• 6 / 2009 Jägarnas Centralorganisation önskar alla en fridfull jultid och ett framgångsrikt Nytt Jaktår! Ordförande Tauno Partanen: JÄGARNAS SJÄLVÖVERVAKNING ­ framgångar och tillkortakommanden Brenneke-patron som alternativ Aki Wahlman: Hellre älg än lejon! SRVA-verksamheten förtjänar ett tack!
• Gästskribenten: En översyn av spelreglerna skulle ge respass åt hundarnas ärftliga sjukdomar Hunden är människans äldsta husdjur. Men hur länge har det här samarbetet mellan två arter varat. Den frågan har vetenskapen sökt svaret på under två sekel. Professori Barbara Lawrence vid Harvards universitet fick i tiden stor internationell publicitet efter att ha fastställt åldern för i marken påträffade hundben till 12 000 ­ 14 000 år. Upptagningen av nyttohusdjur som nöt och får till husdjur inleddes senare, för omkring 11 000 år sedan. Lawrence resultat av åldersbestämningen blev dock inte vetenskapens sista ord i åldersfrågan. I Tyskland påträffades sedermera ett 14 000 år gammalt käkben av en hund och i Östeuropa halvvägs mellan Moskva och Kiev likaledes 14 000 år gamla lämningar av hundar - och åldersskillnaden i jämförelse med övriga husdjur har ytterligare ökat. I ett museums samling av skallar identifierades en hund som hade dött för 31 700 år sedan. Skallen hade påträffats i Goyetgrottan i Belgien. På samma plats hade man påträffat lämningar efter Cro-Magnon- människans Aurignackultur, men det utesluter inte på något sätt möjligheten att grottan skulle ha bebotts av neandertalmänniskor. Ett avgörande hjälpmedel vid bestämningen av hundens artålder erbjöd dock mitokondrio-DNA-tekniken. Den bekräftade för det första att hunden härstammar från vargen och att hunden togs till husdjur redan för 135 000 år sedan. Eftersom det aldrig har förekommit varg i Afrika, människoarternas urhem, men nog i Eurasien, kan den senare världsdelen fastställas vara ursprungsområdet för upptagandet av vargen till hund. Samtidigt kan det konstateras att den enda möjliga verkställaren av åtgärden är neandertalmänniskan, som lärde vår art att hålla hund. Med hjälp av isotopanalytik har man kunnat konstatera att djuret från vilket Goyetingrottans hundskalle kommer bl.a. ätit häst, myskoxe och vildren. Man har förmodat att det var just dessa arter neandertalmänniskan jagade, man har t.o.m. dragit slutsatsen att det förekommit en sorts näringsekonomisk specialisering i den här riktningen. Vad hade den till hund tagna vargen sedan för en roll som medlem av människans matlag? En grunduppgift var säkerligen renhållningen av boplatsen. På den tiden levde det också andra stora rovdjur i Eurasiens natur, t.ex. ett rätt storvuxet lejon, så hygienikerns syssla kunde helt naturligt kompletteras med att vid behov varna för hotande faror och rentav försvara matlaget. Vargens predationsbeteende omfattar alla de element, som man sedermera genom separat urval kunnat stärka och därmed gjort det möjligt att utveckla hundar för olika jaktuppgifter; t.ex. drivande och ställande av bytet och flyttande av bytet från avlivningsplatsen till annan plats. Den spänning som uppstår vid mötet med bytet kan framkalla skall. Vargen skäller faktiskt. Hundraser som hållits för att vara finska har blivit utvalda för sina bruksändamål under 7 000 års tid. Till en början var verksamhetsmiljön i huvudsak skogen. Man lärde sig också att nyttja hundarna för att valla renhjordar. När raserna hade börjat ta form inleddes testning av individerna vid bruksprov. Ur den stora massan sållades härvid individer hos vilka de önskade anlagens intensitet hade utvecklats bäst. Allt det här var sund rasförädling som på ett naturligt sätt avkastade upplevelser. Människan kom som arter från Afrika till Eurasien. Här påträffades vargen som med tanke på mångsidiga bruksändamål var som hittad för att utvecklas till ett unikt husdjur. Människan förde hunden till Afrika på samma sätt som hon förde den via Bering till Alaska och därifrån till det övriga Nordamerika genom att det under istiden erbjöds en möjlighet att komma torrskodd det näs som då bildats. Den av faraonerna kontrollerade Nildalen producerade tack vare årliga översvämningar goda spannmålsskördar, men samtidigt uppstod det också överskottssituationer. Genom att det fanns spannmål i överflöd var också köttproduktionen stor, vilket innebar föda för hundarna. Hundhållning blev en populär sysselsättning, som avkastade såsom urhundraser kända hundtyper. Vi känner igen bekanta hundraser i teckningar som bevarats ända till våra dagar. Frön till en internationellt betydelsefull förändring i hundrasförädlingen såddes under den senare hälften av 1800-talet då kennelverksamheten började kommersialiseras. Englands kennelklubb, som grundades 1875, anses ha fungerat som en förändringsagent i den här riktningen. Genom att korsa gamla raser skapades nya. Antalet raser utökades sedan i snabb takt från den ytterst smala arvsmassegrunden med snudd på biologiskt tillåtna gränser. Att slå vakt om exteriören var en avgörande synpunkt. Till det här strävade man utan att bry sig om negativa fenomen, såsom fysiska defekter och ärftliga sjukdomar. Nu på 2000-talet finns det omkring 450 raser. Antalet ärftliga sjukdomar är i stort sett lika många. Flera av dem förekommer endast på en ras. I vårt land registreras årligen över 50 000 hundvalpar. Av dem utvecklas en tiondedel till problemhundar, som flyttas från hem till hem. I vårt land livnär sig ett stort antal veterinärer och i Polen närmast foderproducenter på businessen. Söm bäst hör kennelverksamhet till de finaste intressena, medan igen en hund som lider av en ärftlig sjukdom i djurskyddshänseende kan vara ett problem och för sin ägare en ekonomisk katastrof. Kennelverksamheten kräver i brådskande ordning effektivare spelregler än de nuvarande. Ett visst tryck fokuseras till tjänstemännen och lagstiftarna, men närmast borde väl Finska Kennelklubben axla rollen som ledande förnyare av spelreglerna för rasförädlingen? l Skribenten är emeritusprofessor och riksdagsledamot Erkki Pulliainen Vad tycker du? Har hundförädlingen gjort jakthundarna sjuka? Har hundarnas ärftliga sjukdomar förringats för att helga syftet, dvs på de önskade positiva egenskapernas bekostnad? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 6 / 2009 Gästskribenten är en spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
• Innehåll N:o 6 30.11.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.11.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT 2009/ JÄG09_06 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 34 Dovhjorten­ herrgårdarnas prydnad sida 12 Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget sida 24 Lodjurens kondition bäst i sydvästra Finland och i renskötselområdet sida 28 Uppgifter om lodjurens rörelser genom satellituppföljning Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0047-6986 2 Gästskribenten: En översyn av spelreglerna skulle ge respass åt hundarnas ärftliga sjukdomar 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren 6 SRVA-verksamheten förtjänar beröm 10 Ordförandens spalt: Jägarnas självövervakning ­ framgångar och tillkortakommanden 12 Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget 16 Hur möter förhoppningar och verklighet varandra vid bedrivande av olika jaktformer? 18 Adresser 20 Storarovdjurssajten förnyades helt 24 Lodjurens kondition bäst i sydvästra Finland och i renskötselområdet 28 Uppgifter om lodjurens rörelser genom satellituppföljning 30 Vitsvansviltet följs upp med GPS 34 Dovhjorten­ herrgårdarnas prydnad 38 44 46 48 48 50 54 58 62 63 64 68 70 72 74 77 Testresultaten: Vinterutfodring av hjortar och rådjur Ta bättre vara på vilthudarna! Aktuellt från ministeriet Jaktvårdsföreningarna ser både hot och möjligheter i revisionen av jägarorganisationen Ålandsnytt Minkprojektet i Vänö skärgård Brenneke-patron som alternativ Jakt- och naturfotografen Jari Niskanen har erfarenhet: Jaktfotografering är ingen barnlek En naturfotograf lockar på älg Jakten på statens marker: Turistjägaren på statens ripmarker Med Eki på vandring: Fram med laggarna! Två vänner i älgskogen Stoppa i julklappssäcken Aki Wahlman: Älg är intressantare råvara än lejon Jägarorganistionen meddelar Affärer Jägaren 6 / 2009 3
• Vildmarkskalender DECEMBER Text och bild: Eerikki Rundgren Feedback från gästskribentspalten I början av december har dagarna blivit väldigt korta. Vid sydkusten går solen upp vid niosnåret och går ner vid tretiden på eftermiddagen. I höjd med polcirkeln visar sig solen i bara fyra timmar. I Utsjoki slutar solen gå upp i slutet av november och visar sig inte igen förrän en bit in i januari. Kaamos kallas den långa natten på finska. Årets mörkaste tid är ändå inte fullständigt nattsvart. Kring nyåret syns fenomen som norrsken och månsken särskilt fint på natthimlen. Den andra december får vi följande gång njuta av fullmånen, bara vädret är klart. Hur kan jägaren ingripa i tjuvjakten på stora rovdjur? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: n "En förändring skulle verkligen kräva en intern uppryckningsrörelse bland utövarna av vårt intresse i den anda Sami uttalade sig, men någon eldsjäl som sätter igång har inte hittats, kanske inte heller hittas alltför lätt. Med tanke på upprätthållandet av jaktens sociala acceptans skulle det ändå löna sig att energiskt söka efter en "spelöppnare". Bara det hittas ens några rejäla och modiga jägare så hittas det ren lättare såna som hakar på." n "Nuförtiden på 2000-talet har de stora rovdjuren fortsättningsvis rätt att höra till den finländska naturen i ödemarkerna, men inte till jakt på husdjur på gårdstunen i människornas bosättningsområden. ­ ­ de stora rovdjuren ska värdesättas som högvilt, inte som föremål för helgondyrkan. I det här avseendet bör naturskyddet se sig själv i spegeln. Är det för dessa enstaka tjuvskjutna stora rovdjurs del fråga om annat än ett nödrop om skyddet av egen levande egendom? Samhället behöver inte på landsbygden, ej heller i städerna vara ängsliga för sina husdjurs del för i naturskyddets namn gjorda karrikerade naturskyddsbrott bara för av stora rovdjur gjorda fel vid valet av revir." n "En annan fråga är den "varför man inte ingriper i tjuvjakten?": visst ingrips det i tjuvjakten om händelsen kan styrkas, men det är onödigt att "bränna" någon för tjuvjakt eller något annat brott om händelsen inte kan bevisas. Inte skulle det ju längre vara någon tjuvjakt om alla känner till den. ­ ­ En enkel lösning för att minska tjuvjakten vore att upphöra med det måttlösa skyddet av de stora rovdjuren och bevilja ett tillräckligt antal jaktlicenser. Högst troligt är att den mycket marginella gruppen tjuvskyttar då upphör med verksamheten ifråga." n "Jag är av en åsikten att man motiverat kan påstå, att just tjuvjakten och det omfattande tysta godkännande den har fått bland jägarna är de centrala orsakerna till att vargstammen förlorar sin människoskygghet och i framtiden blir ett problem. Tjuvjakten fokuseras på intet sätt till problemindivider utan snarare kanske just till de människoskygga individer som håller till i avsides belägna områden. Det är ju just dessa glesbygder som är riskfriast också för tjuvskytte." "Syftet med EU:s direktiv är att bevara en gynnsam skyddsnivå för vargarna i för dem arttypiska utbredningsområden. Det här målet uppnås ytterst bra hos oss, för stammen har ökat kraftigt. Vargen är en ursprungsart i vidsträckta ödemarker där den ska kunna bilda revir, leva i flockar och skaffa sin föda i naturen. Vargflockarna hör faktiskt inte hemma i markerna kring Södra och Västra Finlands tätorter och ladugårdar. Vi ska sörja för att vargarna bevaras med alla sina instinkter och levnadsvanor i för dem arttypiska trakter som en äkta representant för ödemarksnaturen." n "Tjuvjakt är ett brott och behandlingen av brott tillkommer ­ lyckligtvis ­ myndigheterna i vårt land. Varken jaktföreningarna eller -organisationerna, inte ens Luonto-Liitto hör till den kategorin." n "På en del håll i vårt land är tjuvskytte och andra brott mot jaktlagen ett verkligt stort problem för jaktens och jägarnas rykte. Det att vi "låter" myndigheternna sköta sin uppgift på statens marker räcker inte, i den verksamheten är det nog skäl att också hjälpa ordningsmakten." n "För att tjuvskyttet ska kunna förebyggas bör man först gräva fram orsakerna till att det bedrivs och därefter ingripa i det. I nyckelposition är förmågan att se situationen "utifrån", alltså varken ur naturskyddarnas eller jägarnas synvinkel." n "Man behöver inte vara någon Einstein för att begripa att det bedrivs tjuvjakt på varg i vårt land. Sedan är det en helt annan femma i vilken skala tjuvskyttet bedrivs och vilka aktörer som gör det. Jag vågar dock tro och är övertygad om att det närmast är fråga om mindre marginella grupper. Jag är också övertygad om att man vet betydligt mer än man låter Har kontrollen över förstå utåt. Gemenskapens enormt starka grepp tjuvjakten förlorats? om invånarna i mindre landsbygdskommuner garanterar att det inte läcker ut information till ja 50 % den omgivande världen. Det finns ingen som vågar sätta dit en ortsbo och kommer inte att finnas. För en eventuell sådan persons familj inklunej 50 % sive barnen är risken för mobbning alltför stor, i bästa fall föestår en utflyttning från orten. Vem Totalt röster: 22 skulle ta en sådan risk och sätta dit tjuvskytten." Spillkråkan är i högsta grad en orttrogen fågel. Den lever hela sitt liv på ett revir som mäter ungefär 30 kvadratkilometer. Arten trivs i blandskogar med bastanta träd där den finner både föda och hålor i murkna stammar att bosätta sig i. Spillkråkan förekommer ända upp i Skogslappland, men arten har gått tillbaka efterhand som gammelskogarna har minskat. I folktron råder det delade meningar om spillkråkan. I Kaland tänkte folk att det var tryggt att gå i skogen när spillkråkan hördes. I S:t Michel tänkte allmogen på ett annat sätt, nämligen att den som stöter på en spillkråka ska befalla den att flyga sin väg, för annars tappar han jaktlyckan. JANUARI Årsskiftet är en fridfull tid i jordbruket då det finns tid att ströva i skogen. På många håll i landet råder det skidföre, men längst i söder blir det oftast att traska till fots i terrängen. Den som slår läger i god tid innan mörkret faller får en lång kväll vid brasan med tid att låta tankarna återgå till höstens jakter. I vintras fick vi för första gången på flera år njuta av snö i hela landet. I slutet av december fanns det snö hela vägen norrut från Salpausselkäåsen och ut till västkusten. När vinterns tredje hårda snöyra drog in över landet i slutet av januari lämnade den efter sig ett snötäcke som inte smälte bort ens vid sydkusten. På Metsäpeuranmaa naturum i Yli-Lesti pågår utställningen "Karhu peuran kannoilla" ända till den 22 februari 2010. Utställningen handlar om björnen i folktron; om myter, ritualer och föreställningar. Fornfinnarna jagade björnen men vördade den samtidigt som en gud. Utställningen omfattar föremål, fotografier och filmer, som bland annat visar jakten och den traditionella festen, björnblotet. Utställningen bygger på det omfattande material som Juha Pentikäinen, professor i religion vid Helsingfors universitet, en gång i tiden samlade in. Utställningen om fornfinnarnas föreställningar om björnen pågår alltså på Metsäpeuranmaa naturum i Yli-Lesti till den 22 februari nästa år. Mera info på adressen peuranpolku.fi. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 6 / 2009
• Ledaren Huvudredaktör Jari Pigg God vilja och förmåga att uppfatta realiteter behövs I tidningen Metsä-Kainuu, som utkom i slutet av oktober, skrev miljöminister Paula Lehtomäki om inrättandet av skyddsområden och revisionen av naturvårdslagen. Hon konstaterade, enligt min åsikt helt riktigt, att "Naturskyddsområdena fyller många olika behov. Därför är det också viktigt att i lagstiftningen hitta balans mellan olika former av rekreationsnyttjande. Såväl bärplockare och frilufsmänniskor som jägare ska rymmas i samma skogar. Och det gör de nog också. Att njuta av naturen på många olika sätt är både möjligt, tillåtet ­ och rentav önskvärt. Med gemensamma spelregler och god vilja lyckas det för alla". Förslaget till ändring av naturvårdslagen, som för närvarande är under utskottsbehandling i riksdagen, stöder dessvärre inte det föreslagna målet. Syftet med ändringen är att förbigå de i samband med Natura givna löftena om fortsatt jakt samt även att omintetgöra statsrådets Naturabeslut till den del detta gällde ordnande av jakt. Tjänstemännen har skickligt berett ett förslag till lagändring, som verkställer utestängandet av jakten från naturskyddsområdena i enlighet med deras ideologi. Låter man deras syften helga medlen då bl.a. skyddet av naturaområden verkställs genom att inrätta dem till skyddsområden enligt naturvårdslagen? Natura användes till och med som förevändning för omfattande begränsningar av områden där det ofta fanns förbluffande litet skyddsvärda naturtyper eller artspecifika livsmiljöer. Av dessa områden, som förklarats vara i behov av precisionsskydd, har redan en del förstorats och avsikten verkar vara att ytterligare inrätta områden där jakten förbjuds och "realisera ett övergripande naturskydd och skydda naturen som en helhet". Så har tjänstemännen på miljöministeriet sagt. Det verkar alltså som om också Natura skulle ha varit bara en käpphäst på vägen mot ett ideologiskt förbud av jakten och ett ökat antal hektar i skyddsområdena. Det kunde vara skäl för beslutsfattarna att föra en diskussion med tjänstemännen ifråga om deras verkliga syften. Det är riksdagens uppgift att korrigera förslaget till lagändring så att det är i linje med för jaktens del upptecknade naturalöften och statsrådet naturabeslut. Må det i vårt land verkställas ett skydd som grundar sig på ett verkligt skyddsbehov istället för ett ideologiskt hektarskydd. Må man också inom miljöförvaltningen komma ihåg principerna för objektivitet, målbundenhet och proportionalitet. Inte heller för nationalparkernas del föreslås det någon vild och fri jakt, ett påstående jag fått höra många gånger. Jägaren, om någon, förstår det verkliga skyddsbehovet och rätt dimensionerade sakliga skyddsmetoder. I våra skogar, inklusive naturskyddsområdena, ryms alla nyttjare av naturen. Varför får man ändå intrycket att det finns en önskan om att utesluta jägarna ur deras skogskyrkor? Tyngdpunkten för de olika nyttjandeformerna infaller redan av naturliga skäl vid olika tidpunkter och kan därtill anpassas till varandra genom att vid behov tillämpa begränsningar av tid och plats. Det behövs bara att spelreglerna iakttas och omdömesförmåga - samt den där goda viljan. Erkännande av realiteter och omdömesförmåga behövs det också vid revideringen av vapenlagen, som är under behandling i riksdagen. Strängerandet av vapenlagen motiveras på de mest underliga grunder som påstås förbättra den allmänna ordningen och säkerheten. Vardagslivets säkerhetsproblem finns dock på ett helt annat håll än i skytteintresset, ägandet av vapen eller innehavet av sådana. Istället för att strängera innehavet av vapen och ökandet av onödig byråkrati skulle det vara idé att koncentrera sig på verkliga problem och planera rätta lösningar för de verkliga säkerhetshoten i samhället. De lagliga vapnen och skytteintresset utgör inte något hot mot den allmänna ordningen och säkerheten, vilket även har konstaterats från statsmaktens sida. Logiken saknas dock helt då samma personer trots det föreslår strängering av vapenlagen ­ som ett slags botemedel. Förhoppningsvis tas sunt förnuft och verklighetssinne i bruk i strävan att förbättra säkerheten i vårt samhälle genom att ta itu med orsakerna till de verkliga hoten och beteendestörningarna. l PS. Hunden har alltid som en väsentlig del hört till den finländska jakten. I en längre artikel om jägarprofilen, som ingår i detta nummer av Jägaren, framgår att två av tre finländska jägare fortfarande vill jaga med hund. Riksdagsledamot Erkki Pulliainen behandlar denna för oss viktiga fråga i gästskribentspalten. Är våra hundar, jägarens bästa vänner, medhjälpare och familjemedlemmar, ännu kapabla att utföra sin uppgift då det idag förekommer ärftliga sjukdomar hos åtskilliga raser. Om det här vore det t.o.m. skäl att föra en bredare diskussion! Besök också du gästskribentspaltens diskussionsforum och berätta din åsikt om temat. Jägaren 6 / 2009 5
• SRVA-verksamheten förtjänar ett tack ! Spårare av stora rovdjur kan upprätthålla och förbättra sin skjutskicklighet med hjälp av övningsskytte av olika slag. LeppävirtaVarkaus jvf har svarat på det här behovet genom att ta i bruk en skjutbana där en björn gör en frontattack. 6 Jägaren 6 / 2009
• Björnarna har gått i vinterdvala. Efter att den här tidningen utkommit börjar också antalet vitsvanskrockar minska och för jägare som erbjuder handräckning förestår en andhämtningspaus på några månader. I det här skedet är det bra att stanna upp för att kolla hur den uppdaterade SRVA-verksamheten har kommit igång och hur många incidenter som krävde handräckning den första sommarsäsongen. sättningen sådana vapen som lämpar sig bäst för respektive avlivningssituation, vilket i många SRVA-fall betyder ett handvapen. Det kommer också i fortsättningen att finnas behov av möjligheter att dressera och träna hundar som behövs i rovdjursarbetet. I krocksituationer behövs det hundar som är möjligast säkra i sitt arbete. För att åstadkomma sådana hundar krävs tusentals timmar med terrängövningar och ett stort antal rovdjurskontakter. Fungerande hundar utgör stenfoten för SRVA-verksamheten. SRVA-versamhetens karaktär och problemområden ägarna har redan under ett par decenniers tid sörjt för eftersöket av djur som skadats vid hjortdjurskrockar även om det funnits regionala och lokala skillnader i rutinerna och organiseringen av uppgifterna. Jägarna har skött den här uppgiften för att de har de praktiska kunskaperna för eftersöket och avlivandet av djuren. Jägarna sörjer för att djurskyddslagens skyldigheter iakttas ­ ett djur i hjälplöst tillstånd överges inte. De handräckningsuppgifter som följde på hjortdjurskrockar utökades i början av 2000-talet i många regioner med eftersök och avlivande av djur som skadats i krockar med stora rovdjur. För dessa senare nämnda uppgifter kvalificerade sig några erfarna spårare av stora rovdjur, som vid behov larmades till andra ändan av landet för att söka t.ex. ett stort rovdjur som blivit påkört av en bil. I någon utsträckning gavs också handräckning åt polisen vid fördrivning av björnar. Senaste vår utvidgades verksamheten på så sätt att man nu i hela landet ger polisen handräckning i olika av stora rovdjur orsakade problemsituationer, som t.ex. vid fördrivning av björnar från omgivningen kring bostadsområden. Handräckningsverksamheten gavs också ett namn ­ SRVA. Genom att ge ett namn strävade man bl.a. till att jägarnas handräckning till samhället observeras också bland icke-jagande medborgare. Organiseringen av jägarna kring SRVA-verksamheten är ett betydande talkoprojekt. Det finns ingen som helst orsak att dölja en så här betydelsefull verksamhet för den stora allmänheten. Jaktvårdsföreningarna och de lokala SRVA-aktörerna utför ett värdefullt arbete, som för sin del också ökar människornas positiva inställning till jaktintresset som helhet. Sammanlagt har det i jaktvårdsföreningarna utsetts 932 SRVA-kontaktpersoner som tar emot önskemål om handräckning. Utöver dessa personer deltar flera tusen personer i verksamheten. De sköter praktiska eftersöksuppgifter, avlivandet av djur och flyttandet av kroppar bort från vägområdet. Att ett så här stort antal personer bundit sig vid sina uppgifter är värt mer än att bara lyfta på hatten. SRVA-aktörerna har förtjänat ett stort tack av samhället. För att trygga verksamhetens kontinuitet samt bibehålla de frivilliga aktörernas motivation är det påkallat, att personer som erbjuder handräckning då och då får respons på det värdefulla arbete de utför. Enbart ett tack och respons räcker dock inte, utan aktörerna bör också erbjudas ny och ändamålsenlig utbildning. Ytterligare bör behållandet av deras nu existerande arbetsredskap säkerställas. Person som haft som uppgift att utföra avlivningsuppgifter behöver också i fort- J Av SRVA-larmen i hela landet har över 98 % anknytning till hjortdjursolyckor. Situationen varierar dock regionvis. Den största arbetsbördan har SRVA-personerna i vitsvansregionerna. Redan enbart inom en enda jaktvårdsförenings område kan det under förloppet av ett år inträffa över 200 hjortdjursolyckor. Trots att det i en dylik förening kan ha tillsatts fyra kontaktpersoner innebär det här årligen för var och en av dessa att de tar emot minst flera tiotal larm och därefter ännu larmar eftersökspatrullerna. En stor del av olyckorna inträffar tidsmässigt inom en kort period. T.ex. under kulmen för hjortkrockarna sitter SRVA-kontaktpersonerna nästan som limmade vid telefonen. Största delen av dessa samtal kommer vid en sådan tid på dygnet när vanliga medborgare antingen sover eller håller på att lägga sig. Först när kontaktpersonen har överlåtit uppgiften till eftersökspatrullen börjar det egentliga arbetet. Ett SRVAlarm kan sätta ett flertal personer i arbeten som varar många timmar. Kroppen, från vilken det i en del situationer kan komma delar som duger till människoföda, kommer inte till slakthuset utan vederlag. Det är svårt att föreställa sig att någon SRVA-aktör skulle vara med i verk- samheten för köttets skull ­ mot ovannämnda bakgrund är det omöjligt att förstå den avund, som ibland väller fram mot dem som utför eftersöksuppgifter. Under den gångna sommaren och hösten har det i samband med SRVA-verksamheten observerats sådant som lämnar övrigt att önska. Samarbetet och kontakten mellan ett flertal aktörer samt larmkedjans genomförande på rätt sätt kräver tid och tålamod av dem som fungerar som länkar i kedjan. Som regel har genomförandet skötts korrekt, men ibland har det förekommit oklarheter i larmkedjans framskridande vid hjortdjursoperationer och begäran om handräckning har gått till tidigare krockkontaktpersoner eller jaktvårdsföreningens verksamhetsledare och ordförande istället för till SRVA-kontaktpersonerna. I fortsättningen ska förteckningen över SRVA-kontaktpersoner på RiistaWebben utnyttjas på planerat och avtalat sätt. För att få ordning på den har saken har viltförvaltningen och myndigheterna samarbetat. De nya rutinerna finner så småningom sina former. Skadad varg ­ var finna hund? Under de senaste åren har incidenter av typ "bil tuschar varg, som flyr till skogs" ökat. I dessa fall har man nästan utan undantag stött på problemet att det inte finns uppgifter om hundar som spårar varg och / eller att en sådan hund inte tillräckligt snabbt kan fås till platsen. Ett flertal av de hundar som används för rovdjursarbete och följer blodspår är också intresserade av vargspår ­ en annan sak är om hundföraren önskar stärka sin hunds anlag för detta. Att spåra en skadad varg under barmarkstiden utan hund är dock i praktiken en omöjlig uppgift. Avsaknaden av lämpliga hundar är i dylika situationer ofta ett hinder för utredningen. Det är svårt att föreställa sig att någon skulle vara med i SRVA-verksamheten för köttets skull. Leppävirta-Varkaus jvf har låtit tillverka varselvästar för hundar som deltar i handräckningsuppgifter. Jägaren 6 / 2009 7
• Utgående från under det gångna året inträffade rovdjursincidenter kan det konstateras att den uppdaterade SRVA-verksamheten låg rätt i tiden. Björnarna sysselsatte SRVA-aktörerna på olika håll i landet. SRVA-rovdjursincidenter har inträffat i 14 jaktvårdsföreningars område ­ i en del av föreningarna flera gånger. För björnincidenternas har det i tre fall fyra varit fråga om vuxna djur. Den person som lett verksamheten i terrängen /den SRVA-person som mottagit begäran om handräckning har för alla björnfördrivningars eller andra sådana rovdjursincidenters del som krävt aktiv verksamhet inlämnat rapport. För rapporteringen har det utarbetats en webblankett. Med hjälp av blankettuppgifterna kan utvecklingen för antalet rovdjursincidenter samt erhållna erfarenheter följas upp. Dessa uppgifter kan också utnyttjas på kommande kurser. Under det gångna året har åtta jaktvårdsdistrikt rapporterat om totalt ett trettiotal rovdjursincidenter som krävt SRVA-verksamhet. Av dessa har några fall gällt lodjurs-, varg- och vildsvinsincidenter ­ i alla övriga fall har man haft med björnar att göra. Mest har björnarna sysselsatt SRVA-aktörer i Södra Savolax, Kymmene och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, för över 70 % av fallen inträffade i dessa regioner. Av alla rovdjursincidenter som krävde aktiv verksamhet var över 50 % fördrivningsincidenter, knappt en fjärdedel krockincidenter och endast i ett fall blev man tvungen att avliva ett sjukt, men morskt djur. I flera fall hade djuret redan avlägsnat sig från platsen när fördrivningspatrullen anlände eller så hittades det inte. I ljuset av ovannämnda uppgifter är det Om rovdjur och rovdjurssituationer SRVA = Suurriistavirka-apu - Storviltsassistans Jaktvårdsföreningarna koordinerar den handräckning de lokala jägarna erbjuder samhället i problemsituationer mellan storviltet och människorna n I jaktvårdsföreningarna har det utsetts 932 SRVA-kontaktpersoner som tar emot begäran om handräckning. n Jaktvårdsföreningarna och polisinrättningarna avtalar om upprätthållandet av SRVA-verksamheten och de detaljer som ska iakttas i denna. n SRVA-aktörerna spårar djur som skadats vid trafikolycka i syfte att avsluta dessas lidande. n SRVA-aktörerna sörjer för att kroppar från hjortdjur som dött i trafiken kommer bort från vägområdet. n Från vägområdet avlägsnade kroppar som inte duger till människoföda begravas. n SRVA-aktörerna ger polisen handräckning vid fördrivning av hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin som förirrat sig eller orsakar problem i närheten av bosättning. n SRVA-aktörerna ger polisen handräckning vid efteråtgärder och avlivning av farliga djur i samband med krockar där stora rovdjur och vildsvin är inblandade. n Personer som deltar i SRVA-verksamheten omfattas av jägarförsäkringens privata olycksfallsförsäkring (också andra än av skjutvapen orsakade skador ersätts). Också hundar som deltar i SRVA-verksamheten omfattas av jägarförsäkringen. lätt att påvisa att vi inte avlivar alla djur som titulerats "rovdjursstöring" ­ stora rovdjur som i samband med SRVA-verksamhet avlivas på order av polisen är enskilda fall, som alltid föregås av försök att tillämpa mjukare metoder eller en genomgång av möjligheterna för dessa att lyckas och deras lämplighet med hänsyn till läget.. ingarna nu börjar bege sig ut efter skadade björnar utan tillräcklig erfarenhet. Så här förhåller det sig dock inte. Trots att jaktvårdsföreningarna organiserades för att bistå polisen också vid rovdjursincidenter är de personer som beger sig ut i terrängen efter rovdjuren fortsättningsvis endast utvalda personer med tillräcklig erfarenhet. Ju mera krävande incident det är fråga om, dess noggrannare är SRVA-kontaktpersonerna vid valet av hundar och hundförare som ska bege sig ut i terrängen. Vid fördrivande av björn från gårdstunet utanför en enslig sommarstuga kan andra hundar nyttjas än t.ex. vid eftersöket av björn som skadats vid tuschen med en bil eller om incidenten hänt nära bosättning. För de tuffaste incidenterna försöker man alltid få hundpatruller, som har erfarenhet av eftersök av skadade och / eller skadskjutna stora rovdjur. Personer som deltar i operationer som gäller stora rovdjur som är orädda och särskilt skadade rovdjur samt vildsvin ha erfarenhet, sinnesnärvaro, omdömesförmåga samt god skjutskicklighet. Spårarna av stora rovdjur kan upprätthålla och förbättra sin skjutskicklighet med hjälp övningsskytte av olika slag. Leppävirta-Varkaus jaktvårdsförening har svarat på det här behovet genom att ta i bruk en skjutbana med en björn som gör en frontattack. Även på annat håll kan det konstrueras motsvarande hjälpmedel för att upprätthålla skjutskickligheten. Genom att demonstrera det skjutprov som krävs av svenska rovdjursspårare är det också möjligt att ordna ändamålsenlig verksamhet på skjutbanorna. Trots att skytteövningar av den här typen i första hand är avsedda för dem som är med i SRVA-verksamheten och framförallt för personer som i reella situationer beger sig ut i terrängen efter djuret kan man samtidigt liva upp och aktivera jaktvårds- eller jaktföreningens verksamhet på skjutbanan och erbjuda föreningarnas medlemmar nya intressanta möjligheter till övning. Skytteövningar är alltid en bra sak och ökade möjligheter till träning har positiva verkningar när skjutskickligheten förbättras och verksamheten på skjutbanan är aktiv. l Text och foto: Marko Mikkola, viltvårdskonsulent, Norra Tavastlands jaktvårdsdidtrikt Spårarna av stora rovdjur behöver specialkunnande När SRVA-versamheten lanserades var en del människor oroade över att man i jaktvårdsfören- Organiseringen av jägarna kring SRVA-verksamheten är ett betydande talkoprojekt som det inte finns någon orsak att dölja för den stora allmänheten. Genom att demonstrera det skjutprov som krävs av svenska rovdjursspårare är det också möjligt att ordna ändamålsenlig verksamhet på skjutbanorna, som på den här bilden från Vasa. 8 Jägaren 6 / 2009
• Metsästäjä 6 / 2009 9
• Ordförandens spalt Tauno Partanen Ordförande JÄGARNAS SJÄLVÖVERVAKNING ­ framgångar och tillkortakommanden På gästskribentspalten i föregående nummer av Jägaren framfördes det berättigade kravet på effektivering av jägarnas självövervakning framförallt i frågor med anknytning till den kriminella jakten på stora rovdjur. Vid läsandet av den senaste tidens tidningsartiklar och vid diskussioner med folk på höstens jakter har min uppfattning om behovet av skärpning i självövervakningen ytterligare stärkts. Nedan några exempel på fall som uppdagats och som utöver att de har anknytning till brottslig verksamhet också har andra drag som väcker förvåning. Olovligt sköts minst två lodjur i Östra Finland. Ett av dessa hade nyligen försetts med radioband på försorg av VFFI. Enligt artiklar i pressen hade skyttarna som skjutit det bandförsedda lodjuret uppträtt ytterst kallsinnigt i rätten och skrytsamt påstått att lodjuret skulle ha dött efter att ha träffats av kulor eller hagel som rikoschetterat från träden. Verkar inte vara någon särskilt trovärdig och rakryggad verksamhet! Till det olovliga dödandet av det bandförsedda lodjuret hörde ännu ett helt otroligt extra inslag: i den lokala baren genomfördes en insamling till vilken kunderna kunde bidra med penningmedel i den uppenbara avsikten att stöda gärningsmännen som hamnat i knipa. Också den här incidenten ledde till polisundersökning, nu av olovlig penninginsamling. Även styrelsen och verksamhetsledaren för den lokala jaktvårdsföreningen har utsatts för oskälig kritik för sin rovdjurspolitik ­ något de inte i nämnvärd grad har möjligheter att påverka! I ett annat fall sköts ett uppenbart ensamt lodjur relativt nära bosättning. Båda fallen kryddas därtill av att personer som är ativa i den organiserade kennelverksamheten var involverade. I dessa fall måste man lyfta på hatten för några jägare, vilkas mått rågats --- deras insats vid den snabba utredningen av brotten hade en avgörande betydelse. Också markägare som utarrenderat jaktmarker hade antytt att arrendena sägs upp om inte dylik kriminell verksamhet upphör. I Kajanaland slog lokaltidningarna med stora rubriker upp nyheten om en liten bäck med stora laxar. I fallet ifråga hade man i ett ensligt ödemarksområde hittat hundratals kilo döda regnbågsforeller i en bäck i naturtillstånd på statens marker . På pressfotot ser man hur fisken inklusive sina styroxlådor har vräkts i bäcken. Enligt lokaltidningen undersöker polisen fallet som jaktbrott och miljöskadegörelse, men undersökningen har så vitt man vet åtminstone inte ännu lett till att man skulle ha fått tag i de skyldiga. Enligt polisen fanns det flera åtlar av olika slag i omgivningen, men det nämnda fallet var det grövsta. Händelsevis sköts det åtminstone en licensbjörn vid höstens jakt i trakten. De lokala björnjägarna lär ha meddelat att de inte har nånting med den påträffade åteln att göra. Man kunde därför förmoda att det då skulle finnas ännu större orsak för jägarna att bidra till utredningen av de skyldiga. Vi jägare bör alla komma ihåg att lagarna har stiftats i demokratisk ordning och att avikten är att alla ska iaktta dem. Om någon särskild grupp tar lagen i egna händer är det i slutändan hela jägarkåren som lider. Det beror mycket långt på vilken inställning vi har till hur vi ska förhålla oss till dessa negativa sidoyttringar av vårt jaktintresse! Justitieministeriet har nyligen tillsatt arbetsgrupp för att bereda fogandet av grovt jaktbrott och grovt döljande av olaglig fångst till strafflagen. Samma sak föreslogs för omkring fem år sedan på åtgärd av JCO i Jyväskylä i en av representantmötet given resolution. Den gången utdömdes förslaget av statsmakten, men goda förslag har en benägenhet att förr eller senare verkställas!! l 10 Jägaren 6 / 2009
• GP ohjelm t paapaketin OINT(PER ER MAXS-tua+knta) tai P OINT kan! ER-perinteisen tut TRACK Vain nope kun ostat u u Huipleprajoetttu!erä! il , ite AUDUTUSPATA ! H KAUPAN PÄÄLLE Tarjous voimassa 11 .12.'09 saakka. Sh 99 ,- MAKSIMAALINEN HYÖTY KOVANLUOKAN KOIRAKÄYTTÖÖN! Huippu-uutuus seurantaohjelmisto ­ kaikki mitä tarvitset! LIVE-palvelu viideksi vuodeksi ja 2500 karttaruutua ­ ilman erillisiä lisäkuluja! POINTER MAX Sony Eri C702-pacsson ketti Varma paikantaminen · Seurannat reaaliajassa (Pointer Live) · Haukkulaskuri-, hälytys ja haukunkuuntelu · Vesitiivis ja iskunkestävä: kuori lasikuituvahvistettu, eletroniikka iskusuojattu, vesitiiviys IP67 · A-GPS ja GPRS! · Ladattava, tehokas akku · Kahden vuoden takuu -panta NYT! Täydelliset koira GPSpaketit käyttövalmiiksi asennettuina esimerkiksi (Panta+MKJ-ohjelmisto 50 karttaruutua+puhelin) pieni lisäerä! 498e KAPASITEETTI JOPA sh. 950e Bellman 889e 93 9e Nok 6210-paiaett k i Classic tehopaketti sisältää vastaanottimen sekä teholähettimen. Paketti tuo käyttäjälle maksimaalisen kantaman. Mukana säilytyskotelo. Tracker Classic+Intello Tracker Exact Soveltuu niin pienille kuin suurille koirille. 499e ennen 599e -luolatutka UUSI MALLI! 199e Antiikkipronssi alk. 150 kg/h Digitaalinen vastaanotin. Nuolet ilmoittavat suunnan ja numerot osoittavat etäisyyden. Suunnan ja syvyyden näyttö. Vastaanottimen nuolet auttavat paikantamaan nopeasti kohdan, jossa etäisyys koiraan on matalin. Mukana säilytyskotelo. Premium Maxi-lihamylly Soveltuu erinomaisesti metsästäjille ja poromiehille. Edullisuutensa ansiosta loistohankinta myös kotikäyttöön. Edullinen hinta, ammattitason suorituskyky a yös Meiltä sa-vtam osat! Bellman ra 429e Näe kuvat värinäytöltä heti maastossa! Premium Lite -lihamylly Jokakodin pikkujätti Monipuolinen pikkumylly jokaisen kodin tarpeisiin. Näppärä koko helpottaa varastointia mutta kätkee sisäänsä tehokkaan paketin. Mukana leikkuuterät ja makkarasuutin. ennen HUIPPUSUOSITTU PIKKUJÄTTI 149e Premium -haudutuspata Laadukas elektroninen haudutuspata. Vetoisuus 4,5 litraa. sh. 299e 199e Värinäytöllinen ohjain ja 2Gb muistikortti 499e VALMISTETTU SUOMESSA! Saana Asekaappi Asekaappi tosi harrastajalle! Reilun kokoiseen kaappiin mahtuu 6-8 asetta/puoli. Säilytä patruunasi ja metsästystarvikkeesi erillisessä lukitussa kaapissa! Kaksi värivaihtoehtoa. Ovissa ripustuskoukut. Mitat 1070x370x1500mm ja paino 92kg. Riista/valvontakamera SG-550V Camo Kamerassa on automaattinen liikkeen tunnistus. Tallennus toimii infrapunan avulla myös pimeässä. Tallentaa laadukasta kuvaa tai videota muistikortille. Soveltuu myös esim. omakotitalon tai kesämökin valvontaan. Valmiusaika jopa 6kk! NYT! 69e 99e HUIPPUSUOSITTU KOTIKOKKI! puh. 045 652 0000 eratuo i soita Tilaa kätevästi netistä ta rusteet.fi te.fi valiokoirava puh. 0500 176 596, 0400 245 083 Hintoihin lisätään toimituskulut.
• Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget "Ljudet av ett skott hörs i skogen. Jaktledaren väntar på avfångningsskottet, men det kommer aldrig. Om djuret föll på platsen? Slutligen kommer ett meddelande i radion om att en tjur blivit påskjuten, men inte fallit. Fyra älgar har gått genom keden vid passet. Hur gå vidare? Jaktledaren ringer till en spårande hunds förare och ber om hjälp för att reda upp situationen." Allmänt om eftersökssituationen E ftersökssituationen kan exempelvis börja från en händelse lik den ovan beskrivna. För hur man ska komma vidare med hjälp av en kopplad hund finns det några bra grundregler: Först utreds vad som hänt, var och när. Exakta uppgifter om skottplatsen är viktiga och den saken lönar det sig att först utreda med hjälp av en karta och sedan med skytten i terrrängen. Uppgifter om antalet djur på skjutplatsen, skjutavståndet och det påskjutna djurets beteende efter skottet är värdefulla. På skjutplatsen görs observationer av eventuella blodspår, kulspår, benflisor eller hår. Utgående från de här kan man börja ringa in eventuell skadegrad. I det här stadiet lönar det sig inte att anta nånting utan grunda lägesbedömningen på fakta och på att djuret är skadskjutet, tills annat bevisas. 12 Jägaren 6 / 2009 I och för sig är det ingen brådska med eftersöket om djuret blöder. Med en erfaren spårhund kan spåret följas upp t.o.m. efter flera dygn, med de bästa hundarna t.o.m. veckor senare. Om det inte kommer blod alls bör man börja nysta spåret inom några timmar. Spårets kvalitet påverkas också av rådande väderleks- och terrängförhållanden. Med hänsyn till djurets eventuella lidande ska man inte dra ut på tiden längre än vad som är nödvändigt för att få bästa möjliga hundekipage till platsen. Inledningen av spårhundens arbete underlättas mest av att inte människor eller andra hundar förstört spåren på skjutplatsen genom att trampa kors och tvärs över området. Efter skottet borde djurets spår följas på sidan om spåret maximalt 300 meter. Om någon människa går där och råkar få blod någonstansifrån på sina skosulor sprider denna någon för varje steg nya blodspår i terrängen. Det här försvårar helt säkert spårhundens arbete. Så länge det skadade djuret följs med en kopplad hund har också jägarna kännedom om spåren och vad som hänt i terrängen. Spårhundens arbete underlättas mest av att människor eller andra hundar inte förstört spåren på skjutplatsen. Spårningen inleds först när djuret har lugnat ner sig. Det här tar vanligen omkring två timmar efter att skottet avlossades. När djuret lugnat sig lägger det sig varefter en snabbt stigande sårfeber ger sig till känna. Djuret söker ofta upp vatten för att få lindring. Ut i spåret beger sig hundföraren, den kopplade spårhunden och en skytt samt vid behov en terrängguide. Hundföraren leder spårningspatrullens verksamhet, skytten är färdig att avliva det skadade djuret och terränguiden sörjer för orienteringen, markeringen av eventuella blodspår samt kommunikationen med jaktledaren. Före starten ut i spåret lönar det sig att göra en liten länk med hunden så den får uträtta sina behov och under spårningen kan koncentrera sig på arbetet. På startplatsen lönar det sig att ta en stunds funderare och låta hunden i lugn och ro söka upp startspåret. Om hunden visar att det finns flera spår måste ett spår i taget utredas. Hundförarens viktigaste uppgift under uppföljningen av spåret är att ge akt på hunden och vad den berättar för honom om terrängen. En väldresserad hund berättar om om bloddroppar Kopplad ut i spåret
• och visar eventuella större mängder blod, som inte nödvändigtvis människoögat kan urskilja på bar mark. Beroende på var blodet finns i terrängen och hur mycket det finns kan man räkna ut hur skadat djuret är. Också observationer av legor är viktiga. Hundföraren bör följa med att hunden hela tiden arbetar ­ alltså spårar det ursprungliga spåret. Förmågan att "läsa" hunden lär man sig bara genom samarbete med hunden och som ett resultat av spårningsövningar. Med den kopplade hunden ska man avancera lugnt och så tyst som möjligt i terrängen. Det är skäl att informera jaktledaren om händelserna tillräckligt ofta så att han i tid kan flytta och planera passkedjan runt området. Informationen ska via jaktledaren gå också till jägarna i passkedjan så att de hålls alerta. Jaktledarens verksamhet underlättas om hundpatrullen har fått ett gps-halsband för hunden. Då kan han följa med i realtid hur eftersöket framskrider. Dagens teknik möjliggör också för honom att följa med passbemanningens placeringar, vilket framför allt är viktigt då det gäller skötseln av speciella situationer, t.ex. i närheten av bosättning. Lärdomar av en praktisk eftersökssituation n På eftermiddagen kommer hunden med en vuxen älgko och två kalvar framför sig till passet. Älgarna rör sig sakta när skytten skjuter på den bakre kalven, som markerar träff, men travar vidare. Hunden fortsätter efter älgarna, men två kilometer senare när kon korsar en väg är bara den ena kalven med. Fem kilometer senare när kvällen redan börjar skymma lämnar hunden älgarna. n På skottplatsen har skytten observerat blodspår på marken. Vid en undersökning av kulans bana observeras att kulan träffat ett ris 30 meter före kalven, vilket innebär att träffen inte nödvändigtvis varit dödande. Spåren efter djuret kaan följas ca 200 meter. Blod observeras här och där men sedan upphör spåren. n För stunden står inte någon annan hund att uppbringa så jaktledaren besluter att den ställande hunden frikopplas på nytt på skottplatsen för att söka efter kalven. Hunden förssvinnner i skogens mörker, men avslöjar inte någon plats i terrängen som borde undersökas närmare. Hunden återvänder till slut till utgångspunkten. n Under kvällen tas kontakt med en spårhunds förare som lovar komma följande morgon för att reda ut situationen. n På morgonen inleds spårhundens arbete på den sista säkra platsen där det hittades blod i terrängen. Hunden markerar blodspåret och efter att ha ringat in området en stund hittar den ett attraktivt utspår. Hundpatrullen avancerar i terrängen under den kopplade hundens ledning och efter ca 700 meter påträffas kalven död. Kulan har träffat tarmkanalen lågt och bakom. Hela eftersöket tog ca 15 minuter i anspråk. n Vad lära vi härav? ­ Om den ställande hunden hade lärts att spåra kopplad hade kalven kunnat hittas redan under kvällen och köttet hade kunnat användas som människoföda. Också kalvens lidande hade kunnat avslutas tidigare. DEN PRAKTISKA SITUATIONEN ÄR ALDRIG ETT DRESSYR- OCH ÖVNINGSTILLFÄLLE FÖR HUNDEN! Skadat djur avlivas så snabbt som möjligt Spårningstakten ska vara så långsam att skytten kan vara klar för skott när som helst. Hundpatrullen framskrider i terrängen och om den träffar på ett skadat djur ska detta avlivas så fort som möjligt. Spårningstakten ska vara så långsam att skytten kan vara klar för skott när som helst. Om skytten sackar efter ska farten saktas. Avsikten är att djuret avlivas så effektivt som möjligt och så att lidandet inte förlängs. För en hund som spårar kopplad blir arbetssträckan ofta ganska kort, kanske under en kilometer, men patrullen ska nog vara beredd att vandra långa sträckor. Om djuret har skadats allvarligt och inte har haft störande faktorer efter sig söker det vanligen redan under den första kilometern upp en lega. Om djuret flyger upp från legan och rusar iväg bör man fatta beslut om patrullen fortsätter med den kopplade hunden eller om det är bättre att byta till en ställande hund. Situationen löser sig givetvis snabbare om samma hund kan arbeta både kopplad och okopplad. Om det i området finns platser som är farliga för hunden, t.ex. livligt trafikerade vägar, strömdrag, svaga isar eller vargfara i området, kan man med en kopplad hund försöka pressa djuret mot passkedjan. Eftersöket av djur slutar inte ens närmelsevis alltid med att djuret hittas. Ändå är vetskapen om att djuret är friskt viktig. Det är också viktigt att man alltid gör allt som är möjligt för att få djurets tillstånd utrett. l Text och foto: Ville Hokkanen, viltvårdskonsulent, Norra Savolax jaktvårdsdistrikt I SRVA-uppgifter används gula varselvästar. Vid eftersök på normala älgjakter har man röd eller orange huvudbonad och väst. Hundens viktigaste utrustning är en rejäl spårningssele och en 6­12 meter lång spårningslina. Jägaren 6 / 2009 13
• Populärt jaktställ även för kyliga väder JahtiJakt Classic AIR-TEX-membranstället är det legendariska jaktstället, som först vann jägarnas förtroende med sin funktionalitet. Kärnan för egenskaperna i membranstället är det testade AIR-TEXmembranet, vars vattentäthet och andningsförmånga är av högsta klass. Funktionaliteten och det förmånliga priset har gjort membranstället till jägarnas favorit likaväl i Europa som i USA. JahtiJakt Classic Utmärkt vattentät och varm struktur Andningsförmånga > 5.000 g/m2/24 h Höjd av vattenpelare > 10.000 mm Det testade starkt vattentäta AIR-TEX-membranet ligget mellan yttyget och fodertyget. Strukturen gör stället varm och det lämpar speciellt bra för kalla omständigheter. Det Te on-behandlade yttyget motstår vatten och håller därför sina egenskaper även vid fuktiga omständigheter. Toppklass funktionalitet Stället har bl.a. avtagbar membranhuva, rikligt med ckor som är designade för jaktbruk samt nätskyddad ventilering under armar och vid höften Supreme pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Grågrön. Pro hunter pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Brun. Forest pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Grön. AST END 39 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 90 + LEVERANSKOSTNADER Beställ utan besvär: www.eratukku. tel. 020 747 7000 Mån-Fre klo 9-17 Erätukku-butikerna: Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg
• 1. MicroDry-underställ Speciellt designat för skiktklädsel, MicroDry-tyget för yttar fukten bort från huden. Alla detaljer planerade för jakt 1. Skyddande krage, insida av värmande eece 2. Mångsidiga och funktionella ckor 3. Jacka med dubbelriktad dragkedja 4. Vattentät och andande jacka och byxor med AIR-TEXmembran 5. Ventilering under armar med nätskydd för myggor och älg ugor. 6. Andande och fuktför yttande nätfoder. Värde 19,90 2. Fleeceväst Varm och stilig microeeceväst designed för fritidsbruk. Sido ckor med dragkedjor. + FÖRMÅNSPAKET JAHTIJAKT CLASSIC MEMBRANSTÄLL T DAS EN Värde 29,90 149 + LEVERANSKOSTNADER För beställare av Classic-stället förmånspaket på köpet! Förmånspaket: 1. MicroDry-underställ, värde 19,90 2. Fleece-väst, värde 29,90 3. Basic-keps, värde 7,90 3. Basic-keps Stilig keps med justering i bak för jakt och fritidsbruk. + LEVERANSKOSTNADER Värde 7,90 Ta vara på erbjudandet, beställ genast! Supreme -membrankänga JahtiJakt Supreme ­nyhetsmembrankänga är en terrängkänga av helläder för tu t jaktbruk med toppegenskaper. Tack vare det lägre skaftet passar kängan speciellt bra för krävande jakt- och vandringsbruk. Det minimerade antalet sömmar gör att kängan ser tidlös ut och garanterar samtidigt en gångkomfort i alla omständigheter. AIR-TEX2 ­membranet försäkrar en bra andningsförmåga och en absolut vattentäthet i kängan. Beställningskupong Ja, jag beställer___ st JahtiJakt Classicställ mot postförskott till priset 149 / st + postningsutgifter och får förmånspaket som innehåller 3 produkter. Ja, jag beställer _____st JahtiJakt Supreme -membrankänga till priset 169 / st. st Supreme pullover, 39,90 /st st Pro hunter pullover, 39,90 /st st Forest pullover, 39,90 /st Leveranskostnader tillsätts till leveransen. Beställarens underskrift Namn Adress E-postadress* Telefonnummer Sko modell (Supreme) (för under 18 år förmyndarens (Classic, neule) Product Längd (cm) Vikt (kg) Midja (cm) Erätukku betalar portot AST END 169 ERÄTUKKU Jägaren 6/09 Fotmått (cm) ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Postnummer- och ort Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
• Jägarprofilen 2009 Hur möter förhoppningar och verklighet varandra vid bedrivande av olika jaktformer? DEL 1 16 Jägaren 6 / 2009
• I början av 2009 gjordes en profilundersökning av jägarna. Undersökningen gällde året innan. Målet för den var att ge en bild av jaktintressets nutillstånd, pejla jägarnas åsikter, ställa frågor om arbeten och egendom som hör till jakten samt beskriva jagandets livscykel. Vi kommer att berätta om den finländska jägarens profil i tidningen Jägaren under detta och nästa år. ed ett enkätformulär som postades till 7 000 jägare kartlades den finländska jägarens profil. På formuläret ställdes väldigt många frågor men trots det returnerades över 60 % av enkätformulären av dem som erhållit sådana. Forskningen tackar jägarna för aktivt svarande! Svaren har registrerats och de första grova resultaten börjar bli klara. Utgående från enkäten berättas nu i Jägaren vilka jaktformer jägarna skulle utöva om de skulle ha möjligheter därtill och vad de i verkligheten gör. Frågor ställdes om intresset för att bedriva olika jaktformer. Svaret skulle anges enligt en femgradig skala om hur mycket svararna är intresserade av olika typer av jakt med hundar, jakt med andra metoder samt fågeljakt på olika fågelarter i olika former. Svaren som grundade sig på sampel breddades att gälla hela jägarkåren med hjälp av utbredningsfaktorer som grundar sig på sampeltablåer. M Hunden är jägarens kamrat Jakt med hund intresserar två tredjedelar av jägarna. Särskilt jakt på skogsfågel med spets och harjakt med drivande hund toppar hundjaktens favoriter. Över en tredjedel av jägar- Jakt på skogshönsfågel toppar jägarnas önskelista över jaktformer. na anmälde intresse för dessa två jaktformer. En tresserar en femtedel av jägarna. I själva verket tredje populär jaktform som fordrar hund är jakt är drygt hälften av jägarkåren inte alls intresserad av jakt på fälthönsfågel för bulvaner, i sällmed ställande älghund. Hunden är också totalt sett en viktig dimen- skap eller på pass. sion bland dem som bedriver jakt. Jämt en tredFör fågelarternas del ställdes separata frågor jedel av jägarna äger en eller flera hundar. Som om jakten på ringduvor. Något större intresse orsak till mellanår i jaganväckte det inte överhuvuddet anmäls också ofta temtaget. Jakt på ringduva i sällskap väcker minst inporär avsaknad av hund. Å 70 % av jägarna tresse. För duvjakt med andra sidan är t.ex. jakten är intresserade pass eller med bulvaner på hjortdjur med drivande av ensamjakt på eller som pyrschjakt visar tax inte så populär: två av tre jägare är inte alls intresändå omkring en femtedel skogshönsfågel. av jägarna intresse. serade av den. Inte heller jakten med grythund får Harjakt med drivande hund placerade sig som något större understöd. Två tredjedelar av jägartredje på listan över de pona är generellt intresserade av jakt med hund. puläraste jaktformerna efter ensamjakt på skogsEgen hund har dock endast en tredjedel av jägar- hönfågel och jakt på hönsfågel med spets. na. Närmare en tredjedel av jägarna meddelade att hundintresset faktiskt är en antingen synner- Mera intresse än möjligheter ligen eller mycket viktig drivfjäder för jaktintres- Jämfört med de jaktformer jägarna berättar att de set. 23 % av jägarna är mycket eller ytterst intres- skulle önska bedriva ligger de former de redan serad av jakt utan hund. På motsvarande sätt delvis bedriver långt från önskemålen. Ensamär 18 % av jägarna inte alls intresserad av jakt jakt på skogsfågel var populärast såväl bland utan hund. önskemålen som i praktiken. Över två tredjedelar av jägarna är väldigt eller mycket intressseSaxar och snaror tänder inte rade medan bara en tredjedel också lyckas omJaktformer som väcker bara ett obetydligt intres- sätta intresset i praktiken. För skogshönsen del se och för vilka över 70 % av jägarna inte har nå- är situationen positiv, för önskemål och verkliggot intresse alls är fångst med snara eller saxar, het möter i alla fall i viss utsträckning varandra. jakt med båge samt vaktjakt vid utfodringsplats. Å andra sidan uttrycker jägarna i enkätens svar Nästan lika litet intresse väcker jakt med lapp- oro över skogsfågelbeståndens svaga tillstånd. tyg samt redan nämnda jakt på hjortdjur med Det har för sin del minskat deras jaktmöjlighetax och jakt med grythund. Av dessa jaktformer ter och därigenom även antalet jägare som delsom endast ett fåtal jägare är intresserade av är tagit i jakten. man allra minst intresserad av fångst med fotsSjöfågeljakten bedriven såväl i den formen att nara och saxar eller av jakt med lapptyg. Endast jägaren är rörlig som att han/hon sitter på pass omkring 5 % av jägarna var rätt högt placerad på är mycket eller synnerlilistan över intressanta jaktformer och nästvangen intresserade av dessa En tredjedel av ligast av de former som jaktformer. jägarna äger en redan utövas. 23­24 % En del av jaktformerna är såtillvida neutrala, att av jägarna meddelade att eller flere hundar, de praktiserar dessa jaktde samlade mest "i nåmen jakt med hund gon mån" intresse. Till former. Över 20 % meddessa hör redan nämndelar att de jagar utan intresserar två da jakt utan hund, sjöfåhund. Däremot är jägartredjedelar av dem. geljakt med pass, vak(t) na intresserade av jaktjakt, drevjakt på älg med former som bedrivs med kedja, rörlig sjöfågeljakt hund i betydligt större uti sällskap eller ensam sträckning än det i praksamt pyrschjakt. För samtliga dessa jaktformer tiken finns möjlighet till. Framförallt för jakt på gäller att det finns de som är hängivna föresprå- hönsfågel med spets är det avsevärt färre jägare kare och de som är helt ointresserade, men över än de intresserade som får möjligheter. Mot att hälften av jägarna var i någon mån intresserade. nästan 40 % av jägare som är mycket eller väldigt mycket intresserade för jaktformen är det Fågeljakten är en hjärtesak endast under 10 % som meddelar att de redan Det allra största intresset väckte ändå ensamjakt utövar jaktformen i praktiken. För harjakt med på skogshönsfågel. Av den är nästan 70 % av jä- stövare går det något bättre eftersom 36 % berätgarna mycket eller väldigt intresserade. Å andra tar att de är mycket intresserade och 19 % redan sidan var bara knappa tio procent inte alls intres- jagar i praktiken. Situatiionen för dem som jagar serade av den här jaktformen. med älghund är i stort sett densamma: 31 % är Intresset för fågeljakten är mycket jämt bland särskilt intresserade och 17 % kan i verkligheten jägarna. För sjöfåglarnas del väcker rörlig en- praktisera sitt intresse. Även i verklgheten finns samjakt eller passjakt det största intresset bland det ett fåtal särskilt intressanta jaktformer som de olika jaktformerna. Av båda dessa former är utövas av verkligt få jägare. Under 3 % av jägaromkring en tredjedel av jägarna antingen eller na meddelar att de jagar med jaktbåge, lapptyg synnerligen intresserade mot att gruppen inte eller fotsnaror. l alls intresserade uppgår till bara omkring 15 %. Ensamjakt på skogshönsfågel var hela enkätens Text: Anna-Liisa Toivonen, VFFI mest intresseväckande jaktobjekt och -form. De Foto: Sampsa Holmberg övriga formerna för jakt på skogsfågel väckte ett jämnt intresse. Ensamjakt på fälthönsfågel inJägaren 6 / 2009 17
• Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt l Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. l Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. l Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. l Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. l Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 l Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. l Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 040-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 0505117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. l Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. l Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. l Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. l Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 l Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. l Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 18 Jägaren 6 / 2009
• HUIPPU UUTUUS NYT KAUPOISSA! CybernCam CCT-1500L riistapalikka Kun haluat kuvan riistakamerastasi matkapuhelimeen realiajassa 20.10.2009 12:30 Suomalaista huippuosaamista maail UU a UUTmassS Riistakameraan/valvontakameraan asennetaan GSM-lähetin joka siirtää valokuvan matkapuhelimeesi TARJOUS! 299, Liitäntämahdollisuus myös isolle maastoanteenille (jos huono gsm- kenttä) CYBERNCAM CCT-1500L TOIMII USEAMMISSA MERKEISSÄ mm: Scoutt Guard, Wieldview, Stealthcam, Moultrie Tiedät heti, kun esimerkiksi peura saapuu ruokintapaikalle Nyt voit käyttää riistakameraasi myös realiaikaisena valvontakamerana Toimii matkapuhelimissa, jotka pystyvät ottamaan kuvaviestin vastaan Voit itse määritellä montako kuvaa päivässä haluat riistapalikan lähettävän Tekstiviesti hälytys, laite lähettää viestin kun kamera havaitsee liikettä Helppo käyttää, tarvitset vain matkapuhelimen missä kuvaviesti mahdollisuus Huittinen: Digimesta Häijää: Neste Häijää Kuopio: Emergence Mikkeli: Karikon Autotalo p. 045 1128 622 p. 040 5128 664 p. 044 0363 624 p. 010 2899 600 Kun ostat CybernCamin saat riistakameran erikoishintaan. Kysy jälleenmyyjältäsi lisää. Pienet käyttökustannukset Säältä suojattu kotelo Made in Finland Takuu 24 kk p. (02) 6375 777 p. (06) 2150 500 p. (03) 2553 000 p. 0400 420 722 Muut jälleenmyyjät löydät: www.cyberncam.com Voit tilata CybernCam tuotteita myös verkkokaupasta: www.riistapalikka.fi w w w. p ro fsh o p . www.eratuote. www.erakontti. Haapajärvi: R. Olkkonen p. 0400 199 011 p. 010 4409 410 p. (08) 761 831 Pori: AA-Production Seinäjoki: Wextra Tampere: RXTX-Tuote Vantaa: Mauvan Jägaren 6 / 2009 19
• Storarovdjurssajten förnyades helt 20 Jägaren 6 / 2009
• Suurpedot.fisajtens framsida refererar redaktionens egna och mediernas rovdjursnyheter. Från framsidan finns det dessutom möjligheter att gå vidare till videor, spel och bl.a. blanketter för rovdjursobservationer. ar tredje finländare är rädd för vargen och björnen. Också det framgår när man läser de nya Suurpedot.fi-webbsidorna, som öppnade för allmänheten i november. Sajtens redaktion lät Taloustutkimus göra en omfattande enkätundersökning om finländarnas inställning till de stora rovdjuren. Syftet med den förnyade sajten är just att berätta så fängslande, omfattande och tillförlitligt som möjligt om vargen, björnen, järven och lodjuret. Ett annat syfte är att rovdjursrädslan vid följande omfattande enkätundersökning skulle ha minskat. Sidorna publiceras av Forststyrelsen, men de redigeras av en bred grupp där det också ingår representanter för andra: Jägarnas Centralorganisation, Finlands Naturskyddsförbund, Viltoch fiskeriforskningsinstitutet, jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet. Eftersom Suurpedot.fi har som mål att bjuda finländarna på brett accepterade fakta om de stora rovdjuren har också redaktionen en bred bas. I sajtens redaktion är också Forststyrelsens på rovdjur specialiserade naturum Petola representerat. Trots att det riktiga Petola finns i Kuhmo, har sajten Suurpedot.fi ett virtuellt Petola, som berättar om rovdjuren med spel, bilder och videofilmer. ­ Förnyandet av sajten är en strålande sak för oss. Sajten har verkligen behövt ny framtoning och uppdatering av fakta. Det här har verkligen stor betydelse för Petola eftersom vi på de nya sidorna kan förnya hela storarovdjursinformationens roll, säger Petolas direktör Eeva Pulkkinen. Förutom av henne redigeras sidorna av Forststyrelsens Aku Ahlholm, som vikarierar V sajtens huvudredaktör Hannaleena Mäki-Petäys. Jägarnas Centralorganisation representeras i redaktionen av Klaus Ekman och Maria Nikunlaakso, naturskyddsförbundet av Riku Lumiaro, jord- och skogsbruksministeriet av Mikaela Miekanmaa, VFFI av Maarit Perkonoja och miljöministeriet av Katja Huumo. Utöver av den egentliga redaktionen har sajtens innehåll skrivits också av många andra, bl.a. av personer på Renbeteslagens förening. Sajtens layout och bearbetningen av innehållet har skötts av reklambyrån Luovakulma i H:fors. Företaget Interactive Partners Oy i Kuopio har stått för sajtens teknik. Björnen är mera skrämmande än vargen Petola är inte bara ett naturum Storarovdjurssajtens redaktion ville utreda hurdan attitydatmosfären är i den förnyade sajtens mottagarmiljö. Sagt och gjort. Suurpedot.fi beställde en enkätundersökning av Taloustutkimus. Temat var klart, redaktionen ville ha reda på människors inställning till de rovdjur som väckt mest diskussion, björnen och vargen.. Frågan lydde helt enkelt, är människorna rädda för björnen eller vargen. Frågan ställdes till tusen finländare. Av svararna är 34 % rädda för björnen och 32 % för vargen. Kvinnorna var en aning räddare än männen, för av dem var 46 % rädda för björnen och 44 % för vargen. Av männen var cirka 20 % av svararna rädda. För vuxna människor har åldern inte någon större betydelse för om de är rädda för vargen eller björnen eller inte. Däremot finns det bland människor i lågavlönade arbeten mera av dem som är rädda. Av dem som tjänar under 3000 euro är 37 % rädda för björnen och 36 % för vargen. Av svarare med en inkomst över 3000 euro är bara 32 % rädda för björnen och 29 % för vargen. Skillnaden är alltså statistiskt betydande även om felmarginalen på 3 % beaktas. Föräldrar i barnfamiljer är mera rädda för vargen (35 %) än vuxna i vuxenhushåll (31 %). Frågesport och andra spel är ett nytt inslag i Suurpedot.fi-sajtens innehåll. De nya Suurpedot.fi webbsidorna redigeras nu av en bred grupp proffs inom jaktens, skyddets och forskningens områden. Sidorna erbjuder rovdjursnyheter, forskningsfakta, spel, videor, bilder och allt som bara hör samman med de stora rovdjuren. Den gallup sajten har låtit göra berättar också vad finländarna tänker om rovdjuren. De regionala skillnaderna var betydande. Mest rädda för björnar är man i norr (37 %) och väster (36 %). Minst skrämmer björnen invånarna i huvudstadsregionen och andra delar av södra Finland (33 %) samt i Östra Finland (29 %). Med andra ord har det inte större betydelse om människan bor i en region med mycket björn. Rädslan för vargar fördelar sig på ett annat sätt. Vargen skrämmer mest västfinländare (36 %), som också skrämdes i lika stor utsträckning av björnen. I norr är invånarna däremot klart mindre rädda för vargen (31 %) än för björnen. I Södra Finland är människorna lika rädda för vargen som för björnen, medan bara 26 % av östfinländarna sade sig vara rädda för vargen. Suurpedot.fi-sajten publicerar senare på vintern resultaten av en enkätundersökning om finländarnas åsikter om antalet vargar i Finland. l Text: Aku Ahlholm tf specialplanerare, jaktkommunikation, Forststyrelsen Rädslan för rovdjur varierar regionvis Jägaren 6 / 2009 21
• JahtiJakt SnöCamo -membranställ Sjunk in i vinterterrängen. T DAS EN 179 1. JahtiJakt mössa Varm JahtiJakt-mössa. Färg: Vit + FÖRMÅNSPAKET JAHTIJAKT SNÖCAMO MEMBRANSTÄLL + LEVERANSKOSTNADER 90 För beställare av SnöCamo-stället förmånspaket på köpet! Toppegenskaper Premium-nivå egenskaper i snöcamostället. Bl.a. unik, nsk vinterterrängmönster, design by Kimmo Takarautio. Mycket bra vattentäthet och andningsförmåga. AIR-TEX2-membranet som laminerats direkt på yttyget håller jägaren torr och varm i alla omständigheter. Smutsavvisande Te on-yta. Materialet testat i köld. Avtagbar membranhuva. Rikligt med ckor, bekväma uppvärmnings ckor. 2. Jakthandskar SnöCamo pälshatt +handskar Uniikki camokuosi. SnöCamo fågelryggsäck Helt ljudlöst yttertyg. Vapenfodral i bakre delen av ryggsäcken. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. SnöCamo eece Nyhet! Varm eece. Snyggt unikt nskt camomönster, design Kimmo Takarautio. AST END 29 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 49 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 49 90 + LEVERANSKOSTNADER Beställ utan besvär: www.eratukku. tel. 020 747 7000 Mån-Fre klo 9-17 Erätukku-butikerna: Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg
• Toppvarmt membranställ för vintern JAHTIJAKT MEMBRANSTÄLL T DAS N JahtiJakt Membranställ E 129 + LEVERANSKOSTNADER Värme behövs på vintern En bekväm och varm membranoverall för alla slags vinterbehov, såsom jakt, pimpel ske och kälkåkning. Det direkt på overallens yttertyg laminerade AIR-TEX2 -membranet håller användaren varm och torr i alla omständigheter. · Vattentätt och andande AIR-TEX2membran · Snölås i byxbenen · Handvärmare i ärmarna. · Förstärkning i knän och bakdel · Alla sömmar vattentätt tejpade Fleece mellanställ Fuktför yttande, behagligt eece mellanställ för skiktklädsel Beställningskupong Ja, jag beställer_____st JahtiJakt SnöCamo -membranställ mot postförskott till priset 179,90 /st + postningsutgifter Ja, jag beställer_____st JahtiJakt Membranställ mot postförskott till priset 129 /st. st Snö Camo pälshatt +handskar, 29,90 /kpl st SnöCamo fågelryggsäck, 49,90 /st (SnöCamo, membranställ, fleece, mellanställ) Product Längd (cm) Vikt (kg) Midja (cm) Erätukku betalar portot AST END + LEVERANSKOSTNADER Namn Adress E-postadress* Postnummer- och ort Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Telefonnummer Jägaren 6/09 19 90 st SnöCamo fleece, 49,90 /st st JahtiJakt Fleece mellanställ,19,90 /st Leveranskostnader tillsätts till leveransen. Beställarens underskrift (för under 18 år förmyndarens ERÄTUKKU ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE
• Lodjurens kondition bäst i sydvästra Finland och i renskötselområdet Lodjursstammen i vårt land har fortsättningsvis vuxit: senaste vinter uppskattades antalet lodjur till närmare 2000 djur. 24 Jägaren 6 / 2009
• Jägaren 6 / 2009 25 Hannu Huttu
• E nligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har lodjursstammen i vårt land fortsättningsvis vuxit: senaste vinter uppskattades antalet lodjur till närmare 2000 djur. Forskningsinstitutet har av jägarna fått ett mycket omfattande material med kroppar. Utgående från med detta gjorda analyser kan det konstateras att lodjuren haft uppenbar nytta av vitsvansviltet, rådjuret och renar, för tofsöronen är i en ypperlig fysiologisk kondition i sydvästra Finland och i renskötselområdet. I östra Finland, där lodjurens huvudsakliga fångst består av skogshare, är lagren av reservfett tunnare. Klövdjuren en fördel för lodjuren Kroppmaterialet i forskningens tjänst Jägarna har under åren 1996 - 2009 levererat närmare tusen lodjurskroppar till Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Med hjälp av materialet har det bl.a. utförts undersökningar av lodjursstammens genetiskä struktur samt av näringens sammansättning, lodjurshonornas förökningsberedskap och den regionala variationen i lodjurens fysiologiska kondition. När det erhållna materialet kombineras med det material som under ledning av Erkki Pulliainen insamlats på universitetet i Uleåborg åren 1980 - 1995 har vi information från nästan trettio års tid. Under den tiden har det ur lodjurets synpunkt inträffat väsentliga förändringar i näringssituationen, särskilt i södra Finland. Bestånden av skogshare har minskat markant samtidigt som fältharen, vitsvansviltet och rådjuret har blivit talrikare. Vid sidan av dessa mera permanenta förändringar hjälper en lång tidsserie också att bättre än tidigare förstå t.ex. den betydelse årsvariationerna i harbestånden har. Särskilt hur förändringarna i näringssituationen reflekteras i sammansättningen i lodjurens vintertida föda öch lodjurens fysiologiska kondition är ett intressant forskningstema. I andra regioner i vårt land har lodjuren under de senaste åren fått njuta av en aning lättare snöförhållanden, vilket kan ha varit en fördel för lodjuren. De småklövdjuren, särskilt rådjuren, hör till lodjurets viktigaste bytesdjur i största delen av lodjurets omfattande utbredningsområde i Eurasien. I bergsområden, t.ex. Alperna, är det gemsen, som i stort sett är av samma storlek som rådjuret, som är ett viktigt bytesdjur. Vitsvansviltet är större än rådjuret, men även som vuxet ett lämpligt bytesdjur, framför allt för en vuxen lodjurshanne. Det här kan vara orsaken till att särskilt hannarna är feta i sydvästra Finland. Tre, fyra och fem år gamla hannars kroppsvikt var också lägre i det område där lodjurens huvudföda är skogshare. I renskötselområdet är antalet åldersbestämda individer tillsvidare så litet att det inte är ändamålsenligt att analysera ålderns inverkan för lodjurens del i renskötselområdet. Hittills erhållna resultat presenteras mera detaljerat i följande nummer av Suomen Riista. Endast kroppar från renskötselområdet till forskningen Den årliga mängden prover har pga att fångstmängderna ökat blivit så stor att institutet inte har resurser för en täckande behandling av kropparna. Från renskötselområdet har det tillsvidare varit knappt med material. Därför hoppas vi att vi även under kommande år får kroppar från renskötselområdet att användas som forskningsmaterial. Kroppar av lodjur som fällts i övriga delar av Finland kan vi däremot inte mera ta emot. l Text: Ilpo Kojola ja Katja Holmala, vffi Tack. Vi önskar framföra ett varmt tack till Anita Kenttälä, Seija-Sisko Kilpelä, Jorma Korhonen och Sanna Kokko för behandlingen av kroppmaterialet. Vi tackar också alla jägare som sänt in prover. 6 5 Reservfett (%) 4 3 2 1 0 vitsvansområdet renskötselområdet harområdet Hondjur Handjur Reservfettets relativa andel (relationen mellan njurfettets och tarmkäxfettets sammanlagda vikt och lodjurets kroppsvikt) är större i vitsvansområdet och renskötselområdet än i det område där lodjurens huvudföda är skogshare. 6 5 4 3 2 1 0 0 1 2 3 4 Ålder 5 6-8 >8 Vikt (kg) 35 30 25 Reservfett (%) 20 15 10 5 0 0 1 2 3 4 Ålder 5 6-8 >8 Hondjur, vitsvansområdet Handjur, vitsvansområdet Hondjur, harområdet Handjur, harområdet Reservfettets relativa andel var störst hos vitsvansområdets handjur. Hondjur, vitsvansområdet Handjur, vitsvansområdet Hondjur, harområdet Handjur, harområdet Handjuren i vitsvansområdet vägde mera än handjuren i harområdet Vid 2-5 års ålder. I hondjurens vikt fanns det inte skillnader mellan områdena. 26 Jägaren 6 / 2009
• Liikuttavan halpa urheilukauppa Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! Tutustu asevalikoimaamme ja tarjouksiimme myös verkossa www.budgetsport.fi BIG BANG Vikingin suosittu pintanahkainen ja vedenpitävä gore-tex metsästysjalkine. Koot: 38-47. BIG BANG Deerhunter Rusky takki- tai haalarihousut Erittäin lämmin metsästysasu syksyn ja talven kylmille keleille. Sekä takki että housuhaalari ovat täysin vedenpitävät. Materiaali on pehmeä ja kahisematon. Koot: 50-60. Viking Hunter gore-tex metsästysjalkine BIG BANG t. Kolme vaihtosupistajaa, extraktori Sopii Finnclassicin vaihtopiipuille. 149,Leijona Hunter 12/76 päällekkäispiippuinen haulikko (279,-) BIG BANG Blaser BBF 95 rihlakko kki. Useita kaliipereja. Pähkinäpuutu Pikajalka ja asehihna sis. hintaan. 249,- Takki 149,- Haalarit BIG BANG L 90x235cm ja XL 105x240cm. paino 2,6kg. Vakiovarusteena pöpehmeä ja irrallinen tyyny. Läm estää kaulus ja vetoketjun suojalista . lämpöhukkaa. Limit lämpötila -6C 795,- (919,-) BIG BANG Nike Mini magnum 12/70 42g 2550,Nike Special 12/70 36g Ostettavissa Halti Explorer Allseason myös verkkokaupasta! makuupussi Lämmin kolmen vuodenajan (99,90) makuupussi. 2 kokoa: Nike haulikon patruunat 10 kpl/rs 59,90 3,95 10 kpl/rs 5,90 10 kpl/rs Nike Magnum 12/76 52G. 3,50 10 kpl/rs Vantaa Tammisto Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli Voimakuja 4, 01510 Vantaa · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-17 Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 Ideaparkinkatu 4, 37570 Lempäälä · Ark. 10-21 la 10-18 su 12-18 Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Jägaren 6 / 2009 27
• Uppgifter om lodjurens rörelser genom satellituppföljning De under vintrarna 2007­2008 och 2008­2009 GPS-sändarförsedda lodjurens stora rörlighet har t.o.m. överraskat forskarna. En del av de sändarförsedda lodjuren har gett sig av från sina födelsetrakter för att söka egna revir och har vandrat otroliga sträckor. rörde sig Uula mellan 100 m och 7 km i dygnet, i genomsnitt 2,4 km per dygn. Bakgrunden till variationen i rörligheten var sannolikt bytesarten (bytets storlek) och predationens framgång. Blir det större byte kan lodjuret dröja längre tid vid det, varvid djuret rör sig inom ett mindre område. Också inom dygnet kan det observeras skillnader i rörelsemönstret: dagtid rör sig djuret kortare sträckor än i skymningen. 18.5.2008 började Uula röra sig bort från det revir som bildats i Vichtis. På två dagar hade djuret förflyttat sig till närheten av Hyvinge men höll sig ändå ännu innnanför Nylands jaktvårdsdistrikts gränser. Uulas revir efter förflyttningen förefaller att ha stabiliserat sig i området västerom området Hyvinge-Riihimäki fr.o.m. 20.5.2008. Det totala rörelseområdet i Hyvinge var ca 220 kvadratkilometer (Karta 3). Från avstånden mellan positioneringarna kan minimirörelsesträckor beräknas för olika tidpunkter. T.ex. i november rörde sig Uula sträckor på ca 200 meter ­ 6 kilometer per dygn. I december varierade sträckorna per dygn mellan ca 100 meter och 9 km och i genomsnitt tassade Uula 2,6 km per dygn. Genomsnittssträckan per dygn under hela uppföljningsperioden var ca 1,3 km. Bandets batteri tog slut just före årsskiftet och den sista positionsuppgiften sände bandet den 30.12.2008. Från Uula hann det ändå komma över 1800 lyckade positioneringar och under uppföljningen vandrade Uula över 1400 km. Viltforskningen hoppas att dessa märkta djur sparas i samband med lodjursjakt. E n del av lodjuren har efter märkningen hållit sig inom klart upprättade revir (Karta 1). Av dessa områden har handjurens revir varit klart större än hondjurens. Fyra lodjur har dock någon tid efter att ha försetts med sändare begett sig på vandring mot andra mål från sitt ursprungliga område, de har börjat sprida sig. Av dessa vandrare hann en del redan under uppföljningen slå sig ner och sålunda bilda ett nytt eget permanent revir. Vanligen flyttar däggdjursarternas individer bort från sina födelsetrakter och inrättar ett eget relativt permanent livsområde, ett revir, innan den första fortplantningsperioden. I Mellaneuropa har hanlodjuren vandrat längre bort än hondjuren, men vårt lodjursmaterial är tillsvidare alltför litet för en analys av skillnaderna mellan könen. Exempel på en vuxen lodjurshannes rörelser Ett lodjur med namnet Ruski märktes den 17.3.2008 i Norra Savolax. Lodjurshandjuret som då vägde 23 kilo var med hänsyn till sin storlek sannolikt över 4 år gammalt. Efter märkningen levde Ruski inom ett ca 160 kvadratkilometer stort område (Karta 4). Den 18.4.2008 startade Ruski ändå en vandring västerut. Förflyttningen till ett nytt område tog ungefär en vecka och det nya reviret stabiliserades i gränstrakterna mellan Uleåborgs och Norra Savolax jaktvårdsdistrikt. Vid den tiden rörde sig Ruski inom ett ca 1400 kvadratkilometer stort område. Enligt positionsuppgifterna växlade Ruskis dygnssträcka mellan ca 100 m och närmare 10 km. I genomsnitt uppgick den till en dryg kilometer per dygn). Ruskis band fungerade ­ helt enligt förväntningarna ­ nästan ett år. Under den tiden steg antalet positioneringar till över 1500. De kan utgöra en grund för analys av det här lodjurshandjurets rörelser. Vid en beräkning av Ruskis sammanlagda vandringar utgående från positioneringarna var fjärde timme tillryggalade Ruski drygt 1600 km. Tyvärr blev brunsttiden ytterom den här uppföljningen. Det kan förmodas att lodjurshannens rörlighet skulle ha ökat under brunsttiden. En lodjurshonas rörelser i Nyland Uula, en ung lodjurshona (ca 1 år), bandförseddes på långfredagen 2008 i Vichtis. Satellitbandet gav den första positionsbestämningen på märkningsplatsen och Uula rörde sig sannolikt i början nära sina födelsetrakter. Det här lodjuret hade ett rörelseområde på omkring 120 kvadratkilometer i Vichtisområdet (Karta 2). Uulas band hade programmerats för att ge positionen var fjärde timme, men under april programmerades det om så att det gav positionen med en timmes intervall. Under den här tiden Bakgrunden till variationen i rörligheten är sannolikt bytesarten och predationens framgång. Satellitbandpåsättningen fortsätter under två nästkommande vintrar Bakom varje bandförsett lodjur finns en enorm arbetsinsats av såväl forskare som frivilliga. Påsätningen av satellitband på lodjuren sker i huvudsak under den tid marken är snötäckt, för djuren går lättare i fällorna när fodersituationen blir stramare i och med att vinterkylan kommer. Dessutom kräver spårningen av djuren och fasttagandet med hjälp av hundar lämpliga snöförhållanden. Lodjurens märkningsbeting är nu halvvägs och hittills har det samlats ett utmärkt positioneringsmaterial av ett tiotal lodjur. För den här undersökningens del utförs märkning av lodjur i tre jaktvårdsdistrikts områden (Nyland, Norra Tavastland och Norra Savolax). Det centrala målet för undersökningen är att utreda väsentliga karaktäristika för det finska lodjurets ekologi, som t.ex. revirens storlek, utnyttjande och läge i förhållande till människans verksamhet, artens interna relationer samt fortplantning, mortalitet och spridning till nya områden. Relationen mellan lodjuret och de bytesarter lon nyttjar utreds för de lodjurs del som under kommande perioder är under intensiv uppföljning vintertid. Katja Holmala 28 Jägaren 6 / 2009
• Karta 2 Karta 3 Karta 4 Lodjuren i Västra Nyland inventeras Karta 1 Rapportera om observationer av bandförsedda lodjur Lodjurens satellitband har försetts med en nersläppningsmekanism som fungerar efter att bandets batterier tagit slut. En del av av de under tidigare vintrar bandförsedda lodjuren har alltså bandet fortfarande kvar på sin hals trots att positionsfakta inte mera aktivt samlas. Efter att bandet fallit har lodjuret ännu kvar ett gult öronmärke. Djuret kan identifieras med hjälp av siffran på märket. Lodjursforskningen är intresserad av alla observationer och viltkamerabilder av bandförsedda eller öronmärkta lodjur och hoppas att det tas kontakt med forskningen katja.holmala@ rktl.fi, tfn 020 5751 206) antingen per telefon n Vintern 2009 - 2010 verkställs i Nyland en linjeinventering av lodjuren enligt modell från Kajanaland. Den av Nylands jaktvårdsdistrikt organiserade inventeringen kommer att täcka nästan hela västra Nyland, för jaktvårdsföreningarna och jägarna har med stor entusiasm gått med i projektet. Inventeringen finansieras av jord- och skogsbruksministeriet och samarbete har etablerats med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Lodjursstammens storlek har varit föremå för en fortlöpande debatt i Nyland.. Det kan också vara så att dagens stamuppskattning som grundar sig på uppgifter, som erhållits av observationsnätverket för storarovdjursobservatörer (numera upprätthållet av VFFI) kan innehålla missvisande information, särskilt från områden med täta lodjursstammar. Åtgärder och jaktkvoter enligt JSM:s förvaltningsplan för lodjursstammen fastställs enligt den bästa information som finns att tillgå vid respektive tidpunkt. Den idag rådande motstridigheten mellan medborgarnas åsikter och inventeringsreultaten förorsakar misstro mot stamförvaltningssystemet. En insats av samtliga inom inventeringsområdet verksamma jaktvårdsföreningar och jaktföreningar är förutsättningen för att hela inventeringen ska lyckas. Som metod är inventeringen arbetsdryg och kräver ett stort antal räknare och annan personal. Pga snöförhållandena i Nyland har det fattats beslut om att verkstäla inventeringen omedelbart efter ett lämpligt snöfall. I praktiken innebär det här att inventringsdagen också kan infalla på en vardag. Inventeringen utförs under perioden 1.1­15.2.2010. Efter medlet av februari ökar lodjurens rörlighet pga deras brunsttid, vilket i alltför hög grad försvårar genomförandet av inventeringen. Metoden grundar sig på ett linjenätverk från vilket avsikten är att göra observationer av lospåren. Kullar av lodjursungar särskiljs så noggrant som möjligt varefter man utgående från antalet spår av dessa och spår av andra lodjur gör en beräkning av stammens storlek. Efter inventeringen analyseras resultaten varvid erhållna uppgifter om gps-bandförsedda lodjurs rörelser utnyttjas som stöd. Om inventeringen lyckas ger beräkningsmetoden en rätt så noggrann uppskattning av antalet lodjurskullar samt en bild av det totala antalet lodjur, som är noggrannare än tidigare. Projektets webbplats: www.riista.fi/uusimaa Text: projektsekreterare Markku Laulumaa, Nylands jaktvårdsdistrikt eller e-post om dylika observationer (uppgift om plats så noggrant som möjligt). Alla uppgifter är värdefulla! Bakom varje bandförsett lodjur finns en enorm arbetinsats av såväl forskare som frivilliga. Viltforskningen hoppas att dessa märkta djur sparas i samband med lodjursjakt. Vid behov kan en kontakt med forskaren före jakten säkerställa att det inte rör sig bandförsedda djur i jaktområdet. Den vetenskapliga forskningen kring vårt stora kattdjur producerar fakta som hjälper oss att förstå lodjurets roll som en del av vårt viltsamhälle. l Text: Katja Holmala, forskare, VFFI Ilpo Kojola, specialforskare, ansvarig projektledare, VFFI Ytterligare info också: http://www.rktl.fi/ > Riista > Suurpedot > Ilves > Käynnissä oleva ilvestutkimus Jägaren 6 / 2009 29
• Vitsvansviltet följs Hur stora områden rör sig vitsvansarna på under ett år? Hur långt utvandrar unga vitsvansar innan de etablerar sig i egna hemområden? Hur inverkar snödjupet på vitsvansarnas rörelser? Det här är några av de grundläggande frågor som kommer att kunna besvaras i det forskningsprojekt där Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) och Skogsforskningsinstitutet (Metla) samarbetar med GPS-märkta vitsvansar. D en allra viktigaste frågan att ta itu med är ändå hur vitsvansarna rör sig i förhållande till landsvägstrafiken och hur man skulle kunna minska de trafikolyckor där vitsvansviltet är involverat. Under år 2008 inträffade nämligen drygt 3 400 trafikolyckor med små hjortdjur, vilket föranledde 40 skadade människor och stora ekonomiska förluster. I och med att klimatet förutspås kunna bli varmare är det möjligt att vitsvansviltet kan utöka sitt utbredningsområde vilket också kan betyda utökade skador. Flera försök att kartlägga vitsvansarnas vandringar Behovet av att reda ut hur vitsvansviltet rör sig har funnits väldigt länge och forskning kring de här frågorna har efterlysts bland annat för att kunna inventera och beskatta vitsvansbestånden på rätt sätt. Under åren 1968-1972 försökte Ilkka Koivisto och Yrjö Paasikunnas kartlägga vitsvansars rörelser i Laukko i Vesilax, men utan större framgång. Fyra vitsvansar försågs då med halsband med radiosändare men sändarna fungerade dåligt och halsbanden lossnade redan efter några månader. Resultaten av de här studierna var så bristfälliga att man inte ens brydde sig om att skriva någon rapport över dem, minns Koivisto, som på den här tiden var chef för Högholmens djurpark. När man år 1998 började förse vargar med GPS-sändare i Finland förstärktes undertecknads intresse av att också förse vitsvansvilt med liknande halsband. År 2005 var planerna klara för att börja fånga in och förse tio vitsvansar i Tenala i västra Nyland med GPS-sändare. Tyvärr måste Jord- och skogsbruksministeriet, som skulle vara huvudfinansiär i det här projektet, punga ut med stora summor för älgskador det här året så vitsvansforskningen lades på is. Ett par år senare hade Jord- och skogsbruksministeriet ett bättre ekonomiskt läge och VFFI och Metla fick finansiering för forskning kring vitsvansarnas vandringsbeteende. Också Livsmedelssäkerhetsverket, Vägförvaltningen, skogscentralerna och Jägarnas centralorganisation medverkar i projektet på olika sätt, liksom ett stort antal enskilda jägare. För att kunna börja samla in önskad information har man satt som mål att fånga in och förse 30 vitsvansar med GPS-sändare i Nyland, Tavastland och Savolax och följa djuren i ett par års tid. 30 Jägaren 6 / 2009 Målsättning Orsaken till den här geografiska spridningen är bland annat skillnaderna i klimatet. En av tankarna med projektet är att utreda hur framtida förändringar i klimatet kan komma att påverka vitsvansarnas rörelser, utbredningsområde och populationsdynamik. I projektet ingår också att utveckla metoder för att kunna inventera stamstorleken bättre än idag, samt att få information om habitatval och födoval. Man vill som sagt också ha instrument för att kunna förutspå när och var skador kan uppkomma i trafiken och i skogsbruket, samt hur allvarliga de kan bli. I och med att de stora rovdjuren, främst lodjuren, ökar märkbart i antal, vill man också utreda hur de påverkar bestånden av vitsvansvilt. De omfattande analyserna som kommer att göras med positionerna från de GPS-märkta vitsvan- sarna, utförs av Jyrki Pusenius på VFFI och Juho Matala på Metla och resultaten kommer att publiceras i både internationella och nationella tidskrifter. Fångstmetoder Det har genom tiderna fångats in ett stort antal vitsvansar i olika syfte. Under åren 1962-1980 fångades över 120 vitsvansar i Finland av vilka de flesta utplanterades på andra håll i landet. En del av fångsten skedde i lador dit vitsvansarna lockades med foder, men också bedövningsgevär och grovmaskiga nät som spändes upp i långa linjer användes i viss utsträckning. Vid startandet av det nu aktuella forskningsprojektet övervägde man flera olika fångstmetoder. Man gick in för att i huvudsak använda sig av bedövningsgevär samt fällor med namnet
• upp med GPS hälsningen "Good luck catching those whitetails - always a challenge!". Också bedövningsgevär är en välbeprövad metod för att fånga vitsvansar, men den är mera resurskrävande än Clover-fällorna. För att kunna få en bra träff i en vitsvans krävs att avståndet mellan djuret och skytten helst skall vara under tjugo meter. Dessutom måste djuret stå fritt från andra djur och vegetation av olika slag. Bedövningspilen skall träffa i muskulaturen i djurets bakdel så djuret måste stå stilla i en lämplig position. För att uppnå de här förhållandena kan man vara tvungen att sitta och vakta väldigt länge. Finlands första GPS-märkta vitsvans Efter att de praktiska förberedelserna var klara kunde infångandet av vitsvansvilt starta hösten 2008. För att underlätta infångandet iordningställdes utfodringsplatser på flera ställen, dit vitsvansar lockades med olika godsaker. Pertti Hokkanen som anlitats för att sändarförse Pil för bedövningsgevär i kaliber 11 millimeter. Pilen rymmer 3 milliliter sövningsmedel som kan hålla en vitsvans nedsövd i ungefär en timme om den inte väcks upp med motmedel. Pertti Hokkanen har injicerat en dos uppvakningsmedel och hind nummer 42 kommer att leverera information om sina rörelser under två års tid, vilket är batteriets beräknade livstid. "Clover trap" efter mannen som utvecklade fällan år 1954. Clover-fällan består av en metallstomme som är ledad så att den går att fälla ihop. Inuti metallstommen hänger ett grovmaskigt nylonnät med en öppning i den ena ändan där det är meningen att djuret skall gå in. I fällor av den här typen har forskare i USA fångat tusentals vitsvansar för olika ändamål. Så också vid Michigan State University där forskare kunde rekommendera fällan för vitsvansprojektet i Finland, dock med Finlands första GPS-märkta vitsvans fick sitt halsband i Tenala i västra Nyland den 25.11.2008. GPS-halsbandet är av märket Vectronic Aerospace från Tyskland och väger ungefär 640 gram. Det registrerar djurets position varannan timme och informationen sänds som SMS till en dator via GSM-nätet. Jägaren 6 / 2009 31
• Stig-Henrik Wikström Clover-fällan är genom tiderna en av de mest använda fälltyperna för vitsvansvilt. Fällan är 2,0 m lång, 1,0 m bred och 1,3 m hög. När ett djur gått i en Clover-fälla viks stommen och nätet ihop så att djuret kan märkas. Här förser Mikael Wikström ett djur med ögonbindel för att det skall hålla sig lugnt medan GPS-halsbandet monteras. vitsvansar, använde otaliga timmar invid dessa utfodringsplatser i väntan på att kunna söva ner de första djuren. Den 25 november fick Hokkanen in den första träffen i låret på en vitsvans. Djuret gavs en kvart timme för att söka sig en lega och somna in och därefter inleddes letandet efter vitsvansen. Spåren i snön ledde fram till djuret och arbetet med att förse vitsvansen med ett GPS-halsband kunde inledas. Till proceduren hör att kontrollera att djuret ligger lämpligt och att förse det med ögonbindel. Ögonbindeln har en viktig roll för tack vare den håller sig en vitsvans lugn istället för att stressas av besvärande synintryck. Vitsvansen fick halsband nummer 45 som justerades till lämplig längd och fästes med två muttrar. Sedan var det bara att aktivera halsbandet genom att avlägsna en magnet samt att väcka upp djuret med en injektion innehållande uppvakningsmedel. Glädjen var stor när Finlands första GPSförsedda vitsvanshjort skuttade iväg, tio år efter att de första planerna av det slaget började skissas upp. Effektiv fångst i fälla Sammanlagt åtta Clover-fällor som byggdes utgående från ritningar från USA, blev färdiga i slutet av januari 2009. Det innebar en klart ökad effektivitet i infångandet av vitsvansar. Tjugo dagar efter att undertecknad började åtla in en Clover-fälla i Tenala hade vitsvansar- na vant sig vid fällan och den första vitsvansen promenerade in. Under februari 2009 var fällan gillrad sammanlagt tre nätter och under den tiden fångades hela två vitsvansar i den. Tyvärr måste en släppas ut utan sändare för att det redan fanns två av samma ålder och samma kön i det området. Också på annat håll visade sig Clover-fällan vara effektiv. I Vesilax fångade samma fälla två olika hindar i två olika omgångar under en och samma natt. Fällorna vittjas varje morgon och kväll för att fångade djur inte skall stå i dem längre än nödvändigt. När en vitsvans fångats i fälla utförs märkningsarbetet lämpligast av två till tre personer. Fällans metallstomme viks ihop så mycket att nätkassen faller över djuret, varefter djuret hålls stilla och förses med ögonbindel. Proceduren med att fästa GPS-halsbandet runt djurets hals och aktivera sändaren tar några minuter och sedan är det bara att avlägsna ögonbindeln, vika upp fällan och nätet och släppa ut vitsvansen. Den första säsongens vitsvansfångande avslutades i mars. Då var sammanlagt 15 vitsvansar Alla jägare kan medverka i projektet genom att låta bli att skjuta de sändarförsedda vitsvansarna. GPS-märkta vitsvansar i Finland Fångstplats Jaktvårdsförening Jaktvårdsdistrikt Tenala Nyland Karislojo Nyland Asikkala Södra Tavastland Lempäälänejden Norra Tavastland Mäntyharju-Hirvensalmi Södra Savolax St Michelnejden Södra Savolax Sammanlagt Djurets kön Hjort 2 0 1 0 2 1 6 Hind 1 1 2 4 0 1 9 Varje år inträffar ett stort antal vitsvanskollisioner i trafiken. Huvudmålet med "GPS-projektet" är att lära sig mera om vitsvansarnas vandringsbeteende så att antalet olyckor kan reduceras. 32 Jägaren 6 / 2009
• Vitsvansar försedda med GPS-halsband vandrar nu runt inom sex olika jaktvårdsföreningars områden i Nyland, Tavastland och Savolax. Vitsvansviltets ungefärliga utbredningsområde är utmärkt enligt jaktbytet 2008 (Källa för utbredningsområdet: Riistaweb). Märkningsplats Vitsvans 45 Vitsvans 28 Vitsvans 42 I Tenala sändarförsågs tre vitsvansar under senaste vinter. Vitsvans 45 och 28 var båda unga, halvt år gamla hjortar, som har vandrat långt från märkningsplatsen. Vitsvans 42 var en cirka fem årig hind som har varit relativt stationär sedan hon märktes. Kartan visar var djuren befann sig i september 2009. vara väldigt viktig för en vitsvans, och sannolikt kan en välskött och rätt placerad vinterutfodringsplats också bidra till att minska en vitsvans rörelser. Om så faktiskt är fallet får vidare analyser av vitsvansarnas vandringar avslöja, men om det är så, så kan den informationen vara av stor betydelse för att kunna minska riskerna för kollisioner mellan vitsvansvilt och bilar på landsvägarna. Av informationen från GPS-halsbandet kan man också se att vitsvans 45 har gjort den vandring som kallas dispersal. Från området där 45:an växte upp med sin moder, utvandrade hjorten i början av augusti. På en dryg vecka förflyttade sig vitsvansen i rask takt för att av någon anledning slå sig ner i helt obekanta marker drygt 17 kilometer längre norrut. I de här markerna i nordligaste Tenala höll vitsvansen till hela september, inom ett område omfattande knappt 600 hektar. Här har den sändarförsedda hjorten observerats ett flertal gånger och beskrivs som ett välvuxet djur med 6-8 taggar i sin hornkrona. Hur samtliga märkta vitsvansar har rört sig i de olika områdena kan beskådas på VFFI:s webbplats på adressen: http://www.rktl.fi/riista/ elinymparistot/hirvielainten_satelliittiseuranta/ pannoitetut_metsakauriit_valkohantapeurat. html Fångsten fortsätter... försedda med GPS-halsband. Av dessa var 9 hindar och 6 hjortar. 10 av djuren fångades med bedövningsgevär och 5 med Clover-fälla. Materialet som GPS-halsbanden levererar har inte ännu analyserats i detalj. Man kan ändå redan nu dra vissa enklare slutsatser av vitsvansarnas vandringar. Finlands första GPS-märkta vitsvans i Tenala är den som vid det här laget har hunnit leverera mest information om sina rörelser. Vitsvansen är en hjort och hade en ålder på ett halvt år då den fick sitt halsband. I december 2008 var hjorten mycket ortstrogen och man kan tydligt se att en närliggande vinterutfodringsplats hade en väsentlig roll för djurets rörelser. Vitsvansen tillbringade över hälften av sin tid inom 500 meter från utfodringsplatsen och nästan en tredjedel av alla positioner Kan vinterutfodring begränsa olycksrisken i trafiken? i december ligger inom 200 meter från utfodringsplatsen. Om man mäter hemområdet som en konvex polygon, vilket är en enkel och vanlig metod för att fastställa arealen på ett hemområde, så ser man att djuret hade ett hemområde på knappt 200 hektar i december. Man ser också att vitsvansen i genomsnitt vandrade 2,3 kilometer per dygn. Till sommaren ändrades rörelsemönstret betydligt. I juni 2009 rörde sig vitsvansen fortfarande inom hela det område som utnyttjades i december, men nu hade hemområdet förstorats betydligt i nordostlig riktning. Hemområdet omfattade nu drygt 500 hektar och platsen med den på vintern så viktiga utfodringen besöktes inte en enda gång i juni. Nu var inte ens tio procent av vitsvansens positioner inom 500 meter från utfodringsplatsen. De dagliga promenaderna utökades i juni till ungefär 3,6 kilometer per dygn. En vinterutfodringsplats kan uppenbarligen För att det skall vara möjligt att få ut all behövlig information av GPS-halsbanden på de märkta vitsvansarna, är det förstås viktigt att djuren får leva under hela den tid som GPS-sändarna kan leverera information. Det är därför tacksamt om jägare också i fortsättningen vill medverka i projektet genom att låta bli att skjuta de sändarförsedda vitsvansarna. Det är ingen risk att man skjuter sändarförsedda vitsvansar i misstag, för halsbanden är lysande gula och djurens profil förändras märkbart av halsbandens batteridel på undersidan och GPS-del på ovansidan. Efter en paus under föryngringsperioden fortsätter infångandet och märkandet av vitsvansvilt vintern 2009-2010, då ytterligare femton vitsvansar skall förses med GPS-halsband. Försöken under den föregående säsongen har gett en hel del erfarenhet vilket gör att fångsten nu sannolikt kommer att förlöpa förhållandevis smidigt. Text och bildt: Mikael Wikström Skribenten är verksamhetsledare för Tenala jaktvårdsförening och redaktör vid Yle Radio Vega, som varit med vid starten för märkningsprojektet. Jägaren 6 / 2009 33
• Dovhjorten ­ herrgårdarnas prydnad Djur av främmande ursprung har i stor utsträckning tagits hem från sina fjärrran belägna ursprungliga utbredningsområden, ofta med mer eller mindre negativa följder. Särskilt britterna har utmärkt sig inom området genom att föra alla möjliga och också omöjliga djur till världens ände. 1930-talet förefaller att ha varit en gynnsam tid för att införa främmmande arter till nya områden och då kom också många arter av främmande ursprung till vårt land, dovhjorten bland dem. Dovhjortens ursprung höljt i historiens dunkel Dovhjortens nuvarande utbredningsområde i Europa är mycket stort. Överraskande är att alla nuvarande förekomster är av utplanterat ursprung. Om dovhjortens ursprungliga utbredning finns det ytterst litet historiskt vittnesbörd. Artens utbredningsområde efter istiden förmodas ha sträckt sig från Turkiet över Balkan till Italien och Sicilien, men de paleontologiska fynden har varit väldigt få. Idag känner man till bara en förekomst som säkert representerar den ursprungliga stammen. Den finns i södra Turkiet i Termessos nationalpark, där de sista "vilda" dovhjortarna lever i ett inhägnat område. Även i Turkiet har de övriga ursprungsstammarna synbarligen försvunnit helt under de senaste åren. Förekomsten av dovhjort på Rhodos ser ut att ha fått sin början under stenåldern och hjortarna på ön utgör en från övriga stammar klart avvikande form. Däremot härstammar dovhjortarna på Cypern från senare, på 1800-talet utförda inplanteringar. Utplanteringarna av dovhjort har en lång historia. Fenicierna förde dovhjortar till Medelhavets västliga områden och romarna fortsatte förflyttningarna av dem till Centraleuropa. De nuvarande europeiska stammarna av dovhjort är av sent ursprung. Förekomsten är mycket sporadisk och de flesta av stammarna lever i inhägnader, antingen som parkdjur eller i jaktsyfte. Sålunda är de flesta dovhjortsstammarna delvis tama och avviker i beteende och form rätt mycket från de ursprungliga vilda dovhjortarna. Utplanteringsverksamheten har varit omfattande och dovhjortar har förts till omkring 40 länder spridda på alla världsdelar. Den nuvarande dovhjorten kan nog klassificeras nästan som ett husdjur, som saknar egenskaper som påträffas hos de sista vilda dovhjortarna i Turkiet. Den vilda stammen i Turkiet är ytterst liten, endast några tiotals djur, och den har klassificerats som hotad. Den gamla stammen av dovhjort på Rhodos torde idag kunna klassas som nästan ursprunglig. I motsats till de vilda turkiska dovhjortarna ser hjortarna på Rhodos ut att må bra. Stammen har uppskattats uppgå till över 400 djur på sitt 500 kvadratkilometer stora förekomstområde. M 34 otiven till utplanteringarna har säkert varit många i människornas tankar, men förmodligen har många av de drivande krafter som sysslat med dessa projekt åtminstonne i sina egna tankar tyckt att de är nationella välgörare. Till all lycka har vi besparats från värre problem. Det får vi enbart tacka vår goda lycka för, inte de drivande krafternas framsynthet. Jägaren 6 / 2009
• På jakt bör man alltid försäkra sig om att ledarhinden inte fälls. maste anses vara ett husdjur. På grund av talrika utplanteringar och inavel har den med tiden förlorat sina ursprungliga egenskaper. I stället har det som nya egenskaper kommit olika färgformer som förefaller att vara rätt så vanliga i dagens stammar. Andelen hjortar med normal färg är i de flesta av stammarna omkring 90 %, men på en del håll kan en svartgrå form utan fläckar uppgå till hela 30 % av alla djur. Av nästan vita hjortar, som när de är unga är sandfärgade och fläckiga, påträffas högst en procent. Dessutom förekommer det djur utan fläckar som har ett ljust sträck på sidan samt fläckiga djur utan sidostreck. Osäkerhet råder om i vilken utsträckning man har försökt tillföra dessa avvikande färgformer i stammarna. Dovhjorten i Finland De första till Finland införda dovhjortarna kom dels till Högholmens zoo, dels till Aulanko. Flocken på Högholmen producerade avkomma, som ända sedan 1930-talet har förts till olika delar av landet. De flesta av de första tidernas utplanteringar misslyckades och har inte efterlämnat någon bestående stam. Bäst klarade dovhjortarna sig i Hyvinge på Kytäjä herrgårds marker dit de hämtades till en inhägnad 1955. Hjortarna hölls inte i sin inhägnad utan rymde ideligen. Till slut öppnades inhägnadens portar och hjortarna fick komma och gå hur de ville. Det uppkom en vild stam i området som när den var som störst omfattade minst ett femtiotal dovhjortar. Stammen på Kytäjä har sedermera gått tillbaka. Idag uppgår det årliga jaktbytet till bara ett tiotal djur. Man har förmodat att orsaken till dovhjortens tillbakagång på Kytäjä skulle vara lodjurets ankomst till området, men något hållbart belägg för detta finns inte. Dovhjortarna i Ingå I sommarpäls är den fläckiga dovvilthinden mycket dekorativ. Strax före kalvningen rör sig hindarna skilt från flocken mer än vanligt. Det är skäl att inte avslöja kalvens gömställe ens för medlemmarna i den egna flocken. Hjortens horn blir med stigande ålder allt större. Överst en fjolårig "spetshornshjort" som först nyligen har anslutit sig till hjortflocken. I mitten ett yngre djur, vars horn just har slutat att växa. Skinnslamsorna hänger ännu från hornen. Underst flockens dominerande hjort, som bär på en mäktig hornkrona. Djuret är annars också till sin habitus märkbart kraftigare än de yngre djuren. Industrirådet Ragnar Kreuger hämtade kronhjort, mufflonfår och dovhjort till sina marker på Hättö i Ingå. Dovhjortstammen på Hättö fick sin början redan 1935. Dovhjortarna hölls i ett hägn där stammen reglerades med jakt och hölls på en storlek under tjugo djur. Kronhjortar har det funnits bara tre exemplar av på ön, också dessa i hägn. I motsats till dovhjortarna begav sig kronhjortarna gärna på rymmen. Tidvis var man tvungen att söka dem från andra holmar. Många utplanteringar har lyckats bra. Mest dovhjort finns det idag på de Brittiska öarna, där stammens totala storlek har uppskattats till omkring 50 000 djur. På andra plats kommer Tyskland med sin 30 000 hjortar stora stam. Förekomsterna i Europa är trots allt ändå för det mesta punktvisa, för dovhjorten förefaller att vara dålig på att sprida sig och på många håll lever hjortarna i inhägnade områden. I hela Europa finns det omkring 200 förekomster. Av stammarna är de flesta stabila och regleras med jakt. Jakten på dovhjort har för det mesta varit ett nöje för kungliga och stora markägare. Flera färgformer Dovhjorten bör på en del håll redan i det när- Dovhjortarna är mycket sociala. En hind med kalv som blivit efter den övriga flocken sätter nästan panikartat iväg över ängen efter flocken. Jägaren 6 / 2009 35
• Kronhjortarnaa på Hättö avlivades sedermera när det visade sig vara för svårt att hålla dem kvar på ön. I tiden utplanterades dovhjortar också på Hättös grannöar. På närbelägna Strömsö utplanterades dovhjort 1980. Den vilda stammen utvecklades till en början mycket långsamt. Hjortarna spred sig till de större öarna nära fastlandet, men antalet höll sig länge lågt. Redan på 1970-talet inleddes jakt på dovhjort ytterom Hättö, men det årliga bytet stannade vid några djur. Det finns en noggrann bytesstatistik från början av 1980-talet. Stammen uppskattades ännu då till några tiotal djur. Först i medlet av 1990-talet började stammens tillväxt ta sig. Enligt markinventeringar av hjortdjursstamar i Ingå skärgård uppskattas dovhjortens vinterstam idag till drygt 250 djur. Antalet licenser har ökat från början av 1990-talet till nuvarande 90. Den årliga avskjutningen har under de senaste åren uppgått i Ingå och Raseborgs kommuns östra skärgård till ett hundratal dovhjortar. Det finns idag jaktbara stammar av dovhjort i fyra områden i vårt land. Utöver Kytäjä och Ingå finns det dovhjort i Åbolands skärgård i Nagu, där stammen idag omfattar ett hundratal djur, och i Norrmark i Sastmola. Stammen i Norrmark lever i hägn och hålls med jakt vid en storlek på omkring tjugo djur. Dovviltets viktigaste föda är gräsväxter som djuren t.o.m. vintertid gräver fram under snön. Djuren kommer nog till sädutfodringen, men i skärgårdsförhållandena verkar de inte vara beroende av extra utfodring. Parningslek i grupp Som orsak till djurens parningslekar i grupp anges ofta en del förutsättningar: handjuren deltar inte i skötseln av avkomman, hannarna samlas på parningsplatsen som utöver själva parningen inte erbjuder hondjuren några andra resurser och hondjuren bör ha möjlighet att fritt välja sin parningspartner. Bland fåglarna finns det många arter och artgrupper som fyller dessa förutsättningar och hos fåglarna har gruppspel uppstått självständigt inom mången ordning. Trots det har inte alla arter som har dessa förutsättningar utvecklat gruppspel utan den här spelformen är sällsynt också bland fåglar. Hos däggdjuren känner man till bara några få arter hos vilka parningslek i grupp förekommer, men nog inom många grupper, som t..ex. bland fladdermössen, pungdjuren, sälarna och manaterna, men i var och en av dessa grupper endast en art. Hos klövdjur är parninslek i grupp vanligast; den påträffas hos nästan tio arter. Parningslekar i grupp är kanske bäst kända hos dovhjorten. Som regel samlar klövdjurens dominerande handjur ett harem kring sig och schasar iväg alla andra handjur. De svagaste handjuren hålls ändå envist i närheten i förhoppning om att få en chans att paras utan att den dominerande hannen märker det. Från detta beteende är steget inte alltför långt till att de i värde lägre handjuren börjar försvara sina egna revir runt det dominerande handjuret. Parningen sker ändå alltid med hondjurets samtycke. I en dylik omgivning kan hondjuret välja mellan flera handjur. För sådana arters del där handjuret samlar ett harem kring sig har det konstaterats, att det dominerande handjuret inte mäktar hålla kontrollen över sin flock mer än för en kortare tid, under vilken det förbrukar sina krafter så helt att det blir undanträngt Genom att tåla andra handjur omkring sig kan det dominerande handjuret på sikt dra nytta av det minskade tärande grälandet och på det viset hinna producera fler efterkommande under sin livstid. Största delen av året lever dovviltets hindar och hjortar (handjuren) separat från varandra. Hjortarna bildar separata hjortflockar och hindarna med kalvar och fjolårets ungdomar bildar egna flockar. Oftast är hindflockarna större; de kan omfatta tiotals djur. Ledarhinden är den som bestämmer i hindflocken. Ledarhinden har en mycket central position för sammanhållningen i hindflocken. Sannolikt är medlemmarna i hindflocken nära släkt med varandra. Kalvarna stannar i flocken till det andra årets höst. Då lämnar de spetshornade unga hjortarna sina födelseflockar och flyttar över till de äldre hjortarnas flock. Hindarna stannar däremot fortsättningsvis i sin egen flock. På jakt bör man alltid försäkra sig om att ledarhinden inte fälls. Ledarhindens död leder lätt till att flocken splittras och att djurens dödlighet ökar när de tvingas att leva ensamma. Dovhjorten är mycket social och saknar sina artfränder. Ensamma ger dovhjortarna intrycket av att vara osäkra och skygga. Vanligen verkar hindarna vara skyggare än hjortarna, som emellanåt gör ett direkt dumdristigt intryck. Hjortarna kan fortsätta att beta på öppna fält utan att bry sig om människor, medan hindarna snabbt söker skydd inne i skogen. l Text öch foto: Marcus Wikman I juli följer kalven redan tätt efter sin mor och hindarna ansluter sig igen till flocken. Dovhjorten bör på en del håll närmast anses vara ett husdjur. Mot slutet av sommaren kan det hända att hindarna samlas i större flockar. I den här flocken finns det bara en kalv. 36 Jägaren 6 / 2009
• VAPENSKÅP l snygg modell l färg svart-grå l mycket förmånligt JEPO KOIRATARHA is! ll cho ckpr ti Silver Eagle Pro för 5-10 vapen Pris 298,00 +frakt h.156*b.37*d.32 cm vikt 60 kg Olemme markkinoiden johtavin tarhavalmistaja, 20 vuoden kokemuksella. Asiakkaitamme ovat yksityishenkilöt, yritykset, koirahoitolat, koirankasvattajat, julkinen sektori jne... JEPO-tarha sopii niin suurille kuin pienillekin koirille pienen verkkosilmän ansiosta. JEPO-koiratarha on laadukas ja siisti. Elementeistä rakennat Silver Eagle kätevästi haluamasi kokoisen ja muotoisen tarhan. Saat myös för 6 vapen tarhojen väliseinän. Kevyt alumiinirunko 30x30x2 mm. HitsaPris: 198,00 +frakt tun, galvanoidun verkon jokaisen silmän koko on 50x50 mm, h.140*b.36*d.26 runkoon itse kehittämällangan ø 3 mm. Verkko on kiinnitettycm vikt 40 lämme ja kulutusta kestävällä tavalla. kg JEPO-koiratarhan tuo Transpoint sinulle kotiin asti edullisilla rahdeilla. Försäljning JJ Ky JEPO JUNIMEG Kb 66850 Jepua 66850 Jeppo, 06-7642528 puh. (06) 764 2528 www.junimeg.com junimeg@pp.inet.fi Lisää tuotteita: www.junimeg.com Älgjakt i statens skogar Tillstånd om älgjakt i statens skogar ansöks 1.31.1.2010 via internet. Forststyrelsen har publicerat ett nytt ansökningssystem som ersätter skriftliga ansökningsblanketter. Mera information på finska: www.metsa.fi/metsastys För mera information på svenska: Madeleine Nyman, jakt- och fiskeplanerare 0205 64 4685 Aku Ahlholm, informatör 0205 64 4660 Så här ser det nya systemet ut Adress: http://lupahaku.protacon.fi www.metsa.fi Jägaren 6 / 2009 37
• Utfodringsförsökets resultat: Vinterutfodring av hjortar och rådjur Vinterutfodringen av vitsvanshjortar och rådjur handlar främst om en tankning av den dagliga energin. Det samma gäller också för vinterutfodringen av dovhjort. Bunkrandet av energi för vintern sköter djuren om på naturens egna beten redan under sommaren och hösten. Vinterutfodring som görs efter hjortdjurens egna behov hjälper dem ändå att under vintern bevara den allmänkondition och därmed också fortplantningsförmåga som de har byggt upp under sommaren och hösten. I den här artikeln ska vi se närmare på resultaten av de utfodringsförsök som har gjorts på JCO:s försökscenter i Laitiala. Genom att utfodra på vintern kan vi också styra djuren till områden där de inte ställer till med skador på jord- och skogsbruket eller olyckor i trafiken. Vid skötseln av hjortdjur som utfodras på vintern blir det ännu viktigare med selektiv jakt. I synnerhet för rådjuren är det ett utmärkt tillfälle att klarlägga beståndens struktur och hälsotillstånd eftersom det går att bestämma de enskilda individernas kön ända från kid. Samtidigt ökar utfodringen också de svagare individernas möjligheter att överleva vintern, men när de naturliga dödlighetsfaktorerna försvagas ska jakten med ännu större precision inriktas på de individer som inte producerar avkomma eller som på något annat sätt är fysiskt svagare. Utfodringen ska förläggas till platser där hjortdjuren av naturen håller till på vintern. Samtidigt måste platsen också vara lätt att nå med fodertransporter och för underhåll. Men i så fall kan platsen också bli mera utsatt för störningar av fritidsfolk och andra som rör sig i skogen. Till exempel rådjuret är under vårvintern utpräglat dagaktivt och äter flera gånger i dygnet, Rådjuren är aktiva på dagen och uppskattar att fodret serveras på en plats med fri sikt där faror kan upptäckas i tid. I förgrunden tittar en fasantupp på. I bakgrunden står en automat för kraftfoder. Selektiv jakt E 38 n riktigt uppställd utfodring på vintern ger oss bättre möjligheter att observera bestånden av rådjur och hjort. Dessutom kan planeringen av avskjutningen ställas på en mera realistisk grund. Jägaren 6 / 2009 vilket betyder att det också på dagen måste få äta och idissla så ostört som möjligt. Med tanke på matfriden är det bättre med vinterutfodring på öppen mark än i snårig och skogig terräng. För rådjurets dygnsrytm fungerar det bäst med utfodring på öppna och soliga platser, vilket också gynnar råbockarnas horntillväxt. Solens värmeenergi och djurens produktion av D-vitamin, upptaget av kalcium samt skelettets och hornens tillväxt gynnas på det här viset under perioden januari till mars. På öppna platser kan förstås snöyra tillfälligt ställa till det för utfodringen, men å andra sidan gör den fria sikten det svårare för de allt fler lodjuren att överraskande attackera. Hur många utfodringsplatser? Ungefär en utfodringsstation per en till två kvadratkilometer kan för rådjurets del betraktas som JCO:s viltkamera.
• Den här foderautomaten för rådjur är invändigt konstruerad som en silo. Man reglerar höjden på fodernivån genom att flytta på väggskivorna. Ilkka Ala-Ajos Utfodra på flera ställen Första skedet då rådjuren vänjer sig. Fanerskivorna är låsta i öppet läge med en tvärställd ribba. Efter en vecka kan den ena skivan fällas ner och följande vecka den andra. Rådjuren och hjortarna lär sig fort att öppna luckorna. En automat av den här typen för hjortar än aningen större än modellen för rådjur. En foderautomat som på två sidor har fanerluckor upphängda i gångjärn. Rådjuren och hjortarna lär sig fort att trycka in luckorna med nosen för att komma åt kraftfodret. Fanerluckorna skyddar fodret mot regn och fåglars avföring. en riktgivande täthet för utfodringsplatser. För vitsvansviltet gäller en utfodring per två till fem kvadratkilometer. Uppskattningen gäller alltså marker där djuren av naturen håller till på vintern. Undvik att utfodra hjortdjuren nära landsvägar! I regel kan vi förstås inte förhindra att hjortar och rådjur korsar vägar, men djurens behov av att korsa vägar står oftast i relation till utfodringsplatsernas antal och placering. Erfarenheten har lärt oss att det teoretiska avståndet från en foderplats till trafikerad väg borde vara ungefär en kilometer. Detta gäller för rådjur medan avståndet helst ska vara det dubbla för vitsvansvilt.Med markägarens tillstånd kan man under snörika vintrar underlätta framkomligheten för rådjuren och vitsvansviltet genom att med snöskoter eller traktor köra upp leder mellan daglegorna och utfodringsplatserna. Också på dagen håller rådjuren gärna till vid fodret och uppskattar de uppkörda lederna som förbinder utfodringsplatserna med varandra. För att alla individer som blir utfodrade ska få sin mat utan dröjsmål ska fodret på varje plats vara fördelat på flera punkter som helst ligger med cirka två till fem meter emellan. På det viset kan djuren äta samtidigt utan att svagare individer blir undanträngda av starkare. Även om djuren är mera sociala på vintern är de äldre hanarna - vilket gäller både rådjur och vitsvansvilt väldigt ofta dominanta och lägger beslag på "sin" foderautomat så att inga artfränder kommer åt fodret. Det händer att undanträngda individer då bidar sin tid med att beta i närheten på mindre önskvärda ställen. Växtlighetens artrikedom ute i naturen är en av de faktorer som reglerar hjortdjurens hälsotillstånd. Med viltåkrar kan vi på ett praktiskt sätt bredda foderutbudet under sommaren och hösten samtidigt som vi styr djurens betande. Det teoretiska behovet av viltåker är för rådjur ungefär 0,02 ha/individ och för vitsvansvilt ungefär 0,05 ha/individ/år. Naturligtvis söker sig också annat vilt till viltåkrarna för att beta. Det faller sig naturligt att förlägga vinterutfodringen till en viltåker som ligger i marker där djuren håller till på vintrarna. Andra platser där man kan tänkas odla foder för viltet är kanterna utmed skogsbilvägar, ägovägar och diken. Ytorna under ellinjer kan också utnyttjas. Vegetationen domineras ofta av olika videarter, rönn, asp, mjölkört och hallonsnår. Videt och de andra "mjuka" trädslagen och buskarna är begärlig föda som vi kan göra ännu mer aptitretande och lättsmälta som viltföda genom att regelbunden röja slyet med röjsåg eller traktorslåtter. De nya skotten som skjuter upp smakar särskilt gott för hjortdjuren på hösten och vintern. Utfodra naturligt och i tid Den som tänker utfodra hjortdjur på vintern ska sätta igång senast när den första snön faller. Det ger djurens matsmältningsapparat tid att anpassa sig till kraftfodret, som innehåller mera protein än naturfödan. Kraftfodret kan bestå av säd eller industriellt tillverkat helfoder. Rådjuren och vitsvansviltet äter förstås hela tiden också naturföda även om människor utfodrar dem på vintern. Naturen egen föda innehåller mera fibrer och livsviktiga mineraler än exempelvis havre. Utfodringen ska göras så att den känns naturlig för rådjuren och hjortarna. Var uppmärksam på fodrets kvalitet och hur du serverar fodret. Försök få till en rejäl bredd på matsedeln. Hjortarna och rådjuren kan vara småpetiga med maten. Det gäller alltså att servera födan på rätt sätt. Tråg och foderautomater passar främst för säd och annat kraftfoder. Övrig föda kan i regel läggas direkt på ren snö. Att äta direkt från snön är ju hjortdjurens naturliga beteende i naturen på vintern och vid behov tar de klövarna till hjälp. Rådjuren och hjortarna gräver envist fram sin föda också när snön ligger djup; från blåbärsris till brodd och på viltåkrar allt från rovblast till foderraps och foderkål. Rödklöver som har torkats på stör och nu förvaras under ett tak som samtidigt fungerar som höhäck. Härifrån kan klöverhöet enkelt läggas ut på snön. Saltstenar drar till sig hjortdjur från våren till hösten. Säsongen för viltåkergrödorna börjar på allvar i september-oktober. På bilden två vitsvanshjortar på en viltåker i slutet av juli. Det är främst för saltstenens skull som de har sökt sig hit. Jägaren 6 / 2009 39 JCO:s viltkamera. Mervi Turunen
• Även vid utfodring med hö tar djuren klövarna till hjälp för att sortera fram de bästa smakbitarna. Höhäckarna har den nackdelen att en hjort eller ett rådjur bara kan använda mulen för att nå höet och når ändå inte till allt hö. Vid en höhäck är ju inte klövarna till någon hjälp! Höhäckarna borde därför konstrueras såpass stora att de också kan fungera som höförråd. Med det systemet kan en del av höet läggas ut direkt på snön, i synnerhet under perioder med strängare köld. Det hö som bjuds ska helst bestå av rödklöver eller innehålla en stor andel ängsväxter. När höet vid kallt väder läggs direkt på snön får det gärna bli aningen fuktigt så blir det lättare för djurens matsmältning att bearbeta. På den här viltåkern har det odlats rödklöver för hjort och rådjur. Klövern har både lagts på stör för att torka och rundbalats. Efter skörden fortsätter klövern att växa och lockar på sensommaren till sig hjortdjur, harar och till och med skogshöns. Saftigt foder lägger grunden Äpplen, potatis, morötter, rödbetor och foderbetor innehåller mycket kolhydrater och vätska. De utgör därför grunden i en väl sammansatt foderstat och neutraliserar dessutom eventuella otrevliga biverkningar hos kraftigare föda som kraftfoder. Ända till sent på hösten går det utmärkt att servera rotfrukterna i tråg. När vintern och kölden sätter in kan rotfrukterna med fördel klyvas med spetsen på en spade och portioneras ut i snön. Efterhand som temperaturen sjunker minskar vattenhalten i snön. Då ger inte snön längre den mängd vätska som djuren behöver för att kunna smälta det serverade kraftfodret. För att hjortarna och rådjuren ska kunna bibehålla vätskebalansen ska de i första hand ges foder som innehåller vätska och fibrer, som klöverrikt hö eller ensilage. Ju lägre kvicksilvret sjunker, desto mer tid använder djuren proportionellt sett på att äta foder som innehåller vätska än kraftfoder. komplement till foderstaten. Ännu i augusti utgör också jordärtskockans bladrika skaft ett utmärkt material för kärvar. Av sädesslagen brukar rådjuren och hjortarna gilla havre bäst, antingen som sådan med hela korn eller aningen tillplattad i en kvarn. Det är lättare för hjortdjuren att smälta proteinet i havren om den är tillplattad. Dessutom är det med platt havre lättare för rådjuren och hjortarna att hålla koll på hur mycket havre de äter. Mitt i vintern dyker det också upp nya individer vid foderstationerna som inte är vana vid kraftfoder. Också för dem är det bättre med tillplattad havre eftersom sådan minskar riskerna för kolik och andra störningar i matsmältningen. Vi har också gjort försök med industriellt tillverkat helfoder för nötkreatur med höga halter av mineraler. Sådant foders görs som pellets eller i granulatform. Vi har då hållit givorna vid ett minimum, det vill säga högst en kaffekopp per djur och dygn. Helfoder i form av pellets eller granulat smulas lätt till ett pulver ute i naturen. Det här kan vålla problem med salivutsöndringen hos hjortdjuren. Det som händer är att djuret inte förmår utsöndra tillräckligt mycket saliv med enzymer som krävs för idisslandet. Följden kan bli en allvarlig störning i matsmältningen. Däremot kan industriellt tillverkat foder vara ett alternativ när den dagliga fodergivan kan kontrolleras exakt, vilket närmast gäller rådjur och hjortar i hägn. Var försiktig med säden Vi har kunnat observera att rådjur som vintertid utfodras enbart med kraftfoder börjar äta av barren på de nedersta grenarna på vuxna granar kring utfodringen för att täcka vommens behov av vätska, fibrer och eventuellt också mineraler. Forskning visar att det här beteendet uppstår som en följd av ensidig utfodring med "torrt foder", det vill säga kraftfoder. Fodret får absolut inte ta slut! Ensilage som tillskott Vid sidan av potatis och rotfrukter utgör ensilaget ett prisbilligt komplement till vinterutfodringen som innehåller vätska, fibrer och mineraler. Till det här ändamålet går det utmärkt med den vallblandning som används i jordbruket och som innehåller en stor andel rödklöver. Det är en lönsam investering att anlägga en rödklövervall som viltåker. På hösten är det också en god ide att kontakta något musteri och fråga efter massan som blir kvar efter äppelpressningen. Den här massan innehåller nämligen mycket fukt, fibrer och energi i sockerform. Pressmassan kan ytterligare förbättras genom att blanda i blasten av jordärtskocka som har körts genom en komposteringskvarn. Den håller sig grön länge, innehåller mineraler och ungefär 25 procent råprotein. Fodret konserveras med tryck sedan man först blandat i AIV-konserveringsmedel i proportionen cirka 4 till 6 liter per tusen kilogram foder. När fodret läggs ut åt djuren ska man gärna blanda i en mindre mängd foderkalk (cirka 3-5 %) för att förhindra att sockret i äppelpressmassan absorberar kalcium och magnesium ur hjortarna och rådjuren. På motsvarande sätt kan saltstenar under vintern försvaga kalciumnivåerna hos djuren. Vi rekommenderar därför att man blandar i en mindre mängd foderkalk också i kraftfodret. Den lämpligaste tiderna att ge salt med tanke på djurens ämnesomsättning (t.ex. för pälsfällningen) är under våren, sommaren och hösten. Också lövkärvarna är fortsättningsvis ett bra kompletterande viltfoder. Om kärvarna skärs och binds i juni blir halten av mineraler hög. Unga skott av vide och rönn som har fått torka luftigt upphängda i skugga utgör även de ett gott 40 Jägaren 6 / 2009 Kontrollera fodret och fyll på minst en gång i veckan. Gör detta tillräckligt ofta, för fodret får absolut inte ta slut, inte ens tillfälligt! Sköt också om den hygieniska detaljen genom att plocka bort foder som farit illa eller förvandlats till pulver i automaterna. Under perioder då fodret läggs ut på snön ska man byta plats till ren snö tillräckligt ofta och inte lägga ut fodergivorna allt för tätt - det ska vara minst två till fem meter emellan - för att inte avföringspillren ska trilla på bordsgrannens tallrik, så att säga. På senvintern brukar dödligheten vara som störst i mars-april. Fortsätt därför med utfodringen ända tills rådjuren och hjortarna har löst upp sina vinterflockar. Om utfodrandet görs slumpartat eller avbryts, kan det vara till större skada än nytta för hjortarna och rådjuren och naturen, i synnerhet om foderstaten är ensidigt baserad på säd. l Text: Ilkka Ala-Ajos Fältchef JCO Laitiala RiktGivande FodeRåtGånG vid vinteRutFodRinG Foderåtgången är beroende av faktorer som mängden foder och fodrets kvalitet samt tillgången på naturfoder, broddåkrar och viltåkrar. Foderåtgång: Vinterutfodring oktober­april, minst Rådjur som utfodras Vitsvansvilt som utfodras Foderåtgång i genomsnitt kg/rådjur/dygn foderåtgång i genomsnitt kg/hjort/dygn Total åtgång foder per rådjur och vinter cirka Total åtgång foder per hjort och vinter cirka Total åtgång foder/25 rådjur och vinter cirka Total åtgång foder/25 hjortar och vinter cirka Fodersorternas förhållande sinsemellan: Fodersort Rotfrukter (potatis, morötter, äppel mm foder med hög vätskehalt Havre (möjl. pressad) Vallensilage, klöver Totalt 5 mån = 150 dygn 25 st 25 st 0,5 -1 kg 1 - 2 kg 75 -150 kg 150 - 300 kg 1 800 - 3 700 kg 3 700 - 7 500 kg ca % 70 20 10 100 Rådjur 25 ind ca kg/dygn 10 -17 3-5 1-3 14 - 25 Vitsvansvilt 25 ind ca kg/dygn 20 -35 5 - 10 2-5 27 - 50 Mervi Turunen
• SUOMI www.midwaysuomi.com Nyhet Moultrie I45 Viltkamera, topp egenskaper Ameristep Portabel Vakkoja koja med stol d tbu te u r ö das bre illbeh garen ns ent jä lde p ka Vär av va länds fin den för Ex em pl ar ur r vå tb re d t au bu d: Simmons ProSport 8x40 Kikare, Camo Prod. 437870 4 440 Prod. 112841 120 Prod. 275527 80 Primos Hjortlock sett inklusive -DVD bruks-DVD Caldwell XLA od hög bipod Adams & Bennet Piipämne i Cal 22-45 Prod. 250140 4 40 Prod. 675256 70 Prod. 899488 170 Kundservice vard. 9-17 09-51 22 933 - www.midwaysuomi.com SILENTUM LJUDDÄMPARE Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17, la 9-14 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen. Jägaren 6 / 2009 41
• Leijona och Otso - Finlands populäraste vap För nska jägare och vapensamlare är det en hederssak att förvara vapen på ett lagenligt och tryggt sätt. Erätukkus vapenskåp är det säkraste sättet att förvara vapen! Leijona 5 · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Mycket stark konstruktion · Inbrottssäkert kassaskåpslås · Rymlig övre hylla · Ny, snygg exteriör · Dörr med förgyllt Lejon -vapen · Förankringshål i botten och bak vägg Mått: höjd 1380 mm x bredd 300 mm x djup 450 mm Vikt: tom 67 kg Färg: Burgundybrun RAL 3011 Lås: Nyckel- och kassaskåpslås Otso 8-15 R PRO · SIS-godkänt certifikat · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Tillverkad av kraftigt inbrottssäkert 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt mangan -specialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkäntsäkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bak vägg. · Bra utrymmen för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Uttagbar övre hylla för patroner och utrustning · Dörren med 5 st. rymliga förvaringsfack · 4 hållare för läskstänger i dörren Mått: Höjd 1500 mm x bredd 500 mm x djup 370 mm Vikt: tom 130 kg Färg: Grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås AST END 289 AST END + LEVERANSKOSTNADER 479 + LEVERANSKOSTNADER Tillgänglighet och leveranstider varierar butiksvis Garmin 60 CSx Aktivanvändarens och pro sets val Den e ektiva GPS-mottagaren fungerar pålitligt även i svår terräng och enheten ger en exakt information om läge och framskridning. 2,6 tums displayen med bakgrundsbelysning är mycket lättläst. Tillsammans med Erätukkus TOPO Suomi ­terrängkartor en helt oslagbar GPSenhet för bl. a jaktresor. Äkta inhemsk kniv Traditionell finsk jaktkniv, äkta kauhavablad. Äkta läderhylsa med dekorationsmönster. Förmånspaket på köpet! Topo Suomi Plus är den senaste terrängkartan av Finland med detaljerade beskrivningar av olika markslag. Du kan få TOPO suomi PLUS endast från Erätukku. ST VAIN NDA E 449 AST END + LEVERANSKOSTNADER 1. Snabbladdare och 2. Ett valfritt TOPO Suomi PLUS kartpaket 4 st 2300 mAh batterier förprogrammerat på 2 Gt minneskort (endast från Erätukku) 26 90 + LEVERANSKOSTNADER Beställ utan besvär: www.eratukku. eller tel. 020 747 7000 Mån-Fre klo 9-17 Erätukku-butikerna: Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg
• enskåp från Erätukku! Otso 16 R PRO · SIS-godkänt certifikat · Tillverkad enligt högsta finska vapenskåpstandard · 5 års inbrottsskyddsgaranti · Tillverkad av kraftigt inbrottssäkert 4 mm stålplatta · Dörr av inbrottssäkert, starkt mangan -specialstål · Specialförsäkrat uppdyrkningsskydd · Godkäntsäkerhetslås, reservnyckel · Förankringshål i botten och bak vägg. · Bra utrymmen för långa vapen, kikarvapen och pistoler · Uttagbar övre hylla för patroner och utrustning · Dörren med 5 st. rymliga förvaringsfack · 4 hållare för läskstänger i dörren Marknadens mest sålda åtel- och bevakningskamera till shockpris Den nya Scout Guard ­åtelkameran identi erar automatiskt all rörelse i sin omgivning och påbörjar inspelandet helt automatiskt och obemärkt. Inspelningen fungerar även i mörker. Kameran sparar 5 Mp bilder eller digitalvideo av högsta kvalitet på ett minneskort, varifrån man kan titta på bilderna eller videon med en helt vanlig dator. Mått: Höjd 1500 mm x bredd 500 mm x djup 370 mm Vikt: tom 152 kg. Färg: Grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås + FÖRMÅNSPAKET AST END ÅTELKAMERA 169 + LEVERANSKOSTNADER (Batterier, ackumulatorer + minneskort ingår ej i priset) AST END 599 90 Paketet innehåller åven: på köpet! + LEVERANSKOSTNADER USB-kabel TV-out ­kabel Programmeringsenhet Vapenvårdsset för hagelgevär och gevär Presentförpackning av trä. 3-delad läskstång (aluminium för hagelgevär, mässing för gevär),nylonborste, putsspets av metall för puts av bly- och krutrester (stålspiralspets för hagelgevär, mässingborste för gevär), oljeborste. Beställningskupong Ja, jag beställer st Leijona 5 till priset 289 /st, st Otso 16 R PRO till priset 599 /st, (Leveranskostnader tillsätts till leveransen) st Otso 8-15 R PRO till priset 479 /st st knivar till priset 26,90 /st Erätukku betalar portot st Scout Guard åtel/bevakningskameror till priset 169 + lev. kostnader. AST END 24 st Garmin 60 CSx mot postförskott till priset 449/st + leveranskostnader, Topo Suomi kartografi* st 7,62 .22 12 16 20 vapenvårdsset 24,90 /st ERÄTUKKU ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Jägaren 6/09 Postnummer- och ort (*Försäkra om det kartområde du vill välja www.eratukku.fi eller ring kundservice) Beställarens underskrift + LEVERANSKOSTNADER Sets Hagelgevär: 7,62 ja .22 Gevär: 12, 16, 20 (för under 18 år förmyndarens Namn Adress E-postadress* Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen) Telefonnummer
• Pilotprojekt pågår Ta bättre vara på vilthudarna! Varje år tar vi hem prima kött från skogen för tiotals miljoner euro, för att inte tala om jaktens immateriella värden. Dessutom avkastar viltet en hel del användbara biprodukter, som exempelvis 100 000 hudar. Kommersiellt utnyttjande av viltet i större skala är ett sätt att generera mera inkomster både för jaktföreningar och företagare i branschen. Till våra specialiteter hör bland annat garvat läder samt brand och hydroforberat läder. Garvat läder har vi producerat sedan 1992. Våra produkter används inom sko­ och beklädnadsindustrin, båtindustrin, möbelindustrin och handsktillverkningen, berättar VD Kurt Gustavsson om företagets kundgrupper. koM iHåG eFteR att ÄLGen FÄLLLtS: 1. Låt inte Hunden Riva den FÄLLda ÄLGen. 2. undvik SLÄPFeL vid FLYttninG av ÄLGen, anvÄnd PuLka / dRaGLinoR! 3. FLå Med oMSoRG, undvik Snitt oCH HåL i Skinnet. 4. SkÄR av Huvud, ÖRon oCH Ben. 5. anvÄnd Ca 5-10 kG SaLt På den kaLLnade FÄLLen. 6. FÖRvaRa Skinnen undeR tak tRavade Med kÖttSidan uPPåt. Kunnande i Karleby I vårt land avkastar jakten varje år nästan 100 000 älg- och hjorthudar. Uppskattningsvis 40 000 hudar grävs ner i markerna, oftast för att jägarna helt enkelt inte inser deras värde. Av de förstklassiga hudar som når industrin går 95 procent på export medan blygsamma fem procent stannar på den inhemska marknaden. Industrin tar varje år emot ungefär 20 000 skinn som är skadade på något sätt. Skadorna kan vara konsekvenserna av att djurkroppen har släpats på marken, att hundar har bitit djuret, att flåningen har gjorts oskickligt, älgflugor plågat djuret med mera, med mera. Men kvaliteten på den enskilda huden klarnar först efter beredningen, som innebär en lång och kostsam procedur. Det pris som industrin får för de skadade hudarna täcker tyvärr inte ens kostnaderna för beredningen. Ett österbottniskt pilotprojekt Vilthudsprojektet på utvecklingsbolaget Agropolis startades samtidigt med en rad andra projekt som ingår i samma helhet med anknytning till vilt. För det här projektdelen ansöktes om finansiering från Österbottens och Sydösterbottens TE-centraler. Valet av bransch för pilotprojektet var egentligen rätt självklart eftersom den industri som förädlar vilthudar är koncentrerad till Österbotten. Det primära syftet med projektet är planering, utveckling och utbildning av jägarna i regionen i hur man flår viltet, saltar hudarna och lagrar dem på ett riktigt sätt. Det är meningen att en jägare per jaktförening eller jaktlag ska utbildas, och i sin tur utbilda sina egna gubbar. Förhoppningsvis ska det inte dröja länge förrän kvaliteten på vilthudarna börjar stiga! Verkställande direktör Kurt Gustafsson på företaget Oy Geson Ab i Nedervetil understryker betydelsen av att hudarna hanteras och saltas rätt. - Det är alldeles för många vilthudar som måste kasseras för att flåningen eller saltningen har misslyckats, beklagar Gustafsson. - Vi producerar hudar som går att använda till mycket. Vår huvudsakliga råvara är nöt- och hästhudar, men också hjort-, ren- och fårskinn. 44 Jägaren 6 / 2009 I Karlebyregionen har det beretts hudar i flera hundra år. Alltså är det här som vi hittar alla landets ledande företag i skinnbranschen. Från Geson i Nedervetil är det femton kilometer till Karleby. Karleby Läder Ab som ligger i Karleby har specialiserat sig på förstklassigt skinn av älg och ren för den internationella inrednings- och skoindustrin. Internationellt sett är företaget den ledande tillverkaren av älgskinn. Karleby Läder Ab är ett familjeföretag som grundades år 1957, berättar verkställande direktör Tor-Erik Örnberg om företagets historia. Vi är redan inne på den tredje generationen i företagsfamiljen. Varje år köper vi in ungefär 100 000 hudar. En del av hudarna kommer från Sverige eftersom tillgången på inhemska älghudar som håller måttet inte räcker till. - Jag är säker på att det här projektet som Agropolis har startat svarar på en efterfrågan. Det är ju väldiga mängder utmärkt hudråmaterial som går till spillo på grund av inkompetent hantering. Kvaliteten stiger flera snäpp bara man saltar och lagrar hudarna på rätt sätt. Fem till tio kilo salt räcker till, beroende på om det är en kalv eller en vuxen älg, men den här mängden är sam- tidigt ett minimimått. Och lagringen ska göras under tak. Så ser proceduren ut i all korthet, upplyser Örnberg. I Karleby verkar också företaget Kokkolan Mokka-Nappa Oy. - Vi är ett finskt företag som tillverkar läder och skinnkläder. Verksamheten började redan år 1972 här på Indola industriområde i Karleby. Beklädnadssidan kom igång några år senare. Till vår styrka hör att vi både bereder skinnen och förädlar dem till en slutprodukt, det vill säga till plagg av skinn, berättar Pasi Plusisaari om företaget Mokka-Nappa. Vi köper också in viltskinn från olika beredare, eftersom vi inte själva gör den biten. I produktionen har vi några kollektioner som sys upp i viltskinn. Spanar efter nya produktidéer I Kelviå hittar vi ett företag vid namn Jokke Pet Oy. Verkställande direktör Jouko Porkola har lätt för att bli begeistrad när han stöter på nya idéer att omsätta i skinn. Varumärket Jokke har under de senaste åren blivit särskilt inriktat på läderprylar för hundar. Företaget tillverkar det mesta Pasi Plusisaari och Mokka-Nappa Oy nyaste kollektionen.
• Hannele Zitting på Bröderna Brandts Läderfabrik demonstrerar hur man kan behandla och bearbeta älgskinn på många olika sätt. Jouko Porkola med 1800 prylar för husdjur. Företaget Jokke Pet Oy har specialiserat sig på hundar och har det mesta som tänkas kan i den vägen. från koppel och halsband till eftersöksselar. - Vi har specialiserat oss på prylar för hundar och andra husdjur. Försäljningen är kanaliserad till specialaffärer, men numera har vi också en webbshop. Vi har bortåt 1800 varor i sortimentet. Vår maskinpark kan i princip också tillverka jaktprylar som till exempel vapenremmar och patronbälten, men ännu har vi inte kommit igång med någon tillverkning på den kanten. Jaktgrejer skulle passa in riktigt fint eftersom vi använder en hel del vilthudar i vår produktion, uppger Jouko Porkola. På Bröderna Brandt kan man också det här med vilthudar. Företaget har verkat i Karleby sedan 1928. Marknadsdirektör Hannele Zitting instämmer med de övriga företagen i branschen när hon uppmanar jägarna att håll koll på sina hundar och dra ut älgarna från skogen med presenning eller skiva. Då skadas inte det värdefulla skinnet utan bevarar sin kvalitet. - Om det skulle gå så lyckligt att det här projektet höjer kvaliteten på älg- och hjorthudarna så kommer kvalitetsökningen också att synas i prissättningen. I dagsläget är vi tvungna att kassera en så stor del av hudarna som vi köper in att det har återverkningar på priserna, förklarar Zitting. österbottniska jägarna så att de kan producera en ännu bättre råvara för skinnindustrin. Utifrån responsen från projektet ska utbildningen vidareutvecklas och trimmas till sin slutliga form. Följande steg blir att i rask takt bygga ut det hela så att det omfattar hela landet, förklarar Onnela. - Ett av delmålen i projektet är produktutveckling. Där samarbetar vi med yrkeshögskolan Hämeen Ammattikorkeakoulu och närmare bestämt med designutbildningen Wetterhoff och de studerande på kursen. Vi ska planera modeller av produkter som integrerar defekter i skinnet som har åstadkommits av exempelvis hundar eller älgflugor, preciserar Markku Onnela. l Klaus Ekman Som källa har använts: Riistanahan hyötykäyttö ­hankesuunnitelmaa. Från pilot till riksomfattande Markku Onnela leder vilthudsprojektet på utvecklingsbolaget Agropolis. Kommersiell företagsverksamhet som inkluderar en vidareförädling av råvaran kräver att de medverkande parterna är aktiva och samarbetar på lång sikt i nätverk. - Vidareförädlingen kräver i sin tur en hög kvalitet på råvaran, för att vi ska kunna producera varor som möter efterfrågan på marknaden. Av älg-, hjort- och rådjurshudar - både förstklas- siga och aningen defekta - kan man tillverka en hel rad med produkter för olika ändamål; kläder, skor, accessoarer, väskor, presentartiklar och mycket mer. Tillverkningen sysselsätter både industrin och hantverksföretagare, betonar projektchef Markku Onnela på Agropolis Ab. - Med det här pilotprojektet ska vi utbilda de n Företaget Agropolis Ab, som har sitt högkvarter i Jockis, har i uppdrag att utveckla företagsamheten inom livsmedels- och miljöbranschen. Företaget driver alltså ett viltprojekt som består av flera delprojekt med separat finansiering. Projekthelheten inkluderar bland annat utbildning i kötthygien, planering av slaktlokaler, utbildning i slakt och köttstyckning, tillvaratagande av hjort, tillverkning av skinnprodukter och marknadsföring. Samt det som den här artikeln handlar om, nämligen tillvaratagandet av vilthudar. Jägaren 6 / 2009 45
• Aktuellt från ministeriet Verksamheten effektiveras genom förnyelse av organisationen n Jord- och skogsbruksministeriet har tillsammans med Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten inlett utredningsarbetet gällande sammanslagning av nämnda organisationer till nya Finlands Viltcentral. Utredningsarbetet sker på åtgärd av en separat styrgrupp och en beredningsgrupp. I vardera gruppen är representanterna för jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation i majoritet. Under utredningsarbetet har även representanter för jaktvårdsföreningarna hörts ingående. Beredningsarbetet anknyter i väsentlig utsträckning till statens revidering av regionförvaltningen. Från och med början av nästa år förnyas statens regionförvaltning helt. Regeringens proposition om förnyelse av regionförvaltningen överlämnades till riksdagen i april 2009 öch regeringens proposition om ändring av lagstiftning som rör regionförvaltningens myndighetsuppgifter överlämnades i september 2009. Förnyelsen är som bäst under behandling i riksdagen. Om riksdagen godkännner revideringen inleder de nya regionförvaltningsmyndigheterna, närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTMcentralerna) samt regionförvaltningsverken sin verksamhet i början av 2010. Det grundas 15 NTM-centraler och de sköter i huvudsak de nuvarande TE-centralernas, vägdistriktens, regionala miljöcentralernas och länsstyrelsernas uppgifter. NMT-centralernas uppgift är att stöda regional utveckling genom att sköta statsförvaltningens verkställighets- och utvecklingsuppgifter i regionerna, främja företagande, arbetsmarknadernas verksamhet, kunnande och kultur, trafiksystemets funktionsduglighet och säkerheten i trafiken, en bra miljö, hållbart nyttjande av naturen och naturresurserna i regionerna samt invandring av arbetskraft. I det här skedet av den statliga regionförvaltningens förnyelse är inte regionala statliga jakt- och viltvårdsuppgifter med. Eftersom vi på jord- och skogsbruksministeriet har ansett att jaktvårdsdistriktens licensuppgifter inte heller i ett senare skede ska överföras till NTM-centralerna har vi ansett det vara nödvändigt att fungera aktivt. Den centrala tanken bakom Finlands viltcentral är att av de nuvarande jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation bilda en ny riksomfattande organisation. Det här innebär inte att den landskapsmässiga aspekten på viltfövaltningen skulle lämnas i bakgrunden. Tvärtom. Målet för förändringen är att minska på det överlappande arbete som nu utförs i sexton separata organisationer. Det är inte meningen att något kontor ska dras in, så jägarna kommmer fortsättningsvis att betjänas av samma kontor. Jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation arbetar med så smala personresurser, att den här förändringen inte kan medföra personalminskningar. Jägarna kommer alltså också att uträtta sina ärenden med samma bekanta personer. Genom att gallra de överlappande arbetena kan tvärtom de nuvarande tjänsterna säkerställas och särskilt utbildning och rådgivning förbättras. Eftersom finansieringen fortsättningsvis kommer att ske med jaktvårdsavgifter är det också en självklarhet att jägarnas representanter ska vara med i Viltcentralens ledande organ. Utredningsarbetet har inletts i augusti innevarande år. Arbetet är ännu på hälft och om den eventuella kommande organisationen finns det egentligen inte desto mer att berätta. Målet är att utredningsarbetet ska vara klart i början av inkommande år så att en eventuell lagändring ska kunna föras till riksdagen under nästa år. Om allting går vägen och ändringen får bakom sig ett allmänt understöd kan den nya organisationen ­ Finlands Viltcentral ­ inleda sin verksamhet under 2011. l Sami Niemi Konsulterande tjänsteman 46 Jägaren 6 / 2009
• Jokaisesta tilatusta kampanjatuotteesta (DVD A ja B) lahjoitetaan 10% MKJ:n Nuorisotoimintarahastoon. TILAA NYT SUOMALAISET ERÄELOKUVAT EDULLISESTI! Loistava lahjaidea! Mukana lyhennelmät Arttu Kotisaran metsästyselokuvista Kaikkien aikojen kyyhkyaamu, Elokuun kahdeskymmenes, Tervastulilta teerihaukuille, Ajokoiralla alkusyksystä ensilumille, Riekkoja tuntureiden takaa, Kruunupäiden jäljillä, Pystykorvan lintusyksy sekä Tähtäimessä majava. Suomalaisten metsästäjien tähtihetkiä Afrikassa. Runsaasti kaatoja! 9,90 DVD A 12,90 DVD B 19,90 DVD C Yhteispaketti Voit tehdä tilauksen helposti osoitteessa www.dvdtilaus.fi TAI tekstiviestillä numerosta 16233. Kirjoita tekstiviestiin tilauskoodi, tilausmäärä, nimesi, osoitteesi. Malli: DVD C, 2, Matti Meikäläinen, Kotitie 10, 00100 Kaupunki Toimitamme tuotteet suoraan kotiisi! Tilaa myös kauttamme videosaran uutuudet ja aiemmat klassikot osoitteesta: Hirvihaukkujen hurmaa Hirvijahdin parhaita paloja ja komeita kaatoja Pyyntiretkiä suurille kairoille Pystykorvametsästystä pohjoisen erämaissa www.dvdtilaus.fi Toimitusaika 3-9 päivää tilauksesta. Toimituskulut 4,95 /tuote lisätään laskun summaan. Kampanja voimassa 31.12.2009 asti. Asiakaspalvelu: 045 276 4878 Palautusehdot: vaihto- ja palautusoikeus 14 päivää. Tuotteen tulee olla alkuperäisessä pakkauksessa avaamattomana. Tekstiviestin hinta 1 /viesti. kampanjan toteuttavat yhteistyössä Dvdtilaus.fi ja MKJ
• Ålandsnytt Jaktvårdsföreningarna ser både hot och möjligheter Jaktvårdsföreningarna ser både hot och möjligheter i revisionen av jägarorganisationen. Totalt över hundra representanter för jaktvårdsföreningarna hördes vid tre regionala workshoppar den 6, 8 och 12.10 i Tammerfors, Uleåborg och S:t Michel. Så här försökte man få så breda synpunkter som möjligt av olika jaktvårdsföreningar, som stöd för jägarorganisationens beredningsarbete. i revisionen av jägarorganisationen ­ Det största hotet är att jaktvårdsföreningarnas frågor och resurser blir glömda. Det är ju ändå i föreningarna som det praktiska arbetet utförs, sade verksamhetsledare Heikki Taskinen från Kannonkoski--Kivijärvi jaktvårdsförening. ­ Jägarna måste känna också den nya organisationen som sin egen för att de ska vara motiverade att fungera för den gemnsamma saken, sade ordförande Timo Pakarinen från Joensuunejdens jaktvårdsförening. Å andra sidan ansåg man att revisionen var ett steg i rätt riktning och nödvändig. Som bäst hoppades man att revisionen skulle hämta mera resurser till föreningarna, inte bara i form av avlönade och utbildade deltidsanställda verksamhetsledare utan också pengar. Gemensamma anskaffningar och för hela landet gemensamt utbildningsmaterial hoppades man att skulle innebära besparingar och bättre kvalitet på materialet. ­ Med savolaxiska älgdior kan man nog lära också karelare att jaga älg,, vittnade man i S:t Michel. I föreningarna hoppades man också att viltcentralen skulle kunna erbjuda sådana juridiska tjänster som nästan alla jaktvårdsföreningar behöver, t.ex. för skjutbanornas miljötillstånd. l Text och foto: Maria Nikunlaakso Årets älgtilldelning n Landskapsregeringen förnyade i år jaktvårdsföreningarnas treåriga tillståndskvot på älg. Målsättning för nuvarande treårsperiod är att i skärgårdskommunerna totalt sett hålla älgens vinterstam oförändrad på runt 10,0 älgar/1000 hektar (cirka 360 älgar) samt att vinterstammen tillåts öka i kommunerna på fasta Åland till 5,0 älgar/1000 hektar (ca 390älgar). Senaste inventering som gjordes vårvintern 2009, visade för fasta Ålands del på en vinterstam på 4,8 älgar / 1000ha eller 374 älgar vilket betyder att man lokalt kan behöva minska älgstammen för att begränsa skadorna i skogsbruket, medan det på andra håll ännu finns utrymme för att öka stammen. Vidare har fördelningen mellan vuxna djur och kalvar fördelats så att kalvarnas andel skall vara minst 50 % av den totala avskjutningen efter tre år. Jaktvårdsföreningar har även uppmanats att inte bevilja jakträttsområden lov att fälla mer än 60 % tjur i förhållande till andel kor. Jaktvårdsföreningarna ansökte om tillståndskvot på totalt 414 vuxna djur och 415 kalvar för år 2009-2011. Landskapsregeringen beviljade totalt 778 älgar (373 vuxna och 405 kalvar). Av denna tillståndskvot ger jaktvårdsföreningen en årlig tilldelning till det eller de jakträttsområden som finns i respektive kommun. R V id jägarorganisationens förändringsprocess är det fråga om att nuvarande Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten skulle upphöra att existera 1911 och i deras ställe skulle det grundas en enhetlig organisation, vars arbetsnamn är Finlands Viltcentral. Den starka regionala kontakten skulle dock bibehållas, för viltcentralen skulle ha 15 regionala kontor på de nuvarande jaktvårdsdistriktens verksamhetsorter. Vid alla tre tillfällen var jaktvårdsföreningarnas representanter oroliga för frågor av samma typ: förtroendemannaförvaltningens framtid samt jaktvårdsföreningarnas ställning och finansiering. kommun (älgvårds-område) ­ Det största hotet är att jaktvårdsföreningarnas frågor och resurser blir glömda. Det är ju ändå i föreningarna som det praktiska arbetet utförs, sade verksamhetsledare Heikki Taskinen från Kannonkoski-Kivijärvi jvf. inventeringssiffror vintern 2008-2009 Areal 9400 8000 10717 10700 5200 10500 12000 5400 2617 9000 4300 8250 1080 10250 6000 113 414 Totalt 127*) 46 21 51*) 32 64 56 80*) 40 73 19 24 6 39 36*) 714 "Med savolaxiska älgdior kan man nog lära också karelare att jaga älg. Älgtillstånd 2009-2011 Antal jakträtts-omr. 2 3 1 2 1 1 1 1 1 1 1 3 1 2 1 22 Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Saltvik Sottunga Sund ­ Jägarna måste känna också den nya organisationen som sin egen för att de ska vara motiverade att fungera för den gemensamma saken, funderade ordförande för Joensuunejdens jvf Timo Pakarinen (t.h., ser på kameran) under jaktvårdsföreningarnas workshop i S:t Michel. Vårdö *) Ej inventerat, siffran är en uppskattning efter jakten 48 Jägaren 6 / 2009
• underkända prov Godkända prov antal skyttar Bana år 2009 2009 2009 2009 2009 40 58 260 54 228 38 53 236 53 207 43 63 399 69 382 Brändö Föglö Hammarland Kumlinge Lemland Lemland 36 % Föglö 9% 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Skyttar Brändö 6% år 620 657 669 643 626 475 540 564 605 630 603 639 644 616 576 452 506 542 577 587 17 18 25 27 33 16 33 22 28 43 Resultat från älgskytteprovet n Sammanlagt 630 personer avlade älgskytteprovet i år vilket är en ökning med 25 personer jämfört med föregående år. Denna höst kommer det att jagas älg på de flesta platser i landskapet efter några år med väldigt sparsam jakt och det har också märkts ute på skjutbanorna där aktiviteten har varit stor. Som vanligt är det bara var tredje provserie som är godkänd vilket borde vara en väckarklocka och kumlinge 8% Hammarland 41 % uppmuntra till flitigare träning före provet. I den procentuella fördelningen mellan banorna var förändringen liten jämfört med året innan, dock minskar utnyttjandet av banorna i skärgården medan aktiviteten på banorna på fasta Åland ökar. I år var Hammarland störst med 41 % därefter Lemland med 36 % av älgskyttarna medan fördelningen i skärgården var Föglö 9 %, Kumlinge 8 % och Brändö 6 % av älgskyttarna. RG Blåtungaundersökning n Även i år hjälper de åländska jägarna till och undersöker om virussjukdomen blåtunga hos hjortdjur förekommer hos oss. Undersökningen utförs genom att blodprov tas från rådjur, vitsvanshjort och älg i samband med urtagningen: Proven skickas sedan till Evira i Uleåborg för analys. Ett antal rådjurs- och älgjaktlag är tillfrågade och ställer upp med provtagningen. RG Beviljade älgar av- landskapet 2009-2011 Fällda älgar år 2006-2008 Jaktvårdsf. tilldeln. 2009 till jakträttsområdena antal sökta älgar från jaktvårdsf. Ny bok om den åländska jakten n Landskapsregeringen tillsatte år 2007 en kommitté med uppdrag att leda uppgörandet av en bokhistorik över viltvårdens och jaktens utveckling och särdrag på Åland under självstyrelsens tid. Kommittén är nu färdig med sitt arbete vilket resulterat i en drygt 200 sidor tjock, rikt illustrerad bok. Boken beräknas komma från tryckeriet den 15 december under titeln: Jakten och viltvården i landskapet Åland- under självstyrelsens tid. I boken redogörs för de viktigaste händelserna inom jakten och viltvården i landskapet Åland sedan 1920-talet. De mest anmärkningsvärda förändringarna i viltfaunan, jakttraditioner och lagstiftningen beskrivs. Bokens underliggande budskap är att jakten och viltvården inte står i konflikt med den moderna naturvårdens intressen. Jägarna bidrar tvärtom på många olika sätt i arbetet med att bevara och berika miljön. Viltstammarna är därtill en ovärderlig förnyelsebar naturresurs och jakten och viltvården är ett utmärkt exempel på ett hållbart nyttjande av naturen. Tjur 37 7 4 24 4 1 6 33 11 7 4 7 3 5 4 157 Ko 25 3 3 12 4 0 3 30 11 6 4 4 1 5 6 117 Kalv 60 6 7 40 4 5 7 46 21 11 5 9 4 7 9 241 Vuxna 80 15 14 37 13 25 23 76 22 37 12 21 5 14 20 414 Kalv 80 24 16 38 12 25 22 63 22 38 12 21 4 18 20 415 Vuxna 75 15 14 32 12 25 22 62 22 32 10 14 4 14 20 373 Kalvar 75 24 16 38 12 25 22 63 22 38 12 16 4 18 20 405 Totalt 150 39 30 70 24 50 44 125 44 70 22 30 8 32 40 778 Totalt 54 12 14 25 8 20 16 46 14 20 8 12 3 8 12 272 Jägaren 6 / 2009 underkända prov 922 902 988 871 873 690 833 780 913 956 MN Godkända prov Blev utan prov Skyttarnas procentuella fördelning bland skjutbanorna 49
• Minkprojektet i Vänö skärgård År 2006 inledde Forststyrelsen tillsammans med Hitis jaktförening ett minkprojekt i Vänö skärgård som ligger i det som förr var Dragsfjärd och numera är Kimitoöns kommun. Syftet med projektet var att eliminera minken helt och hållet på ett bestämt och avgränsat område som omfattar ungefär sextio små öar och skär. På projektområdet finns också några större öar som är bevuxna med träd. jakten organiserades som ett talkoarbete från jägarnas sida medan Forststyrelsen skaffade de slagjärnsfällor som placerades ut i projektområdet. Jakten med fällor kompletterades med hundar och lövblåsare. Det här är en metod som har utvecklats av Jukka Nummelin i början av 1990-talet och som har visat sig vara effektiv. Syftet med projektet är att skapa ett område där det åtminstone på våren inte finns några minkar. Västerut från Vänö, mot Jurmo, Utö och Trunsö, har den här metoden tillämpats i nästan tjugo år och resultaten har varit mycket uppmuntrande. M 50 inkprojektet i Vänö startade i början av augusti år 2006. Jakten skulle äga rum på öar som administreras av Forststyrelsen samt på sådana privatägda holmar där ägarna hade gett sitt tillstånd att jaga mink. Forststyrelsen stod för utgifterna, det vill säga betalade ut reseersättningar åt jägarna. Själva Jägaren 6 / 2009 Retrievern lär sig Projektet inleddes i början av augusti när minkens fredningstid hade löpt ut. Fredningen gäller enbart honor som följs av årets ungar, men det förnuftigaste är att jaga under en tid då alla minkar är lovliga att eliminera. I början av augusti har dessutom minkkullarna ännu inte skingrats och möjligheterna att utbilda hundar- na är optimala. Gruppen utgick med två båtar från Kasnäs. Till gruppen hörde Pontus Enestam som är ordförande för HJF, undertecknad som är medlem i samma förening, Jouko Högmander på Forststyrelsen, ekologen Mikko Toivola samt minkveteranen Jukka Nummelin. Hundsidan representerades av Nummelins rutinerade finska stövare Tessa medan Toivola hade sin tyska jaktterrier och undertecknad sin jagande golden retriever. Det var meningen att retrievern skulle lära sig spåra upp minkarna och markera deras gömslen. De övriga hundarna behärskade redan det här med minkjakt. Under den första dagen knep vi en räv och fem minkar. Retrievern gjorde väl ifrån sig vid ett par kontakter med mink och på den kanten uppnådde vi alltså dagens mål. Den andra dagen knep vi ytterligare tre minkar och kunde känna oss nöjda med resultatet. Nu var både hundarna och jägarna insatta i hur minkjakten skulle gå till. Dessutom lade vi ut slagjärn på öarna,
• Det är mycket krävande för hundarna att jaga mink bland alla stenrösen och enesnår på skären i den yttre skärgården. hagel, som rikoschetterar så lätt, inte är något alternativ på sådan här jakt. Tufft för hunden En fungerande hund utgör själva fundamentet för effektiv minkjakt. Hunden måste absolut ha goda fysiska egenskaper och stark arbetsmotivation. Var och en som någonsin har stigit i land på en ö i Skärgårdshavet vet att terrängen inte bjuder på någon promenad i parken för hundar. Där finns väldiga stenrösen, ändlösa enesnår och branta, djupa sprickor och raviner. Det är med andra ord fullt av gömslen för minken. Litet större hundar kan ta sig fram i enesnåren, även om det sticks i buken och tassarna. En mindre hund typ terrier tar sig fram under snåren och söker alltså långsammare, men kompenserar det lugnare tempot med uthållighet. Också hundarnas klor utsätts för påfrestningar på det bergiga underlaget. För den här jaktformen passar alla hundraser som rent fysiskt klarar av den krävande terrängen. Den psykiska styrkan sätts i sin tur på prov när en skadad mink biter ifrån sig i stället för att fly. Om hunden i det läget retirerar så är den helt enkelt inte tillräckligt tuff för uppgiften. En hund som skäller gör det mycket enklare att lokalisera minken. I synnerhet på sensommaren utgör ormarna ett bekymmer för hundarna. Det finns holmar där det formligen kryllar av huggormar. Då gäller det att gå fram lugnt och sansat. Somliga holmar är det därför förnuftigast att avverka tidigt på våren eller senare på hösten. Dessutom kan det på holmarna finnas gott om sönderslagna glasflaskor, som hunden kan skära upp trampdynorna på. I blockig, bergig terräng måste skjutsektorerna planeras med omsorg och skytten får inte vara någon nybörjare med geväret. På plats finns ju dessutom också personen som kör lövblåsaren samt hundarna. Det finns lägen då skytten måste avstå från att skjuta, hur gärna han än skulle sätta en hagelsvärm i minken. Framgångsrik minkjakt i skärgården kräver med andra ord en stor bredd på kunnandet! Gott om mink Enligt skärgårdsborna ser man inte lika ofta som förut minkar som kilar utmed stränderna och folk undrar därför om minkarna har minskat. Tyvärr kan vi konstatera att det fortfarande finns gott om mink i skärgården. Saldot för höstens första jakt (tre jaktdagar) gick på tolv minkar, av vilka elva var vuxna. Enligt Jukka Nieminens teori kan minkarnas minskade synlighet delvis förklaras genom att havsörnarna har ökat rent kolossalt. Den listiga lilla besten har lärt sig att faran kan komma svävande på vingar och håller därför nuförtiden en låg profil. Det råder ju ingen brist på skrymslen och gömslen ute på holmarna och skären! Året 2007 knep vi på våren fjorton minkar och på hösten aderton stycken. Året 2008 blev saldot fjorton minkar på våren, men bara fyra på hösten. Våren 2009 blev det bara fyra minkar medan höstjakten landade på sex stycken. Till dags dato har vi alltså eliminerat 78 minkar i projektområdet och under våren 2009 kunde vi konstatera att området i det stora hela är tömt på minkar. Ungminkarnas andel av totalfångsten uppgick till elva stycken, vilket innebär att jakten var effektiv och träffade vuxna individer. Projektets minkveteran Nummelin lade fram den teorin att de unga minkarna ofta blir dödade av vuxna djur när de lämnar sin mor och sitt barndomsrevir. Det kan också förhålla sig så, att ungminkarna måste simma både ofta och långt eftersom de ständigt blir förföljda, vilket ökar sannolikheten för att de ska sluta sina dagar i klorna på en havsörn. 57 stycken av de fällda minkarna togs med kombinationsmetoden hund, lövblåsare och hagelgevär. 21 av minkarna togs med slagjärnsfällor. Beträffande slagjärnen har vi kunnat notera att de En krävande jaktform Det är väldigt krävande att jaga i den yttre skärgården. Att ta sig fram på havet bland alla grynnor och skär är redan det en hel vetenskap. Ofta går sjön så hög att det inte går att stiga i land på de yttersta minkkobbarna annat än vid lugnt väder. Dessutom finns det en risk för att falla och göra sig ordentligt illa, varför jag avråder jägare i sämre fysisk form från att pröva på minkjakt i skären. vittrade in dem med död mink och betade med torkad fisk. Jakt med hund effektivt Liksom med de andra små rovdjuren kan också mink jagas på två olika sätt; antingen aktivt eller passivt, vilket innebär fällor. Vid aktiv jakt är det hunden som innehar huvudrollen. Den snokar igenom öarna och letar efter minkvittring. När hunden väl har lokaliserat minken är det jägarnas tur att träda in på scenen. Lövblåsaren blir nu det viktigaste redskapet. Man blåser in luft i den lilla bestens tillhåll, vilket den inte står ut med, och därför brukar minken strax komma störtande ut från gömslet. Nu gäller det för skyttarna att kunna sin sak, vara skärpta och ta minken av daga. Här är det absolut nödvändigt med säker vapenhantering. Vapnen laddas först när minken är lokaliserad. Skjutsektorerna ska vara väl genomtänkta så det inte händer en olycka. Det behöver väl knappast sägas att stål- Hundarna markerar stället där minken trycker. Följande steg är att jaga fram djuret med lövblåsaren Jägaren 6 / 2009 51
• under en kall vinter fungerar klart effektivare. Skärgården har då i stor utsträckning tömts på fåglar och alternativen blir färre på minkens matsedel. Vilket i sin tur betyder att betet i fällorna känns mera lockande. De häckande fåglarna återhämtar sig År 2006 lät Forststyrelsen göra en inventering av de häckande fågelbestånden i området. På de 66 öarna och skären i området noterades 28 häckande fågelarter. Ejdern var som väntat den talrikaste arten medan silvertärnan följde som god tvåa. Inventerarna antecknade 1091 häckande par med ejdern i täten med över 400 bon. Silvertärnan och fiskmåsen följde och kom tvåa och trea. Grisslan och tobisgrisslan lyste med sin frånvaro eftersom bägge arterna har blivit illa åtgångna av minkens framfart. Av den senare, tobisgrisslan, bokfördes dock en handfull häckande par. Våren 2009 inventerades fågelbestånden en gång till. Utifrån minkjakten under samma vår bedömde vi att området var befriat från minkar. Det var specialplanerare Mikael Nordström på Forststyrelsen som gjorde inventeringen. Resultaten visade klart och tydligt att fågelmängderna hade ökat tack vare de tre åren med rovdjursjakt. Antalet bon hade ökat med flera hundra och nu påträffades 1566 stycken. Räknat i antal fågelbon stod silvertärnan för den största ökningen med plus 149 bon. På andra plats kom överraskande nog ejdern med plus 135 bon. I den yttre skärgården är det just ejdern som utsätts för predation av den växande populationen av havsörnar. Det kom därför som något av en överraskande att ejderpopulationen hade vuxit. Om vi jämför de här siffrorna med föregående inventering som gjordes innan elimineringen av minkar så kan vi notera att det är fågelarterna fisktärna, vigg, skedand och svärta som proportionellt sett har ökat mest. Också gräsanden, som är vår vanligaste jaktbara sjöfågel, gick framåt Långt ute i skärgården är slagjärnen ett utmärkt redskap. Jägaren kan vittja fällorna när han hinner och behöver bara lyfta ut de döda minkkropparna. och nästan tredubblades. Hela fem nya arter hade uppenbarat sig i området, nämligen vitkindad gås, gravand, skrattmås, havsörn och ladusvala. Eliminerandet av mink har tidigare undersökts i området kring Trunsö och Mikael Nordström har doktorerat på ämnet. Den här undersökningen bevisar bortom allt tvivel att fågelpopulationerna repar sig sedan minken har avlägsnats. Till och med grisslan har återvänt till trakten för att häcka. Inventeringsresultaten från Vänöprojektet stöder den tidigare forskningen och fågelbestånden har repat sig över lag. Siffrorna pekar klart och tydligt ut nyttan av att avlägsna rovdjuren. Fågelbestånden börjar omedelbart återhämta sig när minken, denna främling som oinbjuden vandrat in, börjar jagas. Det ursprungliga djurlivet har ju som känt inte någon beredskap att värja sig mot minkens predation. Ett fortlöpande projekt Vänöprojektet ligger geografiskt alldeles intill en stor skärgård. Därför fylls projektområdet fortlöpande på norrifrån med nya minkar. Alltså får vi inte låta invagga oss i förhoppningen att skärgården skulle fortsätta att vara ett paradis för fåglarna i ett par år efter elimineringen. Om vi skulle hoppa över en endaste vårjakt i området så skulle det med största sannolikhet dyka upp en dräktig hona som i rask takt fyller på de tömda reviren med sina ungar. Också för hundarnas del är det skäl att koncentrera jaktenergin till de mindre öarna. På de större öarna med svårforcerad terräng är det klok politik att lägga ut flera slagjärnsfällor. Det är ju uttryckligen på vintern när det är knappt om föda som slagjärnen är effektivast. Visst fick vi mink i fällorna också på våren och sensommaren, men bara en bråkdel av vinterns saldo. Med tre års egen erfarenhet kan jag helt och fullt hålla med Jukka Nummelin som talar med tjugo års erfarenhet, när han säger att om eliminerandet av mink ska ge resultat så måste vi fortsätta med arbetet på lång sikt. På sensommaren avkastar jakten en litet större andel unga minkar, men för deras del är dödligheten under alla omständigheter mycket stor. Vårjakten är den viktigaste och effektivaste för att fåglarna ska få häcka i fred. Minkens fredningstid börjar den första maj. Då ska även passiva fällor avgillras. Under projektets gång har samarbetet med jaktföreningen på orten fungerat fint. Att fågellivet ökar har inte någon direkt inverkan på skärgårdsbornas jakt på småvilt eftersom de främst jagar alfågel på våren. Om vårjakten på sjöfågel i skärgården upphör skulle det innebära dödsstöten för jakten på småvilt. Den traditionella jakten på sjöfågel utgör nämligen själva fundamentet för en effektiv och fungerande jakt på mink. l Text och bild: Tommy Arfman Jägaren och den jagade. Minkprojektet har kastat om rollerna i skärgården och minken har blivit den jagade. 52 Jägaren 6 / 2009
• PARHAAT VAIHTOAUTOT METSÄSTÄJÄN TARPEISIIN MAANTIELLÄ, KAUPUNGISSA JA ENNEN KAIKKEA MAASTOSSA. WWW.LANDROVER.FI/VAIHTOAUTOT AutoDuo Lahti Lohjan LaatuAutot MetroAuto Turku Lohjan LaatuAutot sis. alv, p-a uto sis. alv, p-a uto LAND ROVER FREELANDER 2.5 V6 SPORT AT · 2004 114tkm 18.500 LAND ROVER DEFENDER 110 2.5 TD5 COUNTY SAFARI VAN · 2004 105tkm 33.800 LR FREELANDER 2 2.2 TD4 E E · 2008 26tkm 33.900 LAND ROVER DEFENDER 110 TD5 STW · 2005 36tkm 39.800 Käyttöauto Seinäjoki AutoDuo Lahti Inchcape Espoon autotalo MetroAuto Turku LAND ROVER FREELANDER 2 2.2 TD4 E · 2009 1tkm 41.900 LAND ROVER FREELANDER 2 TD4 S BUSINESS AUT · 2008 40tkm 44.000 LAND ROVER FREELANDER 2 2.2 TD4 SE · 2009 22tkm 44.890 LAND ROVER FREELANDER 2 2.2 TD4 S AUT · 2009 3tkm 48.900 Veljekset Laakkonen Joensuu Inchcape Kaivokselan autotalo Veljekset Laakkonen Kouvola Inchcape Espoon autotalo RANGE ROVER SPORT 2.7 TDV6 SE A · 2005 76tkm 55.900 LAND ROVER DISCOVERY 3 2.7 TDV6 SE A · 2008 33tkm 59.990 LAND ROVER DISCOVERY 3 2.7 TDV6 HSE A · 2008 27tkm 69.500 LAND ROVER DEFENDER 110 SW SE 5D SVX · 2009 5tkm 69.890 Veljekset Laakkonen Joensuu Inchcape Kaivokselan autotalo Inchcape Espoon autotalo Veljekset Laakkonen Kouvola LAND ROVER DISCOVERY 3 2.7 TDV6 SE A · 2008 6tkm 69.900 RANGE ROVER SPORT 2.7 TDV6 HSE A · 2008 42tkm 76.990 RANGE ROVER SPORT 2.7 TDV6 HSE A · 2009 11tkm 89.980 RANGE ROVER SPORT 2.7 TDV6 HSE A · 2009 1tkm 99.600 Hintoihin lisätään jälleenmyyjäkohtainen toimituskulu. Jägaren 6 / 2009 53
• Brenneke -patron som alternativ jade med Ferlach-kombivapnet. Det är försett med kikare och siktandet är enkelt. Ett minus är att den hoplödda pipan utvidgas och därför kan träffpunkten förändras. Så jag gick över till enpipiga Remington Mod. 870 cal. 12-76. Pipan har bytbar choke. För Brenneke lämplig choke F rån slutet av 1800-talet till början av 1900-talet hade de mellaneuropeiska jägarna som regel i sin användning endast ett hagelgevär. Eftersom jakt på större vilt, som t.ex. kronhjort och vildsvin, ändå bedrevs i ganska stor utsträckning uppstod det ett behov att få lämpliga patroner för att skjuta dessa stora klövdjur. I bruk fanns det nog stora "hjorthagel" (på tyska Posten) men vid användning av dessa patroner förekom det mycket skadskjutning. För patrontillverkarna var det en stor utmaning att utveckla en kula som var träffsäker på upp till 50 meters avstånd och hade en så stor effekt att den kunde fälla t.o.m. en större kronhjort. tillåtna jaktvapnet i Östeuropa och i detta användes ammunition av Brenneketyp.. Många tillverkare av kompakta patroner anger att deras patroner skjuter de bästa resultaten med svag borrning. Därför använde jag i testet förbättrad cylinder. Kan då kompakt ammunition skjutas med ½ och 1/1 choke? Det måste man fråga respektive patrontillverkare. Endast Brenneke Classic anger att den kan skjutas med alla choker.. Hagelgevärets pärlkorn lämpar sig inte för precisionsskytte och i jaktförhållanden täcker det på 35 meters avstånd redan nästan hälften av rådjuret. Dessutom är träffpunkten för kompaktpatronen inte alltid densamma som haglets träffpunkt. Den måste därför alltid först kollas på det egna vapnet. Vid skytte med kompaktpatroner är det bra att använda rödpunktssikte. Monterande av ett sådant på ett hagelgevär har dock varit komplicerat, men också för det hittas det lösningar. Siktandet och siktmedlen Brenneke-patroner i Tyskland Den jagande överklassen hade nog redan i hundratals år använt räfflade pipor och man kände till att räfflan förbättrade träffsäkerheten och stabiliserade kulans gång. Men räfflorna saknades i hagelgeväret och därför är en enskild "kula" inexakt. Därför fortsatte försöken att höja hagelgevärets exakthet genom att utveckla såväl choker som kulor. Som ett resultat av utvecklimgarbetet såg också Brennekekulan dagens ljus. Av de kompakta kulornas tillverkare var Wilhelm Brenneke ( 1865-1951) en föregångare. De av honom utvecklade Original Brenneke Flin- Kompakt cal 10 och lettisk motsvarande 36 I de tättbebodda områden på USAs östkust är den kompakta patronen ofta den enda tillåtna vid jakt på vitsvanshjort och svartbjörn. Eftersom den kompakta inte flyger långt (1500 m), anses den vara mindre farlig för omgivningen. I Finland använder polisen kompakt ammunition vid avlivande av t.ex. älgar och hjortar. På hjort- och rådjursjakt är kompakta patroner ett bra alternativ också för jägare. Den kompakta patronen i terrängen: Ristest tenlaufgeschoss W. Brenneke -kompakta kulorna och många andra patroner används fortfarande. I Tyskland kallas kompakta kulor fortfarande för "Brennekekulor". Under hundra års tid har kulorna förändrats ytterst litet. I områden med vildsvin har jägarna för vana att alltid sätta några brennekekulor i fickan också på harjakter. Under de senaste 20 åren har vildsvinen ökat explosionsartat i antal i Mellaneuropa. Därför är Brennekepatronen nu populärare än någonsin och antalet tillverkare är många.. ...och på annat håll I många länder är Brennekepatronerna fortsättningsvis mycket vanliga, exempelvis i Italien, Frankrike, Turkiet och Nordafrika. Under Sovjetunionens tid var hagelgeväret nästan det enda 54 Jägaren 6 / 2009 Den kompakta patronens form är inte aerodynamisk och därför ska skjutavståndet vara maximalt 50 meter. Patronens yta är stor och därför faller hastigheten snabbt och anslagsenergin minskar. Å andra sidan beror den kompaktas effekt på den stora träffytan. Såret blir stort, men i övrigt förstörs inte köttet. Den kompakta patronen gör ett snyggt hål. I varierande terräng träffar kulan lätt en kvist eller ett ris. Skytten obserrverar inte alltid dessa hinder när han följer med viltets rörelser. Om de kompakta kulorna sägs det att de flyger rakt fram, det må sedan komma vad som helst i vägen. En gevärskula är dock känslig för ris. I geväret stabiliserar räfflorna kulans gång, men i en slät hagelgevärspipa saknas dessa. Hur går det när den kompakta kulan möter en kvist eller ett ris? Jag beslöt mig för att ta reda på det med ett test. Testpatroner Val av vapen för testet I testet på skjutbanan använde jag ett kombinationsvapen och ett enpipigt hagelgevär. Jag bör- Syftet med min test var inte att utreda vilken patron som är bäst. Med kompaktpatroner skjuter varje vapen och pipa olika träffigurer. Av nästan alla finländska importörer fick jag kompaktpatroner för test. Jag passar därför på och framför mitt tack till följande importörer: Eloranta (Brenneke Classic, Fiocchi), Urheilu&Kalastus (Rottweil Exact), Markus Remes Oy (Sellier&Bellot), Nordis/Nammo (Schönebeck Treffer), Hjorth Oy (Winchester, Federal). Sortimentet av kompaktpatroner är stort. För den egentliga testen använde jag de patroner, som gav den bästa träffbilden. Skillnaderna mellan tillverkarna var stora. På en tysk tillverkares patronask fanns det en bild av hur bra deras patroner fungerar. Bilden är verkligen bra och imponerande. I verkligheten har patronerna i förpackningen skjutits med en testpipa och ger
• Fiocchi 32 g Gamebore 32 g Brenneke " Classic " 32 g inte nödvändigtvis samma träffigurer med alla hagelgevär. Tillverkaren vill givetvis visa idealsituationen. Med mitt vapen sköt den här kompaktpatronen på 40 meters avstånd en 18 cm träffbild och var sålunda inte användbar för min test. Tavlans hål var inte ens runda. Köparen av kompaktpatroner borde därför vara noggrann och skjuta kompaktpatroner av olika märke med sitt eget vapen minst fem gånger med samma patronmärke.. Man kan aldrig lita på att haglens eller kompaktpatronens träffpunkt skullle vara samma. Därför ska varje skytt först testa sikt- och träffpunkternas överensstämmelse med sitt eger vapen. Återigen med minst fem patroner! Som av bilden framgår flyger inte alla kompaktpatroner riktigt rakt, utan för en del uppstår det ett utsträckt hål i tavlan. Det betyder att kulan svajar på sin bana och kan reagera känsligt t.o.m. vid ett möte med ett mindre hinder. Begynnelsetest: Prccision Ristest I : Grankvistar Sellier & Bellot 32 g Jag ville pröva konkretare risets och kvistarnas inverkan på kompaktpatronen. Jag konstruerade en ställning vid vilken jag fäste 6­15 mm tjocka grankvistar. Jag placerade den stora tavelställningen på fem meters avstånd bakom risställningen. Skjutavståndet var igen 40 meter. Bredvid den stora tavelställningen fanns det en annan tavla. På den kontrollerade jag varje kompaktpatrons träffpunkt på nytt.Sedan valde jag siktpunkten mot risen enligt träffpunkten. Inte en enda av kompaktpatronerna sköt hål i hål och därfö träffade kulorna alltid risen. För varje serie på fem kompakta bytte jag till nya ris på ställningen. Så här skapades analoga förutsätttningar för alla serier. Winchester 28 g Rottweil Exact 32g Schönebeck " Treffer 28 g Först sköt jag med varje tillverkares patron en fem patroners träffbild på 40 meters avstånd. Jag observerade genast, att det fanns stora skillnader mellan de olika kompaktpatronerna för träffpunktens del. Träffpunkten förändrades i såväl horisontal- som vertikal riktning upp till 30 cm! Federal 28 g Kvistställning på 5 m avstånd framför tavlan Jägaren 6 / 2009 55
• Testet visade att en del kompakta var riskänsligare än andra. För Fiocchis kompakta framgick det här tydligare än för andra. Med Remingtonen sköt de en liten träffbild, ca 7 cm. När kulan träffade grankvistarna förstorades träffbilden till 30 cm. Andra patroner fortsatte stabilt oberoende av risen. Brenneke " Classic " Gamebore Fiocchi Winchester Federal Ställnigen och videkvistarna Schönebeck " Treffer" Ristest II: Videkvistar Efter testet med grankvistar bytte jag till 8-16 mm tjocka videkvistar i ställningen och sköt igen med alla kompaktpatroner på 40 meters avstånd. Rottweil Exact-patronerna var de första i det här försöket och träffbilden efter två skott var mycket stor. Jag trodde att det var något fel på vapnet eller siktet och sköt därför ytterligare 5 skott. Därför är det 7 hål i tavlan. Det fanns dock inte något fel i serierna, spridningen var bara stor. Fiocchis kompakta reagerade också känsligt Rottweil " Exact " Sellier & Bellot Videkvistarna 56 Jägaren 6 / 2009
• på videkvistarna. Av fem kompaktpatroner träffade fyra 70 cm:s tavlan! Fiocchis och Rottweils kompakta är avsevärt längre än alla andra. Sannolikt har dessa patroners kulor samma tillverkare. Vardera har tyngdpunkten framme och det ökar känsligheten för hinder. De kortare kompakta är klart mindre riskänsliga än de långa. Trots det kan sägas som resultat av testet, att alla kompakta reagerade på något sätt för risen. Man bör således vara noggrann med att det inte finns ris i vägen på kulans bana för att inte tala om tjockare kvistar! I den sista testserien hände det sig också att en kula rikoschetterade från riset och vinande fortsatte sin färd in i skogen. Om detta hade hänt genast i början skulle jag ha slutat testandet på stunden för att undvika orsakande av fara! Kompakta som inte flyger stabilt kan också ändra bana när de träffar hårt ben. Då kan resultatet vara ett skadskjutet djur. Fiocchi vain 4 luotia osuu taulu Gamebore Winchester Brenneke " Classic" Schönebeck " Treffer " Streukreise der Flintenlaufgeschosse/Täyteisellä ammuttu kasa Tillverkare träffbild träffbild granträffbild vide40 m kvist kvist Brenneke "Classic" 9 cm 11 cm 26 cm Fiocchi 7 cm 26 cm > 55 cm Federal 11 cm 16 cm 25 cm Winchester 9 cm 23 cm 21 cm Gamebore 8,5 cm 14 cm 35 cm Rottweil "Treffer " 12 cm 18 cm 50 cm Sellier & Bellot 7 cm 10 cm 38 cm Schönebeck "Treffer " 13 cm 39 cm 39 cm Kompaktkulans anslagsenergi Brenneke Classic 31,5 g V0 = 430 m/sec 2912 J V50 = 330 m/sec 1715 J V100 = 275 m/sec 1191 J Val och användning av kompaktkula: Repetition Sellier & Bellot Vid val av kompakt ammunition bör alltså alltid en minst fem patroners träffbild skjutas. Träffpunkten och siktpunkten bör stämma överens. Träffpunkten för hagel och kompaktpatron är inte nödvändigtvis densamma. Vid användning av tvåpipigt vapen bör kontrolleras att pipornas träffpunkt är densamma. En fem patroners träffbild får inte vara större än 10 cm. 9,3 x 62 Om vapnet på 30 m avstånd skjuter en 10 cm träffbild ska det inte skjutas på längre avstånd. Om en 10 cm träffbild erhålls på 45 meters avstånd är det maximi skjutavstånd. Dess längre ifrån lönar det sig inte att skjuta eftersom kulans bana går i båge och det blir svårare att beräkna förhållet.. Test med kulvapen För jämförelsens skull genomförde jag ännu testet med kulvapen. Jag använde en Mauser studsare cal. 9,3 x 62 och 15 g HDB kulor och sköt igenom videkvistarna. Jag valde alltid en litet annan siktpunkt för att säkerställa att kulan inte träffade samma punkt som fregående kula. Som av bilden framgår är spridningen betydligt mindre och alla kulor har träffat målet. l Text: Klaus Götsch Federal Rottweil " Exact " Kompaktkulor: Brennke Classic, Winchester, Schönebeck Treffer, Federal, Fiocchi, Rottweil Exact, Sellier & Bellot Jägaren 6 / 2009 57
• Jakt- och naturfotografen Jari Niskanen har Jaktfotografering är ingen barnlek På en duvjakt ges det i regel tillräckligt med skottchanser för att fotografen ska få flera försök att fånga både jägaren och viltet på samma bild ögonblicket innan skottet går. Här faller det sig naturligt att ta bilden stående. ISO 640, 1/2000 sek, f 4.0, brännvidd 24 mm, handhållen. 58 Jägaren 6 / 2009 Jari Niskanen
• När fotoalbumet börjar vara späckat med trofébilder på nedlagt vilt är det dags att gå vidare till nya utmaningar. För en jaktfotograf består utmaningen i att fånga äkta jaktsituationer. A tt fixa till det så att jägaren, geväret, hunden och viltet finns med på samma bild ögonblicket innan eller efter skottet är helt enkelt väldigt knepigt - men inte stört omöjligt. Vid skarpt läge ska fotografen dessutom helst vara både osynlig och ljudlös! Det finns en ständig efterfrågan på lyckade, äkta jaktbilder, eftersom både jakttidningar och jaktböcker står och ropar efter actionbilder. Av allt att döma är det bilder av det här slaget som bäst förmedlar vad jakten innerst inne faktiskt handlar om. Men när det kommer till kritan så är det faktiskt inte ofta som vi stöter på fina foton som är tagna när skottet smäller. Orsaken är den uppenbara; att det är väldigt sällan som någon lyckas ta en sådan bild. Även om fotografen skulle få följa med på en riktig jakt - tack vare specialarrangemang eller ett lyckokast - så finns det ändå mycket som kan gå i stöpet. Bilden kan bli tekniskt misslyckad, lida av skakningsoskärpa eller så ligger skärpan på fel ställe. Kanske är motivet för litet i bilden eller så faller en del av jägaren utanför. Eller så fungerar inte bildens komposition, helt enkelt. Listan på allt som kan gå åt häcklefjäll kan med andra ord göras nästan hur lång som helst. Att fånga den arbetande hunden på samma bild som jägaren är ett motiv som också rutinerade fotografer kan gå bet på. Det gäller att sammanföra jägaren, hunden och viltet till en tekniskt felfri helhet. ISO 640, 1/2000 sek, f 4.0, brännvidd 47 mm, handhållen. Fängslad av Lappland För fotografen Jari Niskanen har det redan i många år varit viktigt att få in handling i jaktbilderna. - Bland actionbilder gillar jag bäst sådana med hundar som jobbar. Men att få en hund med på bild kräver en hel del arbete och många försök. Man kan aldrig vara säker på hur en hund reagerar, inte ens om hunden och fotografen känner varandra, säger Niskanen fundersamt. I likhet med så många andra jaktfotografer har Niskanen rört sig flitigt ute i naturen och jagat ända sedan liten pojk. På 1980-talet blev han biten av naturfotograferingen och därifrån var steget inte långt till att börja fotografera jakt. - Att fotografera fåglar är nog ändå det som jag sätter främst, avslöjar Niskanen, medan jaktfotograferandet kommer tätt i hälarna som god tvåa. Från första början har det varit Canon kameror och objektiv som gäller. Som nästan alla andra naturfotografer i landet bytte han för några år sedan med en gång hela utrustningen och övergick från film till digitalt. - I detta nu kör jag med två kamerahus, en Canon Mark II och en 50D. Objektiven håller förstås proffskvalitet och jag har i väskan brännvidder från 20 till 500 mm. Vid jaktfotografering använder Niskanen mest sin 50D med Canonobjektivet EF 24-105/f4. - Med den här kombinationen klarar jag av nästan vilken situation som helst, förklarar han. Niskanen jagar oftast i sina hemtrakter i Laukaa, men också i Saarijärvi. Helst jagar han skogshöns med sin finska spets Putin. Niskanens jägarhjärta klappar dessutom varmt för sjöfågel och små rovdjur. - Särskilt ivrigt ser jag alltid fram emot den årliga höstresan till Lappland. Vi brukar tillbringa en vecka där. En vårjakt vid bäverdammen bäddar för finfina jaktbilder. Ljuset brukar räcka till långt in på kvällen, i synnerhet om det fortfarande finns lite snö kvar. Här hade jägaren placerat sig under vinden och när bilden togs hade bävern klivit i land och var fortfarande omedveten om faran. ISO 400, 1/80 sek, f2.8, EF70-200 L IS USM, stabilisator, handhållen. De lyckade actionbilderna brukar infinna sig när jägaren godvilligt lämnar geväret hemma och koncentrerar sig på fotograferandet. Förtroendet är A och O - Fotografen får absolut inte störa jägaren på något sätt. Annars finns det en risk för att viltet skräms bort eller att skottet blir en bom. Om en älgtjur med drömhorn på huvudet går jägarens näsa förbi för att fotografen klantar sig så är det hastigt ajöss med samarbetet, poängterar Niskanen. När ett förtroende väl är etablerat ska man inte äventyra det för några bilders skull. Några av Niskanens jaktkamrater har till och med hållit inne med skottet för att ge honom tid att göra kameran klar för bild. I likhet med väldigt många andra jaktfotografer som på blodigt allvar är ute efter actionbilder har också Niskanen under årens lopp fått erfara att det bakom en pangbild ligger många försök, stor skicklighet och en rejäl portion ren och skär tur. - Det blir inte särskilt många fullträffar under Jägaren 6 / 2009 59 Niskanen berömmer den finska jaktkulturen i synnerhet för att alla som vill jaga också ges en möjlighet att göra det, till exempel på statens marker. - Det här är en tradition som borde dokumenteras i bild i en mycket större omfattning än vad som är fallet. Under de senaste åren har Niskanen faktiskt allt oftare - och dessutom frivilligt! - lämnat geväret hemma när han ger sig ut för att ta jaktbilder. - När jag åker iväg för att jaga själv så tar jag förstås alltid med mig kameran för att kunna knäppa eventuella trofébilder. Förutsättningen för att kunna ta bra actionbilder är att det finns ett förtroende mellan jägaren och fotografen, anser Niskanen. I bästa fall lägger jägaren inte ens märke till att han har en fotograf i hälarna under jakten. Kimmo Pöri Jari Niskanen
• De lyckade actionbilderna brukar infinna sig när jägaren godvilligt lämnar geväret hemma och koncentrerar sig på fotograferandet. en höst, trots att jag hänger med på många jakter, vet fotograf Niskanen av egen erfarenhet. En radda svårigheter Det största problemen vid actionfotografering handlar nog ändå om att få rätt omfång på skärpedjupet. För att både jägaren, hunden och viltet ska tecknas skarpt måste fotografen använda en mycket liten bländare. I praktiken är detta ändå väldigt sällan möjligt eftersom slutartiden måste vara så kort som möjligt för att bilden ska frysa ögonblicket. I skogen råder det nästan jämt en brist på ljus, och när skogen flödar av ljus så är det i regel hopplöst skarpt och platt. De vilda djuren uppför sig inte heller alltid särskilt förutsägbart. Tänk dig en myr insvept i en sagolik morgondimma - och så sätter sig den där orren i fel träd! Där ryker bildkompositionen direkt! - Även om jägaren som jag har hakat på skulle lyckas fälla orren så blir det inte en enda bild av det hela, förklarar Niskanen med detta exempelfall. De lyckade actionbilderna brukar infinna sig när jägaren godvilligt lämnar geväret hemma och koncentrerar sig på fotograferandet. En fotograf som också jagar själv har däremot en klar fördel i jämförelse med en fotograf som aldrig har jagat. - Jägaren har en inbyggd förståelse för hur en situation kan tänkas utveckla sig. Alltså har han bättre förutsättningar att ställa sig på rätt plats i rätt ögonblick, filosoferar Niskanen. Självfallet kan vem som helst som begriper sig på en kamera lyckas bara han bidar sin tid invid en jägare som sitter länge stilla på en och samma plats. - När jägaren rör sig i terrängen behövs det däremot instinkt och näsa för situationer, fortsätter Niskanen. I sista hand är det ändå motivet som avgör hur bilden ska tas, anser Niskanen. Fotografen kan inte göra särskilt mycket åt faktorer typ det befintliga ljuset eller bakgrunden. - När jag får en chans att själv bestämma så försöker jag placera motivet på ett bra ställe i landskapet och i förhållande till det rådande ljuset. Däremot är Niskanen inte så pigg på arrangerade jaktsituationer. Den som betraktar bilden brukar rätt fort genomskåda arrangemanget och inse att uppställningen inte är äkta och tappar hastigt intresset för bilden. - Om det handlar om att utbilda en hund så går det kanske för sig att kasta en fågel eftersom det tjänar ett syfte, men manipulering av bilder är någonting som jag inte alls sysslar med, understryker Niskanen. Han passar samtidigt på att betona att han som jaktfotograf håller sig till "ekolinjen". När det gäller stående eller liggande bilder låter Niskanen motivet och situationen avgöra vilketdera som passar bäst. - När till exempel en hund skäller på en fågel faller det sig naturligast att hantera motivet stående. På en älgjakt brukar däremot liggande bilder fungera bäst, förklarar Niskanen med ett par exempel. Det är inte särskilt svårt att fånga både jägaren och älgen på samma bild. Betraktaren utgår från att det strax är ute med älgen, men så behöver det inte nödvändigtvis gå. När jägarna är ute efter kalvar låter de ju kor och tjurar passera. Vilket inte hindrar fotografen från att ta en bild när älgen går i pass, bara han och jägaren har kommit överens om saken på förhand. ISO 400, 1/125 sek, f2.5, 85 mm, handhållen. De stora rovdjuren saknas Beträffande planerna för den närmaste framtiden tror Niskanen att han kommer att satsa ännu mera på just actionbilder. - Jag är intresserad av alla jaktformer, så det kommer knappast att råda någon brist på motiv! utbrister han med ett skratt. Jaktbilder av björn, varg eller lo är någonting som Niskanen knappt någonsin har sett i jakttid- ningarna. Det betyder att fältet är fritt och oändligt stort på den här kanten. - Det finns ju motiv att fotografera i våra skogar så det räcker och blir över för många fler, påpekar Niskanen och låter samtidigt förstå att den finska jaktfotografin är vass i spetsen, men att bredden saknas. Liksom så många andra finska jaktfotografer saknar Niskanen i sin samling den där pangbilden av en skällande spets där alla pusselbitarna är med och ligger på rätt plats. - Jägaren som smyger sig fram, hunden under trädet, tjädern uppe på en gren och hela härligheten inramad i ett ståtligt landskap, drömmer Niskanen Det är mödan värt att ligga i och försöka ta den bilden, även om det aldrig skulle lyckas! Fler av Jari Niskanens jaktbilder hittar du på nätet på adressen www.jariniskanen.net. Text: Kimmo Pöri 60 Jägaren 6 / 2009 Kimmo Pöri
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun opun jätämme sinulle. Monarch E 1,1-4x24 , NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi Jägaren 6 / 2009 61
• en naturfotograf lockar på älg Älgtjurar med ståtlig hornkrona är en välbekant syn för naturfotografen Asko Hämäläinen. Genom att imitera älgarnas egna läten har han lockat till sig hundratals älgar för att fotografera dem. -S amma metoder fungerar också för jägare, säger Hämäläinen uppmuntrande. I princip går det under hela jaktsäsongen att locka älgar till sig så de kommer inom skotthåll. Även om fotografens kunskaper och färdigheter är väldigt viktiga så är älgtätheten i området den avgörande faktorn, uppger Hämäläinen. Till och med under brunsten är det bara vart tionde försök som leder till resultat. - Utsikterna att lyckas hänger också på förhållandet mellan antalet kor och tjurar i trakten. Genom ständig träning och studier av älgarnas beteende skapar man förutsättningar för att lyckas med lockandet, påpekar Hämäläinen. kar den dominanta tjuren dem oavbrutet och det ska mycket till för att locka honom därifrån. - Annars kan det ju hända att någon mindre tjur passar på att ta tillfället i akt, skrockar Hämäläinen. När brunsten är på topp är det alltså svårt att locka bort tjuren från en älgko som är klar att betäckas, men däremot svarar yngre tjurar enligt Hämäläinen på locklätet och kommer för att kolla läget. - Det här är precis en sådan situation som jägare kan dra nytta av i början av jaktsäsongen, vid månadsskiftet september-oktober, funderar Hämäläinen. Under brunsten är älgarna aktivt i gång, vilket betyder att lockandet kan lyckas också utmed de vanliga växlarna och inte bara i brunstreviren. Lockandet fungerar bäst i morgondunklet eller kvällsskymningen. Med tanke på älgarnas låtande och beteende är det ändå de nattliga expeditionerna som enligt Hämäläinens erfarenheter är de mest givande eftersom älgarna då är mindre skygga och låter mer. När fotografen kommer så nära att han ser eller hör älgen eller stöter på ett rykande färskt spår så gäller det verkligen att känna terrängen och veta hur älgar beter sig. - Då gäller det att snabbt och tyst förflytta sig till en bra plats att börja locka på. Välj lockplatsen utgående från vindens riktning, det vill säga så att du befinner dig under vinden i förhållande till älgen. Där det är möjligt ska fotografen placera sig så högt som möjligt i terrängen, till exempel uppe på en sten eller en kulle eller i ett jakttorn om det råkar finnas ett sådant att tillgå. - På det här viset får älgen inte så lätt vittring på fotografen och dessutom ger placeringen ett visst skydd, förklarar Hämäläinen. - Det är bäst att ta för vana att på förhand kolla att det inom räckhåll finns typ en sten eller en stubbe eller ett träd att sätta sig i säkerhet bakom om läget skulle bli hotfullt. Även om älgar egentligen inte är rädda för bilar så är det klok politik att lämna bilen några hundra meter ifrån. - Och kom ihåg att inte smälla med dörrarna, tipsar Hämäläinen. När du går till platsen där du tänker locka så kan du allt emellanåt röra dig långsammare och stanna för att repa löv av trädgrenar på samma sätt som älgar brukar göra. - Jag rekommenderar den här metoden i synnerhet om det är omöjligt att röra sig ljudlöst. Bakom en sten eller stubbe Den dominanta tjurens revir Tidigt på hösten, några veckor innan älgjakten börjar, samlar sig älgarna inför brunsten. De brukar söka sig till samma ställe år efter år. Enligt Hämäläinen mutar den dominerande tjuren in ett område på cirka två till fyra kvadratkilometer som den bevakar och där den skrapar upp några brunstgropar. - Meningen med groparna är att locka älgar från ett större område till reviret. Tjurens bölande och stönande väcker intresset hos korna i trakten och i något skede av brunsten dyker korna upp på den här tjurens revir. - De här korna brukar i sin tur följas av mindre tjurar, berättar Hämäläinen, och så småningom finns det ett antal tjurar och kor i olika åldrar på reviret. Att locka en dominant tjur brukar enligt Hämäläinens erfarenheter lyckas bäst i början av september då korna ännu inte har nått brunstens klimax och tjuren inte är tvungen att ständigt hålla vakt över dem. Efter mitten av september börjar älgkorna närma sig brunstens klimax. I det här skedet beva- Börja lockandet med några korta och skarpa kontaktläten som du bildar i näsan. - Det brukar räcka till för att väcka älgarnas intresse. Bilda lätet genom att stöta fram ett "å, å". Höj samtidigt upp tungan mot gommen så att ljudet styrs till näsan. Bilda nu en skålformig tratt framför munnen genom att trycka pekfingrarna lätt mot sidan av näsborrarna. Det spelar ingen större roll om ljudet är högt eller lågt. Om kontaktlätet inte har någon effekt ska du prova med älgkons brunstläte. Ropa ut lätet i serier om tre och i alla fyra väderstrecken. Vänta därefter i ungefär tio minuter. Upprepa serien några gånger om du inte får något svar. Brunstlätet låter som ett utdraget kontaktläte som varar i ungefär fem sekunder och som i början gör en hastig stigning. Efter stigningen följer en långsam sänkning som mot slutet övergår i en svag stigning och dito sänkning. Avsluta lätet med två stön. Tjurens brunstläte, ett dovt "oah oah", drar till sig både kor och tjurar. Ju tätare svaret kommer desto hetare är tjuren på gröten. Enligt Hämäläinen ska det här lätet komma ända nerifrån magen och det är lätt att få fram genom att föreställa sig någonting äckligt och utbrista i ett "yäk!". Men i stället för "yäk" lägger man pekfingrarna mot näsborrarna på samma sätt som för kontaktlätet och utstöter ett "oah!". Under gynnsamma förhållanden kan en älgtjur uppfatta en älgkos brunstläte (eller en fotografs imitation) på ett par kilometers avstånd. Men enligt Hämäläinen brukar locklätet bara fungera en enda gång per älgindivid under en och samma höst. Somliga äldre tjurar kan ännu flera år senare komma ihåg att de blev dragna vid näsan på en viss plats med ett visst läte. - Försök alltid locka till dig älgen med så lite läten som möjligt, understryker Hämäläinen. Det är aldrig klok politik att bums lägga alla sina kort på bordet. Övning ger färdighet Locket hörs flera kilometer När du har hittat en lämplig plats för lockandet ska du börja med att vara alldeles tyst i en kvart och lyssna av omgivningen. - Ju längre fotografen har tålamod att hålla sig tyst och stilla desto bättre eftersom älgarna - om det finns sådana i närheten - brukar höras, tipsar Hämäläinen. Enligt Hämäläinen är hösten fram till mitten av oktober den bästa tiden att träna lock på älg. Vilket självfallet inte betyder att det inte skulle gå att locka på älg under de andra årstiderna. - Maj och början av juni är också en utmärkt tid. Då har fjolårskalvarna lämnat sina mammor och är lätta att dra vid nosen. Enligt Hämäläinen spelar väderleken en stor roll för hur lockandet kommer att lyckas. Vid lugnt och klart väder bär locklätena långa vägar samtidigt som älgarna själva är aktiva med att låta. - Då går det också mycket lättare att uppfatta svaret och lokalisera älgen. Den som lockar ska klä sig i kläder som inte prasslar och som färgmässigt smälter in i terrängen. En jägare måste förstås följa jaktlagen och ha en röd eller orange väst eller jacka och dito mössa. - Det är en mycket god idé att bryta ansiktets konturer med ansiktsfärg eller en kamouflageluva, om detta bara är möjligt, tipsar Hämäläinen. l Text: Kimmo Pöri Foto: Kari Kemppainen Naturfotograf Asko Hämäläinen vet hur man ska göra för att med älgarnas egna läten locka dem tillräckligt nära för att bli fotograferade. 62 Jägaren 6 / 2009
• Forskarperspektivet Turistjägaren på statens ripmarker n Under jaktsäsongen i fjol höstas stod jägare utsocknes ifrån för fem procent av dalriputtaget i norra Lappland. I år beviljades ännu färre tillstånd. Inte heller de som jagade med hönshund fick särskilt mycket att stoppa i ränseln, trots att många envist påstår att det är precis vad de gör. "Sällan har jag tillryggalagt så många steg för varje fälld fågel. På fjällens sluttningar skönjdes inte en fjäder, inte det minsta dun, och i dalarna inte en enda tjäder till tröst för min besvikelse." Med de här orden beskrev hönshundsjägaren Bertel Gripenberg en höstlig ripjakt vid Pallasjärvi året 1912. Det var ett av de svagaste fågelåren i mannaminne i Lappland. Under den här hösten har fågeljägarna kunnat konstatera att läget är i stort sett det samma. I likhet med året innan är skogshönstätheterna låga och produktionen av kycklingar ligger under genomsnittet. Inte heller då blev det någon tillväxt att tala om. Det har varit tyst och stilla i skogarna. Läget är ändå inte fullkomlig hopplöst. I norra Finland har produktionen av kycklingar trots allt nått upp till en medelmåttig nivå. Det verkar finns flera orsaker till att läget är som det är. En av orsakerna till den positiva utvecklingen i norr är att de små rovdjuren minskade, vilket i sin tur berodde på att sorkstammarna kollapsade året innan. I de tre nordligaste kommunerna har ripflockarna faktiskt vuxit sedan fjolåret och det observerades klart fler kullar. Enligt resultaten från linjetaxeringarna med hönshund har ripbestånden föryngrats och trenden tyder på en tillväxt. Men vi får ha tålamod ett slag till innan läget har återgått till det normala. en fråga som är större än själva livet. Oron för ripbestånden i nordligaste Lappland och bedömningarna av hur mycket jakt som bestånden tål har rört upp känslorna och framkallat skarpa åsikter. Vilket samtidigt visar hur betydelsefull ripan är högst uppe i norr. Det har riktats särskilt skarp kritik mot Forststyrelsens försäljning av riptillstånd på statens marker. En kör av röster har krävt en totalfredning eller att jakten är tillåten enbart för ortsbor eller att begränsningar införs för jägare utsocknes ifrån eller att ryggsäckar ska granskas eller att förbud införs mot jakt med hönshund och så vidare. I bakgrunden verkar det figurera en tanke att i synnerhet turistjägare inte kan jaga med omdöme utan att de med sina hundar och sin girighet jagar för hela slanten och tömmer markerna. Tillståndsjägarna kvittar i sin tur ortsbornas uppfattning med att dessa bara fikar efter egna fördelar och vill hålla jakten för sig själva. funktion vid planeringen av den årliga tillståndsförsäljningen. Vi ska ta hänsyn till både ortsbornas särskilda rättigheter och de gästande jägarnas rättigheter, samtidigt som vi inte får försumma att beakta naturens bärkraft. Licenskvoterna för ripjakten är ingenting som man skakar ur ärmen och avgör på känn. Fundamentet för en omsorgsfull jaktplanering består av linje- och triangelinventeringarnas resultat, av statistiken för tidigare års tätheter, avskjutning och försäljning, av småviltforskningens resultat samt av ortsbornas efterfrågan på jakt och faktiska avskjutning. Under perioder med svaga ripbestånd drar vi ner på licenserna för att spara på riporna. För att säkerställa den sociala uthålligheten reglerar vi dessutom noggrant antalet jägare per dygn i markerna. Vid behov kan Forststyrelsen också reglera jakten genom att strama åt licensvillkoren. Dalripan är betydelsefull Den här hösten har jag åter en gång fått uppleva det gamla välkända faktum att jakten är och förblir Försäljningen planeras noggrant De statsägda skogarna längst i norr har ett stort rekreations- och känslomässigt värde för de finländska jägarna. Till Forststyrelsens uppgifter hör mycket riktigt att skapa möjligheter till ett ekologiskt och socialt hållbart jagande i de gemensamma statliga markerna. Försäljningen av tillstånd är ett sätt att fullgöra detta uppdrag. Dessutom förutsätter jaktlagen att vi, då vi drar upp riktlinjerna för tillståndsförsäljningen, prioriterar dem som saknar rimliga möjligheter att jaga. Med områdesvisa tillståndskvoter slår vi flera flugor med en smäll och säkerställer viltbestånden på lång sikt, ortsbornas rättigheter och samernas möjligheter att sköta renar och bevara sin kultur. Forststyrelsens enhet för jakt- och viltvårdsärenden har med andra ord också en övervakande Tar också tillståndsjägarna ansvar? Under innevarande höst kortade Lapplands jaktvårdsdistrikt av jaktsäsongen för dalripan och de övriga skogshönsfåglarna till elva dagar. Beslutet innebar en avsevärd förkortning av jakttiden från det normala. Avsikten med åtgärden var att spara på skogshönsbestånden. Forststyrelsen rättade i sin tur tillståndsförsäljningen efter skogshönsläget. I år såldes ungefär 600 tillstånd för dalripa, vilket utgjorde en dryg tredjedel av det antal tillstånd som fanns till salu och en tredjedel av fjolårets försäljning. Uttagsmässigt innebär detta att tillståndsjägarnas beräknade uttag landar rejält under tusenstrecket, vilket i sin tur betyder cirka 0,40 dalripor per dygn. I fjol utgjorde tillståndsjägarnas andel fem procent av det totala uttaget av dalripa - 24 000 fåglar - i nordligaste Lappland. Vinterjakten med snara är den faktor som mest påverkar det totala uttaget av dalripa i nordligaste Lappland. Vad kan då de här siffrorna tala om för oss? För det första visar de att vi anpassar jakten till det rådande läget. När en jägare löser tillstånd förvandlas han inte alls till något ansvarslöst rovdjur utan han förstår att jaga enligt det uthålliga nyttjandets principer. De allra flesta finländska jägare, oavsett om de är ortsbor eller utsocknes ifrån, tar sitt ansvar för viltbestånden. Även om det ofta påstås så kånkar inte heller hönshundsjägarna hem några tunga ryggsäckar från fjällen. Inte ens under goda fågelår utgör tillståndet någon garanti för att jägaren får fågelvilt på kornet och än mindre kan stoppa det i ränseln. Ofta hoppar jägare över jakten eftersom de tänker att de ändå inte får något. Det finns också gott om sådana jägare som inte har hjärta att fälla "den där enda fågeln i hela skogen". Men visst strövar det fortfarande omkring jägare på fjällen. Alla har inte avvikit till Sverige. I jaktens väsen ingår ju även känslan av frihet, förväntan, frid, ensamhet, avkoppling vid brasan. För många är de här känslorna en viktigare upplevelse än att fälla ett vilt. "Fågeljägare får se saker som det inte är alla förunnat att skåda", konstaterade Veikko Huovinen träffande. Men en korsning mellan järpe och tjäder har väl ännu ingen skådat?. l Text: Pirjo Ilvesviita Regionchef, Enheten för jakt- och viltvårdsärenden, Forststyrelsen Jägaren 6 / 2009 63
• Med Eki på vandring Fram med laggarna! För oss finländare har skidandet varit en fråga om liv och död ända sedan stenåldern och fram till vår generation. Om inte generationer av finländare redan i barndomen fått lära sig att ta sig fram i djup snö så hade vi inte kunnat befolka detta land eller försvara det. Uikujoki i Vitahavskarelen finns det en 4000 år gammal klippmålning som mycket åskådligt beskriver en forntida älgjakt på skidor. Målningen visar hur tre jägare först skidar efter varandra i samma spår för att sedan dela på sig för att med pilbågar och spjut fälla en flock utmattade älgar. I Vitahavskarelen har karelarna löpt på skidor efter älg och ren utan avbrott ända från stenåldern och fram till slutet av 1800-talet. Under årtusendenas lopp har jaktvapnen undergått en hel del förändringar, medan transportmedlet - det vill säga skidorna - i stort sett varit oförändrat de samma. I begynnelsen var skidorna korta och breda. Vid övergången till järnåldern ökade den ena skidan i längd till en glidskida medan den andra blev en kort sparkskida. Under medeltiden blev skidorna åter igen lika långa. Stavarna förändrades från en spjutstav till ett par lika långa stavar. Det var under stenåldern som människan uppfann skidan och den var från första början en genialisk uppfinning. Skidornas form och material förblev i stort sett oförändrade ända fram till början av nittonhundratalet då den industriella produktionen, de nya syntetmaterialen och de maskinellt plogade skidspåren revolutionerade skidandet och förde det ett stort kliv bort från sitt ursprung. Rörliga krigare på skidor I Enligt dagens uppfattning befolkades Finland omedelbart efter istiden. Den tidens jägare följde viltet till det blivande Finland, men rörde sig sannolikt till fots eller med båt. Att klimatet blev varmare betydde ändå ingalunda att landet blev komplett snö- och isfritt. Folket i vårt land har sedan istiden upplevt ungefär tiotusen vintrar, somliga kallare och somliga snörikare än andra. Den stadigvarande bosättningen krävde dugliga transportmedel. Utan skidor hade människorna inte överlevt vintrarna utan de hade svultit ihjäl, insnöade i sina byar I Finland varade erämarkernas tidevarv hela järnåldern och i delar av landet långt in på medeltiden. Byarna innehade samfällda erämarker där varje gård hade sin egen lott där gårdens jägare skidade upp ett spår som löpte från fälla till fälla. Å ena sidan innebar vintern och snön krav och svårigheter för finländarna, men å andra sidan innebar de också stöd och trygghet. De djupa snödrivorna bildade ett försvarsverk som skyddade landet mot inkräktare. Det hände att fiendestyrkor vågade anfalla på vintern, men oftast gick de sin undergång till mötes i snön och kylan. År 1555 hände det sig i Joutselä att några hundra finska "Liderlige Lemminkäinen löpte framåt oavbrutet, över mossar, över moar, över öppna svedjemarker: Flammor sköt det ut ur skidan, rök steg upp ur stavens ändar." Kalevala, Huldén & Huldén 64 Jägaren 6 / 2009
• bönder på skidor besegrade en tiofalt manstarkare rysk armé. Det var furst Bibikov som ledde sex tusen man över Systerbäck i avsikt att ödelägga Kivinebb, rycka fram mot Viborg och därifrån tränga djupare in i landet. Av krigståget blev dock intet. De finska skidlöparna överraskade det ryska infanteriet och kavalleriet som pulsade fram i snön i långa kolonner, klöv kolonnerna i mindre avdelningar och nedgjorde dem, den ena efter den andra. Den ryska huvudtruppen lyckades retirera, men ryssarna blev tvungna att överge trossen och lämna den kvar. Tävlingar som VM i skidning i fri terräng bidrar till att upprätthålla finländarnas terrängduglighet och föra kunskaperna vidare till nästa generation. "Byarna innehade samfällda erämarker där varje gård hade sin egen lott där gårdens jägare skidade upp ett spår som löpte från fälla till fälla." Redan på stenåldern bildade karlarna jaktlag för att jaga älg. Den här målningen visar klart och tydligt hur jägarna tillsammans skidar efter älg. Bilden kommer från Niilo Valonens bok "Muinaisrunoja Itä-Karjalan kalliopiirroksissa". Jägaren 6 / 2009 65
• Det är ingen dum idé att trampa upp ett eget skidspår med fällor så där som jägarna gjorde förr i världen. Historien upprepade sig i Suomussalmi under vinterkriget, då de motoriserade ryska trupperna mödosamt avancerade längs smala och svårframkomliga vägar. Sovjetarmén underskattade stridsförmågan hos de rörliga finska trupperna, som opererade på skidor, och den led ett förkrossande nederlag. Ännu på fyrtiotalet var vårt land något helt annat än dagens Finland. Merparten av befolkningen bodde på landsbygden och arbetade utomhus. Det stod skidor ställda mot väggen vid var och varannan stuga och det var självklart att folk kunde skida. Den fysiska konditionen hölls uppe både i jobbet och i vardagens sysslor. Idag finns det knappt någon som använder skidor i jobbet och i skolorna står skidningen inte längre på schemat. Skidningen har förvandlats till en hobby för ett fåtal; en hobby som i synnerhet bland ungdomarna tvingas konkurrera med en uppsjö av olika modesporter, vilka för det mesta dessutom utövas inomhus! En kommentar: Räcker kondisen till för ett nödläge? n Finländarna älskar sin roll som världskänd skidlöparnation. Men tänk om berömmelsen saknar täckning? Försvarsmakten måste ju börja från grunderna med att lära rekryterna skida! Det är inte heller särskilt många jägare som numera äger ett par skidor! Tävlingsskidandet har blivit ett yrke för en liten grupp idrottare medan folket sitter hemma i tevesoffan och tittar på. Att det finska folkets fysiska kondition rasar är sannerligen ingen bagatell! Folk orkar inte längre på jobbet och frånvaron ökar. Den här "onödiga" sjukfrånvaron anstränger hälsovården och binder resurser som borde användas till annat. I slutändan innebär det här en enorm utgift som samhället får stå för. Ovanpå detta kommer ytterligare en stor fråga. Räcker den fysiska prestationsförmåga till hos vår värnpliktsarmé i ett krisläge som kräver mobilisering? Den här frågan kan varje värnpliktig ställa sig själv. Inom jägarkåren angår frågan så gott som var enda en av oss. Staka iväg till egna fällor! Även om dagens arbetsliv inte är fysiskt ansträngande i sig så krävs det en viss grundkondition för att orka med jobbet. I de flesta hobbyer är det dessutom en fördel att fysiskt vara i god form. Höstens jakter blir en klart angenämare upplevelse om man inte behöver flåsa lungorna ur sig efter varenda uppförsbacke. Eftersom jakten främst äger rum på hösten så är det inte många som gitter motionera på vintern. Även den lilla kondis som höstens jakter har avkastat rinner bort för den som tillbringar vintersäsongen på sofflocket. För att hålla sig fysiskt i trim krävs det nämligen motion året om. Skidning är en sport som förbättrar syreupptagningsförmågan och stärker hjärtmuskeln. Dessutom utvecklar skidandet alla muskelgrupper i kroppen, jämnt och balanserat. På köpet På en vintertur packar du ner utrustningen i en pulka. Hemmavid är det praktiskt att frakta viltfoder i pulkan. Jobbet med att släpa tunnorna med säd från bilvägen till utfodringen innebär utmärkt nyttomotion. får skidlöparen en rejäl dos frisk luft och sover bättre om natten. De där förargliga extrakilona hålls i styr även om aptiten skulle växa. Det är ingen dum idé att trampa upp ett eget skidspår med fällor så där som jägarna gjorde förr i världen. När rundan väl är inkörd kan jägaren spana efter spårlöpor av vilda djur medan han vittjar fällorna för små rovdjur och kanske drar han en pulka lastad med säd till en utfodring. I ett sådant här "privat" skidspår blir det knappast någon trängsel eller konkurrens från andra skidlöpare. Den som tänker skida i fri terräng utan färdiga spår gör klokt i att skaffa sig riktiga skogsskidor. Sådana skidor är längre och bredare än vanliga skidor för färdiga spår. Industriellt tillverkade skogsskidor brukar vara över två meter långa och sju centimeter breda. Det finns fortfarande några företag som tillverkar gammaldags skogsskidor av trä. Kunskapen att göra sådana höll på att dö ut, men det nyvaknade intresset för handgjorda träskidor håller några skidmästare med arbete och bröd på bordet. Vilminkoskidorna som görs efter gammal modell finns till och med i en tre meter lång version!. l Text och foto: Eerikki Rundgren, Teckningar: Jaakko Puuperä Om du grundvallar skidorna omsorgsfullt hemma så går det lätt att bättra på vallningen ute i terrängen. Under en tur som sträcker sig över flera dygn fastnar fästvallan bäst i brasvärmen eller inne i stugan. Det känns alltid lika fint att upptäcka spår av skogshöns i sina egna jaktmarker. 66 Jägaren 6 / 2009
• Riistakivet Agrimarketista Monipuolinen ja säänkestävä suolakivi riistalle · Sisältää runsaasti kuparia, seleeniä ja A-vitamiinia · Voidaan käyttää luonnonmukaisessa tuotannossa · Pakkauskoko 10 kg Agrimarketeista kautta maan! www.agrimarket.fi Hur står det till med flåset? Håller den fysiska konditionen hos dagens beväringar och uthålligheten på skidor samma nivå som hos farfar i vinterkriget? Foto: Petri Välkki/ tidningen Suomen Sotilas Jägaren 6 / 2009 67
• Två vänner i älgskogen Trots att väckarklockan ringer redan i ottan vill varken Laura Maula eller Elli Keitaanranta stanna hemma från älgskogen. Båda tjejerna är fjorton och tycker det är kul på älgjakt. Flickorna går i drevet, men båda drömmer om att få skjuta själv. Nästa år när de fyller femton kommer det att bli aktuellt med att skaffa sig parallelltillstånd. Både Laura och Elli vet redan hur man gör med älgkroppen efter fällningen. 68 Jägaren 6 / 2009 -F arsan sköt en sextaggare! ropar Laura Maula till sin vän Elli Keitaanranta, vars egen VHF-telefon är trasig. Flickorna är med på en älgjakt i Nahkela i Tusby, som ligger strax norr om Helsingfors, och höstens första älg har precis stupat. Fjortonåringarna Laura och Elli går alltså i drevet, så man kunde kanske kalla dem drevtjejer. Allt emellanåt driver de älgarna i rätt riktning genom att gå i drevkedjan, men idag jagar Nahkelagubbarna med hund och drevkarlarna fungerar som ett levande stängsel med uppgift att hejda och returnera älgar som försöker ta sig igenom kedjan. Harjakt kräver eget gevär Varken Laura eller Elli hade ännu börjat i skolan när de fick följa med på älgjakt första gången. Laura skaffade jaktkortet när hon var tio medan Elli tänker göra det innan jul. Nästa år, när hon har fyllt femton, tänker hon skaffa sig ett parallelltillstånd till sin pappas älgstudsare. De båda Det är ändå älgjakten som jag helst fortsätter med.
• men den tidiga väckningen - jakten börjar vid sjusnåret - avskräcker. - Visst känns det jobbigt ibland att stiga upp så tidigt, förklarar Laura, men när jag vet hur skojigt det blir så klarar jag det. Med buller och bång - Det fina med älgjakten begriper man först när man hänger med själv, säger Elli Keitaanranta (under) och Laura Maula. Det händer att älgen kommer störtande mot drevkedjan med en väldig fart. - Visst känns det spännande när vi får veta över telefonen att det kommer en älg emot oss med väldig fart, berättar Elli. Vi brukar ändå lyckas med att bullra så mycket att älgen inte bryter sig genom kedjan. Den här dagen rör sig ändå älgarna lugnt och sansat mot passkedjan, vilket betyder att läget är lugnt och de båda flickorna får gott om tid att njuta av älgjaktens sociala sida, nämligen återseendets glädje. Eftersom Elli inte längre bor i byn så är det främst under höstens jakter som de två vännerna träffar varandra. Meningen med kedjan av människor är att hindra älgarna från att passera igenom och därför ska drevet låta hela tiden. För flickornas del går jobbet till så, att de bevakar en 20 till 100 meter lång sträcka genom att promenera av och an, prata och äta matsäck. Under älgsäsongen tillbringar Laura nästan varje veckoslut på jakt medan Elli gör det vart annat veckoslut, det vill säga när hon är hos sin pappa. - Det är mycket tråkigare under de veckoslut då Elli inte är med, konstaterar Laura. Då är jag med pappa på hans pass eller tar med mig nån av de få kompisar som jag har som vill följa med. Bägge papporna hör till älgjaktlaget i jaktföreningen i Nahkela. De båda tjejerna är däremot inte medlemmar i föreningen - åtminstone inte ännu. - Men när jag blir större tänker jag gå med i föreningen, om jag får, upplyser Elli. - Just nu räcker det ändå med att pappa är medlem och betalar medlemsavgiften, fortsätter Laura, för vi behöver inte ett dugg mer älgkött. Också vilträtter begriper sig de båda flickorna på. - Det är ju faktiskt helt vanliga matlagning, men med den skillnaden att man använder älgkött i stället för gris eller nöt, förklarar Elli. Laura Maula och Elli Keitaanranta flår älgen med hurtiga tag Ingen brist på hjälpsamma kolleger flickorna deltar inte i några andra jakter än älgjakten. - Sen när jag har fått vapenlicens så kan jag hänga med på harjakt, funderar Laura. Jag har ingen lust att vara med på harjakt utan gevär, för idén är ju att få skjuta själv. Men det är ändå älgjakten som intresserar mest och som jag helst fortsätter med. Att skjuta djur avskräcker inte de här två tjejerna: - Flickor brukar tänka så här, att usch, hur kan ni skjuta djur! förklarar Elli. Men älgarna är en fara i trafiken och därför är det viktigt att jaga dem. De båda flickorna går i åttonde klassen och vet att jakten inte är någon populär hobby bland kamraterna i högstadiet. På Lauras klass finns det en pojke som jagar ibland. På Ellis klass finns det ingen alls som gör det. Det händer att tjejerna vill ta med sig någon kompis på älgjakt, Under älgjaktens premiärdag var sextaggaren som Ellis pappa fällde inte den enda älgen. Jaktlaget sköt dessutom en tjur till och en ko. Men sysselsättningen tar inte slut här för Elli och Laura. När de fällda älgarna har transporterats med traktor till slaktskjulet får flickorna också vara med om att flå djuren och kapa av klövarna. Elli och Laura tar raskt itu med uppgifterna. Om de stöter på svårigheter så råder det ingen brist på hjälpsamma jägarkolleger i skjulet. - Men i övrigt så får vi inte nån specialbehandling av gubbarna i jaktlaget, säger Elli. Bortsett från att de skojar lite grann med oss ibland. Ännu får flickorna inte passa någon älg eftersom det är tradition i jaktlaget att skytten sköter om den detaljen själv. Det finns sex, sju damer som regelbundet brukar delta i Nahkelaföreningens älgjakter. I detta nu deltar ingen av dem som skytt, men det kan bli en ändring i saken redan nästa höst eftersom både Laura Maula och Elli Keitaanranta drömmer om att få fälla älg själva. l Text och foto: Maria Nikunlaakso Jägaren 6 / 2009 69
• ­ suomalaiset eläinuskomukset Såväl tama som vilda djur har i alla tider format människans relation till sin omgivning I finsk folktradition finns det enorma mängder olika uppfattningar om vad djuren betyder. I boken Ole siviä sikanen har Heikki Lehikoinen sammanställt en utmärkt presentation av dessa uppfattningar öch föreställningar. Sidor 346, Kustannusosakeyhtiö Teos, 2009. Pris: 27 euro. Ole siviä sikanen Stoppa i julklappssäcken! En fågel i handen ­ i viltekologins spår! Viltekologins grunder i en trevlig och lärorik form. Skriven av författarna till Vildmarksliv, Keijo Taskinen och Seppo Leinonen. Producent är Jägarnas Centralorganisation. I boken behandlas ekologins lagbundenheter och fenomen, sambanden mellan orsak och verkan samt jaktens grunder i en lättfattlig form. Boken är avsedd såväl som en skol- och intressebok för barn och ungdom som för äldre personer som nöjesläsning och till lärdom. Boken innehåller också uppgiftsrutor i anslutning till olika teman. Taskinens texter och Leinonens illustrationer garanterar ett personligt och kunnigt grepp om ämnet och en insiktsfull bildvärld. Boken har 48 sidor. Pris i JCO:s lager NU 5 euro!!! Hirvimetsä ­ DVD-nyhet om hjortdjur Hjortdjuren är en del av vårt lands skogsnatur. De är också på många stt ekonomiskt värdefulla. Älgarna har dragit nytta av ett skogsbruk som producerar ny skog. Som stora växtätare har hjortdjuren sin egen inverkan på skogsmiljön.. Skögs- och naturvården har som mål att sammanjämka skogens många användningsmöjligheter. Jakten och viltvården upprätthåller för sin del en balanserad utveckling.. Filmen "Hirvimetsä" berättar om växelverkan mellan hjortdjuren och en skogsmiljö i mångsidigt bruk, utan att glömma jakten. Produktion: Risto Heikkilä, speltid 35 min. Pris fritt JCOs lager 24 euro. . En bok om sjöfågeljakt: Vesilinnustus Redaktörer Veli-Matti Väänänen & Jere Malinen Fågeljakt - om konsten att få till det Hur lär man sig känna igen de jaktbara sjöfåglarna? Hur väljer man rätt gevär och utrustning för lockjakt och maskering? Från sträck till gryta ­ vad gör man sedan när fågeln väl är skjuten? Hur ska en god apportör arbeta? Vilka lagar är det som reglerar jakten och hur inventerar man sjöfåglar? Vad är det för skillnad på att jaga änder på havet, vid åkrar och i skogen? Boken bygger på färsk forskning och stor erfarenhet. Den behandlar sjöfågeljakten i vårt land ur många olika perspektiv; på myrar, vid insjöar, i våtmarker och ute på havet. Redaktörerna som handleder läsaren har tillbringat tusentals timmar på fågeljakt. 207 sidor Kustannusosakeyhtiö Otava, 2009 Pris: 40 euro En dvd om gåsjakt: Unelmien hanhisyksy Den här filmen handlar om det som varje gåsjägare drömmer om! Den börjar ute i havsbandet med jakt på grågås och gäss som flyger i skymningen. Vi får följa med på spännande stunder vid en åker när hundratals gäss kommer flygande, får syn på bulvanerna och börjar fälla för att landa, med kurs rakt på jägarna som väntar i diket. Som pricken över i och kronan på verket avrundas gåssäsongen med en jakt ute på en myr. Den här dvd:n skildrar sannerligen en gåshöst att drömma om! Speltid: 58 min Inspelad: 2009 Produktion: MH-jahtivideot. Pris: 26 euroa. En dvd om styckning: Hirvenruhon paloittelu Den som är skicklig på att stycka älg får kött av toppkvalitet, både för sin familj och försäljning. Den här dvd:n visar hur man styckar en älgkropp med strikt hygien, detaljerat moment för moment. Varför inte stoppa dvd:n i laptoppen, ta den med till slaktskjulet och följa anvisningarna? Helt perfekt! Produktion: Pohjoisen Keski-Suomen oppimiskeskus Regi: Heikki Taskinen Speltid: 33 minuter Inspelad 2007. Pris: 23 euro 70 Jägaren 6 / 2009
• Ny kokbok för jägare: Metsästäjän uusi keittokirja Viltköttet har alltid haft en särskild plats i vår matkultur. Ofta intar viltet hedersplatsen på bordet när det dukas till fest. Den här boken beskriver viltets väg från skogen till det dukade bordet. Detaljerade anvisningar med fotografier visar hur man ska bära sig åt för att få ut det mesta av viltet vid matlagningen. Processen omfattar flera steg från transport till urtagning, styckning och förvaring. Boken berättar självfallet om de vanligaste djuren som älg, hjort och hare, men också om sällsyntare delikatesser som bäver och vildsvin. Hälften av sidorna är avsatta för cirka 70 recept. Där finns både klassiker i moderniserad form och nyheter, allt från härliga korvar till smårätter, grytor och stekar. Författarna ger detaljerade anvisningar för hur man saltar, röker och lufttorkar kött, till stor glädje för vänner av traditionella metoder. Läsarna får dessutom råd om vilka tillredningsmetoder som passar bäst för vilket vilt, olika kroppsdelar av viltet och olika köttbitar. Det borgar för att skogens gåvor blir tillredda på godaste möjliga vis! 192 sidor, Gummerus 2008. Pris: 35 euro. Översättning från svenska. Originalets titel: Jägarens nya kokbok ­ Från jakt till dukat bord Gert Klötzke, Torsten Mörner, Lars Paulsson Beställ till julen böcker, filmer och spel till julen! Beställ före den 14.12.2009 så hinner materialaet till julen! Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi NYHETER: Jägarens nya kokbok Vesilinnustus ­bok Karhun metsästys ­bok Ole siviä sikanen ­bok Unelmien hanhisyksy ­dvd Hirvimetsä ­dvd Hirviruhon paloittelu ­dvd Vilda djur ­postkort Vilda fåglar ­postkort (postkort sänds i minimi 4 st/försändelse) Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Viltspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Metsästäjä ­vastuu, turvallisuus Böcker: Bättre en fågel(OBS! priset) Snöspårsguiden Lilla fälthandboken,spår Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä ­bok Metsäpeuraopas 35 e 40 e 55 e 27 e 26 e 24 e 23 e 1e 1e _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st 1,50 e _______st 1,50 e _______st 10 e _______st 32 e _______st 5e 5e 5e 5e 5e 5e 15 e 25 e 26 e 26 e 26 e 26 e 28 e 5e 5e 6e 30 e 5e 7e 35 e 5e _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______st _______stl Ett rejält faktapaket för dig som gillar björnar och björnjakt: Karhunmetsästys Karhunmetsästys on Suomen ensimmäinen laaja tieto- ja kuvateos Suomen metsien jyhkeimmästä ja uljaimmasta pedosta ­ karhusta ­ ja sen metsästyksestä. Teoksen alkupuolella perehdytään karhunmetsästyksen historiaan ja perinteisiin sekä Suomen ruskeakarhun biologiaan ja elintapoihin. Kirjan pääkokonaisuus on karhunmetsästys. Teoksessa on runsaasti käytännön metsästystilanteissa kertynyttä tietoa nykyaikaisesta, koirien avulla tapahtuvasta karhunmetsästyksestä. Onnistuneen karhujahdin edellytys on karhua haukkuva koira. Erirotuisten karhunhaukkujien karhutyöskentelyjä selostetaan tekstein, kuvin ja jopa karttojen avulla. Koirien kouluttamiseen perehdytään perusteellisesti. Mikä karhunmetsästyksessä kiehtoo? Siihen ja moniin muihin kysymyksiin antavat vastauksia seitsemän eri puolilta Suomea kotoisin olevaa, erilaisissa olosuhteissa ja eri koiraroduilla metsästävää karhunkaatajaa. Lukija pääsee perille juuri heidän tavastaan metsästää karhua sekä tutustuu heidän karhua haukkuviin koiriinsa. Jokainen karhunkaataja kertoo lukijoille myös mieleenpainuneimman karhunmetsästyskokemuksensa. Karhunmetsästys Yrjö ja Tuija Eronen Ari Komulainen Boken utgör ett heltäckande faktapaket av aldrig tidigare skådad kaliber om björnen, björnjaktens historia, traditioner och modern björnjakt med hund. Bokens avslutande del handlar om dagens björnjägare på olika håll i landet. Läsaren får veta hur de jagar björn, envar på sitt eget personliga sätt, och göra bekantskap med deras skällande hundar. Boken är skriven av Lieksabördiga Yrjö och Tuija Eronen. För illustrationerna svarar i huvudsak bokens tredje medarbetare, fotografen Ari Komulainen. Många av Yrjö Eronens egna foton finns med i boken. Tyngdpunkten i boken ligger på björnjakten. Den bärande tanken är att för läsarna presentera hur modern björnjakt med hund går till. Det är författarnas avsikt att ge ämnet en bred och praktiskt inriktad presentation som ger lika mycket utrymme åt alla hundraser. Alla hundraser som används vid jakt på storvilt presenteras i ord, bild och kartor, också vår nationalhund den finska spetsen. Böken har 272 sidor. Pris fritt JCOs lager 55 e. Yrjö ja Tuija Eronen Ari Komulainen Kuvitus on runsas. Lukija voi nähdä monissa kuvissa koiran ja karhun käyttäytymistä aidoissa haukkutilanteissa. Kirjassa on ennen julkaisemattomia ja harvinaisia kuvia karhuista. Kirjassa luovutetaan puheenvuoro myös muille kuin varsinaisille kirjoittajille: esimerkiksi petotutkijalle, luontokuvaajalle, Lapin erämaiden pyytömiehille ja karhua metsästävälle naiselle. Näiden asiantuntijoiden tekstit täydentävät kirjan monipuolista antia. ISBN 978-952-92-5830-7 Karhunmetsästys 9 789529 258307 Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott Viltplanscher och postkort Sedan tidigare finns våra viltdäggdjur och fåglar som planscher. Nu finns de också som postkort och miniposters i storleken A4! Med korten och planscherna kan du öva på att känna igen de olika viltarterna. Förstås går det också att posta postkorten! Bilderna är gjorda av illustratören Dick Forsman. Artnamnen på både svenska och finska. Planscherna kostar 1,50 och postkorten 1 euro. Minsta beställning 4 st. (postförskottsavgift 3,65 + postavgift enligt vikt) Beställ per post: Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14,00890 Helsingfors Per telefon: 09- 27 27 8120 Via internet: www.riista.fi Namn: Näradress: Postnummer: Postanstalt: Telefonnummer: Jägaren 6 / 2009 71
• ­ I Finland har man vant sig vid vissa smaker som är naturliga för oss. Att sträva efter specialiteter är fel väg. Däremot lönar det sig att satsa på det att man kan tillreda för den finländska smaken lämpliga vilträtter av inhemskt vilt, säger bland annat från Kockkriget kända och från Vad ska vi äta idag-programmet bekanta tv-kocken Aki Wahlman. Aki Wahlman: Älg är en intressantare råvara än lejon D en etiska aspekten är viktig för Aki Wahlman vid tillredning av mat och därför äter han t.ex.inte lever från uppfödd gås alls. Wahlman vill iaktta principerna för hållbar utveckling vid matlagningen. ­ Att plåga djur för köttproduktionens skull hör inte till mina principer. Viltet är den etiskt hållbaraste köttråvaran, för den har fått växa fritt och lever ett arttypiskt liv. Älg vinner lejonet Istället för att eftersträva specialiteter värdesätter Wahlman vilträtter med bekant smak, t.ex. traditionell grytand. ­ Också lever av älgkalv smakar riktigt bra i min mun, den motsvar helt kalvlever. Den är helt i onödan undervärderad. En annan undervärderad del av älgen, som Wahlman håller för särskilt intessant, är älgens kindkött. ­ Förädlat skulle det kunna vara en toppen råvara, funderar Wahlman. Också korv på älgkött kunde det produceras mera av än nu, tycker Wahlman. Däremot tycker han inte att björnkött är intressant som råvara, endast speciellt. Inte heller andra länders exotiska djur intresserar. ­ Av t.ex. savanndjur har jag inte tillrett mat och det intresserar inte heller. Det är viktigare att lära sig tillreda goda älgrätter än lejon, konstaterar Wahlman. Vilt är alltför exotiskt för kocktävlingar Wahlman vann Årets kock 1996-tävlingen, och han har också deltagit l många internationella tävlingar, bland annat i världens högst uppskattade kocktävling Bocuse d´Or 1997 som representant för Finland I internationella tävlingar använ72 Jägaren 6 / 2009
• Det tillför mervärde för kunden om vi kan berätta vilken jaktförening som fällt den hjort vi serverar, var den har fällts och vilken dag. HUOM! OLEMME MUUTTANEET! Riistapalikka Cyberncam CCT-1500L www.erakontti.fi ÄlgWallenberg Wallenberg: 600 g älgfärs 1 ägg 3 dl vispgrädde salt och vitpeppar smör och rypsolja Krydda köttet med salt och vitpeppar. Tillsätt och grädden, blanda hela tiden. Forma biffar, rulla i skorpmjöl, bryn i panna i smör- oljeblandning, stek i ugn i 150 °C. Ärtpuré: 450 g ärter 1 dl vispgrädde 30 g smör salt och vitpeppar Lägg ärterna ioch grädden i en kastrull öch koka upp. Mosa och sila,.värm upp, blanda in smöret, Krydda med salt och peppar Grädddsås: 2 dl Demi-Glace-sås 1 dl vispgrädde vitpeppar Lägg Demi-Glacel enkastrull, köka ihop litet, tillsätt vispgrädde och kryddor. Avred vid behov med potatismjöl. Servera dessutom stekt bacon och rödlök. der man råvaror som alla länders representanter har möjlighet att få, som t.ex. torsk och gris. Också i finska tävlingar är det sällan som vilt används råvara, eftersom domarna kommer från utlandet och domarna måste alltid behärska råvaran fullständigt. Viltsmaken är vanligen främmande för de utländska domarna. ­ Mänga utländska kolleger förundrar sig över hos oss helt vanliga råvaror som nejonögon och t.o.m. över älgkött. De är för dem lika främmande som t.ex. emu och struts hos oss, förklarar Wahlman. Wahlman, som utbildar nya köksmästare och restonomer vid yrkeshögskolan i Åbo, hade sina elever på besök och de fick pröva på hur vilt och choklad passari hop. Skidturisterna på Ylläs och Levi fick sedan pröva på hur resultaten av projektet "Lappländska smaksensationer" smakade. ­ Eftersom viltets smak i huvusak är mörk och stark fungerar den bra tillsammans med choklad. I chokladen ska det då vara litet socker och mycket kakaosmör, över 70 %. Som en av projektets produkter föddes en viltsås, i vilken det i slutskedet rörs in choklad, helst sådan som har en nypa chili med, berättar Wahlman. 299 Lisälaite riistakameraan. Mahdollistaa riistan reaaliaikaisen seurannan. (kamera ei sisälly hintaan) Vilt och choklad Hotronic lämpöpohjallinen Ursprungsinfo tillför mervärde Wahlman jagar inte själv, men har varit med på älgjjakt när det fällts älg för hans gudfar och hans svärfar är båda ivriga jägare. Vanligen har Wahlman ändå att göra med viltkött som köpts från hallen eller köttparti. ­ Säväl större som mindre viltkött kommer vanligen snyggt hanterat och styckat, skryter Wahlman. Wahlman, som lotsar Åbo-restaurangen Rocca berättar, att restaurangens kunder är mycket intresserade av matens ursprung. ­ Det tillför mervärde för kunden om vi kan berätta vilken jaktförening som fällt den hjort vi serverar, var den har fällts och vilken dag. På restaurangerna är viltet vanaligen säsongvara. På Roccas lista hittas under säsongtid älg, and öch ibland också ripa. Ibland kan vi ytterom säsongen servera kronhjort, men aldrtg kenguru eller bison. l Text: Maria Nikunlaaks 179 Uusi entistä parempi ja tehokkaampi 4 Ah -malli. TerveTuloa osToksille uudisTuneeseen verkkokauppaamme. www.erakontti.fi I UUS ! E SOIT O Meillä voit maksaa ostoksesi suoraan verkkopankkiin tai luottokortilla. oY erÄkonTTi aB kinturinkuja 4, riihimäki puh. 010 440 9410 Jägaren 6 / 2009 73
• Jägarorganisationen meddelar År 2003 krävde JCO:s representantmöte: "Kaninförordningen" träder i kraft vid årsskiftet! Statrådets förordning Om ändring av jaktförordningen n I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från jord- och skogsbruksministeriet, ändras i jaktförordningen av den 12 juli 1993 (666/1993) 11 § 1 mom., 16 § 1 mom. och 2 mom. 1 punkten, 17 § samt 24 § 1 mom. 1 punkten, 11 § 1 mom.sådant det lyder i förordning 793/2007, 1 6 § 2 mom. 1 punkten. sådan den lyder i förordning 664/2001, och 24 § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i förordning 224/2001 som följer:: 11 § Användning av fälla och fotsnara Fällor som fångar byte levande eller andra motsvarande fångstanordningar får användas för fångst av lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, hermelin, mink, iller, skogsmård, grävling, utter, vildkanin, östersjövikare och gråsäl samt av icke fredade djur. Med tillstånd av jaktvårdsdistriktet får sådana anordningar även användas för fångst av andra djur i jaktvårdssyfte. Tillstånd att använda sådana anordningar kan ges även i samband med ett tillståndsbeslut som fattas med stöd av 25 a §:n 2 mom., 27 eller 29 §. Fällor och andra fångstanordningar ska vara sådana att ett fångat djur ryms i dem i stående eller eller liggande naturlig ställning utan att skada sig självt. 16 § Allmänna krav på skjutvapen Träffenergin hos kulan i ett räfflat kulvapen som används för skytte av vilt ska mätt vid pipans mynning vara minst 100 joule(E 0 > 100 J). Utöver vad som sägs i 1 mom.ska: 1) om vapnet används för att ekjuta rödräv, i farm uppfödd fjällräv, grävling, utter, mårdhund, tvättbjörn, sumpbäver, skogshare, fälthare, tjäder, orre eller gås ska vikten av patronkulan vara minst 2,5 gram och dess träffenergi mätt på 100 meters astånd från pipans mynning vara minst 200 joule (E 100 > 200 j). 17 § Kaliber på hagelgevär Hagelgevär som används för att skjuta vilt ska ha kaliber 10 - 20. Hagelgevär av mindre kaliber får dock användas för att skjuta vildkanin, bisamråtta, ekorre. hermelin, dalripa, järpee, morkulla och ringduva, dock inte hagelgevär av mindre kaliber än 36. 24 § Allmänna fredningstider Viltet är fridlyst som följer: 1) vildkanin 1.4--31.8, skogshare och fälthare 1.3--31.8; Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010. Helsingfors den 29 oktober 2009 Den professionella tjuvjakten bör fås under kontroll: klassen "grovt jaktbrott" bör fogas till jakt- och strafflagen Äntligen åtgärder: Justitieministeriet informerar n Justitieministeriet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgiften att för strafflagen bereda bestämmelser för grovt jaktbrott och grovt döljande av olaglig fångst Målet är att även särskilt klandervärda gärningar beaktas i lagstiftningen. Arbetsgruppen har även uppgift att begrunda bestämmelserna för förverkandepåföljder och jaktförbud. Jaktförseelsebestämmelserna ses över så att straffbarheten för brott mot jaktlicensvillkoren utöver jakten på älg, hjort och övriga hjortdjur även gäller andra djur. Arbetsgruppen äger utreda, om tolkningen av jaktbrott kunde effektiveras genom att iutvidga förundersöknings- tvångsmedelfullmakterna. Vid berefningen av förslagen bör i tillräcklig utsträckning beakta linjedragningarna i totalrevisionen av tvångsmedel- och förundersökningslagstiftningen. Behovet av en ändring av bestämmelserna har blivit aktuell på grund av att det under den gångna vintern har avslöjats ett flertal till stora rovdjur fokuserade jakt- och djurskyddsbrott, för vilka gärningsmännen till en del inte har avslöjats. Beträffande olaglig jakt på älg förligger misstankar om mera professionell verksamhet än tidigare. Professionellt fungerande svart marknad och färdiga försäljningskanaler för bytet upprätthåller för sin del den olagliga jakten. Bestämmelserna för jaktbrott överfördes 2002 i sin helhet till strafflagen som en del av strafflagens totalrevision. Under 2000-talet har 20-50 personer årligen dömts för jaktbrott. Vanligen ådöms böter för jaktbrott. Maximistraffet är två års fängelse. Arbetsgruppens mandattid utgår 31.5.2010. Kommunikationssverket meddelar: På jakten använda uppföljningsanordningar n För uppföljning av hundar kan man under jakten utnyttja en s.k. hundpejl. Med hjälp av den kan man följa med hundens position. De flesta traditionella för uppföljning av hunden använda pejlarna fungerar beroende på licensen på någon av de fria radiosändarnas gemensamma frekvenser, bl.a. följande: 138,200­138,450 MHz, 433,050­434,790 MHz och 169,400­169,475 MHz. Pejlarna kan också använda flere delfrekvenser mellan 863­870 MHz. Villkoren för användningen av dessa frekvenser och de tekniska fordringarna har fastställts i Kommunikationsverkets föreskrift 15. Frekvenserna för från licens befriade anordningar är i huvudsak harmoniserade för detta ändamål och befriade från licensberoendet i hela Europa. För djuruppföljningsyften och positionsbestämning av djur finns det idag också uppföljningsanordningar som utnyttjar mobiltelefonnät. Med dem kan man utöver uppföljnigsdata också i realtid få reda på hundarnas position med en GPSmottagare. På marknaden har det dessutom lanserats apparater med motsvarande uppföljnings- och positioneringsegenskaper som är baserade på GPS, men istället för mobiltelefonnätet använder privata radionätverks frekvenser för dataöverföringen. Dessa apparaters frekvenser är i alla fall inte harmoniserade för här avsedda syften i Europa och för dem har det inte anvisats frekvenser i Finland. Kommunikationsverket understryker att användning av andra anordningar än för användning av uppföljningsanordningar på de anvisade frekvenserna strider mot radiofrekvensföreskrift 4 och är därför förbjuden. I Norge och Sverige finns det i användning anordningar som fungerar på frekvens 150 MHz. Dessa anordningars användning på den frekvensen i Finland är inte tillåten här enligt radiofrekvensföreskrift 4. Kommunikationsverket har fått förfrågningar om användningsmöjligheterna av dessa på frekvenserna i fråga fungerande anordningar här. Frekvensernas användbarhet är under utredning, men beslut i frågan torde inte bli klart under 2009. Kommunikationsverkets övervakningsåtgärder Kommunikationsverkets inspektörer övervakar nyttjandet av frekvenserna och radioanordningarna. Förseelser kan leda till polisundersökning. Försäljning av anordningar På andra än för detta ändamäl i Finland anvisade frekvenser fungerande anordningar kan dock saluföras på följande villkor: Anordningen bör vara CE-märkt och försedd med varningsmärke. Med anordningen bör det finnas en förteckning över länder där anordningen får användas. I det här 150 MHz-fallet bör det framgå av nämnda förteckning att anordningen inte får användas i Finland. Med anordningen bör också följa uppgift om av tillverkaren given kontrollförsäkran. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila Konsultativ tjänsteman Sami Niemi Frivilligarbetet inom vilthushållnongen n Jord- och skogsbruksministeriet har av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet beställt en utredning av jägarnas friivilligarbete att tjäna som stöd vid planeringen av den kommande nya viltförvatningen. Vid undersökningen görs en uppskattning av frivilligarbetets omfattning och dess ekonomiska värde. Undersökningen ger en täckande bild av det frivilligarbete jägarna utför. Enkätformulären sänds i början av november till jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare. Forskningen hoppas på en positiv inställning och tålamod vid besvarandet av den arbetsdryga enkäten. Resltaten av undersökningen torde i slutändan gagna hela viltbranschen. Marcus Wikman Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet PB 2, 00791 Helsingfors Tfn 0205 751272 Antti Impola jaktchef i Satakunnan n Forstmästare (AFM) Antti Impola har utnämnts till jaktvårdschef för Satakunda jaktvårdsdistrikt från 1.1.2010. Han övergår till viltförvaltningen från uppgifterna som regionchef vid företaget L&T Biowatti Oy, som verkar inom bioenergibranschen. Det nya avskräckningsmedlet Trico för hjortdjur testas n Skogsägare som bekämpar hjortdjursskador kan kanske snart dra en lättnadens suck, för som bäst testas ett nytt, lovande avskräckningsmedel för hjortdjur - Trico. Det skriande behovet av ett nytt medel uppstod när avskräckningsmedlet Mota, som fungerat bra, drogs bort från marknaden. Det nya medlet, österrikiska Trico, fick i september av Evira ett försöksmarknadstillstånd som gäller fram till utgången av nästa år och nu testas preparatets funktionsduglighet i Finland. Jägarnas centralorganisation blev intresserad av en större försöksanvändning än tidigare via Skogsforskningsinstitutets lovande fältförssök efter att preparatet fått tillstånd 74 Jägaren 6 / 2009
• Det händer i distriktend för försöksmarknadsföring. Även i Sverige har man goda erfarenheter av preparatet. Enligt Metlas forskare Risto Heikkilä hålls preparatet bra kvar över vintern på plantorna och det skadar inte heller lövträdens blad. Det verksamma medlet i Trico är njurfett från får. Preparatet sprejas på plantor som ska skyddas och ämnets verkan grundar sig på dess obehagliga lukt och smak. Åtgången av preparatet är ca 4 ml per planta, dvs om kring 2000 plantor skyddas per hektar innebär det en åtgång på 8 liter per hektar. Berner Oy kommer att fungera som avskräckningsmedlets importföretag Det nya kemiska avskräckningsmedlet har haft en klar beställning, för det välfungerande Mota-preparatets tillstånd upphör vid utgången av innevarande år. Försäljningstilllståndet gick ut redan ifjol i och med att EU:s nya kemikaliedirektiv kom in i bilden. Trico fyller EU:s nya kriterier tack vare sin naturenlighet. Skogsforskningsinstitutet kommer att samla in åsikter av deltagarna i försöksanvändningen av Trico om preparatets funktionsduglighet samt om erfarenheter. Dessutom testas Tricos funktionsduglighet vid bekämpningen av hjortdjursskador på provytor runtom i landet. Också på det för sin stora rådjursstam kända Äland kommer preparatet att testas, för att få en uppfattning om dess funktionsduglighet vid bekämpningen av rådjursskador. Jord- och skogsbruksministeriet beviljade JCO ett anslag av hjortdjurens jaktlicensavgiftsmedel. För försök under innevarande år förmedlades Tricopreparat till intresserade försöksanvändare via jaktvårdsdistrikt och jaktvårdsföreningar. Produktens pris fick ett över 70 % stort prisstöd för att det skulle finnas tillräckligt många försöksanvändare Priset för en 10 liters kanna blev därmed 30,80 euro för försöksanvändaren. För försöksanvändning under denna höst tog följande jaktvårdsdistrikt och jaktvårdsföreningar Trico i lager för vidareförmedling. Jaktvårdsdistrikten Södra Tavastland, Mellersta Finland, Norra Tavastland och Norra Karelen Jaktvårdsföreningarna Haapavesi-Kärsämäki, Insjö-Savolax, Mänty-Saimen, PäijänneTavastland och Övre Kajanaland Intresserade av försöksanvändning kan ta kontakt med ovannämnda organisationer, men garanti för tillgången på preparatet kan inte ges. I begynnelseskedet anskafffades bara en mindre mängd Trico, men enligt preliminära planer ska det anskaffas mera för nästa höst. För intresserade av försöksanvändning av preparatet lönar det sig att anmäla sitt intresse till det egna jaktvårdsdistriktet eller till Jägarnas centralförbund per e-post marko.svensberg@riista.fi. Södra Tavastland n Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt arrangerar den 11.12.2009 med början kl. 17.00 en för alla fri sammankomst med temat stora rovdjur, Sammankomsten äger rum i Lahtis i utbildningscentralen Salpaus auditorium, Vipusenkatu 5 A. Sammankomstens sakkunniga kommer från Kymmene jaktvårdsdistrikts område. Välkomna! Somerosvuori skjutbana tilldelades Tavastehus stads miljöpris n För ett år sedan berättade vi om Somerosvuori skjutbanas anläggningsskede i Hauho. Jaktföreningen Hauhon Metsästysseura ry erhöll erkänsla för sitt skjutbanearbete när miljö- och bygnadsnämnden i Tavastehus stad beviljade föreningen stadens miljöpris för år 2009 för aktivt främjande av skjutbanans miljöfrågor. De centrala motiveringarna till beviljandet av priset var skjutbanans omplacering bort från närheten av ett grundvattenområde och bosättning. Jaktföreningen hade gått in för en helt ny lösning när man funderade på gamla Tuittula skjutbanans öde. Projektet fick en mera detaljerad presentation i Jägaren nr 5/2008. Under det första året har allt fungerat klanderfritt och ordföranden för Hauho jaktförening Timo Juutila och sekreteraren Matti Rantti konstaterar nöjda att det inte förekommit några som helst problem med människorna i området. Arbetsparet passar på och tackar alla, som deltagit i planeringen och verkställandet . "Det var en stor sak för oss att vår skjutbana fick ett sånt här pris. Vi hoppas det sporrar också andra, som kan ha liknande planer". Männen understryker den samarbetsvilliga inställning som mötte vid diskussioner med andra aktörer i samhället om skjutbanefrågorna. Hauho jaktförening delar också gärna med sig av sina erfarenheter med alla dem, som eventuellt funderar på utveckling av skjutbaneverksamheten. Finishen av skjutbanan under det gångna året har framskridit så att trapskytteplatsen har färdigställts och i pratiken är skjutbanan redan i sin slutliga nyttjandeform. Text och foto: Jyri Rauhala Jord- och skogsbruksministeriet informerar: Jaktkvoterna för varg skärs ner n Jord- och skogsbruket har idag hävt vargföreskriften av den 1.8.2009, i vilken det största tillåtna antalet fällda vargar under jaktåret 2009-2010 skulle ha varit 32 vargar. På grund av en oväntad nedgång i vargstammen ger ministeriet en ny föreskrift, i vilken kvoten ytterom renskötselområdet har sänkts så att den största tillåtna bytesmängden är 10 vargar mindre än i den hävda föreskriften. Enligt den av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i början av oktober givna uppskattningen beräknades antalet vargar före jaktsäsongen 2009/2010 ha minskat från föregående uppskattningssiffra 200-250 vargar till 160-200 vargar. Även antalet kullar har undergått en betydande minskning. 2008 uppskattade VFFI antalet kullar till 21, medan det vid den senaste uppskattningen i vårt land påträffades endast 14 kullar. Före den här föreskriftens ikraftträdande efter den 1.8.2009 med stöd av jaktlicenser dödade vargar samt annars på försorg av människor dödade vargar beaktas inte i sänkningen av kvoterna. Jaktvårdsdistrikten bör alltså beakta dem som en minskning vid sitt beviljande av licenser. Tillsvidare föreligger det fortsättningsvis i alla stamförvaltningsområden möjligheter att bevilja undantagslicenser för att förebygga vargskador vid eventuella problemsituationer. Vargstammen inventeras följande gång i snöförhållanden. Då kan stammens storlek fastställas noggrannare. På renskötselområdets kvot (10) inverkar ändringen inte, för de av vargar orsakade skadorna är fortsättningsvis stora där. VFFI bedömer att det finns 15­20 vargar inom renskötselområdet. 2007 dödade vargarna 1018 renar. Ersättningsbeloppet uppgick till 670 000 euro. Trots borttagandet av skadeindivider dödade vargarna 2008 åtminstone 640 renar. Det årets ersättningsbelopp uppgick till 404 000 euro. De av vargarna orsakade skadorna i renskötselområdet uppgick 2007 till 39 000 ­ 48 000 euro per varg och 2008 till 9 800 ­ 13 500 euro per varg. Ytterom renskötselområdet är skadorna av märkbart lägre ersättningsvärde, 600 ­ 700 euro per varg. Vid en internationell jämförelse orsakar vargarna i Finland med hänsyn till sitt antal betydande skador, i synnerhet i renskötselomeådet. Ytterom renskötselområdet är vargen en i habitatdirektivets bilaga 4 upptagen djurart som kräver noggrant skydd och är helt fredad. I renskötselområdet hör vargen till bilaga 5, vilket innebär att utgångspunkten för jakten på varg är att den är jaktlcensbelagd och tillåten under perioden 1.10-31.3. Enligt den 2005 färdigställda förvaltningsplanen för vargstammen i Finland är målet att inte öka vargstammen i renskötselområdet. Renskötselområdet fungerar som en naturlig vandringsled till Skandinavien och unga vandrande vargar har en öbehindrad möjlighet att röra sig till Skandinavien för att stärka den därvarande vargstammen under den naturliga vandringstiden på våren och sommaren. Då är vargen fredad också i renskötselområdet.. Med ändringen av föreskriften begränsar ministeriet antalet undantagslicenser så att undantagen inte i någpt som helst fall äventyrar vargarnas gynnsamma skyddsnivå eller uppnåendet av denna. Utöver minskandet av antalet licenser är det också möjligt att med hjälp av föreskrifter lämna vissa områden ytterom licensbeviljandet eller fastställa andra begränsande villkor för beviljandet, såvida utvecklingen för vargstammen i området inte har varit önskvärd. Matti Rantti (t.v.) och Timo Junttila med hedersdiplomet och vandringspriset, ett verk av konstnären Marjukka Vainio. Södra Savolax Storsavolax Jakteldar kallar till S:t Michel n Tid: Lördagen 19.12 med början kl. 14.00 Plats: Kalevankangas, närområdet kring travbanan Brasorna och stockfacklorna kallar alla jaktintresserade till en skymningskväll invid S:t Michel! Det traditionella utomhusevenemanget arrangeras i samarbete mellan Södra Savolax jaktvårdsdiistrikt, FJF:s Storsavolax distrikt, kenneldistriktet och som lokala aktörer S:t Michelnejdens jvf och jaktföreningarna i området. Som tema för Jakteldarna 2009 har valts de stora rovdjuren. Som huvudtalare vid evenemanget har kommande direktören för Södra Savolax skogscentral Antti Heikkilä lovat ställa upp. Under kvällens lopp offentliggörs på traditionellt vis 2009 års Jägare¸som detta år är en kvinna, Hund och Jaktförening. Jägaren 6 / 2009 75
• Det händer i distrikten: Södra Savolax Jaktfoton från Södra Savolax - fototävling n Södra Savolax jaktvårdsdistrikt, Storsavolax kenneldistrikt och FJF:s Storsavolax distrikt arrangerar en fototävling. Tävlingen har bara ett men desto mer omfattande tema, Jaktfoton från Södra Savolax. Till fototävlingen söks foton som förmedlar fotografens uppfattning om jakt som intresse och livsstil, om regionens landskapssärdrag, hela viltårets stämningar och ungdomar som utövar sitt intresse. Arrangörerna av tävlingen utser dessutom fototävlingens bästa unga (under 16 år) fotografs foto. Fotografier som deltar i fototävlingen ska insändas till Södra Savolax jktvårdsdistrikts e-postadress etela-savo@riista.fi eller på CD-ROM skiva till postadressen PB 14, 51901 JUVA. I tävlingen mottas bidrag som anlänt senast den 30.11.2009. Ytterligare info av jaktvårdsdistriktet på nummern 0440 452 830 eller på webbsajten på adressen www.riista.fi/etela-savo . Vinnarna offentiggörs och premieras under evenemanget Storsavolax Jakteldar. Deltagarna i evenemanget bjuds på grillkorv och kaffe samt saft. Välkomna hela familjen! Kymmene n Pyttis jvf söker en verksamhetsledare. Förfrågningar/ansökningar: gsm.0500659327 eller e-postl: markorogback@gmail.com senast 31.12.2009. Styrelsen. n Lemi-Taipalsaari jvf : ny verksamhetsledare är Petteri Saarnia. Mantlamäentie 21 54120 PULP, 050 336 2293, petterisaarnia@gmail.com. Norra Karelen n Jaktnyingen i Norra Karelen arrangeras lördagen den 19.12.2009 med början kl. 12.00 vid Mäntyjärvi i Lieksa invid vägen (5202) Uimaharju-Kitsi. Under evenemanget talar bitr. verksamhetsledare Sauli Härkönen från Jägarnas centralorganisation och verksamhetsledare Ilkka Mäkelä från Vapaa-ajankalastajien Keskusjärjestö. Under evenemanget Jaktnyingen offentliggörs Årets Jägare och Årets Fiskare. Kaffe- och korvservering. Kesälahti jvf: verksamhetsledare Veikko Ihanus har flyttat. Ny adress Siikalahdentie 36 A, 82430 PUHOS. Norra Savollax Kurs för skytteövervakare n 25.11.2009 kl. 18.00-21.00 i Toivala i Siilinjärvi i den tidigare skogsläroanstaltens utrymmen..Samtidigt ordnar FJF:s Norra Savolax distrikt en kurs för jaktskyttedomare, anmälan till Heimo Lindström, tfn 040 0223 939. Ytterligare info, Ville Hokkanen, 050 431 1278 ville.hokkanen@riista.fi Norra Tavastland n Jaktbrasan 17.12.2009 med början kl. 17.00 i Kuhmoinen vid jaktföreningen Lummeneen Erä:s kåta Sorkkala Adress: Kasiniementie 50, 17800 Kuhmoinen (väg nr 3202) Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt, Norra Tavastlands kenneldistrikt samt Finlands Jägarförbunds Norra Tavastlands distrikt ordnar tillsammans med Kuhmoinen jaktvårdsförening och jaktföreningen Lummeneen Erä en traditionell julsammankomst. Under evenemanget får vi höra arrangörernas representanter festtala, årets jakthund i Norra Tavastland premieras. Julfrid utlyses för skogens djur (utlysningen av julfrid har blivit en tradition, som inte innebär ett förbud mot jakt mellan utlysningen och jultiden). Under evenemanget bjuds det på varm dryck, korv samt annat smått och gott. Inträdet till Jaktbrasan är fritt. Välkommen! Tjärubrasan i Pielavesi n I år tänds Tjärubrasan i Pielavesi den 12.12.2009 med början kl. 14.00. Evenemangets festtal kommer att hållas av JCO;s bitr. verksamhetsledare Sauli Härkönnen. För evenemangets fältarrangemang svarar Pielavesi jvf, lokala jaktföreningar och jägare. Köranvisningar: Platsen för Tjärubrasan ligger ca 7 km från Pielavesi mot Maaninka. Från stamväg.77 har det ordnats skyltning ända fram. Ytterligare info, Ville Hokkanen, 050-431 1276 ville.hokkanen@riista.fi, Jouni Tanskanen 0500-376 800 jouni.tanskanen@riista.fi Välkommen! CIC Finlands utställnings- och trofékommission informerar: Aktuell vuxenutbildning i viltvård och jakt EXPERT INOM VILTBRANSCHEN n Inom ramen för den vuxenutbildning som inleds i januari vid Savolax yrkes- och vuxeninstitut erbjuds också senaste kunnande inom viltbranschen. Utbildningen lämpar sig t.ex.som ett yrkesmässigt kunskapspaket i branschen för personer som arbetar i jaktvårdsföreningar, jaktföreningar elller naturturismföretag. Utbildningen är möjlig att genomföra t.ex. vid sidan av arbetet eller företagsverksamhet. Utbildningens närperioder genomförs vardagskvällar (17.30 ­ 20.45), en kväll i veckan och lördagar en dag /månad. Hela utbildningens kursavgift är bara 50,50 e. För planering och genomförande av utbildningen svarar på vitfrågor specialiserade experter som har som stöd gedigna kontakter i arbetslivet och ett enormt nätverk av observationsobjekt. Tyngdpunkten för utbildningen inom viltbranschen ligger på skötseln och iståndsättningen av viltets livsmiljöer samt på jakten och hantering av viltet. Som specialtema i utbildningen behandlas bl.a. projektverksamhet i samband med iståndsättning av.våtmarker.Ytterligare ingår det i programmet kortkurser av olika slag (bl.a. skytteövervakare, jaktövervakare, mottagare av vv-examen, hygienpass). Utbildningen genomförs som vuxenutbildning och del av grundexamen inom naturoch miljöbranschen (20 sv). Deltagarna har möjlighet att avlägga examen i sin helhet enligt ett personligt studieprogram. Ytterligare info om utbildningsprogrammet och om ansökan får du på webben www.sakky.fi/toivala eller av institutets byrå tfn. (017) 214 4109. Ansökningstiden till utbildningen utgår 11.12. Från och med 2010 ingår åldersbestämning i hjortdjurens troféuppgifter n Vid kommande troféutställningar i Finland ska alla av CIC (Internationella jaktoch viltvårdsrådet) fastställda vilttroféer igen mätas. Mätningar utförs bl.a. av alla horntroféer, älg, vitsvanshjort, dovhjort, kronhjort, skogsren, mufflon och rådjur. För mätning väntas också skinn och skallar av stora rovdjur och skallar av små rovdjur och bäver samt betar av vildsvin. Fortsättningsvis mäts skallar av björn, varg, lodjur, grävling, räv, mårdhund och bäver. För skinnens del är det närmast fråga om skinn av björn, varg och lodjur. För att utveckla det hållbara nyttjandet av viltet, dvs uppföljningen och förvaltningen av djurbestånden, förnyar CIC trofémätningens grunder. Därmed följer att det framöver ska utföras en åldersbestämning av troféerna. CIC Finlands utställnings- och troféekommission utför i enlighet med de nya reglerna i samband med mätningen av alla utställda troféer fr.o.m. maj 2010 en åldersbestämning av bytet. Troféuppgifterna kommer sålunda i fortsättningen att tjäna det hållbara nyttjandets principer och förvaltningen av djurbestånden bättre. Det här innebär att det med alla för mätning insända horntroféer av hjortdjur med kompakta horn (t.ex. av älg, hjortar och rådjur) ska följa halva underkäken från djuret ifråga. Med käken ska minst alla kindtänder följa. Käkbenet ska vara rengjort genom kokning och blekning. Åldersbestämningen görs utgående antingen från ett tandsnitt eller från tandradens nerslitning. För mätning kan också inlämnas mera sällsynta (utländska) troféer. Åldersbestämningspraxisen gäller också i utlandet fällda troféer för kompakta horns del. I Finland har det under de senaste decennierna mätts närmare tretusen (2970) troféer. Av dessa är andelen hjortdjur ca 75 %. För troféklassens del, dvs för ofta medelålders och äldre bytesdjurs del saknas noggrannnare uppgifter om åldersstrukturen nästan helt. Nu är det dags att korrigera situationen enligt CIC:s regler till internationell nivå. Fakta om troféer och mätning av dem finns på Jägarnas centralorganisations webbsajt på adressen www. riista.fi /troféer. Kajanaland Kajanalands Jakteldar i Kajana 12.12.2009 n Kajanalands Jakteldar, som redan blivit en tradition, tänds nu för tionde gången. Den här gången firas Jakteldarna i Kajana bakom Scandic Kajanus i parken på älvstranden. Evenemanget börjar kl. 11.00. Beståndsinventeringschefen Pekka Helle från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet håller föredrag om orsakerna till variationerna i skogshönsfåglarnas bestånd. I tur därefter är inledningsanföranden och paneldiskussion om temat:"blir de stora rovdjuren tama?" När kvällen skymmer förflyttar vi oss ut till brasorna och stockljusen för att lyssna på aktuella översikter över viltsituationen. Det bjuds på älgsoppa och braskaffe samt vapenutlottning. Samtidigt offentliggörs Årets Jägare och Årets Jakthund. Tlll evenemanget väntas omkring tusenfemhundra besökare. Förslagen till Årets Jägare ber vi att inlämnas till Kajanalands jaktvårdsdistrikt före utgången av november månad. Till Årets Jägare kan väljas en person som i egenskap av jägare har visat sig vara ett i alla avseenden gott föredöme. Det motiverade föslaget kan göras av vem som helst om en lämplig person finns i tankarna. Detaljerade anvisningar och blanketter finns på adressen www.riista.fi/kainuu För arrangemangen av Kajanalands Jakteldar svarar Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Kajana jvf, FJFs Kajanalands distrikt, Kajanalands kenneldistrikt, Forststyrelsen, Kainuun Sanomat, företagaren Jukka Seppänen, de lokala jaktföreningarna och enskilda jägare. 76 Jägaren 6 / 2009
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Priset 2009 är 15 euro/rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 1/2010 utkommer den 22.1.2010. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 11.12.2009. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Jack Russell terrier tikvalp, jagande härstamn, söker hem i M Finland. Tfn 044-524 6956/ www.barkmoor.com. Strh foxterriervalpar, 4 hanar och 2 tikar f 6.8.2009. Föräldrarna bch. Skärpta & sällskapliga jakthundar för små rovdjur. Jukka Leskelä, Tyrnävä, tfn 040-771 7718, jukkaleskela@msn.com Sh foxterriervalpar, födda v 42. Far svensk import, mor FIN BCH. Gedigna jaktlinjer. J.Englund, tfn 050-309 4365. Överlåtelsegamla valpar av tysk jaktterrier, tfn 040-526 7039. Valpar av engelsk springerspaniel, ren engelsk brukshärsstamning. Föräldrarna premierade på jaktprov. Tuomo Kotasaari, tfn 0400-287 465. Valpar av strh tax, föräldrarna provpremierade, fungerar på jakt. Tfn. 040-913 8660. Valpar av amerikansk foxterrier f 11.08.2009. Far BCH & UCH Uhuverin Ritu. Mor Friendships Destroyer. Tfn 040-559 6270 eller 040-507 3157. Alfa/Ultra-Alfa ljuddämpare för gevär 140-160 euro, installering 50 euro. Stål, inte svetsad. Dämparens diameter 42mm, vikt från 250g. www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd, tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Inhemska choketuber mm laddningsutrustning och vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981. www.it-asepaja.com. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor: endelade 250 e och tvådelade 350 e. Beställ broschyr på tfn 050-511 7465. www.netikka.net/kivineva. Säljes en tvådelad hundkoja samt hundgårdar. Tfn 050-313 7659. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder Mark III samt med lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 02-458 8615. Deben grytpejl, Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink o mård. Vapen och optik. Ring, det lönar sej! Se också www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-82 64 04 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Bassethundar för jakt! Kontakta Bassetföreningen, Seppo Erkkylä, tfn 0400-174 992. Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s valprådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Petri Teräs tfn 0500-122 588 och om grå norska Jaakko Kytönen tfn 06-232 1269, 040-705 4785. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marjo Viinikka 050-307 8895 för nästa medlemstidning. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf:s valpförmedling på tfn 03-342 1532, 040-531 1340 eller 0400-774 914 samt www.mayrakoiraliitto.fi. Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Tero Savolainen 044-013 0703, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och harjagande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Organisationer och föreningar Den naturvetenskapliga konservatorn. Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Fåglar, däggdjur, troféer. Tapio Kontula, Itis. Tfn 040-729 3683. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040- 558 4019, www.lietsala.net. Alla uppdrag i branschen! Seppo Malmi, Jyväskyläregionen. Tfn 0500-627 346. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Konservator Timo Terviö, Esbo. Tfn 050-571 6310. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Valpar av karelsk björnhund, vet granskade och premierade föräldrar. Far BCH, mor VOI 2. Överlåts v 46. Tfn 050-514 6498. Valpar av karelsk björnhund. Mor ger valpar som mognar fort och skäller fint. Tfn 0400-192 948. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. Tfn 040-564 9740. www.suojarannankennel.net Jämthundsvalpar av tidigt mogna BCH föräldrar. Födda 25.9 -09, tfn 045-111 8944. Valpar av finsk spets, tfn 040-582 1043. Två hanvalpar av finsk spets födda 12.9-09. Tfn 0400-890 807, Kjulo. Valpar av finsk spets. Mkt fin härstamning. Tfn 0400-429 971 Valpar av finsk spets födda 19.09.09. Föräldrarna fin stamtavla. Inget överpris! Tfn 0400-171 508. Valpar av finsk stövare, bra härstamning, jagar räv. Födda 16.7. Tfn 040-550 7714, Påmark. Valpar av finsk stövare säljes, tuff brukshärstamning. Tfn 0400-429 971. 1 år gammal finsk stövarhane. För jägare. Tfn 040-592 1147. Hanvalpar av rysk stövare. Tfn 040-591 7849. Valpar av rysk stövare, föräldrarna jagar hare och räv. Tfn 040-587 7495. Valpar av rysk stövare tfn 044-538 7575 eller se users.kymp.net/saranpennut Valpar av krullhårig retriever för jakt och som familjemedlem. Överlåts vecka 50. Kennel Uuttulan, Rovaniemi. Tfn 040-764 4258. Beaglen pentuja syntyneet 14.10.09. 4 narttua, Drevervalpar av premierade föräldrar, f 12.9. Tfn 044-990 0668, Rovaniemi. Drevervalpar födda 11.9 samt tikvalpar födda 18.7. Tfn 0400-695 108. Överlåtelsegamla drevervalpar. Föräldrarna jagar hare. Tfn 44-944 4935. Hundar Konservatorer 4 urosta. Sirutettu ja eläinlääkärin tarkastamat. Hinta 750 e. Puh. 044-215 773. Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Harri Huuhtanen, Ahmas. Tfn 0400-346 109. www.konservaattori.com Alla arbeten i branschen! Vesa Kapanen, tfn 0400-669 918. Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. För fiskare. Timo kvalitetsnät och tillbehör förmånligt. T:mi Timo-Paula. Tfn 044-584 3611. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Slagjärn för alla små rovdjur inkl bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Prisbilliga slagjärn för mink och mård. www.koti.mbnet.fi/pienpeto, tfn 044-087 8773. Fotsnaror för räv, hållfasta, funkar fint. Lätta och säkra att gillra, garanti. Tfn 044-523 0554 (040-545 9470). Fällor för små rovdjur av tillverkaren. Gjorda av starkt förzinkat nät. För mink och mård 72 x 18 x 15 cm, 25 e/st. Genomgångsfälla 105 x 18 x 15 cm, 40 e/ st. För mårdhund och räv 115 x 35 x 38 cm, 58 e/st. Undervisningsvideo/dvd om jakt med fällor 60 min, 25 e/st + frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528, 06-484 5221. PE-NA avgillringsmekanism, passar fällor av Kanutyp. Rostfritt stål. Funktionssäker, lätt att använda. Pris 29 e + frakt. PH-Riista tfn 050-566 2691. www.ph-riista.fi. Swarowski 3-12x50 995,-, Z6 2,5x15x56 2190,Docter 2,5-10x48 695,-, Docter 3-12x56 730,Meopta 3-12x56 595,-, Meopta 4-16x44 730,Leupold 2-7x33 240,-, 3-9x40 260,Burris 2-7x33 199,-, Burris 1,75-5x20 279,Kahles 2,5-10x50 880,-,Bushnell 3-12x56 298,Tasco 3-9x40 90,-, Tikka T3 Hun 760,Tikka T3 Lite 790,-, Sako 85 Hunter 1190,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi, 63800 Soini, tfn 06-528 1203. Vapen/patroner bl.a. Armed 12/76 VS pump 390,-, Armed 12/89 halvautomat VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,-, Fausti Albion 12/76 1070,-, Marlin 45-70 760,-, Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,-, Baikal 222+kik 270,-, Lee 90050 laddn serie 140,-, Duke 120 från 13,-. Streamlight belysning, BSA kikare, Safepower skåp, Trust hagelpatroner mm. Beställ katalog + lista på beg. Asetalo Oy, Virrat. Tfn 03-475 5377. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e, Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin, Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Drillingar, studsare. Över 200 beg gevär i lager. Även patroner. Ring 050-367 6856, se www.ace-gun.com eller titta in, Relanderinkatu 90, 78200 Varkaus. Svartkrutsvapen: revolver Colt kal 44, gevär Mountain kal 45, hagel Pedersoli kal 12, dubbelpipig. Tfn 040-732 2076. Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patr + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Säljes Jägaren 6 / 2009 77
• Joulun parhaat tarjoukset! R TA JO US raj. erä Laaja valikoima riistakameroita ja radiopuhelimia. Katso lisätiedot netistä tai poikkea myymälässä. Stealth Cam I450 RJ S OU 129e 229e TA ´09 uutuus e Tracker G400 koirapaikannus valmispaketit 699e alk. S SY U KY RJO TA StealthCam j. Sniper IR rarä DigiMesta.com Lauttakylänkatu 6-8, Huittinen, p. 045 112 8622 www.digimesta.com, myynti@digimesta.com Lafayette och StarHunter VHF-telefoner. Ultrapoint ­hundpejlar, pejlbatterier. Peltor hörselskydd, bla SportTac. Agripalvelu Ky, Juva. Tfn 050-585 5058. Förnyad nätbutik: www.agripalvelu.fi. Förmånligt, snabbt och pålitligt! FINLANDS STÖRSTA LAGER AV BEGAGNADE HUNDPEJLAR! Tracker 230 Mhz, Äly Speed, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Jag servar jaktradior, hundpejlar RAJK, PB 38, 44101 Äki. Kvällar/veckoslut tfn 050-557 7000 VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjänerikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Kvalitetsbatterier till hundpejlar och jakttelefoner m.m CELLPAC Oy, Korsnäs 06-364 1565, www.cellpac.net Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi. Vassklippare direkt av tillverkaren, även för sommarstugebruk. Servar också kamaxlar, klipparblad. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Konttinens specialrem, ryggsäckar med och utan pall mm. Tfn 050-374 2409. Se vår sajt www.erakonttinen.com. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Knivarna Tommi och Jämerä. Tauno Mäkeläinen, Kajanaland, tfn 0400-215 393. Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Actiontestad! Tysk. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbklackar för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 09-17, 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Koto-Pelti Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn - varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Rökningsanläggning av stål, c 10 m2. En gammal kal 16 Husqvarna hagel samt en sgs ny kal 12 Baby Beretton. Tfn 0400-452 769. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Foderautomat, behållare 200 liter, mellanvägg, ställbart tak, 160 e. Vaktjaktskoja, flyttbar 220 e. Tfn 0500-316 165. Vi tillverkar skogsskidor av björk Sotkamo tfn 040-869 8709 www.vilminsukset.fi Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Vi säljer fasaner. Även marker för jakt och hunddressyr. Ring tfn 040-587 7882 (Virrat). Sköldar för horntrofeer. Massiv furu. Älg 14 e, hjort 11 e, rådjur 9 e. Tfn 050-438 2370 Vi säljer material för uppstoppning av djur, bl.a. ögon, stommar, elan, apoxie, renad bensin. Förfr och beställn; ring 040-75 83 895 eller tobias.sigg@hotmail.com. Affären (T.S.Wildlife) i Närpes, 85 km öst Vasa och 95 km norr Bborg. Sköldar för horntroféer. Älg 15e, hjort 12e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info. 050-561 6493. Termorebrasan håller jägaren varm! Titta in på www.termorelamponuotiot.fi. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Metsänpoika ­ ett ADB-system för jaktföreningar där ni kan markera arrenden och fällningar på kartan. Heltäckande föreningsbokföring med bla arrendeavtal, medlemsregister, e-fakturering, licenser och föreningsmeddelanden. Se www.winsu.net eller beställ gratis demo på tfn 013- 651 023 /Pentti Kuokkanen. Nyheter inne! Viltkameror, avståndsmätare, hundutrustning. Vinternät från 36 . www.erakala.fi. Lappland: i Tanhu finns tomter för jägare vid bäck eller i fjällandskap. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. I södra Österbotten 22,5 ha mark. Medl möjl i jaktförening med 17.500 ha. Bp 8500 e/offert. Tfn 040-913 8660. 101 ha jaktmarker för jägare i Petservaara i Salla, begärt pris 34000 e / högstbjudande. Förfr kvällar tfn 040- 716 7535 eller 040- 720 9777. På Raatevägen i Suomussalmi en vinterbonad stuga 47,6m²: sovrum, stugkök, bastu, dusch, WC, garage, bod, lada, el, vedeldning. Bp 45.500. Tfn 040-5046130, 040188-4282. Vaihda vanha tutka uuteen inta Vaihtoh 99 6 GPS:n, tai Liivipannan ttomat rapoint- isenssimaksu 9 Sis. Ult (l O v h. 9 4 lmiston rin. Pro -ohje ut ja latu ak kartat), Ultrapoint tarjoaa sinulle huikean mahdollisuuden: vaihda vanha koiratutkasi* uuteen Ultrapoint DoGPS -tutkaan todella edullisesti! Saat mukaasi tehokkaan, toimintavarman ja kotimaisen Ultrapoint Koira-GPS-paketin. i. nmyyjälläs oint-jällee t-tutkallesi! ällä Ultrap himm rapoin ha tutka lä uudelle Ult Vaihda van äyttöönopastuksen Ä Neste Häijää k myyjätAJÄRVI Raimo Olkkonen Oy · HÄIJÄAgripalvelu · Saat myös te · JUVA etut jälleen HAAP · ut Eräraa RTTULA PS:n va·ltu SSA Forssan Ase ja Retkeily-Sport · JOENSUU Carlson, Tekniset TV-Markku · KAKKOLA FOR HH · KO oint Koira-G UltrapÄ HH-Sport · EVIJÄRVI Ilpon Katiska a Ky · II Kärkkäinen · IISALMI e Kaukopartio · KANKAANPÄÄTILÄ Kittilän EräaittaApe-Tech · tepohj ja Eräliik Ase · KIT ALAHÄRM a, Seppo Kas ASALA AsePELE Oulun n · LAITILA NA Erämaailm Kajaani · KANG iön metsästyspuoti · KEM LAHTI Asepiste, Kärkkäine kimies · MUHOS John · HÄMEENLIN oria · KAJAANI Tekniset · KEMIÖ Kem otarvike · Carlson, Tuk O Elmo Sport Arm I City-Sport · Parikkalan aut pi · MIKKELI n · KUUSAM JYVÄSKYLÄ UMA · PARIKKALA spalvelu · KEM OPIO Carlso · LOPPI Erälop aa nnu · KU ja Kone · RA KSA Rajan Ase Uistin, Viestim O Korpirosvo RAISIO Ase Sisä-Savon ase skimies · LIE OULU Tiura A Carlson · HH-Sport · kola · KUHM eilu Pajala · d, Urheilu-Ko SAVONLINN ku · RAAHE ekeskus Kok Kon re ja tuk Salla · NEN Urh rt Finlan TA Wild Spo s · VAASA Kur RVI Anon ase e-Linna · SALLA Urheilu -Sport · OULAI pumakesku LAPPEENRAN ting · PUDASJÄ RVI Expert Kon a · NIVALA HH RKU Turun Am ILA Tutkapant RI AA Production & Marke TX-Tuote · TU us · SAARIJÄ Bear · NAKK Trail · PO Erä ja Kalast TAMPERE RX ÄMÄKI Green -Sport, Ollin i Huvila Oy · PIEKS MI City INI Aht älä · ROVANIE NKYLÄ Simonen Oy · SO A Kärkkäinen t · YLIVIESK Sissos-Myym DA RAT Eurovirra Security · SO Carlson · VIR SEINÄJOKI EF· VARKAUS Kalastus Oy Erä ja *)Tarjouksen ehdot Otamme vaihdossa vastaan minkä tahansa toimivan GPS/ GSM-koiratutkapaketin. Vaihdettava laite on valmistettu alun perin nimenomaan koiran paikannusta varten. Vaihtotarjous on voimassa 13.12.2009 saakka. Lue lisää oint. www.ultrap 78 Jägaren 6 / 2009
• Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Luonnonhoitotuotteet Metsästäjille Loukut: - Ka-Nu- loukku - Yleis(verkko)loukku supikoiralle - minkki verkkoloukku - Ihjäl minkkiloukku - Ihjäl näätäloukku - Gävleborg minkkiloukku -Gävleborg näätäloukku Raudat: - Duke 120mm minkille - Duke 220mm supi/kettu - Duke 160mm näädälle - Conibear 120mm minkille ja näädälle - Jahti 120 minkinrautapakkaus 5 kpl rautoja +virityspihdit - minkinrautojen viritin - Jahti majavanrauta tarjous (kahdet raudat + virityspihdit) - majavanrautojen viritin Jalkanarut: - Repo jalkanaru - varavaijeri Repo ­jalkanaruun Nuolukivet: - Knz Wild riistakivi - Knz Standard (valkea) Syksy/Talvi Vi köper älg- och björnkött 040-35 18 002 Vi tillverkar konserver och korv, palvat kött, även av okontrollerat kött. Mottagningsplatser: OULU, Härkätie 1 040 3557 515 RANTSILA, Urheilutie 3 040 4518 002 KUUSAMO, Autolantie 8 040 3523 599 PUDASJÄRVI, Muonamutka 2 08 ­ 824 044 SODANKYLÄ, Seitatie 6 016 613 121 Jakt erbjuds KYLMÄNEN FOOD OY www.kylmanen.fi Vi köper viltkroppar, bla älg, hjort, hare. Trestjärnig svamp, även torkad. Deliresta Oy / Autiosaari, 050-522 5973. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avh i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040-546 5995. Även pälshudar, tfn 0400-561 267. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 S:t Michel, tfn 010-387 3090. Vi bereder torkade hudar av pälsvilt. Se anvisningar på www.panfur2000.fi , Panfur2000 Oy, Noksonkuja 9, 61310 Panttila. Tfn 06-450 0600. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch, 16450 Mallusjoki. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387 Jag servar jaktradior, hundpejlar RAJK, PB 38, 44101 Äki. Kvällar/veckoslut tfn 050-557 7000 Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Peltoniementie 4, 36600 Pälkäne. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jaktresor utomlands sedan år 2000. Asien, Afrika, S Amerika, Europa, Kanada, Ryssland. Tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup.fi, www.vsdsafaris I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala 050-588 9593/040-841 0999. Kuhmo: björn, älg, bäver, småvilt. Inkv på jaktområdet. Tfn 040-538 2049. ilmo.juntunen@kajaani.net Jaga i Sydafrika! Boka prisvärda jaktpaket direkt hos safari-arrangören. www.riistareissu.fi. Tfn 040-564 9597. Vilken upplevelse! Jaktmarkerna i Enare. Små rovdjur/ fiske, långt borta från alltihop! En vecka, 2-3 pers, februari-mars. Finns inget liknande! Förfr Jouko Koskelo, 0400-681877, jouko.koskelo@erataito.fi Toppfågeljakt i norra Sverige. Inget krångel! Fina stugor + stora marker. 3-5 pers grupper. Förfr Jouko Koskelo, 0400- 681877, jouko.koskelo@erataito.fi Vi erbjuder jakt på dovhjort och vildsvin i Sverige. Priser från 380e/pers, www.wildexperience.fi. 040-0570 342. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fasanjakt i Lojo. Hundutbildning, inkv med bekv, rökbastu mm. www.elamystila.net , tfn 040-558 1422. 249 /kpl 69 /kpl 25 /kpl 49 /kpl 49 /kpl 50 /kpl 50 /kpl 11 /kpl 22 /kpl 19,90 /kpl 24,50 /kpl 49 /pkt 12 /kpl 79 /set 15 /kpl 29 /kpl 3,90 /kpl 6,60 /kpl 4,50 /kpl Ota yhteyttä, jos olet kiinnostunut lavatoimituksesta. Otamme vastaan tilauksia ja toimitamme nuolukivilavat kilpailukykyisin hinnoin keväällä 2010. Hukkakauravapaa ruokintakaura riistalle tulossa pian Eräkonttiin! Muista myös tyylikkäät pienpetoaiheiset lahjakortit pienpetopyytäjille TUTUSTU TUOTTEISIIN TARKEMMIN www.erakontti.fi Pidätämme oikeuden hinnanmuutoksiin. tilauksia voi jättää sähköpostilla: erakontti@erakontti.fi tai soittamalla: p. 0104409410 Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4 (UUSI OSOITE) 11120 Riihimäki Luosto: stockstuga med bekv, fridfullt läge. Vid goda harmarker. Tfn kvällstid 040-546 7385. Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Fritidsstuga vid Simojärvi i Ranua. Fina möjligheter pilka, jaga, plocka bär. Tfn 0400-193 351. Gammal bondgård med moderna bekv vid Siikajokis mynning. Fina möjl till sjöfågeljakt, bärpl och fiske. Båtramp o sjöväg till havet. Tfn 0500-583 649. Stugor i Puolanka nära Paljakka skidcentrum. Vid stora jakt- och bärmarker. Tfn 050-379 5533, 040-545 5406. Stuga för 8 pers + rökbastu och kåta. I Jorois mitt i statsmarker. Tfn 050-559 8145. Ruunaa, Lieksa: en stuga (4 pers) vid stranden av Naarajoki. Kanot. Vid jaktområdet Kukkaro-Lakla. Tfn 050-307 6131. En jaktstuga i Rautavaara, 040-574 7120. www.rautavaaraneramiehet.net Förmånliga hyrbilar från 19,90 /dygn. Mera info på www.smart-travel.fi. Uthyres Övrigt KONTANTER behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Tidningen Jägarens adressändringar och jägarregistret 1. Adressändring via Posten Finland l Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. l En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jäga- utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret Ny adress från 7.12: PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: rens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras Jägaren 6 / 2009 79