstitutet önskar också att jägarna ska rapportera om de under jakten har siktat en älg med sändarhalsband. Komplettera rapporten med följande information: I halsbandets nummer, observationsplatsen i koordinatform eller på karta, datum och klockslag I vilken jaktform som användes (drev, vakt, hund...) I älgens beteende (t.ex. hur den reagerade på hundens skall) I hade sändarälgen sällskap av andra älgar (om sändarälgen var en ko; hade den kalvar?) ) I hade halsbandskon kalvar som blev fällda (plats, datum, ena eller båda kalvarna, kons beteende efter fällningen, jaktmetoden) I övriga observationer som är av intresse i sammanhanget I skicka observationerna till adressen: Petri Timonen, Evon riistan- ja kalantutkimus, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tfn 040-732 8936, petri.timonen@rktl.fi Observationer av halsbandsälgar önskas Under jaktsäsongen kommer jägarna att göra mängder med observationer av älgar som har halsband. Säkert kommer halsbandsälgar att bli siktade också före jaktsäsongen eftersom det är tillåtet att släppa jakthundar lösa på egna marker för att utbilda dem. Observationer och anmälningar om sändarälgar som har blivit ställda av skällande hundar tas också tacksamt emot. På Viltforskningsinstitutet önskar vi att alla observationer av älgar med halsband blir rapporterade till oss, även om älgen är död eller om halsbandet saknar älg. Anvisningarna kommer längre fram i den här artikeln. Från Viltforskningsinstitutets sida önskar vi också att jägarna ska låta bli att fälla älgar som har halsband under höstens jakt. Projektet är viktigt och resultaten kommer att bli till nytta för jägarna, men forskningsunderlaget blir för smalt om en stor del av sändarälgarna blir fällda redan i höst. Både VFFI och Evira har satsat en hel del resurser på projektet. Vi hoppas alltså att jägarna ser efter extra noga innan de skjuter, i synnerhet i trakter där älgar har blivit märkta. Misstag händer förstås och det är inte alltid som halsbandet faktiskt syns. Det mäts inte ut några straff för den som har skjutit en älg med sändare om halsen. Således finns det inte heller någon orsak att låta bli att rapportera den fällda älgen. Vi ber därför jägarna att skicka in varje halsband tillsammans med uppgifter om omständigheterna till VFFI (se instruktion 1). Vi ber också jägarna att rapportera om övriga iakttagelser av levande sändarälgar (se instruktion 2). G Text: RKTL: Jyrki Pusenius, Petri Timonen, Johanna Tuomivaara, Evira: Sauli Laaksonen Instruktion 3 · OBS · OBS · OBS · OBS Om du i terrängen hittar en bortskjuten bedövningspil ska du hantera den med största försiktighet. Ta vara på pilen (se bilden) och linda in den (och i synnerhet rhet spetsen!) i exempelvis en dagstidning så att ingen kan sticka sig på spetsen. Packa därefter in pilen i exempelvis en liten papplåda och adressera paketet till Jyrki rki Pusenius, Joensuun riistan- ja kalantutkimus, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu (tfn uu 020 575 1407) (mottagaren betalar). Glöm inte att bifoga var och när du fann ann pilen samt dina egna kontaktuppgifter. I Många föreningar och jägare använder sig av viltkameror uppsatta exempelvis elvis vid viltåkrar och saltstenar. Ibland händer det att en sändarälg fastnar på bild. iild. ill På Viltforskningsinstitutet är vi också intresserade av de här bilderna. Du kan skicka dem till oss med epost under adress: petri.timonen@rktl.fi Glöm inte att bifoga uppgifter om var bilden är tagen, datumet och avsändarens arens kontaktuppgifter. I Var och en som har skickat in observationer av älgar med sändarhalsband eller bilder på sådana senast den sista januari 2010 deltar i utlottningen av bokpriser. Kom alltså ihåg att alltid bifoga dina kontaktuppgifter! I Du kan följa med hur halsbandsälgarna vandrar på internetadressen: http://www.rktl.fi/ riista/elinymparistot/hirvielainten_satelliittiseuranta/pannoitetut_hirvet_kartalla.html 24 Jägaren 5 / 2009
• Jägaren 5 / 2009 25
• Resultaten av sjöfågelinventeringen 2009 Nu föreligger de preliminära resultaten av den riksomfattande inventeringen av sjöfåglarnas häckningsbestånd och kullar. Hos de viktigaste jaktbara änderna gick häckningsbestånden tillbaka jämfört med året innan. Också produktionen av ungar blev svag. Bläsandens produktion av ungar har varit alarmerande svag redan tre år i följd. knipan och krickan stannade antalet observerade kullar under fjolårets nivå. Hos gräsanden stannade indexet för produktionen av ungar kvar ovanför långtidsmedelvärdet medan indexet för de övriga arternas del hamnade en god bit under (bild 1). Knipans index för produktionen av ungar tangerade inventeringsperiodens minimum och för krickans del var årets resultat ett av de sämsta. Bläsandens svaga häckningsresultat för tredje året i följd är alarmerande; 2009 var nämligen det svagaste året under hela inventeringsperioden. Ända sedan början av 1990-talet har bläsandens produktion av ungar gått tillbaka ännu kraftigare än häckningsstammen. Det fanns skillnader i fåglarnas fortplantning mellan norra och södra Finland. För gräsanden, krickan och knipan misslyckades häckningen i S jöfåglarna räknades vid sjöar och vattendrag. Inventeringen gjordes under ledning av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och det naturvetenskapliga centralmuseet och täckte hela landet. Merparten av inventeringsarbetet utfördes av frivilliga, oavlönade jägare och amatörornitologer. Häckningsbestånden beräknades i vanlig ordning genom en parräkning som gjordes två gånger under maj och juni medan produktionen av ungar beräknades genom en räkning av kullar som gjordes i juli. I det följande ska vi sammanfatta resultaten av årets inventeringar. De bygger på 423 parräkningspunkter och 327 kullräkningspunkter och observationsmaterialet går fram till den sista juli. I jämförelsen har vi bara tagit med sådana observationspunkter som också inventerades i fjol. synnerhet i söder. Indexen 84 %, 79 % och 68 % visar produktionen av ungar i jämförelse med året innan, det vill säga 2008. I norra Finland presterade de här arterna aningen bättre än de gjorde året innan. Indexen för produktionen av ungar steg till 117 %, 106 % och 132 %. I söder lyckades bläsanden med sin häckning lika bra som året innan (index 99 %), medan produktionen av ungar blev klart svagare i norr. Indexet stannade där på 66 %. Skillnaderna i produktionen av ungar mellan olika år och regioner kan inte enbart förklaras med förändringarna i häckningsbeståndens storlek. De första dagarna i juni var vädret osedvanligt blåsigt, kallt och regnigt, vilket kan ha ökat dödligheten bland fåglarnas ungar. Utifrån statistiken på jaktvårdsdistriktsnivå verkar detta ändå vara fallet bara i de allra sydligaste och västligaste distrikten. Också vårens tidtabell kan ha avsatt spår i häckningsresultaten, vilket eventuellt förklarar de regionala skillnaderna. I jämförelse med de två föregående åren kom sjöfåglarnas häckning i år igång sent i söder, medan den i norr kom igång tidigt. G Text: Hannu Pöysä, Marcus Wikman, Esa Lammi och Risto A. Väisänen Hos de viktigaste jaktbara änderna gick häckningsbestånden tillbaka jämfört med året innan. Abundans Produktion av ungar Häckningsbestånden minskade Hos de viktigaste jaktbara änderna - det vill säga gräsand, kricka, knipa och bläsand - gick bestånden totalt sett tillbaka jämfört med året 2008. Krickans häckningsbestånd minskade i synnerhet i söder (det vill säga söder om Uleåborgs län) medan bläsanden minskade i norr (i Uleåborgs och Lapplands län). Gräsanden gick tillbaka i både norr och söder, liksom knipan. Hos den sistnämnda var dock förändringarna rätt små. Indexet som visar häckningsbeståndens storlek föll för de här arternas del till sin lägsta notering under hela inventeringsperioden (diagram 1). Den här tillbakagången har pågått under hela 2000-talet. Hos gräsanden, krickan och bläsanden har häckningsbestånden minskat ända sedan början av 1990-talet. Parräkningarna omfattar också ett antal andra sjöfåglar och ger oss ett underlag för årliga beräkningar av storleken på deras populationer. Sothönans häckningsbestånd stannade på fjolårets nivå och fortsätter sin långa rad av bottennotering. De övriga sällsyntare arterna som stjärtand, skedand, brunand och vigg har i det stora hela också minskat från i fjol. För deras del är det statistiska materialet emellertid litet, vilket betyder att vi får ta förändringarna med en viss reservation. 160 140 120 100 80 180 140 100 60 160 140 120 100 80 180 140 100 60 160 140 120 100 80 180 140 100 60 Produktionen av ungar svag Hos de viktigaste jaktbara arterna var produktionen av ungar svagare än året innan. Visserligen noterades det lite fler gräsandskullar än året innan, men dessa hade i genomsnitt en unge färre. För de övriga arternas del noterades inga väsentliga skillnader i storleken på kullarna mellan åren 2009 och 2008, men i synnerhet hos 28 Jägaren 5 / 2009 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005 Indexen för gräsandens, krickans, bläsandens och knipans abundans 1986-2009 (till vänster) och indexen för produktionen av ungar 1989-2009 (till höger). Indexets värde 100 = medelvärdet för alla år inom uppföljningsperioden. Bild: Marcus Wikman 160 140 120 100 80 180 140 100 60
• Jägaren 5 / 2009 29
• Björnen skadskjuts oftare än det förmodats ­ visar undersökningar av björnjakten i Sverige 30 Jägaren 5 / 2009 Hannu Huttu
• Jämfört med älgjakten har jakten på björn en kortare tradition och en mindre omfattning i Sverige. Men jaktpressen är ändå rik på anekdoter om att björnjakt kräver speciella kalibrar och ammunition, att björnen är mer hårdskjuten än älg och att påskjutna björnar är svårare att spåra. I den här artikeln presenteras några resultat från en enkätundersökning bland svenska björnjägare från 2006 och 2007. V eterinär Bengt Ole Rökens dissektionsstudier ligger till grund för förståelsen av björnens anatomi och framtagningen av Björnklockan, vilken visar de vitala träffområdena hos björn i förhållande till position och skottvinkel. Björnen karakteriseras av att vara ett kompakt djur med stor muskelmassa och mycket underhudsfett, framförallt under hösten. Jämfört med älgen är björnen kortbent och liten. Data från åren 2006 och 2007 visar att den genomsnittliga levandevikten (vägd respektive beräknad) för alla dessa år skjutna björnar i Sverige hamnar på ca 120 kg. Det är ungefär samma medelvikt som för älgkalvar (slaktvikt 65 kg). Det finns en utbredd uppfattning om att björnen är "hårdskjuten". Det vill säga att den lever längre efter påskjutning, än hjortvilt. Vi anser att detta är en av många myter runt björnen som djurart. Det finns ingen dokumentation som visar att björnen klarar en träff i vitala organ bättre än andra däggdjur i motsvarande storlek, de har samma: blodvolym (6-7% av kroppsvikten), hjärtstorlek (0,6 % av kroppsvikten), hjärtfrekvens, blodtryck, lungvolym, andningsfrekvens, stressrespons och smärtrespons. Effekten av en projektil blir därmed den samma. Det finns därför ingen orsak att använda speciella vapen, kalibrar eller ammunition vid jakt på björn. Även om jakten efter björn ofta pågår i kombination med älgjakten, är jaktsituationerna olika för de två viltarterna. Vid en jämförelse ser vi att olikheterna pekar mot att björnjakten medför större risk för skadeskjutning än älgjakten. Vi vet att skott mot djur i rörelse, dåliga skottvinklar, små träffområden och tät vegetation ökar risken för dåliga träffar och att detta kanske är de viktigaste orsakerna till skadeskjutning. Data från björnjakten visar att björnen var i rörelse i 51 % av tillfällen då första skottet avlossades. Det vill säga, att de flesta 1:a skotten avlossades under förhållanden som medför en ökad risk för skadeskjutning. Första skottet mot björn avlossas på kortare avstånd än för älg. I 53 % av fallen var avståndet kortare än 40 meter, medan motsvarande siffra från älgjakten i Skandinavien är 30 %. Man skulle kunna tro att korta skjutavstånd ger bättre träffar, men för detta krävs även att björnen står i en position som gör det lämpligt att avlossa skott. Figur 1. visar emellertid att nästan 40 % påsköts rakteller snett framifrån. Korta skjutavstånd, samt att björnen ofta står vänd mot skytten, kan oftast relateras till att man ofta använder löshund vid björnjakt. Björnens beteende gör att den ofta ställer sig i tät vegetation och att den då hela tiden vänder sig mot hunden och/eller hundföraren. När man skjuter rakt- eller snett framifrån mot en björn är träffområdet i vitala organ väsentligt reducerat och när björnen dessutom är i rörelse är risken för skadeskjutning mycket stor. Att så stor del som 22 % av de påskjutna björnarna fortfarande var vid liv när de återfanns, kan ses som en indikation på dåliga träffar. Resultaten visar även att björnskyttar avlossar fler skott per djur än älgjägare, ca 2,0 skott mot björn och 1,5 mot älg (skott för avlivning av skadat djur är inte medräknade). Vi ser flera orsaker som kan bidra till att det avlossas flera skott mot björn: 1) jägaren vet att en skadeskjuten björn kan vara farlig och skjuter därmed ett eller flera skott extra för att säkerställa en dödlig träff, 2)att skjuta mot en björn upplevs som svårt eftersom björnen är liten, låg och ofta i rörelse, 3) jägaren saknar erfarenhet av björnjakt och upplever situationen som ovan och stressande, 4) jägarna kan ha missuppfattat de skjutövningar, med många skott under kort tid, som ingår i Svenska Jägareförbundets björneftersöksutbildning. En annan viktig parameter som kan indikera en dålig träff är flyktsträckan (längden på spårlöpan) från den plats där björnen påsköts fram till den plats där den återfanns. Vid träff i centrala nervsystemet faller björnen omedelbart och blir sedan liggande. Centrala träffar i lungor, hjärta (inkluderat stora blodkärl som aorta) eller lever medför att djuret förblöder och förlorar medvetandet inom 20-30 sekunder. Perifera träffar i dessa organ, eller andra organ/vävnadstyper kan medföra en betydligt längre flyktsträcka. För älg ligger den genomsnittliga flyktsträckan på 54 meter (oavsett träff, djurets ålder och kön), medan motsvarande siffra för björn är 149 meter. Detta är överraskande eftersom data från älgjakten visar att flyktsträckan blir kortare ju mindre djuret är. Effekten av en penetrerande kula beror delvis på sårkanalens storlek i förhållande till djurets storlek. Detta gör att förklaringen till de Fortsätter på sidan 34 Träffområdet är litet Under 2006 startade ett projekt för att kartlägga tillvägagångssättet vid jakt efter björn Insamlingen av data baseras på en enkät som distribuerats ut till alla björnskyttar. Den här artikeln baserar sig på 218 enkäter som samlats in i Sverige under 2006 och 2007. Figur 1. Dödligt träffområde i relation till björnens ställning vid påskjutning . Tabellen visar den procentuella andelen skott mot respektive björn och älg i olika positioner samt genomsnittligt skottavstånd. Position 1 2 3 4 5 6 Björn % 16 23 56 3 0 2 Avstånd 26 51 58 37 34 Älg % 4 35 50 11 0 0 Avstånd 50 60 68 66 Endast rena sidoskott på björn rekommenderas. Jon M. Arnemo© En skadskjuten björn som angriper kan komma med en fart på 10-15 m/s (40-60 km/t). Det vitala träffområdet är ytterst litet (jfr. Björnklockan) och hjärnan är inte större än en tennisboll. Jägaren 5 / 2009 31
• Liikuttavan halpa Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! BIG BANG t lke talk Deerhunter Stalker metsästyspuku Kevyt, veden- ja tuulenpitävä kuoripuku. Koot: M-XXXL. BIG BANG hla d Chevalier Highland u metsästyspuku Tyylikäs, äänetön, tuulen- ja sateenpitävä. Koot: S-XXXL. 199,BIG BANG Muckboot Tay Sport saapas Erittäin kevyt, vedenpitävä ja lämmin saapas. Erälehden . testivoittajasaapas. Koot: 37-48 349,BIG BANG g McKinley gamokuosinen retkituoli (508,-) 119,BIG BANG i up aamiohu p Midwest naamiohuppu- ja i käsinesetti Kevyt ja miellyttävä naamiohuppu sekä een. käsineet metsästykseen. 30 kpl erä. BIG BANG vä rille kivääri Sako asepussi kiväärille 19,90 (48,-) (39,90) Yhteensä 19,90 19,90 avissa Ostett rkkos ve myö sta! kaupa www.budgetsport.fi 32 Jägaren 5 / 2009 Tutustu asevalikoimaamme ja tarjouksiimme myös verkossa
• a urheilukauppa BIG BANG Sauer 202 Select Nordic v r kivääri kivääri t u kuulu hintaan. kk kuuluu hintaan. o Vaihtopiippuase. Muovisalkk Vaihtopiippuase. Muovisalkku 8, 6.5x55, 5 0 6.5x55, i v rk Herkistin vakiona. Kaliiperit: .308, Herkistin vakiona. Kaliiperit: .30 v voiva t voivat 0 30-06 9,3x62. Kaliiperit 30-06, 9,3x62. Kaliiperit n l vaihdella myymälöittäin. vaihdella myymälöittäin. BIG BANG Escort Marine 12/76 puoliautomaatti haulikko Viidellä vaihtosupistajalla. 1890,BIG BANG Tikka T3 Hunter kivääri p it Kaliiperit: .222-9,3x62. Kaliiperit i y yymälöittäin. vaihtelee myymälöittäin. 459,Ristikko nro 4. ( 9,-) (519,-) BIG BANG Zeiss Classic Diavari i 2,5-10 x 50 tähtäinkiikari 850,Varmaa Sako-laatua. Kysy myös muita kaliipereja. ,-) (1115,-) 895,Nordic Hunter M69 VHF-puhelin evesitiivis, 26-kanavainen vhf-puhelin. Roisk teho-akulla ja pöytälaturilla. jous. Markkinoiden kovin vhf-puhelintar 7 ,-) (1170,-) BIG BANG Sako Cart .308 Super Hammerhead kiväärin patruuna 20 kpl rasia BIG BANG 26,90 Vantaa Tammisto Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli 169,- (299,-) avissa Ostett rkkove myös a! st kaupa Jägaren 5 / 2009 33
• Fortsättning från sidan 31 längre flyktsträckorna för påskjutna björnar är en större andel dåliga träffar. Blodspår förekommer inte alltid Vid älgjakt bedöms eventuella skadeskjutningar utifrån de fynd av blod, hår och vävnadsrester på skottplatsen och längs spårlöpan. Fynd av blod räknas som en säker indikation på att älgen är skadeskjuten. När man däremot inte återfinner något blod, kan det vara frestande att friskförklara ett påskjutet djur. Våra data visar att det är tveksamt om denna praxis går att använda för påskjutna björnar. För 42 % av de inrapporterade björnarna kunde inte jägarna hitta några spår av blod. Detta trotts att björnarna var träffade och återfanns, samt att det rörde sig om genomskott i 71 % av fallen. Orsaken till avsaknaden av blodspår kan troligtvis bero på att björnen har ett ordentligt lager av underhudsfett på hösten. Kroppsvarmt fett är mjukt och rörligt, vilket gör att en penetrerande kula inte alltid skapar en permanent sårkanal. Efter det att projektilen passerat glider fettvävnaden tillbaka och förhindrar att blod läcker ut. Att friskskriva en påskjuten björn, till följd av att man inte återfinner något blod, är därför inte försvarligt. Enligt vår mening bör alla påskjutna björnar räknas som skadeskjutna om det inte är helt uppenbart att skottet missat, ex: om kulan återfinns mellan skytten och den plats björnen stod vid skottillfället. Björnens speciella 34 Jägaren 5 / 2009 Jon M. Arnemo© Dessvärre en vanlig skottsituation på björn: kort håll, sned skottvinkel och björnen i rörelse. Det vitala träffområdet är starkt reducerat i relation till ett rent sidoskott, jfr. Björnklockan.
• anatomi gör dessutom att mycket blod på skottplatsen och längs spårlöpan kan, i motsatts till älg, tyda på en ytlig träff i hud och muskulatur. Avsaknaden av blod i spårlöpan gör också att det ställs andra krav på hundar som används vid eftersök av björn. Resultatet från Skandinaviska Björnprojektets studie (Vang & Kvelperud, 2007) visar att de hundar som klarade av spårningen bäst, i genomsnitt bara klarade att spåra en enskild björn under 214 meter. Detta står i stark kontrast till de rapporter, om genomförda eftersök av påskjutna björnar hösten 2007, som samlades in av Viltskadecenter. För de björnar som inte återfanns, var den genomsnittliga spårlängden 4,6 kilometer. En tredjedel av de påskjutna skadskjuts? Ett korrekt placerat skott i hjärta- lungregionen medför att djuret dör inom löpet av högst någon enstaka minut. Ett påskjutet djur som återfinns vid liv, räknas därför som skadeskjutet. En annan definition av skadeskjutning är vid de tillfällen då ett påskjutet djur inte återfinns inom en radie av 300 meter från skottplatsen. Detta baserar sig på att det tar 20-30 sekunder för ett djur att förlora medvetandet och falla ihop efter en central träff i lunga, hjärta eller lever. Ett djur i hög fart (10 m/s) hinner teoretiskt att springa maximalt 300 meter under denna tidsperiod. Men ett djur kan också ligga skadat inom denna radie efter träff i ryggraden eller andra bärande skelettdelar. Om ett djur lever i flera minuter efter en påskjutning blir definitionen att det är frågan om en skadeskjutning, oavsett var djuret återfinns. Resultaten från vår undersökning, och information insamlat från länsstyrelserna, visar att andelen skadeskjutna björnar är mycket hög i Sverige. Under 2006 och 2007 sköts totalt 295 björnar. Jägarna rapporterade att 22 % av björnarna var vid liv då de återfanns och att de därmed räknas som skadeskjutna. Till detta kommer de 42 björnar som påsköts men som inte återfanns. Av dessa räknades 13 som påskjutna och skadade, varför de även avräknades från den tilldelade kvoten. De övriga 29 bedömdes vara oskadda och räknades därför inte av från kvoten. Avsaknad av blod på skottplats och i spårlöpan, samt bristen på kompetenta hundar, gör att många av de friskförklarade björnarna med stor sannolikhet var skadeskjutna. I värsta fall betyder detta att skadeskjutningsfrekvensen blir hela 32 % (107* av 337 påskjutna björnar). Detta är tre till fyra gånger högre än de mest pessimistiska siffrorna för hjortdjur. skedde i situationer när avståndet mellan människa och björn understeg 40 meter när attacken inleddes. Jakt, skadeskjutning och påskjutning var de helt dominerande riskfaktorerna. Jakt efter björn ställer högre krav, på både jägare och hund, än jakt efter älg. Björnen är ett förhållandevis litet och kortbent djur, vilket gör att den ofta är skymd bakom buskar och ris. Varannan björn var i rörelse när första skottet avlossades, och mer än var tredje björn påsköts rakt- eller snett framifrån. Eftersöken kompliceras av att jägarna, vid fyra av tio tillfällen, inte återfinner något blod, att få hundar klarar av att spåra en enskild björn, att var femte björn återfinns vid liv samt att var åttonde påskjuten björn inte återfinns. G Totalt 337 påskjutna björnar. Av de som byte erhållna 295 björnarna var 65 i livet då de påträffades, dvs skadskjutna. Av de 42 påskjutna björnarna antogs 13 vara skadskjutna medan 29 eventuellt aldrig träffades. Skadskjutna i värsta fall 65+42, dvs totalt 107. * Risker för jägaren? Det är viktigt att påpeka att enkätsvaren från de fällda björnarna entydigt visar att björnen, i de allra flesta fall, vänder sig från skytten och flyr efter att det första skottet har avlossats. Utan att gå allt för djupt in i en diskussion om björnens farlighet, är det uppenbart att en skadeskjuten björn utgör en risk för människor. Som björnjakten utförs i dag, med påskjutning från extremt korta avstånd och med en hög andel skadeskjutningar, är det helt klart att många jägare utsätter både sig själva och andra för en betydande risk. En genomgång av alla kända fall, där björnar attackerat och skadat människor i Sverige och Norge de senaste 30 åren, visar att alla attacker Text: Sigbjørn Stokke, Jon M. Arnemo, Magnus Kristoffersson och Arne Söderberg Björnen I Björnstammen i Sverige beräknas uppgå till omkring 2900 björnar (2680­3300). I Stammens årliga tillväxt har under de senaste tio åren varit 4,8 %. Jägaren 5 / 2009 35
• Vad då för splittring? ­ undersökning av älgjaktmarkernas undersökning av älgjaktmarkernas splittring nyländska Trängselfinland splittring i nyländska Trängselfinland nder de senaste åren har det funnits flera frågor som jägarna har grunnat på Det på. har ibland känts som om det hade blivit svårare att jaga i den egna jaktföreningens marker och med vissa metoder. Det har funderats på frågor om jakthundens framtid i trakter där det finns vargar och på förändringar i markägandet. Den samhälleliga infrastrukturen har byggts ut i rask takt. Ibland snackar gubbarna om skötseln och utnyttjandet av nationalparkerna och Natura 2000-områdena, och hur det påverkar jagandet. De skogsområden som blir inneslutna i Trängselfinlands infrastrukturer blir allt populärare bland frilufts- och fritidsfolk, vilket också det känns problematiskt för älgjägarna. Mången jägare tänker i sitt stilla sinne att alla de här förändringarna gör det svårare att sköta hjortdjuren. Vad är det alltså som pågår och vilka konsekvenser har alla dessa förändringar rent praktiskt för jakten? Under fjolåret inleddes ett drygt årslångt forskningsprojekt som handlar om den socioekologiska splittringen av jaktmarkerna och de effekter som splittringen har på förvaltningen av hjort36 Jägaren 5 / 2009 U djuren i Nyland. Det är tänkt att projektet ska ge svar på frågorna ovan Forskningsprojektet ovan. finansieras av jord- och skogsbruksministeriet. Nyländsk forskning Vi undersökte älgjakten i Helsingfors, Esbo och Vanda samt i trakterna som gränsar till nationalparkerna Noux och Liesjärvi. Tack vare projektet har vi fått en mera detaljerad kunskap om splittringen och dess effekter. Under hösten 2008 samarbetade vi med tretton jaktföreningar som jagar hjortdjur. Vi samlade in data om föreningarnas verksamhet och erfarenheter genom att intervjua, föra dagbok under älgjakten och delta i jakterna. Medan jaktsäsongen pågick intervjuade vi också personer som rörde sig i närheten och sådana som bor i trakten för att undersöka hur de såg på jagandet. Det fanns klara skillnader mellan jaktföreningarna beträffande storleken på jaktmarkerna (270 till 3800 hektar), antalet deltagande medlemmar (3 till 25 stycken), jaktmarkernas grad av enhetlighet och markernas belägenhet i förhållande till huvudvägar, bebyggelse och skyddsområden. Det fanns också stora skillnader beträffande vilka metoder som föreningarnas medlemmar använde sig av, allt från hundjakt till vaktjakt. I det följande ska vi presentera de preliminära resultaten för splittringens olika former samt deras eventuella konsekvenser. En grundligare redogörelse följer i den rapport som kommer att färdigställas på senhösten. På annan plats i det här numret av Jägaren ska vi diskutera vilka möjligheter som ett samarbete mellan älgjaktsföreningar kan erbjuda för att motarbeta splittringen eller anpassa sig till den. Små förändringar i jaktmarksarealerna För älgjaktens del uppfattar vi ofta en splittring bara som det att en jaktmark blir mindre eller delas i bitar (se Jägaren 2/2007). Förändringarna i jaktmarkernas areal drabbade de jaktföreningar som deltog i vårt forskningsprojekt väldigt olika. Även för grannföreningar kunde läget vara helt olika. Hos många föreningar hade arealerna i licensansökningarna vuxit under de senaste femton åren, och för en enda hade arealen minskat ­ nästan halverats. Den här dokumenterade
• Naturskyddsområden hindrar sällan jagandet eller vållar några andra problem för älgjaktsarrangemangen (utan drevrätt ingen jakt alls) Mötesplatserna Under pågående jakt råkade jägarna oftast på utomstående personer på vägar samt i skogsmarker och friluftsområden nära bebyggelse. Personerna var oftast bärplockare, svampplockare eller joggare, eller personer ute på promenad med eller utan hund. Åkrar splittrar jaktmarker men är samtidigt också praktiska vid älgjakt, t.ex. för pass och vid vaktjakt. Vägar, stigar och leder styr friluftslivet och ger jägarna framkomlighet. Bebyggelse, gårdstun och andra byggnader En förenings "jaktmentalitet" har en stor inverkan på hur medlemmarna upplever splittringen. arealhistoriken ger ändå ingen rättvisande bild av utvecklingen, inte ens för de medverkande föreningarna. För exempelvis de föreningar som jagar i närheten av Ring III började jaktmarkerna krympa redan för länge sedan på grund av att marken togs i bruk för annan användning, främst byggande. Å andra sidan finns det föreningar för vilka arealerna väntas minska rejält under de kommande fem åren när stora planerade bosättningsområden börjar byggas. Likaså vankas det förändringar när jakträtten för några föreningar vid nationalparkerna i Noux och Liesjärvi löper ut. har brett ut sig. Om vi ser till bosättning, vägnät och separerade jaktmarker så finns det flera jaktföreningar söder och sydost om Noux nationalpark i Esbo och Vichtis som har väldigt splittrade jaktmarker. Social splittring Splittringen kan också betraktas i ett vidare perspektiv än ett fenomen som enbart drabbar jaktmarker. Det finns också en social splittring som på sitt eget sätt inverkar på hur, var och när det är möjligt att jaga. Till de frågor som jägare har grunnat på under de senaste åren hör även splittringen av markägandet och fenomenet att medlemmarna i jaktföreningar och olika naturanvändargrupper har blivit en så brokig skara. Ett annat hot mot jakten som ofta lyfts fram är att det blir svårare att arrendera jaktmarker efterhand som markägandet splittras. I den här undersökningen verkade splittringen av markägandet inte ha påverkat jakten, bland annat för att det fanns så få dödsbon bland markägarna. Till de största markägarna för en stor del av de medverkande föreningarna hör Esbo, Helsing- Jaktmarkerna splittras När bostadsområden eller nationalparker utvidgas har många föreningar råkat ut för att området som de har jakträtt på splittras till separata marker och kan användas som jaktmarker enbart med en samlicens. En enda förening hade jakträtt på ett separat område som den inte kunde använda. Markerna med jakträtt har blivit mindre enhetliga efterhand som bebyggelsen och vägarna fors och Vanda stad. För de föreningar som har sina jaktmarker nära nationalparken i Tammela är Forststyrelsen den största markägaren. De stora markägarna innebär samtidigt också en risk eftersom de med ett enda jakande eller nekande beslut kan stöda eller sänka hela verksamheten. En annan problematik som den sociala splittringen för med sig är mötena mellan jägarna och övriga personer som rör sig ute i naturen. Jaktmarker som ligger i närheten av tätorter börjar i allt högre grad användas av annat fritidsfolk i takt med att det byggs stora bostadsområden, de återstående skogs- och grönområdena blir färre och det byggs vandringsleder och stigar för friluftslivet. Den här utvecklingen har lett till att jägarna och de övriga som rör sig i skogarna allt oftare stöter på varandra i Trängselfinland, vilket kan leda till spänningar och konfrontationer. De medverkande föreningarna bokförde under sammanlagt 96 jakter på totalt 59 älgjaktsdagar hur många personer de mötte eller observerade. Nästan hälften av mötena inträffade mellan klockan 10 och 12. Föreningarnas jakter inleddes Jägaren 5 / 2009 37
• oftast ungefär klockan 8 och avslutades mellan klockan 12 och 16. Vi intervjuade ett antal av dessa utomstående personer. De flesta uppgav att de vände om så fort de fick syn på jägarna eller upptäckte något annat tecken på att jakt pågår, som till exempel bilar parkerade på en skogsväg. Jägarna är inte alltid medvetna om att jakten kan påverka utomstående på många sätt, eftersom de inte alltid lägger märke till exempelvis personer som har vänt om och går därifrån. Några uppenbart farliga situationer har inte förekommit vid de här mötena mellan jägare och utomstående personer. Samarbete motverkar splittring I Trots att splittringen av jaktområden fortsätter i Trängselfinland av olika ekologiska och samhälleliga orsaker är det fortsättningsvis nödvändigt att reglera hjortdjurens stammar genom jakt. Efter hand som de marker som är lämpliga för jakt krymper och splittras och andra grupper börjar utnyttja skogarna allt mer kan det bli allt besvärligare att jaga samtidigt som jakten blir ineffektivare. Jägarna är tvungna att anpassa sig till förändringarna och finna nya förutsättningar för sin verksamhet. Genom samarbete kan jaktlag och jaktföreningar göra jakten effektivare samtidigt som det kan bli möjligt att utnyttja områden som annars skulle bli lämnade utanför. Det är förstås uppenbart att det inte uppstår något samarbete mellan jaktföreningar av sig självt eller utan ett behov, utan det krävs att någon tar ett initiativ. Det finns många olika samarbetsformer att diskutera och välja mellan. Det brukar vara klok politik att göra upp ett skriftligt avtal på förhand. I det följande ska vi beskriva några samarbetsformer utifrån erfarenheterna från vårt nyländska projekt. Deras syfte är att motverka splittringens konsekvenser. Hurdant samarbete? I vårt land brukar ett jaktligt samarbete mellan föreningar som jagar älg oftast handla om ­ så även i det här projektet ­ eftersök på skadat vilt. I övriga fall brukar jägare föredra att jaga tillsammans med sitt eget inkörda gäng som känner passen och hur det hela brukar gå till. På det här viset blir det inga fnurror på tråden i arrangemangen och jakten avlöper enligt det normala formuläret. Under de senaste årtiondena har det blivit vanligare med samarbete där flera föreningar gemensamt ansöker om licenser och tillsammans besluter om hur de beviljade licenserna ska användas. Det förekom samarbete av det här slaget bland de jaktföreningar som deltog i vår undersökning, men det fanns stora skillnader i hur samarbetet i praktiken gick till. Ömsesidigt informerande Vad finns det då för samarbetsformer som kan tillämpas på själva jakten? På miniminivån håller de samarbetande föreningarna varandra underrättade om sin verksamhet eller om var det jagade viltet rör sig. Ett ömsesidigt samarbete av den här typen förekommer rätt allmänt och är enkelt att sköta med telefon. Samarbetet kan också göras så, att grannföreningar använder närliggande radiofrekvenser och kan följa med grannens radiotrafik. Personerna som sköter kontakterna och startar samarbetet mellan två föreningar är värdefulla och ofta är de medlemmar i bägge de samarbetande föreningarna. Jaktsamarbete över gränserna Det ömsesida utbytet av information mellan två föreningar kan leda till en sådan samordning av jakten att föreningarna jagar samtidigt och nära Splittringen påverkar sällan jaktens tidtabell Av de föreningar som deltog i undersökningen inledde åtta stycken älgjakten så fort säsongen börjat eller under därpåföljande veckoslut. De övriga fem föreningarna inledde jakten under någotdera veckoslutet i mitten av oktober. Vi kunde inte se något tydligt samband mellan hur många utomstående personer som rörde sig i området i början av säsongen och en framflyttning av jaktstarten. De föreningar som inledde älgjakten senare än de övriga låg på stort avstånd från friluftsområden och jägarna stötte inte på några utomstående personer. Det kunde också förhålla sig så, att föreningen bara hade några få licenser och alltså inte behövde mer än några få älgjaktsdagar under hela säsongen. Nio föreningar inledde alltid eller i regel jakten klockan åtta, två föreningar inledde klockan nio, en mellan sex och sju samt en klockan 16. Den sistnämnda jaktföreningen sysslade med vaktjakt. Inte fler än en enda förening motiverade valet av klockslag med att jägarna ville undvika utomstående personer. Det var föreningen som inledde jakten allra tidigast på morgonen för att avsluta på eftermiddagen, och som hade stött på flest utomstående personer under älgjaktssäsongen 2008. Det kan också finnas ett behov av samarbete över förvaltningsgränser. Jakt med karlar i drevet betraktades som en socialt uppskattad begivenhet. Föreningen som främst sysslade med vaktjakt och utfodring var liten till storleken med heterogen medlemskår. I den här föreningen ansåg medlemmarna att vaktjakten är en effektiv metod som inte stör utomstående personer mer än minimalt. Åsikten fann stöd i föreningens jaktdagbok. Antalet fällda vilt per dygn och deltagare var stort i jämförelse med alla andra jaktmetoder. Detta blir ännu tydligare när vi tar i beaktande att föreningen på samma jakter också fällde andra hjortdjur. Undviker gränserna och små skogslotter En indikator på om jakten har blivit besvärligare är till hurdana platser en förenings jägare försöker förlägga passen eller är tvungna att förlägga dem. Ju större jaktmarker en förening har och ju enhetligare de är ("runda" och inte söndertrasade), på desto större avstånd ligger passen i genomsnitt från jaktområdets yttre gränser. Föreningar vilkas jaktmarker ser liksom runda ut på kartan och alltså har djup jagar i regel så att drevet börjar ute vid gränsen och går inåt mot centrum. En sådan metod är inte tänkbar för föreningar med små och traskantade marker eftersom dessa mest består av kanter. Hos elva av föreningarna låg det typiska älgpasset i skog. Hos bara två av föreningarna låg det typiska älgpasset i åkerdominerad terräng. I synnerhet enhetliga skogsområden på över etthundra hektar var jaktmässigt eftertraktade. Splittringen som helhet betraktat Splittringen av jaktmarker är ett mycket invecklat fenomen, där den resulterande effekten är större än summan av de ingående faktorerna. Därtill kommer hur denna splittermosaik (se bild) knyter an till den enskilda jaktföreningens egenskaper Medlemskårens resurser och föreningens "jaktmentalitet" har en stor inverkan på hur medlemmarna upplever splittringen. Ett exempel: i en förening där jägarna betraktar älgjakten som en effektiv metod för att reglera älgstammen upplever medlemmarna lättare splittringen som ett problem än medlemmarna i en förening där älgjakten betraktas som ett fritidsintresse. Splittringen av jaktmarkerna i Trängselfinland är ett fenomen statt i ständig förändring. Som resultaten av vår undersökning visar har jägarna lärt sig att leva med detta och försöker anpassa sig genom att ändra på sina "så här brukar vi göra" så att praxis bättre motsvarar de nya egenskaperna hos det splittrade jaktlandskapet. G Text: Juha Hiedanpää, Markku Laulumaa, Jere Nieminen, Jani Pellikka Från ställande hund till vaktjakt Tidigare erfarenheter och den enskilda jaktens syfte inverkade på hur de medverkande föreningarna valde jaktmetod. Valet påverkades i synnerhet av faktorer som jaktmarkernas storlek och enhetlighet, älgarnas beteende, markernas belägenhet i förhållande till livligt trafikerade vägar (hund var populärt i stora föreningar med markerna långt borta från vägar) och möjligheterna att använda hund. 38 Jägaren 5 / 2009
• Metsästäjä 5 / 2009 39
• Byggnad Åker Passduglig skog Jaktförenings gräns Byggnad Åker Passduglig skog Jaktförenings gräns Pass Drevets startplats Situation 1. Två jaktföreningar har var sitt litet område bredvid varandra, som är omgivna av hus och vägar. Att jaga på enbart eget område blir ineffektivt och känns inte särskilt meningsfullt. Ibland jagar de två föreningarna tillsammans så, att drevet startar vid den östra föreningens bortre gräns och avancerar mot passen på den västra föreningens mark. varandra på var sin sida av arrendegränsen. Det kan handla om att jakten har samordnats på förhand eller om ett avtal för hur man sköter specialfall som när älg och hund befinner sig vid arrendegränsen. Det går också att koordinera passen till en större såt eller flera mindre såtar. Också den här samarbetsformen är okomplicerad eftersom jägarna stannar på sin egen förenings sida av gränsen och jaktledarna leder enbart sina egna gubbar. Då blir det inte heller nödvändigt med några specialarrangemang beträffande jaktlicenserna och arrendeavtalen. Några av de jaktföreningar som deltog i vårt projekt ägnade sig åt ett tvåpartssamarbete av det här slaget. Ledningen av jakten underlättades av att bägge föreningarnas pass var numrerade och inskrivna på en gemensam karta. Praktiska gränsöverskridningar Geografiska faktorer talar för ett samarbete i sådana situationer där jaktområdet är mycket splittrat eller det inte finns lämpliga passplatser eller där jaktföreningens vanliga metoder inte skulle fungera. Eller i situationer där jakten helt enkelt skulle gå bättre om passen kunde läggas på grannens sida, till exempel i fall där älgar lätt kan smita över arrendegränsen. Bland de deltagande föreningarna upptäckte vi att exempelvis ett skogsnäs som korsar gränsen mellan två jaktföreningar kan uppmuntra till samarbete (se situation 1). Besvärliga ställen med förenade krafter I synnerhet nära trafikerade vägar eller på andra ställen där det finns en risk för att älgen kan smita från såten och ställa till det i trafiken kan det helt enkelt vara ett faktum att gubbarna i föreningen inte räcker till för att ställa upp en tillräckligt tät passkedja (se situation 2). Ofta handlar samarbetet alltså om förhandsplanerade "tillslag" vid gränsen mellan föreningarna eller på andra besvärliga ställen. I bägge situationerna, men i synnerhet i det Situation 2. En jaktförening har ett område på cirka 60 hektar (minus 150 meter senare fallet, kräver från gårdstun) som gränsar till bebyggelse och livligt trafikerade vägar. I väster samarbetet klara är det bara några hundra meter till en riksväg. För det mesta ställer åtta till tio besked om ledning passkarlar upp på jakt. Jägare från grannföreningen deltar när såten jagas av. och ansvar samt kommunikationerna. Kolla upp tillstånden för den andra föreningens jägare, Det finns flera tänkbara principer för hur det arrendeavtalen och markägarnas synpunkter fällda viltet ska delas. Det viktigaste är att bägge på saken. Det är också förnuftigt att på förhand parterna är nöjda med den avtalade principen avtala om transporterna och längs vilka vägar och tycker att den är klar och rättvis. gubbarna ska röra sig i terrängen. I en av de delI de föreningar som deltog i undersökningen tagande föreningarna fick de gästande jägarna och som samarbetade med någon annan kartor med allt som var väsentligt för jakten jaktförening delades det fällda viltet jämnt, inskrivet ­ som såtarna, passen, drevriktningarna, antingen mellan de deltagande personerna eller terrängens beskaffenhet ­ för att hjälpa dem att mellan föreningarna. I de fall där antalet licenser orientera sig och samtidigt höja säkerheten. Det var litet kunde föreningarna emellertid tillämpa är också viktigt med klara och tydliga muntliga en lösning där fördelningen räknades på flera instruktioner åt jägarna och i synnerhet de djurs och flera års sikt. På det viset undvek man gästande jägarna. opraktiskt små tilldelningar per jakt. Vems licens, vems vilt? För alla samarbetsformer gäller att det är bäst att komma överens om på vems licens som viltet skjuts innan hunden släpps eller drevet startar. Det är viktigt att vara tydlig på den här punkten, i synnerhet om licenserna är få. Enklast är det förstås om bägge föreningarna har licenser så att man kan dela jämnt. Tröskeln för att inleda ett samarbete kan bli hög om det finns negativa föreställningar om grannföreningen och viltfördelningen, eller om det finns gammalt groll i bagaget. En viltfördelning som känns orättvis kan likaså sätta punkt för ett lovande samarbete. Samarbete möjligt åt flera håll Det brukar vara lättast att inleda ett samarbete när det råder ett gott förhållande mellan föreningarna och jaktledarna känner varandra. I de deltagande föreningarna upprätthölls sådana positiva kontakter i synnerhet till föreningar inom samma jaktvårdsförening och till parterna i en samlicens. Detta trots att det kan finnas lika goda förutsättningar och ett lika stort behov av samarbete över administrativa gränser. Teksti: Markku Laulumaa, Jani Pellikka, Juha Hiedanpää, Jere Nieminen 40 Jägaren 5 / 2009
• www.erakontti.fi Furst Pless isotorvi 35X19 cm Aseenkantoreppu 35l sisältää: - sadesuoja - suojahuppu aseelle - istuinalusta Hetitappavat raudat ja elävänä pyytävät loukut pienpetopyyntiin Ampumataulut kaikkiin metsästysampumalajeihin Asiantuntijoiden kehittämät riistapeltosiemenseokset Aseet ja patruunat 99 139 TERVETULOA OSTOKSILLE UUDISTUNEESEEN VERKKOKAUPPAAMME. Meillä voit maksaa ostoksesi suoraan verkkopankkiin tai luottokortilla. Metsästysjouset ja varusteet Metsästyskirjallisuus Erikoisvarusteet metsästäjille Kaikki metsästysseurojen tarvitsemat tuotteet seuratoimintaan ja riistanhoitoon OY ERÄKONTTI AB Tehtaankatu 13, Riihimäki Puh. 010 440 9410 Huom. Eräkontti muuttaa uusiin tiloihin syyskuun lopussa! www.erakontti.fi Asiakasmatka Saksaan Hanki laatuase Krieghoffin tehdaskäynnillä ! Lentomatkan hinta palautetaan aseen ostajalle tilauksen yhteydessä. Mikäli valitaan parempi tukkipuu tai käsintehty kaiverrus, hyvitetään ostajalle lisäksi 500 EURON tehdaskäyntietu. Matkan kesto 1 pv Lähtöpäivä 13.11.2009. 00170 Helsinki Finland Helsinki, Pohjoisranta 22 Tel. (09) 135 4455, 135 1358 Fax (09) 135 1671 www.finnenterprise.fi www.krieghoff.de Metsästäjä 5 / 2009 41
• Ung och ivrig viltvårdare flyr till skogs när det städas hemma! Sextonåriga Kalle Koskinen är inte bara en ivrig jägare utan också en aktiv viltvårdare. Han är faktiskt så aktiv att Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt i somras belönade honom med en viltvårdsmedalj i silver som erkänsla för hans förtjänstfulla viltvårdsarbete! för ett år sedan fick vapenlicens så har han varit på jakt nästan varje veckoslut. ­ Det har liksom blivit en vana att jag på veckosluten ska ut och jaga hare, säger Koskinen och tillägger flinande att han på det viset kan smita undan lördagsstädningen där hemma! ­V Styrelsen tagit väl emot Kalle Koskinen blev på sätt och vis intresserad av jakt redan som tvååring. I grannhuset bodde en jägare som hette Valto Kusnetsov. Han stoppade upp djur och Kalle lärde sig vad alla djuren heter. Den unga grabbens teckningar började fyllas med viltfåglar som till exempel orrar. Dessutom jagade också Kalles pappa, så grabben blev hastigt slukad av intresset. Kalle köpte sina första gevär av samma granne när denne lade av med jagandet. Idag har han tillstånd för både ett hagelgevär och en älgstudsare. Kalle är faktiskt medlem i två jaktförening- iltvårdsarbetet har alltid hört till och varit en del av jakten och efter hand som jag har blivit äldre så har det blivit mera viltvård. Numera vågar jag till exempel själv ringa upp markägare och fråga om jag får sätta upp saltstenar, berättar Kalle som bor i byn Kuusa i Laukaa. Kalle Koskinens viltvårdsarbete består av olika slags insatser för småviltet och jakt på små rovdjur. Under den aktiva perioden för han varje vecka ut mat till utfodringsplatser. Dessutom sysslar han med grytjakt och fällor. Kalle har haft jaktkort i fyra år. Sedan han ar! Han jagar med Kuusan Erämiehet när han är hemma och med föreningen Tuhmalammin Erä när han är hos sin farmor. Dessutom är grabben styrelseledamot i Kuusan Erämiehet! Han berömmer jaktföreningen för att styrelsen har tagit emot en så ung kille med öppna armar. Också i övrigt har föreningens medlemmar på många olika sätt hjälpt Kalle igång på jägarbanan, bland annat genom att skjutsa honom till och från skjutbanan. Älgjaktlaget nästa? Kalle har en årsgammal beagle som han har skolat till harhund tillsammans med sin pappa. ­ Det är verkligen en njutning att lyssna när skallet går, säger Koskinen som förklaring till varför han gillar att jaga hare. Han jagar också hare på egen hand, men visst är det trevligast att vara ett helt gäng: ­ Det allra bästa är att få vara tillsammans med farsan och de andra som jag känner, säger Koskinen. Det bästa med jakten är samvaron och hundens skall! Konsta Koskinen För Kalle Koskinen är det viktigt att få vara tillsammans med sin pappa Ilpo i skogen. 42 Jägaren 5 / 2009
• Heikki Taskinen Kalle jagar också skogshöns, änder och duvor, men till något älgjaktlag hör han inte ännu. I höst blir det kanske av att gå med i ett sådant: ­ Att fälla sin första älg är säkert en stor och fin stund i livet, funderar Koskinen. Han deltar inte i skyttetävlingar, men tränar en gång i veckan på bana med luftgevär. ­ Det är enbart för att hålla igång skjutskickligheten. Det borde var enda jägare göra. Det går ju inte att börja träna ute i skogen, påpekar Koskinen. Hargryta och älgtunga Kalle Koskinen har skolat sin beagle Ara till en bra harhund Kalle Koskinen har gillat vilträtter ända sedan han var liten. ­ Mamma kan laga så kanongod mat på vilt att det är svårt att säga vilken rätt som jag gillar bäst, berömmer Kalle sin mor. Men den unga mannen tänker inte i all evighet vara beroende av sin mors matlagning. Han har redan lärt sig att själv laga både hargryta och älgtunga. Också Koskinens bror jagar och flera av hans kamrater, så Kalle betraktas inte som någon udda fågel trots att en stor del av hans fritid går till jakten och viltvården. ­ I skolan händer det förstås att nån undrar, men det har aldrig varit några negativa kommentarer. Grabben sysslar också med fiske och spelar dragbasun. I höst börjar han i gymnasiet. ­ Men det blir säkert ändå över tillräckligt med tid för både jakten och viltvården, försäkrar Kalle. G Text: Maria Nikunlaakso Petteri Ristonmaa Smårovdjursfångsten utgör en del av det aktiva viltvårdsarbete för vilket Kalle Koskinen innevarande sommar premierades med Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikts förtjänstmärke i silver för viltvård. ­ Viltvården har alltid varit en del av jakten, men efterhand som jag har blivit äldre så har det blivit mera viltvård, berättar Kalle Koskinen som belönades med en viltvårdsmedalj i silver. Jägaren 5 / 2009 43 Heikki Taskinen
• Det avgörande sista steget nä Beställ genast JahtiJakt Camo Ett noggrant designat camo-mönster för den nordiska naturen JahtiJakt Camo-stället har camomönster designat av konstnären, jägaren Kimmo Takarautio. Färger och former i tyget är noggrant anpassade för den nordiska naturens färger och vegetation. I Camo ­stället kan jägaren eller friluftaren smälta in i naturens färger och former bättre än med vanliga camo- och terrängmönstrade ställ samtidigt som han kommer obemärkt närmare sitt mål. Andningsförmåga och vattentäthet av absolut högsta klass Andningsförmåga > 11.000 g / m2 / 24h* Vattenpelare > 10.000 mm* JahtiJakt Camo-membranställets AIRTEX2 -membranet i Camo-stället har en direkt laminering på ställets yttertyg. Stället är lätt och det TEFLON-behandlade yttertyget blir inte vått. Ställets alla sömmar är vattentätt tejpade. Andningsförmågan i AIR-TEX2-membranet är överlägset och stället behåller sin lätthet även vid regn. -luktspärrsteknologi förbättrar tydligt jägarens omärkbarhet I många jaktsituationer strävar man att minimera villebrådet vittring av jägaren. SCENTECH-teknologin i JahtiJakt Camo-stället förhindrar lukt från människokroppen att tränga ut genom ställets yttertyg så att villebrådet kan få vittring. SCENTECH-teknologin grundar sig på de silverpartiklar som finns i tyget som växelspelar med svett från huden. Jägare har alltid förstått behovet av att röra sig obemärkt. Camo-ställets mönster bryter ner jägarens konturer och djuret kan inte gestalta den som rör sig. Djuret blir oftast inte rädd även om den har identifierat rörelse. Vattentät AIR-TEX2membranhuva Avtagbar, andande och vattentät AIR-TEX2-membranhuva med formbar skärm. Huvan har justeringsmekanism som garanterar komfort. Även löstagbar Justeringar som garanterar komfort Jackan har en dubbelriktad dragkedja framtill samt åtdragning vid nederkant och midja. Byxorna har en lättanvänd trepunktsjustering som garanterar komforten. Byxben med slitskydd och åtstramning som följer benets naturliga rörelser. Skyddad ventilering Ventilering under armar och vid höften med nätskydd, som förhindrar bl.a. mygg och älgflugor att tränga in i stället. Rikligt med fickor I JahtiJakt Camo-stället finns det tillsammanlagt rentav 16 rymliga fickor för jägarens alla viktiga saker. Funktionaliteten i fickorna är noggrant utvecklat och testat. Tilaukset: www.eratukku.fi puh. 020 747 7000 Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 tai myymälöistä Erätukku-butikerna:
• rmare villebrådet ­ -membranstället! Du får ett närapå osynligt toppmembranställ samt ett stort förmånspaket: mem amo- erlägv Jakt C Jahti et är ett ö age ställ gcamofl bran rrän set te Ta vara på förmånen, beställ genast! Snygg Camo-mönstrad fleecejacka för skiktklädsel och fritid. Elastiska och hållbara Camo- JAHTIJAKT CAMO -MEMBRANSTÄLL + FÖRMÅNSPAKET A END ST Fuktförflyttande, behagligt Camo-mönstrat MicroDryunderställ för skiktklädsel med bra kvalitet. Värde 39,90 mönstrade hängslen. Starka läderhållare och knappförslutning. Värde 29,90 Värde 16,90 279 + LEVERANSKOSTNADER Beställarens underskrift Namn (för under 18 år förmyndarens Snygg Camo-mönstrad keps. Värde 14,90 Genomtänkta förvaringsutrymmen Stället har vattentäta fickor (även stänktät dragkedja) för bl.a. radiotelefon, mobiltelefon och GPS. Under jacklisten finns fickor med genomdragning för telefonsladdar. Beställningskupong Tilauskuponki Ja, jag beställer ______st JahtiJakt Camo-membranställ mot postförskott till priset 279 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Camo-membranställets förmånspaket som innehåller 4 produkter. Erätukku betalar maksaa portot postimaksun ERÄTUKKU Erätukku Jägaren 5/09 Längd (cm) Adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer Ställ+paket 1 Vikt (kg) ID 5013247 Tunnus 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE 90003 VASTAUSLÄHETYS Midja (cm) Jag ansluter mig samtidigt utan Liityn samalla ilmaiseksi Erätukkukostnadja saan uusimmat tarjoukset Klubiin till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min suoraan sähköpostiin. (*Merkitse sähköpostiosoitteesi kuponkiin.) e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Ställ+paket 2 Ställ+paket 3 Ställ+paket 4
• JahtiJakt Safety Camo-membranjacka Toppklass Safety Camo-jacka för älgjakt. Beställ genast! JAHTIJAKT SAFETY CAMO -MEMBRANJACKA AST END 149 + LEVERANSKOSTNADER Oslagbar Safety Camo -membranjacka för älgjakt AIR-TEX Safety Camo är idealklädsel för jakt på älg. TEX att minska säkerheten. Med Scentech-luktspärrsteknologi. Rikligt med fickor och praktiska detaljer för jägaren. JahtiJakt Safety Camo -mönstret är designat av konstnären Kimmo Takarautio. Andningsförmåga och vattentäthet av absolut högsta klass Andningsförmåga > 11.000 g / m2 / 24h* Vattenpelare > 10.000 mm* TEX direkt laminering på ställets yttertyg. alla sömmar är vattentätt tejpade. Andningsförmågan i AIR-TEX sin lätthet även vid regn. * Laboratorietester är utförda vid Tammerfors tekniska universitets Tilaukset: www.eratukku.fi puh. 020 747 7000 Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 tai myymälöistä Erätukku-butikerna:
• Black Series direkt till tung viktsserien BXT-42 Kikarsikte för jakt av storvilt och klappjakt. Utmärkt för korta och medellånga distanser. AST END 119 149 BXT-40 Mångsidigt och kompakt kikarsikte för älg, fågel, vildsvin- och rådjursjakt. AST END + LEVERANSKOSTNADER 119 + LEVERANSKOSTNADER lager BXT-50 Effektivt universalt kikarsikte för medellånga och långa distanser. Utmärkt även för skymnings och spaningsjakt. AST END På köpet i förmånspaketet för alla Black Series kikare. + LEVERANSKOSTNADER Kikarringar kikarlinser. Monteringsskenor för Weaver, Tikka och Sako. ÖVERLÄGSEN GARANTI k Series Beställningskupong Tilauskuponki Vatten- och vindtät samt andande Längd Ja, jag ______st Safety Camo-membranjacka post(cm) förskott till priset 149 / st + leveranskostnader Jacka Ja, jag ______st Safety Camo-vändbar eece postförskott till priset 79 / st + leveranskostnader Fleece Vikt (kg) Midja (cm) Erätukku betalar maksaa portot postimaksun dragkedja. Ja, jag beställer kikarsikten st BTX-42 med postförskott till priset 119/st + leveranskostnader st BTX-40 med postförskott till priset 119/st + leveranskostnader st BTX-50 med postförskott till priset 149/st + leveranskostnader Uppge vapentyp och monteringsskenors bredd. Om du beställer kikarsikten för olika typer av vapen eller monteringsskenor, ta kontakt med vår kundservice tel. 020 747 7000 Beställarens underskrift Namn Jägaren 5/09 Vapentyp BTX-42 BTX-40 BTX-50 Monteringsskenors bredd(mm) Adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer (för under 18 år förmyndarens AST END 79 ERÄTUKKU Erätukku ID 5013247 Tunnus 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE 90003 VASTAUSLÄHETYS + LEVERANSKOSTNADER Jag ansluter mig samtidigt utan Liityn samalla ilmaiseksi Erätukkukostnadja saan uusimmat tarjoukset Klubiin till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min suoraan sähköpostiin. (*Merkitse sähköpostiosoitteesi kuponkiin.) e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
• JahtiJakt Premium Jaktställens etta i alla egen Andningsförmåga och vattentäthet av absolut högsta klass Andningsförmåga > 11.000 g/m2/24 h* Vattenpelare > 10.000 mm* AIR-TEX2-membranet i JahtiJakt Premium-stället har en direkt laminering på ställets yttertyg. Stället är lätt och det TEFLON-behandlade yttertyget blir inte vått. Ställets alla sömmar är vattentätt tejpade. Andningsförmågan i AIR-TEX2-membranet är överlägset och stället behåller sin lätthet även vid regn. *Laboratorietester är utförda vid Tammerfors tekniska universitets SmartWear Laboratorium. förbättrar klart och tydligt jägarens omärkbarhet I många jaktsituationer strävar man att minimera villebrådets vittring av jägaren. SCENTECH-teknologin i Premium-stället förhindrar lukt från människokroppen att tränga ut genom ställets yttertyg så att villebrådet kan få vittring. SCENTECH-teknologin grundar sig på de silverpartiklar som finns i tyget som växelspelar med svett från huden. Det bästa luktspärrsresultatet når man när det SCENTECH-behandlade materialet är direkt mot huden. Därför innehåller förmånspaketet som kommer med Premiumstället ett tekniskt MicroDry-underställ som innehåller SCENTECH-luktspärrsteknologi. Vattentät AIR-TEX2-membranhuva Avtagbar och vattentät AIR-TEX2-membranhuva som andas med formbar skärm. Huvan har justeringsmekanism som garanterar komfort. Även löstagbar älgflugshuva. Byxjusteringar som garanterar komfort Jackan har en dubbelriktad dragkedja framtill samt åtdragning vid nederkant och midja. Byxorna har en lättanvänd trepunktsjustering som garanterar komforten. Byxben med slitskydd och åtstramning som följer benets naturliga rörelser. Rikligt med fickor I JahtiJakt Premium-stället finns det tillsammanlagt 16 rymliga fickor för jägarens alla viktiga saker. Fickornas funktion är noggrant utvecklad och testad. Skyddad ventilering Ventilering under armar och vid höften med nätskydd, som förhindrar bl.a. mygg och älgflugor att tränga in i stället. Erbjudandena gäller även i Erätukku-butikerna!
• skaper Speciellt designad för skiktklädsel, genomförd med Scentech-teknologi, med MicroDry-tyg som förflyttar fukt bort från huden. per nska e för eg själv Jäm h s e oc Fuktförflyttande, behagligt fleecemellanställ för skiktklädsel. Värde 29,90 Värde 19,90 JAHTIJAKT PREMIUM -MEMBRANSTÄLL + FÖRMÅNSPAKET T DAS EN 249 Ta vara på erbjudandet, beställ genast! För jakt och fritid, kvalitativ bomull med två bröstfickor. Förlängd baktill, skyddar och värmer ryggen. Färg grön/orange, AIR-TEX2membran,vändbara öronflikar, mjukt och ljudlöst material. Värde 24,90 Värde 14,90 + LEVERANSKOSTNADER Allt detta ingår i Premium-ställets paket till ett otroligt förmånligt pris! Reflexband fram- och baktill, utmärkande signalfärg (orange), med dragkedjefäste framtill. Passar de flesta bilmodeller, lätt att dra av och tvätta, material vattenoch smutsavvisande material. Värde 7,90 Värde 14,90 Sammanlagt Du betalar endast 430,40,249,00,- Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 Mån-Fre 9 -17
• AIR-TEX2-ställ med toppkvalitet andningsförmåga för krävande jakt Andningsförmåga och vattentäthet av absolut högsta klass Andningsförmåga > 11.000 g/m2/24 h* Vattenpelare > 10.000 mm* AIR-TEX2 membranet i JahtiJakt Pro-stället är direkt laminerat på ställets yttertyg. Stället är lätt och det TEFLON-behandlade yttertyget blir inte vått. Ställets alla sömmar är vattentätt tejpade. Andningsförmågan i AIR-TEX2 membranet är överlägset och stället behåller sin lätthet även vid regn. * Laboratorietester är utförda vid Tammerfors tekniska universitets SmartWear Laboratorium. JahtiJakt Pro Speciellt designat för skiktklädsel, MicroDry-tyget förflyttar fukten bort från huden. Värde 19,90 Med Oxford-axelförstärkning samt bröst- och sidofickor med dragkedja. Värde 29,90 Reflexband fram- och baktill, stark signalfärg (orange) med snabbfästen framtill. Värde 7,90 JAHTIJAKT PRO -MEMBRANSTÄLL + FÖRMÅNSPAKET ST NDA E 199 Värde 14,90 Färg grön/orange, AIR-TEX2 membran, vändbara öronflikar, mjukt och ljudlöst material + LEVERANSKOSTNADER Alla detaljer planerade för jakt Avtagbar och vattentät AIR-TEX2membranhuva som andas med formbar skärm. Även löstagbar älgflugshuva. Rikligt med förvaringsfickor, vattentäta för bl.a VHF-telefoner, mobiltelefoner och GPS, genomdragning för telefonsladdar. Ventilering under armar och på höften med nätskydd, som förhindrar bl.a. myggor och älgflugor att tränga in i stället. Beställ utan besvär: www.eratukku.fi Erätukku-butikerna: tel. 020 747 7000
• JahtiJakt Classic Populärt jaktställ även för kyliga väder JahtiJakt Classic AIR-TEX-membranstället är det legendariska jaktstället, som först vann jägarnas förtroende med sin funktionalitet. Kärnan för egenskaperna i membranstället är det testade AIR-TEXmembranet, vars vattentäthet och andningsförmånga är av högsta klass. Funktionaliteten och det förmånliga priset har gjort membranstället till jägarnas favorit likaväl i Europa som i USA. Utmärkt vattentät och varm Andningsförmånga > 5.000 g/m2/24 h Vattenpelare > 10.000 mm Det testade vattentäta AIR-TEX-membranet ligget mellan yttertyget och fodertyget. Strukturen gör stället varmt och det lämpar sig speciellt bra för kalla omständigheter. Det Teflon-behandlade yttertyget motstår vatten och håller därför sinaegenskaper även vid fuktiga omständigheter. Speciellt designat för skiktklädsel, MicroDry-tyget förflyttar fukten bort från huden. Varm och stilig microfleeceväst designed för fritidsbruk. Sidofickor med dragkedjor. Värde 29,90 JAHTIJAKT CLASSIC -MEMBRANSTÄLL + FÖRMÅNSPAKET Värde 19,90 ST NDA E 149 Stilig keps med justering i bak för jakt och fritidsbruk. Värde 7,90 + LEVERANSKOSTNADER Beställningskupong Toppklass funktionalitet Stället har bl.a. avtagbar membranhuva, rikligt med fickor som är designade för jaktbruk samt nätskyddad ventilering under armar och vid höften Ja, jag beställer_____ st JahtiJakt Premium-ställ mot postförskott till priset 249 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Premium-ställets förmånspaket. Ja, jag beställer______ st JahtiJakt Pro-ställ mot postförskott till priset 199 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Pro-ställets förmånspaket som innehåller 4 produkter. Ja, jag beställer_____ _st JahtiJakt Classic-ställ mot postförskott till priset 149 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Classic-ställets förmånspaket om innehåller 3 produkter. Beställarens underskrift Namn Adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer (Premium, Pro, Classic) Erätukku betalar portot (för under 18 år förmyndarens ERÄTUKKU Jägarenn 5/09 Ställets modell Längd (cm) ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Vikt (kg) Midja (cm) Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
• JahtiJakt Premium-Membrankänga Jaktkänga i toppen klass för hårt bruk JahtiJakt Premium är Finlands mest populära toppklass jaktkänga, vars egenskaper är noggrannt designade för krävande jaktbruk i alla omständigheter. Beställ genast ditt eget par! Värde 29,90 Värde 19,90 PREMIUM-MEMBRANKÄNGA + FÖRMÅNSPAKET T DAS ENAIN V 149 X2 + LEVERANSKOSTNADER Tredubbel vattentäthetsteknologi i både Premium- och Supreme-skor 1. 2. 3. X Dessutom bl.a: X2 Beställ utan besvär: www.eratukku.fi Erätukku-butikerna: tel. 020 747 7000
• JahtiJakt Supreme-Membrankänga Nyhet: Toppklass membrankänga, med en aning lägre skaft X2 Med det lägra skaftet är JahtiJakt Supreme -membrankängan ett utmärkt val för jaktoch vandringsbruk. SUPREME-MEMBRANKÄNGA AST END 169 X2 X2 + LEVERANSKOSTNADER NYHET 2009 Nytt -membran Beställningskupong Ja, jag beställer_____ st JahtiJakt Premium-membrankängor mot postförskott till priset 149 / st + leveranskostnader och får även JahtiJakt Premium-kängas förmånspaket som innehåller 2 produkter. Ja, jag beställer_____ st JahtiJakt Supreme membrankängor mot postförskott till priset 169 / st + leveranskostnader Beställarens underskrift Namn Jägaren 5/09 Adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer Sko modell (Premium, Supreme) Erätukku betalar portot (för under 18 år förmyndarens ERÄTUKKU ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Fotmått (cm) Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
• Jaktbågar av toppen klass till och med Beställ genast! 3 ÅRS GARANTI FÖR JAKTBÅGAR Garantin gäller ej delar som nötts ut eller slits (t.ex. strängar och kablar). JAHTIJAKT 65 LBS COMPOUNDBÅGE Jägarens superbåge Börja bågjakt med Erätukkus toppbåge till ett förmånligt pris. Bågen lämpar sig speciellt bra även för damer och ungdomar. Draglängd och ­styrka är justerbara utan särskilda verktyg. 65 pund styrka räcker även för storviltsjakt. Erätukkus produktpaket innehåller all nödvändig utrustning för användning av bågen. Du får all behövlig utrustning på köpet i förmånspaketet. 1. 65 LBS ­compoundbåge 2. Optiskt 3-pinnsikte 3. Drop Away Rest 4. Nockläge 5. Peepsikte 6. Handledsrelease 7. Aluminiumpilar 6 st Total Du betalar endast 229,00 25,00 10,00 3,00 6,00 15,00 23,00 311,00 229,00 Förmånspaketet innehåller allt som behövs! Aluminiumstomme Bågstyrka Skyttens längd Bågvikt Utgångshastighet Vapenlängd 40-65 pound 175-195 cm 1,8 kg 80 m/s 105 cm 2. 3-pinnsikte 3. Drop Away Rest JAHTIJAKT 65 LBS COMPOUNDBÅGE + FÖRMÅNSPAKET AST END 4. Nockläge 5. Peepsikte 229 AST END + LEVERANSKOSTNADER 6. Handledsrelease 7. Aluminiumpilar, 6 st + LEVERANSKOSTNADER Vänta inte, dessa rivs ur händerna! Nu ett brett sortiment av tillbehör och utrustning i Serie 12 st. Färger: JahtiJakt Camo eller svart Skjutklara carbonpilar. Pilarna är utrustade med tavelspetsar som kan bytas ut till separat tillgängliga jaktspetsar. 6 st serie. Skjutklara aluminiumpilar är utrustade med fixerade tavelspetsar. JahtiJakt camofärg. 3 st serie. Effektiva jaktspetsar utvecklade för jaktbruk. Passar ihop med JahtiJakt carbonpilar. 89 AST END + LEVERANSKOSTNADER 23 AST END + LEVERANSKOSTNADER 15 Tilaukset: www.eratukku.fi puh. tel. 020 747 7000 Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller 020 747 7000 tai myymälöistä Erätukku-butikerna:
• hundratals euro billigare än vanligt. JAHTIJAKT 55 LBS COMPOUNDBÅGE JAHTIJAKT 40 LBS RECURVEBÅGE Kvalitetsbåge toppen förmånligt En högklassig compoundbåge till ett toppförmånligt pris. Styrkan räcker till all slags viltjakt som är tillåtet i Finland. Bågen är lätt att hantera och spänna och lämpar sig därför speciellt bra som förstabåge till jägare. Tack vare sin lätthanterlighet lämpar sig bågen utmärkt även för övningsskytte. För den som söker utmaningar Med sin enkla struktur är recurvebågen en lätt anskaffning för den som börjar hobbyn. Då jakt med en recurvebåge helt klart är mycket mer krävande än med en compoundbåge bjuder det även på riktiga utmaningar för mer erfarna skyttar. Tack vare sin magnesiumstock är bågen mycket lättviktig och enkel att bära i terräng. Magnesiumstomme Bågstyrka Skyttens längd Bågvikt Utgångshastighet Vapenlängd 40 pound 170-190 cm 1,52 kg 47 m/s 152 cm Aluminiumstomme Bågstyrka Skyttens längd Bågvikt Utgångshastighet Vapenlängd 55 pound 175-195 cm 1,8 kg 63 m/s 105 cm Förmånspaketet innehåller allt som behövs: 1. 55 LBS­coumpoundbåge 149,00 2. 2-pinnsikte 15,00 3. Drop Away Rest 10,00 4. Nockläge 3,00 5. Handledsrelease 15,00 6. Aluminiumpilar 6 st 23,00 Totalt 215,00 Du betalar endast 149,00 Förmånspaketet innehåller allt som behövs: Förmånspaketet innehåller allt nödvändigt!: 1. 40 LBS -recurvebåge 2. 2-pinnsikte 3. Nockläge 4. Fingerskydd 5. Aluminiumpilar, 6 st Totalt Du betalar endast 149,00 9,00 3,00 5,00 23,00 189,00 149,00 JAHTIJAKT 55 LBS COMPOUNDBÅGE + FÖRMÅNSPAKET AST END Förmånspaketet innehåller allt som behövs: JAHTIJAKT 40 LBS RECURVEBÅGE + FÖRMÅNSPAKET AST END 2. 2-pinnsikte 3. Drop Away Rest 4. Nockläge 2. 2-pinnsikte 3. Nockläge 5. Handledsrelease 5. Aluminiumpilar, 6 st 149 + LEVERANSKOSTNADER Beställarens underskrift Namn Adress Postnummer- och ort (för under 18 år förmyndarens 4. Fingerskydd 5. Aluminiumpilar, 6 st 149 + LEVERANSKOSTNADER Erätukku maksaa betalar postimaksun portot Beställningskupong Tilauskuponki Erätukku-butikerna Tilauskuponki En vadderad bågväska tillverkad av starkt tyg skylddar till vapnet och tillbehör. Ja, jag beställer JahtiJakt jaktbågar eller tillbehör AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 ______st 65 LBS compoundbågar mot postförskott till priset 229/st + leveranskostnader, jag får även förmånspaketet som tillhör bågen. ______st 55 LBS compoundbågar mot postförskott till priset 149/st + leveranskostnader, jag får även förmånspaketet som tillhör bågen. ______st 40 LBS recurvebågar, 149/st + leveranskostnader, jag får också tillhörande förmånspaket ______st Aluminiumpil-serier, 23/serie + leveranskostnader ______st Carbonpilar-serier, svart, 89/serie + leveranskostnader ______st Carbonpilar-serier, camo, 89/serie + leveranskostnader ______st Jaktspets-serier, 15/serie + leveranskostnader ______st Bågväskor, 39/st + leveranskostnader ERÄTUKKU Erätukku ID 5013247 Tunnus 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE 90003 VASTAUSLÄHETYS Jag ansluter mig samtidigt utan Liityn samalla ilmaiseksi ErätukkuKlubiin ja saan uusimmat tarjoukset kostnad till Erätukku-klubben och får suoraan sähköpostiin. direkt till min de nyaste erbjudandena (*Merkitse sähköpostiosoitteesi kuponkiin.) e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Telefonnummer Jägaren 5/09 E-postadress*
• NYHET 2009 NYHET 200 Marknadens mest sålda åtel- och bevakningskamera till shockpris Erätukkus nya oslagbara Scout Guard åtelkamera spelar outröttligt in allt vad som händer i terrängen eller i sin omgivning. Utnyttja kameran i alla tänkbara situationer Den nya Scout Guard ­åtelkameran identifierar automatiskt all rörelse i sin omgivning och påbörjar inspelandet helt automatiskt och obemärkt. Inspelningen fungerar även i mörker. Kameran sparar 5 Mp bilder eller digitalvideo av högsta kvalitet på ett minneskort, varifrån man kan titta på bilderna eller videon med en helt vanlig dator. Scout Guard åtel och bevakningskamera mörker ses med vanlig dator ÅTELKAMERA ° + FÖRMÅNSPAKET AST END 169 + LEVERANSKOSTNADER minneskort ingår ej i priset Paketet innehåller åven: på köpet! VILTÅKER ELLER UTFODRINGSPLATS Följ hur djuren besöker utfodringsplatsen och vid vilka tider VILTVÄGAR OCH STIGAR Lär känna villebrådets vägar och de mest använda gångstigarna FÄLLOR OCH KADAVER Ta obemärkt reda på vad som händer vid fällor eller kadaver * Apparaten spelar in bild eller video vid rörelse. Längden på videon kan inställas från 1 ­ 60 sekunder. Apparaten kan spara en digitalbild varannan sekund Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller tel. 020 747 7000 Erätukku-butikerna:
• En ny JahtiJakt Pro VHF-telefon av toppen kvalitet tillgänglig för alla Tack vare ny teknologi fås en lång räckvidd även vid fås tackvare fiffiga energisparande funktioner. LättanStänktät. Fyller de högsta myndighetskraven. av över för köp 0 pris Special oner: 149,0 10 telef . Ring nu! /telefon NYHET 2009 En ny JahtiJakt VHF-telefon för krävande använder Testad räckvidd i varierande terräng Ljudkvalitet i högsta klass Stänktät Lång brukstid Stadig och tålig konstruktion Lättanvänd: alla onödiga knappar har tagits bort VOX -funktion Eff ektjustering JAHTIJAKT PRO VHFTELEFON + FÖRMÅNSPAKET AST END Nu till samma pris vid inköp av JahtiJakt VHF-telefon: mikrofon ­paket. 159 ERÄTUKKU ID 5013247 Jägarenn 5/09 + LEVERANSKOSTNADER Beställningskupong Ja, jag beställer _____ styck Scout Guard åtel/bevakningskameror till priset 169 + lev. kostnader. Ja, jag beställer _______st. JahtiJakt Pro VHF-telefonen med postförskott till priset 159 /st. (over 10 st till priset 149 /st.) + leveranskostnader och får även förmånspaketet på köpet. Erätukku betalar portot Beställarens underskrift 3. Headset med öronmussla och mikrofon (för under 18 år förmyndarens Namn Adress Postnummer- och ort E-postadress* Telefonnummer 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
• Finlands populäraste vapenskåp från Erätukku! För finska jägare och vapensamlare är det en hederssak att förvara vapen på ett lagenligt och tryggt sätt. Otso 5 Inbrottssäkert gångjärnssystem Otso 8-15 R PRO Vadderade vapenställ och interiör pistoler AST END och tillbehör 229 + LEVERANSKOSTNADER AST END rymliga förvaringsfack 479 + LEVERANSKOSTNADER starkt kamlås Leijona 5 botten och bak vägg bak vägg i dörren AST END 289 529 749 AST END kamlås + LEVERANSKOSTNADER + LEVERANSKOSTNADER + LEVERANSKOSTNADER AST END Tilaukset: www.eratukku.fi puh. tel. 020 747 7000 Beställ utan besvär: www.eratukku.fi eller 020 747 7000 tai myymälöistä Erätukku-butikerna:
• Mer effekten med bilder och lockpipor Sammetsorrar flock, 6 lockfåglar En sammetsorre som kan fyllas. Följer med i av en riktig orre. la läten av båda dessa Lockpipa för duva-orre men när man så vill kan AST END + LEVERANSKOSTNADER 25 lornas hoande. AST END 90 14 + LEVERANSKOSTNADER JahtiJakt fällor för små rovdjur är tillverkade i Finland Minkfälla Mårdfälla Rävfälla AST END 25 69 179 + LEVERANSKOSTNADER AST END AST END + LEVERANSKOSTNADER + LEVERANSKOSTNADER Beställningskupong Tilauskuponki Tilauskuponki Ja, jag beställer st. Otso 5 till priset 229 /st + leveranskostnader st. Otso 8-15 R PRO till priset 479 /st + leveranskostnader st. Leijona 5 till priset 289 /st + leveranskostnader st. Leijona 16 till priset 529 st + leveranskostnader st. Premium Gun Safe till priset 749 /st+ leveranskostnader st Orrset: 4 sittande och två med läten, 25 eur/set st Lockpipa för duva-orre, 14,90/st st Minkfälla, 25/st st Mårdfälla, 69/st st Rävfälla, 179/st Erätukku maksaa betalar postimaksun portot Till köpesumman tillkommer även leveranskostnader Beställarens underskrift Namn Adress Postnummer- och ort Jägaren 5/09 (för under 18 år förmyndarens ERÄTUKKU Erätukku ID 5013247 Tunnus 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE 90003 VASTAUSLÄHETYS Jag ansluter mig samtidigt utan Liityn samalla ilmaiseksi ErätukkuKlubiin ja saan uusimmat tarjoukset kostnad till Erätukku-klubben och får suoraan sähköpostiin. direkt till min de nyaste erbjudandena (*Merkitse sähköpostiosoitteesi kuponkiin.) e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) E-postadress* Telefonnummer
• Artbestämning av sjöfåglar del 2 Ett ejderpar på våren. Gudingen är svartvit medan ådan går i mörkbrunt. Huvudets och näbbens form är arttypiskt kilformiga. Ådans fjäderdräkt är brokig i svart och brunt och påminner om en simand. Observera det vita under vingarna och den ljusa spetsen på näbben. Dessutom har vingspegeln vita kanter. Den fridlysta svärtan påminner till kroppsformen lite grann om en ejder. Honan är jämnt mörkbrun medan hanen är svart. På huvudet finns det vita fält av varierande storlek medan vingarna har arttypiska vita fläckar vid bakkanten som syns väldigt bra i flykten. Den här unga gudingen är brokig i vitt, svart och brunt. Lägg märke till den kraftiga, ljusgröna näbben. Äldre gudingar har vita vingöversidor också i eklipsdräkt. I den första delen av den här artikelserien gick vi igenom alla simänder som häckar regelbundet i vårt land plus bergand, brunand, vigg, knipa och salskrake. I den här andra delen har jag samlat dykänder och skrakar. Vi ska alltså gå igenom hur man artbestämmer dykänderna ejder, svärta, alfågel och sjöorre samt storskrake och småskrake. I den här fågelsamlingen är svärtan och sjöorren fridlysta. Sjöorren kan närmast förväxlas med alfågeln medan svärtan är nästan lika stor och mörk som en ejder. Utöver de här dykänderna och skrakarna har jag dessutom velat lyfta fram gravanden, lommarna och storskarven, vilka alla förekommer allmänt i skärgården. Ejdern och svärtan Ejdern är ett lovligt fågelvilt som påträffas i den yttre skärgården i Finska viken och Bottenhavet. Artens utbredningsområde sträcker sig ungefär upp till Kvarken. Ejdern är storvuxen och på hösten rätt mörk till färgen. Gudingarna är brokiga i svart och vitt. Huvudet och näbben är karaktäristiskt kilformade. Spetsen på den långa näbben är alltid ljus. I flykten ser man 60 Jägaren 5 / 2009 ådans vita vingundersidor och att vingspeglarna har en vit bakkant. Äldre gudingar har ett stort vitt fält i framkanten på vingens översida. Ejdern flyger med relativt lugna vingslag och påminner faktiskt ibland lite grann om en liten gås. I vårt land häckar den fridlysta svärtan i den yttre skärgården och i sjöar i landets norra delar. Arten är sällsynt, men på vårarna och höstarna flyttar svärtan i stora skaror genom landet på väg till eller från Sibirien. Hanens fjäderdräkt är alltid svart. Den har en tydlig vit fläck över vardera ögat och på näbben finns ett orange fält. Honan är mörkbrun och har en tydlig, ljus fläck på huvudet under ögonen. På unga fåglar är buken nästan vit. Svärtans bästa kännetecken är de stora vita fälten i vingarnas bakre kant. När fågeln simmar är de här fälten oftast ändå dolda. Sjöorre eller alfågel? Sjöorren är fridlyst och häckar vid insjöar i landets norra delar. Det häckande beståndet är litet, men antalet genomflyttande sjöorrar är väldigt stort.
• Hos unga alfågelhanar är fjäderdräkten utpräglat brokig i svart och vitt. Lägg märke till det arttypiskt runda huvudet och den korta och höga näbben. Sjöorren är en fridlyst sjöfågelart. Honans fjäderdräkt är mörkbrun och hon har alltid ljusa kinder, lite grann som på en salskrake. Sjöorrens vingar är i flykten mörka på både ovan- och undersidan. Hos unga sjöorrar är buken ljus och fågeln påminner därför om en alfågel, som är jaktbar. I motsats till alfågeln är undergumpen dock mörk. En alfågelhona i flykten. Den vita undersidan står i skarp kontrast till de enhetligt mörka vingarna. Lägg särskilt märke till att övergumpen har vita sidor, vilket syns tydligt också uppifrån. Hos alfågeln har både hanen och honan på senhösten bytt till vinterdräkt. Hos den vuxna hanen är huvudet nästan vitt och även hos honan finns det mycket vitt på huvudet. Hanen har dessutom litet rött på näbben. En småskrakshona har ett rätt litet och runt huvud, och är brungrå på ryggen. Gränsen mellan det rödbruna huvudet och den ljusa halsen är diffus. Ett alfågelpar i sommardräkt, som är den mörkaste av artens dräkter. Lägg märke till den vita buksidan. Småskraken har vita fält vid vingens bakkant och brokiga vingundersidor. Lägg också märke till den långa halsen som har en otydlig övergång mellan färgfälten. Hanen har en svart fjäderdräkt medan honans dräkt är mörkbrun. I det här avseendet liknar sjöorren sin släkting svärtan, men i motsats till svärtan har sjöorren dock helt svarta vingar. Å andra sidan: på hösten kan en ung sjöorre med sin ljusa buk vara väldigt lik en alfågel, men sjöorren är alltid en smula större än alfågeln och den senare har i somliga dräkter ljusa kinder. Hos sjöorren täcker den ljusa buken en klart mindre yta än på alfågeln och sträcker sig inte in under stjärten. Alfågeln är en jaktbar art som i vårt land häckar i fjällsjöar i Lappland. Arten häckar också i Sibirien och en väldig mängd alfåglar tar vid flyttningen vägen över Finland. Den är vår minsta dykand och har den brokigaste fjäderdräkten. Alfågeln ruggar fyra gånger om året. Hanen och honan är till utseendet väldigt olika. Dessutom byter ju också ungfåglarna dräkt, vilket betyder att alfågeln sannerligen är en art med många ansikten! I typiska fall ser man alfågeln i en flock som med snabba vingslag stryker lågt över vattenytan. Allt emellanåt visar fåglarna sin mörka översida och där emellan den vita buken. Skrakarna flyger med hastiga vingslag. I flykten framhävs den långsträckta kroppsformen. Hanen har mörkt huvud och mera vitt på vingarna än honan. Jägaren 5 / 2009 61
• Storskrakshonan har ett stort och nära nog kantigt huvud. Ovansidan är rent grå. Gränsen mellan det brunröda huvudet och den ljusa halsen är tydlig. Gravanden är en fridlyst art. Man känner igen den dels på att den är så stor, dels på den nästan helvita fjäderdräkten med tydliga svarta och bruna teckningar. Gravanden på bilden är en hona. En ung storskrake med vingar som fortfarande växer. Unga skrakar har vita teckningar på huvudet. Redan i den här åldern kan man se den för storskrakar arttypiskt tydliga färggränsen på halsen. I flykten är gravandshanen en ståtlig syn. Lägg märke till den röda näbben som har en tydlig knöl vid roten. En storskrakshona i flykten. Observera att morgonsolen färgar fågelns vita undersida gul. Ljusets mängd, färg och riktning har en stor inverkan på vilket intryck fåglarna ger i terrängen! Storskarven är i flykten stor som en gås, men den saknar det gemensamma kännetecknet hos alla gäss; nämligen den vita undergumpen. Den unga fågeln på bilden har ljus buk och brunaktig fjäderdräkt, medan en vuxen storskarv är svart. De långhalsade skrakarna Storskraken och småskraken är bägge lovliga att jaga. De förekommer allmänt i vårt land, både i skärgården och vid insjöar. Bägge arterna äter fisk och föredrar näringsfattiga vatten framom näringsrika. Ett gemensamt drag hos skrakarna är den långa och slanka kroppsformen, och att näbben är lång och smal. Fjäderdräkten är brokig och varierar i grått, vitt och svart. Observera att släktingen salskrake är fridlyst! Den presenterades i föregående nummer av tidningen Jägaren. Övriga sjöfåglar i skärgården Gravanden är fridlyst och förekommer främst på den finska västkusten. Den trivs alldeles särskilt bra i trakter där det finns sandstränder. Gravanden är till och med större än ejdern och fjäderdräkten har stora vita ytor i alla dräkter. Hanen har en karaktäristisk röd knöl vid näbbroten. Honans näbb saknar knöl, men är också röd. Smålommen är fridlyst och ger ett liknande intryck som en skrake. Lommarna är emellertid större. De har klart längre vingar än skrakarna och vingarna är dessutom mörka på ovansidan. Vingslagen går i en klart lugnare takt än skrakarnas hastiga flaxande. Ungfåglarna har på hösten vita kinder. Storskarven breder ut sig i skärgården och detta väcker känslor och skapar konflikter. Vi ska emellertid komma ihåg att arten är fridlyst! Storskarven är lätt att känna igen på att den är så stor och har en svart fjäderdräkt. På våren har de vuxna individerna tydliga vita fält på huvudet och sidorna. De unga fåglarna har en ljus buk där den vita ytans storlek varierar. I skärgården ser man ofta storskarven sitta på sitt karaktäristiska, upprätta sätt på stenar i vattnet. I flykten ger arten ett gåsliknande intryck. I motsats till gässen glidflyger storskarven ofta långa sträckor för att där emellan slå serier av rätt snabba vingslag. Till kroppsformen påminner storskarven också lite grann om lommarna. Storlommen och smålommen häckar vid insjöar, men bägge arterna 62 Jägaren 5 / 2009 uppträder allmänt i skärgården, i synnerhet i maj under vårflyttningen och i september-oktober under höstflyttningen. På grund av sin långsträckta kroppsform påminner de en smula om skrakarna som ju är jaktbara, men de är större till kroppsstorleken och flyger med mycket lugnare vingslag. Lommarna saknar dessutom de vita fälten på vingarnas ovansida som är typiska för skrakarna. I skärgården rör det sig även andra fågelarter som är fridlysta, som till exempel doppingarna och de likartade arterna tordmule, tobisgrissla och sillgrissla. Det gäller alltså att hålla huvudet kallt också ute på sjöfågeljakten! Artbestäm först och skjut sedan kan gott tjäna som motto för varje jägare. G Text: Jari Peltomäki
• SUOMI www.midwaysuomi.com Barnes Triple-Shock X .308 168gr Premiumkulor 50 st Moultrie D-40 Viltkamera d tbu te u r ö das bre illbeh garen ns ent jä ld e p ka Vär av va länds fin den för Ex em pl ar ur r vå tb re d t au bu d: Mosin-Nagant syntetstock Prod. 148255 60 Prod. 912450 179 Prod. 777174 119 Weaver 3-9x40 kikarsikte Ameristep vakkoja med integrerad stol Caldwell XLA Bipod Prod. 311454 250 Prod. 796212 150 Prod. 912431 60 Kundservice vard. 9-17 09-51 22 933 - www.midwaysuomi.com SILENTUM LJUDDÄMPARE Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17, la 9-14 Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen. Jägaren 5 / 2009 63
• Med Eki på vandring Får du fart på lägerelden? Det enda en eld behöver för att brinna är torrt trä och en smula drag. Men innan dess behöver du en tändsticka och ett lager med späntstickor för att elden ska komma igång. V id övernattningsstugor finns det i regel torr ved och färdigt täljda späntstickor som väntar på vandraren. Också orutinerade personer får eld i kaminen, oavsett vilket busväder som rasar där utanför. Vandraren tackar för tjänsten genom att hugga upp ved och tälja nya späntstickor för följande person som gästar stugan. Utmaningen blir litet större när lägerelden ska göras upp framför ett fast vindskydd eller i en eldstad under bar himmel. Men inte heller detta brukar vålla några problem så länge det handlar om en eldplats som underhålls och veden ligger i ett lider. Du kan tälja till späntstickor av torrt trä, som gärna fattar eld. Om det däremot bara finns liggande träd att tillgå så blir det avsevärt mycket knepigare att tända elden. Vid hyfsat väder klarar du av också 64 Jägaren 5 / 2009 det här, men om vädret blir dåligt så måste du faktiskt veta hur du ska bära dig åt. När det blåser och regnar krävs det ett visst mått av kunskaper! För elddetaljen ska du åtminstone vara utrustad med en liten yxa, en kniv och elddon av något slag. Det sistnämnda kan bestå av exempelvis tändstickor, eldstål eller en tändare med gas eller bensin. Ett modernt eldstål kan bestå av en stav av fosfor och magnesium, som man slår på med ett särskilt stål eller med knivryggen. Tändare har den svagheten att de inte tål dåligt väder särskilt bra. Vid kyla vill inte flytgasen förgasas och stenen slår inte gnistor om den har blivit våt. Ett eldstål kräver igen en hel del övning. Även om eldstålet fungerar också i regn så är det knepigare att använda än tändstickor. Det är med andra ord bäst att inte lämna tändstickorna hemma, hur gärna du än vill göra intryck på dina kamrater genom att använda någon mera udda metod. Ta med flera tändsticksaskar, skydda dem mot fukt och stoppa dem i olika fickor, också i ränseln. En ask kan med fördel förvaras i en filmburk, som ju är helt vattentät. Den som använder butiksköpta tändare klas- Stoppa elddon som tändstickor, braständare och näverbitar i en förslutbar plastpåse så blir de inte fuktiga. I en filmburk hålls tändstickorna och plånen fullkomligt vattentätt.
• När det har börjat pyra i fnösket så blåser du över lågan till en näverrulle fylld med enbark. Att göra upp eld med stål är en gammal och beprövad konst, som nuförtiden inte är vare sig besvärlig eller tidsödande längre. Bäst är att tända elden på en eldplats med underhåll om det finns en sådan att tillgå. Då finns där också ett lider med torr ved att tälja späntstickor av, så går tändandet utan bekymmer också vid dåligt väder. När det gäller kullfallna stammar brinner tall bäst i lägerelden. sar inte ner sig till en sämre jägare. Tvärtom är det ett tecken på klokhet att också rusta sig med sådana för att säkert få fart på brasan vid uselt väder. Flisbaserad tändved är skonsammare för miljön än sådan med kerosin i. Dock bjuder också naturen på några fungerande och bra tändmedel. Det enda som krävs är att du gör dig besväret att hålla ögonen öppna och ta vara på dem. Naturmetoden med näver och törved blir aldrig förlegad, varken i ur eller skur. Bägge fungerar utmärkt som tände, i synnerhet för kvistar och ris som det ju inte går att tälja späntstickor av. Spara ved och skona naturen En ansvarsfull skogsvandrare utnyttjar alltid gamla eldstäder om han råkar stöta på någon sådan. Också vid väldigt ensligt belägna åar kan man träffa på eldstäder, på platser som tidigare vandrare har tyckt att är bra. Med hjälp av kartan kan en erfaren skogsvandrare rätt ofta lista ut var någonstans det kan finnas en eldstad. Om du ändå inte hittar någon gammal eldstad så ska du tända lägerelden på mineraljord, det vill säga på sand, grus eller morän. Uppe på ett berg är ingen bra plats eftersom berget spricker och spåren förblir synliga i så gott som eviga tider. Torvmark ska du också undvika eftersom elden kan gå på djupet och pyra i långa tider. Där eld ska göras upp fläker du undan det översta markskiktet och blottar mineraljorden. Såga, yxa och tälj ovanför eldstaden så blir det mindre att städa upp följande morgon. Även om det skulle finnas gamla eldplatser i terrängen så är det ingen orsak för dig att lämna synliga spår efter din egen eld. På det viset hålls det städat i skogen och andra som vandrar där kan njuta av naturen. De bitar av stammar, grenar och kvistar som du plockar för elden ska vara så torra som möjligt. Stammar som ligger en bit ovanför marken brukar vara torrare än sådana som ligger på marken. Du känner på virket om det är fuktigt, för torrt trä är lätt. Törvedsstubbar är däremot en helt annan fem- Enens bark och de torra kvistarna nedtill på granar fungerar utmärkt som tände. Av grankvistar kan du också göra täta risknippen. Med sådana kokar kaffevattnet upp på nolltid. En späntsticka med breda spånor tänder och brinner bättre än en med smala spånor. Tälj på trästyckets jämna sida och inte mot något hörn trots att detta vore enklare. Jägaren 5 / 2009 65
• Naturmetoden med näver och törved blir aldrig förlegad, varken i ur eller skur. ma och det är mödan värt att dra upp sådana även om de sitter djupt i mossan. När det gäller kullfallna stammar brinner tall bäst i lägerelden. Tallen har också den fördelen att den finns överallt utom i nordligaste Lappland. En björk som har fallit till marken eller dött stående är det inte mödan värt att ens knacka på. En död björk torkar nämligen inte utan murknar och förblir fuktig ända tills den har förmultnat. När du håller på med veden och späntstickorna så fixa till hela lagret med en gång. I synnerhet med späntstickorna ska du inte snåla, för det finns ingenting så vansinnigt irriterande som en lägereld som mitt i allt slocknar. Skjut inte heller upp vedhuggningen till sena kvällen eftersom du tar onödiga olycksrisker om du stökar omkring i mörkret med en yxa i handen. Björkens näver och de torra kvistarna underst på granar är utmärkt tände. Nävern river du självfallet inte från levande björkar utan plockar den från omkullfallna stammar. Glöm inte heller bort att du behöver markägarens tillstånd för att bryta grenar på levande granar, precis som du behöver tillstånd för att göra upp eld. mer åt dem, för att inte tala om regnet. När elden väl har tagit sig utgör vinden inte längre någon nackdel, snarare tvärtom en fördel. När jag är ute på längre manövrer brukar jag ta med mig ett vindskyddstyg. Någonstans på vägen brukar det bli läge för en lägereld även om jag har tänkt tillbringa nätterna i tält. Tack vare vindskyddet är det inget problem att fixa veden och späntstickorna och tända elden även om regnet skulle stå som spön i backen. G Text och bild: Eerikki Rundgren Boktips I Boken "Vanhat hyvät erätaidot" av Turkka Aaltonen och Martti Arkko är ett absolut måste för jägare som är intresserade av äldre tiders teknik. Boken visar bland mycket annat hur man gör upp eld på gammalt sätt genom friktion och eldstål. Läsaren får veta att tändstickorna kom till Finland på 1850-talet. Före stickorna slog folk vanligen eld med hjälp av stål, flinta, fnöske, svavel och näver. Även om vi inte längre skulle hålla de gamla metoderna i beredskap ens för nödfall så är det kul att pröva på dem och hålla liv i traditionella jägarfärdigheter. I boken "Vaeltajan opas" koncentrerar sig däremot författaren Jouni Laaksonen på nyare metoder att göra upp eld och bygga eldstäder. Även om Laaksonen är ung och företräder den yngre friluftsgenerationen så har han gott om erfarenheter och synpunkter att dela med sig av. Det finns många modeller av eldstäder I böcker om friluftsliv brukar det presenteras en rad med eldstäder av olika modell. Det avgörande är ändå att lära sig någon av typerna riktigt bra så att du får igång elden också under besvärliga förhållanden. Personligen lägger jag så gott som alltid vedträna i kors. På en sådan eld kokar vattnet upp nästan bums och lite senare kan jag trava större klabbar på lågorna. Börja bygget av eldstaden med korta bitar av grenar och slanor och rada en bädd. Den här bädden isolerar späntstickorna från den fuktiga marken och vintertid från snön. Lägg därefter späntstickorna på bädden och sedan vedträna korsvis över varandra. Lägg de understa två klabbarna i vindens riktning. Låt bli att lägga alla späntstickor på elden på en gång. Du kommer att behöva mera sådana senare för att mata elden med om den inte vill ta sig. Om veden är fuktig kan du få hålla på med matandet en god stund innan lågorna klarar sig på egen hand. Huka dig framför elden som vindskydd innan du stryker eld på tändstickan. De första lågorna är så pass veka att de slocknar om vinden komVid en övernattning behövs det såpass mycket ved att du på statsmarker behöver ett tillstånd för att ta liggande träd. Vindskyddet ger dig lä för vädret att fixa veden och späntstickorna. Elda med eftertanke I Lägerelden utgör en väldigt viktig del av jaktkulturen i vårt land, men den hör inte till allemansrätten. Det krävs alltid tillstånd av markägaren för att få ta ved och tända en eld. Kom också ihåg, att du vid varning för brandfara inte får tända någon eld alls, inte ens på iordningställda eldplatser. På statens marker i nordligaste Lappland tillåter Forststyrelsen att man gör upp eld med kvistar och grenar utan att ha något särskilt tillstånd. I vissa områden är det också tillåtet att göra ved av omkullfallna träd, bara man har löst ett tillstånd för detta. I nationalparkerna beviljas däremot inte sådana tillstånd och eld får tändas bara på bestämda platser med underhållen eldstad. I övriga delar av landet brukar det i Forststyrelsens jakttillstånd ingå en rättighet att göra upp eld med ris och grenar. Dock förväntas det av jägare och andra som rör sig i naturen att de visar omdöme med eldandet. Var sparsam med brännveden och laga hellre maten på ett campingkök. Stöter du på en törvedsstubbe så lönar det sig att dra upp den, bara du har tillstånd att ta den. Törveden fattar lätt eld och brinner länge. Också ute i terrängen är det klokt att använda inkörda eldplatser. Var sparsam med veden så det blir kvar grenar och kvistar i närheten för följande vandringsman. Av en liggande trädstam sågar du stumpar som det går behändigt att hugga upp till ved för elden. Tälj späntstickorna av kärnveden som är torrare än splintveden. 66 Jägaren 5 / 2009
• Ålandsnytt Rapportera fälld vitsvanshjort I För att få information om vitsvanshjortens utbredning i landskapet har jakt- och viltenheten från och med i år utökat blanketten för årsrapportering av fällda rådjur med en rad där antalet fällda vitsvanshjortar skall rapporteras. Vitsvanshjorten har på flera håll i östra skärgården etablerat jaktbara stammar med några tiotal hjortar fällda per år. För att bättre kunna följa populationsutvecklingen önskar vi härmed att samtliga rådjursjaktlag rapporterar antalet fällda vitsvanshjortar. Jakttiden på vitsvanshjort sammanfaller med älgjakten dvs. 15 oktober till 20 december, även kraven på skjutvapen och ammunition är det samma som vid jakt på älg. MN Den åländska jägarkåren ökar I Statistiken för det senaste jaktåret visar att antalet åländska jaktkortslösare har ökat till 3545 stycken från 3413 år 2008. Detta är mycket glädjande då det tidigare har minskat flera år i rad men nu verkar trenden ha vänt. En orsak till detta kan vara att flera jaktvårdsföreningar har ordnat kurser i jägarexamen och dessa har varit populära. Även de icke åländska jägarna som löst jaktkort har ökat från 723 stycken år 2008 till 785 vilket gör att det totala antalet lösta jaktkort nu är 4330 stycken jämfört med 4136 stycken 2008. RG Skyddsjakt på storskarv I Landskapsregeringen tog den 30 juni beslut om riktlinjer för skyddsjakt på storskarv. Nytt för i år är att alla med åländskt jaktkort kan anhålla om tillstånd. Några viktiga punkter om jakten: Tillståndsinnehavare måste utan dröjsmål rapportera hur många fåglar som har fällts till landskapsregeringen. Skyddsjakten får bedrivas där tillståndsinnehavaren har jakträtt. Jakt från båt är tillåten, dock inte som efterföljsjakt. Jakt med användande av lockbulvaner är tillåten. Skjutvapen får användas i enlighet med § 5 och § 7 landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006), dvs. samma vapentyper som vid jakt på t.ex. sjöfågel. Tillstånd kan återtas med omedelbar verkan om situationen för skarven kräver det eller om kriterierna för jakten inte följs. Jakten sträcker sig från datumet som det personliga tillståndet beviljats till den 31 januari 2010. Ätligt vilt som fällts under jakt skall i enlighet med jaktlagen tillvaratas och användas. Ansökningsblanketten och riktlinjerna finns på hemsidan: www.regeringen.ax a avdelningarna a näringsavdelningen skogsbruksbyrån a jakt - och viltvård MN Augustismällen I Den första augusti ordnade Lumparlands- och Lemlands jaktvårdsföreningar för tredje året i rad jaktstigen augustismällen. Även i år arrangerades jaktstigen i terrängen runt Furuborg i Lumparland. I år stannade deltagarantalet på 33 starter fördelat på 5 juniorer, 1 dam och 27 herrar, deltagarantalet var något lägre än ifjol (38). Resultat: Juniorer: Tony Karlsson 104 poäng Adam Jansson 66 poäng Alexander Jansson 59 poäng Damer: Eva Söderström Herrar: B-O Lindgren Evert Paulsson Mikael Johansson 30 poäng 107 poäng 97 poäng 94 poäng ÅLÄNDSKA JAKTKORT ÅR 2008-2009 Andel Kommun Antal jägare av alla (föregående år inom parentes) jägare % Brändö 118 (125) 3% Eckerö 193 (189) 4% Finström 307 (290) 7% Föglö 192 (189) 4% Geta 98 (99) 2% Hammarland 223 (222) 5% Jomala 420 (406) 10% Kumlinge 117 (120) 3% Kökar 80 (75) 2% Lemland 315 (293) 7% Lumparland 83 (79) 2% Mariehamn 803 (746) 19% Saltvik 257 (246) 6% Sottunga 38 (39) 1% Sund 174 (167) 4% Vårdö 127 (128) 3% 3545 (3413) 82% Icke ålänningar 785 (723) 18% TOTALT 4330 (4136) 100% Invånare (ÅSUB 2008) 518 921 2483 576 456 1440 3917 360 262 1783 387 11005 1753 115 1031 449 27456 27456 Andel jägare i kommun % 23% 21% 12% 33% 21% 15% 11% 33% 31% 18% 21% 7% 15% 33% 17% 28% 13% Lag: 214 poäng Föglö Henrik Gustavsson, Peter Gustavsson och Stig Sundblom Lumparland 200 poäng Evert Paulsson, Lars Helsing och Åke Helsing Nybörjarna 169 poäng Björn Wahlsberg, Håkan Söderström och Adam Jansson Arrangörerna vill passa på att tacka alla medverkande och hälsar alla välkomna igen nästa år. Jägaren 5 / 2009 67
• Michael Björklund: Låt viltet svalna i fred innan hängningen TV-kocken Michael Björklund är känd för finländarna från FST:s toppopulära Strömsö-program. Hans favoritvilt i matlagningsväg är hare och tjäder, rådjuret icke att förglömma. Det sistnämnda är ju givetvis ett mer än välbekant vilt för ålänningen Michae. I matlagningen använder jag helst kött som inte stressats. Ett vid vakjakt fällt rådjur smakar bättre än ett som skjutits för en drivande tax, sammanfattar Björklund. fritidssysselsättning, men visst har jag också varit med på jakter, givetvis utan vapen. Jag hyser stor respekt för vår sjöfågeljaktstradition och sjöfåglarna har alltid varit en väsentlig del av skärgårdens matkultur, understryker Michael traditionsrätternas betydelse. Men trots att sjöfåglarna och uttryckligen havsfåglarna alltid har hört till skärgårdens matbord är mina egna favoriter mycket "fastländska". Helst tillreder jag rätter av hare och tjäder och jag kan inte påstå att jag skulle förakta rådjur heller. Här på Åland är det ju det vanligaste viltet också en kock kan få. Med tanke på köttets kvalitet är det alltid bättre, att viltet har skjutits ostressat, vilket innebär att det inte finns adrenalin i blodet och köttet, rekommenderar Björklund. Viltet är en resurs Michael följer aktivt med viltdiskussionen och som skärgårdsbo förargar det honom särskilt att man t.ex. för närvarande betraktar sälarna enbart som skadedjur fast det är fråga om en enormt fin viltresurs som för närvarande är helt outnyttjad. I Svenska Österbotten har det utförts ett fint arbete för att höja sälens anseende. Jag hoppas att den avoga inställningen till sälen förändras och att vi får mera know-how om sälen så att den kan utnyttjas bättre också i vår nuvarande matkultur. Jag vill också påminna särskilt de åländska jägarna om att det måste jagas tillräckligt med rådjur så att de skador djuren orsakar minimeras. Också rådjuret är mera sympatiskt i grytan än på bilens motorhuv, sammanfattar Björklund. L Låt svalna i fred Michael har i egenskap av proffs i matbranschen en aning bekymrat följt med jägarnas stora iver att snabbt få det fällda viltet till ett kylrum för hängning. Låt det det nedlagda viltet kallna i lugn och ro. När djuret väl är skjutet är det ingen brådska med att föra kroppen genast till ett kylrum eller annat kallt utrymme för hängning, är Michaels råd. På jaktturer har vi med kompisarna en sådan arbetsfördelning, att kompisarna skjuter och jag sörjer för hanteringen av viltet och beredningen till mat. ivsstilsprogrammet Strömsö har lanserat smaker och färdigheter från livets olika områden för det finländska köket och åländska kocken Michael Björklund, bekant från TV-rutan, har stått för ett av de mest imponerande inslagen i programmet. Han har ett långt arbetspass i Göteborg i Sverige bakom sig men har nu återvänt till sina rötter på Åland och basar för närvarande för restaurang ÅSS Segelpaviljongen. Premierad "tävlingskock" Under de senaste tio åren har Michael avancerat till främsta ledet bland tävlingskockar: Årets kock i Finland 1997, årets kock i Sverige 2000, 5:te i den individuella serien i VM i matlagning 1999, olympiaguld i Sveriges kocklag 2001 osv... Jag har dubbelt medborgerskap, det är förklaringen till hur jag kan delta i Sveriges lag och vinna i olympiaden, redogör Björklund för sin tävlingskarriär. För mig har det där tävlandet varit litet som en hobby, men visst har det även gett yrkesmässiga lärdomar. Michael är inte själv jägare, vilket i och för sig är underligt på Åland eftersom nästan varannan vuxen åländsk man i praktiken är jägare. Men Michael bekänner sig vara svuren fiskare och fisket är de facto hans främsta hobby. Prisbelönta TV-kocken Michael Björklund har efter tio "exilår" i Sverige återvänt till sina rötter. Han träfFisket är min favorit- fas nu i Mariehamn på restaurang ÅSS Segelpaviljongen. 68 Jägaren 5 / 2009 Viltveckor Viltet kommer att ha en framträdande roll på ÅSS Segelpaviljongens meny det första veckoslutet i oktober. I början av oktober får vi svenska toppspecialisten i branschen Michael Kühne som gäst. Bland annat arrangerar vi då med honom som ledare en kurs i beredning av vilträtter och restaurangens meny kommer då att bygga på vilt. Välkommen till Åland för att smaka på läckra vilträtter! G Text: Klaus Ekman Michael Hancock
• Michael Björklunds recept för Jägarens läsare: Ugnsbräserad and med havtornssås och grillad ugnspotatis 4 portioner 2 2 2 änder stora eller 4 små ugnspotatisar vitlöksklyftor, skalade och skivade matolja 4 timjamkvistar ½ dl havtornssaft 1 päron 3 aprikoser 1 schalottenlök 1 tsk portvin 2 msk smör salt peppar I Putsa och gör fåglarna grytklara. Skala och klyfta ugnspotatisen, bryn dem i en grillpanna och lägg dem därefter i 175 graders ugn tillsammans med vitlöken, matoljan och timjamkvistarna för cirka 20-30 minuter tills potatisen har mjuknat. Glöm inte att salta och peppra potatisen! I Lägg änderna i 200 graders ugn för cirka 15 minuter. Tag fåglarna ur ugnen, linda in dem i aluminiumfolie och låt dem vila i 10 minuter. I Klyfta päronet, lägg klyftorna i havtornssaften tillsammans med apelsinskal, apelsinsaft, aprikoserna, den finfördelade löken och portvinet. Låt blandningen sjuda sakta. Bena ur fåglarna och skiva bröstfiléerna tvärsöver fibrerna. Blanda såsen och vispa i smöret. Måltiden är klar! Gräddig blåmögelost-älggryta 4 portioner 800 g 1 1 1 1 2 msk 1 10 50 g 2 dl 1 msk 4 msk älgkött lök palsternacka liten rotselleri morot kalvfond lagerblad krossade svartpepparkorn litet smör blåmögelost grädde riven färsk ingefära vetemjöl salt I Tärna köttet till två centimeters bitar. Skala och tärna rotfrukterna till likadana bitar. Krossa pepparkornen lätt. Bryn köttet i en rymlig gryta och tillsätt vatten så att köttet täcks. Tillsätt rotfrukterna och kryddorna. Koka och skeda bort skummet från ytan. Låt grytan småkoka med locket en aning på glänt tillräckligt länge, dvs tills köttet är mört. Sila vätskan från grytan till en annan kastrull. Sörj för att det finns åtminstone 8 dl vätska, om inte ska du tillsätta köttbuljong. Koka upp och tillsätt mögelosten och grädden. Låt småkoka och tillsätt det i en vattenskvätt utblandade vetemjölet. Låt sjuda åtminstone 10 minuter. Häll över grytingredienserna i såsen och krydda med färsk ingefära, salt och vitpeppar. Till grytan serveras kokt potatis och färsk sallad. Metsästäjä 5 / 2009 69
• Förebygggande av olycksfall ger resultat Antalet jaktolyckor har minskat och ersättningsbeloppen halverats sedan 2005. et arbete som utförts för förebyggandet av jaktolycker ser ut att avkasta önskat resultat. Antalet jaktolyckor och ersättningsbelopp som kommit till Tapiolagruppens kännedom har minskat klart. 2008 bokfördes drygt 20 olyckor mot att det året innan inträffade ett trettiotal. Jägarnas Centralorganisation försäkrar genom en med Tapiola avtalad jägarförsäkring alla jägare i vårt land som har betalat jaktkort. Efter 2005 har också de för jaktolyckor betalade ersättningarna gått ner med mer än halva beloppet: mot att det för olyckor som inträffade 2005 betalades cirka 136 000 euro i ersättningar uppgick ersättningsbeloppet 2008 till omkring 66 000 euro. Jämfört med de första åren på 2000-talet har ersättningsbeloppen minskat ännu mera, men i början av millenniet förekom det t.o.m. mycket stora variationer mellan de årliga ersättningsbeloppen. Ersättningschefen på Skade-Tapiola, Matti Karimäki berättar att det uppstår variationer om det under samma år inträffar flera allvarligare olyckor. De senaste årens jämnt sjunkande ersättningsbelopp berättar dock om en god utveckling i förebyggandet av skador. "Det är utmärkt att försiktighet och förutseende har ökat. Skador och t.o.m. död som inträffar på jakt är såtillvida tragiska att de ofta hade varit möjliga att undvika med omsorgsfull hantering av vapnet. Även det är positivt att jägarna själva har önskat en mera detaljerad statistikföring än tidigare över skador för att man ska kunnat ta lärdom av dem i det förebyggande arbetet", konstaterar Karimäki. Vid skadefallen bokförs idag skadevållarens ålder noggrannare än tidigare, det ges en mera detaljerad beskrivning av händelseförkoppet och uppgifter om den skadedrabbade. D Den typiska skadan är självförvållad av jägaren med det egna vapnet Jägarförsäkringen består av fyra delar: ansvarsförsäkring, Jägarens privata olycksfallsförsäkring, funktionärens privata olycksfallsförsäkring och olycksfallsförsäkring för hund i SRVA-uppgift. Enligt Karimäki sker det mest olyckor på traditionellt sätt på fågeljakt när t.ex. båten kränger till vid avfyrande av skottet. Oftast är skadan självförvållad av jägaren när jägaren t.ex. ska stiga in i bilen och det laddade vapnet brinner av i misstag och skottet träffar den egna foten eller handen. "Det vore skäl att fästa uppmärksamhet vid förflyttningar med vapen, för tillbuden ser ut att ofta inträffa utanför de egentliga jaktsituationerna, när man ivrigt förflyttar sig från en plats till en annan. Varje år sker det olyckor som uppstår genom att man glömt att säkra vapnet och det brinner av i bilen eller i terrängen och kulan landar i något buskage. Men kulorna kan också skada jägaren själv eller jaktkamraten. Om vapnet inte är säkrat och jakt är på gång bör jägaren alltid komma ihåg att beakta eventulla andra jägare i närheten", påpekar Karimäki. Självförvållade skador ersätts ur jägarens privata olycksfallsförsäkring. Den täcker skador som drabbar den försäkrade under jakt eller till jakten knutna tävlingar och skjutövningar pga att vapnet brinner av eller exploderar. Ersättningar för vårdkostnader utgår med högst 5 100 euro per skadefall och engångsersättningen för vid olyckan ådragen bestående invaliditet eller vid dödsfall är 25 300 euro. Ersättningen vid bestående invaliditet utbetalas enligt den av invaliditetsgraden angivna andelen. Eftersom försäkringen endast täcker med jaktvapnet självförvållade skador 70 Jägaren 5 / 2009 Kimmo Pöri
• omfattar den som regel inte heller andra än på jakt inträffade skador. "Det kommmer en del förfrågningar. Eftersom vrickningar och fall under jaktturer kan få omfattande föjder lönar det sig att ta en frivillig olycksfallsförsäkring eller sjukkostnadsförsäkring, som ersätter vårdkostnader som orsakas av olycksfall av den här typen", påpekar produktchef Krista Orassaari på Skade-Tapiola. Ansvarsförsäkringen ersätter skador vid vådaskott En annan typisk olycka är skada som jägare åsamkar annan jägare i samband med jakt. Också härvid avlossas vapnet ofta i misstag och skottet träffar jaktkamraten eller så skjuter jägaren på älg- eller fågeljakt på en jaktkamrat, eftersom han tror att skepnaden som rör sig är ett djur. Utöver sjukvårdskostnaderna ersätter ansvarsförsäkringen sveda, värk, bestående men och eventuell förlorad arbetsförtjänst. "Verkningarna av skadan kan vara långvariga, särskilt om offret är en ung person. De genomsnittliga ersättningsbeloppen för jaktskador är ofta tusentals euro och eventuella ersättningar för förlorad arbetsinkomst kan det hända att vi måste betala under flera år", berättar Matti Karimäki. ser t.ex. till Estland på vildsvinsjakt. På dessa resor ersätter jägarförsäkringen med skjutvapen vållade personskador. Försäkringen är i kraft i de nordiska och i EU-länderna. I vårt eget land täcker försäkringen också skador som inträffar vid handräckning i samband med högviltincidenter, dvs vid utförande av SRVA-uppgift. Jägarförsäkringen ersätter också olycksfall som drabbat funktionärer i anslutning till tävlingar eller skjutövningar för upprätthållande av jaktfärdgheter och skjutskicklighet. De facto är olyckor där funktionärer är inblandade ytterst sällsynta. För hunden lönar det sig dock att ta en täckande hundförsäkring för jägarförsäkringen täcker bara SRVA-hundars skador. Vapen lönar det sig att beakta i hemmets eller gårdsbruksenhetens försäkring, för jägarförsäkringen ersätter inte ett skadat vapen. G Text: Tiina Riippa/ Tapiolas informationstjänster Faktaruta: Faktarutan har sammanställts av medlemmarna i Jägarnas Centralorganisations samarbetsgrupp, marknadscheferna Jukka Saastamoinen och Jukka Ruoho på Tapiola I Faktarutan har sammanställts av medlemmarna i Jägarnas Centralorganisations samarbetsgrupp, marknadscheferna Jukka Saastamoinen och Jukka Ruoho på Tapiola I Innan du trycker på avtryckaren, försäkra dig om... I Olyckstillbud sker ofta med "tomt vapen" och därför ska vapnet alltid hanteras som om det vore laddat. Försäkra dig om alla patroner är tagna ur vapnet när jakten har avbrutits. I Kontrollera var övriga jägare, hundar, andra som rör sig i naturen och bosättning finns innan du skjuter. I Håll mobiltelefonen med dig fast du inte skulle ha den på under jakten. I Använd säkerhetsväst också också på fågel- och småviltsjakt. En väst är bra också för hunden. I Var säskilt försiktig på andjakten, skjut inte horisontala skott i vassen. Framför dig kan det finnas en annan jägare. Skjut helst uppåt i minst 45 graders vinkel. I Skjut inte från en alltför ostadig båt. I Jägarförsäkringen är i kraft i de nordiska länderna och i EU. Försäkringsvillkoren i jägarförsäkringen kan kollas på t.ex. Jägarnas centralorganisations webbsidor, www.riista.fi, eller Tapiolas webbsidor, www.tapiola.fi/. Tilläggssäkerhet för dig själv, din hund och dina tillgångar Jägarförsäkringen ersätter också skador som uppkommit i misstag och förutsätter sålunda inte att skadan är förorsakad genom vållande. Karimäki påpekar att det alltid lönar sig att kontrollera försäkringens giltighet, för nuförtiden är också jaktresor utomlands vanliga. Många re- Jägaren 5 / 2009 71
• Fortfarande ont om skogshöns skogsmark. Siffran är den samma som i fjol och ligger klart under genomsnittet för hela perioden med triangelinventeringar. Åren 1991 och 1997 låg tätheterna på samma svaga nivå. Det totala antalet tjädrar och orrar var lika stort som i fjol. För bägge arterna kan vi konstatera två svaga år i rad. De observerade tätheterna hörde till de svagaste under hela inventeringsperioden och låg klart under långtidsmedelvärdet. Järpen har däremot ökat en aning sedan i fjol och läget skiljer sig från orren och tjädern på så vis, att årets täthet sammanfaller med långtidsmedelvärdet. Dalripan har däremot följt en egen utvecklingslinje under de två senaste decennierna. Ripan minskade igen och årets totalpopulation fortsätter den negativa trend som har pågått ända sedan året 2002. Andelen skogsfåglar som överlevde vintern verkar ha varit genomsnittlig hos tjädern, orren och järpen. För dalripans del låg - i likhet med många tidigare vintrar - andelen fåglar som överlevde vintern under genomsnittet. Andelen ungar av alla observerade fågelindivider, vilket ger oss ett mått på häckningsresultatet, låg på en genomsnittlig nivå hos tjädern, orren och järpen och var aningen högre än året innan. Också i det här avseendet skiljer sig dalripan från de övriga tre skogshönsen genom att andelen kycklingar var ännu svagare än året innan och de facto den svagaste under hela inventeringsperioden. Enligt de preliminära resultaten av sommarens inventeringar av vilttrianglar är hönsfåglarnas stammar fortsättningsvis svaga. För ett år sedan gick skogshönsbestånden i botten och läget har knappt förändrats alls sedan dess. Det totala antalet fåglar hör till de lägsta noteringarna under de drygt tjugo år som vilttrianglar har inventerats. Av den här anledningen blir det skarpa begränsningar i höstens jakt. Naturligtvis förekommer det skillnader mellan olika delar av landet och olika skoghönsarter. Det är fint att mobilen visar inte bara kartan utan fungerar också som kompass när man orienterar längs en inventeringslinje. På det viset håller sig inventerarna på rätt kurs med mobilens benägna bistånd. En svag ljusning i norr I de olika delarna av landet finns likheter mellan skogsfågelarterna, men också skillnader. Ett allmänt drag i förhållande till fjolåret är att hönsfåglarna verkar ha klarat sig litet bättre i landets norra delar än i de södra delarna. Regionalt sett är förändringarna ändå inte särskilt enhetliga och det finns dessutom skillnader också mellan arterna. Tjäderbeståndet verkar ha ökat i Uleåborgs, Österbottens och Norra Tavastlands distrikt, medan resultaten för Nyland och Satakunta tyder på en försvagning. För orrens del kan vi inte upptäcka några större förändringar från fjolårets tätheter; den tydligaste förändringen är en tillbakagång i Österbotten. Också för järpens del är förändringarna från fjolårets tätheter obetydliga. Bestånden har vuxit i Lapplands och delar av Uleåborgs distrikt, och vi noterar inga nämnvärda bakslag någonstans. Dalripan har minskat i hela landet utom i Uleåborgs distrikt. I Lapplands och Kajanalands distrikt var minskningen avsevärd. För Lapplands del ligger tyngdpunkten i det statistiska materialet på de södra och mellersta delarna av distriktet, vilket betyder att ripläget kan vara ett annat i norra Lappland. De hundassisterade inventeringarna i Enontekis, Enare och Utsjoki kommer att ge noggrannare besked om hur dalripbestånden har utvecklats längst uppe i norr sedan fjolåret. vilttrianglarnas tjugoåriga historia. I den gropen hade skogshönsen hamnat efter två ogynnsamma häckningssäsonger i kombination med en rad andra negativa faktorer. I år var vädret ostadigt under våren och försommaren med stora skillnader i olika delar av landet. April var i nästan hela landet varmare än vanligt, liksom också maj i landets norra delar. Fåglarna kom alltså igång med häckningen under gynnsamma omständigheter. I juni var vädret nyckfullt och medeltemperaturen blev svalare än normalt. I synnerhet i början och mitten av juni var vädret ruggigt och sommarvärmen infann sig först efter midsommaren. De tidigaste skogshönskycklingarna kläcktes när vädret ännu var kyligt, strax innan vädret slog om till sommarvärme. Dock förskonades vi från ytterligheter i väderleken som till exempel snö eller slask eller nattfrost under den här perioden. Juli månad var i likhet med juni svalare än normalt. Första hälften av juli var i södra och östra Finland mycket regnig medan det i västra och norra Finland var torrare än normalt. Under fjolåret kollapsade sorkstammarna i norra Finland, vilket också inverkade på häckningsresultatet under sommaren 2008. Enligt spårräkningarna i snö minskade bestånden av räv och hermelin i landets norra delar och särskilt i Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Detta ledde uppenbarligen till att predationen på hönsfåglarnas bon och kycklingar minskade. I landets södra delar var det gott om sork åtminstone fram till våren och de små rovdjurens tätheter stod kvar på samma nivå som förut. S ommarinventeringen av vilttrianglarna har i flera års tid inletts tidigare för att de preliminära resultaten ska hinna bli klara till jaktföreningarnas sommarmöten. Med tanke på hönsbeståndens svaga tillstånd har det också varit bra att inleda inventeringarna tidigare. Inventeringarna startade lördagen den 25 juli och de första resultaten lades ut på VFFI:s hemsida fredagen den 7 augusti. Då var det tillgängliga statistiska materialet fortfarande väldigt knappt, vilket betyder att resultaten sedan dess har uppdaterats och korrigerats fortlöpande. När detta skrivs den 17 augusti har vi fått in resultaten från 452 trianglar. En femtedel av rapporterna har skickats in elektroniskt med blanketten på institutets webbsida. Vi uppskattar att ungefär 800 trianglar kommer att bli räknade, vilket betyder att det föreliggande materialet redan ger oss en rätt så tillförlitlig generell bild av läget. Det har erfarenheten lärt oss under åren. För mindre områden som till exempel jaktvårdsdistrikt med färre än femton inventerade trianglar är det statistiska materialet ändå allt för knappt och resultaten måste därför betraktas med en viss reservation. Mobilpositionering som hjälpmedel Vid inventerandet av vilttrianglar har orienteringen säkert varit en knepig avdelning för många. För ett par decennier sedan rekommenderades det att man markerar den exakta rutten genom att märka träd med målarfärg eller märkband. I många trianglar har emellertid markeringarna bleknat eller försvunnit vid avverkningar. Att gå en spikrak linje med kompass är jobbigt och allt emellanåt dessutom omöjligt. Under de senaste Varm vår, sval försommar I fjol var skogshönsbestånden i vårt land så pass svaga att året räknas till de allra sämsta under 72 Jägaren 5 / 2009 Skogshönsen lika svaga som i fjol I landet som helhet uppgick skogshönsens täthet till ungefär sexton fåglar per kvadratkilometer
• Ensin kaadetaan, sitten nostetaan! LED otsalamppu · · · · · alumiini-/muovirunko Luxeon 1 W ledi valoteho 51 lumenia 3 valotoimintoa sis. paristot LED taskulamppu · alumiinirunko · 3 x Rebel 90 Luxeon led · valoteho n. 500 lumen · vesitiivis · ei sis. paristoja CRX206 Kuormapeitteet · 550 g/m² · sidontareiät 40 cm välein Koiranomistajat huom: Tekcell Lithiumparisto 2,6 V / 2,4 Ah Esim. 1,8 x 3,5 m SP1835 CRX203 ­ 18, ­ 63, 4410 · LR06 (AA) · mm. koiratutkat, logiikkamuistit GP255001 790 Ketjutalja Silmukkanostovyöt Akkupuukkosaha Li-ion 18 V / 1,5 Ah · Li-ion-akku · 2500 iskua/min · mukana terät puulle ja metallille AWD18 1000 kg · kokonaiskorkeus 2,5 m · ketjun pituus 2m 2000 kg · leveys 60 mm 4m SV0204 ­ 119, UL9304 5m SV0205 Puukkosahan terä · 400 x 1,2 / 6,4 mm · titan-pinnoite 3750 6m SV0206 19 2450 ­ 28, 50 780 W / 230 V · nostovoima 200 / 400 kg · vaijerin pituus 12 m / 6 m AWD153 Sähkötalja Ajoneuvovinssi 12 V · · · · max. kuorma 2722 kg moottori 12 V / 1,6 hp vaijeri 20 m, Ø 7,2 mm kauko-ohjain johdolla XK1000A ­ 36, ­ 139, XK7002 ­ 340, Myynti: Katso lähin jälleenmyyjäsi www.ikh.fi IKH-myymälät: I Jyväskylä, Kauhajoki, Oulu, J Tampere, Vantaa T Tarjoukset voimassa 30.9.2009 saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Hinnat sis. alv 22 % åren har det blivit vanligare med GPS-positionering, men vi känner inte till exakt hur vanligt det är att folk använder sådana apparater när de inventerar vilttrianglar. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Tracker Ab har i samarbete med Jägarnas Centralorganisation erbjudit jägarna en gratis TrackerHunter terrängnavigator som fungerar i mobiltelefonen. Det här projektet innebär ett betydande steg Tjäder Orre Järpe Dalripa framåt också för orienteJaktvårdsdistrikt Trianglar Täthet Andel Täthet Andel Täthet Andel Täthet Andel ringen längs inventerings(fåglar/km²) kyck(fåglar/km²) kyck(fåglar/km²) kyck(fåglar/km²) kycklinjerna. Vi nappade gelingar lingar lingar lingar nast på idén när projektet (%) (%) (%) (%) offentliggjordes och beslöt Södra Tavastland 16 3,0 ± 42 3,1 ± 38 7,6 ­ 45 att inventera triangel numSödra Savolax 39 2,8 ± 19 4,8 ­ 34 9,1 ± 39 mer 928 i Kyrkslätt med Kajanaland 44 3,6 + 62 6,2 ­ 50 4,6 ± 55 0,6 ­ ­ 40 mobilorientering. Den här triangeln har av olika orsaMellersta Finland 35 3,6 ± 41 8,6 ­ 45 8,2 ± 44 0,5 ± 75 ker lämnats oräknad under Kymmene 26 2,6 ­ 40 3,7 ± 30 6,9 ± 44 de senaste åren och avverkLappland 64 2,2 ± 43 1,9 ± 25 2,8 ++ 56 0,6 ­ ­ 59 ningar hade möblerat om en Uleåborg 44 3,6 ++ 60 7,8 + 47 5,1 + 46 0,5 ± 47 smula i landskapet. TidigaÖsterbotten 24 4,2 + 36 7,2 ­ ­ 56 4,9 ± 46 0,9 + 0 re år har vi orienterat med kompass i näven. Norra Tavastland 18 5,2 ++ 37 8,6 + 46 11,3 ± 38 Vi hann bara träna lite Norra Karelen 55 3,9 ± 50 7,4 ± 41 6,9 ± 42 grann på mobilorienteranNorra Savolax 30 1,5 ­ 26 6,3 ± 48 12,2 + 45 0,1 ­­ 0 det innan det var dags, men Sv. Österbotten 9 1,9 ± 0 6,9 ± 16 5,8 ± 43 det oaktat orienterade vi oss Satakunda 29 2,1 ­ ­ 14 6,0 + 39 6,8 ± 42 utan missöden runt triangNyland 13 2,0 ­ ­ 12 8,8 ± 7 7,9 ± 39 eln och kunde konstatera att kompassen under tidigare Egentliga Finland 6 2,6 ++ 50 2,8 ­ 36 5,1 ± 15 år och på några ställen hade Hela landet 452 3,1 ± 42 5,9 ± 41 6,6 ± 44 0,3 ­ 44 fört inventeringsgruppen en aning ur kurs. Våra första Skogshönsens tätheter (fåglar/km2 skogsmark) och andelen ungar (andelen ungar av alla observerade fåglar i procent) per distrikt i erfarenheter gav vid handen augusti 2009. Indexförändringarna från fjolåret är uttryckta med plus- och minustecken (± förändringen <15 %, + och ­ förändringen att det gick litet lättare med 15­30 %, ++ och ­ ­ förändringen >30 %). en egentlig GPS, men att orienteringen också fungerade med mobilen. Alldeles utan handledning begriper man sig ändå inte på TrackerHunter och det behövs alltså en bruksanvisning för hur navigatorn ska användas vid triangelinventering. Projektet rullade igång så sent att några anvisningar aldrig hann bli framtagna. Med tanke på fortsättningen så be- hövs det detaljerade instruktioner för hur mobilnavigatorn ska användas vid triangelinventeringar. G Text: Pekka Helle och Marcus Wikman, Jägaren 5 / 2009 73
• Ta bättre jaktbilder! Hur kommer det sig att de bilder som publiceras i jakttidningar ser så mycket bättre ut än ens egna bilder? En stämningsfull och alldeles fantastisk jaktbild! Teleobjektiv. Bilden innehåller så gott som allt som hör gåsjakt till. Platsen, tidpunkten, utrustningen, vapnet - allt finns där. ISO 2000, 1/10 sek, f 2.8, 140mm, stabilisator, en käpp som stöd. 74 Jägaren 5 / 2009 Hannu Huttu
• F ör en bra jaktbild räcker det inte med att motivet är bra. Det krävs också att ljuset är lämpligt, bakgrunden lugn och kompositionen balanserad. Dessutom ska fotografen äga ett visst tekniskt hum om bländare, skärpedjup och slutartider. - De bästa bilderna får man genom att alltid ha kameran med sig på jakt och ta bilderna direkt efter det fällande skottet, tipsar Suomussalmibon Hannu Huttu som hör till de främsta jaktfotograferna i vårt land. En lyckad bild visar respekten för det nedlagda viltet och bevarar stämningen under just den här jaktdagen för decennier framåt. Ofta en illa vald plats Huttu har under årens lopp publicerat hundratals bilder från skog och mark i tidningar och böcker. Nästan varje år har han kammat hem priser i fototävlingar. Vad är det alltså som skiljer karlen från oss vanliga hemmaplåtare? - Ett lyckat porträtt av fällt vilt kommer sällan till av en slump, konstaterar Huttu. De flesta bilder som hamnar i familjealbumet eller läggs ut på nätet är tagna flera timmar efter skottet. Sällan blir bilden tagen på samma plats som där jakten ägde rum. Följden blir att viltet, oavsett om det är en fågel eller ett däggdjur, hinner stelna i en onaturlig ställning. Dessutom har pälsen eller fjäderdräkten hunnit bli tilltufsad i ränseln. - Fotografen står ofta på ett alltför stort avstånd. Det betyder att motivet blir alltför litet och bilden fylls med sådant som inte borde vara med, funderar Huttu. - Ens egen bakgård eller vedlidret är sällan den idealiska bakgrunden för en bild av exempelvis en tjädertupp, fortsätter Huttu. Med ett kort teleobjektiv eliminerar man bakgrunden genom att lägga den i lagom oskärpa. Den här oktoberbilden bygger på grundelementen för en jaktbild; jägaren, den skjutna orren och tjädern, lägerelden, kaffet som puttrar, geväret och en trädstam som rasat omkull. Både jägarens och betraktarens blick söker sig till fåglarna som hänger på en gren. ISO 160, 1/30 sek, f 8.0, 85mm, stativ. - Under en molnig dag med uppehållsväder brukar ljusförhållandena vara lämpliga under hela dagen, vet Huttu av erfarenhet. När höstsolen står som högst och gassar från klarblå himmel så är det knappt ens värt att fundera på att ta fram kameran. Utom förstås om det råkar hända någonting alldeles oerhört! - Kontrasterna är då ohyggligt skarpa och ljuset platt, konstaterar han och avslöjar att han under sådana förhållanden brukar hålla kameran nerpackad. Stilleben populära Så länge människan har jagat så har hon också förevigat det nedlagda viltet i bilder av olika slag. Klipp- och grottmålningar från mänsklighetens gryning har bevarats ända fram till våra dagar. Där avbildas viltet, levande eller dött. Det har också hittats enkla skulpturer som föreställer villebråd. Under målarkonstens historia har många stora mästare även målat stilleben med viltmotiv. Bland våra egna mästare kan här nämnas bröderna von Wright, vilka var passionerade jägare. Fåglarna som de sköt tog de hem och målade av. Det blev makalösa och helt otroligt detaljerade målningar! De stora mästarnas tavlor är målade med respekt för viltet, vilket Huttu tycker att är avgörande viktigt. Bilder med djur i förvriden ställning eller med uppspärrat gap tycker han inte är någon bra reklam för jakten eller jägarna. - Att förnedra viltet eller leka med det hör inte hemma i jakten och alltså inte heller i jaktfotograferingen. Med ett kort teleobjektiv Innan fotografen trycker av gör han bäst i att tänka efter vad som är det viktiga i situationen eller scenen och som ska lyftas fram. Eller finns det kanske flera element i bilden som är lika viktiga som viltet? Det kan vara en omkullfallen trädstam, skägglav som hänger från en grangren eller kaffepannan som puttrar över brasan. - Att jämka ihop alla de här elementen i en och samma bild är inte alltid så enkelt, konstaterar Huttu. Allt för mycket detaljer brukar resultera i att betraktaren ledsnar på bilden efter några sekunder. Dessutom avleder detaljerna uppmärksamheten från det viktigaste, alltså det fällda djuret, som ju ska presenteras som huvudmotiv i bilden. En metod som i praktiken har visat sig vara mycket bra är att använda ett kort teleobjektiv. Med ett sådant kan man lyfta fram huvudmotivet och samtidigt lägga bakgrunden i lagom oskärpa. - Knepet är att lämna lite avstånd mellan motivet och bakgrunden, avslöjar Huttu. Ett kort teleobjektiv har också egenskapen att kunna smälta ihop en färggrann bakgrund så att den blir mera tilltalande för ögat. En lösning som man ofta ser i Huttus bilder är att viltet hänger från en kniv som har huggits i en trädstam. Därefter fullbordar han kompositionen med att ställa en ränsel och ett gevär mot trädet och låta jakthunden lägga sig bredvid. I följande bild kan fotografen utvidga blickfånget och ta med jägaren som sitter vid brasan och sörplar på sitt kaffe. - Motivet behöver inte alls läggas i mitten av En mera traditionell jaktbild av samma fåglar. Det korta teleobjektivet lyfter fram fåglarna, som är huvudmotivet, från bakgrunden. Tjädertuppen och orrtuppen som hänger från halsen i en gren spelar huvudrollen i bilden. Bilden är ändå aningen tandlös. ISO 400, 1/100 sek, f 5.6, 85mm, handhållen kamera. Detaljerna tänder intresset Huttu har jagat flitigt ända sedan ungdomen. Ända från början har det varit viktigt för honom att fotografera viltet så nära platsen där det fälldes som möjligt, om bara ljuset och väderleken tillåter det, förstås. - Någon detalj i närheten, typ en ståtlig torrfura eller en tjärn, brukar tända mitt intresse, avslöjar Huttu. Om djuret däremot är blodigt eller har legat i regn och ser eländigt ut, så låter Huttu hellre bli att ta några bilder alls. - Blod som syns på en bild kan hos somliga människor orsaka en väldigt kraftig negativ reaktion och till och med illamående. Däremot har det mindre betydelse om djuret fotograferas före eller efter urtagningen. Men genom att fotografera en fågel före passningen så minskar man på risken för att bloda ner och stöka till fjäderdräkten. Dessutom är det så, att om du fotograferar fågeln eller haren så fort som möjligt efter skottet så brukar ljuset vara lämpligt. Tidigt i gryningen eller sent på eftermiddagen när solen börjar gå ner tar sig den dunkla skogen eller den dimmiga myren allra bäst ut på bild. Jägaren 5 / 2009 75
• Jägarens glada uppsyn skvallrar om att skottet satt som det skulle. Det korta teleobjektivet lyfter fram motivet i plantskogen. Det är en molnig höstdag. Skärpedjupet kunde gärna ha vara litet större. ISO 400, 1/125 sek, f 2.8, 85mm, handhållen kamera. Natur- och jaktfotografen Hannu Huttu lämnar aldrig kameran hemma när han är ute på jakt! Hannu tycker att jaktbilderna oftast blir bättre om man tar dem genast efter skottet i den rätta miljön där viltet fälldes. ISO 200, 1/50 s, f 5.6, 31mm, stabilisator, handhållen kamera. bilden utan kan gott placeras närmare någondera kanten. Om du vill ha geväret med på bilden tillsammans med viltet så är det bäst att först kolla hur bössan ser ut. Ett vanvårdat gevär med rost berättar nämligen en hel del mera om jägaren än vad som kanske är önskvärt. Samma ripor, men den här gången fotograferade framför stugan. Fåglarnas fjäderdräkt och höstfärgerna i bakgrunden kompletterar varandra. Ändå är det någonting som fattas i bilden. En hund eller ett gevär skulle göra motivet mera komplett. ISO 200, 1/90 sek, f 5.6, 85mm, handhållen kamera. Komposition kan studeras Om du vill plåta ett hjortdjur med horn som ligger på marken så är det inte alltid någon bra idé att försöka klämma in hela djuret i bilden. I allmänhet blir resultatet bättre med en kraftig beskärning av bilden så att bara huvudet och hornen kommer med. Bilden blir mera anslående om du lyfter upp djurets huvud på till exempel en tuva och placerar jägaren, vapnet och hunden bakom eller bredvid huvudet. - I en uppställning av den här typen kan vapnet lutas mot hornen, tipsar Huttu. Också i det här fallet ger ett kort teleobjektiv en bra bild eftersom det eliminerar bakgrunden genom att lägga den i lagom oskärpa. - Du lockar hunden att titta mot kameran med olika knep som till exempel att smacka, fortsätter Huttu. Kompositionen är någonting som Huttu tycker att man inte ska krångla till i onödan. Om bilden helt enkelt ser bra ut och känns balanserad så brukar kompositionen vara som den ska. Och tvärtom, givetvis. Bland handböckerna om fotografering finns det en uppsjö av böcker som handlar om komposition. Där kan den fördjupa sig i ämnet som har blivit intresserad på allvar av att ta jaktbilder. - Var och en kan förstås odla sin egen stil genom försök och misstag, uppmuntrar Huttu. litet, men om bakgrunden är väldigt mörk eller ljus bör man enligt Huttu kompensera genom att under- eller överexponera. - Det brukar inte ta lång tid att ringa in den lämpliga exponeringen. När ljuset är det rätta och uppställningen känns bra så brukar Huttu inte "spara på filmen" så att säga. - När jag en gång håller på så tar jag också närbilder och större helhetsbilder, som kan komma till nytta i något annat sammanhang. Fjärrutlösare bra hjälpmedel Mängden jaktbilder kommer säkert att öka avsevärt i framtiden efterhand som kameran i mobiltelefonerna utvecklas. En mobil med en fem megapixels kamera ger överraskande fina bilder som till och med kan tryckas i en tidning. Den som använder en mobilkamera med vidvinkelobjektiv måste däremot gå väldigt nära sitt motiv, vilket innebär att proportionerna blir förvrängda. Dessutom saknas möjligheterna till manuell inställning, vilket begränsar fotografens möjligheter. Det finns en rad olika fjärrutlösare till kameran och tack vare dem kan jägaren och viltet utan problem fångas på samma bild utan hjälp av någon utomstående person. Ett stativ är förstås en nödvändig utrustningsdetalj i den här situationen. När jägaren tar sina jaktbilder själv så blir det heller inga meningsskiljaktigheter om vem som äger copyrighten till bilderna. Det här är nämligen en viktig detalj att hålla i minnet om du ber någon annan att ta en bild av dig med din egen kamera. Rättigheterna till bilden tillhör nämligen fotografen och inte kamerans ägare, såvida inte dessa två personer har kommit överens om ett annat arrangemang. För det allra mesta uppstår det förstås inte några som helst problem, men det finns tyvärr ändå gott om fall där det har gått precis tvärtom. Bilderna har publicerats, det har blivit gräl om saken och ärendet har landat i tingsrätten. Fler bilder om jakt och stilleben med vilt hittar du bland annat på internetadresserna www.hannuhuttu.com och www.savoneramedia.com. I följande nummer av tidningen Jägaren ska vi hänga med på jakt med kameran i högsta hugg! G Text och bild: Kimmo Pöri Dagens teknik ger fördelar En jägare som äger en modern digitalkamera har det väl förspänt i jämförelse med jägarkollegerna en bit bakåt i tiden. Också kompaktkameror som är så små att de ryms i bröstfickan ger bilder med så bra kvalitet att de till och med kan publiceras i tidskrifter. Fotocellerna är i regel så känsliga att det går att fotografera även i skymning och utan stativ. När kamerorna dessutom har en fungerande optisk bildstabilisator så blir det möjligt att fotografera 76 Jägaren 5 / 2009 Jaktstugans vägg och riporna som hänger tillsammans med geväret på en spik går färgmässigt utmärkt ihop. Med ett kort teleobjektiv och några meters avstånd till motivet blir proportionerna inte förvrängda. Med en tillräckligt liten bländare blir skärpedjupet tillräckligt stort för att återge hela motivet skarpt. ISO 200, 1/90 sek, f 5.6, 85mm, handhållen kamera. med teleobjektiv och enbart handstöd och ändå ta skarpa bilder. Det är mer än vad gamla tiders kameror med film i rodde i land med. - Dessutom kan man direkt se på bildskärmen om fotot har lyckats, fortsätter Huttu. Kamerornas exponeringsautomatik ger för det mesta bilder som håller en alldeles hyfsad kva-
• Christineholm Korkeatasoinen riista-astiasto! Klassisen tyylikäs 42-osainen Christineholm-sarja on ehdoton astiasto riistaruokien asianmukaiseen valmistukseen ja tarjoiluun. Sen on valmistanut arvostettu saksalainen posliinitehdas Seltmann Weiden hienoimmasta maasälpäposliinista, jossa on hillitty kohokuvio ja käsin maalattu reunus. Astiastossa on 12 upeaa käsin litografoitua eläinkuva-aihetta, jotka perustuvat taiteilija Josef Csiszarin maalauksiin. Apilanlehti myy Christineholmia yksinoikeudella Pohjoismaissa. Astiaston pohjaleima 8 O SA A 0 + 2 LISÄETUA! V VELOITUKS ETTA KUN VASTAAT 7 PÄIVÄN KULUES SA Kyn Kynttilävati (Arvo 99) Ø 28 cm 27 cm 7 0 Fasaani Saksanhirvi Peltopyy NYT TUTUSTU oka4 ru lautasta asia + 4 viinil 3-kerrosvati Ø 17, 19, 27 cm (Arvo 129) 35 c l ut 5,90 + toim.kul 12 ELÄINAIHETTA! Metso Sorsa Jänis Taivaanvuohi Villisika Metsähanhi Kettu Hirvi Metsäkauris 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8 8. 9. 10. 11. 12. NYT METSÄSTÄJÄLIITON JÄSENILLE VA S T A U S K O R T T I Haluan saada neljä ensimmäistä Christineholmkattaustani hintaan 0 ! Jatkossa saan uuden kattauksen (ruokalautasen ja viinilasin) kerran kuukaudessa niin kauan kuin itse haluan. Sarjaan kuuluu 12 eriaiheista kattausta. Maksan vain edullisen keräilyhinnan 39,90 /kattaus (norm.hinta 52 /kattaus). Kattauksen keräilyhinta 39,90 /kattaus pysyy samana koko yhtäjaksoisen keräilyni aikana. Toimituskulut 5,90 lisätään jokaiseen lähetykseen. Tietysti voit ostaa ALENNUS KOKO CHRISTINEHOLM MALLISTOSTA! SOITA 09-686 11 444 ! - 20 % Kyllä kiitos! APILANLEHTI MAKSAA POSTIMAKSUN kerralla isompia kokonaisuuksia, myös koko astiaston! Vastaan 7 päivän kuluessa niin saan veloituksetta kauniin kynttilävadin ja tyylikkään 3-kerrosvadin toisen lähetykseni mukana (lisäetujen yhteisarvo 228 ). Kyllä! Apilanlehti on Pohjoismaiden suurimpia posliinija lasialan yrityksiä, Suomessa vuodesta 1977. Teemme yhteistyötä Euroopan parhaiden taiteilijoiden ja valmistajien kanssa. Haluan liittyä veloituksetta ja sitoumuksetta Apilanlehden Tähtikerhoon. Aina kun Apilanlehdellä on edullisia kampanjahintoja, saan kerhojäsenenä tiedon tarjouksista kirjallisesti, puhelimitse tai sähköpostitse. 6 Soita 09- 86 11 44 4! Lähetä kuponki tai soita 09-686 11 444! Osoite .................................................................................................................................. Nimi .................................................................................................................................... Postinumero/-paikka:............................................................................................................ Puhelinnumero:. ................................................................................................................... (Muista täyttää puhelinnumerosi ­ siitä tulee asiakasnumerosi) Tunnus: 5001688 01003 VASTAUSLÄHETYS Johan Möller, TJ, Apilanlehti Oy Sähköposti: .......................................................................................................................... Edellytämme 18 vuoden ikää ja pidätämme oikeuden tilauksen hyväksymiseen. Vain 1 tilaus/talous ja ainoastaan uusille Christineholm-tilaajille. Osoitteita voidaan käyttää suoramarkkinointiin HTL:n mukaisesti. Jos et halua meiltä tai yhteistyökumppaneiltamme tarjouksia, ole ystävällinen ja ilmoita siitä asiakaspalveluumme, puh. 09-686 11 444. Tarjous voimassa 31.12.2009 saakka. PL 173 (Vernissakatu 6), 01301 Vantaa. Puh. 09-686 11 444. www.apilanlehti.fi 20160423586
• Småviltsjakten 2008 i siffror räsanden var i fjol det vanligaste småviltet i jägarnas ränsel. Under jaktåret 2008 fälldes sammanlagt drygt en halv miljon sjöfåglar. Över hälften av dem ­ närmare bestämt 272 000 var gräsänder. Dessutom sköts 96 000 krickor, 62 000 knipor, 41 000 bläsänder och 57 000 sjöfåglar av övriga arter. Antalet skjutna gräsänder och knipor låg nära de föregående årens medeltal medan antalet krickor och bläsänder stannade en bit under medeltalet. I kategorin övriga fåglar sköts det mest ringduva. Antalet fällda sådana uppgick till 157 000 fåglar. Uttaget av skogshöns stannade däremot klart under de föregående årens nivå. I synnerhet för dalripans del kan minskningen beskrivas som kraschartad. Jaktåret 2008 stannade uttaget på 31 000 ripor, vilket utgör blygsamma tredjedelen G av genomsnittet för de fem föregående åren. Antalet fällda orrar uppgick till 114 000, järparna till 57 000 och tjädrarna till 26 000. För de här arterna uppgick avskjutningen under 2008 till cirka 60 procent av genomsnittet för de fem föregående åren. I kategorin däggdjur toppas jaktstatistiken av skogsharen. Inalles fälldes 193 000 skogsharar. Antalet fällda mårdhundar uppgick till 154 000, fälthararna till 87 000 och rävarna till 63 000. Fjolårets uttag av mårdhund var det största under alla de år som det har förts statistik. Även uttaget av fälthare var det största på bortåt trettio år! Uttaget av skogshare har däremot legat på samma nivå under de senaste åtta åren. 307 000 jägare löste jaktkort för jaktåret 2008, men alla som gjorde det begav sig ändå inte ut på jakt. Omkring 226 000 jägare tillbringade minst en dag på jakt under jaktåret ifråga. 192 000 jägare jagade småvilt medan 114 000 jägare jagade hjortdjur. 81 000 jägare jagade både småvilt och hjortdjur. Av småviltsjägarna jagade 183 000 med vapen medan 36 000 använde sig av fällor. Småviltjägarna med vapen var totalt 2,5 miljoner dagar på jakt medan jägarna med fällor var ute i 1,2 miljoner dagar. Tabell 2. Procentuell andel jägare som fällt vilt av alla jägare som jagat småvilt under 2008, fördelat på de olika viltarterna. Jägare som fällt vilt Andelen av alla jägare som jagat % 33 18 1 2 1 13 17 1 10 0 5 3 1 2 1 16 3 31 8 2 2 1 0 0 1 12 1 0 15 3 28 10 0 3 11 1 Tabell 1. Småviltjakten åren 2003­2008, antal fällda djur. 2 002 2 003 2 004 2 005 HARAR Skogshare 195 800 194 300 200 200 188 600 Fälthare 62 100 62 900 63 300 73 200 PÄLSDJUR Ekorre 4 200 3 600 3 300 4 400 Bäver 2 898 3 500 3 100 3 078 Bisam 4 900 15 500 6 200 9 900 Räv 39 700 65 000 61 500 63 000 Mårdhund 95 700 129 100 116 000 98 300 Hermelin 2 500 3 500 2 900 3 100 Mink 53 100 70 700 49 700 53 600 Iller 400 400 500 500 Mård 10 600 15 100 14 900 16 600 Grävling 9 700 8 600 7 800 10 800 SJÖFÅGEL Grågås 3 400 7 200 4 800 4 100 Sädgås 4 000 8 900 4 800 6 400 Kanadagås 3 400 5 500 3 600 5 600 Kricka 113 300 128 200 109 300 113 900 Årta .. 17 000 18 500 14 800 Gräsand 219 300 248 700 281 100 295 900 Bläsand .. 54 300 65 100 56 500 Stjärtand 7 200 8 900 12 200 7 900 Skedand 5 400 5 200 7 900 6 500 Vigg 3 100 7 200 6 400 6 100 Brunand .. 2 000 1 600 800 Ejder .. 9 700 10 700 6 300 Alfågel 6 200 10 200 9 100 8 000 Knipa 61 200 73 200 75 300 60 400 Storskrake .. 8 600 9 200 3 700 Småskrake .. 1 600 1 900 1 400 SKOGSFÅGEL Järpe 88 500 106 300 85 000 87 700 Ripa 74 800 106 800 98 900 103 100 Orre 118 500 148 700 140 200 162 700 Tjäder 33 600 43 600 32 200 42 800 FÄLTFÅGEL Rapphöna 2 600 1 600 600 1 100 Fasan 23 600 20 400 15 900 29 800 Ringduva 144 400 176 100 167 700 179 200 Morkulla 5 200 6 000 3 200 2 200 2 006 200 000 68 800 7 300 4 100 10 000 64 100 120 600 3 400 55 200 400 15 100 10 200 5 000 11 200 4 300 114 800 15 900 281 400 46 800 5 300 6 100 3 300 600 3 200 12 900 67 900 6 900 400 95 800 89 400 216 000 58 000 2 300 25 400 212 200 4 600 2 007 209 900 65 900 10 200 3 800 5 500 50 500 135 700 1 900 61 300 500 20 800 9 000 7 000 6 300 5 000 92 700 16 800 210 700 46 400 7 800 4 200 6 000 700 2 600 7 700 48 600 4 600 2 100 88 400 52 900 176 000 41 800 1 000 29 500 153 800 3 700 2 008 193 300 86 500 6 400 5 700 5 000 63 200 153 700 3 500 51 500 1 100 17 500 11 300 3 200 5 600 5 400 95 600 16 300 271 800 41 200 3 500 5 000 2 200 1 300 2 300 7 800 62 300 4 200 1 000 57 200 30 600 114 100 25 500 2 500 75 900 157 100 6 500 HARAR Skogshare Fälthare PÄLSDJUR Ekorre Bäver Bisam Räv Mårdhund Hermelin Mink Iller Mård Grävling SJÖFÅGEL Grågås Sädgås Kanadagås Kricka Årta Gräsand Bläsand Stjärtand Skedand Vigg Brunand Ejder Alfågel Knipa Storskrake Småskrake SKOGSFÅGEL Järpe Ripa Orre Tjäder FÄLTFÅGEL Rapphöna Fasan Ringduva Morkulla 63 400 34 100 1 700 3 500 1 400 24 300 33 500 1 700 19 300 600 8 800 5 100 1 700 3 200 2 700 31 700 6 200 60 400 16 100 3 500 3 100 1 100 500 800 1 600 23 600 2 000 500 29 700 5 600 53 600 19 100 800 5 500 21 000 2 200 Jägare som fått byte 141 700 Jägare som jagat småvilt 192 500 78 Jägaren 5 / 2009
• Tre fjärdedelar av småviltsjägarna, det vill säga 142.000 jägare, återvände från jakten med vilt i ränseln. Var tredje jägare fällde åtminstone en hare och nästan lika många sköt en eller flera gräsänder. Ungefär var fjärde jägare fick en orre som byte och ungefär var femte en fälthare eller en mårdhund. Uppgifterna om bytet erhölls genom en postenkät. Under de senaste åren har det årligen genom sampling valts 300 jägare som har betalat jaktkortet i varje distrikt. Den här gången avvek vi från normalpraxis för norra Finlands del genom att genomföra samplingen av jägarna per jaktvårdsförening. Antalet utskickade enkätformulär steg därmed till drygt 11.000. Enkätens svarsaktivitet uppgick till 75 %. I det här sammanhanget tackar Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet alla jägare som fördjupat sig i enkätfrågorna och returnerat formulären. De detaljerade enkätresultaten kan studeras på nätadressen www.rktl. fi/tilastot/metsastystilastot/ . På samma adress finns också en länk till senaste statistikpublikation. G Text: Eija Nylander, forskare, VFFI Antal djur 500000 Fångsten av skogshare, fälthare och mårdhund 400000 300000 200000 100000 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Fälthare 2006 2007 2008 Skogshare Mårdhund Antal djur 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 Fångsten av de vanligaste sjöfågelarterna 1996 1997 1998 1999 2000 Gräsand 2001 2002 Kricka 2003 2004 2005 Knipa Bläsand 2006 2007 2008 Antal djur 250000 Fångsten av skogsfågel 200000 150000 100000 50000 Johanna Halla 0 1996 1997 1998 1999 2000 Orre 2001 2002 Järpe 2003 2004 2005 Tjäder 2006 2007 2008 Dalripa Jägaren 5 / 2009 79
• Sjöfåglarna ­ en flyttande internationell viltresurs EU har påverkat en hel rad med vilthar påverkat hel rad med viltr verka a e a iltfrågor, frågor, men v verkligt stor betydelse ågor erkligt or etyd l k d frågor, men av verkligt stor betydelse k nde u onen v a r kötsel kunde unionen vara för skötseln l kunde unionen vara för skötseln av å i k il vår gemensamma europeiska viltresurs sjöfåglarna. Europa utgör ett naturligt administrativt område för sjöfågelbestånden eftersom det stora flertalet av de jaktbara arterna lever hela sin årscykel inom denna kontinent. flyway ändå både praktiskt och naturligt.. Beflywa flyway ändå både praktiskt och naturligt Bey d b d r ktisk h a u ligt iskt t grep e skyway mmer n ordam rika greppet s yway kommer från Nordamerika där greppet skyway kommer från Nordamerika där e a dame k det utvecklades å 1930- och 40-talet som ett det utvecklades på 1930- och 40-talet som ett tvecklade cklades 9 0 h 0-talet so tale verktyg för förvaltningen av f lb k f f l fågelbestånden. För d vart och ett av de fyra flyttstråken som korsade Nordamerika grundades det ett råd och en teknisk kommitté. Den övriga världen släpar långt efter. I Europa började den internationella verksamheten så sakta komma igång på 1960-talet då bland annat Teppo Lampio var aktivt engagerad i utvecklandet av den internationella förvaltningen av sjöfåglar. Ändå dröjde det till 1995 innan AEWA (African-Eurasian Waterbirds Agreement) ratificerades - avtalet om förvaltning av flyttstråk mellan västra Eurasien och Afrika. Inom avtalet utgår man från de krav som sjöfåglarna ställer på sin miljö och det långsiktiga nyttjandet inom hela det område där fåglarna förekommer. Flyttstråken i östra Asien ligger däremot fortfarande utanför avtalet. AEWA-avtalet utgör ett viktigt steg för förvaltningen av de sjöfåglar som häckar hos oss. I det här internationella samarbetet som sträcker sig ända till Afrika saknas det inte utmaningar eftersom många av de samhällsstrukturer som vi européer är vana vid saknas i Afrika. Till det första som måste göras hör bland annat att ta fram artbestämningsguider och skydda hotade våtmarker. Till AEWA hör ett stort antal utvecklingsländer. Därför kan de uppställda målsättningarna inte vara allt för omfattande eller strängt förpliktande. Av den här orsaken borde förvaltningen av de europeiska sjöfåglarna snarare försöka närma sig det nordamerikanska systemet. Ingenman vilt Ingenmans v Europa Ingenmans vilt i Europa e ans r p H Europa problemet Här E op är p o l met det, Här i Europa är problemet det, a sjöfåglarna e någons att sjöf glarn inte är n gons att sjöfåglarna inte är någons öfåg rna n egendom utan ett h l d herrelöst vilt. Ur managementsynvinkel innebär det här att om en viltvårdare i Finland förvaltar exempelvis gräsanden enligt vissa principer så kan hans målsättningar omintetgöras på övervintringsområdet. Detta har lett till att vi inte har varit lika noggranna med hur många sjöfåglar vi skjuter som exempelvis när det gäller skogsfågel. Den europeiska gemenskapen öppnar nya möjligheter att förvalta sjöfåglarna. En flyttande population av fågelvilt måste betraktas som en gemensam, internationell resurs som ska skötas enligt gemensamma principer. D et är inte någon lätt sak att sköta om de flyttande fåglarnas miljöer eftersom de kan häcka, rasta och övervintra i olika länder. Också avskjutningen måste dimensioneras på ett förnuftigt sätt i alla trakter och länder där fåglarna förekommer. På lång sikt skulle det gynna både jägarna och fåglarna. Flyway ­ flyttstråket De finländska sjöfåglarna följer det flyttstråk den flyway - som förbinder västra Eurasien med Afrika. Enligt dagens uppfattning använder sjöfåglarna sammanlagt nio sådana stora flyttstråk i nordsydlig riktning; fyra i Amerika och fem i Eurasien. Dessa skyways har ändå inte några skarpa gränser eller konturer, eftersom enskilda fåglar kan göra överraskande vägval. Ur fågelvårdsperspektiv är begreppet Dra lärdom av amerikanerna Eftersom sjöfåglarna är ett internationellt vilt så bör också inventerandet vara internationellt koordinerat och täckande. Så är emellertid inte fallet. Det finns ingen enhetlig, gemensam europeisk inventering av sjöfåglar som kan ligga till grund för planeringen så att jakten blir uthållig. I vårt land är inventeringen vårt eget inrikesprojekt. Utöver vårt land finns det några europeiska länder där man inventerar sjöfågelbestånden, men den enda internationella inventeringen gäller övervintrande stammar. Det här är problematiskt eftersom vinterinventeringarna mycket lätt ger felaktiga resultat. Ett exempel: här i Finland bekymrar det oss att vi kan se hur stjärtanden minskar, men minskningen kommer 80 Jägaren 5 / 2009
• inte inte fram vid vinterinventeringarna. Orsaken t kan kan vara den, att det i övervintringsområdena sam sam samlas fåglar från så stora områden att det skyler över utvecklingen i något specifikt delområler e de de.. Alternativt kan inventeringsområdet fyllas på med fåglar från trakter där de inte har blivit räknade. räk räk D Den information vi får från vinterräkningarna är i tillräckligt detaljerad för att vi ska kunna r inte byg bygga någon långsiktig jakt på den grunden. Det y räc räcker inte med att upptäcka en trend eftersom ä tre trenden i sig inte berättar någonting om varför r ett bestånd minskar eller ökar. En gemensam europeisk förvaltning av sjöfåglar förutsätter att häckningsbestånden och produktionen av ungar i nordliga häckningsområden inventeras i en tillräckligt stor omfattning. I Nordamerika har man ända sedan 1955 inventerat sjöfåglarnas häckningsbestånd med flygplan över stora arealer. Amerikanerna håller dessutom koll på fågelbestånndens struktur genom storskaliga insamlingar av vingprover och ringmärkningsprogram. Inventeringsresultaten omsätts effektivt till praktisk förvaltning av sjöfåglarna. Amerikanerna tillämpar AHD (adaptive harvest management), som kan översättas till anpassat utnyttjande av naturresurser. Vid tillämpandet av den här principen fungerar forskare, administratörer och jägare i nära samarbete med varandra. Insamlingen av information koncentreras till att ta fram sådana data som är till maximal nytta för skötseln av fågelbestånden. Gräsanden ett exempel Den anpassade förvaltningen av gräsänder som tillämpas i Nordamerika och som har bedrivits sedan 1995 utgör ett skolexempel på principen om det anpassade nyttjandet av naturresurser. Målsättningen är att dimensionera avskjutningen under jaktsäsongen så, att den blir optimal på lång sikt. Dimensioneringen av avskjutningen är en central utmaning för den praktiska förvaltningen av bestånden och verkställs genom att reglera jakten. Valet står mellan en sträng, en måttlig eller en friare reglering. Såväl jakttiderna som det jägarrelaterade bytet kan regleras. Det är också viktigt att göra en bedömning av den effekt som förvaltningsåtgärderna har. I modellen tas det också hänsyn till att man inte känner till de exakta effekterna av styrningen. Det gäller likaså att ta hänsyn till att miljön varierar på ett oförutsägbart sätt i alla natursystem. Sist men inte minst ska vi också hålla i minnet att det också förekommer systematiska fel vid uppskattningen av bestånden. Här i Europa har vi ofta utgått ifrån att en förvaltningsmodell som är anpassad för flera olika typer av jaktkultur och fågelbestånd inte har förutsättningar för att lyckas. Antagandet håller dock inte streck. Den nordamerikanska modellen vore fullt möjlig att använda också i Europa även om bara en del av länderna skulle skulle binda sig vid den. Enligt AHN-modellerna kan länder som inte deltar i programmet betraktas som variationsfaktorer, vilkas effekter på populationerna är okända. Även skillnaderna i hur jakten regleras i olika länder kan beaktas i modellerna. Fördelen med AHM är att man smidigt kan öka på jakten när bestånden är starka och lika smidigt begränsa jakten när det finns ont om änder eller produktionen är svag. Vad behövs? Även om AHM som metod erbjuder en flexibel ram för skötseln av sjöfåglar så ger det europeiska kunnandet fortfarande alltför bristfälliga prognoser för att kunna bilda underlag för användbara modeller. Grunden för förvaltningen av fågelbestånd lägger vi med så exakt och geografiskt täckande information som möjligt om de häckande beståndens storlek och produktion. I vårt land har vi ända sedan 1980-talet följt med de viktigaste jaktbara andbestånden och dessas produktion av ungar. I det här avseendet har Finland således skött sin andel av uppgiften. Självfallet finns det förstås alltid rum på regional nivå för förbättringar i inventeringarnas täckningsgrad. I vilket fall som helst borde inventerandet av de häckande bestånden och produktionen av ungar göras på ett större område än Finland och i olika miljöer. I den sameuropeiska förvaltningen av sjöfåglarna borde det läggas mera vikt på den här punkten. Bristen på täckande jaktstatistik är ett annat vanligt samtalsämne bland dem som jobbar för de europeiska sjöfåglarna. Det förs jaktstatistik i varierande grad i flera länder, men det vore på sin plats med en kartläggning av bristerna. Vi borde komma igång så fort som möjligt med en regelbundet och koordinerat insamling av avskjutningsinformation. Avslutningsvis vill jag betona att det också behövs forskning i sjöfåglarnas biologi och i synnerhet om de mekanismer som reglerar populationerna. Utan den pusselbiten står också den mest imponerande internationella sjöfågelinventering på vacklande grund. I dessa knapphetens tider är det förstås en utmaning redan i sig att trygga förutsättningarna för forskningen. Resurstilldelningen för den här forskningen som bedrivs med vår sameuropeiska naturresurs för ögonen borde utvecklas också på EU-nivå. G Text: Petri Nummi, Hannu Pöysä & Johan Elmberg Jägaren 5 / 2009 81 Jari Niskanen
• Jakten på statens marker Dalripan fortfarande viktig del av näringslivet i Utsjoki I Nuförtiden är det så ont om dalripor att vi måste vara försiktiga till och med när vi talar om dem! Men jag tar risken för att få berätta om ripans betydelse för näringslivet i Utsjoki och människorna som bor där. Så sent som för en generation sedan jagade husbönderna på gårdarna i Utsjoki och i synnerhet de unga männen fortfarande dalripa på traditionell vis med fällor. Jaktfärderna avverkades på skidor med utrustningen packad i pulka. Somliga spände till och med en rentjur för pulkan som dragare! De här jaktfärderna varade i dagar och kunde sträcka sig över veckor. Det var mängden fångade ripor som avgjorde färdens längd eftersom karlarna inte vände hemåt förrän pulkan var full med fågel. Under jaktfärderna kamperade karlarna i torvhyddor som de hade byggt på sommaren. Hyddorna användes också som högkvarter vid hjortronplockningen. Uppe på fjällen gick dagarna och timmarna till långa turer för att vittja fällorna. När snön yrde och rykte var det ett besvärligt göra att reparera fällorna, men å andra sidan gick dalripan till så att säga under och efter en lätt snöyra. Riporna såldes sedan till grannen. De norska köpmännen köpte ripor i gränslösa mängder. Tydligen hade de goda handelskontakter till utlandet och främst till England. Jaktfärderna blev med andra ord långa. Handelsresorna blev inte heller några blixtvisiter till mjölkbutiken. Ett exempel: från byn Dalvadas var det 70 kilometer till köparen i Karasjoki. På returen var pulkan full med handelsvaror som gryn, socker, mjöl och kaffe. Jaktsäsongen varade inte längre än i några månader, men utgjorde ändå en betydande del av försörjningen. Snöskotern förändrade jakten med fällor. Färderna blev längre, men skidorna var fortfarande nödvändiga för att ta sig från fälla till fälla. Inte litade folk heller mer än nödvändigt på de första motoriserade plåtåbäkena. Ännu i början av innevarande årtionde fanns det jägare som tog skidorna med sig. Det är inte ovanligt att dagens ripjägare rör sig med en sportbil till snöskoter och rundan kring fällorna kan sträcka sig över 200 kilometer. Tekniken utvecklas, men den stora frågan är om vi lyckas förena tekniken med naturens resurser eftersom balansen i vår arktiska miljö är så känslig för rubbningar. Fälljägarna blev guider I dagens Utsjoki finns det inte kvar fler än knappa halvdussinet fälljägare. Dalripan är de facto av större betydelse för turistföretagarna som säljer ripjakter med guidning. Ofta är de här turistföretagarna ättlingar till dem som jagade med fällor. Samhällsutvecklingen, den nya tekniken och de små ripbestånden innebär att det sällan är ekonomiskt lönsamt att jaga ripa på det traditionella sättet med fällor. Det krävs svindlande mängder med ripor i pulkan för att jägaren ska få lön för mödan sedan utgifterna räknats av. En liknande förändring har ägt rum för laxfisket i Tana älv. Så sent som för några decennier sedan lönade det sig att fiska lax till försäljning. När jag själv i min ungdom rodde på älven betalades det upp till 120 mark kilot för laxen. Idag får en fiskare skatta sig lycklig om han får 15 euro kilot! Sedan mitten av 80-talet har levnadsstandarden och utgifterna rakat i höjden. Det är inte ovanligt att ortsbor jämför med vad bensinen kostar per liter. Kilopriset på lax har sjunkit till nästan hälften medan bensinens literpris har mer än fördubblats. Och alltså gör mången som så, att han säljer laxen levande i form av roddarservice på älven. På det viset kan levebrödet skrapas ihop utan att behöva göra några stora fångster. Kan man tänka sig ett bättre sätt att vidareförädla laxen? Njut av räntan, inte kapitalet Men låt oss återvända till riporna. Med dagens kostnadsnivå kräver fälljakten på ripa ett stort antal fällor och en arbetshäst till jägare för att ekvationen ska gå ihop. Sådana jägare är nuförtiden sällsynta. För den som fångar några hundra ripor per år handlar det på sin höjd om ripjakt som hobby eller sysselsättningsterapi för pensionärer. Viktigare än antalet fångade dalripor är trots allt att bevara den traditionella jaktens teknik. För dem som bor vid Tana älv har utkomsten alltid pusslats ihop av många olika bitar och jakten på dalripa är en av dem. Än i denna dag fyller ripan en funktion i näringslivet på orten, men nu genom jaktturismen. På en guidad jaktfärd får kunden ta del av guidens kunnande och vetande - eventuellt också hundar - och får på så vis möjligheter att komma ut till fina ripmarker. En guide som kan sin sak driver verksamheten med sans och måtta och hemfaller aldrig till girighet. Guiden inser också att utsikterna till en lyckad färd blir så mycket större om han marknadsför och säljer upplevelser i stället för massor av skjutna ripor. Guiden tar också ansvar för naturens resurser och tänker enligt den uthålliga utvecklingens princip; alltså så, att han bara utnyttjar räntan på ripornas kapital. När vi fungerar på det här viset kan vi njuta av räntan utan att riskera kapitalet! G Pentti Pieski Text: Pentti Pieski Samiskspråkig informatör Forststyrelsen 82 Jägaren 5 / 2009
• "Huimaa vauhtia eteenpäin" DoGPS 4, Ultrapoint Koira-GPS:n uusin ohjelmaversio, on kehitetty entistäkin helppokäyttöisemmäksi. Lukuisat uudet ominaisuudet takaavat lisätehoja ja lisäturvallisuutta. Kauden huippu-uutuuksia - DoGPS+ Chat -viestintäjärjestelmä - Uusi tehokkaampi karttamoottori - Vaihdettavat symbolit - Reittien lataaminen palvelimelta - Tuki kosketusnäyttöisille Java-puhelimille Katso lisää www.ultrapoint.fi Jari Rundgren, Ultrapoint-testikäyttäjä Koivumaan Erä koira-GPS Kotimainen iin olosuhteisiin is pohjoisma myyjät Ultrapoint :n Koira-GPS jä valtuutetut lleen Ultrapoint Koira-GPS:ään kuuluu useimpiin puhelinmalleihin soveltuva ohjelmisto sekä muovinen, pestävä panta akkuineen ja latureineen. Antennit sijoittuvat optimaaliselle paikalle koiran niskaan. Akuissa on markkinoiden pisin virrankesto. Kaik www.ultrap t-mallit ja ki Ultrapoin -ominaisuu det oint.fi Metsästäjä 5 / 2009 83
• Forskarperspektivet Rumsrena och samhällsdugliga! I Det fanns en tid - faktiskt inte för så förfärligt länge sedan - då jägarkåren var en på det hela taget rätt så butter och tvär samling som inte precis välkomnade utomstående. Kritik togs inte nådigt emot och hela verksamheten höljde sig i hemlighetsmakeri. Trots sitt enorma antal inlät sig inte jägarna i någon samhällelig dialog utan besluten fattades och verksamheten ägde rum i slutna kretsar. Vårt mobilfrälsta folk har sent omsider lärt sig att samtala; tjurskalligheten har gett vika för förhandlingsvilja. Men förhoppningsvis ändå inte för mycket av den varan eftersom konsensus gör vårt folk tandlöst. I det senaste numret av tidningen Jägaren betonar Teemu Lehtiniemi, som är fågelskyddschef för BirdLife Finland rf, åter en gång fågelfolkets oro för jägarnas och i synnerhet andjägarnas (o) förmåga till artbestämning under höstens jakt på änder och gäss. På den högt värderade sidan för gästskribenter pekar Teemu mycket sakligt ut de största olägenheterna och kräver en uppryckning. Verksamhetsledare Jari Pigg hänvisar i sin ledare till den här kritiken från BirdLifes sida och uppmanar i raka ordalag jägarna att repetera och förbättra sina färdigheter i ämnet. Ingen har tagit till fula ord i debatten eller förirrat sig till osakligheter, utan det har förts ett civiliserat samtal om detta förr så känsliga ämne. Hela viltbranschen inklusive den offentliga viltkoncernen har språngartat lagt sig till med exemplariska arbetsmetoder. Sannolikt känner de berörda också en äkta stolthet eftersom metoderna presenteras så ivrigt och pampigt i massmedia. Förvaltningsplanerna för enskilda arter eller grupper av arter sammanställer först och främst all den information som finns utspridd i landet, men tar även vara på uppfattningar och åsikter på vanligt folks nivå. Detta är en lysande utgångspunkt för det uthålliga nyttjandet! Ett fint exempel på det finländska kunnandet är det planerings- och uppföljningssystem för vilthushållningen som Forststyrelsen har tagit i bruk. Med detta system går det att planera, inventera och informera om hönsfågeljakten på statens marker med enhetliga metoder. Under stort ståhej har det lagts ett stort ansvar på jägarna för beviljandet av rovdjurslicenser och tillstånd att skjuta bort skadegörande rovdjur. Jägarna har organiserat sig för att kunna bistå myndigheterna med eftersök på djur som har skadats i exempelvis trafikolyckor. Den här handräckningen vid högviltsincidenter kallas som känt SRVA. Verksamheten har hög synlighet och är mycket känslig och utsatt för kritik, men enligt min uppfattning har den hittills fungerat precis som den ska. En erfaren jägare med hund fungerar ofta bättre och diskretare än en oerfaren polis. Den här verksamheten har på kort tid höjt jägarkårens anseende i samhällets ögon. Motståndet mot jakt är mycket riktigt svagt och oorganiserat. Framför allt förhåller det sig på det viset, att övriga parter inom naturvården och naturskyddet förstår och uppskattar jägarnas strävanden. Informationstekniken har kommit till jaktmarkerna för att stanna. Inventeringarna av både hjortdjur och stora rovdjur stöder sig på internet både för insamlingen av materialet och för att få ut resultaten. Projektet med en gratis terrängnavigator till alla jägare är en fantastisk idé som förhoppningsvis tas väl emot och visar sig fungera. Nästan alla jägare torde numera ha tillgång till internet, om inte privat så genom sin jaktförening. Också viltforskningens servicenivå stiger efterhand som informationstekniken når en allt större täckning. Med ordet samhällsduglighet menas inte bara en fördelaktig image i offentligheten utan även en förmåga att bära ansvar och ta initiativ också i sådana ärenden som inte utgör renodlade viltfrågor. Till exempel regionala planer, naturskydd, vattenvård, friluftsliv, bärplockning och svampplockning utgör allihop delområden i det mänskliga livet där jägarnas sakkunniga insats kan ha en större tyngd än medborgarna i gemen. Jägarna måste hålla igång det samhälleliga samtalet om naturvården och göra det utan att gnälla eller bevaka egna fördelar. Jägarna måste också tillägna sig en beredskap att kompromissa Ordet "rumsren" i rubriken ovan har allaredan vunnit ett internationellt erkännande genom att våra jaktråd Lorenz Uthardt och Olavi Joensuu har blivit kallade till medlemmar i den nästan 600 år gamla riddarorden Sankt Hubertus. Den heliga Hubertus är ett välkänt helgon också för finsmakare utanför viltvårdarnas krets. Jag tänker här på den hornkrona med ett kors som pryder etiketten på flaskorna med Jägermeister! Det är bara de mest meriterade "Jägarmästarna" som klarar av att föra en städad konversation om viltvård vid riddarordens gästabud där borden dignar av vilträtter! Smått avundsjuka men mest av allt stolta gratulerar vi de två herrarna för den internationella utmärkelse som de har vunnit! När jag nu delar ut ros till bemärkta personer ska vi inte glömma att det är JCO:s avgående ordförande Simo Syrilä som står bakom de senaste tidernas framgångar. Att leda en så stor organisation är sannerligen ingen lätt navigation! Det är ändå knappast nödvändigt att slita sig fördärvad, utan det räcker med att följa den väg som känns rätt. Under sin lärarbana har han lärt sig knepen med vilka man förvandlar också en stökig klass till en fungerande enhet. Han har säkert även haft användning för sina lärarknep under tiden som ordförande. Jag är särskilt tacksam för det starka stöd som Simo Syrilä har gett forskningen. Han har med omsorg vårdat det ibland så ömtåliga förhållandet mellan jägarna och forskarna. Nyvalda ordföranden Tauno Partanen önskar jag igen allt gott och lycka till under sin ordförandeperiod! G Text: Harto Lindén Skribenten är forskarprofessor på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 84 Jägaren 5 / 2009 Reijo Orava
• Aktuellt från ministeriet Vad som inte är rätt och rimligt kan inte heller vara lag I "Av ovannämnda orsaker kan jaktlagens 10 § inte heller tolkas så, att jaktvårdsdistriktet med stöd av nämnda paragraf kunde ha getts behörighet med förordning att besluta om nämnda undantag. Någon annan befullmäktigande bestämmelse föreligger ej nu. Med beaktande av jord- och skogsbruksministeriets i jaktlagens 41 § 2 mom fastställda befogenhet att bevilja undantag och hur denna har tillämpats i rättspraxis för samhällsjuridiska undantags del skulle, enär andra alternativ nu saknas, behörigheten i ärendet ha hört till jord- och skogsbruksministeriet. På grund av jaktvårdsdistriktets avsaknad av behörighet bör jaktvårdsdistriktets och landsbygdsnäringarnas besvärsnämnds beslut sålunda upphävas och undanröjas. Varken stammens storlek eller någon annan detalj har bestämts vara motiv för att tillämpa stycket e i habitatdirektivets artikel 16. 1. ... ...På grund av det ovansagda är det oklart om jaktförordningens 28 § 1 mom. 4 punkt kan tillämpas för jakt i allmänt stamregleringssyfte på lodjur eller andra i habitatdirektivets bilaga 4 nämnda djurarter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd ... ...Av dessa orsaker fyller besluten inte, oberoende av om jaktförordningens 28 § 1 mom. 4 punkten med beaktande av det Jaakko Ojala ovansagda ens i övrigt hade kunnat tillämpas i ärendet, det i nämnda punkt uttryckligen ställda kravet att undantaget skall verkställas i noggrant övervakade förhållanden ... ... Av ovannämnda orsaker [ ] bör ansökningarna avslås. " Svårbegriplig text, men så är ju också dessa utdrag direkt tagna ur Högsta förvaltningsdomstolens beslut gällande av jaktvårdsdistriktet beviljade licenser för lodjur. Till all lycka är utdragen endast tagna ur en avvikande åsikt och inte ur själva beslutet. Om majoriteten i HVD hade kommit till samma slutsats, så skulle licenserna för stora rovdjur ha återförts till ministeriet. I själva verket skulle alla licenser för stora rovdjur ha kommit till oss ­ även de normala licenserna under jaktsäsongen. Dessutom skulle vi i fortsättningen inte ha kunnat bevilja licenser för andra ändamål än förebyggande av skador eller säkerställande av människors trygghet. Så kallade stamförvaltningslicenser skulle vi inte ha kunnat bevilja alls. I praktiken skulle således jakten på stora rovdjur ha förbjudits med undantag för några enskilda fall, och ministeriets viltenhet hade blivit översysselsatt. Såsom jag sade kom utdraget till all lycka ur en avvikande åsikt. HVD:s majoritet följde hedersamt Olaus Petris i denna spalts rubrik nämnda gamla domarregel och kom sålunda till ett annat beslut. HVD avslog besvären, bekräftade jaktvårdsdistriktens befogenheter och, framför allt, erkände förvaltningsplanernas betydelse vid prövningen av jaktlicenser för stora rovdjur. Särskilt betydelsefullt i beslutet var just det att förvaltningsplanernas betydelse erkändes vid juridisk prövning. Med fog kan alltså sägas att det inte skulle ha funnits tillräckliga grunder för beviljande av stamförvaltningslicenser utan förvaltningsplanen för lodjursstammen i Finland och de riktlinjer för stamförvaltningen som fastställts i planen. Om en gång HVD erkänner planernas betydelse och binder sitt beslut vid riktlinjerna i planen är det också skäl för oss att göra det. Vi kan inte börja ackordera om ändring av gränserna för förvaltningsplanernas stamförvaltningsområden eller annars börja tolka linjedragningarna i planerna efter eget gottfinnande. Om vi skulle göra det så skulle det innebära att vi sågar av vår stadigaste gren och att jakten på stora rovdjur ytterligare försvåras pga vår egen dumhet och kortsynthet. Det beror alltså på oss själva hur stamförvaltningsjakten på stora rovdjur i fortsättningen kan utvecklas. I den avvikande meningen har det dock även fästs uppmärksamhet vid jaktvårdsdistriktens befogenhet att bevilja jaktlicenser. Problemet i frågan är att det inte i jaktlagen finns en klar kompetensregel. Till denna del är lagen efter sin tid. På fiske- och viltavdelningen har vi redan tidigare fäst uppmärksamhet vid detta och har sedan någon tid redan berett en proposition om ändring av jaktlagen. Avsikten är att föra förslaget till revision av paragraferna om jaktlicenser och undantagslicenser till riksdagen före utgången av innevarande år. I den avvikande meningen lyfts det utöver det tidigare citerade även fram ytterligare en problematisk punkt: "...det bör beaktas, att jaktvårdsdistrikten som juridiska personer enligt lagen själv representerar en sådan part, om vars förmåner det vid beslut om av habitatdirektivet förutsatta undantag till en del är fråga". Det är sålunda fråga om förvaltningens trovärdighet och tillförlitlighet. Eftersom alla naturorganisationers besvär över jaktvårdsdistriktens beslut i stora rovdjursfrågor tillsvidare har avslagits i olika rättinstanser är det inte så mycket fråga om hur saken förhåller sig utan om hur saken ser ut att förhålla sig. Till vår lycka har vi en möjlighet att få en ändring i frågan nu när vi börjar granska den lagstadgade jägarorganisationens struktur och förnyelse. Faktum är att jaktcheferna är de yrkeskunnigaste personerna för att fatta besluten om jaktlicenser för stora rovdjur och att flytta beslutsfattandet tillbaka till oss på ministeriet eller vart som helst annanstans i den regionala förvaltningen skulle bara öka problemen. G Sami Niemi Konsulterande tjänsteman Jord- och skogsbruksministeriet Fiske- och viltavdelningen 86 Jägaren 5 / 2009
• Jord- och skogsministeriet föreskrift för tiden 1.8.2009 ­ 31.7.2010 Med stöd av jaktlicens eller inom ramen för regional kvot tillåten jakt på brunbjörn FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat ge följande föreskrifter om begränsning av jakten som bedrivs med stöd av en jaktlicens eller inom ramen för en regional kvot, om förutsättningar för beviljande av en jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicenser samt om redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § eller med stöd av det som bestäms i 5 § i jaktförordningen uppgå till högst 57. Av nämnda totala antal på 57 brunbjörnar får antalet fällda brunbjörnar på renskötselområdet, i anslutning till så kallad avbruten jakt, i enlighet med 5 § i jaktförordningen (under perioden 20.8­31.10) uppgå till högst 42 enligt följande: G östra renskötselområdet 30 G västra renskötselområdet 12 Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § i jaktförordningen uppgå till högst 79. I Av nämnda totala antal på 79 brunbjörnar får antalet brunbjörnar som fällts i det syfte som nämns i 28 § i mom. 4 punkten i jaktförordningen (s.k. stamförvaltningsmässiga licenser under perioden 20.8­31.10) inom området för etablerad stam i det område som hör till Norra Karelens, Kymmene och Södra Savolax jaktvårdsdistrikt uppgå till högst 74 av ovan nämnda totala antal. I Av nämnda totala antal på 79 brunbjörnar får antalet brunbjörnar som fällts i det syfte som nämns i 28 § i mom. 4 punkten i jaktförordningen (s.k. stamförvaltningsmässiga licenser under perioden 20.8­31.10) inom utbredningszonen i det område som hör till Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens uppgå till högst 5 av ovan nämnda totala antal. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 3. I Så kallade stamförvaltningsmässiga licenser får inte beviljas i dessa jaktvårdsdistrikt. 2. När den regionala kvot som fastställts i 5 § i jaktförordningen har uppfyllts ska Lapplands jaktvårdsdistrikt informera jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation om utfallet kommunvis. 3. Antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktlicenser är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för björnstammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 4. Licenserna för jakt på brunbjörn i det syfte som avses i jaktförordningens 28 § 1 mom. punkt 4 bör begränsas till avlivande av specifika enskilda individer och till maximalt en jaktvårdsförenings område eller ett i övrigt klart definierbart högst 300 000 ha stort enhetligt område för skötsel av björnstammen. I det syfte som avses i 28 § 1 mom. 4 punkten i jaktförordningen beviljad jaktlicens kan inte efter beviljandet bytas till annan individ eller annat område. 5. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 6. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet brunbjörnar som har avlivats med stöd av de undantagstillstånd som har beviljats efter att dessa föreskrifter getts enligt jaktlagens (615/1993) 41 § 2 mom. eller polislagens (493/7.4.1995) 25 § eller övriga av människor oavsiktligt eller avsiktligt dödade brunbjörnar som efter dessa föreskrifter man fått vetskap om, som ett avdrag från det antal brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktlicenser. 7. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation lämna in en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 8. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jordoch skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet vargar som får fällas med stöd av licenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 5. 2. Antalet vargar som får fällas med stöd av jaktlicenser är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för vargstammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 3. Så kallade stamförvaltningsmässiga jaktlicenser i enlighet med 28 § 2 mom. 4 punkten i jaktförordningen ska inte beviljas för varg. 4. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 5. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet vargar som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor avsiktligt eller oavsiktligt dödade lodjur som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal vargar som får fällas med stöd av jaktlicenser. 6. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 7. När det gäller jaktlicenserna för varg kan denna föreskrift kompletteras med utgångspunkt i preciserade stamuppgifter från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet innan jakttiden utgår. 8. Vid beviljandet av jaktlicens (1.8 ­ 31.7 och i renskötselområdet 1.8 ­ 30.9 och 1.4 ­ 31.7) ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. Om jakten på varg enligt 1 § i jaktförordningen (29.1-31.3.2009) sker i syfte att förebygga särskilt stora skador eller eliminera ett säkerhetshotande djur och om man därvid använder vissa förbjudna jaktmetoder eller -redskap (bl.a. motordrivna fordon och konstgjorda ljusskällor) för att effektivisera jakten och undvika fler skador, kan jaktvårdsdistriktet till tillämpade delar följa ovan nämnda föreskrift, när det gäller jakttid, begränsning av område och anmälningsskyldighet. Därvid är det möjligt för sökanden att hänvisa till det beviljade jaktlicensbeslutet och hos jord- och skogsbruksministeriet ansöka om tillstånd till att använda förbjudna jaktmetoder och -redskap. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. Med stöd av jaktlicens tillåten jakt på varg FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt får antalet vargar som fälls med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten uppgå till sammanlagt högst 15, varav G av nämnda antal får antalet vargar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 1 § i renskötselområdet uppgå till högst 10. Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet vargar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 12. Jägaren 5 / 2009 87
• Med stöd av jaktlicens tillåten jakt på europeisk bäver Med stöd av jaktlicens tillåten jakt på lo FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt på lo som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: Denna föreskrift gäller bara förfarande i enlighet med 28 § 1 mom. punkt 1­3. När det gäller stamförvaltningsmässiga licenser i enlighet med 28 § 1 mom. 4 punkten utfärdar ministeriet en särskilt föreskrift när Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets detaljerade utlåtande är klart. 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § 1 mom. punkt 1­3 uppgå till högst 10. Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1-3 i jaktförordningen uppgå till högst 5. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av licenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt 28 § 1 mom. punkt 1-3 i jaktförordningen uppgå till högst 5. 2. Antalet lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för lostammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 3. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 4. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet lodjur som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor avsiktligt eller oavsiktligt dödade lodjur som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser. 5. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 6. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jordoch skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt på europeisk bäver som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: Största tillåtna fångstantal. I Med stöd av jaktlicenser som beviljas av Satakunta jaktvårdsdistrikt under perioden 20.8 ­ 30.4 får fällas högst 250 europeiska bävrar. Övriga jaktvårdsdistrikt under perioden 20.8 ­ 30.4 får bevilja licenser för jakt efter europeisk bäver endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att förebygga betydande skador. fällts. Om det handlar om jaktlicens för flera gråsälar ska anmälan göras separat för varje fällt djur inom sju dagar efter att djuret fälldes. På de fällda gråsälarna ska tas prover som skickas för undersökning direkt till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet enligt institutets anvisningar. Med stöd av jaktlicens tillåten jakt på utter FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt på utter som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: Största tillåtna fångstantal. I Antalet uttrar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § 1 mom. punk 2 får uppgå till högst: Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet uttrar som fälls uppgå till högst 20. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet uttrar som fälls uppgå till sammanlagt högst 20. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt får antalet uttrar som fälls uppgå till sammanlagt högst 15. 2. Licenser för jakt efter utter kan beviljas av jaktvårdsdistrikten endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att förebygga särskilt betydande skador på fisk- och kräftodling i dammar. Jakt efter utter bör inte tillåtas i naturliga vatten. 3. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 4. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera en kopia av licensen till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation samt vid utgången av jaktsäsongen för utter en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade licenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 5. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jordoch skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. Jord- och skogsbruksminister Med stöd av jaktlicens tillåten jakt på östersjövikare och gråsäl FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt som bedrivs med stöd av jaktlicens utfärda följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: 1. Österjövikare: Tills vidare skall licenser för jakt efter östersjövikare inte beviljas. 2. Gråsäl Antalet gråsälar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten får uppgå till högst: Stamförvaltningsregionen för Bottenviken-Kvarken: I Antalet gråsälar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten inom det område som bildas av verksamhetsområdena för Lapplands, Uleåborgs, Österbottens och Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt får uppgå till högst 683. Stamförvaltningsregionen för Sydvästra Finland: I Antalet gråsälar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten i det område som utgörs av verksamhetsområdena för Satakunta och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt får uppgå till högst 273. Stamförvaltningsregionen för Finska viken: I Antalet gråsälar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten i det område som utgörs av verksamhetsområdena för Nylands och Kymmene jaktvårdsdistrikt får uppgå till högst 94. 3. Licenser ska inte beviljas för områden som ligger utanför stamförvaltningsregionerna. Jaktlicens beviljad av jaktvårdsdistrikten kan användas inom stamförvaltningsregionen under förutsättning att sökanden har jakträtt till det aktuella området. Jaktvårdsdistrikten ska ge sökande anvisningar så att licens ansöks om skriftligen i enlighet med 2 § 3 mom. i jaktförordningen hos det jaktvårdsdistrikt till vars område huvuddelen av det jaktområde som avses i licensansökan hör. Om en ansökan lämnas in till ett jaktvårdsdistrikt, till vars område huvuddelen av det jaktområde som avses i licensansökan inte hör, ska ansökan överföras till det behöriga jaktvårdsdistriktet i enlighet med 21 § i förvaltningslagen. 4. I övriga jaktvårdsdistrikt än de som nämns ovan ska licenser för fångst av gråsäl inte beviljas. 6. I jaktlicenser för gråsäl ska inkluderas en bestämmelse om att licenshavaren ska underrätta jaktvårdsdistriktet om utfallet av den med stöd av jaktlicensen bedrivna jakten inom sju dagar efter att ett djur har Sirkka-Liisa Anttila Konsultativ tjänsteman Sami Niemi 88 Jägaren 5 / 2009
• Aktuellt från ministeriet Riktgivande värden för viltet Jord- och skogsbruksministeriet har föreslagit en kännbar förhöjning av de riktgivande värdena för viltet. Det här har fått många att både oroa och förundra sig. Många har också missförstått hela saken. I Mången är rädd för att en person som skyddar sin egendom alltid till slut är tvungen att betala en stor hög med pengar åt staten. Så här är det ju ändå inte. Vår jaktlagstiftning möjliggör avvikelser från fredningen av varg, björn och lodjur i t.ex. situationer där människornas okränkbarhet eller säkerhet har äventyrats eller där människans tillgångar riskerar att drabbas av särskilt betydande skada. Motsvarande avvikelse från fredning av stort rovdjur är möjlig också i fall som nämns i polislagens (493/1995) 25 § samt i varje sådant nödläge som avses i 5 § i strafflagens 4 kap. (515/2003). Enligt strafflagens 4 kap. 5 § 1 mom. är en handling som är nödvändig för att avvärja en omedelbar och tvingande fara mot ett rättsligt skyddat intresse tillåten som en nödtillståndsåtgärd om handlingen utifrån en helhetsbedömning är försvarlig med beaktande av det räddade intressets samt den orsakade skadans och olägenhetens art och storlek, farans ursprung samt övriga omständigheter. Kan den handling som har begåtts för att rädda ett rättsligt skyddat intresse inte anses tillåten enligt 1 mom. är gärningsmannen dock fri från straffansvar, om det inte skäligen kunde ha krävts att gärningsmannen skulle ha reagerat på annat sätt med beaktande av hur viktigt det räddade intresset var, hur oförutsedd och tvingande situationen var samt övriga omständigheter. Det här innebär att polisens förundersökning utreder om det i en situation där ett stort rovdjur dödats varit fråga om en tvingande situation eller om det finns skäl att misstänka brott. Utifrån polisens förundersökning överväger åklagaren om det finns orsak att väcka åtal för eventuellt brott. Till jord- och skogsbruksministeriets kännedom har inte kommit fall där det i en ovan nämnd tvingande situation skulle ha krävts annan förverkandepåföljd än att djuret dömts förverkat till staten. Jaktlagens 80 § lyder som följer: Om vilt har jagats i strid med stadgandena i denna lag eller i en förordning som utfärdats med stöd av den utan att någon annan har haft rätt att jaga eller tillägna sig viltet, döms viltet eller dess värde förverkat till staten. Lagens ordalydelse är uttryckligen viltet eller dess värde. Om alltså någon dödar ett stort rovdjur för att säkra sin egendom, sina husdjur eller sitt liv innebär det i praktiken att djuret nästan undantag beslagtas för att säljas för statens räkning. En annan sak är givetvis om personen ifråga hemlighåller saken och säljer eller på annat sätt gör sig av med djuret. Om saken senare kommer fram kan förverkandepåföljd härvid komma ifråga under förutsättning att domstolen istället för tvingande situation anser att det varit fråga om ett jaktbrott och att djuret inte kan beslagtas till staten. De situationer där de riktgivande värdena för viltet hittills har kommit till användning har i huvudsak varit sådana att t,ex, en björn som flyr från sitt ide har dödats i syfte att utnyttja djuret ekonomiskt eller en järv har före dödandet spårats kilometertals i ödemarken för att sedan säljas eller så har jägaren bara gjort sig av med djuret på något sätt. Trots att man också i dessa fall kan ha vädjat till en tvingande situation har senare bevis som erhållits i terrängen påvisat något annat. Enligt jord- och skogsbruksministeriets uppfattning skulle en större förverkandepåföljd än tidigare snarare främja utredningen av tjuvskyttet på stora rovdjur och möjligheten att få det dödade djuret belagt med kvarstad, eftersom den för jaktbrott misstänkte efter att ha åkt fast med större sannolikhet än tidigare berättar vart det stora rovdjuret har sålts. Vid för närvarande utförda utredningar avslöjar inte gärningsmannen nödvändigtvis vart köttet och fällen gått. I dagens läge drar gärningsmannen i praktiken en avsevärd nytta av brottet eftersom de kommersiella priserna på den svarta marknaden, särskilt för de stora rovdjurens del, är avsevärt högre än nuvarande riktgivande värden för viltet. Med undantag för järven är jakt på stora rovdjur för närvarande fullt möjlig lagligt med stöd av undantagslicenser för att förebygga skador eller i stamförvaltningssyfte och staten ersätter av stora rovdjur orsakade skador. Jordoch skogsbruksministeriet fastställer årligen det maximala tillåtna antalet djur som får fällas. Antalet grundar sig på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattning av den hållbara beskattningen. Eftersom VFFI:s uppskattning omfattar all av människan direkt åsamkade mortalitet, innebär det att jaktvårdsdistrikten som minskning av antalet med stöd av regional kvot eller jaktlicenser jaktbara stora rovdjur ska beakta antalet till myndigheternas kännedom olagligt dödade stora rovdjur. Som en indirekt effekt av den olagliga tjuvjakten har sålunda jord- och skogsbruksministeriet samt jaktvårdsdistrikten och de hederliga och laglydiga jägarna mera begränsade möjligheter än tidigare att med stöd av kvoter och jaktlicenser inverka på av stora rovdjur orsakade konflikter och skador samt på rovdjurens människoskygghet. I praktiken försvårar tjuvskyttet enbart det planmässiga verkställandet av stora rovdjurspolitiken. Höjandet av det riktgivande värdet på levande vilt för vissa arters del gör att deras värde bättre svarar mot deras värde som vilt och deras naturskyddsoch kommersiella värde, men i praktiken gör de riktgivande värdena att den genom brott eftersträvade och uppnådda ekonomiska och övriga nyttan blir mindre attraktiv, framförallt för de stora rovdjurens del. G Teksti: Jussi Laanikari Överinspektör Jord-och skogsbruksministeriet Fiske- och viltavdelningen Jägaren 5 / 2009 89
• Jägarorganisationen meddelar Har du redan kommit igång med din gratis Trackernavigator? Installera Tracker Hunter i mobiltelefonen så här: I Kontrollera att du har en mobil som är kompatibel med Tracker Hunter. Se listan nedan. · Gå till internetadressen www.trackerhunter.fi och klicka Rekisteröidy nyt. · Fyll i blanketten med dina uppgifter. Du har väl kommit ihåg att betala jaktkortet innan du registrerar dig? · Skriv in din e-postadress. Till den skickas din registreringskod (= fungerar som en nyckel till programmet) samt anvisningarna för hur du installerar programmet. · Gå på nytt till internetadressen www.trackerhunter.fi för de fortsatta anvisningarna för hur du slutför installeringen. · När installeringen är klar ska du starta programmet och registrera din terrängnavigator. · Installeringen är klar och du kan börja navigera i terrängen och hålla koll på hunden. Med kamraternas tillstånd kan du också se var de håller hus. Tracker Hunter fungerar i följande telefoner: Nokia 5800 Xpress Music, Nokia 6110 Navigator, Nokia 6210 Navigator, Nokia 6220 Classic, Nokia E51, Nokia E63, Nokia E66, Nokia E71, Nokia E75, Nokia E90, Nokia N78, Nokia N79, Nokia N81 8GB, Nokia N82, Nokia N85, Nokia N95, Nokia N95 8GB, Nokia N96, Samsung i7110, Samsung i8510 - innov8, Samsung SGH-i450, Samsung SGH-i550, SonyEricsson C702. · Om du har en telefon som är av en annan modell måste du skaffa en separat Bluetooth GPS. Kontrollera om din mobil är kompatibel på adressen www.trackerhunter.fi. Harri Norberg specialplanerare för renskötselområdets rovdjursärenden I Harri Norberg har från början av augusti tillträtt som specialplanerare på Jägarnas Centralorganisation. Stationeringsorten är Lapplands jaktvårdsdistrikts kontor i Rovaniemi. Hans anställningsperiod är 3.8 -- 31.12.2009. Till hans uppgifter hör främst frågor som gäller stora rovdjur inom renskötselområdet: · att i samarbete med intressegrupperna delta i utvecklandet av systemet för observationer av de stora rovdjuren · uppföljning av stora rovdjursskador · delta i arbetet med att utveckla metoder för förebyggande av rovdjursskador · bereda ansökningar om undantagstillstånd för att fälla stora rovdjur kontaktuppgifter: harri.norberg@riista.fi, tfn 045-274 8730. Postadress: Lapplands jaktvårdsdistrikt, PB 8050, 96101 Rovaniemi Besöksadress: Lapplands jaktvårdsdistrikts kontor, Vanamokatu 3D Ändrade adresser I Vakka-Suomi jvf: ny verksamhetsledare Jari Mantere, Mäkiläntie 6, 23200 Vinkkilä, tfn 044-5848348, jari.mantere@luukku.com I Säkylä-Kjulo jvf: ny verksamhetsledare Marika Vahekoski, Koulurinteentie 1, 27860 Kjulo, tfn 0400-693 013, marika.vahekoski@pp.inet.fi Det händer i distrikten Evira informerar Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt lediganslår tjänsten som Undersökningarna av sjukdomen blåtunga hos hjortdjur fortsätter I Blåtunga är en virussjukdom som sprids med svidknott och drabbar idisslare. Sjukdomen kommer ursprungligen från Sydafrika, men har under de senaste åren spritt sig i Europa och förekommer redan i grannländerna Sverige och Norge. Sjukdomen orsakar stora ekonomiska förluster i husdjursproduktionen och är plågsam för de djur som drabbas. Blåtunga smittar inte människor, men den sprider sig, vilket är kopplat till det allt varmare klimatet som gynnar insektburna sjukdomar. Bland hjortdjuren i vårt land är åtminstone vitsvansviltet utsatt för blåtunga. I Nordamerika har det hänt att lokala vitsvansbestånd har kollapsat på grund av sjukdomen. Av den här orsaken är det synnerligen viktigt att kunna diagnosticera sjukdomen på ett så tidigt stadium som möjligt. Hos vitsvansviltet är symptomen de samma som hos får: hög feber, kraftig utsöndring av saliv, svullet ansikte och tunga. Som sjukdomens namn anger kan tungan bli blå, vilket beror på syrebrist. Ett sjukt djur upphör att vara skyggt för människor. Ofta söker djuret sig till någon fuktig plats och dukar under av blödningar, syrebrist och svält. I vårt land har vi aktivt följt med sjukdomen under några års tid. Under fjolåret undersöktes förekomsten av antikroppar hos 3362 nötdjur och 185 hjortdjur. Undersökningarna koncentrerades till de sannolikaste riskområdena för smitta, nämligen sydöstra Finland och Åland. Till dags dato har blåtunga inte konstaterats i Finland. Aktiva jägare har samlat in blodprover av hjortdjur i samarbete med berörda jaktvårdsdistrikt och den åländska landskapsstyrelsen. Innan jakten på älg, hjort och rådjur börjar kommer vi att distribuera utrustning för insamling av prover till de aktuella områdena. Jaktchef I Till Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikts verksamhetsområde hör 19 jaktvårdsföreningar. Distriktet har cirka 13 600 jägare. Kontoret ligger i Pemar och distriktet är tvåspråkigt. Till jaktchefens uppgifter hör att leda distriktets verksamhet. Jaktchefen är underställd distriktets styrelse. Handhavandet av tjänsten förutsätter: · god kännedom om viltadministration · organisationsförmåga och beredskap för självständigt arbete · ledarskap samt samarbets- och interaktionsförmåga · god framställningsförmåga i både tal och skrift · beredskap för flexibel arbetstid och rörlighet inom verksamhetsområdet · språkkunnighet · högre högskoleexamen Lön enligt gällande kollektivavtal i branschen. Befattningen bör tas emot 1.4.2010 eller enligt överenskommelse. Skriftliga ansökningar jämte bilagor riktas till jaktvårdsdistriktets styrelse och ska vara denna tillhanda senast den 15.10.2009. Ansökningshandlingarna, som inte returneras, insänds under adress: Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt Tehdastie 2, 21530 Pemar Förfrågningar Ordförande Reinhold Jensen, 040-5143 269 Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikts kontor 02-4779 610 Jaktchef Heikki Uotila 0400-530 548 För mera information: Sauli Laaksonen, 050-469 1471 sauli.laaksonen@evira.fi Ulla Rikula, 0505632052 ulla.rikula@evira.fi 90 Jägaren 5 / 2009
• Kajanaland Nylands jaktvårdsdistrikts beslut om fredning av rådjur har annullerats KUNGÖRELSE I Till allmän kännedom meddelas att Nylands jaktvårdsdistrikt den 6.8.2009 har beslutat att med stöd av jaktlagens 38 § upphäva sitt beslut av den 16.6.2009 om begränsning av jakten på rådjur. Jakt på rådjur kan således ske i alla jaktvårdsföreningars verksamhetsområde inom Nylands jaktvårdsdistrikt enligt bestämmelserna i jaktlagen utan med stöd av jaktlagens 38 § fastställda begränsningar. Fredningsbeslutet upphävdes på grund av att det tidigare beslutet grundade sig på bristfälliga uppgifter från två jaktvårdsföreningar. På grundvalen av nya uppgifter anses fredning av rådjuret inte vara motiverad i någon av jaktvårdsföreningarna inom Nylands jaktvårdsdistrikt. För tjäderns och rapphönans del är Nylands jaktvårdsdistrikts beslut av den 16.6.2009 fortsättningsvis i kraft såsom det kungjordes i tidningen Jägaren 4/2009 på sida 94. Vid beslutet har jaktlagens 38 § och jaktförordningens 30 § samt förvaltningslagens (2003/434) 50 § och 52-53 § tillämpats. Suomussalmi jvf arrangerar en älgjakt för jaktintresserade damer den 7 november med start kl 8 vid Kuurtolan metsästysseuras stuga. På programmet: · älgjakt · tillvaratagande av viltet · kötthantering och matlagning · jaktmiddag · inkvartering och bastu på Scandic Kiannon Kuohut · kvällsprogram på Scandic med orkestern Martti Servo & Napander Anmälningar senast den 2 november på tfn 040-5924295. Deltagaravgifterna: · enbart jakten 25 euro · jakt och övernattning 50 euro Det är inte nödvändigt med jaktkort utom förstås för skyttarna Besvärsundervisning Den som är missnöjd med beslutet kan ansöka om ändring genom skriftligt besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd: postadress: PB 820, 00101 HELSINGFORS besöksadress: Kajsaniemigatan 4 A telefonväxel: (09)-6811 500 telefax: (09)-6811 5010 e-post: valituslautakunta@valituslautakunta.fi tjänstetid: kl 8.00-16.15 Besvärstiden är 30 dygn räknat från dagen efter delfåendedagen. Delfåendet anses ha skett den sjunde dagen från publiceringen av denna kungörelse. Jaktvårdsdistriktet ger närmare anvisningar om besvärssökandet. Nylands jaktvårdsdistrikt Luonnonhoitotuotteet Metsästäjille Loukut: - RA028 - RA005 - RA004 - RA030 - RA036 - RA037 - RA038 Raudat: - RA001 - RA015 - RA034 - RA022 - RA023 - RA039 - RA033 Ka-Nu- loukku Yleis(verkko)loukku supikoiralle minkki verkkoloukku Ihjäl minkkiloukku Ihjäl näätäloukku Gävleborg minkkiloukku Gävleborg näätäloukku 249 /kpl 69 /kpl 25 /kpl 49 /kpl 49 /kpl 50 /kpl 50 /kpl Testanvändare sökes till ett försök med internetbaserade älgobservationer i Nylands, Lapplands och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt I Det är meningen att inmatning av uppgifterna på älgobskorten ska ta steget till internetåldern. Uppgifterna ska alltså kunna skrivas in direkt i VFFI:s databas. Med hjälp av det system som ska utvecklas inom projektet ska informationen om viltets produktion och uppskattningarna av stammarna fortare nå ut till jägarna. Försöket inleds under höstens älgjakt i Nylands, Lapplands och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt. Älgjaktlag inom de här distrikten kan anmäla sig till försöken med e-post till adressen jyrki.pusenius@rktl.fi. Anmäl er så fort som möjligt och senast den 18 september! Duke 120mm minkille 11 /kpl Duke 220mm supi/kettu 22 /kpl Duke 160mm näädälle 19,90 /kpl Conibear 120mm minkille ja näädälle 24,50 /kpl Conibear 220mm supikoiralle ja ketulle 49,50 /kpl Conibear 330mm majavalle 65 /kpl tarjouspaketti 5 kpl rautoja 49 /pkt +virityspihdit yhteensä: - RA027 minkinrautojen viritin 12 /kpl - RA026 Jahti-Raudat Majavalle 79 /set (kahdet raudat + virityspihdit) - RA025 majavanrautojen viritin 15 /kpl Jalkanarut: - RA016 Repo jalkanaru - RA002 varavaijeri Repo ­jalkanaruun Nuolukivet: - RE105 Knz Wild riistakivi - RE 186 Knz Standard (valkea) Muista myös tyylikkäät pienpetoaiheiset lahjakortit pienpetopyytäjille TUTUSTU TUOTTEISIIN TARKEMMIN www.erakontti.fi Pidätämme oikeuden hinnanmuutoksiin. tilauksia voi jättää sähköpostilla: erakontti@erakontti.fi tai soittamalla: p. 0104409410 tai p. 0104409415 Oy Eräkontti Ab Tehtaankatu 13 11710 Riihimäki 29 /kpl 3,90 /kpl 6,60 /kpl 4,50 /kpl Södra Savolax Kvällskurser för jaktledare: 8.9.2009, 14.9.2009, 16.9.2009, 21.9.2009, 23.9.2009, 25.9.2009, kl kl kl kl kl kl 17.30, 17.30, 17.30, 17.30, 17.30, 17.30, Heinola, Hotell Kumpeli Savonranta, gamla fullmäktigesalen Mäntyharju, Tyllilä-Hovi Joroinen, Kerisalon Seurapirtti Kangasniemi, Kangasniemisalen Puumala, fullmäktigesalen För mera info om kurserna kontakta viltvårdskonsulent Veli-Matti Pekkarinen på tfn 0400-257 407, veli-matti.pekkarinen@riista.fi eller gå in på distriktets hemsida på www.riista.fi/etela-savo Jägaren 5 / 2009 91
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi G Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. G Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. G Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. G Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 G Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 040-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Outi Helander, tel. 09-1605 2188, 040-4847 778. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kaartokatu 1 C, PL 91, 11101 Riihimäki. Tel. 019-760 490, fax. 019-7604 910, e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 92 Jägaren 5 / 2009
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Priset 2009 är 15 euro/rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 6/2009 utkommer den 30.11.2009. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 16.10.2009. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Tre jämthundsvalpar, tikar. Premierade föräldrar m tuff härstamn. Bara för jägare och prov. F 9 juni. www.mustanlamminkennel.net . Tfn 050-522 8355 eller 0500-746 858, Puumala. Jämthundsvalpar, f 23 maj. Reg, chippade. Tfn 040-556 5458. Jämtvalpar 1+1, f 15 mars. Mor Avo1, far BCH älg/ björn. Tfn 050-308 2359. Hanvalpar av finsk spets. Far UCH, mor LINT2, CERT, skäller björn. Överlåtelsegamla. Tfn 040-8363 369, 017-4644 187. Vackra valpar av finsk stövare. Komb K-XXX Santtu och K-XXX Jahtiluodon Tuuli. Tfn 040-581 2324. Finsk stövare, 12 mån gammal, tfn 045-239 9704. Valpar av finsk stövare f 10 juni. Friska premierade föräldrar. Tfn 040-555 9531. Valpar av finsk stövare. Far räv- och harchampion. Mor driver med glöd! Ring tfn 040-912 2464. Valpar av finsk stövare f 24 juli. Bra härstamning. Tfn 044-561 0535. Valpar av finsk stövare födda 14 juni. Far BCH, mor drevprov 2x1. Tfn 050-321 4463. Valpar av finsk stövare + tik 2 år. Championföräldrar. Tfn 040-584 3507. Valpar av finsk stövare säljes. Tuff brukshärstamning. Tfn 0400-429 971. Labradorvalpar med jagande härstamn kan reserveras. Tfn 0440-665 891 eller 0400-886 921. Labradorvalpar av jagande härstamning. Förf tfn 050-556 2266. Drevervalpar med fin härstamning. Tfn 044-944 4935. Drever. Säljer en lovande drever med brukshärstamning. 11 mån. Tfn 040-731 8176. Trefärgade drevervalpar. F 1/8. Drivande föräldrar. Tfn 040-743 3714. Drevervalpar. Far Track-Action F-Epeli DRAJ-räv AVO 1. Mor Track-Action Mandi DRAJ AVO 1. Kennel Milk White, 0400-225 745 och 044-0203956. Beaglevalpar, överlåts vecka 42. Flera dubbelch i släkten. Mera info på www.blackpepoon.com . Tfn 040-706 6659. Kan reserveras Jack Russellvalpar med jagande härstamning. Tfn 044-524 6956, www.barkmoor.com Garantivalpar av tysk jaktterrier kan reserveras. Föds cirka 8 okt. Tfn 044-960 3483. Bruksvalpar av slh foxterrier. Tfn 050-363 7652. Valpar av slh foxterrier, premierade föräldrar. F 8 juli. Tfn 050-541 5017. Slh foxterriervalpar, bruksföräldrar, svartvita, chippade. F 28 maj. Tfn 0400-473 113. Valpar av engelsk setter för jakt. Tfn 044-391 0374. www.kotinet.com/kuuhingon Valpar av strh tax, föräldrarna BCH. Far BCH-A, mor BCH-L (driver). Tfn 040-824 3399, kvällar. Valpar av strh tax, föräldrarna provpremierade & jagar. Tfn 040-913 8660. Bruksvalpar av strh tax. Uppfödaren Vuolasvirtapremierad samt flera bruksavelspriser. Tfn 040-558 1866 eller 040-742 2846. Till avel en strh taxhane BCH-M. Tuff i gryt, driver. Tfn 040-961 6051. Valpar av strh tax, föräldrarna bra jagande härstamning. Tfn 050-517 6997. Valpar av strh vorsteh för jägare. Jagande, premierade föräldrar. Överlåts mitten av okt. Tfn 044-568 5519/ 040-529 5919. Valpar av kh vorsteh, utmärkt brukshärstamning. Tfn 0400-620 042. Valpar av amerikansk foxterrier och foxterrier, premierade föräldrar. Plotthoundvalpar söker björnjagande husse. Tfn 0400-380 415, www.teritaipaleenkennel.com. Valpar av petit basset griffon vendeen kan reserveras av jägare. Tfn 040-724 9098. Nu kan du få en valp som kan bli en otroligt bra jakthund till ett billigt pris! Unika blandrasvalpar av WACHTELHUND (mor) och engelsk SPRINGER SPANIEL (far). Båda föräldrarna aktivt jagande och apporterande hundar kända på Åland. Svenskfödda, fina stamtavlor, kontrollerade armbågar. Mycket glada, sociala sällskapshundar. Leverans i slutet av september. Tfn 040-548 6228. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehklubbens valpförmedlare: Strh vorsteh 0400-438 112, kh vorsteh 044-272 6622, breton 0400-437 941, lh vorsteh 040-835 1289, münsterländer 040-539 1310, kh ungersk vizsla 040-568 4426, spinone, 040-517 8213, korthalsgriffon 0400-872 991, bracco italiano 0400-205 933, strh ungersk vizsla 045-110 6729, weimaraner 040-503 4971, bourbonnais 045-128 7262, stabyhound 044-504 8966. www.saksanseisojakerho.fi Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus. fi, irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Harri Huuhtanen, Ahmas. Tfn 0400-346 109. www.konservaattori.com Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 040-831 2566. Jouko Launonen, 71800 Siilinjärvi. Tfn 0400-170 601. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net T:mi Eläintäyttämö Teuvo Puska, Jämijärvi. Tfn 040-728 0291. Alla arbeten i branschen. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Preparerar djur och fåglar. R. Tyni, Kuusamo. Tfn 040-737 5724, 0400-887 590. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Jägaren 5 / 2009 93
• Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Säljes nätelement 3,5 x 2,0 för trädgård /vedlider, hundgaller i bil. Tfn 050-524 0338. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Saxar för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/st. För mårdhund och räv 115 x 35 x 38 cm, 58 e/st. Undervisningsvideo/dvd om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. PE-NA avgillringsmekanism, passar fällor av Kanutyp. Rostfritt stål. Funktionssäker, lätt att använda. Pris 29 e + frakt. PH-Riista tfn 050-566 2691. www.ph-riista.fi. Tikka T3 Hunter 760,-, Tikka T3 Lite SS 790,FINN 412SK 830,-, Lanber Selection 760,Lincolm Premier 698,-, Sabatti Falcon 650,Remington M870 440,-, Baikal MP-153 395,CZ 550 st.630,-,CZ ZKM452330,-,Sako 85 1190,Leupold 2-7x33 249,-, 3-9x40 269,Bushnell 6-18x50 185,-, Bushnell 3-12x56 298,Meopta 3-12x56 565,-, Docter 3-12x56 730,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Vapen/patroner mm Armed 12/76 VS pump 390,-, Armed 12/89 h-automat VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,- Fausti Albion 12/76 1070,-, Marlin 45-70 760,- Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,- Baikal 222+kik 270,-, BSA kikare, Safepower skåp, Trust hagelpatroner mm. Asetalo Oy, Virrat. Tfn 03-475 3896. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650 e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775 e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75 e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi A. Francotte .30-06+Kahles 1,5-6x42; 2 st 9,3 älgstudsare med Mauserlås; tysk Drilling 12-70+5,6x52R m kikarsikte; hjortstudsare 6,5x55+ Zeiss 8x56/4 Purdey hagel 2 st. Tfn kvällar 0400-209 010. Säljes Voere miniatyrgevär och Marcolin miniatyrpistol, tfn 050-543 1941. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar förmånligt på webbshoppen www.asetarvike.com Tfn 040-540 1182. Vapen + patr + laddn grejer och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för gevär cal 22LR-50BMG. Tillverkare Suomen Jahtivaruste Ky, Hästövägen 432, 25500 Bjärnå. Tfn 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Kvalitetsmärken till bästa pris! Noise Stopper dämpare 154,90 , Bore-Snake vapenputs 14,85 , kulhastighetsmätare ProChrono 106,60 , Chrony M1 Master 125,90 , Toppengömsle Stalker 71,20 , trädpass Stalker 94,10 , vindmätare Caldwell 39,30 , Leupold VX-7 från 1465,10 , Burris Laser 4-12x42 851,20 , avståndsmätare camomönstrad från 147,10 , värmesökare The Game Finder 355,20 , även presentkort! Butiken öppen 24 h på adressen: www.eranetti.fi Nu har vi dem igen! Toppeffektiva armborst! Megaxo challenger 150 pounds 169 e (riktpris 210 e) www.eraplus.fi Inhemska choketuber mm laddningsutrustning och vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Tracker hundpejl samt Ultrapoint hund-GPS västmodell, garanti kvar 1,2 år. Tfn 0400-517410. Hundkojor: endelade 250 e och tvådelade 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Lafayette och StarHunter VHF-telefoner. Ultrapoint ­hundpejlar, pejlbatterier. Peltor hörselskydd, bla SportTac. Agripalvelu Ky, Juva. Tfn 050-585 5058. Förnyad nätbutik: www.agripalvelu.fi. Förmånligt, snabbt och pålitligt! Vi har de nya Tracker G400 GPS hundpejlarna! Dessutom Tracker Classic, Maxima, Exakt pejlar samt beg servade pejlar med garanti. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. Köper Trackerpejlar av nyare modeller. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.larsmohelcom.fi Ultrapoint-hundpejlar, Lafayette-jakttelefoner + tillbehör. Toz 78 06+kik+klackar+dämpare 295e. CZ 452+dämpare+kik+klackar 379 e, Baikal IJ27 395 e, IJ27E 429 e, MP-153 395 e. Tikka T3 770 e, T3 SS 800 e, T3 Battue 820 e. Tmi Ilpon Katiska, Evijävi. Tfn 06-7651225, 0400-335016, katika@japo.fi. www.ilponkatiska.fi. VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki! RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. Tracker gps-pejlar, Zodiac jakttelefoner, WildWiewviltkameror samt litium-batterier för pejlar till gott pris. Fråga på priser! Mauvan Tmi, Mauri Vänttinen. Tfn 0400-420722. E-post mauvan@mauvan.com VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Vi har det största urvalet viltkameror! Safari Scout Guard SDC-550 5.0 MP IR 159,90 , Wildview Xtreme 3 MP IR 128,10 , Spy Point IR-A 6.0 MP 289.80 , Spy Point IR-C 8.0 MP 439,40 , Moultrie Game Spy 4 MP IR 219,80 , Moultrie Game Spy 6 MP IR 311,90 , + övriga modeller, kamerafodral från 65 , minneskort 2 GB 7,95 , kortläsare 13,40 . Affären öppen 24 h på adressen: www.eranetti.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Kajanaländska puukkoknivar, mod. Tommi och Jämerä. Tauno Mäkeläinen, tfn 0400-215 393. Jaktinspirerade prylar av läder, päls, horn och trä samt Victorinox. Ultima Thule Design Oy, tfn 016-622 727, www.ultimathule.fi . MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Konttinens specialrem, ryggsäckar med och utan pall mm. 050-374 2409. Se vår sajt www.erakonttinen.com. Ett stort sortiment kvalitetsutrustning för jägare. Titta in och slå till! www.erasawo.fi Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. Älgflugsskydd inkl mössa med hård kant. Inhemsk, testvinnare. Tfn 044-337 8877, jom-hunter.reiru.net. Lappkåtor för trädgården eller sommarstugan. Lätta och snabba att sätta upp. Inget byggnadstillstånd. Storlekarna 4 m, 5 m och 6 m. Inte ens dyr! Tfn 0400-172 268. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Ta vara på viltet med proffsiga redskap! Vakuumapparater, skärbräden. Knivar för flåning, urtagning, styckning. Vässningsapparater, säkerhetshandskar, engångshandskar, förkläden, ärmskydd. Kurser i kötthantering. Jorma Lindstèn OY, Lammastie 4 C 30, 01710 Vanda. Mobil 0500- 539055. www.kolumbus.fi/jorma.lindsten Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Med skinner går det lekande lätt att flå storvilt! http://skinneri.suntuubi.com tfn 050-573 235. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Affären för hela familjen! Vi har det mesta. www.sekatavarakauppa.fi Foderautomat, behållare 200 liter, mellanvägg, ställbart tak, 106 e. Vaktjaktskoja, flyttbar 220 e. Tfn 0500-316 165. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Fasaner för höstens utplanteringar. Olika åldrar. Hyvinge. Tfn 0400-612 309 eller 0400-709 967. Vi säljer fasaner, vaktlar och vaktelägg. Ring för mera info! 040-587 7882 (Virrat). Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Sköldar för horntrofeer. Massiv furu. Älg 14 e, hjort 11 e, rådjur 9 e. Tfn 050-438 2370. Älghorn, monterade, olika storlekar. Tfn 050-304 4534. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo på tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare vid bäck eller i fjällandskap. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. En skogsfastighet på c 1 ha med åstrand 100 m i Enare kommun. Andel i samfällt vatten. Tfn 0500-301 423. I östra Kuhmo en fastighet på 21 ha vid sjöstrand. Utmärkta jaktmöjl, bla björn, älg. Byggn i gott skick, fiskrik sjö, sandstrand. Också för större grupp. Tfn 0400-509 047. Stuga 35 m2+tomt 2000 m2 i Kuhmo. Mera info på navigator. Jägare obs! Tomten mitt i statsmarker, varken inteckningar eller servitut. Ägaren säljer. I ägarens ägo 30 år. Ingen strand, men 30 m till strand. Vid väg 912. Beg pris 50 000 / offert. Tfn 050-337 4530. I södra Österbotten 22,5 ha mark. Medl möjl i jaktförening med 17.500 ha. Bp 8500 e/offert. Tfn 040-913 8660. En stuga i norr, vinterbonad. Nära Villi Pohjolas jakt- o fiskeområden. Tfn 044-330 8284. En skogsstuga samt tomter i Tanhua i Lappland. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Medl i jaktförening möjl. Tfn 0400-199 818. I nordöstra Savolax ett eh 4r+k+bastu+garage. Stor tomt, nära till goda jaktmarker, bla älg. Pris 55.000 e. Tfn 050-337 6210. Jaktandel i jf Eräkerho. Jaktmarker 4200 ha i västra Keuru. Älg, vitsvans, småvilt. Klubben har egna inkv stugor på egna tomter. E-post tuipe2@luukku.com eller tfn 050-533 2875. Köpes Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avh i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040-546 5995. Även pälshudar, tfn 0400-561 267. En hundpejl för drivande strh tax. Tfn 0400-484 012. Arbete utförs Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 S:t Michel, tfn 010-387 3090. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387 Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. 94 Jägaren 5 / 2009
• Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Vi belägger golvet med akrylbetong i era slaktskjul och kallrum. Lätt att hålla rent, slitstarkt. Lattiapinnoitus Mäkinen & Karhu Oy, tfn 044-992 4417. Ut på jakt! www.metsastyspalvelut.com. Tfn 044-541 0437, Reisjärvi. Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Stugor i Puolanka nära Paljakka skidcentrum. Vid stora jakt- och bärmarker. Tfn 050-379 5533, 040-545 5406. Stuga för 8 pers + rökbastu och kåta. I Jorois mitt i statsmarker. Tfn 050-559 8145. Förmånliga hyrbilar från 19,90 /dygn. Mera info på www.smart-travel.fi Ruunaa, Lieksa: en stuga (4 pers) vid stranden av Naarajoki. Kanot. Vid jaktområdet Kukkaro-Lakla. Tfn 050-307 6131. En strandstuga i Kajanaland vid statsmarker. Dygn, vecka, mån. Tfn 044-576 6201. Kuhmo: en stuga med bastu vid stranden av Lammasjärvi, 9 km från centrum. Stugkök + 2 rum, kaminvärmning. Båt och svirvellov i sjön. Hyra 280 /vecka. Tfn 0440-727 370. I byn Piispajärvi i Suomussalmi ett eh för 10 pers med alla bekv. Nära till statsmarker. Tfn 0500-177330 eller 044 33 19775. En stuga för 4-5 pers vid stranden av sjön Korvua i Suomussalmi. Utmärkta möjl plocka bär, fiska, jaga. Tfn 050-564 9868. En jaktstuga i Rautavaara, 040-574 7120. www.rautavaaraneramiehet.net Kuhmo. Uthyres en jaktstuga. Säljer fågel- och älglov för området. Tfn 040-5382049 eller ilmo. juntunen@kajaani.net En stuga vid sjöstrand i Laukaa. Fina möjl jaga, fiska, plocka bär. Tfn 040-508 7287. www.erapohjola.fi En stuga nära jaktområdet Sierra-Yöttäjä i Ylä-Keyrittyjärvi, 250 e/vecka. Tfn 045-632 8200. En stuga mitt i statsmarker i Sotkamo. Fina marker för jakt o bärplockning, fiskevatten. Tfn 040-582 6397. En vinter vid havet i Norge på ön Andfy. Låter väl härligt! Tfn 040-596 8980. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jaktresor utomlands sedan år 2000. Asien, Afrika, S Amerika, Europa, Kanada, Ryssland. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi, www.vsdsafaris Stugor i Puolanka vid jaktmarker. www.korvenkummajainen.fi, tfn 044-530 1122. I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala 050-588 9593 / 040-841 0999. Kuhmo: björn, älg, bäver, småvilt. Inkv på jaktområdet. Tfn 040-538 2049. ilmo.juntunen@kajaani.net I Pylkönmäki har vi fågelmarker och strandstugor. Se www.jukanmokit.com , tfn 0400-829 909. Kuusamo. Stuga + licenser. Tfn 0400-281 229. Fasanjakt med fågelhund för grupper. Hyvinge. Även möjl träna med hunden. Förfr tfn 0400-709 967 eller 0400-612 309. marjuk.kivi@pp.inet.fi. Hönsfågeljakt på 3200 ha. Fasanjakt, hunddressyr, fågel. www. kalastuslomat.fi . Jaga i Sydafrika! Boka prisvärda jaktpaket direkt hos safari-arrangören. www.riistareissu.fi. Tfn 040-564 9597. Jaga älg i Kuusamo! Tfn 040-853 3289. Vi erbjuder jakt på älg, hare och utmaningen sädgås. Savukoski i Koilliskaira. Fantastiska landskap! Boka plats genast! Gåssäsongen på aapamyrarna och vid sjöarna är kort. Begränsat med älgtillstånd. Guider, älghundar, transporter, tillstånd, inkv hotell eller stuga. Helpension om önskas. Ta kontakt för mera info. Hotelli Samperin Savotta & Marjasuvannon Lomamajat. Mikko Kilpimaa, tfn 0400-300 959. mikko@samperi.com, www.samperi.com, www.plappi.fi/matkailu/savukoski/ marjasuvannon_lomamajat Metsälle Pohjois-Ruotsiin Kanalinnustus 25.8-31.1 Eräkämpät kauniissa järvimaisemissa Laajat metsästysmaat mets. ryhm. 3-5 hlöä Nyt helppo lähteä metsälle Varaa oma jahtimatkasi heti 0400-681877, jouko.koskelo@gmail.com Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland G Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. G En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jäga- utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: rens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras Jägaren 5 / 2009 95