• Jägaren 5 l 2014 Jakten stimulerar regionalekonomin Jakttiderna för skogshöns s. 65
• l 5 l 2014 Aku Ahlström Tommy Arfman Innehåll Mårdhundarna sprider sig i skärgården, s. 40 Marko Svensberg Violetta Nowak CIC Jakten är bästa avkoppling, s. 14 Vildsvinet kommer – är du redo? s. 48 3 Ledaren 4 Oma riista: Om så på en stubbe i skogen 6 Kall försommar gav färre hönsungar 8 Ett kvartssekel med vilttrianglar 12 Jägarna stimulerar regionalekonomin 14 Jakten är bästa avkoppling 18 Ordförandens spalt 20 Målsättningarna för hjortdjursbeståndet, del 3 23 Aktuellt från ministeriet 26 Blykulor och blyhalten i älgkött 30 Hanteringen av högvilt – goda sätt och metoder 34 Älgen gillar inte Trico 36 Älgkalvarna blir allt mindre 38 Även gränsbevakarna övervakar jakten 40 Mårdhundarna sprider sig i skärgården 2 l Jägaren 5 l 2014 Dovhjorten en utmärkt landskapsvårdare, s. 56 44 Mårdhundsjakten fortsätter i Lappland 46 Hermelinen 47 Korsningar mellan fälthare och skogshare undersöks 48 Vildsvinet kommer – är du redo? 52 Skötseln av övergångszoner, del 4 54 Projekt förenar skoglig ekonomi med viltvård 56 Dovhjorten en utmärkt landskapsvårdare 58 Pieksämäkiungdomar provade på jakt och fiske 62 Rovdjursutställning åker buss 64 Nyhetsmagasinet 66 Åland 68 Juniorsidan 69 Affärer 71 Adresser
• Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Den elektroniska kundtjänsten Oma riista är dagens melodi Viltförvaltningen öppnade i början av sommaren tjänsten Oma riista. Avsikten är att stegvis utveckla en praktisk kanal genom vilken jägaren när och var som helst kan sköta alla kontakter med viltförvaltningen och viltforskningen. I tjänstens inledande version ingår redan verktyg för verksamhetsledarna i jaktvårdsföreningarna för skötseln av sina föreningars ärenden, samt en viltlogg som är avsedd för alla jägare. Via tjänsten kan också kvotjakternas björn- och gråsälsfångst samt rådjursjakternas fångst anmälas. Under den fortsatta utvecklingen av tjänsten kommer skötseln av jaktkortsärenden, meddelanden om viltobservationer och elektronisk behandling av älginformation att tas med och under de närmast kommande åren all sådan skötsel av ärenden, som det överhuvudtaget är möjligt att sköta elektroniskt. Tjänsten Oma riista är ett samprojekt för viltaktörerna inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Finlands viltcentral ansvarar för styrningen av systemets utveckling och tjänstens upprätthållande. Viltforskningen utvecklar viltinformationens statistikföring och utnyttjande i forskningen. Forststyrelsen fogar sina egna jakttjänster och sin egen insamling av information till tjänsten och utnyttjar samtidigt själv denna. Moderniseringens väsentliga motiv är givetvis att ge kunderna en bättre och kostnadseffektivare service. Vårt yngre jägargarde känner sig mera hemma inom informationsteknikens område och rentav skyggar för de traditionella pappers- och telefontjänstkanalerna, eftersom både den privata och den offentliga sektorns tjänster i allt snabbare takt går över till nätverkstjänster. För viltförvaltningens del sker övergången dock stegvis och de gamla kanalerna fungerar ännu parallellt. Vi är medvetna om att också jägare som står utanför informationsnäten måste kunna sköta sina ärenden. Tjänsten Oma riista erbjuder alla jägare en möjlighet att föra en personlig jaktdagbok. Utöver uppgifterna om fångstens art kan platsen och tiden för fällandet an- tecknas detaljerat. Det finns också utrymme för en kort beskrivning av tilldragelsen och plats för ett fotografi. I fortsättningen kommer det också att finnas utrymme för anteckningar om viltobservationer. Viltförvaltningen förbinder sig att upprätthålla och spara dessa data. De öppnas via gränssnittet så att jägaren kan spara dem och också använda sina egna data med hjälp av mobilapplikationer som kommersiella aktörer producerar. Till den här viltdatabasen anknyter ett annat väsentligt motiv för att utveckla tjänsten; en förbättring av kvaliteten på viltkunskaperna och en utökad omfattning. Motiveringen av det hållbara nyttjandet kräver i framtiden allt bättre information, särskilt då det gäller arter som är fåtaliga eller på tillbakagång. Från den här databasen överförs information till forskningen och statistikproduktionen. Uppgifterna från viltforskningens traditionella system för uppföljning av stammarna av älg och stora rovdjur samt från viltinventeringarna kommer i fortsättningen från tjänsten Oma riista. Preciserande och projektfokuserad informationsinsamling kan kanaliseras via tjänsten. Utvecklandet av datasystem kräver pengar. Statsfinansernas situation är stram och nedskärningstrycket hårt. I nuläget finns några höjningar av jaktvårdsavgiften inte inom synhåll. Oma riista kan inte sparkas igång med ett snabbt jätteprojekt, utan det alternativ som vi har valt är en smidig utveckling, en liten bit åt gången genom att tänja på de disponibla resurserna. Därför kommer arbetet att dra ut på tiden. Sättet att fungera har den fördelen, att utvecklingsarbetet hela tiden kan preciseras utifrån responsen från kunderna och gjorda erfarenheter. Det är skäl att komma ihåg, att den nättjänst som vi utvecklar bara är en del av en servicehelhet, som finansieras med jaktvårdsavgiften. Jägarförsäkringen, jaktvårdsföreningarnas tjänster, kommunikationen via hemsidorna, tidningen Jägarens sex nummer per år samt också viltcentralens övriga förvaltnings- och främjandeuppgifter sköts med den jaktvårdsavgift som jägaren betalar, 33 euro per år. Jägaren 5 l 2014 l 3
• Ari Kontiainen & Laura Ticklén, Finlands viltcentral Oma riista: Om så på en stubbe i skogen Oma riista är en tjänst för jägare som viltförvaltningen har öppnat på nätet. Tjänsten innebär ett stort framsteg för viltförvaltningen i vårt land – och av gensvaret att döma har den slagit väl ut. I föregående nummer berättade vi om tjänstens grundprinciper, om hur du skaffar ett användarnamn och hur mobilappen fungerar. Den här gången ska vi svara på frågor som folk ofta ställer och ge tips för hur du får ut det mesta av din egen sida på tjänsten. Registreringen steg för steg 1. Måste jag ha ett giltigt jaktkort för att kunna registrera mig? Det behöver du inte. Du behöver inte ett jaktkort för att skapa ett användarnamn på Oma riista. Det du behöver är en egen mejladress och nätbankskoder eller mobilt id. Med ditt Oma riista-användarnamn kan du också logga in på tjänsten riistakolmiot.fi; alla som inventerar trianglar är ju inte nödvändigtvis jägare. 2. Kan jag registrera mig med min frus eller en kamrats bankkoder? Det kan du inte. På grund av autentiseringen går det inte att registrera sig med en annan persons uppgifter. Utifrån bankkoderna eller mobil-id:t letar tjänsten ur befolkningsregistercentralen fram ditt namn, din födelsetid och dina kontaktuppgifter. Vi har velat göra tjänsten så användarvänlig som möjligt och begär inte sådan information som vi kan få ur andra databaser, som befolkningsregister och jägarregistret. Tjänsten ber dig om ditt telefonnummer och ett lösenord som du väljer själv. Din epostadress fungerar som ditt användarnamn. 4 l Jägaren 5 l 2014 3. Kan mitt barn registrera ett eget användarnamn? Jodå, så fort barnet har fyllt 15. Yngre barn kan tyvärr inte använda tjänsten Oma riista själva eftersom bankerna inte beviljar användarnamn åt ungdomar under 15 och operatörerna inte beviljar certifikat. På grund av autentiseringen kan inte heller operatörerna lägga till användare manuellt. En vuxen som barnet känner kan dock med sitt jägarnummer skriva in vilt som barnet har fällt i sin egen logg, färdigt i väntan på att barnet ska bli gammalt nog att registrera sig (se punkt 11). 4. När jag registrerar mig i Oma riista ber tjänsten mig att gå till Vetuma – vad är det? Vetuma är en elektronisk betalnings- och identifieringstjänst som är gemensam för hela den offentliga förvaltningen. Den drivs av statens center för informations- och kommunikationsteknik, Valtori. Vetuma används inte bara av viltförvaltningen utan också av bland annat Skatteförvaltningen, Patent- och registerstyrelsen, Folkpensionsanstalten samt ett stort antal kommuner och samkommuner. 5. Namnet jag använder är inte det samma som mitt officiella namn – vad ska jag göra? När du registrerar dig och använder tjänsten kan du skriva in ditt smeknamn på sidan för egna uppgifter. I övriga fall använder tjänsten ditt fullständiga namn som det hämtar från befolkningsregistercentralen. 6. Kan jag lita på att administratören inte kommer åt mina uppgifter? Det kan du. Det här sköts av utvald personal inom viltkoncernen som inte har tillgång till ditt personnummer, lösenord eller det du
• antecknar i viltloggen. Viltcentralens personal går in på tjänsten främst för att godkänna lagstadgade anmälningar om fällt vilt och för att uppdatera jaktvårdsföreningarnas uppgifter. 7. Fungerar tjänsten också på svenska? Det gör den. Tjänsten Oma riista fungerar på både svenska och finska. Du kan byta språk när du loggar in eller medan du är inloggad. Skriv in fällt vilt 8. Vilka arter kan jag skriva in i min viltlogg? I detta nu kan du skriva in alla jaktbara fåglar och däggdjur, och fredlösa djur som förekommer i vårt land. 9. Var finns den elektroniska blanketten för anmälning av fällt vilt? Den elektroniska anmälningen om fällt vilt görs för djur som du har antecknat i viltloggen. Gör så här: 1) logga in i tjänsten, 2) skriv in viltet i viltloggen och spara, 3) öppna anmälningsblanketten genom att klicka på knappen som har dykt upp bredvid anteckningen du nyss gjorde och 4) fyll i de uppgifter som krävs och skicka in blanketten för godkännande. Det är bara uppgifterna på anmälningsblanketten som kommer till viltförvaltningens kännedom. Tjänsten Oma riista ber dig göra en anmälan om de jaktbara arter som det just då går att lämna in en elektronisk anmälan för. I detta nu kan en elektronisk anmälan om fällning göras för gråsäl, björn och rådjur. Inom kort ska det också bli möjligt för lodjur, varg, utter och järv. 10. Kan jag utöver fällningarna också skriva in observationer av vilt i min viltlogg? Det går för närvarande inte, men blir eventuellt möjligt så småningom. 11. Min kamrat har fortfarande inte registrerat sig; kan jag anmäla vilt som han har fällt? Det kan du. Du kan skriva in viltet i viltloggen på din kamrats namn bara du har hans jägarnummer. När han har registrerat sig överförs viltet till hans viltlogg. 12. Går det att skriva in flera jaktbara fåglar på samma gång? Det går för närvarande inte. Tills vidare är det bäst att notera antalet djur av samma art som en minnesanteckning, till exempel i fältet för beskrivningar. 13. Går det att göra en lagstadgad anmälan om fällt vilt i tjänstens mobilapp? Med mobilen går det att skriva in fällt vilt i din viltlogg, men för att fylla i en lagstadgad anmälan behöver du en dator. Webbplatsen Oma riista är i skrivande stund ännu inte anpassad för att fungera i tablettdatorers webbläsare. 14. Mobilen antecknade jaktstugan där vi befann oss som platsen för fällningen. Kan jag flytta positionen till rätt ställe? Det kan du, men mobilen registrerar platsen där viltet skrivs in. Det är fortfarande inte möjligt att flytta platsen med mobilen, men med en dator går det enkelt att flytta det fällda viltet till rätt plats. 15. Hur vet jag att min anmälan om fällt vilt är godkänd? Med trafikljusen bredvid noteringen kan du följa med hur din lagstadgade anmälan framskrider: rött = anmälan ogjord, gult = anmälan gjord, grönt = anmälan godkänd. För att ljuset ska växla från rött till gult krävs att anmälningsblanketten fylls i och skickas in. Växlingen från gult till grönt hänger på viltmyndigheternas kontroll. Också mobilen visar hur anmälningen framskrider. 16. Polisen kräver bevis på att jag har anmält viltet till myndigheterna – vad ska jag göra? När du har sparat anmälningen får du ett bekräftelsemejl som du kan visa polisen som bevis för att du har anmält ett vilt med anmälningsskyldighet. 17. Om jag tappar min mobiltelefon, förlorar jag då allt som jag har skrivit in i viltloggen? Det gör du inte. Alla anteckningar som du har gjort med mobilen sparas i tjänsten på nätet och du når dem oavsett apparat. 18. Är tjänsten saalis.riista.fi fortfarande i bruk? Det är den inte. Från och med augusti görs lagstadgade anmälningar om fällt vilt på tjänsten Oma riista i stället för saalis.riista.fi som var i bruk i fjol. Alla anmälningar kan fortfarande göras på pappersblanketter, men handläggningen av dem går långsammare. 19. Varför ser tjänsten annorlunda ut för min kamrat? Bland annat verksamhetsledare och kontaktpersoner för jakttillstånd och dispenser har fler funktioner på sin sida. Den som har beviljats tillståndet ser bland annat alla fällningsanmälningar som har gjorts på tillståndet och kan på så vis följa med hur jakten framskrider. På Oma riista upprätthåller verksamhetsledarna för sina jaktvårdsföreningar den offentliga kontaktinformation och händelsekalender som finns utlagda på riista.fi. 20. Jag lämnade in ett förbättringsförslag, men fortfarande har ingenting hänt? Vi utvecklar fortlöpande Oma riista enligt önskemål och behov. Att bygga upp en elektronisk ärendehantering i ett läge där viltförvaltningen har flera system, både äldre och yngre, är som ett parti schack där man måste göra väl avvägda och logiskt riktiga drag. Alla önskemål är antecknade och realiseras i viktighetsordning. 21. Med vilka apparater kan jag använda tjänsten Oma riista? Tjänsten Oma riista kan användas med både datorer och mobiltelefoner bara man installerar den avgiftsfria appen Oma riista som finns på Google Play och App Store. Känns Oma riista obegriplig att använda? Körde du fast? Ställ dina frågor på frågetimmen om tjänsten! Informationssystemets upphovsman, projektchef Ari Kontiainen, svarar på frågorna. Tid: måndagen 15.9 kl 16 –17 Plats:: www.facebook.com/riistakeskus Jägaren 5 l 2014 l 5
• Pekka Helle, Katja Ikonen & Jukka Rintala, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Kall försommar gav färre hönsungar Tätheterna ändå nästan genomsnittliga fungerade mycket riktigt felfritt. Ungefär 70 den låga produktionen av ungar finns det emelLiksom i fjol rekommenderades procent av resultaten skickades in med det nya lertid en stor andel gamla fåglar i beståndet att inventeringarna av systemet,vilket gjorde det lättare att hålla den och de hör till de värdefullaste individerna med vilttrianglar skulle göras med snäva tidtabellen. På webbplatsen riistakolmi- tanke på häckningen nästa år. Även av detta snäv tidtabell vid månadsskiftet ot.fi gick det nästan i realtid att följa med hur skäl är det motiverat att begränsa jakten. juli-augusti. Finlands viltcentral, inventeringen framskred.Tjänsten har utveckjord- och skogsbruksministeriet lats av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet,Fin- Tjädertätheten genomsnittlig viltcentral, Forststyrelsen och Finlands Tjäderns genomsnittliga täthet för hela landet och VFFI hade kommit överens lands jägarförbund och ingår i det EU-finansierade (3,6 fåglar/km2 skogsmark) var en fjärdedel om att tidtabellen skulle vara projektet LifeData.Den kommer att komplette- lägre än året innan, och minskningen var relasnäv för att förordningen ras med en mera avancerad informationssök- tivt jämn i hela landet. I relation till en längre om jakttider skulle bygga ning och materialet för tidigare år kommer att tidsperiod var tjädertätheten dock ganska bra; överföras till samma databas. lika stor som medelvärdet för de tio föregåenpå färsk information och de åren. kunna utfärdas i tid. Under Junikylan krävde sin tribut De största tjädertätheterna utmed invenden rekommenderade Inventeringsdagarna inföll under en exceptio- teringslinjerna noterades i Norra Karelen och inventeringstiden 26 juli till nellt varm period. Antalet dagar med värme- Kajanaland. 3 augusti inventerades 707 Ungarnas andel av tjäderstammen (32 %) var bölja under sensommaren kommer att gå till vilttrianglar och resultatet var statistiken som rekordartat. Eftersom den re- klart lägre än medelvärdet för de föregående klart den 4 augusti för utkastet kommenderade inventeringstiden var så kort åren. I Mellersta Finland och Tavastland stannasom nio dagar gick det knappt alls att välja in- de andelen ungar under 25 procent, vilket innetill förordning. I skrivande stund (20 augusti) är antalet inventerade trianglar uppe i 870. Resultaten för de drygt 700 trianglarna gav en god uppfattning om hur fågelstammarna hade utvecklats medan resultaten som inkommit senare har närmast preciserat resultaten på jaktvårdsföreningsnivå. Trots den forcerade tidtabellen gick inventeringen med alla sina moment exemplariskt - från terrängarbetet till de färdiga resultatrapporterna. Ett stort tack för er insats, alla ni som deltog! Vi såg ivrigt fram emot sommarens inventeringar. I fjol lyckades hönsfåglarnas häckning väldigt bra och fågelbestånden var på sina håll starka. Det kyliga vädret i juni väckte dock farhågor om hur hönsfåglarna hade lyckats med häckningen. Emotsedd var också den internetbaserade appen som nu användes för första gången. Med den kunde observationerna skrivas in direkt i databasen utan den omständliga och tidskrävande manuella proceduren. Systemet 6 l Jägaren 5 l 2014 venteringsdag efter vädret.Eftersom vi saknar erfarenhet av inventering under sådana förhållanden vet vi inte hur fåglarna beter sig eller kan bedöma inventeringens effektivitet. För alla arter var tätheterna en fjärdedel mindre än i fjol, vilket främst berodde på det svaga häckningsresultatet. Mellan de olika delarna av landet fanns inga nämnvärda skillnader i förändringarna. De noterade tätheterna är dock nästan genomsnittliga, utom för ripan vars täthet låg klart under långtidsmedelvärdet. Tjäderns, orrens, järpens och ripans sammanlagda täthet, 18 fåglar per kvadratkilometer skogsmark, var aningen lägre än genomsnittet för tidigare år. Skogshönsens minskning i täthet från i fjol var avsevärd, men vi ska hålla i minnet att fågelstammarna var starka i fjol då vi i flera regioner noterade de högsta tätheterna sedan millennieskiftet. Av det här skälet bör vi ställa årets inventeringsresultat i relation till medelvärdena för en längre tidsperiod. Trots den låga andelen unga fåglar är den totala tätheten i flera regioner dubbelt större än arternas långtidsmedelvärde. På grund av bär att häckningsresultatet var väldigt svagt. Både den genomsnittliga storleken på kullarna (3,4) och andelen hönor med kullar av alla hönor (31 %) var lägre än normalt. Tjäderns överlevnadsgrad låg aningen under genomsnittet: andelen vuxna fåglar låg på 51 procent av den totala mängden fåglar i fjol. Orren minskade Liksom tjädern minskade också orren med ungefär en fjärdedel från i fjol.I Nyland och Sydöstra Finland noterades en minskning på cirka 50 procent. Utvecklingens riktning var tämligen likartad över stora områden.På västkusten och i Norra Karelen stod orrstammen kvar på fjolårsnivå eller ökade en aning. Medelvärdet för hela landet var cirka 15 procent lägre än under de tio föregående åren eller genomsnittet för hela triangelinventeringsperioden. De största orrtätheterna (över 9 individer/ km2) noterades i Kajanaland och Norra Karelen. Även för orren låg andelen ungar (37 %) klart under vilttrianglarnas medelvärde. Skillnaden mot fjolåret var iögonenfallande eftersom häckningen då lyckades utomordentligt väl.
• Sydöstra Finland 39 4,4 ? ? ? 21 Kajanaland 4,6 ? ? 27 10,0 ? ? 43 4,5 82 29 3,5 5,3 ± Ungar % 10,0 ? Förändr % 19 42 9,1 Täthet ± ? Ungar % Täthet 6,1 Täthet 2,8 ? ? 21 4,0 ? ? 27 5,8 63 Täthet Södra Tavastland 26 Södra Savolax 70 3,7 ? 23 6,9 ? ? 31 6,4 Förekomsterna av järpe minskade från i Mellersta Finland fjol med en dryg fjärdedel i förhållande Lappland 137 3,5 ? 36 2,9 ? ? 44 1,7 till medelvärdet för hela landet.På många Uleåborg 120 4,2 ? 33 8,6 ? ? 43 4,2 orter minskade tätheterna med över 40 Österbotten 78 3,2 ? ? 24 8,5 ? 36 4,3 procent,men på grund av de lokala skillna- Norra Tavastland 30 3,7 ± 27 6,1 ? 44 9,4 derna gick det inte att urskilja några stör- Norra Karelen 69 5,2 ? 40 9,7 ± 47 7,6 Norra Savolax 54 3,1 ± 31 7,1 ? ? 39 10,0 re enhetliga områden med minskning. 18 2,2 + 41 7,5 + 43 6,2 Kust-ÖsterbotDet är bara i Nyland och Södra Savo- ten lax som järpstammen verkar vara nästan Satakunta 55 3,7 ? ? 34 6,5 ? 47 8,1 Nyland 19 2,3 ? ? 41 4,5 ? ? 26 9,3 som förut. 10 3,8 ? 52 5,3 + 14 6,6 Järpstammen står nu på en cirka 20 Egentliga Finland procent lägre nivå än genomsnittet för 870 3,6 ? 32 6,6 ? 36 6,8 hela inventeringsperioden. De största regionala tätheterna noterades i Nyland, Tavastland och Savolax.Den lägsta tätheten no- Regionala skillnader för ripan terades i Lappland där tätheten inte har varit så Ripstammen i norra Finland verkar ha minskat här låg på femton år. med drygt 30 procent. Förändringen har det Järpens häckningsresultat var inte lika regionala draget att i Uleåborg och Kajanaland svagt som tjäderns och orrens, och var bara var minskningen brant medan den i Lappland aningen sämre än medeltalet för de senaste var mildare.Även noteringarna längre söderut åren. Medelvärdet för kullarnas storlek var pekar på en klar tillbakagång från i fjol, även dock lågt för arten. om materialet är knappt. Tätheterna ligger reDäremot låg järpens överlevnadsgrad för jält under medelvärdet för de senaste tio åren vintern (47 %) klart under genomsnittet. I Lapp- och i jämförelse med hela inventeringsperioland och Kajanaland var den avsevärt svagare den är skillnaden ännu tydligare. Ripan lyckades jämförelsevis väl med häckän i övriga delar av landet. 31 35 ? ? 23 ? ? 53 0,6 ? ? 68 ? ? 35 ? ? 48 1,6 ? 70 ± 51 46 0,9 ? ? ? ? 37 ? ? 50 ? ? 48 ? 43 + 38 ? ? 41 ± 51 ? ? 24 ? 40 1,0 ? ? 63 Förekomsten av skogshöns (fåglar per kvadratkilometer skogsmark) och andelen ungar (den procentuella andelen ungar av alla observerade fåglar) i juli-augusti 2014. Förändringen i förekomst från fjolåret är uttryckt med plus- och minustecken (± förändring < 15 %, + och – förändring 15-30 %, ++ och – – förändring >30 %). För ripan presenterar vi enbart uppgifterna för norra Finland där materialet var tillräckligt. ningen: andelen ungar som noterades i Lappland (70 %) är den största i vilttrianglarnas 26-åriga historia.Överlevnadsgraden från i fjol somras till i somras var däremot synnerligen svag och låg rejält under genomsnittet. För Övre Lappland får vi en bättre uppfattning med hundassisterade inventeringar. Enligt dem har riporna högst uppe i norr till och med blivit fler sedan i fjol, vilket betyder att resultaten för triangelinventeringarna handlar om en förändring från Skogslappland och söderut. Orre Järpe Sami Tossavainen, Suomen riistakeskus. Tjäder Ripa Förändr % Järpe Förändr % Orre Ungar % Förändr % Tjäder Ungar % Järparna en femtedel under genomsnittet Inventerade trianglar Även kullarnas medelstorlek - 3,5 ungar – var klart mindre än normalt, liksom andelen hönor med ungar av alla hönor (34 %). Orrens överlevnadsgrad (48 %) nådde inte heller upp till genomsnittsnivån. Tjäderns, orrens och järpens genomsnittliga täthet (fåglar per kvadratkilometer skogsmark) jaktvårdsföreningsvis i juli-augusti 2014. Resultaten har räknats så, att informationen från föreningens vilttrianglar är inkluderad i sin helhet, och till det har lagts alla trianglar som befinner sig inom en radie av 50 km från föreningens mittpunkt, men med minskande betydelse ju längre bort de ligger. Färgskalan är inte den samma för arterna. För varje art mörknar färgen från tätheten 0 till den största medeltätheten; för tjädern 8, orren 13 och järpen 20 fåglar per kvadratkilometer skogsmark. Jägaren 5 l 2014 l 7
• Text och bilder: Reijo Orava Ett kvartssekel med vilttrianglar – ett samarbete för viltets bästa har systemet avkastat vetenskapligt tillförlitlig men samtidigt även praktiskt användbar kunskap om hur olika fenomen interagerar. Informationen har använts i tiotals avhandlingar och ett flertal doktorer har fått sin doktorshatt genom forskning som bygger på inventeringarna. Handledning och uppmuntran vid vetenskapligt arbete liksom en strävan att göra detta arbete internationellt känt har utgjort Harto Lindéns lysande livsverk. I maj 1987 skrev tidningen Jägaren för första gången om den planerade totalförnyelsen av inventeringarna. Bristerna hos den linjeinventering Internationellt för hönsfåglar som hade använts i drygt två decennier hade noterats enastående och tanken på en förnyelse av hönsfågelinventeringarna hade efter hand Vi frågade professor Harto Lindén mognat. Primus motor i förnyelsen var viltforskaren Harto Lindén. Jaktchef vad han tycker är de två främsta Jukka Keränen på Kajanalands jaktvårdsdistrikt spelade en framträdande behållningarna av triangelinventeringarna för vilthushållningen roll vid utformningen. T anken var att vi skulle övergå till fasta, kompassräta inventeringslinjer för att försäkra oss om slumpmässigheten och få fram vilttätheter som bättre stämde överens med verkligheten. Dessutom skulle inventeringen inte bara omfatta skogshönsen utan även det övriga småviltet, och ge kompletterande information om hjortdjuren och de stora rovdjuren. Därför skulle inventeringen också göras på vintern som en räkning av spår i snön. Försöken inleddes 1987 Planen utvecklades och i augusti 1987 sparkade man i gång de första försöksinventeringarna enligt det nya systemet. Det här hände i Satakunta jaktvårdsdistrikt. Under den fortsatta planeringen hade inventeringslinjen fått formen av en liksidig triangel och benämningen ”vilttriangelinventering”. Genom en gemensam insats av viltforskningen, jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten, jaktvårdsföreningarna Hösten 1987 skrev tidningen Jägaren om inventeringen av den första vilttriangeln i vårt land. Det hände i Nakkila. Test- och startfasen räckte ett drygt år och 1989 rullade systemet i gång i full skala. 8 l Jägaren 5 l 2014 och naturligtvis även jägarna och jaktföreningarna som gjorde fältarbetet nådde det nya systemet sin nuvarande omfattning i början av 90-talet. Under de första åren inventerades drygt 1000 trianglar och under årens lopp har det grundats sammanlagt bortåt 1900 stycken. Pionjärerna i pension Viltforskningsinstitutet har upprepade gånger informerat om triangelinventeringarna,i synnerhet i tidningen Jägaren. Under de första åren bestod den typiska författartrojkan av Eero Helle, Harto Lindén och Marcus Wikman. Idag har de här pionjärerna gått i pension eller håller på att göra det. Systemet med triangelinventeringar började avkasta en massiv mängd information om viltbeståndens storlek och årliga variationer. I kombination med information om skogsresurserna och miljöerna som djuren lever i i vårt land. - Triangelinventeringssystemet har gett Finland internationellt rykte som ett land där man sköter viltstammarna med ett helhetsgrepp, är emeritusforskarens första spontana svar. - Vi har koll på alla viltarter av betydelse, hur de förekommer regionalt och hur stammarna utvecklas. Ett motsvarande inventeringssystem finns inte i något annat land, fortsätter Lindén. För det andra framhåller Lin-
• Meiltä saa Bonusta! dén den enastående sammanhållningen och samarbetsviljan hos vilthushållningens aktörer: jägarna, jaktföreningarna, viltförvaltningen, viltforskningen och det övriga forskarsamfundet som forskar om vilt samarbetar helt fantastiskt. Det är enligt Lindén Professor Harto Lindéns livsgärning har varit att utveckla triangelinventeringssystemet, uppmuntra till vetenskaplig användning av informationen och fungera som en internationell galjonsfigur för vårt inventeringssystem. Lindén går i pension i slutet av månaden. triangelinventeringssystemets förtjänst. Ny utvecklingsfas pågår När triangelinventeringssystemet planerades hoppades man att det skulle gå att utveckla ett system där det vore möjligt att förutsäga hönsfågelstammarnas utveckling under följande år, som ett stöd för regleringen av jakttiderna. Saken undersöktes och nu vet vi att det inte går att förutsäga stammens storlek utifrån föregående år med tillräcklig noggrannhet. Häckningsresultatet beror i hög grad på väderleken. Eftersom det inte har gått att utveckla en tillräckligt exakt prognosmodell så har vi börjat trimma triangelsystemet så, att vi använder resultaten för innevarande sommar.Det grundas nya trianglar och inventeringsaktiviteten pekar uppåt. Inventeringsperioden har tidigarelagts till juli. Vi snabbar upp insamlingen av inventeringsresultaten genom att övergå till rapportering på nätet och efter hand till smarttelefoner.Dessutom har viltförvaltningen trimmat sina tidtabeller så,att eventuella beslut om jakttiderna hinner träda i kraft till hösten samma år.. Onnistuneen jahtikauden eväät Agrimarketista! METSÄSTYSLIPPIS, ORGANIC 15,- US! UUTU METSÄSTYSLIIVI JELOU FOX M Käännettävä harrasteliivi sekä metsästäjille että koiraharrastajille. Toinen puoli oranssia camokuviollista pehmeää materiaalia ja toinen puoli keltainen huomioväri tehosteheijastimilla. Runsaasti taskuja molemmin puolin. Kahisematon kangas. 69,- l I år har inventeringen av vilttrianglar pågått i ett kvartssekel i sin fulla omfattning. 1989 gjordes inventeringen för första gången i full skala. TARJOUS! 23,50 l Triangelinventeringarna är internationellt sett ett unikt system för att ta fram vetenskapligt tillförlitlig information om viltstammarna. Metoden visar en ansvarstagande inställning till viltresurserna. Materialet samlas in av frivilliga jägare, vilket sammanför vilthushållningens aktörer till ett gott samarbete. l En ny fas i triangelinventeringarnas utveckling har börjat. Resultaten av sommarinventeringen används nu när besluten om höstens jakt fattas. Tack vare nya informationssystem klarar vi den snäva tidtabellen. Framtidens triangelinventerare matar i terrängen in informationen i sina smarttelefoner och direkt in i systemet. TARJOUS! JAHTI&VAHTI ENERGIA Aktiivisten koirien täysravinto, joka sisältää tasapainoisessa suhteessa kaikki koirasi tarvitsemat ravintoaineet, vitamiinit ja kivennäiset. (Norm. 27,50) Voimassa 30.9. saakka. 27,90 JAHTI&VAHTI EXTRA ENERGIA Erittäin lihaisa täysravinto aikuisille koirille, joilla on korkea energiantarve. (Norm. 30,95) Voimassa 31.10. saakka. kaikki mainoksen tuotteet myös verkkokaupastamme: www.agrimarket.?. Valikoimat vaihtelevat myymälöittäin. agrimarket.fi
• Poimintoja Kärkkäisen tavaratalon yli 100 000 tuotteen valikoimasta: 9 90€ Sniper KYNSIKKÄÄT Villakynsikkäät thinsulat vuorella. Sopii hyvin aluskäsineeksi ja jahtiin. 7 90€ Huikea valikoima! Anar FLEECEKÄSINEET Lämmin camo fleecekäsine thinsulate vuorella ja vedenpitävällä kalvolla. - Koot l,xl,xxl 169 4 € Alpina K9 METSÄSTYSKENGÄT Pohjoiseen maastoon räätälöity, täysin vedenpitävä jalkine, jonka käyttömukavuusalue menee aina -20c asti. Joustava pohja, mutta tarpeellisen kiertojäykkä kantaosa. Kuulalaakeroidut nauhalenkit, Alpitex-kalvo, 2mm täysnahka. 1-vuoden tuotetakuu 90€ Anar Luondu Pro LIPPALAKKI Kiinteällä maastokasvosuojalla varustettu metsästyslippalakki. Suojaa niskaa myös suoraan lentäviltä hirvikärpäsiltä. Koko: Säädettävä 39 € Anar Junior MAASTOPUKU Kevyt puuvillainen maastopuku junioreille. Uusi maastokuvio airsoftiin, metsälle ja vapaa-aikaan. Koot 110cm-160cm 45 € Anar MAASTOPUKU Perinteinen puuvillainen maastopuku metsälle ja vapaa-aikaan. kevyt materiaali. Koot s-xxxl Uutuus! 7 90€ Sniper HIRVILAKKI Kevyt lainmukainen hirvilakki safetycamo. - Säädettävä koko 5 90€ Hirvipipo Virallinen pipo hirvijahtiin. Pipossa hieno metsästysaiheinen logo. - Yksi koko. 19 90€ Anar Safety METSÄSTYSLIIVI Metsästysliivi uudella turvacamo kuviolla, Liivissä korkea tuulelta suojaava kaulus., pehmeä kahisematon pintakangas, radiopuhelintasku antennipaikalla, selkätasku sekä vetoketjulla suljettavat lämmittely taskut kevyellä fleecevuorella. Ohut mesh verkko lisää hengittävyyttä. 799 889 € Garmin Astro 320 & T5 panta ja seurantalaite Yhdessä Astro® 320 käsilaitteen kanssa kestävä ja vesitiivis T 5 auttaa paikallistamaan koiran tarkasti jopa 14.5 km matkan päästä. T5 on varustettu erittäin herkällä, niskan puolelle sijoitetulla GLONASS-GPS ?vastaanottimella, jonka tehokkaamman satelliittipaikannuksen ansiosta koiran sijainnin selvittäminen nopeutuu. Laite ei myöskään kadota yhteyttä peitteisessä maastossa tai syvissä rotkoissa. € Garmin Alpha 100 & T5 GPS koiratutka Alpha® 100 ja T 5 -yhdistelmä vie taattua Garmin ?laatua olevan paikannuksen aivan uudelle tasolle. Koirien kanssa metsästäminen on entistäkin turvallisempaa ja hallitumpaa. Voit seurata jopa 20 koiraa jopa 14.5 km etäisyydeltä lisäpantojen avulla, jotka myydään erikseen. Tarjous voimassa: Ylivieska, Oulu, Lahti Verkkokaupan asiakaspalvelu: ? 010 430 3030 (arkisin klo 8–16) 10 l Jägaren 5 l 2014
• Tervetuloa ostoksille Kärkkäiselle Iihin, Lahteen, Ouluun ja Ylivieskaan! MiklaGuard SG2 LIIPAISINVAROITIN 149 € MiklaGuard SG2 päällekkäispiippuisten haulikoiden vahingonlaukauksen estolaite. MiklaGuard SG2 hälyttää ääni- ja valomerkillä, mikäli olet inhimmillisen erehdyksen seurauksena unohtamassa aseen varmistimen auki. Asetta oikein käytettäessä MiklaGuard ei hälytä, ainoastaan varsinaisen ampumatilanteen ulkopuolella mikäli ase on yli 5 sek varmistamatta, MiklaGuard muistuttaa varmistamattomasta aseesta.MiklaGuard opastaa myös oikeanlaiseen aseen käyttöön. MiklaGuard ei kuitenkaan poista miltään osin aseen käyttäjän omaa vastuuta ja huolellisuutta aseen käsittelyssä. Perfect Line MX-80 PISTOOLIJOUSI Huipputehokas 80lb pistoolivarsijousi - Ergonominen, yksinkertainen, turvallinen. - Auto-Turvamekanismi virittämiseen. - Alumiiniä ja lasikuitua - Paketissa 10 nuolta. Muista lisänuolet! 25 € 3pkt 10 € Perfect Line pistoolijousen nuolet 10kpl Nuolet pistoolijouseen - 10 kpl/pkt - Materiaali: alumiini 49 € PERFECT LINE 15-20LB CAMO TALJAJOUSI Täydellinen jousisetti aloittelijalle. Paketissa 2 nuolta, nuoliteline, nuolihylly, rannesuoja, sormisuoja sekä säätötähtäin. - Uudet vetotaljat, vetovastus 70%kevyempi - Vetovastus 15-28 paunaa - Nuolen nopeus jopa yli 100km/h - Suositeltu nuoli 24"-26" 25 7 7 Teeren soidinääntä matkivalla pillillä houkuttelet linnut jahtipaikallesi Pyyn metsästyksen helpottamiseksi suunniteltu pilli houkuttelee uteliaat linnut jahtipaikallesi. 90€ HUBERTUS TEERIPILLI 452 6 90€ MTM KIVÄÄRINPATRUUNATASKU Kestävämpi vaihtoehto kiväärinpatruunoiden kuljetukseen. Kestää vettä ja kosteutta, pitää patruunat paikallaan kolisematta. Sopii kaliibereille 22,222,223 ja 7,62x39 90€ HUBERTUS PYYPILLI 462 3kpl 10 € MTM PATRUUNARASIA Haulikon patruunat kätevästi rasiaan. - Rasian vetoisuus 25 patruunaa - Mallit 12/70-12/76 ja 12/89 patruunoille 4kpl € PERFECT LINE 1X40 RED DOT TÄHTÄIN Punapistetähtäin 11mm kiskolle. Sopii, ilma ja pienoiskivääreihin sekä muihin aseisiin 10 € Sniper SAMETTITEERI Houkutin teeri. Vetoketjulla suljettava, helppo täyttää. Kärkkäinen Ii Sorosentie 2, 91100 Ii ? 010 430 3820 Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, 15700 Lahti ? 010 430 3630 Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, 90400 Oulu ? 010 430 3020 Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, 84100 Ylivieska ? 010 430 3000 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Aukioloajat: ma—pe 9.00—21.00, la 9.00—18.00, su 12.00—18.00 Aukioloajat: ma—pe 8.00—21.00, la 8.00—18.00, su 12.00—18.00 Jägaren 5 l 2014 l 11
• Mikko Rautiainen, specialplanerare, och Jukka Bisi, vildmarkschef, Forststyrelsen Tuomo Karsikas Jägarna stimulerar regionalekonomin Nu är det bevisat. För Jägarna som åkte till Lappland spenderade jämnt ett år sedan skrev vi sammanlagt 10,9 miljoner euro på sina resor. i Jägaren en artikel om ett projekt i startgroparna, där Forststyrelsen skulle utreda hur Dessutom går det åt pengar på hemorten der i penninganvändningen mellan de olika reinnan avfärden och under resans gång. De här gionerna. Jaktresorna längre söderut i landet mycket pengar jägare och fiskare siffrorna lämnades dock utanför undersök- varar färre dagar och då går det inte åt lika med Forststyrelsens tillstånd ningen. mycket pengar. spenderar på sina jakt- och kunde vi notera att en jägare Undersökningen omfattade småviltjägare, fiskeresor, och hur detta visar sig älg- och björnjägare, och fiskare som hade somDessutom jagar i regionen där han bor spenderar i i de regionala ekonomierna. Nu skaffat tillstånd för statsmark. genomsnitt mindre pengar än jägare från anhar vi resultaten. Jägarna gjorde dra regioner. Nyttan störst i norr och öster av med över 24 miljoner euro Statsmarkerna ligger i de norra och östra de- Hållbarhetens nya dimensioner under sina jaktresor. T illsammans med Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet undersökte Forststyrelsen hur jägare och fiskare som löst tillstånd av Forststyrelsen spenderade sina pengar under 2013. Vi fick in drygt 8000 svar på enkäten. Ett exempel: en hönsjägare som har åkt till Lappland gör där av med i genomsnitt 417  € under sin jaktresa. Minuthandeln, det vill säga främst matinköpen, står för den största utgiftsposten, 152 €, medan bränslet står för 94 € och boendet för 114 €.De övriga utgifterna utöver detta uppgår till nästan en femtilapp. 12 l Jägaren 5 l 2014 larna av landet och det är dit som merparten av Forststyrelsens jakt- och fisketillstånd går. Dessutom är resorna norrut och österut längre, vilket innebär mera utlägg och på så vis större nytta för regionalekonomin. Exempelvis de jägare som åkte till Lappland spenderade på sina resor sammanlagt 10,9 miljoner euro.För Kajanaland var motsvarande siffra 5,6 miljoner euro och för Norra Österbotten 3,3 miljoner euro. Penninganvändningens direkta sysselsättande effekt, räknat på andelen av bruttonationalprodukten,uppgick i Lappland till 135 årsverken, i Kajanaland till 83 årsverken och i Norra Österbotten till 42 årsverken. Som förväntat finns det avsevärda skillna- Möjligheterna till jakt och fiske på statsmark som Forststyrelsen erbjuder är en kostnadseffektiv verksamhet. Den finansieras inte med statliga budgetmedel utan med intäkterna från tillståndsförsäljningen. Verksamheten är dessutom ekologiskt hållbar. Utifrån de här nya siffrorna kan vi göra bedömningen att jakten och fisket på statsmark står på en ekonomiskt fast grund.De gästande jägarnas och fiskarnas pengar har den största upplivande effekten på ekonomin i regionerna med utflyttning och åldrande befolkning. Även sådana ekonomiska värden hos skogen som inte tidigare har gått att mäta kan nu åskådliggöras med regionalekonomiska
• Region Tillståndsjägarnas penninganvändning i milj € på statsmarker Den regionala bruttonationalproduktens direkta sysselsättande effekt enligt andel (årsverken) Lappland 10,9 135 Kajanaland 5,6 83 Norra Österbotten 3,3 42 Norra Karelen 2,5 37 Övr tillsammans 1,8 23 Totalt 24,1 320 Jägarna som åkte till Lappland spenderade sammanlagt 10,9 miljoner euro på sina resor kalkyler. Starka viltstammar gör det möjligt för allt fler att jaga och detta visar sig även i regionernas ekonomi. Varje kull med hönsungar är en ekosystemtjänst som kan mätas i exempelvis euro, om vi så önskar! Företagarna vinner på det Forststyrelsens och Ruralias undersökning visar att de som jagar och fiskar på statsmarker använder tjänster på sina resor. Det här bildar en stomme för många företagare. - Under de senaste åren har jaktlagen som jagar på statsmark blivit klart fler,berättar Kauko Uusitalo som basar för Valkeisjärvi camping i Lestijärvi. Och visst är det sant. De som kommer längre ifrån behöver ett högkvarter för sitt jagande och alla vill inte tillbringa hela resan i tält. Att försöka boka boende i björnmarkerna i östra Finland under säsong kan visa sig överraskande knepigt. Jaktguiden Ville Varis i Viitasaari guidar sina kunder till både jakt och fiske på statsmarker. - Det går rätt fort att komma underfund med forsfisket bara någon står bredvid och visar, förklarar Ville. Det är inte bara jakten och fisket som är viktiga utan Ville tycker också att det är viktigt att ha tillgång till eldplatser som blir underhållna. Följande steg vore att grunna på hur vi kan gynna utvecklandet av tjänster kring jakt- och fisketurismen. Hur kan vi förädla och utveckla produktionen av tjänster så, att turisterna återkommer och blir till maximal nytta för den regionala ekonomin? Framtiden följningen av de regionalekonomiska effekterna.Vi prövar också nya sätt att modellera ekonomin för att höja informationens tillförlitlighet och vidareutvecklar metoderna för insamling av information. Det vore möjligt att göra regionalekonomiska utredningar också kring exempelvis jaktföreningars verksamhet. Det vore högst intressant att beräkna hur mycket vitsvansjakten i Egentliga Finland eller möjligheterna till hönshundsutbildning i Södra Österbotten gynnar ekonomin i regionerna. Sannolikt handlar det om betydande summor. Till jakten hör också annan användning av pengar, vilket bland annat har undersökts i en undersökning av den finska jägarens profil (Toivonen 2009, VFFI utredningar). Det vore på sin plats med en djupdykning i ämnet. Styr kanske jaktinstinkten till och med en jägares val av bil eller sommarstugeort? Även det ekonomiska värdet av den fria jakträtten i norra Finland vore förtjänt av en egen undersökning. Det regionalekonomiska projektet har redan presenterats på flera internationella forum. Folk är intresserade av vår undersökning. Än en gång är jägarna och fiskarna förtjänta av ett stort tack för sin beredvillighet att svara på enkäten! Vår undersökning bekräftar att vildmarkshushållningen även har en regionalekonomisk betydelse, som dessutom utan tvekan strukturerar Forststyrelsens roll. Med tillståndsförsäljningen stöder vi den regionala produktionen av tjänster och skapar förutsättningar för den att utvecklas. JAHTIMIEHILLE… Kivääreitä syksyn jahtiin! Henry .45-70 vipulukkokiv, piippu 18,43” UUTUUS ...............................850,00 Tikka T3 308 win tai 30-06 Hunter + 3-9X40 DH kiik ..............................890,00 Tikka T3 308 win Lite + BSA 3-9X40 DH kiikari ......................................... 890,00 Ruger KM77-GS Scout 308 win STS/matta ............................................. 1290,00 Ruger American 308 win 22” synt. ...............................................................650,00 Browning X-bolt Composite kal 30-06 ........................................................990,00 Winchester SXR Vulcan 9,3X62 Battue ....................................................... 1390,00 Uusi lähetys Henry aseita saapunut maahan!! Henry .22 pumppupienoiskivääri H003T UUTUUS! ..............................550,00 Henry .22 WMR pumppu magnum, H003M UUTUUS! ........................590,00 Henry US Survival .22 LR H002B .....................................................................390,00 Henry vipulukko .22 H001T Octagon piippu ...........................................540,00 Henry 22 vipulukko .22 H001 ........................................................................435,00 Henry 22 GOLDEN BOY vipulukko .22 H004 ............................................700,00 Henry 22 GOLDEN BOY LARGE LOOP H004L ............................................700,00 Henry 22 WMR GOLDEN BOY MAG .22 mag HOO4M ...........................700,00 Henry vipulukko magnum .22 WMR H001M kivääri ...590,00 Henry magnum .22 WMR + Pentaflex 3-9x kiikari + jalat ....................640,00 LAADUKKAAT VIXEN KIIKARI JAHTINMIEHILLE! Vixen VII/VIII sarja, 30 vuoden takuu, valopisteristikko 30mm runkoputki 1-4X24 Duplex ristikko IR/PISTE, UUTUUS! ................................................810,00 ........................ ....................... ... ... ........... 1-6X24 Duplex ristikko IR/PISTE .....................................................................990,00 .................... .......... 1,5-6X42 Duplex ristikko IR/PISTE ..................................................................810,00 ......... ............ .. ....... 2,5-10X50 Duplex ristikko IR/piste, UUTUUS! ............................................990,00 ...................... ......... 2,5-10X56 Duplex ristikko IR/piste ................................................................850,00 .............. 1150,00 5-20X50 Duplex ristikko IR/piste , korkeat säätötornit ....................... 6-24X58 Duplex ristikko IR/piste, korkeat säätötornit ........................ 1270,00 Vixen VI sarja, 5 vuoden takuu 1” (25,4mm) runkoputki Duplex ristikko. Ei valopistettä. 2-8X32 ..........................................410,00 3-12X40 ........................................430,00 4-16X44 ........................................495,00 Duke pyyntiraudat: Duke 120 ..................... 12,00 Duke 160 ....................................................... 19,00 Duke 220-2 ................ 24,00 Duke 280 ........................................................ 30,00 Duke 330 .................... 36,00 Minkkiloukku Ihjäl puinen ...................... 55,00 Supiloukku 134x28x32 kahdella luukulla, metallia .................................120,00 SafePower SS3492 hyväksytyt asekaapit. Kun valitset kaappia niin vertaa painoa ja hintaa, se kertoo kaapin rakenteen. Älä luota peltikaappehin, valitse aseillesi kunnon turvakaappi. Hintoihin lisätään rahti. SP66 Asekaappi ..... 570,00€ 125x40x30 cm 93 kg SP88 Asekaappi ..... 720,00€ 150x 55x40 cm 152 kg SP99 Asekaappi ..... 990,00€ 150x65x55 cm 200 kg SP88 Asekaappi ..... 890,00€ numerolukolla, mitat SP88 SP99 Asekaappi ...1340,00€ numerolukolla, mitat SP99 KYSY TUOTTEISTA KAUPPIAALTASI TAI SUORAAN MEILTÄ! Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys– ja urheiluaseita. Kysy tuotteistamme kauppiaaltasi tai meiltä tai vieraile sivuillamme www.asetalo.com Kotisivumme: www.asetalo.com • E-mail: asetalo@asetalo.fi LIIKKEEMME AVOINNA MA-PE 9.00-17.00, LA 10.00-13.00 MAAHANTUONTI-, TUKKU-, POSTI- JA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 Forststyrelsen fortsätter uppJägaren 5 l 2014 l 13
• Text och bild: Aku Ahlholm, specialplanerare, Forststyrelsen Jakten är bästa avkopplingen Forststyrelsen har publicerat den första heltäckande undersökningen i historien som handlar om välbefinnandet hos dem som rör sig ute i naturen. Undersökningen visar att jakten har en oerhörd betydelse för folkhälsan i vårt land. N ästan alla jägare upplever att jakten får dem att koppla av psykiskt (93 %) och höjer konditionen (92 %). Dessutom ökar det sociala välbefinnandet. För att ha maximal effekt ska jaktresan vara över en vecka lång, göras tillsammans med kamrater och gå till Lapplands vida ödemarker. Forststyrelsen har alltså publicerat den genom tiderna första omfattande undersökningen där man har utrett vilken betydelse naturen har för finländarnas välbefinnande. Forststyrelsen och diakonianstalten i Uleåborg undersökte hur jakt- och fiskeresorna till statens marker påverkar det sociala, psykiska och fysiska välbefinnandet. Samtidigt undersöktes också hur naturen påverkar hälsan och välbefinnandet hos dem som rör sig i nationalparkerna. Hönsjakten mest avkopplande Eftersom finländarna jagar över fem miljoner dagar om året verkar jakten ha en oerhörd effekt på folkhälsan i vårt land. Av allt att döma höjer jakten välbefinnandet ännu mer än fiske och friluftsliv, men å andra sidan har friluftsfolkets svar samlats in och analyserats med litet annorlunda metoder. Majoriteten av jägarna som svarade på enkäten hade köpt Forststyrelsens tillstånd för hönsjakt och de flesta kom från landskapen Nyland, Norra Savolax och Norra Österbotten. Jakten efter hönsfågel verkar vara svaret på den finska jägarens drömmar. Där ökar det psykiska och fysiska välbefinnandet extra mycket. Den typiska jägaren Den typiska fiskaren Den typiska vandraren Vem? En nyländsk man, över 45 år En nyländsk man, under 45 år En kvinna från Helsingfors, över 45 år Kopplar bäst av med: Kamraterna eller familjen Hellre kamraterna än familjen Goda vänner Kopplar bäst av i: Övre Lappland, övriga Lappland, Koillismaa, Kajanaland Övre Lappland Till de populäraste hör Pallas-Yllästunturi, UK-parken, Björnrundan, Noux Favoritställe: Vidsträckt ödemark Plats med naturfiske En avlägsen nationalpark med vildmarkskänsla dit hon åker en gång om året för att vandra Dagsetapp: 10 km om dagen Inga långa dagsetapper 11,4 km om dagen Höjer välbefinnandet mest: Hönsfågeljakt Naturfiske i älvar och forsar Landskapet, den friska luften, naturens ljud och tystnaden Övrigt: Om jaktresan är över en vecka lång så ökar välbefinnandet i alla delområden. Om resan är mer än två veckor lång så minskar de positiva effekterna När en fiskare fiskar naturfisk har fångsten inte lika stor betydelse för välbefinnandet som vid fiske efter utplanterad fisk. Upplever ingen ensamhet i naturen. Vandrandet höjer humöret och stärker kamratbanden Med den typiska jägaren och fiskaren menas en som skaffar sitt tillstånd från Forststyrelsen. 14 l Jägaren 5 l 2014
• Kvinnor förstår att njuta av jakt Även om kvinnorna bara utgör en liten del av de jägare som köper jakttillstånd av Forststyrelsen (3 %) så visar undersökningen att kvinnorna i till och med högre grad än männen upplever att jakten höjer deras välbefinnande på alla delområden. Höjningen av det sociala välbefinnandet fick av kvinnorna vitsordet 4,6 på en skala från ett till fem. Det psykiska välbefinnandet, det vill säga avkopplingen på jakt, fick av kvinnorna vitsordet 4,7 och det fysiska välbefinnandet,det vill säga höjningen av konditionen, vitsordet 4,6. Kvinnorna gav med andra ord nästan fulla poäng åt hur väl en jaktresa förbättrar deras välbefinnande.Medelvärdet för herrarnas svar låg i varje delområde 0,2 poäng lägre,men även det är mycket högt. Samma fenomen gäller även för fiske och friluftsliv i national- Jakt verkar höja välbefinnandet ännu mer än fiske och friluftsliv parkerna. Även om herrarna njöt av att röra sig ute i naturen så upplevde kvinnorna i klart högre grad en höjning av sitt välbefinnande. Lappland ger mest frid i sinnet Upplevelsen av hur mycket jakten ökar välbefinnandet påverkas även av ålder, sällskap, var jakten äger rum och jaktresans längd. Åldersgruppen 25-44-åringar som lever mitt i livet njuter mest av jaktresorna, avgjort mera än pensionärerna som ju har mycket mera fritid. De finländska jägarna gillar att resa till Lappland. Ju längre norrut eller österut de åker, desto bättre. Jaktresorna till övre Lapp- land höjer jägarnas välbefinnande mest av alla Lapplandsresor. Men inte bara Lappland utan också jaktresorna till Koillismaa och Kajanaland piggar upp mera än jakt i södra Finland. Forststyrelsens undersökning visar också att jägarna inte är sådana enstöringar som vi gärna föreställer oss. De som jagade tillsammans med familj eller kamrater uppgav att resan höjde deras psykiska (4,5) och fysiska (4,5) välbefinnande i högre grad än de som reste ensamma. En intressant detalj i sammanhanget är det, att för fiskarna är situationen en annan: de kopplade bättre av med kamrater än med sin familj även om fiske tillsammans med familjen höjer välbefinnandet mera än fiske på egen hand. US UUTU Osu varmasti Flitigt ute i naturen En jaktresas avkopplande verkan är större ju längre resan varar – till en viss gräns. Störst effekt har en resa som är minst en vecka men högst två veckor lång. Efter två veckor börjar jägarna ansättas av hemlängtan och vardagsbekymmer, och känner att de har fått nog. De upplever att resan inte längre höjer det sociala, psykiska eller fysiska välbefinnandet. Den här färska undersökningen av välbefinnandet är särskilt värdefull med tanke på hur mycket finländarna rör sig ute i naturen. I nationalparkerna noteras 2,2 miljoner besök om året. Räknar vi alla parker som upprätthålls av Forststyrelsen och övriga besöksmål så blir det över fem miljoner besök per år. I statens skogar jagas det sammanlagt cirka 800 000 dagar om året. Sammanlagt jagar finländarna drygt fem miljoner dagar om året. Undersökningen av välbefinnandet utkom i början av september: Kaikkonen H., Korpelainen R. (2014). Terveyttä ja hyvinvointia kansallispuistoissa – tutkimus kävijöiden kokemista vaikutuksista. Forststyrelsen. Kaikkonen H. (2014). Terveyttä ja hyvinvointia valtion mailta – tarkastelussa metsästäjät ja kalastajat. Forststyrelsen. 3M™ Peltor™ WS™ SportTac™ Light Valitse mitä haluat – tai et halua – kuulla Kun puhutaan osumatarkkuudesta, kuuleminen on yhtä tärkeää kuin näkeminen. Metsästäjän on kuultava niin risun katkeaminen, koiran haukku kuin kutsu radiopuhelimestakin. 3M™ Peltor™ WS™ SportTac™ Light terävöittää aistejasi ja parantaa jahdin onnistumismahdollisuuksia. 3M™ Peltor™ SportTac™ -tuotesarjassa on useita metsästykseen ja ammuntaan soveltuvia kuulonsuojaimia. Tutustu ja hanki omasi! 3M Peltor SportTac –kuulonsuojaimia myyvät valtuutetut työsuojelualan yritykset, metsästys- ja erätarvikeyritykset sekä hyvinvarustetut rautakaupat. www.3m.fi/suojaimet Jägaren Peltor_WS_Sport_Tac_Ad_90x271.indd 1 5 l 2014 l 15 22.8.2014 8:18:55
• Ordförandens spalt Tauno Partanen styrelsens ordförande Finlands viltcentral Ansvar eller begänsningar? När det här skrivs är triangelinventeringen av skogsfågel undanstökad och jag har hunnit smälta resultaten under omkring en vecka. Inventeringen genomfördes under stekheta förhållanden, vilket garanterat också inverkade på resultaten. Under en sådan värmebölja söker sig fåglarna till fuktiga platser och trycker hårt för att släppa inventeraren förbi utan att avslöja sig själva. Med största sannolikhet resulterade vår inventering inte i någon överskattning av fågeltätheterna. Som vi på förhand hade på känn sjönk fågeltätheterna klart jämfört med året innan. Vi bör dock komma ihåg, att året innan var ett toppår. Därför var fågeltätheterna ändå nu rimliga, på sina ställen rentav utmärkta. Utan det nuvarande triangelinventeringssystemet hade vi antagit att skogsfågeltätheterna varit klart lägre, för vädret under försommaren var exceptionellt ogynnsamt under skogsfåglarnas äggkläckningstid. Jord- och skogsbruksministeriets utkast till förordning om begränsning av skogsfåglarnas jakttider är som bäst på remiss. I utkastet föreslås motiverade begränsningar av jakttiderna för rätt omfattande områden och delvis även relativt långvariga begränsningar. För dalripan verkar situationen i Södra Finland vara rätt tröstlös, så fredning inom vidsträckta områden är enda alternativet. De presenterade begränsningarna för tjädern, orren och järpen inom vissa områden har väckt mycket diskussion bland jägarna. Enligt jaktlagen kan jakttiderna begränsas för en viss tid eller jakten helt förbjudas om beståndet av någon viltart äventyras inom ett visst område. Därför frågar vi oss om tjädern, järpen och orren är äventyrade på alla de områden där det har införts begränsningar? I viltkoncernens strategiska mål nämns bl.a. att viltbestånden ska hållas livskraftiga och att vilthushållningen skapar välfärd. På de privata markerna fastställer jaktföreningarna stränga kvoter för skogsfågelarterna, vilket redan som åtgärd begränsar jaktens omfattning för varje ansvarsmedveten jägare. Genom att fastställa begränsningar ger vi delvis nämnda välfärdsmål en örfil. Är vi kanske ibland rentav onödigt trångsynta när det gäller jakttiderna för skogsfågel? Spelar det 18 l Jägaren 5 l 2014 i princip någon roll om vi skjuter de få kvotfåglarna i början av jaktsäsongen i september eller sedan i oktober när det värsta jakttrycket för skogsfåglarnas del redan har ebbat ut efter att älgjakten inletts? Många jägare vill inte ens bege sig ut på skogsfågeljakt genast i början av jaktsäsongen, bl.a. på grund av älgflugorna. Det finns ett gammalt finskt talesätt som säger att skogen inte bjuder på det sista den har. För järpens del kan vi dessutom konstatera att järpe som regel fälls bara så att säga som en biprodukt vid jakt efter annat vilt: ytterst få jägare beger sig på jakt enkom för att jaga järpe. För gräsanden, krickan och bläsanden visar inventeringsresultaten en betydande förbättring jämfört med fjolåret. Visserligen har bläsandsbeståndet vid en granskning i ett längre tidsperspektiv haft en tydlig nedgång. Senaste vinter var dock uppenbart gynnsam för simänderna och fåglarna klarade vintern bättre än normalt. Vad gäller de vanligaste andarterna kommer jag inte ihåg att det någonsin skulle ha behövts ens en tanke på begränsningar av jakten. Höstens jakttider är publicerade i detta nummer av tidningen, så läsarna känner redan till slutresultatet. Enligt min åsikt är det värt att dryfta dessa frågor och målet bör vara att allt mer ansvar överförs på jägarna själva. Den finländska jägaren är såpass upplyst att då han (eller hon) observerar att skogsfågelbestånden har glesnat så beger sig han (eller hon) inte alls ut på skogsfågeljakt utan inriktar jakten på annat vilt eller söker sig till helt andra intressen. I början av augusti inledde det nyutsedda riksviltvårdsrådet och de nytillsatta regionala viltvårdsråden sina mandatperioder. Största delen av de regionala viltvårdsrådens medlemmar byttes ut enligt en på förhand överenskommen rotationsordning och av riksviltvårdsrådets medlemmar är omkring hälften nya. Jag önskar de nya viltvårdsråden lycka till och ett framgångsrikt arbete för viltets bästa. Det kommer inte att råda någon brist på utmaningar under den kommande treårsperioden. De erfarenheter som vi fått under de första viltvårdsrådens verksamhet ger dock utmärkta riktlinjer för fortsättningen!
• VALMISTETTU VASTAAMAAN INTOHIMOASI METSÄSTYKSEEN UUTUUS Nighthunter 8×30 LRF UUTUUS Yhdistää Nighthunter sarjan maailmankuulun Ranger Xtreme 8×56 korkearesoluutio-optiikan sekä Steinerin legendaarisen Ison 56 mm objektiiviläpimitan ja erinomaisen kestävyyden. Kiikarin innovatiivinen laserteknologia valonläpäisykykynsä ansiosta Ranger Xtreme on oiva valinta mahdollistaa etäisyyden mittauksen aina 1,700 metriin asti. metsästäjälle, joka vaatii kiikariltaan hämäränäköominaisuuksia varhaisen aamun ja iltahämärän heikkoihin valaistusolosuhteisiin. SAKO OY, PL 149, 11101 RIIHIMÄKI SAKO FIRST CLASS KAUPPIAAT LÖYDÄT OSOITTEESTA WWW.SAKOSUOMI.FI www.steiner.de
• beståndet s r ju d t r jo h a r för det egn a g in n t t ä ls å M DEL III Mikael Wikström Mikael Wikstrom Stammens åldersfördelning Hjortdjuren kan vara förhållandevis långlivade och med stigande ålder påverkas deras egenskaper väsentligt. De äldsta älgarna som påträffats i Finland har varit i 20 – 25 år gamla, men det är i åldern 6½ - 10½ som älgarna är på toppen av sina liv. Vid den åldern har älgarna den största kroppsvikten och den största produktiviteten. Det är viktigt att beakta då målsättningarna för det egna älgförvaltningsområdet fastställs. 20 l Jägaren 5 l 2014 Fullvuxna hondjur är högproduktiva. Här en vitsvanshind med tre kalvar.
• I takt med att älgarnas kroppsstorlek växer fram till fullvuxen ålder, ökar deras lämplighet för beståndets fortplantning. Fullvuxna älgkor är avsevärt mycket produktivare än unga, vilket ses bland annat i att det genomsnittliga antalet embryon hos en 7½-årig ko är omkring fem gånger större än hos en 1½-årig ko. Av de fullvuxna korna får i genomsnitt 60 procent tvillingkalvar, medan endast cirka 20 procent av de 2½-åriga korna får dubbelkalvar. Skillnaden i produktivitet beroende av ålder gör att ett bestånd där älgkornas medelålder är cirka 6,5 år,kan föda cirka 30 procent flera kalvar jämfört med ett älgbestånd där medelåldern är 3,5 år. Fullvuxna kor brunstar tidigare än unga Förutom att fullvuxna älgkor får ett större antal kalvar, får de kalvar som är större beträffande kroppsvikt. Det har dels att göra med att en fullvuxen kos kalvar kan vara tyngre redan vid födseln.Dels beror det på att fullvuxna kor kommer tidigare i brunst och föder därmed tidigare på våren än unga kor. De fullvuxna kornas kalvar får alltså en längre tid på sig att växa innan vintern kommer, jämfört med de unga kornas kalvar. Också mycket gamla älgkor kan föda kalvar,men vid omkring 15 års ålder har produktiviteten visat sig dala avsevärt. På samma sätt som ett för ungt älgbestånd kan ha låg produktivitet, kan produktiviteten sjunka om älgkornas medelålder blir för hög. Genom att styra kalvavskjutningens omfattning kan man påverka beståndets produktivitet. Den maximala kalvproduktionen skulle fås om vinterstammen år efter år skulle bestå av cirka 14 procent kalvar och 86 procent vuxna djur (vilket skulle ge en medelålder på cirka 6,5 år). Med större eller mindre andel kalv i vinterstammen minskar produktiviteten. (Material: Nygrén 1997, Ericsson et al 2001, Saether et al 2007) Fullvuxna tjurar har fullvuxna testiklar Motsvarande mönster ses bland tjurarna. Testiklarna hos en 7½-årig tjur väger nästan dubbelt mera än hos en 1½-årig tjur. Också hornstorleken hos en fullvuxen tjur i 6½ – 10½-års ålder är mycket större än hos en 1½-årig tjur. Med tanke på köttmängden kan nämnas att man får nästan 60 procent mera kött om man väntar med att fälla en 1½-årig tjur tills den har blivit 6½ år gammal. En fullvuxen tjur är på alla sätt mycket mera lämpad för fortplantning än en ung tjur. Det ser man i att där fullvuxna tjurar finns, är det också de som deltar aktivast i parningsaktiviteterna. En fullvuxen tjur kan i samband med brunsten tappa 20 – 30 procent av sin kroppsvikt i och med att den förbränner en stor del av de fettreserver den samlat på sig under sommaren.Om det finns tillräckligt många fullvuxna tjurar, medverkar de unga tjurarna inte särskilt aktivt i fortplantningen. Deras viktminskning kan vara nästan obetydlig. Forskning i Norge visar att fortplantningen kan tära extra hårt på tjurarna om könsfördelningen är skev med få tjurar i stammen. Fullvuxna tjurar kan då föråldras snabbare. Unga djur vandrar mera än vuxna Till hjortdjurens naturliga beteende hör att de flesta unga djur utvandrar från det område där de fötts och tillbringat sitt första år, för att sedan etablera sig i något annat område en bit ifrån. Fullvuxna djur Älgkons produktivitet beroende av ålder. Produktiviteten stiger betydligt fram till 7½-års ålder. (Källa: Nygrén 1997) Andelen kalv som lämnas kvar i vinterstammen formar beståndets struktur mycket väsentligt. Ju större kalvarnas andel av bytet är, desto högre blir beståndets medelålder, förutsatt att beståndets storlek hålls konstant. Det har alltså stor betydelse för beståndet om man väljer att låta 20 eller 25 procent av vinterstammen bestå av kalvar. Jägaren 5 l 2014 l 21
• Beståndets medelålder stiger ju färre kalvar som lämnas kvar i vinterstammen. Kalvandelen styr medelåldern förutsatt att man många år i rad lämnar ungefär lika stor andel kalv i vinterstammen. (Källa: Nygrén 1990) som etablerat sig är ofta stationära i samma område år efter år. En stor andel unga djur i ett bestånd innebär alltså en större rörlighet i beståndet. Stor rörlighet betyder att vägar kan korsas oftare, vilket kan öka risken för kollisioner. Trafikaspekten talar för bestånd med en hög andel vuxna djur. Kalvandelen påverkar produktiviteten Om andelen kalv i vinterstammen är hög, i kombination med en skev könsfördelning, tillspetsas problemen i beståndet och produktiviteten lider. Beståndet har här 30 procent kalv i vinterstammen och könsfördelningen är 2,0 kor per tjur. Kornas medelålder är cirka 3,9 år och tjurarnas cirka 1,8 år. Produktiviteten i modellen är endast 0,75 kalvar per ko. beståndets kalvtillväxt är under följande år. Med hjälp av älgobservationsmaterial får man reda på hur stor kalvproduktionen varit under tidigare år. För det följande året kan kalvproduktionen förutspås utgående från bland annat beståndets täthet, könsfördelning och åldersfördelning. Om en vinterstam består av exempelvis 1 000 älgar och nettotillväxten är 50 procent, har man 1 000 vuxna älgar och 500 kalvar innan jaktsäsongen inleds. Om åldersfördelningsmålsättningen är 20 procent kalv och 80 procent beskattningen vuxna, innebär det att följande års vinterstam ska bestå av 200 måste varje år anpassas enligt Minimimått kalvar och 800 vuxna älgar, förstammens nettotillväxt. för vuxna djur utsatt att stammens storlek Förutom genom lämplig kalvanhålls konstant. Av de 500 kalvarna faller alltså 300, medan del, kan åldersfördelningen i ett bestånd styras genom att reglera 200 av de 1 000 vuxna älgarna jakttrycket på vuxna djur.Genom att spara unga älgar i åldern 1½ - 5½ år, dör innan följande år. Av bytet utgör kalvarna då 60 procent. En konoch fälla dem efter att de nått 6½-års ålder, kan man höja medelåldern stant kalvandel på 50 eller 60 procent av bytet fungerar ändå inte i och och därmed förbättra beståndets egenskaper. För älgtjurar är det här med att den årliga kalvproduktionen kan variera mycket från år till år. möjligt genom att spara stånghornstjurarna tills de är så gamla att de Kalvandelen i beskattningen måste varje år anpassas enligt stammens fått 8 taggar, och skoveltjurarna tills de fått 14 taggar (se Jägaren nr nettotillväxt och också rovdjurens inverkan måste beaktas. 2-2014). Motsvarande princip fungerar för vitsvansvilt.Man låter unga hjor- Älgobservationsmaterialet tar i åldern 1½ - 3½ år bli äldre och fäller dem efter att de blivit 4½ som grund för förvaltningen år gamla. Det fungerar genom att jämföra hornens inre bredd med En förutsättning för en fungerande älgförvaltning är ett fungerande öronens bredd, alternativt se på hornstängernas längd (se Jägaren älgobservationssystem.Det är viktigt att alla observerade älgar noteras nr 5-2013). efter varje jaktdag så att Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet kan leveInom fiskehushållningen har man länge haft den här typen av grän- rera behövliga uppgifter om älgarna inom varje älgförvaltningsområde. ser för att fiskarna ska ha möjlighet att bli tillräckligt gamla innan de Viktigt är också att målsättningarna för varje älgförvaltningsomdras upp.Avsikten är att trygga fiskarnas fortplantning.Som exempel rådes stamtäthet, könsfördelning och åldersfördelning fastställs utkan nämnas att en gös måste vara åtminstone 37 centimeter lång för gående från just det specifika områdets egenskaper och de berördas önskemål. Varje älgförvaltningsområde är unikt och det är många att fångas. aspekter att beakta då de regionala viltråden fastställer målsättningKalvandelen i praktiken arna. Den nya älgförvaltningen i Finland ger alla involverade ett större Målsättningarna för ett älgbestånds åldersfördelning kan enligt utkas- ansvar och samtidigt ökar behovet av kunskap för att det ökade antet till nationell skötselplan sättas så att kalvandelen i vinterstammen svaret ska kunna bäras. är mellan 20 och 30 procent. Som här beskrivs,ger en stam med 20 procent kalvandel en högre produktivitet, vilket möjliggör ett större antal fällda djur än en stam med 30 procent kalv. För att nå önskad målsättning behövs information om hur stor Åldersfördelningen i ett hjortdjursbestånd kan styras med andelen kalvar som lämnas kvar i vinterstammen efter avslutad jakt. Andelen kalv som lämnas i vinterstammen har dubbel effekt på beståndets produktivitet. Med färre kalvar i vinterstammen blir det automatiskt ett större antal kor som är tillräckligt gamla för att få kalv, i och med att kalvar mycket sällan är könsmogna. Färre kalvar i vinterstammen leder också till höjd medelålder, vilket innebär flera födda kalvar i och med att fullvuxna kor är högproKalvandelen i duktiva. 22 l Jägaren 5 l 2014
• Aktuellt från ministeriet Juha Ojala överdirektör jord- och skogsbruksministeriet, naturresursavdelningen Nya möjligheter för förvaltningen av skogsfågelbestånden Fågeljakten under den kommande hösten är när detta skrivs ännu på planeringsstadiet. Efter det avslutade jaktåret hade vi ett starkt fågelbestånd och förväntningarna inför den kommande hösten var stora. Den rejält kalla perioden i juni med snöbyar har dock beskattat kullarna. Dessa har nu blivit både färre och mindre. I höst krävs det återhållsamhet av oss under jakten, så att det häckande beståndet förblir starkt och det skapas förutsättningar för tillväxt för det häckande beståndet under det kommande året. Utgående från insamlade fakta ute i regionerna finns det nu ett behov av att lätta på jakttrycket. Under ledning av ministeriet och i gott samarbete inom hela viltkoncernen har vi fått till stånd en ny förvaltningsplan för bestånden av skogsfågel. Planen bereddes länge och omsorgsfullt, och ministeriet godkände planen i juni. Syftet med planen är att styra viltkoncernens verksamhet i sin helhet, följa upp hur den realiseras och hurdana effekter den har samt vid behov uppdatera planen. Förvaltningsplanen för våra skogsfåglar är ett rejält informationspaket om skogsfåglarna (http://www.mmm. fi/fi/index/etusivu/kalastus_riista_porot/riistatalous/hoitosuunnitelmat.html). Målet för planen är att bestånden av skogsfåglar och deras livsmiljöer ska förvaltas på ett sådant sätt att bestånden återhämtar sig och bevaras livskraftiga som en uppskattad viltresurs, som jagas enligt principen för hållbart nyttjande. Min egen uppfattning är att den nuvarande reviderade skogslagstiftningen ger alldeles ypperliga möjligheter att utveckla våra skogar till ännu bättre livsmiljöer för skogsfåglarna. Skogslagens möjligheter till mångsidiga beståndsvårdande avverkningar och förnyelse skapar mångfald och skydd. Dessutom skapar tidigare avverkade och utdikade myrar som lämnats att återgå till sitt tidigare tillstånd som tvinmark och impediment nya vidsträckta livsmiljöer och spelplatser för ripor och or- rar. Det är viktigt att våra skogs- och viltförvaltningar nu etablerar ett tätt samarbete kring utnyttjandet av dessa möjligheter. Den reviderade skogslagen ger helt nya alternativ för förbättring av såväl skogsbrukets lönsamhet som viltets livsmiljöer. Ett par frågor till i samband med förvaltningsplanen för skogsfågelbestånden vill jag ta upp. För fastställandet av den rätta tidpunkten för jakten är inventeringen av vilttrianglarna en ytterst viktig aktivitet. Därför vill jag uppmuntra jägarna att sörja för den här väsentliga frågan. Det vore ypperligt om vi för att säkerställa tillräcklig information hade ett täckande triangelnätverk för långsiktig uppföljning. Till den här frågan anknyter också den reform i förvaltningsplanen för skogsfågelbestånden som innebär att vinterjakt på orre tillåts i januari. En täckande och tillförlitlig uppföljning av fågelbestånden ger oss beslutsunderlag för planeringen av en hållbar vinterbeskattning. Under de senaste åren har tjäder- och orrbestånden stärkts med undantag för innevarande år. Våra skogar utgör allt bättre livsmiljöer för dessa skogsfågelarter. På motsvarande sätt har dock dalripsbeståndet minskat. Nu borde också behandlingen av våra skogar fördomsfritt ses som dalripornas livsmiljö. Återställandet av de dikade tvinmyrarna är ett botemedel som nu står till förfogande. Med egen erfarenhet som utgångspunkt tror jag att dalripan också behöver vidsträckta skogsgläntor och unga plantbestånd för att trivas. På öppningarna i skogen på öarna i våra insjöar och på 1950-1970–talens vidsträckta kalhyggen trivdes dalriporna och de var utmärkta livsmiljöer som också vintertid erbjöd föda för ripkullarna. Det vore värt att göra motsvarande försök i dalripans nuvarande utbredningsområden, exempelvis i Mellersta Finland och Norra Österbotten. Här vänder sig blickarna mot de stora skogsägarna. Avkopplande jakter! Jägaren 5 l 2014 l 23
• Hirvi .fi www.HHsport SAMETTINEN TEERENKUVA Täytettävä, helppo kuljettaa suojapussissa, täyttöaukossa vetoketju, rauhallinen lyhytkaulainen malli. teeren un lu houkutte 3 10 kpl LAFAYETTE MIKRO 5 VHF-PUHELINPAKETTI 795 á 4,50 norm. 9,90 GENZO ROYAL 66XT VHF PUHELIN Hunter F1 on metsästyskäyttöön tarkoitettu ammattitason radiopuhelin. Se täyttää standardin MIL-STD 810 ja IP65 (vesitiivis) vaatimukset. Radiopuhelin on yksinkertainen ja helppokäyttöinen Ulkomitat: 100x64x32 mm, Paino: 215 g sis akku ja antenni. Suurikapasiteettinen 2000 mAh Li-Ion akku,akun varaustilan näyttö. Automaattinen pikalatauslaite, 26 kanavaa (199), Selkeä taustavalaistu näyttö, alumiinirunkoinen Paketissa: Radiopuhelin, Li-Ion akku 2000 mAh, Tehoantenni, vyökiinnike, automaattinen pöytälaturi, kova laukku + kaupanpäälle headset-sarja (arvo 45€) Takuu 12kk. 229 00 Micro 5+ 339,- PYYPILLI HUBERTUS Laadukas metallinen pilli pyyn houkutteluun, perinteinen malli. 00 890 NORDIC HUNTER F1 VHF-PUHELINPAKETTI kevyt ja pienikokoinen puhelin, laitteen runko on kokonaisuudessaan metallirakenteinen, laitteen kuuluvuus on erinomainen. Micro 5 on täysin vesi- ja pölytiivis metsästysradiopuhelin, kanavia 40 ja lähetysteho 1/5W, Takuu 36kk. Paketissa: puhelin, akku, laturi,marssiantenni,korvakaiutin ja vyöklipsi. 269 TEERIPILLI HUBERTUS Pillillä matkitaan teeren suhautteluääntä. Genzo VHF on kehitetty Ruotsissa, laitteessa 3000mAh akku. Antenni on erityisesti viritetty Suomen taajuksille. Vastaanotto 0,20 mikrovolttia 12dB SINAD täyttää IP 67(täysin vesitiivis) ja MIL810CDE stantardit. Bluetooth valmius. Kanavia 26 ja omien kanavien syöttö, mahdollisuus jopa 73 kpl. Iso ja selkeä näyttö. Erittäin helppokäyttöinen. Selkeä ja hyvä käyttöohje, Multipin liitin. Pakkaus sisältää: puhelin, akku, maatasokaapeli, korvakuuloke, verkkovirtalaturi ja pitkä antenni. 3 vuoden takuu. 29900 00 ERÄ VAKUUMIPUTKI MP 28CM Ilmakanavoitu 80 my paksuinen pehmeä PA/PE materiaalista valmistettu laadukas vakuumiputki, joita voi käyttää kaikissa ns. sivusta imevistä vakuumikoneissa. 6 METRIÄ rullassa, 2 RULLAA/PKT 359 VAKUUMIKONE TECKLA 300E 400W 00 Säädettävä saumausaika mahdollistaa eri paksuisten uritettujen ja sileiden pussien laadukkaan saumauksen. Tämä säätö puuttuu useimmista ns. markettikoneista. Manuaalinen saumauksen aloitus. Voit itse päättää, koska aloitat pussin saumauksen (paras vakumointitulos). Moottorin jäähdytys, useiden pussien peräkkäinen vakumointi ilman turhia taukoja. Alipainemittari, itsevoiteleva alipainepumppu, saumausleveys 300mm, tyhjiöpumppu: 15L/min. Koneille täydellinen huoltoja varaosasaatavuus Suomen maahantuojalla. Takuu 2 vuotta. Valmistusmaa Italia. /HHsport.fi /HHsportSuomi 9 THERMOS MIDNIGHT BLUE 0.75L Tyylikäs ja laadukas Thermoksen pullojen N.O 1. Moninkertainen testivoittaja 2013. Takuu 15v. Saatavissa myös koot 0.35L, 0.5L ja 1.0L 95 pkt 32 90 UU TAK t.fi www.HHne A OTT 2 VU + 1 UU TAK 3 Varastossa olev -myymälöiden yhteydessä seur ALAHÄRMÄ • IISALMI • KIIMINKI • KOKKOL
• ijahti lähestyy! PINEWOOD KARL BLAZE HIRVILIIVI PINEWOOD HW BLAZE HIRVILIIVI Metsästäjän unelmaliivi, jossa on 12 kpl taskuja, mm reilu selkätasku, sekä kahdet radiotaskut. Lisätaskut selässä esim. GPS:n säilytykseen. Liivissä myös panostaskut. Kangas on vettähylkivää. Heijastimet etutaskuissa. Koot s-xxxl. Uuden lainsäädännön mukainen turvaväri! Hirviliivi laadukkaasta Realtree Hardwoods Blaze kankaasta. Liivissä on suuret vetoketjulliset taskut ja antennille reiät. Liivissä raikas verkkovuori ja selässä heijastin. Koot s-xxxl. Uuden lainsäädännön mukainen väri. 49 90 79 26900 00 GYTTORP 12MB GPRS RIISTAKAMERA Ohjelmoitava 5/8/12 megapikselin korkealaatuinen resoluutio. 40 kpl IR LED -valoja jopa 20 metrin salamakuvausalueen aikaan saamiseksi. Monikuvaus. Tukee standardia 6~12 V:n aurinkopaneelia. Värikuvia päivällä, mustavalkokuvia öisin. Kun käytössä on 8 AA-alkaliparistoa, pisin valmiusaika on jopa kuusi kuukautta. Sisäänrakennettu 2,0” TFT-välinäyttö, jolla voidaan selata kamerassa olevia kuvia ja videoita. Äänen tallennus tuo aivan uutta jännitystä. Lähettää valokuvia 1-6 etukäteen määritettyyn matkapuhelimeen ja 1-6 sähköpostiosoitteeseen laukaisua kohden. Tekstiviesti-ilmoitus, kun paristot ovat vähissä. Eri asetusten määrittely tekstiviestein. Tekstiviesti, jolla kamera ottaa kuvan ja lähettää se välittömästä. Tukee useimpia 2G- ja 3G SIM -kortteja, 8MB –32GB, takuu 12kk SASTA PEURA TAKKI Säädettävä suojaava huppu, muotoiltava lippa, vetoketjulliset taskut, vetoketjullinen rintatasku, säädettävä helma, tarroilla säädettävät hihansuut Värivaihtoehdot: 90 EU Forest Materiaalit: Windstopper® 3L Technical Fleece Koot: XS - XXXL 21500 SASTA PEURA HOUSUT Äänettömät ja lämpimät Windstopper® Technical Fleece -materiaalista valmistetut metsästys- ja erähousut. Gore® Optifade® Concealment -kuosi. Vetoketjulliset taskut, vyötäröllä joustava vyö, vyölenkit, muotoillut polvet, lahkeensuissa nyörikiristys. Värivaihtoehdot: 90 EU Forest Materiaalit: Windstopper® 3L Technical Fleece Koot: M 46 – 60 17500 SASTA WOLF BLAZE GORE TAKKI TH loppuCOAST HP6 KÄSIVALAISIN ERÄ Kätevän kokoinen, kevyt ja tehokas laajakeilavalaisin, jonka paloaika jopa 44 h. Valon Slide Focus™ -säätö kätevästi yhdellä kädellä 170 lumenista 34 lumeniin. Alumiinirunko, pituus 16.8 cm, paino 130.5 g • Pure Beam ™ -laajakeilavalo• Bulls Eye™ -kaksoisvalo• Vedenkestävä• Iskunkestävä• Mukana Duracell-paristot, TAKUU 60KK 49 LED LENSER H7.2R OTSAVALO 90 7490 Uuden H7.2-valaisimen valokeilaa voit säätää Advanced Focus System -järjestelmän avulla portaattomasti lähelle ja kauas. H7.2-otsavalaisin on varustettu SLT-tekniikalla, joten siinä on käytettävissä erilaisia valo-ohjelmia ja –toimintoja,valon voimakkuus että valaisukulma ovat säädettävissä, Led valoteho 200 lumenia. Valaisimen mukana tulevat ladattava akku, mutta voit tarvittaessa käyttää myös AAA-paristoja. Säätöpyörässä on akkujen varaustason ilmaisin. Akkukotelossa valaisimen takana olevaa säätörengasta painamalla voidaan sytyttää punainen valo, jolloin takana tulevat näkevät missä liikut. Takuu 24kk COAST HL27 OTSAVALAISIN Kevyt ja huipputehokas otsavalaisin.Paloaikaa jopa massiiviset 99,5 h! PureBeam™ -tekniikalla varustettu laajakeilavalaisin. Pään yli menevä tukinauha irrotettavissa sekä säädettävä kiinnitys. Työkypäräkiinnikkeet mukana. Paino 125 g,valoteho huimat 309 Lumenia, valaisuetäisyys 122m. • Pure Beam ™ -laajakeilavalo• Bulls Eye™ -kaksoisvalo • Vedenkestävä• Iskunkestävä• Mukana Duracell-paristot, TAKUU 60KK SAKO JA TIKKA -ASEISIIN VUODEN TAKUU - VAIN HHSPORTISTA! A OTT 1 VU viin Sako / Tikka -aseisiin Sako/Tikka -asepussi ja Sako raavilla paikkakunnilla: LA • NIVALA • RAAHE asehihna mukaan veloituksetta! Perinteisen ja hyväksi todetun Wolf-takin saa nyt myös huomiovärisestä Realtree AP® Blaze -kuosista. Takissa on radiopuhelintasku ja vetoketjulliset lämmittelytaskut. Tilaviin helmataskuihin sopii hyvin tarpeellisia tavaroita. Tarroilla säädettävät hihansuut. Paksu, lämmin 150 g vanuvuori pitää lämpimänä myös kovalla pakkasella. Gore-Tex® Z-liner päällisen ja vanuvuorin välissä varmistaa veden- ja tuulenpitävyyden. Koot s-xxl. 299 00 METSÄSATUÄPJPÄAN VERKKOK 5900 me Verkkokaupastam iman löydät laajan valiko etsästysaseita, optiikkaa, m eita ja tarvikkeita, erävaatt n muuta! -asusteita sekä paljo www.hhsport.fi
• Text: Niklas Holopainen, Östra Finlands universitet, institutionen för miljövetenskap Sirpa Peräniemi, Östra Finlands universitet, institutionen för farmaci Eija-Riitta Venäläinen, Livsmedelssäkerhetsverket Evira Pertti Pasanen, Östra Finlands universitet, institutionen för miljövetenskap Jonne Naarala, Östra Finlands universitet, institutionen för miljövetenskap Blykulor och blyhalt Användningen av blykulor vid jakt har väckt debatt på grund av blyets skadliga effekter på hälsan. Av det här skälet har somliga älgjägare slutat använda blykulor och har i stället börjat grunna på hur mycket kött som borde skäras bort kring sårkanalen om kulan har innehållit bly. B ly förekommer överallt i miljön,men tack vare övergången till blyfri bensin har utsläppen av bly i luften och därmed ut i miljön minskat avsevärt.Att bly är giftigt har vi varit medvetna om redan länge,och vi vet att det påverkar hälsan negativt på flera sätt. Trots det är blyet fortsättningsvis ett populärt material vid tillverkningen av jaktkulor. För älgjägare finns det i handeln kulor gjorda av andra material,men blykulorna är fortsättningsvis de mest använda. Tidigare undersökningar har visat att blyet kan sprida sig en lång väg från träffpunkten, till och med flera decimeter, och det har uppmätts betydande blyhalter i älgkött, men vi får inte alltid veta var på älgkroppen provet är taget. Vi känner till exempel inte avståndet till sårkanalen. Jaktföreningar tog proverna Blyhalterna i älgkött är väldigt låga oavsett var i Finland älgarna lever. I den här undersökningen tog vi prover från totalt 23 älgar, huvudsakligen i Norra Savolax. Från varje älg togs fyra prover: från sårkanalen, 20 cm från kulhålet, 40 cm från kulhålet och från ena bakbenet.Provet från bakbenet togs som jämförelsematerial för att få fram blyhalten i köttet innan älgen sköts. Vi mätte också kadmiumhalten i proverna. Kadmium är ett miljögift med en utpräglad benägenhet att ackumuleras i njurarna, och släpps ut i naturen från bland annat industrin. I oktober-november 2013 samlade ett antal jaktföreningar in proverna. Vid insamlingen antecknades På en älg är det säkrast att skära bort köttet inom en cirka 10 cm radie från sårkanalen 26 l Jägaren 5 l 2014
• också uppgifter som studsarens kaliber, kulans märke och modell,skjutavståndet,skottvinkeln,var kulan träffade och sträckan som älgen rörde sig efter den första träffen. Med de här uppgifterna försökte vi klarlägga eventuella samband med blyhalten. Blyet fördärvar lätt prover om inte den som tar proverna är omsorgsfull. Det är lätt hänt att bly från blyhaltigt kött följer med redskapen till prover med lägre halter av bly, vilket förvanskar resultaten. Redskapen med vilka proverna tas måste vara synnerligen rena. Vi försökte undvika att proverna förorenades genom att ge dem som tog proverna noggranna instruktioner, rena redskap och skyddshandskar. Två av provälgarna kasserades eftersom deras halter avvek markant från halterna i de övriga proverna. I den ena älgen påträffades inte bly i ett enda prov och på den andra älgen hade provet från bakbenet uppenbart förorenats av bly annanstans ifrån. Värt att notera vid provtagningen är att proverna togs på den sidan av älgen där kulan gick in och ofta rätt nära ytan. Vi kan inte med säkerhet veta om halterna var de samma djupare in i kroppen eller på älgens andra sida. Dessutom förekom det att kött hade avlägsnats från träffpunkten innan provet togs. Andra gånger togs provet först. Bly förekommer vid sårkanalen På älgkött avsett som livsmedel tillämpas det gränsvärde för bly på 0,1 mg/kg som EU har fastställt för nötkött. Älgkött som överskrider det här gränsvärdet borde inte användas som livsmedel. Vid undersökningen låg blyhalten i nästan alla bakbensprover och i proverna tagna 40 cm och 20 cm från kulhålet under beHannu Huttu Hannu Huttu ten i älgkött Jägaren 5 l 2014 l 27
• I undersökningen låg blyhalten i nästan alla prover under bestämningsgränsen och var alltså väldigt låg stämningsgränsen på 0,05 mg/kg. I ett enda av proverna tagna 20 cm från kulhålet påträffades en blyhalt som överskred gränsvärdet; 0,13 mg/kg. Blyhalten i köttet var med andra ord väldigt låg. Däremot var blyhalterna i proverna som togs i sårkanalerna anmärkningsvärda. Såsom framgår av bild 1 och 2 varierar blyhalterna från några milligram till flera hundra eller till och med tusen milligram per kilogram älgkött.Totalt tolv älgar hade vid träffpunkten en blyhalt på högst 33 mg/kg medan sju älgar hade en halt på 360-2400 mg/kg. Den största uppmätta blyhalten uppgick till 63 000 mg/ kg. Den här älgen blev skjuten i huvudet och kulan hade eventuellt splittrats vid träffen mer än övriga kulor. Vi kunde inte upptäcka några tydliga samband mellan blyhalterna och faktorer som vapnets kaliber, patrontyp och träffpunkt. I samtliga prover låg kadmiumhalterna i köttet under bestämningsgränsen och därmed också under det gränsvärde (0,05 mg/ kg kött) för kadmium som EU har bestämt. Avlägsna köttet inom 10 cm radie Av resultaten att döma är blyhalten i älgkött av naturen väldigt låg. De uppmätta blyhalterna 20 cm och 40 cm från kulhålet ligger oftast under gränsen för den tillåtna maximala halten. När en älg blir skjuten med en blykula lämnar kulan efter sig bly i köttet kring sårkanalen och omedelbart intill sårkanalen kan lll Vi önskar tacka alla dem som har hjälpt oss med undersökningen: Hannu Komulainen (Institutionen för hälsa och välfärd), Timolan Riistamiehet ry, Häikiä-Nikkilänmäen Metsästysseura ry, Leppävirran Metsästysseura ry, PetäjämäenLaitilanniemen Metsästysseura ry, Paukarlahden Jousi ry, Riihirannan Erämiehet ry, Kotalahden Erämiehet ry, Varkauden Erämiehet ry, Markku Juntusen Metsästysseura, Hökösen Erä ry, Lukkarilan Erä ry, Wanhan Pellon Metsästäjät ry, Kallen hirviseurue Kuopion Palosella, Leinolanlahden Metsästysseura ry och Puikkokosken Metsästäjät ry. 20 cm från kulhålet 1 <0,05 <0,05 0,05 2 <0,05 0,06 0,13 3 <0,05 <0,05 <0,05 4 <0,05 <0,05 <0,05 5 <0,05 <0,05 0,09 6 <0,05 <0,05 <0,05 7 <0,05 <0,05 <0,05 8 <0,05 <0,05 <0,05 9 <0,05 <0,05 <0,05 10 <0,05 <0,05 <0,05 11 <0,05 <0,05 <0,05 12 <0,05 <0,05 <0,05 13 <0,05 <0,05 <0,05 14 <0,05 <0,05 <0,05 15 <0,05 0,06 <0,05 16 <0,05 0,05 <0,05 17 <0,05 <0,05 <0,05 18 0,06 <0,05 <0,05 19 <0,05 <0,05 <0,05 20 0,05 <0,05 <0,05 21 <0,05 <0,05 <0,05 orsaka omfattande skador. Då är blyhalten i köttet förmodligen högre. Om kulan däremot har skurit en snygg sårkanal behöver man inte nödvändigtvis skära bort lika mycket kött.Som en allmän regel kan sägas att man kring sårkanalen ska skära bort allt kött som är blodigt och som har förändrats av kulan. Det rena och oskadade kött som blir kvar borde inte innehålla bly i några skadliga mängder. Pro gradu-avhandlingen kan läsas i sin helhet på Östra Finlands universitets webbplats: http://epublications.uef.fi/pub/urn_nbn_fi_? uef-20140800/urn_nbn_fi_uef-20140800.pdf? 3000 2500 Blyhalt (mg/kg) Blyhalt (mg/kg) 40 cm från kulhålet Blyhalterna i proverna från sårkanalen (över 100 mg/kg) 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2000 1500 1000 500 0 1. 2. 4. 6. 8. 9. 10. 12. 14. Provälg (nummer) 17. 18. 19. 21. Bild 1. Proverna tagna vid sårkanalen med en blyhalt under 100 mg/kg. l Bakben Tabell 1. Blyhalterna (mg/kg) i proverna tagna i ena bakbenet samt 40 cm och 20 cm från kulhålet. Gränsvärdet för blyhalten i nötkött är 0,1 mg/kg och ska helst inte överskridas. blyhalten vara väldigt hög. De uppmätta blyhalterna överskred gränsvärdet på 0,1 mg/kg för nötkött med så mycket som hundra eller tusen gånger. Den som upprepade gånger och i större mängder äter kött som befunnit sig intill sårkanalen ökar avsevärt sitt intag av bly och den blybelastning som kroppen utsätts för. Bly är skadligt i synnerhet för barn och gravida, men även för vuxna. Undvik all exponering för bly! Vi rekommenderar att man på en älg skär bort köttet kring sårkanalen med en radie på cirka 10 cm. Omedelbart intill sårkanalen kan köttets blyhalt vara väldigt hög, men eftersom det inte går att mäta blyhalten separat för varje älg så är det bäst att betrakta det här köttet som otjänligt som föda. Radien inom vilken köttet skärs bort kan dock variera. Om kulan har träffat ben och splittrats kan den slita sönder vävnad och Blyhalterna i proverna från sårkanalen (under 100 mg/kg) 28 Älg nr Jägaren 5 l 2014 5. 7. 11. 13. 15. Provälg (nummer) 16. 20. Bild 2. Proverna tagna vid sårkanalen med en blyhalt över 100 mg/kg. I diagrammet saknas provet med den högsta blyhalten på 63 000 mg/kg.
• TIKKA T3 - BLACK EDITION • Tikka T3 Lite .308 • Burris Fullfield E1 2-7x35 • Optilock jalusta ja renkaat • Tikka asepussi • Sako asehihna • 14x1 Sako-kierre 1 099€ sh. (pakettisäästö 636€) SAKO A7 - BLACK EDITION • Sako A7 Synthetic .308 tai 30-06 • Burris FourX 3-12x56 • AseUtra SL5 Black • Optilock jalusta ja renkaat • Sako asepussi • Sako asehihna • 14x1 Sako-kierre sh. 1 899€ (pakettisäästö 733€) SAKO 85 - BLACK EDITION • Sako 85 Black Bear .308, 30-06 tai 9,3x62 • Steiner Nighthunter Xtreme 1-5x24 • Optilock jalusta ja renkaat • Sako asepussi • Sako asehihna sh. 2 990€ (pakettisäästö 1130€) PATRUUNATARJOUS! Black Edition kivääripaketin ostajalle • .308 Sako Range 8,0g • .308 Sako Hammerhead 11,7g SAKO OY, PL 149, 11101 Riihimäki SAKO FIRST CLASS kauppiaat löydät osoitteesta www.sakosuomi.fi sh. 69€ (norm. 84€) Vastaava paketti 30-06 patruunoita sh. 79€ (norm. 95€) ja 9,3x62 patruunoita 15,0g/18,5g sh. 119€ (norm. 143€) Yksi patruunapaketti per kivääripaketti
• Sauli Laaksonen Hanteringen av högvilt - anvisningar för goda sätt och metoder Anvisningarna för goda sätt och metoder efter det fällande skottet utgör en viktig del av hygienen vid jakt. På det viset försäkrar vi oss om att viltköttet är riskfritt och håller hög kvalitet. Dessutom ger kött utan föroreningar viltkockarna större möjligheter till variationer i matlagningen, bland annat vid beslutet om hur länge köttet ska hänga. D e mest kritiska momenten vid hanteringen av ett fällt vilt är urtagningen och flåningen. Om köttet förorenas så är det oftast här det sker. Merparten av de bakterier som orsakar matförgiftning kommer från tarmkanalen och om sådana påträffas i köttet beror det på felgrepp vid slakten. Nedkylningen av kroppen är ett tredje kritiskt moment vid kötthanteringen. Jaktmetoden Jägaren kan påverka köttkvaliteten redan vid valet av jaktmetod. Det gäller att stressa viltet så litet som möjligt under jakten. Ett djur som har stressats i timmar har tärt på energiförråden i musklerna,vilket försämrar kvaliteten på köttet. Den som förstår sig på mat väljer jakt med ställande hund,vaktjakt eller ett lugnt och sansat drev. Det fällande skottet Syftet med det fällande skottet är att viltet hastigt och smärtfritt ska förlora medvetandet med ett minimum av vävnadsskador eller köttförluster. Snabbast och säkrast dödar en träff i hjärtat eller någon av de stora artärer som utgår därifrån. Träffen leder till blodförlust och blockerad syretillförsel till hjärnan, och djuret förlorar medvetandet. Dessutom sparar en träff i bröstkorgen bakom skulderbladet kött. En träff i tarmkanalen försämrar däremot alltid köttets kvalitet. Tarmbakterier kan med blodomloppet nå muskulaturen, men når åtminstone till ytan av bukhinnan. 30 l Jägaren 5 l 2014 Efter ett välriktat fällande skott är det sällan nödvändigt att sticka djuret. Stick djuret där halsen möter bröstbenet och skär av blodådrorna som utgår från hjärtat (aorta). Ett vilt som har blivit träffat i tarmkanalen kan inte hängas upp utan ska tas omhand så fort köttet är helt nedkylt. Stickningen Efter ett välriktat fällande skott är det inte nödvändigt att sticka djuret eftersom blodet redan har runnit från musklerna ut i buk- eller brösthålan. Onödigt skärande blottlägger kött och utsätter det för risken att förorenas. Ett djur som träffats i huvudet eller ryggraden måste däremot stickas.Det ska göras inom tio minuter för att vara till någon nytta. Högvilt sticker man med en ren kniv där halsen möter bröstbenet och skär av blodådrorna från hjärtat. På en älg fungerar det bäst med en kniv med långt blad. Att lägga djuret med huvudet nedåt kan underlätta avblodningen. Urtagningen av matsmältningskanalen Tarmarna ska tas ur det fällda viltet så fort som möjligt, inom en timme efter fällningen. Om djuret har blivit träffat i tarmarna ska de tas ur omedelbart. Passningen ska göras lugnt och försiktigt med rena händer och redskap. Tarmkanalen Håll om knivbladet med fingerspetsarna och snitta bukväggen och huden med ett sammanhållet snitt. får absolut inte punkteras och man får inte skära i några andra organ heller, som livmodern eller urinblåsan eller ett mjölkdrypande juver. Börja med ett kort snitt i huden omedelbart bakom spetsen på bröstbenet. Snitta därefter bukhinnan utmed bukens mittlinje. Håll om knivbladet med fingrarna och fortsätt snitta huden och bukhinnan i ett och samma snitt ända till bäckenets framkant. En slaktkniv med rundad spets passar bra till ändamå-
• let. Tekniken frilägger minimalt av bukhinnan, som lätt blir förorenad under transporten. Lägg djuret på rygg och en aning på höger sida, och lösgör därefter med fingrarna matsmältningskanalens hinnor som är fästa i bukhålans tak. En medhjälpare underlättar arbetet och gör det lättare att se vad man gör. På äldre djur med segare hinnor kan man försiktigt ta hjälp av kniven, även nu med fingerspetsarna om knivbladet. Frilägg matstrupen, som går genom mellangärdet, och knyt ihop den på två ställen med ungefär tio cm emellan. Buntband fungerar utmärkt för ändamålet. Krama ut all avföring ur ändtarmen och snör försiktigt ihop den.Buntbanden hindrar innehållet i matstrupen och ändtarmen att nå bukhålan. Kapa matstrupen och ändtarmen mellan snörningarna och vält ut matsmältningspaketet.Med den här tekniken blir lungorna,hjärtat, levern och njurarna kvar och fästa i kroppen, eventuellt med undantag för mjälten. På det viset hålls de rena under transporten till platsen där kroppen flås och tas ur först när kroppen är flådd. Blodet som har runnit ut i brösthålan kan avlägsnas med ett snitt i mellangärdet. Luta på djuret så att flytande och levrat blod kan ösas ur bukhålan. Om det har gått hål på djurets matsmältningskanal Börja flåningen med längdsnittet och de båda tvärsnitten.Lägg snitten från halsen till analöppningen och utmed benen enligt linjerna på bilden. Kniven arbetar alltid inifrån ut. Med en ställning går arbetet lättare. Lösgör hinnorna som fäster matsmältningskanalen i bukhålans tak. Snör därefter ihop matstrupen och ändtarmen på två ställen med 10 cm emellan. Det går utmärkt med buntband. Nu kan matsmältningskanalen tas ur. går det att avlägsna tarminnehåll mekaniskt ur bukhålan, till exempel för hand med engångshandskar. Vänd aldrig djuret på mage i terrängen eftersom den öppnade kroppen då blir förorenad av bakterier i marken. Använd inte heller vatten som finns i naturen. Om det går att genast transportera kroppen till flåningsplatsen så kan urtagningen av matsmältningskanalen göras där. På rådjur och hjortar kan urtagningen av tarmkanalen vänta tills efter flåningen om djuret transporteras till slaktskjulet inom en timme. Det sämsta alternativet är att klyva bröstkorgen och bäckenet ute i terrängen. Då går det inte att undvika föroreningar i efterhand, och den förorenade ytan blir stor, liksom spillet. Transporten I regel förs viltet till slaktskjulet med pälsen i behåll. Kroppen ska hållas så ren som möjligt under transporten, vilket under våra jaktförhållanden kan vara svårt. Det viktigaste är att förhindra att kroppen blir förorenad i efterhand av miljön.Det sämsta alternativet är således att släpa en oskyddad kropp längs marken. Flåningen Avpälsningen ska göras så fort som möjligt efter fällningen, i synnerhet om vädret är varmt och det inte finns möjligheter att snabbt kyla ner kroppen någonstans. Dessutom går avpälsningen lättare om kroppen fortfarande är varm. Medan flåningen pågår kan kroppen bli förorenad av pälsen, av redskapen som används vid avpälsningen, av jägarnas händer och av bakterier från avföringen, marken eller huden.Alltså gäller det att vara noggrann med att arbetskläderna,knivarna och köttkrokarna är rena. En viktig hygienregel är den, att pälsens utsida och händer och redskap som har berört pälsens utsida aldrig får komma i kontakt med den flådda kroppens utsida. Tvätta händerna och redskapen omsorgsfullt i hett vatten innan flåningen påbörjas och alltid när de har blivit smutsiga. Knivarna rengörs och steriliseras i minst 82-gradigt vatten eller i vattenånga. Jägaren 5 l 2014 l 31
• med händerna.Avlägsna även könsorgan eller delar av sådana som eventuellt finns kvar. Rengör aldrig kroppens utsida med vatten, men det går bra att vid behov duscha bröstoch bukhålan inuti om de har blivit smutsiga för att det har gått hål på matsmältningskanalen.Torka inte heller av med papper,tyg eller annat poröst material. Det sista momentet är att omsorgsfullt avlägsna blodutgjutningar efter skott. Skär bort så mycket att det inkluderar ungefär fem cm oskadd vävnad, så det säkert inte blir kvar några bly- och andra kulrester. Börja flåningen av benen halvvägs upp. Var hela tiden uppmärksam på att varken pälsens utsida eller händer som har vidrört pälsens utsida rör vid den frilagda kroppen. Börja flåningen av ett stort vilt med längdsnittet och de båda tvärsnitten. När man snittar huden ska kniven alltid arbeta inifrån ut, så att orenheter i hud och päls inte når kroppen. Dessutom minimerar den här tekniken mängden päls som skärs loss och kan hamna på frilagda ytor. Snittandet går bäst med en specialkniv med rundad spets. Börja med snittet från halsen till analöppningen längs bukens mittlinje.Snitta därefter benen ner till längdsnittet.Frilägg framknäna och hasarna och bryt benen vid leden. Fortsätt flåningen halvvägs upp över bukoch brösthålan.Här går flåningen lättare med kroppen i vågrätt läge. Snitta vidare till analöppningen och bryt av svansen. Avlägsna ändtarmen innan djurets hissas upp. Lösgör den med kniv från bäckenhålans vägg och vävnaderna kring analöppningen. Skär av penis vid roten och avlägsna på samma gång även urinblåsan och könsorganen. Se till att innehållet i ändtarmen och urinblåsan inte rinner ut i bukhålan. När kroppen hissas upp fortsätter flåningen uppifrån ned. Låt alltid bli att använda kniven när det är möjligt att lossa pälsen genom att dra i den eller använda en yxa för flåning. Kniven ska arbeta med eggen från kroppen. Se upp så det inte går hål på muskelhinnor eller hud. Den här tekniken fungerar bättre om man samtidigt drar skinnet nedåt. Under arbetets gång ska man hela tiden akta sig för att vidröra den frilagda kroppen med händer, redskap eller kläder. Det går bra att avlägsna huvudet innan flåningen eller som sista moment.Det går lättare om djuret är upphängt. När avpälsningen har nått till framsidan av öronen skärs pälsen av så, att öronen följer med. Lossa huvudet genom att kapa ledbanden mellan skallen och den första kotan (atlaskotan), ryggmärgen och vävnaden kring struphuvudet. Efter flåningen avlägsnas organen i brösthålan,mat- och luftstrupen samt njurarna och 32 l Jägaren 5 l 2014 Nedkylningen Avlägsna efter flåningen organen genom att lösgöra mellangärdet från bröstkorgen. Nu faller organen nästan av sig själva ut från den upphängda kroppen. Med en anordning som utvidgar bröstkorgen går arbetet lättare. mjälten som ett organknippe.Skär med en ren kniv bort den mjuka vävnaden på bröstbenet ända ner till benet och klyv bröstkorgen genom att såga av bröstbenet utmed snittet. Lösgör njurarna från taket i bukhålan, skär loss mellangärdet utmed bröstkorgen och kapa hjärtsäckens fästen i bröstbenet. Organknippet faller nästan ut av sin egen tyngd. Hjälp vid behov till genom att dra och samtidigt kapa muskelvävnaden i halsen; då lossnar också mat- och luftstrupen. Skär itu hjärtat för att tömma kamrarna på blod.Häng därefter upp organknippet på en ställning och ställ in det i kylrummet. Avrunda jobbet genom att avlägsna synlig smuts med kniven och skära eller plocka bort lösa hårstrån.Se upp så du inte vidrör kroppen Trots god hygien förorenas en kropp vid slakt alltid med bakterier som inte ska vara där och som kan försämra köttets mikrobiologiska kvalitet. Kyla hindrar eventuella nedbrytande eller sjukdomsalstrande bakterier från att föröka sig i köttet. Köttet och organen ska kylas ner så,att köttets maximitemperatur hos stora djur ligger under 6-7°C och hos småvilt under 4°C. Ju närmare 0°C temperaturen ligger desto sämre förökar sig bakterierna.Idealet är att nå den optimala förvaringstemperaturen för kroppen på 0-2 °C på cirka tolv timmar sedan nedkylningen inletts. Å andra sidan ska man akta sig för en allt för snabb nedkylning eftersom det kan orsaka en kylsammandragning hos köttet. Fenomenet är ingenting ovanligt vid älgjakt i minusgrader.Musklerna drar ihop sig och köttet blir oerhört segt, och tillståndet går inte om. Vid sträng kyla är det därför bättre att vänta med flåningen och på så vis förhindra att kroppen kyls ner hastigt. Motsvarande fenomen kan också inträffa vid jakt i varmt väder eller om flåningen dröjer för länge och nedkylningen inleds för sent. Även här blir djurets kött oerhört segt. Lägg inte papper eller annat poröst material på kroppen, och låt inte kroppar vidröra varandra. Organen ska förvaras luftigt i egna ställningar och så,att man vet till vilket djur de hör. Kylförvaringen av högvilt och hängningen av köttet Efter döden är köttet mikrobiologiskt aktivt och enzymerna fortsätter sin verksamhet.Köttet förbrukar syre och producerar koldioxid i upp till två dygn med hjälp av den energi, det vill säga det glykogen, som finns i musklerna. På grund av det här fenomenet blir köttet surare eftersom pH-värdet sjunker från cirka 7,2 och kan bli så lågt som 5,5. Samtidigt uppstår det färg- och smakämnen, och det mörnar och ”blir kött”. Mörningen påverkas inte bara av den tid som köttet förvaras i kyla utan också av djurart, ålder, kön och fetthalt. Bindväven kring musklerna på unga djur bryts ner hastigare
• än på gamla djur, och hastigare hos honor än hanar.Fåglar kräver den kortaste hängningstiden,därefter kommer vildsvin medan idisslare kräver den längsta tiden. Viltkött kan förvaras och möras i en temperatur på 0-3 °C (luftfuktighet 90-95 procent) i 3-14 dygn (upp till 20 dygn) beroende på djurarten om den jaktliga hygienen har varit god. För älg kan mörningen uppgå till cirka 14 dygn. För rådjur och hjort räcker det med mörning i tio dygn och vildsvin klarar likaså bra av tio dygn. Organen kan förvaras i fem dygn. Köttet av vilt som har blivit träffat i tarmarna,liksom köttet av vilt som har blivit stressat vid jakt, klarar inte av förvaring i kyla. Sådant kött ska tas om hand så fort kroppen har blivit helt nedkyld och frysas in eller värmebehandlas,till exempel genom varmrökning eller vidareförädling till korv och konserver. Vacuumförpackning är en praktisk metod som sparar utrymme. Kroppen styckas ungefär ett dygn efter slakten när likstelheten har gått över, men bindväven kring musklerna ännu inte har börjat brytas ned. Det går lätt att skilja de olika musklerna åt. En del av köttet mals till färs och fryses in medan tjockare bitar vakuumförpackas i lämpliga portioner. Därefter kan var och en möra sin egen andel i nästan 0 °C enligt tycke och smak. Metoden bevarar köttet saftigt utan nämnvärda viktförluster eftersom förpackningen hindrar avdunstning. I Centraleuropa är det brukligt att hänga upp hjortdjur oflådda, med bara matsmältningskanalen och organen avlägsnade,liksom benen från hasen och framknät. Här handlar det inte om att uppnå fördelarna med mörning, utan metoden bygger på logistiken och bestämmelserna om kötthygien vid jakt och hantering av djurkroppar. Där kyls viltet ner och mellanlagras med pälsen i behåll i regionala kyllager, och transporteras exempelvis en gång i veckan till egentliga vilthanteringsanläggningar för flåning och köttkontroll. Pälsen skyddar kroppen mot smuts under transporten. En utbildad jägare har redan tidigare kontrollerat organen, som inte följer med kroppen. Mörningstiderna avviker inte från motsvarande tider för flådda kroppar. I boken Sauli Laaksonen: METSÄSTÄJÄN TERVEYSOPPI finns mera information om slaktskjul och hantering av vilt. Avrunda jobbet med att avlägsna synlig smuts med kniv. Vatten får användas enbart för rengöring inuti bröst- och bukhålan. Jägaren 5 l 2014 l 33
• Reijo Kotilainen, viltplanerare, viltskadeansvarig, Finlands viltcentral Älgen gillar inte Trico – nytt medel för avskräckning av älg i barr- och lövplanteringar T rico är ett fettbaserat medel för avskräckning av hjortdjur i barr- och lövplanteringar som tillverkas i Österrike.Livsmedelssäkerhetsverket gav år 2009 tillstånd att testa medlet. Finlands viltcentral distribuerade medlet till flera skogsägare på olika håll i landet för tester och Skogsforskningsinstitutet testade medlet i Kuusamo i en samfälld skog med hög älgtäthet.På provytor konstaterades betningsskador på toppskottet och det översta grenvarvet på 0-2 procent av plantorna. En enkät riktad till skogsägarna gav positiva svar och somliga kallade till och med medlet för det bästa avskräckningsmedel som någonsin funnits på marknaden.I juni 2012 gav livsmedelssäkerhetsverket tillstånd att använda avskräckningsmedlet Trico. Användningen Trico appliceras med hand- eller ryggspruta. Medlet ska blandas med omsorg, till exempel genom att skaka förpackningen, och får inte spädas ut.Vid appliceringen ska temperaturen ligga över noll grader. Spreja medlet på toppskottet och grenarna på de träd som ska skyddas. Plantorna ska vara torra, snö- och isfria, och medlet ska torka på växtens yta för att fäs- ta ordentligt. Då sitter effekten i, till och med i över ett år. September-oktober är en bra tid för besprutningen. Det är förnuftigt att uteslutande behandla de plantor som man satsar på vid skogsodlingen. Då koncentrerar sig älgarna vid eventuell betning på de plantor som ändå ska tas bort vid röjningen. Trico är vitt till färgen. De behandlade plantorna blir ljusgrå och skiljer sig därmed från de obehandlade. Åtgången ligger på 5-10 l/ha beroende på plantornas storlek och täthet, och vilken spruta som används. I stora enhetliga planteringar ska behandlingen förläggas till ett cirka 50 meter brett bälte utmed kanterna. I allmänhet finner man de värst skadade plantorna just där, i kanten av planteringen. Trico kan också användas under perioden då träden växer, vilket bland annat gör det möjligt att behandla plantor i knippen innan planteringen. Älgen har ju en förkärlek för att repa eller beta plantor som nyss kommit från plantskolan och blivit planterade.Behandlingen ska förnyas varje år ända tills träden är så höga att de ”kommer undan” älgen. Det räcker med ett enda överhoppat år för att omintetgöra de föregående årens arbete. Medlet får appliceras på samma plantor högst två gånger under ett kalender- år. Efter besprutningen ska redskapen tvättas med vatten och diskmedel. Det rekommenderas att den som hanterar medlet ska använda kemikaliebeständiga skyddshandskar. Förvaringen Trico ska förvaras i 0o - +30oC. Om medlet fryser kan det bildas utfällningar, vilket leder till proppar i sprutan. Medlet bibehåller sin effekt i flera år bara det förvaras på rätt sätt. Tillgängligheten Trico importeras av Berner Ab:s växtskyddsavdelning och Finlands viltcentral har skaffat medlet med ett särskilt understöd beviljat av jord- och skogsbruksministeriet.Tack vare stödet sjunker viltcentralens pris så att skogsägare betalar 50 euro plus eventuella leveranskostnader för tio liter. Intresserade av subventionerad Trico kan kontakta viltcentralens regionkontor eller sin jaktvårdsförening. Reijo Kotilainen De behandlade plantorna blir ljusgrå och skiljer sig därmed från obehandlade. Besprutningen görs vid temperaturer över 0°C när plantorna är torra, snöfria och isfria. 34 l Jägaren 5 l 2014
• lar-vahvisteisia ja IP-luokiteltuja lisävarusteita. Kehitetty lähes kaikkia tarpeita varten. Karhuhälytin. Micro 5+ tarjoaa kaikki toiminnot, kuten karhuhälytin, puheen kompressointi, salaus, pikavalinnat, ääniskannaus jne. Kestää kovaa käyttöä. Metsästysradiopuhelimen on kestettävä kovaa käyttöä. Siksi Micro 5+:ssä on vankka kokometallinen kotelo. With love from Hello and Friends. Photo: BlackFriday.se Laaja lisävarustevalikoima. Suuri valikoima Kev- Kehitetty Pohjoismaissa. Micro 5+ on kehitetty pohjoismaisia olosuhteita ja metsästysmarkkinoidemme vaatimuksia varten. Erittäin pieni virrankulutus. Micro 5+ kuluttaa erittäin vähän virtaa, joten kompaktista akusta huolimatta valmiusaika on 200 tuntia. UUTUUS 6W Kaikki samanlaisia. Jotta jokainen Micro 5+ tarjoaisi saman suorituskyvyn ja tekniset erittelyt, ne “kloonataan” kehittyneen viritysmenetelmän avulla. JÄLLEENMYYNTI www.radiopuhelimet.fi - www.lafayette.eu ALAHÄRMÄ: HH-Sport, ESPOO: Martinkylän Autopuhelin, EVIJÄRVI: Ilpon Katiska, FORSSA: Forssan Erä ja retkeily, HAAPAJÄRVI: Raimo Olkkonen Oy, HELSINKI: Eräliike Hiidenkivi, Varuste.net, HUITTINEN: Digimesta, II: J.Kärkkäinen, IISALMI: HH-Sport, JALASJÄRVI: Expert Vilponen, JOENSUU: Telemaailma, JUVA: Juvan Rauta ja Maatalous, JYVÄSKYLÄ: Midare, KANKAANPÄÄ: Expert ASA, KIIMINKI: HH-Sport, KIRKKONUMMI: Erä+, KOIKKALA, JUVA: Agripalvelu, KOKKOLA: HH-Sport, KOKKOLA: Kaustisen Konekeskus, KOUVOLA: KT Sport, KUOPIO: Erä +, KURIKKA: Ase- ja Patruuna, LAHTI: J.Kärkkäinen, LAPPEENRANTA: UK Koskimies, LAPVÄÄRTTI: Rautia Rosenback, LAHTI: Lahden Viihdetaso, LOPPI: Erä-Loppi, MARIEHAMN: Lantbruk Ab, MÄNTSÄLÄ: Ritkos, NIVALA: HH-Sport, OULU: J.Kärkkäinen, PARKANO: Parkanon Expert, PIEKSÄMÄKI: Greentrail, PORI: Eräpori, PORVOO: Porvoon Mikrokulma, RAAHE: HH-Sport, RAUMA: Sissos, RIIHIMÄKI: Eräkontti Oy, ROVANIEMI: Ollin Erä ja Kalastus, SALO: Gigantti Salo, SOINI: Ahti Huvila, SULKAVA: Neste Lohilahti, TAMMISAARI: Ekenäs Telehörnan, TAMPERE: RXTX - Tuote, TURKU: Wihanto Oy, Turunmaan Ase ja Kone Oy, YLIVIESKA: J.Kärkkäinen, ÄÄNEKOSKI: Sähkö Niskanen, VAASA: Kurre Erä ja Kalastus
• Tuire Nygrén, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Fenomenet som gäckar forskarna Älgkalvarna blir allt mindre Ulf Lindström Det har gjorts många försök att förklara varför älgkalvarna blir allt mindre, men bara en sak vet vi med säkerhet; att en viktminskning av statistisk betydelse är ett faktum i alla storområden i landet. Om bakgrunden till fenomenet vet vi däremot ingenting med säkerhet och inte heller finns det forskningsresultat. Är det möjligen ett fenomen som löser sig självt med tiden eller en förändring som beror på jakten och som vi borde kunna ta hänsyn till när vi planerar förvaltningen av älgstammen? frågar sig älgforskaren Tuire Nygrén. 36 l Jägaren 5 l 2014
• Finland Norway slaktvikt (kg) ???????????????? 70 60 Kusterna ??????????????? Inlandet ??????????? Uleåborgs län ???????????? Lappland ?????? ???? ???? ???? ???? ???? ???? 1990 1995 2000 2005 2010 2015 ?? ?? Bild 4. Diagrammet visar hur slaktvikten utvecklades i storområdena åren 1991-2012 (n Kusterna = 75741, n Inlandet = 89481, n Uleåborgs län = 34528 och n Lappland = 12365). ?? ??? 100 ????????? ??????????????????? ????????? Pargas Åbolands skärgård ??????????????????? ??? ?? 90 ???? ???? ?? 88 slaktvikt (kg) ??????????? ????? ?? 80 ?? ?? 70 ?? ???? ???? ???? ???? ???????????????? Egentliga Finland Nyland ???????? ?? 84 ?? ???????????????? slaktvikt (kg) ?? 60 ?? 60 2005 2003 2001 1997 ????????????????1999 1995 1991 1993 2005 2001 2003 1997 1999 1995 1991 ?? ?? 75 ?? 65 ?? 1993 Adjused body mass (kg) ?? 80 80 Bild 1. Diagrammet visar hur älgkalvarnas genomsnittliga slaktvikt utvecklades ?? i Finland och Norge åren 1991-2006 (Tiilikainen et al). ???????????????? ??????????????? ??????????? ???????????? ?????? ?? 85 90 ?? 80 ?? 76 ?? 60 ?? 72 ?? ?? 50 ?? ???? ???? ???? ???? ???? ???? 1990 1995 2000 2005 2010 2015 ???? ???? ???? ???? ???? Bild 2. Diagrammet visar hur älgkalvarnas slaktvikt utvecklades i Pargas jvf och Åbolands skärgårds jvf åren 1991-2012 (n Pargas = 665, n Åbolands skärgård = 1009). S ???? ???? ???? ???? ???? ???? 1990 1995 2000 2005 2010 2015 ???? Bild 3. Diagrammet visar hur älgkalvarnas slaktvikt utvecklades i Nylands och Egentliga Finlands jvd åren 1991-2012 (n Nyland = 16301, n Egentliga Finland = 13605). å sent som för några år sedan räknades älgkalvarnas viktutveckling inte till de ärenden som skulle ha vållat några större bekymmer vid förvaltningen av vår älgstam. Åren 1966-1987 låg den genomsnittliga slaktvikten (köttvikten) för tjurkalvar i södra Finland på 85 kg och i norra Finland på 81 kg. Kokalvarna var några kilo lättare. I mitten på 80-talet sjönk vikterna en aning för att i början av 90-talet återgå till nästan samma värden som förut. heterna i decennier varit avsevärt högre än hos oss, till och med två-tre gånger högre. När tätheten är hög kan vi med fog vänta oss att följderna av den försvagade tillgången på föda ska visa sig även i älgarnas viktutveckling. Utifrån detta faktum var det lätt – till och med allt för lätt inser vi utifrån dagens insikter - att dra slutsatsen att våra kalvar var präktiga eftersom våra älgtätheter har varit väldigt måttfulla i förhållande till betenas bärkraft. Storvuxna kalvar i vårt land Vid mitten av 00-talet blev det hela mera komplicerat. Till VFFI:s viltforskningsstation i Ilomants började det droppa in rapporter om och prover av små och sjuka älgkalvar. Merparten av observationerna kom från skärgården i sydvästra Egentliga Finland, men också från övriga delar av södra Finland fick vi telefonsamtal om att det fanns påfallande mycket små älgkalvar med röd päls. Jag minns att jag fick liknande telefonrapporter också under senare hälften av 80-talet då den vuxna älgstammens struktur för första gången hade blivit klart kodominerad. Det gick flera år innan vi började ta observa- I jämförelse med grannländerna i väster är våra kalvar präktiga (bild 1).I Sverige hade kalvvikterna i 25 års tid envist minskat och 1996 vägde kalvarna i genomsnitt bara 66,5 kg.Från Norge rapporterades ännu dramatiskare viktförluster. I genomsnitt vägde de norska tjurkalvarna 67 kg och kokalvarna 63 kg. I en region hade vikten på tolv år minskat från nivån 66-69 kg till nivån 55-59 kg. När vi tidigare grunnade på orsakerna till viktskillnaderna var skillnaderna i älgtäthet den första tänkbara förklaringen vi kom att tänka på. I Sverige och även i Norge har älgtät- Förändringar också hos oss tionerna på allvar. Med våra personalresurser var det inte ens möjligt att hålla avskjutningsinformationen uppdaterad och än mindre att analysera den.Dessutom antog vi till en början att det handlade om ett lokalt problem som inte klättrade särskilt högt på prioriteringslistan. Så sent som hösten 2012 öppnade sig det första och hittills enda tillfället att i liten skala ta itu med mysteriet med de sjunkande kalvvikterna. Detta gjordes i samarbete med forskare på livsmedelssäkerhetsverket Evira. Hjärnhinnemask i sydvästra skärgården och honor som förökar sig effektivt Åbolands skärgård och Pargas (bild 2) utsågs till området där förstudien skulle sättas i verket. De första signalerna om sjunkande kalvvikter hade kommit från Korpo. I bägge jaktvårdsföreningarna ställde jägarna dessutom upp på arbetskrävande insamlingar av prover. Prover av fällda kalvar och honor samlades in. Kalvarna var av intresse främst med tanke på förekomsten av parasiter medan honorna undersöktes med avseende på fortplantningseffektiviteten och befruktningstidpunkten.PaJägaren 5 l 2014 l 37
• rasiterna var vi intresserade av delvis därför föda eller en otillräcklig tillgång på tjurar för att liknande symptom som de vi påträffat i befruktning i rätt tid. den sydvästra skärgården hade förekommit även i Sverige. Där förekommer det bland Fortsättningsvis ett mysterium annat neurologiska symptom och hjärnhin- Det har gissats på en hel rad med olika faktorer nemask (Elaphostrongylus alces) som till och som kunde ligga bakom de minskande kalvmed kan leda till döden. När förstudien inled- vikterna. des visste vi ingenting om huruvida den här Det har förmodats bero på en försämrad parasiten förekommer i vårt land. Honornas kvalitet på födan eftersom älgtätheterna i fortplantningseffektivitet var av intresse där- den sydvästra skärgården är högre än i landet för att stammens produktivitet och andelen i övrigt. Man har misstänkt att det beror på tvillingar i skärgården hade blivit svagare un- en alltför sen befruktning eftersom andelen der en längre tid,samtitjurar har minskat för digt som kalvarna hade varje år på många håll. Är det möjligen blivit mindre. Vi ville Man har misstänkt att klimatuppvärmbland annat klarlägga ett fenomen som ningen skulle ha ett om befruktningen löser sig självt skedde så sent att det finger med i spelet kunde förklara förklara vi känner till med tiden eller en eftersom de låga kalvvikterna. att älgarna klarar även förändring som sträng kyla utan beTotalt fick vi in prover av 94 älgar och av kymmer medan några beror på jakten dessa var 55 kalvar och få plusgrader gör dem och som vi borde 39 kor. Kalvproverna stressade. Man har (lungor, avföring och misstänkt att klimatkunna ta hänsyn förändringen skulle ha ryggmärg) skickades till när vi planerar till Eviras enhet i Uleåinneburit ett lyft för paborg där forskare Marja rasiternas livscykel och förvaltningen av Isomursu och professor att den ökade parasitälgstammen? Antti Oksanen underbelastningen skulle ha sökte dem. Proverna försvagat älgkalvarnas på honornas könsorgan skickades till VFFI:s tillväxt. Man har också misstänkt att viktförforskningsstation i Ilomants där också ålders- lusterna på något vis skulle vara kopplade till en dynamisk fas hos vår älgstam,som har nått bestämningarna gjordes. Parasitundersökningarna bekräftade miss- oss senare än i Sverige och Norge. tankarna om att hjärnhinnemasken förekomDet har förmodats att det inte finns någon enskild faktor som kan förklara observationermer även hos oss. 52 % av de undersökta kalvarna visade sig na av minskande kalvvikter,utan att det måste vara infekterade. Frågan om huruvida parasi- handla om många samverkande faktorer i milterna bidrar till kalvarnas viktförluster förblev jöer som är stadda i förändring. Det har alltså framkastats tankar av alla dock obesvarad. De infekterade kalvarna hade i genomsnitt en slaktvikt på 66,4 kg, det vill de slag om orsakerna till viktförlusterna, men säga 3,0 kg mindre än hos kalvarna utan pa- det enda vi vet med säkerhet är att det inte rasiter. Skillnaden var dock för liten för att ha handlar om något lokalt fenomen.Samma viktförlust av statistisk betydelse är ett faktum i statistisk betydelse. Proverna på honornas könsorgan visade att hela Egentliga Finland och Nyland (bild 3). De älgkorna var vid mycket god hälsa med hög övriga storområdena i vårt land har inte heller fortplantningseffektivitet. De undersöktes förskonats från den här trenden, men utveckparallellt med prover från övre Lappland. Skill- lingen har inte varit lika skarp (bild 4). naderna var avsevärda både med avseende på Det finns med andra ord fortfarande ingen mängden fettvävnad och dräktighetsgraden.I säker information eller forskningsresultat om jämförelse med de lappländska honorna, som bakgrunden till det här fenomenet. Därför var fullt friska och i god kondition, fanns det vet vi inte heller hur vi ska ställa oss till älghos skärgårdshonorna klart mera fettvävnad kalvarnas viktförluster. Är det möjligen ett kring organproverna. Utifrån storleken på em- fenomen som löser sig självt med tiden eller bryona räknade vi ut att befruktningarna hade en förändring som beror på jakten och som ägt rum under tiden 11.9-22.10.Av de honor som vi borde kunna ta hänsyn till när vi planerar var könsmogna var hela 92 % dräktiga och 42 % förvaltningen av älgstammen? hade tvillingar. Detta ligger på samma goda Så småningom får vi se hur det går. Ska vi nivå som under tidigare decennier.I materialet vänta tills vi vet om problemet löser sig av sig påträffades dessutom en uppsättning trilling- självt eller ska vi bussa forskarna på problemaar. Utifrån de här resultaten verkar viktförlus- tiken innan dess? terna varken bero på en försämrad tillgång på 38 l Jägaren 5 l 2014 Maria Nikunlaakso Vid gränserna är gränsbevakningsväsendet en betydande aktör som dessutom övervakar jakten tillsammans med polisen och Forststyrelsen. Gränsbevakningen samarbetar också med jaktvårdsföreningarna i övervakningsärenden som gäller jaktkort. J aktövervakningen ingår som en naturlig del i vårt arbete där som gränspatrullerna rör sig, förklarar kapten Petteri Seppänen, som fungerar som undersökningsledare på Kajanalands gränsbevakningssektion. När jaktsäsongen börjar reserverar även gränsbevakningsväsendet extra resurser för jaktövervakningen. Gränsbevakningen, polisen och Forststyrelsen använder sina myndighetsresurser effektivt vid gemensamma tillslag. - Vid sådana tillslag utvidgar våra övervakare sina revir även västerut från gränsen, förklarar Seppänen. Kajanalands gränsbevakningssektion ansvarar för ett drygt 400 kilometer långt stycke av östgränsen i Kajanland och Koillismaa. Språkas när råkas Kajanalands gränsbevakningssektion omfattar fem gränsbevakningsstationer: Kuhmo, Vartius, Suomussalmi, Kuusamo och Kortesalmi. Från varje station utgår dagligen en eller flera patruller ut i terrängen.Patrullerna består av två eller tre gränsbevakare. - I de glest bebodda gränstrakterna faller det sig naturligt att patrullerna pratar med jägare när de råkas och kontrollerar tillstånden, utom när jägaren är en gammal bekant och tillstånden nyligen kollade, förklarar Seppänen. Varje år undersöker Kajanalands gränsbevakningssektion ungefär femtio jaktbrott och förseelser. Till de typiska fall som leder till förundersökning hör jägare som skjuter skogshöns på väg, förseelser vid älgjakt och nyttjandet av åtel vid björnjakt. Brotten kommer i dagen både vid myndighe-
• Kajanalands gränsbevakningssektion, arkivet. Även gränsbevakarna övervakar jakten ternas egen övervakning och när privatpersoner rapporterar. Typiska fall som leder till böter är sådana där jakttillstånden inte är i ordning, jägaren bryter mot bestämmelserna för patroner eller geväret transporteras i bil laddat eller utan fodral. Ibland måste gränsbevakarna också ingripa när en hund går lös. - Majoriteten av jägarna är ändå laglydig, uppger Seppänen. Polisiära befogenheter Eftersom jaktövervakningen hör till gränsbevakningens lagstadgade uppgifter är gränsbevakarnas befogenheter stadgade i lag. Till befogenheterna hör bland annat rätten att hejda fordon, kontrollera dokument för jakt och vapeninnehav och vid behov ta brottsredskap och byte i myndighetsförvar. Gränsbevakningsväsendet får även inleda förundersökning av sådant som de övervakar. Från och med september har gränsbevakarna nästan samma befo- genheter som polisen. Vid grova jaktbrott får även gränsbevakningen använda sig av teleövervakning och teknisk övervakning av person,vilket i praktiken vill säga att med tekniska hjälpmedel skaffa information om en misstänkt persons rörelser. Teleövervakning är tillåtet också vid undersökning av grovt döljande av olagligt byte. I de glest bebodda gränstrakterna faller det sig naturligt att patrullerna pratar med jägare de möter och kontrollerar tillstånden, utom när jägaren är en gammal bekant och tillstånden nyligen kollade. Majoriteten av jägarna är laglydiga. Gränsbevakningsväsendet lll På landområdet genomförs gränsövervakningen med traditionell patrullering till fots eller på skidor samt med spaning vid gränsen och i dess närhet. I patrulleringen utnyttjas också Bevakningsflygdivisionens helikoptrar och flygplan samt terrängfordon, snöskotrar och båtar. I övervakningen används som hjälp gränshundar som skolats för spårning. Dessutom används tekniska övervakningssystem. lll Till gränsbevakningens lagstadgade uppgifter hör även jaktövervakning. lll Gränsbevakningsväsendet består av nio förvaltningsenheter: Staben för gränsbevakningsväsendet, Sydöstra Finlands, Kajanalands, Norra Karelens och Lapplands gränsbevakningssektion, Finska vikens och Västra Finlands sjöbevakningssektion, Bevakningsflygdivisionen och Gräns- och sjöbevakningsskolan. Jaktövervakningen ingår i alla förvaltningsenheters uppgifter. Jägaren 5 l 2014 l 39
• Text och bild: Tommy Arfman Mårdhundarna sprider sig i skärgården Mårdhundsinvasionen i skärgården har börjat. Den här invandrade skadegöraren förökar sig effektivt och vållar betydande skador på bestånden av häckande fåglar. En mårdhund utrustad med GPS-halsband har gett oss intressant information om hur arten beter sig och rör sig i skärgården. Mårdhunden klarar av att övervintra långt ut i skärgården. Frigör kanske elimineringen av mink så pass mycket föda att mårdhundar kan etablerar sig på platser där minken har eliminerats? I Skärgårdshavet har Hitis jaktförening r.f. eliminerat små rovdjur sedan 2006 och en artikel om det här arbetet har publicerats i tidningen Jägaren.Jakten har främst varit inriktad på mink och det långvarigaste projektområdet ligger i Vänö ytterskärgård i Kimitoöns kommun. På Vänö har arbetet med att eliminera minkar gått bra och området är i detta nu hyfsat tomt på mink, som ju klassas som en synnerligen skadlig invandrare.Resultatet visar sig också i områdets fågelfauna där en stor skara skärgårdsfåglar nu kan föröka sig. Bland annat finns det nu klart fler tärnor, små måsar och olika vadare. Bland sjöfåglarna är det speciellt den hotade svärtan som har gynnats av minkjakten. Projektet bedrivs i 40 l Jägaren 5 l 2014 En orrtupp som dödats under vårspelet. Vingpennorna är avbitna, vilket bekräftar att en mårdhund varit framme. samarbete med Forststyrelsen, Finlands viltcentral och amatörornitologer. Mårdhunden har ersatt minken Under de senaste åren har vi under vårens minkjakter också börjat få mårdhundar, i synnerhet i Vänöområdet. Med hjälp av hundar har vi hittat vuxna par även väldigt långt ute på trädlösa skär. Även i våras stötte vi på två vuxna par i området som med säkerhet hade övervintrat där. Vi har även fått in observationer av kullar som gjorts av sommargäster. Det går dock inte att göra någon exakt uppskattning av antalet mårdhundar i området eftersom Vänö skärgård utgör en stor helhet som även omfattar stora skogklädda öar på den norra sidan av minkprojektsområdet.Att mårdhundarna flyt-
• tar allt längre ut till mindre öar kan vara ett tecken på att reviren blir fler. På vårarna har mårdhundsparen i den yttre skärgården utan undantag påträffats på öar där det finns en sötvattensbassäng.Det kan vara ett sammanträffande, men troligen är sötvattensbassängen just det element som gör det möjligt för mårdhundarna att överleva vintern under de knappa förhållanden som råder i ytterskärgården. Man frågar sig om den effektiva jakten efter mink har ökat mängderna små ryggradsdjur i området, som sorkar och grodor, i så pass hög grad att det blir möjligt för mårdhundarna att övervintra även i ytterskärgården. Gps-halsband på mårdhund Frågorna är klart fler än svaren.Över hur stora områden rör sig mårdhundarna i skärgården, och när? Vilka skador vållar de för exempelvis de häckande fåglarna under ruvningen? Även om mårdhunden inte klassas som lika skadlig som minken i strategin för främmande arter så ger forskningen belägg för artens skadlighet i synnerhet i våtmarker och skärgård. Våra praktiska erfarenheter stämde överens med forskningsresultaten och det beslöts att förse en skärgårdsmårdhund med gps-sändare. Det hela konkretiserades i fjol under ett besök i Keminmaa hos Juha Mäkimartti som leder projektet mårdhund-life. Det avtalades med Mäkimartti och Finlands viltcentral att ett sändarhalsband skulle skickas till Skärgårdshavet för att få fram konkret information om mårdhundarnas rörelser i Vänö skärgård. Det blev vår och en expedition planerades för att kolla upp rovdjursläget under den första veckan i april. Våren var gynnsam för projektet eftersom det i år inte fanns några isar alls i projektområdet. Vi satte i gång den 30 mars i god tid innan häckningen och så fort vi stötte på en mårdhund i området skulle den få ett halsband.Det var första gången en mårdhund skulle få halsband och lyckan stod oss bi. Vi träffade på ett mårdhundspar på ön där vi skulle bo. Vi var tvungna att avliva honan. Därefter letade vi rätt på hanen och innan solen gått ner hade den ett halsband om halsen. En skärgårdsmårdhund har fått ett sändarhalsband om halsen. Innan djuret återfår sin frihet kontrollerar vi att bandet inte sitter för stramt. Med hjälp av hundar har vi hittat vuxna mårdhundspar också på trädlösa öar. April stationär - maj på språng Vad hade då halsbandsmårdhunden för sig i skärgården under våren? Från den första till den 26 april höll den sig i det stora hela på ön där den hade fått sitt halsband. Ön är ungefär 50 hektar stor och där finns en cirka halv hektar stor tjärn med sötvatten, kring vilken mårdhunden tillbringade det mesta av sin tid. I tjärnen finns på våren en hel del sjöfåglar och jag undrade om den kunde fånga sådana. Jag kollade upp saken, men hittade inga nämnvärda tecken på framgångsrik sjöfågeljakt; bara resterna av en gräsand. Vid en närmare genomgång av området hittade jag också lämningarna efter en orrtupp. Det var absolut halsbandsmårdhundens verk eftersom vingpennorna var avbitna,bland annat.På våren är orrtupparna på de här öarna väldigt oskygga och kan till och med spela i närheten av människor. Det råder inte minsta tvivel om att de i sin våryra kan sluta i gapet på en mårdhund. Tidigare undersökningar visar att en mårdhund som har förlorat sin partner inte väntar med att börja leta En mårdhundstoalett. Det är typiskt för mårdhunden att ofta anlita samma plats. Om man träffar på sådana här ”toaletter” på en ö är saken klar; ön hör till ett kärnrevir. På en sådan ö är fåglarnas utsikter att lyckas med häckningen dystra. efter en ny.Men vår sändarförsedda mårdhund blev inte aktiv förrän fåglarna hade inlett häckningen.Den begav sig iväg vid precis samma tid som ådorna började kliva i land för att ruva. Jag åkte själv ut till ön med fyren, Bengtskär, för att kolla hur ruvningen kommit igång.Där häckar i detta nu över tvåhundra ådor. När mårdhunden begav sig iväg hade ett tiotal ådor inlett häckningen på Bengtskär och därefter var den oupphörligt i gång och var i land på tiotals öar. På grund av resursbrist kunde vi inte göra särskilt många kontrollbesök, men de besök som vi gjorde talade sitt brutala språk. Alla ejderbon vi stötte på var plundrade och flera ådor påträffades döda. Ejdern illa ute i skärgården I skärgården har vi i några års tid följt med vilka följder havsörnarna har för ejdrarnas häckning. I den yttre skärgården är läget rätt tröstlöst. På exempelvis Vänö har det häckande beståndet av ejder kollapsat till en tredjedel av vad det var vid inventeringarna 2009. Det fanns ungefär 500 ruvande fåglar kvar och vid inventeringen i juni påträffades bara cirka fyrtio ungar. Det är inte längre någon hemlighet att havsörnen far hårt fram med ejdrarna och dödar både ruvande ådor och nykläckta ungar. På Utö upprepar sig varje vår samma skådespel när ejderungarna har kläckts. Dunungarna stryker med i hundratal när tiotals havsörnar på några dagar tömmer området på ejderns hela årsproduktion av ungar. Efter havsörnens predation är det uppenbart att minkjakten inte kan ha någon större inverkan på ejderns produktion av ungar. Längre in i skärgården kan ejdern häcka ostörd av havsörn, men där jagar man inte mink. Dessutom lurar både mårdhund och räv i innerskärgården. Om det någonstans finns ejderkullar på försommaren så är det just i den inre skärgården. Vad göra för ejdern? Kan någonting göras för att förbättra ejderns häckningsresultat? Havsörnen hör till vår fauna och människan har hjälpt stammen att repa sig. Det är något som vi bara måste leva med. Rovdjuret på toppen av näringskedjan sätter sin prägel på djurlivet i området. Mårdhunden är däremot en invandrad och skadlig art som har brett ut sig i skärgården, och den är inte önskJägaren 5 l 2014 l 41
• värd. Det här står att läsa i vår nationella strategi för främmande arter,där det sägs att främmande arter inte får försvaga mångfalden i den ursprungliga naturen. Det är en vacker tanke,men i detta nu är det precis vad som pågår i skärgården, och det med hårdhandskarna på. På Vänö lade jag personligen märke till att det fanns så få häckande ejdrar på de platser där mårdhunden med halsband ofta rörde sig. Det är uppenbart att ådorna inte börjar häcka på platser där de våren innan blivit plundrade av mårdhund eller räv.Om de kommit undan med livet i behåll.Om ejdrarnas produktion av ungar fortsätter länge till och oavbrutet att vara så här dålig så kommer signaturfågeln för vår skärgård att bli en framtida sällsynthet. Ännu ser man mycket fågel, men ejdrarna är väldigt långlivade och de honor som häckar nu är födda på en tid då produktionen av ungar var god. När de här generationerna går förlorade är det fara värt att ejderstammen börjar minska.Fågelinventeringarna ger belägg för den här utvecklingstrenden. Knappa resurser Det slösas inga stora resurser på eliminerandet av små rovdjur. Forststyrelsen stöder i viss utsträckning några projekt, men nu skärs det ner också på den kanten. I övrigt faller eliminerandet av de små rovdjuren i skärgården i hög grad på skärgårdsjägarna, som också är en utrotningshotad art. De knappa resurser vi har borde användas till att hålla i gång de projekt som finns, åtminstone på en miniminivå, men i ett större perspektiv innebär det inte någon lättnad för exempelvis ejderns kris. Områdena borde vara många gånger större till arealen jämfört med minkprojekten och det borde finnas fler kunniga jägare med hund.Men det finns ljusglimtar i mörkret. Flera privata markägare har aktiverat sig och kontaktat jaktföreningarna i skärgården, vilket i framtiden kan ge upphov till nya projekt. Forststyrelsen är en betydande markägare i havsområdena och spelar därför en viktig roll i sammanhanget, men på flera ställen håller nationalparkerna i skärgården på att förvandlas till rovdjursreservat på grund av bristen på aktiva rovdjursprojekt. Det är meningslöst att bilda projektområden på privata marker om det på andra sidan rån ligger statsmark som fungerar som fortplantningscentraler för rovdjur. Det går inte att skjuta bort mårdhundarna i ytterskärgården utan utbildade hundar och kunniga jägare. Jaktföreningarna i skärgården står i nyckelposition vid utvecklandet av rovdjursprojekt. Halsbandsmårdhunden lämnade efter sig förstörda bon och dödade honor. Framtiden Trots allt ska vi ändå se förhoppningsfullt på regleringen och elimineringen av de små rovdjuren i skärgården. Pågående projekt har visat att det är möjligt att skjuta bort minkarna och mårdhundarna, även om det är arbetsdrygt och kräver långsiktighet. Med undantag för ejdern har fågelbestånden återhämtat sig tack vare projekten. Vi har i vårt land en stark kultur beträffande jakten med hund och vi har kunniga hundar.De privata markägarna är bekymrade för fågelfaunan och en majoritet av dem godkänner att rovdjuren skjuts bort. Att bilda projektområden och hitta pålitliga och yrkeskunniga personer som sköter dem är inte heller något oöverstigligt hinder. När det kommer till kritan är det bara en fråga om resurser och att styra dem rätt. Även markägarna borde engageras i skapandet av resurser. När allt kommer omkring så är det ju markägarens /jakträttsinnehavarens skyldighet att verkställa vårt etiska rättesnöre, att hejda och förhindra den försvagning av naturvärden som minken och mårdhunden ger upphov till. Det behövs absolut mera forskning om mårdhundens konsekvenser för skärgårdsnaturen för att vi ska inse vilket hot mot den ursprungliga faunan det är fråga om. 42 l Jägaren 5 l 2014 Kartan visar halsbandsmårdhundens rörelser under två månader i våras. Den var rätt stationär under nästan hela april och gav sig iväg först när ådorna hade börjat ruva. Därefter var den väldigt aktiv.
• VX-1 2-7x33 VX-1 3-9x40 € 299,- € 349,- DX RISTIKKO DX RISTIKKO VX-R 1,25-4x20 VALAISTU FIREDOT DX TAI G4 –RISTIKKO € 659,- VX-R 2-7x33 VX-R 3-9x40 € 699,- VX-R 4-12x40 VALAISTU FIREDOT DX TAI G4 –RISTIKKO MAAILMAN KESTÄVIN JA LUOTETTAVIN OPTIIKKA. Urheiluoptiikkatuotteet joutuvat joka kerta koetukselle kentällä. Niitä testataan haastavissa ja vaihtuvissa sääolosuhteissa sekä vaikeassa maastossa liikuttaessa. Myös rekyylin kesto joutuu testiin keskisytytteistä patruunaa ampuvia kivääreitä käytettäessä. Näissä tilanteissa vaaditaan erinomaista suorituskykyä. Siksi optisten laitteidemme on läpäistävä alan tiukin testausohjelma ennen kuin ne ovat valmiita mukaan metsästysretkelle tai kilpailutapahtumaan. Näin myös pyrimme varmistamaan, että saat investoinnistasi parhaan mahdollisen hyödyn. Katso testit osoitteesta Leupold.com/rugged Saatavana suomenkielinen Leupold –kuvasto. Kysy lähimmältä jälleenmyyjältäsi Katso lähin jälleenmyyjä: www.hjorth.fi ja www.ase.fi, hinnat voimassa sitoumuksetta 30.9.2014 asti VALAISTU FIREDOT DX TAI G4 –RISTIKKO VALAISTU FIREDOT G4 –RISTIKKO € 719,- € 869,-
• Mikko Alhainen, specialplanerare & Juha Mäkimartti, fältarbetare, Finlands viltcentral Mårdhundsjakten fortsätter i Lappland I jämförelse med föregående decennium har spårlöporna efter mårdhund blivit färre i södra Lappland. Det långsiktiga arbetet med att hejda den här invandrade skadegöraren har gett resultat och expansionen mot Sverige och Norge är hejdad. T Hannu Huttu ack vare övervakningen med viltkameror har observationerna av mårdhund fallit från 200 bilder för några år sedan till sex bilder i år medan avskjutningen har minskat till en tredjedel samtidigt som jakttrycket har ökat. Dessutom har det hänt flera gånger att mårdhundar med gps-halsband har hittat varandra i sydvästra Lapplands om hunden n e k c a st l il t å r dra sitt st r annat vilt. e ft e t k ja Varje jägare kan n e r e d mårdhund un skulle ställa en ödemarker.Bristen på partnerkandidater visar att vi har lyckats mycket väl med att begränsa stammens storlek och utbredning i regionen. Sorkekinokocker hotar bären Mårdhunden är ett hot inte bara mot markhäckande fåglar och groddjur utan också mot det traditionella plockandet av bär och svamp eftersom den sprider sorkekinokocker, som lyckligtvis inte har påträffats i vårt land. Sorkekinokocken är en lömsk parasit vars livscykel omfattar hunddjur och sorkar. En människa som blivit infekterad kan drabbas av en livsfarlig leversjukdom. Sjukdomen sprids främst av hundar som varit utomlands eller som har importerats från utlandet,om de inte har blivit avmaskade på rätt sätt. Ekinokockmaskens ägg sprids med avföringen ut i terrängen där sorkar får dem i sig genom infekterade gräs och bär. Inuti sorken utvecklas därefter parasiten och bildar i de inre organen cystor fulla med larver. En sork med nedsatt hälsa blir ett lätt byte för ett litet rovdjur och larverna kan utvecklas vidare i hunddjurets tarmkanal där de lägger ägg, och så fortsätter parasitens livscykel. Det enda sättet att eliminera risken för infektion är att koka det man plockat.Om sorkekinokocken skulle sprida sig i vårt land skulle det hota världens största 44 l Jägaren 5 l 2014 område för plockning av vilda bär! Dessutom fungerar mårdhunden som värd för trikiner och ökar riskerna för att dessa ska sprida sig till ätligt vilt som björn och vildsvin. Fällda mårdhundar ska därför skickas till forskningen eller grävas ner för att förhindra trikinspridning. Effektiverad jakt med larm, viltkameror och hundar Effektivast går det med ställande hundar och grythundar som är specialiserade på mårdhund,men varje jägare kan dra sitt strå till stacken om hunden skulle ställa en mårdhund under en jakt efter annat vilt. Viltets utfodringsplatser, slaktskjul och fågelbord är begärliga också för mårdhunden,så det är nödvändigt att öka jakttrycket också där. Jakten efter små rovdjur I Lappland har frivilliga jägare fortsatt med en insats för naturen den intensifierade jakten. Hängivna jägare utför ett värdefullt arbete och får stöd i form av KaNu-fällor,avgillringsmekanismer,larm för fällor och viltkameror. KaNu-fällorna är effektiva bara man gillrar och sköter dem rätt. Tack vare elektroniska larm kan fällor gillras på optimala ställen även om de skulle vara svårtillgängliga. Larmet övervakar fällan och meddelar när den har blivit utlöst. Det här sparar tid och pengar. Sändande viltkameror som satts upp vid viltväxlar, åtlar och andra ställen som är populära bland mårdhundarna avslöjar vilka lymlar som tassar omkring. Kameran sänder under natten bilder till mobilen och jägaren kan ge sig ut i gryningen. Hunden tar upp det färska spåret och jägaren eliminerar främlingen i vår värdefulla natur. Mårdhundsjakten med hund är en effektiv metod i synnerhet på öar och vid värdefulla fågelvatten. De invandrade arterna utgör ett hot mot den ursprungliga naturen. Mårdhundarna kan bilda täta bestånd och då har de markhäckande fåglarna just inga utsikter att lyckas med häckningen.Det bästa är att ha det helt mårdhundsfritt i området. Med effektiv jakt efter små rovdjur kan vi förbättra häckningen för i synnerhet sjöfåglarna. Samtidigt ger vi även sällsyntare sjöfåglar och vadare en chans att leva kvar i vårt land,och vi ger sädgåsen och ripan, som bägge har gått tillbaka, en möjlighet att komma igen. Även i landets södra delar ska vi sikta på drastiska nedskärningar i mårdhundsbestånden, och där kan varje jägare och förening dra sitt strå till stacken. I Lappland kan observationer av mårdhundar rapporteras till Juha Mäkimartti på Finlands viltcentral, tfn 029 431 2412.
• Metsästäjä 5 l 2014 l 45
• 46 l Jägaren 5 l 2014
• Fler öronprover behövs Riikka Levänen, Östra Finlands universitet Korsningar mellan fälthare och skogshare undersöks Insamlingen av prover fortsätter under jaktåret 2014-2015. Vi kommer att behöva prover av i synnerhet fälthare eftersom merparten av de prover vi hittills fått har varit skogshare. Dessutom har provernas geografiska spridning tyngdpunkten i landets östra delar. Det behövs med andra ord fler prover från i synnerhet Norra,Mellersta och Södra Österbotten för att det ska gå att göra en tillförlitlig bedömning av hur vanligt det är med korsningar på olika håll i landet. Ett öra duger utmärkt som prov. Varje prov packas separat i en plastpåse och förvaras i frys ända tills det postas. Bifoga avsändarens namn och kontaktuppgifter samt följande information: l En bedömning av arten på skalan 1-5 (1 = typisk skogshare, 5 = typisk fälthare) l Plats och datum då provet togs l Hur provet skaffades (tex jakt eller överkörd) Mervi Kunnasranta l Eventuella övriga uppgifter Det går bra att samla proverna i frysen och skicka en större mängd på en gång, till exempel alla öron som tagits till vara under hela jaktsäsongen.Universitetet skickar på begäran ett färdigt frankerat kuvert för proverna. Proverna skickas till Riikka Levänen, Östra Finlands universitet, Biologiska institutionen, PB 111, 80101 Joensuu. Universitetet undersöker också samspelet mellan fältharen och skogsharen genom att förse harar med speciellt formgivna GPS/ GSM-halsband (foto: Mervi Kunnasranta). E nligt VFFI:s bedömning har skogshararna blivit färre under de senaste 20 åren.Stammen har minskat i synnerhet i södra och västra Finland, där de snöfattiga vintrarna har varit till förfång för arten. Däremot har de milda vintrarna gynnat fälthararna,som har blivit fler på olika håll i landet. Fältharens huvudsakliga förekomstområde ligger dock fortsättningsvis söder om linjen Joensuu– Torneå. Det är en vanlig föreställning att arterna lever åtskilda från varandra när de förekommer i samma trakter; skogsharen trivs i allmänhet bättre i skogen medan fältharen håller till i odlingslandskapet och vid bebyggelse. Men korsningarna som man på Östra Finlands universitet har påträffat visar att arterna har kontakt med varandra. Avkomman efter en fältharshane och en skogsharshona är inte steril utan kan i sin tur para sig med bägge arterna. Att i naturen känna igen en korsning är inte lätt, och därför undersöker man på universitetet hararnas DNA. Ytterligare information: Riikka Levänen, riikka.levanen@uef.fi, 050 569 8269. Uppdateringar om hur undersökningen framskrider läggs också ut på nätet: www.uef.fi/hare-research Korsningar främst i östra Finland Enligt de preliminära resultaten av undersökningen bär cirka 20 procent av fälthararna även på DNA från skogshare. De här individernas föräldrar eller en uppsättning föräldrar längre bak i släkten har varit en fälthare och en skogshare. Merparten av korsningarna finns i Norra och Södra Karelen, Savolax och Kajanaland. Bägge arterna förekommer i de här regionerna och deras vägar korsas alltså oftare. I södra och västra Finland, där bestånden av skogshare redan är små, är det ovanligare med korsningar. Undersökningen behöver också detaljerad information om arternas möten i naturen. Frågorna om hur arterna utnyttjar miljön som de lever i och hur de växelverkar med varandra besvaras med GPS/GSM-apparatur.Arbetet med att sätta halsband på fältharar och skogsharar och följa med hararna görs i Joensuutrakten. Undersökningens andra delområde inleddes med tester av apparaturen i vårvintras och fortsätter i höst. Öronproverna för jaktåret 2013-2014 som jägare har skickat in har blivit analyserade. Enligt de preliminära resultaten förekommer det korsningar främst i landets östra delar. Jägaren 5 l 2014 l 47
• Vildsvinet kommer Violetta Nowak CIC – är du redo? Jan Heino, ordförande för CIC:s avdelning för lag och politik Ilkka Ala-Ajos, CIC:s finska delegation D et finns onekligen synpunkter både för och emot. Vi ska särskilt studera de negativa följderna i vissa länder av att vildsvinen breder ut sig eftersom det finns fall där spåren efter deras framfart förskräcker. Likaså ska vi sätta oss in i de risker för djursjukdomar som vildsvinet innebär. Vid bedömningen av vår framtida vildsvinspolitiks behov och riktning är internationella undersökningar och erfarenheter nyttiga. de östra och sydöstra delarna av landet, där de största flockarna räknar 20-30 individer. Fortsättningsvis anländer det varje år litet förstärkningar från Ryssland. Tidigare antog man att det inte skulle ha förekommit vildsvin i vårt land under förhistorisk tid, men ett ben som påträffades i Askola påvisade emellertid att här har förekommit vildsvin redan för drygt 8000 år sedan. I slutet av 1600-talet förekom det ännu vildsvin på Öland, men därefter var arten av allt att döma utdöd i hela Fennoskandien. Således är det närmast en akademisk fråga om vi vill klassificera vildsvinet som en invandrad eller ursprunglig art.Viktigare är att vi avväger de eventuella fördelarna och nackdelarna med att låta arten breda ut sig. Vildsvinet blir allt vanligare i de sydligaste delarna Inhemsk art eller skadlig av landet och detta invandrare? Den första observationen av ett vildlevande väcker frågor. Den och levande vildsvin i vår närhistoria gjordes viktigaste frågan är på 1950-talet. Andra källor hävdar att detta hur mycket vildsvin vi vill eller först 1972 då ett ensamlevande vildsvin kan ha i vår natur. Hur påverkar hände blev överkört i Mäntsälä. I slutet av 1980-talet vildsvinet våra övriga viltarter gjordes de nordligaste observationerna så Stammen växer och vilka är konsekvenserna för långt norrut som i höjd med Uleåborg. Vildsvinet har en utomordentlig förökningsHuvuddelen av stammen lever numera i potential.Utan reglering genom jakt kan också jordbruket och miljön? 48 l Jägaren 5 l 2014
• I norra Tyskland utgör vildsvinen en betydande faktor bakom bland annat rapphönans, fasanens, orrens, morkullans, storspovens och tofsvipans tillbakagång. Kaarel Roht Enligt de senaste uppskattningarna har vildsvinen blivit fler i vårt land, i synnerhet i östra Nyland och södra Karelen. Bakom ökningen ligger flera orsaker. Vildsvinen i vår natur härstammar inte bara från Ryssland utan också från individer som har rymt från inhemska uppfödare.I naturen har de gynnats av milda vintrar och av att det blir allt vanligare att utfodra rådjur och vitsvansvilt.Det har också blivit vanligare med utfodring avsedd specifikt för svinen. Jakten har i regel varit relativt småskalig, men som mest ändå bortåt hundra fällningar om året. I detta nu verkar stammen stå inför en rask tillväxt, till mången jägares glädje. I Sydöstra Finland består stammen enligt jaktvårdsföreningarna i regionen av drygt tvåhundra individer.På Nylands regionkontor uppger man att stammen består av mellan hundra och hundrafemtio individer. De flesta av dem finns i Lappträsk och Lovisa. Det totala antalet vildsvin i landet ligger enligt beräkningarna dock fortfarande klart under femhundra. Somliga experter upplever den här utvecklingen som en smula oroväckande, även om det hittills inte har förekommit några allvarligare skador, varken på jordbruket eller i övrigt. Markhäckande fåglar i fara Vildsvinen bökar och skrapar fram daggmaskar, snäckor, insektslarver, växtrötter, knölar, skott, ollon, nötter, bär, frukt, svampar och små gnagare. ett litet bestånd på kort tid växa sig väldigt stort. Arten anpassar sig väl till olika miljöer och tillgången på föda, och har mycket riktigt brett ut sig över stora delar av Europa sedan 1950-talet. Stränga vintrar kan visserligen sätta begränsningar för arten,men milda vintrar kompenserar och gynnar framfarten. Vildsvinets matvanor har varit föremål för omfattande forskning på olika håll i världen och man har analyserat spår och avföring, och maginnehållet hos skjutna individer. Eftersom arten är allätare har man i magarna påträffat både det ena och det andra, i synnerhet sådan vegetabilisk och animalisk föda som finns att tillgå på orten.Även om olika växter och växtdelar prioriteras och utgör cirka 80-90 % av födan, så äter svinen i allmänhet även animalisk föda av olika slag,inklusive kadaver.I synnerhet olika insekter och smådjur är begärlig föda,men även fågelägg och ungar uppskattas. Flera forskare i både Europa och USA betonar riskerna som växande svinbestånd innebär för markhäckande fåglar och små däggdjur, det vill säga även för vilt. Enligt vissa under- sökningar kan konsekvenserna bli avsevärda om svinbestånden blir allt för täta. Skadorna på lantbruket kan lokalt vara betydande,vilket de östnylänningar som fått sitt potatisland förstört är väl medvetna om. Om vildsvinet blir allmänt förekommande måste vi grunna på hur markägarna ska ersättas för skador på lantbruket och andra skador. Skadorna som vildsvinen orsakar jordbruket ingår ju inte i vårt skadeersättningssystem. Som dagsläget för stödpolitiken ser ut kan det visa sig vara svårt att skapa ett ersättningssystem som även godkänns av EU. Tänk bara på debatten om ersättningar för hjortdjursskador för inte så länge sedan. Sverige ett avskräckande exempel 1723 infördes vildsvin för första gången till Öland. De ställde till med så mycket skador att de raskt utrotades efter några decennier. När en skock vildsvin rymde från ett hägn i Skåne på 1940-talet beslöt man att utrota även dem på grund av skadorna som de orsakade på lantbruket. Men då rymlingarna ändå fortsatte att föröka sig fattade man i Sverige 1981 beslutet att utrota arten i hela landet, med undantag för Stockholms län där ett litet bestånd skulle lämnas kvar. Beslutet gick ändå inte att verkställa och vid millennieskiftet hade den svenska vildsvinsstammen redan vuxit till cirka 100 000 individer. Den svenska vildsvinsstammens utveckling är ett avskräckande exempel på artens förmåga att föröka och breda ut sig. I mitten på 90-talet uppgick stammen till cirka 5000 djur, men beräknas nu ligga på mellan 200 000 och 300 000 djur. Under jaktåret 2013-2014 sköts det i Sverige uppskattningsvis 100 000 vildsvin, vilket även åskådliggör den väldiga mängd kött som arten innebär. Det svenska exemplet visar att arten kan föröka sig hastigt även under förhållanden som liknar våra, och den förekommer numera allmänt även norr om Uppsala. Året 2013 registrerades i Sverige cirka 3500 trafikolyckor orsakade av vildsvin. Under samma år orsakade älgen 5700 trafikolyckor och rådjuret 35 000. I södra Sverige orsakar svinen varje år avsevärda skador på lantbruket. Skadorna är koncentrerade till samma odlingsväxter som på andra håll i Europa. Havre, höstvete, majs och potatis samt betesvallar står på menyn även hos vår granne i väster.Inte heller i Jägaren 5 l 2014 l 49
• Kaarel Roht De skador som vildsvinen orsakar lantbruket omfattas inte av vårt ersättningssystem. Sverige täcker ersättningssystemet de skador som vildsvinen orsakar jordbruket. Danmark ställer sig strikt negativt till vildsvinet för att försvara jordbrukets intressen eftersom jordbruket är synnerligen viktigt för landets ekonomi.För att minimera riskerna för djursjukdomar och förhindra skador på jordbruket fälls vildsvin så fort de uppenbarar sig i landet. Därför finns det inga vildsvin i Danmark, och danskarna vill inte heller ha några. Tyskland: läget samma som i Sverige I det forna Västtyskland låg på 70-talet den årliga vildsvinsavskjutningen på 60 000-70 000 djur. I dag är Tyskland förenat och större till arealen än på 70-talet, men det förklarar ändå inte den enorma mängden svin i landet. Under de senaste decennierna har bland annat den kraftiga ökningen av odlingsarealerna för majs bidragit till vildsvinsstammens tillväxt. Samtidigt försvåras jakten efter vildsvin av majsodlingarna, som ofta omfattar väldiga arealer. Under jaktåret 2011-2012 fälldes över 400 000 vildsvin i Tyskland. I bland annat norra Tyskland har fackfolk i viltbranschen redan länge varit bekymrade över att vildsvinen utgör en betydande faktor 50 l Jägaren 5 l 2014 Hannu Huttu En sugga med en medelstor kull ungar i färd med att böka upp en äng. Det kraftiga trynet är ett effektivt verktyg. En potatis- eller spannmålsåker som har utsatts för samma behandling är en hårresande upplevelse för jordbrukare. Den växande vildsvinsstammen kan utgöra ett hot mot skogshöns och andra markhäckande arter i vår fågelfauna. Med tanke på framtiden är detta ett viktigt objekt för forskning och inventeringar. bakom bland annat rapphönans, fasanens, orrens, morkullans, storspovens och tofsvipans tillbakagång.På många håll i Tyskland och Österrike får man inte utfodra vildsvin när viltet och de övriga vilda djuren har ungar. Där det förekommer tjäder är det totalförbjudet att utfodra svinen. Verktygen för svinpolitiken finns redan I Finland får vildsvin jagas från första juni till sista februari. En hona med ungar som är yngre än ett år är dock alltid fredad. Med andra ord har vi redan de jaktliga verktygen för en fungerande svinförvaltning. I Centraleuropa gör man så, för att reglera de väldigt täta svinbestånden, att kultingar och fjolingar (med slaktviktsbegränsningen >50 kg) i regel får jagas året om. Också i de här storleksklasserna är dock suggor med kultingar fredade. Värt att notera är att om tillgången på föda är god så kan några av de kultingar som föddes på våren bli dräktiga på hösten och få ungar medan de fortfarande räknas till kultingkategorin. I praktiken ska vi sköta vildsvinsstammen inklusive regleringen lokalt. Markägarna och jakträttsinnehavarna kan sinsemellan besluta om den hållbara storleken på beståndet i markerna.För närvarande finns det inga skäl till panik, men det är klokt att följa med läget. Riktlinjer behövs för vildsvinsförvaltningen I vårt land står vi nu i ett vägskäl där vi måste välja riktning för förvaltningen av vildsvinet. Det är hög tid att göra en grundlig viltbiologisk utvärdering av vildsvinets eventuella konsekvenser för vårt jordbruk och den ursprungliga faunan. Därifrån kan vi staka ut en riktning och fatta beslut om vårt lands framtida vildsvinspolitik. Viltförvaltningen kunde gärna överväga att införa en anmälningsskyldighet för avskjutningen på samma sätt som för rådjuret. Då skulle arbetet med att följa med stammens utveckling kompletteras med platsinformation och kunna stå på en tillförlitligare grund. Vi måste ta allvarligt på risken för att djursjukdomar som även drabbar vildsvin (som afrikansk svinpest) ska sprida sig och jobba med att förebygga riskerna.Åtminstone i Sydöstra Finland skickar jägare in vildsvinsprover till Evira. Vildsvinet är i flera avseenden ett uppskattat vilt och vi ska betrakta det som ett sådant. Vi ska lägga resurser på arbetet med att följa med stammen och i tid bereda oss på att det kan komma otrevliga överraskningar.
• METSÄS T OA ONT LU HOITAVA T ÄT ÄJ DEL IV rgångszoner e v ö v a ln e s t Skö VÅRDAR NA NA REN TU JÄG AR Marko Svensberg, specialplanerare, Finlands viltcentral Bilder: Jari Kostet Från skogen mot fältet – en kornbod för viltet Artrikedomen av träd och växter i övergångszonerna mellan åkrar och skog skapar biodiversitet i lantbrukslandskapet. Övergångszonerna erbjuder en mångsidig livsmiljö för många viltarter, fåglar, ängsväxter och insekter. L ängs åkerkanterna finns många olika slags övergångszoner – från öppna ängslika till halvöppna och slutna hagmarker och flerskiktade kantzoner. Öppna och trädbeklädda naturtyper som for- 52 l Jägaren 5 l 2014 mas av traditionellt bete kallas för vårdbiotoper. Bete och slåtter har under tidens gång format trädbeståndet och ängsöppningarna mosaiklika samtidigt som det har uppstått idealiska förhållanden för växter och insekter som gynnas av ljus,värme och öppna miljöer. Många områden har beskogats och till följd av detta har övergångszonerna blivit smalare, ängsöppning- arna har vuxit igen och artrikedomen har utarmats och förändrats så att den allt mer liknar den i skogen. Vid vården av de här objekten är det viktigt att bevara och framhäva sådana värdefulla karaktärsdrag som ger ett mervärde för viltet, landskapsbilden och naturens mångfald som till exempel lundarter. Artrikedomen av träd och växter i övergångszonerna mellan åkrar och skog skapar biodiversitet i lantbrukslandskapet. Övergångszonerna erbjuder en mångsidig livsmiljö för många viltarter, fåglar, ängsväxter och rovdjur som livnär sig på nyttoväxternas skadedjur samt för pollinerande och nektarsamlande insekter såsom fjärilar och bin. Beroende på målsättningen kan man sträva efter tre olika strukturer: 1) öppna ängskanter, 2) halvöppna hagmarkslika övergångszoner eller 3) en trädbeklädd övergångszon.
• ÅTGÄRDSFÖRSLAG lll Övergångszonen mellan åker och skog varierar i regel i bredd lll Friställ enskilda ståtliga trädindivider, speciellt ädla lövträd mellan 5 – 30 meter beroende på åkerns och omgivningen egenskaper så som väderstreck, trädbeståndet höjd och terrängens utformning. lll Betona halvöppenhet, en mosaiklikhet och ett tillräckligt skydd för viltet i vården. Växtblandningen ska bestå av både åker- och skogsarter och bildar ett mångsidigt utbud av födoväxter. lll Skydd skapas genom att vid skogsvårdsåtgärder spara buskar, enar och lövträd. Gynna lågväxta arter vid åkerkanten. Ett allt mer flerskiktat träd och buskskikt skapas från åkern mot skogen. Barrträd som skuggar åkerväxterna avlägsnas. lll Spara vid behov bredgrenade granar som skydd och grupper av granar och skapa vid behov skydd genom att toppa granar. Även skyddsplanteringar kan komma på fråga. Man kan också lämna en hög med hyggesrester som skydd och boplats, gärna på en stor sten eller stubbe. lll Spara arter som är bärande eller producerar nötter som föda för fåglar och däggdjur. Rönn, hägg, brakved, ek och hasselbuske är exempel på dylika. Sly av lövträd erbjuder också föda för hjortdjur och slyet kan också minska hjortdjursskadorna i ekonomiskogarna. Spara alltid död ved och gamla markträd.Man kan också öka mängden död ved som är nyttig för många arter genom att lämna kvar en del av de fällda stora träden på marken. men också aspar, sälgar, grovgrenade björkar och tallar som är värdefulla för biodiversiteten, så att de står glest utan konkurrens från andra träd i en halvöppen odlingsställning. lll Se till att markskiktets näringsväxter så som blåbär, smultron och olika ängsväxter mår bra. lll Skapa öppna ängsfläckar som gynnar både många ängs- och vallväxter,dagfjärilar samt hjortdjur,fälthöns och fältharar.Öppna stenrösen och stenmurar samt lador skapar en omväxlande mikromiljö för insekter, kräldjur och fåglar. Öppenhet är viktigt för att öka solljuset och värmen på solexponerade åkerkanter. Det kan vara nyttigt att söndra markytan och synliggöra sandmarken på solexponerade ställen. lll Övergångszonen kan också utvidgas så att man sår en viltåkerkant som erbjuder föda och skydd på åkersidan. lll Undvik att sprida bekämpningsmedel och gödsel på övergångszonen. lll Hyggen längs åkerkanten kan göras som plockhuggning från åkersidan. För att upprätthålla strukturen i en halvöppen övergångszon måste man upprepa gallringar och röjningar i trädbeståndet och buskskiktet. Längs åkerkanterna erbjuder låga buskar, enar och toppade granar skydd för viltet. En busk- och lövträdsrik övergångszon från ekonomiskogen mot åkern förbättrar luftcirkulationen och ökar ljusmängden längs åkerkanterna. Åkern torkar upp snabbare på våren och efter regn. Åtgärden förbättrar odlingsbarheten och försnabbar skördens mognande. Jägaren 5 l 2014 l 53
• JÄG AR REN TU Janne Miettinen, projektchef, & Marko Svensberg, specialplanerare, Finlands viltcentral VÅRDAR NA NA Ut i viltskogen Projekt förenar skoglig ekonomi med viltvård Mikko Alhainen När det gäller skötseln av viltets miljöer händer det just nu mer än någonsin förut. I början av året fick vi en ny skogslag som för viltets del är lovande och öppnar stora möjligheter. I juni fastställde jord- och skogsbruksministeriet den nationella förvaltningsplanen för skogshönsen. Nyligen publicerades de nya skogsvårdsrekommendationerna med fokus på viltet. Projektet Ut i viltskogen som inleddes i våras ska skapa bättre möjligheter för jagande skogsägare att förena ekonomisk virkesproduktion med god viltvård. Primärt för viltet är att skogen är tillräckligt tät. Om den är det kan vi göra mycket för viltets miljöer genom att sköta om skogsbeståndens struktur. S yftet med projektet Ut i viltskogen är att realisera förvaltningsplanen för skogshönsen och omsätta de viltfokuserade rekommendationerna i praktiken. Projektet ska etablera en viltvänlig verksamhetskultur som en integrerad del av skogsbrukets vardag. Projektet drivs av Finlands viltcentral och Finlands skogscentral, leds av Mellersta Finlands tjäderparlament och finansieras av jord- och skogsbruksministeriet. Skogsägarens vilja är avgörande. Alla skogsägare är inte intresserade av viltet och dess miljöer, men en stor del är det - jägarna äger ju ungefär hälften av privatskogarna i vårt land. Det är framför allt för den här stora skaran jagande skogsägare som vi försöker skapa bättre möjligheter att i deras egna skogar förena ett ekonomiskt skogsbruk med god viltvård. En av de viktigaste målsättningarna är att inleda en förändring där den normala skogsskötseln förändras i en riktning som i högre grad tar hänsyn till viltet och mångfalden. För 54 l Jägaren 5 l 2014 att nå det här målet krävs det ett ökat intresse och kunnande hos markägarna och skogsfackmännen. Omsätts i praktiken Med projektet Ut i viltskogen för mångfalden i skog, våtmarker och övergångszoner ska vi utveckla kostnadseffektiva och markägarnära verksamhetsmodeller för skötseln av viltets miljöer. Verksamheten bygger på erfarenheterna från projekten Hembygdsvåtmark Life och Viltet i kantzoner. Projektfinansieringen används till att realisera cirka 10 till 20 pilotprojekt för att testa naturvårdssporren som togs fram av projektet Viltet i kantzoner och för att iståndsätta våtmarksobjekt. Vi realiserar de primära målen genom att utveckla arbetsinstruktioner och arbetsmetoder, och genom aktiv informationsförmedling. Instruktionerna och metoderna kommer att testas på flera pilotobjekt. Preliminärt är 15 pilotobjekt utsedda och vi letar efter nya objekt där markägaren frivilligt ställer upp.Dessutom kartlägger vi tänkbara objekt med simuleringsprogrammet Zonation som bygger på databasen för skogsresurser. Med projektet utvecklar vi och omsätter i praktiken arbetsinstruktioner och –metoder med vilka det går att identifiera karaktärsdrag och miljöer som är viktiga för viltet och mångfalden, och sköta dem på rätt sätt. Vi tar fram kriterier för hur man i skogscentralens databas för skogsresurser kan kartlägga tänkbara lågproduktiva våtmarksområden och övergångszoner, och notera deras positioner. Utifrån positionsinformationen kan uppgifterna om lågproduktiva våtmarker och övergångszoner skickas till markägaren och med dennes tillstånd även till aktörer i skogsbranschen. Inom projektet ska vi också skissa på utbildningen för de nya skogsvårdsmetoderna. Utbildningen struktureras så att den även fungerar i form av workshops där det går att sammanställa information och olika aktörsgruppers tankar och synpunkter på möjligheterna att sköta områden som är viktiga för viltet - och svårigheterna. Små förändringar räcker till Det räcker med alldeles små förändringar i skogsbrukets metoder för att förbättra kvaliteten på viltskogarna.Nyckelorden är föda och skydd. Om vi vid skötseln av plantskog och vid gallringar lämnar tre till fem buskage per hektar för viltet, som är högst en eller två ar stora, och lämnar kvar undervegetation även utanför buskagen, och gynnar blandskog, så finns det skydd för viltet under skogens hela kretslopp. Ett annat delområde för viltvården är sköt-
• Janne Miettinen utnämnd till projektchef Skogsägare, anmäl ditt objekt! Projektet Ut i viltskogen drivs främst i Mellersta Finland, Birkaland, Norra Österbotten och de nordvästra delarna av Kajanaland. I synnerhet i de här regionerna ber vi markägare, skogsmaskinsförare och skogsarbetare som är intresserade av att sköta viltmiljöer att lämna in förslag på lämpliga objekt där det är aktuellt med gallring eller plantskogsskötsel och man vill ta hänsyn till viltets miljöer. Projektet är dock inte begränsat till de här regionerna utan vi hjälper dem som är intresserade av skogsskötsel med fokus på viltet oavsett var deras skog ligger. Du kan anmäla ditt objekt till Janne Miettinen på Finlands viltcentral, tfn 029 431 2264, janne.miettinen@riista.fi. att iståndsättningsdikningarna begränsas till de figurer eller delar av figurer där åtgärden behövs och är lönsam som investering. Övriga delar iståndsätts inte utan dikena läggs igen där det är möjligt, åtminstone delvis, och vattnet kan ledas med exempelvis ett avledningsdike från den gamla dikesfåran. Stöd till intresserade Vi tar fram instruktionsmaterial för det praktiska terrängarbetet med att identifiera, klassificera och behandla miljöer som är viktiga för viltet, till exempel övergångszoner. Arbetsinstruktionerna som tas fram inom projektet kommer att läggas ut på viltcentralens webbplats och kommer att innehålla anvisningar för skogsskötseln börjande från planterings- fasen. De kan användas av skogsägare som brukar sin skog själva eller sättas i handen på entrepenören när ett avtal om virkesförsäljning görs upp. Dessutom jobbar vi med anvisningar för hur en skogsägare kan sköta virkesförsäljningen så, att hänsyn tas till viltets miljöer. Skogsägarna har allt att vinna på att vara aktiva och sköta om viltmiljöerna i sin skog. Och framför allt: begär när virkesförsäljningen görs upp att hänsyn ska tas till viltet.Det minsta man kan begära är en offert för ett sådant avtalsalternativ. Aktörer som håller sig i framkant kommer att svara på efterfrågan - men först måste denna efterfrågan göras synlig. Genom aktiv samverkan för viltet gör vi resultat! Jari Kostet seln av kantzoner, det vill säga övergången mellan mo och myr eller åker och vattendrag. Det görs med plockhuggning eller höggallring samtidigt som man sparar skydd och blåbärsris.Om vi därtill lägger iståndsättning av dikade våtmarker där tillväxten har uteblivit till miljöer för ripa och annat vilt, så har vi kommit långt i skötseln av miljöer. Och detta utan att knappt alls ha urholkat ekonomiskogsbrukets möjligheter. De olika momenten i projektet är ekonomiskt sett nästan kostnadsfria, bortsett från iståndsättningen av våtmarker.För det har projektet avsatt ett smärre stöd,men tanken är att vi med små resurser ska realisera många objekt och använda åtgärder som har maximal effekt till minimal kostnad. Hit hör bland annat det, Laura Ticklén lll Till projektchef för Ut i viltskogen har utsetts AFM Janne Miettinen. Han är bördig från Kajanaland. Miettinens utbildning och karriär har i hög grad handlat om vilt och diversifierad skogshushållning. Miettinen skrev sin avhandling om tjäderns livsmiljöer i ekonomiskog. Där påvisade han bland annat att tjädern trivs även i ung ekonomiskog, men har ett behov av skydd – till exempel i form av undervegetation och/eller buskage. Miettinen har även deltagit i beredningen av förvaltningsplanen för skogshönsen och rekommendationerna för skogsskötsel med fokus på viltet. Det räcker med alldeles små förändringar i skogsbrukets metoder för att förbättra kvaliteten på viltskogarna. Nyckelorden är föda och skydd. Om vi vid skötseln av plantskog och vid gallringar lämnar tre till fem buskage per hektar för viltet, som är högst en eller två ar stora, och lämnar kvar undervegetation även utanför buskagen, och gynnar blandskog, så finns det skydd för viltet under skogens hela kretslopp. Även blåbäret, som är livsviktig föda för skogshönsen, gynnas av blandskog. Jägaren 5 l 2014 l 55
• Text och bild: Marko Svensberg, specialplanerare, Finlands viltcentral HOITAVA T ÄT ÄJ OA ONT LU METSÄS T Dovhjorten en utmärkt landskapsvårdare JÄG AR 56 l Jägaren 5 l 2014 REN TU VÅRDAR NA På Koivula gård NA satte ägarna dovhjortar att sköta om det nationellt värdefulla kulturlandskapet som slyet hade tagit över. Landskapet röjdes och för betesgången byggdes fem kilometer stängsel. Resultatet visar sig i form av ökad kvalitet på landskapet och även viltet tycks ha gynnats av upprustningen. K oivula gård ligger i byn Köörtilä i Sastmola kommun i Satakunta. Ända till 2010 hade gårdens skogar, betesmarker och åkrar legat för fäfot i ett par decennier. Gårdens ägor bestod till stor del av hagar och ängar; kraftigt igenvuxna traditionella biotoper med tydligt synliga spår efter betesgång. - Vi har hittat rester av gamla taggtrådsstängsel i gårdens skogar och utmed rårna, berättar Jouni Tuomela som är en av gårdens ägare. För flera decennier sedan betade också den här gårdens kor på somrarna i skogarna och på strandängarna – men förstås inte på de odlade åkertegarna. Förr i tiden betade korna på stränderna och i skogarna, och man slog naturhöet, vilket höll landskapet öppet och floran artrik. Det här gynnade också många arter av vilt och i synnerhet sjöfåglarna. I dag har många områden i vårt land vuxit igen och borde skyndsamt åtgärdas. Satsar på vilthushållning och landskapsvård På Koivula gård var slyets dagar räknade när gården fick ny ägare för fyra år sedan. De tre nya ägarna ville satsa landskapsvård och vilthushållning i stället för traditionellt jord- och skogsbruk. Gårdens skogar var inte särskilt lämpade för skogsbruk och åkerlapparna var igenslyade. Ägarna tog itu med att röja gårdens traditionella biotoper både manuellt och maskinellt, och satte upp nästan fem kilometer stängsel; två meter höga för hjortarna och lägre för fåren. Avkastningen blev ungefär 2000 kubik energivirke. Vid skötseln av de olika objekten har tanken varit att gå sansat fram med röjsågen för
• att bevara områdets värdefulla karaktär som främst består av hagmarker. Vid den första genomröjningen avlägsnades i första hand asp- och alsly, unga granar och döda enar. På öppna delar av ängar avlägsnades uppslaget av sly till största delen. Med tanke på dovhjortarnas miljökrav och fågelfaunans behov har ägarna sparat vissa buskage. Vid röjningarna gynnade de björk, rönn, en, sälg och hägg. Tanken är att bevara en artrik blandskogsstruktur och spara enstaka tallar och granar. Dovhjortar, får, mufflonfår… Koivula gårds ägor ligger i ett område med nationellt värdefulla kulturlandskap där NTMcentralen har klassificerat en plats som värdefull traditionell biotop och en annat plats som landskapsmässigt värdefull. Platserna ligger på var sin sida av vägen som går igenom byn Köörtilä och avgränsas i söder av havsstrand. Koivula gård har ungefär 30 hektar betesmark. För dovhjortarna finns det två separata större hägn och på de mindre betena vid havsstranden har även fåren satts i arbete som landskapsvårdare.Gården har dessutom mufflonfår som går i egna hägn. Betesgången gynnar också viltet Koivula gårds marker är värdefulla också för viltet. Där finns gott om hagar, skogsängar, skyddade lundartade ställen och strandängar vid havet. Det finns också gott om björkhagar med enar och skogarna varierar i täthet. För många viltarter är det viktigt med ett variationsrikt landskap, en artrik flora och en god tillgång till skydd. Morkullor, änder och fältharar verkar trivas i markerna och i höstas var det fyra rådjur som en lång tid höll till vid en liten fårhage. Uppenbarligen höll den hagartade naturen och fårens betande växtligheten ung och lämplig för rådjuren. Idén är att slå vakt om hjortarnas vilda ursprung med tanke på eventuella utsättningar och på det viset slippa problemen med allt för tama djur - om det skulle uppstå ett behov av djur att sätta ut. För att hjortarna ska bevara sin vilda natur ska hägnen vara tillräckligt stora och det ska finnas tillräckligt med skydd.För köttproduktion skulle det inte nödvändigtvis behövas några skogspartier alls i hägnen. Gården har sålt dovhjortar till några andra gårdar och köparna har varit nöjda med sina vilda djur. Dessutom har Tuomela anlitats av flera gårdar för att planera nya hägn. - Den som tänker sätta ut dovhjortar i nya marker ska satsa på vilda djur. Om man däremot tänker satsa på köttproduktion så är tamare hjortar ett bättre val, sammanfattar Tuomela konsten att föda upp dovhjortar i hägn. Spridda förekomster hos oss I vårt land förekommer dovhjort vilt i naturen på bara några få platser i Nyland, Egentliga Finland, Södra Tavastland och byn Köörtilä i Satakunta. Beståndet av vilda dovhjortar i Köörtilä härstammar från rymlingar från det gamla hägnet i Pooskeri och har förblivit väldigt ortstroget i decennier på ett några tusen hektar stort område. - Arten är idealisk för utsättning eftersom den är så ortstrogen – någonting helt annat än rådjuren och vitsvanshjortarna som breder ut sig effektivt, förklarar Tuomela. - Avkastningen stannar på ens egna marker, men fortplantningstakten - en kalv om året - är däremot svagare än hos rådjuret och vitsvanshjorten, fortsätter Tuomela. I Sverige är dovhjorten etablerad i vilthushållningen och där fälls årligen över 30 000 djur medan det hos oss fälls 200. Utomordentligt betesdjur och kött I Europa och den övriga världen används dovhjortar i stor omfattning som landskapsvårdare, men hos oss är det alldeles nytt. Som betesdjur håller arten högsta klass eftersom den kan tillgodogöra sig även väldigt grovt gräs – den står korna närmast av hjortdjuren. Arten kommer till rätta med växtligheten på impediment och på vintern går det utmärkt att stödutfodra med hö. Dovhjorten lämpar sig utmärkt även för köttproduktion. Köttet hör till de bästa bland däggdjuren och därför hör arten till de populäraste hjortdjuren som hålls i hägn i Europa och Amerika. Köttets totala fetthalt ligger under fem procent och drygt hälften av detta består av omättade fettsyror. Vid utsättning av dovhjortar är det bäst att satsa på vilda djur. För köttproduktion är tama hjortar ett bättre val. Vilthushållningen satsar på kvalitet På Koivula startade inte uppfödningen av dovhjortar från noll eftersom Tuomela hade cirka tjugo års erfarenhet av dovhjortar från sitt jobb som förvaltare på Pooskeri gård. När gården lade ner uppfödningen kändes det naturligt att fortsätta med dovhjortar på en egen gård. - Våra dovhjortar är väldigt vilda till sin natur och vi tar vara på det vilda genom att avlägsna individer som blir tama,sammanfattar Tuomela sin uppfödningsprincip. På Koivula gård har även fåren satts i arbete som naturvårdare på strandängarna vid havet. Jägaren 5 l 2014 l 57
• Text och bilder: Jaana Lauttaanaho, verksamhetsledare, Pieksämäkinejdens 4H-förening Pieksämäkiungdomar provade på jakt och fiske Jakt och fiske kan man prova på till exempel i en jaktklubb. I Södra Savolax har Pieksämäkinejdens 4H-förening grundat en jaktklubb för ungdomar där jägare, fritidsfiskare och företagare på orten har ordnat program för 9-15-åringar om jakt, viltvård och fiske. I våras deltog femton klubbmedlemmar i verksamheten. Specialister på jakt,fritidsfiske och företagande har ställt upp och hållit kvällar om sina gebit. När klubbterminen började gjorde vi upp en verksamhetsplan med ungdomarna och våra samarbetspartners som verksamheten ska följa och beslöt om ansvarsfördelningen. Ett halvår är en lagom längd på verksamhetsplanen eftersom ungdomarnas deltagande är väldigt kortsiktigt. Jaktföreningarna kopplades in i samarbetet genom verksamhetsledaren på jaktvårdsföreningen. Samarbetet gagnar alla parter: jaktföreningarna och fritidsfiskarna får nya medlemmar medan 4H-ungdomarna ges möjligheter att pröva på ett nytt slags klubbverksamhet. Tack vare samarbetet har klubbens verksamhet hållit högsta klass och den äldre generationen har kunnat dela med sig av sin kunskap till den yngre. Vi rekommenderar därför andra att starta liknande verksamhet på sina egna orter.Ungdomarna har fått möjligheter till nya fritidsintressen och färsk information om jakt och fiske. Fler än en ungdom har fått gnistan att börja jaga och har även gjort sina föräldrar intresserade. 58 l Jägaren 5 l 2014 I vårvintras fick ungdomarna bland annat hänga med på notdragning efter siklöja, pilkfiske och nätfiske under isen. På bilden notdragning efter siklöja på sjön Syvänsijärvi den 16 mars. På den sista träffen i våras lärde sig ungdomarna att laga glödstekt lax. Träffen blev väldigt uppskattad av ungdomarna och deras föräldrar. Allt som allt mötte 26 personer upp. Jani Tarvainen visade hur det går till när man glödsteker lax. Under våren har vi också städat knipholkar, knutit flugor och provat på både mårdhundsjakt och jakt med fällor. Bågjakten är en svår jaktform som har blivit allt populärare under de senaste åren. I våras provade vi på bågskytte under Pekka Laukkarinens ledning. Ungdomarna fick känna på compoundbågar som används vid jakt. Sådana är lättare att komma igång med än ”vanliga” pilbågar. De fick också prova på recurvebågar och långbågar, och pilbågar för barn. Med en traditionell båge är skjutavståndet maximalt 20 meter medan en compoundbåge ger pilen en hastighet på bortåt det dubbla. På bilden skjuter Matias Putkonen med en recurvebåge .
• VUOTTA SWAROVSKI OPTIK on valmistanut huippulaatuisia pitkänmatkan optisia laitteita 65 vuoden ajan, ja ne ovat tuoneet iloa metsästäjille eri puolilla maailmaa. Kiitoksena meitä kohtaan osoitetusta luottamuksesta tarjoamme upean syntymäpäiväbonuksen kaikkien Z6(i)- ja Z4i-tähtäinkiikareiden sekä SLC 56 -kiikareiden ostajille. Lisätietoja on saatavissa erikoisliikkeistä tai osoitteesta 65YEARS.SWAROVSKIOPTIK.COM. SEE THE UNSEEN WWW.SWAROVSKIOPTIK.COM Jo ennestään mainioista vakuutuksista tuli nyt jopa 5% parempia. LähiTapiolasta saat tutkitusti Suomen parasta palvelua* ja nyt myös jopa 5% Bonusta. Asiakkaidensa 100% omistamassa yhtiössä eduista hyödymme me kaikki. Välitetään toisistamme. Rekisteröi Bonuksesi osoitteessa: lahitapiola.fi/bonus *EPSI Rating 2013: LähiTapiolan palvelun laatu koetaan erinomaisena; 1. sija | Palveluntarjoajat: LähiTapiola Keskinäinen Vakuutusyhtiö, LähiTapiolan alueyhtiöt, LähiTapiola Keskinäinen Henkivakuutusyhtiö.
• Ari Syynimaa Pekka Alaviitala Rovdjursutställning åker buss Den kända jägaren och viltvårdaren Viljam Syynimaa från Voltti i Kauhava satte ihop en rovdjursutställning i sin buss eftersom folk vet så litet om rovdjur nuförtiden och det inte är alla skolor som har tillgång till uppstoppade djur. Elever i klass 7B på högstadiet i Alahärmä besöker rovdjursutställningen. V De stora rovdjuren är det mest spännande på utställningen! 60 l Jägaren 5 l 2014 iljam Syynimaa, känd som Björn-Ville, berättar att han inledde sin jägarbana redan som liten pojke när han i september 1933 sköt sitt första skogshöns. Bytet den gången blev en tjäderhöna. Under årens lopp utvecklades Ville till en pälsjägare utan motstycke. - Målet har varit att fälla hundra små rovdjur om året. Sammanlagt har jag knipit över 4000 små rovdjur och två stora; båda björnar, berättar Ville. Ville Syynimaas drygt 75-åriga erfarenhet av smårovdjursjakt gör honom till en respekterad expert bland jägare. - Jag fångar de små rovdjuren med fällor som tar dem levande, för då kan jag släppa de djur som inte
• VÅGAR DU OCKSÅ SYNAS I SKOGEN? LIMITED EDITION 2014 ERA LÄS M BEN! B E PÅ W Björn-Villes jaktsaldo för 2011. är rovdjur tillbaka till naturen. Och jag gör alla mina fällor själv, berättar han. Från björnkammare till turistbuss Syynimaa fick idén till rovdjursutställningen när flera av hans bekanta på olika håll i landet ville komma och titta på samlingen av rovdjur som han hade satt ihop hemma i ”björnkammarn”, där de uppstoppade rovdjuren då var placerade. - Dessutom hade jag grunnat på att folk vet så lite om rovdjur nuförtiden, och det är inte alla skolor som har tillgång till uppstoppade djur. Dessutom kändes det här med rovdjur aktuellt och viktigt så jag beslöt att min samling skulle komma till nytta på det viset att djuren skulle ställas ut i vitriner i min före detta turistbuss. På det viset kan utställningen åka på turné till olika orter. Sommaren 2013 byggde Ville om bussen.Vargen och järven är de enda rovdjuren som är fällda av någon annan.Samtliga rovdjur på utställningen är uppstoppade av Markku Natri i Lappo. Ville satte ihop samlingen under några års tid efter millennieskiftet. Det finns rovdjur av elva arter i utställningsbussen,det vill säga samtliga små och stora rovdjur i landet. Expertsvar på frågor I rovdjursbussen kan besökarna stifta bekantskap med hermelin, iller, mink, mård, mårdhund, grävling, räv, lodjur, järv, varg och björn. Utställningen fungerar i praktiken så, att besökarna kommer i små grupper in genom framdörren och går ut genom bakdörren. I bussen kan besökarna ställa frågor och Ville svarar på dem så långt han hinner inom den reserverade tiden. - Utställningsbussen har varit ute på turné under vintern och våren. Den har besökt evenemang arrangerade av jägare och företag,och skolor i södra Österbotten. Responsen från barn, ungdomar och vuxna har varit positiv och inspirerar Ville att fortsätta sitt arbete. Enligt bokningslistan är det främst skolor som utställningsbussen besöker. Utställningen kräver omsorg för att temperaturen och luftfuktigheten ska vara rätt och det tar mycket tid eftersom jag gör allting själv, förklarar Ville. Ville tänker också i fortsättningen syssla aktivt med jakt i olika former och viltvård, både björnjakt i Lappland, älgjakt, rådjursjakt och rävjakt. Men fokus ligger på jakten efter smårovdjur i Alahärmä. VISA ATT DU VÅGAR – VÄLJ DEN ROSA FÄRGADE BLUETOOTH KOMPATIBEL VIA ADAPTER VISKNINGSFUNKTION VATTENTÄT IP 67 OPEN SPEAKER FUNKTION BRA LJUDKVALITET OCH LÅNG RÄCKVIDD VÄLJ DEN ROSAFÄRGADE DÅ STÖDER DU CANCERFORSKINGEN STORSALJAREN easyHUNT II FUNKTIONSSÄKER OCH LÄTT ATT ANVÄNDA NÄRMASTE ÅTERFÖRSÄLJARE WWW.ZODIACSUOMI.FI Jägaren 5 l 2014 l 61
• Nyhetsmagasinet Milla Niemi, VFFI Hur skydda hundar mot varg Vargattackerna på hundar och hundskyddet är särskilt aktuella just nu när den nya förvaltningsplanen för vargstammen bereds av Finlands viltcentral och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Kring det här ämnet har det därför inletts ett småskaligt projekt för att sammanställa folks erfarenheter och åsikter om vargskador på jakthundar och fungerande metoder att förebygga skador. En arbetsgrupp sammansatt av frivilliga jakthundsvänner utgör en viktig del av projektet. Till gruppen hör Timo Grundström från Satakunta, Toivo Kangas från Norra Österbotten, Markku Kejonen från Norra Karelen, Matti Poti från Södra Österbotten och projektarbetare Milla Niemi från Norra Tavastland. Syftet med gruppen är att ta fram konkreta idéer om hur vi kan skydda jakthundar mot vargattacker och att fungera som en länk mellan jägarna och viltkoncernen. Om du känner till en fungerande metod eller en som vore värd att testa för att förhindra vargattacker på jakthundar så kontakta vår arbetsgrupp! Du kan kontakta projektarbetaren (milla.niemi@rktl.fi; 050 4420 813) eller vilken medlem som helst i arbetsgruppen. Projektet upphör den sista oktober, vilket betyder att du ska kontakta oss senast i början av oktober så vi säkert hinner ta vara på dina tankar. – arbetsgrupp kläcker idéer lll Vargattackerna på jakthundar hör enligt jägarna i vårt land till de värsta avigsidorna med vargen. Varje år hamnar några tiotal dödade hundar i statistiken, men fallen som beviljas ersättning utgör bara en del av problemet; tiotusentals jägare med hund som jagar i vargmarker upplever oro och rädsla för sin fyrfota jaktkamrats skull. Hos oss och ute i världen har man på olika sätt försökt påverka den risk för skador som jakthundar är utsatta för. I somliga länder har man försökt minska på mötena mellan hund och varg genom att reglera användningen av jakthundar eller minska på vargarna. Andra metoder som har använts är bland annat spårinventeringar och gps för att få veta om det finns varg i närheten och att undvika utsatta områden. Man kan också försöka hålla vargen borta från hunden med vargbjällror och blinkande ljus, eller skydda den mot vargbett med en specialväst. Gemensamt för de olika metoderna är att vi inte vet hur effektiva de är. Det finns med andra ord ett reellt behov av effektivitetstester och nya idéer för hur hundar kan skyddas. skyddsstängsel direkt från Farmcomp Oy, då de är berättigade till stöd. Stängslena levereras inom några dagar efter beställningen till den adress som odlaren har uppgett. I leveransen av stängsel ingår inte strömkällor, utan odlaren ska skaffa sådana själv. Som regel respekterar björnen ett fungerande e-stängsel och försöker gräva sig under stängslet. Det finns dock individer, som i hopp om honung inte avskräcks av stängslets elstötar. Om en sådan björn börjar förorsaka oskälig skadegörelse kan odlaren anhålla av Finlands viltcentral om dispens för att avliva björnen. Som en första hjälp för den björnförstörda odlingen kan odlaren föra ett smutsigt plagg och en reseradio till odlingen. Radion ställer han in på en debattkanal. Björnen undviker människolukt och ljud som den förknippar med människor. Utan störande element kan björnen återvända till odlingen så länge där finns lockande föda. Reijo Kotilainen, viltplanerare, viltskadeansvarig, Finlands viltcentral Björnar ställer till det för biodlarna lll Björnstammen i Finland har i enlighet med målen för för- valtningsplanen brett ut sig nästan överallt i landet. De tätaste björnförekomsterna påträffas fortfarande i Östra Finland, men förekomsterna av björn och björnobservationerna har ökat betydligt i Södra och Mellersta Finland. Av biodlingen i vårt land ligger omkring 80 % söder om linjen S:t Michel–Vasa, där björnar inte tidigare har utgjort något större förtret för biodlingen, men det innebär också att odlarna inte har haft beredskap för björnskador. Därför har björnarna under de senaste åren åstadkommit allt större skador på biodlingarna inom området. Året 2013 var björnarnas skadegörelse ännu av rimlig omfattning, men under innevarande år har skadorna ökat med omkring 50 %. Alla björnar är inte nödvändigtvis intresserade av odlingarnas bikupor. En heltidsodlare besöker kuporna i genomsnitt vart tionde dygn. Under mellantiden kan dock en björn i värsta fall ha förstört hela odlingen. Människans aktiviteter kan öka skadorna Moderna viltkameror kan ta utmärkta foton och det har blivit allt vanligare att fotografera vilt med sådana. Lockandet av björnarna till fotograferingsplatsen sker med varierande lockmedel. Att använda honung som lockmedel är rätt vanligt, men tanklöst inom de områden, där det också bedrivs biodling. På fotograferingsplatsen kan björnen bli förtjust i honung och intresset kan i värsta fall överföras till biodlingarnas bikupor. Då biodlaren observerar att en björn har åstadkommit skadegörelse i biodlingen ska han/hon utan dröjsmål ta kontakt med kommunens landsbygdsmyndighet. Denna ska meddela jaktvårdsföreningen om skadan och värderingen av den. Föreningens representant har möjlighet att delta i värderingen och fastställandet av skadans upphov. Landsbygdsmyndigheten uppskattar skadans storlek och hjälper odlaren fylla i en ansökan om ersättning. Odlaren får ersättning för björnskador av jord- och skogsbruksministeriet, då skadans storlek överstiger 170 euro inom ett kalenderår för samma sökande. Ersättningen betalas ut inom ramen för de medel som reserverats i budgeten för rovdjursskador. Om ersättningarna inte kan betalas till sitt fulla belopp inom ramen för budgeten görs ett i proportion lika stort avdrag från varje ersättningsberättigat belopp. Hur skydda biodlingen för björnskador? Finlands viltcentral har med stöd av ett specialbidrag, som beviljats av jord- och skogsbruksministeriet, skaffat elektriska skyddsstängsel för skydd av biodlingar i områden där björnskador har börjat förekomma. Odlarna kan beställa 62 l Jägaren 5 l 2014 Marja Komppa Då skadan inträffat Odlaren kan möta en tröstlös syn om björnen hunnit förstöra alla kupor.
• Kött av trikindisponerat vilt som används som människoföda ska alltid för säkerhets skull trikinkontrolleras. Reijo Kotilainen, viltplanerare, Finlands viltcentral Trikinundersökning av vilda trikindisponerade djurarter Trikinella Trikinellasläktets parasiter är små rundmaskar. De vuxna maskarna är inälvsparasiter. Larvformerna lever och utvecklas till smittbärare i samma värddjurs muskler. Sjukdomen som trikinerna ger upphov till kallas för trikinos. Det finns flera arter av trikiner. I Europa och Finland förekommer det fyra arter. Alla fyra arter kan överföras till människan. Trikindisponerade viltarter Enligt en undersökning som Evira gjort i vårt land (2000– 2013) fördelade sig de trikinutsatta djurarternas procentuella andelar enligt följande: lodjuret 46, vargen 34, mårdhunden 30, räven 20, mårddjuren 10, björnen 7 och vildsvinet 5. Också sälarna, grävlingen, bävrarna och sumpbävern klassificeras som trikindisponerade arter. Trikinkontroll Om kött av björn, vildsvin, säl, lodjur, grävling, bäver eller sumpbäver levereras till allmän konsumtion ska det göras en kött- och trikinkontroll av köttet. En trikinkontroll ska också göras då avsikten inte är att göra en köttkontroll på kropparna av de här djuren utan kroppen eller köttet överlåts direkt till konsumenten. En trikinkontroll rekommenderas också för kroppar av de här djuren även om de enbart går till jägarens och familjens egen konsumtion. Som regel tas trikinproverna av tjänsteveterinären vid köttkontrollen. Proverna av kroppar som ska levereras direkt till konsumenten eller som går till egen konsumtion kan tas av jägaren. Överlåtelse av kroppen eller köttet är tillåtet först när man fått ett negativt kontrollresultat. Hur tas proverna? För trikinkontrollen tas två köttprover á minst 25 gram. Proverna tas från olika platser på kroppen. Björnens provtagningsplatser är mellangärdet, tuggmusklerna och tungan, på vildsvinet är det mellangärdet, tungan eller musklerna på ena framfoten. På sälen är det mellangärdet, tungan eller musk- lerna på ena bakfoten. På övriga djurarter tas proverna från kindmusklerna och mellangärdets pelare. Går det inte att ta proverna på de här ställena kan de tas från mellangärdets sido- eller bröstdelar, alternativt från tungans eller magens muskler. Proverna ska sändas för trikinkontroll till ett laboratorium som är godkänt för undersökning av myndighetsprover eller till det nationella referenslaboratoriet. Laboratorierna som är godkända för trikinundersökningar finns på Eviras sidor: www.evira.fi ? Info om Evira ? Presentation ? Verksamhet ? Laboratorieverksamhet ? Av Evira godkända laboratorier ? Godkända laboratorier ? Trikinundersökningar. Trikinellalarven dör vid upphettning Trikinellalarven dör vid en temperatur på 70oC. Vid upphettningen bör uppmärksamhet fästas vid att också köttets inre temperatur ska vara minst 70oC. Djupfrysning rekommenderas inte för att ta död på trikinellalarven eftersom det i vårt land förekommer trikinellaarter som tål köld.. Destruera trikindisponerade kroppar av vilda pälsdjur genom att gräva ner dem Särskilt i Östra Finland bär största delen av mårdhundarna på trikinparasiter. Sådana förekommer också hos rävar och mårdar. Kadaver av dessa djur ska inte användas som åtel utan kropparna ska grävas ner tillräckligt djupt för att inte andra djur ska gräva upp dem. Trikinerna överförs till alla köttätande däggdjur och exempelvis björnen kan få trikiner av mårdhundskadaver, och då måste ett värdefullt vilt grävas ner. Jakt efter vitsvansvilt för jaktintresserade damer i Sastamala – deltagarna kan komma från vilken del av Finland som helst! Tid: 13 – 14.12 2014 Pris: 30 € / jaktdag Hotellpaket 12 – 14.12. på Ellivuori (inkl. logi och måltider): 125 € / pers / 2 pr 175 € / pers / 1 pr Jakten sker i grupper på olika föreningars jaktområden. Till respektive förenings jaktområde tas en jägargrupp på 15–20 personer. Maximiantal deltagare till jakterna är 70–80 personer. Jakten sker med hund och studsare. Ta med jaktkort, vapenlicens och giltigt skjutprovskort. Ytterligare info om weekendens program: www.ellivuori.fi ? Ellien peurajahti Norra Savolax Jaktvårdsföreningarnas kurser för jaktledare Kurserna börjar kl. 18.00 med undantag för Rautavaara och Varpaisjärvi som börjar 19.00. 9.9. 10.9. 11.9. 16.9. 17.9. 18.9. 24.9. 25.9. Rautavaara, Varpaisjärvi Kl. 19.00 Kommunfullmäktigesalen, Rautavaara   Lapinlahti , Maaninka Siilinjärvi, Skolcentret, Koulutie 14, Maaninka Keitele, Pielaveden Ungdomsgården, Säviänvanhatie 161, Pielavesi Rautalampi Suonenjoki Futuria, Jalkalantie 6, Suonenjoki Karttula, Kuopio Savonia, Sammakkolammentie 2, Kuopio Leppävirta Varkaus Kivelä skolan, Laivurintie 19, Leppävirta Iisalmi Kiuruvesi Kulturhuset, Lähteentie 10, Kiuruvesi Juankoski, Nilsiä Stadshuset, Juankoskentie 13, Juankoski Jägaren 5 l 2014 l 63
• Nyhetsmagasinet Ny bok om tjädern METSO METSO havumetsien lintu havumetsien lintu Den viktigaste informationen om tjädern, kungen bland våra hönsfåglar, har nu sammanställts i boken Metso, havumetsien lintu. Tyngdpunkten i det emotsedda verket ligger på skötseln av tjäderns livsmiljöer. Boken är rikt illustrerad. Författarna önskar att boken ska inspirera aktörer i skogsbranschen att tänka också på tjäderns och det övriga djurlivets trivsel i ekonomiskog. lll I boken medverkar experter på skog och vilt som berättar om hur skogen och tjäderstammen i vårt land har utvecklats i ett långt perspektiv, om artens förutsättningar att anpassa sig till ekonomiskog och om framtidsutsikterna. Den går på djupet med jaktkulturens övergång från matanskaffning till etisk hobby. Boken ges ut av Finlands viltcentral och tjäderparlamentet, Keski-Suomen Metsoparlamentti. Tjädern har permanenta spelplatser och därför är det viktigt för arten att de bevaras. Principerna för skötseln av tjäderskog behandlas både på ett högre plan och på spelplatsnivå. Vi får följa med en skogsarbetare i plantskogar och yngre gallringsbestånd. I verket ingår bilder av drygt tjugo fotografer. Till de kändaste hör Hannu Huttu och Jorma Luhta som vunnit erkänsla också för sina tjäderbilder. Merparten av bilderna har inte publicerats tidigare. Boken lämpar sig för alla som är intresserade av tjädern och artens livsmiljöer, och i synnerhet för skogsfackmän, skogsägare och jägare. Förhoppningsvis kommer boken att inspirera aktörer i skogsbranschen att ta hänsyn också till tjäderns och det övriga djurlivets trivsel i ekonomiskog. Boken Metso havumetsien lintu utkom i juni under den internationella jaktmässan i Riihimäki. Den kan beställas på Finlands viltcentrals webbshop www. kauppa.riista.fi eller på telefon 029 431 2111, pris 38 € + leveranskostnader. Mera information finns på adressen www.metsoparlamentti.fi Nya verksamhetsledare för jaktvårdsföreningar: SYDÖSTRA FINLAND Sippola jyf, Kalle Kelkka, Kalevankatu 4 B 16, 45100 KOUVOLA, sippola@rhy.riista.fi, 0400 867 9 NYLAND Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening Henrik Holmberg, Espingsvägen 89, 10270 Barösund 0400 988 327, inga-snappertuna@rhy.riista.fi Kyrkslätts jaktvårdsförening Peter Wollstén, Överbyvägen 404, 02400 Kyrkslätt peter.wollsten@kyrkslattjvf.fi, 044 723 3352 Borgnäs jaktvårdsförening Janne Jokivuori, Pahnantie 57, 07190 Halkia pornainen@rhy.riista.fi, 050 336 6214 Nummi-Pusula jaktvårdsförening Ville Saukkola, Koskikuja 8, 09810 Nummi ville.saukkola@dnainternet.net, 050 336 0863 Esbo-Grankulla jaktvårdsförening Fredrik Eklundh, Maulavägen 2, 02820 Esbo fredrik.eklundh@kolumbus.fi, 0500 604 291 64 l Jägaren 5 l 2014 Avskjutningen 2009–2013 2009 2010 2011 Harar Skogshare 201 300 159 200 182 300 Fälthare 88 600 89 000 71 700 Kanin 3 900 1 200 1 200 Pälsdjur Ekorre 6 300 5 300 4 300 Bävrar 8 300 6 300 5 100 Bisam 8 200 5 900 3 600 Räv 58 600 52 700 52 700 Mårdhund 171 900 164 200 169 800 Hermelin 2 600 2 000 2 000 Mink 59 800 54 200 48 600 Iller 1 200 600 300 Mård 20 200 25 600 25 600 Grävling 9 800 14 000 12 400 Utter 3 9 4 Älg m.fl. klövdjur Älg 62 074 68 423 58 577 Vitsvanshjort 25 694 25 455 21 555 Skogsvildren 40 43 48 Dovhjort 150 128 77 Rådjur 3 724 3 487 2 737 Mufflon 10 13 24 Vildsvin 110 100 100 Stora rovdjur och sälar* Varg 28 10 25 Brunbjörn 130 181 198 Lodjur 298 370 401 Gråsäl 475 349 290 Sjöfåglar Sädgås 7 900 5 100 3 600 Grågås 9 700 8 900 5 500 Kanadagås 7 000 6 200 8 500 Bläsand 49 000 38 500 33 700 Kricka och årta 119 900 124 300 126 200 Gräsand 263 000 265 400 258 500 Stärtand 7 900 7 200 6 300 Skedand 4 400 4 000 3 500 Brunand 900 900 400 Vigg 6 300 1 400 2 500 Ejder 4 300 5 200 7 100 Alfågel 13 400 8 000 8 600 Knipa 42 500 52 500 50 300 Småskrake 2 100 1 100 900 Storskrake 5 200 5 100 4 000 Skogsfåglar Järpe 59 700 92 100 117 400 Ripa 4 600 8 400 61 700 Orre 101 100 170 600 242 900 Tjäder 21 400 35 100 73 100 Övrigt fågelvilt Rapphöna 5 900 5 000 3 500 Fasan 50 500 35 600 43 900 Ringduva 232 900 232 100 239 800 Sothöna 300 600 700 Morkulla 5 800 4 700 4 100 2012 2013 155 900 187 700 66 600 66 100 1 100 1 150 3 500 7 100 3 600 4 200 2 300 3 600 50 600 46 100 144 500 157 200 3 500 2 000 36 300 40 000 500 700 17 600 22 700 13 400 8 600 1 3 39 979 22 135 38 75 3 632 42 90 38 025 21 385 11 59 3 559 40 160 15 106 401 177 10 131 518 .. 3 900 3 300 7 700 4 900 3 200 7 800 35 100 35 500 94 100 124 000 241 600 282 400 2 400 4 800 2 400 3 600 500 600 4 400 3 400 1 100 4 300 11 700 19 400 44 300 41 600 1 400 300 3 700 1 700 75 100 75 500 21 800 27 900 183 600 202 200 36 300 50 600 1 600 2 300 34 200 22 100 220 500 260 800 400 800 3 100 3 700 *Avskjutning under jaktsäsongen, preliminär uppgift för 2013 Avskjutningens värde 2013 Harar Bävrar Älg Övriga hjortdjur Björn Vildsvin Sjöfågel Skogsfågel Övrigt fågelvilt Totalt Djur 254 950 4 200 38 025 25 014 131 160 537 600 356 200 289 700 1000 kg 500 50 5 030 1 035 10 13 300 255 95 7 288 1000 € 7 600 200 35 200 6 200 300 130 6 000 7 600 1 600 64 830
• Jakttiderna jaktåret 1.8. 2014-31.7. 2015 för skogsfåglar Tjäder: Tjädern är fredad i landskapet Egentliga Finland samt i landskapet Nyland med undantag för kommunerna Lovisa, Lappträsk och Mörskom. Jakttiden för tjäder är den 10.9-30.9 i kommunerna Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio och Utsjoki i landskapet Lappland. Jakttiden för tjäder är den 10.9-15.10 i landskapen Mellersta Österbotten och Österbotten, i kommunen Parikkala i landskapet Södra Karelen, i kommunerna Evijärvi och Kauhava i landskapet Södra Österbotten, i kommunerna Enonkoski, Heinävesi, Jorois, Pieksämäki och Nyslott i landskapet Södra Savolax, i kommunerna Kinnula, Pihtipudas och Viitasaari i landskapet Mellersta Finland, i kommunerna Kitee, Rääkkylä, Liperi och Outokumpu i landskapet Norra Karelen samt i landskapet Norra Savolax med undantag för kommunerna Kaavi, Kiuruvesi, Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä. Jakttiden för tjäder är den 10.9-31.10 i den övriga delen av landet. (Således också i kommunerna Lovisa, Lappträsk och Mörskom i landskapet Nyland och i kommunerna Kaavi, Kiuruvesi, Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä i landskapet Norra Savolax.) Orre: Jakttiden för orre är den 10.9-30.9 i landskapen Södra Karelen, Kymmenedalen och Nyland samt i kommunerna Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio och Utsjoki i landskapet Lappland. Jakttiden för orre är den 10.9-15.10 i landskapet Södra Savolax, kommunerna Kannonkoski, Kinnula, Kivijärvi, Pihtipudas och Viitasaari i landskapet Mellersta Finland samt i landskapet Norra Savolax med undantag för kommunerna Kiuruvesi, Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä. Jakttiden för orre är den 10.9-31.10 i den övriga delen av landet. (Således också i kommunerna Kiuruvesi, Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä i landskapet Norra Savolax). Järpe: Jakttiden för järpe är den 10.9-30.9 i kommunerna Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio och Utsjoki i landskapet Lappland. Jakttiden för järpe är den 10.9-31.10 i den övriga delen av landet. Dalripa: Jakttiden för dalripa är den 10.9-30.9 i kommunerna Kemi, Keminmaa, Salla, Savukoski, Simo, Sodankylä, Ranua, Torneå och Tervola i landskapet Lappland samt i kommunerna Ii, Pudasjärvi och Taivalkoski i landskapet Norra Österbotten. Jakttiden för dalripa är den 10.9-31.3 i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki i landskapet Lappland. Dalripan är fredad i den övriga delen av landet. Fjällripa: Jakttiden för fjällripan är den 10.9-31.3 i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki i landskapet Lappland. Fjällripan är fredad i den övriga delen av landet. Kontrollera landskapens och kommunernas gränser på adressen: http://www.maanmittauslaitos.fi/sites/default/files/tilaston_pohjakartta_a3.pdf Jakttiderna finns markerade på kartbotten på viltcentralens nätsidor på adressen www.riista.fi . Klä   dig i orange på älgjakten! Ny   handbok för ungdomsverksamhet jägare och jaktdagar händer det väldigt få olyckor under älgjakten i vårt land. Troligen beror det främst på att jägarna sedan årtionden använder röda eller orange varselkläder vid sällskapsjakt. I jaktförordningens 22 § regleras klädseln i detalj. Förändringen av förordningen innebär att den röda färgen på västar, jackor och huvudbonader går till historien. Under höstens jakt efter älg, vitsvanshjort, dovhjort och skogsvildren ska de som deltar i jakten använda orangeröd eller orange huvudbonad eller överdrag på huvudbonaden och orangeröda eller orange klädesplagg som täcker överkroppen. Den orange eller orangeröda färgen ska täcka minst två tredjedelar av den synliga ytan av klädesplagget och huvudbonaden. Kravet gäller dock inte en jägare som jagar i skydd av en konstruktion, exempelvis en koja för vakjakt. förbund gav i början av september ut en handbok för ungdomsverksamhet, Nuorisotoiminnan ABC-opas. Handboken är på 96 sidor och ska utgöra ett stöd för undervisningen i uteliv, jakt och viltvård för barn och ungdomar. Den består av färdiga helheter som hjälper ledare att skapa program för jaktklubbar och –läger. Syftet är att väcka barnens och ungdomarnas intresse för uteliv, viltvård och jakt. Barnen lär sig genom att göra, och lär sig på det viset god jägarsed och att röra sig i naturen. Handboken kan laddas ner på Finlands jägarförbunds webbplats metsastajaliitto.fi. lll I förhållande till antalet lll Finlands Jägar- Jägaren 5 l 2014 l 65
• Ålandsnytt Delgivning från jaktvårdsföreningarna lll Eckerö, Föglö, Hammarland, Lemland, Lumparlands och Sunds jaktvårdsföreningar har inom sina respektive behörighetsområden och med stöd av Jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland 25 § beslutat att freda vitsvanshjort för jaktåret 2014. Styrelserna Tankar inför hösten älgjakt. lll Höstens älgjakt närmar sig och samtidigt den sista jaktsäsongen i denna treårsperiod. En treårsperiod som varit unik eftersom de flesta faståländska jaktlag har enats om en avskjutningsmodell för att öka andelen kapitala tjurar i markerna. Genom att spara alla tjurar upp till och med åtta taggar är förhoppningen att bygga upp en sund tjurstam underifrån och låta tjurarna utveckla ett ordentligt brunstbeteende före de är lovliga i jakten. Försöket går nu in för sitt tredje år och även om det är alldeles för kort tid för att säkert kunna säga något om resultaten bör höstens älgjakt ge en indikation på om vi är på väg åt rätt håll. Samtidigt gör varje jaktlag som valt att inte ansluta sig till förvaltningsmodellen att resultaten kommer långsammare och blir svårare att tyda. Avskjutningsmodellen har i alla fall redan haft den effekten att färre tjurar har fällts på fasta Åland vilket har jämnat ut könsfördelningen i älgstammen så att det nu finns lika många tjurar som kor. Om tillräckligt många av dessa tjurar får uppnå kapital ålder uppfylls en av grundförutsättningarna för en produktiv älgstam. Fallande kalvvikter och låg reproduktion har under en längre tid indikerat att allting inte står rätt till med vår älgstam. Detta är inget unikt för Åland utan har observerats på andra ställen i Sverige och Finland. Orsakerna till detta är trots omfattande forskningsprojekt än så länge okända och det är förmodligen flera samverkande faktorer, men bland teorierna finns sjukdomar, klimatfaktorer, för låg andel kapitala tjurar i älgstammen, för låg medelålder bland de vuxna djuren och kombinationer av dessa. Vissa faktorer kan man inte påverka i någon utsträckning medan andra helt och hållet avgörs av avtryckarfingret. Faktum är att kalvvikterna faller oroväckande snabbt, ungefär med ett kilo per år. Kalvarna är fortfarande något större i skärgården men förhållandet är likadant, slaktvikterna har sjunkit lika mycket där, se figur 1. Även antalet ”dåliga kalvar” med slaktvikter under 40 och 50 kg har ökat 75 mycket de senaste fem åren, se figur 2. Det är odiskutabelt att något är fel med produktionen. Klimatet och sjukdomar kan vi som jägare inte göra så mycket åt, men jakten står för den största dödligheten i en älgstam och därför påverkar vi också stammen i mycket stor utsträckning genom vårt urval. Under en längre tid har det varit ett högt jakttryck på tjur och ett relativt lågt jakttryck på kalv. Tankesättet har varit att man inte behöver lika många tjurar som kor för att en tjur klarar av att betäcka flera kor och skjuter man för mycket kalv har man inga älgar att skjuta nästa år. Det är helt fel. Eftersom en ko är mottaglig för befruktning under så kort tid är en jämn könsfördelning viktig om alla kor ska hinna betäckas under första brunsten. Att skjuta fler vuxna än kalvar får i det långa loppet effekten att medelåldern i stammen sjunker, eftersom kalvarna sparas till nästa år och en större del av de vuxna älgarna skjuts, och om en stor del av de fällda vuxna älgarna är tjurar sänks medelåldern ännu effektivare bland dessa. Genom felaktig avskjutning kan man skapa en älgstam som utgörs av ungdjur och kalvar, de oproduktivaste djuren. Detta sätter igång en nedåtgående spiral. En ko är normalt sett produktiv först från tre års ålder. Hon går alltså två år som oproduktiv kviga före hon får egna kalvar. Det är helt naturligt, men åldern när en kviga börjar brunsta är till stor del knutet till kvigans kondition. En välväxt, tung kviga kommer få egna kalvar vid lägre ålder än en liten, lätt kviga. I studier har man observerat upp till sex år gamla kvigor, som alltså varit i för dålig kondition för att producera kalvar. Stora kor producerar även tyngre kalvar, vilket i förlängningen betyder tyngre vuxna djur. På Åland fälls årligen kvigor med slaktvikter på 90-100 kg. Det är troligt att dessa djur har varit ”dåliga kalvar” året innan eftersom en kalv som blivit eftersatt under uppväxten aldrig tar igen det den förlorat utan förblir en liten älg livet ut. Vad är det då som påverkar kalvvikterna? Kons kondition och försommarens väder avgör i första hand. Kor i god kondition föder välväxta kalvar och har tillräckligt med energi att producera mjölk åt dem. Om försommarens väder är svalt och regnigt finns det dessutom gott om högkvalitativt bete för korna så de producerar mycket mjölk åt sina kalvar vilket ger dem det energitillskott de behöver för att snabbt öka i storlek. Om försommaren är torr och varm förvedas det begärliga betet och kon kan inte tillgodogöra sig lika mycket energi vilket gör att kalvarna blir lidande. För att kalven ska få en bra start i livet är det därför viktigt att den föds i god tid så den hinner ta del av den produktivaste perioden. En älgkos dräktighetstid är konstant så tidpunkten för betäckning är kritisk för när kalven föds. Älgens brunstperiod är kring månadsskiftet septemberoktober. Efter att en älgko blivit betäckt föds en eller två kalvar efter en dräktighet som varar 235 dygn, eller 8 månader, alltså under andra hälften av maj. Men en älgko är endast mottaglig för befruktning under ett dygn och det är därför viktigt att den är uppvaktad av en attraktiv tjur under Slaktvikt kalvar 2000-2013 75 Sarake A 70 70 Sarake B 65 l Sarake B 60 Kg 55 55 50 50 45 45 40 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 40 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 1. Kalvarnas slaktvikter har sjunkit med 11,8 kg i skärgården och 12,4 kg på fasta Åland sedan år 2000 66 Sarake A 65 60 Kg Dåliga kalvar Jägaren 5 l 2014 Figur 2. Det skjuts allt fler dåliga kalvar med slaktvikter under 40 och 50 kg.
• den perioden. Om kon inte blir betäckt brunstar den om efter tre veckor, och igen efter ytterligare tre veckor om det behövs. Men eftersom dräktighetstiden är konstant föds kalvarna också 3-6 veckor senare än normalt vilket gör att de går miste om den produktivaste perioden. Eftersom kon är mottaglig under så kort period är det därför viktigt att det finns tillräckligt många kapitala tjurar i markerna så alla kor blir betäckta under den första brunsten. Det finns många olika avskjutningsmodeller för tjur och många jaktlag har säkert testat olika varianter. Förutom att avskjutningsmodeller måste tillämpas över stora områden för att ha önskvärd effekt, görs ofta två fundamentala fel. Man sparar på tjurar som inte finns, eller finns för få av, och man skjuter en stor andel tjur. Säg till exempel att man kommer överens om att spara tjurar mellan 6-12 taggar. Håller man då ett högt jakttryck på ungtjurarna kommer för få tjurar att överleva de jaktsäsonger de är skjutbara och komma in i den åldersklass där de börjar utveckla ett ordentligt brunstbeteende. Den största delen av tjurstammen utgörs av ungtjurar vilka inte är attraktiva för korna. En tjur betraktas som kapital från sex års ålder, det är därför många jaktsäsonger den ska överleva före den är som mest produktiv och det gör den inte om man håller ett högt jakttryck på tjur. Under de år vi undersökt åldern hos de fällda älgarna har vi sett att väldigt få tjurar når kapital ålder. Vi har därför valt att rekommendera en avskjutningsmodell där man sparar alla tjurar så länge att de hinner utveckla ordentliga brunstbeteenden innan de är skjutbara. På det viset säkerställer man dels att man aldrig skjuter bort nytillskottet, samt att det ständigt fyller på många tjurar underifrån in i de högre ålderskategorierna. Generellt för alla avskjutningsmodeller är dock att man uthålligt inte kan hålla ett högre jakttryck på tjur utan att sänka medelåldern. Vi kan inte säga med säkerhet varför kalvvikterna sjunker. Vi kan inte göra något åt klimatfaktorer, vädret eller sjukdomar, men vi kan styra över avskjutningen. Vi måste vara rädda om våra vuxna djur, det är de som utgör grunden i älgstammen och producerar de djur vi kan jaga i framtiden. Om vi skjuter bort dessa vuxna djur är det de dåliga kalvarna som kommer utgöra vår framtida älgstam och den nedåtgående spiralen kommer att bli allt brantare. Inför höstens älgjakt vill jag därför rekommendera att hålla en försiktig avskjutning på vuxna djur och skjuta en större andel kalv. De vuxna djuren får bli ett år äldre och är i bättre kondition nästa år och får förutsättningar att producera bättre kalvar. På samma gång skjuts en större del av de dåliga kalvarna bort och tillåts inte växa upp till dåliga vuxna älgar. Vägskälet i vår älgförvaltning kommer allt närmare. De jaktlag som gemensamt införde den nya avskjutningsmodellen har insett att vi i alla fall måste försöka göra något om vi ska ha en jaktbar älgstam i framtiden. Det har redan lett till en större andel tjurar i älgstammen på fasta Åland och det verkar som att fler och fler starka mellantjurar observeras. Om det i slutändan är tillräckligt för att vända den fallande trenden för kalvvikterna vet vi inte, men då har vi i alla fall uppfyllt en av grundförutsättningarna för en fungerande reproduktion. Försöket med den nya avskjutningsmodellen skulle enligt överenskommelsen pågå under den här treårsperioden, men jag hoppas att vi gemensamt ska komma överens om en fortsättning för en långsiktig förvaltning av älgstammen på Åland. RJ EFTERSÖKSHUNDAR Taxar (vid eftersök på rådjur) Område Namn Telefon Finström Sundberg Åsmund 42384, 0457-5244584 Finström Nordqvist Mervi 040-5294391 Jomala Eriksson Bror och Katarina 31279, 0400-784862 Lemland Johansson Peter 34328, 0400-762737 Lumparland Lindgren Bengt-Olof 35589, 0457-3135589 Mariehamn Nordmyr Karl-Gustav 040-7043355 Sund Johansson Mikael 0457-0525706 Vårdö Nordberg Stig-Göran 47710 Retrieverhundar (vid eftersök på rådjur) Område Namn Telefon Hammarland Henricksson Linda 040-5129546 Hammarland Andersson Pia och Sture 0457-3613822 Hammarland Lundberg Bernt 040-5548950 Jomala Lundberg Marléne 040-5498884 Mariehamn Norrdahl Kristian 22460, 0457-5603460 Saltvik Carlsson Hasse, Mattsson Monika 48584, 0457-5244394 Älghundar (endast älg) Område Namn Telefon Åland (Eckerö) Eriksson Erik 38339, 0457-5958039 Åland (Jomala) Holmberg Håkan 32416, 040-5217266 Åland (Hammarland) Nordlund Kent 36247, 040-5125940 Åland (Lemland) Nordqvist Hans 050-0839311 Åland (Jomala) Eriksson Kenneth 0457-3799089 Åland (Finström) Svenblad Dan 41657, 0457-5243952 Åland (Saltvik) Svenblad Åke 49968, 0457-5267367 ÅLÄNDSKA JAKTKORT ÅR 2013-2014 Kommun Antal jägare (föregående år inom parentes) Andel av alla jägare % Brändö 119 (120) 3% 475 25% 9 7,6% Eckerö 184 (176) 4% 947 19% 14 7,6% Finström 307 (307) 7% 2520 12% 22 7,2% Föglö 165 (171) 4% 572 29% 14 8,5% 8,0% Geta Invånare Andel Kvinnliga Andel (ÅSUB jägare i jägare kvinnliga 2013) kommun per jägare % kommun per kommun 100 (96) 2% 500 20% 8 Hammarland 218 (218) 5% 1540 14% 9 4,1% Jomala 447 (418) 10% 4424 10% 26 5,8% Kumlinge 111 (107) 3% 330 34% 5 4,5% 67 (70) 2% 251 27% 6 9,0% 307 (315) 7% 1926 16% 22 7,2% Lumparland 78 (82) 2% 413 19% 6 7,7% Mariehamn 770 (780) 18% 11393 7% 33 4,3% Saltvik 257 (249) 6% 1813 14% 11 4,3% 39 (37) 1% 100 39% 2 5,1% 173 (170) 4% 1029 17% 11 6,4% 9,0% Kökar Lemland Sottunga Sund Vårdö Icke ålänningar TOTALT 111 (99) 3% 433 26% 10 3453 (3415) 78% 28666 12% 208 6% 947 (955) 22% 17 1,8% 4400 (4370) 100% 225 5,1% Antalet jägare på Åland är fortsättningsvis stabilt. Jaktåret 2013-2014 betalade 4 400 jägare jaktvårdsavgiften, vilket är 30 fler än året tidigare. De på Åland bosatta jägarna ökade med 38 st. medan antalet jaktgäster minskade med åtta personer till 947 st. RG Jägaren 5 l 2014 l 67
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Johan och Tina identifierar fåglar Fasan Orre Skata Tjäder Skedand Svan Kricka Ringduva Vigg 1. Förena fåglarna med rätt bild. 2. Vilken eller vilka fågelarter finns inte på bild? l Jägaren 5 l 2014 Riistaeläimiä ovat hirvi, metsäjänis, metsäkauris ja metso. 68 Rätt svar: 2) kricka, 3) svan och skata. 3. Vilka två fåglar på bilden är inte jaktbara?
• Tikvalpar av rysk stövare födda vecka 22. Fina premierade föräldrar, uthålliga, far toppen på lodjur och räv. Tfn 050 408 5927. Affärer Valpar av rysk stövare f 29.7. Itärajan Kennel, tfn 050 5485 403. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2014 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är marja.kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 6/2014 utkommer den 24 november. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 10 oktober. Ryska stövarvalpar födda 3.7. Far UCH, räv 1, hare 1. Mor hare 1 och 2. Tfn 0500 377 210. Drevertik 8 mån samt 4-årig beagletik söker gott hem. Tfn 0400 264 727. Beaglevalpar efter drivande föräldrar. Far dubbelchampion. Tfn 040 5843 751. Patterdaleterriervalpar överlåts vecka 41. Föräldrarna fungerande grythundar. Mor Killerin Black Mississippi och far Oliver Viazanko. Tfn 0500 646 524. Strh taxvalpar efter drivande föräldrar. Far BCH-A Utorax Angus, mor 2 x MÄAJ1 Bedlam Timmi Tilda. Valparna förväntas bli väljagande, överlåtelsegamla. Tfn 040 5476 809 eller 044 750 3326 kv. Hanvalpar av amerikansk rävhund f 13.5. Tfn 041 464 4691. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Säljes Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Organisationer och föreningar Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö-FJGK rf:s avelsrådgivare ger råd om bra kullar. Jämthundar: Janne Rantanen 0400 267 098, Janne Romakkaniemi 050 365 9222 eller Keijo Vitri 0400 193 317. Grå norska: Marko Niemelä 045 131 6109 eller Jyrki Piispa 050 330 4647. Hällefors och svensk vit älghund: Esa Tammenoksa 040 709 8928. Ring Marja-Helena Ilvonen 050 572 7010. Internet www.shhj.info Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas – material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Jukka Tuikka, 044 360 3178. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934. Medlemsärenden tfn 0500 562 679. www.metsastysnoutajat.com. Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto–Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Marja Kontas 040 543 8382, Juha Prinkkilä 050 563  5983. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen 040 828 1489, Jenni Suoknuuti 044 579 3546. Norrbottenspets: Eija Karppila 050 411 9928, Raija Tiilikainen 040 778 9900. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbplats: www.spj.fi. Konservatorer Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Alf Cederlund, Pyttis, tfn 050 341 4947. Vesa Kapanen, Virrat. Tfn 0400 996 618. Alla arbeten i branschen, 20 års erfarenhet. Toppkvalitet! Högvilt, fåglar, däggdjur, golvfällar av björn, afrikanska arter mm krävande uppdrag. Sami Karppinen, Juva, tfn 050 383 4352. Antti Mäkilä, Tammela. Alla arbeten i branschen! Tfn 0400-879 581, antti. makila@elaintentaytto.fi, www.elaintentaytto.fi Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Alla arbeten i branschen. Seppo Malmi, Jyväskylänejden. Tfn 0500 627 346. Kanu-fällor + avgillringsmekanism. Byggsats. Pris 165,- inkl moms. Förmånlig frakt med Kaukokiito. Se www.westmenlind.fi, tfn 040 12 90 200, 050 374 2562. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Fotsnaror, slagjärn och fällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400 181 498, Taisto Hietala, www.kesavaylan.net Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Finn 612SC Black + fodral Tikka T3 Lite SS Tikka T3 Forest Haenel SLB 2000+, cal 9,3x62 Leupold VX-1 2-7x33 Leupold VX-1 3-9x40 Leupold VX-3 3,5-10x50 belysn Meopta R1r 3-12x56RD Kahles KX 3,5-10x50 belysn Aimpoint 9000 L Ahti Huvila Oy, 63800 Soini, 06 528 1203. www.ahtihuvila.fi Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri, 040 581 9624, www.trofeart.tk T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Suomen Eläintäyttämö, Nyland. Tfn 040-501 5166, Österberg. Hundar Jämthundsvalpar efter BCH föräldrar. Födda 5.6. Två hanar och två tikar. Tfn 040 8484269. Jämthundsvalpar. Far B&UCH, mor BCH. Tfn 040 842 9689. Tidigt mogna, överlåtelsegamla jämthundsvalpar efter bch föräldrar. Punasuon Kennel, 050 4618 479. 7/8 valpar av finsk spets, födda vecka 33. Överlåts vecka 42-43. Far BCH, tfn 050 4094 888. 950,890,950,1095,265,315,980,850,995,399,- 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360e, 12/89 syn 440 e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! Begagnat: stort varierande sortiment vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi, 050 465 4695. Tikka T3 paketerbjudande med kikarsikte från 1099 €. Sako A7 .308 Burris Foux-X 3-12x56 paket 1990 €. Beretta, Benelli, Guerini, FC, CZ och Howa ! Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03-3484 004, www.asetarvike.fi. Valmet hagel 12/76, över-under, fodral och patronbälte. Obetydligt använda. Pris 800 €. Tfn 0400 478198. Älgstudsare ¨308¨ med kikarsikte, i gott skick. Miniatyrgevär. Beg pris tillsammans 500 e. Tfn 0400 255 092. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182.
• 1-os 290,2-os 370,(kuvassa) 2-os maxi 440,Kuljetus järjestyy! Lämpöeristetyt koirankopit TMI R.Kivineva 06-4534 333 (tilaa ilmainen esite) Myös iltaisin ja viikonloppuisin www.koirankoppi.fi Nahkasaapas, vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla Hinta 67€ koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, tylppäkärkinen, musta. koot 37-46 74€ Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Hinta 72€ koot 37-48 Saapas, "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. 69€ koot 36-48 Hinta Nahkasaapas, kosteutta kestävä nahka, teddykarva vuori, varrensuussa nauhakiristys, pitävä pohja Hinta koot 38-48 74€ Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. 70 l Kikarklackar till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017 824 123 eller 040 527 4440, Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Boots, Hinta Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  Jägaren 5 l 2014 Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, www.asejaera.fi. Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400 296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Fasaner för utplantering och hundutbildning i Taivalkoski. Tfn 040 5532 706. Jakt Natursköna tomter vid bäck i Tanhua från 5000 e, medlemskap i jaktförening. Natursköna tomter i Vuotso och Ivalo från 5000 e. I Savukoski 2 x 20 ha i ödemark, pris 10.000 e och 15.000 e. Tfn 040 832 0190. Gås och allt storvilt EST/FIN, 050 520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi Säljes möblerad fritidsbostad i Kuusamo vid goda jaktmarker och fiskevatten. Låga driftskostnader. 60m2 / 59.000 €. Tfn 0400 455 999. Säljes 44 ha skogsfastighet med stor kulle för jaktstuga. 200 m till statlig grusväg. Bp 19900 €. I köpet ingår fiskerätt och medlemskap i jaktförening. Skogsfastighet i Saukkovuoma. Fråga mer och ge ett bud! 0400 871 774 eller kimmo.vaarala@pp.inet.fi.  Högklassig stuga säljes /uthyres för ett år vid jaktmarker i Enontekis. 040 5413 249. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda och testade jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Björn- och hönsjakt i Suomussalmi. Tfn 050 325 8966, www.erapalvelu.net. Säljakt i Bottenviken. Seanature.net, 0400 154 600. Andelar i samfälld skog i Lappland, skogsfastighet i Enare 62 ha mfl andelar. Se www.metsäkaupat.fi I Hauho fasanjakt och möjl utbilda hundar. Försäljning av uppfödda fåglar. Fråga på inkv och catering. www.ellilänfasaanitila. net, auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050 588 9593. Jägare obs: i Hyrynsalmi kan beses jaktstuga /fritidsbostad. Visning: www. etuovi.com. Objekt nr 958424. Förfr Jukka Lauhanen, tfn 045 151 6173, Suomen maaseutuvälitys OY LKV. Klövdjurs- och andjakt i Sagu. www.prohunting.fi/ 040 558 9012, pro.hunting@luukku.com. Köpes Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Hagelgevär enskottare kal 12/76 för vänsterhänt, södra Finland. Tfn 050 367 0363. Arbete utförs Älg- och vildsvinsjakt i Estland. Hundar och jakttorn, bra marker. Mikko, 040 465 1556, villisikajahdit@gmail.com, www.villisikajahdit.fi. Jaga småvilt i Mellersta Finland; hare / hönsfågel. För inkv se villipohjola/raiski. Mera info 040 564 7615 / savolko@live.com. Jaga, fiska, semestra i den lappländska naturen. Så fort du stigit ut genom stugdörren. Tfn 0400 789 005. Uthyres Vi bereder pälsskinn. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Ahola, 02 728 7503, 050 462 5938. ERÄ-KORPINEN: Jakt-Fiske-Semester, www.erakorpinen.fi ; tfn 040 555 1394. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Stuga i Pyhäjärvi i N Österbotten. Jaktområden + fiskemärken ingår i hyran. 0400 362 985. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Jaktstuga med jakträtt i Saarijärvi. Även möjligt träna hundar. Kontakta Mahlun Riistamiehet/Jaakko Ilvonen, 040 742 6787, jaakko.ilvonen@elisanet.fi. VHF-telefoner och tillbehör, även till fordon. Tfn 040 7647 495, www.ulapuhelimet.fi. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, tfn 06 729 0431, 06 724 7815. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Jakt, fiske, boende i Lestijärvi. www.lestipuu.fi, 040 506 0340. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Lomajoosula i Savukoski erbjuder boende i centrum, vid stranden av Kemi älv, vid goda jaktmarker och fiskevatten! Lomajoosula@gmail.com, Pentti Jokiperä, 0400 622 559. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. Älg- och vildsvinsjakt i östra Estland. Boende i förstklassiga radhuslägenheter. Helpension och rökbastu efter jakten. Mot avgift kan viltet du fällt tas med hem. Tfn 040 825 96 84. Inhemska vadmalskläder, plåtskjortor mm jaktutrustning hittar du på www.tuntsa.fi. Också den nya älgvästen. 040 522 3480, Stick-On Oy.  Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Jag servar jaktradior, hundpejlar… RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puurutuote.com. Tfn 0400 368 144. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. ERÄTAPIO OY, tfn 040 5858 133. www.eratapio.fi. Ta vara på viltet effektivt! Kött- och bensåg KT400. Proffsmodell. Beg men i gott skick. Slitdelar förnyade. Nya blad följer med. Reservmotor mm. Bp 1900 €. Juha Viertorinta, Joutseno. Tfn 0400 734 716. Stuga med rökbastu, kåta, båt mm nära Varkaus, mitt statsmarker. Tfn 050 559 8145. Jaga-fiska-semestra i Sotkamo. Mitt i statsmarker. Tfn 040 582 6397. Uthyres en stuga i Lappland årsvis, du rår om stugan helt själv. Nybyggd, möblerad, god utrustningsnivå, bla tv. Hyran bara 4900 e, mokki.lapista@posti24.fi
• Jägaren Nr. 5/2014 63. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 24.11.2014. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Maria Nikunlaakso, Laura Ticklén Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Maria Nikunlaakso, tfn. 029 431 2121, Laura Ticklén, puh. 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Adresser Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter z< Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Tryckeri: Hansaprint 2014/Jag14_05 Pärmfoto: Hannu Huttu ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret.Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Telefon 0303 9777 Kontaktuppgifter Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn. Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, Besöksadress Viksbågen 4, tfn. 0295 301 000 www.rktl.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tfn. växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, Tfn. växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren 5 l 2014 l 71
• HUIPPUTARJOUKSEMME Tarjous on voimassa 31.12.2014 saakka tai niin kauan kuin kampanjatuotteita riittää. Blaser R93 Professional Success - laatutietoiselle! • • • • • Blaser R93 & Leica Blaser R93 Professional Success .308Win Leica ERi 2,5-10x42, Blaser-pikajalla Blaser A-Tec -hiilikuituvaimennin Blaser-kuljetuslaukku Lapua® Naturalis .308Win, 20 kpl 4 890,00 € Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi • • • • • Blaser R93 & Aimpoint Micro H1 Blaser R93 Professional Success 9,3x62 Aimpoint Micro H1-punapistetähtäin, Blaser -pikajalalla Blaser A-Tec -hiilikuituvaimennin Blaser-kuljetuslaukku Lapua® Naturalis 9,3x62, 20 kpl 3 950,00 € Kysy kauppiaaltasi!