• STADSJAKT PÅ HARE HORNKALKYLATORN BERÄKNAR HJORTBOCKENS ÅLDER GULDSCHAKALEN HAR ANLÄNT VILKET ÄR BÄTTRE? UTFODRING ELLER VILTÅKER? FÄLTHAREN – EN NUTIDA FRAMGÅNG HUR GÅR DET FÖR SKOGSHAREN? 6/2024 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JÄ0624.indd 1 01_Kansi_JÄ0624.indd 1 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• 26 Vitsvanshjorten – utfodringsplats vs viltåker 32 Vilket öga dominerar? 48 Vilka faktorer gör jakten uppskattad? JAKTEN 14 Jakt på fälthare och kanin i urban miljö 26 Vitsvanshjorten – utfodringsplats vs viltåker 32 Vilket öga dominerar? 40 Hornen som åldersmätare på vitsvanshjortar 58 Från skottet till frysen: Hjortdjurskött 60 Viltreceptet 61 Jultjädern är en nordlig tradition 64 Säkerheten framför allt – se till att hunden syns! VILTET 10 Fältharens tid 22 Så känner du igen hararna 30 Nytt forskningsprojekt – innebär viltutfodring risk för sjukdomar? 34 Guldschakalen har anlänt till Norden 38 Strukturella drag hos skogen som hönsen uppskattar 42 Fjällgåsen kan åter ses i Bottenviken på hösten 44 Viltvårdsstiftelserna gör ett värdefullt arbete 50 Viltvänligt skogsbruk gör kunderna nöjdare AKTUELLT 4 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 36 Nya metoder för färre hjortolyckor 46 Förra säsongens klövdjursbyte 6,5 miljoner kilo 48 Vilka faktorer gör jakten uppskattad? 54 Kemi-Lapplands jvf beslöt sig för samgång 56 Från svärmor till rabies 63 En skoldag med jakt som tema 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 53 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 52 Fällningsanmälningen för fåglar fällda med dispens 53 Snart tillåtet att jaga mink och mårdhund med drönare? Jägaren 6/2024 2 Innehåll 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 2 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 2 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• 61 Jultjädern är en nordlig tradition Lyckligtvis finns det fortfarande i norr och nordost kvar tillräckligt mycket vita harar att jaga. Även haren har förändrats N är vi talar om haren så handlar det inte längre nödvändigtvis om skogsharen. I mina ungdomsår, när jag inledde min jägarbana, var haren uttryckligen en skogshare. Numera är det stora flertalet av hararna som blir fällda fältharar – åtminstone i öppna jordbrukslandskap. Kraftiga variationer hör till harstammarnas natur, på grund av sjukdomar och rovdjur. Vissa år verkar det finnas en hare i var och varannan buske medan det under andra år är tyst och stilla på utfodringsplatserna och inte ens en kunnig harhund får upp något spår. Skogshararna blir allt färre och fälthararna allt fler, och detta torde bero på förändringarna i miljön. Under milda vintrar har fältharen en klar konkurrensfördel gentemot den vitklädda skogsharen. I sydändan av vårt land verkar detta ha lett till att jaktsällskap låter de fåtaliga vita hararna löpa i fred och koncentrerar sig på fältharen. Vackert så! Inte är det något fel på fältharen. Hos oss uppskattar vi den på middagsbordet och dessutom är jakten trevlig, oavsett om vi vaktar eller strövar med hund. Ändå kan undertecknad inte låta bli att undra – om det sen beror på tilltagande ålder eller nostalgi – om han ännu skulle lyckas knipa någon ”riktig hare”. Världen förändras och det känns väldigt konkret när ett tidigare så vanligt vilt har förvandlats till en sällsynthet och nordlig art. Lyckligtvis finns det fortfarande i norr och nordost kvar tillräckligt mycket vita harar att jaga. Detta är viktigt, inte minst för att bevara vår högt utvecklade jaktkultur för kommande generationer. Förhoppningsvis får vi också framledes ställa delikat stek på skogshare på middagsbordet. Bara den tillreds med finess så utgör den – åtminstone enligt mig viltsmakens absoluta höjdpunkt! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 10 Fältharens tid Ledar n 3 Jägaren 6/2024 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 3 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 3 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• också metoder för att öka jägarnas intresse för effektiv och etiskt acceptabel säljakt. Genom utbildning, informationsspridning och olika projekt ska vi säkerställa att jakten fortsätter och ingår i vår reglerade och hållbara skötsel av sälstammarna. Förvaltningsplanen för sälstammarna ger oss en komplett och praktisk ingång till hur vi kan jämka ihop sälskyddet med fiskerinäringen. Men för att detta ska lyckas krävs det ett nära samarbete mellan de olika aktörerna och engagemang för ett långsiktigt arbete för att ekosystemet utmed våra kuster ska bevara sin livskraft och mångfald. F örvaltningsplanen ska också jämka ihop skyddsbehoven hos fiskerinäringen och sälstammarna för att båda ska kunna leva sida vid sida så harmoniskt som möjligt. Arbetet med att uppdatera förvaltningsplanen inleddes 2018 under Finlands viltcentrals ledning och slutfördes i år på jordoch skogsbruksministeriet. I den uppdaterade planen ingår ett omfattande bakgrundsavsnitt som behandlar sälarnas biologi, nuläget för arterna, växelverkningarna mellan sälarna och fiskerinäringen, jakten och tillhörande avtal, strategier och författningar. Till de största svårigheterna för skötseln av sälstammarna hör att jämka ihop bevarandet av deras livskraft med behoven hos näringsidkarna och allmänheten. Förvaltningsplanen presenterar åtgärder för att säkerställa att sälarna även framledes kan ingå i mångfalden vid våra kuster utan att orsaka oskäliga olägenheter för fiskerinäringen. För att nå det här målet ska vi bland annat utveckla och ta i bruk fångstredskap som förebygger sälskador, akustiska sälskrämmor och skyddsåtgärder för fiskodlingarna. Jakten på havssälar har långa traditioner utmed våra kuster, men numera har den årliga avskjutningen minskat till några hundra sälar och det finns bara några hundra aktiva säljägare. Förvaltningsplanen presenterar Förvaltningsplanen för sälstammarna har uppdaterats för att svara på utmaningarna hos dagsläget. Till de viktigaste målen hör att bevara gråsälens bevarandestatus och för östersjövikaren att nå en gynnsam skyddsnivå. AN NE SA AR IN EN Nyhet r FÖRVALTNINGSPLANEN FÖR SÄLSTAMMARNA I ÖSTERSJÖN HAR UPPDATERATS Jägaren 6/2024 4 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 4 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 4 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• Resultatet av läsarundersökningen I föregående nummer bad vi läsarna besvara vår läsarundersökning för att vi ska kunna utveckla tidningen Jägaren så att ni läsare blir ännu nöjdare med den. Enligt undersökningen läser ni läsare tidningen Jägaren uppmärksamt och ni är väldigt nöjda i jämförelse med andra motsvarande läsarundersökningar som Aikakausmedia låter göra. Här några plock ur resultatet. 87 procent av svararna läser varje nummer av tidningen Jägaren och 93 procent uppgav att de helst läser den tryckta tidningen. 85 procent av svararna uppgav att den nuvarande utgivningstakten, sex nummer om året, känns lagom. Läsarna gav tidningen totalvitsordet 8,5 på en skala där 4 = svagt och 10 = utmärkt. Enligt svaren var den mest lästa artikeln i föregående nummer ”Turerna kring den stamvårdande jakten”, som många svarande också tyckte att var den bästa i tidningen. På andra och tredje plats kom ”Selektiv jakt” och ”Stresspåslaget vid skottläge”. Bland samtliga som svarade lottade vi ut två Uovision Glory 4G LTE Cloudviltkameror. Fru Fortuna gynnade Antero Liimatainen i Hiidenniemi och Teemu Nurkka i Luumäki. Redaktionen gratulerar vinnarna och tackar samtliga som deltog i läsarundersökningen! AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen; på det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Verksamhetsledaren ? Skjutproven kan redigeras fram till den sista december. ? Kontrollera och komplettera verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in datumet för jv-föreningens årsmöte i händelsekalendern. Dispenserna ? Kom ihåg fällningsanmälningen och att avsluta jakten i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 12-16, tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi OMA RIISTA ANVÄNDS NU AV FLER ÄN 250 000 Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren fortsätter Finlands viltcentral och Forststyrelsen fick nya beslut om finansieringen för Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren. Jakten på de här rovdjuren fortsätter åtminstone till utgången av 2025 och med vissa villkor till utgången av 2028. Finansieringen kommer dock inte att vara lika generös som hittills. Inbesparingarna kommer att riktas mot personalen på Finlands viltcentral och Forststyrelsen: Tio heltidsanställda personer blir fem personer; av dem kommer tre att arbeta vid Finlands viltcentral och två på Forststyrelsen. Varje skötselobjekt kommer att ha en ansvarsperson som övervakar och stöder fångstverksamheten. I projektet kommer också stödtjänster att köpas in från privata fackmän för en del av skötselobjekten. För fångstgruppernas del försökte man minimera inbesparingarna för att verksamheten på fältet skulle förbli livskraftig. Verksamheten i projektet kommer att beskrivas mera ingående i kommande nummer av tidningen Jägaren. Jägaren 6/2024 5 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 5 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 5 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Femton år, men inte utan anledning Å ret 2009 valdes undertecknad till styrelseordförande av Jägarnas Centralorganisations representantmöte. På samma möte fattades det långsiktiga beslutet att börja planera grundandet av Finlands viltcentral. Efter beslutet inleddes beredningen av den nya viltförvaltningslagen, som måste klubbas igenom i riksdagen för att förändringsprocessen skulle komma igång. Efter intensiv armbrytning trädde lagen i kraft och Finlands viltcentral inledde verksamheten den första mars 2011. Jag skrev min första ordförandespalt under rubriken ”Förändring innebär möjlighet”. Nu, drygt sextio spalter senare, är det lätt att konstatera att möjligheten blev uppfylld till fullo. Finlands viltcentral har utvecklats till en erkänd expertorganisation i viltbranschen, även internationellt. Det är i synnerhet de finländska jägarnas storskaliga frivilligarbete för insamlingen av viltdata som väcker förundran och beundran utomlands; numera talas det allmänt om den finska modellen, varmed avses insamlandet och användandet av viltdata. Framgången bygger i hög grad på den offentliga viltkoncernen och dess strategi. Finlands viltcentral har varit navet i hjulet för implementeringen av strategin; arbetet med strategin har alltså skapat ramarna för viltcentralens verksamhet. Om jag skulle lyfta fram någon enskild faktor under vår femton år långa resa så skulle det vara beslutet att inleda projektet Oma riista. Det kan vi betrakta som kronjuvelen i viltförvaltningen. Utan Oma riista går det knappt ens att föreställa sig dagens verksamhet. Kortfattat kan vi konstatera att Oma riista avviker från många andra projekt som handlar om informationshantering, i det avseendet att tidtabellen har hållit och Oma riista fungerar. Jag vill därför rikta ett stort tack till jordoch skogsbruksministeriet, jaktvårdsföreningarna, förtroendepersonerna i viltförvaltningen, viltcentralens personal och intressegrupperna. Samarbetet inom vilthushållningen har varit smidigt och framgångsrikt. Spåret är öppnat, nu är det bara att ånga på… Sverige blev fritt från afrikansk svinpest Sverige har upphävt begränsningszonerna och begränsningarna för svinpesten. Även Livsmedelsverket har upphävt sina rekommendationer om att undvika jaktresor till mellersta Sverige. Det förekom afrikansk svinpest (ASF) i mellersta Sverige hos vildsvin i Fagersta och Norberg, men smittan spred sig inte därifrån. Smittozonen stängslades in, man letade efter vildsvinskroppar i terrängen och vildsvinspopulationerna skars systematiskt ner. I smittozonen infördes begränsningar för jakten, jordoch skogsbruksarbeten och rörelsefriheten i terrängen för allmänheten. Bekämpningsåtgärderna krävde stora resurser och involverade hundratals personer. Sjukdomen är svår att utplåna. Det finns inget vaccin mot den och den är därför väldigt svår att utrota om smitta konstateras hos vilt levande vildsvin. Sjukdomen är farlig för svin, men smittar inte människor. Före Sverige hade både Tjeckien (2019) och Belgien (2020) befriat sig från smittan, men den återvände redan 2022 till Tjeckien. Smittan sprider sig dels med vildsvin och dels med människor. Personer som jagar utomlands ska därför alltid iaktta omsorg och försiktighet när de återvänder. Efter jaktresan ska utrustningen, kängorna och redskapen rengöras med omsorg innan de används i Finland. Första januari 2025: Ändringar i ASF-undersökningarna för vildsvin Om resultatet av ett vildsvinsprov som har skickats in för ASF-undersökning på Livsmedelsverket blir negativt så skickar verket inte längre resultatet till den som har skickat in provet. Undersökningsintyget för virussjukdomar påverkar inte användningen av vildsvinsköttet som livsmedel. Ändringen gäller från och med den första januari 2025. Tidigare har man kunnat byta honoraret för vildsvinsprover som har skickats in för ASF-undersökning till en kostnadsfri trikinundersökning, men eftersom Livsmedelsverkets resurser har skurits ner är verket tvunget att slopa detta. Verket rekommenderar därför jägarna att låta undersöka vildsvinsköttet som används i eget hushåll för trikiner. Om jägaren överlåter eller säljer vildsvinskött till någon utanför det egna hushållet ska köttet först undersökas för trikiner och jägaren ska invänta svaret innan han överlåter köttet. Hädanefter ska proverna skickas till ett laboratorium som Livsmedelsverket har godkänt för undersökning för trikiner. Du finner anvisningarna för proverna och honoraren samt trikinlaboratorierna på Livsmedelsverkets webbplats. SV EN ZA ?E K K lumn Jägaren 6/2024 6 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 6 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 6 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• 15% RABATT PÅ PURENATURAL-FODER FÖR DIG MED JÄGARLICENS Hej jakthundsägare, nu har du 15% rabatt att handla för hos Musti ja Mirri! Om du är stamkund får du dessutom bonus på alla dina köp. Det går snabbt att bli medlem och kostar ingenting. Rabatten är personlig. Erbjudandet gäller t.o.m. den 2024-12-31. Nu kan man även betala skjutprovet i oma riista Via applikationen Oma riista kan man betala jaktkortet och nu också skjutprovet i alla viltvårdsföreningar. Utöver den traditionella kontantbetalningen kan man nu använda sig av bankernas nätbetalning och mobilbetalning, såsom MobilePay. Gör såhär: ? Innan Du påbörjar skjutprovtillfället bör Du uppdatera din mobila Oma riista -terrängapplikation i Google Play -store (Android) eller i Apples Appstore ( iOS) ? Efter slutfört skjutprov, meddela att du vill använda nätbetalning. Betalningen blir synlig på din Oma riista-terrängapplikation under ”Skjutprovsprestationer”. ? Klicka på betalningen och den vägleder dig till målet. Information om godkänd betalning uppdateras genast i skjutprovsövervakarens Oma riista. TERO SALMELA Finlands viltcentral har fått en ny styrelse Styrelsen är Finlands viltcentrals högsta beslutande organ och utnämns av Jordoch skogsbruksministeriet. Styrelsen 1.1 2025-31.12 2027 (ersättaren inom parentes) ? Juhani Kukkonen, ordförande (Antti Kuivalainen) ? Martin Hägglund, vice ordförande (Karl-Gustaf Hietanen) ? Timo Toivonen (Markku Halonen) ? Reima Kemppainen (Teppo Kakkonen) ? Markku Autio (Tauno Partanen) ? Kimmo Alakoski (Erkki Kallio) ? Vilppu Talvitie (Niina Riissanen) Jordoch skogsbruksministeriet ? Katja Holmala (Kirsi Arvelo) Naturresursinstitutet ? Timo Leskinen (Mikko Tiirola) Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK ry ? Mari Lyly (Ville Hokkanen) Finlands viltcentral Nyhet r 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 7 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 7 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• Nyhet r Jaktturismen har potential att utvecklas till en betydande inkomstkälla för turistföretag, jaktföreningar och markägare. T urismen är redan i detta nu en betydande nationell exportbransch som växer snabbare än den övriga ekonomin. I synnerhet efterfrågan på naturnära upplevelseturism visar en stigande trend och jaktturismen erbjuder det perfekta svaret på denna efterfrågan. Viltets ekonomiska värde och mångbruket Klövdjurens ekonomiska värde framträder när en del av värdet styrs på ett hållbart och transparent sätt så, att det gynnar jaktföreningarna och markägarna. Markägarna visar en större beredskap att godkänna livskraftiga viltstammar om nyttan som viltet producerar är konkret och tillräckligt stor. Om intäkterna av viltet överskrider utgifterna så kan vi tala om en ekonomisk nytta som mångbruket av skogen avkastar. Nyckeln till framgång stavas samarbete Framgångsrik jaktturism förutsätter därför ett tätt samarbete mellan de olika aktörerna. När jaktföreningar, markägare och tjänsteproducenter samarbetar kan nyttan bli rättvist fördelad. Det är inte bara den ekonomisk tillväxten som ökar utan det gör också den allmänna acceptansen för jaktturismen. En utveckling av jaktturismen innebär utmärkta möjligheter för nya affärsmodeller. Samarbetet och engagemanget för en gemensam sak utgör nyckeln för att kunna ta vara på den här potentialen fullt ut. Vill du vara med och påverka hur jaktturismen utvecklas? Svara då på vår enkät, som du når genom QR-koden eller länken https://link.webropolsurveys.com/S/241443EC7D3C2181 Jaktturismens förutsättningar: FRÅN IDÉ TILL LÖNSAM OCH ANSVARSFULL AFFÄRSVERKSAMHET Projektet realiseras av enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola (JAMK) i samarbete med Finlands viltcentral. Projektet finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet. Projektet beräknas pågå i ungefär två år (1.3 2024 30.4 2026) och ska ta fram klara spelregler för lönsamheten, hållbarheten och de etiska aspekterna. Vilket ska fungera som en konkurrensfördel på både den inhemska marknaden och den internationella. Dessutom ska projektet klarlägga vad nuvarande och potentiella kunder förväntar sig, värdesätter och uppskattar beträffande jaktturismen. Informationen hjälper oss att förstå kundernas motiv, beteende och förväntningar, samtidigt som den stöder utvecklandet av tjänster och produkter. Hönshirs – håll ögonen på viltåkern! Vid övervakningen av fröblandningar för mångfaldsåkrar har Livsmedelsverket funnit det svårbekämpade ogräset hönshirs (Echinochloa crus-galli). Det är därför oerhört viktigt att hålla ett öga på viltåkrarna! Ogräset hönshirs härstammar från tropiska Asien och Afrika och anses höra till världens värsta ogräs. Ogräset gynnas av klimatförändringen när somrarna blir heta och förmår uppta kväve ur marken väldigt effektivt. Problemet är relativt enkelt att sköta om växten upptäcks i tid och plockas bort från odlingen. Om fröna däremot hinner sprida sig kan de bevara sin groningsförmåga i marken i bortåt tio år. I sådana fall förvandlas bekämpningen till ett dyrt och tidskrävande projekt för många år. Även om man skulle lyckas rycka upp all hönshirs så är det klokt att hålla ögonen på åkern under de närmaste åren för att kunna rycka upp eventuella eftersläntrare. Från en viltåker kan hönshirsen sprida sig med maskiner, människor och djur. Axen kan fastna i pälsen på djur och fröna bevarar ibland sin grobarhet i matsmältningskanalen hos djur. Ytterligare information om hur du känner igen och bekämpar hönshirs finner du på Livsmedelsverkets webbplats ruokavirasto.fi > svenska > sök på hönshirs. Vind i seglen för jaktturismen AN NE TO LO NE N BURREL-LIITTYMÄT ALK. 4,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. KAMERAN VOIT TILATA MYÖS SOITTAMALLA MAKSUTTA 0800 93 93 93 Syksyn uutuuskamerat riistametsälle tai valvontaan 249 € E24 -riistakamera 199 € N24 -riistakamera Burrel-sovellus Täysin uusittu Burrel-sovellus on nyt entistäkin helpompi käyttää ja sisältää monipuoliset ominaisuudet kameran asetusten sekä kuvien hallintaan. Huippuominaisuuksilla varustellut Burrelin uutuusriistakamerat nyt Elisalta. Kameran mukana saat esiasennetun SIM-kortin, jonka aktivoit ilman avausmaksua ja saat ensimmäiset 14 vrk veloituksetta. Tutustu ja tilaa omasi: elisa.fi/metsastaja K U L U JA KORKOJA ILMAN TAI 36 KK 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 25.9.2024 14.23 25.9.2024 14.23 Jägaren 6/2024 8 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 8 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 8 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• BURREL-LIITTYMÄT ALK. 4,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. KAMERAN VOIT TILATA MYÖS SOITTAMALLA MAKSUTTA 0800 93 93 93 Syksyn uutuuskamerat riistametsälle tai valvontaan 249 € E24 -riistakamera 199 € N24 -riistakamera Burrel-sovellus Täysin uusittu Burrel-sovellus on nyt entistäkin helpompi käyttää ja sisältää monipuoliset ominaisuudet kameran asetusten sekä kuvien hallintaan. Huippuominaisuuksilla varustellut Burrelin uutuusriistakamerat nyt Elisalta. Kameran mukana saat esiasennetun SIM-kortin, jonka aktivoit ilman avausmaksua ja saat ensimmäiset 14 vrk veloituksetta. Tutustu ja tilaa omasi: elisa.fi/metsastaja K U L U JA KORKOJA ILMAN TAI 36 KK 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 25.9.2024 14.23 25.9.2024 14.23 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 9 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 9 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• I motsats till vad somliga källor påstår så finns det inga bevis för att fältharen skulle ha förekommit i vårt land tidigare, men försvann, kanske för att klimatet blev svalare. Samtliga fynd som arkeologerna har gjort är efter skogshare. Inte heller finns det några skriftliga uppgifter om att arten skulle ha förekommit här. Det här kommer som en överraskning eftersom rapphönan, som lever i samma miljö, är känd i vårt land redan på 1600-talet. Rapphönan överlevde de kyliga perioderna i vår historia och nådde ända upp till polcirkeln innan arten kollapsade efter krigen. Fältharen däremot har inte förekommit någon annanstans i Nordeuropa. Den svenska naturforskaren Carl von Linné, som skapade klassificeringen av växter och djur, kände inte till fältharen. Detta trots att han namngav inte bara skogsharen utan dessutom en hel skara sydliga djur, däribland guldschakalen! Fältharen har förekommit i Sydoch Centraleuropa, och är där den ursprungliga påskharen i de folkliga traditionerna. I motsats till skogsharen, som bildar (med undantag för ett par underarter) ett genetiskt rätt enhetligt område från Västeuropa till Japan, är fälthararna väldigt olika på olika håll i Europa. Fälthararna i vårt land, som hör till den östliga stammen, är bastantare och avviker till pälskvaliteten och arvsanlagen från de centraleuropeiska fälthararna. Av en okänd anledning var det de östliga fälthararna som började breda ut sig. På 1850-talet löpte artens utbredning från bottnen av Finska viken mot sydost, strax norr om Moskva och följde floden Volga till Kaspiska havets norra strand. Den första fältharen som fälldes i storfurstendömet Finland sköts i Kexholm 1861. Arten gick då ännu under benämningen saksanjänis, efter benämningen i de svenskspråkiga djurböckerna; tysk hare. När arten etablerade sig i Karelen blev det också vanligare att på finska kalla den rusakko eller rusakkojänis. Namnet är ett direkt lån från ryskan (?????? – rusaka) och hänvisar alltså inte djurets bruna (ruskea) färg. Eftersom arten rörde sig i en annan miljö än skogsharen började man också på finska använda namnet peltojänis, ? Vuxna fältharar har grova drag och lång nos. De glesa långa hårstråna i pälsen framhäver artens slarviga yttre. ? Skogsharen är nättare än fältharen, med rundare huvud och jämnare päls. Ögonen är mörkare, men det förekommer individuella variationer. Fältharens tid Fältharen är en hemlighets­ fullare art än vi skulle tro. Den är en modern framgångsart vars uppgång vittnar om förändringar, både hos arten och miljön. När fältharens genom nu har öppnat sig för DNA­sekvensering så hjälper det oss att förstå de här förändringarna. TexT Jaakko Pohjoismäki Bilder Asko Hämäläinen Jägaren 6/2024 10 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 10 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 10 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• men benämningen blev aldrig etablerad och har i regel förekommit enbart som ett bi­ namn (rusakko eller peltojänis). I början av invandringen till Finland kallades arten ock­ så i folkmun ryssänjänis, alltså rysshare. Utsättningar ökade utbredningshastigheten Fältharens invandring till Finland fick extra skjuts av ryska adelsmäns jaktintresse där det ingick att föda upp fältharar i hägn för jakterna. Vi känner till att furst Naryškin på 1880­talet hade ett hägn med hundratals fältharar vid Tali station nordost om Viborg. Utsläppta harar som undkom jägarna bidrog uppenbarligen till att stärka harstammen på Näset. På 1920­talet hade fälthararna spritt sig från sydost till linjen Strömfors­Lappträsk­ Orimattila­Hollola­Asik kala­Sysmä­ Hartola­Kangasniemi­Pieksämäki medan nordgränsen för utbredningen gick i höjd med Libelits och Korpiselkä. I västra Finland dök de första fältha­ rarna upp med mänsklig hjälp. Den första utsättningen skedde uppenbarligen oavsikt­ ligt av de kända industrimännen, bröderna Rosenlew. Till sina jaktmarker i Kauvatsa, på gränsen mellan Satakunta och Birkaland, införde de 125 skogsharar, och bland dem fanns sex fältharar. De här individerna var uppenbart pigga på att föröka sig; det blev i rask takt vanligt med fältharar kring Kumo älv och österut ända till Siuro i Nokia. Vid ungefär samma tid, året 1914, skaf­ fade chokladfabrikanten och jakthundsen­ tusiasten Karl Fazer med tågtransport från Ryssland 27 fältharar till sina marker i Jokioinen. Enligt en samtidsskildring gick det väldigt bra för hararna: ”…och nu vimlar det av dem icke alle­ nast här, utan löpa harar utmed fälten även i andra socknar, miltals härifrån. De äro friska och företagsamma krabater, fältha­ rarna. Kom inte sedan och säg att det icke skulle vara mödan värt att utöka våra viltbe­ stånd!” (Kalle Rikala, Metsästys ja Kalastus 2/1925). De hägnuppfödda fälthararnas livskraft i naturen illustreras utmärkt av en med Fazers öronmärke märkt individ som fälldes 1924 i Loppi. Eftersom den sista märkta fältharen släpptes i Jokioinen 1916 så måste djuret ha varit minst åtta år gammalt. Historien förtäl­ jer dock inte om öronlapparna på fältharen liknade logon på dagens chokladplattor. Familjen Rosenlew satte också ut fältha­ rar i Harvila gårds marker, och det Åboba­ serade Tapio­sällskapet gjorde likadant i Egentliga Finland, men om de här utsätt­ ningarna är det svårt att hitta närmare infor­ mation. Kurs norrut På 1930­talet mötte fälthararna som bredde ut sig österifrån sina släktingar som hade satts ut i väster. Arten ökade i hela söd­ ra Finland och stabiliserade sig sedan för decennier utmed linjen Uleåborg­Idensal­ mi­Joensuu. Fältharen är skapt för stäppartad terräng och milt klimat, och utbredningen begrän­ sas därför främst av hur länge snön ligger och skogstäckets enhetlighet. Fältharens tassar är inga snöskor och den kan inte som skogsharen tillgodogöra sig näringsfattigt ris på vintern. Däremot har den pågående klimatuppvärmningen gynnat fältharen och har förskjutit utbredningsområdet hundratals kilometer norrut på bara tre decennier. Arten är numera etablerad i Havslapp­ land och enstaka observationer vid ut­ fodringar har gjorts så långt norrut som i Enontekis och Sodankylä. I Lappland är dock övervintringen beroende av mänsklig hjälp. Av någon orsak verkar fältharens utbred­ ning i Sverige gå långsammare än i Finland. Där härstammar fältharen från utsättningar som gjordes i slutet av 1800­talet och de här hararna representerar den centraleuropeis­ ka stammen, som genetiskt avviker från den finska. Det ska bli intressant att se vad som händer när de båda stammarna så småning­ om möter varandra! Skogsharen – trängd och undanträngd När fälthararna blir fler i en trakt så leder det nästan undantagslöst till att skogsharar­ na blir färre. Fenomenet går igen i Irland, Alperna och de övriga nordiska länderna. Medan fältharen gynnas av klimatupp­ värmningen så innebär den kortare tiden med snötäcke en ökad vinterdödlighet för skogsharen. På mörk barmark är haren i sin vita päls utsatt för rovdjur. Inte heller är snöskorna till samma nytta vid flykt som på mjuk snö. Men klimatförändringen är inte den enda förklarande faktorn. Även om skogsharen Medan fältharen gynnas av klimat­ uppvärmningen så innebär den kortare tiden med snötäcke en ökad vinterdödlighet för skogsharen. Jägaren 6/2024 11 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 11 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 11 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• i praktiken har försvunnit från fastlandet i sydväst, så är arten fortsättningsvis stark på Åland och i den sydvästra skärgården. Förklaringen verkar helt enkelt vara den, att fältharen inte förekommer i skärgården. Fältharen och skogsharen föredrar olika livsmiljöer, men förmår leva parallellt om landskapet bildar en mosaik av fält och stora skogar. I öppna miljöer verkar fältharen ändå tränga ut skogsharen. Det handlar uppenbarligen ändå inte om konkurrens om födan eftersom arterna har olika matvanor på vintern, och på sommaren råder det inte någon brist på föda. Aggressiv konkurrens är inte heller någonting typiskt för hardjur, och om sådan förekommer så hamnar inte skogsharen automatiskt i underläge för att den är mindre. Gjorda observationer visar att en skogshare kan sjasa iväg en fälthare från en utfodringsplats. Asymmetriska korsningar Skogsharen och fältharen kan para sig med varandra och få åtminstone delvis fortplantningsduglig avkomma. Korsningarna kan återkorsa sig med renrasiga harar, men det sker asymmetriskt. Praktiskt taget alla fältharar här i landet har i generna tecken på korsningar hos tidigare generationer, men hos skogshararna syns knappt någonsin något fälthare-DNA. Den första generationen korsningar är mellanformer, men det är väldigt svårt att identifiera sådana, i synnerhet på sommaren. Fältharen visar stora variationer i utseendet, och i synnerhet unga individer och honor kan vara väldigt lika en skogshare. På samma sätt är en återkorsad fälthare omöjlig att skilja från renrasiga fältharar. Nästan alla harar som jägare har misstänkt vara korsningar och som vi har undersökt har visat sig vara renrasiga fältharar eller skogsharar som byter päls. Hos den första korsningsgenerationen är topparna på den rostbruna vinterpälsen vita, i synnerhet på sidorna och kinderna. Buken kan vara väldigt vit. På ryggen och sidorna kan det finnas långa svarta spretande strån, som på en fälthare. Som en anpassning till vintern kan vinterpälsen på en finländsk fälthare vara väldigt ljus; det går alltså inte att enbart bedöma utifrån färgen. Säkrare kännetecken än färgen får vi genom att jämföra formen på taggutskotten på ryggraden och längden på svansen. Fältharen har 16 kotor i svansen medan skogsharen har 13 och en korsning 14 eller 15 kotor. Genomanalyserna öppnar artens biologi och historia Vår forskargrupp har sammanställt exakta kontrollgener, kromosom för kromosom, från en fälthare från Libelits och en skogshare från Ilomants. Dessa ingår i ett paneuEn fälthare och en skogshare betar vid en harfälla. GPS-halsbandet som skogsharen har om halsen visar att haren inte har några traumatiska minnen av fångst och fällor. En viltkamerabild av en DNA-bekräftad första generationens korsning vars mor är en fälthare och far en skogshare. Joensuu 7 april 2014. Hararna uppträder inte aggressivt mot varandra, inte ens på utfodringsplatser. En fälthare väntar här snällt på sin tur medan skogsharen äter. Viltkamerabilden ingår i en undersökning där harar fångades in för GPS-märkning. BI LD ER : RI IK KA LE VÄ NE N Jägaren 6/2024 12 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 12 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 12 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Fältharen är ett vilt som är intressant att jaga, större än skogsharen och smakar enligt många också bättre. ropeiskt forskningsprojekt. Kontrollgenerna representerar ett slags standard för artens DNA och gör det lättare för forskarna att använda genominformationen. Genmaterialet har bland annat visat att det naturliga urvalet gynnar vissa från skogsharen ärvda gener hos vår inhemska fälthare. Det här pekar på att korsningar med skogshare skulle kunna hjälpa fältharen att anpassa sig till förhållandena i vårt land. Gynnar korsningarna enbart fältharen? Även om vi ofta påträffar gener av skogshare hos fältharar så verkar första generationens korsningar vara sällsynta. Av bortåt 500 analyser av hela genomet hos harar så var bara tre individer korsningar i första generationen. En smula överraskande så var modern hos samtliga tre en fälthare och fadern en skogshare, trots att raka skogsharelinjer på mödernet förekommer hos ungefär var tionde inhemsk fälthare. Två av proverna kommer från Joensuu (men från olika år) och ett från Sverige, så det handlar alltså inte om harar i samma kull. Enligt ännu opublicerade resultat hos vår forskargrupp verkar det tänkbart att korsningshanarna skulle vara ofertila medan korsningshonorna främst skulle para sig med fältharehanar. Det här skulle innebära att skogsharen går på minus för varje blandrasavkomma, vilket skulle kunna tänkas förklara varför skogsharen trängs undan när fältharen breder ut sig. De genetiska undersökningarna visar också att det i vår inhemska fältharestam inte finns några genetiska eller regionala skillnader – korsningarna undantagna. Det här indikerar att fälthararna som sattes ut i västra Finland hörde till samma stam som fälthararna som spred sig österifrån. Observationen kommer inte som någon överraskning eftersom det på ånglokens tid inte var mödan värt att transportera djur längre än nödvändigt. Rosenlews fältharar kom uppenbarligen från en trakt mellan Sankt Petersburg och Moskva. Varifrån Fazer hämtade sina fältharar känner vi inte närmare till, men de ryska harförmedlarna hade knappast något större utbud. I jämförelse med skogsharen förekommer det färre genetiska variationer hos våra fältharar, vilket är typiskt för en population som leder sitt ursprung till en fåtalig grupp. Hare som hare? Skogsharen minskar inte rätlinjigt eftersom enstaka år med mycket ungar kan lyfta populationer, åtminstone lokalt. Dessutom förmår inte fältharen erövra snörika trakter med mycket skog, varför sådana även framledes förblir kungariken för skogsharen. En avsiktlig decimering av fälthararna skulle inte heller påverka skogsharens levnadsförhållanden på lång sikt. Det går framåt för fältharen eftersom miljöförändringarna gynnar den. Om scenarierna hos dagens klimatmodeller blir verklighet så kommer skogsharens utbredning att fortsätta sin reträtt norrut mot skogrikare trakter. Här ska vi notera, att trots att skogsharen efter den senaste istiden ersattes av andra hararter, bland annat på den iberiska halvön, så lyckades den – i brist på konkurrens – anpassa sig till det mildare klimatet på bland annat Irland och i södra Skandinavien. De här underarterna, kända som irländsk hare (Lepus timidus hibernicus) och mohare (L. t. sylvaticus), har grå vinterpäls. Framledes vore det väldigt viktigt att hindra fältharen från att sprida sig till den sydvästra skärgården och Åland, där det ser ut att utvecklas en lokalt anpassad population av skogsharar. Fältharen är ingen främmande art Även om fältharen har fått ett handtag av oss människor så har den i stort sett brett ut sig för egen maskin och är numera att betrakta som en fullkomligt inhemsk art. Fältharen är ett vilt som är intressant att jaga, större än skogsharen och smakar enligt många också bättre. Även om arten är svårjagad för en drivande hund så går det säkert att anpassa jaktformen efter fältharen. I sina bästa stunder är jakten efter fälthare med drivande hund en spännande jaktform med högt tempo som ofta kröns med framgång. Jaktformen har ett drygt sekel på nacken, så vi lyfter på hatten för alla dem som aktivt ägnar sig åt den! Skribenten är professor i molekylärbiologi och genetik vid Östra Finlands universitet. M ER VI KU NN AS RA N TA Jägaren 6/2024 13 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 13 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 13 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Fälthararna och de förvildade tamkaninerna har etablerat sig som en del av miljön i en del av våra städer. De här krabaterna förökar sig hastigt och måste därför hållas efter, men hur ska det gå till i praktiken i urban miljö? TexT och bilder Antti Saarenmaa P rojektledare Vesa Koskikallio på Helsingfors stad och ansvariga naturmästaren Sanna Kähkölä på Stara, Helsingfors stads egen bygg­ tjänst, får å yrkets vägnar hantera påstötar om fältharar och kaniner som ställer till med skador. De här två svarar också för decime­ randet genom att förmedla jaktuppdrag till specialiserade jägare. Enligt Koskikallio och Kähkölä har kani­ nerna minskat avsevärt sedan toppåren med­ an fälthararna har ökat. Som helhet betraktat har fällningarna ändå minskat och ligger (sammanlagt för kaninerna och hararna) i Helsingfors på i genomsnitt 100 till 200 per år. Helsingfors stad publicerade 2010 en kaninrapport med statistik om metoderna som användes för kaninjakten och den totala fångsten. 2009 fångades nästan 4 000 kani­ ner i Helsingfors. – Det är i synnerhet sjukdomarna som Haroch kaninjakt i urban miljö har decimerat kaninpopulationen, men trots att kaninerna har blivit färre så uppstår det fortsättningsvis sociala konflikter och vi får fortfarande in kundkommentarer om kanin­ skador. Det görs observationer i synnerhet i koloniträdgårdarna och i parkerna, berättar Kähkölä. De gamla knepen fungerar fortfarande Kaninjakt med jaktbåge är för många en gammal bekanting och bågen är fortfaran­ de en favorit när det gäller att decimera kaninerna och hararna, i synnerhet i slutna områden som koloniträdgårdarna. – I övriga områden som är öppna för trafik använder vi mest fällor för kaninerna. ? Kaninerna och fälthararna trivs i och vid koloniträdgårdarna och låter sig inte hindras av staket. Fällorna som fångar levande hör till de viktigaste fångstredskapen i bebyggelse. JUKKA VUOKKO Jägaren 6/2024 14 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 14 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 14 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Tidigare när det fanns mycket kaniner använde vi också nät i trädgårdarna, minns Koskikallio. Användningen av skjutvapen i stadsmiljö ska helst undvikas. Finkalibriga och ljuddämpade hagelgevär som användes förr används inte längre för att fälla harar och kaniner i Helsingfors. Under kanintoppåren fångades största delen av kaninerna med fällor som fångar levande, illrar och skjutvapen. Dagsläget kräver inte längre samma bredd i verktygslådan. Jakten kräver kunnande Enligt Kähkölä och Koskikallio är det en oerhört erfaren och kompetent grupp av frivilliga bågskyttar som sköter bågjakten inom staden. Omsättningen bland medlemmarna i gruppen är liten och den väljer noggrant och själv sina medlemmar utifrån erfarenhet, den speciella urbana miljön och säkerheten. – Gruppen beviljas varje år jakttillstånd för de områden som staden fastställer. För fångsten med fällor står huvudsakligen stadens egna fångstmän, berättar Kähkölä. Kaninoch harjakten i urbana områden kräver ett utvecklat omdöme och socialt öga för spelet. Allt emellanåt händer det ju att utomstående råkar se en pågående jakt och då bör jägaren kunna förklara vad han gör och varför, och svara öppet och sakligt på frågor. Jakten förläggs till skymningen I princip förläggs sådan jakt som sker i bebyggelse och livligt besökta grönområden alltid till skymningen. Säkerheten hör till det viktigaste att ta hänsyn till och därför förläggs jakten till tider på dygnet då ett minimum av folk är i rörelse. Fälthararna och kaninerna är kvällsoch nattaktiva djur, och beteendet förstärks av att stadsborna är aktiva på dagen. Vilket betyder att skymningen är den bästa tiden för aktiva jägare. När de beväpnade jägarna sätter igång börjar de med att meddela polisen. Den som i skymningen möter en jägare med hagelgevär eller pilbåge börjar säkert undra vad som pågår och därför underrättar jägarna alltid polisen på förhand, så den slipper rycka ut i onödan för att kolla upp beväpnade figurer. – I det stora hela rullar kaninoch harjakten på som den ska och eftersom vi har lång erfarenhet av verksamheten så har vi också kunnat utveckla den. Dagsläget på kaninkanten är lyckligtvis inte lika besvärligt som det var under kanintoppåren, berättar Koskikallio och Kähkölä. ? Det händer att jägare får narra på kaniner och fältharar till och med vid militära förråd och andra högst osannolika platser. Byggnader, rör, brotrummor med mera skapar ett ändlöst utbud av gömslen. ? Växterna som har planterats i bebyggelse för att försköna och pryda skapar gömslen för hardjuren och ibland går de också att äta. Staden är en krävande miljö att jaga i; det fällande skottet måste därför vara absolut riskfritt. Jägaren 6/2024 15 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 15 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 15 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Kvällsjakt i stads­ trädgården T ill jaktsällskapets fångstområden hör också stadsträdgården där äppelträden och plantodlingarna lockar till sig fältharar, kaniner och rådjur i stora skaror. Området är inhägnat, men det hindrar inte dessa våra matgäster. Om nöden det kräver så gräver de sig in under stängslet. Vårt sällskap har en nyckel till porten så vi kan ta oss in på kvällen efter stängningsdags. Här ska jag berätta om en typisk kvällsjakt. Vi stämmer träff i kvällningen utanför trädgårdsporten. Sedan tassar vi försiktigt och ljudlöst in genom porten med jaktbågarna i händerna och pannlamporna klara. Vi har tillstånd av Finlands viltcentral att använda belysning för haroch kanindecimeringen, men jakten börjar innan det mörknar och vi avslutar den oftast när lamporna verkligen skulle behövas. Trots pannlamporna blir jägarna, när mörkret tätnar, ofta narrade av hararna. Trädgården är rätt öppen och ofta försvinner hararna innan vi ens har kommit nära dem. Vi avtalar att vi börjar med att kamma igenom området, så att envar smyger på sitt håll, och därefter ställer vi oss på pass vid rutterna som djuren brukar följa. Alltså vägarna som jössarna tar när de passerar stängslet. I typiska fall och så även nu – stöter vi på ett par harar medan vi smyger, men trots våra ansträngningar upptäcker de oss innan vi upptäcker dem. Slutligen avtalar vi om passen och börjar vänta. Efter hand som det skymmer blir det fler observationer. Hararna uppenbarar sig från olika håll, somliga från traktorerna och somliga från förrådsbyggnaderna medan andra kryper in under stängslet. Jag ser hur en hare lugnt kommer skuttande upp för backen och försvinner in under buskarna. Den dyker inte upp igen bakom buskarna och jag vet att där bakom finns en gräsplätt på några ar, så jag antar att den har stannat där för att äta. Jag smyger mig mot buskarna, spänner försiktigt bågen och rör mig steg för steg i sidled utmed buskarna, beredd till skott. Gräsplätten öppnar sig framför mig och där, alldeles intill buskarna, trycker fältharen. Den har lagt öronen utmed ryggen och lagt sig, försöker väl gömma sig eftersom den har hört mig komma. Jag höjer bågen och kramar iväg pilen. Så blir det en jösse till middagsmat och en jösse färre i trädgården. Den här jakten bland traktorhallar, förrådsbyggnader, virkesstaplar och jordhögar liknar ingen annan jakt. Att smyga och narra fältharar är intensivt och spännande, och kräver att jägaren tar hänsyn till en hel del som är nytt. Haren kan efter träffen bli liggande i en så trång vrå att jägaren omöjligt når den hur han än försöker. Men inte ens med en jaktbåge går det att skjuta var som helst eftersom pilen kan fortsätta flykten en överraskande lång väg efter träffen om den studsar mot asfalt bakom haren. Dessutom förändras jaktens karaktär efter hand som året framskrider. De unga hararna som dyker upp i början av säsongen är ofta lättare att narra än de vuxna som har några års erfarenhet av trädgårdsvisiterna. Man behöver inte överraska haren mer än några få gånger på samma ställe så ändrar den rutten och tidtabellen. De äldsta krabaterna lägger benen på ryggen direkt för minsta lilla tecken på fara. Kvällens saldo landar på ett par fällda harar och många observationer. Den här jakten gick fint, men efter hand som säsongen framskrider blir jägarna tvungna att möblera om i uppställningen. Även om jakten i stadsträdgården inte kan kallas traditionell så är den ett trevligt komplement till den normala jakten och jägaren lär sig varje gång någonting nytt. Jakten bland traktorhallar, förrådsbyggnader, virkesstaplar och jordhögar liknar ingen annan jakt. Jägaren 6/2024 16 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 16 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 16 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Eräluvat.fi förnyas. Tillstånd för januarijakt och tillstånd för ripjakt i slutet av säsongen säljs i den nya tjänsten från och med den 16 december. 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 17 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 17 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Hösten framskrider och älgjakten närmar sig. En septembermorgon packade jag därför bilen och åkte iväg med jämthunden Siru till jaktmarkerna – utan gevär förstås. TexT och bilder Suvi Seppänen V äl framme släppte jag Siru, som var sprickfärdig av iver. Planen var att promenera runt de två fjällen som ligger intill varandra och sedan improvisera om någonting intressant skulle hända. Vid slickstenen hade det nyligen varit trafik, så vi började med att styra stegen ditåt. Ofta är det ju så, att jakthunden inte precis är i toppform när säsongen börjar. Därför är det klokt att börja träna och höja kondisen i god tid, exempelvis genom att jogga tillsammans. Bästa träningen för hunden är förstås Höj flåset på jakthunden innan säsongen börjar Siru hade massor av uppdämd energi när jag släppte ut henne från bilen. Siru verkade vara nöjd efter årets första träningsrunda. Se videon om Suvis och Sirus träningsdag! Jagarentidningen.fi Jägaren 6/2024 18 Ungd msredaktionen 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 18 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 18 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Jakten är så mycket mer än en hobby H ela min familj jagar. Pappa började jaga redan som liten och genom honom började mamma, som aldrig hade jagat förut, också jaga. Sedan gick jagandet vidare till mig. Men jakten är inte ”bara” en hobby för mig utan snarare en livsstil. Ändå får jakten folk att undra och till och med rynka på näsan. Det finns gott om fördomsfulla föreställningar. ”Tycker du inte alls synd om dom där oskyldiga djuren som du dödar”, är en vanlig kommentar som jag ibland får höra. Jag är en oerhört djurkär person, men ändå jagar jag mycket hellre än köper köttet i butiken. Jakten är ett etiskt och naturenligt alternativ. Viltet har levt ett gott och arttypiskt liv. Jakten är fortsättningsvis ett rätt sällsynt intresse bland ungdomar. Året 2022 fanns det ungefär 10 400 jägare som var yngre än 18 år, vilket utgör en procent av alla ungdomar under 18 här i landet. Jag inser förstås varför jakten inte är någon folksport. Först måste man skriva jägarexamen för att få jaktkort. Därefter ska man köpa gevär och patroner, vilket inte blir billigt. Och slutligen ska man lära sig skjuta. Dessutom borde man ha tillgång till någon erfaren jägare. Den som helst jagar ensam behöver ett vapentillstånd, som inte beviljas förrän man har fyllt 15. Men när jagandet väl kommer igång så är det verkligen intressant! Jakten är ju så mycket mer än att döda djur. Jakten är att röra sig i naturen, att uppleva vackra landskap och fina stunder, att observera och upptäcka, att vara tillsammans med familj och vänner, och mycket mer. Jakten lär en att uppskatta djuren och naturen. Jakten är ett alldeles speciellt intresse och ett självförsörjande sätt att skaffa mat på bordet. KERTTU KORPI En 16-årig gymnasieelev och jägare som bor i Rovaniemi att löpa fritt i skogen; då får den samtidigt utlopp för sitt arttypiska beteende. Vi samlar erfarenheter Ungefär halvvägs på vår planerade rutt satte Siru plötsligt upp farten på skärmen, iväg från mig. Jag stannade för att följa henne på skärmen och inom kort hörde jag skall långt borta, som ändå strax upphörde. Jag följde med i telefonen hur Siru, sedan hon tystnat, löpte iväg runt fjället med en hastighet som steg uppåt tjugo kilometer i timmen. Siru hade stött på en älg. Även om hon är en erfaren älghund så blev jag glad för kontakten. För en ung hund är det av lättförståeliga skäl viktigt med övning för att lära sig, men också en erfaren hund lär sig för varje skall mera om djuret som den ska jobba med. Med erfarenheten blir hunden bättre och kompetentare på att hantera älgar. Siru fortsatte att följa älgen i ungefär en timme. Under den tiden hann älgen korsa tre vägar medan jag väntade i bilen och följde med hur läget utvecklade sig. Utifrån älgens beteende antog jag att den var den ensamma tjuren som jag redan hade sett flera gånger på bilder tagna av vår viltkamera. Överraskningen blev därför stor när jag senare fick veta att det på den tredje vägen hade upptäckts spår efter en älgko med kalv! GPS:n visade att Siru hade avslutat älgföljandet vid en bred å, så jag antog att hon skulle återvända i sina egna spår. Allsidig nytta Det är inte bara hunden som höjer flåset, utan det gör också jägaren när de båda strövar i terrängen. När avsikten inte är att fälla nånting så blir samvaron mera avslappnad. Träningspassen gör också jägaren bättre på att fungera som ett team med hunden vid skarpt läge. Så småningom återvände Siru i sina egna spår. Hon hade avverkat bortåt tjugo kilometer i terrängen, så jag öste beröm över henne när jag kopplade henne. Siru hade fått ett älgskall och en rejäl runda medan jag hade fått mera erfarenhet som hundförare. Vår gemensamma dag blev alltså riktigt lyckad! Spåren på vägen var inte alls efter den ensamma älgen utan efter en älgko med kalv! K lumn Ungd msredaktionen 19 Jägaren 6/2024 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 19 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 19 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Ungd msredaktionen Kerttu Korpi Jag är 16 år, bor i Rovaniemi och går i gymnasiet. Jaktkort har jag redan haft i några år och jag har samlat på mig många fina jaktminnen. Hittills har jag jagat fågel, men älgprovet klarade jag alldeles nyligen. Dessutom sysslar jag med gatudans, spelar dragspel, gör korta videor och skriver låtar. Jag sökte till tidningen Jägarens ungdomsredaktion eftersom jag gillar att skriva – i synnerhet berättelser och om egna upplevelser. Jag hoppas att ni gillar mina skriverier! Aaro Salmenkangas Jag är en 15-årig jägare från Seinäjoki. Jag sysslar med jakt, fiske, naturfotografering och innebandy. Jag ansökte till ungdomsredaktionen för att kunna dela med mig av mina upplevelser i naturen och uppmuntra andra ungdomar till utomhushobbyer. På jakt njuter jag av friden i naturen och vänners sällskap. Fotograferingen har gett mig möjligheter att spara sådana stunder och dela dem med andra. Som ungdomsredaktör hoppas jag få nya vänner, arbetserfarenheter och möjligheter att dela med mig av mina upplevelser. Eelis Keränen Jag är en 16-årig jägare från Rovaniemi. Jag jagar mångsidigt på olika sätt, men gillar i synnerhet älgjakten och jakten på hönsfåglar. Dessutom fiskar jag, skidar och cyklar, eftersom jag njuter av att vara utomhus och utmana mig själv på olika sätt. Jag sökte till tidningen Jägarens ungdomsredaktion eftersom jag har en hel del funderingar kring jakten. Dessutom vill jag inspirera andra ungdomar att fördjupa sig i det här fina intresset. M IK KO SA LM EN KA N GA S W IL H O HE IK KI LÄ NYA UNGDOMAR I REDAKTIONEN Jägaren 6/2024 20 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 20 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 20 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Leevi Niemi Jag är en 15-årig pojke från Nurmo i Seinäjoki. Utöver jakt sysslar jag också med matlagning, fiske, gymträning och ungdomsteater. Jag ansökte till tidningen Jägarens redaktion eftersom jag tycker väldigt mycket om att skriva. När jag skriver är jag som en maskin som gör det som den är programmerad att göra, men med kreativitet och egna tankar i texten. Jag har höga förväntningar på det här härliga uppdraget på redaktionen, framför allt för att jag får göra sådant som jag verkligen gillar! W IL H O HE IK KI LÄ allesi koir Lihaisaa laatua Tarjous voimassa 30.11.2024 saakka Hankkijan myymälöissä. Saatavilla myös muilta hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. ja ht iv ah ti. fi Kotimainen Jahti&Vahti Lammas ja Riisi -kuivamuona on erityisen laadukas, gluteeniton täysravinto aikuiselle koiralle. Sisältää Progut ® -valmistetta, joka tukee vastustuskykyä ja suoliston normaalia toimintaa. JOKAISEEN PÄIVÄÄN tarkemmallekin kaverille 41, 35 12 kg norm. 30 vrk hinta 45,95€ 15, 75 3 kg norm. 30 vrk hinta 17,49€ 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 21 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 21 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• 2–5,5 kg kg 7 cm Sva nse n 50–60 cm Fälthare Lepus europaeus European hare/Rusakko 3–7 kg kg 8– 12 cm Sv ans en 50–70 cm Skogshare mc 22 –2 1 Harsprång 50–1 00cm 1–1,5 kg kg 4–8 cm 34–50 cm Skogshare Skogshare Vildkanin Vildkanin Fälthare Fälthare Vinter Vinterpälsen är ljusare med mera grått Längre öron än skogsharen Kantigt huvud Stora öron Runt huvud Ganska runt huvud Stora och kraftiga bakben Ljus på magen Tydligt urskiljbar nos Svansen alltid svart ovanpå 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 Den årliga avskjutningen Individer 05 10 15 20 23 Fältharen hör hemma i jordbrukslandskapet. Den visar sig ibland ute på åkrar på dagen, men brukar tillbringa dagen i en lega på skogsholmar och vid åkerkanter. Arten påträffas sällan i större sammanhängande skogar. Jakten bedrivs i regel nära bebyggelse och vägar, vilket försvårar användningen av drivande hund. Jakten bedrivs ofta som en småskalig sällskapsjakt. En storleksjämförelse Källa: Luke Vildkanin mc 01 –8 Fälthare mc 02 –0 1 Baktassen Födan Rotfrukter Lövträd Växter med örtstam Jägaren 6/2024 22 22-23_Infograafi_jäniseläimet_JÄ0624.indd 22 22-23_Infograafi_jäniseläimet_JÄ0624.indd 22 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• 2–5,5 kg kg 7 cm Sva nse n 50–60 cm Skogshare Lepus timidus Mountain hare/Metsäjänis Skogsharen lever som namnet anger huvudsakligen i skog, men är inte kräsen vid valet av livsmiljö. Den trivs också i buskage, i skogsbryn, på naturängar och på stränder. Skogsharen söker sin föda i skymning och nattmörker. Jakten på skogshare med drivande hund hör till våra mest omtyckta jaktformer. Europeisk kanin Oryctolagus cuniculus European rabbit/Villikani Den europeiska kaninen är den minsta av de tre hardjuren i vårt land. Den hör inte till vår ursprungliga fauna och är således en främmande art. Kaninerna lever i små grupper som vanligen består av nästan tio vuxna. I städer ska all kaninjakt alltid anmälas på förhand till polisen och nödcentralen. 3–7 kg kg 8– 12 cm Sv ans en 50–70 cm Skogshare mc 22 –2 1 Språng 20–5 0cm Språng 50–1 00cm 1–1,5 kg kg 4–8 cm 34–50 cm Vinter Vinter På vintern nästan helvit Svarta öronspetsar Stumpsvans Stora och starka bakben Kort och rund nos Sommartid mörkgrå rygg med ljusgrå bottenull Ljus undersida Ljus buksida Korta ben Korta öron Kort nos Pälsen gulbrun året om Svartvit svans 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 05 10 15 20 23 Den årliga avskjutningen Individer 05 10 15 20 23 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 Den årliga avskjutningen Individer Illustrationer: Asmo Raimoaho Källa: Luke Källa: Luke Vildkanin mc 01 –8 Fälthare mc 02 –0 1 Födan Födan Växter med örtstam Lövträd Lövträd Ris Växter med örtstam Jägaren 6/2024 23 22-23_Infograafi_jäniseläimet_JÄ0624.indd 23 22-23_Infograafi_jäniseläimet_JÄ0624.indd 23 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• HANKKIJAN KAU TTA METSÄLLE JALMARIN LAATIKKORAUTA PIENPETORAUTA 64 95 Erityisesti minkin ja näädän pyyntiin silloin kun loukkua ei voida käydä kokemassa päivittäin. RAJOITETTU ERÄ! KARVALAKKI SWEDTEAM 29 95 Lämmin karvalakki, joka on vuorattu pehmeällä keinoturkiksella. Korvaläpät kiinnitettävissä hihnalla joko leuan alle tai ylös päälaelle. * 30 PV ALIN HINTA SAMA KUIN NORM. HINTA. HINNAT VOIMASSA 30.11.2024 SAAKKA TAI NIIN KAUAN KUIN TUOTE-ERIÄ RIITTÄÄ. JAHTI&VAHTI LAMMAS JA RIISI 3 KG/12 KG 15 75 /41 35 NORM. 17,49/45,95* (5,25/3,45 €/KG) Sisältää vain lammasta eläinproteiinina, joten sopii hyvin muille lihoille allergisille sekä herkkävatsaisille koirille. HAALARI SWEDTEAM RIDGE ZERO 299,Erittäin lämmin tuulenja vedenpitävällä Covertex kalvolla vuorattu haalari talvikeleille. 240 g vanuvuori. Runsaasti taskuja. Säädettävä huppu. Lahkeissa pukemista helpottava kokopitkä vetoketju. MIESTEN JA NAISTEN MALLIT MERINOVILLA ALUSASU ALASKA 89 95 NORM. 99,95* Lämmin ja pehmeä alusasu, joka lämmittää myös kosteana. 100 % merinovillaa, joka on nopeasti kuivuva ja antibakteerinen materiaali, huolloksi riittää usein pelkkä tuuletus. JAHTI&VAHTI NIVELRAVINNE 400 G 29 69 NORM. 32,99* (74,22 €/ KG) Suunniteltu ylläpitämään koirien nivelten normaalia toimintaa. WERRATON AIKUINEN 12 KG 49 45 NORM. 54,95* (4,12 €/KG) Sisältää paljon tuoretta kananmunaa, koiran tarpeita parhaiten vastaava aminohappokoostumus. RAJOITETTU ERÄ! RAJOITETTU ERÄ! TAKKI SWEDTEAM RIDGE JUNIOR 85,Lasten ja nuorten metsästystakki huomiovärillä ja naamiointikuviolla. Hiljainen, vedenja tuulenpitävä Covertex-kalvo. Irrotettava huppu, säädettävät hihat ja helma. METSÄSTYSPUKU SWEDTEAM RIDGE M COVERSET ZERO 139,NORM. 169,00* Kevyt lumipuku aktiiviseen metsästykseen ja kyttäyspyyntiin. Desolve® Zero -kuviointi maastouttaa erinomaisen hyvin. Kiinteä huppu, radiopuhelintasku, 2 GPS -laitetaskua, 2 etutaskua. SAAPPAAT VIKING ARCTIC 2.0 79 95 NORM. 89,95* Villaa sisältävä sisävuori pitää jalat lämpimänä kovimmillakin pakkasilla. Kevyet, saumattomat ja vedenpitävät. VILLAPAITA DOVREFJELL ISLENDER 79 95 NORM. 99,95* Perinteinen 100 % villasta valmistettu paita, jota on käytetty pohjoismaissa sukupolvien ajan. Rento unisex-malli sopii työhön ja vapaa-aikaan. Reilut koot. 24-25_Ilmoitus_JÄ0624.indd 24 24-25_Ilmoitus_JÄ0624.indd 24 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• HANKKIJAN KAU TTA METSÄLLE HAUDUTUSPATA FOODMASTER PRO 3,5 L 29 95 NORM. 49,95* Valmista liharuoat ja puurot vaivattomasti. Lasitettu keraaminen pata, helppo puhdistaa. Ajastin ja lämpötilan säätö. VALIKOMAT VAIHTELEVAT MYYMÄLÖITTÄIN. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankkija.fi RIISTAKAMERA NITEFORCE LIVE 360 GREEN 4G 279,Katso reaaliaikaista videokuvaa kohteesta. Kameraa voi kääntää ja zoomata puhelimella ilmaisella sovelluksella. Tallenteet tallentuvat sovellukseen, josta ne voi jakaa tarvittaessa useammalle käyttäjälle. RIISTAVAAKA GENZO 1000 KG 79 95 Korkealaatuinen digitaalinen riistan, rehun, lannoitteiden ym. punnitsemiseen. Punnituskapasiteetti jopa 1000 kg asti. Tarkkuus 100 g. KANULOUKKU 150X100X50 CM 349,Erittäin tukeva kotimainen elementeistä koottava loukku supikoiran, mäyrän ja ketun pyyntiin. Sisältää laukaisulaitteen. RADIOPUHELIN GENZO ROYAL 70XTM 299,Herkkä vastaanotin ja Suomen taajuuksille viritetty antenni takaavat erinomaisen kuuluvuuden. Bluetooth -valmius. Tehokas 3400 mAh akku. Suomenkielinen valikko. RADIOPUHELIN NITEFORCE TIGER VHF 159,NORM. 179,00* Mukana kaikki maasto-olosuhteissa tarvittavat varusteet: 50 cm pituinen tehoantenni, korvanappimikrofoni, 1800 mAh tehoakku, 26 kanavaa, lataustelakka ja vyöklipsi. LIUKULUMIKENGÄT ALTAI HOK 145 399,"Lumikenkien Mersu” huippuominaisuuksilla. Teräskantit takaavat sivuttaispidon jäisillä rinteillä. Huippuluokan mohairpolyester-pitokarva. Valmiina siteet 36-45/46 kenkiin. Lasikuituvahvisteinen puuydin. Pituus 145 cm. LIUKULUMIKENGÄT HAGHUS SKINNER 145 249,Lyhyet ja leveät sukset metsässä ja umpihangessa hiihtämiseen. Huippuluokan mohairpolyester-pitokarva. Valmiiksi kiinnitetyt siteet 36-45/46 kokoisiin kenkiin. Monikerroksinen puuydin, pohja HDPE-muovia. Pituus 145 cm. NÄIHIN BURREL 4G-KAMEROIHIN KAUPAN PÄÄLLE VERKKOLAITE + SEINÄTELINE (ARVO 34,98 €). RIISTAKAMERA BURREL N24 4G 199,Lähettää 12 MP:n kuvia sähköpostiin, tallentaa Full HD-laatuista videota muistikortille. Sarjakuvaus, kuvausväli 3 s. Videot 5-30 s. Inframustasalama. Toimii 4G ja 2G-verkoissa. RIISTAKAMERA BURREL E24 4G 249,Tallentaa 24 MP:n kuvia ja 2K -laadun 30 fps videota muistikortille ja lähettää sähköpostiin. Sarjakuvaus 1-10 kuvaa, video jopa 30 s. Inframustasalama. Toimii 4G ja 2G-verkoissa. ASEKAAPPI SUOMI RS8 679,Uuden aselain mukainen (EN-14450:2006 S1) asekaappi maksimissaan 8 aseen säilyttämiseen. Valmistettu 3 mm teräksestä. Ulkomitat 149 x 55 x 35 cm. Paino 100 kg. KAUPAN PÄÄLLE BURREL OTSALAMPPU (ARVO 59,95 €) VAKUUMIKONE W+S 5181 PRO 135 W 159,NORM. 179,00* Tehokas kahdella tyhjiöpumpulla. Automaattija käsisäätötoiminnot. TYHJIÖPAKKAA LIHAN, KALAN, SEKÄ MUUT ELINTARVIKKEET NOPEASTI JA HELPOSTI! RAJOITETTU ERÄ! 24-25_Ilmoitus_JÄ0624.indd 25 24-25_Ilmoitus_JÄ0624.indd 25 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• Det stora flertalet av vitsvanshjortarna blir fällda av jägare som vaktar vid en utfodringsplats. Är vaktandet en förutsättning för effektiv jakt? Vilken är skillnaden jaktligt sett mellan en utfodringsplats och en viltåker? TexT och bilder Taneli Sinisalo U tfodrandet har i decennier utgjort en hörnsten i det finländska viltvårdsarbetet. Utan omfattande och långsiktig stödutfodring skulle vi inte ha en hjortstam som mår så bra som den gör idag. Men tiderna har förändrats. Klimatförändringen ångar på och vintrarna blir mildare efter hand som medeltemperaturen fortsätter att stiga. Det är ett faktum att rådjuren och hjortarna gynnas av klimatförändringen. Från stödutfodring till lockutfodring Under de senaste åren har vi övergått från stödutfodring till småskalig lockutfodring. När behovet att minska på hjortarna uppstod ville man slopa stödutfodringen eftersom den höll kvar stammen på en hög nivå. Jägarna ville dock ha kvar utfodringen som en lockande faktor för att hålla igång jakten effektivt. När vintrarna blir mildare minskar behovet av stödutfodring. Vi kan väl säga att det i sydändan av landet inte längre finns någon anledning att stödutfodra hjortarna. Lockutfodringen kan motiveras med bland annat säkerhetsoch stamvårdande skäl. I synnerhet vid bebyggelse går det att med utfodring styra hjortarna till platser där vapen kan användas utan risker. Stödutfodringen gör det också möjligt att följa med stammens struktur och rikta jakten till individer som borde fällas, vilket tjänar stamvården. Utfodringens fördelar Jägarna har vant sig vid att fälla hjortar vid utfodringsplatser. Många jägare betraktar det som nödvändigt för viltets bästa att hålla igång en utfodringsplats. För många är det en hederssak att inte bara ta från skogen utan också att ge åt skogen. Utfodring vs viltåkrar Det är ett obestridligt faktum att utfodringen bidrar till att hålla viltstammarna livskraftiga. Vitsvanshj rtens år Jägaren 6/2024 26 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 26 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 26 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• Vilket är alldeles sant; om vi vill att viltstammarna ska må bra så ska vi också jobba för dem. Det är ett obestridligt faktum att utfodringen bidrar till att hålla viltstammarna livskraftiga. Ju mer och ju bättre föda vi lägger ut desto bättre mår viltet. Köldperioderna på vintern tär inte lika hårt på djuren om de har generös tillgång till kvalitetsfoder. Vitsvanshjorten har en inre mekanism som redan på sensommaren eller förhösten sätter igång inlagringen av energireserver i kroppen. Men om det finns gott om föda på vintern så behöver hjorten knappt alls ta från energireserven. Fettlagret ser till att inte ens stränga köldknäppar äventyrar hjortens hälsa. När energinivåerna inte sjunker till ett minimum under vintern går det lättare för hindarna att tanka inför fortplantningssäsongen. Men visst, våren är lång i landsdelen där hjortarna lever, vilket ger dem gott om tid att fylla på energiunderskottet, även utan vinterutfodring. Utfodringens fördelar och nackdelar Storskalig stödutfodring manipulerar hjortarnas naturliga vandringsmönster. Hjortarna sprider sig inte lika effektivt som de skulle göra utan utfodring. Med andra ord skapar utfodrandet lokala hjorttätheter. Nackdelarna med utfodringen har knappt alls undersökts i vårt land. Just nu driver Naturresursinstitutet ett projekt om riskerna med viltutfodring för miljöhälsan i lantbruksmiljö (RiskiRuokinta – Riistaruokinnan aiheuttamat ympäristöterveysriskit maatalouselinympäristöissä). Projektet är det första av betydelse i ämnet. Mera därom på sidan 30. I större delen av delstaterna i USA är det i lag förbjudet att utfodra vilda djur; straffet blir böter eller till och med fängelse. Hos de amerikanska hjortarna förekommer två dödliga sjukdomar; CWD (Chronic Wasting Disease) och EHD (Epizootic Hemorrhagic Disease). CWD smittar från djur till djur via utsöndringar, till exempel på en utfodringsplats, medan EHD smittar via ett förmedlande djur till följande värddjur, oftast via ett insektbett. EHD sprids alltså inte primärt via utfodringsplatser, utan det är de lokala förtätningarna som utfodringarna orsakar som ökar risken för smitta. CWD leder till en säker död för hjorten medan en EHD-smittad hjort har utsikter att överleva. Så vitt vi vet kan CWD inte överföras från hjortar till betande boskap, i motsats till EHD, som i USA utgör en risk för betande boskap. Det är bra att vi också här i Finland undersöker de potentiella smittorisker som utfodringen kan skapa. Inte bara för hjortarnas skull utan också för hela den brokiga skaran av andra arter som besöker utfodringarna. Under fjolåret (2023) levde vi finländare i kritiska tider på grund av fågelinfluensan H5N1. För pälsfarmerna var det ett hårt slag medan fjäderfägårdarna verkar ha kommit undan med blotta förskräckelsen. Om fågelinfluensan hade spritt sig i större omfattning skulle det också ha förmörkat himlen för viltutfodringen eftersom väldiga mängder med fåglar av olika arter gärna håller till vid sådana. Om en större epidemi av fågelinfluensa hade brutit ut skulle det med stor sannolikhet ha lett till begränsningar av eller förbud mot viltutfodring. ? På en viltåker betar hjortarna naturenligt och gör det i dagsljus. Hjortarna anlitar utfodringsplatserna främst under den mörka tiden på dygnet, vilket ställer jägarna inför utmaningar, i synnerhet under barmarkstiden. Jägaren 6/2024 27 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 27 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 27 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• Nyttan med viltåkrar Viltåkrarna har under de senaste åren uppenbarat sig i rask takt i landsbygdslandskapet. Tack vare det fördel­ aktiga stödprogrammet är viltåkrarna ett attraktivt al­ ternativ för jordbrukarna. Om man sår viltåkern med en ettårig blandning, exempelvis kålväxter, så slipper man skyldigheten att skörda. Viltåkrarna ökar mångfalden hos både viltet och lantbrukslandskapet. De erbjuder de vilda djuren mat året om, gömslen och en plats för fortplantningen. Viltåkrarna är minst lika lockande för hjortarna som utfodringsplatserna. De erbjuder naturenligare och mångsidigare mat än den traditionella utfodringen som kan bestå av enbart spannmål eller annat förädlat foder. En viltåker bjuder på hälsosam och mångsidig kost för djuren och kräver inte heller fortlöpande underhåll under jaktsäsongen, vilket ju utfodringsplatserna kräver under säsongen. Viltåkrarna sprider ut djuren över ett större område, vilket minskar kontakterna mellan dem och riskerna för att sjukdomar ska sprida sig. Eftersom viltåkrarna bjuder på föda på ett sätt som följer den naturliga mekanismen för matförsörjningen så tvingar det hjortarna att sätta sig i rörelse klart tidigare, medan det ännu är ljust. Hjorten är ingen frossare utan äter precis den mängd foder som den behöver. Med en förenkling kan vi tänka oss att hjortens dag­ liga behov av föda skulle vara ett ämbar med havre. Det är ju klart, att om hjorten kan äta det här havreämbaret direkt ur fodertråget så går det mycket snabbare än om den måste skrapa ihop samma mängd energi på en vilt­ åker. Hjortarna måste alltså ge sig iväg mycket tidigare för att äta än om de anlitar en utfodringsplats. Fenome­ ? Åkrar av många olika slag kan läggas om till viltåker. Kålväxterna är ett utomordentligt bra val på en viltåker. Jägaren 6/2024 28 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 28 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 28 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• net visar sig också på platser där det inte finns viltåkrar eller utfodring. Hjortarna är där mycket mera dagaktiva och fenomenet ökar när vädret blir svalare och energi­ behovet ökar. Viltåkerns fördelar och nackdelar Viltåkrarna har inga egentliga nackdelar, men de inne­ bär några besvärligheter i jämförelse med utfodrings­ platserna. Det är ofta dyrare att anlägga en viltåker, i synnerhet om man blir tvungen att göra det på egen bekostnad. Anläggandet av en viltåker kräver dessutom mera tid och arbete än en utfodringsplats. Planeringen, markberedningen, sådden och skötseln kräver jordbrukskunskaper, fortlöpande uppmärksamhet och omsorg medan grödorna växer. Allt detta går förstås mycket enklare och kostnadseffektivare om det kan göras tillsammans med en jordbrukare och om viltåkern uppfyller villkoren för stöd. Nyttan med en viltåker visar sig kanske inte heller genast eftersom det kan ta längre tid för växtligheten att utvecklas och locka till sig hjortar, jämfört med den omedelbara lockande effekten hos en utfodringsplats. Viltåkrarna är dessutom känsligare för vädret. Torka eller ihållande regn kan försvaga tillväxten. Det här innebär att viltåkrarna är riskablare projekt och mindre förutsägbara än utfodringsplatser, som ju kan fyllas på oavsett vädret. De jaktliga skillnaderna Som sagt; viltåkrarna stöder hjortarnas naturliga fö­ dosöksbeteende och tvingar dem därför att vara mera dagaktiva. På en utfodringsplats är födan lättillgäng­ lig, vilket fördröjer tidtabellen för ätandet. Om jägare dessutom fortlöpande vaktar vid utfodringen så kommer hjortarna i ännu högre grad att förlägga ätandet till mörkertid. På en viltåker finns det också ett jakttryck, men det är inte koncentrerat till några få kvadratmeter, och lämnar inte några värre upplevelseminnen hos hjortar­ na. Finns det ingen snabbmatsrestaurang blir hjortarna tvunga att söka sin föda även om det är förknippat med ett dödshot. Den största skillnaden, jaktligt sett, är den, att hjor­ ten på en viltåker inte står stilla på samma plats som den gör på en utfodringsplats. Det här kräver mera av jägarens skjutskicklighet och bedömningsförmåga, men det fällande skottet kan oftare avlossas i bättre ljus än vid en utfodring, så träffsäkerheten blir inte lidande. Oavsett skillnaderna så står det fortsättningvis jägaren fritt att jaga på önskat sätt, ute i naturen eller vaktande i en uppvärmd koja. Vilketdera är bättre? I åratal har det tjatats som ett mantra att ”utfodringen är ett måste för att jakten ska bli effektiv”, men detta håller absolut inte streck. Utfodrandet utgör inget krav för effektiv hjortjakt utan är snarare en förenklande genväg som garanterat fungerar, åtminstone på kort sikt. Jaktligt sett försvarar både utfodringen och vilt­ åkern sin plats, men för hållbarheten på lång sikt utgör viltåkern ändå det starkare alternativet. Utfodringarna utgör på kort sikt ett effektivt sätt att locka hjortarna och följa med dem, men samtidigt kan de skapa bekymmer för hälsan och balansen i ekosystemet. Viltåkrarna ger hjortarna en mångsidigare och na­ turenligare miljö och tillgång till föda, vilket gör dem till ett hållbarare alternativ för skötseln av ett jaktområ­ de. Även om anläggandet av viltåkrar kräver arbete och resurser så avkastar de på lång sikt en betydande nytta för både hjortarnas och det övriga viltets hälsa och för mångfalden i naturen. Viltåkrarna utesluter ändå inte utfodringsplatserna. Metoderna kan komplettera varandra när de används ändamålsenligt. Det är viktigt att jägarna bedömer be­ hovet i sina jaktmarker och fattar sina beslut utifrån vad som bäst stöder viltstammarnas välmående och jaktens hållbarhet. Viltåkrarna erbjuder de vilda djuren mat året om, gömslen och en plats för fortplantningen. ? Viltåkrarna bjuder också annat vilt än hjortar på mat. Jägaren 6/2024 29 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 29 26-29_VHP_ruokinta_vs_riistapelto_JÄ0624.indd 29 25.10.2024 15.23 25.10.2024 15.23
• TE RO SA LM EL A Jägaren 6/2024 30 30-31_Ruokinta_ja_eläintaudit_JÄ0624.indd 30 30-31_Ruokinta_ja_eläintaudit_JÄ0624.indd 30 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• Förvaltningen av vitsvans hjortar och rådjur kräver effektiv jakt, vilket ofta innebär vaktande vid en utfodringsplats. Vi inleder nu ett nytt forskningsprojekt där vi utreder om utfodringen av vilt innebär risker för sjukdomar. TexT Markus Melin I likhet med all annan mänsklig verksam­ het kan också viltutfodringen skötas ansvarsfullt eller ansvarslöst. Problemet med den här definitionen är att vi saknar forskningsdata för att dra en gräns. Tanken med forskningsprojektet är att fylla den här luckan. Exempel från stora världen Utfodringsplatsernas eventuella roll som spridare av sjukdomsalstrare och parasiter beror på faktorer som hur tätt utfodring­ arna ligger, hur många arter som besöker en utfodring och antalet matgäster. Även kvaliteten på fodret och kvantiteterna som serveras under årets lopp spelar in. I Spanien har man noterat att utfodrings­ platserna spelar en framträdande roll för spridningen av parasiter mellan vildsvins­ populationer. Detta beror främst på att nätverket av utfodringsplatser är så tätt. I Förenta staterna har man noterat liknande resultat för hjortarten på de aktuella orterna. På vintern noterades mera av vissa parasiter hos populationerna som vinterutfodrades. Här i vårt land saknas motsvarande forskning. Ny information och kunskapsunderlag för rekommendationer Ingen gynnas av att det i viltfoder av något visst slag finns en risk för att djursjukdomar ska sprida sig, men utan att någon vet om det. Alltså har ingen någonting att förlora på att vi undersöker och klarlägger de eventu­ ella riskerna. I vårt land är viltutfodringen inte föremål för lagstiftning utan styrs med rekommen­ dationer. Tanken är att vi nu ska skapa ett kunskapsunderlag för beslutsfattarna, för deras rekommendationer rörande riskerna för djursjukdomar. Projektet ska dokumentera djurarterna som besöker utfodringsplatser för viltet, i synnerhet de såkallade objudna gästerna, och undersöka floran av sjukdomsalstrare som dessa gäster har med sig, som virus, bakte­ rier och parasiter. Det tredje syftet är att be­ döma riskerna för att dessa sjukdomsalstrare ska sprida sig från utfodringsplatserna. Avslutningsvis ska resultaten av under­ sökningen spridas vitt och brett. Projektet kommer att avkasta referentgranskade ve­ tenskapliga artiklar som vi gör sammanfatt­ ningar av på finska. Skribenten är projektchef för projektet och ansvarig forskare på Naturresursinstitutet. ? Forskningsprojektet löper ut den sista december 2026. ? Projektet finansieras av jordoch skogsbruksministeriet och realiseras av Naturresursinstitutet och Livsmedelsverket. ? Terrängarbetena görs i samarbete med jägare och markägare, främst i sydvästra Finland. ? I styrgruppen ingår företrädare för Livsmedelsverket, Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet, ProAgria, Jordoch skogsbruksproducenternas centralförbund MTK, Finlands Jägarförbund och Djurens hälsa ETT rf. Nytt forskningsprojekt börjar Innebär viltutfodring risk för djursjukdomar? TE RO SA LM EL A RE IM A LA AJ A Jägaren 6/2024 31 30-31_Ruokinta_ja_eläintaudit_JÄ0624.indd 31 30-31_Ruokinta_ja_eläintaudit_JÄ0624.indd 31 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• I regel är det ena ögat klart dominant och dominerar över det andra när vi tittar på någonting eller siktar med ett vapen. TexT och bilder Arto Määttä P recis som när vi skriver, sparkar boll eller hanterar en hockeyklubba så känns det naturligare att skjuta och sikta med ena ögat än med det andra. Men beklagligt ofta spökar en faktor som hindrar det som känns naturligt, och detta får konsekvenser som påverkar skyttet under hela jägarbanan. Korsdominans Personer som har det kämpigt med i synnerhet hagelskyttet lider ofta av korsdominans utan att veta om det. Hos en högerhänt person med korsdominans är det vänsterögat som dominerar, och tvärtom. Då är det inte ögat över spången på bössan som förmedlar bilder till hjärnan utan ögat bredvid som betraktar geväret från sidan. Korsdominansen utgör inte i sig något problem, utan fenomenet blir ett problem om personen inte är medveten om det när jakten blir en hobby. Allt för ofta går det så, att skytten hinner befästa skyttet på ”fel” sida innan han kommer underfund med vad problemet beror på. Här är det viktigt att förstå, att vid skytte är ögdheten det avgörande medan högeroch vänsterhäntheten är en andrahandsfråga. Om en person med korsdominans inte hinner befästa sitt skytte på ”fel” sida så är det fullt möjligt att lära sig skjuta på det dominerande ögats sida även om det till en början känns avigt. Problemets grundläggande orsaker Här i Finland är det vanligt att man inte alls undersöker vilketdera ögat som dominerar hos ett barn, vilket leder till att folk lär Vilket öga dominerar? sig eller lärs att skjuta utan hänsyn till den här egenskapen. Skyttet börjar kanske med ett luftgevär eller en skjutsimulator med ett optiskt sikte, och problemet kan undgå upptäckt. Korsdominansen upptäcks först när det blir aktuellt med hagelskytte och siktandet ska göras med båda ögonen öppna. Majoriteten som ju inte lider av någon korsdominans är i regel fullkomligt ovetande om problematiken. De inser faktum först när de flyttar hagelgeväret till fel axel och Så här ser siktbilden ut för ett hagelgevär när vänsterögat är dominant och skytten skjuter högerhänt. Så här ska siktbilden se ut för ett hagelgevär med båda ögonen öppna. I praktiken ska alltså det vänstra ögat inte alls se geväret. Det finns också tekniska lösningar för problemen med det dominanta ögat. Med det här ljusfibersiktet ser skytten den röda punkten bara med det högra ögat eftersom sikten är blockerad för det vänstra ögat. Jägaren 6/2024 32 32-33_Hallitseva_silmä_JÄ0624.indd 32 32-33_Hallitseva_silmä_JÄ0624.indd 32 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• försöker sikta med båda ögonen öppna. Då ser de inte den önskade siktbilden utan sidan på vapnet! Låter det här obegripligt? Prova, så ser du hur det ser ut. Allt för sent ställd diagnos Det är förargligt vanligt att korsdominansen upptäcks först när en professionell skytte­ utbildare kliver in i bilden. Då har skytten kanske haft bekymmer med sitt skytte i åratal eller i decennier. Om korsdominansen upptäcks allt för sent så blir det både besvärligt och dyrt att växla skyttet till den andra axeln. Vapengar­ deroben är kanske redan komplett, så blotta tanken på att byta hand och axel i hagelskyt­ tet kan vara stört omöjlig. Knep och lösningsmodeller För en nybörjare är det alltid förnuftigast att byta hand till det dominerande ögats sida så fort korsdominansen blir upptäckt. Det här är det enda säkra sättet att lösa proble­ met direkt och för gott. Det är också det bästa sättet för unga och oerfarna skyttar där häntheten som skytt ännu inte sitter i ryggmärgen. Ju yngre skytt, desto lättare går omställningen. Men även om skytten skulle ha befäst häntheten fel i förhållande till ögat så är spelet ännu inte förlorat. Det går nämligen att blockera det dominerande ögat så att ögat på den rätta sidan förvandlas till det ar­ betande och siktande ögat. På bana kan det här göras så, att skytten smetar någonting siktförsämrande på den ena linsen på skjut­ glasögonen och tvingar det o­dominerande ögat att ta över siktandet. På jakt är det däremot sämre ställt med knepen. I praktiken är det enda som fung­ erar att blunda med det dominanta ögat precis före skottet så att det inte kan ta över och skottet bomma med flera meter. Den här metoden fungerar bevisligen, men den kräver flitigt övande. Hinder på vägen Det är vanligt att folk börjar med skytte som hobby med ett vapen som finns i familjen, och då följer attityderna med på köpet. Till det beklagligaste hör situationer där ny­ börjaren måste rätta sig efter de gevär som finns, kanske av ekonomiska skäl. Då kan det hända att häntheten går före ögdheten och skytten börjar med kolven mot fel axel. På damsidan verkar det vara vanligare med vänsterögdhet än på herrsidan. För en större andel kvinnor känns det alltså natur­ ligare att lägga kolven mot vänster axel. Här stöter vi på två olika saker på samma gång. Ett ärvt hagelgevär har mått som inte passar en kvinna och är ofta vinklat för fel hand. Om kvinnan däremot väljer ett vänsterhänt gevär med dammått så blir det Så här testar du vilketdera ögat som dominerar Du behöver båda händerna; håll båda ögonen öppna och välj en fixpunkt av något slag. Lyft händerna mot punkten och för ihop dem med tummarna i kors och ena handens fingrar vinkelrätt över den andra handens fingrar. Mellan tummarna och händerna bildas nu en liten triangelformad glugg. Titta på fixpunkten genom gluggen med båda ögonen öppna. Håll händerna stilla och blunda turvis med ögonen. Det dominanta ögat är det som håller bilden kvar. Det här handlar inte om att mäta synförmågan utan om observationsförmågan. Det händer ändå ofta att den som testar omedvetet saboterar testet genom att röra på händerna när fixpunkten försvinner ur sikte. Det här kan kännas förvirrande, men bara man är uppmärksam så går testet enkelt. MELLANFORMER OCH FÖRÄNDRINGAR I SYNFÖRMÅGAN Vi människor är i regel antingen eller; helt klart högereller vänsterögda. Men det finns mellanformer där det dominanta ögat varierar. Dessutom finns det situationer där ögonen växlar dominans beroende på hur man tittar. I sådana fall är kopplingen mellan ögdheten och häntheten inte lika stark som för klart dominanta ögon. Även förändringar hos synförmågan kan påverka. Om synförmågan hos det dominerande ögat försvagas kan det leda till att resultatet vid ett dominanstest blir felaktigt. Det kan också gå så, att det odominanta ögat börjar öka sitt inflytande när synförmågan hos det dominanta ögat försvagas, exempelvis när man blir äldre. Å andra sidan kan ett hagelgevär med olämpliga mått ge liknande symptom; om kolvkammen är för låg så kan det dominerande ögat bli skymt, och fel öga tar över showen. mycket trevligare för henne på jägarbanan. Men beklagligt ofta är morfars eller makens gamla hagelbössa laddad med känslor, så vår jägarinna blir illa tvungen att hålla till godo med den. ”I vår familj skjuter vi alltid högerhänt!” En liten sak med allvarliga konsekvenser Om man inte tar reda på vilketdera ögat som dominerar eller struntar i saken så kan det i värsta fall leda till att personen lägger av med skyttet. Det är inte ovanligt att folk slu­ tar med hagelskyttet helt och hållet eftersom korsdominansen gör skyttet så mycket svårare. Jakten med studsare fortsätter eftersom ett op­ tiskt sikte kan utesluta det dominerande ögat. Det finns förstås jägare som jämt och ständigt kämpar med det här problemet och de för en oförtröttlig kamp mot detta sitt bekymmer. Men trots kämpandet kvarstår problemet. Korsdominansen stör i synnerhet vid snabba skottlägen och fördärvar skottet. Om kämpa­andan räcker till så överväg att byta hand, även om det till en början känns hopplöst avigt. Jägaren 6/2024 33 32-33_Hallitseva_silmä_JÄ0624.indd 33 32-33_Hallitseva_silmä_JÄ0624.indd 33 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• I augusti 2018 blev guld­ schakalen en ny djurart i vårt land när en övervaknings­ kamera i Kajana fångade en schakal vid ett hus på bild. TexT Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen, Mia Valtonen och Heikki Henttonen S chakalen som observerades i Rauta­ vaara misstänktes tidigare vara den första här i landet, men den visade sig vara ”bara” den tredje. Så vitt vi vet har det gjorts bekräftade observationer av schakaler på åtta andra orter här i landet. Den senaste observationen gjordes i Ivalo i augusti. Långa vandringar Guldschakalen är en art som nyligen har invandrat till oss. Artens enhetliga utbred­ ningsområde sträcker sig från sydöstra Asien till Centraleuropa. Att arten nu i rask takt utvidgar sitt utbredningsområde norrut kan bero på klimatuppvärmningen, men det är också tänkbart att vargstammens nedgång i sydöstra Europa har gjort livet lättare för schakalen och öppnar för en uppgång. Ensamströvande schakaler har upptäckts så långt borta som vid den norska nordkus­ ten. De nordligaste områdena där arten för­ ökar sig ligger i Estland. Där föds merparten av kullarna vid västkusten, men några kullar har noterats längre österut, nära Peipussjön, och vid nordkusten, öster om Tallinn. Troligen är de flesta schakaler som har observerats hos oss födda i Estland, men det är fullt möjligt att somliga av ”våra” schak­ aler har vandrat längre ifrån. Individen som dog i Sodankylä hade enligt den genetiska analysen vandrat ungefär 2 500 kilometer från sydöstra Europa. För tre av de invandrade guldschakalerna (Sodankylä, Siikajoki, Ylivieska) känner vi till könet; samtliga är hanar. Större än räven men mycket mindre än vargen Till storleken är guldschakalen aningen tyngre än räven och tre­fyra gånger lättare än vargen, och har klart kortare ben. En vuxen individ väger mellan nio och tretton kilo. Arten är ursprungligen ett sydligt rov­ Guldschakalen har anlänt till norra Norden djur, men den anpassar sig väl till kylan i norr. I Siikajoki verkar en och samma hane redan ha klarat av sin fjärde vinter. Guldschakalen hör tillsammans med hunden och vargen till släktet Canis och kan korsa sig med både hund och varg. I Europa känner vi bara till en enda korsning mellan schakal och varg i naturen; i Kroatien 2010. Vargarna tycks i regel jaga bort eller döda guldschakaler som gör intrång i revi­ ret. I exempelvis Estland föder schakalen sina valpar enbart utanför vargrevir. Guld­ schakalens förhållande till vargen påminner om kojoten och vargen i Nordamerika. Där finns det färre kojoter i trakter med mycket varg, men mycket räv. Och tvärtom; när vargarna är få så ökar kojoterna medan rä­ varna blir färre. Med bredd på menyn Guldschakalen har stor bredd på menyn och i exempelvis Indien anses schakalen också fungera som en hälsopolis eftersom den gyn­ nas av den bristfälliga avfallshanteringen. Schakalen är dessutom ett aktivt rovdjur. Bytet består ofta av små däggdjur och på sommaren av fågelungar, men i par och i ES KO IN BE RG Jägaren 6/2024 34 34-35_Sakaalihavainnot_JÄ0624.indd 34 34-35_Sakaalihavainnot_JÄ0624.indd 34 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• familjegrupper kan schakalen ge sig också på små hjortdjur, i synnerhet deras ungar. Däremot vet vi ingenting om vad en ensamströvande individ i vårt land äter eller hur den beter sig. Schakalen i Siikajoki har besökt utfodringar för rådjur och vi vet att en individ som höll till i mellersta Lappland tog vara på fiskar som fiskare i Lokka hade ratat. Vad schakalen kan leda till Ännu är det för tidigt att uttala sig om vilka eventuella fördelar och nackdelar som de invandrande schakalerna kan tänkas innebära. I vårt land är arten tills vidare inget mer än en exotisk sällsynthet. I Estland har man noterat den nyttigheten, att schakalen dödar en stor mängd mårdhundar som den påträffar i sitt revir. Om arten utgör ett hot mot jakthundar är ännu omöjligt att säga eftersom den litteratur som finns inte nämner mer än enstaka korsningar med hund. För en jakthund som är mindre än en finsk spets kan till och med en ensamströvande schakal tänkas utgöra en fara, men i dagsläget är hotet rent teoretiskt. En fredad nykomling Guldschakalens ställning i lagstiftningen varierar från land till land. Till vårt land har arten anlänt på egna ben och är därför i dagsläget skyddad enligt naturvårdslagen. Det har föreslagits att arten ska överföras till jaktlagen och till en början fortsätta att vara fredad, men om arten skulle öka och behov uppstå, så går det att inom jaktlagens ramar ingripa. I Estland klassas guldschakalen som ett småvilt utan någon kvot för jakten. Arten har fortplantat sig i Estland sedan 2012. Det nuvarande beståndet uppgår till 20-25 par, men var aningen större för fem år sedan. Hos vår sydliga granne fälls det varje år några tiotal schakaler. Hur många schakaler? Bekräftandet av en schakalobservation bygger vanligen på en bild. Observationerna som har gjorts i vårt land finner du i tabellen nedan, men utifrån dem är det omöjligt att uppskatta hur många separata individer som det handlar om. I vintras fanns det två individer i Norra Österbotten (Siikajoki och Ylivieska). I Enare lär en schakal ha blivit observerad på vintern, och i augusti fastnade en schakal på bild i Ivalo, tagen med mobilen. Utöver de ovannämnda tre schakalerna finns det sannolikt också andra individer som har rört sig här under det senaste året, men bekräftade observationer har vi bara av dessa tre. Schakalerna är rätt lätta att upptäcka eftersom gärna ylar på natten och när snön ligger djup är de beroende av att människan ordnar maten. Folk har undrat varför våra schakaler håller till i norr i stället för i landets mildare sydliga ända. En tänkbar förklaring kan vara att schakalerna som rundar Finska viken stöter på Sankt Petersburg, och när de rundar den här metropolen kommer de till Aunusnäset mellan sjöarna Ladoga och Onega, och den vägen hamnar de uppe i höjd med Kajanaland. Dessutom är vår vargstam störst i sydväst, så där finns knappast plats för några schakaler. Artikelförfattarna tackar å det varmaste för schakalobservationerna och hoppas på fler observationer under de kommande åren. De bekräftade observationerna av guldschakaler i Finland TIDPUNKT LANDSKAP ORT NUMMER PÅ KARTAN DOKUMENT Augusti 2018 Kajanaland Kajana 1 Viltkamera Januari 2019 Mellersta Österbotten Reisjärvi 2 Viltkamera Juni 2019 Norra Savolax Rautavaara 3 Foto Fr. o.m. december 2020 Norra Österbotten Siikajoki 4 Viltkamera, DNA Vintern 2021/2022 Kymmenedalen Miehikkälä 5 Bilder av spår i snön Mars 2022 Lappland Sodankylä, Lokka 6 Död Maj 2023 Mellersta Österbotten Kelviå 7 Viltkamera Januari 2024 Norra Österbotten Ylivieska 8 DNA Augusti 2024 Lappland Enare, Ivalo 9 Foto Guldschakalen har anlänt på egna ben och är därför i dagsläget skyddad enligt naturvårdslagen. Polarcirkeln Ladoga Onega Kilometer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Jägaren 6/2024 35 34-35_Sakaalihavainnot_JÄ0624.indd 35 34-35_Sakaalihavainnot_JÄ0624.indd 35 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• Att skära ner på hjortstammen är ett beprövat sätt att minska på trafikolyckorna med vitsvanshjortar, men det kan också finnas andra sätt. TexT Esa Huhta, Jyrki Pusenius och Antti Rinne Bilder Antti Rinne, Innotrafik Oy G enom forskning försöker vi skapa fler verktyg för att minska på viltolyckorna med hjortar. I ett projekt som leds av Naturresursinstitutet undersöker vi vilken inverkan miljöfaktorer och olika apparater och åtgärder har på trafiksäkerheten. Under de senaste tio åren har hjortstammen i vårt land vuxit sig mer än dubbelt så stor. Samtidigt har också viltolyckorna med vitsvanshjortar blivit fler. Mest olyckor inträffar det i Egentliga Finland, Satakunta, Nyland, Tavastland och Birkaland. Kostnaderna som olyckorna orsakar har också ökat. Utöver de ekonomiska skadorna orsakar den höga olycksrisken också en stor mängd nära ögat-situationer, stress för bilisterna på de utsatta vägavsnitten och lidande för djuren som råkar illa ut. Målet är färre hjortolyckor Syftet med projektet, som vi inledde tidigare i år, är att utreda orsakerna bakom hjortolyckorna och möjligheterna att förebygga olyckor. Vi ska identifiera vilka egenskaper hos vägmiljön som inverkar mest på olycksrisken och undersöka hur väl de olycksförebyggande metoderna fungerar. Utifrån resultaten gör vi upp riskkartor för trafikolyckorna och ger förebyggande rekommendationer. I projektet undersöker vi bland annat vilken inverkan en rad faktorer har på risken för hjortolyckor; trafiken, växtligheten utmed vägen och skötseln av den, skyddsstrukturerna, varningssystemen, landskapsstrukturen, markanvändningen, viltvårdsåtgärderna och väderleken. För det här ändamålet samlar vi in data och gör modelleringar av faktorernas inverkan på olycksriskerna. Dessutom undersöker vi experimentellt vilken inverkan Ljudfyrar och modelleringar Nya metoder för färre hjortolyckor ? Vitsvanshjortarna brukar korsa vägar i hög hastighet, vilket innebär knappt någon reaktionstid alls för bilförarna. Med olika varningssystem skulle vi kunna minska på hjortolyckorna. GE TT Y IM AG ES Jägaren 6/2024 36 36-37_SRVA-hanke_JÄ0624.indd 36 36-37_SRVA-hanke_JÄ0624.indd 36 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• olika varningssystem har på riskerna, och följer med vilken effekt olika riskreducerande åtgärder i vägmiljön har. Vi testar ljudfyrar och reflexer I projektet har vi installerat ljudfyrar och reflexer utmed ett antal huvudvägar, på platser som är ökänt olycksutsatta och viktiga för trafiksäkerheten. På det viset ska vi samla in data om materielens olycksförhindrande verkan, genom att jämföra olycksstatistiken före och efter att materielen sattes ut. Utrustningen har vi skaffat från Innotrafik Oy som står för arbetet med att sätta upp ljudfyrarna och underhålla dem. NTM-centralerna sköter uppsättandet och underhållet av reflexerna. Vi markerar gula band och utfodringsplatser på kartan Vi ska också samla in data om de gula banden som är uppsatta längs vägarna och om utfodringsplatserna för hjortdjur som finns i närheten av vägarna. Det finns ingen forskning om hur banden och utfodringsplatserna påverkar risken för viltolyckor. Insamlingen av data sköter vi i samarbete med jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna. Avsevärd nytta också för jägarna Viltolyckorna har ett avsevärt inflytande på allmänhetens inställning till jakten och viltet. Om det ofta inträffar hjortolyckor på något visst vägavsnitt så tänker bilisterna hela tiden på olycksrisken. Om vi lyckas minska riskerna för viltolyckor så gynnar det också jägarna, men här behöver vi mera forskning. Forskningen ger oss mera information om områdena dit jakten borde riktas för att minska viltolyckorna. Dessutom vill vi ta fram åtgärder och metoder som kan bidra till att olyckorna blir färre. ? I projektet undersöker vi vilken effekt ljudfyrarna har på mängden hjortolyckor. När radarn upptäcker ett djur knäpper fyren på ljudet av människoprat. Tanken är att ljudet ska få djuret att vända om. Ljudfyren tillverkas av Innotrafik Oy. ? I sydvästra Finland finns det gott om trafikmärken som varnar för hjortar, men de har en beklagligt liten verkan. Ett samarbete mellan flera organisationer Projektet leds av Naturresursinstitutet (Luke). Samarbetet inkluderar Finlands viltcentral och NTM-centralerna i Egentliga Finland, Birkaland och Nyland. Projektet pågår inom de här NTM-centralernas områden och finansieras av jordoch skogsbruksministeriet. Jägaren 6/2024 37 36-37_SRVA-hanke_JÄ0624.indd 37 36-37_SRVA-hanke_JÄ0624.indd 37 25.10.2024 15.24 25.10.2024 15.24
• Den vetenskapliga forskningen ökar våra kunskaper om vilka strukturella drag hos skogen som skogshönsen uppskattar. Vi kan öka mängderna jaktbara fåglar genom att ta hänsyn till sådana drag vid skötseln av ekonomiskog. TexT Adriano Mazziotta, Andreas Lindén och Jukka Forsman Bild Tuomo Turunen H önsfåglarna behöver olika skogsmiljöer under årets lopp. En undersökning som Naturresursinstitutet (Luke) har gjort visar att vi kan förklara vilka kombinationer av egenskaper hos skogen som är lämpliga genom modelleringar av livsmiljöer som hönsfåglarna gillar. Modelleringarna görs i olika skalor, från strukturen hos ett enskilt bestånd till strukturen hos ett helt skogslandskap. Hurdan skog trivs fåglarna i? Genom att samköra Skogscentralens laserskanningsmaterial med materialet från triangelinventeringarna kunde forskarna urskilja de viktigaste skogliga dragen som avgör hönsfåglarnas val av livsmiljö. Resultaten beskriver läget på sensommaren eftersom insamlingen av materialet var samordnad med inventeringarna. Orren och järpen är särskilt förtjusta i ung blandskog där det finns ett tätt buskskikt och träd i varierande ålder. Ett tätt buskskikt och låg virkesvolym hos trädbeståndet ökar också sannolikheten för att träffa på orrar och ripor. Detta är typiskt i synnerhet på näringsfattig torvmark; en naturtyp som ripor uppskattar. Tjädern och järpen önskar sig däremot ett slutet krontak i beståndet, stora granar och täta talldominerade bestånd. En modelleringsmetod med flera skalor Den här infallsvinkeln med flera skalor beaktar egenskaperna på både beståndsnivå och landskapsnivå; som trädbeståndets ålder, höjd, grovlek och stamtäthet. På landskapsnivå tar vi även hänsyn till antalet trädslag. På beståndsfigurnivån beskriver valet av livsmiljö sannolikt läget på sensommaren. Materialet är insamlat medan triangelinventeringen pågår och skogshönsen har ungar. Men genom att studera läget med den större skalan får vi ett bättre grepp om kraven på livsmiljö som arterna ställer under de övriga årstiderna. Den minsta skalan för samtliga fyra skogshöns – beståndsfiguren – beskriver bäst förhållandet mellan skogens struktur och förekomsten av hönsfåglar. Beståndsfigurens struktur i kombination med dels reviret (1 km radie) och dels landskapet (5 km radie) förbättrade dock modellens förmåga att förklara i hurdana skogar som hönsfåglarna med största sannolikhet förekommer. Resultaten visar tydligt att vi vid viltvänligt skogsbruk ska ta hänsyn till hönsfåglarnas krav på sin livsmiljö under årets hela omlopp. Men resultatet vänder inte upp och ner på vår uppfattning om skogshönsens krav på sin livsmiljö utan snarare förstärker och sammanfattar uppfattningarna i tidigare undersökningar. Skogsskötsel som tar hänsyn till hönsfåglarna Faktumet att det är den enskilda beståndsfiguren som utgör den viktigaste faktorn som förklarar förekomsten av hönsfåglar ger skogsägarna goda förutsättningar att bedriva viltvänligt skogsbruk. Det går således att höja kvaliteten på hönsfåglarnas livsmiljöer med olikåldriga och skiktade trädbestånd, generösa buskskikt, viltsnår och kvarlämnade stora barrträd. Från tidigare undersökningar vet vi att de här faktorerna hjälper häckningen och skapar föda för kullarna. När tillräckligt många beståndsfigurer sköts på ett viltvänligt sätt skapar vi ett skogslandskap som inkluderar livsmiljöer för hönsfåglarna under årets hela omlopp. Samtidigt ökar vi också den övriga mångfalden i skogen. I jämförelse med de tidigare inventeringarna av hönsfåglar som inleddes på 60-talet är det numera klart färre fåglar som blir observerade vid triangelinventeringarna. Men eftersom det finns skillnader mellan inventeringsmetoderna så har vi inga exakta siffror på nedgången. Skogshönsen har påverkats av förändringar i livsmiljöerna, skogsbruket och klimatet. Med resultaten av den här och andra undersökningar kan vi göra skogsbruket viltvänligare. Forskarna som gjorde undersökningen understryker värdet av att använda flera skalor. Det kontinuerliga skogsbruket skapar sannolikt också nya möjligheter att i ännu högre grad ta hänsyn till sådana strukturella skogliga drag som gynnar hönsfåglarna. Strukturella drag hos skogen som skogshönsen uppskattar När tillräckligt många beståndsfigurer sköts på ett viltvänligt sätt skapar vi ett skogslandskap som inkluderar livsmiljöer för hönsfåglarna under årets hela omlopp. F rskning Jägaren 6/2024 38 38-39_Tutkittua_Metsän rakenne_ja_kanalinnut_JÄ0624.indd 38 38-39_Tutkittua_Metsän rakenne_ja_kanalinnut_JÄ0624.indd 38 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• Jägaren 6/2024 39 38-39_Tutkittua_Metsän rakenne_ja_kanalinnut_JÄ0624.indd 39 38-39_Tutkittua_Metsän rakenne_ja_kanalinnut_JÄ0624.indd 39 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• Med den nya kalkylatorn går det att uppskatta åldern på en vitsvansbock utifrån måtten på hornen. TexT Antti Rinne Bild Heikki Mikkola O m vi menar allvar med att vårda hjortstammen så bör vi också kunna bedöma åldern på de fällda individerna. Det går förstås inte att mäta hornen förrän bocken är fälld, men med den nya kalkylatorn går det att lära sig bedöma åldern på en bock med tanke på kommande fällningar. I projektet för att utveckla uppskattningen av vitsvansstammen (Valkohäntäpeurakannan arvioinnin kehittäminen-hanke) samlade vi under jaktåret 20212022 in tandprover och hornmått på cirka 770 fällda vitsvansbockar. I insamlingen av materialet deltog jaktföreningar, konservatorer och viltslakterier på olika håll i sydvästra Finland. På hornen mättes hornhalvans längd, hornkronans inre bredd, diametern på hornet närmast skallen och antalet taggar. På samma individer togs också den ena framtanden som ett prov. Tandproverna skickades till Matsonlaboratoriet i USA för en exakt åldersbestämning. Utifrån materialet skapade Naturresursinstitutet (Luke) en statistisk modell med vilken det går att uppskatta hjortbockens ålder utifrån måtten på hornen. – Hornmåtten korrelerar positivt; långa horn är i regel också breda och tjocka närmast skallen, berättar specialforskaren Sami Aikio på Luke, som har utvecklat den statistiska modellen. Taggantalet är en dålig mätare Ålderskalkylatorn inkluderar samtliga hornmått och deras inbördes förhållanden, men vi skulle nå ett nästan lika gott resultat också med färre mått. En smula överraskande så tillför antalet horntaggar inte någonting väsentligt till åldersbestämningen, när de övriga måtten är kända. – Taggantalet visade sig vara en rätt så opålitlig åldersmätare, vilket ju är förargligt eftersom det (i motsats till de övriga måtten) går att räkna taggarna på håll och på foto, påpekar Aikio. Åldersuppskattningen som gjordes av personen som mätte hornen, och uppskattningen som gjordes enligt Hornen som åldersmätare Kalkylatorn i excel hittar du på adressen luke.fi/fi/documents/ vhp-sarviikalaskuri eller med QR-koden ? Bockhornen uppvisar stora individuella variationer. Båda individerna på bilden är 1,5 år gamla. Jägaren 6/2024 40 40-41_VHP_sarvilaskuri_JÄ0624.indd 40 40-41_VHP_sarvilaskuri_JÄ0624.indd 40 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• Lukes statistiska modell, överensstämde rätt väl med bestämningen som gjordes på tänderna. Skillnaderna visade sig främst hos de äldre bockarna där modellen tenderar att underskatta. Det här förklarar å ena sidan varför de gamla bockarna var så få i tandmaterialet och å andra sidan det, att när en expert gör en åldersbestämning så tar han också hänsyn till djurets storlek, proportioner och kondition. Stora individuella variationer Det är lätt hänt att man bedömer åldern på en hjortbock enbart utifrån hornen. Men hornen hos jämnåriga bockar kan uppvisa väldiga skillnader i storlek och proportioner. En åldersbestämning enbart utifrån hornen är därför behäftad med en avsevärd osäkerhet. Vid en åldersbestämning ska man därför också bedöma bockens kropp. – Åldern som kalkylatorn ger är tillförlitligast för normala horntyper. Om hornen däremot är avvikande till proportioner och storlek så är åldersuppskattningen sannolikt inte särskilt tillförlitlig, preciserar Aikio. Rapporterna i Oma riista Det är med samma modell, som bygger på hornmåtten, som man också beräknar den uppskattade åldern på de fällda bockarna i Oma riista. När fällningen bokförs går det också att ange hornmåtten. Utifrån dem beräknar man också rapporten på jaktföreningsoch jv-föreningsnivå om de fällda bockarnas uppskattade ålder. Informationen kan bland annat användas vid beskattningsplaneringen när man bedömer åldern på bockarna som har blivit fällda under säsongen. I insamlingen av prover deltog många frivilliga konservatorer och jaktföreningar, och ett par viltslakterier. Vi riktar ett stort tack till er alla som ställde upp; utan er hjälp hade vi inte rott i land det här projektet! Åldersbestämningen på de fällda hjortbockarnas tänder gjordes i Matsonlaboratoriet i USA. Den här individen blev fem år gammal, vilket framgår av ”årsringarna” som pilen pekar på. Bland rapporterna i Oma riista finns också en uppskattad åldersfördelning baserad på hornmåtten. M AT SO NLA BO RA TO RI ET N AT UR RE SU RS IN ST IT UT ET Åldersfördelningen enligt hornmåtten (15.2 2024) 600 500 400 300 200 100 Antal År 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Jägaren 6/2024 41 40-41_VHP_sarvilaskuri_JÄ0624.indd 41 40-41_VHP_sarvilaskuri_JÄ0624.indd 41 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• F jällgåsstammens återhämtning under 2000-talet, efter att den varit nära att dö ut, är resultatet av ett långsiktigt skyddsarbete. I årtionden har man satsat på att rädda den extremt hotade fjällgåsen genom internationellt samarbete, där Finland har en central roll. En av Fjäll-Lapplands arter Fjällgåsen var en gång i tiden en vanligt förekommande art som också jagades i stor utsträckning. På 1960-talet observerades en alarmerande tillbakagång för arten och år 1969 fredades den. Då hade fjällgässen redan försvunnit från vårrastplatserna i Björneborgstrakten och sågs regelbundet längs flyttstråken endast i Uleåborgstrakten. År 1984 publicerades resultaten av den nordiska kartläggningen av fjällgås. Finlands andel av kartläggningen arrangerades av Pentti Vikberg vid Jägarnas centralorganisation. I och med resultaten insåg man behovet att inleda skyddsarbete för arten. För detta ändamål inrättades WWF:s arbetsgrupp för fjällgåsen som sedan dess har arbetat för skyddet av arten. Jägarnas centralorganisation, numera Finlands viltcentral, har varit med i gruppen sedan starten. Arbetsgruppen inledde bland annat den årliga våruppföljningen av fjällgås i Bottenviken samt inventeringarna av häckningsområdena i Lappland. I slutet av 1980-talet hittade man ett häckningsområde för fjällgås i Övre LappFjällgåsen kan åter ses i Bottenviken på hösten land som var i användning fram till år 1995. Sedan dess har observationer av häckande fjällgäss inte gjorts i Finland. I nuläget finns alla kända naturliga häckningsplatser för den nordiska stammen i Norge. Stammen minskade fram till år 2007, då den bestod av färre än 20 häckande par. Sedan vände stammen uppåt. WWF och Forststyrelsen effektiviserade inventeringarna av potentiella häckningsområden för fjällgås för att upptäcka arten bland våra häckande stammar så fort som möjligt. Det faktum att en annan hotad fjällart, fjällräven, åter förökar sig i Finland efter 25 års uppehåll, ger hopp också när det gäller fjällgåsen. Komplicerade flyttvägar En omvälvande metod för skyddet av fjällgås är satellituppföljning, som man har utfört sedan mitten av 1990-talet. Innan dess visste man inte vilken väg och vart våra fjällgäss flyttar. Med hjälp av sändare har man lokaliserat flyttvägarna och rastoch övervintringsområdena, där man sedan har vidtagit skyddsoch vårdåtgärder. Under flytten föredrar fjällgåsen, till skillnad från många andra gäss, naturliga, Våren 2024 observerades uppföljningshistoriens största antal fjällgäss, 137 individer, på fjällgässens traditionella rastplatsområde i trakten av Uleåborg. I Limingoviken har det åter uppstått en höstrastplats även för fjällgäss som tryggas genom samarbete mellan WWF och Finlands viltcentral. TexT Petteri Tolvanen Bilder Tapio Kostet Jägaren 6/2024 42 42-43_Kiljuhanhi_JÄ0624.indd 42 42-43_Kiljuhanhi_JÄ0624.indd 42 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• lågvuxna havsstrandsoch översvämningsängar. Förutom förstörda och försvagade livsmiljöer har jakten varit, och är fortfarande, ett stort hot mot fjällgåsen i synnerhet i Ryssland, Kazakstan och området runt Kaspiska havet. Det finns hot även i häckningsområdena. Överbete av ren har förändrat naturen i Fjäll-Lappland i stor omfattning, och den globala uppvärmningen hotar att minska områdena med kalfjäll till en bråkdel av det nuvarande. Dessutom försämrar räven, som spridit sig till fjället till följd av mänsklig verksamhet, fjällgässens häckningsframgång genom sin predation. Under svaga sorkoch lämmelår, då räven och andra rovdjur inriktar sin predation på markhäckande fåglar, händer det ofta att fjällgässen inte slutför sin häckning. Då flyttar de fullvuxna fjällgässen på sommaren till ryska tundran för att rugga. Efter fjäderfällningen fortsätter de höstflytten längs den farliga östra rutten genom Ryssland, Kazakstan och Ukraina till Grekland. Under den här flyttvägen löper fjällgåsen mycket stor risk att bli skjuten. Förlust av individer i häckningsåldern är särskilt skadlig. De fjällgäss som lyckats med häckningen ruggar istället i häckningsområdet medan ungarna växer till sig. Därefter flyttar hela gåsfamiljen längs det tryggare flyttstråket genom Finland och Ungern till övervintringsområdet i Grekland. Längs den här kortare rutten är dödligheten orsakad av jakt numera mycket liten. Rävsituationen i häckningsområdena har stor inverkan på Nordens fjällgåsstam. Därför bedriver de norska myndigheterna effektiviserad rävfångst på fjällgåsens häckningsområden. Rävar fångas med specialtillstånd av Forststyrelsen också i finska fjällområden för att skydda fjällräven och fjällgåsen. Limingoviken är viktig såväl vår som höst Området Limingoviken-Karlö har bevarat sin betydelse som rastplats under fjällgässens vårflytt, trots att det under nedgångsperioden i början av 2000-talet under de sämsta vårarna observerades färre än tio individer i området. Nuförtiden vilar sig praktiskt taget hela den nordiska stammen i området under några veckor från första maj och framåt. När stammen var stark var området vikFjällgåsen kan åter ses i Bottenviken på hösten tigt för fjällgässen också under höstflytten. Men senast i början av 1970-talet upphörde höstförekomsten av fjällgås i praktiken. Från och med år 2020 har fjällgässen glädjande nog börjat återvända till området. I september 2024 rastade hela 61 fjällgäss i området. Sedan år 2020 har WWF och Finlands viltcentral tillsammans årligen vädjat till jägarna att de ska vara särskilt försiktiga vid jakten på sjöfåglar under perioden då fjällgåsen påträffas. De lokala jaktaktörerna har förhållit sig positivt och konstruktivt till saken. Det har också inrättats en kommunikationsgrupp för jägarna som informerar och varnar när det finns fjällgäss i området. Även oavsiktligt dödande av fjällgås kan leda till kännbara ersättningar. I enlighet med miljöministeriets förordning är det riktgivande ersättningsvärdet för en fjällgåsindivid 6 391 euro. Särskilt utmanande är artbestämningen av unga gäss i en jaktsituation. I området finns under fjällgåsperioden på hösten också rikligt med sädgäss, som det är förbjudet att jaga i Norra Österbotten. Skribenten är programdirektör för WWF Finland. En flock flygande fjällgäss i Siikajoki i september 2024. Unga fjällgäss (som de i mitten av bilden) har inga svarta fläckar på buken eller någon stor vit pannsköld. Jägaren 6/2024 43 42-43_Kiljuhanhi_JÄ0624.indd 43 42-43_Kiljuhanhi_JÄ0624.indd 43 25.10.2024 15.25 25.10.2024 15.25
• Naturoch viltvårdsstiftelsen (Luonnonja riistanhoitosäätiö, LRS) grundades 2006 för att främja viltvårdsarbetet, utgående från naturvården och ett hållbart utnyttjande av naturens resurser. I början av stiftelsens verksamhet låg fokus på vården av vår inhemska rapphöna och därför ståtar arten på stiftelsens logo. Tillsammans med jaktföreningarna och Baltic Sea Action Group (BSAG) jobbade vi för fältviltet och naturvården i lantbrukslandskapet genom rådgivning och praktiska insatser. Många minns säkert Järki-projektets informationspuffar om förbättringar av vattenskyddet i lantbruket, mångfalden i naturen och viltets livsmiljöer. Naturvården i lantbruket har sedan dess funnits med i stiftelsens verksamhet. Stiftelsens naturbetesprojekt, som nyligen avslutades, satte fokus på de betande djurens betydelse för värdefulla livsmiljöer och mångfalden i naturen. Kim Jaatinen, som 2017 övertog ledningen för stiftelsen, inledde en undersökning av skärgårdsnaturen. I projektet för skärgårdsnaturen forskar vi framför allt om ejdern och bekämpar minken och mårdhunden. Projektet fortsätter under den nuvarande verkställande direktörens, Heidi Krügers ledning. Samarbetet med de övriga aktörerna och de kunniga minkoch mårdhundsjägarna fungerar utmärkt. Genom heltäckande bekämpning av de här rovdjuren har vi nått synliga resultat för att trygga häckningsfriden. Vid sidan av det praktiska naturvårdsarbetet arbetar stiftelsen också för att påverka beslutsfattandet i en riktning som gynnar Naturoch viltvårdsstiftelsen Aktiv naturvård i skyddade områden och ekonomiskog mångfalden i naturen samt för en ökad acceptans för jakten och vilthushållningen. Stiftelsens egentliga verksamhetsfält är Finland, men den samarbetar också internationellt. VD:n är bland annat vice ordförande för Applied Science Division, som är en avdelning inom den internationella takorganisationen för jakt, CIC. Stiftelsen fungerar huvudsakligen genom donationer från den privata sektorn. Den delar inte ut stipendier, men välkomnar nya öppningar på naturoch viltvårdsfältet, i synnerhet för realiserandet av nya iståndsättningar. Läs mera: luontojariista.fi> svenska Verkställande direktör Heidi Krüger Jägaren 6/2024 44 44-45_Riistanhoitosäätiöt_JÄ0624.indd 44 44-45_Riistanhoitosäätiöt_JÄ0624.indd 44 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Finlands viltvårdsstiftelse Viltforskning och vård av livsmiljöer Publikationen Suomen Riista Sedan 1946 har det hört till viltvårdsstiftelsens syften att stöda multidisciplinär forskning om viltet, jakten och viltvården, och publikationsverksamhet på finska. I år utkommer den sjuttionde årgången av serien Suomen riista. Under decenniernas lopp har serien publicerat ungefär 900 vetenskapliga artiklar på bortåt 18 000 sidor. Under de senaste årtiondena har stiftelsen låtit trycka band med 5-7 referentgranskade artiklar med fotografier, som kan beställas. En del av artiklarna kan också läsas fritt på stiftelsens webbplats. Finlands viltvårdsstiftelse (Suomen Riistanhoito-säätiö) grundades 1942 av Jordoch skogsbruksministeriet och Finlands Jägarförbund för att utveckla viltvården och viltforskningen här i landet. S tiftelsen fungerade som en föregångare ända tills VFFI, viltoch fiskeriforskningsinstitutet, grundades. Viltvårdsstiftelsen ger årligen ut den viltvetenskapliga boken Suomen riista i samarbete med viltforskningen. Stiftelsen beviljar dessutom årligen stipendier till unga viltforskare. 2021 inledde stiftelsen med finansiering av jordoch skogsbruksministeriet ett projekt för att utveckla insamlingen av medel och kanalisera medlen till viltforskningen och iståndsättningen av livsmiljöer. Genom insamlingsprojektet har stiftelsen fått avsevärt stöd av bland annat den brittiska jägarorganisationen BASC, Metsägroup, flera företag och hundratals privata donatorer, samt av personer som har köpt av stiftelsens stödvaror. De insamlade medlen har styrts till Sotka-vårmarksobjekt och stiftelsens egna iståndsättningsprojekt. Nu utvidgar stiftelsen åter igen sin verksamhet. Den iståndsätter med Just Transition Fund -finansiering och insamlade medel torvproduktionsanläggningar som har tagits ur drift i Norra Österbotten och Kajanaland och omskapar dem till mångfaldsvåtmarker och våtmarksmiljöer. För att stöda sina iståndsättningsprojekt har stiftelsen lanserat ett digitalt förmånskort för jägare, kallat Sorsabonus, och en serie kassar, t-skjortor med mera textilt kallad The Wetter the Better. Läs mera (på finska) på riistasaatio.fi och wetterthebetter.fi Jägaren 6/2024 45 44-45_Riistanhoitosäätiöt_JÄ0624.indd 45 44-45_Riistanhoitosäätiöt_JÄ0624.indd 45 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Klövviltbeståndens köttavkastning fortsatte att minska och var senaste jaktsäsong 12 procent mindre än under föregående säsong. Den erhållna mängden kött motsvarar i genomsnitt fem matportioner per finländare. TexT och bilder Mikael Wikström E fterfrågan på viltkött är stor i Finland. Största delen av finländarna anser att viltkött är det mest etiska och klimathållbara köttet och skulle vilja ersätta en del av nötköttet, svinköttet och fjäderfäköttet med viltkött. Också enligt Världsnaturfondens (WWF) köttguide är viltkött bra med tanke på den biologiska mångfalden, klimatet och kemiska bekämpningsmedel. Trots detta har tillgången på viltkött minskat under flera år. Under det här årtusendet erhölls mest kött under jaktsäsongen 2003–2004, då man fick 11,8 miljoner kilo klövviltkött med ben. Under den föregående jaktsäsongen erhölls endast 6,5 miljoner kilo. Även om mängden har minskat betydligt, är den fortfarande mer än tre gånger så stor som den mängd renkött som produceras i Finland (cirka två miljoner kilo). Fortfarande mest av älgen Förra säsongen stod älgköttet för 65 procent av klövviltköttet med ben och vitsvanshjort för 30 procent. Rådjurens andel var fyra procent och vildsvinens andel en procent. Dovhjortens och skogsrenens andelar var totalt sett små. Men regionalt är skillnaderna stora. Till exempel i Skogens röda guld Förra säsongens byte 6,5 miljoner kilogram Under jaktsäsongen 2023–2024 erhölls sammanlagt 4,3 miljoner kilo kött med ben av älg. På en restaurang kostar en vilträtt vanligtvis mellan 25 och 65 euro, beroende på bland annat köttkvaliteten. Jägaren 6/2024 46 46-47_Hirvieläinsaaliin_arvo_JÄ0624.indd 46 46-47_Hirvieläinsaaliin_arvo_JÄ0624.indd 46 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Egentliga Finland var vitsvanshjortens andel 74 procent, älgens 19 procent och rådjurets 7 procent. Egentliga Finland är också det område där man fick mest kött med ben förra säsongen, 1 000 kilo per tusen hektar. Köttmängden i Egentliga Finland motsvarade 15 procent av hela landets köttbyte. Den minsta mängden på 50 kilo klövviltkött med ben per tusen hektar erhölls i Lappland. Genomsnittet för hela Finland var 220 kilo kött per tusen hektar. Förädling av köttet Slaktkropparna innehåller oätliga delar som ben, brosk och vävnad som förstörts av kulor. Av vitsvanshjortarna avlägsnas vanligtvis också fett. Under den senaste jaktsäsongen erhölls sammanlagt 4,3 miljoner kilo rent klövviltkött. Om man av den här köttmänden tillredde matportioner bestående av 150 gram kött, skulle man få totalt 28,7 miljoner portioner. Om dessa skulle fördelas lika till alla finländare skulle det innebära i genomsnitt 5 portioner per person, alltså totalt knappt 800 gram per person. Även här finns det stora regionala skillnader. I Kajanaland fick man i genomsnitt 15 portioner per invånare i området och i Nyland bara en portion. Köttets värde Största delen av det kött som klövviltbestånden producerar fördelas mellan jägare och markägare. Jaktföreningar säljer en del av köttet till köttförädlare, restauranger eller direkt till konsumenter, och på så sätt kan de bygga eller underhålla slakthus, kylrum eller annan infrastruktur. En del av inkomsten används också till jaktarrenden som betalas till markägare. Utgående från försäljningspriserna kan man räkna ut att om senaste jaktsäsongens hela klövviltbyte hade sålts som hela slaktkroppar, skulle köttets värde ha varit cirka 60 miljoner euro (moms %). Om förra säsongens hela klövviltbyte hade sålts till förädlingsföretag och vidare i nätbutiker till konsumenter eller restauranger, skulle köttets värde ha varit nästan 140 miljoner euro (moms %). Om hela klövviltbytet hade kommit till restauranger och sålts till restaurangkunder, skulle värdet på köttet i portionerna ha varit nästan 200 miljoner euro (moms %). Alla de hela matportioner som viltköttet skulle ha möjliggjort skulle ha varit värda nästan en miljard euro (moms %). Eftersom endast en liten del av köttet kommer till försäljning är de här olika förädlingsgradernas värden beräknade. De visar ändå att det handlar om en värdefull råvara, skogens röda guld. Utbudet i framtiden Finländarna skulle vilja äta mera viltkött än vad som äts i dag. Ur jaktsynpunkt skulle det vara bra om det fanns mer vilt tillgängligt för det icke-jagande samhället. Detta skulle ytterligare kunna höja jaktens image 0-100 100-200 200-300 300-400 400-500 500-600 600-700 700-800 800-900 900-1000 0-2 2-4 4-6 6-8 8-10 10-12 12-14 14-16 och acceptans. För närvarande upplever största delen av finländarna att det är svårt att få tag på viltkött. Också med tanke på försörjningsberedskapen skulle det vara förnuftigt att sköta viltstammarna så att de skulle producera mycket livsmedel. De nuvarande viltbestånden skulle tyvärr inte räcka långt om livsmedelstransporterna över havsområdena skulle stanna i en krissituation. Mängden kött som erhålls från klövviltbestånden beror på beståndens storlek och produktivitet. Beståndens storlek kan påverkas genom att fastställa målsättningar. Det är de regionala viltrådens uppgift. Hur stor betydelse borde försörjningsberedskapen och konsumenternas vilja att äta klimatsmart kött ha när man fastställer målsättningar för viltbestånden? Den årliga köttmängden beror på klövviltbytets storlek. När älgstammen för tjugo år sedan var ungefär två gånger större än idag, fälldes mycket älgar och man fick mycket kött. De senaste årens sjunkande trend i köttmängden beror främst på att älgstammen och vitsvansstammen minskat. Mängden kött från klövvilt per älgförvaltningsområde, kött med ben per tusen hektar. Mängden kött från klövvilt per viltcentralsområde, portioner per invånare. För närvarande upplever största delen av finländarna att det är svårt att få tag på viltkött. Kött från klövvilt per 1 000 ha Portioner per invånare Köttmängd från klövvilt (med ben) under åren 2000–2023 2000 2005 2010 2015 2020 m ilj on er kil og ra m 14 12 10 8 6 4 2 Jägaren 6/2024 47 46-47_Hirvieläinsaaliin_arvo_JÄ0624.indd 47 46-47_Hirvieläinsaaliin_arvo_JÄ0624.indd 47 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Alla bär vi på föreställningar och värderingar som styr våra val i vardagen. De styr också jakten och sättet på vilket personer som inte jagar ser på jakten. TexT Jani Pellikka och Juha Hiedanpää P ersoner som själva inte jagar eller har jägare i bekantskapskreten och därmed inte har någon beröring med jaktkulturen bygger sin syn på jakten och jägarna på andra komponenter än egna erfarenheter. Och de påverkas ofta av debatterna om ämnet i offentligheten. Viltmaten är uppskattad De icke-jagande personernas inställning till i synnerhet klövdjursjakten har i vårt land och i grannländerna varit väldigt positiv. Uppskattningen beror i viss utsträckning på köttet av de vildlevande djuren. Detta enligt en enkät som Finlands viltcentral i fjol (2023) lät Taloustutkimus göra. 69 procent av finländarna upplever viltköttet som det mest etiska och klimathållbara köttet. En majoritet (57 %) skulle gärna äta mera vilt än de gör. Efterfrågat också utomlands Liknande observationer har också gjorts i andra länder. Viltköttet är magert och fortsättningsvis högt uppskattat överallt, även om den totala köttkonsumtionen i vårt land har sjunkit under de senaste åren och folk vill ha mera grönsaker i kosten, bland annat av djurrättsoch klimatskäl. Jaktmetoderna som upplevs som etiskt hållbara bevarar konsumenternas positiva inställning till viltmaten och jakten som en metod att producera mat. Den här inställningen förstärks av att köttets väg från skogen till matbordet håller hög kvalitet. Vilka faktorer gör jakten uppskattad? Viltköttet är magert och fortsättningsvis högt uppskattat överallt. TE RO SA LM EL A Rakt på sak I SPALTEN RAKT PÅ SAK BEHANDLAR SAKKUNNIGA PÅ NATURRESURSINSTITUTET (LUKE) AKTUELLA VILTFRÅGOR UR EN VETENSKAPLIG SYNVINKEL. Jägaren 6/2024 48 48-49_Ytimessä_metsästyksen_arvostus_JÄ0624.indd 48 48-49_Ytimessä_metsästyksen_arvostus_JÄ0624.indd 48 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Inte inom räckhåll för alla Gjorda undersökningar visar att det ute i världen är följande grupper som oftast kan ställa viltkött på bordet: män, vithyade, högre utbildade, vuxna och förmögna. Som dessutom jagar själva eller har jägare i vänkretsen. Även i vårt land går det oftast så, att köttet stannar hos jägarna och deras närmaste. Tillgången till viltkött påverkar sannolikt attityderna till jakten och jägarna. Men å andra sidan är det bara ett fåtal finländare – jägarna inräknade – för vilka viltköttet utgör merdelen av köttet som de äter. Uträknat per finländare låg konsumtionen av viltkött i fjol på blygsamma 1,6 kilo per år medan den totala köttkonsumtionen per person uppgick till 77 kilo. Trygghetsskapande faktorer En annan delfaktor som höjer uppskattningen är jaktens roll som trygghetsskapare. I offentligheten motiveras jakten på de stora rovdjuren ofta med säkerheten för husdjur och produktionsdjur. En närmare och personligare faktor för de flesta finländare är att jakten och rovdjurens predation leder till färre älgar och vitsvanshjortar. När stammarna minskar gör också hjortdjursskadorna och -olyckorna det, och riskerna för sådana. När jakten bedrivs utan riskfaktorer bidrar även den till att skapa en känsla av trygghet. Jägarorganisationerna och viltförvaltningen har därför synligt satsat på säker vapenhantering och informationsspridning under de senaste åren. Forskningen visar också att om jägarna under pågående jakt bemöter andra som rör sig i jaktområdet öppet och naturligt så bidrar det till att öka känslan av trygghet. Under årens lopp har det i jaktsällskapen uppstått goda säkerhetspraxisar och rutiner som ökar tryggheten när jägarna följer dem. Frivillig verksamhet eller ställa upp mot ersättning? Vanligt folk funderar kanske på jakten och jaktens betydelse ur vinkeln hurdana samhälleliga bakgrundsmotiv som jägarna kan tänkas ha. Att skaffa viltkött för eget bruk och den närmaste kretsen, att minska på skadorna som viltet åstadkommer och att vinterutfodra viltet är aktiviteter som gynnar jägarna själva. Men vad motiverar jägarna i situationer där nyttan av deras verksamhet tillfaller andra i stället för jägaren själv och jaktkamraterna? Vad motiverar jägarna att iståndsätta livsmiljöer och inventera arter som inte är jaktbara, eller att ställa upp för SRVA och hjälpa polisen? Offentlighet kan skapa föreställningar av många olika slag. Kanske framstår jägarna som samhälleliga välgörare som utan ersättning skapar data om viltstammarna? Eller som personer som förväntar sig betalning för sina tjänster? Eller fungerar de som en arbetstagarpart på arbetsmarknaden? Eller kan jakten, för personer som inte känner till jägarnas samhällsnyttiga insatser, framstå som en verksamhet som tar vara på naturens produktion, som bäroch svampplockning? Som en sådan har jakten naturligtvis också ett värde. När det kommer till kritan hänger det på jägarna själva hur bilden ser ut som de skapar ute i samhället av jakten, viltvården och de övriga aktiviteterna. I verksamheten ingår således många komponenter som kan användas till att bygga relationer till det omgivande samhället och skapa uppskattning. Jägarna samlar in viltdata och bistår polisen År efter år ställer en stor mängd jägare upp och deltar i olika samhällsnyttiga aktiviteter. Här några siffror från fjolåret, 2023. ? 2 493 rovdjurskontaktpersoner gjorde sammanlagt 57 470 anteckningar. ? Cirka 3 000 inventerare inventerade 971 sommartrianglar. ? Sjöfågelinventeringarna: cirka 1 100 inventerare räknade fågelpar på sammanlagt (parplus kullräkningarna) 2 946 punkter. ? 5 301 personer rapporterade fällt småvilt (Lukes statistiska datainsamling). ? 14 512 SRVA-uppdrag blev utförda. VILTKÖTTSMÄNGDERNA OCH KÖTTANVÄNDNINGEN 2023 Enligt Naturresursinstitutets statistik skaffade jägarna drygt 7 miljoner kilo viltkött. Mängden är den lägsta sedan vi började följa upp köttmängderna. Utslaget på samtliga finländare (5,58 miljoner) innebär detta drygt ett kilo eller nästan två procent av den totala köttkonsumtionen. Den totala köttkonsumtionen uppgick under 2023 till 77,4 kilo per finländare. Jägaren 6/2024 49 48-49_Ytimessä_metsästyksen_arvostus_JÄ0624.indd 49 48-49_Ytimessä_metsästyksen_arvostus_JÄ0624.indd 49 25.10.2024 15.26 25.10.2024 15.26
• Tillgång till viltvänlig skogsvård förbättrar kundnöjdheten bland skogsägare I en pro gradu-avhandling vid Östra Finlands universitet år 2023 utreddes cirka 1 600 skogsägares erfarenheter av viltvänlig skogsvård. TexT Veijo Kröger Bild Hannu Huttu E nligt svaren från skogsägarna förbättrar tillgången till viltvänlig skogsvård kundnöjdheten bland skogsägarna. Kunder som fått viltvänlig skogsvård var nöjdare med kundservicen, arbetsresultatet och skogsservicen som helhet än skogsägare som inte hade erbjudits någon viltvänlig skogsvårdstjänst. Dessutom var sannolikheten att rekommendera de mottagna tjänsterna större bland viltskogsvårdens kunder än bland de skogsägare som inte var kunder inom viltvänlig skogsvård. Skogsägarnas ålder, kön eller bostadsort konstaterades inte påverka kundnöjdheten. Ny inriktning inom skogsvården Viltskogsvård är en relativt ny inriktning inom skogsvård som syftar till att trygga viltets levnadsförhållanden i ekonomiskogar. Den bygger på att viltets F rskning Jägaren 6/2024 50 50-51_Tutkittua_riistametsänhoito_JÄ0624.indd 50 50-51_Tutkittua_riistametsänhoito_JÄ0624.indd 50 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• Något under 50 procent av de finländska skogsägarna köper någon skogsvårdstjänst, såsom plantskogsvård, av en utomstående aktör. Ungefär en tredjedel av dem som hade köpt en skogsvårdstjänst upplevde att kundrådgivningen och kundtjänsten i samband med köpet av tjänsten var bristfälliga. I synnerhet när det gäller viltskogsvård upplevde respondenterna att utbudet var ganska svagt. Nästan hälften av respondenterna ansåg det dock vara nödvändigt att få mer information om vilt vänlig skogsvård och önskade att det skulle finnas fler viltvänliga skogsvårdsalternativ. De mest populära bland åtgärderna till viltets fördel var att gynna blandträdbestånd, utesluta fuktiga sänkor från åtgärderna och att spara viltbuskage. De mest populära av de övriga naturvårdsfrämjande åtgärderna var att spara naturvårdsträd och döda träd samt skyddszoner vid stränderna till vattendrag. Viltvänlig skogsvård intresserar Viltvänlig skogsvård intresserar största delen av skogsägarna, men det svaga utbudet och ovissheten om genomförandet och kostnaderna gör att färre skogsägare väljer viltskogsvård vid köp av skogsvårdstjänster. Nästan 90 procent av skogsägarna valde emellertid vilt­ vänlig skogsvård som en del av skogstjänsten om den erbjöds i samband med försäljningen av skogstjänsten. Också hälften av de skogsägare som utförde sitt skogsvårdsarbete själva vidtog åtgärder som gynnar viltet. Den stora andelen visar att viltvänlig skogsvård lämpar sig för största delen av skogsägarna i fråga om genomförandesätt och kostnader. Svagt utbud ett hinder Enkätresultaten antyder att det inte är kostnaderna eller bristande intresse som är hinder för viltskogsvården, utan snarare bristen på information och det svaga utbudet. Trots att skogsägarna upplever att målen och önskemålen inte uppmärksammas i någon större utsträckning är majoriteten av respondenterna ganska nöjda med de nuvarande skogsvårds­ och avverkningsmetoderna i Finland. Att erbjuda viltskogsvård som en del av skogsvårdstjänsterna kan ytterligare öka skogsägarnas nöjdhet med det finländska skogsbruket och fungera som en konkurrensfördel för företag som erbjuder skogsvårdstjänster. Undersökningen gjordes vid Östra Finlands universitet som ett pro gradu-arbete i skogsvetenskap. Materialet samlades in som ett slumpmässigt urval bland skogsägarna i landet. Finlands viltcentral deltog i undersökningen som handledare. Att erbjuda viltskogsvård som en del av skogsvårdstjänsterna ökar skogsägarnas nöjdhet med det finländska skogsbruket. livsmiljöer vårdas som en del av ett lönsamt skogsbruk. I livsmiljökraven betonas lämplig näring, skyddsplatser samt miljöer som lämpar sig för spel och häckning. Viltskogsvården är planerad så att den gynnar skogshönsfåglarna, men den gynnar också andra viltarter. Viltvänlig skogsvård kan genomföras i samband med de flesta skogsvårdsåtgärder under skogens hela omloppstid. På så sätt är det möjligt att påverka viltets livsmiljöer på lång sikt och på stora arealer. De vanligaste åtgärderna för att gynna viltet är att spara viltbuskage, gynna blandträdbestånd och utföra färre åtgärder, eller inga alls, i olika övergångszoner. Viltvänlig skogsvård lämpar sig för största delen av skogsägarna i fråga om genomförandesätt och kostnader. Jägaren 6/2024 51 50-51_Tutkittua_riistametsänhoito_JÄ0624.indd 51 50-51_Tutkittua_riistametsänhoito_JÄ0624.indd 51 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• I ett dispensbeslut ingår som villkor en skyldighet att anmäla fällningar. Skyldigheten baserar sig på statsrådets förordning. Bild Harri Taavetti D ispensmottagaren ska anmäla fällningen inom sju dygn sedan dispenstiden har löpt ut. Om dispensen är beviljad för flera år eller om det handlar om en dispens med anmälningsförfarande ska anmälningen göras inom sju dygn efter varje kalenderårs slut. Det vill säga senast den sjunde januari. Observera att fällningsanmälningen måste lämnas in för att dispensen med anmälningsförfarande ska fortsätta. Det enklaste sättet att lämna in fällningsanmälningen är via Oma riista. Gå till licensmottagarens personliga vy under punkten för licenser och välj licenser beviljade av Finlands viltcentral. Fyll i rätt licensnummer och uppgifterna för anmälningen. Du som använder Oma riista ska notera att det inte räcker med att anmäla fällningen i licensen för att uppfylla din lagstadgade anmälningsskyldighet. Du ska också avsluta dispensjakten genom att klicka på ”Meddela jakten som avslutad” vid punkten ”Fångstens avslutningsanmälan för licens-/dispensbelagda djur”. Först när detta är gjort skickar systemet in den egentliga fällningsanmälningen! ? Anvisningarna för hur du skickar in fällningsanmälningen finner du i bilagorna till beslutet och på webbplatsen riista.fi Gör så här: Fällningsanmälningen för fåglar fällda med dispens Jägaren 6/2024 52 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser 52-53_Lait&Luvat_JÄ0624.indd 52 52-53_Lait&Luvat_JÄ0624.indd 52 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Enheten för vilt och fiske Naturresursavdelningen Jordoch skogsbruksministeriet Syftet med iståndsättningarna är att stärka viltstammarna I somras godkände EU en iståndsättningsförordning, som kommer att påverka vården av viltets livsmiljöer under det följande kvartsseklet. Förordningen inkluderar nämligen tidtabeller för åtgärderna ända till 2050. I bakgrunden till iståndsättningsförordningen finner vi fågeldirektivet från 1979 och naturdirektivet från 1992. Åren har rullat på sedan dess, men samtliga målsättningar i direktiven har fortfarande inte till alla delar blivit uppfyllda. Det går utför för många arter och förändringarna i livsmiljöerna hotar att försvaga dem ännu mer. Därför är vi tvungna att tillgripa iståndsättningsåtgärder för att säkerställa att de skyddade naturtyperna och arterna, inklusive de vilda fåglarna, återhämtar sig överallt inom unionen. Förordningen bekräftar att vi i dagens värld inte förmår bevara mångfalden i naturen enbart genom att grunda skyddsområden. Även i den ekonomibrukade vardagsnaturen bör vi bevara mera av sådana drag hos livsmiljöerna som gynnar viltet. Naturtyperna innehar huvudrollen i förordningen, det vill säga vården av livsmiljöer. Den här förstärkningen av vården av livsmiljöer passar väl in i den offentliga viltkoncernens strategi. Under de senaste åren har den aktiva skötseln av livsmiljöer fått stöd via tre regeringsprogram. Just nu pågår Sotkaprojektet och Helmiprogrammet ända till 2030. Här i Finland bereder miljöministeriet och jordoch skogsbruksministeriet tillsammans under de kommande två åren en mera preciserad iståndsättningsplan. Ett flertal viltvårdsåtgärder i iståndsättande syfte görs redan nu i gott samförstånd av viltvårdare, markägare och naturskyddsförvaltningen. Snart tillåtet a t t jaga mink och mårdhund med drönare? S tatsrådet lämnade i oktober en proposition till riksdagen om en lagändring som de professionella mårdhundsjägarna har önskat sig. Till lagen om främmande arter skulle fogas en bestämmelse som gör det möjligt att använda obemannade flygande farkoster vid jakt på främmande däggdjur. Forststyrelsen och Finlands viltcentral har utrett möjligheterna att använda drönare vid jakt på mårdhundar inom Helmiprogrammets projekt mot främmande rovdjur. Inom projektet gjordes spaningsflygningar över vassruggar i fågelvatten av olika typ. Försöken visade att man med drönare hastigt kan klarlägga mårdhundsläget i vassruggar. Det gick också att nå en nästan hundraprocentig visshet om att det faktiskt fanns en mårdhund i vassen. Det har däremot inte varit tillåtet att använda drönare vid egentlig jakt. Lagändringen skulle göra det möjligt att använda drönare fullt ut vid jakt på mårdhund. Jägaren skulle då kunna följa med hundens arbete via drönarkameran och, när hunden väl har ställt mårdhunden, hastigt ta sig till platsen för att avliva den. Lagförslaget är tänkt att träda i kraft den första januari. GE TT Y IM AG ES K lumn 53 Jägaren 6/2024 52-53_Lait&Luvat_JÄ0624.indd 53 52-53_Lait&Luvat_JÄ0624.indd 53 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• P ienimaa uppmanar därför alla jv-föreningar som grunnar på en samgång att fundera på om man åstadkommer mera eller mindre på egen hand än tillsammans. – Det tog sin tid för styrelsen att mogna till ett accepterande. Men om det blir stopp så är det klokt att låta saken vila i ett par tre år och sedan fundera på nytt. Ett annat alternativ hade varit att skapa en gemensam ledning för verksamheten, baserad på antalet medlemmar, där en verksamhetsledare sköter flera jv-föreningar. Det här alternativet diskuterades dock inte eftersom det kändes enklare att slå ihop de två föreningarna. Om man som Pienimaa har en bakgrund som revisor så känns inte tanken på dubbel pappersexercis lockande. – För att en samgångsprocess ska lyckas krävs det ett omsorgsfullt grundarbete med utredningar av nuläget, samgångsbehovet och samgångens följder. När föreningarnas styrelser väl är överens om att samgå så samlas företrädarna för dem till förhandlingar. Därefter informerar man medlemmarna om planen. Vid samgångsförhandlingarna deltog till en början fyra jv-föreningar, men två av dem hoppade av. Föreningar som väljer att fortsätta med samgångsförhandlingarna ska utse inom sig en utredningsperson som får ersättning för sitt arbete av viltcentralen. I det här fallet utsågs Jari Pienimaa till posten; han var ju verksamhetsledare för dåvarande Savukoski jvf och är i dag verksamhetsledare för Kemi-Lappland. Han understryker att utredningsarbetet kräver grundlighet. – Beträffande grundarbetet och pappersjobbet för samgångsförhandlingarna gäller det att vara minutiöst noggrann. Gubbarna brukar bli irriterade om jag hunsar dem, så jag gjorde allting klart i förväg och gick sedan tillsammans med dem igenom alla delområden, och det hela gick som smort. Kemi-Lapplands jvf beslöt sig för samgång Vi gick i mål redan när vi skrev vårt första mötesprotokoll, berättar Pienimaa. Bråttom ska man inte heller ha när man driver ett samgångsprojekt. Ett gediget utredningsarbete som görs utan kniven på strupen skapar förtroende. Det var okomplicerat att ansöka om Jordoch skogsbruksministeriets finansiering för samgångsprojektet, men rapporteringen var enligt Pienimaa krävande. Det allra svåraste? Det allra svåraste kan bli att välja ett namn åt den nya föreningen. De gamla inkörda namnen lockar, men de skapar kanske inte någon känsla av gemenskap. Det kan svida för dem som måste avstå från ”sitt” namn medan ”de andra” får behålla sitt. Vid vår samgång använde vi arbetsnamnet ”Pelsavu”, en kombination av de gamla namnen. – Sedan var det en av gubbarna som nämnde att området tidigare i historien hade kallats ”Kemin Lappi”, och det kändes bra. Det är lättare att godta ett namn som inte alls liknar det gamla, påpekar Pienimaa. Öppen informationsgång till beslutsfattarna Informationen till medlemmarna i Savukoski och Pelkosenniemi sköttes genom Oma riista. Tanken på en sammanslagning vaknade tre år innan den slutligen blev av. Först blev det stopp, men sedan, som verksamhets­ ledaren för Kemi­Lappland, Jari Pienimaa, uttryckte sig: ”Tillsammans kan vi åstadkomma saker, men om vi börjar gräla med varann så går det åt helsike”. TexT Paula Laukkanen Bilder Sakari Hietala Jägaren 6/2024 54 54-55_RHY_yhdistyminen_JÄ0624.indd 54 54-55_RHY_yhdistyminen_JÄ0624.indd 54 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• – Oma riista klår alla andra informationskanaler eftersom den når personerna som aktivt följer med vad som händer i jv-föreningen. En samgång är en så stor sak att styrelsen kan bereda ärendet, men det är årsmötet som fattar det slutliga beslutet. Det går också att sammankalla ett extraordinarie medlemsmöte, exempelvis på hösten. – Styrelserna för Pelkosenniemi och Savukoski lät ändå ärendet löpa över årsskiftet, till årsmötet 2023 i februari, då beslutet om samgång fattades enhälligt. Samgången trädde i kraft den första januari 2024 och på årsmötet i februari gick vi igenom bokslutet och verksamhetsberättelsen för de båda sammanslagna jv-föreningarna. Det första året Nystarten för Kemi-Lappland har knappt alls rubbat vardagen för verksamhetsledaren eller medlemmarna utan verksamheten har fortsatt som förut, men snäppet smidigare än förut. – Ingenting har förändrats, vad jag kan se. Vi har en stark vi-anda och samarbete ger styrka. Medlemmarna kan lita på att den nya organisationen fungerar och är tillgänglig för dem. Vardagsverksamheten har alltså rullat igång utan gnissel, men någon större rusning till jvf-verksamheten har inte inträffat. – Folk har ändå hört av sig oftare än förr och frågat om vad som är på gång. Det har varit en show för ett fåtal, så det gäller för verksamhetsledaren att ta initiativ och vara modig. Handlingsfriheten gäller så länge som ingen missbrukar den, förklarar Pienimaa. Kemi-Lappland har elva jaktföreningar som deltar i ett projekt om små rovdjur och främmande rovdjur, som finansieras till 80 procent av NTM-centralen. Det var Savukoski jvf som inledde projektet hösten 2023 tillsammans med jaktföreningarna i Pelkosenniemi jvf. Det gick smärtfritt att överföra projektet till Kemi-Lappland. Projektet rullar på och de sista fällorna är nu snickrade. Följande steg är att gillra fällorna i terrängen. – Det finns en sak som vi här i Lappland inte får förbise; nämligen att ansöka om tillstånd av Forststyrelsen för terrängtrafik utanför de fasta spåren, för jakten på de små rovdjuren. Vårt område är ju stort och avstånden är långa, förklarar Pienimaa. Ännu bättre än förut Det sägs att en samgång är lyckad om medlemmarna inte märker någonting. I Kemi-Lappland är tanken att bli snäppet bättre. – Vi har möjligheter att skapa ännu mera verksamhet bara vi jobbar på det. Vi ska kolla runt i terrängen och kartlägga möjligheterna till utveckling. Dessutom har samgången gynnat projekten som vi driver. Avstånden inom Kemi-Lapplands jvf är alltså långa. Samtliga skjutbanor inom föreningens område är därför i användning och de ökade intäkterna bekostar underhåll och upprustningar. Pienimaa, som har mångårig erfarenhet av jvf-verksamheten, anser att det är viktigt att engagera unga vuxna i styrelsearbetet; detta för att skapa en återväxt av kunnigt folk för jvf-verksamheten. Avslutningsvis sammanfattar han jv-föreningens betydelse så här: – Vi lobbar för kunskap på lokal nivå. Om vi inte kan motivera övertygande så blir besluten som fattas därefter, men om vi kan göra det så får vi beslut som passar oss. Detta samtidigt som vi samverkar med jägarna, ortsborna och viltcentralen, och förmedlar information åt alla håll. Det är ju det som är vår uppgift. Och så ska det också vara. Kemi-Lapplands jaktvårdsförening Den nybildade jv-föreningen hämtade namnet Kemi-Lappi ur historien när de två jv-föreningarna gick samman; Pelkosenniemi med 183 462 hektar och 409 medlemmar, och Savukoski med 643 406 hektar och 639 medlemmar. Samgången gjordes med finansiering av Jordoch skogsbruksministeriet. Viltcentralen bidrog ekonomiskt till arbetet med att utreda projektet. Jordoch skogsbruksministeriet stödde sammanslagningen Ansökningstiden för specialstödet för sammanslagningar av jv-föreningar och yrkesmässig verksamhetsledning pågår till den sista december i år och förlängs förhoppningsvis till nästa år. Annonsen ska publiceras i början av 2025. Läs om de östnyländska jv-föreningarnas tankar om samgångar i jagarentidningen.fi ? Projektet för små rovdjur och främmande rovdjur har avkastat en imponerande mängd fällor. ? Resultatet av Kemi-Lapplands jv-förenings första projekt på plats i terrängen. Jägaren 6/2024 55 54-55_RHY_yhdistyminen_JÄ0624.indd 55 54-55_RHY_yhdistyminen_JÄ0624.indd 55 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• När eleverna i Arppeskolan besökte jaktföreningen Piimäjärven Eräs jaktstuga så övade de inte bara på jaktoch naturämnen utan också på matematik, högläsning och släktforskning. TexT och bilder Heikki Hamunen ”S äg det bara, ni behöver inte räcka upp handen”, uppmanade läraren Marjo Niskanen sina elever. På gårdsplanen utanför jaktföreningens jaktstuga pågår en diskussion om ordet ”Arppe”. Har eleverna hört det någon annanstans än i namnet på skolan och beaglen som står bredvid och flåsar. Som svar på frågan får eleverna en presentation av industrimannen Nils Ludwig Arppe som verkade i Kitee-trakten på 1800-talet. Bland annat byggde han det första ångfartyget i Finland, år 1833. – När vi gör utfärder öppnar miljön ofta intressanta infallsvinklar för att lära sig om andra saker och fenomen än jakten och naturen, berättar Niskanen. Den ämnesöverskridande undervisningen fortsätter under hela besöket. Vid en av kontrollerna gäller det att läsa högt, vid en annan kontroll blir det huvudräkning och vid en tredje får eleverna klura på vem en svärmor kan vara. Plus i boken för den här skoldagen! De elva eleverna i Arppeskolans grupp med jakt och natur som tillvalsämne har en dubbeltimme på sig att gå banan med åtta kontroller som Niskanen och Piimäjärven Erä har satt ihop. Lektionen pågår mitt i skoldagen och arrangörerna har reserverat en dryg halvtimme för transporterna. Det lämnar en dryg timme effektiv lektionstid. – Allt som kan göras utanför skolområdet räknas som ett plus, säger Miro Sallinen om programmet. Jenny Hirvonen har inte heller någonting att klaga på. Från svärmor till rabies – Det känns trevligt att komma hit, säger hon. En tredjedel av eleverna i gruppen kommer från ett hem där föräldrarna eller föräldrarnas föräldrar jagar. Jenny Hirvonen hade förkunskaper hemifrån i ämnet, vilket beredde vägen till jaktoch naturgruppen. – Pappa jagar och vi har jakthundar. Jag har redan många gånger frågat honom om jag får följa med på harjakt. Rabieskontrollen tar priset När eleverna har kryssat i sina svar på flervalsuppgifterna får de gå banan en gång till. Den här gången går de tillsammans och fördjupar sig i frågorna och svaren. – Känn på den här, visst är den överraskande tung, säger Niskanen vid första kontrollen och räcker fram älgfällhornet som har legat på marken. – Tänk er att bära två sådana här på huvudet i nästan ett helt år! Sedan faller de av och nya, ännu större horn växer ut. Priset för intressantaste kontroll går till uppgiften där det finns bilder av vaccinFrågan vid den första kontrollen om älgfällhorn var lätt som en plätt för Aapo Kostamo (till vänster), Miro Kuronen och Miro Sallinen. Jägaren 6/2024 56 56-57_Nuorisotyö_JÄ0624.indd 56 56-57_Nuorisotyö_JÄ0624.indd 56 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• beten mot rabies och ett markerat område på kartan, utmed östgränsen. – Vilka små rovdjur var det nu igen? inleder Niskanen sin information om ämnet. Gruppen får en koncentrerad dos information om hur betena sprids från flygplan, och kan falla nära bebodda hus, och att folk ska låta dem ligga där de ligger. Skolelever blir medlemmar i jaktföreningen Läraren Marjo Niskanen är ordförande för Mellersta Karelens jv-förening och känner både jakten och jaktföreningarna på orten. Det här skapar ovanligt goda förutsättningar för att undervisa barnen om jakten och naturen, men hon understryker att verksamheten också fungerar utan någon jaktaktiv lärare. – Jaktföreningarna har jaktstugor, kåtor och vindskydd, där det går alldeles utmärkt att presentera jakten. Jägarna är experter på sin bransch och besitter kunskaperna, kunnandet och jakthistorierna för att presentera ämnet. Det enda som krävs är mod att ställa upp. Esa Hannonen och Osmo Niskanen på Piimäjärven Erä är väldigt nöjda med skolgruppens besök. – Marjos plan är att med eleverna besöka flera jaktföreningar som har jaktstuga. Vi ställer gärna upp om någon kontaktar oss och frågar, svarar viceordförande Niskanen. Föreningen har drygt 140 medlemmar och har under de senaste åren fått goda nyheter på ungdomskanten. – Under många år var det så, att vi inte fick in några ungdomar som medlemmar, men under de senaste tre åren har också skolelever börjat visa intresse för medlemskap. Skolbesök av det här slaget är väldiga positiva för oss, poängterar ordförande Hannonen. Ungdomsarbetet i tre punkter Följ de här tre stegen när du berättar om jakten för barn och ungdomar. 1 Vem räcker upp handen? Börja med en kartläggning; vilka föreningsmedlemmar är lämpliga för att presentera viltvården och jakten? Vilka har möjligheter att jobba med barn och ungdomar? Tidigare erfarenhet av att leda barn är en merit men inget krav. Det viktigaste är att personen har tiden och viljan att jobba med barn. 2 Ring skolan För ungdomsarbetet hittar man vanligen en samarbetspartner i skolvärlden. En vanlig samarbetsmodell går till så, att jvföreningen först kontaktar skolan. Därefter gör jägarna ett skolbesök och håller en eller två lektioner, eller arrangerar en aktiv temadag utomhus. Om det finns många frivilliga kan man starta en jaktbetonad naturklubb för barn och ungdomar; på skoltid eller efter skolan. Samarbetet utgår från skolans önskemål och resurser. När jägarna känner till vad skolan vill ha kan de anpassa sina resurser så att tillgång och efterfrågan möts. 3 Lämna det vetenskapliga hemma I synnerhet med yngre barn är det klokt att vara praktisk och bjuda på upplevelser. Ju längre bort från raketforskningen, desto bättre. Receptet för att lyckas stavas även här att läraren och jägarna kläcker idéer tillsammans. Ett skolbesök kan alltså bestå av en lektion i klassen som handlar om viltet. Men om vi i stället håller lektionen ute i naturen så skapar vi variation i skolvardagen. Ofta är det djuren som intresserar barnen mest. På lektionen kan man berätta om hur det står till med djuren i hemtrakten. Varför inte ta med uppstoppade djur och /eller andra jaktminnen? De här tipsen fick vi av Jouni Tolvanen som är viltplanerare och kontaktperson för ungdomsverksamheten på Finlands viltcentral. Jvföreningarna kan beställa material för skolbesök från viltcentralen, som postkort med jaktmotiv, reflexer och pennor. Marjo Niskanen visar sina handskar av bäverskinn och berättar att de är varma och sköna när hon är rastvakt på vintern. Den här kontrollen handlar om hur skinnet är behandlat innan det åkte vidare till en sömmerska på orten. Hundarna brukar vara det stora dragplåstret på jaktlektionerna. Under skolelevernas besök passade den unga beaglen Arppe på att skaffa sig nya bekanta. På bilden Jenny Hirvonen tillsammans med Arppe. Jägarna är experter på sin bransch och besitter kunskaperna, kunnandet och jakthistorierna. Det enda som krävs är mod att ställa upp. Jägaren 6/2024 57 56-57_Nuorisotyö_JÄ0624.indd 57 56-57_Nuorisotyö_JÄ0624.indd 57 25.10.2024 15.27 25.10.2024 15.27
• Från sk ttet till frysen Hjortkroppen görs klar för upphängning från hasorna. Hjortdjur ska passas direkt efter fällningen. Den flådda hjortkroppen före styckningen. E fter skottet, när hjortdjuret har stupat, ska du först se efter att djuret faktiskt är dött. Om inte, ska du avliva det genast och smärtfritt med ett avfångningsskott i nacken. Efter avlivningen sticker du djuret, det vill säga låter så mycket blod som möjligt rinna ut. När blodcirkulationen upphör blir det blod kvar i musklerna, vilket försämrar köttets kvalitet. Därför är det viktigt att sticka djuret och avbloda det genast efter fällningen. Ofta passar jägare också hjortdjuret i terrängen. Skär upp buken, känn efter med händerna och ta ur tarmarna och vommen. Var försiktig med kniven så du inte sticker hål på vommen eller tarmarna. De inre organen kan däremot lämnas kvar på sina platser i kroppen. Knyt till om ändtarmen och matstrupen med exempelvis buntband så att innehållet i dem inte kommer i kontakt med köttet eller de inre organen. Kroppen är nu klar för transporten till slaktskjulet. Flåningen I slaktskjulet läggs djuret på en ställning där man flår benen, buken och halsen. Därefter hängs kroppen upp. Dra av skinnet och hjälp vid behov till med kniven. Var särskilt försiktig där kulan träffade så inte musklerna blir rivna vid flåningen. Skär bort blodutgjutningarna kring träffpunkten, ända fram till friskt kött. Plocka också bort eventuellt bensplitter. Renligheten och hygienen är viktiga vid flåningen; byt därför vid behov skyddshandskarna och tvätta kniven eller byt den. Kom också ihåg att fortlöpande skärpa kniven. På nätet finns videor som visar hur flåningen går till, så titta gärna på sådana innan du sätter igång, om du aldrig har flått förut. Men även om du har gjort det förut så är det klokt att ibland repetera hur det hela går till. Efter flåningen ska kroppen inom tolv timmar svalna till förvaringstemperaturen. Kroppens och förvaringsrummets temperatur får vara högst +6 grader celsius medan den optimala temperaturen ligger mellan noll och plus två grader. Styckningen Ett hjortdjur styckas tidigast ett dygn efter att likstelheten har släppt. Styckningen sker Se videon om hur man flår en hjort på viltinfo.fi Hanteringen av hjortdjur avviker från småviltet inte bara genom storleken utan också för att kroppen kräver ett lämpligt utrymme. Dessutom ska helkött möras innan det kan frysas eller lagas till mat. TexT och bilder Kati Pohja Hjortdjursköttet från skottet till frysen Jägaren 6/2024 58 58-59_Paukusta_pakkaseen_hirvieläimet_JÄ0624.indd 58 58-59_Paukusta_pakkaseen_hirvieläimet_JÄ0624.indd 58 25.10.2024 15.28 25.10.2024 15.28
• i princip så, att man med kniven lösgör köttet utmed ben och hinnor. Enligt vårt sätt att stycka har de värdefulla bitarna av tradition varit benfria stekar, fileer, entrecote och läggskivor med ben, alltså osso buco. Återstoden av köttet blir soppkött eller färs. Men vi ska väl inte begränsa oss till vårt sätt att stycka utan gärna också prova på det amerikanska sättet som är lite annorlunda. Där kan man stycka filédelen till T-bensbiffar, även kallade tomahawk. Flank steak, picanha och maminha av älg passar också utmärkt för grillen. De är dessutom lagom stora för grillen. Googla så hittar du anvisningar för den här amerikanska styckningsstilen. Men oavsett hur du styckar de värdefulla bitarna så är det viktigt att ta vara på allt kött, även köttet mellan revbenen och kotorna, och göra färs av det. Ta också vara på delikatesserna hjärta och tunga, och levern på kalvar. Varför inte prova på att göra sylta av älgmulen? Styckandet av hjortdjur kan till en början kännas oöverstigligt svårt, inte minst på grund av djurets storlek. Bäst vore det förstås att göra det tillsammans med någon som visar och berättar. Det enda sättet att lära sig är ju genom att göra. Mörning Efter styckningen ska helköttet möras innan du tillagar det eller lägger det i frysen. Tidigare gjordes mörningen genom hängning, men numera kan man vacuumpacka helköttet och lägga bitarna i kylskåpet för 14 till 20 dygn innan man lägger dem i frysen. Medan mörningen pågår är enzymer aktiva och bryter ner proteintrådarna i bindväven. Processen gör köttet mört, det bildas aromatiska ämnen och färgen förändras. Om du däremot lägger helköttet i frysen utan mörning så blir det inte mört när du tillagar det. Malet kött fryser man däremot genast efter malningen och packningen. På välhanterat och välpackat kött står det alltid på paketet vilken kroppsdel som finns inuti och när den är packad. Tillagningen av en vilträtt lyckas ju bäst om man vet vad man har i händerna och vilken tillagningsmetod som passar bäst för biten. De värdefulla köttstyckena på en vitsvanshjort, uppifrån räknat: bogstek, entrecote, läggskivor, ytterfile, innerfile, osso buco, hörnstek (till höger), rostbiff (till vänster), ytterlår med rundbiff (round steak) och nederst innerstek. Återstoden av köttet gör vi färs av. Jägaren 6/2024 59 58-59_Paukusta_pakkaseen_hirvieläimet_JÄ0624.indd 59 58-59_Paukusta_pakkaseen_hirvieläimet_JÄ0624.indd 59 25.10.2024 15.28 25.10.2024 15.28
• Till en början var jag inte alls förtjust i vildsvin. Köttet jag smakade kom från gamla galtar och jag tyckte varken om smaken eller konsisten­ sen. Nu har jag ändrat mig, vildsvin är faktiskt helt okej och tillsammans med ingefäran blir den klockren. VILDSVINSSTEK 2–3 kg vildsvinsstek 2 msk mald ingefära ½ vitlök rosmarin timjan salt och peppar Gnid in steken med salt, peppar och mald ingefära. Bryn steken i en smörad stekpanna tillsammans med vitlökshalvan och kvistarna av timjan och rosmarin. Var försiktig när du bryner köttet eftersom ingefäran bränns lätt. Baka steken i ugn i 80 grader tills innertem­ peraturen är 70 grader. Servera med jordärt­ skocksbakelse och rödvinssås. JORDÄRTSKOCKS­BAKELSE 5 portioner 600 g skalad potatis skirat smör till stekning 200 g skalad tärnad jordärtskocka 30 g smör 2 msk grädde salt vitpeppar från kvarn Riv fyra potatisar och stek dem i skirat smör till två tunna gyllenbruna röstikakor. Lägg dem åt sidan. Koka jordärtskockan mjuk. Koka resterande potatis mjuk och häll av den. Låt den ånga av på spisen. Stampa potatisen, tillsätt sedan smör och grädde och den kokta jordärtskockan. Smaka av blandningen med salt och peppar. Lägg röstikakan i en springform med stek­ ytan neråt. Bred ut potatismassan på och lägg den andra röstikakan ovanpå med stekytan uppåt, pressa ihop. Låt kakan svalna och skär den sedan i tårtbitar. Värm bakelsen vid servering i ugn på 150° i ca 10 min. Jägaren 6/2024 60 Mat n TexT Michael Björklund Bilder Linus Lindholm UNDER 2024 ÄR DET MICKE BJÖRKLUND SOM LAGAR DELIKATESSER FÖR TIDNINGEN JÄGARENS LÄSARE. 60-61_Reseptit_JÄ0624.indd 60 60-61_Reseptit_JÄ0624.indd 60 25.10.2024 15.28 25.10.2024 15.28
• Tro det eller ej, gravat sälkött smakar himmelskt gott. Gravningen gör köttet både mört och smakrikt. GRAVAD SÄL 400 g sälkött 1 dl socker 1 dl salt 2 knippen timjan 3 knippen rosmarin 2 msk hackad chilifrukt 4 st vitlöksklyftor Skala och hacka vitlöken. Dela chilifrukten mitt itu, skrapa bort kärnorna och hacka chilifrukten. Blanda socker, salt och alla kryddor. Gnid in kryddblandningen i sälköttet. Vacuumförpacka köttet ifall du har en vacuummaskin. I annat fall lägger du köttet i en plastpåse, som du försluter noggrant. Förvara köttet i ett dygn i sval rumstemperatur. Låt sedan köttet ligga i kylskåpet i cirka 4 dagar. Vänd påsen ett par gånger om dagen, så att gravningen tränger in i hela köttbiten. Filén är hård i konsistensen när den är klar. Serveras med tranbärschutney. Varsågod, här delar jag med mig av receptet på en sötsyrlig tranbärschutney. Ingefäran och tabascon ger dessutom en härlig hetta. TRANBÄRSCHUTNEY 500 g tranbär 3 dl hackad gul lök 2 msk finriven ingefära 1 citron, skalet 2 dl rödvinsvinäger 2 dl strösocker 5 droppar tabasco Hacka löken. Lägg lök och tranbär i en kastrull och värm tills löken och bären börjar vätska sig. Riv ingefäran. Tvätta citronen noggrant och riv det yttersta skalet. Lägg ingefära, citronskal, rödvinsvinäger och socker i kastrullen. Låt sjuda i cirka 30 minuter. Smaka av med tabasco. Jägaren 6/2024 61 60-61_Reseptit_JÄ0624.indd 61 60-61_Reseptit_JÄ0624.indd 61 25.10.2024 15.28 25.10.2024 15.28
• De jaktbara fåglarna utgör en viktig del av ödemarkskommunernas matkultur och på julen är det ofta en tjäder som kröner middagsbordet. TexT Kati Savuoski Bilder Mikael Kukkonen D et finns naturligtvis många sätt att tillaga sin jultjäder. I Salla stekte man alltid jultjädern hel medan man i Posio stekte den – både vanligen och för julbordet som skav i tunna skivor. Anvisningarna nedan är för en helstekt tjäder. Receptet är enkelt eftersom det förr i världen inte fanns särskilt mycket att komplettera med. I östra Lappland var mathållningen oftast enkel, i synnerhet efter krigen. Traditionerna förpliktar oss att ta vara på hela fågeln så långt det bara går. Av fötterna, vingarna och bröstbenet kokar vi en rödvinsbuljong och vidareförädlar den till en sås med svartvinbärssmak. Kom bara ihåg att ta fågeln ur frysen i god tid och lägga den i kylskåpet minst ett dygn i förväg. Jultjäder ingredienserna 1 plockad tjäder 1 stor gul lök 1 flaska rödvin 2 burk demi-glace såsbas (5 dl) 1 burk svartvinbärsgele Fint salt Smör och olja för stekningen Vatten Såsen Reservera mera tid för kokningen av såsen än stekningen av fågeln. Lösgör med hjälp av en kniv benen, vingarna och bröstryggen så att bröstbitarna sitter kvar. Skär det lösgjorda köttet i mindre bitar som är lagom stora för stekpannan. Börja med att hälla en skvätt matolja i den heta pannan, följd av ett par matskedar smör. När smöret börjar skifta i brunt tillsätter du köttbitarna med ben och bryner dem en stund på båda sidorna. Lägg de brynta bitarna i en kastrull och tillsätt en halv liter vatten och en halv liter rödvin. Knäpp spisen på medelvärme och låt kastrullen småsjuda. Sjud tills ungefär hälften av buljongen återstår. Sila buljongen över en annan kastrull. Riv köttet från benen eller med en kniv och skär det i små bitar. Tillsätt demi-glace såsbasen i den silade buljongen. Koka upp och ta bort skummet som bildas. Tillsätt det småskurna köttet i såsen och låt småsjuda på spisen. Temperaturen är lämplig när bara enstaka bubblor stiger till såsens yta. Tillsätt tre generösa matskedar svartvinbärsgele och låt såsen tjockna en stund till. Salta efter tycke och smak – avsmaka dig fram till det perfekta. Fågeln Knäpp på ugnen på 220 grader. Smörj en ugnsform med matolja. Skär den skalade löken i rätt stora bitar och strö dem över ugnsformen. Gnid in en aning salt på tjäderbröstet och inuti fågeln. Bryn fågeln i smör och olja i stekpannan. Flytta fågeln med bröstet uppåt till ugnsformen, ovanpå lökbitarna, och ställ formen i ugnen. Öka värmen till 140 grader efter cirka fem minuter och stek i cirka 20 minuter. Med det här receptet blir en stor tjäder mediumstekt med en köttemperatur på cirka 56-58 grader. Minska på stekttiden om fågeln är mindre. Efter stekningen vänder du om fågeln och låter den vila en stund på en varm plats under en kökshandduk eller folie. På julmiddagen kan tjädern serveras varm eller kall. Jultjäder PohLu-projektet Projektet ”Pohjoisen Luonnonantimien Perinteinen käyttö”, alltså för traditionell användning av naturens gåvor i norr, verkar i östra Lappland och samlar in traditionellt vetande om vilt, fisk och övriga naturens gåvor. Projektet vänder sig till åldersklasserna som fortfarande känner till forna seder och berättelser. Det insamlade materialet kommer att sammanställas till ett guidehäfte som berättar om hur traditionella maträtter lagas och traditionella råvaror används. Projektets syfte är att väcka intresse hos ungdomar och andra för traditionell mat lagad på naturens råvaror och att ordna workshoppar som visar hur man tar vara på hela det fällda djuret. Projektet samarbetar med företagare i matbranschen för att bredda utbudet av lokal matkultur för turister. Projektet pågår till våren 2026. Det administreras av Östra Lapplands samkommun och finansieras av Lapplands NTM-central och EU:s landsbygdsfond. Som samarbetspartner fungerar också Marthorna i Lappland. Juliga mathälsningar från östra Lappland Jägaren 6/2024 62 62_Joulumetso_JÄ0624.indd 62 62_Joulumetso_JÄ0624.indd 62 25.10.2024 15.28 25.10.2024 15.28
• För att hänga med sin tid öppnade den 60-åriga jaktföreningen Viralan Erä ett nytt fält i sin verksamhet. TexT Kai Metsänvuori Bilder Anu Hätinen N är föreningens stadgar uppdaterades lade medlemmarna till en punkt i paragrafen om föreningens syfte; vi ska göra det lättare för ungdomar att börja jaga och därigenom växa till ansvars­ fulla jägare. På årets vintermöte där de förny­ ade stadgarna godkändes beslöt medlemmar­ na därför att ordna en skoldag med jakt som tema för samtliga elever i Viralaskolan. Föreningens jaktledare för älgjakten, Jyri Vienonen, förde idén vidare till skolans lära­ re och mottagandet blev överraskande gott! Även barnen och lärarna i den närbelägna byn Tarinmaa ville absolut hänga med. Allt­ så fick föreningens talkofolk planera och realisera en skoldag för 90 skolbarn och sex lärare i början av höstterminen. En bana med sex kontroller Utöver de femton föreningsmedlemmarna som ställde upp för att planera och förverk­ liga skoldagen hakade också deras familje­ medlemmar på, och en hel skock med fyrfota jaktkamrater i päls. Under plane­ ringsdagen preciserades vad kontrollerna skulle handla om och de ställdes på plats i terrängen vid skolan. Kontrollerna var sex till antalet och hade praktiska teman; att känna igen djur och djurspår, campingkunskaper och utrustning, viltvård och viltutfodring, allemansrätten, jakten och verksamheten i en jaktförening, hur man förbättrar livsmiljön för sjöfåglar och en jakthundsdemo med tillfälle att paja hundarna. Den blev förstås barnens (och lärarnas!) favorit. Lärarna hade delat in eleverna i sex grup­ per om femton barn. Grupperna avverkade kontrollerna tills hela banan var avklarad. Varje kontroll tog ungefär 20 minuter, så det tog ett par timmar att gå hela banan. Viltsoppa till lunch Kronan på verket under temadagen var hjortsoppan till lunch. Föreningens köks­ ? I Viralaskolan i Södra Tavastland samlades bortåt hundra lågstadie­ elever för en skoldag med jakt som tema. ? Under skoldagen lärde sig eleverna bland annat att bygga konstbon för änder. En skoldag med jakt som tema mästare Mikko Rask hade kvällen innan kryddat och sjudit lämpliga bitar soppkött. Den egentliga tillagningen skedde under förmiddagen med ett äkta fältkök på skolans gård. Maten smakade utmärkt, men inte enbart för att bespisningen var utomhus. En utomordentligt lyckad dag Responsen från lärarna sammanfattades bäst av Marjo Viitala som undervisar i första och andra klass. – Dagen var väldigt intressant och mång­ sidig från början till slut och gjorde mig in­ tresserad av verksamheten i en jaktförening. Jag har fått kunskaper som jag kan använda i undervisningen. Den här idén är absolut värd att dela och föra vidare. Jägaren 6/2024 63 63_Koulupäivä_JÄ0624.indd 63 63_Koulupäivä_JÄ0624.indd 63 25.10.2024 15.29 25.10.2024 15.29
• Satsningar på hundens säkerhet betalar igen sig när jägaren får sin jaktkamrat oskadd med sig hem igen efter jakten. TexT och bild Marko Mikkola J akthundar av olika raser arbetar på olika sätt och används under väldigt varierande förhållanden, vilket påverkar risken för att hunden ska råka ut för en olycka. För hundar som arbetar på långt håll från sin förare är det i dagsläget så gott som självklart att de har en pejl, men även en hund som jobbar nära föraren kan plötsligt ge sig iväg. Även om en hund brukar vara bra på att hålla kontakten så är det oroande att vänta utan att veta var den håller hus. Hundens säkerhet ökar när föraren vet var någonstans den befinner sig. Vissheten ger honom eller henne en möjlighet att ingripa. När isarna varken bär eller brister, och i närheten av landsvägar och järnvägar är det oerhört viktigt att kunna se om hunden närmar sig någon farlig plats. Eller om hunden förirrar sig in bland hus eller ut bland betande kor. Då gäller det att kvickt få den därifrån innan den ställer till med förargelse. När flera personer följer med hunden samtidigt kan jägarna reagera snabbare på oönskade situationer, vilket ytterligare ökar säkerheten för hunden. Extra utrustning för hunden Utöver pejlen finns det också västar av olika slag och blinkande lampor för hundar. Under det här jaktåret görs det tester med vargvästar och en del av dem har element som håller hunden flytande. På det viset ökar utsikterna för hunden att överleva om isen brister. Flytelementen ger dessutom föraren mera tid att rädda hunden Hunden är en värdefull jaktkamrat När ett jaktsällskap jagar bör hundföraren upplysa samtliga om hur han eller hon vill att hunden ska bemötas vid skottläget, vid det fällda djuret och när den kopplas. När jaktsällskapet känner till hur hunden fungerar och beter sig i olika situationer ökar säkerheten för både hunden och sällskapet. Efter jakten följer jaktkamraterna god jägarsed och hjälper hundföraren att kalla in hunden och koppla den. På det viset hinner alla hem innan det börjar skymma. Om hunden fortfarande jobbar när det skymmer så ökar dessutom risken för en vargattack. Hundarna gör jakten mångsidigare och intressantare. Hundens säkerhet ska därför vara lika högt prioriterad som säkerheten för jägarna. Gör hunden synlig – på skärmen och i terrängen Kan du d t här? 1. Tjädern och järpen trivs i en livsmiljö som har a) slutet krontak, stora granar och ett tätt talldominerat trädbestånd b) öppna ytor med glest trädbestånd c) tät blandskog 2. Fältharens ankomst till Finland påskyndades av a) ryska adelsmäns jaktintresse b) att skogsharen kraschade c) en period med varmt klimat på 1800-talet 3. Med den nya kalkylatorn kan vi uppskatta åldern på en vitsvansbock utifrån a) viltkamerabilder b) tänderna c) hornmåtten 4. Klövdjursavskjutningen i vårt land har under de senaste åren a) varit oförändrad b) blivit mindre c) blivit större 5. Det är särskilt viktigt att ta hänsyn till korsdominans hos ögonen när vi skjuter med a) studsare b) hagelgevär c) pilbåge 6. De nordligaste observationerna av guldschakal i vårt land har gjorts i a) Pieksämäki b) Kelviå c) Ivalo 7. Mörning av kött kan göras inte bara genom hängning utan också a) när köttet har tagits ur frysen b) vacuumpackat i kylskåpet c) genom att lägga köttet i matolja 8. Hönshirs är a) en ny viltkrydda b) rådjurets favoritföda c) ett svårbekämpat ogräs 9. Hur många havssälar fälls det årligen utmed våra kuster? a) Några hundra b) Några tusen c) Nästan 10 000 10. Hur många fältharar har det fällts under de senaste åren i vårt land? a) Ungefär 15 000 om året b) Ungefär 35 000 om året c) Ungefär 70 000 om året De rät ta sva ren : 1a, 2a, 3c, 4b, 5b, 6c, 7b, 8c, 9a, 10c Säk rheten framför allt Jägaren 6/2024 64 64_Turvallisuus ensin_JÄ0624.indd 64 64_Turvallisuus ensin_JÄ0624.indd 64 25.10.2024 15.29 25.10.2024 15.29
• KONSERVATORER Heikki Ahopelto, 0400 249 094, lehonpaja.net Jag stoppar upp fiskar, fåglar och däggdjur Juhani Hirvonen, tfn 045 3303 417 Markku Haapaniemi, m.a.haapaniemi@gmail.com, 0500 360 962, Teuva www.ilomantsin-elaintentaytto.fi Aki Ikonen, 050 3385 729 Småvilt, tfn 044-0661 382, jani ikonen Tom's Taxidermy, Kouvola. 040 736 1609 De naturvetenskapliga konservatorerna Heikki 0400 249 094, Pasi 0400 567 078 Lehonpaja Taxidermy, lehonpaja.fi UTHYRES Semestra, fiska och jaga i Kajanaland, laattaja.fi ÖVRIGT Vitlök! www.anttilanluomutila.fi. Finfint livsmedelscertifierat skärunderlag! Utmärkt när bordet ska skyddas. Plastyta. För fisk och vilt. MAXREK.FI, 044-3451 467, 39 € rulle. Tikka M55 .308, felfri, 0400 310 880 Älgband eko, 600 m, 044-345 1467. KÖPES Mård mfl pälsskinn. T. Virta, Askonkatu 13, 15100 Lahtis, tfn 040 5081 167 Köper en Toyota Hilux eller annan paketbil, även med småfel. Tfn 040 714 2221 Jag köper svansar av vitsvanshjort, saltade utan svanskotor. Jussi Hakala, 040 148 0520 Pälsskinn och horn, tfn 050 5546 852, R Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki HUNDAR Beaglevalpar, far bästa provresultatet i landet, 99 poäng. Tfn 040-5843 751, Paavo Mattila, 11.10 2024, Juva. Säljer valpar av chesapeake bay retriever efter jagande föräldrar. Överlåts v 48, tfn 040 5760 572. Mika Poikela, Rovaniemi Flatcoated retreivrar, 040 706 6659, www.blackpepoon.com, Kolkka Astutus, 2024, Kouvola JAKT Spanien; vikingarcos.org, FI/SV/EN Jakt i Kanada; älg, björn, varg, karibu, 2025. Jaktresor till Polen 2025. Dina drömmars fiskeresa till laxvattnen i Alaska, juni 2025. www.paulpalmu.fi. Toppjakt i Kuusamo, tfn 0400 575 632 TILL ER TJÄNST Vi reparerar kolvar och stockar. Hartwood Oy / Tfn 050 404 7042 Yrkeskunnig vapensmed till din tjänst! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE, tfn: 040 7188 170. SÄLJES Fina begagnade vapen samt tillbehör. 040-541 7308, porinase.fi Hundkojor: odelade 360 € och tvådelade 480 €, maxi 560 €. Tfn 050-511 7465, www.koirankoppi.fi. Handtillverkade fotsnaror av 5 mm fjäderstål med 50 mm trampbräda, 25 € st. Fler än 10 st 20 €. Tfn 040 5707 596. Vinterdäck till gott pris, www.riekko.eu Stugplog nu till höstpris, 680 euro. www.lumitapio.info, tfn 045 1178 287 Asetalvitie.fi. Matti 0500-526 008. Patroner, vapen, delar, kolvar, vapensmedsarbeten, sikten. Lagerbantning /spec erbjudanden. Sako 7.62 X 53R och Toz 12-01 22 lr. Tfn 0400 179 225 eller rieppone@gmail.com Erätapio burkförslutare direkt från tillverkaren. Tfn 040 585 8133 | www.eratapio.fi Skogsfastighet 133 ha. Lappland, Pelkosenniemi. Medlemskap möjligt i jaktföreningen /älgjaktlaget på orten. 045 1572 101. Tidningen Metsästäjä inbunden årgångsvis 1951-2024 (1961, 1969 och 1972 saknas) samt årgångsinbunda tidningen M&K 1923-2021. Därtill tidningar /böcker 1912-1922. Ge ett bud! 0400 442 546 Tokarev m/40, 7,62 och 2 magasin, bajonett + balja och instruktionsbok. Pris 1200 €, tfn 044 2316 150, Erkki Allt du behöver för troféer och konservering. Blekmedel, hornsköldar, stjärtställningar, www.tayttotarvike.fi, tfn 040 964 2611. Ansök om älgområde på statens marker i januari! JAKTANNONSERNA INFÖRS HÄDANEFTER PÅ ORIGINALSPRÅKET Hittills har vi publicerat jaktannonserna i tidningen Metsästäjä på finska och i Jägaren översatta till svenska. Från och med nummer 1/2025 kommer jaktannonserna alltid att publiceras på originalspråket. Härefter kommer alltså merparten av annonserna i Jägaren att vara på finska medan enstaka annonser i Metsästäjä är på svenska. Jägaren 6/2024 65 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2025 är priset 25 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 1/2025 utkommer den 24 januari. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 16 december. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. 65_Eräilmoitukset_JÄ0624.indd 65 65_Eräilmoitukset_JÄ0624.indd 65 25.10.2024 15.29 25.10.2024 15.29
• ÅLÄNDSKA JAKTKORT ÅR 2023-2024 KOMMUN ANTAL JÄGARE (föregående år inom parentes) ANDEL AV ALLA JÄGARE % INVÅNARE (ÅSUB 2022) ANDEL JÄGARE I KOMMUN % KVINNLIGA JÄGARE PER KOMMUN ANDEL KVINNLIGA JÄGARE PER KOMMUN Brändö 103 (105) 2 % 436 24 % 10 9,7 % Eckerö 177 (181) 4 % 942 19 % 25 14,1 % Finström 317 (321) 7 % 2610 12 % 36 11,4 % Föglö 139 (139) 3 % 509 27 % 18 12,9 % Geta 104 (103) 2 % 509 20 % 14 13,5 % Hammarland 232 (242) 5 % 1646 14 % 25 10,8 % Jomala 514 (520) 12 % 5697 9 % 50 9,7 % Kumlinge 94 (101) 2 % 290 32 % 8 8,5 % Kökar 58 (60) 1 % 225 26 % 7 12,1 % Lemland 295 (295) 7 % 2127 14 % 25 8,5 % Lumparland 59 (63) 1 % 366 16 % 4 6,8 % Mariehamn 615 (649) 15 % 11812 5 % 66 10,7 % Saltvik 250 (248) 6 % 1791 14 % 22 8,8 % Sottunga 39 (39) 1 % 115 34 % 2 5,1 % Sund 164 (177) 4 % 995 16 % 18 11,0 % Vårdö 121 (118) 3 % 471 26 % 25 20,7 % 3280 (3361) 77 % 30541 11 % 355 11 % Icke ålänningar 960 (962) 23 % 54 5,6 % TOTALT 4240 (4323) 100 % 409 9,6 % Jägarkåren minskande endast marginellt föregående säsong till 3 280 vilket är 81 färre än året tidigare. TexT Roger Gustavsson D etta betyder att 11 % av den åländska befolkningen löser jaktkort. Glädjande är att trenden med att allt fler tjejer börjar jaga håller i sig, 355 damer löste jaktkort vilket är 4 mer än föregående år. Nu är damernas andel av jägarkåren 11 %. Även gästjägarna fortsätter komma i samma omfattning som tidigare, i år kom 960. Vilket betyder att gästernas antal är tillbaka på samma nivåer som de var före pandemin. Antalet jägare som skriver jägarexamen visar även det på en positiv trend. Sex år i rad har över 70 personer avlagt en godkänd jägarexamen vilket aldrig har hänt tidigare på den här sidan milleniet. Orsaken till detta förutom ett stort jaktligt intresse på Åland, kan säkert finnas i att det nya jägarexamens materialet som Jaktkort och jägarexamen 2023–2024 AVLAGD JÄGAREXAMEN 1999-2023 199 9 200 5 201 1 201 7 200 2 200 8 201 4 202 200 200 6 201 2 201 8 200 3 200 9 201 5 202 1 200 1 200 7 201 3 201 9 200 4 201 201 6 202 2 202 3 250 200 150 100 50 Antal prov Godkända GE TT Y IM AG ES Jägaren 6/2024 66 Åland 66-67_Åland_JÄ0624.indd 66 66-67_Åland_JÄ0624.indd 66 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• Inventeringar vintern 2024-2025 Om snöförhållandena tillåter planeras en inventering av älgstammen i vinter. Inventeringen organiseras av jaktvårdsföreningarna enligt tidigare modell och jaktförvaltningen kontaktar föreningarna när det blir aktuellt men liksom alla år fastställs det exakta datumet med kort varsel varför det är bra att fundera igenom och planera upplägget i god tid. Eftersom ingen inventering genomfördes förra vintern är det med beaktande av älgstammens negativa utveckling angeläget att förbättra uppföljningen av stammens storlek, särskilt när de flesta älgvårdsområden valt att helt och hållet avstå från jakt detta år. Där det inte jagas saknas uppskattningar om stammens storlek som vanligtvis baseras på observationer under jakten och dessutom blir det särskilt intressant att få en direkt uppföljning av läget i älgstammen efter två år med mycket begränsad jakt. Jaktförvaltningen är som vanligt intresserad av rapporter om vildsvin, varg eller lodjur. Kontakta gärna enheten för jaktoch viltvård om du observerar spår eller gör andra iakttagelser av dessa arter så vi får möjlighet att dokumentera förekomsten. ROBIN JUSLIN kom 2018 har gjort studierna intressantare. Under de här 6 åren med det nya jägarexamensmaterialet har även några jaktvårdsföreningar varit väldigt aktiva med att hålla jägarexamenkurser vilket skapat goda möjligheter för nya jägare att få en bra start på jägarbanan. Landskapsregeringen har även tagit fram ett nytt digitalt skolningsmaterial som står till jaktvårdsföreningarnas förfogande vilket förstås både underlättar och moderniserar kurserna. Ännu mera glädjande är att vad gäller kvinnor så har de senaste 6 åren 188 kvinnor klarat jägarexamen vilket gör att deras andel av nyutexaminerade jägare uppgår till 37 %. Redovisning över jakten på invasiva arter 2024 Kom ihåg att redovisa till din jaktvårdsförening hur många mårdhundar och minkar du fångat/ fällt under 2024. Din jaktvårdsförening behöver ha ditt resultat före den första december för att kunna anhålla om rätt summa i ansökan om verksamhetsbidrag. Åland Nr. 6/2024 73. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 24.1.2025. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Jörgen Hermansson, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Markku Pakarinen, Mirja Rantala, Tero Salmela, Mikko Sirkiä, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Tryckeri: Hansaprint 2024/Jag24_06 Pärmfoto: Jari Nieminen ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15, asiakaspalvelu@riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. 12 – 16 oma@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Butik och beställningar Tfn 09 5840 4500 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi 67 Jägaren 6/2024 66-67_Åland_JÄ0624.indd 67 66-67_Åland_JÄ0624.indd 67 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• Leica Camera AG I Am Leitz-Park 5 I 35578 WETZLAR I GERMANY I www.leica-sportoptics.com Noudata metsästyslakia käyttäessäsi lisälaitteita. UUTUUS! Leica Calonox 2 Sight LRF. Uuden sukupolven lämpökuvaustekniikkaa. Uusi virstanpylväs Leicalta, suunniteltu ja valmistettu Saksassa: uusi Calonox 2 Sight LRF vakuuttaa kompaktilla koollaan, ergonomisella muotoilullaan, keveydellään sekä käyttömukavuudellaan – siinä on myös, ensimmäisenä maailmassa, täysin integroitu laseretäisyysmittari (LRF). Lisäksi Leica Calonox 2 Sight -lämpökameraa ei tarvitse kalibroida, vaan se on heti käyttövalmis ja vaihdettavissa kivääristä toiseen.* Leica Calonox 2 Sight -lämpökamerat ovat saatavilla laseretäisyysmittarilla (LRF) tai ilman. * Teknisistä ominaisuuksista johtuen eroavaisuuksia mallien välillä. Katso käyttöohjeet. Lisätietoa saatavilla – valtuutetulla jälleenmyyjälläsi ja osoitteessa leica-calonox.com Maahantuonti: Valokuvaustukku Foka Oy Markkinointi: Nordic Distribution Oy NorDis NorDis Oy Leica Calonox 2 210x240 mm Metsästäjä nro6 2024.indd 1 NorDis Oy Leica Calonox 2 210x240 mm Metsästäjä nro6 2024.indd 1 7.10.2024 11.06.06 7.10.2024 11.06.06 68_Takakansi_JÄ0624.indd 68 68_Takakansi_JÄ0624.indd 68 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21