Jä g ar en 6 2015 DOVVILTET 125 år i Finland Upptäck det viltvänliga skogsbruket Vad tycker du om våra tjänster?
2 Jägaren 6 2015 Kontaktuppgifter Adresser Jägaren Nr. 6/2015 64. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.1.2016. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman Redaktionssekreterare: Henna Väyrynen, tfn 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och jägare: Övriga annonsärenden: Klaus Ekman Adressändringar: Tfn 029 431 2002, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2015/Jag15_06 Pärmfoto: Mikael Wikström Medlem i Tidningarnas Förbund Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser 1. Adressändring via Posten Finland adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. a) webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) Jaktkortsärenden och adressändringar 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22 tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning vardagar kl. 9 – 15, Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 Registratorskontor Licensförvaltning
Jägaren 6 2015 3 Innehåll 6 2015 5 Ledaren: Naturpolitik som bygger på förtroende och rättvisa 6 Vildsvinet en utmaning 8 Så bekämpar du den afrikanska svinpesten 11 Kampanjen Kiri för viltvänligt skogsbruk 12 Viltvänligt skogsbruk och virkeshandel 15 De viktigaste ripmyrarna lokaliserade 18 Ordförandens spalt: Skogsvilt från viltskog 19 Den beståndsvårdande vargjaktens första år 20 Den beståndsvårdande vargjakten: Erfarenheter och framgångar 24 På fem år skapades ett nätverk av våtmarker 28 Gård vid havet förenar jordbruk med viltvård 30 Vilthushållningen blir allt internationellare: Vårt viltkunnande håller hög nivå 32 Plansch: Älg 34 Smidigare älgdata med Oma riista 36 En plansch för varje slaktskjul 38 Dovviltet 125 år i Finland 42 Årets andra olyckstopp närmar sig 44 Jägarexamen förnyas 47 Skapa ett Oma riista-användarnamn 48 Skydda hunden mot sjukdomar och parasiter 51 Årtan 52 Jaktlägret för ?ickor jättepopulärt 53 Tipshörnan 54 Viltforskningens historia, del 6: Jägarna ställer upp för forskningen 57 Viltvårdens årsklocka 58 Nyhetsmagasinet 61 Jakt och jägare 62 Åland Nya jägarexa men betonar ansvaret , s. 44 Vildsvinet – en utmaning, s. 6 Vargjakt i Norra Karelen, s. 20 Hembygdsvåtmark Life+ lyckades, s. 24 Ka is a H ut tu n en M ar ko M uu tt o la Pe n tt i So rm un en , Va st av al o
www.steiner optics.com/
Jägaren 6 2015 5 Rubriken för ledaren är hämtad ur regeringsprogrammet. Även om den är politisk så vänder den sig till dem som sysslar med naturens resurser, antingen som yrke eller som hobby. Naturpolitiken i vårt land har bedrivits med en utpräglad förkärlek för begränsningar. Landsbygdsbor upplever ofta att naturen skyddas mot människan – inte för. För vilthushållningens del handlar armbrytningen framför allt om huruvida det överhuvudtaget behövs några jaktbegränsningar i skyddsområden, och i vilken utsträckning i så fall. Att debatten är så fokuserad på skyddsområdena och på villovägar när det gäller att bedöma helheten och behovet av naturvård och naturskydd. De skärvor till skyddsområden som har grundats med stöd av lagstiftningen utgör med undantag av landets norra delar blott en liten del av naturen i vårt land. Faktum är att mångfalden i vårt lands natur avgörs av hur vi hanterar och sköter vardagsnaturen, det vill säga skogarna, åkrarna, våtmarkerna och vattendragen. Alltså de områden som berörs av det vanliga jordoch skogsbrukets produktion och verksamhet. På Finlands viltcentral har vi utarbetat en egen strategi för naturvård och naturskydd. Där betraktar vi vilthushållningen som en förenande länk mellan å ena sidan jordoch skogsbruket och å andra sidan naturskyddet. Om viltet mår bra i en variationsrik natur så gör också de övriga arterna det. Vår naturstrategi utgår från markägarna. De är naturvänner och jägare, och beredda att jobba för bevarad mångfald. Ungefär hälften av arealen privatmark i vårt land ägs av familjer där åtminstone en person jagar. Dessutom verkar det vara så, att ägandet av skogsfastigheter i allt högre grad kommer att övergå till personer som jagar. Med sina investeringar önskar de också säkra möjligheterna att syssla med sin hobby. Vad den hållbara vilthushållningen beträffar har det unfrämja naturvänliga produktionsoch verksamhetsmetoder. Inom projektet Hembygdsvåtmark Life+ har vi på alla håll i landet byggt upp ett nätverk av modeller för mångfunktionella våtmarker. Vattenskyddet gynnar både viltfåglarna och de övriga våtmarksarterna. I det samnordiska projektet Mårdhund Life+ ligger fokus på regleringen av främmande arter. Vi har också deltagit i projekt som syftar till gynnsammare villkor för vilthushållningen i lantbrukets miljöstöd. Vårt viktigaste utvecklingsarbete pågår dock i skrivande stund och handlar om att jämka samman vilthushållningen och skogsbruket. Vi har publicerat anvisningar för viltvänlig skogsskötsel och anlagt försöksoch demonstrationsobjekt, och i detta nu ansöker Finlands viltcentral tillsammans med Naturresursstora Taiga Grouse-projektet. Om projektet blir av ska det skapa ett landsomfattande nätverk av försöksoch modellområden som presenterar skötseln av viltskog. Alldeles nyligen har vi tillsammans med Finlands skogsstiftelse startat en kampanj för det viltvänliga riistametsänhoitoon. På svenska kallad Upptäck viltvänligt skogsbruk. Syftet är att få skogsägare och skogsfackmän att börja betrakta skogsskötseln som en helhetsinsats för naturen, viltet och virkesproduktionen. Kampanjen ska inspirera målgruppen att läsa anvisningarna för viltvänligt skogsbruk och öka kunskaperna om det viltvänliga skogsbrukets metoder, för att på så vis ge ekonomiskogsbruket större bredd. Tanken är att integrera den viltvänliga skogsskötseln i skogshushållningens vardag. Anvisningarna är kostnadseffektiva och praktiska, och utgår från markägarna. De motarbetar inte virkesproduktionen utan ska snarare ge naturoch viltintresserade markägare inspiration i sitt skogsbruk. I ett större perspektiv sätter anvisningarna till och med virket i rörelse! Virkesproduktion som låter tjädrarna spela kan i framtiden bli ett trumfkort för försäljningen av virke från Finland. Naturpolitik som bygger på förtroende och rättvisa Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 Jägaren 6 2015 Visa Eronen , Finlands viltcentral Vildsvinet en utmaning å Finlands viltcentral uppskattar man att det i våras fanns ungefär 1000 vildsvin i landet innan suggorna grisade. Under jaktåret 2014-2015 fälldes ungefär 380 svin. Av siffrorna kan vi dra slutsatsen att vildsvinen fortsättningsvis blir fler i vårt land. I skrivande stund har jägare skrivit in 67 fällda vildsvin i tjänsten Oma riista under perioden första juni till 14 oktober. Ingen brist på fällningar således, men säkerligen finns det många fällda svin kvar att skriva in. Av de rapporterade svinen har 51 varit äldre än ett år och bara sju kultingar. För några svin har det inte gått att bedöma åldern. Vildsvinsarbetsgruppen som jordoch skogsbruksministeriet har tillsatt avgav sitt betänkande i våras. Där föreslås att vildsvinsbestånden i Nyland och Sydöstra Finland borde halveras och artens fortsatta spridning hejdas eftersom den afrikanska svinpesten sprider sig i vårt närområde. När pesthotet väl är avvärjt kan läget bedömas på nytt. Som vilt betraktat är vildsvinet intressant och svårjagat. Skötseln av arten kräver nytt kunnande och satsningar på viltvård och jakt. I den här artikeln ska jag belysa några viktiga aspekter av skötseln av arten. På nästa uppslag informerar Evira om vildsvinet och går igenom vad man ska göra och vad man ska låta bli för att inte den afrikanska svinpesten ska nå vårt land. Lärdom av grannländerna Även om vildsvinet är en ny bekantskap för oss så har våra grannländer och övriga Europa rejält med erfarenhet av hur arten ska hanteras. Samma lagbundenheter kan tillämpas även i våra förhållanden. Vildsvinet är ett klokt djur med en fantastisk förmåga att föröka sig och sprida sig. Den som frågar en svensk eller tysk expert om råd för hur vildsvinet ska hanteras får samma svar: det viktigaste är att jaga djuret tillräckligt intensivt och att fälla de rätta individerna. Beträffande utfodringen börjar svaren dock skilja sig åt. I bägge länderna är man medveten om att man kan styra vildsvinens beteende med utfodring I synnerhet i Sydöstra Finland och i östra Nyland har vi under de senaste åren lärt oss att jaga och sköta en nykomling, vildsvinet. Den afrikanska svinpesten ASF har satt extra piff på soppan. Sjukdomen sprider sig i Baltikum, Asien och Östeuropa. Skötseln av vildsvinet kräver därför kunnande och omedelbara åtgärder. P
Jägaren 6 2015 7 och att överdriven utfodring oundvikligen leder till problem. Avskjutningen borde ligga på 80 till 100 % i förhållande till stammens storlek före suggorna grisar om syftet är att hålla stammen på en oförändrad nivå. Om syftet däremot är att minska på stammen så ska avskjutningen vara ännu kraftigare. Oavsett om förvaltningen går ut på att hålla stammen oförändrad, att tillåta en måttlig tillväxt eller att minska på den så är det synnerligen viktigt att skjuta tillräckligt med kultingar. När syftet är en effektiv reglering av stammen så ska vi också fälla vuxna honor, såframt detta är möjligt. Men vuxna honor har ofta kultingar och får i så fall inte fällas. En hona med hängande spenar får inte heller skjutas eftersom den med stor sannolikhet är en diande sugga. Att skjuta en ledarhona är ur en beståndsvårdande synvinkel inte heller klokt. Vildsvinsjägare måste kunna skilja på individer av olika ålder och kön. Det kräver träning och är inte är lätt vid skarpt läge. Utfodring av vildsvin I Tyskland får vildsvin utfodras enbart om syftet är att locka dem. I Sverige styrs utfodringen med rekommendationer, men reglering införs om inte rekommendationerna har effekt. Hos oss regleras i detta nu inte utfodringen av vildlevande vildsvin. Trots det ska den som utfodrar följa säkra principer som är förnuftiga för beståndsvården. Syftet med utfodringen ska vara att göra det lättare att jaga och följa med stammen, att knyta svinen till platsen och att hålla dem borta från odlingar och andra lättskadade ställen. Den som utfodrar ska komma ihåg att bara använda vegetabiliskt foder, som säd och rotfrukter. Mat avsedd för människor, matrester eller icke upphettat foder från trakter med svinpest får inte användas. Dessutom ska man inte lämna kadaver av trikinutsatta arter eller slakteriavfall från husdjur så att vildsvinen kommer åt dem. Överdriven utfodring av vildsvin skapar problem. Givorna ska alltså vara begränsade och inte serveras traktorlassvis. Med en foderautomat som drivs med ackumulator blir det enkelt att servera smärre fodermängder regelbundet. För att undvika direkta och indirekta kontakter Skriv in observerade och fällda vildsvin i Oma riista lll Det är viktigt att bokföra fällda vildsvin i tjänsten Oma riista för att vi ska kunna följa med stammens storlek och utbredning. Spara dessutom gärna observationerna i webbtjänsten Oma riista. Observationsinformationen hjälper oss att följa med stammen och planera förvaltningen. Följ med den kumulerade avskjutningen på viltcentralens hemsida där den anges på jaktvårdsföreningsnivå. mellan vilda och tama svin får utfodringen inte ligga i närheten av svinstior. Syftet med utfodringen borde inte vara att öka på populationen genom större kullar och täthet, eller genom att göra det lättare för djuren att överleva vintern. Vildsvinsjakt Det gäller att aktivt följa med vildsvinsbeståndets storlek och struktur i sitt område. På ett år kan vildsvinen till och med bli mer än dubbelt fler! Jakten är allt annat än lätt och det krävs hårt arbete i synnerhet för att fälla tillräckligt många grisar. I Sverige anses vakjakt vara den effektivaste jaktformen. Vildsvinet är ett försiktigt och läraktigt djur och därför ska jägaren när han planerar sitt gömsle ta med vinden och ljuset i beräkningen. I östra Nyland kan man med dispens beviljad av Finlands viltcentral på anmälda utfodringsplatser använda en fast ljuskälla som hjälp vid jakten och för identifieringen av djuren. Små fasta lampor med solceller har visat sig fungera bra vid vildsvinsjakt. Trikiner är ett vanligt plågoris hos våra små rovdjur. De infekterar vildsvin och kan även smitta människor. Fällda vildsvin ska därför kontrolleras med avseende på trikiner innan de blir mat. Om vildsvinskött överlåts eller säljs till någon utanför jägarens eget hushåll så ska köttet kontrolleras för trikiner och man ska vänta på resultatet av undersökningen. Vildsvinsarbetsgruppens promemoria: Följ med avskjutningen på Planeringen av jakten En svensk expert ger följande råd för planeringen av vildsvinsjakten: l skjut aldrig en sugga med kultingar l skjut fyra kultingar av årets produktion för varje fjolårsgris l majoriteten av de fällda fjolårsgrisarna ska vara honor Avskjutningen i procent: l 70–90 procent av avskjutningen ska vara årets grisar l 10–20 procent fjolårsgrisar, majoriteten honor l 10 procent vuxna djur
8 Jägaren 6 2015 en afrikanska svinpesten infekterar inte människor och har aldrig konstaterats i vårt land. 2014 konstaterades sjukdomen för första gången i de baltiska länderna och Polen. I somras ökade antalet nya fall explosionsartat, i synnerhet i Estland. Viruset har konstaterats på olika håll i Estland, både hos tamsvin och vildsvin. De införda restriktionszonerna täcker redan hela det estniska fastlandet. Sjukdomen förekommer även i bland annat Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Eftersom situationen har blivit kraftigt förvärrad i Polen och Baltikum, och i synnerhet i Estland, rekommenderar Evira att man inte för in vildsvinskött till Finland eller livsmedel framställt av vildsvinskött från Baltikum eller Polen. Miia Kauremaa , Evira Så bekämpar du den afrikanska svinpesten Evira rekommenderar: för inte in vildsvinskött i landet! Den som jagar vildsvin utomlands ska inte åka till områden där afrikansk svinpest har konstaterats. Den afrikanska svinpesten är en allvarlig och mycket smittsam blödarfebersjukdom som drabbar tamsvin och vildsvin. Sjukdomen förekommer i våra närområden och risken för spridning till Finland har ökat. Svinpestviruset överlever olika sätt att tillverka köttprodukter och kan sprida sig med exempelvis rökta och lufttorkade köttprodukter. Införsel av vildsvinskött från närområdena kan utgöra en risk. All presentimport av köttprodukter från Ryssland, Vitryssland och Ukraina är förbjuden. Undvik att åka utomlands för att jaga vildsvin i infekterade områden. För den som ändå reser rekommenderar Evira att souvenirer som djurtänder och skinn ska behandlas i ursprungslandet så att de kan förvaras i rumstemperatur och därefter skickas till Finland. Import av foder från infekterade områden För att förhindra spridning av sjukdomen ska foder som inte har hettats upp, som ensilage D Vio let ta No wa k CIC Du som jagar i ett infekterat område: l Tvätta och rengör bilen och hela din utrustning innan du återvänder till Finland. Tvätta bilen också undertill och inuti. l Tvätta kläderna som du har använt vid den högsta temperaturen som tvättanvisningarna tillåter. Rengör stövlarna, kängorna och jakthundarnas utrustning så noga du kan. Håll därefter de tvättade kläderna, stövlarna och utrustningen, beroende på materialet som de är tillverkade av, en timme i en het bastu (minst 60 °C) eller behandla med ett desinfektionsmedel som biter på viruset (till exempel en enprocentig lösning av Virkon S eller en tvåprocentig hypokloritlösning). l Bada bastu själv när du har återvänt från resan och tvätta omsorgsfullt hundarna som har varit med. l Besök inte svingårdar under de två dygn som följer på din hemkomst från resan och jaga inte heller vildsvin här i Finland. Under den här tiden ska du också undvika att komma i kontakt med foder för viltutfodring, åtlar för rovdjur och utfodringsplatser.
Jägaren 6 2015 9 och hö eller färskkonserverad eller obehandlad skörd inte införas från sjukdomsdrabbade områden för att användas som foder för produktionsdjur, vildlevande fåglar eller vilt. Observera att torkning av spannmål, inklusive majs, inte nödvändigtvis förstör ASF-viruset. Kontrollera alltid ursprunget för importerat foder eftersom det kan komma från något annat land än inköpslandet. ASF-viruset kan även följa med transportutrustning och strö. Observera även att utfodring av vilt i närheten av östgränsen kan locka vildsvin från den ryska sidan, vilket kan öka risken för att sjukdomen ska sprida sig till oss. Vildsvinsprover till Evira I Finland ska jägare anmäla påträffade döda vildsvin och vildsvin som verkar sjuka till kommunalveterinären så att det kan undersökas om de är smittade med ASF. Evira tar också fortsättningsvis emot prover av friska, fällda vildsvin. En belöning på 40 euro betalas ut till jägarna för varje inskickat vildsvinsprov.. Ytterligare information om inskickandet av prover till Evira: Mera information om den afrikanska svinpesHur skydda sig mot infektion? För att undvika att bli infekterade ska jägare vid urtagning och avpälsning av vildsvin vara omsorgsfulla med hygienen och akta sig så inte brucellabakterier hamnar i munnen, andningsvägarna, ögonen eller sår i huden, exempelvis via kroppsvätskor eller avföring. Omsorgsfull desinficering av händer och utrustning rekommenderas. Även om vi inte känner till infektionsdosen för människor så vet vi att människor sällan blir smittade och att symptomen oftast blir lindriga. Vi avråder från att ge hundar råa kroppsFyndet av brucellabakterie hos vildsvin i Finland lll I augusti i år påträffade vi för första gången i vårt land brucellabakterier hos vildsvin. Vid utgången av september hade resultaten för sammanlagt fem vildsvin varit positiva för brucella. Alla fem vildsvinen hade fällts i Villmanstrandtrakten. Brucella orsakar en sjukdom hos djur som kan infektera människor. Hos människor orsakar bakterien inallvarlighet. Infektioner av bakterien Brucella suis förekommer relativt allmänt hos vildsvin och fältharar i Europa. Bakterien kan orsaka en kronisk infektion hos djur som kan vara latent i långa tider för att tidvis bryta ut. Brucella suis som infekterar vildsvin smittar även andra svin. ASF Regionalisation as per Commission Implementing Decision 2014/709/EU Part I Part II Part III Last update: 6 October 2015 2015 SANCO GIS For information purposes only. The European Commission does not assume any liability resulting from its content. delar och organ. Brucellabakterien förstörs när kött tillreds så det blir genomstekt. Brucellabakterien och produktionsdjur Här i Finland har brucella aldrig påträffats hos svin. Hos nötkreatur har sjukdomen brucellos, som orsakas av brucellabakterien, senast påträffats 1960. Förekomsten av brucella hos vildlevande vildsvin har inte tidigare undersökts i vårt land. Proverna som har skickats till Evira för ASFundersökning undersöks också för förekomst av brucella. Köttet av fällda vildsvin kan användas normalt även om Eviras undersökningar för förekomst av virussjukdomar och brucella inte skulle vara färdiga. på Eviras webbplats:
Jägaren 6 2015 11 Mirja Rantala , Finlands viltcentral Kampanjen KIRI sporrar till viltvänligt skogsbruk et viltvänliga skogsbruket kommer att bli allt viktigare eftersom det förenar de olika sätten att använda skogen samtidigt som efterfrågan på virke stiger. Kampanjen Kiri startade i oktober och ska inspirera skogsägare och skogsfackmän att studera anvisningarna för viltvänligt skogsbruk och öka kunskapen om skogsbruksmetoder som gynnar i synnerhet skogshönsen. Kampanjen framhåller att dagens skogsskötsel avgör hönsfåglarnas och jaktens framtid. Anvisningarna för viltvänligt skogsbruk breddar skötseln av ekonomiskog. Anvisningarna är praktiska och utgår från markägaren, och de varken förhindrar virkesproduktionen eller innebär ökade utgifter för skogsägarna. Tvärtom kan en virkesproduktion, som inte lägger sordin på tjäderspelen, i framtiden bli ett starkt försäljningsargument för skogsbruket i vårt land. Framtidens skogsbruk Syftet med kampanjen är att integrera det viltvänliga skogsbruket med skogsbrukets vardag. En viltskog producerar inte bara skogshöns utan dessutom också virke, bär och ett variationsrikt landskap. Den sammanlagda produktionen av de olika användningsformerna stöder skogsägarnas målsättningar och värderingar. Kampanjen Kiri ska inspirera skogsägare och skogsfackmän att tänka på skogsbruket som en insats med ett helhetsgrepp för naturen, viltet och virkesproduktionen. Kiri står för ”Kipinä riistametsähoitoon”, vilket kan översättas med Upptäck det viltvänliga skogsbruket. Finlands viltcentral driver kampanjen tillsammans med Finlands skogsstiftelse. I oktober-november kommer kampanjen att ges synlighet i skogsbranschens tidningar, i de sociala medierna och på Skogsmässan. Skogshönsen håller till i ekonomiskog och behöver en livsmiljö med föda och skydd. Hönsfåglarna klarar sig bäst i variationsrik blandskog, där trädbeståndet varierar i storlek och täthet. Blåbäret är den viktigaste födoväxten för skogshönsen och vi gynnar blåbärsriset genom att välja naturliga föryngringsmetoder och göra gallringarna i tid. Vi skapar skydd för fåglarna genom att undvika kraftiga röjningar och lämna kvar snår och grupper av träd. Finlands Skogsstiftelse som medverkar i Kiri-kampanjen finansierar informationsförmedling för skogsägare, skogsindustri och övriga som får sin utkomst av skogsbruk. Stiftelsen arbetar för ökad acceptans för skogsnäringen och bevarade verksamhetsförutsättningar även i framtiden. Anvisningarna för viltvänligt skogsbruk har tagits fram i samarbete med skogsfackmän. Anvisningarna och kampanjsidorna finns på webbplatsen riistametsa.fi . Mera läsning om viltvänligt skogsbruk nummer av Jägaren. D
12 Jägaren 6 2015 JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN Janne Miettinen & Mirja Rantala , Finlands viltcentral Viltvänligt skogsbruk och virkeshandel Skogsbruket utvecklas i en miljövänligare riktning som betonar mångfalden i naturen. En av de viktigaste faktorerna i utvecklingen är den viltvänliga skogsvården där vi sköter ekonomiskogen med hänsyn till skogshönsen och det övriga viltet. De nya anvisningarna för viltvänlig skogsvård i projektet Ut i viltskogen är lätta att omsätta i praktiken och dessutom är de kostnadseffektiva. Anvisningarna kan tillämpas vid alla arbeten i skogsbruket under ett bestånds hela omloppstid. irkeshandeln utgör en viktig del av skogsägarens ekonomi och skötseln av viltets livsmiljöer. Det finns en risk för att åtgärder som gynnar viltet kan bli ogjorda om skogsägaren befarar att hans viltvänliga önskemål för en stämpling kommer att avskräcka köparna. Men hänsynen till viltet försvårar försäljningen bara om objektet är en liten första gallring som måste avverkas på vintern och som främst avkastar massaved och energived. V Ja ri Ko st et
Jägaren 6 2015 13 För att hjälpa upp virkesförsäljningen är det därför en god idé att samla flera bestånd till en stämpling. Offerterna blir bättre om helheten är stor och virkesuttaget och medeldimensionen är hyfsade. På det viset kan också entrepenören sänka sina kostnader för flyttandet av maskinerna. Skogsägare ska räkna med de här faktorerna också därför att det nuförtiden och i synnerhet i norra Finland är svårt att finna köpare till gallringsobjekt som ska avverkas på vintern. Om en stämpling kan avverkas på sommaren, om avståndet till väg är kort och om det finns bra plats för lagring och lastning så ökar det virkesköparnas intresse. Om helheten som ska säljas håller hyfsad standard så går det också att inkludera bevarandet av viltets livsmiljöer i affären. Det går utmärkt att bedriva ett viltvänligt skogsbruk vid både plantskogsskötsel och gallringar, bland annat genom att lämna kvar buskage och gynna blandskog – i synnerhet blandbestånd med gran och tall. Det är heller inget problem att tänka på viltet vid slutavverkningar. Ett kalhygge är ingen drömmiljö för någon art, men med små åtgärder får viltet skydd också där, samtidigt som skogsägaren gör inbesparingar. Bland annat kan man lämna kvar uppslag av snår och låga träd. Om uppslaget av låga träd är av god kvalitet och tätt så kan det utnyttjas vid förnyelsen. Djuren finner gömslen där medan skogsägaren slipper extra arbeten och utgifter. Skriv in målsättningarna i avtalet Till det viktigaste för den som gör ett avtal om en viltvänlig virkesaffär eller viltvänlig skogsvård är att skriva ner vad som gäller. Vid en virkesaffär för gallring, plockhuggning eller luckgallring är det bäst att anteckna det kvarblivande trädbeståndets täthet, gallringsmetoden, trädslagsfördelningen, behovet av inledande röjning och när den ska göras, och mängden viltsnår. Låt bli att enbart avtala muntligt om de här sakerna. Att avtalet görs skriftligt är bra för alla parter och hjälper dem att nå de uppställda målen. Det viltvänliga skogsbruket fungerar vid både plantskogsskötsel och gallringar Gallringsmetoderna delas i allmänhet in i hög-, lågoch kvalitetsgallringar. I granbestånd och i blandbestånd med tall och gran ger höggallring det bästa resultatet för viltet. Ekonomiskt är metoden ofta den lämpligaste, men den stöder också viltets livskvalitet och beståndets slutenhet, och förlänger omloppstiden. Vid senare gallringar i ett tallbestånd kan man använda kvalitetsgallring som metod. Då ligger fokus på virkets tekniska kvalitet. Det bästa resultatet för viltet når vi med en varsam kombination av högoch kvalitetsgallring. I ett tallbestånd kan höggallring däremot sällan tillämpas efter regelboken eftersom det ofta förhåller sig så, att bara en del av tallarna har en tillräckligt bra krona som det går att bygga på. Vid en kombination av gallringsmetoderna lämnar vi kvar andra trädslag av god kvalitet i det dominerande trädskiktet. Där sådana saknas sparar vi träd av huvudträdslaget. Vid en slutavverkning är det klokt att i avtalet skriva in antalet trädgrupper och viltsnår som lämnas kvar, deras placering och struktur, och eventuellt en skiss över den undervegetation som ska utnyttjas; var den finns och arealen. På det viset blir också maskinföraren informerad om hur undervegetationen ska sparas. När avtalet om virkesaffären är skrivet kan M ar ko Sv en sb er g
14 Jägaren 6 2015 Komihåglista för viltvänligt skogsbruk Plantskogsskötsel l buskage för viltet (1-10 % av totala arealen) l blandbestånd Inledande röjning l buskage för viltet l spara övrig undervegetation Gallringar l buskage för viltet l blandbestånd Slutavverkningar l skiktade grupper av sparade träd l buskage för viltet l utnyttja undervegetationen vid förnyelsen Förnyelse l utnyttja undervegetationen vid förnyelsen l ingen stubbrytning / lämna tillräckligt med stubbar l plantering i omvänd torva l blandbestånd Specialobjekt (övergångszoner, myrar mm) l skogsodling med varierad struktur, plockhuggning l höggallring och förlängd omloppstid lll Ut i viltskogen-projektets första pilotobjekt blev klart i slutet av fjolåret i Multia på mark ägd av bolaget Finsilva. För de praktiska arbetena svarade Metsä Group och Metsä-Multia. Objektet omfattar både plantskogsröjningar och gallringar. Arbetena gjordes enligt anvisningarna för viltvänligt skogsbruk. Vid både plantskogsröjningarna och gallringarna lämnades viltsnår kvar och blandskog prioriterades. Vid gallringarna sparades också en varierande mängd undervegetation som skydd för viltet. Tillsammans med samarbetsparterna ordnades workshopar där erfarenheterna överfördes till arbetsanvisningarna. Resultatet blev en samling anvisningar för hur vi kan lämna kvar skydd och skogsägaren ta fiberband och märka ut några viltsnår på platsen för avverkningen. Virkesköparna, maskinförarna och skogshuggarna har för bråttom för att hinna sätta upp band. De flesta skogsägare sysslar ju gärna i sin egen skog och går det på en kvart att sätta upp banden så blir det en lagom bensträckare. På motsvarande sätt kan viltsnåren också märkas ut i en plantskog som ska röjas, om skogsägaren har lejt ut arbetet. Arbetsanvisningarna och Kemera-stödet I regel utgår avverkningarna från Tapios rekommendationer för god skogsvård. Men skogsägare som är viltintresserade kan hellre välja Tapios guide Skogsvårdsrekommendationer med viltvårdsinriktning och arbetsanvisningarna i projektet Ut i viltskogen. Skogsägaren kan ge anvisningarna till virkesköparen för vidare befordran till entrepenören. Vid första gallringar är det också skäl att komma ihåg den nya Kemera-lagen och möjligheten till stöd för skogsvårdsoch skogsförbättringsarbeten. Lagen omfattar skötsel och röjning av plantskog och första gallringar, och innehåller ett toppenerbjudande! Viltsnåren får täcka maximalt hela tio procent av beståndets totala areal för att stödet ska betalas ut till sitt fulla belopp. Det här är ett erbjudande för viltvänner att ta vara på! Arbetsanvisningarna för på webbsidan M ar ko Sv en sb er g Viltskog modellobjekt Projektet Ut i viltskogen lll Syftet med projektet Ut i viltskogen är att etablera en hönsen och de nya rekommendationerna för skötsel av viltskog i praktisk verksamhet.
Jägaren 6 2015 15 Janne Miettinen , Finlands viltcentral De viktigaste ripmyrarna lokaliserade Ett av syftena med projektet Ut i viltskogen är att förbättra ripans livsmiljöer. Det gör vi genom att iståndsätta ripmyrar. Som stöd för arbetet har vi med programmet Zonation gjort en analys med hög täckningsgrad av rumsliga data. Nu har vi information om de myrområden som är allra lämpligast för ripan. i iståndsätter ripmyrar genom att röja trädbeståndet på dikade myrar med dålig tillväxt och lägga igen dikena. Resultatet blir bäst om den dikade myren som ska iståndsättas är till kvaliteten och belägenheten sådan att där finns förutsättningar för nya och livsdugliga riprevir. I bästa fall förbinder det nya området gamla ripområden som har blivit skilda från varandra. För att lokalisera de allra bästa iståndsättningsobjekten inom projektet Ut i viltskogen så gjorde vi en analys av rumsliga data med Zonation-programmet. Där beskrivs de strukturdrag i områdena som är viktiga för ripan. För analysen använde vi lämpligt material från Lantmäteriverket och Skogsforskningsinstitutet som Finlands viltcentral hade sammanställt. För beskrivningen av ripans nuvarande förekomstområde använde vi vilttriangelmaterial från de senaste fem åren. Triangelinventeringsmaterialet hjälpte oss att bestämma de områden dit det är realistiskt att vänta sig att ripan ska flytta efter hand som iståndsättningarna framskrider I resultatet av analysen av rumsliga data är de dikade myrarna rangordnade efter ripans preferenser. Ur resultatet kan vi till exempel plocka ut de två procent av myrområdena där ripan skulle ha den största nyttan av en restaurering. Skogsägare kan använda materialet som har tagits fram med Zonation när de grunnar på om skogen på en myr ska odlas vidare, iståndsättas eller få föryngra sig på egen hand. Om myren kommer högt på ripans preferenslista så kan det få vågskålen att väga över till aktiv naturvård och restaurering. Om det Life-projekt som Finlands viltcentral mer motsvarande analyser av rumsliga data att göras för alla arter av skogshöns. V Myrar och skydd åt ripan lll Av våra skogshöns är läget värst för ripan och därför är det naturvårdsarbete som görs för arten särskilt värdefullt. För ripan är tillgången på odikade myrar livsavgörande och utgör alltså en minimifaktor. Om en myr har sluppit dikning fram till denna dag så går den någorlunda säker för förändringar i markanvändningen och bevarar sitt värde som ripmiljö. När vi restaurerar myrar ger för ungarna. Rovdjuren innebär ett hårt tryck på ripan; i synnerhet duvhöken far hårt fram på våren och hösten när det vita i fjäderdräkten är synligt. Vi kan ge arten gömslen genom att lämna viltsnår och annan undervegetation, i synnerhet i kantskogarna kring myren. Dessutom kan vi vid iståndsättningsdikningar lämna kvar oröjda snår vid dikeskanterna som bryter siktlinjen för rovfåglarna. I viltbuskagen och snåren vid dikena är granen ett värdefullt trädslag eftersom den är yvig och ger skydd åt inte bara skogshönsen utan också åt skogsharen och många andra arter. I arbetsanvisningarna för projektet Ut i viltskogen som mera information om iståndsättning av myrar. JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN
IISALMI JOENSUU JYVÄSKYLÄ KAJAANI KOKKOLA KOUVOLA KUOPIO LAPPEENRANTA OULU PORI PORVOO RAAHE ROVANIEMI SEINÄJOKI TAMPERE VANTAA YLIVIESKA METSÄSTÄJÄN INVENTAARI Erätukussa15.11. saakka. Talo täynnä järjettömän hyviä Thorn-puvun pintamateriaali on polyamidi-kuiturakenteensa ansiosta ylivoimaisen kulutuskestävää tavallisiin metsästyspuvuissa käytettäviin polyesterikankaisiin verrattuna. Materiaali on lähes repeytymätöntä, mutta myös erittäin kevyttä ja pehmeää. THORNMETSÄSTYSPUKU 199 00 (489,0 0) SHOKK ITARJO US SÄÄSTÄ 290€! ERÄPUUKKO PALLAS-HOUSUT PUUVILLAPAIDAT LÄMPIMÄT NEULEET Tarjoukset voimassa 15.11. saakka tai niin kauan kuin tuotteita riittää. Tuotteiden värit, koot ja mallit voivat vaihdella myymälöittäin. Te?on-käsitellyt vettä ja likaa hylkivät vahvat puuvillahousut. 19 90 (49,90 ) 10 00 (24,90 ) 25 00 (39,90 49,90) 29 90 (59,90 ) 1/2 HINTAA N! Perinteinen suomalainen eränkävijän puukko. Aito kauhavalainen terä. Nahkatuppi koristekuviolla. Uskomattoman kestävä metsästysasu!” LAYDURA
www.eratukku.? MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min INVENTAARIPOISTO hyviä tarjouksia, jopa -85%! Tule heti! Passimetsästykseen ja kiireettömiin siirtymisiin. Pintakankaan välissä vapaana oleva vedenpitävä AIR-TEX-kalvo, tekee suositusta puvusta lämpimän ja hiljaisen. Koot voivat vaihdella myymälöittäin. CLASSICMETSÄSTYSPUKU VEDENPITÄVÄ FLEECETAKKI PREMIUMJAHTIKENGÄT MOOSE HUNTER -TAKKI Posio-?eecetakissa on vedenja tuulenpitävä sekä hengittävä AIR-TEX -kalvo ja teipatut saumat. Suomen suosituin jahtikenkä! AIR-TEx X2 -kalvo takaa vedenpitävyyden ja erinomaisen hengittävyyden. Laadukas nahkainen jalkine Vibram-pohjalla. Suosittu JahtiJakt Moose-takki pitää metsästäjän lämpimänä ja kuivana syksyn sateessa ja viimassa, ja asu säilyttää keveytensä myös kastuessaankin. Classic -metsästyspuku 179,90€ Classic tekninen alusasu 19,90€ Fleeceliivi 24,90€ Lippalakki 5,90€ PAKETIN ARVO YHTEENSÄ 230,60 TUOTE ARVO 129 90 NYT VAIN 129 90 (179,0 0) SÄÄSTÄ 50€! 49 90 (89,90 ) 99 90 (149,9 0) 129 90 (189,0 0) HUIPPUTARJO US! SÄÄSTÄ 40€! VHF-TEHO ANTENNI 2 90 (19,90) 64 50 (129,9 0) PUOLEE N HINTAA N! Huippulaadukas asu erittäin monipuoliseen käyttöön: esim. retkeilyyn, marjastukseen, kalastukseen, metsästykseen ja moneen muuhun. Vahva Te?onWax-käsitelty materiaali. Mukava verkkovuori. Irrotettava huppu. Useita värejä. Omat mallit miehille ja naisille. Värit, koot ja mallit voivat vaihdella myymälöittäin. FORESTERÄPUVUT NYT KAUPAN PÄÄLLE
18 Jägaren 6 2015 Tauno Partanen Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Den reviderade skogslagen trädde i kraft den första januari i fjol. Revideringen innebar en avsevärd ökning av skogsägarnas beslutanderätt i sitt skogsbruk. Den viktigaste förändringen var att kraven på ålder och grovlek ströks för slutavverkningarna, vilket betyder att en skogsägare fritt kan förnya sin skog när han själv vill. En annan avgörande förändring var att en skogsägare kan göra luckgallringar utan skyldighet att förnya beståndet. Han kan också använda plockhuggning vid gallringar för att skapa en olikåldrig struktur i beståndet. Den reviderade lagen lägger också större vikt vid att skogsbruket beaktar mångfalden i skogarna. Eftersom skogen är viltets hem så har de här nyheterna uppenbara konsekvenser även för viltets livsmiljöer. Vissa viltarter gynnas av de nya skötselalternativen medan andra arter kanske upplever en försämring av sin livsmiljö. Älgen och haren har varit särskilt gynnade av den traditionella skogsbruksmodellen med kalhyggen. De nya skötselalternativen öppnar bland annat möjligheter att ta hänsyn till hönsfåglarnas livsmiljöer. Skogsägarna behöver inte längre vara rädda för övervakare som kontrollerar att de följer skogslagen eftersom den nya skogslagen är väldigt framstegsvänlig och tillåtande när det gäller skötseln av skogen. godkänts under innevarande år. I de förnyade kriteket betyder att arbetet med livsmiljöerna går framåt även längs denna väg. Hädanefter ska karaktärsdrag hos viltvårdsobjekt som skogsägaren själv har beslutat att anlägga bevaras vid avverkningen. Vid drivningen av energivirke vid gallringar sparas i mån av möjlighet snår för viltet. I kanten av öppna myrar i naturtillstånd och torvmarker med låg virkesproduktion ska en fem till tio meter bred zon lämnas för viltet. Zonen bearbetas inte och buskskiktet och lågvuxna träd lämnas kvar. Gynna möjligheterna till jaktoch viltvård för att trygga förutsättningarna för mångbruk av skogen. Lämna kvar kompletterande lövträd i barrträdsdominerade plantbestånd för att skogsbruk tillåter oröjda viltsnår vid skötseln av unga trädbestånd bara deras sammanlagda areal stannar klara framsteg för viltets livsmiljöer, men kräver samtidigt ett nära samarbete mellan skogsoch viltorganisationerna. Finlands viltcentral deltar med en betydande insats i arbetet med att omsätta i praktiken de nya metoder som har blivit möjliga tack vare revideringen av lagen. Viltcentralen har i skrivande stund tillsammans med Finlands skogsstiftelse startat en väcka skogsägarnas intresse för viltvänliga metoder att sköta skogen. Kampanjen kommer att synas i de skrivna av fackmän. som Finlands viltcentral gör tillsammans med två andra organisationer för ett Life-projekt. Ansökningen för Taiga Grouse Life+ har bearbetats enligt kommentarerna från EU-kommissionen och om projektet blir verklighet skulle det innebära en avsevärd ekonomisk resurs för arbetet med viltskog. Finlands viltcentral har dessutom anställt en person för att skapa utbildningsmaterial och fördjupa samarbetet med fackmän i skogsbranschen. Viltcentralen har också gått med i ett spetsprojekt för en landsomfattande nationell skogsstrategi som handlar om naturvård i ekonomiskogar. Summa summarum kan vi konstatera att viltskogarna har ångan uppe! Skogsvilt från viltskog
Jägaren 6 2015 19 Sauli Härkönen , Finlands viltcentral Den beståndsvårdande vargjaktens första år ansökningar om beståndsvårdanvargar i 27 vargrevir. Enligt jordoch skogsbruksministeriets förordning var det möjligt att bevilja dispenser för maximalt 29 vargar. Finlands viltcentral granskade och utredde separat för varje ansökan hur väl den uppfyllde kraven och beviljade gången sedan 2007 som det i vårt land beviljades beståndsvårdande dispenser för vargjakt. 17 vargar fälldes med dispenserna. Besvär ledde till verkställighetsförbud Trots att den beståndsvårdande vargjakten var allmänt accepterad så överklagades alla dispenser som Finlands viltcentral hade beviljat till de regionala förvaltningsdomstolarna. Flera av besluten överklagades till och med av flera personer! På grund av några privatpersoner och naturorganisationer utfärdade Åbo förvaltningsdomstol och Tavastehus förvaltningsdomstol verkställighetsförbud, så att bara 19 av dispenserna kunde användas. Verkställighetsförbuden innebär ett nytt synsätt som inte har förekommit tidigare i dispensärenden för stora rovdjur. Enligt den europeiska unionens naturdirektiv är det möjligt med beståndsvårdande jakt efter stora rovdjur om det finns en förvalt18 ningsplan för arten, om jakten inte försvagar artens bevarandestatus och om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. I vårt land har den beståndsvårdande jakten hittills handlat om lodjur och björn, vilket har minskat på konflikterna med dessa två rovdjur. Den beståndsvårdande jakten har gjort rovdjuren värdefulla som vilt och har ökat acceptansen för dem på lokal nivå. Enligt den respons som vi har fått anses den beståndsvårdande vargjakten vara en åtgärd som verkligen behövs. Den skapar en stabil grund för hela förvaltningsplanen i övrigt. Först efter försökets andra år kan vi dra några långtgående slutsatser om huruvida den beståndsvårdande jakten har kommit för att stanna i vargförvaltningens verktygslåda. Den juridiska process som besvären har dragit i gång pågår fortfarande och sätter extra piff på anrättningen! Enligt den respons som vi har fått anses den beståndsvård ande vargjakten vara en åtgärd som verkligen behövs. N ik o Pe ko n en , Va st av al o I januari fastställdes den förnyade förvaltningsplanen för vargstammen. En emotsedd åtgärd som infördes i planen var ett tvåårigt försök med beståndsvårdande vargjakt. Jordoch skogsbruksministeriet utfärdade en förordning som med omedelbar verkan gav Finlands viltcentral befogenheter att handlägga dispenser.
20 Jägaren 6 2015 Text och bild: Kaisa Huttunen Den beståndsvårdande vargjakten: Erfarenheter och framgångar Den 23 februari inleddes den beståndsvårdande vargjakten enligt vargförvaltningsplanen. För området IlomantsTuupovaara hade en samlicens beviljats. Bland jägarna på orten fanns både rutinerade vargjägare och nybörjare. Jakten förbereddes med iver och omsorg, även om osäkerheten kastade en skugga; skulle jakten bli av? redagen den 20 februari hörde vi på nyheterna att den beståndsvårdande vargjakten hade belagts med verkställighetsförbud på grund av överklaganden i Norra Tavastland, Satakunta och Egentliga Finland. Även i Norra Karelen hade alla sex licenserna överklagats. Hos jaktledaren Ari Turunen i Ilomants-Tuupovaara gick telefonen het när han försökte få klarhet i läget med jägarna och myndigheterna på orten. Under fredagens lopp blev det ändå inget verkställighetsförbud för licenserna i Norra Karelen. Under veckoslutet plogade frivilliga upp skogsvägar i Ilomants-Tuupovaara och letade efter vargspår. Jobbet försvårades av tät snöyra; det blev hela tiden mer att ploga och spåren yrde fort igen. När det snöar ligger vargarna stilla och det blir svårare att hitta dem, men några flockar hittades ändå i området. Under morgonnatten till måndagen åkte frivilliga ut för att kontrollera att vargarna inte hade korsat vägen Mutalahdentie till den ryska sidan. Vägkanterna undersöktes på bägge sidorna och otydliga spår kollades upp med ficklampor. Förberedelserna framskred med omsorg trots att förvaltningsdomstolen fortfarande kunde sätta stopp för jakten. Vargjakten noggrant koordinerad Tidigt på måndag morgon samlades jägarna vid Erälästugan, inalles cirka 30 personer. Biträdande jaktledaren Alpo Turunen antecknade namnen och skickade den färska deltagarförteckningen till polisen, gränsbevakningen och Finlands viltcentral. Enligt direktiven fick högst 50 personer delta i jakten samtidigt. I siffran ingick inte bara jägarna utan också personerna som hjälpte till. Likaså skulle klockslaget när jakten inleddes och avslutades rapporteras i realtid. Lyckligtvis kunde vi öka på antalet jägare från de trettio som vi ursprungligen hade planerat till femtio. Nu borde alla som är intresserade kunna komma med, förklarar jaktledaren Ari Turunen. Det är mera byråkrati än vid jakt efter björn och lodjur. Det går en hel del tid till allt skrivande, och här i glesbygden fungerar inte nätkontakten alltid som den ska, kommenterar biträdande jaktledaren Alpo Turunen. Jaktledaren Turunen meddelade att man under veckoslutet har påträffat en ensam varg i området och en flock om två vargar. Det vore enklare att ställa upp passkedjorna kring flocken. Innan jägarna begav sig ut i terrängen instruerades de att göra anmälan till jaktledaren omedelbart efter skott och att stanna på passet tills de fick tillstånd att lämna det. F
Jägaren 6 2015 21 Turunen påminde om att rekommendationen gällde en ungvarg, men den betraktades som rätt knepig att följa. Jag vågar påstå att inte ens rovdjursforskarna klarar av att på en jakt avgöra om det är en ungvarg eller en varghona. Och det har inte ens någon betydelse, tycker jag. En flock splittras inte även om alfahonan skulle bli fälld, utan det kommer en annan hona och tar hennes plats, kommenterar biträdande jaktledaren Alpo Turunen rekommendationen. Jakt med drivande hund När karlarna var på plats i terrängen släpptes hundarna lösa. Snart hördes upptaget. Det var överraskande vanligt med drivande hundar på de beståndsvårdande vargjakterna i februari. Tidigare använde man flagglinor. Alpo, Ari och Tuomo Turunen som har sysslat länge med jakt efter stora rovdjur anser att det nuförtiden är så gott som nödvändigt med hundar vid vargjakt. På 80och 90-talet fick man jaga varg fritt. Man ringade in vargarna med flera kilometer långa flagglinor och vargarna undvek att korsa linorna eftersom de vajade i vinden och doftade människa. Vargarna höll sig borta från bebyggelsen och man stötte inte på dem i skogen eller på bilvägar som man gör nuförtiden. Här i våra trakter fungerar det inte längre med flagglinor eftersom vargarna har vant sig vid att vara fredade och inte förstår att undvika människor, inflikar Alpo Turunen. Även om vargjakten fortsättningsvis bygger på inringning så har tekniken förändrat jakten. Före gps-halsbandens tid gick det inte att sätta hundar på ett vargspår, fortsätter Ari Turunen sin fars tanke. Vid vargjakt får hundarna inte vara för gåpåiga till lynnet utan de ska ligga 10-15 minuter efter i spåret. På det viset flåsar de inte vargen i hasorna. Jag har kamrater som har haft prima drivande rovdjurshundar och av dem har jag lärt mig mycket och fått gnistan till att hålla på med det här. I praktiken går det till så, att människan skidar eller går med hunden och sätter vargen i rörelse. Att släppa hunden på ett nattspår är alldeles för riskabelt. När vargen på det här viset kopplar ihop hunden med sin naturliga fiende, det vill säga människan, så uppstår det en flyktreaktion. Först efter det kan hundarna släppas lösa, förklarar Tuomo Turunen som deltog i jakten som hundförare. Om drevet drar ut på tiden kan man stärka flyktreaktionen genom att skjuta i luften. Vid drevet använder man alltid minst två hundar så inte vargen vänder på steken och börjar löpa mot hunden. Någon stor flock går det självfallet inte att jaga med hundar. Under jakterna lär sig vargarna att koppla ihop sin rädsla för Den beståndsvårdande jakten är ett steg i rätt riktning
22 Jägaren 6 2015 människor med hundar, vilket kan minska på vargangreppen mot hundar, tillägger Tuomo Turunen. Trots att hundarna gjorde väl ifrån sig på drevet slank vargarna igenom passkedjorna. Alltså sammanstrålade jägarna vid jaktstugan i närheten för att smida nya krigsplaner. Strax därpå får de veta att det strövar en ensam varg bara några kilometer från östgränsen, så jägarna skickas fort ut till platsen. Men vargen passerar genom passkedjan och än en gång måste jägarna omgruppera. Det mörknar dock tidigt och jakten måste blåsas av. På tisdag morgon fortsätter jakten, nu med delvis nya jägare. Hundförarna och frivilliga har redan på morgonnatten varit ute och letat efter vargspår. En ensam varg har siktats i området och karlarna dirigeras fort ut till sina pass. Vid middagstid hörs ett skott. Den unga varghonan hade kommit löpande mot jägaren längs samma spår som dagen innan. Det var hundföraren som sköt den för sin egen hund. Från skadedjur till värdefullt vilt? Vargjakten i Ilomants-Tuupovaara lyckades fint trots den inledande osäkerheten, och vargen fälldes redan under den andra jaktdagen. Jakten kräver ett enormt talkoarbete av de tolv föreningarna i samlicensen, förklarar Tuomo Turunen. Ari Turunen Jakten krävde en enorm talkoinsats och sammanhållning av de tolv föreningarna i samlicensen. Enbart plogandet av skogsbilvägarna krävde tiotals arbetstimmar. Utan samarbete hade det här inte gått att genomföra, berömmer jaktledaren Ari Turunen. Pappa Turunen och de båda sönerna jagar tillsammans och enligt dem är den beståndsvårdande jakten ett steg i rätt riktning för vargpolitiken. Men visst finns det rum för förbättringar, anser de tre som bor vid östgränsen. Vad beträffar uppskattningarna av stammens storlek önskar jag ett ännu tätare samarbete mellan jägarna på orten och forskarna. Jägarna har ju inget intresse av att förvanska antalet stora rovdjur eftersom det är viktigt för oss att stammarna bevaras. När licenser beviljas borde vi inte heller stirra oss blinda på siffrorna för hela landet utan titta på områdena med täta populationer. Det är i sådana trakter som rovdjuren blir ett problem för dem som bor där, grunnar Ari Turunen. Pappa Turunen och sönerna anser att jakten borde inriktas på flockarna som orsakar skador. Dagligdags läser man i tidningen om skador som vargarna ställer till med. När snön kommer blir skadorna ännu värre eftersom vargarna börjar leta efter mat närmare bebyggelsen. Sådana flockar borde man kunna eliminera helt och hållet, och fort eftersom hela flocken har lärt sig ett skadligt beteende. Jag tycker inte att vargförvaltningsplanen i sin nuvarande form tar tillräckligt med hänsyn till det här, funderar Alpo Turunen vidare. På önskelistan står också mera tid för den beståndsvårdande jakten. I år hade vi tre veckor på oss för den beståndsvårdande jakten. Om vi hade kunnat jaga varg under hela tiden med snö så hade det varit lättare att koncentrera jakten till flockarna som orsakar skador. Och från första mars ska hundar hållas kopplade, vilket
Jägaren 6 2015 23 lll Första gången Alpo Turunen stötte på en varg var på skolvägen på vargen kvar i skolan i Tuupovaara, uppstoppad. tiden fanns det gott om vargar och det betalades skottpeng för dem. I början av 70-talet var älgstammen nere i en vågdal och då blev även vargarna färre. Skottpengen försvann i mitten av 70-talet. I slutet av Turunen. Hans första vargjakt ägde rum år 1979 då familjen en natt upptäckte te i den bortersta vrån av kojan. Också vargen kom undan eftersom jägarna tappade spåret på en skogsväg efter ungefär fyra kilometer. gång tretton vargar komma från Ryssland, över isen på sjön Korpijärvi. ken, berättar Turunen. Alpo Turunens intresse för rovdjursjakt kommer från hans morbror. Även sönerna Ari och Tuomo har hängt med sedan barnsben – först i bärsele och sedan på egna ben. Inte var ungarna just alls till besvär. En gång gick det så på ett lodjurspass att jag mitt i jakten måste traska till grannhuset för att byta blöjor på Ari och under tiden blev lodjuret skjutet på passet bredvid, minns Turunen med ett skratt. Redan som smågrabbar följde bägge sönerna med sin pappa dödade tolv hundar, däribland Tuomo Turunens drever. Två licenser beviljades för området. Honan fälldes av sonen Tuomo som då var tolv och hade gjort sin pappa sällskap på passet. Hanen sköts senare samma dag. Rovdjursjakt i snart 30 år A lp o Tu ru n en gjorde det ännu besvärligare. I praktiken betydde det att vargjakten med hund inskränktes till bara sex dagar, tillfogar Alpo Turunen. Att folk har överklagat varglicenserna förargar också familjen Turunen. Det är tråkigt att somliga saboterade jakten genom att överklaga innan det tvååriga beståndsvårdande försöket ens hade börjat. Ändå tror jag att genomsnittsjägaren och dito naturskyddaren tänker i nästan samma banor. Det ligger i bägges intresse att vargen har en framtid i vårt land. Det överdrivna skyddandet har tyvärr gett detta värdefulla vilt status som skadedjur, filosoferar Ari Turunen. Med sansad jakt som fokuseras på rätt sätt skulle vi kunna bevara vargens naturliga människoskygga beteende. Det skulle minska på konflikterna i områdena med mycket varg. Vargen är ett respektingivande vilt. Det är inte rätt att vargar blir skjutna med dispens för att de rumsterar bland soptunnor, spinner brodern Tuomo vidare.
24 Jägaren 6 2015 På fem år skapades ett nätverk av våtmarker Juha Siekkinen , Mikko Alhainen & Timo Niemelä , Finlands viltcentral Till Hembygdsvåtmark Life plus-projektets viktigaste mål hörde att anlägga våtmarker och skapa ett nätverk av modellobjekt. Projektets målsatta areal överskreds med råge och nätverket av 48 modellvåtmarker täcker nästan hela landet. För detta vill vi rikta ett stort tack till markägarna och samarbetsparterna på ort och ställe som presenterade en hel rad med genomförbara objekt. örverkligandet av modellvåtmarkerna har varit lärorikt för både planerarna och samarbetsparterna eftersom objekten har varit så varierande till sin karaktär. Planeringen har utgått från markägarna, vilket har gett synnerligen goda resultat. Vi har träffat markägarna ute i terrängen och grunnat på vilken typ av våtmark som skulle passa på platsen och hur vi ska bygga den. Projektet Hembygdsvåtmark handlade inte bara om modellvåtmarker; vi var också engagerade i drygt 200 andra våtmarksprojekt på olika håll i landet. Vi har sysslat med rådgivning vid byggandet och restaurerandet av våtmarker, samarbetat vid planeringen i terrängen och gjort upp planer. Av de här våtmarksprojekten har hittills drygt 20 objekt realiserats och flera till blir klara inom den närmaste framtiden. Under projekttiden märkte vi att det på de aktuella orterna finns ett utbrett intresse F Bilden av Vitikankorpi är tagen i år, efter dammbygget. M ar ko M uu tt o la
Jägaren 6 2015 25 för naturvård och restaurering av livsmiljöer. Många bekymrar sig för tillståndet i närmiljön och vill göra något för att höja naturoch rekreationsvärdet i sin omgivning. Folk var särskilt intresserade av att sjöfåglar och vadare skulle få det bättre, även om de inte var intresserade av jakt. Ortsbornas aktivitet avgörande Markägarnas, jägarnas och ortsbornas aktivitet har varit den bärande kraften i projektet ända från början. I den våtmarksenkät som föregick projektet fick vi in hundratals förslag på objekt i behov av iståndsättning. De här förslagen skapade ett utmärkt urval objekt där vi bland annat tittade på objekten som sjöfågelmiljö, om objekten var tekniskt möjliga att realisera och kostnadseffektiviteten. Dessutom var det väldigt viktigt att ortsborna skulle ställa upp vid det praktiska byggnadsoch restaureringsarbetet, och sedan sköta det fortsatta arbetet med att bevara objektens naturvärden. Ortsbornas talkoarbete från planeringen till realiseringen innebar en avsevärd hjälp för projektet. Kanske ännu betydelsefullare har varit att ortsborna fortsätter vara engagerade efter byggandet och iståndsättandet när objekten ska skötas och vidareutvecklas. Betydelsefullt naturvårdsarbete Ortsborna har löst bevarandet av de anlagda våtmarkernas naturvärden bland annat genom betesgång på stränderna och aktiv jakt efter små rovdjur, och de har hållit landskapet öppet genom slåtter och röjning. De har också byggt fågeltorn, naturstigar och eldplatser för att göra våtmarkerna tillgängliga och sprida naturkunskap bland besökarna. Våtmarkerna är viktiga för både naturen och människan. De erbjuder fritidsupplevelser för jägare och andra naturvänner. Ju ha Si ek ki n en Markägarnas, jägarnas och ortsbornas aktivitet har varit den bärande kraften i projektet
26 Jägaren 6 2015 lll Projektet Hembygdsvåtmark Life+ har varit ett sätt att inspirera ortsbor att axla ansvar och ge dem verktyg för skötseln av Projektets resultat visar att insatser för livsmiljöer som kan, även om det är relativt blygsamt, tillsammans med uppmuntran och rådgivning innebära det avgörande steget Lifeprojektet har varit en givande resa både för de viltcentralspersonal som har deltagit i projektet har lärt sig mera om våtmarker och om hur sådana planeras och I bästa fall, när allting klaffar, skapar våtmarksarbetet nytta av många slag; för vattenskyddet, för friluftslivet, Arbetet fortsätter Sjöfåglarna hittar snart lämpliga livsmiljöer i våtmarkslandskape. Vid många våtmarker gjordes hundratals arbetstimmar på talko när trädbestånd och snår röjdes, jord schaktades och dammarna sattes på plats. Sa ar a Si ek ki n en Till det värdefullaste som projektet har åstadkommit hör den ökade lokala aktiviteten, som i sin tur stöder naturvården. Naturvård som utgår från orten och ortsborna betalar sig flera gånger om, samtidigt som vi kan vara förvissade om att de resultat för naturen som vi har åstadkommit med projektfinansieringen från EU:s Life-fond sträcker sig långt in i framtiden. Uppskattas av sjöfåglarna Att anlägga eller iståndsätta våtmarker torde vara en av de bästa formerna av viltvård eftersom sjöfåglarna mycket snart hittar lämpliga miljöer i våtmarkslandskapet. Redan under den första våren efter färdigställandet börjar andparen flytta in. På sommaren håller kullarna till i de grunda våtmarkerna med ett stort utbud av föda och på hösten samlas änderna där för att äta upp sig och vila innan de flyttar. Resultaten av de sjöfågelinventeringar som har gjorts med lokala krafter är imponerande. Redan efter ett par tre år visar resultaten att antalet sjöfågelarter och individer har ökat på nästan alla objekt. I de bästa våtmarkerna närmar sig antalet sjöfågelungar 30 stycken per hektar våtmark. Enligt inventeringsresultaten är gräsand, kricka och knipa de vanligaste arterna i modellvåtmarkerna, men de bästa våtmarkerna är viktiga även för krävande och fåtaliga arter som stjärtand, årta och svarthakedopping. Resultaten av projektets sjöfågelinventeringar kommer att publiceras mera detaljerat i en pågående avhandling. Informationsspridning Under hela projekttiden har vi spridit information om och erfarenheter av våtmarker. Samarbetet med redaktörer har avkastat tiotals tidningsartiklar samt reportage i radio och teve. Tidningsartiklarna har rapporterat ur de lokala aktörernas synvinkel, och personer som har gått och funderat på att anlägga en våtmark har blivit uppmuntrade av de modellvåtmarker som blivit verklighet. På projektets webbplats kosteikko.fi har vi samlat material om våtmarker och presentationer av modellvåtmarker. Jaktvårdsföreningarnas årsmöten, utbildningarna om stöd för jordbrukare och skolorna i naturresursbranschen har utgjort utmärkta kanaler för förmedlingen av information om möjligheterna att finansiera iståndsättningar av våtmarker och det praktiska byggandet. Finlands viltcentral och den viltcentralspersonal som har varit engagerad i projektet Hembygdsvåtmark Life+ vill rikta ett tack till alla som har deltagit i 99
Metsästäjän erikoisliike www.HHsport.? www.HHsport.fi METSÄSTÄJÄN Verkkokauppa /HHsportSuomi /HHsport.? ALAHÄRMÄ • IISALMI • KIIMINKI KOKKOLA • NIVALA • RAAHE Swedteam Hunter HiWiz metsästystakki Beretta Brown Bear Orange Takki Viking Constrictor II Gore-Tex Kenkä Boa Oiva takki ulkoilijalle! Marjastukseen, sienestykseen, ulkoiluun! Kalvollinen hirvitakki Ulkoiluun, lumikenkäilyyn, marjastukseen, sienestykseen Koot 40-47 Väri sini,harmaa, musta 99 95 149 95 139 95 norm. 249,norm. 229,Beretta Warmbis Takki Beretta Primaloft Housut Thermos Midnightblue 0,35L Led Lenser Seo 7R 220 Lum. Otsavalaisin Härkila Big Game Boa Hunter Gore-Tex Kenkä Suunniteltu kerrospukeutumiseen päälykerroksen alle • Koot M XXXL 159,149,169 50 19 95 59 95 Loppuerä edullisesti! Hajakokoja! Moninkertainen testivoittaja!
28 Jägaren 6 2015 et såg alldeles annorlunda ut här ännu för tio år sedan när mina föräldrar beslöt att skaffa får. Vår växtodlingsgård breddade produktionspaletten och landskapet förändrades när djuren började tugga i sig strandvassarna. Tidigare hade gården inga djur, men den producerar fortsättningsvis spannmål och sockerbetor. På flera av åkrarna odlar familjen också foder åt djuren. Nästa sommar ska boText och bild: Hia Sjöblom Använd stöden i viltvården, del 5 JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN Gård vid havet förenar jordbruk med viltvård Ett produktivt lantbruk och förverkligade drömmar går hand i hand för den som satsar på planeringen och utredningen och en genomtänkt realisering. På Westankärr gård i Kimitoön kliver gårdens unga husbonde Filip Forss över betet vid stranden där en del av gårdens tusenhövdade fårflock går och betar. Resten av fåren gör naturvårdsarbete ute på öarna. ska kunna ordna travjakt efter änder enligt svensk modell. Som en bekräftelse flyger ett par andkullar upp från vattenbrynet. Fåren fortsätter beta i allsköns ro. – Vid stranden har vi precis slagit en väldig mängd vass och i jobbet ingick också att krossa den slagna vassen. Uppifrån betets övre ända kan man nu se ut över havet. I kanten av vassen har det grävts en våtmark med slingrande kanter för att hindra näringsämnen från att rinna ut i havet. – För en sådan våtmark kan man beviljas miljöersättning, men det begriper ju var och en att en jordbrukare inte kan irra omkring i det oändliga i djungeln av stöd och rätta verksamheten efter stöden. Det produktiva jordbruket och den effektiva viltvården måste fogas ihop. D skapen kompletteras med dexterkor för köttproduktion. Djuren väger knappa 300 kilo och passar fint i skärgården där de transporteras med båtar till sina beten. Våtmark hindrar näringsämnen att nå havet Forss är passionerad jägare och vill skapa starka viltbestånd. – På önskelistan finns att vi någon gång På ett fem hektar stort område slogs en enorm mängd vass. Havslandskapet öppnade sig och numera trivs sjöfåglarna vid kanten av betet som går ända ner till stranden.
Jägaren 6 2015 29 Den nya programperiodens ersättningar uppmuntrar till mångfald i landskapet Syftet med Järki-projektet (jarki. ?, även på svenska) är att arbeta för naturens mångfald, viltvård och hållbar livsmedelsproduktion. www.jarki.? Eftersom Forss har en dotter på nästan två år vill han som pappa satsa på naturvård för att ekosystemet ska hållas friskt och gårdens produktion fortsätta in i framtiden. Miljöersättningarna visar riktningen Enligt Filip Fors uppmuntrar den nya programperiodens ersättningar jordbrukarna att sköta om mångfalden. – Ersättningssystemet är invecklat och många tycker säkert att det är väldigt besvärligt. I synnerhet för äldre odlare så blir det ytterligare en börda på arbetsbelastningen. Yngre odlare har däremot vuxit upp med tänkesättet där man förbinder sig till saker och ting. Man förverkligar projekten, bokför dem och fyller i blanketter. Tänk i helheter, planera och diskutera med vänner och bekanta, uppmanar Forss. Men det förargar honom att övergången till den nya programperioden i praktiken blev så utdragen. – En jordbrukare kan ju inte vänta i det oändliga. Beslut ska fattas och utsäde skaffas. Vi har inte råd att ligga efter när växtperioden börjar. Det finns en risk för att jordbrukare fattade felaktiga beslut när ärendena malar på så länge i byråkratikvarnen. Den nya programperioden satsar på mill Gården härstammar från 1600-talet l 210 hektar åker med spannmål och sockerbetor l Ungefär 1000 får l Ungefär 800 hektar skog l uthyrning av en festlokal, fastighetsskötsel och uthyrning WESTANKÄRR Satsa på miljövård, uppmanar Filip Forss. På det viset kan livsmedelsproduktionen fortsätta under åren som kommer. jön och där finns även åtgärder mot överproduktion av spannmål. Fors misstänker att tyngdpunkten kommer att flytta från spannmålsproduktion till köttproduktion och landskapsvård. – Flera av miljövårdsåtgärderna ger större intäkter än odling av livsmedel på åkrarna. När lönsamheten för spannmålsproduktion försvagas så börjar odlarna satsa på annat med bättre lönsamhet. Att sköta om mångfalden i naturen är prima viltvård, understryker Forss. ”Enbart fördelar” Forss är väldigt tilltalad av tanken på ett effektivt jordbruk i kombination med en viltrik lantbruksmiljö. Möjligheterna i den nya programperioden öppnar för förnuftiga lösningar. Gårdens spannmålsåkrar utformas så att de blir lättkörda och lättskötta medan smärre bukter på kanterna och besvärliga partier förvandlas till viltåkrar och skyddszoner. – Arrangemanget innebär enbart fördelar. Jordbruksarbetena går snabbare och effektivare medan lågproduktiva kanter görs om så att de passar för viltet. Men varför finns det då en ärtåker mitt i spannmålsodlingen? Den producerar ju ärter som lockar duvor men duvorna försvinner inte in i skogens mörka djup efter första skottet utan flyger upp för att sedan återvända till ärtserveringen. Fors har fått tips av vänner och bekanta. Diskutera olika möjligheter, men lyssna också utan förutfattade meningar, uppmanar han och utbrister med ett skratt: – Man behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt! Möjligheter till jaktturism Filip Forss betraktar det inte som någon omöjlighet att jaktturismen en vacker dag skulle bli ytterligare en verksamhet på gården. Westankärr gård sköts nu på ett sådant sätt att också viltet trivs och finner föda och skydd. Åkermark av sämre kvalitet förbättras med vall och vattenhushållningen ses över eftersom gården och dess åkrar ligger vid havet. Det går ingen nöd på vetet trots den regniga sommaren. Vid åkerkanten skvallrar spåren efter älgklövar om ett besök, men de leder inte ut i vetet. – Varför skulle älgen klampa ut i vetet när det runt omkring finns en viltåker med foderkål? Dessutom håller sig djuren helst i närheten av skogen, som ger skydd. Bara det finns gott om godbitar längs kanterna så får mitten av åkrarna vara i fred, konstaterar Filip Forss. Med foderkål förvandlas en naturvårdsåker till en viltåker.
30 Jägaren 6 2015 Jarkko Nurmi , Finlands viltcentral Specialplanerare Mikko Alhainen: Vårt viltkunnande håller hög nivå Vårt kunnande om viltet, jägarnas talkoinsatser och användningen av den insamlade informationen som stöd för förvaltningsbeslut är globalt sett enastående, förklarar Mikko Alhainen som är specialplanerare och projektchef på Finlands viltcentral. Han vet vad han talar om, för han har studerat vilthushållningen på två kontinenter, både som jägare och som viltbiolog. rbetet som Finlands viltcentral uträttar har en stark internationell prägel. Det är inte ovanligt att besluten om viltfrågor som berör vårt land fattas i internationella forum, åratal innan genomsnittsjägaren ens hör en viskning om saken. Mikko Alhainen anser att vi måste vara med där det händer, och det i rättan tid. Alhainens internationella viltbana började under gymnasietiden med behovet av att bättra på den svajiga engelskan. På det viset hamnade han i Minnesota i Nordamerika som utbytesstudent. Oavsett om det var planering eller slump så hamnade han hos jaktguiden Brian Bachmans familj och fick hänga med på jakter efter kalkon, svartbjörn och sjöfågel. Där i USA blev jag imponerad av att viltstammarna var så stora, vilket skapade förutsättningar för välfärd och företagande. Det fanns inte någon konflikt mellan naturskyddet och jakten, utan jägarna ansågs vara nyttiga för naturvården. Friluftsmänniskorna höll ihop, förklarar Mikko Alhainen. I den nordamerikanska jaktkulturen betonas jägarens skicklighet och man omhuldar ett slags ”indiananda”. Säsongen för bågjakt efter vitsvanshjort är mycket lång medan säsongen för gevär är kort. Den som vill jaga mycket gör alltså klokt i att lära sig skjuta med pilbåge och bli en så skicklig jägare att han kan ta sig tillräckligt nära viltet, konstaterar Alhainen. Vad viltkunnandet beträffar lyfter Mikko Alhainen på hatten för finländarna. Han tycker att viltkunnandet i vårt land är exaktare och har större bredd än i Nordamerika, kanske med undantag för sjöfåglarna. Den internationella förvaltningsplanen avgör sädgåsjakten Tack vare Finlands viltcentral och jordoch skogsbruksministeriet har de nordamerikanska metoderna för förvaltningen av sjöfåglar börjat finna vägen till Europa. Enligt Alhainen har Finland spelat en ledande roll vid skapandet av en förvaltning som bygger på fåglarnas flyttvägar. Där sköts de flyttande sjöfåglarna i alla stater som berörs av flyttningen, så att jakten kan bli hållbar och balanserad. En förvaltning som bygger på flyttvägarna kräver kunskaper om de häckande stammarna och produktionen av ungar, om bestånden där fåglarna övervintrar och om avskjutningen. Metoden har tillämpats vid beredningen av den internationella förvaltningsplanen för taigasädgåsen, som koordineras av Alhainen. Vi tar nu de första stegen mot en europeisk förvaltning på flyttvägsnivå. Taigasädgåsens utveckling måste vändas uppåt, men det lyckas bara genom samarbete. Staterna utmed flyttvägen måste visa samarbetsförmåga och kurage att medge problemen med arten, understryker Alhainen. I kärnan av förvaltningsplanen för taigasädgåsen finner vi principen om anpassad jakt, det vill säga att kvoterna anpassas efter hand som vi får in information. Vi använder samma princip här i Finland när vi bestämmer jakttiderna för skogshönsen utifrån färsk information från vilttrianglarna. Om förvaltningsplanen blir godkänd på AEWA:s möte i november och stammen börjar återhämta sig så dröjer det kanske inte länge innan arten är jaktbar i vårt land igen. Om planen däremot strandar så blir det troligen totalfredning, grunnar Alhainen. Tjänsten Oma riista ett internationellt verktyg Det är inte bara taigasädgåsen som behöver koordinering av skötseln och förvaltningen; flera andra sjöfåglar behöver det också. Det saknas en europeisk forskningsanstalt eller byrå som koncentrerar sig på sjöfågelfrågor och som skulle sammanställa informationen om sjöfåglarna, exempelvis för att skapa rekommendationer för jakten. Alhainen är medlem i expertgruppen Waterbird Harvest Specialist Group som sysslar med sjöfåglar och sjöfågeljakt, och efterlyser heltäckande avskjutningsinformation för sjöfåglarnas del. För vissa jaktbara sjöfågelarter är utvecklingen väldigt bekymmersam. Till de här arterna med negativ trend hör bland annat stjärtand, årta, vigg och brunand. För dem vore det bättre om vi kunde vidta åtgärder genast i stället för att sitta och vänta på att stammarna ska bli ännu svagare. Den största bristen i Europa är avsaknaden av detaljerad avskjutningsinformation. Där ligger nyckeln till uppskattningen av jaktens hållbarhet, understryker Alhainen. Enligt Alhainen kan Finlands viltcentrals tjänst Oma riista i framtiden få en framträdande roll vid utvecklandet av den europeiska förvaltningen av sjöfåglarna. Med en användarvänlig mobilplattform vore det möjligt att I framtiden kan det bli en trumf i marknadsföringen av nordiskt virke att ha en stämpel som visar att virket kommer från viltskog A Vilthushållningen blir allt internationellare
Jägaren 6 2015 31 Mikko Alhainen är jaktintresserad och sköter sin hemgård med viltvänliga metoder. sammanställa informationen om sjöfåglarnas flyttvägar och tidtabeller, observationerna av kullar och avskjutningen i flera stater. Att börja använda en sådan plattform i maximal skala vore i detta nu bästa tänkbara intressebevakning av jakten och vilthushållningen. Alhainen anser att en bättre förvaltning av sjöfåglarna på europeisk nivå även vore positivt för jägarna i vårt land. Viltskog, mårdhundar och våtmarker Jägarkåren har även lärt känna Mikko Alhainen som projektchef för projektet Hembygdsvåtmark Life+. Projektet upphör i år. Under projekttiden har våtmarker anlagts och iståndsatts i samarbete med markägare och jägare. Alhainen är projektchef inte bara för våtmarksprojektet utan också för ett samnordiskt mårdhundsprojekt med syftet att hindra mårdhunden från att sprida sig från finska Lappland till Norge och Sverige, och bli ett plågoris även där. Projektets fältarbetare Juha Mäkimartti och Jussi Juntti cirkulerar i Lappland och jobbar med att utbilda jägare och effektivera jakten efter denna ovälkomna invandrare. Internationellt arbete i enlighet med strategin för främmande arter innebär praktiskt naturskyddsarbete. Mårdhundsprojektet finansieras av Norge och Sverige, men i Finland är det bara Forststyrelsen som har bidragit. Förhandlingarna om att skaffa tilläggsfinansiering till mårdhundsprojektet och effektivera arbetet med stöd från miljöförvaltningen fortsätter, upplyser Alhainen. I skrivande stund har Alhainen redan ett nytt projekt i kikaren. I det utvecklingsprojekt för skötseln av skogshönsens livsmiljöer som Finlands viltcentral driver ingår projektet Viltskog Taiga grouse där viltcentralen ansöker om en större utdelning för viltet. I vår klarnar det om projektet beviljas finansiering. Jag är övertygad om att det kunde bli en trumf i marknadsföringen av nordiskt virke att ha en stämpel som visar att virket kommer från viltskog där hönsfåglarna och skogshararna har en bra livsmiljö. Konsumenterna i Centraleuropa blir hela tiden allt mer miljömedvetna, grunnar Alhainen som själv äger skog och aktivt sköter om den. Alhainens följande utlandsresa går till sjöfågelkonferensen i Salekhard i Ryssland. De ryska myndigheterna för förvaltningen av naturresurser efterlyser finländska synpunkter på hur förvaltningen ska utvecklas för den delpopulation av sädgås som finns bortom Ural. Vad ont har jag gjort när jag nu blir skickad till Sibirien? raljerar Alhainen.
Hannu Huttu
Älg Alces alces
34 Jägaren 6 2015 Ari Kontiainen , Finlands viltcentral Smidigare älgdata med Oma riista detta nu används två olika blankettsystem för insamlingen av data om dagens väder och vind och fällda älgar, för observationerna av älgar, hjortdjur och stora rovdjur under jaktsäsongen, och uppskattningarna av mängden återstående älgar. Under pilotprojektet testar vi sparandet av data i tjänsten Oma riista och inskrivningen av data efter avslutad jakt i elektronisk form. Åtminstone denna höst kommer pilotföreningarna också att samla in data med de normala systemen medan de parallellkör det nya systemet. Eftersom insamlingen av älgdata innebär en komplettering av tjänsten Oma riista, som har varit i bruk i ungefär ett år, så känner de jaktledare som har använt tjänsten tidigare igen sig. Det går att klicka fram både sin personliga information om vilt och föreningens avskjutningsoch observationsdata på en karta. Inskrivningen av data för enskilda jaktdagar följer samma logik. Jaktledaren kan om han så vill själv skriva in all älginformation för hela föreningen medan jakten pågår. Om föreningen och jaktledaren så önskar kan också en enskild jägare som deltar i älgjakten hjälpa till med insamlingen av data: han kan skriva in avskjutningsoch observationsinformationen i nättjänsten. I I de tre viltcentralsregionerna Kajanaland, Norra Savolax och Norra Tavastland inleddes den sista lördagen i september ett pilotprojekt som varar hösten ut. Cirka 80 jaktföreningar ska under älgjakten testa elektronisk insamling av data. Idén med projektet är att pilotgruppen ska testa nya funktioner i tjänsten Oma riista, som sedan tas i bruk nästa år. R ei jo O ra va Nya egenskaper testas Föreningarna som deltar i pilotprojektet har dels testat funktionen där man bjuder in medlemmar till tjänsten och dels funktionen där man ritar in och definierar sina jaktmarker på kartan. De uppdaterade kartorna visas i Oma riista för alla medlemmar i föreningen. För insamlingen av älgdata har vi utvecklat en funktion för testet där ett vilt som en medlem i älggruppen fäller på föreningens marker och skriver in automatiskt visas för jaktledaren som ett förslag att anteckna i föreningens licens. Det samma gäller för observationer av älgar, hjortdjur och stora rovdjur som en jägare gör under älgjakten och skriver in. Även dessa visas i funktionen. Att kunna följa med inflödet av information under pågående älgjakt är dock inte något privilegium förbehållet jaktledaren utan alla föreningsmedlemmar kan följa med läget för föreningens älgjakt i realtid. Informationen blir tillförlitligare när det är flera par ögon som följer med inflödet. Eftersom det är jaktledaren som ansvarar för den information som en förening samlar in och skickar vidare så är det bara han som har rätt att skriva in och godkänna föreningens älgdata.
Jägaren 6 2015 35 lll Arbetet med att utveckla den elektroniska insamlingen av älgdata ingår i arbetet med att utveckla tjänsten Oma riista, och i ett vidare perspektiv viltförvaltningens arbete med att samla alla tjänster för jakt och viltvård på När den elektroniska datainsamlingen tas i bruk kommer det att avförenklas jobbet för honom så att han i bästa fall bara behöver godkänna på slaktvikten, är fort gjort i jämförelse med vad dagens datainsamling inom föreningen och samlicensen vad beträffar läget under pågåenmedlemmar följa med läget på älgjakten i Oma riista och ansvarsViltinformationen kommer alltså att hålla högre kvalitet, vara tillningar att dimensionera och rikta avskjutningen under pågående blir smidigare stöder vi dessutom målsättningarna i förvaltningsUtgår från användarna Informationen blir tillförlitligare när ?era par ögon följer med in?ödet Under hösten testas nya funktioner i tjänsten Oma riista. Där kan jägarna dag för dag medan älgjakten pågår skriva in information om väder och vind, fällda älgar och observationer av hjortdjur och stora rovdjur. Rapporter och vetenskaplig information till föreningarna När det så småningom blir möjligt att skriva in älgdata i tjänsten Oma riista så kan vi erbjuda jaktföreningarna vetenskaplig viltinformation snabbare än förut. Av den viltinformation som har samlats in under jakten går det att sammanställa rapporter för föreningen medan jakten fortfarande pågår. Tanken är att ta fram prognoser för föreningar, samlicenser, jaktvårdsföreningar eller älgförvaltningsområden, och i mån av möjlighet även visa tidigare information som berör föreningen. Parallellt med den elektroniska tjänsten kommer det som ett alternativ en uppdaterad älgdatablankett: de två olika blanketterna som används i dag ska slås ihop och dessutom ska den nya blanketten vara maskinläsbar. Jaktföreningarna och samlicenserna som deltar i vårt pilotprojekt är oerhört viktiga för arbetet med att utveckla datainsamlingen synpunkter och åsikter ger oss värdefull kunskap om hur tjänsten ska utvecklas innan
36 Jägaren 6 2015 lll Arbetet med att ta fram utbildningsplanschen har utbildningsvideorna och planschen har skapats av viltmäsBeställa plansch Tanken med jägarförbundets utbildningsplansch Hirvenkäsittelyn ABC är att varje älgjaktlag ska sätta upp den på väggen i slaktskjulet. QR-koderna leder till en jaktsimulator och till utbildningsvideor som fördjupar stoffet i varje avsnitt.
Jägaren 6 2015 37 Ere Grenfors , Finlands jägarförbund varje slaktskjul inlands jägarförbundet har tagit fram en ny undervisningsplansch för jägare, Hirvenkäsittelyn ABC, om tillvaratagandet av älg. Planschen visar hur man hanterar en fälld älg och tanken är att den ska sättas upp på väggen i varje slaktskjul. QR-koderna på planschen leder till åskådliga utbildningsvideor som jägarna kan titta på, till exempel i telefonen i slaktskjulet medan de hanterar en älgkropp. Jägarförbundet har under den senaste tiden flera gånger hört sig för bland jägarna för att få reda på behovet av utbildning och utbildningsmaterial ute på fältet. Till de vanligaste svaren hör hanteringen av viltet i sina olika former. Det svåra med utbildningen är att nå samtliga jägare och att för varje tema välja det bästa sättet att förmedla informationen. Vi svarade på efterfrågan genom att ta fram en undervisningsplansch av ny typ för hanteringen av älg. Tillvaratagandet av en fälld älg på ett riktigt och hygieniskt sätt utgör en viktig helhet för jägarna eftersom det årligen och i landet som helhet handlar om en avsevärd mängd värdefullt älgkött. I dagens stressade samhälle är det svårt att få tillräckligt med deltagare från varje älgjaktlag till kurF Riistapainotteinen luonto-ohjaaja Koulutukseen sisältyy mm. metsästystä ja riistan käsittelyä. Oppimisympäristönä saaristo eri vuodenaikoineen, koulutus toteutetaan yhteisyössä paikallisten yrittäjien kanssa. Kalatalousalan perustutkinto Valittavina osaamisaloina ammattikalastus, kalastusmatkailu, vesiviljely, kalanjalostus ja kalakauppa. www.livia.? Ammattiopisto Livian kalatalousja ympäristöopiston tammikuussa alkavissa koulutuksissa vielä tilaa! Hakuaika koulutuksiin päättyy 30.11.2015. Haku sähköisillä hakulomakkeilla jotka löytyvät opiston sivuilta. Tarkemmat lisätiedot: www.livia.? > koulutus > kalatalous / luontoja ympäristöala > aikuisille Jägarförbundet har tagit fram en ny undervisningsplansch för jägare, Hirvenkäsittelyn ABC, om tillvaratagandet av älg. Planschen visar hur man hanterar en fälld älg och tanken är att den ska sättas upp på väggen i varje slaktskjul. QR-koderna på planschen leder till åskådliga utbildningsvideor som jägarna kan titta på, till exempel i telefonen i slaktskjulet medan de hanterar en älgkropp. när han befinner sig mitt uppe i jobbet. Det vill i praktiken säga när knivarna kommer fram och buken på älgen ska skäras upp eller kroppen styckas. Utbildningsvideorna svarar på det här behovet. Där demonstrerar experter rent praktiskt hur man hanterar en älgkropp, moment för moment. Jägaren kan titta på videon i egen takt och gång på gång ända tills han har förstått stoffet. Planschen Hirvenkäsittelyn ABC leder till kommenterade och detaljerade videor som handlar om urtagning, flåning och styckning. De sex avsnitten på planschen Hirvenkäsittelyn ABC: ser av olika slag, men med hjälp av planschen, videor och simulatorer kan vi effektivt nå ut med informationen vid en tidpunkt då jägaren behöver den. Webblänkarna är ?nessen Planschen är praktiskt upplagd och beskriver hela hanteringsprocessen för en fälld älg, från det fällande skottet till matbordet eller försäljningen. I vart och ett av de sex avsnitten finns en inforuta som beskriver de viktigaste arbetsmomenten. Finessen med planschen är webblänkarna och QR-koderna. I det första avsnittet, det fällande skottet, finns en länk till den populära och åskådliga jaktsimulatorn på Jägarförbundets webbplats. Där kan jägaren enkelt och riskfritt öva på hur han ska lägga skottet och var han ska sikta. Simulatorn ger omedelbar respons på träffen och visar hur djuret sannolikt kommer att reagera på träffen. På det här viset kan jägaren lära sig tolka träffen utifrån djurets beteende innan han skjuter på riktigt, virtuellt och utan risk för skadskjutning. Videor mitt i jobbet Det är inte ovanligt att behovet av kunskap överraskar jägaren precis Tack vare kvaliteten på dagens internet går det i stora delar av landet behändigt med smarttelefon eller tablettdator att kolla upp tipsen för varje arbetsmoment, till och med i slaktskjulet, mitt i flåningen. Telefoner och tablettdatorer som är lämpliga för det här ändamålet börjar i dessa tider, där också jakthundarna har gps, finnas i fickan på de flesta älgjägare. Om älgen tas ur eller slaktskjulet råkar befinna sig på en plats utan kontakt så går det också att titta på hela materialet på jägarförbundets webbsida senare, hemma vid datorn. Vad då QR-kod? För vart och ett av de sex avsnitten på planschen finns det en så kallad QR-kod, alltså en rutkod, som är en tvådimensionell streckkod. När du riktar telefonens kamera mot koden så för den dig direkt till utbildningsvideon eller webbsidan med fördjupad och uppdaterad kunskap om det aktuella momentet. Du behöver en app som läser QR-koder, och den laddar du ner från en appbutik. Det finns flera alternativ på marknaden och somliga av dem är gratis. Det finns appar för Android-, IPhoneoch Windowstelefoner. Videorna till Hirvenkäsittelyn Gå till balken upptill och klicka Julkaisut Oppaat
38 Jägaren 6 2015 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral Införsel till Finland
Jägaren 6 2015 39 Dovviltet är ett obekant jaktbyte för de flesta finländska jägare, trots att arten har funnits vilt levande nästan lika länge som vitsvansviltet. Men för de som har dovvilt i markerna, kan det innebära en betydande jaktlig resurs. öre den senaste istiden var dovviltet utbrett i Europa. Det visar bland annat danska fossilfynd från den senaste mellanistiden. Men sannolikt dog dovviltet ut i Europa under den senaste istiden, förutom små stammar som överlevde öster om Medelhavet. Efter istiden återetablerade sig dovviltet i stora delar av Europa. Det skedde ändå inte av dovviltet själv, utan via människor som förflyttade djur. Romarna hade en central roll i den tidiga spridningen av dovvilt till bland annat Spanien, Frankrike och Tyskland. Till Danmark kom dovviltet tillbaka under 1200-talet. Den första införseln till Sverige anses ha gjorts i slutet av 1500-talet. Dovviltet har senare kommit att bli världens mest spridda hjortdjur och påträffas idag i alla befolkade världsdelar. Det nordligaste kända dovbeståndet finns i Umeåtrakten i Sverige (i höjd med Nykarleby) och det sydligaste på Nya Zealands sydö. Äter det mesta En anledning till dovviltets popularitet och möjlighet att existera i olika miljöer är dess anpassningsförmåga. Dovviltet är ingen finsmakare så som till exempel vitsvansvilt och rådjur utan klarar sig på föda av förhållandevis låg kvalitet. Dovviltet betar utan större urval bland annat gräs, örter och löv av träd och buskar. Till sin storlek är dovviltet ett mellanstort hjortdjur, lite mindre än vitsvansviltet. Mellan olika bestånd förekommer variationer, men i Finland har dovkalvarna en genomsnittlig slaktvikt på drygt 15 kilogram under hösten. De fällda hindarna väger i genomsnitt omkring 27 och hjortarna omkring 37 kilogram slaktade. De här förhållandevis låga medelvikterna beror på att djuren ofta fälls som ganska unga, för fullvuxna hjortar kan uppnå slaktvikter kring 80 kilogram. Boghöjden hos vuxna handjur ligger på 80 – 100 centimeter och hos vuxna hondjur på 70 – 90 centimeter. Dovhjortar växer aningen långsammare än till exempel vitsvanshjortar och är som störst vid 7,5 9,5 års ålder. Hindarna blir fullvuxna vid ungefär 4,5 års ålder. Förökning Dovviltets brunst inträffar ungefär från slutet av oktober till slutet av november. Dominanta Dovhindarna får vanligtvis endast en kalv per år. Avelsdjur av dovvilt marknadsfördes i tidningen Metsästys ja Kalastus, som köldtåliga och produktiva djur. hjortar etablerar brunstplatser som kan vara endast omkring en halv hektar stora. ”Platshjorten” försvarar sedan brunstplatsen mot andra hjortar och försöker locka till sig möjligast många hindar genom sina brunstgropar, sina fejningsmarkeringar och sitt bröl. I bestånd med balanserad könsoch åldersfördelning väljer hindarna aktivt vilken platshjort de vill para sig med och hindarna kan gå mellan olika brunstplatser utan att hjortarna försöker hindra dem. Om brunsten gått väl kommer hinden att föda efter ungefär 230 dygn. I annat fall ombrunstar hinden efter cirka tre veckor. Dovhindar föder i regel endast en kalv men ibland förekommer tvillingar. I ett bestånd med jämn könsfördelning, 20 procent kalvandel i vinterstammen och där 90 procent av hindarna föder kalv, har man en stamtillväxt på omkring 35 procent eller lite på 0,7 kalvar per hondjur. Dovviltet har alltså en klart lägre produktivitet än till exempel vitsvansvilt och rådjur. Långsam spridning Dovviltet har också ett betydligt långsammare spridningsbeteende jämfört med till exempel rådjuret som är en utpräglad pionjärart. Det här beror på att unga djur inte utvandrar så långt då de ger sig iväg från sitt födelseområde. Också det bidrar till att dovviltet är en tacksam ny art att sätta ut i jaktmarkerna. Det krävs i själva verket ganska höga tätheter av dovvilt för att arten ska börja vandra iväg till nya områden. Vuxna hjortar kan visserligen ses långt utanför det egentliga utbredningsområdet i och med att de rör sig mycket under sommar och F
40 Jägaren 6 2015 förhöst. Men till brunsten söker de sig tillbaka till kärnområdet där hindarna finns. Det här innebär samtidigt att jägare i grannområden som inte har någon egen etablerad dovstam, kan göra ganska stor skada. Man borde inte fälla sådana här kringströvande dominanta hjortar innan de hinner komma hem till sina brunstande hindar. Ett grannområde kan säga sig ha fått en egen etablerad stam först då de har en flock hindar som kalvar i området. Grannområdet kan få vänta tio år från det att de första hjortarna ses, till det att kalvar föds i området. Det långsamma spridningsbeteendet kan leda till förhållandevis höga lokala stamtätheter om beskattningen av stammen är försiktig. I mellersta och södra Sverige finns områden med omkring 300 – 400 dovvilt per tusen hektar i vinterstam, vilket anses vara mycket. Omkring 100 – 200 dovvilt per tusen hektar uppges vara lämpligt för de flesta involverade. Införsel till Finland I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet rådde ett stort intresse för att flytta olika arter till nya områden. Det kom också att beröra dovviltet. Överste Hugo Standertskjöld (1844 Oerfarna kan ha svårt att skilja på dovvilt och vitsvansvilt som inte har stora horn, för båda har liknande svansar. Men dovviltets akterspegel kan kännas igen på det svarta M:et som vitsvansviltet saknar. Dovviltet är en tacksam ny art att sätta ut i jaktmarkerna. nästan helt vita. En del är mörkbruna och en del är ljusbruna. Här en mellanbrun ung hjort. – 1931) köpte Karlberg gård vid stranden av Vanajavesi i Tavastehus år 1883 och där började han skapa bland annat parkområden, konstgjorda sjöar samt inhägnader för djur. En av de här inhägnaderna kom att bli hem för det första dovviltet som kom till Finland. Djuren hämtades från Tyskland år 1890. Standertskjöld hade inga arvingar och sista gången han var på Karlberg var 1926. Samma år sålde han stället med allt tillbehör till Tavastehus stad. I samband med att Karlberg bytte ägare, kom dovviltet att flyttas till Högholmens djurpark i Helsingfors. På Högholmen klarade sig dovviltet bra och förökade sig. 1933 var djuren så många att avelsdjur av dovvilt marknadsfördes i tidningen Metsästys ja Kalastus, som köldtåliga och produktiva djur. Den privatperson eller organisation som ville pröva på utsättning av dovvilt erbjöds möjligheten till det. Intresset för dovvilt som jaktbart vilt i Finland hade fötts. Många markägare började bygga inhägnader dit dovvilt skulle flyttas för att få föröka sig, innan de skulle släppas i det fria. De första djuren från Högholmen flyttades 1935, då Högholmens dovvilt uppgick till 20 individer. Sedan de första djuren kom till Finland för 125 år sedan har omkring 150 dovvilt flyttats till olika platser i Finland i hopp om nya bestånd. En del av djuren har flyttats från inhägnader inom landet, medan andra har kommit från Sverige. Vissa av förflyttningarna har gått bra och lett till välmående och jaktbara dovviltbestånd, medan några av utsättningarna misslyckats. Numera används dovvilt också i viss mån för köttproduktion i farmer. I nästa nummer presenteras dovviltets utveckling som
H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi GRS Berserk -synteettinen tukki kaupoissa vielä tänä vuonna! Kysy kauppiaaltasi! Saatavissa Tikka T3ja Howa 1500 -malleihin. Suositusvähittäishinta 495,00 €.
42 Jägaren 6 2015 Jari Ylinen Årets andra olyckstopp närmar sig Taxen Blägä en lysande SRVA-medarbetare! Den strävhåriga taxen Blägä saknar skägg och dessutom är färgerna en aning märkliga, men sitt jobb behärskar Blägä lysande. Han är bästa tänkbara medarbetare när storviltsassistansen rycker ut. SRVA-proffsen Pasi Salonen och Blägä. Avsnitten i serien ShowHau och SRVA-videorna är utlagda på programmets webbplats på adressen Mera information om storviltsassistansen . Teveserien ShowHau presenterar i samarbete med Finlands viltcentral storviltsassistanspersonal på olika håll i landet. Sh o w H au asi Salonen som bor i Lappi i Raumo började med SRVA-jobb långt innan hela storviltsassistansen ens var påtänkt. Det var 1987 som han började med eftersök på djur som hade skadats i trafikolyckor eller blivit skadskjutna på jakt. Och ända från början har han hållit sig med taxar som medhjälpare. I början var verksamheten inte koordinerad. Ofta var det någon bekant som ringde till mej för att han visste att jag hade en spårhund. Så småningom började också polisen ringa och be om handräckning vid trafikolyckor. Numera är verksamheten grundligt organiserad och alla parter vet vad de ska göra, berättar Salonen. Alarmet kan komma när som helst Salonen har varit engagerad i SRVA sedan 2004 och är emellanåt, tycker han, alldeles för populär i branschen. På hösten börjar trafikolyckP orna droppa in under den första veckan i november och det är vad jag nu går och väntar på med skräckblandade känslor. Den andra toppen för trafikolyckor infaller i maj. I november och maj är det med andra ord ingen idé att ha några särskilda andra planer, för när det smäller så är det Blägä och jag som rycker ut och fixar det. Senast kom alarmet klockan 03.42 på morgonnatten. Oftast vet inte bilföraren ens själv vad det var för ett djur som han krockade med, varifrån det kom eller vart det tog vägen efter smällen. Det enda han vet med säkerhet är att han har krockat. Så det är här som Blägä börjar nysta upp. Om det är fråga om en krock med en älg och föraren ser att älgen springer sin väg så är det en ställande älghund som kallas in. I alla andra fall är det Blägä som reder upp det hela. Här i Lappi mellan Raumo och Eura är det oftast en hjortolycka som SRVA rycker ut för. Blägä är särskilt bra på hjort, så han gillar SRVA-jobbet. Pasi Salonens ShowHau SRVAvideo finns i avsnitt 4 från i våras, som finns på webbsidorna riista. fi/julkaisut/videot.
Jägaren 6 2015 43 G3/S1/3/350/U G3/S1/8/D G3/S1/14/D G3/S1/8NT G3/S1/6/350 4 vapen RP: 440€ RP: 490€ RP: 590€ RP: 570€ RP: 720€ 6 vapen 4 vapen 8 vapen 14 vapen KAMPANJ : 389€ +lev. kostnad KAMPANJ : 429€ +lev. kostnad KAMPANJ : 519€ +lev. kostnad KAMPANJ : 499€ +lev. kostnad KAMPANJ : 649€ +lev. kostnad GYTTORP VAPENSKÅP Kampanjerbjudande 1.11.2015 31.12.2015 Gyttorp Finland Oy Tilläggsinformation och återförsäljare: www.gyttorp.fi • IMPoch EN 14450 -certi erad (uppfyller den nya vapenlagens krav) • 4-tappars bultlåsning (2 lodräta och 2 vågräta) • ”Double bit” -säkerhetslås (ENV 1300) • Standardfärg, RAL 9002 vit • leveranskostnad: 49€ (avlastad till adressen) UUSIA METSÄSTYSELOKUVIA! Syksyn uudet eräelokuvat Videosaralta: 1. Ruskametsoja Inarin erämaasta. Elokuva kahden miehen ja kahden pystykorvan huikeasta metsästysvaelluksesta läpi satakilometrisen erämaan. Kesto 52 min., dvd 23,90 € . 2. Lintuselkosten samoilija Elokuva koirattoman pyyntimiehen samoilumetsästyksestä niin erämaiden sorsavesillä kuin kanalintuselkosilla. Kesto n. 45 min., dvd 23,90 € Lisätietoja nettisivuilla www.videosara.? Dvd-version lisäksi on vaihtoehtona katsoa elokuvat nettikanavalta www.eraelokuvat.? joko yksitellen viikkovuokralla tai koko kanavan tarjonta 47,80 € /vuosi. Tilaukset tektiviestillä tai soittamalla numeroon 0400 229 739 tai sähköpostitse osoitteeseen arttu@videosara.? Tuotanto ja myynti: Arttu Kotisara, Videosara, Salmenkuja 53, 44610 Kärnä
44 Jägaren 6 2015 Marko Mikkola , Finlands viltcentral Jägarexamen förnyas Fokus på etik och ansvar en förnyade jägarexamen tas i bruk den första januari 2017. Under innevarande år har arbetet med nya frågor, läromedel och undervisningsmaterial pågått. Även innehållet i Handbok för jägare förnyas. För arrangörerna av förberedande kurser har det producerats nytt material med fotografier och videor som är åskådligare än det tidigare materialet. Jägarexamen och den förberedande utbildningen blir uppdelad i åtta teman som presenteras i kommande nummer av Jägaren. Det nya undervisningsmaterialet och läromedlen tas i bruk i slutet av 2016. Bygger på etik och hållbarhet Förnyelsen av jägarexamen betonar ända från start att jägaren har ett ansvar. Lagstiftningen sätter gränser för jagandet. Jägaren ska känna eller negativt allmänheten ställer sig till jakten och jägarna. Att trycka av eller låta bli är alltid ett avgörande beslut. Den etiska jägaren vet vad han kan och vad han inte kan, och handlar därefter. Ofta är det viktigare att kunna låta bli att skjuta än att vara en god skytt. Den som övar regelbundet på skjutbanan får en realistisk uppfattning om sin förmåga. Då blir det också lättare att avgöra om en situation är allt för krävande. Hållbar jakt utgör själva förutsättningen för att jakten som hobby ska ha en framtid. Viltstammarna är inte likadana år efter år och därför är det viktigt att kunna dimensionera avskjutningen efter stammarnas storlek och utveckling. Under dåliga fågelår eller harår inför jaktföreningarna stramare avskjutningskvoter för att populationerna ska repa sig snabbare. I allmänhet ska jakten efterlikna de naturliga dödlighetsfaktorerna i naturen. Det kan också vara aktuellt att minska på en stam, till exempel för att minska på skadorna som arten orsakar. Avskjutningen ska i allmänhet vara mera fokuserad på unga inJägaren ska känna till lagstiftningen och följa den, och dessutom ska han använda sitt eget omdöme och förstå konsekvenserna av sina beslut Jakten är en hobby som skapar välfärd på många olika sätt. Finländarnas attityder till jakt är positivare än de varit förut. Den förnyade jägarexamen och den ansvarsbetonade förberedande utbildningen ger en bra start åt dem som vill börja jaga. D till lagstiftningen och följa den, och dessutom ska han använda sitt eget omdöme och förstå konsekvenserna av sina beslut. De personliga besluten har konsekvenser för bland annat hur en viltart klarar sig på en ort och hur positivt H an n u H ut tu
Jägaren 6 2015 45 divider eftersom dödligheten ändå är större för dem. Jakt är växelverkan Till den etiska jakten hör att jägaren uppträder korrekt mot markägare, andra personer som rör sig i naturen och övriga jägare. Ett öppet och korrekt uppträdande förebygger i allmänhet problem samtidigt som vi ger övriga friluftsmänniskor en positiv bild av verksamheten och jakten. Den etiska och hållbara jakten har en framskjuten plats i den nya jägarexamen med tillhörande läromedel och undervisningsmaterial. På det här viset försäkrar vi oss om att de nya jägarna får förutsättningar att jaga ansvarsfullt. Under den förberedande utbildningen behandlas temat med stöd av fotografier. Med dem kan instruktörerna skapa diskussion och få kursdeltagarna att fundera på hur det vore förnuftigt att handla i olika situationer. Den interaktiva undervisningen ger kursdeltagarna möjligheter att lära sig av kurskamraternas tankar och erfarenheter. Den interaktiva undervisningen ger kursdeltagarna möjligheter att lära sig av kurskamraternas tankar och erfarenheter Olika viltarter löser övervintringen på olika sätt. H an n u H ut tu Se pp o Le in o n en
46 Jägaren 6 2015 Jägarna är viltvårdare Viltekologin är ett annat viktigt delområde i den förnyade examen. Där handlar det om hur viltet och miljön växelverkar med varandra. Den som förstår viltekologin förstår också betydelsen av hållbar jakt. En viltvårdare ska hålla i minnet att ju mångsidigare miljö desto artrikare fauna och större viltstammar. Det ska finnas tillräckligt med föda och skydd i miljön för de olika arterna. En enskild jägare kan förändra miljön i sina marker så att den blir gynnsammare för viltet. Även jägare som inte äger mark kan vårda viltet och med markägarens tillstånd hålla igång en utfodringsplats, fälla aspar åt hararna på vintern eller sätta upp holkar åt kniporna. Även jakten efter små rovdjur är viltvård, i synnerhet efter invandrarna mink och mårdhund. Aktiv minkoch mårdhundsjakt före häckningen är en välgärning för fåglarna. När häckningen lyckas och kullarna blir stora så innebär det större viltstammar hösten därpå. Då lättar också jakttrycket på stammens produktivaste del, de vuxna individerna. En helhetsuppfattning Jägare ska följa med naturen och viltet i sina marker under alla årstider. På det viset får de en klarare uppfattning om vilka faktorer som påverkar varje viltart; stammens storlek och hur djuren klarar sig. Sommaren utnyttjas med fördel till att så viltåkrar eller snickra utfodringsplatser, knipholkar och fällor för små rovdjur. Beträffande temat viltekologi och viltvård bygger utbildningen för jägarexamen och undervisningsmaterialet i stor utsträckning på tecknade bilder av konstnärer. Med hjälp av bilderna förklaras faktorerna som påverkar viltstammarnas storlek, och den blivande jägaren förstår vad han (hon) själv kan göra för att viltet och naturen ska må bra. Juha Ohralahti , Lempäälänejdens jvf Skribenten har deltagit i förnyelsen av jägarexamen som medlem i testgruppen. lll Ute på fältet ser man fram emot förnyelsen av jägarexamen. Den svarar på förändringarna i samhället; vi lever i digitaliseringens, nätverksbyggandets och de sociala mediernas tidsålder. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Därför ska äldre jägare hjälpa nya jägare så de kommer i gång med jakten och ge dem rådet att gå en examenskurs som håller hög och jämn kvalitet. Det förnyade undervisningsmaterialet skapar en utomordentlig grund som jaktvårdsföreningarnas utbildare kan bygga vidare på. Den etiska och hållbara jakten är jägarnas visitkort. Folk håller ögonen på oss jägare och bedömer oss, och stämplar vårt intresse efter vårt uppförande. Moderna och trendiga ord som enkelt, snabbt och mycket hör inte hemma i en jägares värderingar. Viltvård i egna jaktmarker och genomtänkt avskjutning skapar tillsammans en grund så att jakten kan vara uppskattad och positiv även i fortsättningen. En fråga om attityd Viltvård är naturvård. Jägaren är en av många som använder naturen. Se pp o Le in o n en lll ningsuppgifter för den förnyade jägarexamens olika teman. Där kan den som vill börja jaga öva inför jägarexamen och erfarna jägare kan fräscha upp kunskaperna. Övningsmiljön utvecklas fortlöpande. På den här adressen kan du redan nu kika på övningarna:
Jägaren 6 2015 47 Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Det elektroniska jaktkortet Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 1 Gå in på oma.riista.fi > Svenska. Klicka ”Skapa Oma riista -användarsignum” och fyll i din e-postadress. Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Så här registrerar du dig Så här använder du Oma riista Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! Betalt jaktvårdsavgiften? Tjänsten laddar upp ditt elektroniska jaktkort. Ladda ner gratisappen i Googles, Apples eller Microsofts appbutik. Nu har du jaktkortet i din smarttelefon! Lika giltigt som ett jaktkort av papper! I tjänsten Oma riista kan du också skrivaut ett intyg på betald jaktvårdsavgift och ett certifikat för jaktresan till utlandet. 1 5 2 3 4 I tjänsten Oma riista är det enkelt att skriva in vilt som du har observerat eller fällt, och att göra avskjutningsanmälan. 6 LADDA NER – DET ÄR GRATIS! 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet 3 4 1
48 Jägaren 6 2015 Text och bild: Sauli Laaksonen Hälsovård för jakthundar: Skydda mot sjukdomar och parasit Jakt med hund hör till vår inhemska jaktkultur. För att jaktkamraten ska vara i toppform på jakten ska jägaren sköta om hundens hälsa. I naturen finns många slag av insekter och viltburna parasiter och sjukdomar som kan infektera en hund. Vaccinering och avmaskning är det bästa sättet att skydda hunden. En frisk jakthund som mår bra bidrar dessutom till god jakthygien. ägaren som jagar med hund får tid att granska viltet innan han skjuter och kan lägga ett bra skott. Det här kan också ha djurskyddsmässiga fördelar: om hunden är med på jakten kan den hjälpa till med att hitta ett skadat vilt och avsluta djurets lidande. Å andra sidan kan ett långt drev eller ett drev med flera hundar utsätta viltet för oskälig stress och fördärva kvaliteten på köttet. En hund kan vara värd för flera viltsjukdomar och parasiter, eller förmedla sådana till andra hundar, vilt eller till och med till människor. Organismer som orsakar sjukdomar hos vilt kan även göra hundar sjuka. Därför ska man inte låta hunden bita i ett fällt djur. Från hundens mun och från det fällda djurets hud och päls överförs skadliga bakterier till köttet. Om hunden blir biten av ett vilt ska skadan tas på allvar och alltid skötas med omsorg. Håll vaccineringarna i kraft För att eliminera risken för smitta ska hundens vaccineringar vara i kraft. För jakthundar är risken för rabiessmitta klart större än för vanliga hemmahundar och särskilt stor för hundar som går i gryt. En smittad hund infekterar lätt människor eller andra djur genom saliv eller bett, och om sjukdomen bryter ut finns det knappt någonting som hjälper. Valpsjuka, det vill säga parvovirus, kan överföras från vildlevande djur till hundar och J Sjukdomsalstrare som drabbar viltet kan också infektera hundar
Jägaren 6 2015 49 tvärtom. Räv, varg, mårdhund, mink, hermelin och järv kan bära på smittan. Svinpest och muloch klövsjuka är virussjukdomar som inte infekterar hundar, men de kan följa med från utlandet i pälsen på en jakthund. Hundar kan bli infekterade med harpest om de äter kött av en sjuk hare eller gnagare, eller avföring. Hunden visar liknande symptom som människan och dit hör feber och svullna lymfkörtlar. Sjukdomen är en zoonos och kan infektera en människa via en hund som har tuggat på en hare som har dött i sjukdomen. En hund kan i munnen och tarmkanalen ha många fler sjukdomsalstrande bakterier som kommer från vilt eller slakterimaterial. Avmaskningen viktig Det är nödvändigt att regelbundet avmaska jakthunden både före och efter jaktsäsongen. Maskmedlet ska även vara verksamt mot bandmaskar, i synnerhet echinokocker. Det här är särskilt viktigt om hunden ska jaga i ett område där sådana parasiter är vanliga. I vårt land förekommer hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) och i våra grannländer den farligare rävens dvärgbandmask (E. multilocularis). En hund kan fungera som huvudvärd för de här små bandmaskarna och sprida dem till andra djur eller människor genom ägg i avföringen. Hundar som bär på echinokocker är symptomfria. Hos andra köttätare förekommer större bandmaskar som kan bli flera meter långa, och sådana kan vara skadliga för hundar även om det inte föreligger någon fara för att människor ska bli infekterade. Växtätande viltarter kan fungera som mellanvärdar för flera av de här parasiterna. En hund kan bli infekterad om den äter rått kött eller slakteriavfall, men också genom att äta sorkar eller möss. Hundar kan också bli infekterade med flera arter av spolmask som finns hos köttätare. Infektionen tar vägen via mellanvärdar eller ägg i marken. Var särskilt uppmärksam på rävens lungmask (Crenosoma vulpis)! Den här parasiten förekommer allmänt i vår natur och kan orsaka långvarig hosta hos hundar. Trikiner och toxoplasma Både hundar och människor kan infekteras med trikiner om de äter obesiktat, rått kött av ett infekterat djur. Hos hundar är symptomen i regel omärkliga, men det förekommer fall där hundar har insjuknat. Parasiten toxoplasma är ett urdjur som förökar sig i tarmkanalen på sin huvudvärd katten. Parasiten sprider sig via avföringen till flera andra djurarter och människor. Hjortdjuren i vårt land är ofta infekterade med toxoplasma. Parasiten förökar sig könlöst och bildar smittosamma blåsor i musklerna som är osynliga för ögat. Både hundar och människor kan infekteras om de äter rått kött Köttbitar som bonus lll Den som ger åt hunden av biprodukterna som uppstår vid hanteringen av fällt vilt ska göra det med omdöme. Ofta räcker det till med några smakbitar som höjer jaktlusten. Näringsvärdet i sådant som senor, hinnor och lungor är litet. Kött som är avsett åt hundar ska kylas ner och förvaras på samma sätt som kött för människor. Ge inte hunden bitar som har skurits bort på grund av blyrester. En stor mängd kött kan irritera tarmkanalen hos en hund som är ovan vid sådan föda och sänka jaktkapaciteten. Hunden har en begränsad förmåga att äta och en ökad andel kött kan rubba balansen i födan. Var försiktig med att ge hunden ben. Alldeles för många hundar har hamnat på operationsbordet på grund av allvarliga komplikationer i tarmkanalen. Näringsvärdet är litet och ben är svårsmält. Om du ger hunden ben så är tjocka rörben att föredra. Ge inte ben åt en hungrig hund! Energi och vila lll Fodret som man ger en jakthund ska hålla hög kvalitet och vara lättsmält; det garanterar att energiförsörjningen är tillräcklig under en långvarig prestation. Hunden återhämtar sig och vävnaderna repareras. Foder för jakthundar innehåller mera fett och proteiner än foder för vanliga hemmahundar. I början av jaktsäsongen kan hunden drabbas av överansträngning och överträning. För att förebygga detta är det viktigt att året om hålla hunden i hyfsad kondition. Betydelsen av vila under jaktsäsongen kan inte nog understrykas. Jakten anstränger hunden både fysiskt och psykiskt. En frisk hund har större motståndskraft och arbetar jämnare, och hjälper husse eller matte att fälla viltet på rätt sätt. Säkerhetsutrustning för hunden lll ningarna så, att det inte är någon fara för hunden. Koppla hunden före avfångningsskottet och led undan den en bit för att skydda dess känsliga hörsel. En sändare på hunden har räddat livet på många hundar, bland annat vid livligt
50 Jägaren 6 2015 som innehåller sådana blåsor. För både människor och flera viltarter kan infektionen bli ödesdiger. Däremot är våra kunskaper om symptomen hos hundar bristfälliga. Det bästa sättet att förhindra spridningen av de här sjukdomsalstrarna är god jakthygien. Ge inte hunden obehandlat rått viltkött eller slakteriavfall. Uppvärmning till 70 grader Celsius är ett beprövat knep. Om köttet får ligga några dygn i frysen så dör de flesta infekterande former av bandmaskar och urdjur, men vissa trikinarter kan överleva djupfrysning. Håll efter blodsugarna Fästingar och blodsugande insekter förekommer allmänt i början av jaktsäsongen och förmedlar flera sjukdomsalstrare. Somliga av dem kan infektera hundar. Borreliabakterierna och vissa urdjur Under den tiden på året då det är exempel på sådana sjukdomsalstrare. Loppor kan fungera som mellanvärdar och förmedla bandmaskinfektioner till hundar. Myggor förmedlar infektioner av flera spolmaskarter. Till de mera kända parasitsjukdomarna som förmedlas av insekter och drabbar hundar hör hjärtmask (Dirofilaria immitis) och masken Dirofilaria repens samt blodparasiten leishmania. Dessa är vanliga i Europa. Alla är kroniska sjukdomar med allvarliga symptom som är svåra att bota. De här parasiterna håller på och sprider sig norrut och kan ibland infektera människor. Under den tiden på året då det finns insekter och fästingar ska jakthunden skyddas mot blodsugare, i synnerhet om hunden följer med på en jaktresa till utlandet. I Europa är det nödvändigt med förebyggande medicinering mot insektförmedlade infektioner med spolmask, och längre söderut vaccinering mot leptospiros. En hund som ofta rör sig i områden med mycket fästingar kan också vaccineras mot borrelios. Ett annat gissel för hundar är ektoparasiter, det vill säga utvärtesparasiter som infekterar från vilt. Exempel på sådana är kvalstret som orsakar skabb, löss och fjäderlöss, loppor och älgflugor. I synnerhet grythundar är väldigt utsatta för infektioner av utvärtesparasiter. Utvärtesparasiter som förekommer på vilt kan landa på människans hud, men infektionen blir inte långvarig. PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 Kotisivumme: www.asetalo.com • E-mail: asetalo@asetalo. LIIKKEEMME AVOINNA MA PE 9.00 17.00, LA 10.00 13.00 MAAHANTUONTI , TUKKU , POSTI JA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE JOULUKSI UUTEEN KOTIIN LAHJAT YM. Ilma-aseita talvi harjoitteluun kivääreitä mm: Tarkkuutta Hämmerli AR20FT, tarkkuusmalli, 4,5mm, 300 bar säiliö 7,5J ....830,00 tai tehoa Walther Dominator 1250 jopa 40J saatavissa kal 4,5 tai 5,5 tai 6,35 koko paketti vain .....................780,00 Ilmapistooleita harjoitteluun/talvi-iltojen ratoksi... Umarex ilmapistooleita/revolvereita C96 Legends 4,5mm FM Ukko-Mauserin kopio, UUTUUS. metallia! ................195,00 C96 Legends, 4,5mm Ukko-Mauserin kopio, perusmalli .....................................110,00 Walther PPQ poliisin virka-aseen kopio ......................................................................160,00 Walther P38, kal 4,5mm .....................................................................................................185,00 P .08 Legends, Parabellumin kopio, ei nivellukkoa, perusmalli ............................ 98,00 P .08 Legends, Parabellumin kopio, HUOM! toimivalla nivellukolla .................195,00 Colt 1911A1 Co2 kal 4,5 mm ...........................................................................................220,00 Colt Python 4” niklattu, revolveri 4,5 mm ..................................................................165,00 Colt SAA 44 kal 4,5 mm BB joko sin tai niklattu ........................................................195,00 Beretta M92 FS Co2 kal 4,5mm .......................................................................................225,00 H&K MP5 K-PDW Co2 4,5mm KP ....................................................................................180,00 Makarov PM Co2 pist 4,5mm/BB ....................................................................................125,00 1.12.2015 Laki aseiden säilytyksestä muuttuu! SafePower SS3492 hyväksytyt asekaapit. Kun valitset kaappia niin vertaa painoa ja hintaa, se kertoo kaapin rakenteen. Älä luota peltikaappehin, valitse aseillesi kunnon turvakaappi. Hintoihin lisätään rahti. Asekaappitarjous! Hyväksytty SS3492 kaappi! Safepower SP75, paino 110 kg. Nyt vain 550,00 Mitat korkeus 150cm, leveys 38cm, syvyys 28cm. SP66 Asekaappi .... 570,00€ ...... 125x40x30 cm ....93 kg SP88 Asekaappi ....720,00€ ....... 150x 55x40 cm ...152 kg SP99 Asekaappi .....990,00€ ....... 150x65x55 cm ....200 kg SP88 Asekaappi .....890,00€ numerolukolla, mitat SP88 SP99 Asekaappi .....1340,00€ numerolukolla, mitat SP99 Joululahjat valmiiksi esim... Thermoswed Wool, merinovillaiset lämpöalusasut! 92014 pitkät alushousut 63,00 40034 huppu vihreä................................................ 19,50 91024 pitkähihainen aluspaita, korkea kaulus, vetoketjulla ................................. 79,00 1001 Plus/paksu aluspaita vihreä, koot M, L, Xl, XXL ................................................ 65,00 Glock pipo, musta 15,00 Glock muki, musta logolla ............................................. 15,00 UTG V-rest monopd ampumatuki täyspitkäteleskooppi ........................................ 30,00 Duke pyyntiraudat: Duke 120 .........12,00 Duke 160 ......20,00 Duke 220-2 .....24,00 Duke 280 .....30,00 Duke 330 .........36,00 Supiloukku 134x28x32 kahdella luukulla, metallia ................................................120,00 Slip 2000 aseenpuhdistuskemikaalit! Suojaa aseesi syksyllä! Slip 2000 60367 haulikon puhdistusaineet, 3 pulloa ............................................... 25,00 Slip 2000 AR puhdistussarja, 3 pulloa ............................................................................ 25,00 Slip 2000 aseöljy 120ml ....................................................................................................... 13,00 Copper/cutter/kuparinpoistoaine 120ml ..................................................................... 15,00 Carbon Kiler/karstanpoistoaine 120ml.......................................................................... 15,00 Slip 2000 Gun Lube synteettinen aseöljy 30ml .............................................................8,00 Slip 2000 EWL AR15/Ak47 aseöljy 30ml ........................................................................ 12,00 Slip 2000 veitsiöljy 30ml, veitset huoltoon! ....................................................................5,50 KYSY TUOTTEISTA KAUPPIAALTASI TAI SUORAAN MEILTÄ! Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys– ja urheiluaseita. Kysy tuotteistamme kauppiaaltasi tai meiltä tai vieraile sivuillamme www.asetalo.com.
Årtan är en simand och aningen större än krickan. Arten är vår nästminsta jaktbara sjöfågel. På hösten svår att skilja på håll från krickan. De ljusa fjäderskaften på handpennorna ger vingarna ett ljust intryck, vilket skiljer arten från kricka. Vingöversidan närmast kroppen ljusgrå, men i början av hösten är detta tydligt bara på vuxna hanar. I praktdräkt är hanen mycket brokig. Undergumpen är vattrad i brunt (på krickhanen saknas den trekantiga teckningen). Unga individer liknar honor, men är mera vattrade eller strimmiga. På hösten är hanen väldigt lik honan. Årtan förekommer vid goda fågelsjöar i landets södra och mellersta delar. Årtan är en krävande och skygg art. Årtan hör, tillsammans med stjärtanden och skedanden, till de tidigaste flyttarna. Arten flyttar i augustiseptember, främst till Sydeuropa och Afrika. I maj–juni lägger honan 8-11 ljust gräddfärgade ägg. Boet finns på en strandäng eller dolt i vass. Den årliga avskjutningen är liten. I statistiken står arten inte separat utan hopslagen med krickan. Arten hör inte till våra viktigaste jaktbara fågelarter. Årta Anas querquedula Garganey/Heinätavi Simänderna i vårt land i storleksordning Årta Kricka Bläsand Skedand Stjärtand Gräsand Vinge Ägg 8–11 st (sommar) ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO (försommar) Den årliga avskjutningen av kricka och årta Föda I höstdräkt svår att skilja från kricka Består främst av vatteninsekter och andra ryggradslösa djur. Även vattenväxter och frön av sådana. Ljust ögonstreck Större och bredare näbb än krickan Mattgrön vingspegel Honan brunbrokig dräkt Trivs vid näringsrika fågelvatten Nattsländors larver Vatteninsekter Andmat Kritvitt band från ögat till nacken Tusen stycken Sammanslagna 00 01 02 0304050607 08 10 09 11 12 13 30 60 90 120 150 Källa: Lintuatlas.? Häckning Häckning Säker Sannolik Möjlig (vår) Skarpt avgränsad vit buk Grågröna simfötter 300–400 g 53 –5 9 cm 37– 41 cm g Huvud och hals vattrat brunröda Mörkt ögonstreck I praktdräkt är hanen mycket brokig Mörk näbb Årta Kricka Jägaren 6 2015 51
52 Jägaren 6 2015 Helena Romppanen jättepopulärt n mård har klättrat upp i ett tvinvuxet träd och i riset gömmer sig en grävling, en räv, en fälthare och till och med en bäver. Fåglar av olika arter trycker på marken och uppe i träd. Jaktlägret Tjäderhönan (Koppelo) arrangerades i Ilomants i juni. Utmed artidentifieringsstigen hade fjorton uppstoppade jaktbara djur ställts ut, som lägerdeltagarna skulle känna igen. Arto Ihanus från jaktföreningen Huhuksen riistamiehet leder artidentifieringsuppiften. Han ställer frågor och berättar om hur djuren lever. Det går avslappnat till. Flickorna lyssnar med spetsade öron och svarar ivrigt på frågorna. De har inga svårigheter med att känna igen djuren som har placerats ut i skogen. Det är bara duvhöken uppe i ett träd som förblir en gåta. törs en nybörjare ställa de där frågorna som hon drar sig för i en grupp med män för att inte låta dum. På lägret Tjäderhönan är programmet delvis det samma som på Tjäderlägren, men där ingår också sådant som är anpassat för flickor, som att göra lägersmycken och en hunddemo. Demonstrationen av jakthundar blev mycket riktigt ett program som flickorna såg fram emot och gillade. Antalet kvinnor som jagar har under de senaste åren ökat rejält, men Puhakka tycker att det är för tidigt att avgöra om jagandet har blivit en ny trend bland flickor. – I Norra Karelen är vi redan uppe i cirka 1100 kvinnor som betalar jaktvårdsavgift. Om mamma sysslar med jakt så är det bäddat för att dottern ska haka på. Första fällningen i höstas Marikki Juntunen, tolv fyllda, som har kommit till lägret från Heinävaara i Joensuu tillsammans med sin syster Hertta, berättar att hon redan har jagat i ett år. Hennes pappa jagar och på den vägen blev också hon intresserad. Marikki skaffade jaktkort som elvaåring Riikka Jokinen (till vänster) och Marikki Juntunen byggde en minkfälla tillsammans. På det första jaktlägret i landet enbart för flickor fick deltagarna identifiera jaktbara djur, skjuta med hagelgevär och göra lägersmycken. Ei ja Ir en e H il tu n en E www.granlunds.com wirewirewildlifewire pålitliga fångstfällor för mink, mårdhund och räv ?nns hos våra återförsäljande jaktbutiker i hela Finland! Det första jaktlägret i landet enbart för flickor blev jättepopulärt. – Platserna gick åt på en dryg vecka, berättar Jaana Puhakka som är ordförande för föreningen Pohjois-Karjalan jahtinaiset, en förening för kvinnor som jagar. Lägret hölls på Käenkoski jaktturismcenter i Ilomants med 30 deltagande flickor i åldern sju till femton år. De allra flesta var från Norra Karelen, men några hade kommit ända från Mellersta Finland. Efterfrågan på läger för ?ickor Jaana Puhakka berättar att idén till ett jaktläger enbart för flickor utgick från en önskan att erbjuda flickor en möjlighet att syssla med sitt intresse utan att behöva jämföra sig med pojkar. – Jägarförbundet har ju i många år arrangerat Tjäderläger för ungdomar, men något läger enbart för flickor har det inte funnits förut. I sitt eget jagande har Puhakka noterat att exempelvis utbildningen i skytte var mycket trevligare när kvinnorna fick panga på i en egen grupp. – I en grupp med bara kvinnor och klarade jägarexamen på första försöket. Marikki har redan jagat tillsammans med sin pappa Heikki Juntunen. – I höstas fällde jag en älg. Den dog med första skottet. Och i vintras sköt jag två harar, berättar Marikki Juntunen som om det inte var någonting märkvärdigt alls. På frågan om hur det känns att skjuta djur medger Marikki att det är någonting hon ofta funderar på. – Men så tänker jag att om det finns alldeles enormt med älgar så fördärvar de skogen, och det blir mycket olyckor i trafiken. Juntunen tycker att jaktlägret Tjäderhönan ger fina möjligheter att lära känna andra flickor som är intresserade av jakt. I hennes klass i skolan finns det nämligen ingen annan som är det. – Men de gratulerade mig ändå för den där älgen. På lägret fick flickorna lära sig olika jägarfärdigheter som att använda yxa och kniv, och tända en brasa. De fick också identifiera djur, anlägga en viltåker, snickra minkfällor och fågelholkar, och skjuta med både luftgevär och ”riktiga” gevär.
Jägaren 6 2015 53 Ei ja Ir en e H il tu n en Text och bild: Petri Vartiainen Tipshörnan Mårdhundsfett blir småfågelmat Flitiga mårdhundsjägare fäller tiotals djur under jaktdarna, behandlar skinnen och säljer dem. Men det går också att ta vara på fettet och förvandla det till läckra talgbollar för småfåglarnas vinterbord. lll I början av säsongen är det inte ovanligt att jägarna lämnar hela mårdhundskroppar i skogen eller använder dem som åtelmaterial. Men för att förhindra trikinspridning borde kropparna av små rovdjur inte lämnas i terrängen som föda för artfränder eller stora rovdjur, och inte heller användas som åtelmaterial. Den europeiska seden att hänga upp kropparna av små rovdjur i en grenklyka som mat åt fåglarna passar inte heller in i vår inhemska jaktkultur, utan kropparna borde grävas ner, utom räckhåll för andra djur. Till vår inhemska jaktkultur hör att omsorgsfullt ta vara på det fällda viltet. Det är inte bara skinnet som kan tas till vara utan även fettet som djuret har lagrat under huden. småfåglarna med det. Mårdhundar som har ätit upp sig inför vintern väger över tio kilo. Av en knubbig mårdhund blir det en rejäl talgboll till glädje för talgoxarna och andra som gärna pickar i sig fett. Även mesarna gillar talgbollar. Andra gamla bekanta gäster är större hackspett och gråspett, nötskrika, kråka och skata. Även lavskrikan kan tänkas uppskatta mårdhundsfettet. Dessutom går det att agna mårdfällor med mårdhundsfett. För att göra talgbollar behöver du en trind mårdhund, en kniv, en nätpåse och ett par buntband. Jos et ole päässyt hirviporukkaan, valtion maat ovat sinua varten. Hae aluetta omalle seurueellesi Metsähallitukselta aina tammikuussa. Tutustu tai kysy lisää: 020 69 2424 N?????? ???????????
54 Jägaren 6 2015 Harto Lindén & Petra Partanen , Naturresursinstitutet (Luke) Viltforskningens historia Del 6/6 Jägarna ställer upp för forskningen I vårt land har det i alla tider funnits experter på viltfågel. De professionella viltfågelforskarna är däremot ett rätt nytt fenomen. Ambitiös och tillämpad forskning om viltfåglar har bara funnits under de senaste sju decennierna. Från första början har jägarna ställt upp och hjälpt forskarna. inlands Jaktvårdsstiftelses viltforskningsanstalt (från 1964 statens viltforskningsanstalt och från 1971 Viltoch fiskeriforskningsinstitutet) inledde sin verksamhet 1942 under brinnande krig. Följande år utsågs doktor Lauri Siivonen till forskningsanstaltens första chef. Under svåraste tänkbara förhållanden lyckades han skapa ett blomstrande forskarsamfund omkring sig. Siivonen insåg att vårt krigshärjade land inte hade ekonomiska resurser att stöda forskarna på ett sätt som svarade mot landets behov av forskning. På tidens vis löste han problemet “a la Finland”, det vill säga med talko. Jägarna i vårt land har ju i alla tider frivilligt bistått forskningen med viltinventeringar och olika prover. Jägarna ställer upp Jägarna har väl alltid gjort viltvårdsarbeten, överallt i världen, av godhet eller för att kunna fälla mera vilt. Att ställa upp för forskningen är någonting genuint finländskt, med sund nyfikenhet och vetgirighet som drivkraft. Utan jägarkårens insatser vore det inte mycket bevänt med viltforskningen i vårt land. Ända sedan viltforskningen kom igång har jägarna osjälviskt ställt upp med fältarbeten och hjälpt till på olika vis. De har ställt upp på enkäter om viltet, som kontaktpersoner för de stora rovdjuren, vid insamlingar av prover och för mätningar. Tillsammans har vi fyllt i älgobskort och räknat skogshöns utmed inventeringslinjer, gjort paroch kullinventeringar av sjöfåglar, räknat bäverhyddor och mycket mer. De senaste åren har också medfört en hel del ny teknik för forskningen som man även ute på fältet har tagit i bruk fördomsfritt och effektivt. Särskilt livligt och fruktbart har samarbetet varit med triangelinventeringarna, vilket har gett viltsamarbetet i vårt land massor med internationell publicitet. Före trianglarna Skogshönsforskningen har varit viltforskningens flaggskepp ända sedan 40-talet. I början uppskattade forskarna fågelstammarnas storlek genom förfrågningar. Det fanns också enkel avskjutningsstatistik att tillgå. 1962 provades på Meltaus viltforskningsstation och under Paavo Rajalas ledning en metod för att beräkna storleken på skogshönsens stammar. Resultatet blev linjer på 50-60 kilometer där inventerarna räknade fåglar. Detta gjordes under första halvan av augusti med tre man i bredd och 20 meter mellan karlarna. Det var möjligt att fördela arbetet på flera dagar. För att få maximalt med fågelobservationer skulle linjerna placeras på de bästa markerna för fågelkullar. I stort sett med det här upplägget inleddes följande år de landsomfattande inventeringarna av kullar eller linjeinventeringarna; bägge benämningarna användes allmänt. I början trodde forskarna inte på att metoden skulle bli särskilt populär, vilket bidrog till vissa felbedömningar. De bästa markerna för fågelkullar blev problematiska eftersom det inte oväntat rådde delade meningar om begreppet. Dessutom fick viltforskarna inte någon användbar information om hur linjerna var dragna, kvaliteten eller skogstyperna. Resultatet blev en “relativ täthet i de bästa kullmarkerna” för de olika hönsarterna, vilket lämnade en hel rad med frågor obesvarade. Vid de mera ingående undersökningarna av skogshönsen användes uteslutande inventeringar efter en kompasslinje. Vid exempelvis Meltaus forskningsstation ingick det inventeringar på 100 kilometer i de årliga rutinerna. Dessutom undersöktes konsekvenserna av skogsbruket systematiskt på forskningsstationens 2 300 hektar stora forskningsområde i sin helhet. Detta gjordes under flera år. I Västnyland var duvhöken i mitten av 70-talet föremål för omfattande undersökningar där mängden bytesfåglar beräknades utmed kompasslinjer. Testerna för att få fram en metod för spårräkning i snö som kunde användas i stor skala inleddes i Skogslappland: forskarna testade rutter på skidor, kompasslinjer och till och med snöskoter, men i början kändes alla alternativ för besvärliga för allmänt bruk. I Uleåborgs län gjordes i slutet av 70-talet räkningar av spår i snön utmed kompasslinjer. Metoden användes vid undersökningar av de effekter som dikning och gödsling av myrar har på förekomsterna av vilt. Emellertid var det väldigt besvärligt att räkna spår i snön i dikad terräng. Förhoppningarna om en storskalig användning av metoden infriades inte. Kritiken ger kraft till förändring Med tiden ökade kraven på större exakthet och tillämplighet hos de linjeinventeringsresultat som skickades in. Dessutom krävdes en Under de första åren beräknades storleken på fågelstammarna med viltförfrågningar F
Jägaren 6 2015 55 Utan jägarkårens insatser vore det inte mycket bevänt med viltforskningen i vårt land Under de första åren orsakade vinterinventeringarna av vilttrianglar en hel del grubblande. M ar cu s W ik m an övergripande förbättring av helheten. Viltforskarna medgav att kritiken var berättigad och visste redan tämligen exakt hur och varför förnyelsen skulle göras. Informationen om de tidigare hönsinventeringarnas linjer var bristfällig eller till och med obefintlig. Inte heller fanns det noteringar om var observationerna hade gjorts. I mitten av 80-talet ökade kritiken mot inventeringarna av kullar och forskarna blev till och med tvungna att underkänna flera inventeringar eftersom de hade avvikit från anvisningarna. Det gjordes också försök att tidigarelägga inventeringarna till juli, men även detta stötte på patrull. Det var i synnerhet jaktcheferna som aktivt drev på en omfattande förnyelse och breddning av inventeringarna. Vid ett möte för jaktchefer som ordnades i Kuhmo diskuterades en förnyelse av linjeinventeringarna. Omedelbart efter mötet föreslog Jukka Keränen, som var jaktchef i Kajanaland, för forskningsinstitutets tvivlande representanter att jaktföreningarna skulle inventera hönsfåglarna på sommaren och snöspåren på vintern utmed samma kompasslinjer. Det skulle säkert finnas intresse för arrangemanget bara det presenterades på rätt sätt för jaktföreningarnas representanter. Uppmuntrade av den här framstöten började man på viltforskningsinstitutet med en omsorgsfull formulering av målen och gjorde en riskanalys för implementeringen av förnyelsen. Viltoch fiskeriforskningsinstitutet diskuterade med Jägarnas Centralorganisation om samarbetsformer och ansvarsfördelning. Trianglarna fann sin form och sitt syfte; valet föll på triangelformen eftersom terrängformerna här i landet ofta går i nordvästlig-sydostlig riktning, för att på det viset öka slumpmässigheten beträffande terrängtyperna utmed inventeringslinjerna. Trianglarna fann sin form och sitt syfte
En inventeringsgrupp om tre man. M ar cu s W ik m an lll Tillsammans med Jägarnas Centralorganisation inleddes skapandet av någonting nytt och stort. Tanken var att grunda permanenta rutter som var utmärkta i terrängen, där observationerna av vilt kunde prickas in på kartan med stor noggrannhet. Vid sommarinventeringarna användes den tidigare modellen med tre inventerare i bredd. Vinterinventeringarna kopierades efter den ryska modellen, det vill säga att inventerarna räknade alla djurspår som korsade den kompassraka linjen. Idén var att få fram spårtätheten, det vill säga ett spårindex, och inte en individtäthet för arterna. Spåret visar att djuret har befunnit sig precis här; det har ätit eller gömt sig eller varit på väg någonstans, och därmed är spåret en viktig indikator på hur djuret använder sin miljö. Med trianglarna drog forskarna inte i fält med pukor och trumpeter, men jaktchefen i Satakunta, Matti Lehvilä, som tidigare varit redaktör insåg projektets behov av publicitet och ville ordna ett försök med triangelinventeringar i sin egen region. 1987 inventerades 16 trianglar i Satakunta och rapporteringen om dem i tidningen Jägaren satte igång en kedjereaktion. 1988 inventerade man dubbelt med både den tidigare metoden och med vilttrianglar för att vara säker på att metoderna var jämförbara. Följande år inventerades över 300 trianglar och året därpå drygt 850, vilket nästan var snudd på den långsiktiga målet. Resten är mycket riktigt historia; på några år nådde antalet trianglar upp till den målsatta nivån. Samarbetet med grannen i öster inleddes utan dröjsmål. Ryssarna förvandlade antalet spår till tätheten för varje art enligt den såkallade Formozovs formel. Det här förutsätter dock att man för varje art klarlägger längden på spårlöpan per dygn och per region och år. Men en tillförlitlig mätning av längden på spårlöporna hade krävt en mycket större arbetsinsats än räknandet av spår som korsar linjen. Användningen av spårindex (spår/dygn/10 km) är entydigare än Forskarna hade ställt upp ambitiösa mål. Det var första gången som man på riksnivå ville undersöka landskapsekologin och kraven på livsmiljön. För hönsfågeljakten ville forskarna ta fram rekommendationer för avskjutningskvoter och de väntade sig synergieffekter i forskningen om förhållandet mellan rovdjur och bytesdjur eftersom informationen om rovdjuren och bytesdjuren kom från samma trianglar. Det fanns också förhoppningar om en uppgång för den samhällsekologiska forskningen, till exempel i form av biodiversitetsindex. Alla de här förhoppningarna blev infriade. viltforskningen ännu mer beroende av fortsatta gemensamma ansträngningar och personliga kontakter. Vilttrianglarna en framgång Paleleeko? Osallistu Nevercoldin Facebookkilpailuun! Palkintoina 5 x 200 eurolla Nevercold-tuotteita! www.facebook.com/ nevercold nland Elektroninen ALASKA-lämpöliivi • 3-portainen lämpötilan säätö • toiminta-aika 2 – 5 h • tehokas 2200 mAh litiumioniakku • materiaali eece, väri musta • koot XS48 – XXL58 139,00 € 3 lämmityselementtiä www.nevercold.net Myynti: eräja kalastusliikkeet Kertakäyttöiset KÄDEN-, VARPAANJA KEHONLÄMMITTIMET 1,90 €
Jakten efter små rovdjur drar i gång på allvar. Tidigare under hösten handlade jakten främst om viltvård, men nu är det pälsvilt som gäller. Ta väl vara på de värdefulla naturpälsarna! Du kan sälja dem eller (låta) sy tex en väst av päls. Vinterutfodringen ska pågå under hela vintern! När du väl har börjat får du inte sluta förrän snön har smultit. Observationerna och inventeringarna av vilt gör jakten hållbar. När snön ligger går det lätt att följa med viltet i hemknutarna och göra observationer. Inventeringarna av vilttrianglar börjar redan i januari. Du ställer väl upp? 5, 5– 6 cm Rödrävs framtass Jägaren 6 2015 57
58 Jägaren 5 2015 Nyhetsmagasinet Tack alla ni som har inventerat vilt under året! lll I somras inventerades rekordmånga vilttrianglar, fantastiska 1011 stycken! Ungefär 80 procent av inventeringsresultaJägarregistret har ny adress lll Det nya telefonnumret till jägarregistret är Den nya postadressen är: Jägarregistret Finlands viltcentrals region Norra Savolax lediganslår tjänsten som VILTPLANERARE Verksamhetsområdet omfattar landskapet Norra Savolax utom Kangaslampi jaktvårdsförenings område. I regionen finns 24 jaktvårdsföreningar. Till viltplanerarens uppgifter hör rådgivning och planering av vilthushållningen, att stöda jaktvårdsföreningarna, samarbeta med intressegrupperna, delta i uppgifter på riksnivå och att sköta vissa separat specificerade offentliga förvaltningsuppgifter. Tjänstens placeringsort är Finlands viltcentrals regionkontor i Kuopio. Tjänsten förutsätter följande: l Lämplig yrkeshögskoleeller högskoleexamen l kännedom om vilthushållning och jakt l utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i ?nska och nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i svenska l kunskaper i engelska l förhandlings-, samarbets och kommunikationsförmåga l beredskap för ?exibla arbetstider och resor inom verksamhetsområdet, vid behov även arbetsresor i övriga delar av landet l beredskap att utveckla vilthushållningen som en del av Finlands viltcentrals processorganisation Lönebildningen följer gällande avtal om arbetsvillkoren för branschen och den anställda tillträder enligt avtal eller senast 1.4.2016. Ansökningarna riktas till Finlands viltcentral och lämnas in senast den 14.12.2015 kl 16.00, i första hand elektroniskt till adressen kirjaamo@riista.? och i andra hand med brev till adressen Finlands viltcentral, Registratorskontoret, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Märk kuvertet: Viltplanerare, Norra Savolax. För mera information: chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen, tfn 029 431 2104, sauli.harkonen@riista.? och vilthushållningschef Jarkko Nurmi, tfn 029 431 2105, jarkko.nurmi@riista.? Ny verksamhetsledare lll Uleåborg Pudasjärvi jvf: Medlemsprodukter för jägare Sortimentet fällor 2015: Oy Eräkontti Ab
Jägaren 5 2015 59 Beställ jägarkalendrarna! lll koll på, som jakttiderna, fredningsbestämmelserna, om jakt. toret eller i jaktstugan. på . Lodjurskullarna inventeras lll I vinter ska lodjurskullarna inventeras i viltcentralsregionerNaturresursinstitutet. information om lodjurskullarnas antal. Vad tycker du om vår verksamhet? lll få veta vad jägarna anser om på enkäten deltar i en utlottning av sakpriser från eller använd QR-koden FINA KLAPPAR TILL JULEN! Tips för julklappskorgen: beställ på adressen Kundtjänsten e-post R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
60 Jägaren 5 2015 Nyhetsmagasinet Prover av fälthare och skogshare lll . lll uppdaterad version av den vargutställning som virunt om i landet. Utställningen ger en allsidig bild människor miste livet går utställningen framåt till Den inhemska tillverkningen av jaktvapen lll Ni som deltog i bildtävlingen – tack! lll i somras i Lemland på Åland. sättet att bedriva viltvårdsarbete är att lämna ett stråk med Vargutställning Vilken hönsfåge l är du? Kolla upp det på adressen www.riista metsa.fi
Jägaren 5 2015 61 Obs! adressen minst två och högst tio rader stor 40 tecken inklusive mellanslag Observera att radannonserna till spalten JAKT OCH JÄGARE Säljes med nätbutiken! Snabb leverans! Konservatorer Jag preparerar fåglar, däggdjur. Även troféer. Kimmo. Till er tjänst vapen, installerar dämpare, sikten. Reservdelar Köpes Jakt Organisationer och föreningar Hundar Uthyres Nahkasaapas, vuorittomia tai teddyvuorilla, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla Hinta 67€ koot 37-48, sama saapas myös 1/2 pitkällä varrella, saappaita myös kumiterällä. Korkealaatuinen. vahvarakenteinen, Boots, tylppäkärkinen, musta. Hinta 73€ koot 37-46 Maihari, vettä hylkivä nahka, öljynkestopohjalla, varren suussa lumilukko, kiinteä iltti, sisäreunassa vetoketju. Hinta 72€ koot 37-48 Saapas, "custom" tyylinen, vahva vettähylkivä nahka, pitävä pohja, kestävällä tekstiilivuorilla. Hinta 69€ koot 36-48
62 Jägaren 5 2015 Ålandsnytt lll beviljats tillstånd att fälla målsättningen att balansera kalvar. Den nya målsätttreårsperioden är att inte andelen kalv i avskjutningen yngre ålder än stångtjurar. får man acceptera att man släpper många tjurar men om tjurstammen utvecklas under denna period. RJ Älgjakten 2015 – 2017 Kommun Beviljade älglicenser 2015 Beviljade älglicenser 2014 Fällda älgar 2014 Kalv Kalv Ko Kalv 11 1 10 8 1 11 11 8 1 8 8 8 1 11 8 8 8 8 8 8 10 10 1 8 8 1 1 1 1 1 SUND 8 1 1 8 8 142 140 282 136 137 273 48 45 97 190 Beviljat 2012-2014 Fälldes 2012-2014 Beviljat 2015-2017 Kalvar Kor Kalvar Kalvar 80 18 1 8 Geta 1 18 Jomala 18 18 10 18 18 Kumlinge Lemland 10 8 Lumparland 11 11 Saltvik Sottunga Sund 1 8 373 394 767 155 127 269 551 355 407 762 Älgjakten 2015 lll får utnyttjas i undantagsfall. nivå som de senaste åren i antalet undantagslicenser. Utnyttjandegraden av licenserna brukar vara låg så årets avskjutning kommer bar med tidigare år. RJ
Jägaren 5 2015 63 Några ord om älgskytteprovet lll Fördelningen av godkända skyttar per bana År Totalt Brändö Föglö Hammarland Kumlinge Lemland Antal serier för godkänt prov år 2015 10 1 1 Tuomo Karsikas