• Jägaren 5 l Toppår för hönsen ? jakttiderna på sidan 8 2013 Älgstammens utveckling under lupp
• l 5 l 2013 Arvi Tyni Innehåll Tre generationer inventerade triangel s. 12 Yrke: jaktguide s. 52 3 Ledaren 4 Vilttrianglarna avgör föreningarnas kvoter 6 Resultaten av triangelinventeringarna 8 Jakttiderna för skogshöns 9 Ordförandens spalt 12 Tre generationer inventerade triangel 15 Gamla orrtuppar spelar 16 Etiska regler för skogshönsfågeljägare 20 Vetenskaplig viltforskning 22 SRVA ? En björn att avhysa 26 Järven söder om renskötselområdet 28 Klöv 2020 ger resultat 32 Vitsvansviltets kropps- och hornutveckling 36 Jakten efter hjortdjur kräver en jaktledare 38 Älgstammens utveckling under lupp 2 l Jägaren 5 l 2013 En björn att avhysa s. 22 Spara på de gamla orrtupparna s. 16 40 42 44 46 49 50 53 54 56 58 60 62 68 69 71 De ädla lövträden ? från ollon till planta Märkliga händelser Jaktföreningarna ska planera sin viltvård Patroner för fågeljakt Tipshörnan Tidningen Jägaren för 50 år sedan Jaktguiden som sätter kunden främst Rapphönan Virus hos andfåglar Åland På vandring med Eki: Ta vara på skörden Nyhetsmagasinet Juniorsidan Affärer Adresser
• Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Toppår för skogshönsen Finns det för mycket begränsningar? Den gångna sommaren väckte hopp om en bra höst för skogshönsjakten. Under kycklingperioden var vädret för det mesta fint och varmt. Vilttrianglarnas resultat infriade förhoppningarna. Den genomsnittliga tätheten i hela landet för alla skogshönsarter sammanslaget uppgick till närmare 26 fåglar per kvadratkilometer skogsmark. För tjädern, orren och järpen innebär det här att de nu konstaterade tätheterna inom många av viltcentralens regioner hör till de tätaste under vilttrianglarnas hela historia. Däremot mår ripan inte bra. Trots att beståndets storlek ökade med närmare hälften från året innan är de totala tätheterna fortfarande låga. De tidigarelagda triangelinventeringarna och den nya smidiga inventeringsrutinen möjliggör nu en snabb reaktion på förändringar i bestånden. Riksviltrådet har föreslagit en förlängning av den primära jakttiden för skogshönsen ända fram till vintern. Under år då bestånden av skogshöns når toppnivå möjliggör det här toppskytte på skogsfågel. Möjligheten till toppskytte ökar förvisso motivationen för triangelinventeringarna. Visar inventeringsresultaten däremot att reproduktionen gått sämre ska jakttiden givetvis begränsas. De flesta av jaktföreningarna i vårt land begränsar jakten efter skogshöns med kvoter. När även statsmakten reglerar jakttiderna kan jakten under toppåren rentav vara onödigt försiktig. Då förlorar vi det välbefinnande som viltet kan ge oss. För att undvika onödig försiktighet bör de resultat som triangelinventeringarna avkastar även utnyttjas på föreningsnivå. Under tider då beståndens storlek kulminerar kan hönsens förmåga att tåla jakt vara överraskande stor. Insikten om detta bör rimligtvis öka modet att höja kvoterna under tider med goda fågelbestånd. Vid sidan av kvantiteten är det även nödvändigt att fästa uppmärksamhet vid bytets kvalitet. Utförda undersökningar har åtminstone för orrens del visat att vi kan bevara orrbeståndet i ett område genom att spara på de gamla tupparna vid jakt under höstspelet. Under det senaste decenniet har lodjuren ökat kraftigt. Ökningen har oftast ansetts vara till förfång för vilthushållningen, särskilt för de mindre hjortdjuren. Mindre uppmärksamhet har fästs vid att skogshönsbestånden dragit nytta av lodjuret. Lodjuret reglerar rävbeståndet och beskattar också mårdhunden. Det här påverkar indirekt bestånden av skogshöns, som får större chanser att överleva när rovdjurstrycket sjunker. Regleringen av jakten med tider har historiskt sett långa traditioner i vårt land. Den här praxisen grundar sig långt på en försiktighetsprincip. De facto känner vi inte till vilken reell betydelse regleringen av jakttiderna haft för fågelbeståndens utveckling. Idag när begränsningarna grundar sig på färska uppgifter från inventeringar har vi möjligheter att rucka på tiderna så att de åtminstone rör sig i rätt riktning. Men vilken faktisk effekt har då förändringarna på jakttrycket? Jakten efter skogshöns omfattar redan i sig en hel del automatisk reglering. Om det inte finns fågel blir det inte något byte. Mindre fågelbestånd sänker automatiskt jakttrycket. På ett par dagar har fågelsituationen konstaterats och jakten tynar bort. Finns det bra med fågel fortsätter jakten längre in på hösten. Det finns ett behov av mera och grundlig forskning kring effekterna av regleringen av jakttiderna och av kvoteringen. I Sverige tillämpas inte någon reglering av jakttiderna. Kanske vi inte heller nödvändigtvis behöver en sådan? Kan det vara så att jaktföreningarna helt i onödan använder sig av begränsande kvoter? Forskning kring dessa frågor bör inledas. Det enorma material från triangelinventeringarna som jägarna producerar erbjuder goda möjligheter till detta. Under innevarande sommar har intresset för triangelinventeringarna åter ökat. Ett stort tack för det till alla deltagare i talkot. Nu har vi aktuella data som grund för regleringen av jakten. Innevarande år kan största delen av jakttiderna följa de maximala tider som förordningen tillåter. Vi kan bege oss ut i skogshönsmarkerna med stora förväntningar. Viltet skapar välbefinnande. Jägaren 5 l 2013 l 3
• Jarkko Nurmi, vilthushållningschef, Finlands viltcentral Vilttrianglarna avgör föreningarnas kvoter Det är inte ovanligt att jaktföreningarnas begränsningar av jakten förblir de samma från år till år trots att fågelbestånden varierar. Men kvoterna borde följa med när fågelmängderna varierar. Resultaten från vilttrianglarna visar hur. 4 l Jägaren 5 l 2013 i spikade skogshönskvoten till två orrar och tjädern är fredad.? Den här nyheten har vi sett förut i lokaltidningen när jaktföreningen har hållit sitt sommarmöte. Det är ingenting ovanligt att begränsningarna förblir de samma år efter år trots att de borde anpassas till fågelbestånden. Jaktföreningarna håller ofta sina möten i mitten av juli och vid den tiden finns det ännu inte tillräckligt med information om skogshönsbeståndens utveckling. Om en förening önskar bygga sin jakt på beståndsinformation om skogshönsen så ska den flytta fram sitt ?V sommarmöte och hålla det ungefär när duvjakten börjar. Vid den tiden publicerar Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet resultaten av triangelinventeringarna på sin webbplats. Höstens jaktarrangemang hör till sommarmötets viktigaste beslut och för medlemmarna är det ett beaktansvärt alternativ att flytta fram mötet till en tidpunkt då det finns vetenskaplig information om viltbestånden. Tätheterna ger måttet för jakten En jaktförening kan utnyttja färsk inventeringsinformation för sitt beslutsfattande. Ut-
• ifrån täthetsuppgifterna för varje art går det, bara några grundläggande förutsättningar är uppfyllda,att räkna ut riktgivande fågelmängder. Jaktföreningen ska känna till: l sin skogsareal, l hur många av medlemmarna i föreningen som jagar höns, l avskjutningsuppgifterna, l den uppskattade chansen till fällning Informationen om föreningsmedlemmarnas jaktvanor kan hämtas från avskjutningsstatistiken, vilket förutsätter att föreningen har ett fungerande system för avskjutningsstatistik.Man får förhålla sig med reservation till de siffror för antalet fåglar på föreningens marker som har räknats ut från triangelresultaten eftersom de är riktgivande. De kan användas till att göra en uppskattning av storleksklassen för hållbar jakt när det har grundats flera vilttrianglar på orten. Föreningens areal: 171,64 km2 Skogsareal: 132,31 km2 Medlemmar: 314 Hälften av medlemmarna jagar höns 157 Genomsnittlig chans till fällning 50 % Skogshönsens tätheter, toppår, avskjutningen 10 % av stammen Individer på föreningens marker Art Individer / km2 Tjäder 10,6 1402 Orre 23,9 3162 Järpe 12,1 1601 Ripa 3,5 463 Får fällas 140 316 160 46 Skogshönsens tätheter, nere i vågdal, avskjutningen högst 2 % av stammen Individer på föreningens marker Får fällas Art Individer / km2 Tjäder 3,8 503 10 Orre 6,0 794 15 Järpe 1,5 198 4 Ripa 0,7 93 2 Kvot 1 4 2 0 Kvot 0 0 0 0 Tillämpningen av inventeringsresultaten när en jaktförening fattar beslut om kvoter, ett uträkningsexempel Avskjutningsvärden och jakt på spelplats Enligt Viltforskningsinstitutets avskjutningsvärden kan avskjutningen inte vara större än cirka två procent när ett skogshönsbestånd befinner sig nere i en vågdal. När stammen är på väg upp tål den ett uttag på cirka 12 procent och under ett toppår kan avskjutningen uppgå till 10 procent. Liksom den övriga predationen påverkar också jakten hönsstammarna. Om den främst är inriktad på unga individer så blir effekten på hönsstammarna inte stor. Men jakten kan också vara inriktad på ?fel? del av fågelstammen och i synnerhet höstjakt efter orre vid spelplatser har konstaterats vara problematisk. Antalet tuppar på spelplatsen är avgörande för att orrspelet ska fungera. På stora spelplatser blir det en hel del parningar; hönorna är kräsna och godkänner inte generna av vilken tupp som helst. Det måste finnas att välja mellan. En jaktförening som satsar på hållbar jakt efter hönsfåglar ska inte bara utnyttja informationen från triangelinventeringarna utan också grunna på att freda somliga spelmyrar. Ta vara på jaktmöjligheterna Jaktföreningarna fattar själva beslut om begränsningarna i jakten efter skogshöns och gör det ibland radikalt. Ur vilthushållningens synvinkel är det problematiskt om jaktmöjligheter lämnas outnyttjade även när bestånden tål jakt. Beslutsfattandet i jaktföreningarna borde hädanefter i högre grad bygga på färsk viltinformation. Ett öppet och tydligt arrangemang för beslutsfattandet gagnar även medlemmarna. Hönsavskjutningen under beståndsvariationens olika stadier 10 % 5-6 % 10-12 % 1-2 % Tolkningen av triangelinformationen I en växande stam ökar tätheten och andelen ungar är hög (< 50 %). Uppe på vågens topp är tätheten fortfarande hög eller tillväxande, men andelen ungar har redan minskat. När vågen bär utför minskar både tätheten och andelen ungar. Nere i vågdalen är tätheten och andelen ungar väldigt låga. Jägaren 5 l 2013 l 5
• Pekka Helle, Katja Ikonen och Jukka Rintala, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Resultaten av triangelinventeringarna 2013 I år flyttades tiden för inventeringarna av vilttrianglar till ett aningen tidigare datum än förut och förkortades för att förordningen om jakttiderna skulle kunna bygga på färsk information om hönsfåglarna och hinna fram i tid. Finlands viltcentral, jordoch skogsbruksministeriet och VFFI avtalade i våras om tidtabellen för inventeringarna, sammanställandet av resultaten och förordningen. Under den inventeringstid som rekommenderades, från 27 juli till 4 augusti, blev en betydande del av trianglarna avverkade. Vid datumet för sammanfattningen för förordningen om jakttider (8 augusti) förelåg resultaten från 668 trianglar. Underlaget för den här sammanfattningen inkluderar informationen från 827 trianglar. Ett tack till alla medverkande för ett väl utfört arbete, och särskilt till jägarna för det väldiga materialet. Ni har varit effektiva med både inventerandet och rapporterandet! Tjäder Järpe Orre Ripa V Viltcentralen och övriga aktörer informerade aktivt om den intensifierade inventeringsperioden och inventeringsresultaten skickades in till viltforskningen i rask takt. Inventeringarna koncentrerades till två veckoslut, 27-28 juli och 3-4 augusti. Under de intensivaste dagarna,de två lördagarna 27.7 och 3.8, räknades över 150 vilttrianglar vardera dagen. Vädret var med oss under de dagarna. Det var varmt och mestadels uppehållsväder. Under några dagar var temperaturen kanske till och med för hög; det blev sannerligen svettigt i terrängen! Medan 6 l Jägaren 5 l 2013 Kartorna för tjäder, orre, järpe och ripa i rutor om 50 x 50 km. Skogshönsfåglarnas genomsnittliga täthet (individer per kvadratkilometer skogsmark i rutor om 50 x 50 km) i juli-augusti 2013. Siffran inom parentes anger antalet rutor i täthetsklassen.
• resultaten strömmade in lades uppdaterade sammanfattningar ut på VFFI:s webbplats börjande från den första augusti och resultaten per jaktvårdsförening började publiceras den 7 augusti. tjäder,orre och järpe innebär det här att de tätheter som vi nu noterat i flera regioner hör till de största i vilttrianglarnas hela historia. För ripan är läget ett annat. Även om artens tätheter ökade på sina håll så är helhetsbilden inte ljus. Ripans utförsbacke har pågått i ett par årtionden och den försiktiga förändring vi nu kan se är glädjande,men betyder ändå inte att arten mår bra. Arternas sammanlagda täthet, alltså medelvärdet för hela landet på nästan 25 fåglar per kvadratkilometer skogsmark, hör till de högsta under vilttrianglarnas historia. I jämförelse med året innan var tillväxten över 10 % och i jämförelse med åren innan dess (hela triangelperioden respektive de fem föregående åren) var tätheten en fjärdedel större. I Södra Tavastland och Satakunta noterades de högsta tätheterna under inventeringens 26-åriga historia. ringsperioden,liksom andelen hönor med ungar av alla observerade hönor. Ett gott år för tjädern Andelen ungar (%) Förändring från i fjol Täthet (fåglar/ km^2) Andelen ungar (%) Förändring från i fjol Täthet (fåglar/ km^2) Andelen ungar (%) Förändring från i fjol Täthet (fåglar/ km^2) Andelen ungar (%) Förändring från i fjol Täthet (fåglar/ km^2) Region Trianglar Tjädertätheten har vuxit sedan i fjol med en fjärdedel i förhållande till medelvärdet för hela Gynnsamma förhållanden landet. I fjol var tillståndet för fågelstammarna gott, Den kraftigaste tillväxten sedan fjolåret betraktat i förhållande till vilttrianglarnas noterades i viltcentralens regioner Egentliga 25-åriga historia. I större delen av landet låg Finland,Norra Karelen,Kajanaland,Satakunta täthetsmedelvärdena över genomsnittet. Det och Södra Savolax. Medeltätheten låg på sju fåglar per kvadratkilometer skogsmark i regivar bara i Lappland som bestånden hade föronerna Kajanaland, Uleåborg och Norra Karesvagats från 2011. Sedan hösten har förhållanlen, där de noterade tätheterna var de högsta dena varit utmärkta för hönsfåglarna. Vintern var kall och snörik,vilket betraktas som det opunder trianglarnas 26-åriga historia. I delar av timala för hönsfåglarna som ju är anpassade Mellersta Finland var tjäderbestånden oförändrade eller hade minskat en aning.I största till nordliga förhållanden. Däremot var väderleken ogynnsam under kycklingstadiet för delen av landet var tjädertätheten ungefär ungarnas överlevnad. I år var väderleksförhålhalvannan gång större än medelvärdet för de senaste fem åren och hela triangelperioden. landena gynnsamma under senare hälften av För orren var den genomsnittliga tätheten juni och början av juli; inte ens i Lappland förekom det några kyliga perioder.Dödligheten på Gott häckningsresultat för hela landet 10 % högre än i fjol. Tätheten grund av rovdjurspredation riktad mot ungar Hönsfågelbeståndens förändringar från år till är god eftersom den är en femtedel högre än och bon med ägg var obetydlig.Sorkstammar- år beror på hur fåglarna klarar vintern och hur den varit de senaste åren och lika mycket höna var fortsättningsvis väldigt svaga i nästan häckningen lyckas. De här faktorernas inver- gre än genomsnittet för alla inventeringsåren. hela landet och de små rovdjuren var fåtaliga. kan på variationerna varierar från år till år.Den De högsta orrtätheterna (över 12 individer per Med andra ord var förutsättningarna goda för preliminära analysen av materialet visar att kvadratkilometer) noterades i Mellersta Finett gott häckningsresultat. fåglarnas vinteröverlevnad var normal. I van- land, Uleåborg, Österbotten, Kajanaland och lig ordning är det häckningsresultatet som är Norra Savolax. I Lappland var orrtätheten inte Fågelbestånden har utvecklats en avgörande faktor bakom beståndsföränd- mer än 5,6, men å andra sidan var årets notepositivt ringarna.Vid en närmare titt på medelvärdena ring den tredje största i triangelinventeringBestånden av markhäckande fåglar verkar för de olika viltcentralsregionerna noterar vi ens historia. I Egentliga Finland var tätheten ha utvecklats positivt. Enligt medelvärdena att flera regioner har den största eller nästan allra lägst. Orrbestånden ökade mest i Södra för hela landet ökade tjädertätheten med så största andelen ungar under vilttrianglarnas Tavastland, Sydöstra Finland och Lappland. I landet som helhet har järptätheten vuxit mycket som en fjärdedel från i fjol medan för- hela historia. Detta gäller i synnerhet för tjäändringen för orren och järpen var i storleks- dern som ökade mest från i fjol. I större delen med 8 % sedan i fjol. Årets täthet är god i förklassen 10 %. För ripan var den relativa föränd- av landet hörde även tjäderns genomsnittliga hållande till hela triangelperioden, i genomringen ännu större än för tjädern,hela 33 %.För kullstorlek till de största under hela invente- snitt 16 procent högre än genomsnittet för de fem senaste åren och lika mycket högre än medelvärdet för hela Tjäder Järpe Ripa Orre triangelperioden.Tätheter på mer än 12 fåglar per kvadratkilometer noterades i Satakunta, Södra och Norra Tavastland och Norra Savolax. I motsats till de övriga regioSödra Tavastland 21 4,0 ± 51 7,7 ++ 35 13,4 ++ 44 nerna har tätheterna i Uleåborg Södra Savolax 62 5,5 ++ 51 6,9 ± 44 9,8 ± 45 och Kajanaland snarare minskat Sydöstra Finland 39 5,7 ++ 34 7,1 ++ 51 9,3 + 48 0,0 ± 0 under de senaste två åren. Kajanaland 84 7,0 ++ 59 14,5 ± 60 7,9 59 1,5 ± 61 I viltcentralsregionerna UleåMellersta Finland 66 4,9 ± 47 12,5 ± 54 10,6 ± 46 0,4 ± 47 borg och Lappland har riptätheLappland 128 4,8 ++ 43 5,6 ++ 53 3,5 ++ 57 2,1 ++ 61 Uleåborg 114 6,0 + 47 12,4 ± 54 4,6 47 1,6 ++ 73 terna vuxit sedan i fjol, men de Österbotten 62 5,2 + 46 12,5 ± 52 6,5 ± 31 0,1 -40 ligger trots det klart under meNorra Tavastland 24 4,4 ± 45 8,2 56 14,4 ± 49 delvärdet för triangelperioden. Norra Karelen 73 6,7 ++ 53 9,2 ± 52 11,4 ++ 55 0,1 ++ 0 Regionen Uleåborg är avlång i Norra Savolax 49 3,1 45 12,3 ± 53 13,7 + 44 sydvästlig-nordostlig riktning Kust-Österbotten 19 2,0 -37 6,9 ± 24 5,4 + 19 och enligt resultaten är den Satakunta 55 6,4 ++ 53 10,2 ± 49 12,1 ± 47 0,1 ++ 80 gynnsamma utvecklingen sedan Nyland 19 5,6 + 49 8,5 ± 44 9,9 -49 Egentliga Finland 12 5,1 ++ 59 4,9 ± 38 11,9 ± 43 i fjol koncentrerad till de mellerHela landet 827 5,4 + 49 9,9 ± 52 8,4 ± 48 0,8 ++ 63 sta och nordöstra delarna. I Kajanaland är årets täthet den samSkogshönsfåglarnas tätheter (fåglar/km2 skogsmark) och andelen kycklingar (kycklingarnas procentuella andel av ma som i fjol och ligger, som den totalantalet observerade skogshöns) i juli-augusti 2013. Förändringarna sedan fjolåret är uttryckta med plus- och migör också i andra regioner, klart nustecken: (± betyder en förändring på < 15 %, + och ? en förändring på 15-30 %, ++ och -- en förändring på >30 %). under långtidsmedelvärdet. Jägaren 5 l 2013 l 7
• Lihaa saa kaupastakin! Breda-haulikot Remekseltä! Breda Grizzly Ja vika on enää miehessä 1559,- Made in Italy Kaliiberi: 12/89 Toimintatapa: Inertiatoiminen puoliautomaatti Tukki: Synteettinen Paino: 3,2 kg Piippu: 30? Toimitetaan polymeerisalkussa Saatavilla lisähintaan myös camo-värityksellä Jakttiderna för skogshöns jaktåret 1.8.2013-31.7.2014 Område Jakttid Orre Hela landet 10.9-31.10 Järpe Hela landet 10.9-31.10 Tjäder Landskapet Egentliga Finland och landskapet Nyland utom kommunerna Lappträsk, Lovisa och Mörskom Fredad I övriga landet och kommunerna Lappträsk, Lovisa och Mörskom 10.9-31.10 I kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki 10.9-31.3 Breda Chiron Kevyt kuin poliitikon lupaus Ripa Kaliiberi: 12/76 Toimintatapa: Inertiatoiminen puoliautomaatti Tukki: Synteettinen, pehmustetulla poskipakalla Paino: 2,9 kg Piippu: 26?, 28? Toimitetaan polymeerisalkussa Landskapet Kaja10.9-30.9 naland och landskapet Lappland utom kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki. Landskapet Norra Österbotten utom kommunerna Alavieska, Haapajärvi, Haapavesi, Kalajoki, Kärsämäki, Merijärvi, Nivala, Oulainen, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Reisjärvi, Sievi och Ylivieska 1159,- Breda Xanthos Black Lähtee kuin telkkä pöntöstä 1479,- 8 l Jägaren 5 I övriga landet och kommunerna Alavieska, Haapajärvi, Haapavesi, Kalajoki, Kärsämäki, Merijärvi, Nivala, Oulainen, Pyhäjoki, Pyhjärvi, Reisjärvi, Sievi och Ylävieska Kaliiberi: 12/76 Toimintatapa: Inertiatoiminen puoliautomaatti Tukki: Pähkinäpuu Paino: 2,9 kg Piippu: 28? Toimitetaan polymeerisalkussa Valtuutetut Breda-jälleenmyyjät: Eräkala Soutajantie 12, 39500 Ikaalinen Aseliike Veljekset Koivula Oy Koivistontie 46, 31640 Humppila Tiura-Uistin Ky Limingantie 2, 90400 Oulu Ahti Huvila Oy Alajärventie 9, 63800 Soini Sportia Nurmes Porokylänkatu 14, 75530 Nurmes Raimo Olkkonen Oy Puistokatu 33, 85800 Haapajärvi Kuusamon Elmo Sport Kitkantie 18, 93600 Kuusamo Ase- ja Korjausliike Talvitie Järvenkyläntie 330, 21570 Sauvo l Lähimmän 2013 jälleenmyyjäsi löydät osoitteesta www.remes.fi/jalleenmyyjat.php Fjällripa Fredad Kommunerna Enonte- 10.9-31.3 kis, Enare och Utsjoki
• Ordförandens spalt Tauno Partanen Styrelseordförande Finlands viltcentral Resultaten av viltinventeringarna kan nu utnyttjas bättre Efter hand som sommaren framskred började jägarna allt intensivare förbereda sig för den kommande höstens jakter genom att planera sina semestrar, skaffa jaktutrustning, träna upp sina hundar etc. Under jägarnas diskussioner funderades det oundvikligen också över hur sommarens väderleksförhållanden hade påverkat viltet. En relativt enhällig åsikt var att väderleksförhållandena under sommaren som helhet betraktat var gynnsamma för viltbestånden. Sommaren kom med dunder och brak och under försommaren var vädret verkligen varmt. Det förekom inte några långa och kalla regnperioder under skogshönskullarnas kläckningstid och därtill var tillgången på insektföda god. I medlet av juni förekom det visserligen i östra och norra Finland en för årstiden sällsynt hård frostnatt som eventuellt även kunde ha påverkat kullarnas överlevnad. Därför väntade vi med spänning på att forskningsinstitutet skulle delge de första resultaten från de tidigarelagda kullinventeringarna. På samma sätt väntade vi också på ministeriets förordning om jakttiderna för skogshönsen. Under sommaren har ministeriet också gett förordningar om dispenser för björn- och lodjursjakt samt om begränsning av gåsjakten. Dispenserna för björnjakt ökar avsevärt inom Mellersta Finlands utbredningsområde ? utan vidare ett korrekt beslut. Något större missnöje med lokaliseringen av dispenserna för björnjakt har inte hörts från något enda håll. Det förefaller därför som om de fattade fövaltningsbesluten skulle vara välmotiverade. Dispenserna för lodjursjakt ökar avsevärt i hela landet. Kvoten för jaktlicenser för nästa jaktsäsong uppgår till 589 licenser. Jägarna har under de senaste åren utfört otroliga talkoprestationer inom olika områden vid särskilda vinterinventeringar av lodjur. Det är därför en utmärkt sak att effekterna av de här noggrannare inventeringsresultaten nu även kan ses tydligt i form av en klart större licenskvot. Natur- och miljöorganisationerna har starkt kritiserat ministeriet för lodjursförordningen och konstaterat att den leder till en tillbakagång för vårt lands lodjursstam. Jämfört med tidpunkten för publiceringen av förvaltningsplanen för lodjuret är lodjursstammen nu minst dubbelt så stor och har fortsatt att växa under hela den tid som förvaltningsplanen varit i kraft. Redan i den förvaltningsplan som utarbetades 2007 konstaterades att lodjursstammen då hade uppnått nivån för ett gynnsamt skydd. Det känns ofattbart att lodjursstammen enligt de här kverulanternas åsikt bara borde fortsätta att växa. Ohjälpligt får det en att tänka på orden i en viss sång: ??när ingenting mera räcker till?! Vi jägare är av den åsikten att den fastställda licenskvoten för den inledda jaktsäsongen inte ännu kommer att vända lodjursstammens utveckling till en nedgång ? i bästa fall kan kvoten givetvis stoppa stammens tillväxt. En okontrollerad tillväxt för lodjursstammen kan leda till en situation där bestånden av mindre hjortdjur, skogsren och hare kollapsar, vilket i sin tur ohjälpligt leder till en snabb tillbakagång också för lodjursstammen. Enligt min uppfattning är det här knappast ett mål för någon enda av de berörda parterna. Det är fullt möjligt för oss att säkerställa en balanserad utveckling för våra viltbestånd bara vi inte fastnar i våra egna skyttegravar utan försöker förstå och värdesätta de andra parternas synpunkter. De av jägarna utförda viltinventeringarnas betydelse för dimensioneringen av jakttiderna och avskjutningskvoterna har under de senaste åren framhävts klart. Tidigareläggandet av triangelinventeringarna, utökandet av antalet trianglar och möjligheten att utnyttja resultaten från samma års inventeringar har gett helt nya möjligheter såväl för förvaltningen som för jaktföreningarna att dra nytta av realtidsfakta vid dimensioneringen av och beslutsfattandet om skogshönsjakten. Det fördjupade samarbetet med Finlands jägarförbund vid viltinventeringarna har gett bättre möjligheter att säkerställa verkställandet av viltinventeringarna. För viltinventeringarnas del kunde det även löna sig att fundera över om alla metoder som används idag motsvarar dagens krav eller om jägarnas talkoansträngningar kunde inriktas på något nytt sätt? Kanske inventeringsarbetet i högre grad borde fokusera på terränginventeringar av stora rovdjur och hjortdjur? I vilken utsträckning kunde inventeringen av stora rovdjur verkställas under älgjakten på samma sätt som vid försöket som utfördes i Kajanaland i fjol? För jägarnas motivation är det en fråga av största vikt att inventeringsresultaten kan utnyttjas i praktiken så snabbt som möjligt. Att den särskilda inventeringen av den snabbt växande lodjursstammen resulterade i en utökad lodjurskvot stärkte mången inventerares uppfattning om att det utförda arbetet inte var onödigt! Jägaren 5 l 2013 l 9
• hinta! www.karkkainen.com 14 90? Lähes täysi villa! 39 ANAR KAALO MAASTO KARVAHATTU Aitoa karvalkkia jahtihommiin. Maastogamo karvahattu viileimpiin jahtiaamuihin. Mukava malli, reilu mitoitus ja takuulla tarkenee. Tilausnumero 101446593 ? GARMIN ASTRO 320/DC 50 BUNDLE TUTKA Garmin esittelee kokonaan uudelleen suunnitellun ja ominaisuuksiltaan parannetun koirapannan Astro ?järjestelmään. DC 50 ? pannassa on uusi, erittäin herkkä GPS/ GLONASS ? vastaanotin, joka lisää koiran paikantamiseen käytettyjen satelliittien määrää huomattavasti. Koiran sijainti on tiedossasi entistä nopeammin ja yhteys pysyy myös peitteisessä maastossa. Uusittu rakenne on kestävämpi ja 10 metriin asti vesitiivis. Uusi, ruostumattomasta teräksestä valmistettu 57 cm pitkä VHFantenni tarjoaa kestävyyden lisäksi lisää kantomatkaa yhteyden säilyttämiseksi. Tehokkaamman litium-ioni akun toiminta-aika on 26-54 tuntia. Lisätoimintona löytyy myös Rescue Mode, joka lisää huomattavasti akun kestoa, tarvittaessa automaattisesti. Tällä saadaan tärkeitä lisätunteja esim. kadonneen koiran etsimiseen Tilausnumero 101520614 ANAR ARMY VILLAPAITA Alkuperäinen armeijan villapaitamalli. Lämmin ja mukava käyttää. - 80% villa 20% akryyli - Koot s-xxxl Tilausnumero 101446559 799 ? 139 ? ANAR BIVDU PRO KALVOPUKU Vahvempi metsästysasu täydellisellä vedenpitävyydellä. Harjattu pintakangas ei kahise. Useita taskuja tavaroiden säilytykseen. Kiristykset hihansuissa, vyötäröllä ja helmassa. Tilausnumero 101446587 1990? 790? ANAR KAALO HIRVI KARVAHATTU Oranssi gamo karvahattu hirvijahtiin tai vapaa-aikaan. Lämpöä ja laillista näkyvyyttä myös hirvipassiin. Tilausnumero 101446601 HUBERTUS TEERIPILLI 452 Teeren soidinääntä matkivalla pillillä houkuttelet linnut jahtipaikallesi Tilausnumero 100198005 7 90? HUBERTUS PYYPILLI 462 Pyyn metsästyksen helpottamiseksi suunniteltu pilli houkuttelee uteliaat linnut jahtipaikallesi. Tilausnumero 100195018 18 90? ANAR SAFETY METSÄSTYSLIIVI Oranssi metsästysliivi gamo kuviolla, uusittu lainmukainen kuvio. Radiopuhelintasku antennipaikalla. Ja on muuten laatuun nähden huippa edullinen! Tilausnumero 101446565 14 90? ANAR LETTO SÄÄRYSTIMET Vedenpitävät maastokuvioiset säärystimet suojaa kenkiä, estää lahkeiden kastumisen ja likaantumisen. Helppo pukea. Sivussa kokopitkä vetoketju tarranauha- ja nappilukituksella. Pohjassa vaijeri pikalukituksella. Sisäpuolisella nastalla säärystin saadaan kiinnitettyä esim jalkineiden nauhoihin. - 100% polyester oxford 600D coated PVC waterproof Tilausnumero 101446538 19 90? ANAR KAALO SNOWCAMO KARVAHATTU 19 90? ASEPUSSI, KIVÄÄRI, CAMO Maastokuosinen pehmustettu asepussi kiikarikiväärille. Kantokahvat ja kantohihna. Puolipitkä vetoketju. Koko 120cm x 32cm. Tilausnumero 101160941 lumigamo karvahattu lumenpeittämään maastoon. Todella lämmin vaihtoehto ja toimii myös naamiona. Tilausnumero 101446597 49 90? Valkoinen! 4 90? ANAR FLEECE KÄSINEET SNIPER HIRVILIIVI Kevyt metsästysliivi hirvijahtiin. Tilausnumero 101479882 10 l Jägaren 5 9 90? l 2013 Lämmin fleecekäsine vedenpitävällä kalvolla. Tyylikäs maastoon sulautuva kuviointi. Koot l,xl,xxl Tilausnumero 101446608 6 90? SNIPER VALKOINEN COMMANDOPIPO 100% akryyli, Kevyt, mutta suojaava kommandopipo valkoisella värillä. Erinomainen naamio lumenpeittämään maastoon talvijahdeissa tai ihan vaan vapaa-ajalle. Tilausnumero 101446611 SNIPER ASEREPPU Matalat kumitetusta verkkokankaasta valmistetut olkaviillekkeet mahdollistavat ampumisen jopa reppu selässä. - Oma tasku kiväärille - Nyt entistäkin tilavampi, pussiin mahtuu jopa sporter kivääri tai metsästyskivääri ampumatukineen. - Tilavat sivutaskut, useita vaihtoehtoisia kiinnityspisteitä - Vahva lantiovyö jakaa tehokkaasti taakkaa - Kulkee kevyemmin mukana. - Maastoväri sulautuu metsästäjän mukana hyvin luonnon väreihin. - Materiaali: Polyester, nailon, kumi Tilausnumero 101396824
• 599 ? BORNIAK UW-150 SAVUSTUSKAAPPI Sinkitty tilava savustuskaappi, johon mahtuu kerralla jopa 20kg lihaa. Tällä asvustimella saavutat parhaat lopputulokset tasaisen maun, värin ja koostumuksen. Säädetävä teho lämpötilan mukaan 700w-1400w. Jännite 230v, Teho max 1400w, Tilavuus 150l, Paino 20kg Korkeus 995mm, Syvyys 475mm, LEveys 530mm Tilausnumero 101500546 449 Niho VAKUUMIKONE Helppokäyttöinen säilömiskone pakkaa tavarat ja einekset tilaa säästävästi ja ilmatiiviisti. Paketti sisältää aloitussetin pakkauspusseja. Tilausnumero 101417368 ? BORNIAK UW-70 SAVUSTUSKAAPPI Tilava savustuskaappi, jolla saat ruokasi maistumaan entistäkin paremmalta. SInkitty runko kestää paremmin ulkoilmassa. 500 w termostaatti säätää lämpötilan juuri haulammallesi tasolle. Kaappiin mahtuu kerralla jopa 10kg lihaa. Jännite 230v Vastus 500 Tilavuus 70l Paino noin 10kg. Tilausnumero 101500545 49 39 90 2990? 990? 990? NIHO 28X60 50KPL VAKUUMIPUSSI Paras vaihtoehto isojen lihapalojen pakkaamiseen. Suurin vakuumipussipaketti. - Koko: 28cm x 60cm - 50 pss/pkt Tilausnumero 101449273 NIHO 15X30 50KPL VAKUUMIPUSSI Valmiit vakuumipussit lihan, kalan ja marjojen säilytykseen sekä tyhjiöpakkaamiseen. Koko:: 15cmx30cm Paketissa 50 pussia Tilausnumero 101449275 NIHO 22CMX5M 2KPL VAKUUMIRULLA Vakuumipussirulla, josta voit tehdä haluamasi pituisia pusseja. Rullanpituus 5 metriä ja pussin leveys 22cm. - 2 rll/pkt Tilausnumero 101417370 LAVA 20CMX30CM VAKUUMIPUSSI ? BORNIAK KYLMÄSAVUADAPTERI Nelinkertainen erikoispussi, jonka alapuolella oleva kuviointi toimii ilmakanavana. Erityisen kestävä ja useaan kertaan uudelleen käytettävissä. Pussit kestävät pakastusta ja keittämistä. Pussit 100 %:sen ilmatiiviitä! Pakkauksessa 50 kpl pusseja. Koko:: 20cm x 30cm Paketissa:: 50 pussia Tarjous voimassa: Ylivieska, Oulu, Lahti Tilausnumero 101459422 19 90? Savustimeen asennettava kylmäsavussovitin. Maksimaalinen vaihtoehto lämmönsääteltyyn. Paketti ei sisällä liitäntä putkea. Pituus 240mm Leveys 250mm Korkeus 288mm Paino 1kg Ulostulo 110mm. Tilausnumero 101500547 149 ? BORNIAK GD-01 SAVUGENARAATTORI Tasaisesti purua polttava generaattori takaa tasaisen savustustuloksen. Tuottaa savua yhdellä ttäytöllä jopa 7-8 tuntia. Yleismalli joten sopii myös muihin markkinoilla oleviin savustimiin. Lisävarusteena saatavana kylmäsavustus adapteri generaattorin ja suvustuskaapin väliin. Jännite 230v Teho max 110w Tilavuus 2l Paino noin 2kg BORNIAK 10L LEPPÄ SAVUSTUSPURU Pituus 366mm Savustuspuru 10 litran pussissa. Testattu koostumus parhaaseen ja tasaiseen Leveys 182mm lopputulokseen. Korkeus 247mm Tilausnumero 101500549 Tilausnumero 101500544 5 90? 2 90? BORNIAK KALAN RIPUSTUSKOUKKU Ripustuskoukut lihalle tai kalalle. SOpii suoraan Borniac savustimiin. Tilausnumero 101500552 se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Kärkkäinen Oulu Kärkkäinen Ii Kärkkäinen Lahti Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Infopiste 010 430 3820 Keskus 010 430 3630 Ollilanojankatu 2, Ylivieska Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Sorosentie 2, Ii Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: www.karkkainen.com Jägaren 5 l 2013 l 11
• Text och bild: Kimmo Pöri Tre generationer inventerade triangel Det är varje jägares skyldighet att ställa upp och inventera vilttrianglar, anser Mikko Kanniainen som är ordförande för Kuhmo jaktvårdsförening. E n fredagsmorgon i augusti samlas ett tiotal jägare i olika åldrar i Kilpelänkangas i Saunajärvi som ligger i östra Kuhmo. Gruppen, som är klädd i rödorange, har trots värmen entusiastiskt mött upp för att inventera vilttriangel nummer 1207 som ligger på jaktföreningen Rajan Ruutiukot ry:s marker. Föreningens vice ordförande Pentti Härkönen som ansvarar för det praktiska genomförandet av inventeringen delar redan på parkeringen in gänget i mindre grupper och ger ledaren för varje grupp en karta. Han har deltagit i var enda inventering sedan vilttriangeln grundades för 25 år sedan. 12 l Jägaren 5 l 2013 - Det har aldrig varit svårt att få ihop till ett gäng, konstaterar Mikko Kanniainen medan han kikar på kartan. Kanniainen som är pensionerad från gränsbevakningsväsendet fungerar numera också som ordförande för Kuhmo jaktvårdsförening. För honom har det alltid varit en självklarhet att ställa upp på inventeringarna. - Som jag ser det är det varje jägares skyldighet, understryker han. Pentti, Paavo och Tommi Puurunen som deltar i inventeringen är också medlemmar i föreningen och jägare i tre generationer. Åldersskillnaden mellan den äldsta och den yngsta jägaren i familjen är drygt fem decennier. Trettonåriga Tommi som nyligen klarat jaktkortet och skjutprovet på första försöket är en ivrig jägare. Trots sin unga ålder har han följt med sin pappa Paavo på jakt i nästan tio år. - Jag tror att Tommi var fem när han första gången sa att han ville följa med på jakt, drar sig pappa Paavo till minnes. Tre generationer Puurunen - Tommi (till v), Paavo och Pentti - deltog i triangelinventeringen. Krutgubbar i toppform Jaktföreningen Rajan Ruutiukot ry grundades 1977 som en personalklubb för gränsbevakningsväsendets personal i Kuhmo. Sedan dess har föreningens stadgar ändrats flera gånger och i detta nu har flera av de 53 medlemmarna ingen anknytning till gränsbevakningsväsendet. Fokus i verksamheten ligger på älgjakten, men vid jakten som arrangeras varje år det första veckoslutet i oktober jagas det också småvilt i jaktlag. Kanske är det en slump,kanske inte,men undertecknad får äran att följa med de tre kanske tuffaste skogskarlarna i gänget på den nästan fem kilometer långa etappen. Kanniainen som leder gruppen och håller koll på kursen berättar att han så gott som alltid deltar i inventeringen, bara han inte har
• Vid triangelinventeringen som gjordes i Kilpelänkangas i Kuhmo den andra augusti bokfördes följande observationer: l l l l l l l l l l l l Mikko Kanniainen som ledde inventeringsgruppen och Pasi Makkonen kontrollerar allt emellanåt att de håller föreskrivet avstånd mellan sig. tjäder, tupp 1 st tjäder, höna 2 st (separata observationer) orre, tupp 2 st (separata observationer) orrkull 1+5 järpkull 1+2 järpe 1 st järpkull 1+7 ringduva 3 st två oidentifierade observationer av fågelvilt hare 1 st färska björnspår i dike (vuxen) utanför inventeringslinjen 7 gäss vänster om oss noterar järpar. - En höna och åtminstone sju ungar, summerar Kanniainen och antecknar genast observationerna på inventeringsblanketten. Hyfsat med fågel Alla observationer av vilt antecknas genast i protokollet medan inventeringen pågår. Mikko Kanniainen som är ordförande för Kuhmo jaktvårdsförening studerar kartan med vilttriangeln innan inventeringen börjar. förhinder. Vilket han har haft bara två gånger. - Men också de somrarna ställde jag upp och inventerade, men i Puolanka där jag är född. Kanniainen studerar kartan en stund och kollar kompassriktningen.Paavo Puurunen och Pasi Makkonen ställer sig på vardera sidan om honom på lämpligt avstånd. - Ska vi ge oss iväg då, pojkar! hojtar Kanniainen. Det syns direkt att gubbarna tänker avverka hela vilttriangeln i rask takt,det vill säga på under två timmar.Så pass energiska är stegen.En ensam grupp går förstås inte i land med det, men den här gången finns det en tremannagrupp för varje sida i triangeln. Under den första kilometern flyger en ensam tjäderhöna upp med ett brak framför Kanniainens patrull. Det råder inte det minsta tvivel om arten eftersom den uppstötta fågeln råkar ta vägen rätt framför näsan på Paavo Puurunen. I nästan samma veva stöter Pasi Makkonen upp en hare ur sin daglega. Innan det blir en kort paus för att dra andan vid föreningens jaktstuga skuttar vi över breda diken i ett kärr. Mera vilt ser vi inte under de sista två-tre hundra metrarna av det här triangelbenet. Järpar brakar upp Efter stugan löper nästan hela triangelbenet i väldigt varierande terräng. Till en början får vi åter igen hoppa över breda och djupa diken. Här och där ser vi älgspillning och tecken på bäver.På en mjuk dikeskant får vi syn på björnspår som är några dagar gamla. - För älgarna går det inget vidare just nu. De har inga kalvar. De stora rovdjuren har säkert ett finger med i spelet,menar Kanniainen tankfullt. Färden fortsätter. Här och där i terrängen finns spår efter vinterkrigets hårda strider. De gräsbevuxna groparna på en myr är enligt Kanniainens mening efter granatnedslag. - Här har det samlats in metallskrot och ammunition av olika slag i årtionden, berättar Kanniainen. Vi tar oss upp för en brant och ner igen på andra sidan krönet. Framför oss flyger flera järpar upp. Också Paavo Purunen som går till Den sista biten blir rätt fridfull. Landskapet har enligt Kanniainen förändrats en hel del under de senaste åren sedan några hektar gammal blandskog avverkades, där tjädrarna gärna höll till. - På de här nästan trädlösa moarna lär det inte finnas hönsfåglar under de närmaste decennierna, konstaterar Kanniainen och ser sig tankfullt omkring. - Men för älgarna blir det fina beten innan hönsfåglarna återvänder, fortsätter han. De sista hundra metrarna går vi i tallplantskog som är rågad med blåbär. Hönsfåglarna håller sig fortsättningsvis undan, men vi stöter på flera stubbar som har blivit illa åtgångna av björn. - Det här stället heter Karhuvaara och gör skäl för sitt namn, konstaterar Kanniainen. Den allra sista etappen avverkar vi med bil till föreningens jaktstuga. En inventeringsgrupp har hunnit dit före oss. Innan vi åker hem gör vi en sammanfattning. Bland dem som deltagit i inventeringen är det en vanlig uppfattning att de år efter år stöter på hönskullar på ungefär samma platser. - Också den här gången kunde man nästan vänta sig att en kull järpungar skulle flyga upp precis där som vi fick syn på dem. Men landskapet har förändrats under årens lopp och därmed också observationerna, grunnar Kanniainen. Några ripor såg vi inte till den här gången heller, vilket visar att det nuförtiden är rätt illa ställt med arten, åtminstone i den här trakten. Tommi Puurunen som representerar den yngsta ändan av inventeringsgänget konstaterar att det fanns hyfsat med fågel, men desto bättre med blåbär. - Det var skojigt, sammanfattar han dagens uppdrag. Jägaren 5 l 2013 l 13
• Docent Heli Siitari, ombudsman på Natur- och viltvårdsstiftelsen Orrens höstspel sammanfaller tidsmässigt med jakten efter hönsfåglar, det vill säga att spelet pågår från början av september till slutet av oktober. Det vore dock förnuftigt att lämna höstspelet i fred och inrikta jakten på individer som inte deltar i spelen. Ju större spelplatsen är desto mer lockar den hönor till trakten för att häcka. O rrspelet är en anslående tillställning på våren, men orrtupparna håller sina revir under så gott som hela året. Det är bara på sommaren,precis efter avslutat spel, som de håller till i skogen. Då ruggar de och byter till en ny fjäderdräkt och återhämtar sig från spelets strapatser för att vara i form igen i början av september för att försvara sina revir under spelet. Var och en som har strövat i skogen på våren vet att ett orrspel kan höras på flera kilometers håll. Vårspelet har ett enda syfte; honorna besöker spelet enbart för att para sig med en tupp som de har fattat tycke för. Till far för sina ungar utser orrhönorna den vitalaste tuppen på spelplatsen, vilket betyder att ett toppexemplar kan vara far till nästan alla kullar i trakten. I regel återvänder hönan till samma tupp under vårarna som följer,bara tuppen är i livet. Det är värt mödan att en morgon vid valborgstid beskåda spelet på plats: tupparna mäter sig med varandra på löpande band så fjädrarna ryker.Det ger samtidigt betraktaren en uppfattning om orrbeståndet i trakten; om det på spelplatsen finns tio tuppar eller fler så är det med dagens måttstock mätt ett hyfsat stort spel som är värt att vårda! Ju större spel desto effektivare lockar det hönor till trakten för att häcka. Sällsynt med inavel på spelplatser i naturtillstånd Naturen har inrättat det hela så,att hönorna av naturen undviker inavel.Det finns flera sätt att göra det. Ett av de viktigaste är hanarnas och honornas olika strategier för att stanna kvar i födelsetrakten under sitt första levnadsår eller lämna den. Majoriteten av de unga hönorna flyttar bort 14 l Jägaren 5 l 2013 Gamla or kärntruppen i orrstammen på orten från hemtrakten medan tupparna stannar livet ut i sina föräldrars hemtrakter. I regel kommer alltså de unga tupparna att spela på samma plats som sin far medan deras mödrar häckar i grannskapet så länge de lever. Hönorna har fäst sig vid de äldre,vitala tupparna på spelplatsen och undviker därigenom på naturlig väg att para sig med sina egna söner. I stället får deras kullar till far en tupp som har visat att den är en överlevare och har erövrat ett revir i spelplatsens centrum. Om en gammal tupp av någon orsak inte återvänder till sitt revir följande år kan det däremot hända att en höna parar sig med sin egen son. Enligt vår forskning känner orrhö- nor inte igen sina släktingar, utan evolutionen har under tidernas lopp utvecklat systemet så, att hönorna på en spelplats i naturtillstånd inte parar sig med sin egen avkomma eftersom det alltid finns ett utbud av gamla tuppar som inte är släkt. Spelplatsens storlek påverkar orrbeståndets storlek Spelplatsens storlek har en avgörande inverkan på orrbeståndet i en trakt. Hönorna utvandrar under sitt första levnadsår och väljer en trakt där de sedan häckar under återstoden av sitt liv. Spelplatsens storlek är ett kriterium vid va-
• inte tala om skadorna efter vårspelets bataljer och den fysiska ansträngningen. De unga tupparna har alltså sin chans i början av september när tupparna återvänder till spelplatsen efter sommaruppehållet. Också hönorna tittar emellanåt in på höstspelet för att kolla läget, men det sker inga parningar. Höstspelet sammanfaller med jakten efter hönsfåglar, det vill säga från början av september till slutet av oktober. Därefter börjar orrarna bilda flockar inför vintern, men våra telemetriska undersökningar visar att gamla hönor tycks stanna i sina revir, ibland så länge som till januari. Bulvaner utanför spelplatsen Jakten med bulvaner är en jaktform med traditioner i vårt land, men på en spelplats kan följderna bli förödande. Det är ofelbart de gamla tupparna som först angriper bulvanerna eftersom de måste jaga bort inkräktarna från sitt revir. Bulvanjakt är ändå inte alltid förkastligt: om bulvanerna ställs upp utanför spelplatsen så lockar de till sig främst unga individer, det vill säga den del av stammen som får jagas. Självfallet måste vi även här tänka efter grundligt och ta hänsyn till orrbeståndets tillstånd. Höstspelet ska helst fredas för jakt och jakten inriktas på individer utanför spelplatserna. Självfallet ska hänsyn även här tas till fågelbeståndens årliga variationer. Vårspelet visar läget Hannu Huttu rtuppar let: vår forskning visar att hönor prioriterar de största spelplatserna i en trakt. Det vill säga att ju fler tuppar det finns på en spelplats på våren desto effektivare lockar den hönor att slå sig ner för gott och häcka just där. Hönornas bon ligger inom en radie av cirka ett par kilometer från spelplatsen och kullarna använder de här områdena under sin första höst. Om en spelplats har tio tuppar är den redan rätt attraktiv för hönor, men ju större den är desto attraktivare verkar den vara för hönorna ? det är alltså meningslöst att sätta en övre gräns för antalet tuppar på en spelplats. I stället ska jägarna slå vakt om de största spelplat- serna i sina marker! Det är förnuftigt att på våren notera storleken på ?sina? spelplatser genom att räkna antalet tuppar med revir och helst freda de bästa spelplatserna för jakt. En gammal tupp med revir är ett beklagligt lätt byte för en jägare eftersom den är tvungen att varje morgon uppsöka sitt revir, också på hösten. Orren har också ett höstspel som spelar en viktig roll i artens fortplantningsbeteende.Under höstspelet äger det mesta av revirbytena rum eftersom tupparnas dödlighet är störst på sommaren.Det här är troligen en följd av att vårspelet har tärt på krafterna och tupparna plågas av både sjukdomar och parasiter,för att Den som år efter år går tidigt ut vid valborg för att titta på det största orrspelet i trakten får så att säga ett styrkebesked: variationerna i antalet tuppar och antalet hönor som besöker spelet visar hur orrarna har klarat vintern. Tidpunkten då parningarna kulminerar varierar med temperaturen i april och kan variera med upp till tio dagar. Värme i april innebär (ibland en allt för) tidig parning. Om kulmen inträffar långt efter valborg kommer ungarna att kläckas kring mitten av juni. Genom att följa med väderleken vid den beräknade kläckningstidpunkten går det att sluta sig till hur häckningen kommer att lyckas. Om vårspelet av någon anledning inte har blivit av så kommer tupparna under höstspelet att morgon efter morgon söka sig till sina platser, ända till senare delen av oktober. De bästa spelplatserna är aktiva i decennier, men det går lätt att förstöra attraktionskraften hos en spelplats genom jakt. Genom att spara nyckelindividerna försäkrar sig jägarna om goda jaktmarker också för kommande år: spelplatsen bevarar sin livskraft och lockar år efter år till sig nya hönor för att häcka i trakten.På det här viset kan jakten fortsättas med gott samvete enligt det hållbara nyttjandets princip. Jägaren 5 l 2013 l 15
• Etiska regler för skogshönsfågeljägare 1. Respektera naturen 7. Använd ett bekant vapen 2. Välj ditt byte 8. Skjut bara på lämpliga avstånd Respektera den gamla finska jakttraditionen och jaga hönsfåglar på ett etisk och moraliskt korrekt sätt. Använd sådana jaktmetoder där selektiv jakt är möjlig och risken för skadskjutning är liten. Jaga alltid med hund när det är möjligt. 3. Njut av jakten Tjusningen med hönsfågeljakt utformas av hela händelseförloppet. Jaktdagen kan vara lyckad även om bytet uteblir. 4. Ansträng dig Försök inte få byte på lättaste möjliga sätt. Största njutningen får du genom att anstränga dig och genom att använda dina kunskaper i jakten. 5. Iaktta naturen Iaktta hönsfåglar året om och delta i inventeringar. Överväg noga hur mycket och vilken typ av fåglar du skjuter, och följ fångstkvoter och rekommendationer Använd lämpliga och på förhand testade vapen och patroner. Fyra av ditt vapen bara när du är säker på att du träffar. Skjut med hagelgevär på högst 30 meters avstånd och med gevär på högst 150 meter. 9. Eftersök skadskjutna fåglar utan att spara på tid och möda Gör bästa för att hitta och tillvarata en skadad fågel. 10. Respektera ditt byte Respektera ditt byte, hantera det med respekt och utnyttja det noggrant. Att avnjuta en hönsfågelmåltid är en sällsynt högtidsstund. 11. Skryt inte med ditt byte Skryt inte med ditt fågelbyte och var inte avundsjuk på jaktkamraternas byte. 12. Ge en bra bild 6. Undvik att använda hjälpmedel av din hobby Använd inte motordrivna fordon eller annan teknisk utrustning för att hitta fåglarna eller för att underlätta jakten. 16 l Jägaren 5 l 2013 Kom ihåg att du som jägare alltid representerar hela jägarkåren. Visa hänsyn till markägare och respektera andra som rör sig i naturen.
• TUOTTEISTAMME SAAT TIETOA ASIANTUNTEVISTA JÄLLEENMYYNTILIIKKEISTÄ JA VERKKOSIVUSTOLTA WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM EL RANGE TÄYTTÄÄ KAIKKI TOIVEET Metsästys vuoristossa on rankkaa mutta antoisaa. Vaativassa maastossa kulkevat vuoripolut ovat haasteellisia niin fyysisesti kuin psyykkisestikin. Kulmassa ja pitkillä etäisyyksillä ampuminen vaatii teknistä taitoa. EL Range on silloin oiva apu. Malli on optisilta ominaisuuksiltaan luokkansa paras. Huipputarkan mittaustoimintonsa ansiosta kiikari näyttää korjatun ampumaetäisyyden tai -kulman. Kun sekunnit ratkaisevat ? SWAROVSKI OPTIK. SEE THE UNSEEN WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM H18ND_Metsaest_185x133_FI.indd 1 07.08.13 12:43 Nahkasaapas, UUSIN KARTOIN METSÄLLE vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla ETÄOHJATTAVAT JA LÄHETTÄVÄT RIISTAKAMERAT! UM565 - SMS 12MP Hinta Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 Vettä ja kulutusta kestävä karttatuloste tai -taulu nyt erikoishintaan! ? 50 x 50 cm -kokoinen maastokartta haluamaltasi alueelta mittakaavassa 1:20 000 ? Kiinteistörajat ja numerot ? Tilaa koko seuralle ja hyödynnä jopa 20 % määräalennukset! Tuloste 18,90 ? (norm. 31,50 ?) + toimituskulut Karttataulu paperitulosteesta 69,00 ? (norm. 85,95 ?) + toimituskulut Lisätietoja ja tilaukset: karttakauppa.fi /tulostetarjous Edulliset hinnat: ? Sovellus + koko Suomen maastokartat mittakaavassa 1:20 000 49,00 ? ? Sovellus + koko Suomen maastokartat mittakaavassa 1:20 000 + kolme veneilykarttasarjaa 59,90 ? Pysyvä käyttöoikeus, ei erillistä vuosimaksua. Monipuoliset toiminnot, mm: ? Paikannus, reititys veneilyväyliä pitkin vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. 339e Älypuhelimiin ja tabletteihin, joissa Android 4.0 tai uudempi käyttöjärjestelmä. 74? Maihari, Tästä ei pikselit lopu! Uudistetussa navigointiohjelmassa mukana koko Suomen maastokartat ! 65? koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Hinta 69? koot 37-48 Saapas, UM535 - SMS 8MP 2 x inframustasalamaa! 299e "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. Hinta koot 36-48 69? Nahkasaapas, kosteutta kestävä nahka, teddykarva vuori, varrensuussa nauhakiristys, pitävä pohja Hinta koot 38-48 74? ? Omien paikkamerkkien ja reittien tallennus ? Ei sisällä kiinteistörajoja Saatavilla myös PC-versio. Lisätietoja ja tilaukset: karttakauppa.fi /loisto Tykkää meistä FB:ssa ja/tai liity Karttaklubiin ja hyödy tarjouksista: Karttakauppa.fi /karttaklubi Eränetti Katso lisää nettisivuiltamme! Metsästäjä 5 l 2013 l 17
• PANTOJEN VERTAILUTALUKKO Paikannusherkkyys* Akun kesto GSM-kuuluvuus Käyttökulut** G500FI 2013 ????? G400FI 2013 ????? G500 2013 G500 G400i G400 ???? ???? ???? ?? GPS + GLONASS GPS + GLONASS ????? ???? ???? ??? ??? ?? ????? ??? ????? ????? ??? ??? ????? ????? ????? ?? ?? ?? ei ei ei ei 2013-pantatoiminnot OK OK OK Trackerhuollosta*** Tracker Koirapilli TM OK ei OK Trackerhuollosta***
• Vetenskaplig viltforskning Vesa Ruusila Forskningsdirektör Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Är ripjägarna ortstrogna? Inledningen på jakten efter skogshöns är för många jägare jaktårets höjdpunkt. Förberedelserna börjar redan under föregående säsong. Semestrar, resor och boende bokas i god tid och jägarna studerar ivrigt resultaten av triangelinventeringarna. Statens marker erbjuder ett brett urval jaktområden. För mången jägare utgör statsmarkerna i praktiken den enda möjligheten till ripjakt. Somliga jägare återvänder år efter år till samma område, ofta tillsammans med samma kamrater. Andra byter område varje år. Det har konstaterats att kvaliteten på hundarbetet och väderleken inverkar på hur nöjd en ripjägare är med sin jaktresa. Hur pass avgörande är antalet fällda ripor för om jägaren återvänder till samma marker som året innan eller om han flyttar någon annanstans? Forskare vid det norska universitetet i Hedmark undersökte ripjägares benägenhet att byta jaktområde i relation till fångsten och antalet övriga jägare i området. Undersökningen gjordes i Jämtland i Sverige. Som referensram användes teorin om det optimala valet av föda, som har undersökts hos flera djurarter. Enligt teorin lönar det sig för ett rovdjur att byta jaktmarker när mängden tillgänglig föda i ett område sjunker under medelvärdet för de områden som rovdjuret förfogar över. För en ripjägare skulle det här innebära att det lönar sig att byta jaktområde när den mängd fåglar han får underskrider det som han från början förväntat sig. Ungefär 95 % av dem som jagar ripa på statsmark i Jämtland fyller dagligen i en avskjutningsanmälan på internet, vilket är ett villkor för förnyat jakttillstånd. Materialet skapar en utomordentlig bas för både forskning och en regionalt uppdaterad 20 l Jägaren 5 l 2013 reglering av jakten. Projektet pågick i tre år och kom fram till att en av tre jägare återvänder till samma jaktområde som året innan. Som förväntat inverkade jaktresultatet på jägarnas benägenhet att återvända: de jägare som fått mycket fågel återvände oftare till ett jaktområde än de som fått litet. Likaså kom betydelsen av lokalkännedom fram i undersökningen. De jägare som återvände till samma område fick i regel mera fågel än året innan och mera än dem som bytt område. Jaktens sociala betydelse är avsevärd, men trängsel gör inte jakten bättre. Om det fanns fler än tre ripjägare på ett 200 ha stort område så minskade sannolikheten för att jägarna skulle återvända till området. När jägartätheten överskred det här värdet minskade också fångsten per jägare. Jägarnas beteende stämde väl överens med teorin om det optimala valet av föda. Undersökningen väcker likaså intressanta tankar om det kan finnas självreglerande mekanismer som på regional nivå styr ripjakten. Till ett gott område återvänder jägarna år efter år för att jaga och när ryktet sprider sig lockar området sannolikt till sig nya jägare. Jakttrycket ökar och ripbeståndet i området börjar eventuellt minska. När antalet jägare ökar så ökar å andra sidan också antalet jägare som lämnar området. När erfarna jägare ersätts med nya som sannolikt får mindre fågel så bidrar det till att minska på jakttrycket och risken för en allt för stor avskjutning. Den här undersökningen bevisar ändå inte att mekanismen fungerar och avlägsnar inte heller behovet av att reglera jakten. Undersökningen lyfter dock på ett förtjänstfullt sätt fram att det vid planeringen av en hållbar avskjutning är viktigt att känna till jägarnas beteende.
• Kotimaiset asepaketit 2013 Sako 85 Hunter-paketti sisältää: Rajoitettu erä! sh. 2990 ? Rajoitettu erä! sh. 1990 ? ? Sako 85 Hunter .308, 30-06 tai 9,3x62 luodikon ? Steiner Nighthunter 1,6-8x42 tähtäinkiikarin ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan Saatavana myös vasenkätisena! Sako A7-paketti sisältää: ? Sako A7 Syn Soft touch S/S .308 tai 30-06 luodikon ? Burris FourX 3-12x56 tähtäinkiikarin valopisteellä ? AseUtran vaimentimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan RaJOiTeTTU eRä! 1590? sh. Tikka T3 ?pakeTTi sisälTää: SAKO OY, PL 149, 11101 RiihimäKi SAKO FiRST CLASS KAuPPiAAT LöYdäT OSOiTTeeSTA www.SAKOSuOmi.Fi ? Tikka T3 LiTe S/S .308 14x1 Luodikon ? BurriS FuLLFieLd e1 3-9x40 vaLaiSTun TähTäinkiikarin ? opTiLock Tikka jaLuSTan ja renkaaT ? aSeuTran vaimenTimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Tikka aSepuSSin ja aSehihnan
• Reima Laaja, SRVA-ansvarig, Finlands viltcentral En björn att avhysa Från övning till skarpt läge Fem veckor efter en SRVAövning blev det skarpt läge i Björneborg. En somrig lördagsmorgon simmade en ung björnhane, som hade varit på friarfärd, från ö till ö och hamnade till slut på det inhägnade området i Tahkoluoto djuphamn. Medierna nappade ivrigt på nyheten och folk strömmade till. I nom ett område där björnstammen är under utveckling är det sällsynt med SRVA-uppdrag som handlar om björn. Beredskapen att hantera sådana situationer är inte nödvändigtvis lika god som i trakter med en mera etablerad stam. Den täta bebyggelsen och trafiken i västra och södra Finland gör verksamheten ännu svårare. Det 22 l Jägaren 5 l 2013 händer att en björn oavsiktligt förirrar sig till en miljö som den inte kan hantera eller råkar ut för en trafikolycka. En SRVA-situation uppstår alltid överraskande och oväntat. Jaktvårdsföreningarna har träffat avtal med polisen om handräckning i tjänsten, men fungerar alarmkedjorna för att ta hand om en björnsituation? Har funktionärerna klart för sig vad de ska göra och vem som sköter vad? Det är bäst att tänka igenom de här sakerna på förhand, för när larmet går finns det sällan tid att fundera. En fingerad trafikolycka med björn I Sastmola i Satakunta ordnades i slutet av april en övning, en fingerad trafikolycka med en björn. Det satsades mycket tid på att förbereda övningen. Av den krockade bilen att döma var det en rejäl smäll. Jaktvårdsföreningen på orten hade redan tidigare ställt upp en egen SRVA-grupp för björn och aktiva funktionärer på orten ville testa gruppens beredskap för en björnolycka. Ett SRVA-uppdrag initieras alltid av polisen och därför deltog polisinrättningen i Satakunta i planeringen av övningen och själva ?olyckan?. Övningen förbereddes med omsorg. Till olycksplatsen hade till och med forslats en kvaddad bil och vägkanten hade preparerats med spår efter björnkrocken.Vid olycksplatsen fanns blodig björnavföring och björnspår som gick att mäta.Syftet var att ge funktionärerna ledtrådar till björnens storlek och omfattningen av skadorna. Från olycksplatsen ledde ett släpspår som var ett par kilometer långt och kryddat med Polisen gick ut med en varning för björnen och uppmanade folk att hålla sig borta från området. Effekten blev det motsatta.
• blod,björnfett och vittring.Utmed spåret hade det gjorts legor och lagts ut mera blodig avföring. Dessutom korsade spåret en sandväg några hundra meter från olycksplatsen. Trots de omfattande förberedelserna läckte ingenting ut om övningen och funktionärerna anade inget. Den fingerade björnolyckan inträffade klockan 4.30 en lördagsmorgon. En polispatrull anlände strax därefter till olycksplatsen och försökte nå SRVA-kontaktpersonen. Det lyckades efter några telefonsamtal och kontaktpersonen startade alarmkedjan. Till den avtalade samlingsplatsen anlände ungefär en tredjedel av personerna på alarmlistan samt en hundpatrull från orten. Några telefonsamtal ringdes för att kolla beredskapen hos några hundar med förare som fanns på hundlistan och som säkert kunde hantera björn. Telefonsamtalen gav klarhet i hur lång tid det skulle ta att få fler hundar till platsen. Hundförarnas beredskap konstaterades vara god. Gruppens utrustning inspekterades och polisen höll en genomgång av läget med dem som var på plats. Vid genomgången informerade polisen om händelseförloppet så här långt,om ledningen av operationen,första hjälpen, tystnadsplikt, fotografering och hur personalen skulle förhålla sig till eventuella journalister. Jägaren 5 l 2013 l 23
• vid ändan av stängslet kring hamnområdet och eftersöksgruppen kunde slå fast att björnen hade lämnat det inhägnade området och satt kurs på de snåriga strandlundarna. Eftersöket fortsatte med hunden kopplad för att få klarhet i var den höll till och i vilket tillstånd den befann sig.Meningen var att driva björnen tillbaka till havet och skärgården, samma väg som den natten innan kommit till Tahkoluoto. Lokalmedierna blev eld och lågor över björnen som kommit simmande till hamnen och rapporteringen åstadkom en anstormning av björnturister: Är du där, på björnjakten i Björneborg? Skicka en bild eller berätta vad du såg! Trafiken på Reposaarentie tätnade och det dök upp nyfikna människor både här och där för att kika på operationen. Polisen gick ut med en varning för björnen och uppmanade folk att hålla sig borta från området. I området fanns inte bara en stor hamn Effekten blev den motsatta. Trafikströmmen bara ökade och björnen som befann sig utan också många sommarstugor, en på språng svävade i uppenbar fara för att livligt trafikerad väg, en järnväg, en stor krocka med en bil. Under eftersökets gång hade det klarnat camping och tätorten Reposaari. att björnen var rätt så lugn. Hundpatrullen utgick med hunden kopplad En trafikolycka hade ändrat för att kolla upp sandvägen och fann platsen på den saken och fört med där spåret korsade vägen. Utifrån den här sig massor med nya proinformationen ställdes jägare ut en god bit blem. Till slut började poliframför björnen i djurets gångriktning. När sen begränsa det onödiga passen bemannats så ljudlöst som möjligt inbilkörandet. ledde hundpatrullen eftersöket med hunden Efter några fruktlösa förkopplad. Den här gången släpptes ingen hund sök lyckades det att styra lös för att trygga gruppens säkerhet, som det björnen tillbaka till havet brukar göras ?på riktigt?. och den simmade ut till Olycksplatsen indikerade att björnen den närmaste ön. Nu kunde SRVA-personalen för första var allvarligt skadad och polisen gav därför klartecken att avliva den. Polisledningen fick gången använda en okopplad hund.Efter en liten stund rapporter om hundgruppens position och obhade den ställt björnen, servationer via SRVA-kontaktpersonen. Hund- Det fanns blodig björnavföring på olycksplatsen. Björnens tarmar vilket hade en kraftigt avgruppen följde björnspåret ända till slut och var alltså skadade. skräckande effekt. Björnen avlivade den svårt skadade björnen, som hade flydde på nytt ut i havet och 13 cm breda framtassar. Vid genomgången efter övningen konsta- skadat sig efter att ha krockat med stängslena simmade till följande ö, som var större. Björnen hade alltså förmåtts återvända terades att mycket hade gått bra, men att det i hamnområdet. också fanns utrymme för förbättringar. Till Polisinrättningen i Satakunta kontaktade samma väg som den kommit till Tahkoluoto. det som lyftes fram hörde underhållet av SR- Björneborgs jaktvårdsförening för SRVA- Under följande natt kryssade den genom skärVA-gruppen under pågående operation, sam- uppdraget och aktionen drogs igång omedel- gården utan att bli sedd av en enda människa. bandsmaterielen,funktionärernas möjligheter bart. Till platsen alarmerades de erfarnaste Precis som den hade gjort natten innan, när att arbeta ostört, utomstående nyfikna samt björnhundarna i Satakunta med förare, ett den dök upp. hur man varnar övriga bilister och dem som tiotal personer ur SRVA-personalen samt en Efter avslutad operation följde en detaljebor i närheten. tryckluftsdriven avskräckningsapparat ur ma- rad genomgång av SRVA-aktionen. De brister terielförrådet, med operatör. som framkom var i stort sett de samma som Medierna blandar sig i Tahkoluoto är en smal ö med direkt förbin- vid övningen. SRVA-funktionärerna fick även Fem veckor efter övningen blev det allvar av.En delse till Reposaariområdet. I området fanns denna gång beröm för sin hängivenhet och lördagsmorgon ett vackert sommarveckoslut inte bara en stor hamn utan också många som- sina kapabla hundar som skolats till uppgiften. simmade en ung björnhane, som varit på friar- marstugor,en livligt trafikerad väg,en järnväg, Polisen fick beröm för klara instruktioner och färd, från ö till ö i skärgården utanför Björne- en stor camping och tätorten Reposaari. Med de resurser som hade avdelats till operationen. borg och klev slutligen i land innanför stängs- andra ord ett synnerligen svårt område att av- I Satakunta är beredskapen och rutinerna nu let i Tahkoluoto djuphamn.Ett ögonvittne som hysa en björn ifrån. snäppet bättre än innan. SRVA-personalen är sett björnen och fotograferat den på hamnomGenomgången av området inleddes med redo att skrida till aktion när larmet går på nytt rådet hävdade att den var skärrad och hade en hund i koppel. Hunden fick upp björnspåret någon lördagsmorgon. 24 l Jägaren 5 l 2013
• VX-6 VX-6 CDS 2-12x42 ALK. ALK. ? 1.199,? 1.339,- VALAISTULLA RISTIKOLLA VX-6 CDS 1-6x24 ALK. ALK. ? 999,? 1.199,- VALAISTULLA RISTIKOLLA Xtended Twilight Lens System Leupoldin toisen sukupolven vesitiiviystekniikka Pop-Up Re-zero -säädinjärjestelmä 6x-Zoom Erittäin nopeasti tarkentuva okulaari Laaja VX-6-katselualue VX-6:n valaistulla hiusristikolla varustetuissa malleissa on erittäin kirkas FireDot?-valaistus Suomessa Leupold -tuotteilla on 30 vuoden takuu, elektroniikkatakuu 2v Ylivertainen hankauskestävyys Lyijyttömät ja arsenikittömät linssit Ristikkovaihtoehdot: Duplex, Fine Duplex ja German 4 (metrinen). Valolla olevat ristikot: FireDot Duplex, FireDot Fine Duplex ja FireDot G4 (metrinen) VXR Tämä ei ole tavallinen kiikaritähtäin. Tarkasti leikatuista ja kiillotetuista linsseistä ja kuituoptiikkaa käyttävästä valaistusjärjestelmästä, ainutlaatuisesta FireDot-hiusristikosta, kapeaan muotoon ja siisteihin, tyylikkäisiin linjoihin, VX-R erottuu kaikilla tavoilla. VX-R 3-9x40 VX-R 4-12x40 ALK. ALK. ? 719,- ? 859,- www.leupold.com Saatavana suomenkielinen Leupold ?kuvasto. Kysy lähimmältä jälleenmyyjältäsi Maahantuonti: Hjorth Urheilutukku, hinta- ja saatavuustiedot www.ase.fi, hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2013 asti. L_AFi13_VX6_VXR_185x271_RZ.indd 1 Jägaren 5 05.04.13 12:41 l 2013 l 25
• Ilpo Kojola och Anni Koskela Järven söder om renskötselområdet 26 l Jägaren 5 l 2013
• Numera kan vi i vårt land träffa på järven nästan var som helst, men i södra och sydvästra Finland verkar det handla om tillfälliga besökare. Järven har inga problem med att ta sig fram ens i djup snö eftersom tassarna är stora och fungerar som snöskor. Arten får regelbundet ungar åtminstone i Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Norra Savolax, Kajanaland och Norra Karelen. U nder de senaste åren har antalet järvobservationer utanför renskötselområdet ökat i en takt som klart pekar på att järvarna blir fler. Enligt gjorda uppskattningar har stammen vuxit till minst ett hundratal individer utanför renskötselområdet,men utan något separat forskningsprojekt är uppskattningen av antalet järvar högst osäker. På forskningsinstitutet får vi varje år veta om flera järvkullar,men i detta nu är det omöjligt att bedöma observationernas täckningsgrad.Järven är ett exotiskt och intressant djur, men får emellanåt mindre uppmärksamhet eftersom den inte jagas. En av de svåraste och viktigaste uppgifterna för förvaltningen av järvstammen är att grundligt utreda hur många kullar som föds i landet varje år. Skador inom renskötselområdet Utanför renskötselområdet har järven visat sig vara en rätt harmlös varelse, men inom renskötselområdet dödar en järv i genomsnitt 15 till 30 renar om året. I fjol var läget särskilt bedrövligt ? det påträffades 2800 järvslagna renar, vilket är mer än dubbelt fler än 2011. Ökningen av skador kan bero på att järvstammen växte när tillgången på sorkar och lämlar var god. Sedan kraschade gnagarstammarna och det blev ont om föda, i kombination med djup snö som försämrade renarnas möjligheter att fly från jagande järvar. I Fjällappland var även hönsfågelbestånden svaga i fjol. Ungar och kadaver Järvarna i vårt land blir fler och antalet observationer av järv ökar för varje år. Järven har gått om vargen och är inte längre det fåtaligaste stora rovdjuret i landet. I den här artikeln ska vi titta närmare på hur järvstammen har utvecklats och järvens levnadssätt utanför renskötselområdet i vårt land. Vi vet fortsättningsvis rätt lite om de järvar som lever i skogszonen, men om bland annat födans sammansättning har vi genom forskare Anni Koskelas doktorsavhandling fått värdefull kunskap. De järvhonor som får ungar i södra Kajanaland och Norra Karelen matar sina ungar med främst älgkött.I Kanada och Ryssland är det känt att järven har dödat älgar som fastnat i djup snö, men i Finland känner vi inte till något liknande, åtminstone inte under de senaste årtiondena. Det älgmaterial som järven tar hand om kommer från rester som jägare har lämnat i skogen eller vargdödade älgkadaver. I östra Finland får järvhonor ofta ungar på vargrevir, men i mellersta Österbotten är järvarna i regel tvungna att mata sina ungar utan vargens hjälp. Både det svenska och det finska materialet visar att järven utanför renskötselområdet utnyttjar både älgjakten och vargen. Järvar som rör sig ensamma och inte är bundna till en kull jagar mera aktivt. Vintertid är skogsharen det viktigaste bytet. De som har följt med järven har upptäckt att den följer samma princip som lodjuret när den jagar hare; med en överraskande attack. I princip kan man tänka sig att järven som plan B skulle kunna förfölja jösse och trötta ut den eftersom järven är en uthållig förföljare också i djup snö som inte bär. Jägaren 5 l 2013 l 27
• Text och bild: Mikael Wikström Klöv 2020 ger resultat När förvaltningsprojektet Klöv 2020 startade år 2010 var älgstammens könsfördelning snedvriden och kalvproduktionen i botten. Efter några år av omfattande samarbete med konsekvent och målinriktad avskjutning, kan tydliga resultat ses. Älgstammen i sydvästra Nyland är på väg att få en naturenlig struktur. För att många älgkor ska få tvillingkalvar, behövs många älgtjurar i stammen. 28 l Jägaren 5 l 2013
• Ä lgjakten i sydvästra Nyland bedrevs i många år så att flera tjurar än kor fälldes. Det ledde till att stammens struktur blev mer och mer kodominerad och till sist fanns det dubbelt flera kor än tjurar i stammen. Om det finns för få fullvuxna älgtjurar uppstår problem i samband med älgarnas brunst.En ko som är mottaglig för befruktning i endast ett dygns tid, kanske inte hittar en lämplig tjur och blir då obetäckt. Det innebär ombrunst några veckor senare och om inte en lämplig tjur hittas då heller så kan ytterligare ombrunst ske. Om en älgko inte betäcks i samband med den normala brunsten utan först senare, så kommer hon också att kalva senare. En kalv som föds sent hinner inte få i sig tillräckligt Den försiktiga tjuravskjutningen och den ökade kalvavskjutningen gav önskat resultat. tjur att para sig med och som därför ombrunstar,tycks inte föda tvillingkalvar lika ofta som kor som betäcks i samband med den normala brunsten. Båda de här problemen uppstod i sydvästra Nyland i takt med att tjurarnas antal blev mindre. Många älgkalvar med en slaktvikt på endast 50 kg fälldes och kornas produktivitet sjönk som lägst till drygt 70 kalvar per 100 kor. Åtgärder mycket näring inför vintern och kommer därför att vara klart mindre än normalt födda kalvar. Förutom att kalvarna blir småväxta om inte brunsten fungerar, blir kalvarna också färre.Kor som inte genast hittar någon lämplig För att bryta den negativa trenden i älgbeståndet, startades förvaltningsprojektet Klöv 2020 med målsättningen att skapa välmående hjortdjursbestånd i sydvästra Nyland före år 2020. Seminarier har ordnats dit alla intresserade jägare välkomnats och representanter för de sex jaktvårdsföreningarna i sydvästra Nyland har satt upp gemensamma målsättningar för älgstammen.Tätheten kunde hållas på samma nivå som tidigare, könsfördelningen borde vara sådan att det finns ungefär lika många tjurar som kor och åldersfördelningen borde vara sådan att det i vinterstammen lämnas ungefär 20 procent kalvar. För att nå målsättningarna har man gått in för att fälla klart färre tjurar, men istället lite flera kalvar.Jaktvårdsföreningarna räknade ut ungefär hur många kalvar, kor och tjurar som borde fällas i olika områden. I och med att kor som åtföljs av kalv inte får skjutas, har produktiva hondjur automatiskt goda möjligheter att leva länge. Tjurar saknar det här skyddet i lagstiftningen, men för att ge flera tjurar möjlighet att bli fullvuxna, gick man in för en taggbegränsning som innebär att unga tjurar får bli äldre.Alla tjurar med 0 ? 7 taggar fredades för att förbättra åldersfördelningen bland tjurarna. Resultat hittills Under första jaktsäsongen efter att Klöv 2020 startade, var kalvandelen i bytet 49 procent och andelen tjurar bland de vuxna var 46 procent. Följande år var kalvandelen 51 procent och tjurandelen 43 procent. Senaste jaktsäsong utgjorde kalvarna 68 procent av bytet och de fällda tjurarna var 24 procent av alla vuxna älgar. Den försiktiga tjuravskjutningen och den ökade kalvavskjutningen gav önskat resultat. Trenden med den allt mer förvrängda könsfördelningen som präglat perioden 2000 ? 2010 bröts och antalet tjurar i beståndet ökade. Före jaktsäsongen 2012 var könsfördelningen cirka 1,5 kor per tjur. Också stammens åldersfördelning förbättrades så att kalvandelen i vinterstammen var cirka 20 procent efter jaktsäsongen 2012. Tillgången på flera älgtjurar i samband med brunsten uppskattades uppenbarligen av älgkorna.Trenden med den allt sämre kalvproduktionen bröts och antalet kalvar per ko ökade. Jägaren 5 l 2013 l 29
• 100 95 kalvar/1000 kor 90 85 80 75 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 70 Stammens produktivitet har reagerat positivt på förändringen i stammens könsfördelning Källa: Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet / älgobservationskorten 2,4 2,2 Varje älgko kan sysselsätta flera tjurar under flera dygn i samband med brunsten. kor/100 tjurar 2,0 1,8 1,6 1,4 1,2 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 1,0 Tack vare omfattande samarbete har den negativa trenden i stammens könsfördelning kunnat brytas i sydvästra Nyland. Källa: Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet / älgobservationskorten Före jaktsäsongen 2012 hade älgkorna inom Klöv 2020-området i genomsnitt 90 kalvar per 100 kor.Samarbetet mellan jaktvårdsföreningarna och jaktlagen i sydvästra Nyland är alltså tydligt på väg i rätt riktning. Jaktsäsongen 2013 Det återstår ännu en hel del arbete innan de slutliga målsättningarna beträffande könsfördelning och åldersfördelning är nådda.Representanter för jaktvårdsföreningarna inom Klöv 2020-området träffades igen i våras och kom fram till att hålla liknande avskjutningsprinciper som året innan. Högst 30-40 procent av de vuxna älgarna borde vara tjurar och de tjurar som fälls borde ha horn av cervin typ (stånghorn) med åtta eller flera taggar.Tjurar med färre än sju taggar är fredade, förutom 30 l Jägaren 5 l 2013 För att bryta den negativa trenden i älgbeståndet, startades förvaltningsprojektet Klöv 2020 med målsättningen att skapa välmående hjortdjursbestånd i sydvästra Nyland före år 2020. riktigt svagt utvecklade tjurar med endast två korta horntaggar. I och med att andelen tjurar med palmat horntyp (skovelhorn) har minskat betydligt under senare tid,är alla tjurar med skovelanlag fredade för att de ska få bli flera. Med tanke på hur många kalvar som borde finnas kvar efter avslutad jakt, borde andelen kalv av totala bytet röra sig omkring 60 procent. Efter det år då målet med balanserad könsfördelning har nåtts, övergår projektet i fas två som innebär att den uppnådda könsfördelningen bibehålls. Det betyder att man börjar fälla tjurar i ungefär samma utsträckning som årligen föds. Tjurarnas andel av de vuxna älgarna i bytet ska alltså ligga på cirka 50 procent för att könsfördelningen ska hållas oförändrad. Fortsättningen... Klöv 2020-projektet bygger på frivilligt samarbete mellan jaktvårdsföreningar och jaktlag och saknar alltså en juridisk struktur. Alla involverade inser fördelarna med samarbetet som innebär friskare viltbestånd samtidigt som skadorna förorsakade av vilt kan hållas på en rimlig nivå. Samarbetet gynnar kort och gott alla. Precis som hittills är en förutsättning för fortsatt framgång, att alla involverade fortsätter enas om gemensamma principer så att alla jägare följer samma spelregler. Den viktigaste grundstenen i hela förvaltningen är att alla jägare kan lita på att ett djur av en viss typ som släpps förbi av en passkytt, också kommer att släppas förbi av grannen. I och med Klöv 2020-projektet har mentaliteten; ?om inte jag skjuter, så skjuter grannen?, kunnat slopas. Enskilda misstag kan alltid inträffa,men det är naturligtvis viktigt att inte avvikande lösningar hittas på. Projektet Klöv 2020 har alltså fått en mycket god början. Om takten håller i sig så kommer älgbeståndet i sydvästra Nyland att ha en naturenlig struktur före år 2020. Situationen som rådde i sydvästra Nyland är inte unik, utan motsvarande problem med snedvriden stamstruktur förekommer på många andra håll i Finland.Klöv 2020 kan fungera som ett exempel på hur man går till väga för att åtgärda problemen.Det behövs tillräckligt stora enhetliga älgförvaltningsområden, tydliga långsiktiga målsättningar och konkreta avskjutningsprinciper utgående från målsättningarna.
• www.HHsport.fi www.facebook.com/HHsport.fi METSÄSTÄjÄN VERKKOKAUPPA #1 sAKO superhAmmerheAd .308 11.7g sp pAtruuNA Suosituin suurriistapatruuna etenkin Hirven ja Peuran metsästykseen, Luodin suojattu kärki ei muotoidu lippaassa mikä parantaa syöttövarmuutta. sAKO rANge .222rem Fmj pAtruuNA 105g Kokovaippaluodilla, 100kpl pkt, linnustukseen ja radalle. 25,90 10,- led leNser h7 OtsAvAlAIsIN Laadukas otsavalo säädettävällä valoteholla, valaisukulmalla ja valokeilalla, valoteho 170Lm, Ladattava malli H7R  59,90 jous! putar Huip 139,- 44,90 norm. 59,- vIKINg trOphy vAellussAAppAAt Hyvin jalkaan istuvat ja nilkasta tukevat vaellussaappaat, kantapäässä iskunvaimennus, vaelluskengän pohjalla, sisältä polyesterikanvaasiseosta, koot 38-48 pINeWOOd KArl BlAZe hIrvIlIIvI Hirviliivi laadukkaasta Realtree Hardwoods Blaze kankaasta. Liivissä on suuret vetoketjulliset taskut ja antennille reijät. Liivissä raikas verkkovuori ja selässä heijastin. koot S-xxxL Uuden lainsäädännön mukainen väri. thermOs mIdNIght Blue 0.75l Tyylikäs / Laadukas Thermoksen pullojen N.O 1, takuu 15v 69,95 49,90 35,90 Saatavissa myös koot 0.35L ,0.5L ja 1.0L IpAKettI liperissa .308, aseessa te KIväär tIKKA t3 lI stettu kivääri ka ru tähtäinva lla tetulla piipu Burris E1 2-7x35 sAstA WOlF gOre-tex puKu Aktiivimetsästäjän ja luonnossaliikkujan suosima klassikko, puku on täysin vedenpitävä ja hengittävä, päällinen pehmeää ja äänetöntä polyester microkangasta, hengittävä verkkovuori. 449,00 3 kpl NOrdIC huNter 69 plus vhF-puhelINpAKettI Akkukapasiteetti 1800Mah, säädettävä lähetysteho 1.5w tai 5w, kullatut liitinpinnat, 26 kanavaa, kestävä metallirunko, roiskevesitiivis ip54, paino vain 355g , takuu 12kk. sis. Vyökiinnike, pitkä marssiantenni, korvakaiutin, pöytälaturi, säilytyslaukku Micro 5+ 339,- Saatavana myös Optifade Camo -kuvioisena á 4,50 /rAsIA lAFAyette mIKrO 5 vhF-puhelINpAKettI kevyt ja pienikokoinen puhelin, laitteen runko on kokonaisuudessaan metallirakenteinen, laitteen kuuluvuus on erinomainen. Micro 5 on täysin vesi- ja pölytiivis metsästysradiopuhelin, kanavia 40 ja lähetysteho 1/5W, Takuu 36kk. Paketissa: puhelin, akku, laturi,marssiantenni,korvakaiutin ja vyöklipsi. 429,00 sAmettINeN teereNKuvA Täytettävä, helppo kuljettaa suojapussissa, täyttöaukossa vetoketju, rauhallinen lyhytkaulainen malli. 69,95 /20 Kpl:N rAsIA 299,- HUOM! myös verk Nämä tuotteet tilatt kokaupasta a mme www vissa .HHsport.fi Erittäin kevyt uri tilock kiikarinjalat, in, pehmustettu 3 vuotta, Tikka op uu tak , as lip hihna metallisolj tr 5p hihnalenkit, kanto kä se , lla uu tak v kiikari 10 n. r jousiläppä suoji asepussi ja butle us! tarjo u p p i Hu MALLI ERIKOIS eKA sWINgBlAde AvAus/NylKyveItsI Veitsen terä on suunniteltu metsästäjien tarpeita ja toiveita silmälläpitäen, terä sandvik steel 57-59HRC 64,90 Tässä vain osa valikoimastamme. Tule tutustumaan paikan päälle! AlAhärmä ? IIsAlmI ? KIImINKI ? KOKKOlA ? NIvAlA ? rAAhe TAKUU TA 2 VUoT TAKUU 999,- Ä YHTEENS 3 + VUOTTA A 1 VUoTT TAKUU SPORTISTA! H H IN A V N II IS E S -A A SAKO jA TIKVaKrastossa oleviin Sako / Tikka -aseisiveinloituksetta! a mukaan si ja sako asehihn us sako/tikka asep
• Tekxi: Mikael Wikström, Jaana Kekkonen och Jon Brommer l Bild: Mikael Wikström Vitsvansviltets kroppsoch hornutveckling - en unik studie i sydvästra Nyland Ett omfattande samarbete mellan många aktörer inom jakt och forskning har resulterat i mycket ny kunskap om vitsvansvilt. Under jaktsäsongen 2012-2013 samlades information om 438 vuxna vitsvansar varav över 200 bar horn. Kunskapen som forskningsprojektet Vitsvans-DNA har insamlat kan nu tillämpas av alla jägare i södra Finland vid skötseln av vitsvansbestånd. E tt 70-tal jaktföreningar och jaktsällskap i sydvästra Nyland medverkade i forskningsprojektet genom att samla in material av fällda vuxna vitsvansar. Av alla de vuxna vitsvansarna som fälldes inom 140 000 hektar, ingick nästan 90 procent i undersökningen. Djurens slaktkroppar vägdes, varje djurs exakta ålder bestämdes, hornens storlek mättes och av varje djur togs en liten bit köttvävnad för DNA-analys. Ung svagt utvecklad hjort med oförgrenade horn; hjorten kan fällas Bytets åldersfördelning Av vitsvansarna som fälldes i sydvästra Nyland kan en tydlig skillnad ses i åldersstrukturen mellan hindar och hjortar.Bland hindarna fanns alla åldersklasser ända upp till 14 1/2 år representerade och medelåldern bland de som var 1 1/2 år eller äldre, var 3,5 år. Nästan 30 procent av de fällda hindarna var 4 1/2 år eller äldre. Hjortarna var däremot i genomsnitt betydligt yngre.Den äldsta hjorten som ingick i forskningen var 8 1/2 år. Hjortarna som var 1 1/2 år eller äldre hade en medelålder på 2,7 år, och endast 20 procent av hjortarna hann uppnå fullvuxen ålder på 4 1/2 år innan de fälldes. Åldersfördelningen bland de fällda vitsvansarna tyder på att jakttrycket på hjortar har varit betydligt större än på hindar i och med 32 l Jägaren 5 l 2013 Ung hjort med förgrenade horn med en inre bredd som är smalare än öronens bredd; hjorten får bli äldre (Öronens bredd märkt med röda linjer)
• Kroppsutveckling Forskningen visar också att vitsvanshindarna växer snabbt och når sin slutliga kroppsvikt redan vid 2 1/2 års ålder.Härefter har de en slaktvikt på i medeltal 43 kg. Enstaka hindar kan vara mycket stora med en slaktvikt på över 60 kilogram. Hjortarna växer fram till 4 1/2 års ålder då de i genomsnitt väger 72 kilogram slaktade. Vissa hjortar kan väga omkring 100 kilogram vid 4 1/2 års ålder. Vid 1 1/2 års ålder har hjortarna uppnått 60 procent av sin slutliga vikt, vid 2 1/2 års ålder drygt 80 procent och vid 3 1/2 års ålder cirka 90 procent. 450 400 350 Hornutveckling Vitsvanshjortarnas horn växer betydligt fram till 4 1/2 års ålder och efter det hålls storleken ganska konstant i något års tid. Vid 1 1/2 års ålder har hornen i genomsnitt nått cirka 25 procent av sin slutliga storlek,vid 2 1/2 års ålder har hornen cirka 70 procent av maximal storlek och vid 3 1/2 år har de nått cirka 90 procent av den slutliga storleken. Den individuella variationen är ändå stor så att vissa 1 1/2 -åringar kan ha väl utvecklade horn med åtta taggar, medan andra 1 1/2 -åringar kan ha endast två små knappar på huvudet. Samti- Brutto CIC-poäng att gamla hjortar helt saknas. Det föds varje år ungefär lika många hjortkalvar som hindkalvar, men de flesta hjortar fälls innan de hinner bli fullvuxna. Jakttrycket på unga hjortar i åldern 1 1/2 - 3 1/2 år har alltså varit onödigt stort. 300 250 200 150 100 Medeltal maximum / minimum 50 0 1,5 2,5 Ålder, år 3,5 Hornens storlek växer betydligt med stigande ålder tills hjortarna är 4½ år gamla. Hornens storlek är mätt som hornens totala poängsumma. Fullvuxen hjort med hornens inre bredd tydligt bredare än öronens bredd; hjorten kan fällas. (Öronens bredd märkt med röda linjer och hornens inre bredd märkt med gula linjer) Jägaren 5 l 2013 l 33
• digt kan det förekomma fullvuxna hjortar i 5 1/2 års ålder med endast sex taggar. Enligt forskning i USA går det att förutspå hur en hjort kommer att utvecklas utgående från hur djuret ser ut vid 1 1/2 års ålder. En hjort som har väl utvecklade horn vid 1 1/2 års ålder har också en väl utvecklad kropp. Med stigande ålder kommer både hornstorleken och kroppsstorleken att bli betydligt större hos väl utvecklade hjortar, än vad de blir hos hjortar som har svagt utvecklade horn och liten kropp vid 1 1/2 års ålder. Forskningen i sydvästra Nyland visar ett mycket tydligt samband mellan hornstorlek och kroppsstorlek. Exempelvis 1 1/2 -åriga hjortar med ena hornsidan oförgrenad (totalt ? 3 horntaggar) väger vanligtvis 40 ? 42 kg, medan de hjortar som har båda hornsidorna förgrenade (totalt ? 4 horntaggar) oftast har en slaktvikt på 44 - 47 kg. Hjortar med åtminstone ena hornsidan oförgrenad är alltså avsevärt svagare utvecklade jämfört med hjortar med förgrenade horn. sannolikt tillräckligt gamla för att fällas om hornens inre bredd är närmare 50 centimeter eller hornstångens längd är över 50 centimeter. Svagt utvecklade hjortar med åtminstone ena hornsidan oförgrenad utgör ett undantag. Av de vuxna handjuren som ska fällas borde möjligast många vara sådana här svaga individer med två till tre horntaggar. Genom att följa den här avskjutningsmodellen fås en naturligare åldersfördelning bland hjortarna, vilket innebär ett naturligt brunstbeteende. Samtidigt kan jägarna ta vara på en större mängd kött och ett antal stora horntroféer. Alla gynnas av att många hjortar får bli fullvuxna. Hornutställning För att visa hur olika vitsvanshjortar av samma ålder kan utvecklas och hur selektiv avskjutning borde genomföras, ordnades en utställning i Ingå i sydvästra Nyland, där en del av de insamlade hornen ställdes ut.Hornutställningen samlade en stor skara intresserade från södra Finland och diskussionerna om selektiv avskjutning var många. Möjliggörandet av forskningsprojektet Forskningsprojektet Vitsvans-DNA som sedan 2009 har drivits av en forskningsgrupp bestående av tre personer, har kunnat genomföras tack vare mycket hjälp av jägare i sydvästra Nyland.Studier kring vitsvansviltets genetik,hornutveckling och kroppsutveckling har genomförts med avsikten att ge kunskap som behövs vid förvaltningen av vitsvansbestånd. Materialet som insamlats 2012-2013 kommer att genomgå ytterligare analyser,bland annat beträffande hur genetiska faktorer kan påverka kroppsutveckling och hornutveckling. Ett stort tack till alla som medverkat för att denna forskning kunnat genomföras! Forskningsresultaten i praktiken För att det normala brunstbeteende ska fungera behövs många fullvuxna hjortar som konkurrerar med varandra om att betäcka områdets hindar. I brist på många fullvuxna hjortar fungerar inte det naturliga urvalet.Hur många fullvuxna hjortar det finns i ett område kan styras genom jakt. Genom att minska jakttrycket på djur i åldern 1 1/2 - 3 1/2 år,får flera möjligheter att bli fullvuxna och beståndets medelålder stiger. Hindar som åtföljs av kalvar har lika många ?livförsäkringar? som antalet kalvar, vilket är helt rätt. Det gör att många hindar har goda möjligheter att bli fullvuxna och kalvarna lär sig hitta mat och klara sig undan faror.Men hjortar har inget motsvarande skydd,så om inte hjortar ges någon form av extra skydd, blir jakttrycket på dem automatiskt för omfattande. Avskjutningen borde genomföras så att jakttrycket på kalvar är stort, omkring 60 procent av de fällda djuren. Jakttrycket på unga vuxna (1 1/2 -3 1/2 år) borde däremot vara litet medan jakttrycket kan ökas när vitsvansarna blivit fullvuxna (? 4 1/2 år). I många jaktsituationer kan det i praktiken vara omöjligt att avgöra om en hjort har blivit 4 1/2 år eller inte. Det behövs därför någon enkel ?måttstock? som kan användas i alla jaktsituationer. Men då man genomför selektiv avskjutning där vissa djur fälls medan andra får bli äldre,måste man vara försiktig så att inte svagt utvecklade individer som växer långsamt gynnas framom väl utvecklade djur som växer snabbt. Det skulle på sikt kunna försvaga beståndet. En fungerande modell som beaktar detta är att låta alla vuxna hjortar (? 1 1/2 år) bli så gamla att hornens inre bredd är tydligt bredare än öronens bredd. Hjortar i sydvästra Nyland är 34 l Jägaren 5 l 2013 Forskningen har kunnat genomföras tack vare gott samarbete med många parter. Hornutställningen som ordnades i Ingå i juni samlade ett stort antal besökare.
• Kevlar-vahvisteisia ja IP-luokiteltuja lisävarusteita. Kehitetty lähes kaikkia tarpeita varten. UUTUUS Karhuhälytin. Micro 5+ tarjoaa kaikki toiminnot, kuten karhuhälytin, puheen kompressointi, salaus, pikavalinnat, ääniskannaus jne. Kestää kovaa käyttöä. Metsästysradiopuhelimen on kestettävä kovaa käyttöä. Siksi Micro 5+:ssä on vankka kokometallinen kotelo. With love from Hello and Friends. Photo: BlackFriday.se Laaja lisävarustevalikoima. Suuri valikoima Kehitetty Pohjoismaissa. Micro 5+ on kehitetty pohjoismaisia olosuhteita ja metsästysmarkkinoidemme vaatimuksia varten. Erittäin pieni virrankulutus. Micro 5+ kuluttaa erittäin vähän virtaa, joten kompaktista akusta huolimatta valmiusaika on 200 tuntia. 6W Kaikki samanlaisia. Jotta jokainen Micro 5+ tarjoaisi saman suorituskyvyn ja tekniset erittelyt, ne ?kloonataan? kehittyneen viritysmenetelmän avulla. JÄLLEENMYYNTI www.radiopuhelimet.fi - www.lafayette.eu HH-Sport: ALAHÄRMÄ, Martinkylän Autopuhelin: ESPOO, Ilpon Katiska: EVIJÄRVI, Forssan Ase ja retkeily: FORSSA, Raimo Olkkonen Oy: HAAPAJÄRVI, Erä +: HAMINA, Eräliike Hiidenkivi: HELSINKI, Varuste.net: HELSINKI, Digimesta: HUITTINEN, HH-Sport: IISALMI, Expert Vilponen: JALASJÄRVI, Telemaailma: JOENSUU, Agripalvelu: JUVA, Juvan Rauta ja Maatalous: JUVA, Midare: JYVÄSKYLÄ, Expert ASA: KANKAANPÄÄ, Erä+: KIRKKONUMMI, Agripalvelu: KOIKKALA, Kaustisen Konekeskus: KOKKOLA, KT Sport: KOUVOLA, Erä +: KUOPIO, Ase- ja Patruuna: KURIKKA, WildSport: LAPPEENRANTA, Rautia Rosenback: LAPVÄÄRTTI, Erä-Loppi: LOPPI, Lantbruk Ab: MARIEHAMN, Ritkos: MÄNTSÄLÄ, HH-Sport: NIVALA, Parkanon Expert: PARKANO, Greentrail: PIEKSÄMÄKI, Eräpori: PORI, Porvoon Mikrokulma: PORVOO, HH-Sport: RAAHE, Sissos: RAUMA, Eräkontti Oy: RIIHIMÄKI, Ollin Erä ja Kalastus: ROVANIEMI, Gigantti Salo: SALO, Ahti Huvila: SOINI, Neste Lohilahti: SULKAVA, Ekenäs Telehörnan: TAMMISAARI, RXTX - Tuote: TAMPERE, Vihanto: TURKU, Sähkö Niskanen: ÄÄNEKOSKI, Kurre Erä ja Kalastus: VAASA
• Jani Körhämö, jaktchef, Finlands viltcentral Jakten efter hjortdjur kräver en jaktledare Älgjakten är reglerad i lag och i praktiken en omsorgsfullt planerad verksamhet. En jaktledare ska leda jakten så, att säkerheten är tryggad för både dem som deltar i jakten och för utomstående. I vårt land deltar varje år uppskattningsvis 100 000 jägare i älgjakten och i praktiken jagar man oftast i jaktlag. Lagstiftningen ställer vissa speciella krav på jakten efter hjortdjur för att förvissa sig om att jakten bedrivs under säkra former Ett av specialvillkoren för jakten efter licensbelagda hjortdjur är skyldigheten att utse en jaktledare. Denne har i lagen ålagts uppgifter som inte bara gäller säkerheten på jakt utan också det praktiska genomförandet. Den som har beviljats en licens ansvarar för att en jaktledare blir utsedd och ska innan jakten inleds göra en anmälan om jaktledaren och dennes ersättare skriftligen till den jaktvårdsförening på vars verksamhetsområde merparten av det i licensen avsedda jaktområdet ligger. Är det en samlicens ska den som beviljats licens be de deltagande jaktlagen utse sina jaktledare och därefter lämna in uppgifterna för alla jaktlag. Till uppgiften som jaktledare ska man välja en person som åtnjuter jaktlagets stöd och förtroende, och som är kapabel att sköta uppgiften.I praktiken ska en jaktledare ha god kännedom om jakt efter hjortdjur,sitt eget jaktlag och de jaktliga förhållandena i området för att kunna sköta sin ansvarsfulla uppgift. Jaktsäsongens viktiga inledningsritual I många älg- och hjortjaktlag är morgonen på höstens första jaktdag reserverad för att ställa i ordning för höstens jakt och jaktledaren drar upp riktlinjerna för deltagarna. 36 l Jägaren 5 l 2013 Det hör till jaktledarens uppgifter att ge dem som deltar i jakten behövliga föreskrifter för jakten och de säkerhetsåtgärder som ska följas, helst skriftligen. Det hör till jaktledarens uppgifter att ge dem som deltar i jakten behövliga föreskrifter för jakten och de säkerhetsåtgärder som ska följas,helst skriftligen. Det är också nyttigt att repetera föreskrifterna muntligt för att friska upp minnet hos alla jaktdeltagare, bland annat om säker vapenhantering och hur man agerar vid skott. Det är också på sin plats att gemensamt avtala om och repetera övriga procedurer som hör till jakten, som kommunikationerna under pågående jakt. Jaktledaren har inte någon egentlig skyldighet att kontrollera att jaktvårdsavgiften är betald och skjutprovet godkänt, men han har rätt att få se de här dokumenten.I en majoritet av jaktföreningarna och jaktlagen är det överenskommen praxis att granska de här dokumenten varje höst innan jakten börjar. På det viset kan alla vara förvissade om att var och en som deltar i jakten har tillstånden i ordning och man är garderad mot att någon råkat glömma bort att skjutprovet behöver förnyas. Om en person på uppmaning inte visar sina dokument kan jaktledaren förbjuda honom att delta i jakten. Det är frivilligt att visa innehavstillståndet för studsaren för jaktledaren. Säkerheten framför allt Jakten efter hjortdjur är en storskalig verksamhet och på hösten rör det sig älgjaktlag nästan
• Jaktlagen 28 § Jaktledare för jakt på hjortdjur Den som erhållit jaktlicens för hjortdjur skall utse en jaktledare. Var och en som deltar i jakten är skyldig att iaktta de föreskrifter som jaktledaren meddelar. Jaktledaren får förbjuda personer som inte iakttar hans föreskrifter att delta i jakten. Jaktförordningen 23§ Jaktledares uppgifter Jaktledaren för jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsvildren skall: 1) planera de praktiska arrangemangen under jakten; 2) ge dem som deltar i jakten behövliga föreskrifter om jakten och säkerhetsåtgärderna under jakten, samt 3) se till att villkoren i jaktlicensen och bestämmelserna om jakt iakttas. Jaktlicenshavaren skall innan jakt inleds skriftligen meddela vederbörande jaktvårdsförening vem som är jaktledare och hans ersättare. En blankett för anmälningar med närmare anvisningar för jaktledare finns på Finlands viltcentrals webbplats på adressen www.riista.fi över allt i skogarna. På hjortdjursjakt används kraftiga skjutvapen och i synnerhet i början av jaktsäsongen rör det sig också en hel del andra naturvänner i skogen. Att sörja för säkerheten vid jakt är således jaktledarens viktigaste uppgift. Han ska planera jakten så, att det inte brister i säkerheten. Jaktledaren inleder varje jaktdag med en genomgång av planerna för dagens jakt. Det är viktigt att varje deltagare har klart för sig hur jakten ska gå till och vad exempelvis hundföraren och hunden eller drevkarlarna ska göra. I praktiken ska jaktledaren planera passplatserna så, att skott inte äventyrar säkerheten eller skadar egendom. Det rekommenderas att man märker ut passplatserna och eventuella förbjudna skjutriktningar på kartan och i terrängen. Jaktledaren ska försäkra sig om att de som deltar i jakten vet var de ska stå på pass och att de inte får byta plats med varandra eller lämna passet utan jaktledarens tillstånd.Det är inte heller tillåtet att lämna passet för att gå till platsen där en älghund skäller om inte jägaren har avtalat specifikt om saken med hundföraren och jaktledaren. heter att förbjuda en person att delta i jakten som inte följer givna direktiv.Likaså har jaktledaren rätt och rent av skyldighet att förbjuda en person att delta som äventyrar säkerheten på jakten. På det område i norra Finland som avses i jaktlagens 8 § kan tillstånd för jakt efter älg beviljas åt fler än en sökande för samma område. Jaktlag som jagar i samma område ska därför fästa särskild uppmärksamhet vid att jaktarrangemangen är säkra. Det är synnerligen viktigt att jaktlagen håller kontakt med varandra. I villkoren för Forststyrelsens områdestillstånd för älgjakt krävs därför att den som beviljats tillstånd ska kontakta de övriga älgjaktlagen som jagar i området innan jakten börjar. Även på andra håll i landet är det av säkerhetsskäl påkallat att hålla kontakt med grannföreningarna och vid behov avtala om exempelvis eftersök. Jaktledaren leder också vaktjakten även om det inte handlar om jakt med ett jaktlag. Vaktjakt ska inte ordnas utan jaktledarens tillstånd och jaktledaren ger instruktioner för hur jakten ska gå till. Licensvillkor och Jaktdeltagarna är skyldiga att följa jaktleda- avskjutningsrekommendationer Nödvändigt hålla kontakt rens föreskrifter och jaktledaren har befogen- Till jaktledarens ansvar hör också att se till att Det är inte heller tillåtet att lämna passet för att gå till platsen där en älghund skäller om inte jägaren har avtalat specifikt om saken med hundföraren och jaktledaren. eventuella villkor i licensen och övriga bestämmelser för jakten följs. Det är rätt sällan som det förekommer egentliga villkor i licenserna, men Finlands viltcentral har ofta gett rekommendationer om bland annat avskjutningens struktur. Jaktledaren ska gärna sätta sig in i både licensbeslutet med bilagor och i den avskjutningsplan som jaktvårdsföreningen har gjort upp för att känna till målsättningarna för regleringen av stammen även för ett större område. Jaktledaren innehar en viktig roll när han förmedlar avskjutningsrekommendationerna och deras motiveringar till jaktdeltagarna. I praktiken kommer man oftast tillsammans överens om vilka djur man utifrån rekommendationerna ska fälla. Jaktledaren ser till att alla känner till vilka djur som gäller för just den jaktdagen. I regel är det också jaktledaren som ansvarar för den avskjutningsanmälan som hör till licensen och att uppgifterna antecknas och returneras. Jaktledaren ska också gärna förvissa sig om att jaktlaget hjälper viltforskningen att uppskatta älgstammens storlek genom att omsorgsfullt bokföra och anmäla gjorda älgobservationer och uppgifterna för de fällda djuren i Sorkkasystemet eller på älgobskort. I framtiden kommer troligen älgobservationerna och avskjutningsinformationen att samlas in veckovis, vilket innebär att också jaktföreningarna får uppdaterad information om hur jakten framskrider i angränsande marker.Rapporteringen av avskjutningen och observationerna kan med fördel överlåtas på en person i jaktlaget som är särskilt intresserad av saken och förstår sig på datorer. De viktigaste säkerhetsföreskrifterna för älgjakt l Rör aldrig någon annans gevär utan lov. l Låt bli onödig vapenhantering. l Drevkarlar bär sitt gevär oladdat. l Ladda geväret först på passet. l Ta ur patronerna efter fällning och när du lämnar passet (även ur magasinet). l Jägare på pass ska veta var grannpassen finns. l Tänk på drevkedjans, hundens och hundförarens säkerhet vid skott. l Bara en person går fram till skallet. Jägaren 5 l 2013 l 37
• Jyrki Pusenius, älgforskare, VFFI Älgstammens utveckling under lupp Syftet med förvaltningen av älgstammen är att bevara stammens livskraft och genetiska bredd samtidigt som vi försöker hitta en balans mellan de skador som täta älgbestånd orsakar och den nytta som vi har av älgen. Vi ska i ännu högre grad än förut ta hänsyn till de regionala förhållandena E 38 l Jägaren 5 l 2013 Bild 1. Diagrammet visar hur älgens vinterstam har utvecklats åren 1945-2012. 18 000 Stam Avskjutning 16 000 14 000 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 10 20 06 20 02 20 98 19 94 19 90 19 86 19 82 19 78 19 74 19 70 19 66 19 62 19 58 19 54 19 50 19 46 19 fter älgjakten i höstas blev det kvar en vinterstam på cirka 74 000 älgar i våra skogar.Efter kalvningarna på vårvintern och innan årets älgjakt börjar finns det cirka 118 000 älgar i skogarna. Stammens storlek står alltså på samma nivå som i fjol. Med älgavskjutningen, som vi har siffror på,och älgobskorten som jägarna fyller i under jakten går det med relativt stor noggrannhet att räkna ut älgstammens produktivitet,och på så vis kan vi retroaktivt få fram älgstammens utveckling (bild 1). Från 70-talet växte stammen häftigt, vilket beror på det effektiva skogsbruket under efterkrigstiden som drev upp arealerna med planteringar och ungskogar, vilket serverade älgarna utmärkta vinterbeten. I mitten av 70-talet nådde älgstammen för första gången dagens nivå. I början av 80-talet hade vinterstammen vuxit till cirka 120 000 djur. Under den tioårsperiod som följde beskattades älgstammen kraftigt och i mitten av 90-talet var stammen tillbaka på dagens nivå. Därefter minskades avskjutningen och i slutet av 90-talet växte älgstammen oerhört fort. Vintern 2001-2002 fanns det drygt 155 000 älgar, det vill säga dubbelt fler än det finns i dag. Innan älgjakten hösten 2002 fanns det nästan 230 000 älgar i landets skogar. Att älgstammen var så här stor orsakade avsevärda problem; mängden trafikolyckor och skador på planteringar var olidlig. En effektiv decimering av älgstammen inleddes.Efter hös-
• det. I Mellersta och Norra Lappland är den målsatta tätheten 0,5-3 älgar/1000 ha. Kartan här invid (bild 2) visar älgtätheternas variationer i dagsläget i vårt land. I detta nu verkar läget i stor utsträckning stämma överens med ministeriets målsättningar. De tydligaste avvikelserna finner vi vid sydkusten där älgtätheterna är höga (drygt 4 älgar/1000 ha) och i södra Lappland där tätheterna underskrider målsättningen. I år färdigställs en förvaltningsplan för älgstammen där tanken är att justera uppställningen av målsättningar för älgtätheten så att de exaktare än förut stämmer överens med de regionala förhållandena. Inte bara älgstammens storlek utan också strukturen är en viktig faktor som vi måste ta hänsyn till vid en hållbar förvaltning av älgstammen.Som en följd av det stora jakttrycket när stammen minskades har vår älgstam fått ett överskott av älgkor. I detta nu går det två vuxna älgkor på varje vuxen älgtjur. I många trakter i södra Finland är överskottet av vuxna älgkor ännu större. Underskottet av älgtjurar i förhållande till antalet älgkor verkar leda till försenad befruktning, minskad storlek på kalvarna och lägre kalvproduktion. ten 2006 hade jägarna söder om Uleåborgs län lyckats få ner stammen till samma nivå som innan den häftiga tillväxten. Sedan dess har älgstammen i regionen minskat litet till. I Uleåborgs län nådde älgstammens storlek en topp år 2002 och i Lappland litet senare, 2004. I de här regionerna har älgstammen reducerats kraftigt, i synnerhet sedan slutet av föregående decennium,och i detta nu befinner sig även älgstammen i norra Finland på samma nivå som innan den började växa i slutet av 90-talet. Älgobskorten underlag för uppskattningarna Följer med stammens täthet och struktur Hur stor ska då älgstammen i landet vara? I det här sammanhanget är det meningsfullare att tala om älgtätheter, det vill säga stammens storlek i förhållande till landarealen. Vår strävan har varit att bevara en livskraftig älgstam med genetisk bredd och att finna en balans mellan de skador som täta älgbestånd orsakar och den nytta (bland annat jaktmöjligheter och den ekonomiska nyttan av köttet) som vi har av älgen. Älgstammens genetiska bredd och produktivitet förutsätter en rimlig täthet (en vintertäthet på nivån 2 älgar per 1000 ha), i synnerhet om förhållandet mellan tjurar och kor inte är i balans. En tillräckligt stor och produktiv älgstam är dessutom en förutsättning för att vi ska kunna hantera konflikten mellan de stora rovdjuren och samhället. Å andra sidan börjar älgen, när tätheterna ökar till nivån 6 älgar/ 1000 ha och mer, ha en negativ inverkan på förutsättningarna för sin egen existens. De bästa foderväxterna minskar medan produktiviteten och tillväxten blir svagare. Men redan vid klart mindre tätheter brukar de skador som älgen orsakar växa sig onödigt stora. Jord- och skogsbruksministeriet har satt upp tätheten till 2-4 älgar /1000 hektar mark som mål för älgstammen i större delen av lan- Bild 2. Älgstammens täthet efter älgjakten hösten 2012.<z Regleringen av älgstammens storlek och struktur är ingen lätt uppgift. Den bygger på regionala, uppdaterade och tillförlitliga uppskattningar av stammens storlek och information om stammens struktur. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet tar fram den information som behövs. Uppskattningarna av stammens storlek görs med en statistisk populationsmodell. Med bayesiansk statistik förenar vi olika informationskällor och räknar ut sannolikhetsfördelningen för en populations storlek, struktur och mortalitet på ett sådant sätt att samstämmigheten hos de stamvärden som populationsmodellen ger är optimal med de dagliga älgobservationerna vid jakt, jägarnas uppskattningar av den återstående stammen efter jakten och resultaten av eventuella flyg- och terränginventeringar. Det observationsmaterial som används vid uppskattningarna av stammen samlas i huvudsak in med älgobskort.I dagsläget är det nästan en fjärdedel av jaktlagen som fyller i dem på nätet. Älgstammens snabba tillväxt vid millennieskiftet visar att problemen vid uppskattningen av stammen kan leda till kraftiga variationer. Därför arbetar älgforskningen aktivt med att utveckla metoderna för uppskattning av stammen, men det är också väldigt viktigt att det material om älgstammen som samlas in i terrängen vid jakt är tillräckligt täckande. För att bibehålla materialets omfattning och kvalitet önskar vi att jägarna även i fortsättningen ska vara mycket aktiva med älgobskorten. Jägaren 5 l 2013 l 39
• Arno Kasvi, överträdgårdsmästare emeritus, Åbo universitet l Foto: Pasi Leino Från frö och ollon till planta På våra breddgrader tar det lång tid för ädellövträd att utvecklas till landskapsträd. Det är därför bäst att genast börja plantera nya träd och varje år plantera några till. Planterandet av ädla lövträd berikar landskapet och naturen på många sätt. D et är inte svårt att driva upp egna plantor själv. På hösten ska man vara ute i god tid och samla in ollon och nötter i någon lämplig skog. Nötterna ska plockas från buskarna medan de ännu är en smula omogna eftersom ekorrarna ivrigt samlar nötter innan de mognat. Almfrö ska samlas in på sommaren när fröna börjat falla av träden och sås genast, mitt i sommaren. Till hösten har plantorna vuxit sig ungefär tio centimeter höga. Höstens ekollon kan omgående tryckas ner i marken. På våren kan man plantera halvmeter höga plantor men de ska omedelbart skyddas mot fältharar och rådjur. Vid direktsådd är det bäst att konsultera någon som har erfarenhet av att driva upp plantor och sätta sig in i facklitteraturen. Självfallet går det också att plantera större plantor,men det är dy40 l Jägaren 5 l 2013 Vid plantering av ek, hassel, ask och lind är det viktigt att träden är av inhemskt ursprung. Då tar skotten inte skada av sträng kyla. Den inhemska ekens blad är mindre och rundare medan den amerikanska eken har större sågtandade blad.  Ädla lövträd gör din skog rikare. Del 2 av 3 I den här tredelade artikelserien berättar överträdgårdsmästare emeritus Arno Kasvi om nyttan av ädla lövträd för viltet och ger råd om plantering. rare och olönsamt på större arealer. Stora trädindivider, som finns att köpa på plantskolor i vårt land, planteras i gårdsmiljöer när syftet är att snabbt få en färdig eller jämnvuxen allé. Inhemsk hassel kan man så själv som buskskikt i lämpliga lundar eller på impediment som inte används. Hasselplantor finns i plantaffärer eller kan beställas. Kom ihåg att fråga försäljaren varifrån plantorna kommer eftersom plantaffärerna importerar från Tyskland och Danmark. Vid plantering av ädellövträden ek, hassel,ask och lind är det alltid viktigt att träden är av inhemskt ursprung. Då kan vi också under barmarksvintrar vara förvissade om att skotten inte tar skada ens vid sträng kyla. Plocka ekollonen på hösten I naturen sprider nötskrikor och ekorrar ekollonen från moderträden ut i omgivningarna. Nötskrikan rör sig under träden och väljer ut mogna ollon som fallit till marken. Sedan flyger den omkring i närheten och göm-
• mer ollonen här och var, strax under markytan. Ekorren gör på precis samma sätt och på vintern kan ingendera minnas var någonstans de gömt ollonen. Ett ollon som ligger nerstoppat på ungefär fem centimeters djup klarar sig också under en snöfattig vinter till våren med bibehållen grobarhet. De flesta ollon som blivit liggande på marken utan något täcke förstörs när de fryser. Bland gnagarna samlar bland annat skogsmössen ollon i sina underjordiska förråd. Vattensorken kan samla litervis med ekollon i sina gångar för vintern. De här insamlade och bortglömda ekollonen och hasselnötterna börjar ofta gro på våren.Men naturens egen sådd som går oerhört långsamt ersätter inte det mänskliga planteringsarbetet. Bäst växer de ekollon där skalet har spruckit och roten har börjat utvecklas. Ekollon som plockas för att drivas upp till plantor ska samlas in på hösten från goda moderträd på olika håll i ekbeståndet.Häll de insamlade ollonen i ett kärl med vatten; de groningsbara ollonen sjunker till botten medan ollonen av svag kvalitet flyter på ytan. Om de insamlade ollonen sås först på våren ska de förvaras i ungefär +1-5 C° i en källare, i en fuktig blandning av torv och sand. Sådden eller stratifieringen ska göras omedelbart efter insamlingen. Under en längre tids förvaring i ett kärl utan en blandning av sand och torv sprider sig svampsjukdomar från infekterade ollon till alla ollon i kärlet, även om ollonen förvaras svalt. Den enda konkurrenten till vår inhemska ek är den nordamerikanska rödeken (Quercus rubra) som har införts i vårt land.Plantor av rödek finns i större mängder för plantering.Rödekens ollon duger lika bra som vinterföda för de vilda djuren som ollonen av den inhemska eken. Den som vill driva upp ekar i egen regi ska plocka ollon under träd som ger skörd. Hobbyodlare på olika håll i landet driver med framgång upp härdiga ekar av flera utländska slag. går i vinter skalar också fältharar och hjortar begärligt barken av lönnplantor. Inte bara skogslönnen utan också bergslönnen passar i landets södra delar och i kusttrakterna. Bergslönnarna växer sig stora på Alpernas sluttningar på cirka 500 meters höjd och blommar hos oss klart senare än skogslönnen. Arten är till nytta för bin och andra insekter. I Tromsö i norra Norge har bergslönnen klarat sig bättre än den vanliga skogslönnen även som stadsträd. Asken gör undervegetationen frodigare Askens (Fraxinus excelsior) frön flyger dåligt men flyter bra, liksom lönnens frön. Därför ser vi askar och lönnar i strandlundar och till och med på grynnor i havet och på jordfattiga strandvallar som isarna skapat på fastland och öar. Den som på hösten plockar frövippor från askar ska börja med att undersöka grobarheten. Lösgör askfröet från fruktställningen och klyv det med en vass kniv. Med ett förstoringsglas går det lätt att se om det finns hjärtblad inuti fröet.På det här viset undviker man att så frön som inte gror.Tomma fruktställningar kan hänga kvar i trädet i åratal. Rödasken (Fraxinus pennsylvanica) som kommer från Nordamerika trivs bra hos oss som planterat parkträd, kanske till och med bättre än sin inhemska släkting.I södra Finland kan man se resliga rödaskar bland annat som gatuträd i staden Salo. Även i Seinäjoki växer det rödask i parkerna. Askarna kan växa på fuktigare mark än ekarna. Bägge träden har ett ljusbehov av samma storleksordning. Vid natursådd är askens grobarhet svag medan sådd och förgroning i drivbänk slår väl ut och är ett snabbt sätt att få planteringsdugliga plantor. Viltet har inte någon direkt nytta av asken,men undervegetationen blir frodigare av den stora mängden löv som bildar förna. Plantera mera lind Den inhemska linden blev nästan utrotad i vårt land redan på 1600- och 1700-talet.Som en relikt påträffas enstaka skogslindar (Tilia cordata) på de forna växtplatserna. Natursådda lindar förekommer än i denna dag ända upp till Kajana och Jyväskylä. Varje skogsägare som i sina skogar har ursprunglig vildväxande inhemsk skogslind borde stärka sitt bestånd genom att plantera nya lindplantor eller rotskott som är hämtade från annan ort. Det är bäst att själv driva upp de första plantorna till lindbeståndet.Samla på hösten in frön under fröbärande träd eller ta vara på rotskott. För skogsplantering i vårt land är det meningslöst att använda annat än inhemska lindar som drivits upp från frö eller förökats vegetativt. I äldre parker i städer växer det alltid flera arter av lind som förökats vegetativt på plantskolor. Till exempel parklinden (Tilia x vulgaris) drivs alltid upp från rotskott i plantskolor. Den drivs inte upp från frö. I de äldsta parkplanteringarna förekommer det även bohuslind eftersom man förr inte kunde skilja arterna åt ens i plantskolor, och för att det inte fanns några andra arter att tillgå. Vid god tillgång på ljus bildar vegetativt förökade parklindar symmetriska kronor. Den här egenskapen är viktig vid plantering av alléer när syftet är att åstadkomma imponerande rader av träd i landskapet. På grund av växtsjukdomar kan det vara problematiskt med vegetativ förökning av träd som är långlivade. Träd som är av samma genotyp, det vill säga kopior av samma träd, kan insjukna samtidigt i någon växtsjukdom utmed en hel gatusträckning när klimatet eller växtförhållandena förändras. Numera är de arter och enskilda träd som används när gator och parker planteras med lind utvalda med större omsorg och ser i regel likadana ut. Lönnen avkastar honung Varje biodlare känner till att ett bisamhälle som har försvagats under vintern återhämtar sig på våren om det nära kupan finns stora lönnar som blommar ymnigt. På våren behöver bina stora mängder pollen för att drottningens ska börja lägga ägg och som föda för de växande larverna. Om pollineringen lyckas bildas det på hösten massvis med lönnfrö som flyger ut i omgivningarna i både skogar och parker. Fröna gror tidigt på våren oavsett nattfrost när markytans temperatur stiger, ofta redan innan gräset börjat växa. Hjortar och rådjur repar med förtjusning unga växande plantor, vilket betyder att nya lönnplanteringar alltid måste skyddas tills stammarna har vuxit till sig. När hösten över- Asken gör undervegetationen frodigare, berättar överträdgårdsmästare emeritus Arno Kasvi. Jägaren 5 l 2013 l 41
• Juha K. Kairikko Märkliga händelser 20.8.1960 kl 12.00 Fotmodeller för tjänstemän lll Somliga jägarveteraner minns hur andjakten på ?den lll I 1898 års jaktförordning (= jaktlag) stadgades att kommu- gamla goda tiden? började den 20 augusti klockan 00.00, det vill säga vid midnatt. Mången gång samlades jägarna redan i skymningen där jakten skulle äga rum. Medan de väntade på Stunden med stort S förtärdes alltför ofta alkohol och Personskador var därför ingenting ovanligt. Även fåglar blev skadade och gick förlorade i stora mängder. Slutligen blev det stadgat att jakten inte skulle inledas förrän vid middagstid. Till en början väckte beslutet hårt motstånd, men det restes inga krav på en folkomröstning i frågan, som det görs i dagens Finland i de mest skiftande frågor. Nuförtiden är det populärt att på kvällsbjudningar slå vad om när bestämmelsen om säsongstart vid middagstid egentligen trädde i kraft. En och annan är bergsäker på att bestämmelsen kom till 1962 när jaktlagen totalrenoverades. Men författningen om att jakten ska inledas vid middagstid trädde faktiskt i kraft två år tidigare, den 20 augusti 1960. nerna var skyldiga att betala ut en summa för varje örn, uv, duvhök, havstrut, korp och kråka som dödades inom kommunen. Författningen ledde till en rik flora av lurendrejerier på olika håll i landet. Alla kommunala tjänstemän och ekonomiföreståndare kunde självfallet inte avgöra fågelarten utifrån ett par fötter. För tjäderfötter betalades det skottpengar för uv och fötterna av små hökar bjöds ut som duvhöksungar. Skottpengar betalades också ut för bivråks- och ormvråksfötter. Kärlekens kraft Raimo Lietsala lll Jaktföreningen Rovanie- 42 l men Ampujat ja Metsäveikot är en av de äldsta i Lappland. I föreningens 75-årshistorik berättas det om hur Sulo Lähdesmäki, som var en prominent person i föreningen, en gång på 70-talet hade bjudits in till Sodankylä som överdomare på drevprov. Han har vid flera tillfällen återgett en besynnerlig episod som inträffade under provet. En stövarhane som var halvtannat år gammal hade drivit en hare i en timme och en kvart när haren kollapsade av utmattning. Det hände precis framför domargruppen och jösse blev liggande där den låg. Stövaren hann fatt, nosade på haren några gånger och lade sig bredvid den. Efter ett slag var haren på benen igen och löpte 50 meter för att åter en gång lägga sig att vila. Stövaren följde efter med ett präktigt skall och lade sig även denna gång intill. Strax därpå upprepade sig händelseförloppet en tredje gång. Vid det här laget hade hundens kärlek uppenbarligen slagit ut i full låga för den fattade varsamt jösse mellan framtassarna och inledde fortplantningsgymnastik. Någon fullbordad handling blev det dock knappast. Blev månntro hunden diskad? Det blev den inte eftersom det inte blev generaltappt. Tiden underskred minimitiden med två minuter, men överdomare Sulo L meddelade när han underrättats om drevtiden att i det här fallet ansåg han att minimitiden blivit uppfylld. Jägaren 5 l 2013 Finska jaktföreningen (grundad 1865), som var den mest inflytelserika jägarorganisationen på den tiden, anställde viltvårdskonsulenter för övervaknings- och rådgivningsuppgifter. Dessa eldsjälar till härolder för jaktens ideologi reste omkring i socknarna och gjorde upp grundliga utredningar av jaktoch viltförhållandena. De granskade också om socknarna hade betalat ut skottpengarna för de rätta djuren som var upptagna i förordningen. Vid granskningarna uppdagades ett och annat. I en hamnstad i Satakunta hade det betalats ut en avsevärd mängd skottpengar för korp - men fötterna visade sig vara svartmålade hönsfötter! Till tjänstemännen som hade hand om skottpengarna delade konsulenterna ut en stor mängd broschyrer i svartvitt med beskrivningar av fötterna på olika hökar, vråkar och ugglor. Även jakttidningarna publicerade bilder på fötter, ibland till och med i fyrfärg. För att inte allmänhetens intresse för jakt efter skadefåglar skulle falna på grund av den närgångna granskningen av fötter beslöts det att årligen dela ut ett tusen stycken saxar som visat sig vara effektiva i jakten efter uv och duvhök. Ovanpå detta ordnades kurser i jakt. Upplysningsmaterial: en fot av en kungsörn och en duvhöksfot.
• Får Du redan tidningn Jahti-Jakt? Jahti?Jakt är Jägarförbundets medlemstidning, som Du får om Du hör till jägarnas eget förbund. KOD IAK GOR E- TEX TAKKI s h . 329, - T ME SÄ S TÄ J Ä AR FÖR BU EN S UO M ND R.Y. JÄSENLEHTI RFÖRBUND RY:N - FINLANDS JÄGA SÄSTÄJÄLIITTO SUOMEN MET G S JÄ LIITTO - FINLAND Nro 3 2011 7,00 ? JÄSENLEHTI RFÖRBUND RY:N - FINLANDS JÄGA SÄSTÄJÄLIITTO SUOMEN MET Nro 2 2012 8,00 ? Pyy menee n vanhaan vipuu I MAAILMAN JAHTIA YMPÄR VOITTAJARUNO KO D IAK G O R E- TEX HO U SU T sh . 219, - OLI ETIÄINEN ja Amerikan lah Suomelle HYLKIJÄILLÄ MA JAVA KIIK ARISSA ME SATAVUOTIAS TSÄMIES Jahti-Jakt utkommer nu fem gånger per år! Som en ny medlemsförmån finns det tidningens femte nummer, om storvilt som tabloidformat i höst. metsastajaliitto.fi KODIAK GORE-TEX PUKU Aktiiviseen liikkumiseen, Pohjoismaissa suunnitellussa kevyessä, hiljaisessa, veden- ja tuulenpitävässä Gore-Tex asussa on paljon teknisiä ominaisuuksia. Takissa on radiopuhelintasku, hengittävä verkkovuori, muotoillut kyynärpäät, säädettävät hihansuut ja kaula-aukko sekä tuuletusaukot kainaloissa vedenpitävillä vetoketjuilla. Olkavahvikkeet ovat luistamattomat ja tuulisuoja on muotoonommeltu, jotta se ei jäisi vetoketjun väliin. Housuissa on hengittävä verkkovuori, tuuletusaukot suojaverkolla housun sivuilla sekä selästä korotettu, säädettävä vyötärö. Lahkeissa portaaton remmikiristys ja vahvikkeet kulutukselle alttiissa paikoissa. Housuista löytyvät kiinnitysnapit olkaimille. Reisitaskut ovat hieman vinoon ommellut, jolloin taskulle pääsee helposti myös istuessa. SAKO OY, PL 149, 11101 RiihimäKi SAKO FiRST CLASS KAuPPiAAT LöYdäT OSOiTTeeSTA www.SAKOSuOmi.Fi
• Teemu Simenius, Finlands jägarförbund Det gäller att reagera på omständigheterna och behoven Jaktföreningarna ska planera sin viltvård I nästan alla jaktföreningar jobbar medlemmarna med viltvård. De sätter upp slickstenar i terrängen, fångar mink och mårdhund, fäller aspar, gör lövkärvar och utfodrar viltet på vintern. Däremot är det mera sällsynt att en förening planerar sin viltvård som en separat funktion. J ägarförbundets viltvårdskommitté har i uppgift att få jaktföreningarna att börja planera viltvården på sina marker. Som stöd för målsättningen ger förbundet i år ut en handbok i ämnet, Riistanhoidon ABC, med en tillhörande viltvårdskalender i form av en plansch. På sina sommarmöten ska jaktföreningarna inte bara fatta beslut om jaktarrangemangen utan också om uppgörandet av en plan för viltvården. Mötet kan utse en viltvårdssektion, en medlem vars hjärta klappar för viltvården eller varför inte styrelsen till uppdraget. Planeringen kan också läggas ut. Exempelvis en viltmästare eller någon annan professionell viltvårdare vet hur man gör upp en plan. Handboken Riistanhoidon ABC ger en ram för hur man gör upp en plan och praktiska viltvårdstips. 44 l Jägaren 5 l 2013 För proffs och halvproffs finns det redan flera bra och begripligt skrivna böcker om viltvård. Alltså ska kommittén inte skapa en ny bibel utan det som vi saknar,alltså en klar och redig handbok i viltvård som lämpar sig för normal jaktföreningsverksamhet. Från tanke till färdig plan det är av största vikt att känna till hur mycket vilt det finns i området och kvaliteten på viltet.Därför måste det satsas på att inventera viltstammarna och följa med dem. På Jägarförbundets webbplats finns en tabell som hjälper dig igång. Klicka på Palvelut verkossa (tjänsten finns bara på finska). Punkterna är de samma som i det föregående; viltart, nuvarande mängd, målsatt mängd, skötsel- vara så stor att den hållbart avkastar det eftersträvade uttaget. Andra viktiga faktorer som beroende på förhållandena begränsar maximum är miljöns bärförmåga, föreningens utfodringsresurser, skador och markägarens toleransnivå. För flera arter av småvilt kan det i stället för mängd räcka till med mindre exakta storheter som exempelvis om det i dagläget finns för litet av arten, lagom eller för mycket. Vilket ger målsättningen öka på jakten, fortsätta på nuvarande nivå eller minska på jakten. För någon art kan målsättningen till och med vara att återinföra den i jaktmarkerna. Det är viktigt att ta hänsyn till markägarnas åsikter och föra en dialog om målsättningarna. Att en viltstam ökar kan också visa sig på tallriken hemma hos en markägare som inte jagar själv, men arrenderar ut sina marker. Viltvårdsplanen görs upp efter föreningens kunskapsnivå och resurser, och uppdateVårda viltmiljöerna ras så fort det finns ny information. Med livsmiljö avses här alViltvården i en Planen kan ställas la de behov som ett djur jaktförening ska bygga har för att kunna leva. upp i tabellform genom att man listar de viltarDen främsta faktorn för på planering ter som förekommer på att viltet ska må bra är ändå den livsmiljö som naföreningens marker och mängderna i nuläget. Följande åtgärder för livsmiljön och jaktar- turen erbjuder. Den här målsättsteg blir att för varje art grunna rangemang. ningen omfattas av bland annat på hur många individer man vill projektet viltet i kantzoner och att det ska finnas. Beroende på Vad ska målsättningen flera andra program för mångfalart är det olika behov som avgör vara? den i naturen. För nyttovilt av det större fordet målsatta antalet. Om vi tänker på livsmiljön för De åtgärder som vidtas kan matet kan den målsatta mäng- en viltart i taget och artens behov grovt indelas i två grupper; dels i den enklast bestämmas genom så hittar vi på varje ort större eller faktorer som hör till livsmiljön och att man tänker efter hur stor av- mindre objekt där vi de facto kan dels i jaktliga arrangemang. Vid skjutning man önskar sig. Alltså hjälpa viltet utan några större inplaneringen gäller för bägge att ska den målsatta totala stammen satser.Viltet behöver där det lever
• Jakten efter skadliga små rovdjur räknas också som viltvård. bland annat gömslen, viloplatser och föda,och miljöer som är lämpliga för fortplanting och ungar. Ofta går det att förbättra förhållandena. Om vi märker att en art saknar någonting som den behöver och att den trots utfodring inte klarar sig bra så kan vi vända läget i positiv riktning genom att åtgärda bristen. Ofta gynnas flera arter av en åtgärd.Man kan lämna stråk oröjda eller på lämpliga platser öka tillgången på föda och skyddande växtlighet vintertid. Åtgärderna vidtas efter jaktföreningens möjligheter. Även små åtgärder och objekt har betydelse. Jägarna vet var viltet gärna håller till. Man kan ta modell av platsen i fråga och gynna särdragen på andra platser, i samförstånd med markägaren. Fortsättningsvis är traditionell vinterutfodring, viltåkrar, lövkärvar, rovdjurjakt, slickstenar och så vidare viktiga för att förbättra viltets liv och livsmiljöer. En genomtänkt plan gör åtgärderna ännu effektivare. Anpassa jakten till omständigheterna Tidpunkten och de djur som fälls har på ortsnivå en stor inverkan på viltbestånden.I synnerhet för högviltets del är effekterna av selektiv jakt tydliga. Medan en genomtänkt selektion är en investering för framtiden när det gäller storviltsbestånd så kan exempelvis ett tätt bestånd av fälthare beskattas utan knussel för att förebygga riskerna för sjukdomar och kollaps. Mårdhund och mink kan däremot inte jagas för intensivt. För hönsfåglarna gäller igen att effekterna av lokal avskjutning och selektivitet är regionala. På riksnivå spelar jakten efter småvilt när allt kommer omkring en rätt liten del i de jaktbara arternas totala variationer. Eftersom viltarterna är så olika ska avskjutningen alltså planeras och uppdateras separat för varje art. Med jaktarrangemangen ska jakten avpassas efter nuläget för varje enskild viltart. För somliga arter kan man avtala om kvoter, om effektiverad jakt eller om fredningar på lämpliga platser.Oavsett avskjutningens storlek så minskar även ett fortlöpande jakttryck på djurens trivsel i området. Man kan låta jakt och fredning avlösa varandra med förslagsvis ett par veckors mellanrum så att djuren stannar kvar i området. När omständigheterna förändras är det jaktföreningarna som reagerar snabbast med att uppdatera sina jaktarrangemang. Om föreningarnas viltvårdsplanering omfattar ett vidare område så minskar också viltcentralens och ministeriets behov av att styra jakten. Nighthunter Xtreme 3-15×56 2m Nighthunter Xtreme 2-10×50 2m Nighthunter Xtreme 1.6-8×42 2m Nighthunter Xtreme 1-5×24 2m Ristikko 4A-1 Ristikko 4A-1 Ristikko 4A-1 Ristikko 4A-1 Pimeys oN ystäväsi steiner Nighthunter extreme kiikaritähtäimet ovat valmistettu metsästäjälle, joka asettaa varusteilleen korkeimmat vaatimukset. 94% valonläpäisy, HDlinssit Diamond Night pinnoitteella sekä kestävä ja käyttäjäystävällinen muotoilu auttavat sinua keskittymään olennaiseen eli metsästykseen. mallistosta löydät neljä erilaista kiikaritähtäintä jotka kaikki ovat varustettu portaattomasti säädettävällä punaisella valopisteellä. steiner Nighthunter extreme kiikaritähtäimet toimivat täydellisesti niin ajojahtitilanteissa kuin pimeinä kyttäysiltoinakin. Koe metsästyksen uusi nautinto. maahantuoja: Sako FIRST ClaSS kauppIaaT löydäT oSoITTeeSTa www.SakoSuomI.FI Metsästäjä 5 l 2013 l 45
• Erkki Kauppi Fågelkulan har funnit sin form Vilket gevär och vilka patroner passar bäst till fågeljakt? De flesta har sin egen favorit, men på fågeljakt är det snabba varierande lägen och ingen träff är den andra. F örr i världen var jakten en livsviktig del av försörjningen. Det fanns gott om fågel och de gav gott sovel på bordet, i synnerhet på hösten och vintern. Man använde inte bara fällor vid jakten utan också armborst med trubbiga pilar,hagelgevär och kulgevär. Hagelgeväret var inte särskilt populärt eftersom det gick åt mycket mera bly till en laddning hagel än till den lilla runda kulan till den tidens mynningsladdade fågelbössa med tändhatt och slaglås. Det fanns gott om fågel så skjutavstånden var relativt korta. För drygt hundra år sedan blev det vanligare med gevär som laddades med patroner. På fågeljakt användes ofta miniatyrgevär,men på grund av den svaga effekten begränsades användningen av miniatyrgevär vid jakt i slutet av 1990-talet. I början fanns bland annat centralantändningspatronerna 22 Vierling, 22 Hornet och 25-20 Remington. Självfallet användes också militärgevär,i första hand de svenska och japanska 7,62x53R. Efterfrågan på fågelstudsare Vid mitten av föregående århundrade var älgarna sällsynta,men det fanns gott om fågel.Alltså fanns det en efterfrågan på fågelstudsare. Militära patroner konverterades till inhemska kalibrer som 6,3x53R, 7x53R, 7x54 och 7mm Jappi. Hos tillverkarna Valmet och Viitasaaren asepaja pågick, liksom hos flera små vapensmedjor, en betydande verksamhet där militära gevär byggdes om. En mycket populär kaliber var 6,5x52R som var förvillande lik 25-35 Win. Det fanns ett par finska patronfabriker som gjorde patroner med bägge kaliberbeteckningarna på askarna. Skillnaden var lyckligtvis så liten att den i allmänhet saknade praktisk betydelse och patronerna kunde användas med bägge vapnen. Orsaken till att man bytte pipa eller borrade upp loppet var i regel korrosion på grund av eftersatt underhåll. Militärpatroner med kvicksilvertändhatt förstörde loppet om det inte putsades omsorgsfullt efter skyttet.Till mosingevär gjordes nya finkalibrigare pipor medan 7,62x53R borrades upp. Även mosinpipor bor46 l Jägaren 5 l 2013 rades upp till kalibrerna 8,2x53R ja 9,3x53R för älgjakt. Till de här gevären tillverkades det och laddades även lättare fågelammunition med rund spets. För patroner med en långsam kula, som 22 Vierling, Hornet och 25-20 Remington rekommenderades ofta för exempelvis tjädertupp en kula med blyspets för att säkert knipa fågeln. När de här kulorna träffar på hundra meters håll ligger hastighet kring femhundra m/s, och då är köttförlusterna i regel rätt små, också med blyspets. Nya jaktvapen efter kriget Under fortsättningskriget planerade cheferna på Sako förhoppningsfullt för ett liv efter kriget och sålunda utvecklade de ett alldeles nytt gevär i kalibern 7x33,uttryckligen för fågeljakt. Geväret och patronerna kom ut i handeln hösten 1946. Kulan var helmantlad med rund spets, vägde 5,1 gram och hade en utgångshastighet på 720 m/s.Flygbanan var inte alldeles rak,men 150 meter var fortfarande ett gångbart skjutavstånd. Den trubbiga formen på kulan gör den fortsättningsvis till en bra stoppare. Det gjordes också en patron med blyspetskula som hade samma dimensioner. Kort därefter kom det fler kalibrer till Sakos studsare L46. De gamla 22Hornet och 25-20 passade bra till fågeljakt. I början på femtiotalet resulterade arbetet med att utveckla en ny patron för den amerikanska armén i kalibern 222 Remington. Den här ?femsjuan? etablerade sig hastigt bland fågeljägare. Kulan var snabb och spetsig med en flack kulbana och rätt liten vindkänslighet. Under 1960- och 70-talet fanns det också en ?grön? modell av patronen i handeln. Kulans utgångshastighet var inte större än 895 m/s medan den med normalladdning var 975 m/s. Den här patronen trasade inte sönder en fågel lika lätt som den med kraftigare laddning. Nuförtiden är standardutgångshastigheten 970 m/s för en kula på 50 grain, det vill säga 3,2 gram. På hundra meters avstånd är hastigheten 795 m/s. Vid träff är risken stor för en hydrostatisk chock som spränger fågeln så den blir mer eller mindre oätbar. Också med helmantlat kan en träff i muskelmagen eller bröstbenet göra fula spår även på ett rätt långt avstånd. Av egen erfarenhet vet jag att en motsvarande blyspetskula trasar sönder en björktrast i småbitar på 130 meters håll. På tvåhundra meters håll förblir en kråka däremot hel eftersom hastigheten har sjunkit till 640 meter i sekunden. 222 Rem Mag och 223 Rem som konstruerades senare är nästan identiska till sina egenskaper. Magnumversionen är i det närmaste avliden, men bland annat Sako laddar sådana ibland. Det satsades rejält på utvecklingsarbetet med 223 Rem för militärt bruk,och det finns ett stort urval olika kulor till den. De tyngsta kulorna av dem kräver en brantare räffling än normalt. Kalibern 22-250 Remington tävlar i en kategori för sig; med en utgångshastighet på 1150 m/s kan den trasa sönder en fågel på upp till tvåhundra meters håll. I dagsläget är 222 Rem, 223 Rem, 243 Win, 6,5x55 SE och 308 Win de fågelkalibrer som används mest. Den rätt färska nykomlingen 260 Rem kommer upp i samma effekt som 6,5x55 och passar till ett kortare patronläge. Tyvärr är urvalet av fabrikstillverkade patroner mindre, men den som laddar själv har många möjligheter. Många faktorer påverkar utfallet När det gäller vilken kaliber som är den bästa för fågeljakt är åsikterna många. Med lämpliga kulor är skillnaderna mellan de ovannämnda kalibrerna överraskande små vad kulbanorna beträffar. Vanliga jägare skjuter knappast på längre håll än tvåhundra meter. Med geväret inskju-
• tet på 150 meter träffar kulan bara mellan fyra och sju cm lägre. För den som skjuter på ännu längre håll blir det hela snart en vetenskap. På avståndet 250 meter faller träffen 15-20 cm och på 300 meter faller den 25-40 cm. Vindavdriften är även den en betydelsefull faktor och för träff måste avståndet uppskattas exakt eller mätas upp. Också det här ska skytten kunna ta hänsyn till. På fågeljakt har man av tradition använt Miniatyrgevärspatroner har varit populära vid Gamla fågelpatroner. Från vänster främst helmantlad ammunition, utom med de 22 Vierling, 22 Hornet, 25-20 Win, gamla långsamma kalibrerna där det går att an- fågeljakt. Till vänster 22 Short och i mitten 22LR, 25-35 Win, 6,3x53R, 7x33 Sako, vända blyspetskulor för att säkert fälla fågeln. som numera får användas igen vid jakt efter 7x53R, 7 mm Jappi, 7x54, 7,62x53R På nätet finns det numera gott om historier och mindre fåglar. Till höger 22 Winchester Rimfire och 8,2x53R. åsikter om användningen av precisionsammu- Magnum, som räcker till också för tjäder. nition med hålspetskula vid fågeljakt. Lapuas Scenar och Sierras precisionskulor får mycket beröm på nätet. Med en hastighet vid träff som understiger 800 m/s fungerar den här ammunitionen alldeles hyfsat om man ska tro på alla dem som skriver på nätet.En hålspetskula ska förstås vara lämpligt liten och hård för att inte öppna sig vid träff. I handeln finns till och med apparater med vilka hålet kan göras mindre för att kulorna säkert ska fungera. Vi ska dock hålla i minnet att ingen träff är den andra lik och att det inte finns några klara Nyare fågelpatroner. Från vänster 222 Rem Patroner laddade med hålspetskulor regler. En träff i muskelmagen eller en olycklig avsedda för fågeljakt. Från vänster 223 träff i exempelvis bröstbenet kan orsaka omfat- (?femsjua?), 222 Rem Mag, 223 Rem, 22-250 Rem, 243 Win, 260 Rem, 6,5x55 SE, 308 Win 8 Rem, 6PPC USA, 6,5x55 SE Lapua Scetande skador oavsett kulans modell. nar och 308 Win Sako Super Match. Den ballistiska informationen om patro- g och 308 Win med 12 grams precisionskula. nerna, som kulhastighet, kulbana och vindavdrift står på tillverkarens Avstånd Hastighet Energi Tid Kulbana Vindavdrift 1 Snäpp Korr Avstånd presentationsblad eller i ballistiska [m] [m/s] [J] [s] [cm] [mrad] [Snäpp] [cm] [mrad] [Snäpp] [cm] [cm] [mrad] [m] kalkylatorer. Det finns ballistiska 0 890 3168 0 -4.5 ? ? 0 ? ? ? ? ? 0 25 867 3004 0.028 -1.6 -0.6 6 0.1 0 0 0.2 2.8 1.1 25 program att köpa,men sådana finns 50 843 2846 0.058 0.6 0.1 -1 0.5 0.1 1 0.5 5.8 1.2 50 också gratis på nätet. 75 821 2694 0.088 1.8 0.2 -2 1 0.1 1 0.8 8.8 1.2 75 Många kul- och patrontillverkare 100 798 2549 0.119 2.2 0.2 -2 1.9 0.2 2 1 11.9 1.2 100 har egna kalkylatorer på sin webb125 776 2409 0.15 1.6 0.1 -1 3 0.2 2 1.2 15 1.2 125 150 754 2275 0.183 0 0 -0 4.4 0.3 3 1.5 18.3 1.2 150 plats.Både Lapua och Sako har gjort 175 733 2147 0.217 -2.7 -0.2 2 6 0.3 3 1.8 21.7 1.2 175 iPod-versioner av sina ballistiska 200 711 2024 0.251 -6.5 -0.3 3 8 0.4 4 2 25.1 1.3 200 kalkylatorer, vilket betyder att pro225 690 1907 0.287 -11.5 -0.5 5 10.3 0.5 5 2.2 28.7 1.3 225 grammet finns i telefonen och be250 670 1795 0.324 -17.8 -0.7 7 12.9 0.5 5 2.5 32.4 1.3 250 275 650 1688 0.362 -25.5 -0.9 9 15.8 0.6 6 2.8 36.2 1.3 275 händigt följer med en i terrängen. 300 630 1586 0.401 -34.7 -1.2 12 19.1 0.6 6 3 40.1 1.3 300 Enligt reklamen är precisionen ut325 610 1488 0.441 -45.4 -1.4 14 22.8 0.7 7 3.2 44.1 1.4 325 omordentlig och de är användbara 350 591 1395 0.483 -57.8 -1.7 17 26.8 0.8 8 3.5 48.3 1.4 350 i synnerhet för tävlingsskytte på 375 573 1307 0.526 -72 -1.9 19 31.3 0.8 8 3.8 52.6 1.4 375 400 553 1222 0.57 -88.2 -2.2 22 36.2 0.9 9 4 57 1.4 400 långa avstånd. 425 534 1142 0.616 -106.4 -2.5 25 41.6 1 10 4.2 61.6 1.4 425 En fågeljägare ska i alla fulla fall 450 516 1066 0.664 -126.9 -2.8 28 47.5 1.1 11 4.5 66.4 1.5 450 sätta sig in i kulbanan för att vara 475 498 994 0.713 -149.8 -3.2 32 53.8 1.1 11 4.8 71.3 1.5 475 500 481 925 0.764 -175.3 -3.5 35 60.7 1.2 12 5 76.4 1.5 500 säker på träff och för att ha säkert Kulbanorna för 308 Win 8 grams kula uträknade med Sako Ballistics kalkylator. kulfång bakom fågeln. Kaliber 222 Rem 222 Rem 223 Rem 22-250 Rem 6PPC USA 243 Win 6.5x55 SE 6.5x55 SE 308 Win Kula Typ Helmantlad Hålspets Helmantlad Helmantlad Hålspets Helmantlad Hålspets Hålspets Helmantlad Vikt Gram 3,2 3,4 3,5 3,2 4,5 5,8 8,0 9.0 8.0 Grs 50 52 55 50 70 90 123 139 123 Hastighet m/s 0 100 975 800 925 785 1005 850 1150 950 945 825 870 781 920 860 850 803 900 800 200 638 660 710 776 715 700 802 758 709 300 515 550 595 623 610 625 747 714 626 Kulbana cm / m ( Siktets höjd - 4,5 cm ) 50 100 150 200 250 0.4 2.1 0 -8.0 -21.3 0.6 2.3 0 -7.0 -19.9 0 1,7 0 -5,7 -16,1 -0.6 1.1 0 -4.4 -12.8 0,3 1,9 0 -6,0 -16,5 0.8 2.5 0 -6.9 -18.8 0,2 1,7 0 -5,3 -14,3 0.7 2.2 0 -6.2 -16.7 0.6 2.4 0 -6.5 -18.6 300 -42.0 -39.4 -32,5 -26.3 -32.9 -36.2 -27,4 -31.7 -35.7 Vindavdrift cm Vind 3 m/s 50 100 150 0,7 3,1 7,4 0,6 2,7 6,3 0,6 2,5 5,8 0,6 2,4 5,7 0,5 2,2 5,2 0,4 1,8 4,2 0,3 1,1 2,6 0,3 1,4 3,2 0,5 1,9 4,3 200 13,9 11,7 10,8 10,6 9,6 7,7 4,7 5,8 8 250 23,1 19,2 17,7 17,5 15,6 12,4 7,4 9,2 12,8 300 35,4 29,1 26,7 26,6 23,5 18,4 10,9 13,5 19,1 Tabellvärdena för några fågelpatroner. Jägaren 5 l 2013 l 47
• HUIPPUMERKKIMME Radan kautta kohti syksyn jahteja - osta Lapua-patruunat nyt! 90-juhlavuoden kunniaksi tarjoamme -20 kpl Lapua .308Win Naturalis-patruunoita ja -40 kpl Lapua .308Win FMJ-patruunoita yhteishintaan 109 ?! Lapua .308Win Naturalis & FMJ -kampanjassa mukana mm. Ahti Huvila Oy, Soini Armoria, Jyväskylä Ase ja Kone Oy, Turku Asekauppa Erkki Lähdeniemi, Tampere Eräkellari Oy, Kaustinen Eräkontti Oy, Riihimäki Forssan Ase ja Retkeily, Forssa J. Kärkkäinen Oy, Lahti, Oulu, Ylivieska Jokierä Ky, Joensuu Juvan Rauta ja Maatalous Oy, Juva Karhulan Ase ja Erä, Karhula Kesport, Äänekoski Kemiön Metsästyspuoti, Kemiö KT-Sportcenter, Kuusankoski Maali-Konekota, Ivalo Sissos-Myymälä Oy, Rauma T:mi Heinolan Kontti, Heinola Urheiluase Oy, Helsinki Väri ja Urheilu Simonen Oy, Sodankylä Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Nordis Oy Naturalis ja FMJ Metsästäjä nro 5 2013.indd 1 15.8.2013 11:04:47 Kun saat saalista... Vakuumikaupasta saat laadukkaat tuotteet saaliin käsittelyyn ja säilytykseen. Saksalaista laatua. ? Lava-vakuumikoneet ? Landig-kylmäsäilytyskalusteet ? Landig-lihamyllyt ? Graef-siivutuskoneet Meiltä saat myös laadukkaat veitset ja leikkuulaudat Tilaa: www.vakuumi.f i S-posti: myynti@vakuumi.fi, puhelin: 044 560 8245 Vakuumi kauppa
• Tipshörnan Text och bild: Timo Niemelä Med kurs på en helhetsbetonad naturvård lll Alla skyddade och sparade områden och särskilt skyddsvärda livsmiljöer är viktiga för att hejda förlusten av biologisk mångfald. Dock fattas de viktigaste besluten som påverkar livsmiljöers tillstånd fortfarande vid den vanliga skötseln av ekonomiskog. En våtmark lockar till sig sjöfåglar. En återställd myr kan bland annat tjäna som spelplats för ripa och orre, och en särskilt värdefull livsmiljö i skogsnaturen kan vara den enda växtplatsen i trakten för en hotad växtart. Vad mer kan en markägare göra för att öka betydelsen av en värdefull livsmiljö på sina marker? Naturen är en funktionell enhet som är mer än summan av de ingående livsmiljöerna. Det här sättet att tänka gör det klart lättare att omfatta principerna för en helhetsbetonad naturvård. Ett exempel: en våtmarks värde för sjöfåglar ökar med variationsrikedomen hos de övergångszoner som gränsar till den. Värdet ökar också med antalet liknande biotoper i området. Den enskilda markägarens möjligheter att skapa ett nätverk av livsmiljöer i större skala är ofta ganska begränsade, men motsvarande kan göras på den egna gårdens marker. Det är viktigt att förstå konsekvenserna av hur olika markanvändningsätt och naturvårdslösningar påverkar objektets egenskaper, och vilken den totala effekten blir. Skötseln av en våtmark är mer än bara skötseln av vattenmiljön. Variationsrika övergångszoner som sköts på olika sätt ökar våtmarksmiljöns värde i form av biologisk mångfald. Text och bild: Petteri Kontila Utfordringstak av ett truckflak lll Vi fick ett par större maskiner till jobbet ända från Belgien, med 150 x 150 cm stora truckflak som underlägg. Eftersom det inte fanns någon användning för dem, insåg jag att de skulle kunna återvinnas för ett nytt ändamål. Jag sågade itu det 150 x 150 cm stora flaket som var gjort av brädor och plankor, och fick direkt två stycken lika stora stycken på 75 x 150 cm. Det blev två perfekta delar till utfordringstakets ?hatt?, det vill säga tak. Jag placerade takdelarna på Truckflakets storlek var 150 x 150 cm, vilket blev två perfekta delar till taket. Truckflaken som kom till arbetsplatsen blev med lite ansträngning och små kostnader till ett viltutfodringstak. golvet i en ca 1:4 lutning och spikade fast dem i varandra med brädstumpar, och så var utfodringstakets ?hatt? klar. Till slut monterade jag ihop två benbockar med ca 1,5 meter långa ben till utfodringstakets stomme, och nu var de viktigaste komponenterna till utfodringstaket färdiga. Jag transporterade de färdiga delarna, utfodringsflaket av plywood samt det övriga virket i snöskoterns släde och monterade utfodringstaket på plats. Det enda jag var tvungen att köpa var tio meter reglar. Övrigt material: ett dussin 4 ? 5 ? spik och takplåtar från en gammal byggnad. Plywood fick jag av min svåger. Hela härligheten gick således på bara en tjugolapp ? och för viltvårdsarbetet betalas naturligtvis inget. Utfodringstaket var färdigt och på sin plats i terrängen. Jägaren 4 l 2013 l 49
• Nr 5 ? Oktober 1963 Tidningen Jägaren för 50 år sedan Biträdande verksamhetsledare Keijo Nyberg: Ta vara på älgskinnet När en jägare fäller sin första älg brukar han ta vara på skinnet som en souvenir. Det ska bli en stilig matta på golvet i finrummet och en ständig påminnelse om angenäma jakter. 50 l Jägaren 4 l 2013 lll Så här brukar jägare tänka. Men med tiden blir verkligheten en annan. Älgskinnet börjar tappa hår, det förlorar sin vackra glans och kvinnfolket i huset anmäler avvikande åsikt om det fina med skinnet. Redan när jägaren flår älgen ska han tänka på att skinnet ska bli ett jaktminne. Älgen ska flås på rätt sätt. Redan nu är det bäst att inse att ett älgskinn blir en usel matta. Det håller inte för slitaget, oavsett hur väl berett det är. Upphängt på väggen håller det däremot. I allmänhet flår man en älg så, att man kapar benen och lämnar bort klövarna och en del av huden på benen. Men om skinnet ska bli en dekoration ska de vara med. Det sinkar inte flåningen nämnvärt. Dessutom ska flåningen göras med omsorg så det inte går hål på skinnet. När älgen är flådd ska skinnet genast saltas. Om man skjuter upp saltningen till en annan gång så kan det bli ogjort så länge att skinnet börjat fördärvas. Vid varmt väder går det väldigt fort. Snåla inte med saltet. Bred ut det flådda skinnet och strö saltet över köttsidan. Vik ihop skinnet till ett paket så att saltet inte kan rinna ut. Det bästa är att så fort som möjligt skicka iväg skinnet till ett garveri för beredning. Ett älgskinn passar inte in i varje hem. Det är så stort att det kräver stora utrymmen för att göras rättvisa. Men det går att göra så mycket mer av älg än prydnadsskinn, så visst kan varje jägare ta vara på skinnet av älgen han skjutit. Det finns garverier som bereder älgskinn så mjuka att de går att använda. Det har gjorts försök med älgskinn som råmaterial för skinnjackor, men hittills har älgen inte varit lämplig för ändamålet utan jackorna har töjt och tappat formen. Däremot har somliga jägare använt mjukgarvat älgskinn som sitsöverdrag i bilen och där har det passat alldeles utmärkt. Det skyddar också den känsligaste inredning från hundklor och smuts. Jag har en jaktkamrat som har en jaktränsel gjord av älgskinn. Vid beredningen slipades skinnet och blev väldigt mjukt och lätt. Ränseln har hängt med på jakter i många år och har knappt slitits alls. Men på locket finns ett avtryck som hjärter äss efter många stunder vid brasan.
• Text och bilder: Marja Martikainen Jaktguiden som sätter kunden främst Andjakten blir snäppet intressantare för den som jagar med skällande hund och pilbåge. Jaktguiden Ville Varis bor i Viitasaari och upplever att han lyckas i jobbet om kunden kommer till skott och får fina upplevelser. V ille Varis, 37 år, har gjort verklighet av det som många drömmer om. Sedan barnsben har naturen och jakten varit hans passion och numera är han jaktguide med ett företag som erbjuder sina kunder paddling och klättring, fiske och småviltsjakt. De här aktiviteterna kompletteras vid behov med bastutjänster, tykydagar och paintball. Ännu står lantbruket för drygt hälften av inkomsterna för Ville Varis, men verksamheten som jaktguide växer planenligt år för år. Ville grundade sitt företag Erävaris för 14 år sedan och inledde verksamheten med forsränning med båt och paddlingsturer eftersom hans gård ligger ungefär halvvägs längs forsrutten Kolima-Keitele. Rutten är cirka 20 kilometer lång med fyra sjöar och sju forsar. Ville är den femte generationen som brukar gården. Det är i synnerhet företagsgrupper, möhippor och svensexor, och semesterfirare som är intresserade av paddlingsturerna, som görs främst under sommarmånaderna med öppna kanoter; kanadensare. Den som söker litet större utmaningar kan 52 l Jägaren 5 l 2013 fira ner sig i ett rep för ett berg, ett utsiktstorn eller en bro. På vintern kan kunderna prova på isklättring. - Utrustningen vi använder vid vajeråkning, som sele, rep och hjälmar, är ce-märkt klättringsutrustning. Ett väldigt bra ställe för den här aktiviteten är Karoliinan portaat, en serie branta bergsstup som ligger lämpligt utmed paddlingsrutten och kan kombineras med den, berättar Ville. Fiske intresserar de inhemska kunderna, men i allt högre grad också de utländska. Det går att fiska i forsar och sjöar,dra not och bada bastu på en flotte. Villes hobby nummer ett är jakten, och om den berättar släktens jaktminnen och fotografier från gångna årtionden på väggarna i hemmet. - Tidigare var älgjakten min favorit, men under de senaste åren har hönsjakten varit nummer ett. Jag har skaffat mig min första skällande fågelhund, en norrbottenspets. Och eftersom vi numera också har två barn så räcker tiden inte till för älgjakt, berättar Ville som är far till en sexårig flicka och en treårig pojke. Det som inspirerar Ville är utmaningarna som jakten bjuder på. I år inleder han jaktåret med andjakt,där han jagar med skällande hund och jaktbåge. - Tvärtemot vad man skulle tro får hundens skall anden att stanna kvar och fåglarna kan till och med börja röra sig mot hunden. Och jag kommer åt att ljudlöst smyga an till ett lämpligt avstånd med bågen, fortsätter han. Dubblé på öring och skogshöns Företaget Erävaris jaktkunder är främst personer från södra Finland som saknar egna jaktmarker. Ville erbjuder traditionell finländsk småviltsjakt med hund och då består gruppen av bara två personer utöver guiden. Om kunderna är fler delar han upp dem i två fågelgrupper och en harhundsgrupp med egna guider. För den som ska jaga i okända marker är det nödvändigt med en guide från orten för att dagen ska bli en fin upplevelse och dessutom avkasta något vilt. Ville leder sin grupp till platser och skottchanser där kunderna har optimala utsikter att lyckas. Han har sitt eget gevär med sig,men det är enbart för eventuella skadskjutningar. Situationerna kräver förutseende och finkänslig rådgivning. - Att jaga själv och att skapa skottchanser för någon annan är två helt olika saker. Det har varit både givande och knepigt att lära sig, förklarar Ville. Från Skottland har han hämtat idén med en dubblé på en och samma dag. I Skottland består den finaste dubblén av en kronhjort och en lax på samma dag. På andra plats kommer ett rådjur och en öring. Kunde det här kanske tillämpas i Finland?
• - Jag kom på att öringsfisket vid forsarna upphör den 10 september eftersom öringen är fredad när den leker.Det här är också hönsjaktens första dag.Och därmed uppstod kombinationen öring och skogshöns. Ville planerade omsorgsfullt ett programpaket som inkluderar allt som behövs. Det går till och med att få fågeln uppstoppad som ett minne från jakten. - Tillsammans med en kund begav jag mig tidigt på morgonen den tionde till forsen där vi fiskade under förmiddagen, men utan att få någon fisk. Därefter var det dags att bege sig till skogs. Efter ett långt strövande fick hunden äntligen ståndskall på en orre. Skallet varade överraskande länge och min kund kunde skjuta orren. - Vi återvände till forsen. Det hade redan börja skymma när jag såg en öring blänka till två gånger. Jag visade kunden till stället och i beckmörker högg öringen på flugan och dubblén var i hamn. Kunden ska få en helhet Även om jobbet samtidigt är en trevlig hobby så kräver företagandet fortlöpande utveckling. För krävande kunder ska det finnas ett komplett paket med boende och måltider.Jaktturismen gynnar därför lokalsamhället på fle- ra sätt: kunderna betalar jaktföreningen för tillstånden och köper boende,bränsle,mat och dryck. Det är inte heller ovanligt att familjemedlemmar följer med. - Det blir inte någon fin jaktupplevelse om kunden bara blir utsläpad i skogen för att titta på vad andra har för sig. Jaktturismen kräver en viss nivå, så att det syns att det hela är planerat och att guiden bjuder till för att kunden ska komma till skott. Av jaktdagen väntar sig kunden också lugn och ro, samvaro och stunder vid brasan. Rutterna ska planeras så att de är intressanta,men inte går genom de värsta snåren. - Det är väldigt viktigt att ha en hund med. Det hör till att man lyssnar efter hundens skall och via GPS-halsbandet är det intressant att följa med hur hunden arbetar även om det inte alltid hörs att den gör det hela tiden. Dessutom är det inte nödvändigt att ha ett gevär med sig på jakten. Även ett fotografi eller en video av ett vilt eller stunden då hunden skäller på en tjäder är en fin upplevelse, förklarar Ville. Ville följer alltid själv med sina kunder, vilket gör det svårare för verksamheten att växa. I guidenätverket finns numera jägarkamrater med hund, som är skickliga jägare och känner terrängen väl. - Själv skulle jag gärna fortsätta utvecklingen i riktning mot traditionell jakt. En grej På hemorten är jaktguiden Ville Varis också kontaktperson för de stora rovdjuren. På fotografierna fällda fåglar och fångade fiskar ända sedan från barndomen. värd att prova på vore att tillbringa tre dagar på jakt. Utöver geväret tar man bara med sig salt, stekfett, en kniv och tändstickor. Sedan gäller det att hämta maten ur skogen bara skogen går med på det. Ett boende av hög klass planeras vid forsen. Själv åker jaktguiden i höst till Sverige för att kolla om det går att fortsätta den korta finska hönssäsongen där. P A T R U U N A T parasta patruunapesään Trophy Bonded® Tip ? patruunan edistykselli- Trophy bonded ® tip Niklattu hylsy ja luoti vähentävät kitkaa ja suojaavat korroosiolta. Luodin umpinainen runko-osa parantaa luun läpäisykykyä. Ulkopuolinen uritus varmistaa optimaalisen laajenemisen. sen rakenteen, muotoilun ja neonpolymeerikärjen ansiosta tarkkuus, ballistiikka ja läpäisykyky ovat huippuluokkaa. Luodin neonpolymeerikärki ja veneperä parantavat lentorataa ja tarkkuutta. Trophy Bonded ® ulkokuori varmistaa luodin luotettavan laajenemisen sirpaloitumatta. .308 10,7g ? .30-06 10,7g ? .308 11,7g ? .30-06 11,7g Uritettu runko-osa parantaa tarkkuutta ja pitää piipun puhtaampana. Ytimeen fuusioitu vaippa maksimoi osumatehon. uutta! 2,99? /kpl Tarjous voimassa sitoumuksetta 30.9.2013 asti. maahantuoja: Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Jägaren 5 l 2013 l 53
• ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (sommar) Ansiktet och strupen är rödbruna De yttersta fjädrarna rostbruna (vår) Rapphönorna söker trygghet i täta flockar. Kort stjärt Rödbruna strimmor på sidorna (vinter) Vingarna brokiga i mörkbrunt och grått Grått bröst Hönan har en otydligare fläck på buken Brodd Spillning Den årliga avskjutningen 6 Perdix perdix Insekter Brodd, gräs, ogräsfrö, korn, blommor, löv, knoppar och insekter. Tusen stycken 5 4 3 cm Rapphöna Frön Föda Cirka 32 cm En hästskoformig mörk fläck på buken cm Cirka 28 cm 220?350 g g g Spår På sommaren Ungarna lär sig tidigt flyga, flygga efter ett par veckor. Grey Partridge/Peltopyy Rapphönan förekommer i På vintern 350?450 g efter kläckningen. jordbrukslandskap i den södra Rapphönor föds även upp och hälften av Finland och vid vässätts ut i terrängen. Vi arbetar tkusten där stammen är starmed att sköta och stärka de kast. Rapphönan är vår minsta vilda bestånden medan jakten jaktbara hönsfågel. Den är bara inriktas på de utplanterade besaningen mindre än järpen. tånden. Den årliga avskjutningen rör sig mellan 500 Rapphönan häckar på och 6000 rapphönor. marken. Boet finns vid en åkerkant eller på Rapphönan är jakten äng, dolt av växbar i landskapen Östlighet. I maj lägger terbotten, Södra Öshönan i genomsnitt terbotten, Mellersta nästan 20 enfärgat Österbotten och brungula, bruna Norra Österbotten eller olivgröna ägg. 10.9-31.10. I övriga Hönan ruvar i cirka 25 delar av landet kräver Ägg dagar och ungarna blir jakten licens av Finlands 10?30 st flygga redan två veckor viltcentral. Utbredning Häckning Säker Sannolik Möjlig Hönsfåglarna i Finland 2 i storleksordning 1 0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 54 l Jägaren 5 l 2013 Rapphöna Järpe Fjällripa Dalripa Orre Fasan Tjäder Källa: Lintuatlas.fi
• LEGENDEN ÄR HÄR! Zodiacs jakt- och yrkesradiotelefoner kommer igen på finska marknaden med nya modeller och bjuder på kvalitets produkter med bra räckvidd och fin ljudkvalitet. JAKTTELEFONEN FÖR EXTREMA FÖRHÅLLANDEN! VATTENTÄT ENLIGT IP 67 KNAPPLÅS NY OPEN SPEAKER FUNKTION UPPLYST GRAFISK DISPLAY ENKEL SVENSK MENY SKRUVAT TILLBEHÖRSUTTAG 3-års GARANTI easyHUNT II ENKLA OCH EFFEKTIVA FUNKTIONER BT-serien JAKTRADION MED INBYGGD BLUETOOTH FÖR TRÅDLÖS KOMMUNIKATION GÅ IN OCH LÄS MERA PÅ WWW.ZODIACSUOMI.FI Forssa: Forssan Ase- ja Retkeily Haapajärvi: Raimo Olkkonen Oy Helsingfors: Wextra Oy Huittinen: Digimesta Häijää: Häijään Urheilu Joensuu: Carlson, Joensuun Telemaailma Juankoski: Sepon Urheilu Juva: Juvan Rauta ja Maatalous Juva/Koikkala: Agripalvelu Kimito: Kimito Jaktbod Kuopio: Carlson, ERÄ+ Kuusankoski: KT-Sport Lahti: J Kärkkäinen Nurmes: Sportia Nurmes Nyslott: Carlson Pieksämäki: Green Trail Oy Rauma: Sissos Oy Riihimäki: Eräkontti Oy Seinäjoki: Wextra Oy Soini: Ahti Huvila St Michel: Carlson Tammerforss: RXTX-Tuote, Wextra Oy Uleåborg: J Kärkkäinen Valkeakoski: Wextra Oy Varkaus: Carlson
• Raimo Lietsala Doktorand Erika Lindh och universitetslektor Veli-Matti Väänänen, Helsingfors universitet Virus hos andfåglar under lupp Influensavirus typ A och paramyxovirus-1 förekommer allmänt hos andfåglar. Jägare behöver dock inte oroa sig för att bli smittade bara de kommer ihåg att sköta hygienen både i skogen och i köket. 56 l Jägaren 5 l 2013 I nfluensa typ A är främst känd som viruset bakom epidemierna av säsonginfluensa hos människan och som den mycket omskrivna ?fågelinfluensan? H5N1. Över hundra subtyper av influensaviruset typ A är kända och de bildas av olika H- och N-typer. Det är intressant att andfåglar och strandfåglar inte verkar insjukna när de är infekterade, i motsats till bland annat höns, där infektionen varierar i styrka från lindrig till dödlig. Av allt att döma fungerar andfåglarna som influensavirusets naturliga värd,som ett slags virusdepå. Änderna exponeras kontinuerligt för olika influensavirus, men har med tiden lärt sig att klara av infektioner. I naturen sprider sig viruset från fågel till fågel via vatten och foder som kontaminerats med avföring, till exempel vid stränder.De olika virusen infekterar särskilt effektivt unga fåglar under häckningstiden och i täta populationer.
• I motsats till säsonginfluensan som ger symptom i andningsvägarna visar sig en infektion av fågelinfluensa typ A som symptom i matsmältningskanalen. I hönsgårdar hör bland annat minskad äggläggning, apati och diarré till de vanligaste lindriga symptomen. Till tecknen på att sjukdomen är allvarlig hör nervbetingade symptom,snabb spridning och hög dödlighet. Utifrån symptomen går det inte att avgöra vilken sjukdom en fågel har insjuknat i. För att fastslå sjukdomen görs det alltid en laboratorieundersökning. Karaktäristiskt för influensavirus typ A är den snabba förmågan att mutera. Den här egenskapen känner vi till från människans säsonginfluensa där vaccinet måste uppdateras varje år för att bevara sin effekt. När det gäller infektioner hos fjäderfä kan mutationsförmågan visa sig som en förändring i virusets sjukdomsalstrande förmåga, med allvarliga följder. Evira övervakar hotfulla virusstammar Utegångsförbud skyddar fjäderfän Hos fjäderfä är däremot influensavirus typ A och paramyxovirus som orsakar Newcastlesjuka betydande sjukdomsalstrare. Infektioner kan sprida sig mellan fjäderfägårdar, till exempel vid transporter av fåglar, ägg eller foder. Ofta är infektionskällan dock vilda fåglar som bär på virus, men utan att visa några symptom. Även hobbyfåglar och sällskapsfåglar insjuknar lätt i en allvarlig form av sjukdomen. För att skydda fjäderfän råder det ett förbud mot att hålla sådana utomhus under tiden på våren när fåglarna flyttar, från början av mars till slutet av maj. Enligt jord- och skogsbruksministeriets förordning 386/2006 ska fåglar hållas inomhus eller så ska deras utomhusgård vara helt innesluten med ett tillräckligt tätt nät. Syftet med förordningen är att begränsa kontakterna mellan vilda fåglar och tama som går utomhus. Virus av subtyperna H5 och H7 betraktas som särskilt hotfulla och varianter med hög sjukdomsalstrande förmåga benämns med förkortningen HPAI (highly pathogenic avian influenza).Förekomsterna av de här stammarna övervakas internationellt. Hos oss är det Livsmedelssäkerhetsverket Evira som svarar för forskningen och rapporteringen. De allvarliga sjukdomsfall som H5N1 och en handfull andra stammar orsakar hos människan är mycket sällsynta.De leder sitt ursprung till förhållanden där människor och djur lever tätt inpå varandra. Även hanteringen av sjuka fåglar har lett till HPAI-infektioner. Vi känner till tio typer av paramyxovirus hos fåglar och de infekterar en mängd olika fåglar. Den viktigaste och bäst kända är typ 1 (PMV-1) som orsakar den så kallade newcastlesjukan hos fjäderfä.Hur pass allvarlig en infektion är beror på virusstammen och fågelarten, och symptomen liknar dem vid infektioner av influensa typ A. De virusstammar som vi har isolerat från skjutna och skenbart friska änder verkar inte ha vållat sin värd någon större olägenhet, i motsats till de stammar som vi nästan varje år isolerar från sjuka eller döda tamduvor. PMV1 orsakar allvarlig sjukdom också hos andra fåglar, som sällskapsfåglar, hobbyfåglar och brevduvor. Sjukdomsläget under lupp I vårt land bedrivs forskningen i fåglars influensavirus typ A och PMV-1,som finansieras av Jord och skogsbruksministeriet,som ett samarbete mellan forskarna på Helsingfors universitet och Evira. Projektets syfte är att klarlägga hur pass vanliga de olika influensavirusen av typ A är och skaran av undertyper, och att utreda eventuella förekomster av virus med hög sjukdomsalstrande förmåga hos änderna i vårt land. Samtidigt undersöker vi också förekomsterna av PMV-1 och sambandet med sjukdomsfall hos fjäderfä. Vi har samlat in forskningsmaterial i fem års tid. Avgörande för forskningen är de frivilliga jägarna och personalen på VFFI, som har samlat in prover från skjutna änder. De viktigaste insamlingsområdena för prover är våtmarkerna i Maaninka samt sjöarna i Lampi och Utajärvi Olika stammar av influensavirus typ A med låg sjukdomsalstrande förmåga påträffades hos var tionde sjöfågel och främst hos gräsanden. PMV-1 förekom hos var adertonde fågel,men hos krickan förekom viruset hos så många som 10 %. Jägarna spelar en viktig roll för forskningen i fågelvirus, eftersom de har rutin på att följa med värdpopulationerna, det vill säga sjöfåglarna, och är de första att upptäcka förändringar hos dem. Evira har undersökt hundratals fågelindivider som har påträffats döda eller sjuka och har skickats in, men vi har påträffat influensa av typ A eller paramyxovirus hos bara ett fåtal. Den som upptäcker massdöd bland fåglar ska det anmäla till kommunalveterinären. Influensavirusets stammar H5 och H7 som har en hög sjukdomsalstrande förmåga har hittills inte påträffats i Finland, även om enstaka fall har förekommit i flera europeiska länder. Däremot har PMV-1 orsakat några epidemier i Finland, bland annat hos kalkoner och tamduvor. Slarva inte med hygienen Stammarna av influensavirus typ A och PMV1, som har en låg sjukdomsalstrande förmåga och som förekommer allmänt hos änder, kan hos människor orsaka en lindrig inflammation i ögats bindhinna, men vi känner inte exakt till hur ofta sådana fall förekommer. Salmonellaoch kampylobakterier i fåglars avföring är sannolikare sjukdomsalstrare hos människan. Även om det enligt våra undersökningar är väldigt vanligt med infektioner av influensa typ A och PMV-1 så finns det ingen orsak att oroa sig för mikrobinfektioner vid jakt bara man kommer ihåg att sköta om hygienen både i skogen och i köket. Tvätta händerna när du har hanterat fåglar eller använd handskar,och undvik att gnida dig i ögonen eller ansiktet med smutsiga händer eller handskar. Hemma ska du hålla vilt som inte är tillagat separat från andra matvaror och värm upp köttet tills det är genomstekt (över 70 oC), varvid mikroberna förstörs. Kom också ihåg att den som slarvar med hygienen kan smitta fjäderfä, som är känsliga för sjukdomar. Det kan leda till omfattande förluster. Jägaren 5 l 2013 l 57
• Ålands nytt Parasit hos änder lll En parasit som infekterar andfåglar uppmärksammas nu i Sverige och Finland och andjägare ombes att hålla ögonen öppna efter parasiten. Parasiten som heter Sarcocystis, påträffades också på Åland förra hösten men utbredningen är okänd. Sarcocystis är en encellig parasit som utvecklar små risgrynsliknande cystor i muskelvävnaden hos änder, därav det engelska namnet ?Rice breast disease?. Parasiten kan utveckla en stor mängd cystor i bröstmuskulaturen, men även om det ser obehagligt ut påverkas oftast inte anden av infektionen och därför finns det en risk att en and som uppträder normalt och fälls vid jakt är infekterad. I vanliga fall är köttet ofarligt att äta om man inte skulle upptäcka infektionen eftersom parasiten dör vid upphettningen men det ser inte aptitligt ut och kan inte rekommenderas. Man ska dock se upp så man inte ger rått kött till hundar eller använder det som åtelmaterial eftersom det bidrar till att parasiten sprids vidare. Anden fungerar som mellanvärd och den slutgiltiga värden infekteras när anden äts upp av ett rovdjur, till exempel en mårdhund och den på så vis får i sig cystorna i den infekterade muskelvävnaden. I mårdhunden utvecklas sedan parasitens vuxna stadie i tarmarna och parasitens ägg sprids genom avföringen ut i grunda vattendrag där simänderna infekteras och livscykeln fullbordas. Vid misstanke om Sarcocystis är det därför viktigt att inte köttätare får tag i den infekterade fågeln. För att undersöka förekomst av Sarcocystis på Åland är vi på jakt- och viltvårdsenheten intresserade av att samla in prover från misstänkta fall av Sarcocystis. Dessa prover skickar vi sedan för analys till Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Om ni skjuter en and där ni misstänker Sarcocystis kan ni frysa in hela fågeln och ta kontakt med jaktoch viltvårdsenheten så ombesörjer vi vidaretransport till Evira. Jaktförvaltare Robin Juslin Tel: 25 313, 040 147 5313 58 l Jägaren 4 l 2013 Gräsand infekterad av Sarcocystis. Ta kontakt med jakt- och viltvårdsenheten om ni skjuter en and som ni misstänker att är infekterad. Foto: Erik Jansson
• Inför älgjakten 2013 lll Som bekant inleddes ett försök inför älgjakten 2012 att med en ny avskjutningsmodell höja medelåldern och öka andelen tjur i den åländska älgstammen. Glädjande många på fasta Åland anslöt sig också till avskjutningsmodellen och endast ca 5-10% av arealen på fasta Åland stod utanför modellen. I korthet går avskjutningsstrategin ut på att spara tjurar till och med 8 taggar och på så sätt skjuta färre tjurar och bygga upp en bra tjurstam underifrån. För att höja medelåldern i älgstammen är det bästa sättet att lägga en större del av avskjutningen på kalv, men i det här fallet behövdes också insatser för att förbättra tjurstammen. I många år har andelen tjur i avskjutningen varit för hög och tjurarna har ofta fällts som ungtjurar, vilket har lett till att endast ett fåtal tjurar har nått upp till kapital ålder då de är attraktiva för korna. Genom att sänka jakttrycket på ungtjurarna och endast nagga försiktigt uppifrån säkerställer man att det alltid finns en god grund av tjurar som ersätter de som fälls i den skjutbara kategorin till nästa år. En större andel tjurar kommer alltså att uppnå kapital ålder och delta i brunsten till hösten. Samtidigt har jägarna möjlighet att få fälla en riktigt fin tjur som kvitto på att man har en fin älgstam på sina marker. Förhoppningsvis ansluter sig ännu fler jakträttsområden till modellen i höst så att modellen får ännu bättre genomslag. För att långsiktigt anpassa avskjutningen efter älgstammen måste dock en större andel av avskjutningen läggas på kalv. Andelen har sedan 1996 legat konstant under 50 % och låg jaktsäsongen 2012 på endast 45 %. Med en sådan avskjutning sänker man oundvikligen medelåldern i älgstammen. Man hör ofta argumentet att det är så dåligt med kalv i skogen så hur ska man kunna nå 50-60 % kalv utan att skjuta för många? Men det är inte så man ska höja kalvandelen, den höjer man genom att skjuta färre vuxna. Med dåligt med kalv är det desto större orsak att vara försiktig med de vuxna älgarna. Skjuter man för många vuxna har man ännu färre älgar som producerar kalvar nästa år och följaktligen ännu färre kalvar. Sen är spiralen igång. Ett mål på 60 % kalv i avskjutningen blir därför ett förvaltningsverktyg där man år med bra reproduktion fäller några fler vuxna och år med sämre reproduktion fäller några färre. Tumregeln är att man alltid ska ligga före med kalvavskjutningen för att inte överbeskatta de vuxna älgarna. Så tråkigt är det väl inte att jaga att vi offrar en god förvaltning av älgstammen för att få det överstökat så fort som möjligt? RJ Kommun Antal jägare (föregående år inom parentes) Andel av alla jägare % Invånare (ÅSUB 2012) Andel jägare i kommun % Kvinnliga jägare per kommun Andel kvinnliga jägare per kommun Brändö 120 (116) 3% 476 25 % 9 8% Eckerö 176 (192) 4% 960 18 % 14 8% Finström 307 (311) 7% 2531 12 % 22 7% Föglö 171 (169) 4% 578 30 % 14 8% Geta 96 (97) 2% 495 19 % 8 8% Hammarland 218 (222) 5% 1522 14 % 9 4% Jomala 418 (447) 10 % 4355 10 % 26 6% Kumlinge 107 (111) 2% 338 32 % 5 5% Kökar 70 (65) 2% 245 29 % 6 9% Lemland 315 (314) 7% 1883 17 % 22 7% Lumparland 82 (87) 2% 392 21 % 6 7% Mariehamn 780 (802) 18 % 11346 7% 33 4% Saltvik 249 (247) 6% 1823 14 % 11 4% Sottunga 37 (35) 1% 101 37 % 2 5% Sund 170 (174) 4% 1035 16 % 11 6% Vårdö 99 (109) 2% 422 23 % 10 10 % 3415 (3498) 78 % 28502 12 % 208 6% Icke ålänningar 955 (954) 22 % 16 2% TOTALT 4370 (4452) 100 % 224 5% Antalet jägare på Åland är fortsättningsvis stabilt. Jaktåret 2012-2013 betalade 4 370 jägare jaktvårdsavgiften, vilket är endast 82 färre än året tidigare. De på Åland bosatta jägarna minskade med 83 st. medan antalet jaktgäster ökade med en person till 955 st. RG Jägaren 4 l 2013 l 59
• Text och foto: Eerikki Rundgren På vandring med Eki Ta vara på skörden Torkning är ett uråldrigt sätt att konservera både grönsaker och rotfrukter, och kött och fisk. Torkade livsmedel är lätta och tar lite plats, och är därför praktiska i synnerhet på turer och vandringar. Jordgubbsskivor på väg till torken. Torkade bär av alla de slag ger smak åt gröt och mysli. Inga problem torka hemma T orkad gädda håller i flera år. Eftersom det finns gädda i nästan alla slags vattendrag och den kan fångas året om så har gäddan spelat en betydelsefull roll för kosthållet i vårt land, i synnerhet under år med missväxt. Historikern Jouko Vahtola har litet tillspetsat sagt att utan gäddan skulle det inte ens ha uppstått någon fast jordbrukande bosättning i Lappland. Traditionellt har man fiskat gädda på vårvintern och torkat den utomhus. Med både sol och vind torkar gäddorna fort och därefter forslades de på vinterns sista slädföre hem från fiskevattnen till byarna. Metoden att torka fisk utomhus har efter decenniers tynande tillvaro återkommit och i synnerhet i övre Lappland ser man små torkställningar uppe på hustaken. Det är inte bara fiskar med låg fetthalt som kan 60 l Jägaren 5 torkas på det här sättet utan också de flesta arter av vilt. Nuförtiden är det vanligare att folk torkar vilt än gädda, och ren torkas också i rätt stor omfattning till försäljning. Att renen är populär ser vi på den marknad för torkat kött som varje år ordnas i Savukoski. Den har vuxit till ett av de största evenemangen för traditionell mat i vårt land. l 2013 Det går att torka nästan vad som helst, till och med hönsäg När viltsäsongen är som bäst är det också skördetid för inhemska örter, grönsaker och rotfrukter. Nu när råvarorna är billiga och smakar bäst är tiden inne att konservera torrskaffningen för vinterns skidfärder. En inhemsk rotfrukt som precis har hämtats från trädgårdslandet har en helt annan smak än den utländska importvara vi hittar i affärerna på vintern. Av torkade livsmedel går det att komponera hela måltider eller att använda dem som ett komplement till färdigmat för mera smak och energi.Med malet kött och vitlök som du själv torkat och varför inte trattkantareller lyfter du butikens färdiga pastamåltid till nya höjder. Smärre mängder örter kan torkas i rumstemperatur bara det är torrt eller genom att utnyttja spillvärmen från hushållsmaskiner. Bred ut en dagstidning ovanpå
• Rent generellt kan en matvara betraktas som torr när den kan brytas av eller lätt smulas sönder. kylskåpet och torka persilja och dill, svart trumpetsvamp och trattkantareller. Det går också utmärkt att torka svamp i ett badrum med golvvärme bara det är torrt där. Grönsaker, lök och i synnerhet hårda rotfukter torkas i ugn eller hellre i en livsmedelstorkare. I synnerhet i ugnar med luftcirkulation går det att torka nästan vad som helst. Handlar det däremot om större mängder så förbrukar dock en ugn avsevärt mera energi än en torkare som är tillverkad för ändamålet. Börja med att förvälla och skiva Börja med att omsorgsfullt tvätta grönsakerna och rotfrukterna som ska torkas och skär dem därefter i bitar av så jämn storlek som möjligt. Formen är i hög grad en smaksak, men tunna skivor eller strimlor torkar bättre än stora tärningar. Samtidigt som du tärnar skär du bort alla dåliga partier som kan fördärva slutresultatet. I synnerhet rotfrukter som är tänkta för vandringar ska gärna förvällas innan de torkas. Det gör matlagningen snabbare ute i terrängen,vilket dessutom sparar på stormkökets bränsle. Förvällningen går till så att du lägger de tärnade rotfrukterna i kokande vatten för 2-3 minuter,varefter de får rinna av i exempelvis en sil innan de torkas. Bred ut råvarorna som du ska torka jämnt på ett bakplåtspapper på ugnsgallret eller på livsmedelstorkarens Det traditionella sättet att torka kött och fisk är utomhus i sol och vind på våren. På bilden en torklina uppspänd mellan störar på taket till ett hus i Ravdoskaid. Som matfisk är gäddan mycket bättre än sitt rykte. Torkad kan den wokas eller komplettera butikspasta. eget galler och knäpp på. För örter får temperaturen inte överstiga 35 grader under torkningen. Grönsaker, rotfrukter och svamp torkas i 40-45 grader. Också ärtsoppa kan torkas På köttsidan går det bäst med kött som har låg fetthalt, som älg och ren.Du kan börja med att öva på till exempel billigt malet kött av nöt.Värm köttet i en stekpanna i ett par minuter för att öka hållbarheten.Det ska inte stekas utan idén är att avlägsna vätska på låg värme. Bred ut det malda köttet på bakplåtspappret och torka det i 45-50 grader. Processen tar minst åtta timmar. För kött liksom för alla andra råvaror gäller att torktiden varierar en hel del beroende på bland annat fukthalten. Rent generellt kan en matvara betraktas som torr när den kan brytas av eller lätt smulas sönder. Inte heller traditionell campingmat som ärtsoppa väger mycket i torkad form och kräver inte heller mycket utrymme om den reser packad i en livsmedelspåse i stället för en konservburk. Det går att torka nästan vad som helst, till och med hönsägg. Med äggröra lagad på torkade råvaror får vandringsdagen en start som är rejäl, men ändå väger lätt i ryggsäcken. Äggröra med lök och svamp lll De torkade råvarorna för en äggröra för två personer får utan problem plats i en halv liters livsmedelspåse. 3-4 torkade ägg, ett par matskedar torkad rödlök, lika mycket karljohansvamp (förslagsvis) samt salt och svartpeppar efter tycke och smak kan alltihop stoppas i en och samma påse. Häll omelettingredienserna ur påsen direkt i en kastrull och tillsätt så mycket vatten att det täcker torrmaten. Låt dra i ett par timmar innan tillagning på svag värme, antingen i samma kastrull eller hellre i en stekpanna med en skvätt matolja. Jägaren 5 l 2013 l 61
• Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral lediganslår en tidsbunden tjänst som PROJEKTCHEF. Finlands viltcentral anställer en projektchef för tiden 1.12.2013 - 31.12.2014. Finlands viltcentral arbetar för en hållbar vilthushållning, stöder jaktvårdsföreningarna i deras verksamhet, verkställer viltpolitiken samt ansvarar för de offentliga förvaltningsuppgifter som har stadgats för viltcentralen. Projektchefen ansvarar för implementeringen av ett projekt för en förenkling av viltförvaltningens förvaltningspraxis, Riistahallinnon hallintomenettelyiden keventäminen-hanke. Projektet ska särskilt granska Finlands viltcentrals och jaktvårdsföreningarnas offentliga förvaltningsuppgifter samt innovativt ta fram alternativa modeller för att utveckla jaktlagstiftningen och viltförvaltningens förvaltningspraxis. Tjänstens placeringsort är enligt överenskommelse Finlands viltcentrals kontor eller ett regionkontor. Tjänsten förutsätter l högre högskoleexamen inom det juridiska området, l förtrogenhet med förvaltnings- och miljörätt samt kännedom om lagberedning, l god kännedom om viltförvaltning, vilthushållning och jakt, l utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och nöjaktiga sådana i svenska, l kunskaper i engelska, l förhandlings-, samarbets- och kommunikationsförmåga, l beredskap för flexibla arbetstider, resor i landet och vid behov även utomlands, l beredskap för arbete i Bryssel. Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder 1.13.2013 eller enligt överenskommelse. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 30.9.2013 kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.fi eller i andra hand med brev till adressen Finlands viltcentral/Registratorsbyrån, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Märk kuvertet: Projektchef. Ytterligare information: Chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, sauli.harkonen@riista.fi, telefon 029 431 2104. Direktör Reijo Orava, reijo.orava@riista.fi, telefon 029 431 2101. Uppslagsverk för fält- och skogsfågeljägare: Utbildning för kontaktpersoner för stora rovdjur i Norra Savolax Tid: 24.09.2013 kl 18:30 Plats: Iisalmen Metsäpirtti, Vanhakainuuntie 6 A, 74100 Idensalmi. Tid: 25.09.2013 kl 18:30 Plats: Hotelli Iso-Valkeinen, Majaniementie 2, 70420 Kuopio. lll Finlands viltcentrals region Norra Savolax arrangerar utbildningar för kontaktpersoner för stora rovdjur i regionen. Under kvällen går vi igenom aktuella saker, som hör till en kontaktpersons uppgifter, om observationer av stora rovdjur och hur man använder systemet Tassen. Vi välkomnar både verksamma och nya kontaktpersoner. Anmälningar med e-post senast den 15.09 till: sami.tossavainen@riista.fi. Ytterligare information: Sami Tossavainen, tf viltplanerare, tfn 029 431 2304 Tervetuloa! 62 l Jägaren 4 l 2013 Kanalinnustus lll Hönsfågeljakt är populärare i vårt land än någon annanstans i världen. Föreliggande uppslagsverk är det första finskspråkiga verk som koncentrerar sig på jakt efter hönsfågel och berättar om hur du lär dig att jaga fältoch skogsfågel. Hur välja rätt utrustning och rätta vapen? Vad krävs av en fågelhund? Hur agera efter skottet? Hur reglera och vårda hönsfågelbestånd? I verket, som är åskådligt illustrerat med fotografier och teckningar, presenteras tjädern, orren, järpen, dalripan, fjällripan, rapphönan och fasanen, jakten och förvaltningen av bestånden. Boken ger även grundläggande fakta om åldersbestämning av hönsfåglar. Som guider fungerar erfarna proffs i branschen. AFM Jere Malinen är frilansjournalist och har specialiserat sig på jaktfrågor. AFD Veli-Matti Väänänen är anställd på skogsvetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet. Malinen och Väänänen har bl.a. tillsammans redigerat verken Metsästysvuosi och Vesilinnustus. Boken Kanalinnustus kan beställas från viltcentralens näthandel på adressen www.riista.fi -> Verkkokauppa.
• Aktuellt: Viltspelets webbversion är mäkta populär lll Nätversionen av viltspelet, som öppnades i början av september i fjol på viltcentralens webbplats, har som så ofta med brädspel visat sig vara ytterst populärt. Under det första året har spelet spelats över 120 000 gånger. Vd Ari-Pekka Jokitalo på Netvisa Oy, som skapat webbversionen, konstaterar att det stora antalet spelgånger visar att det uppenbart finns ett klart behov av den här typens kunskapsinhämtande. Nätversionen har dock inte minskat på spelandet av viltspelets brädspelsversion, som nätversionen grundar sig på. Tvärtom har efterfrågan på brädspelsversionen rentav ökat. Därför kommer det inom närmaste framtid att lanseras en förnyad version. Spelet fungerar också i mobila apparater. Nätversionen omfattar samma frågor som brädspelsversionen, men har dessutom en ljud- och bildidentifieringsdel som erbjuder en möjlighet för spelaren att testa sin artkännedom, t.ex. inför jägarexamen. Ett av den närmaste framtidens mål är att också sammanställa videogrundade frågor kring temat artkännedom och säkerhet under jakt. Från början av oktober inleds en månatlig frågesportstävling med temat jaktutrustning. Mellan deltagarna i tävlingen utlottas priser med anknyting till jakt. Vid upprätthållandet och uppdateringen av nätversionen uppstår det givetvis kostnader. Därför har vi engagerat några finländska aktörer inom jaktbranschen som samarbetspartners i tävlingen. Till dessa hör bl.a. Sako, Tracker, Nikon, Nammo Lapua och Lantmäteriverkets kartcentral. - Våra samarbetspartners gör det möjligt att hålla nätversionen avgiftsfri för deltagarna samt att fortlöpande uppdatera och upprätthålla den, konstaterar Ari-Pekka Jokitalo.. Östra Finlands universitet informerar: Insamling av prover för undersökning av harar lll Östra Finlands universitet undersöker förekomsten av korsningar mellan fälthare och skogshare och deras geografiska utbredning i landet. Syftet med undersökningen är i synnerhet att utreda vilken roll fältharen spelar för skogsharens tillbakagång. För undersökningen behöver vi prover av harar som har fällts på jakt eller dött av andra orsaker. Det räcker gott med ett öra. Om haren däremot är avvikande på något vis kan den skickas hel till Evira. Märk försändelsen ?Itä-Suomen yliopisto/rusakkotutkimus?. Mera information finns på nätet: evira.fi/portal/fi/elaimet/ elainten_terveys_ja_elaintaudit/naytteenotto-_ja_lahetysohjeet/ villielaimet/) Proverna: Varje prov (tex ett öra per hare) packas separat i en minigrippåse eller annan plastpåse och förvaras djupfryst tills det skickas. Vi samlar in prover fortlöpande. Uppgifter om provet: Bifoga till provet avsändarens namn och kontaktuppgifter samt följande uppgifter: l en uppskattning av arten på skalan 1-5 där: 1 = typisk skogshare, 5 = typisk fälthare l fyndplats och ?datum l fyndsätt (tex jakt, överkörd) l eventuella övriga uppgifter Frakt: Proverna skickas djupfrysta med buss (Matkahuolto) till biologiska institutionen vid Östra Finlands universitet (Jaakko Pohjoismäki). En jägare eller ett jaktsällskap kan också samla en större mängd prover och skicka dem på en gång, till exempel alla öron som samlats in under hela jaktsäsongen. För proverna skickar universitetet på begäran ett färdigfrankerat emballage. Tack för samarbetet! Ytterligare information: Jaakko Pohjoismäki Telefon: 050-574 4745, E-post: jaakko.pohjoismaki@uef.fi Östra Finlands universitet / Biologiska institutionen, PB 111, 80101 Joensuu Kallelse till den nya jaktvårdsföreningens möte Seinäjoki jvf och Nurmo jvf; den nya heter Lakeuden rhy Seinäjoki jvf och Nurmo jvf håller möte tisdagen den 29 oktober för att välja styrelse för den nya jaktvårdsföreningen. Granskningen av fullmakter börjar kl 17 och mötet börjar kl 18. Mötesplats: Nurmosalen i Nurmohuset. Nyslotts jvf och Punkaharju jvf; den nya heter Nyslotts jvf Nyslotts jvf och Punkaharju jvf håller möte tisdagen den 29 oktober kl 18. Plats: undervisningsrestaurang Paviljonki i Nyslott. Granskningen av fullmakter börjar kl 1 Haukivuori jvf och Virtasalmi jvf; den nya heter Haukivuori-Virtasalmi jvf Haukivuori jvf och Virtasalmi jvf håller möte onsdagen den 23 oktober kl 18.30. Plats: Haukivuoren Riistamiehets jaktstuga (Taulumäentie 494, S:t Michel). Granskningen av fullmakter börjar kl 18. Finlands viltcentral har på förslag av de ovannämnda jaktvårdsföreningarna fattat beslut om de föreslagna sammanslagningarna. De nya jaktvårdsföreningarna inleder sin verksamhet den första januari 2014. Enligt viltförvaltningslagens 12 § ska den nya jaktvårdsföreningen hålla möte för att välja styrelse inom två månader efter det att Finlands viltcentral har fattat beslut i saken. Röstberättigade är medlemmarna i de samgående jaktvårdsföreningarna. Beträffande rösträtt och fullmakter följer mötet det förfarande som stadgas i viltförvaltningslagens 16 § 1 mom. På mötet har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som fyllt 18 år kan bemyndiga en annan medlem att företräda honom eller henne vid årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. En medlem i jaktvårdsföreningen som är yngre än 18 år har rätt att yttra sig och närvara på årsmötet. Kom ihåg att ta med dig ditt betalda jaktkort och deras jaktkort som du med fullmakt företräder. Jägaren 4 l 2013 l 63
• Marko Svensberg Från olägenhet till fördel ? ett steg till riktiga jaktmarker I Namibia är vilthushållningen statens viktigaste prioritet och den viltrelaterade turismen utgör en betydande del av nationalprodukten. Enligt professionella viltvårdare skulle det vara möjligt att utveckla även Finland till ett riktigt viltland. På vilthushållningsdagarna som arrangerades i augusti av föreningen Suomen Ammattiriistanhoitajat framfördes aspekter om viltets, viltvårdens och jaktens nuläge och utvecklingsmöjligheter. jaktturism skulle ge effekter på nationalekonomin. Som en ringeffekt skulle viltkött lättare hamna även på konsumenternas tallrik och en viltrik natur skulle erbjuda fler upplevelser också som en sevärdhet. Namibia är ett intressant exempel på ett land som satsar på vilthushållning. I Namibia genererar viltet 20 % av den totala BNP genom turismen, belyser Sanna Kumpulainen från Helsingfors universitet. I Finland inbringar turismen 2,4 %. Även i Namibia betraktades viltet tidigare bara som en plåga som slet på jordmånen, men det omvända inträffade redan 1975. Sedan dess har viltstammarna vuxit och genom att Namibia blev självständigt (1990) har stödet till viltnäringen vuxit ytterligare. Enligt Kumpulainen började staten aktivt ta hand om viltstammarna genom att stöda återinplantering och vilthägn. lll I Sverige skjuts fem gånger mera klövdjur än i Finland, sade Heikki Järvinen, godsägare på Sauvala gård. Finland är fattigt på vilt och viltet betraktas ofta som skadedjur. Jägarnas girighet, deras lobbying och måste skjuta-mentalitet bör tänkas över, utmanade Järvinen - Skulle det vara dags för en attitydförändring? frågade sig Järvinen, och fortsatte. Borde nackdelen vändas till en fördel? Enligt Järvinen borde viltet ses som en ekonomiskt värdefull resurs även i Finland, vilket också gynnar markägaren och gör denne mer tolerant mot skador orsakade av vilt. Enligt Järvinen skulle en satsning på vilthushållning öka varje jägares möjlighet att utöva sin hobby, förbättra jaktföretagarnas konkurrenskraft, nya företagare skulle starta på den avfolkade landsbygden och en ökad inhemsk och utländsk Satsa på klövdjursstammarna Järvinen konkretiserade den enorma skillnaden i avskjutning på ett svenskt gods i Malmö och ett finskt gods i Janakkala, båda med 3000 hektar. På det svenska godset fälls årligen 495 klövdjur, men bara 15 stycken i Janakkala. Godsägaren i Sverige uppskattar att skördeutfallet minskar med omkring 5-10 % på grund av viltet. Skördeskadorna kompenseras sålunda av viltets höga avkastning. Utvecklingen av den finska jaktturismen skulle ha en bra chans om klövviltsstammarna skulle öka från det nuvarande. Det finns en enorm jägarpotential redan i Europa, belyser Niko Hytönen, ordförande för de professionella viltvårdarna. Hytönen vet vad han pratar om, eftersom han har en 15-årig karriär som jaktföretagare på Kytäjä gårds jaktmarker, känd för sina klövviltsstammar. Finlands Jägarförbunds Jahti?Jakt -medlemstidning söker en energisk och sakkunnig REDAKTIONSSEKRETERARE (MODERSKAPSVIKARIAT) Arbetet börjar under oktober?november 2013 enligt överenskommelse. Ansökan med bilagor och löneanspråk skickas senast 15.9.2013 kl. 15 till katariina.korpua@metsastajaliitto.fi Läs mera på www.metsastajaliitto.fi De professionella viltvårdarna arrangerade en vilthushållningsdag på Thorsvik gård, där gårdens viltvårdare Markku Laulumaa förde ordet (höger). Enligt ordförande Niko Hytönen (mitten) och Heikki Järvinen borde de finska klövviltstammarna gynnas. Ny verksamhetsledare på Himanka jaktvårdsförening Kalle Mäkelä, Kannustie 500, 68150 Hillilä, tfn 044 7527 050 och e-post himanka@rhy.fi 64 l Jägaren 5 l 2013
• Ökningen av lodjurskvoten ledde till präktigt gräl: Sakkunniga inom vilthushållningen och viltforskningen anser ökningen vara motiverad Jord- och skogsbruksministeriets beslut att öka dispenskvoten för lodjur för den kommande jaktsäsongen till närmare 600 djur väckte häftig diskussion i juli.  Ministeriet motiverade beslutet med nödvändigheten att stoppa lodjursstammens kraftiga fortsatta tillväxt i tätområden. Skyddsorganisationerna och miljöministeriet fördömde utökningen såsom onödig. De sakkunniga inom vilthushållningen och viltforskningen anser däremot att den är motiverad. lll Lodjursstammen i vårt land har tredubblats på tio år. Målet för dispenskvoterna har under tidigare år varit att stävja stammens tillväxt, men denna har bara fortsatt. På vårvintern uppskattades antalet vuxna lodjur i vårt land till 2500 - 2800 djur. Därefter har stammen ytterligare utökats med de ungar som föddes under den gångna våren.. Beslutet grundar sig på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) uppskattning av stammen. För att ytterligare precisera denna har jägarna utfört en särskild inventering av spår i snön som var organiserad av Finlands viltcentral. I dessa deltog även representanter för skyddsorganistionerna och andra intressegrupper. För den vetenskapliga behandlingen av resultaten svarade VFFI. I sitt utlåtande innevarande år om lodjursförordningen konstaterade VFFI att den för lodjuret föreslagna kvoten för dispensjakt inte äventyrar lodjursstammen. Sålunda stämmer inte de i offentligheten framförda påståendena om att jord- och skogsbruksministeriet inte respekterat forskarnas synpunkter vid sitt beslutsfattande.  Stammen förvaltas enligt förvaltningsplan Lodjursstammen i Finland förvaltas enligt den förvaltningsplan som jord- och skogsbruksministeriet publicerade 2007. Lodjursstammen hade nått en gynnsam skyddsnivå redan då nämnda förvaltningsplan fastställdes. Vid den tidpunkten uppskattades lodjursstammen i Finland till 1350 - 1500 lodjur. Enligt planen kan en lodjursstam av den storleken bevaras livskraftig, men är människoskygg. Skyddet och förvaltningen av lodjursstammen förutsätter att åtgärderna accepteras av lokalbefolkningen och att jaktmyndigheterna hör de människor, som delar sitt livsrum med de stora rovdjuren. Under vårvintrarna jagar lodjuren tidvis i närheten av bebyggelse och åstadkommer även en del skadegörelse på husdjur. Den utökade dispenskvoten ger bättre möjligheter att förebygga lodjursproblem i tätare lodjursområden, eftersom dispensjakten i första hand fokuseras på lodjur som gör skada och rör sig i närheten av bebyggelse. Dispenserna beviljas av Finlands viltcentral. Lodjursstammens utveckling i framtiden är också bunden till hur bestånden av lodjurens huvudsakliga bytesarter utvecklas. Relationen predatorbyte bör granskas som en helhet. Viltcentralens experter och VFFI:s rovdjursforskare anser ministeriets lodjurskvoter vara motiverade. Regleringen av antalet lodjur utgör en del av förvaltningen av lodjursstammen. Även skyddsorganisationerna har krävt en stabilare lodjursstam. Ökningen av jaktkvoten ger nu en möjlighet till detta och jakten efter lodjur ska kunna utökas när den önskade utvecklingen av stammen förutsätter detta. Insamlingen av bäverprover fortsätter lll Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Finlands viltcentral fortsätter under jaktåret 2013-2014 att klarlägga förekomsterna av de båda bäverarterna och bäverstammens struktur i landskapen Birkaland och Södra Österbotten samt i västra Lappland. Det insamlade materialet påverkar förvaltningen av bäverstammen och bland annat styrningen av licenserna för jakten efter europeisk bäver. I de ovannämnda regionerna samlades skallar av fällda bävrar in också under jaktåret 2012-2013. Inalles skickades det in 17 skallar från olika delar av forskningsområdet; ett stort tack till er alla som skickade in dem! Enligt proverna som skickades in under jaktåret 20122013 fälldes det kanadensisk bäver i Kihniö, Kuru, Ähtäri, Alavus och Peräseinäjoki. Resultaten visar tydligt att den kanadensiska bävern har brett ut sig västerut. På några orter (Kihniö, Kuru, Virrat, Ähtäri, Alavus, Peräseinäjoki, Ruovesi ja Urjala) förekommer sannolikt bägge arterna Insamlingen av prover fortsätter under det nya jaktåret för att vi ska få en bättre uppfattning om de båda bäverarternas nuvarande utbredning och stammarnas ålders- och könsstruktur. Vi är särskilt intresserade av prover från de ovannämnda orterna Kihniö, Kuru, Virrat, Ähtäri, Alavus, Peräseinäjoki, Ruovesi och Urjala, där det sannolikt förekommer bävrar av bägge arterna. Vi uppmanar därför jägare att skicka in det flådda huvudet av fällda bävrar till forskningsinstitutet. Institutet ombesörjer prepareringen av skallarna och returnerar senare de putsade och blekta skallarna till avsändarna. Packa in bäverhuvudet i rejält med papper och lägg det i en stadig plastpåse eller helst dubbla påsar för att stoppa läckor och lukter. Fyll i blanketten med uppgifterna om bävern och lägg den i en separat påse i paketet. Lägg därefter det hela i en papplåda. Provet ska helst vara djupfryst. Skicka det med buss, HELST I BÖRJAN AV VECKAN (må-ons), till följande adress: Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Kaarina Kauhala Östra Långgatan 3 A, 20520 ÅBO Tfn 0400 874 408 Märk paketet BÄVER så kostar det ingenting att skicka det. För vår forskning tar vi också tacksamt emot fotografier och uppgifter om preparerade skallar av bävrar som tidigare fällts i de ovannämnda områdena. Ett uppifrån taget foto av skallen (se modellbilden här invid) kan mejlas till kaarina.kauhala@rktl.fi eller postas till adressen ovan. Till fotot fogas uppgifter om när bävern fälldes och var (vattendrag/kommun), samt bäverns kön och vikt, om dessa är noterade. Jägaren 4 l 2013 l 65
• Jyri Rauhala, jaktchef, Finlands viltcentral, Offentliga förvaltninguppgifter Preciseringar gällande dressyr av fågelhundar Utgående från artiklar som ingick i senaste nummer av Jägaren har kontakter tagits med vår kundtjänst. Kontakterna har särskilt gällt dressyr av fågelhundar. I den här korta artikeln preciserar vi de frågor som varit aktuella. lll Större delen av den förda diskussionen har gällt utbildning av hönshundar under tiden 1.3?19.8. Med stöd av jaktlagens 51 § är ju det här möjligt utan särskilt tillstånd under förutsättning att fredat vilt inte ofredas under fortplantningstiden. Just definitionen av fortplantningstiden har varit det huvudsakliga föremålet för funderingarna. Som fortplantningstid anser vi den tid inom ovannämnda period vara, som börjar när hönsfåglarnas vårspel inleds och avslutas när kycklingkullarna är samlade och under sina moderhönors kontroll. I fågeldirektivets tolkningsanvisningar konstateras att fortplantningstiderna för våra hönsfåglars del i huvudsak inleds under mars. Vidare konstateras att de avslutas mot slutet av augusti. Utöver det föregående vet vi att exempelvis tjäderns och orrens spel vid mild väderlek kan inledas redan under februari-mars. Det bör konstateras att frågan är mångtydig, för Finland är ett långt land och våren framskrider därför olika såväl geografiskt som varje år. Viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter har dragit upp riktlinjer för praxis vid beviljandet av tillstånd för hönshundsprov. Som regel beviljas sådana tillstånd under tiden 1.3?19.8. Typiskt för hönshundarnas arbete är fri sökning i terrängen och deras aktivitet kan sålunda inte övervakas utan att avbryta den. För skogs- och fälthararna är fortplantningstiden redan inne och hjortdjurens hondjur är dräktiga. Utgående från det ovanstående är vårt rådgivande direktiv för hönshundarnas utbildning sålunda att denna inte från början av mars får bedrivas på ett sätt som ofredar viltet och innebär att hundarnas arbete inte kan övervakas utan att avbryta det. Exempelvis lydnadsövningar och apporteringsdressyr kan praktiseras i terrängförhållanden under förutsättning att det inte sker någon aktiv kontakt med vilt. Det här gäller givetvis inte enbart för hönshundar utan också för alla andra fågelhundar. Vi konstaterar också att Finlands viltcentral inte kan förbjuda utbildarna av fågelhundar att avvika från gällande bestämmelser i sin verksamhet. Det slutliga ansvaret vilar dock alltid på hundens utbildare. I vår rådgivning har vi strävat till att hundutbildaren under inga omständigheter ska stöta på svårigheter vad gäller iakttagandet av bestämmelserna. Älgjakt som dans i Uleåborg lll Balettverket Hirvenmetsästys (älgjakt) är en helkvällsföreställning som uppförs med professionella och amatörkrafter. Verket kommer att uppföras i höst under pågående älgjaktssäsong och det ingår i jubileumsåret Uuden Oulun juhlavuosi. I föreställningen möts den urfinska jaktkulturen och den internationella danskonsten på ett spännande sätt. Avsikten med älgjaktsbaletten är att lyfta fram balettkunnandet i Uleåborg och att inspirera i synnerhet ungdomar och män att våga prova på dans och skapande rörelse. Projektorganisatörerna önskar bjuda också andra än storkonsumenter av dans på en konstupplevelse och rasera fördomarna mot balett. I föreställningen dansar ett tjugotal vuxna och ?gubbar? med scenvana som bor i Uleåborg. Verket utgår 66 l Jägaren 4 l 2013 från den riktiga älgjakten med tillhörande folklore och mytologi. Älgen har sedan stenåldern varit ett betydelsefullt djur för finländarna, skogens konung, en vördad och dyrkad mytologisk gestalt och ett viktigt villebråd. I norra Finland är älgjakten fortfarande levande folklore som verket önskar föra fram med konstnärliga medel. Förfrågningar: projektkoordinator Johanna Aromaa, johanna.k.aromaa@gmail.com
• 179,- K-Plussa-tarjous 79,90 Metsämiehen parhaat välineet Rautiasta Etusi 32 % Kuulosuojain Bilsom Impact Sport Akkupuukkosaha Ryobi RRS1801-L26S Elektroninen äänenvahvistus ja -vaimennus. Suunnatut stereomikrofonit vahvistavat ja parantavat ääntä. Äänen tehokas vaimentaminen suojaa laukausten ääniltä. Tehokas ja hyvällä kapasiteetilla varustettu 18 V akkupuukkosaha. Tärinänvaimennusjärjestelmä ja avaimeton terän vaihto. Vakiona laukku. 501016366 Hirven paloitteluun Mukana 3 kpl rSt-teriä Hinta ilman K-Plussa-korttia 119,- 16,95 K-Plussa-tarjous K-Plussa-tarjous Etusi 21 % Etusi 50 % 46,95 9,95 Käsine Tegera 9161 Microthan Kumisaapas Kontio Teräksinen termospullo 1 l Materiaalina Microthan®+/Windproof, bambu puolivuori. Vahvistettu etusormi ja ompeleet, konepestävä, heijastin, vuorattu kämmen, taivutetut sormet, erikoissuunniteltu peukalo. Koot 8 ? 11. Kestävä laatusaapas. Useita eri kokoja. Kevyt ja laadukas. Ohuen ja suoran muotoilun ansiosta mahtuu kätevästi rinkkaan tai reppuun. 500951238 22,95 www.rautia.fi Metsästäjä_5_2013_Rautia.indd 1 Hinta ilman K-Plussa-korttia 59,90 Hinta ilman K-Plussa-korttia 19,95 Tarjoukset voimassa 21.9.2011 saakka tai niin kauan kuin varatut erät riittävät. Jägaren 5 13.8.2013 l 2013 14.58 l 67
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Juniorsidan Gustav Var är din jacka? Är allt med? Geväret och patronerna? Allt är med! Johan Tina Laban Gör följande uppgifter: Ringa in de föremål på bilden som behövs på jakt. Strecka över de föremål som du hellre lämnar hemma. Ta ett blankt papper och rita din egen komihåglista för jakten. 68 l Jägaren 5 l 2013
• Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Affärer Marko Väkiparta. Björneborg. Tfn 050 324 5390. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Under 2013 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet med faktureringsadress skickas till adressen tidningen Jägaren/annonser, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors eller e-post marja.kraufvelin@riista.fi . eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 6/2013 utkommer den 25 november. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 10 oktober. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Organisationer och föreningar Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050 365 9222 och Janne Rantanen 0400 267 098, och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050 3271 782 eller Marko Niemelä 045 1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050 572 7010. Internet: http://www.shhj.info. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Harri Mäkinen, 050 559 8906. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934 eller 03 515 3230. Medlemsärenden tfn 09 874 7230. Webbplats: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ? Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Pekka Inkinen 040 832 2858. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen annamari.pirinen@ pp.inet.fi, Johannes Lehtomäki, johannes. lehtomaki@mhy.fi, 040 450 0024. Norrbottenspets: Soile Kattainen 050 327 4259. Eller ordf Uolevi Sirviö 044 296 8530. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbsajt: http://www.spj.fi. Vorstehklubbens valpförmedlare: Strh vorsteh 0400 438 112, Kh vorsteh 040 715 7797, Breton 040 764 8237, Münsterländer 040 539 1301,  Lh vorsteh 040 835 1289, Kh ungersk vizsla 040 568 4426, Strh ungersk vizsla 050 372 7846, Weimaraner 040 911 1546, Spinone 044 591 3642, Korthalsgriffon 0400 872 991, Bracco italiano 040 700 8320, Stabyhoun 044 504 8966, Franska raser 045-111 4248, Övriga raser 040-530 8445. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Jorma Korpela tfn 045 1413 664, engelsk setter: Tero Laaksonen tfn 040 7382 309, irländsk setter: Tapio Ranta tfn 0400 870 788, gordonsetter: Jasu Sinkkonen tfn 040 5198 819. Mera info på www.kkk-hhs.fi Konservatorer Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013 881 985, 0500 279 777. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. Jämthundskull på 3 hanar till salu. Far UCH/ BCH Silivilin Unkka, mor BCH Onnivaaran Isabella. Ungarna födda 30.03. Pris 1000 e. Tfn 040 8229 546, Mika Kotela, Laukaa. Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagfällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400 181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Jämthundsvalpar. Reg, chipmärkta, friska, vet besiktade. Far: FI BCH & UCH Onnivaaran Enzo, mor: FI BCH, FI & EE & LT & LV & BALT UCH, Nissas Off, Tfn 040-7575 507. Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor för smårovdjur. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Överlåtelsegamla valpar av estnisk stövare efter goda föräldrar. Vet granskade, chipmärkta, dokument. Pris 650 ?. Tfn 040 5271 864. 5 mån gamla valpar av finsk stövare, god härstamning, jagande föräldrar. 044 2668 024. Valpar av finsk stövare, rävdrivande härstamning, goda föräldrar. Födda 25.7. Tfn 040 562 6997. Valpar av finsk stövare, championföräldrar. Överlåtelsegamla. Joensuu, 045 7845 0005. Valpar av släthårig retriever till jagande hem. www.batzis.fi, Carita 040-5517 465. Uppstoppningsmaterial och trofésköldar, Antti Kaatrasalo, tfn 040 9642 611, Drevervalpar efter premierade föräldrar, tfn 040 743 3714. www.tayttotarvike.fi, Lapinlahti. Drevervalpar med topphärstamning, 040 532 4691, Ijo. Drevervalpar födda 16.4. Drivande härstamning. Tfn 040 736 5790. Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas ? material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Beaglevalpar med jaktlig härstamning. Överlåts efter 1.9. Tfn 0440 207 416 / S:t Michel. Seppo Malmi, Jyväskylänejden. Stoppar upp djur. Tfn 0500 627 346. Beaglevalpar av jagande föräldrar levereras v 44, far dubbelchampion, 050 3388 158, 050 5987 166, www.tavajs.nettisivu.org Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040 581 9624, www.trofeart.tk T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Säljes Säljer tik- och hanvalp av norsk gråhund. Födda 18.7.2013. Föräldrarna bch. Vet besiktade. Tfn 050 5587 218 (Hirvensalmi). www.hullanvuori.webs.com Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. TaxHunter konservatorstjänster, 040 7481 094, Valkeakoski, www.taxhunter.net Cockerspanielvalpar med jagande härstamning, friska föräldrar. Tfn 044 0665 891, 040 0886 921. Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Labradorvalpar. Friska jagande föräldrar. Bara som brukshundar.  Överlåts vecka 37. Tfn 45 8984 689, Bborg.  Antti Mäkilä, Tammela. Alla arbeten i branschen! Tfn 0400-879 581, antti. makila@elaintentaytto.fi, www.elaintentaytto.fi. Valpar av amerikansk rävhund. Valparna föds v 36-37. Säljes till hem som jagar rovdjur. Ring: 040 7740 501, Keminmaa. Säljer överlåtelsegamla tikvalpar av karelsk björnhund. Tfn 0400 169 045 (Puumala). Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi American Foxhound valpar av bruks- och utställningsmeriterade föräldrar. Far: Laikku, Mor: Amy. Tel. 045 2569 907. Vörå. Beaglevalpar och en 2-årig finsk stövartik till jägare. Tfn 0400 264 727. Strh taxvalpar efter drivande föräldrar, en hane, fyra tikar. Far BCH-A, morfar BCH-A (FI, DK, SE). Överlåts vecka 39. Tfn 0400-406 933. Helsingfors. Valpar av strh tax, drivande härstamning. Bch föräldrar. Mor BCH-A FI40821/10, far BCH-A FI33750/11. 040-701 5206. Strh taxvalpar efter drivande föräldrar. En hane, fyra tikar. Far BCH-A, morfar BCH-A (FI, DK, SE). Överlåts v 39. Tfn 0400 406 933. Helsingfors. Hjort- och rådjursjaktlag! Begåvad 2-årig strh taxhane söker drevjaktsmöjligheter för hösten inom c 200 km radie från Esbo. Kan jaga även vardagar. Timo, tfn 044 4440 433. Överlåtelsegamla valpar av strh vorsteh till jägare, tfn 0400 528 021. Kh weimaranervalpar till jägare. www.qasidas.net, 050 4921 028. Finn 412SK Marocchi 930,-, Finn 512SD 990,-, Baikal MP27 450,- Beretta Sil. Pigeon 1690,-, Marocchi 03Field 995,Beretta A300 990,-, Beretta A391 1250,- Remington 11-87 750,-, Tikka T3 Lite SS 890,-, Tikka T3 Varm. 1140,-, Benelli Nova 690,- Benelli M2 comfor 1380,-, Leupold VX-1 2-7x33 250,-, Leup. 3-9x40 295,-Kahles 2,5-10x50 890,- Kahles 3-12x56 1390,-, Burris Fullf. 2-7x33 195,- 3-12x56 ljus 550,-Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi, 63800 Soini, tfn 06 528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och billigt med post och buss! Begagnat: stort, varierande urval vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi , 050 465 4695. Tikka T3 Forest 308Win paketspecial Burris optik 3-9x40 ljuspunkt 1290e Testvinnande Howa-gevär från 790e Beretta,Benelli,Guerini,FC,CZ,Sako/Tikka. Kikarspecial! Hawke 3-9x50 85e. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi, tfn 03-3484 004, www.asetarvike.fi Sako Finnbear 338 win mag + Tasco 1, 75-5x40 H: 950e och Remington 788 308 win+ Tasco WA 2-7x32. Pris 450e, tfn 044 5504 301. Remington 700 /.308 + bushnell 1,54,5*32 tillsammans 799 ?. Remington 700 SPS DM .308 585 ?, Lincoln Premier Basic 12/76 695 ?, CZ 455 Standardpaket (inkl kikarsikte m fästen och ljuddämpare) 450 e. AV-ase ja erä Oy, Jämsä,  www.av-ase.fi, tfn 014 768 803. Riktigt snygg Tikka studsare 22/2,5 säljes. Köptillstånd nödv. 800e. Tfn 050 599 4421. Älgstudsare i gott skick 1,62 h?200. UHF- telefon, 12 kal hagelgevär Shul, miniatyrgevär, tfn 0400 497 014. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Snabbfästen till kikarsikten direkt från tillverkaren. Ex Tikka T3, CZ 550. www.masina-tuote.com, tfn 040 5189 843. Jägaren 5 l 2013 l 69
• Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Ahola 02 728 7503, 050 462 5938. Vi bereder alla slags pälsskinn. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  Rädd för tjuvar? Kaso ja Kaipio Kassakaappeja. Tfn 0400 662 182. Vi säljer urbruktagen skjutbaneutrustning. Piippola. Tfn 040 5539 386. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Hundkojor; 1-delad 310,- och 2-delad 390,-. 06 453 4333. www.koirankoppi.fi. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, WWW:ASEJAERA:FI Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi , tfn 06 729 0431, 06 724 7815. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Kvalitetsbatterier till hundpejlar och jakttelefoner mm. Tfn 06-3641565, www.cellpac.net Kikarklackar till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017 824 123 eller 040 527 4440, Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. kivelaoutdoor.com, tfn 040 728 4667. Ett enormt sortiment för jägare! 70 l Jägaren 5 l 2013 Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044 368 1441. Inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. ERÄTAPIO OY, tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Foderautomat 200 liter 150 euro, 400 liter 20 euro. Tfn 0500 316 165. Köper och säljer, www.jahtihuuto.net. Finfina trofésköldar, 050 5616 493, www.puuseppa.info Vapen- och jaktböcker som gåva eller till dig själv. ARMA FENNICA OY, www.armafennica.fi,  tfn 040 7677 038. Tältsläpvagn med fanerbotten, vedkamin. Varm när kölden biter! Pris 1250e. Tfn 050 577 3446. I Lappland ett skogsskifte på 29 ha i Naruska, pris 15 000. I Savukoski 21 ha 10 000. Tomter vid bäck i Tanhua från 4000 plus medlemskap i jaktförening. Landskapstomter mellan Saariselkä och Ivalo från 6000. Tfn 040 832 0190. Varmt hus 80 m2 i Rautavaara. Jaktmöjligheter. Siera-Yöttäjä. Pris 40 000. Tfn 050 5351 730. Säljer stuga i Syökari på Karlö vid goda fiskevatten och jaktmarker.  Ring: 040 5453 118. 10 ha skogsskifte i Kuusamo, gränsar till sjö, bilväg till stranden. Två stugtomter möjliga. Nära till statens jaktmarker. Förfr 040 5417 308. Gedigen stockstuga + bastu, tomten 4850 m2, stugan 40 m2, bastun 9 m2. C 250 m strandlinje. Angeljoki. Goda fiske- och jaktmöjligheter, medlemskap i jaktf möjligt för småvilt och älg. Ligger 4,4 km från bybutiken i Tanhua. Beg pris 51.000 euro. Tfn 0400 653 866, email seppo.reijonen@kolumbus.fi. I Haapavesi ett skogsskifte c 4,5 ha, mest lund och timmer. I köpet ingår 1/6 av jaktstuga. Medlemskap i jaktförening möjligt. Pris 20500 e, vilket mindre än virkesförrådets värde. Tfn 050 556 9411. Köpes Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Asepalvelu K.Kauranen, vapensmedsaffären i Härmä. Oravaistentie 88, 62310 Voltti. Tfn 0500 562 940. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Jag servar jaktradior, hundpejlar? RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Veikko Hyttinen, Nokipannumies, www.nokipannu.net. Jakt erbjuds Gås och allt storvilt EST/FIN, 050-520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Björnjakt i Suomussalmi. Nyhet: södra Kuusamo. Tfn 050 325 8966. www.erapalvelu.net Erä-Korpinen: Jakt-Fiske-Sommarsemester. www.erakorpinen.fi, tfn 040 555 1394.   Jaga fågel i Sverige eller fiska lax i Jarhoinen. Mera info på www.nettiasunnot. com, objekt ID.53997. Tfn 0500 342 444. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Expert i branschen sedan 2000! Jaktresor över allt i världen. Gås och vildsvin i Estland. VSD SAFARIS, www.vsdsafaris.fi tfn 0400 888 875, hunt@vsdgroup.fi Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avhämtning i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040- 546 5995. Även pälsskinn, tfn 0400 561 267. Suomussalmi: boende för jägare. www.alassalmeneramokit.fi , 0400 300 552. Vi köper skinn av älg och hjort, avhämtning enligt överenskommelse. Mokka-Nappa Oy, Karleby, tfn 040 1356 664, email: mokkanappa@gmail.com. I Hauho fasanjakt och möjl träna hunden. Försäljning av uppfödda fåglar. Fråga på inkvarterings- och måltidstjänster. Mejl: auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050 588 9593. Vi köper björnkroppar. A&S Ravintolat, Helsingfors, Elviira Mäenpää, tfn 040 7315 747. I Kuusamo stuga + tillstånd 0400-281 229. Jakt efter säl och grågås i Bottenviken (Uleåborg), seanature.net, tfn 0400 154 600. Välkommen på småviltjakt i mellersta Finland! För boende se villipohjola/raiski 11299. Tfn 040 5647 615, savolko@live.com. www. fasaanitila.net. Fasanförsäljning i Koijärvi, hundutbildning, jakt. 045 3496 096. Vildsvinsjakt i Estland 1.10-31.1. Inkl boende, bespisning och fällningar. Drevjakt. 3 dgr tors-sö, 790 ? / person, bra marker. Mera info: Mikko, 040 465 1556, villisikajahdit@gmail.com. I Hyvinge högklassiga fasanjakter för företag, grupper och kamratgäng, hönshundar och försäljning av uppfödda fåglar. Astrakans fasansafari, tfn 0400 709 967 eller 0400 612 306. marjuk.kivi@ pp.inet.fi. Ut på jakt direkt från hotellet! Hotell Paljakka erbjuder ett prima högkvarter för jakt i fjällandskapet i Kajanaland. Förfr om inkv paket tfn 040 1451 200. Förfr om jakttillstånd tfn 0400 688 163. www.hotellipaljakka.com Varför inte en jaktresa med husbil? Hunden är förstås också välkommen. Fråga på vårt prisvärda hösterbjudande, tfn 045 256 4290. Tmi Kolme Aittaa i Vaala vid stranden av Ule träsk erbjuder jakt efter höns och småvilt. Andjakt på eget sjöområde ända tills isen lägger sig. Även fiske. Boende, bastu, bokningsbastu mm. Tillstånd på plats. Se www.kolmeaittaa.fi. Tfn 044 302 3839. Uthyres Stugor i Kuhmo vid östgränsen. Tfn 0500 253 563. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua med bra fiske, bärpl och jakt, tfn 0400 193 351. Två mormorsstugor i Sotkamo mitt i statsmarker. Tfn 040 582 6397. Välutrustad stuga i Ranua mitt i statsmarker, tfn 0400 398 208. Inkvartering erbjuds i Kittilä, i byagården i Vittakumpu, nära jaktområdena i Kumputunturi. Plats för 7-10 pers, stuga + kök, dusch, separat bastu och vindskydd. Ring Sarianna efter kl 17, 040 747 9287, sarianna.kivilahti@gmail.com. Stugor i Lieksa nära jaktmarkerna i Elimo och Kontiovaara. Tfn 040-5121176. Stuga i Pyhäjärvi i norra Österbotten. Jaktmarker + fiskemärken ingår i hyran. 0400 362 985. Boende i norra Sverige nära byn Jockfall, vid goda fågelmarker. www.nresorts.com /0400 147 550. För grupper: lyxvilla i Perho i mellersta Österbotten med bubbelbad utomhus. 220 euro/dygn eller 750 euro/vecka. Tfn 040 131 2335,  se http://villaperho.wikispaces.com/ Nära Varkaus och mitt i statsmarker uthyres stuga, rökbastu, vindskydd, båt mm. Tfn 050 559 8145. Varmt hus 80 m2 i Rautavaara. Jaktmöjl i Siera-Yöttäjä. Pris 40 000. Tfn 050 5351 730.
• Jägaren Nr. 5/2013 62. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 25.11.2013. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Marko Mikkola, Marja Martikainen, Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Marja Martikainen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint) Översättning: Berndt Zilliacus och Julia Westerberg Adresser Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter z< Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset Tryckeri: Hansaprint 2013/Jag13_05 Pärmfoto: Hannu Huttu ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 ? 15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret.Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Telefon 0303 9777 Kontaktuppgifter Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn. Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, Besöksadress Viksbågen 4, tfn. 0295 301 000 www.rktl.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tfn. växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, Tfn. växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren 5 l 2013 l 71
• Förevisningdag: 13.9 kl. 10-17 Åbo butiken Förevisning av produkter & specialerbjudanden för dagen. Kaffeservering. ÅBO Tel. (02) 239 0930 KIMITO Tel. (02) 423 804 Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen. Merkel Helix Tecla TCL 330 JollySteel INOX 490 ? PRIS FR. 2999 ? SP 88 359 ? 249 ? SP 75 680 ? 550 ? SP 88 Vapenskåp Hatsan 125 5,5 mm Lafayette Micro 5+ © Mikael Wikström www.asejaera.fi Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. www.midway.fi ? 09 5122 933 Telefonservice vardagar 12-17 Barnes TTSX .30 168gr kopparkula 50 kpl PRODUKTNR. 967720 Weaver Micro rödpunktsikte för weaverskena PRODUKTNR. 786781 180? 69? Weaver Classic 1-3x20mm kikarsikte PRODUKTNR. 183610 ATI ställbar stock Remington 740, 7400, 760, 7600 330? Timney av tryck 1-2 kg PRODUKTNR. 631106 Rem 870, 11-87, 1100, 7600, 7400, 750 170? PRODUKTNR. 168770 150? Primos Can Family lockserie för vitsvanshjort PRODUKTNR. 236805 50?