• Jägaren 6 l Svara på jägarenkäten på riista.fi 2013 Dags för vinterutfodring Anvisningar för fälljakt
• Innehåll l 6 l 2013 Jaktklubben för ungdomar: Här lär de sig genom att göra s. 53 I Kauhajoki mår fälthönsen bra s. 8 2 l Goda våtmarksnyheter s. 44 Julbord för jägare s. 54 3 4 8 10 12 14 16 19 20 24 28 30 32 33 36 38 39 41 44 46 48 49 50 52 53 54 56 58 60 62 64 68 71 Ledaren Trygga nästa säsongs jakt: Sköt vinterutfodringen av klövvilt väl Viltvård med gemensamma krafter i Kauhajoki Med ännu bättre viltmarker i sikte Viceordförandens spalt Fälttrianglarna Jakt med fällor och slagjärn Aktuellt från ministeriet Vilttriangelkampanjen ger resultat Vilttrianglarna ? från gräsrotsnivå till beslutsfattande Vargdiplomati i västra Finland Jagar lodjuret selektivt? Håller TASSEN jämna steg med lodjuret? Databasen TASSEN uppdateras Anskaffning av jaktvapen Brott & Straff Tipshörnan Jägaren 6 l 2013 Statens jaktövervakare på privatmark Hembygdsvåtmark tar hand om de fasta partiklarna Modellvåtmarker i Mellersta Finland Internationell expertgrupp: Sjöfågeljakten ska vara hållbar Fasanen På vandring med Eki: Braskaffe med kåsa Vilt- och fiskeklubbarna ? ungdomsverksamhet genom samarbete Jaktklubben för ungdomar: Här lär de sig genom att göra Julbord för jägare Juniorsidan Risken för vitsvansolyckor nu som störst Positiva attityder och goda föredömen Åland Nyhetsmagasinet Affärer Adresser
• Ledaren Reijo Orava Vargdebatten: Direktör Finlands viltcentral Till nytta i stället för skada genom handel med naturvärden Lokalbefolkningen blir medveten om vargkullarnas existens senast när vintern kommer. Spåren i snön avslöjar vargflockarnas revir och rörelser. Den från de senaste åren så välbekanta heta vargdebatten tar ny fart. I väntan på resultaten från den evaluering av rovdjurspolitiken som jord- och skogsbruksministeriet låtit utföra har Finlands viltcentral förberett sig för en revidering av förvaltningsplanen för vargen. Den gamla förvaltningsplanen, som i idealistisk anda grundar sig på vargens egenvärde och upplysning, har inte fungerat. I den kommande förvaltningsplanen behövs det nu ett helt nytt konkret sätt att närma sig frågan. Nedan en vision av hur det kan ske. Internationell erfarenhet har visat att skyddsprojekt för djurarter som orsakar konflikter inte lyckas om inte lokalbefolkningen är involverad. Ett bra exempel är länderna i södra Afrika. I länder där skyddet av arterna är grundat på hållbart nyttjande av djurbestånden med hjälp av turism och jakt är bestånden livskraftiga. Lokalbefolkningen och näringarna drar nytta av djurbestånden. Om skyddet däremot enbart grundar sig på begränsningar av lokalbefolkningens rättigheter och förbud lyckas det för många arters del inte ens med stöd av beväpnade vaktstyrkor. Enligt min åsikt vore det nu dags att också i vårt land tro på den här lagbundenheten i mänsklig verksamhet och inleda den framledes tillämpade vargpolicyn utgående från dem som bor inom vargarnas revir. Vargmarscher och vädjanden i städerna leder inte till någon konkret eller snabb lösning på frågan. För närvarande förefaller det som om det för att fylla de internationella förpliktelserna skulle räcka med 20 livskraftiga vargflockar/-revir för att säkerställa en gynnsam skyddsnivå för vargbeståndet. Av resultaten från den halsbandsuppföljning som utförts av vår viltforskning framgår att våra vargflockars revir i genomsnitt omfattar omkring 120 000 hektar. Vargrevirens sammanlagda areal uppgår sålunda till cirka 2,5 miljoner hektar, vilket är nästan 10 % av Finlands totala areal på 30 miljoner hektar. Åtgärderna vid förvaltningen av vargbeståndet kunde sålunda uppdelas enligt sin målsättning i två kategorier: vargreviren där den valda vargpolitiken tillämpas och områdena ytter om vargreviren där det vidtas åtgärder som specificeras i förvaltningsplanen. Vargrevirpolitiken skulle fokuseras till potentiella vargrevir där det redan förekommer varg. Förutsättningen för framgång är att de människor som bor inom vargreviren tar ansvar för förvaltningen av vargbeståndet. Vargbeståndet inom reviret sköts med hjälp av planmässig jakt och så att flockens livskraft bevaras. Skador och olägenheter ska antingen förhindras eller kompenseras ekonomiskt. För vargen skapas ett positivt värde enligt principen för handel med naturvärden. Samhället betalar skyddet. Utanför reviren, det vill säga i största delen av landet, koncentreras åtgärderna till att förhindra de olägenheter som orsakas av rörliga kringströvande vargar. Förutsatt att bevarandet av vargbeståndet i övrigt är säkerställt blir avlägsnandet av problemindividerna mycket smidigare än idag. Hurdana är då de praktiska åtgärderna inom vargreviren och de ekonomiska arrangemangen för handeln med naturvärden? Det är frågor som måste lösas gemensamt under beredningen av förvaltningsplanen, i synnerhet med befolkningen inom vargreviren och med de politiska beslutsfattarna. Trots den nu rådande ekonomiska krisen satsas det redan mycket pengar på naturskyddet i vårt samhälle. Det är främst en fråga om val av objekt och fokusering av resurserna. Den djärvaste idén om hur handeln med naturvärden kunde realiseras har framkastats av ikonen för vargskyddet själv, emeritusprofessor Erkki Pullinen. I en bok som han skrivit och som utkom i början av året föreslår han att det för varg som jagas med stöd av laglig jaktlicens ska betalas en rejäl skottpeng. På så sätt skulle det skapas ett betydande ekonomiskt värde för vargen som ett byte vid laglig jakt. Förslaget ovan representerar inte en färdig verksamhetsplan utan meningen är att väcka debatt om hur vargfrågan i vårt land ska skötas. Önskar vårt samhälle uppriktigt att vargbeståndet ska bevaras som en del av vår natur? Jägaren 6 l 2013 l 3
• Text och bild: Mikael Wikström Trygga nästa säsongs jakt ? sköt vinterutfodringen av klövvilt väl V interutfodring är ett effektivt sätt att hålla bestånden av klövvilt vid god hälsa så att de ger avkastning också för följande jaktsäsong. Med vinterutfodringen kan också eventuella skador förorsakade av klövvilt minskas och dessutom kan jaktarrangemangen underlättas. Den som är mån om gott byte nästa säsong ordnar alltså ett välfungerande nätverk av foderplatser.Här några enkla tips hur det kan se ut. Fördelar med vinterutfodring Med hjälp av fungerande vinterutfodring går det att upprätthålla god kondition och därmed god produktivitet hos klövviltet som får til?läggsfodret.Ett djur som är i fysiskt gott skick, har kapacitet att föröka sig ungefär dubbelt effektivare än ett djur som är svagt på grund av otillräcklig tillgång på näringsämnen. 4 l Jägaren 6 l 2013 Genom väl planerad vinterutfodring går det också att minska eventuella problem som klövviltet kan förorsaka i skogsbruket.Genom tilläggsfodret på foderplatserna minskas betestrycket i skogen, samtidigt som viltet delvis också kan styras bort från mera känsliga skogsbestånd. Med fungerande vinterutfodring kan man delvis också minska skadorna som kan uppstå i trafiken. Rätt skött vinterutfodring kan minska att djur från ett område utvandrar till andra områden under vintern. Ju mera djuren vandrar,desto större är risken att de korsar vägar och bidrar till olyckor. Här inverkar också beståndets täthet. Under vintern rör sig vitsvansar gärna i grupper om åtminstone fem till tio djur.Om beståndets täthet är så låg att vitsvansarna inom ett område inte kan bilda de här grupperna, har det I och med att lodjuren har blivit allt flera, borde de beaktas vid planerandet av utfodringsplatsernas placering. Öppna platser med tillräcklig sikt i alla riktningar är att föredra, för att viltet ska hinna upptäcka rovdjur i tid. visat sig att vitsvansarna till vintern gärna söker sig till andra områden där det finns större koncentrationer av vitsvansar.En kombination av fungerande vinterutfodring och tillräcklig stamtäthet tycks kunna hålla vitsvansarna i samma område genom hela året. Som en tilläggseffekt av fungerande vinterutfodring kan också jakten underlättas om man känner till var djuren uppehåller sig. Om djurens fysiska kondition hålls god genom hela vintern, innebär det att handjuren också
• har resurser att bygga upp kraftiga horn. Fina troféer är en tilläggsbonus för de som sköter utfodringen väl. nom försäljning av köttet från ett antal fällda vitsvansar. Inåtling är inte vinterutfodring Foderslag Vinterutfodrandet borde ordnas så att det är lätt att underhålla foderplatserna genom hela vintern. Det innebär att allmänt förekommande lätt tillgängliga foderslag är att föredra framom sofistikerade fodersorter som kan ta slut mitt i vintern. De foderslag man börjar utfodra med, borde man använda genom hela vintern. Djurens matsmältning anpassar sig nämligen långsamt till olika typ av foder. Skaffa eller reservera alltså en sådan mängd foder att det räcker ända tills naturlig föda växer i tillräcklig utsträckning på våren. Lämpliga foderslag för utfodring av mindre hjortdjur är till exempel sockerbetor, morötter, äpple, havre och ärter. Fodret kan med fördel finfördelas så att djuren lättare får det i sig och lättare kan ta näringen till sig. Hela, stora och genomfrusna sockerbetor kan vara mycket svåra att komma åt för hjortdjur som har framtänder endast i underkäken. Havre och ärter kan gärna krossas innan de serveras för viltet, men att mala havre och ärter är inte bra. Foderplatsens placering Med tanke på hur stora årshemområden vitsvansar i allmänhet har, kan det vara lämpligt att sköta vinterutfodringen så att det finns omkring fem foderplatser per tusen hektar.Utfodringsplatserna borde vara sådana att djuren som håller till vid dem får vara i fred. Lösa hundar och mänskliga aktiviteter bör förstås undvikas vid utfodringsplatserna. Samtidigt borde utfodringsplatserna ändå placeras vid någon form av väg så att det går att ta sig fram och underhålla dem. Vägar med livlig trafik måste förstås beaktas så att viltet inte i onödan lockas att korsa sådana. Varje foderplats borde naturligtvis ligga i sådana områden där viltet också naturligt håller till. En slicksten vid varje utfodringsplats är lämpligt. Mineraler och vitaminer är viktiga för viltet så ?viltstenar? är att föredra framom saltstenar innehållande endast koksalt. att räkna hur stora mängder foder som ska införskaffas inför vintern. Om man förenklat räknar med att upprätthålla tio vinterutfodringsplatser där det på varje foderplats i genomsnitt uppskattas röra sig cirka sju vitsvansar och fyra rådjur, får man en total fodermängd på drygt 30 ton.De omkring 70 vitsvansarna konsumerar alltså ungefär 22 ton och de ungefär 40 rådjuren cirka 8 ton under utfodringssäsongen. Härtill borde man räkna med ytterligare ett visst spill. Fodret kan enkelt finansieras ge- Begreppen vinterutfodring och inåtling ska inte förväxlas. Det är naturligtvis inte vinterutfodring att med en hög foder locka till sig djur för att fälla vissa av dem under jaktsäsongen fram till sista januari. Vinterutfodring är att trygga djurens näringstillgång genom den tid på året då tillgången på naturlig föda är knapp, alltså särskilt i februari, mars och april. Vid en vinterutfodringsplats behövs inte jakttorn,annat än för att eventuellt underlätta observerandet och inventerandet av djuren som rör sig vid foderplatsen. I ett område där det finns ett nätverk med välfungerande vinterutfodring kan man också upprätthålla ett antal inåtlingsplatser för att underlätta jakten. Djuren som vants vid att få konstgjort foder vid inåtlingsplatserna och vinterutfodringsplatserna, har då fortsatt tillgång till samma slags foder ända fram till våren då naturligt foder finns tillgängligt och vinterutfodringen kan upphöra. Att ordna inåtlingsplatser i områden där det inte finns ett nätverk med fungerande vinterutfodring är ansvarslöst. Viltets matsmältningsapparat har svårt att plötsligt byta om till annat foder efter den sista januari då inåtlingsplatsen inte längre underhålls. Vid sidan av väl planerad och genomförd avskjutning, är vinterutfodring ett säkert sätt att trygga följande säsongs jakter. Äpple kan utgöra en väsentlig del av en fodret och äts mycket gärna av allt vilt. Foderåtgång Vinterutfodringen startas tidigt på hösten så att bakteriefloran i djurens matsmältningsapparater kan anpassa sig till fodret. Om vinterutfodringen startas för sent på vintern när matsmältningssystemet ställt in sig för mager och grövre föda, kan kraftigt foder göra mera skada än nytta. Vinterutfodringen pågår sedan till våren då naturligt grönt foder finns tillgängligt i tillräcklig utsträckning. Det här kan betyda att utfodringen startas i början av oktober och fortsätter till slutet av april, alltså i omkring 210 dygn. En vitsvans äter i genomsnitt omkring 1,5 kilogram foder per dygn och ett rådjur ungefär 1,0 kilogram per dygn.Beroende av hur många djur man räknar med att vinterutfodra,går det Sockerbetor kan med fördel lagras vid utfodringsplatsen i en stuka så att de inte fryser. Det är då lätt att ta fram av dem efterhand som de konsumeras. Jägaren 6 l 2013 l 5
• MUUTTOMYYNTI! varasTON TYhjeNNYs shOkkIhINNOIN! Burrel X-270 -Tehovalaisin valoteho 270 lm, kantama jopa 200 m -73 % rä! 100 kpl e 20 ? marTTiini mFk-2W TaiTToveiTsi rä! 150 kpl e ? 9 2 -58 % lahjapakkauksessa 0? norm. 74,9 0? norm. 69,0 TrekLite Ulkoilijan kuoriasu R ? 100% vedenpitävyys ja hengittävyys Suunniteltu ulkoilijalle, joka arvostaa kuoriasulta erinomaista keveyttä, suorituskykyä ja käyttömukavuutta säässä kuin säässä. Sopii kaikkeen ulkoiluun, työmatkaliikuntaan sekä vapaa-aikaan ympäri vuoden. Pehmeät materiaalit, istuva leikkaus, monipuoliset yksityiskohdat sekä huippuominaisuudet! Värit: punainen naisille, turkoosi miehille. koot: XXs - XXXXl 100% TYYTYväIvYYs TakUU Light metsästyspuku Ylivoimaisesti suosituin Alaska-puku, joka nostaa metsästysvaatteiden teknisyyden ja käyttömukavuuden täysin uudelle tasolle! Hyödyntää uusimpia materiaaleja ja pintakäsittelyä, joiden ansiosta uskomaton keveys (jopa 35% kevyempi). Monipuoliset ominaisuudet sekä erinomainen istuvuus aktiiviselle metsästäjälle. Soveltuu ympärivuotiseen käyttöön. -45% shokkitarJous! hintashokki! vain 59 ? 29 ? norm. 1 at 430 ? vastaav -54 % vain 99 ? 9? norm. 17 534 ? vastaavat Light Camo HD metsästyspuku TM raJoitettu erä nopeille! Light-puvun huippuominaisuudet aidolla Camo HDTM camokuviolla hiiviskelyyn ja kyttäysjahtiin.Katso puvun tarkemmat yksityiskohdat verkkokaupasta. shokkitarJous! 129 ? vain 9? norm. 17 648 ? vastaavat kaTsO MUUT shOkkITarjOUkseT verkkOkaUpasTa! NOpeaN TIlaajaN eTU! 500 nopeimmalle yli 250 ? ostoksesta ilmainen lahjatuote! valitse tilauksen yhteydessä yksi ilmainen lahjatuote puhelimessa tai verkkokaupan ostoskorissa TilaukseT www.retkitukku.fi tai puhelimiTse p. 040 828 1000 ark klo 9-17 OsTa NYT ? Maksa helMIkUUssa! kOrkO 0%
• Jättisuosio ?heti varastossa! Light Blaze 3D hirvimiehen puku HUIPPUKEVYT ParHaaT maTErIaalIT oPTImoITU camoVärI raIN-SToP® -KalVo Uuden metsästysasetuksen täyttävä hirvimiehen puku passija koiramiehelle! Suunniteltu erityisesti metsästäjälle, joka arvostaa puvulta keveyttä, erinomaista suorituskykyä ja maastoutumista. Laintäyttävän huomiovärityksen ansiosta pukua voidaan käyttää ilman perinteistä hirviliiviä. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop® kalvo. Kotimaan uutiset Laki muuttui: ? Hirvenmetsästäjien vaatteiden turvavärit ys muuttui punaisesta ora nssiksi. (Metsästysasetus 22 §, 11.4.2013/270) raJoitettu lisäerä! 199? Täyttää uuden metsästysasetuksen tiukat vaatimukset! lakimuutoksen vuoksi nämä viedään käsistä ? tilaa heti! vain * ? / kk tai alk. 12 2? vastaavat 62 eTu 423 ? kaUpaN päälle NOpeIlle! O? alaska Blaze 3d -lakki. arvo 19,90 ? hirvi- Ja karhuJahTiin passi- Ja koiramiehille Blind Max HD Snow Superior Uusi Blind max hd snowTm -lumicamo on talvimetsästäjälle suunniteltu kevyt, täysin vedenpitävä, tuulenpitävä ja hengittävä metsästyspuku. hi-drYTm -käsittelyn ansiosta pintakangas kuivuu nopeasti. Uusi Superior puku hyödyntää kestävimpiä materiaaleja, uusinta pintakäsittelyä ja kalvoteknologiaa. hi-drYTm käsittelyn ansiosta pintakangas hylkii vettä ja kuivuu nopeasti. Soveltuu ympärivuotiseen käyttöön. Monipuolisemmat ominaisuudet, istuva leikkaus sekä toimivat yksityiskohdat takaavat parhaan käyttömukavuuden. Uusi väri metsänvihreä/ ruskea. lumicamopuku huippuuutuus! kaUpaN päälle NOpeIlle! alaska Blind max hd snow -lumicamolakki. arvo 19,90 ? FoodmasTer haudutuspata 3,5 l arvo 99,00 ? O? Burrel X-600 led-otsalamppu 199? vain Katso puvun tarkemmat yksityiskohdat verkkokaupasta. O? TakUU metsästyspuku Blind max hd snowTm -lumicamo soveltuu lämpimällä aluspukeutumisella loppusyksyn jahdeista aina kylmiin talvipakkasiin asti. Monipuoliset ominaisuudet: mm. lumilukot lahkeissa. Rain-Stop® -kalvo ? erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. 100% TYYTYväIvYYs Rain-Stop® -kalvo ? erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. * ? / kk tai alk. 12 8? vastaavat 64 kaUpaN päälle NOpeIlle! O? alaska villapaita ja superior -lakki. arvo yht. 58,90 ? O? premium kokkiveitsisetti arvo 96,90 ? O? TrekliTe 199? vain Katso puvun tarkemmat yksityiskohdat verkkokaupasta. eTu 449 ? arvo 119,90 ? tarJous nopeille! Tm montana eXT makuupussi arvo 89,00 ? * ? / kk tai alk. 12 4? vastaavat 61 eTu 415 ? O? O? 2 kpl reFleX-panTaa ja sportdoG® locator -vilkkuvalo arvo 79,70 ? Tarjous voimassa 500 nopeimmalle Retkitukku.fi ja Koiravaruste.fi netti- ja puhelintilauksissa sekä myymälöissä (ei koske Outlet-, koiranruoka- ja -tarha, puhelin-, ja tablettuotteita oulun mYYmÄlÄn avaJaiseT Joulukuussa! Toimituskulut alk. 6,90 ? (normaalituotteet), 9,90 ? vaatteet ja jalkineet RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Marja Martikainen Viltvård med gemensamma krafter i Kauhajoki På åkerslätterna i Kauhajoki i södra Österbotten har det i flera år bedrivits viltvårdsarbete som ett samarbete med många parter. Arbetet har varit målmedvetet och planmässigt, och har gett goda resultat. I Kauhajoki verkar en aktiv jaktförening som har samlat markägarna, invånarna och staden till ett samarbete kring viltvården och utvecklandet av jaktturismen på orten. Under årens lopp har det blivit uppenbart att välskötta viltmarker har dragningskraft. Rapphönan en ögonsten Åkerslätterna i Kauhajoki är idealiska tillhåll för fälthöns. Där har man jagat med hönshundar ända sedan 50-talet.En gång i tiden höll de väldiga rapphönsbestånden på att försvinna tillsammans med de traditionella odlingsmetoderna,men genom målmedveten viltvård har man fått bestånden att växa rejält. - Spelreglerna är klara. Vi skyddar rapphönan och våra egna jägare får inte jaga den, för8 l Jägaren 6 l 2013 klarar Jyri Rinne som är ordförande för jaktföreningen Kauhajoen metsästysseura. Rapphönan är en tacksam fågel för utbildning av hönshundar. Den trycker länge och flyger sedan upp med kraft. Kauhajoki är mycket riktigt en populär plats för hönshundstävlingar och hundfolket ställer gärna upp på talko för att inventera rapphönsen. På samma gång får de tillfälle att träna sina hundar på åkrarna. - Skötseln av viltåkrar kom i gång när odlarna fick dåligt betalt för kornet. Vi grunnade på om vi kunde göra något för fågelviltet. Vi grundade 200 hektar viltåkrar i Kainasto och ökade till 400 hektar när vi märkte att det hade större lönsamhet än spannmålsodling, förklarar Rinne. För att trivas behöver rapphönan ett tillräckligt stort åkerområde, mer än 100 hektar. Om rapphönsen mår bra så betyder det att mångfalden i miljön räcker till. Då mår också den övriga faunan bra. Jordbruket bedrivs med hänsyn till viltet. På hösten lämnas åkrarna oplöjda eftersom det inte finns skydd eller föda för fåglarna på plöjda åkrar. Rapphönan är ortstrogen och om den tvingas lämna sitt revir faller den lätt offer för rovdjur. Jordbrukarna lämnar kvar ett växttäcke till vintern och skapar mera skydd genom att Juhani Toivakka visar en utfodring med tak för representanter för Järki-projektet. Det är ett projekt som arbetar för vattenskyddet och mångfalden i naturen på landsbygden med förnuftiga och okomplicerade åtgärder. I Kauhajoki fick gruppen flera praktiska tips. med traktor köra upp spår i snön.Från dem kan rapphönorna söka skydd inne i snön. Utfodringen med havre inleds i god tid före vintern i utfodringar med tak som är konstruerade som lador i miniatyr. Det mesta av de berömda österbottniska ladorna, som förr gav skydd och föda åt viltfåglarna, har numera försvunnit från åkrarna.De gamla lador som finns kvar används också som utfodringsplatser. Gemensam jakt och utbildning vid viltvatten I Kauhajoki finns inte bara rapphönor utan också en stark fasanstam som byggs upp systematiskt genom utsättningar av uppfödda fåglar i naturen. - Vi var bland de första som blev intresserade av fasanuppfödning.År 1994 annonserade vi för första gången ut möjligheten till fasanjakt i tidningen Jägaren.
• - För oss är jakten en upplevelse där stämningen och strövandet i naturen hör till det viktigaste. Våra fasaner flyger bra och det är inte alls självklart att jägaren får någon fågel. Jakten börjar först i september när de utsatta fåglarna har anpassat sig till naturen, berättar Jyri Rinne. När det finns tillräckligt med föda för fasanerna året om och skydd på åkrar med växttäcke så behöver de inte söka sig till folks trädgårdar. Vi gör de nya fåglarna hemmastadda i terrängen med flyttbara burar och gamla hölador. Där finns att äta och dricka, och när vi öppnar dörrarna så fortsätter fåglarna under en lång tid att komma tillbaka för att äta. Jaktföreningsmedlemmarnas och markägarnas intresse för viltvård på talko fick ännu mera fart när det blev uppenbart att arbetet gagnade hela byn. Med stöd av Kauhajoki stad skapades år 2008 ett tre hektar stort viltvatten på en gammal torvmosse i Kainasto. Det tog inte länge för sjöfåglarna och älgarna att hitta dit. Här liksom på andra håll i landet har de stillastående vattnen under århundradenas lopp försvunnit från landskapet. Förr fanns det i södra Österbotten gott om lertäkter där man tog lera till vägbeläggning. Det var platser som också änderna gillade. Söndagar klockan 18 arrangeras under pågående jaktsäsong en gemensam jakt under en jaktledares ledning vid viltvattnet i Kainasto som alla medlemmar i jaktföreningen kan delta i. Under övriga tider får fåglarna vara i fred. På det här viset bevaras viltvattnets dragningskraft på fåglarna under hela jaktsäsongen.Viltvattnet fungerar också som en utbildningsplats för unga jägare. Gagnar hela byn Kauhajoen Metsästysseura är en av de största jaktföreningarna i landet. Föreningen har åtta bysektioner.Åkertegarna är smala och splittrade, men eftersom majoriteten av markägarna har upplåtit sina ägor till jaktföreningen så förfogar den över vidsträckta sammanhängande arealer.Även jägare utsocknes ifrån med hund har kunnat konstatera att de är välkomna. - Vi har märkt att ingen har ont av att någon jägare strövar på tröskade fält. Samarbetet med markägarna har ända från starten varit avgörande. Vi har utbildat folk på alla håll och kanter, och förklarat hur jakten här fungerar. - Vi gör det klart för alla som jagar här att man inte får gå närmare än 150 meter från bebodda hus. Det händer att någon kommer ut och ber jägaren ?plocka bort den där fasanen från våran trädgård?, men det har jägarna inte ställt upp på,inte ens med husägarens tillstånd, berättar Juhani Toivakka som är ordförande för Kainasto bysektion. Det är inte bara jaktföreningen och markägarna som samarbetar om viltet. Det gör också Kauhajoki stad och företagarna som erbjuder boendetjänster. Krogen på orten til?låter hundar på hotellrummen och utöver Honkamaja som jaktföreningen äger finns det 5-6 företagare som erbjuder boende i stugor och renoverade äldre hus. Toivakka förklarar att orten gynnas av jaktturismen på många olika sätt. 15-20 procent av jägarna är kvinnor och de blir allt fler. Många tar familjen och hundarna med sig och behöver bränsle, mat och dryck. Självfallet går det också åt pengar till shoppande. - Även om här finns alldeles tillräckligt med Honkamaja är jaktföreningens samlingsplats. Till vänster samspråkar föreningsaktive Juhani Toivakka och miljökonsulent Kaisa Tolonen från Natur- och viltvårdsstiftelsen. vilt så är det viktigaste under jaktdagen ändå upplevelsen. Många vill utbilda sina hundar och skjuter kanske inte ett enda skott. Även om budgeten är begränsad så går det med påhittighet att erbjuda upplevelser av alla de slag, påpekar Toivakka. Inom jaktföreningen har man delat upp ansvarsområden och det går att be någon annan om ett handtag. Jyri Rinne och Juhani Toivakka sköter försäljningen till turister. På det allmänna mötet i februari ber de alltid om mötets bifall till arbetet. Med intäkterna från jaktturismen bygger jaktföreningen kåtor, rustar upp stugor och utvecklar olika tjänster. Meningen är att intäkterna ska gå tillbaka till byn; ingen lyfter lön för talkojobbet. En viktig målsättning är att fostra in ungdomen i verksamheten. Liksom markägarna får ungdomarna fritt disponera jaktföreningens stuga för egna tillställningar. - Det är viktigt att vi tar med ungdomarna i jaktföreningens verksamhet,för man lär sig ju bara genom att göra. Det är också viktigt att ungdomarna känner tillhörighet och att de har rötter och trygghet,understryker Toivakka. Esko Liimatta som har jagat på olika håll i Finland och Europa har i hela 18 år hört till jaktföreningens stamkunder. - Jobbet som görs i kulisserna innebär för turisterna att varje person tas om hand som en individ. Här lyssnar arrangörerna på vad kunden önskar och kunden känner sig välkommen, säger Liimatta Jägaren 6 l 2013 l 9
• Jyri Rauhala, jaktchef Yrkesviltvårdarna möttes på Thorsvik Med ännu bättre viltmarker i siktet Föreningen för yrkesviltvårdare, Suomen ammattiriistanhoitajat ry, arrangerade en vilthushållningsdag på Thorsvik gård i Kyrkslätt där deltagarna grunnade på jaktens och viltstammarnas framtidsutsikter. V ilthushållningsdagen öppnades av godsägaren Antti Herlin som berättade om gårdens historia och den jakt som har bedrivits där under tidernas lopp. Han underströk dessutom jaktens betydelse för språkets utveckling och att jägarna är naturvänner. Herlin efterlyste en vidare förståelse för viltvårdens betydelse och ett förnyat samarbete mellan naturskyddet och jakten. Som värd för dagen fungerade viltvårdaren på Thorsvik gård, Markku Laulumaa. I sitt eget anförande önskade sig Laulumaa att viltförvaltningen skulle vidta särskilda åtgärder för att utveckla planeringen av klövdjursavskjutningen, med hänsyn till den regionala enhetligheten. Yrkesviltvårdarna i dag Ordförande Niko Hytönen berättade att föreningen grundades den 21 mars 1969. Då bestod medlemskåren huvudsakligen av viltvårdare som arbetade för herrgårdar och industrin. I dag har föreningen cirka 40 medlemmar, men alla i branschen har inte anslutit sig. Till föreningens målsättningar hör att höja medlemsantalet och få folk i branschen att ansluta sig, även företagare. Det uppstår nya vilthushållningsföretag i allt högre tempo ja därmed också arbetsplatser som sysslar med förmedling och marknadsföring. Niko Hytönen beskrev föreningens nutida karaktär som en betydelsefull utbildningsgemenskap i branschen. Hytönen presenterade också en annan aspekt av dagens verksamhet: inom ramarna för den jakt som arrangeras av yrkesviltvårdare uppgår den årliga fasanavskjutningen till mellan 60 000 och 80 000 fåg10 l Jägaren 6 l 2013 Köksmästare Oula Hänninen har hand om lunchbordet. Enligt honom är det svårt att få tag på inhemskt viltkött. Det skulle finnas en större efterfrågan på i synnerhet hjortdjurskött än vad som idag är fallet. Han betonar också respekten för råvaran och att den ska hanteras rätt.
• ERÄKONTTI ESHOP Omasta kontista pukinkonttiin! I anförandena betonades den samhälleliga nytta som viltet innebär. lar,vilket har lett till att jakthundar som hobby har vuxit både i omfattning och kvalitet. Även jaktföreningarnas jaktmöjligheter har ökat. Yrkesviltvårdarnas kundkrets består huvudsakligen av finländare medan de europeiska kunderna utgör en stor utmaning med en avsevärd potential. En tillväxt på den kanten kräver dock att klövdjursstammarna utvecklas ändamålsenligt och med riktiga metoder. I detta nu bedriver vilthushållningsföretagare i vårt land sin verksamhet på cirka 30 000 hektar. Enligt Hytönen utgör verksamheten inte något som helst hot utan tvärtom en synnerligen god möjlighet att bedriva ett genomtänkt och välplanerat samarbete som medför enbart fördelar. Levebröd och välfärd ur livskraftig natur Direktör Reijo Orava på Finlands viltcentral betonade vilthushållningens betydelse för välfärden som även ingår i den offentliga viltkoncernens strategi. För den enskilda individen producerar bland annat motion och hälsosam mat välfärd medan nätverk och föreningsverksamhet ger social välfärd. Näringsverksamhet av olika slag ger i sin tur ekonomisk välfärd,exempelvis jaktturism och företagande i vilthushållningsbranschen. Viltprodukterna har värde och betydelse för lokalekonomin. Företagare i vilthushållningsbranschen ställs inför vissa realiteter: förebyggandet av skador har varit ett rättesnöre för jakten och viltpolitiken, medan den ekonomiska nytta som tillfaller markägarna nästan enbart består av minskade viltskador. Viltstammarnas låga tätheter begränsar således möjligheterna att driva företag. De förändringar som nu pågår ger dock utsikter till en utveckling. De förnyelsebara naturresurserna och de produkter och tjänster som bygger på dem utgör en viktig del av den nationella framtidsstrategin. Även vildmaten och närmaten är uppskattade trender. Dessutom ökar intresset för jakt och jaktens allmänna acceptabilitet kontinuerligt. 100% Merinovillainen aluskerrasto (paita+housut) - lämmin - hygieeninen - hengittävä Tarjoushinta yhteensä 99 ? sikki o u s o Kest istui uud Elektroniset Neverfind- lämpöliivit koville pakkasille. Hinnat alkaen vain (Colorado) 59 ? Muck Boot Arctic Sport high 129 ? lämmin, erinomainen kävellä, rullattava varsi, entistäkin vahvempi rakenne ja pitävämpi pohja (saatavana myös maastokuviollinen Woody Max malli). Från nackdel till fördel Heikki Järvinen från Sauvala gård undrade om det är dags för en attitydförändring i vilthushållningen.I jämförelse med många andra länder är viltstammarna i Finland väldigt små. Han konstaterade att viltet borde betraktas som en ekonomisk resurs som även markägarna kan ha nytta av och på så vis skulle de även utveckla en tolerans mot viltskador. Effekterna skulle vara positiva tack vare ökade möjligheter till jakt, företagande på landsbygden och jaktturism. Han tog även upp den enorma skillnaden i avskjutning mellan en finsk och en svensk gård (Jägaren 5/2013). Den springande punkten är hur vi ska vända till fördel det som tidigare har betraktats som en nackdel. Fenix HP25 Premium -otsalamppu Maksimivaloteho 360 lumenia Lähi- ja kaukovalot erikseen - Reguloitu virran syöttö - 4 kpl AA paristoa (sisältyy toimitukseen) - Maksimikäyttöaika 220 tuntia 79 ? 24 hi.fi P O H ES ontt Meiltä myös lahjakortit! .erak www Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410 Avoinna arkisin Ma?pe 10?17 www.erakontti.fi
• Viceordförandens spalt Risto Hanhineva styrelsens viceordförande Finlands viltcentral Det går bra för tjädern Tack vare den gynnsamma våren och sommaren lyckades skogshönsens häckning och kycklingproduktion ypperligt. Den kalla och snörika vintern gynnade övervintringen fram till våren och sommaren var gynnsam för kullarnas överlevnad. Redan de första resultaten från triangelinventeringarna i somras berättade om skogshönsens starka ökning. Särskilt stark var ökningen för tjädern. De observerade tätheterna för tjädern, orren och järpen var i många av viltcentralens regioner de tätaste i vilttriangelinventeringens historia. De hälsningar som inventerarna förde med sig från jaktmarkerna var trevliga nyheter; det fanns alldeles enormt mycket tjäder. Till och med många äldre jägare sade att de aldrig sett så rikligt med tjäder som den här hösten. Också för orrens del är situationen god, det finns rikligt med fåglar. Det förekommer ändå regionala variationer i bägge arternas tätheter. Tjädern har ansetts vara en fågel som inte just godkänner förändringar på sina spelplatser. Det förefaller ändå som om anpassningen skulle ske förbluffande väl. För drygt ett halvt sekel sedan fick de så kallade Osaras kalhyggen i gränstrakterna mellan Pudasjärvi och Posio kommuner stor publicitet. De omfattande kalavverkningarna förstörde tjädrarnas spelplatser. Idag växer det ung ekonomiskog på den forna kalytan. Tjädern har återvänt och inrättat sig på nya spelplatser. Det här om något påvisar tjäderns förmåga att anpassa sig och grunda nya spelplatser i skogsterräng av olika typ. Det har debatterats flitigt om toppskytte ska tillåtas i januari. Jägarna hoppas på flexibilitet i jaktförordningen. Riksviltrådet har inlämnat ett förslag om en ändring av förordningen till ministeriet. Under sådana toppår som i år skulle en eller två veckors jakt i januari inte ha någon inverkan på fågelbestånden. Möjligheten att reagera på variationer i bestånden under toppår skulle stärka motivationen för inventerandet av vilttrianglar. Den långa väntan på förslaget till skjutbanelag och ändringen av skjutvapenlagen har avancerat till remisskedet. I början av september publicerade inrikes- 12 l Jägaren 6 l 2013 ministeriet ett betänkande som gäller den nya skjutbanelagen samt en ändring av skjutvapenlagen. Den urgamla skjutbanelagstiftningen revideras. Senatens förordning från 1915 om skjutbanor ersätts med en ny lag om skjutbanor. I förslaget till skjutbanelag klassificeras skjutbanorna i mindre skjutbanor, skjutbanor och skyttecenter. Antalet skott är ett centralt kriterium vid bedömningen av tillstånd. Den mindre skjutbanan är det enklaste alternativet och kräver minst byråkrati vid grundandet. På dessa banor får det maximalt skjutas 10 000 skott per år. För jaktföreningar, bygemenskaper och motsvarande sammanslutningar ger lagen nya möjligheter för planering och anläggning av mindre skjutbanor: 10 000 är ett lågt antal skott, men bör räcka till för en liten jaktförenings övningsbehov. Ansvaret för skjutbanornas utvecklingsplaner, tillräckligt många skjutbanor och placeringsbehovet har överförts på landskapsförbunden. I skjutvapenlagen föreslås ett flertal preciseringar. Bestämmelserna om förvaring av vapen görs klarare. I fortsättningen är det inte längre möjligt att förvara skjutvapen så, att ett vapen eller en del av ett vapen inte förvaras bakom lås. Om innehavaren av tillståndet har fler än fem vapen som ska förvaras, ska vapnen förvaras i ett godkänt säkerhetsskåp eller i ett förvaringsutrymme som godkänts av polisinrättningen. Det föreslås även att tillfällig förvaring regleras. I fordon får ett vapen bara förvaras tillfälligt vid transport eller när det används. Härvid ska vapnet förvaras i ett låst utrymme eller låst så att det inte kan ses från utsidan av fordonet. Tillfällig förvaring i anslutning till användning kan t.ex. handla om förvaring vid en skyttetävling eller jakt. Det föreslås också att regleringen som gäller för effektiva luftvapen inkluderas i skjutvapenlagen. Som effektivt luftvapen betraktas ett sådant luftvapen vars pipa har en inre diameter om minst 6,35 mm och för vilket metallkula används som ammunition.
• PANTOJEN VERTAILUTALUKKO Paikannusherkkyys* Akun kesto GSM-kuuluvuus Käyttökulut** G500FI 2013 ????? G400FI 2013 ????? G500 2013 G500 G400i G400 GPS + GLONASS GPS + GLONASS ???? ???? ???? ?? ????? ???? ???? ??? ??? ?? ????? ??? ????? ????? ??? ??? ????? ????? ????? ?? ?? ?? ei ei ei ei 2013-pantatoiminnot OK OK OK Trackerhuollosta*** Tracker Koirapilli TM OK ei OK Trackerhuollosta***
• Juha Tiainen och Jukka Rintala Hannu Huttu Spåren berättar om viltet i kulturmiljöer Rapporten för fjolvinterns inventering av fälttrianglar blev klar först nu när vi står på tröskeln till följande inventering. För första gången på fyra år steg antalet inventerade trianglar till ungefär tvåhundra. F jolvinterns inventering i landskapsmosaiken av åkrar, bebyggelse och skog var den femtonde. Inventeringsförhållandena var utmärkta även om det i likhet med de två vintrarna innan fanns rejält med snö. Åtminstone i landets södra delar fick nämligen snötäcket en rätt stark skare i början av januari, vilket gjorde det lätt att röra sig i terrängen. I januari var temperaturen rätt normal och i februari var det två till fyra grader varmare än långtidsmedelvärdet. Tack vare de goda förhållandena ökade antalet inventerade trianglar för första gången på fyra år till cirka tvåhundra. Liksom under tidigare år räknades de flesta trianglar ett eller två dygn efter ett snöfall. Spårmängderna vintern 2013 I tabellen här invid presenteras resultaten för 2013 års inventering av fälttrianglar.De vanligaste arterna var räv (det fanns spår i alla trianglar utom två), fälthare (spår i 92 procent av trianglarna) och ekorre (likaså 92 %).Liksom under tidigare år hörde fältharen,ekorren och räven också till de arter som det fanns mest spår av. Även i år noterades fler spår av vitsvansvilt än av skogshare, men den senare förekommer mycket allmännare. Skogshare observerades i 78 % av alla trianglar, men vitsvansvilt i bara 14 l Jägaren 6 l 2013 45  % av trianglarna. Rådjur observerades i 36 % av alla trianglar, men det fanns gott om spår där de fanns.I trianglarna med både vitsvansvilt och rådjur antecknades en stor mängd spår av bägge arterna. Utöver arterna som tas upp i tabellen bokfördes också spåren efter en bäver, en varg och en dovhjort samt två grävlingsspår i två av trianglarna. Den här gången noterades inga bisamspår. I 29 trianglar antecknades spår efter hardjur, det vill säga att det inte gick att avgöra om det var skogshare eller fälthare. Det kan vara svårt att artbestämma ett spår, men det brukar lösa sig om man följer spåret tills det blir tydligare. Beståndsförändringar I jämförelse med fjolåret har det inte inträffat några särskilt stora förändringar i indexen som beskriver variationerna i djurstammarnas storlek.I bilden här invid har indexen justerats så,att medelvärdet för indexserierna för varje art och region är 1. På det här viset går det lättare än i våra tidigare rapporter att studera de årliga variationerna och jämföra västra och södra Finland. Indexet för skogsharen som länge har visat en nedåtgående trend i Södra Finland har till vår glädje nästan fördubblats och närmade sig medelvärdet för hela inventeringsperioden. En Lo Inga spår Trianglar Ekorre likadan uppgång kan noteras för fältharen,ekorren, räven och mården. För lodjuret är trenden för förändringsindexet fortsättningsvis uppgående, i synnerhet i västra Finland. Indexen för vitsvansviltet och rådjuret har också ökat. Utterns index nådde sitt högsta värde för hela inventeringsperioden i både södra och västra Finland. Bland fåglarnas index noterar vi en avsevärd uppgång för järpen och rapphönan i västra Finland. Hos tjädern visar den nedåtgående trenden i södra Finland inga tecken på att vända. I västra Finland befann sig tjädern vid årsskiftet på minussidan. Rapphönan uppvisar en väldig variation från år till år och den ökning i den häckande stammen i landet som helhet som har pågått under de två senaste decennierna visar sig inte tydligt i inventeringarna. Växelverkan mellan lodjur och bytesdjur Pekka Helle och Marcus Wikman grunnar i Jägaren 2/2012 över lodjurets och rävens samexistens utifrån triangelmaterialet för hela landet. Lodjuret började dyka upp i fälttrianglarna så sent som under de senaste tio åren, vilket syntes i diagrammen i vår rapport i fjol (Jägaren 3/2012). Eftersom rådjurets och vitsvansviltets tillväxt tycks ha planat ut under samma tid är det intressant att ta en närmare titt på proportionerna mellan lodjuret och dess sannolikaste bytesarter i fjolvinterns triangelmaterial. I tabellen här invid räknade vi ut det genomsnittliga antalet spårobservationer per triangel för fem arter av bytesdjur och ställde dem i förhållande till tre alternativ: om lodjuret enligt spårobservationerna inte förekom alls i triangelområdet, om lodjuret förekom sporadiskt (ett enda spår eller 2-5 observerade spår), eller om lodjuret förekom regelbundet (fler än fem spår). För jämförelsens skull har vi inkluderat ekorren, som är av liten betydelse för lodjurets predation. Skogshare Fälthare Räv Vitsvans­vilt Rådjur 144 12,7 8,2 22,8 13,7 8,0 7,2 Ett spår 19 6,1 6,5 20,9 9,6 10,2 1,3 2?5 spår 29 15,9 9,7 22,8 11,8 8,6 3,1 6 22,0 10,3 36,5 16,8 11,8 2,7 198 12,8 8,3 23,0 13,2 8,4 5,9 Över 5 spår Alla trianglar Tabellen visar det genomsnittliga antalet spår per triangel för lodjurets sannolikaste bytesdjur när inga, ett eller flera lodjursspår har observerats. Ekorren är inkluderad i jämförelsen eftersom den förekommer allmänt och är osannolik som bytesdjur.
• 1.5 1.5 0.5 0.5 1.1 0.8 Utter 34 0.5 1.2 1.5 Mård 74 Dovhjort 49 Fasan 87 Korp 206 Älg 480 2000 2008 Södra Finland Västra Finland Rapphöna 165 1.5 Järpe 129 0.5 0.6 0.5 0.5 0.5 1.2 1.8 0 0.5 1 2 1.5 3 4 Mårdhund 263 2.5 1.4 Räv 2862 0.6 1.5 0.6 Orre 317 1.5 Tjäder 14 1.5 Vitsvans 1696 1.0 1.5 0.5 00 1.4 0.0 0.5 Kat 187 1.8 0.5 3.0 Mink 27 1.5 1.5 0.5 Lo 71 1.5 3.0 Småvessla 181 Rådjur 969 1.5 Ekorre 1780 1.2 0.6 0.6 Hermelin 135 Index Fälthare 4510 1.5 1.8 Skogshare 1687 1.2 1.8 Resultaten för 15 däggdjursarter och sju fågelarter vid inventeringen av fälttrianglar vintern 2013. Resultaten bygger på materialet från 198 trianglar. Det genomsnittliga antalet spår i snön /10 km /dygn är beräknat separat för varje undersökt triangel samt för de trianglar där arten i fråga förekommer. Dessutom observerades spår efter en bäver, en varg och en dovhjort samt två grävlingsspår i två olika trianglar. Inventeringarna gjordes i genomsnitt 1,6 dygn efter ett snöfall. De observerade fåglarna behandlades som om observationerna gjorts under ett dygn. 2.5 Inte definierat om fälthare eller skogshare. Det går att dra slutsatser även om det inte fanns särskilt många lodjurstrianglar och i synnerhet inte sådana där det observerades ett stort antal lodjursspår. Med undantag av rådjuret verkade alla de andra arterna förekomma i stor mängd där som det också fanns lodjur. Lodjuret söker sig alltså till trakter med gott om vilt ? vilket inte förvånar det minsta. Det fanns färre rådjursspår i lodjurstrianglarna än i trianglarna utan några noterade lodjursspår. Det stöder antagandet om att lodjuret decimerar rådjuren.Utifrån det här materialet går det dock inte att avgöra i hur hög grad det minskade antalet rådjur beror på lodjurets predation och i hur hög grad det beror på att arten söker sig till andra trakter. Erkki Pulliainen har i tidigare undersökningar av vad lodjuren äter observerat att lodjurets viktigaste bytesdjur är skogshare i östra och mellersta Finland och vitsvansvilt i sydvästra Finland.När Pulliainen gjorde sin undersökning fanns det knappt alls några rådjur,men numera är rådjuret uppenbarligen ett viktigare bytesdjur för lodjuret än vitsvansviltet. Inte heller det kommer som någon överraskning eftersom rådjuret på grund av sin storlek är ett lämpligare bytesdjur för lodjuret. 2.0 1201 3344 217 1884 1894 322 68 146 8 99 58 95 118 1275 329 886 5 181 93 176 38 4 58 Man stöter allt oftare på lodjursspår i kulturmiljöer. I vintras noterades spår i aningen fler än var fjärde fälttriangel. Antal spår / 10 km / dygn i snitt Alla Trianglar där trianglar arten förekommer 10,1 12,9 28,1 30,5 1,8 12,5 15,9 17,2 15,9 16,1 2,7 6,9 0,6 3,8 1,2 4,1 0,1 1,9 0,8 4,0 0,5 2,6 0,8 2,9 1,0 4,5 10,7 23,6 2,8 8,4 7,5 20,5 0,0 1,4 1,5 8,4 0,8 2,6 1,5 17,3 0,3 3,5 0,0 1,3 0,5 2,8 0.5 1 Totala antalet spår/ dygn (alla trianglar) Juha Tiainen Skogshare Fälthare Hardjur1 Ekorre Räv Mårdhund Hermelin Småvessla Mink Mård Utter Lodjur Katt Vitsvansvilt Älg Rådjur Tjäder Orre Järpe Rapphöna Fasan Duvhök Korp Trianglar där arten observerats Antal %-uell andel av de räknade tri 155 78 183 92 29 15 183 92 196 99 78 39 30 15 59 30 7 4 41 21 37 19 54 27 44 22 90 45 65 33 72 36 6 3 36 18 60 30 17 9 18 9 5 3 34 17 Bilden visar variationerna i antalet spår och observationer åren 1999-2013 för de 15 däggdjur och fem hönsfåglar samt korp som inventeras med fälttrianglar. Till södra Finland räknas regionerna Nyland, Egentliga Finland, Kymmene och Södra Tavastland. Till västra Finland räknas regionerna Satakunta, Österbotten, Norra Tavastland och Uleåborg. Indexvärdet 1 är lika med den genomsnittliga stammen för hela perioden. De streckade linjerna visar stammarnas genomsnittliga nivå samt som jämförelse en 50 % högre nivå (index = 1,5) och en 50 % lägre nivå (index = 0,5). De årliga indexvärdena visar hur stor en stam har varit i förhållande till medelstammen. Indexen är beräknade med en modell som tillåter avbrott i tidsserien hos enskilda trianglar. Siffran efter artnamnet anger antalet observerade spår under ett genomsnittligt år. Jägaren 6 l 2013 l 15
• Marko Muuttola, viltplanerare Mink och mårdhund: Jakt med fällor och slagjärn Jaktsäsongen på de små rovdjuren mink och mårdhund går från den första augusti ända till den sista april och bedrivs främst med fällor för levandefångst och slagjärn som dödar. Det här är en utmärkt form av viltvård också för unga och färska jägare. En räv har gått i fällan. 16 l Jägaren 6 l 2013
• Fälla Minkfälla/slagfälla Slagfälla - mård J akten med fällor är sannolikt den vanligaste jaktformen, men i största delen av landet ligger den mer eller mindre nere under midvintern.Mitt i vintern jagas det nästan enbart räv med fällor,men även mårdhund, främst i kusttrakterna. Merparten av höstens uttag,som utgör uppskattningsvis 50 % av höststammen, görs innan december, alltså innan djurens päls är värd att ta vara på. Utplaceringen av fällor i terrängen. Aktiva jägare med passiva metoder mänhet tänker man sig att en stor och rymlig fälla fungerar bättre än en liten, i synnerhet om det handlar om räv. Fällans placering har dock en avgörande betydelse och till dags dato har väl ingen gjort någon vattentät undersökning av vilken fälltyp som är bäst. Vid jakt med fällor och slagjärn,liksom vid all annan jakt,gäller det för jägaren att känna arten han jagar, dess vanor och miljöer. Det är nyckeln till framgång. Även vid jakt med fällor och slagjärn är det alltså viktigt att tänka igenom fällornas placering, åtling och maskering. Det är en vanlig föreställning att en jägare som jagar med fällor inte behöver vara särskilt aktiv. Men det saknar inte betydelse hur jägaren sköter om sina fällor. I bästa fall står fällorna gillrade dygnet runt sju dagar i veckan under hela jaktsäsongen och en jägare kan ha tiotals fällor. Det här kräver att jägaren är aktiv och kontrollerar sina fällor varje dag för att se efter att åtlingen är som den ska,så han får något i fällorna. En fälla som står tom på bakgården och skräpar gör ingen nytta. Om jägaren använder slagjärn när han jagar mink och mård så kommer han enklare undan. Då räcker det med en runda i veckan för att kontrollera fällorna. För mårdhundens del kan den som jagar med fällor ta en paus i jakten ungefär i december när kvicksilvret kryper ner till minus tio eftersom mårdhundarna då brukar dra sig tillbaka och gå i dvala.Fälljakt efter mårdhund mitt i vintern ger knappt någon avkastning alls. När temperaturen kryper upp mot nollstrecket brukar mårdhundarna kvickna till igen och gå ut en sväng kring grytet för att pinka. Då händer det att individer med knappa fettdepåer söker sig till platserna där det fanns beten på hösten eller till fällorna för att hitta föda. Jägare som har förutsett vädret kammar hem bytet. I början av mars blir det bråda tider för fälljägarna när mårdhundarna i likhet med de andra små rovdjuren blir allt aktivare efter hand som våren framskrider. Bland jägare förekommer det armbrytning om vilken typ av fälla som är bäst. I all- En mårdhund har gått i fällan. Var ska fällorna sättas ut? Räven,mårdhunden och grävlingen håller i det stora hela till i miljöer av samma typ, vilket betyder att deras revir ofta överlappar varandra. Alla tre arterna håller uppsikt över gränserna till sina revir och inspekterar dem ofta för att hålla koll på besökande artfränder. De gillar kulturmiljöer, markerna kring åkrar, lövskog, ung blandskog och kanterna kring våtmarker. Sådana platser är utmärkta för jakt med fällor. När jägaren grunnar på var fällorna ska ställas ut och hur många de ska vara ska han också ta hänsyn till storleken på de små rovdjurens revir.Storleken på reviren varierar med geografin och beror bland annat på djurtätheten och tillgången på föda samt på de unga djurens vandringar när de letar efter egna revir. Enligt en undersökning som VFFI har gjort i Vederlax håller sig räven med ett revir i storleksklassen 3-7 km2, mårdhunden 1-4 km2 och grävlingen 5-15 km2. Minken håller i allmän- het till vid vattendrag, men kan vandra flera kilometer utmed stränderna eller korsa vatten simmande,även långa sträckor.Mården är känd som en art som håller till i gamla skogar, men nuförtiden påträffas den också i unga skogar, självfallet på jakt efter föda. Mårdens revir är i storleksklassen 5-15km2. Börja gärna skapandet av ett nätverk av fällor med att studera en karta över området. I en åkerdominerad trakt kan man utesluta större skogsområden, såvida man inte tänker koncentrera sig på mård. Likaså kan man utesluta öppna åkerslätter och i stället koncentrera sig på kantzoner, vägnätet och strandzoner samt näs och uddar som bildas av åker och skog. Dessutom har vindens huvudriktning betydelse för hur dofter sprider sig i terrängen. När man utser platsen för en fälla i terrängen ska man hålla ögonen öppna efter spår och avföring som visar var rovdjuren har sin gång. En växel genom gräs är ett säkert tecken på mårdhund och en penntjock lort som uppenbarat sig på en strandsten skvallrar om minkens nattliga expeditioner. En väl åtlad fälla som ställs invid en sådan rutt ger säkert utdelning. Vägkorsningar är också bra platser att placera ut fällor på. I synnerhet efter regn följer också rovdjuren gärna vägar. Om en fälla eller ett slagjärn har gett byte ska man inte flytta den till någon annan plats eftersom djuren brukar följa samma växlar och vägar år efter år. Också revirlösa rovdjur som kommer vandrande längre ifrån lockas av åtlingen till fällorna. Som känt kamperar grävling och mårdhund ofta ihop i samma gryt och i sådana fall kan en fälla som gillras i närheten avkasta Jägaren 6 l 2013 l 17
• bägge två. I synnerhet i början av hösten kan man med fällor nära grytet lyckas eliminera en hel mårdhundskull, men ställ inte någon fälla alldeles intill grytet eftersom djuren är försiktigare där. Fällor och slagjärn i lagstiftningen Åtlingen Invittringen av fällan och dess närmsta omgivning görs genom åtling. De aktivaste jägarna håller igång åtlingen året om,men senast strax innan jaktsäsongen ska man börja vänja djuren vid platsen. Som åtelmaterial duger nästan vad som helst, från människolivsmedel till hund- och kattmat, fiskrens och viltinälvor. Lägg ut godbitarna både inuti fällan, intill den och i den närmaste omgivningen. När godbitarna börjar få åtgång övergår man efter hand till att lägga dem enbart i fällan. Håll fällan låst i öppetläge och låt rovdjuren vänja sig vid att hämta sin mat där inne. Börja med att lägga betena vid framkanten för att efter hand flytta in dem mot avgillringsmekanismen. Är det en fälla med slagjärn så läggs järnet i först när jakten börjar. I början av säsongen försvinner betena fort, bland annat på grund av flugorna.Så länge det är varmt är det idé att lägga ut mera beten några gånger i veckan och ibland passa på att dra doftspår från olika håll till fällan. När det blir kallare räcker det med att fylla på med beten en gång i veckan, samtidigt som man går sin runda kring fällorna. Det är praktiskt att ta med sig en smärre mängd beten när man går den dagliga rundan kring fällorna, för den händelse ett djur har gått i fällan och glufsat i sig alltihop. ?Hona av mårdhund, grävling, iller och mink, vilken åtföljs av årsunge, är fridlyst 1.5?31.7.? (jaktförordningen 25 §). ? Hermelin och skogsmård 1.4?31.10.? (24 §). Användningen av saxar lll ?För viltfångst får enbart sådan sax användas som dödar viltet omedelbart när den slår igen. Saxen ska underhållas regelbundet. Saxen ska placeras så att den inte medför fara för människor eller andra djur än de som får fångas.? ?På land får sax användas för jakt på iller, hermelin, mink, skogsmård och ekorre samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 20 centimeter.? ?Under vatten får sax användas för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, mink och bisamråtta samt för fångst av icke fredade däggdjur. Saxens diameter får vara högst 30 centimeter.? (Jaktförordningen 10 §) Användningen av fällor och fotsnaror lll Fällor som fångar bytet levande och andra motsvarande fångstanordningar får användas för fångst av lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, hermelin, mink, iller, skogsmård, grävling, utter, vildkanin, ekorre, östersjövikare och gråsäl samt av icke fredade däggdjur. Fällor och andra fångstanordningar ska vara sådana att ett fångat djur ryms i dem stående och liggande i naturlig ställning utan att skada sig självt.? ? Fotsnaror får användas för fångst av rödräv under den tid terrängen är snötäckt. Diametern på fotsnarans ögla i utlöst tillstånd ska vara minst 30 millimeter.? ? Användning av en fångstanordning som avses i 1 och 2 mom. ska ordnas så att man minst en gång per dygn kan konstatera om ett djur gått i fångstanordningen.? (Jaktförordningen 11 §) Fällans placering i terrängen När en lämplig plats för fällan är hittad förs den dit och maskeras i terrängen i gräs, buskar eller under en gran så den blir osynlig för utomstående. En väl kamouflerad fälla fungerar bättre och minskar den stress som ett djur utsätts för när det har gått i fällan. Täck golvnätet i fällen med ett tunt lager jord eller mossa så att djuret inte känner det i tassarna. Komplettera gärna med små undertryckta granar utmed fällans väggar och varför inte lägga några grangrenar på taket. Med tanke på kontrollerandet av fällan ska den om det bara är möjligt placeras så, att utomstående inte får syn på den, men jägaren själv kan kolla läget på avstånd. Det kan göras med en kikare eller genom att rigga något slags signalanordning vid avgillringsmekanismen, till exempel ett band som lyfts upp när fällan har blivit utlöst. Även om unga mårdhundar kan kännas som dumma bytesdjur så ska man undvika att klampa omkring vid fällan i onödan. På det viset går det att fånga också äldre och klokare mårdhundar, för att inte tala om rävar. 18 l Jägaren 6 l 2013 En mink har gått i en fälla med ett bräde som vippar.
• Aktuellt från ministeriet Juha Ojala, överdirektör, jord- och skogsbruksministeriet, avdelningen för naturresurser Ingen rädder för vargen här ? Ute i bygderna och i medierna väcker de stora rovdjuren igen debatt. Särskilt vargarna är ett dagligt samtalsämne. Jord- och skogsbruksministeriet, som svarar för rovdjurspolitiken, har ohjälpligt hamnat mellan barken och trädet i vargfrågan. Några fakta om vargarna: På global nivå är vargbeståndet livskraftigt och det totala beståndet uppskattas till 150-200 000 djur. Jakt efter varg bedrivs relativt fritt i många länder, som exempelvis i Estland och Ryssland. I bägge länderna finns det stora vargbestånd i vårt närområde. I Finland har vargen bedömts vara starkt hotad och är fredad. I samband med anslutningen till Europeiska unionen har Finland förbundit sig att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå för vargen. Vargbeståndet i Finland har enligt gjorda uppskattningar varierat mellan 130 och 250 vargar under de senaste tio åren. Enligt en riktgivande uppskattning som VFFI gjorde under hösten har vi nu mellan 15 och 21 vargkullar. Av dessa rör sig några på ömse sidor om riksgränsen mellan Finland och Ryssland. Tillsammans med kullarna rör sig utöver alfaparet möjligen några ett- eller två-åriga vargar. Utom nämnda kullar finns det också 14 kända vargpar. Beträffande uppskattningen bör det beaktas, att den är gjord under barmarksperioden och att den kommer att bli exaktare när snön har fallit. Vad är det då som orsakar den livliga debatten kring vargen? Själv har jag förstått att de stora problemen uppstått först under de allra senaste åren sedan vargarna brett ut sig till trakter med tätare bosättning. Ett extremt exempel är flockarna i Västra Finland, som i praktiken installerat sig mitt i bosättningen och dagligen rör sig på gårdsplaner eller i terrängen kring bostäder. I de här trakterna finns det idag inga vidsträckta skogsområden och där har inte förekommit vargar på 100 år. Situationen är därför ny. Dessutom var det just i de här trakterna som vargar bevisligen rev ihjäl barn på 1880-talet. Legenderna och historierna lever fortfarande. I bygder där vargar slagit sig ner upplever befolkningen en äkta oro för sina barn och husdjur. Dessutom orsakas kommunerna kostnader för bl.a. skolskjutsar i bosättningsområden där vargar rör sig. Å andra sidan upplevs vargen inte, förståeligt nog, som ett hot i städerna och stadsborna förstår inte alltid landsbornas rädsla för vargen. Personligen förstår jag väl den oro som föräldrar i glesbefolkade bygder känner för sina barn när de är på väg till eller från skolan eller leker ute på gården. Det har ju hänt att vargar som rört sig i dessa bygder rivit t.o.m. större djur, exempelvis vitsvanshjortar. Jag är övertygad om att åtminstone de av oss som är litet äldre förstår den här oron. Givetvis ser saken något annorlunda ut i Vuorenmaa by i Kjulo än ur en Skatudds- eller Kervobos perspektiv. Även den här frågan bör vi dock se ur hela landets synpunkt. Ministern och ministeriets tjänstemän har dock all anledning att oroa sig för människors säkerhet och deras brist på trygghetskänsla. Myndigheterna finns ju till för att vi ska kunna bo och leva säkert i vårt land. Å andra sidan ska myndigheterna också sörja för att vargbeståndet hålls livskraftigt. Även i den här frågan står vi inför en svår balansgång - balansen mellan de kontroversiella frågorna måste hållas. Vargbeståndet är starkt hotat i vårt land. Å andra sidan måste vi sörja för en jämlik säkerhet för medborgarna i olika delar av landet. EU:s habitatdirektiv och den nationella lagstiftningen ger ett ytterst begränsat utrymme för åtgärder. Enligt habitatdirektivet får varg dödas endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning samt bl.a. på grund av tvingande skäl med hänsyn till den allmänna säkerheten eller något annat mycket viktigt allmänt intresse. Men inom ramen för dessa föreskrifter bör även åtgärder vidtas om situationen så kräver. Just på grund av de här skälen har ministeriet för avsikt att inom kort utfärda en förordning om jakt efter varg som hotar säkerheten eller orsakar skada. Syftet är att vid behov skrida till åtgärder inom ramen för den kvot på 10 vargar som kommer att ges för området söder om renskötselområdet. Under de senaste åren har man inom naturskyddspolitiken erkänt faktumet, att skyddet av de stora rovdjuren och säkerställandet av rovdjursbestånden inte lyckas om skyddet inte åtnjuter lokalbefolkningens godkännande. Den sociala hållbarheten är lika viktig som den ekologiska hållbarheten också vid skyddet av vargen. Jägaren 6 l 2013 l 19
• Olli Kursula, viltplanerare Vi sponsrar RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Vilttriangelkampanjen ger resultat Tuomo Karsikas Syftet med vilttriangelkampanjen är att ta fram tillräckligt tillförlitlig och regionalt täckande information om skogshönsens stammar som underlag för besluten om jakttiderna. Trots att triangelinventeringarna tidigarelades och komprimerades så ökade antalet inventerade trianglar klart. Nya trianglar har grundats i alla viltcentralsregioner. 20 l Jägaren 6 l 2013
• K ampanjen för fler triangelinventeringar inleddes med en utmaning till jaktföreningarna och fågelhundsorganisationerna att grunda nya trianglar. Kampanjtävlingen utlystes i tidningen Jägaren på sensommaren i fjol och tiden gick ut den 15 september i år. Under tävlingstiden grundades 78 nya trianglar och tiotals avsomnade trianglar aktiverades. Trots att inventeringarna tidigarelades och komprimerades ökade det totala antalet räknade trianglar klart. Under årets sommarinventering räknades 877 trianglar medan antalet var 821 året innan. Efter avslutad kampanj fortsätter arbetet för inventeringarna på bred front med utbildning, rådgivning och utveckling av arrangemangen. Färska resultat motiverar Triangelinventeringarnas betydelse har utan tvivel blivit ännu större. Nu går det att använda Hur jv-föreningarna uppfyller målsättningarna 2013 Målsättningar Inga trianglar Färre än 3 trianglar Arealmålsättningen inte uppfylld Alla målsättningar uppfyllda pinfärska resultat som underlag för besluten om jakten efter skogshöns. Det är enastående att kunna fatta beslut om jakttiderna utifrån inventeringsresultat som är bara några veckor gamla och på så vis ge alla jägare en lättförståelig motivering för triangelinventeringarna. Vi hade redan kablat ut att triangelinventeringarna är viktiga i det här nya läget och mycket riktigt fick vi in klart fler inventeringsresultat, och snabbare. I år blev cirka 200 fler trianglar inventerade än under de svagaste åren efter millennieskiftet.877 inventerade trianglar är en prestation som vi lyfter på hatten för,men fortfarande återstår en bit till målet. Målet är tillförlitlig information om skogshönsen Hur jaktvårdsföreningarna uppfyllde det målsatta minimikravet för vilttrianglar (minst 3 trianglar/jvf) och areal (S Savolax 1/200 km² och N Savolax 1/300 km²) vid inventeringen sommaren 2013. Jvf-målsättningarna uppfylldes bara i Kajanaland medan Uleåborg och Norra Karelen gjorde väl ifrån sig. I Nyland och Egentliga Finland är det knappast ens realistiskt att vänta sig att nå målsättningarna. I de här regionerna är vinterinventeringen och fälttrianglarna viktigare. I Lappland stöter arealmålsättningen på stora svårigheter under nuvarande omständigheter. I övriga delar av landet gäller det att försöka nå upp till målsättningarna. Region Markareal (km²) Areal/ triangel Södra Tavastland Södra Savolax Sydöstra Finland Kajanaland Mellersta Finland Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Kust-Österbotten Satakunta Nyland Egentliga Finland Totalt 8 802 16 343 10 783 20 252 15 567 93 057 36 856 19 449 8 869 17 782 16 511 6 998 12 173 9 898 9 996 303 336 176 178 161 253 185 535 307 172 161 200 176 206 174 183 175 216 Syftet med kampanjen är att öka antalet inventerade vilttrianglar så,att vi får fram tillräckligt tillförlitlig och regionalt täckande information om skogshönsens stammar som underlag för besluten om jakttiderna. När triangelinventeringarna började i slutet av 80-talet definierades ett antal målsättningar som fortfarande gäller och är värda att försöka nå. Regionalt kan målsättningarna variera med skogarnas struktur och bestånden av skogshöns,och storleken på jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas områden. De uppställda målen: Totalt 1200 inventerade trianglar. l Minst 3 inventerade trianglar /jvf. l I södra Finland 1 triangel/200 km² och i norra Finland 1 triangel /300km². l Varje jaktförening deltar i inventeringen, ensam eller tillsammans med grannarna. Jaktföreningarnas roll är oerhört viktig. Den ambitiösaste av målsättningarna är troligen den, att varje ansvarskännande jaktförening ska delta i inventeringen. Målsatt antal trianglar 50 92 67 80 84 174 120 113 55 89 94 34 70 54 57 1 233 Grundade totalt 51 114 67 230 114 347 221 133 45 120 121 33 123 47 35 1 801 Inv 2012 24 62 37 92 66 139 99 64 24 66 49 15 50 21 13 821 Inv 2013 Förändring % 27 67 45 85 69 144 114 63 25 72 56 21 58 19 12 877 13 8 22 -8 5 4 15 -2 4 9 14 40 16 -10 -8 7 I elva av viltcentralens femton regioner inventerades fler trianglar än i fjol. De relativt sett största ökningarna gjordes i Kust-Österbotten, Sydöstra Finland, Satakunta, Uleåborg och Norra Savolax. Uleåborg stod för den största ökningen (15 st) och närmar sig det målsatta antalet. I detta nu är det bara Kajanaland som har nått dit. Jägaren 6 l 2013 l 21
• Nya har grundats och avsomnade aktiverats Utmaningskampanjen är uttryckligen inriktad på att det ska grundas nya trianglar. Sedan sommaren 2012 har det grundats 78 nya trianglar fördelade på alla viltcentralsregioner. Flest trianglar grundades i Österbotten (14) och Kajanaland (13). Totalt har det grundats 1874 vilttrianglar, det vill säga rejält fler än det målsatta antalet, men allt för många faller bort av olika skäl. Som bäst pågår en utredning av om det vore möjligt att hitta nya inventerare till de avsomnade. Viltcentralens regionkontor håller på med en genomgång av grundade och inventerade trianglar i respektive region. För de trianglar som lämnats oräknade i flera år utreder kontoren varför inventeringarna inte blivit av. Vid genomgången klarnar det också om det finns möjligheter att återuppliva trianglarna. En vilttriangel ska vara en permanent inventeringsrutt som inte påverkas av exempelvis skogsavverkningar. Därför är det synnerligen viktigt att de avsomnade trianglarna återbördas till de aktivas skara. Återkommande inventeringar utmed samma linje ger oss inte bara information om viltstammarna utan också om konsekvenserna av förändringar i miljön. Triangelkampanjen fortsätter Vi vill underlätta grundandet av nya trianglar och hjälpa till med återupplivandet av trianglar som av olika skäl har fallit bort. I sådana här ärenden kan jägarna fortsättningsvis vända sig till sitt eget regionkontor eller till Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Tillsammans med VFFI och Forststyrelsen har vi kartlagt vilka områden som har ett särskilt stort behov av fler inventeringar. VFFI har städat och uppdaterat registren med trianglar och kontaktinformation.Hädanefter ber vi också om de triangelansvarigas e-postadresser för att lättare kunna hålla kontakt. Också triangelkartorna har uppdaterats. De gamla svartvita kopiorna har ersatts med kartor i färg som också finns i pdf-form och kan e-postas till de triangelansvariga. För att inventeringsresultaten ska kunna användas fullt ut ska inventeringen göras under den rekommenderade tiden vid månadsskiftet juli-augusti och resultaten ska genast skickas in elektroniskt. I år lämnades 63 % av inventeringsresultaten in elektroniskt medan siffran för i fjol var 43 %. Det går åt rätt håll, men internettjänsten är fortsättningsvis under utveckling för att blir snabbare. Informationen måste gå snabbt åt bägge hållen. Därför håller VFFI också på med förbättringar av rapporten som skickas till inventerarna. Vilttriangelkampanjen ångar alltså på för fullt. Vi försöker nå målsättningarna med ett samarbete som involverar inte bara aktörerna ovan utan också jaktvårdsföreningarna och i synnerhet jaktföreningarna.Metoderna för att nå de regionala målsättningarna kommer att diskuteras i vinter också på viltcentralens regionmöten och på jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Vilttrianglar som grundats 2012-2013 Region Nya trianglar st Södra Tavastland 2 Södra Savolax 4 Mellersta Finland 5 Sydöstra Finland 5 Lappland 4 Uleåborg 6 Österbotten 14 Norra Tavastland 4 Norra Karelen 5 Norra Savolax 4 Kust-Österbotten 6 Satakunta 4 Nyland 1 Egentliga Finland 1 Kajanaland 13 Totalt 78 Medan utmaningskampanjen pågick grundades 78 nya trianglar fördelade på alla viltcentralsregioner. Flest trianglar grundades i Österbotten (14) och Kajanaland (13). Triangelkampanjen: En utmaning för jaktföreningarna och fågelhundsorganisationerna Kampanjens priser är utlottade och årets triangelgrundare utsedd. lll I Jägaren 5/2012 uppmanades jaktföreningar och fågelorganisationer att anta utmaningen och delta i en tävling om att grunda nya vilttrianglar. I tävlingen deltog de nya trianglar (78 stycken) som grundades under tävlingstiden 15.7.2012?15.9.2013. Priserna lottades ut bland de organisationer som anmälde en ny triangel till kampanjen. 69 jaktföreningar anmälde sig och 4 fågelhundsföreningar. Dessutom belönade juryn den aktivaste triangelgrundaren i landet. Priserna är sakpriser donerade av Retkitukku Oy. Som ett extra bonus delar vi ut ett bokpris till alla de övriga som har grundat en ny triangel. Fru Fortuna har gynnat följande triangelgrundare: Vi gratulerar vinnarna! Jaktföreningar: (6 st Alaska Light jägardräkter) Kuhmoisten Erämiehet ry Loukon Erämiehet ry Frida Jaktförening rf Köyhäjoen Metsästysseura ry Savon Metsästys ja Kalastus ry Puikkokosken Metsästäjät ry RTG Active Oy Pekka Korpinen, Kuhmoinen Pekka Teini, Harjavalta Johan Kniivilä, Kovjoki Ari Leppiniemi, Kaustinen Pertti Lustig, Kuopio Matti Nevanperä, Vuokatti Fågelhundsorganisationer: (Burrel CamDog HD? hundkamera) Rovaseudun pystykorvakerho ry, Jarmo Ahtinen, Savukoski Årets triangelgrundare: (Burrel Target HD? videokamera för gevär) Till årets triangelgrundare utsågs Kuortane jaktvårdsförening, verksamhetsledare Mika Jokiniemi. 22 l Jägaren 6 l 2013 lll ?Triangelkampanjen presenterades på jaktvårdsföreningens årsmöte och på jaktföreningen Kuortaneen Metsästysseuras sommarmöte. Regionkontoret arrangerade en kurs som leddes av viltplanerare Juha Heikkilä, där vi gick igenom läget för triangelinventeringarna i Österbotten och på jaktvårdsföreningens område. Vi märkte att det fanns ett behov av nya vilttrianglar så vi beslöt att grunda fyra nya trianglar. Jag medger att jag till en början fasade för att vi inte skulle hitta tillräckligt med inventerare, men informationen som vi fick på kursen räckte till för att motivera jägarna att ställa upp. Det kändes extra inspirerande att besluten om jakttiderna kan fattas på färska inventeringsresultat. Vi fick med oss inte bara gamla veteraner utan också unga jägare, till på köpet utan påtryckningar. Med tre inventeringsgrupper löpte uppdraget alldeles utmärkt. Och vädret var med oss. Ett fyra kilometers triangelben per grupp var ingen orimlig insats. Nu gäller det att se till att trianglarna blir inventerade varje år.? Mika Jokiniemi, verksamhetsledare på Kuortane jvf
• Eräluvat.fi finns nu på svenska! Älgen också, snart är det januari! ÄLGOMRÅDEN KAN SÖKAS I JANUARI Fyll i din ansökan i ansökningssystemet på adressen Forststyrelsens jaktområden för hjortdjur kan återigen sökas 1.?31.1.2014 kl. 16. lupahaku.eraluvat.fi Mer information får du på adressen www.eraluvat.fi och på servicenumret 020 69 2424. Eräluvat.fi Ett steg ut i vildmarken. Jägaren 6 l 2013 l 23
• Katja Ikonen och Pekka Helle, VVFI Vilttrianglarna Markku Jyrkkä - från gräsrotsnivå till beslutsfattande Det är en het sommardag, myggorna inar, bromsarna surrar, svetten lackar? ändå traskar hundratals skogskarlar och dito kvinnor omkring i landets skogar för att anteckna varje hönsfågel de får syn på. Det är sommarinventeringen av vilttrianglar som pågår. 24 l Jägaren 6 l 2013 I sommarhettan är den tolv kilometer långa vandringen ingen lätt uppgift. I somras var vädret skoningslöst mot dem som inventerade.Medan de traskade i skog och mark fanns det säkerligen frågor som snurrade i huvudet på många av dem, frågor som: Är det någon mening med det här? Är det faktiskt värt besväret att traska omkring och bli uppäten av myggen? Och allvarligt talat, läser någon igenom det som vi antecknar och används anteckningarna till någonting? Säkerligen är det ännu fler som undrar om det är någon mening med att inventera en triangel om man inte hunnit göra det innan tiden gick ut den 4 augusti - eller är det ett fullkomligt bortkastat arbete? Uppgifterna behövs och används! Varje år samlar jägarna in en ofantlig mängd värdefull information som sedan används av en rad olika organisationer.Informationen från
• för hönsfåglarna. Det vill säga att ministeriet fattar beslut om var det är tillåtet att jaga hönsfågel och var det är nödvändigt med begränsningar. Användningen av inventeringsresultat i nästan realtid vid dimensioneringen av jakten är ett system som vad smidigheten beträffar ligger i världsklass. Med hjälp av inventeringsinformationen och avskjutningsstatistiken kan vi granska jaktens ekologiska hållbarhet. Resultaten av triangelinventeringarna ger ett gott underlag för uppföljningen av och forskningen i viltfaunans mångfald. Denna mäts med ett särskilt index som beräknas utifrån sexton arter med olika krav på ekologi och livsmiljö. Indexet fungerar som en alarmklocka.Det får ett stort värde om skogsnaturen mår bra och jakten står på en hållbar grund. Om indexet minskar ringer klockan och signalerar att någonting måste göras för att viltet ska må bra. Information om växelverkan mellan djurarterna triangelinventeringarna används av EU, jordoch skogsbruksministeriet, viltcentralen, flera forskningsinstitut och universitet,Forststyrelsen, privata företag, jaktföreningar och privatpersoner. Information för jaktförordningen Det som alla säkert känner till bäst om användningen av informationen från vilttrianglarna är att den bildar underlag för jaktförordning- en.Utifrån resultaten från triangelinventeringarna görs det regionala uppskattningar av hönsfågelstammarna som ger de totala tätheterna per art samt andelarna vuxna och ungar. För tjäder och orre behöver vi också veta hur stor del av hönorna som har ungar.Den genomsnittliga kullstorleken hos de hönor som har ungar talar om för oss hur häckningen har lyckats. Utifrån de här nyckeltalen utfärdar ministeriet en förordning som syftar till att säkerställa den hållbara jaktens princip Triangelinventeringsmaterialet används till mycket mer än jakt. För viltarternas del är det även viktigt med information om stammarnas variationer, deras utbredning och hur väl vi kan förutse deras utveckling. Under tidigare år har hönsfåglarna uppvisat regelbundna toppar och vågdalar med sex, sju års mellanrum. Den här vågrörelsen har under de senaste åren försvagats och blivit allt mer diffus. Genom vilttrianglarna får vi användbar information om växelverkan mellan rovdjur och bytesarter, och materialet kan även användas som stöd vid uppskattningarna av flera andra arters stammar, bland annat flera av de däggdjursarter som räknas vid inventeringen av spår i snön. Nuförtiden blir det allt viktigare med positionsinformation. Allt fler jägare har en GPS i fickan och den har blivit ett viktigt och nyttigt hjälpmedel i terrängen. Med hjälp av GPS kan platserna för inventeringsobservationer läggas in på olika kartor eller behandlas på olika sätt, och på det viset får vi information om växelverkan mellan viltstammarna och viltets livsmiljöer, till exempel om skogsbrukets konsekvenser, tillgången på gömslen och föda, och mängden rovdjur. Materialet som positionsinformationen avkastar kan användas som stöd vid bland annat bedömningen av miljökonsekvenser och planläggningen av områden. Det händer allt oftare att det frågas efter inventeringsresultat vid planeringen av bland annat torvproduktionsanläggningar, vindkraftverk och gruvor. Om det inte fanns någon insamlad inventeringsinformation - varifrån skulle då alla de här organisationerna få sina bedömningar och utlåtanden? Åter en gång tackar vi och bockar och lyfter på hatten för det enorma arbete som triangelinventerarna utför! Jägaren 6 l 2013 l 25
• JahtiJakt Classic ? värmade Klassista tyyliä jahtiinoch tyst På pass och i kyla Det populära Classic-stället lämpar sig perfekt för kalla förhållanden, passjakt och förflyttning i lugn takt. AIR-TEX-membranet i det generöst tilltagna Classicstället är placerat mellan yttertyget och fodret. Tack vare den väl genomtänkta uppbyggnaden blir stället både varmt och tyst. Det TEFLON-behandlade yttertyget är vattenavvisande. De mångsidiga justeringsmöjligheterna garanterar behagliga jaktturer. JahtiJakt mbranställ Classic -me Värmande och behaglig fleeceväst 169 90 Funktionellt MicroDryunderställ Elegant keps lagt Värde samman 55,70? Supervarmt plagg för vinterjägaren! Nytt! De vadderade Valle-byxorna och -jackan är designade tillsammans med aktiva finländska jägare. Tack vare samarbetet skapades ett ställ vars tekniska egenskaper och supervarma foder garanterar att vinterjägaren har det bekvämt även under krävande förhållanden. Ställets AIR-TEX-membran är helt vind- och vattentätt. Tejpade sömmar, tyst och lätt samt ett mycket tåligt yttermaterial. Knän och bak med löstagbar kudde. Värmande jaktjacka! 90 9 16 ValleJaktbyxor 129 90 I BUTIKERNA runtom i Finland ÅMNNE | JYVÄSKYLÄ | KAJANA | KUOPIO | VILLMANSTRAND | ULEÅBORG | BJÖRNEBORG | ROVANIEMI | SEINÄJOKI | TAMMERFORS | VANDA | YLIVIESKA
• Ju lk Välj rätt utrustning för vinterns jakt 19 90 Löstagbar 8 mm Thermal Guard innersko. r Filtfoderstövla 79 90 49 90 Kamik-kängans köldtålighet är -40°C! Jaktstövlar 99 90 19 9 90 Boot Winter Safety 129 90 En perfekt neoprenstövel för finländska förhållanden. Värmande inlägg 19 90 129 Värmander strumpo 12 90 90 st ip s! 29 90 Snöcamo mössa och handskar 90 Otroligt varm arbets-/pimpelkänga med säkerhetsegenskaper. pp Funktionsllunderstä Varm huvudbonad med öronlappar och stickat foder varma teddyfodrade handskar. Hunter-stövlar la MicroDry underställ Transporterar effektivt bort fukten från huden även under snabb rörelse. Ihopfällbar såg Lätt att transportera, bladet vinklas in i handtaget. En värmande nyhet! 169 Extra varm pimpeloverall En helt vatten- och vindtät overall med ventilerande AIR-TEXmembran. 90 Fällkniv Butcher fällkniv med fodral. r Stolsryggsäcka 29 90 99 Pitokokki Slow Cooker Vilträtter, kött- och vegetariska grytor, alla lagar sig självt i Pitokokki. Mångsidigt användbara stolsryggsäckar En tålig kompis på jaktturen. Nytt! Hörnskåp 159 00 Eller13,25 ?/ månad 5v METSO 4 Rejält med utrymme för långa vapen och kikarvapen. Vapenskåpet har plats för fyra vapen. 299 63 9 5v 5v 00 00 Eller 24,92 ?/ månad OTSO 8 PRO Rejält med utrymme för åtta vapen. Robust pansardörr. Brytsäkert gångjärnssystem. 649 00 Eller 53,25 ?/ månad 5v OTSO 16 R PRO MAGNUM GUN SAFE Ett elegant vapenskåp med omsorgsfull finish för placering i hörn och med plats för åtta vapen. Kan anpassa för upp till 16 vapen. Dörren med inbrottssäker stålkonstruktion. Godkänt säkerhetslås. Betala förmånligt per månad! Eller 54,08 ?/ månad ERÄTUKKU RAHOITUS www.eratukku.fi Se närmare erätukku.fi/rahoitus
• Marja Martikainen Vargdiplomati i västra Finland Forsttekniker Antti Härkälä bistår forskningen i de stora rovdjuren i Egentliga Finland och Satakunta. Han fungerar som den förenande länken mellan myndigheter, forskare och ortsbor. N är jag fick veta att det här jobbet var ledigt tänkte jag mig noga för innan jag skickade in min ansökning. Jag var medveten om alla konflikter och känslor som är förknippade med vargen, men jag kom ändå fram till att det är ett jobb och inte någonting personligt, säger Antti Härkälä som är forskningsassistent på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Härkälä är hemma från Kjulo och har jobbat som verksamhetsledare och kontaktperson för stora rovdjur på Säkylä-Kjulo jaktvårdsförening. Han har också arbetat med både viltforskning och viltvård. Härkälä är för närvarande den enda som är avlönad för att samla in information på regional nivå och lösa spänningar mellan forskningsinstitutet, myndigheter, jägare, olika organisationer och ortsbor. Jobbet, som inleddes i våras och löper till utgången av 2014,gäller regionerna Egentliga Finland och Satakunta,och stormens centrum utgörs av ett vargrevir som tangerar Kjulo,Huittinen, Kumo, Säkylä och Loimaa. Till Härkänens jobb hör också de övriga stora rovdjuren björn, lo och järv, men vargen har helt klart högsta prioritet. ett åkerdominerat landskap med knappt om sammanhängande skogar. Smala sandvägar slingrar sig över fälten till hus som står i lä bland träd, ofta långt ifrån varandra. Här har ingen sett varg på hundra år, men nu kan man få se en vitsvanshjort löpa över åkrarna med en varg hack i häl. - En söndag siktades åtta vargar samtidigt på en åker. Tidig morgon är en typisk tid att se vargar, när de återvänder från jakten för att vila. Vitsvansviltet är förmodligen vargens bytesdjur nummer ett i de här trakterna, förklarar Härkälä. - Vargen föredrar obebyggda marker, men här finns inga sådana att ströva i.När vargarna strövar i skogsmarker händer det att de plötsligt dyker upp vid hus. Vetskapen om vargarna har fått föräldrar med skolbarn som bor avsides att kräva skolskjuts ända hem. Inga människor har kommit till skada,men fårfarmare har blivit utsatta för angrepp. 20 får har gått förlorade inom det här reviret. För sju år sedan förändrades läget. - För sju år sedan slog sig ett vargpar ner här i trakten och har hittills fått tre kullar. I somras föddes åtta ungar. Vargarna har inga sändarhalsband så det går inte att säga exakt var de rör sig, berättar Härkälä. I somras inledde Härkälä sitt nya jobb med att få se den nya kullen med egna ögon. - Jag hade en väldig tur. Ungarna var fortfarande så små att de höll ihop. Det var en tidig morgon och jag tror att de väntade på resten av flocken. Jag hann till och med ta en bild av dem, även om den tekniskt sett blev rätt dålig. Kunskap om vargens beteende Enligt Härkäläs bedömning finns det i detta nu mellan elva och femton vargar i reviret. Ett vargpar flyttade in Den som kör med bil från Helsingfors mot Björneborg har svårt att tro att det skulle finnas vargproblem utmed riksvägen. Den stora majoriteten av invånarna i de här trakterna har inte berörts av vargproblematiken. Vargreviret i Kjulo-Huittinen är exceptionellt i flera avseenden. Reviret beräknas vara cirka 700 till 800 kvadratkilometer stort,vilket är mindre än normalt och inte särskilt stort enligt vargens tumstock.Det berörda området är 28 l Jägaren 6 l 2013 ? Vargen följer ofta skogsbilvägar och lämnar tassavtryck där marken är våt. Man stöter också på vargavföring vid vägkanten, upplyser Antti Härkälä.
• Flocken består av de ungar som paret fått i år plus några ungar ur fjolårets kull som stannat kvar som ?barnvakter?.De övriga ungarna hade redan gett sig iväg för att leta efter egna revir på annat håll. I de här trakterna har vargen blivit exceptionellt djärv,men mötena med människor har av allt att döma kommit som en överraskning för bägge parter. Kanske har vinden blåst från ett sådant håll att vargen inte har fått vittring av människan eller så har den haft uppmärksamheten fäst på någonting annat. Mönstret brukar upprepa sig: bägge tvärstannar och står och stirrar på varandra en stund. Sedan springer vargen sin väg. - Det är sekunder som garanterat känns långa och sådana möten är självfallet ingenting man önskar sig. Somliga har berättat att vargen blottade tänderna. Med största sannolikhet var den skrämd. Lägga benen på ryggen ska man inte göra, det skulle ge vargen fel signal.Vargen undviker människor,men för något djur går jag inte i borgen, påpekar Härkälä. Vargen är nyfiken och kan slå följe med människan ett stycke. - Det har jag också själv fått uppleva.Vargen uppträdde inte hotfullt utan ville veta vad det var för en som gick på vägen. Härkälä rör sig i trakten och informerar om det som är typiskt för vargen. Han har märkt att det finns massor av missuppfattningar, föreställningar och rykten i svang. Varginformation har delats ut till skolelever,lantbrukare och fåruppfödare,och flera jaktvårdsföreningar och jaktföreningar är inbokade i kalendern. Det händer ofta att redaktörer ringer och ber om bakgrundsfakta. Helhetsbild av situationen En skada kommer alltid som en överraskning. Eftersom det inte har funnits varg tidigare i området så är ingen van vid vargskador eller Fåruppfödare Terhi Palojoki har skaffat pyrenéerhundarna Oona och Roosa för att skydda sina får och ett rovdjursstängsel från viltcentralen. - Hundarna bor tillsammans med fåren, berättar dottern Matilda. Antti Härkälä håller regelbundet kontakt med rovdjurskontaktpersonen Heikki Kulmala på AlaSatakunta jaktvårdsförening som förser honom med observationer och information om de stora rovdjuren. har kunnat gardera sig. Härkälä informerar ortsborna om hur man ansöker om ersättning för skador och förebygger skador. Elstängsel har visat sig vara ett effektivt skydd mot vargbesök i fårhagen. Viltcentralen tillhandahåller rovdjursstängsel kostnadsfritt. Det råder också oklarhet om hur vargärenden handläggs i vårt land. Det är lätt hänt att folk rör ihop olika aktörers roller och det är frustrerande. Där finns ministeriet, viltcentralen, jaktvårdsföreningarna och viltforskningsinstitutet VFFI. Även de numera avskaffade jaktvårdsdistrikten spökar i bakhuvudet på folk. - Folk upplever ofta att viltforskningsinstitutet känns avlägset, och institutets roll som en organisation som enbart forskar och sprider information är oklar. Jag försöker upplysa om att det inte finns några hemligheter här. Jag samlar in information genom eget fältarbete och spårräkningar i snö, och pratar med folk om vad de sett och känner till. - Syftet är att få en tydligare helhetsbild av situationen. Hur många vargar finns det här, i vilken miljö håller de till och hur beter de sig? Jag försöker också klarlägga varför vargar så ofta söker sig till bebodda hus. Ofta är det en hund, ett hönshus eller en svinstia som lockar dem, förklarar Härkälä. Informationen löper också från ortsborna till beslutsfattare och forskare. Härkälä pratar med folk och rör sig ute i terrängen och letar efter tecken på vargarnas rörelser.Han skickar prover av vargavföring till Åbo universitet där forskarna undersöker DNA:t för att klarlägga vargarnas släktskapsförhållanden. - Jag önskar att alla parter om ett år ska ha en klarare uppfattning om förhållandena här i trakten. Min egen inställning är att jag inte grubblar över vargens historia utan koncentrerar mig på nuläget, det vill säga på hur vargen beter sig här i olika situationer, fortsätter Härkälä. Jägaren 6 l 2013 l 29
• Antti Piironen och Katja Holmala Prover samlas in i Nyland: Antti Piironen Jagar lodjuret selektivt? Under hösten inleddes ett forskningsprojekt i Nyland för att klarlägga hur lodjuret jagar. Väljer lodjuret hjortar och rådjur av vissa typer eller är det slumpen som avgör vilket djur som blir byte? Resultaten ska hjälpa oss att bedöma lodjurets inverkan på hur de små hjortdjurens stammar utvecklas och hur mycket jakt de tål. I vårt land känner vi inte särskilt väl till vilka effekter lodjurets predation har på bytesdjurens populationer eftersom det knappt alls har forskats i problematiken. Det är svårt att tillämpa undersökningar som har gjorts på andra håll i Europa på våra förhållanden, bland annat på grund av skillnaderna i livsmiljöernas produktivitet, bytesdjurens samhällen och antalet arter och individer av hjortdjur. I synnerhet rådjursstammens täthet är för det mesta liten i vårt land jämfört med de europeiska länder där forskarna har undersökt förhållandet mellan lodjuret och rådjuret. Tillsammans med Tjeckien är Finland dessutom det enda landet i världen där det förekommer både eurasiska lodjur och vitsvansvilt. Selektiv eller slumpmässig predation? Predationens inverkan på en population av bytesdjur varierar beroende på hur många och 30 l Jägaren 6 l 2013 hurdana individer som rovdjuren slår. Om ett rovdjur jagar unga eller svaga individer har det en lindrigare effekt på en population av bytesdjur än om jakten är inriktad på individer i fertil ålder. I projektet som nu har inletts vill vi klarlägga om lodjuret väljer hjortar och rådjur i svag kondition eller om det slumpmässigt slår den individ som råkar komma i vägen. Samtidigt ska vi också klarlägga andelen kid och vuxna bland bytesdjuren samt könsfördelningen.Undersökningen görs i samarbete med Finlands viltcentral, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och de nyländska jägarna. Samlar in käkben och observationer Vi undersöker sammansättningen hos lodjurets predation genom att med jägarnas hjälp samla in prover och observationer av slagna hjortdjur. Vi hoppas att de nyländska jägarna ställer upp och anmäler om lodjursslagna
• Halsbandslodjuren ger viktig information om hur lodjuret jagar. Resultaten av det nya forskningsprojektet ska komplettera informationen från lodjuren med sändarhalsband. Anvisningar för insamling av observationer och prover av lodjursfällda hjortdjur lll Finlands viltcentral och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet undersöker konditio- nen och ålders- och könsfördelningen hos hjortar och rådjur som har fällts av lodjur. Syftet med undersökningen är att undersöka om lodjuren riktar sin jakt mot individer som är svaga eller unga, och om arten föredrar någotdera könet. För undersökningen behövs det prover och observationer av vitsvansvilt och rådjur som har fällts av lodjur. Vi ber därför jägarna att skicka in både prover och observationsfakta om de träffar på en hjortdjurskropp. Insamlingen av prover inleddes hösten 2013 och vi hoppas få in den nödvändiga mängden prover under en eller två vintrar. Inskickandet av observationer Den som påträffar en hjort- eller rådjurskropp ska rapportera fyndet till kontaktpersonen för stora rovdjur på hemorten,som skriver in observationen i Tassen-systemet eller på en blankett av papper. Vid behov åker kontaktpersonen även ut till fyndplatsen för att besikta kroppen. Kontaktuppgifterna till kontaktpersonerna finns på nätet på adressen riistaweb.riista.fi. Du kan också kontakta verksamhetsledaren på din jaktvårdsförening och be om uppgifterna. Den som anmäler en observation till en rovdjurskontaktperson ska om det bara är möjligt uppge följande uppgifter: l Namnet på och kontaktuppgifterna för den som gjorde observationen. l Det fällda djurets art, ålder och kön (hane eller hona, unge eller vuxen). l Datumet då kroppen hittades och en uppskattning av hur länge djuret har varit dött. l En kort beskrivning av fyndplatsen (åker, skog, kalhygge etc). l Avståndet till närmaste utfodringsplats för hjort och rådjur. l En uppskattning av antalet lodjur som varit på platsen (en kull, ett ensamt lodjur eller flera vuxna?). l Bredden på de tassavtryck (framtassarna) som påträffas på platsen. Inskickandet av prover vitsvanshjortar och rådjur till kontaktpersonen för stora rovdjur på orten,som sedan för in observationerna i Tassen-systemet. Vi önskar också att jägarna ska ta vara på underkäken av de påträffade hjortdjuren och skicka in dem till VFFI.Utifrån käken kan forskarna fastställa djurets ålder och kondition vid dödsögonblicket. Vi hoppas på så många observationer och prover som möjligt för att få en så god uppfattning om lodjurets predation som möjligt. Närmare anvisningar för insamlingen av prover hittar du på sidan här invid. Utifrån resultaten kan vi göra en bedömning av de konsekvenser som lodjurets predation har för hjort- och rådjursstammarnas utveckling. Vid undersökningen utnyttjar vi också den information om lodjurens beteende vid jakt som vi får av de sändarförsedda lodjuren.Efter hand som den vetenskapliga informationen ackumuleras blir det lättare att beakta lodjuret vid planeringen av jakten efter hjort och rådjur. Komplettera observationsrapporten genom att skicka in två prover av det döda djuret; ett pälsprov och halva underkäken. Lösgör underkäken med till exempel en kniv och såga den itu på längden. Eftersom åldersbestämningen av hjortdjuren bygger på framtänderna är det viktigt att käkhalvan som skickas in har så många hela framtänder som möjligt. Slå in underkäkshalvan i hushållspapper eller tidningspapper och skicka in den till VFFI tillsammans med en smärre mängd päls av djuret. Jaktvårdsföreningarna och rovdjurskontaktpersonerna tillhandahåller färdigt frankerade och adresserade provpåsar för inskickandet av prover. Även Finlands viltcentrals regionkontor för Nyland tillhandahåller provpåsar. Inuti påsarna finns anvisningar för hur proverna ska hanteras och skickas. Blanketten i provpåsen måste fyllas i för att provet ska kunna kopplas till rätt Tassen-observation. Fotografier av hjortdjur som har fällts av lodjur är också mycket välkomna.Skicka in dem tillsammans med observationsuppgifterna till adressenn tvpilves@rktl.fi. Ytterligare information Finlands viltcentral Nyland, viltplanerare Antti Piironen (029 431 2332), antti.piironen@riista.fi) VFFI, forskare Katja Holmala (029 5327 206, katja.holmala@rktl.fi) Jägaren 6 l 2013 l 31
• Johanna Leppänen Databasen TASSEN uppdateras i det uppdaterade systemet går exempelvis sökandet efter observationsinformation snabbare än förut och det går att ha flera sökningar öppna samtidigt.Även till det yttre har TASSEN slipats till. Enligt Hermansson på Viltcentralen uppfyller den uppdaterade Tassens hastighet och kartfunktioner dagens krav. - På några sekunder får man nu upp till exempel observationerna av lodjur, vilket inte gick förut. Databasen TASSEN för observationer av stora rovdjur har uppdaterats och fungerar nu mycket bättre och snabbare än förut. Den uppdaterade TASSEN tas i bruk i november.. O bservationerna som kontaktpersonerna för de stora rovdjuren skriver in i TASSEN hör till våra viktigaste verktyg för att följa med rovdjuren.Utifrån observationerna görs uppskattningar av rovdjurens antal och utbredning.Kontaktpersonerna har kunnat skriva in observationer i TASSEN elektroniskt sedan hösten 2009.Systemet har emellertid lidit av växtvärk. - Det förekom ofta server error-fel i systemet som förhindrade normal funktion, berättar forskare Samuli Heikkinen på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet VFFI. Enligt viltplanerare Jörgen Hermansson på Finlands viltcentral kärvade inmatningen av data i tjänsten och det tog tid att göra sökningar. - Det var frustrerande och vi får inte in några observationer om systemet är svårt att använda. Både Heikkinen och Hermansson var med i arbetsgruppen som planerade uppdateringen och de har nu i en månads tid deltagit i testandet av det uppdaterade systemet. Informationen har följt med Användarna kan logga in i TASSEN med sina gamla lösenord. Även observationsinformationen i den gamla TASSEN har följt med till det uppdaterade systemet.Dessutom kommer pappersblanketterna att finnas kvar parallellt med det elektroniska systemet även om de används allt mer sällan.Av allt att döma kommer det inte att behöva arrangeras någon handledning i användningen av den uppdaterade TASSEN. Tassen togs i bruk i september 2009.VFFI,Viltcentralen och jaktvårdsföreningarna utbildade användare på olika orter runt om i landet. I detta nu har TASSEN över 2000 användare, av vilka de allra flesta är rovdjurskontaktpersoner. Trots problemen med att använda systemet har det år för år skrivits in allt fler rovdjursobservationer i TASSEN. 2012 skrevs det in drygt 61 000 stycken. - Problemen med TASSEN hindrade inte användningen, men den var ett diffust verktyg. Funktionerna ska vara enkla och snabba för användaren, säger Heikkinen. De grundläggande funktionerna i den gamla TASSEN finns fortfarande kvar, men 32 l Jägaren 6 l 2013 Hannu Huttu Snabbare att använda - Det behövs inte något större mått av utbildning för att använda den uppdaterade versionen eftersom det inte har införts några större förändringar i tjänsten, förklarar Heikkinen. Enligt Hermansson är förväntningarna på den uppdaterade TASSEN högt ställda. - Vi har fått ett modernt och snabbt system som är lättare än förut att använda. Ett verktyg som sporrar folk att skriva in observationer och som skapar förtroende mellan jägarna,forskarna och samhället.Det är otroligt viktigt att uppdateringen blev gjord. - TASSEN fungerar nu som den borde ha gjort från första början, uppger Samuli Heikkinen. Länken till TASSEN-systemet: http://www. rktl.fi/riista/suurpedot/suurpetohavainnot/ suurpetohavaintojen_ilmoittaminen/
• Marja Martikainen Håller Tassen jämna steg med lodjuret? D et nationella viltrådets ordförande Hannu S Laine har framfört kritik mot hur databasen Tassen fungerar vid uppskattningen av lodjursstammens storlek. Här besvarar VFFI kritiken och förklarar vilka faktorer som inverkar på inventeringarna och uppskattningarna. Lodjurets expansion i vårt land har varit en framgångssaga. På tio år har antalet lodjur nästan tredubblats. Under de senaste åren har målsättningen därför varit att hejda tillväxten. Lodjursstammen regleras med beståndsvårdande jakt och jord- och skogsbruksministeriet fastställer varje år den maximala tillåtna avskjutningen.Utifrån denna beviljar Finlands viltcentral licenser regionvis.I år skulle merparten av licenserna styras till de områden med täta lodjursbestånd där lon orsakar de största bekymren för viltet. Hannu S Laine förundrar sig över att lodjuren blir fler för varje år trots att jägarna fäller cirka 16-20 % av den minimistam som forskningsinstitutet uppger. Det om något borde ju ha reducerat lodjuren. Ändå har stammen vuxit med cirka 70 % under åren 2008-2013. - Är lodjuren i vårt land särskilt bra på att föröka sig eller är VFFI ute och cyklar med uppskattningarna av antalet lodjur? frågar sig Laine. - Samtidigt som stammen har vuxit har också uppskattningarnas noggrannhet förbättrats tack vare de separata inventeringarna över stora områden och att observationsnätverkets regionala täckningsgrad har blivit större. Beträffande observationerna och anmälningsaktiviteten finns det fortsättningsvis skillnader mellan olika år och regioner,förklarar forskare Katja Holmala på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. - Enligt VFFI:s och internationell forskning klarar lodjursstammen en avskjutning på cirka 7-16 %, beroende på stammens utvecklingstrend. Till år 2008 låg avskjutningen på under 10 procent medan den under de fyra senaste jaktsäsongerna har legat på minst 15 %. - Jaktens konsekvenser visar sig i lodjursstammen med flera års fördröjning eftersom 1) stammens storlek uppskattas utifrån antalet honor med kullar och de är fredade,och 2) konsekvenserna för stammen av fällda individer märks först när de här individerna skulle ha blivit könsmogna, det vill säga tidigast som treåringar, förklarar Holmala. Enligt Laine fungerar databasen Tassen inte där lodjursbestånden är täta. Felet ligger enligt honom i antagandet om storleken på lodjurets revir, det vill säga att de observationer som görs inom en 10 kilometers radie bokförs som en och samma kull. I verkligheten kan det finnas tre eller hela fyra kullar inom en 10 kilometers radie. Inte att undra på att VFFI:s minimiuppskattning avviker markant från verkligheten, kritiserar Laine. - För varje enskild observation av kullar ritar vi med hjälp av ett kartprogram in en cirkel med 10 km radie. Utifrån de här cirklarna, observationerna av kullar och kompletterande information avgör vi vilka observationer som sannolikt hänför sig till olika kullar. Som avstånd mellan kullar godkänner vi också kortare sträckor än 10 km, men då måste det finnas tillräckligt med kompletterande information för att vi ska kunna skilja åt de olika kullarnas revir. Storleken på lodjurens revir varierar en hel del i naturen, bland annat med tillgången på föda, besvarar Holmala kritiken. I nio viltcentralsregioner har observatio- nerna som skrivits in i Tassen kompletterats med separata inventeringar där vi räknar alla kullar som påträffas i regionen. Enligt Laine är den här inventeringsmetoden där man ringar in kullarna utmärkt och den har fört oss närmare de verkliga lodjursstammarna. Men enligt honom har VFFI ändå för vana att fingra på resultaten av de separata inventeringarna,det vill säga att från de observerade kullarna dra av alla osäkra kullar och sådana som rör sig vid gränsen mellan två revir. - När vi gör de här avdragen använder vi som uppskattningsmetod samma 10 kilometers radie som bevisligen inte håller streck i trakter med täta populationer. Någon absolut sanning når vi aldrig fram till, men är det inte sannolikare att det finns fler lodjur än de som blir observerade vid en inventering? frågar sig Laine. - Resultatet av de separata inventeringarna är antalet separata kullar som har ringats in under dagen. Vi har gått igenom kullarna i de separata inventeringarna tillsammans med dem som gjorde inventeringen och VFFI har inte fingrat på inventeringsdagens resultat. Vid de separata inventeringarna används inte cirklarna med 10 km radie alls.Resultaten av de separata inventeringarna inkluderas i den slutliga uppskattningen av stammen för hela landet där vi också tar hänsyn till Tassen-observationerna under en längre tidsperiod och kullarna vid revirgränserna, fortsätter Holmala. Laine befarar att jägarna ska bli frustrerade över inventeringsjobbet eftersom skillnaden är så markant mellan Tassens värden och de separata inventeringarnas resultat. Han kräver därför att det innan snön faller ska avtalas med VFFI om radikala ändringar i lodjursuppskattningarna och att trenden som de separata inventeringarna pekar ut måste tas på allvar. Enligt VFFI kompletterar de separata inventeringarna den information som Tassen producerar och hjälper till vid bedömningen av den. Bägge behövs. - I somliga av områdena med aktivt observerande av lodjuren har skillnaderna i antalet kullar mellan de separata inventeringarna och de tidigare uppskattningar av stammen inte varit anmärkningsvärda. Vi har fått preciseringar främst för de kullar som befunnit sig nära varandra. Kullresultaten för de separata inventeringarna påverkar de regionala uppskattningarna av stammen under tre års tid, men det behövs trots det årliga lodjursobservationer i en region för att vi ska kunna följa med beståndet och styra licenserna. - De separata inventeringarna kommer att fortsätta i vinter i flera viltcentralsregioner. Vi utvecklar fortfarande metoderna för uppskattning av stammen,men det finns inga planer på några större förändringar,uppger forskningsdirektör Vesa Rusila på VFFI. Jägaren 6 l 2013 l 33
• pARhAAT jOULULAhjAT! Marttiini Latta-timanttiteroitin 19,90 ? 480 LM va! ? LadaTTa Marttiini Skinner Martef 42,90 ? KaTSO Laaja PUUKKOvaLIKOIMaMMe veRKKOKaUPaSTa! Lataa puhelin ! maastossa hUippUUUTUUS! CReLaNT CH10 ladattava LeD-tehovalaisin Valoteho uskomaton 480 lm, kantama jopa 150 m. Pienikokoinen ja kestävä alumiinirunko. Mukana laturi sekä 1kpl 3100 mAh superakku. Paino vain 66g. Sopii metsälle, kotiin ja vapaa-aikaan! 99? daTTava! a L ? M L 1000 POweR BaNK ladattavat maastoakut 5200 mAh SKILHUNT K26 -tehovalaisin 12000 mAh Järkyttävän tehokas LED-käsivalaisin ammattikäyttöön. Paketti sisältää valaisimen, akun, laturin, autoadapterin sekä kantosalkun. Akun kesto jopa 80h. 39,90 ? Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mAh) tai 6-7 kertaa (12000 mAh) . 79,90 ? Koot: M-XL aT LadaTTav LÄMpÖhaNSKaT! TarjOUS ! NOpEiLLE veNTUReHeaT ePIC ladattavat lämpöhanskat 149? * ?/kk tai alk. 10 Pitää sormet lämpimänä kovallakin pakkasella! Arktisiin olosuhteisiin suunniteltu laadukas kalvollinen lämpöhanska kelkkailijalle, pilkkijälle ja talviulkoilua harrastavalle. 3-portainen lämpötilan säätö. Kämmenosa nahkaa, vanu 100 g Thinsulate. Maksimi akun kesto 8 h. Mukana laturi ja säilytyspussi. hUippUUUTUUS! 129? * ?/kk tai alk. 10 1000 lm vaLOTeHO - 350 m KaNTaMa ESTYS! jÄTTiMEN SKILHUNT S2 DefIeR asevalaisinpaketti rÄ 100 KpL E Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä takaavat uskomattoman valotehon. Asennusvalmis paketti. Ti! ?TiLaa hE 149? * ?/kk tai alk. 10 950 lm vaLOTeHO - 289 m KaNTaMa Laadukkaat ja suositut -koiranruoat Kotiintoimitus 0e Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoainekoostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä tai puhelimella! Toimituserät: 2 säkkiä, 16 säkkiä (rullakko), 45 säkkiä (lava) Kysy tarjousta edullisista rullakko- ja lavatoimituksista! alk. 18,90e /15 kg 15 kg tai soita klo 8?16 Toimituskulut alk. 6,90 ? 0500 176 596 OSTA NYT ? mAKSA hELmIKUUSSA! KORKO 0%
• UWAY jA ScOUT gUARD TESTImENESTYjÄT mAAhANTUOjALTA! (TM 19/2013) LYÖMÄTÖN hiNTa! vain SUOSiTUiN Era! gprS-KaM 199 ? vain * ? / kk tai alk. 12 SCOUT GUaRD SG-550M-8M 299 ? * ? / kk tai alk. 15 KUVAT TI U ED LLISES N SUORAA ÄÄN! KÄNNYKK Uway MB500 HD lähettävä riistakamera lähettävä riistakamera KUVAT TI U ED LLISES N SUORAA ÄÄN! KÄNNYKK Edulliset käyttökustannukset vain 2,90?/kk Tarkka 8 megapikselin kamera sekä 30 kpl tehokkaita infrapunaledejä takaavat erinomaisen kuvanlaadun. Ulkoisen tehoantennin ansiosta varma toimivuus heikossakin kentässä. LCD -värinäyttö ja kaukosäädin. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Myös laadukas videokuva. Soveltuu hyvin myös valvontakameraksi! RAJATon KUVIEn LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk Erittäin tehokas inframustasalama ja -ledit (60 kpl). Huikea valoteho ja erinomainen HD-kuvanlaatu. Edistyksellisellä etäohjauksella voit ohjata kameran toimintoja tekstiviestikomennoin. Paras lähettävä kamera riistan kuvaukseen sekä valvontaan. Myös HD-videokuva. Värinäyttö kuvien katseluun. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). RAJATon KUVIEn LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk mEILTÄ SAAT KAmERAN TÄYSIN KÄYTTöVALmIINA ? ASENNUSpALVELU VAIN 29,00? ! S U O j R A T I K ShOK UUTUUS! ! 50 KpL ErÄ BURReL KOIRaKaMeRaPaKeTTI 24 9 ? ? norm. 527 GaRMIN aSTRO 320 +DC 50 panta Ta! ShOKKihiN 689 ? ? norm. 799 KAUpAN pÄÄLLE: Koko suomen maastokartta-asennus, alaska Ranger -lakki ja nopean tilaajan etu. Arvo yht. 197,90 ? SUOSITUT pREmIUm LIhANKÄSITTELYTUOTTEET Nyt -25% yli 10 kpl myyntieristä! esim: 3 rullaa+7 pkt pusseja SUOSITUT vaKUUMIPUSSIT Ilmakanavoidut Sileät RULLAT 2x10m paketti, hinta/2 rullaa ? leveys 220mm 14,90? ? leveys 280mm 19,90? PUSSIT ? hinta/100 kpl ? 160 x 250 15,90? ? 200 x 300 24,90? ? 250 x 300 29,90? ? 200 x 450 34,90? ? 300 x 400 46,90? 80 micron hinta/100 kpl ? 160 x 250 7,90? ? 200 x 300 9,90? ? 250 x 300 12,90? 120 micron hinta/100 kpl ? 160 x 250 9,90? ? 200 x 300 14,90? ? 250 x 300 18,90? ? 200 x 450 19,90? ? 300 x 400 29,90? ? 400 x 500 42,90? NOPeaN TILaajaN eTU arvo UTTNyTTja SNaBBHeTSPReMIeN! 119 ? yLI 250 ? OSTOKSeSTa! O ? Laaja vaLIKOIMa PReMIUM vaKUUMIKONeITa ja LIHaMyLLyjä KOTI- ja aMMaTTIKäyTTööN ? KaTSO LISää veRKKOKaUPaSTa TaI SOITa! -15%
• 1 56789/0 1234/L 000 00.00.0 KO HAULIK SAULI AULI HAULI P 12345 KO HAULIK ULI T KERTA AULIN HAULIK 12/70 000 00.00.0 Anskaffning av jaktvapen Totti Turunen Det blev en flera månader lång process att skaffa vapenlicens till en ung jägare. 36 l Jägaren 6 l 2013
• Bjarne Andersson J ag har jagat under 40 års tid, överlägset mest med älghundar men har även haft tillgång till jakt på andra villebråd, både i Finland, Sverige och Skottland. Jag har under hela min jägarkarriär med älghundar ställt upp för polisen då det gällt eftersök på trafikskadade älgar. Jag var även ansvarig under tretton års tid för förberedande utbildning för specialyrkesexamen för viltmästare.Jakt har det således blivit rätt mycket av både privat och i arbetet. Då det talas så mycket om att jägarkåren förgubbas beslöt jag att hjälpa mitt barnbarn A,16 år,som är mycket intresserad av jakt,med införskaffande av nödiga handlingar för att hantera vapen under jakt.Han var nio år då han första gången följde med mig som hundförare under älgjakten och det har blivit en hel del turer i skogen sen dess. De två senaste åren har han dessutom deltagit i Raseborgs Skyttars träningar på viltmål. Jägarexamen avklarades även under vintern. Således en ung jägare som har goda förutsättningar att ta över efter sin ?gamle morfar?. Några användbara bössor finns även i mitt vapenskåp men A. är vänsterhänt och lärt sig skjuta med en vänsterbössa. Således blev min uppgift att inköpa en ?vänsterbössa? i mitt namn för att A. sedan kunde ansöka om parallelltillstånd. Ett löfte var också att jag skulle förvara bössan tills A. blir myndig, vara med på träningsskytte och jakt.Att jag skulle lära A. ?vett och etikett? om jakt och vapenhantering är självklart. Jakt och vapen kräver kunskap och ansvar. Vapenköp Det gällde att vara ute i god tid så att den unge jägaren skulle hinna bekanta sig med vapnet och skjuta in sig på älgfiguren på skjutbanan före älgjakten. Sagt och gjort, den 15 april jag åkte till polisstationen i Ekenäs, vilket utgör en sträcka på 50 kilometer, tur och retur. Där möttes jag av beskedet att alla tillståndsärenden behandlas endast enligt tidsbeställning och för vapen är det måndag och tisdag som gäller. Jag åkte hem igen, ringde och beställde tid som jag fick till följande måndag. Då jag följande gång kom till polisen och berättade mitt ärende sade man att jag måste genomgå en LÄMPLIGHETSTEST och för det måste beställas tid. Tid fick jag till nästa måndag,den 29 april.Jag infann mig till testet som det reserverats en halv timme tid för.Jag svarade uppriktigt på alla 268 frågor och fick godkänt. I samband med detta besök gjordes även ansökan om FÖRVÄRVSTILLSTÅND av gevär, kaliber 308 vilket kostade 72 euro.Kontaktade även en vapenbutik där man hade ett gevär, kaliber 308, vänsterkolv i lager. Jag reserverade vapnet och räknade med att komma följande vecka och hämta det. Då det gått en månad utan att någonting hörts ringde jag polisen i Ekenäs och gjorde en förfrågan om ansökan beviljats varvid man upplyste om att meddelade skickas per post. Mycket riktigt, den 14 juni kom beskedet att förvärvs- och innehavstillstånd beviljas enligt ansökan. Det framgick att föredragande skett 17 maj och beslutsfattaren undertecknat den 3 juni. Jag ringde omgående till vapenaffären att nu är pappren klara och jag kommer och avhämtar geväret. Till min bestörtning meddelades att man sålt geväret men det kommer ett nytt nästa vecka. Det gick en vecka det gick två! Ansökan om parallelltillstånd. Under tiden uppmanades vi av kamrater att A. borde göra lämplighetstestet klart och på så sätt vara redo. Tid beställdes för testet och den 2 juli var vi bägge på polisstationen. Där upplystes vi om att för ansökan om parallelltillstånd bör finnas ett utskrivet vapentillstånd på ett befintligt gevär. Dessutom fick vi veta att den blivande jägaren skulle lämna in en MOTIVERINGSBLANKETT, UTREDNING ÖVER JAKT OCH SPORTSKYTTE och VAPENÄGARENS SAMTYCKE samt VÅRDNADSHAVARNAS SAMTYCKE.Först därefter kan lämplighetstest utföras! Den 2 juli kunde vapnet slutligen inhandlas och den 3 juli förevisas hos polisen i Lojo eftersom det varit möjligt i Ekenäs först en vecka senare. Följande vecka var A. hjälpledare på ett skriftskolläger och hade sålunda inte möjlighet för ett besök på polisstationen. Jag ringde i alla fall vecka 28 och reserverade tid för fortsatta åtgärder och fick beskedet att vecka 30 den 22 juli är den första lediga tidpunkten. Accepterades! Den 22 juli kom vi alltså en bra bit på väg då ansökan om parallelltillstånd kunde göras samt ovan nämnda bilagor inlämnas.Man upplyste oss om att härefter tar myndigheterna kontakt och vapenlicensaspiranten kallas till samtal med polismästaren som dock ännu är tre veckor på semester. Plastkortet vilket gäller som vapenlicens anlände den 30 juli. Den 5 augusti fick A.göra lämplighetstestet i Ekenäs och klarade godkänt. Två månader senare. Den 20 september, vid lunchtid, besökte jag Ekenäs polisstation och ?ödmjukt med mös?san i hand? hörde mig för angående A:s parallelltillstånd. Det började nämligen bli bråttom om A skulle hinna med till årets älgjakt då exempelvis årets sista provskjutningstillfälle i Ingå, där vi brukar skjuta, hålls den 5. 10. Provet måste skjutas med ett vapen som man har tillstånd till. Älgjaktchefen började också bli orolig då alla papper måste vara i skick före man kan bli med i jakten. Jag informerades om att ingenting nytt angående A:s ansökning kommit till kundbetjäningen och att den som är ansvarig för vapenärenden endast finns en dag i veckan på stationen.Tre timmar senare kom ett textmeddelande att jag skulle ta kontakt med Ekenäs polisstation. Tyvärr observerade jag detta först på lördagen så det gick till måndag förrän jag tog kontakt. Efter att ha försökt ringa nio gånger åkte jag till stationen i Ekenäs och fick rådet att A. skulle kontakta den ansvariga för vapenärenden och komma överens om tid för ?ett samtal?. A. som är studerande i Helsingfors, tog kontakt och fick tid till torsdagen den 26 september varvid ett preliminärt intyg,i väntan på plastkortet, skrevs ut och en lång process var avslutad. Lördagen den 5 oktober var det dags för skjutprovet. Reflexioner Då jag lovade sköta A:s anskaffning av parallelltillstånd hade jag ingen aning om att det skulle bli ett långvarigt projekt, drygt fem månader. Man kan indela händelseförloppet i olika faser. Först måste jag anskaffa ett lämpligt vapen, en ?vänsterbössa? åt A. Detta tog elva veckor i anspråk varav sju veckor gick åt mellan ansökan och tills jag fick lovet i postlådan. Fas två då A. skulle ansöka om parallelltillstånd klarades av på tolv veckor varav drygt nio veckor mellan ansökan och slutligt besked. Jag åkte bil totalt 450 kilometer, åtta gånger till Ekenäs och en gång till Lojo.Att nå polisstationen med telefon var i det närmaste lönlöst och alla kan ju inte förutsättas äga eller önska sköta sina ärenden genom internet. Jag har under sommaren besökt många skjutbanor för skjutträning och mötts av stor förvåning då vårt vapenprojekt kommit på tal. Man har ansett att myndigheterna fungerar med skattemedel och bör ge medborgarna information utan att ?behöva mjölkas?.Varför tar man emot vapenärenden endast två dagar per vecka då detta betyder problem för personer som har ett jobb att sköta. Likaså kunde ansökan samordnas så att ärendet kunde skötas genom färre besök. Bjarne Andersson Jägaren 6 l 2013 l 37
• Text: Aku Ahlholm Brott & straff Hannu Huttu I artikelserien Brott & straff berättar vi om jaktbrott och jaktförseelser, och om hur tingsrätten och hovrätten har dömt i olika mål. Fallen som vi tar upp har tagits fram av en grupp som företräder olika jaktövervakande myndigheter. Ett alltför eftertraktat byte lll Det händer allt för ofta att en tjäder får en finländsk jägare att tappa omdömet. Men den som kniper den här värdefulla fågeln med vilka medel som helst råkar ofta i klammeri med rättvisan Det vanligaste brottet är att kliva ur bilen och skjuta en tjäder på eller vid vägen. Men jägare med tjäder på hjärnan gör sig också skyldiga till brott av andra slag. Tjäderjakt med luftgevär och snöskoter I Karelen hände det sig år 2009 att tillfället gjorde tjuven. Jaktsäsongen på skogshöns var redan förbi när en karl i medelåldern fick syn på viltet som den finska jägaren så hett eftertraktar: en tjäder. Han tog fågeln på kornet med sitt luftgevär och sköt den i huvudet. Tjädern dog. Tingsrätten dömde mannen för jaktbrott till 50 dagsböter och att ersätta tjäderns värde med 84 euro. Dessutom meddelades han jaktförbud för två år och luftgeväret förklarades förverkat. I nordöstra Österbotten blev en snöskoter en tjäders bane. Det rådde inga tvivel om att någon hade kört över tjädern med snöskoter. Däremot tvistade man i tingsrätten om vem som hade varit skoterns förare. Den åtalade hävdade att han den aktuella dagen varit och fiskat med en kamrat. Enligt rätten hade dock kamraten stigit in i den åtalades bil efter brottsplatsen och stigit ur bilen innan brottsplatsen. Till på köpet var spåret av den åtalades snöskoter identiskt med de färska spåren på brottsplatsen där tjädern blivit 38 l Jägaren 6 l 2013 överkörd, och åklagaren hade ett vittnesmål att stöda sig på av en person som befunnit sig på platsen. Rätten dömde den åtalade för jaktbrott och straffet blev 20 dagsböter. Älg och hund tagna för tjäder Det blir allvar av när en jägare tror sig skjuta på en tjäder trots att han ännu inte har identifierat fågeln med säkerhet. I Kajanaland följde två karlar efter några tjädrar som de hade sett landa i skogen. När de korsade en väg upptäckte den ena karlen en rörelse vid foten av en gran. Han drog slutsatsen att det var en tjäder som flydde till fots. Skottet dånade och hylsan blev kvar mitt på vägen som bevis. Strax efter skottet hörde jägaren ett gny i skjutriktningen och den grymma sanningen började gå upp för honom. Skottet hade träffat en hund, som senare måste avlivas. Jägaren dömdes för jaktförseelse till 50 dagsböter. Han måste ersätta hundens ägare med drygt 1700 euro för hundens värde och utgifter, och betala över 1900 euro i rättegångskostnader. Det blev sannerligen ett dyrt skott! I Lappland hände det sig år 2010 att en jägare spårade en tjäder med sin hund. Hunden ställde tjädern två gånger, men bägge gångerna smet den. Litet senare lyckades hunden få till ett tredje skall och när jägaren närmade sig fick han syn på en mörk skepnad på en grangren. Han var övertygad om att det var tjädern som satt där, men på skottet följde en överraskning. Bakom granen befann sig en älg som nu segnade död till marken. Jägaren anmälde det inträffade till polisen och älgjaktlaget. Fortsättning följde i tingsrätten som dömde jägaren för jaktbrott till 20 dagsböter. Geväret förklarades förverkat och han meddelades jaktförbud för ett år.
• Tipshörnan Ansök om dispens för ickefredade fåglar i god tid ? notera förändringarna i lagstiftningen! Förändringar i dispensernas giltighets- och ansökningstider I statsrådets förordning om dispens enligt jaktlagen (452/2013) föreskrivs bland annat om dispensens giltighetstid och om skyldigheten att göra anmälan om djur som fällts. För närvarande kan annan dispens än sådan som avses i jaktlagens 41 a § 1?mom under vissa omständigheter beviljas för högst fem år. Dispens för längre tid än ett år kan beviljas för ett permanent anlagt objekt, för att skydda djur, i forskningssyfte eller i samband med naturvårdsprojekt. I praktiken kan sådana fleråriga dispenser beviljas till exempel för avvikelse från fredning av ickefredade fåglar. Detta är värt att notera redan då dispenser för våren 2014 ansöks. Behovet av en flerårig dispens ska motiveras i ansökan. Beslut om ansökningar som ska gälla nästa vår och sommar kan fattas redan under detta år. Ansökan ska lämnas in i god tid, till exempel så fort den här tidningen har kommit ut. Besluten måste fattas åtminstone en månad innan dispenstiden ska träda i kraft, eftersom man i regel måste vänta besvärstiden ut innan dispensen verkställs. Således ska ansökningar om förutsebara skador sökas helst ungefär två månader innan den ansökta dispensen ska träda i kraft. Nya dispenstyper Genom ändringar i jaktlagstiftningen blir det möjligt att bevilja dispens från fredningen av bon för vilt, och bon och ägg för icke fredade fåglar. Villkoren för godkännande är de samma som vid dispens från fredning för i frågavarande djur. Fällor som fångar bytet levande och mekaniska anordningar som åstadkommer ljud I särskilda fall är det möjligt att beviljas dispens även för använding av fällor som fångar bytet levande och mekaniska anordningar som åstadkommer ljud vid fångst av icke fredade fåglar. Tillstånd kan erhållas när villkoren enligt jaktlagen § 41 b mom 1 uppfylls. Det innebär i praktiken att dispensen i flera fall beviljas endast för delar av året, för den tid som är nödvändig för de villkor som ligger som grund för dispensen. Det lönar sig att ansöka om en sådan dispens samtidigt som du lämnar in en ansökan om dispens för jakt efter ickefredade fåglar under fredningstiden. I detta fall debiteras ingen separat avgift för dispensen för förbjudna fångstmetoder. Söker du dispenserna separat är priset för närvarande 150 euro. Mer information om dispenserna, ansökningarna och jaktlagstiftningen hittar du på Viltcentralens hemsida: http://riista.fi/sv/jakt/blanketter/dispensblanketter/ och http://riista.fi/sv/jakt/tjanster-for-jagarna/jaktlagstiftning/ Jägaren 6 l 2013 l 39
• Text och bild: Aku Ahlholm, specialplanerare, Forststyrelsen Fällan som faller ner verkar fungera bäst eftersom rovdjuren upplever att de riskfritt kan röra sig både in och ut. Den passar utan justeringar till både mårdhund, räv och grävling. Fälljakt efter små rovdjur lll Jag har fångat en väldig mängd mårdhundar med olika slags fällor. De fällor som jag har utvecklat har visat sig vara effektiva, så jag rekommenderar läsarna att börja använda dem. För att decimera de små rovdjuren borde en effektiverad jakt genomföras samtidigt över ett större område, förslagsvis en hel viltcentralsregion. Jakten borde särskilt koncentreras till de närmsta omgivningarna kring fågelvatten. Statens ja på privat Under hösten har Forststyrelsens jaktövervakare utvidgat sitt revir. Det var ett historiskt försök som ägde rum på nio jaktvårdsföreningars område i norra Finland och fick mycket uppmärksamhet. ?Till och med i butiken frågade dom om vi har varit ute och övervakat.? U En så kallad norsk fälla som också kan byggas av ytbräder. Den har ingen botten utan terrängen fortsätter utan avbrott genom fällan. Fällan får vara gles. Den förses med en sidobur dit djuret tar sin tillflykt och blir inlåst när fällan utlöses. Det går sedan lätt att plocka ut djuret. Den tredje modellen är en nätbur med giljotinlucka. Den har måtten 60 x 60 x120 cm. Buren kan förses med både ett bete och en trampplatta som utlöser den. Noggrannare anvisningar: Henry Mäkeläinen Koroistenkuja 2 a 6, 21500 Pikis, Tfn 050 582 5417 40 l Jägaren 6 l 2013 nder hösten har en och annan jägare kanske höjt på ögonbrynen. Den gamla vanliga jaktövervakaren på statsmark patrullerade nu tillsammans med jaktvårdsföreningens övervakare på privata marker. - Övervakningen får alltid mera stadga när det är någon utsocknes ifrån med i patrullen, konstaterar Martti Loukusa som är verksamhetsledare på Posio jaktvårdsförening. Även massmedierna och ortsborna fick upp ögonen för de gemensamma patrullerna. - Till och med i butiken frågade dom om vi har varit ute och patrullerat,skrattar Pentti Murtovaara som är verksamhetsledare på Kuusamo jaktvårdsförening och själv har deltagit i övervakandet. Det var fråga om ett försök med effektiverad övervakning som pågick ända till den sista oktober. På jaktvårdsföreningarnas begäran patrullerade Forststyrelsens jaktövervakare och jaktvårdsföreningarnas övervakare tillsammans på både statsmark och privatmark. Inte bara Posio och Kuusamo jvf deltog i försöket utan också Suomussalmi, Hyrynsalmi-Ristijärvi, Puolanka, Ijonejdens, Brahestadsnejdens, Oulainens och Taivalkoski jaktvårdsföreningar. I övriga områden fungerade jaktövervakningen som vanligt. Modell av fiskeövervakningen I praktiken inleddes den effektiverade övervakningen med hönsjakten,det vill säga tisdagen den 10 september.Hittills har Forststyrelsens övervakare patrullerat enbart på statens marker. Liknande försök har tidigare gjorts vid fiskeövervakningen,till exempel på begäran av ett fiskeområde eller andelslag. Nu var det jaktvårdsföreningarna som vände sig till Forststyrelsen med en begäran om handräckning vid jaktövervakningen, som för dem är en lagstadgad uppgift. I arbetet deltog sammanlagt fem av Forststyrelsens jaktövervakare, som bildade patruller tillsammans med övervakare från orten.Eftersom jaktövervakarna har övervakandet till yrke så hoppades jaktvårdsföreningarna att försöket skulle ge verksamheten mera stadga. - Det är inte lätt för en övervakare som bor på orten att jobba i marker där han känner jaktföreningen, säger Pentti Murtovaara på Kuusamo jvf.
• ktövervakare mark Den gemensamma patrullen utgår. Ari Määttä från Forststyrelsen, Kuusamo jaktvårdsförenings verksamhetsledare Pentti Murtovaara och Taivalkoski jaktvårdsförenings övervakare Tuomo Uusitalo kollar sina kort innan övervakningsronden börjar. Jaktinspektörerna handledde Forststyrelsens jaktinspektörer deltog inte i försöket med gemensam övervakning på privatmark utan fungerade som handledare för jaktövervakarnas och jvf-övervakarnas samarbete. Jaktinspektörerna ansvarar för övervakningen på statsmark och samarbetar med myndigheter som polisen och gränsbevakningen. Jaktinspektör Markus Aho uppger att den gemensamma övervakningen på privatmark och statsmark löpte utmärkt för Fortstyrelsens del. - På fältet har övervakarna också kunnat satsa på rådgivning och handledning för jägarna. Övervakningen är ju inte enbart till för att leta efter jägare som gör fel, säger Aho. Till exempel älgjaktlag som jagar nära en väg får ofta förbipasserande att undra.Polisen och jaktinspektörerna får en hel del sådana telefonsamtal. Nu när arbetet görs tillsammans har Forststyrelsens jaktövervakare och jvf-övervakarna kunnat ta itu med den här säkerhetsaspekten med enhetliga direktiv och riktlinjer. Enligt responsen har jägarna också upplevt övervakningen som tydlig. - När fågeljakten pågick var det mycket jägare i gång och även de upplevde den utökade övervakningen som positiv.I praktiken fanns det bara ett enda problem,att övervakarna inte heller nu hann vara överallt, säger Markus Aho. Blir kanske en fortsättning Enligt Pentti Murtovaara på Kuusamo jaktvårdsförening är det trots den effektiverade övervakningen ändå få förseelser som kommer i dagen, men den effektiverade övervakningen och det ökade samarbetet upplevdes positivt. Eftersom alla är så här nöjda ska väl försöket fortsätta? - Det kommer helt och hållet an på jaktvårdsföreningarna, bollen är hos dem. Om de också i fortsättningen vill ha jaktövervakare från oss, så tror jag att Forststyrelsen ställer upp, säger Markus Aho. Alltså låter vi frågan gå vidare till en av ?beställarna?. - Absolut! utbrister Pentti Murtovaara på Kuusamo jvf.? Om det finns intresse på Forststyrelsen så ska vi fortsätta. Jägaren 6 l 2013 l 41
• Vuoden valoisin aika. Aina. Olight on erikoistunut huipputehokkaisiin LED-käsivalaisimiin. Valaisimia yhdistää uskomattoman valotehon ohella tyylikkyys, tinkimätön laatu sekä mahtavat ominaisuudet. Kansainvälisissä testeissä mainetta niittänyt Olight tarjoaa suorituskykyä ja käyttömukavuutta kaikkiin käyttötarkoituksiin pienen pienistä avaimenperävalaisimista aina huipputehokkaisiin 5000 lumenin valotehon ja 720 metrin kantaman tarjoaviin kannettaviin valonheittimiin. Olight LED-valaisimet ovat laadukkaita ammattikäyttöön soveltuvia työkaluja, jotka on suunniteltu kestäviksi, vesitiiviiksi ja helppokäyttöisiksi. Anodisoidun alumiinirunkonsa ansiosta ne kestävät kovaakin käyttöä. Laadun puolesta puhuu ainutlaatuinen 60 kuukauden takuu. Jokainen Olight-valaisinmalli on käynyt läpi tarkat, tieteelliset ANSI/NEMA FL1-standardin mukaiset testit. Testeissä selvitetään valaisinmallin ominaisuudet äärimmäisissä olosuhteissa. Olight-valaisimien suorituskyky, kuten maksimi valoteho, käyttöaika ja valokeilan kantama ja intensiteetti, vesitiiviys sekä iskunkesto ilmaistaan erityisillä FL1-standardin mukaisilla symboleilla: Oheisella sivulla esittelemme muutaman tämän kauden valovoimaisimpia uutuustuotteita. Ota heti yhteyttä lähimpään Olight-edustajaamme löytääksesi tarpeisiisi parhaiten soveltuvat valaisimet ja lisävarusteet! Olight-valaisimet on suunniteltu valaisinta paljon käyttävälle - voidaan sanoa, että ne on tehty käyttöön. Tervetuloa Olightin verkkosivustolle! www.olight.? - Olight Suomi Katso lähin jälleenmyyjäsi netistä www.olight.? tai soita 044 721 4532 Olight-valaisimia voi hankkia hyvinvarustelluista valaisimia myyvistä kaupoista kautta maan: VALOSTORE.FI VARUSTE.NET AKKULA.FI 42 Metsästäjä HIIDENKIVI.FI 6 2013 l l ERIKOISTEKNIIKKA.FI BESTGEAR.FI JUSSINMAKI.NET VARUSTETUKKU.FI KIVENALLA.FI UITTOKALUSTO.FI
• 400 lumenia! Olight S10 Baton on erittäin pienikokoinen mutta hämmästyttävän kirkas LEDtaskulamppu. Vain 70 mm / 42 g minivalaisimen valoteho on jopa 400 lumenia ja kantamakin on kunnioitettavat 100 metriä. Toiminta-aikaa valaisin tarjoaa 90 min - 14 vrk käytettävästä tehoalueesta riippuen. Valaisin kulkee vaivattomasti mukana ja klipsin avulla se voidaan kiinnittää vaikka lippalakkiin, jolloin valaisinta voidaan käyttää myös kädet vapaana. Klipsin voi myös irroittaa ja kääntää. Lisäksi lampun pohjassa on magneetti, jolla valaisin voidaan kiinnittää metallipintoihin. Takuu 60 kk. Svh. 49,90 ? Olight-lisävarusteet laajentavat valaisimien käyttömahdollisuuksia. Saatavilla on mm. luotettavia kiinteitäsekä nopeasti irroitettavia asekiinnikkeitä, kaukokäyttökytkimiä, värillisiä suotimia, valaisinkartioita, autolatureita ym. Warrior kokoluokkansa tehokkain, jopa 950 Esim. Olight M22 Warrior, lumenin valotehon ja 300 metrin kantaman tarjoava taktinen LEDkäsivalaisin kaukokäyttökytkimellä ja asekiinnikkeellä varustettuna on erinomainen työkalu esim. SRVA-toimintaan. Toimii CR123Aparistoilla tai 18650-litiumioniakulla. Takuu 60 kk. Svh. 129 ? Olight H15S Wave - Huippusuositun H15:n toinen painos, ladattava H15S on yksinkertaisesti kaikkea mitä otsalampulta vaaditaan. 250 lumenin valotehon tarjoava H15S on erittäin kirkas, kevyt, kestävä ja tarjoaa pitkän käyttöajan. Valaisimen mukana tulee litiumioniakku, mutta tarvittaessa valaisinta voidaan käyttää myös AAA-paristoilla. yhdis Olight H15S:ssa on erittäin kauas ulottuva, todella tasainen yhdistelmävalokeila, joka muuttuu kiinteästi asennetulla di?uusorilla eli valonhajoittajalla tarvittaessa tasaiseksi lähivaloksi. Valaisukulmaa voi säätää 0-75 asteen välillä. Takuu 60 kk. Svh. 79,90 ? Olight SR96 Intimidator on kokoluokkansa ylivoimaisesti tehokkain käsivalaisin. Ladattava uutuus SR96 tarjoaa jopa 4800 lumenin todellisen valotehon. Vertailun vuoksi mainittakoon, että auton kaukovalo on n. 1000 lumenia. Valaisimen Cree MK-R-ledit muodostavat erittäin leveän yhdistelmäkeilan, jossa on tasaisen hajavalon lisäksi myös jopa 325 metrin etäisyydelle kantava spotti. Huoltovapaa 7800 mAh-litiumioniakku tarjoaa käyttöaikaa 60 - 960 minuuttia käytettävästä tehotilasta riippuen. Takuu 60 kk. Svh. 499 ? ETRA-Megacenterit kautta maan Helsinki, Eräliike Hiidenkivi Helsinki, Naulankanta Helsinki, Suomi Ase Helsinki, Varuste.net Helsinki, Wobbleri Hyvinkää, Tools Imatra, Imatran Pultti Joensuu, Teokem Räsänen Kauhajoki, Suomen Erätuote Kauhava, Lakeuden Kone ja tarvike Kemiö, Kemiön metsästyspuoti Koikkala, Agripalvelu Kotka, Karhulan Ase ja Erävaruste Kuopio, K-Rauta Kuopio Kuopio, Savon Palokalust Kustavi, Aseliike Rautanen Kuusamo, Kone Pajula Lahti, Akku-Ässä Lahti, Tools Lappeenranta, Urheilu-Koskimies Lappeenranta, Wild Sport Finland 7800 mAh akkukahva Lapua, Silver Way Rovaniemi, Erikoistekniikka Lieksa, Rajan ase Salo, Agrimarket Nurmo, Sandmek Savonlinna, Linnan Akku Oulu, Valostore Savonlinna, Uittokalusto Oulu, Tools Seinäjoki, Hakaradio Oulu, Tullin Pultti Taalintehdas, Rakennuspalvelu Pori, Länsi-Suomen Asennustarvike Tolkkinen, Saaristovartiointi.com Pori, Mekeltek Vaasa, Kurre erä ja kalastus Pudasjärvi, Anon ase ja tukku Vaasa, Wasasafe Raahe, Raahen Pultti Vantaa, Awtools Riihimäki, Suomen Tehdaspalvelu Äänekoski, Metsästäjä 6 lSammutinhuolto 2013 l 43
• Mikko Alhainen, specialplanerare Hembygdsvåtmark tar hand om de fasta partiklarna Mikko Alhainen. Skyddsföreningen för sjön Kiipunjärvi, jordbrukarna, markägarna och jaktföreningen på orten anlade en kedja av våtmarker för att göra sin sjö friskare. Våtmarkerna utgör ett steg till bättre vattenkvalitet. 44 l Jägaren 6 l 2013 Kedjan av tre våtmarker hejdar de fasta partiklarna i dikesvattnet från skog och åker samtidigt som den erbjuder en livsmiljö för en artrik våtmarksfauna. Förhoppningsvis kommer sjöfåglarna att trivas i trakten och vattenkvaliteten att bli bättre i sjön Kiipunjärvi. S jön Kiipunjärvi i Jokioinen är typisk för de grunda och av naturen eutrofa sjöarna i lerområdena i sydvästra Finland. Under decennier har det effektiva jordbruket och husdjurshållningen i tillrinningsområdet inneburit en överbelastning av sjön med näringsämnen,med eutrofiering som följd och ständiga kraftiga blåalgsblomningar.En övergödd sjö är ingen glädje för vare sig sjöfåglarna eller dem som bor vid stränderna. Sjöns tillstånd bekymrade ortsborna, odlarna och sommarstuguägarna, och de har under de senaste tjugo åren jobbat för sin sjö. Skyddsföreningen för sjön Kiipunjärvi ? Kipsu ry ? klarlade bland annat att det mesta av belastningen som sjön utsätts för kommer med diket Suonenoja som faller ut på den västra stranden.Diket får det mesta av sitt vatten från en nästan 400 hektar stor åkerslätt.
• Startade med slyröjartalko På sommaren ordnade Kipsu ett slyröjartalko för att avlägsna snåren av vide och al. Buskagen rök och med skotare kördes bortåt trehundra kubik energivirke ut till väg. Dessutom lät Forststyrelsen skogsarbetare avverka träd i det hörn som ägs av staten för att ge plats åt de kommande markarbetena.I augusti anlände grävmaskinerna och på ungefär en vecka anlades våtmarker på bägge sidor av Kiipunjärvivägen. Den enda torra veckan under året bjöd på goda förhållanden för markarbetena. Två grävmaskiner jobbade tillsammans.Maskinen med lång bom flyttade grävmassorna på en gång till avläggningsplatsen medan maskinen med kort bom jämnade ut marken i samma takt. Avläggningsplatserna blev klara med en gång. I januari när tjälen gått djupt på åkern grävdes den översta Mikko Alhainen. Det har gått ett år sedan våtmarken anlades och bankarna och slänterna är redan bevuxna. Det täta videbuskaget har ersatts med en glittrande vattenyta och sjön Kiipunjärvi syns bättre än förut från byvägen. bassängen. Vid den här bassängen, som främst skulle fungera som en sedimenteringsbassäng, lades ett dike igen som var i vägen för jordbruket. Det blev en naturlig avläggningsplats för den uppgrävda jorden alldeles intill våtmarken. De totala kostnaderna för våtmarkerna blev höga på grund av de omfattande markarbetena och för att diket vid den översta våtmarken skulle täckdikas och läggas igen. Den totala kostnaden för maskinarbetena och materialet uppgick till cirka 19 000 euro. Till detta kom planeringen och arbetsledningen för Lifeprojektet samt de 250 talkotimmar som medlemmarna i skyddsföreningen och markägarna lade ner på projektet. Den insatsen är värd ett hedersomnämnande! Hembygdsvåtmark Lifeprojektets andel av anläggningskostnaderna uppgick till cirka 11 100 euro. Återstoden av finansieringen och arbetet ordnades av Kipsu. För att finansiera sin andel drev skyddsföreningen en insamlingskampanj som slog väl ut. När maskinerna anlände till platsen informerades medlemmarna och byborna om kampanjen. De kunde stöda markarbetena med insatser a 20 euro för att göra sjön friskare.Engagemanget för sjön var berömligt och på ett par veckor fick föreningen in nästan 3000 euro i donationer till kostnaderna för anläggningsarbetena. Byggandet av de här våtmarkerna utgör ett modellex- Juha Suonpää För att höja kvaliteten på vattnet i sjön ansågs det nödvändigt att minska på näringsbelastningen som kommer med Suonoja. Även om odlingsmetoderna har förändrats till det bättre för vattendragen och antalet gårdar med husdjur har minskat drastiskt och näringen i gödslet tas bättre till vara så sköljs det fortsättningsvis ut i synnerhet fosfor i avsevärda mängder med de fasta partiklarna. Detta sker bland annat när ett nysått fält drabbas av en häftig regnskur. Där Suonoja faller ut i sjön finns ett låglänt område som har slyat igen med vide och som vore lämpligt för en sedimenteringsbassäng eller en våtmark. Den sedimenteringsbassäng på åtta ar som Kipsu i början av 00-talet skapade tillsammans med Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT har under årens lopp hejdat en avsevärd mängd jordpartiklar i dikesvattnet. Det väckte tanken på en större våtmark för att hejda de fasta partiklarna. Sommaren 2011 anmäldes objektet till projektet Hembygdsvåtmark Life+.Kipsus aktivitet,markägarnas positiva inställning,den lämpliga platsen och jaktföreningen på orten, Kiipun Rak, som erbjöd sig att sköta om jakten efter små rovdjur,skapade förutsättningarna för ett realiserande av våtmarksprojektet. I vinterkalla januari när planen var under arbete fanns det mycket att grunna på; anläggningsarbetet måste samordnas med landsvägen, telefon- och elledningarna och kommunens vattenledning. Bitarna föll på plats och man skissade på en kedja bestående av tre våtmarker, så att dräneringen av vägen inte äventyrades och att våtmarkerna,som skulle nagga åkrar i kanterna, inte förminskade odlarnas stödberättigade arealer. Det löstes genom att man lade igen ett besvärligt öppet dike på en teg i närheten med grävmassor från en av våtmarkerna. Byborna ställde upp på talko för att röja ett halvhektar stort ogenomträngligt videbuskage för den blivande våtmarken. Det blev 300 löskubik energivirke. Fikapaus hör till när det är talko och sommar. empel på ett samarbete mellan jaktföreningen, jordbrukarna och markägarna på en ort för att höja kvaliteten på sin sjö och närmiljö. Det stänker om Lifeprojektet Den första hälften av viltförvaltningens första riksomfattande livsmiljöprojekt är avklarad.Projektet har med god marginal överskridit den ursprungliga målsättningen om 30 modellvåtmarker. I detta nu finns det hela 43 färdiga eller nästan färdiga våtmarker och under de följande två åren färdigställs det återstående halvdussinet objekt. De anlagda eller iståndsatta 240 hektaren våtmarker erbjuder redan nu en livsmiljö för en ansenlig skara våtmarksarter, inräknat en sjöfågelkull på varje hektar. Fler foton på våtmarkerna i Kiipu, planen och en detaljerad presentation av projektet finns på adressen www.kosteikko.fi -> mallikosteikot -> Etelä-Häme -> Kiipu Jägaren 6 l 2013 l 45
• Veli-Matti Pekkarinen, viltplanerare, projektet Hembygdsvåtmark Life Modellvåtmarker i Mellersta Finland Bland kandidaterna har tre objekt valts ut till modellvåtmarker för det nationella projektet Hembygdsvåtmark Life. Sedan valet gjordes har det tillkommit fler lovande objekt, men projektets finansiering räckte inte till för dem. Förhoppningsvis kommer även dessa projekt ändå att bli av. T vå av modellvåtmarkerna i de norra delarna av Mellersta Finland är gamla torvtäkter medan en är en åker som inte längre odlas. Alla tre objekten är mycket lämpliga som våtmarksobjekt; de är låglänta produktionsområden som inte längre används. Isoniitty i Karstula: från träda till artrikedom Modellvåtmarken Isoniitty i Karstula hade legat i träda i över fem år.Marken är jämn och låglänt och blir lätt sank.Objektet hade ett relativt litet värde för jordbruket och markägaren Heli Korhonen hade letat efter en annan användningsform som skulle ge större mångfald än en träda. Nyhetsrapporteringen när våtmarksprojektet inleddes fick både markägaren och Hanna Kaihlajärvi på Naturresursinstitutet vid Jyväskylä yrkeshögskola att kontakta projektets regionplanerare. Efter kartstudier och några uppföljande telefonsamtal avtalades en gemensam besiktning i terrängen med markägarna och folk från yrkeshögskolan. 46 l Jägaren 6 l 2013 Besiktningen gjordes på försommaren 2011. Därefter gjorde parterna upp ett skriftligt avtal om att inleda våtmarksprojektet. Isoniitty som skulle fördämmas har ett drygt 100 ha stort tillrinningsområde som till största delen består av ett dikat kärr i virkesproduktion. Terrängen präglas av höga och branta sluttningar från vilka smältvattnet och regnvattnet hastigt rinner ut i våtmarken. När planeringen var klar byggdes vintern 2012 en dammvall som byggdes på sommaren 2013 bland annat för att den hade satt sig. Våren 2014 kommer vattennivån i våtmarken att stå på målsatt nivå och det blir den första fortplantningssäsongen. Eftersom tillrinningsområdet är begränsat kommer vattenytan eventuellt att sjunka på grund av avdunstning, men eftersom våtmarken har en flack botten skulle detta enbart berika miljön. Inventeringarna av fågellivet och skötseln av våtmarken sköts som ett samarbete mellan markägaren och föreningarna Isokylän pienriista ry och Hirvijoen jahti ry. Variationerna i vattenståndet ökar tillgången på föda för vadare och egentliga sjöfåglar. Vi kan vara övertygade om att det vid vägen invid kommer att stå bilar parkerade på slänten som ett tecken på att här finns en riktig pärla i naturen! Peräneva i Karstula: en gammal torvtäkt I Peräneva som ägs av Karstula kommun upphörde brytningen av energitorv för ungefär tio år sedan.På grund av torvtäkten hade markytans nivå sjunkit så mycket att berg och hällar kommit i dagen och det blev hög tid att hitta en annan använd-
• ning för området. Det var möjligt att anlägga en våtmark i den gamla torvtäkten, i synnerhet som det krävdes maskinell pumpning när torvtäkten var i gång för att hålla vattnet borta.Förvandlingen av Peräneva till en våtmark krävde inte mer än mätningar och planering. Därefter anlades lämpliga fördämningar och en lösning för regleringen av vattennivån konstruerades. Våtmarksplanen för Peräneva gjordes som slutarbete av Hanna Kangasaho som studerade på yrkeshögskolan i Tavastland, Hämeen ammattikorkeakoulu. Projektet Hembygdsvåtmark svarade för arbetsledningen och rådgivningen för viltlösningar.För grävarbetena och verkställandet svarade Karstula kommun med kommunens miljösekreterare/ mätningstekniker Raimo Pekkanen som ansvarig. Våtmarken i Peräneva har ett tillrinningsområde på cirka 200 hektar skogsbruksmark medan modellvåtmarken är ungefär nio hektar stor. Det betyder att platsen ur vattenskyddssynpunkt uppfyller modellkraven.Om våtmarken utgör drygt fem procent av tillrinningsområdet så klarar den av att fälla ut en avsevärd del av de fasta partiklar och näringsämnen som är lösta i vattnet från tillrinningsområdet. Saarisuo i Viitasaari; torvmosse blev viltvatten Vapo Oy är en betydande aktör på torvmossarna i Mellersta Finland.Mossen Saarisuo som ligger på gränsen mellan kommunerna Viitasaari och Vesanto togs ur torvproduktion för drygt tio år sedan. Eftersom där krävdes kontinuerlig pumpning när torvbrytningen var i gång så steg vattennivån upp över torvtegarna när torvtäkten upphörde. Torv- mossens totala areal uppgår till cirka 40 hektar och bortåt en tredjedel blev vattentäckt enbart genom nederbörden i området. På det översvämmade området steg fågelmängderna hastigt och visade på objektets potential som viltvatten. Både på Vapo och jaktföreningen Teerijärven Eränkävijät ry som arrenderar området väcktes när projektet Hembygdsvåtmark startade en gemensam vilja att med professionella krafter åstadkomma en hållbar naturvårdslösning på platsen. Vid planeringen togs hänsyn till markägarens intresse för att beskoga delar av området och göra försök med askgödsling vid anläggandet av trädbestånden. Samtidigt noterades att den blivande våtmarken också skulle få i uppgift att ta hand om vattnet från de drygt trehundra hektaren skogsmark i tillrinningsområdet. Skapandet av våtmarkens södra huvudbassäng handlade främst om att på den östra kanten anlägga en vägbank för friluftslivet. Behövs det mera vatten så leds tillskottet numera in via den norra bassängen. Vattennivån i bägge bassängerna kan regleras separat.Bassängernas sammanlagda areal uppgår till cirka 18,5 hektar. Det är meningen att våtmarken ska användas så flitigt som möjligt som studieobjekt av bland annat skolelever och olika grupper. För den ändan ansökte jaktföreningen Teerilammen Eränkävijät ry som svarar för jakten vid våtmarken om Leader-finansiering av den regionala aktionsgruppen Viisari ry.Projektet gick på drygt sexton tusen euro,av vilket Projektet för landsbygdsutveckling finansierade hälften medan Vapo Oy svarade för egenfinansieringsdelen. Jägaren 6 l 2013 l 47
• Mikko Alhainen, specialplanerare Internationell expertgrupp: Sjöfågeljakten ska vara hållbar I slutet av augusti arrangerades den internationella kongressen för viltbiologer IUGB (International Union of Game Biologists) i Bryssel. Kongressen arrangeras vart annat år för fackmän i viltbranschen. Årets tema var viltvårdens och viltforskningens olika målsättningar och verktyg. S yftet med undertecknads deltagande i den tre dagar långa kongressen var att inhämta information om det arbete som görs på olika håll i världen, i synnerhet om den internationella förvaltningen av sjöfåglar och om vilthushållningens sociala aspekter. De sociala och ekonomiska aspekterna har ofta spelat en underordnad roll, men att beakta dem fullt ut är ofta nyckeln till en framgångsrik förvaltning av viltstammarna. En av punkterna på agendan på IUGB-mötet var att sätta igång expertgruppen Waterbird Harvest Specialist Group som sorterar under organisationen Wetlands International. Gruppen Waterbird Harvest Specialist Group (WHSG) har i uppgift att stöda ett beslutsfattande som bygger på vetenskaplig forskning vid beskattningen av sjöfågelstammarna för att på så vis säkra sjöfågeljaktens ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarhet. En motsvarande grupp har funnits tidigare, men då var verksamheten inriktad på att samla in avskjutningsstatistik för sjöfåglar. Världen förändras hastigt och den internationella förvaltningen av sjöfågelstammarna kräver nuförtiden ett brett perspektiv på avskjutningen på populationsnivå. Till gruppens uppgifter hör att identifiera: 1) olika former av beskattning och att bedöma deras inverkan på populationerna utmed de viktigaste flyttvägarna, 2) vilken information som primärt behövs för att jakten ska vara hållbar och 3) var det främst brister i våra kunskaper och hur vi ska fylla luckorna med ny forskning. Till uppdraget hör också att stöda beredningen av internationella förvaltningsplaner och att utveckla de tillhörande beslutsprocesserna.Högsta prioritet för gruppen har utveck- landet av den hållbara jakten efter sjöfågel utmed flyttvägarna i Afrika och Eurasien, det vill säga inom verksamhetsområdet för avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien (AEWA). Den internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen som för närvarande är under beredning utgör en av de första helheterna där den nya expertgruppens kunnande behövs. Projektet leds av Finland och är den första förvaltningsplanen för en jaktbar art på tillbakagång. I projektet deltar 13 länder från Ryssland till Storbritannien. Taigasädgåsen möter under årets lopp jakt av flera olika slag, som den ryska vårjakten, bulvanjakten utmed flyttvägarna vid Östersjöns kuster och skyddsjakten vid odlingsmarker i Sydsverige där arten övervintrar. Att den internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen blir verklighet är en förutsättning för att arten ska återhämta sig och jakten kunna fortsätta. Om vi förenar de olika jakt-,naturskydds- och förvaltningskulturerna i länderna utmed flyttvägarna till en helhet med den knapphändiga vetenskaplig kunskap som finns så skapar vi ett fundament för det hittills svåraste förvaltningsplansprojektet i Europa. WHSG-gruppens nätverk för förvaltningen av sjöfågelstammar och hållbar jakt inkluderar världens ledande experter.Gruppens verksamhet kommer därför att utgöra en avsevärd hjälp på vägen till en förvaltning av taigasädgåsen som koordineras på flyttvägsnivå, från Obs floddal till Skottlands kuster. Mikko Alhainen Jesper Madsen från universitetet i Aarhus är ordförande för WHSG-gruppen och den som startade expertgruppens verksamhet på IUGB-mötet i Bryssel. Jesper har lett arbetet med den internationella förvaltningsplanen för spetsbergsgåsen som häckar på Spetsbergen. Han deltar också i arbetet med att göra upp en förvaltningsplan för taigasädgåsen. 48 l Jägaren 6 l 2013
• ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (vinter) Mörkt huvud Tofsar Stjärten smalnar av mot spetsen Röda hudveck kring ögat Brokig fjäderdräkt med klara färger Lång tvärrandig stjärt Ofta en vit halsring Mörk småfläckig rygg Kopparbrun och småfläckig sida (sommar) cm Mörk buk Jämnt gulbrun 70?90 cm kg 50?70 cm 0,7?1,2 kg 1,0?1,5 kg (vår) cm kg Groddar Frön Maskar Spillning Den årliga avskjutningen 80 Tusen stycken 70 60 50 40 30 På vintern På sommaren Phasianus colchicus Spår Common Pheasant/Fasaani Föda Korn, ogräsfrö, blad, blomställningar, ris och animalisk föda. Fasan Fasanen har lång stjärt och sitt spelrevir ett harem som kan bestå av 6-7 hönor. Fasanen bygger sitt bo i gräset på en äng eller under buskar. Honan lägger i maj?juni 8?13 ägg. Det finns både förvildade fasaner och uppfödda som sätts ut i naturen. Fasanen klarar i regel väl av vädret i vårt land, men den är klumpig och utgör ett lätt byte för duvhök. Fasan jagas med drevjakt och stående fågelhund. Den årliga avskjutningen varierar mellan 10 000 och 30 000 fåglar. Jaktsäsongen går från första september till sista februari. kommer från Asien. Den introducerades i Finland på 1850-talet. Hanen är grann i klara färger, honan gulbrun med små mörka fläckar. Fasanen förekommer i landets södra och mellersta delar i odlingslandskap och vid bebyggelse. Den trivs särskilt väl i dikesrenar och snår. Man ser den spatsera vid hus och utmed vägar. Tuppens höga rop ?göök-köö? ljuder när fasanen spelar i april. Fasantuppen samlar på Ägg 8?13 st Hönsfåglarna i Finland Fasanens färgteckning varierar och det förekommer en mörk melanistisk form. Utbredning Häckning Säker Sannolik Möjlig i storleksordning 20 10 0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 Rapphöna Järpe Fjällripa Dalripa Orre Fasan Tjäder Källa: Lintuatlas.fi Jägaren 6 l 2013 l 49
• Text och foto: Eerikki Rundgren På vandring med Eki Braskaffe med En individuellt formad kåsa av masur är inte bara en vacker gåva utan också ett nödvändigt bruksföremål. V id sidan av kniven är kåsan för de flesta friluftsmänniskor om inte den allra viktigaste utrustningsdetaljen så åtminstone en av de käraste. Liksom kängorna,sovsäcken och kniven är kåsan dessutom en mycket personlig kamrat på färden som man inte gärna lånar ut eller ber om att få låna. Kaffestunderna vid brasan är däremot 50 l Jägaren 6 l 2013 stunder som vi gärna delar med både vänner och främlingar. Braskaffet som kokas för att fira ett klockrent skott eller som avrundning på en ansträngande dag på vandring är i gott sällskap en riktig höjdare. Du lossar kåsan, som tid och användning gett sin patina, från bältet eller gräver fram den ur ryggsäcken och häller upp kaffet. Och när kaffet är drucket skakar du ur sumpen från kåsans botten eller sköljer av den i bäcken innan du sätter den tillbaka på sin plats. Kaffet håller värmen mycket bättre i en kåsa av trä än i en kåsa av plast, för att inte tala om metall. Trä är ett varmt och behagligt material att hålla i handen också vid kallt väder och fryser inte heller fast i underläppen vid sträng kyla,som locket till en matback kan göra. Av tradition görs kåsor av masurknölar på lövträdsstammar. I en masurknöl löper träfibrerna kors och tvärs, vilket minskar risken för att kåsan ska spricka.Träet i en masurknöl är väldigt hårt, vilket ger lång livslängd åt en kåsa som täljts med omsorg. I torr inomhusluft torkar emellertid en masurkåsa ut. Innan du beger dig ut i markerna är det därför bra att skölja kåsan i varmt vatten innan du packar ner den i ryggsäcken.
• När kåsan har sugit i sig litet fukt spricker den inte när du häller hett kaffe i den ute i kylan. En egenhändigt gjord kåsa som gåva kåsa Kåsor av både masur och normalt trä finns i handeln, men säljs också av en rad inhemska hantverksföretag. I synnerhet kåsorna av masur är mycket individuella och därför ska du i lugn och ro leta dig genom sortimentet tills du hittar den som sitter allra bäst i din egen hand. Alternativt tillverkar du din kåsa själv av trä eller helst av masur, bara du hittar en knöl som är tillräckligt stor och hård, utan bark, kviststumpar eller röta inuti träet. Men det är inte fritt fram att plocka på sig en masurknöl; du måste alltid ha markägarens tillstånd att såga loss den. Det bästa är att såga loss och barka masurknölen på sommaren när träet är fuktigt och smidigt. Det enklaste vore att tälja knölen medan den är färsk,men då kan den spricka när den har torkat. Därför är det säkrast att först låta den torka. Såga på ett ungefär ut muggen och handtaget ur masurknölen. En kåsa med rakt avsågad botten står bättre på ett bord medan en kåsa med rund botten står bättre på en tuva med blåbärsris. Börja med att studera den vackra En kaffestund i gott sällskap kröner dagen efter en lyckad jakt. ådringen som är så typisk för masur innan du börjar bearbeta kåsämnet. Urgröpandet går bäst med ett lämpligt stämjärn som du raskt knackar bort trä med. I motsats till rakvuxet virke klarar det täta träet i en masurknöl av en klart omildare behandling. När kåsan börjar bli färdig gäller det att vara försiktig så inte stämjärnet gör hål i väggen. Börja slipandet av kåsans insida med grovt sandpapper och byt efter hand till finare. Avsluta med att växelvis blöta och slipa ytan så blir kåsan hård och glänsande. Fortsätt ända tills ytfibrerna i träet inte längre spretar. Forma därefter handtaget och slipa även utsidan slät. Innan du börjar använda kåsan ska du mätta den med vegetabilisk olja och kan om du så vill ge den arom med exempelvis konjak. Alldeles nödvändigt är det förstås inte,såframt det inte är enda sättet att utverka inköpstillstånd av sin lagvigda. En handgjord masurkåsa med ingraverat namn är en gåva som inte bara är vacker utan också blir till stor praktisk glädje. En kåsa som du gjort själv är särskilt värdefull eftersom den i allra högsta grad visar hur mycket du uppskattar mottagaren. Braskaffe Lyft kaffepannan från elden när vattnet kokar upp och lägg i kaffet innan vattnet börjat svalna. Ställ tillbaka pannan över elden och låt vattnet koka upp ett par tre gånger, men låt inte kaffet koka för då kan det bli beskt. Ställ pannan på exempelvis två vedklabbar så den kalla marken inte kyler av kaffet och låt det klarna i någon minut innan du häller upp. Jägaren 6 l 2013 l 51
• Jouni Tolvanen Vilt- och fiskeklubbarna - ungdomsverksamhet genom samarbete verksamhet. I en klubb som drivs genom samFinlands viltcentral, Finlands arbete kan verksamheten delas upp i segment jägarförbund, Finlands där var och en svarar för sitt gebit. Det är lättfritidsfiskarescentralorganisation are att engagera folk om ingen är tvungen att och 4H-förbundet har inlett åta sig hela klubben. ett samarbete för att främja Naturhobbyer intresserar ungdomars naturintresse. Intresset för vilt- och fiskeklubbarna har varit Det här ska göras genom enormt.Platserna i alla tre pilotklubbarna gick klubbverksamhet. Som ett åt direkt och det hade funnits många gånger pilotprojekt startas kombinerade fler intresserade.I Kotka tog 4H-föreningen vavilt- och fiskeklubbar under hösten ra på efterfrågan och bildade en parallellklubb. och vintern i Vik, Mäntsälä och Projektet gav med andra ord resultat redan innan det börjat! Det kommer alltså inte att Kotka. M eningen med vilt- och fiskeklubbarna är att ge barn och ungdomar i åldern 8-13 år tillfälle att syssla med natur, skogsliv, jakt, viltvård och fiske. I klubbarna får ungdomarna undervisning, de tillverkar redskap och gör saker ute i naturen. Klubbmedlemmarna får bland annat fiska och göra egna metspön och järppipor. Tyngdpunkten ligger på att lära sig genom att göra. Klubben träffas varje vecka, vilket betyder cirka dussinet träffar på hösten och på våren. En klubbkväll är två timmar lång. Varje termin avslutas med en några timmar lång klubbdag för hela familjen. Höstterminen avslutas med ett vilttema och vårterminen med ett fisketema. råda någon brist på medlemmar i klubbarna bara vi skapar ett utbud och förstår att marknadsföra det. Anmäl dig och ställ upp! Vår målsättning är att vilt- och fiskeklubbarna ska inleda sin verksamhet runt om i landet börjande från nästa höst. Om ditt hjärta klappar för att jobba med ungdomar och du är intresserad av att starta en klubbverksamhet så kan du kon- takta någon av personerna nedan. Det är klokt att börja med förberedelserna redan nu! Inforuta: l Vilt- och fiskeklubbarna l Ett ettårigt pilotprojekt för att skapa klubbverksamhet för barn och ungdomar. Samarbetspartners: l Finlands viltcentral jouni.tolvanen@riista.fi l Finlands Jägarförbund jussi.partanen@metsastajaliitto.fi l Finlands fritidsfiskares central organisation janne.tarkiainen@vapaa-ajankalastaja.fi l 4H-förbundet juha.ruuska@4h.fi Finansiärer: l Nylands NTM-central l Raija och Ossi Tuuliainens stiftelse Klubbmaterial testas Syftet med pilotklubbarna är att skapa verksamhetsmodeller för klubbverksamheten. Under projekttiden utarbetas material för klubbledarna som provas ut under klubbkvällarna. Till sommaren blir materialet tillgängligt i både tryckt version och på nätet. Klubbprojektet och framtagandet av material har beviljats stöd av Nylands NTM-central och Raija och Ossi Tuuliainens stiftelse. Föreningarna på orten driver Det är jakt-, fiske- och 4H-föreningarna på respektive ort som driver klubbkvällarna. Det behövs samarbete eftersom de senaste årens allmänna trend vid olika former av frivillig verksamhet har varit att det blir allt svårare att förmå folk att binda sig till en långsiktig 52 l Jägaren 6 l 2013 Klubbmedlemmar i Kotka i full färd med att snickra ett tak till en utfodring. Hannu Eerola (till v) handleder.
• Oiva Kankaanpää, verksamhetsledare på Sievi jvf Jaktklubben för ungdomar: Här lär de sig genom att göra I Sievi har jaktföreningarna Jyringin Metsästysseura och Asemanseudun Metsästysseura i tio års tid drivit en populär jaktklubb för ungdomar. Ledarna har till och med blivit tvungna att begränsa antalet deltagare en aning. J aktklubben för ungdomar är numera begränsad till elever i grundskolans årskurser 3-6. Ungefär 30-40 ungdomar möter upp vid varje träff. Det är ett lagom antal, eftersom övervakningen för de (oftast) tre ledarna blir svårare om barnen är för många. Markku Autio visar hur man bygger en utfodring med tak för hjortar. Också flickor är intresserade av jaktklubben och trenden pekar stadigt uppåt. Klubben har blivit mycket populär bland skoleleverna och det är många på tvåan som otåligt väntar på att bli en ?trea? för att få vara med i jaktklubben. Bägge jaktföreningarna har på ett berömligt sätt ställt upp med ledare. Under de första åren hölls det åtta klubbträffar om året, men numera är antalet minskat till sex. Under vårterminen hålls det fyra träffar och under hösten två. Övar jägarfärdigheter I klubben får medlemmarna prova på en hel del som hör jakten till. På viltvårdssidan har ungdomarna bland annat anlagt viltåkrar och satt upp slickstenar för älg och rådjur. De har byggt utfodringsflottar för änder och holkar för knipor, och fällor av olika slag för små rovdjur. Medlemmarna har gillrat fällor med en erfaren fälljägare som handledare och de har även fått vittja fällorna. De har lärt sig avpälsningens grunder genom att titta på när en skicklig jägare visar och berättar. Ungdomarna har övat skytte med luft- och miniatyrgevär under noggrann övervakning. Några har till och med skjutit med hagelgevär. Medlemmarna har lärt känna jakthundar genom att arrangera egna små hundutställningar. Det har varit väldigt populärt. Från jakt till vilträtter På höstarna har klubben fått hänga med på andjakt, harjakt och älgjakt med ställande hund. Klubbledarna skjutsar klubbmedlemmarna ut i terrängen med sina egna bilar. På fiskesidan har klubben lagt ut katsor på vårarna och längre fram provat på både mete och spinnfiske.Pilkfiske på vintern har självfallet också stått på programmet. Under mästerkocken Vekkus ledning har ungdomarna också fått smaka på vilträtter. Senast vankades det järpe och älg med potatis. Och det smakade så gott att klubbledarna blev utan! Klubbträffarna avrundas alltid med korvgrillning och lotteri. Det är en höjdare som medlemmarna ivrigt ser fram emot! Viltcentralens ungdomsfond stöder verksamheten Önskvärt vore att det skulle finnas jaktklubbar inom varje jaktvårdsförening. Säkert stupar det ofta på ledarbrist,men visst kunde jaktföreningarna göra mer för att hjälpa upp läget, till exempel genom att ta upp ärendet på sina möten.Jag vågar påstå att en ungdom som varit med i jaktklubben i tre år är mycket bättre rustad för både jägarexamen och jakt. I december i fjol lämnade jag in en ansökan till viltcentralens ungdomsfond om understöd för vår jaktklubbs verksamhet och till min glädje blev ansökningen beviljad. Summan 1000 euro har varit en vitamininjektion för årets verksamhet i klubben. Jägaren 6 l 2013 l 53
• Text: Marja Martikainen l Bilder: Teppo Johansson Julbord för jägare Köksmästare Oula Hänninen på herrgården Katinen i Tavastehus visar hur vi lagar en utsökt festmiddag på fågelvilt. K öksmästare Oula Hänninen som är bördig från Tavastehus hade tillbringat flera intensiva år på de bästa restaurangerna i Helsingfors när han fick höra att herrgården Katinen i Tavastehus sökte en kökschef. Allt emellanåt hade det varit tal i familjen om att flytta tillbaka till hemtrakterna eftersom också Hänninens hustru kommer från Tavastehus. Men Oula tvivlade på att han skulle hitta en lämplig arbetsplats i Tavastehus. Efter att ha talat med Jakob Krogius som äger gården blev Oula ändå övertygad om att han kunde förverkliga sina egna visioner där. Herrgården är renoverad med respekt för kultur och traditioner till sin nuvarande använd54 l Jägaren 6 l 2013 ning och har sedan 2003 betjänat företagskunder och konferensdeltagare. Även privatpersoner är välkomna att äta på herrgården och ta in där. Möteslokalerna finns i stallet, den gamla ladugården har blivit hotell, smågrupper håller möten i smedjan och i köket i huvudbyggnaden lagar personalen delikatesser för gästerna. Gården erbjuder också upplevelsetjänster som jakt, terrängbilskörning och golf på banorna i trakten. Som det anstår en herrgård med anor finns det självfallet också spöken där. På gården bedrivs fortsättningsvis skogsbruk i liten skala. Till gårdsmiljön hör också äppelträd och bärbuskar. En gång i tiden drev gården en egen stor handelsträdgård med växthus. Traditionerna från den tiden vårdas genom att man odlar grönsaker och rotfrukter för det egna kökets behov. Maten är gårdens stolthet - Somliga talar om närmat.För oss betyder det att vi vet varifrån råvarorna till vårt kök kom- På herrgårdens stämningsfulla julbord för jägare serveras dilldekorerad rödingterrin, and på rotfruktsbädd, hjortfileer, viltpaté inrullad i lufttorkad skinka och harrillette i filodeg. mer. Vi väljer lokala producenters produkter när det gäller sådant som vi inte kan producera själva och undviker i det längsta halvfabrikat. Vi bakar själva allt bröd som vi dukar fram till lunch och middag, upplyser Hänninen. Rosa eller välstekt Oula Hänninen har jobbat som köksmästare på herrgården sedan 2006. Viltet utgör själva kärnan på menyn; säsongen börjar med duva, därefter hamnar änderna i grytan och senare hjort, älg och fasan. Viltet skaffas från pålitliga kända leverantörer. Älg och hjort kommer från egna marker,
• Socker/saltgravade skinnfria rödingfileer skärs på längden i skivor och varvas med dillpure i en terrinform med folie och läggs i frysen. Terrinen serveras som förrätt skuren i tunna skivor. Köksmästare Oula Hänninen lagar gärna vilträtter av fågel. men Sauvala gård som ligger rätt nära är också en viktig producent av viltkött. - Det är viktigt att viltet är jagat på ett etiskt hållbart sätt och hanteras på rätt sätt i varje moment. Av sönderskjutna andbröst går det inte att laga någon fin middag, påpekar Hänninen. - För att få tag på inhemskt viltkött måste man skapa fungerande nätverk, eftersom det inte går att köpa kött av okända jägare. Det svåraste är att få tag på vilt i början av säsongen när jägarna själva har ett behov av att fylla frysen. I slutet av säsongen är läget igen det motsatta; det finns ett överutbud på hjort och älg. Oula Hänninens pappa och farfar är jägare och själv jagar han också småvilt. Men det betyder mer för honom att få ströva i skogen och sitta vid brasan än att fälla vilt. Hur det smakar med viltmat på bordet vet han sedan barnsben. - I min barndom åt vi ofta harstuvning hemma som serverades med smör i bytta. Köttet lades i blöt i milt ättiksvatten, sköljdes och kokades tills det lossnade från benen. Köttet putsades och stektes med lök och smör i lite spad. För fågel användes samma metod. - Det hade en kraftig smak, men var gott. Om viltet steks länge får det en smak som inte är särskilt angenäm för den som inte är van. Vid tillagningen av vilt rekommenderar Oula Hänninen därför en ?antingen eller-metod?, det vill säga att köttet ska vara antingen rosa eller välstekt, beroende på vilken del av viltet det rör sig om. De värdefullaste bitarna som bröstbitarna och fileerna steks lätt tills de är rosa eller medium minus. Då smakar de allra bäst. Övriga bitar får bli välstekta, tipsar Hänninen. - Folk är ofta vana vid att vilt ska smaka ?som vilt? och lagar det alltid på samma sätt. Min pappa hade lagade mat i 50 år på samma sätt. När jag sedan bjöd honom på harfile som bara var stekt till medium minus utbrast han häpet att det här är ju gott! Ett recept And i gryta med plommon och vegetarisk gratäng 1 st and 8 kvistar timjan 2 st vitlöksklyftor salt peppar olja Finfördela lökarna och timjamkvistarna och rör ner dem i en skvätt olja. Krydda hela anden med salt och peppar och gnid därefter in den smaksatta oljan. Stek anden i ugn på 185 grader med ryggen uppåt i 30 min. Vänd fågeln och stek den i 30 min till. Låt anden svalna och skär loss köttet från skrovet. Gräddig sås 4 dl viltsky 1 dl grädde 1 msk vinbärssylt Salt Peppar Värm stekpannan, häll i en skvätt olja och lägg i köttet. Tillsätt viltskyn och grädden. Koka på låg värme tills såsen börjar tjockna. Smaksätt slutligen med vinbärsgele, salt och peppar. Vegetarisk gratäng 2 st lökar 2 st morötter 100 g bacon palsternacka 2 msk socker 50 g smör saften av en halv citron 10 st färska plommon socker salt svartpeppar olja Skala och hacka grönsakerna. Tärna baconet och bryn i kastrull. Tillsätt de hackade grönsakerna och rör om väl. Krydda med salt och peppar. Stek i ugn på 180 grader i cirka 35 min och rör om emellanåt. Klyv plommonen och avlägsna kärnorna. Lägg plommonhalvorna på en ugnsplåt och strö över socker, salt, svartpeppar och en skvätt olivolja. Stek plommonen i ugn på 180 grader i cirka 5 min. Servera tillsammans med grönsakerna och anden. Jägaren 6 l 2013 l 55
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Juniorsidan Hittar du lodjursmammans väg till ungarna? Se upp för vargen och människorna! Färglägg de djur som lodjuret jagar på sin väg. Vilka bytesdjur känner du igen? 56 l Jägaren 6 l 2013
• Tillsammans får vi mera gjort Som medlem i Jägarförbundet kan du enklare inverka på din hobbys framtid. Gå med i en växande förening! ca 158 000 medlemmar ? redan fem Jahti-Jakt -tidningar/år ? (för icke-medlemmar 39 ?/år) ? talko- och föreningsverksamhetsförsäkringar ? intressebevakning ? rådgivning skolning ? mångsidig rabatter på samarbetspart? ners produkter och tjänster metsastajaliitto.fi Metsästäjä 6 l 2013 l 57
• Milla Niemi, Markus Melin, Juho Matala, Karin Häggblom, Pertti Hokkanen, Raisa Tiilikainen, Antti Paasivaara, Jyrki Pusenius & Hannu Järvenpää Risken för trafikolyckor med vitsvansvilt är nu som störst Milla Niemi Årets värsta period för älgolyckor på våra landsvägar har passerat, men det är ändå bäst att fortsätta köra med lätt fot på gaspedalen. På senhösten är det vitsvansviltet som utgör en fara i trafiken eftersom vitsvansarna är allra aktivast i novemberskymning. I maj blir det rådjurens tur. 58 l Jägaren 6 l 2013 Inte ens viltstängsel kan garantera trygghet för dem som åker bil. Den unga vitsvanshjorten på bilden blev påkörd av en bil en natt i juni på en motorväg med viltstängsel.
• Ä nnu i början av 2000-talet utgjorde älgkrockarna över hälften av alla trafikolyckor med hjortdjur på våra landsvägar. Sedan dess har älgstammen minskat och vitsvansarna i motsvarande grad ökat,och hjortkrockarna har blivit fler än älgolyckorna. År 2012 var statistiken redan uppe i ungefär fyratusen krockar med hjort eller rådjur, vilket betyder att det gick tre hjort- eller rådjurskrockar på varje älgolycka. Mest krockar på våren och senhösten Våren är en katastrofal tid för rådjuret. Av de rådjur som dör i trafikolyckor på Hyvinge jaktvårdsförenings område är det så mycket som hälften som gör det i maj.Den vårliga trafikdöden verkar i särskilt hög grad drabba råbockarna, som börjar hävda sina revir i god tid innan brunsten på sensommaren. På försommaren inträffar det också trafikolyckor med vitsvansvilt, även om den egentliga olyckstoppen infaller först på senhösten. De sändarförsedda individernas aktivitetstoppar sammanföll med olyckstopparna i Hyvinge. Resultatet är väldigt logiskt ? ju mer djuren rör sig desto fler gånger korsar de vägar och råkar ut för olyckor. För bilförare är av allt att döma en vitsvanshane i november det farligaste av våra små hjortdjur. Hanarna är uppeldade under brunsten och rör sig mer än vanligt och oförsiktigare ? de Skogsforskningsinstitutet och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har försett både vitsvanshjortar och rådjur med GPS-sändarhalsband. Totalt har 32 vitsvanshjortar och 35 rådjur fått en sändare. Tack vare sändarinformationen kan vi bland annat få klarhet i när djuren korsar vägområden. område råkar ungefär en tiondel av vitsvansviltets vinterstam ut för trafikolyckor medan motsvarande siffra för rådjuret ligger vid fem procent, år efter år. Förklaringen ligger troligen i skillnaden i rörlighet mellan arterna: vitsvansviltet rör sig mer och över större arealer än rådjuret, som oftast är väldigt stationärt. Dessutom är det möjligt att relativt sett fler rådjursolyckor lämnas orapporterade.Rådjuret är litet och en sammanstötning gör inte nödvändigtvis någon skada på bilen. Då är det lätt hänt att föraren låter bli att anmäla det inträffade. 7000 6000 Den genomsnittliga vandringen per dygn Vi känner fortfarande inte särskilt väl till vilka faktorer som ligger bakom trafikolyckorna med hjortar. En orsak till bristerna i våra kunskaper är att olyckorna med vitsvansvilt, dovvilt, skogsvildren och rådjur alla förs in under samma rubrik i statistiken. En bilförare som råkar ut för en ?hjortkrock? har alltså kunnat braka ihop med en vitsvanshane på hundra kilo eller dunsat ihjäl ett rådjurskid som är bara några veckor gammalt. Enbart genom att lusläsa trafikverkets olycksstatistik kan vi alltså inte med säkerhet urskilja sådant som när de olika arterna är särskilt farliga i trafiken.Lyckligtvis är det fler än polisen som bokför olyckorna. SRVA-personalen på Hyvinge jaktvårdsförening har i drygt tio års tid samlat in detaljerad information om sina uppdrag, främst om trafikolyckorna med älg. Vi har fått tillgång till den här skattkistan som har samlats in av frivilliga. Vi samkörde SRVA-materialet med Skogsforskningsinstitutets och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets material om vitsvansvilt och rådjur med GPS-halsband. I den här artikeln presenterar vi våra viktigaste observationer i materialet. Den som vill läsa mera om undersökningen kan göra det i decemberutgåvan av serien Suomen Riista. Pertti Hokkanen Hjort och rådjur slås ihop 5000 4000 3000 2000 Behövs specificerad statistik 1000 0 Januari Juni November Vitsvansvilt, hane Vitsvansvilt, hona Rådjur, hane Rådjur, hona har ju helt andra saker att tänka på än att akta sig för bilar! Hyvingematerialet bekräftar det som många SRVA-frivilliga och poliser som handlägger viltolyckor har känt till från tidigare: att andelen ettåringar i olycksstatistiken ökar på försommaren. Orsaken är uppenbar: fjolingarna som har stötts bort av korna letar efter egna hemområden och irrar utmed vägar och inne i tätorter. Bilister ska alltså hålla ögonen öppna inte bara i höstmörkret utan också under ljusa sommarnätter. Vitsvansviltet en större fara Sammanfattningsvis verkar vitsvansviltet löpa en större risk än rådjuret för att råka ut för trafikolyckor. På Hyvinge jaktvårdsförenings Utifrån SRVA-materialet i Hyvinge verkar det uppenbart att vi genom att föra in trafikolyckorna med hjort och rådjur under samma rubrik går miste om en hel del nyttig information. Artspecificerad olycksstatistik kunde användas exempelvis som ett verktyg vid uppskattning av djurstammar och för trafikplanering på ortsnivå. Till exempel risken för älgolyckor, som varierar med årstiden, beaktas redan synnerligen föredömligt i nyhetsrapporteringen på både riksnivå och landskapsnivå. Vad sägs om en appell som publiceras i lokaltidningen i maj för att be bilförarna lätta på gasen vid byns mest utsatta rådjurssträckor? Det finns onekligen också ett behov av en appell i november om de farliga vitsvanshanarna! Ett hjärtligt tack till alla SRVA-frivilliga i Hyvinge jaktvårdsförening för det viktiga arbete ni uträttar och för att ni delar med er av ert enastående material till forskningen. Finska kulturfonden och Alfred Kordelins stiftelse har stött forskningsarbetet ekonomiskt. Jord- och skogsbruksminiteriet har stått för kostnaderna för att sätta sändarhalsband på hjortarna och rådjuren. Jägaren 6 l 2013 l 59
• Kai Tikkunen, Finlands Jägarförbund , Informatör Vi ska uppföra oss så att också kommande generationer får jaga Anna Grenfors Jakten är en utmärkt hobby för hela familjen; en härlig kombination av frisk motion, förnuftig naturvård, stunder vid brasan och delikata vilträtter. Men om vi uppför oss illa får vi vår hobby att se ut som en gnällklubb för blodtörstiga knäppgökar som klantar sig så folk blir skadeglada eller generade. Låt oss hellre koncentrera oss på att lyfta fram jaktens äkta sidor så att också våra barnbarn får njuta av denna hobby. På Tjäderlägren kan ungdomar lära sig ansvarsfull och säker vapenhantering. D et finns drygt 300 000 jägare, men jämfört med hela detta vårt sträva folk utgör vi en minoritet. Dessutom är jakten inte längre en så helig ko att den inte kan offras på politikens altare om det läggs tillräckligt mycket dålig publicitet i vågskålen. Ett annat faktum är att markägandet mer och mer flyttar in till stan och den nya markägargenerationen är inte särskilt pigg på att förnya arrendet om den har en negativ bild av jägarna eller jakten i största allmänhet. Därför är det livsviktigt att vi i hela vår verksamhet signalerar att jakten är en trevlig, sund och framför allt trygg hobby. Det här lyckas bäst om vi prioriterar säkerheten på jakt,uppför oss exemplariskt och koncentrerar oss på att lyfta fram det fina arbete som jägarna gör för bland annat naturvården och ungdomen. Gott uppförande vid datorn och i skogen Det är ett faktum att allmänheten följer med vapenägarnas göranden och låtanden med 60 l Jägaren 6 l 2013 större uppmärksamhet än exempelvis flugfiskarnas dito. Därför ska vi alla komma ihåg att internet inte är hörnbordet på baren där man kan häva ur sig vad som helst. Också hastigt nerknackade gliringar stannar för gott ute på informationens motorvägar. I de elaka inläggens och bildkapningarnas gyllene tidsålder är det bäst att lämna osagt det som man inte vill möta på löpsedlarna. Skymfer av alla de slag och hot framförda på skoj ska ovillkorligen skalas bort. Sådant förstör bara jägarnas namn och rykte, och resulterar i värsta fall i en kallelse till samtal med myndigheterna om ens vapenlicensers vara eller inte vara.Positiv kommunikation och hyfsat uppförande fungerar mycket bättre på nätet. Vi ska inte heller glömma bort att uppföra oss som folk när vi befinner oss på jakt. En hund som springer lös stör kanske älgjakten, men att vråla sig illröd i synen kan kosta jaktföreningen arrendet om hundägaren råkar vara en bekant till markägaren. Och även om så inte är fallet så går pratet och åter en gång glunkas det att jägarna inte har alla höns hemma. Ett försynt påpekande fungerar mycket bättre. Också föreningsverksamheten löper smidigare om det inte gruffas om precis allting. Nuförtiden är en köttklimp inte så allvarliga saker att den är värd brända broar. Vi är så få att det är idiotiskt att börja slåss sinsemellan. Jakten är en integrerad del av naturskyddet Även om gjorda undersökningar visar att en majoritet ställer sig positivt till jakten så förekommer det i slutna kretsar ett jägarhat utan rim eller reson.Det går inte att vara alla till lags, men felaktiga uppfattningar ska rättas till så inte grundlöst prat får den allmänna opinionen att vända sig mot jägarna. Säga vad man säga vill om jägarna så är de sannerligen välmeriterade naturvårdare. Under årens lopp har de iståndsatt över 2000 våtmarker och varje år ställer de upp för viltforskningen,bland annat på inventeringar.Också jakten efter små rovdjur och utfodringen av vilt är synnerligen viktig naturvård. Dessutom ordnar Jägarförbundet olika jippon som fågelholksdagarna där folk snickrar fågelholkar i
• sanslösa mängder och delar ut dem gratis till alla som vill ha. var i markerna. Det här har man tagit fasta på bland annat i Kajanaland där yrkesfolk inom mentalvården och jägare tillsammans realiserade ett projekt kallat Hyvä Mehtäkaveri för att hjälpa personer som lider av depression. Det här var bara några plock ur allt det osjälviska arbete som föreningarna runt om i landet gör för vårt intresse. Låt oss fortsätta det fina arbetet och även berätta om det för den stora allmänheten, så kommer det också framledes att finnas folk som försvarar jakten. Ungdomen är jaktens framtid I mången jaktförening pratas det ofta om förgubbning. Det är därför livsviktigt att satsa på ungdomen om vi vill att det ska släpas ut älgar ur våra skogar också under kommande årtionden. Det är fint att många föreningar har tagit ungdomsverksamheten till sitt hjärta. Till exempel föreningen Keski-Rengon Erä har redan i några års tid hjälpt ungdomar att komma igång med jakten genom sin ungdomsakademi. På Jägarförbundets populära Tjäderläger som arrangeras runt om i landet får varje år flera hundra ungdomar lära sig säker vapenhantering och nyttiga jägarfärdigheter. Jägarförbundets,Fritidsfiskarnas,Viltcentralens och 4H-förbundets nya projekt med vilt- och fiskeklubbar är även det ett utmärkt exempel på fint ungdomsarbete. Även om det inte blir jägare av alla klubbmedlemmar så växer de sannolikt upp till markägare, beslutsfattare, mediafolk och väljare med en positiv attityd till jakten. Verksamheten i jaktföreningarna förebygger utslagning På mindre orter krymper möjligheterna till oli- Arrangera ett eget Minitjäderläger Vilt- och fiskeklubbar för skolelever Viltcentralen, Finlands Jägarförbund, Fritidsfiskarna och 4H-förbundet inleder under hösten ett gemensamt ungdomsprojekt i Vik, Mäntsälä och Kotka. Projektet som kallas Vilt- och fiskeklubben riktar sig till jaktintresserade 9-13-åringar. Det är tänkt att verksamheten ska byggas ut till andra orter. Minitjäderlägret är ett jaktbetonat endagsjippo för barn som är avsett för jaktföreningar. Jägarförbundet jobbar just nu med ett programpaket för arrangerande föreningar. För mera information mejla: jussi.partanen@metsastajaliitto.fi ka hobbyer och servicen skärs ner. För många utgör jakten ett av de få andningshål som finns och då är det ju självklart att det lönar sig att satsa på jaktens framtid. Tack vare jaktföreningarna kommer folk ut från hemmets fyra väggar och kan under angenäma former fösa undan vardagens bekymmer medan de ströJägaren 6 l 2013 l 61
• Ålands nytt Älgjakten 2013 lll Jaktvårdsföreningarna har bevil- Seppo Ronkainen jat licenser på 253 älgar för jaktåret 2013 fördelat på 116 vuxna, 124 kalvar och 13 extralicenser som endast får utnyttjas i undantagsfall. Tilldelningen är något lägre än de senaste åren, men då utnyttjandegraden av licenserna har varit relativt låg, kan man nog förvänta sig antalet fällda älgar kommer att vara på samma nivå som tidigare år det vill säga 170- 190 älgar. (RG) 62 l Jägaren 6 l 2013 Kommun BRÄNDÖ Beviljade älglicenser 2013 Beviljade älglicenser 2012 Fällda älgar 2012 Vuxna Kalv Totalt Vuxna Kalv Totalt Tjur Ko Kalv Summa 25 24 49 28 27 55 15 12 17 44 ECKERÖ 8 6 14 8 6 14 4 3 3 10 FINSTRÖM 4 8 12 2 8 10 0 0 1 1 FÖGLÖ 14 12 26 14 12 26 6 5 8 19 GETA 4 4 8 4 4 8 1 1 3 5 HAMMARLAND 7 6 13 9 10 19 0 3 6 9 JOMALA 7 6 13 8 6 14 1 1 4 6 KUMLINGE 20 19 39 25 25 50 11 6 15 32 KÖKAR 8 8 16 10 6 16 5 3 8 16 LEMLAND 10 10 20 10 10 20 5 2 6 13 LUMPARLAND 4 4 8 5 3 8 0 2 2 4 SALTVIK 5 5 10 5 5 10 1 2 1 4 SOTTUNGA 1 2 3 1 1 2 1 0 0 1 SUND 4 4 8 3 3 6 1 1 1 3 VÅRDÖ 8 6 14 8 6 14 3 2 5 10 129 124 253 140 132 272 54 43 80 177
• Augustismällen Uppföljning av lodjursstammen lll Även i år ordnade Lemlands och Lumparlands jaktvårds- lll Landskapsregeringen arbetar med att ta fram en för- föreningar jaktstigen Augustismällen. Lördagen den 24 augusti var datumet som gällde i år. Ca 30 skyttar hade sökt sig ut till terrängen runt Furuborg i Lumparland för att delta i jaktstigen. (RG) valtningsplan för lodjursstammen på Åland och en av hörnpelarna för en långsiktig förvaltning är att följa med hur lodjursstammen utvecklas. Jaktenheten är därför mycket intresserade av att ta emot tips där förekomst av lodjur kan dokumenteras. I första hand är vi intresserade av att dokumentera familjegrupper men även enskilda djur är av intresse. Om ni hittar spår eller andra tecken på förekomst av lodjur är vi därför mycket intresserade av att kunna dokumentera dessa så fort som möjligt. Kontakta lanskapsregeringens enhet för jakt- och viltvård på tel. 25000 om ni hittar (RJ) något som vi kan följa upp. Resultat augustismällen 2013 Seniorer herr: 1 Daniel Nordlund 144 poäng 2 Bengt-Olof Lindgren 123 poäng 3 Adan Jansson 116 poäng Dam 1 Rannva Åkerblom 72 p Börja stödutfodra lll Det är nu hög tid att börja stödutfodra rådjuren. Det är Juniorer 1 Robin Nylund 104 p 2 Markus Söderlund 67 p Lag 1 Niadmi 330 p Adam Jansson 116p Mikael Påvals 112 p Niklas Rehn 102 p 2 Norra Sund 325 p Sebastian Nordin 99 p Daniel Nordlund 120 p Andera Carlsson 106 p 3 Ö-spelslaget 310 p Lars Helsing 95 p Lennart Åkerblom 95 p Bengt-Olof Lindgren 120 p viktigt att inleda vinterns utfodringar i god tid innan vintern slår till på riktigt så rådjuren hinner hitta till och vänja sig vid utfodringsplatserna och den nya dieten. Några saker att tänka på vid utfodring av rådjur: Välj platsen där rådjuren naturligt vistas under vintern och gärna i öppen högstammig skog. Samtidigt måste platsen vara lättillgänglig så påfyllningen av foder kan fortsätta under hela vintern. Den ska dock inte ligga nära trafikerade vägar så rådjuren riskerar att bli påkörda på väg till och från utfodringsplatsen. En foderplats per 200 hektar är önskvärt. Utfodra på flera ställen på samma utfodringsplats, gärna med 50 meters mellanrum. Annars finns det en risk att ett fåtal starka djur dominerar foderplatsen och svagare djur, alltså de som behöver fodret mest, hindras från att komma fram och äta. Vid svåra snöförhållanden kan man med fördel också köra upp ett vägnät till foderplatsen med exempelvis snöskoter för att underlätta för rådjuren att ta sig till och från platsen. Utfodra med flera olika sorters foder. Bra foder är pellets (ex. renfor), havrekross, ensilage, frukt, rotfrukter och grönsaker. Sätt också gärna ut en saltsten i anslutning till foderplatsen. OBS! Ge inte hö till utmärglade rådjur! Vänj djuren vid platsen. Ställ ut foderautomaterna i god tid på hösten och börja gärna med att lägga ut foder direkt på marken eller på stubbar i närheten av foderautomaterna. På så sätt kommer rådjuren att vänja sig med att hitta foder i anslutning till foderautomaterna och så småningom börja äta direkt ur dessa. Mata hela vintern! Har man börjat utfodra är det mycket viktigt att det alltid finns foder på platsen ända tills det naturliga fodret börjar växa och rådjuren själva lämnar platsen. Vårvintern är den tid då dödligheten är som störst och avbryter man utfodringen för tidigt kan man göra mer skada (RJ) än nytta. Jägaren 6 l 2013 l 63
• Nyhetsmagasinet Tyck till om Jaktmuseet på Facebook! lll Finlands Jaktmuseum finns nu på Facebook. Genom att gilla sidan får du veta senaste nytt om evenemang och utställningar på museet samt länkar till de intressantaste nyheterna med anknytning till jaktens historia. Via Facebook kan du också skicka frågor till museets sakkunniga. Vackra bruksföremål av vilt lll Finlands jaktmuseum presenterar på sin senaste temautställning fantasirika handarbeten som gjorts av vilt. Föremålen är en del av skörden från en tävling som ordnades av Finlands Jägarförbund våren 2013. I tävlingen efterlystes bruks- och prydnadsföremål som gjorts av kroppsdelar från vilt. Tävlingens arbeten visas fram till årets utgång på jaktmuseet i Riihimäki. Horn, tänder, fjädrar och andra delar av viltet har formats i deltagarnas händer till konstfärdiga smycken, klockor och mångahanda bruksföremål. Tävlingens bästa arbeten har utsetts av Jägarförbundets jaktkommitté. De belönas med presentkort och varor från Jägarförbundets butik Eräkontti. Dessutom presenteras de intressantaste föremålen i nummer 5/2013 av Jägarförbundets tidning Jahti, som utkommer i december. Förhoppningsvis inspireras utställningsbesökarna till att utnyttja sin fångst på nya sätt. Kanske fler sådana viltpresenter än tidigare hittar till julgubbens säck redan i jul? 64 l Jägaren 6 l 2013 Hundskador förebyggs med preciserad positionsinformation för varg lll I början av september öppnade Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet en vargpositionstjänst på nätet. Den grundar sig på lokaliseringshalsband, som en del av vargarna är försedda med. Tjänsten informerar i optimala fall om bandvargarnas rörelser med 10 x 10 kilometers noggrannhet och med sju timmars fördröjning. Tjänsten har fått ett positivt mottagande, men särskilt från Kajanalandsregionen har det kommit önskemål om ökad exakthet i informationen, eftersom vargar har skadat hundar i den regionen. - Enligt den respons vi har fått har vargens positionsuppgift upplevts som allt för inexakt. Därför har vi beslutat minska rutans storlek. I fortsättningen anges vargens position med en ruta som är 5 x 5 kilometer stor. Vi hoppas att det här underlättar planeringen av jakten, säger forskaren Samuli Heikkinen på VFFI. Det har också framförts önskemål om att positionsuppgifterna skulle komma snabbare, men på det önskemålet finns det inte för närvarande någon lösning. - Huvudorsaken till den nuvarande frekvensen för verkställandet av observationer är att halsbandsbatteriernas funktionstid är begränsad. Ju tätare positionsbestämningen görs, desto snabbare tar batteriet slut. Om banden programmeras för positionsbestämning var tionde minut, dvs. så att informationen i bästa fall skulle komma cirka en gång i timmen så skulle batteriet sannolikt hålla kring 16 dagar. Följden blir att tjänsten får ett snabbt slut, klarlägger Heikkinen. Uppföljningsbandet positionerar vargen en gång i timmen och samlar sju observationer i minnet innan de sänds vidare. Serier på sju observationer är en teknisk egenskap hos bandet som inte kan ändras. Optimalt kommer det alltså ett nytt datapaket till tjänsten var sjunde timme. Det här förutsätter dock att samtliga sju positioneringar har lyckats. Dessutom förutsätter det att vargen håller sig inom GSMhörbarhetsområdet för att bandet ska kunna sända positionsinformationen vidare. Om vargen i positioneringsögonblicket befinner sig i en terräng med såpass tät skog att bandets GPS-del inte kan ta emot signaler från tillräckligt många satelliter (inte hinner positionera), misslyckas positioneringen. Om någon av positioneringarna misslyckas försöker bandet på nytt efter en timme. Följden är att också sändningen av information skjut fram. Positioneringsuppgifterna överförs automatiskt till VFFI:s vargpositionstjänst. Den på hösten ibruktagna tjänstens positionsuppgifter uppdateras fyra gånger snabbare än den tidigare använda vargtelefonen. Vargpositionstjänstens adress på nätet är följande: http:// pantaseuranta.rktl.fi/
• Nylands jakteldar flammar vid Borgnäs lll Nylands jakteldar är ett stort evenemang för allmänheten. Det riktar sig till alla naturintresserade med familjer. Evenemanget arrangeras årligen i tur och ordning i de nyländska kommunerna och städerna. Nästa år flammar Nylands jakteldar i Borgå. De första nyländska jakteldarna tändes i Artjö 1990. Platsen för evenemanget i Borgnäs är enhetsskolans skolcentrum inklusive skolans uteområde. Samtliga organisationer och samfund på orten med verksamhet som anknyter till naturen har inbjudits att delta i organiserandet av evenemanget. Av de organisationer som deltar debiteras inte några avgifter. Alla arrangemang i samband med evenemanget genomförs som frivilligt talkoarbete och allmänheten har fritt inträde till dem. Huvudansvariga för evenemangets arrangemang är Finlands jägarförbunds nyländska distrikt och Borgnäs kommun. Evenemangets allmänna kostnader finansieras av de huvudansvariga. Borgnäs har långa jakttraditioner Borgnäs har långa jakttraditioner. Det finns fyra mycket gamla och aktiva jaktföreningar i kommunen: jaktföreningen Turha Toivo, Jokimäki jaktförening, Halkia jaktförening och den äldsta jaktföreningen, Metsästysseura Toverila, som redan verkat i 110 år. I evenemanget ingår en stor utställning med naturmotiv, som sammanställts av nämnda jaktföreningar och Borgnäs skolcentrum den 1.12 kl. 10-15 jaktvårdsförening. Utställningen visar uppstoppade djur, skinn och horntroféer från hjortdjur. Även en presentation av jakthundar har en viktig roll under evenemanget, för Borgnäsjägarna har fött upp ett flertal jakthundar av olika raser som premierats med priser på finländsk mästerskapsnivå. Jaktföreningen Turha Toivo ry presenterar prisbelönade apporterande fågelhundar som dresserats av föreningen. Till jakten hör naturligtvis också övningar i jaktskytte. Borgnäsjägarna har under årens lopp klarat sig utmärkt vid de av Finlands jägarförbund arrangerade finska skyttemästerskapen. Bland framgångarna finns såväl finska mästerskap som ett stort antal medaljplaceringar. Evenemanget inleds med en gudstjänst i Borgnäs kyrka och därefter öppnas dörrarna till jakteldsområdet. På uteområdet tänds Nylands jakteldar. Ute har bl.a. scouterna, ekoproducenterna, brandmannaföreningen och företagen sina avdelningar. På området finns också en fågelholkssvarv. Finlands jaktmuseum har deltagit i evenemanget nästan varje år och deltar också det här året med en egen avdelning. Även Finlands viltvårdsstiftelse deltar med sin 70-års jubileumsutställning. Innevarande år är ett jubileumsår också för Finlands jägarförbund-Nylands distrikt rf. Distriktet firar sitt 60-års jubileum i samband med Nylands jakteldar. Med anledning av jubileumsåret publicerar distriktet en sextioårshistorik. Förvaltningen av stammarna av mindre hjortdjur ? Kurs i Laitila lll Måndagen 2.12.2013 kl. 18:00 Kurscentret Winnova, auditoriet, Turuntie 9, Laitila Program: Målen för förvaltningen, finns det sådana? Hur inverkar jakten på stammens struktur och produktion? Finns det tillräckligt med stora handjur i stammen? Selektiv jakt ?fungerar den? Älgen och de små hjortdjuren?finns det skillnader i stamförvaltningen? Föreläsare: Mikael Wikström, Finlands viltcentrals klövdjursexpert Org: Laitilanejdens jvf, Kalantinejdens jvf, Mynämäkiområdets jvf, Vakka-Suomi jvf och Finlands viltcentral Kittilä jvf I Kittilä jvf har den nya verksamhetsledaren inlett sitt arbete. Kontaktuppgifterna är följande: Niina Jauhojärvi, Aakenuksentie 212, 99100 Kittilä. Telefon 0400 407 209, e-post: kittila@rhy.riista.fi Kursen är öppen för alla. Jägaren 6 l 2013 l 65
• Nyhetsmagasinet Kroppar av små rovdjur till uppföljningen av sjukdomar ? målet för antalet prover stiger lll Livsmedelssäkerhetsverket Evira samlar varje år in kroppar av små rovdjur för forskningen kring djursjukdomar. Huvudmålet för bevakningen är uppföljningen av rabiessituationen och hur rabiesvaccinationskampanjen med beten utfaller. Därför fokuseras insamlingen av kroppar särskilt till området för betesvaccination i Sydöstra Karelen, östra delen av Norra Karelen och de östliga kommunerna i Södra Savolax (se karta). För en täckande uppföljning behövs det minst 360 djur per år, antingen rävar eller mårdhundar, jämnt från hela vaccinationsområdet. Det målsatta antalet är större än tidigare för att vaccinationsområdet har utvidgats. På kropparna undersöks hjärnan för att konstatera förekomsten av rabiesvirus. Effekten av betesvaccinationskampanjen följs upp genom att undersöka om det förekommer antikroppar mot rabies i djurens blod och substansämnen (tetracyklin) från vaccinationsbetena i tänderna och skelettet. Dessutom undersöks förekomsten av trikiner och ekinokockparasiter. Om möjligt undersöks också dödsorsaken för djur som påträffats döda. Jaktnyingen 2013 i Enonkoski 21 december kl. 16.00 i terrängen vid idrottshuset adress: Pirttiniementie 4 På programmet musik och festtal. Vi utlyser julfrid och offentliggör Jägaren, Jakthunden och Jaktföreningen 2013 Kaffe och korv serveras Välkomna hela familjen! Hurdana prover? Som prover lämpar sig både kroppar av fällda rävar och mårdhundar och kroppar av dessa två arter som påträffats döda och hela, men ännu inte börjat ruttna. Särskilt djur som förefallit vara sjuka och uppträtt avvikande är intressant undersökningsmaterial. Djur med normal päls kan flås före de skickas. Djuren bör avlivas på ett sådant sätt att hjärnan inte förstörs. Förpackning och sändning För att förhindra att proverna fördärvas ska de gärna kylas ner (helst till +1 - +5 grader) innan de förpackas, men det lönar sig inte att frysa dem om inte förvaringen drar ut på tiden. Den flådda kroppen slås först in i rikligt med (tidnings)papper som suger åt sig eventuellt utsipprande vätska. Den i papper inslagna flådda kroppen läggs som sådan i en hel plastpåse. För att förbättra provets hållbarhet kan man lägga i flera kylklampar i plastpåsen innan denna läggs i en stadig låda. Vid behov läggs mera papper som fyllnadsmaterial i lådan. Slut lådan med tejp. Till paketet fogas ett följebrev. Sådana finns på Eviras webbsida (www. evira.fi> Uppgifter om Evira > Blanketter och anvisningar > Djur > Djursjukdomsforskning). Också ett fritt formulerat följebrev duger. Anteckna följande uppgifter om avsändaren: namn, adress och telefonnummer, samt om provet minst: djurart, fångstdag och -fångstplats (kommun, by eller liknande specificering, gärna även koordinater). Det är också skäl att meddela fångstsättet (t.ex. fälla, grythund, åteljakt). Kom också ihåg att nämna om djuret var sjukt, betedde sig underligt eller påträffades dött. Avsändaren får efter några månader per post ett skriftligt svar med resultatet av undersökningen. Kropparna sänds till Evira via Matkahuolto i Uleåborg. Evira betalar Matkahuolto för transporten. Undersökningarna är alltid avgiftsfria. Adress: Evira, Matkahuolto, Uleåborg På Eviras webbsida går det att följa med hur insamlingen av kroppar framskrider på kommunnivå inom vaccinationsområdet: http://www.evira.fi/ portal/fi/elaimet/elainten+terveys+ja+elaintaudit/elaintaudit/usealle+elainlajille +yhteiset+taudit/raivotauti+eli+rabies/pienpetojen+ruhokerays/ Ytterligare information ger veterinär Marja Isomursu, tfn 029 530 4910 eller 029 530 4924, marja.isomursu@evira.fi 66 l Jägaren 6 l 2013 Vuxenutbildning i viltvård och jakt i Norra Savolax Specialist i viltbranschen (Naturinstruktör) lll Kursen lämpar sig som ett fackligt informationspaket för t.ex. personer som jobbar i jaktvårdsföreningar, jaktföreningar eller företag inom naturturismen. Prioriterade områden är vården av viltets livsmiljöer, jakt och hantering av viltet. Som ett specialtema behandlas bl.a. iståndsättning av våtmarker. I programmet ingår också kurser om olika typer av kort. Följande kursperioder (8.1?17.12 2014) hålls vardagskvällar (17.30 ? 20.45), en kväll i veckan, lördagar en dag / månad. Kursen genomförs som en del av grundexamen inom Natur- och miljöbranschen (naturinstruktör). Deltagarna har möjlighet att avlägga examen i sin helhet enligt ett personligt studieprogram. Ytterligare information om kursprogrammet och ansökan får du på webben på adressen www.sakky.fi/toivala eller av skolans kansli tfn 017 214 4109. Ansökningstiden går ut 29.11.
• ERÄKONTTI ESHOP Omasta kontista METSÄSTÄJÄN TERVEYSOPPI Mikko Alhainen, Specialplanerare S U U T UU Goda erfarenheter av våtmarker i Sverige ? sjöfågelstammarna växer! lll Hos grannen i väster har man de senaste cirka tjugo åren bedrivit ett långsiktigt arbete med våtmarker för vattenskyddet och mångfalden i naturen. Det primära syftet med finansieringen av våtmarkerna har varit vattenskyddet i jordbruket, och i jordbruksmiljöer har det skapats 7800 hektar nya våtmarksmiljöer. Det främsta motivet bland svenska markägare för att grunda våtmarker är att de bidrar till att stärka fågel- och djurbestånden. Även forskningen har påvisat att effekterna på mångfalden i naturen är överraskande goda. Det räcker med att grunda en eller några våtmarker för att de positiva effekterna ska bli synliga på lokal nivå. Verksamheten har avsevärda effekter också på bestånden av viltfåglar, vilket tryggar de framtida jaktmöjligheterna. I Sverige avkastar det omfattande arbetet med våtmarker resultat på alla nivåer i landskapet. Vad vattenskyddet beträffar har våtmarkerna visat sig vara kostnadseffektiva åtgärder och effekterna på faunan har överträffat förväntningarna! Tidigare fanns det i Sverige nio hotade våtmarksfåglar. Under de senaste åren har statusen som hotad strukits för fem av dem och en har klassats om till det bättre. Under samma tid har fyra kräldjur strukits från listan över hotade arter och två har klassats om till det bättre. Gjorda undersökningar visar att våtmarkerna som har grundats i jordbruksmiljöer utgör det främsta skälet till att bestånden har blivit starkare. Tunnista sairauksien aiheuttamat muutokset riistaeläimissä ja minimoi niistä aiheutuvat riskit. Ohjeita saaliin käsittelyyn, lahtivajahygieniaan ja turvalliseen riistaruoan valmistukseen. Kirja on jokaisen metsästäjän ja luonnossa liikkujan perusteos. Vuoden loppuun saakka vain 49,90? (Normaalihinta 59,90?) Riistanhoidon seinäkalenteri 2014 Möjligheter också i Finland Det är i synnerhet bestånden av arter vid eutrofa fågelvatten som har gått tillbaka i vårt land. Stjärtand, årta, vigg och brunand lider av bristen på lämpliga biotoper och när vattendrag växer igen. Grunda och näringsrika våtmarker i öppna jordbrukslandskap hör till de viktigaste miljöerna för många våtmarksfåglar. I vårt land finns avsevärda möjligheter att skapa fler våtmarksmiljöer och stärka fågelbestånden. Det lönar sig att anlägga och iståndsätta våtmarker både på talko och med olika slag av finansiering. Arbetet gagnar vattendragen i trakten, faunan i våtmarkerna och viltstammarna. Jokaisen kuukauden kohdalla näet mitä riistanhoitotöitä silloin kannattaa tehdä. Koko A4 ja avattuna 2 x A4 12,90? 2014 Kätevä ja kestävä taskukalenteri. Om de anläggs på rätt sätt utgör våtmarkerna avsedda för vattenskyddet i jordbruket sjöfågeltillhåll av bästa märke. I framtiden blir det förhoppningsvis möjligt att med finansieringsstöd för lantbruket också grunda våtmarker som snarare är tänkta att iståndsätta biotoper. Inom projektet Hembygdsvåtmark Life har det grundats fina modellvåtmarker i varje region. Se www.kosteikko.fi > På svenska. Tilaa RHY:lle, seuran johtokunnalle tai lahjaksi. 10? ERI ÄN KALENT METSÄSTÄJ Eräkontti on Suomen Metsästäjäliiton ja sen piirien omistama yritys. Kinturinkuja 4, 11120 Riihimäki, p. 010 440 9410 Avoinna arkisin Ma?pe 10?17 Metsästäjä 6 l 2013 l 67 Verkkokauppa www.erakontti.fi
• Beställ julklappar! Beställningar som inkommit före den 16.12 hinner levereras till julen. Se hela vårt sortiment på webben: www.riista.fi Nyheter Viltspel Eräkokki ? Jaktkocken ? smaker från skog till stad - bok lll Frågesport med jakt som tema. Stig in i lll Jaktkockarnas recept är som en fläkt av skog och vind över sjö. Duka till vardag och fest med fisk, vildmat, vilt, svamp och bär. Recepten är utprovade i praktiken och kommer från både professionella kök och lägereldar. Här finns det experimentella köket, klassiker och det bästa av matlagningen över eld. Den ångande rödingsoppan, saftiga hjortsteken och härliga bärpajen är som en hälsning från naturen. jaktens värld och bege dig ut på en viltstig genom Finland. Artidentifiering, jakt- och vapenlagstiftning, viltekologi. Frågorna och artidentifieringsbilderna bygger i huvudsak på Handbok för jägare. Omfattar 350 frågekort. Pris 27 ? Spår i tjädermarkerna ? dvd lll En film om jakt efter frosttjäder. Ett av A.E.Järvinens, den finska jaktlitteraturens stora mästare, favoritämnen var jakten efter frosttjäder i de nordliga jaktmarkerna. Filmen följer i mästarens spår och är en hyllning till Järvinens arbete. Den innehåller unika ögonblicksbilder av en för nutidsmänniskan ytterst svår jaktform. Videosara, 2013 Speltid 40 min, Pris 24 ? Metsäkustannus Oy, 208 sidor, Hinta 35 ? Hönsfågeljaktboken ?bok Se hela sortimentet på vår webbplats www.riista.fi Beställningarna skickas mot postförskott (avgift 4,10 + porto enligt vikt) Beställningar: nätbeställningar: post/besöksadress: per telefon: www.riista.fi , näthandel Finlands viltcentral, Lagret Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors 029 431 2111 NYHETER: Viltspel Latuja metsomailla ? dvd Eräkokki ? bok Kanalinnustus ? bok Suomalainen riistanhoito ? bok 27 ? 24 ? 35 ? 35 ? 45 ? antal_____ antal_____ antal_____ antal_____ antal_____ Namn______________________________________________________________________________ Näradress _________________________________________________________________________ Postnummer ______________ Postanstalt _____________________________________________ Telefonnummer ____________________________________________________________________ 68 l Jägaren 6 l 2013 lll I vårt land är hönsfågeljakten populärare än någon annanstans i världen. Den här boken handlar om hönsfågeljakt och visar hur jägaren lär sig jaga fältfågel och skogsfågel. Hur väljer han rätt utrustning och rätt vapen? Vad krävs av en fågelhund? Hur handla efter träff? Hur reglera och förvalta hönsfågelbestånden? Boken presenterar tjädern, orren, järpen, dalripan, fjällripan, rapphönan och fasanen och berättar om jakten efter de här fåglarna, hur bestånden förvaltas och hur man bestämmer åldern på hönsfåglar. Otava, Jere Malinen & Veli-Matti Väänänen, 196 sidor, Pris 35 ? Viltvård i Finland ? bok lll Under de senaste tio åren har viltvården förändrats radikalt. Viltorganisationerna har organiserats om. Förvaltningen av viltbestånden har blivit mera planmässig. Den finländska viltvården avspeglar hur viltvården bedrivs i vårt land idag. Boken behandlar det senaste om förvaltningen av skogs-, fält- och vattenvilt, viltvården i tätorter och omgivningen kring vägar, restaurering av myrar, jakten på jordbruksmark samt uppfödning och utplantering av vilt. Som helt nya teman behandlas förvaltningen av viltbestånd och viltkonflikter. Metsäkustannus, Petri Nummi & Veli-Matti Väänänen, 220 sidor, Pris 45 ?
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2014 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. 5 mån gammal finsk stövarhane. Championföräldrar. Tfn 0400 783 784. Fotsnaror för räv. Bygelmodellen, Fabrikstillv fjädrar, fungerar. Tfn 044 523 0554. Ryska stövarvalpar med drevgaranti. Usvavaaran Kennel, tfn 0400 274 744. Aimpoint 9000L 395,-, Burris 3-9x40 210,Kahles 2,5-10x50 890,-, Kahles KX 2-7x36 850,Leupold VX-1 2-7x33 250,-, VX-1 3-9x40 295,Meopta 1,5-6x42 525,-, R1r 3-12x56RD 830,Steiner 1,5-8x42 1490,-, xtreme 3-12x56 1690,Swarovski Z4I 1,5-4x24 1390,-, 2,5-10x56 1770,Tikka T3 Hun 850,-, Tikka T3 Lite ss 890,Sako 85 Syn SS 1550,-, Black Bear 1495,Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06 528 1203. Labradorer med jaktlig härstamning, tfn 040 9138 310, www.metsänhengen.com. Drevervalpar efter premierade föräldrar, tfn 016 179 545. Patterdaleterrier hanvalpar 6.7.13, en intelligent och effektiv grythund. Eero Suomus, 0400 788 636. Valpar av strh tax efter SF BCH-L föräldrar. Om du letar efter en grythund. Pekka Tyrkkö, tfn 0400 773 141. Valpar av engelsk springer spaniel, friska föräldrar. För jägare. Tfn 040 196 2709. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandringskängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabbt och billigt med post och buss! Jägaren nummer 1/2014 utkommer den 23 januari. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 11 december. Säljes Begagnat: stort, varierande urval vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi , 050 465 4695. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till tidningens redaktion. Adressen är marja.kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Valpar av amerikansk rävhund efter föräldrar som prem vid bruksprov och på utställn: far: Laikku, mor: Amy. Tfn 045 256 9907, Vörå. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. Organisationer och föreningar Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050 365 9222 och Janne Rantanen 0400 267 098, och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050 3271 782 eller Marko Niemelä 045 1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050 572 7010. Internet: http://www.shhj.info. Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas ? material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Harri Mäkinen, 050 559 8906. Se www.laikajarjesto.fi. Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934 eller 03 515 3230. Medlemsärenden tfn 09 874 7230. Webbplats: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto?Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www. mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Pekka Inkinen 040 832 2858. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen annamari.pirinen@pp.inet.fi, Johannes Lehtomäki, johannes.lehtomaki@mhy.fi, 040 450 0024. Norrbottenspets: Soile Kattainen 050 327 4259. Eller ordf Uolevi Sirviö 044 296 8530. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbsajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Jorma Korpela tfn 044 511 2013, engelsk setter: Antti Korhonen tfn 040 725 3148, irländsk setter: Tero Savolainen tfn 0440 130 703, gordonsetter: Jasu Sinkkonen tfn 040 5198 819. Mera info på www.kkk-hhs.fi Konservatorer Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Antti Mäkilä, Tammela. Alla arbeten i branschen! Tfn 0400 879 581, antti.makila@elaintentaytto.fi, www.elaintentaytto.fi. Kombivapen Baikal med Bushnell kikarsikte, kal 12/76-223. Bp 540 e. Tfn 0400 754 241. Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagfällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400 181 498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Tikka T3 Forest 308Win paketspecial Burris optik 3-9x40 ljuspunkt 1290e Testvinnande Howa-gevär från 790e Beretta, Benelli, Guerini, FC, CZ, Sako/Tikka. Kikarspecial! Hawke 3-9x50 85e. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi, tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040 581 9624, www.trofeart.tk T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Konserverar djur och fåglar, även fiskar! R. Tyni, 040 7375 724,  Kuusamo. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013 881 985, 0500 279 777. Valpar av norsk gråhund, föräldrarna dubbelchampion. F 1.11.13, Risto Hämäläinen, S:t Michel, tfn 044 370 8373. Valpar av finsk stövare, god härstamning. Ring så berättar jag mera. 040 5531 258. Två lovande hanvalpar av finsk stövare, föräldrarna driver räv. Födda 25.7.2013. Far BCH och mor har två ettor. Sällskapliga och modiga valpar, reg, chipmärkta och vacc. Tfn 0400 458 057 eller 040 5626 997, Kumo. Jägaren 6 l 2013 l 69
• Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Fikka kombibock 5,7 x 43 -12/70. Geväret är som nytt. Pris 750e. Tfn 050 464 5775. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. Nahkasaapas, vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla Hinta 65? koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta koot 37-46 74? Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Hundkojor; 1-delad 310,- och 2-delad 390,-. 06 453 4333. www.koirankoppi.fi. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, WWW.ASEJAERA.FI Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. VHF-telefon från 89e! Wouxun KG-679E VHF 89e. Lerduvekastare The Competitor 35e, 5 st slagjärn för mink 23.50e. SwingBlade kombikniv 42e. Elektroniska hörselskydd Caldwell 44e. Vakuumapparat Cyclone 49e. Köttkvarn WildHog 1200W 66e. KARSKI skidpaket 139e. Mini GPS pejl 49e. Deben 12m grytpejl 226e. TARVAS kulor från 59e/50 st. Hela sortimentet i nätbutiken - www.eranetti.fi Kvalitetsbatterier till hundpejlar och jakttelefoner mm. Tfn 06 364 1565, www.cellpac.net Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Hinta 69? koot 37-48 Saapas, "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. 69? koot 36-48 Hinta Nahkasaapas, kosteutta kestävä nahka, teddykarva vuori, varrensuussa nauhakiristys, pitävä pohja 74? koot 38-48 Hinta Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi, tfn 06 729 0431, 06 724 7815. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Kikarklackar till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017 824 123 eller 040 527 4440, Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. kivelaoutdoor.com, tfn 040 728 4667. Ett enormt sortiment för jägare! Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Asepalvelu K.Kauranen, vapensmedsaffären i Härmä. Oravaistentie 88, 62310 Voltti. Tfn 0500 562 940. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044 368 1441. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. Inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. ERÄTAPIO OY, tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Viltkamera från 89e! Scout Guard 550VB 5.0MP 89e, Uovision Panda 8.0MP 138e, Uovision UV565 Full HD 12MP 179e, sändande Uovision UM565 8.0MP 279e, fjärrstyrd Uovision UM535 8.0MP 299e och Uovision UM565-SMS 12MP 339e. Ny och snabb 3G fjärrstyrd: Uovision UM565 3G 12MP! Se hela sortimentet i nätbutiken - www.eranetti.fi Köper och säljer, www.jahtihuuto.net. Finfina trofésköldar, 050 5616 493, www.puuseppa.info. Sköldar för horntroféer: rådjur 18 e, hjort 11 e, älg 14 e. 050 438 2370. Videosaran uutuuselokuva, jossa hiihdellään huurremetsojen pyynnissä eräkirjallisuuden klassikon A.E. Järvisen luomassa hengessä. Perinteisen talvimetsopyynnin ainutlaatuiset erätilanteet lumen ja pakkasen keskellä tulevat elokuvan myötä turvallisesti olohuoneeseesi. Ohjaus Arttu Kotisara, kesto 40 min., ovh. 23,90 ?. Tilaukset soittaen tai viestillä puh. 0400-229739 tai sähköpostilla os. arttu@videosara.fi Lisätietoja tästä ja muista eräelokuvista sivuilla www.videosara.fi 70 l Jägaren 6 l 2013 Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pb 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Jakt erbjuds Säljer stort berett björnskinn med uppstoppat huvud. Tfn 013 524 261. Gås och allt storvilt EST/FIN, 050 520 6100, juhani.tuomaala@netikka.fi Viltfågel: fasan, rapphöna, gräsand och vaktel. http://selkeensulka.blogspot.fi, tfn 040 500 3888. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jaktföreningar OBS!!! Original 5/7 pers militär terrängbil UAZ-469 årsmodell 90. Se presentation på google: ristolappalainen.yle. Intresserad? Ring: 0400 272/Risto.   Jaktstuga i Estland, bostadshus, bastu och bod. Alla av stock. Växthus av glas, tomt 2.4 ha. 29000e/anbud. Tfn 044 2077 269. Renoverad tvåa 40m2 i Pärnu, Saugajoki. Ägaren 040 5605 212. Säljer en hjortjägares dröm! Ny stockvilla med uthus, 12 ha mark i hjortmarker. Sydv Birkaland. Pris 195 t. Mera info ring 050 549 5532. Köpes Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Garveri köper obehandlade pälsskinn, saltade eller torkade. R Halkola, Noksonkuja 9, 61310 Panttila, 06  450 0600, 040 527 8219. Vi köper fortlöpande pälshudar av alla slag till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400 271 291. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Ahola 02 728 7503, 050 462 5938. LATUJA METSOMAILLA Jag servar jaktradior, hundpejlar? RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Vi bereder alla slags pälsskinn. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010 387 3090. www.taljatukku.fi. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Björnjakt i Suomussalmi. Nyhet: södra Kuusamo. Tfn 050 325 8966. www.erapalvelu.net Expert i branschen sedan 2000! Jaktresor över allt i världen. Gås och vildsvin i Estland. VSD SAFARIS, www.vsdsafaris.fi tfn 0400 888 875, hunt@vsdgroup.fi I Hauho fasanjakt och möjl träna hunden. Försäljning av uppfödda fåglar. Fråga på inkvarterings- och måltidstjänster. Mejl: auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050 588 9593. www. fasaanitila.net. Fasanförsäljning i Koijärvi, hundutbildning, jakt. 045 3496 096. Klövdjurs- och andjakt i Sagu. www.prohunting.fi/, 040 558 9012, pro.hunting@luukku.com Svensk jakt av toppkvalitet! Gås, hjort, vildsvin, älg, mm www.carlanderoutdoor.se Uthyres Stugor i Kuhmo vid östgränsen. Tfn 0500 253 563. www.nresorts.com /0400 147 550 Nära Varkaus och mitt i statsmarker uthyres stuga, rökbastu, vindskydd, båt mm. Tfn 050 559 8145.
• Jägaren Nr. 6/2013 62. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.1.2014. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Marko Mikkola, Marja Martikainen, Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Tryckeri: Hansaprint 2013/Jag13_06 Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Marja Martikainen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint) Översättning: Berndt Zilliacus Pärmfoto: Hannu Huttu ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Adresser Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter z< Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 ? 15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret.Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi Telefon 0303 9777 Kontaktuppgifter Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn. Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, Besöksadress Viksbågen 4, tfn. 0295 301 000 www.rktl.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tfn. växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, Tfn. växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren 6 l 2013 l 71
• © Mikael Wikström www.asejaera.fi ÅBO Tel. (02) 239 0930 KIMITO Tel. (02) 423 804 Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen. 300 ? Ihjäl Direktdödande Mårdfälla eller Minkfälla Deben Terrier Finder Long Range 55 ? Crock-Pot Elgrytor från 59 ? 240 ? Laser Genetics ND 3x40 Sub Zero 350 ? Vapenskåp SP 88 SP 75 680 ? 550 ? + Frakt SP 88 Baron Gevärspåse 119x28x6cm Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. www.midway.fi ? 09 5122 933 Telefonservice vardagar 12-17 10 skotts Magasin till stock 460248 Mosin Nagant stock ställbara kindstöd & bakkappa 5 Skots löstagbart magasin PRODUKTNR 510435 40? Barnes 6,5 127 gr LRX helkoppar långhålljaktkula 50 st PRODUKTNR 392346 80? PRODUKTNR 460248 280? Pride Fowler Evolution 3-12x42mm kulbankekompensator för 22 LR till 200 m PRODUKTNR 144970 600? Timneys avfyringsmekanism med säkring för MosinNagant PRODUKTNR 559350 180? Buck Gardner Rävlockspipor 4 st + CD PRODUKTNR 520419 69?