• Utgivare: 6 / 2011 Nu finns Finlands viltcentral också på Facebook! www.facebook.com/riistakeskus n Tidninge Jägaren 60 år Tema små hjortdjur, s. 18 Älgjakt i övre Lappland, s. 62 Finlands viltcentral skapar hållbar vilthushållning, s. 6
• Gästskribenten Underbar fågelhöst i våra skogar Senaste höst var en trevlig och efterlängtad överraskning för oss jägare. Det fanns verkligen mycket hönsfåglar i våra skogar. Själv jagade jag i Lappland, Norra Österbotten och på olika håll i södra Finland. Överallt var fågelpopulationerna glädjande rikliga. Min unghund hittade framför allt mycket orre och tjäder, medan det fortfarande fanns glest med ripor, även om de tydligt var på uppgång. Jag har jagat mer eller mindre i 36 år och nu fick jag uppleva min bästa fågelhöst någonsin. Aldrig förr har jag sett så mycket hönsfåglar i våra skogar som i höst. Särskilt glädjande var att det fanns rikligt med i synnerhet tjäder både i söder och i norr. Under åren har behandlingen av skogarna väckt mycket kritisk diskussion också bland jägarna, delvis dock med rätta. Under de senaste tjugo åren har behandlingen av skogarna utvecklats, och numera har viltets levnadsvillkor erkänts som en viktig del av vårt skogsbruk. När vi idag flanerar i skogen är det oftast i skogar som har förnyats under 1940 till1990 och som har behandlats mycket kraftigt. Där växer nu huvudsakligen ung tallskog med inslag av gran och björk. De enorma kalhyggena kallade "Osaran aukeat" är redan timmerskog. Dessa skogar närmar sig alltså timmerstorlek och den första gallringen är gjord. Det glädjer mig att det var just i dessa skogar som jag påträffade majoriteten av tjäder- och orrkullarna. Jag har gjort samma observation tidigare, men den starka fågelpopulationen underströk denna slutsats. Jämfört med till exempel gamla oavverkade granskogar fanns det gott om hönsfågel i de här skogarna. Och sådana unga tallbestånd har vi ju mer än nog av! Alla som rör sig i skogarna på olika håll i Finland vet att det finns tallskog så långt ögat når. Förr hade skogshushållningen som målsättning att skapa rena odlade tallbestånd. Naturen är dock mångfaldig och variationen är stor även på vidsträckta förnyelseytor; det finns sänkor och berg och myrar av olika storlek. Det som en gång varit ett enhetligt kalhygge har utvecklats till en mångfaldig mosaik där de frodiga områdena är blandbestånd med mycket naturlig björk och gran och rikligt med täckande undervegetation. På myrarna växer björk och i kanterna al och vide. På kargare marker och berg finns rena tallskogar med mycket risväxter och en. Viltet hittar både skydd och föda. Efter en gallring blir det ljusare och bl.a. bärskörden växer. Just på de här ställena observerade jag mest fåglar. Det är tydligt att fågelpopulationerna mår bra i dagens ekonomiskogar, bara förutsättningarna i övrigt är gynnsamma. Detta är ett bra budskap för både jägare och skogsarbetare. Det är mycket vi fortfarande kan göra för ripan. Under det senaste århundradet dikades vida myrområden, som inte har utvecklats till skogsmark. Återställandet av dessa områden ger garanterat gynnsamma miljöer för ripan. Forststyrelsen har börjat återställa sådana myrområden och det är bra om verksamheten fortsätter på privata marker. Runt min egen fritidsbostad vid Keiteles stränder och öar finns det fortfarande en liten population ripor, även om området består av tät skog. En stående hund hittar dem alltid nu och då på klippor och holmar. En tänkbar förklaring till att det finns ripor är att skogarna, som nu är 50-60 år gamla vidsträckta tallbestånd, på 1950-1970-talen blev kraftigt kalhuggna och förvandlades till utmärkta miljöer för ripan ­ det har varit blåsigt och förhållandena har påmint om öppna myrar och fjäll. Nu har omständigheterna förändrats och riporna minskat. Borde vi återställa skogarna på holmarna med duktiga kalhyggen? Juha Ojala Skribenten är skogsavdelningens överdirektör vid jord- och skogsbruksministeriet Vad tycker du? Hurdan var din fågelhöst? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 6 l 2011 66 Ett mårdhundsprojekt
• 26 Jakt efter vitsvansvilt med drivande hund Innehåll 6 2011 2 Gästskribenten: underbar fågelhöst i våra skogar 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Tjuvjakt eller olovligt dödande? 6 Viltcentralen skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning 12 Viceordförandens spalt: Både positivt och negativt Hantering av konflikter n Tidninge aren Jäg 60 år 13 Aktuellt från ministeriet: 16 Reijo Orava leder nu viltcentralen 16 Sauli Härkönen svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna 18 Uppföljning av rådjur och vitsvanshjort 22 Vitsvanshjorten i nöd 26 Jakt efter vitsvansvilt med drivande hund 30 Lodjurskullarna inventeras i vinter 37 Nyhetsmagasinet 38 Vinterutfodring av små hjortdjur 72 Eftersökskurs om hjortdjur överraskande populär 42 Utrensning av olagligt fågeldödande 46 Patroner för jakt på högvilt 49 Jakten på statens marker: 50 Kauljärvi väcktes till liv 53 Nu byggs det våtmarker i hembygden! 54 Tidningen Metsästys ja Kalastus fyller 100 år 57 Som jaktambassadör i världen: 58 Ur Pilvis dagbok,del 6: Kan Finland exportera hållbar viltvård? Från valp till färdig fågelhund Gott om skogshöns men inte utan följder 60 Viltcentralen informerar 62 Älgjakten i övre Lappland 65 Vetenskaplig viltkunskap: 66 Ett mårdhundsprojekt 69 Julklappstips 70 Ålandsnytt 72 Eftersökskurs om hjortdjur överraskande populär 74 Kvalitet i köttbehandlingen 76 Affärer 78 Utbildnings-DVD för bågjakt 79 Adresser Jägaren l 6 l 2011 l 3 Färsk triangelinformation för beslutsfattarna
• Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern DECEMBER På finska kallas den kaamos, tiden då solen inte alls stiger över horisonten. Ju längre norrut från polcirkeln vi går, desto längre varar kaamos. I den nordligaste byn i vårt land, Nuorgam, börjar kaamos i slutet av november och slutar i mitten av januari. På Sodankyläs breddgrad räcker kaamos däremot bara några dagar kring jul. JANUARI Senaste vinter kunde vi i södra Finland beundra sällsynt snötyngda trädkronor. Enligt skogsforskningsinstitutet är det exceptionellt att snö, frost och underkylt vatten samverkar i den här skalan och fastnar i träden. På sina håll såg det alldeles ut som i fjällen i östra och norra Finland! Kring nyår är den vidsträckta ödemarken av skogar och myrar i Itäkaira ett sällsynt krävande ställe att vandra på, trots att kaamos redan är över i norra ändan av Savukoski kommun. En vandringsman som skidat i väg i gryningen hinner med knapp nöd fram till följande ödestuga innan skymningen övergår i mörker. Det finns inga marginaler för att orientera fel när kölden ligger på minus 40 under hela dagen. Förekomsterna av lodjur kartläggs i vinter i Södra och Norra Savolax, Mellersta Finland, Satakunta och Nyland. Idén är att få fram den faktiska siffran på lodjuren genom att spårräkningen i snö äger rum samtidigt i varje landskap. För att inventeringsresultatet ska bli tillförlitligt kontrolleras spåren av utbildade personer ur olika intressegrupper. Inte bara lodjuren bokförs utan också observationerna av varg, björn och järv. Inventeringen av de stora rovdjuren bygger huvudsakligen på en Men den långa köldperioden och det vindstilla vädret var bara en del av förklaringen till fenomenet. Den avgörande faktorn var närheten till öppet hav. En ovanligt hög luftfuktighet kombinerat med frost i träden och underkyldt regn i januari band den snö som redan fanns i träden ännu hårdare så att snömassorna i kronorna blev ovanligt stora och tunga. För skogshönsen var den snörika vintern välkommen eftersom tjädrarna, orrarna och järparna kunde bädda ner sig i snön och komma undan kylan. Sommaren som följde var varm och hönorna var vid god vigör och kunde sätta större kullar än vanligt till världen. På sina håll kunde jägarna när de på sensommaren inventerade trianglarna notera väldigt stora skogshönstätheter. uppskattning av stammarnas storlek utifrån gjorda observationer av kullar. Men efter hand som lodjuren blir fler så har det tillstött problem med systemet, eftersom övriga observationer indikerar att stammarna faktiskt är klart större. Därför hoppas forskarna att inventeringen av spår i snö som nu görs på ett nytt sätt ska ge den verkliga storleken på stammarna. 4 l Jägaren l 6 l 2011 Det är inte bara födan utan också snön som har en avgörande betydelse för hur skogshönsen överlever vintern. Tallar som tjädertuppen betar av på vintern finns det nästan över allt, men de snörika vintrarna kan bli sällsynta om klimatet blir varmare. Tjädertuppen på bilden behöver inte oroa sig för snöbrist eftersom den håller till i Urho Kekkonens nationalpark, där det finns snö så det räcker.
• Ledaren Tjuvjakt eller olovligt dödande? För effektivt ingripande måste vi känna orsakerna Statsminister Jyrki Katainens regering konstaterade för vilthushållningens del följande i vårens regeringsprogram: Viltarterna ska bevaras i livskraftiga bestånd och så att man kan trygga att skador orsakade av viltarter, bland annat hjortdjur, förblir på en godtagbar nivå. Det ska säkerställas att bestånden av stora rovdjur är på en hållbar nivå med hänsyn till människors och produktionsdjurs säkerhetsbehov och den biologiska mångfalden. Man ingriper effektivt mot tjuvjakt. Tjuvjakt är dock ett diffust begrepp. Ursprungligen har det betytt olovlig jakt på annans mark: en stöld som kränker någon annans privata rätt. Det fenomen som avses i regeringsprogrammet kan snarare beskrivas som olagligt dödande. Det vill säga att djur dödas i strid med förbud och begränsningar i lagar och förordningar. föregående punkt, men dessutom ska jaktövervakningen vara inkopplad. Vi ska öka risken för att åka fast genom att låta jaktföreningarna patrullera och öka synligheten för myndigheterna och jaktvårdsföreningarnas övervakare. Den allra grövsta jaktbrottsligheten består av yrkes- och vanebrottslingar. I regel är sådana också ute efter ekonomisk nytta. Vilt dödas i smyg och utan lov, året om, och förs ut på den svarta marknaden. Verksamheten har ibland till och med maffialiknande drag. Den närmaste omgivningen terroriseras så att ingen vågar skvallra om verksamheten. För att stävja den här formen av brottslighet krävs det grovkalibriga insatser av myndigheterna. Brottsrubriceringen grovt jaktbrott som i våras togs in i strafflagen vidgade straffskalan och gjorde teleavlyssningen tillåten som undersökningsmetod. Tänk om polisen dessutom hade resurser till utredningar och vittnesskydd! Myndigheterna står handfallna när det olovliga dödandet är en följd av folks frustration över vilthushållnings- eller fredningspolitiken. Då handlar det om ett slags civil olydnad. För övrigt godkänner laglydiga personer inte att samhällets normer förändras utan de skjuter en varg som är fredad, men upplevs som ett hot, för att skydda sina husdjur eller viltet. Att stävja den här brottsligheten genom övervakning ­ liksom att undersöka och utreda den - är svårt eftersom verksamheten ofta är accepterad av dem som bor omkring. Risken att åka dit är liten eftersom verksamheten inte är upprepad, gärningsmannen sopar igen spåren och alla tiger för eviga tider om saken. Somliga bestrider till och med att den här brottskategorin finns, eftersom det saknas direkta bevis. För att bevara vår lagliga samhällsordning måste vi förhålla oss lika strängt till civil olydnad som till annan brottslighet. Om olydnaden ändå antar stora proportioner är det dags att ta en debatt om samhälleliga värderingar. Har rovdjurspolitiken lyckats i sina målsättningar? Är det bra för rovdjuren att vi låter dem föröka sig så fort? Ger vi attityderna tillräckligt med tid att förändras? Jägaren l 6 l 2011 l 5 PS! Årets sista gästskribent sprudlade av gott humör. Överdirektör Juha Ojala på JSM:s skogsavdelning konstaterar liksom vi andra jägare att skogsfåglarna trivs i den finländska ekonomiskogen. Bara vi ännu får våra för dalripans välbefinnande så viktiga öppna myrar återställda så kan vi alla vara rätt nöjda med vår naturvårdsinsats. Med den här vägkosten känns det rätt angenämt att övergå till julfirandet och t.ex. den traditionella harjakten på annandag jul. När vi nu under statsrådets ledning börjar förbereda ett samarbete mellan olika myndigheter för att verkställa regeringsprogrammet vore det bra att först identifiera och specificera hurdant olagligt dödande som äger rum eller kan äga rum i de djupa skogarna i vårt land. Med tanke på planeringen av bekämpningsåtgärderna kunde vi dela in orsakerna till det olagliga dödandet i fyra klasser: 1) okunnighet och vårdslöshet, 2) habegär i kombination med bristande jägarkunnande, 3) yrkes- och vanebrottslighet samt 4) lagtrots sprunget ur civil olydnad. Okunnighet och vårdslöshet leder till lagbrott när en person under en laglig jakt skjuter ett fredat djur. Det här kan vi påverka genom att betona etiken i jakten och ge bättre utbildning. Vapnet får avfyras bara när jägaren med säkerhet har identifierat viltet som lovligt. Habegär i kombination med obefintligt jägarkunnande och lättja tar sig bland annat uttryck i jakt på skogshöns från väg. Man kör med bil och letar efter vilt och skjuter med bilen som gömsle. Här gäller samma åtgärder som för Reijo Orava direktör Finlands viltcentral
• Chef för vilthushållningen Jarkko Nurmi, Finlands viltcentral, Österbotten skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning Termen hållbar jakt är ingen nyhet för de finländska jägarna. Den står på stadig grund, byggd med jägarnas frivilliga insatser. Med olika inventeringar tar jägarna fram den information som behövs för att vi ska kunna dimensionera och styra jakten. I den förnyade organisationens verksamhet har begreppet hållbar utvidgats till att omfatta vilthushållningen i sin helhet. Den hållbara vilthushållningen är en process som följer värderingarna i vårt föränderliga samhälle och lyssnar på intressegrupperna. Finlands viltcentral bevakar viltets intressen. l Med hållbar vilthushållning avses en verksamhet som bevarar viltstammarna så att de tål jakt på lång sikt. Helheten inkluderar att vi följer med viltbeståndens tillstånd och storlek, styr den hållbara jakten och sköter naturen och viltet. Till den hållbara vilthushållningen hör också att vi håller viltbestånden på en sådan nivå att skadorna som viltet orsakar inte antar orimliga proportioner. I föregående nummer av Jägaren beskrev viltcentralens färske direktör Reijo Orava hur processorganisationen fungerar, med kunderna och deras behov i centrum. Den hållbara vilthushållningen är en process som har väldigt många kunder, men den viktigaste kunden är viltet i vårt land. Viltet måste må bra för att jakten ska kunna vara hållbar. Livsmiljöerna och en riktigt dimensionerad avskjutning är avgörande faktorer för hur viltet mår. Vilket leder vidare till vår andra nyckelkund, jägaren. En förutsättning för att processen ska lyckas är att jägarna i vårt land fortsätter med att ställa upp med frivilliga insatser. Även samhället ­ EU, vår nationella lagstiftning och den allmänna opinionen ­ har en avsevärd inverkan på processen. ducera tjänster som kunderna behöver. Genom lagarbete kan vi skapa helheter som betjänar kunderna. Tack vare processorganisationen kan vi hantera helheter bättre än i en traditionell organisation där aktörerna består av flera separata och självständiga enheter. Hållbar vilthushållning består av delprocesser Den hållbara vilthushållningen och kärnprocesserna i de yttre tjänsterna inleder sin verksamhet 1.1.2012. Bägge processerna kommer att ha en avsevärd inverkan på jakten och viltvården eftersom det är uttryckligen där som de tjänster produceras som av tradition har räknats till jägarorganisationens flaggskepp - bland annat stödet till jaktvårdsföreningarna, tidningen Jägaren, avskjutningsplanerna för viltbestånden, utvecklandet av vilthushållningen och förebyggandet av viltskador. När den nya organisationen startar är förstås allting ännu inte färdigt utan det första året kommer i hög grad att gå till att organisera verksamheten och inleda ett nytt slags lagarbete. Vi planerade organiserandet av verksamheten i den hållbara vilthushållningens process i en arbetsgrupp som bestod av företrädare för viltförvaltningen, viltforskningen och jord- och skogsbruksministeriet. Till arbetsgruppen hörde följande personer: M 6 l Jägaren l 6 l 2011 Ordförande Jukka Purhonen (Finlands viltcentral, Mellersta Finland), Pekka Helle (VFFI), Jarkko Nurmi (Finlands viltcentral, Österbotten) Marko Paasimaa (Finlands viltcentral, Kajanaland), Janne Pitkänen (Jord- och skogsbruksministeriet), Marko Svensberg (Finlands viltcentral), Mikko Toivola (Finlands viltcentral, Egentliga Finland) och Petri Vartiainen (Finlands viltcentral, Södra Savolax). Delprocesser Förvaltningsplaner för viltbbestånden Nyckelkund JSM OFU-processen Datasystemen Produktionen av tjänster i processen Det finns gott om viktiga kunder. Den nya processorganisationen gör det möjligt för oss att betjäna dem alla. Processorganisationens sätt att fungera i den hållbara vilthushållningsprocessen kan beskrivas med följande praktiska exempel. Riistaweb Beskattningsplaner för viltbestånden OFU-processen Jvf:na Jvf:na OFU-processen Kom.-processen JSM Jägarna Publikationssystemen Viltkunskap Behov: att utveckla modeller för hur bestånden av rådjur och hjort ska skötas och en enhetlig avskjutningsplanering. Lösning: Vi samlar en grupp som sammanställer för jägarna ett artspecifikt kunskaps- och utbildningspaket om arterna och deras biologi till stöd för den grundläggande viltvården drar upp riktlinjer på regional nivå för hur viltvårdens målsättningar ska tillämpas, till stöd för licenspolitiken utvecklar tillsammans med universiteten och VFFI nya metoder som stöder uppskattningen av bestånden och avskjutningsplaneringen Med en verksamhetskedja av den här typen är det möjligt för oss att pro- Hållbar jakt Förebyggande av viltskador De skadelidande Databasen för viltdata Främjande av vilthushållningen Jakträttsinnehavarna Jaktföreningarna Jägarna Portföljen för utvecklingsprojekt
• Skogshönsbesluten 2011 DIReKT aKTION n Den förnyade viltförvaltningen har redan under sin första höst visat lejonklorna. Jord- och skogsbruksministeriet fattade i slutet av augusti beslut om jakttiderna för skogshönsen. Underlaget för beslutet utgjordes av den informationen om skogshönsen som vi fick genom inventeringen av vilttrianglar i juli och augusti. Det här var ett administrativt beslut som skrev historia, för jag är alldeles säker på att det inte finns något annat land där man har klarat av att organisera hela kedjan så, att täckande inventeringar görs på talko och myndigheterna kan fatta beslut utifrån information som är "två veckor färsk". Också Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet är förtjänt av ett stort tack som gör det möjligt att behandla informationen så fort och lägga ut den på sin webbsida. Litet egendomligt är det ändå att jag fortfarande inte har sett några naturskyddsorganisationer eller ornitologiska föreningar applådera vår verksamhetsmodell, som också med globala mått mätt torde vara ett enastående exempel på hållbar vilthushållning. Denna vår framgångssaga på viltfronten borde vi informera om ännu effektivare än vi gör, också utanför viltbranschen och till allmänheten. Tidigare har vi varit tvungna att fatta besluten om begränsningar redan i juni innan vi har siffror på fågelbeståndens häckningsresultat och utveckling som helhet. Det nya systemet garanterar att informationen vi använder är färsk och vi jobbar självfallet hela tiden på att utveckla det, efterhand som vi vinner erfarenhet. Det avgörande är att den viktigaste kunden ­ viltstammarna ­ mår bra och att förvaltningsbeslutet stämmer med hönsbeståndens utveckling i terrängen. Jaktföreningarnas beslut om kvoter ska utvecklas Jägarna har inte heller någonting att klaga på. Om årets beslut om jakt hade fattats utifrån fjolårets siffror så hade ripan blivit så gott som totalfredad i norra Finland. Den färska informationen visade att ripbestånden hade ökat rejält och beslutet blev att jakten tilläts. Nätverket för anskaffning av viltkunskap (inventeringarna) och produktionen av information är således tack vare den nya viltförvaltningslagen på hugget, men i fortsättningen ska vi vara uppmärksamma på hur kedjan utsträcks till att avgöra också jaktföreningarnas kvoter. För att nå det här målet ska vi under de närmaste åren skapa verktyg för att kunna använda observationsresultaten på föreningsnivå. Också på lokal nivå ska kvoterna följa med viltbestånden. Enligt arbetsgruppens gemensamma vision delade vi in den hållbara vilthushållningens vidsträckta uppgiftsfält i sex ämneshelheter eller delprocesser: Förvaltningsplaner för viltbestånden en finsk framgångssaga Processen omfattar viltcentralens nya uppgiftsfält: att göra upp förvaltningsplaner för viltstammarna, vilket gör det möjligt att öka viltärendenas samhälleliga tyngd. Tidigare var det jord- och skogsbruksministeriet som koordinerade arbetet med förvaltningsplanerna. Nu kommer ministeriet att beställa förvaltningsplanerna hos viltcentralen och bli en kund. Det är viltcentralen som svarar för att förvaltningsplanerna blir uppgjorda och hålls uppdaterade. Slutkunderna för förvaltningsplanerna är samhället och processen offentliga förvaltningsuppgifter. Det är planerna som styr hur viltpolitiken implementeras. Förvaltningsplanerna för viltstammarna är en finsk framgångssaga. I övriga Europa har de använts som modellexempel på hur också komJägaren l 6 l 2011 l 7 förvaltningsplaner för viltbestånden beskattningsplaner för viltbestånden viltkunskap hållbar jakt förebyggande av viltskador främjande av vilthushållningen Verksamhetsfältet för den hållbara vilthushållningens process inkluderar även informationsanskaffning och lobbande på internationell nivå.
• plicerade viltärenden kan lyftas in i det samhälleliga samtalet. I fortsättningen kommer funktionärerna på viltcentralen att göra upp eller uppdatera förvaltningsplanerna enligt hur viltet utvecklas och/eller de samhälleliga och strategiska behoven. De regionala viltråden fungerar som viktiga deltagande organisatörer. De består av förtroendepersoner utsedda av jägarna samt av företrädare för regionala intressegrupper som utnämnts av jord- och skogsbruksministeriet. Beträffande delprocesserna fäster vi särskild uppmärksamhet vid att de åtgärder som skrivs in i förvaltningsplanerna också verkställs i praktiken, och inte förblir idéer som presenterats på papper. Det är alltså meningen att idéerna ska integreras i viltförvaltningens praktiska verksamhet. Viltcentralen har sedan tidigare erfarenhet av att fungera på det här sättet, när den nationella våtmarksstrategin implementerades som ett projekt Life+ Hembygdsvåtmark med finansiering ur EU:s naturskyddsfond. avskjutningsplaneringen ger information för regleringsbehovet Med processen avskjutningsplan för viltstammarna avses dimensioneringen av jakten på licensbelagt vilt (älgar, stora rovdjur) och funktioner med anknytning till styrningen. Till processens främsta kunder hör jaktvårdsföreningana, jakträttsinnehavarna och licenstagarna, men även jord- och skogsbruksministeriet och processen offentliga förvaltningsuppgifter. För dessa produceras aktuell information om behovet av att reglera stammarna av licensbelagt vilt. Målsättningen är att garantera en hållbar nivå för jakten efter varje viltart samtidigt som vi håller viltskadorna på en för samhället godtagbar nivå. Syftet med processen är att förenhetliga praxis så att avskjutningsplaneringen och licensbeviljandet för det licensbelagda viltet i olika regioner i framtiden kan skötas på så enhetliga grunder som möjligt och utifrån färskaste information. Det är inte meningen att förbise de regionala särdragen utan de beståndsvårdande målsättningarna ska fortsättningsvis göras utifrån regionernas egna synsätt och samarbetet med intressegrupperna. Den här delprocessen är synnerligen beroende av att jägarna ställer upp och sköter inventeringarna som ett frivilligarbete. Det kräver ett samarbete med viltforskningen som kontinuerligt utvecklas. Frukterna av det frivilligarbete som jägarna utför när de inventerar ska utan dröjsmål ställas till viltförvaltningens och jägarnas förfogande och kunna utnyttjas i den årliga avskjutningsplaneringen. Viltinfo för forskningen Med viltinformation avser jag här information som har tagits fram om våra viltstammar; storlek, tillstånd och avskjutning, och som gör det möjligt att jaga hållbart. Vi måste känna viltstammarna för att kunna avgöra om jakten efter en viss art är hållbar eller inte vid en viss dimensionering. En väsentlig del av viltinformationen är att kunna identifiera de positiva och de negativa sidorna av ett vilt för att vi ska kunna bedöma om skadorna är rimliga eller orimliga i förhållande till nyttan. Delprocessen viltinformation producerar ett faktaunderlag som stöd för besluten om hållbar jakt. Det hör till viltcentralens uppgifter att sörja för att frivilliga jägare producerar ett material som är tillräckligt omfattande för att avkasta tillförlitliga forskningsresultat. Viltforskningsinstitutet har i uppgift att förädla materialet till en form som är lättbegriplig och tillgänglig, för att kunderna ­ det vill säga viltförvaltningen själv, olika administrativa organisationer, jaktföreningarna, enskilda jägare och andra medborgare ­ utan svårighet ska kunna hitta och använda informationen. En väsentlig del av funktionen hos delprocessen viltkunskap går ut på att förbättra samarbetskedjan mellan viltforskningen och viltförvaltningen, så att den färskaste inventeringsinformationen alltid finns tillgänglig när beslut som rör viltresurserna ska fattas. Kunderna ska informeras om den färska viltinformation som ligger till grund för besluten, vilket gör beslutsfattandet öppet och transparent. Viltinformationssystemen utvecklas som en helhet på så vis att den vilt- och skadeinformation som finns i olika datasystem framledes ska kunna användas snabbare och mera användarvänligt. Exempel på en ny sorts informationsproduktion är viltforskningsinstitutets system Tassu Lusten att ställa upp på inventeringar kan växa när kunderna märker att informationen som de har tagit fram genom inventeringar återkommer som underlag för beslutsfattandet i den egna jaktföreningen. 8 l Jägaren l 6 l 2011
• och Sorkka. Tassusystemet har bevisligen höjt motivationen hos kontaktpersonerna för de stora rovdjuren. Sorkka-systemet, som ännu inte är färdigt utvecklat, är tänkt att i framtiden skapa god beredskap för en flexibel förvaltning av hjortdjursbestånden ända ner till jaktföreningsnivå. Viltinformationsprocessen fungerar inte som den ska om inte den information som blivit producerad kan integreras i jaktföreningarnas beslut om kvoter och begränsningar. Vi behöver praktiska databastillämpningar som fungerar ännu bättre än förut och ett effektiverat samarbete mellan viltforskningen, viltförvaltningen och de praktiska kunderna, det vill säga jägarna. Som ett exempel kan nämnas att vi kunde utveckla en "hönskvotskalkylator" för föreningarna, som bygger på triangelinventeringarna. Med hjälp av användarnära tillämpningar kan lusten att ställa upp på inventeringar till och med höjas, när kunderna märker att informationen som de har tagit fram genom inventeringar återkommer som underlag för beslutsfattandet i den egna jaktföreningen. Kunderna ska få veta vilken färsk viltinformation som ligger till grund för licensbeslutet, vilket gör beslutsfattandet öppet och transparent Finlands viltcentrals kunder i processen förhindra viltskador är de som utsätts för sådana, främst skogsägare, lantbrukare och husdjursuppfödare. Processen förhindra viltskador är tätt förbunden med de offentliga förvaltningsuppgifterna eftersom viltskador även kan lindras genom lämpligt riktade licenser och jakt. Det är vanligt att personer som utsatts för viltskador har fått "bekämpningsmaterial" av viltorganisationen (elstängsel, nät, avskräckningsmedel, avskräckningsband), gratis eller mot en formell ersättning. Den här formen av kundservice ska vi fortsätta att utveckla med hjälp av en ännu snabbare verksamhetskedja. Med hjälp av positionsuppgifter, skaderegister och viltinformation går det också bättre än förut att styra licenserna till det vilt som vållar skadorna. Vilthushållningen lyfts med nya projekt Den förnyade lagstiftningen understryker kraftigare än förut vilthushållningens främjande uppgifter integrerat i den nya organisationens lagstadgade uppgifter och verksamhet. Dessutom betonas det i den offentliga viltkoncernens strategi att viltorganisationen ska ges en större samhällelig tyngd och att finansieringsbasen ska breddas. Den traditionella viltvården är fortsättningsvis en väldigt viktig verksamhetsform, men parallellt med den måste vi utveckla arbetsmetoder med vilka vi kan påverka viltets miljöer i en större omfattning. I praktiken betyder detta att frågorna om viltets miljöer ska lyftas fram ännu mer än förut i jord- och skogsbruket och gärna även i trafiken. Metoden att jobba i projekt har under de senaste åren blivit vanlig i många organisationer och även Finlands viltcentral utvecklar sitt kunnande i den här sektorn. Viltorganisationen har lyckats utverka tillläggsfinansiering i miljonklass för att utveckla sin verksamhet, bland annat ur EU:s Life+ naturskyddsfond. Också den nya organisationens ekonomi är ansträngd och den fasta personalen liten. Projekt med extern finansiering producerar därför ett mervärde Projekt som utvecklar vilthushållningen kan förverkligas i varierande omfattning. De regionala jaktvårdsföreningarna behöver fortlöpande utveckla sin grundverksamhet och lagom småskaliga projekt för sina egna behov. Projektverksamheten på riksnivå kan igen sikta på att utveckla viltbranschen i större skala och även koppla in forskningsprojekt. Vilka som är kunder och samarbetsparter avgörs från projekt till projekt, men till dem hör åtminstone samhället, forskningsinstituten, jägarna, jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna. Hållbar jakt är rent spel Termen biologiskt hållbar har i dagens samhälle fått sällskap av termen etiskt hållbar, det vill säga på vilket sätt vi utnyttjar viltet. Till principerna för hållbar jakt hör både hållbarhet på artnivå och djurskyddsmässiga och etiska synpunkter på individnivå. I detta nu betraktar en stor majoritet av finländarna jakten som nödvändig och acceptabel, men kravet på "rent spel" skärps hela tiden. Allt för effektiva och tekniska jaktmetoder blir inte nödvändigtvis accepterade i detta vårt land, där folk har vårdat den traditionella jaktkulturens värderingar väldigt länge. Jägarna är nyckelkunder i den hållbara jaktens delprocess. Jakträttsinnehavarna, det vill säga jaktföreningarna och markägarna, är viktiga kunder när det gäller hur regleringen av jakten styrs. Principerna för hur den hållbara jakten regleras står i paragraferna 37, 38 och 10 i jaktlagen. Där stadgas det om fredning av viltarter och begränsning av jakttider, utifrån licenser eller kvoter. De viktigaste regleringsmetoderna i delprocessen hållbar jakt är begränsningarna av jakttiderna och styrningen av jakträttsinnehavarna och jägarna i riktning mot hållbar jakt. Om vi kan ta fram goda verktyg för kunderna (jägarna och jaktföreningarna) så att de kan styra och dimensionera sin egen jakt, så minskar behovet av begränsningar genom lagstiftning. Delprocessen hållbar jakt leder till riktigt avpassade jakttider och livskraftiga viltstammar. På det viset tryggar vi jaktmöjligheterna och avskjutningen också i framtiden. Målet för delprocessen är att utveckla den hållbara jakten så, att viltstammarnas faktiska tillstånd i terrängen ska ge ett ännu tydligare och snabbare avtryck i förvaltningsbesluten. Laitiala försökscenter utvecklar hållbar vilthushållning Laitiala försökscenter kommer att axla huvudansvaret för den hållbara vilthushållningens kärnprocess och för delprocessen främja vilthushållningen som inkluderar uppgörandet av rekommendationer för god viltvård. Tanken är att det omfattande viltvårdsarbete som har gjorts ska serva den grundläggande viltvård som jakträttsinnehavarna bedriver. Enligt planerna ska detta göras med ett slags viltvårdsportal på nätet. Där ska det sedan finnas, lämpligt indelat och uppdelat, beskrivningar av hur viltvården går till i praktiken. Till detta kan också fogas en beskrivning av den etiska jakten, indelad i artgrupper. I praktiken innebär detta att exempelvis en jaktförening som planerar skötsel av hjort och rådjur ska få all den information som den behöver ­ grundläggande biologi, anläggning av viltåkrar, avskjutningsplanering, jakten i praktiken ­ på den här webbsajten, eftersom där finns all den erfarenhet och forskningskunskap som under decennier har genererats på Laitiala. l Jägaren l 6 l 2011 l 9 Vill förebygga viltskador Enligt viltförvaltningslagen hör det också till Finlands viltcentrals uppgifter att arbeta för att förebygga viltskador. Meningen med verksamheten är att minska på viltskadorna genom jakt och förebyggande åtgärder.
• Viceordförandens spalt Både positivt och negativt I marsnumret av tidningen Jägaren skrev jag att efter den gynnsamma och snörika vintern fanns alla förutsättningar för ett gott hönsår till hösten, bara försommarens väder blev bra för ungarna. Jag blev av allt att döma bönhörd över förväntan. Enligt inventeringarna av vilttrianglar har fågeltätheterna nästan fördubblats efter två gynnsamma år. Visserligen med skillnader mellan regioner och arter - den gynnsamma utvecklingen har varit kraftigast i norra och västra Finland. Omkring 3500 personer ställde upp i somras för att inventera trianglar. Uppenbarligen hade möjligheten att påverka förordningen om jakttider tagits väl emot på fältet. Vid mitten av augusti var ett stort antal trianglar redan räknade vilket gav ett gott underlag för regleringen av jakttiderna. Ett stort tack till er alla som har vandrat alla dessa kilometer och gjort det möjligt att tillförlitligt uppskatta bestånden. Vi får också dåliga nyheter från jaktmarkerna. Tyvärr finns det folk som tycker det är okej att använda bilen som gömsle och skjuta skogshöns som befinner sig på vägen eller i träd vid vägkanten. Detta är olagligt dödande med olagliga metoder och sådana missdådare borde ställas till svars. Jaktlagen stadgar entydigt att vilt inte får skjutas över järnväg eller allmän väg, eller när viltet eller skytten befinner sig på en sådan väg. Skogshöns får inte heller skjutas när fågeln eller skytten befinner sig på privat väg. Också den som jagar skogshöns ska komma ihåg att det alltid är förbjudet att skjuta ett vilt inom hundra meter från ett motordrivet fordon omedelbart sedan fordonet stannats. Dessutom har vi sett tecken på att den goda fågelhösten har fått fler än en jägare att fullkomligt glömma bort allt vad etiska jaktprinciper heter. Från flera tillförlitliga källor har vi nåtts av uppgifter om otroliga bytesmängder. Ett gäng på några gubbar lär ha skjutit tiotals fåglar på ett kärr under en och samma morgon. Men skogshönsen är ett så värdefullt vilt att stora bytesmängder aldrig får vara huvudsaken. Det hör till våra traditioner vid jakt efter skogshöns att ströva i naturen, koka kaffe över öppen eld och njuta av stillheten i markerna. Det känns därför obegripligt att någon hemfaller till hönsskytte vid väg med mera liknande när han kan följa traditionerna och njuta av jakten. I den senaste tidens debatter och tidningsskriverier har det ofta handlat om åtlar både vid jakt efter små rovdjur och skådande på stora rovdjur. I landskapet Kajanaland, för att ta ett exempel, finns det enligt anmälningar till myndigheterna 61 åtlar och det är garanterat inte alla åtlar som blivit anmälda. Men det finns bara 20 naturföretagare i landskapet som riktar sig till djurskådare och naturfotografer. Det verkar alltså vara så, att en stor del av åtlarna har anlagts av ivriga jägare. Då kan man fråga sig vad som är meningen med alla dessa åtlar? Har också jägarna blivit bitna av naturfotograferingsflugan? Vilket jag betvivlar! Platserna för djurskådning drar till sig rovdjur och påverkar deras beteende. På minst en fotograferingsplats har myndigheterna varit tvungna att avliva en björn som börjat bete sig aggressivt. Den här åtelaffären måste vi absolut få kontroll på innan nästa höst och klara spelregler för verksamheten. Om det fortsätter som förut blir alla parter lidande! 12 l Jägaren l 6 l 2011 Risto Hanhineva viceordförande Finlands viltcentral
• Aktuellt från ministeriet Hantering av konflikter Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde stöter man fortlöpande på två frågor. Den ena är laxfisket. Det förefaller som om det skulle finnas en hel del åsikter om var och hur mycket lax som borde fiskas. Den andra frågan gäller de stora rovdjuren. För deras del är det fråga om en konflikt som det inte finns någon lösning på ­ det gäller bara att försöka hantera den på något sätt. Det finns varken lätta eller snabba lösningar på en storarovdjurskonflikt. Givetvis är lösningar ur en enda synvinkel lätta. För någon kan lösningen vara att tillåta vårjakt på björn eller en rovdjursfri zon söder om renskötselområdet. För andra är det igen en självklar lösning att frysa licenserna eller begränsa dem till ett hållbart beskattningsantal. En tredje grupp vill upphöra helt med regleringen av rovdjursstammen. För jord- och skogsbruksministeriet har jakt och ersättningar för skador varit de två väsentligaste redskapen vid hanteringen av denna konflikt. Ironiskt nog är det just dessa två redskap som starkast är föremål för kritik från konfliktens ytterligheter. Vid det här laget är säkert alla redan medvetna om att vargen utanför renskötselområdet samt björnen och lodjuret är upptagna i bilaga 4 till EU:s habitatdirektiv som s.k. noggrant skyddade arter, som det är förbjudet att avsiktligt störa eller döda. Finland är skyldigt att genomföra gemenskapens rättsakter i den nationella lagstiftningen och iaktta i dessa ställda mål, t.ex. vad gäller bevarandet av den gynnsamma skyddsnivån. Komissionen har vid övervakningen av detta en stark roll. Senast var det Sverige som sistlidna augusti fick uppleva detta och var efter att kommissionen ingripit i saken tvunget att ändra sitt förfarande vid jakt på varg. Utan tvekan är det renägarna som är den största enskilda gruppen av skadelidande. Över 90 % alla skador som orsakats av stora rovdjur är renskador. 2010 uppgick renskadorna till 3,5 miljoner euro medan alla de övriga skadorna tillsammans stannade vid 0,3 miljoner euro. Av just den orsaken har ministeriet tillåtit en jakt på björn och lodjur inom renskötselområdet som överskrider den av VFFI uppskattade hållbara beskattningen. Begreppet hållbar beskattning torde inte heller vara helt klart för alla. Hållbar beskattning avser att ett visst antal djur kan tas bort utan att stammens utvecklingstrend ändrar riktning. En helt annnan fråga är att det å andra sidan är möjligt att med ett politiskt beslut medvetet överskrida gränsen, t.ex.för att minska skador . För ersättandet av skador som orsakats av rovdjur finns det ett ersättningssystem som särskilt betonar ersättningen av betydande skador som orsakats av stora rovdjur. De av viltskadelagen introducerade ersättningssystemet för kalvsvinn och ersättningarna för exceptionellt stora renskador skapades särskilt för att säkerställa en mera täckande ersättning än tidigare av skador som orsakats av de stora rovdjuren och för att trygga rennäringen. Trots att skadornas omfattning inom renskötselområdet har kunnat vändas över i en sjunkande trend genom en ökad insats av fokuserad precisionsjakt har ersättningsbeloppet mot förväntningarna inte sjunkit. Det här beror i huvudsak på att marknadspriset för renkött stigit. Viltskadelagen har dock visat sig fungera bättre och rättvisare än det tidigare ersättningssystemet. Faktum är också att rennäringen får avsevärt mera i ersättning än med det gamla systemet för samma mängd skador. enligt min åsikt är de största utmaningarna i fortsättningen knutna till säkerställande av viltskadelagens finansiering. Det här är inte lätt i nuvarande ekonomiska situation. När vi fungerar inom de gränser budgeten ger är inte ersättning av skadorna i realtid eller ens en utbetalning i två omgångar under året möjlig, för i värsta fall kan det hända att de som drabbats av skador i slutet av året blir utan ersättningar för att pengarna tagit slut. För att vi i fortsättningen ska kunna svara mera detaljerat på frågorna kring de stora rovdjuren kommer ministeriet enligt de riktlinjer som dragits upp i regeringsprogrammet beställa en heltäckande utvärdering av hur storarovdjurspolitiken i Finland lyckats av en utomstående utredningsman eller motsvarande instans. Först efter att den här utvärderingen är klar kommer vi att inleda uppdateringen av förvaltningsplanerna. Uppdateringsarbetet kommer igen å sin sida att förutsätta ett koordinerat samarbete mellan ett flertal aktörer. Finlands viltscentrals uttryckliga uppgift är att bereda förvaltningsplanerna för viltarterna. Beredningsarbetet innebär även uppdatering av redan förefintliga planer. I nyckelposition i arbetet tillsammans med intressegrupperna är riksviltvårdsrådet samt de 15 regionala viltvårdsråden. Viltvårdsrådens upgift är att sörja för det interaktiva intressegruppsarbetet, där av vilthuhållningen intresserade aktörer kan delta i arbetet med förvaltningsplanerna. Tiden får utvisa hur bra viltvårdsråden lyckas i sitt intressegruppsarbete, men säkert är att arbetet inte kommer att vara lätt. Jägaren l 6 l 2011 l 13 Risto artjoki statssekreterare Jord-och skogsbruksministeriet
• Tilaa parhaat laatutuotteet edul Markkinoiden myydyin yökiikari shokkihintaan! · · · · Riistan seurantaan Etsintätehtäviin Valvontaan ja tarkkailuun Veneilyyn SaiMMe Pienen liSÄerÄn nettihinta Jokaisen metsästäjän unelma! uutuuS! 179 netti-/puh. * · Parannettu optiikka · Tehokkaampi infrapuna · Uusi ergonominen muotoilu *** / kk tai alk. 11 329 ähinta myymäl 249 netti-/puh. nettihinta * 0 etu 15aajill e til *** / kk tai alk. 12 399 ähinta myymäl 0 etu 15aajill e til Pointer Control 4x50 yökiikari POINTER CONTROL 4x50 yökiikari on erinomainen apuväline olosuhteissa, joissa päivänvaloa ei ole. Sisäisen infrapunatehostimen avulla saat lisää valotehoa pimeissäkin olosuhteissa. Yökiikarilla on helppo seurata metsän eläinten liikkumista, mutta laite soveltuu erinomaisesti myös vartiointi- ja etsintätehtäviin pimeässä. Pointer Control Gen1+ 4x50 yökiikari POINTER CONTROL GEN1+ 4x50 on parannetulla optiikalla varustettu yökiikari vaativalle käyttäjälle. Kiikarissa on entistä tehokkaampi infrapuna, joka takaa valoisamman ja tarkemman kuvan myös pidemmillä etäisyyksillä. Uusi ergonominen muotoilu. Katseluetäisyys jopa 200 metriä. Parhaat laatumerkit Retkitukun lyömättömään hintaan! ALVIN SUOMEN H hinta 599 tila netti-/puh. * *** / kk tai alk. 36 749 yymälähinta m 129 tila netti-/puh. nettihinta * etu 150lle aji *** / kk tai alk. 9 199 yymälähinta m 119 netti-/puh. tila nettihinta * etu 70 ajille *** / kk tai alk. 9 159 yymälähinta m etu 40 ajille uutuuS! VAIN 50kpl erÄ! huiPPulaaDukaS WOUXUN VHFPuhelin Erinomainen kuuluvuus 5-7 km. Pitkä akunkesto, takuu 12kk. Sisältää radion, pitkäantennin, verkkovirta/tup.syt. laturin, kuulokemikrofonin ja rannehihnan. GarMin astro 320 koira-GPS ja DC 40+ panta Huippusuosittu! Paketti sisältää pannan, käsiosan ja tehoantennin. Pointer Control etÄiSyySMittari Huipputarkka etäisyysmittari mittaa kohteet jopa metrin tarkkuudella aina 800m saakka. Näyttää liikkuvan kohteen etäisyyden reaaliajassa. MeiltÄ MyÖS tarkat MaaStokartat! eDulliSet PorukkatarJoukSet 10kpl 115 / kpl KAIKISTA YLI 200 EURON TILAUKSISTA KAUPAN PÄÄLLE LADATTAVA FOXTAIL X-150 CREE LED VALAISIN (ARVO 49,-) (sis. verkkovirta- ja tupakansytytinvirtajohdon) 200 noPeiMMalle tilaukSet www.retkitukku.fi tai PuheliMitSe p. 040 828 1000
• llisesti suoraan ReTkiTukusTa TesTiVOiTTaJa-kamerat NYT lyömättömään hintaan! i 2 kPl Sett estin erat akam riist aat en 011 parh Suur 9/ 2 R jEGE HUN n VaPe d& en Suur jEGE estin erat akam riist aat rh 11 pa / 20 n VaPe d& 9 N R HU 2 kPl á 89,- 149 netti-/puh. nettihinta * huomaamaton camo-väri *** / kk tai alk. 9 218 yymälähinta m 129 netti-/puh. nettihinta * uutuuS! etu 69 ajille tila *** / kk tai alk. 9 199 yymälähinta m 159 netti-/puh. nettihinta * etu 70 ajille tila *** / kk tai alk. 10 ähinta 259 myymäl etu 100lle aji tila Pointer Control PC2501 riista- ja tarkkailukamera Pointer Control PC2501 on huippulaadukas riista- ja tarkkailukamera monipuoliseen käyttöön. Kamera aktivoituu alle sekunnissa ja laadukas kuvakenno takaa aina tarkan lopputuloksen, tunnistusetäisyys on 10-12 metriä. Myös videokuva. Pitkä toiminta-aika tekee laitteen käytöstä huoletonta. Toimii myös pimeässä. ROISKEVESITIIVIS Pointer Control 12 Mpx riista- ja tarkkailukamera Retkitukun Pointer Control 12 Mpxkamera mahdollistaa 12 megapikselin kuvat, jotka ovat selattavissa laitteen LCD- värinäytöltä sekä siirrettävissä tietokoneelle. Laite toimii myös pimeässä 25 infrapunaledin ansiosta. Liikkeentunnistin jopa 20 metrin päästä. Myös videokuva. ROISKEVESITIIVIS Pointer Control PC5204 riista- ja tarkkailukamera Pointer Control PC5204 on varustettu 54 IP-ledillä, jotka yhdessä laadukkaan kuvakennon kanssa takaavat erinomaisen kuvanlaadun myös pimeässä. Helppokäyttöinen, kuvat siirrettävissä tietokoneelle. Liikkeentunnistin jopa 20 metrin päästä. Myös videokuva. Pitkä toiminta-aika tekee laitteen käytöstä huoletonta. ROISKEVESITIIVIS Parhaat joululahjaideat: www.retkitukku.fi SuoMi 6 -asekaappi Suomen aselain vaatimukset täyttävä asekaappi 5-6 aseelle. Tilaa hyvin myös pitkien aseiden tai pistoolien säilytykseen. Tilavat ovilokerot tavaran säilytykseen. Pehmustettu pohja ja asetuki suojaavat aseita kolhuilta. Vahva kampalukitus Euro Lock-lukolla sekä 2 avainta. Murtovarma saranarakenne ja panssariovi. Mahdollisuus pultata seinään tai lattiaan. Paino: tyhjänä n. 45 kg Mitat: K 1490 x L 375 x S 350 mm Väri: valkoinen TrekLite R MonikÄyttÖinen treklite Montana eXt - 3 VUOdENAjAN MAkUUPUSSI 2 x 200g/m2 ontelokuitutäyte. Lämpötilarajat 0 - +14° C. Extreme -6 ° C. Ympärivuotiseen käyttöön. Huippulaatua! 49 myymälähin netti-/puh. nettihinta * etu 50 le tilaajil ta 89 laaDukkaat 7x50 katSelukiikarit 189 tila netti-/puh. nettihinta Hyvät yleiskiikarit metsälle, veneilyyn ja ulkoiluun! GerBer SuSPenSion Ammattilaisen monitoimityökalu shokkihintaan! ** *** / kk tai alk. 12 ähinta 249 myymäl etu 60 ajille MurtautuMattoMuuStakuu 29 myymälähin netti-/puh. nettihinta * 10 vuotta etu 20 ajille tila ta 49 49 myymälähin netti-/puh. nettihinta * etu 50 ajille tila ta 99 *) Hintoihin lisätään toimituskulut 7,90 . **) Hintoihin lisätään toimituskulut 39,90 , hinta sisältää toimituksen kotipihaan. ***) Todellinen vuosikorko vaihtelee summan ja valitun osamaksukampanjan mukaan. Esim. 36 kk:n maksukampanjalla maksetun 1000 :n ostoksen todellinen vuosikorko on 21,86%. Tarkat ehdot näet tilauksen yhteydessä verkkokaupastamme.
• Maria Nikunlaakso Reijo Orava leder nu viltcentralen F U 16 l Jägaren l 6 l 2011 Finlands viltcentral fick den 30.9 ny direktör. Då inledde agronom Reijo Orava sin uppgift. Framför honom väntar skapandet av en ny kundorienterad serviceorganisation.. l Finlands viltcentrals färska direktör Reijo Orava medger att han nu har fått sitt drömjobb. Efter att sedan 1985 ha tjänat viltförvaltningen ­ till en början tre år som informationschef vid Jägarnas centralorganisation och därefter 23 år som jaktchef för Nylands jaktvårdsdistrikt ­ har Orava god kännedom om förändringarna i branschen under en lång tid. Han har även upplevt det ögonblick då tanken på Finlands viltcentral nämndes högt för första gången ­ året var 1995. Nu, 16 år senare lotsar Orava splitternya viltcentralen mot en kundorienterad serviceorganisation. ­ Viltcentralen formas om till något helt nytt genom att verksamhetsformen ändras till en processorganisation, föklarar Orava. Att bygga upp något nytt passar Orava, för han berättar att han njuter av att få planera och verkställa nytt. ­ Nytt uppstår inte genom att skriva rapporter utan när människor gör saker tillsammans och sparrar varandra. Som bäst blir det en flow-erfarenhet, säger Orava entusiastiskt. Att jobba tillsammans och sparra varandra är också tanken i processorganisationen. I den bildas det processteam för att sköta olika frågor. Processteamet svarar själv för en fortlöpande utveckling av den egna processen. jaktformer har han i något skede prövat på, men för närvarande trivs han bäst på hönsfågeljakt och jakt efter små hjortdjur med taxar. Utöver två taxar har han en vorsteh. Vid jakt med hundar fascineras han av utmaningarna och den motion jägaren får vid sidan av jakten. ­ Och för sjöfågeljaktens del givetvis av jaktens etiska sida. Det att jägaren gör sig besvär med att ta vara på bytet och göra slut på lidandet. Jag beger mig aldrig ut på andjakt utan hund, berättar Orava. Som ung trodde Orava dock inte att han till slut skulle stanna i viltbranschen av den enkla orsaken att han ansåg det vara orealistiskt att få arbete inom branschen. Han studerade vid Helsingfors universitet och avlade en allmän jordbruksexamen, arbetade på en tidning och på Arbetseffektivitetssällskapet innan det slutligen blev viltförvaltningen. Kundernas tjänare Utöver jakten har Orava naturfotografering och släktföreningsverksamhet som fritidshobby. Han har redan under tio års tid deltagit aktivt i Rotary. Den här organisationens verksamhet grundar sig ju på tjänandets ideal: hur man bäst tjänar andra människor i samhället. allätande jägare Orava har jagat på sin fritid ända sedan han var 15 år gammal. Nästan alla Sauli Härkönen svarar för skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna ­ För jaktlicensernas och dispensernas del har vi nu gått igenom hela spektret en gång och hittat smärtpunkter som vi nu söker lösningar för, berättar Härkönen. Trots att lagstiftningen mycket långt fastställer de offentliga förvaltningsuppgifterna försöker vi här på viltcentralen hitta de bästa funktionssätten också för skötseln av dessa uppgifter. ­ Precis som för viltcentralens övriga processers del har också de offentliga förvaltningsuppgifterna nöjda kunder som mål. Även om licensbeslutet skulle vara negativt hoppas vi att det klart framgår för kunden av motiveringarna varför vi stannade för ett annorlunda beslut än vad kunden ursprungligen hade tänkt sig, förklarar Härkönen Klaus ekman Viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter ­ som t.ex. jaktlicenser och dispenser ­ lotsas nu ordinariter av agronomie- och forstdoktor Sauli Härkönen, som har skött uppgiften som tf ända sedan viltcentralen grundades. Fortsättningsvis präglas förvaltningsuppgifternas arbetsfält av utveckling. l Utövandet av viltcentralens högsta makt för de offentliga förvaltningsuppgifternas del ankommer på chefen för offentliga förvaltningsuppgifter. Vid fullgörandet av en offentlig förvaltningsuppgift är han även oberoende av viltcentralens direktör. De offentliga förvaltningsuppgifternas process har nu pågått i åtta månader. Chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna Sauli Härkönen rekommenderar sökandena av jaktlicenser och dispenser att använda elektroniska ansökningsblanketter som finns på sajten riista.fi.
• Samma tjänandets ideal kan ses i viltcentralens nya strategi, dennas mål är ju nöjda kunder. Trots att målet är att göra viltbranschen öppnare för det övriga samhället förblir jägarna viltcentralens viktigaste kundgrupp. ­ Utöver konkreta tjänster, som t.ex. jaktkortet och jägarförsäkringen, betjänar viltcentralen jägarna även genom att främja vilthushållningens acceptans och dess verksamhetsförutsättningar så att jakten som fritidsintresse även i framtiden ska vara accepterad, förklarar Orava. Genom en interaktiv viltpolitik och forum av olika typ för intressegrupperna försöker vi skapa ett sådant diskussionsklimat att vilthushållningens motiv och värde accepteras bättre i samhället. Enligt Orava är storarovdjurspolitiken för närvarande viltbranschens största utmaning. ­ Målet vore att bygga upp en bra kompromiss mellan näringsverksamhet, säkerhet, vilthushållning och skydd. Han medger att det här är en ytterst utmanande uppgift som kan innebära att ingen av parterna kommer att vara helt nöjd. ­ Trots allt bör vi ändå kunna leva med konflikten och målet bör vara att vi kan hantera den, konstaterar han. l Jukka Purhonen ­ Viltcentralen betjänar jägarna genom att främja vilthushållningens acceptans och dess verksamhetsförutsättningar så att jakten som fritidsintresse även i framtiden ska vara accepterad, säger viltcentralens färska direktör Reijo Orava. Kontinuerlig utveckling Härkönen berättar att han är en allätande jägare med tyngdpunkten för jaktintresset på skogsfågel, älg och hare. Också Härkönens arbetserfarenhet inom viltbranschen är rätt så mångsidig. Före han anställdes som biträdande verksamhetsledare vid Jägarnas centralorganisation i oktober 2008 hade Härkönen hunnit jobba som såväl älgforskare vid Skogsforskningsinstitutet, överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet och som viltvårdskonsulent vid Södra Savolax jaktvårdsdistrikt. Härkönen som studerade viltzoologi vid Helsingfors universitet utexaminerades som agronomie- och forstmagister 1995 och doktorerade 1998. Avhandlingen behandlade verkningarna av älgens näringsförbrukning i relation till alternativ näring i tallplantskog. ­ Arbetets mångsidighet och nya utmaningar har varit viktiga för mig. Uppgifterna ska utvecklas kontinuerligt, man ska inte nöja sig med det rådande tillståndet, säger Härkönen. Kontinuerlig utveckling är enligt Härkönens åsikt även viltbranschens största utmaning. ­ Viltbranschen får inte vara en relikt av någonting utan ska hänga med när samhället utvecklas. Med viltcentralreformen har vi sökt just det att vi är flexiblare med i utvecklingen, förklarar han. Ordning med elektroniska ansökningsblanketter Härkönen har observerat att de offentliga förvaltningsuppgifterna för många framstår som rena byråkratin. ­ Förvaltningsförfarandet kommer direkt från viltförvaltningslagen och det är inom de ramarna vi betjänar medborgarna. Till förvaltningsuppgifterna hör dock utöver fattandet av besluten om jaktlicenser och dispenser även sörjandet för upprätthållandet av t.ex. jägarregistret och ­försäkringen samt styrningen av jaktvårdsföreningarna för dessas offentliga förvaltningsupgifters del, berättar Härkönen. Härkönen är övertygad om att vilt- centralens offentliga förvaltningsuppgifter i fortsättningen kommer att fungera bättre än tidigare. Verksamheten är nu bättre koordinerad än tidigare och sökandena av licenser och dispenser på olika håll i landet utgår säkrare än tidigare från samma linje. Besluten kan fattas också på andra av centralens regionkontor än det närmaste, varvid t.ex. enskilda tjänstemäns semestrar inte fördröjer erhållandet av licensen. För respektive licens- eller tillståndstyp finns det lättförstådda elektroniska ansökningsblanketter på webbsajten riista.fi. Fortsättningsvis kan dock jaktlicenser och dispenser sökas också med fritt formulerade ansökningar, Men Härkönen rekommenderar användning av färdiga blanketter för då kan sökanden vara säker på att alla behövliga uppgifter har inlämnats. Ansökningsprocessen försnabbas när sökanden inte behöver ringa för att ställa onödiga frågor. ­ Jag är övertygad om att reformen gör helheten klarare också ur kundens synpunkt, funderar Härkönen. l Jägaren l 6 l 2011 l 17
• arto Saari, Pertti Hokkanen och Juho Matala, Skogsforskningsinstitutet S 18 l Jägaren l 6 l 2011 Satellituppföljningen av små hjortdjur som startades år 2008 har producerat en stor mängd material för forskningen om djurens vandringar. Hittills har sammanlagt 34 rådjur och 32 vitsvanshjortar övervakats med GPSGSM-halsband. l Små hjortdjur har försetts med radiosändarförsedda halsband inom ett område som sträcker sig från norra Savolax till Nylands kust på följande orter: Suonenjoki, Kuopio, Saarijärvi, S: t Michel, Vesilahti, Hollola, Kyrkslätt, Karislojo, Tenala och Ekenäs. Målet har varit att få uppföljningsinformation om klimat, vegetation, infrastruktur som människan gjort (t.ex. vägar) och miljöns fragmentering i de olika regionerna. Skogsforskningsinstitutets material har undersökts från ett klimatföränd- ringsperspektiv, och under uppföljningsperioden har det också inträffat klimatmässigt en aning exceptionella vintrar. Tanken var ursprungligen att jämföra djurens vandringar på den snöfattiga sydkusten och inom det snörika inlandet, men under de senaste vintrarna blev det delvis omvända roller. I alla fall har det för forskningens del varit nyttigt att följa djuren under snörika vintrar. Utgående från materialet av de första åren färdigställdes våren 2011 Östra Finlands universitets första pro gradu-avhandling, resultaten presenteras i följande. Intressanta vandringar En del av rådjurs- och vitsvanshjortpopulationen försvinner årligen till exempel som byte för jägare eller rovdjur. Naturen balanserar situationen varje vår genom kalvningen. All omsättning inom populationen beror ändå inte av födslar och dödlighet. En del av rådjur och vitsvanshjortar har en tendens att vandra bestående ut från födelseorten. 32 % av undersökningens vitsvanshjortar gjorde en dylik utvandring från den ursprungliga livsmiljön. Båda könen flyttade men hanarna mer sannolikt än honorna. Liknande resultat har erhållits i amerikanska vitsvanshjortstudier. Det beror sannolikt på honorna att det är mest hanar som vandrar, eftersom de undviker att para sig med nära släktingar. Detta leder till att unga bockar utvandrar. Enligt tidigare forskning skiljer sig förekomsten av vandringar mellan könen. Så också i Finland. 28 % av uppföljningens rådjur utvandrade från födelseorten. Rådjur sprider sig längre bort än vad vitsvanshjortar gör. Rådjuren hittade en ny biotop i genomsnitt 47 km Raimo Syrjänen Uppföljning av rådjur och vitsvanshjort
• från födelseorten, när den genomsnittliga förflyttningen var 14 km för vitsvanshjortarna. Råget D och ungbock N gjorde särskilt långa vandringar. Hona D som fick ett halsband i S:t Michel rörde sig 342 km mellan 2.5.2008 och 8.6.2008. Den etablerade ett nytt hemområde i Suonenjoki 104 km från födelseorten. Hane N i sin tur flyttade 106 km från Saarijärvi till Lappo. Under två månader vandrade den så mycket som 417 km. Stora livsmiljöer Hanarnas revir hos båda arterna var betydligt större än honornas, särskilt sommartid. Hanarnas växande revir under sommaren beror på reproduktionsbeteendet. I jämförelse med andra studier har vitsvanshjortar och rådjur stora revir i Finland. Den genomsnittliga storleken på vitsvanshjortens månatliga revir var 587 ha. De genomsnittliga månatliga reviren har varit under 200 ha hos vitsvanshjortar man studerat i Nordamerika, till exempel i Wisconsin, Connecticut och Maryland. Å andra sidan har man observerat till och med över 1000 ha stora revir hos vitsvanshjortar i till exempel södra Dakota och Quebec i Kanada. Det fanns stora regionala skillnader i storleken på rådjursrevir. Inom landskapet Nyland var de genomsnittliga månatliga reviren 77 ha. Revir i samma storleksklass har Slog du dig på fingret? Ingen fara, som medlem i Jägarförbundet har du en talkoförsäkring. Rådjuren spred sig längre bort än vitsvanshjortarna. metsastajaliitto.fi/medlemsformaner Se mera på Ett exempel på en karta över vandringar och revir. Vitsvanshjorthane 21 som blev försedd med halsband i Puula, Koveronsaari (gröna punkter till vänster) vandrade 39 km mot nordväst. Rådjurshona D som fick sin sändare i S:t Michel (blå punkter till höger) vandrade i sin tur 104 km till Suonenjoki. De gråa fläckarna på kartan är revirpolygoner. Pilarna visar riktningen mellan den nya och den gamla livsmiljön. metsastajaliitto.fi
• Vitsvanshjorthind 37 som följdes upp i Karislojo påträffats hos rådjur i till exempel Sverige och Norge. Storleken på de månatliga reviren hos rådjur inom Norra och Södra Savolax samt inom mellersta Finlands landskap var mycket stor: 517 ha. Det är få studier som har rapporterat flera hundra hektar stora revir hos rådjur. Rådjur i bergen i Portugal har ett sommarrevir på 410 ha. I Ryssland, Belgorod (ca 500 km söder om Moskva) hade rådjur i snitt 508 ha stora vinterrevir. Studiens revir i de norra landskapen hör med andra ord till de största rådjursreviren som finns omnämnda inom forskningen. De stora storleksskillnaderna mellan rådjursreviren i de södra och de norra landskapen kan bero på populationstätheten. Den låga populationstätheten i norr möjliggör stora revir. Å andra sidan rör sig djuren inte "för skojs skull" utan försöker hitta tillräckligt med föda inom ett så litet område som möjligt. Det är dock osannolikt att enbart mängden föda förklarar skillnaderna i revirstorlek mellan landskapen. Även ett tätare vägnätverk och bebyggda områden kan begränsa rådjurens användning av områden i södra Finland. Forskning ger underlag för inventeringar och jaktplanering Det är värt att notera den stora skillnaden i revirstorlek mellan de nordliga och sydliga rådjuren i samband med inventeringarna. I alla fall i teorin är det mer sannolikt att rådjur i norr, som rör sig över ett större område, blir inräknade i vilttrianglarnas snöspårräkningar. Det skulle behövas mera forskning kring vilka faktorer som påverkar rådjurens revirstorlek i Finland. Forskningsresultat om vandringar är användbara för till exempel avskjutningsplanering på rådjur och vitsvanshjort. Det är nödvändigt för avskjutningsplaneringen att känna till hur stor del av stammen som omsätts naturligt när djuren vandrar ut till nya områden, samt hur vandringarna fördelas mellan kön och åldersklasser. Det skulle vara viktigt att utreda vilka faktorer som påverkar vandringarna. Till exempel om det beror på honornas beteende att vitsvanshjorthanarna vandrar, skulle en ökning av avskjutningen av honor eventuellt minska att ungbockarna flyttar bort. Uppföljningen och forskningen fortsätter Materialet hopar sig och analyserna fortsätter. För närvarande övervakas 13 rådjur och 21 vitsvanshjortar som blev sändarförsedda vintern 2011, och deras rörelser kan följas via webbtjänsten på adress: http://www.rktl.fi/ riista/hirvielaimet/hirvielainten_satelliittiseuranta/pannoitetut_metsakauriit_valkohantapeurat.html. Observationer av sändarförsedda djur behövs fortfarande och är välkomna. Till exempel information om ett sändarförsett djur rörde sig i flock, ensamt eller med kalv är mycket användbart. Likaså om du hittar ett halsband med sändare eller ett dött sändarförsett djur, skicka uppgifterna med e-post till juho.matala@metla.fi eller per telefon 040 801 5275. Forskningen är ett samprojekt mellan Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Livsmedelsverket, finansierat av jord- och skogsbruksministeriet. Vi är mycket tacksamma för jägarna som har bistått forskningen i sändarförsedda djur. l 20 l Jägaren l 6 l 2011 Raimo Syrjänen
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1 4x24 1,1-4x24 1,1-4x24 Since 1917 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• Sisko Hakala, verksamhetsledare, Urjalan jvh och Sirpa Kuhlström, vice ordförande, Hattula-Kalvola jvf Vitsvanshjorten i nöd! När skymningen fallit väntar två par vaksamma ögon på att hjortarna ska komma till passplatsen; den med röd keps sitter i kojan och den med tofsöron sitter vid skogsbrynet. Hur kan bytet räcka till för dem båda? 22 l Jägaren l 6 l 2011 N l När solen senaste vårvinter gassade vaknade man upp i Södra Tavastland för att verkligen på allvar fundera över vitsvanshjortstammens situation. Uppskattningsvis hade omkring 800 vitsvanshjortar blivit tagna av lodjur under vintern, vilket motsvarar ca 20 procent av beståndet i hela södra Tavastland. Då trodde man att siffran ännu skulle stiga i takt med den smältande snön. Vitsvanshjortstammen är stark i södra Tavastlands sydvästra del. Totalt sett är stammen mycket varierande regionalt. Variationen i hjortarnas fö- rekomst påverkas förutom av lämpliga livsmiljöer även av beskattning, utfodring och en kraftig tillväxt av lodjursstammen. I synnerhet har två på varandra följande snörika och kalla vintrar drabbat hjortstammen. Under de senaste åren har man kraftigt vädjat till jägarna att minska stammen med en femtedel. Stammens nedgång Det var ingen betydande förändring varken i vitsvanshjortfångsten eller i hjortuppskattningen efter avslutad jakt i södra Tavastland ännu under det se-
• i populationen. För närvarande ser vitsvanshjortstammen riktigt svag ut på många håll. Det är oroväckande att vitsvanshjortarna minskar till antalet, eftersom hjorten är ett uppskattat villebråd och ett mångsidigt jaktobjekt. De flesta jägare lägger värde på hjortens utmärkta kött, som idag går att vidareförädla på en mängd olika sätt. Jaktföreningarnas slaktutrymmen har förbättrats ytterligare och kylrummen möjliggör slaktkropparnas hängning. I sydvästra Tavastland, där bestånden av skogshare och skogshönsfåglar har varit svaga, har vitsvanshjorten också ersatt bristen av övrigt vilt. Och säkert drömmer många hjortjägare om en stilig horntrofé. Hjortjakten har också väckt intresse för jakt bland ungdomar. Vakjakten är ett bra tillfälle att vägleda och råda ivriga nybörjare. Möjligheten att jaga hjort är eftertraktat bland utländska jägare och utbytesjakten har ökat när hjortstammarna varit som starkast. Vitsvanshjortstammens framtid Hittills har det nästan inte funnits några regionala mål för stammens skötsel och storlek. Under de senaste två åren har det från jägarhåll hörts till en början försiktiga och nu redan kraftiga ställningstaganden för hjortsituationen. Det finns skäl att tänka på hur lågt den jaktbara stammen tillåts sjunka eller blir det en drastisk störtdykning. Det enklaste sättet att räkna och jaga är "Ja, nog tycks det finnas djur så om vi inte sku skjuta bara, så gör ju grannjaktlaget också". Vårt värdefulla villebråd förtjänar vårt engagemang och mera planläggning. Det hjälper om redan en av föreningarna gör insatser, men resultatet blir bättre om föreningarna samarbetar. Tidigare, när trycket från de stora rovdjuren inte fanns, var det lättare att korrigera svackorna i hjortstammen. Det som nu också påverkar hjortens framtid är om lodjursstammen fortsätter växa och om vargen hittar hit. Vi har fått vara utan rovdjur i hundra år, men idag tar lodjur sin andel. I denna nya situation finns ingen återvändo till "de gamla goda tiderna" utan vi måste lära oss nya sätt att agera. Svårt att uppskatta hjortstammen Det är relevant att känna till stammens storlek och struktur för att kunna sköta om hjortbeståndet. Uppskattning av stammens storlek är en utmaning och det kräver kompletterande och stödande uppskattningsmetoder. Det är skäl att stöda uppskattningen efter jaktens avslut med en mera specifik metod, till exempel vårinventering. Inventeringar på åkrarna vårtid genomfördes i något skede på ett utbrett område i södra Tavastland och några föreningar inventerar fortfarande varje vår. Vårinventeringen kan utföras genom att fördela åkrarna inom föreningens område mellan flera inventeringsgrupper, som iakttar områdets hjortar samtidigt. När inventeringen görs på Jägaren l 6 l 2011 l 23 naste året, men det är fler och fler som betvivlar om uppskattningen av stammens storlek stämmer. Älgjägarna vet mycket väl att det inte går att reagera tillräckligt snabbt på förändringar Det är viktigt att göra en så exakt uppskattning av hjortstammen som möjligt, eftersom det är utgångspunkten för all planering.
• groende åkrar och ängar ser man hur många djur som överlevt vintern, som kan vara mycket annorlunda än situationen i slutet av januari. Det är svårt att bestämma den exakta tidpunkten för beräkningen på förhand, eftersom vårens framskridande varierar. Själva inventeringen är dock enkel att genomföra. Huvudsakligen rör man sig med bil och använder kikare. Naturligtvis når man inte alla ställen med bil, så vissa åkermarker måste man närma sig till fots. Att röra på sig en vårkväll är en stor möjlighet att observera även annat vilt. En uppskattningsmetod som fått mindre uppmärksamhet är kontinuerlig uppföljning av utfodringsplatserna under hela vintern, där till exempel viltkameran idag är ett utmärkt hjälpmedel. Från viltkamerabilderna är det möjligt att säkerställa förutom antalet hjortar även vilka typer av individer som besöker platsen. När utfodringen startas i god tid på hösten och fortsätter långt in på våren, knäpper viltkameran otaliga gånger och skapar värdefull information åt jägaren. Redan med ett par väl placerade viltkameror går det att få information som stöder uppskattning- en av stammens storlek föreningsvis. Eventuella tofsöron som rör sig området kanske också lagras i kamerans minneskort. Det finns ännu mycket att lära sig om hur bildmaterial som visar både datum och klockslag kan utnyttjas i samarbete både inom föreningen som mellan grannföreningar. Vad kan skjutas? Det är viktigt att göra en så exakt uppskattning av hjortstammen som möjligt, eftersom det är utgångspunkten för all planering. På basis av uppgifter från inventeringen kan man göra en plan för områdets jaktliga uttag. I detta skede är det bra att fundera hurdan hjortstam som önskas och kan upprätthållas inom jaktområdet. Hur tät ska hjortstammen vara för att jakten ska vara meningsfull och intressant? Det är ingen idé att vaka ett par hjortar. Förutom att styra hjortarna bort från trafikerade vägar genom utfodringsplatserna måste man naturligtvis också genom riktad jakt i vissa områden försöka hindra kollisioner mellan bilar och hjortar. Efter att en målsättning antagits är det enkel substraktion och addition att planera ett jaktligt uttag, där man Inte ens den bästa avskjutningsplanen fungerar om den bara blir till ord på ett papper. alla vi jägare som klämmer på avtryckaren har ett ansvar! lägger vårens kalvproduktion till vinterstammen och tar bort förluster och möjlig flyttningsvandring. I förlusterna bör de hjortar som lodjur tagit ingå och dessutom effekterna av trafiken. En väsentlig del av en avskjutningsplan är att definiera förutom mängden även vilka djur som kan skjutas under inkommande jaktsäsong. Den aktuella modellen har till stor del varit en "köttproduktionsmodell" det vill säga det har skjutits mycket kalvar och bockar medan getterna sparats. I den nya situationen måste andelen kalvar i den totala fångsten minskas, för att det är i synnerhet kalvar vi delar med lodjuren. Från tidigare års väl över 60 % andel kalvar bör en nivå på 40 ­ 50 % nås. Beskattningen av de vuxna hjortarna borde ske med principen hälften och hälften. Fina, produktiva getter ska förstås sparas, men deras andel i det vuxna bytet ska inte ersättas genom att skjuta bockar. Bristen på rejäla bockar orsakar förutom en dålig arvsmassa även biologiska problem. En del av getterna blir dräktiga först vid andra, möjligtvis först vid tredje brunsten, varvid man i början av höstens jakt ser små kalvar som fortfarande har prickar. Hur föder man upp rejäla bockar? Man måste ha tålamod under jakten. Bockens horn är färdigt utvecklade vid 5-7 års ålder, men nuförtiden är det få individer som uppnår den åldern. Genom att lokalt spara unga, 6 ­ 8-taggade småbockar får man redan inom loppet av några år kvantitativt mera bockmaterial, varav de som visar sig ha dåliga horn kan skjutas. Det är inte särskilt utmanande att jaga brunstiga bockar även om de rör sig över stora områden. Man kan överväga skjuta faktiska trofébockar redan då, men det är jaktligt sett mera meningsfullt att jaga dem först under kyliga nätter i januari. Hjortstammen har hållits kraftig i år, så en förvaltningsplan för dem kan låta främmande. Om stammen är riktigt låg är lösningen mycket enkel. Jakten bör förbjudas för en period på minst två år. Efter det jagar man selektivt det vill säga skjuter mindre än vad stammen producerar. Man måste ändå komma ihåg att stammens storlek uppskattas även på annat sätt än på basis av antalet djur. Oplanerad avskjutning har lett till en skev struktur på stammen. Ansvaret att rätta till detta problem är i sista hand hos jaktföreningarna. Inte ens den bästa avskjutningsplanen fungerar om den bara blir till ord på papper. Alla vi jägare som klämmer på avtryckaren har ett ansvar! l 24 l Jägaren l 6 l 2011
• Ett träffande val TESTSUCCÉ ENLIGT TIDSKRIFTEN METSÄSTYS JA KALASTUS 10/2011 OLYMP MEDAL IAJÖ I SKEET REN S MARKO KYTTE PAINEN KEMPRE MENDE KOMRAR NYHET! EXERGY ­ SELLIER & BELLOTS NYA HOMOGENA KOPPARKULA FÖR JAKT PÅ HÖGVILT Sellier&Bellots i nära samarbete med jägarna utvecklade homogena kopparkula för studsare ­ eXergy. Tack vare aluminiumspetsen öppnar sig kulan vid träff omedelbart i fem uddar. Så här blir anslagsenergin maximal. Kulans viktretention är i det närmaste 100 %. 1 Aluminiumspetsen täcker öppningen för att optimala yttre ballistiska egenskaper ska uppnås. kulmyn2 Bågradien, som har ett bågformigt spår vid expansion. ningen, garanterar en snabb och välavvägd konkava räfflade huvudet garanterar en exakt 3 Detvälavvägd expansion. och 4 De tvärgåenden spåren finns för att optimala inre ballistiska egenskaper ska uppnås. 5 Konen formad så att optimala yttre ballistiska egenskaper uppnås. REMES KATALOG FÖR 2011 HAR UTKOMMIT! VAPENAFFÄR MARKUS REMES OY www.remes.fi Studera katalogen på nätet eller hos din närmaste återförsäljare! Försäljning: Vapen- och sportaffärer i hela landet Erätontteja ja -kämppiä pohjoisen huippupaikoilta! Laatumaalla on myynnissä lukuisia tontteja ja eräkämppiä niin pohjoisten lohijokien rannoilta kuin tunturienkin kainaloista. Laatumaa-tontin voit myös vuokrata. eja ellä! ia tontt Nyt uus an Muotkajär v . Het mm Lue lisää ja löydä oma mielipaikkasi:
• Visa eronen l Bild: Reijo Orava Jakt efter vitsvansvilt med drivande hund Jakten efter små hjortdjur med drivande hund är här för att stanna. I stället för den traditionella vakjakten ger jakt efter hjort eller rådjur med drivande hund oförglömliga upplevelser för hela sällskapet så länge jakten planeras och genomförs noggrant. nu har ingenting hörts. Vinden är svag, nästan obefintlig. Det syns på ångan i luften, att lukten av jägaren förs snett fram i terrängen. Den som närmar sig längs stigen borde inte få vittring. Hösten har en frisk doft och nattens kyla och fukt ligger kvar i skogen. Bakom den närliggande kullen hörs hundens tjut ­ och ett skall till. Nu hörs ingenting. Hjärtat bultar. Kan det bara ha varit ett gammalt spår som fick den ivriga hunden att skälla? Skallet hörs igen. Nästan enhetligt. En liten paus. Sedan börjar skallet igen ­ intensivt. Djuren är säkert redan i rörelse. Drevet hörs bakom motsatt kulle. Avståndet kan vara en halv kilometer fågelvägen. Om en stund tystnar ljudet, hunden tar sig förmodligen längre ner i backen. Där brukar de gå. Nedanför sluttningen kan de fortsätta över bäcken norrut eller vända hitåt längs med kullens kant. Det lät precis som ett knakande. Skallet i bakgrunden hörs starkare. Djuret kanske kommer emot. Ja ­ det skymtar brunt i sluttningen. Nu helt stilla. Nya dimensioner med drivande hund Så skulle jakt efter vitsvanhjort med drivande hund kunna kännas. I Finland påträffas vitsvanshjortar på ett ganska utbrett område. Våra traditionella hjortområden finns i Egentliga Finland, södra Tavastland, Satakunta, Nyland och södra delarna av norra Tavastland, men vitsvansar påträffas på många andra områden också. Hur jak- l Den milt fuktiga höstluften ångar en aning. Bladen på björk och en enstaka sälg har redan fått sin höstfärg. Jägaren står tyst på pass vid gränsen av tätare granskog och öppen tallskog på ett berg. En liten gran bakom mannen tonar ner jägaren mot bakgrunden. Hundarna har släppts fria några minuter tidigare. Än26 l Jägaren l 6 l 2011
• Jakt med drivande hund håller först på att spridas till fler orter och inom jaktföreningarnas områden. Det tar tid att lära sig nya jaktformer. ten organiseras skiljer sig mycket mellan olika regioner. Jakt med drivande hund håller först på att spridas inom flera orter, eller inom jaktföreningarnas områden. Det tar tid att lära sig nya jaktformer. Nyckeln till att lyckas lär vara de första framgångarna, så att den spirande ivern inte avtar direkt. Tekniskt sett går det att jaga vitsvansar till exempel såsom man jagar fälthare. Det är naturligtvis inte att glömma lagens långa arm ­ jakt efter vitsvanshjort i sällskap kräver en jaktledare och också när man jagar ensam måste man ha tillstånd och nödvändiga säkerhetsinstruktioner av jaktledaren. Jakten är som bäst på bar mark eller efter ett lätt snöfall. Så mycket snö som det varit under de senaste två åren förlängs taxens långa årliga semester lätt till nästan tio månader. Många hundar får också förverkliga sig genom andra jaktformer. Det kan vara så att en fullkornshund inte är fulländad inom någon gren, men å andra sidan är det också tråkigt om den praktiska jakten begränsas till ett par jaktdagar om året. Val och bruk av hund måste väljas utgående från de egna behoven och förhållanden. älgpass. Att hitta vilt kan ta lång tid ­ och drevet kan lätt bli att cirkla innanför passen, utan att det erbjuds skottillfällen för jägarna. I det här avseendet varierar områden och hundarna. Det verkar ibland som om vitsvansens drevbeteende är nästan lika tydligt som älgens. Det sägs att hjortarna rör sig lugnare framför en hund med bra skall och rakare och snabbare framför en hund med glest skall. Hur skulle en idealisk terräng för vitsvanshjort se ut? Om hundföraren fick välja, skulle första önskan kanske vara att den är långt från livligt trafikerade vägar. Tillräckligt med vilt. Det är inte den bästa möjliga jakten att söka efter spår i en tom skog eller ett område. Det gör ingenting om det finns lite vilt när man är själv och tränar hunden ­ En hund som redan begriper sig på jakt får utvecklas när det inte är så lätt att hitta viltet. Hjortarna skulle inte söka sig bort eller slinka undan i en perfekt terräng. Området bör alltså vara tillräckligt vidsträckt och helst avgränsat vid kanterna så att djuren blir kvar i drevet innanför jaktområdet. Många större öar kan likna ett perfekt område ­ åtminstone när det är öppet vatten. En stor riskfaktor för hunden är tidpunkten för isläggning och när isen är svag långt in på vintern. Ett utbrett skogsområde som kantas av åkrar styr ofta djurens rörelser så att de inte genast söker sig ut ur jaktområdet. Vilttätheten skulle få vara sådan att i alla fall någon vitsvans skulle finnas inom en såt om 100 hektar. Med en sådan vilttäthet kommer drevet igång relativt snabbt och jägarna på pass får i alla fall lyssna på den ivriga hundens drev även om viltet inte skulle råka komma till det egna passet. Carl Zeiss AB:n liiketoiminta-alue Sports Optics markkinoi Pohjoismaissa kiikareita ja kiikaritähtäimiä Ruotsin ja Norjan markkinoilla. Käynnistämme toiminnan myös Suomessa Carl Zeiss Oy:ssa. Haemme nyt Älg- och hjortpass är olika Vanligtvis jagas vitsvansar med drivande hund i jaktsällskap. Med hjälp av ett sällskap är det lättare att bemanna de förväntade viltväxlarna. Det krävs ett fördjupande i djurens beteende och i området för att lära sig var viltväxlarna finns. Placeringen av älgpassen har inom många jaktlags områden formats genom år eller decennier av erfarenhet. På samma sätt hittas passplatser för vitsvanshjortjakt bäst genom att analysera jakthändelser och drevövningarnas rutter. Bra älg- och hjortpass är inte nödvändigtvis på samma plats. Det är ofta för vidsträckt för en liten hund att finkamma ett par hundra hektar av Myyntipäällikköä & Myyntikoordinaattoria Myyntipäällikköä vastaamaan kiikarien ja kiikaritähtäinten myynnistä koko Suomen alueella. Olet myynti- ja asiakassuuntautunut ja sinulla on työkokemusta samantyyppisistä tehtävistä. Kommunikoit vakuuttavasti suomeksi ja englanniksi. Toivomme myös että olet aidosti kiinnostunut metsästyksestä. Myyntikoordinaattoria vaihteleviin myynnin, asiakaspalvelun ja hallinnon tehtäviin. Olet asiakas- ja myyntisuuntautunut ja sinulla on työkokemusta vastaavista tehtävistä. Kommunikoit sujuvasti suomeksi ja englanniksi ja MsOffice-osaamisesi on hyvä. Toivomme myös että olet aidosti kiinnostunut metsästyksestä. Kiinnostuitko tehtävästä? Lisätietoja saat rekrytointikonsultti Susanna Tammiselta 0400 251 827 tai www.profficefinland.fi
• med brennekepatroner. Brennekepatronens exakta träffavstånd är normalt anmärkningsvärt kort. Å andra sidan är risken för rikoschett betydligt mindre än på gevärskalibrar. Vanligtvis består vapenarsenalen av gevär vilket medför att säkerhetsaspekterna inte skiljer sig mycket från älgjakten. Det bör påpekas att det är ingen skam att låta bli att skjuta en löpande vitsvanshjort under drevet. Det är ingen idé att skjuta på en skuttande hjort i motsats till en travande älg som är ett lätt byte för en skicklig skytt. Då man står på pass vid skogskanten bredvid en öppen yta, stannar vitsvansen mycket ofta där för att invänta hunden, passligt inom skjutavstånd. Selektiv jakt svår att genomföra Jakt efter vitsvanshjort med drivande hund kan vara riktigt intressant. Som med alla övriga jaktformer är det lönlöst att sitta på pass i en tom terräng. Det kan vara spännande lagarbete att jaga i ett litet sällskap ­ lite som harjakt men efter en aning större djur med längre svans. Att jaga vitsvanshjort med drivande hund är inte något lätt sätt att fylla frysen. Stora sällskap får sannolikt inte heller så många byten under en dags jakt. Det är lättare och säkrare att få hjort till byte genom utfodring. Jakt med drivande hund är inte heller det bästa sättet att bedriva selektiv jakt. Skyttetillfället är ofta en ganska snabb situation och riktigt spännande. Det går sällan att räkna hornens taggar eller att uppskatta hornens bredd. Det här är ändå möjligt att iaktta under dagens gång. Det är förstås skäl att återspegla riktlinjerna mot det som fällts och mot målsättningarna. I riktlinjerna kan det vara nödvändigt att begränsa ålder eller kön på det som får skjutas. Då man skjuter ensamma vuxna hindar finns en risk att man skjuter en hind som följs av killingar. Det är lätt hänt om killingarna har kommit ifrån modern under drevet. Bedömningen av bockarnas ålder kan innebära svårigheter för en oerfaren jägare. Målet med den selektiva jakten kan illustreras till exempel med horntroféer. Det är egentligen lätt att skilja åt hornen på en liten bock och hornen på en fullvuxen bock om man får se troféer före jakt. Felaktiga bedömningar ska inte slätas över men för stränga straff lär inte heller vara rätt tillvägagångssätt. Målet med instruktioner och regler bör vara en säker och bekväm jaktupplevelse, som bidrar till förverkligandet av de målsättningar som satts upp för viltvården. l att jaga vitsvanshjort med drivande hund är inte ett lätt sätt att fylla frysen. Stora sällskap får sannolikt inte heller så många byten under en dags jakt. Spaning i nyckelposition Om det inom hela jaktområdet bara finns några hjortar, tar det ibland tid att hitta dem. Då börjar fullkornshunden lätt att jaga annat, mera vanligt förekommande vilt. Spaning är i nyckelposition på områden med gles stam. Man hittar ofta färska spår i närheten av utfodringsplatserna och med viltkamera går det möjligen att se hurdana djur som rört sig på området. Det går att försöka planera jakten utgående från spår på färsk snö. När det finns lite djur ökar sannolikheten för att såten är tom. Att förflytta sig från en tom såt till en annan ger inte nödvändigtvis en smickrande bild av jaktformen. Det 28 l Jägaren l 6 l 2011 är också möjligt att öka storleken på såten. Då kan hjortarna cirkla innanför den. Det kräver många hundar att söka igenom ett stort område inom en rimlig tid. Många som jagar vitsvanshjort med drivande hund har blivit förtjusta i att jakten är väldigt händelserik och att man inte behöver stå på pass i timmar. Taxens sök varierar som det gör hos andra hundar. En fingerkänsla är att några tiotals hektar är lagom för en ensam hund. Över 100 hektar kan redan ta timmar att söka igenom tillräckligt täckande. Placeringen av passplatser beror förutom på antalet jägare även på terräng och vapen. Vitsvansar kan skjutas
• Uusia kotimaisia metsästyselokuvia! Videosara on tuottanut laadukkaita metsästyselokuvia jo vuodesta 1999. Uusimmat tässä: Karkeakarvaiset saksanseisojat riistalla. Karkkarit häärivät milloin noutajina kanadanhanhien, kyyhkyjen tai haittalintujen pyynnissä, milloin harventavat ansiokkaasti pienpetokantoja ja ovat uskomattoman tehokkaita myös villisikojen pyynnissä ­ perinteisiä kanalintujahteja unohtamatta. 58 min., 23,90 . Luolakoiria ja lapiomiehiä. Elokuva pienpetojen, ennen kaikkea supikoirien pyynnistä luolakoirien avulla. Koirat tekevät työtään maan alla, miehet kaivautuvat sentti sentiltä syvälle routaiseen maahan tai purkavat vanhojen latojen lattioita päästäkseen käsiksi saaliiseen. Jakelu alkaa joulukuun alussa. N. 45 min., 23,90 . Linnustaja. Keväällä ilmestynyt linnustusaiheinen elokuva, joka on irrallinen jatko-osa huippusuositulle Linnustajan eräsyksy ­elokuvalle. Tämä ei selityksiä kaipaa, tämä on nähtävä! 80 min., 23,90 . Myös kymmeniä muita Arttu Kotisaran ohjaamia metsästyselokuvia eri aiheista. Tutustu sivuilla www.videosara.fi Tilaukset sähköpostilla os. arttu@videosara.fi tai tekstittämällä/ soittamalla numeroon 0400-229739. Omasta kontista Fenix SRVA valaisinpaketti 129 sis. TK21 valaisin, piippukiinnike ja etäkytkin 468 Lum, (toimii 3,7 V akulla 18650) Fenix TK70 199 2200Lum (toimii D-Cell paristoilla /akuilla 4 kpl) Huipputehokas valo etsintätehtäviin 6 l Metsästäjä l 6 l 2011 Fenix HP11 otsavalaisin 64,50 247Lum (AA-kokoisia paristoja 4 kpl) Akut/paristot ja laturit ei sisälly hintaan o Verkk . www 24akhntti. er o kaup pa Eräkontti Avoinna: ark. klo 10-17 Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. ERÄKONTTI, Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410, www.erakontti.
• Olli Kursula och Visa eronen Hannu Huttu S 30 l Jägaren l 6 l 2011 Lodjurskullarna inventeras i vinter l Snöspårsinventeringen av stora rovdjur görs i vinter i Satakunta, Mellersta Finland, Norra och Södra Savolax samt i mellersta och östra Nyland. Objektet för inventeringen är främst lodjuret, men också iakttagelser av björn registreras. Finlands viltcentrals regionkontor organiserar inventeringen. Jordoch skogsbruksministeriet finansierar genomförandet av inventeringen. Syftet är att utveckla och testa en inventeringsmetod i samarbete med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, som stöd för det aktuella rovdjursobservationssystemet och för att förbättra beståndsuppskattningen som baserar sig på observationer, särskilt inom områden med tät lodjursstam. Uppskattningen av antalet stora rovdjur bygger främst på kullobservationer. Viltforskningen uppskattar antalet separata kullar på grundval av observationsmaterialet. Uppskattningen baserar sig på kunskap om hur kullarna rör sig, revir och avstånden mellan dem. Storleken på lodjurs- och björnstammarna får vi genom att multiplicera antalet säkra kullar med artspecifika faktorer som forskningen tagit fram. I synnerhet när lodjuren ökar har det upptäckts problem i systemets funktion. Den populationsutveckling som den skapar har inte alltid motsvarat den information om stammen som vi fått på andra sätt. Vilttriangelinventeringarnas populationsindex, antalet trafikdödade lodjur och observationer har tytt på en något starkare tillväxt än vad som uppskattats av observationssystemet. Inventeringen startas samtidigt i varje område inom hela landskapet genom textmeddelanden och e-post när det är lämpliga snöförhållanden. Den mest sannolika inventeringstiden i inre Finland är i november-december. Vid kusten genomförs inventeringen möjligtvis först efter årsskiftet. Alla färska varg-, järv-, björn- och lodjursspår registreras. Alla kullobservationer av lodjur kontrolleras och de olika kullarna verifieras. Även en del av de separata spåren kontrolleras. För att säkra inventeringens tillförlitlighet används spårkontrollanter. De kommer bl.a. från Finlands naturskyddsförbunds kretsar, NTM-centraler, olika universitet och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Inventeringsledare, spårkontrollanter och inventerare står för inventeringen i praktiken. Organisationens stomme utgörs på många håll av rovdjurskontaktpersonerna i jaktvårdsföreningarna samt deras assistenter. Inventeringsledare och spårkontrollanter utbildas under hösten. Det ordnas utbildning också för inventerarna. Utbildningarna kommer att hållas under oktober-november. Resultatet av snöspårsinventeringen är en ännu noggrannare kullkarta över säkra kullar, som kommer att användas tillsammans med observationsmaterialet från observationsnätverket för att uppskatta antalet lodjur i regionen. l
• Erätukku har flest presentidéer! INvENTErINGSErBJUD ringsUtnyttja invente ! erbjudanden 90 29 ANDE (norm.39,90) riekko Fleecejacka JJ0512P848 brun, Beställningsnummer: JJ0512P747 grön Beställningsnummer: JJ4302G058 2990 NU ENDAST INvENTErINGSErBJUD 90 39 JJ0515 Beställningsnummer: P868 ANDE (norm.49,90) Flanellskjorta Elegant och tålig fritidsskjorta av flanell. Bröstficka. 100 % bomull. thor ii Fleecejacka Fleecejacka för skog och fritid, tillverkad av behagligt varmt material. Dragsko i nederkant, hög krage och fickor med dragkedja. Mjuk och varm fleecejacka för skog och fritid. Dragkedjeförsedda fickor, hög skyddande krage och dragsko i nederkanten. INvENTErINGSErBJUD 90 79 (norm.89,90) ANDE INvENTErINGSErBJUD JJ5106L191 Beställningsnummer: 90 39 JJ0513 Beställningsnummer: K753 ANDE INvENTErINGSErBJUD (norm.59,90) 90 49 ANDE (norm.89,90) JJ0503G35C Beställningsnummer: Underställ i äkta merino-Ull JahtiJakt underställ av 250-grams 100 % merino-ull. Varmt och mycket behagligt plagg för skalklädsel. Äkta ull kan absorbera 40 % vatten i förhållande till sin vikt utan att kännas fuktig. Vändbar Fleecejacka Vändbar fleecejacka försedd med NoWind-membran som gör den vattenavvisande och helt vindtät. Praktisk vändbar modell, färger grön och orange. saFetYcamo Vändbar Fleecejacka Fleecejacka med vindtätt och starkt vattenavvisande NoWind-membran. Praktisk vändbar modell, ena sidan grön, andra sidan safetycamo. Beställningsnummer: JJ4406L828 herr, JJ4404L828 dam 3490 NU ENDAST Beställningsnummer: JJ8404L759 3990 NU ENDAST Beställningsnummer: JJ5410Q42C 3990 NU ENDAST Ylletröjor Äkta ull värmer även fuktig. Eleganta och tåliga rundhalsade tröjor för män och kvinnor. 50 % ull, 50 % akryl. Dam- och herrmodeller. stolrYggsäck Traditionell stolryggsäck, med sitsen fast i ryggsäcken. Bred modell som passar särskilt för fiske och friluftsliv. Stol med stadig aluminiumram. mellanställ i microFleece Efterfrågad nyhet: Ett verkligen behagligt mellanställ för damer, med rosa camomönster. Microfleece transporterar fukt effektivt och torkar snabbt. www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min. Erbjudandena gäller till 2/12 2011 eller så länge lagret räcker.
• Vinterns topp-nyhet: JahtiJakt Snowcamo Light Den nya JahtiJakt Snowcamo Lightdräkten erbjuder ett helt nytt och verkligen fördelaktigt alternativ för jaktoch vildmarksklädsel under vintern. Nyheten förvandlar vilket som helst vinterplagg till camoställ! Använd ytterst Den nya JahtiJakt Snowcamo Light-dräkten är avsedd att användas ovanpå vilket som helst jaktställ. Dräkten fungerar mycket bra ovanpå ett membranförsett "grönt" jaktställ. När du behöver extremt varm klädsel kan du använda Snowcamo Light-dräkten ovanpå till exempel en fodrad overall. Lätt och tålig Materialet i Snowcamo Light-dräkten är tunt, lätt och mycket starkt. Dräkten begränsar inte rörligheten och materialet absorberar ytterst lite fukt vilket gör den idealiskt i vinterterräng. Dräktens glatta yta fungerar också bra när jaktsituationen kräver att man ålar i snöterräng. Kamouflerar effektivt Det omsorgsfullt designade kamouflagemönstrets former är anpassade till det vintriga landskapets växtlighet. Jägaren smälter in klart bättre än med vanliga snö- eller camomönstrade dräkter. Tyget är designat av konstnären och jägaren Kimmo Takarautio. mo Lightu får nu den nya Snowca D rmånligt dräkten till ett verkligt fö jakt! pris. Beställ till vinterns NU ENDAST 90 59 Beställningsnummer: JJ2108r00C www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• Komplettera vinterutrustningen Beställningsnummer: JJ5403I00C 3990 NU ENDAST Förstahandsvalen för skalklädsel under vinterjakt! Beställningsnummer: JJ5103Q00C 2990 NU ENDAST snowcamo mellanställ Högklassigt och varmt mellanställ av MicroDry microfleece-material. Transporterar fukt effektivt och torkar snabbt. Passar också som bekväm mysdress hemma. Unikt camomönster. snowcamo Underställ Högklassigt tekniskt mellanställ av MicroDry-material. Transporterar fukt mycket effektivt och torkar snabbt. Unikt camomönster. INvENTErINGSErBJUD 90 39 JJ0505C00 Beställningsnummer: ANDE (norm.49,90) C Beställningsnummer: JJ8403C00C 4990 NU ENDAST INvENTErINGSErBJUD 90 29 JJ61B1D00C Beställningsnummer: ANDE (norm.34,90) snowcamo Fleecejacka Av varm och mjuk fleece. Elegant, unikt finländskt snöcamomönster, design Kimmo Takarautio. snowcamo FågelrYggsäck Helt ljudlöst yttertyg. Fack för vapen. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. snowcamo mössa och handskar Varm huvudbonad med quiltat foder och detaljer i fuskpäls. Varma handskar med teddyfoder, förstärkt insida, pekfinger med avtryckaröppning. Erbjudandena gäller till 2/12 2011 eller så länge lagret räcker. *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Välj rätt känga för vinterns jakt! Erätukku erbjuder ett brett urval av kängor för jakt och friluftsliv under vintern. Finlands populäraste jaktkänga JahtiJakt Premium JahtiJakt Premium-kängans AIR-TEX2-membran gör kängan fullständigt vattentät och låter den andas under alla förhållanden. Den populära kängans alla egenskaper har optimerats för krävande jaktbruk. Tiotusentals jägare har redan valt den bruna Premium-kängan som sin jaktkänga. Finns i brunt och svart. Membrankänga i toppklass, helläder med något lägre skaft JahtiJakt Supreme är en extremt slitstark känga med skaft, utformad för jakt och vandring. Tack vare det något lägre skaftet är Supreme ett utmärkt val för jakt och vandring när man vill röra sig mycket i terrängen. AIR-TEX2-membran garanterar fullständig vattentäthet och låter kängan andas. Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter InventerInGserBJud 90 99 ande Beställ nu, Värde 11,90 (norm.139,90) på köpet får du Bivax-skofett brun 602Pre, Beställningsnummer: 999 JJ7104L svart 1 InventerInGserBJud 00 19 JJ7103G859 Beställningsnummer: ande Beställ nu, Värde 11,90 (norm.169,90) på köpet får du Bivax-skofett Extremt varma Kamik Goliath -60 °C Den extremt varma Kamik Goliath-kängan tål minusgrader ner till -60 °C. Kängan är helt vattentät och försedd med ett bra snölås. Den löstagbara 13 mm Zylex-innerkängan är ytterst varm. Sulans tjocka konstruktion och 11 mm Zylexinnersulan isolerar effektivt mot markkyla. Kängan är mycket bra att gå i. Kamik Icebreaker -40 °C Den mycket varma Kamik Icebreaker-kängan tål minusgrader ner till -40 °C. Kängan är helt vattentät och försedd med ett bra snölås. Kängan har en löstagbar varm 8 mm Zylex innerkänga. Den tjocka sulan isolerar effektivt mot markkyla. Den stadiga Tracker-sulan gör kängan mycket bra att gå i. nu endast 90 119 nu endast storlek och beställningsnummer: 39-40 (us 7) 0056248203567, 44-45 (us 11) 0056248203604, 46 (us 12) 0056248203611, 41 (us 8) 0056248203574, 47 (us 13) 0056248203628 42 (us 9) 0056248203581, 43 (us 10) 0056248203598, Erbjudandena gäller till 2/12 2011 eller så länge lagret räcker. tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post 90 79 storlek och beställningsnummer: 39-40 (us 7) 0056248203727, 43 (us 10) 0056248203758, 44-45 (us 11) 0056248203765, 41 (us 8) 0056248203734, 46 (us 12) 0056248203772 42 (us 9) 0056248203741, www. www.eratukku.fi
• Finlands populäraste vapenskåp NYHET2011 Se hela sortimentet på www.eratukku.fi METSO 4 Vapenskåp som uppfyller vapenlagens krav, gott om plats för fyra vapen (även långa vapen). Hylla för patroner och tillbehör. Stoppat vapenstöd och stoppad botten. Säker trepunktslåsning. Förankringshål i rygg och botten. Mått: h 1450 x b 300 x d 300 mm Vikt: tom 28 kg Lås Euro Lock med 2 nycklar Färg: vit Nu till ett otroligt inventeringspris! OTSO 8 PRO Vapenskåpet uppfyller vapenlagens krav, för ca 8 vapen. Inbrottsskyddat robust utförande. Kraftigt kamlås. Robust pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem.Rymliga dörrfack. Montering i botten eller på baksidan. Inklädda vapenställ. Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt tom 65 kg, inklusive vapen cirka 125 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå OTSO 5 PRO Vapenskåp för ca 5 vapen, uppfyller vapenlagens krav. Kraftigt kamlås. Rejäl pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Vapenskåpet har rymliga dörrfack. Vapenskåpet har förankringshål i både botten och bakre vägg. Vadderade vapenställ och inredning. Plats för såväl pistoler som långa vapen. Mått: h 1380 x b 350 x d 300 mm Vikt: tomt 45 kg, med vapen ca 80 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå in in in ottsgara br 5års 1 InventerInGserBJud 00 19 JJ8815P999 Beställningsnummer: ande ottsgara br (norm.139,90) 5års 1 InventerInGserBJud OtsO Beställningsnummer: 00 79 5PrO ande ottsgara br (norm.199,00) 5års 2 InventerInGserBJud OtsO Beställningsnummer: 00 19 8PrO Erätukku betalar portot ande nt nt Beställningskupong p jag vill beställa Ja, Produkternas beställningsnummer finns i anslutning till priset i annonsen. Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället Beställningsnummer Pris Antal Produktnamn Kängor. Markera fotens längd på skorna (Markera storlek när du beställer Kamik-skor) Fotens längd (cm)/ Beställningsnummer Produktnamn Antal Pris Övriga produkter. Beställningsnummer Produktnamn Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Telefonnummer Beställarens underskrift vårdnadshavarens underskrift för personer under 18 år Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress) *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min. Jägaren 6/2011 nt i Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong. Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000* (må-fr 9-17) och i vår webbutik www.eratukku.fi Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. längd cm vikt kg midjeomfång i i (norm.289,00) cm Erätukku Kod 5013247 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE Storlek av Kamik-kängor Antal Pris Beställ d Adress www 47 7000 tfn. 020 7 r post ongen pe med kup tukku.fi www.era * (ma-pe 9-17) irekt:
• Köp de bästa julklapparna från Erätukku an InventerInGserBJud 90 39 JJ0514Q747 Beställningsnummer: de (norm.49,90) Beställningsnummer: grön JJ0502L757, röd JJ0502d459 90 49 nu endast tEErIFLEECEJACKA Varm och elegant fodrad fleecejacka för jakt och fritid. Sidofickor med dragkedja och innerficka. AIr-tEXFLEECEJACKA Fleecejacka med AIR-TEX-membran. Helt vind- och vattentät samt med god andningsförmåga. Varmt och behagligt material. Fickor med dragkedja. InventerInGserBJud 00 25 VäNDBAr, StoPPAD VäSt ande (norm.49,90) JJ0605I753 Beställningsnummer: Beställningsnummer: Pro Hunter (brun) JJ4402G898, Premium (grön) JJ4405L171, Forest (grön) JJ4401G757 3990 nu endast StICKAt Äkta ull värmer även fuktig. Pro Hunter-, Premium- ja Foresttröjorna med hög krage. 50 % ull, 50 % akryl. Erbjudandena gäller till 2/12 2011 eller så länge lagret räcker. Vändbar, stoppad väst av bomull-polyester som andas. Smuts- och vattenavvisande TeflonWax-behandling. Mångsidiga fickor, bl.a. ammunitionsficka och ficka för VHFradio. Beställningsnummer: vit JJ6119L000, orange JJ6119Q353 1290 nu endast nu endast ande InventerInGserBJud JJ6201L757 Beställningsnummer: 5,nu endast InventerInGserBJud (norm. 7,90) 2 st Beställningsnummer: grön JJ6202Q752, rosa JJ6202P425, urban (grå) JJ6202P159, safety (orange) JJ6202P359, reed (säv) JJ6202P712, winter (vit) JJ6202r001 10,4990 nu endast ande (norm. 6,90 st) BALACLAVA Stickad balaclava. Skyddar och värmer ansiktet effektivt vid kall väderlek. HALSVärMArE Halsvärmare. Av varm och mjuk fleece. Storlekar: S-L. BANDANA Bandanan kan användas till mycket, passar som svettband, luva, underhuva under luva eller hjälm, mask samt halsvärmare. Scarfen är sömlös och elastisk och skaver inte. Beställningsnummer: brun JJ6309P868, grön JJ6309Q747 990 Beställningsnummer: JJ6502B75740 790 Beställningsnummer: JJ8403C759 torGVANtAr Varma torgvantar för jakt. Välisolerande Thinsulate-foder. Insidan av nötningståligt äkta skinn. YLLEStruMPor Yllestrumpor är de överlägset bekvämaste och funktionellaste strumporna under fältförhållanden. 70 % ull. FåGELrYGGSäCK Helt ljudlöst yttertyg. Fack för vapen. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral finns nu på Facebook n Finlands viltcentral finns numera på Facebook på adressen http://www. facebook.com/riistakeskus. Titta in och gilla oss, så får du alltid de färskaste jaktnyheterna. Delta i en undersökning av jaktturismen n Har du någon gång åkt på en jaktresa? Östra Finlands universitet undersöker hur jaktturister upplever sina resor. Avsikten med undersökningen är att klarlägga på vilket sätt jaktturismen som upplevelse skiljer sig från upplevelserna i de "egna" jaktmarkerna. Dessutom ska undersökningen klarlägga vilka egenskaper hos resemålet som upplevs som viktiga av finska jägare. Svara och delta i denna undersökning som strävar till att utveckla jaktturismen som en kundcentrerad verksamhet. Adressen är http:// elomake.joensuu.fi/lomakkeet/2800/lomake. html. Du kan gå direkt till den här adressen eller klicka på en länk på sidan www.riista.fi. Ditt svar utgör ett värdefullt bidrag till forskningen i jaktturism. Resultaten av undersökningen rapporteras i sommar. För mera information kontakta professor Raija Komppula, raija.komppula@uef.fi, eller forskare Jarno Suni, jarno.suni@uef.fi. Ett projekt om viltet i brynzoner n Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har beviljat Finlands viltcentral finansiering för ett METSO-nätverksprojekt för viltet i brynzoner, kallat Riista reunoilta. Projektet är två-årigt och koordineras av Finlands viltcentral. Syftet är att utveckla naturvården i brynzoner kring skogar med särskild hänsyn till viltet. Projektet lägger alltså fokus på skötseln av övergångszoner som avgränsar skogsbiotoper, exempelvis bryn mot kärr, åkrar och vattendrag. Övergångszonerna hör till de viktigaste biotoperna för häckande skogshöns och har en stor betydelse som miljöer också för det övriga viltet. Övergångszonerna är viktiga inte bara för en ökad mångfald i naturen utan också för landskapet och som en spärr mot översvämningar. De hejdar urlakningen av näring och fasta partiklar i områden som har dikats. Projektet är ett pilotprojekt för naturvården i övergångszoner. Det ska omfatta utbildningsmaterial och höja kostnadseffektiviteten i naturvården samt inkludera friluftslivet. Målet är att öka i synnerhet jägarnas intresse för naturvård. Det ska också sporra jägarna, skogsägarna och skogshushållningens organisationer till egna initiativ i skötseln av övergångszoner och höja deras kunskapsnivå. Projektgruppen kommer att ordna workshoppar, regionala nätverk och seminarier för att utveckla konceptet naturvård i övergångszoner för skogsägarna. I projektet deltar ett vittförgrenat och entusiastiskt nätverk bestående av Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Forststyrelsen, Södra och Norra Österbottens skogscentral (från 1.1.2012 regionala enheter under Finlands skogscentral), Västra Finlands skogsägarförbund, Finlands naturskyddsförbund, koncernen Metsäliitto samt ett antal intresserade markägare ända upp till Karleby och Uleåborg. METSO är ett biodiversitetsprogram för skogarna i södra Finland som är till för att hjälpa privata skogsägare att bevara mångfalden i sina skogar. Dessutom ger METSO-programmet möjligheter till aktiva naturvårdsinsatser. Avsikten med nätverksprojekten är att skapa nya typer av samarbete för att integrera skyddet av mångfalden i skogarna med skogarnas övriga nyttjande, näringsliv och fritid. inslagna paketet i en hel plastpåse och därefter i en stadig låda som kan fyllas ut med mera papper. Tejpa fast lådan. Du kan lägga in frysklampar så håller sig kroppen ännu bättre. Till paketet bifogas en forsedel som kan skrivas ut på Eviras hemsida, www.evira.fi, men det går också med en fritt formulerad forsedel. Fyll i avsändarens namn, adress och telefonnummer samt för provets del minst följande: djurarten, datum då djuret fälldes och platsen (kommun, by och gärna även koordinaterna). Ange gärna även jaktmetoden (tex fälla, ställande hund, grythund, åtel). Kom ihåg att uppge om djuret var sjukt, betedde sig konstigt eller påträffades dött. Undersökningsresultatet postas några månader senare i utskriven form till avsändaren. Kropparna skickas med buss till Eviras forskningsenhet för fisk- och vilthälsa i Uleåborg. Evira står för frakten. Adress: Evira, Matkahuolto, Uleåborg. OBS! Undersökningar av sjukdomar och dödsorsaker hos vilda djur kostar fortsättningsvis ingenting på Evira, som även står för frakten av prover som tagits på små rovdjur. Tack för hjälpen och ha en bra jaktsäsong! Ytterligare information: Veterinär Marja Isomursu, tfn 02077 24910 eller 02077 24924, marja.isomursu@evira.fi. Smårovdjurskroppar undersöks n Livsmedelssäkerhetsverket Evira samlar varje år in kroppar av små rovdjur (mårdhund, räv, grävling, mård, mink) för att undersöka förekomsten av sjukdomar. Forskarna tar särskilt gärna emot kroppar från landets södra och sydöstra delar ­ Norra Karelen, Södra och Norra Savolax, Södra och Norra Tavastland, Nyland och Mellersta Finland - men prover från övriga delar av landet är också välkomna. På kropparna undersöks hjärnan för förekomst av rabiesvirus samt förekomster av parasiterna trichinella och echinokocker. Forskarna följer med effekterna av kampanjen med rabiesbeten vid gränsen i sydost genom att undersöka halterna av antikroppar mot rabies i blodet och förekomsterna av den signalsubstans (tetracyklin) som finns i betena. De följer också med förekomsten av rävskabb. Jägarkalendern 2012 n Den traditionella jägarkalendern som ges ut av Finlands viltcentral och Finlands jägarförbund har utkommit. Pris 9 /st Säljs på: Oy Eräkontti Ab Kinturinkuja 4 11120 Riihimäki tfn 0104409410 www.erakontti.fi Hurdana prover? Rovdjuren som skickas in ska vara hela. De får vara både sådana som fällts på jakt och som påträffats döda, bara de är tämligen väl bevarade. I synnerhet djur som verkar sjuka och som beter sig avvikande utgör ett intressant forskningsmaterial. Djur med normal päls kan flås innan de skickas in. Avliva djuret så, att hjärnan inte tar skada. Packa och skicka Kyl ner proverna för att de inte ska bli skämda (helst till mellan en och fem plusgrader) innan du packar dem. De behöver inte frysas ner om förvaringstiden blir kort. Packa in kroppen i generösa lager med tidningspapper som suger upp vätskor som eventuellt läcker ut. Lägg det Jägaren l 6 l 2011 l 37
• Ilkka Ala-Ajos, fältchef, Finlands viltcentral Timo Vallinen Morot innehåller nödvändig vätska och VINTERUTFODRING AV SMÅ HJORTDJUR Vinterutfodring av rådjur, vitsvanshjortar och dovhjortar är huvudsakligen djurens grundenergiförsörjning. För att överleva vinterperioden måste fettlagret och en god allmänkondition skapas redan under sommaren och hösten. Under sommaren har djuren tankat i sig energi på naturbeten och under hösten till exempel på viltåkrar. Vinterutfodring på djurens villkor bidrar dock till att upprätthålla allmänkonditionen och på så vis också till reproduktionsförmågan på våren. Utfodring i öppen terräng Vinterutfordring i öppen terräng är ett bättre alternativ för djuren än snår eller täta skogar. För till exempel rådjur är soliga åkerplättar som viltåkrar, eller andra gläntor som omges av lämpligt skydd, de bästa utfodringsplatserna med tanke på råbockarnas horntillväxt (solens värmeenergi och djurens D-vitaminproduktion/kalciumupptag/ skelettet och horntillväxt/ januari-april). På öppna utfodringsplatser kan snön indirekt störa utfodringen, men lodjurens attacker lyckas mera sällan eftersom faran upptäcks i tid. Det är särskilt rådjur som flockats på vintern som väldigt gärna vistas och ligger på öppna platser med god uppsikt över omgivningen. Med tillstånd av markägaren kan man under snörika vintrar underlätta de små hjortdjurens rörlighet, genom att köra upp ett nätverk av stigar mellan daglegorna och matplatserna med skoter eller med traktor. Rådjur håller också till i närheten av vinterutfodringsplat- lite kolhydrater också. Den innehåller dessutom ett förstadium till vitamin A. Även potatis innehåller vätska och särskilt kolhydrater, med andra ord en bra energikälla för små hjortdjur på vintern. serna och använder också villigt spåren mellan olika matplatser när de förflyttar sig från en matplats till en annan. Tillräckligt med utfodringsplatser Ungefär en utfodringsplats per 1-2 km² kan betraktas vara riktgivande täthet för rådjur och för vitsvanshjort en plats per 2-5 km² för varje bestämd skötseloch förekomstområde på vintern. Det är skäl att undvika trafikerade vägar. Det går vanligtvis ändå inte att förhindra djuren från att korsa vägar och behovet av att korsa vägar står oftast i förhållande till utfodringsplatsernas antal och placering. Det teoretiska avståndet från trafikerade vägar ­ börjande från stamvägar ­ bör vara cirka en kilometer från rådjurens utfodringsplatser, gärna det dubbla för vitsvanshjort. För att individer som omfattas av utfodringen ska få mat utan dröjsmål, bör det finnas flera utfodringspunkter vid foderplatsen, helst med ungefär M 38 l Jägaren l 6 l 2011 l Matpunkterna bör placeras vid djurens naturliga övervintringsområden. Det är bra att uppmärksamma tillgängligheten för att kunna genomföra regelbunden skötsel. De lättillgängliga platserna kan å andra sidan vara utsatta för störningarna från övrigt rekreationsbruk i naturen. Rådjuret är till exempel synnerligen dagaktivt på vårvintern och besöker utfodringsplatserna flera gånger om dagen. Den borde få äta och idissla ostört så mycket som möjligt även dagtid.
• 3-5 meters mellanrum. Då kan djuren äta samtidigt och undvika trycket från starkare individer. Även om vintern gör djuren mera sociala, är äldre hanar hos såväl hjortar som hos rådjur förhållandevis dominanta. En dylik "ägare" av en enskild foderautomat håller sina artfränder borta från "sin" foderpunkt. I väntan på sin tur kan dessa som tidsfördriv mumsa i sig också icke-önskad växtlighet. Viltåkrarna hägrar Mångfalden i naturens växtlighet är en av faktorerna som reglerar djurens allmänkondition. Viltåkrar är en praktisk metod för att göra sommar- och höstfödan mångsidigare och för att styra djurens födoval. I teorin har rådjur ett behov av ungefär 0,02 ha viltåker per individ och för vitsvanshjort cirka 0,05 ha per individ och år. Självklart äter även övrigt vilt av viltåkergrödorna. Det är naturligt att starta vinterutfodringen på en viltåker som finns inom djurens övervintringsområde. Potentiella tillväxtplatser för viltföda är på skogsbilvägar och ägovägar samt dikesrenar eller under elledningar. Växtligheten domineras ofta av olika videsorter, rönn och asp, mjölkört och hallon. Det går att främja smaken och smältbarheten hos vide och andra "mjuka" trädsorter och buskar till viltföda genom att regelbundet röja sly (röjsåg eller traktor & slåttermaskin). Unga skott är eftertraktad föda på hösten och på vintern. vintriga förhållanden tar de klövarna till hjälp. Maten grävs energiskt fram med hjälp av klövarna också i djupa drivor, allt från blåbärsris och -skott, på viltåkrarna stjälkar av foderrova, -raps och -kål. Klövarna är de bästa verktygen också när det gäller att välja godbitarna i höet. Av foderautomaterna har hökrubban en svaghet, nämligen att ett litet hjortdjur bara kan använda mulen, och det också bara på höbalens ytskikt. Där är klövarna till ingen nytta. Hökrubban borde göras så stor att den även fungerar som hölager. Särskilt under kyliga perioder kan en del av höet erbjudas direkt på snön. Höet som bjuds ut borde helst innehålla rödklöver eller mycket ängsväxter. Det får gärna bli lite fuktigt för bättre smältbarhet om det läggs fram på snön vid kyla. Vätskebalansen De viktigaste delarna i en välbalanserad kost är äpple, potatis, morot, rödbeta eller foderbetor, eftersom de innehåller kolhydrater och vätska. De neutraliserar möjliga brister i kraftfodret som är mera högklassigt än naturlig föda. Det går att utfodra med dem långt in på hösten från foderkrubborna. När det blir vinter och kyligt går det att sönderdela dem lite med spadspetsen och sprida ut dem på snön så de blir uppätna. Vattenhalten i snön minskar när temperaturen sjunker, varvid djuren inte kan få i sig tillräckligt med vatten för att kunna smälta det högklassiga fodret. För att djuren ska kunna upprätthålla vätskebalansen, måste de ha tillgång framför allt till vätske-, men även till fiberhaltig föda, såsom hö som innehåller klöver eller gräsensilage. Ju lägre temperaturen sjunker, desto längre tid lägger de ned på att äta vätskehaltigt foder i förhållande till kraftfodret. Gräsensilage är utöver potatis och rotsaker ett förmånligt tillskott till vinterutfodringen och är rikt på vätska, fibrer och mineraler. En gräsblandning som innehåller mycket rödklöver och som tagits tillvara med jordbrukets skörde- och balningsteknik passar utmärkt till detta. Det är en lönsam investering att inrätta en rödklöveräng enkom som viltåker. Det lönar sig att på hösten höra sig för vid landsbygdens musterier efter äppelpressrester som innehåller fukt, fibrer och energi (socker). Det kan förbättras genom att blanda blad av jordärtskocka som hackats med en kompostkvarn (sen grön växtlighet ­ mineralrik, råprotein ca 25 %). Fodret konserveras med pressfoderteknik genom att blanda AIV ­ konserveringsmedel ungefär 4-6 liter per tusen kilo foder. I samband med utfodringen bör fodret blandas med en aning utfodringskalk (ca 3- 5 %), eftersom sockret i äppelpressresterna kan ta kalcium och magnesium från djurens kropp. Användning av saltstenar vintertid kan också minska nivån av kalcium i kroppen, så det är att rekommendera Protein-, fiber- och mineralhaltigt rödklöverhö. Rotfrukterna serveras direkt på snön ­ klövarna tas till hjälp om det har snöat på fodret. Börja i tid och naturenligt Om vinterutfodringen påbörjas är det skäl att starta senast när första snön faller. Då får djurens matsmältningsorgan tid att vänja sig vid att smälta särskilt kraftfoder som spannmål eller vissa helfoder som innehåller högklassigare proteiner än naturföda. Trots vinterutfodring äter små hjortdjur ständigt också naturföda, vilket innehåller mera fibrer och livsviktiga mineraler än till exempel enbart havre. Utfodringen bör utföras på ett naturenligt sätt, det vill säga att det är nödvändigt att uppmärksamma foderkvaliteten och hur den läggs fram, samt att eftersträva en så mångsidig foderkomposition som möjligt. Små hjortdjur är selektiva i sitt födoval, så det är en utmaning i sig att lägga fram fodret. Fodertråg och foderautomater lämpar sig främst för spannmål och övrigt kraftfoder. Allt annat än kraftfoder kan man i regel lägga fram på ren snö. Det är naturligt för djur att äta på snön, under Jägaren l 6 l 2011 l 39 Viltkamera Laitiala
• att blanda lite utfodringskalk också i kraftfodret. Våren, sommaren och hösten är den lämpligaste tidpunkten för att erbjuda salt med tanke på djurens ämnesomsättning. möjligtvis mineraler i våmmen. Enligt vetenskapen är detta följden av en ensidig förtäring av torrfoder, dvs. kraftfoder som till exempel enbart havre. Försiktigt med spannmål Av spannmålssorterna smakar havre vanligtvis bäst, antingen som sådan eller lite tillplattad i en kvarn. Äggviteämnena i pressad havre smälter bättre än helkorn. Djuren kan bättre kontrollera mängden havre de äter. Det finns också individer som mitt i vintern söker sig till utfodring och som inte är vana vid kraftfoder. Därmed förebygger den tillplattade havren så kallad kolik och andra matsmältningsbesvär. Industriellt framställda, mineralhaltiga, helfoder för nötkreatur som pellets eller granulat är också testade. Det ska utportioneras i miniminivå dvs. högst en kaffekopp per dygn per djur. Pellets och granulat blir lätt mjöliga under naturliga förhållanden. Detta kan orsaka problem med salivbildningen, så att den för idisslingen nödvändiga saliven med enzymer inte utsöndras i matsmältningskanalen i den mängd som det mjöliga fodret skulle kräva. Konsekvensen kan vara allvarliga matsmältningsproblem. Industriellt framställda foder kan tillämpas närmast för små hjortdjur i hägn vid noggrant kontrollerad daglig utfodring. Det har konstaterats att rådjur som enbart får kraftfoder på vintern äter barrbiomassa från äldre granar som växer runt utfodringsplatsen för att tillfredställa behovet av vätska, fibrer och Underhåll minst en gång i veckan Foderförsörjningen bör utföras minst en gång i veckan. Ändå så ofta att fodret inte ens tillfälligt tar slut. Också hygienen ska skötas regelbundet genom att ta bort dåligt eller mjöligt foder från foderautomaterna. När man matar på snön måste man byta matpunkterna till ren snö tillräckligt ofta, och observera matpunkternas avstånd från varandra (2-5 m), så att spillningen inte faller på "någon annans tallrik". Mögliga frukter och övrig skämd eller tvivelaktig mat ska inte erbjudas till djuren. Några tveksamma födoämnen är gammalt bröd som bland annat innehåller jäst. Jäst kan röra om mikrobverksamheten i vommen på små hjortdjur, orsaka så allvarliga matsmältningsproblem att djuren avlider. Viltövervakning på foderplatserna Med en korrekt dimensionerad vinterutfodring förbättras övervakningsmöj- ligheterna av djurbestånden och planeringen av beskattningen står på en mera realistisk grund. Genom vinterutfodring kan man också leda djuren till områden där de inte orsakar skada för jord- och skogsbruket eller för trafiken. Betydelsen av selektiv jakt markeras vid skötseln av små hjortdjursstammar som vinterutfodras. Det är lägligt att utreda i synnerhet rådjurens populationsstruktur och tillståndet hos de djur som utnyttjar vinterutfodringen, eftersom det är möjligt att definiera könet redan på killingar. Utfodringen förbättrar dock även de svaga individernas möjlighet att överleva vintern och när de naturliga dödsorsakerna minskar bör jakten riktas ännu mera på improduktiva individer eller individer inom djurpopulationen som på andra sätt är fysiskt svagare. Dödligheten efter vintern är vanligen som störst i mars-april. Utfodringen bör fortsätta åtminstone fram till att vinterflockarna skingras. Slumpmässig eller avbruten, det kan vara värre för små hjortdjur och för naturen att basera utfodringen ensidigt på särskilt spannmål, än att låta bli att utfodra alls. l RIKTGIVANDE FODERÅTGÅNG VID VINTERUTFODRING (beror på kvantiteten och kvaliteten av den övriga födan, såsom tillgänglig naturföda, spirande grönska och viltåkrar) Foderåtgång: Under vinterutfodring november-april, minst 5 mån = 150 dygn Rådjur i utfodring: 25 st Vitsvanshjortar i utfodring: 25 st Foderåtgång i genomsnitt kg/rådjur/dygn: 0,5-1 kg Foderåtgång i genomsnitt kg/v-hjort/dygn: 1-2 kg Total foderåtgång för ett rådjur i vinterutfodring ca 75-150 kg Total foderåtgång för en vitsvanshjort i vinterutfodring ca 150-300 kg Total foderåtgång/25 rådjur i vinterutfodring ca 1800-3700 kg Total foderåtgång/25 v-hjortar i vinterutfodring ca 3700-7500 kg Förhållandet mellan fodersorter: Ilkka Ala-Ajos Fodersort Rotfrukter Hjortflik i modell silo ­ havre som tillplattats en aning i en kvarn tappas ner genom ransoneringsluckan i foderkrubban allt efter förbrukning. De hängande brädorna hindrar att fodret blir vått och att fåglar kommer in. Efter en inlärningsfas lär sig hindarna och killingarna snabbt att använda foderautomaten. Motsvarande foderautomat fungerar även för rådjur. (potatis, morot, äpplen o.dyl. vätskehaltig foder) ca % 70 20 10 100 Rådjur 25 indiv. ca kg/dygn 10 - 17 3-5 1-3 14 - 25 Vitsvanshjort 25 indiv. ca kg/dygn 20 - 35 5 - 10 2-5 27 - 50 Havre (möjl. tillplattad) Gräsensilage, klöver Totalt 40 l Jägaren l 6 l 2011
• Ett träffande val LASTINGSOCKOR OCH ­UNDERKLÄDER TKO 900 45 % OUTLAST-AKRYLFIBER 35 % SILTEX-PROPYLENMIKROFIBER 15 % POLYAMID 5 % ELASTAN S-XL GRÅ / SVART WHI 900 70 % MERINOULL 10 % SILTEX-PROPYLENFIBER 15 % POLYAMID 5 % ELASTAN S-XL FÖR DAMER Vandringssocka av marinoullblandning. Mjuk tvåskiktsstickning. Treskiktsstickad socka som är särskilt avsedda för vandring. Heavy 240 g Wory -halvpolotröja (röd, storlek s-xl) och Ficla byxor (röd/svarta, storlek s-xl) · på båda sidor slätstickad 100 % merinoull. · lämplig som enda skikt vid idrottande och för dagligt bruk. FÖR MÄN XOL 900 70 % COOLMAX-POLYESTER 13 % POLYAMID X-STATIC SILVERFIBER 7 % ELASTAN S-XL SVART / GRÅ TXC 900 30 % MERINOULL 30 % AKRYL 20 % POLYPROPYLENMIKROFIBER 15 % POLYAMID 5 % ELASTAN S-XL SVART / GRÅ Double heavy 270 g Widi ­halvpolotröja och Wet ­ byxor med långa ben (svarta, storlek m-xxl) · tvåskiktsstickad 100 % merinoull · leder effektivt bort fukten från huden och upprätthåller värme Nico 160 g boxershorts · 100 % superfine merinoull Vandringssocka av snabbtorkande, värmereglerande material. Sulan, tå- och häldelen tvåskiktsstickad. För vandring avsedd socka av fiberblandning med ull. Tå-, häl- och vristpartier förstärkta. UNISEX Medium 180 g Zubr-skjorta och Ziky byxor med långa ben (svarta, storlek s-xxl) · 100 % superfine merinoull som leder bort fukten från huden och upprätthåller värmen bra · lämpar sig bra som underplagg vid idrottande och för dagligt bruk REMES KATALOG FÖR 2011 HAR UTKOMMIT! VAPENAFFÄR MARKUS REMES OY www.remes.fi Studera katalogen på nätet eller hos din närmaste återförsäljare! Försäljning: Vapen- och sportaffärer i hela landet KOLLA DATUMET FÖR NÄSTA FABRIKSBESÖK!
• Klaus Ekman Utrensning av olagligt rovfågeldödande! Olagligt dödande av duvhök är entydigt ett brott Jouni Lamminmäki från föreningen Suomenselän lintutieteellinen yhdistys som var gästskribent i föregående nummer av Jägaren, lyfte fram en tabubelagd fråga som man tiger om i jägarkretsar. Ger vi ärliga jägare ett tyst godkännande av olagligt dödande av rovfåglar? ­ Olagligt dödande av duvhök är under inga omständigheter acceptabelt, det är entydigt ett brott, konstaterar Hannu Ilomäki och Heikki Alakarhu från Österbotten. l I Seinäjoki träffar jag Heikki Alakarhu, ordförande för det regionala viltvårdsrådet i Österbotten, ordföranden för Österbottens distrikt i Finlands Jägarförbund Hannu Ilomäki samt jaktchef Jarkko Nurmi. Syftet var att kritiskt diskutera och fundera på olagligt dödande av rovfåglar. Enligt de statistiska uppgifterna nedan misslyckas häckningen till följd av mänsklig verksamhet relativt sett mest i Finlands viltcentrals region Österbotten. Enligt materialet har totalt ca 1,5 % av alla rovfåglars häckning i Finland misslyckats till följd av mänsklig verksamhet. Diskussionerna var livliga och helt samstämmiga: all kriminell verksamhet är förkastlig och förstörande av fridlysta rovfåglars boplatser och häckning är uttryckligen det! Frågan har redan länge diskuterats kritiskt också i Österbotten, men förstörelsen bara fortsätter. ­ Från fågelskådarhåll har man ofta signalerat att det inte bör skapas ett lagligt system med jaktlicenser, t.ex. för att ta bort duvhök, så länge det olagliga dödandet är så vanligt. Jaktföreningarna har skäl att fundera på frågan om slumpmässigt dödande av duvhökar verkligen har en positiv effekt på viltbestånden. Kanske en skärpt självövervakning inom föreningarna skulle gynna denna fråga i ett vidare sammanhang. Å andra sidan kan också fågelskådarnas tvära nej-linje omöjliggöra en vettig förvaltning av rapphönsbestånden, konstaterar jaktchef Jarkko Nurmi. mår också viltet bra och om viltet mår bra, mår även jakten bra. ­ Av denna anledning gör jägarna enorma mängder frivilligt arbete för naturens och viltets välbefinnande. Och i detta sammanhang är det en god idé att påminna om att t.ex. Finlands Jägarförbund med sina 155 000 medlemmar är Finlands största naturskyddsorganisation, konstaterar Hannu Ilomäki. ­ Skuldbelägg inte alla jägare om någon begår ett brott. Inte är alla bilister rattfyllon bara för att en kör i fyllan och åker fast, formulerar Heikki Alakarhu. Dessutom sparrar Heikki Hannu genom att konstatera, att jägarna utöver natur- och viltvård gör bevisligen ca 400 manarbetsår övrigt talkoarbete relaterat till vilthushållning. Alakarhu fortsätter med att konstatera att jägarna länge har anklagats t.o.m. för rovdjurshat. Enligt hans mening framkallar man hat mot jägare genom prat om rovdjurshat. Sådana inlägg har man nyligen i offentligheten börjat kalla för hatprat. I Tyst godkännande? Under diskussionens gång kommer det fram att det förmodligen rör sig om en mycket liten grupp jägare som gör dessa boplundringar och sannolikt känner man till dem inom jägarkåren. Varför fungerar jägarnas självövervakning inte i detta sammanhang, utan man låter hela jägarkåren kollektivt bära skulden för det olagliga dödandet av rovdjur. Detta använder jaktmotståndarna gärna emot hela jägarkåren och mot jakt. Jägaren och naturskyddaren har ändå gemensamma intressen: om naturen mår bra, Duvhökspopulationen har alltså inte ökat trots fridlysningen. När fridlysningen av duvhöken hade inletts förhandlade miljöministeriet med viltförvaltningen om att skapa en fungerande praxis gällande dispenser på områden där det bedrevs storskaligt viltvårdsarbete eller kommersiell jakt. Idag kan det konstateras att miljömyndigheten bara gett tillstånd till att flytta duvhökar, vilket enligt svensk forskning är av mycket liten nytta, eftersom duvhöken återvänder även från långa sträckor till de goda jaktmarkerna. Kostnaderna för flytten blir också väldigt höga. ­ Eftersom duvhökens huvudsakliga föda är hönsfåglar, blir skadorna som orsakats av duvhök mycket stora på specifika viltvårdsområden. På många områden där rapphönan är föremål för särskild vård, som här i Österbotten, är duvhöken också vanlig. Under flytten till och med mångdubblas områdenas duvhöksbestånd. Allt emellanåt trivs duvhöken på rapphönsflockens revir så länge det finns fåglar kvar i flocken, och först när maten tar slut förflyttar sig duvhöken till följande jaktområde. Den här egenskapen är särskilt svår, när man samtidigt försöker trygga välmående och framgång för vår egen östra underart av rapphöna, säger Heikki Alakarhu. Skador som orsakas av duvhök är betydande också på områden som erbjuder kommersiell jakt och då pratar vi om reda pengar. Ja till skarv ­ nej till duvhök Duvhöken är ingen egentlig flyttfågel, men framför allt unga hökar som ännu är utan eget revir samlas ofta på områden där det är lättare än i genomsnitt att få föda. Det vill säga just på de områden där man sköter om och försöker upprätthålla en hög nivå för såväl skogsfågel- som fältfågelbestånden. Duvhökens inverkan på skogsfågelbestånden är bevisligen betydande och predationen stor i synnerhet under våren och under häckningstiden. Överst på duvhökens fångststatistik finns i synnerhet ripor, orrhönor och tjäderhönor och av de häckande orrhönorna fångas 25-30 % av duvhöken och Duvhöken problemets kärna Vi går vidare i diskussionen till orsaker och konsekvenser. Duvhöken var den sista icke fridlysta rovfågeln som fridlystes, det skedde den 1.6.1989. Berguven hade fridlysts redan tidigare. Det var en total överraskning för jägare och viltvårdare trots att man nog visste om att duvhöken var fridlyst i nästan hela övriga Europa. Trots fridlysningen har duvhökspopulationen varit stabil, kanske till och med gått tillbaka lite, vilket troligen är resultatet av att gammelskogen minskat. Duvhöken häckar uttryckligen i gamla skogar. 42 l Jägaren l 6 l 2011
• fåglarna fria, men ta bort de unga individerna, som naturen ändå skulle eliminera några månader senare, frågar ordförande Alakarhu. ­ Viltvårdarna har undrat varför miljömyndigheten gett dispens för att döda skarv med motiveringen att skarv orsakar ekonomisk skada för yrkesfisket. På samma grunder har man dock inte beviljat just några tillstånd alls för att döda duvhök inom viltvårdsområden, även om de skador som duvhöken orsakar på rapphönsbestånden särskilt i Österbotten är betydande, där man har försökt återuppliva rapphönspopulationernas existens genom omfattande skötselarbeten och utplanteringar, undrar ordförande Ilomäki från Österbottens distrikt i Finlands Jägarförbund. Tillstånd att skjuta skarv har motiverats uttryckligen på grundval av de ekonomiska aspekterna och då väcks förstås frågan, varför inte tillstånd att döda duvhök har beviljats till exempel för platser som bedriver kommersiell jakt där de ekonomiska förluster som duvhöken orsakar kan bli mycket stora. Duvhöken väcker alltid känslor, både för och emot. Känner du dessa gärningsmän? Måste jägarna kollektivt bära ansvar för dessa brott? Siffrorna inkluderar också häckningar som misslyckats på grund av annan mänsklig verksamhet och förstörd häckning. n På basis av monitoringmaterialet som ringmärkarna skickat till Ringmärkningsbyrån mellan åren 1982-2009, har man genom mänskliga aktiviteter förstört 73 bon inom forna Vasa län, när motsvarande siffra för hela landet är 162. Materialet är baserat på 11181 (med säkerhet påbörjad häckning 8811) häckningskort. Häckningskort finns för bo av ris eller konstgjord boplats för stor hök, eller boplats för medelstor hök (om häckningsunderlaget inte uppgetts). Skadesiffran länsvis (dvs. avsiktligt förstörda bon eller av annan ospecificerad mänsklig orsak misslyckad häckning), totalt 162 bon uppdelade enligt de gamla länen enligt följande: 1 Nyland 6 2 Åbo och Björneborg 11 3 Åland 4 Tavastland 11 5 Kymmene 10 6 S: t Michel 6 7 Kuopio 7 8 Norra Karelen 5 9 Vasa 73 10 Mellersta Finland 10 11 Uleåborg 20 12 Lappland 3 Olagligheter kan inte accepteras! Även om man bland viltvårdarna mycket väl känner till de skador som duvhöken orsakar, får man ändå inte börja med olagligheter. ­ Genom att ta bort ett par Riktgivande kan konstateras, att av 11181 häckningskort under hela perioden har det anmälts att åtminstone 1253 bon varit tomma. Med fiskgjuseblanketterna har det i övervakningen mellan 1971-2011 anmälts sammanlagt 145 kontroller av boplatser, där boplatsen eller häckningen med säkerhet, sannolikt eller möjligtvis är avsiktligt förstörd. Av dessa är 9 bon från 2000-talet och resten alltså äldre. Med hjälp av det nyligen införda användargränssnittet över rovfåglarnas häckningsregister får man fram följande information: Med boplatsblanketter för rovfåglar har det mellan åren 1982-2011 anmälts 186 kontroller av boplatser där boplatsen eller häckningen med säkerhet, sannolikt eller möjligtvis är avsiktligt förstörd. Av dessa är 26 bon från 2000-talet. Jägaren l 6 l 2011 l 43 Hannu Huttu duvhökens andel av till exempel tjäderhönornas årliga dödlighet är till och med över 70 %. De unga duvhökarnas öde är mycket lik det som råder i naturen i övrigt. Största delen avlider under sitt första levnadsår ­ vanligtvis på vintern ­ i brist på mat eller under andra svåra omständigheter. Men sett ur vilthushållningens synvinkel har en sådan ung duvhök redan hunnit förorsaka oåterkallelig skada t.ex. för existensen av ett lokalt rapphönsbestånd. ­ Ja, nog väcks frågan varför man inte beviljar dispens för duvhök? Man kunde till exempel fånga duvhökar med fällor för levande fångst inom viltvårdsområden och släppa de äldre territoriella duvhökar ökar man inte hönsfågelbestånden och fördärvar inte heller duvhöksbeståndet. Det är ändå under inga omständigheter acceptabelt att olagligt ta livet av duvhök, det är entydigt kriminellt, ryter Hannu Ilomäki och Heikki Alakarhu samstämmigt. l Sett ur vilthushållningens synvinkel kan en ung duvhök redan ha hunnit åsamka oåterkallelig skada till exempel för existensen av ett lokalt rapphönsbestånd.
• Anvisningar för ansökan om dispens för att fånga duvhök n Duvhöken är en djurart som är fridlyst med stöd av 37 § och 38 § i naturvårdslagen (1096/1996) samt en fågelart som avses i artikel 1 i EU:s fågeldirektiv, som finns nämnd i 49 § i naturvårdslagen. Enligt 39 § 1 mom. i naturvårdslagen är det förbjudet att avsiktligt fånga eller döda individer som hör till de fridlysta djurarterna. Enligt 49 § 3 mom. i naturvårdslagen kan den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) i enstaka fall ge tillstånd att avvika från förbuden i 39 §, 49 § 2 mom. Enligt 49 § 3 mom. i naturvårdslagen kan undantag för 39 § och 49 § 2 mom. i naturvårdslagen på motsvarande sätt beviljas på de grunder som nämns i artikel 9 i fågeldirektivet. Förutsättningen för beviljande av dispens är att ingen annan lämplig lösning finns. Ansökan om dispens från en djurarts fridlysning enligt naturvårdslagen får formuleras fritt. Ansökan ska referera till dispens från förbuden enligt 39 § i naturvårdslagen med stöd av 49 § 3 mom. i naturvårdslagen. Ansökan riktas till den behöriga regionala NTM-centralen . För att klargöra syftet med ansökan och samtidigt för snabbare handläggning bör sökanden i sin ansökan uppge i alla fall följande: 1) Art, för vilken dispens ansöks och hur många individer man avser att fånga (eller döda) - exempelvis duvhök 10 fåglar 2) Varför söks dispens - exempelvis: för att återinföra rapphönans östra underart i området - exempelvis: kommersiell jakt, ekonomiska förluster noggrant uppskattade (i euro). 3) Regionen för vilken dispensen begärs - exempelvis kommun, by och fångstanordningarnas koordinater. - karta bifogat, där åtgärderna är markerade 4) Den tidsperiod för vilken ett undantag begärs - exempelvis 1.8.-28.2. 5) En detaljerad beskrivning av hur fångsten skulle förverkligas - exempelvis fälla för levande fångst, som vittjas minst en gång om dagen. - äldre territoriella fåglar släpps fria och yngre tas bort 6) Ansvarig person, som ansvarar för att dispensvillkoren och att art- och åldersfastställelsen följs 7) Utredning över att ingen annan lämplig lösning finns för att uppnå ovanstående mål - exempelvis har alla andra åtgärder gjorts, dvs. livsmiljöerna är i skick, fångsten av små rovdjur är effektiv och aktiv Om det som fågeldirektivet eller naturvårdslagen förutsätter som grund för ett beslut inte framgår i ansökan, dvs. ansökan är ofullständig, begärs komplettering av sökanden. Dispensen är avgiftsbelagt. Priset är 100 euro oavsett om beslutet är positivt eller negativt. Ordförandena Hannu Ilomäki (t.v.) och Heikki Alakarhu samt jaktchef Jaakko Nurmi kring en rätt så kompliceradhelhet, dvs hur sörja samtidigt för rapphönan och duvhöken. Modell: Sökandens uppgifter Sökande ansöker om dispens som avses i 49 § från förbudet i 39 § i naturvårdslagen: Djurart Duvhök Individer,antal 10 (juv) Ansökt dispensperiod 1.8.-28.2. Område som dispensen gäller är beläget i _______________________kommun / kommuner. Områdets areal, ha: ____________ Området är markerat på bifogad karta, där också fångstanordningarnas placeringar är markerade alternativt att de framkommer i en annan utredning. Noggrannare motiveringar till ansökan framkommer i bifogad utredning eller som en separat bilaga. Det lönar sig att ta hjälp av modeller till ansökan om undantagstillstånd som finns på webbplatsen www.riista.fi/lupahallinto när ansökan formuleras, eftersom samma fågeldirektiv tillämpas till exempel på duvhök som för jaktbart fågelvilt. 44 l Jägaren l 6 l 2011
• Liikuttavan halpa urheilukauppa Tarjoukset voimassa 30.11. saakka, niin kauan kuin tavaraa riittää. Northbrook Snowlite -lumikengät 79,90 Erä Maglite valaisimia POISTOHINNOIN! (129,-) Tukevat ja kevyet lumikengät aikuisille. Kantavuus max. 120 kg. Materiaali kestävää komposiittimuovia. Pohjassa jääpiikit. Hw-Hunt -reppujakkara Tukeva ja luja reppujakkara. Istuinkorkeus 60 cm. 6,95 Muckboot Tay Sport -lämpösaappaat Lämmin ja vedenpitävä fleece/ Airmesh -vuorellinen talvisaapas. Koot: 37-47 . Alkaen 29,90 Garminin Astro 320 -koiratutka/panta -setti Helppokäyttöinen suomenkielinen käyttöliittymä, täydellinen GPS-navigaattori johon liitettävissä jopa kymmenen koiran pannat. Laite on täysin vesitiivis, käyttöaika jopa 2 vuorokautta. Mukaan autolaturi, verkkovirtalaturi ja tehoantenni. Kahden vuoden takuu. (44,90) 1 ,19 649,Liikuttavan halpa urheilukauppa www.budgetsport.fi (749,-) Espoo Friisilä Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-17 su 12-17 Raisio Kuninkoja Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-20 la 10-16 su 12-16 Oulu Limingantulli Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16
• Text och bild Erkki Kauppi senare började Sako tillverka ett större lås för 30-06 Sprg och ännu grövre kalibrer. Också Tikkakoski inledde rätt sent tillverkningen av gevär. På 80-talet introducerade Valmet en dubbelpipig studsare på marknaden och den halvautomatiska Petra. Här kan nämnas att de här vapnen främst var tänkta för export och den höga kvaliteten satte fart på affärerna. På 70-talet ökade dessutom mängden älglicenser med rasande fart och inrikeshandeln gick upp i varv tack vare modifierandet av gamla militärgevär. Vid den här tiden blev också kikarsiktena i rask takt vanligare. Inhemska marknadsledare Med tiden följde mera ändringar i tillverkningsarrangemangen och numera görs inhemska gevär enbart i Riihimäki. Sako och Tikka har förnyat sina modellserier och lägger tyngdpunkten på export, men den inhemska försäljningen är dock betydande. Bägge tillverkarna har ett stort antal kalibrer på programmet och har alltså allt från rådjur till björn. Självfallet importeras det också vapen till landet, men dessa utgör en minoritet. När den inhemska tillverkningen av halvautomater upphörde så ökade andelen importgevär, i synnerhet för björnjakt. När det gäller älgjakten i vårt land ligger kalibern 308 Win som obestridlig etta. Det gamla militärgeväret 7,62x53R verkar ha överlåtit andraplatsen till 3006 Sprg. Kalibern 9,3x62 har på senare tid blivit populär i synnerhet i björntrakter. Kalibrerna 8,2 och 9,3x53R som bygger på ett äldre militärgevär tynar så sakta bort. De mindre 7x54 och 7,53R börjar vid det här laget vara historia trots att de numera enligt gällande förordning är lovliga på älgjakt. Tillgången på patroner till dem börjar vara så knapp att man får ladda själv. Kalibern 6,5x55 SE som är av svenskt ursprung har fått anhängare, i synnerhet för rådjur, tack vare de goda ballistiska egenskaperna. Patroner för jakt på högvilt I vårt land har högvilt i alla tider betytt älg, björn och varg. På sin tid var också skogsrenen ett väldigt viktigt vilt. Till nyheterna i kategorin hör vitsvanshjorten, rådjuret och numera också dovhjorten. Räknat i antal är älgen och rådjuret de viktigaste och det är främst jakten efter dem som den här artikeln ska handla om; vapnen, riktmedlen och patronerna. l Ända sedan stenåldern har skogsvildrenen hört till de viktigaste villebråden i den finska jakt- och fångstkulturen, vilket ledde till att arten dog ut i slutet av 1800-talet inom våra nuvarande gränser. Jakten på ren gick liksom jakten på älg på skidor när snön låg djup och lös. Alternativt med fällor och fångstgropar. Spjut och pilbågar hörde också till utrustningen. När eldvapnen gjorde entre på scenen trängde de steg för steg undan de andra jaktformerna. re och periodvis var älgen totalfredad. På 1920-talet grundades vapenfabrikerna Valtion kivääritehdas, Sako och Tampereen Asepaja. Det var emellertid inte fråga om nytillverkning av gevär utan man modifierade ryska, tyska och svenska militärgevär till jaktvapen. Skyddskårerna och försvarsmakten såg ogärna att vapnen slets ut på jakt. Alltså stiftades en lag som stadgade för älgjakt att kulan måste ha en diameter på minst åtta millimeter. På grund av kvicksilvertändhattarna och vanvård var piporna ofta frätta eller utslitna. Boten på problemet var att borra upp loppet och räffla om det. På det viset uppstod de inhemska kalibrerna 8,2x53R och 9,3x53R. Ä 46 l Jägaren l 6 l 2011 308 Win klar etta Längre fram, på 1950-talet, tillverkade Sako gevär med belgiska FN-lås. I slutet av decenniet såg ett alldeles eget vapen dagens ljus, L57, sedermera L579, där den nya kalibern 308 Win var avsedd uttryckligen för älgjakt. Några år Grovkalibrigt skrämmer De övriga kalibrerna utgör en liten minoritet. De grovkalibriga bössorna skrämmer mången som inte begriper sig på saken. De är rädda för att den stora Från Berdan till Mosin Nagant De första skjutvapnen var mynningsladdade musköter och hagelgevär. I början av senaste sekel jagades det med vapen av märkena Berdan, Vetterli och MosinNagant. Tjuvjakten höll älgstammen ne- En stor och långsam kula som fungerar rätt ger nästan undantagslöst ett mycket prydligt resultat.
• kulan ska fördärva hela djuret, medan det ju förhåller sig precis tvärtom. En stor och långsam kula som fungerar rätt ger nästan undantagslöst ett mycket prydligt resultat. Om skottet träffar i skulderbladet brukar det hejda djuret mycket kvickt och i köttet blir det bara ett snyggt hål utan blod. Under det senaste decenniet har det tillkommit ett stort antal nya kalibrer. Det finns flera firmor som har skapat veritabla kaliberfamiljer. En av dem är sortimentet Winchester Short Magnum. Remington kontrade med en nästan identisk serie: Remington SA Ultra Mag. De har korta och stabbiga hylsor och effekten är nästan den samma som hos långa magnumpatroner med bälte. I USA har de blivit mycket populära, men i vårt land är de allt för speciella om man håller sig med en enda studsare. karsikte för älg får inte vara överdrivet kraftigt; 1,5­6x42 räcker till. På senare tid har det kommit ut i handeln variabla kikare med en zoom som förstorar upp till åtta gånger. Välj förstoringsgraden efter passet; i öppen terräng kan du använda en kraftigare förstoring medan snårig mark kräver en svagare. Öva, öva Vid drevjakt i dagsljus går det också att använda hologramsikten och rödpunkt. Om vapnet har ett öppet sikte ska du öva också med det. Det är överhuvudtaget nödvändigt med träning eftersom situationerna på jakt ofta är så snabba att det inte finns tid att tänka efter vad man ska göra. I samma ögonblick ska jägaren hinna identifiera viltet och komma ihåg de förbjudna skjutsektorerna. Vad jaktkulorna beträffar har utvecklingen under de två senaste årtiondena varit enorm. I synnerhet de amerikanska tillverkarna har utvecklat utomordentliga kulkonstruktioner. Nästan alla patrontillverkare använder dem som komplement till sina egna standardkulor. Även de blyfria kopparkulorna har hittat sin nisch. I regel är deras genomträngningsförmåga tillräcklig och inte ens hårda ben splittrar kulan. Några kulor har en spets av komposit för att säkert öppna sig, vilket även förbättrar ballistiken och matningen från magasinet till loppet. Det är inget problem att själv testa hur olika kulor beter sig. En bunt dagstidningar som fått ligga i blöt blir en enkel och billig måltavla. Överst kan du lägga något som får föreställa viltets Resultatet av en Barnes Triple Shok-kula i tidningsbunten, med en 308 Win studsare. Inträngning 52 cm och smal kanal. En älgatrapp går enkelt att bygga av dagstidningar som fått ligga i blöt. Ett högviltsvapen för nybörjare Som första studsare för högvilt är en 308 Win eller 30-06 Sprg ett utmärkt val. Med en sådan kan man utmärkt väl också jaga fågel. Tillgången på patroner är garanterad och övningspatronerna kostar inte skjortan. Om intresset räcker till så kan följande studsare bli en 9,3x62. Med en sådan är också björn tänkbart. Den mindre studsaren kan sedan avdelas för rådjur. Den får gärna ha ett kikarsikte som är ljusstarkt och har en ljuspunkt. Numera har älgstudsare nästan undantagslöst kikarsikte. Men ett öppet sikte är inte helt fel och i snårig terräng kan det vara ett bättre val. Ett montage med snabbfästen underlättar. Ett ki- Träffbilden för en studsare i kalibern 308 Win med kulor av olika vikt på hundra meters håll. De lättare kulorna har träffat högre. Resultatet för en annan studsare i 308 Win med olika kulor. hud. Glöm inte att lägga en kraftig fanerskiva på några centimeters djup, för utan en sådan ger också en sekunda kula ofta ett gott resultat. Genom att studera kulans inträngning, restvikt och kanalens form får man en rätt god uppfattning om kulans egenskaper. Också valet av kula ska göras med en smula eftertanke. Somliga ben i älgkroppen är väldigt hårda och kulan måste vara av en så stark konstruktion att den inte hejdas av exempelvis älgens framben. Vid jakt efter rådjur och björn ska kulan gärna öppna sig fort för att sårkanalen ska bli tillräckligt bred. När det gäller kulans genomträngning är åsikterna delade eftersom somliga undviker kulor som går igenom djurkroppen. Men en kula som gått igenom kroppen är ofta effektivare och blodspåren är tydligare. En uppföljande andra skott som bommar är klart farligare än en kula som trängt igenom älgen. Och sådant händer ju ibland. Skjut in geväret med omsorg! En älgstudsare ska vara minst så noggrant inskjuten att det blir godkänt i älgskjutprovet. För rådjursjakt används i Europa termen GEE för optimalt inskjutningsavstånd. Detta varierar med Jägaren l 6 l 2011 l 47
• Kaliiber Kultyp Kulvikt g 9,0 10,1 9,7 10,7 11,7 11,7 11,7 13,0 11,7 19,4 18,5 Hastigh Energi Eo J V0 m/s 820 800 870 825 795 795 795 745 900 770 720 3027 3232 3673 3643 3686 3686 3686 3608 4740 5765 4795 Energi E1oo J 2579 2616 3029 3118 2772 3076 2174 2890 4110 4664 3719 Kulbana, avvikelse cm 50 1,1 1,4 0,7 1,0 1,7 1,4 1,3 2,2 0,3 1,8 2,6 100 2,7 3,1 2,3 2,6 3,4 3,0 2,9 3,9 1,9 3,4 4,4 150 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 200 -7,3 -8,4 -6,7 -7,2 -9,4 -8,1 -7,6 -9,4 -5,7 -9,2 -11 250 -19,7 -22,7 -18,1 -19,3 -25,9 -21,9 -20,8 -26,2 -15,2 -24,7 -30,2 6,5x55 SE 6,5x55 SE 308 Win 308 Win 308 Win 308 Win 308 Win 308 Win 300 Win Mag 375 H&H Mag 9,3x62 Norma Lyijyk. 235A 480A 256A 236A 408A 227A 408A 480D 266D Ett tvåbent skjutstöd ger bättre träffbilder. kalibern och kulan, men ligger mellan 150 och 200 meter. Då har kulan ett överslag på fyra centimeter. På ett rådjur blir träffen dödande också på ett aningen längre avstånd om man siktar mitt i kroppen. Vid jakt efter älg är det dödliga träffområdet avsevärt större. Den som skjuter in studsaren på 150 meters avstånd har läget under kontroll. Om du inte har tillgång till en sådan skjutbana så kan du skjuta in studsaren på hundra meter med någon centimeters överslag. Om du sedan måste skjuta på ett skadat djur så ger kulbanan en bra träff ända till 200 meter. Framförhållningen ska då förstås rättas efter vad situationen kräver. I ett sådant läge är det dock bäst att tänka Inför jakten ska vapnet skjutas in på nytt om man under sommaren har övat med lätta kulor. sig för och bedöma sin egen skjutskicklighet realistiskt. Är det värt risken att lappa på med ett skott? För de vanligaste älgpatronerna avviker kulbanorna inte nämnvärt från varandra på 200 meters avstånd. I tabellen nedan anges för jämförelsens skull tekniska data för några vanliga patroner och värdena för kulbanan på 250 meter avstånd. Om vapnet är inskjutet på 150 meter så sjunker träffpunkten på 200 meter med högst fem centimeter. En jägare ska slipa sin skjutskicklighet med tanke på olika situationer. I det gamla skjutprovet sköt man enbart stående, på frihand. I skarpt läge på jakt gäller det alltid att få in en god träff. Jägaren ska använda sig av alla stödmöjligheter som finns och han ska också öva för sådana situationer för att lära sig vad han klarar och inte klarar. På en skjutbanan är det inte heller svårt att öva sittande på ryggsäcksstolen med stöd mot knäna. Det är inte ovanligt med älgtorn på skjutbanor. Räcket ger gott stöd för studsaren. Det är värt att prova på. Men låt aldrig geväret vila mot ett hårt underlag som trä, utan lägg någonting mjukt emellan, eller ena handen. Det finns också skjutstöd i handeln med ett, två eller tre ben. I exempelvis Afrika är det i praktiken obligatoriskt med ett tvåbent skjutstöd. När det är dags för skott är ett sådant mycket smidigt att hantera. Det är alltså en god idé att öva också med ett sådant. Träffa säkert Den som skjuter med olika patroner ska vara säker på hur de träffar. Enligt ballistiska tabeller skiljer det bara ett par cm mellan en lätt och en tung kula på hundra meters håll. I praktiken kan dock skillnaden mellan kulor av olika vikt vara trettio centimeter på detta avstånd. Somliga vapen, ju tjockare och kortare pipa desto bättre, skjuter i bästa fall alla kulor i så gott som samma hål. Men här finns ingen tumregel utan man måste testa med sin egen studsare. Inför jakten ska vapnet skjutas in på nytt om man under sommaren har övat med lätta kulor. Vid valet av patron är det inte att rekommendera att lyssna på någon bekant vars kusin har lyckats träffa ett par älgar. Den som håller ögon och öron öppna under jakten och i slaktskjulet lär sig en hel del och egna test ger klart besked. l Sakos Hammerhead 256A trängde in 36 cm, men kanalen är anmärkningsvärt bred. Till vänster en Barnes som öppnade sig långsamt och till höger en Hammerhead som gjorde det väldigt fort. 48 l Jägaren l 6 l 2011
• Jakten på statens marker Jaktövervakarna ser vartåt det lutar Gott om skogshöns, men inte utan följder Det finns gott om fågel denna höst. Jägarna har kunnat utbilda sina hundar och öva sina egna färdigheter. De har kunnat fälla en fågel eller två utan att känna dåligt samvete. Men på jaktövervakarhåll finns det inte bara goda nyheter att rapportera. På sina håll har det funnits så mycket fågel att alla inte har fått plats i skogen utan somliga har fått nöja sig med ståplats vid vägkanten. Vilket har utgjort en frestelse som alla jägare inte har kunnat stå emot. De har tagit steget från jägarrollen till rollen som landsvägsrövare. Det känns ju inte som något förfärligt brott när det nu finns så mycket fågel, vilket också inventeringarna har bekräftat. Det har kommit till vår kännedom oroväckande mycket fler fall av hönsskytte från bil än under tidigare höstar. Den som skjuter en orre eller tjäder från bilen gör det inte av misstag. Geväret ska ju finnas till hands, färdigt laddat eller så att det snabbt kan laddas. Det hela måste gå fort. Skytten måste koncentrera sig dels på skottet, dels på att inte bli upptäckt. Det handlar alltså inte bara om ett jaktbrott utan här finns också en risk för att någon blir vådaskjuten. Om dessutom en jaktövervakare råkar dyka upp så kanske skytten tappar nerverna och ett vådaskott brinner av. I detta nu diskuteras en revidering och åtstramning av skjutvapenlagen för ökad vapensäkerhet. På jägarhåll upplever man att en del av förslagen går till överdrift. Vår gemensamma möjlighet att påverka processen så att lösningarna blir förnuftiga bygger på att vi strikt följer den lagstiftning som redan finns. Förhoppningsvis är det bara en slump att vi under höstens granskningar har stött på vårdslöshet med begränsningen av antalet patroner i magasinet på halvautomatiska hagelgevär. Ett hagelgevär utan begränsning i magasinet är ju inte olagligt i sig. Däremot är det olagligt att jaga med ett gevär som har en patronkapacitet som överskrider det tillåtna. Var och en som har skrivit jägarexamen vet hur den här saken ska skötas och vapenhandlarna kunde ju stöta på med en påminnelse. Platsen för ett jaktbrott kan numera också vara ett skrivbord och redskapet för brottet en dator. Jaktlagen stadgar om hur jakträtten i statsmarker ska fungera. Om ortsbors rätt till fri jakt stadgas klart och tydligt i lagen. Dessutom stadgas det i jaktlagens sjätte kapitel att jakttillstånden i första hand ska styras till jägare som inte har andra, skäliga möjligheter till jakt. Vid beviljandet av jakttillstånd för älg innebär detta att sådana ansökningar prioriteras där det finns flest jägare utan andra möjligheter att jaga. Det här har lockat somliga ansökningsförfattare till att utöka sitt jaktlag med personer som inte ens vet om att de finns på listan. Men en rutinerad handläggare börjar ana ugglor i mossen när svaren på frågorna inte stämmer överens med varandra. Det har till och med förekommit förfalskningar av godkänd jägarexamen och avlagt älgskytteprov. I sådana fall ska ärendet överlämnas till polisen för undersökning. Det händer att jägarna upplever den offentliga debatten om jaktbrott och oegentligheter som pinsam. I synnerhet om den som kastar första stenen kommer från jägarnas egna led är det lätt hänt att personen blir fördömd som en som kackar i eget bo. Det hela kvitteras ofta med en kommentar i stil med att den som skjuter från en bil inte är jägare. Det är han förstås inte heller, men oegentligheter försvinner inte genom att förtiga dem. Vi ska klart och offentligt fördöma de lagbrott som förekommer i jakten eftersom de går stick i stäv med de etiska regler för jägare som lanserades av Jägarnas Centralorganisation. Reglerna innehåller bland annat följande punkter: Jaga så att du inte äventyrar jaktens goda rykte ­ Jaga enligt principen för hållbart nyttjande ­ Respektera viltet ­ Tänk på säkerheten. Jaktövervakningen fungerar som en barometer eller termometer. Den upptäcker indikationer på förändringar i attityderna och på att någonting har gått fel. Den pekar däremot inte ut orsakerna eller talar om hur illa det är ställt. Med dagens resurser förblir en stor del av jaktförseelserna oupptäckta. Vi får ingen helhetsbild av läget utan tecken på om vi är på väg åt rätt håll eller fel i förhållande till någon faktor. Den bild av dagsläget som övervakningen ger rättar självfallet inte heller till några missförhållanden, men den ger antydningar om vartåt det lutar i jaktmarkerna och de här tecknen ska vi försöka tyda för att kunna styra upp kursen. Erkki Turtinen LÄHETTÄVIEN RIISTAKAMEROIDEN UUSI AIKAKAUSI ON ALKANUT UOVISION UM562 DATAKAMERA 8MP * Edullinen internet lähetys * Toimii kattavassa GPRS verkossa * Reaaliaikaista valvontaa - Rajaton määrä kuvia vain 9.90e /kk ! - Edullinen ylläpitokustannus vs MMS lähettävä kamera - ETUPAKETTI: Mukana 1kpl Saunalahden PrePaid liittymä MAAHANTUONTI LOPETA KALLIIDEN MMS KUVIEN LÄHETTELY ! Datakamera lähettää kuvat sähköpostitse matkapuhelimeen tai tietokoneelle 339e Jälleenmyynti: Eräkontti, RXTX-Tuote, Eagle-Card, Pro Experience, Aseliike Rantanen, JohnBear, Asekellari, Rautia Rosenback, Urheilu Koskimies, EF-Security, Eränetti verkkokauppa Eränetti Katso lisää nettisivuiltamme Jägaren l 6 l 2011 l 49
• Mikko Alhainen, projektchef för Hembygdsvåtmark Life+, Finlands viltcentral & Jörgen Hermansson, viltvårdskonsulent, Finlands viltcentral Kauljärvi väcktes till liv ­ nästan 13 hektar restaurerades för sjöfåglarna Kauljärvi, som ligger i byn Pato i Laitila, har rönt samma öde som mången annan sjö under de senaste 100 åren. Den torrlades och växte igen. Vattnet försvann och änderna gjorde likadant. Resultatet blev en dallrande myr, igenslyad med vide. Nu har markägarna och jaktföreningen tillsammans skapat ett paradis för sjöfåglar som dessutom minskar belastningen av näringsämnen och höjer rekreationsvärdet för både jägarna, byborna och markägarna. En gemensam vision, enighet och talkoanda gjorde det möjligt att realisera projektet. 50 l Jägaren l 6 l 2011 Kring tillandningen byggdes en dammbank. Utanför växtperioden och under flödestider styrs det näringsrika vattnet till våtmarken genom rör som lagts genom vallen. Tack vare fördämningen förvandlas den orörda maden mitt i sjön till en nästan halvmeter djup barnträdgård för sjöfåglar. Samtidigt hejdas de jordpartiklar som följt med vattenflödet av fördjupningarna som grävts ut när fågelvattnet anlades. Mera material om Kauljärvi, planeringen och projektet, finns (på finska) på adressen www.riista.fi riistanhoito riistakosteikot. M l Markägarna grundade ett rensningsföretag och hösten 2008 började de utreda möjligheterna att återställa den forna sjön till en våtmark. Jaktföreningen på orten, Laitilan Kaiku, hakade på. Gubbarna började utreda olika möjligheter till finansiering och anmälde Kauljärvi till våtmarkskartläggningen. Finansieringsmöjligheterna klarnade när det från viltförvaltningen kom ett tips om att ansöka om stöd för anläggning av våtmark. Den forna sjön uppfyllde de rätt stränga stödvillkoren för att anlägga en mångfunktionell våtmark. Det var således inget litet projekt i görningen. Området sträckte sig in på åtta markägares ägor och för att föra projektet vidare grundades en styr- grupp på fyra personer. Personerna som tog ansvaret för projektet, som var gemensamt för hela byn, var markägarna Kari Laaksonen, Harri Suominen, Tapio Kuusisto och Jorma Vainio-Kaila samt jaktföreningens ordförande Matti Lähteenmäki. Anläggandet av våtmarken tog ett steg närmare realisering när jaktföreningen på ett möte fattade ett enhälligt beslut: Laitilan Kaiku ställer upp som motor i projektet och åtar sig att sköta ansökningarna om stöd. Markägarna arrenderade ut besittningsrätten till Kauljärvi till jaktföreningen. Utan Harri Adolfsson
• markägarnas officiella medgivande hade NTM-centralen inte kunnat bevilja finansiering för anläggandet av en våtmark. ­ Att vi var överens var mycket riktigt en förutsättning för lyckas, liksom en bra plan och en expert på NTM-centralen som hjälpte oss med beräkningarna, uppger Kari Laaksonen. ­ Dessutom behövdes det förstås bondförnuft vid arbetena i terrängen och lyckligtvis var grävmaskinsentrepenören verkligt kompetent, skrattar han till. Våtmarksprojektet Kauljärvi utgör ett modellexempel på hur markägare, jägare och övriga bybor kan förena sina krafter och förverkliga ett naturvårdsprojekt mjuka torvmarken och bygga en kärna av lera för dammvallen. Under den sista fasen av grävarbetet installerades fyra regleringsdammar i dammbanken och dikena kring sjön samt lades rör för att leda vattnet till våtmarken. Dessutom lade vi stora, flyttbara stålpontoner under grävmaskinen. Utan ett sådant flytande underlag hade uppgiften blivit omöjlig för en vanlig grävmaskin. tig för sjöfåglarna, både för häckningen och som rastplats, i synnerhet eftersom det är väldigt ont om vattendrag här i Egentliga Finland. Och det finns massor av sjöar som har rönt samma öde som Kauljärvi och blivit torrlagda. Finansieringsansökningen i juni, videsnåren rök i mars När vårflödet efter fjolvinterns snömassor ebbat ut kom planeringen av Kauljärvi igång med en exkursion i terrängen med folk från viltförvaltningen, NTM-centralen och WWF samt bybor. Under vandringen runt den före detta sjön klarnade möjligheterna att skapa en våtmark. Den dåvarande Jägarnas Centralorganisations miljöstödsprojekt med projektarbetaren Mikko Alhainen åtog sig planeringen. Kauljärvi befanns ha förutsättningar att bli en föredömligt restaurerad sjöfågelmiljö som samtidigt kunde fungera som ett reningsverk för vattnet. Våtmarksplanen blev klar i början av juni och lades som bilaga till den egentliga stödansökningen som skickades in till Egentliga Finlands NTM-central mot slutet av månaden. När svaret äntligen kom i slutet av februari låg snön som allra djupast. NTM-centralen hade beviljat finansiering på nästan 140 000 euro. I början av mars började vi röja bort trädbeståndet på platsen för det blivande viltvattnet. Grävmaskinen, utrustad med speciella larvband och grip för energived röjde bort nästan 250 kubik vide och björk. Längs vägen som grävmaskinen packat körde vi bort riset och lade det i hög vid vägkanten. Det gjordes bara några dagar innan vårflödet lade Kauljärvi under en meter vatten. Kostnadskalkyl, konkurrensutsättning och finansiering ­ Kostnadskalkylen höll streck riktigt bra och lyckligtvis beslöt vi att räkna med att grävarbetena måste göras med pontoner. Kostnaden per timme är större för en maskin som jobbar på pontoner, men riskerna är mindre och på förhand är det ju omöjligt att veta om underlaget bär, säger planerare Mikko Alhainen nöjt. ­ Vi lade kostnadskalkylen nära maxgränsen, som är 11 500 euro per hektar. Det är ju bättre att vara på den säkra sidan än att halvvägs i projektet upptäcka att pengarna inte räcker till. Vi ska också hålla i minnet att även om finansieringen är beviljad så ersätts kostnaderna i efterskott mot verifikat. Den här stödformen ersätter inte talkoarbete, men planeringskostnaderna kan bakas in i kostnadskalkylen. Med ett så här storskaligt projekt krävs det dessutom att grävarbetet konkurrensutsätts. Höstregnet fyllde sjön på en dag I början av september fann de uteblivna sommarregnen vägen till byn. På några dagar föll det över hundra mm regn, och för ex-sjöns del uteblev inte effekterna. ­ På morgonen när jag åkte till jobbet var sjön torr och de grävda ställena svarta, men på kvällen när jag körde hem fanns där en sjö och de första änderna simmade omkring, berättar Kari Laaksonen som är ansvarsperson för våtmarker på jaktföreningen. ­ Under höstens lopp har den fridfulla maden, som nu ligger under vatten, lockat till sig sjöfåglar i rätt stora mängder. En flock på drygt 50 gräsänder har hållit till här i över en månad redan, fortsätter han. ­ För första gången i mannaminne har gässen trivts på åkern invid och de har ofta cirklat kring sjön och funderat på att landa, säger Harri Suominen och beskriver sjöns inverkan på fågellivet. ­ Det har varit väldigt intressant att följa med hur projektet framskrider, ända sedan Kari kontaktade mig första gången, säger viltvårdskonsulent Jörgen Hermansson. ­ Kauljärvi är väldigt vik- Tapio Kuusisto, Kari Laaksonen och Harri Suominen är nöjda med den nya fasonen på sjön i hembyn. Liksom alla andra som har jobbat med våtmarksprojektet. De åtta markägarnas och jaktföreningens enighet utgjorde själva grundförutsättningen för att projektet skulle kunna genomföras. Från idé till våtmark på tre år Stödet för att anlägga en våtmark gör det möjligt att förverkliga även omfattande projekt. Till pappersexercisen för planeringen, stödansökningarna och utbetalningarna i efterhand mot verifikat går det minst två år innan våtmar- Med 18 meters bom går det undan I somras varierade regnmängderna stort mellan olika delar av landet. Till all lycka för projektet drabbades inte Kaulijärvi av några åskskurar. Vattennivån hölls låg, vilket underlättade arbetena, eftersom det hela kunde göras torrskott. En grävmaskin med lång bom jobbade i dubbla skift i ungefär tre veckor med att bygga dammvallen och gräva fram de blivande ytorna med öppet vatten. Med en skopa som tar ett par kubik i taget gick det fort att gräva upp den Jägaren l 6 l 2011 l 51 Mikko Alhainen
• Dammbanken är bred och flack och håller för trycket från flödesvattnet. Den är lättskött eftersom vegetationen kan slås med traktor. Regleringsdammarna som byggts i dammvallen och de omkringliggande dikena ger möjligheter att reglera vattennivån på olika vis i både dammen och åkerdikena. På sommaren går det att hålla vattenytan i dammen på en högre nivå än i dikena omkring. En metallkunnig man på orten byggde in mekanismen för regleringsdammarna i ändan på en ståltrumma. Det är en billig och praktisk lösning som kan tjäna som modell för andra som anlägger en våtmark. Kari Laaksonen ken har förvandlats från idé till verklighet. I Kaulijärvi framskred arbetena med god fart sedan planen för stödansökningen var uppgjord. Lyckligtvis finns det eldsjälar som trots det omständliga stödsystemet vill göra en insats för vattenskyddet, mångfalden i naturen och sjöfåglarnas miljöer. Kari Laaksonen som är ansvarsperson för våtmarker på jaktföreningen har uträttat ett enormt arbete tillsammans med de övriga aktiva i föreningen genom att organisera det här stora och krävande våtmarksprojektet. Våtmarksprojektet Kaulijärvi framskred smidigt och fungerar som ett modellexempel på hur markägare, jägare och övriga bybor kan förena sina krafter och förverkliga ett naturvårdspro- jekt. Invånarna och de aktiva i byn Pato i Laitila utgör ett exempel som är värt att följa. Det går att i sin egen by anlägga en våtmark, en pärla i närmiljön, där både sjöfåglar och människor trivs och som samtidigt fungerar som ett reningsverk för vattnet. Men varje projekt får räkna med motgångar av något slag. För Kauljärvis del handlade det om finansieringen. ­ Investeringsstödet betalas ut i efterhand och Laitilan Kaiku vände sig till banken på orten för ett lån för att betala fakturorna. Banken begärde säkerhet, som byborna bad staden stå för. Men staden gick inte i borgen för jaktföreningens skuld, så markägarna ilsknade till och beslöt att göra det personligen för föreningens lån, berättar Laaksonen. l Restaureringen av Kauljärvi steg för steg Oktober 2008: idén läggs fram på Kauljärvi rensningsföretags möte Januari 2010: verksamhetsidén presenteras för jaktföreningen April 2010: en expertgrupp besöker objektet En planerare utses NTM-centralen fastställer att projektet har förutsättningar att Stödet för anläggning av våtmark För en våtmark som uppfyller villkoren för * beviljas finansiering. Kaulijärvi har ett tillrinningsområde på 525 ha, av vilket 130 ha är åker. vattenskyddet kan beviljas stöd upp till 11 500 euro/hektar. Sista inlämningsdagen för ansökningen blir sannolikt den 30 juni. Till ansökningen ska bifogas en våtmarksplan. Om våtmarken berör flera markägares ägor behövs det även ett arrendeavtal med den som verkställer projektet. Vänd dig till NTM-centralen i din region eller någon annan sakkunnig för råd och hjälp innan du börjar planera. Mera information, hjälp och kontaktuppgifter får du på NTM-centralen och rådgivningsorganisationerna samt på adressen www.riista.fi riistanhoito riistakosteikot tödet för icke-produktiva investeringar för anläggning av mångfunktionella våtmarker kräver följande: av tillrinningsområdet ska minst 20 % vara åker medan våtmarkens andel av tillrinningsområdet ska vara minst 0,5 %. Avtalsarealen ska vara minst 0,30 hektar. * Andelen åker av hela tillrinningsområdet är cirka 25 %, vilket överskrider kravet på 20 %. Våtmarkens areal ska vara minst 0,5 % av hela tillrinningsområdet. I det här fallet utgör våtmarken 12,5 ha, vilket är 2,4 % av tillrinningsområdet. Jaktföreningen besluter att ta ledningen för projektet. Jaktföreningen utser en styrgrupp. Jaktföreningen och markägarna undertecknar ett avtal om hur området ska användas. Den lokala Leader aktionsgruppen ger ett positivt utlåtande. Juni 2010: planen och kostnadskalkylen blir klara. Juni 2010: ansökningen skickas in. Februari 2011: NTM-centralen beviljar ansökningen. April 2011: Temporär finansiering ordnas. Konkurrensutsättning och anskaffning röjning grävarbeten material April 2011: våtmarken röjs maskinellt Juli­augusti 2011: grävarbeten. Reglerdammar och rör på plats Sommaren 2012: åtgärdas eventuella skador. Ytarbeten på dammvallen D Våtmarken Kauljärvi är resultatet av bybornas initiativ och aktivitet. Byborna är aktiva i flera föreningar och har bland annat rustat upp den forna skolan till en byagård. Arbetet gjordes med stöd av Leader aktionsgruppen på orten. 52 l Jägaren l 6 l 2011
• Mikko Alhainen, projektchef för Hembygdsvåtmark Life+, Finlands viltcentral Nu byggs det våtmarker i hembygden! Under vårens och sommarens lopp har vi funnit ett antal fuktiga dälder och torrlagda sjöar, tjärnar och myrar som går att utveckla till våtmarker som kryllar av liv. Till barnträdgårdar för sjöfåglar. Planeringen av de blivande modellvåtmarkerna är i full gång och några objekt har redan nått fram till det praktiska arbetet. tigaste är ändå att markägarna godkänner projektet och att det finns entusiasm på orten. Många objekt som ska dämmas är sådana att projektet kan genomföras med talkoinsatser, bara folk vet hur det hela ska göras. Ett annat syfte med projektet hembygdsvåtmarker är att ge utbildning och rådgivning för markägare, jägare och medlemmar i föreningar på orten om alla de nyttiga aspekterna av en våtmark. Det sker genom föredrag och temakvällar om hur det i praktiken går till att anlägga en våtmark. Finns det på din hemort intresse i jaktföreningen, naturskyddsföreningen eller rent allmänt att få veta mera om våtmarker och viltvård? Om svaret är ja, det finns intresse för en temakväll om våtmarker och viltvård, kontakta din viltvårdskonsulent eller projektchef Mikko Alhainen, tfn 050 911 1288, mikko.alhainen@riista.fi. l D l Det finns redan 31 modellobjekt som har avtalats med markägare och föreningar på berörda orter. Dessutom håller vi tillsammans med markägarna och berörda intressegrupper på och utreder möjligheterna att anlägga en våtmark på nästan tio objekt. För hälften av våtmarkerna är åtgärdsplanen redan klar och på de övriga fortsätter arbetet under vintern och våren. Ofta går det flera månader från det att planen är klar tills maskinarbetena kan börja. Väderleken, eventuella myndighetsutlåtanden och en räcka andra faktorer påverkar tidpunkten för när de praktiska arbetena kan sätta igång. På fem objekt har grävmaskinerna redan hunnit överföra pappersritningarna till dammar, bankar och muddringar i terrängen. På ett par uppdämda objekt kommer vattenytan att höjas först i vår till den avsedda nivån, när dammen har fått sätta sig under vintern. På tre av objekten blänker redan vattenspegeln där det tidigare växte snår. Projektets första fullbordade objekt är Härmälä i Sagu, Järvelä i Salo, Pappilanluhta i Lieksa, Elinlampi i Ilomants och Välitalo i Pudasjärvi. Under vinterns lopp blir vi också klara med våtmarkerna Lahnanen i Kiuruvesi och Peräsuo i Pieksämäki. I skrivande stund verkar det dessutom sannolikt att vi också blir klara till våren med Hujansalo i Heinola och Isoahde i Raseborg. Viltcentralens modellvåtmarker bildar ett nätverk som täcker hela landet. Ett av syftena är att fungera som föredöme och inspiration för folk i trakten. Det är vår förhoppning att modellerna ska ge upphov till ett stort antal nya våtmarksprojekt runt om i landet. Det går att få finansiering för våtmarkerna från flera olika instanser, men det vik- Modellvåtmarkerna i projektet Life+ bildar ett nät av modellobjekt som täcker hela landet. (tillstånd nr 326/MML/11) l Objekten märkta med blått är klara eller under arbete. l Grönt visar blivande modellobjekt. På våtmarken Välitalo i Pudasjärvi regleras vattenytan med en speciell damm. Det är en okomplicerad lösning för att kunna reglera vattennivån och förvandla objektet, som torrlades på 60-talet, till en sjöfågelmiljö. I oktober hjälpte markägaren Jouni Jaakola maskinföraren Raimo Hökkä att sätta dammen, som han själv konstruerat, på plats. l Några av de objekt som vi underhandlar om är utmärkta med en ljus rundel. På webbadressen www.kosteikko.fi. hittar du den kompletta förteckningen över objekt. En första presentation av ett objekt finns utlagd, nämligen den i Härmälä. Materialet finns ännu inte på svenska. Klicka först "Mallikosteikot", sedan "VarsinaisSuomi, Härmälä". Jägaren l 6 l 2011 l 53 Juha Siekkinen.
• Mauri Soikkanen Del 1. Metsästys ja Kalastus fyller 100 år Tidningen D 54 l Jägaren l 6 l 2011 För rätt så precis 100 år sedan, i november 1911, utkom det första numret av tidningen Metsästys ja Kalastus. Det var ett provnummer med numret 0, som visste berätta att det från början av år 1912 skulle börja utkomma en tidning på finska för sportjägare och dito fiskare, med namnet Metsästys ja Kalastus. Tidningen firar nu sitt hundraårsjubileum. l Den äldsta jaktföreningen i landet, Helsingforsbaserade Suomen Metsästysyhdistys som grundades redan 1865, började redan 1906 ge ut en tidning riktad till finskspråkiga jägare kallad Suomen Metsästys. Från första början hade tidningen en besvärlig väg att vandra och prenumeranterna räckte inte till, varför tidningen lades ner hösten 1911. Då väcktes emellertid tanken på att ta med sportfiskarna för att utvidga läsekretsen och stabilisera tidningens ekonomi. Namnet "Metsästys" kompletterades med "Kalastus" och sålunda uppstod en tidskrift som har utkommit under detta namn ända sedan senhösten 1911. Tidningen "Metsä-Kala" var länge så liten till formatet att den nästan rymdes i fickan. Så sent som 1976 gick den upp till Började som organisationsblad Tidningens första chefredaktör var A. E. Salmelainen som till stöd fick en namnkunnig redaktion vars medlemmar hörde till de ledande krafterna i den dåvarande Metsästysyhdistys. På den tiden hade både jakten och fisket fortfarande en stor ekonomisk betydelse och tidningen betonade den sportmässiga jaktens och fiskets rekreationsvärde: "Utvecklingen tyder på att jaktens och fiskets sportsliga betydelse kommer att växa efter hand som dessas yrkesmässiga betydelse minskar. Vi kan inte längre bedriva storfiske i våra sjöar eller yrkesjakt i våra glesnande skogar. Dessa måste ersättas med mindre förödande metoder, vilket innebär ett sportsligt idkande." Enligt de här högstämda principerna fungerade tidningen som Suomen Metsästysyhdistys språkrör ända till slutet av 1920-talet då beslut fattades om att lägga ned den som olönsam. Orsaken var att den unga staten Finland beslutit att dra in det statsstöd som tidningen dittills åtnjutit och som förutsatte upplysning till de jagande medborgarna. Den finskspråkiga jakttidningens vandring såg ut att vara till ända efter knappa tio års utgivning. Till all lycka fanns det privatpersoner som skred till undsättning. Den drivande kraften var Kalle Rikala, läkare och sedermera normalt tidskriftsformat. Den äldre generationen jägare minns fortfarande minitidningen och omslagsbilderna, som var mästerverk av den tidens naturfotografer. På bilden omslaget till decembernumret anno 1957 av fotografen Onni Terävä. professor, som backades upp av det nygrundade sportfiskeförbundet Suomen Urheilukalastajain Liitto samt några privatpersoner. Bland de sistnämnda fanns författaren Juhani Aho och fiskerådet E. Hellevaara samt magister Yrjö Ylänne, som utsågs till chefredaktör för tidskriften. Sålunda inleddes en ny era för Metsästys ja Kalastus, och de första numren gavs tillägget "uusi sarja", d.v.s. ny serie.
• En tid av livlig utveckling 1920-talet och 30-talet var en tid av livlig utveckling för tidningen. Det hade nyligen grundats ett centralförbund för jaktföreningarna och sportfiskeklubbarna, Finlands sportfiskares förbund och Finlands allmänna jägarförbund, med tidningen som språkrör. Där publicerade förbunden information och nyheter, men även generöst med aktuella artiklar av inhemska experter om jaktmarker och fiskevatten samt reportage. Till skaran hörde bland andra Juhani Aho, A. E. Järvinen, Ludvig Munsterhjelm, Paavo Ruotsalainen och Eliel Vartiainen samt tidningens redaktörer Kalle Rikala och Yrjö Ylänne, vilka var synnerligen flitiga skribenter. I slutet av 1930-talet började de privata ägarnas krafter vara på uppehällningen. Bara Kalle Rikala och Yrjö Ylänne var fortfarande aktiva. De hade insett att tidskriften inte längre kunde överleva utan ett nätverk av ombud och reklam, vilket bara var möjligt under något förlagsaktiebolags skyddande vingar. Alltså landade tidskriften på förlagsaktiebolaget Otava, vars dåvarande verkställande direktör Heikki Reenpää var ivrig jägare, medlem i jägarförbundets styrelse och sedermera även ordförande. Från 1939 utkom tidningen med Otava som förläggare. Branschens centralorganisationer fick så småningom ordning på sina egna tidningar och Metsästys ja Kalastus förlorade sin roll som språkrör och rådgivare. för de goda råden. Bland annat Tauno V. Mäki, Teppo Lampio, S.O.Lindgren, Pekka Sainio och Heikki Suomus skrev om jakt. I slutet av 1960-talet gick Yrjö Ylänne i pension och Mauri Soikkanen tillträdde som ny chefredaktör. Han var biolog till utbildningen och under hans tid fick de fackmässiga artiklarna ett starkare fotfäste och medarbetarskaran utökades med unga vilt- och fiskbiologer, som förmedlade ny kunskap. "Naturen och naturkännedomen, viltet och fiskarna samt en god kännedom om hur dessa lever utgör själva grundvalen för jägaren. Bara den som står på en sådan grund kan lyckas med jakten och fiskafänget, och förmår i fulla drag njuta av Krigsåren prövade även pressen Krigsåren tärde inte bara på tidningen Metsästys ja Kalastus utan också på den övriga pressen i form av pappersransoneringar och censur, men efter krigsslutet inleddes en livlig återuppbyggnad också bland tidningarna. 1950- och 1960-talet innebar goda år för både tidningen och chefredaktören Yrjö Ylänne. Metsästys ja Kalastus var en viktig rådgivningskanal ut till fältet, där föreningarnas egna tidningar fortfarande befann sig i begynnelsen. I tidningen M&K:s spalter stod tidens främsta experter Yrjö Yllänne (1888-1971) var chefredaktör för tidningen Metsästys ja Kalastus under nästan ett halvsekel, från 1921. Det var då som tidningen vann jägarnas förtroende på allvar. Vid sidan av jobbet som chefredaktör skrev han handböcker i jakt och fiske, gav ut årsböcker och skrev sina jaktminnen i skönlitterär form. För ett par jägargenerationer var Ylännes handbok Metsästäjän käsikirja (1926, fem upplagor) den enda handbok som fanns. Jägaren l 6 l 2011 l 55
• tillfredsställelsen efter en givande dag", formulerade den nya chefredaktören sina tankar. 50 000 ex och läsekretsen uppgår till drygt 400 000. M&K och turerna kring jaktlagen Från organisationstidning till fria marknaden Branschens centralorganisationer fick så småningom ordning på sina egna tidningar och Metsästys ja Kalastus förlorade sin roll som språkrör och rådgivare. I stället blev tidningen tvungen att konkurrera med organisationstidningar med stor upplaga och finansiering genom licens- och medlemsavgifter. I dagens hobbyverksamhet ligger betoningen i väldigt hög grad på utrustningen, vilket också syns i tidningen Metsästys ja Kalastus. Vapenpresentationer, patrontester och artiklar om jaktutrustning av alla de slag har blivit ett stående inslag i spalterna. De här aspekterna tillkom redan på 80-talet och fortsätter under det nya årtusendet. Innan millennieskiftet tillträdde en ny chefredaktör, Jussi Soikkanen. Metsästys ja Kalastus är inte längre den enda tidskriften i branschen. Den har fått konkurrens inte bara av organisationernas egna tidningar utan också av flera kommersiella tidskrifter. Det oaktat har M&K bevarat sin ledande ställning som en respekterad tidskrift i branschen och den har utvecklats till en oberoende jakttidning som följer med sin tid och som vårdar traditioner och värnar vår jaktkultur. En tidskrift som har utkommit i hundra år under samma namn är en sällsynthet hos oss, i synnerhet som den fortfarande är vid god vigör. Upplagan står idag på nästan Jaktlagen och beredningen av den ger en god uppfattning om jaktens betydelse i vårt land. På den kanten har M&K varit med i bilden under alla år som den har funnits. När tidningen började utkomma var det 1899 års jaktförordning som gällde och det dröjde inte länge innan det började publiceras inlägg som uttryckte oro över att viltet minskade eftersom den gällande förordningen inte gav ett tillräckligt skydd och inte heller gynnade viltvården. Riksdagens lag- och ekonomiutskott gav år 1914 ett betänkande som skulle tjäna som underlag för den nya lagen. Grunden skulle bl.a. vara fri jakträtt för medborgarna på "kronans mark". Invånarna i en kommun skulle också ha jakträtt på privat mark i sin hemkommun medan kommunerna borde ha rätt och befogenhet att utfärda bestämmelser om fredning av skogsviltet. Tidningens dåvarande chefredaktör A.E. Salmelainen ogillade planerna och skrev en spydig kommentar där han retade sig på kommuninvånarnas fria rätt i sin hemkommun medan stadsborna skulle gå miste om jaktens rekreerande effekter! Förnyelsen av lagen blev dock förbigången av större ärenden eftersom det första världskriget gjorde entre i Europa och inom kort sargades vårt land av ett inbördeskrig. Så fort Finland blivit självständigt togs jaktlagen upp till behandling i riksdagen. Redan sommaren 1918 inledde Harjakt med drivande hund har i alla tider varit den dominerande metoden bland finska jägare, omhuldad också av tidningen Metsästys ja Kalastus under tidningens hela hundraåriga existens. Haren är också på det viset ett speciellt vilt, att det knappt någonsin har behövts begränsningar av jakttiderna. Så gott som utan undantag har säsongen gått från första september till sista februari. den så kallade Listokommitten arbetet med att förnya lagen, men nu på nya grunder. Kommittén föreslog att jakträtten skulle skiljas från markägandet och överföras till kommunerna, som i sin tur skulle arrendera ut lämpliga jaktområden till föreningar och privatpersoner. De organiserade jägarna protesterade bestämt mot planen, liksom även Metsästys ja Kalastus. Den dåvarande journalisten Kalle Rikala skrev en tredelad artikelserie där han kritiskt granskade förslaget och bland annat skrev att han önskar påpeka hur oskäligt det vore att genom lag beröva markägarna denna rättighet. Dessa, som i egenskap av naturvänner önskar freda och skydda djurlivet, skulle stillatigande tvingas åse hur främmande, beväpnade personer strövar på deras ägor, hänsynslöst fördärvande allt det vilt som de har värnat om och som bringar dem glädje och rekreation. Jakträtten stannade hos markägaren Det blev ingen ny jaktlag på 1920 talet eftersom det fortsättningsvis rådde stor oenighet om grundläggande saker. Socialdemokraterna ansåg att jakten tillhörde hela folket som en fri grundrättighet medan andra betraktade jakten som en rättighet som tillföll markägaren. Slutligen och efter många behandlingar i riksdagen godkändes lagen år 1934 och Metsästys ja Kalastus publicerade lagen i sin helhet i sommarnumren 1934 och konstaterade belåtet att äganderätten hade stannat hos markägarna. Dock med den eftergiften att invånarna i de nordligaste kommunerna beviljades jakträtt på statsmark i sina hemkommuner. Vilket ansågs omintetgöra viltvårdsarbetet längst i norr. Likaså ansåg tidningen det vara negativt att grundandet av områden för jakt och viltvård lades på frivillig grund. Det fanns således mycket nytt för tidningen att berätta och upplysa om. Till nyheterna hörde en "biljett" som varje jägare måste lösa. Det var långt i från alla som i början begrep vad "biljetten" berättigade till eller förpliktade till. Genom att betala "biljetten", det vill säga viltvårdsavgiften, blev jägaren medlem i jaktvårdsföreningen i kommunen, men föreningen hade trots det inga marker att erbjuda sina medlemmar! Mången jägare uppfattade saken så, att den som löste "biljett" fick jaga åtminstone i sin hemkommun medan markägare ofta antog att om de enbart jagade på egen mark så behövde de inte någon "biljett". Det fanns med andra ord mer än nog för tidningen att upplysa om! l 56 l Jägaren l 6 l 2011
• Som jaktambassadör i världen Kan Finland exportera hållbar viltvård? n Enligt en gammal kliche är Finland känt ute i världen för jultomten, Nokias ringsignal och ett buttert folklynne. Borde vi i stället vara kända för vårt progressiva viltkunnande? Förvaltningsplanerna för viltstammarna, hänsynen till viltets miljöer och skötseln av dem samt jägarnas storskaliga frivilligarbete är exempel på fenomen som kunde gå på export! Den finska viltsektorn har en historia rik på framgångar och det senaste decenniets kliv har varit väldigt progressiva. Och takten fortsätter att öka. Till de synligaste stegen i utvecklingen hör förvaltningsplanerna som har gjorts upp för flera viltarter. De är gjorda för att motsvara den internationella lagstiftningen som ofta ställer stränga krav. Det som internationellt sett är mest värt att uppmärksamma i förvaltningsplanerna är dimensionen social hållbarhet, eftersom både "vanligt folk" och regionala och nationella intressegrupper har involverats i beredningen av planerna på ett aldrig tidigare skådat sätt. På det viset blir förvaltningsplanerna samtidigt förträffliga verktyg för hantering av eventuella konflikter ­ ett koncept som säkerligen är av intresse för många globala aktörer. Det internationella viltet kräver mera uppmärksamhet Vad gäller nyttjandet av de viltstammar som finns inom landets gränser och förvaltningen av dem står vi på rätt fast mark, men för de arter som korsar gränserna återstår mycket att göra, både för oss och i andra länder. I synnerhet för sjöfåglarnas del finns det mycket att slipa på och mycket att komma överens om internationellt, trots våra färskaste projekt för att höja kvaliteten på viltmiljöerna. "Flyway management" är ett övergripande sätt att förvalta sjöfåglar under hela flyttvägen på den nordamerikanska kontinenten. Det skulle kunna tillämpas också på annat håll, om det bara fanns en gemensam vision. Eftersom Finland har en stor betydelse som produktionsområde för sjöfåglar så kunde vårt land fungera som föregångare i Europa. Kring till exempel sädgåsen, som har varit så aktuell på senare tid, kunde vi skapa ett gemensamt projekt med Ryssland och de nordiska länderna, vilket i sin tur skulle tända gnistan till ett ännu större europeiskt jägarsamarbete för sjöfåglarna. När det gäller däggdjuren är det skogsrenen som behöver ett internationellt samarbete. Arten vidkänns inte gränsen mellan Finland och Ryssland utan håller till på bägge sidor om den. Som ett första steg mot nödvändiga åtgärder för att gynna arten kunde vi bereda ett samarbetsavtal, där bägge länderna bekräftar skogsrenens betydelse, linjerar upp skyddet samt bedömer vilka resurser som behövs. Miljöer restaureras och vilt inventeras Globalt sett utgör miljöförändringarna och försvagningen av miljöer orsakade av mänsklig aktivitet det största hotet mot mångfalden i naturen och viltfaunan. De finska jägarna har insett detta och skridit från tanke till handling. De många projekten där våtmarker blir iståndsatta utgör utmärkta exempel på detta. Främst bland dem är förstås Hembygdsvåtmark Life som leds av viltcentralen och finansieras av EU:s naturskyddsfond. Forststyrelsen fungerar här som en föregångare och har utvecklat metoder för att i skogsbruket ta hänsyn till viltets miljökrav och genom att återställa viltobjekt. Även på global nivå finns det säkerligen en efterfrågan på kunnande av det här slaget. En handledning om hur man behandlar till exempel tjäderns spelplatser skulle säkert vara efterfrågad i de europeiska länder där arten har gått tillbaka ända till randen av utrotning. Att jägare och andra frivilliga deltar i inventeringarna av viltet och att resultaten används när beslut fattas om hur viltet ska förvaltas är snudd på unikt. Den färskaste förnyelsen innebär att resultaten från inventeringarna av vilttrianglar vidarebefordras rykande färska till jordoch skogsbruksministeriet som ansvarar för att jakten är hållbar. Därefter justeras jakttiderna inom några veckor till en förordning. Det om något är progressivt! Viltkunskap på export - men hur? Trots att det i Finland finns goda ideer och verksamhetsmodeller inom vilthushållningen så sprider de sig inte av sig själv till andra länder för att bli till nytta för viltet. Avgörande i sammanhanget är ökat internationellt samarbete och nätverksbyggande. Även om vi redan är kända i vissa kretsar skulle det säkert finnas en större efterfrågan på vårt kunnande. På lång sikt skulle detta bli till nytta också för oss själva. Olika internationella organisationer och avtal utgör en kanal för att sprida finskt viltkunnande och samtidigt stärka jägarnas roll i bevarandet av naturens mångfald. Under dem sorterar sedan ett organ eller program som arbetar för att jakten ska vara hållbar. I dessa forum utmärker sig den finska jägaren som det bästa föredömet genom att ställa upp i det praktiska naturskyddsarbetet. Mikko Rautiainen CIC/Forststyrelsen Jägaren l 6 l 2011 l 57
• Text och bild: Juha Immonen Ur Pilvis dagbok, del 6 Från valp till färdig fågelhund Pilvi i sitt eget element ­ på fjällhedarna. Det syns att en irländsk setter trivs bäst här. U Lång jaktresa 58 l Jägaren l 6 l 2011 Valpens väg till färdig fågelhund har många krökar men är full av glädje. Det kräver långsiktighet både av hundens förare och av familjen, men har vanligtvis uppnått något slags avgörande när hunden fyller ett år. Men det finns mycket kvar att lära sig. l Under det första året har valpen redan lärt sig familjens vanor och börjat lita på människorna omkring sig och lyda dem. Man har satt upp gränser för valpen och man har fått kela med den och älska den. Det går inte längre att få tillbaka hundens första levnadsår med tillhörande utvecklingsfaser ­ det är bäst att inte gå miste om det för att man har för lite tid. Under denna tid kan man uppnå något som varar hela hundens livstid. Jag fick en inbjudan till södra Finland för att träna och jaga fasaner. Detta var en fin möjlighet. I östra Finland är det nästan omöjligt att träna sedan hönsfågelsäsongen tagit slut i novemberdecember. Det börjar finnas för myck- et snö, och skogshönsen vistas inte så ofta på snötäckt mark som de gör när marken är bar. Pilvi klarade den nästan sex timmar långa bilresan utan problem med en enda kisspaus. Det har gått ett tag sedan senaste dagboksanteckning. Pilvi har fördubblat sin unga ålder och är nu redan åtta månader gammal. Trots de tidigare "övernattningsövningarna" hade unga fröken lite svårt att vänja sig vid den nya miljön. Natten gick ändå bra sovande i pappas armhåla. Vi vaknade i lugn och ro och förflyttade oss sedan till fasanmarkerna. Där fanns också andra irländska settrar i samma ålder. Det var trevligt att följa med vad de andra förarna och hundarna hade för sig. Pilvi hittade två fasaner under övningen. Det var först nu som jag insåg hur krävande det kan vara att dirigera en hönshund. Det är fullständigt motsägelsefullt, att en stående hund direkt efter att ha fått tillstånd att avancera kommenderas att stå stilla när fågeln lyft. Sammanfattningsvis lärde jag mig, att jag måste kunna stoppa hunden ovillkorligt i alla situationer, men det måste kännas positivt för hunden. De följande veckorna ska vi fokusera på det. Framsteg och baksteg Vintern har varit kylig och vi måste köpa en jacka åt Pilvi som frös i kölden. Under vintern skidade vi och höjde konditionen måttligt, men under helgerna har vi strävat att röra på oss under båda dagarna. Lydnaden har blivit bättre även om farten har blivit ännu större. Vi har levt ett ganska normalt liv utan så mycket dressyr. Vi har övat apportering där vi stötte på problem i februari då Pilvi gick i lås och vägrar nu apportera t.o.m. en dummy. Jag har konsulterat flera hundmänniskor som kan mera än jag och flera av tipsen har varit motstridiga. Man måste lita på sin känsla för hunden. Vi hoppas kunna lösa detta problem. Jag har anmält Pilvi till en utställning, som är om en vecka i början av juni. Vi deltar i unghundsklassen, eftersom det gått ett år av Pilvis liv för mindre än två veckor sedan. Vi har övat lite att springa i koppel och stå fint inför utställningen.
• Man måste kunna stoppa hunden ovillkorligt i alla situationer, men det måste kännas positivt för hunden. Den första utställningen Ikväll körde jag tillbaka hem från Lappo. Det var trevligt att köra hemåt denna junikväll, när bedömningen på utställningen var mycket god. Det räcker utmärkt för oss och vi fick på samma gång rätt att delta i jaktprov för hönshundar. Jag började köra mot hönshundssektionens specialutställning i Lappo på morgonnatten. Pilvi uppförde sig som en veteran på utställningen, men inte jag. Jag hade glömt bajspåsarna hemma och var tvungen att plocka upp korvarna från gräsmattan med all världens uppfinningar. Lyckligtvis hade jag kommit ihåg att ta med mig nödvändiga papper och kvitto på betald anmälan. Det gick åt vatten under den heta dagen, men maten smakade inte för Pilvi. Utställningar är inte riktigt vår grej, även om vi fick en bra bedömning. Det kan också vara en fin hundhobby om man blir biten av det. Varje hundägare bör definitivt besöka en utställning i alla fall en gång. halvt åren. En av dem betonade vikten av åldersfasen ett och ett halvt år framför valpstadiet i jakthundens utveckling. Han skulle snarare uppmana valpköparen att ta ut sin semester när hunden fyller 18 månader än då den är 8­12 veckor gammal. Det är de lyckade jakterfarenheterna i just pubertetsåldern som hunden har med sig resten av livet. Det är då som jaktarbetet bäst präglas in i hunden. Positiva erfarenheter vid den tidpunkten underlättar märkbart för det som komma skall. Under hösten har jag satsat hårt på att få jakterfarenheter och till all lycka lyckades vårt första skarpa läge perfekt och vi fällde fågeln. Jag tror och hoppas att det är till vår fördel under de kommande åren. Åtminstone ser början bra ut för den delen. Pilvis dagbok har bestått av utdrag ur livet för en ung hund. Det har varit min avsikt att ta upp saker som kan vara till hjälp och råd för alla nya hundägare, oavsett ras. Läs mycket relevant litteratur, lyssna på erfarna rasentusiaster, läs er egen hund och dra era egna slutsatser. På det viset kommer ni långt. Ha trevliga gemensamma stunder med era jaktkamrater! l Jaktprov Sommaren är förbi och andsäsongen har redan börjat. Omedelbart efter andjaktens start var jag och tränade med hönshundsklubben på orten. Jag fick så positiv feedback av en erfaren kille med irländsk setter, särskilt för Pilvis sök, så jag vågade anmäla oss till ett första skogsprov i Kuhmo. Det första provet är nu avslutat. Jag körde tidigt igår morse till Kuhmo och deltog i Hönshundssektionens skogsprov i unghundsklassen. Jag träffade riktigt trevliga och stödjande personer och jag trivdes väldigt bra. Fröken sökte bra men hittade inga fåglar under de två släppen. Domaren hade velat att jag skulle dirigera hunden mera, men gillade Pilvis sök, stil och vårt samarbete. Jag lyssnade ödmjukt på kritiken och beslöt att ta den till mig. Vårt nästa prov är Guldpokalen, en tävling avsedd för brittiska stående fågelhundar under två år, som går av stapeln om några veckor. Sedan kör vi mot Lappo igen. Man blir lätt gripen av jaktproven och den positiva feedbacken som hunden får motiverar att försöka igen. Jag tror att detta blir vår gren. Det har vi ju dessutom enormt stor nytta av också på jakt, vilket är mitt viktigaste mål. Den lilla hundvalpen har vuxit till en ung hund med skarp blick. Viktig pubertetsålder Jag har diskuterat med flera hundmänniskor under de senaste ett och ett Pilvi uppträdde rutinerat på utställningen. Stämningen på Pouttuskolans gård i Lappo var som på en stor utställning. Jägaren l 6 l 2011 l 59
• Viltcentralen informerar Glöm inte skrivtävlingen för ungdomar! nuorten kirjoituskilpailuun Ledningen för Finlands viltcentral är nu utnämnd n Statsrådet utnämnde den 15 september agronom Reijo Orava till direktör för Finlands viltcentral. Till chef för offentliga förvaltningsuppgifter utnämndes den 30 september agroforst doktor Sauli Härkönen. Styrelsen för Finlands viltcentral utnämnde i oktober forstmästare Jari Pigg till biträdande direktör. Utnämningarna var klara den 2 november, då styrelsen utsåg de övriga medlemmarna i ledningsgruppen för Finlands viltcentral. Till chef för vilthushållningen utsågs AFM Jarkko Nurmi, till admininistrationschef forstmästare Tuomo Pispa och till kommunikationschef ekon mag Klaus Ekman. Till ledningsgruppen för Finlands viltcentral hör således direktör Reijo Orava, chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, biträdande direktör Jari Pigg, chefen för vilthushållningen Jarkko Nurmi, administrationschef Tuomo Pispa och kommunikationschef Klaus Ekman. n Tidningen Jägaren ordnar en skrivtävling öppen för alla ungdomar under 18 som är intresserade av jakt. Första pris är 500 euro. Skicka in ditt bidrag senast 30 november på adressen maria.nikunlaakso@riista.fi. Närmare anvisningar finner du i föregående nummer av Jägaren. Nya adresser n Verksamhetsledaren för Mouhijärvi jvf, Erkki Nyyssönen, har ny e-postadress: mouhijarvi@riista.fi n Verksamhetsledaren för Karstula-Kyyjärvi jvf, Tero Lahtinen, har nytt telefonnummer: 040 148 4707. n Nokianejdens jvf har ny verksamhetsledare från 1.1.2012: Kimmo Alakoski, Kurjentaival 119, 37310 Tottijärvi, tfn 040 146 2227, nokia@riista.fi n Kajana jvf har fått ny verksamhetsledare: Kari Sutinen. Kontoret öppet må kl 16­18, Tehdaskatu 11, 87100 Kajana, tfn 040 5743719, kajaani@riista.fi. Viltvårdsavgiften oförändrad 2012 - statsstödet till jaktvårdsföreningarna ökar n Viltvårdsavgiften för nästa år är 30 euro som tidigare. Statsstödet till jaktvårdsföreningarna ökar dock med 7,8 procent. Finlands viltcentral meddelar att det ökade anslaget för jaktvårdsföreningar ska användas till att täcka arvoden och utgifter med anknytning till styrningen av verksamheten och till utgifter för lagstadgade uppgifter. Den uppskattade användningen av anslaget i momentet för främjande av vilthushållningen i statsbudgeten och förändringarna i jämförelse med året innan är följande: Uppskattad användning av anslaget () 6 300 000 1 852 000 370 000 739 000 Förändring sedan i fjol (%) +0,7 % +7,8 % +0,2 % -17,8 % BEFATTNINGEN SOM JAKTCHEF för Finlands viltcentral, Österbottens verksamhetsområde lediganslås att sökas Verksamhetsområdet omfattar landskapen Södra Österbotten och Mellersta Österbotten. Inom verksamhetsområdet verkar 33 jaktvårdsföreningar. Jaktchefen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för verkställandet av en hållbar vilthushållning, stödet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet, verkställandet av viltpolitiken, samarbetet med intressegrupperna och skötseln av särskilt fastställda offentliga förvaltningsuppgifter. Ytterligare fungerar jaktchefen som föredragande för Österbottens regionala viltvårdsråd. Utöver jaktchefens till ledningen av Österbottens verksamhetsområde knutna uppgifter hör även deltagande i uppgifter och projekt på riksnivå som främjar vilthushållningen samt i särskilt avtalade internationella uppgifter. Befattningens stationeringsort är Seinäjoki där Finlands viltcentrals regionkontor är beläget. Handhavandet av uppgifterna förutsätter högre högskoleexamen, gärna inom naturresursområdet god kännedom om vilthushållning och jakt utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i finska och tillfredsställande muntliga och skriftliga kunskaper i svenska kunskaper i engelska förhandlings-, samarbets- och interaktionsförmåga ledarförmåga beredskap för flexibla arbetstider och resor i Finland, vid behov även för resor till möten i utlandet beredskap för att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Befattningens lön bestäms enligt gällande, inom branschen iakttaget kollektivavtal. Befattningen ska tas emot senast den 1.3.2012. Vi ber att till Finlands viltcentral adresserade ansökningar inlämnas senast den 20.12.2011 kl.16.00, i första hand elektroniskt under adressen kirjaamo@riista.fi eller i andra hand under adressen Finlands viltcentral / Registratorskontoret, Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS. Märk kuvertet Jaktchef , Österbotten. . Ytterligare information ger: Chefen för vilthushållning JarkkoNurmi, jarkko.nurmi@riista.fi, tfn 0400 180 084 Direktör Reijo Orava, reijo.orava@riista.fi, tfn 0500 470 870 Statsunderstödets användningssyfte Finlands viltcentral Jaktvårdsföreningarna Stöd för jaktmuseets verksamhet Verkställande av viltkoncernens strategiska aktiviteter Riksdagen godkände viltförvaltningslagen under förutsättningen att jaktvårdsföreningarnas verksamhetsförutsättningar tryggas och att en större del än tidigare av viltvårdsavgifterna kanaliseras till dem. Den här orienteringen är synlig i statsbudgeten för nästa år. I den ekonomi- och verksamhetsplan som viltcentralens styrelse har godkänt för åren 2013-2016 ingår för jaktvårdsföreningarna en fortsatt årlig ökning på i genomsnitt 7-8 procent. En realisering av planen skulle dock kräva en höjning av viltvårdsavgiften. Riksdagen fattar varje år beslut om avgiften vid budgetbehandlingen. Enligt jaktvårdsföreningarnas bokslut för året 2010 uppgick föreningarnas sammanräknade intäkter till 3,26 miljoner euro. Statsstödets andel av jaktvårdsföreningarnas intäkter uppgick till cirka 49,5 procent. Återstoden av intäkterna kommer från föreningarnas verksamhet, bland annat från arrangerandet av skjutprov och jägarexamen. Reijo Orava Rättelse n I viltfrågesporten nummer 4 i Jägaren nr 5 fanns det ett fel på sidorna 13 och 91. Svaret på den trettonde frågan på sidan 91 är felaktigt. Det är tillåtet att skjuta en förvildad katt med miniatyrgevär. I svaret står det felaktigt att det räfflade kulvapen som används för att skjuta en förvildad katt ska uppfylla kraven i jaktförordningens 16 §, 2 moment, 1 punkt. Enligt gällande jaktlagstiftning är det tillåtet att skjuta en vildkatt med ett räfflat kulvapen vars kula har en anslagsenergi vid mynningen på minst 100 joule (E0 > 100 J). De riktiga svarsalternativen borde alltså ha varit 1 och 2, inte X och 2. 60 l Jägaren l 6 l 2011
• Det händer i regionerna Norra Savolax n Varpaisjärvi jvf har ny verksamhetsledare: Juha Saarelainen, Hetelammentie 32, 73230 Syvärinpää, tfn 050 371 6080, saarelainen.juha@gmail.com Aktuell vuxenutbildning i viltvård och jakt n På institutet Savon ammatti- ja aikuisopisto börjar i januari en utbildning i viltvård och jakt som är lämplig för personer aktiva inom jaktvårdsföreningar, jaktföreningar och naturturismföretag. Betoning läggs bla på skötsel och restaurering av viltmiljöer samt jakt och tillvaratagande av vilt. Som specialtema behandlas bla restaurering av våtmarker. På programmet står dessutom olika kurser som ger certifikat. Man kan gå utbildningen vid sidan av sitt arbete eller företagsverksamhet. Perioderna med närstudier går på vardagskvällar (17.30 ­ 20.45) en kväll i veckan och på lördagar en gång/månad. Kursen utgör en del av grundexamen i natur och miljö. Deltagarna bereds möjlighet att avlägga examen i sin helhet med ett personligt studieprogram. Mera information om utbildningsprogrammet och ansökning på webben på www.sakky.fi/toivala eller institutets kansli tfn 017-214 4109. Ansökningstiden går ut den 9 december. Tjärbrasan i Norra Savolax n Tid: lördagen 10.12 kl 12­15 Plats: Kiuruvesi, vid flygfältet, Salahmintie 266 Kiuruvesi På programmet: 12:00 Kaffe Kiuruvesi jvf, jaktföreningarna 13:00 Välkomsthälsning Representant för Kiuruvesi stad Teaterföreställning Teater Hulluviima Festtal Reijo Orava, Finlands viltcentral Jaktsånger Manskören Kiurun Laulu Minktävlingen, resultat Representanter för Savon Sanomat Hunddans Tiina Leinonen Magi Trollkonstnär Jukka Keränen Årets jägare Pekka Julkunen, Erkki Savolainen, Jouni Tanskanen Julfrid utlyses Fjolårets Årets jägare, Unto Auvinen Julfrid utlyses från julafton till juldagskvällen. Dessutom medverkar kennelklubben på orten, skogsvårdsföreningen, 4H-klubben och hundklubben Ylä-Savon koiraharrastajat. Fritt inträde. Välkomna! Jaktkväll i Idensalmi Tid: 25 januari kl 18.00-21.00 Plats: kulturcentret i Idensalmi Kvällens teman: - Dispens på jakt efter stora rovdjur i vårt land. Sauli Härkönen, chef för offentliga förvaltningsuppgifter, Finlands viltcentral - Inventering av de stora rovdjuren i vårt land. Specialforskare Ilpo Kojola, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Arrangörer: Finlands viltcentral Norra Savolax, Norra Savolax kenneldistrikt, Finlands jägarförbund Norra Savolaxdistriktet Välkommen! Fritt inträde, kaffe till självkostnadspris. Jägarbrasan i Suomussalmi 10 december BEFATTNINGEN SOM JAKTCHEF för Finlands viltcentral, Kust-Österbottens verksamhetsområde lediganslås att sökas Verksamhetsområdet omfattar landskapet Österbotten. Inom verksamhetsområdet verkar 8 jaktvårdsföreningar. Jaktchefen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för verkställandet av en hållbar vilthushållning, stödet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet, verkställandet av viltpolitiken, samarbetet med intressegrupperna och skötseln av särskilt fastställda offentliga förvaltningsuppgifter. Ytterligare fungerar jaktchefen som föredragande för Österbottens regionala viltvårdsråd. Ledningen av Kust-Österbottens verksamhetsområde utgör hälften av befattningshavarens arbetsuppgift. Den andra hälften formas av deltagande i uppgifter och projekt på riksnivå som främjar vilthushållningen samt i internationella uppgifter. Befattningens stationeringsort är Kvevlax där Finlands viltcentrals regionkontor är beläget. Handhavandet av uppgifterna förutsätter högre högskoleexamen, gärna inom naturresursområdet god kännedom om vilthushållning och jakt utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska och tillfredsställande muntliga och skriftliga kunskaper i finska kunskaper i engelska förhandlings-, samarbets- och interaktionsförmåga ledarförmåga beredskap för flexibla arbetstider och resor i Finland, vid behov även för resor till möten i utlandet ­ beredskap för att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Befattningens lön bestäms enligt gällande, inom branshcen iakttaget kollektivavtal. Befattningen ska tas emot enligt överenskommelse. Vi ber att till Finlands viltcentral adresserade ansökningar inlämnas senast den 20.12.2011 kl.16.00, i första hand elektroniskt under adressen kirjaamo@riista.fi eller i andra hand under adressen Finlands viltcentral / Registratorskontoret, Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS. Märk kuvertet Jaktchef , Österbotten. Ytterligare information ger: Chefen för vilthushållning JarkkoNurmi, jarkko.nurmi@riista.fi, tfn 0400 180 084 Direktör Reijo Orava, reijo.orava@riista.fi, tfn 0500 470 870 n Evenemanget Kainuun Erätulet, som har etablerat sig som en tradition, tänds nu för tolfte gången. Den här gången är platsen Suomussalmi, vid hotell Scandic Kiannon Kuohut. Evenemanget börjar kl 11 med en föreläsning för allmänheten på teater Retikka om senaste nytt angående skötselplanerna för sädgås och skogshöns. Det ska också handla om jakten på statsmark i Kajanaland och särskilt om älg. Evenemanget fortsätter kl 16 med älgsoppa ute i brasornas sken. På programmet står bl.a. tal, underhållning av lokal karaktär, vapenlotteri och premieringar (årets jägare och årets jakthund). Förstås även braskaffe. Förslag till årets jägare ska lämnas in till viltcentralens Kajanalandskontor senast den 30 november. Till årets jägare kan utses en person som kan tjäna som ett gott föredöme för jägare. Vem som helst som känner en lämplig kandidat kan lämna in ett förslag med motiveringar. Förslaget kan vara fritt formulerat eller skrivet på en färdig blankett som finns på jaktvårdsföreningarna och regionkontoret. Förslagen skickas in per mejl, adress kainuu@riista.fi, eller per post till Finlands Viltcentral Kajanaland, Syväyksenkatu 1 B27, 89600 Suomussalmi. För arrangemangen svarar Finlands viltcentral Kajanaland, Suomussalmi jaktvårdsförening, Finlands jägarförbunds Kajanalandsdistrikt, Kajanalands kenneldistrikt, Forststyrelsen, Scandic Kiannon Kuohut, Suomussalmi kommun, tidningen Kainuun Sanomat samt jaktföreningar och jägare i regionen. Välkomna! Norra Karelen Jägarbrasan tänds n Evenemanget Pohjois-Karjalan Erätulet arrangeras i år i Kitee, vid jaktföreningen Ruppovaaran Eräs jaktstuga, Ruppovaaransalontie 37, fredagen 9 december kl 18. Årets jägare och årets fiskare utses. Skyltning från riksväg 6 och vägen Kitee­Tolosenmäki. Kaffe och korv serveras. Välkomna! Södra Savolax Eräsavut 2011 Kerimäki den 17 december kl. 18.00 i terrängen vid Kerimäki skjutbana, adress Harjumajantie 20 Jägaren, Jakthunden och Jaktföreningen år 2011 offentliggörs Servering av stekt korv och kaffe. Välkomna hela familjen! Jägaren l 6 l 2011 l 61
• Urpo Kainulainen Älgjakten i övre Lappland Försöket med tidigarelagd älgjakt fortsätter i övre Lappland. I kommunerna Enontekis, Enare, Muonio och Utsjoki får älg jagas 1 till 20 september och 11 oktober till 30 november. Den andra hösten av det treåriga försöket med tidigarelagd älgjakt i kommunerna Enontekis, Enare, Muonio och Utsjoki har börjat. Statsrådets ändring av jaktförordningen trädde i kraft den 18 augusti i fjol, vilket betydde att älgjägarna i övre Lappland inte gavs mycket tid att packa ryggsäcken. Men de extra yllesockorna och mackorna blev i alla fall nerstuvade och älgjakten i fjällen drog igång med humöret på topp. Denna höst var jägarna fullt förberedda när de inledde älgjakten. Innan säsongstarten arrangerade jaktvårdsföreningarna en kortkurs för jägarna med en allmän genomgång av jaktarrangemangen. Som emotsedd och välkommen huvudgäst på kursen var älgforskare Tuire Nygrén som bland annat föreläste om hur fällda älgar ska märkas och de obligatoriska proven tas. Läs mera om Tuires upplevelser i övre Lappland i det följande. Urpo Kainulainen S 62 l Jägaren l 6 l 2011 Upplevelser under den första etappen av höstens älgjakt l Sammanlagt 264 älgar blev fällda under den första perioden av den tidigarelagda älgjakten i övre Lappland. Det är nu den andra hösten som försöket pågår. I det första älghushållningsområdet i Lappland som omfattar kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki varierade fällningsprocenten mellan 40 och 46 %. I det andra älghushållningsområdet, dit Muonio räknas, fick jägarna däremot hålla igen på takten för att spara älgar till den andra perioden, så älgjägarna inte riskerade att få tillbringa resten av hösten med att damma mattor. Enligt Jouko Alapoikela som är verksamhetsledare på Enontekis jaktvårdsförening slog älgjaktens första period väl ut. Merparten av de fällda djuren var unga individer på 100 till 200 kilo. Under den första jaktdagen fälldes dessutom två tjurar på drygt 300 kilogram, med 11 respektive 12 taggar. Älgmarker i Enontekis. Älgjakt i fjällen kräver mycket av jägarna och en välförsedd ryggsäck. Några björnobservationer gjordes också, men inga björnar blev fällda. Den starka älgstammen i Muonio avkastade snabba resultat. De fällda exemplaren var i mycket god form. Också en baddare till tjur fälldes, en trettontaggare som vägde 348 kg med ett lager underhudsfett på bortåt 10 cm som mest. Under veckan innan brunstpausen påträffades nya brunstgropar och tjurarna hade börjat lukta. Pentti Lähteenoja, som är avdelningschef på Fiske- och viltavdelningen vid Jord- och skogsbruksministeriet, tillbringade jaktens första veckoslut som gäst hos Muonio jaktvårdsförening och följde med hur jakten går till högst uppe i landet. Det blev säkert ett minnesvärt veckoslut som belyste det speciella hos Fällningarna under den första perioden 1.9-20.9: Fällda älgar totalt Vuxna tjurar Andel tjurar Vuxna kor Enontekis Enare Muonio Utsjoki Totalt 110 181 120 122 533 48 87 79 50 264 28 49 46 25 148 20 28 27 24 99 58 % 64 % 63 % 51 % 60 % 10 6 1 17 Använda licenser 43,6 % 45,9 % 63,3 % 40,6 % 51,1 % Licenser Kalvar JVF
• Tuire Nygrén, RKTL I Utbildning och praktiskt samarbete med älgforskningen l I fjol gick det till så, när älgjägarna i övre Lappland skulle instrueras i hur provtagningen går till, att anvisningarna skickades till jaktvårdsföreningarna i skriftlig form, och det var väldigt bråttom. I år kändes det rent av lyxigt när jag som forskare fick en möjlighet att åka upp och träffa älgjägarna och visa dem hur man tar proverna och berätta om fjolårets resultat. Framför allt fick jag lära mig känna under vilka förhållandena jakten där uppe går till. Den första informationen hölls i byn Heta i Enontekis. Salen på kurscentret Skierri passade ut- Samma älgko visade också att parasiten Onchocerca, som är en mask, även förekommer i övre Lappland. märkt för ändamålet och fylldes med ansvarspersoner från jaktlagen. Vid avslutningen delade jaktvårdsföreningens funktionärer ut märkena som ska fästas på de fällda älgarna, pappren med anvisningar, formulären, älgobskorten med mera nödvändiga dokument. Men innan dess berättade jag för de församlade om höstens insamling av prover och om förra höstens resultat - och framför allt om identifieringsmärkena. Jag berättade om hur viktiga de är och i vilken ordningsföljd de ska fästas Fortsättar på nästa sida I fjällen betar älgarna gärna i snåren av ris och vide utmed diken och myrkanter. Ute i väglöst land styckas älgarna i terrängen och transporteras med fyrhjuling. älgjakten i norr med olika jaktformer och varierande och krävande terrängförhållanden. Det blev alldeles utmärkt med tanke på uppföljningen av hur älgjaktsförsöket fungerar och utvecklandet av ett öppet samarbete mellan fiske- och viltavdelningen och jägarna i norr. De allra flesta fällningarna under den här hösten hamnade nog ändå på älghundarnas konto eftersom de inte kunde undvika de enorma flockarna med lämlar på vandring. De ilsket fräsande Fortsättar på nästa sida Enligt Jouko Alapoikela, som är verksamhetsledare på Enontekis jaktvårdsförening blev älgjaktens första period mycket lyckad. Jägaren l 6 l 2011 l 63
• Fortsätter från föregående sida. vid käken på de fällda älgarna. Det var ju just identifikationsmärkena i fjolhöstens provinsamling som inte riktigt löpte som ministeriet tänkt sig. Stämningen var synnerligen angenäm och gjorde mig övertygad om att det hela kommer att gå som smort i höst, också för identifieringsmärkenas del. Efter en natt på hotell Jussa startade jag genast på morgonen och körde mot Karigasniemi med en avstickare in på norska sidan. I Karigasniemi träffade jag verksamhetsledaren för Utsjoki jv-förening och med honom som vägvisare fortsatte jag färden mot Utsjoki, där det mitt på dagen arrangerades en information kombinerat med övningsskytte. Följande dag var det också i Karigasniemi en information på skjutbanan. Regnet stod som spön i backen, men i skjutbanestugan kändes det trevligt att för den stora skaran församlade älgjägare berätta om resultaten för hösten i fjol och förklara hur denna höst skulle gå till. Stämningen var på topp och det var tydligt att älgjägarna i övre Lappland gärna ser att den tidigarelagda jakten blir ett permanent arrangemang och att de är beredda att jobba för saken. Jag var på gott humör när jag på kvällskvisten avverkade följande snabbetapp från Karigasniemi till Muonio. Fullmäktigesalen i Muonio var full med folk. Också där inledde Det jagades älg också på den här ön. jag med identifieringsmärkena och fortsatte med övriga anvisningar och förändringar från i fjol, för att avrunda med resultaten av fjolårets insamling av prover. Jag var så utförlig som publikens tålamod tilllät. Och visst räckte tålamodet till, intresset var enormt. I samma veva blev det avtalat att jag skulle hänga med jaktföreningen Yli-Muonion Kairamiehet under den första jaktdagen. Informationsturnéns sista hållplats gick av stapeln följande kväll i auditoriet på hotell Ivalo. Den största salen i hela kommunen bågnade av älgjägare så att det mot slutet blev brist på syre. Stämningen var precis lika fin i Ivalo som på de föregående ställena. I de flesta föreningar var det rekommenderat att inte fälla de ståtligaste tjurarna. Den första september grydde vid Kairamiehets jaktstuga där jaktledaren höll genomgång med sitt stora gäng. När det första drevet dragit igång dröjde det inte länge innan budet kom att en älg blivit fälld. Det var en ko med glans i pälsen som såg ut att ha varit i fin form. Dessutom föll hon precis vid en väg ­ på en nästan lika praktisk plats med tanke på tillvaratagningen och transporten som det brukar vara nere i södern. Bestämt var det ett beställningsjobb för forskaren! (Det var först vid de följande fällningarna, när jag fann mig klafsande på en blöt myr, som jag fick en mera realistisk bild av älgjakten i övre Lappland). Tillvaratagandet av den första fällda älgen inleddes med att jägarna skar skåror och fäste identifieringsmärket i käken på kon. Urtagningen gick på rutin för gänget och provtagningen på könsorganet vållade inte heller några som helst problem. Från skottplatsen fördes älgkon till slaktskjulet där den flåddes och vägdes. Tagningen av käkprovet gjordes enligt konstens alla regler och grabbarna såg till att käkbenet inte bröts och att det i käkvinkeln blev kvar tillräckligt med muskelvävnad för det DNAprov som skulle tas i laboratoriet. I den vevan konstaterade vi också att älgkon var omkring fem och ett halvt år gammal. Brunststadiet klarnar när provet på könsorganet har undersökts i Ilomants efter den första jaktperioden, men först ska det frysas ner. Den här älgkon gav mig också svaret på en annan fråga som jag hade kommit till övre Lappland för. Nämligen att parasiten Onchocerca, som är en mask, också förekommer i övre Lappland. Vi påträffade ärrvävnad också hos en överårig tjur som fälldes några timmar senare. I skrivande stund har jag redan fått bekräftelse på att det jag lärde ut har gått hem. På avtalad dag anlände proverna från 255 älgar (av 264 fällda) till Ilomants och var enda en hade ett identifieringsmärke som, på ett par undantag när, hade skårats till med kniv på det rätta sättet. Käkarna var till största delen oskadda, precis som de skulle vara. Muskelvävnad hade lämnats kvar på de rätta ställena för tagning av DNA-prover, och prover av könsorganen fick vi från 50 älgkor. Det var bra jobbat av älgjaktlagen i nordligaste Finlands krävande förhållanden - utan att glömma jaktvårdsföreningarna som koordinerade det hela med beröm! Information om resultaten från 2010 finner du på adressen: http://www.rktl.fi/www/uploads/ pdf/uudet%20julkaisut/tyoraportit/yla_lapin_aikaistettu_hirvijahti_2010 l Fortsätter från föregående sida. småkrypen blev för mången hund helt enkelt för frestande. Hundägarnas förhoppningar om hundar med högburet huvud och luftvittring förvandlades ofta till ett tigersprång och utgrävningar i en tuva. Ett förnöjt mumsande skvallrade därefter om lyckad jakt. Också ansmygningen på ett klingande ståndskall visade síg några gånger vara fast stånd på fjällämmel. Under den första jaktperioden fördelar sig jaktformerna i övre Lappland på jakt med hund, drevjakt i liten skala, lockjakt och vakjakt vid växlar. Smygjakt blir det sedan under den andra jaktperioden när marken är snötäckt. Då sätts jägarens kunnande och älgens sinnen på prov. l 64 l Jägaren l 6 l 2011 Tuire Nygrén I Muonio fälldes hela 63 % av tilldelningen under den första jaktperioden Juha Niemelä
• Vetenskaplig viltkunskap Färsk triangelinformation för beslutsfattarna Det hållbara nyttjandet av viltstammarna är en ekvation med många faktorer. Det finns en rad faktorer som påverkar de jaktbara arternas egna naturliga variationscykler, som väderleken, konkurrensen inom arten, sjukdomar och rovdjur. Även faktorer som tidigare uppskattningar av bestånden, antalet jaktlicenser, jakttiderna och den övriga regleringen av jakten påverkar avskjutningen, både till storleken och strukturen. Men beslutet om vilket enskilt vilt som blir fällt fattas i sista hand av jägaren själv. Det finns också en hel del variabla faktorer, både när det gäller jägarens beteende och omständigheterna i naturen. Det senare inkluderar variationerna mellan olika år och orter. Det finns således många olika osäkerhetsfaktorer som vi ska försöka identifiera. Som helhet betraktat är den här ekvationen sannerligen ett rörligt mål. För att träffa rätt måste vi varje år ladda med den färskaste och bästa möjliga information som går att få. Det är inte förnuftigt att sikta på ett maximalt utnyttjande av viltbeståndens produktion. Drömmar om beståndsreglering med kirurgisk precision, kontroll på alla omständigheter och maximerad vinst hör inte hemma i naturen, i vårt fina fritidsintresse. Rent generellt är idén den, att vi lägger jakttrycket på de unga djuren som inte ännu är könsmogna. Det är åldersklasser för vilka dödligheten i naturen ofta är stor, oavsett jakten. Antalsmässigt finns det vanligen flest djur i de unga åldersklasserna, vilket gör tillgången större och drar jakten till sig. Ett av de viktigaste elementen i en ekologiskt uthållig jakt är kopplingen mellan en arts årliga förökning och regleringen av jakten. För många arter är det så, att resurserna för inventerandet, bearbetandet av materialet och de praktiska omständigheterna inte räcker till för att vi ska hinna analysera och beräkna föryngringen innan jaktsäsongen börjar. För exempelvis älgen är det i praktiken omöjligt att hinna utvärdera vårens produktion av kalvar innan jakten börjar på hösten. Informationsmässigt står vi ändå inte på bar backe, eftersom materialet för de tidigare åren bildar en stabil bas som berättar om både årliga variationer och eventuella trender på lång sikt. Detta har varit ett år av förändring och förnyelse för viltförvaltningen i vårt land. För jaktregleringens del har vi tagit steget in i ny tid i synnerhet för skogshönsens del. Från och med i år kan vi inkludera resultaten från årets triangelinventeringar när vi fattar besluten om begränsningar i jakten efter skogshöns. I detta ingår också vårens häckningsresultat. Det här är en prestation också internationellt sett, men den har inte uppstått ur tomma intet eller som en idé kläckt av någon enskild person. Faktaunderlaget för beslutsfattandet består av drygt tjugo år med ett regionalt täckande nät av vilttrianglar. Utan jägarnas uthålliga talkoinsatser och flexibilitet med tidigareläggandet av inventeringarna hade det inte varit möjligt att samla in materialet. Myndigheterna har aktivt stött och motiverat jägarna och forskarna i det här arbetet. Riksdagen har insett behovet och möjligheten, och gjort sig besväret att införa förändringar i författningspraxis. Tredelningen av skötseln och regleringen av viltbestånden mellan viltforskningen, viltförvaltningen och ministeriet har fungerat väl. Det här systemet möjliggör en flexibel reglering av jakten som står på vetenskaplig grund. Vi kan nu bättre än förut ta hänsyn till de typiska, naturliga, kraftiga, årliga variationerna hos skogshönsen när vi slår fast begränsningarna i jakten. Under goda år kan vi bärga en större del av den årliga produktionen. När bestånden minskar och cyklerna når sin bottenfas kan vi utvidga begränsningarna. Arrangemanget gagnar både jägarna och skogshönsen. Vi kan med skäl vara stolta! Vesa Ruusila, forskningsdirektör Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jägaren l 6 l 2011 l 65
• Mathias Lindström, projektledare för det samnordiska mårdhundsprojektet MIRDINEC I Bild: Mårdhundsprojektet, Juhani Sirniö vanlig. Där har mårdhundsprojektet fyllt en viktig lucka i Finland. Den positiva responsen och publiciteten är ett viktigt led i syftet att öka vetskapen om de skador som mårdhunden medför för den ursprungliga faunan och naturen. Under årets lopp har cirka 34 skolningstillfällen ordnats och i medeltal har ca 20 personer deltagit i respektive tillfälle och således har sammanlagt cirka 680 personer totalt fått ta del av information om mårdhund och projektet. Även informationsmaterial har producerats och distribuerats. Innovativa metoder Innovativa metoder betyder bland annat att försök med att använda sig av så kallade "judas djur". Detta innebär att man på områden med mindre tätheter, som i Finlands fall avser norra delarna av Uleåborg och Lappland, förser djur med GPS-sändare i syfte att hitta nya djur och föryngringar. Mårdhunden är på ständigt jakt efter en partner. Detta innebär att om man sändarförser ett ensamt djur kommer det att vandra tills det hittar en ny partner. Får man dessutom en hona eller en valp i fälla under reproduktionstiden kommer dessa djur att snabbt leda fältpersonalen till de övriga mårdhundarna i familjen. På så sätt blir decimeringen av mårdhundstammen mycket effektiv och tidsbesparande. Man har hittills försett femton mårdhundar med GPS-sändare i Norra Finland varav två har blivit överkörda. Tack vare GPS-systemet har 30 mårdhundar kunnat lokaliseras och infångas i norra Finland. Projektet har erhållit information om mårdhundens rörelser och möjliga reproduktionsområden i närheten av gränsen till Sverige samt lokaliserat flera nya gryten. Med hjälp av EWS-systemet och GPS-sändare har man hittat 11 mårdhundsföryngringar under den gångna sommaren och hösten. Merparten av föryngringarna har lokaliserats till gränsområdet mellan Finland och Sverige. En intressant observation som gjorts i samband med re-lokaliseringen av föryngringar har varit det att i ett antal fall har kullarna legat helt öppet ovan jord i mycket otillgängliga våtmarksområden. Foto taget av EWR-kameran. Den nyfikna mårdhunden undrar vad det är fråga om. Aktivt första år inom det samnordiska mårdhundsprojektet S 66 l Jägaren l 6 l 2011 Många åtgärder vidtagna inom ramen för projektet och mycket ny intressant information insamlat om mårdhunden. l Som tidigare rapporterats i MetsästäjäJägaren (nr. 5 2010 och nr. 2 2011) är Finlands Viltcentral ansvarig för de åtgärder som vidtas inom ramen för det samnordiska LIFE+ projektet (MIRDINEC) gällande mårdhund. I denna artikel redogörs för de åtgärder som vidtagits inom ramen för detta projekt och vilka spännande iakttagelser som gjorts under detta första hektiska år. Flygande start När projektet inleddes i september år 2010 hade projektledningen och de aktiva parterna ställt flertalet ambitiösa målsättningar. I syfte att kunna uppnå dessa var en rivstart av nöden, vilket även har lyckats på grund av kunnig och engagerad fältpersonal med god kontaktyta till de lokala jägarna och intresseorganisationerna. Det kan inte tillräckligt poängteras att projektets framgång står och faller med de lokala jägarnas engagemang och projektet vill direkt i inledningen rikta sitt stora tack till alla de privata personer och lokal jaktklubbar som engagerat sig i projektet. De huvudsakliga målsättningarna med projektet är bland att förhindra skador på den biologiska mångfalden orsakat av mårdhunden, förhindra en etablering av mårdhunden i Skandinavien samt begränsa spridningen i Finland, speciellt i de områden som gränsar till Sverige och Norge. För att lyckas med detta måste projektet ta fram och testa nya innovativa metoder för att lokalt utrota mårdhunden samt öka medvetenheten hos allmänhet och jägare om konsekvenserna av en mårdhundsetablering. Intresset och behovet av information är stort Skolning och informationsspridning har varit betydelsefulla teman under detta första år och projektet har intresserat lokala jägare och media i stor utsträckning. De flesta människor är inte medvetna om de problem som mårdhunden för med sig, speciellt inte i de områden där mårdhunden ännu inte är särskilt Stora förflyttningssträckor ­ anpassning av metoderna Man har även tydligt kunna se samband mellan mårdhundstätheter och de sträckor sändarförsedda mårdhundar vandrar innan de hittar en ny partner. För att tydligare kunna klargöra detta samband har mårdhundar sändarförsetts både i norra Finland och i södra
• Finland inom ramen för ett annat projekt. Den mårdhund som vandrat längst blev sändarförsedd i Haparanda i slutet på år 2010 och har gått igenom både Sverige och Finland, in i norra Norge där man tappade kontakt med den. Detta innebär en sträcka på över 700 km vilket ger en indikation om deras kapacitet att förflytta sig. Intressant är även att notera att mårdhundarna även rör sig söderut och österut. En mårdhund sändarförsedd söder om Kemi befinner sig i dagsläget sydöst om Taivalkoski endast cirka 30 km från ryska gränsen och har således förflyttat sig över 360 km i östlig riktning sedan den blev sändarförsedd. Denna observation ger också fog för det antagandet att metoderna för att kontrollera mårdhundspopulationerna måste vara olika beroende på i vilken situation och var i landet man befinner sig. Det är knappast nödvändigt att sändarförse mårdhundar i södra delarna av Finland och Åland där mårdhundspopulationerna är mycket stora. Där är effektiv jakt den bästa medicinen. Men i områden där populationen är gles gör en sändarförsedd mårdhund betydligt större nytta som "spion" och "medarbetare" åt projektet och de lokala jägarna. Där kan avlivandet av en mårdhund istället påskynda spridningen till fjällen och norra Sverige eftersom mårdhunden som överlever direkt sätter iväg på jakt efter en ny partner. ett heltäckande EWS-område. Kamerorna har placerats längs Bottenhavets norra kust och längs gränsen till Sverige och är ca 50 km långt; från Röyttä till Övertorneå och 30 km brett. Inom detta område finns nästan 100 kameror som är igång året om och som granskas med en månads intervall. Till dags dato har EWS-systemet i Finland producerat över 16 000 bilder och mårdhund har förekommit på 77 bilder. Systemet har varit effektivt och man har med hjälp av dessa kunnat konstatera att mårdhund förekommer inom nästan hela EWSområdet. Kamerorna är i huvudsak utplacerade på privat mark och markägarna har glädjande nog förhållit sig mycket positiva till mårdhundsprojektet efter att de fått information om projektets syften. Enstaka kameror är även utsatta i yttre skärgården i Kust-Österbotten, bland annat på Valsöarna som är ett viktigt fågelskyddsområde och en av de öar som ligger närmast de yttre öarna på svenska sidan. Spridningsrisken häröver är verklig eftersom isläget senaste vintrarna har varit sådana att mårdhunden med lätthet kunnat vandra över isen på våren. Kortaste sträckan mellan de yttersta öarna är endast cirka 25 km och mårdhund har vid tillfällen blivit skjutna på isflak utan för svenska kusten i samband med säljakten. finns på de flesta områden vana mårdhundsjägare som sköter fångsten med fungerande hundar och fällfångsten har här också långa traditioner. Detta har bidragit till att det har varit relativt lätt att hålla jakttrycket uppe och att det har varit lätt att få projektets fällor utplacerat på viktiga områden. I de fall lokala jaktklubbar inte haft tillgång till hundar själv så har projektet erbjudit hjälp med fångst av mårdhund erbjudits i form av personal och hundar till områden där detta har efterfrågats. Som tidigare konstaterats både inom och utanför projektet är de traditionella fångstmetoderna och nuvarande lagstiftning gällande jakten på mårdhund otillräcklig för att få bukt med mårdhundspopulationen. Således har projektet även gått in för att jämföra olika typer av fångstmetoder, både lagliga och olagliga inom ramen för ett Populationskontroll och nya metoder Vanlig jakt och är också en viktig del av projektet. Inom projektets regi har ett stort antal fällor anskaffats och byggts. Dessa har delats ut till lokala jägare som velat bidra till projektet i de områden där spridningsrisken är som störst. Cirka 150 KANU-fällor har införskaffats med projektpengar och utdelats. I detta nu har över 200 mårdhundar fångats i Norra Finland samt ett oräkneligt antal i södra delen av projektområdet. I södra området, det vill säga Österbotten, Långa vandringar ökar risken för spridning av sjukdomar I och med mårdhundens stora kapacitet att förflytta sig över stora sträckor ökar också risken för att smittsamma sjukdomar sprids på ett effektivare sätt. Gällande rabies och dvärgbandmasken är detta högaktuellt eftersom rabies finns i vårt östra grannland och att man nyligen även konstaterat flertalet fall av dvärgbandmask hos räv i Sverige på flertalet olika orter. Dvärgbandmasken sprids via bär och hundar till människor och är direkt livsfarligt för människan om man drabbas av detta. Juha Mäkimartti fäster ett gpc-halsband på mårdhunden. EWS ­ system som tidigt anger om mårdhund kommer in i området I de innovativa metoderna ingår även iståndsättandet av "early warning system-EWS" (tidigt varningssystem) på de områden varifrån mårdhunden riskerar sprida sig över till Sverige. Detta sker med hjälp av IR-kameror och luktposter och på så sätt kan man effektivt kontrollera stora områden och få reda på om mårdhund finns på området. I Finland finns nu från och med april 2011 En mårdhund som är med i gps-uppföljningen visar att förflyttningarna är enorma. Jägaren l 6 l 2011 l 67
• undantagstillstånd. Behovet att få fram nya humana, lättskötta, billiga och effektiva fångstmetoder är i kombination med de ovannämnda åtgärderna i nyckelposition för att komma tillrätta med mårdhundsproblemet på exempelvis nyanlagda våtmarksområden och på känsliga fågelområden. Detta är ju i Finland för tillfället högaktuellt med tanke på det andra LIFE-projektet som Finlands Viltcentral ansvarar för, det vill säga våtmarksprojektet. Ett försök med att jämföra KANU-fällan med andra typer av fällor inleddes i yttre skärgården i Kust-Österbotten sommaren 2011 och kommer att fortgå under två perioder under våren 2012 och våren 2013. Projektet kommer att återkomma med närmare information om detta försök i senare artiklar. Skötselplan för mårdhund Projektet hade även åtagit sig uppgiften att för respektive deltagande lands räkning producera en lättöverskådligt skötselplan för mårdhund. Planen som nu även är på slutrakan i Finland innehåller en nulägesanalys av mårdhundssituationen i Finland och basfakta gällande mårdhundens biologi. I denna skötselplan, som sammanställts av t.f jaktchef Marko Mikkola från Norra Tavastlands lokalkontor i samråd med projektpersonalen och undertecknad, analyseras även vilka problem som idag finns gällande kontrollen av mårdhundspopulationen samt en del åtgärdsförlag för att komma tillrätta med dessa problem. Tanken är att denna plan skall kunna ligga till grund och vara till hjälp när den nationella strategin för invasiva arter småningom skall implementeras och förverkligas. l Jägarna går återigen i spetsen gällande naturvården och bevarandet av den biologiska mångfalden n Mårdhundsprojektet har kommit igång bra även i Sverige och Danmark där EWS-områden är inrättade och GPS-försedda mårdhundar arbetar dag och natt med att hjälpa projektpersonalen att återfinna nya mårdhundar. Från Sverige signalerar man att betydligt färre observationer av mårdhund har gjorts på svenska sidan senaste vår-sommar i jämförelse med våren-sommaren 2010. Om det beror på insatserna i projektet eller de två senaste årens snörika vintrar låter vi vara osagt men inom projektet är man övertygad om att de nya metoderna som tas fram inom projektet kommer att vara effektiva i kampen mot mårdhunden. Dessa nya metoder i kombination med engagerade jägare kan göra underverk och återigen är det jägarna som går i spetsen för viktiga naturvårdsinsatser, både inom detta projekt och inom våtmarksprojektet. Ingen annan organisation kan visa upp så mycket resurser och konkreta åtgärder för att främja naturvården och den biologiska mångfalden som jägarorganisationen genom de enskilda jägarnas insatser. Därför är det både märkligt och orättvist att jägarna oftast utmålas som ett hot mot just detta, vilket har varit fallet vid många olika tillfällen under de senaste åren. Som exempelvis i samband med inrättande av olika skyddsområden och när skötsel- och användningsplaner för dessa uppgjorts, där man ibland på grund av okunskap utgått från att jakten i området utgör ett hot för skyddsobjektet. I verkligheten utgör jakten ytterst sällan ett hot mot skyddsobjektet, snarare tvärtom. I stället för att motarbeta varandra borde men ta tillvara på denna resurs och samarbeta. Faktum är att naturvårdarna och jägarna ofta har samma grundprincip och målsättning, låt då vara att den kommer till uttryck på olika sätt. Tillsammans och genom samverkan kan vi få tillstånd många konkreta och bra åtgärder som gynnar det vi alla värnar om. Grunden till detta måste läggas nu eftersom åtgärderna och metoderna som prövas och utvecklas inom ramen för projekten förutsätter aktiva åtgärder även efter att projekten avslutas. Vi kommer under projektets gång att hålla er jägare och övriga läsare uppdaterade om hur åtgärderna förverkligas samt resultaten av dessa och vid frågor kan man utan att tveka vända sig till oss som är verksamma inom projektet. Mårdhund under uppföljning. Medverkan och finansiering n I projektet medverkar svenska Naturvårdsverket, norska Direktoratet för Naturförvaltning, LIFE+, Svenska Jägareförbundet, Finlands Viltcentral i Finland, Skog och Naturstyrelsen i Danmark samt Sveriges Lantbruksuniversitet. Primära finansieringen kommer från LIFE+ och svenska Naturvårdsverket. Finlands Viltcentral bistår med arbetsinsatser och ansvarar för koordineringen av projektets del som genomförs i Finland. F.d jaktchef Mathias Lindström representerar Finlands Viltcentral i styrgruppen för detta projekt och fungerar även som projektledare för insatserna i Finland. Juha Mäkimartti är fältassistent och ansvarar för projektområdet i Norra Finland och fältassistent Jari Korpela ansvarar för Österbotten och en del administrativa åtgärder. Projektet är nu under jakten mycket intresserade av observationer och tips gällande mårdhund från norra Finland (Uleåbort och Lappland). I dylika fall kan man vända sig till fältassistent Juha Mäkimartti på telefon +358 50 3011 676. I ärenden som berör mårdhunsprojektet i Österbotten (Kust-Österbotten och Österbotte) kan man kontakta fältassistent Jari Korpela +358 50 3014010 Man kan läsa mera om projektet på www.riista.fi eller på www.mardhund.se 68 l Jägaren l 6 l 2011
• Beställ till julen! ­ Rangifer tarandus fennicus Skogsrenen, det vill säga den finska skogsrenen Rangifer tarandus fennicus, påminner om sin halvtama kusin renen men är ett mycket okändare djur. Skogsrenen finns numera bara i Finland och Ryska Karelen. Finländarna och skogsrenen har en speciell relation eftersom våra förfäder kom hit i skogsrenens spår i slutet av istiden. Skogsrenen överlevde istiden men var nära att utrotas på grund av människan. I Sverige försvann den redan på 1700-talet och i Finland hundra år senare, tills den plötsligt återvände efter senaste krig. Nu minskar skogsrenen, antagligen beroende på den starka ökningen av antalet stora rovdjur, och skogsrenen behöver skyddas. Boken berättar skogsrenens historia i ett nötskal och ger en uppfattning om hur komplicerat det är att skydda den. Metsäpeura - Rangifer tarandus fennicus Lauri Kontro - Antti Leinonen 165 sidor. Pris 42 En bok om skogsrenen En bok om möten i skogen ­ från konflikt till samverkan Människornas och djurens samexistens i de finländska skogarna har blivit brokigare och allt mer konfliktfylld. I den här reportageartade studien möts människor och djur på olika håll i Finland. Jaktens vardag och kontrollen över rovdjurs- och viltstammarna analyseras på ett aktuellt och mångsidigt sätt. Boken presenterar nya metoder och strategier som kan öka samverkan mellan olika instanser och förbättra skötseln av djurfrågorna. Särskilt frågor kring reglerandet av älg-, varg-, och lodjursstammarna lyfts fram. Boken är aktuell genom förnyelsen av viltförvaltningen i vårt land som förverkligades år 2011 då Finlands viltcentral grundades. Kohtaamisia metsässä ­ eläinkiistoista yhteistoimintaan Utgivare: Skogscentralen Författare: Pertti Rannikko, Juha Hiedanpää, Jani Pellikka, Outi Ratamäki, Sauli Härkönen, Pekka Salmi 213 sidor. Pris 19 Postkort: (storlek A4) Vilda däggdjur Vilda fåglar Planscher: (vikta) Vilda däggdjur Vilda fåglar Spel: Viltarter-minnesspel Spelkort: Finlands viltarter Strand- och sjöfåglar Finlands fiskar Gårdsplanens fåglar Gårdsplanens växter Gårdsplanens smådjur DVD:n Harrastuksena metsästys Unelmien hanhisyksy Hirvimetsä Hirviruhon paloittelu Björnens rätta ansikte (finska+svenska) Rådjuret Peuramailla Laukauksia ja latvateeriä Haaveitteni metsähanhi Lumisten kairojen metsohaukut Metsästäjä-vastuu-turvallisuus Lumiset pienpetojahdit Beställ till julen! Beställ före den 9.12.2011 för att försäkra dig om att beställningen hinner fram julen! 1 ______st 1 ______st 1,50 ______st 1,50 ______st 10 ______st 5 5 5 5 5 5 26 26 24 23 15 25 26 26 26 26 28 26 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Bekanta dig med vårt bredare produktsortiment på www.riista.fi Nytt: Metsästysaseena jousi ­ johdatus perusteisiin -dvd (endast på finska) Kohtaamisia metsässä (endast på finska) Metsäpeura Rangifer tarandus fennicus -kirja (endast på finska) Böcker: Handbok för jägare, uppdaterad Viltvåtmarker, en handbok Jousimetsästys-bok Jägarens dagbok Första jägarboken Vilt för vardag och fest -kokbok Fågelguide för jägare Bättre en fågel Snöspårsguiden Vildmarksliv Jäniksen selässä Lintukoirat metsästyksessä -bok Metsäpeuraopas Vesilinnustus-bok 20 _____st 19 _____st 42 _____st 30 5 48 5 5 14 10 5 5 5 7 35 5 40 ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st ______st Hela sortimentet finns på våra internetsidor www.riista.fi Kauppapaikka ____________________________________________________________________________ Namn: ____________________________________________________________________________ Näradress: ____________________________________________________________________________ Postnummer: ____________________________________________________________________________ Postanstalt: ____________________________________________________________________________ Telefonnummer: Beställ material! Vi levererar med postförskott (postförskottsavgift 3,80 + postavgift enligt vikt) Beställ: Via internet: www.riista.fi, kauppapaikka Beställ per post: Finlands viltcentral, Lagret, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Per telefon: 09 -27 27 8120 Jägaren l 6 l 2011 l 69
• Älgjakten 2011 älgstam vilken till stor del består av oproduktiva kvigor, ungtjurar och n Jaktvårdsföreningarna har beviljat licenser på 288 älgar för jaktåret produktiva kor som senarelägger brunsten eller inte brunstar alls efter2011, vilket är en liten ökning jämfört med ifjol då 270 licenser beviljasom det är brist på kapitala tjurar. Detta startar en nedåtgående spiral des (se tabell). Ökningen kan till stor del förklaras med att det är sista med unga älgar som föder få och små kalvar. Dessa små kalvar förblir tilldelningen för den här treårsperioden och flera jaktvårdsföreningar har ofta en liten älg resten av livet, vilket leder till sämre produktivitet hos delat ut kvarvarande licenser. Avskjutningen förväntas inte öka speciellt hondjuren och minskad attraktionskraft hos tjurarna och snabbt har man mycket jämfört med tidigare år. en älgstam i väldigt dåligt skick. Slutsumman blir alltså en älgstam med Sen år 2000 har kalvmedelvikterna sjunkit med ungefär 10 kg vilket låg produktivitet. Består älgstammen i stället av kapitala produktiva djur är en oroväckande utveckling. Från olika håll rapporteras också att det kan man hålla en lägre vinterstam samtidigt som stammen tål en högre är dåligt med kalv i markerna. Detta kan ha flera förklaringar men avskjutning vilket leder till bättre jakt och minskade älgskador. Förhopphänger ofta ihop med en älgstam i obalans. Älgar, både kor och tjurar, ningarna för årets älgjakt är därför att andelen kalv i avskjutningen ska är normalt som mest produktiva vid ungefär 6-10-års ålder. De senaste (RJ) årens åldersbestämningar indikerar dock att 80 % av tjurarna är yngre än öka. 6 år. Det är visserligen beräknat utifrån Kommun Beviljade älglicenser 2011 Beviljade älglicenser 2010 Fällda älgar 2010 de skjutna älgarna så en viss felkälla Vuxna Kalv Totalt Vuxna Kalv Totalt Tjur Ko Kalv Summa kan finnas eftersom en del jaktlag har BRÄNDÖ 25 27 52 28 26 54 17 9 18 44 olika typer av tjurrestriktioner, men de ECKERÖ 6 6 12 6 6 12 2 1 3 6 flesta är väl ändå villiga att hålla med FINSTRÖM 8 10 18 7 7 14 2 1 3 6 om att det är dåligt med kapitala tjurar FÖGLÖ 11 15 26 12 13 25 7 4 11 22 i skogarna. Inför treårsperioden 2009GETA 5 4 9 5 4 9 2 2 3 7 2011 gick landskapsregeringen ut med HAMMARLAND 15 10 25 10 12 22 3 2 8 13 rekommendationerna att minst 50 % av JOMALA 8 8 16 7 8 15 1 2 3 6 avskjutningen skulle utgöras av kalv. För KUMLINGE 24 35 59 22 24 46 9 10 12 31 älgjakten 2009 stannade den dock på 44 KÖKAR 9 8 17 8 7 15 4 3 7 14 % och för 2010 på 46 %. Om en för stor LEMLAND 9 8 17 8 8 16 5 3 6 14 del av avskjutningen läggs på vuxna djur LUMPARLAND 4 3 7 3 4 7 2 1 2 5 sänks medelåldern i stammen eftersom SALTVIK 6 5 11 8 5 13 2 2 4 8 årets kalvar då utgör en större del av SOTTUNGA 1 2 3 2 1 3 2 0 1 3 nästa års älgstam. Runt 45 % kalvandel SUND 2 7 9 2 5 7 1 0 3 4 kan tyckas vara nära men lägger man till VÅRDÖ 8 7 15 6 6 12 3 2 3 8 att tjurandelen av de vuxna djuren som 133 155 288 134 136 270 62 42 87 191 fälls är 60 % så har man nästa höst en Börja utfodra n Det är nu hög tid att börja stödutfodra rådjuren. De två senaste stränga vintrarna har skördat sina offer och det är därför viktigt att inleda vinterns utfodringar i god tid innan vintern slår till på riktigt så rådjuren hinner hitta till och vänja sig vid utfodringsplatserna. Några saker att tänka på vid utfodring av rådjur: Välj platsen där rådjuren naturligt vistas under vintern och gärna i öppen högstammig skog. Samtidigt måste platsen vara lättillgänglig så påfyllningen av foder kan fortsätta under hela vintern. Den ska dock inte ligga nära trafikerade vägar så rådjuren riskerar att bli påkörda på väg till och från utfodringsplatsen. En foderplats per 200 hektar är önskvärt. Utfodra på flera ställen på samma utfodringsplats, gärna med 50 meters mellanrum. Annars finns det en risk att ett fåtal starka djur dominerar foderplatsen och svagare djur, alltså de som behöver fodret mest, hindras från att komma fram och äta. Vid svåra snöförhållanden kan man med fördel också köra upp ett vägnät till foderplatsen med exempelvis snöskoter för att underlätta för rådjuren att ta sig till och från platsen. Utfodra med flera olika sorters foder. Bra foder är pellets (ex. renfor), havrekross, ensilage, frukt, rotfrukter och grönsaker. Sätt också gärna ut en saltsten i anslutning till foderplatsen. OBS! Ge inte hö till utmärglade rådjur! Vänj djuren vid platsen. Ställ ut foderautomaterna i god tid på hösten och börja gärna med att lägga ut foder direkt på marken eller på stubbar i närheten av foderautomaterna. På så sätt kommer rådjuren att vänja sig med att hitta foder i anslutning till foderautomaterna och så småningom börja äta direkt ur dessa. Mata hela vintern! Har man börjat utfodra är det mycket viktigt att det alltid finns foder på platsen och ända tills det naturliga fodret börjar växa och rådjuren själva lämnar platsen. Vårvintern är den tid då dödligheten är som störst och avbryter man utfodringen för tidigt kan man göra mer skada än nytta. (RJ) Ny medarbetare n Som en följd av Marcus Nordbergs alterneringsledighet kommer Roger Gustavsson att vikariera som jaktförvaltare under tiden 15.09.2011­15.09.2012 och Robin Juslin vikarierar under samma tid för Roger på tjänsten som jakthandläggare. Robin Juslin, från Föglö, har studerat på Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och är nyutexaminerad jägmästare med inriktning på fisk- och viltförvaltning. Kontaktuppgifterna som gäller tillsvidare är: Roger Gustavsson: tel. (018) 25 328, roger.gustavsson@regeringen.ax Robin Juslin: tel. (018) 25 313, robin.juslin@regeringen.ax (RJ) 70 l Jägaren l 6 l 2011
• Ändring av jaktlagen för Älginventering i vinter landskapet Åland n Den 1.10.2011 trädde en ändring i jaktlagen i kraft (ÅFS 81/2011) gällande lagen om jakt från motordrivet fordon. Till lagen fogas en ny 50a § som möjliggör för en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder att bedriva jakt på däggdjur från trehjuling, lätt fyrhjuling, fyrhjuling och snöskoter, under förutsättning att fordonet inte är i rörelse och efter att motorn har varit avstängd under minst 2 minuter. Ändringarna i jaktlagen finns på jaktenhetens hemsida: http://www.regeringen.ax/naringsavd/skogsbruksbyran/jaktochviltvard/lagstiftning_jakt.pbs (RJ) n Under vintern planerar landskapsregeringen att i samarbete med jaktvårdsföreningarna göra en inventering av älgstammen. Nästa år är det dags för jaktvårdsföreningarna att anhålla till landskapsregeringen om nya älglicenser för den kommande treårsperioden 2012-2014 och för att få en uppfattning om hur mycket älg det finns i landskapet brukar en totalinventering av vinterstammen göras i samband med det. Denna inventering tillsammans med avskjutningsstatistik och uppskattat antal älgar kvar efter jakten utgör tillsammans med älgstammens trend underlaget för vilket uttag vi kan göra ur populationen. Inventeringen utförs första bästa helg då snö- och väderleksförhållandena är lämpliga, förhoppningsvis efter årsskiftet. (RJ) Resultat från älgskytteprovet n Inför årets älgjakt har 655 jägare skjutit älgprovet vilket igen är en ökning jämfört med tidigare år. Trenden att intresset för älgjakten ökar med större älgstammar håller i sig och vi är tillbaka på samma nivå som för tio år sedan. Andelen underkända serier utgör dock fortfarande nästan två tredjedelar av försöken vilket är väl många. (RJ) År 2011 2011 2011 2011 2011 År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Antal skyttar 41 61 282 50 221 Skyttar 620 657 669 643 626 475 540 564 605 640 646 655 Godkända prov 39 54 258 48 211 Godkända prov 603 639 644 616 576 452 506 542 577 587 617 610 Underkända prov 49 107 406 57 379 Blev utan prov 17 18 25 27 33 16 33 22 28 53 29 45 Bana Brändö Föglö Hammarland Kumlinge Lemland Underkända prov 922 902 988 871 873 690 833 780 855 956 956 998 Arma Fennica Oy ger ut en ny handbok för hemmaladdare Detta är redan den fjärde förnyade upplagan av boken om hemmaladdning som Arma Fennica Oy publicerar. Den första publicerades år 1989 under namnet "Patruunat ja jälleenlataus". Efter den utkom tre utgåvor under namnet "Jälleenlataajan käsikirja". I denna helt förnyade upplaga (ISBN 978-952-5687-16-3) finns den senaste informationen om hemmaladdning, utrustning, nya patroner, nytt krut och nya kaliber sammanställd. Boken är avsedd att tillgodose behoven hos dagens hemmaladdare och därför innehåller den synnerligen detaljerade laddningstabeller, som bland annat innehåller senast publicerade laddningsfakta om krut för nya patroner från Vihtavuori, Norman och Hodgdon. Också nyare kalibrer som kan förväntas bli vanligare i Finland finns med, som t.ex. korta magnum. Hemmaladdning är en intressant och utmanande hobby, som alla från de som skjuter på bana till vanliga jägare kan utöva. Den nya laddningsutrustningen är lätt att använda och hemmaladdning är säker, bara man är noggrann och följer instruktionerna. Goda skytteresultat är resultat av den egna omsorgen och precisionen. Ett korrekt jaktskott med hemmaladdad patron ger djup till hobbyverksamheten och känsla av glädje när man lyckas, avsevärt mera än när man nöjer sig med allmänna lösningar. Prova hemmaladdning, du hittar en givande och intressant hobby. Med större volymer sparar du också reda pengar. Boken utkommer (på finska) vecka 41. Skyttarnas procentuella fördelning bland skjutbanorna Brändö 6 % Föglö 9 % Lemland 34 % Hammarland 43 % Kumlinge 8 % Jägaren l 6 l 2011 l 71
• Tommy Arfman Eftersökskurs om hjortdjur överraskande populär E Stort eftersöksbehov Frivilligarbete Finlands viltcentral Egentliga Finland arrangerade i augusti 2011 en eftersökskurs för hjortdjur på Kimitoön. Arrangörerna överraskades av kursens popularitet. 60 deltagare fick plats på kursen, vilket visar att intresset är stort i landets sydvästra hörn. l Eftersökskursen ordnades på Kimitoön, på Söderlångvik gård. Kommunen består av en stor huvudö och en omfattande skärgård. På området påträffas älg, vitsvanshjort och rådjur. Alla stora rovdjur utom järven har visat upp sig. Det finns cirka 700 jägare som löst jaktkort inom Kimitoöns jvf. Det har inte tidigare ordnats eftersökskurser i regionen, vilket säkerligen förklarar en del av kursens popularitet. Det kom deltagare även från andra orter än Kimitoön. Kursen bestod av en teoridel, som hölls av viltvårdskonsulent Jörgen Hermansson från Viltcentralen Egentliga Finland. Teuvo Mäkelä berättade om hundarnas dressyr och eftersök i praktiken. Kari Laaksonen föreläste om nödvändig utrustning vid eftersök. Efter teoridelen flyttade vi från herrgårdens cafeteria ut till terrängen, där gruppen delades i två delar. Den ena terrängdelen bestod av en kontrolliknande uppgift, där deltagarna skulle tyda olika skador orsakade av bilar eller skott och blodspår i terrängen. Samtidigt uppvisade Kari och Juho Laaksonen eftersök i praktiken med hjälp av hund. Egentliga Finland har en bra hjortdjursstam. Landskapet har ett mycket starkt bestånd av vitsvanshjort och älg, också rådjur påträffas i området. Varje år inträffar ungefär 1000 hjortdjurskollisioner. Vitsvanshjorten står för 900 av dessa. Ungefär hälften av kollisionerna kräver eftersök. Därtill skjuts det cirka 11 000 hjortdjur i landskapet årligen. Vid jakt behövs eftersök i ungefär vart tionde fall. På så vis uppgår summan av eftersöksbehovet inom Egentliga Finland till ungefär 1600 hjortdjur årligen. Hunden är en oumbärlig byggsten i eftersöksarbetet. Vid eftersök på skadat hjortdjur bör alltid det bästa möjliga tillgängliga ekipage användas. Hundskolningen bör genomföras i andra situationer. 1600 försvunna och skadade hjortdjur i terrängen årligen innebär också, att det är någon som söker dem 1600 gånger i markerna. I Finland görs det i praktiken av de lokala jaktföreningarna. Jägarna har den bästa lokalkännedomen, rätt utrustning och logistiken som 72 l Jägaren l 6 l 2011
• krävs för hantering av djuren. Eftersök på djur som skadats i trafiken utförs inom ramen för SRVA-samarbetsavtalet mellan jägare och polismyndigheten. Ifrågavarande storvilts assistans gäller, som namnet antyder, också stora rovdjur. I praktiken är det frågan om utöver att spåra skadade individer även att skrämma iväg enskilda individer som irrat sig till bostadsområden. Behovet av SRVA för rovdjur är minimalt i Egentliga Finland, även om rovdjursstammarna är på uppgång och man i framtiden kommer att ha mera att göra med dem också. Dessa ovanstående trafikskadade älgar och hjortar betyder tusentals arbetstimmar, något som jägarna gör frivilligt utan ersättning för att hitta de skadade hjortdjuren. Hundar behövs Eftersök på djur, i synnerhet på barmark, är en utmanande uppgift. Arbetet är i praktiken nästan omöjligt att genomföra utan skolade hundar. En hund som deltar i eftersök kan vara av vilken ras som helst. Hunden måste ändå besitta vissa egenskaper för att klara arbetet. En förutsättning är stark motivation så att hunden orkar genomföra ansträngande eftersöksarbete i värsta fall i timmar utan avbrott. En annan egenskap som en hund behöver, är ett noggrant spårsinne för att kunna följa spår som dessutom ofta är blodlösa. Hundar har beroende på ras olika sätt att spåra. Traditionella älghundar eller spetsraser följer djuret med luftvittring och strävar till att stoppa det. De markerar att viltet har stannat genom att skälla. Dessa raser är nödvändiga när man inte kommer tillräckligt nära djuret genom spårning. Användning av andra hundar baserar sig på deras förmåga att följa spåret och leda jägaren så nära att djuret kan avlivas. Då är det viktigt att hundarna inte skäller när de följer djuret. En del raser, t.ex. retrievers och stående hundar, kan också användas för jakt på djuret ifråga. Detta gäller främst små hjortar och rådjur. jaktlagen. I det fallet är eftersök jakt och man måste ha jakträtt på området. Om man kommer in på ett område där de som spårar saknar jakträtt, ska jakträttsinnehavarna underrättas. Ifall man inte får tag i en sådan person och djurets tillstånd eller omständigheterna kräver fortsatta åtgärder, bör man kontakta polisen. I praktiken är områdena stora samlicensområden och jaktvårdsföreningarna har kommit överens om hur ett skadat djur tas tillvara. Även om man har kommit överens om saker och ting, hör det till en god jaktetik att meddela om eftersök på främmande område. Om området av en eller annan orsak inte tillhör ett hjortdjursjaktområde, kan jakträttsinnehavaren i princip förbjuda eftersöket. Enligt djurskyddslagen måste ett vilt djur som lider avlivas. Om en sådan situation uppstår, måste eftersöket avbrytas och polisen kontaktas. Då förvandlas eftersöket till ett myndighetsärende och djuret kan avlivas. I praktiken är sådana situationer sällsynta, men enligt jaktlagen en möjlig omständighet. Upphittat vilt tillhör den som innehar jakträtten på området, om han eller hon har likadan jaktlicens. I annat fall tillfaller viltet jägaren. På samlicensområden kan man komma överens på ett annat sätt. fara eller skada. Viltet tillhör jaktvårdsföreningen, i praktiken tillfaller det oftast den jaktförening som genomfört eftersöket. Även om det inte är frågan om en jaktlig situation, måste hundföraren inneha jaktkort pga. försäkringsskyddet. Då är även hunden försäkrad. Om någon av de ursprungligen inblandade inte längre finns kvar på olycksplatsen när eftersökarna anländer, är det viktigt att markera den exakta platsen där djuret har skadats. Viltvårdskonsulent Jörgen Hermansson från Finlands viltcentral Egentliga Finland och verksamhetsledare Siv Vesterlund från Kimitoöns jaktvårdsförening presenterar en bild som förklarar placeringen av ett lyckat jaktskott för deltagarna. SRVA- organisationen behövs Kursens popularitet var ett tydligt tecken på jägarnas intresse för eftersöksarbete. SRVA-organisationen är i behov av utbildade eftersökare och bra hundar att utföra frivilligt arbete för att uppfylla kraven i lagen att få ett slut på lidandet för skadat vilt, eller för att skrämma bort stora rovdjur eller för att avliva farliga individer. I praktiken utför samma aktörer eftersöksarbetet på de djur som kommer bort under jakt. Eftersök på ett förlorat djur bör alltid genomföras med bästa möjliga ekipage. Hundarnas skolning bör göras vid andra tillfällen, än vid eftersök på skadat vilt. En bra skolningsmetod är till exempel att komma överens om eftersök efter skott med de som står på hjortpass. Eller att inom ett älgjaktlag spåra de skjutna djuren med hjälp av hund. Ofta fortsätter djuret en bit efter skottet och en ung hund kan tränas i en verklig situation. Jägarorganisationen omfattar i praktiken nästan alla områden, så områdena är under kontroll. Stöttepelaren vid eftersök är dock den spårande hunden med förare. Arbetsfältet minskar inte inom en nära framtid, även om älgolyckornas antal sjunker. Eftersökskurser ger en stomme och grundläggande information för jägaren, utifrån vilket man vid eftersök kan agera så som det förutsätts i lagarna och även på ett etiskt godtagbart sätt. l Trafikolyckor med hjortdjur När ett hjortdjur skadas i trafiken, är eftersöket en myndighetsuppgift. Polisen meddelar jaktvårdsföreningen om eftersöksbehovet, som meddelar om försvunnet vilt till olycksplatsens jaktförening. Då är det frågan om SRVAverksamhet och således ett polisuppdrag. I detta fall behövs ingen jakträtt på området, men i praktiken har de flesta spårare det. Man kan spåra djuret över olika områden utan att tillfråga jakträttsinnehavaren om tillstånd. Man får bära laddat vapen även på olovlig mark och djuret får avlivas på under 150 meters avstånd från sådan byggnad där det bor någon. Polismyndigheten bestämmer vid behov om skjutvapen, i tätorter och i bostadsområden används hagelgevär. Inom glesbygden används normala jaktvapen för viltet ifråga. Åtgärden får dock inte orsaka Skadade vid jakt Om djuret skadas i samband med jakt sker eftersöket enligt paragraferna i Eftersök är i praktiken nästan omöjlig att genomföra utan skolade hundar. Eftersökskursens popularitet överraskade. Jägaren l 6 l 2011 l 73
• Merja Ahonen, MLV, kötteknolog, fabrikschef, Huhtahyvät Oy, Agropolis Oy:s utbildare Kvalitet i köttbehandlingen Älgens hedersamma väg från skogen till bordet Älgen ­ skogens konung ­ har rätt till ett värdigt slut på vägen till servering som en läckerhet på matbordet. Det här möjliggörs genom ett noga övervägt skott och hygieniskt rätta arbetssätt. 1. Skottet och dettas betydelse Skottet ska vara noga övervägt ­ och dödande. Ett skadskjutet djur som blivit kvar i skogen är det värsta alternativet ur djurskyddssynpunkt. En bra träff möjliggör bäst en kropp med möjligast liten mängd krossade ben och blodsutgjutelser. Ett magskott innebär en omfattande kontamination av tarmbakterier och därmed också stora med kniv avlägsnade köttmängder. Att i ett dåligt läge låta bli att skjuta är en hedrande gärning! skära av halspulsådern så att blodet tappas av från vävnaderna. Vid slakt ska djur enligt lag stickas inom en minut från bedövning. Tilllämpat på jakt ska det ske "så fort som möjligt" ­ omedelbart efter att djuret fällts. En rätt utförd stickning inleds med att snitta upp halsskinnet vid bröstets högsta punkt nästan ända till käkens spets. För därefter kniven 12­15 cm från bröstets högsta punkt till halsgropen i riktning mot analöppningen. Framme görs en s.k. saxningsrörelse med kniven. På så sätt säkerställs att de stora blodådrorna skärs av och blodet avtappas ur kroppen. Om den som ska sticka älgen känner sig osäker på att lyckas med den metoden så kan blodet alternativt avtappas genom att snitta upp halsskinnet bakom käkbenen ända till halskotan. Det är skäl att alltid avtappa blodet ­ skottet må sedan ha varit hurdant som helst. Blod som stannat kvar i köttet är en faktor som väsentligt försämrar köttets hållbarhet. På ett djur som inte stuckits samlas det blod i bäckenhålan som försvårar urtagningen. Från en vuxen älg kommer det ett drygt ämbar med blod. vrids helt upp genom att lyfta ändtarmen från svansen. Ändtarmens fästen öppnas så att ändtarmen kan fällas på tarmarna. Om möjligt ska ändtarmen slutas med en plastpåse innan den fälls i bäckenhålan. Buken öppnas: först bukskinnet, därefter bukhinnan. Magarna vältras ut från kroppen. Tarmarna dras ut med hjälp av ett fast grepp om ändtarmen. De lösgörs anefter från kroppen. När tarmarna har lösgjorts kapas matstrupen. Det rekommenderas att kroppen inte vänds med magsidan neråt på grund av risken för att bakterier överförs från marken. Ett typiskt fel är att det uppstår hål på tarmarna under urtagningen. 6. Flåning Den viktigaste huvudregeln vid flåningen är att den håriga sidan av huden inte får komma i beröring med köttytan. Samma regel gäller för händerna: händer som hållit i hudens hårsida får inte röra kroppen. Flåningen inleds med att rita en linje från analöppningen till knäleden. Bakbenen flås så att leden ovanför hasen kommer fram ordentligt. Bakbenen bryts vid hasleden, hasen öppnas me d kniv och lyftanordningens krokar fästs vid kroppen bakom hasen. Frambenen bryts vid knäleden. Flåningen fortsätter som s.k. strumpflåning. Kroppen lyfts upp anefter flåningen framskrider. Huden skärs av bakom de s.k. öronen, Huvudet avskiljs vid atlaskotan. 7. Efterrengöring Fettet i bäckenhålan, könsoganen, könsorganens fett, brösthålans fett, skotthålets blodutgjutelse, stickhålet och stickhålets blodutgjutelse avlägsnas från kroppen. De förorenade delarna avlägsnas genom att skala av dem med kniv. Med undantag för brösthålan är det förbjudet att skölja kroppen. Tarmbakterierna absorberas av kötttet på 30 sekunder och sköljandet sprider bakterierna över ett stort område. 5. Lösgöring av organen Till organen hör tungan, hjärtat, lungorna, njurarna och levern. Lösgörningen inleds med att öppna bröstbenet och skära ett snitt från kanten av ryggraden fram till bröstbenet. Snitten görs antingen längsmed revbenen eller mitt i mellangärdesmuskeln. Paketet med organen lösgörs från kroppen längs med ryggraden så att de stora blodådrorna, som löper längs med ryggraden, följer med organpaketet. I samband med lösgörningen tas hjärtat ur hjärtsäcken. Marttila jaktförenings morgonfångst 8. Avkylning Kroppen avkyls helst halverad så att det finns ett klart luftrum mellan kropphalvorna. 2. Avfångningsskott Avfångningsskottet utförs genom att skjuta älgen i nacken där skallen och ryggraden möts. Om avfångningsskottet skjuts vid örat kan det hända att skallens bakre del splittras så att det inte mera är möjligt att få en horntrofé. Avfångningsskottet avfyras lungt men tillräckligt snabbt. Jakthunden förs bort från platsen så att skottet inte skadar hundens hörsel. 4. Urtagning Urtagningen kan ske på skottplatsen eller i slaktskjulet, förutsatt att kroppen kan föras dit inom en timme efter fällningen. Urtagningen inleds med att öppna ändtarmen: med den lediga handen tas ett grepp om svansen. Med kniven vrids analöppningen loss ­ bara i svansområdet lämnas den fäst vid kroppen. Under det här arbetsskedet ska yttersta försiktighet iakttas så att det inte uppstår hål på tjocktarmen. Därefter öppnas svanskotan på kroppens ryggsida i linje med analöpningen. Analöppningen 3. Avtappning av blodet Stickningen utförs efter att det konstaterats att älgen verkligen har dött. Stickningen utförs för att 74 l Jägaren l 6 l 2011
• Den målsatta temperaturen för kroppen är under +7°C vilket optimalt uppnås på 36 timmar. Avkylningen stoppar de termofila bakteriernas förökning.. Markku Onnela, projektchef, Agropolis Oy Observationer vid hanteringen av vilt n Ändringeen av livsmedelslagen förde med sig friheter för försäljning av viltkött, men samtidigt ökade kraven på bättre hygien vid hanteringen av viltkött. Tjänsteveterinären finns inte mera alltid på plats för att bedöma det viltkött som levererats för försäljning och nivån på dess hygien, utan ansvaret överfördes den 1.9.2011 på jägaren. Alla är av samma åsikt att det bara är genom att utbilda och bearbeta attityder och rätta till felaktiga vanor och metoder som lösningar som tillfredsställer alla parter kan erhållas. Det räcker inte mera som förklaring att när man själv kan äta allt som jagas så spelar det väl ingen roll. Våra unga jägare och deras familjer kräver att också viltköttet ska ha kvalitativt samma egenskaper som vi har blivit vana vid i affärernas köttavdelningar. att producera viltkött till människoföda gäller också för det kött som kommer till den egna familjens användning. Också det köttet ska hålla toppklass för i många familjer är det röda köttets andel årligen i huvudsak själv jagat. Med hjälp av material som producerats i samband med Agropolis projekt har det producerats kursmaterial samt särskilda"pilotkurser". De regionala NTM-centralerna har möjliggjort starten av verksamheten.Under det år, 2012, som nu inleds har dessa kurser börjat leva ett eget liv utan stöd. Utvecklingen av förhållandena krävar en attitydförändring av alla som deltar i jakten. Traditioner bör respekteras, men samtidigt bör även förändringarna i våra matvanor beaktas. Alla jägare kan i tur och ordning delta i olika arbetsmoment i behandlingen av viltet. Även hanteringen av bytet är jakt. Den erfarna handleder, ger råd och hjälper. De kursgångna hämtar aktuella fakta som kan utnyttjas eller åtminstone prövas och jämföras med det gamla. På marknaden finns det rikligt med hjälpmedel för behandlingen av bytet. Terrängbilar, dragpulkor och ackjor är viktiga vid förflyttningen av bytet, men vi får aldrig glömma de skador skottet orsakar eller misslyckade träffar och deras följder för viltköttet. Spåren på marken efter släpandet och föroreningarna i skinnet innebär att det skett sträckningar och skador. En korrekt utförd flåning ger den hygieniskt bästa kvaliteten på köttet. Berömvärt har man även i nuvarande utrymmen tagit i bruk vinschar för att lösgöra skinnnet. I jaktlaget borde det finnas minst en person som kan identifiera skadorna och vet vad det borde göras och med vilken tidtabell man borde fungera för att viltköttet skulle hålla möjligast god kvalitet från skott till tallrik. Det behövs också en övergripande självständig bedömning av verksamheten. Bäst förverkligas den här bedömningen genom att skriftligt och detaljerat beskriva behandlingen av jaktbytet ända från åtgärderna efter skottet fram till fördelningen av köttet. Det är orsak att granska och behandla den här utredningen kritiskt. Till den etiskt bedrivna jakten hör också ett riktigt utnyttjande av biprodukter eller alternativt förstöra dem. Kraven på behandlingen av biprodukter kommer eventuellt att bli strängare. Exempelvis en korrekt behandlad och lagrad skinnfäll ger vid försäljning några euro åt föreningen, sparar marken och visar en riktig ansvarsmedveten jägaranda. Vid jakt efter småvilt beaktas också annat än de bästa bitarna. Kokböckerna är fulla av läckra viltrecept även för de delar som lätt blir kasserade. 9. Transporten av kroppen från skogen till slaktskjulet För utsläpandet av kroppen ur skogen rekommenderas användning av en pulka. På det sättet kan inte bakterierna obehindrat komma åt de ställen på kroppen som öppnats. Släpvagnen mfl. transportmedel ska vara rena. Vid transport av flera kroppar ska säkerställandet av att kropparnas öppna ställen hålls rena observeras. 10. Handhygien God handhygien säkerställer produktsäkerheten. På slaktskjulet saknas ofta möjligheterna att tvätta händerna och då rekommenderas användning av engångshandskar för dessa kan alltid bytas efter s.k. smutsiga arbetsmoment. Händerna ska tvättas eller handskarna bytas bl.a. efter avtappning av blod, urtagning och hantering av huden. En hand som rör vid kött bör vara ren. 11. Produktsäkerhe Ur produktsäkerhets synpunkt är de mest riskfyllda arbetsmomenten stickningen, urtagningen och flåningen. Blod som blivit kvar i musklerna fungerar som en förstörare. Tarm- och jordrelaterade bakterier äventyrar livsmedlens säkerhet. Speciallådan Vaskio för förvaring av fällar n Det finns ett flertal hjälpmedel för förvaring av fällar. Den bästa är en speciallåda som vi har utvecklat, bedömt och funnit vara mycket bra. På bilden kan vi se lådan som vi har kallat för vaskio. Modellen har metallstomme och den inre delen är av flexibel 4 mm uteplywood. Lådan är ungefär 3 meter lång och 1,70 meter bred, kantens höjd är ca 80 cm. Locket kan konstrueras så att det är likadant , men bågen kan vara lägre. Lockets rundade konstruktion gör att vattnet och snön lättare rinner av och att de saltade fällarna hålls skyddade. Stommen kan också vara av trä. Gavlarna kan vara fasta, meno om framsidan förses med gångjärn underlättar det placerandet av fällen i vaskio-lådan. Lådan byggs så att bakre ändan är omkring 10 cm lägre än framändan. I den bakre väggens botten finns det ett ca 15 cm:s hålet. Överlopps vätska rinner ut genom hålet. Marken skyddas genom att ställa en plastho under vaskion för att ta vara på vätskan. Fällen saltas och lagras som skivor med hårsidan nedåt. Lådan så att nackändan turvis är framåt och turvis bakåt. Så här fylls vaskiolådan jämntMängden salt är 8 kg / Vaskio-låda som vuxen fäll. De fällar som ska säljas lyfts upp på flaket från lådan med konstruerats för lagring en på lastbilen monterad "skinnsax". av fällar från vilt Jägaren l 6 l 2011 l 75
• Affärer Obs! Priset på radannonserna stiger. Under 2012 är priset 20 euro per rad och upprepningsrabatten faller bort. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2012 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. . Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till marja.kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 1/2012 utkommer senast den 23 januari. Materialet för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 15 december Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en gladlynt jakthund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kolla vår hemsida: www.beaglejarjesto.fi. Där hittar du köpare och säljare. För mera info Jari Liukkonen, tfn 050-590 4657, info@beaglejarjesto.fi. Medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Jukka Holma tfn 0400-31 06 86 eller Jussi Kuittinen 050-3067 480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-3271 782 eller Marko Niemelä 045-1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehkluben valpförmedling: strh vorsteh, 0400-438 112 kh vorsteh, 050-555 0358 breton, 040-764 8237 münsterländer, 040-539 1301 lh vorsteh, 040-835 1289 kh ungersk vizsla, 040-568 4426 weimaraner, 040-911 1546 spinone, 040 517 8213 korthalsgriffon,0400-872 991 bracco italiano, 0400-205 933 strh ungersk vizsla, 050-372 7846 bourbonnais, 045-128 7262 stabyhoun, 044-504 8966 Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Stoppar upp fåglar, däggdjur och fiskar. Undervisar i uppstoppning av däggdjur, säljer uppstoppade djur. Soini Kinisjärvi, Lehmilehto, 97420 Lohiniva. tfn 040-831 2566. Jouko Launonen, Siilinjärvi, tfn 0400-170 601. Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040-558 4019, www.lietsala.net Seppo Malmi, Jyvässeutu, allt i branschen. Tfn 0500-627 346. Antti Mäkilä, Tammela, tfn 400-879 581. antti.makila@elaintentaytto.fi www.elaintentaytto.fi Be om offert ! Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Säljer ögon av glas, håller kurser. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. T:mi eläinkonservaattori Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. www.elainkonservaattori.fi Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen, tfn 0400-788 636. Fåglar, djurhuvud, däggdjur. Terviö, Esbo tfn 050-571 6310. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Finska spetsar och drevrar, topphärstamning. Drev/skall garanti. Tfn 0500-234 567, 7-23. Ryska stövare, valpar och vuxna. Usvavaaran kennel. Tfn 0400-274 744. Valpar av finsk stövare, överlåts i januari. Nurmes, tfn 044-511 0400. Överlåtelsegamla trefärgade drevervalpar av championföräldrar samt 2-årig finsk stövartik. Tfn 0400-264 727. Beaglevalpar kan reserveras, födda 17.10. Hem lagom till jul och nästa jakthöst. Trefärgade. Tfn 040-830 5984. Nurmijärvi. Patterdalevalpar, föräldrarna tuffa grythundar. Tfn 040-726 7501. 4 mån gamla valpar av slh foxterrier efter jagande föräldrar. Tfn 0400-585 105. Valpar av parsonrussellterrier för småviltjakt. Premierade championföräldrar. www.teamlamu.ota.fi, tfn 050-556 0994. Strh vorstehvalpar på gång! www.honkahovin.net, tfn 040-593 1244. Liten münsterländer tikvalp. Markus Niinimäki, Kangasala. Tfn 0400-635 852. Strh vorstehvalpar födda 1.9. Tfn 0400-717 143. American Foxhound valpar, 6 månader gamla, av prisbelönta föräldrar. Far: Kettumiehen Jeremiah, Mor: Amy. Tfn 045-256 99 07. Johan Ström, Vörå. Säljes american foxhound valpar födda 11.06. Hanar och tikar. Tfn 040-525 9865. OSTAMME PIENRIISTAA SUOLATTUNA TAI KUIVATTUNA LISÄKSI RAHTIMUOKKAUSTA OTA YHTEYTTÄ: PANFUR 2000 OY NOKSONKUJA 9 61310 PANTTILA Puh. 06 4500 600 Fax 06 4500 606 www.panfur2000.fi panfur2000@panfur2000.fi Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Smårovdjursfällor av tillverkaren. Tillverkade av aluzinknät. För mink / mård 72x18x15 cm 27 e /st + frakt, genomgångsfälla 105x18x15 cm 50 e /st + frakt, för mårdhund /räv 115 x 35 x 38 cm 65 e /st + frakt. Undervisn video/DVD 60 min. 25 e / st +frakt. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528. Mera info www.karhuville.fi Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagjärn för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Östermark. Tfn 0500-360 962. Alf Cederlund, Västerbyvägen 605 A, 49220 Broby. Alla arbeten i branschen. Tfn 050-341 4947. Erkki Hartikainen, Pusula. Tfn 0400-499 579. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Tikka T3 Hun 820,-, Remington 700SPS 590,Steyr SPS-HB 1100,-, Tikka T3 Lite ss 850,CZ 527 Lux 670,-, Merkel Helix 9,3x62 2590,Winchester SX3 990,-, Beretta Urika 2 1290,Leupold VX-II 1-4x20 398,-, VX-I 2-7x33 255,Redfield 2-7x33 198,-, Redfield 4-12x40 298,Docter 2,5-10x48 710,- Kahles 2,5-10x50 890,Sako 85 Safari jubileumsmodell 375H&H 20.000,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och pålitligt med post och buss! www.anonase.com Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Specialaffären på nätet för begagnade vapen: www.euroase.fi www.sissos.fi Köp vapen, patroner och tillbehör i nätbutiken. Fina produktbilder. Priser och tillgång framlagda. Avbetalning, via nätbank med faktura eller med kreditkort. Stenfotsbutik i Raumo. www.sissos.fi Drillinki Fortuna Luxus 16/70-7x57R+6x42 1.750,Drillinki Fortuna 16/70-7x57R+S&B 1.650,Drillinki Simson 16/70-7x57R+Kahles 1.390,Drillinki Krieghoff 16/70-5,6x57R+Swaro 1.550,Drillinki Krieghoff 12/70-30-06+Zeiss 4.450,Kempeleen Ase ja Retkeily, tfn 044-731 6055 www.asejaretkeily.fi Försäljning av vapen och tillbehör. Se bilderna på nätet. porinase.fi Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. UNLIMITED AMMO OY. UnA18-shot hagel som är 65 % tyngre än bly med mera för laddning av hagelpatroner. UnA-choker mm vapentillbehör. www.unlimitedammo.fi. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981, www.it-asepaja.fi. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn. 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi Genuina viltmåltavlor för jägare www.ikitaulu.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Hundkojor, 1-delad 300,- och 2-delad 380,-. Tfn 06-453 4333, www.koirankoppi.fi Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Deben grytpejlar Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mård / mink. Vapen och optik, kolla sortimentet! Titta också in på www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. 76 l Metsästäjä l 6 l 2011
• Störst i landet på beg hundpejlar: Tracker 230mhz, Äly Speed, Äly Supra, Classic, Supra Comp, Pointer 2001-2007, Magnum med/utan skallindikator. Tracker Gps band. Vhf-telefoner med utrustning. Petsafe skallbegränsare och utbildningshalsband, räckvidd 900 m. Snabb och pålitlig Tracker pejlservice. Larsmo Helcom, Nils Hellman, Åkervägen 9, 68570 Larsmo. Tfn 0400-362 136, 06-7281 520. www.koiratutkat.fi Garmin GPSmap 60CS + kart-CD områdena 1-2. Obetydligt använd. Tfn 0400-853 567. Kvalitetsbatterier till hundpejlare och jakttelefoner. Även cellbyten. Oy Cellpac Ab, tfn 06-364 1565, www.cellpac.net Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. KIKARKLACKAR till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017-824 123 eller 040-527 4440. Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. Tillbehör för knivtillverkning. www.brisa.fi tfn 06-729 0431, 06-724 7815. Köper horn. Arméns kombinerade terräng och snödräkt. Utmärkt för jägare! Se www.wh-varuste.fi eller ring 0400-722 007. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014-471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Högklassiga inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. Även tryckkokare för konserver. Tfn 040-585 8133. Webbadress: www.eratapio.fi Halsband Tracker Hunter G400, använt c 3 gånger. Förfr Heikki Flink, tfn 040-594 5399. Ny vak-koja, pris 360e. Tfn 0500-316 165. Inhemska släp till fyrhjulingar. sr-tuote.fi. Tfn 0400-938 719. Trofésköldar: älg 15e, hjort 12e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info. Tfn 050-561 6493. Trofésköldar för skallar och horn. Tillbehör för uppstoppn av djur. www.tayttotarvike.fi Trofésköldar för horn: rådjur 9e, hjort 11e och älg 14e. Tfn 050-438 2370. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Kylmaskiner, el- och dieseldrivna. Priser från 400e. Tfn 044-026 4624. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Köper och säljer: www.jahtihuuto.net Ale.fi! Bästa extrapriserna på nätet på adressen ale.fi. Hos oss är det alltid rea! Köp, sälj, byt, hyr eller ge bort på nätkiosken. Titta in bums! Nettikioski.fi Allt mellan himmel och jord för jobb och fritid eller som gåva. Sekatavarakauppa.fi På Suomen Tukkuri hittar du jägare allt du behöver i klädväg och utrustning, till partipriser. www.tukkuri.fi Nätaffären EräSawo har allt som jägare och fritidsfolk behöver: www.erasawo.fi Lappland: I Tanhua finns tomter i terrängen samt färdiga stugor. Medlemskap i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Sodankylä i Lappland mellan Saariselkä och Ivalo finns tomter vid bäck och uppe på fjäll. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avhämtning i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040-546 5995. Även pälshudar, tfn 0400-561 267. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Lås till ett miniatyrgevär Sako M78. Tfn 0400-946 214. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder hudar av småvilt och får. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Valmet 212 nya kolvar. Vapenarbeten, ljuddämpare, vapen, patroner och tillbehör. Ase-ja optiikkahuolto, Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. Kolvar och beg vapen: www.asehuolto.net. Hemsida: www.asejaoptiikkahuolto.net. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike, Rantakiventie 7. Vi reparerar och servar vapen samt övriga vapensmedsarbeten. Tfn 03-348 4004, 050-404 7387. Kolvar, nätskärningar, reparationer. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Tracker och Pointer (ej GPS) hundpejlservice. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Jakt- och föreningsjuridik samt övriga juridiska ärenden. Telefonjuristerna 0600-17 270 (2,84 e + lokalsamtalsavgift). Tio års erfarenhet, kl 8-20. Nervandersg 1, Hfrs. Nylands jaktföreningar anslut er Bli medlemmar i Finlands Jägarförbund Nylands distrikt Finlandsjägarförbund är jägarnas största intresseorganisation i Finland, med sina 150 000 medlemmar Medlemsavgiften (10 /medlem/år) för vilken man får: · Jahti/jakt tidningen (4 nummer/år) · Förmåner och betjäning samt utbildning · Rätt att deltaga i tävlingar och annan verksamhet Bekanta er med distriktets verksamhet på vår hemsida www.metsastajaliitto. /uusimaa Jakt erbjuds Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Fasaner från dunungar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fågeljakt i norra Sverige i Pajala, Övertorneå i Torne älvdal. Lempeansuvanto.com, tfn 050-491 5839. Upplev fantastiska jakter i Sverige, Polen och Tyskland! Gås, vildsvin, rådjur mm. www.hanhijahdit.fi/ 045-1261269 Med erfarenhet sedan år 2000! Jaktresor till världens alla hörn. Ryssland, Afrika, Europa, Amerika, Kanada, Asien, Australien och Nya Zeeland. VSD SAFARIS, www.vsdsafaris.fi, tfn 0400-888 875, hunt@vsdgroup. I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050-588 9593/040-841 0999. Fasaner i Lojo, jakter, hunddressyr. Logi med bekvämligheter. Rökbastu mm. www.elamystila.net tfn 040-5581 1422. Jaktsäsongen fortsätter i Sverige! Privata marker. www.erakompassi.com WWW.JAHTIPAIKAT.FI Ett kartprogram för jaktföreningar på nätet. Toppfågeljakt i norra Sverige, Arvidsjaur/Arjeplog. Ända till 31.1. Jaktstugor i vacker sjönatur. Stora jaktmarker. Sällskap om 3-5 pers. Inget krångel med arrangemangen! Boka din jaktresa direkt! www.erataito.fi tfn +358-400-681 877. Småviltsjakt, toppjakt, 3 500 ha i Tornedalen, Övertorneå. Kommun logi ordnas, tel +46-70-645 63 28. Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Stugor i östra Kuhmo. Tillstånd säljs för hare, fågel och bäver. Tfn 0500-253 563. Ny invartering i Kajanaland för jaktsällskap. Mera info på www.raatteenportti.fi/majoitus. Tfn 040-534 7677. Varkaus ­ en stuga för 8 pers mitt i VP. Rökbastu, kåta, vindskydd, båt mm. Tfn 050-559 8145. Jeesiöjärvi lägercentrum i Kittilä, utmärkt bas för jägare mm grupper. Statsmarker. Rimliga priser. Tfn 0400-733 075, vaeltaja100@suomi24.fi. Övrigt Kontanter, kontanter ! ! ! Behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Metsästäjä l 6 l 2011 l 77
• Mikko Alhainen En utbildnings-DVD för bågjakt Det finska bågjägarförbundet har gjort en utbildningsDVD om bågjakt kallad Metsästysaseena jousi. Den är tänkt att vara en kortfattad introduktion till bågjaktens grunder. n Nu finns det äntligen ett utbildningsmaterial om bågjakt på video! Syftet med den här videon är att åtgärda bristen och samtidigt ge grunderna för ett mera ingående utbildningsmaterial som kommer senare. I den första delen av videon behandlas de viktigaste egenskaperna hos jaktbågen, med begränsningar och säkerhetsaspekter. I delen "Jousi ja varusteet" handlar det om valet av en lämplig båge och utrustning. Den tredje delen handlar om hur man skjuter in och justerar sin jaktbåge. Den avslutande delen berättar om bäverjakt och fiske med båge. drivande krafterna i förbundet ett möte i Pirkkala. Utbildningsvideon stod än en gång på dagordningen. Det grunnades på olika finansieringsmöjligheter och när kampandan stigit konstaterades att nu jävlar: Visst ska vi få ihop till en utbildningsvideo, om vi så ska göra den på talko! Frivilliga med varierande yrken anslöt sig till talkoprojektet, fulla av iver. När drivan smalt av tegen började grabbarna på allvar slipa till ett manus tillsammans med Ari Kontiainen, Arto Nivala och Tommi Karvinen. Med talkokrafter såg också ett bildmanus dagens ljus utifrån manuskriptet och filmades in under fyra inspelningsdagar. Efter inspelningarna tog Tommis jättejobb vid med editerandet. Under hösten och vintern tillbringade grabbarna ett antal kvällar med att grubbla över editerandets finesser och bildmaterialet. Efter nyår blev det första utkastet klart och skickades till ledningsgruppen för sträng men konstruktiv kritik. Efter feedback och korrigeringar bandades den slutliga versionen in. Det hela var klart precis innan midsommar och originalet skickades iväg för kopiering i början av juli. Jägaren N:o 6/2011, 60. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.1.2012. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Ansvarig chefredaktör:: Jari Pigg Chefsredaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Mikaela Carlsson (JSM) Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Finlands viltcentral Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 040-450 3360 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2011/Jäg11_06 Pärmfoto: Jussi Kemppainen Medlem i Tidningarnas Förbund Autentiska jaktsituationer på video Det är inte lätt att spela in jaktscener så att det blir bra, i synnerhet inte när vapnet är en pilbåge. Ett antal entusiastiska bågjägare underrättades om det pågående projektet och vi fick in ett antal fartfyllda hemvideor att liva upp utbildningsvideon med. Grabbarna som filmat jaktsituationerna lyckades fånga bland annat hur tjäder, fälthare, gräsand och bäver blev fällda. Ett videoprojekt på talko De drivande krafterna i bågjägarförbundet har redan länge grunnat på att göra en utbildnings-dvd och ansökte även om finansiering för projektet. Men ansökningarna om finansiering avslogs tyvärr två år i rad eftersom viktigare och mera brännande ansökningar gick före. I januari 2010 höll de DVD:n Metsästysaseena jousi gjordes med frivilliga krafter under 2010 och 2011. I ledningen för projektet fanns personer från bågskytteförbundet SJML, Finlands jägarförbund och Finlands viltcentral. Produktionen stöddes av Eräkontti Oy och Merrysport Oy. Ett stort tack till alla ovannämnda samarbetspartners och de privatpersoner som bidrog med bild- och videomaterial till projektet! ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 78 l Metsästäjä l 6 l 2011
• Adresser FINLANDS SUOMEN RIISTAKESKUS VILTCENTRAL Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors Telefon: 040 450 3360 Fax. (09) 2727 8130 e-mail: riistakeskus@riista.fi, förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Direktör: Reijo Orava, tel. 040 450 3360 (vaihde) Biträdande direktör: Jari Pigg, tel. 0400 463 942 Chef för offentliga förvaltningsuppgifter: Sauli Härkönen, tel. 050 505 5635 Chef för vilthushållningen: Jarkko Nurmi, tel. 0400 180 084 Administrationschef,: Tuomo Pispa, tel. 0400 700 778 Kommunikationschef,: Klaus Ekman, tel. 0400 463 943 Kommunikation och tidningen Jägaren: Maria Nikunlaakso, tel. 040 742 5626 Vilthushållning, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 040 557 3827 Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 0400 648 678 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. (09) 2727 8150. Laitiala försökscenter: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. Ilkka Ala-Ajos, tel. 0500 817 913, Marko Muuttola, tel. 050 9113 832, fax. (03)882 5711 Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Finlands viltcentrals regionkontor e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis, tel. (02) 4779 600. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 0400 882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400 909 565, kansliföreståndare Pirkko Järvinen, tel. (02) 477 9600. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400 188 565, fax. (08) 712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400 137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400 268 390, kansliföreståndare Ritva Juntunen, tel. 0400 188 565. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. (06) 3560 351, fax. (06) 3560 360. Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. (06) 3560 352, 050 5117 279, kansliföreståndare Lena Södergård-Ahlskog, tel. (06) 356 0350, 050 406 7508. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. (016) 379 0081, fax. (016) 3790 085. Jaktchef Antti Siira, tel. 0400 392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400 394 329, kansliföreståndare Leena Haapamäki, tel. 0400 864 329. Björntelefon (016) 379 0086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400 243 414, kansliföreståndare Seija Kiiveri, tel. 020 747 9630. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400 376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 0500 196 622, kansliföreståndare Kaija Riikonen, tel. 050 374 0776. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Fax. (017) 2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500 376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050 4311 276, kansliföreståndare Tuula Ruuskanen, tel. 044 2612 184. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. (03) 3140 9400, fax. (03) 3140 9450. Tf. jaktchef Marko Mikkola, tel. (045) 1359 690, tf. konsulent Otto Hölli, tel. (0400) 547 764, kansliföreståndare Leena Särkijärvi, tel. (03) 3140 9411. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. (09) 3507 230, fax. (09) 3872 878. Tf. Jaktchef Visa Eronen, tel. (050) 3661 114, tf. vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. 040 704 1843, kansliföreståndare Carola Lönnfors, puh. (09) 350 7230. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. (09) 3507 244, 0500 458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. (02) 5319 000, fax. (02) 5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050 598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500 742 354, kansliföreståndare Tuija Korhonen, tel. (02) 531 9003. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440 494 005, fax. (05) 3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400 258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040 716 2223, kansliföreståndare Airi Karvinen, tel. 044 049 4006. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440 452 830, fax. (015) 452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500 257 407, tf. vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400 257 407, kansliföreståndare Tuula Varjus, tel. 0440 452 830. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. (03) 644 650, fax. (03) 6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400 225 745, byråsekreterare Sirpa Kuhlström, tel. 040 558 3367. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. (08) 5353 500, fax. (08) 5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500 387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500 282 082, byråsekreterare Ritva Oksanen, tel. 0500 287 346. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 22, 60100 Seinäjoki, tel. 0400 475 760, fax. (06) 4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400 180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 0400 180 083, byråsekreterare Sirpa Hakala, tel. 0400 475 760. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Metsästäjä l 6 l 2011 l 79
• Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland BSA Goldstar 2-12x44 EZ Hunter riktmedel Dogtown .224 34 gr lätt varmintkula 500 st Warne 30 mm ringar till weaverskena, stål 330 Avid Viscera buköpnare-flåknivbensåg PRODUKTNR 758274 120 PRODUKTNR 932314 PRODUKTNR 161123 70 Timney avfyrningsmekanism till Rem 799 & Mini-Mauser Sightmark rödpunktsikte, snabfäste, 4 olika riktmedel PRODUKTNR O 291376 70 150 PRODUKTNR 294802 220 PRODUKTNR 888201 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 Aninkaistenkatu 16 - Aninkaisgatan 16 20100 TURKU / ÅBO Puh./Tel. (02) 239 0930 Avoinna/Öppet: Arkisin-Vardagar 10-17 Lauantaisin-Lördagar 10-14 www.midwaysuomi.com ASE ja KONE 189 Hatsan AT44S-10 Deben terrier finder Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-17 www.asejaera.fi 449 Vapen & Skyttetillbehör, O ik Fäll hö Optik, Fällor, H d jl Hundpejlar, V Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.