RÄVJAKT I POSIO VAD TYCKER DU? SVARA PÅ JÄGARENKÄTEN! VILTRÅDET OCH SLAGJÄRNS BJÖRNARNA LJUDDÄMPARE FÖR JÄGARE TOPPJAKTSTIPS FÖR NYBÖRJARE STAMVÅRDANDE VARGJAKT 6/2021 Tidningen når fler än 300 000 jägare
24 Förvaltningsplanen för lodjuret fastställdes 48 En jägarens utrustning: Blyfria kulor – värt att tänka på 14 Fanny och Viljami, ett jagande par från 00-talet. Den avslutande delen i tidningens artikelserie under jubileumsåret. 35 Ett stort infopaket om Helmi-projektet JAKT 10 Toppjaktstips för nybörjare 14 Fanny och Viljami, två jägare från 00-talet 24 Förvaltningsplanen för lodjuret 26 Tillsammans med hunden: stövarna 32 Påkvällsflyktmedmästerskytten Eetu Kallioinen 43 Endagmedjakt-ochfiskeinspektören 44 Markägarnas erfarenheter under lupp 46 Att välja ljuddämpare 48 Blyfria kulor – värt att tänka på 52 Rävjakt i Posiotrakten 58 Prima viltkött, del 1 60 Recept a la Kati Pohja 66 Föreningarna har nytta av hjortobservationerna VILTET 30 Kricka: Så bestämmer du åldern 34 Helmiprojektet – ett 8 sidors faktapaket 68 Tunnhamn återhämtar sig – svärtorna återvände 70 Åland tar upp kampen för ejdern AKTUELLT 5 Nyheter 9 Ministeriet informerar: Förordningen om stamvårdande jakt på varg skickades på remiss 18 Ungdomsredaktionen 56 Nationella viltrådet och slagjärnsbjörnarna 73 Jakt och jägare 74 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Vice ordförandens spalt 63 Ministeriet informerar FORSKNING 64 Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen LAGAR & LICENSER 62 Kom ihåg fällningsanmälningen 63 Utbildningen av hund för lodjursjakt Jägaren 6/2021 2 Innehåll
10 Toppjaktstips för nybörjare Våra slipade distansfärdigheter skapar dessutom nya möjligheter. Jägarnas corona-exit E fter nästan två år är jägarkåren i likhet med samhället i övrigt nu på väg tillbaka till vardagen. Efter hand som vaccineringarna framskrider lär vi oss att leva med corona. Men alldeles sig lik blir vardagen inte, som denvarförepandemin.Enväldigtlångtidharförflutit och vi har varit tvungna att anpassa verksamheten. Såtillvida har vi haft det väl ställt att en stor del av vårt intresse har kunnat fortsätta. Visserligen har det sociala och gemenskapen lidit, men skogen har inte varit stängd utan inträdet har varit fritt som förut, men med beaktande av församlingsreglerna. Den största förändringen har mycket riktigt drabbat umgänget jägare emellan. Det har gått nästan två år sedan vi senast kunde sköta ärenden ansikte mot ansikte. Detta har varit en allvarlig brist och mer än ett ärende har fått bero tills vidare. Tack vare distanskontakterna har det lyckligtvis varit möjligt att hålla igång den grundläggande verksamheten. Ni är förtjänta av ett stort tack, alla ni som har kläckt och lärt sig nya sätt att arbeta på. På det viset har verksamheten kunnat rulla på trots de exceptionella förhållandena. Våra slipade distansfärdigheter skapar dessutom nya möjligheter. Jaktintresset har bevarat styrkan och vår uppgift är att fortsätta bevara den under det nya normala.AllavillvälinteboiTätortsfinlandochcoronanlärde ossmultilokalitetochdistansarbete.Enflyttningutpå landsbygdenkaninnebäraflerparhänderförbådejakten och viltvården. Distansverksamheten är självfallet inte det samma som att träffa varandra på riktigt och många saknar mycket riktigt det gamla vanliga ”göra tillsammans”. Det är självklart att vi har ett större behov av att vara tillsammans än de exceptionella förhållandena tillät. Kanske borde vi behålla både det som fungerade bra under coronatiden och det som fungerade före corona. Metoderna som inte fungerade kan vi däremot skrota i båda två. Vad allt det här innebär i praktiken är det ingen som ännu vet. Framtiden bygger vi tillsammans! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 9 Förordningen om stamvårdande jakt på varg skickades på remiss Ledar n 3 Jägaren 6/2021
I pirogboden sorlar det glatt av röster. Där finns folk så det bildas kö och bybor, sommargäster, gränsbevakare och jägare njuter av kafeets delikatesser. Det är älgjaktens premiärdag. Vår familj ska ut och jaga fågel i statens marker. Utöver jaktvapnen kånkar vi på matsäck, svampkorg och ett ämbar för tranbär. Den här dagen illustrerar på pricken vardagen i min hemstad Kuhmo där jakten inte är ett intresse för ett fåtal. Vi Kuhmobor har, i likhet med alla andra som bor i en kommun som omfattas av jaktlagens 8 §, rätt att jaga i statsmarker. Det innebär 58 000 jägare eller i runda slängar tjugo procent av invånarna. Här är jakten ofta ett intresse som hela familjen delar, inklusive hundar, bär och svamp, friluftsliv i största allmänhet och aktivt viltvårdsarbete. I regel har ortsborna också rätt att jaga i nationalparkerna och skyddsområdena. Men jakten är inte enbart ett intresse för oss på landsbygden eftersom många jägare är stadsbor. I Uleåborg finns det flest jägare räknat i antal, cirka 15 000. I storstäderna i huvudstadsregionen bor det drygt 20 000 jägare. Naturen har ökat rejält i popularitet under de senaste åren. Antalet besökare i nationalparkerna har fördubblats sedan 2010 och naturintresset syns också i statens jaktområden. Forststyrelsens Jaktoch fisketjänster meddelade i september att drygt 100 000 dygnstillstånd hade beviljats för skogshönssäsongen, vilket är tio procent mera än under samma tid i fjol. I de populära områdena i Övre Lappland tog tillstånden hastigt slut på grund av ökad efterfrågan trots att kvoterna låg på fjolårsnivå. Forststyrelsens områden garanterar jaktmöjligheter för dem som saknar möjligheter att jaga med exempelvis en förening. I detta nu fördelar sig efterfrågan ojämnt. Forststyrelsen kunde därför i fortsättningen prova på att samarbeta med lokala företagare som erbjuder jakttjänster. Tillstånden som skaffas genom företagarna skulle balansera jaktens fördelning i statsmarkerna och underlätta planeringen av jaktresor. Ett annat aktuellt samtalsämne handlar om säkerheten. Det är alltid jägaren som ansvarar för säkerheten på jakt och bör därför veta i vilka områden som det finns särskilt mycket annat friluftsfolk. Om pågående sällskapsjakter går det att informera med skyltar i vägkanten. Likaså är det viktigt att Forststyrelsen ökar informationen om jakten så det inte blir överraskningar för friluftsfolket. Färgstarka kläder ökar säkerheten. Själv använder jag en klarorange mössa när jaktsäsongen pågår. Glöm inte heller att klä barnen färgstarkt när ni rör er i skogen, oavsett om ni jagar eller vandrar. Dessutom vill jag betona den säkra vapenhanteringen. De flesta olyckorna inträffar beklagligtvis mellan jägare eller så att jägaren skadar sig själv. Jag uppmanar samtliga jägare att satsa på att lära sig vapenhantering med en instruktör! I vår inhemska jaktkultur ingår att vi hanterar det fällda viltet med respekt och följer jaktens etiska regler. Det här ska vi vårda. Var och en bär ansvar för att jakten bevarar sin godtagbarhet på en hög nivå. TYTTI MÄÄTTÄ Skribenten är aktiv jägare, stadsdirektör i Kuhmo och ordförande för Forststyrelsens regionala rådgivande nämnd i Kajanaland och Norra Österbotten. Låt oss hålla jaktens godtagbarhet på en hög nivå Jägaren 6/2021 4 Gästskribenten
möjligt hindra frilevande fåglar från att nå utfodringsplatserna. Den som hos uppfödda eller utsläppta fåglar upptäcker symptom som tyder på fågelinfluensa ska omedelbart anmäla detta till kommunalveterinären. Finlands viltcentral påminner dessutom om att det också under jakttiden är licensbelagt att fånga utsatta fasaner och föra dem tillbaka till hägnet om personen använder förbjudna fångstmetoder som fällor eller liknande. Som liknande fångstredskap räknas även hägnet om fåglar i terrängen lockas dit och stängs in. I Janakkala och Salo upptäcktes allvarliga utbrott av högpatogen fågelinfluensa (H5N1) hos fasaner som hade släppts ut i naturen i september och oktober. L ivsmedelsverket har därför upprättat smittzoner som upphävs så fort sjukdomsutbrottet inte längre innebär fara för fågelgårdar. Om nya sjukdomsutbrott upptäcks någon annanstans kan Livsmedelsverket upprätta zoner även där. I smittzonerna är det förbjudet att hämta vildlevande jaktbara fåglar från naturen till hägn och att släppa ut fåglar från hägn i naturen. All fågeljakt är förbjuden i en smittzon utom jakt med tillstånd av regionförvaltningsverket för att dämpa sjukdomen. Livsmedelsverkets beslut inkluderar flera andra förbud och åtgärder. Gällande beslut och uppdaterade kartor över smittzonerna hittar du här: Fågelinfluensa bland frilevande fåglar Livsmedelsverket (ruokavirasto.fi) Anvisningar för uppfödare Den som planerar att inleda uppfödning i viltvårdssyfte ska göra en anmälan till regionförvaltningsverket innan verksamheten inleds. Fågelhållningsplatsen registreras när anmälningen görs. Anmälningen kan göras direkt till Djurhållaroch djurhållningsplatsregistret på adressen https://epr. ruokavirasto.fi. I hela landet bör fågeluppfödare nu vara försiktiga så inte frilevande fåglar kommer åt att smitta fåglar i hägn. Vid vistelse i hägn rekommenderar vi engångsöverdrag på stövlarna och en overall som enbart används i hägnet. Se till att god hygien råder där fåglarna utfodras. Försök så långt SMITTZONER HAR UPPRÄTTATS PÅ GRUND AV FÅGELINFLUENSA All fågeljakt i en smittzon är förbjuden utan tillstånd av regionförvaltnings verket. JA AK KO VÄ H ÄM ÄK I Jägaren 6/2021 5 Nyhet r
ERKKI HUHTA Vice ordförande Finlands viltcentral ”Överklagarnas” och diskuterarnas land R unt om i vårt land har det grundats föreningar som ägnar sig åt att överklaga licensbeslut som handlar om jakt. För att en förening ska tolkas som en regional aktör verkar det räcka med att ange hemorten när den grundas, så föreningen kan uppträda som en lokal aktör även om de som överklagar aldrig skulle ha satt sin fot på orten. För området med mycket vitsvanshjort beviljades en dispens som tillåter användning av belysning och nattsikten för att höja effekten i jakten. Naturligtvis skulle dispensen överklagas. Är det månntro för enkelt här i vårt land att överklaga? Om den som överklagar förlorar så debiteras i förvaltnings domstolen en avgift på blygsamma 260 euro och i högsta förvaltningsdomstolen bara 510 euro. Den som överklagar behöver inte betala några ersättningar för de besvär och kostnader som han eller hon orsakar eftersom Århusavtalet ställer personen i en specialställning i naturskyddsfrågor. I övriga rättsfall kan den som överklagar bli skyldig att betala ersättningar – även stora sådana. Den som bor vid gränsen mellan Sverige och Finland kommer oundvikligen att jämföra beslut på vardera sidan av gränsen. Den svenska riksdagen har fastställt den gynnsamma skyddsnivån för vargen till 300 och därför kommer man i vinter för andra gången att tillåta stamvårdande vargjakt. Hos oss funderar man i två år på ett lämpligt förslag till skyddsnivå att lägga fram för beslutsfattarna. Nu verkar ett sådant förslag äntligen vara på gång. Den nya svenska jaktförordningen tillåter skyddsjakt vid odlingar. Det är tillåtet att på en oskördad åker skjuta en individ i en flock på fler än fem fåglar. Skyddsjakten omfattar arterna sångsvan, trana, vitkindad gås, kanadagås, sädgås och grågås. För storskarv gäller särskilda villkor för skyddsjakten. Hur ser det då ut här hos oss? Det har alltid hävdats att svenskarna bara diskuterar utan att komma till beslut. Har kulturen nu blivit tvärtom, så att svenskarna fattar beslut medan finländarna diskuterar? Bågens effekt som jaktvapen undersöks Finska bågjägarförbundet gör en uppföljande undersökning av bågens effekt som jaktvapen. Undersökningen finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet. Bågen jämförs med geväret genom analyser av blodprover och fällningsinformation som inhämtas vid jakt på vitsvanshjort. Undersökningen omfattar minst 100 hjortar fällda med jaktbåge och 100 fällda med gevär. Veterinärmedicine licensiat Mikaela Sauvala behandlar den insamlade informationen, gör analyserna, står för undersökningens upplägg samt skriver rapporten. Insamlingen av data avslutas den 15 februari. Du finner undersökningens mellanrapport (på finska) här: www.jousimetsastys.fi/wp/2021/08/25/valiraportti-jousimetsastyksen-seurantatutkimuksesta Ytterligare information: www.jousimetsastys.fi/wp/2021/08/20/ mika-jousimetsastyksen-seurantatutkimus EFTERLYSNING! Loskinn till prinsessan Precis vid den här tiden i november för 459 år sedan uppenbarade sig någonting utöver det vanliga i höstdunklet på kustvägen. Det var den polska prinsessan Katarina Jagellonica som med sitt hov långsamt färdades på väg till sitt nya hem, Åbo slott. Hösten 2022 öppnar vi på Åbo slott en utställning om prinsessans resa. Besökarna får stifta bekantskap med livet och vardagen för en riktig prinsessa en gång för länge sedan. Målgruppen utgörs av barn i åldern 6-10 år med familj. Till utställningens höjdpunkter hör en dräktrekonstruktion som bygger på forskning; ett finare vardagsplagg som Katarina hade kunnat resa iklädd. På resor vintertid gällde det att klä sig varmt i flera lager mot kylan. Tygerna till prinsessans dräkt är skaffade, men det ståtliga och varma lodjursfodret saknas fortfarande. Följ prinsessan på färden och kontakta oss om du har ett loskinn att skänka eller sälja till dräktprojektet! Päivi Lönnberg, Utställningskurator Åbo stads museitjänster Tfn 040 170 6742, paivi.lonnberg@turku.fi På de fällda vitsvanshjortarna tas blodprov för att bland annat analysera nivåerna av stresshormoner. K lumn Jägaren 6/2021 6
@aifosonia Aino-Sofia Orjasniemi gjorde höstens första jaktresa till de lappländska ödemarkerna. Hon hade redan avverkat flera nätter i vildmarken: ”Som avslutning på jakten ägnade vi den sista jaktdagen åt uppflogsjakt på fjället. Vid kanten av ett dvärgbjörksbestånd flög några tjäderhönor upp, men vi lät dem flyga. På andra sidan fjället stötte vi på en kull ripungar. Mitt i den vackra ruskan tände vi en brasa och halstrade bröstbitar. Det var den enda fågeln vi fällde på resan och det kändes högtidligt. Fågeln och vi befann oss ju i samma landskap.” AKTUELLT Jägaren: ? Anteckna genast samtliga fällningar och observationer som du gör i viltloggen; på det viset sköter du automatiskt eventuella lagstadgade skyldig heter och anmälningar till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har uppdaterat telefonen med den senaste versionen av terrängappen. Jaktledaren och licensinnehavaren: ? Avsluta hjortdjursjakten så här: Först ska samtliga licensdeltagare avsluta jakten för egen del. Därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Verksamhetsledaren: ? Skjutproven kan bearbetas året ut. ? Kontrollera och komplettera verksamhetsuppgifterna och förbered verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Lägg ut datumet för årsmötet i jvf:s händelsekalender. Dispenserna: ? Kom ihåg fällningsanmälningen efter årsskiftet genom att avsluta dispensen i Oma riista. Oma riistas helpdesk hjälper dig vardagar kl 12-16 på tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi. VI LL E M ÄK IL Ä / TM K VAD TYCKER DU OM VÅR VERKSAMHET? Svara på vår jägarenkät: https://q.surveypal.com/ Metsastajakysely-2021 Jägaren 6/2021 7 Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. Nyhet r PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA
Julen närmar sig Julklappsidéer hittar du i viltcentralens nätbutik kauppa.riista.fi Spelreglerna för mårdhundsjakt med ställande hund Mårdhundsjakten med ställande hund är ett synnerligen effektivt, värdefullt och lönsamt naturskyddsarbete. Jaktsäsongen pågår som bäst och vi önskar oss fler ivriga jägare och hundar till jaktformen! Vi gör jaktformen allmänt accepterad genom att följa följande spelregler: ? Numera tillåter lagen att jägarna använder belysning, nattsikten och värmekameror. För användningen av motorfordon, transporten av skjutvapen och 150 meters avståndet till bebodda hus gäller samma bestämmelser i jaktförordningen som förut. ? Börja med att be om tillstånd av den som innehar jakträtten i området och dem som äger vägarna, och informera dem som bor i närheten. Nattligt bilkörande, ljuskäglor i mörkret, skällande hundar och avlivningsskott gör folk skärrade om de inte vet vad som pågår. ? Om tjälskadade vägar blir sönderkörda, jägare kör över gårdsplaner eller skjuter nära bebyggelse så reder man upp det inträffade följande dag, öppet och artigt. I regel ställer sig folk positivt till jakten bara de förstår varför det här tunga jobbet görs. ? på Vieraspeto.fi kan du ladda ner en informationslapp som berättar om jaktformen. Du kan lägga den innanför vindrutan i bilen med dina kontaktuppgifter och varför inte dela ut den till dem som bor runt omkring. FÅGELINFLUENSAN Institutet för hälsa och välfärd (THL) informerar Fågelinfluensa har konstaterats på olika håll i landet. Även om risken att bli smittad är väldigt liten för människor bör försiktighet iakttas. Den som hanterar fällda fåglar ska vara särskilt noga med att iaktta god handhygien. Undvik att röra självdöda eller sjuka fåglar. Tvätta händerna med tvål och vatten och använd vid behov alkoholhaltig handskölj. Fågelinfluensaviruset smittar sällan människor och en infektion kräver i regel en fysisk kontakt med en sjuk fågel eller fågelns avföring. Hos människan varierar symptomen från lindriga till allvarliga. Oftast handlar det då om en infektion i andningsvägarna (andnöd, hos ta) och /eller en inflammation i bindhinnan i ögat. Även symptom i magtarmkanalen före kommer. Den som efter en fysisk fågelkontakt uppvisar symptom ska inse att det kan handla om fågelinfluensa. Du finner institutets anvis ningar i sin helhet på webbplatsen www.thl.fi. Kom ihåg att informera om jakten! Jägaren 6/2021 8 Nyhet r
I 2019 års förvaltningsplan för vargstammen ingick den stamförvaltande jakten som en av flera åtgärder för att hålla vargkonflikten under kontroll. Tidigare saknade ministeriet befogenheter att tillåta jakt eftersom EU-domstolens förhandsavgörande som berörde den stamvårdande jakten 2015 och 2016 innebar strama begränsningar för jakten. För att lösa de här villkoren för jakten tillsatte ministeriet 2020 en styroch en beredningsgrupp. Arbetsgrupperna presenterade sin rapport i somras. En av de viktigaste faktorerna som framkom vid beredningen var vikten av att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen. Dispenser för vargjakt kan beviljas enbart om det går att påvisa att jakten inte försvagar utsikterna att nå en gynnsam skyddsnivå. Jordoch skogsbruksministeriet gav Naturresursinstitutet (Luke) i uppdrag att ta fram ett referensvärde för den gynnsamma skyddsnivån för vargen, som ska användas som stöd när beslutet fattas. Referensvärdet beskriver den storlek på populationen som krävs för att vi ska nå och på lång sikt bevara en gynnsam skyddsnivå för vargen. Arbetet med att fastställa referensvärdet blir klart 2022, men Luke publicerade den andra september en mellanrapport som ministeriet kunde använda vid beredningen av förordningen. I mellanrapporten fanns tre olika sätt att bestämma referensvärdet och ministeriet valde modellen som bygger på vargens demografi. Med Lukes metod ska den som fattar Förordningen om stamvårdande jakt på varg skickades på remiss beslut bedöma storleken på den risk som kan accepteras för att populationen ska sjunka under den minsta livskraftiga nivån. För den minsta livskraftiga vargstammen valdes en tioprocentig risk för att vargen ska dö ut i vårt land under de följande hundra åren. Den internationella naturskyddsunionen IUCN använder samma risknivå vid sin bedömning av hotnivån. Därefter valde ministeriet en enprocentig risk för att vargstammen skulle falla under nivån för minsta livskraftiga population under de följande hundra åren. Med de här värdena beräknade Luke ett demografiskt referensvärde på 24 familjeflockar för den gynnsamma skyddsnivån. Enligt Lukes uppskattning av stammen fanns det här i landet 28 familjeflockar i mars, det vill säga att vargstammen befann sig på en gynnsam skyddsnivå. Utöver flockarna fanns det i mars dessutom 20 vargpar med revir. Vargungarna föds i april-maj, vilket betyder att stammen är mycket större i slutet av året än i mars. I Lukes uppskattning ingår en prognosmodell som beskriver förändringarna i stammen efter mars. I november innevarande år finns det här i landet med 90 procents sannolikhet 36-51 flockar och 70-84 revir. Eftersom vargstammen i mars innevarande år befann sig ovanför referensvärdet för gynnsam skyddsnivå hade ministeriet möjligheter att tillåta jakt i begränsad omfattning i vinter. Prognosmodellen hjälper ministeriet och viltcentralen att visa att den förelagda kvoten inte äventyrar skyddsnivån. För många kommer den föreslagna kvoten och begränsningen till bara fyra flockar säkert som en besvikelse, men ministeriet följer principen att skapa en hållbar grund för jakten. Ingen gynnas av att dispenserna skulle beläggas med ett verkställandeförbud. SAMI NIEMI Konsultativ tjänsteman Jordoch skogsbruksministeriet Jordoch skogsbruksministeriet har skickat en förordning på remiss som skulle tillåta stamvårdande jakt på varg i vinter. Kvoten föreslås uppgå till 20 vargar utanför renskötselområdet. Jakten får riktas mot högst fyra flockar eller par med revir för att inte äventyra den gynnsamma skyddsnivån för arten. Luke beräknade ett demografiskt referensvärde på 24 familjeflockar för den gynnsamma skyddsnivån. GE TT Y IM AG ES Ministeriet inf rmerar Jägaren 6/2021 9
Toppjakten, det vill säga jakten på tjäderoch orrtuppar mitt i vintern, är en traditionell och krävande jaktform som kräver förberedelser och hyfsad skidkondition. Lokalkännedom och kunskap om fåglarnas beteende hjälper jägaren, men ofta är det de avverkade kilometrarna som avgör. Här några tips för dig som är nybörjare och vill prova på! TexT och bilder Antti Saarenmaa Toppjakt 8 tips för nybörjare 1 Ta hänsyn till förhållandena! Toppjakten är främst koncentrerad till norra Finland och dessutom i genomsnitt till vinterns kallaste veckor. Kontrollera temperaturen och snödjupet innan du ger dig iväg – alltid kommer du inte ända fram med bil. När kölden biter kan bilen bli trögstartad om den inte har en bränsledriven motorvärmare. Vid sträng kyla smalnar dessutom det optimala jaktfönstret avsevärt eftersom fåglarna inte sitter länge uppe i träden innan de dyker tillbaka ner i snön. De bästa skottchanserna yppar sig vanligen under soliga och vindstilla kölddagar då kvicksilvret hellre får ligga under tio grader än över. Vid hård vind håller sig fågJägaren 6/2021 10
spricker fort fram så fort du börjar skida, i synnerhet i djup snö. Klä dig alltså med eftertanke och så att du kan skala av dig lager vid behov. Liksom vid all annan fysisk aktivitet ska det innersta lagret transportera ut fukten från huden och de följande lagren ska andas. Ett tekniskt underställ eller ett av merinoull transporterar effektivt ut fukten och håller huden torr och skidaren varm också under pauser. En beprövad kombination för en ganska kall dag ser ut som följer. Underst ett tekniskt lager och ovanpå det mikrofleece eller en tunn ylletröja. Som tredje lager en tjockare fleece eller ylletröja som håller dig varm i början och ytterst en snödräkt som vanligen är ofodrad. När jägaren har fått upp värmen tar han en avskalningspaus och stoppar det tjockare yllelagret i ryggsäcken. Därefter håller skidandet honom varm. Pausjackan är oslagbar på pauserna, med eller utan brasa. Den hindrar kylan från att krypa in i märg och ben efter svettandet. En dunjacka tar inte mycket plats och är vindtät, men kom ihåg att sitta på lovartsidan om brasan för gnistornas skull. 4 Snöskoskidor eller skogsskidor? Långa skogsskidor är det traditionella sättet för en toppjägare att ta sig fram. De bär och har bra glid också i mjuk snö. Under de senaste åren har det också blivit vanligare med kortare och bredare skidor, snöskoskidor kallade, med stighud under. De erbjuder ett överraskande slagkraftig alternativ till de traditionella skidorna. Snöskoskidorna är kortare och gör det smidigare att ta sig fram, i synnerhet i snår och branter, men de sackar efter i mjuk djup snö i jämn terräng. Det gäller alltså att väga styrkor mot svagheter och fundera på vilka egenskaper som känns viktigare. larna också gärna borta från trädtopparna. Då blir det klart knepigare att få syn på dem. Då ska du leta efter fåglarna på mera skyddade platser och kamma igenom träden med blicken, också under topparna. 2 Rätt tid och plats Beträffande betandet finns det skillnader i arternas tidtabell. Orrarna betar hängen på morgonen och förmiddagen medan tjädrarna är aktiva inte bara på förmiddagen utan också sent på eftermiddagen när det börjar skymma. På vintern betar orrarna helst i björkar. När dagen gryr lönar det sig alltså att leta igenom björkdominerade ställen som utmed åar och åkerkanter. Tjädrarna är lättast att se på glest tallbevuxna myrholmar, men de håller också gärna till på fjällsluttningar. I det senare fallet är de svårare att få syn på och kräver omsorgsfull kikarspaning och försiktig framryckning. När du hittar en snölega, en betad tall eller får syn på en fågel ska du alltid lägga platsen noga på minnet. Det är sannolikt att du får syn på fåglarna på nytt på samma plats om inte i samma träd så inom en radie på några hundra meter. 3 Klädseln Apropå klädseln på toppjakt så är snödräkt förstås det första du kommer att tänka på. En sådan är sannerligen nödvändig vid jakt på skarpsynta fåglar i snöskrudad terräng! Viktigare för jägarens välmående och bekvämlighet är ändå det som finns under snödräkten. Ofta går det ändå så, att jägaren på morgonen klär sig i lager på lager för värmens skull, i synnerhet tidigt i gryningen efter en lång skön nattsömn. Men svetten En välutrustad toppjägare. Geväret ligger väl skyddat och kikaren når han lätt. Vid sträng kyla stannar inte fåglarna länge i träden. Även jägaren gör klokt i att invänta mildare väder. Vem är gärningsmannen bakom den här spillningen? Hit kommer jag tillbaka i morgon! Gropen visar var orren vilar sig. Jägaren 6/2021 11
Men oavsett skidornas längd och övriga egenskaper så hänger mycket på bindningarna. De ska vara bra, hållbara och lätta att ta av och på. Om en bindning brister i sträng kyla och djup snö flera kilometer från högkvarteret så ligger du illa till. 5 Handkikaren spanar, kikarsiktet siktar Bra optik har man alltid glädje av som jägare. Vilket också gäller för toppjakt. Även om de svarta fåglarna skulle gå att urskilja i den snöklädda terrängen och trädtopparna med blotta ögat så tänk på att de har skarp syn i premiumklass! Vid toppjakt ska jägaren upptäcka fågeln på lagom långt avstånd, lugnt avancera till lämpligt skjutavstånd, dölja sig där det går i terrängen och slutligen skjuta ett lugnt skott med gott stöd. Oförsiktiga rörelser får i regel både tjädern och orron att flyga sin väg. På kortare håll än 150 meter upptäcker fågeln minsta rörelse. En lättillgänglig handkikare hör till det viktigaste för en toppjägare för att kunna avspana toppar, tallbevuxna myrholmar och fjällsidor på längre håll. Om du upptäcker fågeln på flera hundra meters håll så ger det dig manöverutrymme och möjligheter att planera anryckningen och utse en lämplig plats för skottet. Med en bra fältkikare gör du en säker identifiering av fågeln Ibland får man leta efter fåglarna på fjällsluttningar och i branta tallskogar. Nu är det ändå dags att ta sig ner till myrkanten eftersom den blå timmen närmar sig. Björkbestånd utmed åar ska du ta en närmare titt på. I sådana betar orrflockar gärna, i synnerhet i gryningen. Jägaren 6/2021 12
även i motljus eller skymning. Vid toppjakt på vintern är det ju enbart de svarta tjädrarna och orrarna som är lovliga! På toppjakt ska även kikarsiktet hålla hög kvalitet. Med tillräckligt stark förstoring går det att sikta på ett litet mål. Siktet ska därför också vara skarptecknande. Kom ihåg att kikarsiktet enbart är till för att sikta med, inte spana! 6 Avståndsmätare bra att ha Skjutavstånden varierar på toppjakt. Terrängens former, höjdvariationerna och träden ger framryckningsmöjligheter, men en öppen myr går inte att passera utan att skrämma fågeln. Dessutom påverkar öppna vidder avståndsbedömningen så att även ett erfaret öga kan missta sig. Avståndsmätaren bekräftar din bedömning så att du kan kompensera riktpunkten vid behov. Var alltid uppmärksam på terrängen bakom målet och skjut enbart på avstånd som du har övningsskjutit på. 7 Studsaren Kanske får du inte mer än en enda skottchans under hela veckan, efter 50 km skidande; att då bomma på grund av utrustningen Förargar med stort F! Vid toppskytte krävs det framför allt precision av geväret och att skytten kan sitt gevär. En orre är inget stort mål och vinden, temperaturvariationerna, snödjupet och ibland ett improviserat skjutstöd står för en hel rad med variabler i ekvationen. Det är inte ovanligt att träffpunkten varierar rejält med yttertemperaturen och patronens temperatur. Den bästa investeringen som du kan göra för toppjakten är att testskjuta studsaren under likartade förhållanden som jakten och följa med hur temperaturen påverkar. Provskjut före jakten om du använder en bipod under framstocken. Somliga syntetstockar är såpass mjuka att bipoden kan trycka den mot pipan, vilket innebär att träffarna vandrar iväg från riktpunkten. 8 Fungerande ryggsäck Det är inte ovanligt att en toppjägare under dagens gång skidar över tio km i djup snö. Somliga skidar mycket mer. Skidandet slukar energi och svettningen innebär vätskeförluster, vilket betyder att du ska packa matsäck med dig också för att vara beredd på överraskningar som en brusten bindning, en överraskande snöyra eller någonting annat som tillfälligt hejdar dig. Inte bara matsäcken, elddonen, kartorna, kompasserna och allt det övriga viktiga kräver utrymme. Även geväret är bekvämare att bära i en gevärsryggsäck än i remmen. En gevärsryggsäck är därför en förnuftig anskaffning. En bra sådan har bärremmar och höftbälte som är stadiga och justerbara medan gevärsfodralet är lagom stort för ditt gevär som kanske är försett med ljuddämpare, bipod och ett rejält kikarsikte. På plussidan noterar vi också en strumpa eller påse att trä över gevärskolven som skydd mot snön. Det idealiska är att ryggsäcken rymmer hela utrustningen, matsäcken och geväret, vilket gör det lättare att packa, ge sig iväg, klä på sig och skala av sig klädlager. Varm dryck och matsäck vid brasan höjer humöret. Sedan löper skidorna igen när färden fortsätter. Jägaren 6/2021 13
Vad får en adertonårig stadsflicka som sysslar med instagramvideor och resor att plötsligt skaffa sig jaktkort? Beträffande tammerfors flickan Fanny Jaakkola berodde det på hjärtevännen Viljami. TexT och bilder Olli Kangas Fanny och Viljami, två jägare från 00-talet T ill en början var jag rätt skeptisk när jag hörde att Viljami jagar. Men jag tänkte att jag står väl ut med en sådan hobby, men själv tänker jag inte börja, medger Fanny. Fannys pappa Harri hade skaffat jaktkort några år tidigare, men i familjen hade jakten inte varit aktuell mer än som vilt i köket. I den här kulinariska familjen hade man alltid satsat på maten, även mycket vilt. Eftersom Fanny är väldigt matmedveten som dagens ungdomar lyckligtvis ofta är, så har hon alltid gillat kötträtter med klass. Vad kan då vara mera klass och ekologiskare än vilt? I det avseendet är det alltså logiskt att jaga. – Kompisarna var nog lite skeptiska till det här, men när jag hade hängt med Viljami ett par gånger så tänkte jag att det här kan väl också passa mig, berättar Fanny. Somliga aspekter av jakten fick henne ändå att tveka. Som skjutandet och att ta ur viltet. Men kanske framför allt de tidiga väckningarna och kylan och allt annat obekvämt och ansträngande. Vi hade avtalat att paret skulle infinna sig i jaktområdet för fotografering klockan åtta på morgonen. Fanny vägrade dock att pruta på sin skönhetssömn och anlände först långt senare. – Jag hade lite sömnskuld som jag samlat under veckan att ta igen, förklarade tösen. Jaktkortet skaffade Fanny i höstas. Provet hölls på Kokkovuori hagelbana i Lempäälä där Fanny också hade varit ett par gånger och tränat. Först på Akat Banmästaren på Kokkovuoribanan, Janne Hokkanen, visar Fanny den rätta skjutställningen. Vi förbereder oss för bäverpasset. Dagens kalibrer är 16 och .308. år Jägaren 6/2021 14
Jägaren 6/2021 15
Ampumaan, det vill säga en kurs i skytte för damer, i augusti och en andra gång i september. Proffslärarens instruktioner har varit bra och numera går lerduvorna i kras som de ska. Vapenhanteringen löper liksom naturligt, tycker hon. Och väl är det, för efter studentskrivningarna tänker Fanny söka till polisskolan. – Lätt är det inte, men visst känns det fint när man börjar träffa, nickar Fanny. Innevarande höst ska hon också hitta och skaffa sig ett eget hagelgevär som passar. Nästa år står kanske en studsare i tur. I yngre år sysslade Fanny med scouting och cirkuskonster, så hon har inga problem med att röra sig i terrängen och klättra på knepiga ställen. Återstår att lära sig stiga upp tidigt för att åka till jaktmarkerna. Jakten vann över ishockeyn Vi behöver inte tvivla på den unga mannens jaktintresse eftersom han har lagt hockeykarriären på hyllan för att hinna ägna sig åt jakten. För Viljami Vähä-Haukijärvi från Kuru i Birkaland gick det på det här viset. Han har bland annat spelat i lagen Tappara och Koovee, men lämnade bort det seriösa spelandet i våras. Viljami, som blir färdig merkonom i vår, vill hitta ett jobb nära jaktbranschen. För jagandet hittar Viljami alltid tid och glöd. – Det är bara drygt två år sedan jag skaffade jaktkort, berättar Viljami. Det var hans bästa vän Onni Tiura som väckte intresset. Viljamis pappa Sami jagar lite grann, men med sina egna kamrater. Viljami jagar ofta på egen hand och ibland med kamrater. Nuförtiden självfallet också tillsammans med Fanny. På rådjurskanten har det redan blivit många fällningar. Och hönsfågeljakten är verkligen fängslande, tycker Viljami. Dessutom hör han till ett älgjaktlag. En fällning har han redan på meritlistan. Den föll för hans gamla studsare, men han har nyligen skaffat sig en splitterny som inte kommer från den billigare ändan av sortimentet. – Jag tänkte att en sådan köper man bara en gång i livet, så det fick bli rejäla doningar direkt, funderar Viljami om sin rejäla investering. Hagelgeväret har han också skaffat nyligen. Det kommer från en jaktkamrat i föreningen, lite lagom begagnat. Bössan är en halvautomat och kändes bra i händerna. Dessutom var priset hyfsat, så det blev affär. Rådjursjakten är även den en jaktform som Viljami Fanny lär sig allt som hon besluter att lära sig. Lerduvorna ryker allaredan. Viljami är nöjd med Fannys prestation. Även jakten med slagjärn intresserar den här allsidiga jägaren. På bilden ordnar han asp som lockbete för bävrarna. Jägaren 6/2021 16
gärna ägnar sig åt. Fällningen gick lugnt och sansat till på vår gemensamma jakt. En knapp halvtimme sedan hundarna släppts gick två rådjur i pass för honom. Han väntade lugnt tills den ena gick ifrån den andra på lagom avstånd och den stupade för hagelskottet där den stod. Vi gillrade också slagjärn för bävrar och lade aspar som lockbete. Viljami rynkar inte på näsan åt jakten med slagjärn utan betraktar den som en lika trevlig jaktform som med gevär. – Självfallet skulle jag också vilja skaffa mig en jaktbåge, men det går ju inte att köpa allt på en gång, funderar Viljami när vi gör oss klara för bäverpasset. Fanny står på pass med ett hagelgevär medan Viljami har både hagelbössa och studsare. Men någon plattsvans kniper vi inte på detta första försök. Vi kunde dock konstatera att även om Fanny inte hör till den morgonpigga sorten så fungerar hon på passet som man ska, länge och stilla. Bergsdrömmar Viljami som gillar rådjursjakt har dessutom på gång en viktig jaktkamrat till. Han har reserverat en tik i en kull med strävhåriga taxvalpar, som han kan börja utbilda i december. – Just nu känns rådjuren och hjortarna som det intressantaste, funderar han. Det här intresset märker också skribentens tax Signe. Hon kommer väldigt väl överens med Viljami, både före, efter och under jakten. På Viljamis jaktliga drömlista står också bergen nere på kontinenten. – Det vore fint att någon gång kunna åka till Tyskland eller Österrike och jaga i bergen. För Fanny, som redan har rest med familjen och sett en stor del av världen, räcker det just nu med drömmar om hemmaskogarna. – Det vore fint att få fälla ett rådjur redan den här hösten, inflikar Fanny. Av parets entusiasm att döma kan man förmoda att åtminstone Fannys dröm slår in inom kort. Undertecknad har på känn att bäverjakten som vi inledde får en fortsättning inom kort. Kanske blir Fannys första fällning en plattsvans? Se videon på www.jagarentidningen.fi Viljami fällde ett rådjur. Hundjobbet gjordes av undertecknads tax Signe, till höger i bilden. Jägaren 6/2021 17
Jakten förr och nu Under tidens gång har jakten och jaktredskapen förändrats en hel del. Vi tänker inte alltid på hur annorlunda livet har varit. TexT och bilder Kaarlo Ruotsalainen bekanta gör pejlhalsbanden i synnerhet älgjakten för lätt och minskar på strövandet i terrängen, som ju är jaktens kärna. Men som hundägare är han ändå med tanke på hundens säkerhet positiv till pejlhalsbanden. Själv hade jag inte tänkt på att det förr inte fanns frys för köttet. Det insåg jag först när han berättade hur de i hans familj höll köttet kallt i trähoar med iskuber. Det var en helt annan värld; själv vakuumpackar jag köttet och lägger det i frysen. Köttets väg till frysen är alltså en helt annan. Bulvanerna gjorde man själv Min bekanta berättade hur han i sin ungdom tidigt på morgonen klättrade upp i isiga björkar med orrbulvaner som han hade gjort själv. Det gick tydligen fint att göra bulvaner av svarta byxor genom att klippa ut orrsilhuetter och sy ihop dem. Stjärten kunde han göra av fjädrar från fällda orrar och fixa det röda på huvudet med färg. På det här sättet räckte det med några bulvaner för att jaktlyckan skulle bli god. Nuförtiden kan vi göra bulvaner efter i stort sett samma principer, men det finns också färdiga sammetsorrar i handeln. D agens jakt är i flera avseenden väldigt annorlunda än förr. Användningen av teknologi har ökat rent svindlande under de senaste decennierna och den här förändringen har inte gått jakten förbi. Jag intervjuade en bekant som är född på 30-talet om jakten för årtionden sedan. Den här jägarveteranen från östra Finland önskade ändå förbli anonym i artikeln. Teknologin utvecklas Nuförtiden har jakthunden nästan alltid ett pejlhalsband om halsen om den arbetar på lite större avstånd från husse eller matte. Det här är väldigt bra eftersom det ökar säkerheten för hunden. Men enligt min Pejlhalsbandet ökar säkerheten för en älghund. Jägaren ser i tid om hunden är på väg mot en bilväg och hinner reagera. Jägaren 6/2021 18 Ungd msredaktionen
Älgjaktens salt I föregående nummer av tidningen frågade sig Arto Määttä i sin artikel varför älgjakten inte lockar. Han lyfte fram älgjaktens tudelning och behandlade svårigheterna med att göra jakten intressant. Artikeln fick mig att fundera på problemen kring älgjakten och vad vi kan göra för att hålla intresset uppe även i framtiden. Ett skäl till varför älgjakten inte intresserar är, som jag ser det, svårigheten att bli insläppt i någon jaktförening. Älgjakten har blivit en alltför förgubbad jaktform och föreningsmedlemmarna håller alltför hårt i kraven. Om du inte äger skog eller mark eller bor i byn så är det svårt för dig som utböling att bli insläppt. Det vill säga att föreningen har blivit en sluten krets. Man vågar inte ta in nya medlemmar trots att det vore förnuftigt att vara öppen och tänka på framtiden. Naturligtvis ska vi respektera gamla traditioner som har funnits i evärdeliga tider, men världen förändras och jakten med den. Nya medlemmar och verksamhetssätt är salt för jaktformen och garanterar älgjaktens kontinuitet. Määttä nämner arrangemangen, jaktens gång och effektiviteten som faktorer som bidrar till att göra älgjakten intressant, men också älgbeståndets storlek inverkar. Om stammen är liten så krävs det tid och ansträngning för att fälla några få älgar. Om älgbeståndet är livskraftigt blir det lättare att göra observationer, kartlägga områden och planera jakter. Och lättare för hunden att hitta älgar. I min egen förening försöker vi vara effektiva för att älgjakten inte ska dra ut över hela hösten. När hundföraren startar från andra sidan av jaktområdet så kör drevkarlarna flera drev mot passkyttarna. När nya personer visar intresse för älgjakten tar vi gärna emot dem och undervisar dem under höstens lopp och ger dem erfarenheter. Med ett avslappnat men samtidigt snärtigt grepp har alla trevligt och jakten blir omväxlande. När drevkarlarna, passkyttarna och hundförarna samarbetar upplever vi framgångar och njuter av vår höstliga veckoslutshobby som sammanför jägare i alla åldrar! HANNA METSÄLÄ Skribenten är gymnasieelev och bor i Kouvola. Hon jagar helst älg. Orrjakt på det här sättet är i mitt tycke en väldigt trevlig jaktform. Och bara platsen är bra blir det ofta fällningar. Även skjutjärnen har förändrats Inte heller gevären, som ju hör till det viktigaste i utrustningen, har undgått förändringar. Här jämför jag med min bekantas erfarenheter från mitten av 1900-talet. Hans första gevär var en mynningsladdare med öppna sikten. Kulorna stöpte han själv. Sin första hagelbössa fick han som femtonåring, en enpipig Husqvarna som gick att skjuta med upp till 60 meter. Också till den måste han göra patronerna själv. På mitt eget gevär är stocken av plast, den har kikarsikte och jag behöver inte dunka ner kulorna från mynningen utan bara göra laddningsrörelsen. Min första hagelbössa var ändå inte toppmodern utan från 90-talet. Skillnaden mellan gevären är trots det väldig. Dessutom köper jag färdiga patroner i en butik. Respekt för naturen Min bekanta önskade dessutom påminna alla jägare så här: – Naturen i vårt land är värdefull och enligt mig ska vi älska detta vårt fosterland och vår natur och leva på det viset att vi tänker varma tankar om djuren i naturen och jagar dem med goda metoder. Då kan naturen i gengäld belöna oss. Se där någonting för oss alla att tänka på! ? På älgpasset är det nuförtiden lätt att i realtid följa med hundens arbete. Programmet visar hundens position, hastighet och skalltäthet, och avståndet. Det är spännande att stå på pass och kunna följa med hunden, men den som mest kikar på telefonen bommar lätt en skottchans. ? Min egen utrustning på orrjakt skiljer sig en hel del från vad min bekanta jagade med. K lumn 19 Jägaren 6/2021
Jakten kan vara svår att förstå för den som aldrig har upplevt en jakt. Därför tog jag med mig min vän och vi släppte vår tax i skogen i hopp om drev på hare eller rådjur. TexT och bilder Johan Salminen berätta om jakten så att personen faktiskt förstår. Nya synvinklar Jag bad min vän Anni Sinelampi att för första gången följa med på en jakt så jag konkret kunde visa henne ett exempel. Anni sade att hon ställer sig positivt till jakten, men inte har några planer på att själv börja jaga. – En studiekamrat till mig drog jakthistorier där man bara stod på pass hela dagen och väntade, berättade Anni. Jakten ser ofta ut på det viset, men det är inte hela sanningen. Efter en stunds väntande gick vi vidare till ett annat pass för att Minken som hela sommaren hade huserat kring stugan blev äntligen fälld. Jag passade på att samtidigt berätta för Anna varför minkarna måste elimineras. Jakten med en okunnigs ögon ”J ag jagar” är inte det vanligaste svaret när nån i skolan frågar efter ens hobby. Därför har jag flera gånger fått förklara varför man jagar och vad jakten kräver. Jag berättar gärna om jakten för sådana som inte vet. Men det är lättare sagt än gjort att lyssna på hardrevet. Medan vi promenerade och följde med hundpejlen märkte vi att här ju händer mycket annat än att bara stå! Anni insåg att väntandet på pass kräver mycket tålamod, som hon troligen inte själv hade tillräckligt av. Då insåg jag att jakten hade format mig till en person med mycket tålamod. Ett oväntat byte Hunden tappade bort haren så vi tog lunchpaus på terrassen till vår stuga. Medan vi åt upptäckte jag någonting egendomligt; en mink som skuttade omkring på bastutrappan. Pappa störtade in efter hagelbössan och jag grävde fram patroner ur fickan. Minken som gästspelade under lunchen blev dagens enda fällning. Jag upplyste Anni om att jagandet inte brukar se ut så här och vi delade ett skratt. Vi hade upplevt en trevlig dag i jaktens tecken. Anni sade att hon gärna följer med en annan gång. Jag uppmanar alla jägare att ta med någon jakt okunnig på en jakt och på det viset öka medvetenheten om vad jakten faktiskt är för någonting. Efter konkreta upplevelser är det lättare att förstå grejen med jakten! TILAA OMASI: www.elisa.fi/burrelkamerat 0800 93 93 93 Burrel+ palvelun kautta voit vastaanottaa kameran lähettämiä kuvia ja videoita, sekä muuttaa kameran asetuksia etänä. Halutessasi voit ottaa kuvat vastaan myös mm. sähköpostiin tai matkapuhelimeen. VUODEN KOVIN RIISTAKAMERAUUTUUS BURREL S12 HD+SMS PRO (BURREL+) Helppo käyttöönotto. Luo käyttäjätili Burrel+ -palveluun ja parita kamera pakkauksen mukana tulevalla Burrel ID:llä suoraan palvelussa. Kuvat ja videot siirtyvät reaaliaikaisesti suoraan Burrel+ -palvelun kuvagalleriaan. Etäohjaa kameraa ja sen asetuksia suoraa Burrel+ -palvelusta verkkosivuilta. Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) winter pack sisältää: • Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) riistakamera • Sandisk 16 Gb muistikortti • Talvisiin olosuhteisiin sopiva 10Ah lyijyhappoakku • Burrel akkujohto • Merinovillainen pipo Burrel-logolla • 12.0 Megapikselin still-kuvat ja FullHD videokuvaus äänellä (1080p) • Verkkotuki 4G-, 3Gja 2G-verkoille • FullHD 1080p videot @ 30 fps. Myös videoiden lähetys • IP68 suojaluokituksen kotelo • 2.0” väri LCD-näyttö • 12kk Burrel+ lisenssi. • Myyntipakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin 7,74 €/kk, 36 kk sopimus. Kokonaishinta 278,64 €. 50 € Säästä norm. 329 € Winter pack VAIN ELISALTA! Kätevä mm. luontokuvaukseen, riistanvalvontaan tai vaikkapa omaisuudenvalvontaan. 36540_Elisa_Burrel_Valuepack_Metsastaja_210x275.indd 1 28.10.2021 13.22 Jägaren 6/2021 20 Ungd msredaktionen
TILAA OMASI: www.elisa.fi/burrelkamerat 0800 93 93 93 Burrel+ palvelun kautta voit vastaanottaa kameran lähettämiä kuvia ja videoita, sekä muuttaa kameran asetuksia etänä. Halutessasi voit ottaa kuvat vastaan myös mm. sähköpostiin tai matkapuhelimeen. VUODEN KOVIN RIISTAKAMERAUUTUUS BURREL S12 HD+SMS PRO (BURREL+) Helppo käyttöönotto. Luo käyttäjätili Burrel+ -palveluun ja parita kamera pakkauksen mukana tulevalla Burrel ID:llä suoraan palvelussa. Kuvat ja videot siirtyvät reaaliaikaisesti suoraan Burrel+ -palvelun kuvagalleriaan. Etäohjaa kameraa ja sen asetuksia suoraa Burrel+ -palvelusta verkkosivuilta. Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) winter pack sisältää: • Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) riistakamera • Sandisk 16 Gb muistikortti • Talvisiin olosuhteisiin sopiva 10Ah lyijyhappoakku • Burrel akkujohto • Merinovillainen pipo Burrel-logolla • 12.0 Megapikselin still-kuvat ja FullHD videokuvaus äänellä (1080p) • Verkkotuki 4G-, 3Gja 2G-verkoille • FullHD 1080p videot @ 30 fps. Myös videoiden lähetys • IP68 suojaluokituksen kotelo • 2.0” väri LCD-näyttö • 12kk Burrel+ lisenssi. • Myyntipakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin 7,74 €/kk, 36 kk sopimus. Kokonaishinta 278,64 €. 50 € Säästä norm. 329 € Winter pack VAIN ELISALTA! Kätevä mm. luontokuvaukseen, riistanvalvontaan tai vaikkapa omaisuudenvalvontaan. 36540_Elisa_Burrel_Valuepack_Metsastaja_210x275.indd 1 28.10.2021 13.22
HANKKIJALTA VARUSTEET TALVEN JAHTEIHIN JOKAISEN 10 TAI 15 KG JV SÄKIN OSTAJALLE JV MAKUPALAPUSSI KAUPAN PÄÄLLE! MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 90 SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79,Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. SAAPPAAT VIKING ARCTIC 2.0 69 90 NORM. 79,90 Villaa sisältävä sisävuori pitää jalat lämpimänä kovimmillakin pakkasilla. Kevyet, saumattomat ja vedenpitävät. ALASKA TUNDRA BLAZE 299,Topattu metsästyspuku kylmälle säälle. Takissa pitkä helma, housuissa korotettu vyötärö. Hirvilaillinen väritys. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop®-erikoiskalvo. saumattomat ja vedenpitävät. ALASKA TUNDRA BLAZE MYÖS RUSKEANA MIESTEN JA NAISTEN MALLIT MERINOVILLA ALUSASU ALASKA 79 90 NORM. 89,90 Lämmin ja pehmeä alusasu, joka lämmittää myös kosteana. Merinovilla on nopeasti kuivuva ja antibakteerinen materiaali, huolloksi riittää usein pelkkä tuuletus. 100% merinovillaa. NAAMIOHUPPU SWEDTEAM DESOLVE ZERO 19 90 Kevyt kasvot peittävä huppu. Desolve® Veilkuviointi maastouttaa riistalta erinomaisesti. TAKKI SWEDTEAM RIDGE JUNIOR 85,Lasten ja nuorten metsästystakki huomiovärillä ja naamiointikuviolla. Hiljainen, vedenja tuulenpitävä Covertex-kalvo. Irrotettava huppu, säädettävät hihat ja helma. METSÄSTYSPUKU SWEDTEAM RIDGE M COVERSET ZERO 139,NORM. 169,00 Kevyt lumipuku aktiiviseen pienriistan metsästykseen ja kyttäyspyyntiin. Desolve® Zero -kuviointi maastouttaa riistalta erinomaisen hyvin. Kiinteä huppu, radiopuhelintasku, 2 GPS -laitetaskua, 2 etutaskua. RAJOITETTU ERÄ! DAGSMARK SYSMÄ 9 KG 45 90 5,10 €/KG Runsasenerginen täysravinto aktiivisemmalle koiralle. Maukas ja proteiinipitoinen koostumus ja sulavuudeltaan erinomaiset raaka-aineet. UUTUUS! JAHTI&VAHTI EXTRA ENERGIA 15 KG 33 50 2,23 €/KG Rankkaa työtä tekevän ja erittäin paljon energiaa tarvitsevan aktiivikoiran vaihtoehto. JOKAISEN 10 TAI 15 KG JV SÄKIN OSTAJALLE JV MAKUPALAPUSSI KAUPAN PÄÄLLE! JAHTI&VAHTI JAHTI&VAHTI ENERGIA 15 KG 29 90 1,99 €/KG Paljon liikkuvan ja energiaa tarvitsevan aktiivikoiran täysravinto. RAJOITETTU ERÄ!
HINNAT VOIMASSA 31.12.2021 ASTI. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankk? a.fi PIMEÄNÄKÖLAITE BURRELL NV 400 299,Digitaaliset yökiikarit, jopa 400 m kantama. Erinomainen kyttäyspyyntiin. Videotallennustoiminto ja AV/USB -liitännät. Käyttää 4-32 Gb microSD-muistikorttia (ei sisälly). RADIOPUHELIN GENZO ROYAL 70XTM 299,Herkkä vastaanotin ja Suomen taajuuksille viritetty antenni takaavat erinomaisen kuuluvuuden. Bluetooth -valmius. Tehokas 3400 mAh akku. Suomenkielinen valikko. RADIOPUHELIN BURREL PRO VHF 149,Täysin pölyja vesitiivis rakenne (IP67). Kohinasalpa, kuiskaustoiminto, FM-radio, headset-valmius ja ääniaktivointi. 128 kanavapaikkaa, joista 26 ohjelmoitu valmiiksi. KAUPAN PÄÄLLE BURREL MAASTO ANTENNI, ARVO 29,90 € KAUPAN PÄÄLLE PUHELIN VALJAAT, ARVO 29,90 € LIHAMYLLY PREMIUM LITE 129,Jauhatuskapasi-teetti 1 kg/min. Mukana leikkuuterät, makkarasuutin ja 2 kpl reikälevyjä. LIHAMYLLY HAUDUTUSPATA FOODMASTER PRO 3,5 L 49 90 Lasitettu ja keraaminen. Helppo pitää puhtaana. Ajastin ja lämpötilan säätö. VAKUUMIKONE FOODMASTER COMPACT 129,Tehokas kahdella tyhjiöpumpulla varustettu vakuumikone. Automaattija käsisäätötoiminnot. HANKKIJALTA VARUSTEET TALVEN JAHTEIHIN RIISTAKAMERA BURREL S12HD + SMS3 199,Liiketunnistin, jopa 25 m. Tallentaa kuvat ja videot muistikortille ja lähettää kuvat sähköpostiin. Etäohjattava. 12 Mb kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. Huomaamaton inframustasalama. UUSI BURREL+ MOBIILISOVELLUS! RIISTAKAMERA BURREL S12HD PRO 4G BURREL+ 249,Tallentaa 12 MP:n kuvia ja HD-laatuista 1080p:n videota muistikortille ja lähettää sähköpostiin. Toimii myös 2G ja 3G -verkoissa. Sarjakuvaus 1-10 kuvaa, videot 1-30 s. Inframustasalama. MOBIILISOVELLUS! JALMARIN LAATIKKORAUTA PIENPETORAUTA 64 90 Erityisesti minkin ja näädän pyyntiin silloin kun loukkua ei voida käydä kokemassa päivittäin. ASEKAAPPI TOOLTECH 6 ASEELLE 349,Uuden aselain mukainen (EN14450:2006 S1) asekaappi enintään kuuden aseen säilyttämiseen. Erillinen lukittava lokero patruunoille. Ulkomitat: 149 x 35 x 35 cm. Paino 67 kg. METSÄSTYSVALO BURREL STD VIHREÄ 89,Tehokas vihreää valoa tuottava LED-valaisin esim. supikoirajahtiin ja SRVA -toimintaan.Etäkytkimellä valo saadaan sytytettyä irrottamatta otetta aseesta. Asekiinnike, kantohihna, laturi ja kaksi akkua.
F inlands viltcentral inledde arbetet med uppdateringen av förvaltningsplanen 2016. Arbetet utgick från den föregående förvaltningsplanen från 2006. De centrala temana i den fastställda förvaltningsplanen bygger till stor del på 2014 års utvecklingsutvärdering av rovdjurspolitiken. Förvaltningsplanen tar också hänsyn till förändringarna i administrationen, lodjursstammen, skyddsnivån och forskningsläget. Åtgärderna i planen omfattar bland annat åtgärder som berör uppföljningen, forskningen, förebyggandet och ersättandet av skador samt de stamvårdande åtgärderna. När arbetet med uppdateringen av förvaltningsplanen inleddes väckte artens kraftiga uppgång debatt, Jordoch skogsbruksministeriet fastställde den 15 oktober den uppdaterade förvaltningsplanen för lodjuret. Förvaltningsplanen utgör navet i rovdjurspolitiken och förvaltningen av lodjuret. Åtgärderna i planen ska svara på behovet av skydd för arten och behoven hos dem som bor där det finns lodjur. Detta genom att ta hänsyn till de sociala och ekonomiska kraven samt de regionala särdragen. TexT Henna Väyrynen och Mikko Toivola Förvaltningsplanen för lodjuret fastställdes Huvudmålet att bevara gynnsam skyddsnivå Även om lodjuret på vissa orter kan döda en hel del rådjur och hjortar så förmår arten inte nödvändigtvis reglera sina bytesarter. GE TT Y IM AG ES Jägaren 6/2021 24
Åtgärdshelheterna i förvaltningsplanen Förvaltningsplanen för lodjuret beskriver de viktigaste åtgärderna för att bevara en livskraftig stam i vår natur, möjliggöra hållbar stamvårdande jakt på arten samt svara på de ekonomiska och sociala utmaningar som arten skapar, som attackerna på renar och husdjur. Planen svarar också på de internationella skyldigheter som åligger vårt land. Det främsta syftet med förvaltningen av lodjuret är att bevara arten på en gynnsam skyddsnivå. Åtgärdshelheterna som stöder det här syftet är som följer. 1) Fördjupad kunskap om stammen, 2) stamvårdande åtgärder och 3) acceptabilitet för lodjuret och förvaltningen. Verkställandet Verkställandet av förvaltningsplanen åligger i huvudsak Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och jord-och skogsbruksministeriet. En ansvarig på viltcentralen koordinerar och följer med verkställandet av planen. Förvaltningsplanen samt bakgrundsavsnittet var ute på remiss vid årsskiftet 2017-2018. Utlåtandena beaktades när planen färdigställdes. Jordoch skogsbruksministeriet arrangerade i september ett möte med intressegrupperna där man behandlade det färdigställda utkastet till förvaltningsplan. Ministeriet tackar samtliga som har deltagit i arbetet med planen och som har bidragit med synpunkter. Förvaltningsplanen för lodjuret är utlagd på ministeriets webbplats på mmm.fi/sv/publikationer. Bakgrundsavsnittet finns på mmm.fi/sv/publikationer/ andra-publikationer. i synnerhet i trakter med mycket rådjur och hjort. Somliga såg lodjurets uppgång som nyttig för naturen, bland annat för att arten jagar mårdhund. Andra ansåg att viltvårdsarbetet gick till spillo eftersom lodjurets predation är så inriktad på hjort och rådjur. Rådjuren och hjortarna har under de senaste åren ökat kraftigt och de milda vintrarna stöder uppgången. I den uppkomna situationen har debatten om lodjurets predation dämpats avsevärt. Även om lodjuret på vissa orter kan döda en hel del rådjur och hjortar så förmår arten inte nödvändigtvis reglera sina bytesarter. Lodjursstammen har i stort sett fördubblats sedan den föregående förvaltningsplanen fastställdes. Året 2005 fanns det uppskattningsvis mellan 1100 och 1200 lodjur medan det före årets jaktsäsong fanns mellan 2155 och 2280 lodjur äldre än ett år. I detta nu ligger lodjuret på sin gynnsamma skyddsnivå och arten betraktas som livskraftig. Den allmänna inställningen till arten är i det stora hela neutral eller positiv. För jägarna är lon ett uppskattat vilt. Förvaltningen bygger på data Flerartsförvaltningen är en nyhet i förvaltningsplanen för lon som i sin tur skapar ett behov av ytterligare forskningsdata. Med flerartsförvaltning menas att vi tar hänsyn till interaktionen mellan de stora rovdjuren och bytesdjuren samt betraktar förvaltningen i ett vidare perspektiv. Den stamvårdande lodjurjakten utgör en av flera åtgärder i förvaltningsplanen. I planen beskrivs vad vi vill uppnå med den stamvårdande jakten och processerna i anslutning till planeringen. Även Naturresursinstitutets populationsoch prognosmodell ingår. Med prognosmodellen kan vi uppskatta lodjurets kommande utveckling vid olika jaktscenarier. Förvaltningsplanen bygger på den senaste forskningen om lons biologi och ekologi. I den uppdaterade planen är avsnitten om åtgärder och bakgrund separerade från varandra. Bakgrundsavsnittet går djupare in på skydd och skötsel, och beredningsprocessen. Lodjursstammen har i stort sett fördubblats sedan den föregående förvaltningsplanen fastställdes. GE TT Y IM AG ES Fördjupade kunskaper om lodjursstammen Stam vårdande åtgärder BIBEHÅLLANDE AV EN GYNNSAM BEVARANDESTATUS FÖR LODJURS STAMMEN Acceptans för lodjuret och lodjursförvaltningen KÄLLA: JORDOCH SKOGSBRUKS MINISTERIET Jägaren 6/2021 25
Även om det är ovanligt att nya jägare nuförtiden funderar på att skaffa sig en långbent stövare så har stövarna fortsättningsvis en stabil anhängarskara. Många jägare deltar också gärna i en harjakt eller rävjakt med någon annans hund. TexT Panu Hiidenmies PA UL A GR EK EL Ä Jägaren 6/2021 26
F örr var stövare synonymt med den finska stövaren, men den har fått sällskap av andra raser. Amerikansk foxhound och rysk stövare är kända i synnerhet som rovdjursspecialister. De svenska raserna hamiltonstövare och smålandsstövare samt den estniska stövaren och den italienska stövaren är registrerade i vårt land. En nykomling på stövaravdelningen och en framgångsrik sådan är plotthunden som ofta påträffas vid jakter på stora rovdjur. Men trots att rasutbudet har breddats så har de långbenta stövarna minskat i popularitet. Fungerar även i hjortmarker Aarre Tauru som är hemma från Janakkala i Tavastland berättar att den starka hjortstammen i södra Finland har styrt jakten med drivande hundar till de kortbenta raserna. Beträffande registreringarna dominerar taxarna och de övriga kortbenta raserna i områdena med mycket hjort. Det är inte ovanligt att jägare upplever att de täta rådjursoch hjortstammarna utgör ett övermäktigt hinder för utbildningen av stövare. I området med mycket hjortar kan det ju vara enklare att hitta en vitsvans än en hare! Tauru berättar att man genom selektiv avel försöker fasa ut intresset för klövdjur. – Men det hjälper att utbilda hunden, så det går att jaga med stövare också i hjortmarker och i renskötselområdet bara man är beredd att jobba för att få bort lusten att driva klövdjur. En stövare arbetar självständigt och tidvis långt ifrån husse eller matte. Beslutet att skaffa en sådan påverkas säkerligen också av det tätä vägnätet och den livliga trafiken i landets södra delar. På sina håll är risken för en olycka stor, men med gps och radiotelefon går det att förhindra att stövaren blir överkörd. Lyckligtvis finns det här i landet gott om glesbygder för jakten med stövare. Men där är det igen vargarna som försvårar eller förhindrar jakten, och de blir allt fler. Passionerade hundar och jägare Utmaningar råder det således ingen brist på och det är ett faktum att stövarfolket glesnar. Men det dämpar inte glöden som stövarna driver med. Varje höst, så fort det blir tillåtet att hålla hunden okopplad, styr hussar och mattar stegen med sina hundar ut i terrängen, ofta redan i gryningen den 20 augusti. Bara en värmebölja kan hindra träningsdrömmarna. Även om stövarjaktens glansdagar är passerade så har inte stövarfolket tappat passionen. För mången jägare av den äldre generationen handlar de första jaktliga erfarenheterna om harjakt med drivande hund. För Stövarna en livsstil flertalet av dem handlar upplevelserna om vår inhemska stövare en drypande höstmorgon då jägarna går till sina pass, till ställen där haren kan tänkas ha sin gång. Därefter väntandet medan hunden söker och spänningen stiger. Och slutligen upptaget som sätter jägarblodet i svallning. Ofta är minnena förknippade med spänningen att följa drevet och hundens arbete med att nysta upp harens krumelurer. Tassarna och föret ett evigt samtalsämne Bland stövarfolket förekommer det knappast morgnar då inte vädret eller tassarna skulle avhandlas. Det främsta samtalsämnet är förstås dagens väder. Hundarna är individer och den enas superföre är den andras uselföre. Men överdriven kyla, hetta eller torka sätter effektivt punkt för jakten. Emellanåt klagar gubbarna på att jösse jämt gömmer sig eller på att lukten av de förmultnande löven på marken förvirrar hunden. Men bra stövare driver ändå i regel bättre än sämre stövare. Lika ofta som vädret diskuterar stövarfolket tassarnas tillstånd och hållbarhet. Kvaliteten på tassarna torde delvis vara ärftlig, men även prima tassar kan bli fördärvade om föret är för grovt. Tassar som en gång har skadats blir nämligen lättare skadade på nytt. Mängder av jakthistorier om stövare har berättats och kommer att berättas! Skallet hörs och bär Stövare bedöms ofta efter sitt skall och sina drivande egenskaper. Skallet ska höras och hålla jägarna underRegistreringarna av finska stövare har blivit färre, men i stället har stövarraserna blivit fler. I jaktmarkerna kan vi numera stöta på amerikansk foxhound, rysk stövare, hamiltonstövare, smålandsstövare, estnisk stövare, italiensk stövare och plotthund. AN TT I SA AR EN M AA Jägaren 6/2021 27 Tillsammans m d hunden
rättade. Ett nyanserat och klingande skall är en njutning att höra, inte bara för stövarfolket. När skallet närmar sig berättar det hur nära hunden är viltet som den driver. En van jägare kan dessutom avgöra viltet på skallet och hur drevet avancerar. Drevet ska löpa smidigt utan avbrott. Skogsharen är ett lysande vilt för en stövare att driva. I regel beger sig inte heller en äldre skogshare särskilt långa vägar så det går att följa drevet och förr eller senare infinner sig en skottchans. Men en inbiten stövarentusiast befinner sig sällan ute i terrängen enbart för bytets skull. I synnerhet skogsharen blir ofta skonad medan avskjutningen riktas mot fältharen som det finns mera av. Jakten handlar snarare om en livsstil med en stövare i huvudrollen! Drevet slutade vid en fällning. Även ungdomar är intresserade av jakt med stövare. Det händer allt oftare att en finsk stövare dyker upp vid ett fällt stort rovdjur. De stora rovdjuren blir allt fler, vilket bjuder på intressanta jaktmöjligheter för vår inhemska stövare. RI ST O LA AR I Kilpa – ett mästerskap för vår inhemska stövare Tidningen Jägaren deltog i en jakt på fälthare i Södra Tavastland. Aarre Tauru från Janakkala har hela fjorton gånger deltagit i Kilpa, mästerskapet för stövare, där de hardrivande stövarna varje år tävlar om det finska mästerskapet. Tauru har ställt upp i tävlingen både med sin egen hund och som domare och guide. – Numera registreras det färre valpar av finsk stövare. I många år låg stövaren i registreringstoppen på Finska kennelklubben och som bäst registrerades ungefär 6000 valpar om året. Under de senaste åren har det registrerats ungefär tusen finska stövarvalpar, berättar Taru. Huvudevenemanget på brukshundssidan för finska stövare är mästerskapet Kilpa. Tävlingen ordnades första gången 1937 och har med undantag för krigsåren ordnats varje år sedan dess. De tävlande utses på det viset att från varje kenneldistrikts mästerskapstävling går tre finska stövare vidare till zonens urvalsprov. Det finns fyra zoner och från varje zon går de tre bästa vidare till Kilpa. Drevkungen, det vill säga föregående års segrare, deltar automatiskt. Segraren kröns till Drevkung. Täcket är synnerligen eftertraktat! Se videon från jakten på fälthare i tidningen Jägaren på nätet: jagarentidningen.fi Jägaren 6/2021 28
Den årliga avskjutningen Vinge Kricka Anas crecca Eurasian teal / Tavi Ung Ung Vuxen Vuxen Smal med trubbig spets Jämn färg på näbben Svart rand med smal ljus kant Bred och rund med tydlig ljus och bred kant Smal otydlig kant Bred och rund, grå utan ljus kant Bred och rund Mattsvart med ljus och bred kant Källa: Lintuatlas.? Häckning Första tertialen De större täckfjädrarna De mindre och mellersta vingtäckarna De mindre och mellersta vingtäckarna Armpennor Tertialer ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Handpennor Vuxen Vuxen Vuxen Vuxen Smal och gråbrun med ljus kant Ung Ung Ung Ung Enklast bestämmer du åldern på en kricka på näbbens färg och vingfjädrarnas form, färg och slitage. (Vår) (Vår) Krickan är den minsta andfågeln i Europa och vår minsta jaktbara sjöfågel. Liksom på bläsanden lyser den ljusa buken. Flyger fort i täta flockar, ofta med tvära kast. Mycket vanlig i hela landet, men vanligare i norr än söder. Föredrar skogstjärnar. Hör liksom stjärtanden till de första som flyttar, i augusti-september, främst till västra och sydvästra Europa. Lägger 7-11 ljusgrönt gräddfärgade ägg. Boet ligger i gräs eller vid en tuva djupt inne i skogen. Häckar i april-maj. Den årliga avskjutningen varierar mellan 110 000 och 150 000. Näst efter gräsanden är krickan vår vanligaste andfågel. Stora fläckar på näbbens kanter Få fläckar på näbbens kanter Gult och orange på näbbens kanter Mörkgrå eller gråbrun Grågrön eller gråbrun Ojämn i färgen Sidorna gröna eller gulskiftande (Höst) Föda Krickan äter främst animalisk föda som ryggradslösa djur men även bär, växter och växtdelar. Mörk hjässa Honan har brunbrokig fjäderdräkt Vattenväxter som andmat I eklipsdräkt är näbben svart (Sommar) Bröstet ljust och prickigt Gröngrå simfötter Tusen stycken 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 På sommaren liknar hanen en hona Ljus ögonstrimma På undergumpens sidor en tydlig gul triangel med svarta kanter Kanelbrunt huvud Grön ögonfläck En tydlig vit strimma framför vingspegeln Ljus buk Grön vingspegel 260–330 g 52 –5 9 cm 33– 38 cm g 30 000 60 000 90 000 120 000 150 000 Vattenfjärilslarver Vatteninsekter I eklipsdräkt ger hanen ett grått intryck Säker Sannolik Möjlig Inkl årta Jägaren 6/2021 30
Den årliga avskjutningen Vinge Kricka Anas crecca Eurasian teal / Tavi Ung Ung Vuxen Vuxen Smal med trubbig spets Jämn färg på näbben Svart rand med smal ljus kant Bred och rund med tydlig ljus och bred kant Smal otydlig kant Bred och rund, grå utan ljus kant Bred och rund Mattsvart med ljus och bred kant Källa: Lintuatlas.? Häckning Första tertialen De större täckfjädrarna De mindre och mellersta vingtäckarna De mindre och mellersta vingtäckarna Armpennor Tertialer ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Handpennor Vuxen Vuxen Vuxen Vuxen Smal och gråbrun med ljus kant Ung Ung Ung Ung Enklast bestämmer du åldern på en kricka på näbbens färg och vingfjädrarnas form, färg och slitage. (Vår) (Vår) Krickan är den minsta andfågeln i Europa och vår minsta jaktbara sjöfågel. Liksom på bläsanden lyser den ljusa buken. Flyger fort i täta flockar, ofta med tvära kast. Mycket vanlig i hela landet, men vanligare i norr än söder. Föredrar skogstjärnar. Hör liksom stjärtanden till de första som flyttar, i augusti-september, främst till västra och sydvästra Europa. Lägger 7-11 ljusgrönt gräddfärgade ägg. Boet ligger i gräs eller vid en tuva djupt inne i skogen. Häckar i april-maj. Den årliga avskjutningen varierar mellan 110 000 och 150 000. Näst efter gräsanden är krickan vår vanligaste andfågel. Stora fläckar på näbbens kanter Få fläckar på näbbens kanter Gult och orange på näbbens kanter Mörkgrå eller gråbrun Grågrön eller gråbrun Ojämn i färgen Sidorna gröna eller gulskiftande (Höst) Föda Krickan äter främst animalisk föda som ryggradslösa djur men även bär, växter och växtdelar. Mörk hjässa Honan har brunbrokig fjäderdräkt Vattenväxter som andmat I eklipsdräkt är näbben svart (Sommar) Bröstet ljust och prickigt Gröngrå simfötter Tusen stycken 00 01 02 03 04 05 06 07 08 10 09 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 På sommaren liknar hanen en hona Ljus ögonstrimma På undergumpens sidor en tydlig gul triangel med svarta kanter Kanelbrunt huvud Grön ögonfläck En tydlig vit strimma framför vingspegeln Ljus buk Grön vingspegel 260–330 g 52 –5 9 cm 33– 38 cm g 30 000 60 000 90 000 120 000 150 000 Vattenfjärilslarver Vatteninsekter I eklipsdräkt ger hanen ett grått intryck Säker Sannolik Möjlig Inkl årta Jägaren 6/2021 31
E etu Kallioinen, som har jagat sedan han var en tvärhand hög, placerade sig på fjärde plats efter en nervkittlande final i skeet. Knappt hade han lärt sig gå ordentligt i terrängen innan han började följa med sin pappa Tero Kallioinen i hytten på pickuppen på älgoch hjortjakter. Vid ungefär samma tid gjorde Eetu entré på skjutbanan i Loppi, med hagelgevärskolven släpande i marken. Och det sade klick på direkten. Hagelskyttet slukade honom och tävlingsinstinkten började kamma hem segrar. Jakt av alla de slag och tävlingsskytte har sedan dess varit hans melodi, som hastigt har fört upp honom i världstoppen. Säkerheten framför allt De gedigna erfarenheterna av jakt och banskytte har format Kallioinens inställning till jakten och i synnerhet till säkerhetsaspekterna. – På skjutbanan och på tävlingar måste man kunna sitt vapen och säkerheten ska sitta i ryggmärgen, betonar Eetu Kallioinen, rutinerad trots sina unga år. Det finns inget utrymme för misstag vid vapenhantering. Kallioinen, som numera är anställd på försvarsmakten, tar inga risker med ett vapen i händerna och uppmanar läsarna att göra likadant. – På jakt ska skjutsektorerna alltid bestämmas på det viset att man inte utsätter andra naturvänner, Jakten och tävlingsskyttet är för Eetu Kallioinen en passion och livsstil. Vid olympiaden i Tokyo i somras blev den här unga mannen en kändis för hela det finska folket. Ett händelserikt liv har förädlat Eetus tankar om viltet, jakten och skyttet. Som det viktigaste lyfter han fram säkerheten. TexT och bilder Panu Hiidenmies byggnader eller hundar för fara, slår Eetu fast. Det här lär man sig bäst när man tränar på skjutbana. Då blir den säkra vapenhanteringen automatiserad. Jakterna och åren bygger därefter på med erfarenheter av säkerheten på jakt. I sin egen förening på hemorten Loppi, Sajaniemen Hirviveikot ry, har Kallioinen utvecklat skytteträningen för storvilt i en riktning med större bredd än förut. – I synnerhet före jaktsäsongen börjar så kör vi skytteträning som simulerar olika situationer på jakt. På de här övningarna går vi igenom den säkra vapenhanteringen och skjuter på viltmål med varierande avstånd och vinklar. Det har för många av våra jägare inneburit en ögonöppnare beträffande fällandet och vapenhanteringen, berättar Kallioinen. – På träningarna finns det ingen prutmån för någon av jägarna. Tävlingsskyttet är sedan ett kapitel för sig eftersom tävlingsskyttarna ändå skjuter en väldig mängd skott på bana före jaktsäsongen. För Eetu Kallioinen handlar livet om skytte och jakt. Arbetsredskapen, det vill säga gevären, sköter han med samma omsorg som han skjuter på skeetbanan. På kvällsflykt med toppskytten Eetu Kallioinen Jägaren 6/2021 32
Världstoppen i skeet Eetu Kallioinen har tränat och tävlat i hagelskytte sedan barnsben. Han berättar att tävlingsinstinkten är hans främsta drivkraft. – Jag vill hela tiden utveckla mig själv som hagelskytt och siktet är alltid inställt på guld. Resan upp till toppen gick fort. Som så många andra inledde Kallioinen med jakthagel. Det dröjde inte länge förrän han skruvade upp tävlingstakten och valde skeet till sin gren. Och där har Eetu redan åstadkommit en hel del! Flerfaldig finsk mästare i jakthagel i juniorserierna, flera internationella GP-segrar och i år ett EM-brons. I somras tog sig Kallionen till finalen i herrarnas skeet i OS i Tokyo och det blev snudd på medalj. Han ledde i finalen tills några avgörande bommar sänkte honom från pallplats till en fjärdeplacering. På världstoppen i skeet är också små missar stora! Mästaren siktar uppåt himlen. Kvällsflygningen ska väl börja snart. med toppskytten Eetu Kallioinen Jägaren 6/2021 33
Men Kallioinen har siktet inställt på kommande tävlingar. På en vecka med grundträning skjuter han mellan 1000 och 2000 skott. På årsnivå handlar det om minst 30 000 skott! Försvarsmakten som är hans arbetsgivare tillåter den intensiva träningstakten och låter honom skjuta på arbetstid. – Det här arrangemanget är en absolut förutsättning för att nå fortsatta framgångar, understryker vår toppskytt. Jakt på jakt Jakthundarna, jakten och viltvården utgör själva navet i Kallioinens liv. Det finns två hundar i familjen; den norska gråhunden Turo och den strävhåriga taxen Tessu. Från mitten av oktober rör sig Eetu och Turo tillsammans i älgskogen i Sajaniemi i Loppi. Tessu inleder hjortsäsongen redan i slutet av september och fortsätter direkt efter älgjakten. – Jakthundarna är tävlingsidrottare, men samtidigt också våra kära familjemedlemmar. Hundarna ska tränas året om för att hållas i form. Kallioinens hundar är kända för sin jaktförmåga, så Eetu jagar med dem också i andra föreningar än sin egen. Höstarna tillbringar han huvudsakligen på klövdjursjakt, men det finns också tid för fågeljakt i Lappland. Där hanterar han en 20-kalibrig hagelbössa med piporna under varandra som han har vunnit på en skeettävling. Enligt Eetu vore det viktigt att låta ungdomar och även barn följa med på jakter av olika slag. – Om vi tar med ungdomar och öppnar ögonen på dem för jakten som en helhet så får vi helt säkert en tillströmning av nytt folk. Jag har ju själv fått den traditionella undervisningen från far till son som vägledning in i jaktens och skyttets värld. Jag kan rekommendera jakten som ett intresse för alla! En viltvänlig person Enligt Eetus syn på saken är det trevligt att hitta vilt i jaktområdet. Han önskar sig en debatt i vårt land om att sätta ett större värde på viltet. – Det kan inte fortsätta på det viset att jägarna fungerar som talkojobbare för samhället. Jakten och viltet har ett värde, men alla verkar inte inse det, förargar han sig. Vad har då Eetu Kallioinen för mål för den närmaste framtiden, utöver guld i nästa olympiad? Vi beslöt att åka till en kvällsflykt och ta reda på om vår toppskytt också förmår fälla vilt. I tidningen Jägaren på nätet (www.jagarentidningen.fi) kan du se hur vårt framtidshopp klarade av den utmaningen! Hagelskyttet har slukat den unge mannen med hull och hår, och resultaten har inte låtit vänta på sig. På jakt är träffsäkerheten lika hög. Familjen Kallioinen är känd för sina jaktivriga hundar. Eetu och älghunden Turo är ingen sällsynt syn. Jägaren 6/2021 34
Del av omfattande arbete för avvärjande av naturförlust Projektet är en del av miljöministeriets och jordoch skogsbruksministeriets gemensamma livsmiljöprogram Helmi, som stärker den biologiska mångfalden. Ett av programmets teman är restaurering av värdefulla fågelvatten genom slåtter, muddring, reduktionsfiske – och fångst av invasiva främmande rovdjur. Alla åtgärder syftar till att försvagade sjöfågelstammar ska återhämta sig. Bland vårdobjekten finns både sådana där jakt bedrivs och fredade objekt. A vlägsnandet av rovdjur som utförs inom projektet Helmi-främmande rovdjur effektiviseras genom att utvalda fångstmän och fångstkvinnor erbjuds kostnadsersättningar, fångstanordningar, utbildning och planeringshjälp. Målet är en fångst av främmande rovdjur som är så effektiv som möjligt ur naturvårdshänseende. På sikt är målet att avsevärt minska stammarna av främmande rovdjur på 69 centrala Naturaområden, för att förbättra överlevnaden för hotade sjöfåglars ungar. Helheten leds av Finlands viltcentral och Forststyrelsen, och arbetet utförs av åtta planerare och två projektchefer. Kari Karhula, ursprungligen från Mellersta Österbotten, verkar som projektchef vid Finlands viltcentral. Mikko Toivola, från Egentliga Finland, leder Forststyrelsens avdelning. De förenas av en stark jaktbakgrund, i synnerhet inom fångst av små rovdjur, kombinerat med kunnande inom viltbiologi. Kari Karhula Mikko Toivola Från och med i höst avlägsnas mårdhund och mink systematiskt från områden kring värdefulla fågelvatten. Målet är att hålla främmande rovdjur borta från sjöfåglarnas häckningsområden under våren. Text Kari Karhula Avlägsnande av rovdjur hjälper sjöfåglar i nöd 35 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
A vlägsnandet av främmande rovdjur utförs i första hand med lokala krafter. Fångstgrupper med lokala aktiva bildas för fångstobjekten, och de har huvudansvaret för avlägsnandet av främmande rovdjur i området. Det bästa är om jaktföreningarna på och i närheten av ett fågelvattenområde aktivt deltar i fångsten och främjar fångstgruppernas verksamhet och obehindrade rörelser över föreningsgränserna. Jaktvårdsföreningarna en stark länk i kedjan Det är önskvärt att jaktvårdsföreningarna hjälper jaktföreningarna med uppbyggandet av samarbetet och kartläggningen av aktiva fångstmän och fångstkvinnor. Projektets syfte är att bidra med resurser och erkännande till dem som redan tidigare deltagit Fångstaktiva med i verksamheten i talkoarbete i anknytning till fångst av främmande rovdjur. De jaktvårdsföreningar som deltar i projektet strävar efter att för fångstgruppernas användning ingå avtal med jaktföreningar och markägare om fångst av främmande rovdjur. Målet är så enhetliga fångstområden som möjligt där inga rovdjursbanker kan bildas. Samma spelregler Vid val av fångstdeltagare betonas, förutom erfarenhet och kunnande, god samarbetsförmåga och respekt för spelreglerna. Under fångsten säkerställer man att verksamheten inte stör sjöfåglarnas häckning. Fångsgruppernas verksamhet startar med utbildning. De som tas med i fångsgrupperna och förbinder sig till arbetet erbjuds ersättning, vilken för fångstmännen och fångstkvinnorna är 800 €/år och för fångstgruppernas ledare 1 000 €/år. Fångstersättningen är avsedd att täcka i synnerhet färdkostnader. Fångstanordningar som stöd till verksamheten Gruppernas fångstarbete stöds med fångstanordningar, såsom fällor, slagfällor och fällvakter. Förutom Avlägsnande av främmande rovdjur är krävande verksamhet. För att fångsten ska ha naturoch viltvårdande effekt krävs starkt fångstkunnande, planering och uppföljning av stammarna. Text Jyri Mononen, Tomi Nevalainen 36 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
Jyri Mononen | FINLANDS VILTCENTRAL restaureringsobjekt i Mellersta Nyland och Västra Nyland Jakten har hört till min livsstil sedan jag var 5 år gammal. Viltoch naturvård har blivit en naturlig del av min fritidssysselsättning och jag ser det som en hederssak att sträva efter hållbar jakt. Reglering av fångsttrycket är en av de viktigaste åtgärderna för vilka jägarna bör bära allt större ansvar, och det är naturligt att rikta satsningarna i första hand mot främmande rovdjur som inte hör till Finlands natur. Genom projektet gör vi jägare oss berättigade till fågelfångst i framtiden, och stöder bevarandet av den biologiska mångfalden i sin helhet för kommande generationer. stödet av den passiva fångsten har i synnerhet aktiva hundförare och åteljägare möjlighet att få sändande viltkameror i sin användning. Många anordningar är dyra för privatpersoner, och genom projektet vill man öka engagerade fångstdeltagares aktivitet genom att tillhandahålla tillräckliga fångstanordningsresurser. Bilderna från projektets alla viltkameror förmedlas till en gemensam molntjänst, från vilken man kan följa läget för rovdjursstammarna i de olika områdena. En enskild fångstdeltagare ser endast bilderna från kamerorna på det egna fågelvattenområdet, men projektets planerare kan följa med det riksomfattande bildflödet från kamerorna. Planerarna är verksamhetens motorer Projektets planerare strävar efter att skapa en naturvårdsmässigt effektiv fångst av främmande rovdjur i sitt eget vårdområde. Det betyder till exempel att samarbeta med intressentgrupper, bilda fångstgrupper, utbilda, planera fångstverksamheten, lösa praktiska problem på fältet och ständigt lära sig vad som behöver göras annorlunda för att utveckla verksamheten i området. Planerarna ser till att fångsten rullar på och påverkar rovdjursstammarna på sikt. Minskningen av stammarna sker inte i en handvändning. Tomi Nevalainen | FINLANDS VILTCENTRAL Helmi-restaureringsobjekt i Sydöstra Finland Kallet att arbeta för naturen har varit en vägvisare i mitt liv ända sedan mina första jaktminnen. Det får jag tacka mina farbröder och allt de lärde mig. Jag har satt mig in i olika former av fångst av små rovdjur både på och under marknivå. Hundar har alltid haft en viktig roll i mitt liv på många olika plan. Utan dem skulle jag inte arbeta med det här. Det är en dröm, en ära och ett privilegium att få vara delaktig i utvecklingen av Helmi-helheten för naturens välbefinnande. Det är önskvärt att jaktvårdsföreningarna hjälper jaktföreningarna med uppbyggandet av samarbetet och kartläggningen av aktiva fångstmän och fångstkvinnor. PLANERARE G et ty Im ag es 37 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
Thomas Hagström FORSTSTYRELSEN Helmi-restaureringsobjekt i Mellersta Österbotten och Kustösterbotten Jag är aktiv inom jakt och fiske. I synnerhet fångst av små rovdjur ligger mig varmt om hjärtat, liksom jakthundar, som är en viktig del av min hobby. Man kan kontakta mig angående objekt inom det vårdområde jag ansvarar för, också på svenska. Ilkka Järvinen | FINLANDS VILTCENTRAL Helmi-restaureringsobjekt i Birkaland och Tavastland Mitt arbete är att koordinera fångst av främmande rovdjur på vårdområdet i Tavastland och Birkaland. I arbetet kombineras arbete och fritidsintressen på ett trevligt sätt. Vid planeringen har jag haft väldigt mycket nytta av min mångåriga hobbybakgrund inom fångst av främmande rovdjur, i synnerhet för mina egna planeringsobjekt. Mitt mål är att tillsammans med lokala fångstdeltagare och intressentgrupper utveckla fångsten av främmande rovdjur i en professionell riktning. Resultaten får vi förhoppningsvis i framtiden följa med i form av stärkta vadaroch sjöfågelstammar, för att inte tala om grodoch kräldjuren. Jussi Ruskeala FINLANDS VILTCENTRAL Helmi-restaureringsobjekt i Mellersta Finland, Norra Savolax och Södra Savolax Jakt och fiske varit min passion sedan barnsben, vilket har styrt mig både i karriären och på fritiden. Första kontakten med fångst av främmande rovdjur fick jag på 1990-talet på landsbygden i Hartola, där jag är uppvuxen. Eftersom jag tycker om vildmarksliv, och är mångsidigt aktivt inom både jakt och viltvård, är det väldigt fint att få delta i det här arbetet för en viktig sak. Veijo Kröger FINLANDS VILTCENTRAL Helmi-restaureringsobjekt i Savolax-Karelen Jakt och viltvård har alltid varit viktiga delar i mitt liv. Nu när de båda kombineras på ett intressant sätt i arbetet är det inte svårt att motivera sig inför arbetsdagen om morgnarna. Jag jagar mångsidigt, men huvudvikten ligger på små rovdjur och kråkfåglar. Mitt verksamhetsområde är stort och ger mig möjlighet att bekanta mig med nya områden och människor. Jag ser med intresse fram emot nya utmaningar och framgångar de närmaste åren. PLANERARE 38 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
ROVANIEMI ULEÅBORG KUOPIO JOENSUU S:T MICHEL TAMMERFORS ÅBO HELSINGFORS JYVÄSKYLÄ BJÖRNEBORG VASA Projektets Helmi-fångstobjekt finns runtom i Finland. De objekt där fångsten startar först är utmärkta med större märke. Namnen på alla objekt finns på adressen vieraspeto.fi/sv/samarbete/projektethelmi-frammande-rovdjur/ VASA Teppo Kakkonen FORSTSTYRELSEN Helmi-restaureringsobjekt i Bottenvikens kustområde, från Torneå till Siikajoki samt Ule träsk På fritiden verkar jag inom viltförvaltningsuppgifter och ägnar mig åt jakt och fiske. Min jakthobby fokuserar främst på fångst av små rovdjur med ställande hund. Jag är stationerad i Uleåborg och man kan kontakta mig angående fångst av främmande rovdjur på Helmi-fågelvattnen i mitt vårdområde. Harri Forsten FORSTSTYRELSEN Helmi-restaureringsobjekt i Satakunta och Egentliga Finland Jag är aktiv inom viltvård och jakt och kommer från Havs-Björneborg. Jag har levt hela mitt liv i den här regionen och sett hur sjöfågelstammarna har minskat, i synnerhet under de senaste åren. Att förhindra fågeloch naturförlusten är det som motiverar mig i arbetet. Till utbildningen är jag viltmästare. Man kan kontakta mig angående fångst av främmande rovdjur på Helmi-fågelvattnen i Sydvästra Finland. L im in g o v ike n B re dvi k s fjä r de n S y sm ä j ä rvi V e d e rl a x 39 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
Ministrar fängslades av jakten på främmande rovdjur Jordoch skogsbruksministeriet och miljöministeriet gjorde i oktober ett studiebesök i Fredrikshamn för att studera jakten på mink och mårdhund i Helmiprogrammet. Miljöoch klimatminister Krista Mikkonen ägnade sig åt fällorna och iståndsättningen av fågelvatten medan jordoch skogsbruksminister Jari Leppä blev intresserad av jakten med ställande hund. Text Kari Karhula Bilder Ville Kankare I Salminlahti, som räknas till de främsta fågelvattnen i landet, har de häckande fåglarna blivit avsevärt färre. Iståndsättningen av området inleddes under hösten som en del av Helmiprogrammet. Nylands NTM-central ser till att den maskinella slåttern av stränderna utvidgas och att betande boskap återinförs, att vattenvegetationen slås och att videsnåren och trädbeståndet röjs. Finlands viltcentral står för elimineringen av de främmande rovdjuren. – Det är nödvändigt att iståndsätta fågelvatten och våtmarker för att skydda våra hotade strandoch sjöfåglar, betonade minister Mikkonen. Ministern visade intresse för hur fällorna fungerar och undrade om pälsen på de fångade mårdhundarna går att använda. Bägge ministrarna ansåg att det är synnerligen viktigt att bekämpa naturförlusterna genom konkreta åtgärder. Vilket kräver samarbete. – Minkoch mårdhundsjakten i Helmiprogrammet sammanför på ett bra sätt jägare, amatörornitologer och miljöfolk, konstaterade minister Leppä. Bägge ministrarna ansåg att det är synnerligen viktigt att bekämpa naturförlusterna genom konkreta åtgärder. 40 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
Skymningsjakten med ställande hund gav en adrenalinkick som värmde både jägarna och minister Leppä trots att regnet öste och det blåste 19 m/s. Det duggade inte utan spöregnade. Och hade gjort det redan länge. Ministeriebesöket i Fredrikshamn nöjde sig inte med att bara titta på Helmiprogrammet, för på kvällen blev det allvar av. – Har vi fått färska bilder från kamerorna? Det är väl meningslöst att ge sig ut på gamla spår? frågade jag Helmiplaneraren Tomi Nevalainen. – Ungefär 50 minuter gammalt, svarar Nevalainen. Åkej, då kör vi. Kanske doftar spåret fortfarande trots ösregnet. Vinden slet i bilen på vägen till åteln och jag greps av en lätt pessimism. Kolonnen med tre bilar stannade vid en åkerkant och vi fortsatte till fots. Pannlamporna lyste och vorstehen försvann ut i mörkret. Ställande hund jägarens bästa vän Det gick tre minuter från släppet tills vi hörde det första skallet, ett par hundra meter ifrån. Vi gick dit och fann hunden ettrigt vallande en mårdhundshona. Hundägaren grävde fram avlivningsvapnet och det hördes en dämpad knall. Ett rovdjur mindre här i världen. Så här ser vardagen ut för jägaren med ställande hund. Vädret visade inga tecken på bättring. Inte heller hade det välutbyggda kameranätverket skickat nya bilder. Mårdhundarna låg hellre och tryckte. Vi beslöt att byta till en annan utgångspunkt. Hunden släpptes och skallet började höras efter bara ett par minuter. Mårdhunden befann sig alldeles nära åteln, men utan att fångas på bild. Skallet ledde oss till en tät skogsholme några hundra meter ifrån där vi eliminerade en vuxen hane. Vi frågade ministern om han hade bråttom någonstans eller om vi skulle göra ett par sök till. – Vad kunde vara bättre än det här? Nejdå, jag har inte bråttom alls. Vorstehen släpptes lös igen och efter tio minuter var mårhundshanens hona uppspårad. Vi avlivade henne och funderade på hur många ungar hon skulle ha fått i vår. Åter igen hade vi räddat fågelägg och kanske någon åkergroda också. Naturen tackar. Kungsgrenen Trots kylan, blåsten och regnet den här sena kvällen så lämnade jakten garanterat ingen kall. Vi var alla genomvåta, men det märktes inte tack vare adrenalinet. Trots det usla vädret så landade saldot på tre mårdhundar och även ministern verkade nöjd. – Ni gör ett bra jobb. Fortsätt med det och håll rovdjuren borta från fågelvattnen. På det här sättet lyckas det säkert. Visst ska vi lyckas, men mycket återstår att göra. Representationsbilen försvann i den regniga natten och jag vände mig till jägarna. – Det här är kungsgrenen. Så är det bara. – Vad kunde vara bättre än det här? Jag har inte bråttom nånstans, försäkrade minister Leppä i regnet och mörkret. Trots det usla vädret så landade saldot på tre mårdhundar och även ministern verkade nöjd. Minister Krista Mikkonen ägnade sig åt fällorna och iståndsättningen av fågelvatten. Jakten med ställande hund är jägarvardag 41 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
M ink och mårdhund har länge jagats för att man har velat förbättra i synnerhet viltfåglarnas reproduktion. Målet har genom åren skrivits in i vårdplanerna för många skyddsområden. Jägarna har självständigt skött arbetet i sin helhet, från planering till praktiskt genomförande, och det har inte erbjudits mycket stöd för verksamheten. Rådande praxis har lett till att motivationen huvudsakligen har utgjorts av själva jakten. Från jakt mot fångst i naturvårdande syfte Den centrala skillnaden mellan jakt på viltarter och fångst av främmande rovdjur i naturvårdande syfte är hållbarheten. I praktiken försöker man hålla viltstammarna på en stabil nivå, medan strävan i fråga om de främmande rovdjuren bör vara att avlägsna dem totalt. Sjöfåglarnas kraftiga tillbakagång är ett tydligt tecken på att värdefulla vattenlivsmiljöer är i dåligt skick, och en faktor som påverkar detta är de starka stammarna av små rovdjur. Det lönar sig att börja arbetet för stärkande av sjöfågelstammarna där man mest sannolikt får till stånd den största sjöfågelproduktionen. Inom projektet Helmi-främmande rovdjur läggs fokus på Finlands värdefullaste och mest produktiva fågelvattenobjekt. Resultat uppnås, men inte genom en fingerknäppning Projektet SOTKA-främmande rovdjur, som snart avslutas, har genererat fungerande verksamhetsmodeller också för projektet Helmi-främmande rovdjur. På fastlandet har fångsterna fungerat genom samarbete som stöds av jaktvårdsföreningarna. I skärgården däremot har organisationer som koncentrerar sig på fångst av främmande rovdjur spelat en stor roll. Till SOTKA-projektet valdes för fågelbeståndet värdefulla objekt, på vilka man har bedrivit effektiv fångst. Rovdjursstammarna ser redan ut att ha vänt nedåt på några objekt. De första positiva fågelresultaten har uppnåtts i synnerhet i skärgården (Tunnhamn återhämtar sig – även svärtorna återvände s. 68). Uppskattad naturvårdare Att ändra tankesättet från jakt på små rovdjur till naturvård kan vara ett stort steg för många. Klarar jägarkåren av att tillägna sig en verksamhetsmodell, i vilken man i stället för jakt strävar efter att avlägsna mårdhund och mink från viktiga fågelvattenobjekt? Den nya motivationen skulle vara en förbättrad sjöfågelsituation i området. Alla som är insatta i området inser utmaningens omfattning, men mycket står också på spel. Projektet Helmi-främmande rovdjur är ett initiativ för vård av värdefulla fågelvatten genom fångst av främmande rovdjur. Planeringshjälp, fångstutrustning och ersättningar erbjuds. Avsikten är att styra verksamheten som helhet i en mer yrkesmässig riktning. En följd, förutom starkare sjöfågelstammar, kan vara att den som är kunnig inom fångst av främmande rovdjur blir en av de mest uppskattade naturvårdarna i området, också i andra än jaktkamraternas ögon. Mot minskande och svårfångade byten Den centrala skillnaden mellan jakt på viltarter och fångst av främmande rovdjur i naturvårdande syfte är hållbarheten. Ju ss i R us ke al a Logiken för fångst av främmande rovdjur bör utvecklas i en naturvårdande riktning, vilket betyder att bytesmängderna med tiden minskar och att de sista och skyggaste främmande rovdjuren fångas under utmanande förhållanden. Text Mikko Toivola 42 HELMI – FRÄMMANDE ROVDJUR
Många föreställer sig att Forst styrelsens jaktoch fiskeinspektörer ägnar sig åt att övervaka jägarna och fiskarna i statens marker. Jag träffar inspektören Seppo Toikkanen för att få veta vad mer som ingår i en jaktoch fiskeinspektörs arbete. TexT och bilder Timo Toivonen E n duggregnig oktobermorgon ljusnar så sakta medan jag kör till Suomussalmi för att träffa Forststyrelsens jaktoch fiskeinspektör Seppo Toikkanen och följa med honom på en övervakningsrunda. Jag kliver in i Toikkanens bil och vi fortsätter med Riksfemman norrut enligt dagens färdplan. Regnet verkar ha fått jägarna att stanna hemma. Vi såg några orrar och en tjäder på en skogsväg i färd med att äta småsten. I Kiannanniemi har älgjakten börjat och vi träffar Lauri Louhela på jaktföreningen Kiannan Erä. Hundförarna har redan begett sig ut i terrängen och skyttarna är på väg till sina pass där älgen kan tänkas ha sin gång. Louhela berättar att det finns gott om älg i området och att bara en knapp tredjedel återstår av de beviljade jaktlicenserna. Tillståndspappren är i ordning och efter en stunds småprat fortsätter vi färden. Under dagens lopp ringer folk flera gångForststyrelsens jaktoch fiskeövervakare ? Ger råd för att förebygga olovlig eller olaglig verksamhet, skydda djur och skapa trygghet för friluftlivet. Besöker skolor och föreningar och berättar om god sed i naturen. ? Övervakar att jakten och fisket i statsmarker är laglig och lovlig, liksom trafiken i terrängen och på vatten. Sköter naturskyddsärenden. ? Övervakar statsmarkerna som Forststyrelsen förvaltar och övrig statlig egendom. ? Till befogenheterna hör att klarlägga personers identitet, anhålla, säkerhetsgranska, övervaka nykterheten i trafiken och övertaganderätten. Befogenheterna gäller främst i statsmarker. ? Uppgifterna, behörighetskraven och befogenheterna definieras i Lagen om Forststyrelsens jaktoch fiskeövervakning. ? Till behörighetskraven för en jaktoch fiskeinspektör hör grundexamen för polis, ett oklanderligt leverna och förtrogenhet med jaktoch fiskeövervakning. En dag med jaktoch fiskeinspektören er till Toikkanen i jaktövervakningsärenden. Samtalen handlar ofta om situationer där jägare eller hundar påträffas i marker där de inte har jakträtt. I norra Finland jagar flera älgjaktlag i samma statsmarker och då uppstår det situationer där ett annat jaktlags hundar skäller på ”våra” älgar. För att lösa tvisten ger Toikkanen rådet att parterna diskuterar med varandra och kommer överens. – Om detta inte löser situationen så blir nästa steg ett ingripande från myndighetshåll. För ökad säkerhet och trivsel på jakten ska tillståndsinnehavarna hålla kontakt med varandra. Tillståndsinnehavare som orsakar bekymmer vid en granskning av områdestillstånden kan få sitt tillstånd indraget. Utvecklingen har under de senaste åren gått till det bättre, men självfallet finns det kvar utrymme för förbättringar. ”På morgonen när jag åker till jobbet vet jag inte hurdan dagen kommer att bli” Toikkanen har jobbat i ungefär tio år som jaktoch fiskeinspektör. Under årens lopp har han upplevt både det ena och det andra. – Bredden på arbetsuppgifterna är väldig och på morgonen när jag åker till jobbet vet jag inte hurdan dagen kommer att bli. Jobbets säsongnatur har också förändrats. I början av karriären, berättar Toikkanen, låg terrängarbetet nästan nere från julhelgen till midvintern. Numera håller bland annat dispensjakten på stora rovdjur igång Toikkanen ute i terrängen också på vintern. I renskötselområdet i Kajanaland kan det vid den här tiden beviljas skadebaserade dispenser för varg, lodjur eller järv i områden där renar samlas. Arbetet handlar alltså inte enbart om att kontrollera jaktoch fisketillstånd och att metoderna är lagliga. – I jobbet har det hänt att jag i samband med avverkningstvister måste övervaka parternas säkerhet. Jobbet kan också handla om folk som rör sig olovligt i terrängen, tältar eller bygger. Då uppmanar jag dem att riva det som är olagligt byggt och om inte det hjälper så får Forststyrelsen riva konstruktionen. Det börjar skymma och vi besluter att avsluta övervakningsrundan. Det har varit en bra dag; jägarna vi träffade hade tillstånden i ordning och vi hittade ingenting annat att anmärka på heller. Jaktoch fiskeövervakningen är samarbete I Kajanaland samarbetar gränsbevakningen, polisen och Forststyrelsen tätt om jaktoch fiskeövervakningen. Genom att samordna resurserna når man bästa möjliga övervakningsresultat. Dessutom erbjuder Forststyrelsen jaktövervakning som en köptjänst till jaktvårdsföreningarna och patrullerar tillsammans med föreningarnas övervakare. Lauri Louhela har tillstånden i ordning. Jägaren 6/2021 43
kimus Oy på uppdrag av Finlands viltcentral. Enkäten skickades ut till ungefär 53 000 slumpartat utvalda markägare i viltcentralsregionerna och beaktade de utvaldas medelålder och fastighetsstorleken. Regionerna Nyland och Egentliga Finland utgjorde ett undantag; där utgick enkäten från älghushållningsområdena. Inalles svarade nästan 7500 markägare, vilket ger en svarsandel på 14 procent. Markägandet och hjortdjuren Dagens markägare utgör en brokig skara med varierande värderingar och intressen. Därmed varierar också hjortdjurens och jaktens roll för markägandet. För drygt hälften av svararna utgjorde intäkterna av virkesförsäljningen det viktigaste syftet. Nio av tio svarare upplevde att älgarna orsakar skador på skogen, men i regel var skadorna små. Ungefär hälften av svararna hade jagat, vilket ofta inkluderade älg. Så gott som samtliga svarare hade arrenderat ut sin mark till hjortdjursjakt och de flesta ansåg att de hade haft nytta av arrangemanget. Markägarnas erfarenheter under lupp Jakträtten hör enligt lagen till mark ägaren. Förhållandet mellan fördelarna och nackdelarna med hjortdjuren följer inte alltid markägarnas önskemål. Därför råder det av förståeliga skäl delade meningar om hjortdjuren. TexT Arttu Kouhia Bild Elina Kettunen F ör att vi ska kunna utveckla förvaltningen av hjortdjuren måste vi veta hur de påverkar de berörda aktörerna. Finlands viltcentral riktade därför tidigare i år en förfrågan till markägare runt om i landet för att kartlägga svararnas bakgrund, mål, åsikter och erfarenheter. Syftet var att få veta vad markägarna anser om hur väl förvaltningen av hjortdjuren har slagit ut och varför de tycker som de gör. Insamlingen av enkätmaterialet sköttes av TaloustutJägaren 6/2021 44
älgstammen vara för stor och dem som inte gjorde det. Frågan om älgstammens nuvarande storlek delade tydligt svararna i två läger. Det är intressant att klarlägga vilka faktorer som ligger bakom tudelningen. Man kunde tänka sig att markägarens jaktintresse skulle vara en faktor, men den förklarar inte ensam fenomenet. Däremot hade svararnas jaktintresse en smärre inverkan på åsikterna och kartorna visar det här på regionnivå. I synnerhet utmed den västnyländska kusten var det vanligt att tycka att älgarna var för få oavsett jaktintresset. Detta trots att de målsatta tätheterna för älgstammen hör till de högsta i landet. Nöjdheten med älgförvaltningen Älgförvaltningen i vårt land är en process i flera steg. Realiserandet kräver planering som bygger på data om hjortdjuren, gemensamt uppställda mål och självfallet också på tiotusentals jägare! Storleken på vår älgstam har halverats från vad den var för tjugo år sedan och under de senaste åren har stammen minskat. I en majoritet av älghushållningsområdena Inställningen till vilthushållningens metoder att utnyttja hjortdjuren varierade. De flesta ansåg det vara acceptabelt med försäljning av kött av djur som hade fällts på deras mark medan färre än hälften ansåg det vara godtagbart med försäljning av jaktmöjligheter på deras mark. Åsikterna om älgstammens storlek I enkäten ombads svararna uppskatta storleken på älgstammen i markerna kring den egna fastigheten på en femgradig skala. På kartorna nedan är svarsfördelningarna sammanslagna till två steg för att underlätta jämförelserna mellan dem som ansåg Markägarnas åsikter om älgstammens storlek i markerna omkring den egna fastigheten (Med hänsyn till felmarginalen i materialet på regionnivå) Jagar du eller har du tidigare jagat? Nej Ja uppfyller stammen dessutom den målsatta tätheten. Även om storleken på älgstammen är en utpräglad åsiktsdelare så vågar vi ändå hävda att förvaltningen till stora delar fungerar. Bara 30 procent av svararna var missnöjda på den här punkten. Hur enkätmaterialet behandlas och används Fördelen med en enkätundersökning är att vi med det insamlade materialet kan bilda oss en tillförlitlig och regional uppfattning om olika markägare och deras erfarenheter. Utgående från materialet görs också ett examensarbete som bland annat klarlägger i vilken utsträckning olika faktorer förklarar markägarnas nöjdhet med älgförvaltningen. Eftersom det insamlade materialet har en hög täckningsgrad så går det också i fortsättningen att använda det i olika syften. Enkäten ingår i Finlands viltcentrals projekt för att utveckla verksamheten i älghushållningsområdena. Samtidigt stöder den arbetet med ökad hänsyn till markägarna när vi utvecklar regleringen av hjortdjuren och samarbetet med intressegrupperna. Minst 60 % anser att älgsstammen är för stor Minst 50 % anser att älgsstammen är för stor Ingen klar majoritet Minst 50 % anser att älgstammen är lagom eller för liten Minst 60 % anser att älgstammen är lagom eller för liten Så gott som samtliga svarare hade arrenderat ut sin mark till hjortdjursjakt och de flesta ansåg att de hade haft nytta av arrangemanget. Hur balanserar vi föroch nackdelarna med hjortdjuren? Lyssna på avsnittet om markägare och hjortdjur i podden Sorkkia ja sarvia på Spotify eller riista.fi/blogi/mita-maanomistajattuumaavat-hirvielaimista/ Jägaren 6/2021 45
L juddämparna används för att dämpa mynningsknallen och rekylen, och för att dämpa mynningsflammans bländande effekt. Den som tänker skaffa en ljuddämpare ska tänka på att egenskaperna som tillverkaren har satsat på varierar. En ljuddämpare för jakt ska väljas så, att den inte försvårar gevärets primära syfte. En stor och tung ljuddämpare som har skaffats enbart med tanke på den dämpande effekten kan göra geväret klumpigt och framtungt. Å andra sidan kan en lätt ljuddämpare på vaktjakt ha otillräcklig effekt. Ljuddämpningen, rekyldämpningen och flamdämpningen hänger också på piplängden och kalibern. Kortpipiga gevär med effektivare patroner kräver mera av dämparen. Det är vanligt att tillverkaren anger en maximal temperatur för ljuddämpare av aluminium. För banskytte är det alltså förnuftigt att skaffa en ljuddämpare av stål. Geväret och ljuddämparen bildar en helhet Ljuddämparen fungerar dessutom som en vikt på pipan som påverkar träffpunkten. I regel går träffarna lägre med en ljuddämpare, vilket främst beror på förändringarna i pipans vibrationer. Vilket i sin tur avgörs av ljuddämparens vikt, pipans profil och pipans längd. På ett gevär med tjock och kort pipa ändras träffpunkten mindre än med en lika tung dämpare på ett gevär med tunn och lång pipa. För skytteprestationens del gör ljuddämparen geväret mera framtungt, vilket gör dämparens vikt till en avgörande faktor i synnerhet vid skytte utan stöd. Vid exempelvis drevjakt är det förnuftigt att Att välja ljuddämpare I och med 1993 års jaktlag blev det tillåtet att använda ljuddämpare på jakt. På den tiden var dämparna tunga och skrymmande med svag dämpande effekt. Numera är läget det rakt motsatta. TexT och bilder Arto Määttä En kombination av storlek, vikt och dämpning FAKTA OM LJUDDÄMPARE ? I lagens ögon är ljuddämparen en vapendel där det räcker med definitionen att den är avsedd för att dämpa ljudet. ? Det finns inga standarder för ljuddämpare. Gränsvärdena för dämpningseffekten är antingen tillverkarens egna eller bygger på exempelvis någon militär standard. ? Köp av ljuddämpare kräver innehavstillstånd för gevär. Jägaren 6/2021 46 En jägar s vapen
Somliga ljuddämpare går att ta isär. Det förenklar torkandet efter skyttet. På bilden ljuddämpare av stål och aluminium av samma tillverkare. Dämparna av stål passar särskilt bra på skjutbanan eftersom de tål en klart högre brukstemperatur än dämpare av aluminium. Somliga ljuddämpare är uppbyggda av moduler, det vill säga med ett utbytbart framoch bakstycke. Dämparen kan göras kompaktare för rörlig jakt eller större för högre dämpningseffekt. välja en lätt ljuddämpare så att geväret bevarar sina skjutegenskaper. Storleken är inte allt Ljuddämparens storlek gör sig påmind när geväret ska transporteras och bäras, och emellanåt också när den skymmer sikten. Med en kompakt modell går det att transportera geväret i ett fodral och med en kort modell fastnar geväret inte lika lätt i riset när jägaren bär det. En ljuddämpares fysiska storlek korrelerar ofta men inte alltid med dämpningsförmågan och vikten. Den som funderar på en rejäl ljuddämpare ska därför kontrollera att dämpningen faktiskt står i proportion till storleken. Rent generellt och i princip är det förnuftigt att välja en kompakt modell med god dämpningseffekt. När dämpningseffekten avgör Till jaktformerna där ljuddämpningseffekten och rekyldämpningen prioriteras hör främst vaktjakten i sina olika former. Här är det också en fördel med ett måttligt pipuppslag vid rekylen så hårkorset stannar på målet. I kombination med en betydande dämpning av mynningsflamman underlättar detta avsevärt jakt i exempelvis svag belysning. Håll dessutom i minnet att modellen med den bästa dämpningen av mynningsknallen inte nödvändigtvis har den bästa rekyldämpningen. Lyckligtvis är rekyldämpningen ändå avsevärd också i de allra minsta modellerna. Vårda ljuddämparen Efter skyttet ska du skruva loss dämparen från geväret och torka den med omsorg. Att en ljuddämpare som har lämnats på kan fastna i gängorna beror på fukten som bildas inuti dämparen och förbränningsresterna. Detta utsätter också pipmynningen för korrosion. Löstagbara ljuddämpare är de enklaste att torka. Skötselanvisningarna ingår i tillverkarens bruksanvisning. I regel rekommenderar anvisningarna att du inte bara torkar dämparen utan också vårdar gängorna: där ska det alltid finnas värmebeständigt fett som hindrar gängorna från att skära fast. Utbudet av ljuddämpare i olika storlekar och vikter är stort. För jägare är det avgörande yttre måttet hur mycket ljuddämparen förlänger pipan. Gör rengöringen till en rutin om ljuddämparen är av en isärtagbar modell. Det är synnerligen viktigt att läsa tillverkarens skötselanvisningar! Jägaren 6/2021 47
J aktlagen tillåter nuförtiden en lättare vikt för blyfria kulor än för blyhaltiga. Det här är förnuftigt eftersom kopparkulor knappt alls förlorar vikt. En kortare kula stabiliserar sig med en flackare räffling och det går att öka utgångshastigheten en aning och på det viset göra kulan funktionssäkrare. Den här möjligheten ska vi ta vara på om vi stöter på något av problemen i det följande. Kulans stabilitet avgör Tillverkarna anstränger sig för att ge de blyfria kulorna goda ballististiska egenskaper för att de ska hålla hastigheten så länge som möjligt. Om kulan dessutom är Blyfria kulor – värt att tänka på På grund av sin längd kräver blyfria kulor en brantare räffling än blykulor. Till vänster två blykulor med vikten 11,7 g (180 gr), därefter de två lika tunga kopparkulorna Nosler E-Tip och Hornady GMX. Därefter Hornady GMX och Fox 10,7 g (165 gr), GSCustom 9,7 g (150 gr) och Hornady GMX 8,1 g (125 gr). tung (samma vikt som jägarna har vant sig vid för blyhaltiga kulor) så blir kulan klart längre eftersom materialet är lättare. Det här ger ofta en marginell stabilisering vid normal räffling, vilket betyder att kulan är instabil så fort den lämnar pipan. Precisionen kan vara hyfsad ända till 75 meter och ibland en bit till, men kulan fungerar inte som tänkt när den träffar målet. Om en sådan kula ligger aningen snett vid anslaget så öppnar den sig kanske inte alls utan välter. En kula som har vält gör visserligen fula spår i mjukvävnad, men den förlorar i motsvarande mån inträngningsförmåga och i värsta fall fastnar den i ben utan att nå det vitala området. Ett annat eventuellt problem är hur en sådan här tung och lång blyfri kula öppnar sig. Om kulan inte omedelbart börjar svampa upp sig vid träff så förlorar den lätt stabiliPå jägarhåll har somliga varit rädda för att vi måste skaffa nya gevär på grund av blyförbudet. Men situationen är lyckligtvis inte alls så här dyster. TexT och bilder Esa Höysniemi Jägaren 6/2021 48 En jägar s vapen
teten eftersom den blir baktung. En snabb inbromsning innebär att kulans bakre del trycks förbi den lättare spetsen och vi hamnar i samma belägenhet som ovan. Gamla kalibrer och blyfri kula Hos oss finns det fortfarande gott om gamla gevär med militär kaliber som används på jakt. Bland dem fungerar 7,62 mm, 8 mm och även 6,5 mm också med blyfria kulor, i synnerhet med den ursprungliga branta räffelstigningen. 9,3x57 och 9,3x53R lider kanhända mest av förändringen eftersom det inte tillverkas särskilt många blyfria alternativ under 16 gram för dem. Men redan en 16 grams blyfri kula är så lång att det blir för lite utrymme för krutet för att nå en tillräcklig hastighet. 7x57 klarar sig i allmänhet fint med den ursprungliga militära räffelstigningen, men 7x54 med motsvarande effekt är mera problematisk eftersom gevär med den här kalibern oftast är borrade och samtidigt räfflade väldigt flackt. Nytt gevär eller ny pipa? I de flesta fall är det inte alls nödvändigt att skaffa sig ett nytt gevär. Om ditt gevär inte fungerar som det ska med blyfritt så räcker det med att byta till en pipa med brantare räffling. Hör efter med en vapensmed om kostnaden; prislappen på pipor varierar i storleksordningen 150 till 600 euro. Mera gott än ont En traditionell blykula har maximal inträngning vid cirka 650 m/s eftersom expansionen förblir måttlig. För en blykula innebär ökad hastighet vid träff en större expansion, vilket minskar inträngningen. Hos blyfria mässingsoch kopparkulor ökar Kulorna på bilden är skjutna på 35 meters håll med ett gammalt .308 Win-gevär med räffelstigningen 1-12”. Testmaterialet utsätter kulorna för hård belastning. Till vänster 8,1 g GMX och 9,7 g Nosler E-Tip som fungerade fint. Den tredje är en 11,7 g E-Tip, som har expanderat men inte tillräckligt. Dessutom har spetsen expanderat aningen snett, vilket visar att kulan inte har varit alldeles stabil. Den sista är en 11,7 g Hornady GMX, som inte heller har varit alldeles stabil. Spetsen har dessutom expanderat snett. Våra inhemska .30-kalibriga klarar sig fint i jämförelsen. På bilden fabriksladdade .308-kulor; till vänster Sakos 10,5 g Blade och till höger Lapuas 11 g Naturalis. På äldre .308-gevär med flack stigning (1-12”) ska skjutavstånden vara måttliga för att kulan ska fungera bra. De flesta mässingskulor expanderar knappt alls utan deformeras en aning eller splittras. I förgrunden skjutna kulor och i bakre raden från vänster Tarvas, Woodleigh Hydro, tre olika Impala-versioner, 7,62 och 9,3 mm Möller MJG. I högerkanten en RWS tennkula. RWS:s 9,3 mm och 7,62 tennkula. Kulans spets splittras vid träff, men den hårdare bakre delen förblir hel och gör en djup sårkanal. Jägaren 6/2021 49
.308 Win och .30-06 Förr var standardräffelstigningen för .308 i regel 1-12” och för .30-06 1-10”, men numera har de flesta vapentillverkare stannat för en kompromiss, det vill säga att båda har 1-11”. Det här har breddat användningsområdet för .308 och i motsvarande grad minskat .30-06:ans potential. Lämpliga räffelstigningar för kopparkulor i kalibern .30: ? 11,7 g (180 gr) kulvikt: minst 1–10”, hellre 1–9”. ? 10,9 g (168 gr) kulvikt: minst 1–11”, hellre 1–10”. ? 9,7 g (150 gr) kulvikt: 1–12” inträngningen med hastigheten även om kulan skulle deformeras mera. För samtliga kulor gäller att sårkanalen börjar utvidgas när anslagshastigheten överskrider 750 m/s. Men vid hastigheter över 800 m/s ökar risken för köttförluster oavsett kultyp. Dagens blyfria kulor fungerar optimalt på korta avstånd, alltså under 150 meter. Några egentliga långdistanskulor handlar det åtminstone inte ännu om trots att somliga tillverkare skryter med ”long range”-egenskaper. Om räffelstigningen passar kulan i fråga så är funktionen på korta avstånd klart bättre än hos en blykula. Köttförstöringen blir mindre och en träff i ben orsakar inte lika mycket splitter som med bly. Om kulan splittras blir det inte heller lika mycket splitter i köttet. Vid en träff i kvistar bevarar en kula av mässing eller koppar i allmänhet sin vikt oförändrad, men kulbanans avvikelse i sidled kan bli mycket stor, i synnerhet om stabiliseringen har varit marginell. Sammanfattningsvis är fördelarna större än nackdelarna så ingenting hindrar en övergång till blyfritt innan det eventuellt blir obligatoriskt. Bara räffelstigningen och kulvikten kommer överens. Här har kulans spets expanderat för långsamt och uppsvampningen stannade halvvägs eftersom kulan välte. Även om spetsen har expanderat en hel del så har kulan inte fungerat som den är tänkt att göra. En instabil kula välter vid anslaget. Till vänster en blykula som är för lång för räfflingen och därefter tre instabila kopparkulor. På sidan av kulorna syns det tydligt att de har trängt sidlänges in i testmaterialet. De har inte heller expanderat som de ska. En fabriksladdning med kulan 10,9 g (168 gr) Barnes TTSX och geväret .308 Tikka 55 med den traditionella räfflingen 1-12”. De tre skotten bildar en tät klunga på 75 meter, men kulhålen är inte runda. På 100 meter träffar samma kombination redan dåligt; en av kulorna låg på tvären vid anslaget! På älgprov skulle det bli klart godkänt, men på jakt skulle kulan med den här kombinationen inte fungera som den ska. VAD DÅ RÄFFELSTIGNING? Räffelstigningen uttrycks i tum. Exempelvis 1-10” betyder att räfflingen gör ett helt varv på en tio tums (25,4 cm) sträcka. En flackare stigning som 1-12” tum behöver således tolv tum (30,5 cm) för ett varv. En brantare räffelstigning får kulan att rotera snabbare runt sin axel. Ju tyngre (=längre) kula, desto högre rotationshastighet behövs det för att stabilisera den. Jägaren 6/2021 50
Nyt fasaanijahtiin osallistuminen on helppoa Metsästysaika sisältää riistalounaan, saunavuoron, saadun saaliin ja jopa 10 linnun pudotusmahdollisuuden Jahdissa mukana Kuninkaan Erän koirat Tammi-helmikuussa sunnuntaisin 2h 300€/hlö ryhmäkoko 2-4 OSTA METSÄSTYSAIKAA HÄRKÄNIITYLLE Lue lisää www.ravintolabackas.fi/ eraelamykset Härkäniitty, Loppi Veijo Kantanen p. 0400 253020 JALMARIN SLAGFÄLLAN JÄGARKALENDERN 2022 NU I LAGER! Fickeller väggmodell. Beställ vår bombsäkra julklappsfavorit i nätbutiken www.erakontti.fi PRIS 10 € /st Oy Eräkontti Ab Tfn 010 440 9410 | www.erakontti.fi FÖRMÅNLIGT SOM SEXELLER TOLVPACK ? 6 st 339,00?€ / inklusive frakt ? 12 st 645,00?€ / inklusive frakt + plus en Jalmarin vippfälla på köpet (värde 49,90 €) www.brahe.fi Lisätietoja: Teemu Keränen 040 747 7234 teemu.keranen@brahe.fi Riistanhoitaja Luontoalan ammattitutkinto, 150 osp Tule opiskelemaan luontoalalle riistanhoitajan ammattitutkintoon! Koulutus toteutetaan monimuotoopetuksena, joten se sopii erittäin hyvin myös työn ohessa suoritettavaksi. Koulutus tarjoaa laajan tietoja taitokoulutuksen jokaiselle opiskelijalle henkilökohtaisten opetustarpeiden mukaisesti. Jägaren 6/2021 51
R onkainen grundade 2015 Ketunkaatajan Kennel tillsammans med hustrun Sirpa, vilket betyder att hans kunnande inkluderar uppfödningen av goda rävjaktskamrater. Vi hängde med Ronkainen på en rävjakt i Posio där ett sällskap på ett tiotal personer samlades i terrängen en tidig morgon för att smida dagens planer. Jaktområdet arrenderas av föreningen Ylikitkan Eräpojat. – Här finns så gott om räv att det garanterat inte dröjer innan vi har ett drev på gång, upplyser Rauno. Drevplanerna spikades och passkyttarna gav sig iväg till sina avtalade platser. Den yngsta, elvaåriga Ville Kummala, är inte mycket längre än sin hagelbössa. Men skjutskickligheten är det inget fel på om han skulle komma till skott. Den yngsta jägaren i familjen Kummala är åtta år. Han har självfallet inte jaktkort ännu – men vänta bara! – Det här har jag väntat på sedan pojkarna föddes, att få jaga tillsammans med dem. Nu börjar vi äntligen vara där, glädjer sig Veli-Pekka Kummala. Utöver rävjakten har Veli-Pekka och Ville redan avverkat flera trivsamma fågeljakter tillsammans. – Här finns verkligen mycket fågel, men ännu har vi inte knipit en enda! skrockar Veli-Pekka. När vi närmar oss stället där hunden ska släppas skymtar den skarpögda Rauno någonting rödbrunt. Det avgör platsen där hunden släpps och drevet börjar så gott som genast. Snart sätter räven kurs rakt mot en av passkyttarna. Marko Takapuro och Rauno Ronkainen tittar på hundpejlen hur hunden närmar sig det avtalade passet. Men varför hörs det inget skott? – Det har säkert gått så, att han inte hann skjuta. Räven kommer ibland med sådan fart att det inte går, menar Marko. Särskilt långt hinner hunden ändå inte driva räven innan mickel slinker in under en sten och lämnar hunden skällande utanför. På rävjakt i Posiotrakten Kuusamobon Rauno Ronkainen jobbar på somrarna och tar semester på hösten. Det är den bästa tiden att göra det som han gillar bäst; att jaga räv och mårdhund med hund. TexT Olli Kangas Bilder Tero Soronen På gruppbilden från vänster: Jesse Kummala 8 år, Ville Kummala 11 år, pojkarnas pappa Veli-Pekka Kummala från Haukipudas, Keijo Hämeenniemi från Posio, Rauno Ronkainen från Kuusamo, gruppens ledare Mika Oikarainen från Posio, Rauno Leinonen från Vemo och Marko Takapuro från Posio. Dessutom den tyska jaktterriern Tiltu och den ryska stövaren Itärajan Roni. Jägaren 6/2021 52
Ville Kummala ställs på pass för att se till att räven inte smiter om den råkar ha en flyktväg ut. Villes jaktkort är rykande färskt. – Visst är det här spännande, medger Ville när han laddar sin halvautomatiska hagelbössa. Pojkens min är så beslutsam att det säkert blir stopp för räven om den skulle dyka upp där. Länge behövde Tiltu inte jobba i grytet innan räven var ställd och det var dags att börja gräva. Någon bombnedslagskrater behövde vi inte gräva ut den här gången Det var dags att hämta grytgrävarutrustningen och grythunden. Stövaren får ta en paus även om den gärna hade fortsatt driva en god bit till. Grythunden Tiltu, en tysk jaktterrier, är såpass skarp till lynnet att främmande personer ska passa sig om de vill ha fingrarna i behåll. Därmed är Tiltu en formidabel motståndare för vilket rovdjur som helst som har gått i gryt. Tiltu nosar inresserat kring stenarna där räven försvann och drevet tog slut. Hon får inte upp vittringen genast, men när hon gör det så störtar hon in. Jakten följer man på modernt vis genom att kika på telefonen. Som berättar att räven gick i pass alldeles nära, men inget skott hördes. – Det gick säkert med en hiskelig fart! Jägaren 6/2021 53
Det förargar inte Mika Oikarainen att byta geväret till en spade. Posiotrakten bjuder på fina landskap för friluftsliv. Räv finns det dessutom gott om. För Rauno är jakten finast när hela familjen deltar tillsammans. Det behövdes inget dagbrott utan räven kunde avlivas efter ett måttligt grävande. Och det fanns tid kvar för ett drev till! Jägaren 6/2021 54
innan räven kunde lyftas upp och avlivas. Hunden klarade sig utan en skråma. Drevet förvandlades till en räddningsoperation På eftermiddagen blev det drev på ett par rävar som båda visade sig gilla trafikerade vägar. Den ena utplånade sitt spår genom att raska längs en väg så hunden tappade den. Den andra korsade våghalsigt en livligt trafikerad riksväg, vilket förvandlade jakten till en hundräddningsexpedition. Som lyckligtvis avlöpte väl och hunden kunde bärgas. Hur det gick för räven är det ingen som vet. Hundmästaren jagar med stort sällskap Rauno Ronkainens rävverksamhet omfattar 21 föreningar och jakten sträcker sig över hela 300 000 hektar. I detta nu har han 41 regelbundna jaktkamrater och den sydligaste gruppmedlemmen bor i Esbo. Budskapet har spritt sig om hundmästaren vars uppfödningar är grymma på att hitta räv. Fler än en kommer förstås också för att återse sina forna hemtrakter. – När man har bott där i södern, i Egentliga Finland, i 40 år så får man hemlängtan ibland. Det är det främsta skälet till de här resorna, menar Rauno Heinonen som reste till Posio från Vemo. Han tänker tillbringa en hel vecka i Posio med att jaga fågel och räv. Också den här dagen var lyckad; det blev fällningar och gruppen fick tillbringa kvalitetstid i naturen. Keijo Hämeenniemi bor däremot i Posio och lever ett naturnära jägarliv. Men han kan inte riktigt förklara vad det är som drar honom till skogen gång på gång. – Jag har ju jagat i över trettio år så det har blivit ett sätt att leva. Det är bara så att jag måste ut i skogen och naturen, berättar Keijo när han med van hand täljer en näst intill perfekt korvgrillningspinne. Jaktvärden Ronkainen har ingenting övrigt att tillägga utom att han saknar ett par kära personer. – Om jag bara hade haft hustrun och dottern med mig så hade dagen varit fullkomlig. Men lyckligtvis kommer det också sådana dagar under hösten, nickar Rauno Ronkainen vid brasan. Ville hade satt stopp för räven om den hade försökt smita. Men visst var det spännande! jahtivahti.fi Hankkijan myymälöistä ja hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. JAHTI&VAHTI-NAMIT MAISTUU AINA! Hemmottele ja palkitse koiraasi terveellisen ja täysipainoisen Jahti&Vahti-aterian ohella. Lihaisissa, viljattomissa ja kotimaisissa Jahti&Vahti-nameissa on neljä eri vaihtoehtoa: kalkkuna, nauta, sika ja naudanmaha. Jahti&Vahti-kuivamuonat tarjoavat terveellisen ja täysipainoisen perustan koiran päivittäiseen ruokintaan. Energia | Extra Energia | Kana ja Riisi | Junior | Kevyt | Lammas ja Riisi | Pentu | Viljaton | Liha-, Kanaja Riista-ateriat Etu voimassa 24.12.saakka. Jahti&Vahti-koiranruokasäkin ostajalle! (10 tai 15 kg) Jahti&Vahti -makupalapussi
Björnarna som har blivit skadade av slagjärn för små rovdjur har fått mycket publicitet. Det nationella viltrådet (VRN) jobbar nu för att göra jägarna medvetna om problemet så det rättas till utan något behov av ändringar i lagstiftningen. TexT Tero Kuitunen J uhani Kukkonen som är ordförande för det nationella viltrådet betonar att det inte längre finns utrymme för daltande. – I år har det hänt tre gånger och dessutom känner viltcentralen till enstaka fall från tidigare år. Jägaren ska lägga slagjärnet i ett välbyggt hölje som hindrar andra djur från att nå fällan. Nationella viltrådet tog ställning till slagjärnsbjörnarna Björnarna som har trampat i slagjärn har slagits upp stort i nyheterna och fallen har väckt livlig debatt. Röster har höjts för ett förbud mot slagjärnen och ett medborgarinitiativ är på gång. Slagjärnen dödar genast och spelar en framträdande roll i synnerhet för jakten på mink och mård. Ett förbud eller en stram begränsning skulle ha väldigt negativa konsekvenser för jakten på de här arterna. – Det finns inget alternativ som kan ersätta slagjärnen helt. Minken är en skadlig främmande art och den intensiva jakten är ett måste för att mångfalden i vår ursprungliga fauna, i synnerhet för fåglarna, ska bevaras, betonar Kukkonen. – Fällorna som fångar levande kan inte ersätta slagjärnen som dödar eftersom jägare som bor långt från JY RI M O N O NE N Jägaren 6/2021 56
Det nationella viltrådet (VRN) Det nationella viltrådet är ett strategiskt förvaltningsorgan som stöder viltpolitiken och deltar i beredningen av den. Viltrådet behandlar ärenden som gäller vilthushållningen på riksnivå. Viltrådet har inte uppgifter som ansluter till viltcentralens offentiga förvaltningsuppgifter eller personaladministrationen. Det nationella viltrådet arbetar för ett öppet och interaktivt samarbete med intressegrupperna i frågor som gäller hjortdjursoch rovdjurspolitiken, och främjar sammanjämkandet av olika intressen. SLAGJÄRNSBJÖRNARNA I NORRA KARELEN Tidigare under hösten påträffades i landskapet Norra Karelen två björnar med ett slagjärn för små rovdjur på tassen. De här två björnhonorna hade inalles sex ungar; den ena hade fyra ungar födda i år och den andra två fjolårsungar. TexT Kai-Eerik Nyholm I naturen utgör en björn med ett slagjärn på tassen en potentiell fara för alla som rör sig där. Det är smärtsamt att ha ett slagjärn om tassen och vem skulle inte bli sur med mindre? Slagjärnsbjörnen i Lieksa avlivades av storviltsassistansen på orten. Jägarna följde björnen en längre tid och gjorde flera försök att fälla den. Uppgiften var emellertid inte enkel eftersom den skygga honan gång på gång flydde för hunden in i täta snår. Björnhonan som upptäcktes i Sarvinki i Eno hade fyra ungar, inte ens årsgamla. I juli försökte jägarna fånga henne med en bur. Personal på Naturresursinstitutet avbröt semestern för operationen, men honan vägrade gå in i buren. När björnsäsongen hade börjat bad polisen allmänheten om observationer av björnhonan med ungar för en eventuell avlivning. Men björnen lyckades hålla sig undan jägarna ända till slutet av september då den upptäcktes nära platsen där den sågs i juli. I början av oktober inleddes ett nytt försök att hjälpa björnhonan i Eno. Naturresursinstitutet försöker locka björnen med en åtel och söva henne för att befria henne från järnet. sitt jaktområde inte har möjligheter att kontrollera fällorna varje dag. Och det finns dagar då det inte ens är möjligt att åka ut till fällorna. Rätt använda ingen fara Det är fullt möjligt att effektivt hindra björnar och andra stora djur från att nå ett slagjärn. Viltrådet anser därför att branschen i sin kommunikation ska särskilt framhålla de etiska anvisningarna för jakten med slagjärn och uppmuntra jägarna att använda regelrätta skyddshöljen. – Lagstiftningen följer med sin tid så där finns inga behov av ändringar. Det gäller att få samtliga jägare att förse slagjärnen med ett välkonstruerat skyddshölje som hindrar andra djur från att ta sig in, förklarar Kukkonen. Nationella viltrådets ordförande Juhani Kukkonen: – Det finns inget alternativ som helt kan ersätta slagjärnen. Slagjärn för mårdjakt lämnar fula spår i en björntass! JY RI M O N O NE N KL AU S EK M AN JA AK KO KÖ N TT Ä Jägaren 6/2021 57
PRIMA VILTKÖTT, DEL 1: Från skog till slakt Syftet med den här tvådelade artikeln är att ge varje jägare användbara tips och tillämpningar om de viktigaste momenten i kötthanteringen och lyfta fram sådant som är viktigt för köttets kvalitet. Vi börjar med de första stegen på vägen från skogen till slakten för att få prima viltkött. TexT och bild Antti Saarenmaa V ägen till hygieniskt viltkött av hög kvalitet börjar med ett genomtänkt fällande skott. Försök få till en träff som är så bra som möjligt och beakta även vinkeln mot dig som djuret står i. I synnerhet i skymningen kan den här vinkeln vara svår att bedöma och ett skott riktat bakom skulderbladet kan i själva verket komma ut på fel sida av mellangärdet. En snygg träff medför mindre arbete och bättre hållbarEn dovhjortskalv flyttas opassad till ett lämpligt utrymme för den fortsatta hanteringen. Om träffen var bra så brådskar det inte med urtagningen. Den som saknar slaktskjul, garage eller motsvarande är ibland tvungen att improvisera vid kötthanteringen. SA AN A KA M UL A Jägaren 6/2021 58
het för köttet. När magsäcken och tarmarna är rena så minskar risken för att skadliga bakterier ska sprida sig och köttet börja smaka illa. Den för köttet optimala träffen ska passera skulderbladen utan att skada dem medan kulans (eller pilens) ingångsoch utgångshål ska ligga framför mellangärdet. Gör passningen snyggt När passningen görs i terrängen riskerar kroppen att bli smutsig. Om du har tillgång till ett utrymme som är lätt att tvätta, som ett garage med golvavlopp, eller en ren presenning så kan du överväga att sköta passningen helt eller delvis någon annanstans än i terrängen. Men observera att om kulan har tagit för långt bakom eller i fel vinkel och har skadat matsmältningsorganen så måste de tas ur omedelbart. Det är inte obligatoriskt att snitta halsen för att lossa luftstrupen i skogen, liksom inte heller mellangärdet. Det rekommenderas att man låter lungorna och hjärtat vara kvar under transporten. Risken för att kroppen ska förorenas minskar om man inte öppnar bröstkorgen i skogen. När du passar ett vilt i terrängen ska du knyta till mag-tarmkanalen med ett snöre eller ett buntband bakom mellangärdet och först därefter ta ut tarmarna. Om du vill avlägsna överflödigt blod från brösthålan innan du transporterar kroppen till platsen där den slaktas och flås så kan du göra ett litet snitt i mellangärdet och låta det mesta blodet rinna ut. Om du ändå slutför passningen i terrängen så ska du flytta kroppen så, att det inte kommer smuts i brösthålan. Undvik också onödigt baxande av kroppen på marken och släpa den inte över diken eller pölar. En dragskiva eller pulka är bra att ha när en större kropp ska flyttas och håller den ren på barmark. Varsamt med kniven När du skär loss ändtarmen eller hanterar exempelvis en träff i magen så är det klokt att byta kniv om den blir smutsig. Ett snitt genom hinnor med smutsig kniv förorenar köttet. Planera flåningen på förhand Det är förnuftigt att offra en stund på att planera flåningen och förberedelserna. Ett välutrustat slaktskjul har vinsch och galgar så kroppen kan lyftas upp från golvet till lämplig arbetshöjd. En flåställning underlättar också. Där hålls kroppen i en lämplig ställning och det går lätt att förbereda snitten på benen och sidorna. Även om du inte skulle ha tillgång till ett slaktskjul så går det att utrusta sig för flåningen med lösningar i samma stil. Det är viktigt att lyfta upp kroppen från marken så inte de flådda delarna tar i och blir smutsiga. Det händer att jägare i brist på slaktskjul hissar upp kroppen i en stadig trädgren med ett kraftigt rep, i kraftiga krokar i garagetaket eller i en trefot av rejält virke. Var kreativ men praktisk, det viktigaste är att få upp kroppen så den hänger och kan flås utan risk att förorenas. Block och talja, ett kraftigt rep och en galge eller krok tar inte mycket plats och kan ställas upp nästan var som helst. Kom ihåg vid flåningen att hudens utsida är smutsig medan insidan är ren. En god tumregel är att den ena handen hanterar enbart utsidan medan den andra rena handen håller kniven och hanterar insidan. På det viset undviker du att smuts från utsidan når köttet. Med ett omsorgsfullt fällande skott och en bra träff, snygg passning och omsorgsfull flåning får viltköttet bästa möjliga utgångsläge för nästa artikel där vi behandlar stegen till prima viltkött och mörning. Korrekt behandlat viltkött av hög kvalitet kommer bäst till sin rätt när jägaren också sätter sig in i matlagningen. Smaksaker ska vi inte gräla om, men alla kroppsdelar behöver inte bli genomstekta. En flåningsställning underlättar momenten före flåningen. En sådan snickrar man själv av enkla beståndsdelar. SA AN A KA M UL A Jägaren 6/2021 59
Björnköttet är mörkt med kraftig smak och passar därför fint till grytor och såser. H är i vårt land fälls uppskattningsvis 150 till 300 björnar om året, vilket betyder att köttet inte är tillgängligt för alla. På hösten går det att hitta björnkött i välsorterade köttaffärer, färskt eller fryst. Björn finns också som konserv. Vid tillagningen av färskt eller fryst björnkött ska du komma ihåg att inte mediumsteka biffarna på grund av trikinfaran. Björnköttet ska alltid vara genomstekt, det vill säga minst 70 grader. Frysboxen tar däremot inte livet av trikinerna. BJÖRN A LA MOSKVA Cirka 4 portioner Ca 600 g björnkött, exempelvis bog eller stek 2 lökar 2 vitlöksklyftor 2 msk smör 1 msk olja 1–2 ryska saltgurkor 1 tsk paprikamjöl ½ tsk salt ½ tsk svartpeppar ¼ tsk cayennepeppar 1 köttbuljongtärning 3 msk vetemjöl 1 pkt (170 g) blåmögelost 1 burk (120 g) smetana Tärna köttet till munsbitar. Skala och finfördela lökarna. Hetta upp fettet i en stekpanna och bryn hälften av köttet under omrörning. Tillsätt fett vid behov. Häll köttet i grytan. Koka upp vatten och häll det i grytan. Upprepa med resten av köttet. Hetta upp mera fett i en stekpanna och sautera lökarna. Tillsätt de tärnade saltgurkorna, kryddorna och den smulade buljongtärningen. Rör om och häll i grytan. Strö vetemjölet i grytan. Rör om. Tillsätt vatten så det täcker ingredienserna. Tillsätt den smulade mögelosten och smetanan. Lägg på locket och ställ grytan i ugnen på 150 grader i ungefär 1 ½ timme. Servera med kokt potatis eller potatismos. Med saftig björnsmak Med det här receptet kan du också laga grytan på älg, hjort och bäver. Jägaren 6/2021 60 MATREDAKTÖR OCH JÄGARE KATI POHJA LAGAR VILTDELIKATESSER FÖR VÅRA LÄSARE. 2018 GAV HON UT BOKEN RIISTAA LAUTASELLA MED RECEPT PÅ VILTRÄTTER. Följ Kati Pohja på Instagram: @sorsalassa bilder Laura Riihelä Mat n
GRÄDDIG BJÖRNSKAV Cirka 4 portioner Ca 600 g björnkött, tex bog eller stek (fryst) 1 msk smör 1 msk olja 1 tsk salt ½ tsk svartpeppar 3–4 dl mörkt öl 1–2 dl matgrädde Skär bort eventuella hinnor från köttet. Skär sedan köttet i tunna flarn med vass kniv. Hetta upp smöret och oljan i en gryta. Bryn köttet i smärre partier under omrörning. Krydda med salt och svartpeppar. Upprepa proceduren tills allt kött är brynt. Lägg tillbaka köttet i grytan och tillsätt 3 dl öl. Låt sjuda på mild värme i cirka en timme. Tillsätt öl eller vatten om köttet börjar torka. Tillsätt grädden när köttet börjar bli mört. Låt sjuda i cirka 10 minuter eller tills såsen känns lagom tjock. Avsmaka och krydda vid behov. Servera tillsammans med potatismos eller rotfruktsmos och lingon. Ett tips: Krydda gärna björnskavet med persilja och timjan. 61 Jägaren 6/2021
S jöfågelsäsongen fortsätter till årsskiftet, men när vattendragen fryser tvingas de flyttande änderna inleda resan till övervintringsområdena. Därför är det nu en bra tid att kontrollera att de lagstadgade anmälningarna är gjorda för sjöfåglarna som du har fällt. Skyldigheten att göra fällningsanmälan gäller för samtliga jaktbara änder utom gräsand, knipa och kricka. Fällningsanmälningen ska göras inom sju dygn efter fällningen. Det enklaste sättet är att anteckna samtliga fällningar i Oma riista. Då behöver du inte hålla reda på för vilka arter anmälan ska göras. Sädgås Jakten på flyttande sädgäss i det sydöstra hörnet av landet upphör den sista november. Kom ihåg att anmäla sädgässen som du har fällt. Skicka gärna en bild på varje fälld sädgås till hanhi@riista.fi. På bilderna gör vi en bestämning av underarten utifrån näbbens färg och huvudets proportioner. Dessutom gör vi en åldersbestämning utifrån täckfjädrarna. Viltinformationen utgör nyckeln till hållbar jakt. Samtidigt undviker vi onödiga begränsningar. Övriga aktuella arter Glöm inte heller fällningsanmälningen för rådjur, vildsvin, iller, gråsäl och östersjövikare! Kom ihåg fällningsanmälningen! Skyldigheten att göra fällningsanmälan gäller för samtliga jaktbara änder utom gräsand, knipa och kricka. GE TT Y IM AG ES Jägaren 6/2021 62 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
Utfodring med säd ökar risken för fågelinfluensa M inisteriet föreslog i våras ett treårigt förbud mot användningen av säd som lockbete vid jakt på sjöfåglar. Förordningen gavs dock inte i den föreslagna formen och beredningen fortsätter under hösten och vintern. Fördelarna och nackdelarna med utfodring med säd har redan utvärderats i två år av viltkoncernens sakkunniga och viltrådens ordförande på seminarier och i de regionala viltråden. Att locka änder – till och med hundratals till en och samma utfodringsplats bedömdes öka risken för spridning av smittsamma sjukdomar som fågelinfluensa. I vintras nåddes vi nerifrån kontinenten av oroväckande nyheter om att fågelinfluensan skulle ha börjat sprida sig igen. Det finns flera stammar av smittsamma fågelinfluensavirus. Somliga sjöfåglar kan bära och sprida virus utan att själv insjukna och dö medan dödligheten bland utsatta fasaner verkar vara stor. Somliga virusstammar har dessutom smittat däggdjur; här i vårt land har påträffats en död räv och en död utter. Vi har skäl att frukta smittan mellan arter eftersom det kan leda till smittade människor. Under hösten har man i flera viltvårdsområden i Salo och Janakkala påträffat ett stort antal utsatta fasaner som har dött i sjukdomen. Om fågelinfluensan skulle sprida sig till fasaner i hägn, det vill säga till ”fjäderfä”, skulle det kunna leda till enorma förluster för uppfödarna i de drabbade områdena – bland annat skulle exporten gå i stå. På orterna där fasaner sätts ut är populationen mycket tätare än en naturligt häckande population. Likaså är det onaturligt tätt med änder på platser där sådana utfodras med säd. Vi känner till att det förekommer utfodring av sjöfåglar med säd på platser med smittade fasaner. Med de här metoderna blev således jaktmöjligheterna inte bättre utan tvärtom sämre! Nu är all fågeljakt förbjuden i de här områdena med stöd av lagstiftningen om djursjukdomar. JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Utbildning av hund för lodjursjakt och jakthundsprovet Svar på frågor I enlighet med jaktlagens 41 a § börjar den stamvårdande jakten på lodjur som förut den första december och pågår till den sista februari. I renskötselområdet inleddes jakten den första oktober och avslutas likaså den sista februari. De ofta ställda frågorna rör utbildningen av en hund för lodjursjakt och jaktprovet som ordnas för en sådan hund. Samtliga våra stora landlevande rovdjur är i princip fredade, men avsteg från fredningen detta gäller både störning och fällning – är under vissa omständigheter tillåtna. För de stora rovdjuren kan Finlands viltcentral bevilja separat dispens för utbildning och jaktprov enbart för björnarbete och björnprov. Av ovannämnda skäl beviljas därför ingen separat dispens för lodjur. I anslutning till en stamvårdande jakt på lodjur får dock en hund utbildas och hundprov ordnas. Då ska jägarna naturligtvis ha en eller flera oanvända dispenser för stamvårdande lodjursjakt i dispensområdet. GE TT Y IM AG ES K lumn 63 Jägaren 6/2021
N aturresursinstitutet (Luke) har fått i uppdrag av jordoch skogsbruksministeriet att ta fram ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen i vårt land. Uppgiften görs som ett internationellt forskningssamarbete åren 2021-2022 (bild 1). Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå beskriver en storlek på stammen där skyddsnivån bibehålls gynnsam om även de övriga kriterierna, som livsmiljöns tillstånd, uppfylls. Att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå är inte enkelt eftersom värdet inte har givits någon exakt definition. Enligt tolkningsanvisningen ska referensvärdet vara större än det som kallas minsta livskraftiga population. Med detta avses den minsta stammen som kan antas överleva med en viss sannolikhet under en viss tidsrymd. Den minsta livskraftiga populationen definieras ofta så, att man bestämmer den acceptabla risken för att populationen ska dö ut till tio procent under 100 år, men i litteraturen förekommer också andra underbyggda alternativ som beräkningskriterium. Stammens framtida livskraft och överlevnad beror på populationens demografiska och ärftliga egenskaper. De demografiska faktorerna, som nativitet, mortalitet och flyttningar, påverkar stammens utveckling och övriga egenskaper, som åldersstrukturen. De ärftliga, det vill säga genetiska, faktorerna påverkar individens överlevnad: så kan exempelvis inavel försvaga ungarnas överlevnad. Den genetiska mångfalden är dessutom en förutsättning för att en art ska Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen I början av september publicerades en mellanrapport om arbetet med att bestämma ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargen. Arbetet ska vara färdigt hösten 2022. TexT Inari Helle, Mia Valtonen, Ilpo Kojola, Samu Mäntyniemi, Jenni Harmoinen, Vesa Nivala, Helena Johansson, Suvi Ponnikas, Annika Herrero, Samuli Heikkinen, Laura Kvist, Jouni Aspi och Katja Holmala bevara förmågan att anpassa sig till långtidsförändringar i miljön. Mellanrapporten behandlar arbetet med att bestämma ett referensvärde utifrån vargstammens demografi, livsmiljöer och genetik. Helheterna presenteras separat i rapporten. Resultaten är preliminära. Vargstammens ärftliga variationer har minskat Arbetet med att definiera ett referensvärde på genetisk grund inleddes med en undersökning av det genetiska tillståndet hos våra vargar. I dagsläget ligger den genetiska mångfalden hos våra vargar på en betryggande nivå och stammen har kontakt med vargarna i ryska Karelen. Trots detta har mängden ärftliga variationer minskat sedan 90-talet. Den senaste svackan observerades så pass nyligen som åren 2016-2017 (bild 2). Vid samma tid minskade vargstammen på grund av det kraftiga jakttrycket. Efter svackan stannade nivån på de genetiska variationerna på en lägre nivå än förut, vilket visar att invandringen från Ryssland inte räcker till för att motverka förlusten av SA M I SÄ IL Y/ LU KE S AR KI V Jägaren 6/2021 64 F rskning
ärftliga variationer i en liten population. De preliminära resultaten pekar mycket riktigt på att vår nuvarande vargstam är för liten för att bevara sin genetiska livskraft ens i ett ganska kort (17 år) tidsperspektiv. Ny populationsmodell som verktyg Som ett stöd för arbetet med att bestämma ett referensvärde som bygger på stammens demografiska egenskaper och livsmiljöer utvecklade vi en populationsmodell som beskriver den del av vargstammen som lever utanför renskötselområdet, men utelämnar gränsflockarna. Med modellens hjälp kan vi beräkna den minsta livskraftiga populationsstorleken bara vi först väljer en godtagbar förlustrisk och en granskningsperiod. Med modellen kan vi även uppskatta stammens ekologiska bärkraft, det vill säga den teoretiska nivå som stammen kan tänkas lägga sig på om den tillåts växa obegränsat utan någon mortalitet orsakad av människan. Utgångspunkten för beräkningen av bärkraften var en livsmiljösimulering där vi uppskattade det maximala antalet vargrevir i landet. Uppskattningen byggde på vargrevirens observerade arealer och tätheterna för de viktigaste bytesarterna. Med populationsmodellen kan vi alltså fastställa referensvärden för en gynnsam skyddsnivå utgående från den minsta livskraftiga populationen och bärkraften. Vargens ställning regleras av EU:s naturdirektiv Den gynnsamma skyddsnivån är ett centralt begrepp i den europeiska unionens naturoch fågeldirektiv. Syftet är att skydda arter och naturtyper som bedöms som viktiga av EU. I vårt land hör vargen utanför renskötselområdet till naturdirektivets bilaga IV med arter för vilka ett strikt skydd tillämpas. Enligt direktivet är skyddsnivån för en art gynnsam när arten på lång sikt bevaras i sin naturliga miljö utan att artens naturliga utbredningsområde krymper. För att en art ska bevaras på lång sikt krävs det dessutom tillräckligt mycket livsmiljöer. Direktivet ålägger oss att vart sjätte år uppskatta den gynnsamma skyddsnivån för en art. I vårt land svarar miljöministeriet för detta. Allt mer kunskap om vargstammen Arbetetet med att utveckla analyserna och verktygen för arbetet med att fastställa referensvärdena fortsätter i ungefär ett år till (bild 2). Slutrapporten ska publiceras på hösten nästa år och där ska vi integrera den genetiska informationen med den nuvarande simuleringshelheten som bygger på demografi och livsmiljöer. Projektet med att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå har också – och gör det fortsättningsvis – avkastat avsevärda mängder ny kunskap om vargarna i vårt land. Projektet för att bestämma referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen; tidtabellen och de olika stegen. Bild 1 Bild 2 SA M I SÄ IL Y/ LU KE S AR KI V Den genetiska mångfalden (allelförekomsten) 6,5 6,4 6,3 6,2 6,1 6 5,9 5,8 201 4-2 015 201 5-2 016 201 7-2 018 201 6-2 017 201 8-2 019 201 9-2 020 Projektet Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen; faserna och tidtabellen Material om demografi* och livsmiljöer Verktyg för bestämning av referensvärdena Verktyg för bestämning av referensvärdena Modellen vidareutvecklas Genetiska analyserna fortsätter Vetenskaplig utvärdering av mellansteget, stöder fortsatta utvecklingen Överlåts till ministeriet Överlåts till ministeriet Vetenskaplig artikel förbereds 1.1 2021 – 2.9 2021 3.9 2021 – 31.12 2021 *Demografi: vargstammens karaktäristika som nativitet, mortalitet, åldersoch könsfördelning, vandringar Preliminära resultat Genetiska materialet Material om demografi* och livsmiljöer Genetiska materialet POPULATIONSSIMULERING SIMULERING GENETISKA ANALYSER SL UT RA PO RT I SE PT EM BE R 20 22 M EL LA NR AP OR T 22 .9 20 21 Projektet Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen; faserna och tidtabellen Material om demografi* och livsmiljöer Verktyg för bestämning av referensvärdena Verktyg för bestämning av referensvärdena Modellen vidareutvecklas Genetiska analyserna fortsätter Vetenskaplig utvärdering av mellansteget, stöder fortsatta utvecklingen Överlåts till ministeriet Överlåts till ministeriet Vetenskaplig artikel förbereds 1.1 2021 – 2.9 2021 3.9 2021 – 31.12 2021 *Demografi: vargstammens karaktäristika som nativitet, mortalitet, åldersoch könsfördelning, vandringar Preliminära resultat Genetiska materialet Material om demografi* och livsmiljöer Genetiska materialet POPULATIONSSIMULERING SIMULERING GENETISKA ANALYSER SL UT RA PO RT I SE PT EM BE R 20 22 M EL LA NR AP OR T 22 .9 20 21 Jägaren 6/2021 65
I början av oktober hade ungefär 6000 observationer av 20 000 hjortar bokförts. När tidningen utkommer har siffrorna säkerligen ökat rejält. Observationsrapporterna finns nu i föreningarnas Oma riista under fliken Rapporter som kartor, tabeller och diagram. Nyttan för jaktföreningarna Det är allt skäl att aktivt fortsätta med antecknandet av observationer för att vi ska få ut nyttan som vi vill ha av funktionen. På nivån älghushållningsområde kommer mängden observationer att vara tillräckligt stor för att den information om stammens struktur som behövs för uppskattningen ska vara tillräckligt tillförlitlig. Även på föreningsnivå kommer nyttan av rapporterna att vara desto större ju fler jägare som ställer upp och antecknar observationer. Föreningarna har nytta av hjortobservationerna Från och med innevarande säsong har jägarna kunnat anteckna sina observationer av vitsvanshjortar under pågående jakt. Det ger oss inte bara exaktare siffror på stammen utan är dessutom till stor nytta för jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna. TexT Pirkka Peltonen och Antti Rinne Bild Antti Rinne För älgens del har vi redan länge antecknat observationer och använt rapporter för att planera och rikta jakten. Nu föreligger alltså likadana rapporter för vitsvanshjorten. Kartorna som visar de ackumulerade observationerna kan studeras exempelvis vid planeringen av gemensamma jakter. Då går det att styra jakten till områdena där det borde finnas mest hjortar. Observationskartorna är värdefulla också när det gäller att förebygga skador och olyckor. Om det i området finns specialodlingar eller livligt trafikerade vägar så ser man direkt genom observationerna som har gjorts under säsongen om det finns hjortkoncentrationer nära sådana ställen. Preciserar hjortstammens struktur Det sägs ofta att det i hjortstammen lokalt skulle finnas väldigt mycket bockar. I Jägaren 6/2021 66
synnerhet efter brunsten kan uppfattningen om mängden bockar vara felaktig. Genom att aktivt anteckna observationer under hela säsongen går det att rätta till det här och få en rättvisande bild av stammens struktur. Andelen kalvar i observationerna visar kalvproduktionen i området. Om man känner kalvproduktionen åtminstone på ett ungefär så går det lättare att uppskatta stammens storlek och beskattningstålighet. Utifrån kalvandelen går det också att bedöma om exempelvis väderförhållandena eller rovdjuren har påverkat kalvarnas antal och överlevnad. I rapporterna finns tabeller där observationerna separeras efter jaktsättet. Ofta ser man fler bockar på vaktjakt och fler hindar på drevjakt. Det är således inte förnuftigt att enbart förlita sig på någon enda jaktform utan alltid studera den breda helheten och samtliga observationer. Avskjutningen visar den selektiva beskattningens resultat Det går nu att noggrannare än förut anteckna hornuppgifterna för de fällda hjortarna. På det viset kan jägarna följa med i sina jaktmarker hur bockarna utvecklas, vilket gör resultatet av den selektiva beskattningen tydligare. Nu behöver vi inte längre ”ha på känn” utan har exakt statistik på resultatet. Hornuppgifterna ger oss data om de fällda bockarnas åldersfördelning. Dessutom finns det nya rapporter om de fällda hjortarnas viktfördelning. Trots att man i Egentliga Finland i åratal har skjutit klart fler hindar än bockar så uppgår andelen bockar till högst 50 % av de observerade vuxna hjortarna. När hornuppgifterna på de fällda bockarna antecknas noggrant går det statistiskt att följa resultatet av den selektiva beskattningen. I slutet av september var hjortobservationerna koncentrerade till föreningarna som aktivt bokförde observationer. Tabellrapporterna ger exakta data om hjortobservationernas fördelning på de olika jaktsätten. Jägaren 6/2021 67
Artikeln är en fortsättning på serien om Tunnhamn och berättar om hur fågellivet har återhämtat sig efter elimineringen av mårdhundar. Tunnhamn återhämtar sig – även svärtorna återvände Den helhet inom Sotka-projektet som handlar om elimineringen av de främmande rovdjuren i skärgården upphör i slutet av året. Tunnhamns skärgård som har fungerat som ett provlaboratorium för projektet bjöd på intressanta fågelöverraskningar redan i våras under den första mårdhundsfria häckningen. Fåglarna återvänder efter hand till området och vi kan redan se de första tecknen på en ökad produktion av ungar. TexT och bilder Mikko Toivola V id samma tid, när Föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) med stöd av ortsborna följde med mårdhundarna och eliminerade dem så organiserades en inventering av de häckande skärgårdsfåglarna. I Tunnhamnsområdet skulle Sotkaprojektet göra inventeringar före och efter elimineringen av mårdhundar. Den första inventeringen gjordes våren 2020 och den andra i våras. Eftersom arterna häckar vid olika tider måste inventeringen göras två gånger för att ge oss en så bra bild som möjligt av fågelfaunan. Under bägge åren lyckades vi verkställa båda inventeringarna. Även om det finns ett antal andra faktorer som inverkar på fågelinventeringens resultat än mårdhundarnas predationstryck så var området idealiskt för att observera effekterna av en mårdhundseliminering. Vi kan nu med en årlig inventering på våren följa med hur fågelbestånden utvecklas efter en särskilt tät mårdhundspopulation. 2020 års fågeltomrum Det bedrövliga utgångsläget för fågelfaunan i Tunnhamn presenterades redan i den andra delen av artikelserien, varför jag här nöjer mig med en en kortfattad översikt. Våren 2020 var tidig och även fåglarna inledde häckningen enligt tidtabellen. Inventeringen gjordes i ett läge där det fanns flera mårdhundspar med ungar. Som väntat hade många sjöfåglar misslyckats med häckningen och på många öar påträffades stora mårdhundsavträden. Under bägge inventeringsomgångarna 2020 påträffades mängder av äggskal och plundrade bon när öarna kammades igenom till fots. Somliga fåglar hade inlett häckningen, men hade råkat ut för plundrande Mängden svärtkullar överraskade mårdhundsjägarna i Tunnhamn i augusti i somras. På bilden en hona med sina sex ungar. TO M M Y AR FM AN Jägaren 6/2021 68
Ett tack till inventerarna! Fågelinventerarna gör varje år ett stor artat frivilligarbete. Utan deras kunnande och insatser skulle jag inte ha kunnat skriva den här artikeln. Vi lyckades engagera flera fågelexperter med mångårig erfarenhet till Tunnhamnsprojektet. Finlands viltcentral tackar Markus Ahola, Päivi Sirki, Mia Rönkä, Jouko Högmander, Mikko Jokinen, Markku Lappalainen och Fiia Haavisto. mårdhundar. Små tandavtryck skvallrade om gärningsmännen bakom illdåden. Sommaren 2020 nådde mårdhundarnas influensområde inte ända fram till inventeringsområdets sydöstra kant. På öarna Små Skogsörarna och Rysskobb påträffades vid inventeringstiden måsoch tärnkolonier med pågående häckning. Beträffande ejdern stötte inventerarna på flera ätna ejderägg. Beträffande mårdhundens konsekvenser är svärtan en intressant art. Arten ruvar sent, vid samma tid som mårdhundskullarna blir aktivare i juni och juli. Under mårdhundsjakten i augusti 2020 gjordes inga observationer av svärtkullar i det här området. 2021 byttes äggskalen till ägg och ungar Det är för tidigt att vänta sig en snabb återhämtning av fågellivet efter den första rovdjursfria våren. För flera arter har antalet par ökat, men skillnaderna är fortfarande små. Fältobservationerna som har gjorts i området visar tydligare än siffrorna att fågellivet har tagit sina första steg på bättringsvägen. Även måskolonin på Horsskär hade återhämtat sig fast den befinner sig på norrsidan om Tunnhamn i det värst mårdhundsinfekterade området. Året innan, 2020, hade Horsskär varit bestrött skalen efter ätna ägg. På västsidan av Bergskär hade det dessutom uppstått en alldeles ny koloni med måsar och tärnor. Mellan Äspskär och Marskär påträffades ett oskatt ejderbo med ägg. Vilket i kombination med observationer av bon och ungar på andra håll pekar på att det börjar gå uppåt för ejderns häckning. Även svarthakedoppingen, som brer ut sig allt mer i skärgården, har funnit vägen till Tunnhamns häckande fågelfauna. Arten häckar alldeles öppet så man kan fråga sig om den hade lyckats häcka under den tidigare rådande mårdhundsregimen. Men det mest handfasta resultatet av fågellivets återhämtning fick vi ändå under årets jakt i augusti. I området observerades så mycket som elva svärtkullar där ungarna redan hade vuxit till sig skapligt under honans moderliga omsorger. Vänö skärgård – ett jämförelseobjekt för framtiden I de yttre delarna av Vänö skärgård som ligger söder om Tunnhamn ger fågellivets utveckling en fingervisning om vad som är att vänta. Området har skötts regelbundet sedan 2006 med stöd av Forststyrelsen. Under årens lopp har där avlivats bortåt 150 minkar och man har avvärjt mårdhundens försök att etablera sig genom att avliva tretton individer under åren 2010 till 2018. I Vänö var problemet ursprungligen och i första hand minken. Konsekvenserna av de två rovdjuren för fågellivet skiljer sig säkerligen i någon mån från varandra. Till arterna som gynnades av elimineringarna i Vänö hörde bland annat silvertärna, roskarl, vigg och svärta. Under årens lopp har antalet häckande par av de här arterna mångdubblats. Samtliga ovannämnda arter verkar dessutom ha återhämtat sig en aning också i Tunnhamn. Med Vänö som exempel kan vi förutspå att det efter tio rovdjursfria år borde häcka drygt 700 silvertärnor i Tunnhamn i stället för dagens 200. Ett antal andra fågelarter häckar gärna i skydd av en koloni tärnor. Men för att fågellivet ska blomstra krävs det ändå flera störningsfria år. Tunnhamns fridfulla läge långt från störande båttrafik i kombination med en lång period av rovdjursfrihet lovar ändå gott för fågelfaunans produktion av ungar. I kolonin med tärnor och måsar som hade uppstått på västsidan av Bergskär häckade 34 silvertärnor och 7 skrattmåsar. Aspskär Morumrsörarna Små Skogörarna Marskär Bergskär Halsskär Rysskobb Tunnhamn Fågelinventeringsområde Ejderbo eller kull Ny tärnoch måskoloni Svarthakedoppingsbo Undersökta revir 200 150 100 50 ? 2020 ? 2021 röd ben a stö rre stra ndp ipa re stra nds kat a sm åsk rak e svä rta vig g grä san d ros kar l silv ert ärn a 29 23 30 32 66 78 43 43 8 2 6 3 11 51 38 4 122 195 TO M M Y AR FM AN Jägaren 6/2021 69
populationen har under de senaste åren varit allvarligt ansatt av rovfåglar. Havsörnar har dödat honorna i boet och ätit ägg och ungar. Dessutom har korpar och kråkor häckat på ön och bidragit till ejderns häckningskatastrof. Under de senaste åren har förödelsen varit nästan total och knappt några ejderungar alls har hunnit bli flygga. Det finns dock inga landrovdjur på ön eftersom den ligger utom räckhåll ute i havet. Aktiva åtgärder Skogsbruksbyråns enhet för jakt och viltvård som ansvarar för viltet i landskapet Åland och jaktförvaltare Robin Juslin har inlett aktiva åtgärder för att skydda ejdrarna. Den främsta åtgärden är att ordna med fortlöpande mänsklig närvaro på ön under häckningstiden. Fyren på ön är uthyrd till Birdlife som bemannar stationen enligt avtal under hela häckningstiden. Den mänskliga närvaron stör havsörnens jakt, men människorna måste vara på benen redan i gryningen. Ute på uddarna har man ställt upp människoliknanÅland tar upp kampen för ejdern Ejderns trängda belägenhet i vår skärgård är numera allmänt känd. Det kraftiga predationstrycket har nästan drivit arten till utrotning och den yttre skärgården, ejderns typiska häckningsmiljö, har tömts på ejdrar. På några få undantag när. På åländska Lågskär och på Stora och Lilla Båtskär pågår kampen för de återstående ejdrarna. TexT och bilder Tommy Arfman F yrön Lågskär söder om Mariehamn ligger långt ute i havsbandet. Ön utgör en av de yttersta bitarna av finskt territorium före gränsen till Sverige och har länge varit känd för sin stora ejderpopulation. Ungefär tusen ådor häckar varje år på ön, men Jägaren 6/2021 70
de dockor som byter plats allt emellanåt så inte havsörnarna vänjer sig vid dem. Dessutom hindrar störandet havsörnarna från att häcka på ön. Kråkfåglarna avlivas Skyddsjakt är termen som används på ön för åtgärderna som tillämpas på korp och kråka. Man har ansökt om tillstånd för att eliminera dem. Tidigare häckade ett korppar på ön och där fanns flera kråkrevir. En korp avlivades i våras så fort den hade installerat sig i sitt revir. Åtgärden räckte till för att avskräcka korparna från att häcka på ön. Inalles 24 kråkor sköts i våras under några jaktresor. Samtliga kråkor går det inte att avliva, men avhysningarna från reviren på ön innebär en klar förbättring. I våras räknade vi till 39 plundrade bon, vilket inte utgör mer än fyra procent av häckningen. Ett gott resultat! Så länge kråkfåglarna fick husera fritt på ön uppgick plundringarna till tiotals procent. Den praktiska elimineringen sköttes av viltvårdsenheten. 2021 – ett gott år De vidtagna åtgärderna har varit verkningsfulla. Vi förmådde hålla havsörnarna borta när ejderungarna kläcktes kring den 14 maj. Förr fanns det tiotals havsörnar men nu visade sig bara några få. I slutet av maj ökade antalet örnar och de jagade ejderungar. Men de tidigast kläckta var redan såpass stora att de hade större utsikter att överleva. De senare kläckta hamnade i örnarnas klor. Inventeringen av ungar som gjordes den 25 juni på Lågskär visade att cirka 750 ungar fortfarande var i li? Även tobisgrisslorna på Båtskär gynnas av skötselåtgärderna. Främlingen minken skulle utplåna kolonin om den kunde etablera sig här. ? På fyrön Lågskär häckar den största ejderpopulationen i landet. Ejderhonan häckar på bar mark utan skydd och är oerhört utsatt för attacker från luften. Lucas Wideman och Kenny Ahlman undersöker ett bo som gråtruten har plundrat. Trots skyddet blev äggen förstörda. Jägaren 6/2021 71
vet. Vid inventeringen året innan, 2020, påträffades inte fler än tio ejderungar i livet. Årets resultat uppgick till cirka 0,8 ungar per ruvande åda. Dessutom hade antalet ruvande honor ökat med 33 procent sedan 2017, då de ruvande ådorna räknades första gången. Under tak på Båtskär Båtskären ligger söder om Mariehamn, utanför Järsö. På Lilla Båtskär häckar ett stort antal ejdrar och de har samma bekymmer som ejdrarna på Lågskär. Verksamhetsledaren Lucas Wideman på Naturskyddsföreningen Ådans vänner och medlemmarna har inlett ett program för att skydda ejdrarna. På vågbrytaren på Lilla Båtskär häckar en betydande koloni tobisgrisslor och på Stora Båtskär finns en tordmulekoloni. Föreningen har ordnat med bemanning under häckningstiden på öarna för att störa havsörnarna. Kråkor och trutar elimineras om sådana försöker plundra bon. Medlemmarna har byggt skyddande tak för ejdrarna som döljer de ruvande honorna från spanande rovfåglar. Det finns ungefär 140 ruvande ådor och 40 under tak. Ejdrarna har tagit väl emot skydden. Taket skyddar bäst när det kombineras med mänsklig närvaro. Kråkorna skulle sannolikt hitta de skyddade bona om de fick spankulera fritt omkring på ön och spana. Det går ju inte lika fort att upptäcka en ruvande åda under tak, vilket ger skyddspersonalen tid att reagera på närgångna kråkor. Flygga fågelungar Även på Båtskär har skyddsåtgärderna gett ett gott resultat. Det finns fler ruvande ådor än förut. Boplundringarna ligger på en låg nivå och ungarna hinner bli flygga. Räkningen av ungar som gjordes den fjärde juli gav 362 ungar, vilket betyder cirka 2,5 överlevande ungar per ruvande hona. Det här vore inte möjligt om vi lät ejdrarna klara sig på egen hand. Skötselprogrammet, som inkluderar den fortlöpande närvaron, störningen av havsörnarna, elimineringen av trutar och kråkor, och den effektiverade elimineringen av landrovdjur på öarna norr om Båtskären och på Järsö udde skapar förutsättningar för ejdrarna att lyckas med häckningen. Om minken eller mårdhunden kom åt att etablera sig på de här öarna skulle de hota fåglarna på Båtskären. På vintern håller fartygstrafiken farleden öppen så mårdhundarna inte kan raska över isen. Från Båtskären är det cirka 1,2 kilometer att simma till ön Nyhamn. Både minken och mårdhunden klarar av den sträckan. Den mänskliga aktiviteten är avgörande Lågskär och Båtskären är goda exempel på hur vi också med begränsade resurser kan åstadkomma betydande naturskyddsresultat i vår skärgård. Om vi förlorar dessa våra sista ejderbarnkammare där fågelungarna hinner växa sig flygga vore det ett hårt slag mot hela ejderstammen. Produktionen av ungar på sådana här platser gör det möjligt för ejdern att sprida sig tillbaka ut i skärgården. Självfallet under förutsättningen att det också annanstans finns gynnsamma levnadsbetingelser! Efter häckningen sätts taket över ejderboet för nästa års häckning. På det viset har fåglarna lättare att godta skyddet. Ejdrarna på Lilla Båtskär har tagit väl emot skyddstaket. På Stora Båtskär finns också en sällsynthet; en tordmulekoloni. Om vi förlorar dessa våra sista ejderbarnkammare vore det ett hårt slag mot hela ejderstammen. Jägaren 6/2021 72
Jaga ripa eller pilka i Enare. Topin kalajahti, tfn 050 3221 377. ÖNSKAS HYRA Önskar hyra minst 500 ha jaktmarker i Birkaland /Satakunta, ev längre bort. nokianeramiehet@gmail.com. BYTES Byter en seniormoppe USA Rally till en 1500 Drilling, gärna 12/222 eller motsvarande. Jari Pulliainen, 0400-430 877, se Tori.fi. Jägare hallå! Vi gör hattar, handskar, västar av era skinn. Med yrkeskunskap. Tfn 050 5004 233. Kylrum för vilt och slaktskjul enligt kundens önskemål. Service och reparationer på gamla maskiner samt lagstadgade granskningar. I hela landet. 0400 733 992, ristopitkanenoy@gmail.com. Skinnberedningstjänster, R. Halkola, Saniaispolku 7, Kurikka, 040 5278 219, halkolareijo@gmail.com. Lägg dina planer i blöt > anlägg en våtmark! Våtmarksplanering, Juha.Siekkinen@kosteikkomaailma.fi, tfn 040 4139 606, Kempele. UTHYRES Jaktstuga i Suomussalmi, jaktmarkerna runt omkring. Tfn 0500 335 555. ÖVRIGT Däck: 4x4 ATV, MC, BIL, www.riekko.eu. Däck till bilar och ATV, www.riekko.eu. KÖPES Skinn av rödräv till gott pris, osaltade och oberedda, enbart torkade. O. Mauranen, 0400 271 291. Valmet 100-serien eller Valtra A-serien, tfn 040-508 3211. Pälsskinn, R. Pentinmäki, Jäpintie 344 c, 60800 Ilmajoki, tfn 050 5546 852. HUNDAR Valpar av amerikansk foxhound, 050 4283 127. JAKT Rådjursjakt, tfn 044 0123 629. ERÄ-KORPINEN.FI: fågeljakt tills 10 december. Vinterjakt på svarta tjädrar och orrar 10.1–31.1. Forststyrelsens och privata marker. 040-555 1394. Nästa år återupptar vi jakterna i Kanada. Björn, älg, varg, karibu samt fiske. www.paulpalmu.fi. SÄLJES Begagnade vapen, tillbehör, vapendelar. 040 5417 308, www.porinase.fi. 44 år pålitliga affärer. Mossbe 12/89 synt, 560 €, Tikka T3x, Sako, Yildiz. Sasta Goredräkter, fotsnaror, Ultracom GPS-pejlar, Kikare. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 0400-384118, WWW.ANONASE.COM. Snabba leveranser från nätbutiken! Hundkojor 1-del 330,och 2-delad 430,-, tfn 06-4534 333, www.koirankoppi.fi. ERÄTAPIO burkförslutare direkt av tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. 44 år pålitliga affärer. Mossb 12/89 synt 560 €, Tikka T3x, Sako, Yildiz. Sasta Goredräkter, Gore vandringskängor, Ultracom GPS-pejlar, kikare mm. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 0400-384 118, WWW.ANONASE.COM, med buss och post. Browning Bar long trac 9,3x62 Duralyt 2-8x42 rödpunkt. Noise stopper. 040-154 866. Jordbruksoch skogsfastighet i Kuusamo. Båda har andel i samfälld skog. Förfrågningar tfn 0400 588 099. Black Moose A17 VHF-radiotelefon 97 €! WWW.SISSOS.FI, 02-8228 282, Rauma@sissos.fi. Nya och begagnade Tracker hundpejlar samt Trackerservice. Även tillbehör för bågjägare. Förmånligt på www.eramesta.com. Klicka in och kika! Fasaner, jakt och utbildning av fågelhundar. WWW.FASAANITILA.NET, Forssa. Jaga i Kuusamo. Jag säljer en 0,012 andel i samfälld skog. Bp 25 500 €, Jussi tfn 045 6687 835. Finfina sköldar för horntroféer! Älg 15 €, hjort 12 €, rådjur 10 €. 050 5616 493. Vapenaffären med service! Webben: asetalvitie.fi. Kolla eller ring, 0500-526 008, Matti. Säljer rapphönor och fasaner. Utajärvi i norra Österbotten, tfn 050-5225 178. KONSERVATORER Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Esa Kemppainen, trofeet.fi, 050 5630 169. Fiskar. Studio Antti Saraja Oy, 0400 712 149. Suomen eläintäyttämö, Vanda, tfn 040 5015 166. Konservator Markku Haapaniemi, Teuva, m.a.haapaniemi@gmail.com, 0500 360 962. Esa Kemppainen, trofeet.fi, 050 5630 169. Tillbehör för uppstoppning samt skalloch horntroféer. Bla blekmedel, underlag och sköldar. www.tayttotarvike.fi, tfn 040 964 2611. Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur. Juhani Hirvonen, tfn 045 3303 417. Ilomantsin-elaintentaytto.fi, A. Ikonen, 050 3385 729. Esa Kemppainen, 050 5630 169, trofeet.fi. Markku Haapaniemi, m.a.haapaniemi@ gmail.com, 0500 360 962, Teuva. TILL ER TJÄNST Vi bereder skinn av småvilt. Nahkamuokkaamo Eräturkis. Tfn 040 7237 084, eraturkis@gmail.com. OBS!!! Vapenservice och reparationer! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE. Tfn 040 7188 170. Flyg med helikopter rakt över de berömda Salpausselkä åsarna till det allra vackraste Insjö-Finland på Oberoende om det är fråga om affärskontakter eller om Du enbart vill njuta av jaktupplevelser, så “skräddarsyr” vi jaktupplevelser som länge lever woikoskihunting.fi +358 40 6565981 hunting@woikoski.fi Tala om för oss om Dina önskemål eller låt oss föreslå lämpligt program Fasanjakt Vi organiserar jakter för företag och enskillda personer Solmioneula ja riipus kullattu hopea 99 € Solmioneula ja riipus hopea 69 € Verkkokaupasta: www.suomi-konepistooli.fi Legendaarinen Aimo Lahden asekeksintö Lähetyskulut 6,70 € Jägaren 6/2021 73 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2021 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 1/2022 utkommer den 20 januari. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 23 december. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi.
F örutom uppgifter om jaktkortets och älgskjutprovets giltighet så kommer du även att kunna ha digitala kartor över dina jaktmarker samt jaktlag direkt sammankopplade till dig i din mobil eller din dator. Du kommer även att till ditt jaktkort kunna koppla e-post samt telefonnummer vilket gör att jaktförvaltningen Jaktportalen ditt digitala jaktkort men även det egna jaktlagets medlemmar enklare kan nå dig. I portalen kommer även jaktenheten att kunna publicera nyheter och information som vi tror intresserar och berör jägarkåren. Jaktportalen hittar du under adressen https://jakt.regeringen.ax. Första gången du ska logga in använder du ditt jaktkortsnummer och födelsetid (födelsedatum anges enligt ddmmåå). Genast efter det skapar du ett konto med en fungerande epost-adress samt ett lösenord som du själv väljer. Efter det kan du börja utnyttja ditt digitala kort. Om du ännu inte betalt ditt jaktkort så kan göra det i portalen, detta fungerar både med kreditkort och internetbank. Jaktportalen fungerar naturligtvis lika bra i mobilen som på datorn, väljer du att använda mobilen så får du redan första gången en möjlighet att ladda ner en webb-app för ännu enklare hantering av dina jaktärenden. Om du inte laddar ner appen direkt så går det ändå att göra detta i ett senare tillfälle. Här är viktigt att komma ihåg om du använder Iphone så måste du använda Safari för att kunna ta ner appen. Den som fortsättningsvis så önskar kan använda pappersjaktkortet precis som tidigare. Vi har nu lanserat Jaktportalen, där du hittar ditt jaktkort digitalt. TexT Roger Gustavsson Första gången du går in i jaktportalen så uppmanas du installera webbappen. Du kan installera appen innan du loggar in. Genom att klicka på menysymbolen högst upp till vänster så öppnar sig menyn varifrån du enkelt kan navigera vidare i Jaktportalen. Under fliken jaktkort hittar du dina grunduppgifter angående jaktkortet. Scrollar du neråt så hittar du på samma sida eventuelle uppgifter om älgskjutoch bågskjutprov. Om du inte har ett för innevarande säsong giltigt jaktkort så finner du här även en länk till betalning av aktuellt jaktkort. Betalningen kan genomföras antingen med finska nätbanker eller med kreditkort. Jägaren 6/2021 74 Åland
I kartan kan du förutom att navigera dig och kontrollera ditt/dina jaktlags gränser även lägga upp intressanta punkter t.ex. så kan du dela var jakttornen står med alla i jaktlaget. Men du kan även välja att hålla en plats för dig själv. Kontaktpersonen för respektive jaktlag ansvarar för att medlemmarna blir ihopkopplade med rätt jaktlag. Gör en insats för sjöfåglarna och hjälp till i kampen mot invasiva rovdjur! www.aprf.ax BLI MEDLEM OCH STÖD VÅR VERKSAMHET Nr. 6/2021 70. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 20.1.2022. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Klaus Ekman, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg, Matti Kervinen, Johanna Hellman och Markku Pakarinen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Tryckeri: Hansaprint 2021/Jag21_06 Pärmfoto: Getty Images ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Butik och beställningar: Tfn 09 5840 4500 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15, asiakaspalvelu@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Adresser Jaktkortsärenden och adressändringar: 75 Jägaren 6/2021
H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Lue lisää Ruutia ja Rautaa -blogistamme! GRS Hunter Light • laminaattitukki poskipakan säädöllä ja kumisella perälevyllä • 25 % kevyempi kuin muut GRS:n laminaattitukit • vetopituutta mahdollisuus kasvattaa erikseen myytävillä perälevyn jatkopaloilla • korvaa GRS Hunter -mallin • Nordic Wolf -väri korvaa mustan • paino 1050 g • suositusvähittäishinta 598,00 € GRS-jatkopala Hunter Light -tukkiin • yksi jatkopala jatkaa perää n. 1 cm • paino n. 23 g / kpl • pakkauksessa on kaksi jatkopalaa • suositusvähittäishinta 35,00 € Nordis Oy GRS Hunter Light_Metsästäjä_nro6 2021_210x240mm.indd 1 25.10.2021 10.01.37