• 6 / 2007
• Ledaren Jari Pigg bitr. verksamhetsledare Lagligt ägande av vapen - ett hot? Under sommaren kom det märkliga nyheter från EU-håll. Nu avser jag inte de hotbilder som svävar över vårt lands sockerproduktion eller planerna på att slopa jordbrukets 141-stöd. Det jag syftar på är de tänkta ändringarna av EU:s vapendirektiv, som skulle innebära att innehav av skjutvapen och självständigt nyttjande av dessa skulle tillåtas endast för myndiga personer, dvs 18 år fyllda. Om ändringen realiseras vore det minst sagt en katastrof för jakten och sportskyttet i vårt land. I praktiken vore det att dra undan mattan för allt ungdomsarbete och all fostran och upplysning som gjorts till gagn för jakten och sportskyttet, för att "direktivet kräver det". Leve förgubbningen! Hos oss ligger åldersgränsen för anskaffning och ägande av vapen vid 15 år. Med samtycke av förmyndaren har den unga därefter kunnat anskaffa ett vapen och använda det självständigt. Systemet har visat sig vara bra och lyckat. I vårt land har man redan som ung fått lära sig att hantera vapen rätt och ansvarsmedvetet. Finland har i många sammanhang karaktäriserats som EU:s mönsterelev. Kunde EU nu å sin sida ta modell av det finländska systemet eller åtminstone låta bli att ingripa i ett system som utan tvekan har främjat omfattandet av en säker vapenhantering? Enligt min uppfattning har alla finländska parlamentariska och andra höga krafter åtminstone försökt verka för att 15 år fyllda ungdomar i Finland också i fortsättningen ska få använda vapen självständigt när de jagar och bedriver skytte. Tack för det! Förhoppningsvis går detta arbete inte till spillo. Av erfarenhet har vi lärt oss att tro först när vi ser. På EU­löften har man inte alltid kunnat lita. Märkvärdiga ting hörs också här hemma. I medlet av oktober gav inrikesministeriet nya direktiv om förenhetligande av praxis med vapentillstånd. Direktivet trädde i kraft på en gång. Med den nya föreskriften strävar man till att tillstånd för vapen i hela landet beviljas på samma enhetliga grunder och att innehavare av vapentillstånd behandlas jämlikt i hela landet. Ett bra mål. Ett känt faktum har ju varit att det i något härad inte gått att få tillstånd för en bössa som liknat krigsmateriel medan tillståndet i ett annat härad ordnat sig efter en intervju eller t.o.m. utan intervju. Illa är dock att förenhetligandet ser ut att i fortsättningen allt oftare innebära att tillstånd inte ges någonstans för en knallpåk som ser tråkig ut, inte åt någon eller på några som helst grunder. Den som planerar att skaffa ett litet speciellare skjutvapen eller dito pistol får bereda sig på omständliga granskningar och utredningar. Detsamma gäller den som tänkt skaffa sig ett halvautomatiskt gevär. Att ens försöka skaffa ett tillstånd för farfars gamla pistol, "sextrefemman", är ifrågasatt. På goda grunder kan man ännu fråga sig om det fanns tillräckliga skäl att ta enskilda dåliga förebilder till modell för alla härad i landet? Det grundläggande antagandet ser ut att vara att "ett lättgömt, eldkraftigt och effektivt vapen" kan råka i fel händer och utgöra en risk för den allmänna ordningen och säkerheten! Inte utgör ju lagliga vapen och bedrivande av skytte något problem för den allmänna ordningen och säkerheten i Finland. Vilken besynnerlig risk kan ett lagligt vapen i ansvarsmedvetna händer vara? Med den nivå nuvarande vapenförvaltning har finns det inte och kommer inte att finnas någon sådan. Sportskytte bör man kunna och få bedriva också utan glimmer från olympiamedaljer för ögonen. Att någon person har vapen i sin ägo är ett belägg på att han/hon är en hederlig människa. Vapen har inte heller hittills getts åt galningar eller våldsamma personer, eller så har de tagits bort. Polisen bör ha tid och vapenkännedom för att intervjua, samtala med och vid behov göra påpekanden för innehavaren eller sökanden av vapentillstånd, så som man nu har gjort i många härad, särskilt på landsbygden. Syftet med polisens verksamhet är att främja människornas lagenliga beteende och det bör beaktas också i vapentillståndsfrågor. För vapenägarna är polisen något bekant. På samma sätt är vapenägarna i positiv bemärkelse gamla bekanta för polisen. Förhoppningsvis förhåller det sig så här också i fortsättningen när förnyelsen av häraden går vidare. I direktivet om förenhetligande sägs det att ju klarare och enhetligare den linje är som tillståndsmyndigheterna följer i vapenfrågor, desto sannolikare är det att beslut som görs i tillståndsärenden får allmänt godkännande. Hur skulle det vara om besluten skulle fattas utgående från den där "gammalmodiga" grundvalen, att de är förnuftiga och allmänt acceptabla? Tiden får utvisa hur det nya direktivet fungerar. En god sak är i alla fall konstaterandet i direktivets följebrev att "detta direktiv inte begränsar tillståndsmyndighetens på lag grundade prövningsrätt och är sålunda inte juridiskt bindande". Användningen av förstånd, vapenkännedom och yrkesskicklighet är således även i fortsättningen tillåten i häraden - om man så vill. G 2 Jägaren 6 / 2007
• Innehåll Nr 6 19.11.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.01.2008. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2007/ JÄG07_06 Pärmfoto: Hannu Huttu Ny stiftelse stöder rapphönan sida 12 sida 39 Småviltsjakten i siffror sida 60 Fixa troféerna Sjöfågeloaser i åkerlandskapet 4 JCO meddelar 6 På lordernas marker och Österbottens slätter: Förvaltning av rapphönsbeståndet i England och i Ilmajoki 10 Forskarperspektivet: Viltbiologi med människoperspektiv 12 Ny stiftelse stöder rapphönan 16 Knep får också räven att stupa 22 Vitsvanshjorten hos oss och i USA: Hjortexperter från Missouri gästade Laitiala försökscenter 26 Må bössorna knalla: Österbottningarna utvecklar sina skjutbanor 32 Jakttorn kan användas till mycket 36 Avskjutningen under innevarande millennium 39 Småviltsjakten i siffror 42 Holkar på löpande band 43 JSM:s föreskrift 44 JSM:s föreskrift 45 Kanufällor på talko 46 Våtmarker och nya jaktmöjligheter med jordbruksstöd 48 52 56 57 58 60 65 66 69 70 72 76 76 77 80 82 84 85 Sjöfågeloaser i åkerlandskapet Jaktlerduvan ­ aktivt ungdomsarbete Det händer i distrikten Jakten på statens marker: Att organisera Forststyrelsens jakt ­ konsten att ordna möjligheter Bilförare får hjortdjursinfo Fixa troféerna Ålandsnytt Älgen och barkskadorna på gran väcker diskussion Lodjuren förses med sändare Jaktföreningsenkäten 2005 del 6: Jakträttens arrendekostnader på uppgång Natura som förebild (del 2) Jaktföreningen i Jurva byggde inomhusskjutbana Visste ni detta? Blankett för anmälan om fällda rådjur Julklappstips! Av kärlek till mat: Aila Hietala Adresser Affärer Jägaren 6 / 2007 3 sida 48 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 Jari Niskanen
• JCO meddelar Du kom väl ihåg att beställa Metsästäjän Kalenteri! I Nya Metsästäjän Kalenteri finns åter att få i välförsedda bokhandlar och jaktbranschens affärer. Den går också att beställa direkt från Eräkontti Oy, tfn 019-760 690. Kalendern är en samproduktion av Jägarnas centralorganisation och Finlands jägarförbund. Avgiftsfria tjänster! Jaktmöjligheter på nätet Tjänsten med jaktmöjligheter finns på adressen www.riistainfo.fi . För närvarande har omkring trehundra personer registrerat sig på tjänsten och omkring femtio annonser finns att begrunda. Hittills har de intressantaste annonserna öppnats över 1500 gånger i fönstret och med dem som erbjuder tjänster per e-post har det som bäst tagits ett drygt tiotal kontakter. Bjud ut eller bläddra! Efter registrering kan din annons om erbjuden jakt införas gratis. Avsökning av annonser kräver inte ens registrering. Annonserna kan gälla utbytesjakt, kommersiell jakt eller jakt enligt avtal. Registrerade annonser kan avsökas utgående från region eller viltart. Tag kontakt Genom att klicka på annonsen kommer alla för publicering avsedda fakta fram för närmare studium. Samtidigt öppnas en möjlighet för den som bläddrar att lämna en kontaktbegäran per e-post till annonsören. Så här kan den som bjuder ut en jaktmöjlighet ta kontakt t.ex. per telefon med den som är intresserad av möjligheten, varefter närmare underhandlingar kring frågan kan inledas. Annonsera gratis! Initiativet om enhetlig tidpunkt för utlysande av julfrid I För att förenhetliga förfarandet för utlysande av julfrid för viltet rekommenderar JCO också i år att viltets julfrid inleds julaftonsdagen kl. 12.00 och avslutas juldagens afton kl. 24.00. Undersökningen av älgkulor fortsätter - delta i vår enkät I Jägarnas centralförbund fortsätter samarbetet kring älgkuleenkäten med norska forskare. Vi hoppas att Du som är älgjägare deltar i insamlingen av undersökningsmaterial genom att besvara vårt enkätformulär. Mera detaljerade anvisningar och enkätformulär hittar Du på JCO:s webbplats på adressen www. riista.fi. Målet är att få ifyllda blanketter samt de kulor som fällde den älg enkätblanketten gäller av så många älgskyttar som möjligt. Ta en utskrift av blanketten från nätet. Det har ansetts att det finns ett behov av att utreda älgpatronernas och -kulornas egenskaper med hjälp av en samnordisk undersökning. Undersökningen har inletts i Norge, Sverige och Finland hösten 2005. Resultaten av undersökningarna kommer också i fortsättningen att publiceras i Jägaren. I vårt land kommer det att utlottas fem varupriser mellan dem som returnerat enkätformuläret. Fotona från digifototävlingen på nätet I De bästa bland fotona från ungdomarnas tävling för digifoton med jaktmotiv kan äntligen beundras på vår webbsajt på adressen www.riista.fi . Tävlingsfotona hittas bl.a. via snabbmenyn på startsidan. Foton som fått hedersomnämnande publiceras också i det här tidningsnumret på sida xx samt i nästa års nummer av Jägaren. Ändrad adress G Enare jvf: Pertti Vikeväkorva, Koppelontie 822, 99800 Ivalo, 040 7291 375, pertti.vikevakorva@pp.inet.fi G Kittilä jvf: Vilho Molkoselkä, Molkojärventie 480, 97420 Lohiniva, 0400 154 589, kittila@riista.fi G Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf: Timo Toivonen, Likolahdentie 11, 88300 Paltamo, tfn 044-5748560, e-post: hyrynsalmi-ristijarvi@riista.fi G Somero jvf: ny verksamhetsledare Jukka Hakamäki, Mäntytie 24, 31400 Somero, tfn 050 5913 808 4 Jägaren 6 / 2007
• Juridiska tjänster för jägare I Jägarnas centralorganisation har ingått ramavtal om juridiska tjänster för jaktvårdsdistrikten och -föreningarna samt enskilda jägare med Maanomistajien Arviointikeskus Oy och Vuosaaren lakiasiaintoimisto. Maanomistajien Arviointikeskus Oy har som specialområden: I planerings- och byggnadsjuridiska frågor I miljö- och naturskyddsjuridiska frågor I avtals- och ersättningsrätt I vattenrätt Kontaktuppgifter: Företaget har kontor i Helsingfors, Kouvola, Uleåborg, Seinäjoki och Åbo. Närmare uppgifter fås på adressen www.arviointikeskus.fi eller tfn växel 020 7411 050. Vuosaaren lakiasiaintoimisto har som specialområden: I avtal I bolags- och samfundsjuridik I beskattning I familje- och arvsrätt Kontaktuppgifter: Olli Piironen, tfn 09-341 1191, fax.09-341 1197, e-mail olli.piironen@kolumbus.fi, adress Nordsjövägen 45, 00980 HELSINGFORS. I FACE, the Federation of Associations for Hunting and Conservation of the EU, is seeking to recruit from January 2008 onwards for its Brussels' based Secretariat a I La FACE, la Fédération de chasse et de Conservation de la Faune Sauvage de l'EU, souhaite engager à partir de janvier 2008 pour son Secrétariat basé à Bruxelles, un I FACE, der Zusammenschluss der Verbände für Jagd und Wildtiererhaltung in der EU, sucht ab Januar 2008 für sein Sekretariat in Brüssel einen Director of Conservation I to develop and implement the Federation's programmes and associated policies for biodiversity conservation, habitat protection and wildlife species management. The post holder will be responsible for developing and implementing a coherent strategy which is in tune with the policies of the European Union and the Council of Europe. This will require significant co­ordination and liaison with external bodies, international agencies and conservation organisations, European officials and politicians and the media. I pour développer et mettre en oeuvre les programmes de la Fédération et les politiques associées pour la conservation de la biodiversité, la protection des habitats et la gestion des espèces de la faune sauvage. Le candidat à ce poste sera responsable du développement et de la mise en oeuvre d'une stratégie cohérente en ligne avec les politiques de l'Union européenne et du Conseil de l'Europe. Ceci nécessitera une coordination et des contacts avec des organismes extérieurs, des agences internationales et des organisations de conservation de la nature, des fonctionnaires et politiciens européens et les médias. I für die Entwicklung und Umsetzung der Verbandsprogramme und entsprechender Vorgehensweisen zur Erhaltung der biologischen Vielfalt, Lebensraumschutz und dem Management wild lebender Arten. Der Stelleninhaber wird verantwortlich für die Entwicklung und Umsetzung einer kohärenten Strategie, die im Einklang mit den Politiken der Europäischen Union und des Europarats stehen soll. Dies wird eine signifikante Koordinierung und Zusammenarbeit mit externen Institutionen, internationalen Behörden und Naturschutzorganisationen, Europäischen Beamten und Politikern und der Medien verlangen. I A full description of the position as well as the terms and conditions can be found on I Une description complète de la fonction ainsi que les termes et conditions peuvent être consultés sur I Eine ausführliche Stellenbeschreibung sowie die Bedingungen und Konditionen können gefunden werden auf http://www.face.eu/Director.Conservation.pdf www.face.eu FACE - Federation of Associations for Hunting and Conservation of the EU Rue F. Pelletier 82, B - 1030 Brussels Tel: +32.2.732 69 00, Fax: +32.2.732 70 72 info@face.eu www.face.eu Jägaren 6 / 2007 5
• På lordernas marker och Österbottens slätter Förvaltning av rapphönsbeståndet i England och i Ilmajoki I den här artikeln presenteras först erfarenheter som forskarna vid Game Conservancy Trust gjort vid skötseln av rapphönsbestånd i förhållanden som råder i södra England. Därefter jämförs dessa med de erfarenheter en viltvårdare, som hela sitt liv följt med rapphönsen i Ilmajoki rapphönsområden, har. Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt 6 Jägaren 6 / 2007
• ENGLAND, grevskapet Hertfordshire, Royston V i kryssade fram med bil mellan stenhus och längs häckkantade åkervägar till vår mötesplats, enligt vårt tänkesätt i fel fil, men trots vänstertrafiken kom vi tryggt fram. Där möttes vi av Game Conservancy Trusts forskare Ian Lindsay och Peter Thompson samt av viltvårdaren Malcolm Brockless på Roystons försöksområde. Vi kunde alltså se fram emot att få ta del av forskningsresultat kring skötsel av rapphönsbestånd kryddade med fältfolkets praktiska synpunkter. Game Conservancy Trust övertog för omkring fem år sedan förvaltningen av Roystons försöksområde, som består av sex olika fastigheter. Idén med forskningsprojektet var att utreda hur mycket det går att förbättra rapphönsbeståndet med aktiv viltvård när utgångsläget för skötseln är ett område i normalt odlingsbruk. Malcolm flyttade till försöksområdet och drog i gång sin "viltvårdsmaskin". Rapphönsens livsmiljöer förbättrades bl.a. genom att skapa nya skyddsområden och inleda aktivt odlarsamarbete. Målet var att utveckla viltvårdsmetoder för rapphönan som kunde tillämpas i hela landet i kombination med praktiskt jordbruk. Det innebar att rapp- hönan integrerades med planeringen av åkerarealernas jordbruksanvändning. Givetvis intensifierades också rovdjursfångsten. Den brittiska uppfattningen om vad som är rovdjur är mera omfattande än den finländska och sålunda jagade Malcolm rävar, hermeliner, råttor och kråkfåglar året runt. Resultatet uteblev inte. get och har inte på flera år visat tecken på tillbakagång. Effekten av viltvården har således blivit permanent. Forskaren Ian Lindsay nämner tre huvudfaktorer vid förvaltningen av rapphönsbeståndet som grundar sig på brittisk forskning och viltvårdarnas praktiska observationer. I utveckling av skyddade häckningsplatser I utveckling av skydd för kycklingtiden I utveckling av vintertida skydd Alla dessa grundelement bör erbjudas rapphönan relativt nära varandra, för en kull som söker sin livsmiljö och vandrar omkring faller lätt offer för rovdjur eller hungrar ihjäl under sin vandring. Den viktigaste uppgiften för den som planerar viltvården i rapphönsmiljön är att säkerställa att alla nämnda tre element hittas i odlingslandskapet. Rapphönsbeståndet ökade Malcolm har visat sig vara en mycket effektiv skyddsängel för rapphönsen, för beståndet av rapphöns i området har ökat från två par på hundra hektar till 18 par. Beståndet har stabiliserats på en märkbart högre nivå än utgångslä- Rapphönsmiljöns viktiga egenskaper Enligt Ian, Peter och Malcolm häckar rapphönan i England alltid i visset gräs. Miljöer av den här typen erbjuds i områden som inte slås varje år. I praktiken innebär det här också i England dikesrenar och andra områden som stannar utan- Natur- och viltvårdsstiftelsen erbjöd i augusti sina expertmedlemmar en möjlighet att resa till England för att studera vården av det lokala rapphönsbeståndet. Integrerandet av vården av livsmiljöerna med jordbruket var receptet för rapphönsens medvind på Dimmornas ö. Gäller engelsmännens lärdomar också för skötseln av det finländska rapphönsbeståndet? Det är skillnad på gräs och gräs: Peter Thompson visar hur rapphönan nästan alltid häckar på en plats med fjolårigt visset gräs. "Här trivs de betande vicker och dån" konstaterar Jaakko Hakola bredvid trädesområdet. FINLAND, Ilmajoki kommun, Munakka by R rapphönsen säkra. De är verkliga hökstoppare och fåglarna trippar långa sträckor längs med dikena. Rapphönsen är bokstavligt i blåsten om dikena vintertid fylls med yrsnö. apphönsaktivisten Jaakko Hakola, som hela sitt liv bott intill Alajoki rapphönsvidder i Ilmajoki, känner fältfågelns revir och levnadsvanor. Han skaffat har sina kunskaper genom att göra observationer och sköta rapphönsbeståndet i sitt område. Som stöd för sina fältobservationer har han skaffat sig ett bredare perspektiv genom branschens litteratur: storstugans bord dignar av Suomen Riistas publikationer och annan litteratur. En regnig rundvandring i Munakkaterrängen visar att Jaakko känner sina rapphönstillhåll och under den korta vandringen träffar vi på åtminstone tre rapphönskullar. Rapphönan i Österbotten mår nu bra och det finns fler fåglar än på tjugu år. Jaakko bekräftar att teserna för skötseln av de engelska rapphönsbeståndets livsmiljöer håller streck också i Ilmajoki, de ska bara tillämpas med hänsyn till traktens egna odlingslandskap och i trakten förekommande växter. Boet finns nästan alltid i det vissna gräset på det öppna dikets ren. Kullarna trivs igen i mjölkörtsbestånd, i videsnåren och bland hallonbuskarna, konstaterar Jaakko. Jaakkos observationer är intressanta, för också i England underströk viltvårdarna att kullarna Pahanperä rapphönsområde När vi strövar omkring på Ilmajokifälten pekar Jaakko än hit än dit och upprepar förargligt ofta orden: "alltför sterilt för rapphöns". Områdena som får den här domen är som regel stora skift där det inte finns öppna diken, låga buskar eller små skogs-/videöar som söndrar åkerlandskapets ödslighet. Därtill kommer att det på dylika fält som regel odlas bara ett sädesslag. Dvs beklagligtvis just sådana öppna fält som dagens jordbruk resulterar i. När vi kommer fram till Pahanperä åkerfält blir Jaakko uppenbart ivrig: här finns öppna diken, små holmar och lador. Och ytorna närmast ladorna har inte slickats snålt för odlingsbruk utan ladorna är omringade av videbuskar och rönnar. Där är en ö av videbuskar där min hund en gång fattade stånd och blankt vägrade att avancera. Jag kastade in min mössa bland buskarna och från en yta på några kvadratmeter flög det upp tiotals rapphöns. Det kändes som om hela buskaget skulle ha flugit upp i luften, skrattar trivs sommartid i kraftig men luftig örtvegetation. I den blir kycklingarna inte våta och de hittar rikligt med insektföda. Också under mjölkörtsbestånden och videsnåren på åkerfälten i Munakkala har rapphönsen helt riktigt massor av balplatser. Videbuskarna är vintertid mycket viktiga skyddsplatser för rapphönsen, särskilt valven över de slingrande dikenas renar. Under dem är Jägaren 6 / 2007 7
• för odlingarnas beredningsarbeten. Rapphönan häckar under fjolårigt brunt och torrt gräs. Den korta gången fågeln gör in under gräset erbjuder ett ypperligt skydd. Forskarna har också en helt klar uppfattning om skyddet under kycklingtiden: en kraftig, gles vegetation. Den håller kycklingarna torra under den första kycklingtiden då deras värmeregleringsförmåga ännu är svag. Dessutom ger en sån här vegetation ett tak som skyddar mot risken för rovfågelanfall uppifrån. Det är viktigt att vegetationen är gles och luftig och att det inne i vegetationen finns bar mark att bala sig i och torka. Engelsmännen använder cikoria som skyddsväxt under kycklingtiden. Den vintertida skyddsplatsen påminde i mycket om kycklingtidens miljö och hade kanske en något tätare vegetation. Viktigt är att denna hålls stående under vinterns snålblåst eller högst faller så att det bildas ett lågt "valv", för växter som faller i hela sin längd ger inte önskat skydd. I England faller det sällan snö på vintern, så vegetationen behöver inte vara så stadig som i de förhållanden som råder i vårt land. Dylika lokaler erbjuder också en övervintringsplats för insekter och sniglar, som utgör en viktig vinterföda för rapphönsen. Ian blir tydligt förargad när han tänker på många engelska skyddsorganisationers nedvärderande inställning till rovdjursfångstens betydelse och han fnyser till slut: "It is bloody ridiculous". Beetlebank, dvs en "skalbaggszon" erbjuder rapphönsen skydd och insektföda mellan odlingsfälten. Engelska rapphönskullar håller ofta till i miljöer med kraftig och gles örtvegetation. "Allt är bortkastat om det inte fångas rovdjur" Ians uttalanden om skötseln av rapphönsbeståndet lät bekanta också ur finländsk synvinkel. Intensivt jordbruk minskar också där rapphönans livsrum och för att beståndet ska må bra förutsätts det ett aktivt grepp om skötseln av livsmiljöerna. Även följande bekymmer verkade bekant. Jaakko, när han tänker på sextiotalets jaktupplevelse. Den tiden kunde Jaakko om höstarna skjuta ett femtiotal rapphöns utan att avskjutningen kändes i beståndet. Enligt Jaakko skulle det lämnas kvar minst sex fåglar i varje flock. Vårens täthet för rapphönsparen var då enligt Jaakko omkring sju - åtta par per kvadratkilometer. Trots att Ilmajoki fortfarande torde höra till landets bästa rapphönsområden har tätheten sjunkit till omkring två par per kvadratkilometer. Men ändå talas det om ett relativt bra rapphönsår. Till Jaakkos recept för förvaltningen av rapphönsbeståndet hör utöver ovannämnda element också en utökning av arealen marker i träda. Rapphönsen skulle behöva områden där växtligheten får utvecklas fritt under tvår, de må sedan växa vad de växer. På såna här områden hittar rapphönsen dån och vicker att fylla krävan med. De skulle också fungera som vintermiljö under snöfattiga tider. Falltal och tillbakagång för rapphönsen Enligt Jaakko Hakolas observationer började rapphönsbeståndets tillbakagång i Ilmajoki i slutet av 1960-talet. Som en orsak av många nämner han att det falltalskrav som då ställdes på rågodlingar inte fylldes på åkrarna i det här området. Med andra ord dög rågen inte mera som brödsäd och rågens odlingsareal rasade i området. Rågbrodden är en mycket viktig näringsväxt för rapphönan under vintern och våren, konstaterar Jaakko. Finns det inte brodd att få behöver rapphönsen utfodring. Att rapphönsen blir trängda märks nog när de börjar samlas på gårdar och nära spannmålstorkar. I omgivningen kring gårdar med kreatur hittar rapphönsen föda under stränga vintrar. Själv utfodrar Jaakko rapphönsen i åkerområdets lador. Rapphönsen kan slinka in i dem genom ett litet hål i dörren och väl inne är de säkra för faran uppifrån. I det här sammanhanget dyker givetvis duvhöksfrågan upp, för enligt Jaakkos åsikt är det duvhöken som för närvarande reglerar rapphönsbeståndet på Alajoki vidder i Ilmajoki. Livsmiljöerna har försämrats och då framhävs hökens negativa inverkan. När livsmiljöerna var i bättre skick orsakade hökarna just inga förluster för rapphönsen enligt Jaakko. Odlaren har lämnat ett hörn av ett åkerskifte som har en besvärlig form åt rapphönsen, som trivs hela vintern på trädan. När vi strövar omkring på fälten pekar Jaakko än hit än dit och upprepar förargligt ofta orden: "alltför sterilt för rapphöns". 8 Jägaren 6 / 2007
• Satsningen på skötseln av livsmiljön är helt bortkastad om vi glömmer det viktigaste: fångsten av rovdjur. Det här glöms ofta bort, för på skyddssidan är skötseln av livsmiljöerna en mycket attraktivare uppgift. Det är inte lika populärt att tala om rovdjursfångst och du måste vara jäkla bra i ditt jobb för att få budskapet om fångsten att gå hem, säger Ian. Ian blir tydligt förargad när han tänker på många engelska skyddsorganisationers nedvärderande inställning till rovdjursfångstens betydelse och han fnyser till slut: "It is bloody ridiculous". På Royston står rovdjursfångst högt i värde och Malcolm fångar årligen 35-40 rävar på ett 1000 hektars område. Lika stor är hermelinfång- sten. Under hela sommaren jagas det kråkor och skator för att skydda rapphönsens bon och den årliga fångsten uppgår för vardera artens del till ett hundratal. Räven är ändå värst, konstaterar Malcolm med viltvårdarens säkerhet. Duvhök förekommer inte i området och de av sparvhök orsakade skadorna visade sig vid undersökningar vara mycket mindre än vad viltvårdarna föreställde sig. Ian skrattar åt svårigheten att bryta ner gamla föreställningar. När vi presenterade nya forskningsfakta med anknytning till förluster som orsakats av sparvhöken, som visade att sparvhökens roll som rapphönspredator var obetydlig, lämnade vi för säkerhets skull bilen på tomgång på gårdsplanen, berättar Ian om sitt deltagande i de lokala viltvårdarnas färgstarka årsmöte. Ian har nog förståelse för viltvårdarna, som kämpar med de stora hökarna, för duvhöken har också i England konstaterats vara döden för rätt många rapphöns. Tack och lov förekommer det inte duvhök i Roystonområdet, för då skulle vår skötsel av rapphönsbeståndet verkligen vara i blåsten Jordbruket stöder skötseln av rapphönsbeståndet I England har Game Conservancy Trust nått en respekterad position i viltvårdsforskningen. Stiftelsen finansieras med donationer och Ian skryter så smått med sitt eget arbete. Vi är rätt bra forskare och förbaskat bra på att be om mera pengar av rika människor för vår forskning. Dessutom söker vi mycket finansiering av EU. Stiftelsens kontakter med myndigheter som fattar beslut i jordbruksfrågor är livliga och fortlöpande. Forskningsresultaten om förvaltningen av rapphönsbestånden genomförs som en del av den allmänna jordbrukspolitiken och besluten gynnar rapphönan. För inte så länge sedan försvarade en minister från trakten som svarar för miljöfrågor viltvårdarna då han drev integrering av rapphönsfrågorna som en del av jordbrukspolitiken. När skeptikerna tvivlade på att skötseln av rapphönsen skulle lyckas hade ministern replikerat: "Jag har sett hur de gör det i Royston, varför skulle det inte vara möjligt också på annat håll". Viltvårdaren Malcolm Brockless lyckades få rapphönsbeståndet i Royston att öka niofalt. Receptet: vård av livsmiljöerna och rovdjursfångst Tillämpbart i vårt land? Största delen av Roystons läror kunde tillämpas också i vårt land. Särskilt iögonenfallande var att viltvårdens status är högre i England än i Finland: månntro det beror på att jakten på rapphöns och fasaner är förmögna lorders främsta fritidsintresse. Livligare kontakter med viltforskare och -vårdare samt med myndigheter som besluter i jordbruksfrågor skulle behövas också hos oss. Det största problemet är att naturvårdsmålen i jordbrukets miljöprogram är alltför allmänt hållna. Av det här har man också i England fått dåliga erfarenheter, för enligt Ian led också deras verksamhet tidigare av det lokala miljöprogrammets generella målsättningar. När man försökte gynna allt som var bra och vackert i odlingslandskapet på en gång hade sist och slutligen ingen art någon nytta av åtgärderna. Vårt eget miljöprogram belastas därtill av en enorm byråkrati och den ena mera besvärliga hemvävda regeln än den andra. Om t.ex. torrläggandet av våtmarker hade gjorts lika svårt på 1950-talet som återställandet av dem idag skulle åkrarna vara ganska blöta fortfarande... Den liberala praxis som tillämpas i England vid jakten på rovdjur och kråkfåglar förvånade den finländska gruppen: kråkbeståndet decimerades under hela sommaren, ljus fick användas vid rävfångsten liksom också många andra metoder, som varit förbjudna i vårt land redan sedan tiotals år. Ändå är båda länderna EU-medlemmar! Jag saknar inte dylika metoder i större utsträckning i Finland, för understrykandet av de etiska värdena vid jakt och vilvård är styrkan i den finländska jakten. Men å andra sidan har jag en känsla av att man regionalt kunde pröva på ett något bredare urval av metoder vid återupplivandet av rapphönsbestånden. G Jägaren 6 / 2007 9 För att trivas behöver rapphönan buskar, gräsmarker och mångsidiga odlingar. Enligt min åsikt kunde ornitologerna och rapphönsbeståndets vårdare tillsammans fundera på en begränsad hökfångst, som skulle verkställas i samråd och bara i de områden där det görs betydande satsningar på rapphönsbeståndet. Som stöd i skötseln av rapphönsbeståndet saknar Jaakko också den gamla rejäla kråkburen, för viddernas enorma flockar av "ungkarlskråkor" åstadkommer ansenlig skadegörelse under fältfåglarnas häckning. Kråkhäckarnas fångsteffekt har dock försämrats avsevärt, för vår jakt- lagstiftning förbjuder användningen av levande lockbete. Burens effekt grundade sig på att fåglarna inne i buren lockade fler kunder till buren. Enligt Jaakkos åsikt skulle det behövas undantagstillstånd i områden där rapphönan är föremål för aktiva skötselåtgärder, för där kunde kråkor bra användas som lockfåglar och förbättrare av fångsteffekten under några dagar utan problem i djurskyddsavseende. G
• Forskarperspektivet Viltbiologi med människoperspektiv Saija Sirkiä, Skribenten är doktorand och höll på Viltdagarna ett föredrag om sitt arbete med doktorsavhandlingen. För inte så länge sedan träffade jag min 77-åriga moster som bor i Sverige. Hon har för vana att fråga ut mig om hur det går med "läsandet". Det går inte ett enda besök utan att vi talar om min bana som forskare samtidigt som hon berömmer mitt intresse för studier. Min moster är en klipsk kvinna som med sin entusism och kreativitet inte skulle ha haft några problem med att studera vid universitet. Men ödet ville annorlunda och hennes lott blev att prissätta varor på ett varuhus men hon älskade sin arbetsplats! G För det mesta försöker jag få moster att dämpa sin vurm för det akademiska. Då jag blev magister för tre år sedan var jag säker på att jag inte skulle bli forskare. Mina studiekamrater fortsatte till vidare studier eftersom det var enda sättet att hitta jobb och finansiering inom sin egen specialisering. För min egen del insåg jag för ett par år sedan att jag befann mig i samma situation. Som doktorand får jag vara tacksam för den fyraåriga finansiering som undervisningsministeriet har beviljat mig. Jag bedriver mina studier vid Helsingfors universitet men företräder samtidigt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet som ger mig handledning och stöd. Ändå hägrar doktorsavhandlingen långt borta i en fjärran framtid som ett diffust mål. Ibland försöker jag också förklara för min moster att forskarjobbet inte består av enbart läsning och studier. Men då stöter jag fort på patrull. Vad är det alltså som mitt arbete egentligen går ut på? Hur förklarar man akademisk praxis för en icke-akademiker när man knappt ens själv begriper sig på systemen? En av mina vänner brukar säga att de två första åren av forskarutbildningen främst går till att skrapa sig i huvudet och undra över vad man ska ta itu med härnäst. Min handledare hade låtit förstå att syftet med studierna var att göra självständiga tänkare av doktoranderna. Men ändå erbjuds det inga kurser om hur arbetet med doktorsavhandlingen ska gå till i praktiken. Jag hamnar ofta i lägen där arbetsmotivationen står på minimum samtidigt som målet känns diffust. När man pillrar med de småpetigheter som vetenskapliga manuskript innebär så händer det lätt att helheten skyms bort medan det pragmatiska försvinner i fjärran. Och jag frågar mig själv vart jag vill komma med allt detta? Avhandlingen får ju inte bli ett självändamål, utan jag anar ord som "expert" och till med "allmänbildning". Vägen till ett självständigt tänkande verkar vara både hård och stenig. Men till all lycka finns det också ljuspunkter i tillvaron. På samma tripp till Sverige gjorde jag en avstickare till en internationell kongress för viltbiologer i Uppsala. Med nästan 500 deltagare från olika länder, var och en med sin forskningsspecialitet, fick jag liksom med ens den helhetsbild som jag så länge saknat. Samtalen med kolleger satte fart på de små grå och fick bilden att klarna, och jag insåg att jag inte behöver lösa alla problem på egen hand! Varje föredrag lyfte fram vetenskapens speciella karaktär och det mångfacetterade och komplicerade. Tillsammans gläntar vi på ridåerna till naturens mysterier, var och en ur sin vinkel, och ser vår egen lilla bit av "sanningen". Har ni läsare en aning om vilket ämne som är det hetaste inom viltbiologin just nu? Det är inte DNAteknik eller olika statistiska metoder som jag tänker på. Det hetaste stoffet inom dagens viltbiologi är nämligen människan själv! I Uppsala hölls det ungefär fyrtio föredrag på temat "human dimensions of wildlife" och presenterades över 50 postrar. Man kunde uttrycka saken som så, att vi äntligen har lagt av med att klättra upp i trädet med rumpan före och har börjat undersöka biologiska fenomen ur ett mänskligt perspektiv. Visserligen är det viktigt att vi vet så mycket som möjligt om naturen och de olika arterna som underlag för de beslut som vi fattar, men det är lika viktigt, om inte ännu viktigare, att vi är på det klara med de egentliga beslutsfaktorerna och förstår vad dessa påverkas av. Under rubriken "Forskarperspektivet" har Harto Lindén redan tidigare konstaterat att vi självfallet kan styra naturen till viltets bästa, men att det vore avsevärt mycket effektivare att styra människan och samhället eftersom människan i århundraden har avgjort viltets väl och ve genom sin verksamhet. Med beslutsfattare avser jag här inte politiker utan alla de människor och intressegrupper som har målsättningar och förhoppningar beträffande skötseln av viltet. Som det konstateras i definitionen av uthållig utveckling ska skötseln av viltet stå på en samhälleligt hållfast grund. Detta betyder helt enkelt att vi ska låta olika intressegrupper göra sig hörda och lyssna på dem. Nere på kontinenten uppfattas dock det här ofta som blott och bart möten och arbetsgrupper. Det är rätt nytt att man har börjat undersöka de mänskliga synvinklarna med vetenskapliga metoder. I frågor som rör viltet hör jägarna till de viktigaste aktörerna i vårt land. Hos oss handlar det inte enbart om jakt utan också om inventeringar av viltbestånden och här ligger vi på topp med globala mått mätt. Till den här enorma insatsen för viltvården kommer dessutom jaktföreningarnas egna projekt och inventeringar. Jag tänker inte ens försöka mig på någon bedömning av antal eller effekter. Jakt- och skogskulturen påverkar i ett vidare perspektiv den finska nationalkänslan och hela vårt sätt att leva. De föredrag som jag hörde i Uppsala behandlade jakten och det mänskliga perspektivet ur flera olika vinklar. Det hade forskats i bland annat jägarkårens stigande ålder, karakteristika hos nya jägare och faktorer som påverkar ripjägares känsla av tillfredsställelse med jakten. Attityder hade det förstås också forskats i. Attityderna till nya djurarter, till arter som kräver skydd och till rovdjur. Det presenterades tiotals mätningar av attityder och kunskaper. Värt att notera i sammanhanget var att det i många mätningar kunde konstateras en kluvenhet i åsikterna. Å ena sidan vill folk bevara en art, men å andra sidan vill man bli kvitt den från sina egna hemknutar. Flera av undersökningarna påvisade också att händelser av engångskaraktär kan ha en stor inverkan på hur åsikter slår över till någondera ytterligheten. Mina egna åsikter om forskaryrket är klart och tydligt kluvna. Kanske är det därför som det mänskliga perspektivet intresserar också mig. Tanken på en förening av den biologiska kunskapen med forskning som utgår från människan väcker hos mig hoppet om att nå en mera helgjuten helhetsbild i min egen forskning. Det får mig att optimistiskt tänka att också min egen forskning kan bli till någon praktisk nytta. Därför passar jag här på att framföra den ödmjuka förhoppningen att jägarna i vårt land också i fortsättningen gör sig besväret att fylla i frågeformulär och svara på enkäter. För oss unga viltbiologer är ni en viktig informationskälla samtidigt som ni håller oss motiverade. G w U B 10 Jägaren 6 / 2007
• LUMICAMO Nytt membranställ för vinterjakt - JahtiJakt SnöCamo! Vinterjägarens favoritställ värmer och håller dig varm Nyaste nytt igen från Erätukku. Klädsel för jaktsäsongens slut, som lämpar sig otroligt bra för terräng och vinter; SNÖCAMO-membranställ, jacka och byxor. Kimmo Takarautio X2-toppmembran, vattentäthet och andningsförmåga av högsta klass justerbar skärm 1 Pro duk tnu mm er: JJS C10 handsfree-sladden byxor PRODUKTNUMMER: JJSC101 www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• Ny stiftelse stöder rap phö p I fjol grundades det i vårt land en ny stiftelse som koncentrerar sig på viltfrågor, Natur- och viltvårdsstiftelsen. I början av maj körde stiftelsen igång sitt första projekt, vars huvudmål är att inom rapphönans viktigaste tidigare spridningsområden återställa ett livskraftigt bestånd som tillåter hållbart nyttjande av detta fågelvilt. nligt Fredrik von Limburg Stirum, som aktivt bidrog till grundandet av stiftelsen, erbjuder denna i början av sin verksamhet ekonomiska resurser för säkertällande av såväl rapphönans som vid behov övrigt fältvilts samt odlingslandskapets välbefinnande. Stiftelsen stöder bl.a. realistiska och välplanerade projekt som siktar på att återinföra rapphönan i områden från vilka arten redan har förvunnit eller håller på att försvinna. Enligt von Limburg Stirum är stiftelsens grundprinciper att främja viltvårdsarbete, slå vakt om den finländska jaktkulturen och främja dess internationella acceptabilitet samt verka för förenlighet mellan skyddet av naturen och ekonomiskt nyttjande av miljön. E Marko Svensberg, erikoissuunnittelija, Metsästäjäin Keskusjärjestö Rapphönshandbok, pilotområden ... Sedan början av maj fungerar Sakari Mykrä som projektchef för Natur- och viltvårdsstiftelsens rapphönsprojekt. Von Limburg Stirum verkar som stiftelsens ombudsman och arbetar på deltid vid sidan av Mykrä. Som bakgrundsstöd för stiftelsen finns det också en 12 medlemmar stark grupp av experter på frågor med anknytning till vilt, jordbruk och fågelfauna. Gruppens uppgift är att bistå vid planeringen av projektens uppläggning. Exempelvis vid skrivarbetet på en ny rapphönshandbok, som redan är under arbete. 12 Jägaren 6 / 2007 Utöver utarbetandet av handboken, som hand- delta i anläggningskostnaderna för en farm som lar om förbättring av livsmiljöer och tryggande ska koncentrera sig på att föda upp rapphöns av av beståndets livskraft, ingår det i första skedet den östliga rasen inom distriktets område. av rapphönsprojektet också att inrätta pilotomI jämförelse med tidigare projekt inom vilthusråden för vården av livsmiljöer samt att säker- hållningen är det ett nytt och intressant inslag, att ställa bevarandet av uppfödningsbeståndet av stiftelsen utöver understödet från staten också vår ursprungliga, östliga rapphönsras. I prakti- har erhållit medel från näringslivet och privata ken har stiftelsen sålunda sökt försöksområden donatorer för finansieringen av rapphönsprojekinom vilka man i samarbete med lokala jägare, tet. Det här kan de finländska jägarna vara nöjodlare och markägare inleder åtgärder för att förbättra rapphönans livsmiljöer. Stiftelsens rapphönsprojekt verk- Stiftelsens rapphönsprojekt ställer redan för sin del den natioverkställer redan för egen del nella förvaltningsplan för rapphönsbeståndet, som är under beredning den nationella förvaltningsplan på jord- och skogsbruksministeriet. för rapphönsbeståndet som är Ministeriet, Jägarnas centralorganisation och de regionala jaktvårds- under beredning på jord- och distrikten har de facto redan inlett skogsbruksministeriet. samarbete för rapphönans bästa med stiftelsen. Centralorganisationens roll är närmast att delta i expertgruppens arbete och verka som informatör samt bl.a. att påverka jordbrukets miljöstöd i för viltet gynnsam riktning. På regional nivå är koordinationen mellan jaktvårdsdistrikten viktig såväl för själva det praktiska viltvårdsarbetets del som för skapandet av ett nätverk för samarbetet. T.ex. Österbottens jaktvårdsdistrikt är berett att Lärdomar från England. En del av stiftelsens expertgrupp besökte en viltvårdsstiftelse i England för att studera stiftelsens rapphönsprojekt.
• rap phönan p Den östliga rapphönan I Enligt den förhärskande uppfattningen hos personer som forskat i frågan representerar det vilda rapphönsbeståndet i vårt land underarten Perdix perdix lucida, som har invandrat över Karelska näset från öster och brett ut sig hos oss med jordbruket. Den europeiska underarten Perdix perdix perdix´ ursprungliga utbredning var klart sydligare än den finska rasens spridning. Mellan nämnda två underarter finns det en klar genetisk skillnad och man har räknat ut att de skiljde sig från varandra redan för omkring en miljon år sedan. I praktiken har alla fåglar som har uppfötts i våra finländska farmer och använts vid utplanteringar varit av den europeiska s.k. västra underarten. Enligt rapphönsforskaren Tuija Liukkonen ger prover som insamlats av vilda rapphöns och på dessa gjorda DNA-analyser starka belägg på att det i naturen knappast alls påträffas avkomma till de rapphöns av europeisk underart, som uppfötts i farm och utplanterats. Ändamålsenligheten med utplantering av en främmande underart har prövats, för framgångarna har uteblivit för rapphönans västra, farmuppfödda underart trots att det förts tusentals fåglar ut i terrängen. För närvarande känner man inte till om resultaten hade blivit ett annat om utplanteringarna hade varit av vår egen vilda, östliga underart av rapphönan. Trots bristen på uppgifter har problematiken med de främmande arterna varit aktuell redan rätt länge och det är inte heller någon idé att låta den falla i glömska bland jägarna. Det är klart att det också i framtiden kommer att födas upp rapphöns i vårt land. Därför är det viktigt att fåglar som uppföds representerar det bestånd som förekommer vilt hos oss. Det här skulle säkerställa att fåglar som utplanteras också genetiskt har anpassat sig till rådande miljöförhållanden. Nuvarande situation är inte smickrande ur naturvårdssynpunkt. En i praktiken ideal situation vore att alla uppfödare på sikt skulle avstå från uppfödning av mellaneuropeiska rapphöns oh övergå till att föda upp rapphöns av den östlig underarten. Saken är dock inte så enkel, för den östliga och den västliga rasen har betydande skillnader i sitt beteendemönster. Enligt de erfarenheter man hittills fått hos oss har uppfödning av rapphöns av den östliga underarten pga fåglarnas skygghet och misstänksamhet varit svårare och mera krävande. Skillnaden jämfört med uppfödning av den västra kusinen är förmodligen en följd av att uppfödning av de östliga fåglarna i farmförhållanden tillsvidare har förekommit under en mycket kort tid medan rapphöns av västlig ras redan har fötts upp i farm under tiotals år. I farmförhållanden lyckas många gånger uppfödning av fåglar som har vant sig vid människor och blivit tama. De är som regel mindre stressade och förökar sig därför bättre. I varje fall borde de med farmuppfödningen förknippade svårigheterna övervinnas innan bytet av underart. För att åstadkomma ett farmbestånd av vår vilda rapphöna inledde jord- och skogsbruksministeriet redan 2002 ett genbanksprojekt för rapphönans östra underart och Natur- och viltvårdsstiftelsen har för avsikt att också inom ramen för det nu startade projektet fortsätta detta arbete. Tanken är att utöka och utveckla användningen av den ursprungliga rapphönsarten vid utplanteringar av rapphöns genom att utöka antalet uppfödare som är intresserade av uppfödning av den östliga rapphönsarten. Fredrik von Limburg Stirum (t.h.) och Sakari Mykrä på Natur- och viltvårdsstiftelsen hyser förhoppningen att intresserade av stiftelsens verksamhet i allt större omfattning ska delta i kommande projekt med såväl ekonomisk som praktisk hjälp da över. Bakom stiftelsen står faktiskt några av näringslivets mest inflytelserika påverkare. Som ordförande för stiftelsens styrelse fungerar Jukka Härmälä och som viceordförande Björn Wahlroos. Övriga medlemmar av styrelsen är Antti Herlin, Jukka Koivisto, Fredrik von Limburg Stirum, Jorma Ollila och Hannu Salokorpi. En bra sak är också att näringslivets toppnamn är intresserade av natur- och viltvårdsfrågor i egenskap av jägare och är redo att satsa sin tid till gagn för frågor som är viktiga för jägarna. Förhoppningsvis är också många andra jägare färdiga att satsa på och jobba för viltet och jakten. G Rapphönan en indikatorart för mångfalden i odlingslandskapet I Rapphönsbeståndens framtid är långt beroende av det odlingslandskap jordbruket formar. Hur bra är den livsmiljö jordbruket kan erbjuda rapphönan? Nyckelfrågan är ­ har jordbruket vilja att bli naturvänligare än tidigare? Möjligheter finns om det finns vilja. Av jordbruksstöden ger miljöstödet och dess specialstöd redan nu nästan alla odlare möjligheter att förbättra rapphönans livsmiljöer. Av allt att döma torde det vara klart, att den finländska jordbruket aldrig kommer att konkurrera med kvantitet utan med kvalitet och därför kommer produkter som fyller höga hälso- och miljökrav sannolikt att vara allt viktigare i framtiden. Finländarna värdesätter en ren jordbruksproduktion som beaktar naturen. För att vanliga medborgares och hela samhällets godkännande av jordbrukets stödpolitik ska bibehållas bör det därför nu tas rejäla steg mot en jordbrukspolitik, som är miljövänligare än tidigare och betonar naturens mångfald. Av jordbruksstöden skulle det nu löna sig att fortsättningsvis fokusera särskilt miljöstödet så att det allt kraftigare främjar mångfalden i vårt odlingslandskap. Den aktuella miljödiskussionen har redan i åratal varit livlig för vattendragens eutrofierings och närsaltsutsläppens del. Jordbrukaren har konstaterats vara huvudskyldig och någon pardon har inte getts. Mångfalden i odlingslandskapet kunde väl vara följande utmaning för vårt jordbruk och genom att gå i täten kunde odlarna redan på förhand anta den här utmaningen. Genom att satsa på mångfald i naturen kunde odlarna rentav dra nytta av den och t.ex. av att rapphönan mår bra. En rik och naturvänlig jordbruksmiljö kunde vara en marknadsförings- och försäljningstrumf för jordbruksprodukter. Ett rapphönsbestånd som mår bra kan fungera som en lokal mätare och indikator för en jordbruksproduktion som är ekologiskt hållbar och naturvänlig och främjar mångfalden i odlingslandskapet. Jägaren 6 / 2007 13
• 14 Jägaren 6 / 2007 M
• Jägaren 6 / 2007 15 Metsästys A4 11·07 indd 1 22 10 2007 16:43:20
• KNEP räven att stupa får också 16 Jägaren 6 / 2007
• pa Räven är ett så listigt djur att man inte fäller den så där bara. Eller som undertecknad har hört det sägas, att rävskinnet är så dyrbart att det lönar sig att jaga mickel även om han kommer undan. Eero Keskinen Jägaren 6 / 2007 17
• Lockbetesfisk för åteln. J akten på mickel måste helt enkelt förberedas och innan själva jakten ska man locka räven till sig. Börja redan i slutet av sommaren med att anlägga en lockande åtel vid platsen där du senare ska vakta. Gör en åtel också om du tänker jaga med enbart snara eller fälla. Den drar till sig rävarna och mårdhundarna som finns i området. Gräv en grop som går djupare än tjälen. Fyll gropen med skräpfisk och annat biologiskt material som börjar ruttna - men inte med slakteriavfall av husdjur eftersom lagen begränsar detta. Med ett par hinkar åtelmaterial i gropen börjar doften redan vara rätt mustig. Följande steg är att skaffa ett svart plaströr med en diameter på ett par tum. Röret ska vara såpass långt att det når från gropens botten nästan upp till det blivande snötäckets yta, men det får ändå inte nå högre än maximalt 30 centimeter över markytan. Kör ner röret i åtelmaterialet så det står upprätt och fyll igen gropen med jord. Dofterna kommer garanterat att locka hugade spekulanter till platsen men godbitarna ligger i säkert förvar under en dryg meter med jord. Åteln kommer att fungera under hela vintern. I sinom tid kommer materialet att förmultna och gör det utan att förorena miljön. Varm eller kall vaktkoja Nuförtiden har somliga rävar urbaniserats och förvandlats till framfusiga, skabbiga soptippsrotare. De har förlorat sina normala instinkter och därmed också sin naturliga skygghet. I den här artikeln ska jag berätta om några knep som biter också på riktiga skogsrävar. Placera vaktkojans skjutglugg i en sådan rikting att du har månen bakom dig åtminstone under etappen fram till midnatt. På det viset slipper du förargliga skuggor. Om du kan dra in elvärme i kojan så är det ingen dum ide att låta värmen vara påkopplad på låg effekt under de månader som kojan är i användning. Vrid vid behov upp värmen redan dagen innan. Om du värmer med ved ska du elda i kojan ett par gånger i veckan med tjärved, även om du inte skulle jaga. Och när du väl ska jaga så elda ordentligt, men gör det redan på förmiddagen. Om du däremot vaktar på "soptipsrävar" så kan jakten lyckas också med en koja som är kall. Fyll ett par stora plastdunkar med riktigt hett vatten och för dem raka spåret till kojan. I praktiken behöver du någon som ger dig ett handtag med detta, men den här personen ska inte stanna kvar. Ställ de heta dunkarna på vardera sidan om din Tanka rejält med koffein innan du går till passet. Matsäcken ska bestå av någonting mjukt som doftar så lite som möjligt. Vatten duger i all sin enkelhet som dricka. sittplats. På det här sättet håller du ut länge bara det inte är svinkallt ute. Skjutgluggen ska vara ungefär tjugo centimeter hög och femtio centimeter bred. Sätt på utsidan av gluggen upp en lång skärm som hindrar månljuset från att blänka på gevärspipan. Vaddera sedan gluggen med skumgummi eller något liknande mjukt material som förhindrar att pipan slamrar till i misstag. Lägg ett underlag på kojans golv och ställ där en stoppad länstol som inte knarrar. Med de här arrangemangen kommer skyttet att fungera fint. Sätt dessutom upp en vadderad ställning vid gluggen så du når geväret ljudlöst. Under nätter då månen är uppe kan du bemanna kojan redan vid femsnåret på eftermiddagen. Ta gärna hjälp av en assistent eller två som på krokvägar följer dig till kojan, där du slinker in medan assistenterna fortsätter utan att stanna. Tanka rejält med koffein innan du går till passet. Matsäcken ska bestå av någonting mjukt som doftar så lite som möjligt. Vatten duger i all sin enkelhet som dricka och så tar du med dig en tom flaska med lock för den händelse du blir nödig. du däremot väljer studsare kan åteln ligga på hundra meters håll samtidigt som du kan vara mindre strikt med dina egna dofter. Åteln ska vara så konstruerad att rävarna inte kan bära iväg med den. Om åteln består av exempelvis älgklövar kan man frysa in dem till ett stort knippe. Den bästa åteln består av en stor kropp. Du kan bygga på åteln under vinterns lopp efterhand som du får tag på mera material. Men gå inte fram till åteln utan skida dit eller stanna en bit ifrån och kasta förstärkningarna. På motsvarande vis ska du hämta de skjutna rävarna skidande och dra dem från åteln med en lång stör. Men hämta inte den fällda räven genast, för det kan faktiskt hända att åteln får besök av en räv till under samma natt. Oftast ligger åteln under snön vilket betyder att räven gräver sig hålor från olika håll till godbitarna. När följande räv kommer går den rakt på någon av hålorna.Vänta ett ögonblick tills mickel tittar ut igen och skjut då genast. Fotsnara ­ några knep Om du hör till dem som jagar med fotsnara och fälla finns det ett gott och beprövat knep utöver den nedgrävda åteln som sprider dofter. Ta ett knippe sega och slitstarka, köttiga skinnslamsor och låt knippet mogna ett par veckor i en kompost eller i dynghögen bakom ett stall. Det går också med en mårdhund men bäst funkar en gammal strykarkatt. Fäst ett starkt och ungefär tio meter långt snöre i invittringsknytet och gör en skidtur i terrängen med knytet på släp. Du ska se att det börjar uppenbara sig rävar! Upprepa proceduren en gång i månaden. Fiskleverolja som har förvarats varmt och sedan stänks i terrängen biter också, liksom svensk surströmming. Sätt burkarna på uppvärmning och för dem sedan ut i terrängen. Fullborda manövern genom att med miniatyrgevär och på tillräckligt långt avstånd skjuta ett hål i varje burk. Nuförtiden finns det inte längre några vintervägar uppkörda av hästar så jägarna får själva skida upp de spår som de behöver för vintern. Följ rävarnas växlar. Lägg inte ut fotsnarorna genast utan ge rävarna tid att blir fler. Där flera rävspår strålar samman, är rätta platsen för fällan. Glöm inte heller att lyssna på väderrapporterna! Det är Geväret avgör åtelns plats Om du väljer att jaga med hagelgevär ska du placera åteln på ungefär trettio meters avstånd från kojan. Hagelbössan är det säkraste valet. Om w U B Tystnad och luktfritt är A och O. 18 Jägaren 6 / 2007
• Nytt "osynligt" JahtiJakt Camo -membranställ Överlägsen kamouflering med Camo-membranställnyheten JahtiJakts nya Camo-ställ representerar genom material och design det nyaste inom ställteknologin. Det Camo-mönstrade tyget, som smälter in terrängen, det nya AIR-TEX2 -membranet och den revolutionära SCENTECH-luktspärrsteknologin gör stället nästa "osynligt" för villebrådet. Resten är upp till dig själv. Nytt 'osynligt' Camo-tyg Färger och mönstring av det nya terrängmönstrade Camo-tyget är en noggrannt designad helhet av konstnären Kimmo Takarautio, som är anpassade för den finska naturens färger och vegetation. I sitt Camo-ställ kan jägaren eller friluftaren smälta in i naturens fäger och kommer obemärkt närmare sitt mål. Det nya Camo-ställets vattentäthet, andningsförmåga och lätthet är av bästa klass! Oslagbart, nytt -membran VI D KÖ P 2 AV PRODUKTE R SN MO ÖCA 0 Det NYA AIR-TEX2 -membranet som är värmelaminerat direkt på ställets ytmaterial behåller sina utmärkta egenskaper även efter hårt bruk och flera tvättgånger. I testerna vid Tammerfors Tekniska Universitets SmartWear Laboratoriet fastställdes att det nya AIR-TEX2 -membranets andningsförmåga är helt utmärkt, som ny samt efter tre tvättgånger. (andningsförmåga >11 000 g/m2/24h). I samma tester fick membranet högsta betyg även för sin utmärkta vattentäthet. (höjd av vattenpelare >10.000 mm). Och toppegenskaperna håller sig även efter flera tvättgånger! -luktspärrsteknologi I det nya JahtiJakt Camo-jatkstället används den unika Scentech-luktspärrsteknologin. Med hjälp av denna förhindrar man kroppslukter tränga igenom ytmaterialet, så att villebrådet kan vittra det. JahtiJakt har utvecklat Scentech-luktspärrsteknologin i samarbete med branschens bästa experter och forskningsinstitut som först i Finland. Teknologin baserar sig på silverpartiklar, som förintar luktbakterier som människokroppen producerar. Silverpartikal-silverpartiklarna är placerade inuti i tråden redan vid tillverkningsprocessen. På så sätt håller Premiumställets tyg som är vävt av dessa trådar, sina luktspärrande egenskaper för evigt! Egenskapen avlägsnas ej i tvätten eller med livslängden. Stället är antibakteriebehandlat och produkten är även antibakterietestat (KS K0693, JIS L1902). PRODUKTNUMMER: JJC0101 På köpet till JahtiJakt Camo-stället. Totalt värde för motsvarande produkter 176 . ENDAST å köpetErätukku P från 1. Camo-fleece Snygg Camo-mönstrad fleecejacka för skiktklädsel och fritid. 2. MicroDry Camo-underställ Fuktförflyttande, behagligt Camo-mönstrat MicroDry-underställ för skiktklädsel. 3. Camo-hängslen 4. Camo-terrängmössa Elastiska och slitstarka Camo-mönstrade häng- Lätt, behaglig och osynlig Camo-mönstrad terrängmössa för jakt. slen. Starka läderhållare och knappfästen. www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• bortkastad möda att gillra fällor vid töväder eller om kölden tänker skärpa till eller om det drar ihop sig till snöstorm. Ju längre bort från väg eller skidspår som en fotsnara befinner sig desto lättare går räven i den. Men för att få dit den krävs det luktfria kläder och redskap. Ta en meterlång, tunn planka och tälj den till en liten spade med en skovelbredd på ungefär tjugo centimeter. Tälj den riktigt vass med en tunn egg och förvara den utomhus på något ställe där den inte tar upp dofter av människor eller djur. Lägg också undan ett par filtstövlar eller mycket långskaftade stövlar av naturfiber. Ett annat sätt är att av grovt lintyg tillverka långskaftade överdrag, typ vadarstövlar. Förvara också dem utom räckhåll för lukten av människa. Ta dig alltid fram på skidor när det går alternativt med snöskor. De senare är till och med bättre än skidor om det gäller att sopa igen spåren efter sig på en längre sträcka. Ett knippe grangrenar är det klart bästa sättet att sopa igen spåren efter sig. När du sedan har upptäckt ett bra ställe för fotsnaran på tjugo stegs håll från skidspåret börjar du med att plocka fram de sterila vantarna ur ryggsäcken, om du inte redan har dem på händerna. Se efter vad det kan finnas för "uppstickare" i snön att utnyttja, som exempelvis trädplantor och grästuvor. Därefter tar du dig med långa kliv fram till stället där snaran ska gillras. Vid plantor, tuvor och grästofsar går det nämligen lättare att dölja sina spår. Ta med dig de långskaftade vantarna, brädspaden och ett knippe grangrenar. Du bör stå såpass nära att du når att gillra fotsnaran utan att tappa balansen och stiga i spåret. Beträffande jakten med fotsnara gör oerfarna jägare klokt i att hänga med någon som har mera erfarenhet eller fördjupa sig i litteraturen. Släta slutligen omsorgsfullt till kring snaran med spaden och stig baklänges i dina egna spår utan att trampa bredvid. Sopa igen efter dig med grangrenarna och upprepa proceduren för följande stegpar. Ta sedan snö i tunna skivor med spaden, kasta upp snön i luften och låt den sila ner och lägga sig över spåren. Övning ger färdighet och dina fotspår försvinner helt och hållet. Upprepa proceduren steg för steg tills du är tillbaka på vägen eller skidspåret och spåren är utplånade. Om det blir omslag i väderleken till det sämre ska du hämta hem fotsnarorna eftersom det är svårt att hitta dem efter snöyra och funktionssäkerheten blir lidande. När räven har gått i fotsnaran stannar den kvar på platsen, gärna under något träd intill.Gör alltid avlivandet med skjutvapen, helst hagelbössa ­ om inte djuret befinner sig i en fälla förstås. Gör det snabbt och träffsäkert. Mårdhunden är nämligen en mästare på att spela död ­ det har vi mer än nog erfarenhet av! Se vid avlivandet alltid efter att också hjärnan är genomborrad. Lyft upp linan på trädgrenar eller plantor så att den löper på ungefär 30 centimeters höjd. Om man måste korsa ett alldeles öppet fält så lämnar man flagglinan på marken men låter den ringla sig litet. När båda linorna har nått varandra är räven inringad. Ofta uppenbarar sig räven tyst som ett spöke vid passet. I det läget får skytten aldrig någonsin slita upp vapnet för att klämma iväg ett skott eftersom rörelsen får räven att blixtsnabbt sätta sig i säkerhet och inte visa sig mer. När du bemannar passet ska du ha en mörk bakgrund bakom dig, om du inte är klädd i snödräkt förstås. Stapla inte upp någon iögonenfallande barrikad framför dig. Rör inte en fena när räven dyker upp utan passa på att försiktigt lyfta geväret när räven är skymd bakom ett träd och skjut sedan så fort den kommer fram. Undvik dock att skjuta rakt framifrån eftersom det lätt resulterar i en skadskjutning och att räven flyr. Skjut inte heller om hållet överstiger trettio meter. Vid kyla är det bra att använda rätt grova hagel. Rävjakt med flagglina är en fysiskt krävande metod som nuförtiden utövas av blott ett fåtal. Det krävs skicklighet och framför allt mycket god kondition eftersom jägarna måste avverka avsevärda sträckor på skidor. Soptippsrävar låter sig däremot inte hejdas av någon flagglina eftersom de är vana vid band i alla de färger. Vid jakt med flagglina börjar man med att skida genom stora skogsområden och letar efter färska nattspår efter räv. När spåren verkar gå i riktning mot ett berg eller en skogsdunge viker skidlöparna av åt var sitt håll för en kringgående manöver med en diameter på bortåt en kilometer för att återförenas på andra sidan. Storleken på inringningen beror förstås på terrängen. Om jägarna kan konstatera att räven befinner sig inuti inringningen och de är säkra på att mickel inte har återvänt i sina egna spår så återvänder de i sitt eget spår och lägger samtidigt ut flagglinan. Om jägarna är flera så är det bra att lämna en karl färdigt på pass vid ingångsspåret. Lyft upp linan på trädgrenar eller plantor så att den löper på ungefär 30 centimeters höjd. Om man måste korsa ett alldeles öppet fält så lämnar man flagglinan på marken men låter den ringla sig litet. När båda linorna har nått varandra är räven inringad. Placera passen en bit utanför flagglinan och följ i övrigt anvisningarna ovan. Viktiga platser är förutom ingångsspåret de ställen där linan löper genom tät skog. Om räven sätts i rörelse utan brådska börjar den i allmänhet följa linan. Om man däremot skrämmer den till full fart så lämnar den inringningen direkt och det blir svårt att lyckas ringa in den en gång till under samma dag. Om räven däremot smiter redan på morgonen finns det vissa utsikter att ringa in den på nytt senare under eftermiddagen. Gör flagglinan av starkaste sortens fiskelina. Den ska vara så stark att man kan dra en karl på skidor utan att linan brister. De färggranna flaggorna tillverkas av tygremsor som är ungefär 5 x 40 centimeter stora. Sy fast dem i linan så att de inte glider och samlas i knippen. Rullarna är som stora dragspolar. Modeller att ta efter hittar man exempelvis på museer. Det ska finnas minst ett par kilometer lina. Jag har hört om en modell där linan löper ut från ryggsäcken när man skidar men jag saknar egenhändiga erfarenheter av den här modellen. Jakt med drivande hund Rävjakt med hund är en avdelning för sig som kan lyckas i trakter med åkrar, näs, privata vägar och skogsbilvägar. Däremot är det ett rätt hopplöst företag att jaga med hund på stora myrar och moar. Vid bebyggelse löper hunden igen risken att bli överkörd. Svaga isar i sund har blivit mången hunds öde medan räven däremot reder sig i sådana lägen. Det kan också hända att räven drar iväg med hunden till en järnväg eller en livligt trafikerad landsväg. Det är ju inte rävens fel att den är född som räv! Det gäller ju också för den att överleva. Det är ju inte av hämndbegär som den kör sina konster och knep. G Inringning och flagglina Soptippsrävar är inte rädda av sig utan kan ta sin daglega på någon kulle invid bebyggelse. Så fort du har kunnat konstatera att räven befinner sig inuti inringningen ska jaktkamraterna ställas på pass eller inleda drevet. De bästa platserna för pass är vid sidan av ingångsspåret. Drevkarlen inleder från motsatt håll och avancerar lugnt och sansat i ett brett sicksackmönster. Det går utmärkt att sjunga eller småprata för sig själv, men drevkarlen får inte oväsnas eller ha bråttom. 20 Jägaren 6 / 2007 w U B
• PREMIUM Premium-klass membransko nyhet för tufft bruk Vattentät, andande och "luktfri" I JahtiJakt Premium-membranskon har vi använt rentav tredubbel vattentäthetsteknologi. Strukturen släpper också ut fukten från fötter och håller dem torra. Tack vare innerfodrets Scentech-luktreducering kommer du obemärkt ännu närmare viltet. I JahtiJakt Premium skorna har X2membranet, som garanterar en superb vattentäthet och andningsförmåga i alla omständigmen svett från fötterna släpps ut. X2-membranets utmärkta funktionalitet är testat vid ett flertal laboratorie- och terrängtester nologin eliminerar luktorsakande bakterier och förhindrar villebrådet att vittra kroppslukter i terrängen. Teknologin nu även i skorna. Dessutom bl.a.: KÖ P AV 2 PRODUKTE R X2- VI D SN MO ÖCA 0 PRODUKTNUMMER: 602PRE stärkning På köpet till JahtiJakt Premium-skor. T t ENDAS På köpe Erätukku från WEBBUTIK Bekanta dig med Erätukkus förnyade webbutik, med fortlöpande utfyllning och vänlig service! 1. Liner-strumpor, 2 par materialet håller fötterna torra. 2. membranskor. www.ERATUKKU.fi www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• Vitsvansviltet hos oss och i USA Hjortexperter från Missouri gästade Laitiala försökscenter 22 Jägaren 6 / 2007
• Den 18-19.9.2007 arrangerades en utbildnings- och sakkunnigkonferens med temat jakt på vitsvansvilt och skötsel av artens bestånd på JCO:s Laitiala försökscenter. I den deltog forskaren Jeff Beringer och fältmästare Jamie Decoske från delstaten Missouris naturvårdsavdelning (Dept. of Conservation). Utbytet av tankar och erfarenheter med de finländska deltagarna i konferensen var livligt. I Misssouri ligger på höjden av Medelhavet Under konferensen jämfördes hjortsituationen, -förvaltningen och -jakten i Finland och i USA med varandra. Flera likheter observerades, men "Hornslagan" på utfodringstaket i Edens viltvårdsobjekt intresserade experterna från Missouri. Hjälpmedlet också olikheter som beror på skillnader i geogra- för insamling av fällhorn inspirerade gästerna att utveckla motsvarande verksamhet hemma hos sig för att fiskt läge och traditioner. Till en början fick de fastställa de lokala hjortarnas kvalitet. närvarande finländska deltagarna vänja sig vid att gästerna berättade om situationen i delstaten Missouri, ten av vitsvansvilt i Missouri har under de seI Missouri har fångsten av som i huvudsak ligger på en breddnaste åren varit av storleksordningen 300 000 grad som i Europa går över området vitsvansvilt under de senaste djur mot att antalet jägare i delstaten är omkring mellan södra Frankrike och norra åren varit av storleksordningen en halv miljon. I vårt land, som är två gånger så stort som Missouri, uppgår den nuvarande Marocko. Med hänsyn till detta var stammen av vitsvansvilt före jakt till ca 35 000 likheterna med såväl förvaltningen 300 000 djur. Antalet jägare är av vitsvansviltet som jakten i vårt omkring en halv miljon. ­ 40 000 djur och fångsten till något över 20 000 land, som ligger mycket längre norrdjur. I Missouri finns det vitsvansvilt "överallt" ut och i en helt annan världsdel, i medan viltet ifråga i vårt land förekommer rikligt många avseenden överraskande många. der därpåföljande år fälldes endast några tiotal endast i landets sydvästra delar. I Missouri är vitsvansviltet delstatens vikti- hjortar (handjur) per år. På 1950-talet började gaste villebråd. Även där har dock arten olika stammen växa allt snabbare och samtidigt ökade I Missouri jagas vitsvansviltet betydelse för olika människor. För naturintres- också fångsternas omfattning. Det här berodde under dygnets ljusa tid serade är det en upplevelse att stöta på djuret i till en del på att det bedrevs effektivare selektiv Gästerna från Missouri förundrade sig en aning naturen, för trafiken utgör djuret ett olyckshot, jakt. över finländarnas vana att jaga vitsvansvilt huSärskilt under de senaste decennierna har så- vudsakligen i skymningen och i närheten av utför jordbrukaren är arten en potentiell orsak till skördeskador och för jägaren ett åtrått byte. väl stammen som fångsten av vitsvansvilt ökat fodringsplatserna. Men orsaken klarnade för Såväl hos oss som i Missouri innebär förvalt- påtagligt och stammens tillstånd är nu helt annat dem när de förstod att det just inte kommer ningen och en hållbar beskattning av stammen än på 1920 ­talet. För närvarande uppgår den något vitsvansvilt till utfodringsplatserna dagav vitsvansvilt ofta en balansgång mellan sin- årliga stammen till drygt en miljon djur, vilket semellan motstridiga ståndpunkter. I Missouri är fler än utgångspunkten före 1600-talet. Fångssträvar man till den nivå för stammen som bäst tjänar samhällets intressen. I denna strävan har markägaren en nyckelposition eftersom förvaltningen av vitsvansviltet nästan helt sker på privata marker (93 % av landarealen är i privat ägo). Tillväxt i vårt land - häftiga variationer i Missouri Hos oss har stammen av vitsvansvilt under 70 års tid efter en trevande början under tiden efter inplanteringen småningom vuxit sig allt starkare för att sedan pga alltför effektiv jakt uppleva en downperiod, men har nu igen under de senaste åren repat sig. I Missouri minskade stammen efter medlet av 1600-talet så småningom under tvåhundra års tid tills den en bottennivå på närmare noll (400 djur) på grund av att jakten var för intensiv och livsmiljöerna försvann. I början av 1920 ­talet då stammen befann sig på vågdalens botten började man överväga en begränsning av jakten, vilket ledde till att den förbjöds åren 1938-1943. Delvis tack vare utplanteringar började stammen repa sig och un- Pentti Vikberg Deltagare i vitsvansviltsseminariet var representanter för viltforskningen och -förvaltningen. I främre raden VFFI:s forskningsdirektör Vesa Ruusila, Norra Tavastlands jaktchef Jani Körhämö och Mellersta Finlands jaktchef Jukka Purhonen. Jägaren 6 / 2007 23 Jouni Tanskanen konferensen deltog över tjugo tjänstemän från Jägarnas centralorganisation, de s.k. hjortjaktvårdsdistrikten, viltforskningen samt Finlands jägarförbund. En exkursion och en presentation av Laitiala försökscenter hörde till den andra dagens program.
• tid. Under jaktsäsongen rör sig vårt vitsvansvilt närmast i skymningen och kommer oftast fram antingen just före solen går upp eller medan den går ned. I Missouri får man inte anlägga egentliga utfodringsplatser för jakten på vitsvansvilt. Viltåkrar för viltet och övrig fauna får dock odlas och verksamheten anses öka och berika mångfalden i jordbrukslandskapet. I USA sker jakten på vitsvansvilt huvudsakligen under dygnets ljusa tid. I Missouri får vitsvansviltet jagas med jaktbåge och skjutas med såväl vanlig studsare som med svartkrutsvapen. Vid jakt med båge ska spetsen på pil som används för att skjuta djur vara sådan att den har omedelbart dödande verkan vid träff (skärande pilspets). Hos oss är användning av båge redan tillåten vid jakt på rådjur. Det är kanske en tidsfråga när användningen blir tilllåten hos oss också vid jakt på vitsvansvilt. Skillnader i uppskattningarna av stammen Unga i åldern sex till tolv år, som inte ännu avlagt jägarexamen, ges en möjlighet att jaga hornlöst vitsvansvilt under en period då användningen av gevär är tillåten. Hos oss uppskattar jaktvårdsdistrikten vitsvansviltstammens täthet utgående från distriktets jaktareal (närmast arealen odlings- och skogsmark). I Missouri utgår man vid uppskattningen av tätheterna från arealen för vitsvansviltet lämplig livsmiljö. Det här klargjorde för oss varför tätheterna i Missouri är av en helt annan klass än hos oss. Att möjligheterna kan realiseras där beror till en del på att jägarnas satsningar på verksamheten kring viltvård och jakt uppgår till flera miljoner dollar. Fångsten från en mindre förmiddagstur synas vid Sonkajärven Samoilijats stuga av verksamhetsledare Jukka Heiskanen, Jamey Decoske, finska stövaren Meripokan Kajos ägare Aulis Kervinen, ordföranden för Norra Savolax jaktvårdsdistrikt Tauno Partanen och Jeff Berger. Jaktchefen för Mellersta Finland Jukka Purhonen konstaterade i sitt inledningsanförande att man inte ännu lyckats få fram de faktiska siffrorna för stammen av vitsvansvilt i vårt land. Det finns inga täckande inventeringar av vitsvansviltet och vid förändringar i stammen är man tvungen att analysera statistik av olika slag, t.ex. material om fångstens utveckling och jämförelser med på älgobskorten gjorda anteckningar om iakttagna djur och uppskattningar av kvarbliven stam, samt till hjortar (handjur), hindar och kalvar knutna uppgifter om jakttryck och krockstatistik. Det börjar redan varar bråttom med en förbättring av metoderna för uppskattning av stammen. I Missouri har det utvecklats olika metoder för inventering av vitsvansviltet, som verkade ge ett tillförlitligare resultat än vad vi uppnår här hemma. Nästan hälften av kalvarna går under Förlusten av kalvar i Missouri föreföll väldigt hög för de finländska deltagarna. Enligt forskningen möter omkring 40 % av under ett halvt år gamla kalvar sitt öde pga sjukdomar, rovdjurens predation eller skördemaskinernas framfart. Frånsett jakten ligger mortaliteten för ett halvt år gamla kalvar och djur som är äldre än så under fem procent. Då det gäller de vuxna djurens mortalitet är jakten den viktigaste orsaken. Årligen skjuts 40-70 % av de hornlösa hjortarna och en fjärdedel av hindarna. Kalvarnas och hindarnas andel av fångsten förefaller att vara större än vid jakten hos oss. I Missouri inverkar den av jakten orsakade mortaliteten allra mest på om stammen minskar, ökar eller hålls på tidigare nivå. Också i vårt land, där vinterutfodringen förebygger massdöd bland det övervintrande vitsvansviltet, förefaller jakten att påverka stammen på motsvarande sätt (åtminstone tillsvidare trots rovdjuren). Trots att trafiken i Missouri helt säkert är av samma storleksordning som i sydvästra Finlands vitsvansviltsområde var antalet i trafiken dödade djur klart mindre där än hos oss. Jakten på vitsvansvilt överraskande annorlunda Jägarna i Missouri använder sammanlagt över tre miljoner dagar per år på vitsvansviltjakten. Jakttiderna är ungefär desamma som hos oss. Hos oss sker jakten under en enda period och är likartad från den sista lördagen i september till utgången av januari. I Missouri har jaktsäsongen delats upp i perioder för olika användargruppers behov enligt följande: för normala gevär, svartkrutsvapen, jakt med pilbåge, jakt för unga och jakt i tätorter/förstäder. Redaktör Sari Penttinen, forskaren Tuire Nygrén, forskaren Kaarlo Nygrén, forskaren Jeff Beringer (framme) och fältmästare Jamey Decoske diskuterar viltforskningens utmaningar hos oss och i Missouri på Ilomants viltforskningsstation. 24 Jägaren 6 / 2007
• Delstaten Missouri har försökt väcka unga jägarfröns intresse för jakt. Unga i åldern sex till tolv år, som inte ännu har avlagt jägarexamen, ges en möjlighet att jaga hornlöst vitsvansvilt under en period då användning av gevär är tillåten. De unga har möjlighet att inlösa ett tillstånd, som kostar sju dollar, för jakt i delar av delstaten där jakt på hornlöst vitsvansvilt är tillåten. Det förutsätts att den unga under jakten har bredvid sig en vuxen jägare som avlagt jägarexamen och direkt övervakar jakten. Varje år deltar omkring 40 000 unga i den här särskilt för dem ordnade jakten på vitsvansvilt. Nånting att pröva på också för oss? RUOTSIN, NORJAN, RANSKAN JA SAKSAN MENESTYKSEN JÄLKEEN VIHDOINKIN SUOMESSA! Gästerna studerade våra metoder för vården av vitsvansviltet Den andra dagen började med att gästerna från Missouri fördes till det s.k. Eden i den västra delen av försökscentrets viltvårdsområde. Eden är ett av skog omgivet ca två hektar stort viltåker- och jaktområde för vitsvansviltet. Vi hade hoppats att vi genom att sakta smygande närma oss åkern skulle få se en skymt av djuren, men viltåkern låg tom på dagen. Men viltåkrarna väckte ett rikligt utbyte av tankar och erfarenheter. Därefter studerades olika våtmarksobjekt och flockarna av hundratals gräsänder och krickor som attraherats av vattnen. På returen studerades ytterligare placeringar av viltåkrar och olika typer av jakttorn. På viltåkrarna fick gästerna också se betande sädgäss och en stor flock flygande ringduvor. Gästerna förundrade sig över mångfalden i vår finländska natur. Sakkunniga från andra länder hämtar ofta med sig idéer som kunde prövas hos oss.. Gästerna från Missouri var ett ypperligt exempel på dylikt utbyte av tankar. De fick också i sin tur en god bild av hur de i tiden av amerikafinländare donerade exemplaren av vitsvansvilt, ett för oss värdefullt nytt villebråd, har utvecklats till dagens etablerade stam som förvaltas ansvarsmedvetet och beskattas hållbart enligt en noggrann plan. Förvaltningen av stammen och jakten har bara funnit nya ramar, som i många avseenden avvi- Verksamhetsledare Jukka Heiskanen på Sonkajärker från ursprungslan- vi jaktvårdsförening inviger Jeff Bering och Jamey det, men lämpar sig för Decoske i den finländska hundpejlteknologins vårt land. G mysterier. De finländska jakthundarnas arbete och användningen av dem i jakten gjorde ett stort intryck på jägarna från Missouri. Geowell HunterTM Ge eowe · Erittä helppokäyttöinen E Erittäin · Metsästysalueesi kartat Mets valm valmiina muistikortilla · Integroitu, herkkä, Inte qua helix- GPS antenni quad Hinta 7344 + toimituskulut 19,904 NYT! 100 ensimmäistä tarjoushintaan 6494 + toimituskulut 19,904 Metsästäjän paketti sis. molemmat laitteet 13684 + toimituskulut 19,904 NYT! 100 ensimmäistä pakettia tarjoushintaan 10494 + toimituskulut 19,904 G owell Panta-GPS Geo Geowell Pan · Hui Huipputehokas ipputehokas voimaisen kevyt · Yliv Ylivoimaisen kev · Laitetta suojaava Panta rakenne Laitetta Hinta 6344 + toim Hinta toimituskulut 19,904 NYT! 100 ensimmäistä tarjoushintaan 5494 ensimmäistä tarj + toimituskulut 19,904 toimituskulut 19,9 Ytterligare info om vitsvansviltet och jakten i Missouri samt om viltförvaltningen där: www.mdc.mo.gov Statistik över fångsten vid jakt med båge: http://mdc4.mdc.mo.gov/Documents/15560.pdf Statistik över fångsten vid jakt med studsare: http://mdc4.mdc.mo.gov/Documents/15559.pdf Fällda djur under den jakt som enbart är avsedd för unga (28-29.10.2006): http://mdc.mo.gov/hunt/deer/deerhunt/2006/youth.htm Fällda djur under perioden för urbant vitsvansvilt (6-9.10.2006): http://mdc.mo.gov/hunt/deer/deerhunt/2006/urban.htm Myynti: ma-pe 08-18.00 040-8400163 tai 040-5407086 Jägaren 6 / 2007 geowell85x270.indd 1 25 23.10.2007 15:43:52
• nall na k össor åb M Pohjalaiset kehittävät ampumaratojaan Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt De tryck expansionen i Södra Finlands tillväxtcentra medför kommer under de närmaste åren att tvinga många skjutbanor att sätta lapp på luckan. Miljötillstånden ser inte ut att lossna alltför lätt: bullret tilltalar inte nybyggare som utvidgar sina revir till lugnet på landsbygden. Banan får ofta ge plats om det planeras bostadstomter i dess närhet och de nya invånarna klagar på skottbullret. I Österbotten har det lyckligtvis ännu varit möjligt att utveckla skjutbanor tack vare talkoanda och ekonomiskt stöd av samhället 26 Jägaren 6 / 2007 D et finns nog också inom Österbottens jaktvårdsdistrikt exempel på hot om stängning av skjutbanor och ofta är orsaken den att banan är belägen inom ett grundvattenområde. I dylika fall kan det hända att det ställs så hårda villkor för erhållandet av miljötillstånd, att uppfyllandet av dem blir en omöjlighet på grund av avsaknaden av ekonomiska resurser. Däremot påträffas de oftare glädjande exempel. Under de senaste åren har många österbottniska skjutbanor utvidgats genom ett målmedvetet samarbete mellan jaktföreningar, jaktvårdsföreningar och kommunerna i området. En positiv inställning till skjutbaneprojektet hos kommunen ser ut att ha avgörande betydelse för att samarbetet ska lyckas. Den kommunala myndigheten beviljar miljötillståndet efter att ha begärt miljöcentralens utlåtande i frågan. Kommunen behöver inte följa utlåtandet bokstavligt utan har också egen prövorätt när det gäller villkoren i miljötillståndet. Samarbetsandan på orten avgör igen om det inlämnas besvär över det beviljade tillståndet eller inte. Om besvär inte inlämnas ordnar sig saken som regel enkelt. Efter det behövs egentligen "bara" god talkoanda ... I den här artikeln presenteras två projekt, som fått ett lyckligt slut ur de skytteintresserades synpunkt. Vardera projektet erhöll stöd på tiotusentals euro av Södra Österbottens arbetskrafts- och näringscentral för utvecklande av skjutbanor.
• nalla "Banan hann nog inte bli gammal innan Rauno redan panga på i vallen", observerar Eero Rantanen. Det projekt, som inleddes 2005, är till en del ännu på hälft för den planerade skeetbanan har tillsvidare inte byggts. Men i övrigt har skyttarnas och jägarnas planer förverkligats. Eldsjälarna bakom skjutbanan Kymppi i Kuortane. Från vänster Mika Jokiniemi, Eero Rantanen och Markku Rintala. Jägaren 6 / 2007 27
• Välkomna till Kymppi i Kuortane och Näätämaja i Peräseinäjoki. Kymppi i Kuortane Skjutbanan Kymppi anlades 1974 och det 26 hektar stora området ägs av Kuortane jaktvårdsförening och Kuortane kommun. På platsen har det ända fram till dessa dagar bl.a. fungerat älg-, trap- och pistolbanor och flera banor för gevärsskytte. De började dock redan vara i behov av upprustning och det fanns också önskemål om att förbättra säkerhetszoner och bullerskyddet. Det projekt, som inleddes 2005, är till en del ännu på hälft, för den planerade skeetbanan har tillsvidare inte byggts. Men i övrigt har skyttarnas och jägarnas planer förverkligats. Stugan på Kymppi har sanerats, på området har det uppförts en ny servicebyggnad och alla tidigare banor har iståndsatts och deras bullerskydd har förbättrats med hjälp av enorma jordvallar. Utvecklingsprojektets budget gick totalt löst på 160 000 euro. Kuortane kommuns och arbetskrafts- och näringscentralens ekonomiska stöd täckte 60 % av projektets totala budget och de resterande 40 % fixades med jägarnas och skyttarnas talkoarbete. Den österbottniska vi-andan gjorde sig gällande och den sammanlagda insatsen steg till 6500 arbetstimmar. Enligt verksamhetsledaren för Kuortane jaktvårdsförening Mika Jokiniemi var projektets mest utmanande del att upprätthålla talkodeltagarnas motivation under de två år projektet pågått. Totalt deltog 260 personer i talkon. Av dem var det åtta till tio som gav sig in i projektet i det närmaste totalt. En del var redan i arla morgonstund på banan innan de gick på sitt ordinarie jobb och skyndade sig sedan tillbaka på kvällen, förvånar sig Jokiniemi. En av arbetsmyrorna var Eero Rantanen. Han bidrog totalt med omkring 150 talkotimmar till projektet. Den rättframma mannens motiv för sitt intresse för projektet var klara. Vi gjorde en bättre bana för att också i framtiden få skjuta proven här hemmavid och också träna på rörlig älg, konstaterar "Ellu". I Kuortane har det alltid funnits många skytteintresserade och nu med den upprustade banan har ungdomens intresse för skytte ökat klart. "Tior blir det" konstaterar banaktiva ordföranden för jaktföreningen i Peräseinäjoki, Aarno Kiviniemi. Miljötillståndet I Svårigheten med att få miljötillstånd har i skytt- och jägarkretsar redan utvecklats till i det närmaste en stadslegend: mången förskräcks redan på förhand och tror att det inte är möjligt att få ett sådant utan enorma satsningar. Villkoren är hårda, haglen måste samlas in och det är ett villkor för att få tillståndet att utarbeta dyra utredningar...månne det inte är likaså bra att avstå från banan genast. Inom vissa områden har de regionala miljöcentralernas utlåtanden om tillstånd för banor upplevts vara alltför hårda och t.o.m. omöjliga att verkställa. Det rör sig en hel del felaktig information om centralernas roll i tillståndsfrågorna, för miljöcentralerna har i skjutbanefrågor en övervakande och handledande roll, men är inte alls alltid någon egentlig tillståndsmyndighet i miljötillståndsfrågor. Om banans miljöinverkan är begränsad till en enda kommun är det kommunen som beviljar tillståndet. Det är då också kommunen som fastställer villkoren. Kommunerna är alltså självständiga aktörer i skjutbaneärenden. Aarrekivi ger råd I vd:ns för Finlands sportskytteförbund Risto Aarrekivis arbetsuppgifter ingår att främja det finländska skytteintresset och han har beklagligt ofta under de senaste åren stött på stränga tolkningar, som kör ner skjutbanor. Skjutbanorna betjänar många aktörer, sportsmän, jägare, intresserade av reservistverksamhet och polismyndigheter och det är därför ett måste att bevara ett nätverk av skjutbanor som täcker hela landet, säger Aarrekivi. Han efterlyser ett brett samarbete mellan banornas användargrupper och understryker det kommunala beslutsfattandets roll vid beviljandet av miljötillstånd. Fungerande skjutbanor är i framtiden en potentiell attraktion i kommunerna för antalet utövare av skytte i vårt land är hundratals tusen. Det är också möjligt att besvära sig över alltför stränga villkor för miljötillstånd och t.ex. Vasa förvaltningsdomstol har nyligen på grund av ett besvär mildrat villkor som domstolen ansåg vara oskäliga. Villkor som har att göra med markprover och bullermätningar kan förorsaka sökanden av tillstånd extrakostnader för tusentals euro. Enligt min åsikt behövs dylika villkor endast i undantagsfall. Ansökan om miljötillstånd Skjutbaneverksamhet baserar sig på noggrann reglering och för grundandet och anläggandet behövs det ett flertal olika tillstånd: länsstyrelsens tillstånd, miljötillstånd och byggnadstillstånd. Utöver dessa ger polismyndigheten sitt utlåtande om banans säkerhet. Enligt miljöskyddsförordningen hör beviljandet av miljötillstånd för skjutbanor till den kommunala miljöskyddsmyndighetens uppgifter. Innehållet på ansökan om miljötillstånd har fastställts i miljöskyddsförordningens 9 § (169/2000). Ansökan ska bl.a. innehålla en specificerad beskrivning av verksamheten, dvs uppgifter om antal skott och banans inverkan på den närmaste omgivningen, en utredning av bullernivån, skyddszoner och sökandens uppfattning om nödvändiga åtgärder för att skydda jordmånen och grundvattnet. Priset på den grundläggande processen är cirka 3000 euro. Projektet blir märkbart dyrare, om ansökan hamnar i en besvärsspiral. För att undvika onödigt arbete lönar det sig att redan i begynnelseskedet kartlägga de eventuella miljöriskfaktorer projektet kan ha. Viktigast är banans läge i förhållande till grundvattenområden och vattentäkter. Besvärsspiralen börjar dock oftast från störningar som bullret från skyttet förorsakar invånarna i den närmaste omgivningen. Risto Aarrekivi understryker samarbetets och planeringens betydelse. Kulfällor, förebyggande av buller och en fungerande avfallshantering på banan är vardag på moderna banor. I samband med ansökan om miljötillstånd bör aktörerna redan i begynnelseskedet presentera sina planer på hur man har tänkt ordna dessa frågor för myndigheterna. Ett besök på ort och ställe för att bekanta sig med området ökar vanligen den ömsesidiga förståelsen. Näätämaja i Peräseinäjoki Skjutbaneprojektet i Peräseinäjoki inleddes i slutet av 2002, när jägarna och tävlingsskyttarna på orten började vara i behov av en ny skjutbana. Det hade blivit svårigheter med den gamla och bakgrunden var den gamla vanliga: markområdet var för litet och banan var belägen alltför nära bebyggelse. Dåvarande Peräseinäjoki kommun stödde från första början anläggandet av en ny bana och deltog bl.a. i sökandet efter ett lämpligt markområde. Projektet avancerade snabbt efter att ett lämpligt område påträffats och våren 2003 inlämnades ansökan om tillstånd till länets polisavdelning och miljömyndigheterna samt en ansökan om utvecklingsprojektmedel till arbetskrafts- och näringscentralen. Miljötillståndet erhölls sommaren 2003 och ett positivt w U B 28 Jägaren 6 / 2007
• Det mest populära vadmalsstället nu till specialpris! Äkta vadmalsställ är alltid populärt! För många jägare är vadmalsstället fortfarande den mest behagliga jaktklädseln.Speciellt vid kyligt väder är det äkta vadmalsstället varm och bekväm att ha på, den tål även lite väta utan att förlora värmen.. Erätukku vidareutvecklade det äkta vadmalsstället i samarbete med jägare och experter i klädbranschen. Så föddes alla tiders mest avancerade vadmalsställ. Även vadmalsställets pris är nu riktigt Erätukkus viktigaste princip är att erbjuda jägare testade produkter med hög kvalitet till ett förmånligt pris. Vadmalsställ med bra kvalitet kostar ca 360 i butikerna. Erätukkus förmånligare pris baserar sig direkt på stora tillverkningspartier och direkt verksamhet utan butikernas mellanhänder. Nu får du det här nya och äkta JahtiJakt Vadmalsstället från Erätukku till en bråkdel av priset. VID KÖ P 2 AV PRODUKTE R SN MO ÖCA 0 PRODUKTNUMMER: 0011 T t ENDAS På köpe Erätukku från Dessa på köpet till JahtiJakt vadmalsstället. Totalt värde för motsvarande produkter 221 . 1. Vadmalsmössa 2. Mössa 3. Jakthandskar 4. Underställ 5. Fleece-mellanställ www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset Pro duk tnu mm er: 001 1
• En del av det högeffektiva teamet bakom Peräseinäjoki banprojekts 10 000 talkotimmar. finansieringsbeslut av TE-centralen kom i början av 2004. På det 17,5 hektar stora skjutbaneområdet skulle det enligt arbetsplanen under de två följande åren anläggas: I två skeetbanor I två trapbanor I en pistolbana I en vildsvins-/miniatyrälgbana I 75 och 100 meters älgbanor I en 150 meters gevärsbana I en servicebyggnad Projektets kostnadskalkyl uppgick till 178 680 euro. För täckandet av banans anläggningskostnader erhölls 53 500 euro i stöd av TE-centralen och Peräseinäjoki kommun satsade en lika stor summa på projektet. Den resterande summan täcktes med jägarnas talkoarbete. Huvudentusiasterna Som drivkrafter för projektet fungerade jaktföreningen Peräseinäjoen Metsästysseuras ordförande Aarno Kiviniemi och ordföranden för Jägarförbundets distrikt i Österbotten Hannu Ilomäki.De bar ansvaret för organiseringen av arbetet. Förvisso behövdes det organisationsförmåga för styrningen av den inemot 10 000 arbetstimmar stora talkoinsatsen så att allt skulle fungera så effektivt som möjligt till gemensam nytta. Tillsammans fick vi det enorma betinget utfört. I arbetet deltog närmare 400 medlemmar i jaktföreningen, konstaterar Kiviniemi. Projektets största utmaning har Kiviniemi svårt att ange, för utmaningarna varierade anefJaktföreningen i Peräseinäjoki arrangerar årligen aktivitetsdagar på banan för skolungdomar i området. orkande över två år var också utmanande, för den första tidens entusiasm går lätt över i trötthet. Men allt som lovades blev utfört, konstaterar Kiviniemi. Hannu Ilomäki torde ha hämtat sig från talkoarbetets ansträngningr, för han hungrar redan efter en fortsättning på projektet. Jag tror att utvecklingen går mot mångsidiga skyttecenter i landskapen av en sådan klass att det kan arrangeras jaktskyttetävlingar på FMnivå på dem. Vår kapacitet räcker inte för närvarande ännu riktigt till, men vi har för avsikt att fortsätta utvecklingen av banområdet. Banan kunde också för Peräseinäjoki vara en rätt så hyfsad resurs och vi har för avsikt att lansera idén som ett prioriterat område i den lokala byplanen. TE-centralen stöder också den fortsatta verksamheten Företagsforskaren Jarmo Kallio, som ansvarar för byprojekten på Södra Österbottens TE-central berättar att talkoandan lever stark i regionens föreningar. En nya programperiod har börjat och redan nu har många jaktföreningar förfrågat sig om möjligheterna att söka stöd. Oftast gäller stödet uppförande av ett slaktskjul, men också skjutbaneprojekten har varit många. Tyngdpunkten för vår verksamhet ligger på utveckling av byarna och i byplanerna blir ofta möjligheterna att utöva fritidsintressen aktuella och med dem också skjutbanorna. Utöver banorna i Kuortane och Peräseinäjoki har vi stött iståndsättningen av Alapää skjutbana i Ylistaro, berättar Kallio. Byarnas utvecklingplaner uppdateras fortlöpande och Kallio uppmanar därför jaktföreningarna att komma med egna idéer till planerna. Ansökningstiden för föreningsstöd inom ramen för landsbygdens utvecklingsprogram började i september och besluten om finansiering är att vänta i slutet av året.. G ter arbetets framskridande och så fort någon sådan var klar knackade en ny redan på dörren. Ansökan om miljötillstånd krävde mycket papperskrig och många kontakter med myndigheterna. Redan i planeringsskedet försäkrade vi oss om att de lösningar vi väljer kan godkännas av myndigheterna. Att periodisera talkofolkets Ansökan om miljötillstånd krävde mycket papperskrig och många kontakter med myndigheterna. Redan i planeringsskedet försäkrade vi oss om att de lösningar vi väljer kan godkännas av myndigheterna. 30 Jägaren 6 / 2007
• Jägaren 6 / 2007 31
• Ett jakttorn kan användas till mycket Tornets dubbelkonstruktion ger tak över huvudet för både gevärsskytt och bågskytt. Dessutom gör tornet det möjligt att observera viltet året om. 32 Jägaren 6 / 2007
• Splittringen av jaktområden har på sina håll gjort jakten svårare för jaktlag. Isynnerhet vid jakt med drivande hund uppstår det ofta en fara för att hunden ska komma ut till en landsväg. Och vid bebyggelse ser folk inte med blida ögon på skaror med beväpnade karlar. Vaktjakten har mycket riktigt vunnit terräng under de senaste åren, vilket till en del är rådjurens och hjortarnas förtjänst. V aktjakten har många fördelar, bland annat det, att den inte stör omgivningen och djurlivet mer än minimalt. Dessutom kan jägaren välja ut sitt villebråd i lugn och ro och han kan skjuta med gott stöd för geväret. Ett skott som avfyras från ett torn eller en annan hög plats går i vinkel ned mot marken och minimerar risken för en rikoschett. Beträffande själva vaktkojan varierar jägarnas tycke och smak över hela skalan. Någon föredrar en öppen plattform där han kan höra djurens läten och rörelser ­ samtidigt som han själv bli hörd av djuren. För en annan duger ingenting mindre än en uppvärmd koja med möjligheter att ta sig en tupplur medan kölden knäpper i knutarna. Sanningen torde med andra ord vara den, att det inte finns någon universell saliggörande lösning för skjutkojor. Men så långt är väl ändå jägarna överens att kojan måste ha ett skjutstöd för skytten så att skottet kan riktas exakt också under mindre gynnsamma förhållanden. Viltmästaraspiranterna Teuvo Rulja och Kimmo Korhonen i färd med att bygga kojan för bågjakt. Hjälmarna är normalt arbetarskydd, för i synnerhet vid höga konstruktioner kan fallande föremål vara mycket farliga. Ett torn med tre konstruktioner Den senaste tornmodellen som togs fram på JCO: s försökscenter i Laitiala var från början "bara" tänkt som en vanlig vaktjaktskoja uppsatt på stolpar. Kojan skulle komma upp på drygt fyra meters höjd men det hela verkade liksom lite avskalat så konstruktörerna beslöt att nedtill bygga in en andra koja för jägare med pilbåge. Under byggandets gång infann sig dessutom tanken att utöka konstruktionen med ett utfodringstak vid tornets fot. Man ser ju konstruktioner av det här slaget allt emellanåt, åtminstone i Estland och Centraleuropa. Alltså kompletterades tornet med en höhäck med tak inklusive ho för säd och slicksten. Tornets ben består av tryckimpregnerade stolpar som står på 40 x 40 cm betongplattor. Den andra möjligheten hade varit att sänka stolparna i marken, men genom att ställa dem på betongplattor förlänger man deras livslängd, i synnerhet om man lägger en bit isolerande takfilt emellan. Stommen till den uppvärmningsbara kojan som placerades ovanpå stolparna gjordes av 50 x 50 mm batting och som isolering användes finnfoam isoleringsskiva. Innerväggarna gjordes av björkplywood och taket täcktes med filt. Två av väggarna försågs med fönster som går att öppna, vilket ger utsikt över hela åkern. Fönstren gjordes i all sin enkelhet av ungefär fem millimeter tjockt och genomskinligt plexiglas som försetts med gångjärn. Plexifönstren fästes därefter en aning snett i väggen för att glida upp av sig själva när man haspar upp dem. En vadde- Marko Muuttola, planerare, JCO Laitiala försökscenter Vägen till bågkojan går via trappan till den övre kojan. Längsgående skjutgluggar är placerade på olika väggar och ger möjligheter till skott mot mål på olika avstånd. Med en liten avsats framför dörren går det lättare att kliva in. ring fästes på ytterväggen på vardera sidan om fönstren för att plexirutorna inte skulle kunna dunsa mot väggen. På det här viset kan skytten koncentrera sig på viltet i stället för att krångla med fönstren. En avskriven snurrbar kontorsstol fungerar utmärkt inne i en koja av det här slaget med flera skjutriktningar. Skjutöppningarnas höjd varierar med kojans höjd över marken. Ju högre upp kojan sitter desto lägre kommer fönstren. I Nedtill på tornet byggdes en egen koja för jakt med båge. Ståhöjden i kojan är på ungefär två meters höjd från marken, vilket mer än väl räcker för att ge en tillräckligt säker skjutsektor. allmänhet rör sig skjuthöjden kring 100 till 110 centimeter. Under fönstren löper en cirka 40 centimeter bred väggfast hylla hela vägen runt kojan med uppgift att fungera som skjutstöd. Hyllan är gjord av tolv millimeters barrplywood och klädd med tyg för att dämpa eventuella dunsar. Förutom som skjutstöd har hyllan också den funktionen att den styr den varma luften från gasvärmaren till fönstren via springorna under dessa. På det här viset hålls fönstren fria från imma så att jägaren slipper hålla på och gno med en trasa. En reglerbar gasvärmare är ett bra sätt att värma upp skjutkojan bara man kommer ihåg att ventilationen ska fungera. Nedtill på väggen ska man därför ta upp ett hål på cirka tio centimeter i diameter som friskluftsintag. Hålet för utluften Jägaren 6 / 2007 33
• görs upptill på den motsatta väggen eller i taket. Det är bäst att göra bägge ventilerna reglerbara. Reglaget för ventilerna ska i alla fall ha ett stopp som hindrar intaget respektive utsläppet från att stänga helt och hållet. Arrangemanget säkrar att luften kan cirkulera och förhindrar osförgiftning. I det här utförandet fortsätter skjutkojans utluftsventil i ett rör som når ungefär två meter upp över taket, till nästan åtta meters höjd alltså, för att doften av människa säkert ska skingras till högre rymder. Med båge i nedre våningen Nedtill på tornet satte konstruktörerna in en andra koja för jakt med båge. Ståhöjden i kojan är på ungefär två meters höjd från marken, vilket mer än väl räcker för att ge en tillräckligt säker skjutsektor. Väggarna gjordes av samma barrplywood som i den övre kojan. Någon isolering sattes däremot inte in på nedre våningen eftersom det redan var trångt om utrymme för bågskytten. Beträffande måtten på en koja för en bågskytt måste man ta i beaktande att skytten behöver plats för att spänna bågen och att bågens lemmar slår vid skott. Det optimala innermåttet verkar vara 190 centimeter, vilket underlättar för skytten att välja ställning efter läget. Den här gången gick det emellertid så, att det var den övre, uppvärmningsbara kojan som dikterade måtten för den undre bågskyttekojan och därför blev den senare litet mindre. Men visst går det också nu att spänna bågen, men utrymmet skulle gärna ha fått vara generösare tilltaget. Skjutöppningarna är höga och 20 centimeter breda och tillåter skytten att skjuta mot mål på olika avstånd. Förnödenheter du behöver: Skjutkojorna Stolpar 6000 x 150 mm 4 st Betongplattor 400 x 400 mm 6 st Under stolparna och trappan Plankor 100 x 50 mm 20 m Trappstegen + stommen Plankor 125 x 50 mm 2 m Trappan Batting 50 x 50 mm 30 m Stommen Barrplywood 9 x 1220 x 2440 mm 17 st Kojornas innerväggar + tak Barrplywood 12 x 1220 x 2440 mm 1 st Golvet + bordet Tryckimpr. trä 95 x 28 mm 90 m Bågkojans golv + gång Isolering 50 x 585 x 2385 mm 10 st Plexiglas 400 x 250 mm 4 st Luftkond. rör 75-100 mm ca 2 m Taket Råspontbräder 23x 95 mm 102 m Takfiltrulle 1 st Utfodringstaket Stolpar av tryckimpregnerat trä 2 st Höhäcken: Ribb 28 x50 mm ca 15 m Sädhon: Barrplywood (film) 12 mm ca 1m2 Taket: Batting 50x50 mm ca 10 m Takplattor 1200 x 900 mm 4 st Mått (cm) Övre kojan Bågjaktskojan Höjd över marken 450 230 Innermåtten h+b+d 190/200+160+140 230+160+140 (230 x 190 x190) Fönster 25 x 40 120x 20 Bordets höjd fr golvet 100-110 Under byggandets gång infann sig dessutom tanken att utöka konstruktionen med ett utfodringstak vid foten av tornet. der. Vitsvansviltet och rådjuren låter sig inte avskräckas av åtelns dofter utan kan gott våga sig ända fram för att se närmare på märkvärdigheten, som ju faktiskt kan bestå av artfränders inälvor. Däremot är det inte förnuftigt att lägga ut foder för rådjur och hjortar i omedelbar närhet av en åtel. Också av hygieniska skäl är det bra att hålla ett avstånd på minst trettio, fyrtio meter. Vitsvansviltets stig från skogen till viltåkern intill slingrar sig förbi skjutkojan, vilket betyder att det åtminstone i skymningen borde finnas någonting trevligt att titta på. Vinterutfodringen som byggts ihop med tornet kommer med stor säkerhet att leda till ännu mer hålligång när fälthararna och rådjuren väl har hittat dit. Det är viktigt att fortsätta med vinterutfodringen också efter jaktsäsongen medan det lider mot vår eftersom naturens skafferier är nere på minimum på vårkanten. Dessutom är det ju så, att det på utfodringsplatserna går lättare att uppskatta storleken på viltbestånden efter jaktsäsongen. Utfodringen, som alltså är hopbyggd med tornet, har ett tak som är lika brett som tornet. Där finns höhäck och sädhoar. Höhäckens pinnar är fastspikade med ungefär 30 centimeters mellanrum. Upptill är de spikade i takskäggets underkant och nedtill i sädhons överkant. Pinnarna är 130 centimeter långa och ställda så att de lutar. Med det här arrangemanget når hjortarna och rådjuren det klöverrika höet längs höhäckens hela längd och även det långstråiga höet lossnar lätt. Sädhons kant ligger 40 centimeter över marken och framkanten går att ta loss, vilket gör hon lätt att tvätta. Förstås finns det också en slicksten där för att råda bot på djurens brist på mineraler. G Komihåglista för åteljakten: I markägarens tillstånd för att anlägga en åtel I slaktavfall av vilt samt fisk (inte odlad) får användas utan tillstånd I används husdjur eller slaktavfall av husdjur ska anmälan göras till kommunens veterinär. Av ansökan ska framgå vems åteln är, syfte, åtelns plats, använd djurart, uppgifter om insamlingsplatser för djuravfallet samt insamlingsområde I nöt och får är totalförbjudna! Mycket att se kring tornet Det här tornet konstruerades först och främst för åteljakt på små rovdjur. "Inlockningen" av de små rackarna inleddes förstås redan på sensommaren bland annat genom att jägarna lade ut fisk i den omgivande terrängen. Under höstens lopp ökar man sedan på ransonerna och när snön har fallit blir det action av. Men åteljakten utesluter förstås inte jakt med andra meto- Den vadderade hyllan ger gott stöd för skytten samtidigt som den styr varmluften till fönstren så att dessa inte immar igen. Med den snurrbara stolen kan skytten byta riktning utan att ändra ställning. Sädhons framsida löper i falsar så att den kan lyftas upp när tråget ska tvättas. 34 Jägaren 6 / 2007
• Skogshönsen hör till våra jägares favoritvilt. Jakten har i alla tider haft sin givna plats i finländarnas liv och den kommer att fortsätta att ha det även efter millennieskiftet. Men visst förändrades jagandet under 1900-talet till sin natur från levebröd till fritidsintresse och i samma veva förändrades också fångstmetoderna. 36 Jägaren 6 / 2007 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Avskjutningen under innevarande millennium Aslak Ermala, Antti Saraja
• J akten har förvandlats och blivit en mycket sällskapligare aktivitet som numera också inkluderar verksamheter som inte kan betraktas som egentlig jakt. Lagarna som gäller jakten har preciserats och kommer också framledes att undergå förändringar. Jaktföreningsverksamheten kom igång på allvar efter totalrevideringen av jaktlagen på 1960-talet. Visserligen hade det grundats jaktföreningar redan i slutet av 1800talet, men det har ändå varit ett väldigt femtioårsfirande av jaktföreningar och det har skrivits historiker, och den här ruljangsen kommer att fortsätta under de närmaste åren. Tabell 1. Antalet jägare, samplets storlek, svarsprocenten och antalet aktiva jägare på 2000-talet. 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Jägare 289256 290951 293589 297110 299600 302525 Samplets storlek 5 291 5 332 5 274 5 319 5 391 5 395 Svarsprocent 83,7 82,7 83,0 84,1 82,7 80,2 Aktiva jägare 215000 217000 215000 220000 217000 220600 Tomhänta jägare, % 30,0 31,0 32,0 32,0 33,0 32,0 Tabell 2. Jaktstatistiken för skogshönsen under 2000-talet 2000 2001 2002 2003 2004 Järpe 82300 69800 88500 106300 85000 Ripa 80200 67500 74800 106800 98900 Orre 125800 126700 118500 148700 140200 Tjäder 27800 30600 33600 43600 32200 Tabell 3. Jaktstatistiken för fältfåglarna under 2000-talet Rapphöna 3500 1400 2600 1600 600 Fasan 21700 31200 23600 20400 15900 Duva 106100 143300 144400 176100 167700 Tabell 4. Jaktstatistiken för sjöfågel under 2000-talet Grågås 3100 3900 3400 7200 4800 Sädgås 3200 4700 4000 8900 4800 Kanadagås 2830 4100 3400 5500 3600 Kricka 139400 132200 113300 128200 109300 Årta 17000 18500 Gräsand 239600 267300 219300 248700 281100 Bläsand 54300 65100 Ejder 9300 8400 7200 9700 10700 Alfågel 24500 7200 6200 10200 9100 Knipa 91000 84200 61200 73200 75300 Storskrake 8600 9200 Småskrake 1600 1900 Stjärtand 9600 10700 8100 8900 12200 Skedand 6400 6400 5400 5200 7900 Vigg 9300 6300 3100 7200 6400 Brunand 2000 1600 Tabell 5. Jaktstatistiken för vadare och sothönor på 2000-talet. Morkulla 6200 2300 5200 6000 3200 Sothöna 1900 1900 900 3400 2200 Tabell 6. Jaktstatistiken för kråkfåglar och trutar under 2000-talet Kråka 192300 191300 180500 176900 174900 Skata 119200 114000 116700 107800 97000 Trutar 64200 Tabell 7. Jaktstatistiken för harar under 2000-talet Skogshare 282900 193500 195800 194300 200200 Fälthare 63700 71500 62100 62900 63300 Tabell 8. Jaktstatistiken för pälsviltet under 2000-talet Ekorre 4500 6300 4200 3600 3300 Bäver 2544 3485 2898 3500 3100 Bisam 22900 12100 4900 15500 6200 Räv 50800 56200 39700 65000 61500 Mårdhund 84700 110800 95700 129100 116000 Hermelin 4300 4500 2500 3500 2900 Mink 84300 85100 53100 70700 49700 Iller 400 500 400 400 500 Mård 12800 16500 10600 15100 14900 Grävling 7400 12100 9700 8600 7800 Utter 14 14 16 26 11 2005 87700 103100 162700 42800 1100 29800 179200 4100 6400 5600 113900 14800 295900 56500 6300 8000 60400 3700 1400 7900 6500 6100 800 2200 1200 192100 109700 65200 188600 73200 4400 3078 9900 63000 98300 3100 53600 500 16600 10800 20 2006 304105 5 395 81,3 218800 29,0 2006 95800 89400 216000 58000 2300 25400 212200 5000 11200 4300 114800 15900 281400 46800 3200 12900 67900 6900 400 5300 6100 3300 600 4600 900 204200 115400 48300 200000 68800 7300 4100 10000 64100 120600 3400 55200 400 15100 10200 17 Avskjutningsstatistiken är viktig Samarbetet mellan Jägarnas Centralorganisation, jägarna och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har redan fungerat friktionsfritt i många år. Ute på fältet har man på ett berömligt vis insett att avskjutningsstatistiken är ett viktigt verktyg för styrningen av jakten. Detta visar sig bland annat i att svarsprocenten på jaktenkäten står på en synnerligen hög nivå (tabell 1) år efter år. Den årliga statistiken för småviltsjakten sammanställs genom sampling. Under de två senaste statistikåren har antalet jägare överskridit 300 000. Tillväxten kan absolut inte kallas häftig, men inflödet av nya jägare har hela tiden varit större än den årliga avgången. Beträffande antalet jägare kan vi ändå konstatera att några av topparna har sammanfallit med revideringar av jaktlagen, med undantag av den senaste revideringen på 1990-talet. Antalet jägare som är aktiva och jagar varierar från år till år, vilket kan bero på goda fågelår eller harår, men variationerna har också påverkats av förändringar i älg-, rådjurs- och hjortbestånden. Skogshönsjakten pågår främst i norr Orren leder klart i avskjutningsstatistiken, men uttaget har varierat väldigt kraftigt och har under det bästa året varit nästan dubbelt så stort som under periodens sämsta år (tabell 2). Variationerna i avskjutningen utgör ingen direkt mätare på fågelbeståndens tillstånd, men ger ändå en fingervisning om huruvida bestånden är på väg upp eller ner. Under dåliga år har begränsningarna i jakten en dämpande effekt på uttaget som är större än den faktiska förändringen i bestånden. Under goda år går det på motsvarande vis åt andra hållet. Bristen på kvoter och lokala fredningar ökar uttaget i högre grad än viltbestånden tillväxer. Det skjuts klart färre ripor än orrar, vilket beror på att arten inte ens förekommer i stora delar av landet eller är fredad. Tjädern är ett synnerligen eftertraktat fågelvilt, men jakten begränsas med både fredningar och minimala kvoter från jaktföreningarnas sida. Järpen verkar variera avsevärt mycket mindre än de andra skogshönsen i jaktstatistiken. Visserligen rymmer den undersökta tidsperioden ett litet svagare år för arten, det vill säga det andra året, men det handlar inte om någon kollaps. Ringduvan ökar stadigt i jaktstatistiken Under den senare halvan av 1900-talet ökade ringduvan och blev allmänt förekommande, och först därefter klättrade arten upp till första platsen i jaktstatistiken för fältfåglar (tabell 3). Antalet skjutna duvor ökar klart och tydligt, och uttaget har fördubblats under den aktuella tidsperioden. Fasanen förekommer vild i delar av landet, men jakten är trots detta oftast beroende av årliga utplanteringar. För rapphönans del kan vi Jägaren 6 / 2007 37
• tyvärr inte göra annat än konstatera att arten fortsätter att gå tillbaka trots stödåtgärder. Gäss och gräsand eftertraktade arter Andjakten är mycket populär bland jägarna och passar bra för jägare som bor i tätorter eftersom jakten är koncentrerad till gryningen och skymningen och man Tabell 10. Mängden ätligt kött som viltet har avkastat under 2000-talet inte behöver ströva omKilogram 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 kring. Gräsanden och krickSkogshöns 184194 182508 189882 244506 209394 246438 307356 an är de vanligaste arterna som man jagar hos oss. Fältfåglar 47643 4854 60228 67290 61425 74586 81738 För deras del har avskjutSjöfåglar 290652 309546 248663 330200 339579 333436 327372 ningen inte varierat nästan Morkulla och sothöna 1705 1003 1215 2134 1258 768 1107 alls under den aktuella tidsHarar 662100 519900 501480 500700 512280 515160 525120 perioden medan uttaget av sjöfåglar har varierat krafPälsdjur 32054 43911 36515 44100 39060 38783 51660 tigt från år till år (tabell 4). Mufflon och vildsvi 270 280 475 315 410 595 390 Yttre faktorer har en avseHjortdjur 9014986 9499514 12123656 12235338 10086501 10783830 11104056 värd inverkan på jakten ute Sammanlagt 10233604 10621516 13162114 13424583 11249907 11993596 12398799 i havsbandet. I synnerhet alfågeln, som jagas på senhösten, kan rucka på sin flyttningsrutt på grund Mårdhunden det vanligaste pälsviltet Uttern fredades på 1970-talet men arten får av vädret så att den kanske inte alls kommer in- Beträffande jakten på pälsvilt kan vi konstatera jagas igen med specialtillstånd för att förebygga om räckhåll för våra jägare som väntar vid kus- att så gott som ingen längre jagar för att sälja päl- och begränsa skador. ten och i skärgården. sen. Av den orsaken har avskjutningen för flera Under de senaste åren har våra gåsbestånd arters del rent ut sagt kraschat trots att bestånden Avskjutningen värd 60-79 miljoner euro ökat klart och tydligt, vilket har ökat på avskjut- inte har gjort det. En del av jakten på pälsvilt be- Räknat i euro beräknas värdet av hela avskjutningen, i synnerhet som den utplanterade kana- drivs för att förebygga skador och en del av de till- ningen uppgå till mellan 60 och 79 miljoner dagåsen har blivit jaktbar. varatagna pälsarna används i jägarens eget hus- euro (tabell 9). Men eftersom det knappt alls håll det vill säga när pälsarna håller måttet för förekommer någon handel är beräkningen förMorkulla ­ ett jaktnöje för få det tilltänkta ändamålet. Å andra sidan har tillva- stås teoretisk. I praktiken är det främst variaMorkullan är den enda jaktbara vadaren i vårt ratagandet av pälsar också minskat eftersom allt tionerna i älgavskjutningen som får värdet att variera från år till år. Sjuttio miljoner euro är land. Jakten är hos oss en relativt blygsam affär färre jägare vet hur de ska ta hand om pälsarna. trots att arten på andra håll i Europa är ett mycket Mårdhunden är det senaste tillskottet i vår en imponerande mängd pengar men å andra siviktigt fågelvilt. Avskjutningen är anspråkslös och smårovdjursfauna. Arten leder jaktstatistiken i dan ska pengarna fördelas på ett mycket stort varierar rätt kraftigt (tabell 5). Sothönan är en an- pälsdjursligan (tabell 8). Tidigare var det minken antal jägare. Det finns ungefär 300 000 jägare i nan jaktbar fågelart i vårt land som också jagas i som stod för det största uttaget, men avskjutning- vårt land. Av dessa jagar cirka 200 000 varje år blygsam omfattning. Arten är ingen and utan en en har numera minskat för både minkens och rä- och av dessa jagar cirka 100 000 älg, rådjur elsumphöna. Den har varit lovlig i bara några få vens del. Mården förekom allmänt för femtio år ler hjort. Om man delar värdet på den årliga avsedan men var därefter nära att dö ut i hela lan- skjutningen jämnt mellan jägarna blir det bara årtionden och avskjutningen är blygsam. det. Arten har sedermera repat sig och har under 263 euro per man, vilket för de allra flesta inte Kråkjakten fortsätter, men utan gift de senaste åren brett ut sig över hela vårt land. En ens täcker kostnaderna för jakten, för att inte tala Kråkorna och skatorna räknas inte som vilt men närmare titt på avskjutningen ger oss intrycket att om investeringarna. Även om man skulle dela har skjutits eller fångats i bur i rätt jämn takt un- bestånden kommer att fortsätta växa. värdet på avskjutningen under ett toppår jämnt der åren. Uttaget har blivit ganska stort även om Grävlingsjakten verkar ha stått på samma nivå mellan enbart de aktiva jägarna skulle andelen antalet skator bara uppgår till ungefär hälften av redan i många år. Däremot har ekorren, som än- per jägare ändå inte bli större än 395 euro. Om vi kråkorna (tabell 6). Trutar (gråtrut och havstrut) nu för hundra år sedan var viktig för mången jä- delar värdet på hjortdjursavskjutningen mellan skjuts i ännu mindre omfattning än skatorna. Av- gares försörjning, förlorat sin betydelse som jakt- hjortdjursjägarna blir andelen under ett toppår skjutningen uppgår till ungefär hälften av antalet bart vilt och avskjutningen står nuförtiden på ett 576 euro per man. Jakten utgör med andra ord skator. minimum. På ungefär samma sätt har det gått för ingen inkomstkälla för någon! bisamråttan som med stora förhoppningar införHaren fortsatt populär des i landet för nästan hundra år sedan. Bisam- Över 10 miljoner kg kött från skogen Harjaktens popularitet håller i sig bland jägarna. jaktens gyllene år höll i sig ända fram till 1970-ta- Mängden ätligt kött som den årliga avskjutningMen så är också harsäsongen ungefär ett halvt år let. Eftersom priserna på skinn har kraschat och en avkastar uppgår till mellan 10 och 13 millång. Avskjutningen har dock varit mycket större på grund av ny lagstiftning för fångstanordningar joner kilogram. Av denna mängd utgör hjortunder tidigare årtionden, innan millennieskiftet, har bisamjakten dalat till bottennoteringar. djurens andel 9 till 12 miljoner kilogram (tabell men på många orter har harbestånden fortfaranOckså bävern har gått ett liknande öde till 10). Mängden är självfallet en uppskattning efde inte återhämtat sig efter kollapsen i slutet av mötes. För ett par århundraden sedan var bäver- tersom en del av köttet går till spillo på grund 80-talet. Under den granskade tidsperiodens för- skinn en handelsvara och arten jagades så inten- av brister i hanteringen och mindre välplacerade sta år uppgick avskjutningen till nästan 300 000 sivt att den dog ut i vårt land på 1800-talet. Men skott. Om den här mängden kött delas mellan harar, men siffran kommer inte ens i närheten av bävern har återinförts med framgång och vi har alla jägare blir vars och ens andel 43 kilogram tidigare toppnoteringar på närmare miljonen ha- redan kunnat jaga bäver i nästan 50 års tid. Till medan motsvarande andel för de aktiva jägarna rar i början av 1980-talet. Under den granskade en början krävde jakten specialtillstånd men un- inte skulle uppgå till mer än 65 kilogram ens periodens övriga år har avskjutningen rört sig i der de senaste åren har det inte krävts något sär- under ett toppår. Och om vi under ett toppår destorleksklassen 200 000 harar (tabell 7). Uttaget skilt tillstånd för att få jaga kanadabäver. Bäver lar hjortdjursavskjutningen mellan hjortdjursav fältharar har däremot stått på ungefär samma jagas dock inte av kommersiella skäl utan sna- jägarna skulle vars och ens andel uppgå till 113 nivå under hela perioden. rare för att arten åstadkommer skador på skog. kilogram. G 38 Jägaren 6 / 2007 Tabell 9. Värdet på avskjutningen i euro under 2000-talet Euro 2000 2001 2002 Skogshöns 2779642 2721196 2825809 Fältfåglar 844976 1149900 1059248 Sjöfåglar 4362458 4648209 3767578 Morkulla och sothöna 40870 21192 30778 Harar 3236104 2589253 2482117 Pälsdjur 2871002 3339287 2469823 Mufflon och vildsvin 1816 1228 2540 Hjortdjur 46169147 48645092 62185681 Sammanlagt 60306015 63115358 74823574 2003 3617470 1171093 5173965 47429 2480267 3606201 2119 62775245 78873789 2004 2005 2006 3137546 3641185 4515173 1063116 1310689 1424047 5296070 5259068 5157483 27246 17155 27751 2535265 2570921 2607586 3249979 3211868 3461223 2430 2363 1640 51701974 55475011 57205968 67013627 1488260 74400871
• Småviltsjakten i siffror Sammanlagt tillbringade jägarna drygt två miljoner dagar på småviltsjakt under 2006 och genomsnittsjägaren tillbringade tretton dagar på jakt. A ntalet jägare har under de senaste åren fortsatt att öka sakta men säkert. År 2005 passerade vi 300 000-strecket! Antalet aktiva jägare, det vill säga jägare som också jagar, har varierat väldigt litet under åren. Variationerna beror på faktorer som tilldelningar och nationella och lokala fredningar. För några arter spelar också väderleken in liksom vinterns tidtabell på hösten. Också ändringar i lagar och förordningar kan påverka antalet dagar som jägarna tillbringar på jakt. I allmänhet är jägarna ute på jakt varje år, men det händer av personliga skäl att somliga hoppar över jakten något år. Tabell 1. Antalet jägare, jägare som jagat och jägare som inte jagat samt antalet dagar på småviltsjakt i hela landet under åren 2001 till 2006. År Antalet Som Som inte Utan Småviltsjägare jagat jagat småvilt dagar 2001 290 951 217 020 73 931 67 808 2 148 711 2002 293 589 215 417 78 172 69 004 2 272 272 2003 297 110 219 620 77 490 69 502 2 280 638 2004 299 600 216 549 83 051 71 900 2 175 717 2005 302 525 220 609 81 916 69 738 2 185 634 2006 304 105 218 788 85 317 65 109 2 236 283 psykologisk faktor. Det ger nämligen honom en möjlighet att återvända hem med någonting i ränseln och inte bara gott humör. Två miljoner dagar Sammanlagt tillbringar jägarna under ett års tid drygt två miljoner dagar på småviltsjakt (tabell 1). Med jaktdag avses här inte ett helt dygn på jakt utan det att man har varit ute och jagat. En jakt kan ju variera från några timmar till en heldag från gryning till skymning. Somliga jägare kan promenera hemifrån till sina jaktmarker medan andra kan vara tvungna att köra flera hundra kilometer. Dessutom är ju skillnaderna i dagslängd stora mellan södra och norra Finland, vilket även det inverkar på jaktdagens längd. En snölös senhöstdag i Lappland räcker dagsljuset till för bara några timmar samtidigt som man i Nyland ser att jaga i nästan ett halvt dygn. Det sammanlagHannu Huttu Var tredje håller ett mellanår Orsakerna till att jägare håller ett mellanår kan variera väldeliga. För mången ställer förvärvsarbetet hinder i vägen, men också sjukdomar, studier och nuförtiden även tillökning i familjen kan leda till kortare uppehåll, för att nu nämna några exempel. Med andra ord är det nästan en tredjedel av jägarkåren som under årets lopp inte jagar en enda gång, men ändå betalar jaktvårdsavgiften, vilket i sin tur visar att de inte har lagt av utan tänker återuppta jagandet längre fram. Var fjärde aktiv jägare får inget småvilt utan kommer tomhänt hem. Det kan tyckas vara en väldigt stor mängd, men visar samtidigt att jakten också bjuder på andra glädjeämnen än själva fällandet. Många är alldeles nöjda med att få följa med hur hunden arbetar. Att jägaren får ta med sig sitt gevär verkar vara en avgörande Aslak Ermala, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jakt på skogsfågel med spets representerar finländsk jakt som typiskast. Jägaren 6 / 2007 39
• da antalet jaktdagar varierar ändå inte nämnvärt från år till år. Under innevarande årtusende har skillnaden som mest uppgått till 132 000 jaktdagar, vilket inte är mer än sex procent av den totala mängden. Genomsnittsjägaren jagar 13 dagar Genomsnittsjägaren tillbringar varje år nästan två veckor på jakt. Det förekommer självfallet skillnader mellan de olika delarna av landet men skillnaderna är tämligen små. Medelvärdet för antalet dagar på småviltsjakt varierade mellan åtta och fjorton (tabell 2) i de olika jaktvårdsdistrikten. Medelvärdet var lägst i Södra Savolax (åtta dagar) medan det var störst i Norra Karelen (fjorton dagar). En annan faktor som också inverkar på antalet jaktdagar är antalet jaktbara områden i regionen samt områdenas artsammansättning och viltbestånd. Likaså kan jaktsäsongens längd och lokala begränsningar och kvoter för olika arter samt i viss utsträckning också klimatfaktorer öka eller minska antalet jaktdagar. Exempelvis skogshönsens jaktsäsong ­ med undantag av ripan ­ är bara några veckor lång medan haren får jagas i ett halvår och sjöfåglarna i drygt fyra månader. Dessa faktorer inverkar med all säkerhet också på antalet jaktdagar. Tabell 2. Antalet jägare, jägare som jagat och dagar på småviltsjakt samt antalet småviltsdagar per genomsnittsjägare fördelat på de olika distrikten under 2006. Jaktvårdsdistrikt/ Antalet Som SmåviltsSmåviltsdagar/ del av distrikt jägare jagat dagar aktiv jägare Södra Tavastland 11 315 8 200 78 900 10 Södra Savolax 16 659 12 500 103 400 8 Kajanaland 16 638 13 500 129 500 10 Mellersta Finland 17 965 13 600 155 000 11 Kymmene 16 233 12 100 112 700 9 Nedre Lappland 21 687 16 500 155 400 9 Mellersta Lappland 10 381 7 900 79 100 10 Övre Lappland 2 872 1 900 22 300 12 Södra Uleåborg 25 776 18 600 183 500 10 Norra Uleåborg 15 774 12 200 105 000 9 Österbotten 22 937 15 600 168 100 11 Norra Tavastland 11 747 7 300 73 100 10 Norra Karelen 19 688 15 100 204 900 14 Norra Savolax 27 512 21 500 224 300 11 Sv Österbotten 9 426 6 700 60 800 9 Satakunta 15 155 9 500 112 500 12 Nyland 28 690 17 000 163 500 10 Egentliga Finland 13 650 9 300 104 300 11 Tabell 3. Den procentuella fördelningen av antalet dagar på småviltsjakt under perioden 2001 till 2006. 1-7 d 8-14 d 15-21 d 22-30 d 31-60 d 61-90 d 2001 48,1 21,4 15,3 7,7 5,8 0,8 2002 46,6 20,4 16,2 8,7 6,1 1,0 2003 44,6 21,9 16,5 8,5 6,8 1,2 2004 46,3 22,8 14,5 8,5 6,4 0,9 2005 48,3 21,4 14,5 8,2 5,6 0,9 2006 47,5 21,8 15,6 7,9 5,7 1,0 men andelen jägare som jagar ännu mer uppgår till bara en tiondel. I jämförelse med antalet jaktdagar på individnivå uppstår det på regional nivå fler skillnader i fördelningen av jaktdagarna. Den procentuella andelen jägare som jagar i maximalt en vecka varierar från 42,4 % till 55,8 mellan de olika Varannan jägare jagar en vecka En del av jägarna deltar i bara några få premiärer under jaktåret, men det finns också jägare som tillbringar nästan hela jaktåret ute på jakt. Beträffande de enskilda jägarnas tidsanvändning verkar det knappt alls förekomma några skillnader mellan de olika åren. På årsnivå verkar det inte heller förekomma några skillnader i antalet småviltsdagar per jägare. Under den aktuella tidsperioden tillbringade nästan varannan jägare maximalt en vecka per år på jakt (tabell 3). Detta hindrar ändå inte att det faktiska antalet jaktdagar per år är större eftersom uppskattningsvis varannan aktiv jägare också deltar i jakt på älg, rådjur eller hjort. Var femte jägare jagar i maximalt två veckor och nästan lika många jagar i maximalt tre veckor per år, >90 d 0,9 1,0 0,6 0,5 1,1 0,5 distrikten (tabell 4). Norra Lappland och Norra Karelen har den minsta andelen jägare som jagar i maximalt en vecka medan Norra Tavastland har den största andelen sådana jägare. Den procentuella andelen jägare som jagat i maximalt två veckor varierade mellan 17 % (Nyland) och 27,4 % (Kajanaland). Den procentuella andelen jägare som jagat i maximalt tre veckor varierade mellan 10,1 % (Södra Savolax) och 20,3 % (Norra Karelen). Den procentuella andelen jägare som jagat i maximalt två månader var klart störst i norra Lappland (25,4 %) och minst i Satakunta (9 %). I Satakunta och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt påträffar vi däremot fler jägare som tillbringat flera månader på jakt än i de övriga distrikten. G Antti Saraja Småviltjägarna satsar över två miljoner jaktdagar på sitt intresse. 40 Jägaren 6 / 2007
• MyWay Dog GPS är enda hund-GPS sändaren som kan användas både i halsband och signalväst. När du använder MyWay GPS signalväst är hunden lättare att upptäcka i skogen och på landsvägen även i svåra förhållanden. MyWay GPS signalväst passar till stora och småhundar, från tax till stor älghund. Säkerhet åt jaktens viktigaste deltagare. Dog GPS TTA-310i 1. NYA SuperSense® GPS Testvinnarens nya ännu bättre halsband med SuperSense® teknik. Från P INT affärerna, Signalväst på köpet, 500 st parti! (Västen skilt 69) MyWay 2. 33 % bättre batterikapacitet i halsbandet i västen ännu bättre 3. Skallräknare 4. Skallalarm (Start-Slut) 5. Positionering visar hundens spårlogg (4 min) 6. GPRS funktion färdigt i halsbandet 7. Lättast, endast 230 g 8. Passar även i MyWay säkerhets väst 9. Allt i hållbart paket (inga kablar i halsbandet) 10. Mikrofon Begär o ffert P INT MyWay MyWay 1000 9,95 P INT Affärerna MyWay Point erbjuder fullständigt stöd till MyWay produterna. 36 MyWay affärer runt om i Finland. Point betjänar och ger råd till kunderna samt erbjuder nyheter, tillbehör, service och reservdelar. Närmaste MyWay Point affär hittar du på adressen www.tracker. /mywaypoint. ESPOO MARTINKYLÄN AUTOPUHELIN FORSSA TEKNISET LEHTOVIRTA HÄIJÄÄ HÄIJÄÄN HUOLTOKESKUS OY IISALMI SAARIVAINIO OY (TEKNISET)IMATRA EXPERT E.HATAKKA JOENSUU MARKANTALO JYVÄSKYLÄ MIDARE OY KAJAANI MUSTA-PÖRSSI KEMI FOTORES KY KOKKOLA KOKKOTEL OY KUHMO PAIKALLIS-SÄHKÖ KUOPIO MARKANTALO KUUSAMO PRISMA LAPPEENRANTA EXPERT E.HATAKKA LEMPÄÄLÄ BUDGET SPORT C/O Koy Ideapark LIEKSA ESAN KODINKONE OY MIKKELI KARIKON AUTOTALO MARIEHAMN ÅLANDS DATATELEFON NIVALA EXPERT PÄIVÄRINTA OULAINEN TEKNISET TOKOLA OULU R.RINTAMÄKI, OULUN TELEPALVELU OY PIEKSÄMÄKI ASENNUSPALVELU REIJO HALONEN PIETARSAARI EXPERT HÖGLUND PUDASJÄRVI T:mi KOILLIS-TELE RAAHE RAAHEN KONTTORIKONE OY ROVANIEMI A.OLLAKKA OY SALO MARKANTALO SAVONLINNA KARIKON AUTOTALO SEINÄJOKI WEXTRA OY SUOMUSSALMI PAIKALLIS-SÄHKÖ OY TAMPERE RXTX-TUOTE MIKA RISSANEN OY TURKU TURUN TELE-PÖRSSI OY / PUHEMIES VANTAA BUDGET SPORT VARKAUS KESKI-SAVON VIESTINTÄ ÄÄNEKOSKI NISKANEN OY KODINTEKNIIKKA JA URHEILU Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo, sales@tracker.fi Mera info www.tracker.fi eller 08 521 9290 MyWay-försäljning MyWay Point affärer runt i Finland Kundstöd 0600 414 610 0,95 min+pvm (må-fre kl 8-20, lö kl 9-16)
• Åländsk talko: Holkar på löpande band Holktillverkningen är i full gång. Holkämnena lyfts upp med frontlastare, elevatorn var sönder Något 100-tal knipholkar. Bottnen är uppåtvänd för eventuellt regn. 42 Jägaren 6 / 2007 # olktillverkning har alltid varit en mycket viktig del av viltvårdsarbetet. En holk är väl något av det första en ung naturvårdsintresserad grabb vill göra och sedan hänga upp i närheten av hemmet. Att sedan på våren följa med när holken får invånare och få se fågelungarnas uppväxt under försommaren skänker stor tillfredsställelse och stärker intresset. Jag minns så väl själv att vi var många i skolans träslöjd som tillverkade våra första holkar för stare eller mesar. Som färdiga var holkarna väl inte helt dragfria och det stack ut någon spik här och där. Men vad gjorde det, för en holk hade det ju blivit! En sak som här på Åland rätt starkt påverkat unga pojkars intresse för holkars värde som boplatser är sjöfågeljakten på våren. Jag tror att alla skärgårdspojkar ända från det de var mycket små kommer ihåg de vackra kniporna som år efter år häckade i holkarna, som kunde finnas på båthusväggen eller i träden runt hamnen. Hade de tur kunde de få se honan locka ner alla ungar från holken och söka skydd i vassarna. Pojkarna fick även i mycket tidig ålder följa med far eller äldre bröder ut på kvällssittning i skåran med vettarna ute på vattnet och uppleva jakten samt närkontakten med fåglarnas beteenden. Under alla tider har det tillverkats holkar. Främst var det väl för starar, knipor och storskrakar. Förr gav skrakens tidiga äggläggning ett mycket uppskattat tillskott på skärgårdsbornas matbord. Numera görs det inte ofta holkar för dem, utan de får kila in sig i någon knipholk eller under någon strandbod eller något fritidshus liksom småskraken. Då gjordes holkarna av någon innanrutten al- eller aspstam, som dök upp då vinterns ved höggs och som brändes ur till lämplig invändig storlek. Holkarna kunde också vara gjorda av H någon gammal 30 liters strömmingsfjärding eller lämplig trälåda. Sedan medlet av 1960-talet, då de åländska jaktvårdsföreningarna bildades, har holktillverkning varit en rätt viktig del av verksamheten. Med något års mellanrum har det ordnats talkodagar då man samlats och spikat ihop några tiotal holkar av bräder och till vissa delar av oljehärdad masonit. I bästa fall har föreningarna fått ihåliga massavedsklampar av skogsbolagen. Av den här massaveden har det varit rätt lätt att med motorsåg få fina holkämnen. Några föreningar har vartannat år gjort rätt så stora mängder holkar i viltvårdsarbetet. Heder åt dem! Det kan inte förnekas att en del av drivkraften bakom den här aktiviteten troligen funnits i omtanken om de holkhäckande fåglar man jagat. Det har varit ett sätt att ge tillbaka. Som vi alla vet så har Bryssels "sakkunniga" nu blandat sig även i våra traditionella nordiska jaktformer. Deras argument för de restriktioner som de tvingar på berörda parter är tyvärr starkt tvivelaktigt underbyggda och verklighetsförankrade. En typ av protest som framförts på vissa håll är att vi inte nu mera ska bry oss om att tillverka holkar då fågeljakten tagits ifrån oss. Ett sådant resonemang drabbar fel part. Efter att vi nyligen läste en artikel i denna tidning om att det fanns privatpersoner i riket som tillverkat en holkfräs beslöt vi i Hammarlands jaktvårdsförening att försöka få kontakt med dem. Efter rätt många försök lyckades vi få kontakt med holkfräsens ägare. De var villiga att komma till Åland för en veckas tid i medlet av juni. Vår förening lät då budet gå till de övriga 15 jaktvårdsföreningarna i landskapet och resultatet var att totalt 11 föreningar gick samman i ett stort holkprojekt. Råmaterialet (stockar) av lämplig storlek för holkar köptes ut av Ålands skogsägarförbund på deras såganläggning Ab Skogen. Sedan ålades varje förening att hålla 2-3 man en halv dag för att såga upp holkämnen av stockarna. Holkämnena fördes sedan med en frontlastare fram till fräsmaskinen. Söndagen den 10 juni anlände Arvo och Raine Vesanto från Tövsala med sin täckta lastbil där fräsen fanns. Redan på söndagen provkördes anläggningen. Sedan var det full fart från måndagen kl. 9 till kl. 19-20 alla dagar, t.o.m. halva fredagen. Det fungerade mycket bra. Det hade bestämts att det skulle tillverkas holkar av lämplig storlek för mesar, starar och knipor. Mesholkar gjordes det 2 holkar/minut. För starholkarnas del gick det något långsammare och för knipholkarnas del blev det 25-30 holkar i timmen. Maskinen fräste först ett lämpligt ingångshål och sedan holkens hålighet. Ca 5 cm trä lämnades för bottnen. Insidan blev slät och fin. Efter att ett filtbeklätt tak och en upphängningstråd blir påsatt, så har man en fin holk för många år framåt. På de här 4½ dagarna tillverkades totalt 2247 holkar, som delades lika mellan de 11 föreningarna. Det blev 359 knipholkar, 34 uggleholkar, 764 starholkar och 1090 mesholkar. Under vintern kommer de troligen att färdigställas och hängas ut i markerna av föreningsmedlemmar eller säljas/doneras till intresserade. Det var en person, som bodde i ett myggrikt område och hade läst att en mes tar cirka 500 myggor om dagen. Han ville köpa många holkar! G Bengt Häger #
• # JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET Giltighetstid FÖRESKRIFT Tills vidare Jakt som får bedrivas med stöd av jaktlicens enligt 28 § i jaktförordningen FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att utfärda följande föreskrifter om begränsning av jakt som får bedrivas med stöd av jaktlicens, förutsättningar för beviljande av jaktlicens och processer som ska iakttas vid beviljande av jaktlicens. Denna föreskrift är i kraft tills vidare och gäller sådan licensbelagd jakt som avses i 28 § i jaktförordningen. Utöver denna föreskrift meddelas årligen separata föreskrifter om enskilda arter som gäller högst i ett jaktår. I dessa föreskrifter fastställs de regionala övre gränserna för jaktvårdsdistrikten när det gäller antalet individer per art som får jagas med stöd av jaktlicenser. Genom dessa föreskrifter begränsas också vid behov de särskilda undantagsgrunderna, som nämns i 28 § i jaktförordningen, med stöd av vilka jaktlicenser kan beviljas. Gynnsam skyddsnivå De regionala övre gränser gällande individer som får jagas med stöd av jaktlicens, vilka fastställs för jaktvårdsdistrikten genom separata föreskrifter baserar sig på information från vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. När den regionala övre gränsen fastställs i jord- och skogsbruksministeriets årliga separata föreskrifter har den regionala övre gränsens inverkan på varje arts gynnsamma skyddsnivå redan beaktats och vidare har det säkrats att ett eventuellt beviljande av jaktlicens inte äventyrar den gynnsamma skyddsnivån för den art som avvikelsen gäller. 2) Utredning av undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom. i jaktförordningen A) Undantagsgrunderna i 28 § 1 mom. 1­3 punkten i jaktförordningen Innan jaktvårdsdistriktet beviljar jaktlicenser ska det utreda följande aspekter som anges i punkt 1­3 om undantagsgrunder samt anteckna i jaktlicensbeslutet de motiveringar som baserar sig på utredningen. 1. Bevara vild fauna eller flora specificering av nyttan för vild fauna eller flora och bedömning av på vilket sätt avvikelse från skyddet av en art som avses i 28 § i jaktförordningen förbättrar tillståndet för den art för vars skydd tillstånd ansöks Om specificeringen och bedömningen visar att nyttan för den art som ska skyddas inte är tillräcklig, ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller, inte beviljas. 2. Förebygga särskilt betydande skada specificering av den särskilt betydande skadan specificering av det potentiella skadeområdet (skadeobjekten) utgående från uppföljningsinformation och sådana skador som eventuellt redan har uppstått omfattningen av den skada som man försöker förebygga genom jakt på en art som nämns i 28 § i jaktförordningen och bedömning av sannolikheten att skaderisken realiseras eller för att skadan kommer att upprepas Om det inte handlar om en omedelbar händelse där den individ/de individer som ansökan gäller, kommer att orsaka särskilt betydande skada eller risk för skada som man försöker bekämpa, ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller, inte beviljas. 3. På grund av tvingande skäl trygga folkhälsan, den allmänna säkerheten eller ett annat mycket viktigt allmänt intresse, inklusive sociala och ekonomiska orsaker, samt om avvikelsen medför synnerligen viktig nytta för omgivningen specificering av folkhälsa eller allmän säkerhet som man särskilt avser att trygga genom att döda en art som ska skyddas bedömning av sannolikheten att folkhälsan eller den allmänna säkerheten äventyras specificering av ett annat mycket viktigt skäl som är av tvingande karaktär med tanke på ett allmänt intresse (inklusive ekonomiska och sociala orsaker) specificering av synnerligen viktig nytta för omgivningen Om dessa punkter inte uppfylls och om det inte är frågan om en omedelbar händelse ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller, inte beviljas där uppskattningen visar en betydande tillväxt av stammen. Undantagsgrunden kan endast tillämpas på sådana arter vars stam i hela Finland, utgående från vilt- och fiskeriforskningsinstitutets beståndsuppskattning, kan anses vara tillräckligt stor och förvaltning av stammen är möjlig enligt förvaltningsplanerna eller artens förvaltning förutsätter att individer av arten elimineras också när det på grund av stammens täthet och/eller individantal är omöjligt att ange en bestämd individ för vilken det särskilt kunde påvisas att undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom. 1­3 punkten uppfylls. Tillämpningen av undantagsgrunden ska överensstämma med riktlinjerna för de artspecifika förvaltningsplanerna och stödja skydd och förvaltning av arter enligt 28 § i jaktförordningen. Grunderna som anknyter till de artspecifika förvaltningsplanerna ska antecknas i beslutet om jakttillstånd. 3) Annan tillfredsställande lösning Jaktvårdsdistriktet ska innan jaktlicens beviljas för varje enskild licens utreda om det finns en annan tillfredsställande lösning för beviljande av jaktlicens enligt 28 § 1 mom. 1­4 punkten och i jaktlicensbeslutet anteckna de centrala punkterna i utredningen. Om utredningen visar att det finns andra tillfredsställande lösningar i fråga om en viss licensansökan ska jaktlicens inte beviljas. A) Undantagsgrunder 1­3 I fråga om undantagsgrund 1 ska jaktvårdsdistriktet utreda om den art som är föremål för skydd (annan art) i ett beslut enligt denna punkt är av sådan natur att denna arts skyddsnivå kan förbättras endast genom att tillåta jakt på en art nämnd i 28 § i jaktförordningen( varg, björn, lodjur, utter). Om den art som är föremål för skydd (annan art) i beslutet är en viltart, ska jaktvårdsdistriktet först utreda om begränsning av jakt på denna art kan betraktas som en annan tillfredsställande lösning. Om den art som utgör grund för beslutet är en art som avses i naturvårdslagen ska jaktvårdsdistriktet begära ett utlåtande i ärendet från en behörig regional miljöcentral. I fråga om undantagsgrund 2 ska jaktvårdsdistriktet utreda vilka metoder som överhuvudtaget finns att tillgå för att förebygga sådan skada som anges i ansökan och hur de lämpar sig för den situation som avses i ansökan. Likväl ska jaktvårdsdistriktet utreda vilka andra tillfredsställande lösningar som redan har tillämpats på den situation som avses i ansökan (till exempel fördrivning med olika metoder, inhägnande för att skydda husdjur, elstängsel osv.) och vilka resultat dessa har gett. En motsvarande utredning ska göras i fråga om undantagsgrund 3. B) Undantagsgrund 4 Jaktvårdsdistriktet ska innan jaktlicens beviljas utreda om det finns en annan tillfredsställande lösning för beviljande av jaktlicens enligt 28 § 1 mom. 4 punkten med beaktande av de mål som uppställts i artens förvaltningsplan och andra alternativa lösningar. De centrala punkterna i utredningen ska antecknas i jaktlicensbeslutet. 4) Beviljande av jaktlicens Då de ovan relaterade kriterierna uppfylls kan jaktvårdsdistriktet bevilja jaktlicenser enligt den regionala övre gränsen och de övriga föreskrifterna. Beviljandet av jaktlicens skall övervägas från fall till fall, och i regel kan tillstånd att bedriva jakt med stöd av en och samma jaktlicens beviljas för jakt på en enda individ av en art enligt 28 § i jaktförordningen. I jaktlicensbeslutet skall i fråga om den gynnsamma skyddsnivån hänvisas till den separata regionala övre gräns som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt för varje enskild art. Jaktlicens skall beviljas endast för ett begränsat område med beaktande av undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom., punkt 1­3 i jaktförordningen, och, när det gäller undantagsgrunden enligt punkt 4, de mål som ingår i artens förvaltningsplan. De licenser som beviljats i enlighet med de ovan nämnda undantagsgrunderna och som avses i 28 § punkt 1-3 i jaktförordningen ska begränsas regionalt på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av var det objekt/de objekt som ska skyddas, ligger. Det ska inte beviljas jaktlicenser som omfattar hela jaktdistriktsområdet. Jaktlicenserna enligt undantagsgrunderna 2-3 ska endast gälla omedelbara händelser som uppfyller kriterierna enligt undantagsgrunderna 2-3. Jaktlicenserna ska vara tidsbestämda. I dessa fall är det inte tillåtet att bevilja jaktlicenser som löper över hela jakttiden. En tidsbestämd jaktlicens kan förnyas att gälla samma fall om den även då uppfyller kriterierna i denna föreskrift. Jaktvårdsdistriktet ska bevilja jaktlicenser enbart för de områden där arten förekommer frekvent eller så att licenserna i regel riktas mot individer som regelbundet rör sig i närheten av permanent bosättning, i närheten av potentiellt skadeobjekt eller orsakar befogad oro bland den lokala befolkningen. I beslutet ska finnas en anteckning om att de ovan nämnda omständigheterna har utretts och kontrollerats. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila Överinspectör Sami Niemi # B) Undantagsgrund 4 i 28 § 1 mom. i jaktförordningen (att selektivt och begränsat i noggrant övervakade förhållanden eliminera vissa individer) Enligt de årliga föreskrifterna tillämpas undantagsgrunden om enskilda arter endast i de jaktvårdsdistrikt där det utgående från vilt- och fiskeriforskningsinstitutets beståndsuppskattning kan anses finnas en tillräckligt talrik stam eller Jägaren 6 / 2007 43
• # JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET Gäller FÖRESKRIFT 1.10.2007-31.7.2008 Med stöd av jaktlicens eller inom ramen för regional kvot tillåten jakt på varg, lodjur och utter FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som skall avges om den tillåtna jakten: 1. Varg ytterom renskötselområdet. Antalet vargar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § får uppgå till högst: Förvaltningsområdet i Östra Finland Kajanalands jaktvårdsdistrikt av vilka loven hänför sig tillkommunerna som gränsar till renskötselområdet Norra Karelens jaktvårdsdistrikt Kymmene jaktvårdsdistrikt de kommuner som gränsar till östgränsen Norra Savolax jaktvårdsdistrikt Södra Savolax jaktvårdsdistrikt dantagstillstånd som beviljats enligt jaktlagens (615/1993) 41 § 2 mom. eller polislagens (493/7.4.1995) 25 §, ävensom övriga av människor dödade uttrar som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal uttrar som får fällas med stöd av jaktlicenser. Jaktvårdsdistrikten skall efter beviljandet av jaktlicens leverera en kopia av licensen till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation samt vid utgången av jaktsäsongen för utter en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade licenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt resultatet av jakten. 3. Lodjur. Antalet lodjur som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § får uppgå till högst: Renskötselområdet Kajanalands jaktvårdsdistrikt Uleåborgs jaktvårdsdistrikt Lapplands jaktvårdsdistrikt Övriga Finland Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Södra Savolax jaktvårdsdistrikt Kajanalands jaktvårdsdistrikt Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt Kymmene jaktvårdsdistrikt Österbottens jaktvårdsdistrikt Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Norra Karelens jaktvårdsdistrikt Norra Savolax jaktvårdsdistrikt Sv. Österbottens jaktvårdsdistrikt Satakunda jaktvårdsdistrikt Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt Nylands jaktvårdsdistrikt 10 vargar 7 vargar 6 vargar 3 vargar 2 vargar 1 varg 5 lodjur 3 lodjur 5 lodjur 7 13 5 13 9 2 7 13 25 5 5 1 9 lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur lodjur I andra jaktvårdsdistrikt än de ovan nämnda bör licenser för jakt på varg inte beviljas. Licens för jakt på varg får endast beviljas för de syften som anges i 28 § 1 mom 1-4 punkterna i jaktförordningen. Grunderna för beviljandet av jaktlicens skall nämnas separat för respektive enskild individ i licensbeslutet. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet vargar som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt jaktlagens (615/1993) 41 § 2 mom. eller polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor dödade vargar som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal vargar som får fällas med stöd av jaktlicenser. Jaktvårdsdistrikten skall efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen för varg en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt resultatet av jakten. Denna föreskrift kan kompleteras vargens andel innan jakttiden utgår. 2. Utter. Antalet uttrar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § får uppgå till högst: Södra Savolax jaktvårdsdistrikt Kajanalands jaktvårdsdistrikt Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt Lapplands jaktvårdsdistrikt Uleåborgs jaktvårdsdistrikt Österbottens jaktvårdsdistrikt Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Norra Karelens jaktvårdsdistrikt Norra Savolax jaktvårdsdistrikt Satakunda jaktvårdsdistrikt Nylands jaktvårdsdistrikt 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar uttrar I andra jaktvårdsdistrikt än de ovan nämnda bör licenser för jakt efter utter inte beviljas. Licenser för jakt efter utter kan beviljas av jaktvårdsdistrikten endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att förebygga särskilt betydande skador på fisk- och kräftodling i dammar. Jakt efter utter bör inte tillåtas i naturliga vatten. Grunderna för beviljandet av jaktlicens skall nämnas separat för respektive enskild individ i licensbeslutet. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet uttrar som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av un- I andra jaktvårdsdistrikt än de ovannämnda bör licenser för jakt efter lodjur inte beviljas. Licens för jakt efter lodjur i det syfte som avses i jaktförordningens 28 § 1 mom. 4 punkten bör begränsas till avlivande av specifika enskilda individer och till maximalt en jaktvårdsförenings verksamhetsområde eller ett i övrigt klart definierbart högst 100 000 ha stort enhetligt område för skötsel av stammen. I det syfte som avses i jaktförordningens 28 § 1 mom. 4 punkten beviljad jaktlicens kan inte efter beviljandet bytas till annan individ eller annat område. Grunderna för beviljandet av jaktlicens skall nämnas separat för respektive enskild individ i licensbeslutet. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet lodjur som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt jaktlagens (615/1993) 41 § 2 mom. eller polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor dödade lodjur som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser. Jaktvårdsdistrikten skall efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen för lodjur en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt resultatet av jakten. 4. Vid beviljandet av jaktlicenser ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av 1.10.2007 (Dnr 2611/720/2007) om med stöd av jaktlicens tillåten jakt samt i övrigt jaktlagens och jaktförordningens bestämmelser. # Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila Överinspektör Sami Niemi w U B 44 Jägaren 6 / 2007
• VI D KÖ P 2 AV PRODUKTE R SN MO ÖCA 0 PRODUKTNUMMER: JJ0103 NDAST köpet Eätukku På från Er På köpet till JahtiJakt Premium-stället. Totalt värde för motsvarande produkter 419 . 1. JahtiJakt pullover Snygg pullover för jakt och fritid. Textilförstärkningar på ärmar och axlar. Skyddande krage. 2. Underställ För skiktklädsel. Speciellt designat för JahtiJakt Premium -stället, underställ förverkligad med Scentech-teknologin. Micro1Dry-tyget suger upp fukten. 3. Fleece-mellanställ Mycket varmt mellanställ för kallare väder. Material av behaglig MicroDryfleece, som andas och förflyttar fukten ut genom stället. 4. Vändbar mössa Membranmössa med AIR-TEX-membran, där vändsidan är orange signalfärg. Vändbara öronlappar och justerbart omfång. 5. Flanellskjorta För jakt och fritid. Bomull av hög kvalitet. Nytt, snyggt yttre. Två bröstfickor. Förlängd nederkant gömmer ryggen. 6. Säkerhetsväst Tydlig orange signalfärg. Reflexband fram- och baktill. Behändig att sätta i fickan. Med dragkedja. 7. Hängslen Starka läderhållare, slitstark med säkra knappfästen. Elastiskt och slitstarkt material. Nytt snyggt utseende 8. Sitsskydd JahtiJakt sitsskydd skyddar dina bilbänkar effektivt. Passar alla bilmodeller. Lätt att ta bort och tvätta i till och med 60 grader. Materialet är vattenoch smutsavvisande polyester. www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset Produktnummer: JJ0103 # # PREMIUM Högsta klassens toppnyhet ­ JahtiJakt Premium-membranställ Ny teknologi revolutionerar jakten Som ägare till Premium-ställ kommer du obemärkt ännu närmare villebrådet. Med hjälp av Scentech-luktspärrsteknologin förhindrar man villebrådet att vittra kroppslukter. Premium-ställets NYA AIRTEX2-membran är laminerat direkt på ytmaterialet, så att dräkten är ännu mer lättviktig, bekväm och slitstark. Bekanta dig och beställ genast! Oslagbart, nytt -membran Det NYA AIR-TEX2-membranet som är värmelaminerat direkt på ställets ytmaterial behåller sina utmärkta egenskaper även efter hårt bruk och flera tvättgånger. I testerna vid Tammerfors Tekniska Universitets SmartWear Laboratoriet fastställdes att det nya AIR-TEX2membranets andningsförmåga är helt utmärkt, som ny samt efter tre tvättgånger. (andningsförmåga >11.000 g/m2/24h). I samma tester fick membranet högsta betyg även för sin utmärkta vattentäthet (höjd av vattenpelare >10.000 mm). Och topp-egenskaperna håller sig även efter flera tvättgånger! -luktspärrsteknologi I det nya JahtiJakt Premium-jatkstället används den unika Scentech-luktspärrsteknologin. Med hjälp av denna förhindrar man kroppslukter tränga igenom ytmaterialet, så att villebrådet kan vittra det. JahtiJakt har utvecklat Scentech-luktspärrsteknologin i samarbete med branschens bästa experter och forskningsinstitut som först i Finland.
• GARMIN GPSmap 60Cx Det populära Garmin 60C -kart-GPS:t som har varit framgångsrik i tester har nu fått efterföljaren Garmin 60Cx. Nu kan du ladda ner mer TOPO-Suomi PLUS -kartor på minneskortet än någonsin tidigare. 60Cx till Finlands förmånligaste pris, endast från Erätukku. Tillsammans med TOPO-Suomi PLUS -terrängkartor är GPS:en helt överlägsen bl.a. för jaktbruk. nüvi 200W Garmin nüvi 200W är en förmånlig bilnavigator med bredbildsdisplay. Anordningen har även en klar 4,3'' bredbild touchscreen som är läsbar även i solljus och har färdiga förprogrammerade, detaljerade kartor. Automatisk finskspråkig ruttning. Produktegenskaper Produktegenskaper och teknisk information Till Er 479 t ENDA På köpe Erätukku från Välj en från 1-16 områden! -PR tukku ä IS Minneskort 128 Mb medföljer! T o m 100 x 100 km Vi har också extraminnekort! Standardutrustning + programmerings- och leveranskostnader PRODUKTNUMMER: 005CX60 TESTVINNARE! TM (19/05) testade Garmin 60 CS och Till kkuErätu PRIS 229 + leveranskostnader Dessa på köpet av den här produkten. ST Totalt värde för motsvarande produkter 207 . PRODUKTNUMMER: 010-00656-13 2. 3. Extraminneskort 1 Gb www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 w U B ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• PRO Helt förnyat JahtiJakt PROmembranställ till förra säsongens pris! Helt förnyat favoritställ för alla väder. h Högklassigt jaktställ som utvecklats från europeiska jägares önskan och ideér för krävande bruk. Det nya AIR-TEX2-membranet i högsta prisklass, samt många andra nya toppegenskaper gör PRO-stället till ett helt unikt jaktställ för alla väder. Vattentäthet Den utmärkta vattentätheten är av testad toppklass tack vare det nya AIR-TEX2-membranet. Membranställets alla sömmar är behandlade för vattentäthet och fickorna har bl.a. stänkvattenskyddade specialdragkedjor. Andande PRO-ställets nya AIR-TEX2-membran fick utmärkta resultat i SmartWearLaboratoriets (SWL) tester. Enligt testrapporten är AIR-TEX2-membranets andningsförmåga av utmärkt klass både som ny och efter tre tvättomgångar ( >11.000 g/m2 24 h). Lätt PRO-membranstället är otroligt lätt och elastiskt tack vare AIR-TEX2-membranet som är laminerat in på ytmaterialet. Det Teflon-behandlade ytmaterialet blir inte vått och behåller därför sin lätthet även vid fuktiga omständigheter. 2 AV PRODUKTE R VI D KÖ P S SN MO ÖCA 0 er PRODUKTNUMMER: JJ0102 3 ENDAST å köpetErätukku P från Dessa på köpet till JahtiJakt PRO-stället. Totalvärde för motsvarande produkter 152 . 1. Fleece-jacka 2. AIR-TEX-membrankeps 3. Säkerhetsväst 4. MicroDry-underställ 5. AIR-TEX-membranhuva 6. Älgflugehuva www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset Prp duk tnu mm er: JJ0 102
• OTSO-VAPENSKÅP TILL EXTRAPRIS! 3 - 5 vapen 10 - 16 vapen 00 199 + leveranskostnader (motsvarande produkt 389 ) 00 529 + leveranskostnader (motsvarande produkt 900 ) www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 w U B ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• Vinnare över vinterkyla den förnyade JahtiJakt membranoverallen! Förnyade toppegenskaper: JahtiJakt membranoverallen är mycket varm och utvecklad för de kalla nordiska omständigheterna. De noggrannt uttänkta detaljerna gör att användarkomforten av overallen är oslagbar. Varm men ändå andande, JahtiJakt membranoverallen lämpar sig för all slags vintermotion. Vatten- och vindtätt samt andande AIR-TEX2-membran 2 st bröstfickor under klaffen 2 st bröstfickor med dragkedja 2 st uppvärmingsfickor 2 st midjefickor 2 st lårfickor Vattentät napoleon/bröstficka, med genomföring för t.ex. radiotelefonsladden Fyllning av extra varmt Thermo AIR-TEXvärmefyllning Reflex bl.a. i rygg och byxben garanterar synlighet Justerbar membranhuva, som kan rullas ihop inuti kragen Snölås i byxben Kardborrespänning i ärmar och byxben Inre krage av varm fleece Handvärmare i ärsmlut Förstärkning i knäna och bakdelen Hellånga dragkedjor med klaffskydd i byxbenen Pro duk tnu mm er: 000 7 Totalt värde för motsvarande produkter 79 . PRODUKTNUMMER: 0007 0 www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 T t ENDAS På köpe Erätukku från MicroDRY-underställ 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• ERÄ-tidning nr 8/2007 -tidningens testvinnare! Testvinnarens Super-nyhetsmodeller 2008 Pointer Halsband-GPS + Pointer GPS -programvara Pointer är globalt helt överlägsen när det gäller hund-GPS Halsband utan programvara -enheter. Över fem års utveckling, baserat på önskemål ENDAST av tiotusentals användare har vi nu utvecklat ett nytt Pointer Halsband-GPS. d + programmeringskostna nskostnader + levera 699 E ENDAST Halsband + programvara NU TILL MÄSSPRIS 819 + GPS-modul + leveranskostnader nad + programmeringskost Internetbeställningar: Telefonbeställning Mån-Fre: kl 8-17 www.ERATUKKU.fi Alla dagar kl 8-18 020 747 7080 0400 245 083
• 7 Alltid de bästa godbitarna från testvinnaren! Nu för de snabbaste köpare av Pointer Halsband-GPS + programvara PITOKOKKIkokgryta värd 240 på köpet! 1 gryta/beställning Ett litet parti kvar! Värd 240 Pointer GPS -programvara Pointer GPS -programpaketet innehåller: Vi levererar helt funktionsfärdiga set till olika telefonmodeller. Fråga efter ett oslagbart erbjudande! ra Pointer GPS -programva ENDAST 199 + GPS-modul leveranskostnader + Det bästa abonnemanget för den bästa produkten! Butiker ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset www.pointersolutions.com
• 9 Vadderat membranställset För utförsåkning och kyla! Utförsåkarens och vinterfriluftarens drömställ med stark 120/100 g:n värmevaddfyllning ratorierna i branschen håller vatten, vind och kyla utmärkt. Andningsförmågan är av bästa klass och det vadderade membranstället håller dig varm även i den kallaste kylan. Den lätt avtagbara huvan kan alltid justeras till bra passform med en dubbelriktad justeringsmöjlighet. Ventileringsöppningarna under armarna har stänkskyddade dragkedjor. Med den justerbara dragskon i jackans slut kan man anpassa jackans passform till alla väder. Den blå modellen har två rymliga fickor med dragkedjor på jackans sidor och två på bröstet. Den röda modellen har en dragkedjeficka samt en bröstficka med kardborreslutning på innerfodret. Den fasta kardborreåtstramningen förhindrar kyla och snö att tränga in på handlederna. Den röda modellens stänkskyddade dragkedja skyddar tillbehör i ärm- och hissbiljettfickan. Den bekväma och elastiska midjan med kardborrejustering är förhöjd paktill för att skydda den nedre ryggen. Byxhängslena är praktiskt avtagbara med dragkedja. Storlekar/RÖTT SET: XS - L Storlekar/BLÅTT SET: XS - XL NDAST köpet Eätukku På från Er Benslutens dragkedje- och kardborreåtstramning ger möjlighet att strama åt bensluten på t ex pjäxorna. Totalt värde för motsvarande produkter 237 . Produktnummer/RÖTT SET: 0095S06 Produktnummer/BLÅTT SET: 0085S06 2 färgalternativ! Teknisk underställ Fleecemellanställ Vantar RIB-mössa Fleece-halsduk www.ERATUKKU.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 ULEÅBORG: Alasintie 8 VANDA: Valimotie 27 TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4 BRAHESTAD: Sovionkatu 4 - 6 HAPARANDA: Ikano-huset
• 9 Kanu-fällor på talko Eldsjälarna Matti Alasilta, Jussi Leppikallio och Pekka Stenbacka höll ångan uppe och svetsade ihop stommar till fällorna. Den 25 juli i år tillverkades 33 stycken Kanu-fällor för små rovdjur på jaktföreningen Eräloppis gård. Det handlade om ett gemensamt projekt där jaktvårdsföreningen i Loppi och ortens jaktföreningar ställde upp. Fällan är formad som en låda som ska lyftas upp en bit på ena sidan så att ett rovdjur kan tassa in under. På den andra sidan finns det gångjärn och vid avgillringen faller lådan ner och fångar rovdjuret levande. Det har visat sig att kanufällan är klart effektivare än de rörformade fällorna av nät. Fällorna blev klara med raska tag som på löpande band när Toivonen, Saarenoja och Järvinen jobbade. P å Loppi jaktvårdsförenings område finns tolv jaktföreningar och ett jaktsällskap. Sammanlagt har jaktvårdsföreningen över 600 medlemmar. Detta var första gången som man i Loppi gjorde Kanufällor på talko i en så här stor skala. Idén att ordna talkot har redan i ett par års tid fått ligga till sig på jaktvårdsföreningen. När eldsjälarna Matti Alasilta, Pekka Stenbacka och Jussi Leppikallio sedan tog hand om förberedelserna så kunde projektet rulla igång. Det kändes fint att alla jaktföreningar deltog med liv och lust i talkot. Vi är skyldiga Tomi Järvinen på jaktföreningen Eräloppi ett stort tack för att han fixade ett ställe att snickra fällorna på. Loppi jaktvårdsförening stod för hälften av kostnaderna för fällorna och jaktföreningarna stod för den andra hälften genom att lösa in dem för eget bruk. Varje fälla numrerades så att ansvarspersonerna kan föra bok över utfallet. På jaktvårdsföreningens möte kommer sedan uppgifterna att sammanställas och förvandlas till statistik över hur jakten på de små rovdjuren har utfallit. Jaktföreningarna som sorterar under Loppi jaktvårdsförening har med andra ord inte tappat talkoandan! Skjutbanan har ju föreningarna också byggt på med gemensamma krafter i över tio år. Om det goda samarbetet berättar också den mångåriga samlicensen för hjortdjur. Tack vare den kan jagandet göras systematiskt och effektivt. G De färdiga fällorna ska sedan ut i Loppiskogarna. En del av fällorna är redan ute och fångar små rovdjur, berättar Tomi Järvinen och Kari Kuparinen som är ordförande för jaktvårdsföreningen. Mer än 30 aktiva jägare deltog i talkot för att bygga Kanufällor. Bilden visar en del av dem. Jägaren 6 / 2007 45
• Våtmarker och nya jaktmöjligheter med jordbruksstöd erikoissuunnittelija, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Nu lönar det sig för odlaren att börja planera för en jordbruksvåtmark, för nästa vår kan stöd sökas för anläggningskostnaderna för våtmarker med flerdubbel verkan. Maximalt kan 4000 per hektar erhållas som stöd. Därtill kan ett årligt stöd på maximalt 450 /hektar erhållas för underhållet av våtmarken. F ör anläggande och underhåll av våtmarker i odlingslandskapet kan finansiering erhållas som miljöstöd för jordbruket och som icke produktionsmässigt investeringsstöd. Det icke produktionsmässiga investeringsstödet för ersättning av kostnader för anläggning av våtmark, som inkommande vår kan sökas, är en ny stödform i det nya utvecklingsprogrammet för landsbygden. Ur vilthushållningens synpunkt är det kanhända fråga om den hittills remarkablaste stödformen. Förutsättningen för erhållande av investeringsstödet är att det efter anläggningen av våtmarken träffas ett till miljöstödet knutet 5 eller 10 års specialstödsavtal om underhållet av våtmarken. Nytt i samband med skötseln och 46 Jägaren 6 / 2007 anläggningen av våtmarkerna är också att det här stödet vid sidan av odlarna också kan sökas av registrerade föreningar enligt rutinen för Leaderprojekt. Många flugor i en smäll I det nya miljöstödsprogrammet (2007-2013) betonades våtmarkernas ställning som miljöåtgärd i jordbruksregionerna i jämförelse med tidigare stödperioder. Med hjälp av våtmarkerna försöker man i första hand minska jordbrukets närsaltsbelastning av vattendragen. Det centrala målet är dock att skapa våtmarker med en så mångsidig inverkan på miljön som möjligt. I bästa fall kunde vattenskyddds-, fågellivs-, landskaps- och fiskeriekomiska mål här sammankopplas så bra som möjligt. För jägare och jaktföreningar innebär miljöstödet fina möjligheter att förbättra sjöfåglarnas och andra viltarters livsmiljöer samt givetvis sina egna jaktmöjligheter. Miljönyttan har dock i det här sammanhanget en större betydelse, som inte är begränsad enbart till vårt eget intresse. Genom att anlägga våtmarker kan jägarkåren i hög grad medverka till förbättrandet av tillståndet i Östersjön och inlandsvattnen. Våtmarkerna är också till glädje för en stor mängd andra fåglar än de jaktbara, för i våtmarkerna och omgivningen kring dessa påträffas omkring hälften av de drygt 200 fågelarter som häckar i vårt land. Våtmarkerna kan bl.a. också utnyttjas för kontrollen av översvämningar, som reserver för bevattningsvatten, kräftdammar och vid uppföljning av fågelfaunan. Marko Svensberg,
• Målet 45 000 jordbruksvåtmarker Enligt en av Finlands miljöcentral gjord uppskattning finns det omkring 650 000 hektar åker i vårt land, vilkas vatten kunde behandlas i våtmarkerna. Enligt kalkylerna skulle det behövas sammanlagt 45 000 jordbruksvåtmarker för den här operationen. För att ett så här enormt mål ska kunna nås fordras det samarbete mellan många olika aktörer. I arbetet för att uppnå det mål som uppställts för anläggandet av våtmarker kunde jägarkåren ha en betydelsefull roll. En stor del av odlarna jagar själv, jägarnas kontakter med odlarna är intensiva och jägarkårens terrängkännedom är mycket god. Skapande av kontakter med odlarna, väckande av intresse för våtmarksfrågor och deltagande i en bredare planering av våtmarker kunde vara aktiviteter där jaktföreningarnas och jägarnas roll är viktig. Många jägare känner ju mycket detaljerat till sitt eget jaktområde och den här kunskapen kan vara till nytta då eventuella platser för våtmarker planeras inom större områden. Våtmarksfrågorna är inte heller nya för jägarna, för under de senaste decennierna har det i viltvårdssyfte anlagts och iståndsatts hundratals våtmarker. gandet av våtmarkerna har Finlands miljöcentral publicerat en handbok för planering och dimensionering av våtmarker. Lämpliga platser för att anlägga våtmarker är torrlagda översvämningsängar och sänkor samt bifåror till åar och bäckar. Våtmarkernas vattenskyddsnytta grundar sig på våtmarkernas egna naturliga rengörningmekanismer. Sediment och till detta bundna närsalter sjunker ner på bottnen av våtmarkerna. Minst 20 % av vattendragets avrinningsområde ska vara i odlingsbruk för att det ska löna sig att anlägga en våtmark. En välfungerande våtmark förutsätter sakkunnig planering och därför kla- rar många odlare inte nödvändigtvis av saken med egna krafter. I publikationen presenteras bl.a. lösningar för anlagda våtmarker, detaljer av konstruktioner och centrala principer för planering och dimensionering. Därtill behandlas fältundersökning och bakgrundsuppgifter som behövs vid planeringen. Publikationen koncentrerar sig på jordbruksvåtmarker även om principerna också kan tillämpas på planering i skogsbruket, inom torvproduktionen och vid planering av våtmarker i tätorter. Publikationen är i första hand avsedd för användning av våtmarksplanerare. G För jägare och jaktföreningar innebär miljöstödet fina möjligheter att förbättra sjöfåglarnas och andra viltarters livsmiljöer samt givetvis sina egna jaktmöjligheter. Var information? I När det här skrivs är statsrådets förordning och jord- och skogsbruksministeriets förordning om icke produktionsmässiga stöd ännu under beredning. Också registrerade föreningar kan söka stödet ifråga enligt för Leaderprojekt gällande rutiner. Noggrannare anvisningar och blanketter för ansökan om icke produktionsmässiga investeringsstöd för våtmarker torde tryckas framemot våren. Ansökningsblanketterna hittas när de är klara på adressen http://lomake.mmm.fi. Blanketter kan på våren också rekvireras av TE-centralernas landsbygdsavdelningar. Enligt nu gällande planer utlöper ansökningstiden för icke-produktinsmässiga investeringsstöd vid utgången av april. De i artikeln nämnda handböckerna hittas på nätet. Planering och dimensionering av av jordbrukets våtmarker med flerdubbel verka www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=245183&lan=fi Handbok för allmänplanering av våtmarker med flerdubbel verkan i jordbruksområden: www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=228395&lan=fi&clan=fi Handböcker för planeringen För att öka antalet anlagda våtmarker och förbättra kvaliteten på dem utarbetades anvisningar för allmän regional planering av våtmarker och detaljerad dimensionering av dem i ett av jord- och skogsbruksministeriet finansierat projekt. Med hjälp av den allmänna planeringen kan naturliga och lämpliga platser för anläggning av fuktmarker sökas. Målet är att kunna identifiera och lokalisera naturliga platser för våtmarker och utvärdera platsernas duglighet som våtmarker. För det detaljerade planerandet och anläg- Jägaren 6 / 2007 47
• Sjöfågeloaser i åkerlandskapet Både med miljöstöd och utan har det anlagts hundratals våtmarker för vattenskyddsändamål och för att öka mångfalden i viltvården och naturen. I den här artikeln berättas om två objekt i Nyland som kan tjäna som exempel. Det ena objektet har inte beviljats något lantbruksstöd alls medan det andra är ett LUMO-projekt. Erfarenheterna från de här två objekten kan vara användbara vid planeringen av våtmarker nästa stödsäsong. V Pentti Vikberg, försöksledare för viltvården, Jägarnas Centralorganisation id millennieskiftet köpte Ilkka Sten en före detta lertäkt på 1,5 hektar vid en nedlagd tegelstensfabrik i Huikko i Tusby norr om Helsingfors. Området omfattar två separata dammar med en sammanlagd areal på en knapp hektar. Den här före detta lertäkten ligger i kanten av ett rätt stort åkerområde. Om bara tillrinningsområdet räcker till skulle objektet i detta nu i princip kunna restaureras med det nuvarande "våtmarksmiljöstödet". Vattennivån i lertäkten i Huikko varierar med sommarvädret och grundvattennivån. Den sjunde september då fotografierna togs för den här artikeln stod vattennivån lägre än normalt trots det rätt så regniga vädret. I den ena dammen var vattendjupet en knapp halvmeter och i den andra aningen större. ligare insatser i vardera gropen. Dessutom har jaktföreningen på orten bidragit med en betydande talkoinsats för projektet. Det kan hända att olika sjöfåglar och vadare ställer så pass motstridiga krav på sin miljö att det kan ställa till med konflikter vid restaureringen. Krickan och i synnerhet krickans ungar kräver en rätt sluten och skyddad miljö medan knipan önskar sig större öppenhet. Rent generellt vill sjöfåglar ha så mycket fri sikt omkring sig som möjligt. Den större dammen som ligger längre bort från skogen var delvis väldigt igenvuxen och detta beslöt Ilkka Sten att åtgärda genom att gräva fram nytt öppet vatten och lägga muddermassorna som en konstgjord ö mitt i dammen. På kuppen åstadkom han mera variation i vattendjupet för änderna. Strandbrinkarna gjordes flackare, vilket skapade dyiga strandsektioner för vadarna. Den kraftigt förbuskade och trädbevuxna kanten mellan dammen och åkern röjdes så att det bara lämnades kvar några trädgrupper för att liva upp landskapet. Också snåren och trädbestånden mellan dammarna röjdes. De högar av matjord som på lertäktens tid hade lagts ut jämnades till. Den norra lergropen som ligger närmare skogen lämnades till stora delar "i naturtillstånd" som en miljö för simändernas kullar. Det betyder att platsen är rätt igenvuxen och buskig. På de kanter som ligger mot skogen växer det fortfarande buskar och träd medan buskagen på åkersidan är bortröjda. De fortsatta restaureringsåtgärderna besluter Ilkka Sten om senare när han ser hur igenväxningen av vattenytorna och stränderna framskrider. Lertäkten blir ett utmärkt fågelvatten Ilkka Stens syfte med att köpa området var att förvandla det till en fungerande dubbelsjö för vadare och sjöfåglar. Detta med hjälp av lämpliga upprustningsåtgärder. Objektet består som sagt av två före detta lertäktsgropar åtskilda av ett näs. Det var tänkt att restaureringsobjektet skulle rustas upp steg för steg över en längre tidsperiod. På det här viset skulle det gå att bedöma varje stegs inverkan på sjöfåglarna och vadarna och göra sig en uppfattning om behovet av ytter- Efter restaureringen har den sydligare lergropen utvecklats till en attraktiv miljö för vadare och sjöfåglar. Platsens dragningskraft har gjorts ännu större med hjälp av fågelholkar och häckningsplattor för måsar. Holkar åt kniporna, plattor för måsarna Knipornas trivsel har förbättrats genom att sätta upp holkar. Varje år häckar det två till tre par knipor vid de två dammarna. Kniporna har särskilt uppskattat att Ilkka Sten har rustat upp den sydligare lergropen genom att skapa öppningar i den. Ilkka har också med framgång underlättat häckmåsarna genom Genom att variera dammens botten ningen för vågrät platta uppatt fästa en gör man vattnets genomströmning till på pålar. Det fiskmåspar som brukar häcka vid damlångsammare vilket i sin tur gör marna tog genast bopålen i det lättare att avlägsna kvävet och besittning. fosforn som följt med vattnet. Fågelfaunan i området är mycket artrik. Det största antalet gräsänder som i fjol observerades under en och samma dag vid ruggningstiden var cirka 400 stycken. Av dessa var de flesta hanar. Vid samma tid observerades det också ett femtiotal krickor vid dammarna. I år har det dessutom funnits ett svanpar där, men utan att häcka. Gråhägern är också en välkänd gäst vid de före detta lergroparna. De vanligaste simänderna, gräsanden och krickan, uppträder vid flyttningstider i ansenliga flockar. Även vadarna är representerade med ett flertal arter. Grannen som är jordbrukare har deltagit i projektet genom att frivilligt låta bli att tröska den kant av sin kornåker som ligger mot lertäkten. Med det här arrangemanget får änderna ett gott bete invid dammen. Viltåkrar runt omkring Ilkka skulle gärna lägga om de åkrar som gränDen gamla lertäkten i Huikko ligger i kanten av ett rätt stort åkergärde. Här vågar änderna landa eftersom sikten är fri 48 Jägaren 6 / 2007
• En butik för alla sinnen Livet på landet. Atmosfären, dofterna, den genuina miljön. Känslan av värme, äkthet och kvalitet. Allt detta hittar du hos Butiken på Landet. Njut av vackra kläder, skor, väskor och accessoarer från tillverkare i bl.a. Storbritannien, Irland, Italien, Frankrike, Tyskland och Österrike. Prova, känn och hitta dina favoriter i en vacker omgivning utan stress. Gör en höstutflykt till Butiken på Landet! www.bpl.fi LINEARIS KULLO GÅRD, BORGÅ 019 652 206 FISKARS, FISKARS 0400 138 675 KUIKO GÅRD, HUITTINEN 02 566 107 WEHMAIS GÅRD, JUVA 015 651 301 BUTIKER I SVERIGE HULKOFFGÅRDEN, KORPIKYLÄ, HAPARANDA +46 922 320 15 ALMARS GÅRD, KARLSTAD +46 54 53 47 05 FREDRIKSLUNDS GÅRD, UPPSALA +46 18 38 30 55 SKÄVESUNDS GÅRD, ÖREBRO +46 19 46 56 70 ENHÖRNA, SÖDERTÄLJE +46 8 550 490 13 MINSJÖ SÄTERI, SÖDERKÖPING +46 11 707 92 HELLEKIS SÄTERI, LIDKÖPING +46 510 54 42 00 HESSE, BORLÄNGE +46 243 23 99 89 GRÖNEKULLA GÅRD, SVEDALA +46 40 48 60 30 BUNNSTRÖMS GÅRD, GRÄNNA +46 390 100 44 Kvalité och funktion tillsammans med italiensk design kännetecknar Berettas kollektion. I sortimentet finner du bl.a. byxor, lammullströjor, tweedkavajer, bomullsskjortor och Gore-Tex jackor. Högkvalitativa material tillsammans med italiensk passion ger känslan av tradition och stil. STENSJÖ GÅRD, HUNNEBOSTRAND +46 523 330 68 HEAGÅRD, HALMSTAD +46 35 12 55 80 Jägaren 6 / 2007 49
• sar mot lertäkten till viltåkrar. Detta skulle öka sjöfåglarnas trivsel samtidigt som arrangemanget skulle hålla stränderna öppna. Å andra börjar den omgivande miljön hastigt förändra sig efter upprustningen. I den sydliga gropen börjar vattenväxtligheten efter hand erövra de muddrade ställena med öppet vatten. Växtligheten träder också in på de dyiga strandavsnitten som är tänkta för vadare. Videsnåren börjar växa med ännu större fart samtidigt som sikten utåt börjar skymmas. Mycket riktigt börjar stränderna snart pocka på en ny röjning. Tanken är att det här fågelvattnet också i framtiden ska fungera som en sedimenteringsbassäng för det fosfor och kväve som rinner till från de omgivande åkrarna, när fåglarna betar växtligheten och äter smådjur, buskagen röjs och igenväxande vattenytor muddras upp. Därför vore det intressant att ta reda på om ett objekt av det här slaget kan omfattas av lantbrukets miljöstöd. Damm vid utfallsdike samtidigt ett mångfaldsobjekt I Nummenpää i Nurmijärvi har Hannu Rinnekari på eget initiativ grävt ut en damm på 0,6 hektar som mulltäkt och för att vattna sin specialodling. Dammen håller nu på att utvecklas till ett fågelvatten med stor mångfald. Anläggandet av dammen ingår i gårdens LUMO-projekt. Avtalet inleddes år 2005 och gäller i tio år. Arbetena inleddes hösten 2005 och slutfördes planenligt under vintern 2006-7. Dammen grävdes ut i anslutning till ett utfallsdike som löper genom ett stort åkergärde och det visade sig att dammen genast började dra till sig gräsänder i stora skaror. Under hösten har det observerats stora mängder av fåglar där, i synnerhet flyttande änder som krickor och bläsänder. Det främsta skälet till att gräva ut dammen var det, att det här åkeravsnittet var utsatt för översvämningar samtidigt som jorden hade en hög mullhalt. Hannu Rinnekari tog alltså vara på mullen för att lägga den på en annan åker och öka mullhalten där. Projektet inleddes således med att Hannu grävde upp mullen och transporterade iväg den. Uppgiften kunde skötas med gårdens egen traktorgrävare och transporten med traktor och släpvagn. Specialodlingen som ligger en bit ifrån och litet högre upp hade en mycket lerhaltig jordmån som behövde en förbättring av kvaliteten. Inalles forslade Hannes 4000 till 5000 kubikmeter mylla och lade myllan som ett tio centimeter djupt växtunderlag ovanpå lerjorden. Därefter blandades myllan ner i åkerns ursprungliga lerjord. I genomsnitt körde Hannu 30 lass mull om dagen. Under myllan fanns det lera och av den grävde han upp ytterligare 2000 kubikmeter som användes till att höja marknivån på den intilliggande, översvämningsutsatta åkern. Leran användes också till att fylla igen några gamla lertagsgropar vid åkerkanten. Den före detta mulltäkten i Nummenpää har förvandlats till en damm som ligger mitt bland åkrar. Platsen är populär bland gräsänder, i synnerhet i översvämningstider. Genom att hålla efter de små rovdjuren ser de ansvariga för Nummenpääprojektet till att sjöfågelprojektet blir en framgång. ningen infann sig i form av bankar kraftiga nog att bära en traktor, som slingrande löper in mot dammens mitt. Både bankarna och vattnet mellan bankarna gavs en bredd på två gånger en traktorgrävares arbetsbredd. Vattnet mellan bankarna grävdes ut till en halv meters vattendjup. Med tiden växer dammarna igen och det samlas dy på bottnen. Vintertid när marken bär en traktorgrävare med släpvagn kör man ut på de slingriga bankarna som märkts ut med käppar och återställer dammen med hjälp av grävskopan. Genom att variera dammens botten gör man vattnets genomströmning långsammare vilket i sin tur gör det lättare att avlägsna kvävet och fosforn som följt med vattnet genom att gräva upp den överflödiga växtligheten och gyttjan som sjunkit till bottnen. Det minskar på det kväve och den fosfor som har bundits vid dyn och växtligheten. Nedströms från dammen fortsatte utfallsdiket rakt fram och nästa steg blev att göra diket buktande och bredare. Både dammens och di- kets kanter gjordes lägre och mera sluttande i proportionerna 1:5. Varierande vattennivå ökar mångfalden Under tider med normalt vattenstånd i utfallsdiket utgör dammen en mosaik av land och vatten där vattnet står ungefär en halv meter djupt och bankarna med nöd och näppe höjer sig över vattenytan. Den sjunde september, dagen då fotografierna för den här artikeln togs, hade regnen höjt vattennivån till ungefär 25 centimeter över det normala och hela dammen såg ut som en enda vattenspegel. Regnandet höll i sig och i slutet av september hade vattenytan stigit med nästan en meter och dammen hade förvandlats till en sjö på över två hektar som bredde ut sig över broddåkrarna. Tack vare det utmärkta läget mitt bland åkrar och utfodringen med säd har dammen förvandlats till en utmärkt plats för andjakt. I slutet av september och under pågående översvämning fanns det över hundra änder där per dag. G Utformningen av dammens botten i Nummenpääprojektet. Den del av dammen som ligger under vatten också vid sommartorka och som kan användas av sjöfåglar, är utmärkt med blått. Bankar för traktorgrävaren När Hannes funderade på hur dammen egentligen skulle se ut ställdes han inför frågan hur dammen skulle skötas sedan när vattnet står en halv meter högt och den håller på att växa igen, och det flyter omkring växtdelar i vattnet. Lös50 Jägaren 6 / 2007
• Jubileums erbjudande ENKELT! 3-färgs ledljus rad underlättar positioneringen. Skallindikator; ljus och ljud ändrar när hunden skallar. Nära knapp (hunden under 1,5 km:s radie) visar hundens riktning och avstånd direkt. Beredskap att följa två hundar. Mottagaren kan ställas på tyst då används ledljusen. Hörbarhet - Mycket långt, frekvens 138 MHz, effekt 150 mW Noggrann - Tracker-teknologin ger en noggrann riktning och avstånd. Snabbpejling - Tracker-teknologin möjlig gör en snabb och enkel positionering. Konstrution - pejlen är byggd för tufft jaktbruk, stark aluminium stomme samt patenterade hållbara antenner. Skallindikator - fungerar felfritt i alla väder. Classic-paket 549 +lev.kostnader Ergonomisk form Stark och vattentät konstruktion Mycket lång hörbarhet, frekvens 138 MHz Laddbart batteri Signal ljus Ställbar skallindikator Utbytbara antenner kort och lång modell Till alla hundar, från små taxar till stora stövare Classic-paket med Pico-halsband 599 + lev.kostnader Lätt sändare av aluminium, vikt från 72 g Frekvens 433 MHz, mycket noggrann Mycket snabb och lättanvänd Ställbar skallindikator Signalljus för batteri Exact-paket 335 + lev.kostnader Bruksfärdigt paket innehåller: sändarhalsband, batteri, mottagare, bältesväska, bruksanvisning, laddare(Pico). Ring & beställ! 08 5400 600 0400 245 083 020 7477 080 (varje dag kl 8-20) (varje dag kl 8-20) (vardagar kl 9-17) Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo www.tracker.fi Tr ac ke r Ny Dubbelt lättare 110 g he Pi co t!
• Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt: JAKTLERDUVAN - stor ungdomssatsning Mathias Lindström, jaktchef, Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt E n stigande medelålder bland jägare har den senaste tiden påpekats i många olika sammanhang. Antalet jägare som erlade jaktvårdsavgiften i Svenska Österbottens jvd minskade för första gången förra året med cirka 70 personer. För att råda bot på de ovannämnda problemen har styrelsen för jaktvårdsdistriktet gått in för en satsning på ungdomsarbetet och nyrekryteringen av jägare och satsningen är planerad att pågå till år 2012 för att därefter utvärderas. Ett ungdomsevenemang under namnet Jaktlerduvan 2007 är en av de första större satsningarna i detta syfte. Jaktkunskap på skoltid Jaktlerduvan 2007 är en tillställning som riktar sig till jakt, skytte och naturintresserade ungdomar i högstadieåldern. Arrangemanget anordnades och gick av stapeln på Jakobstad Skytteförenings skjutbaneområde i Jakobstad onsdagen 52 Jägaren 6 / 2007 den 30.5.2007. Jaktlerduvan 2007 är det samlande namnet för de olika aktiviteter som ungdomarna under dagen erbjöds att deltaga i. Målsättningen och syftet med Jaktlerduvan 2007 är att i undervisande syfte öka elevernas insikter i säker vapenhantering och i en praktisk tillämpning av jaktlagstiftningen med betoning på jaktetiken, samtidigt som man informera deltagarna om gamla jakttraditioner i Svenska Österbotten. Man informerade även på vilket sätt och var man kan avlägga jägarexamen. Förarbetet med Jaktlerduvan 2007 inleddes redan under vintern och våren år 2006. Projektets dragare och initiativtagare John-Erik Jussila och viltvårdskonsulenten från Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt kontaktade alla högstadieskolor inom distriktet och de skolor som var intresserade förärades med ett personligt besök av Stefan eller John-Erik. Under besöken informerade man om Jaktlerduvan och dess innehåll samtidigt som man utsåg en jaktintresserad lärare till kontaktperson. Elever från Närpes, Petalax, Korsholm, Vörå, Nykarleby, Jakobstad, Pedersöre och Kronoby deltog, vilket innebär att nästan hela distriktet var representerat. De som deltog hade möjlighet att genomgå en jaktstig med sex kontroller som testade elevernas kunskaper i jakt, jaktetik, artkännedom och avståndsbedömning. De eleverna som hade vapenlicens hade även möjlighet att delta i en skyttetävling med hagelgevär på Jakobstad Skytteförenings ypperliga sportingbana under noggrann övervakning av funktionärer från JSF. Banan var anpassad till nybörjare men var trots detta mycket krävande. Utöver detta bjöds det på information om fällor, vapen, vapenhantering och hunddressyr vid olika stationer. Eleverna bjöds under dagen även på kaffe med dopp och grillkorv.
• Noteras bör att både informationstillfällena som arrangerades, och själva tillställningen Jaktlerduvan 2007, arrangerades under skoltid och det är såldes mycket viktigt att samarbetet med de berörda skolorna fungerar bra. Jaktlerduvan erbjuder jakt- och naturintresserade elever att även på skoltid vårda och utöva sitt intresse. Fruktsamt samarbete mellan många olika instanser Bakom satsningen Jaktlerduvan finns en arrangörsstab med representanter från Pedesörenejdens jaktvårdsförening och Jakobstads skytteförening med dragaren John-Erik Jussila som ordförande. Pedesöre kommun har upplåtit anställda att på arbetstid jobba med Jaktlerduvan och Sursik skola har undvarat både en del av sina lärare och elever till förmån för Jaktlerduvan, vilket måste ses som en beundransvärt bidrag till arrangemanget. Utöver dessa bidrog även stiftelser och lokala företag med sponsorering av Jaktlerduvan 2007. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt deltog både i finansieringen och i det förberedande arbetet och fanns representerade hela dagen av ordförande Bror Blusi, jaktchef Mathias Lindström och viltvårdskonsulent Stefan Pellas. Försöket med Jaktlerduvan inleddes redan 1992 och då deltog också cirka 60 elever. I år Målet för och avsikten med Jaktlerduvan 2007 är att i undervisande syfte öka elevernas färdigheter i vapenhantering samt deras kunskaper om tillämpning av jaktlagstiftningen i praktiken med betonande av jaktetik. var satsningen större och tanken är att detta år skall fungera som ett försöksår för att utreda intresset och förutsättningarna för att göra detta till en årligt återkommande verksamhet. Behovet och intresset verkar vara stort. Vi hade över 150 intresserade elever i inledningsskedet men tyvärr krockade Jaktlerduvan med vissa andra arrangemang i en del av skolorna så det slutliga antalet deltagare blev 93 stycken, säger JohnErik Jussila. Jussila arbetar till vardags som lärare vid Sursik skola och var även den person som tog initiativet till arrangemanget år 1992. Både Sursik skola och Pedesöre kommun har stött projektet fullhjärtat och utan deras stöd och de stöd vi fått från dessa hade det varit svårt att genomföra projektet, fortsätter Jussila som under sin tid som lärare, jägare och jägarexamensexaminator undervisat över 350 jägare. Arbetsfördelningen var den att Pedesörenejdens jaktvårdsförening och deras medlemmar stod för arrangemanget av jaktstigen och Jakobstads skytteförening och deras medlemmar för arrangemanget av skyttetävlingen. Pedesörenejdens jaktvårdsförening är en mycket aktiv förening och numera även den största i Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt med över 1 800 medlemmar. Jag är mycket glad över att vi lyckats mobilisera så pass många frivilliga äldre jägare som funktionärer till denna tillställning. Även ett stort tack till JSF som hållit i trådarna för skyttetävlingen och till de sponsorer och stiftelser som understött oss ekonomiskt, säger Håkan Stenbacka, ordförande för Pedesörenejdens jaktvårdsförening och medlem i arrangörsstaben. Eleverna som deltog lyckades också mycket bra. Av maximala 73 poäng lyckades Robin Björklund från Petalax skrapa ihop hela 63 poäng och vann därmed jaktstigen. På andra plats placerade sig Björn Sandqvist från Vörå och på tredje plats Anton Tapanainen från Sursik Skola, båda med 59 poäng. Även i skyttet var konkurrensen hård och efter omskjutning korades Tobias Hellström från Ådalens skola till vinnare med 18 duvor av 25. På andra och tredje plats kom Christoffer Anderssén och Jimmy Sigfrids med 18 respektive 16 duvor som resultat. Kombinationsvinnare av dem som deltog i både skytte- och jaktstigstävlingen blev Björn Sandqvist från Vörå. I tävlingen deltog även tre unga damer med goda resultat. Dessa var Regina Edfelt och Martina Sjöblom från Sursik skola och Jennifer Nysund från Vörå skola. De elever som placerade sig bäst hade möjlig- N Jägaren 6 / 2007 53
• heten att välja ett pris åt sig från ett prisbord där det sammanlagda värdet av priserna var cirka 800 euro. Jaktlerduvan 2007 blev en mycket lyckad tillställning tack vare det goda arrangemanget och de duktiga och intresserade deltagarna. Förhoppningen är att vi kan göra detta till en årligen återkommande tradition och att en annan jaktvårdsförening inom distriktet tar på sig ansvaret för arrangemanget nästa år. Detta är ett ypperligt sätt för unga och gamla jägare att på ett naturligt sätt umgås över generationsgränserna och erbjuder även de elever som inte är intresserade av idrott ett alternativ, säger Mathias Lindström, jaktchef på Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt. Krävs även insatser av de lokala jaktföreningarna Jaktlerduvan är som redan nämndes ett försök att få mera ungdomar intresserade av jakt- och viltvård. Utöver detta försöker Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt och jaktvårdsföreningarna att intensifiera samarbetet med skolorna inom distriktet både på låg- och högstadienivå. I vissa högstadieskolor, bland annat i Pedesörenejden och Vörånejden finns det för tillfället att välja jaktkunskap som tillvalsämne och förhoppningen är den att detta skulle möjliggöras även i andra skolor. Jakten är som alla utövare känner till ett fritidsintresse som på ett mycket bra sätt kombinerar skolämnen som biologi, geografi, historia, samhällskunskap och gymnastik och passar på så vis väl in även inom skolans ramar. Här kan också föräldrar som vet att deras barn är intresserade av jakt- och viltvård framföra önskemål till skolan om att införa detta ämne på läsordningen. Satsningar på ungdomen från distrikt, jaktvårdsföreningar och skolor räcker dock inte. Det krävs också att jaktklubbarna på lokalnivå tar hand om de nya jägarna på ett bra sätt. De äldre jägarna måste ta sitt ansvar och se till att de nya unga jägarna erbjuds möjlighet att utöva sitt nyfunna intresse och på detta sätt ombesörja att återväxten i jägarleden är tryggad. Exempel på dylika åtgärder kan vara att avskaffa slakthusavgifter för nya jägare, avskaffa de allt för hårda kriterier för medlemskap som många föreningar fortsättningsvis har kvar och så vidare. I dagen samhälle erbjuds de unga en stor mängd fritidssysselsättningar inom nära avstånd till små kostnader och om tröskel att få möjlighet till jakt då är mycket hög så försvinner en stor del av dessa ungdomar till andra fritidssysselsättningar. Viktigast av allt är kanske dock att erbjuda vägledningen för de nya jägarna. Ta med dem ut på jakt och till skjutbanan. Bjud in dem på talkokvällar och uppmana dem att delta i älgjakten. Skapa möjligheter för jakt och inte hinder och se till att de får känna sig som "en i gänget". Många nya jägare idag saknar den naturliga kontakten till jakten och jägare som många av oss fått naturligt via våra föräldrar eller nära släktingar. För jägare utan denna naturliga kontakt till äldre jägare är det 54 Jägaren 6 / 2007 av yttersta vikt att en äldre erfaren jägare rent praktiskt kan visa hur jakten går till och hur man uppför sig i skog och mark, gentemot andra jägare, mot markägare och övriga naturintresserade och framförallt lära dem respekten för viltet som är den resurs som vi gemensamt vårdar. <z Man pratar ofta om att de unga är jaktens framtid. Så är givetvis fallet av naturliga orsaker men de äldre jägarna är oumbärliga som vägledare för denna unga jägarskara. Det är de som skall lära de unga vad jakt är och överföra de jakttraditioner som finns till de yngre jägarna. Hos inuiterna, ursprungsbefolkningen på Grönland, anser man krasst att en äldre jägare är en bättre jägare. Det är någonting man bör reflektera över. Övrig verksamhet I Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt ungdomssatsning ingår även besökt till lågstadieskolor som är intresserade av att anordna temadagar kring jakten och viltvården eller som annars bara önskar att jaktvårdsdistriktet presenterar sig. Detta är även någonting som jaktvårdsföreningarna och lokala jaktföreningarna kan engagera sig i för att väcka intresset för jakten till liv. Man kan exempelvis informera om vilka krav man har för att bli medlem i föreningen, var man kan skriva jägarexamen, hur man jagar och vad för typer av hundar man använder sig av. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt kommer även i år anordna sitt årligen återkommande ungdomsläger i Södra Vallgrund i början av augusti. Intresserade ungdomar i åldern 14-18 uppmanas att kontakta sin lokala jaktvårdsförening för att anmäla sig. På lägret har cirka tre ungdomar per jaktvårdsförening möjlighet att deltaga och tillställningen lämpar sig för såväl pojkar som flickor och jaktkort är inget krav. Malaxnejdens jaktvårdsförening i Svenska Österbottens jvd är också ett bra exempel på hur en jaktvårdsförening kan engagera sig i nyrekryteringen av jägare. Malaxnejdens jaktvårdsförening har med dess engagerade verksamhetsledare Ola Sandqvist i spetsen under de senaste åtta somrarna anordnat en ungdoms ­ och kvinnokväll som har varit mycket omtyckt. Tillställningen anordnas varje år i midsommarveckan och är helt gratis för de som deltar och man bjuder på krovgrillning, lemonad och malaxgrisar. Man erbjuder en hel del olika aktiviteter och försöker på detta vis nå ut till ungdomarna och kvinnorna i föreningen, vilket man lyckats med. Beroende på väderlek har man årligen mellan 30-70 deltagare, vilket får anses som ett mycket gott resultat eftersom Malaxnejden endast har sju jaktföreningar. Man erbjuder bland annat deltagarna möjligheten att få bekanta sig med skytte av flera olika slag, allt från luftgevärsskytte för de minsta till skytte på älgbanan för de mer rutinerade. Allt sker under noggrann övervakning och ett stort antal funktionärer från föreningen är engagerade. Man anordnar även en lite jaktstig och dessutom har föreningen en egen holksvarv som deltagarna får bekanta sig med. Svenska Österbottens jvd deltar årligen med en fällutställning. G
• Det händer i distrikten Jägarveteran Södra Tavastland < förvissa dig om din benvävnads kondition ! Yngre personer klarar sig ofta med mindre skador vid törnar de får, men för till åren komna är saken en annan. Ett förargligt faktum är nämligen att alla skelettets ben försvagas när vi blir äldre och därför förekommer det betydligt oftare benbrott hos äldre personer än hos yngre. Särskilt utsatta för benbrott är äldre personer som drabbats av osteoporos, benskörhet, en sjukdom som angriper alla skelettets ben och innebär att benvävnaden förlorat mineralinnehållet och benets hållfasthet försvagats. Därför kan redan en relativt obetydlig yttre kraft resultera i en fraktur. Vanliga platser där man får benskörhetsrelaterade frakturer om man ramlar är t.ex. handleder, lårbenshalsen och ryggkotorna. Vanliga olycksfallsmekanismer är ramlande på isiga vägar och berg, i snår, på hala strandstenar, i roddbåt osv. Och var skulle en jägare röra sig om inte just på såna här platser! Andra vanliga orsaker till frakturer är t.ex. snubblande i trappor eller på mattor. Typiskt för dessa benskörhetsrelaterade frakturer är att de kan uppkomma redan vid rätt obetydligt våld, sådant som för en ung persons del inte skulle ha några som helst följder. Professor Matti Välimäki har redan i flera år forskat i benskörhetsfrågor, dess diagnosticering i ett tidigt skede samt vården av sjukdomen. Syftet med den undersökning som nu inleds är att utreda vilka i åldersgruppen 65-85 år gamla män har drabbats av osteoporos. Uppskattningsvis påträffas benskörhet hos var sjunde manlig person i den åldern. Personer hos vilka sjukdomen påträffas kommer att få behandling med ett nytt mycket effektivt och verksamt läkemedel, som ges intravenöst en gång i året. Noggrannare info i bilagda annons. Frasen "jaktlagen förgubbas" upprepas ideligen. Det här stämmer, men än sen, nu klarar gubbarna sig bara benen håller. Här erbjuds nu ett bra tillfälle för alla jaktveteraner att ta reda på sin benvävnads kondition och vid behov också få saken ordnad. Efter att ha sett mer än tillräckligt av benskörhetsrelaterade frakturer rekommenderar jag varmt. Temakväll i Tavastehus om stora rovdjur I Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt ordnar en temakväll för jägare om de stora rovdjuren, dagsläget och observationer, onsdagen den 12 december kl 18 på hotell Vaakuna (Possentie 7) i Tavastehus. Föredrag av Kymmenedistriktets experter på rovdjursobservationer. Fritt inträde. Välkomna! Kajanaland Lägereldarna tänds den 15 december I Det traditionella evenemanget Kainuun Erätulet tänds för åttonde gången den 15 december. Den här gången tänds lägereldarna i byn Kalevala i Kuhmo. Evenemanget börjar kl 12 med en paneldiskussion på ett aktuellt tema, nämligen vargen och skogsrenen i Kajanaland. När det börjar skymma går vi ut till lägerelderna för att lyssna på en aktuell översikt av viltläget. Det bjuds på älgsoppa och braskaffe och vapenvärdering. Vi avslöjar också vem som utsetts till årets jägare och årets jakthund. Evenemanget avrundas med dans. Vi väntar oss ungefär tusen besökare. För arrangemangen står Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Kuhmo jaktvårdsförening, Jägarförbundets Kajanalandsdistrikt, Kajanalands kenneldistrikt, Forststyrelsen, Kalevala Spirit samt jaktföreningar och enskilda jägare på orten. Erkki J Valtonen Professor Även själv jaktveteran ÄR DU INTRESSERAD AV DIN BENVÄVNADS KONDITION? UNDERSÖKNING AV OSTEOPOROSLÄKEMEDEL FÖR MÄN Osteoporos, dvs benskörhet gör benvävnaden skör och utsätter benbyggnaden för frakturer. Av dessa är lårbensbrott den värsta. Osteoporos förekommer också bland män. En av sju män i en ålder över 50 år drabbas under sin återstående livstid av en fraktur på en kota, handled eller ett lårben. Med nya läkemedel kan det här förebyggas På Helsingfors Läkarcentral inleds en undersökning i syfte att utreda om man kan stoppa benskörhetens fortskridande hos män med ett nytt osteoporosläkemedel, som hör till de s.k. bisfosfonaterna. Som ansvarig ledare för undersökningen i Finland fungerar professor Matti Välimäki. Undersökningen räcker två år. Antalet besök på undersökningscentralen under den tiden är 10. Du har möjlighet att delta i undersökningen, om Du < är en man i åldern 65-85 år < inte redan behandlas med osteoporosläkemedel (Fosamax, Optinate, Bonviva, Bonefos, Didronate, Miacalcic) eller kortison På personer som önskar delta i undersökningen mäts benvävnadens mineraltäthet på ländryggen och lårbenet. Mätningen är smärtfri och ofarlig. Lämpliga för den egentliga undersökningen är män som vid mätningen av tätheten konstateras ha osteoporos. En del tidigare sjukdomar och läkemedel som används för närvarande kan utgöra hinder för ditt deltagande. Undersökningsläkemedlet tillförs en gång per år genom en intravenös infusion som räcker 15 minuter. Undersökningen är till alla delar helt kostnadsfri. Ersättning för skäliga kostnader för resor med offentliga fortskaffningsmedel mellan hemmet och undersökningscentralen betalas till dem som deltar i den egentliga undersökningen. Resekostnader ersätts inte för den första täthetsmätningens del. Intresserade av undersökningen ombeds fylla i en blankett för förhandsuppgifter. Blanketten och en broschyr om undersökningen kan beställas av undersökningsskötare Mervi Tuominen genom att ringa 0405308738 eller sända dina kontaktuppgifter till adressen: Undersökningsskötare Mervi Tuominen, Helsingfors Läkarcentral, Mannerheimvägen 12A, 00100 Helsingfors. Vi tar senare kontakt med dig. Mellersta Finland I Mellersta Finlands Tjäderparlament samlar med hjälp av obskort in uppgifter om tjäderns krav på sin miljö. Enkäten riktar särskilt in sig på yrkesfolk i skogsbranschen i Mellersta Finland. Med de insamlade uppgifterna hoppas vi kunna precisera skötseldirektiven för tjäderskogar. Vi föreställer oss oftast tjädern som en gammelskogsart. Under de senaste åren har dock observationer och undersökningar visat att tjädern också kan känna sig hemma i unga bestånd, . men vi är ännu inte alldeles på det klara med förutsättningarna för att tjädern ska kunna godkänna unga gallringsbestånd. Vi behöver alltså mera fakta! Obskort för tjäder Obskort för tjäder kan beställas på Mellersta Finlands distrikt. Varje häfte innehåller 30 obskort. Fyll i ett kort för varje observation av en enskild tjäder eller flock med flera tjädrar. Det är viktigt att du har korten med dig i terrängen och fyller i varje observation, utan att försöka redigera. För den som fyller i obskortet är det nödvändigt att känna till skogsbrukstermerna. Uppskatta så noggrant som möjligt boniteten och beståndsuppgifterna enligt normal skogsbrukspraxis. Närmare anvisningar finns på obskortshäftets pärmar. När du har fyllt i obskortet i terrängen kan du posta det till Mellersta Finlands distrikt eller överföra uppgifterna till nätblanketten på adressen metsoparlamentti.fi/havainnot2. html. På tjäderparlamentets hemsida finns också obskort i pdf-format på adressen metsoparlamentti.fi /metsohavaintovihko.pdf. 56 Jägaren 6 / 2007 Ol i J Bokför dina tjäderobservationer!
• Jakten på statens marker Att organisera Forststyrelsens jakt ­ konsten att ordna möjligheter G När vi på Forststyrelsen grunnar på hur vi ska ordna möjligheter för folk att jaga så ställs vi inför en hel del intressegrupper på kollisionskurs med varandra. Den rätt till fri jakt som tillkommer invånarna i de nordligaste kommunerna ska i första hand tryggas med den specialrättighet som riksdagen har beviljat dem. Beträffande tryggandet av samernas kultur ska vi vid dimensioneringen av antalet tillstånd i samernas hemtrakter ta hänsyn också till jakten. Om det inte finns tillstånd så det räcker till alla intresserade ska tillstånden i första hand gå till medborgare som saknar rimliga jaktmöjligheter på annat håll. Jaktturismen som företagsverksamhet har kommit till naturturismsektorn för att stanna även om rätten att jaga på statsmarker är lagstadgad i första hand för landets egna medborgare. Forststyrelsen har i egenskap av myndighet för naturtjänster verkställt den lagstiftande myndighetens vilja i snart tre år. Verksamheten börjar få stabilitet och konturer. Visserligen hör man fortfarande talas om Villi Pohjolas tillståndsområden och affärsverksamhet, för ett bra varumärke glömmer man inte så lätt! Låt oss alltså än en gång konstatera att jakten och fisket inte längre sorterar under Villi Pohjola, utan enbart distributionen av tillstånd. Naturtjänsten sköter bland annat om antalet tillstånd och tillståndsformerna medan priserna bestäms genom en förordning som Jord- och skogsbruksministeriet utfärdar. De lagstadgade tilldelningarna som vildmarkschefen beviljar och med vilka vi försöker jämka ihop de olika intressegruppernas behov har genom olika besvär prövats i förvaltningsdomstol och högsta domstol. Vi har kunnat konstatera att dimensioneringen är juridiskt giltig. Tillämpningar och uppskattningar Beträffande jaktarrangemangen åligger det Forststyrelsen att jämka samman olika medborgargruppers lagstadgade rättigheter så att det hela fungerar i praktiken. Den lagstiftning som reglerar jakten har inte alltid förmått reagera tillräckligt fort på förändringar i samhället. Under årens lopp har det även uppstått komplicerade jämkningsmodeller, till och med på de medborgerliga rättigheternas plan, för att inte tala om den kommersiella jaktturismen. Jaktlagen stadgar som sagt att tillstånd i första hand ska beviljas jägare som saknar andra möjligheter att jaga och då kan man med fog fråga sig hur ekvationen ska gå ihop! Bland dem som ansöker om tillstånd förekommer det väldigt olika tolkningar av begreppet avsaknad av jaktmöjligheter. Än saknas det jaktmarker, än saknas det jaktförening, än är det vargar eller älgflugor som spärrar tillträdet till de egna markerna och än är det för långa avstånd etc. I praktiken är det så att det här kravet som lagen ställer inte kan uppfyllas när folk köper tillstånd på telefon eller internet. Alltså är det bara via en förhandsbeställning det går att utföra en granskning utgående från jägarens egna uppgifter i samband med fördelningen av säsongtillstånd och tillstånd för älgjakt. En väldig iver att ta sig till jaktmarkerna i norr har lockat mången jägare till tvivelaktiga metoder, som exempelvis att uppge osanna uppgifter till tillståndsmyndigheterna, myglande med älgjaktsrättigheter och utnyttjande av luckor i lagstiftningen för egen vinnings skull. I fortsättningen är myndigheterna helt enkelt tvungna att ta itu med det här oskicket! Specialkraven i Övre Lappland Till den samiska kulturen hör också jakten. Lagen om Forststyrelsen förutsätter att också detta tas i beaktande vid jaktarrangemangen. Eftersom jaktlagen förutsätter att alla invånare i kommunen, samerna inräknade, ska ha rätt att jaga på statlig mark försöker vi balansera upp detta genom en strängare dimensionering av tillståndsjakten än i övriga delar av landet. Vi förhandlar varje år om de här frågorna med intressegrupperna på berörda orter. Jägare och jaktföretagare från landets södra delar är sällan nöjda med utgången av förhandlingarna. Den knappa viltproduktionen i norr är också en faktor att ta med i beräkningarna. När vi följer upp turisternas viltuttag gör vi det med hänsyn till ortsbornas jakt med fällor och försöker bevara förutsättningarna för denna jakt. Naturturismen som affärsverksamhet har inneburit nya utmaningar också för jakten på statens marker. Det finns inga författningar om den företagsverksamhet som tävlar om samma begränsade naturresurser. Även om lagen om Forststyrelsen i och för sig gjorde slut på den kommersiella kedjehandeln med jakt inom företagarverksamheten så är ämnet inte avslutat, utan debatten fortsätter. Med tanke på konkurrenslagstiftningen hade en koppling av statliga myndighetsbeslut till privat affärsverksamhet med säkerhetvia besvär lett till samma slutresultat. Det kanske beklagligaste i sammanhanget är att den kommersiella jaktturismen nu söker skuggmöjligheter, vilket i sin tur leder till osunda former som påverkar utvecklingen för hela vår jaktkultur. Särskilt flagrant är det här inom älgjakten på statens marker. En konst som vi behärskar Jakten på statsmarker har alltid varit föremål för medborgarnas och politikernas särskilda intresse. Vilket inte är att undra på eftersom över hälften av jägarna i vårt land bedriver sin hobby på statliga marker. Efter hand som folk får mera fritid blir det allt fler som tar naturen i anspråk för olika hobbyer. Bland annat frågorna om jakt på olika fredade områden och jaktturismens behov innebär frågeställningar där också samhällets övriga behov av att nyttja naturen måste tas i beaktande vid de praktiska jaktarrangemangen. Detta innebär vid sidan av arbetet med växlingarna i viltbestånden och verkställandet av en hållbar jakt en utmaning för dem som sköter planeringen på Forststyrelsen. Lyckligtvis förfogar vi över ett modernt adb-baserat planeringssystem som kan tillgodogöra sig forsknings- och inventeringsdata. Detta gör det möjligt att också ta hänsyn till regionala särdrag. Självfallet upplever jägarna licensbyråkratin ur sin egen synvinkel. På Forststyrelsen måste vi dock också ta hänsyn till alla ovannämnda mångsidiga frågor. Vi strävar till att alla ska få en möjlighet att njuta av friluftslivet i statens skogar och marker. Det är bara det, att det praktiska genomförandet av vår ambition har förvandlats till en krävande konst, som vi dock vågar påstå att vi behärskar! G Jägaren 6 / 2007 57 Olavi Joensuu, vildmarkschef Petteri Kontila
• Bilförare får hjortdjursinfo Hjortdjursolyckorna förorsakar varje år kostnader för tiotals miljoner euro. Det utvidgade vägnätet, den ökade trafiken och de allt större stammarna av små hjortdjursarter har gjort att olycksrisken under de senaste årtiondena ökat. Risken kan dock minskas genom medvetenhet om den existerande faran och beaktande av den i det egna trafikbeteendet. Projektet Hjortdjursinfo för trafiken Under de senaste åren har särskilt det ökande antalet krockar med vitsvansvilt blivit ett problem i Norra Tavastlands och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt. Samtidigt har antalet älgolyckor sjunkit markant som en följd av att stammen minskat. De senaste åren har man försökt decimera stammen av vitsvansvilt genom att öka antalet jaktlicenser, men enbart den här åtgärden räcker inte till. Därför ansågs det vara en väsentlig och viktig del av åtgärderna för att hjortdjursolyckor ska undvikas i framtiden att påverka beteendemönstret i trafiken. Ett möte sammankallades för att tillsammans med samarbetsparter med anknytning till trafikundervisning och trafiksäkerhet begrunda frågan. Kring bordet satte sig representanter för polisen, trafikskyddet, vägförvaltningen, bilskoleförbundet samt ovannämnda jaktvårdsdistrikt. Hjortdjuren kan inte undvika krockar - den uppgiften faller på oss människor. Perspektivet breddades genast att omfatta hela landet, eftersom hjortdjursolyckor sker på alla håll i landet. Vid sidan av älgarna må det sedan vara fråga om tamrenarna i norr eller de mindre hjortdjuren i söder så är förarnas vakenhet och förmåga att göra observationer centrala egenskaper när det gäller att undvika olyckor. Som en föjd av palavern beslöts anhålla om projektstöd av jord- och skogsbruksministeriet för bearbetande av upplysningsmaterial. Tack vare ett positivt beslut kunde det av jord- och skogsbruksministeriet finansierade projektet Hjortdjursinfo för trafiken startas på våren 2007. Projektets syfte var att producera aktuellt och objektivt undervisningsmaterial om hjortdjursolyckor för körundervisning och allmän trafikupplysning. Målet är att med hjälp av materialet förebygga hjortdjursolyckor genom att öka förarnas kunskaper om hjortdjuren. H Händelser ur verkligheten i trafiken För att få framföra motorfordon i vårt land fordras det att personen ifråga ska inneha körkort, som kan erhållas genom att avlägga fordrad jortdjuren utgör vårt lands största viltresurs. Under de senaste fem åren har det årligen fällts i genomsnitt 75 000 älgar, 21 000 vitsvanshjortar och knappa 3000 rådjur. I jakten på hjortdjur deltar uppskattningsvis en dryg tredjedel av de cirka 300 000 jägarna i vårt land. Hjortdjursjakten har balanserat så att de av olika arter orsakade skadorna på såväl jord- och skogsbruk som på trafiken skall hållas på en så låg nivå som möjligt. Livskraftiga stammar och koll på skadorna Lagstiftningen förpliktigar de regionala jaktvårdsdistrikten att å ena sidan sörja för att stammarna av hjortdjur, såsom även bestånden av övrigt vilt, bevaras livskraftiga och att å andra sidan se till att de skador hjortdjuren orsakar hålls på en rimlig nivå. Hjortdjuren hör till den finländska naturen och det föreligger oberoende av regleringen av stammen alltid risker för en krock med hjortdjur i trafiken. Egentligen kan inte hjortdjuren lastas direkt för trafikolyckorna - de rör sig styrda av sina instinkter mitt i det nätverk av vägar som byggts av människan. 58 Jägaren 6 / 2007 Projektets viktigaste uppgift ansågs vara att få till stånd en undervisningsfilm som kunde få bilförare och motorcyklister att på förhand begrunda hur de ska beakta hjortdjuren i sitt eget trafikbeteende.
• undervisning och förarexamen. I det undervisningsmaterial som används i samband med förarexamen har det tidigare just inte behandlats frågor med anknytning till hjortdjur. Projektets viktigaste uppgift bedömdes vara att få till stånd en undervisningsfilm som kunde få bilförare och motorcyklister att på förhand begrunda hur de ska beakta hjortdjuren i sitt eget trafikbeteende. För arbetet med undervisningsfilmen utarbetades på åtgärd av projektets styrgrupp ett utkast till manuskript. Utgående från detta arbetade Arttu Kotisara från Videosara på slutprodukten. Filmen innehåller rikligt med levande sekvenser som filmats av hjortdjur i trafiken. "Mina arbetspass började på vårkvällarna vid niotiden och fortsatte så länge ljuset räckte till. Jag brukade köra med kamerautrustningen till trakter där jag visste att älgstammen var riklig. Fotandet av vitsvansvilt lyckades i Vesilahti med bistånd av Narva jaktförening. En tvådagars filmningsresa gav rikligt med vitsvansbilder, också såna där djuren kommer ut på vägen. Rådjurs- och skogsrensbilderna bjöd inte på någon särskild dramatik, men för att få bilder av tamrenar var jag tvungen att köra till bortersta ändan av Lappland. De bästa älgbilderna tog jag också i Lappland i Menesjärvi i Enare kommun" berättar Arttu Kotisara om sitt utmanande fotograferingsuppdrag. Via berättandet understryker filmen väsentliga saker som varje bilförare och motorcyklist med nytt körkort bör beakta. Utöver filmen trycktes en sexsidig vikfolder, som innehåller en sammanfattning av fakta om hjortdjur och olyckor. Filmen och foldermaterialet publicerades den 26.10.2007 vid ett endagsseminarium som hölls på Tammerfors polisskola. Under dagen höll representanter för centrala aktörer inom trafiksäkerhetsarbetet, såsom vägförvaltningen, polisen och bilskolförbundet samt för viltförvaltningen inlägg om teman med anknytning till hjortdjursolyckor. En stor skara intresserade representanter för projektområdets bilskolor, viltförvaltning och aktörer som deltagit i projektet hade samlats för att lyssna på inläggen. Under slutet av året sänds filmen och foldern till alla bilskolor i landet på försorg av projektet, som också finansierar distributionen. Så här har alla skolor en möjlighet att utnyttja det producerade materialet i sin egen undervisning. Även om bara en enda hjortdjursolycka kan undvikas i framtiden tack vare det nu producerade materialet, så har arbetet fyllt sin mission. G HIRVIELÄIMET LIIKENTEESSÄ Hirvieläimet liikenteessä on ohjelma, joka antaa tietoa hirvieläinten käyttäytymisestä liikenteessä ja opastaa, kuinka jokainen tiellä liikkuja voi ehkäistä ennakolta törmäystilanteita. Ohjelma on tehty ensi sijassa autokouluja varten, mutta se on erittäin hyödyllinen jokaiselle autoilijalle ja moottoripyöräilijälle. Ohjelma on tuotettu osana Pohjois- ja Etelä-Hämeen riistanhoitopiirien toimesta toteutettua Hirvieläintietoa liikenteeseen -hanketta. HIRVIELÄIMET LIIKENTEESSÄ Kuvaus ja ohjaus: Arttu Kotisara Valmistumisvuosi: 2007 Kesto: 11 min. Pohjois-Hämeen riistanhoitopiiri Etelä-Hämeen riistanhoitopiiri Hämeen tiepiiri Videosara Poliisi / Hämeenlinnan kihlakunnan poliisilaitos Hjortdjursinfo för trafiken manuskript tryckeri producent upplaga projektets styrgrupp/Arttu Kotisara Keski-Suomen Painotuote Oy Videosara/Arttu Kotisara 50 000 ex DVD BROSCHYR MITEN ELÄINONNETTOMUUDEN VOI VÄLTTÄÄ? · ota eläimistä varoittavat merkit vakavasti · muista, että eläimiä liikkuu myös varoitusalueiden ulkopuolella · ole tarkkana myös riista-aidoin varustetuilla tieosuuksilla, eläin voi harhautua aitojen väliin · jos eläin tulee tielle, pyri väistämään se takaa · pidä nopeus riskialueilla ja riskiaikoina enintään 80 km/h VARO! JOS TÖRMÄYS TAPAHTUI... · varoita muuta liikennettä ja estä lisävahinkojen syntyminen · soita hätäkeskukseen 112 · pyri auttamaan loukkaantuneita · älä lähesty kolarieläintä vaikka se näyttäisi kuolleelta · pyri havainnoimaan loukkaantuneen eläimen kulkusuunta · ilmoita kolarista vaikka eläin pakenisikin paikalta · auton alle jäänyt karhu tai villisika on erityisen vaarallinen, pysy autossa ja pyydä apua hätäkeskuksesta 112 Korvausasioiden hoitamiseksi ota yhteyttä vakuutusyhtiöösi. Keskisuomalaisen arkisto HIRVIELÄINKOLARIA Pohjois-Hämeen riistanhoitopiiri Etelä-Hämeen riistanhoitopiiri Hämeen tiepiiri Poliisi / Hämeenlinnan kihlakunnan poliisilaitos SUURIN RISKI SUURIN RISKI Projektet Hjortdjursinfo för trafiken Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt /Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Styrgrupp: Jani Körhämö N T jvd, Jyri Rauhala S T jvd, Marko Mikkola N T jvd, Antti Jortikka Vägförvaltningen Tavastlands vägdistrikt, Matti Joki Trafikskyddet, Timo Ojala Polisen Tavastehus härads polisinrättning, Juha Kulmala Bilskoleförbundet · aamu- ja iltahämärässä · sade, matalalta paistava aurinko sekä vastaantulevien valot vaikeuttavat havainnoimista · hämärässä hirvieläin on vaikea huomata · hirvikolarihuiput keväällä ja syksyllä · valkohäntäpeuraonnettomuuksia tapahtuu eniten marras-joulukuussa · elo-joulukuu pahinta porokolariaikaa · moottoripyöräilijällä ei ole onnettomuustilanteissa auton tarjoamaa suojaa MIKSI ELÄINKOLAREITA TAPAHTUU? · kuljettajan väsymys ja välinpitämättömyys · hirvieläimet ovat nopealiikkeisiä, tilanteet tulevat yllättäen · liian suuri tilannenopeus ja liian lyhyt turvaväli eivät jätä kuljettajalle aikaa reagoida · eläimet eivät osaa varoa ­ ne toimivat vaistojensa mukaisesti Hirvieläinonnettomuuksien jakauma vuorokauden aikana Hirvieläinonnettomuudet kuukausittain Jägaren 6 / 2007 59
• FIXA TROFÉERNA! TROFÉERNA! Jaktsäsongen pågår för fullt och nästan allt vilt är lovligt i dessa tider. Vi lever i jaktens skördetid och skördandet har i mångt och mycket blivit lika med högviltsjakt. Säsongen på älg, hjort och rådjur är redan långt framskriden och fortsätter fram till årsskiftet och för somliga arters del ända till slutet av januari. Jakten på mufflon och varg pågår och snart börjar också lodjurssäsongen. Alla slag av vilt bjuder på möjligheter att ta vara på trevliga jaktminnen. Till de vanligaste "souvenirerna" hör horn, skinn- och skalltroféerna. Riktigt preparerade och förvarade håller troféer nästan i evighet. har däremot avkastat fina troféer under de senaste åren. Detta är ett typiskt fenomen när ett bestånd befinner sig i tillväxtstadiet. Avskjutningen är tilltagen i underkant och somliga individer hinner växa och nå en tillräckligt hög ålder för att avkasta fina troféer. I vårt land räknas också mufflonfåret som ett vilt. Arten förekommer på några få orter i skärgården och är utplanterad. Bestånden härstammar från djur som hållits i hägn. I vårt land ligger den årliga avskjutningen på ett tiotal djur. Jakten är reglerad även om man numera inte behöver något tillstånd. De mufflontroféer som ställs ut för bedömning kommer rätt ofta från exemplar som finska jägare har fällt utomlands. och bredden på dem. Vid bedömningen av skinn kan domarna däremot ge tilläggspoäng eller minuspoäng utöver det rena mätningsresultatet. I det följande ska jag redogöra för bedömningsgrunderna för troféer av skogsren, varg, lodjur och mufflon. I vårt land följer vi de normer för bedömningen av troféer som har fastslagits av CIC, det internationella rådet för viltskydd och jakt. En officiell bedömning av en trofé kan bara göras på en officiell utställning. Sådana arrangeras med den finska utställnings- och trofékommissionens tillstånd på olika mässor och evenemang. Bedömningsanvisningarna nedan är säkert till hjälp för troféägare som funderar på om det skulle löna sig att föra sina troféer till en utställning för att bedömas. Bedömningsanvisningar för skogsren Bedömningen av skogsrenshorn bygger på ett formulär utvecklat av amerikanerna Boone och Crockett för bedömningen av karibouhorn. CIC har år 1977 fastställt bedömningsgrunderna för skogsren. Vid bedömningen av skogsrenshorn är det viktigt att bägge hornhalvorna är symmetriska. Mätningarna görs alltid på motsvarande ställen på båda hornen och skillnaderna i mätresultatet antecknas som minuspoäng. Mätningarna görs i centimeter med en decimals noggrannhet, exempelvis 23,7. Här invid finns också ett bedömningsformulär där man kan skriva in uppgifterna. Därefter går det lätt att räkna ut troféns sammanlagda poäng. Stöduppgifter: Stöduppgifterna påverkar inte poängsättningen utan används för identifieringen av troféer. Utlägget fastställs genom mätning av största avståndet mellan de två hornhalvornas längsta taggar. Största bredd är avståndet mellan de två hornhalvornas yttersta delar. Mätningsuppgifter: Avståndet mellan inre ytor mäts vid det största avståndet mellan skovlarnas inre ytor. Mätningen ska utföras vinkelrätt. Om avståndet mellan inre ytor är större än längden på den större hornhalvan antecknas skillnaden som minuspoäng. Antalet taggar (utan ögontagg) Som tagg räknas alla minst 1,27 cm (½ tum) långa taggar. Vid den här bedömningspunkten utelämnas taggarna på ögonskoveln. Skillnaden i antalet taggar mellan högra och vänstra hornhalvan antecknas som minuspoäng. Antalet taggar på ögonskoveln räknas om sådana förekommer. Skillnader i antalet taggar på vänster och höger ögonskovel ger inte minuspoäng. Hornhalvans längd mäts längs hornets utsida från rosenkransens övre kant till spetsen på den längsta taggen. Skillnaden i längd mellan hornhalvorna antecknas som minuspoäng. Ögonskovelns längd mäts från hornstångens kant längs mittlinjen till skovelns spets. Skillnaden i längd mellan hornhalvornas ögonskovlar antecknas som minuspoäng. Skinnet och skallen Av de stora rovdjuren som exempelvis vargen och lodjuret får man två olika troféer, nämligen skallen och skinnet. Bedömningen av skallar är väldigt enkel. Man mäter nämligen bara längden H orntroféer ska helst beredas till troféskick direkt efter fällningen. Skallen putsas och kokas så att all mjuk vävnad lossnar från skallbenet. Vid behov sågas skallen ner till ett nummer mindre och om man så vill kan man bleka den med exempelvis väteperoxid. Därefter monteras horntrofén på en sköld. På det här viset håller den nästan i evighet. Salta rejält! Till det viktigaste vid tillvaratagandet av skinn hör att snitta och flå rätt. På rovdjur lämnar man kvar klorna så att de sitter fast i skinnet. Men inte bara klorna är knepiga vid flåningen utan också öronen, ögonen och munnen. Det bästa sättet att förhindra att skinnet far illa efter flåningen är att salta det. Det är ingen idé att snåla med saltet utan strö ordentligt på varje fläck utan att glömma kanterna och tassarna. Därefter skickas skinnet till beredning. Skogsrenen i Suomenselkä har utvecklats till ett vilt av rang. I Kajanaland och östra Finland har skogsrensbestånden däremot gått klart och tydligt tillbaka och det har knappt beviljats några licenser alls där. Skogsrenarna i Suomenselkä Veli Lappalainen På en skalltrofé mäts den största längden och bredden. Finlands bästa vargskalle har 44,48 poäng. Djuret fälldes 1986 i Ilomants. 60 Jägaren 6 / 2007
• Sekundärskovelns längd mäts från hornstångens kant längs mittlinjen till skovelns spets. Skillnaden i längd mellan hornhalvornas sekundärskovlar antecknas som minuspoäng. Järvtaggens längd mäts från hornstångens kant till järvtaggens spets. Skillnaden i tagglängd mellan hornhalvornas järvtaggar antecknas som minuspoäng. Längden på framskovelns längsta tagg mäts från hornstångens kant till taggens spets. Skillnaden i längd mellan taggarna antecknas som minuspoäng. Längden på framskovelns nästlängsta tagg mäts från hornstångens kant till den nästlängsta taggens spets. Skillnaden i längd antecknas som minuspoäng. Ögonskovelns bredd mäts vinkelrätt på skovelns bredaste ställe. Skillnaden i bredd mellan hornhalvorna räknas inte och minuspoäng ges inte. Framskovelns bredd mäts vid skovelns bredaste ställe. Skillnaden i bredd mellan hornhalvorna antecknas som minuspoäng. Den undre omkretsen av stängerna mäts på det smalaste stället mellan framskoveln och sekundärskoveln. Skillnaden i omkrets mellan hornhalvorna antecknas som minuspoäng. Den mellersta omkretsen av stängerna mäts på det smalaste stället mellan sekundärskoveln och järvtaggen. Skillnaden i omkrets mellan hornhalvorna antecknas som minuspoäng. Den övre omkretsen av stängerna mäts på det smalaste stället mellan järvtaggen och framskoveln. Skillnaden i omkrets mellan hornhalvorna På ett vargskinn mäter man längden och bredden. Formpoäng kan ges för hårlagets längd, jämnhet och massa samt för kragens bredd. Ett skogsrenshorn mäts på väldigt många ställen vid en trofébedömning. Det är viktigt att de båda hornhalvorna är symmetriska. Mätningarna görs alltid på motsvarande ställen på både höger och vänster hornhalva. Det bästa finska skogsrenshornets poäng lyder på 915,20 poäng. Mufflonfårets horn är inte kompakta utan växer under djurets hela livstid. Vid bedömningen mäts hornens omkrets på tre olika ställen. Dessutom mäter man hornens längd och avståndet mellan hornspetsarna. Tilläggspoäng kan ges förböjningen, färgen och tillväxtringarna. Jägaren 6 / 2007 61
• antecknas som minuspoäng. Omkretsen mellan framskovelns två längsta taggar. Skillnaden i omkrets mellan höger och vänster hornhalva antecknas som minuspoäng. Medaljklasserna och Finlands bästa horn Guld 800 p. Silver 750 p. Brons 700 p. Finlands hittills bästa skogsrenstrofé har 915,20 poäng. Djuret fälldes 2004 i Perho. Skinn som trofé Vid flåningen gäller att redan de första snitten avgör kvaliteten på det slutliga resultatet. Snitta från underkäken till analöppningen. Vid flåningen och öppnandet av frambenen är snittet vid ljumskarna viktigt för att det inte ska uppstå diffusa flikar i armhålorna, eftersom skinnets bredd mäts vid det smalaste stället bakom frambenen. Ett skinn som inte är öppnat vid flåningen utan avdraget som en strumpa kan inte bedömas. Den ursprungliga skallen eller ett uppstoppat huvud kan sitta kvar, eftersom detta inte påverkar poängsättningen. Skinnet kan också fästas på ett textilunderlag ett arrangemang som ger skinnet bättre möjligheter att komma till sin rätt. Mätningarna görs i centimeter med en decimals noggrannhet (exempelvis 145,6 cm). LODJUR Skinnets längd mäts från nosens spets till svansens spets. Mätningen får inte inkludera längden på hårstråna i pälsen. Skinnets bredd mäts vinkelrätt mot längdlinjen vid skinnets smalaste punkt bakom frambenen. Avståndet mellan tassarna mäts mellan roten på framtassarnas mellersta klor vinkelrätt mot längdlinjen. Formpoäng Till mätresultatet kan läggas maximalt 25 % formpoäng. Antalet formpoäng uttrycker trofédomarnas (subjektiva) bedömning av skinnet i fråga och bygger på domarnas erfarenheter. Observera att hårlagets kvalitet varierar på olika delar av skinnet. För att bedöma hårlagets egenskaper kan man dra med fingrarna genom den för att göra sig en uppfattning om längd, massa och bottenbehåring. Formpoängen bestäms utifrån formeln: LÄNGD x BREDD + TASSAVSTÅND : 200. Hårlagets längd (maximalt 2,5 %) och massa (maximalt 2,5 procent). Hårlaget ska vara minst 3,5 centimeter långt för att kunna få fulla poäng (2,5 %). Hårlagets massa, d.v.s. täthet och täckningsgrad, bedömer man genom att dra med fingrarna genom den. Samtidigt bedömer man också bottenbehåringen och andelen skinn utan hårlag. Örontofsar och morrhår * örontofsar (maximalt 3 procent) * morrhår (maximalt 2 procent) Prickar (maximalt 5 procent). Ju fler synliga fläckar och ju svartare fläckarna är desto bättre formpoäng kan skinnet få. Polisonger (maximalt 10 procent). Vid bedömningen drar man med fingrarna genom polisongerna och bedömer deras längd och bredd. VARG 62 Jägaren 6 / 2007 Ett lodjursskinn kan få tilläggspoäng för hårlagets längd och massa, prickarna, örontofsarna, morrhåren och polisongerna. Trofédomarna bedömer de här egenskaperna utifrån sina egna erfarenheter. Ett lodjursskinn kan också monteras på ett textilunderlag. Vid trofébedömningen av ett skinn mäter man skinnets längd, bredd och tassbredd. Tilläggspoäng ges för prickar och andra egenskaper hoshårlaget. Ju mer framträdande prickarna är, desto mera poäng får skinnet.
• SKOGSREN Rangifer tarandus fennicus STÖDUPPGIFTER Utlägg ____ Största bredd ____ CIC Finland, utställnings- och trofékommissionen TROFÉBEDÖMNINGSBLANKETT Enligt CIC LODJUR, skinn CIC Finland, utställnings- och trofékommissionen Lynx lynx TROFÉBEDÖMNINGSBLANKETT Enligt CIC MÅTT Skinnets längd Skinnets bredd Tassbredd ____ cm ____ cm ____ cm Poäng POÄNGUPPGIFTER Avstånd mellan inre ytor Antal taggar (exkl ögonskoveln) Ögonskovelns antal taggar Hornets längd Ögonskovelns längd Sekundärskovelns längd Järvtaggens längd Framskoveln, längsta taggens längd Framskoveln, nästlängsta taggens längd Ögonskovelns bredd Framskovelns bredd Undre omkretsen Mellersta omkretsen Översta omkretsen Omkretsen mellan de längsta taggarna Sammanlagt ____ + SAMMANLAGD POÄNG höger ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ + vänster ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ - differens ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ Poäng: (längden x bredden + tassbredden):200 BEDÖMNING Formpoäng Hårlagets längd och massa Prickar Örontofsar och morrhår Polisonger ____ (maximalt 5 %) (maximalt 5 %) (maximalt 5 %) (maximalt 10 %) ____ ____ ____ ____ ____ SAMMANLAGD POÄNG Medaljklasserna Guld 125 p. Silver 115 p. Brons 105 p. Bästa finska lodjursskinn: 149,95 poäng, Salla 2007 VARG, skinn Canis lupus MÅTT Skinnets längd Skinnets bredd CIC Finland, utställnings- och trofékommissionen TROFÉBEDÖMNINGSBLANKETT Enligt CIC ____ cm ____ cm Poäng ____ Medaljklasserna Guld 800 p. Silver 700 p. Brons 600 p. Bästa finska horn: 915,20 poäng, Perho 2004 SKALLAR VARG BJÖRN LODJUR RÄV GRÄVLING MÅRDHUND BÄVER MÅTT Skallens längd Skallens bredd Canis lupus Ursus arctos Lynx lynx Vulpes vulpes Meles meles Nyctereutes procyonoides Castor fiber, Castor canadensis koefficient _______ _______ x1 x1 poäng _____ p. _____ p. _____ p. Poäng: (längden x bredden):100 BEDÖMNING Formpoäng Skinnets längd Hårlagets jämnhet och massa Kragens bredd SAMMANLAGD POÄNG Medaljklasserna Guld 120 p. Silver 110 p. Brons 100 p. Bästa finska vargskinn: 110,95 poäng MUFFLON Ovis musimon (maximalt 10 %) (maximalt 10 %) (maximalt 5 %) ____ ____ ____ ____ SAMMANLAGD POÄNG (längd + bredd) CIC Finland, utställnings- och trofékommissionen TROFÉBEDÖMNINGSBLANKETT Enligt CIC Höger ____ ____ ____ ____ Vänster Tot ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ ____ X 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 Poäng ____ ____ ____ ____ ____ Medaljklasserna för skallar och de finska rekorden MÅTT Hornets längd Omkrets vid skallen Omkrets 1/3 hornet Omkrets 2/3 hornet Största bredd BEDÖMNING Formpoäng Färg Årsringar Böjning FELPOÄNG Brist på symmetri År SAMMANLAGD POÄNG Medaljklasserna Guld 205 p. Silver 195 p. Brons 185 p. Bästa finska muffonhorn: 189,75 poäng, Säppi 1992 Poäng Brons Silver Guld Ort År 1988 1986 2003 2004 2006 2006 2004 Lodjur Varg Björn Räv Mårdhund Grävling Bäver 26,0 41,0 55,0 25,0 21,5 22,0 26,0 24,5 39,0 53,0 24,5 21,0 21,5 25,5 23,0 37,0 51,0 24,0 20,5 21,0 25,0 29,10 p. 44,48 p. 67,74 p. 25,97 p. 21,12 p. 24,27 p. Kalvola Ilomants Nurmes Ruovesi Hyvinge Tammerfors 25,95 p. Ähtäri (0-3 p.) (0-3 p.) (0-5 p.) (0-5 p.) ____ ____ ____ - ____ ____ Medaljklasserna för skinn samt de bästa i Finland Poäng Brons Silver Guld Ort Salla Imatra Lodjur, skinn 125 Björn, skinn 300 Varg, skinn 120 115 275 110 105. 250 100 149,56 346,19 110,95 2007 2003 Jägaren 6 / 2007 63
• KESTOkartat! Metsästäjä, tilaa nyt säänkestävä KESTOkartta! Maastotietokantaan perustuvat KESTOkarttatulosteet voidaan rajata haluamaltasi alueelta, ja haluttuun mittakaavaan valmistettuina. Kartoille voidaan lisätä toiveittesi mukaan kiinteistörajat ja numeroinnit, passipaikat, metsästystornit, koordinaattiruudustot ja muut haluamasi merkinnät. Muoville valmistetut metsästyskartat kestävät pakkasta ja vettä repeämättä, ja sopivat erinomaisesti eräkäyttöön! Laskemme mielellämme tarjouksen koko metsästysseuralle! Ota yhteyttä: p. 0205 777 583 / 0205 777 460 Skinnets längd mäts från nosens spets till svansroten. Svansens längd och behåring får inte ingå i mätningen. Skinnets bredd mäts vid skinnets smalaste punkt bakom frambenen, vinkelrätt mot längdmåttet. Formpoäng Till mätningsresultatet kan adderas maximalt 25 procent formpoäng som tillägg. Formpoängen bestäms utifrån formeln: LÄNGD x BREDD : 100 Hårlagets längd (maximalt 10 procent) Hårlaget ska vara minst 4,5 centimeter lång för att kunna få fulla poäng Hårlagets jämnhet och massa (maximalt 10 %). Hårlagets jämnhet och massa bedöms som en helhet på olika delar av skinnet. Vid bedömningen ska man ta hänsyn till att vargen ofta har väldigt glest behårade partier, bland annat under buken, i armhålorna och vid ljumskarna. Kragens bredd På ett vargskinn bedöms också kragens bredd och form: * kraftig och tydligt urskiljbar (maximalt 5 %) * medelmåttig (maximalt 2 %) * smal och nästan osynlig (0%) SKALLAR Alla skallar mäts enligt samma principer. Med skallens längd menas skallens största längd och med skallens bredd menas skallens största bredd. Mätningarna görs i centimeter med två decimalers noggrannhet (exempelvis 15,47 cm). Skallens längd. Skallens längd mäts från nosbenets yttersta punkt till bakhuvudet. Skallens bredd. Skallens bredd mäts vinkelrätt mot längdlinjen där som skallen är bredast. BEDÖMNING AV MUFFLONTROFÉER Mufflonhorn är inte kompakta som älghorn, vilket betyder att fåret inte fäller hornen varje år utan de sitter kvar och växer under djurets hela livstid. För att bestämma stället där man mäter diametern mäts längden på bägge hornen och delas i tre lika stora delar. Mätningarna görs med en millimeters noggrannhet och antecknas i centimeter (exempelvis 24,5 cm). Hornets längd mäts från skallbasen ut till spetsen, längs hornet och utmed böjningen. Hornets omkrets mäts vid skallbasen där hornet är tjockast. Omkretsen mäts en andra gång vid 1/3 av hornets längd, räknat från skallen. Omkretsen mäts en tredje gång vid 2/3 av hornets längd, räknat från skallen. Hornens största bredd mäts mellan hornspetsarna. Formpoäng Formpoängen ges utifrån trofédomarnas uppfattning om den trofé som ska bedömas. Färgnyans och mörkhet * ljusbruna 1 poäng * bruna 2 poäng * nästan svarta 3 poäng Årsringar * nästan osynliga * medelmåttiga * kraftiga, djupa 1 poäng 2 poäng 3 poäng Hornens böjning För hornens böjning, jämnhet och proportionalitet kan domarna ge noll till fem poäng. Den yttre diametern på bägge hornen mäts och medelvärdet ger formpoäng enligt följande: - medelvärdet under 25,9 - medelvärdet 26,0 -26,9 - medelvärdet 27,0 ­ 27,9 - medelvärdet 28,0 ­ 28,9 - medelvärdet 29,0 ­ 29,9 - över 30,0 cm 0.0 poäng cm 1,0 p cm 2,0 p cm 3,0 p cm 4,0 p cm 5,0 p · Vettähylkivä ja kulutusta kestävä materiaali · Kartta rajataan haluamaltasi alueelta haluamaasi mittakaavaan · Kartoissa ajantasaiset kiinteistörajat ja rekisterinumerot · Tilauksesta myös passipaikat, metsästystornit ja muut merkinnät · Seuratilauksista erikoisalennus! · Tulosteen saa myös paperisena · Karttavaihtoehdot: Maastokartta 1:5000 - 50 000 Kaupunkikartta 1:10 000 - 20 000 Veneilykartta 1:50 000 GT Tiekartta 1:100 000 - 200 000 AT Autoilijan tiekartta 1:400 000 - 800 000 För brist på symmetri, ensidighet och andra fel kan domarna ge maximalt fem felpoäng. För förhållandet mellan hornens bredd och C-indexet för avståndet mellan hornspetsarna ges minuspoäng enligt följande: C-index 2,5 ­ 2,69 = 1 minuspoäng. C-index 2,7 ­ 2,89 = 2 minuspoäng. C-index över 2,9 = 3 minuspoäng. Medaljklasserna och bästa finska horn Guld 205 p. Silver 195 p. Brons 185 p. Bästa finska mufflontrofé 189,75 poäng. Djuret fälldes 1992 i Säppi. G Kaiken maailman karttoja 64 Jägaren 6 / 2007
• Ålandsnytt Resultat från älgskytteprovet I Sammanlagt 564 personer avlagde älgskytteprovet i år vilket är en ökning med 14 personer jämfört med föregående år. Det är dock en bit kvar tills antalet skyttar är uppe i samma antal som i början av 2000-talet då ca 650 jägare avlagde provet varje år. Älgavskjutningen kommer ännu i år att vara sparsam på flera håll på fasta Skyttarnas procentuella fördelning bland skjutbanorna Brändö 8 % Lemland 34 % Föglö 11 % Åland varför man kan tro att många avstår från att ta provet. Skyttestatistiken omfattar endast de som avlagd provet så förhoppningsvis har banornas övningstillfällen utnyttjats flitigt, även av dem som inte har tänkt jaga älg i höst. De flesta banorna har ett ökat antal skjutprov i år det är endast Lemland och Kumlinge som har År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År 2007 2007 2007 2007 2007 Skyttar 620 657 669 643 626 475 540 564 Antal skyttar 45 63 230 42 192 en liten minskning. I den procentuella fördelningen mellan banorna jämfört med året innan så är det små förändringar, Hammarland och Lemland nu är lika stora och har 40 % respektive 39 % var av älgskyttarna i landskapet medan Föglö i år var störst i skärgården med 11 % tätt följt av Brändö på 8 % samt Kumlinge 7 %. RG Blev utan prov 17 18 25 27 33 16 33 22 Underkända prov 50 93 344 55 238 Underkända prov 922 902 988 871 873 690 833 780 Bana Brändö Föglö Hammarland Kumlinge Lemland Godkända prov 603 639 644 616 576 452 506 542 Godkända prov 44 60 215 40 183 Hammarland 40 % Kumlinge 7% Älglicenserna 2007 I Jaktvårdsföreningarna har beviljat licenser på 240 älgar för jaktåret 2007, vilket är en ökning med 22 älgar jämfört med föregående år (Se tabell 3). I övrigt kan man utläsa från tabellen att älgjakten på fasta Åland fortfarande är försiktig samt har en hög andel kalv, för att höja medelåldern på älgstammen så att produktiviteten höjs. I skärgården däremot är man nöjd med sin nuvarande älgstam och försöker därmed hålla det stabil. RG Hannu Huttu Beviljade Beviljade Fällda älglicenser 2007 älglicenser 2006 älgar 2006 Vuxna Kalv Totalt Vuxna Kalv Totalt Tjur Ko Brändö 24 22 46 22 21 43 13 7 Eckerö 6 8 14 5 6 11 3 2 Finström 4 6 10 3 3 6 1 0 Föglö 12 13 25 12 13 25 8 4 Geta 4 4 8 3 2 5 1 1 Hammarland 4 12 16 2 0 2 0 0 Jomala 3 2 5 4 2 6 1 1 Kumlinge 26 26 52 27 26 53 9 11 Kökar 9 7 16 8 7 15 5 2 Lemland 3 6 9 6 6 12 3 3 Lumparland 4 2 6 3 3 6 1 0 Saltvik 4 5 9 5 5 10 2 1 Sottunga 3 2 5 3 2 5 1 1 Sund 5 3 8 5 3 8 2 1 Vårdö 6 5 11 6 5 11 2 2 117 123 240 114 104 218 52 36 Kalv 21 2 2 13 1 0 2 16 7 2 3 4 3 2 4 82 Totalt 41 7 3 25 3 0 4 36 14 8 4 7 5 5 8 170 65 Jägaren 6 / 2007
• Älgen och barkskadorna på gran väcker diskussion 66 Jägaren 6 / 2007
• De ur skogsägarnas synpunkt viktigaste älgskadorna fokuseras till tall- och björkplantbestånd. Värdet på årliga tillväxt- och kvalitetsförluster som uppstår när plantorna bryts uppskattas uppgå till flera miljoner euro. V id sidan av traditionella skogsskador åstadkommer älgarna också barkskador. Barkskador förekommer i vårt land framförallt på asp, men det finns också observationer av skador på gran- och tallbestånd i plant- och gallringsbeståndsålder. För t.ex. granens del har det observerats barkgnag på träd i dimensioner från 5 till 40 cm på brösthöjd. Oftast förekommer barkgnaget på träd som mäter mellan 20-25 cm på brösthöjd. Granar som blivit föremål för gnag har vanligen haft slät bark och god tillväxt. Barkgnag på gran ser ut att förekomma särskilt på frodiga ståndorter samt på träd, vars tillväxt ökat efter gallring. Barkgnag har konstaterats ske under hela vintern. skilt på våren gnagar bark för att matsmältningen ska fungera klanderfritt under den tid det till buds stående gröna fodret har hög fukthalt men innehåller litet fibrer. Den här tankegången stöds också av att den mängd näring barken ger som regel är obetydlig och därför inte torde ha någon större betydelse för energiförsörjningen i älgens näringshushållning. Andra har igen varit av den åsikten att älgarna med hjälp av barkgnagandet försöker korrigera näringsbrister eller att barkintaget på våren skulle vara det sista halmstrået i det under vinterns lopp försvagade djurets diet. Många älgar ­ litet föda? Också tanken att den talrika älgstammen i relation till tillgången på föda skulle vara förklaringen till barkgnagandet har fått starkt under- Endast obetydligt ersatta skador Under åren 2002-2006 har skogsägare endast i trettio fall ersatts med jaktlicensavgiftsmedel för barkskador som orsakats av älg. Ersättningsbeloppen har inte heller varit särskilt stora per skadefall. De ersatta skadefallen har i huvudsak varit lokaliserade till Norra Karelens skogscentrals verksamhetsområde. Därtill har de förekommit några ströfall inom Tavastlands-Nylands, Lapplands och Norra Savolax skogscentraler. I det här avseendet berättar dock skadeersättningsstatistiken inte hela sanningen, för gnagskadorna har oftast liten omfattning och når sällan över ersättningströskeln. Ur skogsägarens synpunkt är barkskadorna dock hur som helst skadliga, för särskilt granen får av minsta lilla stamskada en snabbt framskridande röta. På mindre än tio år kan över tre meter av stammen fördärvas och i värsta fall dör de skadade träden. Skador förekommer ofta fortlöpande inom samma områden, men ett trädslagsbyte till tall är sällan möjligt. Trots att dylika barkskador inte har varit så omfattande hos oss kan det nämnas att man i Estland 1990 uppskattade att det förekom av älgar orsakade barkskador i hela 18 % av granbestånden. Orsaken till att dessa ansågs vara så skadliga var att barkgnagen i hög grad var koncentrerade till den bästa delen av bestånden, som efter en beståndsvårdande gallring lämnats kvar för att dras upp. Efter att älgtätheten sedermera sjunkit var problemet inte mera så akut. Sauli Härkönen, Metla, Joensuu. Risto Heikkilä, Metla, Vanda. Mauri Krusberg, Satakunda jaktvårdsdistrikt Älgen har gnagat barken på en gran med sina underkäkständer. Varför äter älgen bark? Ute i världen har barkskador som älgen och överhuvudtaget olika hjortdjur åstadkommer varit föremål för relativt mycket studium. Det har gjorts mångahanda kemiska analyser av såväl barken på gnagade träd som på orörda träd. Vid analyserna har det framkommit ett visst mått av skillnader såväl för fosfor-, kalium- och kalci- I sydvästra Finland har man observerat att älgarna umhalternas del som för stärkelse- och de totala orsakar barkskador på granar i närheten av utkolhydrathalternas del, men någon entydig or- fodringsplatser med kål. sak till varför djuren gnagar svårsmält bark med lågt näringsvärde har man inte kommit på. I samband med undersökning- Barkgnag på gran ser ut att arna av barkgnagandet har det förekomma särskilt på frodiga spekulerats om än den ena, än ståndorter samt på träd vars den andra faktorn. En del forskare har framkastat att älgen sär- tillväxt ökat efter gallring. stöd. M.a.o. skulle en stor älgstam förbruka och decimera tillgången på den bästa födan, plantor, varvid älgarna blir tvungna att pruta på födans kvalitet och ty sig till lättillgänglig barkkost. I det avseendet är den ökande grandominansen i våra skogar ägnad att öka barkskadornas omfattning. Älgarnas till gran fokuserade barkgnagande kan också helt enkelt bero på lust att pröva och eftersom barkgnaget inte heller ser ut att innebära något men för djuren kan det här leda till att vissa älgindivider lär sig att äta bark, särskilt som gnagandet ser ut att förekomma inom samma områden från år till år. Granbark gnagas ofta i områden med frodiga ståndorter, som åtmistone sommartid är gynnsamma betesmarker för älgarna. Trots att det också vintertid samlas många älgar i dessa områden, kunde de nå också annan föda genom att förflytta sig till mera talldominerad skog. Ett tjockt snötäcke begränsar dock rörligheten och är Jägaren 6 / 2007 67
• ägnat att öka ett barkgnagande som är fokuserat till alla trädslag. Förorsakar utfodring av älgar med kål barkskador på granen? Vinterutfodring av mindre hjortdjur är en synnerligen populär form för viltvård i sydvästra Finland. Utfodringsplatserna och viltåkrarna besöks också av älgar. I sydvästra Finland odlas det på många håll blomkål och huvudkål. Efter skördandet av kålen blir de ofta kvar illafaren kål på åkrarna. Dessutom avlägsnas ofta de yttersta bladen från kålen när den finputsas före försäljning. Också kål som håller på att förfaras vrakas. Det här lättillgängliga kålmaterialet utnyttjas på många håll i stor utsträckning vid utfodringen av viltet. Hjortarna och älgarna äter mycket gärna kålfodret. Som intressanta observationer har dock rapporterats att älgarna vid en del platser med kålfoder har har börjat gnaga bark på granar som växer i närheten av dessa utfodringsplatser och i vissa fall också bark på tallar. Vid en del platser har det förekommit iögonenfallande mycket barkgnag. kål som anlagts mitt i skogen. Däremot har det inte förekommit motsvarande barkskador i skog kring viltåkrar som besåtts med en blandning av havre och foderkål eller -raps. Barkskador har inte heller observerats i skogen kring platser med utfodring av morötter eller rödbetor. Varför har det förekommit barkskador uttryckligen i samband med kålutfodring? Tanken väcks, att älgarna genom barkgnag söker tillskottsnäring eller försöker få vommen att fungera bättre genom att äta granbark. Kålen kan i alla fall inte anses vara alltför näringsrik som föda. Snarare fungerar den som snabbt tillgänglig fyllnad i vommen. Den höga vattenhalten i kålfödan torde inte heller vara bra för älgens vintertida näringshushållning. Forskningen behöver observationer Förekomsten av barkskador på gran i omgivningen kring utfodringsplatser har inte tidigare varit föremål för noggrannare utredningar. Närmare uppgifter om fenomenets omfattning finns ej heller. Om barkskador på gran förekommer uttryckligen i samband med kålutfodring bör detta beaktas vid lokaliseringen av utfodringsplatser med kål som foder. För närvarande är det inte möjligt att ge anvisningar som grundar sig på forskning för den här formen av utfodring. Skogsforskningsinstitutet kommer ännu att utreda temat ifråga noggrannare. Uppgifter om observationer som gäller barkgnag på gran i närheten av utfodringsplatser för vilt kan inlämnas under adress Sauli Härkönen, Metla, PL 68, 80101 Joensuu eller per e-post sauli.harkonen@ metla.fi. G Morot och rödbeta "oskyldiga" Likadana observationer har det gjorts också i granbestånden kring större viltåkrar med foder- En av älg orsakad barkskada på gran öppnar vägen för rötsvampen blödskinn, som snabbt breder ut sig i stammen. I Estland uppskattade man 1990 att det förekom av älgar orsakade barkskador i hela 18 % av granbestånden. 68 Jägaren 6 / 2007
• Lodjuren förses med sändare Lodjuren i tre jaktvårdsdistrikt (Nyland, Norra Tavastland och Norra Savolax) ska förses med satellitsändare. Syftet med undersökningen är bl.a. att få information om inverkan av människobosättning och bestånden av bytesdjur på lodjurens rörelser och revir. Samarbetet med de lokala jägarna är en viktig sida av projektet. skiljer sig Norra Savolax från de två övriga undersökningsområdena. I Savolax ligger tyngdpunkten för lodjurets predation mycket starkt på skogsharen. Alla undersökningsområden representerar regioner med tätare lodjursstammar än genomsnittet. Det material som samlats om fällda lodjur har också central betydelse tillsammans med de av rovdjurskontaktpersonerna registrerade observationerna. Kroppmaterialet ger viktig info bl.a. om vår lodjursstams köns- och åldersstruktur, lodjurens fysiologiska kondition samt mängden parasiter. Kroppmaterialet utnyttjas också av forskningen kring den finländska lodjursstammens genetiska struktur. Via DNA-analyser är det även möjligt att få information om utbredningsmodeller. Det material som erhålls via satellituppföljningen används därtill för beskrivning av ändringar i lodjurets spridning och förekomst. G Kontaktuppgifter: Huvudforskare Katja Holmala tfn 020 575 1325 katja.holmala@rktl.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viksbågen 4, PB 2 00791 Helsingfors Ansvarig ledare för projektet Specialforskare Ilpo Kojola Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning Tutkijantie 2 E 90570 Uleåborg Ytterligare info om forskningen på webbsajten: http://www.rktl.fi/riista/suurpedot/ Lees nya laddserie Laddpressens stomme är förstärkt, snabbkoppling av laddholkarna & knallaren! J ord- och skogsbruksministeriets färska förvaltningsplan för lodjursstammen tar upp olika behov av utveckling inom forskningen, som skulle stärka det kunskapsunderlag förvaltningen behöver. Uppskattningarna av lodjursstammens storlek och förvaltningen av stammen bör grunda sig på resultat från forskning kring lodjur som lever i vårt eget land, för livsmiljön har ju som känt en betydande inverkan på djurens beteendemönster. Lodjurets rörlighet, revirens storlek och predationsbeteendet har med hjälp av sändarteknik undersökts i Sverige, Norge och Polen. Bestånden av predationsdjur avviker i alla tidigare undersökta områden från bestånden av predationsdjur i våra lodjurs revir. Vid den analys som görs av kullobservationer som registrerats av rovdjurskontaktpersonerna görs bedömningen av antalet separata kullar tillsvidare utgående från kunskaper om kullarnas revir som grundar sig på undersökningar i andra nordiska länder. De huvudsakliga skillnaderna mellan undersökningsområdena i det projekt som inletts innevarande höst finns i människobosättningens täthet, snödjupet och bestånden av predationsdjur. Mest Produktnummer: 121744 PRIS: 150 Barnes kulnyhet .308 168gr TTSX Med plastspets, vidgar sig ännu bättre, 50 st Katja Holmala och Ilpo Kojola Produktnummer: 967720 PRIS: 80 Lockserie för vitsvanshjort Bockens brunstläte hindens brunstläte instruktions dvd (på engelska) Produktnummer: 424018 PRIS: 35 Jägaren 6 / 2007 69
• Del 6 Jaktföreningsenkäten 2005 Jaktarrendena blir allt dyrare G Det blir allt viktigare med betalning i pengar vid arrendering av jakträtt G Hipporna fortfarande viktiga 2500 hippor varje år G Jaktföreningarnas gäster tillbringar 100 000 dagar på jakt D Marko Svensberg, Pentti Vikberg etta är den sjätte artikeln i serien om jaktföreningsenkäten 2005 och den här gången ska vi titta närmare på kostnaderna för att arrendera jaktmark, på föreningarnas ungdoms- och utbildningsverksamhet, samarbetspartners, gästjakten i jaktföreningarnas marker samt på föreningarnas användning av datorer. Jaktmarkerna kostar allt mer Enligt enkäten arrenderas större delen av jaktföreningarnas jaktmarker 69 procent utan någon ersättning i pengar. Härav följer att ungefär en tredjedel av arrendena betalas med pengar. Trenden att betala jaktarrendet med pengar ser alltså ut att bli allt mer markant, eftersom det i enkäten som gjordes år 2000 bara var 13 procent som betalades med pengar. 70 Jägaren 6 / 2007 Jaktarrendena uppvisar stora regionala skillnader. I Norra Karelen betalar jaktföreningarna 65 procent av arrendena med pengar medan andelen i Egentliga Finland är så liten som åtta procent. Den här skillnaden beror sannolikt mest på det faktum, att det i Norra Karelen finns mycket mark som ägs av skogsbolag och staten. Då är det betalning i pengar som gäller och inte med hippor! Den blygsamma andelen i Egentliga Finland beror sannolikt igen på det, att nästan all mark är privatägd och jakten av tradition brukar organiseras som ett samarbete grannar emellan. Kostnaden för att arrendera jaktmark ligger, räknat per hektar, rätt nära varandra för de olika kategorier av markägare. I genomsnitt betalar föreningarna mest för att arrendera skogsbo- lagsmark, nämligen 67 cent per hektar. Enligt enkäten låg arrendepriset på statsmarker i genomsnitt på 51 cent, på privata marker 45 cent och på samfundsmark (kommuner, församlingar mm) på 43 cent per hektar. I jämförelse med läget år 2000 har arrendekostnaderna för jaktmark ökat rätt häftigt hos somliga kategorier av markägare. De genomsnittliga arrendepriserna har under de senaste fem åren ökat med 51 procent hos privata skogsägare, 38 procent hos skogsbolag och 18 procent hos samfund. Å andra sidan har arrendepriserna för statsmarker stigit med bara fem procent och är alltså så gott som oförändrade. En genomsnittlig jaktförening betalar sammanlagt 585 euro i året för sina jaktmarker. Sammanlagt spenderar jaktföreningarna i vårt land ungefär 1,2 miljoner euro per år på jaktar-
• Hippan en levande tradition Den ökande användningen av pengar som betalning för jakträtt är ett intressant fenomen eftersom det avviker från den tradition som varit rådande. I stället för ersättning i pengar har jakträttsarrendet ofta betalats med hippor, det vill säga fester dit man brukar bjuda in markägare, samarbetspartners och föreningsmedlemmar. Med anledning av den här traditionen kommer det inte som någon överraskning att hipporna är det vanligaste evenemanget som föreningarna arrangerar inalles 2500 stycken per år. Enligt alla tre jaktföreningsenkäter som gjorts arrangerar jaktföreningarna i vårt land över tvåtusen hippor årligen, vilket visar att några större förändringar inte har ägt rum på den här kanten under de senaste tio åren. Även om antalet hippor inte har förändrats så kan vi ställa oss frågan om hipporna håller på att förlora i betydelse? Det blir allt vanligare att markägare bor i städer och kontakten till den ärvda skogen och byagemenskapen blir inte vad den en gång varit. Det är ju mycket trevligare att gå på en fest som är tänkt att föra samman markägarna och jaktföreningsmedlemmarna om man bor på orten och känner folk. För en rätt okänd markägare som bor i stan är tröskeln för att åka på hippa sannolikt högre och detta kan stärka pengarnas betydelse, eftersom hippan inte längre fungerar som betalning för jakträtten, så som den gjorde förr. Ungdomsverksamheten har ökat Jaktföreningarna arrangerar också kurser och rådgivningar, och på den kanten kan vi notera en stadig uppgång. År 2005 ordnades 870 sådana tillfällen medan nivån fem år tidigare låg på 710. Informationsverksamheten med sina 360 tillfällen har däremot gått tillbaka en smula sedan år 2000. Också den övriga PR-verksamheten har tynat en aning. År 2005 ordnades det 1270 tillfällen medan det fem år tidigare arrangerades 1410. Bland jaktföreningarna har man under de senaste åren försökt få mera fart på ungdomsverksamheten och antalet läger som arrangeras för ungdomar har ökat. År 2005 ordnades det sammanlagt 110 ungdomsläger i landet medan det fem år tidigare arrangerades bara 60. Antalet tillställningar där ungdomar får åka till jaktstugor och liknande ställen har också ökat, från 430 år 2000 till 660 fem år senare. Antalet temadagar som riktar sig till skolor har däremot minskat en aning under samma tidsperiod ­ från 240 till 210. Som helhet betraktat ser popularitetsutvecklingen för ungdomsverksamheten väldigt bra ut. Kanske är det därför som jägarkåren i vårt land har vuxit under de senaste åren. I våra grannländer och på andra håll i Europa har jägarna däremot minskat i antal. Mycket riktigt handlar hälften av gästjakten på föreningsmarker om de här två jaktformerna, hare och sjöfågel. Vad harjakten beträffar hittar vi det största antalet gästande jägare i Norra Savolax där föreningarna satsar mest på utfodringen av harar, medan det största antalet gästande sjöfågeljägare finns i Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. För älgjaktens del noterar vi 5700 gästande jägare som i genomsnitt tillbringar tre dagar på jakt. Ett ungefär lika stort antal gästjägare går på hönsfågeljakt men tillbringar vanligen bara ett par dagar på jakt. Ett par tusen gästjägare deltar i duvjakter och 1500 i rådjursjakter. För de båda sistnämndas del blir det ungefär fyra tusen jaktdagar. I jämförelse med de två tidigare jaktföreningsenkäterna som gjordes åren 1997 och 2000 har gästjakten minskat kraftigast för harjaktens del. Antalet jaktdagar har nämligen halverats. År 1997 uppgick antalet gästdagar på harjakt till 54 000 medan antalet år 2000 hade sjunkit till 48 000. Det totala antalet gästdagar har minskat med 20 till 30 000 i jämförelse med de två tidigare enkäterna, men minskningen beror till största delen på att harjakten har minskat. Triangelinventeringarna bekräftar att harbestånden har minskat klart och tydligt. Också för hönsjaktens del har antalet gästande jägare minskat. För älgjaktens del står gästjakten kvar på samma nivå medan de tre enkäterna visar att rådjursjakten har ökat i stadig takt. I genomsnitt rör det sig om fem till femton jägare som gästar föreningarna per jakt. Att jaga som gäst på en förenings marker är sannerligen ingen dyr affär för gästen. Ett gästkort för ett dygn kostar i genomsnitt 7,5 euro medan ett säsongtillstånd kostar i genomsnitt 53 euro. Under de senaste fem åren har det genomsnittliga priset på ett dagskort inte heller stigit med mera än en euro medan säsongkorten har stigit med fem euro. Här ska vi förstås komma ihåg att många föreningar välkomnar gäster också utan att det kostar gästen någonting. 17 procent av föreningarna arrangerade jakter för jägargrupper utifrån medan nio procent gjorde detta mot betalning. Sedan år 2000 har antalet föreningar som arrangerar jakter för jägargrupper utifrån fördubblats. Då var det sammanlagt bara åtta procent av föreningarna som arrangerade sådana jakter, både med och utan betalning. Datoriseringen ökar kraftigt I enkäten år 2005 uppgav 73 procent av föreningarna att de använder datorn som hjälpmedel vid hanteringen av föreningsärenden. På datorfronten har utvecklingen gått framåt med raska steg. I enkäten år 2000 var det nämligen bara ungefär hälften av föreningarna som använde sig av dator i verksamheten. 39 procent av föreningarna har tillgång till internet. Detta innebär en fördubbling från dåvarande 18 procent fem år tidigare. Även sajten riista.fi som drivs av Jägarnas Centralorganisation utnyttjas flitigt. Hela 39 procent av föreningarna utnyttjar sajten i sin verksamhet. Som väntat bekräftar enkäten att datoriseringsgraden ökar med god fart i jaktföreningarnas vardag. Detta ställer också jägarorganisationerna inför speciella utmaningar. Det gäller att noggrant fundera igenom hur organisationerna ska göra för att kunna serva jaktföreningarna på bästa sätt. Hur ska vi göra för att användningen av internet ska bli ännu effektivare? G Jägaren 6 / 2007 71 renden. Emellertid är det inte alla gånger så lätt att undersöka arrendenivån på jaktmarker. Vi ska nämligen hålla i minnet att markägaren ofta hellre tar emot betalningen i form av en hippa eller älgkött än som pengar. I vårt land är fastigheterna i genomsnitt så små att en hektarhyra på några tiocentare inte skapar några nämnvärda intäkter. Vi ska inte heller förbise det faktum att väldigt många markägare jagar själva och i sådana fall faller det sig naturligt att föreningen eller sällskapet inte betalar något arrende till en av sina egna medlemmar. Men i vilket fall som helst är det ett faktum att pengarnas betydelse och hektarpriserna har ökat ordentligt på en väldigt kort tid. Framtiden är som känt svår att förutspå, men det är troligt att utvecklingen kommer att fortsätta i samma banor. Mycket gästjägare Men det är inte bara föreningarnas egna medlemmar som jagar i föreningarnas marker, för nästan 90 procent av jaktföreningarna tillåter gästjägare på sina marker. För det allra mesta jagar gästerna tillsammans med någon medlem i föreningen. Sammanlagt står gästjägarna för ungefär 100 000 jaktdagar årligen. Både till mängden och det sammanlagda antalet dagar jagar gästjägarna mest hare och sjöfågel. 16 000 jägare går på harjakt i sammanlagt 27 000 dagar. För sjöfåglarnas del är det 14 000 gästjägare som jagar i sammanlagt 23 000 dagar.
• ura bild a t re N fö som I senaste nummer av vår tidning klarlade vårt lands "N2K National ambassador" Veikko Seuna nätverket Naturas betydelse för hela Europa, och i detta och de följande numren av tidningen kommer han att presentera enskilda exempel på Naturaområden där jakten och skyddet har sammanjämkats smidigt. Del 2 I början av vår första workshop presenterades Belgiens jakt- och skyddsförhållanden för oss "ambassadorer", som mött upp här från i det närmaste alla EU-medlemsländer. I t.ex. Belgien är det minsta för jakt godkända området 40 hektar stort medan naturskyddsområdena ska vara minst 1000 ha stora. Mest jagas sjöfågel, rådjur, vildsvin och kronhjort. "Givetvis jagas här" Redan början på dagen väckte funderingar, då det berättades för oss att det givetvis jagas på Natura 2000-områdena i Belgien. Undantag utgör endast jaktförbuden på särskilt fastställda s.k. HDBA-områden ( High Density Bird Areas - särskilt känsliga fågelområden), inom vilka t.ex. jakttiden för gräsanden hade förkortats till tiden 1.9-15.11, mot att den på andra N2K-platser varade från början av september till medlet av januari. Representanten för Belgiens BirdLife ­ som heter Natagora ­ R. de Schaetzen, redogjorde för N2K:s betydelse för skyddet av fågelfaunan och 72 Jägaren 6 / 2007 önskade alla andra berörda parter välkomna att delta i det här gemensamma projektet. Representanterna för Belgiens Kungliga St. Hubert Club gav en rätt så detaljerad redogörelse för bevarandet av mångfalden i naturen och utövandet av jakt i Naturaområden inklusive uppgifter om forskning och uppföljning. Vi befann ju oss här just för att bekanta oss med deras ca 4200 hektar stora jaktområde, där det pågår ett LifeNature-projekt som utreder jakten inverkan på tillståndet i naturen. Platsen hade i tiden tillhört konungen, som dock donerade området till staten och nu fortsätter verksamheten i stiftelsen Converserie Foundations regi. Där pågår t.ex. försök med stängsel av olika slag. Exempelvis ett 80 cm högt stängsel håller nog vildsvinen på rätt sida, men många andra viltarter kommer enkelt över det. Stammen av kronvilt i området regleras genom att hålla andelen hindar av fångsten vid 2/3. Av hjortarna (handjuren) får en fjärdedel vara djur av troféklass. Vi fick bl.a. beundra mångåriga hornutvecklingsserier. I det här företaget klagades det över att jakten var svår och att det rådde brist på personal och jägare. Målet i hela området var att reglera djurbeståndens tätheter så att dessa ligger på en förnuftig nivå i relation till skogsodlingen. Slutsatsen var att jakten verkligen var nödvändig och i praktiken det enda sättet att klara förvaltningen. Uttryckligen förnuftig jakt enligt principen för hållbart nyttjande ­ sustainable hunting. Efter livliga diskussioner och lunch förflyttade vi oss med buss på ett par timmar till Avesnois i norra Frankrike, där vi besökte följande N2K-objekt. Lokala traditioner Målet för bussresan var ett pärlband av några omkring hektarstora dammar, som dämts upp i en dalgång intill den lilla ån, eller egentligen bäcken, som rann genom dalen. Uppdämda särskilt för andjakt redan för 80 år sedan. Och eftersom platsen samtidigt hade förändrats till en våtmark med rik mångfald hade den nu inrättats som ett Natura 2000-område. Veikko Seuna
• Ett för forskarna avsett stabilt jakttorn. Ungerns representant bredvid andjaktsbunkern. bakom nätet finns det levande lockänder. Ett Life-Naturaområde i Belgien. Ägarsläktens gammelfar berättade stolt om områdets historia och fauna. Man hade t.o.m. sett harar ibland. Och hans son redogjorde för andjakten. I strandbrinken hade man först grävt sig ner och sedan byggt stora skjutkojor av betong där man bra rymdes att stå. Där fanns t.o.m. våningsbritsar för eventuell längre tids vistelse. På bordet fanns det en jaktdagbok och på väggen givetvis en vacker kalender. En skottglugg mot vattnet med den nedre kanten omkring tjugo centimeter över vattenytan. Jakten sker på kvällen och natten genom att skjuta sjöfågel som kommer till dammarna för att övernatta. Som ett effektivt medel för att locka fåglar till platsen hade man intill bunkern och delvis i vattnet placerat stora burar i vilka det simmade levande lockfåglar. Ni skulle ha sett det minspel BirdLife Internationals Konstantin Kreiser uppvisade, särskilt när han som svar på sin fråga om hur man i mörkret med säkerhet kan identifiera objekten för skyttet? - Det är mycket lätt, på den simmande andens silhuett, hördes husbonden svara. Den här typen av andjakt är en gammal tradition i norra Frankrike och jaktplatserna går i arv från far till son. Enbart i Avesnois jagar omkring 10000 jägare på 250 nattjaktplatser av det här slaget. Platserna är registrerade och jägarna som besitter dem har skyldighet att föra statistik över och anmäla fångsten. Det norra departementet i Frankrike har 1350 nattjaktsplatser av den här typen i sina register. Sånt kan N2K vara. Därefter förflyttade vi oss till herrgården Cha- Jägaren 6 / 2007 73
• teau de Monteul i Cherengi, som ägs av jägarförbundet i norra Frankrike, Fédération Départementale des Chasseurs du Nord, som också har sitt högkvarter här. Det högtidliga mottagandet skedde under ackompanjemang av hornmusik, som framfördes av en jakthornsmusikkår och kvällen fortsatte med en riklig viltsupe i den förnäma gamla, men upprustade huvudbyggnaden och i parken med presentation av bågjakt i klassisk stil. På presentationen följde en inofficiell landskamp, där Finland ­ hur annars ­ visade ett gott exempel. Dagarnas behållning I dagens avslutande diskussioner framförde många av deltagarna sina synpunkter: I Varför planeras det i en del medlemsstater ytterligare begränsningar för användningen av N2K-områden, isynnerhet då jägarna har skött jakten och fungerat utan att det skulle ha uppstått skador eller men? I Enligt EU-parlamentet kan visserligen de nationella bestämmelserna gå längre än grunddirektivet förutsätter, men varför? Å andra sidan får Naturabestämmelserna inte försämra den skyddsnivå som redan existerar i området. I I många ställningstaganden förutsattes att N2K-områden ska behandlas med hänsyn till den särprägel som är utmärkande för respektive område. I N2K-områdena bör särskiljas från övriga områden, t.ex. för jakttidernas skull. I Markägaren och/eller jägaren godkänner inte ytterligare begränsningar enbart pga N2K-stämpeln. I Det bör också beaktas att djuren även inom dessa områden är byte endast under en del av året och skyddade/fredade under den övriga tiden. I Det konstaterades också att Natura 2000-programmet, åtminstone inom vissa områden, också kan vara en möjlighet som för med sig nya, t.o.m. avgiftsbelagda användningsformer. Den dagen blev det nog tillräckligt med franska. Utan den ypperliga tolken, som utöver att han själv var jägare också ägde förmåga att översätta många besvärliga formuleringar till engelska både koncentrerat och kryddat med humor, hade behållningen blivit ganska fattig för många av oss. Söndag kväll efter de två första workshopparna, som tagit fyra dagar i anspråk, var det sedan dags för hela vår tjugo man starka internationella arbetsgrupp att inleda sina hemresor åt olika håll. Oberoende av bakgrundsgrupper och ursprungsland hade det uppenbart uppstått en fin vi-anda. Det fanns mycket att smälta och förväntningarna på följande workshop, den tredje, som hålls i Spanien föreföll att vara rätt stora. Men det är redan en annan historia. Här några webbadresser där det går att fördjupa sig i temat på egen hand: www.faceNATURA2000.net www.chasse59.net/ www.foundationfaunesauvage.com www.frc-paysdelaloire.com En skottglugg i bunkern för nattlig andjakt - alltså i ett Naturaområde! Jaktens stormakt Söndag morgon öppnades den andra workshopen av Marcel Binoit, viceordförande för FDCN (Norra Frankrikes Jägarförbund), och Mr. Bidault från FNC (Nationella Jägarförbundet). Den senare fungerar samtidigt som ordförande för en stiftelse för skyddet av livmiljöer i vild natur. Vi fick en insiktsfull bild av jaktförhållandenas och naturskyddets tillstånd i Frankrike samt av hur Natura En hornserie på St Huberts Life-Natura forskningsobjekt. 2000 och jakten sammanjämkas i Frankrike. I Frankrike finns det närmare två miljoner jägare och t.o.m. ett jaktparti vars ker, samarbete kring livsmiljöer, främjande av inflytande på beslutsfattandet är betydande, sär- viltvården samt även systematiskt deltagande i skilt på lokal nivå. Och disponibla resurser ver- utarbetandet av förvaltningsplaner för Naturakar det finnas i en helt annan skala än t.ex. här områden och förvaltningen av dessa i samarbete hemma. Bl.a. ett rikligt utbud av mångsidigt ma- med markägare och andra lokala aktörer. Och terial för föredrag, utbildning och information. anskaffning av områden för utnyttjande, t.o.m. Inte utan att man nästan blev avundsjuk. Men å N2K-områden. andra sidan kostar också jakten mera än hos oss. Kring temat vilddjursbiologi fick vi lyssna Den är nog inte något varmans intresse där. till en översikt av F.Auroy. Verkställande direkDessa Nordens Jägare (Chasseurs du Nord) tören för markägarnas förbund, Girard Ronan, har ett rikligt och täckande kursutbud för så- redogjorde för förvaltningen av N2K-områdena väl nya jägare som andra naturintresserade och i Frankrike. Representanten för lokala BirdLife, den stora allmänheten. Likaså har man på gång Y.Tariel, berättade med hjälp av exempel bl.a. om många intressanta viltforskningsprojekt, bl.a. samarbetet kring skyddet av rovfåglar i Naturaför uppföljning av sjukdomar och dödsorsa- områden. G EU-maktens centrum - kommissionens hus i Bryssel. 74 Jägaren 6 / 2007
• Joululahjaksi kotimainen Metsästyselokuva Valmistumassa jouluksi seuraavat uutuudet: 1. Näädänpyytäjät Kahden taitavan näädänpyytäjän sekä pystykorvan vaiherikas näätäjahti Kuhmon talvisilla saloilla. Korvessa kaikuu näätähaukku, yötulilla ulvovat sudet. Tosimetsästäjien tuloksellista pyyntiä! Kesto n. 45 min., h. 26 euroa. 2. Hanhia mereltä Komea elokuva merihanhien pyynnistä sekä mereltä että ruokailupelloilta. Hienoja tilanteita, uskomattoman upeita maisemia ja todella runsaasti riistaa! Kesto vajaa tunti, h. 26 euroa. Tilaa uutuudet jo ennakkoon, niin saat ne heti kun valmistuvat! Runsaasti myös muita erä- ja luontoelokuvia, esim. Lumisten kairojen metsohaukut, Eränkäyntiä karhusaloilla, Tavoitteena talviriekot, Linnustajan eräsyksy ja ym. Tutustu sivuilla www.videosara.fi ja tekstitä tai soita tilauksesi numeroon 0400-229739 tai sähköpostita osoitteeseen arttu@videosara.fi Osa tuotannosta saatavana myös Viitasaaren ABC-liikennemyymälästä. Videosara/Arttu Kotisara, Viitasaari ANSÖKNINGARNA OM FORSTSTYRELSENS OMRÅDESTILLSTÅND FÖR JAKT PÅ HJORTDJUR 2008 Forststyrelsen tidigarelägger ansökningstiden för områdestillstånden för jakt på hjortdjur 2008. Ansökningarna om nästa års tillstånd ska inlämnas till Forststyrelsen för handläggning före utgången av januari. Ansökningstiden tidigareläggs för att det ökade antalet sökande har lett till att det tar längre tid att behandla hjortdjurstillstånden. Ansökningsblanketter erhålls fr.o.m. 2.1.2008 på webbtjänsten www.villipohjola.fi. Alternativt kan de beställas per telefon på numret 0203 44122. Via båda kontaktvägarna kan också slutliga förteckningar erhållas över områden som kan sökas. Ansökningarna ska vara inlämnade till Forststyrelsens kontor senast den 31.1.2008 kl. 16.00. Besluten fattas senast den 14.3.2008. Jägaren 6 / 2007 75
• Visste ni detta? Jägarnas Centralorganisation grundade år 2004 en fond kallad Ungdomsfonden. Ur denna fond delar JCO ut ekonomiskt stöd för aktiviteter som främjar frivillig ungdomsverksamhet med anknytning till jakt och viltvård. Fonden har tre samarbetspartners; K. Hjorth Oy, Sako Oy och Metsästäjän Erätukku Oy. De här tre företagen önskar med sina donationer stöda fondens verksamhet, som de anser vara viktig för jaktens framtid. Därför har de stött fonden i flera års tid med sina donationer. Ansökningarna om stöd av fonden görs enligt anvisningarna nedan. Ansökningsanvisningar för 2007 stödet om ett sådant beviljas. Stödet för ungdomsverksamhet Stöd ur JCO:s Ungdomsfond kan igen sökas för frivillig ungdomsverksamhet med anknytning till jakt och viltvård på lokalnivå. I år är det fjärde året som man kan ansöka om stödet. Intresset har varit mycket stort och det har varje år kommit in en stor mängd ansökningar. För vilken verksamhet? Stöd kan beviljas för frivillig ungdomsverksamhet på lokalnivå som har ägt rum under innevarande år och som har anknytning till jakt eller viltvård. Verksamhet som uppfyller villkoren kan vara exempelvis kurser för unga jägare, tema- och aktivitetsdagar för skolor och yrkesskolor, jaktfadderverksamhet. Det kan också vara andra evenemang, jippon eller projekt som görs i syfte att informera om jakt och viltvård. Stöd beviljas i första hand utifrån ansökningar och beviljas till de projekt som med hänsyn till omständigheterna är de mest föredömliga och slagkraftiga. Stödet, som ges i form av ett stipendium, kan beviljas för en verkställd aktivitet, utifrån en inskickad redogörelse. Denna skrivs på en ansökningsblankett. Av ansökningen ska framgå verksamhetens form, omfattning, effekt, arbetsinsats och eventuella ekonomiska insatser. Av blanketten ska det dessutom klart och tydligt framgå vem som har verkställt projektet, det vill säga vem som ska ta emot Vem kan beviljas stöd? Stöd kan beviljas jaktföreningar, jaktvårdsföreningar, andra samfund samt privatpersoner. Den som har beviljats stöd tidigare kan inte beviljas stöd också i år för någon liknande aktivitet. Ansökningen Ansökningsanvisningarna och blanketten finns på internet på adressen riista.fi. Klicka "På svenska" och "Blankettjänst". Blanketten kan också beställas från JCO:s lager. Ansökningen skickas till JCO på adressen Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. Märk kuvertet "Ungdomsfonden". Ansökningstiden Ansökningen ska vara JCO till handa senast den 14 december innevarande år. Besluten om vilka som beviljas stöd och stödens storlek fattas i februari 2008. Förfrågningar: Tuomo Pispa utvecklingschef 0400-700 778 Klaus Ekman kommunikationschef 0400-463 943 Jaktföreningen i Jurva byggde inomhusskjutbana I Jaktföreningen Jurvan Metsästysseura har byggt en egen inomhusskjutbana. Föreningen lyckades finansiera sitt 40 000 euros projekt med eget talkoarbete och Leaderfinansiering som beviljades av utvecklingsföreningen Suupohjan Kehittämisyhdistys ry. EUfinansieringens andel av totalkostnaden uppgick till ungefär 60 procent. Banan öppnades i september. Luftgevärsskyttar har nu möjligheter att träna på fyra olika rörliga mål. Utöver den traditionella älgen av papp att panga på finns det också fallande och elektroniska måltavlor. Banan har dessutom 22 skjutplatser för stillastående luftgevärsskytte. Kronan på verket är nog ändå hagelskyttesimulatorn som gör det möjligt att elektroniskt öva på alla former av hagelskytte. "Lerduvan" utgörs av en röd punkt som slungas iväg mot en terrängbakgrund som är målad på väggen. Skyttet är överraskande verklighetstroget och känns som riktigt hagelskytte utomhus. Tack vare jaktföreningens driftighet kan skyttarna i Suupohjaregionen nu träna också vintertid under angenäma förhållanden. Den nya banan kan också användas för skytteutbildning av unga jägare G 76 Jägaren 6 / 2007 # #
• # # Jägaren 6 / 2007 77
• # Exempel: vuxen Jaktdat. 3.9. 7.9. bock get bock kid get fångstplats kommun, by, fastighetens namn, registernummer Pargas, Holmby, Björkby, Grannastorp, 3:15 Storgårds, 2:21 T Fastighetens areal S Förening:s / jaktlagets areal X X 25 1200 Pargas, Jord- och skogsbruksministeriets förordning om anmälan av fällda rådjur 2 § anmälningsskyldighet Jägaren skall underrätta det behöriga jaktvårdsdistriktet på området om utfallet av jakt som skett på rådjur. Anmälan skall lämnas inom sju dagar efter det att rådjuret har fällts. I anmälan skall per rådjursindivid anges det fällda rådjurets: 1) ålder (vuxen eller kalv), 2) kön, 3) tidpunkten för fångsten, samt 4) fångstplatsen. Fångstplatsen skall anges lägenhetsspecifikt. Dessutom skall uppges om lägenheten i fråga ingår i jaktområdet för en jaktförening eller ett jaktlag eller om det är frågan om en från dem fristående lägenhet. Likaså skall arealen av jaktföreningens eller jaktlagets jaktområde uppges. Om bytet har fällts på en lägenhet som inte ingår i jaktföreningens eller jaktlagets jaktområde skall också arealen av denna lägenhet uppges. Jaktvårdsdistriktens adresser och kontaktuppgifter: Etelä-Hämeen riistanhoitopiiri Lukiokatu 14,13100 HÄMEENLINNA puh. 03-644 650, fax. 03-644 6522 etela-hame@riista.fi Etelä-Savon riistanhoitopiiri Virastotie 2 as 3, 51901 JUVA puh. 015-452 830, fax. 015-452 831 etela-savo@riista.fi Kainuun riistanhoitopiiri Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 SUOMUSSALMI puh. 08-713 480, fax. 08-712 397 kainuu@riista.fi Keski-Suomen riistanhoitopiiri Kauppakatu 19 A 7, 40100 JYVÄSKYLÄ puh. 020-747 9630, fax. 020-747 9639 keski-suomi@riista.fi Kymen riistanhoitopiiri Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 HAMINA puh. 05-344 0965, fax. 05-344 0998 kymi@riista.fi Lapin riistanhoitopiiri PL 8050 (Vanamokatu 3 D), 96101 ROVANIEMI puh. 016-379 0081, fax. 016-379 0085 lappi@riista.fi Oulun riistanhoitopiiri PL 35 (Ratatie 41), 91501 MUHOS puh. 08-535 3500, fax. 08-533 3555 oulu@riista.fi Pohjanmaan riistanhoitopiiri Vapaudentie 32-34 B 22, 60100 SEINÄJOKI puh. 06-421 7222, fax. 06-421 7225 pohjanmaa@riista.fi Pohjois-Hämeen riistanhoitopiiri Finnentie 8, 36200 KANGASALA puh 03-377 1889, fax. 03-377 1162 pohjois-hame@riista.fi Pohjois-Karjalan riistanhoitopiiri Teollisuuskatu 15, 80100 JOENSUU puh. 013-285 260, fax. 013-285 263 pohjois-karjala@riista.fi Pohjois-Savon riistanhoitopiiri Kiekkotie 4, 70200 KUOPIO puh. 017-282 3388, fax. 017-282 3005 pohjois-savo@riista.fi Svenska Österbottens jaktvådsdistrikt Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 VASA tfn. 06-356 0350, fax. 06-356 0360 ruotsinkielinen.pohjanmaa@riista.fi Satakunnan riistanhoitopiiri Porintie 9 B 6, 29250 NAKKILA puh. 02-531 9000, fax. 02-531 9001 satakunta@riista.fi Nylands jaktvårdsdistrikt Sompiov. 1, 00730 HELSINKI tfn. 09-350 7230, fax. 09-387 2878 uusimaa@riista.fi Egentliga-Finlands jaktvårdsdistrikt Tehdastie 2, 21530 PAIMIO puh. 02-477 9600, fax. 02-477 9615 varsinais-suomi@riista.fi # 78 Jägaren 6 / 2007
• # # Jägaren 6 / 2007 79
• Beställ nya spel, postrar, böcker och filmer för julgubbens säck! Finlands viltarter Viltarter ­ ett minnesspel! NYH ET! d Ett nytt minnesspel med kort som illustrerats av Dick Forsman med viltdäggdjuren i vårt land. Spelet har 32 kortpar. Text på svenska och finska. Pris 10 euro. d Nu finns Finlands fågel- och däggdjursvilt för första gången som högklassiga postrar. Dick Forsmans artidentifieringsteckningar i Handbok för jägare illustrerar postrarna. Fåglar och däggdjur har skilda postrar. Storlek A2. Pris 1,5 euro/kpl ­ nu som postrar NYH ET! Tuo hiisi hirviäsi ­ Jaktlig kulturhistoria i Finland NYH ET! Snöspårshandbok! d Handboken om identifiering av snöspår, som har ett lagom stort terrängformat, har blivit väl mottagen. Handboken är varje jägares grundverk. Innehållet omfattar också teckningar av arterna, kartor över deras utbredning samt rikligt med fina foton, nu också av fåglarnas snöspår. För handbokens text och layout står Marcus Wikman på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Handboken säljs av JCO:s lager till priset 5 euro. d Det av Heikki Lehikoinen skrivna verket pre- senterar finländska jakttraditioner från stenåldern till 1900-talet. Utöver egentliga fångstmetoder och jaktpraxis behandlar boken tidig jaktlagstiftning, skogens gudomar, föreställningar och riter. Texten grundar sig bl.a. på resultaten från senaste arkeologiska undersökningar, tingsprotokoll och samtida berättelser. 303 s. WSOY 2007. Pris 28 euro. Faktapaket om rådjuret på DVD d Filmen Rådjuret är ett nytt 32 minuter långt täckande faktapaket om rådjuret och rådjursjakten i vårt land. Filmen berättar om rådjurets utseende och levnadsvanor, om ansvarsmedveten förvaltning av stammen i jaktföreningarna, om olika former för jakten, planering av beskattningen, identifiering av rådjuren, åldersbestämning samt om hantering av fångsten. Filmen tar också upp skador som orsakas av rådjuret. Filmen kan beställas från JCO:s lager som DVD eller VHS. Filmens pris är 25 euro. Beställningen kan också göras i vår webbshop på adressen www.riista.fi. Filmen finns att få också i en svensk version. En fågel i handen ­ i viltekologins spår! d Viltekologins grunder i en trevlig och lärorik form. Skriven av författarna till Vildmarksliv ­Keijo Taskinen och Seppo Leinonen. Producent är Jägarnas Centralorganisation. I boken behandlas ekologins lagbundenheter och fenomen, sambanden mellan orsak och verkan samt jaktens grunder i en lättfattlig form. Boken är avsedd såväl som en skol- och intressebok för barn och ungdom som för äldre personer som nöjesläsning och till lärdom. Boken innehåller också uppgiftsrutor i anslutning till olika teman. Taskinens texter och Leinonens illustrationer garanterar ett personligt och kunnigt grepp om ämnet och en insiktsfull bildvärld. Boken har 48 sidor. Pris i JCO:s lager 10 euro. 80 Jägaren 6 / 2007
• Nya dvd:er i vårt lager Lumisten kairojen metsohaukut d En film från lappländska tjädermarker om spetsjägarens paradis. Filmen beskriver den urgamla finska jaktformen genom att föra oss ut i ödemarken tillsammans med en sakkunnig jägare och hans topphund. Videosaras garantiproduktion. Speltid 50 min. Videosara 2007. Pris 26 euro. Packa in Viltspelet som julklapp åt någon som förbereder sig för att avlägga jägarexamen eller åt en äldre jägare! d Viltspelet är ett brädspel som Lilla fälthandboken ­ spår d WSOY:s skolboksproduktion har publicerat en spårbok som på ett klart och sakligt sätt bl.a. presenterar vår viltfaunas spårstämplar och spårtecken. Bra bilder och basuppgifter om arterna. En utmärkt handbok för undervisningen. 84 s. Pris 6 euro. bygger på Handbok för jägare. Frågorna handlar om allmän teori, jakt- och vapenlagstiftning samt artkännedom. Spelarna rör sig i viltrika marker på en karta över Finland. Det stämningsfulla spelbrädet har illustrerats av jaktkonstnären Seppo Polameri och artbilderna är samma artidentifieringsbilder som Dick Forsman har tecknat för Handbok för jägare! Spelet är tvåspråkigt. Pris 32 euro! Återförsäljare, om du vill beställa Viltspelet för dina hyllor, ring A-Tuote på nummern 044-755 5557! # Om ni beställer före den 14.12.2007 så hinner varorna säkert till julen. Tavoitteena talviriekot d En film från Övre Lapplands ödemarker. Jakt på snöripa i fjällen i mars är jakt när den är som bäst. Filmen följer upp ripjakt med stående hund samt yrkesjägares jakt med snara. Vid sidan av ripjakten fiskar man i fjällsjöar och lurar på mårdar i ödemarken. Videosara 2006. Speltid 55 min. Pris 26 euro. Beställningar innehållande det nya Viltarter-spelet postas i december. Pelit: Viltarter ­ minnesspel Viltspel Finlands viltarter ­ kortlek Strand- och sjöfåglar ­ kortlek Finlands fiskar ­ kortlekt Gårdsplanens fåglar ­ kortlek Gårdsplanens växter ­ kortlek Gårdsplanens smådjur ­ kortlek Vilda fåglar Vilda däggdjur Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Tavoitteena talviriekot Hirvieläimet liikenteessä Rådjuret Tuo hiisi hirviäsi Bättre en fågel.... Lumijälkiopas (gammal upplaga) Lumijälkiopas (nyare upplaga) Lilla fälthandboken ­ spår Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä 10 e 32 e 5e 5e 5e 5e 5e 5e _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl Julisteet: DVD: 1,50 _____ kpl 1,50 _____ kpl 26 e 26 e 26 e 26 e 17 e 25 e 28 e 10 e 5e 5e 6e 30 e 5e 7e _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl _____ kpl Laukauksia ja latvateeriä d En jaktberättelse om toppskytte på en dimmig orrmyr och i snöklädda jaktmarker. Speltid 55 min. Produktion MH-jahtivideot 2007. Pris 26 euro. Oppaat ja Kirjat: Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar per postförskott (postförskottsavgift 3,35 + postavgift enligt vikt). Beställ före den 14.12.2007. Haaveitteni metsähanhi d En berättelse om en jägare som drömmer om att som byte få en sädgås, en högt värderad fångst. Även toppskytte visas. Speltid 35 min. Produktion MH-jahtivideot 2006. Pris 26 euro. Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. Telefon: 09 ­ 27 27 8120. Beställ via interneta: www.riista.fi ___________________________________________________________________________________ Namn ___________________________________________________________________________________ Näradress ___________________________________________________________________________________ Postnummer Postanstalt ___________________________________________________________________________________ Telefonnummer # Jägaren 6 / 2007 81
• kärlekl mat Av til Den stående favoritspalten i alla tidningar är matsidorna. I Jägaren har det inte på några år ingått en "recepthörna", men nu finns den! Under innevarande år berikas jägarnas kökstips av Aila Hietala från Punkalaidun. Tillbringa lukulliska stunder i viltets tecken! Soppa på harkött Buljongen 1 kg harkött, benen mfl mindre bitar 1½ l vatten 2 tsk salt 15 svartpepparkorn 15 vitpepparkorn 3 lagerblad 2 lökar 1. Torka av köttbitarna med hushållspapper, till soppan används mindre köttbitar som blivit över av haren. 2. Låt vattnet koka upp, lägg i köttbitarna. 3. Skeda bort skum från ytan när buljongen börjar koka. 4. Tillsätt saltet och kryddorna. 5. Låt koka tills köttet är genomkokt. 6. Ta bort det färdiga köttet ur buljongen. 7. Sila buljongen. Soppan 1l ½l 15 15 3 1 1 tsk 100 g 3 80 g 50 g 2 500 g 1 vatten kokad buljong kryddpepparkorn vitpepparkorn lagerblad köttbuljongtärning salt kålrot morötter selleri palsternacka lökar potatis knippe persilja Fylld köttfärs För 6 pers. 750 g 1 2 2 1 1 2 1 1 ½ ½ dl dl dl tsk tsk tsk tsk tsk köttfärs, du kan använda nöt- eller älgfärs lök potatismos grädde ägg vatten + ¾ dl skorpmjöl salt svartpeppar paprikapulver vitpeppar cayennepeppar Fyllning: 1 äpple 1 påse smulad auraost 1. Skala löken, tärna och bryn den i olja. 2. Låt skorpmjölet svälla en stund i vattnet. 3. Tillred potatismoset enligt påsens anvisningar eller använd mos som blivit över. 4. Blanda alla ingredienser till en jämn smet i en mixer. 5. Smörj ett bakplåtspapper med olja och bred ut smeten jämnt med oljiga händer över pappret. 6. Bred ut den smulade auraosten över smeten. 7. Skala äpplet och skär det i tunna skivor. 82 Jägaren 6 / 2007 1. Skala och tärna rotfrukterna till små tärningar. 2. Skala potatisen och tärna den i större tärningar än rotfrukterna. 3. Koka upp buljongen och lägg i kryddorna. 4. Tillsätt först kålrotstärningarna och låt dem koka en stund, därefter de övriga rotsakerna och låt buljongen koka i 10 minuter. 5. Tillsätt potatistärningarna och låt soppan koka nästan färdig. 6. Tärna köttbitarna till små tärningar och lägg dem i soppan som får dra en stund. 7. Finfördela persiljan och strö den över soppan innan den serveras 8. Bred därefter ut äppelskivorna. 9. Rulla färsen till en tät rulle, se bilden. 10. Snitta lätt färsens yta så att den inte spricker i ugnen. 11. Stek i 200 grader ca 50 minuter. Ta färsen ur ugnen och låt den stå och dra före du skär upp den i skivor. 12. Gör en svampsås för färsen. 13. Servera med potatis och grönsaker.
• Älgkött-potatislåda recept för 4 1,2 1 2 1 100 75 100 3 1 600 ¼ ½ ½ 5 1 kg skalad potatis tsk salt lökar morot g selleri g palsternacka g purjolök vitlöksklyftor tsk timjam g djupfryst älgstek dl olja tsk svartpeppar tsk vitpeppar dl vatten msk salt Stekt orre Marinad 3 ½ dl 2 dl 2 msk 2 5 2 2 tsk 1 tsk 1 tsk 1 tsk orrar olja rödvin sojasås lökar vitlöksklyftor morötter pepprad örtblandning cayennepeppar viltkrydda svartpeppar För grytan 2 tsk salt för fåglarnas yta kryddat marinadspad 1½ dl vatten Sås Silad sky från grytan, totalt 5 dl ½ köttbuljongtärning 4 msk mörk majsenaredning 1½ dl kaffe ¼ dl matgrädde 1. Blanda ingredienserna till marinaden. 2. Tina fåglarna och torka av dem. 3. Lägg fåglarna i ett lockförsett kärl, häll marinaden över fåglarna och lägg locket på. 4. Blanda emellanåt, låt ligga i marinaden i tre dygn. 5. Ta fåglarna ur marinaden, gnid in salt i fåglarnas yta och lägg dem i en gryta. Häll marinaden och 1½ dl vatten i grytan. Lägg in grytan utan lock i ugn i 200 grader. Sänk temperaturen efter en halv timme, vänd fåglarna emellanåt under stekningen. 6. Låt fåglarna stekas i omkring två timmar. Du kan pröva om kött lossnar från bröstbenen. När det gör det är fåglarna färdigstekta. 7. Lyft fåglarna ur grytan. Sila skyn, det bör bli 5 dl. 8. Koka upp skyn, avred med mörk majsena. Tillsätt den halva köttbuljongtärningen, starkt kaffe samt matgrädden. Låt såsen koka upp. 9. Lösgör köttet från benen och skär det i tunna skivor. Lägg upp dem bredvid varandra på ett serveringsfat. 10. Lägg folie over fatet och värm upp i ugn till serveringstemperatur. 11. Häll sås over köttet innan servering, dekorera med finfördelad persilja och rosépepparkorn. 12. Servera med ugnsrotfrukt, lingonsylt och tomat-löksallad. 1. Skär upp tunna spån av den ännu stela steken. 2. Bryn dem i olja, tillsätt pepparn. 3. Skala potatisen. Skiva den och lägg i kallt vatten medan du behandlar rotsakerna. 4. Skala rotsakerna och strimla dem till tunna stickor, skiva purjon, tärna löken. 5. Fräs rotsakerna lätt i olja, tillsätt timjam. 6. Låt potatisen rinna av i ett durkslag, strö 1 tsk salt över potatisen. Rada därefter varvtals potatisskivor, frästa rotsaksstrimlor och brynta älgköttsspånor i en smord ugnsform. 7. Lägg potatisskivor överst i formen. 8. Blanda 1 msk salt i vattnet och häll vattnet i formen. 9. Stek i 175 grader ca 1½ timme, sänk temperaturen till 150 grader och låt lådan vara ännu en timme i ugnen. 10. Tryck ner lådans innehåll emellanåt med en träslev så att den översta potatisen inte torkar. 11. Servera med riven rödbets-äppelsallad. 1. Blanda in kvargen och vetemjölet i smidigt fett. 2. Förvara degen kallt medan du tillreder fyllningen. 3. Koka äggen hårda, finfördela dem med gaffel. 4. Koka riset och låt det kallna. 5. Bryn älgfärsen och svampen. 6. Blanda ingredienserna till fyllningen. 7. Kavla ut hälften av degen på ett bakplåtspapper till en platta av ugnsplåtsstorlek. 8. Flytta över plattan med bakplåtspappret på en ugnsplåt och nagga plattan med en gaffel. 9. Bred ut fyllningen jämnt över plattan. 10. Kavla ut den andra hälften av degen på ett bakplåtspapper till ett lock. 11. Pensla bottenplattans kanter med kallt vatten. 12. Flytta med hjälp av bakplåtspappret över lockplattan på pirogen, tryck ordentligt ihop kanterna, nagga locket med en gaffel. 13. Pensla locket med ägg. 14. Grädda i 200 grader i 45 minuter 15. Servera vid kvällsmålet. Köttpiroger en ugnsplåt 250 g 250 g 4½ dl Fyllning 750 g 300 g 3 msk 1 dl 4 2 3 2 burkar 1 tsk 1 tsk 1 tsk 1 tsk 2½ tsk fett kvarg jästbrödsmjöl älgfärs svamp olja ris ägg lökar vitlöksklyftor crème fraiche viltkrydda paprikapulver timjam grovmalen svartpeppar salt Aila Hietala är född i Paavola i Uleåborgs län. Hon är professionell kokfru och har 40 års erfarenhet av matlagning i storhushåll. För närvarande verkar hon som kokfru i Punkalaidun samskola. Hennes stora intresse utöver arbetet är att planera och experimentera med nya recept. Intresset har resulterat i två kokböcker. Ailan keittokirja 2 utkom våren 2006. Recepten vi nu tar del av kommer från den kokboken. De läckra recepten här intill och många andra ingår i Ailan keittokirja 2, som kan beställas via gsm 040-8314418 eller e-postadressen aila.hietala@kolumbus.fi Jägaren 6 / 2007 83
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, G verksamhetsledare, Raimo Vajavaara, G kommunikation, tidningarna JCO Fantsvägen 13-14, 01100 ÖSTERSUNDOM, Telefoner: 09-272 7810 telefax 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Heikki Uotila, Tehdastie 2, 21530 Paimio, tel. 02-477 9610, 0400-530 548, telefax 02-477 9615. Vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Jukka Keränen, Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 08-713 480, 0400-137 028, telefax 08-712 397. Vv-konsulent Markus Pekkinen, tel. 0400-268 390. Kymmene: Erkki Kiukas, Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 05-344 0965, 0400-258 479, telefax 05-344 0998. Vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-716 2223. Lappland: Teuvo Eskola, Vanamokatu 3 D, PB 8050, 96101 Rovaniemi. tel. 016-379 0081, 0400-392 667, telefax 016-379 0085. tel. 0400-864 329 (tsto) Vv-konsulent Urpo Kainulainen tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086 Mellersta Finland: Jukka Purhonen, Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 747 9630, 0400-242 727, telefax 020 747 9639. Vv-konsulent Olli Kursula 0400-243 414. tel. 09-2727 8111. G ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. G jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Jari Pigg, tel. 09-2727 8112, 0400-463 942, Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Pentti Vikberg, tel. 09-2727 8117, 0400-341 771, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8119, 040-557 3827. Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. G lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. G Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, telefax 03-882 5711, bil 049-350 852, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-911 3832. Adressändringar: 0303 9777 Norra Karelen: Juha Kuittinen, Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, 0400-376 189, telefax 013-285 263. Vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Jouni Tanskanen Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. 0500-376 800, telefax 017-282 3005. Vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 017-265 3820, 050-431 1276. Norra Tavastland: Jani Körhämö, Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, telefax 03-3140 9450, 0400-231 452. Vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-135 9690. Nyland: Reijo Orava, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-350 7230, 0500-420 810, telefax 09-387 2878. Vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-366 1114 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 09-350 7244, 0500-458 357. Satakunda: Mauri Krusberg, Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-531 9000, 0500-638 062, telefax 02-531 9001. Vv-konsulent Reima Laaja tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Mathias Lindström, Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-356 0351, 050-349 0175, telefax 06-356 0360, Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-356 0352, 050-511 7279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, telefax 015-452 831. Petri Vartiainen tel. 0500-257 407, Vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Jyri Rauhala, Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, 0400-225 745, telefax 03-644 6522. Uleåborg: Keijo Kapiainen, Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-535 3500, 0500-387 705, telefax 08-533 3555. Vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Jarkko Nurmi, Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 06-421 7223, 0400-180 084, telefax 06-421 7225. Vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-421 7222, 0400-180 083. Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet. Telefax 09-1605 2284. Avdelningschef Seppo Havu, tel. 09-1605 3360, 040-545 2146. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-735 3173. Jaktråd Seppo Mattila, tel. 09-1605 3362, 0400-106 086. Överinspektör Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Madeleine Nyman, tel. 09-1605 2469, 040-752 3302. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-733 6229. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25 000, Telefax. 018-19 240. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-25 313 e-mail: marcus.nordberg@ls.aland.fi Vik. jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@ls.aland.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1201. Besöksadress Viksbågen 4. G Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020 575 1500, telefax 020 575 1509. G Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020 575 1400, telefax 020 575 1409. G Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020 57 511, telefax 020 575 1429. G Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020 575 1870, telefax 020 575 1879 G Söderskärs viltforskningsstation, tel. 020 575 1896. G Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020 575 1550, telefax 020 575 1559. G Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020 575 1680, telefax 020 575 1689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020 564 6609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör Jukka Bisi, tfn. 040-537 0993, jukka.bisi@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020 344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020 772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki, tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. JCO international intressebevakning 84 Jägaren 6 / 2007
• Affärer OBServera att priset på radannonserna har stigit från den första januari till 15 euro per rad a 40 nedslag! Under rubriken Affärer publiceras bara radannonser av en spalts bredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2007 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till redaktionen. Adressen är Fantsvägen 13-14, 01100 Östersundom. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nr 6/2007 utkommer den 23.1.2008. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 13.12.2007. Valpar av finsk stövare födda 1.8.07. 5 hanar & 5 tikar. För räv- & harjakt. Far Ajoketun Jenkka fin35525/01. Mor Lola fin29544/03. Tapani Granqvist, tfn 040-412 2409. Borgå. Valpar av finsk stövare. Far XXX Pokon Mika. Tfn 0400-429 971. Överlåtelsegamla valpar av finsk stövare. Drivande, premierade föräldrar. Tfn 045-650 0068. Valpar & vuxna av rysk stövare, tfn 050-548 5403 Hemsida mtv3.fi/itarajan. Flatcoated retrievervalpar från friska meriterade föräldrar. Far jaktchampion, mor spårchampion. Bägge har på utst. erhållit certifikat. Tfn 040- 5365 174 Drevervalpar av utmärkta föräldrar. Tfn 0400-139 236. Svartvita drevervalpar. Födda 12.8.07, drivande föräldrar. Oulainen, tfn 040-743 3714. Beaglevalpar för jakt eller som prima hemmahundar. Tfn 019-677 1041, 0400-607 415. Beaglevalpar födda vecka 37, bara för jägare. Tfn 040-419 6244. Beaglevalpar, far BCH, morfar: BCH M-97. Tfn 050-360 6986, 050-593 7441. Valpar av tysk jaktterrier av meriterade och jagande föräldrar. Tfn 040-743 4915, Joutsa Valpar av tysk jaktterrier. Inga veklingar i släkten! Tfn 0500-198 163. Valpar av tysk jaktterrier, championföräldrar. Kennel Mainari, M.Nissinen, tfn 0400-157 055. Korsningsvalpar gordon + engelsk setter. Mobil 0400-730 298. Valpar av strh tax, drivande premierade föräldrar. Tfn 040-913 8660. Äntligen finns de! Valpar av strh tax, prima brukshärstamning. Förfrågningar kennel Jekkukettu, tfn 0500-674 871. Bretonvalpar av granskade föräldrar. Födda 7.7.07. Tfn 050-370 9741/kvällar. Valpar av grand basset griffon vendéen. Mor dubbelchampion. Tfn 0400-834 689. Bruksavlade valpar av engelsk springer spaniel, ren engelsk jagande härstamning. Föräldrarna premierade på jaktprov. Tuomo Kotasaari, 0400-287 465. Organisationer och föreningar Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte" , som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 03-633 6150, medlemsreg och kassören tfn 040-522 2839. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben ry:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja Kytönen 050-572 7010 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s, sekreterare Saara Heikkinen, 044-526 5647. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 02-826 0491. Karelsk björnhund: Jorma Tahkola 014-485 429, Jukka Puominen 0400-178 417. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Antti Aarnio, 050-338 9437. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi När du skaffar en setter eller pointer, kontakta först rasorganisationen KanakoirakerhoHönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Risto Lehmunen 014-372 1626, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi: irländsk setter: Pekka Soini 0400-688 616, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Juha Mäkinen 0400-017 270. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net FOXTERRIERN är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Tapio Eloranta, Ahlainen. Tfn 044-569 1604. Naturvetenskaplig konservator. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, 12450 Vähikkälä (15 km från Riihimäki). Tfn 019-449 223, 050-563 0169. Harri Huuhtanen, Ahmas. 0400-346 109. www.konservaattori.com Vesa Kapanen, Virrat, 0400-669 918. Alla arbeten i branschen med yrkeskunskap! Jag preparerar fåglar, däggdjur och fiskar. Kurser i uppstoppning av småvilt, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. Tfn 016-659 131. Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, tfn 040-729 3683. Jouko Launonen, Siilinjärvi. Tfn 0400-170 601. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Seppo Malmi, Jyväskyläregionen, tfn 0500-627 346. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400-317 828. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Ari Santala, Sastmola, tfn 0500-594 362. Alla arbeten. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Uppstoppning av fåglar och däggdjur. Reijo Tyni, tfn 040-737 5724, Kuusamo eller 0400-887 590 (reservnummer). Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 0400-199 477. Troféarbeten i Vanda: Lauri Ylikorpi, tfn 050-366 6876. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Säljes Nät. Mink-, hund-, får-, ren-, struts-, svin- mfl. Tfn 09-876 5291. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 24 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 36 e/st. För mårdhund och räv 120 x 35 x 38 cm, 55 e/st. Undervisningsvideo om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. Fällor för mink och mård som dödar genast. V. Marjamäki, 050-562 2352. Tikka T3 Lite ss 760,-, Tikka Varmint 950,Browning Phoenix 980,-, A Bolt Stalker 660,SKB 505 1350,-, CZ ZKM452 + kikare 350,Norinco TT Olympia 169,-, Holek 241 290,Aimpoint 7000L 245,-, Bushnell 3-9x40 120,Leupold 2-7x33 890,-, 1,5-6x42 990,Swarovski 1,25x24 890,-, 1,5-6x42 990,Ahti Huvila Oy, tfn 06-528 1203, 63800 Soini, www.ahtihuvila.fi 27 år rejäl vapenhandel! Mossberg 12/76 synt. 360 e,12/ 89 synt. 430 e. Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-hundpejlar. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabb och förmånlig leverans med post eller buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Miniatyrgevär CBC 22LR + kikare och dämpare, polsk karbin M44 med bajonett, 7,62x53R prec pistol Ruger MK6 22LR, prec revolver H. Schmidt 22LR + magnumrulle. Gevären bara inskjutna. Säljes som obehövliga till högstbjudande. Tfn 050410 7675, Kervo. Kvalitetsmärken till webbpriser! Optik: Simmons 3-9x40, 54 e, Tasco 3-9x40 med ljushårkors 86 e, Barska 20-60x60, 109 e, Avståndsmätare Bushnell 219 e. Kulhastighetsmätare ProChrono 116 e. Peltor hörselskydd 99 e. Lerduvekastare 69 e. Bore Snake piporm 21 e. Affären öppen på adressen: www.eranetti.fi Kikarspecial! Tasco 3-9x40 (75:-) med 10 års garanti. Sako, Tikka studsare. Benelli, Beretta, Finn Classic och Lincoln hagel. Be om offert! Ylöjärven Asetarvike, Rantatie 7, 33480 Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.ylojarvenasetarvike.com. Infraröd nattkikare 500 e. Esbo, 0400-278 234. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Avkomma av karelsk björnhund med 6 I & 40 II + björnpr. 40 björnar skjutna. Vuolasvirt. p. 94 årsmodell. 89 + 92, älgk 93 mm. Älgk fem år i rad. Stamtavla finns, starka blodsband med Erauspoikahundar. Valparna har garanti för älgo björnskall. Esko & Markku Halme, tfn 0400-126 824, 0400-282 669. Björnhundsvalpar, födda 11.9.07. Mor: Björn1, AVO1, far: 3 x VOI1. Ring 0440-331 245. Valpar av östibirisk laika, garanti. 040-564 9740. www.suojarannankennel.fi Valpar av västsibirisk laika. Tfn 0400-186 986, A. Halonen. Valpar av finsk spets, championföräldrar. Tfn 040 582 1043. Valpar av engelsk-rysk stövare, födda 9.9.07. Tfn 0400-165 111 eller 044-592 1885. Jägaren 6 / 2007 85
• SAK-ljuddämpare för älgstudsare 120.00. För fågelstudsare (5.7/222 rem)SAK-dämpare 75.00. För miniatyrgevär, pistoler SAK-dämpare 37.00. För studsare SAK-MILrs-skjutstöd 120.00. Se hemsidan för vapentillbehör samt japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 3133, 040-508 5833, www.ouluntyostokeskus.com Pipor, kolvar mm reservdelar för nya Baikal- o Tozgevär. Asekmo O. Putkonen, tfn 0400-941 715, e-post olavi.putkonen@dnainter.net Patenterade Reflex ljuddämpare för alla kulvapen, dämpningseffekt över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 50 e, för 4 vapen 55 e, för 5 vapen 60 e, för 6 vapen 65 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Prima hundutrustning, kojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare mm i branschen. Tfn 0400-176 596. Hundkojor: endelad 220,- och tvådelad 320,-. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. Hundgårdselement tfn 040-773 0562. www.elisanet.fi/kymppitarhat Grytpejlar Deben, nyaste modellen Mark III (180 e), med lång räckvidd (260 e), inkl alla kostn. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Dödande fällor för mink o mård. Vapen o optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Tracker GPS-hundpejlar i lager. Också Tracker Classic, Maxima mottagare (1000 frekvenser) 138 Mhz och 230 Mhz. Beg servade pejlar med garanti. Snabb pejlservice, frekv justeringar. Antenner och batterier. Vi köper beg Tracker pejlar av nyare modeller. VHF-telefoner + komplett extrautrustning. Skallbegränsare: Bark Control Deluxe. Dressyrhalsband: Petsafe Deluxe Trainer. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 Larsmo. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520, www.larsmohelcom.fi Ultrapoint hund-gps pejlar samt enklare pejlmodeller till gott pris. Litiumbatterier från 5 e/st. Tutkapanta Oy, tfn 040-913 8660. Batterier till hundpejlar och Tracker GPS förmånligt! Tfn 0400-783 784. Star Hunter och Lafayette VHF-telefoner, Batterier, antenner, monofoner, billaddare, Peltor hörselskydd, skyddsglasögon, Lafayette PMR-telefoner, bytesbörs. Förmånliga priser! Snabb leverans med post och buss. Agripalvelu Ky, Joutsa www.agripalvelu.fi . (nätbutiken öppen dygnet runt) Tfn 014-881 095, 0400-642 215 VHF-jaktradior, GPS och tillbehör samt hundpejlar mm service. Lägsta pris mellan Hangö och Utsjoki. RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi VHF-telefoner, nya modeller. Lafayette, Star PA8099 samt övriga märken. Hörselskydd. RitKos Oy Mäntsälä. 019-688 4111, 0400 203 398, www.ritkos.fi Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Petroleumvärmare + reservdelar till oljelampor. Forssa, tfn 0400-847 780, www.oljylamppu.net Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Tfn 015-361 955, 0500-652 241. www.kaislaleikkurit.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Jakt-, fiske- och båttillbehör. Säljer, köper, byter. Eräpori, Teljänkatu 10, Bborg. Tfn 02-633 0400. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Ryggsäckar, hölster och patronbälten. Äkta läder. Ring för mera info. Tfn 040-767 4293 eller se www.lukkojanahkapisila.com Eräsawo - www.erasawo.fi Jakt- och friluftsgrejer förmånligt direkt från partiaffär. Leverans ända hem! EräSawo Oy - www.erasawo.fi Tfn 040-502 0815 posti@erasawo.fi Fällor för små rovdjur; fotsnara för räv samt reservvajer, slagjärn för mink/mård, fjädrar. http://www.kesavaylan.net/ Taisto Hietala, tfn 0400-181 498. Fotsnaror för räv, kraftigt vitt nylonrör. Slitstark, lätt och säker att gillra. Tfn 044-523 0554. MIDWAY SUOMI OY Ca 70000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, kikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Wehrmacht vändbar terräng / snödräkt, 100% bomull. Actiontestad! Tysk nyhet. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr på 0400-722 007 /Hfrs. Nyheter för andjägare och andra jaktintresserade! Membrandräkter, visselpipor, värmeplagg, ryggsäckar, bulvaner mm. Direkt från importören. Erä-Tomppa, www.erätomppa.fi Högklassiga inhemska konservslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Se oss på webben: www.eratapio.fi Fasaner från Alajärvi, 0400-567 758 / Olli. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Välj originalet, välj samettiteeri®. Uppstoppningsbar bulvan av tyg. Säljes i jaktaffärer i hela landet. www.erastaja.com, erastaja@erastaja.com Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo. Tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Trofésköldar för älghorn, jaktinspirerade gåvoartiklar. www.kyyhky.info. Säljes trofésköldar för horn. Älg 15 e, hjort 12 e, rådjur 10 e. Tfn 050-561 6493. Hornsköldar av furu. Träfärdig, se modell, www. lindbackstra.fi , tfn 0400-86 81 40 Älghornstrofé, ståtlig 8-taggare på officiell sköld. Pris 50 e. Tfn 0400-486 842. Tomter vid bäck (1-2 ha) i Tanhua i Lappland. Medlemskap i jaktförening ingår. Byggnadslov ok. Även för bärplockare. Pris från 4000 e. Tfn 040-832 0190. Stuga i Alakylä i Kittilä, 1,49 ha. Andel i 2928 ha samfälld skog i Peittoselkä. Fiske- o jakträtt! Se Etuovi.com nr 944877 eller ring 040-505 2210. Bp 29.000 e. Nurmes, jaktstuga i Mujejärvi. Fantastiskt ställe mitt i statsmarker, nära Peurajärvi friluftsfiskeområde. 3 ha tomt. Stugan av rundstock, i bra skick, byggd 1992. Storstuga, bastu, loft, terrass. 29 m2 / 41 m2 + kåta. 48.000 e. Förfr Pielisen OPKK , tfn 013-474 1480. RAMI RIISTAPUSSI Loistava Rami riistan riiputuspussi Rami riistapussi on tilava (750x1200mm), kestävämateriaalinen ja erittäin näppäräkäyttöinen riistan riiputuspussi. Kärpäset ja muut pienhyönteiset eivät häiritse vaivalla hankitun linnun, jäniksen jne. saaliin riiputusta. Rami riistapussi on valmistettu kotimaisista tarvikkeista ja takuuvarmasti kestävä ja pitkäikäinen. Pussi sisältää 2kpl riiputusnaruja. Pakattuna pussi mahtuu noin "kourapohjaan" eli vie minimaalisen vähän tilaa repussa. Tilaa ja kokeile. Tämän tuotteen hankinta ei harmita jälkikäteen. Puhelin 040 735 6606 Sähköposti rk@nastamark.fi Hinta on 19,90 e + postituskulut. Nastamark Oy 86 Jägaren 6 / 2007
• MAHTAVA UUTUUS ! Hanhi haaveena - sorsia saaliina Bennäs: LUCKYEVE Haapajärvi: Raimo Olkkonen Oy Helsinki: Hiidenkivi Iisalmi:Kalastusväline Rutilus Joensuu: Eräraate Juva: Vihonen Kajaani: E. Kainuulainen Kangasala: Sea Hill Oy Kokkola: Kokkolan kalastus ja erä Korpilahti: Pikku-Puoti Kuopio: Armoria Kitee: Sportia-Kitee Klaukala: Juhani Sinisalo Oy Lempäälä: Budget Sport Nummela: Hong kong Nummela Oy Pudasjärvi: Kesport Pudasjärvi Pulkkila: Kala-Oskarin Teerikirnu Seinäjoki: Eränurkka Turku: Ampumakeskus Tornio: Lapland Kitchen Ware Tornio: Haukkuhalli Valtimo: Kone-Valkkari Vantaa: Budget Sport Vampula: Vampulan Erätarvike tai tilaamalla netistä.... 044-929 1344 Skogsskifte på cirka 10 ha säljes i Ruovesi. Byväg genom skiftet. Fina jaktmöjligheter. Tfn 050-598 8156 Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Tukkitie 4, 90520 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 - 528 098. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 26, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejl. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice, service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 020-830 0030. www.optifocus.fi. Jakt- o föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Följ med på våra individuella och toppklassiga jaktresor till viltrika marker i Estland, Namibia eller Sydafrika. Förfr: scanhunting@co.inet.fi eller tfn 040-561 1000. Förstklassiga jaktresor sedan 1993. Scanhunting Oy. Häng med på fågeljakt i norra Sverige! Fina jaktmarker och skogshönsbestånd. Inkv i modernt utrustat hus. Tillstånden lättordnade. Tfn +46 9253 0029. Vildsvinsjakt på Dagö i Estland för grupper om 4-8 jägare. Reservera i tid, begränsat med platser. Tfn 041-449 5846 eller 0400-672 076. Kuusamo: jakt på småvilt/älg på våra marker totalt c 8000 ha. C 45 min körväg från flygfält. Alla jakter med guide. Inkv, transporter, måltider, hundar och mycket mer ­ efter era behov. Be om offert! Tfn 040-520 3867 eller titta in på vår hemsida www.kiinteistoteema.fi I Hauho finns fasanjakt och möjl till hundträning, and- och duvjakt. Fråga på inkv och måltider. Auvo Kokkala, tfn 040-841 0999/Ulla tfn 050-588 9593. Vi arrangerar jakter utomlands sedan år 2000. Vildsvin i Estland och Vitryssland, björn i Kamtjatka. Tfn 0400- 888 875, hunt@vsdgroup. Jakt-, fiske- och andra vildmarksresor till Karelen, Kajanaland, Ryssland, Sverige, Lappland. Björn, vildsvin, toppfågel, bäver mm. www.kauniskarjala.com , 040-772 0092. Fasanjakter och hunddressyr i Lojo. Rökbastu, inkvartering. www.elamystila.net, tfn 040-558 1422. .fi Köpes Vi köper fortlöpande allt pälsvilt till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Köpes skinn av mårdhund, räv mm, även älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper älg- och rådjursskinn, avhämtning enligt avtal. Vi bereder även era skinn till nappa eller byter till sådana skinn. Veljekset Brandt Nahkatehdas Oy, Karleby. Tfn 06-831 3543. Efter kontorstid 040-516 7815 eller 0400-763 542. Arbete utförs Vi bereder hårviltshudar. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar: får, nöt, älg, räv mm. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, 51900 Juva. Tfn 015-651 113. WWW.TALJATUKKU.FI Turkisompelimo Helena Järvenpää, 041-518 3183, Helsingfors. Nahka- ja turkisompelimo. Pälsar, ryggsäckar, accessoarer mm. Kati Juujärvi, Kansankatu 7, Rovaniemi. Tfn 040-513 5470. T:mi Aseola. Alla värderings-, ändrings-, blånerings- och reparationsarbeten i vapenbranschen. Idensalmi, tfn 0400-674 668. JP­Gunsmith. Vapensmedsaffären i norra Kymmenedalen. Tfn 0400-920 870, kl 8-17. www.jp-gunsmith.fi Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. WWW.ULVOVASUSI.FI erbjuder inkv i Ilomants. 4-8 pers lägenheter med bekv + bastu, kåta, kallrum, hundgård mm. Mitt i VP 7652 (39 000 ha) och vid VP 7638 (60 000 ha). Bokn tfn 0400-240 07 I Naruskajärvi i Salla finns en alldeles nybyggd lyxstuga med alla finesser för 8 pers. Tfn 045-137 4590. I Lokka-Porttipahta-trakten en 24 m2 bastustuga med loft och bekv för 2-4 pers. Tfn 0400-632 548. Ett större antal stugor att hyra på fina ställen i Enare och Utsjoki. www.ylalapinvuokramokit.com , tfn 0400-949 972, kvällar. Jaktstuga + rökbastu i Varkaus, i Forststyrelsemarker. Tfn 050-559 8145. Jaktstuga i Rautavaara. Förfr Juha Korhonen, 0400-945 999. Vid stranden av Ranuanjärvi trevlig 120 m2 stockvilla. Fridfullt läge, 7 km till centrum. Fina möjligheter jaga, fiska, bada, plocka bär o svamp. Nära till statsmarker. 10 + 2 pers. laplandholiday.cjb.net , 0400 ­790 850. Vid Simojärvi i Ranua 7 pers villa, tillstånd för nätfiske samt båt. Fina möjl fiska, jaga, plocka bär. Tfn 050-345 3109. Stuga med bekv i Pyhä, jämna veckor lö-lö (julen), 350 e. Tfn 0400-215 188. I Pyhä en stuga för 6 pers. Sovrum, stugkök och loft. Tfn 0400-394 192. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utlänningar. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi AFRIKA! Paketresa 3 fällningar 1685 euro. Kanada, svartbjörnspaket 2000 euro. WWW.JAHTIMATKAT.NET , 0400-220 557. Sydafrika, Namibia, Zimbabwe och Mocambique. Förstklassiga jaktsafarir från 1490 e! www.brhunting.fi, 040-417 8807. Uthyres Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Tfn 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska o plocka bär. Tfn 0400-892194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstugor vid östgränsen i Kuhmo. www.kuhmonet.fi/kiekinkoskenlomamokit Tfn 0500-253 563. Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Önskas köpa en jaktlicens eller ett jakttillstånd för älg och skogsren, tfn 0400-529 4490. etsästykseen! Ota yhteys Suomen Bassetkerhon Seppo Erkkylä puh. 0400-174 992 Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland G Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. G En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 (Lokalsamtalsavgift) Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 22, 01621 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Jägaren 6 / 2007 87
• Jägarnas Centralorganisation och tidningen Jägaren önskar alla en fridfull jul och ett framgångsrikt jaktår 2008.