• 6 / 2010 Fältharspecial s. 6 Life ­våtmarksobjekten väljs i början av inkommande år, s. 18 Drivande hundar för många slags jakt s. 36 Jägarförbundet inleder 90 ­årsfirandet s. 44 Minken ­ rovdjuret som alla avskyr s. 52
• Gästskribenten Även viltforskningen är involverad i reformernas virvlar Viltbestånden är under ständig förändring tillsammans med den övriga naturen. Även samhällets behov och inverkan på naturen förändras. I och med att naturresursfrågorna generellt sett blir allt intressantare och deras samhälleliga betydelse allt större understryks även vikten av hållbart nyttjande och därvid behövlig know-how. På viltforskningens lista över frågor som bör utredas dyker det hela tiden upp nya frågor som förutsätter antingen helt nya eller större satsningar än tidigare. Förr i tiden sköttes dylika extra behov "genom att anvisa mera finansiering för arbetet", kanske även arbetskraft ­ och det där "förr i tiden" är inte så väldigt länge sedan. Idag är allting annorlunda I produktivitetsprogrammens namn håller man på att effektivera den offentliga förvaltningen och därför är fortlöpande ekonomiska talkon att vänta under de närmate åren för att statens finansieringsunderskott ska kunna övervinnas. Under innevarande produktivitetsprogramperiod, 2007 ­ 2011, kommer Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets budgetfinansiering och antal årsverken att minska med 15 % och vad man vet ser det lika ut framöver. Trots att vissa delområden av viltforskningen, framförallt storarovdjursforskningen och uppföljningarna, är strategiska uppföljningsobjekt för forskningsinstitutet har finansieringens knapphet gett sig till känna även där. Det här torde beklagligtvis även ha framgått för våra samarbetspartner. För mångas del har vi nämligen varit tvungna att pruta. Visst för svåra tider även gott med sig, för det tvingar en att förnya sig. Snabb initiativrik verksamhet är trumf. Att låta sig föras med strömmen och bli tilltufsad under hård press är alltid ett sämre alternativ. Forskningsinstitutets viktigaste enskilda utvecklingsobjekt under de senaste åren har varit den pågående förnyelsen av informationsförvaltning och datasystem. För det här arbetet har vi engagerat yrkesskickliga specialister. Tyngdpunkten för arbetet har i begynnelseskedet legat på viltsektorn. Vi har utvecklat datasystemet Tassu för storarovdjursfrågor och systemet Sorkka för hjortdjursfrågor. I framtidens planer ingår även övriga massiva beståndsuppskattningar. Vi utökar även interaktionen med jägarkåren via nätet. Vi håller på att överföra en enorm massa lokaliserad data till system som möjliggör behandling av allt fler frågor som påverkar varandra tidsenligt som mångsidiga helheter ­ åtminstone en aning så som olika företeelser yttrar sig i naturen. Väsentligt är dock resultatet av ovannämnda aktiviteter: analyser och beståndsuppskattningar färdigställs snabbare och noggrannare och feedbacken distribueras snabbare än tidigare till alla delar av jägarorganisationen. Viltbranschen står inför en bred omläggning. Under ministeriets ledning har hela den offentliga viltkoncernen sammanförts och blivit mera helgjuten. För viltkoncernen har det utarbetats en gemensam strategi som realiseras koordinerat, av respektive organisation på sitt håll. Från denna miljö styrs även uppgifterna till VFFI. Som såväl helhet som på respektive håll separat förbättras arbetets slagkraft, effektiveras verksamheten och med tiden sparas även resurser. Ett bra exempel på verksamhetens art är det nyss inledda utarbetandet av en strategi för viltkoncernens informationsförvaltning. En annan betydelsefull reform är Finlands viltcentral, vars tillkomst är på slutrakan. Organisationens förnyelse förbättrar även möjligheterna att utveckla bedömningen av viltbestånden och viltforskningen samt utnyttjandet av forskningsrön i praktiken. Men visst finns det också nånting bestående inom den finländska vilthushållningen: jägarnas frivilligarbete sitt intresse till fromma! Det har i många decennier utgjort grundstenen för inventeringarna av vilbestånden och på den grunden är det bra att bygga också i framtiden. För ett par år sedan utförde jägarna viltinventeringar och ­observationer motsvarande 90 årsverken och till sitt penningvärde rejjält över en miljon euro. Att hitta en betalare av det beloppet lyckas nog inte i första hand. Inom viltbranschen kan vi vara uppriktigt stolta över det här samarbetet mellan frivilligarbetet och statsförvaltningen, för allt oftare försöker man få till stånd en dylik verksamhetsmodell även inom andra sektorer i samhället. Trots de svåra ekonomiska utsikterna kan viltforskningen se med tillförsikt på framtiden ­ och våra samarbetspartner på forskningen. Via viltkoncernens gemensamma riktlinjer för verksamheten och styrning av resurserna effektiveras koncentrationen på skötseln av våra kärnuppgifter. Vid genomförandet av arbetet fortsätter vi att utveckla samarbetet med jägarna och den förnyade jägarorganisationen. Inom forskningsinstitutet förbättrar vi fortlöpande våra arbets- och verksamhetsrutiner. Med denna vägkost kan vi även i framtiden garantera en högklassig och träffande viltforskning inom VFFI den finländska vilthushållningen till fromma. n 54 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern Eero Helle Skribenten är överdirektör för Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Vad tycker du? Fungerar samarbetet mellan jägarna och viltforskningen? Hur kunde det utvecklas? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 6 l 2010
• Innehåll l 6 l 2010 2 Gästskribenten: Ävenviltforskningenärinvolveradireformernasvirvlar 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Motdetnya 26 Sjön Karjajärvis nya liv: Medborgaraktivitet iMellersta Österbotten 6 Fältharen ­ettlivpååkerochäng 8 Konsten att jaga fälthare 11 Ordförandens spalt: ­Enfältharsrapsodi Funderingarpåstubbenochränselstolen 14 På begäran av byborna i Luopajärvi 18 Modellvåtmarkerna för sjöfågelmiljöer utses I början av inkommande år 26 Sjön Karjajärvis nya liv: Finlandsviltcentralärfemförestartklar MedborgaraktivitetiMellerstaÖsterbotten 28 Aktuellt från ministeriet: 30 Jägarnas centralorganisations Laitiala försökscenter erhöll Wildlife Estates emblemet 36 Jakt med hund: Drivandehundarförmångaslagsjakt ­hundgenforskningengerredskapförfriskarehundbestånd 40 Jakthundsentusiasterna hjälper genetikerna 44 Jägarförbundet inleder 90-årsfirandet 47 Ålandsnytt 48 Lodjursinventeringen i Västnyland 2010 49 NOWAC ­nordisktsamarbeteförsjöfågelforskning Destatligamarkernasälgsoppakokar ­ordningönskaspåspekulationernaiälglicenser ­rovdjuretsomallaavskyr 50 Jakten på statens marker: 52 Minken 54 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2010 ­ harskogsbruketchanser? 56 Plantbestånden och älgen 58 Rapphönsbestånden växer sig starkare och breder ut sig 62 Ny Taeniaparasit påträffad: 64 Med Eki på vandring: Vattenförsörjningpåvinterturen Björnenhuvudvärdförnybandmaskhosälgen 67 Skadat djur I naturen Jakthundsentusiasterna hjälper genetikerna ­hundgenforskningengerredskapförfriskarehundbestånd 40 70 Från skott till tallrik: licensansökningarnaunderlupp Hjortdjurdel2:Hängning,styckningochdjupfrysning 71 Älgjakten på statsmark: 72 För julklappssäcken 74 Jägarorganisationen meddelar 76 Affärer 79 Adresser Jägaren l 6 l 2010 l 3
• Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern DECEMBER Vinterståndare är växter med styva stjälkar, som i slutet av växtsäsongen torkar och sticker upp ovanför snön på vintern. De fröar av sig på snön eller på isen, varifrån exempelvis vinden eller fåglarna sprider dem till nya växtplatser. Bladvass är en av de mest synliga vinterståndarna, som bildar omfattande växtsamhällen vid sjö- och havsstränder. JANUARI Senast i januari bildas det vanligen ett enhetligt istäcke även på större insjöar. Långt ifrån överallt blir den bärande över hela vintern. Att kunna identifiera farliga ställen och tryggt kringgå dem hör till grundläggande färdigheter för varje vintervandrare och ­ fiskare. Trots det gick ett tjugotal människor ifjol ner sig på isen och drunknade i vårt land. Många fåglar är delvis, eller till och med helt, beroende av de vidsträckta vassbestånden. När vintern närmar sig och ännu på våren är vassens "fröbanker" viktiga näringskällor för flera fågelarter. På våren och på sommaren erbjuder den täta vassen en skyddad häckningsplats för sjöoch viltfåglar. Det lönar sig att ha fällor i vassen över vintern, eftersom både minken och mårdhunden trivs där. Det är betydligt lättare att gå ner sig på isen än att ta sig upp. Under kontrollerade förhållanden kan man ändå öva räddning t.o.m. med ryggsäck och skidor. Utöver långfärdsskridskoåkarna har t.ex. föreningen Helsingin Lapinkävijät (Helsingfors lapplandsfarare) organiserat isräddningsövningar för sina medlemmar. Sådana övningar bör inte oerfarna gäng för att inte tala om ensamma skridskoåkare ordna. Fjällugglan är en karakteristisk art för tundran i norr. Fjäderdräkten som sträcker sig ända ut på näbbspetsen och tarsarna talar om dess utmärkta förmåga att anpassa sig till arktiska förhållanden. Hanen är snövit året runt, honan och ungfågelns fjäderdräkt har mönster av mörka strimmor. I Finland häckar fjällugglan endast under år då förekomsten av små gnagare är på topp. På norra halvklotet är dagen som kortast och natten som längst under vintersolståndet. I år inträffar dock fullmånen samtidigt med vintersolståndet och sprider ljus mitt i den mörkaste årstiden. Förra året fick vi njuta av fullmånen på nyårsafton, varvid också snötäcket som täckte hela landet lyste upp landskapet. Djuren får det allt svårare när vintern stärker sitt grepp. Nu om någonsin måste man se till att förse viltets matplatser med foder samt fågelborden med talg och frön. Emellanåt kan små aspar fällas för hararna att gnaga på. Nu kan de också få lövkärvar som insamlats under hösten. Till god sed hör också att respektera viltet genom att freda det under julhelgen från all jakt. 4 l Jägaren l 6 l 2010 Naturfotografen Martti Rikkonen från Enare har följt och filmat den mycket sällsynta och hotade fjällugglan i mer än 30 år. De stora kullarna åren 1974 och 1988 hör till de största glädjeämnena i Rikkonens långa karriär. Fotoutställningen "Den vita döden i Norden", som är producerad av samemuseet Siida, visas under hela januari i Fjäll-Lapplands naturum i Hetta i Enontekis.
• Ledaren Mot det nya Det händer i tiden. Så sägs det och talesättet stämmer även för viltcentralreformens del. Avsikten är ju att bilda viltcentralen genom att sammanslå Jägarnas centralorganisation och de femton nuvarande jaktvårdsdistrikten till en organisation. Sexton blir alltså en enda. När jag skriver den här ledaren i början av november har regeringen i vår republik redan lämnat statsrådets proposition med förslag till viltförvaltningslag vidare till riksdagen för att behandlas i utskotten och sedan fastställas i stora salen. Tidtabellen för de första utskottsbehandlingarna har nu kommit till kännedom och när detta läses torde behandlingen redan vara långt kommen. Avsikten är att lagen träder i kraft från början av inkommande år. PS! Såsom framgår även av sidorna i denna tidning råder för närvarande ett rätt kraftigt högtryck inom viltbranschen. Finlands viltcentral är under bildning och det sociala intresset för viltfrågor är under kraftig tillväxt. Det blir allt viktigare att få tillförlitlig information om viltbestånden. Som grund för den hållbara jaktbeskattningen behövs det allt noggrannare uppskattningar av bestånden. För många jaktbara arters del existerar det för närvarande inte andra uppgifter än fångststatistik, som igen för de fåtaliga arternas del ofta är endast riktgivande. I Gästskribentspalten tar överdirektör Eero Helle på VFFI upp denna högaktuella fråga. Nu om någonsin är det motiverat att öka resurserna för viltforskningen. Tiden får utvisa det, men bra ser det ut. Reformen av viltförvaltningen har hela tiden fortskridit smidigt och i stark "koncernanda". Även enligt det gamla talesättet "bra planerat är hälften vunnet" har vi redan hunnit långt över halvvägs i förnyelsearbetet. Mycket är alltså gjort, men det finns nog ännu mycket att göra. Under arbetet med förnyelsen av viltförvaltningen har jord- och skogsbruksministeriet hållit en strikt interaktiv linje för beredningsarbetet samt informerat och berättat om hur arbetet fortskrider. Redan i det här skedet kan det säga att valet av linje varit det rätta. Information om hur arbetet fortskrider har funnits tillgänglig för alla som önskat få sådan och såväl tjänstemän som förtroendevalda har deltagit i beredningen. Under beredningsarbetets gång har de centrala intressegrupperna ofta fått information om hur arbetet fortskrider och förbättringar som föreslagits av dessa grupper har tagits i beaktande för vidareutveckling. Redan i detta sammmanhang vill jag framföra ett uppriktigt tack till alla personer och parter som bidragit till att arbetet med viltförvaltningslagen och viltförvaltningens reformprojekt avancerat på ett föredömligt sätt. Må vi fortsätta att ro i samma riktning. Nytt är på kommande också för viltbeståndens förvaltningsplaners del. Utkastet till förvaltningsplanen för skogsfågelbestånden har överlåtits till jord- och skogsbruksministeriet, som sörjer för den fortsatta beredningen. Förvaltningsplaneutkastet torde inom kort sändas ut på remiss. Arto Marjakangas på Forststyrelsen har förtjänstfullt fungerat som projektchef för arbetet med förvaltningsplanen, som alla finländska naturmänniskor kan känna som sin egen. Skogsfåglarna har alltid stått de finländska jägarnas hjärta nära och har också varit vår viltforsknings skötebarn. Jag har en känsla av att nästan alla nångång har varit bekymrade för skogsfåglarna, ibland på goda grunder, ibland utan orsak. I förvaltningsplanen har, kan man helt säkert säga, världens topp-know-how om våra skogsfåglar och skötseln av deras livsmiljöer i skogarna samlats. Våra hönsfåglars framtid finns i våra vardagsskogar och därför är det av stor betydelse hurdana metoder skogsbruket tillämpar i våra skogar. På ministeriet arbetar för närvarande även arbetsgruppen MEMO, som är tillsatt på bred bas för att grunna på möjligheterna att utveckla mångsidigare metoder för behandling av skog. Nu finns det därför en ypperlig möjlighet att på direkten beakta idéerna i förvaltningsplanen för skogsfåglarna i rekommendationerna och anvisningarna för skogsvården samt framförallt i metoderna för skogsbehandlingen. Och efter en sådan beredning lönar det sig t.o.m. för den miljömedvetna mellaneuropeiska papperskonsumenten att vara stolt över att råvaran till hans dagstidning kommer från de verkliga tjäderskogarna i Norden. På riktigt. n Jägaren l 6 l 2010 l 5 Jari Pigg Huvudredaktör
• Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt l Foto: Markku Jyrkkä Fältharen: Ett liv på åker och äng Som art betraktat har vi alla och envar något slags förhållande till fältharen. Framför en finländares ögon vimlar det av fältharar eller spår efter sådana. På vårvintern tassas det längs trampade stigar ute på åkrarna. I maj skuttar grupper av brunstiga harar omkring på fälten. Och vid landsvägskanten ligger det allt emellanåt en hare död. l Fältharen är de facto en av världens mest F 6 l Jägaren l 6 l 2010 exporterade djurarter. Arten som ursprungligen hör hemma på de europeiska stäpperna har utvandrat ända till pampas i Argentina och ödemarken i Australien. En rad östater har genom tiderna utmärkt sig som anskaffare av nya arter; Storbritannien, Irland och Nya Zeeland har införlivat fältharen med sin natur. 1886 planterade svenskarna in fältharen i Skåne. Till Finland har fältharen dock tagit sig på egna ben, från sydost, i slutet av 1800-talet. I detta nu går nordgränsen för artens utbredning i höjd med linjen Kuivaniemi och Ijo. liv. Mellan 70 och 80 procent av individerna dör under sitt första levnadsår. Efter det första året stiger överlevnadsprocenten, men också för de äldre åldersklasserna gäller att leden glesnar med ungefär hälften per år. Vintern prövar fältharens duglighet i fält, eftersom populationens vinterdödlighet (jakten frånräknad) ligger på cirka 30 % i södra Sverige. Vinterdödligheten ligger stabilt på den här nivån, men dessutom har dödligheten en tydlig topp på hösten som orsakas av sjukdomar och parasiter. Fältharen är ett typiskt bytesdjur med den effektiva räven som främsta predator. På årsnivå ligger rävens predation på 10-15 % av fältharens populationer. Posten harar på rävens meny består främst av ungar och jakten når sitt maximum under perioden februari till maj. Vuxna individer faller däremot sällan i rävens klor. Lever farligt I vårt land har det forskats rätt litet i fältharen medan arten i Sverige har undersökts i större omfattning. Fältharen lever ett farligt Fältharen lever ett farligt liv. Mellan 70 och 80 % av individerna dör under sitt första levnadsår. Överkörda och pestplågade Ungefär 10-15 % av fälthararna blir överkörda och dör i trafiken, men den faktor som främst reglerar populationerna är ändå sjukdomarna. Den mest kända är väl harpesten, som också kan överföras till människor. På sensommaren hör rapporteringen om harpest till standardmöblemanget i massmedia, i synnerhet vid nyhetstorka. Sjukdomens namn är ju lämpligt uppseendeväckande och dessutom kan smittade människor insjukna i feber. Eftersom harpesten slås upp så stort och braskande i massmedia brukar folk anta att det handlar om just pest när de stöter på en hare som dött. Vilket dock sällan är fallet. Tvärtom hör pesten till de mera sällsynta dråparna på harfronten. Coccidios (Eimeria sciurorum) är en magtarmsjukdom och den sjukdom som har flest fältharar på sitt konto. Det är ofta coccidiosen som står bakom den ovannämnda toppen i dödlighet på hösten. Sjukdomen orsakas av parasiter som tillhör släktet Eimeria och som drabbar harens tarmkanal. En insjuknad individ rör sig långsamt. Sjukdomen överförs inte till människor. Harpest eller tularemi är en bakterieorsakad zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras från djur till människa. Risken för att en epidemi ska bryta ut hänger på har- och sorkpopulationernas storlek. I synnerhet skogssorkarna fungerar som ett slags pestdepå varifrån sjukdomen förmedlas till hardjur och människor via våra vanligaste blodsugande insekter. Hardjuren fungerar alltså inte som värdar för sjukdomen (vektorer) utan som offer eftersom varje smittad individ dör inom ungefär en vecka. Människan tillfrisknar med hjälp av antibiotika. Sjukdomen når sitt maximum på sensommaren då mängden insekter är som störst. Odlingar som grönföda De största punktartade koncentrationerna av fälthare finner vi i urbana sammanhang; i parker och grönområden. Betraktat i större skala finner vi jämna täta harpopulationer i odlingslandskap och gärna sådana där det odlas säd och vallväxter. Om det dessutom föds upp boskap i trakten så kan läget betraktas som idealiskt för fältharen eftersom den vintertid behöver sådan grönföda som produceras på vallar.
• Sammanfattningsvis är fältharen knappast skyldig till skogsharens tillbakagång. allvar som gäller. Hanarna kan bokstavligen gå boxningsmatcher mot varandra, då de studsar på bakbenen och måttar mot varandra med framtassarna. Hårtofsar virvlar i luften, grabbarna biter varann och alla medel är tillåtna. Till slut finns det bara en enda hane kvar i leken, men fortfarande finns det hinder på vägen att övervinna; till en början behandlar nämligen honan sin utvalda på samma vis som hans konkurrenter! Honan är dräktig i 42 till 46 dygn och föder under perioden februari till september tre kullar med två till fyra ungar i varje. Marskullen består ofta av två ungar, majkullen av fyra och kullen i juli-augusti av tre ungar. Fältharen förökar sig effektivt eftersom en del av sperman lagras i livmodern. På så vis kan honan efter 38 dagars dräktighet bli dräktig på nytt. Det vill säga utan en andra parning och innan den pågående kullen ens har blivit född! När det gäller fältharens populationstätheter finns det inte några forskningsresultat att tillgå i vårt land, men tätheten är sannolikt allra störst på de vidsträckta odlingsslätterna i södra Österbotten och sydvästra Finland, där landskapet genomkorsas av ådalar. Hur mycket fältharar kan det då finnas? Det finns vetenskapligt framtagna siffror, bl.a. för vissa skärgårdsområden i Sverige där tätheterna har nått så högt som 200 uppsättningar hartassar per hundra hektar. På en ö är det självfallet svårare för individer att sprida sig och utvandra än på fastlandet, vilket förklarar den höga tätheten. Hos oss finns det ingen standardmetod för inventering av fältharens populationer, men utifrån resultaten från fälttrianglarna kan vi presentera en kvalificerad gissning. väldigt vanligt med sådana här korsningar och fältharar med avvikande färgteckning betraktas ofta som hybrider. Men de åsikter som jägarna kastar fram vid brasan om hur vanligt det är med hybrider är nog tilltagna i överkant. Också fältharen har under sina hundra år i vårt land anpassat sig till våra snöiga vintrar och vinterpälsen har blivit ljusare. Dessutom är det inte alls ovanligt med naturliga variationer i färgsättningen. Dans i februari och boxning i maj Den första brunsten infaller i januari-februari när dagarna är korta och mörkret råder. Vad som då utspelar sig får det mänskliga ögat aldrig skåda. Den andra brunsten infaller i maj när grödan gror och parningsritualerna presenteras utan hämningar på bästa tittartid ute på fälten. Kring den brunstande honan samlar sig hanar för att hålla koll på läget. Det är blodigt Korsningar mellan skogshare och fälthare Inplanteringen av fälthare i södra Sverige visade sig bli problematisk för skogsharen. Det skånska landskapet består huvudsakligen av öppna åkrar och fält. Kantskogarna är rätt små till arealen, vilket betyder att landskapet inte utgör någon idealisk miljö för skogsharen. När den nya haren dök upp på scenen innebar det dåliga nyheter. Arterna parade sig med varandra, vilket inte var oproblematiskt, och eftersom fältharen var större och produktivare kunde den också erövra skogspartierna ute i åkerlandskapet. Korsningarna är fertila, trots att man länge trodde att de skulle vara sterila. På Grimsö forskningsstation analyserade man 70 dna-prover tagna på fälthare. Resultaten var avslöjande. Hela 16 % av proverna visade nämligen tecken på hybridisering. En annan undersökning kom fram till en andel korsningar på cirka 10 %. Detta betyder att fältharar och skogharar har parat sig eller parar sig fortsättningsvis med varandra. Sannolikt är det vanligare med korsningar i början när två arter möter varandra. En korsning uppstår i regel så, att det är en fältharehane som parar sig med en skogsharehona. I jägarkretsar anses det vara Konkurrerar med skogsharen Skogsharens populationer krymper fortsättningsvis i hela Sydsverige. Kan det bero på fältharen? Den teori som gäller i detta nu om skogsharens trängda situation går ut på att det är de milda vintrarna som har ökat predationen. En vit hare i ett svart landskap sticker ut som ett utropstecken. De små rovdjuren har blivit fler samtidigt som de milda vintrarna har förstärkt epidemierna av sjukdomar och parasiter. Självfallet bidrar fältharen till att det går utför för skogsharen. Den senare går ju miste om en kull varje gång som det inträffar en korsning. För fältharen är korsningarna inte lika problematiska eftersom honorna parar sig enbart med fältharehanar. Också den finska skogsharen har gått tillbaka Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har under de senaste åren undersökt läget för skogsharen i vårt land. Det är sannolikt att beståndet plågas av samma problem som artfränderna i Sverige. Genom att jämföra spårindexen för vilttrianglarna har forskarna observerat att skogsharen i vårt land har gått kraftigt tillbaka. Under tidsperioden 2003 till 2007 minskade beståndet med 42 % jämfört med perioden 1989 till 1993. De variationer som tidigare var normala finns numera kvar bara i Lapplands, Uleåborgs, Kajanalands och Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt. I åkerdominerade miljöer, som i sydväst och i Österbotten, har skogsharens utförsbacke varit brant. Att de regelbundna variationerna har försvunnit påminner om utvecklingen för skogshönsen, vilket betyder att det kan vara befogat att oroa sig också för hararna. Som jag konstaterade tidigare i i den här artikeln så är fältharen troligen oskyldig till skogsharens nedgång. Den klarar inte av att erövra skogsharens ekologiska nisch i skogsmiljö eftersom den till sin anatomi inte är anpassad till skogsförhållanden; fältharen saknar snöskofot och matsmältningen är inte byggd för en skogsdiet. Alltså måste fältharen fortsätta med sitt liv på åkrar och fält. Sammanfattningsvis är det alltså andra faktorer än fältharen som ligger bakom skogsharens tillbakagång. l Jägaren l 6 l 2010 l 7 Fältharen förökar sig effektivt eftersom en del av sperman lagras i livmodern. På så vis kan honan efter 38 dagars dräktighet bli dräktig på nytt!
• Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt nasätEen Kaojag f lthar tt För många jägare är fälthare nånting som de jagade som liten pojk, ett vilt som jagas i början av jägarbanan och som läggs av i vuxen ålder. Alldeles i onödan, för fältharen är ett intressant vilt som det finns gott om och som tål ett högt jakttryck. Dessutom är den en läckerhet på middagsbordet! l Fältharens populationer är som störst när jaktsäsongen öppnar i början av september. Ändå är det en fåtalig skara jägare som vid den här tiden ställer in siktet på jössarna. Harens tid är inne när tjälen gått i marken och snön fallit. När den första snön väl kommit blir det lättare att utforska fältharens nattliga expeditioner. När vädret är milt och snön blid, då ska fälthare jagas! När växtligheten vissnar går haren miste om sommarens festbord med gräs och örter. Från och med november kan jakten planeras utifrån åkrarnas utbud på grönföda. 8 l Jägaren l 6 l 2010 Ett paradis för fältharar Ilmajoki i södra Österbotten utgör ett kärnområde för fältviltet i vårt land. Där finns fältharar så det bara vimlar om det. I urbana sammanhang, i parker och tätorter, kan förstås tätheterna bli ännu större på smärre arealer, men utjämnat över ett större område hör fältharens populationstäthet i Ilmajoki till de största i vårt land. Det borgar landskapet för med sina väldiga odlingsslätter där varje videsnår och aldunge inte har röjts bort från dikesrenar, åstränder och åkerholmar. Det vidsträckta odlingslandskapet är variationsrikt och har gott om gömslen och ängslador. När det gäller jakt på fälthare gör vi alltså klokt i att lyssna på ilmajokijägarnas tips och råd. På så vis kommer vi undan med färre lärlingsår. Vi hänger alltså med när Ahti Rajamäki beger sig ut i harmarkernas överflöd. Ahti vet var haren har sin gång, för i genomsnitt fäller han 40 till 50 harar per år ute i slättlandskapet. JAKTFORMER Spårning Spårlöpan efter fälthare och skogshare är väl någonting som varje jägare känner till, men att se skillnaden mellan dem är en annan femma. Jag har varit på harjakt tillsammans med en inbiten älgjägare och han tappade bort sig fullständigt när jösse dubblade första gången. Han visste helt enkelt inte ett dugg om denna harkonst för att skaka av sig en förföljare utan trodde att haren hade fått vingar eller skuttat upp på tallegren! Men Ahti Rajamäki har varit med förr. Han har sett det här hundratals gånger och genomskådar harens finter. På hösten händer det att haren lägger sig i maten, men till vintern blir den försiktigare och tar sin lega längre bort. Uppenbarligen handlar det om en anpassning för att skydda sig mot rovdjur. Rajamäki inleder spårningen genom att söka efter platsen där haren betat, men utan att spilla allt för mycket tid på att undersöka
• det hartrampade fältet. Vintertid brukar inte fältharen lägga sig i maten, men den skuttar inte heller iväg några längre sträckor. När betet är hittat kan Rajamäki börja dra sina slutsatser om vartåt haren har gått för sin tupplur. - Det vanliga är att haren på vintern väljer att placera sin lega på minst 500 meters avstånd från sin betesplats. I stället för att reda ut nattens harslag efter betandet så försöker jag lista ut åt vilket håll haren har gått och fångar upp spårlöpan vid åkerkanten. Haren följer gärna en dikesren eller en åkerväg som leder till ett buskage någonstans ute på en åker. Därefter tar spårandets svåraste och mest krävande fas vid, att ta sig inom hagelhåll. Snön knarrar, jösse har dubblat flera gånger för att vilseleda och ute på den öppna åkern plumsar jägaren fram för öppen ridå, fullt synlig för haren - En fälthare kan dubbla tre gånger innan den lägger sig. När den dessutom gör ett avhopp, alltså ett språng på ett par meter åt sidan, så gäller det att vara skärpt. Då kan legan vara inom hagelhåll. Jägaren borde ha ögon i nacken också, betonar Rajamäki. Haren kan nämligen låta jägaren passera och först därefter lämna legan. Efter den tredje dubbleringen med avsprång borde det gå runt i huvudet på jägaren som en karusell. Ibland händer det att haren smiter medan den fortfarande befinner sig utom skotthåll. Men det går att gardera sig mot ett sådant bakslag, om man är flera jägare. En följer spårlöpan medan kamraterna ställer sig i förhåll längre fram i terrängen och täcker upp för utbrytningar. Den flyende haren söker sig ofta till närmsta dike, vilket betyder att det lönar sig att bevaka dikena framför haren. 1200 1000 Fällda harar 800 600 400 200 0 Jaktföreningen i Ilmajoki, uttaget av fälthare 2000-2009 Drev I början av vintern vilar haren ofta dold i det höga gräset vid en dikeskant eller i en plogfåra, men efter hand som vintern skärper till och snötäcket djupnar flyttar haren sitt kvarter till buskar och snår som ger bättre skydd. Ett snödjup på 15 till 20 centimeter kan betraktas som en gräns för när haren börjar flytta in sin daglega i buskagen. Det är också nu som harjägaren börjar behöva sina kamrater, för härefter är den effektivaste jaktmetoden ett slags kombinerad klappjakt och uppsprångsjakt där ett drev på några jägare avverkar skogsholmar och kantskogar. Metoden är i all sin enkelhet den, att ett par gubbar går i drevet medan ett par andra ställs ut som förhållsskyttar på andra sidan den aktuella åkerholmen eller kantskogen. Drevkarlarna drar inte benen efter sig utan tvärtom ska de tränga sig igenom de snårigaste buskagen för att stöta upp hararna. Och inte nog med detta. För att drevet ska krönas med framgång, åtminstone när kedjan är gles, krävs det ett böljande och finkammande upplägg för att få igång hararna. Ändå slinker mången hare undan åt sidorna eller till och med i ryggen på drevet. Om det bara finns tillräckligt med gubbar så ställer man därför ut skyttar också på sidorna och bakom. Manövern att ställa ut gubbar på pass ska göras med omsorg, i synnerhet vid krispigt vinterväder eftersom förflyttningen till passen sällan undgår hararna. Operationen ska alltså göras så ljudlöst som möjligt. Harar 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Jaktföreningen i Ilmajoki hör till de största i landet. Föreningen jagar på 45 000 hektar och har 953 medlemmar. Under toppår rapporteras bortåt 1000 fällda fältharar. Unga jägarlärlingar. Vid en dikesuppsprångsjakt gäller det att vara särskilt noga med att skjutavstånden hålls tillräckligt korta. Dikesuppsprångsjakt på fälthare är en östAhti Rajamäki kan knepen när det gäller jakt efter fälthare. erbottnisk specialitet. Jägaren l 6 l 2010 l 9
• som stänker åt sidorna eller bakåt avslöjar att de har blivit varse passen redan innan drevet satte igång och att de inte har en tanke på att gå åt det hållet, inte ens framför en drivande kedja. Det är inte heller någon mening med att bums sätta iväg efter harar som slunkit ur drevet. Fältharen brukar lägga sig inom ungefär en timme sedan den stötts upp. En harjägare väjer inte för sly eller snår. Här går drevet på sluttande mark i en "harcanyon" . Trycker vid nysnö och blötsnö När temperaturen ligger vid noll uppvisar fältharen en häpnadsväckande envishet när det gäller att stanna kvar i legan och trycka. Ibland tvingas man nästan sparka upp jösse ur legan. Sådan väderlek gynnar jägaren. Vid ky- la händer det nämligen ofta att haren lämnar sin lega innan jägaren kommit inom skotthåll. Fältharen trycker alltså särskilt envist när den första snön har fallit och vid blidväder. Mitt mest otroliga minne vad beträffar nerverna hos en hare utspelade sig en blötsnödag vid Lappo å. Vi var ett gäng på sex jägare som en dag i november harvade utmed åstranden efter harar. Dagen innan hade vinterns första snö fallit och termometern visade plusgrader. Det droppade från videsnåren och granarna bjöd karlarna på kallduschar när de klafsade omkring i buskagen. Vi turades om att driva och stå på pass. När turen var kommen till mig tågade jag ner till åstranden och fattade posto vid ett videsnår. På den tiden var jag fortfarande såpass halvkriminell att jag rökte. Till på köpet var jag så tanklös (jodå, jag ångrar det!) att jag slängde ifrån mig den tomma cigg-asken in i videsnåret bredvid mig. Den trillade ner gren för gren tills den föll... i huvudet på en hare! Som sköt iväg som ett skott. Jag kom på efterkälken med skottet eftersom jag hoppat högt av förskräckelse när haren, stor som en kalv, materialiserade sig tätt inpå mig. Men jag fällde den precis innan den nått utom skotthåll. Den hade följt med mitt rökande i en kvart, på ungefär två meters håll. Så visst är rökning farligt för hälsan ­ harens hälsa denna gång! En fälthare kan dubbla tre gånger innan den lägger sig. De vida åkerslätterna och de öppna dikena, som i Ilmajoki finns kvar på många håll, ger möjligheter till en sällsynt dikesvariant av uppsprångsjakt. Förutsättningarna för den här jaktformen är på topp i början av vintern när det bara finns en gnutta snö och det vissna gräset fortfarande står upprätt utmed de öppna dikena. Jakten följer ett mycket enkelt manuskript. Man promenerar längs diket och skjuter på hararna så fort de störtar upp framför en. Gräset bildar liksom valv där hararna trycker och ofta släpper de jägaren inpå sig innan de sätter iväg. Bäst är föret vid mildväder i början av vintern då man inte behöver pulsa i snön och den inte knarrar under stövlarna. Vid den här tiden finns det gott om hare och föret ger jägaren förutsättningar att lyckas med sin överraskningstaktik. Vid mitt bästa dike ­ en sträcka av fyrahundra meter ­ fällde jag en gång tre harar. Vid en dikesuppsprångsjakt gäller det att vara särskilt noga med skjutavstånden eftersom hararna i regel störtar iväg rätt ifrån en. Skjuthållet måste därför hållas kort. Harens tjocka vinterpäls tar fort musten ur en bakifrån kommande hagelsvärm, så 25 meter börjar vara i mesta laget. Det här fenomenet gör sig påmint också vid urtagningen; haglen är liksom inlindade i päls och inträngningen är minimal. Det är knappt så haglen har nått in under huden. Med ett rent sidoskott faller haren däremot också på längre håll. En österbottnisk specialitet Till och med undertecknad som är infödd österbottning kan häpna inför detta överflöd av harar. Själv är jag hemma från Kuortane som ligger i utkanten av södra Österbotten. Sedan jag flyttat till fältviltets paradis Ilmajoki vändes hela min uppfattning om jakt på fälthare upp och ned. De vidsträckta åkerslätterna kan underhålla så oändligt mycket fler harar än de små åkerlapparna i min gamla hemkommun. Genom att ligga i och knoga på kunde ett litet jägargäng i Kuortane knipa ett par tre harar under en dag medan läget i Ilmajoki snarare är det, att patronerna kan ta slut... Strandbrinkarna utmed Kyro älv som rinner genom åkerlandskapet är antagligen det hartätaste stället i hela landet. Andra fångstmetoder Konsterna är många när det gäller jakt på fälthare. Den som är intresserad kan utveckla någon av alla till buds stående metoder eller en kombination av metoder till en alldeles egen konstform. Vaktjakt på hare vid en åker vintertid eller på någon annan plats där haren söker sin föda är också en intressant jaktform som bjuder jägaren på en hel palett av vintriga upplevelser. Vintertid går det att jaga med både hagelgevär och studsare. Rätt många jägare har specialiserat sig på vaktjakt vid ställen där ensilage förvaras under tak. Så fort det börjar skymma brukar hararna infinna sig så det dunsar om tassarna. Det behövs alltså inget nattvakande. När vädret är lämpligt händer det ibland att haren trycker trots att hönshunden arbetar efter konstens alla regler. I synnerhet när det ligger snö är situationen speciell och spännande, och hunden måste kunna nagla fast haren där den ligger. l 10 l Jägaren l 6 l 2010
• Ordförandens spalt Funderingar på stubben och ränselstolen n När detta Jägarnummer utkommer är jakten på hönsfågel redan i huvudsak till ända för innevarande års del. Likaså är mer än hälften av älgbetinget avklarat. Höstens jaktmarker har bjudit på många överraskningar och fenomen som gett jägaren på passet lagom med frågor att fundera över under den ensamma väntan som ofta kan kännas rätt lång. Knappast kunde någon ännu i juni ana hur rejält hönsfågelbestånden skulle karpa upp sig i största delen av vårt land ­ för första gången på länge gick tankarna tiotals år tillbaka i tiden till de hönsfågelår då det fanns rikligt med jaktbart fågelvilt i skogen! Uppenbart var senaste vinter och sommar tillsammans i väderlekshänseende i det närmaste optimala för hönsfåglarna, vilket möjliggjorde en så här kraftig tillväxt för bestånden. En typisk observation för den här hösten har även varit att fåglarna i ovanligt stor omfattning rört sig vid vägar och på odlingar för att beta grön växtlighet. Åkrar med rödklöver föreföll att åtminstone inom vissa regioner vara en för orrarna helt oemotståndlig "födolockelse", som utnyttjades i det närmaste från morgon till kväll. Den närapå helt uteblivna bärskörden i skogen torde i hög grad förklara ovannämnda fenomen. De beslut som fattades i juni inom ramen för idag gällande bestämmelser i jaktvårdsdistrikten om begränsningar av jakten grundade sig på bästa vetande och bedömningar vid tidpunkten ifråga ­ så här i efterhand är det lätt att konstatera, att begränsningarna för t.ex. orrens och järpens del till en del var onödiga. Förhoppningsvis kan vi redan inkommande år utnyttja resultaten från inventeringarna samma år när besluten om begränsningar fattas, under förutsättning att förslaget om ändring av jaktlagen träder i kraft i sin föreslagna form. I största delen av våra jaktföreningar har det fastställts klara byteskvoter för de enskilda medlemmarna. Det vore även därför önskvärt att jägarna skulle ha fler möjligheter att välja tidpunkt för när de utnyttjar sin kvot ­ om de utnyttjar den! Och älgflugan, det där obehagliga krypet i dagens skogar, ser nog i början av hösten till att en stor del av jägarna håller sig långt borta från jakten på skogsfågel. Jägare som är mycket känsliga för älgflugor kan rentav på goda grunder använda det bland dagens ungdom så populära uttrycket ­ kan inte intressera mindre! Ett annat förut obekant fenomen har varit den allmänna förekomsten av björnar i närheten av bosättning i östra Finland. Björnarna har schasats iväg med de mest olikartade metoder, men med ringa framgång. Också i detta fall anses en förklaring till fenomenet vara den svaga tillgången på näring i skogarna, men många jägare har säkert funderat över om näringssituationen trots allt inte är den enda faktorn. Kan det måhända ändå vara så att det faktiska antalet björnar är klart större än vad uppskattningarna av stammen visar? Det har också kastats fram antaganden om att skogsbrändernaa i Ryssland på sommaren fick björnarna att evakuera över gränsen till trakterna nära vår östgräns? Likaså har man grunnat över vilka effekter de lovliga och olovliga åtlarna har haft på björnarnas beteendemönster? I varje fall befinner vi oss nu i en situation där björnstammens tillväxt inte har kunnat stoppas i östra Finland, vilket innebär att målsättningen för björnstammens förvaltningsplan inte ens närmelsevis uppfylls. I det här läget vore det ytterst viktigt att få mera resurser för inventeringen av stammarna av stora rovdjur samt att få samarbetet mellan forskningen och jägarna att fungera bättre. I fortsättningen kommer vi att ha stora svårigheter med att upprätthålla omfattningen på det frivilligarbete som utför inventering av stammarna av stora rovdjur på sin nuvarande nivå om jägarna under sina egna funderingar konstaterar att förvaltningsplanen mål inte verkar att ha alltför stor betydelse i praktiken. Samarbetet mellan de olika parterna bör fungera bättre i fortsättningen ­ nu gäller det att sluta leden. Annars går det illa! n Tauno Partanen Ordförande Jägaren l 6 l 2010 l 11
• Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt På begäran av byborna i Luopajärvi: En fältharsrapsodi "Att skjuta eller inte skjuta... " 14 l Jägaren l 6 l 2010
• Under vinterns nätter är det liv och rörelse i trädgårdar och skogsbryn i tätorter. Fälthararna äter nattamat med öronen bakåtstrukna på ryggen, för att allt emellanåt spetsa dem och pejla efter rovdjur: frasar det kanske av steg i snön? Ofta går gnagartänderna lös på trädgårdsväxter som människan försöker odla för nöjes skull. Det är bäddat för konflikt och jägare kallas till undsättning. Det är inte första gången som ett "byadrev" organiseras i Luopajärvi i Jalasjärvi. O l Också i tätorter behövs det jägare. I vårt land finns det ingen stad som är så stor att den skulle klara sig utan jägare. Också Helsingfors behöver sina gubbar som spårar upp älgar efter krockar, håller efter kaninerna och jagar mink och mårdhund ute i naturskyddsområdena. I och kring tätorter drar jaktlagstiftningen upp stränga begränsningar för jakten. Bland annat är det förbjudet att skjuta på närmare håll än 150 meter från bebott hus. Undantag från förbudet kan göras om bostadens innehavare ger sitt uttryckliga tillstånd. I Österbotten rullar populationerna av fälthare i cykler om fem till sex år och kan öka till sådana mängder att också folk som bor i tätorter börjar tycka att det skulle sitta fint med jakt. När trädgården ser ut som efter en napalmbombning och hararna strövar flockvis i månskenet längs sexfiliga motorvägar över snödrivorna så börjar också välvilliga naturvänner som högaktar gröna värden skriva insändare och kräva att jägarna ska göra något åt saken. Tillstånd skjuta nära hus Om gränsen för vad byborna tål överskrids gör jaktföreningen på orten klokt i att erbjuda sin hjälp för att lösa problemet. Det är en praktisk metod att göra PR för jagandet. Det är inte omöjligt att jaga inom en tätort bara man samlar in ett skriftligt medgivande av invånarna för jakten och för att vid behov kunna skjuta på närmare håll än 150 meter från närmaste hus. Planerandet av en jakt av den här typen kräver organisation, fotarbete och ledarskap eftersom säkerhetsaspekten måste lyftas främst. Jalasjärvijaktföreningen Alapään Eränkävijät (www.erankavijat.fi) har erfarenhet av att jaga fälthare på allmänhetens begäran. Man turnerar ute i byarna enligt bybornas önskemål. - Allt emellanåt växer hartrycket ute i bysamhällena. Senast vi organiserade en jakt här i Luopajärvi var 2002 och i fjol blev vi kontaktade igen, kalkylerar Vesa Lautamäki som organiserar den aktuella jakten. Tellervo Pihlaja som hade vägarna förbi hojtade ett tack till jägarna: "Hoppeligen får min trädgård nu vara i fred för hararna!" Jaktledarens paroll Bil efter bil svänger in på ungdomsgården Pohjolas gårdsplan. Hundarna gör upp om rangordningen ­ kopplade - och skaran med Om gränsen för vad byborna tål överskrids gör jaktföreningen på orten klokt i att erbjuda sin hjälp för att lösa problemet. Det är en praktisk metod att göra PR för jakten. Vesa Lautamäki basade för harjakten. Jägaren l 6 l 2010 l 15
• De jagande damerna utmärkte sig med genomtänkta skott. Här Satu Kettula-Pihlaja med en hare. jägare som har samlats på gårdsplanen är full av hoppfull förväntan. Strax blir det klara besked om hur jakten ska gå till. Vesa Lautamäki som leder dagens harjakt går igenom säkerhetsföreskrifterna. Också lustigkurrarna tystnar. - Vi är 48 jägare på plats här idag. Var och en ansvarar för sitt skjutande, så kom ihåg att kolla bakgrunden och kulfånget också vid snabba lägen. Och det gör man bäst ute på passet genom att på förhand kolla sina skjutsektorer, kör Lautamäki på. Byn är skapt som en långsmal, skogig holme. Den delas upp i två såter och gubbar ställs ut på vägar och stigar. Klockan nio startar drevet som består av kvinnor, män och hundar. Skall och skott Ingen behövde spana länge efter hare, för de första drevhundarna gav skall så fort de släppts lösa. Dreven hade inga möjligheter att bli långa eftersom såten var knappa hundra Var och en ansvarar för sitt skjutande. "I döda harars sällskap." hektar stor. Fältharar for som bruna blixtar genom den snöiga skogen och ett smärre antal skott dånade. Det hela var över på en halv timme. Var enda jösse i såten hade garanterat blivit nödd och tvungen att lämna sin lega. En hel del harar blev fällda, men rätt många slank ur inringningen och lade benen på ryggen bakom jägarna, ut på åkerslätten. I det andra drevet upprepar sig historien, men jakten går i ett klart lugnare tempo. Såten är större och skogigare och det finns färre harar. Det verkar faktiskt som om byns harar skulle ligga och trycka i trädgårdarna! Inte att undra på alltså att byborna har ledsnat på hararnas invasion. Ett tredje drev drar igång i ett större skogsområde som gränsar till byn och nu kommer hundarna inte lika enkelt undan. Drevet ångar på. Nu gäller det de byharar som slunkit ur de tidigare inringningarna och mycket riktigt blir några smitare sträckta till marken. Det blir så småningom dags för en summering av dagen. Jägarna återsamlas på föreningshuset Pohjolas gårdsplan och det är ingen syn för svaga själar: ett blodigt gårdstun och nitton lealösa harar. Lautamäki inleder sin avslutande genomgång. - Vi knep 19 fältharar och en räv. 39 skott blev skjutna, så alla bar tydligen på en dubbelpipig hagelbössa, skämtade Lautamäki. Vid den föregående harjakten här i Luopajärvi knep vi 16 fältharar, men den gången var det färre deltagare som ställde upp. Jägarna samlade ihop sin fångst. De ivrigaste tänkte fortsätta harjakten och gav sig iväg i smärre sällskap. Jakten, som alltså organiserats på bybornas begäran, varade i bara cirka tre timmar. l 16 l Jägaren l 6 l 2010
• Omasta kontista Joulun lahjaideat... Lämpökerrasto 16,90 Fenix HP10 otsalamppu 225 lumenia 59,90 Valkohäntäpeura kirja 39,50 ÄS TÄ J Ä LIITTO GA S JÄ - FINLAND RF ÖRB UND R Y Eräkontti Vakuumikone ilmakanavapusseille 59,90 Viinipullosetti 46,90, SML 90v. logolla (pullo ei sisälly) ERÄKONTTI, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti. SUOME ETS NM o Verkk . www 24akhntti. er o kaup pa
• Mikko Alhainen, projektchef, Jägarnas Centralorganisation l Piirrokset: Jari Kostet Modellvåtmarkerna för sjöfågelmiljöer utses i början av inkommande år N 18 l Jägaren l 6 l 2010
• N Det inledda Life-projektet ska i början av inkommande år sålla fram lämpliga objekt för att tillsammans med markägare och lokala föreningar skapa modellvåtmarker i bygderna som visar hur våtmarker och sjöfåglar ska skötas. Det vill säga att vi ska skapa våtmarksparadis som vimlar av fågelkullar! marker kryllar det av insekter. l När man anlägger och iståndsätter sjöfå- gelmiljöer går det ofta bäst genom att höja vattennivån, även om detta inte alltid låter sig göras. Det är lätt hänt att man plöjer ner väldiga summor pengar i ett restaureringsprojekt, men bara objektet är väl valt så går det att skapa en trivsam miljö för sjöfåglar och andra våtmarksarter till ett rimligt pris. Med grävmaskinsarbete för några tusen euro åstadkommer man en rejäl grunddamm och en tillräckligt stor våtmark, men om våtmarken ska sträcka sig över flera hektar behövs det förstås en dubbelt större hög med pengar. Bland de våtmarksobjekt som har anmälts till jaktvårdsdistriktet gör viltvårdskonsulenterna och projektarbetarna ett preliminärt urval i början av 2011. Syftet är att sålla fram sådana våtmarker som kan iståndsättas till en rimlig kostnad, det vill säga i första hand med en fördämning. På några objekt är ett nätverk av kanaler som grävs en möjlig lösning, i synnerhet om aktörerna på orten ställer upp med egen finansiering eller på talko för ett grävmaskinsjobb som är mera omfattande än vid en fördämning. Med hjälp av de här modellobjekten ska vi sedan kunna presentera praktiska och kostnadseffektiva metoder att återbörda våtmarker till naturen. Låglänta våtmarker bjuder inte bara på en lämplig miljö för en lång rad med olika arter utan binder också fasta partiklar och näringsämnen ur avrinningsvattnet och jämnar ut högvattenflöden. Projektets mål l l l l l Att finna minst 30 våtmarker som lämpliga som livsmiljöer för sjöfågelkullar. l minst ett objekt i varje jaktvårdsdistrikt Att tillsammans med intressegrupperna bygga upp ett samarbetsnätverk och en verksamhetsmodell för att anlägga och iståndsätta våtmarker. Att uppmuntra lokala aktörer att sköta våtmarkerna i sin hembygd. Att följa med vilken effekt åtgärderna har på sjöfåglarnas antal par, produktion av ungar, och fågelbestånden på sensommaren samt på avskjutningen. Att lära sig mera om anläggning och iståndsättning av våtmarker och utveckla metoder som gör att arbetet går lättare, blir lönsammare och sker närmare markägarna. Att välja modellobjekt 1. Våtmarksobjektet anmäls till jaktvårdsdistriktet. Om det i din hemtrakt finns något lämpligt objekt hinner du fortfarande anmäla det till distriktet! 2. Objekt som är lämpliga för projekten väljs ut i början av nästa år av distriktet. När det preliminära urvalet pågår står distriktet i kontakt med NTM-centralen för att stämma av randvillkoren för iståndsättning. 3. Om det inte finns några hinder för en iståndsättning och objektet är lämpligt som modell, kontaktas den som har anmält objektet för att ge honom eller henne en möjlighet att delta i projektet. Det första Life+ -projektet i Finland för mångfalden i naturen Vid intensiv markanvändning krymper livsmiljöerna och antalet arter. Men när det kommer till kritan är naturen en helhet som erbjuder oss på en hel räcka med tjänster som vi sällan förstår att uppskatta innan de håller på att ta slut. Till de här naturtjänsterna hör rent vatten och luft, bär och svamp, vilt och fisk. Vi måste också ta hänsyn till de miljöer som ligger utanför skyddsområdena. Det är inom jord- och skogsbrukets domäner som vi hittar det allra mesta av bären och svamparna och där lever också största delen av våra viltbestånd. De låglänta våtmarkerna hör till våra viktigaste och i detta nu mest hotade För projektet söker vi objekt som kan iståndsättas genom fördämning och som inte får lantbrukets våtmarksstöd. miljöer. En våtmark som kryllar av vattenliv utgör en väldigt artrik miljö som ger föda åt många olika arter. Sjöfåglarna hör till de mest synliga av dessa arter. Dessutom har våtmarkerna en väldigt stor betydelse för vattenhushållningen och kvaliteten på ytvattnet. Life+ -biodiversitetsprojekten kan vara antingen demonstrationsprojekt eller innovationsprojekt, med vilka vi försöker ta fram nya verksamhetsmetoder för att främja mångfalden i naturen både inom skyddsområdena och utanför dem. Syftet med Life+ -projektet är att utveckla och demonstrera hur våtmarker kan iståndsättas utanför skyddsområden till en rimlig kostnad och med hänsyn till ortsborna. l En grunddamm är den billigaste metoden för att skapa en miljö för sjöfåglar ­ i sådana våt- Jägaren l 6 l 2010 l 19
• Insekterna utgör den viktigaste födan för änderna, men konkurrensen från fiskarna är hård. En bra våtmark för fåglar är därför fiskfri. Med iståndsättning och skötsel av livsmiljöer säkrar vi våra framtida möjligheter att jaga. EU:s och LIFE+ -finansieringens andel och betydelse n Projektets kostnadskalkyl uppgår till cirka 2 miljoner euro. Av detta står Europeiska kommissionen för hälften, jord- och skogsbruksministeriet för en sjättedel och återstoden utgörs av viltförvaltningens egen andel. Lifes våtmarksprojekt (Return of Rural Wetlands) verkställs av Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten. För mera information kontakta: Projektchef Mikko Alhainen, tfn 050 9111 288, mikko.alhainen@riista.fi Viltvårdskonsulenterna: se kontaktuppgifterna på riistaweb.riista.fi Vad innebär ett modellobjekt i praktiken? l l l l l Målet är att skapa modellobjekt för skötseln av sjöfågelmiljöer l syftet är att skapa miljöer för fågelkullarna, det vill säga produktionsmiljöer för sjöfågel Mark- och/eller vattenägarens samtycke krävs från första början l modellobjektets läge och åtgärder som ska vidtas är offentliga. Våtmarken får användas som demonstrationsobjekt Markägarna och/eller jaktföreningen/jaktlaget/annan sammanslutning på orten deltar på talko i de praktiska arbetena l arbetsuppgifterna varierar beroende på objektets beskaffenhet och tillgängliga maskiner för t.ex. röjningens del l om fler intressegrupper deltar i projektet betraktas det som ett mervärde l projektet finansierar planeringen samt bidrar till finansiering av grävmaskinsarbete och fördämningar Sjöfåglarna inventeras under och efter projektet l parinventering, kullinventering, sensommarinventering + upföljning av avskjutningen Årliga skötselåtgärder för att bevara uppnådd nytta l smårovdjursjakt, röjningar, slåtter, eventuell tidvis torrläggning 20 l Jägaren l 6 l 2010
• rg, Marko Svensbe Mikko Rautiainen, Mikko Alhainen, & Jarkko Nurmi Sanna Aitto-oja, en, Petri Nummi Veli-Matti Väänän R VILTVÅTMARKE BOK -EN HAND VID JÄGARNAS CENTRALORGANISATION LEDIGANSLÅS tre (3) visstidstjänster som Jägarnas Centralo rganisation Viltvåtmarker-en handbok 1 En handbok om viltvåtmarker! Handboken om viltvåtmarker visar varför viltvattnen är så värdefulla miljöer och hur man gör för att anlägga, restaurera och sköta sådana. Tyngdpunkten i handboken ligger på helt vanliga våtmarker som behöver skötsel, sådana som finns i nästan varje by på landsbygden. 55 s, pris 5 . Beställningar: www.riista.fi/tilaukset eller tfn (09) 2727 8120. viltvårdsplanerare för tiden 1.2.2011 ­ 31.1.2014 (3 år) n Viltvårdsplanerarens uppgift är att arbeta inom ramen för Hembygdsvåtmark Life+ -projektet (Return of Rural Wetlands). Till arbetsuppgifterna hör planering av arbetet på de mönstervåtmarksobjekt som skall genomföras, organisering av iståndsättningsarbeten och deltagande i uppföljningen av arbetets effekter. Därtill deltar planeraren i informationen om projektet och samarbetet med intressegrupperna samt verkställer övriga till projektet knutna uppgifter. Handhavandet av tjänsten förutsätter: · för branschen lämplig högskoleexamen eller arbetserfarenhet i viltbranschen · god samarbetsförmåga och beredskap för interaktivitet · förtrogenhet med iståndsättning av våtmarker och förvaltning av sjöfågelbestånd samt till dessa knuten problematik · kännedom om viltförvaltning och -branschen · god organisationsförmåga och beredskap för självständig verksamhet · beredskap för flexibel arbetstid och rörlighet inom verksamhetsområdet · god muntlig och skriftlig presentationsförmåga. Tjänsten ska tas emot den 1.2.2011 eller enligt överenskommelse. Överenskommelse om verksamhetsområde och stationsort träffas i samband med ingående av arbetsavtal. Viltvårdsplanerarna kommer att röra sig över separata områden som täcker ett flertal jaktvårdsdistrikt. Tjänstens lön följer det kollektivavtal som gäller för personalen vid Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten. Sökanden kan även presentera egna löneönskemål. Till ansökan bör bifogas en utredning av hur kompetenskraven uppfylls samt eventuella kunskaper i det andra inhemska språket. Ansökningarna skall adresseras till Jägarnas Centralorganisation, adress Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors, senast den 7 december 2010 kl 16. Kuvertet märks "Viltvårdsplanerare". Ansökningarna returneras inte. Ytterligare information: Bitr. verksamhetsledare Sauli Härkönen, tfn. 050 505 5635, sauli.harkonen@riista.fi Projektchef Mikko Alhainen, tfn. 050 911 1288, mikko.alhainen@riista.fi MARTTIINI VUOSIPUUKKO 2010 Vuosipuukkoa valmistetaan 2000 kappaleen numeroitu erä. Perinteitä henkivä keräilijän unelma. Marttiini-jälleenmyyjiltä, Marttiinin tehtaanmyymälöistä ja Marttiini-nettikaupasta: www.marttiini.fi Marttiini Oy Marttiinintie 6, Rovaniemi puh. 0403 110 600 MARTTIINI VUOSIPUUKKO 2010 PUISESSA LAHJALAATIKOSSA (2232010P) SVH 120,90 * PORONSARVILUU * NUMEROITU 2000 KAPPALEEN ERÄ Jägaren l 6 l 2010 l 21
• SNÖCAMO Vinterjakt i ett ställ av högsta klass Det bästa vinterjaktstället för skydd och kamouflage Det unika kamouflagemönstret som tagits fram av konstnären och jägaren Kimmo Takarautio kamouflerar jägaren otroligt väl. Det speciellt för vinterförhållanden designade ställets tekniska egenskaper sörjer för jägarens välbefinnande. Toppegenskaper för vinterförhållanden Löstagbar och justerbar AIR-TEX2 membranhuva med formbar skärm Ljudlöst material som testats i minusgrader Nätfoder som andas och transporterar fukt Gott om fickor Napoleonficka under vindlisten, genomföring för sladd till handsfree Smutsavvisande Teflon-yta Byxor med förhöjd skyddande rygg UKKU ENDAST FRÅN ERÄT BONUSPAKET PÅ KÖ PE T Hela bonuspaketet 0 euro Värde 19,80 189 +leveranskostnader JahtiJakt SnöCamo membranställ + Bonuspaket Sömmar med vattentät tejpning AIR-TEX2 -membranet är helt vind- och vattentätt samtidigt som det andas extremt bra. Stället har utomordentlig funktion under vinterförhållanden. Uppge produktens namn och produktkod i samband med beställningen SnöCamo membranställ JJ01B2D00C Lumi Camo Scentech-behandlingen minimerar den vittring som djuret får av jägaren. Luva Värde 9,90 Fingerhandskar Värde 9,90 Beställ kvalitetsutrustning för vinterjakt SNÖCAMO FLEECEJACKA SNÖCAMO HÖLSTERRYGGSÄCK MELLANSTÄLL Behaglig och extra tun fleece. Den höga kragen har ½ dragkedja. Lämpar sig som bekvämt hemmaplagg eller som tekniskt mellanställ vid skiktklädsel. SnöCamo mellanställ JJ5403I00C Lumi Camo MÖSSA OCH HANDSKAR Varm huvudbonad med öronlappar, quiltat foder och detaljer i fuskpäls. Varma handskar med teddyfoder, förstärkt grepp och avtryckaröppning för pekfingret. Av varm och härligt mjuk fleece. Snyggt, unikt Ljudlöst yttertyg. Fodral för vapen i ryggfinländskt snökamouflagemönster, design säckens ryggdel. Stadigt, justerbart höftbälte. Kimmo Takarautio. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. +leveranskostnader Fleecejacka Hölsterryggsäck +leveranskostnader 54 90 JJ0505C00C Lumi Camo JJ8403C00C Lumi Camo 54 90 44 90 3490 +leveranskostnader +leveranskostnader SnöCamo Hatt och handskar JJ61B1D00C Lumi Camo * Samtalspriser inkl. moms 23 % från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• PRO nyhet Utnyttja vinterns snabbhetspremie JahtiJakt Pro ställ, toppmodellen nu extra förmånligt för Jägarens läsare Ett välkänt ställ med erkänd kvalitet, den nya JahtiJakt Pro med utrustning i toppklass saknar inget. Som läsare av Jägaren får du stället till specialpris fram till den 30/11. Beställ direkt! Dessutom ett generöst bonuspaket på köpet. FLEECE PRIMOS , Å KÖPET JACKA P 39,90! VÄRDE PRIMOS FLEECEJACKA En skön, mångsidig och varm fleecejacka med foder som fungerar lika bra för jakt som på fritiden. Förmånen gäller fram till den 30/11 2010 för läsare av Jägaren. Beställ direkt! ERÄTUKKU ENDAST FRÅNPÅ KÖPET BONUSPAKET Hela bonuspaketet 0 euro Värde R SNA DAST FÖ RE BARA EN LA BESTÄL ÄLL, BRANST RO MEM H P AKET OC A BONUSP CEJACK OS FLEE PRIM BBA 88,40 229 +leveranskostnader MicroDry Mellanunderställ ställ Värde 19,90 Värde 22,90 Skyddsväst Löskrage Sotka vänd- YlleVärde 7,90 Värde 9,90 bar keps strumpor Värde 19,90 Värde 7,90 Uppge produktens namn och produktkod i samband med beställning: (samt kampanjkod när du beställer före den 30/11): Pro JJ01B9L757 grön Primos fleecejacka har kampanjkoden: ML2010B (I webbutiken matar du in kampanjkoden i fältet avsett för denna på första sidan) En känga i toppklass för terrängen, skogen och staden Snygg och mångsidig JahtiJakt Premium Black är en snygg och extremt tålig känga. Tack vare sitt något lägre skaft passar den för krävande användning i såväl terrängen som staden. Helt vattentät samtidigt som den har god andningsförmåga Tredubbel vattentäthetsteknik med AIR-TEX2 membran gör kängorna helt vattentäta samtidigt som de har god andningsförmåga. Hög kvalitet Kängans vridstyva och rullande fyrdubbla sula är stadig och skön att gå på samtidigt som den skyddar väl mot kyla. En rätt konstruerad snörning ger foten stöd över hela området. från ustning s jaktutr Vintern bra pris ukku till Erät Beställ d www UKKU ENDAST FRÅN ERÄT T PE BONUSPAKE T PÅ KÖ I EN KÄNGA E S TÄ L L N U R E N DA S T B FÖ Premium TOPPKLASS membrankängor +Black Bonuspaket Premium Black JJ7104L999 +leveranskostnader 747 700 puh. 020 r post ongen pe med kup tukku. www.era 0* (ma-pe 8-18) irekt: 13990 Bonuspaketet 0 euro Strumpor Värde 4,90 Skofett Värde 9,90 Värde 14,80
• Lyckade julklappar från Erätukku Beställ alla jägares favoritjulklappar ur Erätukkus breda sortiment TRAWLER STICKAD TRÖJA Snygg och slitstark ylletröja för skogen och fritiden. Slitstark och värmande tröja. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50 %), akryl (50 %). Maskintvättbar Trawler JJ4407L151 PROHUNTER STICKAD TRÖJA SUPREME YLLETRÖJA Snygg och slitstark ylletröja för skogen och fritiden. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50 %), akryl (50 %). Maskintvättbar Snygg och slitstark ylletröja för skogen och fritiden. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50 %), akryl (50 %). Maskintvättbar FOREST YLLETRÖJA Snygg och slitstark ylletröja för skogen och fritiden. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50 %), akryl (50 %), maskintvättbar. Forest 4990 +leveranskostnader Prohunter JJ4402K757 grön JJ4402G898 brun 3990 +leveranskostnader Supreme 3990 +leveranskostnader JJ4403G157 grön JJ4401G757 grön JJ4401K858 brun 3990 +leveranskostnader BONUSPAKET PÅ KÖPET! Snabbladdare + 4 st 2100 mAh laddningsbara batterier (värde 24,90 ) och Minneskort 2 Gbyte MicroSD (värde 14,90 ). SAMMANLAGT VÄRDE 39,80 den! med 2 kartområ Nu BONUSPAKET BONUSPAKET PÅ KÖPET! Snabbladdare + 4 st 2100 mAh laddningsbara batterier (värde 24,90 ) och 2 TOPO Suomi Plus kartområden efter fritt val (värde 199,80 ). SAMMANLAGT VÄRDE 224,70 QUILTAD VÄST Snygg quiltad väst med dragkedjeförsedd innerficka, bröstficka samt fickor med lock framtill. Smuts- och vattenavvisande Teflonbehandling. METSO FLEECEJACKA Mjuk och behaglig fleecejacka som mellanställ eller för fritiden. Fleece-remsor på axlarna. Fickor med dragkedja på bröstet och sidan samt två innerfickor. Ståkrage och åtdragning i fållen. Metso eecejacka JJ0510G758 grön ASTRO 220 NORDIC Du kan följa upp till 10 hundar samtidigt och dessutom ser du också din egen position på skärmen. Kompatibel med TOPO FINLAND terrängkartor. Får användas i bl.a. Sverige, Norge och Estland, men inte i Finland ännu. Astro 220 Nordic 010-00596-30 +leveranskostnader GARMIN 62 GPS i toppklass med ljusstark 2,6" LCD färgskärm. Grundkartan förbättrad jämfört med föregångaren. Extremt känslig GPSmottagare som använder HotFix®-tekniken samt en noggrann quad helix antenn. Vattentät. Garanti 2 år. Garmin 62 +leveranskostnader 00562PLUS Quiltad väst JJ0604G858 3990 +leveranskostnader 3990 +leveranskostnader 59900 34900 AVSTÅNDSMÄTARE För jakt och annan krävande användning. Låg vikt och lättanvänd. Vattentät, slag- och frostsäker. 1 års garanti. · Mätområde 15 ­ 1 400 m · Noggrannhet: ± 1 m · Scanningfunktion för rörliga objekt Avståndsmätare 6021 JJ8909K799 +leveranskostnader VIDEOSOLGLASÖGON Fantastisk nyhet: Solglasögon med videokamera som spelar in högklassig videofilm i DVD-kvalitet. Lämnar händerna fria. Videoinspelningen förs över till dator via USB-kabel och kan visas med vanliga video-program. ÅTELKAMERA En avancerad åtelkamera med egen monitor ger många nya möjligheter. Hög bildskärpa, minneskort på 16 giga ger lång inspelningstid. Garanti 1 år · Stillbild max 3264 x 2448 pixel · Videoupplösning max 720 x 480 KG-680-Åtelkamera JJ8910J191 +leveranskostnader ÅTELKAMERA Finlands mest sålda åtelkamera. Känner av rörelse och börjar filma helt obemärkt. Fungerar även i mörker, hög bildkvalitet med 5 megapixels upplösning. Garanti 1 år. · Stillbildsupplösning 2560 x 1920 pixel · Videoupplösning max 640 x 480 DTC-530-Åtelkamera JJ8905F757 +leveranskostnader 17900 Videosolglasögon JJ8911K999 16990 +leveranskostnader 18990 13990 * Samtalspriser inkl. moms 23 % från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• DUBBELKNIV Elegant dubbelkniv. Täljknivar med 9,5 cm respektive 6 cm blad i samma knivslida. Skaft av renhorn/masurbjörk samt elegant knivslida med djurmotiv. Dubbelkniv JJ8624G191 LAPPI KNIV 7 cm specialblad av kolstål. Elegant knivslida med djurmotiv, skaft av renhorn/masurbjörk. SCOUTKNIV En fin första kniv för barn. Bladspetsen kan göras trubbig och kniven har fingerskydd. 8 cm blad, slida med renmotiv och skaft av masurbjörk. Scoutkniv LÄDERBÄLTE Snyggt och hållbart bälte i äkta läder. 5500 +leveranskostnader Lappi kniv JJ8626G191 4500 +leveranskostnader JJ8627G191 1990 +leveranskostnader Läderbälte JJ6405E858 1990 +leveranskostnader Bladen i dessa knivar består av otroliga 67 lager stål! KOCKKNIV Kockkniv i toppkvalitet. Blad som smitts med teknik från samuraisvärden och med otroliga 67 lager stål. Bladlängd 20 cm. I presentask av trä. Tål diskmaskin. Kockkniv BRÖDKNIV Sågtandad brödkniv i toppkvalitet. Blad som smitts med teknik från samurai-svärden med otroliga 67 lager stål. Bladlängd 20 cm. I presentask av trä. Tål diskmaskin. Brödkniv JJ8639J191 LED-FICKLAMPA Högeffektiv LED-ficklampa med tåligt aluminiumhölje. 3 W Cree-LED, ljuskägla 50 m. 3 st AAA-batterier, vattentät LED- cklampa HANDDUK Snygg Jacquardvävd handduk med logotyp. Högklassig och skön 100 % bomull. Storlek 90 x 150 cm. JJ8640J191 6990 +leveranskostnader 5990 +leveranskostnader NI8602L101 silver NI8602L333 brons NI8602L999 svart 2690 +leveranskostnader Handduk JJ8704K757 1990 +leveranskostnader Beställningskupong jag vill beställa Ja, Beställningsnummer Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong 1. Skriv in produktuppgifterna på kupongen. 2. Klipp ut kupongen och vik den dubbel. 3. Häfta eller tejpa ihop kupongen. Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000 (må-fr 8-18) och i vår webbutik www.eratukku. Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. Storlek* längd cm vikt kg midjeomfång cm Erätukku maksaa postimaksun Beställningsnummer för produkterna hittar du i annonsen intill priset Produktbeteckning (vid behov kampanjkod) Antal Pris Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället (*Anteckna storlek vid huvudbonader och handskar bara vid behov) Skor. Anteckna alltid fotens längd för den som ska ha skorna Beställningsnummer Produktbeteckning Erätukku Antal Pris fotens längd cm Tunnus 5013247 00003 VASTAUSLÄHETYS Övriga produkter Beställningsnummer Produktbeteckning Antal Pris Om du beställer följande produkter, speci cera GPS: Kartområden Beställ d www Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Adress Jägaren 6/2010 Telefonnummer Beställarens underskrift målsman om beställaren är under 18 år 747 700 puh. 020 ost gen per p ed kupon m tukku. www.era 0* (ma-pe 8-18) irekt: Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress)
• Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt sjön Karjajärvis nya liv Medborgaraktivitet i Mellersta Österbotten Ännu på 1950-talet kryllade det av liv i och kring sjön Karjajärvi i Lochteå - bisamråttor som gnagde i strandkanten, sjöfågel i massor och gäddor som slog. Om sjöns små invånare vet vi däremot mindre, för på den tiden höll folket på landsbygden främst koll på sådana naturresurser som gick att stoppa i ugnen... Men med all sannolikhet var sjön även då värd för ett brokigt insektliv och en blomstrande växtvärld. Sedan kom diket och sköljde iväg med naturens rikedomar. I fjol återställdes sjön av jägarna. Idag är det jordbrukaren Eero Lokasaari som vakar över sin ögonsten. norrsidan skulle torrläggas och förvandlas till skogsmark, varpå området dikades med hård hand. Slutet på historien har vi sett förut: skogen satte inte alls igång med att växa, inte mer än några kubikmeter, och byborna förlorade sin sjö. Till all lycka skrevs det sedermera en fortsättning på berättelsen om Karjajärvi. För manuskriptet stod markägarna och dåvarande Mellersta Österbottens miljöcentral. Berättelsen om sjön Karjajärvis återkomst inleddes året 1995. S l Sjön Karjajärvi hör till ån Viirrejokis vattendrag med ett tillrinningsområde på cirka 220 hektar. Men den mångfald som nämns i ingressen har åstadkommits av människor, för någon gång under 1800-talet torrlades sjön för att bli en slåtteräng. Det följande ingreppet blev inte lika lyckligt för sjönaturen och byborna. På 1960-talet beslöts det nämligen att Karjajärvi och myrområdet på 26 l Jägaren l 6 l 2010 "Vår sjö tillbaka, herr direktör" Projektet med att iståndsätta sjön började med att några av de berörda markägarna marscherade in till direktören för dåvarande Mellersta Österbottens miljöcentral och meddelade att de ville ha sin sjö tillbaka. Men direktören tillmötesgick inte markägarna i deras förhoppningar om en restaurering. - Den gången fick vi inga positiva signaler att ta med oss. Till den uppvaktande skaran hörde Ahti Yrjänä, Paavo Huhtala och Esa Lokasaari samt undertecknad, berättar jordbrukaren Eero Lokasaari. Tiden gick och fortfarande fick "aktivisterna" ingen planeringshjälp av miljöcentralen. Då beslöt en av de anställda på centralen att göra upp planen på sin fritid. Det var Sakari Aho som fixade biffen, en ivrig jägare med spetshundar som hobby. Han jobbar fortfarande på Norra Österbottens NTMcentral som myndigheten numera heter, med ansvar för miljöfrågor. - Starten gick lite knöligt eftersom vi saknade personresurser på planeringssidan, men det löste sig på talko. Med lantmäterijobbet och karteringen fick jag visserligen ett handtag. När planen väl var klar ställde centralen upp med finansieringen för de praktiska arbetena, berättar Aho.
• Komplicerat markägande När det gäller restaureringar av torrlagda sjöar stupar projekten ofta redan i starten på det faktum att ägandet inte går att reda ut. Vem lyckas klura ut uråldriga rättigheter till slåttern givna av den svenska kungen eller nyttjanderätter beviljade av tsaren? Också Karjajärvi-projektet höll på att självdö i starten av den här orsaken. Men så kopplades bondförnuftet in för att ro det gemensamma projektet i land. Vid den tiden då planen gjordes upp antogs det att sjöbottnen, tillandningen alltså, tillhörde de omkringliggande strandfastigheterna och att projektet kunde fortsätta med deras medgivande. Men så var inte fallet. - Vi upptäckte att Karjajärvi var ett samfällt område mellan två olika skifteslag med sammanlagt 347 delägare. Nu blev det komplicerat, fortsätter Aho berätta om detta problem som inte alls är ovanligt vid restaureringsprojekt. Lochteå kommun lät göra en lantmäteriförrättning och det hölls ett konstituerande möte för delägarna. Ett brev med möteskale an n lelse gick ut till dem som fanns upptagna på den inofficiella delägarförteckningen för storskiftet. Dessutom annonserades mötet ut i tidningen Keskipohjanmaa. På mötet konstaterades att sjön tillhörde dessa 347 delägare. På följande möte grundades en utvecklingsförening för sjön och till ordförande valdes Esa Lokasaari. Föreningen ansökte därefter om miljötillstånd för att restaurera sjön. Själva restaureringen finansierades av Västra Finlands miljöcentral, Lochteå kommun och utvecklingsföreningen för sjön Karjajärvi. Objektets återkomst till de levandes skara inleddes i praktiken under hösten 2008. Restaureringen träffade rätt, för nu susar det av hundratals par sjöfågelvingar i luftrummet över Karjajärvi. Vingar över sjön Restaureringen av sjön gjordes med en fördämning uppströms om sjön och en 1200 meter lång bank. Med hjälp av en fördämning höjdes vattenytan med ungefär en meter och då bildades det en vattenyta på cirka 24 hektar. På en areal om tre hektar avlägsnades den tvinvuxna skogen och slyet. Detta gjordes förstås innan vattenytan höjdes. Projektets toEero upptäckte vad som höll på att hända så vi undgick omfattande extra arbeten. Han larmade en grävmaskin till platsen och satte stopp för det hotande genombrottet i banken. Restaureringen och övervakningen har träffat rätt, för nu susar det av hundratals par sjöfågelvingar i luftrummet över sjön. Eero Lokasaari skaffade tillbaka sin sjö. Ja r isk iN talkostnad beräknades till cirka 70 000 euro. I finansieringen deltog som sagt också Lochteå kommun, delägarna och Västra Finlands miljöcentral, som har ett särskilt finansieringsmoment för restaurering av "mindre vattendrag". Allting är dock relativt, så även sjön Karjajärvis litenhet. Mången näringsfattig sjö i vårt land har inte på långa vägar en lika stor areal som är lämplig som livsmiljö för sjöfågelkullar. Eero Lokasaari var projektets i särklass mesta förkämpe. Det har knappast gått en enda dag sedan restaureringen utan att han har promenerat ner till stranden, åtminstone under den isfria tiden. De övriga jägarna har därför begåvat honom med smeknamnet "den officiella övervakaren". Och entusiasmen är det inget fel på när Eero visar området för oss. Även om projektet redan är lyckosamt rott i land och sjön återställd, så är det skäl att hålla ett vakande öga på sjön. - Projektet genomfördes på våren 2009 och vårflödet höll på att bryta sig genom vallen, berättar Lasse Yrjänä som sitter i jaktvårdsdistriktets styrelse och var med på den här rundvandringen. Måttfull jakt Hannu Liedes jagade några dagar vid sjön Karjajärvi i fjol höstas, alltså under den första hösten sedan sjön börjat sitt nya liv. Hans vorsteh hade fullt upp trots att husse jagade mycket måttfullt. - Avkastningen blev verkligen bra i förhållande till insatsen. Jakten vid sjön var mycket blygsam och där var bara några få jägare i taget. Sjön, som är fridfullt belägen, fungerade mellan jaktpassen som rastplats för flyttfåglar. Det verkade alltid finns några hundra sjöfåglar där, berättar Hannu om hur jakten var upplagd. Sjön bidrar i högsta grad till att göra den österbottniska naturen rikare. Restaureringsaktivisten Eero Lokasaari berättar att han i våras flera gånger stötte på hönsfågelkullar vid sjöns stränder och att han under sommarens lopp haft tillfälle att följa med hur älgarna betar av vattenväxterna. - Det är en hel del jägare som har tittat in för att förundra sig över projektet. Och i Himanka som ligger inte så långt härifrån planeras det ett likadant projekt för att restaurera en torrlagd sjö som finns där, gläder sig Eero Lokasaari. - Men lika fin som våran sjö blir den säkert inte, myser han med glimten i ögat när rundvandringen lider mot sitt slut. l Jägaren l 6 l 2010 l 27
• Aktuellt från ministeriet Finlands viltcentral är fem före startklar n Lagförslaget om Finlands viltcentral har nått riksdagen för behandling. Den viktigaste reformen inom viltförvaltningen på ett halvt sekel är sålunda på slutrakan. Förhoppningsvis är handläggningen i riksdagen smidig. Det är ytterst viktigt att Finlands viltcentral inrättas redan i början av inkommande år. Samtidigt som vi på ministeriet har lagt sista handen vid regeringspropositionen och försvarat denna mot övriga ministerier har de interna förberedelserna av nyordningen fortsatt under ledning av Jägarnas Centralorganisation. tande viltvårdsråd. Viltvårdsrådens uppgift är att särskilt för hjortdjurs- och storarovdjurspolitikens del inleda ett öppet och interaktivt samarbete med intressegrupperna och sammanjämka olika intressen. Så här strävar vi till att bättre än för närvarande lösa särskilt till de stora rovdjuren knutna konflikter. Exempelvis den aktuella svåra björnsituationen i Norra Karelen har visat att viltvårdsrådet kommer att fylla ett konkret behov. Ett av målen för förnyandet av viltförvaltningen är att det av jägarna utförda frivilligarbetet viltförvaltningen till fromma även i fortsättningen säkerställs. En fungerande interaktion mellan jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral är ytterst viktig. Under beredningen av reformen har särskild omsorg ägnats denna fråga. Någon ändring av jaktvårdsföreningarnas ställning eller antal föreslås inte. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet grundar sig till stor del på frivilligarbete. I jaktvårdsföreningarna utfördes under 2008 frivilligarbete av uppskattningsvis 43 000 jägare för ett värde av 7,1 miljoner euro. I regeringens proposition föreslås även att jaktlagen ändras till vissa delar. Syftet med ändringarna är bl.a. att försnabba och effektivera borttagandet av djur som orsakar skada eller fara i närheten av människors aktiviteter, t.ex. husdjurshållning. Överföringen av beviljandet av tillstånd för användning av förbjudna fångstmedel från jord- och skogsbruksministeriet till Finlands viltcentral ökar sannolikt medborgarnas förtroende för storarovdjurspolitiken när alla förvaltningsbeslut fattas närmare medborgarna. I varje fall kommer förändringen att effektivera viltförvaltningens verksamhet. En så här viktig förändring hade inte varit möjlig om inte samarbetet mellan jägarna och deras organisationer, viltförvaltningen och ministeriet varit så gott. Därför vill jag framföra ett varmt tack till alla personer som deltagit och medverkat i beredningen. Utan er insats hade vi inte kunnat bereda den här viktiga reformen här på ministeriet. n Den gångna hösten har visat att vi var ute i grevens tid med reformen av viltförvaltningen. Den under ledning av finansministeriet fungerande arbetsgruppens tankegångar om överföring av Forststyrelsens naturtjänster till de regionala förvaltningsmyndigheterna har redan behandlats i offentligheten. En liknande diskussion skulle nu föras kring jaktvårdsdistriktens uppgifter om vi inte hade hunnit ge ett eget förslag till förnyelse av viltförvaltningen och om vårt förslag inte hade varit tillfredsställande. Pentti Lähteenoja Överdirektör, avdelningschef Jord- och skogsbruksministeriet Fiske- och viltavdelningen Finlands viltcentral kommer att vara en riksomfattande processorganisation, vars verksamhet är utlokaliserad till regionala verksamhetsområden. Den gedigna kunskapen om särdragen i landskapen har varit den nuvarande viltförvaltningens styrka och den kommer att bevaras vid reformen. Arbetandet som Finlands viltcentral säkerställer bättre än för närvarande förvaltningsbeslutens och procedurernas enhetlighet, vilket förbättrar kundernas rättsskydd och ökar deras jämställdhet. Via de regionala kontoren kommer Finlands viltcentral att vara en nära partner för de statliga regionala förvaltningsmyndigheterna vid förvaltningen av de regionala naturresurserna. Likaså kommer jägarna även i fortsättningen att ha nära tillgång till viltförvaltningens tjänster. Med reformen söker vi ökad öppenhet i beredningen av viltpolitiken. I anslutning till Finlands viltcentral inrättas regionala viltvårdsråd och ett riksomfat- 28 l Jägaren l 6 l 2010
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1 4x24 1,1-4x24 1,1-4x24 Since 1917 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• Ahti Putaala, överinspektör, Forststyrelsen & Ilkka Ala-Ajos, fältchef, JCO Jägarnas centralorganisations Laitiala försökscenter erhöll Wildlife Estates emblem E 30 l Jägaren l 6 l 2010
• Lahden Vesijärvisäätiö / Marko Muuttola E l Europas markägarorganisation ELO (Eu- ropean Landowners´ Organization) har beviljat Finland landets tredje Wildlife Estate-emblem (WE label) för realiserande av mångsidig naturvård och hållbar vilthushållning. JCO:s Laitiala försökscenter, som sedan 1982 verkat i Hollola kommun som ett försöks-, kurs- och modellområde för jakt och viltvård, har fyllt inom Europas barrskogszon ställda villkor för WE-emblemet. WE:s internationella råd överlät emblemet ifråga till försökscentret i början av september vid ett möte som arrangerats i Skottland. Emblemet är samtidigt det tredje som beviljats Norden. Wildlife Estates är ett av Europas markägare realiserat projekt som godkänts av EU. Bakom idén till och skapandet av projektet står därtill många internationellt välkända organsationer inom jaktens och skyddets område, som t.ex. det internationella jaktoch viltskyddsrådet (CIC) och det internationella naturskyddsförbundet (IUCN). WE-verksamheten är inriktad på att förbättra jaktens image och öka dess acceptabilitet genom att visa att en hållbart verkställd jakt och god viltvård säkerställer och ökar naturens mångfald och bevarandet av den vilda artrikedomen. En högklassigt verkställd vilthushållning är även en avsevärd såväl kulturell som regionalekonomisk resurs på landsbygden. WE-verksamhetens viktigaste verrktyg är områdesevaluering. Med hjälp av den utvärderas resultatet av den jakt- och viltvårdsverksamhet som bedrivs av någon fastighet eller sammanslutning av flera sådana samt kvaliteten på den av fastigheterna praktiserade hållbara markanvändningen. Fastighetshelheter som beviljats WE-emblem bildar ett nätverk och förbinder sig att följa villkoren och utfästelserna i WE-dokumentet samt fungera som förebilder för skötseln av hållbar vilthushållning. WE-emblemet är inte ett certifikat utan en erkänsla för uppfyllda på förhand uppställda kriterier. Emblemet är i kraft fem år, varefter det internationella WE-rådet på ansökan utvärderar förutsättningarna för beviljande av emblemet på nytt. WE-objekten realiseras inom EU på inom medlemsstaterna rådande naturgeografiska grunder alternativt enligt sin atlantiska, medelhavs-, boreala, kontinentaleuropeiska, makronesiska, alpina eller pannoniska region. Objektet för evaluering kan vidare klassificeras närmare som alternativt bergstrakt, våtmark, skogsmark, odlingsmark, kustområde eller kombination av vissa av dessa. Vad förutsätter WE-emblemet? Erhållandet av emblemet förutsätter att sökanden grundligt gör sig förtrogen med fordringarna i ansökningsdokumentet. Dokumentets första nivå omfattar tio punkter börjande med identifiering av sökanden, dvs markägaren eller den för området ansvariga förvaltaren. Följande nivå förutsätter respekterande av fordringarna i internationella konventioner, som t.ex. avtalet mellan samarbetsorganet för jägarorganisationerna i EU-länderna FACE och Birdlife International, "The sustainable hunting agreement", EU:s "European Charter on Hunting" och EU-kommissionens handbok "Hunting under the Birds Directive". Ytterligare bör IUCN:s principer om återinplantering av ursprungsarter iakttas, skyddsområden av olika typ inom området inklusive skyddsstatus positioneras och förtecknas samt ekologiska och lagenliga krav, som t.ex. Natura 2000, respekteras. I ansökan ska det enligt dokumentets första nivå även ges en möjligast täckande biogeografisk information om området ifråga (förekommande fågel- och däggdjursarter) samt en beskrivning av aktiva naturvårdsåtgärder såsom våtmarker, skyddsområden för organismer, viltåkrar och andra utfodringsobjekt. Dokumentet förutsätter även en mångårig förvaltningsplan inklusive budget, ett förslag till årlig skötselplan inklusive objekt, åtgärder, uppföljning och årsrapportering. Ytterligare ska det utarbetas en plan för realiserandet av en hållbar jakt. Av den ska det framgå hur fångstvolymen i området har anpassats till de jagade vilda beståndens dynamik. I ansökan ska även ingå en drifts- och utvecklingsplan för naturobjekten på lägenheten och dess område samt en beskrivning av organiserandet av PR- eller utbildningsaktiviteter på lägenheten. PR-verksamhet är en av WE:s prioriteter. Den bör verkställas t.ex. enligt principen för öppna dörrar, som t.ex. studieexkursionsdagar eller på annat informativt sätt. För att kraven och elementen på dokumentets olika nivåer ska bli uttömmande besvarade och beskrivna bör några dagar anslås för utarbetandet av ansökan. För terrängarbetet bör i genomsnitt ett par dagar reserveras, för det behövs redan minst en dag för den inspektion av terrängobjekten som utförs av WE:s evalueringsspecialist. JCO Laitiala försökscenter ur fågelperspektiv, området kring Laitialas gårdstun -- skyddszoner, ekologiska korridorer, små skyddande skogsholmar med sina våtmarker och skyddsskog utgör en viktig del av den mångfald i naturen som är värd att upprätthålla. Det viktigaste arbetet utförs på nationell nivå Koordineringen av Wildlife Estates verksamhet sker genom kontaktkontoret i Bryssel. WE-verksamhetens nationella evalueringsspecialister har dock en avgörande position. De informerar, uppmuntrar och styr på sina respektive håll fastigheter mot realiserandet av WE-ansökningar enligt de krav regionuppdelningen ställer. I vårt land ansvarar Forststyrelsen för koordineringen av WEverksamheten och i det internationella rådet representeras Forststyrelsen och den nordiska sakkunskapen av vildmarkschefen, ödemarksrådet Olavi Joensuu och överinspektören, doktor Ahti Putaala. I samarbete med finska och svenska viltsakkunniga har Forststyrelsen påverkat WEevalueringens innehåll och struktur redan i verksamhetens pilotskede 1998, särskilt vid finslipningen av för Europas boreala region (till vilken även Finland hör) lämpliga kriterier. Åstadkommandet och preciserandet av Jägaren l 6 l 2010 l 31
• Verksamhetsledaren för ELO Thierry de I'Escaille (t.v.) överlåter Wildlife Estates-emblemet till JCO:s Laitiala försökscenter. Emblemet tas emot av fältchef Ilkka Ala-Ajos ändamålsenliga kriterier för de från varandra t.o.m. mycket avvikande mellaneuropeiska jordbruksdominerade kulturregionerna och nordens ödemarksregioner i barrskogszonen var definitivt nödvändig. WE-emblemet har hitills beviljats över 70 fastigheter inom EU. I vårt land har emblemet tidigare beviljats Forststyrelsens mönstergård Palosaari i Pyhäjoki kommun samt Porkkala herrgård i Lammi kommun. JCO:s Laitiala försökscenter är det tredje mönsterområdet i Finland och Norden som erhållit det ansedda WE-emblemet. Idag finns det möjligheter såväl i vårt land som i de övriga nordiska länderna att inleda WEverksamhet i större skala. I fortsättningen torde det påträffas allt fler högklassigt skötta jaktfastigheter och -områden jämte viltvårdsobjekt som uppnår emblemnivå. JCO Laitiala ­ en WE-fastighetshelhet JCO:s Laitiala försökscenter i Manskivi i Hollola kommun hör som förebild för jakt32 l Jägaren l 6 l 2010 och viltvårdsförsök och utbildning inom ramen för naturvård till landets banbrytare som mönsterfastighet inom viltsektorn. Försökscentret, som inledde sin verksamhet för nästan tre decennier sedan, har till sin disposition en natur som omfattar ett nästan 1500 hektar stort sydtavastländskt land- och vattenområde, odlingar, skogsmarker och vattendrag. Områdeshelheten har bildats med stöd av arrendeavtal mellan Jägarnas centralorganisation och sexton i första hand privata markägare. Avtalen, som syftar till främjande av jakt och viltvård, är i kraft fram till 2017. De omfattar närmare specificerade markdispositionsrättigheter, ävensom en täckande jakträtt för i stort sett allt vilt. Olavi Joensuu försökscenter närmast för verkställd viltrelaterad naturvård, uppföljning av viltbestånden samt hållbar jakt i jordbrukets och vattenskyddets verksamhetsmiljöer. Även sammanjämkning av olika markdispositionsintressen, möjligheter och rutiner, respekterande av skyddsvärden och utnyttjande av områdets demonstrationsobjekt i jakt- och viltvårdsutbildning, -information och ­rådgivning utgjorde grund för beviljandet av WE-emblemet. Viltfaunan på försökscentralens marker är mångsidig och omfattar totalt 15 jaktbara däggdjursviltarter och 20 fågelviltarter. Även i övrigt är artrikedomen stor och där finns ett stort antal representanter för i direktiven upptagna fågelarter-, stora och små däggdjursarter samt växtarter. Områdets natur är frodig och representerar till en del mosaikartat varierande odlings- och skogsmark. Till repertoaren hör därtill med moderna odlingsmetoder skötta stora enhetliga åkerskiften. På dem har totalt elva objekt med naturlig mångfald placerats. Dessa har en sammanlagd areal på närmare tio hektar. En i Vesijärvi insjö utskjutande udde bjuder på speciella förhållanden för faunan. Där har t.ex. flyttfåglarna funnit en regelbunden viloplats. Udden erbjuder samtidigt många kilometer skyddad strandlinje och -skog vid Vesijärvi för många djur- och växtarter. Till de på området häckande fågelarterna hör tranan, rördrommen och sångsvanen samt en brokig småfågeloch fågelviltfauna. En del av området ingår i det nationella skyddsprogrammet för grundvatten, skyddsprogrammet för fågelvatten och Natura 2000. Borealt emblem WE-emblemet beviljades JCO Laitialas Samarbete och samförstånd behövs Med markägarnas samtycke har försökscentret under årens lopp kunnat bygga upp, ta ansvaret för skötseln och på så sätt kunnat bevara en del av särskilt den vilda faunans skyddsområden i jordbruksmarker. På detta har det satsats genom att skapa skyddsplanteringar på de så kallade impedimenten, anlägga våtmarker samt bereda mångsidiga viltåkrar. Viltets vinterutfodring har ordnats med beaktande av artrelaterade särbehov. Fångsten av små rovdjur har inte heller försummats. Mångfalden i skogsnaturen har främjats i samarbete med skogsägarna och skogsbruksplaneringen. Skogsägarna i försöks-
• Ilkka Ala-Ajos centrets verksamhetsområde hörde i slutet av 1980-talet till de första i vårt land som i sina händer fick de första skogsbruksplanerna som underströk viltets och andra naturvärden. När Finland blev medlem i EU 1995 fanns försökscentret bland de första som uppgjorde planer för sökande av de till jordbrukets miljöstöd knutna specialstöden för jordbrukarna i sitt verksamhetsområde. Idag bedrivs även naturvårdssamarbete över "revirgränserna". Ett exempel på detta är det våtmarks- och skyddszonsprojekt som genomförs tillsammans med Vesijärvistiftelsen i Lahtis för Vesijärvi avrinningsområde. Området omfattar omkring 500 km². Projektets mål är att under de närmaste åren totalt anlägga omkring femtio mångfaldsvåtmarker. Våtmarkernas primära syfte är att förbättra vattenkvaliteten i Vesijärvi men planeringen och verkställandet beaktar vid utvecklandet av objekten även av sjöfåglarna och andra vilda djur ställda krav livsmiljön. Försökscentret deltar i form av ett beställningsarbete i planeringen och handledningen av projektets objekt och skapar samtidigt nya våtmarksmodeller som stöd för den kommande nya viltförvaltningens rådgivningsarbete. C.I.C. uppskattar den finländska viltnaturvården n Det internationella jakt- och viltskydds- Nyheter från CIC Finlands delegation n CIC Finlands delegations höstmöte hölls på Wildlife Estates emblem ­ ett Stort Tack! Försökscentret har under årens lopp blivit ett föredömligt skyltfönster för organisationens evenemang av olika slag. Responsen på de mönster för naturvården som erbjudits har utan undantag varit god och och såväl inhemska som internationella sakkunniga har gett dem full erkänsla. Årligen har många läroanstalter för landsbygdens yrken, universitetens fältkurser och elever i grundskolorna icke att förglömma styrt sina studieexkursioner till naturobjekten i området. I skrivande stund väntas omkring 90 grundskoleelever anlända följande morgon för en dagssession på försökscentrets viltkontroller och korvgrillning vid öppen eld. En stor andel av den heder WE-emblemet medfört förtjänar de nästan 160 studerande och praktikanter i viltbranschen som under årens lopp i samband med viltvårdens arbetspraktik utmärkt sig i form av fysiskt realiserande av olika viltvårdsrelaterade objekt. Många av dem har också gjort sitt slutarbete på Laitiala. En motsvarande andel av hedern tillkommer naturligtvis områdets markägare som för åtskilliga år har överlåtit sina gårdar för den här viktiga verksamheten och godkänt vilt- och övrig naturvård som en del av utvecklandet av ett hållbart gårdsbruk. Wildlife Estates ­emblemet är också ett varmt tack till den fastanställda personalen på försökscentret. l Ytterligare information om projektet: www.wildlife-estates.eu rådets (CIC) 57 generalförsamling hölls innevarande år i Dubrovnik i Kroatien. Församlingens tema var "Naturens mångfald i Medelhavsländerna ­ jägarnas utmaningar och möjligheter". CIC har över åttio medlemsländer och rådets ställning håller fortsättningsvis på att stärkas i och med att det internationella nätverket breder ut sig. Till ny ordförande för organisationen valdes fransmannen Bernard Lozé. Han försäkrade i sitt tal att han fortsätter att utveckla CIC:s verksamhet, särskilt förbättrandet av organisationens ekonomiska tillstånd. CIC:s nya strategi stöder synligare än tidigare vetenskaplig forskning och åtgärder för utveckling av lagstiftningen. Nya vindar väntas även av nyvalda verksamhetsledaren Tamàs Marghescu. Han kom till uppgiften från det internationella naturskyddsförbundet (IUCN). Mötet valde filosofie doktor Jukka Bisi från CIC Finlands delegation att fortsätta Maria Princess zu Stollberg- Wermigerodens arbete som långvarig ordförande för CIC:s kulturkommissions arbetsgrupp för litteraturpris. CIC:s Edmond Blanc-råd beviljade i samband med generalförsamlingen mönsterområdet för skogsnaturvård Palosaari i Pyhäjoki det ansedda Edmond Blanc-erkännandet. På Palosaari lägenhet har Forststyrelsen utgående från forskningsresultat på ett långsiktigt och förtjänstfullt sätt samordnat skogsbruk och viltvård samt tillämpat metoder för hållbart nyttjande på jakten i området. På Palosaari utbildas även proffs inom skogs- och jaktbranschen samt studerande. CIC Edmond Blanc-erkännandet har tidiigare i samband med CIC:s generalförsamling i Helsingfors 2003 även beviljats Kajanalands jaktvårdsdistrikt och JCO:s Laitiala försökscenter. Forststyrelsens kurs- och mönsterområde Palosaari har för motsvarande förtjänster i början av innevarande år även beviljats Europas markägarorganisations (ELO) WE-symbol (Wildlife Estates -label). Vid samma tidpunkt erhöll Porkkala herrgård i Lammi WE-symbolen. I september innevarande år beviljades även JCO:s Laitiala försökscenter i Hollola Wildlife Estates-symbolen. n JCO:s Laitiala försökscenter den 8 oktober 2010. På mötets agenda stod bland annat val av förtroendepersoner för följande treårsperiod 2011­2013 samt den CIC-enliga nationella troféverksamheten och behandling av principerna för de nationella trofédomarnas kompetenskriterier. Politices doktor, ödemarksrådet Lorenz Uthardt, som aktningsvärt länge i egenskap av ordförande har lotsat CIC Finlands delegation drog sig tillbaka från ordförandeskapet. Till ny ordförande valdes överstelöjtnant Hannu Orsila från Keuru. Hannu Orsila hör till CIC Finlands delegations aktiva medlemmar och har även varit långvarig medlem av styrelsen för Finlands Jägarförbund. Då även Seppo Havu, som under ett flertal år fungerat som viceordförande för CIC samt som viceordförande för delegationen drog sig tillbaka från sin uppgift som viceordförande valdes filosofie magister Christian Krogell till viceordförande. Som delegationens sekreterare fortsätter JCO:s fältchef Ilkka Ala-Ajos. Lorenz Uthardt har under sina CIC-år haft ett flertal viktiga förtroendeuppdrag. Den CIC-aktiva Lorenz inledde redan 1984 handhavandet av olika uppgifter och har bland annat fungerat som viceordförande och ordförande för CIC Wildlife and Environment-kommissionen (nuvarande Sustainable Use-kommissionen), medlem i CIC Edmond Blanc-price juryn, medlem i Ethical-kommittén samt som medlem i CIC-stiftelsen. Lorenz Uthardt fungerade som tf ordförande för CIC Finlands delegation från 1986 till 1995, varefter han har fungerat som ordförande för delegationen och medlem av CIC-rådet fram till mötet den 8.10.2010. CIC Finlands delegations möte fastställde principerna för kriterierna för trofédomarnas nationella kompetenskrav. Kompetens för trofédomare förutsätter i fortsättningen deltagande CIC:s officiella domarutbildning. Ytterligare ska den som har för avsikt att bli domare delta i mätning av troféer vid minst fem CIC-enliga nationella eller regionala utställningar. Därefter kan domaraspiranten vid ett prov visa sitt kunnande och därigenom bli kompetent som trofédomare. Närmare fordringar för trofédomare utarbetas under våren 2011. Till CIC:s Finlands delegation hör totalt 50 sakkunniga och medlemmar som representerar viltbranschen eller nära tangerande bransch. De enskilda medlemmarna är i majoritet men till delegationen hör också flera samfundsmedlemmar samt tre personer som representerar staten. Ungdomsmedlemmarna (Young Opinion) utgör totalt en femtedel av alla medlemmar. Till sitt antal medlemmar är Finlands delegation Nordens största. n Jägaren l 6 l 2010 l 33
• Den hetaste leverantören med de h bankett inbjudningar! GPS-halsband +programvara +telefon* Mitt Sonera -abonnemang och Nokia E52 -paket Nu Magnum-paket (GPS-halsband+programvara) FÄRDIGT samt Nokia E52 telefon från Sonera*. INSTALLERAD! Programvaran, 300 kartorutor med 1 års Live-service licens. * 24 månaders avtal + Mitt Sonera ­abonnemang fr. 1,99/mån. 9 /mån 699,POINTER ­ ÄKTA FINSKA Nu bara en liten sats! Mitt Sonera -abonnemang norm. priser: inhemska samtal 0,0796 / för varje påbörjad minut + uppkopplingsavgift 0,049 /kpl. Sms 0,0796 /st. Inhemsk data fr. 0,91 /för varje påbörjad timme. Nokia E52 med Minun Sonera ­abonnemang totalt fr. 9,00 /mån (totalpris med 24 mån avtal fr. 263,76 ). Månadsavgift för abonnemanget utan telefon fr. 1,99 /kk (47,76 /24 mån) och telefonens pris 299 . Din förmåga med avtalet 96 . Se täckning av 3G-nätverk från www.sonera.fi/peittoalue. Erbjudandet gäller tills 31.12.2010. -halsband · Vattentät och stötsäker · A-GPS och GPRS · Laddbar, effekt batteri · Två års garanti + Andra toppfunktioner 599,- Bellman Gryt pejl En helt ny digitalisk mottagare. Pilar på skärmen visar riktning och siffrorna informerar om avståndet - i meter och centimeter. Mottagaren visar riktning och djup. Du behöver inte vara exakt ovan sändaren för att motta signal. Pilar på mottagaren hjälper dig hitta punkten där avståndet till hunden är som lägst. NY MODELL! Hunter MK69 Plus Billig, effektiv och användarvänlig VHF-radio för rekreation. Terräng antenn med känslig mottagare förbättrar hörbarheten betydligt. NiMh 1800 mAh batteri garanterar lång drifttid. 26 kanal, uteffekt 1,5 eller 5W, stor upplyst skärm, stänksäker, effektiv antenn, skanning, automatisk snabbladdare. Inkl. öronmussla med mikrofon. 159,- 459,- 449,Classic+Intello Klassisk superpaket Classic superpaket innehåller en mottagare och en effektiv sändare. Maksimera räckvidd med Classic-paket! Inkl. förvaringsbox. Exact-paket från Lämplig för både små och stora hundar. Utrustad med ståendealarm eller skallalaram. 199,Försäljning på Svenska 050 4033 000 Läsa mera on produkter och beställa bekvämt på vår webbutik! www.valiokoiravarusteet.fi 0500 176 596
• ste Jul artiklarna till Julen! heta SG-550MMS Jakt-/övervakningskamera Bilder direkt till e-post eller mobiltelefon Med GSM-sändare NY MODELL OCH PROGRAMVARA! sh. 449,- Du behöver ingen separat gsm-sändare! Allting tillsammans! Jakt-/övervakningskamera ÄKTA OCH ORIGINALA NYA MODELLER Inget behov av extern strömkälla Standby för flera månader Videon med ljudinspelning Mycket enkel att installera Temperaturvisning Lasercentring Färgdisplay Trådlös fjärrkontroll Också fungerar som en vanlig jakt-/övervakningskamera SG-550 och SG-550V Rörelsedetektorn. inspelningen också i mörkret via IR. 5MP digitala bilder eller video på ett minneskort. Stöder 8 GB minneskort. Lämplig till exempel till övervakning av ett hus, en stuga, eller en hundskydd. Standby för flera månader! SG-550V innehåller en kontrollpanel med färgskärm, som låter dig se bilder på plats. BE OM EN OFFERT Varningar till din mobil telefon, realtidsröst, fjärrkontroll, se bilder med din mobil telefon, rörelsedetektorn, IR-belysning, bilder till din e-post. Kolla alla funktioner på vår webbutik! 199,HUIPPUUUTUUS! Lite-köttkvarn Lilla jätten till varje hem! En mångsidig kvarn till hembehov. Tjusig storlek hjälper lagring, men döljer ett kraftfullt paket. Levereras med blad och korvmunstycke. 250 kg/h KAPAcITET uPP TIll MaxiPLUS köttkvarn Effektiv kvarn för tung användning En fin kvarn för professionella och aktiva användare. Denna kvarn andas kapacitet och maskinstyrka. 398,Mini Deluxe vakuumpackare Rostfritt stål. Hög prestanda. Lämplig till påser med luftkanaler. Sömbredd 400 mm. Vikt 12.5 kg. 149,- norm. 299,- Julens favorit! För aromatisk matlagning. Volym 4,5 liter. 698,norm. norm. 1150,- Kranvåg Ång gryta Vakuumpåser Vanliga 89,- 129,- Maximal vägning 300kg. Minsta vägning 2 kg, 0,1 kg precision. Levereras med fjärrkontroll och laddare. Vågen uppladdningsbart batteri. 229,pris/2 rll 14,90 19,90 pris/1 000 st 116,00 152,00 224,00 179,00 269,00 1000 st 6, 100 st 90 Priser från 54,90 80 micron · 160 x 250 · 200 x 300 · 250 x 300 120 micron · 160 x 250 · 200 x 300 · 200 x 450 · 250 x 300 · 300 x 400 · 400 x 500 pris/100 st 6,90 8,90 10,90 pris/100 st 8,90 11,90 18,90 14,90 29,90 40,00 pris/1 000 st 54,90 73,20 87,80 pris/1 000 st 70,80 99,00 140,00 122,00 317,00 RULLOR · 2 rullspackning 100 micron · bredd 220mm, längd 10m · bredd 280mm, längd 10m PÄSER 100 micron pris/100 st · 160 x 250 12,90 · 200 x 300 16,90 · 200 x 450 24,90 · 250 x 300 19,90 · 300 x 400 29,90 Med luftkanaler SG-55 0V Ca GSMövervakningskamera FÄRDIGT INSTALLERAD! 139,- 129,- mo Köttkniv 10,- RST-blad och UltraGriphandtag för framgångsrik kötthantering. Bladlängd 14 cm. Designat av professionella fräsare. Priserna inkluderar inte leveranskostnader. Läsa mera on produkter och beställa bekvämt på vår webbutik! www.eratuote.fi Försäljning på Svenska 050 4033 000 045 652 0000
• Marko Mikkola, jaktvårdskonsulent, Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt Jakt med hund Drivande hundar för många slags jakt 36 l Jägaren l 6 l 2010
• B l Bland de stora drivande hundarna kan Jakt med drivande hundar har en lång tradition i Finland. Harjakt med finsk stövare är en av de välkändaste jaktmetoderna i vårt land. Den finska stövaren har under en lång tid varit vår populäraste hundras och de årliga registreringsmängderna har hållits på en nivå av runt tusen hundar. Orsaken till de drivande hundarnas popularitet är antagligen den, att deras jaktsäsong är så lång samt att raserna har bevarats nästan helt i jägarnas händer. man knappast urskilja brukslinjer från utställningslinjer, utan alla individer har en rimlig chans att utvecklas så att de blir lämpliga för sitt bruksändamål. Det är ju väl känt att flera andra jakthundsraser under åren har separerat till skilda linjer, vilket kan ha bidragit till att jaktinstinkterna på individer av utställningslinje kan ha minskat och att hundarna blivit opraktiskt stora med tanke på det ursprungliga bruksändamålet. Fart och farliga situationer Det sägs ofta att stora drivande hundar lämpar sig bäst för enhetliga och omfattande jaktmarker. Tankegången är ju att harar, särskilt fältharar, och rävar på av vägar splittrade jaktmarker kan avvika ut på någon körbana, järnvägsspår, tunna isar eller andra farliga ställen när de drivs i hög fart framför en stövare. Det stämmer att hastigheten påverkar hur mycket det drivna bytet strävar till att utnyttja terräng som är till hundens nackdel, men så här enkelt är det dock inte. Det är flera faktorer som påverkar hundens drevhastighet, såsom t.ex. sättet att känna vittring samt drevets smidighet. En stor och lätt drivande hund är fysiskt uthållig och snabb, men om den använder sig av s.k. spårvittring, dvs. driver med nosen nära marken och nosar på alla krökar som bytet sprungit kan drevhastigheten vara betydligt långsammare än för en mycket mindre hund som jagar med luftvittring. Detta bygger också det faktum på, att det är tillåtet att använda större drivande hundar i Sverige och på Åland vid jakt efter mindre hjortdjur än i fasta Finland. En hund som jagar med spårvittring pressar aldrig sitt byte utan följer snarare spårlöpan som djuret lämnat efter sig, så att bytet får mera tid att lyssna vad förföljaren har för sig. Då hinner djuret också iaktta terrängen framför mycket bättre och upptäcker lättare passplatserna än ett djur som drivs av en drivande hund med luftvittring. I synnerhet på rävpass gäller det att vara knäpptyst och orörlig ifall man vill skjuta en räv som drivs av en hund med spårvittring. Å andra sidan rör sig djuret lugnare vilket ger mer tid för jägaren att lyssna på drevet stående på samma plats. Förutom hundens drevhastighet inverkar också skallets tonfall på djurets beteende. Emellanåt kan bytet röra sig lugnt framför en hund som skäller i jämn takt, medan bytet blir oroligt när hunden kommer på i full fart när den hunnit ikapp bytet. I sådana situationer springer särskilt räven långa vägar eller går under jorden. Även om det bland många raser finns hundar som driver allt vilt, lönar det sig att innan hunden skaffas fundera på för hurdan jakt hunden i första hand behövs. Jägaren l 6 l 2010 l 37
• Mångfald av raser En mångfald av raser ger möjligheter att välja en trevlig hund. Innan hunden anskaffas är det skäl att överväga hurdant vilt den kommer att jaga och till hurdana områden man har tillgång. Om du vet redan vid anskaffningen av hund att du vill koncentrera dig på att jaga ett visst vilt, alternativt att du vill jaga allt från hare till storvilt, begränsar det alternativen. I de flesta raser finns hundar som jagar allt vilt, men vill man jaga till exempel hare, lönar det sig inte att välja en hund som har stark jaktlust på rovvilt, som t.ex. engelsk eller amerikansk rävhund. Hundraser som driver allt vilt är bland annat finsk och rysk stövare. Även många mindre raser gör det. Också vid valet av finsk stövare gäller det att vara uppmärksam på att olika linjer skiljer sig i fråga om drifter ­ nuförtiden finns det inhemska stövare som nästan helt är intresserade av rovvilt och inte bryr sig om harspår. Största delen av de ca 200 000 skogsharar som fälls i vårt land jagas för stora drivande hundar. På basen av en bytesenkät som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gjorde om rävbytet nedläggs drygt en fjärdedel med drivande hundar, dvs. enligt bytesmängderna under de två senaste åren innebär det ungefär 17 000 rävar. Drivande hundar används också för att ställa mårdhundar, och på den fronten finns det mycket att göra, eftersom fångsterna av mårdhund under de senare åren har ökat för varje år. Stora drivande hundar kan också användas vid jakt efter stora rovdjur, som lodjur, björn och varg. På senare år har det importerats nya hundraser som lämpar sig för björnjakt, som t.ex. "plott hounds" ­ populärt kallade för plotts. Under pågående säsong har det fällts flera björnar för rasen på olika håll i landet. En annan nykomling som blivit populär är den mellanstora estniska stövaren, som kan användas både till harjakt och vid jakt efter mindre rovdjur. Både beagle och drever har redan länge varit populära och har sina egna bruksområden och trogna anhängare. l n Syftet med det samnordiska Mårdhund - Life+ -projektet är att hindra arten från att etablera sig i Skandinavien. En del av de finländska mårdhundarna har under senare år vandrat över till andra sidan av riksgränsen. Finland har, som de andra nordiska länderna, förbundit sig att följa flera internationella och nationella avtal, direktiv och miljömålsättningar, och därför är vi tvungna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra främmande arter från att etablera sig i vårt land. Eftersom det kan anses att mårdhunden redan har uppnått en stadig population, förpliktar avtalen oss att antingen utplåna eller begränsa stammen så att den hålls på en kontrollerbar nivå samt sträva efter att förhindra mårdhunden från att spridas till andra länder. Nu effektiveras jakten på mårdhund med hjälp av medel från EUprojektet särskilt inom områden som gränsar mot Sverige. För att uppnå målsättningarna är det viktigt att alla lagliga fångstmetoder används. Även drivande hundar är väldigt effektiva vid mårdhundsjakt och samtidigt ökar det möjligheterna för att använda stövaren i jakt . n 38 l Jägaren l 6 l 2010
• NYA FÖRMÅNLIGARE MEOPTA KIKARSIKTEN OCH VANLIGA KIKARE MEOPTA MEOPRO -KIKARSIKTEN Högklassig träffsäker serie kikarsikten med fina prestanda. 1" tub. Många egenskaper till ett billigt pris. Ögonavstånd upp till 90 mm. Modeller 3-9x42, 4-12x50 och 6-18x50 MEOPTA MEOPRO -KIKARE En kikare som lämpar sig även för krävande bruk. En kombination av ypperlig optisk prestanda, hållbarhet pris. och ett ytterst konkurrenskraftigt pris M Modeller 6 6,5x32, 8x42 och 8x 10x42 älj i Fö äljning: Försäljning - Vapen Va Va - och sport- affärer i hela landet VAPEN A FFÄ R M AR K US R EMES OY N F R www.remes.fi Jägaren l 6 l 2010 l 39
• Text och foto: Henna Kaarakainen Jakthundsägarna hjälper genetikforskningen - genetiska undersökningar ger friskare hundar Till dagens rykande aktuella hundgenetiska forskningsprojekt hör jakten på epilepsigenen hos den finska spetsen. När den sjukdomsalstrande genen väl har hittats kan det enligt forskargruppen vara möjligt att vi helt blir kvitt denna sorgligt vanliga sjukdom. Matti köpte sig en tysk jaktterrier för att jaga räv och mårdhund. Av den ivriga valpen blev det mycket riktigt en effektiv grythund. Men som tvååring blev hunden till Mattis förvåning ilsken och jagade allt sämre. Hundens ögon gjorde så ont att Matti inte ens fick röra vid dem, så han tog den till veterinären, som konstaterade att hunden hade insjuknat i en ärftlig sjukdom, linsluxation, som innebär att linsen i ögat lossnar. Hunden blev allt blindare och sjukare och snart var det slutjagat. Det var inte bara bedrövligt att se på hunden som led av smärtor, det förargade också Matti att han hade satsat ett par år på att tålmodigt utbilda hunden och nu gick både arbetet och hundens dyra inköpspris förlorade. Matti suckade och konstaterade att här hjälper det inte att gråta över spilld mjölk, och obotliga sjukdomar rår människan inte på. Eller gör hon? l Hunden blev allt blindare och sjukare och snart var det slutjagat. Det var inte bara bedrövligt att se på hunden som led av smärtor, det förargade också Matti att han hade satsat ett par år på att tålmodigt utbilda hunden och nu gick både arbetet och hundens dyra inköpspris förlorade. Matti suckade och konstaterade att här hjälper det inte att gråta över spilld mjölk, och obotliga sjukdomar rår människan inte på. Eller gör hon? 40 l Jägaren l 6 l 2010 På Folkhälsans forskningscentrum i Biomedicum, som hör till Helsingfors universitet, har det sedan 2006 pågått ett forskningsprogram där man försöker hitta lösningar på problem av samma typ som Matti och hans hund råkade ut för. Vi talar alltså om professor Hannes Lohis hundgenetiska forskning. Lohi och hans forskargrupp letar efter gener som ger upphov till vissa sjukdomar. När en sådan sjukdomsgen hittas går det att utveckla ett test för sjukdomen, som gör det möjligt att identifiera hundar som bär på denna ärftliga sjukdom. På det viset kan hundar testas genetiskt innan de blir betäckta. Om sjukdomen påträffas hos en hund kan den tas bort från avelsverksamheten. Det är mycket riktigt de vanliga hundägarna som får den största nyttan. När den hugade spekulanten letar efter en lämplig valp behöver han inte längre gissa om hunden längre fram kommer att drabbas av någon arttypisk, allvarlig och ärftlig sjukdom, utan han kan rakt på sak fråga om valpkullens föräldrar är undersökta med avseende på sjukdomen och konstaterade friska. Det är inte bara hunden utan också människan som gagnas av den här hundgenetiska forskningen eftersom en stor del av de mänskliga sjukdomarna också förekommer hos hunden: hjärtsjukdomar, narkolepsi, cancer och så vidare. Hannes Lohi, som är professor i molekylär genetik, halkade in på hundgebitet just via människan när han jobbade i Kanada. - Det var vid samma tid som vi under-
• Kiima-aika kiivaimmillaan ja mahtipukit liikkeellä! Täysikuun aika saa liikkeelle harvinaiset kymppipiikkiset mahtipukit Lähde kanssamme Laukonpeurajahtiin nauttimaan huikeita kokemuksia upeiden jahtipäivien merkeissä. Jahti suoritetaan tornista kyttäämällä. Varaa nyt jahtisi parhaimmille viikoille, vko 47 ja 48! Kysy myös muut Laukon jahtipaketit (ajojahti mäyräkoirilla sekä miesajo). En tabell som visar några vanliga ärftliga sjukdomar som förekommer hos jakthundar. sökte epilepsi hos barn, som den kompletta karteringen av hundens arvsanlag blev klar och vi fick verktyg att lokalisera gener med. Det är vanligt med epilepsi hos hundar, så vi sökte också efter den sjukdomens gen hos hundar. Vi identifierade den första epilepsigenen och det klarnade att det är samma gen som hos människan orsakar en dödlig form av epilepsi, kallad Laforas sjukdom, berättar Lohi om sina första steg på den hundgenetiska banan. - Hundens och människans arvsanlag är till 95 procent identiska. Det betyder att sannolikheten för att göra nya sjukdomsfynd med hjälp av hundar är goda också i framtiden. därför att uppfödarna i aveln använder också hundar som bär på sjukdomsgenen, men som till det yttre är friska. Vanliga hundar som forskningsmaterial Den genetiska forskningen på hundar är helt beroende av vanliga hundägares frivilliga medverkan. Utan prover tagna på hundar går det ju inte att bedriva någon forskning! - Vi behöver fortlöpande prover av både friska och sjuka hundar, oavsett ras, förklarar Lohi. - Genom att ställa upp bidrar hundägarna till forskningen i den egna hundrasens problem. Ofta leder vår forskning till genfynd som gör det möjligt att utveckla genetiska tester, vilka i sin tur kan användas vid planeringen av framtida betäckningar så att det inte föds några sjuka hundar. Dessutom kan proverna användas också vid annan forskning, till exempel för att klarlägga bredden på artens arvsmassa, preciserar Lohi. För sund avel är det lika viktigt att slå vakt om mångfalden som att utrota sjukdomar. Balansgången mellan de här två polerna kan vara utmanande, i synnerhet beträffande sällsynta raser. För några sjukdomars del rekommenderar vi Blodets färd från hund till forskare I motsats till vad som ofta är fallet vid forskning i djur så använder sig Lohi i sin hundgenetiska forskning inte av djurförsök på traditionellt vis. I gruppens laboratorium hittar man alltså ingen flock med försökshundar inspärrade i burar som i tur och ordning plockas fram för att bli experimenterade på. Däremot är forskargruppens arbetslokal full med laboratoriebord, datamaskiner och ­ kanske litet överraskande ­ frysboxar. På frysdörrarna sitter det påklistrade färggranna etiketter med idel välbekanta namn på jyckar som Pluto, Pulivari, Milou, Idefix... Med namn på frysarna går det lättare att leta fram prover än med hjärtlösa sifferserier. Varje frysbox som har fått namn efter en lurvig fyrfota serietidningshjälte är nämligen full med blodprovsrör och DNA som har tagits fram ur blodet från hundar som har ställt upp för forskningen. Hundarna som deltar i forskningen är i sin tur alldeles vanliga sällskaps- och brukshundar från olika håll i landet. Ett och annat prov kommer till och med från utlandet. I regel är provet ett blodprov som har tagits från hundens ena framben. Ett annat och sällsyntare alternativ är att med en speciell pinnborste skrapa lätt på insidan av kinden. På en hund som nyss dött kan man i stället för blodprov ta ett vävnadsprov, som kan vara exempelvis en bit av ytterörat. Till blodprovet eller vävnadsbiten fogas en blankett med uppgifter om hunden. Utifrån blanketten får forskarna veta om sådana saker som sjukdomar som hunden lider av och hundens karaktär som individ. Vad Varaa samalla myös talven tunnelmallisimmat Laukkopeijaiset Kuninkaan Lohissa! Tule nauttimaan Vanhan Viilatehtaan puusaunan upeat löylyt sekä taivaallinen Laukonpeurasta valmistettu riista illallinen juomineen. Fasaanijahdit myös käynnistyneet! Osallistu hienon jahtipäivän viettoon fasaaninmetsästyksen parissa. Illan kruunaa korkeatasoinen kolmen ruokalajin riistaillallinen. Varaukset myyntipalvelu@kuninkaanlohet.com Yhteistyössä Polaris-moottorikelkat ja -mönkijät Erämatkailun Edelläkävijä KUNINKAANTIE 28, 01740 VANTAA, FINLAND TEL. +358 9 253 25300, FAX. +358 9 253 25355 WWW.KUNINKAANERA.FI Jägaren l 6 l 2010 l 41
• Vad då för en gen? n Hundarna ­ liksom vi människor ­ lider av en brokig skara olika sjukdomar. En del av sjukdomarna smittar med bakterier eller virus medan andra är ärftliga, det vill säga att de beror på en genetisk defekt i genotypen. Vi kan föreställa oss genotypen eller genomet så här: l Det kompletta genomet kan betraktas som det detaljerade manuskriptet för en organism. Den består av mikroskopiskt små delar (nukleotider) som det finns fyra olika typer av. De här nukleotiderna kan vi tänka oss som bokstäverna i manuskriptet till organismen. l Nukleotidtråden kallas DNA och bygger alltså upp genomet, precis som bokstäverna bygger upp texten. l DNA:t är i sin tur uppdelat i olika funktionella sekvenser, kallade gener ­ precis som en text är uppdelad i meningar. De enskilda ge- nerna styr de olika funktionerna i organismen. I varje cell hos en människa finns exakt samma förpackning med DNA, samma manuskript alltså, men cellerna på olika håll i kroppen läser av olika delar av manuskriptet. I hjärtmuskelvävnaden är de gener aktiva som reglerar hjärtats funktioner medan det i tarmvävnaden handlar om de gener som styr tarmarnas uppbyggnad. Om det i manuskriptet uppträder en överlopps eller en defekt sekvens (en mutation) eller om en sekvens blir avläst på fel ställe, så kan det bli problem. En genetisk defekt som har uppstått på det här viset kan orsaka en ärftlig sjukdom hos organismen. Men ett genetiskt fel är inte synonymt med sjukdom. Däremot ökar en "sjukdomsgen" sannolikheten för att insjukna ­ ibland med nästan hundra procent. n Hos norsk gråhund förekommer även en utvecklingsstörning hos rörbenen, som leder till att hundens ben blir exceptionellt korta. Den här kortbentheten orsakas av en felaktig gen som numera är lokaliserad och hundar som används i avel kan testas för genen. - Kortbenta gråhundar används inte vid jakt, berättar Lohi om konsekvenserna av den här utvecklingsstörningen. - Genfyndet gör det inte bara möjligt att förädla bort sjukdomen ur rasen, det har också öppnat intressanta perspektiv för oss beträffande hur ben utvecklas. Drevern Ruusa som ivrigt väntar på att harsäsongen ska börja tittade in tidigare i höstas för att donera blod till forskningen. händer därefter med provet som har skickats in, när det har kommit fram i ett kuvert till forskargruppen? - När ett prov kommer fram till oss börjar vi med att frysa ner det. Senare lösgör vi dna:t med en robot och sätter det i ett litet plaströr och fryser ner det för senare undersökning, berättar en av forskarna på labbet. För en lekman ser slutresultatet närmast ut som en tub med en minimal mängd vatten i. Men den mikroskopiskt lilla halten DNA i vattendroppen räcker ändå till för genforskarna. För dem är det vardagsmat att jobba med oerhört små mängder material. De efterbehandlar DNA:t, jämför olika prover med varandra och lokaliserar med hjälp av datorn och uppgifterna på hundblanketten exempelvis olika gener som orsakar olika sjukdomar. Vapen mot sjukdomar finns redan Den här DNA-banken, som är stor också med internationella mått mätt, möjliggör en hel rad med olika undersökningar. Tack vare de 30 000 proverna har forskarna redan lyck- ats lokalisera en hel skara med sjukdomsalstrande gener hos hundar - och varje genfynd bygger helt och hållet på frivilliga prover. Forskargruppen har redan varit med om flera genombrott trots att programmet inte har pågått i mer än fyra år. Ett fynd som är betydelsefullt ur jägarperspektiv är genen som orsakar ataxi hos finska stövare. Det genetiska test som har utvecklats för sjukdomen är tillgängligt för aveln. Ataxi är en skada på det centrala nervsystemet som gör hunden oförmögen att koordinera sina muskelrörelser redan som valp. Med tiden klarar hunden inte ens av att äta eller dricka längre och måste i så gott som samtliga fall avlivas. Ögonsjukdomen linsluxation som nämndes i det föregående kan även den testas på hundar, liksom en annan allvarlig ögonsjukdom, PRA, som innebär en successiv förtvining av näthinnan. Det finns numera PRA-test för bland annat tax och engelsk springerspaniel. Jakthundsägarna särskilt värdefulla för forskningen I hundarnas värld finns det sjukdomar så det räcker och blir över, även efter alla de här genfynden, och därmed också nya projekt för forskningsgruppen. - Som bäst kartlägger vi bland annat epilepsigenerna hos den finska spetsen, den finska lapphunden och flera andra raser. Hos den karelska björnhunden undersöker vi gråstarr, berättar Lohi vidare om rykande aktuella projekt som är på gång. Ur jägarens synvinkel är det avgörande om hunden reder sig redan som ung på jakt eller om den mognar långsamt. Den hundgenetiska forskningen kan i fortsättningen eventuellt ge oss verktyg för att ta vara på också denna egenskap. - Vi håller på med olika undersökningar av hundars beteende. En av dem handlar just om att klarlägga ärftligheten hos den karelska björnhundens och jämthundens egenskap att mogna tidigt, bekräftar Lohi. Enligt honom är det fullt möjligt att vi i framtiden också kan undersöka hur bruksegenskaper går i arv från föräldrarna till ungarna. Då kan vi kanske få klarhet i hur exempelvis en viss jaktegenskap förs vidare. Ett liknande projekt om karaktärsdrag pågår just nu och handlar om skygghet. Om vi tittar närmare på Kennelförbundets årliga lista över de populäraste hundraserna så kan vi konstatera att Finland åtminstone vad hundarna beträffar är ett jägarland. Den finska stövaren, den finska spetsen, retrievrarna, älghundarna och björnhundarna dominerar toppen på listan. Dessutom håller sig finländarna med en myckenhet terrier, tax, vorsteh och jaktspaniel ämnade för jakt. Så varför behöver forskarna just nu extra mycket aktivitet från jägarnas sida? - Det finns en stor mängd ärftliga sjukdomar hos hunden och de jagande raserna är inte förskonade från dem, svarar Lohi. - Det finns ett otal olika jakthundsraser allt efter syfte och viltart, och hunden är en storartad kamrat för jägaren. Dessutom handlar det ju om en oerhört fin hobby. Vi gör därför klokt i att tillsammans sköta om våra jagande hundrasers hälsa, preciserar Lohi. l 42 l Jägaren l 6 l 2010
• LUOTETTAVA ERÄKUMPPANI Hur vet man vem som insjuknar? n En hund är till genotypen en slumpartad kombination av sin fars och TOSI TARKOITUKSEEN. sin mors genotyper. En sjukdom kan gå i arv till valpen på två olika sätt. En del av de ärftliga sjukdomarna hos hundar bryter ut bara om hunden ärver samma sjukdomsgen från bägge föräldrarna. I sådana fall kallar man sjukdomen recessiv eftersom det inte räcker med en sjukdomsgen hos hunden för att den ska insjukna. Hos dominanta sjukdomar räcker det med en sjukdomsgen för att sjukdomen ska bryta ut. Här räcker det alltså med att den ena föräldern bär på sjukdomsgenen. Situationen kompliceras ytterligare av att en viss sjukdomsgen inte automatiskt innebär en sjuk hund, utan en större sannolikhet för att insjukna i sjukdomen. För vissa sjukdomar kan dock en nedärvd sjukdomsgen innebära en nästan hundraprocentig sannolikhet för att insjukna. När vi undersöker en hund med avseende på en viss sjukdom finns det alltså tre olika alternativ: 1. Hunden kan vara frisk med avseende på sjukdomen, det vill säga att den inte bär på anlaget. 2. Hunden kan bära på sjukdomsanlaget utan att någonsin insjukna i sjukdomen, som alltså nedärvs recessivt. En genetisk defekt av den här typen i genomet hos en skenbart frisk hund behöver inte nödvändigtvis alls vara synlig exteriört, men hunden kan föra sjukdomsgenen vidare till sina egna ungar, som kan insjukna. 3. Hunden kan vara sjuk. Beroende på vilken sjukdom det rör sig om kan det räcka med en enda sjukdomsgen nedärvd från någondera föräldern för att hunden ska insjukna. Alternativt kan det krävas att sjukdomsgenen nedärvs från bägge föräldrarna för att sjukdomen ska bryta ut. En sjukdom kan alltså nedärvas recessivt eller dominant. n 6 . 9+9 0 , tk. MAAILMAN MYYDYIN AUTOMAATTIMÖNKIJÄ Nopeasti reagoiva todellinen, 100 % neliveto NYT SPORTSMAN 500 HO 4X4 `10 TYÖPAKETTI KAUPAN PÄÄLLE! VALITSE KAKSI KOLMESTA. Ställer din hund upp för forskningen? n Du kan ta ett blodprov av din hund hos veterinären till exempel när ni E T U S I A RV O J O PA 1 .6 0 0 ,- är där för vaccinering. Alternativt kan du vända dig till en officiell provtagare - flera av medlemmarna i forskargruppen är sådana. De rör sig runt omkring i landet på olika hundevenemang, som rasorganisationers utställningar. Vid ett sådant tillfälle kostar det ingenting att ge ett blodprov. Om du vill veta när det kommer att ordnas med provtagning i dina hemtrakter kan du kontakta forskargruppen direkt på tfn 09-191 25 680 eller per mejl lgl-kyselyt@helsinki.fi. Mera information om genforskningen och närmare anvisningar för den som vill delta hittar du på forskargruppens webbsida på adressen www.koirangeenit.fi. Universitetet eller forskningsgruppen gör ingen ekonomisk vinst på något enda prov som skickas in. Om du särskilt vill låta undersöka en avelshund med avseende på genetiska sjukdomar som är kända för forskningen så kan du köpa ett gentest. Sådana finns till salu hos kommersiella företag i branschen. n Reilu monitoimikärry Arvo 699,- Pure Polaris 2500 lbs -vinssi Arvo 549,- Puskulevysarja Arvo 822,- Voimassa 31.12.2010 saakka tai niin kauan kuin tavaraa riittää. Ei voi yhdistää muuhun tarjoukseen. WWW.POLARIS.FI YHTEISTYÖSSÄ: Jägaren l 6 l 2010 l 43
• Text och bild: Aku Ahlholm, redaktionssekreterare på tidningen Jahti-Jakt Jägarförbundet inleder firandet av 90-årsjubileet D l Det hade varit en kort natt. Så sent som på Hälften av de finska jägarna hör till Jägarförbundet. Under nästa år kommer förbundet att fira sina 90 verksamhetsår. Under de här åren har förbundet vuxit och blivit den största folkliga organisationen i landet. småtimmarna hade mötesdeltagarna gnabbats om regler och alldeles särskilt om hur de finansiella resurserna skulle fördelas. Till slut dunkade överste V Brander klubban i det massiva bordet på societetshuset i Helsingfors och meddelade mötets beslut, att Suomen Yleinen Metsästäjäliitto - Finlands Allmänna Jägarförbund r.f. härmed var grundat. Året var 1921 och inramningen var sällsam. Varje rum på societetshuset hade telefon, varmt vatten och centralvärme. Men så var också mötesdeltagarna en sällsam församling. Officerare, doktorer, akademiker av olika slag, direktörer, affärsmän och en kavalkad av fina namn, inte minst Karl Fazer. Litet längre fram i tiden fick förtruppen förstärkningar i form av fler namnkunniga män, däribland friherre Carl Gustav Mannerheim, hederspresident år 1924. Förbundet för jaktföreningarna i landet fick således en upptakt som skulle ha fått mången skogskarl från obygderna att spärra upp ögonen. Finlands Jägarförbund som nästa år firar sitt 90-årsjubileum bevakar jägarnas gemensamma intressen och arbetar för att främja dem. Jägarnas talesman Men det blev ingen herrskapsförening av förbundet utan en jägarnära organisation. I dagsläget bevakar förbundet jägarnas gemensamma intressen och arbetar för dem, helt i enlighet med sina stadgar. Medlemmarna ställer upp på förbundets skyttetävlingar, deltar i kurser och läger, kontaktar förbundets sakkunniga i jaktliga spörsmål, läser medlemstidningen Jahti-Jakt eller skaffar jägargrejor från förbundets affär Eräkontti. - Vi är ekonomiskt oberoende av staten och är därför rätt så fria att uttrycka jägarnas åsikter. Det är viktigt i dagens moderna samhälle. Det finns ju också jaktmotståndare, påpekar verksamhetsledare Panu Hiidenmies. Jägarförbundet ger utlåtanden om alla författningspropositioner som berör jakten och hör till de europeiska jägarnas takorganisation FACE. På den senaste tiden har rovdjursdebatten gjort förbundet känt också utanför jägarkretsarna. - Debatten om de stora rovdjuren och i synnerhet vargen har onekligen gått het. Vi har också hållit hög profil när det gäller lodjuren och björnarna som blir allt fler. Det finns ingen annan organisation än Jägarförbundet som klarar av att föra in jägarnas 44 l Jägaren l 6 l 2010
• Förbundet gjorde en strategisk precisering av verksamheten och konstaterade att det framför allt är en intressebevakare. egna iakttagelser i samhällsdebatten, fortsätter Hiidenmies. husets dunkel. Jägarförbundet föddes för snart 90 år sedan under festliga former, som garanterat hade kallats moderna, om ordet hade varit i allmänt bruk på den tiden. Förbundet har alltid försökt följa med sin tid. Jägarförbundet figurerar nuförtiden också på nätet och till och med på Facebook. Förbundet hjälper sina medlemsföreningar att göra egna internetsidor för att få ut informationen snabbt och modernt. Förbundets egna internetsidor har planerats så, att de ska vara till optimal nytta för vanliga jägare. Till exempel skjutsimulatorn har blivit en verklig fullträff. Där kan alla och envar pröva på hur skottet ska läggas vid jakt Nyhetsspalten på sajten uppdateras kontinuerligt med jaktnyheter och den som vill kan skicka in bilder, till exempel skojiga sådana tagna med viltkamera. l - Vi är ekonomiskt oberoende av staten och därför rätt så fria att uttrycka jägarnas åsikter. Det är viktigt i dagens moderna samhälle. Det finns ju också jaktmotståndare, påpekar verksamhetsledare Panu Hiidenmies på Jägarförbundet. D Med sälaffären lyckades vi Hiidenmies fortsätter med att berätta om nationalparksprojektet i Bottenhavet. Det såg väldigt oskyldigt ut, men visade att det i vårt land fortfarande finns bakåtsträvande attityder, som anser att jakten inte är en acceptabel del av det uthålliga nyttjandet av naturen. - Men i många avseenden är jägarna ändå mera framstegsvänliga som naturvårdare och när det gäller att ta vara på det som naturen ger. Också viltköttets positiva ställning som en naturenlig råvara för mat är obestridlig. Säljakten som för många finländska jägare känns litet främmande höll nyligen på att gå ett dystert öde till mötes när EU godkände en förordning som förbjuder försäljningen av sälprodukter. Finland vann i våras en betydelsefull avvärjningsseger i och med att vi beviljades ett undantag. Enligt Panu Hiidenmies var detta en av Jägarförbundets största framgångar. - Det här lyckades genom ett gränsöverskridande samarbete med andra jägarorganisationer. Fallet är bara ett exempel bland många, men inte det sista, på den multinationella regleringens effekter på våra inhemska jägartraditioner. Som ett konkret exempel ur vårt närmaste förflutna kan nämnas de senaste björntillstånden. Jord- och skogsbruksministeriet löste ärendet på ett sätt som i hög grad tillmötesgick våra önskemål. Snabba förändringar Jägarförbundet som nu fyller 90 år ångar på med flaggan i topp. Alla vitala funktioner har fått en grundlig genomgång under de två senaste åren. Personalen är så gott som helt förnyad och förbundet har flyttat till nya lokaler. Förbundet gjorde en strategisk precisering av verksamheten och konstaterade att det framför allt är en intressebevakare. Men även kursverksamheten och skyttet är förstås fortsättningsvis viktiga verksamhetssektorer. Jägarförbundet har understött bildandet av Finlands viltcentral. Enligt förbundet kan centralen mycket väl främja alla parters intressen inom viltbranschen. - Vi hoppas att viltcentralen ska få en bra start på verksamheten. Det är förstås meningen att jägarförbundet ska ha ett tätt samarbete med centralen, säger Panu Hiidenmies. Jaktsimulatorn blev en fullträff Låt oss för en stund återvända till Societets- Källa: Seitsemän vuosikymmentä metsästykselle, Juha K. Kairikko Med anledning av Finlands Jägarförbunds jubileumsår kommer en serie artiklar att publiceras i kommande nummer av tidningen Jägaren. Den här artikeln inleder serien. Anna Grenfors & Jari Ruohotie Jägarförbundets Facebook-vänner belönas n På Jägarförbundets Facebook-sidor pågår i detta nu utlottningsveckor. Varje vecka ända fram till jul lottar Jägarförbundet ut ett pris med anknytning till jakt bland alla dem som har gått med i förbundets Facebook-grupp. Priserna blir allt värdefullare ju närmare jul det lackar. Veckorna före jul lottas huvudvinsterna ut, det vill säga en viltkamera på sex megapixel (Moultrie I-65 s, riktpris 600 ) och en Tracker hundpejl med program (Tracker G400 och Tracker Hunter Classic, riktpris tillsammans 898 ). Närmare info om utlottningen och veckopriserna hittar du på Jägarförbundets hemsida på adressen www.metsastajaliitto.fi eller på förbundets Facebook-sidor på adressen www.facebook.com. Simulatorn visar var någonstans skottet tog i djurets anatomi och berättar vilken effekt träffen sannolikt har på djurets beteende. Skytten kan välja mellan viltarterna älg, vitsvanshjort, rådjur, björn, orre, säl och vildsvin. Simulatorn kommer att kompletteras med skjutprovets tavlor. Hemsidor för jaktföreningar Jaktsimulatorn uppdateras igen Jaktsimulatorn är ett pedagogiskt verktyg som finns på Jägarförbundets hemsida på adressen www.metsastajaliitto.fi. Simulatorn visar dig klart och tydligt vilken effekt olika träffar har på viltet och hur det beter sig vid träffen. Simulatorn har redan varit i bruk i flera års tid. Den har varit föremål för stort intresse och har fått mycket beröm. Efter skottet förvandlas bilden till en realistisk anatomisk bild av högsta klass. Finlands Jägarförbund och företaget Kotisivukone har träffat ett samarbetsavtal som innebär att förbundets medlemmar och medlemsföreningar kan skapa egna hemsidor till ett medlemspris. Sidorna är lätta att uppdatera. De är ett utmärkt sätt att få ut information om intressanta aktuella händelser och kommande evenemang. Det går också att nå medlemmarna med enkäter. Med Kotisivukones hjälp skapar du egna hemsidor utan krångel. Fort går det också. Det är fullkomligt gratis och riskfritt att prova på att skapa hemsidor. Du kan testa tjänsten i två veckor utan att binda dig innan du bestämmer dig för om du vill bli kund eller inte. Mera information om tjänsten och medlemspriserna hittar du på adressen www.metsastajaliitto.fi/kotisivut. n Jägaren l 6 l 2010 l 45
• Ålandsnytt Älglicenserna 2010 n Jaktvårdsföreningarna har beviljat licenser på 270 älgar för jaktåret 2010, detta är i stort sett samma antal som ifjol då 272 licenser beviljades. (Se tabell). Det verkar som älgstammen fortsätter att öka på fasta Åland och även vara stabil i skärgården enligt de uppgifter vi har fått, så det troliga är att avskjutningen kommer att öka detta år trots att licenserna är kvar på samma nivå. RG Älgjakt 2010 Kommun Beviljade älglicenser 2010 Beviljade älglicenser 2009 Vuxna Totalt Fällda älgar 2009 Summa Resultat från älgskytteprovet n Inför årets älgjakt avlade 646 personer provet vilket är en ökning med 16 personer jämfört med föregående år. Så trenden håller i sig att i takt med att älgstammen ökar så är det allt fler jägare som genomför provet. Fördelningen av antalet skyttar mellan skjutbanorna är den samma som tidigare år. RG År 2010 2010 2010 2010 2010 Antal skyttar 41 64 280 59 237 Godkända prov 39 60 247 56 215 Underkända prov 38 118 580 59 399 Bana Brändö Föglö Hammarland Kumlinge Lemland Tabell 1 Vuxna Totalt Kalv Kalv BRÄNDÖ ECKERÖ FINSTRÖM FÖGLÖ GETA HAMMARLAND JOMALA KUMLINGE KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ 28 6 7 12 5 10 7 22 8 8 3 8 2 2 6 134 26 6 7 13 4 12 8 24 7 8 4 5 1 5 6 136 54 12 14 25 9 22 15 46 15 16 7 13 3 7 12 270 28 5 6 12 4 8 9 25 7 10 4 7 2 3 6 136 26 7 8 13 4 12 7 21 7 10 4 5 1 5 6 136 54 12 14 25 8 20 16 46 14 20 8 12 3 8 12 272 14 4 2 5 2 2 3 10 4 5 2 3 0 1 2 59 10 0 1 5 1 3 2 9 3 4 1 2 1 1 3 46 Kalv 19 3 3 12 1 7 3 15 7 1 3 2 1 1 3 81 Tjur Ko 43 7 6 22 4 12 8 34 14 10 6 7 2 3 8 186 Tabell 2 År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Skyttar 620 657 669 643 626 475 540 564 605 630 646 Godkända prov 603 639 644 616 576 452 506 542 577 587 617 Blev utan prov 17 18 25 27 33 16 33 22 28 43 29 Underkända prov 922 902 988 871 873 690 833 780 913 956 1194 Diagram Skyttarnas procentuella fördelning bland skjutbanorna Brändö 6% Lemland 35 % Föglö 9% Kumlinge 9% Hammarland 41 % 46 l Jägaren l 6 l 2010
• FRI SIKT... ...tack vare Schmidt & Benders original FlashDot teknik off on FlashDot ­ bättre träff i klart och skymt 1,5 - 6 x 42 Zenith Prislista 2010 6 x 42 6 x 42 7 x 50 7 x 50 8 x 56 8 x 56 8 x 56 8 x 56 10 x 42 1,1 - 4 x 24 1,1 - 4 x 24 1 - 8 x 24 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 3 - 12 x 42 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 2,5 - 10 x 40 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 4 - 16 x 50 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 1,1 - 4 x 20 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 20 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 20 x 50 4 - 16 x 42 4 - 16 x 50 4 - 16 x 50 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 Tilläggspris: Tilläggspris: Rp inkl moms euro HUN Klassik Klassik Klassik rödpunkt HUN Klassik HUN rödpunkt Klassik rödpunkt Klassik Zenith Zenith FlashDot Zenith Zenith FlashDot Klassik Zenith Zenith FlashDot Klassik Klassik Zenith Zenith FlashDot Summit Klassik Zenith Klassik rödpunkt Zenith FlashDot TESTVINNARE Varmint Field Target Parallax (luftgev) FT rödpunkt + Parallax (luftgev) PM ShortDot PM ShortDot PM P3 ShortDot PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP DT rödpunkt + Parallax PM II/LP-2 DT, hårkors på 2 bildplan PM II/LP/MTC/LT rödpunkt + Parallax PM II/P Parallax, hårkors på 1 bildplan PM II/P Parallax, hårkors på 2 bildplan Klassik & Zenith hårkors 8 & FD8 PM II (*) märkta DT double turn 560 760 940 1295 600 940 975 1295 795 1120 1575 1295 1755 995 1180 1595 1195 1225 1420 1795 1090 1225 1420 1575 1795 1495 2095 2420 1995 1895 1895 1790 1995 2360 2465 2265 2070 2410 2595 2695 2770 2270 2270 95 160 I CHIRUCA-SKOR NJUTER OCKSÅ FÖTTERNA AV NATUREN ­ UNDER ALLA FÖRHÅLLANDEN A DOGO BOA Ytan Scotchgard-behandlad ad vattentät nubuck. Under nappaappafodret vattentät Gore-Tex®®film. Snabb och säker BOA® A® pets snörning, skyddande skospets av gummi, TPU-förstärkta sidor slitsul ulor och Vibram® Hunting slitsulor i av gummi. MASTIN BOA Storlekar 38-47 38 47 Scotchgard-behandlad vattentät nubuck och vattenavstötande nappa. Gore-Tex®-foder, BOA® snörning, TPU-förstärkta sidor och Vibram® Hunting slitsulor av gummi. gummi SCANDINAVIA Storlekar 38-48 38 48 Scotchgard-behandlad vattentät tät nubuck och vattenavstötande nappa. Ultimate Gore-Tex® foder. oder. Halvstyv innersula. Rostskyddade ade H.R.T.- snörfästen, TPU-förstärkta kta sidor och Vibram® Hunting slitsulor sli l itsulor i av gummi. i HUSKY HIGH Va Vattentätt box-calf-läder och attentätt na nappa. Gore-Tex® foder. Sv Svarta rostskyddade H.R.T. ­ sn snörfästen. Halvstyv innersula. CH CHIRUCA® Vibram® Hunting slisulor av gummi. li DEN BÄSTA VÅRDEN FÅR CHIRUCA SKOR N VÅ ME MED CHIRUCA SKOVÅRDSPRODUKTER. Beställ vår NYA broschyr! älj i Fö äljning: Försäljning - Vapen Va - och sport- affärer i hela landet SEDAN 1960 VAPEN A FFÄ R M AR K US R EMES OY N F R www.remes.fi Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 Jägaren l 6 l 2010 l 47 Schwed_Anz_90x272_4c_042010.indd 1 29.04.10 14:02
• Markku Laulumaa, viltvårdskonsulent, Nylands jaktvårdsdistrikt Lodjursinventeringen i Västnyland 2010 Spåren efter lodjur kunde identifieras utan problem. Det enda som vållade bekymmer var ungar som traskade sin mor i spåren. Bilden visar var någonstans i Västnyland som lodjurskullarna observerades vid inventeringen av spår i snön. De kontrollerade observationerna är markerade med röda cirklar medan är markerad med blå kvadrat. den okontrollerade I Lodjuren har med god fart blivit fler och brett ut sig. Vårt enda vilda kattrovdjur är inte längre någon sällsynthet, snarare tvärtom. Utifrån den spårräkning i snö som gjordes i januari i Västnyland försöker vi nu utveckla metoder för exaktare uppskattningar av lodjursbestånden. l Inventeringarna av de stora rovdjuren i vårt land bygger på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets system för rovdjursobservationer. Inom jaktvårdsdistrikten finns det kontaktpersoner för de stora rovdjuren som vidarebefordrar observationerna av rovdjur till forskningen. Arrangemanget har fungerat relativt väl i distrikt där rovdjuren är fåtaliga eller ökar, bara nätverket av observatörer är tillräckligt tätt och aktivt. Men efter hand som lodjuren har blivit fler under de senaste åren har vi upptäckt att systemet inte alltid fungerar som det ska. Den information som systemet producerar om stammens utveckling stämmer inte överens med informationen från de andra kanalerna. Till exempel vilttrianglarna och observationerna ute i terrängen pekar på att stammen skulle vara stadd i tillväxt. I Nylands distrikt ville vi hitta en lösning på det här problemet för att få uppskattningarna av lodjursstammen att stämma bättre överens med det faktiska antalet djur. Till bästa alternativ sållades fram en spårräkning i snö, som genomfördes den andra januari i vintras. Den aktuella dagen var den första med lämplig väderlek för Tusen frivilliga jägare inventerade inalles 5000 kilometer förhandsplanerade inventeringslinjer. projektet. I efterhand kan vi konstatera att den här dagen, trots att den följde direkt på en helg, egentligen var den enda möjliga. Vintern var ju ovanligt snörik redan då, vilket gjorde spårräknandet väldigt besvärligt på sina håll. Det krävdes en stor förberedande arbetsinsats inför inventeringen, både av de frivilliga deltagande jaktvårdsföreningarna och av arbetsgruppen. Men med god planering är halva jobbet gjort och vi fick igång en styrka på ungefär 1000 jägare från 130 jaktföreningar. De här frivilliga personerna inventerade inalles 5096 löpkilometer förhandsplanerade inventeringslinjer som täckte ett område på 4 827 km², vilket utgör 41 procent av den jaktbara arealen i Nyland. Utöver inventerarna var förstås också de lokala inventeringsledarna nyckelpersoner. Sådana fanns det en eller två av i varje förening. let kullar som undgick upptäckt bedömdes med olika metoder där forskarna jämförde täckningsgraden hos nätverket av inventeringslinjer med lodjurens rörlighet. Minimiuppskattningen landade på 20 kullar medan det sannolikaste antalet kullar låg på 22-23 stycken och det maximala antalet på 25. De här beräknade värdena fick stöd av de observationer i terrängen som gjordes vid kontrollen följande dag, då två kullar till upptäcktes, som undgått observation vid inventeringen. Enligt den här bedömningen fanns det alltså mellan 120 och 150 lodjur i inventeringsområdet. Allt som allt var inventeringen en arbetsdryg satsning. Var och en som deltog ska ha tack! Vi ska förstås fortsätta att utveckla de här metoderna så att vi kan komma till ännu exaktare resultat på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Just nu håller vi på och utvecklar en förenklad inventeringsmodell som enligt planerna ska testas i östra Nyland under den kommande vintern. Det är förstås fortsättningsvis viktigt att rapportera alla iakttagelser av stora rovdjur till kontaktpersonerna. Inventeringsrapporten kan läsas i sin helhet på VFFI:s hemsida på adressen http:// www.rktl.fi/julkaisut/j/507.html l Tydligen fler lodjur än någonsin Forskarna analyserade därefter resultaten med olika metoder, vilkas resultat stödde varandra. Som tillförlitligast betraktades den uppskattning som bygger på antalet kullar och stammens struktur. Under inventeringsdagen påträffades sammanlagt minst 19 olika lodjurskullar medan en till fem kullar undgick observation helt och hållet. Anta48 l Jägaren l 6 l 2010
• Sari Suhonen, Petri Nummi & Hannu Pöysä NOWAC ­ nordiskt samarbete för sjöfågelforskning Sjöfåglarna utgör en viktig, gemensam europeisk viltresurs, som det inte är alldeles enkelt att förvalta. En heltäckande förvaltning av flyttfågelbestånden skulle kräva ett internationellt samarbete både beträffande skötseln av livsmiljöer och planeringen av jakten. Det behövs internationellt samarbete också för uppföljningen av sjöfåglarna. För att lösa problemen med förvaltningen av andbestånden har det grundats ett nordiskt samarbetsforum kallat NOWAC, Nordic Waterbirds and Climate Network. kvaliteten på miljön längs hela flyttvägen, det vill säga på häcknings-, vilo- och övervintringsområdena. På motsvarande sätt borde avskjutningen avvägas för utbredningsområdets olika delar enligt principerna för uthålligt nyttjande. Även uppföljningen av sjöfåglar borde vara internationellt koordinerad och täckande. Men så är emellertid inte fallet. I Europa finns det inte någon enhetlig uppföljning av sjöfågelbestånden som kunde tjäna som underlag för planeringen av en hållbar beskattning. På europeisk nivå finns det t.ex. väldigt lite kunskap om produktion av ungar eller avskjutning. Det här innebär att även om man skulle observera vissa trender i bestånden så är det svårt att utreda orsakerna och svårt att planera effektiva skötselåtgärder. Planeringen av hur bestånden ska förvaltas är ett särskilt aktuellt ämne just nu eftersom många bestånd av änder som det finns rikligt av i vårt land, som bläsand och kricka, har backat (Jägaren 5/2010). Vårt land bär ett stort internationellt ansvar för sjöfåglarnas häckande bestånd och häckningsmiljöer. Det här är ett faktum som ofta blir förbisett i den inhemska viltdebatten och beslutsfattandet. l God förvaltning av fågelbestånden beaktar station. I workshoppen deltog drygt tjugo representanter för forskning och viltförvaltning från Island, Finland och Danmark. Finland företräddes av forskare från Helsingfors och Åbo universitet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet samt Aronia-institutet. Mötets tema var klimatförändringens eventuella inverkan på andbestånden i de nordiska länderna. Särskilt granskades läget för gräsand- och ejderpopulationerna. På mötet beslöts dessutom att två vetenskapliga konferenser skulle arrangeras. Den första hålls i oktober 2011 i Sverige och den andra i april 2013 på Island. Även representanter för den finska viltförvaltningen hälsas välkomna till samarbetet. Under mötet i Danmark sammanfogade vi det befintliga materialet om andbestånden och kunde ringa in luckorna i våra kunskaper. Med hjälp av det här materialet är det tänkt att vi ska klarlägga bland annat klimatförändringarnas inverkan på andfåglarna i de nordiska länderna. I ett längre perspektiv är målet att åstadkomma en internationell förvaltningsplan för dem. Den arbetsgrupp som koncentrerade sig på gräsanden samlade in data om variationerna i storlek hos populationerna, avskjutningen och produktionen av ungar i Norden. Utifrån den här informationen är det dock svårt att verifiera artens påstådda tillbakagång eftersom uppgifterna från olika källor motsäger varandra. Saken kräver fortsatta utredningar. Dessutom kunde arbetsgruppen konstatera att det i hela Europa bara är i Finland man fortlöpande inventerar gräsandens produktion av ungar. Det finns gott om brister också i statistikföringen och uppföljningen av jakten. Det är bara i Danmark man kontinuerligt följer upp avskjutningen genom insamling av vingprover. Även om vi känner gräsanden rätt väl har vi först nu vaknat till insikt om vilka enorma mängder med gräsand som planteras ut i Europa; uppskattningsvis 4,5 miljoner änder per år. Det är väldigt mycket i förhållande till artens beräknade totalbestånd på cirka 8 miljoner. Merparten av de utplanterade fåglarna blir skjutna, men om de överlevandes inverkan på det vilda beståndet vet vi knappt någonting alls. I vårt land har insatserna på lokalnivå för att förbättra ändernas livsmiljöer framskridit med god fart under de senaste åren. Antalet våtmarker växer efter hand som nya viltvatten anläggs och gamla iståndsätts. Danskarna är däremot föregångare när det gäller att anlägga viloplatser som är fredade från jakt. Den här verksamheten borde få internationell spridning. l Gräsandsgruppen i färd med att samla in information om det europeiska gräsandsbeståndet. Platsen är Århus universitets forskningsstation. I förgrunden Hannu Pöysä, Petri Nummi och Lars Dalby (Danmark). Målet är att åstadkomma en internationell förvaltningsplan för änderna. Med sikte på internationell förvaltning av fågelbestånden För att lösa problemen med förvaltning av andbestånden har det nu grundats ett nordiskt samarbetsforum som kallas NOWAC, Nordic Waterbirds and Climate Network. Det grundande mötet hölls i september i Danmark på Århus universitets forsknings- Sari Suhonen Jägaren l 6 l 2010 l 49
• Olavi Joensuu, vildmarkschef, ödemarksråd Jakten på statens marker De statliga markernas älgsoppa kokar - ordning önskas på spekulationerna i älglicenser n Förändringen i hjortdjursförordningen där ortsbornas förturspraxis ströks ur texten har banat väg för mindre utsocknes jaktlag och -föreningar som vill jaga uppe i norr. Revideringen har inneburit att mängden jaktlag söderifrån som saknar egna jaktmarker har ökat år för år. Som en negativ följd av det här har det uppstått jaktsällskap som jagar såväl som medlemmar i jaktföreningen i hemknutarna och därtill ansöker om jaktlicens på statlig mark i norr med stöd av mandat som jaktlag utan egna marker. Om de trots allt inte lyckas fälla någon älg under sin jaktsemester på en till två veckor ber de lokala älgjägare om handräckning. Det här kan väcka avund bland älgjägare på orten. Trycket från den kommersiella jakten har komplicerat älgjakten på statlig mark ytterligare ett snäpp. Somliga jaktlag har passat på att sko sig på sin jakträtt. Det är förkastligt. En jaktlig sammanslutning som har beviljats regional licens får inte sälja sin jakträtt vidare, till exempel i form av passplatser. Även på jaktföretagarnas håll finns det en önskan om att kommersialisera älgjakten, men i praktiken kan företagarna sköta om den saken genom att samarbeta med jaktföreningarna på orten. För statsmarkernas del är ingenting stadgat om arrangerandet av kommersiell jaktaffärsverksamhet. Det finns bara bestämmelser för att trygga de medborgerliga rättigheterna. Forststyrelsen har samlat in information om dagsläget genom sitt nya licenssystem och undersökningar av hur jakträtten används. Slutsatsen är att det måste göras förändringar i licensarrangemangen för att få ett slut på spekulationerna med statens älglicenser och för att få systemet att fungera så som det är avsett. Nästa år ska jägarna välja om de jagar på statsmark eller tillsammans med ett sällskap, men inte båda. Förteckningen över skyttar som lämnas in till Forststyrelsen kan inte längre kompletteras med nya namn sedan ansökningstiden gått ut. Det är inte rätt att ansökningen görs med marklösa jägare som bulvan medan det sedan i terrängen figurerar ett helt annat jaktlag än i ansökningen. De faktiska jägarna har lagt till skyttar på den licensansökning som lämnas in till distriktet. Eftersom jakträtten i första hand ska upplåtas på jägare som saknar jaktmarker ska jägarna inte bytas ut mitt i licensansökningsprocessen. Med korttidslicenser ska det dock vara möjligt att också under hösten bevilja jakträtt för hundförare som hjälper till och för veckoslutsgäster. I framtiden kommer vi också att vara noggrannare med sökandes rätt att gå med i en samlicens och med beviljandet av jaktlicenser för samma område vid samma tidpunkt. Eftersom bestämmelserna om hur älgjakten på statsmark ska gå till är svårbegripliga och lämnar rum för tolkningar så är det inte konstigt att folk försöker utnyttja alla upptänkliga kryphål för att komma åt att jaga älg. Om vi dessutom betänker den gamla sanningen att den finländska mannen inte kan hantera ordet "älg" utan att bli känslosam, så är älgsoppan på statens marker färdig att serveras. n I praktiken måste Forststyrelsen vid beviljandet av regionala licenser också ta hänsyn till de jaktföreningar eller jaktlag på orten som har sina privata marker inuti statens marker eller intill. Licenserna ska ju i första hand riktas och koncentreras till områden där det har uppkommit ersättningsberättigade älgskador. Det vill säga till privatmarker eftersom älgskador på statsmark inte ersätts. Enligt lagen kan Forststyrelsen i de kommuner i nordligaste Finland där ortsborna har rätt till fri jakt bevilja regional licens för flera sökande för samma område och samma tid. Efter hand som allt fler ansöker om licens försöker vi tolka föreskrifterna friare och till jägarnas fördel, men på sina håll har detta lett till situationer där jägare har varit ovetande om varandra och stört jakten för varandra. Det är märkligt att inte alla som har beviljats licens ens har efterkommit Forststyrelsens önskan om att hålla kontakt med de andra jaktlagen. Än mindre har de sinsemellan kommit överens om klara och tydliga spelregler i licensområdet. Ändå fungerar samarbetet mellan lokala föreningar och jaktlag söderifrån exemplariskt på många orter ­ tack vare ansvarskännande jaktledare. Problemet med att åstadkomma förnuftiga jaktarrangemang ligger dock i det faktum att det sällan är samma jägare som återkommer söderifrån nästa år. Vilket innebär att samarbetsarrangemangen med ortsborna stannar vid en ett år lång övning. När vi till allt detta lägger samlicensernas brokiga utbud, så är det bäddat för att älgjakten blir en soppa. Det finns inga stadgar för samlicensförfarandet eller dess syfte, inte ens några direktiv från ministeriet. Praktiken har format sig efter lokal praxis och även här finns det betydande variationer på olika håll i landet. Samlicenserna uppstod ju och utvecklades på fältet under en tid då en skadskjuten älg som löpte in på grannens område tillföll staten, såframt inte grannföreningen ville ta hand om den. Själv uppfattar jag rådande samlicenspraxis närmast som en teknisk metod för att med ett samlicensavtal förena områden som hör till olika jakträttsinnehavare. På det här viset kan älgjakten genomföras på ett smidig sätt t.ex. vid skadskjutningar eller vid fördelningen av sparade licenser. Samlicenserna har också gjort det möjligt att tillfälligt jaga med muntligt tillstånd under vissa omständigheter på en annan samlicensparts område, till exempel om drevet går utanför området där man själv har jakträtt. På statens marker passar systemet med samlicenser däremot väldigt illa eftersom den som beviljats licens bara är licensinnehavare medan det är staten som har jakträtten. Detta innebär att licensinnehavaren inte kan upplåta jakträtten på en annan samlicenspart utan Forststyrelsens medgivande. 50 l Jägaren l 6 l 2010
• Liikuttavan halpa urheilukauppa Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää, ellei tuotteen yhteydessä toisin mainita. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! Muckboot Tay Sport lämpösaappaat Lämmin ja vedenpitävä fleece/ Airmesh -vuorellinen talvisaapas. Koot: 37-47 . Nordic Hunter M68 verkkoMyös kaupasta! VHF-puhelin M68 on metsästyskäyttöön tarkoitettu korkeatasoinen ja luotettava VHF-puhelin. 26 kanavaa, skannaustoiminto, valaistu LCD-näyttö, automaattinen kohinasalpa, roiskevesitiivis. Li-ion-akku, vyökiinnike ja pöytälaturi kuuluu hintaan. BIG BANG Leijona Hunter 12/76 päällekkäispiippuinen haulikko Kolme vaihtosupistajaa, patruunan ulostyöntäjät. Sopii Finnclassicin vaihtopiipuille. 119,- 179,Myös verkkokaupasta! Myös verkkokaupasta! McKinley Denali talvimakuupussit 495,Deerhunter Rusky takki tai haalarihousut Erittäin lämmin metsästysasu syksyn ja talven kylmille keleille. Sekä takki että housuhaalari ovat täysin vedenpitävät. Materiaali on pehmeä ja kahisematon. Koot: 50-60. Lämmin ja mukava talvimakuupussi naisille ja junioreille Paino 1,65 kg. Lämpötila arvot: Comfort: 3C, Limit: -3C ja Extreme: -19C. Koko 203x78cm ja nukkujan maksimipituus n. 175 cm. Alpine 19W Alpine 26 Lämmin ja mukava talvimakuupussi. Paino 2 kg. Lämpötila arvot: Comfort: -3C, Limit: -8C ja Extreme: -26C. Koko 225x82 cm ja nukkujan maksimipituus n. 195 cm. 89,90 99,90 (169,-) (179,-) Takki Haalarit 249,149,Liikuttavan halpa Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 urheilukauppa Ideaparkinkatu 4, 37570 Lempäälä · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 www.budgetsport.fi Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Jägaren l 6 l 2010 l 51
• Marcus Wikman och Pekka Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Hannu Huttu Minken ­ rovdjuret som alla avskyr D 52 l Jägaren l 6 l 2010 För ungefär hundra år sedan importerades de första minkarna från Nordamerika för den värdefulla pälsens skull. Sedan dess har arten fungerat som hatobjekt för både viltvårdare och naturskyddare. På tre decennier koloniserade rymlingar från pälsfarmer hela vårt land. Kring året 1980 hade minken brett ut sig över hela landet, inräknat det allra nordligaste Lappland. Den allmänna uppfattningen är att minkarna oavbrutet har blivit fler trots alla jaktkampanjer som har riktats mot den. I den här artikeln ska vi titta närmare på minkarnas liv och leverne under de två senaste decennierna, utifrån det som triangelinventeringarna har att berätta. metod för att följa med förändringarna hos viltbestånden. Enligt dagens uppfattning beskrev formuläret minkens utbredning mycket väl, men det gav inga uppgifter om populationernas storlek eller variationer. l Det var i slutet av 1920-talet som minken infördes till Finland, Sverige och Norge för pälsfarmning. Men en del djur lyckades rymma från farmerna och redan i början av 1930-talet fanns det vilda minkar i naturen. I Finland utgick minkens segertåg över landet från de österbottniska kusttrakterna där pälsfarmningen hade blivit en viktig näring. Till en början gick spridningen långsamt och pågick ända in på 80-talet. Utplanteringar som gjorts i ryska Karelen bidrog till att ge fart åt minkens erövring av landet. Våra kunskaper om minkens utbredning bygger på ett frågeformulär som på sin tid var en viktig Skadedjursbekämpning Till en början var jakten på mink för pälsens skull till och med lönsam, men en bit längre fram kraschade priset på naturpäls. Ännu på 1960- och 1970-talet lönade det sig att jaga mink. Det rörde sig dock länge om blygsamma fångster. Så sent som 1973 visade avskjutningsstatistiken för småvilt att uttaget av mink hade överskridit tio tusen djur. Därefter steg avskjutningen raskt för att året 1985 för första gången nå nivån 70 000 djur. Sedan dess har det årliga uttaget varierat mellan 50 000 och 70 000 djur. Året 1987 stannade minkjakten dock på en exceptionellt låg nivå, bara drygt 30 000 djur, men redan året därpå överskreds 50 000-strecket. I den färskaste jaktstatistiken som är från 2009 uppskattas minkuttaget till 59 880 djur och antalet jägare som har fällt eller fångat mink till 21 500 personer. Uträknat per jägare blir den genomsnittliga jaktlyckan således inte mer än knappa tre minkar, vilket kanske också talar om för oss att minkjakten kräver en rätt stor arbetsinsats och att det inte finns särskilt gott om mink. Numera består bränslet i minkjakten nästan enbart av viltvård medan skinnet knappt har något värde alls. Bara drygt sju procent av dem som löst jaktkort knep mink under 2009. Enligt jaktstatistiken var det 145 000 personer som jagade aktivt och fick vilt, vilket betyder att det var cirka 15 procent av de aktiva jägarna som deltog i minkjakten. Minken i vilttrianglarna Vid triangelräkningarna av spår i snön blir det rätt lite observationer av mink. Årligen bokförs mellan 96 och 233 spår efter mink utefter inventeringslinjerna. Den årliga mängden spår har varit så liten att spårindexen för arten presenteras i tabellerna utan några kommentarer. Vi ska också komma ihåg att minken håller till vid vattendrag och därför inte riktigt passar in i konceptet med spårräkning i snö. Inventeringsresultaten påverkas dessutom av faktorer typ isläget på sjöar och åar. Förekomsterna av utter och artens tillväxt har getts mera utrymme i de årliga rapporterna trots att det egentligen inte gjordes
• fler observationer av utterspår än minkspår under inventeringarnas tidigaste år. Numera bokförs det fler utterspår än minkspår. Kartorna på bilden visar spårindexen för mink i rutor om 50 x 50 km, som medelvärden för perioder om fem år. Den första perioden omfattar bara två inventeringsår, vilket förklarar kartans brokighet. De senare femårsperioderna ger en bättre bild av minkens förekomster och mängder. Kartorna visar rätt tydligt att tyngdpunkten i minkens utbredning har rört sig mot sydost under de senaste två decennierna. I landets västra och norra delar verkar arten däremot ha gått tillbaka. I detta nu finns det inte någon väl underbyggd förklaring till vad som kan ligga bakom den här utvecklingen. Det går också att granska minkpopulationernas utvecklingsriktningar på distriktsnivå, men då ska vi hålla i minnet att det statistiska underlaget blir tunt. En titt på trenderna per jaktvårdsdistrikt visar att minkbestånden har gått tillbaka i stora delar av landet. Kraftigast har tillbakagången varit i väster. I Satakunta, Österbottens, Svenska Österbottens och Norra Tavastlands distrikt skulle minken - i skenet av de här siffrorna ­ ha minskat med över 60 % under de senaste tjugo åren. Också i Lappland har tillbakagången varit större än 60 %. I de östliga distrikten verkar minkarna däremot ha blivit fler och de har ökat mest i Norra Karelen (över 40 %). I Norra Savolax och Mellersta Finland ligger ökningen på drygt 20 %. På grund av det statistiska materialets knapphet återspeglar distriktens inbördes ordning i diagrammet inte nödvändigtvis de faktiska förändringarna i minkbestånden. I stora drag verkar ser förändringarna ändå tydliga ut. Minken har gått tillbaka i västra och norra Finland, men har ökat i landets östra delar. I Nordamerika lever minken sida vid sida med utterns amerikanska kusin. Den nordamerikanska floduttern hör till ett annat släkte än den europeiska uttern, men ekologiskt sett är arterna likartade. Förr var det flodillern som levde sida vid sida med uttern. Det är därför svårt att uttala sig med säkerhet om eventuell konkurrens arterna emellan. Förändring i stammen (%) Mink versus utter Uttrarna har under de två senaste decennierna blivit fler i vårt land. Minken och uttern lever i samma miljö och äter i viss utsträckning också samma föda. Man kan därför tänka sig att uttern skulle konkurrera med minken och att uttern, som är den större av de två, skulle tränga ut minken från sitt revir. Praktiska försök som har gjorts i England visade att när uttrar släpptes ut i naturen ledde det till en avsevärd lokal minskning av minkbeståndet. På distriktsnivå visar triangelinventeringarnas spårindex ändå inget samband mellan minkens tillbakagång och utterns uppgång. Det är bara i Norra Karelens och Norra Savolax distrikt som spårindexen för utter och mink korrelerar med varandra, men också där går sambandet stick i stäv med vad som förväntas. I de här två distrikten har nämligen både minkarna och uttrarna blivit fler! Jaktens betydelse På fågelskären i den yttre skärgården ställer minken ofta till med förödelse. En enda mink kan på kort tid ödelägga en väldig mängd fågelbon. Dessutom är den kapabel att spåra upp så gott som vart enda bo på skäret. Elimineringen av mink har klart och tydligt förbättrat fåglarnas häckningsresultat och fått de häckande bestånden att repa sig. Osökt börjar man undra om inte uttern under motsvarande förhållanden skulle bete sig på precis samma sätt, om och när den återvänder till den yttre skärgården. Förr i tiden var det klart knappare om fågel i skärgården än det är idag. Dessutom beskattade den tidens skärgårdsbor de häckande fåglarna hårt. Om utterns betydelse i pusslet vet vi därför ingenting. Under de senaste trettio åren har det fångats ungefär 50 000 minkar per år i vårt land. Räcker mängden till för att hålla minken under kontroll? Under den här tiden har arten ökat i östra Finland, vilket betyder att jakten inte har varit tillräcklig, åtminstone inte där, trots att uttaget per arealenhet har hört till de största i landet. De flesta jägare anser att minkarna blir färre bara jakten är intensiv. Men den effektiverade jakten är ändå ett väldigt lokalt fenomen. Utanför blir stora områden där arten bara jagas slumpartat eller inte alls. Vi kan därför på goda grunder anta att minkbeståndens nedgång i västra Finland inte beror på effektiv jakt utan att det ligger någonting annat bakom. Men i detta nu vet vi inte vad det är. l SA ÖB SA SvÖ PO NT RP LA PH ST LA EH UL OU EF VS KY KY NY UU KA KA SS ES MF KS NS PS NK PK Minkkikannan muutos (%) -80 -60 -40 -20 0 20 40 -80 -60 -40 -20 0 20 40 Förändringarna per jaktvårdsdistrikt i minkens utbredning under perioden 1989 till 2010. Den procentuella förändringen har beräknats som skillnaden mellan början och slutet på den regressionslinje som beskriver trenden. Distrikten är ordnade efter storleken på förändringen. Distriktens förkortningar: ST = Södra Tavastland, SS = Södra Savolax, MF = Mellersta Finland, KA = Kajanaland, KY = Kymmene, LA = Lappland, UL = Uleåborg, ÖS = Österbotten, NT = Norra Tavastland, NK = Norra Karelen, NS = Norra Savolax, SvÖ = Svenska Österbotten, SA = Satakunta, NY = Nyland, EF = Egentliga Finland. Minkens spårtäthet i koordinatrutor om 50 x 50 km i femårsperioder åren 1989 till 2010 enligt triangelinventeringarna. Spårindexen per ruta (spår/10 km/dygn) presenteras som ett medelvärde för respektive femårsperiod. Den första perioden (1989 - 1990) omfattar bara två år. På två årtionden har tyngdpunkten i minkens utbredning tydligt förskjutits mot sydost. Jägaren l 6 l 2010 l 53
• Juha Tiainen och Jukka Rintala Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2010 Jari Niskanen 2011 års upplaga av inventeringarna av fälttrianglar står för dörren. Det kan därför vara på sin plats med en repetition av fjolvinterns resultat. I likhet med tidigare år gjordes inventeringen under perioden början av januari till början av mars. Det var tolfte gången som fälttrianglarna räknades. l Sammanlagt räknades 138 trianglar, vilket är det minsta antalet sedan den här inventeringen körde igång. Som störst var antalet trianglar åren 2001, 2002 och 2004, då cirka 270 stycken räknades. Antalet avverkade trianglar per år har förstås varierat med väderleken. Några år har snön fallit mycket sent. Andra vintrar har det snöat oavbrutet var eviga dag för att sedan inte snöa alls på långa tider. Under sådana omständigheter är det svårt att hitta en lämplig inventeringsdag, då det har gått en eller två, max tre dygn sedan senaste snöfall som täckte över de gamla spåren. 54 l Jägaren l 6 l 2010 I fjol vintras fanns det snö mer än nog. När snöandet äntligen började ta slut och det var möjligt att ta sig ut i terrängen så var drivorna på många håll på tok för djupa. Om det bara är möjligt så är det klok politik att göra inventeringen direkt på den första lämpliga dagen. Tidigt på vintern finns det ännu inte för mycket snö och det går lättare att ta sig fram. De talrika arterna är oftast också vanliga Liksom under tidigare år var räven, fältharen och ekorren de vanligaste arterna och påträffades i 80- 90 % av alla trianglar. Skogsharen var fortfarande vanlig under fälttrianglarnas tidigaste år, men numera påträffas sådana spår bara i ungefär tre trianglar av fyra. I följande "vanlighetsgrupp" hittar vi vitsvanshjorten, älgen, hermelinen, småvesslan och rådjuret. Dessa påträffades i drygt eller knappt två trianglar av fem. Spår av mårdhund, mård, utter, lodjur, katt, orre och järpe påträffades i var femte eller var sjätte triangel. Mink, tjäder, rapphöna och fasan påträffades i färre än var tionde triangel. De övriga arterna förekom rätt så slumpartat. De vanligaste arterna bokfördes dessutom också i stort antal. Mest noterades spår av fälthare, räv och skogshare. Ekorrspåren kom på fjärde plats, men spårtätheten var mindre än hälften av fjolårets. På följande plats kom spåren efter rådjur, vitsvanshjort och älg. Ordningsföljden stämmer inte helt överens med populationernas storlek. De olika arternas spårtätheter är inte heller direkt jämförbara med varandra eftersom det finns stora skillnader i rörlighet mellan arterna. Snödjup, snöfall och kyla påverkar arterna på olika sätt. De växtätande arterna finner sin föda inom ett rätt begränsat område medan rovdjuren måste leta över större arealer. Förhållandet mellan antalet individer och antalet observationer påverkas också av den sociala as-
• Vid en inventering av Skogshare 1,0 Fälthare 2,0 Ekorre 1,5 Räv 1,4 Mårdhund 5 fälttrianglar räknas 15 däggdjur- och fem hönsfågelarter. Diagrammet visar arternas variationer per jaktvårdsdistrikt under perioden 1999 till 2010. Nylands, Egentliga Finlands, Kymmene och Södra Tavastlands distrikt bildar Södra Finland medan Satakunta, Österbottens, Norra Tavastlands och Uleåborgs distrikt bildar Västra Finland. Viltbestånden året 1999 är betecknade med siffran 1. Indexen för de därpå följande åren visar beståndens storlek i förhållande till året 1999. Indexen är beräknade enligt en matris för funktionen år x triangel med en modell som tillåter avbrott i förekomsterna hos enskilda trianglar. 1,0 0,5 0,4 0,8 2,5 4 5 3 Förändringsindex 3 2 1,5 1,0 0,5 15 2,5 4 3 1,5 1,5 2 0,5 0,5 5 0 2,0 2,0 1,4 1,0 1,5 0,8 0,5 1,0 0,2 0,0 0,0 0,2 20002008 SFinlandVFinland 0,6 1,0 Tjäder 1 Orre Järpe Rapphöna Fasan 2 6 10 Lodjur Katt Vitsvansvilt Älg 0,4 1 1 Rådjur 0,5 1,5 Hermelin Småvessla Mink Mård Utter 1 3 pekten. Hjortdjuren rör sig liksom orren och rapphönan i flockar, vilket betyder att det finns mycket spår i förhållande till antalet platser där spår observeras. Rovdjuren är å sin sida mera solotraskare, även om exempelvis rävarna gärna rör sig i par när brunsten närmar sig. Dessutom kan en sällsynt art förekomma i stort antal lokalt. Dovhjorten utgör ett extremt exempel på detta: den noterades vid en enda triangel, men antalet spår var enormt! Många arter backade För några arters del hade det under senaste vinter inträffat betydande förändringar jämfört med vintern innan. Att mårddjurens spårindex ­ med undantag för uttern ­ föll kom inte som någon överraskning. Detta skedde antingen i både södra och västra Finland eller enbart i södra. Sorkstammarna hade ju kollapsat under sommaren innan. Vi hade förstås väntat oss att kraschen också skulle avspegla sig i rävens spårindex, men mickel ökade trots det i söder. Eller kanske syntes kraschen i alla fall, på så vis att rävbestånden inte hade glesnat på grund av svältdöden utan för att individerna måste ströva längre sträckor för att finna byte. Det går inte att dra särskilt detaljerade slutsatser av små, årliga förändringar. Att mårdhundens spårmängder och index störtdök berodde säkerligen på att djuret inte kände för att vara ute och plumsa i snön. De tidigare årens toppar i spårindexet berodde av motsvarande skäl på att vintrarna var milda och snöfattiga. Det kan vara samma fenomen som ligger bakom den nedåtgående förändringen hos vitsvanshjortens och rådjurets index; djuren har varit mindre rörliga i den djupa snön. Men det kan också finnas en annan förklaring till förändringen hos indexet, nämligen lodjuret. Från många olika håll sipprar det in information om att rådjuren har blivit färre på grund av lodjuren. Men det är ändå inte trovärdigt att lodjuret skulle ha kunnat beskatta hela rådjursstammen väldigt kraftigt. Lokalt har det förstås kunnat gå på det viset på grund av predationen och för att rådjuren har flyttat till annan ort. Inventeringen värdefullare för varje år Räkningen av spår i snö utgör en viktig del av arbetet med att följa med viltbestånden och bidrar till att den uthålliga jaktens principer fungerar på lång sikt. De långa tidsintervallen synliggör trender i beståndens utveckling som inte är synliga på kort sikt eftersom de årliga variationerna är stora. De årliga variationerna beskriver i sin tur beståndens reella variationer, men även förhållandena som rådde då inventeringen gjordes. Ju större årligt material vi förfogar över desto tillförlitligare framträder både långtidstrenderna och korttidsvariationerna. Och desto bättre kan vi ta hänsyn till omständigheternas inverkan. l Trianglar Totala antalet där arten spår/dygn observerats (alla trianglar) Skogshare 105 730 Fälthare 122 2123 Hardjur 18 94 Ekorre 111 631 Bäver 1 1 Varg 1 0 Räv 124 1379 Mårdhund 23 92 50 86 Hermelin Småvessla 51 124 Mink 9 8 Mård 33 48 Grävling 2 1 Utter 20 20 Lodjur 22 47 Katt 36 59 Vitsvansvilt 58 479 Dovvilt 1 14 Älg 58 249 Rådjur 50 541 Tjäder 7 8 Orre 22 153 Järpe 30 46 Rapphöna 10 92 Fasan 13 33 Antal spår /10 km/ dygn i snitt Trianglar Alla där arten trianglar förekommer 8,8 11,6 25,6 29,0 1,1 8,7 7,6 9,5 0,0 0,8 0,0 0,6 16,7 18,5 1,1 6,7 1,0 2,9 1,5 4,0 0,1 1,5 0,6 2,4 0,0 0,7 0,2 1,7 0,6 3,6 0,7 2,7 5,8 13,8 0,2 23,3 3,0 7,2 6,5 18,0 0,1 1,8 1,8 11,6 0,6 2,6 1,1 15,3 0,4 4,3 Resultatet för inventeringen av fälttrianglar vintern 2010. Inventeringen omfattade 20 däggdjurs- och 5 fågelarter. Resultaten bygger på materialet från 138 fälttrianglar. Det genomsnittliga antalet spår i snön /10 km /dygn är uträknat separat för varje inventerad triangel samt för de trianglar där arten i fråga påträffades. Förhållandet mellan dessa ger ett mått på jämnheten i artens förekomst. Ju större spårtätheten är i trianglarna där arten förekommer i jämförelse med alla trianglar desto mer är förekomsten koncentrerad till ett fåtal trianglar. Om förhållandet ligger nära ett innebär det att förekomsten är jämnt fördelad över alla trianglar. Jägaren l 6 l 2010 l 55
• Sami Oksa, Miljöchef, UPM Skog, Nordeuropa Plantbestånden och älgen ­ har skogsbruket chanser? De största skadorna i plantbestånden orsakas av snytbaggar, sorkar och älgar. För de två förstnämndas del är åren efter skogsförnyelsen betydelsefullast. Som näststörsta skadegörare efter snytbaggarna placerar sig våra skogars största däggdjur. Av älgar orsakade skador på skogsbruket inträffar i huvudsak i ett skede då plantorna är 0,5-2,5 meter höga och inom lagom räckhåll för älgen. Ställvis kan älgen orsaka skador även i längre hunna plantbestånd. som talar mot den är i stort sett lika många. Älgköttets ekonomiska värde är enormt. De som söker rekreation i skogen får en naturupplevelse när de ser en älg i djurets naturliga livsmiljö. Som vilt hör älgen till de mest uppskattade. Å andra sidan ställer också trafiksäkerheten krav på älgstammens storlek. Ur skogsägarens synpunkt är älgen en kontroversiell art. Få vill ha den i sitt plantbestånd men många är intresserade av den via jakten. Skogsägarenjägaren är naturligt intresserad av att bevara älgstammen på en jaktbar nivå. Den rätta frågan är därför: "Vilken är den rätta nivån ur plantbeståndens och den övriga helhetens synvinkel? der behöver vidareutveckling för att de plantskador älgarna orsakar ska minska. Det här behöver inte innebära att beståndsvårdsmodellen förnyas inom ramen för hela omloppstiden. Eller extra satsningar i form av olika avskräckningsmedel och skydd. Viktigt är att koncentrera sig på de val som görs vid förnyelsen och plantskogsvården. Ett hållbart skogsbruk grundar sig på en objektrelaterat vald ändamålsenlig skogsförnyelsekedja. Valet av trädslag som skall förnyas sker enligt objektets egenskaper och plantbeståndsvården görs med det mål som ställts för beståndet för ögonen. I vårt land, såsom även i de skogar UPM äger, över 900 000 hektar, genomförs skogsförnyelsen huvudsakligen som sådd för tallens del eller som plantering för granens del. Det hurdan skog det växer upp på respektive yta avgörs efter eventuella plantskador, på ytan uppkommen naturlig förnyelse och av människan gjorda skogsvårdande beslut. Nuvarande beståndsvård i perioder avkastar för älgen lämpliga betesmarker. Med rätta anvisningar för skogsvården kan ett ekonomiskt produktivt bestånd med rik mångfald uppnås. E l En vuxen älg äter på sommaren mycket löv och undervegetation i skogen. På vintern ändras dieten i huvudsak till tall även om asp och vide fortfarande smakar. Älgens behov av näring på sommaren är upp till 40 kilo per dygn. På vintern förbrukar älgen mindre mängder, men svårare smält näring, omkring hälften så mycket som under sommarbetningen. För att få så mycket näring som möjligt med så liten energiförbrukning som möjligt på vintern utnyttjar älgen i huuvudsak tall som näring, eftersom den erbjuder mera näring åt gången än de lövlösa träden. De som talar för älgen och de 56 l Jägaren l 6 l 2010 Skogsbruket och älgen Det nuvarande skogsbruket skapar en gynnsam livsmiljö för älgen. Plantbeståndet efter en förnyelsehuggning är en visthusbod för älgen. Tidigare när behandlingen av skogen grundade sig på avlägsnande av enskilda stora träd från skogen bildades inte dylika nutida områden för anskaffning av näring. Älgstammen var ju också som minst under första häften av 1900­talet. Då räknades antalet älgar i vårt land i hundratal, inte i hundratusental. Nuvarande beståndsvård i perio- Plantskogsvården är grunden för allt Ett av målen för skogsvården är att minska på av älgen orsakade skador. I UPM:s egna anvisningar för skogsvården är ett av målen att säkerställa skogsfönyelsen så att det snabbt och hållbart uppkommer ett utvecklingsdugligt och mångfaldigt plantbestånd av god kvalitet. Hur lyckas detta med älgen? UPM:s anvisningar för skogsvården styr granbestånden mot blandbestånd. Granen förnyas genom att plantera 1800 plantor per hektar. Tidig plantskogsröjning utförs i granplantbestånden när granarna är en meter höga. Härvid röjs omgivningen kring de granplantor som skall drivas, de kan vara planterade eller naturligt uppkomna, inom en radie på en meter från granplantan. Därtill röjs lövträd som är klart längre än granarna. Genom att ytan inte röjs totalt uteblir framöver det egentliga plantskogsarbetet med röjning av lövplantornas stubbskott och dessas mångdubbla effekter. Den egentliga plantskogsvården utförs när granarna är 3-5 meter höga. I det här skedet väljs 1800 granar för den fortsatta betståndsvården. Om det inte finns tillräckligt många gra-
• nar lämnas ett tillräckligt antal tallar av god kvalitet på ytan. Utöver dessa lämnas alltid minst 200 genom frö spridda björkar, helst vårtbjörkar, och i öppningar fåtaligare lövträdsarter, alar, rönnar, asp och sälg. Efter den egentliga plantskogsvården beståndsvårdas 2000 stammar per hektar samt fåtaligare lövträd , som smakar för älgen. I granbestånden ligger tyngdpunkten för älgskadorna på lövträden. Sparandet av lövträd vid plantvårdsingrepp i granbestånd ökar inte i ekonomiskt avseende älgskadorna i högre grad. De lönar sig annars också att spara lövträd för de erbjuder näring åt såväl skogsfåglar som älgen. Tallbestånden den mera utsatta Dagens behov av energived har fastställt förnyelsekedjan för tallbestånden på nytt ­ målet är att producera gagnvirke och energived. På tallens såddytor görs det vid behov en tidig röjning när tallarna är 0,5-2 meter höga. Härvid avlägsnas åtminstone överlånga lövträd och vargar och vid behov sänks antalet stammar per hektar för tallen om det finns för många tallar eller om deras kvalitet är särskilt dålig. Avlägsnandet av lövträd från plantskogen minskar älgskadornas omfattning om det finns rikligt med lövträd på förnyelseytan. Den egentliga plantskogsröjningen i tallbeståndet utförs när träden nått en sådan höjd att det inte mera föreligger älgskaderisker på förnyelseytan. Härvid lämnas 3000 tallar per hektar och lövträden avlägsnas med undantag för öppningar. Om tallförnyelsen på ytan är gles kvarlämnas 1800 tallplantor på ytan och lövträd, i första hand björk, i öppningarna. Med en kvarlämnad täthet på 3000 stammar avses att första gallringen utförs en aning tidigare än normalt som en integrerad drivning. Ett tillräckligt tätt tallplantbestånd möjliggör också i första gallringsskedet val av tallar för fortsatt beståndsvård utgående från kvaliteten. Vid kombinerad drivning av gagnvirke och energived erhålls stamvirke för cellulosaproduktion och energived för kraftverk.Den här betåndsvårdande kedjan för tallbestånd producerar effektivt biomassa och de vid första gallringen sparade träden är timmerträdsämnen med fina kvistar. Så här går energi och kvalitet hand i hand. Lövträden har sin egen roll Plantering av björk i områden där det finns rikligt med älg rekommenderas inte. Planterade björkars utsatthet för däggdjursskador, såväl för sorkar och harar som för älgar är stor. Det kan nog bra sägas att det inte lönar sig att plantera björk. Undantag utgör områden intill bosättning. Närskogar intill tätorter är förstahandsplatser för förnyelse av björk. Ytterligare är åkrar som ska beskogas ypperliga platser för odling av björk. I egenskap av ett värdefullt trädslag för mångfalden ska björken dock inte glömmas vid förnyelse av skog. Det effektivaste sättet att producera värdefull fanerbjörk är att låta den förnyas naturligt på frodiga växtplatser, särskilt på friska och frodiga momarker med granodlingar. Den målsatta tätheten 2000 stammar vid förnyelse av gran tål alltid minst tvåhundra björkar, helst vårtbjörkar om möjligt. Björken är nyttig på många sätt som blandträd enligt forskarna. Ur ekonomisk synpunkt får björken den bästa möjliga stamformen som blandträd, dvs en rak stam då den växer som blandträd i ett granbestånd. Dessutom kan olika trädslag utnyttja andra trädslags mykorrhizaarter. Också olika djup för rotsystemet i jämförelse med granen möjliggör ett effektivare upptag av vatten och näringsämnen. Björkar som hamnar i munnen på en hare eller älg har inte heller missat sin uppgift ­ de har utfodrat vårt lands mest jagade viltarter. Knappast anser en enda skogsägare-jägare att detta är illa, bara skadorna inte blir för stora. För att björken ska växa i plantbeståndet till ett ekonomiskt värdefullt trädslag bör den komma till världen från ett frö. Såsom ovan nämndes avlägsnas endast de nödvändigaste träden vid en tidig plantskogsröjning i granplantbeståndet. Så här kan val av de bästa björkarna till fortsatt be- ståndsvård sedan ske i det egentliga plantbeståndsvårdsskedet. I plantbeståndsvården bör alltid det faktum beaktas att detta arbetsskede är det allra viktigaste ­ då skapas framtidens bestånd och den vägen skogsbrukets resultat. Trots att det i första hand odlade trädslaget är gran eller tall ska inte övriga trädslag glömmas. Utöver den aktiva beståndsvården av björken lämnas alltid mera sällsynta trädslag kvar i plantbeståndet, asp, gråal, rönn, sälg och andra på ytan växande arter. Dessa trädslag säkerställer inte bara mångfalden i form av många skalbaggars framtid, exempelvis för den i aspar förekommande bredhalsade tornbaggen, utan är också näringskällor för många däggdjur och skogsfåglar i våra skogar. Utan aktivt sparande av dessa näringsträd skulle följderna snabbt ses också i storleken på vår älgstam. Mångfalden skogsbrukets miljömål Beaktandet av mångfalden är idag skogsbrukets viktigaste miljömål. Våra skogars värde beskrivs kanske bäst av att de finska skogarna utgör livsmiljö för omkring hälften av våra 50 000 arter. Arternas livsmiljöer kan vara vidsträckta skogsområden eller små specifika punkter, som t.ex. ett enskilt dött träd eller en källa. I skogsbruket beaktas mångfalden som regel via livsmiljöer och strukturer, som t.ex. genom en tillräcklig lövträdsinblandning. Skogsbruksåtgärderna kan också preciseras t.ex. så att de särskilt beaktar även skogshönsfåglarnas livsmiljökrav. Det kan därför sägas att dagens mångsidiga skogsbruk, viltbetonande skogsbruksplaner och naturvården i ekonomiskogarna på många sätt är framstegsvänliga även med globala mått. Upp till kamp mot skador Vid besök i plantbestånd kan den iakttagelsen ofta göras att älgen ytterst skickligt har betat av vide, en eller asp mitt i det täta tallplantbeståndet. Den brevid växande tallen har sparats, likaså den mindre välsmakande björken. Särskilt på granens växtplatser kan sparandet av fåtaligare lövträdsarterr spara tallen från älgskador. Saken är dock inte alltid lika enkel, särskilt inte vintertid. Påståendet att sparandet av lövträd i plantbestånden ökar älgskador i bestånden stämmer delvis. Älgen trivs i områden där det finns tillräckligt med näring. Genom att spara lövträd särskilt i granplantbestånd kan skador undvikas. I tallplantbestånd igen bekämpas skador genom att avlägsna alltför stora mängder lövträd och dra upp tallbestånden täta. Av älgarna orsakade skogsskador kan inte undvikas helt. Genom att välja ett för boniteten lämpligt trädslag, utföra plantbeståndsvården i rätt tid och välja lämpliga träd för den fortsatta beståndsvården kan älgskadorna undvikas. Särskilt på växtplatser där trädarten ska vara tall vid förnyelsen medför odlingskedjan energived-gagnvirke obestridlig nytta. Och där var det kan göras lämnas tillräckligt med lämpliga näringsträd för älgen! Plantskadorna kan minskas (eller åtminstone kan ett aktivt utökande av dem undvikas) också genom riktig utplacering av sleken ­ tillräckligt långt från tallplantbestånden. Vid utplacering av sleken ska också trafiksäkerheten beaktas genom att placera slekena tillräckligt långt från vägar. l Jägaren l 6 l 2010 l 57 Ett tillräckligt tätt updraget tallplantbestånd kombinerat med plantbeståndsvård vid rätt tidpunkt har givit resultat. Tillräckligt många tallar av god kvalitet har bevarats för fortsatt beståndsvård. Särskilt i granplantbestånd sparas lövträd för att undvika älgskador. I tallplantbestånd sparas lövträd alltid, men med eftertanke.
• Text: Juha Tiainen, Jukka Rintala och Tuomas Seimola, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet l Foto: Matti Rekilä Rapphönsen blir fler och sprider sig Med jaktvårdsdistriktens hjälp gick Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet vintern 2009 ut med en storskalig enkät om förekomsten av rapphönsflockar inom artens nuvarande utbredningsområde. Vi fick in uppgifter om 498 flockar och 4440 individer. Österbottens jaktvårdsdistrikt har tre gånger gjort en motsvarande enkät inom sitt eget område under åren 1989 till 2000. Utifrån enkätsvaren och annat tillgängligt inventeringsmaterial ser vi att rapphönsstammen i vårt land har vuxit avsevärt under det senaste tjugotalet år. l Rapphönan, som är en ursprunglig art tygen i planen jobbar vi nu på att gjuta nytt liv i arten så gott det låter sig göras i dagens jordbrukslandskap. Som den främsta vitaliseringsåtgärden betraktas skötseln av livsmiljöerna med de metoder som lantbrukets miljöprogram erbjuder. Sedan år 1999 har VFFI inventerat rapphönorna genom spårräkningar i snö och sedan år 2000 med inventeringar under häckningen. Även de vinterinventeringar som Helsingfors universitets Naturhistoriska centralmuseum gjort ger oss en uppfattning om artens utveckling, liksom kartläggningen (fågelatlasen) av fåglarnas förekomster. Enligt denna har rapphönan fördubblat sitt utbredningsområde sedan 1980-talet. Luckorna i utbredningen har på många orter fyllts igen och rapphönorna håller på att sprida sig från Österbotten i riktning mot Suomenselkä. Vi fick in observationer från 150 stycken rutor om 10 x 10 kilometer medan antalet motsvarande förekomstrutor i fågelatlasen uppgår till cirka 430. hos oss, har under gångna decennier utvecklats i en ogynnsam riktning. Jord- och skogsbruksministeriet har nyligen publicerat en förvaltningsplan för rapphönan. Med verk58 l Jägaren l 6 l 2010 Utbredningen breder ut sig Resultatet av vårt frågeformulär presenteras på kartan här invid. Den bild som enkätsvaren ger av rapphönans nuvarande utbredning motsvarar mycket väl uppfattningen i den nyaste fågelatlasen (www.lintuatlas.fi). Den österbottniska stammen ökar Resultaten av flockenkäten vintern 2009 tyder på en betydande tillväxt hos rapphönsbestånden, i jämförelse med tidigare motsvarande uppskattningar. I Österbotten fick vi in 326 rapporter om par, men enkätens täckningsgrad låg uppskattningsvis på blygsamma tio till tjugo procent, vilket inte på långa vägar är lika bra som vid distriktets tidigare enkäter, där täckningen enligt jaktföreningarna låg på över 50 procent. Utifrån resultaten som pre-
• rapphönsbeståndet har blivit starkare under den senaste tjugoårsperioden. Rapphönan har gynnats av storskaliga tvångsträdor och lantbrukets miljöprogram. senteras i tabellen här invid var det österbottniska rapphönsbeståndet vid millennieskiftet starkare än tio år tidigare och har fortsatt växa sedan dess. Uppgifterna som vi har fått från Kortesjärvi och Alajoki i Ilmajoki är synnerligen täckande och visar att bestånden är väldigt starka där. Läget bekräftas av Natur- och viltvårdsstiftelsens uppgifter från april och oktober från Kainasto i Kauhajoki, både för i fjol och i år. Också VFFI:s och Naturvetenskapliga centralmuseets inventeringar indikerar att 10 000 häckande par I stora delar av Österbotten och i övriga Finland är vårt enkätmaterial fullt med luckor eftersom vi inte har fått in några resultat från kvadratmilsrutorna eller bara har fått rapport om en enda flock (karta), trots att beståndens storlek knappast avviker från angränsande trakter. I de bäst undersökta områdena var partätheten avsevärd. Om vi utgår från att vår enkät hade en täckningsgrad på maximalt 10-20 procent i Österbotten så skulle vinterbeståndet ha varit av storleksklassen 15 000 till 30 000 fåglar. För landet som helhet kan vinterbeståndet försiktigtvis uppskattas till mellan 20 000 och 40 000 fåglar. Uppskattningen är inte exakt och exakta uppskattningar låter sig svårligen göras eftersom vi inte har koll på inventeringarnas effektivitet. Vi vet inte hur kompletta eller bristfälliga uppgifterna är för de områden därifrån vi har fått in knappt om rapporter eller inga rapporter alls. Vi fick in några nollobservationer, men inte tillräckligt många för att kunna bilda oss en uppfattning om vilka trakter som saknar rapphönor. Nollobservationerna gällde klart och tydligt skogiga trakter där åkrarna är mycket små och andelen åker i landskapet är liten. Å andra sidan visar uppgifterna som vi fick in från Jalasjärvi att rapphönsflockar också kan uppträda på rätt små åkrar. Rapphönans häckande bestånd har under 1990-talet och 2000-talet uppskattats till 4000 par. Vår enkät om vinterflockar gav dock ett resultat som tyder på att beståndet åtminstone i detta nu skulle vara avsevärt större. Om vi utgår från att dödligheten mellan vintern och häckningen är 10-15 procent, så skulle det innebära ett vinterbestånd på 20 000 fåglar och ett häckande bestånd på 8 500 till 9000 par, vilket är dubbelt upp mot de värden som presenterades på 1990-talet. Eftersom vinterbeståndet kanske var klart större så torde det häckande beståndet ligga på drygt 10 000 par. Varför går det bättre nu? Rapphönans tidigare kraftiga tillbakagång har knutits till de många förändringar som har ägt rum i jordbruksmiljön och som försämrade artens livsmiljöer och minskade på utbudet av föda. Under det senaste tjugotalet år har rapphönan gynnats av de storskaliga tvångsträdorna och sedan 1995 av jordbrukets miljöprogram, som merparten av gårdarna har förbundit sig till. Miljöprogrammet har inkluderat obligatoriska åtgärder som breddning av åkerrenar, bäckkanter och åstränder samt som populär tillvalsåtgärd ett trettioprocentigt växttäcke året om. Även användningen av ogräsbekämpningsmedel har minskat, vilket innebär att ogräsen, i synnerhet tvåhjärt- Resultatet av enkäten om vinterflockar presenterat som kvadratmilsrutor. Utöver dessa observerades rapphönor i några trakter där det hade planterats ut en centraleuropeisk underart. De uppgifter som Natur- och viltvårdsstiftelsen fick in i april och oktober visar att arten är särskilt stark också i Kainasto i Kauhajoki. Enligt fågelatlasen är utbredningsområdet ungefär det samma, men antalet rutor är mer än det dubbla. Vintern 1989/1990 1992/1993 1999/2000 2009 Föreningar 114/191 137/212 107/208 10­20 % Fåglar 6788 8329 9167 2821 Flockar 652 777 983 326 Individer/flock 10,4 10,7 9,3 8,7 Resultaten av de uppskattningar av rapphönsbestånden som gjordes i Österbottens jaktvårdsdistrikt i december 1989, januari 1993 och 2000 samt vintern 2009. Dubbelsiffran i spalten Föreningar betyder antalet föreningar som svarat av det totala antalet föreningar. Procenttalet för 2009 utgör en uppskattning av den lokala täckningsgraden. bladsväxterna som producerar fröföda och gynnar växtätande insekter, har ökat sedan de magra åren på 1980-talet. Sålunda har utvecklingen under de senaste femton, tjugo åren åtminstone delvis kompenserat för rapphönans tidigare förluster av livsmiljöer. Tvångsträdan upphörde år 2008, men sedan dess har miljöprogrammets tillvalsåtgärder utökats med möjligheten att anlägga naturvårdsåkrar. Också dessa är trädor och de gynnar rapphönan. Åtgärden har varit mycket populär. Vintern är en svår tid för rapphönan eftersom det är ont om föda. Förr i världen fanns det lador där rapphönorna fann skydd och frön som silat ner. Idag är det populärt att vinterutfodra fåglar och vilt, vilket även gynnar arten. Om den nuvarande utvecklingen fortsätter kommer rapphönan att fortsätta med att återerövra sina gamla marker, även inne i landet. l Jägaren l 6 l 2010 l 59
• 169 Sentry Safe 8 ASEEN ASEKAAPPI Huolehdi metsästysaseittesi asianmukaisesta säilytyksestä. - Asekaappi jopa 8 aseelle. - Ovessa kolmipistelukitus - Piilosaranat - Piilotettu lukko - Upotettu kahva - Pohjassa kiinnityspisteet lattiaan - Materiaali: 1,2mm - Koko: 1397mm x 533mm x 254mm - Tilavuus: 166,4l - Paino: n. 30 kg. - Väri: mattamusta 849 Erä peimmille! no Anar White KASVONAAMIO Luonnonvalkoinen kasvonaamio pakkaseen ja talvisiin metsästysharrastuksiin. Miellyttävän pehmeä materiaali suojaa ihoa ja antaa erinomaisen naamionnin lumen peittämään luontoon. Hupussa joustoresori sekä pikalukolla kiristettävä kaularemmi. 100% polyester takaa hengittävyyden ja lisää käyttömukavuutta. Marocchi SI12 12/76 HAULIKKO Italialaisen huipputeknologian taidonnäyte - kevyt ja luotettava Si12uutuusase! Tämä aito inertiatoiminen haulikko on valmistettu sataprosenttisesti Italiassa. Tukki on korkealaatuista pähkinäpuuta. "Soft recoil" -perälevy, peräkulman säätölevyt. Takuu 24 kk. - Kaliiperi 12/76. 5 vaihtosupistajaa. Piippu St Etienne -aseterästä, 66 cm tai 71 cm. Paino n. 2,7 kg. - Puu- tai synteettisellä tukilla 8 90 175 Anar Raitio TALVIPUKU TSL 227 Escape Camo LUMIKENGÄT Vaativimmankin käyttäjän toiveet tyydyttävät komposiittilumikengät kuudella teräspiikillä monipuoliseen käyttöön tasaiselta mäkiseen maastoon ja kaikenlaiseen lumeen. Joustava kansi, iskunvaimennus ja metallinen kantapääkorotus mäkiosuuksia varten! Säädettävä side ja pumppusolki. 3 vuoden materiaali- ja valmistusvirhetakuu. Valmistettu Ranskassa. - Pituus 74 cm, leveys 22,7 cm. Paino 1075 g/pari - Säädettävä koko, kenkä koot 35-46 - Kantavuus 140kg. OVH 189,- Kylmiin olosuhteisiin valmistettu toppa-asu sopii erityisesti pilkkijälle sekä talvisaikaan ulkoilevalle ihmiselle. Korkeavyötäröiset henkselihousut säädettävällä olkapituudella ja nopeilla pikalukoilla. Housussa vetoketjulla avattavat lahkeensuut lumihupulla sekä tarraläpälliset sivutaskut. Vesitiivis ja hengittävä materiaali pitää myös tuulen ulkopuolella. Erittäin lämmin fleece-sisäpinta lisää lämpöä ja käyttömukavuutta. Takissa kiinteä fleecevuorattu huppu, jonka saat nopeasti rullattua lämpökaulukseksi, useita vetoketjullisia taskuja sekä kiristettävät helma ja lantiovyöt. Kaksisuuntainen vetoketju helpottaa pukemista ja riisumista. - Väri: Oliivi/musta/keltainen - Materiaalit, pintakangas: 100% nailon - Materiaalit, vuori: 100% polyester 89 49 Anar Riddo LUMIPUKU Kevyt lumipuku talviseen luontoon. Painonapein suljettava neppariläppä suojaa takin vetoketjua kosteammassa säässä. Kiristettävä, tilava huppu, ja tarraläpillä varustetut etutaskut. Housuissa säädettävät henkselit pikalukoilla sekä korkea vyötärö suojaksi lumelta. Vetoketjulliset, avattavat lahkeensuut helpottavat pukemista metsästysvaatteiden päälle. Hyvin hengittävä materiaali, liikkuvalle metsästäjälle. - Koot: S-XXXXL 60 l Jägaren l 6 l 2010
• 149 Perfect Line 150LB Wildcat VARSIJOUSI Wildcat - tehokkaampiin osumiin. - Gamo kuviolla varustettu kevyt komposiitti tukilla varustettu varsijousi - Korkeussäädettävä Weaver-tähtäinkiinnityskisko - Paketin mukana toimitetaan 2 alumiininuolta. - Paunamäärä 150 lbs. 13 90 Conibear 120 PYYNTIRAUTA - Suosituin ja kestävin, hetitappava vaihtoehto vahinkoeläimille - Paranna saantivarmuutta, meiltä myös astinlaudat pyyntirautoihin! 69 8 HIILIKUITUNUOLET 12kpl Laadukas hiilikuitunuoli soveltuu myös tehokkaimpiin taljajousiin. - Pituus 30" - Musta tai camo. - 12 kpl/pkt 90 - 3 kpl/pkt - Väri musta - Pituus 28" LASIKUITUNUOLET 3kpl Perfect Line LAUKAISULAITE - Rannelenkki tarrakiinnityksellä - Säädettävä laukaisu 19 90 28 99 8 Nordik Predator KETTUPILLI Kokeile ketunpyyntiä kätevän pillin avulla. Pillissä neljä eri äänivaihtoehtoa. Kestää pakkasta ja ääni kantaa kauas. Tutkitusti toimiva! 39 Perfect Line TASKULLINEN JOUSILAUKKU - Kuljetuslaukku taljajouselle - Sivutaskut nuolille ja tarvikkeille - Materiaali nailonia 15 90 50 - Alumiiniset nuolet varsijouseen. Sopii mm Wildcattiin. - Pituus 17" VARSIJOUSENNUOLET 8 kpl Perfect Line 65LBS Sniper 8x21 METSÄSTYSJOUSI KATSELUKIIKARIT Taljajousi metsästyskäyttöön. - Vetovastus 65 paunaa - Yksittäislavat Pienikokoinen taskukiikari kantolaukulla. Kumipäällystetty pinta pitää kosteissakin käsissä. 8-kertainen suurennos takaa hyvän näkyvyyden. Roiskevesitiivis kiikari, ei sateesta hätkähdä. Kiikarilla on 5 vuoden Sniper takuu. Osta myös verkosta: www.karkkainen.com se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com Jägaren l 6 l 2010 l 61
• Antti Lavikainen och Sauli Laaksonen, Helsingfors universitet Ny Taenia-parasit påträffad Björnen huvudvärd för ny bandmask hos älgen I januarinumret av tidningen Jägaren skrev vi om bandmasklarver som förekommer hos hjortdjur. Sedan dess har parasitforskningen gjort ett betydelsefullt vetenskapligt genombrott. En betydande del av äran tillkommer de finska jägare som ställde upp för vetenskapen. Det är alltså dags att uppdatera våra parasitkunskaper och samtidigt tacka alla de jägare, både herrar och damer, som har fört forskningen framåt! l Hos en älgtjur som sköts i Naarva i Ilo- H 62 l Jägaren l 6 l 2010 mants år 2008 och en älgkalv som sköts i Taivalkoski år 2009 påträffades dynt i muskulaturen som påminde om parasiten Taenia krabbei. Den fullgångna formen av bandmasken Taenia krabbei lever i tarmarna på hundar medan larverna - dynten - lever i muskulaturen på hjortdjur. Vid en genetisk undersökning visade det sig emellertid att dynten tillhörde en okänd art av släktet Taenia. Till en början betraktade vi vargen som den sannolikaste huvudvärden. Med tanke på vargens matvanor skulle den vara en utmärkt slutvärd för en parasit som tillbringar larvstadiet i muskulaturen på älgar. Men vi kunde inte hitta den nya parasiten hos vargen trots att vi undersökte hundratals bandmaskar hos tiotals vargar från både Finland och Sverige. Hos vargen fann vi enbart två gamla bekanta arter ­ den vanliga Taenia krabbei och den sällsyntare Taenia hydatigena. Misstankarna riktades mot björnen och vi lyckades få tag på och undersöka två bandmaskar från björn som fanns i VFFI:s arkiv. DNA-undersökningarna visade att maskarna, som påträffats hos en björn som fällts år 2000 i Ilomants, hörde till den nya arten som vi spanade efter. Men det räckte inte med en enda björn som bar på en okänd bandmask för att få ett vattentätt bevis för parasitens livscykel. Dessutom befann sig maskarna i så dåligt skick att det utifrån dem inte gick att undersöka parasitens struktur eller göra en vetenskaplig beskrivning. Det behövdes alltså fler björnprover. hade beviljats ett stort antal jaktlicenser för björn där, inalles drygt 70 licenser. Idén var att samla in så mycket björntarmar som möjligt. I juli hölls det i Joensuu ett björnjaktsmöte där de regionala jaktledarna med flera jaktliga funktionärer tog emot projektet med stort intresse. På samma gång kunde information, blanketter och provpåsar delas ut till jägarna. Inför de första dagarna av björnsäsongen, då merparten av fällningarna brukar äga rum, ställde vi upp vårt högkvarter i Ilomants. Tarmarna måste samlas in utan dröjsmål och undersökas så fort som möjligt för att maskarna ska vara intakta. Allt som allt fick vi in tarmarna från 49 björnar. Flest prover fick vi från Ilomants (14 djur) medan Tohmajärvi och Lieksa kom god tvåa med nio prover var. Björnjägare samlade in prover I somras gjorde vi raskt upp en plan för att skaffa mera parasitmaterial. Projektet förlades till Norra Karelen eftersom parasiten bevisligen förekommer där (två av observationerna var från Ilomants) och för att det Observationer ur björnars inre Björnarna vägde i de flesta fall ungefär hundra kilo, men vikterna varierade från en 25 kilos unge som skjutits i misstag till en bjässe på bortåt 300 kilo. Könsfördelningen lutade mot en knapp majoritet för hannarna med 25 mot 22. Uppgifter om par saknades. Vi hade bett jägarna ta vara på hela tarmen, från magsäcken och ända ut till analöppningen, men rätt ofta fick vi dessutom magsäcken komplett med sitt innehåll. Ibland var också andra inre organ bifogade. Även om vi egentligen var ute efter parasiter så passade vi också på att göra observationer av björnarnas matvanor. Den populäraste födan var havre, som 33 nallar hade glufsat i sig av. På grund av den dåliga bärskörden var det väldigt få som hade gått Hannu Huttu
• på bärdiet. Bara åtta björnar hade ätit blåbär och några hade stoppat i sig andra slags bär som röda vinbär, lingon, rönnbär och kråkbär. I magsäckarna och tarmarna påträffades förstås också annan vanlig björnföda, som växter av olika slag, insekter, svampar och spår efter däggdjur som päls, en harklo, stumpar av senor. Men vi träffade också på alldeles tomma och förkrympta tarmar och magsäckar som var fyllda med tjockt slem. Som helhet betraktat verkade björnarna vara undernärda med knappt om fetter i tarmarna. I slaktskjulen gjorde jägarna motsvarande observationer och noterade att lagren av underhudsfett var knappt tilltagna. Observationerna kan vara ett symptom på att björnstammarna är för täta, men den svaga bärskörden är med säkerhet en bidragande faktor. Hos de björnar där också organ från brösthålan lämnades in påträffades även björnparasiten Dirofilaria ursi. Denna är en tunn rundmask som lever i bindvävnaden som omger de stora blodkärlen. Där producerar den larver som stöts ut i blodomloppet. De här larverna sprider sig genom blodsugande insekter, främst knott. Det är först på den allra senaste tiden som forskarna i vårt land har kopplat ihop det faktum att de insektförmedlade rundmaskarna har blivit vanligare med klimatuppvärmningen, som gynnar insekterna. Tarmparasiter av arten Baylisascaris transfuga påträffades hos 29 av björnarna. Denna parasit saknar mellanvärdar i sin levnadscykel. I stället är det parasitens väldigt infektiösa ägg som sprider sig via avföringen ut i naturen. Infektionsrisken står i proportion till björnbeståndets täthet. Med tanke på hur vanligt det är med spolmaskar kan vi notera en intressant geografisk fördelning. Medan 12 djur (86 %) av Ilomantsbjörnarna och 7 djur (78 %) av Tohmajärvibjörnarna var infekterade med spolmask så påträffades sådana bara hos två djur (22 %) av Lieksabjörnarna. Men Lieksaborna ska ändå inte vara skadeglada på grannarnas bekostnad eftersom resultatet inte nödvändigtvis är direkt jämförbart med parasitläget hos människan. hade skjutits från ett torn på ungefär hundra meters avstånd. Den hade stupat på fläcken. Jägarna hade sett bleka, blodiga strimlor på marken, som de antagit att var tarm. De kunde ju inte föreställa sig att det var århundradets bandmaskfynd som de stod och tittade på. Utöver den maskstump som påträffades på tarmens yta så hittade vi huvudändan av två bandmaskar inuti tarmen, kompletta med de i sammanhanget så viktiga hullingarna. Maskstumparna räckte utomordentligt väl till för en artbestämning. Bandmaskar består lyckligtvis av segment, alltså en kedja av likadana moduler, och därför gjorde det ingenting att maskarna inte var hela. Med genetiska metoder kunde vi bekräfta att det handlade om precis den art som vi var ute efter. Undersökningarna av maskens struktur pågår och artbeskrivningen blir klar inom de närmaste månaderna. Enligt VFFI:s material och våra fynd verkar den här parasiten förekomma hos ungefär 2 % av björnarna. Typindivider av den nya Taenia-arten påträffades Hos björnhonan som fälldes i Tohmajärvi hittades hela samplets första och sista bandmaskar. Redan vid den första okulära besiktningen av tarmpaketet upptäckte vi några tio centimeter långa stumpar av mask, överraskande nog på tarmens yta. Skottet hade nämligen träffat en bit längre bak, vilket kunde ha sänkt hela projektet. Kulan hade punkterat tarmen på flera ställen och tryckvågen hade tagit det mesta av maskarna med sig. Senare fick vi höra av en jägare som varit på platsen att björnen Kan människor infekteras av den nya arten? Medicinskt och veterinärmedicinskt har bandmaskarna i släktet Taenia undersökts grundligt i flera hundra år. Det senaste tillskottet i släktet (Taenia pencei) beskrevs på 1990-talet i Nordamerika hos kattfretten, som är en djurart i familjen halvbjörnar. Att vi har hittat en ny art, och till på köpet i Europa, är någonting oerhört! Dessutom handlar det om den första arten som verkar använda björnen som sin enda huvudvärd. En annan faktor som gör fyndet speciellt intressant är att den nya arten genetiskt sett står relativt nära parasiten Taenia solium som utnyttjar människan som sin huvudvärd (jfr björnen) och svinet (jfr älgen) som mellanvärd. Taenia solium förekommer inte i Finland. Det är inte vår avsikt att skapa panik, men osökt inställer sig frågan om den nya arten kan använda människan som huvudvärd. Det vill säga: kan en människa bli infekterad med bandmask genom att äta älgkött som innehåller dynt? Det finns inga bevis för att så skulle vara fallet. Inom det nordliga barrskogsbältet har det så vitt vi vet inte påträffats bandmask av den här typen hos människan som endemisk smitta. Visserligen så tillreder vi älgköttet innan vi äter det, vilket självfallet begränsar parasitens framgångar. I alla tider har man, åtminstone i det finska köket, kokat och stekt älgköttet och processen tar livet av bandmaskens larver. Också djupfrysning dödar larverna. Men eftersom vi inte känner till infektionsrisken så avråder vi från att äta rått eller otillräckligt tillagat älgkött, om det inte först har varit grundligt djupfryst. l Sauli Laaksonen Till de vanligaste parasiterna i tarmkanalen hos björn hör rundmaskarna som ser ut som metmaskar Den längsta stumpen av en Taenia-mask hos björn påträffades utanpå tarmarna. Kulan hade slitit med sig bandmasken från tillvaron inuti tunntarmen. Den nyupptäckta Taenia. Fotot visar en kort stump av maskens huvudända. I oskatt tillstånd kan masken variera i längd mellan några decimeter och ett par meter. Kulan som syns i den tunnare ändan är maskens "huvud" med vilket den fäster sig i tarmväggen. Segmenten bildas bakom huvudet och förskjuts bakåt efter hand som det bildas nya segment. De växer, mognar och börjar fyllas med ägg. Jägaren l 6 l 2010 l 63 Voitto Haukisalmi Sauli Laaksonen
• Text och foto: Eerikki Rundgren l Teckning: Jaakko Puuperä Med Eki på vandring Vattenförsörjning under vintervandringen P l På Penikats sluttningar finns också mindre klappergropar, som användes som källare. En del av de förhistoriska "kylskåp" har gjorts ovanpå källbäckar som rinner under klapper, för att hålla groparna svala även 64 l Jägaren l 6 l 2010 Ännu under stenåldern var skogshöjdsranden i Kivalo, som sträcker sig från nordost till Bottenviken, en lång och smal udde i havet. Under 1800-talet hittade man på toppen av Penikat, som hör till Kivalo, en cirkelformad stenvall som var tio meter i diameter. Idag tror man att det var en bas för forntida säljägare på sommaren. Jägare som på sin tid bodde vid havsstränder tog också sitt dricksvatten ur källorna. Människan har alltid slagit läger och bott invid drickbart vatten. Invånare på vildmarksgården Ravdoskaidi, som grundades på 1850-talet i Petsikko i Utsjoki, hämtade sitt dricksvatten ur källan. Källan, dvs. kaldun, som hölls öppen hela vintern, kunde till och med ha en avgörande roll i valet av plats för huset. I avsaknad av en källa användes rinnande vatten. Renskötarna från Sompio byggde stugan i Härkävaara till sin vildmarksbas före fyrhjulingars och snöskotrars tid. Även om Liittohaara, som flyter förbi stugan, täcks av snö på vintern kan med lite möda gräva fram den isfria strömmen. Utan att reflektera över det tar man vatten till kaffet ur samma vattenkällor som forna jägare en gång släckt sin törst med. Många vindskydd och andra eldstäder är belägna av praktiska skäl på samma platser som sedan urminnes tider konstaterats vara utmärkta positionsbestämningar. Särskilt i östra och norra Finland kan man tryggt använda vatten ur vattendrag som bevarats i naturligt tillstånd. Med ytvattnet ska man ändå alltid vara lite försiktig. Särskilt på de populärare camping- och rastplasterna lönar det sig att ta vatten lite längre ifrån och koka det före man dricker det. Från snö till vatten Att lokalisera en källa under förvintern är fortfarande ganska lätt. När vintern stärker sitt grepp blir det hela tiden svårare att söka vatten under ett tjockt lager av snö och is. Det kan till och med vara helt omöjligt att upptäcka en vattenplats om den inte på något sätt är markerad i terrängen. Vattenförsörjningen underlättas väsentligt under vårvintern när bäckarna återigen strömmar. Den tjocka snön vid randen av älvfåran vilseleder dock lätt den som är oförsiktig. Det lönar sig att böja sig efter vatten lite längre ifrån till exempel med en vattenflaska som är fastspänd på en skidstav eller med en kastrull med handtag. Det går naturligtvis att smälta snö för att få vatten till mat och kaffe, men den som använder ett campingkök kan behöva förbereda
• Liittohaara hålls öppen året runt, även om älvfåran under vintern täcks av tjock snö. Stugan som renskötarna i Sompio renbeteslag byggt vid Liittohaaras strand fungerar idag som ödemarksstuga. Att koka vatten för termosflaskorna hör till kvällsrutiInvånarna på Ravdoskaidi vildmarksgård tog sitt vatten ur en källa på gården som var öppen hela vintern. En lite längre bort belägen källa fungerade som kylskåp under sommaren. nerna på en vintervandring. När man övernattar i en ödestuga lönar det sig på betydligt högre bränsle förbrukning. Förbrukningen av bensin eller sprit fördubblas om all hushållsvatten måste smältas av snön. På längre skidvandringar känns det på pulkans tyngd. Snön tas från ett så rent och orört ställe som möjligt där det inte finns tecken efter djuravföring. Det är bra att freda snötäkten från alla andra aktiviteter så man inte själv smutsar ner den. Koka alltid vattnet omkring tio minuter om det finns minsta misstanke om att det är orent. Bäst är att bara tillfälligt ty sig till vatten som man smält av snö, eftersom det saknar för människokroppen viktiga salter och mineraler. I det långa loppet kan snövatten orsaka spruckna läppar och nagelband. Därför lägger många vandrare till sportdryckspulver i vattnet. Det finns också naturligare sätt att få i sig mineraler, som att blöta färska björkgrenar i vatten. Det lönar sig att lägga dem i vattnet först efter att man kokat det, eftersom vattnet blir beskt när man kokar grenarna. Det går också att lägga till en aning mineralsalt och socker i vattnet. Att smälta vattnet i ett campingkök eller i en kamin påverkar inte vattnets smak. Däremot smakar vatten som kokats på öppen eld sot, desto starkare ju mera tjära det finns i veden. Man kan försöka undvika sotsmaken genom att använda lock på backen eller på kastrullen. De flesta bryr sig ändå inte om en svag bismak. sig att nyttja kaminens värme för att smälta snö.. Man ska inte enbart dricka kaffe eftersom det är en diuret som avlägsnar vätska ur kroppen. Ett tätt slutande lock på backen hindrar vattnet att få röksmak Värma vatten Kroppen avdunstar minst två liter vätska om dagen genom andning och svettning. I tungt muskelarbete kan samma uttorkning uppstå redan på en timme. Det är också bra att komma ihåg att kyla och vind ökar avdunstningen genom andning och huden utan desto större ansträngning. Till en början orsakar vätskebristen trötthet och svaghet. Muskelkramper och huvudvärk tyder på en långt gången vätskebrist. Färgen på urinen är ett bra tecken på kroppens vätskebalans. Ett mörkgult hål i drivan är ett varningstecken som visar att man druckit alldeles för lite. Eftersom man inte känner sig törstig i kyla på samma sätt som i hetta, dricker man ofta för lite under vintervandringar. Det andra skälet är att man packat termosflaskan utom räckhåll långt ner i ryggsäcken eller i Jägaren l 6 l 2010 l 65
• Om det inte finns öppet vatten vid rastplatsen kan man smälta matoch dricksvatten av snö. Det tar ändå tid och slösar campingkökets dyrbara bränsle. pulkan. Det är alldeles för lite att dricka en mugg en gång i timmen under pausen. Man ska dricka betydligt oftare men engångsdoserna får ändå inte vara för stora, eftersom kroppen kan dra nytta av en begränsad mängd vätska i taget. Den överflödiga vätskan sugs inte upp utan blir kvar och skvalpar i magen. En bra tumregel är från en till två deciliter på tjugo minuter. Drickan måste vara varmt på vintern. Det lönar sig inte att hälla i sig kallt vatten, eftersom kroppen är tvungen att använda stora mängder energi för att värma upp det för att bli användbart. Till de största utmaningarna på en vintervandring är att transportera tillräckligt med varmt vatten. Det är bra att packa ner två en liters termosflaskor i pulkan. Utöver dessa, slinker man ner ett par mindre plastflaskor innanför jackan. Om vandringsjackan saknar tillräckligt stora innerfickor, hänger man flaskorna runt nacken med ett snöre. Flaskorna trycker inte på nacken när de vilar innanför jackan på dragbältet. Plastflaskor fyllda med varm dricka känns bra mot bröstet och dessutom hålls drickan varm länge innanför jackan. När dryckerna finns lättillgängliga avnjuts de tillrcäkligt ofta. Under pauserna tillsätter man hett vatten i plastflaskorna från termosflaskorna. På kvällen före man lägger sig lönar det sig att igen fylla termosflaskorna med hett vatten. Varm dricka hjälper att somna om ifall man skulle få kallt på natten. Det är också trevligare med morgonsysslorna om man kan dricka en kopp varmt innan man stiger upp ur sovsäcken. l Ett tjockt lager snö gömmer både kända och okända vattenplatser. Laurinlähde vid Martimoaava är ändå lätt att hitta, eftersom den är tydligt markerad. I vårt land finns det tiotusentals källor n Kaltio, som betyder källa, har sitt ursprung i det samiska ordet galdo. I Enontekis finns ett ställe som heter Galbmagaldo, som är översatt till Kalmankaltio på finska. Det är ett bra exempel på imitationsförfinskning, där namnets ursprungliga betydelse helt förändrats. Galbma betyder inte död utan kallt. Vattnet som väller ur källorna är jämnvarmt året runt. Det betyder att vattnet är grundvatten som finns djupt i jorden där det inte påverkas av luftens temperatur eller årstider. Där som fyragradigt vatten håller källan öppen under vintern, känns samma vatten underbart fräsht på sommaren. En källa bildas när grundvattnets övre gräns skär marknivån. En källbäck börjar direkt där grundvattnet strömmar ut, medan vattnet i en dammkälla först sipprar ut i en liten vattenbassäng. I kärr sipprar vattnet från ett flertal ställen genom jordytan och bildar en mångdelad källa. På terrängkartor finns över 20 000 källor markerade men den verkliga mängden lär vara betydligt större. Naturliga källor är numera sällsynta, eftersom människan genom sina åtgärder har förändrat eller t.o.m. förstört dem. Dagens skogsbruksanvisningar rekommenderar att källorna bevaras. n D Det bildas tryck under isen i tjärnar med källbotten. Borra inte vakar för nära en snöskoterled eller ett skidspår, eftersom det vatten som stiger upp på isen kan spridas över stora områden. 66 l Jägaren l 6 l 2010
• Markku Harju, frivillig djurskyddsövervakare på Finlands djurskyddsföreningarnas förbund i Österbotten, vårdare av skadade vilda djur på Norra Vallgrund. Skadat djur i naturen D l Det händer ibland att den som rör sig ute i naturen stöter på djur som har skadat sig. Oavsett om det handlar om en fågel eller ett däggdjur så påbjuder djurskyddslagen att du ska hjälpa djuret. Var och en som hittar ett skadat djur ska försäkra sig om att det får hjälp. Jägarna står här i nyckelställning eftersom de har erfarenhet och rör sig mycket i naturen. Viltvården brukar ju höra till jaktföreningarnas skyldigheter på markerna de jagar i. Dessutom träffar jägarna på djur av många olika slag. Vilken hjälp djuret i fråga behöver beror ju förstås på hur allvarligt det är skadat. Med skadade djur gäller det alltid att handla raskt och ge första hjälpen på platsen. Fånga djuret om det går och sätt det i till exempel en låda eller vira in det i en filt. Därefter ska djuret placeras så att det får lugn och ro i väntan på vidare åtgärder, gärna i dämpad belysning. Placera t.ex. därför aldrig ett djur i skarpt ljus mitt i ett rum. Redan det att djuret har skadat sig och blivit infångat vållar så mycket stress att djuret kan dö redan i det skedet. Handla alltid raskt när du träffar på ett djur som har skadat sig. orten. Nödcentralen har kontaktuppgifter till de personer som tar hand om skadade vilda djur. När det gäller stora djur så är en snabb och smärtfri avlivning som möjligt nästan alltid det enda rätta sättet att hjälpa. Det samma gäller för de stora rovdjuren. Om en hona med ungar har dött behöver ungarna omedelbar hjälp. När det handlar om små ungar så är avlivning inte alltid den rätta lösningen eftersom det till och med är möjligt att ta hand om både älgkalvar och ungar av stora rovdjur. Alla skadade fåglar kan också tas emot. Det spelar ingen roll om det är en liten jaktbar fågel eller en stor rovfågel, till och med örnar har vårdats. På Högholmen finns det enda sjukhuset för vilda djur i vårt land. Till det sjukhuset kan du ringa och be om anvisningar för vården om det inte finns sådan att få på din hemort. Djurparkerna i Etseri och Ranua tar också emot djur och ger råd, om du ber om det. Dessutom kan du kontakta en lokal veterinär, miljöcentralen, ornitologföreningar och djurskyddsföreningar för att få råd om eventuella vårdplatser. rapportera om djur som skadats har ökat. Ofta handlar rapporterna om skabbiga rävar, mårdhundar och minkar och därför är samarbetet mellan djurskyddsövervakare och jägare viktigt. Att avliva en skabbräv i närheten av en tätort är djurskyddsarbete likaväl som jakten efter mink och mårdhund. Jakten efter de två sistnämnda invandrararterna, som ju inte hör hemma i vår natur, är också viltvårdsarbete. Djurskyddsövervakarna får en hel del påringningar om just de här två djuren. Många uppgiftslämnare blir förskräckta när övervakaren ger rådet att vända sig till en lokal jaktförening för att be om avlivning av djuret. De förstår inte alltid varför djuret måste avlivas. Medan telefonsamtalet pågår försöker djurskyddsövervakaren förklara för den som ringt upp varför det ibland är nödvändigt att göra så. Jägarnas kunskaper och artkännedom samt att de försäkrar sig om att sikten till det objekt som ska skjutas, minskar antalet fall där ett djur eller en fågel som skadskjutits blir kvar i naturen efter jakten. För vårdaren av vilda djur är samarbetet med alla berörda myndigheter viktigt. T.ex. poliserna möter i sitt jobb en hel del skadade djur och för dem är kunskapen om var djuren kan få vård till stor hjälp. Brandkåren räddar djur från de mest märkvärdiga ställen. När svanar frusit fast i isen är en ytbärgare precis vad nöden kräver. Sjöbevakningen följer upp och övervakar vad som händer i skärgården. Med sjöbevakningens hjälp har skadade havsörnar kunnat räddas. Merparten av de djur som tas in för vård kan återbördas till naturen. Kniphonan med ungar som kolliderat med en bil kan behöva några timmars vila i dammen vid sjukstugan, varefter den sätter kurs på havsstranden och fortsätter sitt liv. Anden som räddats i snön får värma sig ett slag och äter sedan vanligen med god aptit och återvänder till sina artfränders sällskap. Svanar som frusit fast i isen brukar återhämta sig rätt väl efter några dagars vila. Älgkalven som förlorat sin mor behöver däremot en vårdplats för återstoden av sitt liv. Kalvens liv kan dok fortsätta i en djurpark någonstans i vårt land. l Fånga in själv eller meddela nödcentralen Om det inte går att själv fånga in djuret ska du omedelbart ringa nödcentralen eller direkt till en plats där djuret kan få vård, om det finns någon sådan på Samarbetet mellan djurskyddsföreningar och jägare viktigt Skyddet av djur och vården och återbördandet av skadade vilda djur till naturen har ökat år från år. Även människornas intresse för att hjälpa och Vad ska du göra när du träffar på ett skadat djur? l Meddela nödcentralen om händelsen. l Om möjligt fånga in djuret. l Försök hjälpa djuret. l Visa eventuella avhämtare av djuret till platsen. Jägaren l 6 l 2010 l 67
• Text:: Jaakko Kolmonen l Foto: J.R. Kokkinen Från skott till tallrik Hjortdjur, del 2: Hängning, styckning och djupfrysning 68 l Jägaren l 6 l 2010
• I Jägaren nr 5/2010 berättade Jaakko Kolmonen om älgköttets för hälsan gynnsamma näringsvärden och gav tips om vad som ur kockens synpunkt borde beaktas vid fällandet av hjortdjur. I det här numret av tidningen ger Kolmonen tips om hängning, styckning och djupfrysning av hjortdjur. Hängning och styckning Avlägsna skottskadat kött Avlägsna det av kulan förorenade området. Den här köttdelen, som innehåller tungmetall och levrat blod, lönar det sig att gräva ner i marken på lämpligt ställe. Köttet är inte hälsosamt ens för hundens sinnesorgan. Flisor från kulan kan spridas i kroppen på en upp till 20 cm:s radie. Bl.a. därför är det skäl att undvika träffar i steken. Undvik att skära sönder den inre filén I samband med urtagningen gör kniven ofta ett snitt i filén. I samband med lösgöringen av ändtarmen skadas även filéns dubbeldel lätt. Filéns tunna del får igen ofta snitt i samband med lösgörandet av njurarna och de hårda fetterna vid ryggraden. Även vid borttagandet av slaksidorna är det skäl att akta den inre filén. Unvik att hänga en flådd kropp Enligt gjorda undersökningar förlorar en flådd kropp mycket av sin vikt trots att luftens temperatur håller sig vid 0 ­ +3°C och luftens fukt är stabil. För ett litet djur kan viktförlusten under 3­4 dygn stiga till hela 15 % och samtidigt torkar kroppens yta. Om luftens temperatur växlar från noll grader på morgonen till +8 grader på eftermiddagen kondenseras det fukt på kroppens yta. Därvid ökar bakteristammen särskilt inom smutsiga områden. Kropparna behöver överhuvudtaget inte hänga alls om det finns tillgång till en vakuummaskin. I ett sådant fall inleds flåningen och styckningen med djur som har träffats av flera kulor eller kroppar vilkas kondition annars är dålig. Därefter fortsätter arbetet med de minsta kropparna i den ordning de har kallnat. Så här blir kött som är avsett att användas för soppor och färs lagt i frysen genast medan det ännu är i gott skick. De värdefullaste delarna lämnas vakuumförpackade att möras. Häng med skinnet på Om kropparna inte hinner styckas genast när de kallnat lönar det sig att låta dem hänga oflådda. Hängning med skinnet på är det bästa sättet att förhindra viktförlust för då torkar inte kroppens yta. Det avkylda levrade blodet kan avlägsnas snyggare i samband med flåning före styckningen. Ta ur djuret så att du antingen klyver eller avlägsnar bröstbenet. På det här sättet bevaras köttet bra under hängningen eftersom kroppen vädras och kyls ner snabbt. Mindre hjortdjur och älgkalvar kan hänga från en käkkrok, varvid bakbenen får hänga utan att spännas vilket gör att de möras bättre. Traditionell hasupphängning med huvudet nedåt ger också ett gott resultat vid hängning från en hel bäckenhåla. Även på det här sättet för upphängning uppnås ett tillstånd utan spänningar som främjar mörningen av skinkorna. Bredda i alla fall med hjälp av en kavle ut bröstbenet. Bred ut benen såpass mycket att benvecken vädras och eventuella blodutgjutelser levras snabbare. Mindre kroppar borde inte hänga oflådda längre än 1­2 dygn och större inte heller längre än 2­4 dygn. Vid varmt väder möras köttet snabbare, men risken för att det förfars är också större. Sörj under flåningen för hygienen och undvik alltid i det arbetsskedet att röra kroppsdelar. Om det blir många fällningar flås djur i dåligt skick och mindre djur genast och styckas samma dag efter att de kallnat. Grovstyckningen av djuret lönar sig att göra när det hänger från hasorna. Från ett djur som hänger på rätt höjd är det behändigt att lösgöra bogen, bryta nacken, snitta lös sidorna, såga upp slaksidorna samt lösgöra de inre filéerna och bakbenen. Här styckas en vitsvanskalv i +3 graders svalka. Temperaturen kollas på en termometer som ses i bakggrunden på bakfoten av en ännu oflådd vitsvans. Det djur som styckas har flåtts strax innan styckningen började. Säkerheten först... I samband med styckningen förekommer det förvånansvärt ofta att det uppstår sår i händerna. Därför lönar det sig att skydda den hand som inte håller i kniven med en säkerhetshandske. Dagens säkerhetshandskar är mycket smidiga och stör inte arbetet. Vid kylig temperatur lönar det sig att skydda säkerhetshandsken med en tunn plasthandske. Då hålls handen varm när den inre handsken inte blir våt. Knivhanden kan vara bar eller alternativt används en tunn plasthandske. Ibland slinter kniven också mot höfttrakten och kan t.o.m. skära av huvudartären vid ljumskvecket. De här sticken har också lett till dödsfall den tiden skyddsförkläden inte var obligatoriska vid yrkesanvändning. Därför är det skäl att vid styckning ha på sig skyddsfökläde av metall som håller för den vassaste kniv. ... och sedan hygienen Kom ihåg att tvätta händerna tillräckligt ofta. Sörj för styckningsrummets renhet morgon och kväll. Säkerhetshandsken och arbetsredskapen ska alltid tvättas efter användning. Om skärbrädet sölas ner ska du omedelbart rengöra det.. Ur hållbarhetssynpunkt är det viktigt att köttet förvaras i ett lufttomt rum. Jägaren l 6 l 2010 l 69
• ägg, grädda i 250 grader tills de är ljusbruna. Vatruskorna kan också djupfrysas. De är utmärkta som vägkost. 400 g inre filé av älg 2 dl finhackad lök 2 dl skivade champinjoner svartpeppar salt en droppe olja en klick smör Skär upp steken tvärs över fibrerna i 1 cm tjocka ca 30 g:s skivor. Bulta köttet i plastfolie. Fräs svampen och löken ett ögonblick i olja. Krydda vegetabilierna och köttet med peppar och salt. Lägg hackad lök och svamp på stekskivorna. Rulla skivorna till en rulle. Fäst rullarna med en sticka eller bomullstråd. Bryn rullarna i panna i olje-fettblandningen. För över rullarna i en kastrull och skölj pannan med en skvätt vatten efter varje stekomgång. Häll vattnet över dolmarna.Låt dolmarna dra under lock beroende på hur mört köttet är 15­30 minuter. Sås 50 ½ 4­5 1½ 1 g dl dl dl dl smör mjöl buljong svartvinbärssylt mögelost Viltdolmar Packning och djupfrysning Packning av kött för mörning och djupfrysning För jaktföreningen lönar det sig att skaffa en ordentlig vakuumpackningsmaskin och för ändamålet lämpliga vakuumpåsar. Det är viktigt för hållbarheten att köttet är i ett absolut lufttomt rum. Då kan det inte uppstå syrsättning. Med maskinen kan köttet förpackas i vakuumpåsar för mörning, djupfrysning, smältning och förvaring. Vakuummaskinen suger med önskad effekt luften ur påsen och värmeförseglar den. Så här innesluts produkten i ett lufttomt rum och köttvätskan kan inte rinna ut ur den täta påsen. Fördelarna med mörning Under mörningen klyver köttets enzymer äggviteämnena i köttet varvid detta möras. När äggviteämnena klyvs bildas det föreningar i köttet som förbättrar aromen, smaken och doften. Även av det fett som finns i köttet bildas det under mörningen föreningar som påverkar aromen. Summan av dessa faktorer gör att köttet smakar saftigare och läckrare. Djupfrys köttet på rätt sätt Använd endast vakuumpåsar eller påsar som gjorts för djupfrysning . T.ex. brödpåsar eller filmer fastnar vid frysning lätt i gallret, går sönder och släpper under frysningstiden in luft i förpackningen, vilket gör att köttet fördärvas. Folie är igen ett för tjockt material för att djupfrysa produkter i, för infrysningsprocessen går för långsamt. Djupfrys enbart i lufttomma förpackningar, för annars bildas det rimfrost på produktens yta, vilket försämrar hållbarheten. Kyl ner köttpaketen före djupfrysning, ute vid köldväder eller i isskåpet. Djupfrysning av färs För köttets hållbarhet och smaken är det bättre ju helare köttet är när det fryses ner. Därför lönar det sig att frysa kött som ska användas till färs i bitar, ta enligt behov in för att smälta och mala det först efter smältningen. Härvid är det skäl att bereda färsen senast följande dag. Om du djupfryser färs är den rekommenderade förvaringstiden i en hemmafrys högst två månader. Om det före frysningen malas in fett svinkött i älgköttet, är den rekommenderade förvaringstiden en månad. När frusen färs smälts är det skäl att tillreda färsen senast följande dag, för färs har sämre hållbarhet än helkött. 1 l 150 g 1 tsk 1 dl Viltvatruska mosad potatis smör salt vetemjöl Vispa för hand eller med maskin det varma potatismoset till en kall seg massa. Tillsätt smör och salt i massan under vispandet. När massan blivit kall, knåda in mjölet till en deg. Fyllning ½ dl rypsolja 2 dl köttfärs 2 dl finhackad lök 2 dl tärnade soppar eller champinjoner 1 tsk salt svartpeppar Fräs färsen i olja i en kasrtrull. Tillsätt den finhackade löken och svamptärningarna . Fortsätt fräsandet ett par minuter. Krydda fyllningen med salt och peppar. Gör en stång av degen, dela upp den på bitar och rulla dem till bollar. Klappa bollarna platta och kavla de platta bollarna med brödkavel till en halv cm tjocka kakor. Bred ut fyllningen över kakornas ena halva, vänd den andra halvan över som på jultårtor och slut kakorna med kanten på ett tefat. Kakan kan slutas också genom att trycka på kanten med en gaffel. Pensla vatruskorna med ett vispat Smält fett i en kastrull. Blanda in mjöl i fettet. Häll över dolmarnas buljong i såsgrunden och vispa såsen jämn. Krydda såsen med sylt och ost. Låt såsen koka sakta i 10 minuter. Avlägsna stickorna från dolmarna och lägg köttet i såsen för en stund för att få smak. Servera med vegetabiliskt korn. Vegetabiliskt korn ½ dl rypsolja 3 dl hela korngryn (som kokade 8 dl) 1 l vatten eller viltbuljong 2 dl morotsstrimlor en nypa salt 2 msk rödvinsättika Värm upp oljan i en kastrull. Bryn korngrynen i oljan 2­3 minuter, tillsätt därefter vatten eller viltbuljong. Korngrynen får en fastare yta efter att ha brynts och får samtidigt extra smak. Koka korngrynen ca 30 minuter och tillsätt vegetabilierna, saltet och en skvätt rödvinsättika. Fortsätt kokandet i 10-20 minuter. E 70 l Jägaren l 6 l 2010
• Ahti Putaala, överinspektör, Forststyrelsen Älgjakten på statsmark: licensansökningarna under lupp E l Efter hand som älgstammen växer blir trängseln allt större i statens marker. Samtidigt har det också blivit vanligare med missbruk och spekulationer med licenserna. På grund av det här måste Forststyrelsen nu strama åt regelverket och börja jämföra licensansökningarna med större noggrannhet. Syftet är att säkerställa möjligheterna till älgjakt för de jägare som saknar andra jaktmöjligheter. älg också med någon annan förening eller jaktlag. Om det finns personer i ansökningen som är medlemmar i en annan sammanslutning som jagar älg, men ändå inte jagar där, så påverkas inte grunderna för beslutsfattandet av detta. gas till den skytteförteckning som lämnas in till jaktvårdsföreningen som enligt 8 § i jaktlagen har rätt att jaga på statsmark i sin hemkommun. Jaga med ett enda jaktlag Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att det är personer som redan jagar aktivt i något annat jaktlag som fungerar som drivande krafter i ansökningarna om områdestillstånd på statsmark. De här pådrivande personerna har i praktiken också varit de som främst nyttjar jakträtten när den har blivit beviljad. Samtidigt har ett annat jaktlag, som har ansökt om tillstånd på samma område och faktiskt saknar andra jaktmöjligheter, kunnat bli utan licens. På grund av det här oskicket kommer vi att jämföra ansökningar och i främsta rummet ställa sådana ansökningar där förteckningen över skyttar består av jägare som inte har andra skäliga möjligheter till jakt. En ansökning försvagas om någon av skyttarna i ansökningen under samma år jagar Skyttarna namngivna i januari Jämförelserna mellan dem som ansöker om områdestillstånd för älgjakt på statsmark görs utifrån den bifogade förteckningen över skyttar. När ansökningstiden har gått ut kan fler skyttar inte längre läggas till. Ansökningen kan bara kompletteras med uppgifter som saknas eller som är bristfälligt ifyllda. Beslutsfattandet på Forststyrelsen underlättas alltså om förteckningen på dem som deltar i jakten är klar redan innan ansökningen skickas in. Beslutet om områdestillstånd bygger ju uttryckligen på personerna, deras jaktmöjligheter och antal. Det är inte rätt att det sedan är andra jägare som använder licensen än de som står upptagna i den ursprungliga ansökningen. Personer som vid datumet då ansökningstiden går ut fortfarande inte har avlagt skjutprovet kan ändå vara upptagna i förteckningen över skyttar, men de påverkar inte beslutsfattandet. Sedan ett områdestillstånd har beviljats får enbart sådana personer läg- Enbart korttidsgäster på hösten Utöver de jägare som står upptagna i skytteförteckningen är det tillåtet med kortvariga jaktgäster under höstens jakter samt assisterande hundförare. Detta mot en personlig dygnslicens på tolv euro. Personliga säsongtillstånd för älgjakt beviljas inte längre på hösten. En kommuninvånare som sorterar under 8 § i jaktlagen får under hösten ansluta sig till ett älgjaktlag som jagar på statsmark inom personens hemkommun utan att han behöver skrivas in i licensansökningsdatabasen. Inte heller behöver han betala någon personlig licensavgift. l Ansökningarna om områdestillstånd för älgjakt på statens mark kan göras på nätet på adressen http://lupahaku.protacon.fi/ under januari 2011. Det går utmärkt att använda sin ansökan från i fjol som underlag för den nya ansökningen. Jägaren l 6 l 2010 l 71
• Jägardagbok Till jakten hör också att omsorgsfullt föra dagbok. I den här jaktdagboken är det lätt att dokumentera jaktdagens trevliga upplevelser till egen glädje och efterkommande släktleds förundran! Illustrationer Seppo Polameri. 160 sidor. Pris 5 . För julklappssäcken En handbok i modern bågjakt Viltarter ­ ett minnesspel om våra jaktbara däggdjur Ett skojigt minnesspel för hela familjen. Kort av illustratören Dick Forsman med bilder på de jaktbara däggdjuren i vårt land. Spelet består av 32 kortpar. Däggdjurens namn på svenska och finska. Pris 10 . Den här handboken om bågjakt består av två delar. Den första delen är en kortfattad handledning i ämnet. Kort och koncist behandlas det mesta du behöver veta för att skaffa en båge, öva skytte och börja jaga. Den andra delen går djupare och utförligare in i ämnet. Du får lära dig om bågar, pilar och utrustning. Inställningar, finslipning av skjuttekniken, övning för jaktskytte, tekniska standarder, passplatser, gömslen m.m. Slutet av boken ägnas åt jakt efter olika viltarter. Jousimetsästys ­ johdatus nykyaikaisen jousimetsästyksen perusteisiin Författare: Juha Kylmä Antal sidor 146 Pris 48 Fler förslag: 72 l Jägaren l 6 l 2010
• Beställ böcker, filmer och spel till julklapp! Beställ före den 15.12.2010 för att försäkra dig om att beställningen hinner fram julen! Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Böcker: NYHET!!! Jousimetsästys ­ kirja Endast på finska! 48 ______st 5 5 35 40 5 5 30 5 7 35 5 10 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Jägarens dagbok Första jägarboken Jägarens nya kokbok Vesilinnustus ­bok Bättre en fågel Snöspårsguiden Handbok för jägare Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä ­bok Metsäpeuraopas Metsästäjän lintuopas Postkort: Vilda djur ­postkort Vilda fåglar ­postkort Planscher: (vikta) Vilda fåglar Vilda däggdjur Spel: Viltarter- minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Harrastuksena metsästys Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsähaukut Metsästäjä ­ vastuu, turvallisuus Lumiset pienpetojahdit 1 ______st 1 ______st 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 5 5 5 5 5 5 26 26 24 23 15 25 26 26 26 26 28 26 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Vi levererar på postförskott (postförskottsavgift 3,70 + postavgift enligt vikt) Beställ: Via internet: Per post: Per telefon: www.riista.fi Jägarnas centralorganisation, Lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors 09 -27 27 8120 ___________________________________________________________ Namn: ___________________________________________________________ Näradress: ___________________________________________________________ Postnummer: ___________________________________________________________ Postanstalt: ___________________________________________________________ Telefonnummer: Jägaren l 6 l 2010 l 73
• Jägarorganisationen meddelar VID JÄGARNAS CENTRALORGANISATION LEDIGANSLÅS tre (3) visstidstjänster som Justitieministeriet meddelar viltvårdsplanerare Strängare straff föreslås för jaktbrott n Det föreslås att grovt jaktbrott fogas till strafflagen, så att särskilt för tiden 1.2.2011 ­ 31.1.2014 (3 år) n Viltvårdsplanerarens uppgift är att arbeta inom ramen för Hembygdsvåtmark Life+ -projektet (Return of Rural Wetlands). Till arbetsuppgifterna hör planering av arbetet på de mönstervåtmarksobjekt som skall genomföras, organisering av iståndsättningsarbeten och deltagande i uppföljningen av arbetets effekter. Därtill deltar planeraren i informationen om projektet och samarbetet med intressegrupperna samt verkställer övriga till projektet knutna uppgifter. Handhavandet av tjänsten förutsätter: för branschen lämplig högskoleexamen eller arbetserfarenhet i viltbranschen god samarbetsförmåga och beredskap för interaktivitet förtrogenhet med iståndsättning av våtmarker och förvaltning av sjöfågelbestånd samt till dessa knuten problematik kännedom om viltförvaltning och -branschen god organisationsförmåga och beredskap för självständig verksamhet beredskap för flexibel arbetstid och rörlighet inom verksamhetsområdet god muntlig och skriftlig presentationsförmåga. · · · · · · · Tjänsten ska tas emot den 1.2.2011 eller enligt överenskommelse. Överenskommelse om verksamhetsområde och stationsort träffas i samband med ingående av arbetsavtal. Viltvårdsplanerarna kommer att röra sig över separata områden som täcker ett flertal jaktvårdsdistrikt. Tjänstens lön följer det kollektivavtal som gäller för personalen vid Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten. Sökanden kan även presentera egna löneönskemål. Till ansökan bör bifogas en utredning av hur kompetenskraven uppfylls samt eventuella kunskaper i det andra inhemska språket. Ansökningarna skall adresseras till Jägarnas Centralorganisation, adress Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors, senast den 7 december 2010 kl 16. Kuvertet märks "Viltvårdsplanerare". Ansökningarna returneras inte. Ytterligare information: Bitr. verksamhetsledare Sauli Härkönen, tfn. 050 505 5635, sauli.harkonen@riista.fi Projektchef Mikko Alhainen, tfn. 050 911 1288, mikko.alhainen@riista.fi klandervärda gärningar kan straffas strängare än för närvarande. Regeringen har fattat beslut om innehållet i propositionen och avsikten är att denna ska överlämnas till riksdagen vid presidentens föredragning den 29 oktober. Det föreslås att dom för grovt jaktbrott ges om brottet har begåtts på ett särskilt rått eller grymt sätt. Det här kan komma ifråga om djuret har utsatts för ett långvarigt lidande. Det föreslås även att dom för grov gärning ges om objektet för brotttet har varit stor mängder vilt. Som grovt ska ytterligare anses sådant brott vara som har utförts med särskilt stor planmässighet för att erhålla betydande ekonomisk nytta. T.ex. ordnande på förhand av försäljningskanaler kunde vara ett tecken på sådan verksamhet. Enligt propositionen bedöms jaktbrottet även vara grovt om järv, lodjur, björn, skogsren, utter eller varg dödas olagligt eller skadats. Bedömningen att brott som fokuserats till enskilda djur av nämnda arter är grova motsvarar även dessa arters skyddsvärde och behov av skydd och Finland har som medlemsstat i EU förbundit sig till att särskilt skydda dessa arter. Förutsättningen för att dom för grovt jaktbrott ges är därtill alltid att även helhetsbedömningen av gärningen är att brottet är grovt. Enligt förslaget är straffet för grovt jaktbrott minst fyra månader och högst fyra år fängelse. Det normala straffet för jaktbrott enligt nuvarande praxis är böter eller maximalt två års fängelse. Det föreslås även att det i lagen intas en ny bestämmelse om grovt Finlands viltcentral kommer ­ håll ett öga på webbsajten www.riista.fi ! gen. På kommande är därmed även ändringar av många praktiska frågor, som t.ex. av kontaktuppgifter. När den här tidningen går i tryck är en stor del av ändringarna ännu på hälft. Håll därför ett öga på den kommande Finlands viltcentrals webbsajt www.riista.fi , dvs nuvarande Jägarnas centralorganisations välbekanta sidor). På dem kommr all information om ändringar i samband med omläggningarna att kunna läsas i realtid och där finns också anvisningar och kontaktuppgifter under skedet av ändringar. n Lagen om viltförvaltningen har avancerat till behandling i riksda- JSM informerar: Det regionala bibehålls vid reformen av viltförvaltningen n Statsrådet har den 28.10.2010 godkänt regeringens proposition med förslag till viltförvaltningslag. I lagen stiftas bland annat om Finlands viltcentral. Finlands viltcentral är vilthushållningens sakkunnigorganisation, som bildas genom att sammanslå jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation till en riksomfattande organisation. Genom ändringen avvecklas överlappningar och effektiveras funktioner i förvaltningen. De offentliga förvaltningsppgifterna separeras och underställs Finlands viltcentrals chef för offentliga förvaltningsuppgifter. Lagen avses träda i kraft från början av inkommande år, då även Finlands viltcentral inleder sin verksamhet. Finlands viltcentral kommer att vara en riksomfattande till regionala kontor decentraliserad processorganisation. Stark kännedom om särdragen ute i landskapen har varit den nuvarande viltfövaltningens styrka, som vi fortsättningsvis önskar hålla fast vid. Verksamheten som Finlands viltcentral säkerställer dock bättre än den nuvarande verksamhetsformen förvaltningsbeslutens och rutinernas enhetlighet, vilket förbättrar kundernas rättsskydd och ökar deras jämställdhet. Via de regionala kontoren kommer Finlands viltcentral att vara en nära partner till statens regionala förvaltningsmyndigheter vid förvaltningen av regionala naturresurser. Med ändringen söks även en ökad öppenhet i beredningen av viltpolitiken. I anslutning till Finlands viltcentral inrättas även regionala viltvårdsråd samt ett riksomfattande viltvårdsråd. Dessa viltvårdsråd har i uppgift att särskilt för hjortdjurspolitikens och storarovdjurspolitikens del bedriva ett öppet och interaktivt samarbete med intressegrupper samt sammanjämka olika intressen. Målet är att genom detta bättre än för närvarande bemästra särskilt till de stora rovdjuren knutna konflikter. Ett andra mål för reformen av viltförvaltningen är att även i framtiden säkerställa det av jägarna utförda frivilligarbetet viltförvaltningen till fromma. En fungerande interaktion mellan jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral är en fråga av största vikt. Den här frågan har varit föremål för särskild omsorg under beredningen av reformen. Därför föreslås inte någon ändring i jaktvårdsföreningarnas ställning eller antal. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet grundar sig till stor del på frivilligarbete. År 2008 utfördes frivilligarbete av uppskattningsvis 43 000 jägare och det uppskattade värdet av detta arbete i jaktvårdsföreningarna uppgick till 7,1 miljoner euro. I regeringens proposition föreslås även ändringar av jaktlagen till vissa delar. Syftet med ändringarna är bland annat att försnabba och effektivera borttagandet av djur som orsakar skada eller utgör en fara för människors verksamhet, som t.ex. från närheten av husdjurshållning. Överföringen av tillstånd för användning av förbjudna fångstmetoder från jord- och skogsbruksministeriet till Finlands viltcentral ökar sannolikt medborgarnas förtroende för storarovdjurspolitiken, när alla förvaltningsbeslut fattas närmare medborgarna. 74 l Jägaren l 6 l 2010
• döljande av olagligt byte. Påföljden för grov gärning föreslås vara antingen böter eller högst tre års fångelse. Det normala maximistraffet för döljande byte höjs därmed från nuvarande sex månader till ett års fängelse. Olagligt döljande av byte omfattar bl.a. transport, förmedling och försäljning av bytet. Den för grovt jaktbrott dömda meddelas alltid jaktförbud om inte förbud av särskilt vägande skäl inte meddelas. Beroende på det grova jaktbrottets art meddelas jaktförbudet för minst tre och högst tio år. För närvarande är jaktförbudets längd högst fem år. För att undersökningarna av begångna jaktbrott ska effektiveras ges polisen möjligheter till teleövervakning och rätt att skaffa uppgifter om mobiltelefoners lokalisering då det är fråga om en förundersökning av grovt jaktbrott eller grovt olagligt döljande av byte. Med på detta sätt skaffad information kan den misstänktes mobiltelefon- och e-posttrafik kartläggas samt vem som har rört sig i närheten av brottsplatsen. Med teleövervakning erhålls inte uppgifter om meddelandenas innehåll. Antalet till polisens kännedom komna jaktbrott och ­förseelser har inte under de senaste åren ökat väsentligt. Vid myndighetsövervakningen har det dock konstaterats att jaktbrottens råhet och planmässighet har ökat samt att brottens fokusering till det vilt som Europeiska unionen anser vara viktigt har ökat. Undersökningen av jaktbrott inom vidsträckta ödebygder är också mycket krävande. Antalet för brott mot jaktlagen dömda har varierat under 2000-talet mellan 20 och 50 dömda. Påföljderna har som regel varit dagsböter men årligen döms också några personer till villkorligt fängelse. För jaktförseelser och brytande mot föreskrifter i jaktlagen har under 2000-talet årligen omkring 200 personer dömts till dagsböter. För olagligt döljande av byte döms årligen under tio personer till böter. Som specialtema behandlas bla iståndsättning av våtmarker som projekt. Till programmet hör även några behörighetsbelagda utbildningar som skytteövervakare, jaktövervakare, jägarprovsövervakare och hygienpass. Utbildningen sker som en vuxenutbildning inom grundexamen i naturoch miljö. Deltagarna bereds möjlighet att avlägga examen i sin helhet med ett personligt studieprogram. För mera info om utbildningsprogrammet och ansökning se www.sakky.fi/toivala eller kontakta skolans kansli tfn 017-214 4109. Ansökningstiden går ut den 3 december. Tjärubrasan tänds i Kuopio n I år lyser tjärubrasan upp kvällsmörkret i Ritisenmäki i Kuopio den 11 december med början kl 14. Festtalet hålls av Finlands Jägarförbunds ordförande Lauri Kontro. Under evenemanget offentliggörs årets jägare i Norra Savolax och premieras vinnarna i tidningen Savon Sanomats minktävling. För de praktiska arrangemangen står Kuopio jaktvårdsförening, jaktföreningarna på orten och jägarna. Köranvisning: Ritisenmäki ligger söder om Kuopio. Skyltning från Vehmersalmi-avtaget på motorvägen. För mera info kontakta Ville Hokkanen, tfn 050 431 1276, mejl ville.hokkanen@riista.fi eller Jouni Tanskanen, tfn 0500 376 800, mejl, jouni.tanskanen@riista.fi Välkommen! Södra Savolax Jakteldarna i Storsavolax n Evenemanget Eräsavut äger rum i Pieksämäki den 10 december med Nya adresser: n Kajana jvf: verksamhetsledare Marika Moisanen, början kl 18.00. Plats: terrängen vid Nikkarila forstinstitut. Under kvällen offentliggörs årets jägare, årets jakthund och årets jaktförening. Festtal. Kaffe och grillkorv. Välkommen hela familjen! tfn 040-574 3719, kajaani@riista.fi. Jvf:s kontor öppet tisdagar kl 16-18, Tehdaskatu 11, 87100 Kajaani. Kajanaland n Ala-Keitele jvf: ny verksamhetsledare Mikko Korte, Kajanalands Jakteldar i Puolanka 11.12 n Kajanalands jakteldar, som redan blivit en tradition, tänds för elfte Lantelantie 75, 44150 ÄÄNEKOSKI, tfn 040-910 9412, mikko.korte@gmail.com. Det händer i distrikten Norra Karelen Erätulet i Joensuu n Evenemanget Pohjois-Karjalan Erätulet arrangeras i Eno i Joensuu fredagen den 17.12 med början kl 18. Festtalare är jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila. Liksom under tidigare år koras under kvällen årets jägare och årets fiskare. Skyltning från väg 73 till Takavaara. Från Joensuu cirka 27 km. Kaffe och korv serveras. Norra Savolax Vuxenutbildning i jakt och viltvård n SPå yrkes- och vuxenstudieinstitutet i Savolax börjar i januari en vuxen- gången. Den här gången tänds brasorna i Saharanta i Puolanka. På förmiddagen har skoleleverna ett eget jippo med uppgiftsbana och demonstrationer. Först när det börjar skymma börjar huvudevenemanget med älgsoppa kl 14. Därefter kan besökarna nosa på utställningar och varför inte pröva på laserskytte. Hur pass stadig är du på handen? Programmet fortsätter kl 16 utomhus med brasor och stockljus. Det bjuds på bla tal, underhållning av lokalkaraktär, vapenutlottning och prisutdelning ­ årets jägare och årets jakthund. Och förstås braskaffe. Ungefär femhundra besökare väntas. Förslagen till årets jägare lämnas in till Kajanalands distrikt senast den 25 november. Till utmärkelsen kan väljas en person som kan tjäna som ett gott föredöme för jägare. Vem som helst som känner en lämplig person får lämna in ett förslag med motiveringar. Närmare anvisningar och blanketter finns på nätet på www.riista.fi/kainuu. För arrangemangen svarar Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Puolanka jaktvårdsförening, Finlands Jägarförbunds Kajanalandsdistrikt, Kajanalands kenneldistrikt, Forststyrelsen, företagare Jukka Seppänen, Puolanka kommun samt jaktföreningarna och enskilda jägare på orten. Norra Tavastland utbildning i jakt och viltvård. Utbildningen är lämplig för t.ex. personer inom jaktvårdsföreningar, jaktföreningar och naturturismföretag och ger en aktuell uppdatering i ämnet. Det är möjligt att gå utbildningen vid sidan om arbete eller företagsverksamhet. Närstudierna är förlagda till vardagskvällar (17.30­20.45), en kväll i veckan samt en lördag i månaden. Kursavgiften uppgår till blygsamma 50,50 . För planeringen av utbildningen och undervisningen svarar specialister på viltfrågor med gediget kontaktnät i branschen och tillgång till demonstrationsobjekt. Tyngdpunkten i utbildningen ligger på skötsel och iståndsättning av viltets livsmiljöer samt jakt och tillvaratagande av viltet. Jaktbrasan i Jämsä 15.12 n Jaktbrasan i Jämsä tänds den 15.12 kl 18.00. Platsen är Eväjärvinejdens byalags kåta (Kultakota) i Längelmäki. Adress: Lankaniementie, Jämsä (vägnummer 343, ca 0,5 km mot Halli). Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt, Norra Tavastlands kenneldistrikt samt Finlands Jägarförbunds Norra Tavastlands distrikt arrangerar tillsammans med Eväjärven Eräveikot ry sin traditionella julfest. Under kvällen håller arrangörerna festtal, årets jakthund offentliggörs och julfrid lyses över skogens djur. Korv och dryck och annat angenämt utlovas. Fritt inträde. Välkommen! Jägaren l 6 l 2010 l 75
• Affärer Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionens avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400 139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Suomen Metsästäjä- ja Kalastajaliitto ry. Det finska förbundet för jägare och fiskare har 60 års erfarenhet av att bevaka jägares och fiskares intressen, i synnerhet för dem som saknar egna jaktmarker och fiskevatten. Kom med i vår verksamhet! Mera info på 03-212 6543 och www.eramies.org. Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. Toppkvalitet! Djurkonservator Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Juhani Tyvelä, Kaijantie 12, Uleåborg. Tfn 045-122 1380. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Eläintäyttämö Kari Rantanen, Kaland. Alla arbeten! Tfn 0400-546 438. Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen. Tfn 0400-788 636. Preparerar djur och fåglar. R. Tyni, tfn 040-73 7 5724, 0400-887 590, Kuusamo. Pigga beaglevalpar födda 4.10, friska och uthålliga föräldrar. Långsiktig uppfödning. Tfn 019-677 1041 eller 0400-607 415. Vi önskar våra hundbarn och deras nya hussar och mattar en fridfull jul och god jakt för 2011! Beaglevalpar födda 31.8.2010, föräldrarna bra härstamning. Tfn 040-419 6244. Jack Russell terriervalpar. Hanar f 11 juli med jagande härstamning. Tfn 050-377 8830. Tysk jaktterrier, tik 6 år. Jagar fint. Pris 500 e. Tfn 040-526 7039. Valpar av tysk jaktterrier födda 11.9.2010. 1 hane och 2 tikar kvar. Mor Reinholdin Binja och far Metsäterrin Guti. Tfn 044-350 9190, Oitti. Valpar av tysk jaktterrier. Gammal tuff inhemsk brukshärstamning. Mor BCH-L & BCH-M, stor jakterfarenhet. Far 2xLUTB. Enbart för grytjakt. Loppi, tfn 040-504 1518. 2 tikvalpar av slh foxterrier 6 mån, jagande föräldrar. Tfn 0400-585 105 eller 045-630 9663. Valpar av släthårig foxterrier för jägare. Tfn 0400-316 565. Överlåtelsegamla valpar av slh foxterrier, tuffa bch föräldrar. Joensuu, tfn 041-435 1982. Valpar av strh tax, drivande premierade föräldrar. Uppfödare Vuolasvirta 2009, tfn 040-913 8660. Hanvalpar av strävhårig tax. Championföräldrarna driver hjort och rådjur samt spårar vid eftersök. Jukka Korsberg, Oripää, tel 0400-125 950. Valpar av strh tax födda vecka 41, drivande föräldrar. Förfr tfn 041-460 4968. Tikvalp av stor münsterländer, föräldrarna toppkomb. Korpiaallon Kennel, tfn 044-374 5072. Valpar av stor münsterländer, jagande premierade föräldrar. Beräknad valpning 11-13.11. Tfn 040-835 1876 / www.dixon.fi Valpar av strävhårig vorsteh för jägare. Tuff brukshärstamning. Tfn 0400-316 565. Valpar av kh vorsteh, föräldrarna prem på prov och utställningar. Överlåts från vecka 1/2011. Tfn 044-560 5339. Säljes valpar av kh vorsteh, tfn 040-820 5769. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2010 är priset 15 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Upprepningsrabatten för annonser som publiceras i på varandra följande nummer är 15 %. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Annonsmaterialet ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. E-post: marja.kraufvelin@riista.fi. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 1/2011 utkommer den 24.1.2011. Material för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 15.12.2010. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Avkomma av karelsk björnhund med 6 I & 40 II + dipl björnprov. 55 björnar skjutna. Vuolasvirt p. år 94, årsmodell 89 + 92, älgk 93. 2 st 98, seger år 00. Älgkung 5 år i rad. Stamtavla. Starka blodsband med Erauspoikahundar. Valparna garanti för älg- o björnskall. Esko & Markku Halme. Tfn 0400-126 824, 0400-282 669. Valpar av östsibirisk laika. Garanti. Tfn 040-564 9740, www.suojarannankennel.net Valpar av västsibirisk laika. Tfn 0400-186 986. A Halonen. Jämthundsvalpar f 19.9 överlåts från vecka 45. Far: BCH, mor börjat skälla vid 7 mån ålder. Kvar 1 hane och 2 tikar. Slå till nu så har du hund för nästa höst! Tfn Maarit 045-1102712, /maarit30@gmail.com Finska stövarvalpar födda 24.7. 2010. Bruksch föräldrar. Valparna reg och chippade. Tfn 0400-267 443. Överlåtelsegamla valpar av rysk stövare, uthålliga föräldrar, drevgaranti. Driver hare och rovdjur. Usvavaaran kennel, tfn 0400-274 744. Drevervalpar av premierade föräldrar! Siikon kennel, tfn 0400-139 236, 044-990 0668. Säljes drevervalpar, premierade föräldrar. Födda 21.05. Tfn 040-592 6458. Drevervalpar av drivande, premierade föräldrar. Tfn 040-743 3714. Dreverhanvalpar födda 30.8, championföräldrar. Mor BCH (räv). Far BCH (hare), etta också på rävdrevprovet. Tfn 044-303 2534. Drevervalpar, födda 2 oktober. Drivande, godlynta, ärliga föräldrar. Trad ren färgteckning. Tfn 019-677 1041 eller 0400-607 415. Beaglevalpar, föräldrarna driver fint. Säljer även en två-årig beagletik. Tfn 040-584 3751. Beagle-tik 1,5 år och valpar. Tfn 050-3099 493. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en glad, liten engelsk harhund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kontakta Finlands Beagleklubb. Valpförmedlingen tfn 045-7730 4244, medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva. jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Jukka Holma tfn 0400-310686 eller Jussi Kuittinen 050-306 7480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-327 1782 eller Marko Niemelä 045-131 6109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Alf Cederlund, Västerbyvägen 605 A, 49220 Broby. Alla arbeten i branschen. Tfn. 050-341947 Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500-360 962. Kvalitetsarbeten! I synnerhet storvilt, björnfällar, fåglar, däggdjur samt utmaningar som tex afrikanska djur. Sami Karppinen Juva/Maivala, tfn 050-383 4352. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040 558 4019, www.lietsala.net Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, markku.natri@taxidermy.inet.fi. www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Den naturvetenskapliga konservatorn. Eläintäyttämö Erno Nummelin, Björneborg/Jyväskylä. Tfn 050 465 3307, www.ernonummelin.com Seppo Malmi, Jyväskylänejden. Alla arbeten i branschen. Tfn 0500-627 346. Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Fällor för små rovdjur: fotsnaror för räv. Omedelbart dödande fällor och saxar för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net Fotsnaror för räv, hållfasta, fungerar fint. Garanti. Förfr tfn 044-523 0554. Finn 512C Black 995,-, Lincoln Basic 695,Franchi Renaissance 890,-, Baikal MP27 395,Studsare Finn 512SD 890,-, Sabatti Fal. 650,Marocchi 03 Field 950,-, Tikka T3 hun 795,Tikka T3 Lite ss 830,-, Remington 700 630,Leupold 2-7x33 249,-, Leup. 3-9x40 269 Docter 2,5-10x48 670,-, 3-12x56 ljusp 899,Kahles 2,5-10x50 850,-, Meopta 3-12x56 595,Aimpoint 9000 310,-, Burris 1,75-5x22 249,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. UUSIA METSÄSTYSELOKUVIA! Videosaran uudet upeat eräleffat tilattavissa! Valitse näistä: Riistaa lakeuksilta. Peltoriistan pyyntiä Pohjanmaan lakeuksilla, pääosissa lyhytkarvaiset saksanseisojat. Eräkumppaneina metsästysnoutajat. Elokuva, jossa liikutaan enimmäkseen merellisissä maisemissa, mutta myös sisämaan pyyntimailla. Huippuluokan noutajat vauhdissa! Kuutamoöiden pienpetojahdit. Ainutlaatuinen elokuva haaskapyynnistä. Kylmää kyytiä ketuille ja supeille! Pörre, eräsalojen sankari. Koskettava tarina eräelokuvista tunnetusta pystykorvasta. Kaikkien ovh. 23,90 . Runsaasti myös muita eräelokuvia! Lisätietoja sivuilla www.videosara.fi. Tilaa tekstiviestillä tai soita numeroon 0500-229739 tai sähköpostilla os. arttu@videosara.fi 76 l Jägaren l 6 l 2010 ­ SuoraanmaahantuojaltaSwedishChasseursin tuottamattilannerikkaatmetsästyselokuvat. ­ Katso"traileri"www.swedishchasseur.se ­ Kysypakettitarjous. ­ Ns.joulukampanjanaikanayksityishenkilöille myydyistäfilmeistälahjoitetaan2e/filminuorille metsästäjillehankittaviinpienpetopyydyksiin. ­ Joulukampanjakestää2010vuodenloppuun, tämänilmoituksenjohdostatilattuihinfilmeihin. Tilaukset/tiedustelut: Ruotsalainen,Jarkkop.0400-380415 Sähköposti:ruotsalainen.jarkko@elisanet.fi
• Nahkasaapas, 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och förmånligt med post och buss! www.anonase.com Vapen/patroner bla Fausti Inertia 12/76 halvautomat 1190,-, Armed 12/76 VS pump 390,-Armed 12/89 halv-aut VS 440,-, Toz 12/76 VS 530,-,Fausti Albion 12/76 1070,- Marlin 45-70 760,-,Tokarev 7,62 studsare 590,-, Henry 22 WMR+kik 565,- Toz .22 miniatyrg paket med 4x32 kik + dämp 330,- CBC 4,5mm luftgevär 24J 195,- eller 5,5mm 24J 235,- Lee 90050 laddn serie 140,-,BSA kikare, Safepower skåp, Redding laddn utrustn, Trust och Hull hagel patr för jakt mm. Beställ gratis katalog + beg lista. Asetalo Oy, Virrat, Tfn 03-475 5371. Drillingar, studsare... Specialaffär för beg vapen. Även vapensmedstjänster. Se www.ace-gun.com, ring tfn 050-367 6856 eller titta in: Ace-Gun Oy, Relanderinkatu 90, 78200 VARKAUS. Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Sako,Tikka, CZ och Remington gevär. Studsarspecial! CZ 550 .308 Win från 650e. Benelli, Beretta, FC och Lincoln hagel. Meopta R1 3-12x56 ljuspunkt 775e och Tasco 3-9x40 Pronghorn 75e, garanti 10 år. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Tfn: 03-348 4004. Beg vapen på nätet: www.asetarvike.fi Baikal Margo .22, CZ 550 .308, CZ .22 + kikarsikte. Tfn 044-561 0148. Allt i laddnings-, ammunitions- och jaktväg. Optik och hundpejlar. Webbshopspriser. www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. UNLIMITED AMMO OY. UnA18-shot hagel som 65 % tyngre än bly med mera för laddning av hagelpatroner. UnA-choker mm vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981, www.it-asepaja.fi. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Utra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Patenterade Reflex ljuddämparen för alla kulvapen, dämpningseffekten över 90%. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi, e-post: markku@guns.connect.fi. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Dödligt effektiva armborstet cf-120 nu till specialpriset 99 ! Armborst Megaxo Challenger 169 . Effekt 150 pounds! www.erasawo.fi Konttisen pikahihna, testvinnande snabbkoppling, självjusterande. Både för studsare och hagel. Även som sele. Tfn 045-265 8137. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor, 1-delad 290,- och 2-delad 370,-. Beställ broschyr på tfn 06-453 4333 eller se www.koirankoppi.fi Hundgårdselement tfn 040-773 05 62, www.elisanet.fi/kymppitarhat Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. vuorittomina tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla. Eräelektroniikkaa pukinkonttiin! Safari riistakamerat: SG Camo 550VB 5.0MP Hinta koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen, vahvarakenteinen, 58 e KG-680V Camo 8.0MP SG-550M lähettävä & etäluettava Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 69 e Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. 159e 137e Eränetti www.eranetti.fi 379e Hinta 6937-48 e koot Katso lisää nettisivuilta tai kysy lähin jälleenmyyjä Saapas Hinta "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. koot 36-48 69 e Vaelluskenkä, Hinta turvakärki, öljyn- ja lämmönkestopohja, heijastinnauha. koot 39-47 51 e Kengät kotimaista laatutyötä. Tilaa postiennakolla. 38700 KANKAANPÄÄ Puh. (02) 572 2566 Email: manska@manskankenka.fi Kuvasto netissä: www.manskankenka.fi Deben grytpejl Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mink och mård. Vapen och optik. Hör av dej, det lönar sig! Se även www.asejaera.fi Störst i landet på beg hundpejlar! Tracker 230 Mhz, Äly Supra, Classic, Comp, Pointer 2001 ­ 2007, Magnum, Ultrapoint. Med skallindikator eller utan. Dessutom Trackers nya pejlar G400 GPS, Classic, Maxima, Exact. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. VHF-telefoner + utrustning. Petsafe skallbegränsare samt dressyrhalsband. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 LARSMO. Tfn 0400-362 136, 06-728 1520. www.koiratutkat.fi Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Lafayette och StarHunter VHF-telefoner. Ultrapoint -hundpejlar, batterier. Peltor hörselskydd, SportTac. Agripalvelu Ky, Juva. Tfn 050-585 5058. Snabb leverans, låga priser: www.agripalvelu Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Kikarklackar och specialmonteringar direkt av tillverkaren. Också för pistoler. Asesepänliike BR-Tuote Ky, Sahamyllynkatu 33, 80170 Joensuu. Tfn 013-896 862. Webbadress: guns.connect.fi. E-post: markku@guns.connect.fi. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Knivblad och tillbehör för knivtillverkning, också långfärdsskridskor. Tfn och fax 06-724 7813, tfn 06-729 0431. Shamanknivar och inredningstavlor med jaktmotiv. www.ykiart.fi Nyheter! Trailblazer campingsågar, SuperLedficklampor, EdgePro knivvässare 49.90e ! (normalt 89.90e) WWW.EXTREMELOOK.FI Wehrmachts kombinerade terräng och snödräkt. Tysk. Även sommarbyxor. Se www.wh-varuste.fi eller beställ broschyr tfn 0400-722 007 / Hfrs. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Deerhunter special hunting set 169 (riktpris 349 ). Fodrad membrandräkt för jägare, toppkvalitet. Vilket pris! www.eraplus.fi Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax ­471 523, 0400-661 379. Trofésköldar: älg 15e, hjort 12 e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info tfn 050-561 6493. Trofésköldar: älg 14 e, hjort 11 e, rådjur 8 e. Tfn 050-438 237. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Populär och slitstark. Dragpresenningen Joke. 130 euro inkl moms. Finns i lager. Tfn 0500-627 883. vaarala@phpoint.fi. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Jaga fasan i vinter! Tfn 040-526 9508, J.Mäkelä, Lappo. WWW.KORPIMETSO.COM Jakt-DVD:r, t-skjortor, viltkameror, lockpipor. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Lappland: i Tanhua finns tomter för jägare samt färdiga stugor. Medlsk i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Sodankylä i Lappland mellan Saariselkä­Ivalo finns tomter vid bäck och på fjäll. Priser från 4000 , tfn 040-832 0190. En mormorsstuga i Lieksa, tomten 1 h, jakt och fiske. Medl i förening möjligt. Tfn 040-534 6863. Säljes 154 ha fastighet i Kolari. Vid statsmarker. Medl i jaktförening utan avgift. Byggn tillst för 15 m² jaktstuga Tainiojoki, vid fastighetsrån, moskog. 20 ha, virkesförråd 1300 m³. Resten dikad impediment, tvinmark. Pris 32800 , dvs bara 200 /ha. Bra högkv för förening. Förfr tfn 050-913 0737. Radhus i Puolanka, 3x 60m². Nära till statsmarker i tre kommuner. Förfr vard 8-16 tfn 044-720 0225. Mänskän Kenkä Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 a 2,40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki, tfn 050-554 6852. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avhämtning i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040-546 5995. Även pälshudar, tfn 0400-561 267. Jägaren l 6 l 2010 l 77
• Affärer Vi köper vapen och tillbehör. Erä+ Oy, Siikaranta 4, 70620 Kuopio. posti@eraplus.fi Köper Sako Super Delux kaliber 243 eller 308. Tfn 040-522 0880. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Jägaren N:o 6/2010, 59. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 24.1.2011. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2010/Jäg10_06 Pärmfoto: Reijo Orava Medlem i Tidningarnas Förbund Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder alla slag av hudar. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Specialist på inpassning av bytespipor, aukt av importören. Finnclassic, Valmet och Tikka 512 gevär. Snabb leverans. Också andra arbeten i branschen, vapen, patroner, tillbehör. Ase- ja optiikkahuolto. Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. www.asejaoptiikkahuolto.net Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387. Stockar, reparationer med mera. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, Pb 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Auktoriserad Tracker hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Auktoriserad service på Tracker och Pointer hundpejlar. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt erbjuds I Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. I Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnjaktresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresor! I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. http://koti.aina.net/~kokkala Ulla och Auvo Kokkala, 050-588 9593 /040-841 0999. Jaktresor med kvalitet till Afrika, S Amerika och Kanada. Stort urval och bästa markerna till gott pris. B&R Hunting Oy, tfn 010-622 3940, www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Ditt livs björnjakt i Kanada! Ring genast tfn 041-7226 416! WWW.MECACLUB.NET I Suomussalmi kan du bo som en jägare anstår. www.alassalmeneramokit.fi , mera info tfn 0400-300 552. Fasaner från daggamla kycklingar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Jaga i Kajanaland! Fina fiskevatten och viltrika marker. Björn, gås, skogshöns, hare ... guide medföljer vid behov. Tfn 040-162 4883. Fasanjakt i Lojo, hunddressyr. Inkv med bekv, rökbastu mm. www.elamystila.net, tfn 040-558 1422. Jakt i norra Sverige, Arvidsjaur / Arjeplog. Hönsfågeljakt 25.8-31.1. Inkv i stugor i vackert sjölandskap. Stora jaktmarker. Grupper om 3-5 pers. Nu enkelt att bege sig på jakt! Boka din egen jaktresa genast! Tfn 0400-681 877, jouko.koskelo@gmail.com Ishavskusten i Nordnorge. Imponerande landskap och fiskrika fjällsjöar. Havsfiske. Kongsfjord: strandstuga för 4 pers, en idyll för dig som söker lugn: aaswi@online.no. Hus för 4-6 pers, ett högkvarter för grupp: frednlarsen@c2i.net. Syltefjord: stuga för 2 pers och lägenhet för 4-6 pers vid fjordstrand: gunnroal@online.no Jakt- & fiskeresor i Åbo skärgård. www.airistospa.fi, tfn 040-524 5017. Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Hyvinge: fasanjakt med fågelhund för grupper. Uppfödda fåglar till salu. Vi ordnar hundarna, måltiderna och representationslokaler enligt era behov. Tfn 0400-709 967 eller 0400-612 309. www.astrakaninfasaanisafarit.fi, Fågeljakt i norra Sverige i i Övertorneåområdet i Pajala i Torne älvdal, lempeansuvanto.com, tfn 050-491 5839. Toppjakt på fågel. Norra Sverige, Arvidsjaur / Arjeplog. Säsong till 31.1. Stugor i vackert sjölandskap. Stora jaktmarker. Grupper om 3-5 pers. Nu enkelt att bege sig på jakt! Boka din egen jaktresa genast! Tfn 0400-681 877, jouko.koskelo@gmail.com Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter till jakt, fiske, bärplockning. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. I Varkaus en jaktstuga mitt i statens marker, rökbastu, båt, kåta mm. Tfn 050-559 8145. Jaktföreningens stuga i Rautavaara. 50,00 dygn för fyra personer. www.rautavaaraneramiehet.net, tfn 040-574 7120. Ny inkv för jaktsällskap i Kajanaland. Mera info på www.raatteenportti.fi/majoitus. Tfn 040-534 7677. Iskolan Kievari i Sukeva erbjuder förmånlig inkv för jägare, fiskare, friluftsfolk. Landsbygd med jaktmarker på gränsen Savolax-Kajanaland, inom bilhåll från jaktmarkerna i norra Karelen. Inkv 1-2 pers/rum från 25 /natt. Här kan du stövla in med jägarkläderna på! Tfn 044-340 2185. Semester / jul / nyår i Pyhä. Uthyres stuga med bekv 300­370 e / vecka, tfn 0400-215 188. Mormorsstuga nära fiskrika sjön Kivijärvi. Vedeldning. Uthus med uppvärmbart rum, bastu, dass och lider. 16 km till affär, 1 km till sjön, roddbåt. Sjösättningsramp. Sex bäddplatser. Tfn 040-547 2841 / Meeri Paananen. Övrigt Kontanter behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350. Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Företagare till jaktaffär. Erä+ Oy söker företagare för nya jaktaffärer i hela landet. Tveka inte, kontakta oss för mera info! posti@eraplus.fi tfn 050-512 6301, www.eraplus.fi ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Jägarnas centralorganisations jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 78 l Jägaren l 6 l 2010
• Adresser Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. www.riista.fi Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. Utvecklingsschef:Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi,tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Jaktvårdsdistrikt e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 02-477 9610, 0400-882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 02-4779 620, 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Tf Jaktchef Visa Eronen, tel. 050-3661 114, vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. puh. 040-704 1843. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050-598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 050-5117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, tf vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Finlands jaktmuseum Jägarförsäkring Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Finska Kennelklubben: JCO international intressebevakning Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 6 l 2010 l 79
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland Rihno Rut n Strut Gömsel + j p hjortlock pipa BSA 4-14x44 Tactical 30 mm Duke 220 för Räv & Mårdhund 200 Moultrie D 55 Viltkamera PRODUKTNR 892062 500 PRODUKTNR 456482 PRODUKTNR 669564 25 Harris Bipood 1A2 9-12" PR PR PRODUKTNR 586996 Timney Avfyringsmekanism med säkring Mosin-Nagant PRODUKTNR 559350 160 PRODUKTNR 798698 100 140 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Kaanaatie 68 Raisio - Reso Tel./Puh. (02) 239 0930 Öppet-Avoinna: Vardagar -Arkisin 10-17 www.midwaysuomi.com DEBEN Long Range Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 220 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, V jl Vapensmedsservice, d i Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.